Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Eeklesiastikdepartementet.

Den 2 mars 1936 har statsrådet och chefen för Kungl. Ecklesiastikdepar- tementet på grund av Kungl. Maj:ts den 21 februari 1936 lämnade bemyn— digande uppdragit åt nuvarande statsrådet och chefen för Kungl. Justitie— departementet, ledamoten av riksdagens första kammare, professorn K. G. Westman, ledamoten och byråchefen i byggnadsstyrelscn, byggnadsrådet Paul Hedqvist, skulptören Ivar Johnsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören Conrad Jonsson och konstnären Eigil Schwab att inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avgiva förslag i fråga. om beredande av ökade arbetstillfällen för svenska konstnärer genom utsmyckning av offentliga byggnader.

Sedermera har assessorn i Svea Hovrätt Gunnar Danielson förordnats att tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga.

Resultatet av de sakkunnigas arbete innefattas i det betänkande, som härmed i enlighet med Kungl. Maj:ts medgivande överlämnas tryckt.

Stockholm den 1 december 1936.

Vördsamt K. G. WESTMAN. PAUL HEDQVIST. IVAR JOHNSSON. CONRAD JONSSON. EIGIL SCHWAB.

G. Danielson.

• Sida 4
•  Original

, ' 1 , ' * "'. — .. ' .. " ' & "»; | . 1 . . . . , ' 1 , ln _ . . . _ . i" . . J_ _ . . . . " _' _ . . . . | . _ *. ,. ) : . | » ' . _ . _ . », . Jm:) | . . _' talar. ' " ' " ". '"l **" . ' r . I _' J'. 1 L _ 1 . :' . ' * " J' _ . | 4. . g, , i. ' ; .." ' _ , F.; *I, , i: . ' " ' , 'v-f, , '.'i "'.w * ' : . . _ . . _ . . ';. - .-. . --.. .. ,. . , _ 14.

”I! fl.:.l )»[KLTH .] IN!

. i:! 311.042. vi:-'...lfll'lia

• Sida 5
•  Original

Kap. I. Direktiven för de sakkunnigas arbete.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed statsrådet och chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet, Arthur Engberg, anmälde ärendet om tillkallande av sakkunniga för att inom departementet biträda med utred— ning och avgiva förslag i fråga om beredande av ökade arbetstillfällen för svenska konstnärer, anförde denne bland annat följande:

Få samhällsgrupper i vårt land torde i högre grad än konstnärerna fått erfara följderna av den ekonomiska kris, som inträdde efter världskrigets slut. Sådan situationen för de flesta utövare av bildande konst då tedde sig, blev det ganska snart uppenbart, att statens ingripande var nödvändigt för att bringa hjälp i det inträdda nödläget. De vädjanden till staten att här träda hjälpande emellan, som tid efter annan framförts, ha ej heller förklingat helt ohörda. Jag vill i sådant avseende erinra om följande.

Den 23 februari 1923 medgav Kungl. Maj:t, att ett penninglotteri finge an— ordnas samt att av behållningen i lotteriet viss del, motsvarande ett beräknat nettobelopp av 270 000 kronor, skulle tillfalla en av Kungl. Maj:t samma dag tillsatt nämnd, som, på sätt i direktiven för densamma närmare angavs, skulle genom inköp av målningar och skulpturer bereda konstnärerna ökade möjlig— heter att finna avsättning för sina arbeten.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 13 november 1924 beviljades vidare tillstånd att anordna ett konstlotteri om 125 000 »kronor» år 2 kronor per lott för under- stödjande av konstnärer. Vinsterna utgjordes till största delen av målningar och skulpturer (300 st.) samt etsningar (1 600 st.), inköpta från svenska konstnärer.

Ytterligare må omnämnas följande åtgärder i samma syfte. Åren 1930—1935 har riksförbundet för bildande konst erhållit tillhopa 145 000 kronor av lotteri- medel, varav 75 000 kronor använts för inköp av konstverk från utövande svenska konstnärer, och åren 1932—1933 tilldelades föreningen svensk konst ' för varor tillhopa 20 000 kronor, likaledes av lotterimedel. Därjämte hava bevil- jats avsevärda bidrag av lotterimedel för uppförandet av konstmuseer och an— ordnandet av utställningar, vilka bidrag alltså indirekt kommit konstnärerna till godo. Erinras må även, att Kungl. hIajzt i ett fåtal fall beviljat enskilda konstnärer understöd för deras konstnärliga verksamhet.

I detta sammanhang bör jämväl medtagas nationalmusei anslag till inköp av levande svenska konstnärers arbeten, vilket anslag, för närvarande endast 18 000 kronor, visserligen närmast torde hava tillkommit i musealt syfte men naturligt— vis i sin mån tjänar till stödjande av det konstnärliga arbetet.

Genom de nyssnämnda hjälpåtgärderna hava de ekonomiska svårigheterna för en del av våra konstnärer visserligen för någon tid lättat, men någon var- alktig förbättring har givetvis ej genom dessa mera sporadiska ingripanden kun— nzat uppnås. Det aktuella läget torde därför icke heller kunna betecknas såsom mycket ljusare än under de första efterkrigsåren.

Det är ett känt förhållande, att skaran av yrkesmässigt arbetande konst— uttövare här i landet är relativt talrik, något som för viss'o bidrager till försörj-

• Sida 6
•  Original

ningssvårigheterna. Om åtskilliga av dessa människor gäller, att deras prestatio- ner icke äro av den kvaliteten, att de böra av det allmänna uppmuntras att fortsätta sin verksamhet. Helt annorlunda ställer det sig i fråga om dem, vil- kas arbete har ett fullviktigt konstnärligt värde. Här har staten i mitt tycke ett betydande intresse av att tillse, att ej det konstnärliga skapandet hämmas genom hårt ekonomiskt betryck och brist på arbetstillfällen. Konstnärskårens misär kan eljest även bliva konstens.

Jag behöver här icke framhäva den kvalificerade konstens alltmera stegrade betydelse såsom kulturfaktor. Den tid ligger redan långt tillbaka, då intresset för och förmågan att förstå konst ansågs vara privilegiet för ett fåtal. I våra dagar äro både intresset och förståelsen för konst i god växt. Konsten är på väg att bliva allas egendom. Såväl i offentliga byggnader och samlingslokaler som på arbetsplatserna, i fabrikerna och på kontoren, har ett konstnärligt inslag vun- nit allt högre uppskattning. Denna utveckling bör på allt sätt understödjas. Härigenom skapas ock de naturliga förutsättningarna för att konstens arbetare erhålla gynnsammare ekonomiska villkor.

Från denna utgångspunkt synes ett övervägande böra ske under vilka former staten nu bör på ett verksamt och varaktigt sätt ingripa till förbättrande av konstnärernas villkor och arbetsmöjligheter.

Staten har, såsom nämnts, hittills huvudsakligen givit konstnärerna sitt eko- nomiska stöd genom beviljande av lotterier. Gentemot denna form för hjälp- åtgärder kan i första hand åberopas, att den avser ett mera tillfälligt stöd. Mot en sålunda anordnad hjälpverksamhet synes ock den erinran kunna göras, att den lätteligen kommer att vidlådas av en viss planlöshet och dessutom har en alltför markerad karaktär av nödhjälp.

Ur alla synpunkter riktigare synes mig vara att för de goda konstnärerna skapa ökade arbetstillfällen genom att i större utsträckning än hittills och på ett mera planmässigt sätt taga dem i anspråk för konstnärliga kulturinsatser i samhällets tjänst. I sådant avseende erbjuda våra offentliga byggnader, äm- betslokaler, skolor, sjukhus 0. s. v., rika möjligheter. Vid planerandet av bygg- nader för allmänna ändamål har, synes det mig, i allmänhet alltför liten upp— märksamhet ägnats frågan om dessa byggnaders såväl inre som yttre konstnär- liga utsmyckning. Det vore enligt min mening oriktigt att påstå, att detta som regel är beroende på bristande uppskattning av konsten. I stället torde det för- hålla sig så, att man vanemässigt icke vid de förberedande arbetena för ett byggnadsföretag räknar med någon plats för konsten.

Det synes mig böra tagas under övervägande, huruvida icke, då fråga är om uppförandet av nya byggnader för statens räkning, sådana anordningar kunde träffas, att det bleve obligatoriskt att för konständamål beräkna visst kostnads— belopp. Vad för dylikt ändamål. ansåges erforderligt skulle alltså ingå såsom en del för sig i kostnadsberäkningarna för den planerade byggnaden. Ett sådant förfarande torde möjligen förutsätta att för varje fall en summarisk plan för byggnadens konstnärliga utsmyckning uppgöres. Att därvid konstnärlig sak- kunskap bör medverka synes självfallet. Svårare är att bedöma, under vilka former och efter vilka regler sedermera avgöranden skola träffas i fråga om vilka. konstverk som skola för en viss byggnad anskaffas. Måhända kan för detta ändamål ett särskilt organ bliva behövligt. Jag vill i detta sammanhang icke underlåta att framhålla vikten av att denna sak ordnas på sådant sätt, att upp- dragen att utföra det. konstnärliga arbetet icke få karaktären av beställnings- arbete, som hämmar konstnärligt skapande efter egna intentioner. I detta sam—

• Sida 7
•  Original

band vill jag ock framhålla en annan icke oväsentlig synpunkt. De konstalster, som här skulle komma i fråga, böra givetvis uteslutande utgöras av arbeten av levande svenska konstnärer. Det blir en lika vansklig som nödvändig uppgift att söka utfinna en sådan anordning, som borgar för att uppdragen att utföra byggnadernas utsmyckning lämnas under iakttagande av största möjliga objek- tivitet gentemot såväl olika konstriktningar som de enskilda konstnärerna. Jag finner det även angeläget att här påpeka, att till den verksamhet, som här avses, bör kunna ifrågakomma ej endast monumentalkonst utan även konstalster av en mera intim karaktär, såsom mindre skulpturer, tavlor för rummens prydande, etsningar, teckningar o. s. v.

Det synes mig vara av vikt, att det jämväl undersökes, huruvida och i vad mån från statens sida åtgärder kunna och höra vidtagas i syfte att anordningar till främjande av konsten av det slag, jag ovan skisserat, må komma till använd- ning jämväl i fråga om kommunala och andra icke-statliga offentliga byggnader. Även frågan om möjligheterna att på liknande sätt stödja konstnärlig verksam- het, då det gäller offentliga öppna platsers prydande med konstverk, torde i detta sammanhang vara förtjänt att uppmärksammas.

• Sida 8
•  Original

Kap. Il. Inledning.

Såsom i de av statsrådet och chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet lämnade direktiven för de sakkunnigas arbete (se ovan sid. 5—7) framhålles torde få samhällsgrupper i vårt land i högre grad än konstnärerna fått er- fara följderna av de ekonomiska kriser, som inträffat efter världskrigets slut. Den konstnärliga verksamheten är ytterst känslig för växlingar i kon- junkturerna. Men även under tider, som kännetecknas som normala inom näringslivet, äro svårigheterna för konstnärerna att erhålla arbete och skä- lig ersättning för detsamma betydande. Till vissa anledningar härtill åter- komma de sakkunniga nedan. Antalet utövare av bildande konst i vårt land är tämligen stort, och efterfrågan på konst svarar icke på. långt när mot produktionen. Statsmakterna ha tid efter annan nödgats inskrida för att bringa konstnärerna hjälp. I direktiven hava omnämnts en serie åtgärder i sådant syfte. Det understöd åt konsten, som sålunda lämnats, har varit av tillfällig karaktär och icke medfört någon varaktig förbättring i konstnärer- nas ekonomiska läge. Vädjandena till statsmakterna om hjälp ha därför fortsatt. De sakkunniga vilja erinra om tvenne framställningar härutinnan.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 december 1933 hemställde konstnä- rerna Olle Hjortzberg, E. Johanson-Thor, Carl Eldh, Mollie Faustman, Otte Sköld, Sven Erixson, Alf qunthe, Ivar Johnsson och John Lundquist, att Kungl. Maj:t måtte behjärta konstnärernas svåra läge och av 1934 års riksdag söka erhålla eller eventuellt av lotterimedel anvisa det nödvändiga penningbeloppet till det kvalificerade konstnärliga arbetets stöd. I skrivel— sen framhölls, bland annat, att en hjälpaktion från statens sida syntes ound- gängligen nödvändig, om landets konstnärliga och kulturella värden icke skulle spolieras. En sådan hjälpaktion kunde enligt petitionärerna tänkas organiserad på olika sätt, varvid särskilt nämndes inköp av kvalitativt goda konstverk och direkta beställningar.

Över denna framställning har Kungl. Akademien för de fria konsterna avgivit infordrat yttrande (se nedan sid. 10—11). Genom beslut den 4 januari 1935 har Kungl. Maj:t funnit ifrågavarande ansökning icke för— anleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Vid 1934— års riksdag yrkades i två likalydande motioner (nr 107 i första kammaren av herr Olof Olsson m. fl. och nr 195 i andra kammaren av herr Vougt m. fl.), att riksdagen måtte medgiva, att av anslaget till arbetslös- hetens bekämpande en summa av förslagsvis 100 000 kronor skulle få an— vändas till hjälp åt förtjänta svenska konstnärer i enlighet med grunder,

• Sida 9
•  Original

som Kungl. Maj:t skulle äga bestämma. I motionerna framhölls, att ett in— skridande från statsmakternas sida vore nödvändigt, därest man inte ville riskera ett förintande av den kulturella tillgång, som landets levande och kvalitativt mest betydande konst utgjorde. Statsutskottet, som behandlade dessa motioner, fann sig i sitt utlåtande (nr 159) böra avstyrka desamma »med hänsyn till de konsekvenser, vartill ett bifall till dessa motioner upp- enbarligen skulle kunna leda». Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionerna blevo därefter av riksdagen avslagna.

Enligt de sakkunnigas mening är det ett samhällsintresse, att avsätt- ningen av god konst ökas högst avsevärt. Att god konst är en kulturfaktor av den största betydelse får anses oomtvistligt. Konsten fyller en verklig uppgift i samhället och får icke betraktas som en lyxvara, förbehållen ett penningstarkt fåtal. Det är därför beklagligt att nödgas konstatera, att var- ken målarkonst eller skulptural konst för närvarande intaga den ställning i vårt land, som rätteligen bör tillkomma dem.

