1936. ÅRS LÄRARLÖNESAKK UNNIGA

STOCKHOLM 1936

• Sida 3
•  Original

_. Socialiseringsproblemet.

' Ur socialiseringens »europeiskan

Betänkanden 1 rörande serafimerlasarettets eko- nomi samt 2 rörande lasarettets ställning och verksamhet. Heggström. 187 B. E. Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar ooh sklljedomar m. m. Norstedt. 55 5. U. Betänkande med förslag om vissa föreskrifter be- träffande konsumtionsmjölk. Marcus. 68 s. Jo. Betänkande med förslag till lag om behandling av förbrytare, hemiallna at alkoholmissbruk. m. m. Marcus. 56 5. Ja. Betänkande med förslag angående revision av lagstiftningen rörande tillverkning, beskattning och försäljning av maltdrycker. Marcus. 397 s. Fi. Utredning med förslag rörande bidrag at barn till ankor och vissa invalider samt att föräldralösa barn. Beckman. 93 s. *

Allmänna

ldékrets. Tiden. viij, 210 s. Fi. Sociallseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjet- unionen. 1. Tiden. iv. 206 s. Fi. .Statligt katfemonopol. Marcus. 192 s. Fi. Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. Uppsala. Almqvist & Wiksell. 58'. 319 s. E.

synpunkter.

Tiden. viii, 99 s.

. Betänkande angående förlossningsvarden och barn- morskeväsendet samt förebyggande mödra- ooh barnavård. Norstedt. 120 s. S. Betankande angående familjebeskattningen. Mar- ous. 147 s. Fi. Betänkande angående dels planmässigt spamade och dels statliga bosättningslån. Norstedt. 55 s. S. Betänkande angående moderskapspenning och mö- draliiiilp. Norstedt. 78 s. 5. . Utredning rörande förhållandet mellan land— och sjötrafikmedel. Haeggström. 183 5. K. Förslag till lag om ändringi vissa delar av sjö— lagen m. m. Norstedt. vii], 418 s. Ju. . Undersökningar rörande det saudade skattetrycket i Sverige och utlandet. Marcus. viii. 308 s. Fl. Betänkande med förslag till lagstiftning angående skyddsskogar m. m. Marcus. 172 s. 1 karta. Jo. Betänkande med förslag i anledning av verkställd granskning av 1932 års trafikutrednings förslag till förordning angående allmön automobiltratik. Har—gg- ström. 54 s. . Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1935. Mar- cus. 274 s.] karta. S. -. Den svenska. sjöfartsniiringen. Statistisk-ekonomisk undersökning. Norstedt. 111 s. li . Betänkande angående åtgärder för avhjälpande av de inom vissa delar av Norrbottens läns lappmark yppade missförhållanden samt rörande de kostna— der som därav kunde föranledas m. 111. Luleå., Länstryckeriet. 318 s. 1 bilaga. S. Betänkande med förslag till lag om internationella rättsförhallanden rörande arv. testamente och bo- utredning m. m. Norstedt. 62 s. Ju. Betänkande med förslag till lag angående ändring i vissa. delar av lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker m. m. Marcus. 163 s. Fl. Sociala jordutredningens betänkande med förslag till revision av lagstiftningen angående avstyckning m.m. Marcus. 79 s. Jo. Angående kontrollen över elektriska starkströmsan- läggningar. Hssggström. 185 s. H.

Kronologisk

förteckning

28. 29. 30.

31.

32. 33.

i 34.

35.

36.

37.

38.

39.

40

41. 42.

43. 44.

. Betänkande angående sterilisering. Marcus. Kyrkogodset i Skåne, Halland och Blekinge undei dansk tid. Marcus. xxxj, 405 s. E. Betänkande om socialstyrelsens organisation. Becki man. 151 s. S.

Betänkande med förslag till lagstiftning angående skogar &. städer och enskilda tillhöriga flygsands- fält i Hallands lan. Marcus. 108 5. Jo. Betankande med utredning och förslag angående åtgärder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt efterblivna i bam- och ungdomsåren. Haeggström.1649 Svensk arbetslöshetspolitik åren 1914—1935. Nor stedt.122 5. S Förslag till vissa öndringari kungl. byggnadssty- relsens normaliörslag till gatukostnadsbestammeiser enligt 49 & stadsplanelagen. Marcus. 7 5. K. Utredning rörande de svenska universitets- och högskolestudenternas sociala och ekonomiska för- hållanden. Av S. Wicksell och T. Larsson. Bilaga till betänkande med undersökningar och förslagi anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena. Lund, Ohlsson. ij, 381s E. Promemoria angående lindring av bestämmelserna rörande kommunernas underställningsfria länsrätt. Marcus. 38 s. Fi. Psalmbok för svenska kyrkan. Förslag avgivet den 29 febr. 1936, överarbetat av inom eoklesiastik- departementet tillkallade sakkunniga. Uppsala. Almqvist & YViksell. xxiv, 98 s. E. Utredning angående revision av bestämmelserna om tingshusbyggnadsskyldigheten. Norstedt. 53 s. Ju.

Betänkande med förslag rörande jaktlagstiftnings- frågor. 1. Förslag till lag om rätt till jakt samt jaktstadga ävensom andra darmed sammanhäng- ande författningar. Marcus. 202 s. Jo. Sociala jordutredningens betänkande med förslag till åtgärder för att bereda ökade möjligheter för den mindre bemedlade befolkningen på. landsbyg- den att förena småbruk med hemindustri, hantverk, hemslöjd, piilsdjuruppfödning m. m. Marcus. 97 s. .!

0. . Betänkande med förslag till omorganisation av den med statsmedel understödda kemiska analys- och kontrollverksamheten. Baggström. 80 5. Jo. Betänkande med förslag rörande förhandlingsord- ning för statstjänsteman. Norstedt. 153 s. K. Betänkande med utredning och förslag rörande ri» kets ekonomiska kartläggning och därmed sam. manhangande organisationsspörsmal angående ri- kets landkarteverk. Idun. 278 s. 7 kartbil. Jo. 1935 års lotsverkssakkunniga. Betänkande 2. För- slag till lotsförordning. Marcus. 112 s. H. Betänkande med utredning och förslag angående sammanförande och organisation av iStookholm befintliga arkeologiska samlingar från Medelhavs— länderna och främre Orienten. nggström. 68 s. lv).

. Rationaliserings- _och ersättningsfragor isamba—nd med ifrågasatt införande av statligt brännoljemono— pol. Marcus. 95 s. Fi. 80, 46' 5. S. . Utredning med förslag rörande törskottering av underhållsbidrag till barn utom äktenskap m. fl. Beckman. 87 s. 8. . Betänkande med förslag till lönereglering för; lärare vid folk- och småskolor. Norstedt. 204 s. [4

Anm. Om särskild tryekort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstaverna med fetstil utgöra begynnelse-

bokstäverna till det departement. under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = eoklesinstikdepartementet. Jo.= jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 aug. statens offentliga utredningarna yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

• Sida 1
•  Original

FINANSDEPARTEMENTET

BETÄN KAN DE MED FÖRSLAG

TILL

LÖNEREGLERING FÖR LÄRARE VID FOLK- OCH SMÅSKOLOR

AVGIVET AV

/ Gunnar Britth.

• Sida 4
•  Original

9- "';-'å'" _ _ii- &, ""ZFM'I. . : "Tf W . sl

....lle'

_ l'. ". |' :.," ' +P!"

' '. '.l'l' "*

”'n "'=' ||.” .

I?!" H...-_l. .wwer-m; RFV ”93.913” Mia:-:.»: li,? .älön _l.

h""l h.. ...g: .. .._. ;; i'm

';"! |l

.! ”W 4'

llfl'ld' *” H ""E? ÅYI-Lv'lluéfh'v'w'

&? 'w'

w_

.lil'å'JH'W'aEk-r'w' na. ._:_"' " _. '_ "I?" j_4_2g..åarl*l'jnn. .. ' _.

• Sida 5
•  Original

Inledning. Utredningsuppdmget.

Genom beslut den 29 maj 1936 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom nämnda departement biträda med fortsatt utredning och framlägga förslag rörande lönereglering för lärare vid folk- och småskolor samt vissa andra grupper av icke statligt anställd lärarpersonal.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed föredragande departements- chefen anmälde berörda ärende, anförde departementschefen följande:

»Genom beslut den 24 april 1936 har Kungl. Maj:t tillsatt en kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté, med uppdrag att verkställa revision av gällande avlönings- bestämmelser för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen. I sitt arbete skall kommittén enligt meddelade direktiv bygga på den lönetekniska överarbetning av gällande bestämmelser för reglerade befattningar, som verkställts av 1928 års lönekommitté.

Till förberedande av en revision av lärarnas löner, likartad med den som är av- sedd att för vissa andra personalgruppers del verkställas av 1936 års lönekommitté hava inom finansdepartementet tillkallats, dels jämlikt bemyndigande den 8 novem- ber 1935 sakkunniga för att biträda med kostnadsberäkningar och andra förbere- dande undersökningar för lönereglering av lärare vid folk- och småskolor samt vissa andra grupper av icke statligt anställd lärarpersonal, dels oclc enligt bemyndigande den 7 februari 1936 sakkunniga för att biträda med fortsatt överarbetning av före- liggande förslag till lönereglering för personal vid allmänna läroverken m. fl. statli- ga läroanstalter.

Det av förstnämnda sakkunniga verkställda förberedande utredningsarbete! synes nu ha fortskridit så långt, att tidpunkten är inne för utarbetande av förslag till lö- nereglering för den icke statligt anställda lärarpersonalen grundade på de redan ut- förda undersökningarna.

Lämpligen torde denna nya uppgift böra anförtros åt särskilda sakkunniga och bedrivas parallellt med att de undersökningar fullföljas, vilka utföras av den 8 no— vember 1935 tillkallade sakkunniga. Hittills ernådda resultat vid dessa undersök- ningar böra utnyttjas och det fortsatta förberedelsearbetet bedrivas så, att de nya sakkunniga, om vilkas tillkallande jag ämnar framställa förslag, erhålla det för sin verksamhet nödvändiga materialet.

De nya sakkunniga böra samarbeta med de av frågan intresserade personalgrupper- na. En lämplig form härför synes vara, att överläggningar äga rum mellan de sak- kunniga och företrädare för vederbörande personalorganisationer. Redogörelse för av personalrepresentanterna framförda förslag och intagna ståndpunkter liksom av de sakkunnigas ställningstagande härtill, synes lämpligen böra ingå i den utred- ning, som av de sakkunniga framlägges.»

• Sida 6
•  Original

Jämlikt ovanberörda bemyndigande tillkallade chefen för finansdeparte- mentet genom beslut den 29 maj 1936 såsom sakkunniga t. f. statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet N. T. Löwbeer, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören P. C. Jonsson, ledamoten av riksdagens första kammare, friherre 1. C. G. Lagerfelt, ledamoten av riksdagens andra kammare, lant- brukaren A. Nilsson i Steneberg och ledamoten av riksdagens andra kamma- re, lantbrukaren G. Hj. Svensson i Grönvik. Tillika förordnade departements- chefen t. f. statssekreteraren Löwbeer att såsom ordförande leda de sak- kunnigas arbete.

Till sekreterare hos de sakkunniga utsåg enligt vederbörligt bemyndigande chefen för finansdepartementet den 25 juni 1936 revisorn i statskontoret Gun- nar Britth.

Jämlikt bemyndigande har chefen för finansdepartementet, på förslag av ' vederbörande personalorganisationer, tillkallat följande personer som före- trädare för av den nu föreliggande utredningen berörda tjänstemannagrupper, nämligen överläraren Viktor Fredriksson, Göteborg, folkskolläraren Rick. Örtendal, Stockholm, överläraren Hedvig Norgren, Malmö, småskollärarinnan Ebba Andersson, Göteborg, extra ordinarie folkskolläraren Erik Lindvall, Göteborg, slöjdläraren Erik Gustafsson, Stockholm, slöjdlärarinnorna Hanna Landberg, Gävle, och Maria Hertzman, Stockholm, föreståndarinnan för Ate- neums skolköksseminarium Tilda Hansson, Stockholm, föreståndarinnan för fackskolan i huslig ekonomi i Uppsala Anna Schenström och skolkökslära- rinnan Rut Nordgren, Stockholm.

Överläggningar med nämnda lärarrepresentanter hava ägt rum den 3 och 4 augusti samt den 15 och 16 oktober 1936 med representanterna för lärarna vid folk- och småskolorna, nämligen överläraren V. Fredriksson, folkskolläraren R. Örtendal, överläraren Hedvig Norgren, småskollärarinnan Ebba Andersson och extra ordinarie folkskolläraren Erik Lindvall,

den 3 september 1936 med föreståndarinnan för Ateneums skolköksseminarium Tilda Hansson, föreståndarinnan för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, Anna Schen- ström samt skolkökslärarinnan Rut Nordgren, och

med slöjdläraren E. Gustafsson samt slöjdlärarinnorna Hanna Landberg och Maria Hertzman.

Härjämte har enligt uppdrag av de sakkunniga deras sekreterare hållit överläggningar med överläraren Fredriksson angående vissa delar av löne— regleringsfrågan.

Under här ovan nämnda överläggningar samt i skriftliga framställningar till de sakkunniga hava representanterna för lärarna vid folk- och småsko- lorna framfört åtskilliga ändrings- och tilläggsförslag beträffande de löne- bestämmelser, som varit under övervägande. I viss utsträckning hava de sakkunniga ansett sig kunna tillmötesgå sålunda framkomna önskemål och förslag. Emellertid framlägga de sakkunniga lönebestämmelser, som i åt- skilliga avseenden avvika från lärarrepresentanternas önskemål och mot vil- ka representanterna framfört erinringar. I Bil. V till detta betänkande hava

• Sida 7
•  Original

lärarrepresentanterna sammanfattningsvis angivit de synpunkter och förslag, vilka ej kunnat beaktas av de sakkunniga.

Enligt beslut av chefen för finansdepartementet har avdelningschefen, un- dervisningsrådet J. E. Engvall såsom expert biträtt de sakkunniga med tek- nisk granskning av det av de sakkunniga uppgjorda förslaget till avlönings- reglemente för folk- och småskollärare.

Förutom det förslag, som här framlägges och varom flertalet av de sak- kunniga förenat sig, hava under arbetets gång diskuterats vissa andra alter- nativ till lösning av den föreliggande löneregleringsfrågan. Ehuru dessa al- ternativ icke vunnit anslutning från majoriteten av de sakkunniga, har det ansetts lämpligt att i utredningssyfte foga berörda alternativ såsom Bil. IV till detta betänkande.

Genom särskilda remisser har Kungl. Maj:t till de sakkunniga hänskjutit följande ärenden:

1) en av slöjdlärarnas riksförbund den 20 juni 1936 gjord framställning ifråga om inplacering i ett statligt lönesystem av lärarei gosslöjd vid vissa kommunala skolor.

2) 1932 års seminariesakkunnigas den 28 april 1936 avgivna betänkande med utredning och förslag angående åtgärder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren (Statens offent- liga utredningar 1936: 21),

3) av folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor gjorda fram- ställningar i fråga om lönereglering för folk- och småskolans lärare m. m.,

4) en av allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse den 11 april 1931 gjord framställningi fråga om rätt för lärare vid folkskolor att inne- hava organist- eller klockarebefattning,

5) en av Svenska musikläraresällskapet den 28 mars 1936 ingiven fram- ställning med anhållan om utredning av frågan om statsbidrag för avlönande av sång- och musiklärare vid folkskolorna, och

6) en av föreningen Sveriges mindre folkskolor, omfattande biträdande lärarinnor vid folkskolor samt tjänstgörande lärarinnor vid mindre folkskolor, den 15 oktober 1936 gjord framställning i fråga om reglering av dessa lära- rinnors löne- och anställningsförhållanden.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 3 oktober 1936 har de sakkunnigas uppdrag utvidgats att omfatta jämväl vissa pensionsspörsmål. Härför skall närmare redogörelse lämnas i det särskilda betänkande, som de sakkunniga hava för avsikt att framdeles avgiva angående dessa spörsmål.

Nu föreliggande betänkande omfattar allenast folkskoleväsendets lärar- personal. I fråga om de högre kommunala skolformernas lärare kommer särskilt betänkande att avlämnas senare.

• Sida 8
•  Original

ffa. Plik; " ”dåligt!” . l- '._'- Jah .t'jm M. ..! ""tidig. 'MI' '. _ .|' ' ”331—11

"ha ,1' '.'— '|' )] "[F i? #47” 'itlt'ä45|13'|...fv' ."fi$11'*"| | |

" |”"|l !; Milf i.|»ö|'r|| "*.-.ru. .-c|'| U | . . hjul/mi. |||!" -_||' |"| ;J |. ;.”-|_...'|nt| :|,- IFL 15.5. .' ' lf. [551011 .-'. .»:n ' ' _sl: ;r.-| r f.|..|.i |i| . !..7 |||)? .. |- . .,. ' "Ii 1-'||_-,_,_ | —*'.- ' |, ' få... $'""; |||—|. "' li, .uf n'r'u' *. sajna— infunnit”. ' = '315

”må

.,]?! glid Jag.”:uwe år""! ' ' | M ) " ||! ,.ALH' , _. . _"_ '|' .'_I' .." ;lul'. WL? __ , _ _ 'L-

4115? wikifika-hm. JW" ' . _ll'vv- '” G»: |. " Q' :.'.,.?.- ""*. liv-flå" 'iji-i. få? :":"fm'" E'MW"WW'”' I'd-'” &%%'—” f1|.|.'|-|' .'| ' W.,r I'll . '.' |. ."f'ul.w'_*.'r. . 'nunzmw'é

||| "'|[V

JML ._';,|||_i' (*. Å" »| in». nämt "då.” zlé'å _qinm— ,. .t' :| |.'L' m _. .it-.,, , ””lägg fafåu'ä"gt$|||i,1_|i | milen-|||” ;:sn "Q'-'|'" -vW| ' " F,H1IÖJ'L'13'5:" ju"! lil-l F'> flll' . '- 3,71! [| 111!

'Ö'" A,, |l'9' ut?-lf || ””|-multi); 'n B.Jv .Wlt ärrleåemrln ”exile: ||| |» ,. '.if **,"z' jl'uu _|..._.|'f_'. * i rum.. :ii'.” Furu-niin 'e'r; _|:

..41'43' |;.|' ut h. |||! g't'friå'. 1.2". |||". |||» .'||

_:u'- |||

än? '.'—5- "'åå'lvu': "..- ”5,4 mf:— 31393 |- nuit enngm -M,1f;.-£w_)i :r'f |. mil

' "MHN _IU'LZ' |..th ..fw'll

'; % q,,i!L' mn '|if1-

Wain hm eau»:

hm,;j "”åt—deinf'l 1 i .*J- Aku -.-._;,|,-|_,LJ '. ._ ., 'th lag,, .—.' _ _ ,,,

;, ||.",.|*|-- |, 55:41” ##

• Sida 9
•  Original

KAP. I.

Redogörelse för gällande avlöningsbestämmelser samt tidi- gare utredningar av frågan om lönereglering för folk- och småskollärare. *

Gällande avlöningsbestämmelser. Nu gällande avlöningsförmåner för folk- och småskollärare fastställdes vid den lönereglering, som för olika lärargrup- per genomfördes vid 1918 års riksdag. Bestämmelserna härom meddelades ikungörelsen den 16 september 1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning. Sedermera har denna kungörelse gång efter annan blivit ändrad och i samband med vidta- gandet av de ändringar av densamma, som beslötos vid 1935 och 1936 års riksdagar, har Kungl. Maj:t utfärdat en helt ny kungörelse i ämnet den 30 juni 1936 (nr 434).

Enligt sålunda gällande föreskrifter skall för ordinarie lärare vid folk- skola avlöningen utgöra 2 100 kronor för manlig och 1 900 kronor för kvinn- lig lärare, vartill kunna, efter 5, 10 och 15 år, komma 3 ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor för manlig och 200 kronor för kvinnlig lärare. För extra ordinarie och vikarierande folkskollärare skall avlöningen utgöra 1 700 kronor för manlig och 1 500 kronor för kvinnlig lärare, allt för redovisnings- år räknat.

För ordinarie lärare vid småskola ävensom för lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tillsvidare med öm— sesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning, skall avlöningen utgöra 1 200 kronor, vartill kunna, efter respektive 5, 10 och 15 år, komma tre ål- derstillägg, vart och ett å 150 kronor.

Till extra ordinarie och vikarierande lärare vid smäskola samt för lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit an— ställd på viss tid eller såsom vikarie, utgår avlöning med 1 000 kronor för år räknat.

Å dessa lönebelopp utgår dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare vid 5. k. oreglerade verk gällande grunder (för 4:e kvartalet 1936 med 28 |Va).

Utöver nu nämnda kontanta löneförmåner skola lärarna i enlighet med vad därom särskilt är stadgati gällande boställsordning (kungörelse den 18 september 1918, nr 792) åtnjuta fri bostad och bränsle eller däremot sva- rande kontantersättning. För ordinarie manlig folkskollärare skall tjänste-

• Sida 10
•  Original

bostad innehålla minst 3 rum och kök, för ordinarie kvinnlig folkskollärare minst 2 rum och kök samt för annan lärare minst 1 rum och kök.

I avvaktan på en blivande definitiv lönereglering för lärarna har 1929 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t beviljat olika lärargrupper en provisorisk avlöningsförbättring, vilken för lärarpersonalen vid folk- och småskolor upp- går till följande belopp.

Ordinarie lärare: å A-ort 51 övriga orter. för manlig folkskollärare .................... kronor 258: — kronor 288: — » kvinnlig » .................... >> 216: — » 240: —— » lärare vid småskola, lärare vid mindre folk- skola och biträdande lärare vid folkskola » 150:— > 168:— Icke—ordinarie lärare: för manlig folkskollärare .................... » 184: — » 204: — ) kvinnlig ) .................... >> 160: — >> 180:— ) lärare vid småskola m. fl ................. » 110: —— » 120:—

En särskild löneförmån har därutöver beviljats de icke ordinarie lärarna genom beslut vid 1935 års riksdag (kungörelse den 20 september 1935, nr 514), enligt vilket på viss tid anställd lärare vid folkskola, småskola eller mindre folkskola, som innehaft anställning med full tjänstgöring vid dylika skolor under sammanlagt minst fem läsår, må åtnjuta provisoriskt lönetill- lägg med, för år räknat, följande belopp: manlig folkskollärare 300 kronor, kvinnlig folkskollärare 200 kronor samt småskollärare, anställd vid små- skola, mindre folkskola eller egentlig folkskola, 150 kronor.

Enligt beslut vid 1935 års riksdag bidrager staten till lärarnas avlöning från och med budgetåret 1936/1937 med hela det belopp, vartill kostnaderna för lärarnas ovan angivna löneförmåner uppgå. Däremot åligger det skol- distrikten att tillhandahålla lärarna dem tillkommande förmåner av bostad och bränsle in natura eller däremot svarande ersättning.

I ganska betydande omfattning hava emellertid skoldistrikten att enligt eget åtagande utgiva högre avlöning till lärarna än ovanstående, av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda lönebelopp.

Sålunda hava vissa skoldistrikt beviljat lärarna kommunala tillägg utöver de av statsmedel utgående kontanta minimilönerna ävensom kommunala till- läggspensioner. I vissa fall hava dylika kommunala tillägg även utgåtti den form, att skoldistriktet åtagit sig att erlägga lärarnas pensionsavgifter.

Åtskilliga skoldistrikt, företrädesvis städer och större samhällen, hava ut- sträckt undervisningstiden utöver den tid, åtta månader årligen, som lärarna äro skyldiga att tjänstgöra för ovannämnda minimilöner. Enligt är 1935 av 1934 års folkskolesakkunniga inhämtade uppgifter varierade längden av övertidsläsningen mellan 3—30 dagar. Endast i ett par undantagsfall har övertidsläsning förekommit under längre tid än 30 dagar. För övertidsläs- ning äro lärarna berättigade till särskild gottgörelse, utgörande för varje må- nad, beräknad till 30 dagar, minst en åttondel av den kontanta minimiavlö-

• Sida 11
•  Original

ningen enligt ovanberörda kungörelse nr 434/1936. Kostnaderna för över- tidsläsning bestridas i sin helhet av vederbörande skoldistrikt. År 1935 åt- njöto omkring 16 0/0 av folk- och småskollärarkären ersättning för övertids- läsning.

Beträffande omfattningen av de kostnader, som skoldistrikten sålunda åta— git sig utöver vad som åligger dem, hava 1935 års lärarlönesakkunniga verk- ställt en utredning, vilken utvisar, att under kalenderåret 1934 kommunala lönetillägg (inklusive ersättning för övertidsläsning) utgingo till omkring 28 0/0 av ifrågavarande lärarkår med ett sammanlagt belopp av omkring 3 ”l, miljoner kronor.

För tjänstgöring såsom lärare i slöjd eller i fortsättningsskola utgå sär- skilda arvoden enligt följande bestämmelser.

För undervisning i slöjd utgår enligt kungörelsen den 29 maj 1936 (nr 232) ersättning efter 1 krona 20 öre för undervisningstimme, dock att i intet fall statsbidraget må utgå med högre belopp för slöjdavdelning under ett redo- visningsår än 153 kronor 60 öre, motsvarande statsbidrag för 128 timmar. Å sagda arvodesbelopp utgår dyrtidstillägg enligt för statens befattningsha— vare vid s. k. oreglerade verk gällande grunder.

Enligt kungörelsen den 30 juni 1936 (nr 435) skall arvode till lärare i fort- sättningsskola och ersättningsskola utgå för undervisningstimme i fortsätt- ningsskola med 2 kronor 50 öre och i ersättningsskola med 1 krona 50 öre. För kurs omfattande lagstadgade 180 timmar uppgår alltså ersättningen till sam- manlagt 450 kronor för fortsättningsskola och 270 kronor för ersättnings- skola. (För undervisningi slöjd och arbetskunskap hava föreskrivits sär- skilda arvodesbelopp.) Dyrtidstillägg utgår icke å arvodena för undervis- ning i fortsättningsskola och ersättningsskola.

Dessa arvoden bestridas helt av statsmedel. Skoldistrikten äro dock oför- hindrade att utöver sålunda föreskrivna arvodesbelopp bevilja kommunala tillägg. Redovisningsåret 1933/1934 tjänstgjorde 15 429 folk- och småskol- lärare tillika såsom slöjdlärare. Av 10 834 lärare vid fortsättningsskola re- spektive ersättningsskola voro 8 957 redovisningsåret 1933/ 1934 anställda vid folk- och småskolor.

Lärarlönekommittén. Genom beslut den 3 december 1920 uppdrog Kungl. Maj :t åt en kommitté (lärarlönekommittén) att verkställa utredning och av— giva förslag rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid ri- kets allmänna läroverk m. fl. statliga läroanstalter samt vid folk- och små- skolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor, varvid som utgångs- punkt skulle tjäna det för kommunikationsverken fastställda avlöningsreg- lementet med där upptagna lönebelopp.

Enligt detta lönesystem utgår lön till det stora flertalet av de befattningshavare, som äro anslutna till detsamma, enligt en gemensam löneplan, som upptager er— forderligt antal lönegrader med visst antal löneklasser inom varje lönegrad och med särskilda inom varje löneklass för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp. I särskild tjänsteförteckning fastställes den lönegrad, till vilken en var befattning skall hänföras.

• Sida 12
•  Original

De orter, där tjänstemännen äro placerade, fördelas å de i löneplanen angivna ortsgrupperna med hänsyn till de allmänna levnadskostnadernas storlek.

Såsom huvudregel gäller, att tjänsteman vid tillträdande av viss befattning er- håller lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, samt med belopp, som i löneplanen angives för den ortsgrupp, till vilken hans statione- ringsort blivit hänförd.

Uppflyttning till högre löneklass inom vederbörande lönegrad är avsedd att ske vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket stadgad tjänstetid i den lägre löneklassen tilländagått, i stället för, såsom tidigare, vid början av näst- följande kalenderår.

Vid sidan av den egentliga avlöningen skola några naturaförmåner — såsom fri bostad med bränsle eller ersättning därför, beklädnad in natura eller beklädnads- ersättning _— icke utgå.

För begagnande av tjänstebostad skall ersättning erläggas genom avdrag å lönen eller genom kontant inbetalning av hyresbeloppet.

Lärarlönekommittén avgav den 15 augusti 1923 förslag till lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och små- skolor m. fl. läroanstalter (statens offentliga utredningar 1924: 13).

Här nedan lämnas en kortfattad redogörelse för huvudpunkterna i lärar- Iönelcommitténs förslag.

Upphävande av naturaförmånerna. Enligt ifrågavarande för kommunikationsver- ken och för större delen av den civila statsförvaltningen gällande lönesystemet skulle förutvarande stadganden om rätt för vissa tjänstemän att som särskild löneförmån utöver den kontanta lönen erhålla vissa förmåner in natura eller ersättning därför upphöra att gälla och en mot de sålunda borttagna förmånerna svarande höjning av avlöningen vidtagas. I de fall då åt tjänsteman såsom bostad.anvisades lägenhet, som disponerades av vederbörande verk eller myndighet, skulle ersättning härför av tjänstemannen erläggas.

För bedömandet av frågan om ett dylikt bruttolönesystem borde och kunde till- lämpas av lärarkårerna ansåg lärarlönekommittén det vara av vikt att undersöka vilka omständigheter, som föranlett staten att i fråga om kommunikationsverken frångå principen om löneförmåner in natura och att det därefter borde tagas under övervägande, huruvida liknande omständigheter vore till finnandes och borde tagas i betraktande jämväl i avseende på lärarnas löneförhållanden.

Kommittén framhöll, att det första skälet mot det gamla lönesystemet med natura— förmåner eller ersättning därför utöver den kontanta lönen hade varit den stora ojämnhet, som uppstod i lönehänseende dels mellan å ena sidan de tjänstemän, som erhållit nämnda förmån in natura, och å andra sidan dem, som uppburit ersättning för densamma, och dels mellan olika befattningshavare inom båda dessa grupper. En anledning till denna ojämnhet var den omständigheten att bostadsersättningen, där sådan utgått, varit bestämd till vissa procent av avlöningen och att ersättningen sålunda ökats med varje intjänat ålderstillägg. Den största ojämnheten i fråga om förevarande avlöningsförmåner hade emellertid bestått i de såsom löneförmåner upp- låtna lägenheternas olika beskaffenhet och värde och att till dessa olikheter ingen hänsyn tagits vid bestämmandet av lönerna.

På grund av alla de ojämnheter i lönehänseende, som förorsakades av berörda förhållanden, hade personalen vid kommunikationsverken sedan lång tid påyrkat den reform i förevarande hänseende, som i och med det nya lönesystemet blivit genom- förd.

Vid en undersökning, huruvida de missförhållanden, som föranlett staten att frångå systemet med naturaförmåner, gjorde sig gällande i samma grad beträffande de lä-

• Sida 13
•  Original

rare, som åtnjöte sådana förmåner, vore först att märka, att lärarna aldrig erhållit ersättning för naturaförmåner med viss procent av lönen utan i allmänhet enligt på orten gällande pris för ifrågavarande naturaförmån och alldeles oberoende av den lönegrad. i vilken befattningshavaren befunnit sig. De ojämnheter, som i sådant hänseende förekommit beträffande kommunikationsverken, vore i allmänhet ej till finnandes i fråga om lärarpersonalen. Även då det gällde bostädernas beskaffenhet, vore lärarna så till vida bättre ställda, som särskild boställsordning eller andra för- ordningar bestämde bostadens storlek för stora kategorier av lärare och, vad anginge de kommunanställda lärarna, bostadens läge i förhållande till skolan m. m. Visser- ligen hade dessa bostäder betydligt olika hyresvärde, men detta berodde väsentligen av hyresprisen på olika orter och mindre av bostadens beskaffenhet och värde i och för sig. Förhållandena vore således helt olika dem, som rådde i fråga om kommuni- kationsverken, och som föranledde dessas personal att påyrka förändring. Inom de olika lärarkårerna hade heller ingen önskan försports om naturaförmånernas indra- gande i den kontanta avlöningen.

Vid nu angivna förhållanden fann lärarlönekommittén, att något behov av en ändring i berörda hänseende icke gjort sig gällande, då det gällde lärarpersonalens löneförhållanden.

För den händelse det likväl skulle ifrågasättas ur synpunkten av likformighet i lönehänseende mellan kommunikationsverkens befattningshavare och lärarpersonalen, att även i förevarande hänseende de senares lönesystem rättades efter de förras, hade kommittén tagit i noggrant övervägande, huruvida en sådan lösning av spörsmålet vore möjlig och lämplig.

Det vore från början klart, att en värdering av bostäderna och åsättande av hyres- värde i varje särskilt fall, såsom skedde vid kommunikationsverken, icke vore möjlig utan betydande kostnader för det allmänna. Det stora antalet lärarbostäder, av vilka många vore belägna på milslånga avstånd från kommunikationer, skulle nödvändig- göra en mängd värderingsnämnder eller värderingsmän, vilkas rese- och dagtrakta— menten måste uppgå till ansenliga belopp, helst värderingen på grund av ombyggnad, ändringar eller ombyte av boställsinnehavare tid efter annan måste göras om. Enda möjligheten att bestämma det belopp, som skulle avdragas å lönen för de lärare, vilka åtnjöte bostad in natura, vore att bestämma ett för hela landet eller för varje särskild dyrortsgrupp gällande medelvärde. En sådan anordning hade föreslagits av ett par reservanter i 1914 års lönekommitté för statens järnvägar men utdömdes av kom- mitténs majoritet samt enhälligt av kommunikationsverkens lönekommitté. Att till- lämpa denna princip på lärarpersonalen vore ännu olämpligare, alldenstund deras bostäder, som i många fall låge långt mera avlägset, skulle även inom samma dyrorts- grupp betinga betydligt mera växlande hyrespris.

Vid detta övervägande måste vidare tagas i betraktande den väsentliga olikhet mellan kommunikationsverkens personal och lärarna, som läge däri, att de först- nämnda samtliga erhölle sina naturaförmåner av staten, under det däremot lärarna i långt övervägande antal åtnjöte sagda förmåner av kommuner eller kommunala sam- fälligheter. Härigenom bleve spörsmålet betydligt mera komplicerat.

Att på staten överflytta kommunernas skyldighet att tillhandahålla lärarna bostad och bränsle m. ni. kunde icke gärna ifrågasättas. I varje fall vore ett sådant spörsmål av så betydande ekonomisk och organisatorisk räckvidd, att det icke kunde anses ligga inom området för kommitténs uppdrag.

Då kommittén sålunda måste utgå ifrån, att kommunerna bibehölles vid sina nu- varande skyldigheter att svara för lärarnas naturaförmåner, skulle betydande svårig- heter inträda för frågans lösning. Av vilken myndighet värderingsmännen skulle utses, vilken som skulle bekosta värderingen, hur eventuella tvister angående natura- förmånernas värdering skulle lösas, huru förfaras skulle i fråga om bostadsavdraget vid vikariatsförordnanden med flera detaljfrågor, alla dessa spörsmål skulle bliva synnerligen svårlösta och i de fall, där en lösning vore möjlig, erfordra mycket kom-

• Sida 14
•  Original

plicerade bestämmelser, vilka skulle i hög grad inveckla förhållandena och för myn- digheterna bliva särdeles betungande.

Därtill komme, att en övergång till kommunikationsverkens lönesystem på ifråga- varande punkt kommer att till sina verkningar bliva orättvist både med hänsyn till kommunerna och i fråga om lärarna samt därjämte bidraga till att minska produk- tionen av tjänstebostäder.

Slutligen framhöll kommittén, hurusom en genomgripande förändring i före- varande hänseende för så stora lärarkårer kunde medföra följder, som för när- varande icke kunna överskådas, under det att gällande system med naturaförmåner utöver den kontanta lönen, vilket av ålder tillämpats på flertalet lärare, fungerat till belåtenhet, och både personalen och myndigheterna vore vana därvid.

Kommittén, som ägnat ifrågavarande spörsmål en ingående prövning, hade sålunda kommit till den uppfattningen, att det ej allenast skulle vara i hög grad olämpligt utan även finge anses vara förenat med hart när oöverkomliga svårigheter att i de fall, där sagda naturaförmåner tillhandahölles av kommunerna eller kommunala samfälligheter, tillämpa principen om avdrag å lönen för åtnjutande av dylika för- måner.

Lärarlönekommittén fann sålunda, att beträffande de befattningshavare, vilka för det dåvarande vore i åtnjutande av bostad eller bostad med bränsle utöver den kontanta lönen, denna löneprincip även framdeles borde bibehållas. Givetvis borde placeringen i lönegrader ske med skälig hänsyn till detta förhållande, varjämte utöver lönen alltjämt borde utgå ersättning för dessa naturaförmåner, där sådan ersättning för det dåvarande förekomme.

En sådan avvikelse från kommunikationsverkens lönesystem fann kommittén be- tingad av inom undervisningsväsendet rådande speciella förhållanden. Även om denna avvikelse innebure ett avstegstagande från en viktig princip i det nya systemet, läte det sig dock enligt kommitténs mening väl förenas med systemet i övrigt. Kom- mittén erinrade i detta sammanhang att vid den av riksdagen år 1922 beslutade löne- regleringen för personalen vid statens sinnessjukhus hospitalsläkarna bibehållits vid sin dittillsvarande rätt till fri bostad och övriga förmåner utöver den kontanta lönen, vilket förhållande inverkade på deras placering i lönegrad.

Beträffande värderingen av naturaförmånerna framhöll kommittén, att en dylik värdering måste möta stora svårigheter, i synnerhet som det gällde att få ett medel- värde för hela landet. Värdet av naturaförmånerna vore i hög grad växlande i olika delar av riket. Vad bostaden beträffade, hade värdet av densamma framför allt på landsbygden förut varit relativt lågt. Förhållandena härutinnan torde få anses hava ändrats, i den mån den nya boställsordningen tillförsäkrat lärarna betydligt bättre bostadsförhållanden. I fråga om förmånen av trädgård framhölls. att densamma i vissa delar av landet spelade en viss roll, men i det stora hela torde denna förmån icke kunna tillmätas någon nämnvärd betydelse vid lönefrågans bedömande. Att införa ett fixt medelvärde för hela riket syntes mindre lämpligt. Då värdet av naturaförmånerna torde kunna anses fluktuera i förhållande till dyrorterna, ansåg kommittén det nya lönesystemet med dess ortsgruppering erbjuda en acceptabel lösning av frågan.

Kommittén fann för sin del skäligt att för manlig lärare värdera ifrågavarande förmåner till ett belopp, motsvarande skillnaden mellan tvenne lönegrader. I enlighet härmed föreslog kommittén, att manlig folkskollärare, som med hänsyn till ställning och arbetsuppgifter borde jämställas med befattningshavare i nuvarande 17:e löne- graden, skulle med hänsyn till naturaförmånera placeras i nuvarande 15:e löne- graden. Detta innebure en värdering av naturaförmånerna för manlig ordinarie folkskollärare å billigaste ort till i medeltal 592 kronor och å dyraste ort till 726 kronor.

Dyrortsgrupperingen. Vid en jämförelse mellan de för lärarna gällande avlönings- principer, som vunnit insteg inom statsförvaltningen och som särskilt kommit till

• Sida 15
•  Original

uttryck i kommunikationsverkens lönesystem, hade kommittén ej kunnat undgå finna, att de förstnämnda avlöningssystemen måste anses lida av en rätt väsentlig brist därutinnan, att de saknade i stort sett varje spår av en ortstilläggsgruppering. Behovet att anpassa avlöningarna efter de på olika orter förekommande växlingarna i levnadskostnaderna finge anses så allmänt erkänt, att kommittén saknade anledning att längre dröja vid denna fråga. Såsom ortstilläggsprincipen i stort sett kommit till uttryck i kommunikationsverkens lönesystem, måste kommittén följaktligen finna densamma innebära en ofränkomlig rättvisa, som gjorde dess införande för lärar- kårernas vidkommande önskligt.

Vid en för kommunikationsverken och för nyreglerade delar av den allmänna civil- förvaltningen gällande indelningen i dyrortsgrupper hade orterna grupperats efter sin inbördes dyrhet med avseende å kostnaderna för livsmedel, lyse, bränsle, hyror och skatter. Detta kunde enligt lärarlönekommitténs mening låta sig väl göra för kommunikationsverkens vidkommande, där avlöningen allenast utginge i form av kontant lön utan några därutöver kommande naturaförmåner, och där, för den händelse sådana förmåner åtnjötos, ett efter särskild värdering bestämt avdrag å lönen ägde rum. Skulle enahanda grundsatser komma i tillämpning i avseende å av- löningen för de i kommitténs betänkande angivna lärargrupper, vore intet att säga om en tillämpning på lärarkårerna jämväl av grunderna för ifrågavarande dyrorts- gruppering. Kommittén hade emellertid funnit sig böra stanna för ett lönesystem som i allmänhet ställde naturaförmånerna, av vilka den fria bostaden i främsta rummet komme i fråga, utom den kontanta avlöningen, vilken ock med hänsyn härtill skulle beräknas till lägre belopp för de befattningshavare, vilka skulle komma i åtnjutande av berörda naturaförmåner. Det hade vid sådant förhållande kunnat synas tvivel- aktigt, huruvida beträffande lärargrupperna grunderna för kommunikationsverkens ortsgruppering kunde godtagas eller ett ortstilläggssystem efter andra principer här borde komma till tillämpning.

Vid övervägande av denna fråga hade kommittén emellertid kommit till den upp- fattningen, att det vore från alla synpunkter lämpligast, därest man på lärarkårerna anpassade det dyrortstilläggssystem, som vunnit godkännande i fråga om kommunika- tionsverken. Det finge visserligen erkännas, att den fria bostaden, som skulle till- komma utöver den kontanta lönen, något kunde förskjuta beräkningsgrunderna för detta system, men att uppmärksamma vore, att bostaden allenast betingade en viss mindre procent i den allmänna levnadskostnadsbudgeten och att samtliga andra i denna budget ingående delar vore underkastade de olika dyrorternas växlingar. Därest man emellertid strängt fasthölle ett borteliminerande frän beräkningsgrunderna för dyrortsgrupperingen av förekommande naturaförmåner, måste man dock taga hänsyn till motsvarande faktorer vid en ortsgruppering för sådana befattningshavare, i vilkas avlöning några naturaförmåner icke ifrågakomme, och en dylik anordning skulle konsekvent leda till, att man beträffande de tjänstinnehavare, om vilka nu vore fråga, skulle hava att räkna med två olika dyrortstilläggssystem. En dylik åtgärd ansåge sig kommittén icke höra förorda, utan fann kommittén den från praktisk synpunkt lyckligaste lösningen vara, att kommunikationsverkens ortsgruppering utan någon rubbning jämväl vunne tillämpning i avseende å förevarande lärarkårer.

Lönegradsplacering och tjänstgöringsskyldighet. I anslutning till nu anförda syn- punkter utarbetade lärarlönekommittén i nära anslutning till de bestämmelser, som då gällde för kommunikationsverken och s. k. nyreglerade verk inom den allmänna civilförvaltningen, ett förslag till avlöningsreglemente för vissa kommunalt anställda lärare, villket skulle gälla bl. a. för lärare vid folk- och småskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor.

Enligt dletta förslag hänfördes de manliga folkskollärarna till den nuvarande 15:e lönegraden, de kvinnliga folkskollärarna till den 13:e lönegraden samt lärare vid småskola samt tillsvidare anställd lärare vid mindre folkskola m. fl. till den 4:e lönegraden, vartill skulle komma naturaförmåner eller ersättning härför.

• Sida 16
•  Original

Extra ordinarie och vikarierande lärare skulle enligt förslaget åtnjuta avlöning enligt löneklass, som vore fyra löneklasser lägre än för motsvarande ordinarie befattningshavare med rätt för vederbörande att vinna uppflyttning till högre löne- klasser enligt grunder, som Kungl. Maj:t skulle äga bestämma.

För denna avlöning skulle lärare vara skyldig att undervisa även utöver den lagstadgade undervisningstiden av 341]2 veckor årligen. Den nu gällande bestäm- melsen om övertidsersättning ansåg kommittén icke böra inflyta i reglementet. Där- emot förordade kommittén, att skoldistrikten skulle äga rätt att såsom hittills bevilja kommunala tillägg utöver av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställd minimilön. Under denna föreskrift ansåg kommittén böra inrymmas sådana fall, som reglerades genom det hittillsvarande stadgandet om viss övertidsersättning. Därest genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen förläggning av den lagstadgade undervisningstiden skulle genomföras för samtliga skoldistrikt, ansåg kommittén uppenbart, att någon ersätt- ning för sålunda ökad tjänstgöring icke borde ifrågakomma. Skulle åter ett och annat skoldistrikt anse önskligt att för sitt vidkommande öka undervisningen till mer än åtta månader om året, ansåg kommittén det vara obehövligt, att ersättning utginge för den sålunda ökade tjänstgöringstiden, såvida den icke överskrede den för lärare vid läroverk och kommunala mellanskolor stadgade maximitiden av 39 veckor.

Angående de yttranden, som av olika myndigheter avgåvos över lärarlöne- kommitténs förslag i fråga om folk- och småskollärarkåren, hänvisas till Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervis- ningsväsendet (statens offentliga utredningar 1930: 20), avgivet av 1928 års lönekommitté, sid. 1—41 och 172—186.

1928 års lönekommitté. Genom beslut den 29 juni 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt den då tillsatta 1928 års lönekommitté att, i samband med utred- ning av spörsmålet angående avveckling av dyrtidstilläggen, verkställa utred- ning och förslag om reglering av lönerna för lärarpersonalen bl. a. vid folk- och småskolorna. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet samma dag erin- rade finansministern bl. a. om förenämnda av lärarlönekommittén den 15 augusti 1923 avgivna förslag till lönereglering och de yttranden, som av olika myndigheter avgivits över detsamma.

Departementschcfen uttalade vidare, att vid avlöningsfrågornas behandling de redan föreliggande löneregleringsförslagen borde göras till föremål för granskning och överarbetning med beaktande av dels däröver avgivna ytt- randen, dels ock sådana ändringar, som påkallades av lönernas anpassning efter det system, vari kommitténs utredning i övrigt komme att resultera. Vad särskilt anginge lönerna för folk- och småskollärare m. fl. lärare, syntes det vara ofrånkomligt att inrikta undersökningen på angelägenheten av att genomföra löneregleringen med mindre kostnad för statsverket än som en- ligt lärarlönekommitténs förslag förutsatts. Särskilt fann departementsche- fen därvid böra undersökas olika utvägar att differentiera bestämmelserna på ett sådant sätt, att de med hänsyn till skilda förhållanden i lönehänseende sämst ställda befattningshavarnas behov av förbättrad löneställning rimli- gen tillgodosåges.

1928 års lönekommitté avgav den 21 juli 1930 förenämnda betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet och

• Sida 17
•  Original

framlade i detta betänkande jämväl förslag till ett avlöningsreglemente för1 lärare vid folkskola och småskolor, högre folkskolor m. fl. icke statliga läro- anstalter.

I fråga om lämpligheten av att tillämpa det nya statliga lönesystemet på lärarna vid de icke-statliga undervisningsanstalterna erinrade 1928 års lönekommitté, att flera myndigheter anfört betänkligheter mot detta systems införande vid läroanstaltema, i synnerhet de kommunala. Som särskilt skäl åberopades den omständigheten, att lärarlönekommittén icke kunnat konsekvent tillämpa detsamma på den viktiga punkt, som naturaförmånerna innebure. Vidare hade även av olika myndigheter fram- hålligts de olägenheter, som följde därav, att lönesystemets bestämmelser vid en ut- sträckning av detsamma till nu avsedda områden skulle tillämpas av så stor mängd och så vitt skilda myndigheter. Å andra sidan hade vissa av de över förslaget be- rörda myndigheterna icke framställt några erinringar i princip mot lönesystemets utsträckande till att omfatta jämväl undervisningsväsendet. Sålunda hade skolöver- styrelsen uttalat, att de av lärarlönekommittén föreslagna bestämmelserna skulle komma att i vissa hänseenden medföra olägenheter, men att dessa vid ett vägande mot systemets fördelar icke kunde motivera ett avvisande av systemet även beträf- fande lärarna.

För sin del hade 1928 års lönekommitté vid undersökning, huruvida det allmänna lönesystemet kunde göras helt gällande även för lärare, funnit detta kunna och höra ske, även om på grund av vissa särförhållanden ett särskilt avlöningsreglemente för kommunalt anställda lärare vore erforderligt eller i varje fall lämpligast.

Till denna slutsats hade kommittén kommit efter synnerligen ingående undersök- ningar av olika möjligheter att ordna kommunalt anställda lärares löneförhållanden. Därvid hade särskilt noggrant övervägts ett system med naturaförmåner utöver kontant lön, ett nettolönesystem. Dess grundtanke vore, att lärarna skulle liksom hittills åtnjuta bostad och bränsle in natura eller kontant ersättning för utebliven sådan förmån, samt att den kontanta lönen skulle så avpassas, att den samlade löne- inkomsten, kontant och in natura, i möjligaste män skulle motsvara lön i de löne- klasser inom det allmänna lönesystemet, dit respektive lärare ansåges böra hänföras. [ och för detta nettolönesystem hade undersökts, hur levnadskostnaderna beträffande skilda dyrortstyper ställde sig, sedan bostads- och bränsleposterna frånräknats. Undersökningen hade omfattat 587 orter, för vilka uträknats nya ortsindextal. Dessa hade, såsom varit att vänta, visat avsevärt mindre relativa olikheter orterna emellan än de officiella, som omfattade även bostad och bränsle. En konsekvens härav bleve givetvis, att man måste räkna med en mindre stark lönestegring från billigaste till dyraste ort. Om man därför i ett dylikt system bibehölle lika många ortsgrupper som i det allmänna, skulle skillnaden mellan kontantlönen i olika ortsgrupper bliva bagatellartad. Av den anledningen borde i ett sådant system ortsgrupperna minskas till färre och lämpligast bliva blott tre.

Kommittén, som för hela den övriga civila förvaltningen anbefallde ett allmänt lönesystem med fem ortsgrupper, hade ansett, att ännu ett system med tre orts- grupper skulle te sig onödigt; skillnaden vore icke så avsevärd, att fördelen med nettolönesystemet i övrigt skulle bliva påtaglig. Dessutom skulle det medföra svårig- heter beträffande vissa icke-ordinarie lärares löneförhållanden, såvida man icke för lärare inom en och samma skolform ville använda olika lönesystem, vilket up- penbarligen icke kunde komma i fråga. Att dessutom för kommunala lärares del en fristående ortsgruppering blivit erforderlig, hade visserligen icke behövt utgöra ett väsentligt hinder, men dock torde även till en sådan omständighet hänsyn böra tagas. Slutligen kunde det icke betraktas såsom betydelselöst, att en befattnings- havaregrupp, som omfattade inemot 30 000 personer, uttalat sig för inrangering i det allmänna lönesystemet.

Vid valet av olika lönesystem för kommunalt anställda lärare hade kommittén 2—384266

• Sida 18
•  Original

därför — liksom i fråga om de statsanställda — stannat för det allmänna lönesyste- met. En tillämpning av detsamma i överensstämmelse med lärarlönekommitténs linje, bostad m. m. utom lönen, hade kommittén ansett icke böra ifrågasättas; det vore, såsom socialstyrelsen visat, ett tredje system, innefattande dubbel dyrorts- kompensation. Naturaförmånernas inordnande i lönen, alltså bruttolönesystemet, vore nödvändigt.

I anslutning till den sålunda anförda motiveringen framlade kommittén ett förslag till avlöningsreglemente. Detta reglemente anslöt sig så nära som möjligt till det av kommittén utarbetade och i särskilt betänkande den 21 juli 1930 framlagda förslag till allmänt avlöningsreglemente, vilket bl. a. innefattade en ny löneplan, i vilken dyrtidstillägget inarbetats i lönen. Avlöning till lärarna skulle enligt det av kom- mittén på grundval av bruttolöneprincipen föreslagna reglementet utgå enligt veder- börande löneklass inom den lönegrad, till vilken den ifrågavarande lärartjänsten ansetts böra hänföras. Därest åt lärare anvisades tjänstebostad, skulle han vara skyldig bebo densamma och för dess begagnande erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller kontant inbetalning.

I fråga om värdering av tjänstebostad föreslog kommittén en bestämmelse av innehåll, att, där värdering av tjänstebostad icke begärdes av läraren eller av skol- distrikt, ersättning för bostad och bränsle skulle utgå med för olika ortsgrupper i reglementet angivna beloPP, nämligen

i lägsta i högsta dyrortsgruppen. dyrortsgruppen. för 1 rum och kök samt bränsle ............ 3001— 660: — » 2 rum och kök samt bränsle ............ 480: —— 1080: —— » 3 rum och kök samt bränsle ............ 660: _ 1500:—

I fall, då värdering begärdes, skulle ersättning för tjänstebostad jämte, i förekom- mande fall, gottgörelse för bränsle, bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gällde för lägenhet, som kunde anses likvärdig med tjänstebostaden i fråga.

Kunde överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan skol- distrikt och vederbörande lärare, skulle frågan hänskjutas till länsstyrelsen, som hade att i ärendet inhämta yttrande av statens folkskolinspektör.

Över länsstyrelses beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, skulle besvär kunna anföras hos statens bostadsnämnd, över vars beslut klagan icke finge föras.

I motsats till lärarlönekommittén, som ansåg, att det icke vore möjligt att genom ett avlöningsreglemente betaga kommunala myndigheter dess rätt att besluta om kommunala tillägg till lönerna för kommunalt anställda lärare, ansåg 1928 års löne- kommitté, att en oundgänglig förutsättning för det allmänna lönesystemets tilläm- pande på lärarna vore, att förbud uttryckligen stadgades för kommun, skolområde, landsting eller annan sådan myndighet att giva särskilt tillägg utöver lagstadgad lön och därmed rubba hela den föreslagna löneregleringen för lärarna.' Kommittén framhöll uttryckligen, att den ansåge, att varje skäl för en statens medverkan till en lönereglering för lärarna enligt nyssnämnda system saknades, så framt kommunala lönetillägg skulle förbliva tillåtna. I samband med utfärdande av bestämmelser an- gående statsbidrag till kostnaderna för det kommunala undervisningsväsendet kun- de garanti skapas för att det stadgade förbudet mot kommunala tillägg komme att av kommunerna respekteras. Gällande författningars bestämmelser om minimi- lön borde alltså icke inflyta i det nya avlöningsreglementet. Detta gällde samtliga lärarkategorier. Kommittén uttalade emellertid, att särskilt nu berörda förhållande torde för en del befattningshavare inom undervisningsväsendet nödvändiggöra vissa övergångsbestämmelser för att undgå genom kommitténs förslag uppkommande löne- minskningar.

• Sida 19
•  Original

I avseende å lönegradsplaceringarna föreslog 1928 års lönekommitté, att man- liga folkskollärare skulle placeras i 15:e lönegraden, kvinnliga i 12:e lönegraden samt småskollärare och tillsvidare anställda lärare vid mindre folkskola m. fl. i 5:e lönegraden. Extra ordinarie och extra lärare skulle erhålla lön enligt löneklass, som för folkskolans lärare skulle vara 4 och och för småskolans lärare 3 löneklasser lägre än för motsvarande ordinarie lärare. Extra ordinarie lärare, varmed avså- ges sådan icke ordinarie lärare, som antoges för full tjänstgöring under helt läs- år, skulle efter viss tids tjänstgöring kunna erhålla uppflyttning i högre löneklass efter samma grunder, som av kommittén föreslagits för ordinarie lärare.

För den sålunda föreslagna avlöningen ansåg kommittén, att lärare endast skulle vara skyldig att undervisa under ett normalt läsår, varmed i enlighet med gällan- de bestämmelser borde förstås 34 1/2 läsveckor. Ersättning för övertidsläsning skulle utgå med för varje månad 1/3 av årslönen. Kommittén ansåg vidare, att någon ut- sträckning av lästiden per vecka icke kunde eller borde äga rum.

Yttranden över 1928 års lönekommittés förslag. Beträffande de av olika myndigheter m. fl. över 1928 års lönekommittés förslag avgivna yttrandena hänvisas till Bil. I vid detta betänkande, vilken bilaga innehåller en genom kommitténs försorg utarbetad, av 1936 års lärarlönesakkunniga omredigerad sammanfattning av berörda yttranden.

1935 års Iå'rarlönesaklcunniga. Jämlikt bemyndigande den 8 november 1935 har chefen för finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga (1935 års lärarlönesakkunniga) att biträda med kostnadsberäkningar och andra förberedande undersökningar för lönereglering för lärare vid folk- och småskolor samt vissa andra grupper av icke statligt anställd lärarperso- nal. Dessa sakkunniga, byråchefen i statskontoret, statskommissarien K. H. Tottie, ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren J. J. E. Weijne och f. d. byråchefen ä skolöverstyrelsens statistiska avdelning E. Gö- ransson, överlämnade den 4 juni 1936 utkast till avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor, uppgjort enligt nettolönesystemet och efter givna direktiv i huvudsak grundat på av 1928 års lönekommitté avgiven löne- ställning, ävensom P. M. angående kostnadsberäkningar och vissa andra för- beredande undersökningar för lönereglering för lärare vid folk- och små- skolor, innefattande även motivering till författningsutkastet. Nämnda ut— kast och P. M. med tillhörande tabeller äro såsom Bil. II fogade vid detta betänkande.

[likhet med lärarlönekommittén och 1928 års lönekommitté hava även 1935 års lärarlönesakkunniga ansett, att en blivande lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolorna kunde och borde genomföras med tillämpning av det för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen gällande lönesystemet och att de nya lönebestämmelserna för nämnda lärarpersonal borde utformas i så nära anslutning som möjligt till de för sagda förvaltningsgrenar gällande avlöningsregle- menten med därtill hörande tillämpningsföreskrifter och tilläggsbestämmelser. De avsevärda olikheter i skilda hänseenden, som förefunnes emellan dessa grenar av statsförvaltningen å ena sidan och de kommunala förvaltningsområden, varom frå— ga vore, å andra, påkallade visserligen väsentliga avvikelser för lärarnas vidkom- mande från stadgandena i nämnda avlöningsreglementen. Genom ett dylikt till- vägagängssätt syntes dock sådana lönebestämmelser kunna åstadkommas för lärar- personalen, att en mera direkt jämförelse mellan lärarnas löneställning och de stat- liga befattningshavarnas möjliggjordes.

• Sida 20
•  Original

De sakkunniga hava emellertid framhållit, att vid ett fullständigt genomförande av det nya lönesystemet för folkskollärarkårens vidkommande den lärarna nu till- kommande rätten till bostad och bränsle in natura icke längre skulle förekomma som särskild löneförmån utöver den kontanta (nett0-) lönen. I stället skulle samt- liga löneförmåner inräknasi den kontanta lönen (bruttolön) och i de fall, då tjän- stebostad anvisats, finge läraren vidkännas avdrag å lönen med belopp, motsvaran- de de åtnjutna naturaförmånernas värde.

Efter att hava erinrat om de ståndpunkter i fråga om detta spörsmål, som inta- gits av lärarlönekommittén och 1928 års lönekommitté, uttala 1935 års lärarlöne— sakkunniga, att de i likhet med lärarlönekommittén ansåge, att allvarliga svårighe- ter av praktisk art skulle möta mot en tillämpning av bruttolöneprincipen för de kommunanställda lärarnas vidkommande. Särskilt syntes böra framhållas, att det knappast vore möjligt att inom en rimlig kostnadsram få till stånd en rättvis och efter enhetliga grunder verkställd uppskattning av de belopp, som skulle avdragas från lärarnas bruttolöner som ersättning för åtnjutna naturaförmåner. Härtill kom- me, att några väsentliga olägenheter med den nuvarande anordningen beträffande naturaförmåner icke blivit påvisade. De betänkligheter, som av 1928 års lönekom— mitté anförts mot ett nettolönesystem, vore visserligen värda beaktande, men de syntes dock knappast vara av den beskaffenhet, att de borde förhindra genomföran- det av en lönereglering för folk- och småskollärarna på det nya lönesystemets grund men med bibehållandet av den nuvarande anordningen med bostad och bränsle in natura (eller däremot svarande ersättning) utöver den kontanta lönen. Vid en till- lämpning av nettolönesystemet mötte visserligen åtskilliga svårigheter mot att upp- rätta en löneplan med rättvis dyrortsgruppering. Dessa svårigheter syntes dock i huvudsak kunna övervinnas genom en förenklad anordning för beredande av en skälig kompensation åt lärare på dyrorter för den kostnadsökning, som motsvara- des av högre priser å andra livsförnödenheter än bostad och bränsle. De sakkun- niga hade i anslutning härtill utarbetat förslag till en löneplan, som innebure, att manlig folkskollärare å C-, D- och E-orter skulle som en sålunda begränsad dyr— ortskompensation erhålla en förhöjning av den kontanta årslönen å A-ort med 180 kronor, och lärare å F- och G-orter med ett belopp av 360 kronor. Motsvarande belopp för kvinnlig folkskollärare hade föreslagits till 150 respektive 300 kronor och för småskollärare till 120 respektive 240 kronor.

Med G-orten skulle i detta sammanhang förstås varje ort, som i den för allmänna civilförvaltningen gällande dyrortsgrupperingen hänförts till G-ort, oavsett om där stationerad befattningshavare vore berättigad till provisoriskt dyrortstillägg eller icke.

Genom en dylik anordning undvekes en särskild dyrortsgruppering för dessa lärares vidkommande, och då vidare de föreslagna löneförhöjningarna åt lärare på dyrorterna endast utgjorde en del av motsvarande förhöjningar enligt den allmänna löneplanen, innefattade detta förslag icke någon sådan dubbelkompensation för dyr- ortskostnaderna, som ansetts bliva en följd av lärarlönekommitténs förslag. '

I avseende å lärarnas inplacering i lönegrad hade de sakkunniga i avvaktan på slutligt ställningstagande till lönefrågan huvudsakligen utgått från den löneställ- ning, som föreslagits av 1928 års lönekommitté. Med hänsyn till att naturaför- månerna enligt de sakkunnigas mening skulle utgå utöver den kontanta lönen, hade lärarna i de sakkunnigas förslag ansetts böra placeras tvenne lönegrader lägre, än vad lönekommittén föreslagit. I fråga om den kvinnliga lärarpersonalen vid folk- skolorna hade de sakkunniga anslutit sig till lärarlönekommitténs uppfattning, att dessa borde placeras allenast tvenne lönegrader lägre än motsvarande manliga lä- rare. I anslutning till en dylik inplacering i lönegrad av de kvinnliga folkskollärar- na hade de sakkunniga ansett småskollärarinnornas nettolön böra beräknas med ut- gångspunkt från 4:e lönegraden i allmänna civilförvaltningens löneplan.

Lärarnas nettolön skulle alltså enligt de sakkunnigas förslag utgå enligt 13:e lö-

• Sida 21
•  Original

negraden för manliga folkskollärare, enligt 11:e lönegraden för kvinnliga folkskol- lärare ocll enligt 4:e lönegraden för småskollärare.

Extra )rdinarie lärare —— varmed de sakkunniga avsåge sådan icke ordinarie lärare, sorn anställdes för full tjänstgöring antingen å befattning, somi föreskriven ordning inrättats såsom extra ordinarie, eller ock å vakant befattning, som enligt beslut av skolöverstyrelsen skulle uppehållas av extra ordinarie lärare — skulle erhålla avlöning enligt löneklass, som vore två löneklasser lägre än motsvarande ordinarie befattning. Efter viss tids tjänstgöring skulle dessa lärare erhålla upp- flyttning i högre löneklass enligt i huvudsak samma bestämmelser som de ordinarie lärarna. Vikarierande lärare skulle erhålla lön enligt löneklass, som vore fyra löne- klasser lägre än motsvarande ordinarie lärare.

För denna avlöning skulle lärarna vara skyldiga att bestrida åtta månaders un- dervisning årligen. Påginge undervisning under ett redovisningsår mer än åtta mä- nader, beräknat utgöra 341/2 veckor, skulle lärare, liksom för närvarande, vara be- rättigad till särskild ersättning, utgörande för varje månad minst en åttondel av den kontanta årslönen.

Utöver de löneförmåner, som skulle fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen, skulle skoldistrikten äga att såsom hittills lämna kommunala tillägg.

Däremot ansåge de sakkunniga i likhet med lärarlönekommittén, att de på grund— valen av förutvarande lönebestämmelser beviljade kommunala tilläggen borde vid övergång till ny lönestat upphöra, och att, därest kommunerna ville med utgångs- punkt från de nya lönebestämmelserna fortfarande bevilja särskilda tillägg, sist- nämnda förhållande borde såsom en ny fråga upptagas och prövas inom de kom- muner, där sådant kunde befinnas påkallat.

KAP. II .

Lönereglering för folk- och småskollärarna enligt grunderna för kommunikationsverkens och den allmänna civilförvalt- ningens lönesystem.

Såsom i det föregående framhållits, hava samtliga de sakkunnigbered- ningar, lärarlönekommittén, 1928 års lönekommitté och 1935 års lärarlöne- sakkunniga, som tidigare avgivit förslag till lönebestämmelser för folk- och småskolornas lärare, förordat en lösning av denna personals lönefråga på grundval av det för kommunikationsverken och för den allmänna civilför-w valtningen gällande lönesystemet.

Enighet kan sålunda sägas råda därom, att dessa lärare i likhet med be- fattningshavare inom nyssnämnda förvaltningsgrenar böra erhålla avlöning med belopp, som såvitt möjligt äro anpassade efter levnadskostnadernas olika höjd på olika orter inom landet. Att märka är emellertid, att det här gäller att utsträcka ifrågavarande lönesystem till det kommunala undervis- ningsväsendet. På grund av de i åtskilliga hänseenden säregna förhållan- dena inom dessa delar av undervisningsväsendet äro, såsom jämväl fram- hållits i de tidigare sakkunnigutredningarna, rätt väsentliga avvikelser från de statliga bestämmelsernas innehåll påkallade för lärarnas vidkommande.

Såsom av den ovan (i Kap. I) lämnade redogörelsen framgår, har det an— setts vara förenat med svårigheter att å lärarna tillämpa det nya lönesyste-

• Sida 22
•  Original

met med hänsyn till att lärarna för närvarande utöver den kontanta lönen åtnjuta förmånen av bostad och bränsle in natura eller däremot svarande er- sättning enligt ortens pris.

Befattningshavare i statens tjänst, som anvisats tjänstebostad, äro skyl- diga att därför lämna ersättning. Denna bestämmes med hänsyn till det hyrespris, som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, och fast- ställes genom överenskommelse mellan vederbörande myndighet och tjänste- mannen. Kan sådan överenskommelse icke träffas, skall frågan hänskjutas till en bostadsnämnd med en opartisk ordförande samt representanter för personal- och förvaltningsintressena. Över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till densammas avgörande, må klagan ej föras. En dylik indi- viduell värdering av varje tjänstebostad är självfallet icke möjlig att inom en rimlig kostnadsram åstadkomma för folk- och småskollärarnas vidkom- mande, vilket på ett övertygande sätt framhållits av lärarlönekommittén.

På grund av de svårigheter av ekonomisk och praktisk art, som mötte mot en tillämpning av de statliga bestämmelserna på detta område, fann sig lä- rarlönekommittén böra förorda en lönereglering för folk- och småskollärar- na med bibehållande av de nuvarande naturaförmånerna såsom löneförmå- ner utöver den kontanta lönen. Med hänsyn till dessa naturaförmåner skulle lärarna i stället hänföras till en lönegrad, som vore två lönegrader lägre än den, vilken de eljest bort tillhöra.

Mot detta förslag till frågans lösning hava åtskilliga myndigheter riktat sin kritik och ur olika synpunkter påvisat mindre tilltalande konsekvenser av detsamma.

Sålunda har socialstyrelseni ett den 7 juli 1924 avgivet utlåtande uttalat, att styrelsen icke kunde finna den föreslagna utvägen lämplig. Vid en jäm- förelse av förhållandena inom de orter, som fölle inom en och samma orts- grupp, funne man vid en närmare granskning, att de olika faktorer, som på- verkade levnadskostnaderna, kunde variera ganska kraftigt. En ort med lantlig karaktär hade sålunda exempelvis kunnat bliva placerad i en för- hållandevis hög ortsgrupp, trots det att den uppvisade låga livsmedels- och hyrespriser, allenast på grund av höga skatter. Beträffande andra orter åter kunde det vara en relativt hög hyresnivå, som åstadkomme, att desamma hänförts till högre ortsgrupp, än vad eljest skulle blivit fallet. Bortråkna- des hyresposten ur hushållsbudgeten, vore det sålunda alla utsikter till att man erhölle en annan proportion mellan levnadskostnaderna i övrigt än den, som framginge av den officiella grupperingen.

Ett avlöningssystem, som gåve bostad in natura (eller ersättning därför enligt ortens hyrespriser) och i övrigt kontantlön enligt orternas placering i gällande dyrortsgruppering, skulle därför otvivelaktigt komma att kännas som en orättvisa på många håll.

Även vid en granskning av huru totalinkomsterna inom olika ortsgrup- per enligt förslaget skulle ställa sig för lärarna i jämförelse med dem, som tillhörde motsvarande lönegrader inom statsförvaltningen, skulle man finna att avsevärda olikheter skulle uppstå. »

• Sida 23
•  Original

Det av kommittén föreslagna lönesystemet skulle nämligen — enär bo- stadsutgiften vore den mera betydande budgetpost, som visade den ojäm- förligt starkaste stegringen från billigare till dyrare ort — åt befattnings- havare med bostad in natura ell—er ersättning därför enligt ortens pris med- föra en ej oväsentligt högre realinkomst å orter inom de dyrare ortsgrup- perna än inom de billigare. Sådana tjänstemän å de dyrare ort-erna skulle nämligen få 1) i det allra närmaste samma kompensation för de högre all- männa levnadskostnaderna som den, vilken utginge åt övriga befatt— ningshavare, samt 2) därutöver full ersättning för den högre bostads- kostnaden.

Även skolöverstyrelsen och statskontoret påvisade den dubbelkompensa- tion för dyrorternas högre levnadskostnader och de ojämna verkningar i övrigt, som i vissa fall skulle bliva en följd av lärarlönekommitténs förslag.

Enligt 1936 års Iärarlönesakkunnigas mening hava de olägenheter, som otvivelaktigt vidlådde lärarlönekommitténs förslag till avlöningsreglemente på nettolönesystemets grund, i ej oväsentlig grad blivit undanröjda i det ut- kast till avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor, som utarbe- tas av 1935 års lärarlönesakkunniga. Genom ovannämnda anordning för be- redande av en skälig kompensation åt lärare på dyrorter för den kostnadsök— ning, som motsvaras av högre priser å andra livsförnödenheter än bostad och bränsle, har anmärkningen mot lärarlönekommitténs förslag om dubbelkom- pensation blivit beaktad. Någon befogad anledning till mera vägande erin- ringar mot storleken av den av 1935 års lärarlönesakkunniga föreslagna dyr- ortskompensationen synes icke förefinuas. De föreslagna tilläggen å medel- dyra (C-, D- och E-) och dyra (F- och G-) orter överensstämma i huvudsak med vad som i sådant avseende föreslagits i den av herr Carlström till 1928 års lönekommittés ovanberörda betänkande fogade reservationen, och fram- hållas må, att den i denna reservation angivna löneplanen med tre ortsgrup- per byggde på en av kommittén verkställd dyrortsgruppering med frånskil- jande av bostadskostnaderna.

Därest det skulle befinnas lämpligt att genomföra en lönereglering för folk- och småskolornas lärare på nettolönesystemets grund, synes i betrak- tande av ovan anförda omständigheter till grund för ett förslag i sådan rikt- ning kunna läggas de riktlinjer, som framförts i det av 1935 års lärarlönesak- kunniga utarbetade utkastet. För den händelse så skulle komma att ske, hava 1936 års lärarlönesakkunniga i vissa delar omarbetat det i förenämnda utkast upptagna förslaget i överensstämmelse med de sakkunnigas stånd- punktstagande i avseende på lärarnas inplacering i lönegrader (se Bil. IV).

1936 års lärarlönesakkunniga hava emellertid icke ansett sig kunna för— orda en lönereglering för ifrågavarande lärare enligt nettolönesystemet. En av de ledande grundsatserna för det nya statliga lönesystemet har varit, att några särskilda löneförmåner in natura icke skola utgå till befattningshavama utöver den lön, som angivits för den lönegrad, till vil-

• Sida 24
•  Original

ken vederbörande befattning blivit hänförd. Detta framhölls även av lärar- lönekommittén, vars förslag till lönereglering för lärarna byggde på netto- löneprincipen. Anledningen till att denna kommitté i fråga om naturaför— månerna frångick det Statliga bruttolönesystemet torde dock, såsom av det ovan anförda framgår, närmast hava varit de svårigheter, som skulle möta att utan allt för stora kostnader få till stånd en värdering av lärarnas tjänstebostäder. Till denna uppfattning hava även 1935 års lärarlönesak- kunniga anslutit sig och därvid särskilt framhållit, att det knappast vore möj- ligt att inom en rimlig kostnadsram få till stånd en rättvis och efter enhet- liga grunder verkställd uppskattning av de belopp, som skulle avdragas från lärarnas bruttolöner som ersättning för åtnjutna naturaförmåner.

Av vad socialstyrelsen anfört i ovanberörda yttrande den 7 juli 1924 över lärarlönekommitténs betänkande framgår, att det icke är möjligt att med ett nettolönesystem uppnå samma rättvisa avvägning av reallönen lärare på olika orter emellan som med bruttolönesystemet. Därest lärarna skulle erhålla bostad in natura (eller däremot svarande ersättning enligt ortens hyrespris) och i övrigt kontantlön, som uppginge till samma belopp på alla de orter, som tillhöra samma ortsgrupp, skulle nämligen lärarnas reallöner komma att ställa sig rätt olika på de olika orterna. Till bely- sande härav må som exempel framhållas, att Stockholms stad och Kiruna tillhöra båda den högsta dyrortsgruppen. (Det provisoriska dyrortstillägget är dock 120 kronor högre för år i Stockholm än i Kiruna.) Anledningen härtill har för Stockholms stads vidkommande i huvudsak varit de höga bo- stadshvrorna. Mcdelhyran i Stockholm för en lägenhet om 2 rum och kök upp går enligt socialstyrelsens senaste beräkningar till 1 151 kronor för år, under det att motsvarande hyreskostnad i Kiruna beräknats till 511 kronor. Kiru- na åter har närmast på grund av sina dryga utskylder, år 1934 sammanlagt 1543 kronor per bevillningskrona, samt höga livsmedelspriser blivit inpla— cerad i denna höga dyrortsgrupp. Stockholms stads motsvarande utskylder uppgingo endast till 870 kronor per bevillningskrona. Nettolönesystemet leder till att lärarna i Stockholm och Kiruna utöver förmånen av fri bostad med bränsle eller däremot svarande ersättning enligt ortens pris enligt lö- neplanen få uppbära samma kontantlön, oaktat lärare i Kiruna hava att för denna lön erlägga väsentligt högre kommunalskatter och livsmedelspriser än motsvarande lärare i Stockholm. Reallönen skulle alltså ställa sig väsent- ligt olika för lärarna på dessa orter.

Vid en tillämpning av bruttolönesystemet däremot skulle lärarna lämna ersättning för anvisad tjänstebostad efter det värde, denna beräknades hava med hänsyn till hyrespriserna på orten. Härigenom skulle lärarna liksom statens befattningshavare vid s. k. nyreglerade verk efter bestridandet av kostnaderna för bostad hava en behållen avlöning, som å olika orter vore direkt anpassad efter de övriga levnadskostnaderna, d. v. s. i första hand efter livsmedelsprisernas höjd och kommunalutskyldernas storlek.

I trots av de obestridliga fördelar, som sålunda äro förenade med brutto- lönesystemet, hava, såsom nämnts, både lärarlönekommittén och 1935 års

• Sida 25
•  Original

lärarlönesakkunniga avstyrkt detsamma under hänvisning till svårigheten att få til". stånd en praktisk anordning för en värdering av tjänstebostäderna, som skulle ligga till grund för bestämmandet av storleken av den ersätt— ning, lärarna skulle lämna för anvisad tjänstebostad.

