SOU 1937:43
Betänkande med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem m. m. jämte därtill hörande utredningar
N 4-0 (;(
nå (—
- CD m
&( *. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937: 43 SLOGIALDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
RÖRANDE
' LÄN OCH BIDRAG AV STATSMEDEL TILL FRÄMJANDE AV BOSTADSFÖRSÖRJNING FÖR MINDRE BEMEDLADE BARNRIKA FAMILJER I EGNAHEM M. M.
JÄMTE DÄRTILL RÖRANDE UTREDNINGAR
AVGIVET DEN 11 NOVEMBER 1937 AV BOSTADSSOCIALA UTREDNINGEN
S_TOCKHOLM_ 1937
10. 11.
12
13. 14.
15.
18. 17. 18.
i».
T=”
21.
. Socialiseringsproblemet.
. Statslotteriutredningen.
. Yttrande i abortfrågan.
Statens offentliga utredningar'1937
Kronologisk förteckning
2. Hushållsrltkningens pro- blem och faktorer. Tiden. viij, -173 s. Fi. . Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjet- unionen. 2. Tiden. vij, 140 s. Fl. Betänkande med förslag till revision av förvarings- och interneringslagarna m. m. Marcus. 96 n. n. Betänkande med förslag rö- rande svenskt penninglotteri. Baggström. Betlnkande med förslag till lagstiftning angående sör- skilda husbehovsskogari Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. m. ' Marcus. 98 s. 1 karta. Jo. Marcus. 56 s. S. 1934 års nämnd för städuingsutredning. Betänkande med speciella beräkningar och förslag rörande ersätt- ningarna för stödningsarbete inom vissa statliga lm- betslokaler i Stockholm 111. m. Marcus. 64 s. Fl. . Betänkande med förslag angående den statsunderstödda vattenavlednings- och svdikningsverksamheten samt däåmedjsammanhängande spörsmål. Baggström. 275 s. 3 il. o. Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland med vissa förslag till åtgärder till förbättrande av den norr— ländska j ordbrnkarbefolkningens ekonomiska ställning. Marcus. 145 s. Jo. Betänkande med förslag angående rött till fiske i Vii— nem, Vintern, Mälaren, Hjulmaren och Storsjön i Jämt- land. l. Lsgförslag och motiv. Marcus. 530 s. Jo. Betänkande med förslag angående rätt till ilska i Vii- nern, Vättern, Malar—en, Hjälmaren och Storsjön i Jämt- land. 2. Kartbilagor. Vänern och Hjälmaren. Marcus. 4 s. 17 kartor. Jo. Arbetslöst)etsundersökningen den 31 juli 1936. man. 196 s. 1 karta. S. Lagberednjngens förslag till lag om aktiebolags pen- sions- och andra pcrsoualstiftelser m. m. Norstedt. 175 5. Ja. Betänkande med förslag till vissa lagstiftningsåtgiirder till motverkande av överdriven skuldsättning inom jordbruket. Marcus. 303 s. Jo. Utredning med förslag till _vissa åtgärder för trsdk- sitkerhetens höjande vid korsningar ! samma plan mel- lan järnväg och vän samt järnvägarnas beredande av bidrag av automobilskattemedel till säkerhetsanord— ningarna vid dylika korsningar. Baggström. 107 s. K. Hembitridesutredningens betänkande. I. Betänkande och förslag i fråga om utbildning av hembiträdet). Beckman. 202 s. S. Betänkandcangående vissa med frivillig anskaining av luftvitrglåmateriel sammanhängande fragor. Beckman. 48 s. . ' Promemoria angående grunderna för en reform av lagstiftningen om rätt till litterära och musikaliska verk. Norstedt. 67 s. Ju. . Betänkande med förslag till åtgärder mot smittsam *kastning hos nötkreatur. Idun. 81 s. Jo. Utredning angående de rättsbildade (lumsagobitritde— nas angtkllnings- och avlöningsförhlllanden. Norstedt. M s.v l. Betänkande med förslag till lag om minimilöner för lantarbetare. Beckman. 214 s. Jo.
Becka
Alla. Om särskild tryckort ej angiven. är tryckorten Stockholm.
177 s. ll. '
22.
23.
24.
25.
26.
31. 32. 33. 34.
35. 36.
37. 88. 39.
40.
41. 42.
43.
Efterskrilt till »Kyrkogodset i Skåne, Halland och Blekinge under dansk tid-. Av E. Schelling. Marcus. 66 s. Betänkande angående pensionastyrelsens invaliditets- förebyggande verksamhet. Beckman. 146 s. S." Förslag till ändrad lagstiftning om sammanträffande av brott jämte motiv. Norstedt. 132 3. Jo. Utredning rörande flottans fartygstyper m. m. Nor- stedt. 232 s. Fö. Betänkande med utredning och förslag rörande bered- skapsarbeten. Beckman. 22l s. S. Betänkande med förslag till lönereglering för lärarper- sonalen vid kommunala mellanskolor, kommunala nick- skolor och högre folkskolor. Norstedt. 122 s. Fl. Betänkande med förslag till lag om skyddskoppymp- ning m. m. Beckman. (2), 482 s. 1 karta-. Betänkande med förslag till lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna m. m. Marcus. 246 s. 2 kartor. Jo. . Redogörelse för inventering av odiingsjord å krono-
parkerna nedanför odlingsgränsen i de två. nordligaste Norrlandslinen ävensom för vissa andra uppdrag. Kihl- ström. 82 s. Jo. . Betänkande med förslag angående inrättande av ett statens institut för folkhälsan. Beckman. 78 s. B bil. S. 1986 års lönekommitté. Betänkande med utredning och förslag angående dyrortsg'rupperingen. Marcus. 178 s. Fl. Betänkande med förslag angående den fasta lantbruks- undervisningens ordnande. Marcus. 270 s. Jo. Betänkande med förslag till åtgärder för förbättrande av de blindas och de dövstummas arbetsförhållanden och förvärvsmöjligheter. Beckman. 122 5. S. Betänkande med förslag till lagstiftning om grund- vatten m. m. Norstedt. 145 s. Ju. . Universitetsberedningen. Utredning i fråga om uni- versitetens verksamhet och organisation. Baggström. vj, 210 s. Efter—lamnade anteckningar till förberedande utkast till straiflag. Av J. G. W. Thyrén. Lund, Berling, 202 s. Ju. Betänkande med förslag till lag om villkorlig dom 111. m. Marcus. 147 s. Ju. Betänkande med förslag till kungörelse om kommissio- närer hos över-rötter och stadsdomstolar. Norstedt. 32 s. Ju. Särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunnigas yttrande med anledning av det Lt dem lämnade uppdraget att biträda vid ntredigeringen av det utav 1936 års kyrkomöte antagna psalmboksförslaget. Uppsala, Almqvist & Wiksell. & s. E. Betänkande rörande fiskerinäringens avsättningeförhål- landen m. m. Idun. 145 s. Jo. 1936 års skattekom'mitté. Betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskuttningen m. m. Marcus. 897 s. 1 formulär. Fi. Betänkande med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till frlimjande av bostadsfbrsörjnlng för mindre bemedlade harm-ika familjer i egnahem m. m. jämte (åkt-lill hörande utredningar. Beckman. 118”, 119 s.' . .
Bokstäverna med fetstil utgörs begynnelsobok-
rtiverna till det departement. under vilket utredningen "avgivits. t. 91. E. : ecklesiastikdepartementet. Jo. = jordbruks- dapartemeutet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningen yttre anordning (nr DI) utgiva- ntradningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937: 43 SOCIALDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
RÖRANDE
LÄN OCH BIDRAG AV STATSMEDEL TILL IFRÄMJANDE AV BOSTADSFÖRSÖRJNING FÖR MINDRE BEMEDLADE BARNRIKA FAMILJER 1 EGNAHEM M. M.
JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE UTREDNINGAR
AVGIVET DEN 11 NOVEMBER 1937 AV BOSTADSSOCIALA UTREDNINGEN
STOCKHOLM 193?
K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1342 37]
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för K. Socialdepartementef ............
Avd. 1. Utredningsuppdraget och dess förutsättningar.
Kap. Kap. Kap. Kap.
Kap.
1.
23.
De ursprungliga riktlinjerna för bostadssociala utred- ningens arbete ............................................ Åtgärder mot trångboddhet genom bostadsförsörjning för barnrika familjer i hyresbostäder .................. Vidgad mm för bostadsförsörjning för mindre bemed— lade barnrika familjer .................................... .Provisorisk lösning av den organiserade småstugebe-
byggelsens subventionsproblem m. m. ..................
Resultatet av den hittills bedrivna bostadsförsörjnings- verksamheten för mindre bemedlade barnrika familjer
Avd. Il. Bostadsbeståndet och dess utvecklingstendenser med särskilt avse- ende på landsbygden.
Kap. K ap.
Kap. Kap. Kap.
6. Bostadsbeståndets beskaffenhet och förnyelsebehov på landsbygden .............................................. Den statliga bostadsförbättringsverksamheten, dess re- sultat och utvecklingstendenser ..........................
8. Egnahemmen ur sociala och ekonomiska synpunkter ..
9. Egnahemmen ur byggnadstekniska synpunkter ........
10. Beräkningar rörande det framtida bostadsbehovet på landsbygden ..............................................
Avd. Ill. Förslag till åtgärder för främjande av bostadsförsörjning i egnahem m. m. för mindre bemedlade barnrika familjer. Kap. 1]. Inordnande i bestående former för statligt stöd åt bo-
Kap.
Kap.
12.
13.
. 14.
stadsbildningen av den speciella bostadshjälpen för barnrika familjer samt dennas tillämpningsområde Utformningen av bostadssubventionen till egnahem för harm—ika familjer ........................................ Utkast till kungl. kungörelse angående bostadsförsörj- ning i egnahem för barnrika familjer jämte Specialma- tivering ..................................................
Förslag till familjebidrag i samband med lån ur låne- fonden för Iantarbetarbostäder ..........................
. Utkast till kungl. kungörelser angående ändring i vissa. delar av kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 439) om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder samt angå— ende bidrag av statsmedel för åstadkommande av för- bättrad bostadsförsörjning för barnrika lantarbetarfa- miljer, jämte specialmotivering ..........................
Sid.
557
7:11
8*
11*
16*
18*
%*
31* ark 513
593
75*
843"
92*-
108*
111*
Särskilt yttrande av herr Åhrén ................................................ ll7*
Bilagor. Sid.
Bil. 1. Bostadsförhållandena inom vissa. landskommuner. Redogörelse för de preliminära resultaten av en i 1935/36 års folkräkning ingående specialundersökning. Av Richard Sterner ............................ 11
Bil. 2. Statliga bostadsfrämjande åtgärder på landsbygden, deras innebörd och resultat. Av Bertil Nyström .................................... 57
Bil. 3. Tabeller till beräkningar rörande det framtida bostadsbehovet på landsbygden. Av Alf Johansson och Gunnar Hävermark .......... 107
Till Herr Statsrådet och. Chefen för Kungl. Socialdepartementet.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 juni 1936 uppdrogs åt bostadssociala utredningen att i samråd med statens egnahemsstyrelse verkställa utredning rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem och liknande lägenheter.
Med vederbörligt medgivande ha de sakkunniga låtit anordna vissa bostads— statistiska undersökningar. Genom kungl. brev den 28 augusti 1936 ställdes erforderliga medel till bostadssociala utredningens förfogande för verk— ställande efter uppgjord plan av dels en undersökning rörande den framtida utvecklingen av bostadsbehovet och bostadsbeståndets struktur, dels för verk— ställande i samråd med statens egnahemsstyrelse av en på bostadskvaliteten inriktad undersökning av bostadsbeståndet i samtliga landskommuner.
Bostadssociala utredningen får härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostads- försörjning för mindre bemedlade barnrika. familjer i egnahem m. m. Be- tänkandet har utarbetats i samråd med statens egnahemsstyrelse, som helt biträtt detsamma.
Betänkandet innefattar tillika bostadssociala utredningens utlåtande över en den 21 april 1936 remitterad framställning från Stockholms stads fastighets- nämnd angående viss ändring i kungl. kungörelsen den 4 september 1935 angående bostadsförsörjning för barnrika familjer.
Förevarande betänkande har utarbetats av en inom bostadssooiala utred— ningen tillsatt delegation, bestående av herrar Myrdal och Wallander samt utredningens ordförande och sekreterare.
F ör utarbetande av författningstext har bostadssociala utredningen anlitat biträde under tiden från den 19 december 1936 till den 23 september 1937 av hövrättsassessor Herman Zetterberg och under tiden därefter av hovrätts- assessor Ingvar Lindell.
Särskilt yttrande har avgivits av undertecknad Åhrén. Stockholm den 11 november 1937.
BERTIL NYSTRÖM
OLLE ENGKVIST GUNNAR MYRDAL SVEN WALLANDER SIGURD WESTHOLM UNO ÅHREN
Alf Johansson
AVD. I.
Utredningsuppdraget och dess förutsättningar.
Kap. 1. De ursprungliga riktlinjerna för bostadssociala utredningens arbete.
I de allmänna direktiv för bostadssociala utredningens arbete, som av chefen för socialdepartementet lämnades i samband med ärendets föredrag— ning i statsrådet den 6 oktober 1933, framhölls såsom huvudproblem för utredningsarbetet dels den omständigheten, att en icke ringa del av de i städer och stadsliknande samhällen förefintliga bostäderna vore av så under- haltig beskaffenhet, att deras begagnande, särskilt såsom bostäder för familjer med minderåriga barn, icke kunde ur allmän hygienisk synpunkt försvaras, dels det förhållandet att trångboddheten på många håll även i lägenheter, som ej i och för sig vore undermåliga, befunnits vara så stor, att allvarlig fara förefunnes för den psykiska och fysiska hälsan hos dem, som där levde. Departementschefen betonade vidare, att ett stort antal av ifrågavarande familjer befunne sig i sådant ekonomiskt läge, att de icke kunde betala kost- naderna för lämpligare bostäder, och att en förändring till det bättre härvidlag ej torde vara möjlig med mindre ett saneringsarbete beträffande slumbostads— beståndet subventionerades; i samband härmed borde utredas ej blott lämp— ligaste sättet för organisation och finansiering av en subventionerad bostads— produktion utan även de åtgärder, som kunde vidtagas i syfte att förebygga en ogynnsam inverkan därav på den allmänna hyres— och bostadsmarknaden.
Företagna undersökningar tydde emellertid på, att många i hög grad under— haltiga bostäder beboddes av personer, som icke vore nödgade därtill på grund av fattigdom, och beträffande denna befolkningsgrupp borde en utredning giva klarhet, i vad mån det vore möjligt, att genom en mera effektiv bostads- inSpektion och bostadslagstiftning föranleda sådana personer att söka sig till andra lägenheter. Slutligen framhöll departementschefen, att utredningen borde inriktas såväl på jämförelsevis omedelbara åtgärder, vilka toge sikte på den värsta bostadsnödens avhjälpande, som på åstadkommande av en planmässig bostadspolitik på längre sikt.
I enlighet med dessa riktlinjer inrättade bostadssociala utredningen sitt arbete på att söka utreda de sålunda angivna särskilda bostadsproblemen och att bedöma deras innebörd, omfattning och angelägenhetsgrad.
Vad först beträffar omfattningen av de undermåliga bostäderna i Sveriges stadssamhällen har det för bostadssociala utredningen icke varit möjligt att på grundval av förefintliga uppgifter och verkställda undersökningar erhålla
annat och mera än en uppskattning av storleksordningen av det undermåliga bostadsbeståndet. Man torde kunna antaga, att minst 5 procent av samtliga smålägenheter i stadssamhällena äro att anse som undermåliga. Detta skulle innebära, att minst 20 000—30 000 smålägenheter (till större delen om ett rum och kök) eller 40 000—60 000 eldstäder inom Sveriges städer och stadslik— nande samhällen skulle vara att beteckna som undermåliga, däri icke inbe- gripna sådana i sig själva icke undermåliga lägenheter, som måste följa med vid rivning i saneringssyfte. Samtidigt har emellertid bostadssociala utred- ningen kunnat konstatera, att åtminstone tre gånger flera bostäder (60 000— 85 000) i stadssamhällena kunna anses som överbefolkade, även om man här— vidlag tillämpar låga fordringar på tillräckligt bostadsutrymme.1
Kap. 2. Åtgärder mot trångboddhet genom bostadsförsörjning för barnrika familjer i hyresbostäder.
Redan i en den 19 februari 1934 till chefen för socialdepartementet avgiven P. M. framförde bostadssociala utredningen den uppfattningen, att vid i vårt land rådande bostadsvanor det bostadssociala problemet i städer och stads— liknande samhällen i väsentlig grad utgör ett trångboddhetsproblem. Det har också funnits" skäl att i det följande vidhålla en sådan uppfattning. Därför fick i det bostadspolitiska programmet till en början saneringsfrågan träda tillbaka för frågan om trångboddhetens motverkande, särskilt därför att trång— boddheten måste anses utgöra en större aktuell olägenhet än den kvalitativa undermålighetel. Man kan säga, att trångboddhetsproblemet i övervägande grad betingas därav, att lägenheter om ett rum och kök i så stor utsträckning användas som familjebostad. Sålunda synas omkring två tredjedelar av den totala trångboddhetsfrekvensen hänföra sig till denna lägenhetskategori, och de boende i lägenheter om ett rum och kök torde inom flertalet orter till större delen utgöras av barn, än vad fallet är i fråga om någon annan lägen— hetskategori. Beträffande frågan i vad mån trångboddheten sammanhänger med inkomstförhållandena, har den av de sakkunniga i samverkan med social— styrelsen föranstaltade statistiska bearbetningen ur bostadssociala synpunkter av primärmaterialet till 1933 års hyresräkning givit till resultat, att en be- tydande del av de trångbodda icke kunna betecknas såsom »fattiga». Härvid är emellertid att märka, att dessa förhållanden ställa sig mycket olika på. olika orter och för olika hushållstyper. Större delen av >>icke fattiga» trångbodda hushåll äro sådana, där vuxna eller halvvuxna barn med egna inkomster bo kvar i föräldrahemmet. Trångbodda familjer med flera minderåriga barn ha däremot till övervägande del ansetts böra betecknas som >>fattiga».
De här refererade förhållandena framställa trångboddhetsproblemet såsom
1 Jfr Socialstyrelsen: Allmänna bostadsräkningen år 1933 och därmed sammanhängande undersökningar, sid. 94, 174.
i väsentlig grad ett barnproblem, och detta icke endast i den meningen, att den faktiskt bestående trångboddheten i mycket hög grad sammanhänger med förekomsten av barn, enkannerligen flera än två barn, i familjerna, utan även i den meningen att den genom »krafternas fria spel» åstadkomna sänkningen i boendetätheten på senare tid till stor del är att hänföra till barnantalets kraftiga begränsning. Bostadspolitiskt reser därför trångboddheten främst ett familje— och barnavårdsproblem, särskilt som trångboddhetens verkningar framträda mest ödesdigra för barn och ungdom. Genom åtgärder mot trång- boddheten kan man tillförsäkra barnen en hygieniskt och moraliskt sundare hemmiljö samt, i den mån åtgärderna äro av ekonomisk innebörd, i högre grad göra det möjligt för föräldrar att sätta barn till världen utan risk att dessas uppväxtvillkor i här förevarande avseende skola vara alltför under- måliga.
Trångboddheten är, som förut framhållits, till avsevärd del såtillvida »själv— i'örvållad», som i åtskilliga fall inkomsterna skulle räcka till för förhyrandet av en tillräcklig bostad. Men det återstår en betydande rest av sådana familjer, för vilka trångboddheten är betingad av ekonomiskt nödläge. Såsom nyss sagts måste emellertid särskilt flerbarnsfamiljernas trångboddhet i över— vägande grad anses vara betingad av fattigdom. Effektiv förbättring av dessa familjers bostadsförsörjning synes under rådande söciala och eko— nomiska förhållanden kunna åstadkommas endast därigenom, att det allmänna träder hjälpande till. Att så snart ske kan framlägga förslag till härpå inriktade hjälpåtgärder ansåg bostadssociala utredningen vara den angelägnaste uppgiften för sitt utredningsarbete, i synnerhet som enligt utred- ningens uppfattning endast under förutsättning av en sådan hjälp till de oförvållat trångbodda familjerna samhällets bostadsövervakning kunde skärpas gentemot de övriga. En förbättrad bostadslagstiftning och bostadsinspektion lär näppeligen kunna praktiskt genomföras, utan att tillfredsställande lägen— heter i överkomligt prisläge ställas till de familjers förfogande, vilkas inkomster icke räcka till att å den öppna marknaden förhyra sådana. Såsom ytterligare skäl för bostadssubventionens inriktning på de barnrika familjerna anfördes, att därigenom komme att byggas lägenheter om mer än ett rum och kök; en sådan inriktning av bostadsproduktionen framstår vid en analys av— den framtida bostadsmarknadsutvecklingen i dess förhållande till befolknings- utvecklingen som en nödvändig förutsättning för en höjning av den allmänna utrymmesstandarden.
Det var såsom ett led i denna tankegång de sakkunniga den 17 januari 1935 framlade sitt betänkande med förslag angående lån och årliga familjebidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för barnrika familjer (Statens offentliga utredningar 1935: 2). Detta innebar, att för beredande av billiga hyresbostäder åt mindre bemedlade familjer med tre eller flera minder— åriga barn skulle beviljas bostadsanskaffningslån till statens självkostnads— ränta1 och i övrigt på förmånliga villkor samt årliga familjebidrag, avsedda för efter barnantalet på visst sätt differentierade hyresavdrag. De statliga lånen
(sekundärlån inom 95 procent av fastighetsvärdet efter avdrag för tomtvärdet) och årliga familjebidragen (30—50 procent å standardhyran) avsågo att möjlig— göra anskaffning genom nybyggnad (eller i begränsad utsträckning inköp av lämpliga äldre fastigheter) av bostäder om minst två rum och kök eller lik— värdig lägenhetstyp för uthyrning till reducerade hyror. Som organ för byggande och förvaltning av genom statsbidrag anskaffade bostäder föreslogo de sakkunniga kommuner eller erkända allmännyttiga företag. Viss ekonomisk medverkan från kommunernas sida förutsattes jämsides med en kontrollerande och förmedlande, särskilt genom tillhandahållande fritt av erforderliga bygg- nadstomter.
I fråga om subventionsprogrammets kostnader framhölls bl. a. i betän- kandet, att en exakt förhandskalkyl över de utgifter, som dess genomförande skulle åsamka staten, icke vore möjlig. Programmets förverkligande måste tänkas utsträckt över en följd av år, och därunder kunde de inkomstvillkor, demografiska förhållanden och bostadsmarknadslägen, som bestämde pro- grammet—s konkreta omfattning, förändra sig, delvis under inverkan av just de bostadspolitiska åtgörandena, och även de räntor och byggnadskostnader, som betingade kostnaden för varje subventionerad lägenhet, undergå förskjut- ningar. Därför kunde en kostnadskalkyl av ifrågavarande art icke vara något annat än en uppskattning av storleksordningen av de statsutgifter, som under bestämda förutsättningar skulle uppkomma vid subventionsprogrammets genomförande. Antalet av de familjer med tre eller flera barn, som voro såväl trångbodda som mindre bemedlade, kunde enligt resultaten av de av bostads— sociala utredningen föranstaltade bostadsstatistiska undersökningarna upp— skattas till drygt 20 000 i rikets samtliga städer och stadsliknande samhällen. Antoges det, att för alla dessa trångbodda mindre bemedlade flerbarnsfamiljer skulle nybyggas lägenheter, tillräckliga för familjernas behov, skulle enligt de beräkningar över möjliga och sannolika byggnadskostnader, som utförts för bostadssociala utredningens räkning, det totala byggnadsvärdet utgöra 200 milj. kr., vilket kunde fördelas på ett större eller mindre antal år. Av detta belopp beräknades 45 procent eller 90 milj. kr. skola finansieras genom statskredit. Beräknades hyresvärdet efter 7'5 procent, skulle det nyssnämnda nybyggnadsbeståndet påkalla en hyressumma av 15 milj. kr. Med hänsyn till barnfrekvensen inom familjerna skulle enligt de föreslagna familjebidragen årliga hyresrabatter utgöra omkring 37 procent, vilket skulle motsvara c:a 5'5 milj. kr., när hela det föreslagna byggnadsprogrammet blivit genomfört.
Bostadssociala utredningens förslag lades med vissa smärre ändringar till grund för en proposition (nr 221) till 1935 års riksdag angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. I fråga om anslagsbehovet för de bostadsanskaffningslån, som kunde komma att utlämnas under budgetåret 1935/1936, upptogs i propositionen samma belopp, som beräknats i statsverkspropositionen, nämligen 30 milj. kr., att anvisas såsom kapital till en nyinrättad statlig utlåningsfond, benämnd låne- fonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. I fråga
om medel för familjebidrag ansågs anslaget, som skulle erhålla karaktär av förslagsanslag, kunna nedsättas från i statsverkspropositionen beräknade 15 milj. kr. till 0-5 milj. kr. på grund av den tid, som måste antagas åtgå, innan fastigheter hunne uppföras och iordningställas för ändamålet.
Propositionen angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer behandlades av statsutskottet, som ut- talade sin principiella anslutning till förslaget att för beredande av billiga hyresbostäder i städer och stadsliknande samhällen skulle kunna lämnas dels bostadsanskaffningslån, dels ock årliga familjebidrag, varvid hjälpen helt skulle vara knuten till fastigheter, ägda av kommuner eller allmännyttiga bostadsföretag. Med hänsyn till att det vore fråga om en stödaktion efter nya och i stort sett oprövade linjer ansåg emellertid utskottet det för bostads— anskaffningslån avsedda fondkapitalet böra begränsas till 10 milj. kr. för budgetåret 1935/1936, medan det begärda beloppet för familjebidrag, 05 milj. kr., syntes utskottet lämpligt avvägt. _ Riksdagen biföll statsutskottets förslag.
I enlighet härmed utfärdade Kungl. Maj:t den 28 juni 1935 kungörelse om ändring av instruktionen för statens byggnadslånebyrå (svensk författ— ningssamling nr 437/1935), i huvudsak innebärande utökning av byrån med två ledamöter samt uppdrog åt byråns socialföredragande att jämväl för- bereda och föredraga ärenden rörande bostadsförsörjning för mindre bemed— lade barnrika familjer. Den 4 september 1935 utfärdades kungl. kungörelse (nr 512) angående lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer.
I 1936 års statsverksproposition hade, efter förslag av statens byggnadslåne- byrå. upptagits 15 milj. kr. till förstärkning av bostadsförsörjningslåne— fonden och 0'65 milj. kr. till familjebidrag. Dessa medel beviljades även av riksdagen, sedan anslaget i fråga enhälligt tillstyrkts av statsutskottet. I samband därmed framhöll utskottet, att det borde övervägas om icke någon jämkning borde ske beträffande riktlinjerna för ifrågavarande verksamhet i syfte att underlätta egnahemsbildning för de familjer, varom här vore fråga, och det icke endast i städer och tätare bebyggda samhällen utan även på landsbygden (jfr nedan sid. 13*).
I enlighet med vad som föreslagits i 1937 års statsverksproposition,1 har riksdagen beslutat, att för budgetåret 1937/1938 anvisa reservationsanslag av dels 1 milj. kr. till familjebidrag, dels 5 milj. kr. såsom kapitalökning till lånefonden för mindre bemedlade barnrika familjer. — Resultaten av verk— samheten beröras nedan i 5 kapitlet.
Kap. 3. Vidgad ram för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Såsom ovan framhållits, avsåg den genom kungl. kungörelsen den 4 september 1935 närmare reglerade bostadssubventionen att bereda billiga
1 Bil. till 1935 års statsverksproposition V huvudtiteln sid. 34, utgifter för kapital- ökning, bil. 4, sid. 2.
hyresbostäder åt mindre bemedlade barnrika familjer i städer samt i stads— liknande och andra tätare bebyggda samhällen.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 24 mars 1936 hade Stockholms stads fastighetsnämnd framfört vissa önskemål om ändring i grunderna för ifråga— varande verksamhet. Fastighetsnämnden erinrade om att jämlikt bestämmel— serna i ämnet familjebidrag kunde komma såväl i flerfamiljshus som i enfamiljshus boende familjer till del. En i realiteten viktig begränsning i möjligheten att i förevarande sammanhang tillämpa sistnämnda byggnadstyp låge dock enligt fastighetsnämndens mening däri, att en allmän förutsättning för familjebidrags erhållande vore att bostaden upplätes mot hyra. Familj, som innehade sin bostad med äganderätt, syntes däremot enligt författningens ordalag vara utesluten från möjligheten att erhålla familjebidrag. Huvud— orsaken till att familjer, som innehade sin bostad med äganderätt, uteslutits från möjligheten att erhålla familjebidrag, torde enligt fastighetsnämndens uppfattning ha varit, att familjer, som haft- möjlighet att åt sig uppföra eller förvärva ett eget hem, förutsatts vara i sådan ekonomisk ställning, att subven- tion av ifrågavarande slag icke för deras del vore påkallad. Så vore emellertid icke förhållandet beträffande all egnahemsbebyggelse och som exempel härpå hänvisade fastighetsnämnden till den av Stockholms stad bedrivna småstuge— verksamheten.
Denna verksamhet vore så organiserad, att en småstugespekulant kunde komma i besittning av ett eget hem med en kontantinsats av endast 300 kr., vilket möjliggjordes genom lån av staden upp till 90 procent av den beräknade byggnadskostnaden samt därutöver egen arbetsinsats från småstugebyggarens sida, utförd under stadens ledning. Till följd av den långt drivna standardise— ringen och genom den rationella organisationen i övrigt bleve de årliga om- kostnader, som efter småstugans uppförande åvilade innehavaren, förhållande— vis mycket låga. Då denna bostadsform också blivit utnyttjad företrädesvis för att tillgodose mindre bemedlade familjers bostadsbehov och då vidare småstugan finge anses vara en utomordentligt lämplig bostad för familjer med barn,1 syntes det fastighetsnämnden angeläget, att en tillämpning av denna bostadsform vid ifrågavarande statsunderstödda bostadsbyggnads— verksamhet icke försvårades utan i möjligaste mån främjades. Visserligen kunde efter gällande bestämmelser verksamheten organiseras enligt den förut- sättningen, att från början uthyrda småstugor framdeles skulle med ägande- rätt förvärvas av vederbörande hyresgäster, men härvidlag bleve det svårt att realisera den ur såväl etiska som ekonomiska synpunkter betydelsefulla principen om egen arbetsinsats, vartill komme, att det icke bleve möjligt att mfastighetsnämndens berättelse för år 1936 (stadskollegiets ut]. och mem. 1937, nr 38, sid. 26) utgjorde medeltalet minderåriga barn per stuga vid byggets igångsättande:
Är .............. 1927 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 Barn ............ 15 14 13 11 09 0-5 08 09 06
Oaktat denna sjunkande tendens funnos enligt redogörelsen för 1935 års bostadsräk— ning (sid. 86*) i småstugorna relativt flera barn under 15 år (25-2 procent) än i övriga subventionerade bostäder.
undanröja de ekonomiska risker, som måste bliva en följd därav, att stugorna tills vidare förbleve i kommunens ägo utan att garanti erhölles för att under- håll o. d. ej eftersattes.
F astighetsnämnden hade därför bibringats den uppfattningen, att en små— stugebebyggelse, baserad på uthyrningsprincipen, icke kunde på ett tillfreds- ställande sätt ordnas. Då nämnden emellertid funne det synnerligen ange— läget, att möjlighet bereddes att utnyttja jämväl denna bostadsform vid ifråga- varande subventionsverksamhet till förmån för barnrika familjer, syntes det enligt nämndens mening vara önskvärt, att åtgärder vidtoges för möjlig— görande av att statliga familjebidrag måtte kunna utgå även för ägare av enfamiljshus, och detta jämväl där tomten innehades allenast med tomträtt. Förevarande möjlighet borde emellertid enligt nämndens mening begränsas till egnahem, uppförda under medverkan och kontroll av vederbörande kommun samt genom dess föranstaltande så finansierade, att egnahemsinne- havarens förvärv kunnat ske utan nämnvärd kontantinsats. I stället för standardhyra syntes därvid böra fastställas ett efter vissa grunder beräknat årligt omkostnadsbelopp, å vilket familjebidragen finge beräknas i form av procentuella avdrag.
Statens byggnadslånebyrå, som bereddes tillfälle att yttra sig över fastig- hetsnämndens framställning, erinrade i sitt den 15 april 1936 avgivna ut— låtande om, att talrika förfrågningar gjorts hos byrån beträffande statlig lån— givning till barnrika familjer, som bebodde eller önskade förvärva egnahem, och det såväl i stadssamhällen som på landsbygden. Byrån, som för sin del ställde sig sympatisk mot en dylik utvidgning av bostadssubventionen, hade övervägt, huruvida icke byrån kunde inom viss angiven ekonomisk ram få disponera medel under något friare former att försöksvis utgå för egnahems— byggande. I anledning av den remitterade framställningen tillstyrkte byrån, att den statliga stödverksamhet för mindre bemedlade barnrika familjers bostadsförsörjning, som avsåges i kungörelsen den 4 september 1935 och som närmast åsyftade bostadsförsörjning i hyresväg, måtte utsträckas att i tillämpliga delar omfatta jämväl bostadsförsörjning i egnahemsväg. På grund av den korta remisstiden vore byrån icke i tillfälle att framlägga ett i detalj utarbetat förslag i sådan riktning, men ifrågasatte anordnande av viss för- söksverksamhet i syfte att vinna nödig praktisk erfarenhet på området. Bygg- nadslånebyrån hemställde därför, att Kungl. Maj ;t täcktes meddela direktiv, innebärande ett bemyndigande för byrån att under budgetåret 1936/1937 driva stödverksamhet till förmån för bostadsförsörjning av barnrika familjer jämväl i egnahemsväg.
Bostadssociala utredningen, till vilken fastighetsnämndens skrivelse den 21 april 1936 remitterades, framhöll i skrivelse till chefen för socialdeparte— mentet den 8 maj 1936 önskvärdheten av att bostadssubvention skulle kunna komma småstugebyggare och andra egnahemsägare till del samt subventionsa verksamheten utsträckas även till landsbygden. Tillika betonades, att en subvention av samma ekonomiska effekt men lämpad efter landsbygdens för. hållanden torde kräva väsentligt andra former än de hittillsvarande.
I samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag till 1936 års riksdag om anvisande av ytterligare medel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer betonade statsutskottet, som förut nämnts, angelägenheten av att egnahemsbildning underlättades för de familjer, varom här vore fråga (utlåtande nr 105). Utskottet höll emellertid före, att frågan torde påkalla ytterligare överväganden, särskilt med hänsyn därtill att åta gärder i den av byggnadslånebyrån åsyftade riktningen icke torde kunna begränsas till att endast avse städer samt stadsliknande och andra tätare be- byggda samhällen.
Frågan om bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer på landsbygden hade emellertid även i annan form dragits inför 1936 års riksdag. I likalydande motioner av herr Bagge m. fl. (I: 167) och av herr Skoglund m. fl. (II: 304) hade hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1936/1937 anvisa ett belopp av 600 000 kr. för utlämnande i anslutning till egnahemslån av särskilda s. k. familjelån, uppgående till 15 a 20 procent av lägenhetens värde, dock högst 1 500 kr. Familjelånen skulle lämnas räntefria samt amor— teras genom avskrivning å lånet på så sätt, att för tre barn avskreves 100 kr. för år, för fyra barn 150 kr. samt för fem eller flera barn 200 kr. I händelse lämnat lån ej kunde slutavskrivas på detta sätt, borde återstoden återbetalas under en tid av högst tio år. Såsom säkerhet för lånen skulle lämnas inteck- ning samt därjämte möjligen borgen av vederbörande kommun. Om denna framställning icke kunde bifallas, hemställde motionärerna om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om skyndsam utredning i ämnet. Jordbruks utskottet, till vilket motionerna hänvisats, ansåg (utlåtande nr 69), att frågan borde göras till föremål för utredning. Härvid borde prövas såväl dessa motionärers uppslag som ett i en annan motion (II: 273 av herr Norling) framfört förslag, att för verksamt stimulerande av egnahemsbyggandet för medellösa barnrika familjer borde, utöver vanliga premielån, särskilda sådana utgå till barnrika familjer efter antalet minderåriga barn och med nödigt hänsynstagande till familjens inkomst och ekonomiska resurser. Utskottet ansåg sig dock icke i anledning av motionen böra föreslå någon särskild åtgärd från riksdagens sida, enär utskottet förväntade, att frågan skulle upp— tagas till behandling av den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 maj 1935 tillkallade kommissionen för verkställande av en allsidig under— sökning av Vårt lands befolkningsfråga (befolkningskommissionen) eller de den 30 december 1935 tillkallade utredningsmännen rörande egnahemsverk— samheten och andra med statens verksamhet på det sociala jordområdet sam— manhängande frågor (1936 års egnahemsutredning).
Den 5 juni 1936 föredrogs ärendet i statsrådet, varvid chefen för social- departementet uttalade, att de framförda önskemålen om viss utvidgning av bostadssubventionen även enligt hans mening vore värda allt beaktande. Orsaken till att familjebidragen enligt kungörelsen den 4 september 1935 knutits enbart till lägenheter, som upplåtas mot hyra, torde främst ha varit, att bostadssociala utredningens förslag, jämlikt de för utredningen lämnade
direktiven, avsåg förhållandena i städer och stadsliknande samhällen, alltså orter med hyresmarknad, där det övervägande flertalet av de familjer, som kunna komma i fråga, måste antagas förhyra sin bostad. Det hittillsvarande subventionssystemet vore även avpassat därefter. »Anförda skäl synas dock», yttrade departementschefen, »tala för en undersökning av möjligheterna att låta bostadssubventionen komma jämväl barnrika egnahemsägare tillgodo. I sådant fall bör emellertid subventionsverksamheten utsträckas till att om- fatta även landsbygden. De folkhygieniska och familjesociala krav, som bostadsanskaffningslånen och familjebidragen avse att tillgodose, göra sig med samma styrka gällande i fråga om landsbygden. De förbättringsbidrag, som under senare år utgått, ha visserligen kraftigt bidragit att förbättra bostadsbeståndet på landsbygden, men det torde icke kunna förnekas, att för betydande delar av landsbygdens hushåll, icke minst skogsarbetarnas — och särskilt för familjer med många barn — bostadsförhållandena fort— farande äro otillfredsställande i fråga om såväl bostadens kvalitet som dess rymlighet. »
»Den här ifrågasatta utvidgningen av ramen för bostadssubventionen enligt kungörelsen den 4 september 1935», fortsatte statsrådet, »kräver emellertid väsentliga modifikationer i formerna för subventionen, vilka böra närmare utredas. Ävenså bör övervägas förhållandet mellan en bostadssubvention till förmån för mindre bemedlade barnrika familjer på landsbygden och de nuvarande förbättringsbidragen till landsbygdens bostäder samt egnahems— verksamheten.» Den utredning, som sålunda synes nödig, ansåg statsrådet lämpligen böra anförtros åt bostadssociala utredningen.
Under åberopande av det sålunda anförda uppdrog Kungl. Maj:t åt bostads— sociala utredningen att i samråd med egnahemsstyrelsen utreda frågan om utvidgning av bostadssubventionen enligt kungörelsen den 4 september 1935 till att avse jämväl egnahem och liknande lägenheter såväl i städer som på landsbygden ävensom att avgiva det förslag, vartill utredningen må giva anledning.
Samma dag bemyndigade Kungl. Maj:t statens byggnadslånebyrå att under budgetåret 1936/1937 försöksvis utvidga den statliga låne— och bidragsverk— samheten till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barn* rika familjer att omfatta jämväl sådana fall, där enfamiljshus innehades med äganderätt. Beträffande sådan stödverksamhet föreskrevs i det kungl. brevet bl. a., att för ändamålet finge under budgetåret disponeras bostadsanskaff— ningslån intill ett belopp av 1 milj. kr. och familjebidrag intill 100000 kr. Vidare anbefalldes byggnadslånebyrån att i samråd med bostadssociala ut- redningen pröva de jämkningar i gällande författningsbestämmelser, som kunna vara betingade av att bostadslägenhet komme till användning annor- ledes än genom upplåtelse mot hyra, varvid särskilt skulle uppmärksammas, att andra byggnader ej godkändes än sådana, som vore av för ändamålet lämplig typ och i övrigt motsvarade skäliga anspråk på god bostadsstandard, samt att verksamheten så bedreves, att denna ovidkommande intressen ej därav droge fördel.
Genom nämnda båda beslut av Kungl. Maj:t den 5 juni 1936 har sålunda frågan om främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem och liknande lägenheter uppdelats i tvenne delproblem. Det ena avser att för budgetåret 1936/1937 — samt 1937/1938 (jfr nedan sid 18*) -—— inom en viss begränsad ekonomisk ram söka åstadkomma en provisorisk lösning närmast beträffande småstugor och liknande organiserad egnahems- bebyggelse i och omkring vissa städer. Det andra gäller frågan på längre sikt och i hela dess vidd, sålunda egnahemmet som bostadsform såväl i städerna som på landsbygden, varvid syftemålet torde få anses vara att söka åstadkomma största möjliga likvärdighet i de statliga stödåtgärderna till för— bättring av de barnrika familjernas bostadsförsörjning i städerna och på landsbygden.
Kap. 4. Provisorisk lösning av den organiserade småstuge- bebyggelsens subventionsproblem m.m.
Beträffande möjligheterna att använda egnahemsformen för stödverksam- heten för barnrika familjer lämnade kungörelsen den 4 september 1935 en viss utväg öppen, såtillvida som den stadgar möjlighet för kommun respektive allmännyttigt bostadsföretag att efter medgivande av statens byggnadslåne- byrå, på villkor som kommunen finner lämpliga, vid uthyrningen av enfamiljs— hus kunna tillförsäkra hyresgästen rätt att framdeles förvärva huset (19 5). Denna bestämmelse har dock, såsom nedan närmare utföres, hittills vunnit tillämpning endast i relativt få fall.
Villkoren för övertagandet ha då blivit i huvudsak sådana, att tidpunkten för förvärvet ansetts inträffa, när familjen icke längre är berättigad till familje— bidrag, samt att köpeskillingen skall erläggas kontant med ett belopp, som beräknas efter bostadsföretagets självkostnadspris med avdrag av gjorda amorteringar och med tillägg för tomtens värde.
Huru en dylik försöksanordning gestaltar sig i detalj framgår av följande redo- görelse av civilingenjör A. Nylander, avseende Borås.1 I denna stad hade stads- fullmäktige såsom gåva överlämnat ett antal tomter, till att börja med 10 stycken, till det halvkommunala företaget A.-B. Egna Hem, som alltså står såsom formell ägare till tomterna och ordnar finansieringen av bygget. Den barnrika familje- fadern är till att börja med hyresgäst hos stiftelsen men samtidigt entreprenör för stugans uppförande. Genom denna anordning beredes hyresgästen möjlighet att genom eget arbete minska den kontanta utbetalning, som stiftelsen eljest skulle vara nödsakad att utgiva för bygget.
När huset blivit färdigt, upprättas hyreskontrakt och träffas samtidigt ett sär— skilt avtal, vilket innehåller bestämmelser för framtida inlösen av byggnaden. Stif— telsen är sålunda ägare till fastigheten, så länge hyresgästen uppfyller villkoren för erhållande av familjebidrag. Stiftelsen har beviljats bostadsanskaffningslån och familjebidrag av statens byggnadslånebyrå.
Varje eget hem innehåller 3 rum och kök jämte tvättstuga, badrum, vatten- klosett och övriga ekonomilokaler. Den beräknade kostnaden, med huset uppfört
1 I anslutning till direktör C.—R. Cramers föredrag om »Bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer» vid Svenska stadsförbundets kongress i Borås i augusti 1936. Svenska stadsförbundets tidskrift årg. 1936, häfte 7.
av monteringsfärdigt material, rör sig om c:a 11 000 kr., och den beräknade standardhyran är något över 900 kr. per år. — Ett av dessa hus blev färdigt på eftersommaren 1936, och det ekonomiska resultatet visade sig något gynnsammare än beräknat. Det ansågs dock för tidigt att av detta enda nu färdiga exemplar av stugorna draga några generella slutsatser om kostnaderna.
Spörsmålet kom i viss mån i annat läge, sedan Kungl. Maj:t, såsom ovan nämnts, uppdragit åt byggnadslånebyrån att organisera viss försöksverksam- het på egnahemsområdet i samråd med bostadssociala utredningen.
Sedan överläggningar i ämnet ägt rum mellan representanter för statens byggnadslånebyrå och för bostadssociala utredningen, utfärdade byggnads- lånebyrån den 26 oktober 1936 en särskild P. M. angående bostadsanskaff— ningslån och familjebidrag för enfamiljstugor för barnrika familjer. Med enfamiljstuga förstås nyuppfört enfamiljshus, som bebos av ägaren jämte dennes familj och som ej vare sig helt eller delvis upplåtes åt annan mot hyra eller annat vederlag. Enfamiljsstuga får ej inrymma mindre än två eller mer än fyra (undantag kan dock medges) boningsrum samt skall vara försedd med fullt inrett kök. Även i övrigt skall den vara ägnad att bereda lämplig bostad åt barnrik familj, varvid särskilt skall beaktas att genom inredande av badrum e. (1. nöjaktiga anordningar träffas för tillgodoseende av personlig hygien. Dylik stuga måste enligt kungl. kungörelsen vara belägen inom stad, köping, municipalsamhälle eller annat tätare bebyggt samhälle och icke på rena landsbygden. Såsom standardhyra skall anses det årliga belopp, vilket byggnadslånebyrån prövar motsvara på stugan belöpande skäliga utgifter för ränta och amortering samt onera och nödigt underhåll ävensom för uppvärm- ning, där centralvärme är anordnad; ränta å ägarens egen insats må härvid ej medräknas. Vid överlåtelse av enfamiljsstuga till annan ägare förbehåller sig byggnadslånebyrån bl. a. att pröva dels i vad mån värdet av sådana för— måner, som kommunen jämlikt kungl. kungörelsen berett ägaren, må av kom- munen återkrävas, dels huruvida erhållen köpeskilling eller vederlag kan anses skäligt, detta ur synpunkten av att ovidkommande intressen ej skola draga fördel av verksamheten. Slutligen framhålles, att där ägaren själv genom arbete medverkat vid stugans uppförande, bör beaktas den kontant— insats han härigenom kan anses ha gjort. Det anses lämpligt, att kommunen såsom led i sin förmedlingsverksamhet lämnar företagaren praktisk medverkan särskilt vid anskaffande av material och liknande, detta dels med hänsyn till byggnadsföretagets förbilligande, dels till undvikande av att statslånemedlens utbetalning till låntagaren sker kontant.
Såsom av denna redogörelse framgår, lämna de utfärdade riktlinjerna utan närmare reglering åtskilliga sidor av denna låneverksamhet, bl. a. normerna för egnahemmets värdering och den därav delvis betingade belåningsgränsen. Avsikten torde vara, att dylika frågor skola avgöras från fall till fall. Därav följ er, att den faktiska utformningen av denna verksamhet till mycket väsentlig del lär komma att bliva beroende dels av initiativ och åtgärder från kommuner och andra i föreliggande konkreta fall, dels på byggnadslånebyråns möjlighet
1842 57 2
och förmåga att laga efter lägligheten och i de särskilda fallen träffa de av— göranden, som efter omständigheterna befinnas mest ändamålsenliga. Genom kungl. brev den 30 juni 1937 medgav Kungl. Maj:t, att det statens byggnadslånebyrå givna bemyndigande att under budgetåret 1936/1937 för- söksvis utvidga låne- och bidragsverksamheten för barnrika familjer att om- fatta jämväl sådana fall, där enfamiljshus innehades med äganderätt, skulle gälla jämväl under budgetåret 1937/1938. Tillika anbefalldes byggnads- lånebyrån att verkställa utredning, huruvida gällande bestämmelser för bostadsförsörjningsverksamheten för barnrika familjer borde, såsom 1937 års riksdag (skrivelse nr 56) ifrågasatt, underkastas en starkare differentiering, som togs större hänsyn till familjer med flera minderåriga barn än fem.