Vid planerandet av offentliga byggnader har i allmänhet alltför liten uppmärksamhet ägnats frågan om dessa byggnaders yttre och inre konst- närliga utsmyckning. Detta har till stor del berott därpå, att största möj— liga sparsamhet städse måst iakttagas vid äskandet av anslag till sådana byggnader. Ehuru en byggnads estetiska och konstnärliga värde i över- vägande grad är beroende av halten av det arkitektoniska och tekniska arbetet beträffande planläggning, uppbyggnad och materialbehandling, kan konstnärlig utsmyckning otvivelaktigt förhöja och berika en byggnads estetiska värde. En sådan utsmyckning bör enligt de sakkunnigas mening äga rum i väsentligt större utsträckning än vad hittils varit fallet i fråga om statliga och kommunala byggnader. Med hänsyn till konstens stora folkuppfostrande betydelse är bristen på konstnärlig utsmyckning i synner— het beklaglig i fråga om byggnader, som i större utsträckning besökas av ungdom eller en mera talrik allmänhet, såsom exempelvis skolor och sjuk- hus. I de flesta undervisningsanstalter råder brist på goda konstverk. Det har ofta och med fog framhållits, att det i skolorna göres alltför liteti syfte att bringa ungdomen i kontakt med den bildande konsten. Detta förhål— lande är desto mera beklagligt, som ungdomens intryck och upplevelser hava ett avgörande inflytande på den vuxna människans livsuppfattning. Även Våra sjukhus äro som regel vanlottade i fråga om konstnärlig ut- smyckning. Bland sjukhuslokaler, som böra komma i åtnjutande av konst, kunna nämnas väntrum, i vilka de flesta poliklinikpatienter få tillbringa en relativt lång tid, samt sjuksalar och dagrum. De sakkunniga vilja emeller— tid framhålla, att särskilt under de sista årtiondena ett antal statliga och kommunala byggnader blivit föremål för konstnärlig utsmyckning, bekos-

• Sida 10
•  Original

tad av byggnadsanslag eller av medel, som ur donationsfonder eller av en- skilda mecenater ställts till förfogande. Det är tillräckligt att erinra om de verk av prins Eugen, Bruno Liljefors, Carl Larsson, Georg Pauli, Axel Törneman, Nils Kreuger, Torsten Palm, Sven Erixson, Carl Milles, Carl Eldh, Ivar Johnsson, Stig Blomberg m. fl., som pryda olika undervisnings— anstalter i Stockholm och några andra städer såsom exempelvis Göteborg, Jönköping och Kalmar.

De sakkunniga förmena, att staten bör stödja den konstfrämjande verk— samhet, som måste anses vara av behovet påkallad. Med den uppfattning om konstens sociala och kulturella betydelse samt om samhällets behov av konst, åt vilken de sakkunniga ovan givit uttryck, anse de sakkunniga det vara helt naturligt, att det stöd, som bör lämnas det konstnärliga arbetet, icke får karaktären av nödhjälpsåtgärder. Inköp av konst skall i första hand föranledas av samhällets behov och vid valet bör inom ramen för tillgängliga medel den konstnärliga kvaliteten tillmätas avgörande betydelse.

Tanken att på ett mera stadigvarande sätt bistå konstnärerna har tid efter annan kommit till uttryck. Därvid har även möjligheten att i större utsträckning än hittills taga konstnärerna i anspråk i den offentliga bygg- nadsverksamheten blivit beaktad. Sålunda uttalade professorn Axel Lud- vig Romdahl i en tidningsuppsats i februari 1933, att konstens tryggade tillvaro i det moderna samhället vore ett komplicerat problem samt att i fråga om monumentalkonst »något mycket väsentligt vore vunnet, om vid offentliga byggen i kalkylerna från början upptages ett i jämförelse med totalkostnaden mycket blygsamt belopp till konstnärlig utsmyckning».

Även Kungl. Akademien för de fria konsterna har uttalat sig för att sta- ten borde mera metodiskt än vad hittills skett stödja den bildande konsten. I sitt utlåtande över den förut omnämnda framställningen till Kungl. Maj:t av ett antal konstnärer anslöt sig akademien till petitionärernas hemställan ' om ökat stöd från statsmakternas sida åt den bildande konsten samt an- förde därvid bland annat:

I detta sammanhang vill akademien betona vikten av, att det avsedda ansla- get icke får den karaktär av ren nödhjälp, som mer eller mindre blivit fallet vid föregående tillfällen. Syftet med den föreslagna åtgärden bör vara ett främjande av den kvalificerade konsten, vars existens i dessa hårda tider äventyras.

För att en dylik stödaktion skall få den avsedda effektiviteten bör den, enligt akademiens mening, dock ej inskränkas till ett tillfälligt engångsanslag utan pla— neras för en följd av år. Ja, det måste för akademien stå som ett önskemål, att ett anslag för här ifrågavarande ändamål måtte i framtiden ingå i den ordinarie kultur-budgeten och således icke årligen behöva bli föremål för omprövning i den hårda konkurrensen om lotterimedel.

Vad anslagets storlek beträHar, synes det akademien, att 100 000 kronor år— ligen vore det minimibelopp, som borde komma ifråga, om någon effektivitet av ovan antydd räckvidd skall uppnås.

• Sida 11
•  Original

Petitionärerna hava icke närmare preciserat sin mening om det begärda an- slagets utnyttjande. De påpeka endast tvenne tänkbara linjer härför, dels inköp av färdiga konstverk, dels direkta beställningar. Akademien ansluter sig till denna uppfattning. Inköpen skulle då närmast avse tillskott till landets museer men dessutom smyckandet av offentliga platser. Här finnas hos vederbörande myndigheter och institutioner säkerligen många varmt omfattade önskemål att förvärva vissa redan befintliga arbeten av svenska konstnärer. De uppdrag, vartill anslagsmedlen delvis skulle användas, borde i avsevärd grad kunna gälla prydandet med målningar och skulptur av statens egna byggnader, främst då de, som nu planerats för de närmaste åren såsom ett led i strävandet att minska arbetslösheten. Det faller sig helt naturligt att i detta sammanhang framföra en sådan tanke, då ju det ekonomiska tidsläget också orsakat den kvalificerade konstens nuvarande betryck.

Akademien har även upptagit till prövning frågan, på vad sätt ett anslag av allmänna medel till här angivna ändamål skulle omhänderhavas och fördelas. Akademien har därvid kommit till den uppfattningen, att denna angelägenhet borde läggas i händerna på en för detta ändamål särskilt utsedd nämnd av för- slagsvis fem personer, nämligen två målare, två skulptörer och en arkitekt, ut- sedda av Eders Kungl. Maj:t, på förslag av konstakademien beträffande målar— na och skulptörerna samt av byggnadsstyrelsen beträffande arkitekten. Av nämndens medlemmar torde två böra väljas utanför akademiens krets. För för— nyelse av nämnden skulle kunna sörjas genom en bestämmelse, att varje år en medlem nytillsättes.

En så sammansatt nämnd borde äga förutsättningar att på ett planmässigt sätt, med omsikt och opartiskhet, under känslan av koncentrerat personligt ansvar förvalta uppdraget att åt de bästa arbetskrafterna på den bildande kon- stens område förmedla statens uppmuntrande och verksamma stöd.

De sakkunniga föreslå i de följande kapitlen en serie åtgärder i syfte att i ökad utsträckning tillgodose statens och kommunernas behov av konst och därigenom främja det konstnärliga arbetet. I detta sammanhang skall endast angivas huvudpunkterna av de sakkunnigas förslag. Ledningen av den statliga konstfrämjande verksamhet, som de sakkunniga förorda, bör enligt deras mening anförtros ett för ändamålet inrättat organ, benämnt Statens konstråd. De sakkunniga föreslå, att vid planerandet av nybygg- nader för statens räkning särskilda kostnadsbelopp som regel skola avses för konstnärlig utsmyckning. Dessa belopp skola i enlighet med vad som i direktiven för de sakkunnigas verksamhet ifrågasatts användas för förvärv av monumentalkonst samt konstalster av mera intim karaktär såsom min- dre skulpturer, tavlor, etsningar, teckningar m. m. De sakkunniga föreslå vidare, att av lotterimedel tillskapas en fond, kallad Fonden för främjande av bildande konst. Avkastningen av denna fond samt under en följd av år även särskilda anslag av lotterimedel böra få tagas i anspråk för statliga och kommunala byggnaders samt offentliga öppna platsers prydande med konstverk. Även enskilda sammanslutningar med ideell verksamhet skola under vissa förutsättningar kunna tillerkännas bidrag av lotterimedel för konstnärliga ändamål. Tipsmedel böra enligt de sakkunnigas uppfattning

• Sida 12
•  Original

disponeras för anskaffande av konst för idrottsanläggningar. De sakkunniga göra slutligen Vissa uttalanden av principiell innebörd beträffande nöjes- skattemedlens användning samt statens bidrag till folkskoleväsendet. De ökade arbetstillfällen för konstnärer, som genom de ifrågasatta åtgärderna skulle skapas, torde på ett naturligt och stadigvarande sätt främja den bil- ..dande konsten.

De sakkunnigas förslag syfta ej allenast till att öka statens omsorger för konsten. De avse också att på olika sätt väcka och ge stöd åt kommunernas intresse för bildande konst. Det vore enligt de sakkunnigas mening önsk- värt, att även kommunerna vid planerandet av offentliga byggnader räk- nade med kostnader för byggnadernas prydande med konstverk.

En ökad uppskattning av det konstnärliga arbetet från statens och kom- munernas sida torde vara ägnad att öka allmänhetens intresse för konst och därigenom bereda konstnärerna vidgade arbetsuppgifter. Det är givetvis en angelägenhet av den största vikt för konstnärerna, att intresset för konst utbredes till allt vidare lager i samhället. Åtskilliga sammanslutningar sträva på olika sätt att öka den stora allmänhetens förståelse för konst. De sakkunniga vilja i korthet erinra om den verksamhet i sådant syfte, som bedrives av Riksförbundet för bildande konst och av Sveriges allmänna

konstförening.

Riksförbundet för bildande konst är en sammanslutning mellan sådana sven- ska museer, institutioner och sammanslutningar, i vilkas verksamhet ingår att utbreda och fördjupa intresset för bildande konst. Förbundets syfte är i första hand att genom samverkan dem emellan öka deras möjligheter i konstbildande riktning. Förbundet vill söka nå sitt mål genom att i så vida delar av vårt land som möjligt skapa tillfällen att se god konst ävensom att genom pedagogisk verksamhet i tal och skrift utbreda intresse och förståelse för konst. Riksför- bundet anordnar utställningar, i synnerhet vandringsutställningar, i betydande utsträckning. Av förbundets styrelseberättelse för år 1935 framgår, att en vand— ringsutställning under detta år ägnades åt »Svensk nutidskonst, skulptur, måleri och grafik» och en annan vandringsutställning samma år åt »Modernt svenskt måleri, urval ur aktuella strömningar». Dessa båda parallellt löpande utställ— ningar ha på åtskilliga platser i landet förmedlat kontakt med nutida svenskt konstliv. Riksförbundet har intresserat sig för ungdomens estetiska fostran och under 1935 anordnat utställningar i 9 läroverk och flickskolor i Stockholm och dess omgivningar. Det konstintresse, som växt fram i skolorna som en följd av förbundets verksamhet, har förbundet betraktat som ett av sina mest glädjande arbetsresultat. Sammanlagda besökarantalet på riksförbundets utställningar under 1935 var omkring 52 000 personer. På inbjudan av hyresgästernas spar- kasse— och byggnadsförening (HSB) deltog riksförbundet med samlingar av målningar i de hemutställningar, som HSB på hösten 1934 anordnat i nyupp- förda bostadsbyggen i Stockholm, Göteborg, Malmö och 16 andra samhällen i olika delar av landet. Ändamålet med riksförbundets medverkan var att bjuda de mindre bemedlade hemmen möjlighet att förvärva god konst till överkom-

• Sida 13
•  Original

liga priser och därmed motverka spridningen av underhaltiga verk. Omkring 600 konstverk av 137 konstnärer utställdes under ett par veckors tid i en miljö, som utgjorde en god ram omkring tavlorna. Maximipriset hade satts till 300 kronor, och ett 70-tal konstverk funno köpare. Totala besökarantalet på dessa hemutställningar uppgick till omkring 175 000 personer.

Sveriges allmänna konstförening har till ändamål att inom landet verka och utbreda intresse för bildande konst samt främja dess bästa. För detta ändamål vill föreningen, bland annat, anordna offentliga utställningar, företrädesvis av levande svenska konstnärers arbeten, samt inköpa och bland föreningens leda- möter årligen utlotta eller på annat sätt sprida värdefulla konstverk, huvud- sakligen av levande svenska konstnärer. Av föreningens styrelseberättelse för år 1935 framgår, att föreningen under nämnda år inköpt konst för ett samman- lagt belopp av 39 915 kronor. En av föreningen på hösten 1935 anordnad ut- ställning i Stockholm omfattade 333 verk av 160 konstnärer och besöktes av över 2 700 personer.

Konstintresset i vårt land är utan tvivel i stigande. Det gäller att till konstnärernas fromma tillvarataga detta intresse och främja avsättningen av konst. Det finnes utan tvivel en stor marknad för konst, som hittills bli— vit i tämligen ringa utsträckning bearbetad. Enligt direktiven för de sak- kunnigas verksamhet har de sakkunnigas uppgift begränsats till att avse utredning och förslag i fråga om beredande av ökade arbetstillfällen för svenska konstnärer genom utsmyckning av offentliga byggnader samt ge- nom offentliga öppna platsers prydande med konstverk. De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att det vid sidan av de former för det konstnärliga arbetets stöd, som av dem föreslagits, finnas andra möjligheter att främja konsten. För att öka efterfrågan på konst och uppnå goda försäljningsresul- tat är det nödvändigt, att konstverken eller reproduktioner därav hållas tillgängliga för allmänheten på ett såväl för denna som för konstnärerna smidigt sätt. Det skulle enligt de sakkunnigas mening vara en stor fördel för konstnärerna, om de finge möjlighet att utställa sina arbeten under mindre ekonomiskt betungande former än vad för närvarande i allmänhet är fallet. Men även bortsett från denna svårighet lämna de nuvarande metoderna för försäljning av konst mycket övrigt att önska. En särskild, hela landet omfattande organisation skulle säkerligen kunna öka avsätt- ningen av konst i vårt land högst avsevärt. En dylik sammanslutning skulle kunna stimulera allmänhetens intresse för konst genom att anordna per- manenta utställningar i de större städerna och vandringsutställningar i större samhällen i övriga delar av landet samt genom masspridning av kata- loger och broschyrer.

• Sida 14
•  Original

Kap. III. Vissa åtgärder i utlandet för att stödja konstnärlig verksamhet.

Konstnärernas nödläge är icke någon för Sverige säregen företeelse. Tvärt- om ha konstnärerna på ett flertal andra håll att kämpa med betydande eko- nomiska svårigheter. I åtskilliga länder har det allmänna fått inskrida för att i olika former bistå konstnärerna. De sakkunniga komma i fortsätt— ningen att lämna en översiktlig redogörelse för vissa åtgärder, som av stat eller enskilda organisationer vidtagits i några länder för att stödja det konstnärliga arbetet.

Amerikas förenta stater.

I Amerikas förenta stater bedrives sedan några år tillbaka en omfattande verksamhet från statens sida i syfte att bereda förtjänta konstnärer arbets— tillfälleni det allmännas tjänst.

Den 16 oktober 1934 inrättades på initiativ av sekreteraren i »Treasury Department» (finansdepartementet) Henry Morgenthau »Section of Paint- ing and Sculpture» (avdelningen för måleri och skulptur), som sorterar under »Procurement Division» ( anskaffningsavdelningen) i »Treasury De- partment». Avdelningen för måleri och skulptur har ledningen av statens konstfrämjande verksamhet och söker bereda konstnärer arbete genom att engagera dem för konstnärlig utsmyckning av federala nybyggnader, vilka höra under »Treasury Department», såsom posthus, domstolsbyggnader, sjukhus för marinen etc. Den största offentliga nybyggnadsverksamheten i landet står under ledning av »The Public Buildings Branch» (avdelningen för offentliga byggnader), som lyder under »Procurement Division».