1928 års lönekommitté däremot har, såsom ovan framhållits, utarbetat ett förslag till avlöningsreglemente för lärarna i enlighet med bruttolöneprin- cipen. Denna kommitté hade föreslagit en sådan förenkling av förfarandet vid tjänstebostädernas värdering, att ett visst hyresbelopp skulle gälla för samtliga orter, tillhörande en och samma dyrortsgrupp. Då hyrespriserna 'kunna variera högst väsentligt å olika orter, även om de tillhöra en och samma dyrortsgrupp, var det nödvändigt för kommittén att komplettera detta tillsynes enkla förslag med en bestämmelse av innehåll, att särskild värde— ring av bostaden kunde begäras av läraren eller vederbörande skoldistrikt, och därest överenskommelse mellan parterna ej kunde träffas, skulle frågan hänskjutas till länsstyrelsen och efter besvär över länsstyrelsens beslut till statens bostadsnämnd. 1928 års förslag skulle följaktligen kunna leda till ett värderingsförfarande i varje särskilt fall, eller sålunda i själva verket ett sy- stem, mot vilket redan lärarlönekommittén på ett övertygande sätt riktat en nedgörande kritik. 1935 års lärarlönesakkunniga hava icke heller kunnat förorda detta system utan anslutit sig till samma linje som lärarlönekom- mittén.

I likhet med de föregående sakkunnigberedningarna anse sig 1936 års lä- rarlönesakkunniga böra förorda en lönereglering för folk- och småskolans lärare på grundval av det nya statliga lönesystemet. Det framstår för de sak- kunniga såsom ett ur rättvisans och billighetens synpunkt välgrundat krav och såsom ägnat att skapa ökad reda och ordning i administrationen, att alla av statsmedel avlönade befattningshavare så långt som möjligt behandlas efter enhetliga avlöningsregler. Med hänsyn härtill och på grund av de på- tagliga fördelarna av att kunna anpassa lönerna för här avsedda lärare i så nära anslutning som möjligt till ifrågavarande lönesystem med tillvaratagan- de av alla dess möjligheter till en rättvis avvägning av reallönens storlek å olika orter, har det synts de sakkunniga vara angeläget att även för lärarna söka tillämpa bruttolöneprincipen. De sakkunniga hava emellertid, i likhet med 1935 års lärarlönesakkunniga, icke kunnat ansluta sig till 1928 års lönekommittés förslag till värderingsförfarande utan i stället an- sett sig böra undersöka, huruvida det icke skulle vara möjligt att på annat sätt få till stånd en tillförlitlig och i huvudsak rättvis uppskattning av stor- leken av den ersättning, som en lärare bör erlägga för honom anvisad tjän- stebostad. Härvid har det synts de sakkunniga ligga synnerligen nära till hands, att en värdering av tjänstebostäderna sker med ledning av de utav socialstyrelsen i samband med indelningarna av rikets olika orter idyrorts- grupper uppskattade hyresvärdena.

Att märka är nämligen, att socialstyrelsen i samband med dyrortsgruppe- ringarna måste verkställa värdering av hyrespriserna å de olika orterna. Då denna värdering är verkställd med så stor noggrannhet, att den kan läggas

• Sida 26
•  Original

till grund för de till sina ekonomiska verkningar ganska betydelsefulla dyr- ortsgrupperingarna, synes den även kunna tjäna till ledning för bestäm- mandet av värdet av lärarnas tjänstebostäder. De sakkunniga hava ägnat denna fråga en synnerligen ingående granskning och, såvitt de sakkunniga kunnat finna, skulle det knappast vålla några svårigheter av praktisk art att på denna väg nå fram till en lösning av föreliggande spörsmål. Ej heller skulle genomförandet av en dylik anordning behöva föranleda några nämn- värda merkostnader för det allmänna.

Det bör likväl vid en sådan värdering uppmärksammas, att socialstyrelsens hyressiffror äro medeltal, avseende samtliga bostäder, såväl bättre som sämre, på de olika orterna. Lärarnas tjänstebostäder äro åter enligt de krav, som gällande boställsordning uppställer, av genomgående bättre beskaffenhet, än vad som kan anses motsvara genomsnittet av bostadsbeståndet på orten. Beaktas bör jämväl, att till tjänstebostad för ifrågavarande lärare bör, så vitt möjligt, upplåtas även trädgård. För att få fram hyresvärdet av en lärarbostad synes därför det av socialstyrelsen beräknade medelhyresvärdet för orten böra höjas med visst belopp. Denna höjning synes lämpligen kunna beräknas till omkring 15 0/0. Det har nämligen visat sig, att av tjänstemän i allmänhet i den fria marknaden förhyrda bostäder betinga ett hyrespris av 10—20 0/0 över genomsnittet (se statens offentliga utredningar 1933: 21 sid. 24).

Socialstyrelsens ifrågavarande undersökningar avse smålägenheter och sammanfattas imedelhyror för bostäder om 2 rum och kök. Med ledning av dessa värderingar torde man utan svårighet kunna beräkna värdet av lägenheter om 3 rum, respektive 1 rum och kök. Värdet av en trerums- lägenhet torde nämligen i stort sett få anses utgöra 4/, och en lägenhet om 1 rum och kök 2/3 av värdet på en tvårumslägcnhet. Härtill måste emeller- tid läggas värdet av bränslekostnaderna, vilka i runt tal torde kunna upp- skattas till 35 å 40 kronor per år och eldstad.

I fråga om formen för fastställandet av dessa tjänstebostadsersättningar kunde det väl vara möjligt att för varje ort direkt angåves, vilken ersättning som skulle utgå för lärarnas tjänstebostäder. Det synes emellertid innebära en väsentlig förenkling att fastställa vissa hyresbelopp för ett visst antal hyres- grupper och sedan hänföra de olika orterna till den av dessa hyresgrupper, som upptager hyresbelopp, som närmast motsvara ortens hyrespris. För- delningen av de olika orterna å dessa hyresgrupper torde lämpligen böra be- stämmas av Kungl. Maj:t efter förslag av socialstyrelsen. Med nu beskrivna, av 1936 års lärarlönesakkunniga förordade och i deras förslag till avlönings- reglemente med därtill hörande specialmotivering närmare utformade och motiverade ordning vinnes den avgörande fördelen, att individuella värde- ringar med åtföljande besvär och omgång undvikas.

Vad nu anförts gäller allenast sådana tjänstebostäder, som i väsentliga av- seenden uppfylla fordringarna i boställsordningen. I de fall, då brist i bostad föreligger, torde nedsättning av hyresbeloppet böra medgivas på samma sätt, som skoldistrikten för närvarande lämna kontant ersättning för vad som

• Sida 27
•  Original

brister i läraren lagligen tillkommande bostadsförmåner. I det avseendet skulle alltså i sak ingen förändring i nuvarande förhållanden inträda.

KAP. III. Placering i lönegrader. Ordinarie manlig lärare vid folkskola.

Lärarlönekommittén. Ifråga om inplacering i lönegrad av ordinarie lärare vid folkskola framhöll lärarlönekommittén, att några mera hållbara jäm- förelser med andra tjänstinnehavare med hänsyn till de växlande förut- sättningarna och de olika utgångspunkterna näppeligen kunde uppdragas. Lärarnas lönefråga ansåg sig kommittén hava att pröva och bedöma från synpunkten av lärarnas utbildning, deras tjänstgöringsförhållanden och be- fordringsutsikter.

Utbildningstiden vore jämförelsevis kort, om man endast toge i betrak- tande den fyraåriga seminariekursen. Med hänsyn till fordringarna för in- träde vid seminariet, vilka i vissa ämnen motsvarade kursen i mellansko- lans fem lägre klasser, vore läraraspiranten hänvisad att genom studier efter avgångsexamen från folkskolan förbereda sig till inträdesprövningen vid se- minariet.

I fråga om tjän—stgöringsförhållandena vore att märka, att folkskolläraren vore mera självständig än andra lärare, varigenom hans ansvar bleve större. Han tjänstgjorde alltid som klassföreståndare och hade vid flertalet skolor utom undervisningen jämväl att fullgöra en hel del åligganden av pedago- gisk art, som eljest plägade ankomma på en skolas föreståndare eller rektor.

Utöver tjänstgöringstiden på lärorummet komme, i likhet med vad fallet vore beträffande flertalet till den allmänna undervisningen hörande läroan- stalter, den tid, som åtginge för fullgörande av andra till lärarens tjänst hö- rande åligganden, såsom förberedelse till lektioner, rättande av skrivövnin- gar eller skriftliga prov samt den allmänna tillsynen över eleverna och skol- arbetets gång i övrigt. Särskilt för folkskolans lärare vore att uppmärksam- ma den omfattande sociala omvårdnad och den individuella tillsyn utom undervisningstiden, desamma vore skyldiga att ägna sina elever.

Befordringsutsikterna för folkskolans lärare vore så gott som inga. Endast helt få kunde, dock först efter fortsatt utbildning, bliva folkskolinspektörer eller lärare vid högre folkskolor.

Kommittén framhöll därjämte, att den tjänstgöring, som folkskollärarkå- ren utövade, vore för landets kulturella och sociala utveckling synnerligen betydelsefull. Vid folkskolan undervisades flertalet av landets barn, och de flesta medborgare komme icke i åtnjutande av någon annan undervisning, än den som meddelades av folkskolans lärare. En rätt väsentlig ökning av lärarnas lönestandard syntes kommittén ofrånkomlig, därest man vore vil- lig erkänna den betydelse, folkskolan ägde i det moderna samhällslivet, och de anspråk, som i följd därav måste ställas på dess lärare.

• Sida 28
•  Original

Kommittén hade vid noggran-t övervägande och vid en ingående prövning av hithörande spörsmål kommit till den uppfattningen, att, med hänsyn till ifrågavarande lärares ställning och arbetsuppgifter, manlig lärare borde hänföras till nuvarande 17:e lönegraden.

Vid denna inplacering i lönegrad hade emellertid hänsyn icke tagits till naturaförmånerna. Såsom ovan framhållits ansåg kommittén, att lärarna med hänsyn till dessa förmåner utöver den kontanta lönen borde placeras två lönegrader lägre eller sålunda i 15:e lönegraden.

1928 års lönekommitté. Efter att hava [sid. 175/ 176 ibetänkandet) erin- rat, att skolöverstyrelsen föreslagit, att de manliga. folkskollärarna skulle inplaceras i 17 :e lönegraden (naturaförmånerna inräknade i lönen), fram- höll 1928 års lönekommitté, att detta förslag i motsats till vad skolöver- styrelsen syntes hava utgått från, icke vore grundat på några mera håll- bara jämförelser med andra tjänstinnehavare; lärarnas utbildning, tjänst- göringsförhållanden och befordringsutsikter hade ansetts utan närmare jäm- förelse böra motivera placeringen. En direkt jämförelse med andra tjänste- män mötte också på grund av olikheter i nämnda hänseenden stora svå- righeter. I den mån jämförelse vore möjlig — och en sådan komme alltid att göras, sedan folkskolans lärare väl erhållit sin inplacering i det statli- ga lönesystemet — måste hänsyn tagas till förekommande likheter och olik- heter i fråga om utbildning, tjänstgöringsförhållanden, befordringsutsikter m. m. I detta avseende borde särskilt beaktas lärarnas långa ferier, under vilka i vissa och talrika fall möjligheter till särskilt ersatt extra arbete, t. ex. med fortsättningsskola, erbjöde sig och vilka i alla händelser innebure be- stämda fördelar framför andra befattningar. Att en lärare merändels un- der blott jämförelsevis kort tid behövde tjänstgöra före vinnandet av ordi— narie anställning ansåge kommittén även böra tagas i betraktande vid löne- placeringen. Ett tidigt ernående av ordinarie anställnings fördelar motsva- rade i viss mån de befordringsmöjligheter, som stode med lärarna jämför- bara tjänstemän i allmänhet till buds. Så mycket viktigare vore det att icke förbise dessa omständigheter, som lönesättningen för folk- och småskolans lärare på grund av deras stora antal vore av utomordentlig betydelse i stats- ekonomiskt hän-seende.

Kommittén hade vid övervägande av dessa synpunkter funnit sig icke kunna förordna en högre placering än i 15:e lönegraden (bruttolön). Denna placering torde i det av kommittén föreslagna lönesystemet erbjuda en fullt tillfredsställande avlöning, vare sig man betraktade frågan ur lärarnas syn- punkt och undersökte, vilka ökningar inuvarande löner, som vunnes med en dylik placering, eller man säge saken ur synpunkten av det allmännas intresse att erhålla en god rekrytering av lärartjänsterna.

Den nu vanligaste lästiden inom folk- och småskola vore 341/2 läsveckor. För arbete utöver denna tid lämnade kommun ersättning enligt bestämda regler. Kommittén funne skäligt, att så även skedde för framtiden och att regler för dylik övertidsersättning meddelades i avlöningsreglementet. Vis-

• Sida 29
•  Original

serligen hade den tanken varit under övervägande, att lönesättningen för här ifrågavarande lärare skulle ske med utgångspunkt från en tjänstgöring av större omfattning än 341/2 läsveckor, varvid avdrag å lönen skulle äga rum, där arbetet omfattade färre antal läsveckor, än som lades till grund för löne- sättningen. Det lämpligaste måste emellertid enligt kommitténs mening an- ses vara, att den lagstadgade lönen utginge för det arbete, som vore normalt, och act undantag från regeln borde gälla de fall, som vore de färre. Därför hade kommittén stannat för att fastställa en lästid av 341/2 veckor och före- slå särskild ersättning för undervisning därutöver. Med ett bruttolönesystem borde övertidsersättning beräknas på bruttolönen. Detta beräkningssätt ökade nämnda ersättning avsevärt. För lärare i kommuner, vilka för närvarande tillämpade en längre lästid än 341/2 veckor, skulle placering i 15:e lönegra- den medföra en löneställning, som i jämförelse med nuvarande löneförmå- ner måste anses väl avvägd.

Det förhållandet, att kostnadsökningen för folkskollärares avlöning enligt tidigare föreslagen placering skulle blivit så avsevärd, att ingen regering, se- dan förslaget år 1923 framlades, ansett sig kunna avlåta proposition därom, hade kommittén uppmärksammat. I dess direktiv i protokollet över finans- ärenden den 29 juni 1928 framhölles såsom ofrånkomligt att för folk- och småskollärare m. fl. lärare inrikta undersökningen på angelägenheten av att genomföra löneregleringen med mindre kostnad för statsverket, än som en- ligt det tidigare framlagda förslaget förutsatts.

Även ur kostnadssynpunkt ansåge kommittén placeringen av manliga lä- rare i 15:e lönegraden lämpligt avvägd.

1935 års lärarlönesakkunniga. I avvaktan på slutligt ställningstagande till lönefrågan hava 1935 års lärarlönesakkunniga huvudsakligen utgått från den löneställning, som föreslagits av 1928 års lönekommitté. Med hänsyn till att naturaförmånerna enligt nämnda sakkunnigas mening skulle utgå utöver den kontanta lönen, hade lärarna ansetts böra placeras tvenne lönegrader lägre än vad 1928 års lönekommitté föreslagit.

1936 års lärarlönesakkunniga. Såsom av den ovan lämnade redogörel- sen framgår, hava såväl lärarlönekommittén som skolöverstyrelsen kommit till den uppfattningen, att de manliga folkskollärarna höra i lönehänseende jämställas med befattningshavare i den 17:e lönegraden. 1928 års löne- kommitté har på anförda skäl icke ansett sig kunna förorda högre placering än i 15:e lönegraden. Den skillnad, som förefinnes mellan dessa båda för- slag, är emellertid i själva verket icke så stor, som det vid första påseende kan förefalla. Att märka är nämligen, att 1928 års lönekommitté förut- satte, att lärarna för den sålunda föreslagna lönen endast skulle vara skyl- diga att undervisa åtta månader (341/2 läsveckor) årligen. För undervisning därutöver skulle lärarna vara berättigade till särskild ersättning med 1/3 av årslönen för varje månad. Lärarlönekommittén däremot hade i sitt förslag icke intagit någon dylik föreskrift om ersättning för övertidsläsning. I fråga

• Sida 30
•  Original

om dylik ersättning framhöll kommittén, att den föreslagit en bestämmelse av innehåll, att, därest skoldistriktet beslutade att, där förhållandena sådant föranledde, bevilja lärare högre avlöning än reglementet föreskreve, lära- ren finge tillgodonjuta sådan högre avlöning. Under denna bestämmelse an- såge kommittén böra inrymmas sådana fall, som reglerades genom det dit- tillsvarande stadgandet om viss övertidsersättning. Därest genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdag förlängning av den nu lagstadgade årliga undervis- ningstiden av 341/2 veckor skulle bliva föreskriven för samtliga skoldistrikt, syntes uppenbart, att någon ersättning för sålunda ökad tjänstgöring icke borde ifrågakomma. Skulle åter ett och annat skoldistrikt anse önskligt att för sitt vidkommande öka undervisningen till mer än åtta månader om året, ansåge kommittén obehövligt, att ersättning utginge för den ökade tjänstgö- ringstiden, såvida den icke överskrede den för lärare vid läroverk och kom- munala mellanskolor stadgade maximitiden av 39 veckor.

I betraktande av nu angivna skiljaktighet mellan nämnda båda sakkunnig— beredningar i fråga om övertidsersättning, kan någon mera betydande skill- nad icke sägas förefinnas mellan deras förslag till löneställning för sådana lärare, som hava nio månaders årlig lästid. Med inplacering i 15:e lönegraden enligt 1928 års lönekommittés förslag jämte ersättning för nionde läsmåna— den med 1/8 av årslönen skulle lärare nämligen erhålla praktiskt taget samma avlöning, som om han vore placerad i 17 :e lönegraden utan rätt till särskild ersättning för övertidsläsningen.

Däremot skulle enligt förslagen en väsentlig skillnad i löneställning upp- stå för lärare i sådana skoldistrikt, där undervisningen endast pågår den före- skrivna minimitiden av åtta månader årligen. Dessa lärare skulle nämligen enligt 1928 års förslag endast erhålla den avlöning, som utgår till befattnings- havare i 15:e lönegraden, under det att enligt lärarlönekommitténs förslag även dessa lärare skulle erhålla avlöning enligt 17:e lönegraden.

Enligt 1936 års lärarlönesakkunnigas mening kunna de skäl, som av 1928 års lönekommitté anförts mot den tidigare föreslagna inplaceringen av lä— rarna i den 17:e lönegraden, icke sägas vara tillräckliga för att motivera en sänkning av den föreslagna placeringen från 17:e till 15:e lönegraden. Sär- skilt må i detta avseende framhållas svårigheten att motivera den lägre lönegradsplaceringen med att lärarna hava möjlighet att under ferierna er- hålla särskilt ersatt arbete. Även om hänsyn därvid tages till det av löne- kommittén särskilt anförda exemplet, undervisning i fortsättningsskola, äro möjligheterna till extra förtjänst under ferierna icke så allmänt förekom- mande, att det kan vara möjligt att därpå grunda en lönegradsplacering för hela kåren.

Framhållas må även, att den av lönekommittén åberopade omständigheten, att lärarna merendels efter jämförelsevis kort tids tjänstgöring vunne ordi- narie anställning, under de senare åren ändrats därhän, att lärarna under väsentligt längre tid än förut få tjänstgöra som icke ordinarie före ordinarie- blivandet. I varje fall lärer det icke med fog kunna göras gällande, att lä- rarnas fördelar av »ett tidigt ernående av ordinarie anställning» uppväga

• Sida 31
•  Original

de befordringsmöjligheter, som stå med lärarna jämförbara tjänstemän i all'- mänhet till buds men som för ifrågavarande lärare nästan helt och hållet saknas. »

Däremot kan det ju icke bestridas, att omfattningen av folk- och småskol- lärarnas tjänstgöringsskyldighet är med avseende på läsårets längd mindre- än den tjänstgöringsskyldighet, som i allmänhet åligger andra tjänstemanna- kategorier, även lärare. Detta förhållande måste självfallet spela en roll vid lönesättningen.

Enligt de sakkunnigas mening är det önskvärt, att härutinnan i samband med löneregleringen en ändring kommer till stånd, som medför större lik- formighet mellan folk- och småskollärare å ena sidan och andra jämförliga befattningshavare å den andra och som samtidigt möjliggör för det allmänna att bättre tillgodogöra sig ifrågavarande lärares arbetskraft.

De sakkunniga hava vid övervägande av detta spörsmål kommit till det resultatet, att en utsträckning av folk- och småskollärarnas tjänstgörings- skyldighet bör ske i två avseenden, dels i fråga om den årliga tjänstgörings- tidens längd från åtta månader till högst nio månader, dels ock beträffande an- talet undervisningstimmar per vecka.

Såsom förut nämnts, hava icke så få skoldistrikt, huvudsakligen i städer-- na, funnit sig höra utsträcka den årliga undervisningstiden utöver den stad- gade minimitiden av åtta månader (34 1/2 läsveckor), i trots av att merkostna- derna härför i sin helhet måst-e bekostas av vederbörande skoldistrikt. I flertalet fall omfattar överläsningstiden en månad. Många skoldistrikt äro! emellertid på grund av de därmed förbundna merkostnaderna för distriktet icke i tillfälle att företaga en dylik utökning av lästiden vid folkskolorna. Den möjlighet till förbättring av folkskolans undervisning, som en förlängd lästid otvivelaktigt innebär, är sålunda förbehållen de i ekonomiskt hänse- ende bättre ställda skoldistrikten. I betraktande av de fordringar, som nu- mera måste ställas på den undervisning, som eleverna i folkskolan böra er- hålla, och den rådande ämnesträngseln på folkskolans schema, synes det de' sakkunniga vara ur det allmännas synpunkt angeläget, att de skoldistrikt, som så önska, skola utan merkostnader för distriktet kunna utöka under- visningstiden utöver nu stadgat minimum.

Genom att för åtnjutandet av den nyreglerade lönen, vilkens bestridande; i den mån det ej gäller naturaförmånernas värde, helt skulle bäras av stats— verket, stadga en undervisningsskyldighet av högst nio månader årligen, skulle hindret för de mindre bärkraftiga kommunerna att på angivet sätt förstärka skolundervi-sningen vbliva undanröjt och kvalitetsskillnaden i skol- hänseende mellan olika skoldistrikt, såvitt den beror av undervisningstidens- längd, icke längre behöva vara avhängig av distrik-tens ekonomiska ställ- ning. Berörda förändring innebär ett fullständigt överförande av kostna— derna för övertidsläsningen från kommunerna på staten. De sakkunniga- erinra, att ett steg i denna riktning redan tagits i och med 1936 års riksdags- beslut, varigenom staten i viss begränsad omfattning påtagit sig dessa kost-- nader. Såsom en åtgärd till lättande av kommunernas kostnader för folk»

• Sida 32
•  Original

skoleväsendet ligger den ifrågasatta förändringen väl i linje med den utveckling, som inletts genom. statsmakternas åtgärder under de senaste aren.

Alla folk- och småskollärare skulle således enligt de sakkunnigas förslag bliva skyldiga att för fastställd lön tjänstgöra högst nio månader årligen eller följaktligen ungefärligen lika .stor del av året, som flertalet övriga befatt- ningshavare i lärarställning. Något oskäligt krav kan en sålunda utökad tjänstgöringsskyldighet uppenbarligen icke anses innebära. Förslaget avser emellertid icke, att motsvarande skyldighet att utsträcka skolornas lästid skulle stadgas för skoldistrikten. På åtskilliga håll kunna förhållandena vara sådana, att ett till nio månader utvidgat läsår icke lämplig—en låter sig genomföra, i varje fall icke under den närmaste framtid-en. Liksom för närvarande gäller, bör det därför helt och hållet ankomma på kommuner- nas eget bestämmande, huruvida en utsträckning av lästiden skall äga rum.

I följd härav måste man räkna med att för en del av lärarkåren, under den närmaste framtiden sannolikt den övervägande delen, tjänstgörings— skyldighetens maximum, i vad angår läsårets längd, icke kommer att tagas i anspråk. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid avlöningen utmätas med hänsyn till nämnda maximum och utgå oav— kortad, även om den faktiska undervisningstiden understiger nio må- nader, blott stadgat minimum av åtta månaders tjänstgöring fullgjorts. Att sålunda vissa lärare behöva tjänstgöra allenast åtta månader för fastställd lön, under det att andra måste bestrida en till nio må— nader utsträckt tjänstgöring kan visserligen synas som en olägenhet. Det må dock framhållas, att liknande variationer i fråga om arbetsbördans stor- lek förekomma vid befattningar i samma lönegrad inom statsförvaltningen. Sålunda äro byråchefer vid de centrala ämbetsverken och professorer vid vissa högskolor placerade i lönegraden B 30, men för de förra är tjänst- göringstiden i runt tal tio och en halv månader årligen, under det att de senares tjänstgöringstid omfattar allenast nio månader. Flera exempel skulle kunna anföras. Det är visserligen sant, att det här gäller befattningsha- vare inom skilda förvaltningsområden, och att därför olikheten blir mindre i ögonen fallande. Ur statens synpunkt kan dock detta förhållande icke till- mätas någon större betydelse. Det avgörande är enligt de sakkunnigas upp— fattning, att maximum av tjänstgöringstid när som helst kan av varje lärare uttagas. Förekommande olikheter i tjänstgöringstid äro beroende av om- ständigheter, varöver lärarna icke råda, och det måste därför anses skäligt, att de icke bliva härav lidande i lönehänseende. Slutligen bör uppmärksam— mas, att den kortare lästiden för vissa lärare kommer att enligt förslag, som de sakkunniga i det följande framlägga, uppvägas av högre veckotimtal för dessa lärare än för dem, som tjänstgöra i distrikt med utsträckt lästid, var- igenom den berörda ojämnheten kan anses avlägsnad.

Såsom de sakkunniga längre fram i betänkandet komma att närmare ut- veckla, anse de en lönereglering för ifrågavarande lärare i huvudsaklig enlig- het med civilstatens lönesystem böra förknippas med avskaffande av de

• Sida 33
•  Original

kommunala lönetilläggen. Denna regel, att tillägg till den fastställda avlö- ningen icke må av kommunerna beviljas, kombinerad med dels den ovan förordade anordningen med lika lön för alla lärare, oavsett om undervis— ningstiden överstiger stadgat minimum, dels ock ett fixerande i enlighet med vad nedan sågs av undervisningsskyldigheten, uttryckt i antal veckotimmar, medför den i de sakkunnigas tanke högst betydande fördelen, att en i av- löningshinseende så fullständig enhetlighet, som efter omständigheterna är möjlig, kommer att för ifrågavarande lärarkår råda över hela landet. De nuvarande skiljaktigheterna härutinnan mellan stad och landsbygd, mellan ekonomiskt mera vålsituerade och mindre bärkraftiga kommuner komma med en sådan ordning att bortfalla, och det blir lättare för landsbygdens skoldistrikt att göra sig gällande i konkurrensen om de bästa lärarkrafterna.

Vad beträffar tjänstgöringsskyldighetens omfattning, uttryckt i antal vec- kotimmar, regleras denna för närvarande genom de i undervisningsplanen för rikets folkskolor intagna timplanerna. Enligt dessa varierar antalet veckotimmar för folkskollärare, lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor mellan 28—30 och för småskollärare mellan 24—26. I den mån slöjdundervisning förekommer, faller denna utom nämnda tim- tal och ersättes särskilt. I avsevärd utsträckning förekomer, att slöjdunder- visningen uppehålles av folkskollärare och småskollärare. Denna undervis- ning omfattar i regel 4 timmar per vecka, fördelade på två veckodagar.

De sakkunniga anse en höjning av veckotimtalet för såväl folkskollärare som småskolärare böra ske därhän, att slöjdundervisningen kan, om så på— fordras, helt eller åtminstone till väsentlig del rymmas inom undervisnings- skyldighetens ram. Då de sakkunniga framställa detta förslag, sker det vä- sentligen i syfte att, så långt ske kan, de för ifrågavarande lärarkår nu före— kommande tilläggsersättningarna, vilka medfört ojämnheter i lönehänseende, må bortfalla. Det nuvarande systemet, med särskilda ersättningar för över- tidsläsning, undervisning i slöjd och undervisning i fortsättningsskola, har medfört en svåröverskådlighet med avseende å folk- och småskollärarkårens avlöningsförhållanden, som varit till icke ringa olägenhet. I fråga om tjänst- göringen vid fortsättningsskola hava de sakkunniga icke ansett sig böra fram- ställa något yrkande på dess inordnande i lärarpersonalens tjänstgörings- skyldighet, då fortsättningsskolan är att betrakta såsom en från folkskolan skild skolform av annan art än barndomsskolan. Men vad slöjden beträf- far, tillhör den enligt folkskolestadgan folkskolans läroämnen, ehuru såsom ett icke under alla förhållanden obligatoriskt ämne, och i regel torde med nuvarande seminarieutbildning lärarna besitta kompetens för undervisning i ämnet.

Det synes emellertid de sakkunniga icke vara skäligt att pålägga alla lä- rare samma utvidgade undervisningsskyldighet per vecka, oavsett läsårets längd. Det riktiga torde vara, att nämnda undervisningsskyldighet ställes i en viss relation till den varierande längden av läsåret. En rättvis avpassning kan enligt de sakkunnigas mening ernäs genom att för lärare med en lästid av 34% veckor, (1. v. 5. den för närvarande vanliga, stadga en mertjänstgö-

• Sida 34
•  Original

ring av högst 4 timmars slöjd per vecka och för lärare, vilkas lästid överstiger 34 1/2 veckor men ej 37 veckor, föreskriva högst 2 timmars slöjd per vecka utöver eljest stadgat maximiantal veckotimmar. Vad åter angår de lärare, för vilka lästiden är längre än 37 veckor, vilja de sakkunniga icke ifråga- sätta någon ökning av veckotimtalet. Undervisningsbördan torde nämligen i sådant fall bliva mer än skäligt betungande och större än för lärare vid andra slag av skolor, där lärarlönerna statligt reglerats. De sakkunniga ha— va härvid beaktat, att folkskolans lärare som regel skola undervisa i läropla- nens alla ämnen, vilket bl. a. medför ett ej ringa förberedelsearbete till lek- tionerna, att dessa lärare vidare i allmänhet äro klassförståndare med därav följande ansvar och särskilda göromål, samt att de i stor utsträckning hava att med hemmen deltaga i även rent uppfostringsarbete och slutligen i avse- värd omfattning tagas i anspråk för den sociala omvårdnaden om eleverna, barnbespisning, skolbad, hälsoundersökningar, skollovskoloniverksamhet, tandvård etc.

För lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor eller för lärare vid småskola, till vilken hänvisats någon av folkskolestadiets års- klasser, har det överhuvud taget ej ansetts böra ifrågakomma att utöver stad- gat maximiantal veckotimmar pålägga någon ytterligare undervisningsskyl- dighet, detta särskilt med hänsyn till den i förhållande till nu berörda lärares utbildning speciellt besvärliga tjänstgöring, som åligger dem.

Regleras undervisningsskyldigheten per vecka på ovan angivet sätt, åstad— kommes enligt de sakkunnigas mening en rättvis avvägning. Detta belyses av det förhållandet, att sammanlagda antalet undervisningstimmar per läsår och lärare blir i det närmaste lika för de olika huvudgruppernas lärare. En folk— skollärare i ett 341/2-veckorsdistrikt kommer att hava en undervisningsskyl- dighet av högst (34% X 34 =) 1 173 timmar per läsår, en folkskollärare i ett 37-veckorsdistrikt högst (37 X 32 =) 1 184 timmar per läsår, en folkskollä- rare i ett 39-veckorsdistrikt högst (39 X 30 =) 1 170 timmar per läsår o. s. v.

Med hänsyn till den utökning av lärarnas undervisningsskyldighet, som de sakkunniga sålunda föreslagit, synes en högre löneställning för de manliga lärarna än den av 1928 års lönekommitté föreslagna 15:e lönegraden vara påkanad.

För en högre löneställning än 15:e lönegraden tala starkt även andra skäl. T ager man i betraktande de olika faktorer, som plåga tillmätas betydelse vid Iönesättningar för befattningshavare i det allmännas tjänst, utbildningsti- dens längd, befordringsmöjligheter, tjänstgöringsförhållanden och den sam- hälleliga betydelsen av arbetsuppgiften samt anställer jämförelser med ut- gångspunkt från dessa faktorer mellan folkskollärarna och andra befatt- ningshavare antingen iundervisningenvs tjänst eller — ehuru jämförelser där bliva svårare att göra på grund av olikartade förhållanden — inom andra förvaltningsområden, t. ex. kommunikationsverkens, synes det de sak- kunniga, att man måste komma till det resultatet, att en placering i 15:e löne- graden icke är tillfyllestgörande. Beaktas bör också, att, sedan 1928 års lönekommitté hade frågan under bedömande, åtskilligt inträffat, som talar för en högre löneställning och som man icke torde kunna underlåta att taga

• Sida 35
•  Original

hänsyn till vid en omprövning av lönegradsplaceringen. De sakkunniga vilja erinra om att genom beslut av 1935 års riksdag den obligatoriska folk- skolekursen utvidgats med ytterligare ett år, varigenom undervisningen i folkskolan under sista året kommer att omfatta ett åldersstadium, motsvaran- de första klassen i realskolan. Vidare har genom beslut av samma års riks- dag inträdesfordringarna till det fyraåriga folkskoleseminariet skärpts och seminarietiden för studenter utökats från ett till två år. Visserligen beröra dessa sistnämnda förändringar icke de nu i tjänst varande folkskollärarna, men en lönereglering, som tager sikte på framtiden, kan knappast undgå att röna inflytande härav. Slutligen följer det av utvecklingen på alla områden, ej minst det pedagogiska, att kraven på lärarens kunnighet och prestations- förmåga under senare tid alltjämt ökats.

Efter noggrant övervägande av alla dessa faktorer vilja de sakkunniga såsom sin mening uttala, att folkskollärarna, under förutsättning av omför— mälda utökning av tjänstgöringsskyldighet—en, med fog kunna göra anspråk på att bliva i fråga om lön och tjänsteställning jämställda med statliga be- fattningshavare i 17:e lönegraden. De sakkunniga föreslå därför en sådan placering av de manliga folkskollärarna.

,Med hänsyn till den löneställning, som sålunda föreslagits för de manliga lärarna, och i betraktande av de sakkunnigas efterföljande förslag i mot- svarande hänseende beträffande övriga lärarkategorier, hava de sakkunniga icke funnit skäl upptaga något tilläggsarvode för undervisning i hjälpklass, såsom ifrågasatts av 1932 års seminariesakkunniga och jämväl av 1935 års lärarlönesakkunniga.

Ordinarie kvinnlig lärare vid folkskola.

Lärarlönekommittén. Då lärarlönekommittén avgav sitt betänkande, hade den av Kungl. Maj:t år 1921 tillsatta lönekommittén ——- som hade i upp- drag att med hänsyn till då pågående utredning av spörsmålet angående ut- sträckt tillträde för kvinnor till statstjänst verkställa ytterligare utredning av frågan om anordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings— och pensionsförhållanden ännu icke avgivit sitt förslag. Lärarlönekommittén ansåg sig därför böra uppbygga ett lönesystem, som vilade på de dåvarande grunderna för kvinnliga lärares avlöning och som alltså i möjligaste mån bibehöll den dåvarande relationen mellan manlig och kvinnlig lärare. Kom- mittén betonade dock uttryckligen, att en dylik anordning vore att betrakta som ett provisorium, vilket i sinom tid borde avlösas av de definitiva an— ordningar, som kunde framgå såsom det slutliga resultatet av 1921 års löne- kommittés utredningsarbeten. Enligt kommitténs förslag, vilket, såsom för- ut nämnts, byggde på nettolönesystemet, skulle kvinnliga folkskollärare pla- ceras i lönegraden 13.

1928 års lönekommitté. Efter att hava erinrat om den ställning, lärarlöne- kommittén intagit till föreliggande spörsmål, lämnade 1928 års lönekom- mitté (sid. 21 och 22 i dess betänkande) en redogörelse för 1925 års riksdags

• Sida 36
•  Original

behandling av frågan om de kvinnliga befattningshavarnas avlönings- och pensionsförhållanden. Kommittén framhöll därvid, att Kungl. Maj:ts för- slag till nämnda års riksdag om lika lön för manlig och kvinnlig befatt- ningshavare icke vunnit riksdagens bifall. Riksdagen hade nämligen vid- tagit den ändringen, att det bestämdes, att därest en befattning inom viss lö- negrad besattes med kvinna, lön enligt sista löneklassen inom denna lönegrad icke finge utgå till kvinnlig innehavare av befattningen.

Riksdagens berörda beslut hade framgått såsom resultat av en gemensam votering. På grund av den gemensamma voteringen hade ingen motivering kommit att inflyta i riksdagens skrivelse. I den mån vägledning för riks- .dagsmajoritetens ställning till principfrågan kunde sökas i 1925 års riksdags- behandling av ärendet syntes kunna fastslås,

att riksdagen icke uttalat sig till förmån för likalönsprincipen,

att riksdagen velat hålla öppen möjligheten att _— närmast i samband med en kommande inarbetning av dyrtidstilläggen i den fasta lönen — framdeles pröva spörsmålet om behovsprincipens tillämpning i det statliga lönesyste- met, samt

att riksdagen betraktat 1925 års lönereglering vara av mera provisorisk natur.

Statsutskottsmajoriteten vid 1925 års riksdag hade även uttalat, att den av utskottet förordade, av riksdagen sedermera godkända löneställningen för de kvinnliga befattningshavarna icke finge anses äga prejudicerande be- tydelse för behandlingen av statens lönefrågor i övrigt.

För egen del erinrade 1928 års kommitté, att kommittén i sitt betänkande angående allmänt avlöningsreglemente föreslagit, att den för de kvinnliga tjänstemän, som vore inordnade i det allmänna lönesystemet, gällande be- gränsningen i fråga om rätt till avlöningsförhöjningar upphävdes, och att kvinnorna alltså skulle kunna uppnå sista löneklassen inom vederbörliga lönegrader. I motiveringen för detta förslag hade kommittén framhållit, hu- rusom 1925 års omläggning av statsanställda kvinnors avlöningsförhållan- den icke kunde sägas innebära något steg i riktning mot genomförande av den s. k. likalönsprincipen. I realiteten bibehölle de kvinnliga tjänstemännen i avlöningshänseende samma ställning som förut.

Beträffande undervisningsväsendet ansåge sig kommittén, i anslutning till de synpunkter, som gjorde sig gällande vid 1925 års nyssnämnda beslut, böra föreslå, att den nuvarande relationen mellan manliga och kvinnliga be- fattningshavares löner i huvudsak bibehölles. Lärarelönekommitténs för— slag hade enahanda syfte, även om den av kommittén föreslagna anord- ningen uttryckligen betonades böra betraktas såsom ett provisorium, vilket i sinom tid borde avlösas av de definitiva anordningar, som kunde framgå såsom resultat av 1921 års lönekommittés utredningsarbeten. Frågan om de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden hade lösts genom 1925 års riksdagsbeslut, men detta beslut hade icke givit något erkännande åt ett likalönssystem i den mening, man från kvinnohåll velat giva åt detta begrepp. Behörighetslagens ikraftträdande hade icke ansetts böra medföra lika lön för manliga och kvinnliga befattningshavare inom den egentliga

• Sida 37
•  Original

statsförv1ltningen och kunde lika litet göra det för undervisningsväsendets del.

Den olika lönesättning för manliga och kvinnliga lärare, som för det då- varande tillämpades och som enligt kommitténs uppfattning borde i huvud- sak bibehållas, kunde genomföras på olika sätt. För den egentliga statsför- valtningen genomfördes icke skillnaden mellan manlig och kvinnlig lön full- ständigt så, att en kvinna alltid för sitt arbete avlönades lägre än en man med motsvarande uppgifter. Tvärtom användes en form, som teoretiskt in- nebure, att man och kvinna i en och samma befattning erhölle lika lön. Alla befattningar inplacerades i samma löneplan, och lönesättningen vore lika, vare sig innehavaren vore man eller kvinna, bortsett från att kvinnorna hittills icke kunnat uppnå högsta löneklassen i vederbörande lönegrad. Emel- lertid erhölle de befattningar, som uteslutande eller huvudsakligen bekläddes med kvinnor, en inplacering i löneplanen, som i huvudsak motsvarade den dittillsvarande lönesättningen, även om manliga befattningar inom samma arbetsområde och med väsentligen samma uppgifter vore högre placerade. För att i dylika fall skilja de av män och kvinnor innehavda befattningarna gåves åt dem olika benämningar, den ena befattningen placerad i en högre och den andra i en lägre lönegrad. Teoretiskt kunde män innehava även de lägre befattningarna och kvinnor de högre, men i praktiken räknade man med såsom regel, att de förra skulle innehavas av kvinnor, de senare av män. En dylik fördelning av arbetskraften förutsatte man skola åvägabrin- gas genom rekryterings- och befordringsväsendet.

Inom undervisningsväsendet skulle man enligt kommitténs mening icke lämpligen kunna förfara på samma sätt. För befordringar gällde här mera uteslutande examensmeriter och andra teoretiska kvalifikationer, till följd varav det näppeligen läte sig göra att genom rekrytering och befordran upp- dela manlig och kvinnlig arbetskraft på olika avlöningslägen, som motsva- rade den allmänna skillnaden i värdesättning av manligt och kvinnligt ar- bete. Kommittén föresloge därför, att inom undervisningsväsendet, det stat— liga såväl som det kommunala, befattningar placerades i en lägre lönegrad, när de innehades av kvinnor, och i en högre, när de innehades av män.

Med det system för lönesättning åt män och kvinnor i statsförvaltningen, som genomfördes år 1925, hade man ansett sig böra fastställa lika stora pensionsavgifter för man och kvinna, i syfte att nettoavlöningen i en och samma befattning alltid skulle bliva densamma. I fråga om undervisnings- väsendet borde, vid ett bifall till kommitténs förslag beträffande olika löne- sättning för man och kvinna, familjepensioneringen icke medföra samma av- gifter för kvinnor som för män.

Kommittén, som utgick från bruttolönesystem, hade för kvinnlig folkskol- lärare funnit sig böra föreslå lönegraden 12, alltså tre lönegrader lägre än för manlig folkskollärare. I anslutning till vad kommittén föreslagit för kvinnliga befattningshavare i allmänhet skulle även de kvinnliga lärarna kommai åtnjutande av sista löneklassen inom vederbörande lönegrad. Lärar- lönekommittén hade funnit en skillnad av allenast två lönegrader mellan manlig och kvinnlig folkskollärare lämplig. Det syfte, i vilket lärarlöne-

• Sida 38
•  Original

kommittén uttalat sig härför, nämligen önskan att bibehålla den hittills- varande relationen mellan lärares och lärarinnors löner, kunde emellertid, huvudsakligen med hänsyn till olika omfattande naturaförmåner för manlig och kvinnlig lärare, lika väl sägas vara vunnet genom kommitténs förslag till inplacering. Med en placering av de kvinnliga lärarna i en högre löne- grad än den 12:e skulle skillnaden mellan manlig och kvinnlig lärares lön komma att minskas under vad för det dåvarande vore fallet.

1935 års lärarlönesakkunniga, som ansett, att nettolönesystemet borde till- lämpas för lärarna, hava i fråga om folkskollärarinnornas inplacering i löne- grad anslutit sig till lärarlönekommitténs uppfattning, att dessa borde place- ras allenast tvenne lönegrader lägre än motsvarande manliga lärare.

1936 års lärarlönesakkunniga. De sakkunniga hava icke ansett sig böra ingå på något principiellt ståndpunktstagande till frågan om relationen mel- lan manliga och kvinnliga lärares avlöning. 1936 års lönekommitté, som för närvarande är sysselsatt med en omfattande utredning av de statliga be- fattningshavarnas löneförmåner, har enligt givna direktiv att behandla detta spörsmål, och de sakkunniga hava icke velat genom något sitt ståndpunkts- tagande i ämnet föregripa nämnda kommittés utredning. De sakkunniga hava därföri stort sett utgått från samma relation mellan manliga och kvinn- liga lärare som de tidigare sakkunnigberedningarna. Med hänsyn till den för kvinnliga befattningshavare undantagslöst tillämpade regeln, att de ej äga åtnjuta sista ålderstillägget, hava dock de sakkunniga ansett, att skillnaden mellan manlig och kvinnlig folkskollärares lön bör begränsas till allenast två lönegrader. I enlighet med denna uppfattning föreslå de sakkunniga, un- der hänvisning i övrigt till vad som ovan anförts till stöd för de manliga lärarnas placering i 17:e lönegraden, att dessa lärarinnor inplaceras i 15:e lönegraden.

Lärare vid småskola.

Lärarlönekommittén. I förarbetena till 1918 års lönereglering hade fram- hållits, bland annat, dels att vad i utredningen anförts om folkskollärarkå- ren i vissa avseenden — framför allt i avseende å kårens svaga ekonomiska ställning — jämväl ägde tillämpning å lärarna vid småskolorna, dels huru- som småskollärarutbildningen torde få anses betydligt förbättrad i förhål- lande till vad den förut varit, sedan den tvååriga seminariekursen blivit all- mänt genomförd, dels ock att lärare med utbildning för lärarbefattning vid småskola i stor utsträckning fått jämväl övertaga undervisning på folkskolans stadium.

Lärarlönekommittén hade i fråga om placering i lönehänseende av ifråga- varande lärare beaktat de skäl, vilka anförts vid 1918 års lönereglering och alltjämt ägde berättigande. Yrkanden hade gjorts om bestämmande av små- skollärarinnornas kontanta lön i viss relation till de kvinnliga folkskollärar- nas. Ett dylikt betraktelsesätt hade kommittén veterligen icke gjorts gällan-

• Sida 39
•  Original

de, då ifrågavarande lärares löner senast regleratis, och enligt kommitténs me- ning hade sedan dess några särskilda omständigheter icke tillkommit, som skulle motivera anläggandet av en dylik åskådning för lönefrågans lösning. Såvitt komfnittén vorei tillfälle bedöma, både kunde och borde småskollä- rarkårens löneställning prövas och bedömas fristående och utan hänsyn till de kvinnliga folkskollärarnas lönefråga. Att vid varje lönereglering ett hån- synstagande till vederbörliga relationstal osökt gjorde sig gällande, ville kom- mittén emellertid ingalunda förneka. Vid det förslag i nu föreliggande spörs- mål, vilket kommittén funnit sig böra framlägga, hade kommittén i främsta rummet anlagt synpunkten av vad kommittén ibetraktande av samtliga på frågan inverkande omständigheter funnit skäligt och lämpligt, samt i andra rummet tillsett, att en allt för stark förskjutning i nuvarande relationstal mellan berörda lärargrupper icke komme till stånd. Vid ett noggrant över- vägande av frågan hade kommittén icke ansett sig kunna gå längre än att för nu ifrågavarande lärare vid småskola tillstyrka en placering i 4:e löne- graden. Hårtill borde komma naturaförmåner i enlighet med vad för sagda lärare bestämts.

Det nu utgående arvodet till manlig lärare ansåge kommittén böra såsom sådant bibehållas, skäligen förhöjt till 300 kronor.

Inom kommittén hade behandlats frågan, huruvida en lärare med under- visningi mindre folkskola borde i avlöningshänseende intaga en förmånligare ställning än en lärare, vars arbete vore huvudsakligen eller uteslutande för- lagt till småskolan. Det berättigade i kraven i denna riktning torde visser- ligen icke kunna förnekas. Då emellertid den mindre folkskolan vore en skolform, som torde få anses vara stadd på avskrivning, och riksdagen upp- repade gånger uttalat sig mot densamma, syntes det vara mindre lämpligt att vidtaga statliga åtgärder för ett bättre tillgodoseende av lärarna vid denna skola. Enligt kommitténs mening borde det ankomma på de kommuner, vilka ansåge sig böra bibehålla den mindre folkskolan, att lämna vederbörande lärare den ersättning utöver lagstadgad lön, som på grund av tjänstgöring i denna skola kunde anses påkallad. Detsamma syntes böra gälla i avseende å biträdande lärare vid folkskola.

1928 års lönekommitté erinrade, att skolöverstyrelsen ansett, att den nu- varande 6:e lönegraden (naturaförmånerna inräknadei lönen) vore den låg- sta som i jämförelse med andra lärargrupper och andra jämförliga befatt- ningshavare i statens tjänst borde ifrågakomma.

Kommittén ansåge icke en jämförelse med andra statens tjänstemän leda till den placering, som lärarlönekommittén föreslagit. Gjorda jämförelser med rikstelefonisterna vid telegrafverket hade icke i tillbörlig mån skilt på ob- ligatoriska krav på utbildning vid inträdet på banan och de skärpningar, som av olika anledningar tillkommit pågrund av tillströmning och konkurrens. Det förhållandet, att inträde i småskoleseminarium numera söktes av ett stort antal, vilka avlagt realskolexamen eller förvärvat normalskole-kompetens, vittnade visserligen om trångheten just nu på de levnadsbanor, som en ung flicka även med nämnd utbildning hade att välja på, men det vittnade även

• Sida 40
•  Original

om att inom småskolan givna löneförmåner icke vore oskäligt låga. Kom- mittén ansåge det föga rationellt att höja lönerna till sådan nivå, att nya skärpningar vid inträdet på lärarbanan, som icke vore erforderliga, skulle göra sig gällande. Även i det hänseendet vore en jämförelse med rikstele- fonist vilseledande, att ordinarie sådan tjänst erhölles vid långt senare ålder, än anställning såsom småskollärarinna förvärvades. För övrigt vore det all— mänt erkänt, att rikstelefonistens arbete vore synnerligen slitsamt, och hän- syn därtill vore' tagen även i fråga om pensionsåldern, som vore satt till 55 levnadsår.

I jämförelse med kvinnliga folkskollärare skulle småskolans lärare pla- ceras i 4:e lönegraden, om en »allt för stark förskjutning» i relationen skulle undvikas. Kommittén ansåge emellertid, att överstyrelsens starka framhä- vande av behovet av en avsevärd löneökning särskilt för ifrågavarande grupp lärare borde beaktas, och föresloge 5:e lönegraden, varvid kommit- tén förut-satte att kvinnliga lärare skulle komma i åtnjutande även av sista löneklassen inom lönegraden.

Förslaget om placering i 5:e lönegraden innefattade även lärare vid mindre folkskola samt biträdande lärare vid folkskola. Kommittén biträdde lärar— lönekommitténs och överstyrelsens förslag om särskilt tillägg till manlig småskollärare och föresloge beloppet 450 kronor.

1935 års lärarlönesakkunniga hava uttalat, att de i anslutning till sin upp- fattning, att folkskollärarinnorna borde placeras allenast tvenne lönegrader lägre än motsvarande manliga lärare, ansett, att småskollärarinnornas net— tolön borde beräknas med utgångspunkt från 4:e lönegraden i allmänna civilförvaltningens löneplan.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift, som överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag, har Föreningen Sveriges mindre folkskolor framhållit, att de senare årens strä- vanden att inom skolväsendet åstadkomma centralisering i ogynnsam rikt- ning påverkat anställnings- och ekonomiska förhållanden för lärarinnorna vid mindre folkskolor och biträdande lärarinnor vid folkskolor. Åtskilliga av dessa lärarinnor hade förlorat eller vore i begrepp att förlora sin an- ställning. Då de mindre folkskolorna icke syntes inom överskådlig tid kun- na undvaras, syntes rättvisa och billighet kräva, att dess lärarinnor i möj- ligaste mån finge erhålla tryggare anställningsförhållanden.

Under framhållande av det krävande arbetet i en mindre folkskola — kurser och timantal vore desamma som vid en vanlig folkskola — har föreningen hemställt, att statsmakterna måtte taga i övervägande möjlig- heten av att bereda dessa lärarinnor ordinarie anställning, exempelvis efter 10 års oförvitlig tjänstgöring vid mindre folkskola eller såsom biträdande vid folkskola, samt att de vid en lönereglering måtte erhålla placering i 13:e lönegraden, för den händelse småskollärarinna placerades i den 11:e och folkskollärarinna i den 15:e, eller under alla förhållanden en placering mitt emellan de båda nämnda lärarinnegrupperna.

• Sida 41
•  Original

1936 års lärarlönesakkunniga. Såsom ovan redan anförts anse sig de sakkunniga böra föreslå viss utökning av ifrågavarande lärares tjänstgö- ringsskyldighet. '

Med hänsyn tagen härtill samt med beaktande av dels att småskollärar- nas hittillsvarande löner enligt de sakkunnigas mening måste anses alltför knappt tillmätta i förhållande till det ansvarsfulla och krävande arbete, som åligger dem såsom de mindre barnens handledare och fostrare, dels ock de skärpta fordringar i utbildningshänseende, som numera uppehållas även ifråga om denna lärargrupp, har det synts de sakkunniga befogat, att en väsentlig förbättring av löneställningen nu sker, relativt större än för övriga, här berörda kategorier av lärare.

I anslutning till vad sålunda anförts få de sakkunniga för sin del för- orda, att lärarna vid småskolan inplaceras i 9:e lönegraden.

Mot det av 1928 års lönekommitté föreslagna arvodesbeloppet av 450 kro- nor för år till manlig småskollärare hava de sakkunniga intet att erinra.

Det av lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor framställda kravet på en högre lönegradsplacering än för lärare vid små- skolor finna de sakkunniga icke sakna ett visst berättigande, men de hava likväl icke ansett tillräckligt starka skäl vara anförda för att den jäm- ställdhet, som hittills i avlöningshänseende rått mellan dessa lärare och småskollärare, nu skulle brytas. Härtill kommer, att de mindre folkskolor- na och framförallt de biträdande lärarbefattningarna måste betraktas såsom stadda under avveckling, varför det synes mindre lämpligt att genom en löneregleringsåtgärd av antydd innebörd giva dem karaktären av ett fast led i systemet. Om en något högre ersättning till ifrågavarande lärare skulle ifrågakomma, synes det ligga närmare till hands att för dessa fall använda formen av särskilda statliga lönetillägg utöver den fasta lönen. De sakkun- niga hava dock icke ansett sig böra framställa något förslag härom, varvid de jämväl tagit hänsyn till att enligt deras förslag någon utökning av un- dervisningsskyldigheten per vecka icke skulle ifrågakomma för här avsed- da lärare. Yrkandet om ändring av anställningsvillkoren hava de sakkun- niga med hänsyn till dess utpräglat skolorganisatoriska art ansett falla utan- för de sakkunnigas utredningsuppdrag, vadan de funnit sig icke böra upp- taga nämnda yrkande till behandling.

Icke-ordinarie lärare.

Lärarlönekommittén. Efter att hava erinrat, att avlöningsförmånerna till icke-ordinarie befattningshavare vid 5. k. nyreglerade verk inom statsförvalt- ningen fastställas av vederbörande verk eller av Kungl. Maj:t, uttalade lärar- lönekommittén, att Kungl. Maj:t och riksdagen liksom dittills borde hava prövningsrätten beträffande avlöningsgrunderna för den icke-ordinarie lärar— personalen. Vissa detalj- och tillämpni-ngsbestämmelser — såsom t. ex. grunderna för uppflyttning i löneklass m. m. — borde dock överlämnas åt Kungl. Maj. ts eget avgörande.

Avlöningsbeloppen för extra ordinarie och vikarierande lärare vid folk-

• Sida 42
•  Original

och småskolorna skulle enligt lärarlönekommitténs förslag — i anslut-ning till de grunder, som för icke-ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen tillämpats i kungörelsen nr 778/1921 — utgå enlig-t löne- klass, som vore fyra löneklasser lägre än för motsvarande ordinarie lärare, med rätt till uppflyttning i högre löneklass efter av Kungl. Maj:t bestämda grunder.

I de fall, då skoldistrikt i enlighet med vederbörligen fastställt reglemente anställt timlärare vid folk- och småskola, skulle sådan lärare åtnjuta avlö- ning efter enahanda grunder — med olika lönebelopp för läsämnen och i övningsämnen -— som ordinarie lärare, som tjänstgjorde som timlärare.

1928 års lönekommitté. Enligt 1928 års lönekommittés förslag skulle icke- ordinarie lärare anställas såsom extra ordinarie lärare, extra lärare eller timlärare.

Extra ordinarie lärare skulle antagas för full tjänstgöring under helt läsår, extra lärare för full tjänstgöring under kortare tid; i övrigt anställda icke- ordinarie lärare vore timlärare.

Avlöningen till extra ordinarie och extra lärare skulle utgå enligt en sär— skild lön-eplan, i vilken varje lönegrad började två löneklasser lägre och slutade en löneklass lägre än lönegrad med motsvarande ordningsnummer i löneplanen för de ordinarie lärarna. Såväl extra ordinarie som extra lärare vid folkskola inplacerades 'i denna löneplan två lönegrader lägre än motsva- rande ordinarie lärare i den för dem avsedda löneplanen. För extra ordi- narie och extra lärare i småskola var denna inplacering endast en lönegrad lägre än för motsvarande ordinarie lärare. Begynnelseavlöningen för ifråga- varande icke—ordinarie lärare skulle alltså bliva för folkskolans lärare fyra löneklasser och för småskolans tr-e löneklasser lägre än för motsvarande or- dinarie lärare. De extra ordinarie lärarna skulle erhålla sjukavlöning samt rätt till uppflyttning i högre löneklass samt vissa andra förmåner enligt samma bestämmelser som ordinarie lärare.

För timlärarna hade kommittén föreslagit lika belopp för läsämne och övningsämne och ifråga om lönernas storlek i huvudsak utgått från de före— slagna lönerna till extra befattningshavare å billigaste ort och med denna utgångspunkt anpassat timersättningen efter orternas fördelning på de fem föreslagna ortsgrupperna.

I sitt den 20 november 1930 avgivna utlåtande över 1928 års lönekommittés förslag uttalade skolöverstyrelsen, att överstyrelsen delade kommitténs upp- fattning, att även vissa kommunalt anställda icke-ordinarie lärare borde med hänsyn till rådande befordringsförhållanden beredas en förmånligare an- ställning, än vad gällande bestämmelser medgåve. Överstyrelsen ansåge sig dock icke kunna förorda den av kommittén föreslagna uppdelningen mellan extra ordinarie och extra lärar—e, bl. a. med hänsyn till de betänkligheter, som syntes möta mot att extra ordinarie lärare i vissa fall enligt detta för- slag skulle kunna anställas utan anknytning till någon viss lärarbefattning.

• Sida 43
•  Original

Härigenom skulle beräkningarna av statsbidragen och kontrollen över deras användande försvåras.

Enligt överstyrelsens mening borde de av kommittén föreslagna bestäm— melserna ändras därhän, att extra ordinarie lärare skulle anställas för full tjänstgöring antingen är befattning, som i föreskriven ordning inrättats så- som extra ordinarie eller ock å vakant befattning, som enligt beslut av skol— överstyrelsen skulle uppehållas av extra ordinarie lärare, och vidare skulle benämningen »vikarierande lärare» utbytas mot »extra lärare», vilken vore mera ändamålsenlig.

1935 års lärarlönesakkunniga hava beträffande de icke-ordinarie lärarnas indelning i olika kategorier anslutit sig till skolöverstyrelsens förenämnda förslag. Med hänsyn till den bestämda avgränsning, som enligt detta förslag skulle vinnas mellan extra ordinarie och vikarierande lärare, syntes det en- ligt dessa sakkunnigas mening vara möjligt att bereda de extra ordinarie lä- rarna samma löneställning i förhållande till motsvarande ordinarie lärare, som blivit fastställd för extra ordinarie tjänstemän inom den allmänna ci- vilförvaltningen, eller sålunda två löneklasser lägre än ordinarie befattnings- havare i motsvarande lönegrad.

De vikarierande lärarna däremot borde i likhet med vad som föreslagits av de tidigare utredningskommittéerna erhålla avlöning, som med fyra löne- klasser understege begynnelselönen för motsvarande ordinarie lärare.

I fråga om timlärarnas löner hava 1935 års lärarlönesakkunniga utan åt- skillnad mellan läsämnen och övningsämnen utgått från de föreslagna löne- beloppen för vikarierande lärare.

1936 års lärarlönesakkunniga. I likhet med tidigare sakkunnigberednin- gar anse 1936 års lärarlönesakkunniga, att den icke-ordinarie lärarpersona- len vid folk- och småskolor bör erhålla en väsenligt förbättrad ställning i avlöningshänseende än den, som för närvarande tillkommer densamma. Härvid åsyfta de sakkunniga icke blott en förhöjning av begynnelseavlö- ningen utan även att ifrågavarande personal bör erhålla samma rätt som motsvarande befattningshavare inom statsförvaltningen till avlöningsförhöj- ningar efter viss tids tjänstgöring. I detta sammanhang må framhållas den väsentliga försämring i deras befordringsförhållanden, som inträtt un- der de senare åren, till följd varav de under avsevärt längre tid än tidigare äro hänvisade att tjänstgöra i icke—ordinarie anställning innan de erhålla ordi- narie tjänst.

I fråga om indelningen av de icke ordinarie lärarna i olika kategorier anse de sakkunniga med hänsyn till folkskoleväsendets särskilda förhållanden lämpligast att begränsa begreppet extra ordinarie lärare till att avse allenast sådana ämneslärare, som anställas för full tjänstgöring å befattning, som i föreskriven ordning inrättats såsom extra ordinarie. Tillräcklig anledning att i fortsättningen göra åtskillnad mellan lärare, som vikarierar å vakant befattning, och annan vikarierande lärare torde icke föreligga. Samtliga dessa lärare böra enligt de sakkunnigas mening benämnas vikarierande lä-

• Sida 44
•  Original

rare, en benämning, som, i motsats till beteckningen »extra lärare», har hävd på föreliggande område. Övriga icke-ordinarie ämneslärare kunna lämp- ligen kallas timlärare.

De extra ordinarie lärarna skulle liksom motsvarande befattningshavare inom statsförvaltningen erhålla sjukavlöning, rätt till uppflyttning i högre löneklass efter viss tids tjänstgöring och vissa andra förmåner, på sätt när- mare framgår av de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente.

I fråga om de avlöningsbelopp, som skulle tillkomma dessa lärare, hava 1935 års lärarlönesakkunniga föreslagit, att de skulle erhålla begynnelseav- löning enligt löneklass, som vore endast två löneklasser lägre än begynnelse- lönen för motsvarande ordinarie lärare, under det att de vikarierande lärar- nas lön skulle vara fyra löneklasser lägre än de ordinaries begynnelselön.

Frågan om vilka lönebelopp, som böra utgå till de extra ordinarie lärarna, synes emellertid böra prövas i samband med motsvarande spörsmål beträf- fande de vikarierande lärarna. Enligt de sakkunnigas mening synes det nämligen vara av praktiska skäl påkallat, att avlöningsbestämmelserna av- fattas på sådant sätt, att en lärare för den tid, han tjänstgör, äger uppbära samma avlöning, vare sig han tjänstgör som extra ordinarie eller som vika- rierande lärare. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, torde dessa båda an- ställningsformer i praktiken icke hållas så strängt isär, utan en och samme lärare kan, allt efter föreliggande omständigheter, än hava anställning som extra ordinarie, än som vikarierande lärare.

Med hänsyn till att lärare sålunda ej sällan övergå från den ena till den andra av dessa anställningsformer och även i betraktande av att de arbets- uppgifter, som åvila lärare av båda kategorierna, äro exakt desamma, kunna de sakkunniga icke finna det vara lämpligt att upprätthålla någon skillnad dem emellan i fråga om avlöningens storlek.

På grund härav finna sig de sakkunniga icke kunna biträda 1935 års lä- rarlönesakkunnigas förslag i fråga om de extra ordinarie lärarnas löne- klassplacering utan vilja i stället förorda, att de extra ordinarie lärarna er- hålla begynnelselön enligt samma löneklass som vikarierande lärare.

Med hänsyn härtill anse sig de sakkunniga, ehuru onekligen vad ovan anförts angående behovet av en förbättring av ifrågavarande lärares av— löningsställning och angående deras försämrade befordringsförhållanden kan tala för en högre lönesättning, böra föreslå, att såväl extra ordinarie som vikarierande lärare erhålla begynnelseavlöning enligt löneklass, som är tre löneklasser lägre än begynnelselönen för motsvarande ordinarie lärare.

Av ovan anförda skäl anse de sakkunniga vidare, att jämställdhet bör råda mellan extra ordinarie och vikarierande lärare i fråga om rätt till av- löningsförhöjning. Sådan rätt synes böra tillkomma bägge kategorierna en- ligt enahanda grunder. I annat fall skulle nämligen en lärare efter viss tids tjänstgöring i allt fall erhålla olika avlöningsbelopp, allteftersom han vore extra ordinarie eller vikarierande lärare, ett förhållande som, enligt vad ovan framhållits, såvitt möjligt hör av praktiska skäl undvikas. Framhållas må, att en i viss mån liknande lönetursrätt redan nu tillkommer vikarierande lä- rare enligt kungörelsen den 20 september 1935 (nr 514).

• Sida 45
•  Original

Beträffande timlärarnas avlöning hava de sakkunniga utgått ifrån den av- löning, som enligt förslaget skulle tillkomma extra ordinarie och vikarierande lärare i begynnelselön. De sakkunniga förutsätta, att närmare bestämmelser meddelas av Kungl. Maj:t angående rätt för skoldistrikt att anställa timlä- rare, till vilkas avlöning bidrag utgår av statsmedel.

Övningslärare.

För närvarande bestrides undervisningen i flertalet av de övningsämnen, som förekomma i folk- och småskolorna, av ämneslärarna vid dessa skolor. I vissa större skoldistrikt hava visserligen anställts facklärare, t. ex. i musik och gymnastik, men något statsbidrag utgår icke till dessa lärares avlöning. För undervisning i slöjd och hushållsgöromål utgår särskild ersättning en- ligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 572) angående stats- bidrag för undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola (senaste lydelse nr 232/1936) och kungörelse samma dag (nr 573) angående statsbidrag för undervisning i hushållsgöromål vid folkskola eller särskild anstalt (senaste lydelse nr 233/1936).

Åt lärare i slöjd och hushållsgöromål med full tjänstgöring kan enligt be- stämmelserna i nyssnämnda kungörelser av vederbörande skoldistrikt eller annan organisation, som svarar för deras anställning, genom särskild reg- lering beredas fastare ställning i rättsligt och ekonomiskt hänseende. Stats- bidrag till sådan lärares avlöning utgår dock enligt samma grunder som för andra lärare i dessa ämnen.

Till de sakkunniga hava överlämnats framställningar från vederbörande personalorganisationer med hemställan, att lärarna i övningsämnen måtte erhålla inplacering i samma avlöningssystem som de övriga lärarna.

De sakkunniga hava haft frågan om övningslärarnas anställnings- och av- ' löningsförhållanden under prövning. Enligt de sakkunnigas mening före- ligger otvivelaktigt behov av en reglering av dessa lärares löne- och anställ- ningsvillkor. Det torde emellertid vara nödvändigt att vid en dylik regle- ring i ett sammanhang upptaga frågan om' övningslärarnas ställning vid samtliga statsunderstödda läroanstalter, varvid särskilt måste uppmärksam— mas och närmare undersökas möjligheten av att fast anställa lärare i öv- ningsämne för undervisning vid flera undervisningsanstalter av olika slag. Hela detta spörsmål är av en särdeles invecklad beskaffenhet och kräver ganska mycken tid för utredning. De sakkunniga viljai detta sammanhang erinra, att ingen av de föregående sakkunnigberedningarna upptagit berör- da fråga till en uttömmande behandling.

Tyvärr har det icke varit de sakkunniga möjligt att på den korta tid, som stått dem till buds, närmare intränga i frågan om övningslärarnas anställ- nings- och avlöningsförhållanden, vadan de sakkunniga nödgas inskränka sig till att framhålla behovet av att denna fråga med det snaraste göres till föremål för särskild sakkunnigutredning.

• Sida 46
•  Original

I Bil. 111 till detta betänkande hava de sakkunniga lämnat en tabellarisk översikt till jämförelse mellan nu utgående lönebelopp och de lönebelopp, som skulle tillkomma vederbörande lärare enligt de sakkunnigas förslag.

KAP. IV.

1936 års lärarlönesakkunnigas förslag till avlönings- reglemente för lärare vid folk- och småskolor.

1 kap. Ordinarie ämneslärare.

1 &.

1. Ordinarie lärare vid folk- och småskolor äga åtnjuta avlöning enligt de i detta reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

2. Vadi detta reglemente föreskrives angående ordinarie lärare vid små- skola äger, där ej annat föreskrivits, jämväl tillämpning å sådan lärare vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tillsvidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning.

3. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den dag, tillträde skett, till och med den dag, läraren avgår på grund av av- sked, entledigande eller dödsfall.

4. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott. Där ej annor- lunda emellan folkskolestyrelsen (skolrådet) och läraren överenskommits, sker utbetalningen genom allmänna postverket.

5. Angående befattningshavares skyldighet att avgå från tjänsten samt rätt till pension är särskilt stadgat.

25.

1. Med ordinarie befattning må icke förenas tjänst å rikets eller riksda- gens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, å kommuns stat.

2. Med ordinarie lärarbefattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller be- fattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebe— fattning av vad slag det vara må, så framt ej folkskolinspektören på därom gjord framställning, efter vederbörande folkskolestyrelses (skolråds) hörande samt efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller befattning ej må anses inverka hinderligt för utövandet av lärartjänsten, finner uppdraget eller be- fattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas eller, därest folkskol-

• Sida 47
•  Original

inspektören icke anser sig kunna lämna dylikt medgivande, tillåtelse erhål- lits av skolöverstyrelsen.

3. Genom vad i föregående moment föreskrives, sker icke ändring i vad som finnes stadgat angående förening av folkskollärartjänst med organist- och klockarbefattning eller med prästerlig befattning.

3 5.

1. För ordinarie lärarbefattning, som avses i detta reglemente, utgår, på sätt i det följande angives, lön såsom för tjänstemän i nedan upptagna löne- grader under avdelning B av den för ordinarie tjänstemän vid den allmänna civilförvaltningen gällande löneplanen, dock med den begränsning för kvinn- lig befattningshavare, som i 6 % omförmäles. Manlig lärare vid folkskola hänföres till 17:e lönegraden, vilken för nedan- nämnda löneklasser upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda löne- belopp:

.. Löne— Lonegrad klass A B c D E F G

17 3 960 4 122 4 284 4 446 4 608 4 770 4 932 18 4 260 4 434 4 608 4 782 4 936 3 130 3 304 17” lönegraden 19 4 360 4 746 4 932 3 118 3 304 3 490 3 676 20 4 860 3 038 3 236 3 434 3 632 3 830 6 048 21 3 160 3 370 3 380 3 790 6 000 6 210 6 420

Kvinnlig lärare vid folkskola hänföres till 15:e lönegraden, vilken för nedannämnda löneklasser upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:

Urtsgrupp

.. Löne— Lonegmd klass A B c D E F G

Kronor

13 3 430 3 600 3 730 3 900 4 030 4 200 4 330 16 3 660 3 816 3 972 4 128 4 284 4 440 4 396 15” lönegmde" 17 3 960 4 122 4 284 4 446 4 608 4 770 4 932 18 4 260 4 434 4 608 4 782 4 936 3 130 3 304 19 4 360 4 746 4 932 3 118 3 304 3 490 3 676

Lärare vid småskola hänföres till 9:e lönegraden, vilken för efterföljande löneklasser upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:

• Sida 48
•  Original

Ortsgrupp

Löne—

Lönegrad klass A B c D E F G

Kronor

9 2 460 2 374 2 688 2 802 2 916 3 030 3 144 10 2 380 2 700 2 820 2 940 3 060 3 180 3 300 926 lönegraden 11 2 730 2 836 2 982 3 108 3 234 3 360 3 486 12 2 880 3 012 3 144 3 276 3 408 3 340 3 672 13 3 060 3 198 3 336 3 474 3 612 3 730 3 888

Fördelningen av de orter, där lärarna äro stationerade, å de uti löneplanen upptagna sju ortsgrupper sker enligt den för allmänna civilförvaltningen gällande, av Kungl. Maj:t fastställda dyrortsfördelningen.

Den löneklass inom vederbörande lönegrad, enligt vilken lärarens lön skall utgå, fastställes i enlighet med bestämmelserna i 6—8 55.

Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken lä- rarens stationeringsort blivit hänförd.

Med stationeringsort förstås orten för den skola, vid vilken läraren har sin huvudsakliga tjänstgöring.

2. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandet i 11 5 samt de särskilda tillägg och förmåner, som omförmälas i 18 och 19 55.

4 %. Därest åt lärare anvisas tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet, skall han vara skyldig att mottaga densamma och ställa sig till efterrättelse föreskrif- terna i gällande boställsordn-ing.

5 &.

Har lärare fått sig anvisad tjänstebostad, skall han månadsvis lämna er- sättning för densamma genom avdrag å avlöningen. Är bostadsinnehavare på grund av tjänstledighet icke berättigad att uppbära någon avlöning för månaden eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas.

Ersättning för tjänstebostad, som i väsentliga avseenden uppfyller ford- ringarna i gällande boställsordning, jämte bränsle skall utgå med för olika hyresgrupper nedan angivna belopp, för helt år räknat:

Hyresgrupp

I II III IV V VI VII VIII IX

Kronor

1 rum och kök 282 366 450 534 618 702 786 870 954 2 rum och kök 420 552 684 816 948 1 080 1 212 1 344 1 476 3 rum och kök 564 738 912 1 086 1 260 1 434 1 608 1 782 1 956

• Sida 49
•  Original

Fördelningen a nämnda nio hyresgrupper av de orter, där lärarna äro stationerade, fastställes av Kungl. Maj:t efter av socialstyrelsen på grundval av utredning rörande de för orterna gällande hyreskostnaderna framlagt förslag.

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall iakttagas, att lärare, åt vilken som tjänstebostad anvisas större lägenhet än som motsva- rar boställsordningens bestämmelser, icke skall vara skyldig att på grund därav erlägga högre ersättning, än vad eljest skulle vara fallet.

Har lärare fått sig anvisad tjänstebostad, som ej i väsentliga avseenden uppfyller fordringarna i gällande boställsordning, skall den ersättning, som läraren enligt bestämmelserna i denna paragraf skall erlägga för bostaden, av folkskolestyrelsen (skolrådet) nedsättas med det belopp, som prövas skä- ligt i förhållande till vad som i sådant avseende brister.

6 5.

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller lärare, vare sig han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen inom den löne- grad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 7 eller 8 % giva anled- ning till avvikelse härutinnan.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas läraren till närmast högre löneklass och efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för vederbörande lönegrad fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat föl- jer av föreskrifternai 7 eller 8 %. Kvinnlig befattningshavare äge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvarta— let näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänste- tiden i den lägre löneklassen tilländagått.

4. Beslut om lärares uppflyttning i högre löneklass fattas av folkskolesty- relsen (skolrådet) i god tid, innan läraren äger tillträda lön i den högre lö- negraden, och skall anteckning om sådant beslut i protokollet intagas.

7 &.

Såsom villkor för ordinarie lärares uppflyttning till högre löneklass gäller utöver vad ovan är sagt:

a) att han under minst fyra femtedelar av den lagstadgade eller av Kungl. Maj:t särskilt fastställda årliga undervisningstid, som belöper på den tjänste- tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan lärartjänst eller skolledarbefattning vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid, han på förordnande uppehållit befattning i statens tjänst, åtnjutit tjänstledighet med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande av offentligt uppdrag eller honom åliggande militär tjänst- göring;

• Sida 50
•  Original

b) att vederbörande folkskolestyrelse (Skolråd) icke prövat att uppskov med uppflyttningen bör äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänst- göring under den tid, läraren tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid förseelse, för vilken läraren bestraffats enligt vederbörande folkskolestadga icke i och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av hans förhållande som lärare i dess helhet; samt

c) att läraren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas, utan att läraren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej lärarens förhållande under nämnda tid givit anled- ning till förnyat uppskov därmed.

Har lärare, med tillämpning av föreskriften i punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må vederbörande folk- skolestyrelse (Skolråd) sedermera, om hans fortsatta handhavande av lärar- kallet anses böra föranleda därtill, kunna besluta, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat.

8 5.

1. För bestämmande av lärares begynnelselön och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass må tillgodoräkning ske av lärarens tjänstgö- ring före tillträdandet av innehavande befattning enligt följande grunder. I. Ordinarie lärare vid folk- eller småskola må för placering i löneklass tillgodoräkna:

a) den tid han tjänstgjort som övningsskollärare vid folkskoleseminarium,

b) den tid han tjänstgjort antingen som ordinarie lärare vid statens eller vid av landsting eller av stad, som icke deltager i landsting, upprättat små- skoleseminarium eller ock vid under offentlig kontroll stående småskolese— minarium och statsbidrag utgått till hans avlönande såsom till ordinarie folkskollärare, respektive lärare vid småskola,

e) den tid han efter vunnen behörighet till ordinarie lärartjänst vid folk— respektive småskola tjänstgjort som föreståndare eller såsom tillsvidare an- ställd lärare vid skyddshem, vilket åtnjuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente eller ock är av Kungl. Maj:t erkänt som all- män uppfostringsanstalt,

d) den tid han tjänstgjort som lärare vid statsunderstödd sjukvårdsanstalt eller vid barnhem och statsbidrag utgått till hans avlönande såsom till ordi— narie folkskollärare, respektive lärare vid småskola,

e) den tid han tjänstgjort såsom tillsvidare anställd nomadlårare och där- vid åtnjutit avlöning såsom lärare, vilken avlagt folkskollärarexamen, respek- tive småskollärarexamen eller i behörighetshänseende är likställd med så- dan lärare, samt

• Sida 51
•  Original

f) enligt de närmare villkor, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall be- stämmas, den tid han i egenskap av lärare med fast anställning tjänstgjort vid statsunderstödd svensk skola i utlandet.