Kap. 5. Resultatet av den hittills bedrivna bostadsförsörjnings- verksamheten för mindre bemedlade barnrika familjer.
Statistiska uppgifter rörande omfattningen av den bostadsförsörjningsverk- samhet till förmån för mindre bemedlade barnrika familjer, vilken efter förut angivna riktlinjer bedrives av statens byggnadslånebyrå, ha publicerats dels i byråns redogörelser till Kungl. Maj:t, dels i särskilda uppsatser och undersökningar.1 Då dessa källor ej belysa utvecklingen fram till när- varande tid, ha genom tillmötesgående från byggnadslånebyrån komplet- terande uppgifter erhållits för tiden intill den 1 juli 1937.
Vid nämnda tidpunkt hade sammanlagt 44 städer och 16 andra orter kommit i åtnjutande av dylik bostadshjälp enligt byggnadslånebyråns beslut. Städerna voro Arvika, Borås, Eskilstuna, Eslöv, Falköping, Gävle, Göteborg, Halm- stad, Hälsingborg, Hässleholm, Jönköping, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Katrineholm, Kristinehamn, Landskrona, Lidköping, Linköping, Lund, Malmö, Mjölby, Mölndal, Nora, Norrköping, Nyköping, Oskarshamn, Skara, Skövde, Stockholm, Strängnäs, Sundbyberg, Sundsvall, Söderhamn, Trollhättan, Uddevalla, Varberg, Vetlanda, Visby, Västerås, Växjö och Örebro. Härtill komma följande andra samhällen: Borlänge köping, Botkyrka s:n, Brunnby s:n, Dalsjöfors (Toarps szn), Ekelånga (Söndrums szn), Huddinge s:n, Hässelby villastads köping, Karlskoga s:n, Kolbäcks s:n, Kroppa (Ny- kroppa szn), Nevitshögs s:n, Skuru (Nacka s:n), Surahammar (Sura szn), Stockaryds s:n, Växjö landskommun och Ödeshögs municipalsamhälle. Inom sistnämnda grupp ingå sålunda åtskilliga orter av lantlig typ, ehuru de ej kunna betecknas som ren landsbygd.
Beträffande samtliga dessa orter hade bostadsanskaffningslån slutgiltigt eller preliminärt beviljats till ett belopp av 10 520 415 kr. och familjebidrag till ett belopp av inalles 928 394 kr., vilken bostadshjälp beräknats komma att avse tillhopa 2611 lägenheter. Fastighetsvärdet av dessa torde överstiga 25 milj. kr. Närmare uppgifter lämnas i vidstående tabell.
1 C.-R. Cramér: Bostadsförsörjningsverksamheten för mindre bemedlade barnrika fa— miljer, Svenska stadsförbundets tidskrift årg. 1936, häfte 7, 1937, häfte 1. —- H. Yre: De barnrikas bostäder, S. A. P. Information 1937 nr 12, 13—14.
Därav antal lägenheter BOStfde' F il'ebid Antal om kök samt anskaffningslån am '] rag bo- lånta] nedanstående antal rum P P ngen- . re- . re- säds' heter 301011? liminärt 513.115; liminärt "9 "J” O' beviljade, " J” ' beviljade, Nybyggnader med bostadsanskalf— 1 2 3 4 kronor kronor kronor kronor ningslån och familjebidrag, i 36 städer och 13 andra orter 199 2 131 7 1 373 746 5 2 506 190 7 536 110 384 837'83 353 16700 ]. Flerfamiljshus ................ 114 2 046 7 1 356 683 — 2 472 265 7 163 625 362 97968 339 38200 3.) i kommuns ägo .......... 14 88 —— 88 — — 284 760 152 520 23 282'50 9 536'00 b) i stiftelses el. annan ägo .. 100 1 955 7 1 268 689 — 2 137 505 7 011 105 339 74710 350 046'00 2. Enfnmiljshus ................ 85 85 — 17 63 5 33 925 372 485 21 85815 13 78500 B.) i kommuns ägo ............ 39 39 — 6 30 —— — 202 700 14 39020 2'160'00 b) i stiftelses ago ............ 22 22 — 5 17 _ 29 905 87 345 & 561'85 — 0) i enskild ägo(»enfamiljastugnn) 24 24 — 6 13 5 4 000 1 se 440 406'12 11 625'00 Ombyggnad eller inköp av äldre fastighet. i 4 städer och 1 annan ort .. 21 120 » 68 31 1 143000 335 115 32 93915 19 51866 1. Hexfamiljshus ................ 19 118 — 87 31 — 143000 327 465 32 46915 19 516'66 &) i kommuns ägo ............ 2 4 — —— 4 — _ 14 150 —— 1 200'00 b) i Stiftelses el. annan ägo .. 17 114 — 87 27 — 143 000 313 315 32 469'15 18 316'66 2. Enfamiljshus, i kommuns ägo. 2 2 -— 1 — 1 . — 7650 47000 —
Familjehidrag utan samband med bostadsanskafrningslån, i 9 städer och 2 andra orter.. 94 360 — 233 111 16 — — 118 33972 19 593'75
1. Flerfamiljshus ................ 39 305 — 233 67 5 — — 117 68805 1 588-75 0) i kommuns ago ............ 10 195 — 19.5 61 5 — — 71 70340 — 1 b) i annan ägo .............. 20 114 # 108 s — — »— 45'004'05 1 588'75
2. Enfmm'ljah-us ................ 55 55 -— — 44 11 — _ 651'67 18 005'00
a) i kommuns ago ............ 4 1 — — 4 — — — 651'67 130-00 11) i enskild ago (nenfamiljsstugan) 51 51 — — 40 11 —— — — 17 07500
Städer .......................... 286 2 564 7 1 684 857 16 2 645 190 7 690 710 526 898'28 383 40741 i 1. Flerfamiljshus ................ 166 2 446 7 1 673 761 5 2 613 265 7 366 690 505 717'58 360 487'41 l a) i kommuns ago ............ 53 779 —— 213 61 5 234 760 152 520 93 815'00 10 536'00
b) i stiftelses el. annan ago .. 155 2 167 7 1 400 700 — 2 330 505 7 214 170 411 901'68 319 951'41
2. Enfamilq'shus ................ 118 118 — 11 96 11 29 925 824 020 21 180-70 22 920-00
0) i kommuns ägo ............ 40 40 _— 6 34 — — 002 700 14 890'20 2 29000 b) i stiftelses ago ............ 21 21 _ 5 15 — 29 925 33 520 6 20050 —
e) 1 enskild ago(»enfamiljsstugau) 57 57 —— — 40 11 —— 37 800 —-— 20 630'00
i Andra. orter .................... 28 47 — 10 31 6 4 000 180 515 9 218-49 8 870-00 1. Flerfamiljshus ................ 4 23 —— 3 20 — — 124 400 7 41930 — a) i kommuns ägo ............ 2 4 — — 4 — — 14 150 1 20000 — b) i Stiftelses ägo ............ 2 19 — 3 10 _ — 110 250 6 219—30 —— 3 2. E-nfmniljshus ................ 24 24 — 7 11 6 4 000 56 115 1 799'12 8 87000 ; 0.) i kommuns ägo ............ 5 5 — 1 5 1 -— 7 650 1 121'67 —— b) i stiftelses ägo ............ 1 1 — — 1 — — 3 3715 271-33 —
e) i enskild ago (»enfamiljsstngau) 10 18 —- 6 7 5 4 000 144 640 40612 8 870'00
* Samtliga orter .................. 314 2 611 7 1 694 888 22 2 649 190 7 871 225 536 11670 392 27741
1. Flerfamiljshus ................ 172 2 469 7 1 676 781 5 2 615 265 7 491 090 513 136'88 360 487-41
0.) i kommuns ägo ............ 35 283 —— 213 65 5 284 760 166 670 95 015-90 10 596'00 b)i stiftelses el. annan ago .. 137 2 186 7 1 463 716 — 2 030 505 7 024 420 418 120'98 549 95141
; 2. Enfamiljshus ................ 142 142 — 18 107 17 33 925 380135 22 979'82 31 790-00
* a) i kommuns ago ............ 45 45 — 7 37 1 — 210 550 16 011137 2 29000 b) i Stiftelses ago ............ 20 22 — 5 17 — 99 925 07 345 6 661'89 —
e) i enskild ägo(»enfamiljutuga») 75 75 — s 50 16 4 000 83 440 40612 29 50000
Då riksdagen till lånefonden för bostadsförsörjning för barnrika familjer, såsom ovan nämnts, anvisat för budgetåren 1935/1936 och 1936/1937 till- sammans 25 milj. kr., vartill komma ytterligare 5 milj. kr. för 1937/1938, har sålunda denna verksamhet hittills kommit att utvecklas i långsammare takt icke blott än vad bostadssociala utredningen räknat med i sitt förslag (se sid. 10*), utan även än vad statsmakterna avsett. Detta torde närmast sammanhänga därmed att kommunerna hitintills i relativt ringa utsträckning bagagnat möjligheten att i egen regi låta uppföra och förvalta dylika bostads— hus. På fastigheter i kommunal ägo komma sålunda endast 35 procent av beviljade bostadsanskaffningslån. Motsvarande siffra beträffande familje— bidrag är däremot högre eller något över 13 procent, beroende på att familje— bidrag utan samband med bostadsanskaffningslån övervägande utgå till av kommuner ägda bostadshus. Antalet kommunala »barnrikebostäder» kan be- räknas till 328 eller c:a 12 procent av samtliga.
Flertalet kommuner ha, särskilt beträffande nybyggnader av flerfamiljs— hus, överlåtit bostadsanskaffningen åt de hjälpbehövande barnrika familjerna till av byggnadslånebyrån godkända s. k. allmännyttiga bostadsföretag. Van- ligen hava dessa bostadsföretag karaktären av stiftelser. De flesta av dessa äro bildade i samverkan med Hyresgästernas sparkasse— och byggnadsför— eningars riksförbund. I fråga om dessa stiftelser, som benämnas Solgårdar (i Stockholm A.—B. Familjebostäder), gäller som regel, att två styrelsemed- lemmar utses av vederbörande kommun och tre av vederbörande H. SB.- organisation. H. S.B:s riksförbund har sålunda svarat för större delen av den bostadsförsörjningsverksamhet för barnrika, som hittills bedrivits. Inklusive nyproduktionen under 1937 beräknas stiftelserna Solgårdar, resp. A.B. Familjebostäder komma att förfoga över 1 869 lägenheter med ett upp- skattat fastighetsvärde av inemot 20 milj. kr. och belägna i 29 olika städer och orter.
Av de för barnrika familjers bostadsförsörjning avsedda lägenheterna äro 2463 eller c:a 95 procent belägna i flerfamiljshus och 142 i enfamiljshus. Bland de sistnämnda —— av vilka mer än en tredjedel komma på Stockholm »— äro 67 uppförda av kommuner i egen regi eller av allmännyttiga bostads- företag; dessa äro åtminstone i vissa fall avsedda att sedermera eventuellt överlåtas med äganderätt till bostadsinnehavaren. Återstående 75 hus till- höra den grupp, som avses i det förenämnda kungl. brevet den 5 juni 1936, varigenom statens byggnadslånebyrå bemyndigades att under budgetåret 1936/1937 försöksvis utvidga den statliga bidrags- och låneverksamheten till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer att omfatta jämväl sådana fall, där enfamiljshus innehaves med äganderätt. För dylika s. k. enfamiljsstugor har hittills bostadshjälp beviljats i 51 fall i Stockholm (för Vilka dock endast familjebidrag utgår av statliga medel), samt beträffande 6 i Eslöv och 18 i några andra mindre samhällen med såväl bostadsanskaffningslån som familjebidrag. Med den begränsade omfattning, som denna verksamhet hittills haft, faller det sig givetvis svårt att av före- liggande uppgifter draga några slutsatser om de lämpliga och önskvärda.
formerna för dess fortsatta bedrivande. Av hos byggnadslånebyrån tillgäng- ligt material i form av ansökningshandlingar, förfrågningar o. a. kan endast konstateras, att efterfrågan på denna bostadsform torde vara jämförelsevis stor. I några av de fall, då i mindre samhällen dylika bostäder uppförts, ha ansökningarna motiverats med att likvärdiga bostäder överhuvudtaget icke kunna åstadkommas på annat sätt i orten.
Förutom nu anförda sifferuppgifter rörande den hittillsvarande omfatt- ningen av bostadshjälpen för mindre bemedlade barnrika familjer, kan man ur byggnadslånebyråns material även draga vissa slutsatser rörande i vad mån bostadsförsörjningsverksamheten mäktat förverkliga det därmed avsedda syftet, nämligen att bereda barnrika familjer rymligare bostäder till över- komliga hyror.
Beträffande de nya bostadslägenheternas storlek kan ur tabellen å sid. 19* utläsas följande:
Flerfamiljshus Enfamiljshus Samtliga Atlll'g ht btd-- _ - _ " ” a en & er om Oj,,fss 111321 istiftclses tillhopa 111];ng istiftelses i enskild tillhopa ägo ägo ägo ägo ägo
1 rum och kök . . 7 —— 7 7 —— —- — — 2 n » n . , 1 694 213 1 463 1 676 7 5 6 18 3 » » » . . 888 65 716 781 37 17 53 107 4 » » n . . 22 5 _— 5 1 — 16 17
Mera upplysande är den jämförelse beträffande nuvarande och förut— varande bostadsförhållanden i 26 städer för 1 051 barnrika familjer, inflyttade senast den 31 december 1936, vilka på grundval av särskilt införskaffade upp— lysningar meddelats i den förenämnda uppsatsen av C.-R. Cramér.
Härav framgår, att den förutvarande bostaden betecknats såsom a) nöj— aktig för 438 familjer eller 41'8 procent, b) dålig för 301 eller 28'6 procent och c) mindervärdig för 311 eller 296 procent. Nämnda relationstal ha dock varit rätt växlande i olika städer. Där siffran för a-lägenheter varit hög (ex. 75 procent i Göteborg), har bostadsförbättringen närmast avsett avhjälpande av trångboddhet, medan höga b— och c—siffror (ex. Lund, Ystad) tyda på, att det närmast rört sig om kvalitetsförbättring. I fråga om de gamla och de nya lägenheternas storlek är följande tabell upplysande (avser dock blott 641 lägenheter, för vilka dylika uppgifter föreligga):
Förutvarandc lägenheter Nuvarande lägenheter R ll m 5 a n t a. 1 Antal läg. media”?” Antal läg. Madgälvyta Högst 1 rum och kök .............. 359 32'0 4 328 2 » n » .............. 247 41": 424 48'6 3 n » » .............. 33 52'1 212 55"? 4 n » » .............. 3 850 l 86'0 Samtliga 641 371) 641 50'8
Förskjutningen från ettrumsstandard till två- eller trerumsstandard har så— lunda medfört en ökning av golvytan med i genomsnitt 13'8 kvm per lägenhet. Vad familjerna fått betala för denna Väsentliga höjning av bostadsstan- darden framgår av följande uppställning, varvid de 12 största städerna redo- visats särskilt:
Beråknad familjeinkomst
Stockholm .................. Göteborg .................. Malmö ...................... Norrköping ................ Hälsingborg ................ Borås ...................... Gävle ...................... Eskilstuna ................ Jönköping .................. Linköping .................. Karlskrona ................ Lund ......................
Samtliga städer (26) ......
per år i medeltal,
kr. 3 168 3 127 2 752 2 468 2 783 2 753 2 867 3 185 2 458 2 603 2 655 2 469
2 892
förr 736 496 505 362 516 508 467 394 469 576 461 503
527
nu 541 511 500 466 485 528 568 542 413 476 426 523
510
Hyresutgift i medeltal per år i kr.
Ehuru för vissa städer genomsnittliga hyresutgiften något ökats, föreligger i stort sett nedgång av såväl den absoluta som den relativa hyran (i medeltal från 185 till 179 procent av inkomsten) oaktat bostadsstandardens väsentliga höjning. Detta förklaras genom att de nuvarande hyresbeloppen ned- bringats genom beviljande av familjebidrag. Sålunda erhöllo av de undersökta familjerna 346 med 3 hemmavarande barn under 16 år hyresrabatt med 30 pro- cent, 353 med 4 barn med 40 procent och 352 med 5 eller flera barn med 50
procent.
Att här ifrågavarande familjer voro särdeles barnrika framgår därav, att antalet hemmavarande barn (inkl. sådana över 16 år) uppgick till 3 i 289 procent av familjerna, till 4 i 31'3 procent, till 5 i 195 procent, till 6 i 93 pro—
Bostadssökande, resp. bostadsförsörjda barnrika familjer i stockholm, fördelade efter
Lägenhetskategorier Familjer Bostadshyrn Antal med mer famil- än 2 bo- jer 1 1 rum 2 2 rum 3 rum ende per under 350— 450— 550— 650— rum 0. kök rum 0. kök 0. kök eldstad 350 449 549 649 749 A. Bostadssökande fa— miljer ............ 1240 45 658 45 435 57 918 23 68 168 111 221 B. Familjer somberetts bostad hösten 1936 i Stadens hus ...... 39 — 16 — 20 3 29 1 2 2 4 6 A-B. Familjebostäders hus i Kristineberg ...... 79 —— 47 — 28 4 57 2 5 14 9 10 Hammarby ........ 84 — 59 — 23 2 65 3 9 14 18 11
cent, till 7 i 59 procent, till 8 i 27 procent, till 9 i 1'7 procent samt till 10 eller flera i 07 procent. Det kan tilläggas, att av familjeförsörjarna 5-9 procent voro under 30 år, 52 procent i 30—årsåldern, 37 procent i 40—årsåldern och En prooent 50 år eller däröver.
Till komplettering av nu meddelade uppgifter, må ytterligare anföras vissa data rörande förhållandena i huvudstaden.
Bostadsförsörjning för barnrika familjer i Stockholm. Den 18 november 1935 och 27 januari 1936 fattade stadsfullmäktige beslut om uppförande av c:a 500 bostäder för mindre bemedlade barnrika familjer, vilka lägenheter skulle uppföras dels i stadens egen regi, dels genom ett under samverkan mellan staden och H. S. B. bildat allmännyttigt bolag, A-B. Familjebostäder. I april 1936 skulle till ifråga- varande bostäder ansökningar ingivas, och dylika inkommo till ett antal av 2 707, varav 1 240 från familjer med tre eller flera barn under 16 år. En bearbetning ur bostadssociala synpunkter av dessa efter särskilt formulär avgivna ansökningar har verkställts av Stockholms stads statistiska kontor.1 Sedan omkring hälften av de beslutade lägenheterna omkring 1 oktober 1936 blivit färdiga och erhållit hyresgäster, har bostadssociala utredningen från Stockholms stads fastighetskontor erhållit motsvarande uppgifter om de i ifrågavarande hus inflyttade familjerna, i den mån de utgöras av barnrika familjer i nyss angivna bemärkelse. Så var fallet med 202 familjer, av vilka 39 erhållit bostad i stadens fastigheter (i den s. k. Körsbärshagen i stadens nordöstra del) samt 163 i A-B. Familjebostäders hus (i Hammarby- och Kristinebergsområdena).
De sålunda erhållna uppgifterna om de bostadsförsörjda familjerna ha sam- manställts i nedanstående tabell, vari även i jämförelsesyfte införts motsvarande data om de bostadssökande barnrika familjerna.
Härav framgår, att av de bostadssökande familjerna i medeltal 53 procent bodde i ett rum och kök; detta var fallet med 41 procent av de hushåll, som erhållit bostad i stadens hus, och med 60—70 procent av de, som härbärgerats genom A-B. Familjebostäder. På. grund av familjernas storlek var det övervägande antalet av dessa trångbodda. Sålunda bodde flera än två personer per eldstad (boningsrum eller kök) i 74 procent av de bostadssökande hushållen samt i 74—77 procent av hushåll, vilka nu beretts bostäder om minst två rum och kök. De hyrespris, vilka tidigare betalats, voro, som tabellen utvisar, mycket växlande
1 Statistisk månadsskriit 1936 nr 4 och 6.
(förutvarande) bostnds storlek och hyrespris samt familjeinkomstens uppgivna belopp.
Familjer
per år, kr. Familjoinkomst per år, kr. med högst 1 000 kr.
' _ ink. per 750— 850— 950— 10500. "31 under 1 650— 2 250— 2 850— 3 450— 4 050— 4 6500. 91 personenhet 849 949 1049 däröver PP" 1 650 2249 2849 3449 4049 4649 däröver ”PP" (1 vuxen el- given given 2 barn)
174 161 118 132 14 125 165 169 210 312 99 160 _ 1023
7 4 4 9 — _ 7 4 s 14 1 4 _ 36
7 9 5 13 _ 7 11 s 17 22 5 9 — 71 7 11 4 7 — 2 15 12 24 22 4 2 3 68
varvid de låga hyrorna avse gammalmodiga, ej sällan undermåliga bostäder, medan de höga beloppen gälla moderna lägenheter med centralvärme och andra bekvämligheter. Familjeinkomsterna voro växlande, men synas i flertalet fall ha hållit sig omkring de 3 500—4 000 kr., som representera en normal arbetare- inkomst i huvudstaden. På grund av familjernas storlek blir inkomsten per per- sonenhet (en vuxen eller två minderåriga barn) dock merendels ringa, så att inkomsten per personenhet understeg 1 000 kr. i 83 procent av de bostadssökande och i 81—92 procent av de bostadsförsörjda familjerna. Detta innebär, att de tidigare hyrorna utgjort en mycket betydande belastning på familjeinkomsten. Hyrestrycket kommer dock att väsentligt lättas för de i de nya subventionerade husen inflyttade familjerna, ty genom de statliga familjebidragen beräknas års- hyran kunna nedbringas för fullt moderna lägenheter om två rum och kök till i genomsnitt 588 kr. för familj med tre minderåriga barn, samt till 504 kr., där barnen äro fyra, och 420 kr., där de äro fem eller flera. Medan 2/3 av de bostads- sökande utgåvo över 20 procent av sin inkomst i hyra, skulle nu hyresprocenten nedgå till 14—20 procent, detta även om de stora familjerna med fem eller flera minderåriga barn inhystes i trerumslägenheter (reducerad årshyra 540 kr.) för att icke trångboddhet skulle inträda.
De hittillsvarande resultaten av bostadssubventionen för barnrika familjer, vilka härovan statistiskt belysts, kunna i kvalitativt hänseende sägas i stort sett väl motsvara de intentioner, varmed verksamheten igångsattes. Den genomsnittliga höjningen av utrymmesstandarden för de berörda familjerna är avsevärd, vartill kommer en genomgripande förbättring av lägenheternas hygieniska beskaffenhet, utrustnings- och bekvämlighetsstandard. Syftet ifråga om hyresbeloppensfastställande, att bereda en tillräcklig bostad till en hyra, som ungefär motsvarade den hyra, familjerna tidigare betalat, har på de flesta orter uppnåtts. Ett iögonenfallande undantag visar i detta hänse- ende Stockholm, där genomsnittligen hyrorna i de hittills iordningställda subventionerade lägenheterna utgjorde mindre än tre fjärdedelar av förut betalda hyror. Med hänsyn härtill må framhållas, att i Stockholm kunde inom ramen av bostadssubventionen för de barnrika familjerna byggas större lägenheter, vilket jämväl torde kunnat motiveras ur behovssynpunkt. Detta har jämväl beaktats vid nu pågående bostadsproduktion för detta ändamål.
Det kan icke förnekas, att fortfarande och trots den betydande genom— snittliga utrymmesökningen många av de familjer, som bebo de subventio- nerade lägenheterna, äro trångbodda efter alla rimliga kriterier. Till stor del är detta dock att anse som en övergångsföreteelse, vilken i verksamhetens fort- sättning kan undanröjas. Det är naturligt, att vid urvalet av hyresgäster i början företräde givits de mest ömmande fallen, vilket ofta betyder de mycket stora familjerna. Å andra sidan har givetvis sammansättningen av lägen- heterna efter storlekstyp måst bestämmas med hänsyn till sammansätt- ningen av flerbarnsfamiljeklientelet i dess helhet. I den mån nya bostads- fastigheter av här ifrågavarande slag komma till, bör trångboddheten kunna. motverkas genom att omflyttning successivt företages, i och med att de mycket stora familjer, som nu bo i lägenheter om 2 rum och kök, beredas
möjlighet att flytta över i större lägenheter. Med hänsyn till önskvärdheten av en sådan omflyttning är det lämpligt, att byggandet av lägenheter för barnrika familjer i framtiden icke ensidigt inriktas på 2 rum och kök utan på ett mera differentierat bestånd.
I bestämmelserna rörande fastigheter med förevarande ändamål ingår en rekommendation, att när större flerfamiljshus byggas lekstuga bör i dem in- rymmas. Beklagligtvis ha emellertid endast i ett fåtal fall lekstugor inrättats. En av anledningarna härtill torde ha varit, att lekstugor äro så kostsamma i anläggning och drift att, om kostnaderna för dem skola belasta fastigheten, hyresnivån hotar att bliva för hög i förhållande till hyresgästernas förmåga. I sitt första betänkande förutsatte bostadssociala utredningen, att kostnaderna för lekstugor skulle delvis täckas av kommunala bidrag, vilka dock i allmänhet icke förekommit. Det synes bostadssociala utredningen uppenbart, att denna. sak kräver ytterligare åtgärder. Då emellertid frågan om statsbidrag till lek- stugeverksamhet för närvarande är under utredning inom befolkningskom- missionen, har bostadssociala utredningen icke ansett sig böra i detta sam- manhang göra något förslag i ämnet.
AVD. II.
Bostadsbestandet och dess utvecklingstendenser med särskilt avseende på landsbygden.
Kap. 6. Bostadsbeståndets beskaffenhet och förnyelsebehov på landsbygden.
I en den 8 februari 1933 dagtecknad P. M. angående möjligheterna att till förhindrande av arbetslöshetens utbredning vidtaga åtgärder till för— bättring av bostadsförhållandena på landet1 uppskattade bostadsutredningen för landsbygden antalet bostäder på landsbygden i Sverige till c:a 983000, varav c:a 601000 kommo på. jordbruksbefolkningen. Av dessa bostäder an- sågos emellertid omkring 1/3 utgöras av lägenheter om tre eller flera rum' och kök, varför de egentliga smålägenheterna om ett eller två rum och kök kunde beräknas uppgå till c:a 650 000, varav c:a 400000 kommo på jord— bruksbefolkningen. Av dessa sistnämnda torde 70000 ä 80000 utgöra av arbetsgivare tillhandahållna familjebostäder för statare o. d. lantarbetare. Toges hänsyn även till de torp och lägenheter, som faktiskt äro lantarbetar- bostäder, ökades siffran till c:a 100000.
Källorna för denna beräkning utgjordes av den officiella befolknings- statistiken, 1912—1914 års allmänna bostadsräkningar samt en är 1930 publi— cerad, på enskilt initiativ tillkommen ingående bostadsundersökning, av- seende tillhopa 5 691 bostäder i 19 olika socknar eller sockendelar, fördelade . över hela landet.2 Numera föreligga möjligheter till tillförlitligare beräk— ningar genom en specialundersökning av bostadsförhållandena i 100 lands- kommuners, vilken verkställdes i samband med 1936 års folkräkning och seder- mera bearbetats inom statistiska centralbyrån, som benäget ställt till för— fogande vissa preliminära undersökningsresultat, vilka för bostadssociala utredningens räkning sammanställts av aktuarien Richard Sterner (se bil. 1, sid. 1 0. f.).
Denna undersökning torde enligt verkställda kalkyler kunna på. det hela taget anses representativ för förhållandena i landets 1964 mera jordbruks— präglade landskommuner (s. k. A— och B—kommuner). Undersökningen ut-
1 Proposition nr 211/1933, bil. K (sid. 317 o. i.). = Alfred Pettersson och G. Stéenhoff: Bostadstörhållandena på landsbygden i Sverige. Stockholm 1930. 3 Vilka dessa kommuner äro. framgår av tabell 1 i bil. 1 (sid. 2 0. f.).
visar, att i de undersökta 100 kommunerna voro i bruk tillhopa 31952 bostäder, varav drygt 9/10 voro inrymda i en- eller tvåfamiljshus. Utgår man från att de undersökta landskommunernas folkmängd (c:a 123 000) utgjorde omkring 5 procent av totalfolkmängden i motsvarande kommungrupper, kan man för dessa räkna sig till ett bostadsantal av c:a 640000. Härtill skola dock läggas de 405 industrikommunernas bostadslägenheter, vilka synas ut— göra inemot 400 000, om man utgår från en kalkyl grundad på medelantalet invånare per bostadshushåll i egentliga landskommuner (3'8) samt i stads— samhällena enligt 1933 års bostadsräkning (3'3). Totalantalet bostäder på landsbygden (exkl. köpingar och municipalsamhällen) skulle alltså enligt denna kalkyl överstiga 1 miljon, medan för stadssamhällena motsvarande tal är drygt 750000.
Av bostäderna i de undersökta landskommunerna angivas 11'3 procent som lönebostäder, vilket häntyder på att totalantalet dylika bostäder på landsbygden knappast understiger 100000, därest man beaktar, att dylika lägenheter, om ock i mindre utsträckning, finnas även i delvis industriali- serade bygder. Bostäder på torp och arrendegårdar torde vara något färre.
Bostadsutredningens för landsbygden nyssnämnda P. M. meddelar även vissa. uppgifter rörande bostädernas beskaffenhet. Visserligen hade i den förut berörda specialundersökningen av 1930 icke mera än 4": procent av samtliga undersökta boningshus betecknats såsom varande i förfallet skick, men det framhålles, att vid sidan av sådana bostäder, som direkt rubricerats som för- fallna, det säkerligen funnes ett betydande antal andra av något bättre be— skaffenhet men likväl i behov av reparation. I undersökningen hade även gjorts en schematisk fördelning av bostäderna efter deras beskaffenhet i olika avseenden i kvalitetsgrupper uppgjorda efter poängsystem. Med ut— gångspunkt härifrån hade bostadsutredningen för landsbygden såsom appro- ximativa uttryck för de ur hygieniska och byggnadstekniska synpunkter för— bättringsbehövliga lägenheterna angivit följande procenttal, nämligen 9-6 procent för samtliga smålägenheter samt 10'8 procent för sådana tillhörande jordbruksbefolkningen i allmänhet och 22'5 procent för de egentliga lant— arbetarbostäderna.
Vad angår den i samband med 1936 års folkräkning verkställda special— undersökningen av bostäderna i vissa landskommuner, ger bil. 1 vid handen, att nära 15 procent av samtliga bostäder betecknats som förfallna; härtill kommer ett betydande antal lägenheter, som uppvisa delvis rätt väsentliga enskilda brister. Proportionen förfallna bostäder är dock synnerligen väx— lande inom olika kommuner, från 0 ända upp till 1la. Dessa uppgifter basera sig på folkräknarnas allmänna omdöme, men möjlighet finnes att använda sig av mera objektiva måttsbestämningar, nämligen förekomsten av vissa kon- struktiva brister ur bostadssynpunkt (t. ex. rumshöjd under 2-1 m, golv direkt på. marken etc.). Sammanräknas de lägenheter, vilka utmärkas av minst två mera väsentliga brister, erhålles ett nästan lika högt genomsnittstal (14 pro— centl Med ledning härav kan det undermåliga bostadsbeståndet på lands-
, .
bygden uppskattas till i runt tal 120000 lägenheter _ härvid förutsättes dock, att bostadskvaliteten är väsentligt högre inom de mera industrialiserade delar av landsbygden, som icke beröras av undersökningen -——, medan en lik— nande uppskattning för städer och stadsliknande samhällen givit en siffra av ungefär 30 000 bostäder.
Vad beträffar t r å n g b 0 d d h e t e 11 å landsbygden synes denna ha unge fär lika stor relativ omfattning som i städerna — ett förhållande, som hittills i alltför ringa grad synes ha beaktats i den praktiska bostadspolitiken. Visser- ligen är bostadsutrymmet på landsbygden i genomsnitt något större än i stä- derna, ty medan i stadssamhällena hälften av samtliga lägenheter utgöres av sådana om högst ett rum och kök, omfattar motsvarande gruppide år1936 undersökta landskommunerna ungefär en tredjedel. Enär emellertid hushållen i medeltal äro större på landsbygden (i medeltal 3-8 personer) än i städerna (33), blir förekomsten av överbefolkade lägenheter ungefär lika hög. Räknas såsom sådana bostäder med mer än två personenheter (barn under 15 år : halv personenhet) per rumsenhet (kökzhalv rumsenhet), uppgingo dessa i de undersökta landskommunerna till drygt 12 procent mot knappt 13 procent i städerna. Antalet i dylika lägenheter boende personer utgjorde 19 procent av folkmängden, och ser man enbart på barnen, stiger siffran till 28 procent av alla under 15 år; båda dessa tal skilja sig ej mycket från motsvarande för städerna. Med utgångspunkt från nu anförda siffror kommer man till att på landsbygden skulle finnas tillhopa c:a 120000 trångbodda hushåll med sam- manlagt inemot 700 000 medlemmar, medan städerna beräknats hysa omkring 85000 trångbodda hushåll med c:a 450000 medlemmar.
Liksom för stadssamhällena framträda även på landet stora skiljaktig— heter mellan olika landsdelar och socialgrupper. Sydsverige med dess för- härskande tvårumsstandard företer efter rumsantalet — men knappast i för- hållande till bostadsytan —— lägre trångboddhet än övriga landsdelar, i vilka smålägenheterna övervägande äro av ettrumstyp. Medan jord- brukarnas bostäder till blott 17 procent utgjordes av högst ett rum och kök, stiger detta jämförelsetal till 46 procent för lägenheter utan (eller med högst 1 ha) åker och till 48 procent för lönebostäder. Ser man speciellt på familjerna med 3 eller flera minderåriga barn, fingo av dessa 27 procent åtnöja sig med bostäder om högst 1 rum och kök. Härav blev följden, att utpräglad trångboddhet (i ovan angiven bemärkelse) före- fanns inom c:a 38 procent av samtliga barnrika familjer och i ungefär 50 procent av i lönebostäder boende sådana. Överbefolkningen skärpes i väsent- lig grad genom ett allmänt rådande »finrumssystem», vilket även i egnahem o. d. något större lägenheter medför stark sammanpackning i sovrummen och »sovköken»; för över 1/4 (27 procent) av smålägenhetsfolkmängden under- steg luftrymden 10 kbm per person, och i några fall (35 procent) var den t. o. m. lägre än 5 kbm per person. Av i smålägenheter boende barnrika familjers medlemmar var det nära 2ls (63 procent), som tillbringade natten i rum eller kök, som utgjorde sovplats för fyra eller flera personer, och i hälften av fallen var luftrymden mindre än 10 kbm per person.
Överbefolkningens vådor försvåras även därigenom, att trångboddheten är vanligast i undermåliga bostäder. Om man emellertid med undvikande av dubbelräkning sammanlägger de undermåliga och de överbefolkade lägen- heterna, kommer man till, att på landsbygden c:a 200000 och i städerna 100000 hushåll leva under otillfredsställande bostadsvillkor, varesig dessa framträda i form av trångboddhet eller i låg bostadskvalitet eller under sam— verkan av dessa båda faktorer. Såsom exempel på fall av en såväl ur kvanti- tativ som kvalitativ synpunkt otillräcklig bostadsstandard förtjänar anföras, att drygt 20 procent av de barnrika skogsarbetarfamiljerna bodde i såsom för— fallna betecknade lägenheter om högst 1 rum och kök.
Av betydelse för en utredning, som åsyftar en höjning av landsbygdens bostadsstandard, är icke blott att lära känna hur det nuvarande bostads— beståndet är beskaffat, utan även att erfara, hur det fö rn yas o ch växer. För städer, köpingar och municipalsamhällen, ävensom för de f. n. drygt 300 tättbebyggda samhällen på landsbygden, där byggnadsverksamheten är underkastad kontroll från det allmännas sida, föres inom socialstyrelsen årlig statistik över bostadsproduktionen, men för den egentliga landsbygden är man väsentligen hänvisad till de uppgifter angående under senaste år: tionde tillkomna och ombyggda bostadshus, vilka insamlats vid 1936 års förut omnämnda bostadsundersökning. I de 100 landskommuner, som berördes av denna undersökning, uppges under åren 1926—1936 (mars) ha tillkommit c:a 4200 bostäder, motsvarande c:a 13 procent av samtliga, en siffra, som föga avviker från den, som framkommit för den tidigare tioårsperiod, som redovisades i den förutnämnda 1930 publicerade undersökningen (12 procent); båda siffrorna torde emellertid av vissa i bil. 1 anförda skäl ligga något för lågt. Utgår man från de förenämnda antalssiffrorna för hela landsbygdens bostadsbestånd, skulle — om hänsyn tages till detta förhållande — årligen nybyggas inemot 15000 bostäder, varav c:a 2/3 i de mera jordbruksbetonade bygderna.
Anmärkningsvärt är emellertid, att denna bostadsbyggnadsverksamhet, som absolut taget är av i det närmaste samma storleksordning men relativt sett utgör ungefär hälften av städernas (2 år 3 procent), varit i ganska hög grad koncentrerad till vissa bygder och bostadstyper. Medan det finnes socknar, där blott ett eller ett par boningshus tillkommit under tioårsperioden, redo- visas för andra ända till en fjärdedel av bostadshusen såsom nybyggda (i nyss angiven bemärkelse). Därmed sammanhänger i viss mån, att nybyggnads- verksamheten varit förhållandevis ringa såväl beträffande jordbrukarnas egna bostäder (8'6 procent tillkomna under de tio senaste åren) som lantarbetarnas lönebostäder (88 procent), medan den varit drygt dubbelt så stor (193 procent) beträffande bostadsegnahem o. d. bostäder med ingen eller ringa jordtilldelning; icke långt ifrån hälften av landsbygdens bostadsproduktion synes vara inriktad på åstadkommande av dylika bostäder, för vilka det årliga tillskottet kan beräknas till åtminstone 5 000.
Någon dylik differentiering förefinnes däremot knappast i fråga om de vid
bostadsundersökningen jämväl redovisade o m b y g g 11 a d e r n a, vilka för samma tioårsperiod utgöra ungefär samma antal som nybyggnaderna eller c:a 13 procent av bostadsbeståndet. Härvidlag är siffran högst för jordbrukar— bostäderna (c:a 14 procent) och därnäst för bostadsegnahemmen (13 procent), men även lönebostäderna (11 procent) komma ej mycket efter. Av dessa om— byggnader uppges vid tiden för folkräkningen inemot % (31 procent) ha utförts med stöd av statliga bostadsförbättringsbidrag.
Den här berörda undersökningen ger även vissa upplysningar om ny— och ombyggnadsverksamhetens inverkan på bostads- sta n (1 a r (1 e n -— sålunda om förhållanden, som på grundval av annat material delvis belysas i efterföljande kapitel. Såsom man kunnat vänta, be— finnas de ny— och ombyggda lägenheterna i väsentligt mindre utsträckning än de övriga tillhöra de sämre kategorierna. Dock finnas talrika exempel på att även nybyggda hus kunna vara av mindre god beskaffenhet. Detta kan åtmin- stone delvis förklara det anmärkningsvärda förhållandet, att icke mindre än 20 procent av bostadsförbättringsbidragen i de undersökta kommunerna utgått till bostadshus, vilka tillkommit under senaste tioårsperiod. Även de med bostadsförbättringsbidrag ombyggda husen — som givetvis i det övervägande flertalet fall kännetecknas av en för landsbygdsförhållanden god standard — kunna emellertid av naturliga skäl stundom uppvisa väsentliga brister. Det har sålunda t. o. m. förekommit, att vissa av dessa lägenheter av folkräknarna betecknats såsom förfallna (jfr förteckningen bil. 1, sid. 47 0. f.). Förkla- ringen härtill kan vara den, att förbättringsarbetet varit tämligen ofullstän- digt, eller att det blivit planlagt och genomfört på ett mindre tillfredsställande sätt. Det är dessutom tänkbart, att ombyggnad med statliga bestadsförbätt ringsbidrag i vissa fall förekommit i fråga om sådana lägenheter, vilka be- funnit sig i det skick, att fullständig rivning och nybyggnad hade varit att föredraga.
Det konstateras vidare, att frekvensen av överbefolkade lägenheter (så- dana med mer än 2 >>personenheter» per »rumsenhet») är ungefär dubbelt så hög (23 procent) i de hus, vilka ombyggts med statliga bostadsförbättrings- bidrag, som i det undersökta bostadsbeståndet i dess helhet (12 procent). Detta beror emellertid på att bostadsförbättringsbidragen i de undersökta kommunerna till icke mindre än 34 procent utgått till hushåll med minst 3 barn under 15 är, vilka ju särskilt ofta utsättas för trångboddhet. Ehuru den statsunderstödda förbättringsverksamheten icke haft bekämpande av trång— boddheten till huvudsyfte, har den dock inom sin givna ram medverkat at't nedbringa överbefolkningen.
Det synes slutligen framgå, att fördelningen av bostadsförbättringsbidragen mellan olika kommuner icke alltid varit fullt rationell. Det finnes sålunda exempel på (jfr bil. 1, sid. 49 0. f.), att kommuner med särskilt undermåligt bostadsbestånd blivit helt utan dylik statshjälp, samtidigt som andra kom- muner kunna ha erhållit förbättringsbidrag för över 20 procent av lägenhets- beståndet. Sannolikt möter man här samma problem som i vissa andra delar
av bostadspolitiken, nämligen att de kommunala myndigheterna kunna ådaga- lägga mycket olika grad av initiativkraft, då det gäller att utnyttja statlig. bostadshjälp. För den centrala administrationen torde det ha ställt sig svårt att i brist på likformiga informationer angående bostadsförhållandena inom de olika länen och kommunerna korrigera de olikformigheter i fördelningen, som kunnat resultera av detta förhållande. Dessa iakttagelser synas emeller- tid aktualisera frågan om regelmässigt införskaffande av mera fullständiga uppgifter om bostadsstandarden för möjliggörande av en mera rättvis och rationell fördelning av bostadshjälpen till de olika kommunerna. Ifrågavarande uppgifter borde helst grundas på statistiska undersökningar, vilka täcka åt— minstone en större del av samtliga landskommuner. Metoden att utgå från ansökningshandlingar eller från mera summariska enquéter, vilka grundats på — enligt sakens natur — i huvudsak subjektiva upplysningar från kommunala o. d. organ, har vid flerfaldiga tillfällen visat sig vara av mindre värde, bl. a. av den anledningen, att ifrågavarande kommunala myndigheter icke kunnat åläggas att utföra det krävande undersökningsarbete, som skulle ha erfordrats, för att uppgifterna skulle bli fullt tillfredsställande.
Kap. 7. Den statliga bostadsförbåttringsverksamheten, dess resultat och utvecklingstendenser.
För omfattningen och resultatet av bostadsförbättringsverksamheten, inom ramen av övriga statliga bostadsfrämjande åtgärder på landsbygden, lämnas en utförlig redogörelse i bil. 2 till detta betänkande (sid. 57 0. f.). Härav framgår, att för denna verksamhet, som handhaves av dels landskommunernas hälsovårdsnämnder, dels hushållningssällskapens egnahemsnämnder, dels statens egnahemsstyrelse, av riksdagen för budgetåren 1933/1934—1937/1938 anvisats närmare 50 milj. kr. För dessa medel, vilka till närmare % utgått som bidrag utan återbetalningsskyldighet, beräknas ha blivit — eller skola bliva — upprustade omkring 60000 bostäder. Av dessa tillhöra det över- vägande flertalet hemman och jordlägenheter, och blott en mindre del (kanske 1/12) utgöras av lönebostäder å större jordbruk, ehuru dessa i betyd- ligt högre proportion ansetts i behov av förbättring (jfr sid. 27*).
Enligt de bestämmelser, som gälla för bostadsförbättringsverksamheten, skulle vid prövning av ansökningar om förbättiingsbidrag och nybyggnads- lån, förutom till läget å arbetsmarknaden, hänsyn tagas till byggnadsarbetets betydelse ur hälsosynpunkt, ävensom i fraga om bidrag huruvida sökanden vore i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets genomförande. Ehuru dessa bestämmelser år för år förnyats i huvudsak oförändrade (senast genom kungl. kungörelsen den 30 juni 1937, nr 654), ha emellertid inom deras ram ägt rum en viss motivförskjutning, innebärande bl. a att man vid ären- denas prövning jämväl beaktat andra sociala förhållanden. Särskilt synes hänsyn ha tagits till förefintligheten av ett större antal barn i familjen, ett
förhållande, som i småbostäder är en huvudanledning till överbefolkning och trångboddhet, vilken i sin ordning inverkar på bostädernas beskaffenhet även ur hälsosynpunkt.
Hithörande förhållanden belysta genom en av befolkningskommissionen hösten 1935 verkställd enquéte, för vars resultat redogöres i bil. 2. En redo— görelse för undersökningens resultat överlämnades av kommissionen till chefen för socialdepartementet den 10 december 1935 med en skrivelse, vari bl. a. framhölls, att mot bakgrunden av konjunkturuppgången de arbetsmark— nadspolitiska motiven för bostadsförbättringsverksamheten i viss mån för- svagats, medan de socialhygieniska skälen fått ökad vikt på. grund av det framträdande intresset för vår folkstams uppehållande, kvalitativt och kvantitativt. Att döma av nyssnämnda enquéte hade redan den dittills be- drivna bostadsförbättringsverksamheten i väsentlig grad kommit de barn- rika familjerna till godo. Kommissionen fann dock skäl föreslå, att denna praxis lagfästes genom att i en blivande kungl. kungörelse infördes föreskrift om företräde till bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån för familjer med minst tre minderåriga barn. Ehuru kommissionen förutsatte, att bostads— förbättringsverksamheten i sin hittills bedrivna form borde fullföljas tills den nått en viss avslutning, syntes hela bostadspolitiken för landsbygden böra upptagas till förnyad omprövning i syfte att giva den ökad planmässig- het på längre sikt, varvid familjesociala och befolkningspolitiska önskemål måste beredas ett mera avgörande inflytande. Verksamhetens planläggning för framtiden borde grundas på en möjligast noggrann inventering av de sär- skilda orternas bostadsbestånd ur kvalitativa och utrymmessynpunkter, varvid borde utnyttjas dels de bostadsuppgifter, vilka som ovan nämnts upptogos i samband med 1935/1936 års folkräkning beträffande vissa landskommuner, dels uppgifter om bostadsförhållandena i samtliga socknar insamlade genom vederbörande hälsovårdsnämnder.
Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 5 juni 1936 uppdragit åt bostads- sociala utredningen att verkställa utredning av frågan rörande vissa bostads- främjande åtgärder på landsbygden, igångsattes i samverkan med statens egnahemsstyrelse vissa undersökningar, avseende att från hushållningssäll— skapens egnahemsnämnder och kommunernas hälsovårds—(eller kommunal-) nämnder införskaffa uppgifter om bostadsförbättringsverksamhetens resultat ur familjesociala synpunkter samt bostadsbeståndets beskaffenhet. Under hänvisning till den redogörelse för dessa undersökningar, som meddelas i bil. 2, må här anföras vissa huvudresultat. Intill den 1 juli 1936 uppges bo— stadshjälp ha tilldelats 44 062 bostäder (varav 3865 lönebostäder), medan hos egnahemsnämnderna kvarlågo tillstyrkta ansökningar avseende 19 327 bostäder (varav 160 lönebostäder); av bostäderna tillhörde närmare två tredje- delar jordbruksfastigheter. Utöver dessa bostäder skulle enligt vederbörande hälsovårds—(kommunal-)nämnders mening ytterligare 36 052 lägenheter vara i behov att upprustas, ombyggas, utvidgas eller ersättas med nybyggnad, var- vid i regel stöd skulle erfordras av allmänna medel. Sistnämnda siffra torde
kunna ökas till drygt 38 000 med hänsyn till att uppgifter fattades från c:a 6 procent av nämnderna. Tillägges gruppen av 19 327 bostäder med konsta- terat ehuru ej avhjälpt förbättringsbehov, får man en totalsiffra av c:a 58 000 förbättringsbehövliga lägenheter, vilket skulle motsvara inemot 6 procent av samtliga bostäder på landsbygden och 8 procent av smålägenheterna. Enär dessa tal grunda sig på delvis rätt ofullständiga inventeringar av bostads- beståndets faktiska beskaffenhet _ uppgiftslämnarna ha givetvis icke kunnat åläggas att i och för enquéten besiktiga varje särskild lägenhet inom resp. kommuner, då detta skulle ha krävt ett mycket betydande och kostsamt arbete -— torde de näppeligen kunna anses ge något mera exakt ut— tryck för det föreliggande totala bostadsförbättringsbehovet. Det är sålunda större skäl att lita till de beräkningar, som i bil. 1 utförts på grundval av den till 1936 års folkräkning anknutna specialundersökningen rörande 100 landskommuner, där varje enskild lägenhet besökts av vederbörande folk- räknare. Enligt dessa beräkningar skulle, såsom förut nämnts, omkring 100 000 lägenheter på landsbygden vara att betrakta såsom förfallna, varjämte ett be— tydande antal därutöver skulle uppvisa väsentliga brister. Det är dock sanno- likt, att den summariska och av naturliga skäl ofullständiga beräkning, som kunnat utföras på grundval av den här berörda. enquéten, snarare givit en för låg än en för hög siffra.
Det på grundval av egnahemsnämndernas och hälsovårds—(kommunal-) nämndernas uppgifter beräknade bostadsförbättringsbehovet var tämligen ojämt fördelat över landsbygden. Särskilt utpräglat synes det vara i Söder- manlands, Östergötlands, Blekinge, Hallands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. För nästan samtliga områden synes gälla, att bland de hus- håll, beträffande vilka bostadsförbättringshjälp ifrågakommit, antalet familjer med 3 eller flera minderåriga barn var högt (för de tre grupperna resp. 33, 26 och 31 procent).
Undersökningen ger vidare vissa upplysningar rörande de vidtagna resp. föreSIagna förbättringsarbetenas art och kostnader, för vilka vissa huvud— siffror sammanställts här nedan.
Procentuellt antal läg., beträffande Beräknat åvl tuta;- vilka vidtagits, resp. föreslagits belopp e oppa (av bidrag) skulle utgå till lä .med t ' och lån) barn änder ll THB 71111 . " (uffn utöka?) tillbyggnad nybyggnad per lag. 15 år kr. % Bostäder, för vilka bo-[beviljats.. 81'9 11'9 62 770 749 stadsförbattringsbidraglföreslagits 71'1 21'3 7'6 735 638 Övriga redovisade förbättringsbe- hövliga lågenheter ............ 58'5 25'4 16'1 - 66'4
Härav framgår, att det i fråga om flertalet lägenheter blott varit fråga om upprustning utan utökning av bostadsutrymmet, exempelvis isolering mot
34* köld och fukt, inläggande av nytt golv med trossfyllning, höjning av låga rumstak (till minst 2'4 m), anordnande av bättre dagerbelysning genom upp- tagande av fönster, anläggande av tjänlig uppvärmningsanordning i varje rum, inredande av garderob, skafferi, matkällare (under huset e. d.), anord- nande av förstuga eller vindfång etc. Rätt vanlig och i tilltagande från den första till de båda följande grupperna var dock sådan bostadsförbättring, som även innefattade till- eller påbyggnad av lägenheten ävensom lägenhetens totala bortrivning eller utdömning och ersättande med nybyggnad. Skäligen snäva gränser för förbättringsåtgärderna dragas dock genom bostadshjälpens knappa mått, i genomsnitt 700—800 kr. per lägenhet. Vissa iakttagelser vid specialundersökningen av de 100 landskommunerna tyda också på, att bostads- förbättrade lägenheter ingalunda alltid kunnat betecknas som tillfredsstäl- lande ur bostadshygienisk synpunkt (se ovan sid. 30* och bil. 1 sid. 44).
Slutligen må omnämnas, att inemot 400 hälsovårds-(kommunal-)nämnder mera bestämt uttalat sig rörande återverkningarna av det allmännas bostads- hjälp på den enskildes vilja och förmåga att själv skapa och sörja för sitt hem. Av dessa nämnder har ett mindretal (c:a 48) hållit före, att tillgången till statshjälp bidragit att göra den enskilde mera likgiltig för möjligheterna att själv förbättra sina bostadsvillkor, medan flertalet ansett, att de statliga hjälpåtgärderna ökat ej blott möjligheterna för de mindre bemedlade att höja sin bostadsstandard utan även i allmänhet gynnsamt återverkat på in- tresset för förbättrade bostadsförhållanden på landsbygden överhuvud.
Att döma av resultaten av de statistiska undersökningar, vilka omnämnts i det föregående, synes visserligen redan den hittills bedrivna bostadsför- bättringsverksamheten ha i väsentlig grad kommit barnrika familjer till godo. Bostadssociala utredningen fann likväl skäl att i skrivelse till chefen för social— departementet den 30 november 1936 föreslå, att denna praxis måtte förenhet- ligas och befästas genom att i lämplig form föreskrift utfärdades om visst före- träde till bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån för familjer med minst tre hemmavarande barn under 16 år. I syfte att mera bestämt inrikta verksam— heten på ett övervintrande även av trångboddhetens onda föreslogo de sak- kunniga därjämte, att då bidraget eller lånet skulle lämnas till familjebostad och då fråga ej vore om allenast reparationsarbete utan om till- eller om- byggnad resp. nybyggnad, den bidrags- och lånebeviljande myndigheten borde särskilt beakta angelägenheten av att det tillskapades bostad om minst 2 rum och kök. Dessa synpunkter överensstämde i huvudsaklig del med de i det föregående omnämnda önskemål, vilka tidigare framförts av befolk- ningskommissionen. — Vidare ansåg sig bostadssociala utredningen böra understryka, att därest det vore fråga om barnrika familjer, vilka icke kunde själva deltaga med arbete eller penningar, men vilkas bostäder voro i så bristfälligt skick, att ingripande vore påkallat, vederbörande hälsovårds- och egnahemsnämnder borde beredas ökade möjligheter att räkna med statsbidrag upp till 75 a 80 procent av de beräknade kostnaderna, under Villkor att veder- börande kommun tillsköte vad därutöver erfordrades för genomförande av företaget.
Därest emellertid dessa önskemål skulle kunna förverkligas inom bostads— förbättringsverksamhetens ram, skulle emellertid erfordras betydande pen- ningmedel. Bostadssociala utredningen ansåg sig därför böra för sin del under- stödja egnahemsstyrelsens hemställan om anvisande av anslag å 15 milj. kr. för budgetåret 1937/1938 för bostadsförbättringsverksamhetens fortsättande.
Egnahemsstyrelsen, som anmodats att avgiva utlåtande över bostadssociala utredningens skrivelse, erinrade om, att styrelsen, som ägde utfärda närmare föreskrifter för tillämpningen av föreskrifterna i kungl. kungörelsen den 30 juni 1933, sökt genom cirkulär, instruktionskurser o. d. åstadkomma en i gör- ligaste mån enhetlig bostadsförbättringsverksamhet i landets olika delar. Härvid hade bl. a. framhållits nödvändigheten av att särskilt familjer med barn finge sina bostäder upprustade, och styrelsen vågade bestämt hävda, att framför allt egnahemsnämnderna beaktat de barnrika familjernas behov. Styrelsen hade därför ej ansett behövligt att utfärda föreskrift om bestämt företräde för dessa familjer, emedan hänsyn måste tagas även till andra familjer, exempelvis familjer med två små barn eller med gamla föräldrar eller sjuka medlemmar. Beträffande bostadens omfattning hade vid om—, till- eller nybyggnad, där familjerna varit barnrika eller av annan anledning, såsom sjukdom e. d., större bostad erfordrats, detta behov blivit i görligaste mån till— godosett. Å andra sidan syntes icke så få familjer onödigtvis åsamkats ekono— miska bekymmer på grund av för stort tilltagna bostadsbyggen. Styrelsen ansåg det däremot vara önskvärt, att föreskrifter om anordnande av centralvärme, vatten och avlopp samt välinrett, arbetsbesparande kök, tillräckligt antal garde— rober o. d. kunnat givas, men med hänsyn till statsbidragens otillräcklighet hade detta ej kunnat ske. Vad anginge den ifrågasatta höjningen av stats- bidraget till 75 a 80 procent av kostnaden hade styrelsen medgivit dylik för— höjning i sådana fall, då medellöshet nödvändiggjort kommunala bidrag, men därvid ej begränsat sitt medgivande till enbart barnrika familjer. Under hän- visning till det anförda förklarade egnahemsstyrelsen, att styrelsen icke hade något att erinra mot, att i gällande författning eller annorledes föreskrifter i här berörda hänseenden meddelades av Kungl. Maj:t, men borde före- skrifterna icke givas en kategorisk form, enär detta skulle vara till men för verksamheten.
Frågan har upptagits till behandling i samband med 1937 års statsverks- proposition.1 I samband med sitt anslagsäskande uttalade chefen för social- departementet, att han funne beaktansvärda bostadssociala utredningens synpunkter, att vid förutvarande stödverksamhet de barnrika familjernas särskilda behov borde uppmärksammas i högre grad än som redan skett samt att det funnes goda skäl för att i särskilt ömmande fall helt eller delvis eftergiva kraven på eget bidrag i penningar. Härvid kunde tänkas, att vederbörande kommun tillhandahölle erforderligt bidrag i penningar, i undantagsfall jämväl i form av arbetsprestation vid byggnadsarbetets ut-
1 Bil. till 1937 års statsverksproposition, V huvudtiteln, sid. 43 o. i.
förande. Då egnahemsstyrelsen förklarat sig intet hava att erinra emot att synpunkterna ifråga komme till uttryck i gällande bestämmelser, ansåg sig departementschefen böra överväga åtgärder av sådan innebörd, varvid före- skrifterna icke borde givas alltför kategorisk form.
I detta samband upptog departementschefen även frågan om statsstödet till l 6 n e b 0 s t ä (1 e r. I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift (av direktör G. W. Andersson) hade framhållits, att enligt nu gällande principer bidrag i första hand lämnades till jordägare med svag ekonomi. Detta system förde med sig olägenheten, att förtursrätt till statshjälp gåves jordägare, som van- vårdat sina lönebostäder och som kunde antagas knappast komma att på ett tillfredsställande sätt hålla i stånd de med statens hjälp förbättrade bo- städerna. Vid prövning av ansökningar om bidrag borde därför i görligaste mån bortses från sökandenas ekonomiska förhållanden, varjämte det vore rimligt om bidrag utginge till bostäder, som visserligen icke i och för sig vore undermåliga, men som hade alltför ringa utrymme. Det vore även nöd— vändigt, att de uppgivna byggnadskostnaderna underkastades mera effektiv kontroll, samt att garanti erhölles för, att utförda förbättringar vidmakthöllos, ävensom för att icke med statsbidrag ombyggda lönebostäder försåldes eller apterades till annat ändamål. — I häröver den 30 november 1936 avgivet ytt- rande framhöll statens egnahemsstyrelse, att medan man i fråga om övriga bostäder hade att räkna med det egna intresset såsom drivkraft, vore detta icke förhållandet beträffande lönebostäderna. För att få i gång förbättring av dylika bostäder hade styrelsen och egnahemsnämnderna medgivit bidrag även i sådana fall, då den underhållsskyldige måhända kunnat utan statligt stöd själv genomföra förbättringen. Detta avsåge framför allt, när arbetena gällt ett förhållandevis stort bostadsbestånd och man haft anledning befara, att förbättringsarbetet ej skulle kommit till stånd utan statligt bidrag, sär- skilt som ansökningarna om bidrag till lönebostäder i början varit jämförelse— vis fåtaliga. Styrelsen kunde emellertid icke finna, att anledning funnes att, såsom ifrågasatts, bortse från sökandens ekonomiska förhållanden, utan torde numera mera bemedlade sökande komma att hänvisas att söka lån ur lant- arbetarbostadslånefonden, medan mindre bemedlade jordbrukare, såsom dit- tills, borde erhålla bidrag och nybyggnadslån, i den mån medel därför an— visades. Vad beträffade kostnadsberäkningarna ansåg styrelsen de fram- ställda anmärkningarna icke vara berättigade, då förslagen upprättats av sak- kunniga personer och i regel underkastats granskning av vederbörande hälso- vårdsnämnd och egnahemsnämnd. Att med statligt bidrag ombyggd bostad kunde försäljas eller apteras till arrendatorsbostad e. d. kunde visserligen hava inträffat, men nämnderna hade dock, ex. i Södermanlands län, sökt förebygga detta genom infordrande av särskilda förbindelser.
Departementschefen framhöll i sitt förenämnda uttalande till statsråde- protokollet, att det syntes angeläget, att effektiv kontroll utövades på kost- nadsberäkningarna, samt att det sörjdes för, att statsstödet i fråga om löne- bostäderna icke bleve föremål för missbruk, varvid den anordning, som till-
lämpats i Södermanlands län, syntes böra vidtagas jämväl inom riket i övrigt. Avseende borde—icke minst när det gällde lönebostäderna—fästas vid be- hovet såväl ur hälsovårdssynpunkt som ur utrymmessynpunkt.
En mycket stor enighet torde råda därom, att den statliga bostadsförbätt- ringsverksamheten på landsbygden varit till stor välsignelse. I allt kunna, som redan nämnts, genom de anslag som utgått till detta ändamål omkring 60 000 av landsbygdens allra sämsta bostäder bliva hjälpligt upprustade. Enligt de sakkunnigas uppfattning torde det fortfarande föreligga ett ganska stort otill— fredsställt behov av samhällelig bostadshjälp enligt dessa linjer.
Denna hjälpform har emellertid sin mycket påtagliga begränsning. Ehuru den statliga bostadsförbättringsverksamheten till stor del motiverats med den i stor utsträckning bristfälliga beskaffenheten hos lantarbetarbostäderna, har sålunda blott en relativt ringa del —— högst 5 procent —— av ifrågavarande bostäder blivit upprustade genom bostadsförbättringsbidrag och nybyggnads- lån. De uppgifter, som lämnats ovan sid. 30* och i bil. 1 sid. 44, ha vidare ådagalagt, att åtskilliga av de upprustade bostäderna även därefter företett allvarliga kvalitetsbrister, samt att de varit överbefolkade. De barnrika famil- jernas trångboddhetsproblem, som är lika allvarligt på landsbygden som i städerna, har sålunda icke fullständigt lösts genom den här ifrågavarande hjälpverksamheten.
Vad sålunda konstaterats bör emellertid enligt de sakkunnigas mening icke leda till något utdömande av bostadsförbättringsverksamheten såsom medel i bostadspolitiken på landsbygden, utan blott till ett fastställande av att det, jämsides med denna verksamhet, kräves andra hjälpformer för att samhället framgångsrikt skall komma till rätta med problemet om höjande av lönebostädernas standard och problemet om bättre bostäder för de mindre bemedlade barnrika familjerna. De sakkunniga framlägga i båda dessa hän- seenden nedan förslag om ytterligare åtgärder. GenOm dessa åtgärders vidta- gande försvinner dock icke det behov, som bostadsförbättringsverksamheten fyllt och alltjämt kan fylla, nämligen som en till beloppet relativt begränsad engångshjälp för upprustning av dåliga bostäder. Tvärtom finnes det anled- ning att antaga, att bostadsförbättringsverksamheten skall kunna läggas mera rationellt, sedan den befriats från nyssnämnda tvenne uppgifter, som efter vad erfarenheten givit vid handen, icke genom den på ett tillfredsställande sätt kunna fyllas.
Kap. 8. Egnahemmen ur sociala och ekonomiska synpunkter. Egnahemsrörelsens omfattning på landsbygden och i städerna. Det egna hemmet utgör den typiska bostadsformen för landsbygden och de mindre samhällena och sätter även sin prägel på de större städernas förorts— och ytterområden. Att statistiskt bestämma förekomsten av denna bostadstyp i
jämförelse med andra möter emellertid betydande svårigheter, icke minst därför att det är vanskligt att klart och entydigt angiva vad som skall förstås med egnahem i här avsedda bemärkelse.
Ett eget hem utgör först och främst en av ägaren begagnad bostadslägen— het. På 1 a n d s b y g d e n är denna bostadstyp förhärskande. Närmare upp— gifter föreligga i den förenämnda specialundersökningen av bostadsförhållan— dena år 1936 i 100 landskommuner (bil. 1). Enligt föreliggande uppgifter voro av i nämnda kommuner undersökta 31 952 bostäder nära 2/3 (63'3 procent) begagnade av ägaren; i fråga om en knapp tiondel av dessa avsåg likväl inne- havet blott byggnaden, medan marken var i annans ägo. Nära denna husägare— grupp stå innehavarna av de bostäder (9'7 procent), som innehades i samband med arrende e. d., samt av de till lantarbetare e. d. fritt (eller mot någon av- gäld) upplåtna lägenheterna i arbetsgivares bostadshus (11'3 procent). De å fria marknaden uthyrda lägenheterna voro ej flera än 93 procent av samtliga, vartill kommo 6-4 procent bostäder upplåtna under andra former än de nu angivna.
Då de undersökta kommunerna efter folkmängden räknat utgöra omkring en tjugondel av hela den mera jordbruksbetonade landsbygden, skulle för hela detta område de av ägarna begagnade lägenheterna utgöra omkring 440 000. Tilläggas ägarebostäderna i de mera industrialiserade eller »agglonge— rade» delarna av landsbygden, torde siffran ökas till bortåt 600 000. Av dessa egnahem lära omkring hälften vara förenade med jordbruk (om över 1 ha åker), medan återstoden skulle kunna anses mera motsvara bostadsegnahem.
Såsom egnahemsägare betecknas dock enligt gängse språkbruk icke varje person, som bebor egen lägenhet. Sålunda bör undantagas ägare av hyres- hus. Dylika hus spela dock en mycket ringa roll på den egentliga lands— bygden, ty även om man hit räknar samtliga boningshus med 3 eller flera lägenheter, utvisa siffrorna för de undersökta 100 landskommunerna, att knappt 6 procent av samtliga bostäder förefinnas i dylika hus, medan drygt 94 procent voro inrymda i en- eller tvåfamiljshus. Av dessa voro de förra till antalet c:a 24 000 och de senare nära 3 000, medan flerlägenhetshusen ej överstego 600. För landsbygdens mera jordbrukspräglade delar kan total— antalet enfamiljshus beräknas till c:a 520 000, tvåfamiljshusen till 65 000 och husen med flera lägenheter till c:a 15000, sålunda tillhopa ungefär 600000 bostadshus. För landsbygden i dess helhet, de industrialiserade delarna in- begripna, torde sistnämnda siffra stiga kanske till 800000, varibland upp— skattningsvis inemot 300000 bostadsegnahem (jordbrukslägenheter häri ej inräknade).
Går man därefter över till städer och stadsliknande sam- h älle n, spela nu berörda bostadstyper väsentligt olika roller. Enligt 1933 och 1935 års bostadsräkningar1 gestaltade sig förhållandena som följer:
1 Socialstyrelsen: Allmänna bostadsräkningen år 1933 och därmed sammanhängande undersökningar, utg. 1936. —— Stockholms stads statistik: Allmänna bostadsräkningen i Stockholm 31 dec. 1935 (utg. 1937).
Antal Därav (i %) med Därav (i %) i hus med AV ägaren redo- Antal begagnade visade redo- läg. (i %) i hus % l & visade 3 9 100 ff enskilda med 1 låg. 2 läg. ' ?r ' r., 1 läg. 2 läg. T; ' 1—2 fler- bostads— lag. ut" Jag,. lag. familjs- familjs- 20 mindre orter läg. hus hus (med under 10 000 invå- nare) ...... 11 544 40'1 30'8 29'1 29 293 158 2413 46'1 138 205 6'4 25 större orter 18 437 309 271; 41'5 72 973 71; 140 393 389 109 5": Stockholm(l935) 22 161 451; 12'0 424 169 820 5"9 3'1 91'0 6'6
För samtliga stadssamhällen har antalet hus med bostadslägenheter om— kring år 1935 uppskattats till c:a 210 000. Härav synas inemot 100 000 kunna betecknas som egnahem i betydelsen av en- eller tvåfamiljshus, bebodda av vederbörande ägare. Ställas dessa egnahemslägenheter i relation till samt- liga de c:a 750000 bostadslägenheter, som beräknats förefinnas i stadssam- hällena, befinnas de utgöra i medeltal c:a 13 procent av totalantalet. Till jämförelse må anföras, att de å fria marknaden uthyrda lägenheterna kunna uppskattas till c:a 475000 (varav c:a 15 procent i en- eller tvåfamiljshus), de av arbetsgivare åt egna arbetare eller anställda upplåtna bostäderna till c:a 75 000 och lägenheterna i kooperativa bostadshus till c:a 33 000 (år 1935).
De visserligen i mycket bristfälliga statistiska uppgifter, som lagts till grund för i det föregående gjorda uppskattningar, synas sålunda giva vid handen, att det i vårt land omkring år 1935 förefanns närmare 400000 bo- stadsegnahem, varav c:a 300 000 på landsbygden och c:a 100 000 i städer och stadsliknande samhällen. Bostadsegnahemmen, vilkas befolkning torde över— stiga 11/2 miljon personer, synas också vara stadda i ganska rask tillväxt. För landsbygdens del belyses detta genom följande, i det föregående berörda genomsnittstal för de specialundersökta 100 landskommunerna, varvid visser— ligen är att märka, att de särskilda sockensiffrorna ofta förete betydande in- bördes olikheter.
Andra bostäder Procentuella antalet bostäder, Löne- Samtliga som under åren bostäder ugn; &(:11- lilåqd med över bostäder gå,," ) 1 ha åker __ . . [nybyggda .. 88 19'3 && ' 131! 1926 1936(mar5)blwmlombyggda .. 101; lag 13-7 18'0
1 Att denna siffra ej alltför mycket torde avvika från den för landsbvgden genomsnittliga är ett antagande, som etödes bl. a. därav, att enligt en annan beräkning, som i huvudsak av- ser tioårsperioden 1917—1926. bostadsbeståndet ökades med i genomsnitt 11's % i 19 socknar och sockendelar. »Bostadsförhållandena på landsbygden iSverige» av A. Pettersson och G. Steenhoä, Stockholm 1980, sid. 41.
Medan ombyggnadsfrekvensen var ungefär densamma för samtliga större bostadsgrupper (jfr ovan sid. 30*) ,,Var nybyggnadsverksamheten under perioden mer än dubbelt så. stor i fråga om bostadsegnahem o. d. som beträffande jord-
brukarnas bostadshus och arbetarbostäder. Medan nämnda båda grupper ökades med mindre än 1 procent i genomsnitt per år, tillväxte bostadsegna- hemmen med nära 2 procent. Detta innebär, att på den mera jordbruks— betonade landsbygden årligen skulle nybyggas bostadshus inrymmande 9 000 lägenheter, varav 4000 a 5000 i bostadsegnahem. För landsbygden i dess helhet synas dessa siffror kunna utökas till inemot 10 0001, resp. 6000 å 7 000.
Egnahem på landet förete en tillväxthastighet, som närmar sig den, som konstaterats för städer och stadsliknande samhällen. Enligt 1933 års bo- stadsräkning hade under åren 1924—1933 i genomsnitt tillkommit 21 procent av bostadslägenheterna å 20 mindre orter, nära 23 procent i 25 större städer och orter (med över 10 000 invånare) samt c:a 34 procent i Stockholm. Bort— ses från de individuella särdrag, som bostadsproduktionen företer i olika samhällen, skulle man kunna säga, att bostadsbeståndet i stadssamhällena ökas med 2—3 procent per år brutto, d. v. 5. utan avdrag för husrivningar o. d., genom vilka pläga avgå äldre lägenheter motsvarande ungefär 1lm av de ny- tillkomna.
Mer detaljerade uppgifter rörande bostadsproduktionen i de över 600 sam- hällen, där byggnadsverksamheten är underkastad offentlig kontroll, åter- finnas i socialstyrelsens årliga statistik över byggnadsverksamheten.2 Enligt denna tillkommo i de närmare 300 städer, köpingar och municipalsamhällen, för vilka finnas jämförbara uppgifter för åren 1927—1936, i medeltal per år c:a 3 800 bostadshus och nära 20 000 bostadslägenheter. Utgår man från ett bostads- bestånd i stadssamhällena av c:a 700 000 i genomsnitt för perioden, bekräfta siffrorna för tillkomna bostadslägenheter den förut anförda beräkningen av en bruttotillväxt om i genomsnitt 2—3 procent per år, dock med en tendens till ökning (till c:a 4 procent) under de senaste åren. Av det årliga lägenhets- tillskottet torde från en sjundedel till en femtedel utgöras av egnahem i här avsedd bemärkelse eller c:a 3 000 a 4 000 per år.
Av dessa egnahem utgöras anmärkningsvärt många av stugor, vilka för- utom ägarnas bostad innehålla en annan lägenhet avsedd att uthyras i syfte att därigenom underlätta fastighetens finansiering. Det har särskilt under de senaste åren riktats åtskilligt klander mot ett dylikt uppgivande av egna- hemmets idé, och i samband därmed har man sökt påvisa att tvålägenhets- husen starkt nedgått i antal under senare år. Detta bekräftas dock knappast genom den fortlöpande byggnadsverksamhetsstatistiken, vilken utvisar, att medan tvålägenhetshusen i genomsnitt för åren 1927—1936 utgjorde 44 pro- cent av samtliga egnahem (en— och tvålägenhetshus tillhopa), voro för samma orter motsvarande tal 40 procent för 1932, 39 procent för 1933, 42 procent
1 Härvid ha till landsbygden räknats omkring 300 tättbebyggda orter, vilka visserligen icke äro städer, köpingar eller municipalsamhällen, men där byggnadsverksamheten är underkastad offentlig kontroll genom byggnadsnämnd c. d. Skulle dessa orter räknas som stadssamhällen, minskas det angivna årliga lägenhetstillskottet för landsbygden med åt- minstone 2000 lägenheter. ” Sociala meddelanden, årg. 1936 sid. 503 0. f., årg. 1937 sid. 488 0. f.
Antalet och beskali'euheten av under år 1935 nybyggda en- och tvåfamiljshus 1 jämförelse med hus för dera familjer.
Nybyggda Stock- Ö Smlä— S" d V" N Samt- städer k" . h . . I (och helt ombv da) holms stra m o 78 astra otra liga med opmgar 9.6 municma sam— .. . b . ,gg Sverige och Sverige Sverige Sverige hallen med ovriga oningshus stad .. orter l00000 mm om" inv. 20 000- 10 000-5000— under hane; och 100000 20 000 10 000 5 000 däröver inv. inv. inv. inv. Samtliga tillkomna boningshus ...... 543 1 665 808 1 049 1 965 916 6 946 1 116 1 217 695 850 1 512 1 556 Därav (i %) med 1 lägenhet . . . . 64'5 59'0 31'0 44'8 40'1 38'0 459 487 290 27'6 326 5231 66'1 2 lägenheter . . . . 50 228 51 5 280 359 456 321 125 288 463 461 37'0 30'7 3n.11. lägenheter 315 182 175 2711 240 164 219 388 422 262 213 10'6 3)? Samtliga tillkomna
bostadslägenheter 5 803 4 940 2135 6 267 8 239 2 380 29 764 12 745 6 856 2 358 2 295 3 049 2 461 Därav(i%)ihusmed 1 lägenhet .... 60 199 11'7 7'5 9'6 14'6 10'7 4'3 51 81 121 260 41'8 2 lägenheter . . . . 0—9 15"; 39-0 94 171 35'1 151 22 102 273 342 367 388 30.11. lägenheter 93-1 64"! 493 831 733 503 741 93:15 847 64'6 537 375 194 Samtliga tillkomna
eldstäder ...... 14 817 15 085 7 208 17 773 24 424 7 749 87 056 33 103 19 318 7 327 7 691 10 964 8 653 Därav(i %)i husmed l lägenhet .. .. 107 28 2 16' 126 159 194 163 79 815 127 18 9 335 501 2 lägenheter . . . . 12 1515 39:51 108 192 330 167 31 121 28:13 331 330 324 30.11. lägenheter 88-1 563 440 766 649 47'6 665 839 790 590 480 335 175
Antal trähus ...... 373 1 483 774 384 1 764 848 5 626 693 871 552 755 1 306 1 449
Därav (i %) bland boningshus med
1 lägenhet . . . . 1000 959 981 530 961 977 90:15 890 79:13 890 94'6 881 957 2 lägenheter. . . . 9213 937 97 4 41'5 96'6 94'7 886 821 88'6 798 901 893 943 3 o. fl. lägenheter 1'8 611 865 46 69:11 94'7 50 (» 21'9 545 687 773 665 280 samtliga hus. . . . 687 891 958 366 893 926 810 621 71'6 791 88'8 861 931
Antal boningshus med 1 eller 2 vå,- ningar i höjd. . . . 392 1 546 741 836 1 638 830 5 983 709 921 625 754 1 433 1 541 Därav (i %) bland boningshus med
1 lägenhet . . . . 997 99:11 984 1000 989 1000 99'6 98-33 989 1000 99'6 997 1000 2 lägenheter. . . . 1000 981 99-11 1000 996 9811 99:13 1000 991 997 980 991 996 3 o. tl. lägenheter 1211 634 574 253 331 473 390 81 438 6241 519 553 740 samtliga hus. . . . 722 929 917 797 831 90'6 861 63:15 757 900 88 7 948 990 Samtliga tillkomna
bostadslägenheter
med bad- (eller dusch- um ...... 4 259 2 533 1 053 3 703 4 014 911 16 473 8 703 3 909 1 143 1 079 1 164 475 Procentuellt antal lägenheter med bad- (eller dusch-)runi i hus med 1 lägenhet . . . . 394 467 482 394 51'2 3215 445 551 445 5111 641: 491 283 2 lägenheter. . . . 29'6 325 37": 24": 271. 26 s 296 654 371 334 320 292 9'6 3 o. tl. lägenheter 76—0 57: 58”; 643 531. 484 621 690 602 545 526 391 181 samtliga hus. . . . 73 4 51'3 493 59 1 48"! 385 55:11 68'3 570 485 470 382 195
för 1934, 46 procent för 1935 och 43 procent för 1936. Räknar man efter lägenheter, ökas för tvåfamiljshusen tioårsmedeltalen till ej mindre än 61 procent och årssiffrorna i motsvarande proportion. Även om mycken och berättigad kritik kan riktas mot egnahemshyreslägenheterna ur sociala och även ur ekonomiska synpunkter, har systemet uppenbarligen alltjämt livs- kraft framför allt i vissa mindre samhällen, där lägenheter av denna typ kunna vara nästan de enda, som stå hyressökande tillbuds.
Egnahemmens storlek och utrustning i stadssamhällena. Genom en för bostadssociala utredningens räkning slutförd specialbearbetning av de nomi— nativa uppgifter om fullbordade husbyggen i över 600 stadssamhällen, vilka legat till grund för socialstyrelsens bostadsproduktionsstatistik för 1935, ha erhållits ytterligare en del uppgifter om storleken och utrustningen av ny- byggda en- och tvåfamiljshus. Dessa byggnadstyper torde i stort sett in— begripa egnahemsbyggnadsverksamheten, i den mån denna är lokaliserad till städer och stadsliknande samhällen o. (1.
En— och tvåfamiljshusens betydelse för bostadsproduktionen år 1935 inom olika landsdelar och ortsgrupper belyses av tabellen å sid. 41*. Härav framgår, att av samtliga under året nybyggda (eller från grunden ombyggda) bonings— hus enfamiljshusen utgjort närmare hälften och tvåfamiljshusen nära 1/3, medan flerfamiljshusen föga överstigit 1/5. Tvåfamiljshusen äro dock flera än enfamiljshusen i Småland och öarna samt i norra Sverige, ävensom i samtliga orter med 5 000—20 000 invånare. Lägges antalet tillkomna bostads- lägenheter till grund, ökas tvåfamiljshusens betydelse, i det att för orterna i gemen flera lägenheter (151 procent) tillkommit i dylika hus än i enfamiljs- hus (10-7 procent). Ser man åter på antalet eldstäder, d. v. s. bostadsrum eller kök, ökas de merendels rumsrikare enfamiljshusens betydelse därhän, att de båda hustypernas insats i bostadsproduktionen blir ungefär densamma (167, resp 168 procent). Egnahemsbygget i här använd bemärkelse svarar sålunda för omkring 1/3 av bostadstillskottet, medan återstående 2/s komma på flerfamiljshusen.
Ser man på de nybyggda husens byggnadsmaterial, utvisar tabellen, att en- och tvåfamiljshusen nästan genomgående uppföras av trä. Ett undantag här- ifrån utgör Sydsverige, där jämväl småhus i stor omfattning byggas av tegel. Tabellen utvisar ävenledes, att en— och tvåfamiljshusen nästan undantagslöst ej räkna mera än en eller två våningar i höjd.
Tabellen ger även ett uttryck för lägenheternas utrustning med bekvämlig- heter inom de olika hustyperna genom att redovisa relativa antalet bo- städer, som försetts med bad—(eller dusch-)rum. Man finner härvidlag, att denna bekvämlighet är vanligast i flerfamiljshusen och därnäst i en- familjshusen, medan tvåfamiljshusen härvidlag äro sämst ställda. Denna iakttagelse gäller i fråga om samtliga ortsgrupper med undantag av storstäderna, varest emellertid tvåfamiljshus ju förekomma skäligen spar— samt. Framhållas må, att i denna redovisning hänsyn ej tagits till det
förhållandet, att särskilt i storstäder flerfamiljshus med smålägenheter ej sällan förses med för flera lägenheter gemensamma badrum i källarvåningen.
Vill man undersöka de olika hustypernas betydelse för lägenhetstillskottet ur kvantitativ synpunkt, ger nedanstående tablå närmare upplysningar:
Prccentuellt antal läg. av vidstående storlek i hus med Samtliga
hus
1 läg. 2 låg. 3 o. fl. läg. 1 rum el. 1 rum 0. kök ............ 5'2 19'7 54'8 44'2 2 » » » ............ 239 477 281 30'6 3 » » » ............ 280 243 11'1 149 4 n » » ............ 195 En 37 5'8 5 o. fi. rum 0. kök ................ 234 2 2 23 45
Medan hyreshusen få sin prägel av de minsta lägenhetstyperna, dominera i tvåfamiljshusen bostäder om två rum och kök. I enfamiljshusen förekomma talrikast lägenheter om tre rum och kök, men skillnaden mellan denna samt närmast större och mindre bostadskategorier är merendels icke så framträdande.
Egnahemmens finansiering och därmed förenade risker. Man kommer så in på. frågan huru vårt lands mycket talrika egnahemsbyggare på landet och i städerna finansiera sina bostäder. Någon mera omfattande statistisk under- sökning har icke verkställts på detta område, men genom vissa enquéter och individuella förfrågningar har man erhållit en del konkreta exempel på huru förhållandena i olika fall kunna gestalta sig med avseende på egnahemmens ekonomiska tillkomsthistoria, samt fått del av egnahemsbyggares synpunkter och uppfattningar angående hithörande finansieringsfrågor o. d? I dessa redogörelser framträda framför allt de svårigheter, som möta den i allmänhet föga bemedlade och på byggnadsområdet oerfarna egnahemsbyggaren, när det gäller anskaffning av erforderliga penningmedel. Särskilt gäller det placering av de högre liggande lånen, varvid vanskligheterna ökas, när den egna kontantinsatsen är ringa eller obefintlig.
Ehuru den bild av egnahemsrörelsens omfattning och tillväxt, som kan erhållas av tillgängliga sifferuppgifter, ingalunda är fullständig, bekräfta de deck det kända förhållandet, att ifrågavarande bostadsform åtnjuter stor och växande popularitet jämväl bland de mindre bemedlade i städerna och på landsbygden. Under senare tider ha egnahemssträvandena främjats ej endast genom åtgärder från det allmännas sida, varom mera i det följande, utan även
1 Beträffande bostadsegnahem märkes, förutom Eskil Sundahls nedan (sid. 523) omnämnda föreläsning och till grund för denna liggande undersökningar, den »enquéte rörande egnahemsfinansiering», avseende 90 egnahemsbyggare och bostadskooperatörer, vilken meddelats i bostadsproduktionssakkunnigas betänkande med förslag till lag om sparföreningar m. m., Statens offentliga utredningar 1935: 54, sid. 182 0. f. — Beträffande jprdbruksegnahem föreligger en av statens egnahemsstyrelse verkställd undersök- ning för år 1929, avseende 152 jordbruk (tryckt 1931). Undersökningen har i viss mån fullföljts genom de beräkningar av ett 80-tal egnahemsjordbruks räntabilitet, vilka med— delats i årg. 1933—1934 och 1934—1935 av den av professor L. Nanneson på lantbruks- styrelsens uppdrag utgivna serien »Räkenskapsresultat från svenska jordbruk».
genom ingripande från andra håll. Särskilt tänker man då på den förändrade bostadspolitik, som förspörjes hos sådana på landsbygden och i mindre sam- hällen belägna bruks— och andra industriföretag, vilka i större utsträckning haft att tillhandahålla bostäder åt sina anställda. Detta skedde tidigare före— trädesvis genom att uppföra större bostadshus, i vilka bostäder tillhanda- höllos fritt eller mot ringa hyra. Då detta system ofta visade sig medföra olägenheter i fråga om bostadsstandarden, ha dylika arbetsgivare under senare år alltmera övergått till att genom lån och lånegarantier samt under- stundom även direkta bidrag i kontanter eller i form av tomter, byggnads- material 0. d. förhjälpa sina arbetare till egna hem. Även, ehuru i mindre grad, spåras en dylik utveckling inom det större jordbruket särskilt under inverkan av tendensen att minska antalet året om anställda arbetare och i stället sysselsätta flera säsongarbetare. Otvivelaktigt har egnahemmet så— som bostadsform särskilt för barnrika familjer sina obestridliga företräden framför bostadshus för många familjer. Egnahemmets framställning och vård ger vidare möjligheter till egna arbetsinsatser, som innebära och föranleda en sparverksamhet, vilken eljest ofta icke kommit till stånd. Men egnahemmet har också vissa nackdelar. Det binder arbetaren vid en viss ort, vilket särskilt när det gäller »enindustriorter» kan ha sina riskerinedgångstider (jfr nedan). Det ställer även i övrigt sin innehavare inför ett komplex av ekonomiska och tekniska problem, vilka han ingalunda alltid är i stånd att lösa på ett till- fredsställande sätt. Slutligen må det understrykas, att särskilt i mindre sam- hällen en betydande —— och på grund av den nämnda förändrade bostadspoli- tiken från vissa arbetsgivares sida antagligen Växande — del av egnahems- byggarna föranletts till husbyggnad mindre av lust än av nödtvång, enär eljest inga människovärdiga bostäder stått till buds å orten.
De ekonomiska risker, som ligga i egnahemsbyggets natur, tillspetsas sär— skilt i sådana fall, då personliga eller familjeförhållanden förhindra eller för- minska en förbilligande naturainsats i form av eget arbete på bygget. Ur sådana synpunkter framhålla de tillsporda betydelsen av att erforderliga medel sammansparats genom metodisk sparverksamhet ända från ung— domsåldern. Det klagas över, att förefintliga kreditinstitutioner genom sin organisation och sina säkerhetskrav mindre väl tillgodose egnahems- byggarens intressen. Ibland påtalas även avsaknaden av en offentlig rådgivande instans vid uppgörande av finansierings- och byggnadsplaner, materialupphandling o. (1. I särskilt stark dager framträda de svårigheter för egnahemmens åstadkommande och behållande, som föranledas genom arbetslöshet för försörjaren, ävensom sjukdom och dödsfall inom familjen o. d. Likväl ha hittills verkställda enquéter uteslutande avsett någorlunda välställda egnahemsinnehavare och icke inbegripit sådana byggare, som av olika skäl tvingats att gå ifrån sina egnahem.
Nu berörda svårigheter ha observerats jämväl från det allmännas sida och föranlett en serie av åtgärder.
Såsom i bil. 2 (sid. 57) närmare utvecklats, har med avseende på lan d 5— bygden (och stadssamhällenas icke planlagda delar) en statsunderstödd
egnahemslåneverksamhet under mer än trettio år ägt rum i betydande utsträck- ning, varvid låneförmedlare varit hushållningssällskapen och i mindre grad vissa kommuner, bolag och föreningar. Det kan beräknas, att härigenom till— kommit över 50 000 jordbruksegnahem och c:a 35 000 bostadsegnahem, vilket torde motsvara inemot 15 procent av samtliga jordbrukslägenheter och drygt 10 procent av samtliga bostadslägenheter på landsbygden. Under de senaste åren ha årligen på detta sätt tillkommit över 2000 jordbrukslägenheter och ett något mindre antal bostadsegnahem. Lån kunna beviljas upp till % (c:a 80 procent) av värdet (max. i regel 12 000—15 000 kr.) för jordbrukslägenheter och 3/4 (75 procent) av värdet (max. 10000 kr.) för bostadslägenheter, men i verkligheten torde lånen på grund av medelsknapphet merendels falla väsent— ligt under nämnda procentsatser.
Under årens lopp har den statsunderstödda egnahemslånerörelsen i mycket skiftat karaktär. Särskilt kan man spåra en ökad ansvarskänsla från staten—långivarens sida för att låntagare skola kunna varaktigt reda sig på sina nya lägenheter. Jordbrukslägenheterna har man efter hand sökt utöka till sådan storlek, att de möjliggöra brukarfamiljens självförsörjning, och för detta ändamål ha inrättats särskilda premielån (som betalas genom utförande av vissa byggnads— eller odlingsarbeten), tilläggslån för förvärv av tillskotts— jord m. m. Enär en egnahemslånetagare visserligen skall vara mindre be— medlad men icke helt obemedlad, har man för tillgodoseendet av egnahems- behovet för personer med svag ekonomi tillskapat särskilda former, såsom arrendeegnahem och arbetarsmåbruk, av vilka särskilt de sistnämnda, varav upprättats c:a 4300, äro av utpräglad subventions- karaktär men reserverade för skogsarbetare och vissa andra grupper av säsongarbetare (jfr bil. 2 sid. 61). Beträffande såväl jordbruks— som bostads— lägenheter har man vidare sökt hålla låneräntan i närheten av statens självkostnadsränta — räntesatserna äro 1937 resp. 3'6 och 4 procent — varjämte man sedan år 1932 i viss utsträckning lämnat de egna- hemslånetagare, som därav varit i behov, först stödlån, sedermera uppskovs- lån, för temporär täckning av resterande ränta och amortering. Enligt egna- hemsstyrelsens statistik har antalet tvångsförsålda lägenheter, som under åren 1930—1933 utgjorde över 200 per år eller c:a 1/2 procent av hela antalet lägenheter med ännu utestående egnahemslån, nedgått till 173 år 1934 och 136 år 1935, motsvarande endast omkring 1/4 procent av beståndet.
Vad s t ä (1 e r n a beträffar utövades en med statens egnahemslånefond jämförlig verksamhet under åren 1920 (1917)—1930 genom statens bostadslåne- fond. Genom denna verksamhet, för vilken en redogörelse lämnats i bostads- sociala utredningens första betänkande,1 åstadkommos bl. a. över 9 000 egna— hem. Låneräntan var dock härvidlag högre, och efter hand omlades låne- rörelsen till en sekundärkreditgivning i affärsmässiga former, vilken utveck— ling avslutades genom upprättande fr. o. 111. år 1930 av svenska bostadskredit- kassan. Karakteristiskt för här avhandlade låneverksamhet var vidare, att
! Statens offentliga utredningar 1935: 2 sid. 20* 0. f.
kommunerna gjordes ekonomiskt ansvariga för lånemedlen, liksom även stats— hjälpen kompletterades genom kommunala stödåtgärder av olika slag, jämväl på egnahemsväsendets område. En närmare redogörelse för härtill syftande åt- gärder har för vissa städer lämnats i bostadssociala utredningens första be- tänkande.1 Sålunda upprättade Malmö år 1916 en egen egnahemslånefond, varur lån upp till 85 procent av värdet lämnades till stadens självkostnads- ränta för egnahemsbyggnader å av staden försålda eller med tomträtt upp— låtna områden. Liknande åtgärder omtalas från andra städer, såsom Upp— sala, Eskilstuna, Norrköping, Hälsingborg, Borås och Västerås. Det mest betydelsefulla uppslaget på detta område synes dock vara det tidigare (sid. 12*) berörda., organiserade småstugebyggandet, som sedan år 1927 pågått i Stockholm och varigenom hittills åstadkommits närmare 2500 stugor av vissa standardiserade typer; av dessa stugor har staden (t. o. 111. år 1936) nöd— gats exekutivt inköpa ett 80—tal, vilkas ägare icke fullgjort sina ekonomiska förpliktelser.2 Staden har vid småstugebygget lämnat stöd, dels genom att organisera massbeställning av byggnadsmaterial och färdiga byggnadsdelar, gemensamma entreprenader för installationer av olika slag m. m., dels genom att ombesörja fackmässig handledning och övervakning av hela byggnads- arbetet, ej minst byggarens egen arbetsinsats, dels genom att svara för stugornas belåning mot billig ränta upp till 90 procent (i praktiken i genom— snitt c:a 75 procent) av den av fastighetsnämnden beräknade byggnadskost- naden. Exemplet från Stockholm har vunnit efterföljd i åtskilliga andra städer, såsom Göteborg (c:a 500 stugor), Halmstad, Orebro, Uppsala, Borås m. fl. Härigenom har åstadkommits en fast organisering och tillika en ratio- nalisering av egnahemsverksamheten, varigenom byggaren dels får fackmässig hjälp med bostadens planläggning samt byggets organisation och kontroll, dels tillhandahålles ett fast amorteringslån av sådan storlek, som onödiggör sekundärkredit. _,
Även om genom nu skildrade åtgöranden från det allmännas sida efter hand en icke ringa del av egnahemsbyggnadsverksamheten såväl på lands- bygden som i städerna i större eller mindre grad inordnats i den mera socialt betonade bostadsproduktionen, försiggår alltjämt den allra största delen av egnahemsbygget, vilket kan uppskattas till c:a 8 000 hus per år i städerna och landsbygden tillsammans (jfr sid. 40*), tämligen planlöst, såväl när det gäller _ bostadens planering och utförande, som byggets finansiering och den färdiga fastighetens belåning. Att härvidlag söka åstadkomma ökad planmässighet och bättre organisation måste anses som en viktig samhällsuppgift, varom mera i annat sammanhang (sid. 57*). Icke minst gäller det att förbättra och förbilliga egnahemskrediten, låt vara att i detta fall mera ingripande åt—
1 Statens offentliga utredningar 1935: 2 bil. 1 sid. 1 0. f. För senare år kunna vissa kompletterande uppgifter erhållas i Svenska stadsförbundets tidskrift. 2 Stadskollegiets utlåtanden och memorial 1936 nr 411. »Småstugan», utg. 1937 av Stockholms stads fastighetskontor. — Enligt berättelsen över fastighetsnämndens verksam— het och förvaltning år 1936 hade under året skett 78 frivilliga och 17 exekutiva försälj- ningar av småstugor; vid årets slut ägde staden 38 exekutivt förvärvade småstugor. Den 1 juli 1937 hade upplåtits 2825 tomter för småstugebyggen, innebärande en bosättning av i runt tal 11000 personer.
gärder synas böra anstå i avvaktan på de resultat i fråga om ökad kredit- billighet och kreditvillighet från olika låneinstitutioner, som synas vara att Vänta av den pågående utvecklingen på penningmarknaden.