Alla byggnadsritningar, som utföras genom »Procurement Division», överlämnas till avdelningen för måleri och skulptur, vilken granskar dem för att utröna, om byggnaderna lämpligen kunna ge plats för väggmålning eller skulptur. I många fall framlägger arkitekten för avdelningen en plan rörande en byggnads utsmyckning. Om en planerad byggnad med hänsyn till arkitektur och ändamål lämpar sig för konstnärlig utsmyckning, reserve— ras en summa av byggnadsanslaget (som regel icke mer än 1 procent) för byggnadens prydande med konstverk. Om det när byggnaden är till 75 procent fullbordad visar sig, att det icke blir nödvändigt att för själva byg- get utnyttja de reserverade medlen, föreskriver chefen för »Procurement

• Sida 15
•  Original

Division», att medlen skola användas till utförande av väggmålningar eller skulpturer.

Syftet med denna verksamhet är att för statens räkning förvärva de yppersta konstverk, som amerikanska konstnärer kunna prestera under lämpligaste och friaste former, och att på samma gång stimulera de lokala. myndigheternas och den stora allmänhetens intresse för konst.

För att få kontakt med de bästa konstnärerna anordnas som regel täv- lingar. Så snart medel blivit tillgängliga, anmodar avdelningen för måleri och skulptur i allmänhet någon konstexpert, som äger smak och omdöme, ofta en museiföreståndare eller en ordförande i en konstsammanslutning, som bor i närheten av den plats, där den ifrågavarande byggnaden skall uppföras, att tjänstgöra som ordförande i en kommitté med uppgift att leda en tävling om byggnadens utsmyckning. Ordföranden tillsändes närmare anvisningar samt ett förslag till tävlingsprogram. I denna kommitté är byggnadens arkitekt självskriven ledamot. Ordföranden anmodas att utse en eller tre andra personer till ledamöter i kommittén och väljer dem i all- mänhet bland målare och skulptörer. Kommittén går sedan igenom täv- lingsprogrammet, föreslår eventuellt ändringar, som kunna vara påkallade med hänsyn till lokala förhållanden, samt återsänder programmet till av- delningen.

Därefter kungöres tävlingen. Alla tävlingar tillkännagivas i en tidskrift, som utkommer regelbundet och som skickas utan kostnad till omkring 4.— 225 konstnärer och konstintresserade personer. Tidskriften innehåller full- ständiga upplysningar om förekommande tävlingar. Den innehåller även artiklar av allmänt intresse samt korta biografier över konstnärer, som vunnit tävlingar. Den undviker medvetet att befatta sig med konstkritik. De ovan samt i det följande lämnade uppgifterna om stöd åt det konstnär- liga arbetet i'Amerikas förenta stater äro hämtade ur denna tidskrifts num- mer för januari—februari 1936. Tävlingarna äro ibland öppna för konst- närer i hela landet men vanligtvis endast för konstnärer inom ett begränsat område. Kommittéledamöterna anmoda personligen för dem kända konst- närer att deltaga i tävlingen samt försöka genom lokalpressen eller på annat sätt intressera konstnärerna i trakten för den blivande tävlingen. Konstnärerna erhålla som regel en tid av tre månader för utarbetandet av sina förslag. Tävlingsdeltagarna skola vara anonyma och insända sina namnsedlar i förseglade kuvert.

Kommittén granskar tävlingsförslagen och insänder sina rekommenda— tioner till avdelningen för måleri och skulptur, där tävlingsarbetena gran— slkas under loppet av en vecka eller tio dagar. Först när avdelningen be- stämt, vilket arbete som enligt dess mening bör ifrågakomma för utförande, öppnas namnsedlarna, varvid man erhåller kännedom om de tävlandes namn. Avdelningen underställer därefter »The Supervising Architect»

• Sida 16
•  Original

(överarkitekten) i »Procurement Division» sitt beslut. Om denne godkänner valet, insändes det rekommenderade förslaget eller förslagen till chefen för »Procurement Division» för slutligt godkännande. Vederbörande konstnär anmodas därefter eventuellt att teckna kontrakt med staten om konstver- kets utförande.

Ledningen i Washington önskar såvitt möjligt decentralisera arbetet och uppmuntra de lokala kommittéerna. Härigenom stimuleras konstnärens in- tresse för sin hemort likaväl som hemortens intresse för konstnären. I själva verket har den centrala ledningen endast i ett fåtal fall frångått de lokala kommittéernas förslag, och därvid ha alltid före tillkännagivan— det fallen noggrant diskuterats med vederbörande kommitté.

Utbetalningen av arvodet enligt det med staten ingångna kontraktet sker som regel i fyra avdelningar. Det första beloppet erlägges, när de insända skisserna blivit godkända. Stundom inträffar det, att en konstnär, som vun— nit en tävlan, icke får sitt tävlingsförslag omedelbart godkänt utan måste låta detsamma undergå förändringar. På grund härav kan det erfordras åtskilliga nya förslag, och i något undantagsfall har det inträffat, att en pre- liminär uppgörelse hävts, därför att konstnären trots åtskilliga försök icke lyckats åstadkomma ett antagbart förslag. Den sista och största avbetal- ningen lämnas, när verket är fullbordat, godkänt och uppsatt.

Arvodet uppgår till 10—20 dollars för kvadratfot. Beräkningsgrunden har fastställts efter överläggningar med ett antal erfarna konstnärer, som förklarat, att den ledde till en skälig lön, om den också icke motsvarade de topplöner, som uppnåtts av ett fåtal konstnärer under högkonjunkturen, då ett par konstnärer erhöllo ända till 40 dollars per kvadratfot.

Den tid, som konstnären erhåller för arbetets utförande, uppgår som regel till två år, men staten fasthåller icke strängt vid denna tidsbegräns- ning, utan konstnären kan, om särskilda skäl föreligga, få tiden utsträckt. Arbetet kontrolleras under utförandet av ordföranden i den lokala kommit- tén, med vilken avdelningen uppgjort ett kontrakt. Enligt detta kontrakt tillerkännes ordföranden en ersättning växlande mellan 50 och 100 dollars för sina löpande utgifter (porten, telefon, telegram och resor). Under de tre månader, som tävlingen pågår, och under den tid av sex månader till två år, under vilken konstnären i allmänhet arbetar med fullgörandet av sitt kontrakt, har ordföranden att stå till tjänst i olika hänseenden. Hans er- sättning har uppenbarligen mera en nominell karaktär och representerar icke något arvode för hans arbete. De olika ordförandena lära vid utföran- det av sina uppgifter ha visat utmärkt skicklighet och stort intresse.

Förutom de konstnärer, som vunnit tävlingar och därefter tecknat kon- trakt med staten, har »Treasury Department» vid sina offentliga konstnär- liga arbeten även sysselsatt ett stort antal konstnärer, som insänt utmärkta tävlingsförslag, vilka emellertid av en eller annan anledning icke blivit an—

• Sida 17
•  Original

tagna till utförande. Så har skett i de fall, då de för konstnärliga ändamål avsedda medlen icke uppgått till sådana belopp, att en tävling kunde anses motiverad. Dessa konstnärer hava fått utföra väggmålningar eller skulptu- rer i nyuppförda postkontor eller domstolsbyggnader i konstnärernas hem- orter. Att sålunda i samband med tävlingar öppna möjligheter till arbete även för icke-vinnare har synts lämpligt, då det ansetts omöjligt att i en statlig verksamhet betala för förslag, som icke kunnat antagas till utförande. Härigenom har man stimulerat konstnärernas intresse för tävlingarna.

Under de första femton månaderna, som den offentliga verksamheten för konstens stödjande pågått, ha 32 tävlingar ägt rum och 72 kontrakt upp- rättats. Antalet konstnärer, som insänt tävlingsförslag, var 979.

Redan från sin start har avdelningen för måleri och skulptur på olika platser i landet uppmuntrat utställningar av målningar och modeller, som insänts till avdelningens tävlingar. Dessa utställningar fästa ortsmyndig— heternas, konstnärernas och den stora allmänhetens uppmärksamhet på av— delningens arbete samt väcka intresse för konst, bland annat genom att visa hur skiftande olika tävlande sökt lösa de dekorativa uppgifterna och på vad sätt de lyckats eller misslyckats.

Avdelningen för måleri och skulptur har samlat fotografier av omkring 2 800 amerikanska konstnärers arbeten. Denna stora samling är i ständigt växande och anses bliva synnerligen värdefull ej blott för avdelningen själv utan även för envar, som vill bilda sig en uppfattning om modern ameri— kansk konst.

Vid sidan om denna konstfrämjande verksamhet, för Vilken redogörelse nu lämnats och som icke har karaktären av nödhjälp, har staten erbjudit understödsbehövande konstnärer arbetstillfällen i enlighet med de regler, som gälla för de allmänna välfärdsarbetena. Den 21 juli 1935 anslog leda- ren för de offentliga välfärdsarbetena ett belopp av 530 000 dollars för konstnärlig utsmyckning av federala byggnader, för vars prydande med konstverk inga medel funnos tillgängliga å ordinarie anslag. Endast verk- ligt kompetenta konstnärer kommo ifråga för dessa arbetsuppgifter. Ett antal icke understödsbehövande, särskilt skickliga konstnärer anställdes på olika nyckelplatser, där det fanns stora grupper av arbetslösa konstnärer och lämpliga arbetsuppgifter. Åtskilliga av dessa anställningar hade föranletts av goda insatser i tävlingar, som anordnats av avdelningen för måleri och skulptur. Ursprungligen skulle 90 procent av de i verksamheten sysselsatta konstnärerna vara i behov av understöd, men denna siffra sänktes senare till 75 procent. Det totala antalet anställda konstnärer var i början av 1936 259, av vilka 208 voro hjälpbehövande. Lönerna växla mellan 65 och 105 dollars i månaden för lägsta arbetstid av 96 timmar och överensstämma 3

• Sida 18
•  Original

med de gängse lönerna för kvalificerat yrkesarbete vid de offentliga väl- färdsarbetena. Det har visat sig möjligt att utleta en federal byggnad, som lämpligen kunnat prydas med målningar eller skulpturer, inom en radie av 50 miles från varje hjälpbehövande konstnär, som ägt förmåga att utföra dylika arbeten. Arbetsuppgifterna bestå huvudsakligen i utförande av vägg- målningar och skulpturer, men även stafflimålning förekommer. Dessa stafflimålningar äro avsedda för, bland annat, ambassader i utlandet. Oak— tat man noggrant följt de regler, som gälla för den statliga understödsverk- samheten, lär de utförda arbetenas kvalitet vara hög, beroende på konst- närernas goda tekniska skolning.

Tyskland.

Riksministern för folkupplysning och propaganda uttalade i skrivelse den 22 maj 1934 till »die Obersten Reichsbehörden» (de främsta riks- ämbetsverken), »die Landesregierungen (In Preussen: Finanzminister, Mi— nister des Innern) » ( delstatsregeringarna; i Preussen finansministern och inrikesministern), »die Hauptverwaltung der Deutschen Reichsbahngesell- schaft» (huvudförvaltningen i det tyska riksjärnvägsbolaget) samt »der Deutsche Gemeindetag» (»de tyska kommunernas dag»), att den national— socialistiska regeringen funnit det nödvändigt att bereda de bildande konst- närerna och konsthantverkarna ökade arbetstillfällen. Vid alla husbyggen (ny—, till- och ombyggnader), som utfördes av riket, delstaterna, kommu— nerna, de offentligrättsliga korporationerna och sådana sammanslutningar, i vilka riket, delstater eller kommuner innehade aktiemajoritet eller flertalet andelar, skulle för detta ändamål regelmässigt en lämplig procent av bygg— nadssumman användas till uppdrag åt bildande konstnärer och konsthant- verkare. Som byggnadssumma skulle anses de totala produktionskostnader— na för bygget med undantag för kostnaderna för förvärv av byggnadstom- ten. Från denna grundsats skulle avsteg få göras för byggnader för mindre betydande ändamål, som icke vore belägna vid gator eller allmänna platser, samt för byggnader, för vilka byggnadskostnaden icke överstege 10 000 riks- mark. Till arbeten av bildande konst och konsthantverk räknade riksminis— tern bland annat konstnärliga alster av målarkonst, bildhuggarkonst samt smideskonst, konstgjutning, konstglastillverkning, träsnideri och liknande konsthantverk. Däremot skulle ej dit räknas serietillverkade eller fabriks— mässigt framställda produkter, ej heller arbeten utan konstnärlig betydelse såsom färgstrykningar, stuckarbeten av sedvanligt slag och dylikt. Konst- verken skulle icke anbringas för sin egen skull som tillbehör utan syftning utan göras djupt betydelsefulla ( »sinnvoll») i anslutning till ändamålet med byggnaden samt lokala händelser och förhållanden. Med hänsyn till de fristående konstnärernas och konsthantverkarnas fruktansvärda nödläge

• Sida 19
•  Original

borde vid de ifrågasatta konstnärliga arbetena endast undantagsvis anlitas konstnärer, som hade lärarbefattning eller annan anställning. Riksministern för finanserna överlämnade därefter med skrivelse den 20 september 1934 till »die Herren Präsidenten der Landesfinanzämter» (pre- sidenterna i delstaternas finansämbetsverk) samt »die Reichsbaudirektion» (riksbyggnadsdirektionen) ovan refererade skrivelse för kännedom med vissa direktiv, vilka beslutats i samråd med riksministern för folkupplys- ning och propaganda och delvis innefattade avvikelser från de i dennes skrivelse uppdragna riktlinjerna. Skyldigheten att vid byggnadsföretag i fortsättningen räkna med uppdrag för konstnärer och konsthantverkare skulle icke göras beroende av en Viss gräns för byggnadskostnaderna. Ej heller skulle en fast procentsats av totalkostnaden beräknas för konstnär- liga ändamål, enär möjligheten att anbringa konstverk och dylikt vore allt- för skiftande Vid olika byggnadsföretag. Skyldigheten att anlita bildande konstnärer och konsthantverkare skulle inte vara inskränkt till husbyggen utan utsträckas till alla byggnadsföretag, som erbjöde möjlighet till konst- närlig utsmyckning. I kostnadskalkylen för en byggnad skulle angivas stor- leken av den summa, som borde användas för inköp av konstverk och alster av konsthantverk, varvid dessa arbeten skulle noga specificeras. I kostnads— förslaget skulle i slutet på ett särskilt blad göras en sammanställning av alla särskilda poster i förslaget, som avsåge arbeten för konstnärer och konst— hantverkare. Denna sammanställning skulle summeras och summan angivas i procent av den totala byggnadskostnaden. I den mån det enligt gällande bestämmelser tillkomme »die Landesfinanzämter» eller riksministern för finanserna att slutgiltigt pröva och fastställa kostnadsförslagen, skulle dessa myndigheter sedan i varje särskilt fall bestämma, vilka konstnärliga arbe— ten som skulle utföras och vilka medel som därför skulle tagas i anspråk. Riksministern för finanserna erinrade, att »die Reichskammer der bildenden Kiinste» (Rikskammaren för bildande konst) i Berlin liksom dess avdel— ningar i landsorten alltid stode till tjänst för rådfrågning i konstnärliga ämnen och med anvisning å lämpliga konstnärer och konsthantverkare. För rikskammarens verksamhet redogöres nedan i samband med ett re— ferat av vissa uttalanden å en internationell kongress i Bryssel år 1935.

Den 29 och den 30 september 1935 hölls i Bryssel på inbjudan av »Asso— ciation des Artistes professionels de Belgique» en internationell kongress, vars förhandlingar skulle gälla konstnärernas sociala ställning och fackliga intressen. Den svenska regeringen hade uppdragit åt beskickningen i Brys- sel att följa kongressens förhandlingar. En redogörelse för desamma är intagen i den belgiska associationens tidskrift »Bulletin Mensuel de FAsso- ciation des Artistes professionels de Belgique» för år 1935. Ett sammandrag

• Sida 20
•  Original

av denna redogörelse återfinnes i »Meddelanden från Kungl. Akademien för de fria konsterna 1936».