II. Ordinarie lärare vid folkskola må därutöver tillgodoräkna

a) den tid han tidigare kan hava innehaft anställning som ordinarie lärare vid folkskola eller ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola, högre folkskola eller skeppsgosseskola eller med fast anställning innehaft någon med lönetursrätt förenad lärarbefattning vid fortsättningsskola, samt

b) den tid utöver fem läsår han efter avlagd examen, som medför behö- righet till ordinarie folkskollärartjänst, innehaft anställning vid folkskola såsom icke-ordinarie folkskollärare.

III. Ordinarie lärare vid småskola må, utöver vad ovan under punkten I stadgats, av sin tjänstgöring före tillträdandet av innehavande befattning till- godoräkna

a) den tid han kan hava innehaft anställning som ordinarie lärare vid folk- eller småskola,

b) den tid han tjänstgjort såsom lärare vid lotsbarnskola, som varit inrät- tad enligt de härutinnan före den 1 juli 1925 gällande bestämmelser, samt

c) den tid utöver fem läsår han efter avlagd examen, som medför behö- righet till ordinarie småskollärartjänst, med anställning på viss tid tjänst- gjort såsom lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola samt såsom vikarie för tjänstledig folkskollärare.

Vid tillgodoräknande av tjänstetid, varom förmäles i detta moment, skola bestämmelserna i 7 & a) äga motsvarande tillämpning.

2. Utöver vad ovan stadgats i fråga om tillgodoräkning för placering i löne- klass skall gälla, att där lärare eljest utfört arbete eller fullgjort uppdrag av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning fin- nes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å egen befattning, på Kungl. Maj:ts prövning skall bero, om och i vad mån tillgodoräkning härav må äga rum.

3. Vid beräkning av tjänstetid, som avses i denna paragraf, skall en under- visningstid av 242 dagar anses som helt läsår, och må lärare icke för något redovisningsår tillgodoräkna mera än nämnda antal dagar.

9 5.

1. Lärare skall vara underkastad de föreskrifter, som äro eller varda med- delade i vederbörande folkskolestadga, ävensom övriga i behörig ordning med- delade bestämmelser angående folkskoleväsendet.

2. I detta avlöningsreglemente omförmäld ordinarie lärare skall vara skyl- dig att mot åtnjutande av de i reglementet angivna löneförmånema, där Kungl. Maj:t ej föreskrivit kortare undervisningstid, årligen under 34 1/2 veckor eller den längre tid, dock högst 39 veckor, som i vederbörlig ordning bestämmes, meddela undervisning, lärare vid folkskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola 28—30 veckotimmar samt lärare vid småskola

• Sida 52
•  Original

24—26 veckotimmar. Härutöver må lärare vid folkskola och lärare vid små- skola kunna åläggas att utan särskild ersättning undervisa i slöjd å folk— eller småskolestadiet, i skoldistrikt, där lästiden icke överstiger 34 1/2 veckor, högst 4 timmar i veckan, och i skoldistrikt, där lästiden överstiger 34 1/2 men ej 37 veckor, högst 2 timmar i veckan. Denna skyldighet att undervisa i slöjd skall dock ej åvila lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid folk- skola. För lärare vid småskola, till vilken även hänvisats någon eller några av folkskolestadiets årsklasser, gäller den undervisningsskyldighet, som stad- gats för lärare vid mindre folkskola.

I fråga om överlärares tjänstgöringsskyldighet skall gälla vad som angives i den av skolöverstyrelsen för honom fastställda instruktionen.

3. Där särskilda förhållanden därtill föranleda, må den 1 mom. 2 angivna minimitjänstgöringen för vecka, vari kan ingå även undervisning i slöjd, kun- na efter medgivande av statens vederbörande folkskolinspektör minskas med högst 2 veckotimmar.

4. Utöver vad ovan sagts skall lärare vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen kan bliva honom ålagd, eller den jämkning i åligganden, som i vederbörlig ord- ning varder för honom bestämd.

5. Lärare skall vara skyldig att, då sådant erfordras för indragning av övertalig lärartjänst eller då eljest med hänsyn till undervisningsväsendets bästa synnerliga skäl därtill äro, med bibehållande av den lönegrad, han inne- har, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande låta sig förflyttas till annan lärarbe- fattning inom undervisningsväsendet, jämväl med förändring av bostadsorten och övergång till annat skoldistrikt. Därvid skall dock tillses, att läraren såvitt möjligt erhåller en tjänst, som kan anses likvärdig med den tjänst, läraren lämnar. Vid sådan förflyttning skall läraren vara berättigad att erhålla skä- lig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måste vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten, allt enligt de närmare be- stämmelser, Kungl. Maj:t meddelar. Har läraren genom förflyttningen förorsakats minskning i löneförmåner, som han åtnjutit vid den förra tjänsten, må skälig ersättning kunna tiller- kännas honom med belopp, högst motsvarande den för honom sålunda in- trädda inkomstminskningen. Fråga om ersättning, som här avses, prövas och avgöres av Kungl. Maj:t i samband med flyttningsärendet. Närmare bestämmelser angående förfarandet vid förflyttning av lärare och vad därmed sammanhänger meddelas av Kungl. Maj:t.

10 5.

Lärare äger uppbära oavkortad lön jämte i förekommande fall kallorts- tillägg och i 18 & omförmält lönetillägg icke blott för den tid, han tjänstgjort å sin befattning, utan även för den tid, under vilken han åtnjutit ferier eller vilken han, där Kungl. Maj:t på grund av synnerliga skäl därtill lämnat sitt

• Sida 53
•  Original

medgivande, använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt sätt kunna tjäna undervisningsväsendets in- tressen.

11 &.

Till lärare, som är bosatt å sådan ort inom de norra delarna av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kall- ortstillägg med nedanstående för sex olika kallortsklasser bestämda belopp, för redovisningsår räknat, nämligen:

för kallortsklass I .......................... kronor 40 » » II .......................... » 80 » » III .......................... ) 130 » » IV .......................... >> 200 » » V ...................... '. . . . >> 300 ) ) VI .......................... » 400

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg mä utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

Kallortstillägg utgår för den tid, anställningen varar, och utbetalas med en tolftedel av ovan angivna årsbelopp för kalendermånad räknat.

12 5.

1. Därest lärare av behörigen styrkt sjukdom i andra fall, än som avses i 13 &, hindras att tjänstgöra, skall han å lönen vidkännas ett tjänstledighets- avdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:

Lärare vid folkskola Lärare vid småskola Löneklass Ayiårag Löneklass Avlgrag

15 ...................... 2'30 9 ...................... 1'40 16 ...................... 250 10 ...................... 160 17 ...................... 275 11 ...................... 165 18 ...................... 3'— 12 ...................... 1'80 19 ...................... 325 13 ...................... 1'96 20 ...................... 350

21 ...................... 3'75

2. Har lärare oavbrutet under tre terminer i en följd varit förhindrad att tjänstgöra på grund av sjukdom, skall han för tiden därefter, så länge han på grund av sjukdom är förhindrad att återinträda i tjänstgöring, vidkännas i denna paragraf angivna sjukavdrag jämväl under ferierna.

• Sida 54
•  Original

1. Har lärare skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han: 31) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i före- kommande fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, med- fört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, un- der tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kall- ortstillägg, dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycks- fallet, men skall läraren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, mot- svarande det i 12 % angivna tjänstledighetsavdrag, såframt ej skolöversty- relsen funnit skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp, än nyss sagts.

2. Har lärare förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara, eller har undervisningen måst inställas på grund av rådande smittsam sjuk— dom bland människor eller husdjur, må läraren under tiden åtnjuta oavkor- tad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, dock högst under sex må- nader, men skall läraren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, mot— svarande det i 12 % angivna tjänstledighetsavdrag, såframt ej skolöverstyrel- sen funnit skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagt-s. Lärare, vilkens tjänstgöring sålunda för en tid inställts, skall dock vara skyldig att, oavsett om den för honom stadgade tjänstgöringstiden därige- nom ökas, utan särskild ersättning fullgöra i vederbörlig ordning föreskriven återläsning.

3. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt vad därom är stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

14 ä.

1. Lärare, som beviljats ledighet .

a) för fullgörande av uppdrag att vara ledamot av riksdagen eller kyrko- mötet eller att vara riksdagens revisor, eller

b) för fullgörande av annat offentligt uppdrag, för vilket ersättning ej utgår eller för vilket ersättning utgår endast med visst belopp för samman- trädes- eller förrättningsdag, med undantag dock för ej mindre uppdrag, som omförmälas i gällande kungörelse med bestämmelser angående kommittéer, än även anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet, eller

c) för vårdande av svag hälsa, som äger rum i omedelbart sammanhang med föregående tjänstledighet på grund av sjukdom och av vederbörande läkare förklaras erforderlig för återvinnande av full tjänsteduglighet efter samma sjukdom, dock högst för en månad, eller

(1) under högst åtta dagar för enskild angelägenhet, som av vederbörande folkskolinspektör befinnes vara av särskilt ömmande beskaffenhet, eller där eljest synnerliga skäl föreligga,

• Sida 55
•  Original

skall i löneavseende för sådan tid avstå ett belopp, motsvarande det i 12 å i detta reglemente angivna tjänstledighetsavdrag.

Vad sålunda stadgats skall även gälla vid kvinnlig lärares ledighet för havandeskap eller barnsbörd under en tid av högst tre månader.

15 &.

Lärare, som erhållit ledighet för att fullgöra honom såsom beställnings- havare i arméns eller marinens reserver (reservstater) eller såsom värnplik- tig åliggande militär tjänstgöring skall ilöneavseende för sådan tid avstå hälften av honom eljest tillkommande löneförmåner.

16 &. Lärare, som ivederbörlig ordning erhållit tjänstledighet för att uppehålla annan lärarbefattning vid statlig eller kommunal läroanstalt, skall under ti- den för ledigheten avstå hela lönen jämte i förekommande fall kallortstillägg.

17 5.

1. Vid tjänstledighet för uppdrag, som omförmälas i gällande kungörelse med bestämmelser angående kommittéer, ävensom för anställning hos riks- dagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet samt vid ledighet av annan anledning än de under 12—16 %% nämnda, må lärare kunna under högst fyra månader av ett och samma redovisningsår erhålla tjänstledighet mot avstående av den på tiden belöpande delen av lönen samti förekommande fall kallortstillägg och i 18 % angivet lönetillägg.

2. Vid tjänstledighet utöver fyra månader av anledning, som i mom. 1 av- ses, skall läraren, därest vederbörande folkskolinspektör ej på grund av särskilda skäl medgivit, att de i mom. 1 meddelade föreskrifterna må till- lämpas, avstå för dag räknat 1lm av såväl årslönen som, i förekommande fall, honom tillkommande kallortstillägg och i 18 & angivet lönetillägg.

3. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 och 2 mom. skall därjämte iakttagas, att lärare, som under hela den. på ett redovisningsår belöpande lästiden åtnjutit tjänstledighet av anledning, som i sagda moment sägs, icke må för sådant är uppbära någon del av den kontanta lönen.

18 %.

Till manlig lärare vid småskola eller mindre folkskola utgår lönetillägg med 450 kronor för år räknat.

19 5.

Lärare skall vid skada till följd av olycksfall i tjänsten kostnadsfritt er- hålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmå- gans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

20 5.

1. Varder lärare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej folkskolestyrelsen (skolrådet)

• Sida 56
•  Original

med folkskolinspektörens medgivande finner skäligt låta honom uppbära något därav. ' 2. Avhåller sig lärare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall, må. han för den tid vidkännas avdrag å avlöningen enligt bestämmelsernai 17 % 1 mom.

21 &.

Avlider lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp anses inbegripen.

2 kap. Icke ordinarie ämneslärare. 22 5.

Med extra ordinarie lärare avses i detta reglemente ämneslärare, som an— ställes för full tjänstgöring å befattning, som i föreskriven ordning inrättats såsom extra ordinarie. '

Med vikarierande lärare avses den, som anställes för full tjänstgöring så- som vikarie för tjänstledig lärare eller å vakant befattning. I övrigt anställda icke ordinarie ämneslärare benämnas i detta reglemente timlärare.

23 5.

1. Till extra ordinarie lärare utgår, på sätti det följande angives, lön såsom till extra ordinarie tjänstemän i nedan upptagna lönegrader vid den allmän- na civilförvaltningen, dock att lägsta löneklassen inom vederbörande löne- grad skall vara tre löneklasser lägre än för ordinarie befattningshavare inom motsvarande lönegrad. För kvinnlig befattningshavare skall gälla den be- gränsning, som i 6 % omförmäles. Manlig extra ordinarie lärare vid folkskola hänföres till 17 :e lönegraden, vilken i enlighet med vad ovan stadgats för nedannämnda löneklasser uppta- ger följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:

Ortsgrupp

Löne-

Lönegmd klass A B c D E F G

Kronor

14 3 240 3 384 3 528 3 672 3 816 3 960 4 104 15 3 450 3 600 3 750 3 900 4 050 4 200 4 350 16 3 660 3 816 3 972 4 128 4 284 4 440 4 596 17:e lönegraden 17 3 960 4 122 4 284 4 446 4 608 4 770 4 932 18 4 260 4 434 4 608 4 782 4 956 5 130 5 304 19 4 560 4 746 4 932 5 118 5 304 5 490 5 676 20 4 860 5 058 5 256 5 454 5 652 5 850 6 048

• Sida 57
•  Original

Kvinnlig extra ordinarie lärare vid folkskola hänföres till 15:e lönegraden, vilken i enlighet med vad ovan stadgats för nedannämnda löneklasser upp- tager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:

Ortsgrupp

.. Lö - Lonegrad kläs: A B c D E F G

Kronor

12 2 880 3 012 3 144 3 276 3 408 3 540 3 672 13 3 060 3 198 3 336 3 474 3 612 3 750 3 888 14 3 240 3 384 3 528 3 672 3 816 3 960 4 104 15:e lönegraden 15 3 450 3 600 3 750 3 900 4 050 4 200 4 350 16 3 660 3 816 3 972 4 128 4 284 4 440 4 596 17 3 960 4 122 4 284 4 446 4 608 4 770 4 932 18 4 260 4 434 4 608 4 782 4 956 5 130 5 304

Extra ordinarie lärare vid småskola hänföres till 9:e lönegraden, vilken i enlighet med vad ovan stadgats för nedannämnda löneklasser upptager föl- jande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:

Ortsgrupp

.. Löne- Lonegrad klass A B c D E F G K r o n o r

6 2 100 2 196 2 292 2 388 2 484 2 580 2 676

7 2 220 2 322 2 424 2 526 2 628 2 730 2 832

8 2 340 2 448 2 556 2 664 2 772 2 880 2 988

9:e lönegraden 9 2 460 2 574 2 688 2 802 2 916 3 030 3 1.44 10 2 580 2 700 2 820 2 940 3 060 3 180 3 300 11 2 730 2 856 2 982 3 108 3 234 3 360 3 486

12 2 880 3 012 3 144 3 276 3 408 3 540 3 672

Fördelningen av de orter, där extra ordinarie lärare äro stationerade, sker enligt den för allmänna civilförvaltningen gällande, av Kungl. Maj:t fast- ställda dyrortsfördelningen.

Den löneklass inom vederbörande lönegrad, enligt vilken lärarens lön skall utgå, fastställes i enlighet med vad som i tillämpliga delar föreskrives i 6—8 åå, dock att extra ordinarie lärare skall vara berättigad att för placering i löneklass tillgodoräkna hela den tid, han tidigare kan hava innehaft motsva- rande anställning som icke ordinarie lärare vid folk- respektive småskola och därvid fullgjort tjänstgöring i den omfattning, som i 7 g a) sägs.

Vid beräkning av tjänstetid skall en undervisningstid av 242 dagar anses som helt läsår, och må lärare icke för något redovisningsår tillgodoräkna mera än nämnda antal dagar.

• Sida 58
•  Original

Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken lärarens stationeringsort blivit hänförd.

2. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandeti 11 5 samt de särskilda tillägg och förmåner, som omförmälas i 18 och 19 55.

24 5.

Extra ordinarie lärare, som av behörigen styrkt sjukdom i andra fall, än som avses i 13 &, hindras att tjänstgöra, äger att under en tid av högst sex månader av ett och samma redovisningsår eller vid sjukdom, som fortgår vid övergången till nytt redovisningsår, under sammanlagt högst sex månader åt- njuta lön jämte förekommande ortstillägg efter avdrag av ett belopp för dag räknat, som framgår av efterföljande tabell:

Lärare vid folkskola Lärare vid småskola Löneklass Avlgrag Löneklass Avgrag

12 ...................... 180 6 ...................... 1-10 13 ...................... 196 7 ...................... 1'20 14 ...................... 210 8 ...................... 1'30 15 ...................... 2'30 9 ...................... 1'40 16 ...................... 2:50 10 ...................... 150 17 ...................... 275 11 ...................... 165 18 ...................... 3'-— 12 ...................... 180 19 ...................... 326

20 ...................... 3'50

I övriga fall av sjukledighet skall extra ordinarie lärare avstå hälften av honom eljest tillkommande löneförmåner.

25 5.

Extra ordinarie lärare, som beviljas ledighet av anledning, som i 14 & sägs, skall i löneavseende för sådan tid avstå ett belopp, motsvarande det i 24 % angivna tjänstledighetsavdrag.

Till extra ordinarie lärare, som fullgör honom åliggande militär tjänst- göring, utgår ersättning med två kronor för dag.

26 %.

Lön till extra ordinarie lärare utgår för läsår. Utbetalning av avlöningen sker månadsvis i efterskott med så stort belopp, som motsvarar den av ho- nom under månaden fullgjorda tjänstgöringen, dock att därest lärarens tjänstgöring avslutas före utgången av en kalendermånad, den på tjänstgö- ringstiden under denna månad belöpande delen av avlöningen må utbetalas vid tjänstgöringens slut.

• Sida 59
•  Original

För extra ordinarie lärare skola i övrigt tillämpliga delar gälla bestämmel- serna i4, 5, 9, 11, 13 och 17—21 åå i detta reglemente.

28 &.

Vikarierande lärare äger åtnjuta lön enligt den löneklass, som han enligt bestämmelserna i 23 % skulle hava tillhört, därest han varit extra ordinarie lärare.

Vikarie för lärare vid mindre folkskola eller för biträdande lärare vid folkskola skall härvid erhålla avlöning enligt samma löneklass som extra ordinarie lärare vid småskola.

29 5.

För vikarierande lärare skola i övrigt i tillämpliga delar gälla bestämmel- serna i 4, 5, 9, 11, 13, 18, 19 och 26 åå i detta reglemente.

30 &.

Ordinarie lärare, som i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet från egen befattning för att tjänstgöra å motsvarande icke-ordinarie lärarbefattning i annat skoldistrikt, skall för sådan tjänstgöring åtnjuta avlöning till samma belopp, som om han å tjänstgöringsorten i stället uppehållit sin egen befatt- ning.

31 &.

Timlärare åtnjuter arvode, beräknat med följande, för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat:

A B C D E F G

kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr.

Manlig timlärare vid folkskola ...... 108 112 118 122 128 132 186

Kvinnlig timlärare » > ...... 96 100 104 108 114 120 124 Manlig eller kvinnlig timlärare vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande timlärare vid folkskola . . 70 74 77 80 83 86 90

32 5.

För timlärare skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 26 å i detta reglemente. 3 kap. Reglementets tillämplighet m. m. 33 5.

Lärare, som omedelbart före den tidpunkt, då detta reglemente träder i kraft, innehar ordinarie befattning men icke vill underkasta sig detta regle—

• Sida 60
•  Original

mentes villkor och bestämmelser och icke heller kan därtill lagligen förbindas, skall göra anmälan i nämnda hänseende till vederbörande skolstyrelse före viss av Kungl. Maj:t bestämd tidpunkt.

Lärare, som före sistnämnda tidpunkt gjort dylik anmälan, skall varda bi- behållen vid honom enligt dittills gällande bestämmelser tillkommande avlö- ningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av vederbörande för honom gällande pensionsbestämmelser, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom.

En var annan lärare, som utan att vara underkastad äldre lönebestämmel- ser, vid den tidpunkt, då detta reglemente träder i kraft, innehar ordinarie befattning av den art, som i reglementet avses, eller som senare tillträder så- dan befattning, är pliktig att, med frånträdande av samtliga honom vid tid- punkten för nämnda ikraftträdande tillkommande, av stat eller kommun till- erkända förmåner, underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor ävensom dels minskning i eller upphörande av extra inkomster, som kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande de i 9 &, 13 & 2 mom. och 19 & berörda hänseenden samt i fråga om såväl egen pension som beträffande änke- och pupillpensionering.

KAP. V. Specialmotivering till de sakkunnigas förslag till avlönings- reglemente.

Såväl lärarlönekommittén som 1928 års lönekommitté hava sammanfört avlöningsbestämmelserna för de olika kategorierna av icke statligt anställda lärare i ett gemensamt avlöningsreglemente. 1935 års lärarlönesakkunniga däremot hava utgått ifrån, att skilda reglementen skulle utfärdas för de olika kommunala skolformernas lärare och i anslutning härtill utarbetat ett ut- kast till särskilt avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor.

Frågan om vilketdera av dessa tillvägagångssätt, som bör komma till an- vändning, är enligt 1936 års lärarlönesakkunnigas mening ett spörsmål av praktisk art, som uteslutande torde höra bedömas med hänsyn till vad som kan vara ägnat att underlätta tillämpningen av bestämmelserna för ifråga- varande lärargrupper. I detta avseende torde särskilt böra uppmärksammas, att avlöningsbestämmelserna för folk- och småskollärare skola tillämpas inom vart och ett av landets inemot 2 500 skoldistrikt. På grund härav komma kraven på enkla och överskådliga bestämmelser att göra sig särskilt starkt gällande beträffande dessa lärare. Det kan därför icke vara lämpligt, knap- past ens möjligt, att betunga reglementet för folk- och småskollärare med den mängd speciella avlöningsbestämmelser, som säkerligen komma att visa sig erforderliga för de olika lärargrupperna vid de högre kommunala skolfor- merna —— högre folkskolor, kommunala mellanskolor och kommunala flick-

• Sida 61
•  Original

skolor —— vilka hava helt andra organisationsformer och arbetsuppgifter än folk- och småskolorna. I all synnerhet torde vad nu sagts äga giltighet, dä- rest avlöningsbestämmelserna för sistnämnda lärare befinnas böra utformas i närmare anslutning till de statliga bestämmelserna, än vad som ansetts lämp- ligt beträffande folk- och småskollärarna.

Även med beaktande av önskvärdheten av att i ett och samma avlönings- reglemente kunna innefatta så många grupper av befattningshavare som möj- ligt, hava 1936 års lärarlönesakkunniga av ovan angivna praktiska skäl ansett sig böra giva ett avgjort företräde åt förslaget, att ett särskilt avlöningsregle- mente bör utfärdas för lärarpersonalen vid folk- och småskolor.

Ifråga om de olika paragraferna hava de sakkunniga såvitt möjligt sökt anknytning till de för kommunikationsverken och den allmänna civilförvalt- ningen gällande bestämmelserna. Såsom 1935 års lärarlönesakkunniga fram- hållit, hava emellertid de avsevärda olikheter i skilda hänseenden, som före- finnas mellan dessa grenar av statsförvaltningen å ena sidan och de kommu- nala förvaltningsområden, det här gäller, å den andra, påkallat väsentliga av- vikelser för lärarnas vidkommande från de statliga bestämmelserna.

Föreliggande förslag till avlöningsreglemente avviker även i vissa delar från det av 1935 års lärarlönesakkunniga utarbetade reglementsutkastet, beroende huvudsakligen på att 1936 års sakkunniga i olikhet mot nämnda sakkunniga förordat, att bruttolönesystemet borde tillämpas även för folk— och småsko- lans lärare.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att de förutsätta, att reglementet i tillämpliga delar kommer att bliva gällande jämväl för lärare vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och barnhem samt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor, vilka befatt- ningshavares löner utgå efter samma grunder som för lärarpersonalen vid folk- och småskolor. Vad angår nomadlärarna, vilka äro statsanställda, äro deras löner satta i en viss relation till folk- och småskollärarkårens. Vid bi- fall till föreliggande förslag böra nomadlärarnas löner givetvis anpassas här- efter. Denna fråga faller emellertid utanför de sakkunnigas uppdrag.

1 kap. Ordinarie ämneslärare.

1 5.

För närvarande uppbära ordinarie lärare hela den kontanta lönen för- skottsvis med en tolftedel i början av varje kalendermånad. Då de sakkun- niga nu föreslå en övergång till utbetalning av lönen i efterskott i enlighet med vad som gäller för befattningshavare vid nyreglerade verk, kommer av- löning att utgå endast till och med den dag, läraren avgår. De sakkunniga förutsätta, att härav föranledda åtgärder komma att vidtagas beträffande bestämmelserna om lärarnas tjänstepension, som enligt gällande bestämmel- ser utgår först från och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten efter uppnådd pensionsålder ägt rum. Till denna fråga få de sak-

• Sida 62
•  Original

kunniga återkomma i samband med fullgörandet av uppdraget att utreda vissa lärarna berörande pensionsspörsmål. '

I gällande avlöningskungörelse (nr 434/1936) finnes i & 13 mom. 4 särskild föreskrift angående avdrag å lönen för pensionsavgifter till statens pensions- anstalt och avdrag i vissa fall av tjänstledighet. De sakkunniga avse själv- fallet icke någon ändring av vad sålunda stadgats. Någon särskild föreskrift i avlöningsreglementet angående nu nämnda avdrag synes emellertid icke vara erforderlig. Beträffande pensionsavdragen må framhållas, att bestäm— melser härom finnas meddelade i reglementet för statens pensionsanstalt.

I 5 12 av gällande avlöningskungörelse stadgas, att där folkskollärartjänst är förenad med organist- och klockarbefattning eller med prästerlig befatt- ning, skall den, som innehar de förenade tjänsterna, uppbära de för dessa anslagna lönerna oavkortade. Innehavare av förenade folkskollärar- samt organist- och klockarbefattningar skall dock vara förbunden att själv avlöna sin medhjälpare för bestridande av de båda sistnämnda befattningarna.

Enligt de sakkunnigas mening torde vad sålunda stadgats få anses gälla utan att särskild föreskrift därom meddelas. l föreliggande reglementsförslag har något motsvarande stadgande därför icke intagits.

I vissa skoldistrikt utgå på grund av enskild donation förmåner till lärare u'töver lönen. Någon ändring härutinnan avses icke genom stadgandet i 1 5 1 mom. Särskilt förbehåll härom har icke ansetts nödigt att införa i för- fattningen.

2 5.

I fråga om rätt för lärare att med ordinarie lärarbefattning förena annan tjänst eller särskilt uppdrag hava de sakkunniga ansett, att samma bestäm- melser böra gälla för lärarna som för statens befattningshavare.

Den prövning, som beträffande i mom. 2 avsedda fall inom statsförvalt- ningen verkställes av Kungl. Maj:t eller av vederbörande verksstyrelse, torde lämpligen böra överlämnas åt vederbörande folkskolinspektör, som även en- ligt gällande bestämmelser har motsvarande prövning om hand.

Slutligen torde liksom hittills för lärarnas vidkommande böra gälla vad som särskilt finnes stadgat i fråga om förening av folkskollärartjänst med organist- och klockarbefattning eller med prästerlig befattning.

3 &.

Då det tidigare gällt att utsträcka tillämpningen av det nya statliga löne- systemet till sådana förvaltningsområden, för vilka särskilda reglementen ansetts erforderliga, har i dylika reglementen i regel intagits hela löneplanen, varjämte i en vid reglementet fogad tjänsteförteckning angivits, till vilken lönegrad de olika befattningarna inom ifrågavarande förvaltningsområde skulle hänföras. En dylik anordning synes icke lämpligen böra ifrågakomma i ett reglemente för befattningshavare vid det kommunala folkskoleväsendet, där endast tre olika kategorier av befattningshavare förekomma till inplace- ring i skilda lönegrader, nämligen manliga och kvinnliga folkskollärare samt

• Sida 63
•  Original

lärare vid småskola. Någon uppdelning av sistnämnda lärare i manliga och kvinnliga med inplacering i olika lönegrader torde icke böra ske, enär man- liga lärare vid småskola endast förekomma i ett försvinnande fåtal fall (om- kring ett 50-tal i hela riket). Dessa hava föreslagits till inplacering i sam- ma lönegrad som de kvinnliga lärarna men skulle liksom hittills erhålla ett särskilt lönetillägg enligt bestämmelserna i 18 5.

Vid nu angivna förhållanden har det synts de sakkunniga vara lämpligast att, i nära anslutning till vad 1935 års lärarlönesakkunniga föreslagit, för var och en av nämnda tre kategorier angiva, vilken lönegrad de böra tillhöra, och därefter angiva de lönebelopp, som den för närvarande gällande allmän- na löneplanen upptager för olika löneklasser i de olika ortsgrupperna. De sakkunniga utgå härvid ifrån att om lönebeloppen i denna allmänna löneplan ändras, motsvarande ändring skall från samma tidpunkt som för andra be- fattningshavare tillämpas även för lärarna, i den mån ändringarna beröra de lönegrader, i vilka lärarna äro inplacerade.

Ifråga om den nu gällande och jämväl av de sakkunniga i föreliggande reglementsförslag intagna bestämmelsen, att kvinnliga befattningshavare icke kunna vinna uppflyttning i högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, må erinras, att 1928 års lönekommitté föreslagit, att denna begränsning ej längre skulle gälla. Denna lönekommitté förutsatte emellertid härvid, att berörda ändring skulle, i enlighet med vad kommittén föreslagit, genomföras för samtliga kvinnliga befattningshavare i statsförvaltningen. Även 1936 års lärarlönesakkunniga utgå ifrån, att likställighet i detta avseende bör råda mellan samtliga de kvinnliga befattningshavare, vilkas löner äro statligt reg- lerade på grundval av det nya lönesystemet. Även om denna genom kompro- miss vid 1925 års riksdag tillkomna begränsning av kvinnliga befattnings- havares lönetur (jfr sid. 37) i och för sig måste betecknas såsom otillfreds- ställande, hava de sakkunniga icke ansett sig kunna föreslå, att undantag från nämnda föreskrift skulle göras för kvinnliga befattningshavare vid folk- och småskolorna.

4—5 åå.

Enligt föreliggande förslag till lönereglering på bruttolönesystemets grund skulle lärarnas nuvarande förmåner av fri bostad med bränsle upphöra och lärarna i stället lämna ersättning för anvisad tjänstebostad. De sakkunniga hava redan framhållit, att det härigenom icke skulle komma att inträda nå- gon ändring i sak av de nuvarande förhållandena på detta område. Vid utformandet av bestämmelserna i 4 & om skyldighet för lärare att mottaga tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet hava de sakkunniga i anslutning här- till utgått från att de bostadslägenheter, som för närvarande äro lärarna anvisade såsom bostadsförmån, skulle även efter löneregleringen komma att anvisas lärarna som tjänstebostäder, under förutsättning likväl, att dessa bostäder äro tjänliga, d. v. s. icke förete alltför stora brister i förhållande till vad boställsordningen föreskriver. För bedömandet av frågan, om så kan anses vara fallet, är det icke möjligt att i författningen i detalj meddela

• Sida 64
•  Original

föreskrifter. Dylika spörsmål få avgöras efter skälighetsprövning från fall till fall. De sakkunniga förutsätta härvid, att såsom tjänlig bostad för ordi— narie manlig folkskollärare i regel icke skall kunna godtagas mindre lägenhet än två rum och kök, d. v. 5. en lägenhet, som är ett rum mindre, än vad bo- ställsordningen angiver.

I avseende å storleken av den ersättning, som läraren skall vara skyldig att erlägga för anvisad tjänstebostad jämte bränsle, hava de sakkunniga tidi— gare framhållit, att denna ersättning skall fastställas på grundval av den värdering _av hyrespriserna å olika orter, som med vissa mellanrum verk- ställes av socialstyrelsen. I anslutning till vad som anförts i den allmänna motiveringen har i 5 % stadgats, att ersättning för tjänstebostad, som i väsent- liga avseenden kan anses uppfylla fordringarna i gällande boställsordning, skall utgå enligt en i paragrafen upptagen tabell, som för nio olika hyresgrupper (l—IX), angiver hyresersättningen för tjänstebostäder av olika storlek. De belopp, som i nämnda tabell angivits för den lägsta (1), respek- tive högsta (IX) hyresgruppen äro beräknade med utgångspunkt från de hyresbelopp, som med ledning av socialstyrelsens hyresvärderingar gälla för orter, som uppvisa lägsta, respektive högsta hyreskostnaderna. Härvid hava de sakkunniga utgått ifrån att hyresvärdet för en bostad av den beskaffen- het, boställsordningen föreskriver, är omkringlö o/o högre än socialstyrelsens medelvärden för samtliga bostäder å respektive orter. Härtill kommer värdet av bränslekostnaderna, vilket torde kunna upptagas till 40 kronor per år och eldstad.

I enlighet härmed har i den lägsta hyresgruppen för en lägenhet om två rum och kök jämte bränsle upptagits ett ersättningsbelopp av 420 kronor. För bedömande av skäligheten av detta belopp må framhållas, att enligt den utredning, som verkställts av 1935 års lärarlönesakkunniga på grundval av de uppgifter, som infordrats från vederbörande skoldistrikt, medelvärdet för motsvarande lägenhet å billigaste ort, A-ort, beräknats till 401 kronor eller sålunda ungefärligen samma belopp som det av de sakkunniga föreslagna. Enligt lärarlönekommitténs förslag skulle värdet av en lägenhet av samma storlek utgöra skillnaden i avlöning mellan 15:e och 13:e lönegraderna eller sålunda för en folkskollärarinna i lägsta löneklassen 429 kronor och i högsta löneklassen 660 kronor jämte å dessa belopp belöpande dyrtidstillägg. 1928 års lönekommitté hadei sitt förslag till avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter föreslagit en ersättning för bostad om två rum och kök samt bränsle med 480 kronor per år. Mot storleken av denna ersättning förklarade sig socialstyrelsen i ett den 15 november 1930 avgivet utlåtande icke hava något att erinra med hänsyn till den kvalitet å tjänstebostäderna, som framginge av boställsordningen.

På grund av vad sålunda anförts hava de sakkunniga för sin del ansett, att en ersättningi den lägsta hyresgruppen av 420 kronor för år för en lägenhet av nu angiven storlek jämte bränsle icke kan vara för hög.

I anslutning till nämnda belopp hava hyresvärdena på bostäder om ett rum och kök samt tre rum och kök beräknats i enlighet med grunder, som förut

• Sida 65
•  Original

angivits. Med utgångspunkt från de belopp, som sålunda upptagits för den lägsta och den högsta hyresgruppen, hava hyresbeloppen för mellanliggande grupper beräknats med jämna intervaller mellan de olika grupperna. Här- vid hava smärre jämkningar varit erforderliga för att såvitt möjligt få fram med 12 jämnt delbara belopp.

Lärarnas stationeringsorter fördelas å nämnda nio hyresgrupper av Kungl. Maj:t efter av socialstyrelsen på grundval av utredning rörande de för orterna gällande hyreskostnaderna utarbetat förslag.

Vid denna fördelning skola enligt de sakkunnigas mening läggas till grund de hyresbelopp, som för respektive orter uppkomma efter en ökning med omkring 15 % av socialstyrelsens medelhyresvärde för samtliga bostäder på orten och med tillägg av kostnaderna för bränsle, beräknade efter omkring 40 kronor per år och eldstad. Med ledning av sålunda beräknat hyresbelopp hänföres orten till den hyresgrupp, som för en lägenhet om två rum och kök upptager närmast motsvarande hyresersättningen.

Enligt en av de sakkunniga verkställd utredning, som omfattat samtliga tjänstgöringsorter för folk— och småskollärare, skulle vid en dylik fördelning på grundval av de hyresvärden, som framkommit i 1933 års hyresräkning, icke mindre än omkring 85 0/0 av de 2 800 olika tjänstgöringsorterna komma att hänföras till den lägsta hyresgruppen. Fördelningen av lärarnas tjänst- göringsorter å de olika hyresgrupperna skulle alltså i själva verket komma att innebära, att ett relativt fåtal orter, företrädesvis städer, köpingar m. fl. mera tättbebygda samhällen, fördelades mellan ortsgrupper av II—IX.

Frågan om det lämpliga antalet hyresgrupper kan bliva föremål för delade meningar. De sakkunniga hava haft under prövning olika alternativ i detta hänseende, fem, sju och nio. Ett färre antal hyresgrupper skulle måhända förenkla tillämpningen, men ansluter sig å andra sidan ej lika smidigt till de faktiska förhållandena och verkar därför ej lika rättvist som en hyresgrupps- plan, upptagande ett större antal grupper. Efter att till en början hava räk- nat med sju hyresgrupper hava de sakkunniga därför till slut stannat vid nio eller lika många som de nuvarande faktiska dyrortsgrupperna. Med avse- ende å möjligheterna att verkställa den i författningen förutsatta fördelningen av lärarnas stationeringsorter på de olika hyresgrupperna, ett arbete som må- hända kan förefalla omfattande, vilja de sakkunniga meddela, att de försöks— vis med hjälp av sakkunnig arbetskraft utfört en sådan fördelning beträffan- de samtliga ifrågakommande orter i hela landet, byggd på en plan, uppta- gande sju hyresgrupper, och att denna fördelning tagit relativt kort tid i an— språk. Fördelningen återfinnes bland de sakkunnigas handlingar.

För de fall, då anvisad tjänstebostad i väsentliga avseenden icke uppfyller de fordringar, som boställsordningen uppställer, skall hyresersättningen av vederbörande skolstyrelse nedsättas med belopp, som prövas skäligt med hänsyn till vad i sådant avseende brister. Beträffande frågan huruvida före- fintliga brister i en tjänstebostad skola anses vara av beskaffenhet att höra föranleda nedsättning av föreskrivet hyresbelopp få de sakkunniga i an- slutning till vad därom anförts i den allmänna motiveringen uttala, att denna

• Sida 66
•  Original

fråga torde böra bedömas med ledning av den praxis, som för närvarande tillämpas i fråga om lärares rätt till ersättning för bristande naturaförmåner och som kommit till uttryck i ett stort antal regeringsrättsutslag. I de fall, dylik ersättning befunnits böra utgå enligt gällande bestämmelser, bör också läraren enligt de föreslagna bestämmelserna vara berättigad att erhålla ned- sättning av hyresersättningen. Genom denna hänvisning till gällande praxis hava de sakkunniga även angivit vad som bör förstås med uttrycket, att en tjänstebostad ej »i väsentliga avseenden» uppfyller fordringarna i gällande boställsordning.

För närvarande finnas inga föreskrifter meddelade angående prövningen av storleken av den ersättning, som i förekommande fall skall utgå för bris- tande naturaförmåner. I sådant avseende stadgas allenast, att läraren är be— rättigad till dylik ersättning och, därest han ej åtnöjes med av folkskolestyrel- sen beslutad ersättning, får han söka rättelse genom anförande av besvär över styrelsens beslut.

Med hänsyn till önskvärdheten av att såvitt möjligt undvika det omständ- liga besvärsförfarandet torde böra tagas under övervägande, huruvida icke de beslut, skolstyrelse enligt 5 5 5 st. i föreliggande reglemente har att fatta om nedsättning av hyresersättningen i de fall, då brister i tjänstebostaden berättiga härtill, skulle kunna grundas på en objektiv och opartisk utredning.

Enligt de sakkunnigas mening synes det också vara möjligt att utan nämn- värda kostnader få till stånd en dylik utredning i samband med den i boställs- ordningen föreskrivna syneförrättning, då tjänst avträdes eller tillträdes. Dy— lik syn skall å tjänstebostaden hållas, därest vederbörande tillträdare eller skoldistrikt sådant yrkar. Har under loppet av fem är varken boställshavare eller skoldistrikt påkallat syn, skall sådan vid näst därefter infallande lärar- ombyte verkställas, ändå att yrkande därom icke framställes. Av- och till- trädessyn förrättas av vederbörande statens folkskolinspektör eller lämplig person, som skolöverstyrelsen efter framställning av inspektören därtill för- ordnar i närvaro av ombud för skolrådet samt av- och tillträdande lärare el— ler deras ombud.

I syneprotokollet skall förrättningsmannen göra anteckning om behövliga reparationer samt även om sådana skador eller brister, vilka uppenbarligen vållats genom avträdarens eller hans husfolks vårdslöshet.

Enligt de. sakkunnigas mening synas bestämmelserna om vad som vid laga av- och tillträdessyn skall införas i syneprotokollen lämpligen böra komplet— teras med en föreskrift, att förrättningsmannen däri även skall angiva de brister, som kunna förefinnas i tjänstebostaden i förhållande till de i boställs— ordningen uppställda fordringarna å en dylik bostad. Vidare borde förrätt- ningsmannen vara skyldig att efter överläggning med ombudet för folkskole- styrelsen (skolrådet) och den tillträdande läraren eller hans ombud i proto- kollet angiva, huruvida och i vad mån han och de båda sistnämnda deltagar- na i syneförrättningen för sin del anse nedsättning av hyresersättningen skä- ligen böra ske på grund av vad sålunda kan brista.

Genom en dylik komplettering av syneprotokollen är det givetvis icke av—

• Sida 67
•  Original

sett att på något sätt binda skolstyrelserna i deras prövning av dessa frågor utan endast att söka få fram ett sakligt underlag till ledning vid deras stånd- punktstagande.

Då lärarne och skoldistrikten äro berättigade att genom besvär hänskjuta frågor av denna art till högre myndigheter, skulle dylika uppgifter i syne- protokollen även kunna tjäna dessa myndigheter till ledning vid prövningen av anförda besvär.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare utredning fatta beslut om de ändringar av boställsordningen, som i nu angivna hänseende kunna vara påkallade. Härvid synes jämväl böra tagas under övervägande. huruvida icke möjlighet bör beredas såväl boställshavare som skoldistrikt att även vid andra tillfällen, än då tjänstebostad byter innehavare, påkalla syne— förrättning.

Det kan nämligen även under en lärares tjänstetid inträffa sådana föränd- ringar i avseende å tjänstebostaden, att en förändring av hyresbeloppet kan vara påkallad, t. ex. om skoldistrikt genom en reparation eller ombyggnad av en bostad, som tidigare ej uppfyllt boställsordningens fordringar, anser sig hava åstadkommit en författningsenlig bostad, för vilken full hyresersättning bör lämnas.

6—7 55.

Bestämmelserna i 6—7 %% om rätt för ordinarie lärare att efter visstids tjänstgöring i ordinarie anställning erhålla uppflyttningi högre löneklaSS ansluta sig i allt väsentligt till vad som gäller för statens befattningshavare i allmänhet.

I 7 5 har emellertid i första stycket under punkten b) en avvikelse befun- nits vara påkallad för lärarens vidkommande. Under det att befattningsha- vare i allmänhet kunna disciplinärt bestraffas endast för fel eller försummel- se under den egentliga tjänstgöringen, har det av ålder ansetts böra ställas särskilda krav på lärarnai fråga om deras uppträdande även utom den egent- liga tjänsten. I den allmänna folkskolestadgan har i enlighet härmed före— skrivits (5 32), att om giltig anledning till anmärkning mot ordinarie folk- skollärare finnes på grund av lärarens vandel, läraren härför kan erhålla dis- ciplinär bestraffningi form av föreställning och varning, suspension eller av- sättning. -

Enligt de sakkunnigas mening kan det knappast anses vara rimligt, att en lärare, som fört en sådan vandel, att han härför erhållit disciplinär bestraff- ning, under alla förhållanden skall kunna göra anspråk på samma rätt till löneförhöjning, som andra lärare. De sakkunniga hava därföri 7 % första stycket under punkten b) föreslagit befogenhet för skolstyrelse att vid pröv- ning av fråga, huruvida uppskov bör äga rum med lärares uppflyttning i högre löneklass, i vissa fall taga hänsyn till den omständigheten, att lärare erhållit bestraffning på grund av sin vandel. Detta skall dock, enligt vad som uttryckligen framhålles i författningstexten, endast kunna ske, då förse- elsen kan sägas karakterisera arten av hans förhållande som lärare i dess helhet.

• Sida 68
•  Original

Genom att inskränka möjligheten för skolstyrelse att besluta om uppskov med löneklassuppflyttning på grund av lärarens vandel till sådana fall, då läraren härför erhållit bestraffning, hava för lärarna garantier skapats mot missbruk från skolstyrelsens sida. Läraren äger nämligen rätt att anföra be- svär över skolstyrelses beslut om bestraffning hos vederbörande domkapitel och sedermera hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten.

8 &.

I fråga om rätt för folk- och småskollärare att vid tillträdandet av ordinarie befattning tillgodoräkna sig. föregående tjänstgöring för erhållande av ål- derstillägg fanns i den ursprungliga lydelsen av den för dessa lärare gällande avlöningskungörelsen dylik rätt medgiven allenast beträffande tjänstgöring vid vissa särskilt angivna skolformer och anstalter. Dessa undantagsbe- stämmelser hava sedermera gång efter annan utvidgats. Rätt för dessa lärare att ilöneturshänseende tillgodoräkna föregånde tjänstgöring såsom icke-ordi- narie lärare vid folk- respektive småskola har däremot medgivits först genom beslut vid 1935 års riksdag, enligt vilket lärare för erhållande av ålderstillägg äger tillgodoräkna den tid utöver fem läsår, han efter avläggandet av exa- men, som föreskrivits för hans befattning, i icke-ordinarie anställning tjänst- gjort som folk- respektive småskollärare. Denna lönetursrätt synes dock när- mast hava tillkommit med hänsyn till den under de senare åren inträffade försämringen i befordringsförhållandena.

Efter genomförandet av en lönereglering på grundval av det nya statliga lönesystemet, borde givetvis dessa lärare erhålla samma rätt som statens be- fattningshavare att vid tillträdandet av ordinarie befattning tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring för uppflyttning i högre löneklass.

I enlighet härmed skulle lärare, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, äga att för uppflyttning i högre löneklass till- godoräkna den tid utöver tre år, under vilken han i en följd innehaft anställ- ning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning befinnes likvär- dig med hans innehavande befattning.

Dessa tillgodoräkningsgrunder hava emellertid ofta kommit att leda till syn- nerligen otillfredsställande resultat för befattningshavare, vilkens tidigare tjänstgöring icke kunnat tillgodoräknas, på grund av att den ej ansetts fylla kraven på att vara fullgjord i en följd med tillträdandet av den ordinarie tjänsten. Därtill kommer, att det redan för statsförvaltningens vidkommande visat sig vara förenat med avsevärda svårigheter att i praktiken uppehålla någon enhetlig tolkning av vad som bör förstås med att tjänstgöring full- gjorts i en följd med tillträdandet av ordinarie befattning. Avbrott isjälva anställningen i statens tjänst och relativt korta avbrotti tjänstgöringen, t. ex. på grund av sjukdom eller för enskilda angelägenheter, anses emellertid ute- sluta rätten att för uppflyttning i högre löneklass tillgodoräkna någon del av den dessförinnan fullgjorda tjänstgöringen.

Då nu angivna bestämmelser icke ens kunna anses tillfredsställande för de relativt enhetliga förhållandena inom statsförvaltningen, måste det anses ute-

• Sida 69
•  Original

slutet, att utsträcka deras tillämpning till det kommunala folkskoleväsendet. Beträffande folk- och småskollärare, som ofta hava anställning än i det ena, än i det andra skoldistriktet, skulle det nämligen bliva ännu svårare att av- göra, om den tidigare anställningen kan anses hava fortlupit i en följd med ordinarieblivandet eller om förefintligt avbrott i densamma är av beskaffen- het att höra utesluta tillgodoräkning av dessförinnan fullgjord tjänstgöring.

Vid bedömandet av frågan om lärarnas lönetur hava de sakkunniga i för- sta hand ansett sig böra uppställa som ett önskemål, att bestämmelserna här- om böra utan svårighet kunna tillämpas av de olika skoldistrikten.

Efter en ingående prövning av hithörande spörsmål och de olika alternativ, som därvid kunna komma ifråga, hava de sakkunniga för sin del, i likhet med 1935 års lärarlönesakkunniga, kommit till den uppfattningen, att de nu- varande grunderna — alltså även de bestämmelser, som i detta avseende genomförts vid 1935 års riksdag —— i stort sett böra tillämpas även efter genom- förandet av det nya lönesystemet. Det behöver icke påpekas, att en dylik an- ordning skulle för den praktiska tillämpningen av bestämmelserna i de olika skoldistrikten innebära en påtaglig fördel.

I de nu gällande bestämmelserna hava de sakkunniga därför endast före- slagit den ändringen, att vid beräkningen av lärares föregående tjänstgöring som icke-ordinarie lärare hänsyn icke skall i första hand tagas till den fak- tiskt fullgjorda tjänstgöringen utan till den tid lärare innehaft icke-ordinarie anställning, under förutsättning likväl, att han därunder fullgjort minst 4/5 av den på samma tid belöpande tjänstgöringen. Denna förändring har an- setts böra vidtagas, för att den av praktiska skäl påkallade likställigheten mellan extra ordinarie och vikarierande lärare i fråga om inplacering i löne- klass skulle kunna vinnas. Enligt vad den för teknisk granskning av de före— slagna avlöningsbestämmelserna särskilt tillkallade experten, undervisnings- rådet Engvall, utalat, skulle en dylik ändring av bestämmelserna icke med- föra något nämnvärt merarbete för skolstyrelserna. För övrigt må framhål— las, att skolöverstyrelsen på sin tid hemställt, att en dylik ändring av här avsedda bestämmelser skulle ske redan i samband med de år 1936 vidtagna ändringarna i avlöningskungörelsen.

I förhållande till de för statens befattningshavare gällande bestämmelserna skulle vad sålunda förordats innebära vissa rätt betydande avvikelser. Från— sett de speciella lönetursbestämmelser beträffande tjänstgöring vid vissa sär- skilt angivna skolformer och anstalter, vilka dock synas hava tillkommit icke så mycket för att bereda lärarna en löneförmån utan fa-stmera i syfte att möj- liggöra eller i varje fall underlätta rekryteringen av lärarna till dessa skolor och anstalter, skulle lärarna bl. a. få tillgodoräkna hela den tid, de tidigare kunna hava innehaft motsvarande anställning som ordinarie lärare. I sak innebär emellertid denna bestämmelse allenast ett bibehållande av den lärare enligt praxis redan tillkommande rätten att vid förnyad anställning som ordi- narie omedelbart erhålla samma antal ålderstillägg, som han innehaft i den tidigare anställningen, oavsett om anställningarna innehaftsi samma skol- distrikt eller ej. En dylik anordning torde få anses vara motiverad med önsk-

• Sida 70
•  Original

värdheten av att möjliggöra för lärarna att övergå från ett skoldistrikt till ett annat. I praktiken har det nämligen i regel visat sig vara möjligt att vinna ordinarie anställning i ett distrikt först efter längre eller kortare tids anställ- ning inom distriktet som icke-ordinarie lärare.

De olikheter, som i nämnda och andra avseenden föreligga mellan de stat- liga bestämmelserna om lönetur och de här föreslagna, hava sin grund i de säregna förhållanden, som i skilda avseenden äro rådande inom ifrågava- rande kommunala förvaltningsområden i förhållande till statsförvaltningen. De nu föreslagna lönetursreglerna torde därför icke behöva bliva prejudice— rande för andra befattningshavare, för vilka statligt reglerade avlöningsbe— stämmelser gälla.

9 %.

Beträffande de i 2 mom. av förevarande paragraf intagna bestämmelserna angående skyldighet för folk- och småskollärare att utan särskild ersättning undervisa även i slöjd få de sakkunniga hänvisa till vad som därom anförts i den allmänna motiveringen i samband med frågan om lärarnas placering i lönegrader.

I fråga om skyldighet för lärare att låta sig förflyttas till annan befattning inom undervisningsväsendet innebär de sakkunnigas förslag så till vida en utvidgning av de bestämmelser, som finnas meddelade i kungörelsen den 5 juni 1936 (nr 255), att förflyttning icke begränsats till folkskoleväsendet enbart, samt att, i likhet med vad som gäller statens befattningshavare, flytt- ningsskyldighet skall föreligga även i andra fall, än då behov av förflyttning föreligger på grund av förefintligheten av övertalig tjänst. Med hänsyn till folkskoleväsendets speciella förhållanden har det emellertid ansetts motive- rat, att giva stadgandet härom en sådan avfattning, att därav klart framgår, att dess tillämpande bör ifrågakomma allenast i undantagsfall.

I övrigt ansluta sig de av de sakkunniga härutinnan föreslagna bestäm- melserna i det väsentliga till huvudreglerna i nämnda kungörelse. Dock har det icke ansetts erforderligt eller lämpligt att i fråga om prövningen av frågor om ersättning för löneminskning, vilken prövning skall handhavas av Kungl. Maj:t, giva närmare anvisningar i författningen beträffande de förutvarande inkomster, till vilka hänsyn vid berörda skälighetsprövning skall tagas. För lärare, som redan nu är underkastad flyttningsskyldighet enligt omförmälda kungörelse, och som efter löneregleringen icke vill under- kasta sig det nya reglementets villkor och bestämmelser utan i stället vill uppbära avlöning enligt nu gällande bestämmelser, böra självfallet i föreva- rande avseende alltjämt gälla föreskrifterna i denna kungörelse.

10 5.

I anslutning till vad som gäller för statens befattningshavare i nyreglerade verk, hava de sakkunniga ansett, att lärare i vissa fall böra kunna få ledig- het med bibehållande av samtliga löneförmåner för att utom sin tjänst- göringsort göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt sätt kunna

• Sida 71
•  Original

tjäna undervisningsväsendets intressen. Det torde emellertid icke vara till- rådligt att överlåta prövningen av framställningar härom till de kommunala skolstyrelserna, utan torde denna prövning böra omhänderhavas av statlig myndighet. Efter närmare övervägande av de fördelar och nackdelar, som kunna vara förenade med olika tänkbara lösningar av denna fråga, hava de sakkunniga för sin del kommit till den uppfattningen, att det synes vara lämpligast, att Kungl. Maj:t förbehåller sig att pröva och avgöra, i vilka fall dylik ledighet mä beviljas.

11 g. .

I fråga om storleken av de kallortstillägg, som enligt 11 & skulle utgå till lärare vid folk- och småskolor, hava de sakkunniga föreslagit en nedsättning till 2/3 av de belopp, vartill motsvarande tillägg upptagits i de statliga avlö- ningsreglementena. Enligt de sakkunnigas mening torde nämligen de olä- genheter, som i allmänhet anses följa av att tjänstgöringsorten är belägen inom de delar av riket, där särskilda kallortstillägg utgå, vara mindre känn- bara för lärarna än för andra befattningshavare. Under det att tjänstemän i regel endast äro berättigade att, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gäng, åtnjuta en relativt kort tids semester årligen, hava lärarna sig tillförsäkrade ferier, vilka enligt föreliggande förslag alltid uppgå till minst 3 månader årligen.

De sakkunniga anse emellertid, att frågan om kallortstilläggens storlek bör upptagas till prövning i samband med motsvarande spörsmål beträffande de statsanställda lärarna och lärarna vid de högre kommunala skolformerna. Därest sistnämnda lärargrupper anses böra erhålla kallortstillägg till samma belopp som övriga statens befattningshavare, bör enahanda föfmån tillkom- ma även folk- och småskolornas lärare.

De sakkunniga utgå ifrån att i och med löneregleringen de särskilda tillägg skola upphöra, som för närvarande utgå enligt kungörelsen den 27 februari 1920 (nr 141) angående särskilda lönetillägg åt lärarna inom vissa skoldi- strikt i Västerbottens och Norrbottens län och den 5 november 1924 (nr 469) angående särskilda lönetillägg åt lärare vid folkskolor inom vissa av rikets nordligaste gränsorter.

12 5.

Enligt gällande avlöningskungörelse äger folk- och småskollärare att un- der tjänstledighet på grund av sjukdom åtnjuta samtliga honom eljest till- kommande kontanta avlöningsförmåner med avdrag av ett belopp, motsva- rande en tredjedel av den för honom i sagda kungörelse stadgade kontanta begynnelseavlöningen.

Då ledighet endast behöver begäras under läsmånaderna, äger sålunda lä- rare alltid rätt att under ferierna uppbära oavkortad lön. Riksdagens re- visorer hava under 5 53 av sin år 1934 avgivna berättelse påtalat detta för- hållande och framhållit det mindre tillfredsställande i att en lärare under fle— ra år i en följd beviljats tjänstledighet för sjukdom under lästerminerna men

• Sida 72
•  Original

återinträttli tjänst under ferierna och därunder kommit i åtnjutande av oav- kortade löneförmåner. Revisorerna gjorde gällande, att sådana föreskrifter borde meddelas för lärare vid folk- och småskolor, att i dylika fall i ledig- heten skulle inbegripas jämväl ferierna.

Även statsutskottet vid 1935 års riksdag (utl. nr 126 p. 21) uttalade, att vad revisorerna sålunda anfört visade, att de nuvarande bestämmelserna be- träffande avdrag å löner vid sjukledighet för folkskolans lärare vore i hög grad otillfredsställande. I likhet med de myndigheter, som avgivit infordra- de utlåtanden över revisorernas berörda anmärkning, nämligen statskontoret och skolöverstyrelsen, ansåg utskottet en författningsändring vara av förhål- landena påkallad. Då enahanda bestämmelser angående sjukavlöning gäll- de även andra lärargrupper vid statsunderstödda kommunala läroanstalter, borde enligt utskottets mening en kommande författningsändring jämväl avse dessa lärargrupper.

Då utskottet förutsatte, att denna fråga komme att upptagas till prövning, utan att särskild åtgärd vidtoges från riksdagens sida, inskränkte sig utskot- tet till att omförmäla för riksdagen vad i ärendet förekommit. Denna om— förmälan lades av riksdagens båda kamrar till handlingarna.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit hava 1935 års lärarlönesakkun- niga undersökt möjligheten av att undvika nu nämnda olägenheter genom att ålägga läraren skyldighet att i dylika fall begära tjänstledighet jämväl un— der de ferier, som infölle under den tid, läraren på grund av sjukdom vore oförmögen att uppehålla sin befattning. Härvid hava de sakkunniga även beaktat de fall, då vederbörande lärare av annan anledning än sjukdom, t. ex. för offentligt uppdrag eller för enskilda angelägenheter o. s. v., vore tjänstle- dig under två eller flera på varandra följande terminer.

Det visade sig emellertid icke vara möjligt att på denna väg åstadkomma någon lösning av ifrågavarande spörsmål. Det skulle nämligen leda till uppenbart orimliga resultat att låta en lärares avlöning under ferierna bli- va beroende på vederbörandes tjänstgöringsförhållanden under en efterföl- jande termin.

I stället hava dessa sakkunniga såväl ifråga om sjukledighetsavdrag som då det varit fråga om avdrag under ledighet av annan anledning än sjukdom sökt vinna åsyftat resultat genom en sådan skärpning av avdragsbeloppens storlek, att en lärares sammanlagda avdrag under åtta månaders ledighet skulle komma att uppgå till ungefärligen den löneminsk- ning, som en statens befattningshavare med avlöning enligt motsvarande lö- neklass finge vidkännas under ett helt års ledighet.

Det hade emellertid synts de sakkunniga vara rimligt, att en lärare under kortare sjukledigheter endast behövde avstå samma belopp för dag räknat som motsvarande statliga befattningshavare.

I anslutning till vad sålunda anförts hava 1935 års lärarlönesakkunniga i 12 & föreslagit tvenne avdragsskalor för lärare, som åtnjöte ledighet på grund av sjukdom. För kortare sjukledigheter, upptill sammanlagt 60 da- gars sjukledighet för varje redovisningsår, föreslogo de sakkunniga samma

• Sida 73
•  Original

avdragsbelopp för dag räknat som för statens befattningshavare med en avlöning, motsvarande lärares kontanta löneförmåner, och för sjukledighet därutöver ett 50 % högre avdragsbelopp för dag räknat.

1936 års lärarlönesakkunniga finna i likhet med sistnämnda sakkunnig- beredning, att vissa svårigheter möta mot att å lärare utan vidare tillämpa de för befattningshavare i allmänhet föreskrivna sjukavdragen. Vissa kom- pletterande föreskrifter synas vara erforderliga, för att en lärare under längre tids sjukledighet skall vidkännas sjukavdrag till samma belopp för år räknat som motsvarande statliga befattningshavare. Detta resultat skulle visserli- gen vinnas genom den av 1935 års sakkunniga föreslagna anordningen med förhöjda sjukavdrag vid sjukledighet utöver viss angiven tid. Vissa ojämn- heter skulle dock följa av en dylik anordning. Sålunda skulle lärarne vid tillfälliga sjukledigheter under ett läsår komma att få vidkännas högre av- drag än motsvarande statstjänstemän. Denna olägenhet synes dock kunna mildras genom lämplig utökning av den sjukledighet, lärare skulle erhålla mot vanligt sjukavdrag. Vidare synes även vissa praktiska svårigheter vara förenade med tillämpningen av olika stora avdrag alltefter omfattningen av vederbörandes sammanlagda sjukledighet under ett redovisningsår.

Efter övervägande av olika utvägar för lösandet av denna fråga hava 1936 års lärarlönesakkunniga ansett sig böra förorda, att vanligt sjukavdrag all- tid skall gälla, dock att i de fall, då lärare oavbrutet under tre på varandra följande terminer varit på grund av sjukdom förhindrad att tjänstgöra, av- drag för tiden därefter skall göras jämväl under lärarens ferier. Härigenom skulle sjukavdragsbestämmelserna bliva enkla att tillämpa och samtidigt skulle vad riksdagens revisorer åsyftat vinna vederbörligt beaktande.

De sakkunniga anse sig emellertid böra uttala, att frågan om storleken av lärares sjukavdrag torde böra upptagas till prövning gemensamt för samtliga lärare, vilkas avlöning skall utgå enligt det statliga lönesystemet. Någon an- ledning att i detta avseende ställa folk- och småskolornas lärare i en sär- ställning synes icke förefinnas, i all synnerhet icke efter genomförandet för dessa lärare av en till nio månader förlängd årlig lästid.

13 5.

För närvarande finnas några särskilda bestämmelser icke meddelade an- gående lärares rätt till avlöning under ledighet på grund av olycksfalli tjäns- ten och ej heller ifråga om ersättning för läkarvård och läkemedel i sam- band med olycksfall i tjänsten. I detta avseende hava lärarna iförekomman- de fall allenast uppburit vanlig sjukavlöning under av olycksfall föranledd ledighet och i övrigt varit hänvisade till gällande bestämmelser i olycksfalls- försäkringslagen. I likhet med övriga sakkunnigberedningar utgå 1936 års lärarlönesakkunniga ifrån, att dessa lärare skola komma i åtnjutande av samma förmåner vid olycksfall i tjänsten som statens egna befattningshavare.

I enlighet härmed hava de sakkunniga i sitt förslag till avlöningsreglemen- te för lärarna intagit i huvudsak samma bestämmelser i detta ämne, som gälla för statliga befattningshavare vid nyreglerade verk.

• Sida 74
•  Original

På grund av de särskilda anställnings- och avlöningsförhållanden, som gälla för här avsedda lärare, lärer förevarande fråga emellertid icke vara slutgiltigt ordnad enbart genom införande av sagda bestämmelser i avlönings- reglementet. Å ena sidan äro lärarna anställda i skoldistriktens tjänst och skoldistrikten hava alltså att i egenskap av arbetsgivare Svara för försäkrings- avgifterna, å andra sidan har staten att vidkännas huvudparten av de löne- förmåner, som utgå till läraren under här avsedda ledigheter. En närmare reglering av dessa mellanhavanden och därav följande ekonomiska förplik- telser torde vara erforderlig. De sakkunniga hava dock icke tilltrott sig att härutinnan kunna framlägga något förslag. På denna punkt erfordras alltså ytterligare utredning, vilken lämpligen synes böra verkställas genom riks- försäkringsanstaltens försorg.

De sakkunniga hava ansett, att den prövning, som enligt bestämmelserna i denna paragraf i vissa fall skall verkställas i fråga om storleken av det av- drag, läraren skall vidkännas, lämpligen bör anförtros åt skolöversty- relsen. Härigenom torde nämligen vinnas en önskvärd enhetlighet i tillämp- ningen.

14_17 gg.

I 14——17 åå hava de sakkunniga föreslagit vissa bestämmelser rörande de avdrag, lärarna skola vidkännas å lönen vid olika slag av ledigheter av an- nan anledning än sjukdom. Även i dessa avseenden hava de sakkunniga sökt att i möjligaste mån få till stånd enahanda bestämmelser för lärarna som för motsvarande befattningshavare i statens tjänst.

För dessa befattningshavare hava hithörande bestämmelser meddelats i 2 % av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser till gällande avlöningsreglemente. I denna författning hava emellertid för ie- digheter av olika i författningen närmare angivna anledningar föreskrivits icke mindre än fyra olika avdrag.

Såsom framhållits av 1935 års lärarlönesakkunniga äro dessa bestämmel- ser alltför invecklade för att kunna tillämpas för folk- och småskollärarnas vidkommande. Icke minst med hänsyn till bestyret med granskning och ut- betalning av statsbidragen är det nödvändigt att så mycket som möjligt för— enkla de bestämmelser, som vid ledigheter av olika anledningar skola till- lämpas för dessa lärare. Härvid synes det dock böra såvitt möjligt tillses, att lärarna i stort sett bliva likställda med statens befattningshavare. Efter samråd med representanterna för lärarna hava de sakkunniga verkställt en dylik förenkling av hithörande bestämmelser och de föreskrifter, som i an- slutning härtill intagits i 14—17 åå, tordei stort sett kunna beräknas leda till samma avdragsbelopp, som om de statliga bestämmelserna oförändrade skulle tillämpas på dessa lärare.

I likhet med vad 1935 års lärarlönesakkunniga föreslagit, hari 16 % inta— gits en särskild avdragsbestämmelse för att möjliggöra för ordinarie lärare vid folkskola att mottaga förordnande som folk- resp. småskollärare i annat distrikt eller å annan lärarbefattning vid statlig eller kommunal läroan-

• Sida 75
•  Original

stalt. Såsom 1935 års lärarlönesakkunniga uttalat, torde det emellertid bliva möjligt att definitivt fatta ståndpunkt till frågan om storleken av de avdrag. som i dylika fall böra tillämpas för folkskolans lärare, först då när— mare utredning föreligger beträffande de löneförmåner, som skola tillkom- ma vikarierande och extra ordinarie lärare vid de olika läroanstalterna. Med hänsyn till de skiftande avlöningsbelopp, som kunna förekomma för dy- lik tjänstgöring, kan det möjligen bliva erforderligt att för skilda fall före- skriva olika tjänstledighetsavdrag för folk- och småskollärare med hänsyn till de löneförmåner, läraren äger uppbära å den tjänst, för vars uppehållan- de han erhållit ledighet från den egna befattningen.

[ anslutning till de synpunkter, som framhållits under 12 %, hava de sak— kunniga i 17 % av reglementetsförslaget intagit sådana bestämmelser ifråga om avdrag av annan anledning än de under 12—16 %% angivna, att lärare, som åtnjutit ledighet av dylik anledning, skall för dag räknat avstå 1/273 av såväl årslönen som i förekommande fall honom tillkommande kallortstillägg och i 18 % angivet lönetillägg. I enlighet härmed kommer lärare, som åtnju- tit ledighet under ett helt läsår, att få vidkännas avdrag motsvarande hela års- lönen.

Från denna regel har det ansetts skäligt att medgiva undantag för kor- tare tids ledighet, i vilka fall avdrag skulle ske allenast med den på denna tid belöpande delen av årslönen.

Även i fråga om dessa avdragsbestämmelser anse sig de sakkunniga böra framhålla, att hänsyn bör tagas till vad som i motsvarande hänseende kan komma att bliva stadgat för de statliga lärarna och lärarna vid de högre kommunala skolformerna.

18 5.

1935 års lärarlönesakkunniga hava föreslagit, att det särskilda lönetillägget till manlig lärare vid småskola skulle bestämmas till 300 kronor. Med hän- syn till den av 1936 års lärarlönesakkunniga föreslagna lönegradsplace- ringen för småskollärarinnor synes nämnda lönetillägg böra bestämmas till 450 kronor årligen, vilket belopp för övrigt föreslagits jämväl av 1928 års lönekommitté.

Icke ordinarie ämneslärare.

Avlöningsbestämmelserna för de icke-ordinarie lärarna vid folk- och små- skolorna hava utformats i anslutning till vad de sakkunniga i den allmänna motiveringen anfört i fråga om dessa lärare. I övrigt hava de sakkunniga sökt anpassa dessa bestämmelser i så nära anslutning som möjligt till vad som gäller för motsvarande befattningshavargrupper inom den allmänna civilförvaltningen. Härvid har hänsyn givetvis måst tagas till de avvikelser, som för de ordinarie lärarnas vidkommande föreslagits i förhållande till be- stämmelserna i de statliga avlöningsreglementena.

I fråga om sättet för utbetalningen av de icke-ordinarie lärarnas lön har det

• Sida 76
•  Original

av praktiska skäl befunnits vara påkallat att beräkna löneförmånerna för läsår räknat, vilket förfaringsätt även tillämpas enligt nu gällande bestäm- melser.

I 30 & har en särskild föreskrift intagits angående ersättning till ordinarie lärare, som erhållit tjänstledighet från egen befattning för att tjänstgöra å motsvarande icke-ordinarie befattning i annat skoldistrikt. I anslutning till föreskrifterna i 16 5, enligt vilka läraren i dylikt fall har att å den egna tjänsten avstå hela den på tiden för ledigheten belöpande lönen, har denna vikariatsersättning ansetts böra utgå med samma belopp, som om han un- der tiden å tjänstgöringsorten uppehållit sin egen befattning. Detta innebär, att lönen skall utgå efter vikariatsorten-s dyrortsplacering, och att, om nämnda ort tillhör kallortszon, jämväl kallortstillägg skall utgå.

Reglementets tillämplighet. m. m.

I fråga om övergången till det föreslagna lönesystemet hava de sakkunni- ga i 33 å föreslagit samma bestämmelser, som förordats av lärarlönekommit- tén och av 1935 års lärarlönesakkunniga. I enlighet härmed har som villkor för rätt att åtnjuta avlöning enligt de nya lönebestämmelserna föreskrivits, att lärare skall vara pliktig bl. a. att frånträda samtliga honom vid tidpunk- ten för det nya reglementets ikraftträdande tillkommande, av stat eller kom- mun tillerkända förmåner. Med hänsyn till de betydande kommunala löne- tillägg, som vissa skoldistrikt beviljat här avsedda lärare, torde det kunna väntas inträffa, att en del ordinarie lärare, vilka på ett rättsligen betryggande sätt tillförsäkrats dylika tillägg, begagna sig av den i första stycket av 33 % angivna möjligheten att fortfarande uppbära avlöning enligt nu gällande bestämmelser. Även med den förbättrade löneställning, som enligt de sakkun- nigas förslag ifrågavarande lärarekategorier skulle erhålla, kommer det nämli- gen på grund av förefintliga kommunala tillägg att i ett antal fall inträffa, att förslagets genomförande utan särskilda övergångSanordningar skulle medföra en försämring av lärarnas villkor. Enligt en utredning, som tillhandahållits de sakkunniga av lärarerepresentanterna, skulle detta bliva fallet i ett tiotal städer. I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att det även kan tänkas inträffa, att ordinarie lärare komme att begagna sig av denna möjlighet att varda bibehållen vid gällande avlöningsbestämmelser, oaktat han efter löneregleringens genomförande komme att erhålla högre avlöning än för närvarande, nämligen i sådana fall, då lärare genom att underkasta sig avlöningsreglementets bestämmelser skulle förlora honom tillförsäkrad rätt till kommunal tilläggspension. Enligt de sakkunnigas mening synes det i vissa fall kunna leda till uppenbart obilliga resultat, om lärare för att kom- ma i åtnjutande av en med löneregleringen avsedd förbättring i sina löne- förmåner mäste vidkännas en försämring av sina pensionsförmåner.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och i betraktande av önskvärdheten av att så många ordinarie lärare som möjligt omedelbart övergå till det nya lönesystemet, anse sig de sakkunniga böra föreslå, att det av de sakkunniga

• Sida 77
•  Original

i näst följande kapitel förordade statsbidragsvillkoret, att kommunala tillägg utöver den författningsenligt fastställda lönen icke må utgå, ej skall gälla lärare, som vid reglementets ikraftträdande innehar ordinarie anställning och vilkens lön eller pension enligt de nya bestämmelserna skulle komma att understiga hans förutvarande lön respektive pension å innehavande tjänst. Beträffande sådan lärare synes skäligt, att vederbörande kommun ikläder sig att genom tillägg till den författningsenliga lönen respektive pensionen hålla läraren skadeslös. Föreskrift härom torde böra meddelas såsom villkor för statsbidrag till lärarens lön i nu avsedda fall.

Lönenämnd.

I 37 5 av sitt förslag till avlöningsreglemente hava 1935 års lärarlönesak- kunniga intagit bestämmelser om inrättande av en lönenämnd för beredande av ärenden, som avse folk- och småskollärarnas löneförmåner.

1936 års lärarlönesakkunniga anse för sin del, att frågan om inrättande av en lönenämnd bör upptagas till prövning i ett sammanhang för samtliga lärargrupper, vilkas löner statligt reglerats. I enlighet härmed hava de sak- kunniga i sitt förslag till avlöningsreglemente icke upptagit någon bestäm- melse om lönenämnd.

KAP. VI.

Fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för lärarnas avlöning samt kostnadsberäkningar.

Grunder för Icostnadsfördelningen. Statsbidragsbestämmelser. Enligt gäl- lande bestämmelser (åå 14 ff. i kung. 434/1936) lämnar staten bidrag till bestridande av kostnaderna för den vid folk- och småskolor anställda lärar- personalens avlöning med belopp, motsvarande hela den kontanta minimi- avlöning, som distriktet enligt avlöningskungörelsens bestämmelser har att utbetala till lärarpersonalen, varvid dock skall iakttagas, att statsbidrag icke utgår för längre undervisningstid än åtta måna-der av året. Vidare utgår statsbidrag till bestridande av kostnaderna för undervisning i slöjd med hela det arvode, som utgår för sådan undervisning enligt kungörelsen den 29 maj 1936 (nr 232).

Av statsmedel utgår vidare dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförbätt- ring till här avsedda lärare.

Enligt bestämmelserna i kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 307) med däri sedermera vidtagna ändringar beräknas dyrtidstillägget å ett belopp, som mot- svarar det för lärare stadgade statsbidraget, dock att dyrtidstillägg till vika- rie för tjänstledig lärare alltid utgår å ett belopp, motsvarande statsbidraget till vikarie å ledig tjänst. Å det sålunda beräknade tilläggsunderlaget utgår dyrtidstillägget efter samma procenttal, som till befattningshavare vid 5. k. oreglerade verk inom statsförvaltningen — d. v. 5. efter ett procenttal, som motsvarar hälften av det utav Kungl. Maj:t fastställda talet för levnadskost—

• Sida 78
•  Original

nadsökningen efter ingången av augusti 1914, i förekommande fall avjämnat till närmast lägre tal.

Den provisoriska avlöningsförbättringen utgår enligt kungörelsen den 5 juli 1929 (nr 241) med belopp, som för de olika kategorierna av lärare äro be— stämda i förhållande till dyrortsgrupperingen.

Med hänsyn till vad sålunda gäller ifråga om statens bidrag till folk- och småskollärarnas avlöning, hava skoldistrikten allenast att tillhandahålla lä- rarna dern tillkommande förmån av fri bostad och bränsle eller ersättning därför enligt ortens pris. Närmare bestämmelser härom finnas meddelade i kungörelsen den 18 september 1918 (nr 792) angående boställsordning för lärarpersonalen vid folk- och småskolor.