Det må emellertid understrykas, att det blott är under en begränsad syn— vinkel, som egnahemsfrågan kan upptas till behandling av bostadssociala utredningen, enär större delen av hithörande områden redan äro föremål för utredningar i annat sammanhang. Sålunda är egnahemsfrågan ur jordbruks- synpunkt under handläggning av 1936 års egnahemsutredning, vilken härvid- lag ägnat uppmärksamhet ej blott åt jordanskaffningsfrågan utan även åt spörsmålet huru ifrågavarande lägenheter lämpligen skola bebyggas för att motsvara nutida krav. Nämnas må också, att Kungl. Maj:t den 30 oktober 1936 anmodat egnahemsutredningen att i befolkningskommissionens ställe verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder för skapande av ökade möjligheter för lantarbetare och med dem likställda personer med barnrika familjer att kunna förvärva egna jordbruk. — Även frågan om arrendelägenheter och torp är föremål för översyn jämväl ur sociala syn— punkter genom 1936 års arrendeutredning.
Vidare må omnämnas, att särskilt under den senaste tiden skett utredningar och ingripanden från det allmännas sida, vilka avsett att i någon mån undan— röja vissa utanför den enskildes åtgöranden fallande, av ekonomiska och sociala faktorer betingade förhållanden, som kunna göra den enskildes insatser på egnahemsområdet mer eller mindre värdelösa. Vid den senaste tidens talrika utredningar i arbetslöshetsfrågan ha jämväl beaktats konsekvenserna av den bundenhet till en viss ort och dess arbetsmöjligheter, som egnahems— systemet kan inbegripa. För arbetaren kan egnahemmet innebära ökad arbets— löshetsrisk såtillvida, som bundenhet vid hemorten utgör ett visst hinder att kunna antaga arbete å annan ort. Betydelsen av detta förhållande framgår bl. a. av den 31 juli 1936 verkställda arbetslöshetsundersökningen, varvid även arbetälöshetsklientelets fastighetsinnehav blivit föremål för en utred- ning.1 Det visade sig därvid, att 2 875 eller 14'4 procent av hela antalet redo— visade arbetslösa i landet innehade fastighet, varav 2074 enbart bostads— fastighet. Det framgår därjämte av utredningen, att denna bundenhet till bostaden och hemorten för de arbetslösa var störst just inom de mest arbetslös- hetstyngda områdena. I Blekinge läns stenkommuner voro sålunda över hälften (51'7 procent) av de arbetslösa innehavare av egen bostad och i Göteborgs och Bohus läns stendistrikt nära en tredjedel (30'8 procent); inom Väster- norrlands läns arbetslöshetstyngda kommuner voro i sågverkskommunerna 160 procent och i övriga kommuner 265 procent av de arbetslösa fastighetsägare eller arrendatorer. I ytterligare fem län voro mellan en femtedel och en fjärdedel av de anmälda arbetslösa fastighetsinnehavare, nämligen i Uppsala Kronobergs, Kristianstads, Värmlands och Västerbottens län. De arbetslösa, som ägde egen bostad, tillhörde, såsom naturligt är, företrädesvis högre ålders— grupper, men över hälften voro dock under 50 år. Som regel var taxerings—
1 Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1936 Utförd av statens arbetslöshetskom- mission. Statens offentliga utredningar 1937: 12, sid. 64 0. f.
värdet på arbetslöshetsklientelets fastigheter lågt, merendels under 3 000 kr. Även i de fall, då taxeringsvärdet var högre, kunde skuldbelastningen meren- dels förutsättas vara så betydande, att husets värde som en realiserbar till- gång i sista hand måste bliva ringa. En familj, som drabbas av arbetslöshet, riskerar ju även, särskilt i orter med starkt minskade försörjningsmöjligheter, att vid en försäljning av fastigheten få godtaga så lågt pris, att därigenom förloras ev. nedlagda besparingar.
Frågan om skydd för egnahemsbyggare vid kristillfällen kan ytterligare belysas med konkreta exempel genom en något utförligare redogörelse för ett par ur principiell synpunkt betydelsefulla ingripanden, som nyligen skett från statens sida.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 mars 1935 meddelade Kiruna fastighets— ägareförening, att på grund av inskränkningar i driften vid gruvfälten i Norr- botten fastighetsägarna i Kiruna och Malmb erget, vilka till 90 procent utgjordes av arbetare, i stor utsträckning såge sig ur stånd att fullgöra ingångna låneförpliktelser och i följd härav hade att befara exekutiv försäljning av sina fastigheter. Föreningen hemställde därför om åtgärder i syfte att ett räntefritt lån måtte under statlig eller kommunal kontroll ställas till förfogande för de fastig— hetsägare, som därom gjorde anhållan. I infordrat utlåtande över denna fram- ställning meddelade länsstyrelsen i Norrbottens län vissa sifferuppgifter, vilka ut- visade dels växlingarna sedan 1920-talet beträffande samhällenas invånarantal överhuvud, dels fluktuationerna i fråga om arbetareantal och arbetstid hos gruv- bolaget, som praktiskt taget är den enda arbetsgivaren på dessa orter. Vidare belystes bostadsproduktionens omfattning i förhållande till invånareantalet samt antalet hyreslediga lägenheter vid 1933 års hyresräkning och i september 1935 (partiella uppgifter). Det påvisades, att hyresnivån, som i Kiruna tidigare varit mycket hög men i Malmberget mera ordinär, under de senaste fem åren nedgått med 30—40 procent. Fastigheterna voro belånade dels hos Kiruna, Gällivare och Malmbergets stadshypoteksförening, dels hos gruvbolaget, som ända sedan 1909 till egna arbetare plågat lämna 41/2 procents byggnadslån (tidvis även byggnads— bidrag) med 15 års amortering, dels hos A.-B. Svenska handelsbanken; särskilt hos de båda förstnämnda lånegivarna funnos betydande restantier, speciellt vad kapitalbetalningarna angår.
På grundval av denna utredning uttalade länsstyrelsen, att det visserligen, ur principiell synpunkt kunde framstå såsom betänkligt, därest det allmänna på föreslaget sätt skulle lämna ekonomiskt bistånd till en speciell kategori med- borgare. Ur vissa synpunkter kunde det också synas ligga närmast till hands, att det å orterna ifråga dominerande halvstatliga gruvbolaget självt trädde hjälpande emellan, åtminstone beträffande hos bolaget direkt anställda. Bolaget hade måhända bort under de goda åren företaga avsättningar till en fond, varmed man under en nedgångsperiod kunnat stödja sådana arbetare och andra, som med anledning av verksamhetens expansion åt sig uppfört bo- städer i orten. Aven i rådande läge framstode det på visst sätt naturligare, om de redan engagerade kreditgivarna på egen hand medverkade till krisens över- vinnande, exempelvis genom ett på ändamålsenligt sätt anordnat administra- tionsförfarande. Att märka vore emellertid, att denna utväg knappast stode till buds för den av stränga reglementariska föreskrifter bundna hypoteksföreningen. — Å andra sidan framhöll länsstyrelsen, att det beträngda läge, vari åtskilliga fastighetsägare i de lappländska malmfältssamhällena befunne sig, närmast or- sakats av en minskning i hyror och löneinkomster, vilken i sin ordning följts av det konjunkturomslag, som häftigt och oväntat brutit in över samhällena och
omkastat uppgjorda räntabilitetskalkyler. Samhällenas hela existensberättigande betingades av det halvstatliga gruvbolagets verksamhet, vilket även kraftigt upp- muntrat sina anställda att förskaffa sig egna fastigheter. Den hotande tvångs- realisationen av fastigheter kunde förväntas medföra synnerligen starka påfrest- ningar på vederbörande samhällen, vilka redan i osedvanlig grad betungats med kristidens bördor. —- Efter övervägande av de synpunkter, som sålunda kunde anföras emot och för ett statsingripande, ansåg länsstyrelsen skälen för en positiv lösning väga tyngst. På grundval av en på införskaffade deklarationsuppgifter ni. rn. grundad fastighetsekonomisk utredning framlade så länsstyrelsen förslag till en stödaktion. Härvid följda principer inneburo, att vederbörande låntagare skulle beredas möjlighet att efter understödstidens utgång stå på egna ben, varför fattigvårds— och konkursfall borde uteslutas, vidare att sökande borde äga väl vitsordad personlig skötsamhet, att fastigheten skulle äga karaktär av eget hem (taxeringsvärde högst 30000 kr.), att risk kunde anses föreligga för tvångsför- säljning (vilket ej skulle anses gälla fastigheter, vari gruvbolaget hade det huvudsakliga lånet) samt att fastighetens avkastning kunde täcka utgifterna för densamma. Något mildare bedömningsregler ansågos böra tillämpas beträffande sökande med stor familj, enär det måste anses önskligt ur social synpunkt att åt dem bevara det egna hemmet. Beträffande Malmberget, där i motsats till Kiruna bostadsbeståndet delvis ansågs vara underhaltigt, föreslog länsstyrelsen en saneringsaktion, avseende temporär eller helst definitiv utslagning ur bostads- marknaden av de sämsta lägenheterna.
I infordrade remissyttranden avstyrktes den föreslagna stödaktionen av stats— kontoret, men tillstyrktes av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Gruv- bolaget ansåg sig icke böra göra något uttalande i principfrågan, men förklarade, att om statlig hjälp funnes vara på sin plats, det icke förelåge något bärande skäl att från dylik hjälp utesluta sådana fastighetsägare, som huvudsakligen voro gäldenärer hos bolaget. Vidare framhölls i anledning av vissa, ovan anförda uttalanden, att om bolaget underlåtit att uppmuntra och stödja arbetarnas egna- hemssträvanden, skulle bolaget utan tvivel ha gjorts till föremål för starkt klander för bristande förståelse för sina sociala förpliktelser.
Vid ärendets föredragning i statsrådet den 6 mars 1936 anslöt sig föredraganden, chefen för finansdepartementet, efter gemensam beredning med chefen för social- departementet i huvudsak till länsstyrelsens förslag. Enligt i ärendet avlåten pro- position (nr 185) skulle ett anslagsbelopp av 150 000 kr. ställas till länsstyrelsens förfogande till lånehjälp i sådana fall, där allvarlig risk för exekutiva åtgärder kunde anses föreligga. Lånehjälpen borde omfatta dels förfallna oguldna annuiteter och ränta å lån mot säkerhet av inteckning, dels ock under åren 1936—1938 förfallande annuiteter och under samma år upplöpande räntor å dylika lån. Med- delat lån borde vara räntefritt intill utgången av år 1938; fr. 0. in. är 1939 torde böra gäldas ränta efter 4 procent samt erläggas amortering så beräknad, att lånet vore återbetalat efter tio år. Till säkerhet för lånet borde pantförskrivas inteck- ning i fastigheten, men ägde länsstyrelsen att, särskilt i ömmande fall, helt eller delvis eftergiva detta villkor.
Riksdagen godkände på förslag av statsutskottet (utlåtande nr 98) den före- slagna hjälpaktionen och anvisade för utlämnande av dylika låneunderstöd under statens utlåningsfonder, fonden för låneunderstöd till lånehjälp åt vissa fastig— hetsägare i Kiruna och Malmberget, för budgetåret 1936/37 ett reservationsanslag av 150000 kr., därav 100000 kr. skulle utgå av lånemedel (skrivelse nr 225).
I en den 29 januari 1936 till socialdepartementet inkommen skrivelse hade länsstyrelsen i Gö teb orgs o ch Bo hu s län meddelat, att den långvariga arbetslöshetskris, som drabbat stenindustrikommunerna inom länet, bland andra olägenheter också medfört, att ägare av egnahem och andra mindre bostads-
1842 37 4
fastigheter inom dessa kommuner i stor utsträckning nödgats skuldsätta sig i en omfattning, som för dessa medförde risken att icke kunna behålla sina fastigheter. Länsstyrelsen ifrågasatte därför särskild lånehjälp från statens sida, vilket även föreslagits i en vid 1936 års riksdag väckt motion (II: 207). Egnahemsstyrelsen delade i princip länsstyrelsens uppfattning, men ansåg hjälpaktionen icke böra inskränkas till Bohuslän utan omfatta samtliga orter i landet, där befolkningen hade sin utkomst av stenhuggeri och där verksamheten på grund av brist på avsättning vore nedlagd eller i avsevärd mån inskränkt.
Efter anmodan inkom länsstyrelsen den 9 april 1936 med ytterligare utred- ning och förslag. Utredningen grundade sig närmast på införskaffade deklara- tioner från 393 egnahemsägare i stenhuggeridistrikten, varav bl. a. framgick, att sammanlagda nuvarande taxeringsvärdet å deklaranternas fastigheter uppgick till 1'2 milj. kr., medan summan av skulderna utgjorde 1'3 milj. kr. och förvärvs- summan för fastigheterna 1'6 milj. kr. Av fastigheterna innehöllo de flesta lägen- heter om ett, två eller tre rum och kök; i 90 hus funnos även lägenheter, som varit uthyrda för en medelhyra per år av 153 kr. På frågan huruvida enligt deras mening risk för exekutiv auktion förelåge inom den närmaste tiden, hade 126 deklaranter uttalat sig jakande, medan 136 besvarat frågan nekande samt 131 ansett läget ovisst. Länstyrelsen antog emellertid, att risken för att långivande affärsbanker och sparbanker skulle vidtaga exekutiva åtgärder icke vore alltför överhängande, enär det vore svårt att vid försäljning få rimliga pris på fastig- heterna. Något annorlunda vore läget för de 115 deklaranter, som erhållit lån hos hushållningssällskapets egnahemsnämnd, ty denna vore till skillnad från pri- vatbankerna så strängt bunden av reglementariska föreskrifter, att exekutiva åtgärder från dess sida icke kunde undvikas. Visserligen hade egnahemslåntagarna vissa möjligheter att genom uppskovslån (jfr ovan sid. 45*) få sina svårigheter i någon mån avhjälpta, men gränsen för dylika lån (12 procent av ursprungligt lånebelopp) torde dock redan ha uppnåtts av ett flertal egnahemsägare, varjämte egnahemsnämnden ansåg en fortsättning på denna väg icke vara förmånlig, så. länge ingen förbättring på arbetsmarknaden kunde skönjas. Av hushållningssäll- skapets sekreterare hade även avgivits en allmän redogörelse för inom länet ute— löpande egnahemslån, varav 1046 voro bostadslån och endast 537 jordbrukslån. Av dessa kommo resp. 298 (29 procent) och 150 (28 procent) på stenhuggeriom- rådet, varvid anmärktes, att av ifrågavarande jordbruksegnahem minst 2/3 voro så små, att ägaren vore i behov av inkomst vid sidan av jordbruket dels för att kunna föda sig och sin familj, dels ock framför allt för att kunna förränta och amortera sina skulder. Vad beträffar egnahemslåntagarnas annuitetsbetalningar hade försämringen under de senaste åren varit mindre än man kunnat vänta, tack vare uppskovslånesystemet. Men många egnahem hade efter hand uppnått gränsen för dylika lån, och egnahemsnämnden hade sett sig nödsakad att vidtaga lagsökningsåtgärder i allt flera fall (33 år 1935 mot 12 år 1934).
Länsstyrelsen hade funnit den verkställda utredningen ådagalägga, att hjälp från det allmännas sida till vissa egnahemsägare vore ofrånkomlig. Vad beträffar formen för hjälpaktionen ansåg länsstyrelsen, att denna borde anordnas efter före- bild av lånen till jordbrukare för genomförande av ackord och för förekommande av exekutiv försäljning av gäldenärens fastighet (proposition nr 187, 1936), samt att ifrågavarande stödverksamhet därför lämpligen borde handhavas av Göteborgs och Bohus läns lånenämnd för ackordslåneärenden m. m.
När ärendet den 8 maj 1936 föredrogs i statsrådet, ansåg emellertid föredra- ganden, chefen för socialdepartementet, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, att ifrågavarande hjälpaktion till förmån för de bohus— länska stenarbetarnas egnahem vore principiellt likaberättigad och likartad med den redan föreslagna statshjälpen för arbetare vid Norrbottens gruvfält och därför också lämpligen borde utformas på samma sätt. I proposition till riksdagen
(nr 260) äskades ett anslagsbelopp av 200000 kr. (varav 125 000 kr. att utgå av lånemedel) att ställas till länstyrelsens förfogande för utlämnande av lån till sådana ägare av egnahem i Göteborgs och Bohus län, vilka på grund av sten- industriens betryckta läge råkat i ekonomiska svårigheter. Lånevillkoren skulle i huvudsak bli desamma som för egnahemsägare i de norrbottniska gruvsam- hällena, men lånehjälpen utsträcktes till att även avse de i kreditavseende mycket ogynnsamt ställda bostadshus på ofri grund, som förefinnas i vissa bohuslänska samhällen.
Den föreslagna stödaktionen tillstyrktes av statsutskottet (utlåtande nr 125) och bifölls av riksdagen (skrivelse 302). Kungörelse om lånehjälpen utfärdades den 26 juni 1936 (svensk författningssamling nr 353).
Vid 1937 års riksdag väcktes en motion (II: 118), vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i syfte att genom statlig försäkring eller annan under statens medverkan vidtagen åtgärd skydda egnahemsbyggare mot de ekonomiska risker de på grund av förhållandena på arbetsmarknaden kunde löpa. Andra kammarens fjärde till- fälliga utskott, till vilket motionen hänvisats, inhämtade yttranden över motionen från försäkringsinspektionen, socialstyrelsen och statens egnahems- styrelse. Försäkringsinspektionens utlåtande betonade svårigheterna att vinna en försäkringsteknisk lösning av spörsmålet, medan de båda andra ämbets— verken hänvisade till att frågan vore föremål för uppmärksamhet såväl av 1936 års egnahemsutredning som särskilt av den s. k. rationaliseringsutred- ningen. Då spörsmålet sålunda komme att beaktas vid redan pågående ut— redningar, ansåg utskottet (utlåtande nr 37), att någon ny anhållan om ut- redning icke borde göras utan resultatet av pågående utredningar avvaktas. Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren.
Även om sålunda egnahemsbyggandets krisrisker gjorts till föremål för utredning i annat sammanhang, bl. a. ur arbetsmarknadspolitiska synpunkter, anser sig bostadssociala utredningen böra framhålla, att hithörande förhål— landen böra vederbörligen beaktas jämväl när det gäller att bedöma och even— tuellt omforma egnahemmet såsom bostadstyp för mindre bemedlade barnrika familjer. Av vikt är emellertid därvid att ihågkomma, för det första att den barnrika familjen överhuvudtaget — alltså även om den icke är i besittning av eget hem — är ytterst kriskånslig och förhållandevis föga rörlig på arbets- marknaden, för det andra att det alternativa systemet för bostadsförsörjning å orter utan egentlig hyresmarknad, hyresbostäder i arbetsgivarens hand, i regel inverkat neddragande på bostadsstandarden.
Kap. 9. Egnahemmen ur byggnadstekniska synpunkter.
I det föregående anförda statistiska uppgifter giva knappast någon mera konkret och detaljerad bild av egnahemmets beskaffenhet ur byggnadstek— niska synpunkter. Då dessa ansetts vara av mycken betydelse för bedömande av egnahemsverksamhetens hittilsvarande resultat och framtida riktlinjer, har bostadssociala utredningen sökt sammanställa vissa frågan belysande uppgifter, vilka hämtats dels ur en på Kooperativa förbundets arkitektkontor
verkställd undersökning1 samt det till grund för denna liggande primärma- terialet, vilket benäget ställts till förfogande, dels en av arkitekt H. Carlheim- Gyllensköld verkställd granskning av genom egnahemsnämnder och andra tillhandahållna typritningar för egnahemsbyggnader m. m.
Kooperativa förbundets undersökning avser vad professor Sundahl kallar »landsortens bostadsegnahem», till skillnad från den under kommunal med- verkan finansiellt och tekniskt organiserade småstugebebyggelsen kring vissa större städer. Medan småstugebyggaren plågar erhålla ett fast amorteringslån av sådan storlek som onödiggör sekundärkredit, får en vanlig egnahemsbyg- gare i städernas ytterområden eller i landsbygdens samhällen kanske ett stat- ligt egnahemslån eller ett sparbankslån som primärlån, medan han för sekun- därkrediten vanligen måste taga risken av dyra och uppsägbara lån på olika håll. Medan småstugebyggaren tillhandahålles fackmässig hjälp med bostadens planläggning och byggets organisation, är en annan egnahemsbyggareibetyd- ligt högre grad hänvisad att reda sig själv med den risk för dyrt och likväl dåligt resultat detta innebär för den i byggnadsfrågor okunnige och oerfarne.
Hur förhållandena gestalta sig i praktiken belyses genom den ovannämnda av K. Fzs arkitektkontor år 1934 verkställda inventeringen och uppmätningen av 470 bostadsegnahem i olika delar av landet, bekostad av Kooperativa för— bundet och försäkringsanstalten Samarbete. Utredningens begränsade om- fattning gör, att dess resultat ej kunna anses allmängiltiga, men ett visst värde ligger i, att byggnadsfackmän genom åtskilliga månaders umgänge med egnahemsfamiljer praktiskt kommit i kontakt med deras problem och fått en närbild av egnahemsverksamheten.
Egnahemsbyggarna voro i 203 fall arbetare och i de återstående förmän, verkmästare, hantverkare, tjänstemän eller utövare av fria yrken. Inom dessa olika fack växlade familjefaderns årsinkomst mellan i genomsnitt c:a 2000 och 6 000 kr.; medelåldern visade en tendens att ökas (från 34 a 35 till 38 år) under undersökningsperioden, som i huvudsak avsåg egnahem byggda åren 1920—1934. Det i fastigheten insatta egna kapitalet växlade mellan 0 och 100 procent och utgjorde i genomsnitt 19 procent av fastighetskostnaderna. Härvid har den egna arbetsinsatsen ej medräknats, men uppskattas denna svårvärderliga post, befinnes medelkostnaden för huset uppgå till 24 a 25 kr. per kbm, vilket anses relativt dyrt med hänsyn till de undersökta egna- hemmens standard och landsortens prisförhållanden.2
Egnahemsbyggarens finansieringssvårigheter i förening med strävanden
1 Professor Eskil Sundahls installationsföreläsning om »landsortens bostadsegnahem», behandlande denna undersökning, är återgiven i »Byggnadsvärlden» årg. 1936 sid. 425 0. f., »Kooperatören» årg. 1936 sid. 502 0. f. och »Byggmästaren» årg. 1936 nr 36. En redo- görelse för undersökningen har är 1937 utgivits under titeln »Egnahemmet. Utredning över egnahemsförhållanden, utförd av Kooperativa förbundets arkitektkontor». Värdefulla. synpunkter på vissa av de här förevarande frågorna återfinnas i en uppsats av provin— sialläkaren dr J. Castenfors: »Den konstlade trångboddheten — landsbygdens viktigaste bostadshygieniska spörsmål» i Social-medicinsk tidskrift, häft. 4 och 5, 1937. 2 Härtill kommer priset för tomten, vilket på landsbygden synes vara rätt växlande. Bland 430 av K. Fzs undersökning berörda egnahemsbyggare ha. 117 uppgivit ett tomt— pris av under 0-50 kr. per kvm, 116 av 050—099 kr., 114 av 1.00—1-99 kr., 74 av 2-00—4-99 kr. samt 9 av 5 kr. och däröver.
att göra bygget möjligast »storståtligt» nödgar honom ofta att beträda kva— litetsförsämringens sluttande plan eller ock att i vindsvåningen inrymma en lägenhet till uthyrning. Undersökningen har givit vid handen, att man här- vidlag ofta räknar fel på grund av höga underhållskostnader och risk för hyresförlust. Uppskattningen av dessa hyreslägenheter anses också vara i sjunkande, ty medan av de under perioden 1920—1928 byggda husen c:a 40 procent hade endast en lägenhet, hade enfamiljshusen bland de 1929—1934 uppförda ökats till 62 procent (jfr dock ovan sid. 40*).
Vad bostadsutrymmet beträffar, befunnos visserligen 35 procent av de undersökta lägenheterna — av vilka c:a 9 procent bestodo av 1 rum och kök men 54 procent av 2 rum och kök, 24 procent av 3 rum och kök och återstoden av större lägenheter _ vara att efter vanliga grunder anse som överbe- folkade. Men denna trångboddhet berodde så gott som helt på familjernas begär att ha ett »finrum» (se bil. 1, sid. 20). Det framhålles, att önskan att ha ett rum, som alltid står snyggt, kan motivera ett sådant avskiljande i familjer, vilkas medlemmar ha arbete av tyngre eller smutsande slag, men knappast i andra hem, där det ej är alltför svårt att hålla det bästa rummet snyggt, även om det tas i bruk både på dagen och om natten.
Egnahemsbyggarens nödtvungna eftergifter i fråga om bostadens kvalitet liksom hans avsaknad av fackmässig ledning och hjälp framträder tydligt i fråga om husens tekniska anordning och utförande. I dessa 470 undersökta byggnader funnos bl. a. representerade 87 olika metoder att åstadkomma ytterväggar; medan i många fall väggarnas värme- och fuktisolering var underhaltig, förekom det också, att man i överdrivet nit åstadkommit en isolering fullt tillräcklig att uthärda polartrakternas kyla. Påfallande var det relativt stora antalet fall av bristfällig taktäckning, t. ex. med spikad tjär- papp. Den sanitära utrustningen var i jämförelse med stadsförhållanden låg; sålunda förefanns badrum i omkring 100 fall, ehuru man i 302 fall hade både vatten- och avloppsledning. Påfallande var, att egnahemsbyggarna i alltför ringa grad förstått utnyttja de tekniska framstegen för att förbättra bostadens plan. Allmänt användes den gamla plantypen med innerväggarna korsande varandra vid skorstensstocken, ehuru man i nära 50 procent av fallen över- gått till centraluppvärmning och därför vid planlösningen var oberoende av skorstensstockens placering.
Undersökningens resultat sammanfattas i Sundahls föreläsning sålunda, att en standardhöjning för landsortens bostadsegnahem är ofrånkomlig. Möjlig- heterna härtill sammanhänga med frågan om hur dessa egnahemsbyggare skola kunna beredas bättre låneförhållanden och hur en rationalisering av egnahems— byggandet skall kunna genomföras, som är tillräckligt smidig för att passa olika. orters skilda förhållanden. Det anses ej nog med upplysning och propaganda genom typritningar o. d., ty för mången egnahemsbyggare synas goda ritningar vara till för att förändras efter individuella nycker. Det erfordras en fastare led- ning och mera genomförd rationalisering av byggnadsarbetet samt en bygg- nadskontroll, som tidigare och effektivare än nu kan träda i funktion vid
begynnande samhällsbildningar. Det har visat sig, att om de första egnahems- byggarna på en plats byggt någorlunda förnuftigt, ha också de efterföljande bostäderna blivit bra. Professor Sundahl framhåller till sist, att egnahems— verksamheten skulle vinna på att ställas i sitt naturliga sammanhang med annan social bostadsverksamhet. Det borde klarläggas, vilken bostadsform som är den speciellt lämpliga med hänsyn till föreliggande ekonomiska, sociala och kulturella faktorer. Egnahemsbostäderna äro vid eljest lika för— utsättningar dyrare än bostäder i radhus eller hyreshus, men kostnaderna för egnahemmet kunna under vissa förutsättningar nedbringas genom att framställningen industrialiseras och att den blivande ägaren själv utför en del av byggnadsarbetet samt själv leder och organiserar detsamma.
Mot bakgrunden av nu meddelade uppgifter och egna undersökningar anser sig bostadssociala utredningen böra understryka, att den låga tekniska standard, som ej sällan präglar egnahemsbyggen såväl i fråga om planlösning som utförande och sanitära anordningar, är en sida av egnahemsproblemet som i hög grad är värd att uppmärksammas. Framför allt gäller detta egnahems— bebyggelsen på landsbygden, där samhällelig byggnadskontroll merendels saknas och där av detta och andra skäl byggnadskulturen i allmänhet är lägre än i städerna. Egnahemsbyggaren själv saknar som regel förutsättningar att rationellt bedöma bostadens utformning, och den byggnadstekniska sak- kunskap, som till överkomlig kostnad står till hans förfogande, är enligt en bland fackmän allmänt accepterad uppfattning i de flesta fall otillräcklig. Byggherrens kontroll av att ett bygge utföres enligt godkända planer är ofta otillräcklig och kontroll från det allmännas sida saknas nästan alldeles.
En för bostadssociala utredningen av arkitekt H. Carlheim-Gyllensköld föranstaltad granskning av de typritningar, som nu tillhandahållas av statens egnahemsstyrelse och vissa hushållningssällskaps egnahemsnämnder, synes ådagalägga, att en del av dessa typritningar i viktiga avseenden icke motsvara nutida krav. Enligt uppgift lära dock dessa ritningar i rätt ringa mån komma till användning i oförändrat skick.
Planlösningen även i nybyggda egnahem är ofta av en äldre, i utrymmes- hänseende oekonomisk typ, vilken grundar sig på ett utnyttjande av den i huskroppens mitt befintliga skorstensstocken för samtliga eldstäder (jfr ovan). Denna s. k. korsplan, där innerväggarna korsa varandra vid rökstocken, bibe— hålles ofta även i hus med centraluppvärmning, ehuru planlösningen där kunde göras oberoende av skorstenens placering. Korsplanen erbjuder dåliga möjligheter för ett rationellt tillvaratagande av utrymmet, ty den ger ett maximum av dörrar och fönster i relativt små rumsenheter, samtidigt som ett eller flera rum bli utan direkt ingång från förstugan; innerväggarna bli splittrade, sovplatserna komma att i stor utsträckning placeras vid yttervägg eller eljest olämpligt, arbetsplatserna i köket bli ofta opraktiska med spisen ibland placerad mellan två dörrar 0. s. v.
Svag ekonomi och finansieringssvårigheter i förening med en ofta om-
vittnad benägenhet hos egnahemsbyggaren att tillgodose ytliga representa- tionssynpunkter medföra därtill gärna, att bostadens soliditet och tekniska utrustning och därmed dess funktionsduglighet bli eftersatta. Det finns exempel på att den byggnadstekniska okunnigheten och bristen på rådgivande sakkunniga institutioner kan, såsom också framhålles av egnahemsbyggarna själva, både leda till att man bygger onödigt dyrt och att husets kvalitet blir undermålig med åtföljande ökade underhållskostnader och förminskad var- aktighet. Även under senare år har det också i betydande utsträckning före- kommit, att egnahem uppförts utan central uppvärmningsanläggning, ehuru sådan knappt torde nämnvärt fördyrat bygget. Vattenledning och avlopp saknas fortfarande ofta, även där sådan kunde åstadkommas utan större kostnad; badrum synes endast i ringa utsträckning förekomma i landsortens egnahem.
Att i fråga om bostadsbyggnadsverksamheten i dess helhet på lands- bygden åstadkomma effektiv och varaktig hjälp är emellertid ett vitt— utseende problem. Bostadssociala utredningen vill i detta avseende hän- visa till den av dess ledamot Åhrén avfattade »P. M. angående den byggnadstekniska sakkunskapens ställning inom bostadsövervakningen m. m.», vilken ingick i de sakkunnigas andra betänkande.1 Häruti framhålles bl. a., att ett intimt samband förefinnes mellan byggande av hus och husens samordnande till samhällen och att för båda dessa sidor av byggandet erfordras byggnadsteknisk sakkunskap. Det betonas, att denna sakkunskap i viss, ehuru långt ifrån tillräcklig grad tillgodosetts inom det statsunder— stödda egnahemsväsendet, men ifrågasättes, huruvida enbart inom detta be— gränsade område åtgärder för förstärkning av den byggnadstekniska sak- kunskapen böra vidtagas, innan utredning verkställts rörande det ändamåls- enligaste sättet för tillgodoseende av samma behov inom vidsträcktare om— råden, särskilt den egentliga landsbygden, som ännu saknar byggnadsnämnder eller liknande institutioner.
Det ligger i sakens natur, att en lösning av här ifrågavarande problem i hela dess vidd kräver vidlyftiga och tidskrävande utredningar, i vilka hänsyn måste tagas till många för saken relevanta omständigheter, som falla utanför bostadssociala utredningens uppdrag. Å andra sidan anser bostadssociala ut redningen det vara en angelägenhet av stor vikt, att det skapas garantier för att, därest egnahem för barnrika familjer skulle anskaffas genom statens hjälp, dessa givas en lämplig teknisk utformning och att speciella krav på bostädernas utrymme, differentiering och utrustning uppehållas och stödjas av lämpliga författningsbestämmelser.
På senare tid har en påtaglig opinionsbildning gjort sig gällande till för- mån för en allmän uppryckning av byggnads- och bostadskulturen på lands- bygden, för lättande av landsbygdshushållens ofta orimliga arbetsbörda och för större möjligheter till personlig hygien genom en bättre utrustning av bostäderna. Den ur många synpunkter beklagliga och farliga sociala klyfta,
1 Statens offentliga utredningar 1935: 49 bil. 5, sid. 109 0. f.
56* som består mellan landsbygd och städer, är uppenbar icke minst beträffande bostädernas beskaffenhet. Det torde icke av någon förnekas, att en av de viktigaste anledningarna till »flykten från landsbygden» _— särskilt när det gäller kvinnorna — är den ännu tyvärr i stor utsträckning rådande bostads- primitivismen på landsbygden. En analys av de demografiska betingelserna för en fortsatt inre omflyttning av den art och omfattning, som utmärkt senare decennier, ger — såsom behandlas i följande kapitel — vid handen, att en sådan fortsättning av flyttningarna kan leda till ur såväl produktionssynpunkt som befolkningspolitisk synpunkt katastrofala resultat.
En fortskridande utveckling av kraven på kraftiga åtgärder i syfte att lyfta upp bostadskulturen på landsbygden är av allt att döma på väg. I samband med tillsättande den 29 januari 1937 av utrednings— män för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande vissa åt— gärder till lättande av arbetsförhållandena inom det mindre jordbruket framhöll chefen för jordbruksdepartementet, att den mindre jordbru- karens bostad många gånger icke lärer möjliggöra tillgodoseende av vissa enkla hygieniska och sanitära krav, något som torde vara ägnat att göra särskilt det kvinnliga arbetet i hemmet onödigt betungande och mindre trivsamt. Främst gjorde sig härvid gällande avsaknaden av vatten- och avloppsledningar. Men det påtalade förhållandet sammanhängde även med själva bostadsinredningens beskaffenhet. I ena som andra avseendet torde erfordras förbättringsåtgärder, som det i allmänhet icke läge i småbrukarnas förmåga att utan någon hjälp realisera. Detta gällde ock i fråga om ladu— gårdarnas ändamålsenliga anordnande. Statsrådet hade haft under över— vägande, huruvida icke i samband med den förordade utredningen borde undersökas, om och i vad mån åtgärder borde vidtagas i syfte att underlätta åvägabringandet av förbättrade förhållanden inom det mindre jordbruket även i sistberörda hänseenden. Departementschefen erinrade emellertid om att 1936 års riksdag (skrivelse nr 244) med anledning av en inom andra kam— maren väckt motion (nr 379) anhållit om utredning angående åtgärder till åstadkommande av utsträckt användning av vatten— och sanitetsledningar på landsbygden, och att denna riksdagsskrivelse överlämnats till 1936 års ut- redning angående beredskapsarbeten för att tagas i övervägande vid full- görandet av dess uppdrag.1 — Det må erinras om, att frågan även varit före— mål för uppmärksamhet vid 1937 års riksdag. I anledning av väckt motion (II: 291) angående flykten från landsbygden till stadssamhällena framhöll andra kammarens fjärde tillfälliga utskott i sitt utlåtande (nr 6), att bostads— standarden tvivelsutan var en viktig anledning till att människor sökte sig till städerna, varför det vore av vikt att staten även i fortsättningen med— verkade till en förbättring av landsbygdens bostadsbestånd. Särskilt vad landsbygdens kvinnor beträffade ville utskottet gärna understryka de önske- mkande med utredning och förslag rörande beredskapsarbeten (statens off. ut- redn. 1937: 26) meddelas (sid. 123) en utredning rörande behovet av brunnar och vatten— ledningar på landsbygden. Det anses dock ej finnas anledning att förorda anvisande av
statsbidrag för ifrågavarande ändamål under rådande gynnsamma konjunkturförhållan- den, men väl vid en kris med åtföljande arbetslöshet.
mål, som i yttranden från olika kvinnoorganisationer kommit till synes och som gå ut på att genom förbättrad teknisk utrustning, standardisering och rationalisering underlätta kvinnornas arbete i landsbygdshemmen och bereda landsbygdskvinnorna en drägligare tillvaro. Ehuru utskottet fann en utred- ning i motionens syfte befogad, ansåg det sig ej böra påkalla någon sådan, enär utskottet erfarit, att befolkningskommissionen ämnade göra frågan om åtgärder till motverkande av folkströmningen från landsbygden till städerna till föremål för allsidig utredning.
Utifrån de synpunkter bostadssociala utredningen har att anlägga synes det naturligt, att krav på högre bostadsstandard böra urgeras särskilt när det gäller barnrika familjer. Kraven böra hållas i överkant, jämfört med nu i allmänhet rådande förhållanden. Härför tala, förutom de allmänna syn- punkterna på behovet av radikal förbättring av landsbygdsbostäderna, att i fråga om bostäder för barnrika familjer husmoderns arbetsbörda är särskilt tung. Genom att hålla kraven högt kan också i någon mån tillgodoses önske- målet att staten befordrar tillkomsten av mönsterbostäder, vilkas förebildande betydelse är allmänt omvittnad.
Lån och bidrag av statsmedel till egnahem för barnrika familjer böra därför enligt bostadssociala utredningens uppfattning givas endast för fullgoda bo— städer. I författningen rörande lån och bidrag till barnrika familjers bostads- försörjning i hyreshus finnas icke intagna preciserade krav i fråga om teknisk utrustning av de hyreslägenheter som där avses. I praxis har dock utbildat sig den regeln, att nybyggda lägenheter skola ha tillgång till badrum och varmvatten. När det gäller egnahem i städer och stadsliknande samhällen torde icke hinder möta att upprätthålla samma krav tämligen generellt. Landsbygdens förutsättningar äro något annorlunda, men med avseende å byggande med statshjälp av egnahem för barnrika familjer håller bostads— sociala utredningen före, att vissa preciserade krav böra uppställas, vilka an- givas här nedan.
a) Hus-typ. Inom den svenska egnahemsbebyggelsen är, som förut fram— hållits, tvåfamiljshuset med en lägenhet avsedd för ägarens eget behov och den andra för uthyrning en mycket vanlig typ, som fortfarande bygges i icke ringa omfattning. I förevarande sammanhang kan denna typ givetvis icke ifrågakomma. Tvåfamiljshuset är kapitalkrävande för husägaren och med- för betänkliga risker under lågkonjunkturer, då husägaren kan drabbas av både sin egen och hyresgästens arbetslöshet. För här ifrågavarande ända— mål är enfamiljshuset den riktiga typen.
b) Utrymmesstandard. Beträffande utrymmeskrav är den redan vid hyres- husbygge för barnrika familjer gällande kravet på två rum och kök såsom minimum självklart i fråga om egnahem. I synnerhet när det gäller större flerbarnsfamiljer borde tre rum och kök eftersträvas såsom det normala; beaktas bör dock, att rummen ej bliva för små. Å andra sidan bör även tillses, att det icke bygges för stort — en hos egnahemsbyggare icke ovanlig be- nägenhet. Framhållas må, att alltför stora lägenheter äro tungskötta och bli illa utnyttjade.
c) Planlösning och utförande. I det föregående ha anförts en rad kritiska synpunkter på det nuvarande tillståndet inom egnahemsbyggandet på lands- bygden. I avvaktan på en rationalisering av byggnadsväsendet på lands— bygden torde vissa åtgärder vara påkallade för att åt här ifrågasatta speciella byggnadsverksamhet för barnrika familjers bostadsförsörjning garantera god kvalitet i fråga om planlösning och utförande, åtgärder, som icke hindra men befordra en framtida allmän reglering. Bostadssociala utredningen vill peka på betydelsen av att genom vederbörande statliga organs försorg det periodvis utarbetas och gives effektiv spridning åt samlingar av goda ty p ritn in ga r, passande för varierande behov och åtföljda av klara arbetsbeskrivningar. Planlösningar, som äro avsedda att tillämpas vid här ifrågavarande byggnads— företag, som erhålla statens stöd, böra g r a n s k a s av vederbörande centrala organ, vilket för ändamålet utrustas med tillräckliga resurser.
Erfarenheten ger vid handen, att bristerna i landsbygdens byggnadsskick i mycket hög grad sammanhänga med bristen på yrkesskickliga byggmästare. Bostadssociala utredningen vill i detta sammanhang understryka önskvärd- heten av att sådan verksamhet, som syftar till förbättrad utbildning av lant- byggmästare, t. ex. de av Samfundet för hembygdsvård anordnade bygg— mästarekurserna, effektivt understödes av staten. Från egnahemsstyrelsens sida har även framförts förslag om lämpligt ordnat lärlingssystem.
d) Utrustning. Bostadssociala utredningen vill framhäva den fundamen— tala betydelsen av att husen förses med central uppvärmningsanordning.1 Utom hygieniska fördelar innebär centraluppvärmning förutsättningen för ett förnuftigt utnyttjande av bostadens utrymmen. Dels medger den, som nämnts, bättre planlösningar, dels bliva samtliga rum användbara även vinter- tid och slutligen kan huset tänkas bli fullständigare inrett och utnyttjat från början. Otvivelaktigt sammanhänga de missförhållanden i detta avseende, som konstaterats genom undersökningen av bostadsförhållandena i 100 lands— kommuner (se bil. 1 sid. 53), i hög grad med bristen på centraluppvärmning. Anordnandet av sådan bör göras till ett krav för lån och bidrag av statsmedel till byggande av egnahem för barnrika familjer. Värmeledningspanna för ifrågavarande ändamål bör vara av en typ, som kan eldas med inhemskt bränsle. Inhämtade uppgifter från fackmän ha givit vid handen, att det tek- niska problemet i detta sammanhang låter sig lösa utan större svårighet men tarvar särskild utredning.
Anordnandet av vatten och avlopp inomhus bör även uppställas som krav, där icke tekniska hinder omöjliggöra detta. En dylik anläggning torde till stor del kunna utföras som egnahemsbyggarens egen arbetsprestation, varvid även enkla och billiga handpumpar i köket kunna komma till användning.
Behovet av garderober, skafferi och övriga förvaringsutrymmen synas snarast lättare kunna tillgodoses i landsbygdsegnahem än i städernas hyres- lägenheter. I fråga om inredandet av badrum eller tvagningsrum (eventuellt
1 I ovannämnda uppsats av dr Castenfors utvecklas på ett synnerligen övertygande sätt den avgörande hygieniska betydelsen av centralvärme.
jämte varmvatten) vill bostadssociala utredningen uttala en rekommendation härför. Att åstadkomma badmöjligheter inom bostaden, med badrummet för— lagt till källaren tillsammans med tvättstuga, kan vara enkelt och föga kost- samt. Vad nu sagts, innebär givetvis intet underkännande av strävandena att söka lösa landsbygdens badfråga på kollektiv väg genom badstugor o. d.
I fråga om dylika önskvärda förbättringar av egnahemmens tekniska ut- rustning må emellertid, med hänsyn till vissa erfarenheter från den hit- tills bedrivna bostadsförsörjningsverksamheten för barnrika familjer, under— strykas betydelsen av att låne- och bidragsbeviljande eller prövande myndig- heter icke av förmenta sparsamhetsskäl motsätta sig en utveckling, vilken sakligt måste anses motiverad av tekniska och även av ekonomiska skäl på längre sikt. Det är en även ur andra synpunkter än bostadssociala utom- ordentligt angelägen sak, att bostadsprimitivismen på den svenska lands— bygden brytes åtminstone med avseende på nybyggda egnahem för barnrika familjer. Vid undersökningar av nytillkomna egnahemssamhällens struktur har gjorts den iakttagelsen, att de konkreta förebilderna på platsen kunnat vara av avgörande betydelse för vilken form den senare bebyggelsen erhållit både beträffande bostädernas inre och yttre utformning. Det finns därför grundad anledning att våga hoppas, att en relativt omfattande nyproduktion av egnahem, vars standard kunde hållas på en jämförelsevis hög nivå, skulle få ett fördelaktigt inflytande på stora delar av landsbygdens bostadspro- duktion. Detta vore av utomordentlig vikt icke minst med hänsyn till att landsbygdens byggnadsverksamhet är relativt livlig och sannolikt — på grunder, som utvecklas i nästföljande kapitel — kommer att få betydande omfattning under närmast följande decennium.
Bostadssociala utredningen vill i detta sammanhang upprepa vad inled- ningsvis uttalats, nämligen att förhållandena synas påkalla en utredning ur mera allmänna synpunkter, syftande till ökat inflytande för den byggnads- tekniska sakkunskapen ej blott beträffande den statsunderstödda bostads- produktionen utan för byggnadsverksamheten överhuvud, enkannerligen på landsbygden.
Kap. 10. Beräkningar rörande det framtida bostadsbehovet på landsbygden.
Det har vid upprepade tillfällen som argument gentemot åtgärder, som syftat att befordra bostadsbildningen på landsbygden, hävdats, att dylika åt- gärder skulle vara förenade med risker av den anledningen att landsbygdens befolkning är i tillbakagående och att denna befolkningsregress kommer att bli än starkare i framtiden. Det finnes ingenting som tyder på, att »flykten från landsbygden» skulle upphöra eller inom nära framtid mera avsevärt minskas. Till denna regressfaktor kommer upphörandet av den naturliga folkökningen och eventuellt dess förbytande i naturlig folkminskning på
landsbygden till följd av den fortgående sänkningen i landsbygsbefolkningens fruktsamhet. Även om ett betydande byggnadsbehov skulle kvarstå på lands— bygden i och för den omfattande om— och tillbyggnad eller ersättningsbygg- nad, som kräves för att det existerande bostadsbeståndet skall kunna bringas att motsvara rimliga krav, skulle det dock, har man menat, icke föreligga något behov att utöka antalet lägenheter. — Det är uppenbart, att en rationell inriktning av de bostadspolitiska åtgärder, som avse landsbygden, måste ske under hänsyn till den befolkningsutveckling, som kan bedömas såsom sanno— lik, och grunda sig på så långt möjligt säkra beräkningar över landsbygds- befolkningens framtida storlek och sammansättning. De slutsatser, som dragits beträffande bostadsbehovet på landsbygden ur föreliggande tendenser i befolkningsrörelsen på landsbygden, ha dock som regel icke grundats på någon analys av de för hushållsbildningen och därmed bostadsbehovet be— stämmande faktorerna.