Å kongressen redogjorde representanter för ett antal länder för vad som i vederbörandes hemland gjorts för att tillvarataga konstnärernas ekono- miska och sociala intressen. Därvid lämnade en kongressdeltagare från Tyskland en redogörelse för den verksamhet, som bedrives av den ovan om- nämnda »Reichskammer der bildenden Kiinste», av i huvudsak följande innehåll: Kammaren inrättades den 22 september 1933 och är de utövande konstnärernas representativa organ. Rikskammaren tillförsäkrar sina med- lemmar yrkesskydd. Amatörer och personer med tvivelaktig begåvning beviljas ej inträde. Endast medlemmar av kammaren äga yrkesmässigt utöva konstnärlig verksamhet. Andra konstnärer äga ej utbjuda sina arbe— ten till salu eller utställa dem. Härigenom ha utbuden av medelmåttig konst på marknaden nedgått högst betydligt, varigenom kammarens leda- möter erhållit större möjligheter att vinna avsättning för sina verk. Genom att kammaren fastställer arvoden —— i synnerhet för arkitekter och typo— grafiska konstnärer — undvikas de olidliga underbud, som tidigare lett till en onormalt låg prisnivå för konstverk i Tyskland. Kammaren bedriver en ganska omfattande social verksamhet. Den kan sålunda bevilja nödlidande medlemmar penningunderstöd. Ända sedan sin tillkomst har kammaren för— värvat vilohem för konstnärer i de vackraste trakterna av Tyskland. På dessa hem kunna behövande konstnärer finna en tillflykt under sommar— månaderna samt erhålla en utmärkt förplägnad gratis. Kammaren betalar dessutom resorna till och från vilohemmen. Bland övriga förmåner, som tillkomma kammarens ledamöter, kan nämnas, att de äga fritt tillträde till statens museer.

Belgien.

Å den internationella kongress i Bryssel för behandling av konstnärernas sociala ställning m. m., varom nyss talats, länmades även en redogörelse för vissa åtgärder i Belgien i syfte att stödja det konstnärliga arbetet. AV denna redogörelse skall här lämnas ett kort sammandrag.

År 1931 stiftades »Association des Artistes professionels de Belgique», vilken har till uppgift att främja sina medlemmars yrkesintressen. I sep— tember 1935 räknade föreningen närmare 600 medlemmar. Det övervägande flertalet utövare av bildande konst i Belgien var då anslutet till för- eningen. Dess första uppgift blev att skapa en hjälpkassa till stöd för be— hövande konstnärer och nödställda änkor efter konstnärer. Ehuru för- eningen huvudsakligen varit hänvisad till sina egna krafter, har för— eningen intill den 1 september 1935 i understöd utbetalat omkring 170 000 francs. Genom föreningens förmedling tillförsäkras medlemmarna rätt till

• Sida 21
•  Original

läkarvård och sjukhusvistelse på synnerligen förmånliga villkor. Staten började snart stödja föreningens sociala strävanden. Från juni 1933 till- delade' regeringen föreningen ett årligt bidrag å 5 000 francs, vilket bi-- drag är 1935 höjdes till 25 000 francs. Föreningen har även annorledes försökt vara sina medlemmar till hjälp. Föreningen ombesörjer sålunda ända sedan sin tillblivelse transporter av konstnärliga arbeten mot lägsta tänk- bara priser. Föreningen har utverkat rabatter för sina medlemmar hos åt- skilliga affärsmän. De kunna sålunda erhålla ända upp till 30 procents rabatt vid inköp av ateljérekvisita. Även billig rättshjälp åtnjuta medlem— marna genom föreningens försorg. Föreningen har betraktat som sin huvud— uppgift att verka för avsättning av medlemmarnas arbeten och att skaffa dem beställningar. I detta syfte har föreningen låtit upprätta ett register över sina medlemmar med angivande av deras specialiteter. Denna förteck- ning ställes till industriidkares, företagsledares och arkitekters förfogande. Genom föreningens förmedling har ett stort antal konstnärer erhållit upp- drag. 1935 års utställning i Bryssel skaffade många konstnärer sysselsätt— ning. Föreningen har även intresserat sig för bytessystemet »Konst mot varor» och försökt skapa en ordning, som tager tillbörlig hänsyn till såväl konstnärernas som affärsmännens intressen. Till föreningens aktuella upp— gifter hör grundandet av en pensionskassa för medlemmarna samt skapan- det av särskilda konstnärshus med ateljéer, expeditionslokaler m. 111. För- eningen har ända sedan dess bildande åtnjutit allmänhetens sympatier, vilka på olika sätt kommit till uttryck, bland annat genom bidrag till föreningens hjälpfond.

Frankrike.

Å den ovan (sid. 19) omnämnda kongressen i Bryssel redogjorde en dele- gat från Frankrike för vissa åtgärder, som där vidtagits för att hjälpa be— hövande konstnärer. Denna redogörelse hade i huvudsak följande innehåll.

I Frankrike finnas ett flertal föreningar med huvudsaklig uppgift att anordna de årliga utställningarna (les salens). De hava hjälpkassor, men dessa voro i september 1935 tömda.

År 1920 stiftades »Confédération des Travailleurs intellectuels», vilken fått en sådan anslutning, att den i september 1935 räknade 200 000 med- lemmar, fördelade på 200 avdelningar. Inom detta förbund bildade konst— närerna för några år sedan en särskild sektion, en kassa för arbetslöshets— understöd. Konstnärerna lyckades med statens hjälp grunda en särskild arbetslöshetsfond, från vilken varje månad omkring 300 000 francs utdelas i understöd till behövande konstnärer. Organisationen av hjälpverksam- heten är olika i Paris och i landsorten. Vad Paris beträffar är det staten och staden, som förser fonden med medel. I fråga om landsorten föreligga större

• Sida 22
•  Original

svårigheter att få hjälpverksamheten finansierad, då kommunernas ekono- miska ställning ofta är mindre god. Man har därför i landsorten organiserat ömsesidiga försäkringsföreningar. Arbetslöshetsunderstödet kan uppgå till 30 francs per dag. Dess storlek är beroende av vederbörandes försörjnings- plikt. Försäkringsföreningarna i landsorten tilldelas från fonden anslag till arbetslöshetens bekämpande. Anslagets belopp är satt i relation till antalet arbetslösa inom föreningen. Staten bidrager med 60 a 65 procent av anslags- beloppet. När arbetslöshetsfonden bildades, uppmanades konstnärerna i Paris att hjälpa sina nödlidande kamrater i landsorten och alla betala 5 francs i månaden till förmån för försäkringsföreningama i landsorten. Konstsektionen inom federationen har även på annat sätt sökt bereda konstnärerna förmåner. Man har sålunda skapat billiga restauranger i Paris för konstnärer samt upprättat kliniker för dem ävensom utverkat lindringar i hyresavgifter för nödlidande konstnärer.

Enligt delegatens uppfattning hade detta hjälpsystem tyvärr visat sig behäftat med betydande olägenheter. Vanan att få hjälp utan arbete hade gjort åtskilliga konstnärer så försoffade, att de blivit oförmögna att utföra ett erbjudet arbete. Det vore därför bättre att minska den kontanta under- stödsverksamheten och i stället inrikta sig på att försöka skaffa sysselsätt— ning åt de arbetslösa. Konstnärerna Vänta sig många arbetstillfällen i an- ledning av 1937 års utställning i Paris.

Österrike.

Å den ovan (sid. 19) omtalade internationella kongressen i Bryssel upp— lyste en representant för Österrike, att där finnas två sammanslutningar med uppgift att tillvarataga konstnärernas yrkesintressen. Den ena är en »permanent kommitté», den andra är »Zentralverband bildender Känstler Oesterreichs». Båda samarbeta med myndigheterna och ha visat sig vara till stor nytta för konstnärerna. Understöd eller pris till konstnärer utdelas undantagslöst genom den ena eller den andra av dessa organisationer, vare sig det är staten eller enskilda som ställt medlen till förfogande. Allmänna konsttävlingar äro vanligen icke öppna för andra än medlemmar av dessa sammanslutningar.

• Sida 23
•  Original

Kap. IV. Statens byggnadsverksamhet.

Staten bedriver som bekant varje år en synnerligen omfattande bygg- nadsverksamhet för militära eller civila ändamål. Av riksräkenskapsverkets budgetredovisningar för budgetåren 1930/1931—1934/1935 har byggnads— styrelsen funnit, att, när byggnadsarbeten för hovstaten, militära ändamål och de affärsdrivande verken samt underhålls- och reparationsarbeten un- dantagits, de verkliga utgifterna för byggnadsväsendet skulle hava varit

1930/1931 omkring .............. 13 260 000 kronor 1931/1932 » .............. 12 595 000 » 1932/1933 >> .............. 6 990 000 » 1933/1934 » .............. 6 305 000 » 1934/1935 » .............. 9 565 000 »

Summa 48 715 000 kronor

eller i medeltal 9 743 000 kronor per budgetår.

Av de större byggnadsarbeten, som handhavas av byggnadsstyrelsen, hava exempelvis under år 1935 fullbordats, bland andra, kanslibyggnad vid tekniska högskolan, nybyggnad för sjöhistoriska museet, telegrafhus i Äppelviken, institutionsbyggnad vid lantbrukshögskolan i Ultuna, lant- mäterikontorsbyggnad i Jönköping, landsarkivbyggnad i Härnösand samt post- och telegrafhus i Örnsköldsvik; Av tidigare påbörjade arbeten hava under 1935 pågått, bland andra, huvudbyggnad för Kungl. Maj:ts kansli, byggnader för statens historiska museum i Stockholm ävensom för statens bakteriologiska laboratorium vid Huvudsta samt nybyggnader för patologi- ska och hygienisk-bakteriologiska institutionerna i Uppsala. Under samma år hava påbörjats, bland annat, ämbetsbyggnad för generaltullstyrelsen i kvarteret Argus i Stockholm, nytt post- och telegrafhus i Enskede, nybygg- nader för kemiska institutionen i Lund, nybyggnader för lantmäterikonto- ren i Karlstad och Västerås samt ny telegrafbyggnad i Ljusdal.

Med hänsyn till angelägenheten att i fall av inträdande mera betydande arbetslöshet äga kännedom om de allmänna arbeten eller beställningar, som lämpligen kunna planeras och verkställas till motverkande av sådan arbets— löshet, har statsrådet och chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet i början av 1936 anmodat, bland andra, byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrel- sen, generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen att till departementet in- komma med uppgifter om, bland annat, de arbeten eller beställningar, som

• Sida 24
•  Original

kunde förutses böra komma till utförande i vanlig ordning under vart och ett av budgetåren 1937/1938—1941/1942.

Byggnadsstyrelsen har genom särskilda skrivelser till de ämbetsverk och statsinstitutioner, vilkas lokalfrågor kunna bliva föremål för handläggning inom styrelsen, framställt förfrågningar, huruvida för desamma förelåge eller kunde väntas uppkomma lokalbehov, som kunde föranleda framställ- ningar om utförande under närmast kommande femårsperiod av statliga byggnadsarbeten. Sedan svar å dessa förfrågningar inkommit, har bygg- nadsstyrelsen i anslutning till av vederbörande framställda önskemål och förslag verkställt en närmare utredning, som fått karaktären av en allmän plan för de byggnadsarbeten, som under ovannämnda femårsperiod kunna väntas bliva erforderliga för här avsedda ämbetsverk och statsinstitutioner. I denna plan äro emellertid endast upptagna till ny-, till- och ombyggna- der hänförliga arbeten men däremot icke reparations- och underhållsarbe- ten, som bekostas av medel å statens allmänna fastighetsfonds stat. Med ledning av nämnda plan har upprättats en sammanställning, innefattande de begärda uppgifterna rörande statliga byggnadsföretag.

Enligt den av byggnadsstyrelsen nu uppgjorda femårsplanen skulle ut- gifterna för statens byggnadsverksamhet, sedan byggnadsarbeten för hov— staten, militära ändamål och de affärsdrivande verken samt underhålls- och reparationsarbeten undantagits, i avrundade tal bliva

1937/1938 omkring .............. 3 750 000 kronor 1938/1939 » .............. 12 800 000 » 1939/1940 » .............. 14— 400 000 » 194—0/1941 » ....... _ ....... 1 0 550 000 » 1941/1942 » .............. 5 400 000 »

Summa 46 900 000 kronor

eller i medeltal 9 380 000 kronor per budgetår.

Byggnadsstyrelsen förutser åtskilliga särdeles omfattande nyanläggningar såsom exempelvis nytt centralfängelse för omkring 4 milj. kronor, nytt sin— nessjukhus för 7.2 milj. kronor, nybyggnader för karolinska institutets teo- retiska institutioner för omkring 5 milj. kronor, för riksarkivet för omkring 3.5 milj. kronor, för veterinärbakteriologiska anstalten för omkring 2 milj. kronor och för gymnastiska centralinstitutet för omkring 2.5 milj. kronor.

Generalpoststyrelsen har i sin uppgift till kommunikationsdepartementet angående arbeten för postverkets behov under budgetårsperioden 1937 / 1938 —1941/1942 i 20 punkter redovisat de olika byggnadsarbeten, som under nämnda tid kunde tänkas bliva utförda, varvid styrelsen angivit de beräk- nade kostnaderna för en del av dessa arbeten. Bland dem kan nämnas upp— förande av nytt postgirohus i Stockholm, som beräknas draga en kostnad av 1.4 milj. kronor. Järnvägsstyrelsen har i sin motsvarande uppgift upp-

• Sida 25
•  Original

skattat kostnaderna för husbyggnader under samma femårsperiod till 1.2 milj. kronor. Telegrafstyrelsen har uppgivit, att större arbetsobjekt såsom uppförande av nya stationshus komme att såsom hittills i betydande om- fattning ingå i de normala arbetsplanerna under de närmaste fem budget- åren men att kostnaderna för ifrågavarande arbeten icke kunde i förväg angivas.

De sakkunniga vilja vidare erinra, att den innevarande år beslutade för- svarsorganisationen innebär, att ett stort antal byggnader skola uppföras för försvarsväsendets behov såsom kaserner, tjänstebostäder, ekonomibygg- nader, förrådsbyggnader, hangarer, garage m. 111. En förteckning över de erforderliga byggnadsarbetena återfinnes (å sid. 178 if.) i särskilda utskot- tets utlåtande nr 1 vid 1936 års riksdag. De beräknade byggnadskostnader- na uppgå till följande sammanlagda belopp:

För lantförsvaret ....................................... kronor 7 591 000 » sjöförsvaret ....................................... » 5 838 000 » flygvapnet ........................................ » 23 843 000 » gemensamt ändamål (försvarsväsendets kemiska anstalt) » 540 000

Summa kronor 37 812 000

Dessa byggnadsarbeten beräknas vara i huvudsak färdigställda under budgetåret 1939/1940, vissa arbeten för flygvapnet dock först under bud- getåret 19430/194f1.

• Sida 26
•  Original

Kap. V. Statens konstråd.