Till bestridande av skoldistriktens kostnader för tjänstebostäder åt ifråga- varande lärarpersonal utgår emellertid numera särskilt statsbidrag i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående stats- bidrag till byggnader för folkskoleväsendet. Detta tjänstebostadsbidrag utgår i regel med 160 kronor för ordinarie manlig folkskollärare, 120 kronor för ordinarie kvinnlig folkskollärare samt 80 kronor för annan lärare, allt för år räknat.

Utöver de kostnader för tillhandahållande åt lärarpersonalen av fri bostad och bränsle, som sålunda enligt gällande bestämmelser åvila kommunerna, hava, såsom förut framhållits, vissa skoldistrikt enligt eget åtagande att ut- över minimilönen till lärarna utgiva högre avlöning, nämligen ersättning för övertidsläsning i de fall, då undervisningstiden blivit av vederbörande skol- distrikt utsträckt utöver åtta månader årligen, ävensom de kommunala löne- eller pensionstillägg, som skoldistrikt beviljat lärarna utöver dem författ- ningsenligt tillkommande lönebelopp.

Efter genomförandet av en lönereglering enligt de sakkunnigas förslag skulle följande förändringar komma att inträda beträffande nu nämnda kost- nader för folk- och småskollärarnas avlöningsförmåner.

Den provisoriska avlöningsförbättringen skulle helt naturligt upphöra att utgå och dyrtidstillägg skulle beräknas efter samma grunder, som gälla för befattningshavare i s. k. nyreglerade verk, (1. v. 5. efter ett procenttal, som är 18 enheter mindre än det, som gäller för lärarna och för befattningshavare vid 3. k. oreglerade verk.

Till följd av den av de sakkunniga föreslagna skyldigheten för lärarna att i viss omfattning utan särskild ersättning undervisa även i slöjd, synes en vä- sentlig besparing inträda för statsverket, vartill hänsyn givetvis får tagas vid beräkningarna av kostnaderna för löneregleringens genomförande. Såvitt de sakkunniga kunna bedöma, torde det nämligen efter genomförandet av de föreslagna avlöningsbestämmelserna komma att i endast relativt få fall visa sig erforderligt att av statsmedel lämna särskilda bidrag till avlöning åt lärare i detta ämne.

Enligt de sakkunnigas mening böra även i fortsättningen kostnaderna för lärarnas författningsenliga löner fördelas mellan stat och kommun efter sam- ma grunder, som för närvarande gälla i fråga om kostnaderna för lärarnas

• Sida 79
•  Original

minimiavlöning. Skoldistrikten torde sålunda även i fortsättningen böra bidra- ga med belopp, som svara mot värdet å orten av den bostadsförmån jämte bränsle, som i boställsordningen angives för vederbörande lärarkategori, och statsbidraget sålunda utgå med belopp, svarande mot vad lärare äger upp- bära efter avdrag av den ersättning, han skall erlägga för honom anvisad tjänstebostad av den storlek, boställsordningen angiver.

Under det att skoldistrikten hittills tillhandahållit lärare fri bostad med bränsle som en särskild förmån utöver den föreskrivna kontantlönen, skulle läraren enligt det föreslagna bruttolönesystemet uppbära den lön, som i reg— lementet angives för den lönegrad, han tillhör, utan rätt att därutöver åtnjuta några förmåner. För anvisad tjänstebostad skulle han lämna skoldistriktet ersättning med belopp, som i reglementet angivits för den hyresgrupp, tjänst- göringsorten tillhör. Som en följd av detta system måste även skoldistrikts bidrag till lärares avlöning bestämmas till visst belopp, som i anslutning till vad ovan sagts bör vara detsamma, som vederbörande lärare har att erlägga i hyresavdrag för en tjänstebostad av den storlek, som i boställsordningen an- givits för respektive lärare.

Med en dylik anordning skulle i de fall, då tjänstebostad av föreskriven beskaffenhet tillhandahålles läraren, skoldistriktet icke behöva lämna något kontant bidrag till lärarens avlöning. Resultatet skulle sålunda bliva detsam— ma som enligt nu gällande bestämmelser: skoldistriktet tillhandahåller lära— ren tjänstebostad av föreskriven beskaffenhet och statens bidrag uppgår till det belopp, lärare med författningsenlig tjänstebostad äger uppbära efter av- drag av hyresersättningen. I detta sammanhang må framhållas, att de sak- kunniga icke avse, att någon ändring skall ske i fråga om de till skoldistrik— ten från staten utgående tjänstebostadsbidragen.

I de fall, då skoldistrikt icke tillhandahåller lärare tjänstebostad, skulle lä- raren uppbära den i reglementet angivna lönen oavkortad, vartill distriktet finge bidraga med belopp, motsvarande hyresvärdet å orten av den bostad, som för läraren angivits i boställsordningen, och staten med återstoden. Icke heller i nu angivna fall skulle sålunda någon ändring inträda i förhållande till vad som för närvarande gäller. Den icke oväsentliga fördelen skulle emel- lertid vinnas, att det bidrag till lärares avlöning, distriktet i sådant fall skulle lämna, vore till siffran författningsenligt bestämd, varigenom alla tvister mel— lan lärare och skoldistrikt angående ersättningens storlek skulle undvikas.

För skoldistriktens vidkommande innefattar emellertid de sakkunnigas förslag rätt väsentliga lättnader med avseende å deras kostnader för folksko- leväsendet. Till följd av den föreslagna utökningen av lärarnas tjänstgö- ringsskyldighet skulle nämligen skoldistrikt kunna utan ökning av kostna- derna för lärarnas avlöning utsträcka undervisningstiden till nio läsmåna- der årligen. För skoldistrikt med förlängd lästid skulle således den nuva- rande ersättningen till lärarna för övertidsläsning helt inbesparas.

Vidare må framhållas, att de kommuner, som i avvaktan på en blivande statlig reglering av lärarnas löner beviljat kommunala tillägg, skulle i och med löneregleringens genomförande, bortsett för vissa fall från en övergångs-

• Sida 80
•  Original

tid, befrias från utgifterna för dessa tillägg eller i varje fall få dem väsent- ligt nedsatta.

I detta sammanhang hava de sakkunniga ansett sig böra närmare redo- göra för sin ståndpunkt till de kommunala tilläggen.

I gällande kungörelse (434/1936) angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor stadgas (% 3), att de i kungörelsen angivna löneförmånerna avse av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda minimilöner, och att hinder alltså icke förefinnes för skoldistrikt att, där förhållandena sådant föranleda, bevilja högre avlöning. _

Lärarlönekommittén uttalade, att kommittén haft stark tvekan inför lämp- ligheten av att bibehålla en dylik föreskrift, då en sådan icke stode i över- ensstämmelse med de allmänna grunder, på vilka det till förebild liggande lönesystemet byggde. Då emellertid de lärare, varom vore fråga, vore kom- munala tjänstemän, hade det icke synts kommittén vara möjligt att genom ett avlöningsreglemente av det slag som det då föreliggande betaga veder- börande kommunala myndigheter deras rätt att besluta i förevarande hän- seenden.

Vid övergång till ny lönestat borde dock de på grundvalen av förutvaran- de lönebestämmelser beviljade kommunala lönetilläggen upphöra. Därest kommunerna ville med utgångspunkt från de nya lönebestämmelserna fort- farande bevilja särskilda tillägg, borde detta förhållande upptagas såsom en ny fråga.

1928 års lönekommitté ansåg det vara en oundgänglig förutsättning för det allmänna lönesystemets tillämpande på lärare, att förbud stadgades för skoldistrikten att bevilja kommunala tillägg utöver lagstadgad lön.

1935 års lärarlönesakkunniga hava anfört, att kommunala lönetillägg vis- serligen enligt de sakkunnigas mening icke kunde sägas stå i överensstäm- melse med grundprinciperna i det nya lönesystemet. Framhällas borde emel- lertid, att de lärare, det här gällde, alltjämt skulle vara skoldistriktens tjän- stemän, och det syntes vara ett allmänt intresse, att folkskoleväsendet bibe- hölles som en kommunal angelägen-het, vilken synpunkt även kommit till uttryck i 1935 års riksdagsbeslut angående statens övertagande av vissa kost- nader för folkskoleväsendet. Det syntes under sådana förhållanden ligga nära till hands, att kommunerna själva finge avgöra, huruvida några löne- förmåner skulle tillkomma ifrågavarande lärare utöver vad som angåves i de statliga lönebestämmelserna. I detta sammanhang borde särskilt fram- hållas, att kommunerna i vissa fall fastställt avlöningsbestämmelser, som vore gemensamma för vederbörande kommuns samtliga tjänstemän och allt- så även för lärarpersonalen vid folk- och småskolorna. En dylik anordning skulle omöjliggöras, därest kommunerna vore tvingade att för lärarna till- lämpa endast de statliga bestämmelserna.

Det borde vidare beaktas, att betydande svårigheter syntes möta mot att i praktiken upprätthålla ett förbud mot kommunala tillägg, därest natura- förmåner eller däremot svarande ersättning, på sätt de sakkunniga föreslagit,

• Sida 81
•  Original

skulle av skoldistrikten tillhandahållas lärarna utöver den kontanta lönen. Vederbörande skoldistrikt syntes nämligen, iden mån så befunnes vara av förhållandena påkallat, exempelvis genom en högt tilltagen ersättning för bristande naturaförmåner kunna åstadkomma en bättre löneställning för lärarna, än vad som avsetts i de statliga lönebestämmelserna, och i betrak- tande av de varierande uppfattningar, som i de särskilda fallen kunde råda, om vad som borde förstås med skälig ersättning för lagenlig tjänstebostad med bränsle, syntes en rätt väsentlig höjning av denna ersättning kunna vid- tagas, utan att beslutet härom kunde anses direkt strida mot i ämnet med- delade bestämmelser.

De sakkunniga hade därför ansett, att uttryckligt förbud icke borde med- delas för skoldistrikten mot att såsom hittills lämna dylika lönetillägg.

Däremot ansåge de sakkunniga i likhet med lärarlönekommittén, att de på grundvalen av förutvarande lönebestämmelser beviljade kommunala tilläggen borde vid övergång till ny lönestat upphöra.

I enlighet härmed hava 1935 års lärarlönesakkunniga i 36 % av sitt för- slag till reglemente intagit en bestämmelse om skyldighet för de lärare, som önskade ingå på de nya lönebestämmelserna, att frånträda dem vid tid- punkten för dessa lönebestämmelsers ikraftträdande tillkommande, av stat eller kommun tillerkända förmåner.

1936 års lärarlönesakkunniga anse i likhet med de tidigare sakkunnigbe- redningarna, att det icke skulle stå i överensstämmelse med det nya lönesy- stemet att låta de olika skoldistrikten bevilja kommunala tillägg till lärarna, utöver vad som_skulle tillkomma dem enligt avlöningsreglementets bestäm- melser. Att dylika tillägg äro medgivna enligt nu gällande bestämmelser är helt naturligt, för att icke säga nödvändigt, eftersom lärarnas löner utgår med samma belopp för hela riket utan hänsyn till levnadskostnadernas höjd å de olika orterna. Med en dylik anordning äro skoldistrikt med högre levnads- kostnader ofta hänvisade till att lämna lärarna kompensation härför genom särskilda lönetillägg.

Frågan, huruvida de kommunala tilläggen böra vara medgivna eller icke, synes emellertid, såsom styrelsen för landskommunernas förbund fram- hållit i sitt yttrande över 1928 års lönekommittés förenämnda förslag till lönereglering, närmast vara en fråga av praktisk natur, som bör ses ur syn- punkten av om de statligt fastställda lönerna äro så avvägda de olika orterna emellan, att icke skoldistrikten bliva olika ställda med hänsyn till möjligheten att förvärva dugliga lärarkrafter.

I avseende å detta spörsmål må framhållas, att folk- och småskollärare en- ligt de sakkunnigas förslag skulle erhålla samma kompensation för de högre levnadskostnaderna å de olika dyrorterna som statens egna befattningsha- vare. Såsom de sakkunniga framhålla i annat sammanhang förutsättes så- lunda, att även lärarna skola komma i åtnjutande av provisoriskt dyrorts- tillägg enligt samma bestämmelser, som gälla för statens tjänstemän. De skäl, som hittills förelegat för beviljande av kommunala tillägg, skulle alltså enligt de sakkunnigas mening väsentligen bortfalla i och med genomförandet

6—364266

• Sida 82
•  Original

av de sakkunnigas förslag till lönereglering för lärarna på bruttolönesyste- mets grund.

Ät en liknande uppfattning kan även styrelsen för landskommunernas för- bund sägas hava givit uttryck i sitt förberörda yttrande över 1928 års löne- kommittés förslag. Styrelsen erinrade nämligen, att styrelsen i sitt yttrande över lärarlönekommitténs betänkande framhållit, att detta förslag särskilt genom det sätt, varpå naturaförmånerna inplaceratsi lönesystemet, trots för- höjda löner och dyrortsgruppering, vore av den art, att det så att säga väd- jade till kommunerna att genom lönetillägg avhjälpa förefintliga brister i sy- stemet. Vad däremot anginge 1928 års lönekommittés förslag skulle detta komma att i fråga om naturaförmånerna ansluta sig till det i statsförvalt- ningen använda, vilket visat sig fungera på ett åtminstone relativt tillfreds- ställande sätt utan lönetillägg från andra håll. Då detta förslag innebure en avsevärd löneförbättring för lärarna, syntes man vara berättigad att utgå ifrån att även landsbygdens skoldistrikt skulle på ett tillfredsställande sätt kunna rekrytera sin lärarkår utan kommunala tillägg.

Framhållas må även, att styrelsen för svenska stadsförbundet i sina ytt- randen såväl över 1928 års lönekommitté som över lärarlönekommitténs be- tänkande bestämt uttalat sig mot kommunala tillägg till lärarna. Som skäl mot de kommunala tilläggen framhöll denna styrelse bl. a., att det icke syn- tes innebära något oskäligt och orimligt, om staten, som bure det väsentliga av kostnaderna för lärarlönerna, funne sig böra tillse, att ett genomfört sy- stem med lärarna inordnade i vissa lönegrader och deras lön avpassad med hänsyn till olika dyrortsförhållanden verkligen bibehölles, så att efter något tiotal år läraravlöningarna icke åter vore lika varierande som nu.

De sakkunniga hava på grund av vad sålunda anförts och med hänsyn jämväl tagen till de olägenheter ur synpunkten av en rättvis avvägning av lönerna för landets samtliga lärare, som av 1928 års lönekommitté påvisats vara förenade med kommunala tillägg, kommit till den uppfattningen, att dylika tillägg till folk- och småskollärarnas löne- och pensionsförmåner icke böra förekomma efter genomförandet av en lönereglering på grundval av det av de sakkunniga framlagda förslaget.

I fråga om formen för meddelandet av ett förbud mot kommunala tillägg hade 1928 års lönekommitté föreslagit, att en bestämmelse skulle intagas i avlöningsreglementet av innehåll, att ersättning till lärare för tjänstgöring vid vederbörande läroanstalt finge varken av statsmedel eller kommuners medel utbetalas utöver vad i reglementet förutsattes eller enligt beslut _av Kungl. Maj:t och riksdagen finge utgå, så framt ej Kungl. Maj:t för visst uppdrag el- ler arbete, som kunde anses falla utom lärarnas vanliga tjänstgöring, anvisat särskilda medel eller eljest funne skäl medgiva särskild gottgörelse.

Beträffande lämpligheten av _ett dylikt förbud må erinras, att lärarlöne— kommittén för sin del ifrågasatte möjligheten av att i ett avlöningsreglemente av föreliggande slag betaga kommunerna rätt att besluta ifråga om avlöning åt dessa lärare, som vore kommunala tjänstemän. Även skolöverstyrelsen har ansett, att ett dylikt förbud icke skulle stå i överensstämmelse med den kommunala självbestämmanderätten.

• Sida 83
•  Original

Med hänsyn till de principiella betänkligheter av nu antydd art, som så- lunda anförts mot förslaget att i själva avlöningsreglementet intaga stad— gande om förbud mot kommunerna att bevilja här avsedda tillägg till lä- rarna, har det synts de sakkunniga vara lämpligt att frågan i stället löses på det sättet, att som villkor för statsbidrag till lärares avlöning uppställes kra- vet, att läraren icke utöver den av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämda av- löningen av skoldistriktet tillerkännes ersättning för utförande av arbets- uppgifter, som enligt gällande bestämmelser åligga honom i tjänsten. Över- trädelse av detta villkor bör alltså medföra förlust av statsbidraget. Angå- ende undantag för vissa fall från berörda villkor under en övergångstid hava de sakkunniga uttalat sig i Kap. V.

I enlighet med vad de sakkunniga sålunda förordat, skulle alltså följande statsbidragsgrunder bliva gällande i och med löneregleringens genomförande.

Statens bidrag till lärarnas löner motsvarar den avlöning, vartill lärarna äro berättigade enligt avlöningsreglementets bestämmelser, efter avdrag för varje lärare av det belopp, vartill hyresersättningen enligt bestämmelserna i 5 & reglementsförslaget uppgår för en tjänstebostad av den storlek, boställs- ordningen angiver för respektive lärare.

Som villkor för erhållande av statsbidrag till lärarnas avlöning skall bl. a. gälla, att några löne— eller pensionsförmåner icke må av skoldistrikt be- viljas att utgå till lärare utöver reglementets föreskrifter för sådan tjänst— göring, som lärare enligt gällande bestämmelser är skyldig att fullgöra för den enligt reglementet utgående avlöningen, dock att i det fall att lärare, som vid reglementets ikraftträdande innehar ordinarie tjänst, genom den nya lö- neregleringen lider minskning i honom före ikraftträdandet tillkommande lön å innehavande tjänst eller därmed förbunden pensionsrätt, statsbidrag till sådan lärares lön må utgå allenast under villkor, att skoldistriktet iklätt sig att hålla läraren skadeslös för berörda minskning.

I övrigt skola som villkor för statsbidrags erhållande i tillämpliga delar gälla samma villkor och föreskrifter, som härutinnan finnas meddelade i kungörelsen nr 434/1936. Vissa jämkningar av huvudsakligen formell art torde emellertid bliva erforderliga med hänsyn bl. a. till de förändrade löne- bestämmelser, som skulle gälla efter löneregleringens genomförande. Det synes enligt de sakkunnigas mening lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig anslutning till nu angivna grunder utfärda erfor- derliga bestämmelser i fråga om här avsedda statsbidrag.

Kostnadsberäkningar. Vid beräkningen av merkostnaderna för en lönereg- lering för folk- och småskollärarna enligt 1936 års lärarlönesakkunnigas för- slag hava de sakkunniga tillämpat samma grunder, som numera användas vid beräkning av avlöningsanslag å riksstaten.

I enlighet härmed hava de sakkunniga ifråga om de ordinarie lärarnas lö- ner enligt gällande bestämmelser utgått ifrån lärarnas löneställning i den hög- sta lönegraden, d. v. 5. efter erhållande av samtliga ålderstillägg, och vid be-

• Sida 84
•  Original

räkningen av motsvarande kostnader enligt det föreslagna avlöningsregle- mentet har varje lärares avlöning beräknats efter den för varje lärare högsta förekommande löneklassen. Sålunda beräknade belopp avse att täcka icke blott lärarna tillkommande lön och de särskilda förmåner, som kunna till- komma dem, såsom t. ex. läkarvård och sjukvård i vissa fall, utan även av- löningskostnadema till vikarierna under förekommande ledigheter.

Ordinarie lärare.

Ortsgrupp

Ordinarie manliga Ordinarie kvinn- Ordinarie lärare folkskollärare liga folkskollärare vid småskola1

3 619 1 864 5 163

1 413 937 2 390

1 023 669 1 873

558 403 855

397 356 493 433 478 542

288 292 345

79 80 97

219 715 82

8 029 5 794 11 840

1 Avser jämväl lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor.

Icke ordinarie lärare.

Manliga folkskollärare Kvinnliga folkskollärare Lärare vid småskola1

0 r t 5-

r u extra _ extra _ extra _

g ” 33; års; ...,... ggg; rss. summa ggg; 35:32. summa A-ort ...... 103 99 202 187 55 242 127 127 254 B-ort ...... 83 39 122 125 27 152 104 59 163 C-ort ...... 90 28 118 77 20 97 86 46 132 D-ort ...... 63 15 78 68 12 80 53 21 74 E—ort ...... 52 11 63 65 10 75 49 12 61 F-ort ...... 66 12 78 57 14 71 42 13 55 G-ort ...... 65 8 73 51 9 60 35 9 44 H—ort ...... 8 2 10 11 2 13 7 2 9 I-ort ...... 33 6 39 25 21 46 72 2 74

Summa 563 220 783 666 170 836 575 291 866

1 Avser jämväl lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor. Anm. Med H-ort avses de orter, där det provisoriska dyrortstillägget utgår med belopp, mot- svarande löneskillnaden mellan två näst efter varandra följande ortsgrupper inom vederbörande löneklass. för år överstiger denna löneskillnad.

Med I-ort förstås de orter, där nämnda tillägg utgår med belopp, som med 120 kronor

• Sida 85
•  Original

Beträffande de icke ordinarie lärarna hava de sakkunniga, såvitt angår nu- varande förhållanden, utgått från de av 1935 års sakkunniga beräknade be- loppen. I fråga om kostnaderna för icke-ordinarie lärare efter den före- slagna löneregleringen har hänsyn tagits till den för dessa lärargrupper ut- sträckta lönetursrätten.

Till grund för kostnadsberäkningarna hava de sakkunniga lagt nedanstå- ende, av 1935 års lärarlönesakkunniga lämnade uppgifter angående antalet lärare vid utgången av läsåret 1933—1934 och deras fördelning å de olika orts- grupperna.

Från nu angivna utgångspunkter skulle statens nuvarande kostnader för folk- och småskollärarnas avlöningar uppgå till följande belopp, inberäknat dels provisorisk avlöningsförbättring, dels ock dyrtidstillägg enligt för befatt- ningshavare vid oreglerade verk gällande procenttal under 4:e kvartalet 1936 eller sålunda 28 %. För ordinarie manliga folkskollärare .................... kronor 33 050 000:— >> » kvinnliga » .................... » 19 900 000: — > » lärare vid småskolor, lärare vid mindre folk-

skolor och biträdande lärare vid folkskolor ......... » 26 900 000:— Säger för ordinarie lärare kronor 79 850 000:— > extra ordinarie lärare och vakansvikarier ........... » 4850 000: —-

Särskilda lönetillägg enligt kungörelserna 141/1920 och

469/1924 .......................................... » 250 000: ——

Summa kronor 84 950 000: —-

Enligt de sakkunnigas förslag skulle ifrågavarande lärare inplaceras i föl- jande lönegrader i den för allmänna civilförvaltningen gällande löneplanen, nämligen manliga folkskollärare i lönegraden B 17, kvinnliga folkskollärare i lönegraden B 15 och småskollärare i lönegraden B 9.

Vid en dylik inplacering skulle, med tillämpning av ovan angivna beräk- ningsgrunder lärarpersonalens bruttolöner enligt avlöningsreglementet jämte i förekommande fall provisoriskt dyrortstillägg i enlighet med bestämmelser- na i kungörelsen den 20 mars 1936 (nr 104) och dyrtidstillägg enligt den för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande procentsatsen under fjärde kvartalet 1936 eller sålunda 10 0/o, uppgå till följande belopp:

för manliga folkskollärare ............................ kronor 48 500 000: — ) kvinnliga » ............................ » 30 050 000: — » småskollärare, lärare vid mindre folkskolor och biträ-

dande lärare vid folkskolor ....................... » 39 950 000: —

Säger för ordinarie lärare kronor 118 500 000: —

» extra ordinarie och vikarierande lärare ............ » 8600 000:— Summa kronor 127 100 000: —-

Härtill komma kostnader för kallortstilläggen. Vid beräkningen av kost- naderna för dessa hava de sakkunniga utgått ifrån samma indelning av skol- distrikten i kallortszoner som 1928 års lönekommitté. Samtliga kostnader för de av de sakkunniga föreslagna kallortstilläggen jämte därå belöpande dyrtidstillägg skulle uppgå till omkring 500 000 kronor.

• Sida 86
•  Original

Sammanlagda kostnaderna för lärarnas bruttolöner skulle alltså bliva 127 600 000 kronor.

För erhållande av ett med statsverkets nuvarande nettokostnader jämför- ligt belopp måste nämnda bruttokostnad minskas med de belopp, varmed kommunerna skola bidraga till lärarnas avlöning. Enligt de sakkunnigas för- slag skulle kommunernas bidrag till dessa löner även i fortsättningen utgå med belopp, motsvarande värdet av de förmåner in natura, som enligt gällande bestämmelser tillkomma lärarna.

De sakkunniga hava låtit verkställa utredningar angående storleken av skol- distriktens sammanlagda bidrag till lärarnas löner på grundval av de hyres- värden, som för olika hyresgrupper angivits i 5 % reglementet.

De sakkunniga hava därvid kommit till följande belopp, nämligen

för manliga folkskollärare ............................. kronor 5 900 000: — » kvinnliga » ............................. » 4 000 000: — » småskollärare, lärare vid mindre folkskolor och bi—

trädande lärare vid folkskolor ................... » 4 050 000; _ » för ordinarie lärare sålunda ........................ kronor 13 950 000:— samt för extra ordinarie lärare och vakansvikarier ..... » 900 000: —

Summa kronor 14 850 000: —

Efter avdrag från ovan nämnda bruttobelopp ......... kronor 127 600 000:T av den summa, vartill kommunbidragen beräknats uppgå » 14 850 000: —

återstår således summa statsbidrag kronor 112 750 000:—

Merkosinaden för statsverket på grund av den föreslagna löneregleringen skulle således bliva .................. kronor 112 750 000: -— minskat med nuvarande kostnader .................... » 84 950000: —

eller alltså summa kronor 27 800 000:—

Denna ökning å 27 800 000 kronor av statens kostnader för lärarlönerna fördelar sig, efter avdrag av 250 000 kronor för kallortstilläggen, på de olika lärargrupperna på följande sätt:

Ordinarie lärare:

Manliga folkskollärare ................... kr. 9 600 000: —— Kvinnliga » ................... » 6 200 000: — Småskollärare. lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor. . . . » 8 900 000: — kr. 24 700 000; _

Icke ordinarie lärare: Extra ordinarie och vakansvikarier ....................... » 2 850 000:—

Med hänsyn till att lärarna enligt de sakkunnigas förslag i vissa fall skulle vara skyldiga att i viss utsträckning för den föreslagna lönen undervisa i slöjd, motsvaras den sålunda angivna kostnadsökningen för lärarnas löner av icke oväsentliga besparingar å anslaget beträffande det särskilda statsbidraget till undervisning i slöjd vid folk- och små—skolorna. Framhållas bör dock att

• Sida 87
•  Original

besparingarna komma att minska, i den mån mera allmänt läsåret utsträc- kes utöver 37 veckor.

Enligt från skolöverstyrelsen under hand inhämtade uppgifter uppgick an- talet slöjdavdelningar i dessa skolor läsåret 1935/1936 till 17 560, varav 6 596 avdelningar i gosslöjd och 10 964 i flickslöjd. I 15 429 av dessa avdelningar (5 949 avdelningar gosslöjd och 9 480 avdelningar flickslöjd) meddelades un- dervisning av lärare vid folk- eller småskolor. Enligt den vid 1936 års riksdag beslutade ersättningen för undervisning i slöjd, högst 153 kronor 60 öre för varje slöjdavdelning jämte dyrtidstillägg efter för oreglerade verk gällande grunder, torde alltså statens samtliga kostnader för denna undervisning kun- na beräknas till omkring 3 500 000 kronor, varav omkring 3 000 000 kronor till folk- och småskolans lärare.

Vid beräkningen av storleken av den besparing av statens bidrag till slöjd- undervisning, som skulle komma att uppstå till följd av ökad tjänstgörings- skyldighet för lärarna, torde man höra taga hänsyn till att på grund av den uppmjukning av villkoren för statsbidrag till slöjdundervisningen, i fråga om minimiantalet elever, som beslöts vid 1936 års riksdag, en avsevärd tillökning av antalet slöjdavdelningar kommer att ske. Under framhållande att det är förenat med vissa svårigheter att med säkerhet bedöma besparingens storlek, anse sig de sakkunniga kunna uppskatta densamma till ett belopp motsva- rande i det närmaste hela den slöjdersättning, som under budgetåret 1935/1936 utgått till dessa lärare, eller sålunda till omkring 3 000 000 kronor. Försiktig— heten synes emellertid bjuda att beräkna dessa besparingar i underkant och därför hava de sakkunniga ansett sig i kostnadsberäkningarna endast böra räkna med att ett belopp av 2 500 000 kronor kommer att inbesparas stats- verket.

Förenämnda kostnadsökning å 27 800 000 kronor torde i enlighet härmed kunna begränsas till 25 300 000 kronor, vartill alltså statsverkets merkostna- der skulle komma att uppgå vid genomförandet av de sakkunnigas förslag till lönereglering för ifrågavarande lärare.

I detta sammanhang må emellertid framhållas, att en lönereglering för nu avsedda lärare synes böra medföra motsvarande löneförhöjning åt vissa andra grupper av befattningshavare, vilka åtnjuta avlöning enligt samma grunder som folk; eller småskollärare. De sakkunniga åsyfta härvid föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor, lärare vid vissa statsunderstödda sjukvårdsanstalter och barnhem, föreståndarinne- och lärarpersonal vid Skytteanska skolan i Tärna samt även nomadskolornas lärare. De merkostnader, som skulle uppstå för statsverket till följd härav torde emellertid bliva relativt obetydliga. Såsom närmare framgår av vad de sakkunniga i det följande anföra under Kap. VIII, torde statens mer- kostnader för en dylik löneförhöjning åt nu nämnda befattningshavargrup- per icke uppgå till mer än sammanlagt omkring 100 000 kronor för år.

I avseende å kostnaderna för en lönereglering för folk- och småskollärare i enlighet med de sakkunnigas föreliggande förslag måste å andra sidan uppmärksammas, att den ovan angivna kostnadsökningen i rätt väsentlig

• Sida 88
•  Original

mån endast innebär en överflyttning av kostnaderna för folkskolväsendet från de olika skoldistrikten till statsverket. Enligt förslaget skulle nämligen skoldistrikten efter löneregleringens fullständiga genomförande befrias från sina nuvarande kostnader för övertidsläsning och till lärarna utgående kom- munala löne- och pensionsförmåner. Såsom ovan nämnts uppgå skoldi- striktens ifrågavarande kostnader till sammanlagt omkring 3 750000 kro- nor årligen. Den föreslagna löneregleringen skulle alltså sammanlagt för- anleda en merutgift för det allmänna av omkring 21 650 000 kronor.

KAP. VII.

Löneregleringens genomförande.

För genomförandet av en lönereglering för lärare vid folk- och småskolor i enlighet med ovan angivna grunder erfordras, såsom jämväl tidigare i detta betänkande framhållits, åtskilliga författningsföreskrifter utöver själva av- löningsreglementet.

I detta avseende torde särskilt böra uppmärksammas, att det icke kan vara lämpligt, knappast ens möjligt att i ett avlöningsreglemente, som är av- sett att tillämpas på en så omfattande grupp av befattningshavare som lärar- personalen vid rikets folk- och småskolor, intaga alla de föreskrifter, som kunna vara behövliga för bestämmmelsernas tillämpning. De sakkunniga förutsätta därför, att det skall få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de tillämpningsföreskrifter och tilläggsbestämmelser, som kunna komma att vi- sa sig vara erforderliga i samband med avlöningsreglementet. Erinras må i detta sammanhang, att vid den lönereglering, som genomfördes år 1918 icke blott för folk- och småskollärare utan även för övriga läraregrupper med stat- ligt reglerade avlöningsförmåner, Kungl. Maj:t erhöll riksdagens bemyndi- gande att utfärda såväl erforderliga tillämpningsföreskrifter som de när- mare villkor och bestämmelser, vilka i huvudsaklig överensstämmelse med vad föredragande departementschefen anfört till statsrådsprotokollet vid framläggandet för riksdagen av löneregleringsförslaget, skulle stadgas för avlöningsförmånernas åtnjutande. Samma skäl borde förefinnas för att låta Kungl. Maj:t erhålla en liknande befogenhet beträffande det nu före- slagna lönesystemet.

Ifråga om de författningsbestämmelser, som i övrigt erfordras i samband med genomförandet av denna lönereglering, må framhållas, att det enligt för- slaget förutsättes, att Kungl. Maj:t efter av socialstyrelsen framlagt förslag skall fastställa en fördelning av folk- och småskollärarnas stationeringsor- ter på de olika hyresgrupper, som finnas upptagna i 5 & i det föreslagna av- löningsreglementet.

Då den provisoriska avlöningsförbättringen avsetts skola upphöra att utgå efter löneregleringens genomförande, torde härav föranledda ändringar böra

• Sida 89
•  Original

vidtagas i den i ämnet meddelade kungörelsen den 5 juli 1929 (nr 241). Här- vid synes det emellertid de sakkunniga vara skäligt, att lärare, som icke vill övergå till det nya lönesystemet och ej heller kan därtill lagligen förbindas, även efter löneregleringen får uppbära provisorisk avlöningsförbättring enligt samma bestämmelser som hittills.

Såsom de sakkunniga tidigare framhållit, torde även folk- och småskollä- rare å de dyraste orterna böra erhålla provisoriskt "dyrortstillägg enligt samma grruder som motsvarande statens befattningshavare. I enlighet här- med bör för lärarnas vidkommande utfärdas motsvarande bestämmelser, som i kungörelsen nr 104/1936 meddelats angående nämnda dyrortstillägg åt däri avsedda befattningshavare i statens tjänst.

Med hänsyn till att dyrtidstilläggen å lönerna till här avsedda lärare efter löneregleringen skola utgå enligt de grunder, som gälla för nyreglerade verk inom statsförvaltningen, erfordras jämväl ändring av kungörelsen nr 307/ 1923 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och småskolor m. fl.

I detta sammanhang är det även av vikt att erinra, att boställsordningen för lärarna måste i vissa avseenden revideras, närmast till följd av att bostad med bränsle in natura icke längre skall tillkomma lärare som en särskild löneförmån utöver kontantlönen. I stället skall lärare för anvisad tjänste- bostad vara skyldig att lämna i reglementet föreskriven ersättning till skol- distriktet. De sakkunniga hava förutsatt, att det i samband med denna över- syn av boställsordningen borde undersökas, huruvida icke möjlighet kunde förefinnas att få till stånd en opartisk utredning angående storleken av den nedsättning, som bör förekomma i det fall, då tjänstebostad icke uppfyller boställsordningens föreskrifter.

Angående ordningen för lärares förflyttning jämlikt 9 5 i avlöningsregle- mentet erfordras jämväl särskilda författningsbestämmelser.

Vidare torde möjligen vissa ändringar påkallas i folkskolestadgan för att åvägabringa överensstämmelse mellan denna och avlöningsreglementets före- skrifter.

Enligt vad de sakkunniga ovan i kap. VI uttalat angående statens bidrag till lärarnas löner, skulle det slutligen även ankomma på Kungl. Maj :t att i anslutning till de grunder, som av riksdagen må komma att beslutas, utfärda de särskilda författningsbestämmelser, som erfordras för angivande av stor- leken av statens bidrag till bestridande av kostnaderna för lärarnas löner samt villkoren för dylikt statsbidrag. Därvid torde givetvis även böra uppmärk- sammas, huruvida och i vad mån särskilda föreskrifter kunna bliva erfor— derliga för rekvisition och utbetalning av statsbidraget samt för granskningen av rekvisitionerna därav. En genomgripande omarbetning av gällande for- mulär för statsbidragsrekvisitioner torde bliva erforderlig.

Med hänsyn till det omfattande författningsarbete, som sålunda återstår efter riksdagens beslut om löneregleringens genomförande och som till avse- värd del måste ske på grundval av det resultat, till vilket riksdagen kan kom- ma beträffande olika lönefrågan berörande spörsmål, måste det uppenbar-

• Sida 90
•  Original

ligen bliva förenat med betydande olägenheter, om det nya lönesystemet skulle träda i kraft redan från och med ingången av budgetåret 1937/1938. Enligt de sakkunnigas mening skulle det även för de olika skoldistrikten innebära mycket avsevärda svårigheter att tillämpa det nya lönesystemet från och med sagda tidpunkt. Att märka är nämligen, att erforderliga författningar knap- past torde hinna utfärdas i sådan tid, att skoldistriktens i det statliga lönesy- stemet vanligen helt obevandrade funktionärer hinna sätta sig in i de nya bestämmelserna, innan lönerna enligt det nya systemet skola utbetalas. På grund av vad sålunda anförts och särskilt i betraktande av nödvändigheten för skoldistrikten att i god tid före ikraftträdandet få tillfälle att taga del av de nya bestämmelserna med alla de olikheter, dessa uppvisa i förhållande till nu gällande föreskrifter, anse sig de sakkunniga böra förorda, att det nya avlöningssystemet träder i kraft först vid en senare tidpunkt. Här- vid skulle det visserligen kunna komma i fråga att tillämpa de nya bestäm- melserna från och med den 1 januari 1938. Med hänsyn emellertid till de påtagliga olägenheter, icke minst i fråga om rekvisition och utbetalning av statsbidragen, som skulle följa av en övergång till ett nytt avlöningssystem mitt under ett redovisningsår, hava de sakkunniga för sin del kommit till den uppfattningen, att den nya löneregleringen icke lämpligen bör träda i tillämp- ning förrän från och med budgetåret 1938/1939.

I samband med de frågor, som avse löneregleringens genomförande, torde även böra framhållas, att folk- och småskollärarna enligt föreliggande förslag komma att övergå från ett lönesystem med förskottsutbetalning av lönen till ett system med utbetalning av lönerna i efterskott. I dylika fall hava ordi- narie befattningshavare vid tidigare löneregleringar utan undantag fått vid det månadsskifte, då löneregleringen för dem trätt i kraft, av statens medel uppbära ett belopp, motsvarande vad de skulle hava uppburit i förskott för närmast följande månad, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna fort- farande varit gällande.

Samma engångsersättning torde vid genomförandet av ett lönesystem med utbetalning av avlöning i efterskott naturligen böra tillkomma även ordinarie folk- och småskollärare och enligt de sakkunnigas mening jämväl de lärarin- nor vid mindre folkskolor och biträdande lärarinnor vid folkskola, som an- setts böra jämställas med ordinarie lärare vid småskolor.

KAP. VIII.

Anslagsfrågor.

I enlighet med vad de sakkunniga i Kap. VII föreslagit angående tidpunk- ten för löneregleringens ikraftträdande skulle några merkostnader i anled- ning av löneregleringen icke uppstå förrän från och med budgetåret 1938/ 1939. Den i föregående kapitel omförmälda engångsersättningen till lärar- na skulle emellertid utbetalas till lärarna redan vid ingången av juli månad

• Sida 91
•  Original

1938. För att bereda skoldistrikten möjlighet att, i enlighet med vad som eljest gäller i fråga om statsbidrag till lärarnas avlöning, i förskott erhålla de medelsbelopp, som erfordras för ifrågavarande övergångsavlöning, synes det härför erforderliga beloppet, vilket enligt de sakkunnigas beräkningar kan uppskattas till 4 900 000 kronor, lämpligen böra upptagas ä riksstaten för budgetåret 1937/1938. Något särskilt anslag för detta ändamål synes dock icke behövas, utan torde kostnaderna härför böra belasta förslagsanslaget till bidrag till avlö— ning åt lärare vid folkskolor. Enligt vad de sakkunniga under hand inhäm- tat, har skolöverstyrelsen för budgetåret 1937/ 1938 beräknat detta anslag till 65 615000 kronor. Med hänsyn till ifrågavarande engångskostnader torde nämnda anslag böra för sistnämnda budgetår upptagas med ett till 70 515 000 kronor förhöjt belopp. I fråga om det anslagsbehov, som vid ett genomförande av de sakkunni- gas förslag uppkommer för budgetåret 1938/1939 få de sakkunniga fram- hålla följande. Från nyssnämnda förslagsanslag till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor bestridas för närvarande utgifterna för lärarnas nettolöner enligt avlöningskungörelsen nr 434/1936, för provisorisk avlöningsförbätt- ring enligt kungörelsen 241/1929, för provisoriskt lönetillägg åt vissa icke- -ordinarie lärare enligt kungörelsen nr 514/1935 ävensom för det särskilda lönetillägg, som enligt kungörelsen nr 141/1920 utgår till lärare i vissa lapp- marksförsamlingar. Efter löneregleringens genomförande skulle i stället för nu angivna kost- nader ifrån detta anslag bestridas statens bidrag till de löneförmåner, som lärarna skulle äga uppbära enligt det föreslagna avlöningsreglementet jämte dem i förekommande fall tillkommande provisoriskt dyrortstillägg. Till- räcklig anledning synes nämligen icke föreligga att för sistnämnda tillägg uppföra särskilt anslag å riksstaten. De sakkunniga hava med tillämpning av det vid anslagsberäkningar nu- mera anlitade beräkningssättet uppskattat den ökning av ifrågavarande an- slag, som i enlighet med vad nu anförts skulle erfordras från och med bud- getåret 1938/1939, till omkring 33 500 000 kronor. Märkas bör dock, att en väsentlig besparing i stället äger rum å andra anslag. För innevarande år har skolöverstyrelsen såsom redan nämnts beräknat anslagsbehovet till 65 615 000 kronor. Under förutsättning att några förändringar i övrigt icke inträffa, som kunna föranleda ändrat anslagsbehov för budgetåret 1938/ 1939, skulle alltså, därest de sakkunnigas förslag till lönereglering för ifråga- varande lårare genomföres, förenämnda anslag till bi-drag till avlöning åt lärare vid folkskolor böra för sistnämnda budgetår upptagas till ett belopp av 99 115 000 kronor. I fråga om anslaget till avlöning åt lärare i slöj-d vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor, som för budgetåret 1936/1937 är upp- taget med 2 665 000 kronor, har skolöverstyrelsen för nästkommande bud- getår föreslagit en förhöjning till 3 565 000 kronor. Den av de sakkunnigas

• Sida 92
•  Original

förslag föranledda inbesparingen av de särskilda arvodena till lärarna för undervisning i slöjd beräknas komma att minska belastningen å detta anslag med omkring 1 950 000 kronor. I enlighet härmed och med utgångspunkt från det av skolöverstyrelsen för budgetåret 1937/1938 beräknade beloppet torde ifrågavarande anslag för budgetåret 1938/1939 böra upptagas med ett till 1 615 000 kronor nedsatt belopp.

Såsom de sakkunniga framhållit i samband med kostnadsberäkningarna, torde en lönereglering för folk- och småskolornas lärare även böra medföra en motsvarande löneförhöjning åt vissa andra med bidrag av statsmedel av- lönade grupper av, lärare, vilka i lönehänseende äro jämställda med folk- och småskollärare, nämligen lärarpersonalen vid statsunderstödda sjukvårds— anstalter och vissa barnhem samt föreståndarinnor och biträdande förestån- darinnor vid skolhem och arbetsstugor.

Ifråga om förenämnda lärarpersonal vid vissa sjukvårdsanstalter och barn- hem saknas närmare uppgifter för beräkning av den kostnadsökning, som en lönereglering för dessa lärare skulle komma att medföra för statsverket. Det är därför icke möjligt att exakt angiva, med vilket belopp anslaget till stats— bidrag till avlönande av dessa lärare bör höjas i anledning av löneregleringen. Med ledning av de uppgifter, som kunnat erhållas, hava de sakkunniga för- sin del ansett, att ifrågavarande anslag, som av skolöverstyrelsen för budget- året 1937/1938 beräknats till 90 000 kronor, för därpå följande budgetår bör höjas med omkring 30 000 kronor till 120 000 kronor.

Enligt kungörelsen nr 437/1936 åtnjuter föreståndarinna vid skolhem och arbetsstuga avlöning efter samma grunder som ordinarie lärarinna vid små- skola och biträdande föreståndarinna som extra ordinarie småskollärarinna. Statens bidrag till avlöningar åt dessa befattningshavare bestridas från ett särskilt anslag å riksstaten, vilket av skolöverstyrelsen för budgetåret 1937/ 1938 beräknats till 120000 kronor.

Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, finnas för närvarande 24 föreståndarinnor och 20 biträdande föreståndarinnor vid skolhemmen, och vid här avsedda arbetsstugor äro för närvarande anställda 24 föreståndarin- nor och 15 biträdande föreståndarinnor. Den avlöningsförhöj'ning, som så- lunda skulle tillkomma dessa föreståndarinnor och biträdande förestånda— rinnor, synes kunna beräknas till omkring 60 000 kronor årligen. I enlighet härmed skulle ifrågavarande anslag böra upptagas till 180000 kronor för budgetåret 1938/1939.

För genomförande av dessa lönéförhöjningar till nu angivna lärargrupper erfordras givetvis närmare utredning angående de författningsändringar, som kunna bliva erforderliga i avlöningshänseende och i fråga om deras tjänstgöringsskyldighet, särskilda ersättningar samt kommunala eller därmed jämställda lönetillägg etc.

De sakkunniga förutsätta, att Kungl. Maj:t erhåller riksdagens bemyndi— gande att för dessa befattningshavargrupper föreskriva i huvudsak enahan— da bestämmelser i nu angivna hänseenden, som komma att gälla för lärar— personalen vid folk- och småskolorna.

• Sida 93
•  Original

I detta samband torde även böra erinras, att viss mindre höjning bör vid- tagas mei avseende å anslaget till Skytteanska skolan i Tärna.

Då de särskilda lönetillägg, som enligt kungörelsen nr 469/1924 utgå till lärare vid folkskolor inom vissa av rikets nordligaste gränsorter, enligt de sakkunnigas förslag skulle upphöra i och med löneregleringens genomföran- de, torde förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande i rikets nord- ligaste gränsorter, från vilket anslag dessa tillägg för närvarande utbe- talas, kunna för budgetåret 1938/ 1939 nedsättas med ett belopp av omkring 120 000 kronor, vartill sagda lönetillägg beräknas uppgå, för år räknat. Ifrå- gavarande anslag, som av skolöverstyrelsen för budgetåret 1937/1938 beräk- nats till 340 000 kronor, bör alltså med hänsyn härtill för budgetåret 1938/ 1939 nedsättas till 220 000 kronor.

Vad slutligen beträffar kostnaderna för dyrtidstillägg åt de lärare, som be- röras av föreliggande löneregleringsförslag, utgå dessa från ett särskilt för ändamålet uppfört förslagsanslag till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa stats- understödda undervisnings- m. fl. anstalter, vilket för budgetåret 1936/1937 beräknats till 20 200 000 kronor. Med hänsyn till att dyrtidstillägg å nyreg- lerade löner skall beräknas efter ett procenttal, som är 18 enheter lägre än det för dyrtidstillägg å oreglerade löner gällande procenttalet, kommer löne- regleringen att medföra en rätt väsentlig minskning av utgifterna åt detta an- slag. Enligt de sakkunnigas beräkningar, vid vilka hänsyn tagits till dyrtids- tilläggen å samtliga de lönebelopp, som utgå till av denna lönereglering be- rörda grupper av befattningshavare, skulle utgiftsbelastningen å förenämnda anslag till dyrtidstillägg komma att efter löneregleringens genomförande ned- gå med sammanlagt omkring 6 150 000 kronor.

KAP. IX.

Sammanfattning av 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag.

Lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolor föreslås skola äga rum i huvudsaklig enlighet med det för kommunikationsverken och den allmänna civilförvaltningen gällande lönesystemet. Detta innebär bl. a. till— lämpning av dyrortsgrupperade löner och övergång från nettolöner (kontant lön + naturförmåner) till bruttolöner. För ordinarie manlig folkskollärare föreslås placering i 17:e lönegraden, för ordinarie kvinnlig folkskollärare i 15:e lönegraden och för lärare vid småskola i 9:e lönegraden. Förslaget inne- bär intet ståndpunkttagande i princip till frågan om relationen mellan manliga och kvinnliga lärares löner. Ett sådant ställningstagande har icke ansetts böra ske, för att ej 1936 års lönekommittés utredning i detta ämne må före- gripas. De sakkunniga hava därför i stort sett utgått från samma relation mellan manliga och kvinnliga lärare som tidigare sakkunnigutredningar.

• Sida 94
•  Original

Icke-ordinarie lärare föreslås skola erhålla en begynnelselön, som med tre löneklasser understiger vad som tillkommer motsvarande ordinarie lärare.

Därest åt lärare anvisas tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet, skall han vara skyldig mottaga densamma och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i gällande boställsordning. Har lärare fått sig anvisad tjänstebostad, skall han månadsvis lämna ersättning för densamma genom avdrag å avlöningen. Er- sättningen skall utgå med belopp, som för tjänstebostäder av olika storlek jämte bränsle angivas i en i avlöningsreglementet intagen tabell, upptagande nio olika hyresgrupper. Hyresbeloppen äro beräknade med utgångspunkt från de hyresbelopp, som med ledning av socialstyrelsens hyresvärderingar gälla för orter, vilka uppvisa lägsta, respektive högsta hyreskostnaderna. Härvid förutsättes, att hyresvärdet för en bostad av den beskaffenhet, boställsord- ningen föreskriver, är omkring 15 0/o högre än socialstyrelsens medelvärden för samtliga bostäder å respektive orter. Härtill kommer värdet av bränsle, vilket beräknats till omkring 40 kronor per år och eldstad. Orternas fördel- ning å de olika hyresgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t efter förslag av socialstyrelsen.

Tjänstgöringsskyldigheten föreslås utvidgad därhän, att lärarna för den föreslagna lönen skola vara skyldiga att årligen undervisa intill nio månader. Vidare skola lärare kunna åläggas att utan särskild ersättning undervisa i slöjd å folk- eller småskolestadiet, i skoldistrikt, där lästiden icke överstiger 34 1/2 veckor, högst 4 timmar i veckan och i skoldistrikt, där lästiden över- stiger 34 1/2 veckor men ej 37 veckor, högst 2 timmar i veckan. Denna skyldig- het att undervisa i slöjd skall dock ej åvila lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid folkskola.

Lärare skall vara skyldig att, då sådant erfordras för indragning av över- talig lärartjänst eller då eljest med hänsyn till undervisningsväsendets bästa synnerliga skäl därtill äro, med bibehållande av den lönegrad, han innehar, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande låta sig förflyttas till annan lärarbefatt— ning inom undervisningsväsendet, jämväl med förändring av bostadsorten och övergång till annat skoldistrikt. Vid sådan förflyttning skall läraren vara be- rättigad att erhålla ersättning för flyttningskostnad m. rn. Har läraren genom förflyttningen förorsakats minskning i löneförmåner, som han åtnjutit vid den förra tjänsten, må skälig ersättning kunna tillerkännas honom för in- komstminskningen.

Statsbidrag till lärarnas löner skall ihuvudsak utgå enligt samma grunder som hittills. Statens bidrag till lärarnas löner skall alltså motsvara den avlö- ning, vartill lärarna äro berättigade enligt avlöningsreglementets bestämmel- ser, efter avdrag för varje lärare av det belopp, vartill hyresersättningen enligt reglementet skall uppgå. På kommunen skall ankomma att tillhandahålla läraren bostad med bränsle eller ett kontant belopp, motsvarande hyresersätt- ningen. Som villkor för erhållande av statsbidrag till lärares avlöning skall gälla, att några kommunala löne- eller pensionstillägg icke beviljas lärarna; dock att om lärare, som vid reglementets ikraftträdande innehar ordinarie tjänst, genom den nya löneregleringen skulle lida minskning i honom till-

• Sida 95
•  Original

kommande lön å innehavande tjänst eller därmed förbunden pensionsrätt, statsbidrag till sådan lärares lön må utgå allenast under villkor, att kom- munen iklätt sig att hålla läraren skadelös för berörda minskning. Löneregleringen föreslås skola träda i kraft från och med den 1 juli 1938. Statsverkets merkostnader för den föreslagna löneregleringen beräknas uppgå till sammanlagt omkring 25 400 000 kronor årligen, under det att kom- munernas årsutgifter för kommunala tillägg och övertidsläsning m. ni. skulle minskas med sammanlagt omkring 3 750 000 kronor. Löneregleringen skulle alltså föranleda en merutgift för det allmänna av omkring 21 650 000 kronor.

KAP. X.

Hemställan.

På grund av vad i det föregående anförts hemställa de sakkunniga, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att,

1. besluta att lärare vid rikets folk- och småskolor samt vissa med dessa lärare jämställda, i föreliggande betänkande närmare angivna befattnings- havare vid vissa sjukvårdsanstalter och barnhem samt vid arbetsstugor och skolhem skola från och med den 1 juli 1938 åtnjuta avlöning enligt det av de sakkunniga i betänkandet framlagda förslag till avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor;

2. besluta att ifrågavarande befattningshavare skola vara berättigade att från och med den 1 juli 1938 uppbära provisoriskt dyrortstillägg enligt samma grunder, som gälla för motsvarande befattningshavare i statens tjänst;

3. medgiva att dyrtidstillägg till nämnda lärarpersonal må från och med den 1 juli 1938 utgå enligt samma grunder, som gälla för statens befatt- ningshavare vid 5. k. nyreglerade verk;

4. godkänna de av de sakkunniga i betänkandet angivna grunderna för statsbidrag till bestridande av kostnaderna till avlöning åt ifrågavarande lärarpersonal samt bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda därav föranledda författningsbestämmelser;

5. bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de tilläggsbestämmelser och till-_ lämpningsföreskrifter, som kunna erfordras i samband med det föreslagna avlöningsreglementet;

6. medgiva att ordinarie lärare vid folk- eller småskola samt lärare vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tillsvidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning, samt med nu angivna lärare i löne- och anställningshänseende jämställda befattningshavare må vid ingången av juli månad 1938 av statens medel uppbära ett belopp, motsvarande vad de skulle hava uppburit i förskott för samma månad, om de före den 1 juli 1938 gällande avlöningsbestämmelser- na då fortfarande ägt giltighet; samt

• Sida 96
•  Original

7. för budgetåret 1937/1938 vidtaga höjning av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lä- rare vid folkskolor med det belopp, 4 900 000 kronor, som erfordras för bere- dande åt lärarna av ovan omförmälda övergångsavlöning.

• Sida 97
•  Original

Särskilda yttranden.

1) av herr Jonsson. Jag har i några väsentliga avseenden icke kunnat följa de sakkunnigas majoritet utan nödgas till betänkandet foga ett särskilt yttrande, vari mina avvikande meningar framföras.

Jag har ingenting emot en placering av folkskollärare i 17:e lönegraden under förutsättning, att tjänstgöringen omfattar nio läsmånader (39 läsvec- kor). Däremot kan jag icke förorda samma löneställning för de lärare, som allenast tjänstgöra den föreskrivna minimitiden av åtta läsmånader (341/2 läsveckor). Dessa lärare äro i mitt förslag, som återfinnes i kortfattad form som alternativ B i bilaga IV till betänkandet, placerade i lönegraden B 15.

Denna olikhet i lönegradsplaceringen kan måhända för det invecklade statliga lönesystemets experter av facket förefalla principvidrig. För mig ter den sig rättvis. Om Andersson och Pettersson ha vardera samma arbets- uppgift men den förre är skyldig att arbeta en månad längre varje år än den senare gör, emedan det åligger Andersson att utföra ett grundligare verk än Pettersson, så bör också Andersson ha särskild och skälig ersättning här- för. Detta betraktelsesätt har legat till grund för det avlöningsreglemente, som nu gäller. Det är nämligen föreskrivet, att lärare, som tjänstgör mer än åtta läsmånader, skall ha lönetillägg, som skoldistriktet ålägges att betala. Ingen anledning finnes, synes det mig, att frångå principen om högre lön för nio månaders tjänstgöring än för åtta månaders.

En årlig lästid i folkskolan på nio månader är, enligt min mening, den lämpligaste. Den borde vara den normala. Först och främst befriar den i någon mån, om än icke helt, läraren från att bli föremål för besvärande an- märkningar över »de långa ferierna». För det andra och det väsent- ligare, sammanfaller nio månaders lästid med längden av det läsår, som är föreskrivet för de allmänna läroverken. Med det nära samband, som nu- mera finnes mellan folkskola och läroverk, är det i flera hänseenden av be- tydelse, att folkskolans läsår blir längre och till tiden så nära överensstäm- mande med läroverkets som möjligt.

Den invändning, som mycket naturligt kan göras mot att åtta månaders årlig folkskollärartjänst skall betalas med samma ersättning som nio må- naders tjänst, har de sakkunnigas majoritet sökt kringå genom att föreslå obligatorisk undervisningsskyldighet i slöjd, utan särskild ersättning, för sådana lärare, som undervisa i skoldistrikt med mindre än 37 veckors lästid.

• Sida 98
•  Original

Genom sådan föreskrift kan man möjligen tillfredsställa lärarnas fordringar — ehuru jag ej alls är säker på det —— men absolut icke tillgodose undervis- ningens sanna intresse. Man kan, enligt min bestämda övertygelse, icke så anordna undervisningen, att man i samtliga skoldistrikt med de kortare år- liga lästiderna sysselsätter hela lärarekåren. Den ene får tjänstgöra, den andre måste bli befriad från tjänstgöringsplikt, men lönen blir i ena som i andra fallet densamma. Det är heller icke säkert, att man allestädes får en god undervisning i slöjd, bara därför att slöjden obligatoriskt uppföres på schemat. Likafullt kommer den slöjdundervisning, som skall läggas inom ramen för tjänstgöringsskyldigheten i vissa skoldistrikt, att från statens sida värdesättas och betalas tre- till femdubbelt högre än den slöjdundervisning, som utföres av särskilda facklärare eller av folkskollärare på övertid i de skoldistrikt, där man har mer än 34 1/2 veckors lästid.

Jag befarar, att sakkunnigemajoritetens förslag i berörda del — tvärtemot vad man torde ha avsett — kommer att konservera den kortare lästiden. Ingen i de distrikt, där man nöjer sig med 34% veckors lästid, får intresse av att arbeta för ett längre läsår och därmed för en både lugnare och grund- ligare undervisning.

Beträffande övriga avvikelser från sakkunnigemajoritetens förslag kan jag fatta mig kortare.

Jag har tagit mig friheten och djärvheten att placera de kvinnliga folk- skollärarna i samma lönegrad som de manliga. Vidare har av praktiska skäl undantag gjorts i avseende å bostadsersättningen -— som framgår av alternativ B i bilaga IV — samt i fråga om högsta löneklassen. Där biträ- der jag den regel, som majoriteten föreslår i reglementets & 6.

Anledningen till mitt ståndpunkttagande är den, att jag är anhängare av principen »lika lön för lika arbete». En kvinnlig folkskollärare har samma utbildning som en manlig och samma tjänstgöringsskyldighet. Det är på folkskolans område mindre än annorstädes befogat att ställa en lärarinna i sämre löneställning än en lärare. Ofta har det som skäl för olikheten an- förts, att lärarinnorna överhuvud taget utföra en klenare pedagogisk presta- tion än lärarna. Jag vågar icke bestrida riktigheten av detta påstående. Om det stämmer överens med verkligheten, så bjuder konsekvensen, att man i undervisningens eget intresse anställer män i stället för kvinnor som lärare, eller, bättre uttryckt, att man låter män och kvinnor på fullt lika grunder tävla om lärareplatserna. En konkurrens, där kvinnan har företräde fram- för mannen, allenast därför att hon »kostar mindre», har skolan intet gagn av.

Småskollärarinnorna har jag ställt i två olika lönegrader, i 6:e respektive 8:e, i överensstämmelse med mitt förslag om olika lön för olika lång tjänst- göring. Dessa löneställningar äro icke höga, men de synas skäliga och för— svarliga vid jämförelse både med den lön, småskollärarinnorna nu åtnjuta, och de förslag, som tidigare sett dagen.

Ersättningen för slöjd har jag tänkt mig utgående efter samma grunder, som nu gälla. Därmed vinner man bland annat den fördelen, att den ut-

• Sida 99
•  Original

redning beträffande övningslärarnas ställning, som ifrågasättes, icke före- gripes.

En ny lönereglering bör träda i kraft, så fort som möjligt och om ej allt för stora hinder möta, bör den kunna tillämpas från och med den 1 januari 1938. Men jag medger gärna, att sakkunnigemajoriteten har starka skäl för sina betänkligheter i detta hänseende.

2) av herr Svensson. Den av de sakkunniga föreslagna lönegradsplaceringen för folk- och små- skollärarna har jag ej kunnat biträda.

De sakkunniga förutsätta, att lärarna för den föreslagna lönen skola vara skyldiga att årligen undervisa intill nio månader, och vidare skola lärarna i de skoldistrikt, där den årliga lästiden icke överstiger 37 veckor, i viss ut- sträckning kunna åläggas att utan särskild ersättning undervisa i slöjd. En- ligt min mening torde det emellertid vara lämpligare att till grund för löne- sättningen lägga den undervisningsskyldighet i folkskolans obligatoriska äm- nen, som för närvarande åvilar lärarna i det stora flertalet av landets skol- distrikt. De relativt få skoldistrikt, huvudsakligen städer och större sam- hällen, som beslutat utsträcka lästiden utöver åtta månader, torde liksom hitills böra lämna lärarna särskild ersättning för den förlängda tjänstgörin- gen. Det kan vidares sättas i fråga, huruvida det kan vara lämpligt att i detta sammanhang i lärarnas ordinarie tjänstgöringsskyldighet inbegripa un- dervisning i det icke obligatoriska ämnet slöjd. Härigenom skulle ersätt- ningen för undervisning i detta ämne i själva verket komma att bliva högst väsentligt större i de fall, då undervisningen meddelas av vederbörande lärare inom ramen av honom åliggande tjänstgöringsskyldighet, än om den utföres på övertid eller meddelas av särskilda facklärare.

I fråga om den löneställning, som bör tillkomma folk- och småskollärare för en undervisning i de obligatoriska ämnena under åtta månader årligen, tillåter jag mig erinra, att lärarlönekommittén vid framläggande av sitt för- slag till lönereglering _ vilket förslag hittills godtagits av lärarna — utgick ifrån, att lärare skulle vara skyldiga att för de föreslagna löneförmånerna, vilka för manliga folkskollärare ansågos motsvara 17:e lönegraden under- visa nio månader årligen. Även 1936 års lärarlönesakkunniga hava före- slagit inplacering i sistnämnda lönegrad av de manliga folkskollärarna med skyldighet för dem att undervisa nio månader årligen. I anslutning härtill anser jag, att lärare, som hava en årlig undervisningstid av endast åtta må- nader, erhålla en skälig avlöning för sin tjänstgöring, om de inplaceras 1 den 15. e lönegraden. De kvinnliga folkskollärarna böra med utgångspunkt från den nuvarande relationen mellan manliga och kvinnliga lärare inplaceras i den 13: e lönegraden. Med den av mig sålunda föreslagna lönegradsplace- ringen komma nu nämnda lärare i skoldistrikt med nio månaders årlig läs- tid att i stort sett erhålla samma löneställning som enligt lärarlönekommit— téns förslag och även enligt majoritetsförslaget.

• Sida 100
•  Original

För jämförelsens skull må framhållas, att folkskollärarna enligt mitt för- slag skulle i distrikt med åtta månaders lästid erhålla lön enligt samma löne- grad som exempelvis postassistenter, stationsskrivare, landskanslister och landskontorister. I detta sammanhang torde även böra framhållas, att nu nämnda grupper av befattningshavare äro skyldiga att för sin avlöning år- ligen fullgöra tjänstgöring under omkring elva månader, under det att lärar- na med motsvarande löneställning åtnjuta ferier under icke mindre än fyra månader årligen. Till den avsevärda förmån, som dessa ferier utgöra, torde givetvis hänsyn även böra tagas, då det gäller lärares lönegradsplacering.

I fråga om småskollärarinnorna anser jag, att de med hänsyn till de an- svarsfulla och krävande arbetsuppgifter, de hava att fylla, böra erhålla en bättre löneställning än vad 1928 års lönekommitté föreslagit. Jag vill därför förorda, att ifrågavarande lärarinnor inplaceras i 6:e lönegraden.

Statsverkets merkostnader för en lönereglering för folk- och småskollärar- na i enlighet med vad jag sålunda förordat, skulle, såsom framgår av de under C i bilaga IV verkställda beräkningarna, uppgå till 11 450 000 kronor, under det att majoritetens förslag beräknas medföra en kostnadsökning för staten av 25 300 000 kronor, eller sålunda en ytterligare merkostnad av icke mindre än 13 850 000 kronor.

• Sida 101
•  Original

Bil. I. Sid. 19 i betänkandet.

Sammanfattning

av yttranden, som av olika myndigheter avgivits över 1928 års löne- kommittés förslag till lönereglering för befattningshavare vid under- visningsväsendet, 1 vad dessa yttranden avse lärare vid folk- och små- skolor.

Allmänna uttalanden.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har åberopat vad ledamoten av kommittén, riks- dagsmannen Carlström anfört i sin vid betänkandet fogade reservation och i enlig- het härmed ansett, att den kommunalt anställda lärarpersonalen icke bör inplaceras i det allmänna lönesystemet utan att en lönereglering för dessa lärarkårer bör ge- nomföras i närmaste anslutning till de för dem av ålder vedertagna avlönings- grunder.

Länsstyrelsen i Gotlands län har 1 trots av de svårigheter, som äro förenade med beräkningen av landsbygdslärarnas naturaförmåner, ansett sig höra i princip till- styrka kommitténs förslag. Länsstyrelsen har dock anslutit sig till vad ledamoten av kommittén rektor Sjövall anfört om nackdelarna för undervisningsväsendet över- huvud taget av ett borttagande av möjligheterna för skoldistrikten att bevilja lärarna kommunala lönetillägg.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar farhågor för att det av 1928 års lönekom- mitté föreslagna lönesystemet icke är lika lämpligt för kommunalt anställda lärare som för den statligt anställda lärarpersonalen. Med hänsyn till att dessa avlönings- bestämmelser skola komma att tillämpas av kommunala myndigheter med mången gång små förutsättningar att tolka de olika paragraferna, har länsstyrelsen ansett ett mera förenklat system vara att föredraga.

Vidare har länsstyrelsen ifrågasatt, huruvida förslaget med bruttolönesystem kan anses vara lämpligt. De föreslagna bestämmelserna om naturaförmånernas värde- ring torde, såsom en reservant inom kommittén framhållit, beträffande kommunala befattningshavare kunna befaras befordra stridigheter och missnöje, då desamma skola äga tillämpning i så gott som alla landets kommuner. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta, huruvida icke det nu tillämpade systemet med naturaförmåners utgående vid sidan av lönen är att föredraga, åtminstone för kommunalt anställda lärare.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser tvivel kunna råda om lämpligheten av att för de kommunalanställda lärarna fastställa det statliga, uniforma avlöningssyste- met. Särskilt har härvid framhållits, att de skoldistrikt, som kunnat och velat draga till sig särskilt kvalificerade lärarkrafter, berövas denna möjlighet.

Statskontoret framhåller bl. a. följande. Vid bedömandet av frågan om lämpligheten av det nya systemets tillämpning å kommunalt anställda lärare måste hänsyn även tagas till det förhållandet, att dy- lika lärare i stor utsträckning erhålla bostadsförmån genom det allmännas försorg. Då statskontoret i sitt utlåtande den 20 juni 1924 över lärarlönekommitténs betän- kande ansåg sig icke kunna förorda en utsträckning av tillämpningen av det nya lönesystemet till lärare vid folk- och småskolor, grundade statskontoret sin åsikt, bland annat, på att kommittén funnit sig nödsakad att iett viktigt avseende. göra

• Sida 102
•  Original

ett avsteg från principerna för det nya lönesystemet, nämligen i fråga om bostad och bränsle. Enär 1928 års lönekommittés förslag innebär, att samtliga befatt- ningshavare skulle utgiva ersättning för bostad, förfaller den av statskontoret så- lunda gjorda invändningen. Nu kan man i stället anmärka, att då största delen av de kommunalt anställda lärarna äro anvisade att bebo av kommunerna uppförda bostäder, det är onödigt fastställa, att ersättning skall erläggas för bostaden. En sådan anordning torde även kunna betecknas såsom olämplig. Det torde nämligen vålla svårigheter att på ett rättvist sätt avväga storleken av det hyresbelopp, som å olika orter bör erläggas. I sådant avseende kan erinras, att enligt 27 å i förslaget till avlöningsreglemente för lärare vid folkskolor rn. fl. bostadsförmåns värde kan bestämmas genom överenskommelse mellan vederbörande kommunala myndighet och lärare. Det förefaller icke osannolikt, att följden av denna bestämmelse i många fall kan bliva, att läraren med kommunens goda minne genom överenskommelse om lågt hyresvärde erhåller ett principiellt ej berättigat lönetillskott. ' Statskontoret måste på nu anförda skäl bestämt avstyrka, att kommunalt an- ställda lärare inpassas i det nya lönesystemet.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Nämnden anser, att lönebestämmelserna enligt allmänna lönesystemet, tillämpad på de kommunalt anställda lärarna, skulle bereda skolmyndigheterna landet runt stora svårigheter vid tillämpningen. En särskild olägenhet uppstår ock att ordna de frågor, som sammanhänga med den förmån av fri bostad m. m., som nu till- kommer dessa lärare. Nämnden uttalar sig därför i första hand för att en blivande lönereglering för kommunalt anställda lärare ordnas i närmare anslutning till de nu för dessa lärare gällande lönebestämmelserna, dock med lönedifferentiering efter dyrort, begravningshjälp m. m.

Skulle emellertid det förslag till avlöningsreglemente för ifrågavarande lärare, som kommittén utarbetat, befinnas höra i huvudsak godtagas, anser nämnden en omarbetning böra vidtagas i syfte att förverkliga den tanke på ett nettolönesystem, med bostad etc. utanför kontantlönen och de kontanta lönebeloppen differentierade på färre dyrortsgrupper än fem, för vilken kommittén redogjort å sid. 5—6 av be- tänkandet. En reservant har förklarat sig biträda kommitténs förslag om tillämp— ning av det allmänna lönesystemet även å kommunalt anställda lärare.

Domkapitlet :" Linköping finner inordnandet av befattningshavare vid undervis- ningsväsendet i det allmänna lönesystemet vara väl motiverat och synnerligen lämpligt. Alldeles särskilt gäller detta de statligt anställda lärarna. Men det gäller även numera de kommunalt anställda, då de anmärkningar, som förr höjts här- emot, kunna sägas numera hava bortfallit genom kommitténs, enligt domkapitlets mening, lyckade lösning av frågan om naturaförmånernas och tjänstebostadens vär- dering och inpassning i systemet.

Domkapitlet i Skara har principiellt sett ingenting att erinra mot förslaget, att av- löningen till folk- och småskollärare skall utgå enligt samma system, som gäller för statens befattningshavare. Svårigheter av rätt betydande art framträda dock vid det praktiska utförandet på grund av de särskilda förhållanden, som i olika avse- enden råda i fråga om kommunanställda lärare i allmänhet och kanske alldeles särskilt lärare och lärarinnor vid folkskolan. Vanskligheter vållas särskilt genom den omständigheten, att folk- och småskollärare i regel åtnjuta bostad och bränsle in natura. Kommitténs förslag till lösning av svårigheten med naturaförmånerna kan icke sägas vara lyckligt. Det »nettolönesystem», som kommittén haft under övervägande, vore värt att taga under förnyad omprövning. Folkskolan kan, med en utveckling bort från den kommunala självbestämningsrätten, berövas en mycket värdefull ideell förmån, som den knappast har råd att förlora.

Domkapitlet i Växjö ifrågasätter lämpligheten av förbud för kommunerna att be- vilja särskilda förmåner åt i dem bosatta eller verksamma lärare. Vidare förordar

• Sida 103
•  Original

domkapitlet bibehållandet av nuvarande system med fri bostad utöver den kon- tanta lönen. -

Domkapitlet i Lund anser, att skoldistrikten alltjämt böra erhålla rätt att tiller- känna lärare särskilt tillägg utöver den lagliga lönen.

Domkapitlet kan vidare icke godkänna kommitténs förslag om att lårarlönen skall hava karaktären av bruttolön. Det nuvarande systemet med kontant lön och där- utöver naturaförmåner synes domkapitlet mera tilltalande och motsvarar för övrigt de faktiska förhållandena i flertalet fall, där naturaförmånerna måste utgå. Det är ju klart, att för fastställandet av den kontanta lönens belopp en viss värdering måste ske ävenledes av naturaförmånerna. Det av ledamoten i kommittén, riksdagsmannen Carlström reservationsvis framlagda förslaget om att lärarlönerna fortfarande skulle vara uppdelade i kontant lön och naturaförmåner är alltså enligt domkapitlets för- menande förtjänt av synnerlig uppmärksamhet. Med bibehållande av den utav Carlström sålunda angivna principen och med jämkning av lönernas belopp i en- lighet med kommittémajoritetens förslag synes ett tillfredsställande avlöningssystem kunna uppbyggas. En beaktansvärd fördel vinnes ävenledes, då man härigenom undgår de meningsskiljaktigheter, som komma att uppstå vid fastställandet av stor- leken utav det belopp, vilket läraren skulle erlägga för tjänstebostaden.

Ett annat förhållande, som Carlström påpekat, är att det föreslagna avlönings- reglementet med hänsyn till dess svårtolkade och invecklade bestämmelser kommer att vålla svårigheter vid tillämpningen, detta särskilt med hänsyn till att förvalt- ningen av lärarlönerna ligger i kommunens händer, och att dennas förtroendemän hava sålunda att syssla med de i reglementet angivna förvaltningsgöromålen. Man hade haft skäl att förvänta, att kommittén vid reglementsförslagets avfattning läm- pat detsamma efter förhandenvarande förhållanden och sålunda i stället presenterat ett förslag med lättfattligare bestämmelser än det nu framlagda.

Domkapitlet i Göteborg anser det genom kommitténs utredning hava ådagalagts, att de kommunalt anställda lärarna kunna enligt de av kommittén föreslagna grun- derna infogas i det för de statsanställda tjänstemännen föreslagna lönesystemet. Be- träffande förslaget om förbud mot kommunala lönetillägg har domkapitlet anslutit sig till vad kommittéledamoten, rektor Sjövall, därom anfört i sin reservation.

Styrelsen för Svenska Landskommunernas förbund. Gentemot inordnandet av de kommunalt anställda lärarna under det allmänna avlöningsreglementet för den civila statsförvaltningen kunna tungt vägande skäl anföras, och styrelsen hari det yttrande styrelsen den 4 juni 1924 avgav över den s. k. lärarelönekommitténs betän- kande ställt sig synnerligen tveksam mot lämpligheten att tillämpa detta lönesystem för de kommunalt anställda lärarna. Det måste nämligen enligt styrelsens förme- nande ligga i sakens natur, att de djupgående olikheter i fråga om tjänstgöringens art, som härleda sig av lärarnas befattning med levande material, i avsevärd grad måste försvåra deras inordnande under den allmänna statsförvaltningens lönesystem. Härtill kommer, att medan statsförvaltningens befattningshavare i regel åtnjuta en- dast kontant avlöning har det stora flertalet av de kommunalt anställda lärarna, åtminstone vad landsbygdens lärare angår, jämte kontant avlöning även vissa löne- förmåner in natura. Slutligen må erinras, att tillämpningen av avlöningsreglementets bestämmelser i statsförvaltningen ankommer på för ändamålet särskilt tillsatta tjän- stemän, medan det i frågor om kommunalt anställda lärare skulle ankomma på ve- derbörande myndigheter inom skoldistrikten, vilka i allmänhet icke ha samma skol- 'ning i att tolka avlöningsreglementets alla detaljbestämmelser. Man kan därför a priori befara, att, då tolkningen av ifrågavarande bestämmelser trots ovan an- förda förhållanden inom statsförvaltningens ämbetsverk mycket ofta visat sig vålla stora svårigheter, detta i ännu mycket större utsträckning skulle bliva fallet inom de c:a 2500 skoldistrikten, där förtrogenheten med dessa frågor omöjligen kan bliva så stor.