I bil. 4 till bostadssociala utredningens första betänkande1 påvisades, hurusom den exeptionellt höga byggnadsverksamheten under det senaste är— tiondet och det förhållandet, att i städerna under denna period tillväxten i antalet lägenheter varit av helt annan och högre storleksordning än till— växten i folkmängden, ha sin naturliga förklaring i förskjutningarna i ålders- och civilståndfördelningen. Den retarderande faktorn i befolkningsrörelsen har framför allt varit en stark absolut minskning i de yngre åldersklasser, som ännu icke äro hushållsbildande. De starkast hushållbildande ålders— klasserna ha däremot fortsatt att växa mycket kraftigt, och resultatet har blivit, att antalet hushåll trots retardationen i totalfolkmängdens utveckling ökat i snabbt tempo. På grundvalen av beräkningar över den framtida ålders— och civilståndsfördelningen drogs även med ledning av den kalkylerade ut- vecklingskurvan för antalet gifta män i hela landet den slutsatsen, att hus- hållsbeståndet skulle komma att fortsätta att växa betydligt under de när- maste årtiondena och nå ett maximum först omkring år 1960. Därvid hade icke gjorts försök att kalkylera utvecklingen för städer resp. för landsbygd för sig; för de allmänna slutsatser, som drogos beträffande hushållsbestån- dets tillväxt i städerna, användes den beräknade utvecklingen av den för hus- hållsbildningen dominerande befolkningsgruppen, de gifta männen, endast såsom allmänt indicerande huvudtendensen i utvecklingen, jämfört med känd föregående utveckling.
Vid planläggningen av utredningen om städernas saneringsproblem fram- stod det för de sakkunniga som ett önskemål, att kalkyler av den art, och med den metod, som med delvis mycket förenklade antaganden använts i ovannämnda undersökning, kunde utföras under å ena sidan mera precise- rade, å. andra sidan mera varierande antaganden beträffande sådana nu icke säkert kända faktorer, som inverka medbestämmande på den framtida utveck- lingen av befolkningens storlek och sammansättning samt den därav be- stämda hushållsbildningen.
1 Statens offentliga utredningar 1935: 2 sid. 133.
Det syntes för det första önskvärt, att alternativa antaganden kunde upp- ställas rörande den framtida nativiteten. I den förut nämnda undersökningen, där frågan gällde hushållsbildningen och bostadsbehovet under endast de närmaste årtiondena, var detta helt onödigt, eftersom förändringar i nativi- teten öva inverkan på hushållsbildningen överhuvud först efter c:a 20 år och få mera avsevärd betydelse först efter 30 a 35 år. Det stadsplanemässiga sane— ringsproblemet däremot är ett problem att se på mycket lång sikt; alterna- tiva utvecklingsmöjligheter i en mera avlägsen framtid, för vilka den kom- mande nativitetsutvecklingen är av betydelse, vore därför i detta samman— hang av intresse.
För det andra framstod det särskilt ur saneringsfrågans synpunkt som ange— läget, dels att utvecklingen av städernas bostadsbehov kunde undersökas för sig, dels — och som en konsekvens därav — att betydelsen för bostads— behovets utveckling i städerna av flyttningarna mellan landsbygd och städer kunde beräknas, och att sålunda kalkylerna kunde utföras under alternativa antaganden rörande dessa flyttningar. Härvid erhålles givetvis som en rest motsvarande material för landsbygden. Av statistiska skäl är det nödvändigt att vid en tudelning av materialet draga gränsen mellan städer och lands— bygd enligt den nu gällande administrativa indelningen, vilket ur sanerings— frågans synpunkt knappast innebär någon väsentlig olägenhet. I »lands— bygden» komma sålunda att inräknas även områden med agglomererad be— byggelse, vilket ur vissa synpunkter — dock icke dem, som bostadssociala utredningen har att anlägga — kan vara mindre lämpligt.1
I ett kommande betänkande förvänta sig de sakkunniga kunna framlägga mera detaljerad redovisning av de tillämpade metoderna och av de slut— satser, som av beräkningarnas resultat kunna dragas beträffande det fram— tida bostadsbehovet, d. v. 5. det behövliga antalet lägenheter av olika stor— lekstyper, vid ett flertal, på olika sätt definierade bostadsstandards, såsom det kan beräknas ur de vid vissa tidpunkter i framtiden befintliga hushållens antal och struktur under en serie antaganden om utvecklingen av var och en av de främsta, för hushållsbildningen bestämmande faktorerna. Här skall endast _ såsom en bakgrund till de följande betraktelser-na över den fram- tida hushållsbildningen på landsbygden _— lämnas en kort redogörelse för innebörden av de olika antagandena, i den mån dessa ha betydelse för beräk- ningarna av landsbygdsbefolkningens utveckling.
Hypoteserna rörande de olika faktorerna i befolkningsutvecklingen ha for- mulerats på sådant sätt, att de, inbördes kombinerade, bilda liksom ett nät lagt över alla de möjligheter för den kommande utvecklingen, som äga någon beaktansvärd grad av sannolikhet. När »gränsantagandena» så väljas, att en utveckling av vederbörande faktor utanför gränserna kan bedömas såsom
1 På föranstaltande av 1936 års egnahemsutredning har materialet för landsbygden i här ifrågavarande undersökning underkastats en speciell bearbetning, varvid uppdelning skett mellan »jordbruksbefolkning» och »övrig landsbygdsbefolkning» och alternativa antaganden uppställts rörande nativiteten inom och flyttningarna mellan dessa båda delar av landsbygdsbefolkningen. Dessa undersökningar äro ännu icke helt slutförda.
utesluten eller mycket osannolik, har man rätt att antaga, att den faktiska utvecklingen i framtiden kommer att hålla sig inom det fält, som ligger inom de gränser, vilka de mest ytterligtgående antagandena uppdraga, varvid dock givetvis reservationer måste göras för överhuvud icke beräkneliga (till stor del av politiska omständigheter betingade) eventualiteter, såsom en om- fattande immigration eller händelser av katastrofal natur.
För den händelse det visar sig, att alla de vid kalkylerna framkomna serierna av mera sannolika utvecklingslinjer för befolkningen och dess sam- mansättning löpa i samma riktning och ligga väl samlade inom ett begränsat fält, har man vunnit en god grund för bedömning av tendenserna i den fram— tida utvecklingen. Om utvecklingslinjerna däremot skulle gå i vitt skilda riktningar, ha undersökningarna ändå varit av värde, så till vida att de klar— göra, att grunden för en prognos är mycket osäker. Om ändock en prognos försökes i och med att vissa antaganden utväljas och betecknas som de mest sannolika, bör den osäkerhet i resultatet, som följer av osäkerheten i sanno- likhetsantagandena, hållas i minnet och redovisas. —— Det säger sig vidare självt, att ju längre in i framtiden man sträcker beräkningarna, desto mera. skilda från varandra måste de utvecklingslinjer löpa, som framgå ur olika kombinationer av antaganden, och desto osäkrare blir sålunda grunden för bedömningen. Det må dock här än en gång understrykas, att när det gäller kalkyler över hushållsantalet, nativitetsantagandena spela roll först efter 20 år och mera betydande roll först efter 30 å 35 år. Frågan om hushålls— bildningen på landsbygden (resp. i städerna) blir därför inom en period av dylik längd väsentligen en fråga om flyttningarnas omfattning.
Grunden för bedömningen av hushållsbildningen på landsbygden utgöres av beräkningar över befolkningens fördelning efter kön, ålder och civilstånd, inbördes kombinerade. Dylika beräkningar ha utförts för vissa tidpunkter i framtiden med fem års mellanrum (fram till år 2000) och med 31 december 1935 som utgångspunkt. Härvid har fordrats antaganden om den framtida 1) dödligheten, 2) nativiteten, 3) civilståndsfördelningen i olika åldersklasser samt 4) flyttningarna från landsbygd till städer, deras omfattning bland män och kvinnor i olika åldrar. Dessutom har förutsatts, att någon migration ej förekommer.
Beträffande dödligheten föreligga relativt goda möjligheter att uppskatta den framtida utvecklingen. En hel del arbete har också under senare tid ned— lagts på dylika förutberäkm'ngar, vilka äro i hög grad behövliga för livränte- och pensionsförsäkringen. År 1932 framlade en särskild för ändamålet till— satt kommitté ett betänkande (statens offentliga utredningar 193214) med förslag till en på förutberäkning av dödligheten grundad dödlighetstabell (R 32). Vid förevarande kalkyler har antagits, att fr. o. m. år 1936 varje femårsklass i sitt avdöende följt denna tab. 3.32. Vissa dödlighetsskill— nader mellan landsbygd och städer förefinnas visserligen, men differenserna äro knappast av sådan storleksordning, att undersökningsresultaten kunna äventyras. Att formulera särskilda dödlighetsantaganden för landsbygds-
befolkningens del eller att överhuvud arbeta med alternativa dödlighets- antaganden har därför ej befunnits nödvändigt.
Beträffande nativiteten (eller rättare fruktsamheten) har för landsbygdsa befolkningen gjorts tre olika antaganden: I) sjunkande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a 500 eller detsamma som f. n. gäller för rikets städer; II) i stort sett oförändrad nativitet eller, noggran— nare uttryckt, något höjd nativitet, så att den ger ett nettoreproduktions— tal: 1 000; III) stigande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; netto— reproduktionstalet c:a 1 250.1
Utifrån ovanstående antaganden om dödlighet och nativitet har folk- mängden vid slutet av åren 1940, 1945, 1950—2000 beräknats, varvid män och kvinnor fördelats efter ålder i femårsgrupper. Därefter ha män och kvinnor var för sig fördelats efter civilstånd inom varje åldersklass i enlig- het med den relativa fördelning, som enligt folkräkningen gällde år 1930. Vid tillämpningen av denna relativa civilståndsfördelning befanns emellertid det totala antalet gifta män överstiga det totala antalet gifta kvinnor med be- lopp, som blevo allt större, ju längre fram i tiden det gällde. Detta resultat är fullt förklarligt med hänsyn till dels de olikheter, som förefinnas mellan männens och kvinnornas civilståndsfördelning i olika åldrar, och dels de stora förskjutningar i åldersfördelningen, som inträffa i framtiden. En korri- gering var därför nödvändig därhän, att totala antalet gifta män och kvinnor i stort sett överensstämde. Det befanns därvid lämpligast att anpassa de gifta kvinnornas antal efter männens. Denna metod för korrektionen får an- ses naturligast, eftersom familjeförsörjningsbördan fortfarande i allmänhet till större delen vilar på mannen.
Slutligen ha gjorts fyra olika antaganden om flyttningarna från land till stad. Förutom ett antagande (a) om inga som helst flyttningar ha i vart och ett av de övriga fallen angivits ett visst absolut nettoantal män och kvinnor, som under varje femårsperiod antagits flytta från landsbygden och vid periodens slut kvarlevat i städerna, nämligen (b) 10000 män och 20000 kvinnor; (0) 30000 män och 50000 kvinnor; (d) 50000 män och 80000 kvinnor. De flyttande ha åldersfördelats i enlighet med förhållanden, som konstaterats i vissa fall, som visserligen äro ringa till antalet men mycket väl överensstäm- mande med varandra.
Av alla de antaganden, som man behövt göra för att kalkylera utveck— lingen för landsbygd resp. städer för sig, äro antagandena om flyttningarna måhända de vanskligaste, och detta gäller i synnerhet beträffande de när- maste årtiondenas utveckling, för vilken, såsom tidigare påpekats, nativitets— antagandena icke spela någon roll i vad angår beräkningen av de för hus— hållsbildningen bestämmande faktorerna. Av ovannämnda fyra flyttnings- antaganden är (0): 30 000 män och 50000 kvinnor per femårsperiod det som
1 För stadsbefolkningens del ha gjorts fyra olika nativitetsantaganden, innebärande fortsatt nedgång, konstant, samt två olika grader av stegring. Olika möjliga kombina- tioner av nativitetsantagandena för städer respektive för landsbygd ge för hela rikets befolkning nettoreproduktionstal, som variera mellan c:a 400 och c:a 1 150.
närmast överensstämmer med den omfattning av flyttningarna, som gällt under senare decennier.
Man kan med tämligen stort lugn våga påståendet, att för överskådlig och i fråga om planering av åtgärder beaktansvärd framtid de båda gränsantagan— dena (a): ingen flyttning, resp. (d): 50 000 män och 80000 kvinnor repre— sentera ytterligheter, som icke endast ingränsa varje utveckling av rimlig sannolikhet utan även betyda mycket osannolika ytterlighetsfall. I den hit- tillsvarande utvecklingen kan icke förmärkas någon tendens till avmattning i den »flykt från landsbygden», som utmärkt det senaste trefjärdedels seklet. Inom landsbygdens dominerande näringsgren, jordbruket, kommer efter all sannolikhet den befolkning, som där har sin sysselsättning, att fortsätta att minska, främst till följd av den rationalisering av jordbruksdriften, som kräves för att upprätthålla jordbrukets räntabilitet och underbygga en lev- nadsstandardshöjning för jordbruksbefolkningen. Det vore visserligen tänk— bart, att denna tendens kunde i sin verkan på den totala landsbefolkningen komma att helt eller delvis motvägas av en stark utveckling av andra till landsbygden lokaliserade näringsgrenar. Under senare decennier har en dylik utveckling av betydande styrka uppenbarligen varit för handen, dock långtifrån tillräckligt stark för att förhindra en fortgående förskjutning mellan total landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning, vilket får en viss belysning av följande sammanställning ur folkräkningsuppgifterna över antalet män och kvinnor åren 1920 och 1930 inom jordbruksbefolkning, övrig landsbygds— befolkning samt stadsbefolkning:
M 5. 11 K V i n n o r 1920 1930 1920 1930 Landsbygden : jordbruksb efolknin g .............. 1 044 000 982 000 957 000 876 000 övrig befolkning ................ 1 043 000 1 119 000 1 117 000 1 169 000 Summa 2 087 000 2 101 000 2 074 000 2 045 000 Städerna .......................... 811 000 920 000 932 000 1 076 000
Emot möjligheten av en utveckling av andra landsbygdsnäringar än jord— bruket, tillräckligt stark att motverka befolkningsminskningen i denna senare näringsgren, talar vidare den omständigheten, att den industriella produk- tionens struktur synes vara stadd i förskjutning i riktning mot större relativ betydelse för konsumtionsvaruindustrierna, vilka huvudsakligen äro lokali- serade till städerna och enkannerligen de större städerna. Huruvida denna tendens är av mera tillfällig natur eller kommer att fortsätta är dock vansk- ligt att döma om.
Det kan å andra sidan förvisso skönjas tendenser, som kunna tänkas —— i framtiden förstärkta —— verka uppdämmande på flyttningen från land till stad. Härvid åsyftas dels sådana produktions! och transporttekniska ten-
denser, som verka relativt gynnande för småföretag (elektriska motorer, last- bilar 0. s. v.) och som därför också kunna tänkas gynna en mera spridd industriell lokalisering, dels alla dessa omständigheter, som tendera att över- bygga klyftan mellan land och stad i fråga om sociala och kulturella levnads— vanor (bussar, radio, organisationsväsendets samt förenings-, bildnings— och idrottsrörelsens utträngande på landsbygden, förbättrad hälso- och sjukvård på landsbygden o. s. v.). Av väsentlig, väl avgörande vikt i detta hänseende är givetvis, att klyftan mellan land och stad i fråga om materiella levnads- villkor fylles ut. Det har ju även på senare tiden allt mera allmänt erkänts (se sid. 55*), att därvidlag förbättring av landsbygdens bostadsförhållanden, särskilt i fråga om en hygienen befordrande och det husliga arbetet under— lättande utrustning av bostaden, spelar en väsentlig roll. — Dessa senare tendenser till trots synes det dock finnas övervägande skäl att antaga, att de förut nämnda tendenserna till fortsatt flyttning från land till stad skola visa sig dominerande, åtminstone under de närmaste årtiondena. Gräns— antagandet (a): ingen flyttning kan betraktas som ett fullt betryggande ytter- lighetsfall.
Det andra gränsantagandet (d): 50000 män och 80000 kvinnor per fem- årsperiod kan ävenledes på goda grunder betecknas som ett osannolikt ytter- lighetsfall. Det överstiger för det första mycket betydligt den flyttning, som under senare årtionden har förekommit. En flyttning enligt detta antagande skulle förutsätta en helt exceptionell ökning i den hastighet, med vilken närings- och sysselsättningsmöjligheterna i städerna tillväxa. Ett viktigare argument är dock, att en flyttning av sådan omfattning mycket snart skulle leda till disproportioner i befolkningsfördelningen, som säkerligen skulle framkalla såväl spontana reaktioner som ingripanden från det allmännas sida — inte minst ur befolkningspolitiska synpunkter. Under antagande I här— ovan beträffande nativitetsutvecklingen på landsbygden (d. v. s. fortsatt ned- gång till den nu för städerna gällande nivån) skulle vid maximiantagandet angående flyttningen de mera mobila åldersklasserna 15—35 år vara nära nog avfolkade redan på 1970-talet. Vid de — efter nuvarande utvecklingsten- denser att döma mindre sannolika -— antagandena om redan från närvarande tid konstant eller stigande nativitet på landsbygden, skulle situationen visserligen ej bli fullt så drastisk, men såväl könsfördelningen som fördelningen på pro— duktiva och improduktiva åldrar skulle bli mycket abnorm. Detta gäller väl att märka om hela landsbygdsbefolkningen. Redan nu ha ju för jordbrukets del avsevärda svårigheter av här antydd art inställt sig. Det är att antaga att den skärpning av disproportionerna i befolkningssammansättningen, som en fortsättning av flyttningen skulle medföra, i synnerhet skulle komma att gälla just jordbruksbefolkningen och där åstadkomma orimliga förhållanden. (Än en gång erinras om reservationen för immigration, vilken, om den fick mera betydande omfattning, naturligtvis kunde medföra väsentliga modifika- tioner i läget.)
Flyttningsantagandena (b): 10000 män och 20000 kvinnor per femårs-
1842 57 5
period och (c) 30 000 män och 50 000 kvinnor per femårsperiod äro rimligare än de två förut behandlade, och under förutsättning, att inga nu oförutse- bara genomgripande förändringar ske i betingelserna för befolkningens för- delning på land och stad, kan man hålla för sannolikt, att utvecklingen kom- mer att förlöpa inom de gränser, som kunna beräknas utifrån dessa flytt- ningsantaganden. Av dessa ligger det förra betydligt under hittills gällande nivå, under det att det senare ligger något över denna nivå. Om man icke har några särskilda skäl att antaga någon mera betydande förändring i den inre omflyttningens styrka, torde man sålunda kunna utgå från att den sanno— lika utvecklingen för den närmaste framtiden kommer att ligga närmare den linje, som framgår ur flyttningsantagandet (c), än den, som framgår ur flytt— ningsantagandet (b).
Ju längre in i framtiden man kommer, desto mera måste dock betingelserna för flyttningen förändra sig. När -— såsom all sannolikhet talar för — den naturliga folkökningen på landsbygden stagnerar och övergår i naturlig folk— minskning, måste också källorna för folkströmmen från landsbygd till städer allt mera sina ut. I synnerhet när de starkast mobila åldrarna, 20—30 år, i mera kraftig grad komma att utsättas för sammankrympningsprocessen, måste häri ligga en för flyttningens absoluta omfattning starkt neddämpande omständighet. De utvecklingskurvor, som erhållas ur de olika, men var för sig under hela perioden of 6 rän dra de flyttningsantagandena, måste alltså be- traktas såsom varande av olika sannolikhetsgrad under olika delperioder. För bedömandet av en längre fram i tiden liggande utveckling —— vilket är av behovet påkallat i fråga om exempelvis det stadsplanemässiga sanerings- problemet —— måste dylika omständigheter tillmätas synnerlig vikt. I fråga om här förevarande problem, bostadsbehovet under de närmaste årtiondena, spela de mindre roll men böra dock givetvis hållas i minne.
Resultaten av beräkningarna över landsbygdsbefolkningens framtida stor- lek och sammansättning med avseende på kön, ålder och civilstånd under de på olika sätt kombinerade alternativa förutsättningar beträffande nativitet, flyttningar samt dödlighet och civilståndsfördelning i olika åldrar, vilka här- ovan beskrivits och kort diskuterats, redovisas närmare i tabellbilaga 3, sid. 107 0. f. Härur ha hämtats vidstående sex diagram, ur vilka i stora drag kunna avläsas de utvecklingslinjer, som de viktigaste av de uppställda förutsätt— ningarna, inbördes kombinerade, innebära. För enkelhetens skull fästes i efterföljande kommentarer avseende väsentligen vid resultaten enligt flytt- ningsantagandena (b) och (e) på grunder, som tidigare diskuterats.
Beträffande den beräknade utvecklingen av landsbygdens folkmängd må här i förbigående göras ett påpekande. Såsom förut nämnts, har vid kal— kylerna använts dödlighetstabellen R32, vilken innebär en icke obetydligt lägre dödlighet än den nu rådande. (Dödligheten enligt 13.32 skulle 1935 ge ett dödlighetstal för hela riket på något under 10 promille mot det faktiska 11'7.) Detta förhållande skapar en viss diskontinuitet i skarven mellan kurvan
nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a 500).
___ 4 milj. X 3 milj. 2 milj. ! 'l' I'lyttningsanlaganden: & mi]. __ (3 Ingen IMn/ngsuinst el Jör/usl lår landsbygden. 'x* x FMln/ngs/å'r/ust lä/ landsb. under varje 5-årsperiod dV KK _ _____ (0) 70000 män och 20000 kvinnor. ............ (0) 30000 ,, 50000 ,, "'.'—_i— (0); 50000 ,, ,, 00000 ,, | | ! 1 45 50 55 60 65 70 75 80 85 &) 95 m
årlm25$3540
Diagram B. Antalet gifta män å. rikets landsbygd. Nativitetsantngande I (sjunkande
nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a. 500).
| ID (XX) ! 100 000 i (IX) (XX) x / x __ ___X x N 000.000 .. N V—'—._ 'x-x . *- NK, XX,, & X B(X) 000 x x - _ / XÄXX 700000 / , *. X flyttningsanlaganden. X X * (a) Ingen llytlningsuins! el. -/6r/us!.för landsbygden. X x 600 000 FMn/ngslör/usi lär lands/7. under var'e 5-årsperiod au * _ _ _ _ (17) 10000 män och 20000 lm'nncr. ......... (c) 30 000 ,, 50000 ,, —-—,-—-—;— (d) 50000 .. | ., 00 000_ ., 45 &) 55 60 65 70 &) 85 90 95 2000 år1920 25 30 35 40
Diagram C. Folkmängden å rikets landsbygd. Nativitetsantagande II (i stort sett oförändrad el. närmare bestämt något höjd nativitet ; nettoreproduktionstalet = 1 000).
5 milj.
4 milj. . "»...
_,
N'x __.- x, --._
3 milj. . =
Flyttningsanlaganden: '—
2 milj.
(0) Ingen Ilyllnrngswnsl el. Jar/us! för ' -' * ,”
FMIn/ngs/är/usl lär landsb. under varje 5-arsperiod en
__ _ _ _ _ (b) 10 000 män och 20000 kvinnor. ............ (c) 30000 " ” 50000 ,, --—.-—--;— (d). 5000.” ,, . » iam—. .,
år1020 25 30 35 40 45 '50 55 60 65 70 75 80 85 9) 95 2000
Diagram D. Antalet gifta män & rikets landsbygd. Nativitetsnntagande Il (i stort
sett oförändrad cl. nämnare bestämt något llOJd nativitet; nettoreproduktionstalet : l000).
I 200 000 1 100 000 1 000 000 4 /_,____._——-———__ __ & — Nä_xä _....... ....... .__ * *xs_ 900000 - '_'—' "u... NI—N ' "__... NR"— "'. 800 000 "*s ' N ". 'x, &. x, &, N_N x 700000 f/ytln ngsantaganden: ”xx _— (a Ingen flyttn/ngsuinst el. -/ör/usl får landsbygden. ”x 600 000 F/ytlnr'ngsfår/usl för landsb. under varje 5-årsperiod av N'x "_ _ _ __ _ (0) 10000 män och 20000 kvinnor. ............ (c) 30 000 ,, ,, 150 000 ,, ”T'—"".” (00 50000 ,, | .. 00000 | ..
år1920 25 21) 35 40 45 m 55 60 65 70 75 80 85 &I) 95 XXX)
nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet : c:a 1250).
6 milj. z] _ ",-_,f 5 milj. "' ' 'n. ...... nu... 4 milj. x. ' _ '—b— & ___, No— 'NN' NIX x.N,— _, ] Flyt/ningsanlaganden: *N'xN 3 i '. . m " (0) Ingen fMYn/ngsv/nsl el. Jör/usr la'r landsbygden. FWIngs/år/us! lör landsb. under varje 5-årsperiad av _ _ _ _ _ (0) 70000 män och 20000 Irvinnar. ............ (c) 30000 ,, ,, 50000 ,, 2 milj. _ —'—' (09 50000 ,. .. 80000 .. år 1020 25 i!) 35 40 45 50 55 60 65 70 75 m 85 lll 95 Ill)
Diagram F. Antalet gifta män &. rikets landsbygd. Nativitetsantagande III (stigande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet= c:a 1 250).
1200000
| 100000
700 om
// / // / ___.../ "- / _ f ' _ _ _ _ A/ _ _ _ ,, __ ' 4 ' _ _ ...—.— x._ _ -...._- "'---. % hää. —'—, ._,_ ._' / NN _.— // *I. 'N — ' Flyt/n ngsanlaganden' '— (a) Ingen IMn/ngsv/nst el. —/z'7'r/usz| för landsbygden. FMningS/är/us! lör landsb. under varje .5-ärspen'od av _ _ _ _ _ (17) 10000 män och 20000 kvinna- ............ (0) 30000 ,, 50000 ,, ___.-.— (d). 50000 ,, ., 6:0000, ..
år 192) 25 30 35 40 45 &)556065 70 75 80 &5 $!) 95 m
för hittillsvarande utveckling och kurvorna för den beräknade framtidsutveck- lingen, vilken tydligt framträder särskilt i diagrammet över landsbygdens folkmängd enligt nativitetsantagande I. För de förhållanden, som i detta sammanhang äro av intresse, spelar detta dock en mycket obetydlig roll.
Antagande I om fortsatt fall i landsbygdens nativitet ned till den nivå, som f. n. gäller i städerna — ett med tanke på befolkningens framtida ut— Veckling dystert men tyvärr av gällande tendenser att döma tämligen rea- listiskt antagande —— ger, som naturligt är, vid de sannolika flyttnings— antagandena —- och för övrigt i längden även vid det osannolika minimi— antagandet beträffande flyttningarna —— som resultat en fortsättning på den nedgång i total landsbygdsbefolkning, som började omkring 1925. (Se diagram A.) Även under förutsättning att den förbättring av dödligheten, som liggeri antagandet av dödlighetstabellen R32, genomföres fullt redan fr. o. m. 1936, skulle landsbygdens folkmängd, som f. n. uppgår till omkring 4 100000, vid det närmast sannolika flyttningsantagandet (0) år 1950 ha sjunkit till om— kring 3850 000 och passera 3-miljonersgränsen omkring 1970. (Här må er- inras om den tidigare gjorda reservationen angående flyttningsantagandenas olika grad av sannolikhet under olika perioder.) Vid flyttningsantagandet (b) (innebärande en flyttning långt mindre än den på senare tiden gällande) skulle efter en svag uppgång, som följer av antagandet om förbättrad död- lighet, landsbygdens folkmängd år 1950 ha sjunkit något under 4 000 000 och passera 3-milj0nersgränsen i slutet av 1970—talet. Även vid antagandet att ingen flyttning sker, skulle vid här ifrågavarande nativitetsantagande lands- bygdsfolkmängden från senare delen av 1940-talet kontinuerligt sjunka och omkring 1985 ha kommit ned i 3 000 000.
Det mycket optimistiska nativitetsantagandet III, stegring av lands— bygdens nativitet till ett nettoreproduktionstal av 1 250, ger givetvis helt andra utvecklingslinjer och därtill mera spridda sådana än enligt nativitets- antagandet I, vid vilket trots starka skillnader i flyttningen i längden en tämligen väl samlad rörelse nedåt framkommer. En blick på. diagram E visar, hurusom nativitetsantagandet III, kombinerat med det flyttningsantagande (c), som närmast svarar till hittillsvarande flyttningsrörelser, ger en i stort sett konstant befolkning på landsbygden. Man kan sålunda säga, att förutsätt- ningen för att landsbygden i längden skall kunna fortsätta att ge tillskott till städernas folkmängd i hittillsvarande omfattning är, att landsbygdens nativitet hålles uppe i den (betydligt högre än nuvarande) nivå, med vilken nativitetsantagandet III räknar; huruvida i sådant fall städernas folkmängd (och därmed hela rikets) skulle komma att fortsätta att stiga, stagnera eller falla beror tydligen på hur nativiteten i städerna i framtiden kommer att ställa sig. — Vid den svagare flyttningen enligt antagande (b) skulle den till nettoreproduktionstalet 1 250 stigande nativiteten på landsbygden givetvis ge en fortskridande ökning av landsbygdens folkmängd; vid denna kombination av antaganden skulle landsbygdsfolkmängden passera 5—miljonersgränsen om— kring år 1980.
Nativitetsantagandet II, oförändrad eller något höjd nativitet (nettorepro— duktionstal 1 000), utgör ett mellanting mellan de båda föregående. (Se diagram C.) Det ligger ju i antagandet att i längden landsbygdsbefolkningen bevaras konstant (efter att först ha stigit till följd av nuvarande relativt stora befolk- ning i fruktsam ålder samt av den antagna förbättrade dödligheten) under den förutsättning, att ingen flyttning kommer till stånd. Vid flyttningsantagandet (0) skulle landsbygdsfolkmängden vara i stort sett oförändrad ett par årtionden framåt, men därefter kontinuerligt sjunka, vilket illustrerar, hurusom flytt- ningstillskott av nuvarande omfattning till städerna i längden omöjligen kunna komma till stånd vid nuvarande nativitet på landsbygden.
Vad som i förevarande sammanhang, ur hushållsbildningsfrågans synpunkt, närmast intresserar, är emellertid icke utvecklingen av landsbygdsbefolk— mängden i dess helhet, vilken visserligen i längden är avgörande, men för de närmaste årtiondena icke riktigt indicerar hushållsbildningens utveckling. Såsom tidigare har antytts, under hänvisning till bil. 4 i de sakkunnigas första betänkande, bestämmes hushållsantalet under kommande decennier i väsentlig grad av de våldsamma förskjutningar i ålders- och civilståndsför- delningen, som komma att inträffa som en ofrånkomlig konsekvens av nu rådande befolkningsstruktur. Avgörande härvidlag är, att de grupper inom befolkningen, som äro hushållsbildande, för närvarande äro mycket stora, och, såsom skall framgå av det följande, komma att fortsätta att växa be- tydligt åtminstone ett par decennier. Och för denna utveckling har, såsom tidigare påpekats, den nu okända nativiteten i framtiden ingen som helst betydelse förrän om 20 å 30 år, varför också slutsatserna rörande utveck- lingen av de för hushållsbildningen avgörande befolkningsgrupperna kunna dragas med långt större säkerhet än slutsatserna rörande utvecklingen av den totala folkmängden.
Av de statistiska serier, som utvisa utvecklingen av olika ålders— och civilståndsgrupper inom befolkningen, är den över antalet gifta män den lämpligaste indikatorn för hushållsbildningens allmänna tendens. Kurvan för hushållsbeståndet sammanfaller visserligen ingalunda med kurvan för antalet gifta män, eftersom även andra grupper äro hushållsbildande: främst förut gifta och i viss grad även vuxna ogifta; dessa båda kurvor äro icke heller helt parallella.1
Om man emellertid icke åsyftar något annat än att bestämma framtidsut- vecklingens allmänna riktlinjer i förhållande till hittillsvarande utveckling, är dock —— med vissa modifikationer — kurvan för antalet gifta män en fullt
1 För städernas del ha i här ifrågavarande undersökning hushållsbestånd och hushålls- struktur beräknats genom att den ålders— och civilståndsfördelade folkmängden vid olika framtida tillfällen »översatts» i hushåll med användande av empiriskt konstaterade konstanter, som uttrycka den grad, i vilken respektive ålders- och civilståndsgrupp är hus- hållsbildande. För landsbygdens del är det avsevärt svårare att erhålla empiriskt underlag för dylika konstanter, och beräkningar av denna art ha därför ännu icke utförts. I den ovannämnda specialbearbetningen av landsbygdsmaterialet, som föranstaltats av 1936 års egnahemsutredning, komma emellertid försök att bestämma hushållsbildningens konstanter att göras.
betryggande indikator för hushållsbeståndets utveckling. Vilka dessa modi- fikationer äro framgår av de beräkningar för städernas del, i vilka, som nyss nämndes, hushållsbeståndets utveckling har kunnat direkt kalkyleras. Det visas av dessa kalkyler, att för _— i stort sett — de närmaste två årtiondena antalet hushåll kommer att växa något svagare än antalet gifta män av den anledningen, att vissa andra hushållsbildande grupper tillväxa i långsammare takt än antalet gifta män. Så småningom inträffar emellertid i detta hän- seende ett omslag och antalet hushåll växer starkare än antalet gifta män, vilket har sin naturliga förklaring i den starka tillväxten i den relativt starkt hushållsbildande gruppen av förut gifta (änke- och änklingshushållen), som kommer att ske då de nuvarande stora medelåldrarna ha hunnit upp i högre åldrar. I stort sett torde ett liknande förhållande komma att inställa sig för landsbygdens del; skulle någon mera betydande skillnad föreligga, skulle det vara beträffande förhållandet under de närmaste decennierna mellan kur- vorna för antalet hushåll och antalet gifta män. Genom flyttningarna från landsbygd till städer kommer nämligen tillväxten i antalet gifta män att bli relativt svagare på landsbygden än i städerna, och man kan därför möj- ligen antaga, att för denna period kurvorna för antalet hushåll och för an- talet gifta män komma att närmare överensstämma med varandra på lands- bygden än i städerna. I stort sett torde man emellertid kunna hålla före, att utvecklingskurvan för hushållsbeståndet på landsbygden kommer att i det väsentliga följa kurvan för antalet gifta män men visa ett något flackare förlopp.
Diagram B visar med nära nog drastisk tydlighet, vilken helt utslags- givande betydelse för hushållsbildningen på landsbygden inom de närmaste decennierna, som tillkommer de kraftiga förskjutningar i ålders— och civil— ståndsfördelningen, vilka — som förut påpekats —— komma att framgå som en ofrånkomlig konsekvens av redan existerande förhållanden inom befolk- ningsstrukturen. Nativitetsantagandet är där I, sjunkande nativitet till stä- dernas nuvarande nivå; såsom tidigare behandlats svarar härtill vid alla flytt- ningsantaganden en fortskridande minskning i landsbygdens totalfolkmängd. Detta till trots kommer antalet gifta män (och därmed antalet hushåll) att under samtliga flyttningsantaganden uppvisa en kraftig tillväxt under minst ett par decennier, ett förhållande, som utgör fortsättning på den relation mellan total folkmängdsutveckling och utvecklingen av antalet gifta män, som markerat framträder efter 1920 vid en jämförelse mellan diagram A och diagram B) Till och med vid det orimliga flyttningsantagandet (d), 50 000 män och 80000 kvinnor per femårsperiod, som mycket snart skulle komma flyttningens källor att helt sina, skulle antalet gifta män på landsbygden komma att växa från mindre än 770000 år 1935 till mer än 870 000 år 1955, eller med 13 å 14 procent. Vid det rimligare och närmast sannolika, ehuru något i överkant tilltagna flyttningsantagandet (0), 30000 män och 50 000
1 Under det att landsbygdens folkmängd 1935 var nära 50000 mindre än 1920, var antalet gifta män ungefär 70000 större.
kvinnor per femårsperiod, skulle tillväxten fortsätta till 1960, då antalet gifta män på landsbygden skulle uppgå till 920 000 eller omkring 20 procent högre än det nuvarande antalet. Det lägre flyttningsantagandet (b) ger en tillväxt, ävenledes till år 1960, upp till c:a 975 000 gifta män, innebärande en stegring på nära 27 procent.
De övriga nativitetsantagandena (diagram D och F) ge fram till 1955 helt och fram till 1960 praktiskt taget samma utslag som det här behandlade till följd av det tidigare upprepade gånger påpekade förhållandet, att förändringar i nativiteten ge utslag i de hushållsbildande åldrarna först efter 20 å 30 år. Det är sålunda först i den i förevarande sammanhang mindre intressanta ut— vecklingen efter 1960, som olikheterna i nativitetsantagandena börja spela roll. En jämförelse mellan diagrammen B, D och F ger vid handen, att efter 1960 kurvorna för antalet gifta män på landsbygden uppvisa i stort sett samma olikheter, som kurvorna för landsbygdens hela folkmängd visa, när man börjar jämförelsen 1935. Vid nativitetsantagandet I gå kurvorna för samtliga flytt- ningsantaganden i samlad rörelse nedåt. Diagram F, med det optimistiska nativitetsantagandet III, reproduktionstal 1250, åskådliggör att — liksom fallet var beträffande landsbygdsfolkmängden —— en dylik nativitet kräves för att landsbygdens hushållsbestånd skall kunna i längden hållas konstant, om landsbygden samtidigt skall avlämna lika stora tillskott till städernas befolkning som hitintills. Diagram D, nativitetsantagande II, visar slutligen att nuvarande nativitet på landsbygden icke är tillräcklig för att i längden uppehålla hushållsbeståndet på landsbygden, om någon som helst flyttning förekommer.
Tillväxten i hushållsbeståndet till följd av den ännu i hastig takt skeende ökningen i de hushållsbildande åldrarna kommer helt naturligt att äga rum i retarderande tempo. 1930-talet utmärkes av den starkaste tillväxthastighet i hushållsbeståndet, som överhuvud någonsin förekommit och mänskligt att döma någonsin kommer att förekomma inom den svenska befolkningen. Kulmen i kurvan för tillväxthastigheten synes redan passerad, men ännu något årtionde kommer hushållsbeståndet att öka med en hastighet, som långt överstiger den under tidigare perioder fram t. o. m. världskriget gällande. I bil. 4 till bostadssociala utredningens första betänkande beräknades, att perioden 1935—45 skulle komma att utmärkas av ett absolut taget ungefär lika stort tillskott i hushållsantalet som perioden 1925—35. I stort sett kan detta omdöme tillämpas på utvecklingen av landsbygdens hushållsbestånd, om man håller sig inom de gränser, som uppdragas av de mera sannolika flyttningsantagandena.1 Ännu fram till 1950 är tillväxthastigheten tämligen hög, men på 1950—talet börjar verkan av nativitetsminskningen göra sig gällande i så hög grad i de hushållsbildande åldrarna, att tillväxthastigheten
1 Det erinras om, att härvid »landsbygd» betyder allt det som i administrativ mening är landsbygd. Vissa skäl, som här icke skola närmare utvecklas, göra det sannolikt, att den fortsatta ökningen av hushållsantalet på landsbygden kommer att ske utanför jord- bruket och till stor del antagligen i agglomererade delar av landsbygden.
starkt retarderas för att — under de mera sannolika flyttningsantagandena —— sjunka till noll omkring 1960.
För att sammanfatta: under alla förutsättningar, som nu kunna bedömas som sannolika, och t. o. in. under förutsättningar beträffande omfattningen av >>flykten från landsbygden», som äro avgjort osannolika, kommer antalet hushåll på landsbygden och därmed även behovet av tillskott till lands— bygdens bostadsbestånd att fortsätta att betydligt tillväxa under de närmaste decennierna; en rimlig och på intet sätt äventyrlig uppskattning är, att år 1960 antalet hushåll på landsbygden kommer att överstiga antalet år 1935 med 20 procent. Utvecklingen kommer sålunda att kräva en mycket väsentlig utökning av bostadsbeståndet på landsbygden —— trots sannolikt sjunkande folkmängd. Även oavsett det byggnadsbehov, som sammanhänger med andra omständigheter än hushållsbeståndets tillväxt (om-, till— och ersättnings- byggnad), äro förhållandena sådana, att det icke gives anledning nu att av fruktan för befolkningsutvecklingens konsekvenser hesitera inför åtgärder till befordrande av bostadsbildningen på landsbygden, vilka på socialpolitiska grunder kunna motiveras. I en senare period, efter 1960, kommer visserligen med all sannolikhet att inträffa stagnation och — om icke nativiteten inom den närmaste tiden stiger starkt — även tillbakagång i hushållsbeståndets utveckling, men denna framtidsmöjlighet kan icke användas som argument mot bostadspolitiska åtgärder. För det första: om hushållsantalet skulle minska, kan detta lång tid mötas och motsvaras av bortrivning av äldre, mindre tillfredsställande bostäder. För det andra: de hushåll, som komma till under de närmaste 20—30 åren, måste ju någonstans bo, och om hotet om kommande tillbakagång i hushållsbeståndet skall medräknas i de bostads- politiska övervägandena, måste det vara som argument för omedelbara och starka åtgärder att förbättra bostadsförhållandena i förhoppning att däri— genom nativitetsutvecklingen skall kunna påverkas i gynnsam riktning.
AVD. III.
Förslag till åtgärder för främjande av bostadsförsörjning i egnahem m. m. för mindre bemedlade barnrika familjer.
Kap. 11. Inerdnande i bestående former för statligt stöd åt bostads- bildningen av den speciella bostadshjälpen för barnrika familjer samt dennas tillåmpningsområde.
Såsom framhållits i de direktiv, vilka, som tidigare berörts (sid. 14*), i förevarande fråga givits de sakkunniga av chefen för socialdepartementet, var orsaken till att bostadsanskaffningslånen och familjebidragen enligt kungörelsen den 4 september 1935 knutits enbart till lägenheter, som upp. låtas mot hyra, främst den, att bostadssociala utredningens förslag, jämlikt de för utredningen då gällande direktiven, avsåg förhållandena i städer och stadsliknande samhällen, alltså orter med hyresmarknad, där det övervägande flertalet av de familjer, som kunde komma i fråga, måste antagas förhyra sin bostad. Det hittillsvarande subventionssystemet har i enlighet med dessa förutsättningar haft karaktären av en hyressubvention, med undantag endast för de under det senaste året i ett mindre antal fall vidtagna försöken att tillämpa de för hyressubventionen gällande principerna på enfamiljshus, upp- låtna mot äganderätt i städer och stadsliknande samhällen (se sid. 17*).
I fråga om bostadssubventionen för barnrika familjer i stadsamhällen, för vilka hyressubvention enligt kungörelsen den 4 september 1935 kan utgå, har det, såsom redan tidigare framhållits (sid. 16*), synts de sakkunniga angeläget, att, när bostadssubventionen för barnrika familjer utsträckes till att omfatta även egnahem, de regler, som skola gälla, göras i möjligaste mån likvärdiga för de båda upplåtelseformerna, och detta såväl för de familjer, åt vilka bostad i den ena eller andra formen upplåtes, som för kommunerna, som ha att organisatoriskt och ekonomiskt medverka. Stadssamhällena, enkanner- ligen de större, ha med sin längre drivna sociala och stadsgeografiska differentiering behov av såväl olika upplåtelseformer som olika stadsplane- och hustyper, vilka sålunda icke böra betraktas som konkurrerande utan fastmer som varandra kompletterande. Hyreslägenheter kunna i fråga om läge i förhållande till arbetsplats och skola, i fråga om kollektiva anord- ningar 0. s. v. erbjuda fördelar, som för en del av stadsfamiljerna kunna över- väga de fördelar i fråga om rymlighet, självständighet o. s. v., som en små- stuga kan giva och som för andra familjer kunna vara dominerande. En fördel att särskilt beakta hos hyresupplåtelsen är den större möjlighet att genom omflyttning smidigt anpassa bostadens storlek efter familjens i tiden växlande behov; i annat sammanhang (sid. 24*) har påpekats angelägenheten
av att sådan omflyttning inom beståndet av hyreslägenheter för barnrika familjer underlättas och att detta bestånd i sådant ändamål differentieras och icke ensidigt sammansättes av övervägande 2 rum och köks-lägenheter. — Vilken upplåtelseform eller hustyp, som i olika konkreta fall väljes, bör avgöras av de naturliga förutsättningar, som på orten föreligga, och icke på- verkas av någon olikhet i de fördelar eller bördor, som statshjälpen vid hyres- subvention respektive subvention av egnahem innebär för familjerna och kom- munerna. Det vill synas som om de provisoriska regler, som statens bygg- nadslånebyrå uppställt för bostadsanskaffningslån och familjebidrag för enfamiljsstugor för barnrika familjer (se sid. 17*), i stort sett tillgodose dessa synpunkter, och de sakkunniga komma att i fortsättningen föreslå endast oväsentliga modifikationer i dessa regler.
Ävenledes vad angår utsträckandet av bostadssubventionen för barnrika familjer till egnahem i allmänhet och till landsbygden _— den i detta samman- hang huvudsakliga frågan — torde det vara i enlighet med de i frågan givna direktiven, att man söker åstadkomma största möjliga likvärdighet i de statliga stödåtgärderna till förbättring av de barnrika familjernas bostadsförsörjning i städer och på landsbygd. I direktiven har dock förutsetts, att icke obetydliga modifikationer i reglerna för bostadssubventionen skulle visa sig påkallade, då denna utsträckes till att omfatta jämväl landsbygden. De sakkunniga ha även — särskilt med hänsyn till förda diskussioner med representanter för statens egnahemsstyrelse — funnit det nödvändigt att föreslå sådana modifika- tioner. Dessa gälla närmast villkoren för lån och bidrag för de barnrika familjer, som skulle erhålla statens stöd för anskaffning av egnahem på landsbygden, varvid avvikelserna gent emot de för stadssamhällena gällande reglerna främst motiveras av den större bundenhet till den en gång anskaffade bostaden, vilken följer därav att landsbygden som regel saknar utbildad bostadsmarknad. Vad angår villkoren beträffande kommunernas medverkan lära dessa för de i organisatoriskt och finansiellt avseende i allmänhet svagare utrustade lands- kommunerna icke lämpligen kunna sättas lika med de för stadssamhällena givna.
Till utformningen av dessa förslag till modifikationer återkomma de sak- kunniga i det följande. I sina huvuddrag går de sakkunnigas förslag, i vad det avser finansieringen, ut därpå, att staten lämnar lån till 90 procent av anskaffningsvärdet (för om—, till— eller nybyggnad), varav, såvitt angår lands- bygden, 20 procent utgöras av intecknat ränte- och amorteringsfritt lån och 70 procent av dels amorterings, dels uppsägningslån. Såsom normalt bör räknas med egen arbetsinsats till omkring 10 procent av anskaffningsvärdet; kan denna icke utgöras av familjen, bör ansvaret för finansieringen av de översta 10 procenten av anskaffningskostnaden åvila kommunen eller annan, t. ex. arbetsgivare. Därutöver lämnas av statsmedel årliga annuitetsbidrag till högst annuitetens belopp, bestämda efter samma regler som familjebidragen i stadssamhällena utifrån ett på visst sätt beräknat årligt bostadsvärde. — Frågan om lönebostäder upptages särskilt längre fram (sid. 108*).