Såsom de sakkunniga i inledningskapitlet framhållit synes ledningen av statens konstfrämjande verksamhet böra anförtros ett för ändamålet in- rättat organ, förslagsvis benämnt Statens konstråd. Fördelarna med ett centralt organ torde ligga i öppen dag. Endast härigenom torde nämligen statens konstfrämjande verksamhet planmässigt kunna utvecklas och nödig kontroll över densamma upprätthållas. Inrättandet av ett konstråd är i flera hänseenden en förutsättning för genomförandet av de sakkunnigas förslag. De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra, att Kungl. Akade- mien för de fria konsterna i sitt i inledningen återgivna yttrande över en framställning från konstnärshåll om anslag till det kvalificerade konstnär— liga arbetets stöd förklarat sig ha kommit till den uppfattningen, att frå— gan, på vad sätt dylikt anslag borde omhänderhavas och fördelas, borde läggas i händerna på en för ändamålet särskilt utsedd nämnd. I utred- ningsdirektiven har också framhållits, att det måhända skulle visa sig be- hövligt att tillskapa ett särskilt organ att omhänderhava vissa uppgifter i den ifrågasatta statliga konstfrämjande verksamheten.

Konstrådet måste givetvis vara väl kvalificerat för sina uppgifter och följaktligen äga en ingående kännedom om landets konstliv. Det måste anses vara av synnerlig vikt, att konstrådet uppbäres av förtroende från konstnärernas sida. De sakkunniga ha ingående dryftat frågan om den lämpligaste sammansättningen av konstrådet. Enligt de sakkunnigas me- ning bör konstrådet bestå av sju ledamöter, varav sex tillsättas av Kungl. Maj:t och den sjunde väljes av de sålunda utsedde, enligt följande plan:

1) En av Kungl. M aj:t utsedd ordförande. Denne bör vara en person med intresse för bildande konst och helst även hava förutsättningar att främja lösningen av de ekonomiska frågor, som beröra konstrådets verksamhets- område.

2) En representant för byggnadsstyrelsen (arkitekt), utsedd av Kungl. Maj :t efter förslag av styrelsen.

3)—6). Två målare och två skulptörer. Kungl. Akademien för de fria konsterna samt en representativ sammanslutning av konstnärer beredas tillfälle att vardera föreslå minst två målare och minst två skulptörer, lämpliga att vara ledamöter av rådet. Avgivas dylika förslag, har Kungl. Maj:t att av de föreslagna personerna utse en målare och en skulptör för vardera förslagsställaren. En förutsättning för detta förslag är givetvis, att

• Sida 27
•  Original

det bildas en organisation av landets konstnärer, som utgör en ur kvalitativ synpunkt tillfredsställande representation och i sig innesluter beaktans- värda riktningar inom konstlivet.

7) En person, som, ehuru icke konstnär, gjort förtjänstfulla insatser i konstlivet. Denne bör utses av de av Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna. Dessa hava härigenom fått möjlighet att komplettera sig med en museiman, en konstkritiker eller annan lämplig person.

Konstrådets ledamöter böra utses för tre år i sänder. För att möjliggöra en kontinuerlig förnyelse av rådet torde dock till en början vissa ledamöter böra tillsättas för kortare tid än tre år. I syfte att öka möjligheterna för representanter för olika konstarter och konstriktningar att vinna inträde i rådet torde böra föreskrivas, att avgående ledamot, som är målare eller skulptör (ledamöterna under 3)—6) ovan), icke omedelbart kan på nytt utses till ledamot av rådet.

I rådet böra ärenden kunna prövas och avgöras av fem ledamöter, så ock av fyra om tre av dem äro ense om slutet. Vid förfall för den av Kungl. Maj:t förordnade ordföranden bör rådets äldste närvarande ledamot inträda i hans ställe och leda rådets förhandlingar. Vid lika röstetal bör ordföranden äga utslagsröst.

Sekreterare åt rådet bör förordnas av Kungl. Maj:t, som därtill kan utse någon av ledamöterna. Då sekreteraren bör ha till uppgift, bland annat, att bereda och föredraga å rådets prövning ankommande ärenden, torde det vara av synnerlig vikt, att till sekreterare utses en person, som är väl för- trogen med den nutida svenska konsten.

Enligt de sakkunnigas mening böra konstrådets ledamöter och sekrete- rare åtnjuta årligt arvode för sitt arbete. Det stöter givetvis på stora svå— righeter att i förväg bilda sig en uppfattning om rådets arbetsbörda. Denna torde komma att växla högst avsevärt under olika år. De av de sakkunniga nedan föreslagna ersättningarna åt rådets ledamöter och sekreterare kunna därför efter en tids erfarenhet av rådets verksamhet visa sig mindre väl avvägda och böra bliva föremål för jämkning. Det årliga arvodet till rådets ledamöter torde till en början böra bestämmas till 1 000 kronor för ord- föranden och 500 kronor för annan ledamot. Konstrådets sekreterare torde få ägna avsevärd tid åt de ärenden, som ankomma på rådet.—De sakkunniga förutsätta emellertid, att han skall kunna förena sitt arbete i rådet med annan avlönad sysselsättning. Framtiden får Visa, huruvida sekreterarens arbetsuppgifter i rådet bliva så omfattande, att han bör vara helavlönad. Enligt de sakkunnigas mening bör sekreterarens årsarvode till en början lämpligen kunna bestämmas till 3 000 kronor.

• Sida 28
•  Original

De sakkunniga anse sig icke behöva räkna med lokalkostnader för konst- rådet, som för sina sammanträden torde kunna få disponera rum i departe- ment eller ämbetsverk.

Till konstrådets förfogande torde böra ställas ett reservationsanslag å 2 000 kronor för expenser, resor och dagtraktamenten. Konstrådet bör be- rättigas att självt företaga eller åt någon av sina ledamöter eller åt sekre- teraren uppdraga att göra resa, som betingas av rådets verksamhet, varvid resekostnadsersättning bör utgå av de till rådets förfogande ställda medlen.

De samfällda årliga utgifterna för konstrådet skulle alltså enligt de sak- kunnigas förslag bliva:

Arvode åt ordföranden ...................................... kronor 1 000 Arvode åt övriga sex ledamöter, tillhopa ...................... >> 3 000 Arvode åt sekreteraren ...................................... » 3 000 Expenser, resor och traktamenten (reservationsanslag) .......... >> 2 000

Summa kronor 9 000

Konstrådet bör givetvis lyda under ecklesiastikdepartementet. Av de följande kapitlen i detta betänkande framgå de närmare arbetsuppgifter, som enligt de sakkunnigas mening böra givas konstrådet.

• Sida 29
•  Original

Kap. VI. Konstnärlig utsmyckning av statliga nybyggnader.

De sakkunniga hava i inledningskapitlet framhållit, att statliga byggna- der i betydande utsträckning äro i behov av konstnärlig utsmyckning. I några fall hava sådana byggnader kommit i åtnjutande av konst. De sakkunniga hava i nedanstående uppställning återgivit vissa inhämtade uppgifter rörande kostnaderna för konstnärliga ändamål i fråga om ett an- tal statliga byggnader, varjämte motsvarande uppgifter länmats för några kommunala och enskilda byggnader.

För konstnärlig

Kostnad för konstnärlig ut-

Byggnad: Byggnads-kostnad: utsmyckning: STZÄthingåggj-h nadskostnaden. Stockholms konserthus ..... 5 700 000: 150 563: — 2.6 Göteborgs konserthus ..... c:a 2 600 000: 137 000: —— 5.3 Högalidskyrkan i Stockholm . 2 800 000: 71 889: — 2.6 Tekniska högskolan i Stock— holm ............... 41 120 000: c:a 90 000: — 2.2 (ej natursten och dess huggning, ej heller lWilles, Tekniska högskolans kansli i fontän) Stockholm ........... 481 000: 4- 700: — 1.0 Stockholms högskolas juridiska institution ........... c:a 870 000: c:a 39 000: — 4.5 Göteborgs posthus ....... 7 789 800: 34 000: —- 0.4 Posthus i kv. Blåmannen i Stockholm ........... 1 513 200: 9 600: — 0.6 Generalitetshuset i Stockholm 3 823 800: 27 550: — 0.7 Katarina realskola i Stockholm 1 600 000: 27 000: —— 1.7 Olofslunds folkskola i Stock- holm ............... 1 100 000: 18 000: — 1.6 Liitörsäkringsaktiebolaget Thu- les hus vid Kungsträdgårds- gatan i Stockholm ...... c:a 1 500 000: c:a 56 000: — 3.7 (ej natursten och Stockholms Enskilda Banks dess huggmng) byggnad vid Kungsträdgårds- gatan i Stockholm ...... 3 100 000: 56 000: — 1.8

• Sida 30
•  Original

N är det gäller att taga ställning till frågan, vid vilka statliga nybygg- nadsföretag konstnärlig utsmyckning bör äga rum, torde någon ledning kunna hämtas ur de av Kungl. Maj:t den 26 november 1926 fastställda reg- lerna för beräkning av ersättning till arkitekter, vilka utan att vara fast anställda anlitas vid statliga husbyggnadsföretag. Enligt dessa regler skall arkitektarvodet som regel bestämmas genom att multiplicera byggnadens volym i kubikmeter med det arkitektarvode per kubikmeter byggnads- volym, som i en stigande skala i reglerna utsatts för följande grupper av byggnadsföretag:

Grupp ]: lagerskjul, redskapsbodar och liknande byggnader av enkel beskaffenhet, enklare förrådshus och uthusbyggnader av olika slag.

Grupp 2: magasin och förrådshus av bättre slag, garage, hangarer, stall- och ladugårdsbyggnader samt enklare ekonomibyggnader.

Grupp 3: stall- och ladugårdsbyggnader av bättre slag samt enklare slag av bostäder, marketenterier, ridhus, samlingslokaler, gymnastik- och sport- lokaler.

Grupp 4: förplägnadsanstalter, manskapskaserner, verkstads- och fa- briksbyggnader, gymnastik— och sportlokaler av bättre slag samt enklare boställshus.

Grupp 5: arbetshem och uppfostringsanstalter, enklare folkskolehus, fängelser, lantmäterikontor, tjänstemannabostäder och villabyggnader samt enklare slag av post- och telegrafhus, stationsbyggnader och tullhus.

Grupp 6: post- och telegrafhus, stationsbyggnader, tullhus, riksbankshus, enklare arkiv- och ämbetsbyggnader, landstatshus, folk- och elementar- skolor, seminarier, vård- och undervisningsanstalter för sinnesslöa, hospital, enklare sjukhusbyggnader, samlingslokaler av bättre slag samt mera på— kostade bostadshus.

Grupp ?: arkiv- och ämbetsbyggnader, administrations—, kansli- och kon— torsbyggnader, enklare domstolsbyggnader, sjukhusbyggnader av bättre slag, sanatoriebyggnader, laboratoriebyggnader samt köks-, tvätt— och bad- inrättningar.

Grupp 8: domstols- och förvaltningsbyggnader, bibliotek, församlings- hus och liknande byggnader, högskolor och museer.

Grupperna 9 och 10: byggnader med stora fordringar på konstnärlighet, monumentalitet och teknisk fulländning, såsom teatrar, konsertlokaler, kyr- kor, Vissa domstols— och förvaltningsbyggnader, vissa högskolor och museer, bank- och börsbyggnader m. fl.

Det övervägande flertalet av de i grupperna 6—10 i arkitekttaxan om- nämnda byggnaderna torde enligt de sakkunnigas mening som regel böra komma i fråga för konstnärlig utsmyckning. I åtskilliga fall torde jämväl vissa av de i grupperna 4 och 5 upptagna byggnaderna såsom exempelvis

• Sida 31
•  Original

manskapskaserner, gymnastik- och sportlokaler samt uppfostringsanstalter utgöra lämpliga objekt för prydande med konst. De sakkunniga anse, att kostnaden för sådan utsmyckning bör bestämmas efter kalkyl för varje särskilt fall under hänsynstagande till byggnadernas arkitektur, ända- mål och belägenhet. Att generellt i byggnadskostnaden inräkna viss procent (exempelvis 2 procent) för konständamål är en metod, som icke tar tillbör- lig hänsyn till det skiftande behovet av konst och som de sakkunniga till följd härav anse sig icke kunna förorda. Det synes de sakkunniga uppen- bart, att en högskola eller ett museum som regel kräver en mera omfattande konstnärlig utsmyckning än exempelvis en för samma kostnad uppförd kontorsbyggnad. Vidare må framhållas, att två byggnader för liknande ändamål och av samma ungefärliga storleksordning kunna på grund av sär- skilda förhållanden såsom exempelvis olika belägenhet i stadsbilden vara mycket olika lämpade för prydande med konst. Därest en byggnad ifråga— kommer för konstnärlig utsmyckning, bör enligt de sakkunnigas mening kostnaden härför endast undantagsvis sättas så lågt som till 1 procent av byggnadskostnaden.

Förfarandet» Vid planerandet av en offentlig byggnad bör byggnads- styrelsen, järnvägsstyrelsen, medicinalstyrelsen eller annan myndighet, som närmast är att betrakta som byggherre, efter samråd med konstrådet ut- arbeta en preliminär plan rörande utsmyckningen av byggnaden samt kost— naden därför. Sedan statsmakterna ställt medel till förfogande för byg - nadsföretaget, utarbetas planen för utsmyckningen närmare av byggherren efter samråd med konstrådet. I händelse av skiljaktiga meningar under— ställes frågan Kungl. Maj:ts prövning.

För konstnärliga arbeten av viss storleksordning i fråga om kostnaderna, förslagsvis för arbeten dragande en kostnad av minst 10 000 kronor, anord- nas allmänna tävlingar. Beträffande andra konstnärliga arbeten anordnas tävlingar för inbjudna konstnärer, göras beställningar eller företagas direkta inköp.

Vid tävlingar tillsättes på föranstaltande av konstrådet en jury om 5 personer av följande sammansättning:

1) arkitekten för byggnaden, 2) en medlem av konstrådet, utsedd av rådet, 3) en på orten allmänt betrodd person, utsedd av byggherren, 4 och 5) två målare vid måleritävlingar, respektive två skulptörer vid skulpturtävlingar. Dessa personer tillsättas av konstrådet på förslag av representativ konstnärssammanslutning i orten eller i geografisk närbelä- genhet av densamma.

• Sida 32
•  Original

De sakkunniga Vilja i anslutning till detta förslag erinra, att i de av Kungl. Akademien för de fria konsterna utarbetade »Regler till ledning vid anordnandet av måleri- och skulpturtävlingar» uttalas om prisnämnd, att i de fall, då bedömandet icke överlåtes åt en person, nämnden bör vara så sammansatt, att mer än hälften utgöres av målare vid måleritävlingar och av skulptörer vid skulpturtävlingar. De sakkunniga vilja i anslutning här— till framhålla, att, därest en majoritet av målare eller skulptörer i juryn anses lämplig, vilket i allmänhet torde vara fallet, konstrådet bör såsom representant för rådet i juryn insätta en målare respektive skulptör.

Juryn uppgör programmet för tävlingen, vilket underställes konstrådet för godkännande, varigenom en enhetlig och för de intresserade parterna betryggande praxis åstadkommes. Konstrådet torde härvid sannolikt i åt- skilliga hänseenden följa konstakademiens ovannämnda regler för svenska måleri- och skulptur-tävlingar.

Tävlingsarbetena granskas av juryn, som avgör tävlingen och till konst- rådet avger förslag rörande arbetenas utförande. Konstrådet blir genom juryns tävlingsutlåtande samt genom sin representant i juryn väl under- rättat om juryns synpunkter på tävlingsarbetena. Konstrådet och bygg— herren besluta i samråd, huruvida något förslag skall utföras. Hava bygg- herren och konstrådet olika meningar i frågan, underställes densamma Kungl. Maj:t. Byggherren tecknar eventuella kontrakt med vederbörande förslagsställare efter konstrådets hörande. Konstrådet utser inom eller utom sin krets en representant att jämte byggherren övervaka planens konstnär- liga och ekonomiska genomförande. Som regel torde väl någon medlem av juryn, exempelvis konstrådets egen representant i juryn, komma i fråga. för sådant uppdrag.