Trots de sålunda anförda betänkligheterna vill styrelsen icke ställa sig avvisande

• Sida 104
•  Original

mot förslagets grundprinciper. Att samma avlöningssystem utsträckes att gälla allt flera grupper löntagare måste ur många synpunkter anses vara till fördel. Kom- mitténs förslag till avlöningsreglemente för statsförvaltningen syftar att, byggande på de hittills vunna erfarenheterna, förenkla bestämmelserna och därigenom göra reglementet lättare att tillämpa. Att i fråga om de kommunalt anställda lärarna ett särskilt reglemente föreslagits, från vilket således alla dessa befattningshavare ovidkommande bestämmelser utmönstrats, måste bidraga till att underlätta tolk- ningen. Vad slutligen angår naturaförmånernas inpassande i lönesystemet, kom- ma dessa — i motsats till lärarelönekommitténs förslag i ärendet — genom det före- slagna s. k. bruttolönesystemet att behandlas efter samma principer som inom stats- förvaltningen, där sådana förekomma. Rättigheten att begära värdering av natura- förmånerna kommer visserligen, om den kommer till större användning, att bereda såväl skoldistriktens som vederbörande statliga myndigheter stark ökning i arbets- bördan, men å andra sidan torde en omläggning av lönesystemet i vilken riktning som helst komma att, åtminstone till en början, medföra ökat arbete vid tillämp- ningen. Det synes emellertid styrelsen, som om, då det gäller att införa ett helt nytt avlöningssystem för folkskolans lärare, det åtminstone borde tagas under över- vägande, huruvida icke detta system även borde omfatta den del av folkundervis- ningen, som meddelas i fortsättningsskola. Då denna numera är obligatorisk för alla skoldistrikt, kunna icke olika förhållanden i olika skoldistrikt åberopas såsom skäl för frågans undanskjutande. Såsom förutsättning för den vid 1929 års riks- dag genomförda provisoriska avlöningsförbättringens utgående till manlig och kvinnlig folkskollärare har stadgats det villkor, att lärare, som därtill ägde före- skriven kompetens, vore skyldig att, där så av vederbörande skolstyrelse påkallades, mot åtnjutande av stadgad ersättning tjänstgöra även i fortsättningsskola och er- sättningsskola. Enligt styrelsens mening hade kommittén bort gå vidare på den av statsmakterna sålunda inslagna vägen och undersöka möjligheterna för att obliga- toriskt ålägga de därtill kompetenta folkskollärarna undervisningsskyldighet även i fortsättningsskolan samt låta ersättningen härför ingå i avlöningen enligt avlö- ningsreglementet.

Såvitt åtminstone av betänkandet framgår har emellertid kommittén icke ägnat frågan härom någon uppmärksamhet. Det heter nämligen i betänkandet i kapitlet om utsträckning av undervisningstiden (sid. 20): »För folkskolans personal anser kommittén nu gällande bestämmelser vara till fyllest. De av skolöverstyrelsen uttala- de betänkligheterna mot ändring i fråga om avlöningsbestämmelserna i detta avse- ende anser kommittén icke kunna gendrivas.» Skolöverstyrelsens åberopade yttran- de avser lärarelönekommitténs förslag, som emellertid icke åsyftade någon föränd- ring i fråga om avlöningen åt fortsättningsskolans lärare. Enligt i föreliggande be- tänkande meddelat referat (sid. 14) av lärarelönekommitténs betänkande kunde den- na »icke tillstyrka ett åläggande för folkskolans lärare att undervisa även i fortsätt- ningsskolorna, främst av det skälet, att den för dylik undervisning erforderliga kom- petensen icke i allmänhet förvärvats av folkskolans lärare. De lärare, som meddelade dylik undervisning, hade i regel genom särskild utbildning skaffat sig härför nödiga förutsättningar.: Då emellertid, som nämnts, ett dylikt åläggande faktiskt ägt rum, och frågan således kommit i ett ändrat läge, borde en undersökning av möjlighe- ten att fortgå på den inslagna vägen göras, varvid framför allt borde tagas under övervägande möjligheten att ålägga folkskollärarna skyldighet att skaffa sig er- forderlig kompetens för undervisning i fortsättningsskolan och vidtaga erforderliga åtgärder för att underlätta anskaffandet av sådan. Särskilt för landsbygdens skol- väsen är denna fråga av stor betydelse på grund av mångenstädes yppade svårig- heter att erhålla lämpliga lärarkrafter för fortsättningsskolan.

Styrelsen får därför såsom sin mening uttala, att, för den händelse de sakkun- nigas förslag läggas till grund för lagstiftning i ärendet, undersökning av möjlighe— terna att tillgodose förenämnda önskemål först företages. Skulle det därvid visa sig, att den av styrelsen ifrågasatta vägen icke är framkomlig, bör i allt fall i bli-

• Sida 105
•  Original

vande lagstiftning inryckas det för åtnjutande av provisorisk avlöningsförbättring nu stadgade villkoret om skyldighet för därtill kompetent lärare att, om vederbö- rande skolstyrelse så önskar, tjänstgöra i fortsättningsskola och ersättningsskola.

Svenska stadsförbundets styrelse. Mot lärarnas inordnande i statens lönesystem kunna ur kommunal synpunkt vissa lönetekniska betänkligheter an- föras. I vart fall inom städerna har man på de senare åren strävat efter att nå den enhetlighet i lönesystem och tjänstereglementen, som 1928 års lönekommitté med sina hittills avgivna förslag eftersträvar för statens del. Vissa befatt- ningshavares mellanställning mellan statlig och kommunal anställningsform har där- vid hotat omintetgöra dessa försök. Mellan de normer i fråga om avlöning och tjänstevillkor, som praktiseras för statens tjänstemän å ena sidan och för städer- nas å den andra, föreligga i allmänhet vissa rätt betydande principiella olikheter. Skulle för en så stor grupp befattningshavare på städernas lönestater som folkskol- lärarkåren komma att tillämpas statens principer, torde städernas »självbestäm- ningsrätt» i fråga om sitt avlöningsväsen, om ej formellt så ändock reellt, komma att underkastas vissa inskränkningar. Förpliktelser, som lagstiftningsvägen åläggas städerna beträffande så omfattande tjänstemannakårer som lärarkåren och polisen, torde ej bliva utan sina verkningar även när det gäller andra befattningshavare- grupper på deras lönestater. Det må vara, att redan tidigare särbestämmelser gi- vits beträffande folkskolans lärare, men ett direkt inordnande under statens system torde vara ägnat att skärpa nu påtalade olägenheter.

Frånsett dessa torde man ur kommunal synpunkt i övrigt sakna anledning att motsätta sig lärarlönernas anpassning efter statens lönesystem. Åtminstone i ett avseende torde en sådan anordning tvärtom väntas medföra fördelar för kommu- nerna. Medan vissa kategorier statstjänstemän under de senare åren sett sina löne- villkor icke så litet förbättrade, har en likvärdig lönereglering fått anstå för lärar- nas del. Vad man på lärarhåll icke lyckats utvinna av statsmakterna, har man under sådana förhållanden sökt nå hos kommunerna. Mot dem hava från lä- rarnas sida mycket ofta rests krav på ökning av den kommunala delen av avlöningen, ortstillägg, kommunala dyrtidstillägg, Ökad ersättning för övertidsläsning etc. I den mån dylika krav haft framgång, hava kommunerna sålunda kommit att ensamma få bära ökade lönekostnader, som bort i eljest tillämpade proportioner hava delats stat och kommun emellan. Genomföres lönekommitténs förslag på denna punkt, synes man däremot kunna förvänta, att en prövning av statstjänarnas eventuellt ökade lönehehov för framtiden också komme att även omfatta lärarlönerna, som därigenom komme att avpassas efter det allmänna löneläget för de statsanställda. Kostnaderna för en dylik löneökning komme då att åvila stat och kommun enligt för statsbidragen fastställda grunder och icke som tidigare vila främst på kom- munen.

I fråga om det av kommittén föreslagna förbudet mot kommunala lönetillägg har styrelsen erinrat, att styrelsen redan i sitt yttrande över lärarlönenämndens förslag bestämt uttalat sig emot rätten för kommunerna att efter en eventuell lönereglering för lärarna i framtiden åter bevilja dessa kommunala tillägg. Styrelsen vidhåller alltjämt denna principståndpunkt men anser, att ett förbud mot kommunala tillägg påkallar vissa övergångsbestämmelser med hänsyn till de för kommunerna juridiskt bindande utfästelser, som lämnats nuvarande lärare. I fråga om naturaförmånerna erinrade styrelsen att den tidigare uttalat sig för den av kommittén föreslagna anordningen under framhållande av att samma system tillämpas i allt större ut- sträckning för städernas övriga befattningshavare. I avseende å tillvägagångssättet för värderingen av bostäderna erinrade styrelsen, att statens bostadsnämnd före- slagits som slutlig besvärsinstans. Styrelsen ansåg det främmande för eljest till- lämpad praxis, att kommunala tjänstemäns lönespörsmål å administrativ väg skulle komma att slutligt prövas av en nämnd, tillkommen för fyllandet av uppgifter inom det statliga avlöningsväsendet. Naturligare synes vara, att Kungl. Maj:t allt fort

• Sida 106
•  Original

bibehålles som slutinstans. Möjligheter stå ju ändock öppna att låta bostadinämn- dens eller måhända hellre socialstyrelsens sakkunskap i fråga om förhållandena på bostadsmarknaden öva ett tillbörligt inflytande på ärendenas avgörande i s'sta in- stans.

Placering i lönegrader.

Länsstyrelsen i Jönköpings län. Förslaget i fråga om löneplacering för kommunalt anställda lärvare över huvud synes vara skäligt avvägt.

Länsstyrelsen i Värmlands län. Föreslår folkskollärarnas placering i 16:e lönegraden och småskollärarna; i 6:e lönegraden.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län. Folkskollärarnas placering i 15:e lönegraden synes vara väl hög vid jämförelse med att adjunkterna föreslagits till 23:e lönegraden; ytterligare en lönegrads skillnad mellan dessa befattningshavare hade varit mera rättvis.

Statskontoret erinrar, att ämbetsverket i sitt utlåtande över lärarlönekommitténs förslag framhållit, att på grund av det stora antal, vartill befattningshavama vid undervisningsväsendet uppginge, kostnadsökningen vid ett genomförande av lärar- lönekommitténs förslag skulle uppgå till högst betydande belopp. Även om 1928 års lönekommitté lyckats att i någon mån nedbringa kostnaderna, synes det dock statskontoret kunna starkt ifrågasättas, huruvida icke även det nu föreliggande för- slaget medför alltför stora kostnader för att kunna utan genomgripande föränd— ringar bringas till utförande.

Tre reservanter föreslogo, att folkskollärare och folkskollärarinnor måtte ned- i'lyttas en lönegrad under de av kommittén angivna.

En reservant ansluter sig till skolöverstyrelsens förslag om placering av små- skollärarinnor i (5:e lönegraden.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Det av lönenämnden förordade sättet att ordna kommunalt anställda lärares löne- förhållanden anvisar en annan utgångspunkt än kommitténs, när det gäller att välja placering å löneplanen. Nämnden yttrar sig emellertid om huruvida unier de av kommittén antagna förutsättningarna lönegradsplaceringarna må anses stäligt av- vägda.

I fråga om manlig folkskollärare framhåller nämnden, att lönebeloppen i den föreslagna i 15:e lönegraden icke angiva de verkliga löneförmåner, som genomsnittligt skulle komma dessa lärare till del, detta med hänsyn till de tillfällen till extra in- komster i tjänsten, som finnas. Nämnden anser fördenskull, att en nagot lägre lönegradsplacering än den av kommittén föreslagna skulle innebära en länplig och skälig ersättning.

På grund härav har nämnden ansett sig böra förorda, att manlig ärare vid folkskola placeras i 14:e lönegraden. Även med denna placering å lineplanen skulle det stora flertalet av befattningshavare, som icke uppbära kommmala till- lägg, komma i åtnjutande av en avsevärd löneökning.

Förutsättningen för den sålunda förordade lönesättningen är den av lommittén angivna, att det normala läsåret beräknas till 341]2 läsveckor. Lönenämnden har övervägt frågan, huruvida det ej vore riktigare att beräkna folkskolläramas löner efter ett normerat läsår av omkring 9 månader (276 dagar), med avdrag eler tillägg till lönen för understigande respektive överstigande lästid. Vid en dylik aeräkning skulle man lämpligen kunna i den vanliga tjänstgöringen inlägga undervsningen i slöjd och i fortsättningsskolorna. Även den i vissa kommuner förekomnande, av kommunerna själva bekostade utökningen av den årliga lästiden skulle klnna häri

• Sida 107
•  Original

inräknas. Denna anordning skulle möjliggöra en något högre inplacering å löne- planen, än nu förordats, utan att därigenom det allmännas kostnader i motsva- rande grad ökades. Nämnden anser denna fråga vara förtjänt att närmare utredas vid kommittébetänkandets fortsatta behandling.

Nämnden utgår från att samma lön utgår till innehavare av en och samma befatt- ning, oavsett huruvida innehavaren är man eller kvinna. Även med fasthållande av denna princip föreligger emellertid beträffande folkskollärarinnorna en särskild an- ledning till en lägre löneställning i jämförelse med de manliga lärarnas. En sådan anledning ligger först och främst däri, att avgifterna till statens pensionsanstalt för familjepensioneringen äro väsentligt lägre för folkskollärarinnorna än för folkskol- lärarna. Därtill kommer, att kvinnlig lärare vid folkskola enligt kommitténs för- slag skulle hava att erlägga lägre hyresersättning än manlig lärare på grund av det i gällande boställsordning fastställda mindre bostadsutrymmet för folkskollärarin- norna än för folkskollärarna. En placering av de kvinnliga lärarna i samma löne- grad som de manliga skulle alltså få till följd, att de förra erhölle större behållen löneinkomst än de senare.

I syfte att åstadkomma en utjämning i detta hänseende och då skillnaden i den kontanta löneförmånen överstiger skillnaden mellan två närliggande lönegrader, torde de kvinnliga lärarna lämpligen böra inplaceras två lönegrader lägre än de manliga lärarna. I enlighet härmed föreslår nämnden i likhet med kommittén — ehuru från annan utgångspunkt —— att de kvinnliga lärarna hänföras till 12:e löne- graden.

Kommitténs förslag till lönesättning för lärare vid småskola — 5:e lönegraden —— har nämnden funnit sig böra biträda.

En reservant, herr Almgren, föreslår för manlig folkskollärare 15:e lönegraden och för kvinnlig folkskollärare 13:e lönegraden samt för småskollärarinna 6:e lönegra- den.

En reservant, fröken Koersner, vidhåller placeringen av manlig lärare i 15:e, kvinnlig i 13:e och småskollärare i Gze lönegraden, därest lönen beräknas efter en normal tjänstgöring av 34 1/2 veckor; skulle lönen beräknas efter nämndens andra alternativ med lika långt läsår som för de statsanställda, bör inplaceringen vara 2 lönegrader högre.

Skolöverstyrelsen.

Vid en förnyad omprövning av frågan om manlig folkskollärares löneställning har överstyrelsen icke funnit anledning frångå den uppfattningen, att placering i 17:e lönegraden måste ur synpunkten av lärarnas utbildning, tjänstgöringsförhållan- den och befordringsutsikter vara sakligt befogad, och vill därför fasthålla vid sitt år 1924 gjorda förslag.

Icke mindre än 44 folkskolinspektörer hava yrkat på högre lönegrad än den 15:e för manlig folkskollärare, därav 25 uttryckligen förordat den 17 :e lönegraden.

Överstyrelsen håller före, att även med ett betonande av kostnadssynpunkterna manlig folkskollärare icke bort erhålla så låg placering som den av kommittén föreslagna, utan azt även med kommitténs utgångspunkt de ej bort placeras lägre än i 16:e lönegraden, den placering som av kommittéledamoten Sjöwall i avgiven reservation förordats.

Den 12:e lönegraden för kvinnlig folkskollärare måste anses vara för låg. Av 44 inspektörer, som framhållit, att en placering i 12:e lönegraden vore för låg, hava 24 förordat 15:e lönegraden. Då överstyrelsen nu funnit sig böra godtaga kommit- téns förslag om en skillnad av tre lönegrader, följer därav, under förutsättning av manlig folkskollärares placeringi 17:e lönegraden, att kvinnlig lärare skulle placeras i 14:e lönegraden, vilket innebär två lönegrader högre än enligt kommitténs förslag.

Den löneställnirg, som överstyrelsen sålunda föreslagit för folkskollärarinnorna, kommer icke i stål mot den grundtanken, att relationen — uttryckt i procent —

• Sida 108
•  Original

mellan kvinnlig och manlig lärares avlöning, därest en löneskillnad under för- handenvarande förhållanden nödvändiggjordes, i regel icke borde för lärarinnorna bliva sämre än den för närvarande faktiskt rådande.

Vad beträffar småskollärarinnornas avlöning, synes därom råda en ganska en- stämmig mening, att kommitténs förslag av inplacering av dessa i 5:e lönegraden må- ste anses vara i hög grad otillfredsställande. Flertalet av de myndigheter, vilka i ärendet avgivit yttranden, ävensom vederbörande lärarorganisationer hava i lik- het med vissa reservanter inom kommittén givit uttryck åt en sådan uppfattning. Däremot hava meningarna varit delade, när det gällt att anvisa den lönegrad, vari småskolans lärarkår rätteligen borde placeras. Av folkskolinspektörerna hava 44 förordat en högre löneplacering än kommitténs, därav 21 inspektörer i likhet med vederbörande lärarorganisationer ansett, att småskollärarinna icke bör placeras lägre än i 9:e lönegraden; 9 inspektörer hava föreslagit den (5:e, 2 den 7:e, 1 den 8:e och 1 den 11:e lönegraden.

Skolöverstyrelsen har tidigare för småskollärarinnorna förordat den 6:e lönegra- den. I samband med denna frågas tidigare behandling framhöll överstyrelsen, att det läge i sakens natur, att då en grupp befattningshavare, som alltid varit i löne- hänseende särskilt missgynnad, skulle lyftas upp till en ställning, som vore mera förenlig med billighet och rättvisa och bättre överensstämde med arbetets samhäl- leliga betydelse, så måste en dylik löneökning bliva även procentuellt betydande.

Med hänsyn även till det synnerligen betydelsefulla grundläggande arbete, som småskolan har att utföra, finner överstyrelsen kommitténs förslag om småskollä- rarinnornas placering i den 5:e lönegraden icke kunna eller böra godtagas. Vid sin förnyade prövning av denna lönefråga har överstyrelsen jämväl funnit, att en högre placering än den av överstyrelsen år 1924 föreslagna — den (5:e lönegraden — hade varit väl motiverad icke minst vid en jämförelse med andra motsvarande befatt- ningshavare i statens tjänst. Men under beaktande av att inga nya omständigheter torde kunna åberopas för ett frångående av överstyrelsens tidigare intagna stånd- punkt och jämväl med hänsyn till den ekonomiska räckvidden av ett dylikt förslag och vikten av att genomförandet av den nu under så många är förberedda och välbehövliga löneregleringen för befattningshavare vid undervisningsväsendet i dess helhet icke försvåras, har överstyrelsen ansett sig böra vidbliva sin tidigare stånd- punkt och föreslår, att småskollärarinnorna placeras i 6:e lönegraden.

Beträffande extra ordinarie och extra lärare vid folk- och småskolor vill över- styrelsen ansluta sig till den av kommittén föreslagna relationen mellan ordinarie och extra ordinarie lärares avlöning.

I fråga om timlärare vid folk- och småskolor har överstyrelsen intet att erinra mot de grunder, på vilka kommitténs förslag till avlöning för sådana lärare vilar.

Överstyrelsen delar den uppfattningen, att tilläggen enligt kungörelsen den 27 februari 1920 (nr 141) angående särskilda lönetillägg åt lärare inom vissa skoldi- strikt i Västerbottens och Norrbottens län kunna anses bliva ersatta dels genom dyrortsgrupperingen och dels av de föreslagna kallortstilläggen.

Emellertid har kommittén tänkt sig, att de nu till lärarna inom vissa av rikets nordligaste gränsorter utgående tilläggen enligt kungörelsen den 5 november 1924 (nr 469) ävenledes skulle upphöra. Nu ifrågavarande tillägg hava icke endast haft karaktären av kallorts- och dyrortstillägg utan även haft till syfte att utgöra kom- pensation för den mera ansträngande tjänstgöring, som lärarna ha att utföra i de skolor, där barnens modersmål icke är svenska språket utan finska eller lapska. Detta skäl för ifrågavarande tilläggs kvarstående förefinnes alltjämt.

Dessa tillägg böra göras lika stora för lärare med likartad tjänstgöring, oberoende av till vilken ort tjänstgöringen är förlagd. De böra dessutom utgå icke såsom nu till varje lärare inom vissa församlingar utan endast till lärare, som tjänstgöra i skolor, där finsk- eller lapsktalande barn undervisas.

Överstyrelsen föreslår, att ifrågavarande lönetillägg skall utgå med ett belopp av 300 kronor, och höra dessa tillägg liksom hittills hava samma karaktär som lönen.

• Sida 109
•  Original

En reservant, undervisningsrådet Fredriksson, uttalar såsom sin mening, att skol- överstyrelsen i fråga om bl. a. folkskollärare, icke bort förorda högre placering, än den kommittén föreslagit.

Fyra reservanter, undervisningsråden Bruce, Johansson, Engvall och Almkvist, hava ansett, att överstyrelsen för småskollärarna icke bort föreslå lägre placering än i 7:e lönegraden.

En reservant, undervisningsrådet Nylund, anser, beträffande småskollärarinnor- nas löneställning, att den för närvarande är allt för ogynnsam i förhållande till folkskollärarinnornas. Småskollärarinnornas placering i (5:e, då folkskollärarinna sättes i 14:e lönegraden försämrar relationen. Reservanten har emellertid från de ut- gångspunkter, som ovan vidrörts, funnit goda skäl tala för 9:e lönegraden, detta dock under förutsättning att folkskollärarinna placeras i 15:e lönegraden. Då överstyrelsen nu föreslår för folkskollärarinna 14:e lönegraden och reservanten icke finner mer än 6 lönegraders skillnad vara skälig, förordas småskollärarinnas placering i 8:e lönegraden.

Avlöningsreglementets bestämmelser.

Skolöverstyrelsen har framhållit följande allmänna synpunkter beträffande det av 1928 års lönekommitté föreslagna avlöningsreglementet.

I likhet med lärarlönekommittén och 1928 års lönekommitté finner skolöversty- relsen ett särskilt avlöningsreglemente för kommunalanställda lärare nödvändigt. Att detta reglemente erhåller en sådan avfattning, att det nära ansluter sig till det allmänna avlöningsreglementet, är ur flera synpunkter lämpligt, och överstyrelsen har därför intet att i princip erinra mot det föreliggande förslaget till avlöningsregle- mente för kommunalt anställda lärare. Viktigt är emellertid, att reglementet, ehuru med bibehållande i möjligaste mån av det allmänna lönereglementets sakliga inne- börd, väl anpassas efter det kommunala skolväsendets säregna förhållanden, så att det icke vid den praktiska tillämpningen orsakar alltför stora svårigheter eller befinnes utgöra hinder för ett ändamålsenligt anordnande av skolornas verksamhet. Överstyrelsen har icke underkastat reglementsförslaget slutgiltig granskning med hän- syn till formuleringen av de skilda paragraferna men förutsätter, att jämkningar, som kunna befinnas erforderliga för vinnande av nödig enkelhet och som varken för statsverket eller befattningshavaren äro av någon avsevärd ekonomisk bety- delse, skola kunna göras, då reglementet utfärdas.

4 %. Skolöverstyrelsen framhåller, att befattningshavare icke bör åläggas anmälnings- plikt rörande oavlönade förtroendeuppdrag eller sådana offentliga uppdrag, för vilkas fullgörande särskild ersättning icke utgår.

Domkapitlet i Skara. Frågan om förening av läraretjänst med organist- och klockarbefattning bör av- göras av domkapitlet'ensamt.

Domkapitlet i Strängnäs.

Förening av läraretjänst med prästerlig tjänst må bero av Konungen. Bestämmelserna rörande lärares vid folk- och småskolor rätt att innehava bi- sysslor böra förtydligas och ändras därhän, att lärare bör göra anmälan till dom- kapitlet, som efter hörande av Skolråd och folkskolinspektör må bestämma.

Stockholms folkskoledirektion. Åtminstone i skoldistrikt, som är befriat från statsinspektion, må det ankomma på skolstyrelsen att handhava prövningen av frågor om tillstånd att innehava bisyssla.

Det är icke lämpligt, att sådan prövning skall vara beroende på allenast anmälan av vederbörande lärare. Lärare, som önskar innehava bisyssla, skall såsom hittills hos skolstyrelsen begära tillstånd. Proceduren med utfärdande av förbud måste i

• Sida 110
•  Original

verkligheten ställa sig svårare att tillämpa och bliva mindre effektiv, enär därvid hänsyn måste tagas även till tredje man, med vilken läraren redan kan hava träffat avtal. En reservant yrkar bifall till kommitténs förslag, att tjänsteman blott skall vara skyldig anmäla bisyssla.

Svenska landskommunernas förbund. Därest lokal myndighet anser förbud böra meddelas att need ordinarie tjänst för- ena bisyssla, skall frågan hänskjutas till skolöverstyrelsen. Särskild föreskrift här- om bör meddelas i avlöningsreglementet.

7 &.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. 3 mom. Med hänsyn till de inom undervisningsväsendet förekommande ferierna torde sådant förtydligande vara erforderligt, att därav framgår, att med fyra femte— delar av den för uppflyttning erforderliga tiden förstås fyra femtedelar av den fast- ställda årliga undervisningstiden under treårsperioden.

Skolöverstyrelsen.

3 mom. Särskilda bestämmelser om vilken myndighet som skall besluta angå- ende lärares uppflyttning till högre löneklass saknas. På grund av bestämmelserna i & 1 mom. 2 skulle beslutanderätten även i detta avseende tillkomma skolöversty- relsen, som dock skulle kunna överlåta sin befogenhet på underordnad myndighet. Överstyrelsen förutsätter, att folkskolinspektör kan i här avsedd bemärkelse betraktas såsom »underordnad myndighet», så att överstyrelsen, om så eljest skulle befinnas lämpligt, skulle kunna på folkskolinspektörerna överflytta befogenhet att i viss utsträckning pröva lärares rätt till uppflyttning i högre löneklass.

Stockholms folkskoledirektion. Såsom tjänstetid skulle enligt förslaget tillgodoräknas jämväl tid, under vilken lärare åtnjuter ferier. Om en lärare termin efter termin åtnjöte tjänstledighet, skulle alltså en lärare för uppflyttning få tillgodoräkna sig viss del av de är, varunder egentligen full tjänstledighet åtnjötes. Bestämmelserna torde böra formuleras i när- mare anslutning till nuvarande föreskrifter: tjänstgöring, som erfordras för upp- flyttning, angives till viss del av undervisningstiden under löneklassintervallen.

Svenska stadsförbundet. Den hittills oklara frågan, i vilken omfattning lärare, som åtnjuta längre tids tjänstledighet, skall kunna åläggas att taga tjänstledighet även under ferier, synes böra utredas.

8 5.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Genom tilläggsbestämmelse till 8 5 3 mom. av allmänna avlöningsreglementet har kommittén för de statligt anställda lärarnas vidkommande föreslagit, att med i sta- tens eller det allmännas tjänst utfört arbete må kunna likställas tjänstgöring vid under skolöverstyrelsens inseende stående icke-statlig gren av undervisningsväsen- det. Då billigheten synes fordra, att en motsvarande rått tillerkännes även de kom- munalt anställda lärarna, förordar nämnden intagande i reglementets 8 5 av ett mot- svarande stadgande.

Skolöverstyrelsen.

3 mom. För att skyddshem, vissa sjukvårdsanstalter och barnhem samt stats- understödda svenska skolor iutlandet skola kunna erhålla lämpliga lärare, är det enligt överstyrelsens mening nödvändigt, att lärarna fortfarande genom allmänt gällande författning tillförsäkras lönetursrätt vid övergång till de i egentlig mening kommunala folkskolorna.

I detta sammanhang vill överstyrelsen erinra om att överstyrelsen i underdånig

• Sida 111
•  Original

skrivelse den 28 december 1926 hemställt om vidtagande av bland annat sådana åtgärder, att folkskollärare skulle erhålla rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort på med pensionsrätt förenad lärarbefatt- ning vid fortsättningsskola. Överstyrelsen anser fortfarande, att det är av stor be— tydelse, att denna fråga på tillfredsställande sätt löses, och att den därför bör beak- tas, då nu nytt avlöningsreglemente utarbetas.

10 &. Länsstyrelsen i Värmlands län. Gällande bestämmelser om rätt att förflytta ordinarie folkskollärare från en tjänst till en annan borde uppmjukas. Vid tillsättandet av folkskollärartjänst behövde staten äga inflytande, genom folkskolinspektörerna eller annat organ.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. 3 mom. Den i tredje stycket omhandlade skyldigheten för lärare vid folk- och småskola å landet att låta sig förflyttas från en skola till en annan inom samma distrikt bör enligt nämndens mening gälla, oavsett om förflyttningen befinnes nöd- vändig för genomförande av en omorganisation av skolväsendet inom distriktet el- ler ej. I andra stycket i momentet stadgas motsvarande förflyttningsskyldighet för lärare vid folk- och småskola i stad, men där har nyssnämnda villkor icke blivit upptaget.

Skolöverstyrelsen.

3 mom. De här intagna föreskrifterna rörande förflyttning av lärare vid folk— och småskolor överensstämma i huvudsak med de i % 22 mom. 4 och 5 folkskole- stadgan förekommande. Överstyrelsen har efter verkställd utredning den 24 april 1930 avgivit förslag till nya bestämmelser härom. Förslaget, som innebär ändring av ett flertal paragrafer i folkskolestadgan, har utformats med särskild tanke på behovet av ökade möjligheter att indraga överflödiga tjänster och avser därför hu- vudsakligen formerna för tillsättning av lärare samt villkoren för lärares förflytt- ning. Skulle nämnda förslag vinna beaktande, torde här föreslagna bestämmelser

böra utgå.

Svenska landskommunernas förbund. De för stad föreslagna bestämmelserna om tvångsförflyttning av lärare inom ett och samma skoldistrikt böra utvidgas att avse även landsbygden. -

12 å.

Skolöverstyrelsen.

Om ordinarie befattningshavare vid den civila statsförvaltningen eller vid de statliga läroanstalterna förordnas att uppehålla annan tjänst i samma lönegrad, sy- nes han enligt allmänna avlöningsreglementet komma att behålla lönen oavkortad. Vid förordnande å befattning i högre lönegrad skall han likaledes behålla sin lön oavkortad men därjämte åtnjuta vikariatsersättning. Detta jämförelsevis enkla för- faringssätt kan med fördel tillämpas, då avlöningarna för samtliga ifrågakommande befattningar bestridas av samma huvudman, i detta fall staten. Men då det gäller befattningshavare vid de kommunala läroanstalterna, kan systemet näppeligen till- lämpas, enär dessa anstalter lyda under mer än 2 500 från varandra i ekonomiskt avseende helt skilda förvaltningsenheter. Om en i landskommun anställd folkskol- lärare förordnas att som vikarie uppehålla lärartjänst vid högre folkskola eller folk- skola i en annan kommun, kan det icke gärna ifrågasättas, att den kommun, där han innehar den ordinarie befattning, från vilken han åtnjuter ledighet, skall ut- betala oavkortad avlöning, medan den kommun, inom vilken läraren tjänstgör, skulle betala endast ett obetydligt vikariatsarvode eller i vissa fall ingenting alls. Bestämmelserna rörande dessa förhållanden måste tydligen erhålla en från motsva- rande bestämmelser i allmänna avlöningsreglementet avvikande avfattning. De böra

• Sida 112
•  Original

formuleras så, att de olika kommunernas intressen fullt tillgodoses, medan villkoren för läraren höra på det närmaste motsvara dem, som gälla för de statliga befatt- ningshavarna. Enklast vinnes detta, om läraren under ledigheten avstår ett be- lopp, motsvarande avlöningen till extra lärare å tjänsten, samt själv uppbär avlö- ning vid den befattning, å vilken han tjänstgör. Vikarierar han å befattning i sam- ma lönegrad och ortsgrupp som den ordinarie tjänsten, kommer han som vikarie i åtnjutande av lika stort belopp, som den han avstår, vikarierar han på högre be- fattning, blir vikarieavlöningen något högre. Särskild s. k. vikariatsersättning skulle därför icke utgå. Oavsett om vikarien är manlig eller kvinnlig, bör tjänst- ledig manlig befattningshavare avstå manlig extra lärares avlöning och kvinnlig be- fattningshavare kvinnlig extra lärares avlöning.

Beträffande den i 5 12 införda tabellen över A— och B-avdrag vill överstyrelsen framhålla, att man vid utformningen av bestämmelser och tabeller rörande löneav- drag för kommunalt anställda lärare bör särskilt beakta, att summan av de belopp, som under skilda tjänstledighetsperioder för en lärare avdrages å lönen, skall an- givas å statsbidragsrekvisitionen. Det gäller att eftersträva en beräkningsmetod, som gör det möjligt icke blott att bekvämt finna beloppen vid utbetalningstillfällena utan även att utan tidsödande beräkningar och skriverier erhålla totalbeloppen för året, då statsbidragsrekvisitionen upprättas och sedan av olika myndigheter kon- trolleras. Uppdelas avdragen i belopp för dag och på visst sätt avrundade belopp för månad, måste i statsbidragsrekvisitionen angivas dels antalet hela månader, dels ock för olika tjänstledighetsperioder sammanlagda antalet dagar under del av må- nad, varefter de häremot svarande avdragsbeloppen skola sammanräknas. Betyd- ligt enklare är det, om tjänstledighetstiden kan angivas i löpande antal dagar, i vil- ket fall avdragsbeloppet kan för vilken tid som helst direkt utan beräkningar avlä- sas å tabell. Betydelsen av att detaljerade uträkningar kunna undvikas inses, om man erinrar sig, att dessa eljest betunga arbetet flera gånger, då ifrågavarande be- lopp skola sammanställas av skolkassören samt kontrolleras av folkskolinspektören och vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen och riksräkenskapsverket. Det nu förordade beräkningssättet är också enkelt att tillämpa vid utbetalningarna av lö- nen, eftersom man å en tabell lika lätt avläser beloppet för 31 dagar som för 30. Dessutom elimineras den anledning till felråkningar, som faktiskt uppstår, om av- draget för till exempel 31 dagar ibland skall göras med det för 30 dagar angivna beloppet men vid andra tillfällen med beloppet för 31 dagar. I regel sammanfalla icke heller tjänstledigheterna med kalendermånaderna, varför löneavdraget oftast måste bestämmas efter beloppet för dag, även om ett avrundat månadsbelopp fast- slås i tabellen. Överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om att beträffande av- drag å dyrtidstillägg under kommunalt anställda lärares tjänstledigheter har vid så- väl utbetalning som rekvisition av statsmedel i 10 år tillämpats den här förordade beräkningen efter antalet tjänstledighetsdagar men icke för månad, och torde det råda en allmän mening därom, att systemet visat sig enkelt och ändamålsenligt.

I anslutning till det anförda hemställer överstyrelsen, att för kommunalt anställda lärare införas tjänstledighetsavdrag av fyra slag: A-, B-, C- och D-avdrag. A- och B-avdragen skulle motsvara de i tabellen i % 12 angivna, dock att ur tabellen uteslutas beloppen för månad. C—avdraget skulle utgöra ett belopp, motsvarande avlöningen till å tjänsten anställd extra lärare av samma kön som den tjänstlediga läraren, och D-avdraget motsvara det i reglementet föreslagna C-avdraget, alltså utgöra hela lönen.

Stockholms folkslcoledirelction. Det kan ifrågasättas, om icke föreskrift bör införas, att det skall bero på skol- styrelsen att bestämma, att tjänstledighet för egna angelägenheter för flera terminer mot C-avdrag skall beviljas för kalenderhalvår eller kalenderår eller i annat fall, att avdraget skall beräknas i förhållande till hela årslönen. Eljest får det allmänna bära utgifter för tjänstledighet under ferier.

• Sida 113
•  Original

A- och B-avdrag synas böra utgå med ett bestämt belopp för varje dag och icke understundom med ett för månad bestämt belopp. Vad beträffar icke-ordinarie lärare, bör avdrag beräknas efter lästid.

Det inträffar emellanåt, att ordinarie folkskollärare beviljas tjänstledighet för att uppehålla extra ordinarie lärarbefattning i annat skoldistrikt. Ändring av 13 5 mom. 1 b) kräves, så att icke sådan lärare får oavkortad lön, ehuru han är tjänst- ledig.

Svenska stadsförbundet. Tjänstledighetsavdrag i de högre ortsgrupperna blir alldeles för obetydligt. Bestämmelserna om tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd synas väl generösa.

13 &.

Skolöverstyrelsen.

En utformning av 12 å i enlighet med överstyrelsens förslag skulle medföra, att % 13 mom. 1 punkt b, enligt vilken lärare skulle vid tjänstgöring å annan befattning uppbära oavkortad lön, måste utgå. Vidare skulle i moment 4 föreskrivas, att lärare skulle vidkännas C-avdrag (enligt löneplanen för extra lärare) för tid, under vilken han åtnjuter ledighet för att uppehålla annan lärarbefattning vid undervis- ningsväsendet. Slutligen borde till ett nytt moment 5 hänföras reglementsförslagets moment 4.

Överstyrelsen framhåller här liksom i sitt yttrande rörande det allmänna avlönings- reglementet, att befattningshavare bör såsom ledamot av riksdagen eller kyrko- mötet eller såsom riksdagens revisor hava att, liksom nu är falletL vidkännas alle- nast A-avdrag.

Stockholms folkskoledirektion. Skolstyrelse bör få bestämma om lärares avlöning under tid, då tjänstledighet åtnjutes för studier, som bedrivas med av kommun beviljade medel till resestipen- dier.

' 14 &.

Skolöverstyrelsen.

På förekommen anledning ändrades genom nådiga kungörelser den 18 juni 1926 uttrycket »smittsam sjukdom» i gällande författningar angående kommunala skolor till »smittsam sjukdom bland människor eller husdjur». Detta senare uttryck bör även nu införas i motsvarande sammanhang.

15 5

Stockholms folkskoledirektion. Tjänstledighet efter barns födelse enligt mom. 3 borde kunna beviljas mot B-avdrag endast under viss i reglementet angiven tid, såvida icke genom läkarbetyg styrkta, att behov av fortsatt tjänstledighet på grund av sjukdom eller svaghet förelåge, i vilket fall tjänstledighet skulle bedömas efter de för sjukdom eller svag hälsas vår— dande gällande grunderna.

16 &. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Aven kommunalt anställda lärare böra medgivas ledighet för studier under hel termin mot allenast B-avdrag.

Skolöverstyrelsen. 1 mom. Enligt motsvarande bestämmelse i allmänna avlöningsreglementet kunna

där avsedda befattningshavare erhålla 15 dagars ledighet. Samma förmån bör be- redas de kommunalt anställda lärarna.

• Sida 114
•  Original

2 mom. Under hänvisning till sitt yttrande rörande allmänna avlöningsregle- mentet hemställer överstyrelsen, att den tid, under vilken lärare må kunna mot B- avdrag medgivas ledighet för idkande av studier, utsträckes till 6 månader.

17 5. Stockholms folkskoledirektion. 2 mom. Tillräckliga skäl föreligga icke för sådant särskilt ingripande i avseende å vissa lärares fullgörande av sin tjänst, varför önskvärt är, att momentet utgår.

18 &.

Skolöverstyrelsen. '

Den här intagna bestämmelsen bör utvidgas, så att den kommer att omfatta »un- der pågående lästermin infallande sön-, helg- eller lovdagar», således även lovdagar för rengöring av skollokalerna, s. k. månadslov, påsk- och pingstlov o. s. v. Bestäm- melsen är önskvärd även för att vikarie, som bestrider all undervisning, må komma i åtnjutande av avlöning för hela tiden.

20 %. Länsstyrelsen i Jämtlands län. Beloppen av kallortstilläggen för låga; minst 20 kronor per månad och helst i förhållande till avlöningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län. Enär de särskilda lönetilläggen till lärare i lappmarkerna och finnbygden, åtmin- stone delvis avsedda som en ersättning för svårigheterna med avseende på språk- frågan i dessa trakter, skulle bortfalla, bliva föreslagna kallortstillägg alldeles för låga.

Skolöverstyrelsen.

Kallortstillägget torde böra utgå efter samma grunder som avlöningen och således för läsår till de lärare, som uppbära avlöning efter läsår. Ett motsatt förfaringssätt skulle få till följd, att vissa lärare, som under året bestritt all undervisning å en befattning, likväl skulle komma i åtnjutande av blott en del av det för året be- stämda kallortstillägget. Att för en befattningshavare beräkna en del löneförmåner efter läsår och andra efter kalenderår komme också att medföra olägenheter.

På anförda skäl har överstyrelsen i yttrande angående allmänna avlöningsreglemen- tet hemställt, att den andra satsen i paragrafen måtte erhålla följande lydelse: »där vistelsen på grund av klimatiska och andra förhållanden kan, frånsett medförandet av ökade levnadskostnader, bliva fysiologiskt och psykiskt påfrestande.»

Samma formulering bör användas i det nu föreliggande reglementet.

21 å. '

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Enär bestämmelserna i 21 5 skulle äga tillämpning även å extra ordinarie lärare, synes tvekan kunna uppstå rörande den ersättning, som bör tillkomma sådan lärare vid förordnande att uppehålla ledig befattning. Enligt bestämmelserna i föreva- rande paragraf borde vikariatsersättning utgå. Av motiveringen till 29—30 åå (sid. 245) synes dock kommittén hava menat, att extra ordinarie eller extra lärare, som förordnas att uppehålla ledig befattning, skulle uppbära avlöning allenast enligt de för sådan icke-ordinarie lärare gällande avlöningsbestämmelserna. Nämnden för- utsätter, att bestämmelserna skola tillämpas på sätt i motiveringen angivits.

Skolöverstyrelsen. Som följd av de föreslagna ändringarna av 55 12 och 13 böra första och sista styckena av mom. 1 utgå.

• Sida 115
•  Original

Stockholms folkskoledirektion. Det synes önskvärt, att ändring icke göres i hittillsvarande avlöningsgrunder för vikariat. 22 5. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. De närmare föreskrifterna rörande flyttningsersättning synas böra utfärdas av Kungl. Maj:t och icke av skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen.

Till kommunalt anställda lärare, som utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan förflyttas eller ålägges att byta bostad, synes ersättning för flyttningskost- nad böra utgå enligt samma grunder som under motsvarande förhållanden till statlig befattningshavare. Paragraf 22 torde därför böra erhålla en avfattning, som på det närmaste ansluter sig till & 24 i allmänna avlöningsreglementet. Förflytt- ning utan ansökan till tjänst i vanlig ordning av kommunalt anställd lärare från en kommun till en annan torde ytterst sällan kunna förekomma. Skall någon sådan förflyttning ske, torde det bliva nödvändigt, att flyttningskostnaderna betalas av staten.

23 5.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. 3 mom. Det synes kunna ifrågasättas, huruvida det bör uteslutande ankomma på vederbörande skoldistrikt att bestämma det tilläggsarvode, som må utgå till av skoldistrikt förordnad överlärare eller tillsynslärare. En oinskränkt befogenhet för de kommunala myndigheterna i detta hänseende skulle i verkligheten innebära ett upphävande av det förbud mot kommunala lönetillägg, som stadgas i punkt 10. Vad sistnämnda punkt beträffar, bör densamma enligt lönenämndens mening tol- kas så, att — med Kungl. Maj:ts medgivande —— särskild ersättning må kunna till- komma lärare, som har att meddela undervisning under särskilt besvärliga för- hållanden, exempelvis undervisning för lomhörda, lytta o. s. v.

Skolöverstyrelsen.

Det kan ifrågasättas, huruvida det är möjligt att på ett fullt uttömmande sätt i avlöningsreglementet upptaga samtliga de fall, då ersättning för utfört arbete utöver det normala eller för olika åt lärarna givna uppdrag bör utgå av kommunala eller statliga medel. Helt säkert vore det ändamålsenligt, att skolornas huvudmän till- erkändes rätten att bedöma de särskilda fallen och på lämpligaste sätt avpassa lönetilläggen. Men då det å andra sidan kan vara till gagn, att det finnes bestäm- melser, om än mera allmänt hållna, som kunna tjäna arbetsgivaren till ledning, vill överstyrelsen föreslå erforderlig komplettering av de i denna paragraf upp- tagna punkterna.

4 mom. Med den formulering, som givits åt bestämmelserna, syntes det omöjligt för den kommun, som önskade anordna annan särläsning än för svagt begåvade barn, att giva någon särskild ersättning åt den lärare, som bestrede denna under- visning, för vilken han ofta nog måst skaffa sig särskild utbildning. Utom hjälp- klasser i vanlig mening kunna i folkskolan finnas särklasser för barn med svag hörsel eller med svårare talfel, ävensom för tuberkulösa eller i andra hänseenden sjukliga barn. Liksom särskild ersättning bör utgå för undervisning i hjälpklass, kan dylik extra ersättning vara i lika hög grad berättigad för undervisning av barn med andra psykiska eller fysiska defekter. Självfallet bör emellertid sådan ersätt— ning utgå endasti de fall, då lärarens tjänstgöring är förlagd till skolavdelning, som inrättats för dylik särundervisning. Vidare kan åt lärare uppdragas annan social omvårdnad om skolbarnen, direkt anknuten till skolarbetet, såsom till exem- pel att biträda vid barnbespisning, koloniverksamhet och dylikt, vidare uppdrag såsom lek- och idrottslärare, materielförvaltare, bibliotekarie m. in. Det synes ligga i sakens natur, att även för sådant arbete särskild ersättning kan erfordras.

• Sida 116
•  Original

Redan i annat sammanhang har överstyrelsen berört vikten av att skoldistrikt må äga rätt att lämna särskild ersättning för det mera omfattande och tyngre ar- bete, som åligger småskollärarinna i hennes anställning som lärari-nna i mindre folkskola eller såsom biträdande lärarinna i folkskola, att huvudman, som reglerar ordinarie tjänster i och för pensionsrätt jämlikt % 5 gällande pensionsreglemente må kunna bestämma skäliga avlöningsvillkor, innefattande bland annat ålderstill- lägg, samt slutligen att särskilda lönetillägg böra utgå till vissa folk- och småskol- lärare i rikets nordligaste grånsorter. Bestämmelser i nu angiven riktning böra införas i % 23.

6 mom. Vinner överstyrelsens förslag rörande avlöning åt icke-ordinarie lärare vid folk- och småskolor bifall, böra de i detta moment angivna timlärarlönerna be— stämmas i förhållande till de sålunda höjda lönerna.

10 mom. Grundförutsåttningen för ett förbud mot kommunala lönetillägg före- ligger knappast, så länge de kommunala läroanstalternas huvudman faktiskt är kommunen och icke staten.

Man synes så mycket mindre böra alldeles bortse från de kommunala synpunk- terna i denna fråga, som särskilt i städerna sedan många år tillbaka en strävan gjort sig gällande att i löne- och pensionshänseende så långt möjligt jämställa folkskolans lärare med andra kommunens befattningshavare.

I motiveringen till 9 & i allmänna avlöningsreglementet säger kommittén själv, att det »icke alltid kan vara lyckligt att göra lönesystemet så stelt, att statens in- tressen måste eftersättas, för att icke enhetligheten på någon punkt skall brytas». Överstyrelsen kan helt instämma i denna grundsats men menar, att det finnes lika skälig anledning att tillämpa densamma, då det gäller kommunernas och skol- väsendets berättigade intressen.

Om någon kommun med härför, eljest nödiga förutsättningar skulle önska att hålla sitt folkskoleväsen på en högre ståndpunkt än den i allmänhet genomsnitt- liga, kan det icke vara ett statsintresse att på en väsentlig punkt lägga hinder i vä- gen härför. -

Det kan icke vara riktigt att utfärda förbud för att kommunerna med något bättre avlöning kompensera de småskollärarinnor, vilka med längre tjänstgörings- tid och tyngre arbete taga anställning såsom lärare vid mindre folkskolor eller så- som biträdande lärare vid folkskolor. Det är ett allmänt intresse för folkbild- ningen, att sådana befattningar erhålla icke de sämsta utan om möjligt de bästa lärarkrafterna.

Därest förbud mot varje kommunalt lönetillägg vore gällande, skulle detta inne- bära, att huvudmannen icke ägde rätt att sätta avlöningen för reglerad övnings- lärarebefattning, på vilken avlöning pension skulle grundas, högre än summan av den bestämda timlönen för sådan lärare.

Skulle momentet komma att bibehållas, hemställer överstyrelsen, att till det- samma måtte fogas följande tillägg: »dock att vad genom donation av enskild till- försäkrats innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild förmån ut- över honom eljest tillkommande avlöning, skall oavkortat komma tjänstinnehava- ren till godo.»

Stockholms folkskoledirektion. Med den omfattning och utveckling, som folkskoleväsendet fått, föranstaltar kommun synnerligen ofta på egen bekostnad uppdrag eller arbeten, som ligga vid sidan av lärarnas egentliga tjänstgöringsskyldighet. Sådana åtgärder böra icke för- svåras eller rent av förhindras genom restriktiva bestämmelser, som synas betinga- de allenast av lönetekniska principer. 10 momentet bör erhålla sådan förändrad avfattning, att därav framgår, att det avsedda förbudet allenast gäller beviljande av kommunala lönetillägg till lärare för den med läraretjänsten förenade tjänst- göringsskyldigheten eller 5. k. ortstillägg,

Den i mom. 9 omnämnda prövningen av skolöverstyrelsen bör i stället ankomma

• Sida 117
•  Original

på skolstyrelsen, eller också böra allmänna bestämmelser, hur det skall förfaras, komma till stånd, åtminstone vid sjukdom.

Svenska stadsförbundets styrelse. '

10 mom. borde formuleras så, att förbudet mot kommunala lönetillägg begränsades till vad som torde hava avsetts med detsamma eller verkliga s. k. ortstillägg i tjän- sten.

I fråga om ersättningen för övertidsläsning anser stadsförbundet, att statsbidrag i lämplig omfattning bör få utgå även för övertidsläsning.

24 &.

Skolöverstyrelsen.

Förmånerna i fråga om läkarvård, läkemedel, vård å sjukhus m. m. äro i enstaka fall av den betydelse, att eljest eftersträvad likställighet mellan statliga och här av- sedda kommunala befattningshavare icke kan anses föreligga, om icke de kommunal- anställda i möjligaste mån tillförsäkras motsvarande förmåner. Överstyrelsen anser därför, att läkarvård m. m. borde beredas även de kommunalanställda lärarna enligt i huvudsak samma grunder som beträffande de statliga befattningshavarna.

Domkapitlet :” Skara. Förmånen av fri läkarvård bör komma även kommunalt anställda lärare till del.

Stockholms folkskoledirektion. Anledning synes knappast föreligga att icke stadga rätt till fri sjukvård i samma utsträckning för kommunalt anställda lärare som för statens tjänstemän; kostnaden synes böra drabba statsverket.

26 %.

Socialstyrelsen.

Vid revision av äldre och utarbetande av nya boställsordningar, som av förslagets antagande skulle bliva påkallade, bör tillses, att boställsordningarnas föreskrifter få sådan elasticitet, att bostadsutrymmen m. m. stå i god överensstämmelse med de lokala förhållandena inom den öppna bostadsmarknaden.

Statens bostadsnämnd. Därest kravet uppställes, att bostäderna skola motsvara de fordringar, som före- skrivas i gällande boställsordning, synes en revidering av boställsordningen först höra vidtagas.

Skolöverstyrelsen.

Anser, att liksom skolmyndigheterna ej äro skyldiga att åt lärare tillhandahålla större bostad, än som i gällande boställsordning föreskrives, så bör icke heller lä- raren vara skyldig erlägga ersättning för flera rum, än han enligt boställsordningen skall åtnjuta. I förekommande fall må det bero på överenskommelse mellan den 10- kala skolmyndigheten och läraren, om bostad med överloppsrum skall upplåtas och höjd ersättning på grund därav utgå.

Svenska landskommunernas förbund. Det är tveksamt, om uttrycket )gällande boställsordning» skulle kunna få sådan tolkning, att densammas övergångsbestämmelser icke skulle inbegripas. I motive- ringen borde därför betydelsen av uttrycket klarläggas.

27 5. Länsstyrelsen i Blekinge län. Ett stadgande motsvarande 36 5 2 mom. i allmänna avlöningsreglementet bör in- föras: »skälig hänsyn» dock utbytt mot »hänsyn». Ersättningsbeloppen för bostad och bränsle synas alldeles för högt tilltagna.

• Sida 118
•  Original

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Det föreslagna sättet för ordnandet av avdrag å avlöningen för förmånen av bostad och bränsle synes vara tillfredsställande; dock .kan ifrågasättas, huruvida icke bo- stadsvärderingen kommit att hållas i lågkant.

Länsstyrelsen i Jämtlands län. >Tariffsystemet» i fråga om bostadsvärderingen tycks lida av två svagheter: dels äro lärarnas bostäder högst olikvärdiga, vilket torde förorsaka konfliktanledningar; dels torde kommunerna vara måna om att få upp bostadsersättningarna så högt som möjligt.

Antingen kan man i stället välja nettolönesystemet, eller kan man fastställa ta- riffbeloppen såsom ovillkorligt gällande avdrag, vilket dock leder till individuella orättvisor.

Godtages tariffsystemet enligt förslaget, måste länsstyrelserna befrias från dessa ärenden, vilka direkt böra avgöras av statens bostadsnämnd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län. De av kommittén föreslagna normalvärderingsbeloppen å naturaförmåner före- falla rätt så väl avpassade. Beloppen borde fastslås att oeftergivligen under alla förhållanden gälla.

Länsstyrelsen i Norrbottens län. Kommitténs system för lösning av frågan om naturaförmånerna synes i allmänhet tillfredsställande. Dock torde därigenom kommunernas utgifter i vissa fall ökas. Även torde länsstyrelsernas arbetsbörda ökas, enär lärare ofta komma att anse naturaförmånsvärderingen för hög.

Länsstyrelsen i Västerbottens län. Har icke funnit befogad anledning till erinran mot förslaget om ordnandet av ersättningen för bostad och bränsle.

Socialstyrelsen.

Kommitténs åtgärd att utarbeta en skala för bostadsersättningens storlek för till- lämpning i alla de fall, då ingen särskild värdering yrkas, synes vara ett praktiskt grepp. Inom de billigare ortsgrupperna torde för det stora flertalet orter gälla, att material saknas för bestämmande av hyresvärdena annat än efter tämligen sche- matiska grunder. Därest skalans belopp äro skäligt avvägda, lärer å dylika orter skalan böra kunna komma till allmän användning. Med hänsyn till att det övervä- gande flertalet tjänstebostäder för lärare äro belägna å landsbygdsorter vore detta av stor betydelse.

Mot storleken av de föreslagna ersättningsbeloppen i fråga om dessa billigare orts- grupper har socialstyrelsen, med utgångspunkt från den kvalitet å tjänstebostäderna, som framgår av boställsordningarna, intet att erinra. Den föreskrivna kvaliteten å tjänstebostäderna synes nämligen motivera skillnaden mellan de föreslagna nor- malbeloppen och de medelvärden för samtliga bostäder, som ligga till grund för de av styrelsen vid dyrortsgrupperingarna beräknade ortsindextalen för bostadskost— naderna.

Beträffande orterna inom de dyrare ortsgrupperna torde den föreslagna skalan, mot vilken styrelsen i och för sig ej har något att erinra, få mindre betydelse, enär variationen mellan hyresnivåerna å hithörande orter inbördes är väsentligt större och sålunda framställning om individuell värdering kan motses i många fall.

Då kommittén föreslagit, att hyresersättning bör fastställas »med hänsyn till» bostadskostnaderna å orten, förutsätter styrelsen, att kommittén avsett, att ersätt- ningen även skall kunna hållas under (men givetvis ej över) den i öppna marknaden gällande hyresnivån. Föreskriften synes vara välbetänkt.

Det torde icke få anses, att ett dylikt medgivande skulle komma i strid mot

• Sida 119
•  Original

ståndpunkten, att kommunerna icke borde få bereda befattningshavarna inom under- visningsväsendet extra förmåner genom tillskott till lönerna.

Statens bostadsnämnd. Nämnden kan icke finna det riktigt att vid utfärdandet av allmängiltiga be- stämmelser för bostadsvärderingen göra hyresersättningen beroende av vederböran- des placering i dyrortsgrupp.

Skolöverstyrelsen.

2 mom. Med införande av det föreslagna tillägget till 5 26 bör följa, att det sista stycket i mom. 2 utgår.

4 mom. Överstyrelsen hemställer, att särskild ersättning för till tjänstebostad hö- rande trädgård icke måtte ifrågasättas, och att alltså mom. 4 måtte utgå. Detta är även ur formell synpunkt lämpligt, eftersom till i % 26 angiven »tjänstebostad, vil- ken motsvarar fordringarna i gällande boställsordning», hör också planteringsland, där sådant lämpligen kan tillhandahållas.

Svenska landskommunernas förbund. Då det heter, att jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad icke må på- kallas, förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes, är tids- fristen alltför knappt tilltagen. Värdering bör kunna begäras vid lärares tillträde och på grund av under tjänstetiden inträffade förändringar.

Svenska stadsförbundet. Kungl. Maj:t borde bibehållas såsom slutinstans; bostadsnämndens sakkunskap kunde ändå anlitas.

28 &.

Skolöverstyrelsen.

1 mom. Om lärare, som innehar tjänstebostad, befordras eller förflyttas till an- nan tjänst, som ej är förenad med tjänstebostad, synes han få icke blott rättighet utan även skyldighet att behålla tjänstebostaden och således erlägga ersättning för densamma till fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen. Enligt översty- relsens mening bör paragrafen kompletteras med bestämmelse, att lärare i varje fall skall vara berättigad frånträda tjänstebostad vid den tidpunkt, då han avgår från befattningen.

2 mom. Att föreskriva skyldighet för befattningshavare att under ledighet upp- låta nödigt utrymme i bostaden för vikarien kan knappast vara lämpligt. I de fall, då lärare under ledighet lämpligen kan upplåta bostaden eller någon del därav åt vikarien, är han säkerligen tacksam, om tillfälle därtill beredes honom och han på det sättet kan erhålla bidrag till ersättningen för bostaden. Men härom träffas bäst frivillig överenskommelse.

Momentet bör därför antingen helt utgå eller också ändras därhän, att det blott kommer att avse dödsbo efter avliden befattningshavare.

Svenska landskommunernas förbund. Bestämmelserna böra kompletteras, så att skyldighet stadgas för tjänstinneha- vare, som på grund av svårartad eller obotlig sjukdom åtnjuter längre tids tjänst- ledighet, att, om skoldistriktet så påfordrar, avträda tjänstebostaden åt vikarien, detta under förutsättning att skoldistriktet på sin bekostnad anskaffar likvärdig bostad.

29 och följande 55. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Nämnden har ansett sig böra fästa uppmärksamheten på en viss ojämnhet i kom- mitténs förslag i fråga om icke-ordinaries anställningsförhållanden vid å ena sidan statliga, å andra sidan kommunala läroanstalter, ävensom en viss olikhet beträffan—

• Sida 120
•  Original

de lönegradsplaceringen, i det att för de kommunalt anställda samma löneställning avsetts för extra ordinarie och extra lärare, medan för de statligt anställda en be— stämd skillnad i löneklassplaceringen iakttages mellan extra ordinarie och extra lä- rare. Huruvida dessa olikheter äro betingade av organisations- eller andra förhål- landen, undandrager sig ett närmare bedömande från lönenämndens sida.

Skolöverstyrelsen.

Beträffande det sätt, på vilket kommittén uppdragit skillnaden mellan extra or- dinarie och extra lärare, ställer sig överstyrelsen betänksam, då det gäller kom- munalt anställda lärare. Det är bland annat den omständigheten, att extra ordi- narie lärare skulle kunna anställas utan anknytning till viss lärarebefattning, som vållar betänkligheterna, särskilt i fråga om folk- och småskollärare. Komma extra ordinarie lärare att antagas utan avseende på viss befattning, försvåras också be— räkningen av statsbidragen och kontrollen över deras användande. Något behov från undervisningsväsendets sida av ändring i nuvarande förhållanden föreligger icke.

Kommitténs syfte med bestämmelser angående behörighet till befattningarna och föreskrifter rörande tid, för vilken olika lärare skola antagas, vinnes bättre och ändamålsenligare, om dylika stadganden hänskjutas till vederbörande stadgar. I avlöningsreglementet böra endast intagas bestämmelser angående avlöningsförmå- nerna och villkoren för deras åtnjutande.

Med hänsyn till eljest uppkommande svårigheter särskilt vid rekvisition av stats— bidragen bör varje icke-ordinarie lärare anställas för tjänstgöring å viss tjänst.

Riktigast är, att gränsen mellan lönetursberättigade och icke lönetursberättigade drages så, att vakansvikarier komma att tillhöra den förra kategorien. Översty- relsen bör erhålla befogenhet, införd i vederbörlig stadga, att till beslut om upp- skov med befattnings återbesättande foga föreskrift, att å befattningen skall an- ställas extra ordinarie lärare.

Enligt överstyrelsens mening kan det _— av olika skäl — icke möta några betänk- ligheter att utelämna bestämmelsen om minst ett läsårs anställning för löneturs— rätt. — Överstyrelsen biträder förslaget, att för sådan rätt bör fordras behörighet till motsvarande ordinarie befattning.

Beteckningen extra lärare medför — i fråga om kommunalt anställda lärare —— en evig och till förväxling ledande dubbelterminologi i en mängd detaljbestämmelser, reglementen och skolrådsbeslut (t. ex. »vakansvikarie anställd som extra lärare»). Ändamålsenligast är därför, att kommunalt anställda lärare alltjämt benämnas extra ordinarie lärare, vikarierande lärare och timlärare.

Genom överstyrelsens förslag rubbas inga av de för lönesystemet grundläggande principerna, löneplan, ortsgruppering, lönetursrätt endast för lärare med behörighet till motsvarande ordinarie befattning o. s. v., men undanröjas praktiskt taget alla de betydande svårigheter, som eljest skulle uppstå vid reglementets tillämpning be- träffande icke—ordinarie lärare. Det nya lönesystemet kan mycket lätt införas med bibehållande i huvudsak av de olika stadgornas bestämmelser rörande icke-ordinarie lärare.

I anslutning till det anförda hemställer överstyrelsen, att följande avlöningsgrun- der angående icke-ordinarie lärare måtte vinna tillämpning:

Extra ordinarie lärare må anställas och extra ordinarie lärarbefattningar vid kommunala läroanstalter inrättas på sätt, som hittills i de olika stadgorna är be- stämt. Varje innehavare av sådan befattning bör liksom nu, oavsett kompetensen och anställningstidens längd, bliva extra ordinarie, men rätt till uppflyttning i högre löneklass bör tillkomma endast extra ordinarie lärare med behörighet för motsva- rande ordinarie befattning. Bestämmelse härom intages i avlöningsreglementet. Vikarier anställas icke som extra ordinarie, dock att skolöverstyrelsen erhåller be- fogenhet att, då överstyrelsen medgiver uppskov med återbesättande av ordinarie befattning, föreskriva, att å tjänsten skall anställas extra ordinarie lärare. Icke- ordinarie lärare benämnas extra ordinarie lärare, vikarierande lärare och timlärare.

• Sida 121
•  Original

De senare anställas endast för partiell tjänstgöring. Vid fristående kvinnlig kurs vid folkhögskola anställes dock icke-ordinarie lärare alltid som timlärare.

Stockholms folkskoledirektion. Direktionen förordar, vad kommittén föreslagit om sättet för förordnande av icke- ordinarie lärare.

Skolöverstyrelsen.

32 5. Med hänsyn till att extra ordinarie lärare kunna vid vissa slag av läro- anstalter anställas tills vidare, bör bestämmelsen, att lönen skall utgå för läsår, ändras därhän, att lönen kommer att utgå för läsår till på viss tid anställda lärare och för kalenderår till lärare, anställd tills vidare.

Stockholms folkskoledirelction. 32, 34 55. Föreskrift bör lämnas, att vid uträkning av avlöningen lämplig av- rundning må ske.

Svenska stadsförbundet. 32 5. Till paragrafen borde fogas ett tillägg av innebörd, att vid lönens utbeta- lande lönebeloppet för dag räknat skall avrundas till närmaste hela örestal. En särskild tabell över så beräknade dagsbelopp borde biläggas avlöningsreglementet.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. 33 5. Uti 33 &, första stycket, hava angivits de paragrafer av avlöningsreglementet, som skulle i tillämpliga delar gälla även för extra ordinarie lärare. Lönenämnden vill erinra, att vissa av de bestämmelser, som upptagits i dessa paragrafer och vartill motsvarighet återfinnes i nu gällande avlöningsreglementen vid kommunikations- verken och allmänna civilförvaltningen, icke äro tillämpliga ä extra ordinarie tjän- stemän inom sistnämnda förvaltningsområden. Hit höra bestämmelserna under 13 5 1 c) och 3 b), 15 ä 2 mom. och 16 5 2 mom. Beträffande tillämpningen å extra ordinarie lärare av bestämmelserna i 21 5 får nämnden hänvisa till vad därom an- förts i det föregående. De i 33 & gjorda hänvisningarna böra därför närmare över- vägas i samband med behandlingen av kommitténs blivande förslag till avlönings- bestämmelser för extra ordinarie personal inom den civila statsförvaltningen.

Enligt andra stycket av 33 5 skulle, bland annat, bestämmelsen i 6 &, tredje stycket, äga tillämpning å extra lärare. Härigenom skulle tvekan kunna uppstå, huruvida de extra lärarna må vara berättigade till uppflyttning i högre löneklass, en rättighet som kommittén helt visst icke torde avsett skulle tillkomma dem.

Förutom de av nämnden här ovan anförda erinringar kunna även andra an- märkningar av mindre räckvidd framställas mot det föreliggande reglementsför- slaget, men har nämnden ej varit i tillfälle att närmare inlåta sig härpå. En ingå- ende detaljgranskning av förslaget erfordras fördenskull, om förslaget skall läggas till grund för proposition i ämnet.

Skolöverstyrelsen.

Paragrafen synes lämpligen böra uppdelas i två moment, av vilka det första bör avse endast extra ordinarie lärare.

I anslutning till vad som anförts angående extra ordinarie lärares lönetursrätt och ändrad lydelse av 5 30 föreslår överstyrelsen, att i första stycket av paragrafen in- föres bestämmelsen, att extra ordinarie lärare må för uppflyttning i högre löneklass äga tillgodoräkna sig endast den tid, han efter vunnen behörighet till motsvarande ordinarie befattning varit anställd som extra ordinarie lärare.

Genom den i paragrafens sista stycke införda bestämmelsen, att extra lärare skall under ledighet på grund av styrkt sjukdom äga uppbära halva lönen, införes ett nytt tjänstledighetsavdrag. De befattningshavare, varom det här är fråga, äro i regel an- ställda endast för jämförelsevis kort tid, varför tjänstledigheterna icke gärna kunna få någon större omfattning. Överstyrelsen ifrågasätter, om icke för vinnande av

• Sida 122
•  Original

större enkelhet avlöningen borde minskas enligt något av de i % 12 angivna tjänst- !edighetsavdragen.

Skolöverstyrelsen. 34 5. Timlärarnas löner böra omräknas med hänsyn till övriga icke-ordinarie lärares slutliga löneplacering.

Övergångsbestämmelserna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län. Ur rättvisans och billighetens synpunkt måste ovillkorligen tillses, att nuvarande tjänstinnehavares välförvärvade rättigheter, vare sig de bestå i kommunala löne- tillägg eller andra förmåner, bibehållas oförkränkta under dessas respektive åter- stående tjänstetider.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohusläns län. Det synes skäligt, att de lärare, som för närvarande åtnjuta hyresbidrag, genom övergångsstadgande tillförsäkras bibehållande av sådana bidrag, så länge de inne- .hava nuvarande befattningar.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Nämnden förutsätter såsom självfallet, att genom särskilda övergångsbestämmel- ser förebygges, att befattningshavare komma att lida minskning i dem för närva- rande tillkommande löneförmåner.

Statsbidrag.

Skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen biträder kommitténs förslag. Avlöningen till vikarier för tjänst- lediga lärare bör bestridas enligt i huvudsak samma grunder som hittills. Dessa innebära, att i de fall, då vad den tjänstledige läraren avstår av sin lön icke räcker till lön åt vikarien, tillskjutes skillnaden helt av statsmedel. Ett enda undantag härifrån finnes, och består detta däri, att kommunen bestrider kostnaderna för bo- stad åt vikarie för på grund av styrkt sjukdom tjänstledig lärare. Med den om- läggning avlöningssystemet nu skulle undergå, vore det ägnat att icke obetydligt förenkla detaljbestämmelserna angående löner och statsbidrag, om nyssnämnda skyldighet för kommunerna bortfölle. Som ytterligare skäl härför vill överstyrelsen framhålla, att med löneregleringen komma kommunernas utgifter för skolväsendet att ökas, medan eljest starkt ifrågasatts, att staten skulle helt övertaga dessa ut— gifter. Överstyrelsen föreslår alltså, att kommunerna befrias från skyldigheten att antingen lämna sjukvikarier kontant ersättning för bostad och bränsle eller ock utan ersättning tillhandahålla bostad. Överstyrelsen vill emellertid framhålla, att bifall till överstyrelsens förslag, att kommunerna skulle befrias från skyldighet att utan ersättning tillhandahålla bostad åt vissa vikarier, icke bör få medföra, att kom— munerna befrias från skyldighet att, då så erfordras, tillhandahålla bostad in na- tura åt vikarierna.

Överstyrelsen finner icke anledning att nu föreslå detaljbestämmelser rörande statsbidragen. Icke heller har överstyrelsen ansett sig höra i detta sammanhang taga under övervägande frågan om statsbidrag till särskilda ersättningar eller till timlärare vid folk- och småskolor. Förslag därom har ej heller av kommittén framlagts.

• Sida 123
•  Original

Bil. II. Sid. 19 i betänkandet.

Av 1935 års lärarlönesakkunniga. verkställda utredningar,

innefattande:

Utkast till avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor.

P. M. angående kostnadsberäkningar och vissa andra förberedande undersökningar för lönereglering av lärare vid folk- och småskolor.

P. M. angående kostnadsberäkningar och statistiska uppgifter, sammanställda av 1935 års lärarlönesakkunniga i och för blivande lönereglering för lärare vid folk- och småskolor.

• Sida 124
•  Original

1935 års lärarlönesakkunnigas utkast till Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor.

1 kap. Ordinarie lärare. 1 %.

1. Ordinarie lärare vid folk- och småskolor äga åtnjuta avlöning enligt de i detta reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

2. Vad i detta reglemente föreskrives angående ordinarie lärare vid småskola äger jämväl tillämpning å sådan lärare vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tillsvidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning.

3. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den dag, tillträdet skett, till och med den dag läraren avgår på grund av avsked, entledi- gande eller dödsfall.

4. Utbetalning av avlöning samt av ersättning för bostad och bränsle sker må- nadsvis i efterskott. Där ej annorlunda emellan folkskolestyrelsen (skolrådet) och läraren överenskommits, sker utbetalningen genom allmänna postverket.

5. Angående befattningshavares skyldighet att avgå från tjänsten samt rätt till pension är särskilt stadgat.

2 ä.

1. Med ordinarie lärarbefattning må ej förenas vare sig uppdrag såsom ordfö- rande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan befattning av vad slag det vara må, så framt ej folkskolinspektören på därom gjord framställning, efter vederbörande folkskole- styrelses (skolråds) hörande samt efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller befattning ej må anses inverka hinderligt för utövandet av lärartjänsten, finner upp- draget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas eller, därest folkskolinspektören icke anser sig kunna lämna dylikt medgivande, tillåtelse er- hållits av skolöverstyrelsen.

2. Genom vad i föregående moment föreskrives sker icke ändring i vad som finnes stadgat angående förening av folkskollärartjänst med organist- och klockar- befattning eller med prästerlig befattning.

3 5.

Kvinnlig innehavare av ordinarie lärarbefattning vare, därest hon har vårdnad om barn under 15 är, skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som skolöverstyrelsen efter framställ- ning från vederbörande folkskolestyrelse (Skolråd) med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner nödigt meddela.

• Sida 125
•  Original

1. För ordinarie lärarbefattning, som avses i detta reglemente utgår lön enligt den under 5 & införda löneplan, vilken under avdelning A för manlig lärare vid folkskola, under avdelning B för kvinnlig lärare vid folkskola och under avdelning C för lärare vid småskola ävensom sådan lärare vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tillsvidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning, upptager fem löneklasser med särskilda för tre olika lönegrupper fastställda lönebelopp. Till grupp I hänföras de orter, som enligt den för allmänna civilförvaltningen gällande dyrortsfördelningen tillhöra ortsgrupperna A och B, till grupp II de orter, som enligt nyssnämnda dyrortsfördelning tillhöra ortsgrupperna C, D och E, samt till gruppen III de orter, som i sagda dyrortsfördelning tillhöra ortsgrupperna F och G. Den löneklass inom vederbörande avdelning av löneplanen, enligt vilken lärarens lön skall utgå, fastställes i enlighet med bestämmelserna i 6—9 åå. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den lönegrupp, till vilken lärarens stationeringsort blivit hänförd.

2. Utöver lönen skall lärare vara berättigad att, i enlighet med vad därom sär- skilt är stadgat, åtnjuta fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris.

3. Förutom lön och nu nämnda förmåner kunna utgå kallortstillägg enligt stad- gandet i 11 5 samt de särskilda förmåner och ersättningar, som omförmälas i 18 och 19 55. 5 5.

Löneplan för ordinarie lärare.

Avdelning A. Manlig lärare vid folkskola.

L ö n 9 g r 11 p p L 6 n e 1; l a s 5

I II 111

kr. kr. kr. 1 ................................................ 3060 3240 3420 2 ................................................ 3240 3420 3600 3 ................................................ 3450 3630 3810 4 ................................................ 3 660 3 840 4 020 5 ................................................ 3 960 4 140 4 320

Avdelning B. Kvinnlig lärare vid folkskola.

Lönegrupp Löneklass

I II III kr. kr. kr. 2 730 2 880 3 030 2 880 3 030 3 180 3 060 3 210 3 360 3 240 3 390 3 540 3 450 3 600 3 750

• Sida 126
•  Original

L 6 n e g r u p p L ö n e k 1 a s 5

I II III

kr. kr. kr. 1 ................................................ 1 860 1 980 2 100 2 ................................................ 1 980 2 100 2 220 3 ................................................ 2 100 2 220 2 340 4 ................................................ 2220 2340 2460 5 ................................................ 2 340 2 460 2 580

6 g.

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller lärare, vare sig han förut inne- hade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen inom den avdelning av löne- planen, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 7, 8 eller 9 & giva anledning till avvikelse härutinnan.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas läraren till närmast högre löneklass och efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för vederbörande avdelning inom löneplanen fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 7, 8 eller 9 %.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått.

.

7 %.

Såsom villkor för ordinarie lärares uppflyttning till högre löneklass gäller utöver vad ovan är sagt:

a) att han bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan befattning vid statsunderstödd kommunal läroanstalt under minst fyra femtedelar av den lagstad- gade eller av Kungl. Maj:t särskilt fastställda årliga undervisningstid, som belöper på den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid, han på förordnande uppehållit befattning i sta— tens tjänst, åtnjutit tjänstledighet med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande av offentligt uppdrag eller av honom åliggande militär tjänstgöring, varjämte iakt- tages, att läraren icke för något år får tillgodoräkna sig mera än åtta månader;

b) att vederbörande folkskolestyrelse (Skolråd) icke prövat, att uppskov med upp- flyttningen hör äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring un- der den tid läraren tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken läraren särskilt bestraffats, icke i och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

_c) att läraren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas utan att läraren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.

Har lärare, med tillämpning av föreskriften i punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må vederbörande folkskolestyrelse (Skolråd) sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill,

• Sida 127
•  Original

kunna besluta, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom tjän- stetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat.

8 %.

Lärare, som från extra ordinarie befattning vinner befordran till motsvarande ordinarie tjänst, skall som ordinarie lärare placeras lägst i löneklass, som är när- mast högre än den, han före befordringen tillhörde. Dessutom skall för omedel- bar eller framtida uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid, intill tre år, varunder han i den föregående tjänsten tillhört eller beräknats hava tillhört löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av vad sålunda föreskrivits bör vid befordran hänföras.

9 %.