De sakkunniga ha förutsatt, att på landsbygden kommunen skall tjänst- göra som förmedlingsorgan samt att kommunen skall stå en viss risk. Det torde näppeligen vara att förvänta, att på landsbygden sådana allmän- nyttiga företag, som i städerna handhaft en betydande del av verksamheten, skola vara att påräkna. Däremot torde ofta, särskilt på industriorter, de arbetsgivande företagen — i synnerhet av brukstyp —— vara intresserade av att stödja här ifrågavarande verksamhet. Den regeln torde därför böra fast— läggas, att efter vederbörande statsmyndighets prövning enskilt företag må kunna träda i kommuns ställe. Då de sakkunniga nedan tala om kommun avses även sådant företag.
Som ett viktigt motiv för ett i vissa stycken annorlunda konstruerat system för bostadssubventionen för barnrika familjer på landsbygden må vidare fram- hållas önskvärdheten av att den speciella bostadshjälpen för barnrika familjer i fråga om organisation och metoder i görligaste mån infogas som ett led i redan bestående system för främjande av bostadsbildning och bostadsför- bättring på landsbygden, för vilka redogörelse tidigare lämnats (sid. 31*, jfr bil. 2). Med hänsyn till detta önskemål ha de sakkunniga diskuterat möjlig- heterna att utforma den speciella bostadssubventionen för barnrika familjer såsom modifikationer i de regler, som gälla för arbetarsmåbrukslån, bostads— förbättringsbidrag och egnahemslån.
Arbetarsmåbrukslånen innebära, som förut påpekats (sid. 45*), en subven- tion, fullt jämförlig med bostadssubventionen för barnrika familjer i stads- samhällena, i vissa hänseenden t. o. in. ännu längre gående. Att till denna knyta familjebidrag är sålunda uteslutet; det gives helt enkelt inte rum för sådana bidrag, vilka väl i regel skulle komma det sammanlagda subventions— beloppet att överstiga bostadskostnadens belopp och sålunda mista karaktären av bostadshjälp. Arbetarsmåbrukslånen äro ju dessutom knutna till vissa sysselsättningar av säsongkaraktär, en begränsning, som ur synpunkten av de barnrika familjernas speciella bostadsproblem ter sig irrelevant. En preferens- behandling av de barnrika familjerna i den fortsatta arbetarsmåbruksverk— samheten synes de sakkunniga befogad på allmänna socialpolitiska grunder. Den kunde ges formen av ett med visst belopp (exempelvis 1000 kronor) större lån än det i allmänhet som maximum gällande — oavsett om det nu- varande maximibeloppet bevaras eller om det med hänsyn till de höjda bygg- nadskostnaderna enligt egnahemsstyrelsens förslag höjes till 7000 kr. —, varvid tillskottet skulle avse att täcka kostnaderna för en större och framför allt bättre utrustad bostad. Detta är motiverat därav, att större familjer ha större behov av utrymme och hygieniska anordningar, samt därav, att arbetet i hemmet blir oskäligt tungt i en mera primitivt utrustad bostad, när familjen är stor. —— Några detaljerade förslag till modifikationer i reg- lerna för arbetarsmåbrukslånen med speciell hänsyn till de barnrika familjer, Vilka äro i den situationen att kunna komma i fråga för arbetarsmåbrukslån, anse sig de sakkunniga icke befogade att framställa. De sakkunniga vilja endast framhålla, att arbetarsmåbrukslån å ena sidan och bostadssubvention
för barnrika familjer å andra sidan —— den 'ena hjälpformen avseende en viss sysselsättningskategori, den andra en viss familjekategori —— visserligen i så måtto utesluta varandra, som de icke kunna utgå samtidigt till en och samma familj, men båda tillgodose socialt utomordentligt angelägna behov samt kunna bestå vid sidan av varandra och komplettera varandra.
Bostadsförbättringsbidragen äro såsom engångsbidrag svåra att anpassa till den subventionsform, grundad på årliga bidrag, differentierade efter barn- antal, som gäller för barnrika familjer i städerna. Allmänna socialpolitiska överväganden kunna motivera en preferensbehandling av barnrika familjer även vid tilldelningen av bostadsförbättringsbidrag, såsom ju också i växande utsträckning redan skett och varom bostadssociala utredningen tidigare gjort hemställan (se sid. 34*). Viktigast är emellertid att bostadsförbättrings— bidragen —— utan förändringar i tilldelningsprinciperna och beloppen, som skulle helt förändra karaktären hos denna bidragsverksamhet —— äro otill- räckliga för ändamålet att radikalt upphjälpa de barnrika landsbygds- familjernas bostadsförhållanden (se sid. 30*). Begränsningen i deras syfte att tjäna upprustnings- och i viss utsträckning ersättningsbyggnadsändamål jämte begränsningen i bidragsbeloppen, Vilken icke medgiver mera genomgripande ombyggnad utan sådana kapitaltillskott av de byggande, som icke i normala fall kunna förutsättas möjliga för här ifrågavarande familjekategori, göra bostads- förbättringsbidragens otillräcklighet uppenbar för nu förevarande ändamål. Det gäller emellertid om dem detsamma, som nyss hävdades beträffande arbetarsmåbrukslånen i deras förhållande till den ifrågasatta tillämpningen av bostadssubventionen för barnrika familjer, nämligen att de tjäna ett ännu ingalunda tillfredsställt och socialt mycket viktigt behov; bostadsförbättrings- verksamheten efter nuvarande linjer och en speciell bostadssubvention för barnrika familjer kunna bestå vid sidan av varandra och komplettera varandra. Med den utformning av den senare subventionsformen för landsbygdens del, som de sakkunniga i det följande föreslå, torde för övrigt komma att på ett naturligt sätt bildas en successiv övergång från de fall där — utan villkor med avseende å familjestorlek — enbart förbättringsbidrag för mindre genom- gripande upprustningsarbeten kunna beviljas, över sådana fall, där en mera genomgripande om- eller tillbyggnad kan finansieras medelst dels det ränte- fria lån, som enligt följande förslag skall utgöra en del av det statliga lånet och som i realiteten i vanliga fall blir liktydigt med ett bostadsförbättrings— bidrag, dels det lågförräntade amorteringslån, för Vilket under barnens upp- växttid annuitetslättnader beredas genom familjebidrag, fram till de fall där nybyggnad eller total ombyggnad möjliggöres genom nyssnämnda lån till högre belopp jämte därtill knutna familjebidrag. Genom anordningen att göra en del av bostadsanskaffningslånet ränte— och amorteringsfritt kunna bostadsförbättringsbidragen sägas vara i viss mån inkluderade i det system för bostadshjälp åt barnrika familjer på landsbygden, som de sakkunniga föreslå. Men i huvudsak böra enligt de sakkunnigas mening strävandena i dessa avseenden läggas efter andra linjer än engångsbidragen.
I fråga om egnahemslånen vore det otvivelaktigt möjligt att genom modi- fikationer i reglerna för långivningen (högre belåningsgräns och lägre ränta) samt anknytning av familjebidrag i form av årliga annuitetsbidrag till dylika lån åstadkomma en subventionsform, likvärdig med den nu för stadssam- hällena gällande. Då de behövliga modifikatiönerna emellertid skulle vara mycket betydande — särskilt i jämförelse med rådande praxis för belåning — synes det vara lämpligare — eftersom egnahemsfrågan f. n. är föremål för utredning i annat sammanhang (se sid. 47*) — att införa en även formellt ny typ av egnahemslån, speciellt avsedd för flerbarnsfamiljer, vilkas ekono- miska situation i flertalet fall är sådan, att de icke förmå bära de ekonomiska förpliktelser, som följa med de nuvarande egnahemslånen.
Dessa överväganden leda sålunda enligt de sakkunnigas mening till den slutsatsen, att den överföring av principerna för subventionen för barnrika familjer i stadssamhällena, som de sakkunniga ha haft att pröva, icke lämp- ligen bör ske genom modifikationer i reglerna för redan bestående stödformer för bostadsbildning och bostadsförbättring på landsbygden, när mindre be- medlad barnrik familj är låne— eller bidragssökande, utan genom anordnande av en från dessa fristående låne- och bidragsform. En dylik ny stödform för en speciell kategori av familjer skulle icke onödiggöra någon av de nu existe- rande stödformerna, men väl komplettera dem till fördel för sådana bostads— nödlidande flerbarnsfamiljer, som till följd av arten av familjeförsörjarens sysselsättning icke kunna komma i fråga för arbetarsmåbrukslån och som icke kunna finansiera en tillräcklig om— eller tillbyggnad med hjälp av enbart bostadsförbättringsbidrag och som icke — slutligen — äro ekonomiskt nog bärkraftiga för att erhålla vanliga egnahemslån.
Liksom den nya stödformen innebär ett eliminerande i huvudsak av de ekonOmiska risker, som äro förknippade med ett egnahemsinnehav av vanlig typ, synes densamma ej böra möjliggöra sådana realisationsvinster, som i vissa fall kunna komma en fastighetsägare till del. Lånen böra därför för- bindas med villkor, som berättiga såväl stat som kommun att, i händelse det subventionerade huset icke användes för avsett ändamål eller eljest missbruk förekommer, återfordra icke blott återstående delar av lån utan även givna ekonomiska bidrag i form av gratis tomt, annuitetslättnader o. s. v. Detta motiveras främst därav, att verksamhetens syfte delvis kan äventyras —— så- som erfarenheter från vissa främmande länder visa —, om icke frestelsen att inhösta en tillfällig ekonomisk vinst genom försäljning eller uthyrning av huset förhindras att uppkomma.
Direktiven peka i fråga om tillämpningsområdet för den utvidgade bostads— subventionen för barnrika familjer i »egnahem och liknande lägenheter» såväl i städerna som på landsbygden. Därmed torde ha avsetts bostäder över- huvud, som upplåtas på annat sätt än mot hyra. Vad stadssamhällena beträffar torde komma i fråga praktiskt taget endast egnahem, däri inräknade även sådana enfamiljshus, där tomten innehaves allenast med tomträtt. Att knyta familjebidrag till bostadsrättslägenheter i kooperativt förvaltade flerfamiljs-
hus synes de sakkunniga meningslöst, eftersom dylika lägenheter såsom bostadsform överensstämma med hyreslägenheter och eftersom de fördelar, som denna besittningsform erbjuder ur förvaltnings och andra synpunkter, ernås även med det system för fastighetsbesittning och -förvaltning, som gäller för nuvarande hyresbostäder för barnrika familjer.
Beträffande landsbygdens bostäder är emellertid frågan om tillämpnings- området för den utvidgade subventionen för barnrika familjer mera kompli- cerad. Det är visserligen att antaga att även på landsbygden det i det över- vägande flertalet fall kommer att bli fråga om egnahemslägenheter, enkanner— ligen sådana, som icke äro förbundna med jordbruk; byggnadsverksamheten på landsbygden tenderar överhuvud —— såsom förut påpekats (sid. 29*) —— att alltmera inriktas på denna typ av lägenheter. Även för jordbruksegnahem böra emellertid lån och bidrag av här föreslagen art kunna komma i fråga för barnrika familjer, dock endast för om-, till— eller nybyggnad av själva bostadshuset. Lånen och bidragen för bostaden synas i sådana fall kunna kombineras med jordbruksegnahemslån för jordanskaffningen, låt vara att härvidlag reservation bör göras med hänsyn till den pågående, på dessa spörsmål inriktade egnahemsutredningen.
Den socialgrupp på den svenska landsbygden, som är mest i behov av samhällets hjälp till en god och rymlig bostad, är utan tvivel lantarbetare- klassen. Det är även känt, att inom denna klass en särskilt stor del av famil- jerna äro barnrika. De sakkunniga ha under sådana förhållanden icke kunnat underlåta att till särskild behandling upptaga det hittills i stort sett olösta problemet om förbättrande av lönebostäderna i avseende å såväl ut- rymme som kvalitet.
Då lönebostaden äges av arbetsgivaren och i löneavtalet blott upplåtes till nyttjande under anställningstiden, är det till en början uppenbart, att en bostadssubvention åsyftande att höja barnrika lantarbetares bostadsstandard icke kan anordnas enligt de linjer som nyss antytts. Av samma skäl är det likaledes givet, att en förbättring av lantarbetarnas bostadsstandard ej heller kan vinnas genom de former för bostadshjälp, som redan föreligga i arbetare- småbrukslånen och egnahemslånen. Det är visserligen givet, att i den mån lantarbetarna skulle övergå till att taga arbete mot kontantlön och söka sig egen bostad, båda dessa hjälpformer skulle bli tillämpliga. Under sådana för- hållanden skulle även den av de sakkunniga utformade speciella subventionen av barnrika familjer i egnahem och liknande bostäder bliva användbar. En viss utveckling i denna riktning försiggår utan tvivel. För överskådlig tid framåt kommer emellertid flertalet egentliga lantarbetare att bo i lönebo- städer upplåtna av arbetsgivaren. Då dessa bostäder genomsnittligt sett äro kvalitativt sämre och mera överbefolkade än andra bostäder på landsbygden, kvarstår här ett problem som icke längre kan förbigås.
Såsom redan nämnts, hade den statliga bostadsförbättringsverksamheten till stor del motiverats med behovet av förbättring av lönebostäder. En för-
hållandevis mycket ringa del av denna verksamhet har emellertid kommit att inriktas på lönebostäderna. Detta förhållande är i viss grad naturligt. Huru- vida sådan bostadshjälp kommerä'lff'utgå, beror ju icke blott på arbetarelägen- hetens beskaffenhet, utan väl ligtw'xåycket på vederbörande arbetsgivares in- tresse för saken och möjlighet att för ändamålet komma i åtnjutande av bidrag från det allmännas sida. I senare hänseendet står den lånebeviljande myn- digheten i viss mån i ett svårlösligt dilemma, beroende på att det ekonomiska. understödet ju tillfaller ägaren-arbetsgivaren och icke bostadsinnehavaren— arbetaren och det vare sig den förres ekonomiska villkor äro goda eller dåliga. Är nämligen ägaren välbärgad, framstår det å ena sidan oegentligt, att han av skattemedel skall tillgodonjuta allmänt understöd för att upprusta sina arbe- tarebostäder. Å andra sidan äro lantarbetarebostäderna allmänt så lågvärdiga, att han vanligen utan upprustning kan få arbetare. Då en förbättring av bostadsförhållandena således icke är ekonomiskt motiverad, är måhända understöds givande enda förutsättningen för att en förbättring skall komma till stånd. Egnahemsnämnderna ha i detta läge understundom beviljat lån och bidrag även till välbärgade egendomsägare. Även egnahemsstyrelsen har på grund av inkomna besvär med hänsyn till särskilda omständigheter beviljat bidrag och lån till mera välsituerade jordägare i enstaka fall (jfr sid. 36*). Arbetar tvärtom ägaren under ekonomiska svårigheter — ett fall som kan inträffa vare sig egendomen är stor eller liten _, bortfaller visserligen det nyss angivna skälet emot understödets beviljande. Men detta understöd motiveras icke av ekonomisk nödställdhet hos bostadsinnehavaren. Ett under- stöd givet under sådana förhållanden måste även, med hänsyn till ett jord— bruksföretags affärsmässiga karaktär, stundom betyda en premiering av den mindre dugliga företagaren. Tack vare sitt ekonomiska obestånd får han till- godonjuta en värdestegring av sin egendom genom ett understöd, som primärt blott åsyftar att förbättra bostadsförhållandena för hans arbetare. I och för sig måste det framstå mindre egentligt, att en bostadssubvention inriktad på arbetarebostädernas förbättring skall vara beroende av arbetsgivarens eko— nomiska villkor. Det måste även förutsättas, att en egendomsägare i sådant läge, att han, i egenskap av obemedlad eller mindre bemedlad, skulle kunna få subvention för upprustning av sina arbetarebostäder, ofta icke äger till- räckligt intresse eller förmåga att driva igenom förbättringsarbetet.
De sakkunniga ha vid övervägandet av denna fråga kommit till den slut— satsen, att bostadsförbättringsverksamheten icke är en ändamålsenlig form av bostadshjälp för familjerna i lönebostäder, och ha i den ringa utsträckning, vari denna hjälpform kommit till användning för lönebostäder, sett en bekräf- telse på denna uppfattnings riktighet. Under sådana förhållanden uppstår frågan hur lantarbetarnas bostadsfråga skall kunna lösas på annat sätt.
De sakkunniga förbise därvid icke de krafter på den fria marknaden, som verka i riktning mot en höjning av bostadsstandarden för lantarbetarna. Således torde bland lantarbetsgivare den insikten vara i tillväxt, att goda bostäder äro av betydelse för en tillfredsställande rekrytering av arbetskraft
till jordbruket. Lantarbetarna själva sträva även i samma riktning. Dessa krafter vinna ökad betydelse i mån av det på senare tid starkt vidgade tillämp- ningsområdet för de kollektivavtal, som'iåträffats mellan svenska lantarbets- givarnas centralförening och svenska lantarbptareförbundet (f. 11. över 30000 arbetare eller inemot en tredjedel av det större jordbrukets hela arbetsper- sonal). I dessa avtal ingå även ganska detaljerade bestämmelser rörande be- skaffenheten av lantarbetarnas bostäder. Familjebostad skall sålunda ha en nettogolvyta av minst 35 kvm, men kan bristande bostadsutrymme av arbets- givaren ersättas med 10 kr. per år och felande 3—tal kvm golvyta. Åtskilliga andra bestämmelser meddelas i avtalen rörande bostadens art och utrustning och slutligen föreskrives, att beträffande bostad skall i övrigt gälla hälso— vårdsstadgans bestämmelser.
Vad denna beträffar må erinras om, att 1935 och 1936 års riksdagar, i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av bostadsutredningen för lands— bygden och bostadssociala utredningen utarbetade förslag, godkänt vissa för— slag till förbättrad hälsovårdsorganisation för landsbygden och skärpning av hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser. Innebörden av sistnämnda stad- ganden, vilka trädde i kraft den 1 januari 1937, har belysts och förtyd— ligats av medicinalstyrelsen, som dels utfärdat kungörelse rörande bostads— inspektion, dels råd och anvisningar till hälsovårdsnämnderna rörande bo— städer och bostadsinspektion. Under år 1937 ha också efter initiativ av svenska lantarbetareförbundet och dess avdelningar på ett flertal orter av- hållits bostadskonferenser, avseende att diskutera möjligheterna att med hjälp av hälsovårdsstadgans och kollektivavtalens bestämmelser nå fram till en allmän höjning av lantarbetarnas bostadsstandard.
Tager man emellertid hänsyn till det svenska jordbrukets förhållanden och beaktar man dessutom, att strävandena till förbättrade arbetsvillkor för lantarbetarna ej kunna koncentreras på blott bostaden utan även måste gälla arbetstid och arbetslön m. m., torde man vid en mera verklighetsbetonad be— traktelse näppeligen komma till annan slutsats än att med all sannolikhet lant— arbetarnas bostadsförhållanden icke enbart på grund av de ovan antydda kraf— terna komma att inom överskådlig framtid så förbättras, att de kunna sägas vara tillfredsställande även för en barnrik familj. Denna slutsats kan icke vara förvånande, särskilt i betraktande av att de sakkunniga ju ansett sig böra hävda den meningen, att f. n. de mindre bemedlade barnrika familjerna icke utan samhällets ekonomiska stöd kunna få sin bostadsfråga tillfreds- ställande ordnad.
Frågan är då, hur en sådan bostadssubvention skall kunna anordnas Då bostadsinnehavaren icke äger sin bostad, utan bostadsinnehavet anknyter till ett arbetskontrakt, måste subventionen utgå till arbetsgivaren—ägaren. I princip ha statsmakterna godtagit en sådan ordning, att bostadsförbättrings— bidrag och nybyggnadslån kunna utgå för lönebostäder. Den uppgift, de sakkunniga ställt sig, är att giva subventionen en sådan form och förbinda den med sådana villkor, att den blir mera tillfredsställande ur allmänna syn-
punkter och mera effektiv ur speciellt bostadspolitiska synpunkter. I senare hänseendet bör den om möjligt givas viss likvärdighet i olika hänseenden med den bostadssubvention, som utgår till barnrika familjer i egnahem.
Till den närmare utformningen av sitt förslag återkomma de sakkunniga i det följande (sid. 108*). I sina huvuddrag går förslaget ut på, att lantarbets- givare, som uppför lönebostad, vilken i fråga om utrymme och standard i övrigt uppfyller de krav på bostad för barnrik familj, som allmänt utgöra förutsätt- ningar för här ifrågavarande art av statshjälp, och som därtill genom inteck- ning eller eljest kan ställa av egnahemsstyrelsen godkänd säkerhet, beviljas statslån ur den 1935 upprättade lånefonden för lantarbetarbostäder på de något modifierade villkor, som i det följande föreslås. För den tid, varunder bostaden bebos av barnrik familj — men icke eljest -— tillgodonjuter han få detta lån viss annuitetslindring.
Denna hjälp skall utgå oavsett ägarens förmögenhetsförhållanden; den är tänkt att till viss del motsvara skillnaden i kostnad mellan en tillfredsställande bostad och de mindre tillfredsställande bostäder, som nu förekomma och som måste godtagas av arbetarna. Subventionen är således icke avsedd att giva arbetsgivaren-ägaren en inkomstökning. Det gynnande å arbets— marknaden av flerbarnsfamiljer, som måste antagas bliva följden, anse de sak— kunniga vara en viss fördel, då det bildar en motvikt till det missgynnande, dessa f. 11. av skilda anledningar äro utsatta för.
En väsentlig fördel av denna hjälpforms införande skulle bliva, att bostads- inspektionen borde kunna avsevärt effektiviseras i avseende på lönebostäder, då arbetsgivare erbjudes hjälp att höja dessas standard. Denna hjälpform bör betraktas såsom en för kort tid av samhället gjord insats i syfte att ernå en mera kraftig höjning av lantarbetarnas bostadsstandard. Sedan denna standardförskjutning skett — säg inom tio år _ bör subventionen borttagas, om då jordbrukets förhållanden så rationaliserats, att det kan uppbära en godkännbar bostadsstandard för jordbrukets arbetare. Ur denna synpunkt ligger stor vikt uppå, att bostadsinspektionens effektivitet på landsbygden ut- vecklas i takt med de ekonomiska hjälpåtgärderna från statens sida.
Med avseende å a r r e n d e l ä g e 11 h e t e r möter ett i det väsentliga lik- artat problem, och här anförda allmänna motivering för familjebidrag till lönebostäder lär kunna anses tillämplig även på smärre arrendelägenheter.
En bostadssubvention av egnahem och liknande lägenheter för barnrika familjer bör enligt de sakkunnigas mening utgå endast i och för en höjning av bostadsstandarden för de hjälpta familjerna, alltså i sam- manhang med nyanskaffning eller om- och tillbyggnad av bostaden. .De sakkunniga äro väl medvetna om, att en dylik begränsning, som dock är helt i överensstämmelse med de principer, vilka kommit till tillämpning be— träffande bostadssubventionen av hyreslägenheter för barnrika familjer, lätt kan ge upphov till situationer, vilka kunna med viss rätt bedömas såsom innebärande ett gynnande av vissa familjer och missgynnande av andra,
vilkas ekonomiska resurser kunna vara lika dåliga, men som genom stora uppoffringar lyckats skapa sig tillfredsställande bostadsförhållanden. Sådana situationer äro i själva verket oundvikliga vid varje form av bostadssubven- tion i ett visst skede. Särskilt skarp skulle motsättningen framstå i sådana fall, där en familj, som tidigare skaffat sig ett eget hem, av den ena eller andra anledningen blir tvingad att frånträda detta. Skulle emellertid nämnda begränsning upphävas och t. ex. familjebidrag kunna knytas till redan bestående egnahem, utan att en väsentlig förbättring av bostadsstan- darden i sammanhang därmed sker, har frågan flyttats från det rent bostads- politiska planet och därmed också förts utanför gränserna för det område, som bostadssociala utredningen har att beakta.
Kap. 12. Utformningen av bostadssubventionen till egnahem för barnrika familjer.
Subventionens syftemål. Bostadssociala utredningen har i sitt första be- tänkande utförligt motiverat sin uppfattning, att statliga åtgärder till bostads— nödens bekämpande böra i första rummet avse flerbarnsfamiljer. Det är för det första dessa familjer, som naturligt nog, bliva de mest trångbodda, sam- tidigt som de enligt bostadsstatistikens vittnesbörd ofta dragas till de sämsta lägenheterna, enär även förmågan att bekosta bostad sjunker, när barnantalet växer. För det andra äro barn och halvvuxna särskilt känsliga för skador till följd av kvantitativa och kvalitativa brister hos bostaden. Slutligen är det tveklöst motiverat att ifråga om barnrika familjers bostadsförsörjning upp- ställa kravet på två rum och kök såsom minimityp, varigenom nyproduktionen av bostäder kan påverkas i en riktning, som planmässigt svarar till det bostads- politiska målet att höja den allmänna utrymmesstandarden.
Som allmänt syfte med utsträckandet av bostadssubventionen för barn- rika familjer till egnahem i städer och på landsbygden kan anges dels- att möjliggöra för dessa familjer, som i allmänhet icke kunna antagas förmå prestera de besparingar eller lånesäkerheter, som nu krävas, att finansiera anskaffningen av ett i fråga om utrymme, rumsdifferentiering och bostadsutrustning fullvärdigt egethem antingen genom nybyggnad eller om- och tillbyggnad utan egen kapitalinsats, dels att minska den årliga kost- naden för det egna hemmet genom bidrag, likvärdiga med dem som nu utgå för hyreslägenheter, under de år, då på grund av kostnaderna för barn, som ännu icke kunna bidraga till försörjningen, familjens ekonomiska bärkraft är nedsatt. Då ingen egen kapitalinsats kräves, och då årliga bidrag till amor- tering ges, bör den ekonomiska bundenheten till det egna hemmet bliva väsentligt mindre än den, som nu i allmänhet föreligger. Därför skulle den allvarligaste olägenhet, som enligt allmän uppfattning vidlåder det nuvarande egnahemssystemet, när fråga är om ekonomiskt svagare ställda familjer, vara undanröjd tack vare att staten och delvis kommun eller arbetsgivare i och för
tillgodoseendet av ett angeläget social-politiskt krav övertager en del av de ekonomiska risker, som äro förbundna med bostadsanskaffningen, samt bidrager till det egna hemmets löpande kostnader. Betänkligheter mot åt- gärder, som avse att hjälpa barnrika familjer att skaffa egnahem, på den grund att familjen därigenom blir bunden till orten, böra för övrigt icke över— drivas: dessa familjer äro redan i och genom familjestorleken föga rörliga.
Kommuns eller arbetsgivares ekonomiska medverkan. Enligt författningen rörande lån och bidrag till barnrika familjers bostadsförsörjning i hyresbostä- der skall kommunen ekonomiskt medverka dels genom att i mån av behov sörja för finansieringen av den del av fastighetskapitalet, som överskjuter det genom lån av statsmedel erhållna, dels fritt ställa tomt till förfogande, dels slutligen gentemot staten ansvara för den förlust, som kan uppkomma genom försummad hyresbetalning.
När det gäller egnahemsanskaffning äro vissa modifikationer i dessa regler befogade dels generellt, dels beträffande särskilt landskommunerna. Över- huvud torde det vara nödvändigt att i fråga om landskommunerna sänka kraven på kommunens ekonomiska medverkan och ansvar.
Frågan om kommunens medverkan vid finansieringen bör ses i samman— hang med frågan om den arbetsinsats, som kan påräknas från egnahems- byggarens sida. Erfarenheter av egnahemsbyggnadsverksamheten tyda på, att sådan arbetsinsats i allmänhet kan och bör göras. Normalt torde man kunna räkna med en arbetsinsats av omkring 10 procent av anskaffnings- värdet, låt vara att en sådan proportion är svår att värdesätta (jfr sid. 52*). Arbetsinsatsen har även ett visst värde som prov på en familjs lämplighet som egnahemsinnehavare. Denna synpunkt bör dock icke pressas, när det gäller barnrika familjer i svag ekonomisk ställning, där mannens arbets— möjligheter kunna krävas helt för tillgodoseende av familjens omedelbara behov, hustrun är bunden av barnen och det hårda hushållsarbetet i en stor familj och barnen ännu icke kunna prestera något arbete. Då bestäm- mandet av familjens behov av ekonomiskt stöd och beaktandet av de speciella krav på skötsamhet och lämplighet i övrigt, som böra ställas på egnahems— innehavare, måste ankemma på kommunen, varigenom urvalet av familjer göres beroende av kommunal prövning, bör även kommunen, i händelse arbetsinsats icke kan göras från familjens sida, sörja för finansieringen av vad som felas i normal arbetsinsats.
I fråga om kraven på fri tomt och ansvar för statslånet synes det icke finnas skäl att för stadssamhällenas del göra någon ändring av de regler, som gälla för närvarande beträffande hyreslägenheter. Sådan ändring kunde visa sig innebära ett icke rationellt favoriserande av vissa bostadsformer på bekostnad av andra. Ansvaret gentemot staten för förluster orsakade av försummad hyresbetalning bör motsvaras av ansvar för den förlust, som kan uppkomma på statslånet till det egna hemmet.
När fråga är om de rena landskommunerna med deras ofta svaga finansiella ställning böra dock dessa krav modifieras. Sålunda är det att befara, att kravet att kommunen skall gratis ställa tomt till förfogande skulle komma att starkt försvåra genomförandet av bostadssubventionen i åtskilliga kom- muner och måhända främst i sådana, där behovet är störst (jfr sid. 76*).
Även i fråga om det ansvar, kommunen har att bära för statslånet, torde beträffande de rena landskommunerna den medverkan, som kräves av kom— munen, böra begränsas. Med hänsyn till den likhet i många avseenden, som finnes mellan arbetarsmåbrukslånen och de här föreslagna låne— och bidrags— formerna, synes det lämpligt att för dessa senare tillämpa en regel, liknande den nu för arbetarsmåbrukslånen gällande. Sålunda synes kommunen böra bära hela risken under den tid, då familjebidrag utgå och då risken därför är mycket ringa., men därefter endast en fjärdedel av risken för förlust på grund av försummad ränte- och amorteringsbetalning. I allmänhet torde de risker, som man i den föreslagna verksamheten har att räkna med, vara obe- tydliga, och såtillvida skulle icke mycket vara att erinra mot att staten bure hela risken. Ekonomisk medverkan av kommunen i denna form är dock i främsta rummet motiverad därav, att kommunen bör vara ekonomiskt intres— serad av att förhindra tendenser till missbruk och dålig skötsel av fastig- heterna.
Det kan, såsom förut framhållits, antagas, att i många fall bostadssubven— tionen av barnrika familjers egnahemsanskaffning kan visa sig lämplig att tillämpa för att hjälpa upp de ofta undermåliga bostadsförhållandena i bruks- samhällen och vid annan landsbygdslokaliserad industri, där bostadsbebyggel— sen måste ordnas i nära anknytning till den industriella arbetsplatsen. I dylika fall bör det ansvar för lånet, som eljest åvilar kommunen, kunna över- tagas av vederbörande företag. Även lantarbetsgivare, som önska medverka till. lösningen av sina anställdas bostadsförsörjning i egnahemsform och äga tillräckliga förutsättningar för att ikläda sig erforderliga ekonomiska förplik— telser, böra kunna träda i kommuns ställe. Den ekonomiska medverkan i form av deltagande i finansiering, riskbärande samt tillhandahållande av tomt synes därvid med hänsyn till dels det speciella intresse och ansvar för bostadsför— hållandenas ordnande för de anställda, som företaget har, dels det beroende, vari dessa anställda stå i förhållande till företaget i fråga om hela sin ekonomi och även beträffande sina egnahemsfastigheters värde (jfr sid. 44*), böra gene— rellt vara densamma, som gäller beträffande kommunens medverkan i stads- samhällen.
Sabventionsberättigade familjer. I fråga om reglerna för vilka familjer, som kunna komma i åtnjutande av subventionen, synes det icke föreligga någon anledning att ändra någonting i det som gäller för närvarande enligt kungörelsen den 4 september 1935. Därest statens byggnadslånebyrå vid anbe- falld utredning i ämnet (se sid. 18*) skulle föreslå Vidaregående differentiering
av familjebidragen efter barnantalet, vilja de sakkunniga ej motsätta sig detta.1
Lägenhetens beskaffenhet. I det föregående ha diskuterats de krav, som lämpligen böra ställas på lägenheter för här ifrågavarande ändamål. I för— fattningen rörande bostadsanskaffningslån och familjebidrag till hyreslägen- heter för barnrika familjer ha standardkraven givits en skäligen allmän for- mulering. Med hänsyn till den större vikt, som vid rådande förhållanden inom det lantliga byggnadsväsendet tillkommer standardkravens hävdande på lands- bygden (se sid. 57*), synes det befogat att i författningen rörande bostads- subvention av egnahem och dylika lägenheter för barnrika familjer intaga vissa mera preciserade krav rörande dels bostadens storlek, dels anskaffande av vattenledning samt central uppvärmningsanordning jämte en rekommenda- tion för inrättandet av bad- eller tvagningsrum m. m. Å andra sidan bortfalla av naturliga skäl i fråga om den lantliga bebyggelsen de i författningen an- gående hyreslägenheter intagna kraven rörande läge i staden och tillgång till lekplatser.
Finansieringen. Då ingen insats utöver arbetsinsatsen kan krävas av familjen, bör i enlighet med det ovan sagda för statslånet fastställas en övre gräns vid 90 procent av anskaffningskostnaden (för ny—, om- eller tillbyggnad), beräknad exklusive tomt i stadssamhällen men inklusive tomt i landskom- muner. Även i fråga om finansieringen i övrigt synas vissa olikheter i reg- lerna för stadssamhällen resp. landskommuner befogade.
Bostadssubventionen till hyreslägenheter är konstruerad sålunda, att sub- ventionen bortfaller, när antalet hemmavarande barn, som äro under 16 år eller eljest prövas icke kunna bidraga till familjens försörjning, understiger tre. De skäl, som legat till grund för denna ordning, äro dels att familjens ekonomiska ställning och hyresbetalningsförmåga blir förbättrad, när hemma- varande vuxna barn kunna bidraga till försörjningen, dels att familjens bo- stadsbehov minskas, när barnen flytta från hemmet. För landsbygdens familjehushåll, boende i egnahem, kunna samma skäl i stort sett åberopas, dock med den väsentliga modifikationen, att familjen — även efter barnens utflyttning _ är i starkare grad bunden till bostaden, det egna hemmet, och icke på samma sätt som familjer-, boende i hyreslägenheter på orter med utbildad hyresmarknad, kan fritt välja mellan t. ex. en större lägenhet med högre kostnad och en mindre lägenhet med lägre kostnad. Det kan be— faras, att denna starkare bandenhet till bostaden och därmed till de ränte- och amorteringskostnader, som bostaden drager efter familjebidragets bortfallande, kan verka återhållande eller rent av hindrande för många familjer. Med hänsyn härtill synes det befogat att konstruera bostadssub- ventionen för landsbygdens barnrika familjer som en kombination mellan
1 Statens byggnadslånebyrå har i november 1937 i avgivet yttrande föreslagit, att den glidande skalan för familjebidrag bör påbyggas på sådant sätt, att bidrag skall utgå med 60 procent vid 6—7 barn och med 70 procent vid 8 eller flera barn.
engångsbidrag och årliga bidrag sålunda, att av statslånet en del, förslagsvis 20 procent av anskaffningskostnaden, utgår som intecknat, räntefritt lån utan återbetalningsskyldighet, under det att resten, 70 procent av anskaff- ningskostnaden, utgår som dels amorterings, dels uppsägningslån.
Förräntning och amortering. Förräntningen bör, såsom enligt gällande regler beträffande bostadsanskaffningslån för hyreslägenheter, bestämmas i enlighet med statens självkostnadsränta. Då finansiering i annan väg än genom statslån förekommer, t. ex. genom lån av kommun eller arbetsgivare, bör sådan godkännas endast under den förutsättning att villkoren för lånet äro minst lika fördelaktiga som de för statslån gällande.
Amorteringstiden är för bostadsanskaffningslån till hyreslägenheter be- stämd till 40 år för nybyggnad av sten och 30 år för nybyggnad av trä; vid inköp och förbättring av äldre fastighet bestämmes amorteringstiden i varje särskilt fall med hänsyn till fastighetens ålder och tillstånd. Vid bebyggelse med enfamiljshus torde övervägande byggnader av trä komma i fråga. Samma regel, som gäller för lånen till hyreslägenheter för barnrika familjer, skulle alltså i allmänhet betyda en 30-årig amorteringstid, vilken även torde vara ungefärligen den för egnahemslån i allmänhet gällande. Enahanda skäl som nyss anfördes för att göra en del av lånet ränte- och amorteringsfritt — bundenheten till bostaden även efter barnens uppväxt och utflyttning samt de årliga bidragens bortfallande — kunna dock även i denna punkt motivera en modifikation i riktning mot kortare amorteringstid. Familjebidrag kunna i normala fall beräknas utgå under en period av 10 a 15 år. Vid den ålder, som familjeförsörjaren i allmänhet kan antagas ha uppnått, när familjebi- dragen bortfalla, torde han i regel icke längre ha någon större utsikt att få arbete på annat håll eller överhuvud kunna förflytta sig och fritt välja uppehållsort och bostad. Samtidigt kunna eventuellt arbetsförmågan och där- med förtjänstmöjligheterna befinna sig i nedgång och utsikterna att erhålla bidrag från vuxna barn torde kunna räknas till de osäkra utsikterna. En alltför lång återstående amorteringstid efter familjebidragens bortfallande kunde under sådana omständigheter te sig avskräckande. Även om en kortare amorteringstid, förslagsvis 20 år, betyder större annuiteter _ och därmed också för staten högre familjebidrag, så länge amorteringen pågår, — synas dock de här anförda synpunkterna tala för en sådan kortare amorteringstid. Även ifråga om småstugor i städer och tätbebyggda samhällen synes 20 års amorteringstid på enahanda grunder vara befogad.
Bostadsanskaffningslån till hyresfastigheter beviljas mellan lägst 50 och högst 95 procent av anskaffningskostnaden. Här förutsättes i fråga om lån till egnahem för barnrika familjer på landsbygden, att dessa _ liksom fallet är beträffande de vanliga egnahemslånen — beviljas från botten. I sådant fall bör amortering ske förslagsvis ned till 40 procent av det ursprungliga anskaff- ningsvärdet, varefter av återstoden den ena hälften utgör stående (uppsäg- nings)lån och den andra hälften är avsedd att efterskänkas.
I de tätbebyggda orterna, där å ena sidan i kraft av principen om största möjliga likvärdighet mellan subvention till hyreslägenheter och subvention till egnahem hela bostadsanskaffningslånet bär ränta och å andra sidan tomt erhålles gratis, varjämte marknadsvärdet och därmed belåningsmöjligheterna i öppna marknaden av även äldre småstugor torde vara stabilare än på rena landsbygden, synes gränsen för nedamorteringen kunna sättas vid 30 procent av det ursprungliga anskaffningsvärdet, tomtkostnaden ej däri inbegripen, och alltså lånets amorteringsdel göras något större — två tredjedelar av bostads- anskaffningslånet _ än ifråga om lån till egnahem för barnrika familjer på landsbygden.
Beträffande de delar av bostadsanskaffningslånet, som utgör uppsägnings— lån (två niondelar på landsbygden och en tredjedel i stadssamhällena), torde det vara lämpligt att föreskriva, att dess betalande kan efter amorteringstidens slut anordnas efter lägligheten antingen genom omedelbar uppsägning eller genom en avbetalningsplan på högst tio år.
Beräkningen av familjebidrag. För ernående av likvärdighet med familje— bidragen till hyreslägenheter bör i den årliga bostadskostnad, som skall mot— svara standafdhyran, givetvis inräknas värdet av normalt underhåll samt Värmekostnad, och detta oberoende av om familjen har kontanta utgifter för underhållet eller av sättet att ordna uppvärmningen. Det efter barnantalet differentierade familjebidraget bör utgå som annuitetsavskrivning och maxi- meras till annuitetens belopp. Denna senare regel torde innebära en praktiskt lämplig anpassning av subventionen till understödsbehovet i sådana fall, där ombyggnad sker med anlitande av här ifrågavarande statshjälp, men ombygg- naden icke är total.
Förfarande vid överlåtelse av subventionerat egethem mot vederlag. I det föregående ha anförts skäl för lämpligheten av anordningar, varigenom reali- sationsvinster vid försäljning av subventionerat egethem förhindras (se sid. 79*). Möjligheten att göra sådan vinst kan befaras medföra missbruk, vilka till en del skulle kunna äventyra det bostadssociala syfte som eftersträvas. Det är även av ett visst intresse, att de enfamiljshus, som tack vare statens hjälp komma till stånd i och för en bättre bostadsförsörjning för barnrika familjer, för framtiden bevaras i denna användning, även om en rigorös regel av denna. innebörd icke är lämplig. Det torde få anses höra till kommunernas organisatoriska medverkan i här förevarande verksamhet, att i de fall, då före amorteringstidens utgång ägare av ett subventionerat egethem av den ena eller andra anledningen lämnar detta, vederbörande kommunala organ söker ordna med överlåtelse till annan barnrik familj.
Som instrument för förhindrande av missbruk av här ifrågavarande art kunde i fråga om egnahem i stadssamhällen, där kommunen skulle tillhanda- hålla tomten, tänkas stipulerande av återköpsrätt inom viss tid för kom— munen, vilken i sådant fall även borde ha skyldighet att sörja för, att fastig- heten överlätes till annan barnrik familj. En dylik ordning skulle dock sanno-
likt visa sig innebära betydande komplikationer och möjligen verka häm— mande på verksamheten. Det åsyftade målet torde dessutom kunna nås med enklare medel.
Vid överlåtelse mot vederlag, som icke under kommunal förmedling göres till annan bidragsberättigad barnrik familj, bör för det första återstående statslån kunna uppsägas till omedelbar betalning, jämväl den ränte— och amorteringsfria delen av lånet. För det andra böra kommunens (eventuellt arbetsgivarens) ekonomiska insatser (gratis tomt i stadssamhällen och vid av arbetsgivare ordnad bebyggelse samt eventuellt återstående del av topplån) kunna intecknas som en fordran i fastigheten, som kan göras gäl- lande vid överlåtelse av annan art än den nyssnämnda till annan flerbarns— familj. För det tredje bör i händelse av överlåtelse mot vederlag kunna efter prövning av det låne- och bidragsbeviljande organet återfordras de bidrag, som givits i form av annuitetsavskrivningar, intill beloppet av faktiskt givna bidrag samt intill beloppet av den realisationsvinst, som kan uppkomma vid överlåtelsen och som beräknas under hänsynstagande till egnahemsägarens krav på ersättning för egna arbetsinsatser till värde, som från början bestämts.
Vissa administrativa frågor. Eftersom i de sakkunnigas förslag en icke oväsentlig skillnad i villkoren gjorts mellan stadssamhällen och landsbygd, måste angivas den administrativa gräns dessa emellan, som i verksamheten skall gälla. Därvid torde knappast kunna komma i fråga någon annan gräns än sådan mellan kommuner. Det kunde visserligen te sig naturligt ur vissa syn- punkter att draga gränsen mellan stadsplanelagda och icke stadsplanelagda områden. Just på grund av olikheten i villkor mellan stadssamhällen och landsbygd skulle dock en sådan gränsdragning kunna medföra risker: den skulle bilda ett ur bebyggelsesynpunkt irrationellt motiv att förlägga egna- hemsbebyggelsen för barnrika familjer till icke planlagda områden. Lämp- ligast torde därför vara att i första hand draga gränsen mellan sådana kom— muner, vari ingår område, som blivit i den ordning, särskilt är stadgad, plan- lagt för bebyggelse, och andra kommuner, samt införa en dispensbestämmelse, avseende sådana kommuner, inom vilka visserligen dylikt område ingår men som med hänsyn till kommunernas ekonomiska ställning och bebyggelsens övervägande lantliga karaktär av Kungl. Maj:t kunna beviljas de lindrigare villkor i fråga om kommunens ekonomiska medverkan, som äro avsedda att gälla för spridd, lantlig bebyggelse.
Beträffande de centrala organen för verksamheten finna de sakkunniga, som visserligen icke frånträtt den principiella uppfattning, varåt uttryck givits i tvenne föregående betänkanden, att i framtiden ett enhetligt centralt organ för den statliga bostadspolitiken bör upprättas, det likväl vara självfallet, att under nuvarande förhållanden den del av här ifrågavarande verksamhet, som hänför sig till tätbebyggda områden, omhänderhaves av statens byggnadslåne- byrå, och den del, som hänför sig till landsbygden, av statens egnahemssty- relse i samverkan med hushållningssällskapens egnahemsnämnder.
Kostnaderna för bostadssubventionen för barnrika familjer på landsbygden. I bostadssociala utredningens första betänkande framhölls i fråga om kost- naderna för det där framlagda subventionsprogrammet för hyreslägenheter i stadssamhällen, att en exakt förhandskalkyl icke vore möjlig, eftersom pro— grammets förverkligande måste tänkas utsträckt över en följd av år och där- under såväl de omständigheter, som bestämde verksamhetens omfattning, som de, som bestämde kostnaden per lägenhet, förändrade sig. I än högre grad gäller detta i fråga om en bostadssubvention för barnrika familjer i egnahem på landsbygden. Härvid tillkommer nämligen den komplicerande omständig— heten, att den subventionerade bostadsanskaffningen till betydande del måste tänkas i form av om— och tillbyggnad; att beräkna de genomsnittliga kostna— derna härför är ogörligt.
Det framgår av undersökningen av bostadsförhållandena i 100 landskom- muner (bil. 1, sid. 53), att man har att räkna med c:a tre gånger så många barnrika familjer på landsbygden som i städerna; dessutom är vanligen famil- jens reala inkomst lägre och det genomsnittliga antalet barn per familj större. Å andra sidan är den årliga bostadskostnad man har att utgå från lägre, med hänsyn dels till den lägre nybyggnadskostnaden per lägenhet, dels till den större möjligheten att ordna bostadsförsörjningen genom om- byggnad, dels slutligen därtill att enligt förslaget en del av finansieringen av bostadsanskaffningen skall ske i form av ett ränte- och amorteringsfritt lån, d. v. s. i realiteten med ett engångsbidrag. Under beaktande av dessa omständigheter ha de sakkunniga uppskattat, att vid nu gällande förutsätt- ningar beträffande byggnadskostnader det årliga värdet av familjebidragen vid ett fullt genomförande av programmet för landsbygden skulle vara ungefär det dubbla av det för städerna beräknade (55 milj.) eller 11 a 12 ._ milj. kr.
Nybyggnadskostnaden för ett eget hem med den tekniska utrustning, som här förutsatts, kan enligt inhämtade upplysningar uppskattas till 8 000 ä 9 000 kr. (varvid värdet av den egna arbetsinsatsen icke medräknats). Då emellertid — som nyss nämnts — i ett stort antal fall bostadsanskaffningen torde komma att ordnas genom om- och tillbyggnad, synes det rimligt att uppskatta det genomsnittliga byggnadsvärdet per lägenhet till 5000 å 6000 kr. Enär för landsbygdens del 20 procent härav skulle utgöra ränte- och amorteringsfritt lån, skulle detta — innebärande ett engångsbidrag —- per lägenhet i genom- snitt utgå med 1 000 år 1 200 kr., d. v. s. ungefär det maximibelopp, varmed bostadsförbättringsbidrag kan utgå.
Därmed har angivits storleksordningen enligt de sakkunnigas uppskattning av de moment i den föreslagna verksamheten, som ha subventionskaraktär. Att beräkna omfattningen av behovet av lånemedel vore — såsom jämväl visas av erfarenheterna från hyressubventionen i städerna -— knappast möjligt, efter- som det årliga lånebehovet väsentligen bestämmes av den hastighet, varmed programmet genomföres och vilken delvis synes böra avpassas med hänsyn till det allmänna konjunkturläget.