I de fall, då tävlingar ej anordnas, bör det ankomma på konstrådet att efter byggherrens hörande verkställa inköp eller göra beställningar.

Konstrådet bör givetvis ägna konstutställningar stor uppmärksamhet. I likhet med vad som sker i Amerikas förenta stater torde personer, som del— tagit i tävlingar med förtjänstfulla arbeten utan att få dessa antagna till utförande, komma i fråga vid inköp eller beställningar.

• Sida 33
•  Original

Kap. VII. Böra lotterimedel disponeras för konstnärliga ändamål?

Lotterimedlen härröra från penninglotterier, som regelbundet anordnas varje månad. Från och med lotteriet med dragning i september 1936 är antalet lottsedlar 280 000 a 10 kronor per styck, avgiften för stämpel ej inbegripen, samt vinstsumman 2 145 000 kronor.

Humanistiska fonden erhåller de s. k. överskottsmedlen av dragningarna (outtagna vinster, vissa ränteinkomster m. m.) från och med december 1927 . Därjämte tilldelas Humanistiska fonden av behållningen i varje ifråga- varande lotteri från och med dragningen i oktober 1931 10 000 kronor, allt- så 120000 kronor för varje år. Fonden är bildad av dessa lotterimedel. Enligt det den 15 juni 1935 av Kungl. Maj:t fastställda reglementet för fonden, gällande för tiden den 1 juli 1935—den 30 juni 1940 (viss ändring i reglementet genom Kungl. Maj:ts brev den 30 april 1936), står fonden under förvaltning av Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakade- mien. Förvaltningen, som skall vara helt skild från akademiens övriga fond- förvaltning, ombesörjes av tre ekonomidelegerade, av vilka en utses av Kungl. Maj:t och två av akademien. Fondens avkastning skall användas till att i olika hänseenden främja de humanistiska vetenskaperna. Fördelningen av tillgängliga medel verkställes av en nämnd, som består av ordförande, vice ordförande och två ledamöter, samtliga förordnade av Kungl. Maj:t, samt ytterligare sex ledamöter, av vilka akademiens båda klasser utse var- dera tre. Till ledamöter skola utses personer, kända för allmänna humanisti— ska intressen, samt sådana forskare inom humanistiska vetenskaper, vilka gjort sig kända för humanistiska intressen även utom egna specialområden. Enligt revisionsberättelsen rörande granskning av Humanistiska fondens rä— kenskaper och förvaltning för år 1935 utgjorde fondens kapital vid detta års utgång 4 236 895 kronor 37 öre. Fonden har under år 1935 tillförts lotteri— medel till ett belopp av 628 243 kronor 75 öre. Fonden hade under samma år en ränteinkomst av 170 206 kronor 35 öre. Enligt Humanistiska fondens nämnds verksamhetsberättelse för år 1935 beslöt nämnden under detta år utdela 46 olika anslag å tillhopa 133 437 kronor. 105 ansökningar förelågo.

I Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademiens skrivelse den 21 maj 1927 till Kungl. Maj:t, vari tanken på bildandet av en fond till främ- jande av humanistisk forskning framfördes, hemställdes, bland annat, att Kungl. Maj:t i samband med beslut om de penninglotterier, vartill fram-

• Sida 34
•  Original

deles kunde komma att lämnas koncessioner, måtte förordna, att över- skottsmedlen i dessa lotterier måtte överlämnas till akademien för bildande av en fond, benämnd Humanistiska fonden, »intill dess fonden uppnått den storlek, att den rimligen kan anses fylla det behov, för vilket den är av- sedd». Genom beslut den 22 oktober 1927 förordnade Kungl. Maj:t, att det överskott, som kunde uppstå å vissa angivna dragningar i penninglotterier, skulle utbetalas till akademien för bildande av en under akademiens för- valtning stående fond. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet före detta beslut yttrade föredragande departementschefen, statsrådet Hamrin, att den ifrågasatta fonden måste uppbringas till ett avsevärt belopp, för att det med fonden avsedda ändamålet skulle kunna uppnås, samt att det påtagligen vore omöjligt att på förhand angiva någon viss siffra som slut- mål. Departementschefen ville såsom jämförelse erinra om de siffror, han i statsrådsprotokollet angivit beträffande motsvarande fonder i Danmark och Norge.

Enligt de av Kungl. Maj:t lämnade tillstånden att anordna lotterier skola av behållningen av lotterierna mycket betydande belopp utbetalas till ändamål, varom Kungl. Maj:t förklarar sig senare vilja fatta beslut. För de senast förflutna budgetåren ha 2 milj. kronor av dessa lotterimedel tagits i anspråk för budgetändamål. För det nu löpande budgetåret skall emellertid endast 1 milj. kronor av lotterimedel disponeras härför. Sam- tidigt har nämligen beslutats, att av de rikligt flödande tipsmedlen 1 milj. kronor skall tagas i anspråk för allmänna budgetändamål.

Av de lotterimedel, Kungl. Maj:t sålunda förbehållit sig och som icke disponeras i riksstaten, beviljar Kungl. Maj :t varje år bidrag för olika ända- mål. Redogörelse för dessa bidrag lämnas i de årliga berättelserna om vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit. Av dessa berättelser framgår, att år 1935 74 olika bidrag beviljades av lotterimedel med sammanlagt 5 066 800 kronor samt att motsvarande be- lopp voro år 1934 4227 078 kronor 67 öre, år 1933 4605 200 kronor, år 1932 5 594 000 kronor och under tioårsperioden 1922—1931 sammanlagt 46 637 945 kronor 64 öre. Bidrag ha i stor utsträckning lämnats teatrar, orkesterföreningar, museer, folkhögskolor, hembygdsföreningar, arbetsstu- gor m. fl. Kommuner ha i vissa fall fått anslag. Sålunda beviljades Malmö under åren 1926—1935 sammanlagt 1 milj. kronor för om- och tillbyggnad av Malmöhus slott till museum m. m. Vidare beviljades år 1933 Gävle 100 000 kronor för byggnad för bibliotek, konsert- och föreläsningssalar m. m. och Trälleborg 6 000 kronor för konservering av klosterkyrka samt är 1932 Falun 175 000 kronor för medborgarhus och Ystad 50 000 kronor för byggnad för konstmuseum m. m. Enköping erhöll åren 1931 och 1932

• Sida 35
•  Original

sammanlagt 36 000 kronor för restaurering av klosterruin m. m. Av övriga beviljade medel av intresse i förevarande sammanhang torde böra nämnas anslag till nämnden "för inköp av konstverk år 1923 282 984 kronor 11 öre, till föreningen nationalmusei vänner år 1924 100000 kronor, till riksför- bundet för bildande konst åren 1930, 1932 och 1935 sammanlagt 145 000 kronor, till föreningen svensk konst för varor u.p._ a. åren 1932 och 1933 sammanlagt 20 000 kronor, till strindbergskommittén år 1933 25 000 kronor samt till arbetsutskottet för resande av ett Engelbrektsmonument i Arboga år 1935 18 000 kronor.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang bringa i erinran, att statsrådet och chefen för Kungl. Handelsdepartementet den 30 december 1935 jämlikt Kungl. Maj:ts samma dag givna bemyndigande tillkallat tre personer att inom departementet biträda med verkställande av utredning rörande inrät- tande av ett statslotteri m. m. I direktiven för de sakkunnigas arbete fram- hålles, bland annat, att vid övervägande av fördelar och olägenheter av att ersätta det nuvarande penninglotteriet med ett rent statslotteri borde sär- skild hänsyn även tagas till de konsekvenser, som en sådan anordning skulle medföra i avseende a sättet för disponerandet av de inflytande lotteri- medlen.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen hava under de gångna åren lämnats åtskilliga anslag av lotterimedel för främjande av den bil- dande konsten. Enligt de sakkunnigas mening tala emellertid starka skäl för att lotterimedel tagas i anspråk för konstnärliga ändamål i större om- fattning och samtidigt efter mera enhetliga grunder än vad hittills varit fallet. Lotterimedlen inflyta från olika delar av vårt land, och det synes de sakkunniga skäligt, att den konstfrämjande verksamhet, som de sakkunniga åsyfta, kommer att beröra hela landet. Såsom de sakkunniga i annat sam- manhang framhållit äro kommunala byggnader av mera monumental karak- tär såsom exempelvis skolor och sjukhus ofta väl lämpade för konstnärlig utsmyckning. De sakkunniga tänka sig, att kommuner, framför allt sådana med mindre god ekonomi, skulle kunna erhålla bidrag för dylika byggna- ders samt för offentliga öppna platsers prydande med konstverk. Anslag skulle emellertid som regel tilldelas kommuner endast under den förutsätt- ning, att kommunerna själva svarade för en del, förslagsvis minst en tredje- del, av kostnaden för den utsmyckning, varom vore fråga. Även enskilda sammanslutningar med samhällsgagnande verksamhet såsom kulturella och sociala föreningar av olika slag (teater—, orkester-, musei-, hembygds-, före- läsningsföreningar m. fl.) skulle efter ansökan kunna tillerkännas anslag för anskaffande av konst till byggnad eller lokal, som disponeras av veder- börande sammanslutning. Lotterimedel torde även böra få tagas i anspråk

• Sida 36
•  Original

för inköp av konstverk för redan uppförda eller påbörjade statliga bygg- nader. Endast undantagsvis synas bidrag böra lämnas även för planerade statliga nybyggnaders prydande med konstverk, exempelvis för inköp av stafflikonst. I fråga om sådana nybyggnader utgå nämligen de sakkunniga från att i själva byggnadsanslaget upptagas lämpliga belopp för konstnär- lig utsmyckning.

Ledningen av den konstfrämjande verksamhet, varom här talas, synes böra anförtros Statens konstråd. De sakkunniga föreslå, att för ändamålet tillskapas en fond av lotterimedel, förslagsvis benämnd Fonden för främ- jande av bildande konst, vilken fond skall stå under konstrådets förvalt- ning. Fonden tillföres årligen 200000 kronor av lotterimedel. Endast av— kastningen får disponeras för utdelning, och densamma får tagas i anspråk redan innan fonden är färdigbildad. Fonderingen avslutas, då fonden nått en sådan storlek, att den kan beräknas lämna en årlig avkastning av 200 000 kronor. Att i förväg angiva någon viss siffra för fondens slutliga storlek torde icke lämpligen låta sig göra, då avkastningen givetvis är beroende av det vid varje tidpunkt rådande ränteläget, vilket knappast kan förutses. Innan fonden vuxit så, att dess avkastning uppgår till nyssnämnda belopp, torde konstrådet böra av lotterimedel tilldelas ett årligt utfyllnadsbelopp av sådan storlek, att detsamma jämte fondens avkastning uppgår till omkring 200 000 kronor. De ifrågasatta anslagen till konstnärliga ändamål uppgå visserligen till betydande belopp, men de torde icke behövai någon betänk— lig grad inkräkta på de övriga intressen, som bruka främjas genom anslag av lotterimedel. De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra, att inne- varande budgetår endast 1 milj. kronor av lotterimedlen skall tagas i an— språk för allmänna budgetändamål mot 2 milj. kronor under de närmast förflutna åren, varigenom 1 milj. kronor lösgöres för andra ändamål.

De närmare bestämmelserna rörande den ekonomiska förvaltningen av den ifrågasatta fonden för främjande av bildande konst tänka sig de sak— kunniga utformade i nära överensstämmelse med motsvarande stadganden i reglementet för Humanistiska fonden.

Den ekonomiska förvaltningen av fonden för främjande av bildande konst bör vara helt skild från konstrådets övriga förvaltning och ombesör- jas av tre ekonomidelegerade, av Vilka två utses av Kungl-. Maj :t och en av konstrådet. Ekonomidelegerade utses för en tid av fem år.

Ekonomidelegerade böra hava att å konstrådets vägnar mottaga de konstrådet tilldelade anslagsbelop— pen samt ombesörja räntebärande placering av de för kapitalisering avsedda medlen;

att i god tid före varje kalenderår beräkna storleken av den summa, som

• Sida 37
•  Original

finnes disponibel för utdelning under året, samt därom lämna konstrådet underrättelse;

att verkställa beslutade utbetalningar; samt att föra fullständiga räkenskaper över de delegerades förvaltning även— som till konstrådet årligen före den 15 februari avlämna berättelse över nästföregående års förvaltning.

Fondens medelplacering torde, i likhet med vad som gäller för Huma- nistiska fonden, böra ske genom inköp av vissa slag av obligationer, genom utlämnande av lån under vissa villkor eller genom insättning på deposi— tions— eller därmed jämförlig räkning i bankinrättning, vars bolagsordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd.

Fördelningen av tillgängliga medel verkställes av konstrådet. Utdelning av anslag från fonden bör äga rum i regel en gång om året. Ansökning om sådant anslag inlämnas till konstrådet. Vid anslagens fördelning äger konst- rådet fullständig frihet inom ramen för de tillgängliga medlen. Den må ock bestämma villkor för åtnjutande av beviljat anslag. Vederbörande böra sålunda kunna förklaras skyldiga att underkasta sig den kontroll över arbetenas utförande, som konstrådet kan komma att föreskriva. Rådets beslut om utdelning av anslag må icke överklagas. Rådet bör äga besluta, att viss del av de under året för utdelning tillgängliga medlen må reserve- ras till en följande utdelning.

• Sida 38
•  Original

Kap. VIII. Böra tipsmedel disponeras för konstnärliga ändamål?

Med stöd av förordningen den 7 juni 19344 (nr 237) angående vadhållning i samband med tävlingar medgav Kungl. Maj:t genom resolution den 24 september 1934 ett då under bildning varande aktiebolag, vars verksamhet skulle hava till föremål att anordna vadhållning i samband med tävlingar och bedriva annan därav föranledd verksamhet, rätt att, sedan bolaget bli— vit i vederbörlig ordning bildat och inregistrerat, intill den 1 juli 1936 för allmänheten anordna dylik vadhållning, dock ej i samband med häst- tävlingar.

Såsom villkor för att bolaget, som sedermera färdigbildats samt inregi- strerats under firma aktiebolaget Tipstjänst med ett aktiekapital av högst 45 000 kronor, skulle komma i åtnjutande av detta medgivande föreskrevs, bland annat, att av de vid vadhållning inflytande insatsbeloppen 50 procent skulle användas som vinstutdelning till de i vadhållningen deltagande och högst 30 procent få disponeras för bolagets omkostnader, att av bolagets årsvinst 10 procent skulle avsättas till reservfond, intill dess denna upp- ginge till 50 000 kronor, att av de till utdelning tillgängliga medlen finge till aktieägarna årligen utdelas högst 5 procent å aktiebeloppet samt att vad som återstode av bolagets årsvinst efter avsättning till reservfond och utdelning till aktieägare skulle användas »till idrottens främjande» på sätt Kungl. Maj:t skulle framdeles bestämma. Genom resolution den 29 maj 1936 medgav Kungl. Maj:t bolaget förlängd rätt att anordna vadhållning till den 1 juli 1941 på i stort sett enahanda villkor som förut, dock skulle högst 25 procent av insatsbeloppen få disponeras för bolagets omkostnader. Vad som återstode efter avsättning till reservfond, lämplig skattereserv och utdelning till aktieägare skulle användas på sätt Kungl. Maj:t framdeles bestämde, »huvudsakligen till idrottens främjande».