1. I stället för vad i 8 % stadgas må för bestämmande av lärares begynnelselön och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräkning ske av lä- rarens tjänstgöring före tillträdandet av innehavande befattning enligt följande grunder. I. Ordinarie lärare vid folk- eller småskola må för placering i löneklass till- godoräkna:

a) den tid han tjänstgjort som övningsskollärare vid folkskoleseminarium,

b) den tid han tjänstgjort antingen som ordinarie lärare vid statens eller vid av landsting eller av stad, som icke deltager i landsting, upprättat småskoleseminarium eller ock vid under offentlig kontroll stående småskoleseminarium och statsbidrag utgått till hans avlönande såsom till ordinarie folkskollärare respektive lärare vid småskola,

c) den tid han efter vunnen behörighet till ordinarie lärartjänst vid folk- respek- tive småskola tjänstgjort som föreståndare eller lärare vid skyddshem, vilket åt-- njuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente eller ock är av Kungl. Maj:t erkänt som allmän uppfostringsanstalt,

(I) den tid han tjänstgjort som lärare vid statsunderstödd sjukvårdsanstalt eller vid barnhem och statsbidrag utgått till hans avlönande såsom till ordinarie folk- skollärare respektive lärare vid småskola,

e) den tid han tjänstgjort såsom tillsvidare anställd nomadlärare och därvid åt- njutit avlöning såsom lärare, vilken avlagt folkskollärarexamen respektive små- skollärarexamen eller i behörighetshänseende är likställd med sådan lärare, samt

f) enligt de närmare villkor, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmas, den tid han i egenskap av lärare med fast anställning tjänstgjort vid statsunderstödd svensk skola i utlandet.

II. Ordinarie lärare vid folkskola må därutöver tillgodoräkna

a) den tid han tidigare kan hava innehaft anställning som ordinarie lärare vid folkskola eller ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola, högre folkskola eller skeppsgosseskola eller med fast anställning innehaft någon med lönetursrätt förenad lärarbefattning vid fortsättningsskola, och därvid fullgjort tjänstgöring i den omfattning, som i 7 % 1 mom. a) sägs, samt

b) den tid utöver fem läsår han efter avlagd examen, som medför behörighet till ordinarie folkskollärartjänst, tjänstgjort vid folkskola såsom icke-ordinarie folk- skollärare.

III. Ordinarie lärare vid småskola må utöver vad ovan under punkten I stad- gats av sin tjänstgöring före tillträdandet av innehavande befattning tillgodoräkna

a) den tid'han kan hava innehaft anställning som ordinarie lärare vid folk- eller småskola eller uppehållit vakant folkskollärartjänst och därvid fullgjort tjänstgöring i den omfattning, som i 7 % 1 mom. a) sägs,

• Sida 128
•  Original

b) den tid han tjänstgjort såsom lärare vid lotsbarnskola, som varit inrättad» en- ligt de härutinnan före den 1 juli 1925 gällande bestämmelser, samt

c) den tid utöver fem läsår han efter avlagd examen, som medför behörighet till ordinarie småskollärartjänst, med anställning på viss tid tjänstgjort såsom lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola samt såsom vikarie för tjänstledig folkskollärare.

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. av denna paragraf skall iakt- tagas, att lärare icke må för något redovisningsår tillgodoräkna sig mer än åtta må- naders tjänstgöring, att åtta månaders tjänstgöring skall räknas som helt läsår, fyra månaders tjänstgöring som ett halvt läsår samt två månaders tjänstgöring som ett fjärdedels läsår.

3. Har lärare eljest i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete eller full- gjort uppdrag, som finnes vara av beskaffenhet att skäligen böra tillgodoräknas ho- nom vid bestämmandet av hans placering i löneklass i den erhållna ordinarie be- fattningen, beror på Kungl. Maj:ts prövning om och i vad mån dylikt tillgodoräk- nande må äga rum.

10 g.

1. Lärare skall vara underkastad de föreskrifter, som äro eller varda meddelade i gällande stadga angående folkundervisningen i riket.

2. Därjämte skall lärare vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyl- dighet, som genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen kan bliva honom ålagd. eller den jämkning i åligganden, som i vederbörlig ordning varder för honom be- stämd.

3. Lärare skall vara skyldig att i enlighet med vad därom av Kungl. Maj:t och riksdagen särskilt stadgas låta sig förflyttas till annan befattning inom undervis— ningsväsendet, jämväl med förändring av bostadsorten och övergång till annat skol- distrikt.

11 5.

Till lärare, som är stationerad å sådan ort inom de norra delarna av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kallortstillägg med nedanstående för sex olika kallortsklasser bestämda belopp för kalenderår räknat, nämligen:

för kallortsklass' I .................................. kronor 60 » » II .................................. » 120 > » III .................................. » 195 ) » IV .................................. 1 300 ) ) V .................................. ) 450 » ) VI .................................. 7 600

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg må ut- gå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

12 g.

1. Därest lärare av behörigen styrkt sjukdom i andra fall än som avses i 13 å hindras att tjänstgöra, skall han under 60 sjukledighetsdagar av varje redovisningsår å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:

• Sida 129
•  Original

.. Manlig lärare Kvinnlig lärare Lärare vid L 0 n e k 1 a 5 5 vid folkskola vid folkskola småskola

Avdrag kr. Avdrag kr. Avdrag kr. 1 .................................... 1'95 1'65 090 2 .................................... 2'10 1'80 l'—— 3 .................................... 2'30 1'95 1'10 4 .................................... 2'50 2'10 1'20 5 .................................... 2-75 2-30 130

2. Under ledighet för sjukdom utöver denna tid skall läraren å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av följande tabell:

Manlig lärare Kvinnlig lärare Lärare vid

Löneklass

vid folkskola vid folkskola småskola Avdrag kr. Avdrag kr. Avdrag kr. 1 .................................... 2'90 2'50 1'35 2 .................................... 3'15 2'70 160 3 .................................... 3'45 2'90 1'65 4 .................................... 37!) 3-15 1'80 ?) .................................... 4'10 3'45 2'—— 13 g.

1. Har lärare skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekom- mande fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt

h) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört un- der längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden lika— ledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet, men skall läraren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 12 Q 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag.

2. Har lärare förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall läraren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 12 5 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag. Lärare, vars tjänstgöring sålunda för en tid inställts, skall dock vara skyldig att, oavsett om den för honom stadgade tjänstgöringstiden därigenom ökas, utan sär— skild ersättning fullgöra i vederbörlig ordning föreskriven återläsning.

3. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt vad därom är stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

14 g.

1. Lärare, som beviljats ledighet

a) för fullgörande av uppdrag att vara ledamot av riksdagen eller kyrkomötet eller att vara riksdagens revisor, eller

b) för fullgörande av annat offentligt uppdrag, för vilket ersättning ej utgår eller för vilket ersättning utgår endast med visst belopp för sammanträdes- eller förrätt- ningsdag, med undantag dock för uppdrag, som omförmälas i gällande kungörelse

• Sida 130
•  Original

med bestämmelser angående kommittéer, ävensom för anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet,

skall i löneavseende för sådan tid avstå ett belopp motsvarande det i 12 5 2 mom. i detta reglemente angivna tjänstledighetsavdrag, dock att, då lärare kan styrka, att han fått vidkännas direkta utgifter för tillhandahållande under ledigheten av bostads- förmån åt vikarie, tjänstledighetsavdraget skall minskas med motsvarande belopp. och i de fall, då dessa utgifter uppgått till samma eller högre belopp än på samma tid belöpande tjänstledighetsavdrag, oavkortad lön skall utgå under ledigheten.

2. Lärare, som beviljats ledighet

a) för vårdande av svag hälsa, som äger rum i omedelbart sammanhang med föregående tjänstledighet på grund av sjukdom och av vederbörande läkare för— klaras erforderlig för återvinnande av full tjänsteduglighet efter samma sjukdom, dock högst för en månad, eller

b) under högst åtta dagar för'enskild angelägenhet, som av vederbörande folk- skolinspektör befinnes vara av särskilt ömmande beskaffenhet, eller där eljest syn- nerliga skäl föreligga,

skall i löneavseende för sådan tid avstå ett belopp, motsvarande det i 12 ä 1 mom. i detta reglemente angivna tjänstledighetsavdrag.

Vad sålunda stadgats skall även gälla vid kvinnlig lärares ledighet för havande- skap under en tid av högst tre månader.

15 5.

Lärare, som erhållit ledighet 1) för att fullgöra honom såsom beställningshavare i arméns eller marinens re- server (reservstater) eller såsom värnpliktig åliggande militär tjänstgöring; eller

2) för svag hälsas vårdande under andra omständigheter eller under längre tid än ovan under 14 & sägs, då behovet därav är behörigen styrkt,

skall i löneavseende för sådan tid avstå ett belopp för dag räknat, som framgår av följande tabell:

.. Manlig lärare Kvinnlig lärare Lärare vid L 0 n e k 1 a 5 5 vid folkskola vid folkskola småskola

Avdrag kr. Avdrag kr. Avdrag kr. 1 .................................... 4'30 3'80 2'60 2 .................................... 4'60 4-— 2-70 3 .................................... 5-—— 4-30 2-90 4 .................................... 5'40 4'60 310 5 .................................... 5'80 5'— 330

16 5.

Lärare, som i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet för att uppehålla annan lärarbefattning vid statlig eller kommunal läroanstalt, skall under tiden för ledig- heten avstå hela lönen jämte i förekommande fall kallortstillägg.

17 5.

Vid tjänstledighet för uppdrag, som omförmälas i gällande kungörelse med be- stämmelser angående kommittéer, åvensom för anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet samt vid ledighet av annan anledning än de under 14—16 55 nämnda, skall lärare för sådan tid i löneavseende avstå ett belopp för dag räknat, som framgår av följande tabell:

• Sida 131
•  Original

Avdelning A. Manlig lärare vid folkskola.

Lönegrupp Löneklass

I II III

Avdrag kr. Avdrag kr. Avdrag kr.

1 12:60 13:35 14: 10 2 13:35 14: 10 14: 85 3 . 14: 25 15:— 15:70 4 15:10 15:85 16: 60 5 16: 35 17: 10 _ 17:85

Avdelning B. Kvinnlig lärare vid folkskola.

Lönegrupp Löneklass

I II III

Avdrag kr. Avdrag kr. Avdrag kr.

1 ..... . .......................................... 11: 25 11:90 12: 50 2 ................................................ 11:90 12: 50 13:10 3 ................................................ 12: 60 13: 25 13: 85 4 ................................................ 13:35 14: — 14:60 5 ................................................ 14: 25 14: 85 15: 45

Avdelning C. Lärare vid småskola m. fl.

Lönegrupp Löneklass

I 11 111

Avdrag kr. Avdrag kr. Avdrag kr.

1 ................................................ 7: 65 8: 15 8: 65 2 ................................................ 8: 15 8: 65 9: 15 3 ................................................ 8: 65 9: 15 9: 65 4 ................................................ 9: 15 9: 65 10: 15 5 ................................................ 9: 65 10: 15 10: 65

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall därjämte iakttagas, att lärare, som under helt redovisningsår åtnjutit tjänstledighet av anledning, som i sagda stycke sägs, icke må för sådant år uppbära någon del av den kontanta lönen.

På vederbörande folkskolinspektör ankommer att i enlighet med av Kungl. Maj:t angivna riktlinjer besluta, huruvida lärare, som erhållit tjänstledighet av anledning, som avses i denna paragraf, skall avstå jämväl honom tillkommande kallortstillägg och i 18 5 2 mom. angivet lönetillägg.

18 g.

1. Lärare, som efter i vederbörlig ordning meddelade bestämmelser bestrider hjälpundervisning för svagt begåvade barn, äger att för dylik undervisning åtnjuta särskild ersättning med 300 kronor för läsår räknat. ' 2. Till manlig lärare vid småskola eller mindre folkskola utgår, utöver vad lä- rare tillhörande småskollärarkåren eljest åtnjuter, lönetillägg med 300 kronor för år räknat.

• Sida 132
•  Original

3. Pågår undervisning vid folk— eller småskola under ett redovisningsår mer än åtta månader, beräknat utgöra 341/2 veckor, skall läraren för övertidsläsningen er- hålla särskild ersättning, utgörande för varje månad, beräknad till 30 dagar, minst en åttondel av den kontanta årslönen.

19 5.

Lärare skall vid skada till följd av olycksfall i tjänsten kostnadsfritt erhålla er- forderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

20 s.

1. Varder lärare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall av hans avlöning under tiden innehållas ett belopp för dag räknat, som motsvarar i 17 & omförmälda avdrag, så framt ej folkskolestyrelsen (skolrådet) med folkskolin- spektörens medgivande finner skäligt låta honom uppbära något därav.

2. Avhåller sig lärare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning er- hållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall, må han för den tid vidkännas avdrag å avlöningen enligt bestämmelserna i 17 5.

21 %.

Avlider lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans kontanta årslön enligt detta reglemente vid tiden för dödsfallet. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp anses in- begripen.

2 kap. Icke-ordinarie lärare.

22 %.

Icke-ordinarie lärare anställas såsom extra ordinarie lärare, vikarierande lärare eller timlärare. '

23 5.

Extra ordinarie lärare anställes för full tjänstgöring antingen å befattning, som i föreskriven ordning inrättats såsom extra ordinarie, eller ock å vakant befattning, som enligt beslut av skolöverstyrelsen skall uppehållas av extra ordinarie lärare. Vikarierande lärare anställes för full tjänstgöring såsom vikarie för tjänstledig lä- rare eller å vakant befattning. I övrigt anställda icke-ordinarie lärare äro timlärare.

24 5.

Till extra ordinarie lärare utgår lön enligt den under 25 % införda löneplan, vil- ken under avdelning A för manliga folkskollärare, under avdelning B för kvinnliga folkskollärare och under avdelning C för lärare vid småskola ävensom sådan lärare vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit an- ställd tillsvidare, upptager fem löneklasser med särskilda för de i 4 & angivna löne- grupperna fastställda lönebelopp.

Den löneklass inom vederbörande avdelning av löneplanen, enligt vilken lärarens lön skall utgå, fastställes i enlighet med vad som i tillämpliga delar föreskrives i 6—9 55, dock att extra ordinarie lärare skall vara berättigad att för placering i löneklass tillgodoräkna hela den tid han tidigare kan hava innehaft motsvarande anställning som extra ordinarie lärare vid folk- respektive småskola och därvid fullgjort tjänstgöring i den omfattning som i 7 5 1 mom. a) sägs.

• Sida 133
•  Original

Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den lönegrupp, till vilken läraren blivit hänförd.

25 &. Löneplan för extra ordinarie lärare.

Avdelning A. Manlig lärare vid folkskola.

L 6 n e g r u p p L 6 n e k l a s 5

I II III

kr. kr. kr. b ................................................ 2 730 2 910 3 090 21 ................................................ 2 880 3 060 3 240 1 ................................................ 3 060 3 240 3 420 2 ................................................ 3 240 3 420 3 600 3 ................................................ 3 450 3 630 3 810 4 ................................................ 3 660 3 840 4 020

Avdelning B. Kvinnlig lärare vid folkskola.

Lönegrupp Löneklass

I II 111

kr. kr. kr. b ................................................ 2 460 2 610 2 760 a ................................................ 2 580 2 730 2 880 1 ................................................ 2 730 2 880 3 030 2 ................................................ 2 880 3 030 3 180 3 ................................................ 3 060 3 210 3 360 4 ................................................ 3 240 3 390 3 540

Avdelning C. Lärare vid småskola m. fl.

L 6 n e g r u p p L ö n e k l a s s

I II III

kr. kr. kr. b ................................................ 1 620 1 740 1 860 a ................. _ ............................... I 740 1 860 1 980 1 ................................................ 1 860 1 980 2 100 2 ................................................ 1 980 2 100 2 220 3 ................................................ 2 100 2 220 2 340 4 ................................................ 2 220 2 340 2 460

26 5.

Extra ordinarie lärare, som av behörigen styrkt sjukdom i andra fall än som avses i 13 & hindras att tjänstgöra, äger att under en tid av högst sex månader av ett och samma kalenderår eller vid sjukdom, som fortgår över årsskifte, under högst

• Sida 134
•  Original

sex månader i en följd åtnjuta lön jämte förekommande ortstillägg efter avdrag av ett belopp lika med det för ordinarie lärare i motsvarande löneklass enligt 12 ä 2 mom. av detta reglemente bestämda tjänstledighetsavdraget, varvid iakttages, att, därest läraren uppbär lägre lön än som motsvarar 1 löneklassen för ordinarie lärare, det för sistnämnda löneklass bestämda avdraget tillämpas.

I övriga fall av sjukledighet skall extra ordinarie lärare avstå hälften av honom eljest tillkommande löneförmåner.

27 5.

I fråga om avlöning till extra ordinarie lärare under tjänstledighet av anledning, som i 14 å sägs, skola för extra ordinarie lärare i tillämpliga delar gälla bestäm- melserna i sagda paragraf, dock att, därest läraren uppbär lägre lön än som mot- svarar 1 löneklassen för ordinarie lärare, det för sistnämnda löneklass bestämda av- draget skall tillämpas.

Till extra ordinarie lärare, som fullgör honom åliggande militär tjänstgöring, utgår ersättning med två kronor för dag.

28 %.

Vid tjänstledighet för uppdrag, som omförmälas i gällande kungörelse med be- stämmelser angående kommittéer. ävensom för anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet samt vid annan ledighet än de under 26 och 27 åå nämnda skall läraren i löneavseende avstå ett belopp för dag räknat, som framgår av följande tabell:

Avdelning A. Manlig lärare vid folkskola.

Lönegrupp Löneklass

I II III

Avdrag kr. Avdrag kr. Avdrag kr.

11:25 12: — 12:75 11:90 12:60 13:35 12: 60 13:35 14:10 13:35 14: 10 14: 85 14: 25 15: _— 15:70 15: 10 15: 85 16: 60

Avdelning B. Kvinnlig lärare vid folkskola.

.Lönegrupp Löneklass

I II III

Avdrag kr. Avdrag kr. Avdrag kr.

b ................................................ 10: 15 10:75 11:40 a ................................................ 10: 65 11:25 11:90 1 ........................................ . ........ 11:25 11:90 12: 50 2 ................................................ 11:90 12:50 13: 10 3 ................................................ 12:60 13:25 13:85 4 ................................................ 13: 35 14: — 14: 60

• Sida 135
•  Original

Lönegrupp Löneklass

I II III

Avdrag kr. Avdrag kr. Avdrag kr.

b ................................................ 6: 65 7: 15 7: 65 a ................................................ 7: 15 7: 65 8: 15 1 ................................................ 7: 65 8: 15 8: 65 2 ................................................ 8: 15 8: 65 9: 15 3 ................................................ 8: 65 9: 15 9: 65 4 ................................................ 9: 15 9: 65 10: 15

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall därjämte iakttagas, att lärare, som under helt redovisningsår åtnjutit tjänstledighet av anledning, som i sagda stycke sägs, icke må för sådant är uppbära någon del av den kontanta lönen.

På vederbörande folkskolinspektör ankommer att i enlighet med av Kungl. Maj:t angivna riktlinjer besluta. huruvida lärare, som erhållit tjänstledighet av anledning, som avses i denna paragraf, skall avstå jämväl honom tillkommande kallortstillägg och i 18 5 2 mom. angivet lönetillägg.

29 5. För extra ordinarie lärare skola i övrigt i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 1 % 3 och 4 mom., 4 5 2 mom., 11, 13, 18—21 55 i detta reglemente. 30 &.

Vikarierande lärare äger åtnjuta lön med följande för olika ortsgrupper angivna belopp:

I II III kr. kr. kr. Manlig lärare vid folkskola ............................ 2 460 2 640 2 820 Kvinnlig . » » .......................... 2 220 2 370 2 520 Lärare vid småskola .................................. 1 440 1 560 1 680

Lönen utgår för läsår och utbetalas månadsvis i efterskott för den tid anställ- ningen varat.

31 5.

För vikarierande lärare skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 4 5 2 mom., 11, 13, 18 och 19 %% i detta reglemente.

32 &.

Ordinarie lärare, som i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet från egen be- fattning för att tjänstgöra å motsvarande icke-ordinarie lärarbefattning i annat skol- distrikt, skall för sådan tjänstgöring åtnjuta avlöning till samma belopp, som om han i stället uppehållit sin egen befattning, dock att kallortstillägg i förekommande fall skall utgå med belopp, som föreskrivits för tjänstgöringsorten,

33 5.

Timlärare skall åtnjuta arvode med följande för olika ortsgrupper angivna be- lopp, allt för läsår och veckotimme räknat. Arvodet utbetalas månadsvis i efterskott.

• Sida 136
•  Original

I 11 111 kr. kr. kr.

Manlig timlärare vid folkskola ............................ 82 88 94 Kvinnlig timlärare » > ............................ 74 79 84 Manlig eller kvinnlig timlärare vid mindre folk— eller småskola 55 60 65

34 5.

För timlärare skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 18 5 3 mom. i detta reglemente.

3 kap. Reglementets tillämplighet m. m.

35 &.

De i detta reglemente meddelade bestämmelserna avse av Kungl. Maj:t och riks- dagen fastställda minimilöner och innebära alltså icke hinder för skoldistrikt att, där förhållandena sådant föranleda, bevilja högre avlöning.

36 s.

Innehar lärare omedelbart före den tidpunkt, då detta reglemente träder i kraft ordinarie befattning och vill han icke underkasta sig detta reglementes villkor och bestämmelser och kan han icke heller därtill lagligen förbindas, skall han göra anmälan i nämnda hänseende till vederbörande skolstyrelse före viss av Kungl. Maj:t bestämd tidpunkt.

Lärare, som före sistnämnda tidpunkt gjort dylik anmälan, skall varda bibehållen vid honom enligt dittills gällande bestämmelser tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av vederbörande för honom gällande pen- sionsbestämmelser, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom.

En var annan lärare, som utan att vara underkastad äldre lönebestämmelser, vid den tidpunkt, då detta reglemente träder i kraft, innehar ordinarie befattning av den art, som i reglementet avses, eller som senare tillträder sådan befattning, är pliktig att, med frånträdande av samtliga honom vid tidpunkten för nämnda ikraft- trädande tillkommande av stat eller kommun tillerkända förmåner, underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor ävensom dels minskning i eller upphörande av extra inkomster, som kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i samman- hang därmed, dels ock de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rö- rande de i 13 g 2 mom., 18 och 19 %% berörda hänseenden samt i fråga om såväl egen pension som beträffande änke- och pupillpensionering.

4 kap. Lönenämnd.

37 g.

För beredande av sådana ärenden av i huvudsaklig löneteknisk natur, vilka hava avseende å löneförmånerna för i detta reglemente avsedda lärare, samt för avgi- vande i den utsträckning, Kungl. Maj:t föreskriver, av infordrade yttranden till statliga och kommunala myndigheter i fråga om reglementets tolkning och tillämp- ning skall finnas en lönenämnd, i vilken löntagar—, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade. Denna nämnd skall bestå av sju medlemmar, vilka jämte för var och en av dem utsedd suppleant tillsättas av Kungl. Maj:t, varje gång för en tid av tre år.

Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj:t, som jämväl meddelar bestäm- melser rörande ersättning till nämndens medlemmar samt om gäldande av kostna- derna för nämndens verksamhet.

• Sida 137
•  Original

P. M.

angående kostnadsberäkningar och vissa andra för- beredande undersökningar för lönereglering av lärare vid folk- och småskolor.

Frågan om inordnande i det allmänna lönesystemet av lärarpersonalen vid rikets folk- och småskolor har varit föremål för utredning av lärarlönekommittén i ett den 15 augusti 1923 avgivet betänkande med förslag till lönereglering för befattnings- havare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk— och småskolor rn. fl. läroanstalter (statens offentliga utredningar 1924: 13) och av 1928 års lönekommitté i dess be- tänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisnings- väsendet, vilket avgavs den 21 juli 1930 (statens offentliga utredningar 1930z20).

Båda desssa utredningar resulterade i att det allmänna lönesystemet i stort sett borde tillämpas även för lärare vid folk- och småskolor, men att ett särskilt av— löningsreglemente för kommunalt anställda lärare vore erforderligt eller i varje fall lämpligast.

Även 1935 års lärarlönesakkunniga anse, att en blivande lönereglering för lärar- personalen vid folk- och småskolorna kan och bör genomföras med tillämpning av det för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen gällande lönesystemet och att de nya lönebestämmelserna för nämnda lärarpersonal böra utformas i så nära anslutning som möjligt är till de för sagda förvaltningsgrenar gällande avlö- ningsreglementen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter och tilläggsbestäm- melser. De avsevärda olikheter i skilda hänseenden, som förefinnas emellan dessa grenar av statsförvaltningen å ena sidan och de kommunala förvaltningsområden, det här gäller, å den andra, påkalla visserligen väsentliga avvikelser för lärarnas vid- kommande från stadgandena i nämnda avlöningsreglementen. Genom ett dylikt till— vägagångssätt torde dock sådana lönebestämmelser kunna åstadkommas för lärar- personalen, att en mera direkt jämförelse mellan lärarnas löneställning och de stat— liga befattningshavarnas möjliggöres.

De sakkunniga hava i anslutning härtill utarbetat bilagda utkast till kungörelse angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor. Beträffande de avvikelser från det allmänna lönesystemet, vilka de sakkunniga ansett vara påkallade för lärarnas del, hänvisas till vad som nedan anförts beträffande de olika paragraferna.

1 kap. Ordinarie lärare.

1 5.

3 mom. Enligt bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt utgår tjänstepension till lärare vid folk— och småskolor från och med månaden näst efter den, då befattningen frånträdes. Då de sakkunniga föreslå, att lärares avlöning skall utgå endast till och med den dag läraren avgår och icke såsom för närvarande till och med den månad, varunder avgången äger rum, utgå de sakkunniga ifrån, att avsked alltid beviljas med utgången av kalendermånad.

• Sida 138
•  Original

5 mom. De sakkunniga förutsätta, att bestämmelserna om pension för ifråga- varande lärare revideras samtidigt med löneregleringens genomförande och att pensionsunderlagen därvid fastställes med behörigt hänsynstagande till utgående naturaförmåner. Erinras må nämligen, att t. ex. för överläkare vid statens sinnes- sjukhus, som utöver sin kontanta lön åtnjuter bostad in natura, skall enligt civila tjänstepensionsreglementet tillämpas pensionsunderlag, som gäller för högre lönegrad än den, vederbörande befattning tillhör.

2 %.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämma med vad som för närvarande gäller för här avsedda lärare, dock att desamma i enlighet med vad som tillämpas för statens befattningshavare vid nyreglerade verk utvidgats till att avse även uppdrag som ordförande eller ledamot i styrelse för vissa bolag m. m.

3 5.

Denna bestämmelse utgör motsvarighet till vad som stadgats i de olika avlönings- reglementena för s. k. nyreglerade verk. För vinnande av garantier mot missbruk torde beslutanderätten i hithörande frågor böra överlämnas till skolöverstyrelsen.

I proposition nr 174 till 1936 års riksdag har emellertid Kungl. Maj:t föreslagit, att bestämmelsen i fråga skulle upphöra att gälla för statens befattningshavare. Därest riksdagen bifaller detta förslag, torde den föreslagna bestämmelsen i 3 % ej heller böra meddelas för lärarpersonalens vidkommande.

4—5 åå.

Vid ett fullständigt genomförande av det nya lönesystemet för folkskollärarkårens vidkommande skulle den lärarna nu tillkommande rätten till bostad och bränsle in natura icke längre förekomma som särskild löneförmån utöver den kontanta (netto-)lönen. I stället skulle samtliga löneförmåner inräknas i den kontanta lönen (bruttolön) och i de fall tjänstebostad anvisats finge läraren vidkännas avdrag å lönen med belopp motsvarande de åtnjutna naturaförmånernas värde.

Efter ingående undersökningar angående möjligheten att å lärarkårerna tillämpa det nya lönesystemet har lärarlönekommittén (sid. 26——40) framhållit, att det i fråga om lärarpersonalen ej förelåge samma behov som vid kommunikationsverken att frångå systemet med naturaförmåner utöver den kontanta lönen. Där hade näm- ligen större ojämnheter i fråga om bostädernas uppskattning och beskaffenhet gjort sig gällande än som rådde beträffande lärarpersonalens naturaförmåner. Kommittén fann, att åtskilliga skäl talade mot en likställighet i detta hänseende med kommuni- kationsverken. Särskilt skulle synnerligen stora svårigheter möta att åstad- komma den erforderliga värderingen av bostäderna, därest dessa skulle förläggas inom totalavlöningen. Dessa svårigheter ökades därigenom att det beträffande lä- rarna vanligen vore vederbörande kommun och icke såsom i fråga om kommunika- tionsverkens personal staten, som det ålåge att upplåta bostad. Kommittén kom till den uppfattningen, att det icke allenast skulle vara i hög grad olämpligt utan även förenat med hart när oöverkomliga svårigheter att i de fall, där sagda naturaför- måner tillhandahölles av kommuner eller kommunala samfälligheter, tillämpa prin- cipen om avdrag å lönen för åtnjutande av dylika naturaförmåner.

Även 1928 års lönekommitté har haft under övervägande ett system med natura- förmånerna utöver kontant lön, ett nettolönesystem. [ och för detta nettolönesystem undersöktes, hur levnadskostnaderna beträffande skilda dyrortstyper ställde sig, sedan bostads- och bränsleposterna frånräknats. Denna undersökning utvisade avse— värt mindre relativa olikheter orterna emellan än de officiella, som omfattade även bostad och bränsle. En konsekvens härav bleve givetvis, att man måste räkna

• Sida 139
•  Original

med en mindre stark lönestegring från billigaste till dyraste ort. Om man därför i ett dylikt system bibehölle lika många ortsgrupper, som i det allmänna skulle skill- naden mellan kontantlönen i olika ortsgrupper bliva bagatellartad. Av den an- ledningen borde i ett sådant system ortsgrupperna minskas till färre och lämpligast bliva blott tre.

Kommittén framhöll, att den för hela den övriga civila förvaltningen anbefallde ett allmänt lönesystem med fem ortsgrupper och ansåg, att ännu ett system med tre ortsgrupper skulle te sig onödigt; skillnaden vore icke så avsevärd, att fördelen med nettolönesystemet i övrigt skulle bliva påtaglig. Dessutom skulle det medföra svå- righeter beträffande vissa icke-ordinarie lärares lönförhållanden, såvida man icke för lärare inom en och samma skolform ville använda olika lönesystem. vilket up- penbarligen icke kunde komma i fråga. Att dessutom för kommunala lärares del en fristående ortsgruppering blivit erforderlig, hade visserligen icke behövt utgöra ett väsentligt hinder, men dock torde även till en sådan omständighet hänsyn böra tagas. Slutligen kunde det icke betraktas såsom betydelselöst, att en befattnings- havaregrupp, som omfattade inemot 30 000 personer, uttalat sig för inrangering i det allmänna lönesystemet.

Vid valet av olika lönesystem för kommunalt anställda lärare hade kommittén där- för —-— liksom i fråga om de statsanställda — stannat för det allmänna lönesystemet. En tillämpning av detsamma i överensstämmelse med lärarlönekommitténs linje, bostad m. m. utom lönen, hade kommittén ansett icke böra ifrågasättas; det vore så- som socialstyrelsen visat, ett tredje system, innefattande dubbel dyrortskompensation. Naturaförmånernas inordnande i lönen, alltså bruttolönesystemet, vore nödvändigt.

I likhet med lärarlönekommittén anse 1935 års lärarlönesakkunniga, att allvar- liga svårigheter av praktisk art möta mot en tillämpning av bruttolöneprincipen för de kommunanställda lärarnas vidkommande. Särskilt torde böra framhållas, att det knappast torde vara möjligt att inom en rimlig kostnadsram få till stånd en rättvis och efter enhetliga grunder verkställd uppskattning av de belopp, som skola avdragas från lärarnas bruttolöner som ersättning för åtnjutna naturaförmåner. Härtill kommer, att några väsentliga olägenheter med den nuvarande anordningen beträffande naturaförmåner icke blivit påvisade. De betänkligheter, som av 1928 års lönekommitté anförts mot ett nettolönesystem, äro visserligen värda beaktande, men de synas dock knappast vara av den beskaffenhet, att de böra förhindra genom— förandet av en lönereglering för folk— och småskollärarna på det nya lönesystemets grund men med bibehållandet av den nuvarande anordningen med bostad och bränsle in natura (eller däremot svarande ersättning) utöver den kontanta lönen. Vid en tillämpning av nettolönesystemet möta visserligen åtskilliga svårigheter mot att upprätta en löneplan med rättvis dyrortsgruppering. Dessa svårigheter torde dock i huvudsak kunna övervinnas genom en förenklad anordning för beredande av en skälig kompensation åt lärare på dyrorter för den kostnadsökning, som mot- svaras av högre priser å andra livsförnödenheter än bostad och bränsle. De sak- kunniga hava i anslutning härtill utarbetat förslag till en löneplan, som innebär, att manlig folkskollärare å C-, D- och E-orter skulle som en sålunda begränsad dyr- ortskompensation erhålla en förhöjning av den kontanta årslönen ä A-ort med 180 kronor, och lärare å F- och G-orter med ett belopp av 360 kronor. Motsvarande belopp för kvinnlig folkskollärare har föreslagits till 150 respektive 300 kronor, för småskollärare till 120 respektive 240 kronor.

Med G-orter förstås i detta sammanhang varje ort, som i den för allmänna civil— förvaltningen gällande dyrortsgrupperingen hänförts till G-ort, oavsett om där sta- tionerad befattningshavare är berättigad till provisoriskt dyrortstillägg eller icke.

Genom en dylik anordning undvikes en särskild dyrortsgruppering för dessa lära- res vidkommande, och då vidare de föreslagna löneförhöjningarna åt lärare på dyrorterna endast utgöra en del av motsvarande förhöjningar enligt den allmänna

• Sida 140
•  Original

löneplanen, innefattar detta förslag icke någon sådan dubbelkompensation för dyr- ortskostnaderna, som ansetts bliva en följd av lärarlönekommitténs förslag.

1 avseende å lärarnas inplacering i lönegrad hava de sakkunniga i avvaktan på slutligt ställningstagande till lönefrågan huvudsakligen utgått från den löneställ- ning, som föreslagits av 1928 års lönekommitté. Med hänsyn till att naturaförmå- nerna enligt de sakkunnigas mening skulle utgå utöver den kontanta lönen, hava lärarna i föreliggande förslag ansetts böra placeras tvenne lönegrader lägre än vad lönekommittén föreslagit. I fråga om den kvinnliga lärarpersonalen vid folksko- lorna hava de sakkunniga anslutit sig till lärarlönekommitténs uppfattning, att dessa böra placeras allenast tvenne lönegrader lägre än motsvarande manliga lärare. I anslutning till en dylik inplacering i lönegrad av de kvinnliga folkskollärarna hava de sakkunniga ansett småskollärarinnornas nettolön böra beräknas med utgångs- punkt från fjärde lönegraden i allmänna civilförvaltningens löneplan.

6—7 åå.

Bestämmelserna i dessa paragrafer ansluta sig i huvudsak till vad som för när- varande gäller enligt det allmänna lönesystemet.

För lärarna vid folk- och småskolor tillämpas för närvarande, att de vid förnyad anställning som ordinarie lärare ——- även om någon tid förflutit mellan olika ordina- rie anställningar — omedelbart erhålla samma ställning i löneturshänseende, som de hade, då de frånträdde sin tidigare ordinarie anställning. De säregna förhållan- dena på folkskoleväsendets område torde enligt de sakkunnigas mening påkalla, att någon ändring härutinnan ej vidtages utan att lärarna alltjämt få bibehållas vid denna förmån. Lärarna komma visserligen härigenom att få en bättre ställning i detta avseende än statliga befattningshavare vid nyreglerade verk. Därest de emel- lertid vid frånträdandet av sin ordinarie anställning skulle, i enlighet med vad som för närvarande gäller för sistnämnda befattningshavare, gå miste om den vid av- skedstagandet innehavda löneturställningen och vid förnyad anställning få åtnöja sig med vad de därvid eventuellt kunna få tillgodoräknas av den tidigare anställ- ningen, skulle den som önskvärd ansedda frivilliga övergången från ett skoldistrikt till ett annat i hög grad försvåras.

I formellt hänseende synes emellertid det av de sakkunniga åsyftade resultatet enklast uppnås genom att under 9 & intaga en föreskrift av innehåll, att lärare för bestämmande av begynnelselönen och sedermera för uppflyttning i högre löneklass skall äga att av sin tjänstgöring före tillträdandet av innehavande befattning i före- kommande fall få tillgodoräkna hela den tid han innehaft motsvarande anställning som ordinarie lärare vid folk- respektive småskola, och därvid fullgjort tjänstgöring i den omfattning, som i 7 5 1 mom. a) sägs.

8—9 55.

Då det enligt de sakkunnigas mening ur olika synpunkter skulle vara önskvärt, att en lärare, som från extra ordinarie anställning erhåller befordran till ordinarie tjänst, alltid erhåller någon förbättring i sina kontanta löneförmåner, hava de sak- kunniga i likhet med 1928 års lönekommitté föreslagit, att vederbörande i dylika fall skall erhålla placering lägst i den löneklass, som är närmast högre än den, han före befordringen tillhörde (8 5).

Det torde emellertid böra framhållas, att en dylik bestämmelse för folk- och små- skollärarnas vidkommande icke alltid kommer att leda till tillfredsställande resultat, beroende på att bestämmelsens tillämpning helt naturligt måste inskränkas till de fall, då befordringen till ordinarie tjänst sker från i omedelbar anslutning därtill innehavd extra ordinarie anställning. Med hänsyn till de ojämnheter, som härigenom kunna uppstå i fråga om de olika lärarnas lönetursrätt, hava de sakkunniga icke kun-

• Sida 141
•  Original

nat undgå att hysa viss tvekan angående lämpligheten av ifrågavarande sneddnings- regel.

Utöver en dylik bestämmelse torde det emellertid i många fall bliva erforderligt att låta vederbörande lärare för placering i löneklass tillgodoräkna viss tjänstgöring före tillträdandet av innehavande befattning.

De sakkunniga åsyfta härvid tjänstgöring, som här avsedda lärare få tillgodoräkna enligt nu gällande, gång efter annan utvidgade bestämmelser. Då dessa tillgodoräk- ningsmedgivanden i flertalet fall torde hava tillkommit icke så mycket för att bereda lärarna en löneförmån utan fastmera i syfte att möjliggöra eller i varje fall under- lätta rekryteringen av lärare till de olika skolformer, varom fråga är, hava de sak- kunniga ansett sig böra i huvudsak bibehålla de nuvarande bestämmelserna oföränd- rade. Så har även ansetts böra ske beträffande den av 1935 års riksdag medgivna rätten att tillgodoräkna den tid utöver fem år, varunder vederbörande innehaft icke- ordinarie läraranställning vid folk- eller småskola. Sistnämnda bestämmelser synas nämligen alltjämt böra bibehållas för att utjämna de orättvisor som ofta uppstå därigenom, att ordinarie anställning i vissa fall vinnes relativt snart men i andra fall först efter förloppet av åtskilliga år.

Självfallet torde dock sneddning enligt 8 % och tillgodoräkning enligt 9 & icke få äga rum samtidigt i all synnerhet som extra ordinarie lärare föreslagits skola få till- godoräkna tidigare tjänstgöring efter samma grunder som de ordinarie lärarna. De sakkunniga hava därför i 9 % angivit, att paragrafen får tillämpas allenast för det fall, att sneddning enligt bestämmelsen i 8 & icke ägt rum.

10 g.

3 mom. I anslutning till vad som gäller beträffande befattningshavare vid nyregle- rade verk torde som villkor för åtnjutande av avlöning enligt de nya bestämmel- serna böra gälla, att vederbörande lärare skall vara skyldig att låta sig förflyttas till lärartjänst inom annat skoldistrikt enligt vad därom av Kungl. Maj:t och riksdagen särskilt stadgas.

De sakkunniga förutsätta, att i de särskilda författningsbestämmelser, som komma att utfärdas angående flyttningsskyldighet, intagas föreskrifter om rätt för lärare till ersättning för flyttningskostnad. Några bestämmelser om dylik ersättning har därför icke ansetts böra upptagas i detta reglemente.

11 s.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämma med motsvarande stadganden för befattningshavare vid nyreglerade verk.

Såsom av paragrafens ordalydelse framgår, ankommer det på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg må utgå, samt dessa orters fördelning å de sex kallortsklasserna. Beträffande sättet för fastställandet av dessa orter må er- inras, att förslag tidigare framkommit om fastställande av gemensamma föreskrifter därutinnan för samtliga de grupper av statliga befattningshavare, vilka äro berätti- gade till dylika tillägg.

Därest dylika föreskrifter komma till stånd synas de böra göras tillämpliga jämväl för här avsedd lärarpersonal.

Skulle emellertid särskilda bestämmelser erfordras för dessa lärare, torde någon större svårighet ej behöva möta för Kungl. Maj :t att genom särskilt beslut hänföra skoldistrikten till de olika kallortsklasserna.

12 5.

I fråga om de avlöningsförmåner, som böra tillkomma lärarna under tjänstledig- het för sjukdom föreligga vissa svårigheter att för lärarnas vidkommande tillämpa samma regler som för statens befattningshavare vid de nyreglerade verken. Därest

• Sida 142
•  Original

sjukledighetsavdraget för lärare skulle fastställas till vad som gäller för en statens befattningshavare i motsvarande löneklass, skulle läraren endast behöva avstå en mindre del av sin kontanta avlöning än befattningshavaren i statens tjänst. Detta är huvudsakligen beroende på den omständigheten, att en ständigt sjukledig lärare endast behöver begära ledighet under de åtta läsmånaderna och skulle följaktligen under ferierna få uppbära oavkortad lön. En statlig befattningshavare däremot, som er- hållit sjukledighet för längre tid, får vidkännas sjukledighetsavdrag hela tiden.

De sakkunniga hava undersökt möjligheten av att undvika olägenheterna härav genom att ålägga läraren skyldighet att i dylika fall begära tjänstledighet jämväl under de ferier, som infalla under den tid, läraren på grund av sjukdom är oför- mögen att uppehålla sin befattning. Härvid hava de sakkunniga även beaktat de fall då vederbörande lärare av annan anledning än sjukdom, t. ex. för offentligt uppdrag eller för enskilda angelägenheter o. s. v. är tjänstledig under två eller flera på varandra följande terminer. Även i dylika fall har det — såsom exempelvis fram- går av 5 40 av riksdagens revisorers berättelse år 1932 och av % 53 i den av sagda revisorer år 1934 avgivna berättelsen — ansetts vara mindre tillfredsställande, att lärare skulle kunna återinträda i tjänst under ferierna och därunder komma i åt- njutande av oavkortade löneförmåner, trots att han under terminerna icke fullgjort någon tjänstgöring.

Det har emellertid visat sig icke vara möjligt att på denna väg åstadkomma någon lösning av ifrågavarande spörsmål. Det skulle nämligen leda till uppenbart orimliga resultat att låta en lärares avlöning under ferierna bliva beroende på vederbörandes tjänstgöringsförhållanden under en efterföljande termin.

I stället hava de sakkunniga såväl i fråga om sjukledighetsavdrag som då det varit fråga om avdrag under ledighet av annan anledning än sjukdom sökt vinna åsyftat resultat genom en sådan skärpning av avdragsbeloppens storlek, att en lärares sam- manlagda avdrag under åtta månaders ledighet skulle komma att uppgå till unge- färligen den löneminskning, som en statens befattningshavare med avlöning enligt motsvarande löneklass får vidkännas under ett helt års ledighet.

Det har emellertid synts de sakkunniga vara rimligt, att en lärare under kortare sjukledigheter endast behöver avstå samma belopp för dag räknat som motsvarande statliga befattningshavare.

[ anslutning till vad sålunda anförts hava de sakkunniga i 12 % föreslagit tvenne avdragsskalor för lärare, som åtnjuta ledighet på grund av sjukdom. I 1 mcm. har för kortare sjukledigheter, upptill sammanlagt 60 dagars sjukledighet för varje redo- visningsår, upptagits samma avdragsbelopp för dag räknat som för statens befatt- ningshavare med en avlöning, motsvarande lärares kontanta löneförmåner och i 2 mom. för sjukledighet därutöver ett 50 % högre avdragsbelopp för dag räknat.

13 5.

I likhet med lärarlönekommittén och 1928 års lönekommitté anse de sakkunniga, att i fråga om ersättning till folk- och småskollärare, som skadats till följd av olycksfall i tjänsten eller förbjudits tjänstgöra till förekommande av smittofan, böra motsvarande bestämmelser meddelas, som gälla för statens befattningshavare vid nyreglerade verk.

Av praktiska skäl hava dock de sakkunniga ansett, att den möjlighet, som finnes för statliga befattningshavare att erhålla nedsättning i eljest föreskrivet tjänstledig- hetsavdrag, icke bör meddelas här avsedda lärare. I stället torde ifrågaxarande avdrag böra bestämmas till de i 12 5 1 mom. angivna beloppen och ej, såsom i och för sig vore riktigare, till de i 2 mom. av samma paragraf föreskrivna.

De sakkunniga förutsätta, att erforderliga åtgärder vidtagas till förhindrande av, att ersättning för skada till följd av olycksfall i tjänsten kommer att utgå till veder- börande lärare såväl enligt de sålunda föreslagna bestämmelserna som enligt gäl— lande olycksfallsförsäkringslag.

• Sida 143
•  Original

14—17 55.

I fråga om avlöning åt lärare vid folk- eller småskola under tjänstledighet av annan anledning än sjukdom gäller för närvarande, att, om lärare erhållit ledighet för att, på grund av särskilt förordnande eller val, fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning i statens tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma om och i vad mån läraren av sina kontanta avlöningsförmåner skall avstå mer än ett belopp motsvarande en tredjedel av den för honom i kungörelsen 1918: 760 stadgade begynnelseavlöningen.

Om läraren erhållit tjänstledighet av någon annan än nu nämnda anledningar äger han rätt att åtnjuta de honom eljest tillkommande kontanta avlöningsförmånerna med avdrag av ett belopp, motsvarande den i nyssnämnda kungörelse stadgade kon- tanta avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten.

Vid en tillämpning av det nya lönesystemet å dessa lärare torde de i avlönings- reglementena för statens befattningshavare tillämpade grunderna i fråga om avlöning under tjänstledighet böra gälla även för lärarnas vidkommande. Dessa torde följ- aktligen under tjänstledighet av annan anledning, än som i 12 och 13 åå av före- liggande utkast sägs, i regel böra avstå samtliga med tjänsten förenade löneförmåner. I enlighet härmed och i anslutning till vad ovan under 12 & anförts har i 17 & av utkastet upptagits ett avdrag, som vid ledighet under de åtta läsmånaderna samman- lagt uppgår till hela årslönen.

Vid utformandet av bestämmelserna i sistnämnda paragraf har hänsyn dock icke tagits till kallortstilläggen och ej heller till det i 18 & 2 mom. angivna lönetillägget. Beträffande dessa i undantagsfall utgående förmåner synes det vara mest praktiskt att låta vederbörande folkskolinspektör i enlighet med av Kungl. Maj:t eller skol- överstyrelsen meddelade riktlinjer besluta, huruvida och i vad mån lärare skall avstå någon del därav under i 17 % omförmäld ledighet.

Ifrån huvudregeln, att lärarna skola under tjänstledighet av nu nämnd anledning avstå samtliga löneförmåner, torde dock undantag böra medgivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i sådant avseende gäller för statens befattnings- havare. I 14 och 15 åå av föreliggande utkast hava de sakkunniga föreslagit be- stämmelser i ämnet, som i stort sett motsvara vad som för statens tjänstemän vid den allmänna civilförvaltningen föreskrivits under punkterna A, B och C av 2 & i kungörelsen den 25 juni 1925 (nr 357).

Av praktiska skäl har det emellertid befunnits vara nödvändigt att vidtaga vissa jämkningar i de för statens befattningshavare gällande föreskrifterna. Bland annat hava sålunda de under punkterna B och C i 2 5 av nyssnämnda kungörelse angivna bestämmelserna i föreliggande förslag sammanförts under 15 %, varvid de i denna paragraf angivna avdragen upptagits till belopp, motsvarande medeltalen mellan de för statens befattningshavare tillämpade B- och C-avdragen.

I 16 5 har föreslagits ett lägre avdrag än det i 17 & angivna för det fall, att ordinarie lärare i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet för att uppehålla annan lärarbefattning vid statlig eller kommunal läroanstalt.

Härigenom hava de sakkunniga velat fästa uppmärksamheten på, att det i regel icke skulle bliva möjligt för en lärare vid folk- eller småskola att mottaga för- ordnande å en motsvarande lärarbefattning i annat skoldistrikt, därest han under tiden skulle vara skyldig att å den egna tjänsten få vidkännas det löneavdrag, som omförmäles i 17 % av utkastet, men som vikarierande lärare endast finge uppbära för dylik befattning föreskriven avlöning. Svårigheter skulle även i vissa fall kunna uppstå för lärarna att emottaga förordnande å lärartjänst vid annan kommunal eller statlig undervisningsanstalt.

Den slutliga utformningen av paragrafens innehåll torde självfallet bliva beroende på den löneställning, som vikarierande och extra ordinarie lärare vid de olika läro- anstalterna komma att erhålla vid den förestående löneregleringen.

• Sida 144
•  Original

1 mom. I likhet med lärarlönekommittén och 1928 års lönekommitté hava de sak- kunniga föreslagit en särskild ersättning å 300 kronor till lärare, som bestrider hjälp- undervisning för svagt begåvade barn.

De sakkunniga äro emellertid icke helt övertygade därom, att tillräckliga skäl före- ligga för beredande av en dylik ersättning. Erinras mä nämligen, att här avsedda lärare i regel torde åtnjuta en icke oväsentlig nedsättning i dem eljest åvilande under- visningsskyldighet. För övrigt vilja de sakkunniga uttala, att det lämpligen torde böra ankomma på vederbörande skoldistrikt att i likhet med vad fallet är beträffande annan specialundervisning ordna hjälpundervisning för svagt begåvade barn och besluta om ersättning härför.

Beträffande de icke-ordinarie lärarnas indelning i olika kategorier hava de sak- kunniga anslutit sig till det förslag, som i sådant avseende framlagts av skolöver- styrelsen i dess utlåtande över 1928 års lönekommittés ovannämnda betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet.

Med hänsyn till den bestämda avgränsning, som enligt detta förslag skulle vinnas mellan extra ordinarie och vikarierande lärare, torde det enligt de sakkunnigas me- ning vara möjligt att bereda de extra ordinarie lärarna samma löneställning i för— hållande till motsvarande ordinarie lärare, som blivit fastställd för extra ordinarie tjänstemän inom den allmänna civilförvaltningen, eller sålunda två löneklasser lägre än ordinarie befattningshavare i motsvarande lönegrad.

De vikarierande lärarna däremot torde i likhet med vad som föreslagits av de tidigare utredningskommittéerna erhålla avlöning, som med fyra löneklasser under- stiger begynnelselönen för motsvarande ordinarie lärare.

35—36 55.

Enligt uttrycklig föreskrift i kungörelsen 1918: 760 avse nu gällande avlönings- bestämmelser för lärarna vid folk- och småskolor endast av Kungl. Maj:t och riks- dag fastställda minimilöner och innebära alltså icke hinder för skoldistrikt att, där förhållandena sådant föranleda, bevilja högre avlöning.

Beträffande frågan om skoldistrikten skulle äga att bevilja dylika kommunala tillägg även efter det ifrågavarande lärare fått sina löner reglerade enligt det nya lönesystemet, förklarade sig lärarlönekommittén hysa en stark tvekan inför lämp- ligheten av att bibehålla en dylik föreskrift, då den icke stode i överensstämmelse med de allmänna grunder, på vilka detta lönesystem byggde.

Då emellertid dessa lärare vore kommunala tjänstemän, syntes det kommittén icke vara möjligt att genom ett avlöningsreglemente av det slag som det då föreliggande betaga vederbörande kommunala myndigheter deras rätt att fatta beslut om dylika kommunala tillägg till lönerna för kommunalt anställda lärare.

I motsats härtill ansåg 1928 års lönekommitté, att en oundgänglig förutsättning för det allmänna lönesystemets tillämpande för lärarna vore, att förbud uttryckligen stadgades för kommun eller skoldistrikt att giva lärarna särskilt tillägg utöver lag- stadgad lön och därmed rubba den för dessa befattningshavare föreslagna löneregle- ringen. Denna kommitté ansåg t. o. m. att varje skäl för en statens medverkan till en lönereglering för lärarna enligt det nya lönesystemet saknades, därest kommunala lönetillägg skulle förbliva tillåtna. I samband med utfärdandet av bestämmelser an- gående statsbidrag till kostnaderna för det kommunala undervisningsväsendet borde garantier skapas för att det stadgade förbudet mot kommunala tillägg komme att av kommunerna respekteras.

1935 års lärarlönesakkunniga få beträffande förevarande spörsmål till en början uttala, att kommunala lönetillägg visserligen icke kunna sägas stå i överensstämmelse med grundprinciperna i det nya lönesystemet. Framhållas må emellertid, att de lärare det här gäller alltjämt skola vara skoldistriktens tjänstemän, och det torde få

• Sida 145
•  Original

anses vara ett allmänt intresse, att folkskoleväsendet bibehålles såsom en kommunal angelägenhet, vilken synpunkt även kom till uttryck med 1935 års riksdags beslut angående statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet. Det synes under sådana förhållanden ligga nära till hands, att kommunerna själva få avgöra, huruvida några löneförmåner skola tillkomma ifrågavarande lärare utöver vad som angives i de statliga lönebestämmelserna. I detta sammanhang torde särskilt böra framhållas, att kommunerna i vissa fall fastställt avlöningsbestämmelser, som äro gemensamma för vederbörande kommuns samtliga tjänstemän och alltså även för lärarpersonalen vid folk- och småskolorna. En dylik anordning skulle omöjliggöras därest kommunerna vore tvingade att för lärarna tillämpa endast de statliga be- stämmelserna.

Det bör vidare beaktas, att betydande svårigheter torde möta mot att i praktiken upprätthålla ett förbud mot kommunala tillägg, därest naturaförmåner eller däremot svarande ersättning skola av skoldistrikten tillhandahållas lärarna utöver den kon- tanta lönen. Vederbörande skoldistrikt torde nämligen, i den mån så befinnes vara av förhållandena påkallat, exempelvis genom en högt tilltagen ersättning för bristande naturaförmåner kunna åstadkomma en bättre löneställning för lärarna än vad som avsetts i de statliga lönebestämmelserna, och i betraktande av de varierande uppfatt- ningar, som i de särskilda fallen kunna råda, om vad som bör förstås med skälig ersättning för lagenlig tjänstebostad med bränsle, torde en rätt väsentlig höjning av denna ersättning kunna vidtagas utan att beslutet härom kan anses direkt strida mot i ämnet meddelade bestämmelser.

De sakkunniga hava därför ansett, att uttryckligt förbud icke bör meddelas för skol- distrikten mot att såsom hittills lämna dylika lönetillägg.

Däremot anse de sakkunniga i likhet med lärarlönekommittén, att de på grund- valen av förutvarande lönebestämmelser beviljade kommunala tilläggen böra vid övergång till ny lönestat upphöra, och att, därest kommunerna vilja med utgångs- punkt från de nya lönebestämmelserna fortfarande bevilja särskilda tillägg. sist- nämnda förhållande bör såsom en ny fråga upptagas och prövas inom de kommuner, där sådant kan befinnas påkallat.

I enlighet härmed hava de sakkunniga i 36 & upptagit en bestämmelse om skyl- dighet för de lärare, som önska ingå på de nya lönebestämmelserna, att frånträda dem vid tidpunkten för dessa lönebestämmelsers ikraftträdande tillkommande, av stat eller kommun tillerkända förmåner.

Beträffande kostnaderna för en lönereglering hava vissa beräkningar utförts av de sakkunniga. I detta sammanhang må lämnas följande sifferuppgifter.

Antalet ordinarie lärare vid rikets folk- och småskolor uppgick den 30 juni 1934 till 8 029 manliga folkskollärare, 5 794 kvinnliga folkskollärare och 11 840 lärare vid småskolor eller sålunda sammanlagt 25 663 lärare. Härtill kommer följande extra ordinarie lärarpersonal vid nämnda skolor nämligen 563 manliga folkskollärare, 666 kvinnliga folkskollärare och 575 lärare vid småskolor och mindre folkskolor m. m. eller sålunda sammanlagt 1 804 icke-ordinarie lärare. Hela antalet lärare vid folk- och småskolor uppgick alltså ovannämnda den 30 juni 1934 till' 27 467.

Kostnaderna för enligt 1935 års riksdags beslut utgående avlöning till de ordinarie lärarna uppgå till 73 300 000 kronor och till den extra ordinarie lärarpersonalen till 3 500 000 kronor eller sålunda sammanlagt till 76 800 000 kronor, allt för år räknat.

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle kostnaderna för en lönereglering för här avsedda lärare i enlighet med de sakkunnigas utkast till avlöningsreglemente medföra en kostnadsökning av 14 å 15 miljoner kronor.

Beträffande sättet för beräkningen av dessa merkostnader få de sakkunniga hän- visa till en särskild promemoria, i vilken redogörelse även lämnas för verkställda ut- redningar rörande kommunala löne- och pensionstillägg samt av vederbörande kom- munala myndigheter uppgivna värden å naturaförmåner.

• Sida 146
•  Original

P. M.

angående vissa kostnadsberäkningar och statistiska upp- gifter, sammanställda av 1935 års lärarlönesakkunniga i och för blivande lönereglering för lärare vid folk- och små- skolor.

I vidfogade förteckning jämte bilagor 1—12 äro sammanfattade de beräkningar och statistiska uppgifter, som hittills verkställts av de sakkunniga.

Enligt de sakkunniga meddelade direktiv hava de haft att verkställa beräkningar rörande dels kostnaderna för statens andel i avlöning till lärare vid folk- och små- skolor på grundval av de beslut, som i sådant avseende fattats av 1935 års riksdag, dels kostnaderna för en lönereglering, grundad på 1928 års lönekommittés förslag, dels ock kostnaderna för en lönereglering med ungefärligen samma merkostnad som 1928 års lönekommittés förslag innefattar, uppgjort efter nettolönesystemet. Samt- liga dessa kostnadsberäkningar innefattas i den såsom bilaga 11 betecknade pro- memorian. Beräkningarna hava grundats på lärarantalet vid slutet av vårterminen 1934.

Därest de kvinnliga folkskollärarna skulle placeras i samma lönegrad som de manliga — enligt 1928 års kommittés förslag i 15:e lönegraden — tillkommer en beräknad merkostnad för statsverket å i avrundat tal 4 500 000 kronor.

Beträffande under kalenderåret 1934 utgående kommunala lönetillägg samt under samma år av kommunerna erlagda pensionsavgifter återfinnas uppgifter härom i bi- lagorna 6 och 7. Beträffande övriga inkomster, som under år 1934 åtnjutits av ifrågavarande kommunalt anställda lärare — ersättning för övertidsläsning, slöjd- undervisning, hjälpundervisning m. m. ävensom arvoden i egenskap av överlärare och tillsyningslärare — äro sammanställningar under utarbetande beträffande unge- fär halva antalet av landets skoldistrikt.

• Sida 147
•  Original

6. 7.

Förteckning över tabeller m. m.

Antalet lärarbefattningar och vikarier vid slutet av redovisningsåret 1933— 1934.

Lärarnas fördelning efter lönegrader vid slutet av vårterminen åren 1930— 1934.

Antalet lärare den 30/6 1934, fördelade på ortsgrupper enligt kung. nr 425] 1935 jämförd med kung. nr 407/1935. Antalet lärare den 30/6 1934, fördelade på ortsgrupper enligt 1928 års lönekom- mittés förslag. Antalet lärare den 30/G 1934, fördelade på ortsgrupper enligt 1935 års lärar- lönesakkunnigas förslag.

Kommunala lönetillägg under kalenderåret 1934.

Av kommunerna erlagda pensionsavgifter under kalenderåret 1934.

8 a—d. Värdet av naturaförmåner per lärare under kalenderåret 1934.

9.

10.

11.

Statens kostnader för folkskollärarnas lönereglering enligt 1928 års lönekom- mittés förslag. (Omräkning utan iakttagande av de år 1935 beslutade änd- ringarna i statsbidragsbestämmelserna.) Kostnader för olika lärarkategorier med placering med utgångspunkt från »bruttolönsprincipen» . P. M. rörande statens kostnader för lönereglering enligt 1928 års lönekommit— tés förslag, dock med avdrag för uppskattade värdet av naturaförmåner samt med iakttagande av de år 1935 beslutade ändringarna i statsbidragsbestämmel—

o

serna. Promemorian innehåller jämväl uppgifter a statens nuvarande kostnader för folkskollärarnas löner.

12 a—b. Statens kostnader för lönereglering enligt 1935 års lärarlönesakkunnigas

enligt givna direktiv utarbetade förslag.

• Sida 148
•  Original

att vikarie förordnats.

1933—1934. Antalet tjänster, som Procent tjänster, som uppehållas av uppehållas av Hela B e f a t t 11 i n g antalet vakans- s' .. . vakans— sjuk— övriga juk- ovriga . , . tjänster vika- vika— vika— Sum— vrka- v1_ka— Vika— Sum- rier rier ri er ma ner ner mer ma % % % Hela riket. Lärare vid folkskola. Ordinarie befattn. manliga .. 8245 220 170 131 521 27 20 1-5 6-3 kvinnliga. . 5 963 170 291 126 587 28 49 21 98 E. ord. befattn. manliga .. 563 — 3 5 8 _ 0.5 0.9 1.4 kvinnliga. . 666 — 6 6 12 -— 09 09 1'8 Biträdande lärarbefattningar 585 31 4 37 0-3 5-3 0.7 63 Lärare vid småskola ........ 10 218 229 470 94 793 23 46 0-9 78 Lärare vid mindre småskola. . 1 883 60 128 62 250 3-2 68 3.3 13.3 Tillsammans. Ordinarie och e.o. befattningar vid folkskola .............. 15 437 390 470 268 1 128 25 31 1-7 7-3 Övriga befattningar .......... 12 686 291 629 160 1 080 23 4'9 1-3 8-5 Landsbygd. Lärare vid folkskola. Ordinarie befattn. manliga .. 6 528 191 129 61 381 29 20 0-9 5'8 kvinnliga. . 3 802 125 181 82 388 33 48 2'1 102 E. ord. befattn. manliga .. 317 —— 2 3 5 _ 06 1.0 16 kvinnliga. . 454 —- 3 4 7 — 06 09 115 Biträdande lärarbefattningar 515 2 27 4 33 0-4 5.2 08 64 Lärare vid småskola ........ 8235 193 371 81 645 23 45 10 7'8 Lärare vid mindre folkskola. . 1 876 60 127 62 249 32 68 3-3 13- Tillsammans. Ordinarie och e.o. befattningar vid folkskola .............. 11101 316 315 150 781 28 28 1-4 7-0 Övriga befattningar .......... 10 626 255 525 147 927 24 49 1—4 8-7 Städer. Lärare vid folkskola. Ordinarie befattn. manliga .. 1 717 29 41 70 140 1'7 24 41 8-2 kvinnliga. . 2 161 45- 110 44 199 21 51 20 92 E. ord. befattn. manliga .. 246 — 1 2 3 _ 0.4 08 1.2 kvinnliga . . 212 —— 3 2 5 — 1'4 10 24 Biträdande lärarbefattningar 70 — 4 — 4 _ 5-7 __ 5.7 Lärare vid småskola ........ 1983 36 99 13 148 1'8 50 0-7 7.5 Lärare vid mindre folkskola. . 7 — 1 _— 1 _. 14-3 _ 14.3 Tillsammans. Ordinarie och e.o. befattningar vid folkskola .............. 4 336 74 155 118 347 1'7 315 2-7 80 Övriga befattningar ........ 2 060 36 104 13 153 1'7 5-1 06 7-4

Anm. Häri ingå ej 4 manliga ordinarie folkskollärarbefattningar, 18 ordinarie småskollära- rinnebefattningar, 1 biträdande lärarbefattning (btv) samt 1 lärarbefattning vid mindre folkskola (mtv), vars innehavare under redovisningsåret åtnjutit tjänstledighet utan

• Sida 149
•  Original

Lärarnas fördelning efter lönegrader.

Vid slutet L ö n e g r a d Procent lärare i lönegrad av vårter- minen 1 2 3 4 Summa 1 2 3 4 Summa Manliga folkskollärare. 1930 .......... 1 567 1 824 1 369 2 960 7 720 208 236 177 381 1000 1931 .......... 1 422 1 912 1 435 3 052 1 7 821 182 244 184 390 1000 1932 .......... 1 379 1 903 1 493 3 157 2 7 932 174 240 18'8 398 1000 1933 .......... 1 357 1 831 1 541 3 297 9 8 026 169 228 192 411 1000 1934 .......... 1 222 1 685 1 679 3 443 3 8 029 152 210 209 429 1000 Kvinnliga folkskollärare. 1930 .......... 1 300 1 601 1 082 1 747 *,5 730 227 279 '18'9 306” 1000 1931 .......... 1 173 1 580 1 189 1 824 5 766 204 274 206 316 1000 1932 .......... 1 103 1 505 1 263 1 956 5 827 189 258 21.7 336 1000 1933 .......... 1 003 1 426 1 343 2 045 5 817 172 246 231 352 1000 1934 .......... 864 1 317 1 407 2 205 5 793 149 227 243 38'! 1000 Småskolekåren.

1930 .......... 1 296 2 215 1 838 7 029 12 378 1015 17'9 148 568 1000 1931 .......... 1 255 2 032 1 795 7 218 ? 12 300 102 165 146 587 1000 1932 .......... 1 210 1 806 1 832 7 339 3 12 187 99 148 151 602 1000 1933 .......... 1 129 1 587 1 921 7 423 4 12 060 94 132 159 61'5 1000 1934 .......... 954 1 432 2 034 7 421 5 11 841 80 121 17'2 627 1000

1 Därav 2 utan vikarier. —— ? Därav 1 utan vikarie. —— 3 Därav 4 utan vikarier. —— * Där- av 7 utan Vikarier. — ” Därav 20 utan vikarier.

• Sida 150
•  Original

(K. kung. nr 425/1935 och nr 407/1935.)

Fo manliga löneklass

Fo kvinnliga löneklass

So, Btv, Mtv löneklass

Feo manliga löneklass

Feo kvinnliga löneklass

15 .......... 16 .......... 17 .......... 18 .......... 19 ..........

8 .......... 9

Seo, prt, Mpvt

löneklass

2 ..........

0 r t 5 g r u p p

A B C D E F G H I 298 116 101 58 27 20 32 3 15 414 158 108 60 34 26 23 4 18 505 165 116 60 41 26 24 7 18 599 224 136 74 47 71 22 9 15 1 803 750 562 306 248 290 187 56 153 3 619 1 413 1 023 558 397 433 288 79 219 79 61 23 31 14 29 2 20 120 92 43 33 21 17 3 67 138 97 48 33 37 13 9 81 190 98 66 41 48 26 10 99 410 321 223 218 358 207 56 448 937 669 403 356 478 292 80 715 240 67 55 24 21 20 19 1 15 344 140 114 47 34 23 20 2 8 351 166 126 51 27 31 14 4 17 546 309 238 80 34 25 19 5 8 3 682 1 708 1 340 653 377 443 273 85 34 5 163 2 390 1 873 855 493 542 345 97 82 79 62 71 43 , 31 42 56 2 18 23 19 16 17 17 18 6 4 12 1 1 1 3 2 5 3 2 2 — 1 1 —- -- 1 -— — 1 _ _ _ _ 2 _ _ _ _ 103 83 90 68 52 66 65 8 33 120 81 39 43 40 23 34 — 6 50 35 26 15 16 24 8 6 16 10 8 7 8 6 9 8 3 3 5 1 4 2 2 1 — 2 —- 2 — 1 — — — 1 _— _ _ _ _ _ 1 _ _ _ _ 187 125 77 68 65 57 51 11 25 77 50 41 25 28 23 28 3 19 37 37 29 14 15 12 4 3 46 9 10 12 7 4 7 2 1 6 1 3 3 5 — — — — — 2 2 — 1 — — — —- — 1 2 1 1 2 — 1 — 1 127 104 86 53 49 42 35 7 72

• Sida 151
•  Original

(1928 års lönekommittés förslag.)

Fo manliga löneklass 15 .. 16 . 17 .. 18 .. 19 ..

Fo kvinnliga löneklass 12 ..

13 .. 14 .. 15 .. 16 .. So, Mtv, Btv löneklass 5 .. 6 .. 7 .. 8 .. 9 .. Feo manliga löneklass

Feo kvinnliga löneklass

Seo, prt, Mpvt löneklass 2 ..

0 r t 5 g r u p p

1 11 111 IV V ...... 414 101 85 20 50 . . . . . 572 108 94 26 45 ................ 670 116 101 26 49 ................ 823 136 121 71 46 ................ 2 553 562 554 290 396 Summa 5 032 1 023 955 433 586 ................ 249 61 54 14 51 ................ ' 388 92 76 21 87 ................ 435 97 81 37 103 ................ 580 98 107 48 135 ................ 1 149 321 441 358 681 Summa 2 801 669 759 478 1 087 ................ 307 55 45 20 35 ................ 484 114 81 23 30 ................ 517 126 78 31 35 ................ 855 238 114 25 32 ................ 5 390 1 340 1 030 443 392 Summa 7 553 1 873 1 348 542 524 141 71 74 42 76 42 16 34 18 22 2 1 5 5 7 1 1 — 1 1 _ _ 2 _ _ _ 1 _ _ _ 186 90 115 66 106 201 39 83 23 40 85 26 31 24 30 18 7 14 9 14 6 4 4 1 2 2 1 — _ 1 _ _ 1 _ _ Summa 312 77 133 57 87 ................ 127 1 53 23 50 ................ 74 29 29 12 53 ................ 19 12 11 7 9 ................ 4 3 5 — -— ................ 4 -— 1 — — ................ 3 1 3 — 2 Summa 231 86 102 42 114

• Sida 152
•  Original

(1935 års lärarlönesakkunniga.) I=A+B,II=C+D+E,III=F+G+H+I.

Ortsgrupp

Fo manliga (lönegrad 13) löneklass 13 .............................. 14 ..............................

Fo kvinnliga (lönegrad 10) löneklass 10 ..............................

So, Btv, Mtv (lönegrad 3) löneklass 3 ..............................

Feo manliga (lönegrad 11) löneklass 9 ..............................

Feo kvinnliga (lönegrad 8) löneklass 6 ..............................

Seo, prt, Mpvt (lönegrad 2) löneklass b ..............................

I 11 111 414 186 70 572 202 71 670 217 75 823 257 117 2 553 1 116 686 5 032 1 978 1 019 249 115 65 388 168 108 435 178 140 580 205 183 1 149 762 1 069 2 801 1 428 1 565 307 100 55 484 195 53 517 204 66 855 352 57 5 390 2 370 835 7 553 3 221 1 066 141 145 118 42 50 40 2 6 12 1 l 2 _ 2 _ _ 1 _ 186 205 172 201 122 63 85 57 54 18 21 23 6 8 3 2 1 1 _ 1 _ 312 210 144 127 94 73 74 58 65 19 23 16 4 8 -— 4 1 — 3 4 2 231 188 156

• Sida 153
•  Original

nummumua lonenrrrrg'g'lmuer KHIUHHUI'HI'UI: 11701.

__ ___—. _. ..

Lärarkategorier

Dyro

r t

A B C E

Antal lärare

Kommunalt lönetillägg

Antal

Kommunalt lönetillägg

Antal

Kommunalt lönetillägg

Antal

Kom munalt lönetillägg

Kommunalt.

Antal lönetillägg

Per

Totalt lärare—

lärare

Per

Totalt lärare

lärare

Per

Totalt lärare

lärare

Per

Totalt lärare

larare Per

Totalt lärare

Folkskollå'rarkåren.

Ordinarie, manliga . . . . .. kvinnliga . . .

Extra ordinarie, manliga kvinnliga

Småskollärarkåren.

Ordinarie Extra ordinarie

Summa

393 20 778

43 215 13 176 ² 125 ¹ 430

170 146 163 179

53 368 ¹ 805 115 119

136 90 148

233 141 10 401 14 808

66 559 34 425 ² 001 ¹ 917

286 244 213

67 885 ¹ 525

174 312 169 109 216

263 185

20 337 31 854

87 394 52 122 ³ 717 ³ 501

332 282 207 175

68 510 ³ 736

218 980 203 121 256

318 242 31 33 397 27

1048

139 302 93 070 10 640

⁹ 149

438 385 343 277

115 293 ⁶ 745 374 199 290 250 357

388 377 44 43 248 850 183 903 21 750 16 717 641 488 494 389

435 33 ¹ 320 171 581 11 814 654 615 394 358 496

Lärarkategorier

u

F H I

Samtliga

Antal lärare

Kommunalt lönetillägg

Antal

Kommunalt lönetillägg

Antal

Kommunalt lönetillägg

Antal

Kommunalt lönetillägg Kommunalt

Antal lönetillägg

Per

Totalt lärare

lärare

Per

Totalt lärare

lärare

Per

Totalt lärare

lärare

Per

Totalt lärare

lärare Per

Totalt lärare

Folkskollämrkåren.

Ordinarie, manliga .. . . . . kvinnliga . . . .

Extra ordinarie, manliga kvinnliga

Småskollärarkåren.

Ordinarie Extra ordinarie . .

..............

Summa

379 473 76 61 506 48

186 703 163 019 26 034 17 419 493 343 286 309 301 156 529 14 470 564 174 260 291 64 55 371 22

306 363 222 883 76 986 52 369

¹ 178 766 ¹ 203 952

353 246 13 960

¹ 025 807

952 365 965

67

91 615 28 686 ² 843 ¹ 800

935

41 16 257

27 663 ² 212

154 819 687 277

215 516

36 78 76

110 932 106 491 28 284 26 940 516 206 786 748 434 294

33 840 22 324

328 811

² 408 ² 367 299 272

¹ 280 933 897 775 174 380 131 242

532 379 583 483

² 985 279 8 610 ¹ 047 915 78 591

3610 836

351 282

• Sida 154
•  Original

Av kommunerna erlagda pensionsavgifter under kalenderåret 1934.

Dyrortsgrupper

A B C Lärarkategorier Pensionsavgift Pensionsavgif t Pensionsavgift Antal Antal Antal lärare Per lärare Per lärare Per Totalt lärare Totalt lärare Totalt lärare Folkskollärarkåren. Ordinarie, manliga ........ 135 19 704 146 85 12 000 141 75 11 262 150 kvinnliga ...... 68 3 '.784 56 66 3 505 53 36 1 996 55 Småskollärarkåren. Ordinarie ................ 254 8 218 32 132 4 265 32 68 2 260 33 Summa 457 31 706 69 283 19 770 70 179 15 518 87 . D E F Folkskollärarkåren. Ordinarie, manliga ........ 25 3 925 157 20 3 155 158" 43 4 651 108 kvinnliga ...... 16 838 52 8 954 119 35 1 947 56 Småskollärarkåren. Ordinarie ................ 28 865 31 23 1 071 47 61 2 014 33 Summa 69 5 628 82 51 5 180 102 139 8 612 62 G H I Folkskollärarkåren. Ordinarie, manliga ........ 14 2 198 157 7 1 099 157 — — — kvinnliga ...... 11 612 56 3 167 56 — —— _— Småskollärarkåren. Ordinarie ................ 56 2 233 40 6 200 33 — -—— — Summa 81 5 043 62 16 1 466 92 — —- — Samtliga Folkskollärarkåren. Ordinarie, manliga ........ 404 57 994 144 kvinnliga ...... 243 13 803 57 Småskollärarkåren. Ordinarie ................ 628 21 126 34 Summa 1 275 92 923 73

• Sida 155
•  Original

Naturaförmåner i kronor per lärare.

0 r t 5 g r u p p e r _ Lärarkategorier Sälgfåt A B C D E F G H I Polkskollärarka'ren. Ordinarie, manliga ...... 518 627 734 885 1 178 1 274 1 592 1 331 2 113 791 » , kvinnliga . . . . 401 463 557 674 909 949 1 124 1 019 1 482 745 Småskollärarkåren ........ 281 313 347 434 580 676 700 611 1 017 372 Ortsgrupper1 _ Lärarkategorier sig? I II III IV V Folkskollärarkären. Ordinarie, manliga ................ 553 734 1 007 1 274 1 751 791 » , kvinnliga .............. 423 557 789 949 1351 745 Småskollärarkåren .................. 292 347 492 676 731 372 * A— 0. B-orter = l-or't F—orter = IV-ort C—orter = lI-ort G—, H— 0. I-orter = V-ort. D— 0. E-orter = III—ort Ortsgrupper1 Lärarkategorier Samtliga I II III Folkskollärarkären. Ordinarie, manliga ................ 553 867 1 552 791 » , kvinnliga .............. 423 686 1 225 745 Småskollärarkåren .................. 292 413 701 372 1 A- 0. B-orter = I—ort F-, G—, H- 0. I-orter = III-ort.