Kap. 13. Utkast till kung]. kungörelse angående bostadsförsörjning i egnahem för barnrika familjer jämte specialmotivering.
Utkast till
KUNGÖRELSE
om lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer.
Härigenom förordnas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 %.
För att åt mindre bemedlade, barnrika familjer bereda billiga bostäder i egnahem å mark som innehaves med äganderätt eller tomträtt må, under de villkor här nedan stadgas, beviljas lån av statsmedel (bostadsanskaffningslån) samt medgivas eftergifter å de för lånen fastställda ränte- och annuitets— beloppen ( familjebidrag ).
I fråga om bostäder inom kommun, vari ingår område som blivit i den ordning, särskilt är stadgad, planlagt för bebyggande, gälla de i vissa av— seenden avvikande bestämmelser, vilka angivas i 31—35 åå.
2 %.
Bostadsanskaffningslån lämnas under förmedling av vederbörande kom- mun. Låneverksamhet må förekomma allenast i kommun, som åtagit sig att i enlighet med föreskrifterna i denna kungörelse utan kostnad för statsverket eller låntagare omhänderhava förmedlingen.
Vad enligt denna kungörelse gäller om kommun skall äga motsvarande tillämpning i fråga om municipalsamhälle och köping, som icke utgör egen kommun.
Organ för kommuns förmedling av lån och bidrag ( förmedlingsorgan) är, där kommun ej annorlunda beslutar, i stad drätselkammaren och på landet kommunalnämnden eller municipalnämnden.
Hurusom i vissa fall bostadsanskaffningslån må förmedlas av enskilt före- tag stadgas i 36 g.
3 %.
Bostadsanskaffningslån och familjebidrag beviljas i den ordning nedan stadgas av hushållningssällskaps egnahemsnämnd eller statens egnahems- styrelse; dock att egnahemsnämnds beslut, varigenom lån och bidrag beviljas, skall för att bliva bindande stadfästes av egnahemsstyrelsen.
4 %. Vid beviljande av bostadsanskaffningslån och familjebidrag skall beaktas, huruvida kommunen visat verksamt intresse för bostadsförhållandenas för-
bättring å. orten eller ock åtagit sig att för framtiden vidtaga lämpliga åtgärder i sådant syfte.
Bostadsanskaffningslån. 5 %.
Bostadsanskaffningslån beviljas för nybyggnad eller förbättring av bostads- hus och utgår med högst nittio procent av det belopp, vartill kostnaderna för byggnadsföretaget, tomtanskaffning inbegripen, eller för förbättringsarbetet enligt egnahemsnämndens prövning kunna beräknas uppgå.
Kan återstående del av kostnaderna icke täckas genom insats av egen eller annan kostnadsfri arbetskraft och ej heller genom tillskott av kapital från låntagaren eller annan, må lån icke beviljas, där ej kommunen åtager sig att tillhandahålla låntagaren det erforderliga beloppet utan rätt för kommunen att därå åtnjuta ränta och amortering i vidare mån än egnahemsnämnden prövar skäligt.
6 %.
Som säkerhet för bostadsanskaffningslån skall, då det gäller nybyggnad, lämnas första inteckning i fastigheten eller, där tomten innehaves med tomt- rätt, i tomträtten, dock att beträffande fastighet sådana inteckningar, som avse annat än fordran och icke hava avsevärd betydelse för fastighetens värde så— som säkerhet, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt än som tillkommer inteckning, vilken lämnas till säkerhet för lånet. Är fråga om förbättring av äldre bostadshus, skall som säkerhet för lånet lämnas inteckning i fastigheten eller tomträtten, liggande inom det värde, vilket enligt egnahemsnämndens prövning beräknas kunna efter förbättringen åsättas fastigheten eller tomt- rätten och vad därtill lagligen hör.
7 %.
Bostadsanskaffningslån skall utgöra till två niondelar en räntefri stående del, till likaledes två niondelar en stående del, varå ränta utgår, och till åter- stoden en amorteringsdel.
Å lånets amorteringsdel skall amortering ske från den dag, egnahems- nämnden föreskriver, med en fast annuitet, som egnahemsnämnden fastställer. Annuiteten skall i fråga om lån för nybyggnad bestämmas så, att amorterings- delen därmed blir slutamorterad inom tjugu år. Beträffande äldre byggnad bestämmes amorteringstiden med hänsyn till byggnadens ålder och tillstånd. I de fall, som angivas i 10 % första stycket, kan amorteringsdelen tidigare uppsägas till betalning.
Före utgången av den i andra stycket angivna amorteringstiden kan stående del av länet icke från statens sida uppsägas, där ej sådant förhållande varom i 10 % första stycket sägs mellankommer. Sedan amorteringsdelen till fullo guldits, må den stående del av länet, varå ränta löper, uppsägas till betal- ning, därvid låntagaren åtnjuter en uppsägningstid av sex månader. I varje fall skall sistnämnda del av lånet vara gulden inom tio år från det sista in-
a
betalningen a amorteringsdelen bort fullgöras.
Å bostadsanskaffningslån äger låntagaren rätt att verkställa inbetalningar utöver vad ovan sagts.
Då av lånet i behörig ordning inbetalts allt utom den räntefria stående delen, skall så anses som vore lånet till fullo infriat.
8 %.
Bostadsanskaffningslån med undantag av den räntefria stående delen skall förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot. Denna fastställes av Kungl. Maj:t lägst till medelräntan för statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent.
9 %.
Bostadsanskaffningslån må icke beviljas med mindre vederbörande kom- mun åtager sig att gentemot staten ansvara dels för hela den förlust, som kan uppkomma å lånet såväl innan amorteringsskyldighet inträder som under den tid, för vilken familjebidrag utgår, dels ock för en fjärdedel av den för- lust, som under tiden därefter kan uppkomma å lånet.
10 %.
Vid beviljande av bostadsanskaffningslån skall det förbehåll göras, att såväl de stående delarna som amorteringsdelen må av egnahemsnämnden kunna uppsägas till omedelbar betalning i följande fall:
a) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande;
b) om låntagaren ej fullgör vad egnahemsnämnden vid lånets beviljande föreskrivit i fråga om nybyggnaden eller förbättringen;
c) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrivet ränte- eller annuitetsbelopp;
d) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift för lägen— heten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade villkor;
e) om lägenheten vanvårdas;
f) om låntagaren utan egnahemsnämndens medgivande under längre tid i bostaden inhyser annan än familjemedlem;
g) om äganderätten eller tomträtten till lägenheten i dess helhet eller del därav utan egnahemsnämndens medgivande genom köp eller annat fång från låntagaren övergår till annan än dennes make eller bröstarvinge; eller
h) om låntagaren avflyttar från lägenheten under sådana omständigheter, att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke vidare ämnar bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn till det med lånet avsedda ändamålet, uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.
I enlighet med förbehåll, varom i första stycket sägs, må egnahemsnämnden, där nämnden finner sådant av särskilda förhållanden påkallat, återkräva ej blott vad av lånet återstår oguldet utan även de ränte- och annuitetsbelopp vilka jämlikt 13 % gottskrivits såsom familjebidrag.
Är någon missnöjd med egnahemsnämnds beslut, varom förut i denna paragraf stadgas, äger han draga saken under egnahemsstyrelsens prövning genom inlaga, vilken, ställd till egnahemsstyrelsen, skall insändas till egna- hemsnämnden och dit inkomma sist å femtonde dagen från det han av be- slutet erhöll del; åliggande det egnahemsnämnden att skyndsamt, jämte eget yttrande, översända inlagan samt handlingarna i ärendet till egnahemssty- relsen.
Beslut som i denna paragraf avses skall meddelas statskontoret.
Familjer och bostäder. 11 %.
Såsom barnrik anses i denna kungörelse familj bestående av, förutom en eller flera vuxna personer, tre eller flera minderåriga, helt eller delvis för- sörjda barn.
Till barn räknas även adoptivbarn, så ock efter prövning av förmedlinge- organet fosterbarn, som på grund av släktskapsförhållande eller av liknande anledning försörjes utan ersättning. Såsom minderårigt anses barn, som ej fyllt 16 år; dock må jämväl äldre barn, som erhåller fortsatt utbildning eller eljest mera stadigvarande är utan arbetsförtjänst, efter prövning av förmed- lingsorganet kunna medräknas.
Vid bedömande av frågan, huruvida familj är att anse som mindre be- medlad, skall hänsyn främst tagas till familjens sammansättning och samlade inkomst samt de olika familjemedlemmarnas särskilda behov.
12 &.
Byggnad, som må komma till användning för bostadsförsörjning enligt denna kungörelse, skall utgöras av enfamiljshus av lämplig typ för det av- sedda ändamålet, innehållande minst två rum och kök. Bostaden skall, där så kan ordnas inom rimlig kostnad, vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning, varjämte bostaden även i övrigt bör utrustas så att hygienen befordras och det husliga arbetet underlättas.
Familjebtdrag. 13 %.
Familjebidrag skola tillgodokomma sådana familjer, som avses i 11 %, i form av avdrag å de årliga ränte- och annuitetsbeloppen. Bidragen, vilka sålunda högst kunna uppgå till nämnda belopp och vilka, i enlighet med stadgandet i 10 å andra stycket, under särskilda förhållanden kunna åter- krävas, bestämmas av egnahemsnämnden på sätt nedan angives.
För varje fastighet skall beräknas en normal årlig bostadskostnad. Därvid skola medräknas dels utgifterna för räntor och amortering, dock ej å lån- tagarens egen insats, dels ock övriga omkostnader, såsom för underhåll och uppvärmning.
Familjebidraget skall bestämmas till ett procentuellt belopp av normal- kostnaden, nämligen
40 » >> >> >> 4 » samt 50 » >» :> >> 5 eller flera barn. 14 &.
Vid ökning av familjs barnantal skall därav föranledd höjning av familje- bidraget inträda med den närmast därefter förfallande inbetalningen. Vid minskning av barnantalet skall sänkningen av familjebidraget inträda från och med ingången av påföljande år.
15 %.
Har familjs barnantal minskats så, att den icke längre är att anse såsom barnrik familj enligt 11 %, eller har familjs ekonomi varaktigt förbättrats så avsevärt, att den icke längre kan anses såsom mindre bemedlad, skall familje— bidraget upphöra från och med ingången av påföljande år.
Har enligt 10 % lån uppsagts till betalning, må familjebidrag icke vidare tillgodonjutas.
Förfarandet i ärenden angående lån och bidrag m. m. 16 %.
Ansökan om bostadsanskaffningslån och familjebidrag skall, ställd till egna— hemsnämnden, ingivas till förmedlingsorganet, som har att till egnahems— nämnden översända ansökningshandlingarna jämte utredning och yttrande i de hänseenden, som angivas i 18 €.
17 %.
1. Ansökan som i 16 % sägs skall, då fråga är om nybyggnad, innehålla:
a) uppgift om det belopp, som sökes i bostadsanskaffningslån;
b) plan för byggnadsföretagets finansiering med särskilt angivande av sökandens ekonomiska ställning, byggnadskostnaderna, avsedd låneplacering och övriga omständigheter, som kunna vara av betydelse vid bedömande av finansieringen;
c) uppgift om beräknad tid för byggnadsföretagets påbörjande och slut- förande;
d) uppgift om värdet å tomten eller, därest denna innehaves allenast med tomträtt, å tomträtten och vad därtill lagligen hör ävensom i sistnämnda fall om tomtavgiften och upplåtelsevillkoren i övrigt; samt
e) uppgifter till ledning för beräkning av bostadskostnad enligt 13 %.
2. Är fråga om förbättring av äldre bostadshus, skall ansökan innehålla uppgifter i de hänseenden, som under 1. a), d) och e) sägs, jämte uppgift om värdet å bostadshuset och om den inteckningssäkerhet, som beräknas kunna ställas för lånet, samt plan för förbättringsarbetets finansiering med särskilt angivande av sökandens ekonomiska ställning, kostnaderna för byggnadens förbättring, avsedd låneplacering och övriga omständigheter, som kunna vara
av betydelse vid bedömande av finansieringen, ävensom uppgift om beräknad tid för förbättringsarbetets påbörjande och slutförande.
3. Vid ansökan, som gäller nybyggnad, skola fogas byggnadsritning och byggnadsbeskrivning samt kostnadsberäkning (i förekommande fall entre— prenadkontrakt). Är fråga om förbättring av äldre bostadshus, skola vid ansökan fogas fullständiga ritningar över byggnaden, utvisande avsedda för— bättringar å denna, jämte kostnadsberäkningar.
4. Formulär till ansökningar fastställas av egnahemsstyrelsen.
18 ä.
1. Vid ansökan som i 16 % sägs skall av förmedlingsorganet fogas utred— ning om:
a) behovet av förbättrade bostadsförhållanden i orten; samt
b) de åtgärder, som vidtagits eller äro avsedda att vidtagas för bostads— förhållandenas förbättring i orten.
2. Gäller ansökan nybyggnad, skall vid densamma av förmedlingsorganet fogas yttrande med angivande av:
a) lämpligheten av byggnadsföretaget och behovet av statsunderstöd till detsamma;
b) möjligheten av att genomföra uppgjord plan för byggnadsföretagets finansiering;
c) huruvida byggnadsritning, byggnadsbeskrivning och kostnadsberäkning anses vara av beskaffenhet att kunna godkännas; samt
(1) det värde, som anses böra åsättas byggnaden efter dennas fullbordande.
3. Är fråga om förbättring av äldre bostadshus, skall förmedlingsorganet vid ansökan foga yttrande i motsvarande avseenden, som under 2. sägs, samt därvid tillika angiva byggnadens lämplighet för ombyggnad till det avsedda ändamålet.
4. Biträder kommunen ansökan, skall vid denna av förmedlingsorganet fogas förbindelse av kommunen i de avseenden, som angivas i 5 % andra stycket och 9 5.
19 %.
I anledning av ansökan som i 16 % sägs har egnahemsnämnden att, efter granskning av handlingarna och inhämtande av de ytterligare upplysningar som kunna vara erforderliga, meddela beslut i ärendet. Där lån och bidrag beviljas, skall i beslutet angivas, till vilka belopp, på vilka villkor och under vilka förutsättningar lånet och bidraget skola utgå. Avslås ansökan, skall anledningen därtill uppgivas.
Egnahemsnämndens beslut skall, vare sig gjord ansökan beviljats eller avslagits, underställas egnahemsstyrelsens prövning. För sådant ändamål skall egnahemsnämnden utan uppskov översända handlingarna i ärendet till egnahemsstyrelsen. Sökanden ävensom förmedlingsorganet må i anledning av egnahemsnämndens beslut hos egnahemsstyrelsen göra de erinringar var— till fog kan föreligga.
1842 37 7
Egnahemsnämndens och egnahemsstyrelsens beslut skola, vartdera i två exemplar, tillställas förmedlingsorganet, som har att skyndsamt överlämna det ena exemplaret till den lånesökande. Egnahemsstyrelsens beslut skall därjämte tillställas statskontoret ävensom egnahemsnämnden, i samband var— med handlingarna i ärendet skola till nämnden återställas.
20 %.
Finner egnahemsnämnden, sedan lån beviljats, synnerliga skäl tala för ändring i de bestämmelser, som meddelats i fråga om lånebeloppets storlek, byggnadsföretagets eller förbättringsarbetets utförande eller övriga villkor för lånet, äger nämnden härom besluta; och skall beträffande sådant beslut vad i 19 å andra och tredje styckena är stadgat äga motsvarande tillämpning.
21 5.
När lån beviljats, skall låntagaren utfärda förbindelse, däri angivas hans åtagande att enligt den fastställda byggnadsplanen och inom föreskriven tid utföra byggnadsföretaget ävensom övriga villkor. Formulär till förbindelse fastställes av egnahemsstyrelsen.
Sedan förbindelse som i första stycket sägs blivit utfärdad, må förmedlings- organet, utan hinder av vad i 6 % föreskrivits, såsom förskott å beviljat lån utbetala större eller mindre del därav mot säkerhet, som förmedlingsorganet prövar tillfredsställande.
Beviljat lån må efter ingången av det år, för vilket lånet beviljats, och sist innan amorteringsskyldighet för detsamma inträder, av förmedlingsorganet i mån av behov lyftas i statskontoret mot förbindelse av kommunen enligt formulär, som statskontoret fastställer. Vid behovets beräkning skall hänsyn tagas till å ena sidan det belopp, som kan förväntas bliva under skälig tid framåt, i regel ett halvt år, utbetalt å beviljade lån, samt å andra sidan den tillgång, som kommunen redan innehar av lyftade men ej utbetalda lånemedel.
22 %.
Sedan byggnadsföretag eller förbättringsarbete fullbordats, har låntagaren att hos egnahemsnämnden göra framställning om företagets eller arbetets godkännande. Sådan framställning skall ingivas till förmedlingsorganet, som har att till egnahemsnämnden insända framställningen med därtill hörande handlingar ävensom eget yttrande i ärendet.
23 %. Framställning som i 22 % sägs skall innehålla uppgift angående: &) den tid, under vilken byggnadsföretaget eller förbättringsarbetet blivit utfört; samt b) den inteckningssäkerhet, som lämnas för lånet. Vid framställningen skola av låntagaren fogas följande handlingar rörande fastigheten eller tomträtten:
a) äganderättsbevis eller bevis om inskrivning av tomträtt;
b) bevis angående senast fastställt taxeringsvärde;
c) bevis om nöjaktig försäkring mot brandskada ävensom uppgift angående brandförsäkringsvärdet; samt
(1) gravationsbevis, vilket beträffande fastighet skall vara utfärdat så sent efter senast beviljad lagfart, att förbindelse å ogulden köpeskilling ej kan intecknas med bättre rätt än den inteckning, som lämnats för bostadsanskaff- ningslånet.
Formulär till framställning fastställes av egnahemsstyrelsen.
24 5.
Sedan framställning som i 22 % sägs inkommit till egnahemsnämnden, har denna att låta verkställa besiktning och värdering av fastigheten eller tomt— rätten och vad därtill lagligen hör samt därefter besluta i ärendet. Beslutet skall i två exemplar tillställas förmedlingsorganet, som har att överlämna det ena exemplaret till låntagaren.
Innan byggnadsföretag eller förbättringsarbete av egnahemsnämnden god— kännes, skola låntagarens förbindelse samt de inteckningshandlingar, som skola ligga till säkerhet för lånet, genom förmedlingsorganets försorg in- sändas till egnahemsnämnden.
I den mån utbetalning ej skett med tillämpning av 21 å andra stycket, skall lånet, sedan företaget eller arbetet godkänts, utbetalas till låntagaren av för— medlingsorganet.
25 &.
Ränte- och annuitetsbelopp, efter avdrag för medgivet familjebidrag, erläggas halvårsvis till förmedlingsorganet, som har att bestämma tiderna för betalningarna samt tillse, att dessa behörigen ske.
Räntor och annuiteter skola genom förmedlingsorganets försorg halvårsvis insändas till statskontoret, vad angår förra kalenderhalvåret senast den 15 augusti samma år och vad angår senare kalenderhalvåret senast den 15 februari nästföljande år. Därvid skall bifogas specifikation rörande det insända beloPPet. Avskrift av specifikationen skall samtidigt översändas till egna- hemsnämnden.
26 g.
Fullgöres ej föreskriven inbetalning till förmedlingsorganet i tid, skall å beloppet gäldas dröjsmålsränta enligt de grunder, som kunna varda i särskild ordning bestämda.
Förmedlingsorganet skall tillse, att sådan dröjsmålsränta som i första stycket avses behörigen inbetalas, samt _ i den mån icke på grund av kom— munens ansvarighet för lånet till statskontoret inbetalts vad som brustit — omedelbart insända nämnda ränta med specifikation till statskontoret. Avskrift av specifikationen skall samtidigt översändas till egnahemsnämnden.
27 5.
Det åligger förmedlingsorganet att under byggnadstiden ombesörja erfor- derlig teknisk kontroll över byggnadsföretag eller förbättringsarbete. Tillika har förmedlingsorganet att under tid, bostadsanskaffningslån åtnjutes, öva tillsyn över byggnaden samt att, då sådant förhållande yppats, som i 10 5 under a)—h) sägs, därom göra anmälan till egnahemsnämnden.
28 &.
Det ankommer å egnahemsnämnden att på betryggande sätt förvara säker- heter, som lämnats för bostadsanskaffningslån, samt att i övrigt vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga för säkerställande av statens fordran i anled— ning av utlämnade lån. I avseende å berörda åtgärder har förmedlingsorganet att utan kostnad för statsverket lämna den medverkan egnahemsnämnden på— fordrar.
29 %.
Besiktning och värdering, varom förmäles i 24 %, skola verkställas av för— rättningsmän, som för dylikt ändamål utses av egnahemsnämnden. Vid värderingsförrättning skola särskilda värden åsättas byggnaden och tomten.
Vart femte år, räknat från den dag, då bostadsanskaffningslån börjar löpa såsom amorteringslån, till dess länet är till fullo guldet, skola av egnahems— nämnden utsedda förrättningsmän besiktiga byggnad, för vilken bostads— anskaffningslån åtnjutes, till övervakande av att vanvård av densamma icke äger rum.
För förrättningsmännen skall gälla instruktion, som fastställes av egna- hemsstyrelsen. I instruktionen skola särskilt angivas de grunder, enligt vilka värdering skall ske. Angående varje förrättning skall upprättas instrument enligt formulär, som fastställes av egnahemsstyrelsen.
Kostnad för förrättning, som i denna paragraf avses, skall bestridas av kommunen.
30 %.
Egnahemsnämnd skall i avseende å sin här berörda verksamhet stå under ledning, uppsikt och kontroll av egnahemsstyrelsen.
För egnahemsnämndernas verksamhet enligt denna kungörelse skall ersätt— ning utgå av statsmedel enligt grunder, som efter förslag av egnahems— styrelsen bestämmas av Kungl. Maj:t.
Egnahemsstyrelsen äger meddela de föreskrifter, som må finnas erforder— liga för tillämpningen av bestämmelserna i denna kungörelse.
Särskilda bestämmelser för bostäder inom vissa kommuner m. m. 31 %. I fråga om bostäder inom kommun, vari ingår område som blivit i den ordning, särskilt är stadgad, planlagt för bebyggande, skall den befattning
med bostadsanskaffningslån och familjebidrag, som enligt kungörelsen utövas av egnahemsnämnd och egnahemsstyrelsen, ankomma på statens byggnads— lånebyrå.
32 %.
Bostadsanskaffningslån för bostad inom kommun som i 31 % Sägs må, där ej Kungl. Maj:t på ansökan av kommunen medgiver undantag, beviljas endast på villkor att kommunen åtager sig att dels, om så erfordras, ställa tomt till förfogande och dels, utan den begränsning som i 9 % sägs, gentemot staten ansvara för den förlust som kan uppkomma å lånet; och skall förbindelse, varom i 18 % 4. förmäles, jämväl omfatta kommunens åtagande i dessa hän- seenden.
33 g.
Vid den uppskattning av kostnaderna för byggnadsföretag, varom i 5 % första stycket sägs, skall, där kommun ställer tomt till förfogande, värdet härav icke medräknas.
34 %. I fall då kommun ställer tomt till förfogande skall bostadsanskaffningslån utgöra till en tredjedel en stående del, varå utgår ränta, och till återstoden
en amorteringsdel, och skall vad i 7 och 8 åå för sådana delar av lån är stadgat äga motsvarande tillämpning.
35 %.
Kommun, som ställer tomt till förfogande, erhåller en däremot svarande räntefri fordran, vars storlek bestämmes av det lånebeviljande organet. Denna fordran må av kommunen återkrävas allenast där nämnda organ med hänsyn till särskilda förhållanden finner fog för sådan åtgärd föreligga.
Sedan bostadsanskaffningslån i vederbörlig ordning inbetalts, skall kom- muns fordran för tomt anses hava förfallit.
Förmedling av lån och bidrag genom enskilda företag. 36 &. Bostadsanskaffningslån och familjebidrag må, efter därom av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat medgivande, förmedlas jämväl av enskilt företag, beträffande vilket därvid i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse de bestämmelser, vilka enligt vad ovan sagts gälla för sådan kommun, varom i 31 % förmäles, och dess förmedlingsorgan.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1938.
Specialmotivering till författningsutkastet.
Utkastet till kungörelse om lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer.
De i förevarande kungörelse givna materiella reglerna äro i görligaste mån anpassade efter de föreskrifter, vilka kommit till användning i kungörelsen den 4 september 1935 om lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostads— försörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. De sakkunniga få be— träffande de bestämmelser, vilka helt eller i huvudsakliga delar överens— stämma, såsom specialmotivering hänvisa till vad vid tillkomsten av kun- görelsen den 4 september 1935 förekommit. Det nu förevarande kungörelse— utkastet föranleder allenast följande anmärkningar.
1 %.
Såsom låntagare till bostadsanskaffningslån enligt den nu förevarande kungörelsen blir varje enskild egnahemsbyggare att anse. Då lånet skall ut— lämnas under förmedling och överinseende av vederbörande kommun, blir skillnaden mellan det i andra fall, såsom beträffande arbetarsmåbrukslån, tillämpade förfarandet att lånet beviljas till kommunen, vilken i sin tur ställer sig som långivare, av huvudsakligen formell natur.
3 %.
De anslag, som beviljas för det i kungörelsen angivna ändamålet, torde komma att av Kungl. Maj:t fördelas i första hand med hänsyn till det sam— fällda behovet av statsunderstöd inom de delar av riket som, i enlighet med den i kungörelsen gjorda indelningen av kommunerna, representeras å ena sidan av egnahemsstyrelsen och å den andra av byggnadslånebyrån. Enligt tillgängliga uppgifter skulle verksamhetsområdet för den senare innefatta, förutom 116 städer och 49 köpingar, 434 landskommuner med områden plan— lagda för bebyggande. — De medel som ställas till egnahemsstyrelsens disposi— tion torde i sin tur komma att fördelas mellan de olika länen av egnahems- styrelsen, som därvid har att stå i ständig kontakt med de olika egnahems— nämnderna. I detta sammanhang må erinras om att förslag till omorganisation av egnahemsväsendet torde vara att förvänta inom den närmaste framtiden.
4 5.
Denna paragraf innehåller en anvisning därom att vid lika stort behov av understöd för skilda kommuner företräde bör givas den kommun, som genom en välordnad bostadsinspektion eller på annat sätt vidtagit eller planerat åtgärder i syfte att undanröja undermåliga bostäder.
5 %. Såsom ovan (sid. 85*) angivits torde man i allmänhet kunna räkna med en arbetsinsats från egnahemsbyggarens sida, uppgående till tio procent av
kostnaderna för byggnadsföretaget. Där emellertid en sådan arbetsinsats icke kan lämnas, ankommer det i första hand på vederbörande kommun att tillskjuta det felande beloppet. Den fordran, kommunen därigenom erhåller, bör vad ränta och amortering beträffar underkastas de bestämmelser, egna- hemsnämnden finner lämpligt uppställa.
7 %.
Såsom i den allmänna motiveringen (sid. 87*) framhållits, torde det icke sällan vid utgången av amorteringstiden för lånet visa sig, att enär barnen vid denna tidpunkt lämnat hemmet, detta kommer att vara onödigt stort för låntagaren, helst som dennes inkomster då ofta äro reducerade. Eftersom det allmänna genom sin väsentligen av hänsyn till det uppväxande släktet betingade långivning ovedersägligen medverkat till uppkomsten av nämnda för låntagaren oförmånliga situation, synes ett efterskänkande av en mindre del av lånet under i paragrafen närmare angivna villkor vara väl på sin plats.
Vad beträffar återbetalningen av den återstående delen av lånet skulle, om hela denna del gjordes till föremål för amortering under en exempelvis tjuguårig amorteringstid, de årliga annuiteterna för mången te sig alltför betungande. De sakkunniga ha därför ansett att åtminstone till en början endast en del av lånet bör amorteras och att den återstående del av länet, som icke i enlighet med vad nyss sagts är avsedd att i sinom tid efterskänkas, bör behandlas som en stående del, vilken först efter utgången av berörda amorteringstid skall kunna uppsägas till betalning. En motsvarande anord— ning förekommer som bekant vid de vanliga egnahemslånen. Skulle det visa sig att nämnda stående del, beträffande vilken ovillkorlig återbetalnings- skyldighet föreligger, icke sedan amorteringsdelen slutbetalts kan av egna- hemsbyggaren omedelbart till staten återgäldas, t. ex. genom anskaffande av ett privatlån å motsvarande belopp, lämnas möjlighet att medgiva uppskov med slutbetalningen i tio år, under vilken tid det måhända i vissa fall kan ställa sig lämpligt att behandla jämväl denna del av lånet som en amorte- ringsdel.
I enlighet med det sålunda sagda bör —— då kommun icke ställer tomt till förfogande — bostadsanskaffningslån uppdelas i
1) en räntebärande amorteringsdel, utgörande fem niondelar av länet, vilken skall återgäldas under en i regel tjuguårig amorteringstid,
2) en räntebärande stående del, utgörande två niondelar av lånet, vilken icke kan uppsägas förrän nyssnämnda amorteringstid tilländalupit, men vilken skall vara inbetald senast tio år därefter; samt
3) en räntefri stående del, utgörande likaledes två niondelar av lånet, vilken så länge lånet i övrigt löper skall, om låntagaren i väsentlig mån eftersätter sina skyldigheter, kunna återkrävas men vilken, sedan de andra delarna av länet i behörig ordning guldits, skall av staten efterskänkas.
Angående uppdelningen av lånet i sådana fall, då kommunen ställer tomt till förfogande, stadgas i 34 %.
104* 8 g. Räntan utgör statens självkostnadsränta med tillägg av en fjärdedels procent, motsvarande statens utgifter för de med lånerörelsen förenade förvaltnings— kostnaderna.
9 %. I denna paragraf och 32 % berörda förhållanden ha behandlats närmare ovan sid. 85*.
10 &.
Enligt första stycket av denna paragraf äger egnahemsnämnden uppsäga bostadsanskaffningslån till omedelbar betalning bl. a. i det fall att egnahems— byggaren visar försumlighet i fråga om erläggandet av de föreskrivna annui— teterna. De sakkunniga förutsätta, att egnahemsnämnden (resp. byggnads— lånebyrån) kommer att begagna sig av denna möjlighet under tillbörligt hän— synstagande icke allenast till vederbörande egnahemsbyggares vilja och för— måga att göra rätt för sig utan även till kommunens skäliga förväntan att dess ansvarighet för lånet enligt 9 % (resp. 32 %) icke tages i anspråk i vidare mån än av förhållandena oundgängligen påkallas.
Enligt andra stycket av denna paragraf skall, då egnahemsnämnden enligt första stycket uppsäger ogulden del av bostadsanskaffningslån till betalning, jämväl kunna återkrävas de belopp, vilka gottskrivits vederbörande egnahems— byggare såsom familjebidrag. Återkrävandet av familjebidraget må dock endast ske, där egnahemsnämnden finner sådant av särskilda förhållanden påkallat, t. ex. då egnahemsbyggaren säljer fastigheten till en utomstående i avsikt att obehörigen profitera av statsunderstödet. Säkerhet för återbekom— mande av familjebidraget bör finnas i den för bostadsanskaffningslånet läm— nade inteckningen.
Beslut som avhandlas i denna paragraf böra få överklagas hos egnahems- styrelsen.
11 5.
I vad mån sådana barn skola medräknas, som på grund av skolgång e. 01. äro hemmavarande endast en del av året, bör avgöras efter prövning av förmed- lingsorganet.
12 %.
Då i paragrafen föreskrives, att bostaden bör utrustas med, förutom vatten— ledning och centraluppvärmning, jämväl andra anordningar, varigenom hygienen befordras och det husliga arbetet underlättas, avses i främsta rummet avloppsledning, köksutrustning, bad- eller tvagningsrum samt till- fredsställande avträde.
13 %. Reglerna för bestämmande av familjebidrag överensstämma nära med mot-
svarande föreskrifter i kungörelsen den 4 september 1935. I stället för en uppskattad standardhyra har man emellertid här att räkna med en normal
årlig bostadskostnad. Uppskattningen av bostadskostnaden torde av praktiska skäl med nödvändighet bliva tämligen summarisk, därvid dock regionala olik— heter kunna vinna tillbörligt beaktande. Med hänsyn till de fluktuationer, som kunna beräknas inträffa beträffande särskilt vissa av de i bostadskostnaden ingående posterna, såsom posten för uppvärmning, lärer — periodvis eller i anledning av inträffade omständigheter — bostadskostnadsbeloppen böra göras till föremål för omprövning. 16 %.
Förfarandet i ärenden angående bostadsanskaffningslån och familjebidrag har enligt kungörelsen anordnats så att ansökan om lån och bidrag skall in— givas till förmedlingsorganet, som har att vidarebefordra den till egnahems- nämnden. Förmedlingsorganet skall i samband därmed till egnahemsnämnden avlämna utredning och avgiva yttrande i vissa avseenden som närmare angivas i 18 5. Då lån icke må beviljas med mindre kommun iklätt sig vissa förplik— telser beträffande byggnadsföretaget, skall förmedlingsorganet, därest kom- munen biträder ansökningen, vid densamma foga förbindelse av kommunen i berörda hänseende. Nämnden har därefter att överlämna handlingarna till egnahemsstyrelsen, som slutligen behandlar ärendet.
Därest kommunen icke velat ikläda sig de förpliktelser, som enligt kun- görelsen åvila densamma, skulle handlingarna egentligen icke behöva av för— medlingsorganet vidarebefordras. Då emellertid den möjligheten icke är ute— sluten, att vederbörande kommun — eventuellt sedan hänvändelse skett till hälsovårdsmyndigheterna -— ändrar mening, ha de sakkunniga ansett, att för- medlingsorganet icke borde av nyssnämnda anledning kunna avbryta ansök- ningsärendets fortgång. Därvid har även beaktats, att ett sådant förfarande från förmedlingsorganets sida skulle betaga egnahemsnämnden och egnahems— styrelsen möjligheten att erhålla nödig inblick i förhållandena å området.
19 %.
Beträffande första stycket anmärkes, att egnahemsnämnden äger meddela bestämmelser angående tid, då byggnadsföretag eller förbättringsarbete skall VM?: påbörjat, samt tid, då sådant företag eller arbete skall vara fullbordat. Vidare äger egnahemsnämnden meddela föreskrifter rörande säkerheten för lånet, fastställa plan för byggnadsföretaget eller förbättringsarbetet etc.
I fråga om andra stycket gäller, att om egnahemsnämnden beviljat lån och bidrag, egnahemsstyrelsen kan godkänna beslutet härom antingen i oför— ändrat skick eller med de ändringar, som egnahemsstyrelsen finner påkallade. Avslår egnahemsnämnden ansökan, kan egnahemsstyrelsen antingen fastställa avslagsbeslutet eller ock, med upphävande av nämndens beslut, bifalla ansök— ningen, därvid styrelsen har att bestämma de närmare villkoren för lånet.
21 %. Utbetalningen av lånet torde i allmänhet böra ske på det sättet att för- medlingsorganet antingen själv tillhandahåller de materialier m. ni. som er-
fordras för bygget eller ock gäldar de räkningar som utfärdas av de olika leve— rantörerna. Härigenom vinnes den fördelen att beloppen icke komma att ut- betalas i kontanter till låntagaren. Ofta torde det visa sig lämpligt att inne- hålla en mindre del av länet, till dess bygget fullbordats och avsynats.
29 %.
Egnahemsnämnderna torde till förrättningsmän kunna använda sina kon- sulenter eller andra hos nämnderna anställda eller av dem anlitade personer. Byggnadslånebyrån, som icke har tillgång till en sådan krets av personer, lärer däremot få utse särskilda förrättningsmän att verkställa ifrågavarande uppdrag.
31 %
I denna och följande paragrafer berörda förhållanden ha behandlats när- mare å sid. 85* o. följ.
De för det stora flertalet landskommuner i författningsutkastet givna reg— lerna om förfarandet i ärenden angående lån och bidrag äro i viktiga avseenden likartade med dem som nu gälla inom egnahemsväsendet. De sålunda före— slagna bestämmelserna torde lämpligen kunna vinna användning även då det gäller bostäder i städer och därmed jämställda kommuner. Eftersom bygg- nadslånebyrån här skall hava den befattning med ifrågavarande ärenden som å den rena landsbygden utövas av såväl egnahemsnämnderna som egnahems— styrelsen, komma bestämmelserna helt naturligt att i vissa avseenden modi- fieras. Sålunda märkes att någon motsvarighet här icke kan förekomma till det underställnings- och prövningsförfarande, varom i 3 %, 10 % tredje stycket och 19 å andra stycket sägs, eller till den kommunikation mellan egnahems- styrelsen och egnahemsnämnd, som omförmäles i 19 % tredje stycket, eller till de förhållanden, som omtalas i 30 5 första och andra styckena.
De av de sakkunniga sålunda föreslagna reglerna för städer och därmed jämställda kommuner komma genom sin anknytning till det inom egnahems— Väsendet tillämpade systemet att förete vissa avvikelser från de föreskrifter beträffande förfarandet som byggnadslånebyrån har att tillämpa enligt 1935 års kungörelse angående hyresbostadssubvention. Emellertid anse de sak- kunniga dessa avvikelser fullt motiverade med hänsyn till olikheten hos dem som i de båda fallen närmast äro att betrakta såsom låntagare.
32 %.
Kommuns prestation med avseende å tomt kan fullgöras antingen genom att kommunen lämnar tomten med äganderätt eller upplåter den med tomträtt. För att syftet med ifrågavarande prestation skall fyllas bör kommunen i sist— nämnda händelse avstå från tomtavgiften åtminstone till dess lånet slutbetalts.
33 %. De i 33—35 %% givna reglerna äro, såsom framgår av deras placering i kun— görelseutkastet, närmast hänförliga till stads- och därmed jämförliga kom—
muner. Skulle emellertid i något fall en annan kommun ställa tomt till egna— hemsbyggarens förfogande — någon skyldighet därtill föreligger ju icke enligt kungörelsen _, torde nyssnämnda regler även därvidlag böra vinna tillämpning.
Då kommun ställer tomt till förfogande med äganderätt, kommer kom— munens prestation att motsvara tomtvärdet. Lämnas tomten med allenast tomträtt, kan prestationen skattas till det kapitaliserade värdet av de tomte avgifter, från vilka kommunen förklarat sig avstå.
34 5.
Då kommun ställer tomt till förfogande, erhåller väl egnahemsbyggaren en (räntefri) skuld till kommunen, men denna skuld skall, på sätt av 35 & framgår, i sinom tid efterskänkas. På grund härav synes det icke nödigt att i dessa fall eftergiva någon del av statslånet (jfr 7 5). Därtill kommer att, såsom ovan (sid. 89*) framhållits, i möjligaste mån bör eftersträvas likvärdighet mellan subvention till hyreslägenheter och subvention till egnahem. Under beaktande av det sålunda anförda ha de sakkunniga funnit att i fall, då kommun ställer tomt till förfogande, statslånet lämpligen bör uppdelas i
1) en räntebärande amorteringsdel, utgörande två tredjedelar av lånet, vilken skall återgäldas under en tjuguårig amorteringstid; samt
2) en räntebärande stående del, utgörande en tredjedel av lånet, vilken icke kan uppsägas förrän amorteringstiden tilländalupit, men vilken skall vara inbetald senast tio år därefter.
I fråga om bestämmandet av storleken av kommuns fordran i anledning av tomtprestationen hänvisas till vad som anförts vid 33 &. Här må endast påpekas, att då fråga är om tomträtt en reducering av fordringen kan betingas av att tomträtten i enlighet med därom i avtalet om tomträttsupplåtelsen in— tagna klausuler — i den mån sådana härvidlag kunna tillåtas — må ha för- verkats.
Kommuns tomtfordran må enligt de sakkunnigas mening kunna återkrävas endast då så befinnes befogat med hänsyn till särskilda förhållanden. Så torde regelmässigt vara fallet, då föreskrift meddelats enligt 10 å andra stycket om återbetalning till staten av familjebidrag. Fog för återkrävande av tomt- fordringen torde emellertid även eljest kunna tänkas förekomma, exempelvis ifall en egnahemsbyggare skulle före amorteringstidens början och alltså innan några familjebidrag ännu utgått återbetala statslånet i avsikt att där- efter försälja fastigheten med vinst, motsvarande kommunens tomtprestation. Den erforderliga garantin för att kommun icke i oträngt mål skall återkräva tomtfordringen erhålles därigenom att byggnadslånebyråns (resp. egnahems— nämndens) tillstånd erfordras för en sådan åtgärd.
36 %.
I denna paragraf berörda förhållanden ha närmare behandlats ovan, bl. a. a sid. 86*.
Ett enskilt företag, som önskar förmedla lån och bidrag av ifrågavarande beskaffenhet, måste som regel kunna åtaga sig såväl att lämna kapitalinsats och ansvara för statslånet som att ställa tomtmark till förfogande. Kungl. Maj:t lärer med anledning härav, då fråga uppkommer att förläna behörighet i förevarande avseende åt ett enskilt företag, fästa särskild vikt vid dess ekonomiska ställning. Med hänsyn icke minst till de kontrollerande upp- gifter som åvila företaget såsom förmedlingsorgan torde i allmänhet allenast större företag kunna ifrågakomma för denna verksamhet.
Kap. 14. Förslag till familjebidrag i samband med lån ur lånefonden för lautarbetarbcstäder.
Bostadssociala utredningens uppdrag har, såsom tidigare upprepade gånger framhållits, i förevarande sammanhang varit begränsat till att avse ett över— förande av de allmänna principer, som kommit till tillämpning i bostadssub- ventionsverksamheten för barnrika familjer i stadssamhällena, till »egnahem och liknande lägenheter», särskilt på landsbygden. De sakkunniga ha _ med den allmänna motivering, som härovan redovisats (sid. 80*) —— icke ansett sig kunna i sitt förslag utesluta lantarbetarbostäder och mindre arrendelägenheter från den ifrågasatta verksamheten, trots att en av de för bostadssubventionen väsentliga principerna, det årliga bidragets differentiering efter familjernas barnantal, icke lämpligen låter sig tillämpa i fråga om dylika bostäder, och trots de komplikationer, som med nödvändighet uppkomma därigenom att bostadsupplåtelsen är förbunden med förhållandet mellan arbetsgivare-jord- ägare och lantarbetare resp. arrendeinnehavare.
Genom beslut vid 1935 års riksdag (se bil. 2 sid. 72), tillkom en lånefond för lantarbetarbostäder. Bostadsutredningen för landsbygden, vilken tagit initiativ till denna anordning, hade framhållit, att den övervägande delen av de mycket betydande belopp, som statsmakterna anvisat för bostadsför- bättring, hade kommit att utgå till reparation och ombyggnad av smärre egnahem o. d., vilka ägdes av den mindre bemedlade befolkningen på landsbygden. Det syntes därför vara motiverat, att det allmänna särskilt sökte underlätta strävandena att förbättra bostadsförhållandena för så— dana lantarbetare, vilka bebodde av vederbörande lantarbetsgivare upplåtna, ej sällan bristfälliga bostäder och som, eftersom bostäderna ej vore deras egna, själva icke kunde avhjälpa bristerna. I fråga om lönebostäder kunde ofta enbart lån på förmånliga villkor bereda erforderligt stöd för åstadkommande av nödiga förbättrings- eller nybyggnadsarbeten. Bostadsutredningen före— slog därför upprättande av en särskild lånefond för lantarbetarbostäder, för vilken borde tagas i anspråk inkommande amorteringar å utlämnade nybygg- nadslån. Enligt bostadsutredningens förslag skulle rätt att erhålla lån från fonden tillkomma såväl ägare som brukare av jordbruksfastighet för upp- förande av nya lantarbetarbostäder å fastigheten eller för ombyggnad av eller
annat mera omfattande förbättringsarbete å dylika bostäder. De bostäder, som sålunda skulle uppföras eller inredas, borde vara ur sociala och hygie— niska synpunkter goda och ändamålsenliga; givetvis måste hälsovårdsstad— gans krav beaktas. De ekonomiska stödåtgärder, varom här vore fråga, ut— gjorde ett nödvändigt komplement till de åtgärder av legislativ och administra— tiv art, som borde vidtagas i syfte att möjliggöra förbättringar i avseende å landsbygdens bostäder, och avsågo särskilt att underlätta hälsovårdsnämn— dernas strävanden att bereda invånarna i resp. hälsovårdsområ'den sunda bostäder.
Vid prövning av ansökningar om lån från fonden borde beaktas omständig— heterna i de olika fallen, särskilt de nuvarande bostädernas beskaffenhet, Viss hänsyn måste tagas till sökandens ekonomiska förhållanden, men endast i undantagsfall syntes närmare uppgifter i detta hänseende böra avfordras sökanden. Bostadsutredningen underströk i detta samband, att även om låne- villkoren gjordes så förmånliga, att lånen i viss grad förlänades subventions— karaktär, denna subvention likväl genom de förbättrade bostadsförhållandena i främsta rummet komme bostädernas invånare till godo. Ur jordägarens syn— punkt kunde sägas, att en dylik arbetarbostadsbyggnadsverksamhet icke vore direkt räntabel.
Lånebeloppens storlek borde bestämmas i huvudsaklig enlighet med vad som gällde i fråga om nybyggnadslån, sålunda högst 3 000 kr. per lägenhet och ej över 70 procent av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna. Räntan borde ej sättas högre än räntan å egnahemslån för jordbrukslägen— heter, sålunda 3'6 procent. Godtagbar säkerhet borde ställas, i främsta rum— met inteckning i vederbörande fastighet. Amorteringstiden borde bestämmas till samma som gällde för nybyggnadslån nämligen 20 år.
I betraktande av låneverksamhetens begränsade omfattning och för att möja liggöra en rättvis och lämplig fördelning på de särskilda byggnadsföretagen av tillgängliga medel, skulle lånens beviljande ankomma på en central myn— dighet, förslagsvis statens egnahemsstyrelse. Även de lokala myndigheterna borde dock tagas i anspråk för låneverksamheten, i första rummet hälsovårds— nämnderna, vilka skulle mottaga ansökningar (åtföljda av ritningar och kost- nadsberäkningar) samt efter erforderlig prövning överlämna ärendet till vederbörande egnahemsnämnd. Denna skulle verkställa ytterligare utredning och därefter översända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande till egna- hemsstyrelsen, vilken fattade beslut i ärendet; beslut kunde överklagas hos Kungl. Maj:t. Statskontoret skulle utbetala beviljade lån, varav hälften kunde erhållas genast, medan den återstående hälften innehölles, intill dess bygg- nadsföretaget slutförts och godkänts av egnahemsstyrelsen. Ränta och amor— teringar inbetalades till statskontoret.
Bostadsutredningens förslag lades till grund för proposition (nr 222) med endast få förändringar, av vilka den viktigaste innebar, att såsom lånesäker— het borde godtagas inteckning intill 5/6 av fastighetens genom taxeringsbevis eller på annat, av egnahemsstyrelsen godkänt sätt intygade värde. Närmast
av budgetstekniska skäl borde kapital ej tillföras lånefonden direkt ur in— flytande amorteringar å nybyggnadslån, utan skulle å budgeten årligen så— som kapitaltillskott anvisas ett belopp, som beräknades ungefärligen mot— svarande amorteringarna. Propositionen godkändes på förslag av stats- utskottet (utlåtande nr 145) av riksdagen (skrivelse nr 345) och den 28 juni 1935 utfärdades kungörelse angående lån från lånefonden för lantarbetar- bostäder (nr 439).