Under bolagets första verksamhetsperiod, som omfattade tiden den 4: oktober 1934—den 30 juni 1935, anordnades 31 tippningstävlingar med 7 015 931 kronor 86 öre i tipsinsatser. Nettovinsten blev 2 048 5437 kronor 13 öre, varav 2 250 kronor användes till 5 procents utdelning till aktie- ägarna, 50 000 kronor till avsättning till reservfonden och 780 000 kronor till avsättning till skattereserven, varefter återstoden, 1 216 297 kronor 13 öre, inlevererades till statsverket. Under sitt andra verksamhetsår, omfat— tande tiden den 1 juli 1935—den 30 juni 1936, anordnade bolaget 42 tipp- ningstävlingar, till vilka i insatser inflöt sammanlagt 20 470 156 kronor

• Sida 39
•  Original

96 öre. Nettovinsten utgjorde 6 556 546 kronor 37 öre, varav 2 250 kronor utdelades till aktieägarna, 2 492 000 kronor avsattes till skattereserven samt återstoden, 4 062 296 kronor 37 öre, inlevererades till statsverket.

I 1935 års statsverksproposition föreslogs, att de medel, vilka det ålåge aktiebolaget Tipstjänst att inleverera till statsverket, skulle upptagas till redovisning å riksstatens inkomstsida under en härför särskilt uppförd in— komsttitel, benämnd Inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar, var— vid förutsattes, att de å inkomsttiteln inflytande medlen skulle över veder- börliga riksstatsanslag tillföras en särskild fond, varifrån sedan de belopp, som ansloges till idrottens främjande, skulle bestridas. De till ifrågavarande specialbudget hörande anslagen voro dels ett under åttonde huvudtiteln upptaget anslag till understödjande av gymnastik och idrott, dels ock ett under tionde huvudtiteln upptaget förslagsanslag till idrottens främjande.

Riksdagen anmälde sedermera i skrivelse den 25 maj 1935, nr 253, att riksdagen dels beräknat inkomsten av vadhållning vid idrottstävlingar för budgetåret 1935/1936 till 500 000 kronor, dels under tionde huvudtiteln till idrottens främjande under samma budgetår anvisat ett förslagsanslag av 400 000 kronor att utgå av inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar, dels ock medgivit, att ett av riksdagen under åttonde huvudtiteln till understödjande av gymnastik och idrott för nämnda budgetår anvisat an- slag av 100 000 kronor likaledes finge utgå av inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar.

Genom beslut den 20 juni 1935 har Kungl. Maj:t dels förordnat, att en fond, benämnd Fonden för idrottens främjande, skulle inrättas, från vilken fond, som skulle av statskontoret förvaltas såsom diversemedelsfond, skulle bestridas de belopp, som enligt Kungl. Maj:ts bestämmande skulle anslås till idrottens främjande, dels ock anbefallt statskontoret att, i avvaktan på att medel bleve disponibla å fonden för idrottens främjande, till Sveriges olympiska kommitté av tillgängliga medel utbetala 90 000 kronor såsom bidrag till täckande av kostnaderna för förberedelser till Sveriges deltagan— de i olympiska spelen är 1936.

Sedermera har Kungl. Maj:t dels genom beslut den 28 juni 1935 för- fogat över det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget å 100 000 kro- nor, dels ock genom beslut den 29 november 1935 från fonden för idrottens främjande beviljat understöd till ett sammanlagt belopp av 1 026 297 kro- nor 13 öre, därav 170 000 kronor till gymnastikändamål samt 856 297 kI'O" nor 13 öre till idrottsändamål. I sistnämnda summa ingår ett belopp å 248 200 kronor för förberedelser till och deltagande från svensk sida i 1936 års olympiska spel. Av Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den 29 november 1935 framgår, att Kungl. Maj:t (under punkterna 21—134) beviljat under- stöd för idrottsanläggningar åt 114 föreningar och kommittéer. Dessa bi—

• Sida 40
•  Original

drag till idrottsanläggningar skulle av statskontoret utbetalas till Svenska gymnastik— och idrottsföreningarnas riksförbund, som avgivit utlåtande över ansökningarna. Riksförbundet skulle tillhandahålla vederbörande de dem tillerkända beloppen under iakttagande, bland annat, att bidragen användes på sätt föreslagits i riksförbundets utlåtande, samt att veder— börande skulle vara skyldiga dels att underkasta sig den kontroll över arbe— tenas utförande och medlens användning, som riksförbundet kunde komma att föreskriva, dels ock att snarast möjligt å tid, som riksförbundet ägde närmare bestämma, avgiva redovisning för understödens användning till riksförbundet. Samtliga vederbörande skulle vidare vara skyldiga att under- kasta sig den granskning från riksdagens revisorers sida rörande bidragens användning, som Kungl. Maj:t kunde komma att föreskriva.

I 1936 års statsverksproposition har i enlighet med riksräkenskapsver— kets, på grundval av uppgift från aktiebolaget Tipstjänst verkställda upp- skattning å riksstatsförslagets inkomstsida under titeln Inkomst av vad- hållning vid idrottstävlingar upptagits ett belopp av 2 250 000 kronor. Riksstatsförslaget innefattade, såsom tidigare omnämnts, att det belopp av lotterimedel, som skulle tagas i anspråk för allmänna budgetändamål, för budgetåret 1936/1937 skulle minskas från 2 milj. kronor till 1 milj. kronor, medan i stället 1 milj. kronor från tipsmedel skulle tillföras budgeten. Med hänsyn härtill föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under tionde huvudtiteln riksdagen att till »Avsättning till fonden för idrottens främ— jande» för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 1 250 000 kronor.

Riksdagen hade intet att erinra mot de gjorda inkomstberäkningarna samt anvisade på förslag av statsutskottet det begärda anslaget.

Genom särskilda beslut den 24 juli och den 25 september 1936 har Kungl. Maj:t av tipsmedel tilldelat riksidrottsförbundet, Svenska gymna- stikförbundet, skolöverstyrelsen, Svenska skiddelegationen, Sveriges mili— tära idrottsförbund och Sveriges akademiska idrottsförbund sammanlagt 333 500 kronor.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har den statskontrol- lerade tippningen under sina båda första verksamhetsår nått en utveckling, som torde vida överträffa vad man vid rörelsens start haft anledning för- moda. Det är betydande vinstmedel, som av aktiebolaget Tipstjänst inleve- reras till statsverket, och då det knappast finns anledning betrakta tipp- ningen som en tillfällig företeelse, torde staten jämväl i fortsättningen kunna räkna med väsentliga intäkter från tippningsväsendet. Enligt Kungl. Maj:ts senaste tillståndsresolution skall vad som återstår av bolagets vinst efter avsättning till reservfond, lämplig skattereserv och utdelning till aktie- ägare användas huvudsakligen till idrottens främjande. Det synes sanno— likt, att under en följd av år tipsmedel i betydande utsträckning komma

• Sida 41
•  Original

att tagas i anspråk för idrottsanläggningar. Det är givetvis av stor vikt, att dessa anläggningar, vilka årligen komma att besökas av stora människo- massor, motsvara de anspråk, man har rätt att ställa på dem ur sportsliga och ekonomiska synpunkter. Enligt de sakkunnigas mening böra permanen- ta idrottsanläggningar även från estetiska utgångspunkter fylla. högt ställda krav. Vissa idrottsanläggningar såsom exempelvis fotbollsstadion, simhallar, tennishallar m. fl. äro ofta i behov av konstnärlig utsmyckning. De sakkun- niga förmena, att tipsmedel i viss utsträckning böra få disponeras för våra idrottsanläggningar-s prydande med konstverk. Spörsmålet, huruvida en viss anläggning bör komma i åtnjutande av konst, bör enligt de sakkunni- gas mening oberoende av ansökning kunna bliva föremål för övervägande i samband med prövning av fråga om bidrag för själva idrottsanläggningen. Framställning till Kungl. Maj:t med begäran om understöd från fonden för idrottens främjande för idrottsanläggningar torde av Kungl. Maj:t, därest riksidrottsförbundet tillstyrkt framställningen, böra remitteras till Statens konstråd för yttrande. Konstrådet föreslår då eventuellt utsmyckning av visst slag. Om så sker, torde vederbörande sökande och eventuellt riksidrotts- förbundet böra beredas tillfälle att yttra sig över konstrådets förslag. Därest Kungl. Maj:t anser anläggningen böra komma till stånd samt konstnärlig utsmyckning äga rum, bör Kungl. hlaj:t, i samband med att understöd be- viljas för själva idrottsanläggningen, anslå visst belopp för utsmyckning, vilket belopp bör till sin storlek avpassas så, att vederbörande sökande som regel har att svara. för en del av kostnaden. Detta belopp bör av statskonto- ret utbetalas till konstrådet, som sedan närmare utarbetar planen rörande anläggningens prydande och därefter bereder vederbörande tillfälle att komma med erinringar. Konstrådet skall tillhandahålla vederbörande det anslagna beloppet, varvid såsom villkor för bidragets åtnjutande bör an- givas, att bidraget användes på sätt konstrådet bestämmer samt att veder- börande skall vara pliktig att underkasta sig den kontroll över det konst- närliga arbetets utförande och medlens användning, som konstrådet kan komma att föreskriva. Om en framställning avser enbart konstnärlig ut- smyckning av en idrottsanläggning, torde förfarandet böra gestalta sig i huvudsaklig överensstämmelse med vad ovan angivits, dock torde riks- idrottsförbundets hörande i allmänhet icke vara erforderligt. De sakkun— niga förutsätta, att tävlingar rörande utsmyckning av idrottsanläggningar komma att anordnas i de fall, sådana skolat äga rum, om anläggningen varit statlig, samt att tävlingsjuryn erhåller motsvarande sammansättning som vid tävlingar om statliga nybyggnaders prydande med konstverk.

• Sida 42
•  Original

Kap. IX. Böra nöjesskattemedel tagas i anspråk för konstnärliga ändamål?

Enligt förordningen den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar äger kommun, inom vilkens område försiggår nöjestillställning, vartill allmänheten har tillträde mot avgift, för sådan tillställning uttaga en särskild avgift, benämnd nöjes— skatt. hled nöjestillställning förstås i förordningen en mångfald särskilt angivna tillställningar såsom konserter, teater— och biografföreställningar, danstillställningar, idrottstävlingar m. m. Nöjesskatten utgår i förhållande till priset på biljett eller annat bevis, som berättigar till deltagande i nöjes- tillställning, samt med hänsyn till tillställningens karaktär. Skatten på en teaterbiljett är sålunda relativt sett lägre än skatten på en biljett till en kapplöpning. Kommun kan emellertid — med bibehållande av det inbördes förhållandet mellan de olika skattesatserna — besluta om tillämpning av lägre skattesatser. Vidare äger kommun, när skäl därtill äro, för visst fall eller beträffande vissa slag av tillställningar medgiva befrielse från skattens utgörande eller skattebeloppets användande för det ändamål, till vars främ- jande tillställningen anordnats.

Förslag om ändringar i nöjesskatteförordningen i olika hänseenden hava motionsledes framförts vid åtskilliga riksdagar. I anledning av två vid 1933 års riksdag väckta motioner hemställde riksdagen i skrivelse den 9 juni 1933, nr 301, under åberopande av bevillningsutskottets av riksdagen god- kända betänkande, nr 63, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning angående revision av nöjesskatteförordningen och därvid beakta vad i be— tänkandet anförts samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde av utredningen föranledas. I betänkandet framhölls, bland annat, att vid revi— deringen torde böra tillses, att de olika slagen av nöjestillställningar an- gåves så allmänt och omfattande som möjligt med hänsyn till deras art och att de särskilt uppräknade tillställningarna endast måtte tjäna som för— tydligande exempel. Vid den ifrågasatta utredningen borde enligt utskottets förmenande uppmärksamhet ägnas jämväl andra delar av förordningen. Utskottet omnämnde därvid, bland annat, frågan, huruvida nöjesskatten borde göras obligatorisk.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 17, över två vid 1936 års riks— dag väckta motioner om befrielse för travtävlingar och kapplöpningar från nöjesskatt erinrade bevillningsutskottet om den av 1933 års riksdag begär— da utredningen om revision av nöjesskatteförordningen och förklarade sig förutsätta, att sådan utredning inom den närmaste tiden komme till stånd.

• Sida 43
•  Original

Städernas, municipalsamhällenas och landskommunernas inkomster i form av nöjesskatt framgå av nedan lämnade uppgifter, vilka äro hämtade från de av statistiska centralbyrån utarbetade, i Sveriges officiella statistik ingående publikationerna »Årsbok för Sveriges kommuner 1936», utgiven den 22 augusti 1936, och »Kommunernas finanser år 1932», utgiven den 27 februari 1936.

1930 1931 1932 1933 Städerna ................. 5 524 914 5 241 299 4 921 524 5 000 850 Municipalsamhällena ....... . 231 991 235 116 217 154 237 382 Landskommunerna .......... 891 716 853 578 827 200

Av Svenska stadsförbundets tidskrift för 1936 (häfte 1) framgår, att nöjesskatten år 1935 i städerna (112 städer) uppgått till 5 751 781 kronor 92 öre, därav i Stockholm 2 067 662 kronor 15 öre, i Göteborg 771 907 kro- nor 26 öre och i Malmö 453 477 kronor 56 öre. Motsvarande siffra år 1934 för städerna var enligt samma tidskrift (årgång 1935 häfte 1) 5 299 549 kronor 38 öre.

Betydelsen av nöjesskatten för kommunerna belyses av följande upp- gifter, vilka äro hämtade ur den ovannämnda statistiska redogörelsen för kommunernas finanser 1932.

Antal kommuner med influten nöjesskatt motsvarande Summa

en utdebitering (i öre per skattekrona) av berörda

högst 1 1—10 10—25 25—50 50—100 över 100 kommuner Landskommunerna. . . 89 540 294 74 16 5 1 018 Städerna .......... — 9 90 10 — —— 109

Enligt dessa uppgifter synes nöjesskatten vara av mindre betydelse för landskommunerna än för städerna. Medan nöjesskatten 1932 för 629 lands— kommuner av 1 018 motsvarade ett utdebiterat belopp av högst 10 öre per skattekrona, motsvarade densamma för 100 städer av 109 ett dylikt belopp av över 10 öre.

Svenska stadsförbundet verkställde vid tiden för årsskiftet 1934—1935 en utredning angående tillämpningen av nöjesskatteförordningen. Materia- let, för vilket redogörelse lämnats i förbundets tidskrift 1935 (häfte 2), hän- för sig till 101 städer. I fråga om användningen av nöjesskattemedlen an- föres i redogörelsen, bland annat:

I 54 av 101 städer ingår skatten nu i sin helhet direkt till stadskassan utan att reserveras för särskilda anslag. På några håll ingår skatten visserligen också direkt till stadskassan, men användningen av densamma är helt eller delvis begränsad till vissa ändamål av social eller kulturell natur. Så stödjer man i Göteborg två teatrar, och Hälsingborg understödjer sitt museum, stadsbibliotek ni. m. I några städer ingår en del av skatten i stadskassan för allmänna ända-

• Sida 44
•  Original

mål, medan en del avsättes för vissa slags utgifter. Beträffande de medel, som icke »ingå i den allmänna rörelsen», förfar man rätt olika. Man avsätter allt- sammans för ett visst ändamål, t. ex. ett badhus, som man i framtiden ämnar bygga, eller till årlig amortering av ett, man redan byggt med lånemedel. Eller också avsättas beloppen till en fond med viss begränsad användning, vilka medel disponeras för skilda ändamål vid årets slut eller allteftersom behov uppstår av en samlad utgift, som får täckas av nöjesskatten.