C—, D- 0. E—orter = II-ort

• Sida 156
•  Original

Naturaförmåner i kronor per lärare.

Egentlig folkskola, ordinarie manliga lärare.

Ortsgrupper

Samt- L a n liga A B C D E F G H I

Stockholms stad ........ —- — -— —— — — — — 2 121 2 121 Stockholms län . 530 654 798 986 1 265 1 307 1 507 1 376 1 300 1 001 Uppsala » 500 557 500 809 800 1 300 —- — — 616 Södermanlands » 562 498 794 880 1 223 — — — — 748 Östergötlands » 500 635 934 950 1 285 1 280 — — —— 776 Jönköpings » 511 794 859 870 1 325 — — — —— 649 Kronobergs » 487 794 885 —— — — —— — — 546 Kalmar » 445 626 630 1 078 1 163 — — — _ 560 Gotlands » 517 467 900 1 100 — — — — — 620 Blekinge » 504 568 837 — 1 144 _— — — -— 679 Kristianstads » 565 805 1 065 —— — — — — — 613 Malmöhus » 549 719 1 008 1 179 1 381 1 400 — —— — 853 Hallands » 488 924 1 075 1 082 — — — — — 659 Göteborgs o. Bohus » 525 609 609 1 048 1 205 1 325 1 699 —- — 1 294 Älvsborgs » 491 696 943 961 — 1 300 — -— —— 692 Skaraborgs » 522 666 959 970 — — — — — 639 Värmlands » 472 653 701 928 — 1 114 —— — — 653 Örebro » 590 597 890 885 — 1 275 — — -— 725 Västmanlands » 492 627 879 1 030 — 1 330 — — — 705 Kopparbergs » 585 581 776 779 1 089 -— — — —— 654 Gävleborgs » 496 590 703 1 055 865 1 151 — -— — 707 Västernorrlands » 421 559 580 682 1 009 1 190 1 186 1 368 — 682 J ämtlands » 500 497 589 657 747 845 1 427 1 296 — 664 Västerbottens » 452 620 612 606 707 1 065 1 228 — -— 653 Norrbottens » . . . . — — 697 744 854 1 033 1 075 1 318 — 853 Hela riket 518 627 734 885 1 178 1 274 1 592 1 331 2 113 791

• Sida 157
•  Original

Naturaförmåner i kronor per lärare.

Egentlig folkskola, ordinarie kvinnliga lärare.

Ortsgrupper Samt— L a n liga A B C D E F G H I

Stockholms stad ........ — —— — — — — — _- 1 483 1 483 Stockholms län . . . 391 494 567 691 976 996 1 042 1 028 1 000 761 Uppsala » 415 439 466 643 600 900 — — _- 596 Södermanlands » 453 416 588 750 888 — —— — __ 596 Östergötlands » . 406 479 649 725 888 945 — — —— 644 Jönköpings » 393 614 625 655 1 000 — -— _ — 550 Kronobergs » 407 603 611 — — .— _ _ __ 447 Kalmar » 325 509 630 815 741 — — -— .— 427 Gotlands » 358 400 600 825 —— —- _— _ _ 485 Blekinge » 383 409 628 — 786 — _— _ _ 507 Kristianstads » 436 590 826 — — — _ __ _ 505 Malmöhus » 420 517 678 818 1 069 1 040 — — _— 779 Hallands » 398 594 793 780 — — —- _ _ 561 Göteborgs o. Bohus » . 454 484 511 838 893 931 1 171 —- — 963 Älvsborgs » 421 580 712 706 — 990 — — — 642 Skaraborgs » 390 481 706 697 —— _— _— _ __ 489 Värmlands » 380 446 612 701 -— 841 — .— — 524 Örebro » 393 510 660 765 — 882 — _— — 557 Västmanlands » 385 501 683 753 —- 990 — — — 571 Kopparbergs » 452 439 650 599 864 — _- _ _- 512 Gävleborgs » 365 431 430 767 757 864 — — —— 570 Västernorrlands » 390 443 438 507 1 100 871 1 017 1 030 — 561 Jämtlands » — 345 448 448 680 750 1 083 963 — 512 Västerbottens » . . . . 341 438 464 454 608 985 925 —— — 489 Norrbottens » . . . . — — 599 524 682 888 872 1 028 —- 700 Hela riket 401 463 557 674 909 949 1 124 1 019 1 482 745

• Sida 158
•  Original

Naturaförmåner i kronor per lärare.

Småskollärarkåren.

Ortsgrupper

L a n Samt- liga A B C D E F G H I

Stockholms stad ........ — — — — — — — — 1 025 1 025 Stockholms län . . . 269 359 399 530 646 688 703 700 700 471 Uppsala » . 274 312 355 483 450 900 — — -— 390 Södermanlands » . 289 282 417 475 588 —— — — 354 Östergötlands » 268 328 440 500 630 660 —— — — 388 Jönköpings » 286 432 425 500 700 — -- — — 345 Kronobergs » 266 385 533 —- — -— -— —- — 288 Kalmar » 238 338 500 660 537 — — — — 306 Gotlands » 286 304 400 550 — — — —— —- 336 Blekinge » 281 278 405 — 590 — _ — — 332 Kristianstads » 304 438 617 —— — —- — — — 334 Malmöhus » 326 382 525 583 774 740 — — — 486 Hallands » 288 436 490 546 — —- — — — 341 Göteborgs o. Bohus » 306 334 348 551 596 703 718 — — 529 Älvsborgs » 270 368 508 491 — 680 -—— — — 345 Skaraborgs » 267 329 481 506 — — — — -— 308 Värmlands » 257 300 418 441 — 583 — — —— 326 Örebro » 291 335 464 509 —— 621 — — -- 355 Västmanlands » 266 347 420 503 —— 650 -— —— — 345 Kopparbergs » 285 298 415 428 572 -— — — -— 326 Gävleborgs » 240 293 298 534 407 586 — — —- 341 Västernorrlands » 240 287 285 336 750 603 688 679 — 334 Jämtlands » 213 245 302 350 458 540 739 646 — 318 Västerbottens » 237 290 289 257 407 546 623 —— — 301 Norrbottens » . . . . —— -— 336 356 431 636 572 558 — 387 Hela riket 281 313 347 434 580 676 700 611 1 017 372

• Sida 159
•  Original

Folk- och småskollärarnas fördelning efter ortsgrupper, vid slutet av vårterminen 1934.

Manliga ordinarie folk— Kvinnliga ordinarie folk- Småskollärarkåren ordi-

skollärartjänster skollärartjänster narie o. tillsv. anställda

Ortsgrupp ("*Sp- löne' Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal grupp) _tJanst- vakans- befatt— _tlanst- vakans- befatt- _t1anst— vakans- befatt- lnneha— vikarier ningar inneha- vikarier ningar mneha- vikarier ningar

vare vare vare 1. Med nu gällande ortsgruppering.

A ........ 3 619 99 3 718 1 864 55 1 919 5163 127 5 290 B ........ 1 413 39 1 452 937 27 964 2 390 59 2 449 C ........ 1 023 28 1 051 669 20 689 1 873 46 1 919 D ........ 558 15 573 403 12 415 855 21 876 E ........ 397 11 408 356 10 366 493 12 505 F ........ 433 12 445 478 14 492 542 13 555 G ........ 288 8 296 292 9 301 345 9 354 H ........ 79 81 80 2 82 97 2 99 2 6 225 715 21 736 82 2 84 S:a 8 029 220 8 249 5 794 170 5 964 11 840 291 12 131

2. 1928 års lönekommittés förslag.

I ........ 5 032 138 5 170 2 801 82 2 883 7 553 186 7 739 II ........ 1 023 28 1 051 669 20 689 1 873 46 1 919 111 ........ 955 26 981 759 22 781 1 348 33 1 381 IV ........ 433 12 445 478 14 492 542 13 555 V ........ 586 16 602 1 087 32 1 119 524 13 537

S:a 8 029 220 8 249 5 794 170 5 964 11 840 291 12 131

3. 1935 års lärarlönesakkunnigas förslag.

I ........ 5 032 138 5 170 2 801 82 2 883 7 553 186 7 739 11 ........ 1 978 54 2 032 1 428 42 1 470 3 221 79 3 300 III ........ 1 019 28 1 047 1 565 46 1 611 1 066 26 1 092

S:a 8 029 220 8 249 5 794 170 5 964 11 840 291 12 131

• Sida 160
•  Original

Kostnader för vakansvikarier.

1. Enligt nuvarande bestämmelser.

Avlöning. Folkskollärare: manliga ........................... 220 x 1 700 kvinnliga .......................... 170 x 1 500 Småskollärarkären ................................ 291 x 1000 Kronor

Provisorisk avlöningsförbättring.

Folkskollärare: manliga å A-ort .......... 99 x 184 18 216 å annan ort ...... 121 x 204 24 684 kvinnliga å A-ort .......... 55 x 160 8800 å annan ort ...... 115 x 180 20700 Småskolekåren å A-ort .................... 127 x 110 13 970 å annan ort ................ 164 x 120 19 680 Kronor Totalkostnad : Avlöning .......................................... 920000 kr. Provisorisk avlöningsförbättring .................... 106050 » Dyrtidstillågg 28 76 å 920000 kr ...............................

Kronor

374 000 kr 255000 » 291000 »

42 900 kr.

29500 »

33 650 » 106 050

1 026 050 kr.

257 600 » 1 283650

• Sida 161
•  Original

2. 1928 års lönekommittés förslag.

Statens kostnader.

.. . Kommun- . A t 1 Statens Ortsgrupp Avlonlng bidrag Statsbidrag Valle-[alls- kostnader kr. kr. kr. vikarier kr. a. Manliga folkskollärare. (13:e lönegr., 11:e lönekl.) I ...................... 3 240 480 2 760 138 380 880 11 ...................... 3 492 570 2 922 28 81 816 III ...................... 3 744 660 3 084 26 80 184 IV ...................... 3 996 750 3 246 12 38 952 V ...................... 4 248 840 3 408 16 54 528 220 636 360 b. Kvinnliga folkskollärare. (10:e lönegr., 8:e lönekl.) I ...................... 2 808 480 2 328 82 190 896 II ...................... 3 024 570 2 454 20 49 080 III ...................... 3 240 660 2 580 22 56 760 IV ...................... 3 456 750 2 706 14 37 884 V ...................... 3 672 840 2 832 32 90 624 170 425 244 e. Smäskollärarkdren. (4:e lönegr., 2za lönekl.) I ...................... 1 944 420 1 524 186 283 464 II ...................... 2 088 510 1 578 46 72 588 111 ...................... 2 232 600 1 632 33 53 856 IV ...................... 2 376 690 1 686 13 21 918 V ...................... 2 520 780 1 740 13 22 620 291 454 446 Sammanfattning. Manliga folkskollärare ..... , .......................... 636 360 kr. Kvinnliga » ................................ 425 244 » Småskollärarkåren .................................... 454 446 » 1 516 050 kr., vilket belopp på grund av nedgång i dyrtidstillägg torde böra min— skas med cirka 6 % eller ..................................... 90 963 »

Statens totala kostnader för vakansvikarier skulle alltså uppgå till kr. 1 425087

• Sida 162
•  Original

8. 1985 års lärarlönesakkunnigas förslag. .. . Antal Lön egrupp Avlonmg v ak an s— Kostnader kr. vikarier kr. Aud. A. Manliga folkskollärare. Löneklass 1 b (regi. 25 5). I ...................... 2 730 138 376 740 11 ...................... 2 910 54 157 140 III ...................... 3 090 28 86 520 220 620400 Avd. B. Kvinnliga folkskollärare. Löneklass 1 b (regi. 25 5). I ...................... 2 460 82 201 720 11 ...................... 2 610 42 109 620 III ...................... 2 760 46 126 960 170 438300 Avd. C. Lärare vid småskola m. fl. Löneklass 1 b (regl. 25 5). I ...................... 1 620 186 301 320 11 ...................... 1 740 79 137 460 III ...................... 1 860 26 48 360 291 487 140 Sammanfattning. Manliga folkskollärare .................... 620400 kr. Kvinnliga » .................... 438 300 » Lärare vid småskola m. fl. .............. 487140 ) 1545 840 kr. Rörligt tillägg 10 % .................................. 154 554 ,

Totalkostnad för vakansvikarier kronor 1700 424

• Sida 163
•  Original

Statens kostnader för folkskollärarnas lönereglering enligt 1928 års lönekommittés förslag. Ordinarie och extraordinarie lärare den 30 juni 1934.

Fo manliga löneklass 15 ........ 1 ........

Fo kvinnliga löneklass 12 ........ 1 ........

So, Btv, Mtv löneklass 5 ........

Feo manliga löneklass 11 ........

Feo kvinnliga löneklass 8 ........

Seo, prt, Mpvt löneklass 2 ........

Summa summarum

0 r t 5 g r u p p I 11 111 IV V 1 316 520 330 270 285 600 69 000 177 000 1 956 240 380 376 340 656 96 876 172 260 ' 2 532 600 453 096 407 232 108 108 209 916 _ 3 407 220 583 440 537 240 325 890 218 040 11 488 500 2 626 788 2 685 792 1 456 380 2 057 616 j 20 701 080 4 373 970 4 256 520 2 056 254 2 834 882 Sammanlagt 34 222 656 672 300 171 654 158 112 42 588 160 956 1 117 440 276 552 238 032 68 418 294 408 1 357 200 316 026 275 075 130 758 378 216 ', 1 948 Sl 10 343 980 391 620 182 880 534 600 ; 4 136 400 1 207 602 1 730 484 1 462 788 2 892 888 ; 9 232 140 2 315 814 2 793 324 1 887 432 4 261 068 Sammanlagt 20 489 778 591 282 110 880 94 770 43 920 80 010 1 001 880 247 608 184 194 54 648 74 340 1 144 638 293 328 190 476 79 236 93 450 2 (116 090 591 192 297 540 68 400 91 584 13 485 780 3 537 600 2 861340 1 291 788 1 197 168 18 239 670 4 780 608 3 628 320 1 537 992 1 536 552 Sammanlagt 29 723 142 389 160 207 462 228 216 136 332 259 008 123 480 49 824 111 792 62 316 79 992 6 240 3 306 17 460 18 390 27 048 3 360 3 558 — 3 954 4 152 — — 8 040 — — — 4 062 — —— — 522 240 268 212 365 508 220 992 370 200 Sammanlagt 1 747 152 467 928 95 706 214 140 62 238 113 280 210 120 67 860 85 188 69 264 90 720 47 088 19 362 40 824 27 594 45 024 15 564) 11 688 12 336 3 246 6 816 5 880 3 114 — — 3 636 — — 3 492 — —— 747 576 197 730 355 980 162 342 259 476 Sammanlagt 1 723 104 193 548 64 698 86 496 38 778 87 000 123 432 50 286 52 200 22 392 102 396 34 428 22 680 21 648 14 322 19 116 7 824 6 138 10 680 _- — ' 8 400 — 2 304 — — 6 732 2 358 . 7 416 — 5 400 374 364 146 160 180 744 75 492 213 912 Sammanlagt 990 672 49 817 070 12 082 494 11 580 396 5 940 504 9 476 040 ' 88 896 504

• Sida 164
•  Original

Fo manliga, lönegrad 15 löneklass 15 ..................

Fo kvinnliga, lönegrad 12 löneklass 12 ..................

So, Btv, Mtv, lönegrad 5 löneklass 5 ..................

..................

Feo manliga, lönegrad 13 löneklass 11 ..................

Feo, kvinnliga, lönegrad 10 löneklass 8 ..................

Seo, prt, Mpvt, lönegrad 4 löneklass % ..................

0 r t s -

A B c D 1 028 100 417 600 378 750 226 200 1 515 240 6' 12 928 428 976 247 680 1 999 800 680 130 496 944 266 760 2 551 740 993 216 626 688 353 868 8 221 680 3 559 500 2 771 784 1 566 108 15 316 560 6 253 374 4 703 142 2 660 616 489 600 237 948 191 784 75 348 820 080 383 760 306 912 149 382 962 280 466 992 342 216 176 256 1 345 500 684 000 367 500 257 400 2 704 740 1 564 560 1 275 012 920 544 6322200 3337260 2483424 1578930 475 200 138 690 118 800 54 000 722 400 307 440 261 288 112 236 79 220 385 452 305 424 128 826 1 277 640 756 432 608 328 213 120 9 057 720 4 396 392 3 601 920 1 829 706 12312180 5984406 4895760 2337888 215 670 177 072 211 722 133 644 66 240 57 228 50 304 55 692 3 060 3 198 3 336 10 422 — 3 384 3 528 — _ — 3 955 — 284 970 240 882 272 862 199 758 280 800 198 288 99 684 114 552 123 000 90 090 69 888 42 030 25 800 21 600 19 740 23 520 13 650 2 856 11 928 6 216 5 760 — 3 144 —— 449 010 312 834 204 384 186 318 124 740 84 600 72 324 45 900 64 380 67 266 54 984 27 636 16 740 19 440 24 336 14 784 1 980 6 210 6 480 11 250 4 200 4 392 —— 2 388 2 220 4 644 2 424 2 526 214 260 186 552 160 548 104 484

• Sida 165
•  Original

»Bruttolön». g r 11 D D e 1'

E F G H I Samtliga 109 350 84 000 139 200 13 500 69 300 2 466 000 145 656 115 440 105 708 19 008 87 696 3 268 332 188 928 124 020 118 368 35 658 93 852 4 004 460 232 932 364 230 116 688 49 302 83 970 5 372 634 1 315 392 1 592 100 1 061 412 325 272 915 246 21 331 494 1 992 258 2 279 790 1 541 376 445 740 1 250 064 30 442 920 105 648 49 560 106 488 7 608 78 480 1 342 464 119 196 78 750 66 096 12 078 277 782 2 214 036 125 928 146 520 53 352 38 232 353 808 2 665 584 166 050 201 600 113 100 45 000 457 380 3 637 530 933 912 1 589 520 951 372 266 112 2 182 656 12 388 428 1450734 , 206-5950 1290408 369030 3350106 22248042 49 140 48 600 47 880 2 610 40 950 975 870 84 456 59 340 53 520 5 544 23 136 1 629 360 70 956 84 630 39 648 11 736 51 918 1 857 810 94 248 72 000 56 772 15 480 25 728 3 119 748 1 099 332 1 342 290 858 312 276 930 114 852 22 577 454 1 398 132 1 606 860 1 050 132 312 300 256 584 30 160 242 100 254 141 120 195216 7 224 67 176 1 249 098 57 936 63 720 22 032 15 216 47 088 435 456

7 224 18 750 11 664 8 052 8 292 73 998

— 3 960 — — 4 368 15 240

8 100 —- — — —- 8 100

— — — — — 3 972

173 514 227 550 228 912 30 492 126 924 1 785 804 110 880 66 240 101 592 — 19 296 991 332 46 656 72 720 25 152 19 548 54 048 543 132 18 360 28 620 26 400 10 260 10 620 184 920

6 468 3 360 — 7 224 —— 51 702

— — 3 672 — — 12 576

3 612 — — —- — 3 612

185 970 170 940 156 810 37 032 83 964 1 787 274 53 424 45 540 57 456 6 372 42 636 532 992 30 780 25 560 8 832 6 858 110 676 396 972

8 784 15 960 4 728 2 448 15 408 122 628

—— — — — — 25 920 — — — — —- 10 980

5 256 —— 2 832 -— 3 054 22 956 98 244 87 060 73 848 15 078 171 774 1 112 448

Summa summarum ........ 10 x dyrtidstillägg ..........

93 536 790 kronor

9 353 679 »

Sammanlagt 102 890469 kronor

• Sida 166
•  Original

P. M.

Enligt 1928 års lönekommittés förslag skulle folkskollärare inplaceras, manliga i 15:e och kvinnliga i 12:e lönegraden samt lärare vid småskolor i 5:e lönegraden i den av kommittén föreslagna löneplanen. Utöver de lönebelopp, som vid en dylik placering komme att utgå, skulle några naturaförmåner icke tillkomma vederbö- rande. I de fall lärare åtnjöte bostad och bränsle in natura skulle ersättning här- för erläggas till bostadens upplåtare med vissa av kommittén föreslagna belopp, såvida ej särskild överenskommelse träffats om ersättningens storlek.

Av de till lärarna utgående bruttolönebeloppen skulle av kommunernas medel ut- gå vad som svarade mot de ersättningsbelopp, vartill kommittén uppskattat värdet av bostad och bränsle in natura, och därutöver ett belopp av 240 kronor för folk- skollärare och 150 kronor för lärare vid småskola.

Lönekommittén har verkställt en approximativ beräkning av kostnaderna för en lönereglering enligt kommitténs förslag. Med utgångspunkt från antalet ordinarie lärare den 1 november 1928 (7 520 manliga folkskollärare, 5 530 kvinnliga folkskol- lärare och 12 550 lärare vid småskolor, eller sammanlagt 25 600 lärare) har kommit- tén därvid beräknat, att statsverkets kostnader för de kontanta löneförmånerna till dessa lärare skulle uppgå till 82 415 880 kronor. Däremot har kommittén i sina be- räkningar ej medtagit den icke-ordinarie lärarpersonalen.

De sakkunniga hava i en den 4 december 1935 daterad promemoria verkställt en förnyad uträkning av dessa kostnader med hänsyn till det antal ordinarie lä- rare, som fanns den 30 juni 1934 (8 029 manliga folkskollärare, 5 793 kvinnliga folk- skollärare och 11841 lärare vid småskolor, eller sammanlagt 25663 lärare), och hava därvid kostnaderna för statsverket beräknats till 84 351 618 kronor. Att de sakkunniga kommit till ett i det närmaste 2 miljoner kronor högre kostnadsbelopp än lönekommittén beror dels på den ökning av antalet folkskollärare, som inträtt efter år 1928, dels ock därpå, att de sakkunniga i fråga om de olika lärarnas pla— cering i lönegrad utgått ifrån, att lärarna inom en viss ortsgrupp fördelades på lönegrader i samma proportion som totala lärarantalet inom ifrågavarande lärar— kategori fördelades i mitten av år 1934, under det att lönekommittén beräknat kost- naderna efter näst lägsta löneklassen.

Med hänsyn till 1935 års riksdags beslut, att lärarnas kontanta avlöning i sin hel— het skall bestridas av staten, höjdes sistnämnda summa med 240 kronor för varje folkskollärare och 150 kronor för varje lärare vid småskola eller sålunda (13 822 X 240 + 11 841 )( 150)_-—.—.5 093 430 kronor. Den sammanlagda kostnadssumman för statsverket kom härigenom att uppgå till 89 445 048 kronor.

Med tillämpning av de nuvarande avlöningsbestämmelserna beräknades i de sak- kunnigas nyssnämnda promemoria statsverkets kostnader, inklusive provisorisk av- !löningsförbättring och dyrtidstillägg efter 28 %, för det antal lärare, som fanns den 30 juni 1934, till 68136 375 kronor, eller då i anledning av 1935 års riksdags före-_ nämnda beslut därtill lades den del av den kontanta avlöningen, som hittills åvilat kommunerna, eller sålunda 4047 100 kronor jämte dyrtidstillägg därå efter nyss- nämnda procenttal, till 73 316 663 kronor.

Statsverkets merkostnader för en lönereglering enligt lönekommitténs förslag be-' räknades alltså för de ordinarie lärarna uppgå till (89 445 048—73 316 663) =

• Sida 167
•  Original

16128 385 kronor. Därest även folkskollärarinnorna placerades i 15:e lönegraden skulle merkostnaden för statsverket ökas med 4488 312 kronor.

Sedermera hava de sakkunniga låtit införskaffa uppgifter från de olika skoldi- strikten angående antalet lärare, även extra ordinarie, och samtliga dem tillkom- mande löneförmåner. Med ledning av dessa uppgifter hava statsverkets kostnader för avlöningar enligt 1928 års lönekommittés förslag till de ordinarie lärare, som funnos anställda under vårterminen 1934 uppgått till 84 435 576 kronor. Om där- till lägges ovanberörda belopp 5 5093 430 kronor, som lönekommittén föreslagit skola gäldas av kommunerna skulle avlöningarna till de ordinarie lärarna uppgå till sammanlagt 89 528 006 kronor. Då motsvarande kostnader enligt de nuvarande bestämmelserna (inklusive förenämnda vid 1935 års riksdag fattade beslut) med ledning av nyssnämnda uppgifter beräknats till 73 288 112 kronor, skulle alltså statsverkets merkostnader för löneregleringen bliva (89 528 006—73 288112) : 16 239 894 kronor eller sålunda i stort sett samma belopp som enligt de tidiga verk- ställda summariska beräkningarna.

Detta kostnadsbelopp avser emellertid endast, såsom redan framhållits, den ordi- narie lärarpersonalen. På grund av de från skoldistrikten införskaffade uppgifterna hava de sakkunniga låtit beräkna de kostnader, som statsverket skulle genom en dylik lönereglering få vidkännas för de extra ordinarie lärarna. Enligt dessa be- räkningar skulle den extra ordinarie lärarpersonal, som fanns den 30 juni 1934, eller 563 manliga e. o. folkskollärare, 666 kvinnliga e. o. folkskollärare samt 575 e. o. lärare vid småskolor m. fl. uppbära avlöning med tillhopa 4460 928 kronor. Med tillämpning av nu gällande bestämmelser uppgå denna extra ordinarie perso- nals kontanta avlöningsförmåner inklusive provisorisk avlöningsförbättring och dyr- tidstillägg till 3338 320 kronor. Härtill komma de provisoriska lönetillägg till vissa icke ordinarie lärare, som beslutats vid 1935 års riksdag, och som beräknats uppgå till 198 150 kronor för budgetåret 1935/1936. I anledning därav torde de nuvarande avlöningsförmånerna till den extra ordinarie lärarpersonalen få uppta- gas till 3 530 000 kronor. _

De kontanta avlöningsförmånerna till de extra ordinarie lärarna skulle således genom en lönereglering komma att ökas med (4 460 928—3 530 000) = 930 928 km- nor. Inalles skulle alltså en lönereglering enligt 1928 års lönekommittés förslag komma att för statsverket medföra en kostnadsökning av (16 239 894 + 930928) = 17 170 822 kronor.

De sakkunniga anse sig emellertid böra framhålla, att den av 1928 års lönekom- mitté uppgjorda löneplanen innebär, att i nu gällande löneplan inarbetas dyrtids- tillägg efter ett väsentligt högre procenttal än det nu gällande. Lönekommittén ansåg visserligen det icke vara möjligt eller lämpligt att angiva något bestämt pro- centtal, efter vilket dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta lönerna borde äga rum. Såsom arbetshypotes ansåg emellertid kommittén att det dåvarande löneläget unge- färligen motsvarades av de i gällande avlöningsreglementen fastställda lönebeloppen, inberäknat 17 % dyrtidstillägg.

Sedermera har dyrtidstillägget vid nyreglerade verk nedgått rätt avsevärt. Under de senaste åren har det sålunda utgått efter c:a 10 %. För vinnande av en gemen- sam utgångspunkt vid en jämförelse mellan kostnaderna enligt den föreslagna löne- regleringen och de nuvarande kostnaderna synas därför statsverkets kostnader för de kontanta löneförmånerna enligt lönekommitténs förslag böra minskas med unge- färligen 6 % eller sålunda med 5641 049 kronor. Merkostnadema för en lönereg— lering skulle härigenom minskas till i avrundat tal 11 500 000 kronor.

• Sida 168
•  Original

Statens kostnader för lönereglering (nettolöner), kronor. (1935 års lärarlönesakkunniga.)

Ordinarie lärare den 30 juni 1934.

0 r t 5 g r u p p I II III Fo manliga (lönegrad 13) löneklass 13 .............................. 1 266 840 602 640 239 400 14 .............................. 1 8:33 280 690 840 255 600 15 .............................. 2 311 500 787 710 285 750 16 .............................. 3 012 180 986 880 470 340 17 .............................. 10 109 880 4 620 240 2 963 520 Summa 18 553 680 7 688 310 4 214 610 Sammanlagt 30 456 600 Fo kvinnliga (lönegrad 11) löneklass 11 .............................. 679 770 331 200 196 950 12 .............................. 1 117 440 509 040 343 440 13 .............................. 1 331 100 571 380 470 400 14 .............................. 1 879 200 694 950 647 820 15 .............................. 3 964 050 2 743 200 4 008 750 Summa 8 971 560 4 849 770 5 667 360 Sammanlagt 19 488 690 So, Btv, Mtv (lönegrad 4) löneklass 4 .............................. 571 020 198 000 115 500 ' 5 .............................. 958 320 409 500 117 660 6 ...................... 1 085 700 452 880 154 440 7 . . ......... 1 898 100 823 680 140 220 8 . .................. 12 612 600 5 830 200 2154 300 Summa 17 125 740 7 714 260 2 682 120 Sammanlagt 27 522 120 Samtliga ordinarie lärare. Po manliga ................................ 30 456 600 Fo kvinnliga .................... . 19 488 690 So, Btv, Mtv ...................... . 27 522 120 77 467 410 Rörligt tillägg 10 % .......................... 7 746 741 ' Summa 85 214 151 Nuvarande kostnader ........................ 73 316 663 Kostnadsökning .............................. 11 897 488

• Sida 169
•  Original

Statens kostnader för lönereglering (nettolöner), kronor.

(1935 års lärarlönesakkunniga.)

Extra ordinarie lärare den 30 juni 1934.

0 r t 5 g r 11 p p I II III Feo manliga (lönegrad 13) löneklass 11 .............................. 384 930 421 950 364 620 12 .............................. 120 960 153 000 129 600 13 .............................. 6 120 19 440 41 040 14 .............................. 3 240 3 420 7 200 15 .............................. — 7 260 — 16 .............................. —- 3 840 — Summa 515 250 608 910 542 460 Sammanlagt 1 666 620 Feo kvinnliga (lönegrad 11) löneklass 9 .............................. 494 460 318 420 173 880 10 219 300 155 610 155 520 49 140 60 480 69 690 17 280 24 240 9 540 6 120 3 210 3 360 — 3 390 — 786 300 565 350 411 990 Sammanlagt 1 763 640 Seo, prt, Mpvt (lönegrad 4) löneklass 2 .............................. 205 740 163 560 135 780 3 .............................. 128 760 107 880 128 700 4 .............................. 35 340 45 540 33 600 5 .............................. 7 920 16 800 — 6 .............................. 8 400 2 220 — 7 .............................. 6 660 9 360 4920 Summa 392 820 345 360 303 000 Sammanlagt 1 041 180 Manliga extra ordinarie folkskollärare ........ 1 666 620 Kvinnliga extra ordinarie folkskollärare ........ 1 763 640 Extra ordinarie småskollärare m. fl. .......... 1 041 180 4 471 440 Rörligt tillägg 10 % .......................... 447 144 Summa 4 918 584 Nuvarande kostnader ........................ 3 536 470 Kostnadsökning .............................. 1 382 114

• Sida 170
•  Original

Bil III. Sid. 46 i letänkandet.

Jämförelse

mellan folk- och småskollärares avlöningsförmåner enligt gällande bestämmelser och enligt den av 1936 års lärarlönesakkunniga föreslagna löneregleringen. Avlöningen enligt nuvarande bestämmelser utgöres av de kontanta löneförmånerna jämte me- delvärdet för respektive ortsgrupper enligt 1935 års lärarlönesakkunnigas utredning av lärare tillkommande naturaförmåner. Dyrtidstilläggen hava beräknats efter 28 % å nuvarande lön och efter 10 % å de föreslagna lönebeloppen.

• Sida 171
•  Original

Tabell 1.

I denna tabell har upptagits avlöning i skoldistrikt med åtta månaders årlig läs- tid till lärare, som icke undervisar i slöjd.

Enl. 1936 års Enl. nuvarande . . bestämmelser saléläpsrliåågas Ökning Ordinarie lärare. Manlig folkskollärare. A-ort " Begynnelselön ....................... 3 464 4 356 892 Slutlön ............................ 4 616 5 676 1 060 G—ort - Begynnelselön ...................... 4 568 5 424 856 Slutlön ............................ 5 720 7 056 1 336 Kvinnlig folkskollärare. A-ort ' Begynnelselön ...................... 3 049 3 786 737 Slutlön ............................ 3 817 4 680 863 G—ort Begynnelselön ...................... 3 796 4 782 986 Slutlön ............................ 4 564 5 832 1 268 Småskollärarinna. . A-ort Begynnelselön ...................... 1 967 2 700 733 Slutlön ............................ 2 543 3 168 625 G- ort Begynnelselön ...................... 2 404 3 456 1 052 Slutlön ............................ 2 980 4 032 1 052 Extra ordinarie och vikarierande lärare. Manlig folkskollärare. A-ort Begynnelselön ...................... 2 641 3 564 923 G-ort Begynnelselön ...................... 3 080 4 512 1 432 . Kvinnlig folkskollärare. A-ort Begynnelselön ...................... 2 361 3 168 807 G—ort Begynnelselön ...................... 2 800 4 032 1 232 J Småskollärarinna. : A-ort Begynnelselön ...................... 1 671 2 304 633 G-ort Begynnelselön ...................... 2 100 2 940 840

• Sida 172
•  Original

Tabell 2.

I denna tabell har upptagits avlöning i skoldistrikt med åtta månaders årlig lås- tid till lärare, som för närvarande undervisar i slöjd mot särskild ersättning men efter löneregleringens genomförande blir skyldig att för sin författningsenliga lön meddela undervisning i detta ämne.

Enl. 1936 års Enl. nuvarande - .. sakkunnigas Ökning bestammelser förslag Ordinarie lärare. Manlig folkskollärare. A—ort Begynnelselön ...................... 3 660 4 356 696 Slutlön ............................ 4 812 5 676 864 G—ort Begynnelselön ...................... 4 764 5 424 660 Slutlön ............................ 5 916 7 056 1 140 Kvinnlig folkskollärare. A-ort Begynnelselön ...................... 3 245 3 786 541 Slutlön ............................ 4 013 4 680 667 G—ort Begynnelselön ...................... 3 992 4 782 790 Slutlön ............................ 4 760 5 832 1 072 Småskollärarinna. A—ort Begynnelselön ...................... 2 163 2 700 537 Slutlön ............................ 2 739 3 168 429 G—ort Begynnelselön ...................... 2 600 3 456 856 Slutlön ............................ 3 176 4 032 856 Extra ordinarie och vikarierande lärare. Manlig folkskollärare. A-ort Begynnelselön ...................... 2 837 3 564 727 G—ort Begynnelselön ...................... 3 276 4 512 1 236 Kvinnlig folkskollärare. A—ort Begynnelselön ...................... 2 557 3 168 - 611 G-ort Begynnelselön ...................... 2 996 4 032 1 036 Småskollärarinna. A—ort Begynnelselön ...................... 1 867 2304 437 G-ort . , . Begynnelselön ...................... 2 296 2 940 644

• Sida 173
•  Original

Tabell 3.

I tabell 3 har upptagits avlöning till lärare i skoldistrikt med nio månaders årlig lästid, varvid i den nu utgående avlöningen inräknats stadgad ersättning för en månads överläsningstid.

Avlöning enligt Enligt 1936 års nuvarande sakkunnigas Ökning bestämmelser förslag Ordinarie lärare. Manlig folkskollärare. A-ort Begynnelselön ...................... 3 726 4 356 630 Slutlön ............................ 4 991 5 676 685 G—ort Begynnelselön ...................... 4 830 5 424 594 Slutlön ............................ 6 095 7 056 961 Kvinnlig folkskollärare. A—ort Begynnelselön ...................... 3 286 3 736 500 Slutlön. ............................ 4 129 4 680 551 G—ort Begynnelselön ....................... 4 033 4 782 749 Slutlön ............................. 4 876 5 832 956 Smäskollärarinna. A—ort Begynnelselön ....................... 2 117 2 700 583 Slutlön ............................. 2 749 3 168 419 G-ort Begynnelselön ....................... 2 554 3 456 902 Slutlön ............................. 3 186 4 032 846 Extra ordinarie och vikarierande lärare. Manlig folkskollärare. A—ort Begynnelselön ....................... 2 853 3 564 711 G—ort Begynnelselön. ...................... 3 292 4 512 1 220 Kvinnlig folkskollärare. A-ort Begynnelselön ....................... 2 548 3 168 620 G—ort Begynnelselön ....................... 2 987 4 032 1 045 Småskollärarinna. A-ort Begynnelselön ....................... 1 796 2 304 508 G—ort Begynnelselön ....................... 2 225 2 940 715

• Sida 174
•  Original

Bil. IV. Sid. 7 och 231 betänkandet.

Vissa av 1936 års lärarlönesakkunnigas majoritet ej an- tagna alternativ till lösning av frågan om lönereglering för folk- och småskollärare.

Såsom framhållits i inledningen till betänkandet hava 1936 års lärarlönesakkun- niga, förutom det förslag, som vunnit majoritet bland de sakkunniga, under arbe- tets gång haft under övervägande andra förslag till lösning av folk- och småskol- lärarnas löneregleringsfråga. Därvid hava här nedan upptagna alternativ A—C varit föremål för närmare undersökning, dock utan att kunna vinna pluralitet bland de sakkunniga.

Alternativ A.

Beräkningar hava verkställts angående merkostnaderna för statsverket vid en lönereglering för ifrågavarande lärare enligt det av 1935 års lärarlönesakkunniga förordade nettolönesystemet men med den löneställning för lärarna, som 1936 års lärarlönesakkunniga föreslagit.

Med hänsyn till de naturaförmåner, som skulle tillkomma lärarna utöver den kontanta lönen, placerades lärarna av 1935 års lärarlönesakkunniga tvenne lönegra- der lägre ån motsvarande befattningshavare utan dylika förmåner. Lärare är A- eller B-ort skulle erhålla en lön, som enligt den allmänna löneplanen utgår till be- fattningshavare å A—ort, varvid ordinarie manlig folkskollärare hänfördes till 13:e lönegraden, ordinarie kvinnlig folkskollärare till 11:e lönegraden och lärare vid små- skola till 4:e lönegraden. Vidare skulle manlig folkskollärare å C-, D- och E-orter som dyrortskompensation erhålla en förhöjning av den kontanta årslönen å A-ort med 180 kronor och lärare å F- och G-orter med 360 kronor. Motsvarande belopp för kvinnlig folkskollärare hade föreslagits till 150, respektive 300 kronor och för småskollärare till 120, respektive 240 kronor.

Med den av 1936 års lärarlönesakkunniga föreslagna löneställningen för folk- och småskollärarna eller sålunda 17. e lönegraden för ordinarie manlig folkskollä— rare, 15:e lönegraden för ordinarie kvinnlig folkskollärare och 9:e lönegraden för lärare vid småskola skulle de kontanta löneförmånerna till sagda lärarkategorier en- ligt förenämnda förslag till nettolönesystem beräknas enligt 15:e, 13:e respektive 7:e lönegraderna. Med hänsyn till denna förhöjda lönegradsplacering torde även förenämnda dyrortskompensation, i enlighet med de grunder, som tillämpats vid dess beräknande, böra för folkskollärarna höjas för manlig folkskollärare å ('.-, D- och E-orter till 240 kronor och å F- och G-orter till 480 kronor samt för kvinnliga folkskollärare till 180 respektive 360 kronor, allt för år räknat.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle den för ordinarie lärare med nu an- givna löneställning gällande löneplanen enligt 1935 års lärarlönesakkunnigas för— slag upptaga följande lönebelopp.

• Sida 175
•  Original

L ö n e g r 11 p p L 6 n e k 1 a s s ] II [II 1 ................................................ 3450 3690 3930 2 ................................................ 3660 3900 4i40 3 ................................................ 3960 4200 4440 4 ................................................ 4260 4500 4740 5 ................................................ 4560 4800 5040

Avdelning B. Kvinnlig lärare vid folkskola.

Lönegrupp Löneklass

I II Ill 3 060 3 240 3 420 3 240 3 420 3 600 3 450 3 630 3 810 3 660 3 840 4 020 3 980 4 140 4 320

Avdelning 0. Lärare vid småskola. m. 11.

Lönegrupp Löneklass

I II Ill 1 ................................................ 2 220 2 340 2 460 2 ................................................ 2 340 2 460 2 580 3 ................................................ 2 460 2 580 2 700 4 ................................................ 2 580 2 700 2 820 5 ................................................ 2 730 2 850 2 970

Motsvarande förändring av löneplanen påkallas även för de extra ordinarie lä- rarnas vidkommande och jämväl i fråga om de belopp, som skulle utgå till vikarie- rande lärare.

En dylik höjning av de i löneplanerna angivna beloppen föranleder ändring av de för olika lärargrupper föreskrivna avdrag vid ledigheter av skilda anledningar, så att dessa avdrag bliva anpassade efter löneklasserna i de föreslagna högre lönegra- derna.

Kostnaderna för en lönereglering enligt 1935 års lärarlönesakkunnigas förslag med ovan angivna förändring av lärarnas löneställning hava 1936 års lärarlönesakkun— niga uppskattat med anlitande av samma beräkningssätt, som av de sakkunniga an- vänts vid övriga kostnadsberäkningar. Härvid har beaktats, att de kvinnliga lärar— na, i enlighet med vad 1935 års sakkunniga föreslagit, skulle kunna erhålla upp— flyttning även till den högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad samt att e. o. och vikarierande lärare skulle erhålla de av sistnämnda sakkunniga föreslagna av— löningsförmåner. I övrigt har till grund för beräkningarna lagts den fördelning av

• Sida 176
•  Original

lärarna på de olika ortsgrupperna, som verkställts av 1935 års lärarlönesakkunniga, och som återfinnes bland de statistiska uppgifterna i Bil. II till detta betänkande. Vid en dylik inplacering skulle lärarpersonalens nettolöner enligt avlöningsregle- mentet jämte dyrtidstillägg, beräknat efter 10 %, uppgå till följande belopp:

för ordinarie manliga folkskollärare ..................... kronor 41 340 000:— ) » kvinnliga » ..................... ) 26 150 000: — » » lärare vid småskolor, lärare vid mindre folk-

skolor och biträdande lärare vid folkskolor. . » 36 260 000: — Säger för ordinarie lärare kronor 103 750 000:— ) extra ordinarie lärare och vakansvikarier ............ » 7 750 0001-—

Summa kronor 111 500 000:—

Härtill komma kostnader för av 1935 års lärarlönesakkunniga föreslagna kallorts- tillägg, vilka jämte dyrtidstillägg beräknas uppgå till 750000 kronor.

Sammanlagda kostnaderna för lärarnas nettolöner skulle alltså bliva 112 250000 kronor.

Statsverkets merkostnader skulle alltså bliva ovannämn-

da belopp ........................................... kronor 112 250 000: —— minskat med statsverkets nuvarande kostnader .......... » 84 950 000: —

eller alltså summa kronor 27 300 000: —.

Förutsätter man motsvarande besparing av statens kostnader för bidrag till slöjd- undervisningen, som enligt huvudförslaget, eller sålunda 2 500 000 kronor, skulle merkostnaderna för statsverket begränsas till 24 800 000 kronor.

Alternativ B.

De sakkunniga hava vidare haft under övervägande ett lönesystem för folk- och småskollärare, enligt vilket inplaceringen i lönegrad anpassas efter läsårets längd. Enligt detta förslag inplaceras manlig folkskollärare iskoldistrikt med nio månaders lästid årligen i 17:e lönegraden, under det att motsvarande lärarei övriga skoldistrikt skulle erhålla placering i 15:e lönegraden. Kvinnlig folkskollärare skulle enligt förslaget inplaceras i samma lönegrad som de manliga. De enligt löneplanen ut- gående lönebeloppen skulle dock — i anslutning till den olikhet, som för närvaran- de förefinnes enligt boställsordningen mellan manlig och kvinnlig folkskollärare i fråga om storleken av dem tillkommande bostadsförmåner —— för kvinnlig folk- skollärare minskas med ett belopp motsvarande skillnaden mellan den i 5 % före- skrivna hyresersättningen för respektive hyresgrupp för en lägenhet om 3 rum och kök å ena sidan och motsvarande ersättning för en lägenhet om 2 rum och kök å andra sidan. Lärare i småskola skulle enligt detta förslag inplaceras i 8:e lönegraden i skoldistrikt med nio månaders lästid årligen och i (5:e lönegraden i övriga distrikt.

Enligt detta alternativ skulle alltså 3 5 i de sakkunnigas förslag till avlöningsreg- lemente erhålla följande lydelse:

3 5.

1. För ordinarie lärarbefattning, som avses i detta reglemente, utgår på sätt i det följande angives lön såsom för tjänstemän i nedan upptagna lönegrader under av- delning B av den för ordinarie tjänstemän vid den allmänna civilförvaltningen gäl— lande löneplanen, dock med den begränsning för kvinnlig befattningshavare, som i 6 & omförmäles.

• Sida 177
•  Original

-_För kvinnliga lärarevid folkskola skall emellertid i löneplanen angiven lön ned- sättas med belopp, motsvarande skillnaden mellan den hyresersättning, som i 5 & för den hyresgrupp, till vilken lärarens tjänstgöringsort blivit hänförd, föreskrives för en lägenhet om 3 rum och kök å ena sidan och motsvarande ersättning för en lägenhet om 2 rum och kök å den andra.

A. Lärare med en nndervisningsskyldighet av nio månader årligen.

Lärare vid folkskola hänföres till 17:e lönegraden, vilken för nedannämnda löne- klasser upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:

Ortsgrupp

Lönegrad Löneklass A B C D E F G K r o n o r 17 3 960 4 122 4 284 4 446 4 608 4 770 4 932 ”_ 1" d 18 4 260 4 434 4 608 4 782 4 956 5 130 5 304 ** omg” & 19 4 560 4 746 4 932 5 118 5 304 5 490 5 676 20 4 860 5 058 5 256 5 454 5 652 5 850 6 048 21 5 160 5 370 5 580 5 790 G 000 6 210 6 420

Lärare vid småskola hänföres till 8:e lönegraden, vilken upptager följande löne- belöpp:

Ortsgrupp

Lönegrad Löneklass. A B C D E F G

Kronor

8 2 340 2 448 2 556 2 664 2 772 2 880 2 988 9 2 460 2 574 2 688 2 802 2 916 3 030 3 144

8:e lönegraden 10 2 580 2 700 2 820 2 940 3 060 3 180 3 300 11 2 730 2 856 2 982 3 108 3 234 3 360 3 486 12 2 880 3 012 3 144 3 276 3 408 3 540 3 672

B. Lärare med en undervisningsskyldighet av åtta månader årligen.

Lärare vid ufolkskola hänföres till 15:e lönegraden, vilken för nedannämnda löne- klasser upptager följande för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:

Ortsgrupp

Lönegrad L öneklass A B C D E F G

Kronor

_ 15 3 450 3 600 3 750 3 900 4 050 4 200 4 350

16 3 660 3 816 3 972 4 128 4 284 4 440 4 596

15:e lönegraden 17 3 960 4 122 4 284 4 446 4 608 4 770 4 932 18 4 260 4 434 4 608 4 782 4 956 5 130 5 304 19 4 560 4 746 4 932 5 118 5 304 5 490 5 676

• Sida 178
•  Original

Lärare vid småskola hänföres till 6:e lönegraden, vilken upptager följande löne- belopp:

Ortsgrupp

Lönegrad Löneklass A B C D E F G K r 0 n o r

. . 2 220 2 4 2 2 32

6- e lönegraden 8 2 340 2 448 2 556 2 664 2 772 2 880 2 988

9 2 460 2 574 2 688 2 802 2 916 3 030 3 144 10 2 580 2 700 2 820 2 940 3 060 3 180 3 300

Fördelningen av orter —————————————————————— ———————— (: de sakkunnigas förslag) —— — — —— —— _ _— —— ————————————————————— 18 och 19 åå.

Beträffande de ändringar och tillägg i övrigt, som enligt detta alternativ behöva vidtagas i det av de sakkunniga framlagda förslaget till avlöningsreglemente, må framhållas följande.

I samband med de i 9 5 av de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente an- givna skyldigheterna för lärarna erfordras en föreskrift av innehåll, att lärare med en undervisningsskyldighet av åtta månader årligen skall vara skyldig att efter av skoldistriktet därom i vederbörlig ordning fattat beslut övergå till motsvarande be- fattning inom distriktet med nio månaders undervisningsskyldighet årligen.

I de fall, då skoldistrikt i föreskriven ordning beslutar att inskränka den årliga undervisningstiden vid distriktets skolor till kortare tid än nio månader, skall hos distriktet anställd lärare vara skyldig att övergå till motsvarande befattning med åtta månaders årlig undervisningsskyldighet och inom för sådan tjänst föreskriven löne-- grad åtnjuta avlöning enligt löneklass, som fastställes med tillämpning av bestäm- melserna i 6—8 55 i de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente.

I olikhet mot vad de sakkunniga föreslagit i 9 & reglementsförslaget skall lärare enligt detta alternativ icke vara skyldig att utan särskild ersättning undervisa i slöjd, och vidare är att märka, att i de fall, undervisning pågår mer än åtta månader årligen, skall lärare med en årlig undervisningsskyldighet av åtta månader för över- tidsläsningen erhålla särskild ersättning med 1/242 av årslönen för dag räknat.

De i 12 samt 13—17 åå föreskrivna avdrag å lön vid ledigheter av. olika anled- ningar böra anpassas efter de löneklasser, som innefattas i de föreslagna lönegra- derna. Motsvarande förändringar måste också vidtagas beträffande avlöningsbe- stämmelserna för den icke-ordinarie lärarpersonalen.

Statsbidrag till lärarnas löner skall utgå till de olika distrikten enligt i huvudsak samma grunder som enligt sakkunnigförslaget eller sålunda med belopp, motsvaran- de den avlöning, vartill lärarna i de olika lönegraderna äro berättigade enligt avlö- ningsreglementets bestämmelser, efter avdrag för varje lärare av ett belopp, vartill hyresersättningen enligt bestämmelserna i 5 & reglementsförslaget skulle uppgå för en tjänstebostad av den storlek, boställsordningen angiver för respektive lärare. För- slaget innebär sålunda, att staten skulle övertaga merkostnaderna för övertidsläs- ningen i de fall, då den årliga undervisningstiden uppgår till nio månader. Därest övertidsläsningen uppgår till mer än en tredjedels månad men mindre än hel lås- månad, skulle statsbidrag utgå med hälften av kostnaderna härför. I de fall åter,

• Sida 179
•  Original

då övertidsläsningen understiger en tredjedels låsmånad, bestridas kostnaderna här- för i sin helhet av vederbörande skoldistrikt.

Med tillämpning av enahanda principer, som ovan angivits för de sakkunnigas kostnadsberäkningar, skulle kostnaderna för detta alternativ uppgå till följande belopp:

för ordinarie manliga folkskollärare .................... kronor 42 900 000: ——

» » kvinnliga » .................... » 30 050 000: — ) » småskollärare, lärare vid mindre folkskolor

och biträdande lärare vid folkskolor ..... » 34 150 000; _-

Säger för ordinarie lärare kronor 107 100 000: —

» extra ordinarie lärare och vakansvikarier ........... » 8 000 000: ——

Summa kronor 115 100 000: ——

Då förslaget emellertid innebär, att de kvinnliga folkskollärarnas löner skola min- skas med skillnaden mellan värdet av hyresersättning för en bostad om 3 rum och kök samt motsvarande ersättning för 2 rum och kök, måste avdrag ske jämväl för denna skillnad, enligt de sakkunnigas beräkning 1,250,000 kronor, varigenom kost- naderna skulle komma att begränsas till 113,850,000 kronor.

Nämnda kostnadsberäkningar hänföra sig emellertid till en placering av folkskol- lärare, manliga som kvinnliga, i lönegrad B 15 "och småskollärare i lönegrad B 6, vi]- ken placering skulle avse endast lärare med åtta månaders lästid. Den kostnadsök- ning, som kan uppkomma genom den högre lönegradsplaceringen för lärare med nio månaders lästid beräknas uppgå till för ordinarie manliga folkskollärare ...................... kronor 1 000 000: — » ) kvinnliga » ...................... » 1 400 000: — > » småskollärare, lärare vid mindre folkskolor och

biträdande lärare vid folkskolor ............ >> 250 000: —— » icke ordinarie lärare ................................ » 200 000: —

Säger kronor 2 850 000: _ Härtill komma kostnaderna för det föreslagna statsbidraget för

övertidsläsning, som pågår mer än en tredjedels månad men mindre än en hel läsmånad, Vilka beräknas uppgå till . .. » 350 000: — Statens kostnader för förlängd lästid skulle alltså uppgå till

sammanlagt kronor 3 200 000: —'

Häröver tillkomma kostnader för kallortstilläggen med samma belopp, som kom- mittémajoriteten föreslagit eller således 500 000 kronor.

Sammanlagda kostnaderna för lärarnas bruttolöner skulle således enligt detta al- ternativ bliva (113 850 000 + 3 200 000 + 500 000 =) 117 550 000 kronor.

Efter avdrag från detta bruttolönebelopp ............ kronor 117550 000:— av värdet av kommunbidragen ........................ » 14 850 000:—

återstår alltså summa statsbidrag kronor 102 700 000: —. Då statsverkets nuvarande kostnader beräknats uppgå till » 84 950 0003: skulle merkostnaden för statsverket för en lönereglering enligt detta alternativ bliva .......................... kronor 17 750 000: ——

Alternativ C.

Slutligen hava de sakkunniga även haft under övervägande förslag om en löne- reglering enligt bruttolönesystemet men med en lönegradsplacering, som grundades 51 den undervisningsskyldighet i folkskolans obligatoriska ämnen, som för närvaran- de åvilar lärarna i det stora flertalet skoldistrikt. Enligt detta alternativ skulle

• Sida 180
•  Original

särskilda ersättningar utgå på samma sätt som hittills för såväl undervisning i slöjd som övertidsläsning. Kostnaden för övertidsläsningen skulle påvila skoldistrikten, i den mån ej annat följer av 1936 års riksdagsbeslut i fråga om införande av obliga- torisk sjuårig folkskola.

Lärarpersonalen skulle enligt detta alternativ inplaceras, manlig folkskollärare i 15:e lönegraden, kvinnlig folkskollärare i 13:e lönegraden samt småskollärarna i 6:e lönegraden.

Med tillämpning av samma beräkningsgrunder, som ovan angivits, skulle kostna- derna för detta alternativ uppgå till följande belopp: för ordinarie manliga folkskollärare .................... kronor 42 900 000: —

) » kvinnliga ) .................... » 25 950 000: —— » småskollärare, lärare vid mindre folkskolor och biträ—

dande lärare vid folkskolor ..................... > 34 150 000: ——

Säger för ordinarie lärare kronor 103 000 000: —

» extra ordinarie lärare och vakansvikarier ............ » 7 750 000: —

kronor 110 750 000: —

Härtill komma kostnader för kallortstillägg jämte därå belöpande dyrtidstillägg eller 500,000 kronor. Sammanlagda kostnaderna för lärarnas bruttolöner skulle således bliva 111 .250 ,000 kronor.

Efter avdrag från ovannämnda bruttobelopp .......... kronor 111.250 000:— av värdet av kommunbidragen .......................... » 14 850 000: —

. återstår således summa kronor 96 400 000:——. Då statsverkets nuvarande kostnader beräknas uppgå till » 84 950 000: —

skulle merkostnaden för statsverket bliva .............. kronor 11450 000:—.

Enligt detta alternativ skulle förbud mot kommunala tillägg icke uppstållas såsom statsbidragsvillkor.

• Sida 181
•  Original

Bil. V. Sid. 6 i betänkandet.

Av representanterna för de olika lärargrupperna avgivna yttranden: 1. Representanterna för folk- och småskollärarna. 2. Representanten för lärarna ! manlig slöjd. 3. Representanterna för lärarna i kvinnlig slöjdf 4. Representanter för lärarna i hushållsgöromål. '

• Sida 182
•  Original

1. Yttrande av representanterna för lärarna vid folk- och småskolor.

De av chefen för finansdepartementet efter förslag av vederbörande personalorgani- sationer tillkallade företrädarna för folk- och småskolans lärare: för Sveriges all— männa folkskollärarförening överläraren Viktor Fredriksson, Göteborg, för Sverges folkskollärarförbund folkskolläraren Rick. Örtendal, Stockholm, för Sveriges folk- skollärarinneförbund överläraren Hedvig Norgren, Malmö, för Sveriges småskollä- rarinneförening småskollärarinnan Ebba Andersson, Göteborg, samt för folk- och småskolans icke ordinarie lärare folkskolläraren Erik Lindvall, Göteborg, ha avgivit följande yttrande:

Under hänvisning till vad som i detta betänkande framhålles på sid. 6—7 angå- ende förda överläggningar mellan de lönesakkunniga och lärarrepresentanterna an- hålla vi att få framföra nedanstående synpunkter och förslag.

Allmänna synpunkter.

Utgångsläget vid förestående lönereglering. Som framgår av detta betänkande (sid. 9—11) fastställdes nu gällande lönebestämmelser, bortsett från dyrtidstillägg och provisoriska lönetillägg, vid den lönereglering, som genomfördes för olika lärar- grupper vid 1918 års riksdag. Denna lönereglering var den sista i ordningen i en löneregleringsperiod, som för statens befattningshavare tagit sin början är 1907. Be- slutet om lönereglering för lärarna hade föregåtts av så långvariga utredningar, att till grund för lönerna kommo att ligga de prisförhållanden, som voro rådande vid tiden för världskrigets utbrott.

Redan året efter lärarnas lönereglering år 1918 påbörjades för statens befatt- ningshavare en ny löneregleringsperiod.

Den 3 dec. 1920 uppdrog K. M:t åt en kommitté, 1920 års lärarlönekommitté, att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ny definitiv lönereglering för bl. a. även folk- och småskolans lärare. Såsom utgångspunkt för utredningen skulle tjäna det för kommunikationsverken fastställda avlöningsreglementet med där upptagna lönebelopp, och departementschefen fann det högeligen önskvärt, att förslag i ämnet skulle kunna föreläggas 1922 års riksdag.

Representanterna vilja erinra därom, att den sålunda i utsikt ställda löneregle- ringen för lärarna ännu sexton år senare ej blivit genomförd. Under denna tid har den ekonomiska och sociala utvecklingen liksom även den allmänna löneutvecklingen lett till, att det lönesystem och den lönesättning, som lärarna ännu ej blivit delaktiga av, för de statsanställda befattningshavarnas vidkommande redan befunnits otill- fredsställande och av K. M:t hänskjutits till 1936 års lönekommitté för revision. Även vid detta tillfälle kommer sålunda lärarnas lönereglering att bilda avslutningen på en statlig löneregleringsperiod, samtidigt med att en ny sådan inledes för de helt statsavlönade befattningshavarna.

Representanterna ha funnit angeläget att här bringa i erinran, att den av 1936 års lärarlönesakkunniga nu föreslagna löneregleringen för folkskolans lärare sålunda ej utgör någon för dessa befattningshavare särskild förmån, utan endast avser att ge även folkskolans lärare en lönereglering, som sedan halvtannat decennium varit

• Sida 183
•  Original

genomförd för praktiskt taget samtliga statsavlönade befattningshavare, frånsett lärarna.

Lönesyslemet. Lärarorganisationernas huvudkrav i lönefrågan har, allt sedan kommunikationsverkens och civilförvaltningens lönesystem genomfördes, varit att bli inplacerade i detta och att lärarnas löner därvid skulle fastställas efter samma principer, som tillämpats för övriga befattningshavare, för vilka staten bestämmer lönen, nämligen med hänsyn till deras utbildning, tjänstgöringsförhållanden och be- fordringsmöjligheter.

Det mest utmärkande för det allmänna lönesystemet torde vara en för alla be- fattningshavare gemensam löneplan och en på grundval av levnadskostnaderna på olika orter fastställd dyrortsgruppering med ett system av f. n. sju fasta och två provisoriska dyrortsgrupper. Betecknande för lönesystemet är vidare, att den i löne- planen fastställda lönen utgör bruttolön. I sådana fall, då bostad tillhandahålles in natura, får vederbörande befattningshavare alltså vidkännas avdrag på lönen med ett belopp, som motsvarar det för bostaden fastställda hyresvärdet.

I likhet med 1928 års lönekommitté föreslå nu också 1936 års lärarlönesakkun- niga, att folkskolans lärare skola inplaceras i detta lönesystem oförändrat såväl ifråga om löneplanen och dyrortsgrupperingen som beträffande bruttolönen.

Med anledning av att i detta betänkande för första gången offentliggöres och re— fereras ett av 1935 års lärarlönesakkunniga utarbetat förslag till lönereglering för folkskolans lärare, vilket i väsentliga avseenden avviker från 1936 års lärarlönesak- kunnigas förslag beträffande bl. a. lönesystemets grunder, vilja lärarrepresentan- terna anföra följande.

Då 1935 års lärarlönesakkunnigas förslag ej varit remitterat till myndigheter eller därav berörda personalorganisationer, föreligga givetvis stora svårigheter för lärar- representanterna att i olika avseenden kunna bedöma verkningarna av detsamma. "Representanterna ha emellertid särskilt uppmärksammat, att 1935 års lärarlönesak- kunniga ifråga om bl. a. de tre här ovan angivna huvudpunkterna: bruttolön, ge- mensam löneplan och dyrortsgruppemas antal frångått det allmänna avlöningssy- stemets bestämmelser. I stället för bruttolön, i vilken en befattningshavares samt- liga löneförmåner ingå, föreslå dessa sakkunniga nettolön, till vilken skulle komma bostad in natura eller ersättning härför. I stället för nio dyrortsgrupper i det all- männa lönesystemet föreslås för lärarna tre, och vad beträffar den särskilt för lä- rarna upprättade löneplanen överensstämmer denna endast på billigaste ort med lönebeloppen i kommunikationsverkens och allmänna civilförvaltningens löneplan.

Som framhålles av 1936 års lärarlönesakkunniga ligger till grund för 1935 års lärarlönesakkunnigas förslag ett av en ledamot i 1928 års lönekommitté reserva- tionsvis föreslaget nettolönesystem. Även om den utformning, som nettolöneprin- cipen här fått, ej skulle medföra lika stora olägenheter, som det av lärarlönekom— mittén framförda och av myndigheterna på denna punkt så starkt kritiserade för- slaget, synes det dock vara ostridigt, att även 1935 års förslag är svåröverskådligt och skulle komma att för olika orter och befattningshavare verka synnerligen ojämnt.

Av olika anledningar ansåg sig ej heller 1928 års lönekommitté böra förorda detta nettolönesystem, utan föreslog även för de kommunalanställda lärarna det allmänna lönesystemet.

I likhet med 1928 års lönekommitté och 1936 års lärarlönesakkunniga måste även lärarrepresentanterna avstyrka det av 1935 års lärarlönesakkunniga föreslagna netto- lönesystemet. Ett genomförande av detta förslag torde bl. a. komma att medföra, att befattningshavarna knappast på någon ort i realiteten skulle få uppbära den lön, som utgår i den lönegrad, som de sakkunniga velat placera lärarna uti; På vissa dyrorter och i vissa löneklasser skulle lönen bli större, beträffande andra åter avse- värt mindre, än man syftat till. Vidare skulle den av de sakkunniga föreslagna sär- skilda löneplanen för folkskolans lärare liksom även sammandragningen av dyrorts- gruppernas antal till tre i hög grad försvåra eller omöjliggöra en direkt jämförelse

• Sida 184
•  Original

av lärarlönerna och lönerna till de befattningshavare, vilka äro inordnade i den-eljest allmänt gällande löneplanen. Då ett av huvudskälen till att samtliga befattnings— havare i kommunikationsverken och den civila statsförvaltningen inplacerats i en gemensam löneplan angivits vara önskemålet att erhålla ett överskådligt system med avseende på lönesättningen och att lätt kunna göra dylika jämförelser mellan olika befattningshavargruppers löner, kan nettolönesystemet ej heller ur denna synpunkt anses tillfredsställande.

Vid tillämpningen av nettolöneprincipen ha 1935 års lärarlönesakkunniga utgått ifrån en lönegrad, i vilken lärarna skulle varit placerade, därest bruttolöneprincipen hade kommit till användning. Med hänsyn till att löneförmånerna enligt nettolöne— principen skola utgöras dels av ett kontant lönebelopp, dels av naturaförmåner, ha de sakkunniga därefter minskat den tänkta bruttolönen med två lönegrader. Skill- naden mellan bruttolönegraden och nettolönegraden, d. v. 5. två lönegrader, skulle alltså utgöra värdet av naturaförmånerna. Befattningshavaren skulle därefter erhålla kontant lön i den lägre lönegraden samt därutöver bostad in natura eller ersättning härför.

Emellertid medför ett dylikt värderingssätt, att storleken av hyran för tjänste» bostad kommer att vara beroende av i vilken löneklass befattningshavaren befinner sig. Till belysande härav må anföras, att enligt 1935 års lärarlönesakkunnigas netto- löneförslag en befattningshavare i lägsta dyrort vid tillträdet av ordinarie tjänst i exempelvis 15:e lönegraden skulle, så länge han vore kvar i första löneklassen, få vidkännas ett hyresavdrag, dyrtidstillägg inberäknat, av 429 kronor för tre rum och kök. Detta hyresbelopp skulle sedan stiga för varje löneklassuppflyttning, så att bed fattningshavaren efter 9 års tjänstgöring och sedermera under hela sin tjänstetid skulle ha att vidkännas en hyreskostnad för samma bostad av 660 kronor. Detta mot en sund hyressättning stridande förhållande är en olägenhet, som inte är sär— skilt utmärkande för 1935 års lärarlönesakkunnigas förslag, utan som måste vidlåd'a varje nettolönesystem.

Under hänvisning till socialstyrelsens yttrande över ett tidigare av lärarlönekom- mittén föreslaget nettolönesystem uttala också 1936 års lärarlönesakkunniga, att det icke är möjligt att med ett nettolönesystem uppnå samma rättvisa avvägning av reallönen lärare på olika orter emellan som med bruttolönesystemet.

Det synes sålunda vara ådagalagt, att ett nettolönesystem ej kan utformas 'så att det blir tillfredsställande varken ur samhällets eller löntagarens synpunkt. Med 'de stora avvikelser från det allmänna lönesystemet, som 1935 års lärarlönesakkunnigas” förslag företer, gör detta förslag närmast intryck av att utgöra ett helt nytt löne- system.

Med hänsyn till vad här ovan framhållits och i överensstämmelse med lärar— organisationemas enhälliga krav på inplacering i det allmänna lönesystemet vilja lärarrepresentanterna biträda 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag, att hruttolöne4 principen skall tillämpas även för folkskolans lärare och att dessa skola inplaceras i det allmänna lönesystemet utan någon för enbart lärarnas vidkommande företagen ändring av löneplan eller dyrortsgruppering.

N aturaförmånernas värdering.

Den väsentliga orsaken till att 1935 års lärarlönesakkunniga förordat nettolöne- systemet ange de sakkunniga vara, »att det knappast torde vara möjligt att inom en rimlig kostnadsram få till stånd en rättvis och efter enhetliga grunder verkställd uppskattning av de belopp, som skola avdragas från lärarnas bruttolöner, som er— sättning för åtnjutna naturaförmåner). Den av 1928 års lärarlönekommitté före- slagna anordningen för bostadsvårderingen säga sig såväl 1935 års som 1936 års lärarlönesakkunniga av kostnadsskäl ej kunna biträda. 1936 års lärarlönesakkunq niga anse därjämte, att det i _vissa fall skulle leda till orättvisor mot befattningsha-

• Sida 185
•  Original

varna, om' dyrortsgrupperingen'lades till grund för hyresavdragen, enär det inga— lunda alltid är bostadshyrans storlek som är avgörande för i vilken dyrortsgrupp en ort placeras. '

I detta läge ha 1936 års lärarlönesakkunniga föreslagit" ett nytt värderingsförfa— rande, enligt vilket en värdering av tjänstebostäderna skulle ske med ledning av de utav socialstyrelsen i samband med indelningarna av rikets olika orter i dyrorts- grupper uppskattade hyresvärdena. Dessa medelhyresvärden anse de sakkunniga böra för lärarbostad höjas med omkring 15 %. Genom detta förfarande skulle det allmännas kostnader för själva bostadsvärderingen bli obetydliga.,

Lärarrepresentanterna anse ej tillräckliga skäl föreligga för att staten av kostnads- skäl skulle tillämpa ett annat värderingsförfarande ifråga om lärarbostäderna, än vad som tillämpas beträffande tjänstebostäder för statens egna befattningshavare. Skulle detta likväl anses nödvändigt för lärarnas inordnande i det statliga bruttolöne- systemet, vilja representanterna ej motsätta sig, att det av 1936 års lärarlönesak- kunniga föreslagna värderingsförfarandet genomföres. Därvid förutsätta represen- tanterna, att de av de sakkunniga för olika bostadsstorlekar och hyresorter fram- räknade hyresbeloppen äro de högsta, som kunna ifrågakomma för i varje fall de lägsta hyresgrupperna, och att dessa hyresavdrag tillämpas endast under förutsätt- ning att lägst den av de sakkunniga föreslagna löneplaceringen kommer till stånd.

Utsträckning av tj änstgöringstiden.

1936 års lärarlönesakkunniga föreslå en väsentlig utökning av den för folkskolans lärare hittills stadgade tjänstgöringsskyldigheten. Sålunda skola dessa enligt avlö- ningsreglementets bestämmelser vara skyldiga att mot åtnjutande av de i reglementet angivna löneförmånerna årligen tjänstgöra upp till 39 veckor. Denna förlängda tjänstgöring skall kunna uttagas även på så sätt att i distrikt med 341/2—37 veckors läsår veckotimtalet för lärare ökas med från 4—2 timmars slöjdundervisning utan särskild ersättning.

Härtill vilja representanterna framhålla, att den hittillsvarande rätten för skol- distrikt att förlänga läsåret till 39 veckor kommit till användning huvudsakligen i ett antal städer. Då i andra skolor än folkskolan läsåret i regel torde uppgå till 39 veckor eller däromkring, vilja representanterna ej motsätta sig att även folk- skolans läsår utökas till samma längd. Givetvis måste en dylik generell förläng— ning av tjänstgöringsskyldigheten medföra motsvarande kompensation i lönehän— seende, något som representanterna senare återkomma till.

Vad beträffar antalet undervisningstimmar per vecka är det redan nu stadgade timtalet för folkskolans lärare i regel högre än för någon annan lärarkategori, som har att meddela teoretisk undervisning. Efter att ha redogjort för gällande bestäm- melser i detta hänseende framhöll skolöverstyrelsen i yttrande över lärarlönekom- mitténs betänkande bl. a.: »Så vitt överstyrelsen kunnat finna, är nu angivna tjänst- göringsskyldighet icke mindre utan i åtskilliga fall större än den, som är bestämd för andra lärare vid läroanstalter av olika slag. Till ovannämnda undervisningstim- mar på lärorummet kommer även för folkskolans lärare den tjänstgöring, som består i genomgående och korrigering av lärjungarnas skriftliga arbeten. Enär folkskollä- raren är ensamlärare i sin klass och sålunda har att sköta både matematik- och modermälsundervisningen m. fl. ämnen, vari skriftliga eller konstruktiva uppgifter förekomma, blir detta slags arbete rätt omfattande. Uppenbart är ock, att det sam- tidiga handhavandet av undervisningen i flera klasser, vilka genomgå olika kurser och under lektionerna bedriva olika övningar, som åligger det stora flertalet lärare vid folk- och småskolorna, måste vara särskilt slitande. Härtill kommer i många fall ett synnerligen stort barnantal samt, vad kommittén ock fäst uppmärksamheten vid, den omfattande sociala omvårdnad och den individuella tillsyn utom under"- visningstiden, som folkskolans lärare äro skyldiga att ägna lärjungarna.

• Sida 186
•  Original

Det torde också vara allmänt erkänt, att folkskollärarnas arbete på grund av nu antydda förhållanden beträffande skolans organisation m. m. och de förhållanden, under vilka detta arbete måste utföras, är i särskild grad krävande.»

Ingen av de lönekommittéer, som tidigare framlagt förslag om lönereglering för folkskolans lärare, har heller ansett sig böra föreslå någon utökning av veckotjänst- göringsskyldigheten för folkskolans lärare. På sätt 1920 års lärarlönekommitté med instämmande av bl. a. skolöverstyrelsen liksom nu också 1936 års lärarlönesakkunni- ga framhållit, inskränker sig lärarnas arbetstid ej allenast till undervisningstimmarna på lärorummet. Om hänsyn tages, vilket givetvis bör ske, även till dessa lärares ofrånkomliga arbete med lektionsförberedelser, rättning av elevernas skriftliga arbe- ten o. s. v., torde lärarens arbetstid pr vecka mer än väl motsvara den, som är före- skriven för andra jämförliga tjänstemannakategorier, lärare vid andra skolformer inbegripna.

Vad angår 1936 års sakkunnigas förslagatt lärare i distrikt med 34 1/2—37 vec- kors lästid skola kunna åläggas att utöver eljest stadgat antal veckotimmar under- visa även i slöjd vilja lärarrepresentanterna fästa uppmärksamheten vid detta äm- nes särställning inom folkskolan. Ämnet tillhör ej folkskolans obligatoriska läro- ämnen. På allt flera orter anlitar man helt eller delvis yrkeslärare för skolslöj- den. De kompetenskrav, man ansett sig böra uppställa för denna undervisning, har mångenstädes gått utöver, vad utbildningen i ämnet vid seminarierna kunnat ge. Folkskolans lärare ha därför i stor utsträckning på egen bekostnad bevistat fortbild— nings- och yrkeskurser för att erhålla ökad kompetens.

På samma sätt som framhållits i fråga om förlängningen av läsåret till 39 veckor anse representanterna det vara självklart, att kompensation i lönehänseende bör lämnas vid sådant fall att slöjden inlägges i lärarens ordinarie tjänstgöringsskyl- dighet.

Med hänsyn till den stora arbetsbelastning per vecka, som redan nu förekommer för lärare i folkskolan, anse representanterna det vara uteslutet, att en utökning både av läsåret och veckotimantalet skulle kunna ske. Maximigrånsen för den samlade tjänstgöringsskyldigheten på lärorummet per år måste anses vara det av de sakkunniga angivna veckotimtalet av 24—26 i småskolan och 28—30 timmar i folkskolan med en lästid av 39 veckor.

Lärarrepresentanterna anse det även vara av vikt, att möjligheten att anställa facklärare i övningsämnen ej kringskäres liksom också att intet företages, som kan lägga hinder i vägen för skoldistrikten att behålla nu anställda facklärare i slöjd eller andra övningsämnen.

Kommunala tillägg.

Lärarlönekommittén ansåg att till lärare skulle kunna i vissa fall utgå s. k. kom— munala tillägg. I motsats härtill föreslog 1928 års lönekommitté förbud mot dylika tillägg vid en inplacering av lärarna i det statliga lönesystemet. 1935 års lärar- lönesakkunniga framhålla i detta avseende bl. a., att de lärare det här gäller allt— jämt skola vara skoldistriktens tjänstemän och att det torde få anses vara ett all- mänt intresse, att folkskoleväsendet bibehålles som en kommunal angelägenhet, vil- ken synpunkt även har kommit till uttryck i 1935 års riksdags beslut angående statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet. Det synes de sak— kunniga under sådana förhållanden ligga nära till hands, att kommunerna själva få avgöra huruvida några löneförmåner skola tillkomma ifrågavarande lärare utöver vad som angives i de statliga lönebestämmelserna. I detta sammanhang framhålla dessa sakkunniga, att kommunerna i vissa fall fastställt avlöningsbestämmelser, som äro gemensamma för vederbörande kommuns samtliga tjänstemän och alltså även för lärarpersonalen vid folk- och småskolorna. En dylik anordning skulle omöjlig- göras, därest kommunerna vore tvingade att för lärarna tillämpa endast de stat—

• Sida 187
•  Original

liga bestämmelserna. Dessa sakkunniga anse, att uttryckligt förbud ej bör medde- las för skoldistrikten mot att såsom hittills lämna dylika lönetillägg.

1936 års lärarlönesakkunniga åter anse, att såsom villkor för erhållande av stats- bidrag till lärarlönen bör uppställas kravet, att inga kommunala tillägg utbetalas.

I anslutning till vad Folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor i ytt- rande över 1928 års kommittéförslag i här ifrågavarande avseende anförde, vilja representanterna framhålla, att det i synnerhet på folkskolans område, där kommu- nernas medverkan i så stor utsträckning tages i anspråk vid utformandet av vå- sentliga detaljer beträffande skolans organisation och undervisningen, skulle vara synnerligen olägligt med ett förbud för kommunerna att som hittills bevilja medel till folkskoleväsendets främjande och utveckling. Folkskolans arbetsuppgifter och verksamhet äro nu långtmera mångskiftande än förr. Bl. a. har en differentiering av barnmaterialet ägt rum för att nyare medicinska, psykologiska och sociala syn- punkter på uppfostrans och undervisningens område skola kunna tillgodoses. Så- lunda förekommer numera iett flertal skoldistrikt t. ex. säväl hjälp- som talfels- klasser. Likaså finnas i flera fall sanatorie- och hälsoklasser, vilkas organisation och undervisning avvika från normalklassernas. Ofta erfordras att lärarna för dy- lik tjänstgöring skaffa sig särskild kompetens utöver den, som den vanliga lärar- utbildningen avser att ge.

Vad särskilt angår hjälpklassundervisningen vilja representanterna erinra därom, att 1932 års seminariesakkunniga i ett innevarande år avgivet betänkande föreslå, att de lärare, som önska göra sig kompetenta för undervisning i hjälpklass, skola genomgå särskild utbildningskurs. I likhet med 1928 års lönekommitté och 1935 års lärarlönesakkunniga anse seminariesakkunniga, att särskilt lönetillägg bör utgå till lärare i dylik klass.

1936 års lärarlönesakkunniga anse emellertid ej endast att alla kommunala till- lägg böra förbjudas, utan föreslå därjämte att ej heller någon ersättning av stats- medel bör få utgå till varken hjälpklass- eller annat slag av särundervisning.

Representanterna anse för sin del ofrånkomligt, att ett genomförande av det före- slagna förbudet skulle komma att vålla starkt avbräck i skoldistriktens strävan— den att söka åstadkomma en för olika elever lämpad undervisning och sålunda leda till en direkt skolförsämring. Helt visst är det ändamålsenligt och av största bety— delse för skolväsendets sunda utveckling, att de lokala skolmyndigheterna även för framtiden bibehållas vid sin hittillsvarande rätt till ekonomisk rörelsefrihet i nu be- rörda hänseende. Ett generellt förbud för kommunerna härutinnan förefaller så mycket mindre grundat, som inom den statliga förvaltningen en viss frihet i lik- nande fall torde förefinnas.

Lärares skyldighet att underkasta sig förflyttning.

I kungl. kungörelse 255/1936 föreskrives skyldighet för lärare, som efter den 22 augusti 1935 erhållit anställning som ordinarie lärare vid folkskola, liksom även biträdande lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola med anställning tills vidare att i enlighet med härom i sagda kungörelse lämnade föreskrifter låta sig förflyttas till lärartjänst i annat skoldistrikt, dock endast då förflyttningen finnes vara nödvändig för att möjliggöra indragning av övertalig lärartjänst. Denna he- stämmelse, vilken tillkommit efter utredning av 1934 års folkskolesakkunniga och efter beslut av riksdagen, ingår ej i gällande avlöningsbestämmelser utan är införd i en särskild författning, där jämväl äro upptagna närmare bestämmelser om såväl sättet för förflyttningen som de särskilda villkor, under vilka den skall äga rum.

Tidigare gällande bestämmelser om förflyttning av ordinarie lärare inom ett skol- distrikt äro införda i gällande folkskolestadga.

I betraktande av rådande förhållanden i berörda avseenden inom folkskolan synes det representanterna vara ur olika synpunkter lämpligast att i det av 1936 års lärar-

• Sida 188
•  Original

lönesakkunniga föreslagna avlöningsreglementet ej intages andra bestämmelser, än att lärare är skyldig att låta sig förflyttas i enlighet med vad därom av Kungl. Maj:t och riksdagen särskilt stadgats. 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag, att flytt- ning av lärare i folkskolan skall kunna ske även till annan gren av undervis- ningsväsendet än folkskolan och att flyttningsskyldighet skall kunna inträda, även om lärartjänst ej behöver indragas, kunna representanterna ej biträda. Innan dylik utvidgning ifrågasättes, torde erfarenhet av nyss beslutade bestämmelser i detta av— seende böra avvaktas.

Att endast av formella skäl, nämligen för att ernå överensstämmelse med vad som härom är stadgat för befattningshavare inom statsförvaltningen, på nytt aktualisera detta av Kungl. Maj:t och riksdagen nyligen avgjorda spörsmål, kunna representan- terna ej finna motiverat. Beaktas bör att stora svårigheter föreligga att för lärare, som väljas av kommunal myndighet, stadga flyttningsbestämmelser i likhet med vad som gäller för statliga befattningshavare, vilka både utses och kunna förflyttas av samma statliga myndighet.

Skulle lärarlönesakkunnigas förslag om flyttningsskyldighet likväl komma att ge- nomföras, torde det böra övervägas, om icke också lärare må kunna givas mot- svarande rätt att erhålla förflyttning, då »med hänsyn till undervisningsväsendets bästa synnerliga skäl därtill äro».

I betraktande av vad som sålunda anförts anse lärarrepresentanterna, att någon utvidgning eller förändring av nu gällande flyttningsbestämmelser ej bör företagas utöver vad ovan framhållits.

Representanterna vilja i detta sammanhang framhålla, att de förutsätta som själv- klart, att det för avveckling av uppkommen övertalighet icke stadgas bade förflytt- ningsskyldighet och s. k. företrädesrätt.

Placeringen i lönegrader.

Som i det föregående framhållits ha folkskolans lärare i sina framställningar 'om lönereglering och inplacering i det statliga lönesystemet städse begärt, att deras lön skulle bestämmas i enlighet med samma principer som tillämpats för statens befatt- ningshavare, nämligen med hänsyn till deras utbildning, tjänstgöringsförhållanden och tjänsteansvar samt befordringsmöjligheter.

1920 års lärarlönesakkunniga, som bl. a. hade i uppdrag att föreslå en löneregle- ring för folkskolans lärare på grundval av det för kommunikationsverken fast- ställda avlöningsreglementet, säger sig också ha avvägt lönebeloppen med hänsyn till dessa faktorer, sådana de vid dåvarande tidpunkt tedde sig. Lärarlönekommitténs förslag till placering av de olika lärarkategorierna innebar med nuvarande löne- gradsbenämning för folkskollärare 17:e lönegraden, för folkskollärarinna 15:e löne- giaden och för småskollärarinna 6:e lönegraden.

1928 års lönekommitté, i vilkens direktiv ingick åläggande att föreslå en löneregle- ring, som medförde mindre kostnad för statsverket än den tidigare föreslagna, var tydligen av denna anledning förhindrad att fritt pröva och tillämpa eljest brukliga grunder vid lönesättningen för statens befattningshavare.

Den av denna kommitté föreslagna lägre löneplaceringen var sålunda ytterst dikte- rad av hänsyn till de kostnader, en lönereglering skulle kräva, varför representanterna i detta sammanhang bortser från 1928 års kommittés löneförslag.

1935 års lärarlönesakkunniga, vilka ej haft i uppdrag att föreslå någon lönesätt- ning för lärarna, utgå vid sina beräkningar från den av 1928 års kommitté före- slagna placeringen. -

Den av 1936 års lärarlönesakkunniga föreslagna löneplaceringen överensstämmer beträffande folkskollärare och folkskollärarinnor med den av lärarlönekommittén fö— reslagna. Emellertid är härvid att märka, att de allmänna förutsättningar samt krav på lärarna, som lågo till grund för lärarlönekommitténs förslag, voro väsentligt an-

• Sida 189
•  Original

inorlunda, än vad som härutinnan är kännetecknande för den nu föreslagna löne- regleringen.

vSom 1936 års sakkunniga också framhålla har genom beslut av 1935 års riksdag införts ett obligatoriskt sjunde skolår, varigenom ökade krav ställas på lärarna. Vi- dare har genom beslut av innevarande års riksdag en avsevärd skärpning av kraven på lärarutbildningen inträtt. Dessutom må erinras därom, att sedan lärarlönekom- mitténs förslag framlades även den stora skolreformen genomförts, varigenom folk- skolan blivit grundskola för den högre undervisningen och större ansvar och arbets- uppgifter lagts på alla grupper av folkskolans lärare.

I detta sammanhang bör uppmärksammas även de försämrade möjligheterna för lärarna i folkskolan att ernå ordinarie anställning, detta helst som »ett tidigt ernå— ende av ordinarie anställning» tidigare åberopats såsom ett skäl för att löneplace- ringen ej föreslagits högre än som skett.

1936 års lärarlönesakkunniga förbinda därjämte med sitt förslag till löneplace- ring villkoret om en sådan utökning av lärares tjänstgöringsskyldighet, att hittills utöver lönen utgående ersättning för övertidsläsning liksom också den särskilda er- sättningen till folkskolans lärare för slöjdundervisning skulle inbesparas av det all- männa, under det att lärarna likväl skulle som hittills utföra dessa undervisningsupp- gifter. Slutligen innebär de sakkunnigas förslag förbud mot alla slag av kommunala lönetillägg med skyldighet för lärarna att vid övergång till det nya lönesystemet un- derkasta sig flyttningsskyldighet till vilken ort och till vilket undervisningsområde som helst, varigenom deras nuvarande rättsliga ställning skulle i hög grad försämras.

Under hänvisning till här anförda förhållanden finna lärarrepresentanterna den av lärarlönesakkunniga föreslagna löneplaceringen avsevärt lägre, än som kan anses motiverat av de inträdda förändringarna sedan lärarlönekommitténs förslag fram- lades. De anse, att placeringen bort av dessa skäl bli minst två lönegrader högre för samtliga lärargrupper, än som eljest ifrågasatts.

Beträffande lönegradsplaceringen vilja representanterna, utöver vad som här ovan framhållits, var för sig beträffande folkskollärare, folkskollärarinnor och småskol- lärarinnor anföra följande:

Folkskollärare.

Med utgångspunkt från här ovan omnämnda lönesättningsprinciper kom lärar- lönekommittén liksom även skolöverstyrelsen i sitt yttrande över kommitténs förslag till det resultatet, att manlig lärare borde erhålla placering i 17:e lönegraden, en placering som accepterades av dessa lärare såsom den lägsta, som kunde godtagas.

Till de skäl, som då inverkade på bestämmandet av löneplaceringen, ha sedan den tidpunkt, då förslaget framlades, kommit andra, vilka, som tidigare i korthet berörts, måste anses motivera en högre löneplacering än den av lärarlönekommit- tén föreslagna.

I fråga om utbildningen gäller sålunda, att inträdesfordringarna vid folkskolese- minarierna genom 1936 års riksdags beslut vad angår den fyraåriga utbildnings- linjen höjts, så att de numera även formellt huvudsakligen motsvara realexamens kunskapsnivå. Studentkursen, som hittills varit ettårig, har nu blivit tvåårig, och för övrigt har studentexamen kommit att få ett avsevärt större utrymmei lärarexa- minationen än tidigare.

Om sålunda omkring år 1923 lärarutbildningen kunde anses motsvara den, som fordrades av befattningshavare med placering i 17:e lönegraden, så ha kraven på folkskollärarnas utbildning sedan dess så väsentligt höjts, att en inplacering i högre lönegrad redan på denna grund vore väl motiverad. Därtill kommer att utbildnings- kostnaderna för folkskollärare äro väsentligt högre än för de tjänstemän, med vil- ka folkskollärarna jämställts. Sålunda sker exempelvis fackutbildning av telegraf- och postassistenter i stort sett med ringa skuldsättning för vederbörande befattnings- havare, då dessa under utbildningstiden åtnjuta dagtraktamente eller vikariats- avlöning.

• Sida 190
•  Original

Beträffande tjänstgöringsförhållanden och tjänsteansvar må påpekas, hurusom 1927 års skolreform, varigenom folkskolan blev den allmänna medborgarskolan och den grundläggande för all fortsatt undervisning, ställt avsevärt ökade krav på folkskollärarnas undervisningsverksamhet. Införandet av ett obligatoriskt sjunde skolår medför i vissa fall, framförallt inom de svagare skolformerna, en ökning av arbetet och bringar, såsom också 1936 års lärarlönesakkunniga påpeka, inom alla skolformer elevmaterialet upp till en åldersnivå, som motsvarar mellanskolans och den 4-åriga realskolans första årsklass. Skall genomförandet av det sjunde skol- året få avsedd effekt, är det obestridligt att ansvaret faller tyngre än förut på lå- rarna.

Folkskolans samhälleliga betydelse har ävenledes vuxit i styrka och ställt allt större anspråk på lärarnas medverkan till en god medborgerlig utbildning av den ungdom, som skolan satts att fostra. Tjänsteansvaret för lärarna har i samma mån blivit allt större.

Folkskolans samhällsbetydelse må även ses i belysning av dess ställning i den allmänna folkundervisningens tjänst.

Det må i detta sammanhang tillåtas en hänvisning även till kända förhållanden rörande folkskollärarnas medverkan inom det folkliga kulturarbetet. Det intresse, yarmed denna verksamhet städse omfattats från folkskollärarnas sida, torde i icke ringa grad ha bidragit till folkbildningens höjande.

Lärarbefattningarna inom folkskolan ha av samtliga löneutredningskommittéer betecknats som slutbefattningar, i vilket förhållande ingen förändring inträtt. På grund av folkskoleväsendets isolering sakna folkskolans lärare den möjlighet till befordran, som i stor utsträckning står öppen för andra tjänstemän, ett förhållande som allmänt ansetts böra medföra en högre lönegradsplacering, än då befordrings- möjligheter föreligga.

Som framgår av representanternas längre fram i detta yttrande omnämnda un- dersökning av de icke ordinarie lärarnas anställningsförhållanden är det en mycket stor procent av lärare i folkskolan, som kunna erhålla ordinarie anställning först vid en levnadsålder av mellan 30—40 år. Vid denna levnadsålder torde jämför- liga befattningshavare inom kommunikationsverken som regel under en följd av år ha innehaft ordinarie tjänst. Den lönegrad, i vilken dessa befattningshavare be- finna sig vid 30—40 års åldern, år för dem ofta en genomgångsgrad på vägen till högre och bättre avlönade befattningar. Medan ordinarieblivandet för praktiskt ta— get alla folkskollärare innebär, att de därmed uppnått sin slutbefattning, kunna befattningshavarna inom statsförvaltningen genom efter varandra följande beford- ringar uppnå en vida högre löneställning än lärarna, varav följer att även deras pension kommer att utgå med motsvarande högre belopp. Detta förhållande måste givetvis tillmätas betydelse vid lönesättningen.

1928 års lönekommitté föreslog under åberopande av bl. a., att folkskolans lärare tidigt ernådde ördinarie anställning, inplacering av folkskollärarei 15:e lönegra- den. Denna motivering har numera förlorat sin bärighet.

Det torde i detta sammanhang böra erinras om, att den av 1928 års lönekom- mitté föreslagna 15:e lönegraden till sitt belopp var helt annorlunda än 15:e löne- graden i gällande löneplan. Denna kommitté hade som bekant inräknat dyrtids- tilläggen i lönebeloppen. Lönen i kommitténs 15:e lönegrad (4 080 kronor för bil- ligaste ort) var högre än nuvarande 16:e lönegraden med därtill lagt dyrtidstillägg efter 10 %. Till den av lönekommittén föreslagna lönen skulle komma ersättning för övertidsläsning, vadan lön för 39 veckors lästid enligt kommitténs förslag skulle uppgå till ett belopp, som ungefärligen motsvarade nuvarande 18:e lönegraden, dyr— tidstillägg därvid medräknat.

1936 års lärarlönesakkunniga framlägga i detta betänkande synnerligen starka skäl för en löneplacering i enlighet med 1920 års lärarlönekommittés förslag, eller i 17:e lönegraden. Emellertid ha de sakkunniga föreslagit att lärare för denna av—

• Sida 191
•  Original

löning skulle vara skyldig undervisa 39 veckor utan särskild ersättning för över— tidsläsning.

Denna ökade tjänstgöringsskyldighet för alla folkskolans lärare, varigenom ännu ett av de tidigare åberopade skälen för en låg löneplacering av dessa lärare, näm— ligen att de ha längre ferier än andra lärare, skulle försvinna, måste helt naturligt motivera en högre löneplacering, än lärarlönekommittén föreslog. En högre place- ring måste anses påkallad även med hänsyn till den försämringi lärarnas rätts- liga ställning, som skulle inträda vid övergång till det nya lönesystemet, därige- nom att de då måste underkasta sig flyttningsskyldighet. Jämväl i betraktande av den lön, som skulle utgått till lärare med 39 veckors lästid, därest 1928 års löne- förslag blivit genomfört med de i förslaget angivna lönebeloppen, torde en högre placering än i 17:e lönegraden av manlig lärare få anses motiverad.

Vid bedömande av denna fråga torde även de löner, som ansetts böra tillkomma lärare i sådana distrikt, där lärarlönerna reglerats i anslutning till de kommunala befattningshavarnas, böra uppmärksammas. Som av de sakkunniga framhålles, skulle en placering i 17:e lönegraden för manlig lärare i ett antal städer medföra en i vissa fall icke obetydlig sänkning av de löner, som nu äro tillförsäkrade lä- rarna.

Även vid jämförelse med den lägsta löneplacering, som ifrågasatts för lärare vid folkskolans överbyggnader, alltså de skolor för vilka folkskolan utgör grundskola, måste placeringen av manlig lärare i 17:e lönegraden under nu föreliggande för- hållanden anses för låg.

I betraktande av vad som sålunda i det föregående framhållits rörande bl. a. de höjda kraven på folkskollärarnas utbildning, föreslagen ökning av tjänstgöringsskyl- digheten, de skärpta fordringarna på undervisningsverksamheten, bristande beford- ringsmöjligheter och försämrad rättslig ställning borde manlig lärare ha placerats minst två lönegrader högre, än vad 1936 års lärarlönesakkunniga föreslagit.

Vad gäller frågan om kvinnlig lärares löneställning i förhållande till manlig lä- rares vilja de manliga lärarrepresentanterna — utan att därmed taga ställning till likalönsprincipen, vilken 1936 års lärarlönesakkunniga anse ej böra upptagas till avgörande i nu förevarande sammanhang, — hänvisa till Folkskollärarkårens repre- sentantskaps uttalande i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 september 1935, varur följande må citeras:

»Liksom skedde i den i början av denna skrivelse åberopade framställningen från representantskapet den 10 oktober 1934 och i förenämnda skrivelse till skolöver- styrelsen år 1930 vilja folkskollärarinnornas representanter även nu hävda sin principiella uppfattning om lika lön för man och kvinna i samma tjänsteställ- ning. De anse, att vid den kommande löneregleringen denna princip bör tillämpas. Denna folkskollärarinnornas uppfattning får dock enligt representantskapets enhäl- liga mening under inga förhållanden tagas till intäkt för en lägre löneplacering av de manliga lärarna än vad representantskapet i sina *här åberopade skrivelser på— yrkat.»

Folkskollärarinnor.

I fråga om kvinnliga lärares löneställning i förhållande till manliga vill represen- tanten för de kvinnliga lärarna anföra följande:

Redan år 1859 fingo kvinnor tillåtelse att bli lärare i barndomsskolan. De fingo då för sitt arbete lika lön med männen. I 47 år — 1859 till 1906 — tillämpades denna likalönsprincip. Men på grund av statsfinansiella skäl bestämdes vid löne- regleringen 1906, att ålderstilläggen skulle vara olika, och år 1918 fortsatte man på den inslagna vägen, då det bestämdes, att även grundlönen skulle utgå med olika belopp. Det är mot principen i dessa båda löneregleringar, som folkskolans kvinn- liga lärare vända sig och påyrka rättelse.

Efter 1918 års lönereglering har behörighetslagen blivit antagen av riksdagen år

• Sida 192
•  Original

1923. Denna lag gav kvinna likställighet med man i fråga om behörighet att inneha statstjänst, och genom 1925 års lönereglering för civilstaten erkändes klart och tyd- ligt i princip kvinnliga tjänsteinnehavares rätt till samma lön som manliga. Lika- lönsprincipen är alltså genomförd i statsverket, ehuru kvinnorna hittills inte skör— dat frukterna därav i någon större utsträckning. Vid inplaceringen av kvinnorna i den gemensamma löneplanen, tog man nämligen ej hänsyn till deras arbete utan endast till de då för dem gällande lönerna. Som skäl för denna ogynnsamma inpla- cering förebars ånyo den statsekonomiska situationen. Statsutskottsmajoriteten vid 1925 års riksdag gjorde dock det uttalandet, att den av utskottet förordade löne- ställningen icke finge äga prejudicerande betydelse för behandlingen av statens löne- frågor i övrigt och att denna löneställning måste betraktas vara av mera provisorisk natur. Principen lika lön för man och kvinna i samma löneställning har också tillämpats på sådana befattningar, till vilka kvinnor efter behörighetslagen vunnit tillträde. Som exempel härpå kunna anföras befattningar vid universitet samt lä- karbefattningar. Vidare har departementschefen i direktiven till 1936 års lönekom— mitté uttalat, att principen lika lön för män och kvinnor i samma löneställning bör genomföras såsom allmän regel. 1928 års lönekommitté har som bekant föreslagit ett bibehållande av den nu gäl- lande principen om olika lön för manliga och kvinnliga lärare. Kommittén anför ingen motivering härför. För oss kvinnliga lärare är det emellertid fullkomligt ute— slutet, att man kan nå en slutgiltig lösning av lönefrågorna inom undervisningsvä- sendet genom att bygga vidare på principen om olika lön för män och kvinnor i samma tjänsteställning. De kvinnliga lärarna kunna aldrig nöja sig med mindre, än att lönen utmätes ej efter kön utan efter utbildning, tjänsteansvar och tjänstgörings- förhållanden samt befordringsutsikter, således efter samma grunder som gälla för männen. Utbildningen av manlig och kvinnlig lärare är fullkomligt lika, samma inträdesfordringar gälla till seminarierna, utbildningstiden är lika lång, studieskul- derna äro lika. De nyutexaminerade lärarna och lärarinnorna få gå lika lång tid, innan de bli befordrade till ordinarie. Arbetet i skolan är fullständigt likartat, lika lång tjänstgöringstid, samma barnantal i klasserna, lika tjänsteansvar. Flerstädes —— särskilt på landsbygden —— undervisa både lärare och lärarinnor i samklasser, man finner såväl manliga som kvinnliga lärare såväl i folkskolans A-form som i dess övriga skolformer. Kvinnornas pedagogiska arbete har alltid ansetts vara av lika stort värde för stat och samhälle som männens. Redan år 1866 påpekades i en riksdagsskrivelse, att »en mängd befattningar i statens tjänst finnas, till vilka kvinnan är lika passande som mannen», och man erinrade i detta sammanhang särskilt om läraryrket. De första fullmaktstjänster, som genom 1909 års grundlagsändring öppnades för kvinnor, voro lärartjänster. Motionären framhöll, att landet ej hade råd att skjuta åt sidan den insats, som kvinnorna voro villiga och skickliga att utföra. År 1918 fingo kvin— r-orna även rätt att söka och inneha adjunkts- och lektorstjänster. Vid detta till- fälle framhölls den stora insats, som kvinnorna gjort på undervisningens fält, och i motiveringen för beslutet betonades, att denna åtgärd skulle »vara ägnad att bidraga till en fri och obunden utveckling på ifrågavarande område, en utveckling, som ej kan vara annat än med skolornas och undervisningens fördel förenligt». I propo- sitionen om lönereglering för lärarkåren vid 1918 års riksdag förklarade den då- varande ecklesiastikministern Wärner Rydén, att han hyste sympati för lärarlöne- nämndens likalönsförslag, emedan han ansåg, att de kvinnliga lärarna voro i jäm- förelse med männen »verksamma med enahanda uppgift och med samma anspråk ställt på deras arbete i avseende å såväl arbetets kvalitet som dess kvantitet». Likalönsprincipen inom undervisningsväsendet är således lika motiverad som inom varje annat befattningshavareområde, i all synnerhet som man vid tillsättandet av lärarbefattningar har att följa objektiva kompetensbestämmelser. Det skäl, som ofta framförts som orsak till kvinnornas lägre lönesättning _ det statsfinansiella läget

• Sida 193
•  Original

_ hade också större bärkraft förr än det har nu, då det ekonomiska läget i vårt land avsevärt förbättrats.

De kvinnliga befattningshavarnas större sjukledighetssiffror jämförda med män- nens ha ibland påtalats såsom skäl för löneskillnad mellan män och kvinnor, bl. a. av 1928 års statsrevisorer. Rörande det hittills framlagda materialet må påpekas, att man jämfört män och kvinnor, som ha olika löneställning. En stor del lärarinnor äro på grund av sin löneställning nödsakade att sköta sitt hem själva, och detta dubbelarbete — yrkesarbete och hemarbete — kan för en och annan verka upp- slitande på krafterna och göra motståndet för sjukdomar, särskilt i medelåldern, mindre. Angående kvinnornas större sjukledighet anföra de kvinnliga organisatio- nerna på sid. 23 i 1928 års lönekommittés betänkande följande: »Vidare vore å ena sidan sjukdom intet bevis för låg fysisk och psykisk motståndskraft, å andra sidan kunde man omöjligen av sjukledighetsprocenten inom en viss grupp av tjän- stemän draga några slutsatser rörande de friska gruppmedlemmarnas fysiska och psykiska motståndskraft. Sjukledighet voro en rent individuell egenskap och full— ständigt känd för varje individ, varför det vore omöjligt att låta den föranleda löne- skillnad mellan män och kvinnor.»

Det nuvarande lönesystemet — olika lön efter kön —— är till sina verkningar in- konsekvent. Enligt detta räknas alla män — vare sig de äro gifta eller ej —— som familjeförsörjare och åtnjuta följaktligen större lön. De kvinnliga lärarna betraktas däremot alla — således även gifta med försörjningsplikt och änkor — som icke familjeförsörjare och få fördenskull nöja sig med mindre lön.

] december 1935 igångsatte Sveriges folkskollärarinneförbund på uppmaning av Kvinnoarbetskommittén en enquéte bland alla landets c:a 7 000 folkskollärarinnor för att söka utreda de kvinnliga lärarnas arbetsvillkor och ekonomiska förhållanden. Nedanstående utdrag ur svarsmaterialet från enquéten visar, hur principen — lön efter kön — verkar.

Omkring 35 % av de tillfrågade folkskollärarinnorna, d. v. s. 2 250, besvarade rund- frågan. Av de 2 250 var ungefär en tredjedel —— c:a 700 —— gifta lärarinnor, däri inräknade 75 änkor och frånskilda, och två tredjedelar ogifta lärarinnor, d. v. s. nära 1500. Av utredningen framgick, att de 700 gifta lärarinnorna hade 746 egna barn samt 77 adoptiv- eller styvbarn, till vilkas underhåll och utbildning de bidrogo. Därtill kom ofta försörjningen av make, som saknade arbete. 13 % av samtliga gifta lärarinnor hade under längre eller kortare period under de sista 5 åren dragit försorg om en arbetslös eller studerande äkta man. Dessutom hade 22 % av alla gifta lärarinnor uppgivit sig ha underhållsplikter mot andra än make och barn, t. ex. mot åldriga föräldrar, yngre syskon eller andra släktingar -— underhåll, som ut- betalats regelbundet eller också med avsevärt stora belopp; d. v. 5. var femte gift lärarinna hade försörjningsplikter, juridiska eller moraliska, utöver det, att hon bidrog till det egna hemmet och de egna barnens försörjning.

De 1500 ogifta lärarinnorna i sin tur hade visserligen endast 38 adoptivbarn att draga försorg om, men de hade större —— självtagna eller nödtvungna —— plikter gentemot föräldrahemmet än deras-gifta medsystrar. Således hade för hela landet 44 % av de ogifta lärarinnorna regelbundet eller med avsevärt belopp under de sista fem åren bidragit till underhåll av anhöriga.

Enligt majoritetens inom 1936 års lärarlönesakkunnigas betänkande hänföras de manliga lärarna vid folkskolan till 17:e lönegraden, de kvinnliga till 15:e. Som motivering för denna olika placering anföra de sakkunniga, att dessa icke hava ansett sig böra ingå på något principiellt ståndpunktstagande till frågan om relatio- nen mellan manliga och kvinnliga lärares avlöning, och att de icke genom stånd- punktstagande i ämnet velat föregripa 1936 års lönekommittés utredning i detta spörs- mål.

De sakkunnigas motivering för löneskillnad mellan manlig och kvinnlig innehavare av samma befattning är ej bärande. Kännedomen om finansministerns direktiv till

• Sida 194
•  Original

1936 års lönekommitté — att principen om lika lön för man och kvinna i samma befattning bör genomföras såsom allmän regel —— borde, anse de kvinnliga lärarna, som konsekvens medföra ej löneskillnad efter kön, som kommittén föreslår, utan att manliga och kvinnliga befattningshavare inplaceras i samma lönegrad. I den tjänsteförteckning, som utgör bilaga till avlöningsreglementet för civilstaten, finns ingen sådan uppdelning av manliga och kvinnliga tjänster; lönen enligt löneplanen är lika, vare sig befattningen innehaves av man eller kvinna, med undantag av att kvinna ej erhåller sista löneklassen inom resp. lönegrad.

Den av kommitténs majoritet föreslagna inplaceringen av de kvinnliga lärarna i 15:e lönegraden synes ej rättvis. I denna lönegrad äro inplacerade bl. a. post- och telegrafassistent, kontorsskrivare vid riksförsäkringsanstalten, bokhållare vid sin- nessjukhus m. fl. För ingen av de befattningshavare, som äro placerade i 15:e löne— graden, fordras varken så lång eller så dyrbar utbildning som de kvinnliga lärarnas. De manliga lärarna, som ha samma utbildning, tjänstgöring och tjänsteansvar som de kvinnliga, ha ej heller blivit jämförda med ovannämnda befattningshavare. 1936 års lärarlönesakkunniga säga själva härom: »Tar man i betraktande de olika faktorer, som plåga tillmätas betydelse vid Iönesättningar för befattningshavare i det all- männas tjänst, utbildningstidens längd, befordringsmöjligheter, tjänstgöringsförhål- landen och den samhälleliga betydelsen av arbetsuppgiften samt anställer jämförelser med utgångspunkt från dessa faktorer mellan folkskollärare och andra befattnings- havare i undervisningens tjänst eller — ehuru jämförelser där bliva svårare att göra på grund av olikartade förhållanden — inom andra förvaltningsområden, t. ex. kom- munikationsverken, synes det de sakkunniga, att man måste komma till det resultat, atl en placering i 15:e lönegraden icke är tillfyllestgörande.»

Trots detta uttalande dela de sakkunniga upp folkskollärarna i tvenne grupper, varav den ena —— den kvinnliga — placerasi den icke tillfyllestgörande 15:e löne- graden, under det den andra gruppen — den manliga — placeras i den 17:e. Detta innebär ett tillämpande av löneprinciper, vilka man i fråga om alla andra grupper befattningshavare, som inplacerats i den statliga löneplanen, ansett sig böra över- giva. Ehuru de kvinnliga lärarna inplaceras i tvenne lönegrader under de manliga, föreslår dessutom de sakkunniga, att kvinnlig befattningshavare ej skall erhålla sista löneklassen inom respektive lönegrad. Denna bestämmelse, som f. n. äger tillämp- ning på de kvinnliga befattningshavare, som inplaceras i samma lönegrad som man- liga sådana, överföres här inkonsekvent på kvinnliga befattningshavare inplacerade i lägre lönegrad än motsvarande manliga. I direktiven för 1936 års lönekommitté ingår bl. a. frågan om borttagande av denna bestämmelse, och därför förefaller det de kvinnliga lärarna omotiverat att nu införa och tillämpa denna regel i folkskolans avlöningsreglemente på det sätt, som här föreslagits.

De kvinnliga lärarna anse, att deras värde för stat och kommun är likvärdigt med de manliga lärarnas och att följaktligen deras inplacering i civilstatens löneplan borde ske efter samma grunder. Även för de kvinnliga lärarnas del måste man räkna med de faktorer, som tillmätas betydelse vid Iönesättningar i det allmännas tjänst, d. v. s. utbildningens längd, befordringsmöjligheter, tjänstgöringsförhållanden och den samhälleliga betydelsen av arbetsuppgiften. Lägges härtill för de kvinnliga lärarna såväl som för de manliga följande efter år 1928 inträffade förhållanden: höjda inträdesfordringar till folkskoleseminarium, betydligt längre vikarie- och extra- ordinarietid än före år 1928, införandet av folkskolans sjunde obligatoriska läsår, tvångsförflyttning och försämrade anställningsförhållanden samt ökade krav på lä- rares kunnighet och prestationsförmåga, så måste även de kvinnliga lärarnas krav på inplacering i 17:e lönegraden vara mer än väl motiverat.

Varje annan inplacering än efter principen lika lön för man och kvinna i samma tjänsteställning kränker rättsmedvetandet hos de kvinnliga lärarna och kan icke av dem accepteras som en tillfredsställande lösning av de kvinnliga lärarnas löne- fråga.

• Sida 195
•  Original

I anslutning till vad ovan anförts, vill representanten för de kvinnliga folkskollä- rarna bestämt hävda, att de kvinnliga folkskollärarna, i likhet med vad som före- slagits för de manliga, inplaceras i lägst 17:e lönegraden eller den högre lönegrad, som kan bliva bestämd för de manliga lärarna.

Småskollärarinnor.

Småskolans lärarinnor torde vara den lärarkategori, som i alldeles särskild grad sedan gammalt intagit en i förhållande till andra tjänstemannagrupper i ekonomiskt hänseende tillbakasatt ställning. Med hänsyn härtill måste en verklig förbättring av småskollärarinnornas löneförhållanden nu anses vara i hög grad av behovet på- kallad icke mindre i och för sig än i förhållande till andra lärarkategorier.

Både 1920 års lärarlönekommittés och 1928 års lönekommittés förslag till place- ring av småskollärarinnorna ha av åtskilliga myndigheter ansetts alldeles för låg. Detta sammanhänger givetvis med att någon verklig jämförelse med andra befatt- ningshavare ej synes hava kommit till stånd, och ej heller har hänsyn tagits till det synnerligen stora tjänsteansvar och den stora samhälleliga betydelse, som små- skollärarinnans arbete har.

Med tillfredsställelse konstateras, att 1936 års lärarlönesakkunniga synas ha i viss utsträckning beaktat de synpunkter beträffande lönesättning, som rättvisligen bör komma till användning vid en lönereglering. Sakkunniga anse en väsentlig för- bättring av småskollärarinnornas löneställning befogad och förorda inplacering av smäskollärarinnekåren i 9: e lönegraden.

Härvid är dock att märka, att sakkunniga föreslagit den för de kvinnliga tjänste- männen gällande begränsningen i fråga om rätt till erhållande av det sista lönetill- lägget inom vederbörliga lönegrader, vilket ingen föregående kommitté föreslagit. Då alltså likställighet med kvinnliga tjänstemän inom statsförvaltningen i detta av- seende fö1ordas, synes det vara lämpligt att full likställighet även eftersträvas, då det gäller inplacering i lönegrader.

Det torde då få anses riktigt att först jämföra småskollärarinnorna med befatt- ningshavare, som med hänsyn till utbildnings- och albetsförhållanden intaga en med småskollärarinnorna jämförlig ställning och som redan fått sina löner reglerade.

En sadan jämförelse utvisar, att småskollärarinnorna i betraktande av utbildning, tjänstgöringsförhållanden och befordringsmöjligheter rimligtvis böra jämföras med vissa i 11 lönegraden i det allmänna lönesystemet placerade tjänsteinnehavare, såsom telegraf— och postexpeditörer. Först för tjänsteinnehavare i denna lönegrad fordras nämligen utbildning av sadan omfattning, att den kan anses motsvara småskollära- rinnornas enligt senaste riksdagsbeslut. Detta beslut innebär nämligen, att för int1äde vid småskoleseminarium fordras i det närmaste med realexamen jämförliga kunskaper. Den tvååriga fackutbildningskurs, som sedan erfordras för småskol- lärarinneexamen, måste med hänsyn till seminariekursens omfattning och den mång- sidiga praktiska utbildningen berättiga dem till inplacering i nyss nämnda lönegrad, nämligen den 11:.e

Beträffande arbetets art och befattningshavarnas betydelse för samhället torde det numera vara allmänt erkänt, att småskolans undervisning äger den största be- tydelse för den yngre generationens intellektuella och personliga inställning. Få yrkesutövare torde ha ett större ansvar än de personer, vilka handhava den grund- läggande undervisningen och barnens fostran under en i hög grad betydelsefull period av deras liv.

Betydelsen av småskollärarinnans gärning har tidigare icke skattats högt, i det att man utanför de mera sakkunnigas krets betraktat småskollärarinnans arbete såsom ett rent hantverksmässigt och mekaniskt sysslande med att lära barn läsa, räkna och skriva. Först med den moderna barnpsykologiens utveckling och den nyare pedagogikens framsteg tyckes man mera allmänt ha fått blicken öppen för

• Sida 196
•  Original

nödvändigheten av att anpassa såväl undervisning som uppfostran efter det enskilda barnets individuella egenart, dess anlag och behov. Denna nya syn på barnet och den grundläggande undervisningen har medfört, att arbetssättet i småskolan under- gått en genomgripande förändring — enligt sakkunniga omdömen större än på något annat äldersstadium. Småskollärarinnans arbete har därmed blivit i väsentliga av- seenden än mera maktpåliggande och krävande, än det tidigare varit. Det fordrar en aktivitet och en anspänning av själskrafterna, som tröttar vida mer än verksam- heten i många andra yrken, vilka för den ytlige betraktaren verkar svårare. Sär- skilt maktpåliggande blir ofta arbetet med i psykiskt avseende undermåliga barn, vilka småskolan måste taga hand om. Medan man i fortsättningen kan samman- föra dessa efterblivna barn i särskilda klasser, måste småskollärarinnan —— ofta genom mycket arbete utanför den egentliga skoltiden — söka lära jämväl dessa barn grun- derna i läsning, räkning och skrivning.

Talrika småskollärarinnor arbeta också under ogynnsamma yttre betingelser, så- såsom ohygeniska förhållanden och i avlägset liggande skolor, vilket i alltför många fall bidrager till att deras kroppsliga och själsliga hälsa brytes.

På grund av att småskollärarinnans lön utmätes så knappt, saknar hon tillfälle att under ferierna skaffa sig den rekreation, som skänker motståndskraft gentemot av arbetets art betingade påfrestningar. Med den lön, som för närvarande utgår, kan hon nämligen under många är icke komma över utgifterna för studieskuldens gäldande.

Efter den för småskolans lärarinnor sist genomförda löneregleringen har deras pensionsålder höjts från 55 till 60 år. Denna åtgärd har uppenbarligen också med- fört betydande besparingar i fråga om statsverkets utgifter för pensioner till små- skollärarinnor, och det måste därför anses skäligt, att småskolans lärarinnor — i likhet med folkskolans på sin tid — nu erhålla något vederlag för sin längre tjänst- göring och sina under flera år inbetalda pensionsavgifter i form av högre inplace- ring i löneskalan, än vad annars hade kunnat komma i fråga. Med inplacering i allmänna lönesystemet följer för småskolans lärarinnor en avsevärd förhöjning av tjänstepensionsavgiften ävensom avgift för familjepension, vilket pensionsavdrag ti- digare icke förekommit. Detta synes även böra beaktas vid inplaceringen.

Den utökade tjänstgöringstiden, som i 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag för- ordas, torde även kunna anses böra föranleda högre placering.

I fråga om befordringsförhållandena gäller att småskollärarinnetjänsten år så gott som undantagslöst en sluttjänst, i det att befordringsmöjligheter praktiskt taget helt och hållet saknas för denna grupp av befattningshavare. Medan telegrafexpe— ditörer kunna befordras till förste telegrafexpeditörer och telegrafkommissarier av olika grader och sålunda nå pensionsåldern i högre avlöningsgrad än den, vari de började sin tjänstgöring, måste småskollärarinnan städse förbliva isin ursprungliga lönegrad och åtnjuta pension efter denna.

Ett stort antal lärarinnor med småskolkompetens handhava undervisningen på det egentliga folkskolestadiet, antingen som lärarinnor i mindre folkskolor eller som biträdande lärarinnor i folkskolor utan att åtnjuta något särskilt vederlag för den- na mera omfattande och maktpåliggande tjänstgöring. Ifrågavarande lärartjänster torde på grund av skilda omständigheter komma att i ganska stor utsträckning bi- behållas ännu lång tid framåt, och det måste därför anses rimligt, att vid inplace- ringen av småskollärarinnorna i det allmänna lönesystemet hänsyn tages jämväl till att ett icke ringa antal av dessa lärarinnor uppehålla tjänster av särskilt krävan- de natur på det egentliga folkskolestadiet.

Riksdagens i besparingssyfte påkallade rationaliseringsåtgärder i form av indrag- ning av övertaliga lärartjänster, förflyttning av ordinarie lärare och införande av begränsad ansökningsrätt med företräde för vissa redan ordinarie lärare ha med- fört en varaktig och betydande försämring av befordringsförhållandena speciellt för småskollärarinnornas vidkommande. Många småskollärarinnor måste därför

• Sida 197
•  Original

efter avlagd examen räkna med en lång period av arbetslöshet och i varje fall med en längre tids tjänstgöring såsom icke ordinarie lärare. 1928 års lönekommitté betraktade lärarkårens korta tjänstetid som icke ordinarie såsom kompensation för bristande befordringsmöjligheter, men på grund av sist berörda förhållande har detta skäl till en lägre inplacering av småskollärarinnekåren å löneskalan uppen- barligen helt bortfallit.

Åt manlig småskollärare ha sakkunniga förordat ett tilläggsbelopp av 450 kr. för år. Genom detta arvode kommer den manliga småskolläraren i en löneställning, som med 3—4 löneklasser överstiger den kvinnligas. Då de kvinnliga lärarna i folk- skolan placeras i en lönegrad med två löneklasser understigande de manliga lärar- nas, synes det rättvist, att samma princip tillämpades beträffande småskolans lärare. Detta skulle ha till följd, att småskolans lärarinnor finge en betydligt högre place- rmg.

Småskollärarinnornas inplacering i det allmänna lönesystemet måste tydligen ske jämväl med hänsyn till folkskollärarinnekårens plats i detsamma, alldenstund dessa båda grupper av befattningshavare bäst och lättast kunna jämföras med varandra beträffande utbildning, arbetets art och samhälleliga betydenhet, tjänsteansvar och befordringsmöjligheter. Skillnaden i inträdesfordringarna till småskole- och folk- skoleseminarium har genom 1936 års riksdagsbeslut i stort sett utjämnats, och den väsentliga skillnaden i folk— och småskollärarinnors utbildning utgöres sålunda av seminarietiden, som är två är längre för folkskollärarinnan.

Folkskollärarinnans tjänstgöring är också kvantitativt sett mera omfattande än småskollärarinnans, då antalet undervisningstimmar är i folkskolan högre än i småskolan, och då rättning av barnens skriftliga arbeten säkerligen tager mera tid i anspråk å folk- än å småskolestadiet. Kvalitativt sett torde emellertid småskol- lärarinnans arbete kunna anses lika betungande och krävande som folkskollärarin- nans. En del speciella svårigheter äro förknippade med den första undervisningen _ svårigheter som otvivelaktigt bidraga till att göra denna undervisning både fysiskt och psykiskt synnerligen påfrestande. När småskollärarinnan får hand om barnen, äro dessa ovana vid regelbunden verksamhet, och det kräver därför mycket stor ansträngning att införa dem i skolans regelmässiga och ordnade arbete under samtidigt tillgodoseende av deras oavvisliga behov av sysselsättning och omväxling. De små barnen måste omhändertagas och ledas i vida högre grad än de större, och det metodiska förfarandet i de olika ämnena är på detta ålderssta- dium mera invecklat och därför särskilt krävande. Härom säger folkundervisnings- kommittén bland annat: »De mindre barnens undervisning och handledning är icke lättare utan i vissa avseenden svårare än de störres; faran för slentrian och mekanisering är i småskolan ej lättare att undgå än i folkskolan, snarare tvär- om . . .» .

Behovet av samarbete med barnens hem framträder på ett alldeles särskilt sätt på det lägre skolstadiet i samband med barnens övergång från hemmet till skolan. Den genomgripande förändring i barnets liv detta innebär, gör en intim samverkan mellan skolan och hemmet icke endast önskvärd utan mången gång till en tvingande nödvändighet. Att detta samarbete med hemmen, som stundom får karaktären av social omvårdnad och individuell tillsyn utom den egentliga undervisningstiden, städse är en både krävande och ansvarsfull uppgift, torde vara ovedersägligt.

Genom den placering, som 1936 års lärarlönesakkunniga förordat för småskolans lärarinnor, kommer kåren i bättre löneställning än efter något föregående förslag. Dock blir såväl den procentuella som den absoluta skillnaden mellan folkskollära- rinnans och småskollärarinnans lön så stor, att den icke längre synes kunna för- svaras på sakliga grunder. Sedan sista löneregleringen för folkskolans lärarper- sonal genomfördes, ha nämligen för småskollärarinnornas vidkommande tungt vä- gande skäl tillkommit, vilka rimligtvis kunna och höra föranleda en jämväl i för— hållande till folkskollärarinnornas relativt förmånligare placering å löneskalan, än vad tidigare varit fallet.

• Sida 198
•  Original

Bland dylika skäl må följande här anföras: Utbildningstiden vid seminarierna har förlängts med minst en termin. Pensionsåldern har höjts från 55 till 60 år. Den nya undervisningsplanen för rikets folkskolor har medfört en genomgripande omläggning och intensifiering av arbetet speciellt på småskolestadiet, varigenom småskollärarinnans arbete blivit mera maktpåliggande och omfattande.

Rationaliseringsåtgärderna på folkskolans område ha i särskilt hög grad kom- mit att menligt inverka på småskollärarinnornas anställningsförhållanden, så att de numera måste räkna med en längre tids anställning som icke ordiarie lärare än andra lärarkategorier.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden, synes det småskollärarinnorna rätt och billigt, att de vid den förestående löneregleringen erhålla en sådan placering å löne- skalan, att deras lön icke kommer att understiga 4/5 av de folkskollärarinnorna till- försäkrade lönebeloppen.

Bifall till detta yrkande kommer givetvis att medföra, att löneökningen för små- skollärarinnornas vidkommande blir procentuellt högre än för folkskolans övriga lärargrupper. Detta förhållande är emellertid betingat därav att småskolans lärar- innor tidigare varit underbetalda i än högre grad än andra befattningshavare i folk- skolan. Av såväl ekonomiska och sociala som ock av pedagogiska skäl måste det jämväl anses riktigt, att även på detta område de lägst avlönade, vilka leva på existensminimum, tillgodoses med löner, som innebära en procentuellt större löne- förbättring, än vad som kommer folkskolans övriga lärargrupper till del.

Statsverkets totala kostnader för genomförandet av den i det föregående påyrkade procentuellt större löneförhöjningen åt småskollärarinnor än för övriga lärarkate— gorier torde på grund av den stora minskningen av antalet småskollärarinnetjänster också komma att bliva avsevärt mindre *än de annars skulle blivit.

I anslutning till vad sålunda anförts har representanten för småskollärarinnorna ansett, att dessa vid den förestående löneregleringen borde komma i åtnjutande av löner, icke understigande 4/5 av dem folkskollärarinnorna varda tillförsäkrade, dock icke lägre än i 11:e lönegraden av allmänna lönesystemet.

Representanten anser det självklart, att därest lönen för folkskollärarinnorna skul- le höjas till samma belopp, som föreslagits för folkskolans manliga lärare, detta måste medföra en motsvarande höjning även av småskollärarinnornas löneplace- ring.

De icke-ordinarie lärarna..

Under de senaste tio åren har en väsentlig förändring inträtt beträffande anställ- ningsförhållandena för de icke-ordinarie lärarna vid folk- och småskolor. Enligt förut gällande bestämmelser skulle lärarbefattningarna som regel upprätthållas av ordinarie lärare. Numera gällande folkskoleförfattningar ålägga skoldistrikten att anställa extra ordinarie lärare utöver det stadigvarande behovet av ordinarie lärare. Detta har medfört en väsentlig ökning av dessa lärartjänster. I mycket stor ut- sträckning har dessutom på grund av det sjunkande barnantalet vakanssättning skett av ordinarie befattningar. Genom dessa båda omständigheter har för folk- och småskolornas icke-ordinarie lärare skett en stark försämring i deras möjligheter att kunna erhålla ordinarie anställning. Till belysande av nuvarande förhållanden vilja representanterna anföra en del siffermaterial.

Vad först gäller frågan om antalet icke-ordinarie lärare fanns enligt senaste till- gänglig statistik vid slutet av vårterminen 1936 ej mindre än 1 221 icke-ordinarie folkskollärare och 1 205 icke-ordinarie folkskollärarinnor. Dessa tal utgjorde 15 %, resp. 20-8 % av antalet ordinarie befattningshavare, eller om båda kategorierna sam- manräknas 17-5 % av antalet ordinarie lärare vid folkskolan. Av dessa icke-ordi- narie lärare komma omkring 70 % på landsbygden och 30 % på städerna, i det närmaste lika för folkskollärare och folkskollärarinnor.

Vid småskolan funnos vid samma tid 1 399 icke-ordinarie lärarinnor, vid mindre

• Sida 199
•  Original

folkskolor 275 vikarier och 38 vikarier för biträdande lärare vid folkskolan, allt som allt 1 712 icke-ordinarie småskollärarinnor eller 18'3 % av hela antalet ordi- narie småskollärarinnor. Tar man i betraktande, att dessutom 1 603 småskollärarin- nor voro anställda vid mindre folkskolor med fyra månaders uppsägning och 496 som biträdande lärarinnor vid folkskola med samma anställning, uppgår hela anta- lct ickedordinarie småskollärarinnor till 3 811 eller 407 % av antalet ordinarie små— skollärarinnor. Av de vid småskolan tjänstgörande icke—ordinarie småskollärarin- norna voro mer än 70 % att finna å landsbygden. Så gott som samtliga lärarin- nor vid mindre folkskolor och biträdande vid folkskolor tillhörde landsbygden.

Representanterna ha funnit det vara av intresse att få kännedom om ej endast antalet icke—ordinarie och deras fördelning på stad och landsbygd utan jämväl att få upplysningar rörande dels längden av tjänstetiden för nu anställda icke-ordi- narie lärare, dels också levnadsålder och tjänstetid för de lärare, som under åren 1935—1936 vunnit anställning som ordinarie lärare. I detta syfte ha representan— terna föranstaltat om utsändande av frågeformulär till samtliga skoldistrikt med begäran om uppgifter i berörda spörsmål. Svar ha inkommit från samtliga städer och från så stort antal landsbygdsdistrikt, att uppgifter föreligga beträffande 75 % av de icke-ordinarie lärarna i folkskolan och 85 % av samma lärarkategori i små- skolan.

Beträffande först tjänstetiden för under höstterminen 1936 tjänstgörande icke- ordinarie folkskollärare framgår, att av i städerna anställda hade 30 % en tjänste- tid av mellan 6—10 terminer, 25 % hade 11—15 terminer, 8 % hade 16—20 ter- miner och 1 % mellan 21—30 terminer.

Motsvarande siffror voro för å landsbygden tjänstgörande icke-ordinarie folkskol- lärare: 29 % hade mellan 6—10 terminer, 12 % mellan 11—15 terminer, 4 % mel- lan 16—20 terminer och cirka 1 % mellan 21—30 terminer.

Av de i städerna tjänstgörande icke-ordinarie folkskollärarinnorna hade 26 % en tjänstetid av 6—10 terminer, 23 % hade 11—15 terminer, 26 % hade 16—20 ter- miner och cirka 4 % hade mellan 21—30 terminer. Av å landsbygden tjänstgörande hade 31 % mellan 6—10 terminer, 15 % hade 11—15 terminer, 8 % hade 16 till 20 terminer och cirka 4 % hade mellan 21—30 terminer.

Vad slutligen gäller icke-ordinarie småskollärarinnor hade av i städer tjänstgö— rande 24 % mellan 6—10 terminer, 22 % hade 11—15 terminer, 23 % hade 16— 20 terminer, 8 % hade mellan 21—30 terminer och 3 % hade över 30 terminer icke- ordinarie tjänstgöring. Av å landsbygden tjänstgörande hade 20 % en tjänstetid som icke-ordinarie av mellan 6—10 terminer, 18 % hade 11—15 terminer, 15 % hade 16—20 terminer, 8 % hade 21—30 terminer och cirka 1 % hade över 30 terminer.

Undersökningen beträffande tjänstetiden som icke-ordinarie lärare för dem, som under åren 1935—1936 vunnit ordinarie anställning omfattade 289 folkskollärare, 164 folkskollärarinnor och 183 småskollärarinnor. För samtliga dessa ha också in- förskaffats uppgifter rörande levnadsåldern vid tillträde till ordinarie tjänst. Även beträffande dessa undersökningar har städer och landsbygd skilts åt.

I städerna hade 35 % av de folkskollärare som erhållit ordinarie tjänst en tjänste— tid som icke-ordinarie på 11—15 terminer, 20 % hade 16—20 terminer och 7 % hade över 20 terminer.

På landsbygden hade 36 % av motsvarande lärare en tjänstetid av 6—10 terminer och 14 % hade 11—15 terminer.

Medelåldern hos dessa till ordinarie befattning under åren 1935—1936 utsedda folkskollärare fördelade sig på följande sätt:

Levnadsår Stad Landsbygd 26—30 år ........................ 30'0 % 49'5 % 31—35 år .......................... 54-5 % 28—9 % 36—40 år .......................... 11'1 % 3'6 %

• Sida 200
•  Original

Av de till ordinarie befattningar utsedda folkskollärarinnorna hade i städerna %% % en tjänstetid av 11—15 terminer, 26 % hade 16—20 terminer och 24 % över 20 terminer.

På landsbygden hade av motsvarande lärarinnor 27'2 % en tjänstetid av 6—10 terminer, 12 % hade 11—15 terminer, 10 % hade 16—20 terminer och 9 % över 20 terminer.

Medelåldern hos till ordinarie folkskollärarinnebefattningar under åren 1935— 1936 utsedda icke-ordinarie framgår av följande sammanställning:

Levnadsår Stad Landsbygd 26—30 år .......................... 25'9 % 44-5 % 31—35 år .......................... 48'1 % 22-7 % 36—40 år .......................... 14-8 % 3'6 %

Undersökningen rörande till ordinarie smäskollärarinnebefattningar under åren 1935—1936 utsedda icke-ordinarie småskollärarinnor utvisar att i städerna hade 24'6 % en tjänstetid av 11—15 terminer, 29'5 % hade 16—20 terminer och 11 % över 20 terminer.

På landsbygden hade 28 % av till ordinarie befattning utsedda icke-ordinarie en tjänstetid av 6—10 terminer, 15'5 % hade 11—15 terminer, 15'5 % hade 16—20 terminer och 5 % mera än 20 terminer.

Medelåldern för de icke-ordinarie småskollärarinnor, som under åren 1935—— 1936 vunnit ordinarie anställning framgår av följande sammanställning:

Levnadsår Stad Landsbygd 26—30 år ........................ 24'6 % 34'4 % 31—35 år ........................ 45'9 % 29'5 % 36—40 år ........................ 14'7 % 13'1 %.

De här anförda siffrorna ge vid handen, att 1928 års lönekommittés antagande »att en lärare merendels under blott jämförelsevis kort tid behöver tjänstgöra före vinnandet av ordinarie anställning» ej håller streck. Tvärtom måste ett stort antal lärare numera gå en avsevärd tid, innan ordinarie befattning kan erhållas. Märkas bör jämväl att en avsevärd del av lärarna inom de olika lärargrupperna uppnått en levnadsålder av mellan 30—40 år vid ordinarieblivandet. Förhållandena i dessa hänseenden synas för folkskolans vidkommande ingalunda vara bättre utan snarare sämre än för jämförliga befattningshavare inom kommunikationsverken. Tages där— till i betraktande, vad representanterna längre fram närmare påpeka, att de icke- ordinarie lärarna i folkskolan redan före sin första anställning måste vara fullt ut— bildade för tjänsten, anse representaterna att den av 1936 års lärarlönesakkunniga föreslagna löneskillnaden av tre löneklasser mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare är för stor i förhållande till vad som gäller för statens befattningshavare.

Vad gäller de båda kategorierna icke—ordinarie lärare, — extra ordinarie och vi- karierande lärare — äro representanterna ense med de sakkunniga uti, att någon skillnad i lönehänseende ej bör upprätthållas dem emellan. Emellertid utsträcka de sakkunniga ej denna likställighet till att omfatta även rätten till viss avlöning under sjukledighet, en rätt som tillerkännes endast extra ordinarie lärare. Inom stats- förvaltningen gäller, att icke blott extra ordinarie befattningshavare utan även extra tjänstemän, med vilka senare de sakkunniga velat i lönehänseende jämföra folksko- lans icke-ordinarie lärare, ha lika rätt till viss avlöning under ledighet för sjukdom.

Vad angår folkskolans icke-ordinarie lärare ha redan enligt nu gällande avlönings- bestämmelser extra ordinarie lärare och vakansvikarier rätt till viss avlöning under sjukledighet. De sakkunnigas förslag skulle således innebära den försämringen, att vakansvikarierna förlorade denna rätt.

Representanterna anse, att liknande rätt, som tillkommer extra och extra ordina-

• Sida 201
•  Original

rie tjänstemän inom statsförvaltningen ifråga om avlöning vid sjukdom även bör tillkomma vikarierande lärare i folkskolan. Skulle det av praktiska skäl visa sig omöjligt att tillämpa dessa bestämmelser för korttidsvikarier, anse representanter- na likväl hinder då ej bör möta för att bestämmelserna skola gälla som hittills för vakansvikarier samt för under längre tid anställda vikarier.

I avlöningsbestämmelserna för icke—ordinarie befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen stadgas, att såväl extra ordinarie som extra tjänstemans dödsbo skall äga utbekomma begravningshjälp för avliden tjänsteman med högst 400 kro- nor. Enligl 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag skulle denna rätt ej tillkomma vikarierande lärare. Då dylik lärare utför ett arbete i samhällets tjänst, vare sig han tjänstgör inom det ena eller andra skoldistriktet, anse representanterna att sagda rätt bör gälla för vikarierande lärare, Likavål som för extra tjänsteman eller extra ordinarie lärare.

I fråga om löneplaceringen ha de sakkunniga föreslagit, att såväl extra ordinarie som vikarierande lärare skola erhålla begynnelseavlöning som för extra tjänste- man inom civila statsförvaltningen och således placeras tre lönegrader under mot- svarande ordinarie befattningshavare. Representanterna vilja emellertid fram- hålla, att skillnaden i lönehänseende mellan ordinarie och motsvarande extra ordi- narie tjänsteman inom statsförvaltningen utgör endast två lönegrader. Med extra ordinarie tjänsteman inom statsförvaltningen förstås sådan befattningshavare som efter förberedande utbildning antagits i mera fast icke-ordinarie anställning i syfte att, efter fortsatt prövnings- och utbildningstid, befordras till ordinarie tjänst. Med extra tjänsteman åter avses befattningshavare, vilken antagits i syfte att efter viss prövnings- eller utbildningstid anställas såsom extra ordinarie tjänsteman (k. k. 397] 1935). Vad åter angår folk- och småskolans icke-ordinarie lärare måste dessa, som ovan påpekats, redan vid sin första anställning inom skolan vara fullt utbildade för tjänsten. Vare sig anställningen avser extra ordinarie tjänst eller vikariat blir tjänst- göringen fullt självständig och förenad med klassföreståndareskap. Kraven på dessa befattningshavare från skolans sida äro sålunda både med avseende på utbild- ningen och tjänstgöringen fullt enahanda. Såväl med hänsyn till kraven på de icke- ordinarie lärarnas utbildning som i betraktande av dessa lärares svårigheter att vinna ordinarie anställning finna representanterna det vara fullt motiverat, att de icke—ordinarie lärarna lägst böra jämföras med extra ordinarie tjänstemän i stats- förvaltningen och sålunda icke placeras lägre än två löneklasser under motsvarande ordinarie lärare.

I detta sammanhang vilja representanterna erinra därom att chefen för finans- departementet i proposition till 1936 års riksdag angående familjepensionering för statliga befattningshavare uttalade, att löneskillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie befattning borde minskas till att genomgående utgöra endast en löneklass med hänsyn till de ökade pensionsavgifterna. Det torde vara bl. a. detta spörs- mål, som hänskjutits till 1936 års lönekommitté för utredning. Givetvis förutsätta representanterna, att därest en dylik förändring kommer till stånd för de statliga befattningshavarna, den även skall komma att tillämpas för folkskolans icke-ordi- narie lärare.

Löneregleringens ikraftträdande.

1936 års lärarlönesakkunniga förutsätta, att förslag om lönereglering skall före- läggas 1937 års riksdag, men föreslå att löneregleringen ej skall träda i tillämpning förrän från och med budgetåret 1938/1939. Enligt lärarrepresentanternas uppfattning kunna bärande skäl ej anses föreligga för att på detta sätt uppskjuta lönereglerin- gens ikraftträdande. Med hänsyn till lärarnas långa väntan på och de bestämda löften, som givits om lönereglering senast vid 1937 års riksdag, hävda representan- terna, att de nya lönebestämmelserna ej böra träda i kraft senare än från och med budgetåret 1937/1938.

• Sida 202
•  Original

Representanterna förutsätta att, därest förslag om nya pensionsbestämmelser ej hinner föreläggas 1937 års riksdag, övergångsregler för de befattningshavare, som inträda i pensionsåldern sedan löneregleringen trätt i kraft men innan pensionsreg- lcringen kunnat genomföras, komma att föreläggas riksdagen 1937, så att äldre befatt- ningshavares pension tryggas.

1936 års lärarlönesakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor.

Utöver vad representanterna framhållit under särskilda rubriker i det föregående rörande avlöningsreglementets bestämmelser få representanterna i anslutning till nedan angivna paragrafer anföra följande.

1. kap. Ordinarie ämneslärare.

5 5.

] denna paragraf föreslås bl. a. att ersättning för tjänstebostad, »som i väsentliga avseenden uppfyller fordringarna i gällande boställsordning», skall utgå med vissa angivna belopp. Denna definition på bostadens kvalitet synes representanterna ej vara tillfredsställande. De anse att den tjänstebostad, för vilken angivna belopp skall erläggas, bör uppfylla fordringarna i boställsordningen. Skulle denna uppfatt- ning av någon anledning ej kunna godtagas föreslå representanterna att uttrycket »i väsentliga avseenden uppfyller», utbytes mot orden »kan anses uppfylla».

De sakkunnigas uttalande i specialmotiveringen till avlöningsreglementet under 4—5 åå »att såsom tjänlig bostad för ordinarie manlig folkskollärare i regel icke skall kunna godkännas mindre lägenhet än två rum och kök» befara representan- terna kunna åberopas som skäl för en framtida sänkning av bostadsstandarden för lärare, vadan en omformulering av uttalandet på denna punkt synes nödvändig.

5 9 mom. 5.

Angående lärares skyldighet att låta sig förflytta till annan lärartjänst vilja repre- sentanterna hänvisa till vad som härom framhålles i det föregående under rubriken: Lärares skyldighet att underkasta sig förflyttning.

g 11.

Rörande kallortstilläggen föreslå de sakkunniga att till lärare skulle utgå endast 2/3 av de belopp, som äro bestämda för de statliga befattningshavarna. Då dessutom kallortstillägg skulle utbetalas med 1/12 av årsbeloppet för kalendermånad räknat och ej utgå för längre tid än anställningen varar, skulle detta kunna leda till, att icke- ordinarie lärare, som anställts för helt läsår, ej finge uppbära mera än s[1223]4 av det tidigare reducerade beloppet, alltså blott hälften av det kallortstillägg, som tillkommer statlig befattningshavare med årsanställning.

Representanterna anse att kallortstilläggen oavkortade böra utgå även till lä- rarna.

Vad angår de 5. k. finnbygdstilläggen (kungl. kungörelse 469/1924), vilka torde ha tillkommit av andra skäl än kallortstilläggen, nämligen för att utgöra ersättning för ett krävande arbete i isolerade trakter under ogynnsamma förhållanden i finsk- talande skoldistrikt, anse representanterna, att dessa tillägg böra utgå även efter löneregleringen.

g 18.

Representanterna anse att, i enlighet med vad som föreslås av 1928 års lönekom- mitté och 1935 års lärarlönesakkunniga samt 1932 års seminariesakkunniga, ett be—

• Sida 203
•  Original

lopp av 300 kronor måtte tillerkännas lärare i hjälpklass. För övrigt hänvisas till vad representanterna anfört under rubriken »Kommunala tillägg».

5 19.

Lärarlönesakkunniga föreslå, att kostnadsfri läkarvård jämte läkemedel skall till- erkännas lärare endast vid olycksfall i tjänsten. Kommunikationsverkens samt vissa av civilförvaltningens befattningshavare äro tillförsäkrade kostnadsfri läkar- och sjukhusvård även vid sjukdom. De statliga bestämmelserna om läkarvård för nämn- da befattningshavare torde böra komma även folkskolans lärare till godo.

2 kap. Icke ordinarie ämneslärare.

I fråga vad som stadgas i detta kap. få representanterna hänvisa till vad de i det föregående framhålla i särskilt yttrande angående de icke ordinarie lärarna.

Lönenämnd.

Skulle, på sätt 1935 års lärarlönesakkunniga uttalat, en lönenämnd komma att till- sättas, förutsätta representanterna, att folkskolans lärare erhålla representation i nämnden.

Viktor Fredriksson. Rick. Östendal. Hedvig Norgren. Ebba Andersson, Erik Lindvall.

2. Yttrande av representanten för lärarna i manlig slöjd.

Som representant för Slöjdlärarnas riksförbund har undertecknad delgivits de delar av de sakkunnigas betänkande, som avse särskilda lärare i manlig slöjd.

Beträffande de sakkunnigas förklaring, att de ej utan särskild utredning ansett sig kunnat upptaga frågan om slöjdlärarnas anställnings— och löneförhållanden till prövning, synes detta ej kunnat gälla riksförbundets förslag att slöjdlärare på pen- sionsreglerade tjänster inplacerades i det statliga lönesystemet på så sätt, att koni- 'munerna för dessa lärare fingo full ersättning i relation till folkskolans ämneslärare. Då de sakkunniga föreslår, att staten övertager en betydande del av ämneslärarnas lönebelopp, är ej motsvarande förhöjning medtagen för lärare i gosslöjd.

Vad angår de sakkunnigas förslag, att en utsträckt tjänstgöringstid för folkskol- lärare skall fullgöras i slöjd, innebär detta betydande kostnader för ett flertal kom- muner med endast 8 månaders lästid och facklärare i slöjd med reglerade tjänster; en av staten uppmuntrad anställningsform. Bland dessa kommuner med åtta måna- ders lästid befinner sig, enligt under hand erhållna uppgifter, sålunda Alingsås, Fal- köping, Karlstad, Lidköping, Sala, Skara och Töreboda. Vidare skulle Jönköping, Västerås och Västervik med från 36 1/2 till 38 veckors lästid ej få fullt statsbidrag.

Under de senaste 20 åren hava folk- och småskolans ämneslärare enligt officiella uppgifter ökat sitt antal med 20 %, men de »särskilda lärarna» ökat med 53'2 %. Denna senare grupp utgöres så gott som uteslutande av lärare i goss- och flickslöjd. Den utveckling, som dessa siffror visa, och vilken skett med ekonomiska uppoff- ringar från kommunernas sida, skulle i betydande mån hämmas genom de sakkun- nigas förslag om tjänstgöringsskyldighet i slöjd för folkskolans ämneslärare.

Med stöd av de framförda synpunkterna får undertecknad uttala som sin me- ning, att de sakkunniga, med hänsynstagande till den faktiska utvecklingen inom folkskolan bort föreslå samma relativa förhöjning av lönebeloppet för lärare i man- lig slöjd som för folkskolans ämneslärare.

Erik Gustafsson.

• Sida 204
•  Original

3. Yttrande av representanterna för lärarna i kvinnlig slöjd.

Undertecknade, representanter för Sveriges Slöjdlärarinneförening, hava delgivits det uttalande rörande övningslärare, som föreligger från 1936 års lärarlönesakkun- mga.

Med tacksamhet hava vi beaktat, att de sakkunniga upptagit till prövning vår hemställan, att lärare i övningsämnen måtte erhålla inplacering i samma avlönings- system som övriga lärare, att de sakkunniga anse »att ett otvivelaktigt behov av en reglering här föreligger» och uttalat sig för att »denna fråga med det snaraste måtte göras till föremål för särskild utredning».

Dock bedja vi få framhålla vikten av, att i väntan på denna utredning i fråga om slöjdundervisningen på de platser, där fackutbildade lärarinnor äro anställda, ingen förändring må ske, som berövar dessa deras levebröd och ökar arbetslösheten inom en kår, där redan förut en avsevärd arbetslöshet råder.

Maria Hertzman. Hanna Landberg.

4. Yttrande av representanterna för lärarna i hushållsgöromål.

Sedan representanterna för ämnet hushållsgöromål (fröknarna T. Hansson, A. Schenström och R. Nordgren) erhållit tillfälle att taga del av de sakkunnigas ut- talande, varav det framgår, att övningslärare icke komma att medtagas i förslaget för avlöningssystem för folkskolans lärare, få representanterna anföra följande.

Tacksamt erkännande de sakkunnigas uttalande dels om behovet av en lönereg- lering av övningslärares löne- och anställningsvillkor, dels om utsikt till möjlighet för fast anställning för dessa lärare vid flera undervisningsanstalter, måste dock representanterna djupt beklaga, att de sakkunniga icke redan nu kunnat i sitt löne- förslag medtaga lärarinnor i hushållsgöromål vid folkskola.

Detta så mycket mer som dessa lärarinnor dock sedan lång tid tillbaka i ett stort antal kommuner, enligt utredning 1934—35 76 stycken (av vilka här exempelvis kan nämnas Stockholm, Uppsala, Gävle, Göteborg, Hälsingborg, Norrköping, Örebro, för att nämna några av de större), i lönehänseende äro likställda med folkskolans kvinnliga ämneslärare. Dessutom utgår redan statsbidrag till undervisning i hus- hållsgöromål.

Om än representanterna väl kunna förstå att utredning rörande övningslärarnas löneförhållanden synes de sakkunniga av behovet påkallad, måste dock representan- terna starkt framhålla önskvärdheten av att denna utredning kommer till stånd så snart, att lönefrågan för lärare i hushållsgöromål icke ytterligare försenas utan kunde upptagas till behandling, om icke vid denna dock vid nästkommande riksdag, alldeles särskilt med tanke på de icke—ordinarie lärarnas löne- och anställningsför- hållanden.

Representanterna vilja ytterligare understryka önskvärdheten av att löne- och anställningsfrågan kunde lösas senast vid 1938 års riksdag, så att dessa lärares lö- nereglering kunde träda i kraft vid samma tidpunkt, som är av de sakkunniga före— slagen för folk- och småskola, nämligen 1 juli 1938.

Tilda Hansson. Rut Nordgren. Anna Schenström.

• Sida 205
•  Original

• Sida 206
•  Original

. _ ,, , _ .; , ; ' Rättsskipning. Fångvård.” andejiied förelag till _lag om "behandling'av. för-

:b tare, _heiniallnai åt alkoholmissbruk, m. m. .[41 lämning om ändring i vissa. delar-av sjölagen

m 1 dnäiig ang. revision avbestämmelserna. om tings- isbyégifadsskyldigheten. [37]

. £ * Statsförfattning. _Allmiin statsförvaltning. &Mnde om socialstyrelsens organisation. [291 Betänkande med förslag rörande förhandlingsordning för statstjänstemän. [41]

* Kom munalförvnltning.

till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyrclsens alförslag till gatnkostnadsbestammeiser enligt 49 5 planelagen. [33]

'V'y'statens och kommunernas finnnsviisen.

få Undersökningar rörande det samlade skattetryckcti "Sverige och utlandet. [18] Promemoria ang. ändring av bestämmelserna rörande _ kommunernas understäiiningsfrla länsrätt. [35] -Rationaliserings- och ersättningen—ägor i samband med _ satt införande av statligt brännoljemonopol. [45] ,Be nkand'e med förslag till lönereglering för lärare vid

- och småskolor. [48]

, , - Politi. ?Be'tönkunde med förslag ang. revision av lagstift- Hningen rörande tillverkning. beskattning och försälj- ,_ ning av maltdrycker. [5]

_.4 Nationalekonomi och socialpolitik.

#Utredning med förslag rörande bidrag at barn till iiåkor och vissa. invalider samt åt. föräldralösa barn. .Sbciallscrlngsproblemet. Allmänna synpunkter. [71 "Ur socialiseringens »europelska- idékrets. (81 Socialiseningisidéer och socialiseringspraxis i Sovjetunio- nen. =1. Be'tånkmäde'angl förlossningsvörden och bammorske- lååång” samt förebyggande mödra- och "barnavård. ftBetäbkaiide ang. familjebeskattningen. [131 Betänkande ang. dels planmässigt sparande och dels statlig-a bosättningslan. [14] _lietitsnksnde ang. moderskapspenning och mödrahjalp. . i .1_ tslöshetsundersökningen den 31 juli 1935. [21] etänkande ang. åtgärder för avhjälpande av de inom vissa delar av Norrbottens läns lappmark yppade missförhållanden samt rörande de kostnader som därav kunde föranledes in. in. [23] vensk anbetslöshetspolitik åren 1914—1935. [32] Utredning med— förslag rörande förskottering av under- allsbidrag till barn utom äktenskap m. ti. [47]

_ Hälso- och sjukvård.

Betänkanden 1 rörande serafimeriesarettets ekonomi samt ,är-ande lasarettets ställning och verksamhet—. [1] Betänkande ang. sterilisering. [46]

Allmänt näringsväsen.

dålig,??låmätrollen över elektriska starkströmsanltiggning- a -s :

__ egendom. Jordbruk med binär-ingar. etan nde med förslag om vissa. föreskrifter betr-iii- ande kpnsnmtionsmjöik. [3]

ela. fofdut'redningens betänkande med förslag till

in av lagstiftningen ang. avstyckning m. m. [26]

. , ». . _, . - '- -.*,

Betänkande med förslag rörande iaktlagstiftningsfrågor. 1. Förslag till,]ag om rätt till jakt samt jaktstadga ävensom andra därmed sammanhängande författ- ningar. [38] Sociala jordutrednlngens betänkande med förslag till åtgärder för att bereda. ökade möjligheter för den mindre bemedlade befolkningen på landsbygden att förena småbruk med hemindnstri, hantverk, hemslöjd, piilsdjuruppfödning in. in. [391 Betänkande med förslag till omorganisation av den med statsmedel understödda. kemiska analys- och kontroll- verksamheten. [40] ' Betänkande med utredning och. förslag rörande rikets

ekonomiska. kartläggning och därmed sammanhäng-

and; [gåganimtionsspörsmål ang. rikets landkarte-

ver .

Vattenväsen. Skogsbruk.

Betänkande med skogar m. m. Betänkande med förslag till lagstiftning ang. skogar ä. fåädeåäfh enskilda tillhöriga fiygsendsfiilt i Hallands

n.

Bergsbruk. träslag till lagstiftning ang. skydds-

Industri.

Handel oeh sjöfart.

Statligt kaffemonopol. [10] '

Den svenska sjöinrtsnitringen. Statistisk—ekonomisk un- dersökning. [22] 1935 års ]otsverkssakkunniga. Betänkande 2. Förslag till lotsförordning. [43]

Kommunikations väsen.

Utredning rörande förhållandet mellan land— och sjö- trafikmedel. [161 Betänkande med förslag i anledning av verkställd granskning av 1932 års trafikutrednings förslag till förordning ang. allmän automobiltrafik. [20]

Bank-. kredit- och penningväsen.

Betänkande med förslag till lag ang. ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om spar- banker m. m. [25]

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig

odling i övrigt.

Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [11] Kyrkogodeet i Skåne, Halland och Blekinge under dansk tid. [28] Betänkande med utredning och förslag ang. åtgärder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt efterblivna ] barn- och ungdomsåren. [31] Utredning rörande de svenska. universitets- och hög- skolestudenternas sociala och ekonomiska förhallan- den. Bilaga till betänkande med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellek— tuella yrkena. [34] Pselmbok för svenska kyrkan. Förslag avgivet den 29 febr. 1936, överarbetat av inom ecklesiastikdspar— tementet tillkallade sakkunniga. [361 Betänkande med utredning och förslag ang. samman- förande och organisation av istockhoim befintliga. arkeologiska samlingar från mcdelbavsländerna och främre Orienten. [44]

Försvarsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar m. m. (2 __ Betänkande med förslag till lag om internationella rdttsförhåhanden rörande arv. testamente och bout- rednlng m. m. [2—ll *