De ändamål, för vilka nöjesskattemedlen komma till användning, äro särdeles skiftande. Medan tidigare ett understödjande av bostadsproduktionen i ena eller andra formen förekom rätt ofta, uppges en liknande användning nu endast för tre städer. Det är nu mest »kulturella och sociala ändamål» det rör sig om. Ett framstående rum intaga därvid anslag till teatrar, museer, bibliotek, studie— cirklar, folkhögskolestipendier etc. Önskemål av estetisk art ha tillgodosetts genom anslag till parker och planteringar, iordningställande av strandområde. skyddande av fågelbeståndet i ett genom staden flytande vattendrag, julgran på stora torget m. m. Musikintresset har stimulerats genom understödjande av orkesterföreningar, anordnande av friluftskonserter, musikundervisning i folk- skola etc. Bland sociala ändamål, som kommit i åtnjutande av skatten, må näm- nas nykterhetsverksamhet, barnbespisning, sjukkassor i ett par fall, dispensär, husmodersförenings hemsysterverksamhet och arbetsförmedling. Till undervis- ningsändamål ha anslag beviljats till skolfilm, skolresor, premier etc. I stor omfattning ha anslag utgått till såväl varmbadhus som friluftsbad.

Där skatten icke gått till särskilda ändamål, har den väsentligt medverkat till att hålla skattesatsen nere.

Enligt de sakkunnigas mening tala starka skäl för att åtminstone en betydande del av nöjesskattemedlen disponeras för kulturella eller konst- närliga ändamål. Av den förestående utredningen framgår emellertid, att i flertalet städer nöjesskatten i sin helhet ingår i stadskassan utan att reser— veras för särskilda anslag. De sakkunniga vilja i förevarande sammanhang framhålla lämpligheten av att anslag lämnas av nöjesskattemedel för offent— liga öppna platsers prydande med konstverk samt för konstnärlig utsmyck— ning av kommunala byggnader av mera monumental karaktär, såsom råd— hus, sjukhus, skolor m. fl., vilka för närvarande i stor utsträckning äroi av- saknad av konstnärlig utsmyckning. Det synes även de sakkunniga rimligt, att konst- och museiföreningar understödjas med nöjesskattemedel. Även på annat sätt torde nöjesskattemedel böra disponeras i konstfrämjande syfte. Därest, såsom riksdagen förväntar, en utredning kommer till stånd rörande revision av nöjesskatteförordningens bestämmelser, torde vid denna undersökning frågan om nöjesskattemedlens användning bliva föremål för övervägande. De sakkunniga anse sig därför icke böra för närvarande göra något ytterligare uttalande i ämnet.

• Sida 45
•  Original

Kap. X. Statens bidrag till folkskoleväsendet.

Enligt kungl. kungörelsen den 6 mars 1936 angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, vilken kungörelse trätt i kraft den 10 mars 1936, äger skoldistrikt under vissa förutsättningar erhålla statsbidrag till bestridande av, bland annat, följande kostnader för folkskoleväsendet, näm- ligen för

a) anskaffa-nde av nya undervisningslokaler,

b) vissa redan uppförda, distriktet tillhöriga undervisningslokaler, samt

c) underhåll av undervisningslokaler samt tillhandahållande av inven— tarier, Skolmöbler och undervisningsmateriel för sådana lokaler.

Såsom förutsättning för erhållande av byggnadsbidrag för nya undervis- ningslokaler gäller, bland annat,. att Kungl. Maj:t eller, då den högsta kost— nadssumman för byggnadsföretaget, varå statsbidrag må beräknas, icke kommer att överstiga 10 000 kronor, vederbörande länsstyrelse lämnat till— stånd till byggnadsföretagets utförande. Byggnadsbidraget beräknas å det belopp, som motsvarar de styrkta kostnaderna för företaget, i den mån dessa icke överstiga den samtidigt med byggnadstillståndets meddelande fastställda högsta kostnadssumma, varå statsbidrag må beräknas. I den högsta kostnadssumman må inräknas allenast kostnader för klassrum och vissa andra lokaler jämte erforderliga inomhusledningar och fast inredning, den första uppsättningen inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skol— kök ävensom utgifterna för ritningar, arbetsledning och kontroll. Efter Kungl. Maj:ts respektive länsstyrelsens prövning i varje särskilt fall må i kostnadssumman jämväl inräknas kostnader för andra, för skoländamål avsedda lokaler såsom specialrum, samlingssalar, lärarrum och dylikt. Där- emot mä icke inräknas kostnader för sådana byggnadsarbeten, vilka alle- nast avse att sätta befintliga lokaler i bättre skick eller att giva dem en lämpligare disposition, ej heller kostnader för anskaffande, iordningställande eller inhägnande av skoltomt eller anordnande av brunn och framdragande av ledningar till skolhusbyggnader. Byggnadsbidraget för nya undervisnings- lokaler utgår med tre fjärdedelar av bidragsunderlaget, därest detta över- stiger 5 000 kronor, samt eljest med hälften av bidragsunderlaget. Bygg- nadsbidraget får ej utbetalas, innan undervisningslokalerna blivit avsynade och vederbörligen godkända.

Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler utgår under vissa förutsättningar till skoldistrikt med 150 kronor årligen under viss tid dels för varje den 1 juli 1936 befintligt, skoldistriktet tillhörigt klassrum

• Sida 46
•  Original

och gymnastikrum, som icke tagits i bruk före den 1 juli 1912, dels ock för varje klassrum och gymnastikrum, vars uppförande, utan att tillstånd enligt kungörelsen av Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen meddelats, påbörjats men ej färdigställts före den 1 juli 1936.

Skoldistrikt äger vidare till underhåll av undervisningslokaler ävensom för tillhandahållande av Skolmöbler och undervisningsmateriel åtnjuta år— ligt underhålls- och materialbidrag med 50 kronor för varje lokal, som till— hör distriktet, och med 25 kronor för varje av distriktet förhyrd lokal. Bidraget utgår för klassrum, specialrum, gymnastikrum, slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål.

Denna kungörelse har utfärdats, efter det 1935 års riksdag fattat beslut i ämnet.

I proposition (nr 174) till 1935 års riksdag angående statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet framhöll föredragande departe— mentschefen, statsrådet Engberg (sid. 78), att huru behjärtansvärt det än kunde förefalla, att staten deltoge i kostnaderna för badanläggningar och andra lhygieniska eller sociala anordningar, det dock av såväl principiella som statsfinansiella skäl vore nödvändigt att vid genomförandet av förevarande statsbidragssystem söka taga sikte enbart på de kostnadskategorier, som kunde sägas hava omedelbart samband med folkskoleväsendet. Departe- mentschefen ansåg det icke vara att befara, att kommunerna skulle befin- nas mindre benägna att, sedan de blivit berättigade till statsbidrag för de egentliga skollokalerna, genom anordnande av berörda extra utrymmen främja lärjungarnas bästa. På förslag av statsutskottet (utlåtande nr 142 sid. 63) anslöt sig riksdagen till denna departementschefens uppfattning.

Såsom de sakkunniga förut i detta betänkande framhållit äro skolbyg — nader som regel i behov av konstnärlig utsmyckning. Enligt vad som fram— går av den ovan lämnade redogörelsen lämnar staten betydande bidrag till kommunernas kostnader för folkskoleväsendet. Statsmakterna hava ansett, att detta statliga bidrag bör avse endast de kostnadskategorier, som kunna sägas hava omedelbart samband med folkskoleväsendet. De sakkunniga ha icke ansett sig böra föreslå sådan ändring i ovannämnda kungörelse, att i bidragsunderlaget skall inräknas kostnad för folkskolebyggnadernas konst- närliga utsmyckning. Enligt de sakkunnigas mening torde emellertid Kungl. Maj:t och länsstyrelserna inom ramen för gällande kungörelse kunna visa tillmötesgående i fråga om sådan utsmyckning, som ingår som en fast del av själva byggnaden. De sakkunniga våga antaga, att, därest staten i ökad utsträckning anlitar konstnärer för statliga byggnaders prydande med konstverk, många kommuner komma att känna sig manade att följa exem— plet och i kostnadskalkylen för folkskolebyggnader upptaga belopp för

• Sida 47
•  Original

konstnärliga ändamål. De sakkunniga hava i ett tidigare kapitel föreslagit, att lotterimedel skola få tagas i anspråk för konstnärlig utsmyckning av kommunala byggnader, varför kommunerna i denna ordning hava möjlig— het att erhålla bidrag till kostnaderna för förvärv av konst till folkskole— byggnader. De sakkunniga hava även tidigare uttalat, att nöjesskattemedel lämpligen kunna användas för skolbyggnaders prydande med konstverk.

• Sida 48
•  Original

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet 3

Kap. I.

Kap. II. Kap. III. Kap. IV.

Kap. VI. Kap. VII. Kap. VIII. Kap. IX.

Direktiven för de sakkunnigas arbete ................. 5 Inledning ..................................... 8

Vissa åtgärder i utlandet för att stödja konstnärlig verksamhet 14

Statens byggnadsverksamhet ....................... 23 Statens konstråd ................................ 26 Konstnärlig utsmyckning av statliga nybyggnader ........ 29 Böra lotterimedel disponeras för konstnärliga ändamål?. . . . 33 Böra tipsmedel disponeras för konstnärliga ändamål? ..... 38

Böra nöjesskattemedel tagas i anspråk för konstnärliga ända- mål? ....................................... 42

Statens bidrag till folkskoleväsendet .................. 45

• Sida 49
•  Original

• Sida 50
•  Original

Systematisk förteckning

(Sim-orna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Betänkande med förslag till lag om behandling av för- brytare, hemiallna ät alkoholmissbruk, m.m. [4] Förslag till lag om lindring i vissa. delar av sjölagen m. m. [17] Utredning eng. revision av bestämmelserna om tingshus- byggnedsskyldigheten. [37]

Statsförlattning. Allmän statsförvaltning.

'Be'tlukende om socialstyrelsens organisation. [29]

Betänkande med förslag rörande iörhandlingsordning för statstiltnstemiin. [41]

Kommunalförvaltning.

Förslag till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyreisens normaliörslag till gatukostnadsbestämmelser enligt 49 % stadsplanelagen. [33]

Statens och kommunernas ilnansväsen.

Undersökningar rörande det samlade skattetrycketi Sverige och utlandet. [18]

- Promemoria ang. ändring av bestämmelserna rörande kom-

munernas underställnings'irls länsrätt. [35] Rationaliserings- och ersättningsirågor i samband med ifrågasatt införande av statligt brännoljemouopnl. [46] Betänkande med förslag till lönereglering iör lärare vid

folk- och smäskolor. [48]

Politi.

Betänkande med förslag ang. revision av lagstiftningen rörande tillverkning, beskattning och försäljning av malt— drycker. [5]

Nationalekonomi och socialpolitik.

Utredning med förslag rörande bidrag ät barn till änkor och vissa invalider samt åt föräldralösa barn". [6] Sociallseringsproblemet. Allmänna. synpunkter. [7] Ur socialiseringens neuropeiska- idékrets. [8]

Socialiseri[nfsidéer och socialiseringspraxis i Sovjetunio— nen. 1. 9 .

Betänkande ang. iörlossningsvärden och barnmorskeviisen— det samt förebyggande mödra- och barnavård. [12] Betänkande ang. ismiijebeskattningen. [13] Betänkande ang. dels lanmässigt sparande och dels stut— liga bosättningslån. 14] - Betänkande ang. moderskapspenning och mödrahjlilp. [16] Arbetsiöshetsundersökningen den 31. juli 1985. [21] Betänkande ang. åtgärder för avhjälpande av de inom vissa delar av Norrbottens läns lappmark yppade missförhål- landen samt rörande de kostnader som därav kunde iöranledas m. m. [23] . Svensk arbetslöshetspolitik åren 1914—1935. [32] Utredning med förslag rörande förskottering av under-

hållsbidrag till barn utom äktenskap m. ii. [47]

Hälso- och sjukvård.

Betänkanden 1 rörande seradmerlasarettets ekonomi samt 2 rörande lasarettets ställning och verksamhet. [i] ' Betänkande ang. sterilisering. [46]

Allmänt näringsväsen. Aug. kontrollen Över elektriska starkströmsnnläggningar.[27]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Betänkande med förslag om vissa. föreskrifter beträffande _ konsumtionslniölk. [3] Sociala ]ordutredningens betänkande med förslag till revi- sion av lagstiftningen ang. avstyckning m. m. [26]

Betänkande med förslag rörande jaktlagstiftningsfrngor. 1. Förslag till lag om rätt till jakt samt jaktstadgn även- som andra därmed sammanhängande författningar. [88] Sociala jordutredningens betänkande med förslag till itt- gärder för att bereda ökade möjligheter för den mindre bemedlade befolkningen på landsbygden att förena små! bruk med hemindnstri, hantverk, hemslöjd, pälsdjur- uppiödning m. m. [39] ! Betänkande med förslag till omorganisationvav den med

statsmedel understödda kemiska analys- och kontroll- verksamheten. [40] . Betänkande med utredning och förslag rörande rikets ekonomi-aka kartläggning och därmed sammanhängande organisetionsspörsmål ang. rikets landkarteverk. [42]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Betänkande med lör-slag till lagstiftning ang. skyddsskogar m. m. [19] Betänkande med förslag till lagstiftning ang. skognråstär

der och enskilda tillhöriga iiygsandsiält i Hallands lli.n.v[30] Industri.

Handel och sjöfart.

Statligt kaffemonopol. [10]

Den svenska sjöfartsnäringeu. Statistisk—ekonomisk under- sökning. [22] 1985 års lotsverkssakkunniga. Betänkande 2. Förslag till lotsiörordning. [43] .

Kommunikatio'usväsen.

Utredning rörande förhållandet mellan land- och sjötrafik- medel. [16] Betänkande med förslag i anledning av verkställd gransk- ning av 1932 års traiikutrednings förslag till förordning ang. allmän automobiltruiik. [20]

Bank-, kredit- och penningväsen.

Betänkande med förslag till lag ang. ändring 'i vissa delar ?vllagen den 29 juni 1928 (nr 286) om sparbanker m.m. 25

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [11] ' Kyåogoaiset i Skåne, Halland och Blekinge under dansk t . 228 Betänkande med utredning och förslag ang. åtgärder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt efter— blivna i barn— och ungdomsåren. [81] Utredning rörande de svenska universitets- och högskole- studenternss sociala och ekonomiska iörhällanden. Bi— laga till betänkande med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yr- kena. [34] ' Psalmbok för svenska kyrkan. Förslag avgivet den 29 febr. 1936, överarbeiat av inom ecklesiastikdepartementet till- kallade sakkunniga. [36] Betänkande med utredning och iörslag ang. sammanföran- de och organisation av i Stockholm befintliga arkeo— logiska samlingar från Medelhavsliinderna och främre Orienten. [44] Utredning med förslag sng. omorganisation av dövstum- undervisningsväsendet. [49]: Betänkande och förslag ang. beredande av vidgade arbets- uppgifter för svenska konstnärer. [50]

Försvarsvlisen. Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz om er- kännanfjf och verkställighet av domar och skiljedomar m.m. 2 . Betänkande med förslag till lag om internationella rätts- iörhäilfnäien rörande arv, testamente och bontredniug m.m. ' 24