Såsom kapital för fonden anvisades för budgetåret 1935/1936 250 000 kr., varav 50000 kr. skulle utgå av andra medel än lånemedel. För budgetåret 1936/1937 beviljades ett kapitaltillskott av 300000 (resp. 60000) och för budgetåret 1937/ 1938 av 400 000 kr. Angivna belopp beräknades motsvara de under resp. tidsperioder inflytande amorteringarna å .utlämnade nybygg- nadslån.
Oaktat fonden sålunda närmar sig miljonen, har den hittills blott i ringa mån tagits i anspråk för sitt ändamål. Enligt erhållna uppgifter hade av statens egnahemsstyrelse intill medlet av september 1937 beviljats 14 lant- arbetarbostadslån till ett sammanlagt belopp av 75 730 kr., fördelade på sju län, nämligen Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Skaraborgs. Lånens belopp växlade mellan lägst 1 650 och högst 12 600 kr.
Vid övervägande rörande möjligheten av och formerna för en tillämpning av en speciell bostadssubvention för barnrika familjer på ifrågavarande om- råde ha de sakkunniga funnit det naturligt att anknyta en sådan till den redan existerande lånefonden för lantarbetarbostäder, varigenom man skulle kunna hysa förhoppning om, att ifrågavarande medel i högre grad än hittills skett kunde komma till användning för avsett ändamål. De för lån ur denna fond givna reglerna torde, för att här förevarande syfte skall kunna effektivt tillgodoses, böra i vissa punkter modifieras. Den nu gällande räntesatsen synes med hänsyn till rådande räntenivå på den allmänna marknaden skäligen hög och de sakkunniga vilja föreslå en sänkning till den för bostadsanskaffnings— lånen bestämda räntesatsen (se sid. 9*, not '). Maximeringen av lånebeloppet till 3 000 kr. per lägenhet bör enligt de sakkunnigas uppfattning borttagas, dels därför att en bostad på tillfredsställande standard knappast låter sig åstad- komma med ett sådant belopp, dels därför att lantarbetsgivarens eget eko- nomiska intresse borde utgöra en tillräcklig garanti för återhållsamhet vid utmätandet av kostnaderna för byggnadsföretag för ifrågavarande ändamål. Slutligen synes en regel till förhindrande av missbruk och analog med den i det föregående beträffande egnahem föreslagna regeln vara lämplig.
I det föregående (sid. 83*) ha de sakkunniga anfört de allmänna motiven för att i sådana fall, där lantarbetsgivare anskaffar bostäder tillräckligt rym- liga för en större familj och av fullvärdig beskaffenhet, samt där dessa bostä— der användas att hysa flerbarnsfamiljer, annuitetslättnader böra beredas, till sin innebörd och syftemål motsvarande familjebidragen till barnrika familjeri hyresbostäder resp. egnahem. Dessa annuitetslättnader böra anknytas till bo—
stadens användning som bostad för barnrik familj men kunna icke såsom familjebidragen differentieras efter barnantalet, eftersom de icke äro direkt betingade av den boende familjens förmåga att betala hyra eller årliga bo- stadskostnader för en egen bostad, utan av att arbetsgivaren håller en bostad till förfogande, som är större, bättre utrustad och alltså kostsammare än som för honom såsom företagare vore ekonomiskt motiverat ur arbetskraftsrekryte— ringssynpunkt e. d. Då man enligt inhämtade upplysningar kan räkna med, att en välutrustad familjebostad i nyanskaffning drager en kostnad, som kanske är dubbelt så hög som nyanskaffningskostnaden för en som familjebostad otillräcklig men ur företagarens synpunkt tillräcklig bostad, synes det vara en lämplig avvägning att bestämma annuitetsavskrivningen till annuitetens halva belopp, vilken avskrivning göres för den tid, barnrik familj bebor lägenhet, för vilken statslån beviljats. — Såsom i det föregående framhållits, tänka sig de sakkunniga den här föreslagna anordningen såsom ett försök, åsyftande att under en övergångsperiod befordra framväxandet av en ny, jäm- fört med rådande förhållanden väsentligt förbättrad och för den framtida byggnadsverksamheten på ifrågavarande område normgivande bostads- standard.
Icke sällan intaga innehavare av smärre arrenden en ställning, som praktiskt föga skiljer sig från lantarbetarnas, och i sådana fall bör enligt de sakkunnigas mening inga hinder möta att tillämpa den här föreslagna anordningen jämväl på arrendelägenheter.
Kap. 15. Utkast till kungl. kungörelser angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 439) om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder samt angående bidrag av statsmedel för åstadkommande av förbättrad bostadsförsörjning för barnrika lantarbetarfamiljer, jämte special- motivering.
Utkast till K U N G 6 R E L s E angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 439) om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder.
Härigenom förordnas, att 2, 3 och 12 åå kungörelsen den 28 juni 1935 om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
zg.
Lån må ej överstiga sjuttio procent av de för byggnadsföretaget uppskat- tade kostnaderna och må icke för någon särskild bostadslägenhet uppgå till
1 Sznaste lydelse av 12 5, se 1937: 629.
mera än den å lägenheten belöpande andelen av kostnaderna för hela före— taget. Kostnaderna för — —— — dessas golvytor.
3 %.
Lantarbetarbostadslån skall förräntas efter fast, vid lånets beviljande be— stämd räntefot. Denna fastställes av Kungl. Maj:t lägst till medelräntan för statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent. Angående .skyldighet i vissa fall att erlägga högre ränta än nu sagts stadgas i 11—13 åå.
För lån — —— — vederbörande fastighet. Inteckning må -— —— _ säkerheten erbjudes. 12 %. Fullgör låntagaren — — —— om beslutet. Därest egnahemsstyrelsen — — —— styrelsen föreskrivas. Brister låntagaren —— —— _ styrelsen bestämmer.
Användes bostad icke längre för det med denna kungörelse avsedda ända— målet, må egnahemsstyrelsen, där styrelsen finner sådant av särskilda för— hållanden påkallat, uppsäga lånet eller å bostaden belöpande del därav till omedelbar återbetalning.
Låntagaren är — — — ordning bestämda.
Om beslut, som i andra, tredje och fjärde styckena sägs, skall egnahems- styrelsen underrätta statskontoret.
Denna kungörelse länder till efterrättelse från och med den 1 juli 1938, dock att de nya bestämmelserna i 12 % icke skola äga tillämpning å dessför- innan beviljade lån.
Utkasttill KUNGÖRELSE
angående bidrag av statsmedel för åstadkommande av förbättrad bostads- försörjning för barnrika lantarbetarfamiljer.
Härigenom förordnas som följer:
1 %.
I samband med beviljande av lån enligt kungörelsen den 28 juni 1935 om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder må, i den mån tillämnad ny- eller ombyggnad är avsedd att tillgodose behovet av förbättrad bostadsförsörjning för barnrika lantarbetarfamiljer samt under de villkor här nedan stadgas, med- givas eftergifter å de för lånet fastställda ränte- och kapitalavbetalnings- beloppen ( familjebidrag ).
2 %.
Såsom barnrik anses i denna kungörelse familj bestående av, förutom en eller flera vuxna personer, tre eller flera minderåriga, helt eller delvis för- sörjda barn.
Till barn räknas även adoptivbarn, så ock efter prövning av hälsovårds- nämnden fosterbarn, som på grund av släktskapsförhållande eller av liknande anledning försörjes utan ersättning. Såsom minderårigt anses barn, som ej fyllt 16 år; dock må jämväl äldre barn, som erhåller fortsatt utbildning eller eljest mera stadigvarande är utan arbetsförtjänst, efter prövning av hälso- vårdsnämnden kunna medräknas.
Vid bedömande av frågan, huruvida familj är att anse som mindre be- medlad, skall hänsyn främst tagas till familjens sammansättning och samlade inkomst samt de olika familjemedlemmarnas särskilda behov.
3 %.
Byggnad, som må komma till användning för bostadsförsörjning enligt denna kungörelse, skall utgöras av enfamiljshus av lämplig typ för det av- sedda ändamålet, innehållande minst två rum och kök. Bostaden skall, där så kan ordnas inom rimlig kostnad, vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning, varjämte bostaden även i övrigt bör utrustas så att hygienen befordras och det husliga arbetet underlättas.
4 %.
Familjebidrag skola tillkomma låntagaren sålunda att å de för lånet fast- ställda ränte- och kapitalavbetalningsbeloppen verkställas avdrag, uppgående till hälften av dessa belopp, där hela lånet tjänar det med denna kungörelse avsedda ändamålet, men eljest till så stor del av nämnda hälft som svarar mot vad av lånet erhåller sådan användning. '
5 &.
Har familjs barnantal minskats så att den icke längre är att anse såsom barnrik familj enligt 2 %, eller har bostad, varför lån med familjebidrag be- viljats, av annan anledning upphört att tjäna det med denna kungörelse av- sedda ändamålet, skall det å bostaden belöpande familjebidraget från och med påföljande år icke längre utgå.
Har statskontoret eller egnahemsstyrelsen uppsagt lånet till betalning, må familjebidrag icke längre tillgodonjutas.
6 %.
Framställning om familjebidrag göres i samband med ansökning om lant- arbetarbostadslån; och skall vad angående behandlingen av sådan ansökning finnes föreskrivet äga motsvarande tillämpning beträffande framställning Om familjebidrag.
1842 37 8
Familjebidrag beviljas av egnahemsstyrelsen. Det åligger egnahemssty— relsen att, då bidrag beviljats, därom underrätta statskontoret.
8 %
Vid beviljande av lån med familjebidrag skall det förbehåll göras att, därest låntagare upphör att nyttja bostad för det ändamål, som avses med ovan— nämnda kungörelse den 28 juni 1935, egnahemsstyrelsen må, om styrelsen finner det av särskilda förhållanden påkallat, i samband med uppsägning av lånebelopp, som icke i någon form amorterats, jämväl återkräva ränte— och kapitalavbetalningsbelopp, vilka gottskrivits låntagaren såsom familjebidrag.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1938.
Specialmotivering till författningsutkasten. Utkastet till kungörelse angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 28 juni 1935 om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder.
I avsikt att åstadkomma förbättrad bostadsförsörjning även för barnrika lantarbetarfamiljer föreslå de sakkunniga en särskild kungörelse, innehållande» vissa tillägg till kungörelsen den 28 juni 1935 om lån från lånefonden för— lantarbetarbostäder. Innebörden av nämnda särskilda kungörelse är att jäm- väl vid lantarbetarbostadslån skola kunna medgivas eftergifter å ränte- och kapitalavbetalningsbeloppen i form av familjebidrag. I samband härmed före- slå de sakkunniga i det nu förevarande författningsutkastet vissa smärre ändringar i kungörelsen den 28 juni 1935. De sakkunniga finna det väl önsk— värt, att reglerna angående ifrågavarande statssubvention till lantarbetar— familjer, särskilt vad beträffar förfarandet, omarbetas till närmare överens— stämmelse med de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna angående- statssubvention för beredande av bostäder i egnahem. Bland annat med hän- syn till den omorganisation av egnahemsväsendet, vilken ställts i utsikt, ha de sakkunniga emellertid icke ansett sig böra nu framlägga något förslag i. berörda hänseende.
2 %.
Enligt den nuvarande lydelsen av denna paragraf må lån för varje särskild bostadslägenhet uppgå till högst tretusen kronor. En sådan begränsning torde särskilt då fråga är om barnrika familjers bostadsbehov lägga hinder i vägen för ett rationellt utnyttjande av förevarande lånemöjlighet. Bl. a. med hänsyn härtill (se sid. 110*) föreslås att begränsningen upphäves.
3 %. Enligt den nuvarande lydelsen av denna paragraf skall å oguldet låne- belopp erläggas ränta efter tre och sex tiondels procent om året från lyft—
ningsdagen. De sakkunniga föreslå, att räntan å lantarbetarbostadslån — lik- som fallet är beträffande lån enligt kungörelsen den 4 september 1935 om lån och bidrag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barn- rika familjer ävensom i fråga om lån enligt den av de sakkunniga föreslagna kungörelsen om lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer — bestämmes så att den kommer att motsvara statens självkostnadsränta med ett mindre tillägg, mot— svarande statens förvaltningskostnader.
12 %.
Till förhindrande av missbruk bör möjlighet finnas att återkräva belopp vilka såsom familjebidrag gottskrivits vederbörande ägare eller brukare av jordbruksfastighet. De sakkunniga föreslå i det särskilda utkastet till kun— görelse om familjebidrag å lantarbetarbostadslån en bestämmelse i sådant syfte. Emellertid synes det önskvärt, att även då det gäller själva lånet uppställes en uttrycklig regel av innebörd att lånet må kunna uppsägas till omedelbar återbetalning, därest sådant av särskilda förhållanden påkallas, exempelvis om ägare eller brukare av fastighet skulle under uppenbart missbruk av det erhållna statslånet försälja eller uthyra en subventionerad bostadslägenhet.
Utkastet till kungörelse angående bidrag av statsmedel för åstadkommande av förbättrad bostadsförsörjning för barnrika lantarbetarfamiljer.
1 så.
Såsom förut nämnts avses med denna kungörelse att giva reglerna om familjebidrag vid bostadsförsörjning av mindre bemedlade, barnrika familjer tillämplighet även å lån jämlikt kungörelsen den 28 juni 1935 om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder. Då det omedelbara syftet med den nu förevarande kungörelsen icke är att bistå vederbörande ägare eller brukare av fastighet utan att tillfredsställa det aktuella behovet av bättre bostäder för barnrika lantarbetarfamiljer, böra familjebidrag endast kunna medgivas i samband med beviljande av lantarbetarbostadslån. Utredningen får i detta hänseende hänvisa till vad ovan (sid. 83*) anförts beträffande familjebidrag i samband med lån för anskaffande av egnahem.
2 och 3 %%
Dessa paragrafer överensstämma med 11 och 12 55 i utkastet till kungö- relse angående bostadsförsörjning i egnahem för barnrika familjer.
4 %. Då praktiska svårigheter i förevarande fall möta mot en differentiering av familjebidragen allt efter de olika familjernas barnantal (sid. 111*), föreslås att bidrag skall för varje såsom barnrik ansedd familj utgå med en lika stor
del av av de årliga ränte- och kapitalavbetalningsbeloppen, nämligen med hälften av dessa belopp. . 8 5.
Enligt denna paragraf må, där bostad icke längre användes för lantarbetare, de såsom familjebidrag gottskrivna beloppen kunna återkrävas, dock endast ifall sådant påkallas av särskilda förhållanden, såsom att lägenhet försålts eller uthyrts i uppenbart syfte att profitera av de från det allmännas sida lämnade förmånerna. Den för lånet lämnade säkerheten bör förty icke efter- givas i vad den avser gottskrivna familjebidrag förrän lånet i dess helhet slutbetalts.
Särskilt yttrande av herr Åhrén.
Jag anser att följande synpunkter icke vunnit tillräckligt beaktande i betänkandet.
Betänkandet baseras utan närmare motivering på systemet, att egnahems- ägaren som regel skall prestera egen arbetsinsats vid husets uppförande. Här- vidlag torde en gräns böra dragas mellan orter med mera lantliga förhållanden och orter med ordnad arbetsmarknad. Medan självbyggaresystemet sannolikt måste vara regel för de förra, bör det för de senare vara undantag. Att per- soner, som icke äro kunniga i byggnadsfacket, själva bygga sina hus är en ur flera synpunkter orationell metod. Resultatet blir ofta att arbetet i ett eller annat avseende blir underhaltigt utfört, även om det är fråga om hus av delvis fabriksfärdigt, monterbart material. Samtidigt som de egnahemsbyggare, vilka i sitt dagliga arbete tillhöra andra yrken, arbeta med uppförande av sina hus, gå kanske byggnadsarbetare i trakten arbetslösa. Då det är ett socialt intresse att öka arbetarnas fritid, bör icke samtidigt uppmuntras till en utsträckning av arbetstiden genom att en del av fritiden tages i anspråk för livsuppehållet, i detta fall bostadsförsörjningen. Metoden är föga förenlig med principen om en rationell arbetsfördelning inom samhället.
Innan självbyggeriet i stor skala genom statligt stöd av här ifrågavarande slag fastslås som en riktig princip, borde utredas, hur denna arbetsmetod, där den f. n. tillämpas på orter med ordnad arbetsmarknad, inverkar på arbets— marknaden, och hur den skulle komma att inverka, ifall den komme till an— vändning i större omfattning. Klargöras borde även, i vilken mån den nu- varande prissättningen a'v arbeten sammanhängande med montering av fabriks— färdiga hus lägger hinder i vägen för användande av organiserad arbetskraft för sådana arbeten, varjämte motsvarande förslag till en rationalisering av prissättningen borde uppgöras.
Den subventionerade egnahemsägarens ekonomiska bundenhet vid bostaden blir, framhålles det i betänkandet (sid. 84*), ringa eller ingen genom att någon kapitalinsats icke erfordras, och då årliga bidrag till amorteringen ges. Men kanske än viktigare än den ekonomiska bundenheten är i detta sammanhang den av psykologiska orsaker betingade bundenhet, som lätt uppstår för den som äger sin bostad. Erfarenheten torde visa att egnahemsägarnas fritid i stor utsträckning åtgår till att sköta hus och trädgård. Fritiden medför därför icke för vederbörande samma möjlighet till studier, föreningsliv o. d., som för den vilken icke har sådana omsorger. I en tid då personlig vakenhet inför den ekonomiska och politiska utvecklingen och intressegemenskap är av nöden, är den tendens till individualism, som egnahemsägandet lätt drar med sig, icke önskvärd.
Egnahemsägarens bundenhet vid en viss ort och hans svårighet att, exempel— vis vid en minskning i arbetstillgången på orten, flytta till annan ort, vid— röres i betänkandet (sid. 44*), men det anses att denna olägenhet icke bör
överdrivas (sid. 85*). Jag anser, att de fall vi nyligen haft av detta slag, och som relateras i betänkandet, äro tillräckligt avskräckande. Det borde enligt min mening klargjorts, huruvida icke en lämpligare metod beträffande »industriorter» — som det ju här närmast gäller — vore, att industrierna, så— som hittills i en viss utsträckning skett, själva ombesörja byggande av bo- städer till uthyrning åt sina arbetare i den mån ett tillräckligt antal hyres— lägenheter icke finnas på orten. Det faktum att en del industrier börjat övergå till att hjälpa sina arbetare att skaffa sig egnahem, innebär icke i och för sig att denna metod ur social synpunkt skulle vara den mest önskvärda.
Om ovanstående synpunkter vunnit mer beaktande i betänkandet, skulle i förslaget enligt min mening skilts mellan bostäder under lantliga förhållanden och sådana i städer och stadsliknande samhällen. För dessa senare borde småstugan med äganderätt icke föreslagits annat än som undantag.
I den mån det kan anses lämpligt att de barnrika familjernas bostäder ut- formas som enfamiljshus i stället för flerfamiljshus — och en del skäl tala givetvis för att detta i större grad än hittills bör prövas —, bör detta i städer och stadsliknande samhällen kunna förenas med uthyrningsprincipen. Gent— emot erfarenheterna från England, där man med gott resultat tillämpat denna metod i stor omfattning, är det svårt att påstå, att detta system skall behöva medföra några avgörande svårigheter.
Bilaga 1.
Bostadsförhållandena inom vissa landskommuner.
Redogörelse för de preliminära resultaten av en i 1935/36 års folk- räkning ingående specialundersökning.
Av Richard Sterner.
En belysning av landsbygdens bostadsförhållanden ur olika synpunkter er- bjuder den specialundersökning rörande 100 landskommuner, som ingåri 1935/36 års folkräkning. Sedan en första, mera summarisk, bearbetning av det till denna undersökning inkomna primärmaterialet avslutats, har statistiska centralbyrån benäget ställt resultaten av densamma till bostadssociala utredningens förfogande; på vissa punkter ha även resultaten av en sedermera enligt maskinell metod (s. k. hålkortsystem) företagen mera ingående bearbetning kunnat utnyttjas för denna redogörelse. Det bör emellertid starkt understrykas, att dessa undersök- ningsresultat äro av preliminär natur, och att de alltså meddelas med viss re- servation för eventuella kommande justeringar.1
På grundval av statistiska centralbyråns undersökningsresultat avseende 100 landskommuner ha även verkställts vissa ungefärliga beräkningar rörande för- hållandena inom landsbygden i dess helhet. Ansvaret för dessa beräkningar faller helt på författaren till denna redogörelse.
Undersökningens tillkomst och innebörd. De genom socialstyrelsen och bostads- sociala utredningen nyligen slutförda undersökningar rörande bostadsförhållandena under åren 1933—1935, vilka sammanfattats i en av socialstyrelsen utgiven publikationf beröra huvudsakligen städer och stadsliknande samhällen. Visser- ligen inbegriper redovisningen även ett antal landskommuner, men dessa äro till god del stadslikt bebyggda, och dessutom ha inom undersökningsområdena befintliga jordbruksfastigheter uteslutits. Då den senaste, speciellt på landsbygden inriktade, mera omfattande bostadsundersökningen hänför sig till åren 1912/13,3 har det därför synts nödvändigt att i detta avseende söka åstadkomma en komplettering av vår kunskap beträffande bostadsförhållandena — detta så mycket mera, som den pågående statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden ökat det praktiska behovet av mera ingående informationer rörande landsbygdens bostadsstandard.
För vinnande av en djupare inblick i landsbygdens bostadsförhållanden är det lämpligast att anlita särskilda undersökare, vilka personligen besöka de olika
1 Vissa resultat av denna bostadsundersökning ha tidigare meddelats i Betänkande i sexualfrågan, avgivet av befolkningskommissionen (Statens offentliga utredningar 1936: 59), bil. 7 sid. 246 0. f. ” Sveriges officiella statistik: socialstatistik. Allmänna bostadsräkningen år 1933 och därmed sammanhängande undersökningar. Stockholm 1936. 3 Denna grundar sig dock icke på uppgifter insamlade genom husbesökare. Så var däremot förhållandet med en åren 1926—1929 utförd bostadsundersökning av 19 socknar (och sockendelar), vilken år 1930 publicerades under titeln Bostadsförhållandena på lands- bygden i Sverige av Alfred Pettersson och G. Stéenhoff', Stockholm 1930. Dessutom ha. enqueter verkställts vid olika tillfällen, t ex. av socialstyrelsen år 1930 (sammanfattad i Sociala Meddelanden, årgång 1931. sid. 99 0. f.). Dessa enqueter ge en tämligen åskådlig bild av landsbygdens bostadsförhållanden men däremot knappast någon mera bestämd kvantitativ uppfattning om betydelsen av olika brister o. d. i bostadsstandarden. Detsamma gäller om de uppgifter, som på grundval av provinsialläkarnas rapporter meddelas i förste provinsialläkarnas tryvkta årsberättelser och i medicinalstyrelsens årliga berättelser om allmän hälso- och sjukvård.
Tab. 1. Bostadsförhållandenl 1 2 3 4 5 s 7 s 9 10 | 11 | 12 | 13 .. . Lägenheter Därav om Aptalnovrlga med mer Antal .. ”mer än Antal hushåll Därav Folk- bli??”; med 3 111352:- Antal K o m m u n e r mängd bo eller med löne- 2 per- 31 dec. stad—s flera h" st bo- utan 2 prr— son. 1935 lä en.- 116 st 3 eller barn 1 og" städer1 eller med soner cn- biter 1 rim 2 rum iiera under 0 Iköli med över per heter 0 kök 0. kök rum 15 år ' högst 1 ha eld— per ' o. kök 1 ha åker stad rums- åker % enhet . % 2 Stockholms län. 1 Alsike .............. 644 180 88 44 48 21 9 55 62 62 100 133 2 Frösunda ............ 729 203 93 29 81 21 5 23 115 63 54 69 3 Ljusterö ............ 1 616 512 209 139 164 39 13 43 350 114 45 55 4 Ska ................ 662 181 66 32 83 12 6 31 72 57 66 94 Uppsala län. 5 Skokloster .......... 393 101 49 24 28 14 5 38 25 37 119 149 6 Nysätra ............ 765 187 79 53 55 28 12 33 69 82 123 160 7 Rasbokil ............ 712 189 78 39 72 26 9 23 79 79 95 106 8 Tolfta .............. 1504 391 177 100 114 50 21 135 154 102 11'3 161 Södermanlands län. i 9 Nykyrke ............ 398 108 64 19 25 12 7 72 16 19 139 157 10 Helgesta ............ 1 195 341 169 96 76 35 18 73 168 89 109 132 11 Jäder .............. 1 188 302 155 40 107 36 22 84 94 123 11'6 132 12 Lerbo .............. 1012 244 105 51 88 33 12 47 59 130 11'1 14'3 Östergötlands län. 15 Styrestad ............ 789 213 90 40 83 25 9 35 124 54 75 103» 14 Skällvik ............ 1003 265 106 56 103 29 12 53 120 92 113 140 15 Varv ................ 647 174 62 37 75 21 8 25 88 60 92 103 16 S:t Per .............. 586 140 49 42 49 21 9 45 57 37 121 1431 17 Västerlösa .......... 929 258 105 67 86 24 9 78 94 84 se 105* 18 Oppeby ............ 1 186 313 135 80 98 33 13 26 141 139 11'2 17'3i 19 Svinhult ............ 666 176 66 44 66 23 3 13 67 91 102 111. __ Jönköpings län. 20 Olmstad ............ 1 202 309 65 57 187 40 6 12 140 147 49 49 21 Bottnaryd .......... 1019 275 71 61 143 25 5 9 82 152 36 51 22 Norra Hestra ........ 601 151 15 36 100 25 2 6 86 58 40 20 25 Torskinge .......... 532 130 21 38 71 16 1 4 13 103 85 62 24. Fryele .............. 992 232 67 64 101 42 6 23 31 172 121 11'6 25 Karlstorp ............ 1 160 287 61 92 134 36 7 46 97 142 91 80 Kronoberqs län. 26 Uråsa .............. 580 140 23 34 83 17 3 11 30 98 6'4 45 27 Tjureda ............ 791 205 39 54 112 17 4 10 112 82 44 4.1 23 Asa ................ 1 111 273 47 45 181 30 3 21 58 184 62 66 29 Angelstad .......... 1 182 316 36 103 177 29 2 12 114 185 54 4”: 30 Nöttja .............. 563 145 8 31 106 18 —— 4 23 114 55 48 __ Kalmar län. 31 Ostra Ed ............ 1 109 268 112 56 100 34 14 56 135 71 168 183 82 Bäckebo ............ 1975 518 95 172 251 62 3 37 292 182 69 68
1 Summan av antalet lönebostäder och antalet ”övriga.» bostäder understiger i vissa. fall totalantalet, beroende på. att uppgifter stundom saknats om, huruvida. lägenheterna haft karaktär av lönebostäder, eller om till bostaden eventuellt hört viss jord; på. grund av liknande brister i redovisningen äro uppgifterna i kol. 18—29 stundom något för låga. -—- ' Att en lägenhet hyser mer än 2 »personenheter» per »rumsenhetn, innebär t. ex., att i 1 rum och kök ha mer än 3 vuxna eller mer än 2 vuxna. och 2 barn eller mer än 1 vuxen och 4 barn; kök ha nämligen räknats såsom halva rumsenheter och barn under 15 är såsom halva. personenheter. — 3 Kvalitets- grnpp 1 omfattar av folkräknarna såsom förfallna betecknade lägenheter, grupp 2 övriga bostäder med minst
14 | 15 | 16 | 17 13 | 19 20 | 21 | 22 23 | 24 | 25 26 | 27 | 28 | 29 | 80 | 31 _ Antal Lägg. där Antal läg. 1 dylika AV 100 sm" lägeii- Antal Iiigen- Antal Antal lägenheter s t sedan 1/i för vilka lägenheter flm ”x”” heter heter med lägen- tillhörande fm" Antal 1926 om- (intill boende 'Ok” (' små' med Antal 'olvet heter kvalitets ru 3 liga 15. en- 1) *0 nad li"sten lä. renheterx . .. 9 g pp la-fcn- g . hg . o &” ' minst lagen- be- hbt heter förekommit 1936) bo- 100 m heter teck- e er i hus stadsförb.- ut- .. med . per- barn ut— 0. de av- dar direkt nade minst som . med bidrag soner i % gjor— ”lor stånd fönst— & under såsom 1 2 .. till- bo- i 9 av des dne- till ren ej p eller i _: va— kom- stads- _ anst. .. mar- .. .. .. sent- . . sokls av samt- ne- antal nar- kunna ken hogst hogre for- 2 1+2 liva mit samt- f'or- och samt- liga danst. l maste öppnas t 30 cm grad fallna b? 1926 liga, bätt- bevil- l'll liga burn antal 2.qu ' brunn " nu över fuk_ lägen- ms; —35 rings- jats6 ' ' bo- ' under av ur 4 (eller stcu- marken tiva heterl ter bi- 81”le * el. 11. .. fot ” ) 6 oude 15 år) kök kalla) drag-5 pers. 206 298 495 135 34 74 36 76 29 21 25 46 38 14 36 1 1 — 1 10"! 15”! 67'8 105 22 46 53 108 20 19 19 38 32 14 10 2 2 2 94 15'4 459 61 109 156 63 281 14 38 38 76 58 82 56 10 14 & 145 268 325 8'3 29 67 59 80 24 18 23 41 36 32 21 — —— — & 21'9 320 404 79 43 30 49 74 29 12 39 51 49 2 2 —- —- — & 252 398 457 181 25 100 37 83 15 23 6 29 21 26 36 16 20 3 6 162 286 539 133 16 140 32 75 22 38 6 44 27 30 34 10 13 3 7 24'6 342 609 14'2 44 114 62 184 42 52 11 63 30 27 10 2 2 — 8 234 352 538 160 32 42 20 37 4 11 13 24 2] 9 13 5 21 — 9 205 33'1 389 105 72 104 44 156 36 59 40 99 70 43 33 11 44 1 10 19'9 392 558 180 79 71 180 194 29 57 89 146 129 15 37 5 24 — 11 195 335 384 17'4 82 100 59 139 37 42 44 86 79 10 34 13 19 — 12 17'3 255 594 13'1 67 100 55 106 29 37 36 73 65 13 25 — —— — 13 209 335 43'4 145 138 105 16 116 31 28 59 87 79 10 30 10 17 — 14 142 255 37'5 14'0 22 122 27 71 13 23 20 43 35 8 9 6 7 — 15 206 312 385 168 16 41 3 34 9 4 4 8 7 28 19 16 18 2 16 156 229 345 125 31 49 18 108 22 31 35 66 52 12 28 6 8 2 17 253 358 375 184 113 229 53 177 53 81 66 147 136 26 52 5 7 3 18 1913 286 299 144 34 6 23 66 8 35 15 50 32 28 16 2 2 1 19 59 11'1 360 85 18 150 33 180 6 13 19 32 31 39 38 6 9 1 20 7'3 9'9 35'2 106 45 158 9 134 8 21 10 31 14 40 17 2 4 — 21 30 58 37'8 57 14 23 10 35 2 12 4 16 10 33 10 1 2 1 22 8”! 96 31'5 11'0 13 7 5 56 2 15 4 19 10 16 15 9 12 2 23 18"! 24 3 25"! 180 52 152 20 155 7 22 32 54 43 24 17 1 3 6 24 ._ 142 230 399 16 1 74 136 33 135 18 37 23 60 43 34 23 7 8 _ 26 49 69 197 225 19 103 5 31 5 22 5 27 17 16 28 8 11 1 26 74 115 207 21'5 25 27 22 76 3 14 9 23 14 32 15 3 7 — 27 104 121. 307 17'3 43 150 3 127 9 32 11 43 27 24 28 13 37 — 28 88 140 124 231 16 51 26 139 17 42 9 51 30 31 36 19 34 7 29 102 15'0 167 68 6 27 4 62 3 10 5 15 6 19 29 15 32 13 50 258 348 448 187 100 174 19 150 18 43 46 89 73 13 20 8 19 — 31 104 143 223 154 47 41 20 144 19 46 29 75 46 114 68 12 15 4 32 två. väsentliga brister (t. ex. i högre grad fuktiga och med golvet direkt på. marken, jfr sid. 32. -— 4 Här redo-
visas summan av grupp 2 och de lägenheter inom grupp 1, hos Vilka minst två. väsentliga brister konstaterats. -— ' 5 Här redovisas endast de vid folkräkningstillfiillet slutförda. ombyggnadsföretag, till Vilka bostadsförbättrings- j bidrag uppgivits ha. utgått. — 6 Här återges hela. antalet intill hösten 1936 beviljade bostadsförbättringsbidrag; , uppgifterna. i dessa kolumner äro icke hämtade ur folkräkningen utan ur den sommaren 1956 anordnade enquéten, för vilken & sid. 80 0. f. redogöres.
Olika IO)—
cr:
—I
10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 29 24 25 26
27 23 29
30 31 82 33 34 35 36
1 s 3 4 5 6 7 | 8 | 9 1 0 | 11 | 15 | 13 .. . Lägenheter Därav om miltal "on—lga med mer Antal .. ostudcr än Antal hushåll Dnrav Folk- båääg- mcd 3 läggs; Antal K o m m u n e r mängd bo- eller med löne- 2 per— 31 dec, studs- Hem höast bo— utan 2 per- son- 1935 lärren- hövst 3 eller barn 1 rim städer eller med soner en- hgtcr 1 rfnu 2 rum flera under (') kök med över per heter 0 kök 0. kök rum 15 år ' högst 1 ha cld- per ' &. kök 1 ha. åker stad rums- äkcr % enhet % Aby ................ 2 063 568 131 180 257 72 9 93 299 170 5" 1 5'8 Runsten ............ 882 233 83 103 47 35 6 10 109 113 11'0 11'2 Gotlands län. Fallingbo ............ 516 121 25 37 59 13 1 24 42 55 66 83 Eskelhem ............ 647 148 19 25 104 27 3 6 30 110 54 2'0 Etelhem ............ 555 142 16 31 95 21 1 12 59 70 21 21 Blekinge län. Edestad ............ 879 227 42 102 83 26 23 135 67 7'0 7'5 Ringamåla .......... 1 552 380 80 84 216 58 6 20 169 181 76 79 " Kristianstads län. Östra Ingelstad ...... 586 149 37 38 74 24 7 33 54 60 94 94 Rörum .............. 703 193 13 59 121 26 3 5 96 64 36 31 Ravlunda. ............ 700 200 19 36 145 26 1 17 112 71 1'5 0'5 Visseltofta .......... 920 242 18 21 203 25 2 10 101 126 2'9 2*1 Sörby .............. 452 112 10 16 86 18 3 21 30 58 68 36 Matteröd ............ 784 199 39 20 140 24 2 9 58 117 45 25 Strövelstorp ........ 1 805 458 52 58 348 58 3 74 203 164 26 09 Malmöhus län. Mörarp .............. 1 016 293 41 89 163 25 3 50 185 57 48 33 Ottarp .............. 1 277 360 52 92 216 37 2 44 132 183 28 1”: Igelösa. och Odarslöv 798 191 31 91 69 35 3 65 58 66 94 63 Uppåkra. ............ 973 264 31 90 143 28 1 43 153 65 34 30 Stora Hammar ...... 757 207 20 45 142 30 3 22 141 31 39 29 Slimminge .......... 1 505 439 76 133 230 71 9 33 138 245 41 32 Borlunda ............ 507 117 19 40 58 17 3 38 36 43 68 60 Hallands län. Ysby ................ 936 234 19 31 184 34 3 22 109 102 2' 1 1 '3 Holm ................ 692 162 28 61 73 27 3 31 30 97 93 68 Q—ällared ............ 802 180 25 54 101 32 —— 5 40 135 6'7 8'9 As .................. 1 017 244 21 69 154 32 2 19 94 127 33 33 Gällinge ............ 541 109 15 30 64 24 — 4 23 78 46 64 Göteborgs o. Bohus län. Härryda. ............ 1 261 280 58 71 151 40 10 116 150 9'3 8'9 Jörlanda. ............ 1 345 347 67 72 208 43 6 14 158 169 49 52 Valla ................ 1 610 421 128 79 214 43 11 14 183 222 7'8 1'61 Älvsborgs län. 1 Edsleskog .......... 675 159 54 22 83 19 4 10 34 105 10”! 145 Holm ................ 1 747 485 166 137 182 54 20 45 240 173 89 1153 Upphärad ............ 1 149 317 74 64 179 24 3 14 143 160 28 4'7l Ostad .............. 1 007 243 22 42 179 35 2 20 77 134 41 411 Gingx'i .............. 546 130 22 33 75 22 — 25 33 71 3'8 3'1 Hajom .............. 784 183 69 39 75 30 7 5 59 116 104 164 Hössna .............. 785 179 27 56 96 28 3 6 33 130 78 84
_14 | 15 | 16 | 17 | 18 19 | 20 | 21 22 | 23 | 24 | 25 | 26 27 | 28 | 29 30 | 51 Antal Läg. där Antal läg. ]. dylika årmlgonssgi: lägen- Antal lägen- Antal Antal lägenheter Snmt- sedan 1/1 för vilka lägenheter kök» (li smfi- heter heter med lägen. tillhörande liva Antal 1926 om- (intill boende litern-nheter3 med Antal golvet heter kvalitetsgrupp lä få? lägen- byggnad hösten " ' minst lägen. be. hitar heter förekommit 1936) bo- ut- 100 m heter teck— med i hus stedsförb: per— haru nt- gjorde av- där direkt nade minst som med bidrag soner 1 % gjor- ' nc- stånd fönst- & under såsom 1 2 vä- txll- bo- i % av dvs danst till ren ej n?n— eller i : sent- kom- stads- uv samt— ne. antal. när- kunna ken högst högre för- 2 1+2 li ra mit samt- för- sökts samt- liga. dunst. sov 1 maste öppnas utan 30 cm grad fallna br7s— 1926 liga bätt— bevil- och liga barn antal förp4. brunn sten- över fuk— lägen- ter —35 rings- jats lill- bo- (under av el fl (eller fot marken tiga heter) bi- slyrlils ende 15 år; kök pérs' källa) drug 9"? 140 100 185 69 341 9 233 29 76 21 97 47 63 47 8 11 6 19 2 306 341 12'2 3 196 6 52 23 14 19 33 27 39 22 7 10 6 120 138 204 14"?! 4 16 16 32 20 11 3 14 8 9 16 9 11 4 3'2 84 222 95 9 3 7 37 18 17 7 24 15 7 15 4 5 2 29 41 17"): 94 13 2 8 45 16 15 8 23 12 11 20 5 6 2 1113 168 17 203 28 38 31 124 26 32 16 48 42 30 37 15 17 10 121 17'6 11'8 231 65 140 19 148 35 60 35 95 58 34 42 14 20 3 16 6 290 338 21'3 2 1 88 95 10 —— 38 38 38 13 21 14 44 2 64 11'3 7”? 115 29 —— 15 60 35 18 12 30 21 38 14 4 19 10 l'z 3'4 19'3 15'8 13 4 54 96 l 8 24 32 28 29 13 4 5 1 56 119 135 10'3 19 10 19 130 24 27 7 34 18 29 21 9 19 5 5"? 79 200 44'0 — 49 15 58 19 3 12 15 13 8 6 4 6 1 4'4 28 103 138 14 4 43 106 14 13 18 31 22 10 14 6 14 9 1 & 2'7 4'7 186 7 64 76 200 24 9 25 34 27 51 39 4 4 3 85 17'4 17": 152 5 6 36 79 3 1 32 33 32 41 15 3 3 — 33 7”? 60 17'5 1 20 107 159 12 11 42 53 50 17 24 7 21 — 105 135 90 21'6 1 10 45 98 31 18 29 47 41 6 26 4 6 —— 62 107 11'8 13'0 -— 9 144 155 16 2 39 41 39 25 14 — 1 — 5'0 104» 48 131 — 7 15 83 10 2 11 13 11 66 11 — — —— 68 123 132 191 21 10 133 205 92 32 71 103 94 92 61 22 31 1 105 143 136 21'0 7 — 12 45 8 6 6 12 8 10 8 4 5 — 1'6 3'8 5'2 138 6 19 25 104 16 25 7 32 17 47 23 8 20 15 10'3 12"? 188 250 18 56 17 91 34 23 21 44 34 9 26 10 23 7 15'9 195 402 162 10 5 21 115 2 23 9 32 17 28 36 20 24 13 59 90 37'8 102 13 170 27 50 12 23 8 31 19 22 52 35 38 25 . 108 120 49 2 169 6 51 6 36 — 10 9 19 13 16 20 1.1 13 4 130 144 31'6 105 21 57 21 97 9 20 14 34 27 45 32 2 5 2 85 184 21'8 12"?! 34 6 33 86 40 47 41 88 70 84 37 5 13 4 180 231 355 149 54 14 58 85 21 22 55 77 68 57 31 4 6 2 19'8 282 361 1'5 12 50 33 52 4 18 7 25 16 18 14 8 8 1 19"! 32'8 51'8 131 39 58 20 181 24 47 25 72 46 127 38 10 21 7 67 126 306 81 32 12 13 139 17 57 7 64 30 35 22 7 8 5 65 76 253 11'0 33 27 19 106 15 12 15 27 23 25 10 2 3 — 46 En 342 127 10 3 9 52 4 7 11 18 15 14 11 2 2 — 197 240 401 100 17 9 82 104 3 17 60 77 70 16 21 6 9 __ 149 241; 355 202 11 29 16 79 6 17 20 37 25 23 40 21 23 3
Tab. 1 (forts.). Bostadsförhållandena 1 2 3 4 5 e 7 s 9 10 | 11 | 12 | 18 Antal övriga Lägenheter Därav om b 't"d med mer Antal .. "b ” " än Antal Darav begag- hHShån i lägen- Folk_ nade med 3 heter Antal K o m m u n e r mängd bo- eller med löne- 2 per- 31 dec. t (1 _ Hera hurt ho- utan 2 per- son- 1935 12.3 s .. 3 eller barn 058 städer eller med soner en- agen- hogst 2 11 d 1 rum (1 .. h t heter 1 rum 1'111'11 era 1111 Ol' O. kök. 1118 OVEI' per & er kuk 0. kok rum 15 år hogst 1 ha eld- per 0. 0 o. kök 1 ha åker stad rums- äker % enhet % Skaraborgs län.
1 Främmestad ........ 1 217 318 59 80 179 36 4 19 95 196 35 35 2 Lavad .............. 330 , 80 24 22 34 8 — 6 17 57 100 113 3 Husaby ............ 733 202 85 56 61 22 7 59 72 70 84 99 4 Synnerby ............ 803 223 80 63 80 19 7 15 50 152 81 8'5 & Velinge .............. 649 163 68 43 52 13 4 22 49 90 86 141 6 Korsberga .......... 917 264 83 67 114 24 7 34 113 112 64 7'6 7 Trästena ............ 516 123 52 42 29 20 8 19 17 86 165 195 8 Björkäng ............ 1874 530 139 226 165 58 16 18 299 213 68 6'8 Värmlands län. 9 Visnum-Kil .......... 810 193 72 42 79 26 8 29 52 107 104 135 10 Bro ................ 1 072 275 97 72 106 32 13 57 55 160 131 171 11 Stavnäs ............ 2416 673 221 158 294 62 14 114 231 321 70 85 12 Norra Finnskoga . . . . 1 717 373 213 83 77 81 44 32 285 53 343 378 15 Alvsbacka .......... 739 188 64 53 71 22 7 33 58 96 11'2 128
Örebro län. 14 Vintrosa. ....... . . . . . 1 522 421 128 111 182 36 8 39 196 179 6"! 88 15 Rinkaby ............ 670 171 63 23 85 13 6 41 56 73 5'8 94 16 Norrbyås ............ 782 221 82 54 85 22 6 41 82 98 86 95 17 Kräkh'nge .......... 776 227 99 39 89 15 3 43 71 112 4'0 7'0 Västmanlands län. 18 Odensvi ............ 1322 313 164 35 114 46 18 67 83 160 134 192 19 Kumla .............. 1563 419 164 74 181 44 23 75 208 124 71 103 Kopparbergs län. 20 Tor-sang ............ 1211 317 117 65 135 24 4 46 144 127 57 69 21 Floda .............. 2547 681 314 140 227 57 25 42 400 236 117 151 22 Lima ................ 2562 658 266 117 275 80 24 38 325 265 10'6 13'4 Gävleborgs län. 23 Undersvik .......... 1 254 297 115 58 124 62 17 35 143 117 135 155 24 Hälsingtune. ........ 2384 607 224 135 248 81 27 21 339 237 100 120 25 Hassela ............ 2332 531 195 132 204 89 16 66 204 248 11'9 11'9 Västernorrlands län. 26 Ljustorp ............ 2585 641 353 143 145 95 45 38 219 365 179 226 27 Bodum .............. 2018 431 211 102 118 96 43 26 224 176 269 302 Jämtlands län. 28 Håsjö .............. 1763 393 131 75 187 81 21 35 221 134 140 145 29 Marby .............. 580 132 44 25 63 31 11 14 32 86 182 152 Västerbottens län. 30 Bygdeå. .............. 7 652 1 884 886 618 380 260 97 200 689 973 — 192 31 Asele ................ 6 225 1 362 524 414 424 302 91 87 742 525 — 21'0 Norrbottens län. 52 Råneå. .............. 8 962 1 998 1 007 574 417 384 154 70 955 965 235 281 33 Samtl. 100 kommuner 126 718 31952 10 598 8066 13 288 4318 1180 3560 13 605 14202 105 122
14 | 15 16 | 17 18 19 20 | 21 22 23 | 24 | 25 20 27 28 | 29 | 30 | 31 Antal Läg. där Antal läg. [ dylika AV 100 sw- lägen- Antal lägcn- Antal Antal lägenheter S t sedan 1/1 för vilka. lägenheter 2”; 011,50? heter heter med lägen- tillhörande limzl- Antal 1926 om— (intill boende 19 " (£ im:- med Antnl golvet heter kvalitetegrupp Forge _ lägen. byggnad hösten agan e 61) minst lägen- be- ågten heter förekommit 1936) bo— t 100 m heter teck- medr i hus stadsförb.- per- _baån nt- "j;-de aov- där direkt unde minst som med bidrag soner 1 A gjor- *” stand fonst- 5, under såsom 1 2 .. till- bo— . nc. . . pa . __ va- ! % av des da st till ren 0] mar- eller 1 _ sent- kom- stads- ev samt- ne- 1; 1" när- kunna k högst högre för- 2 1+2 1.1 mit samt- för- sökts samt- liga dunst. an nl mnete öppnas en 30 cm grad fallna ”än 1926 liga. bätt- beviL och . sovp . utan .. .. bI'lS— . . liga barn antal f" 4 brunn t over fuk- lngcn- ter ——35 nngs— Jats llll— bo- (under av ?r” (eller 3:2- markcn tiga heter) bi- styrkte ende 15 är; kök iérs' källa) 0 drag 58 89 42'6 58 11 246 15 75 11 15 18 33 25 57 52 18 31 21 159 270 410 103 13 26 11 38 11 7 15 22 19 9 8 1 3 2 156 28'0 26'5 11'4 37 58 9 102 2 13 33 46 41 18 12 3 2 5 120 17'4 276 89 7 100 31 99 10 32 13 45 32 23 35 8 12 4 204 254 476 17'5 29 110 40 99 12 35 6 41 23 10 10 1 3 5 121 21'5 32'7 7'4 27 142 11 81 ]. 21 14 35 23 31 25 5 6 — 262 320 353 24'1 22 11 11 59 17 24 6 30 17 23 24 9 17 12 120 223 25'4 12'7 20 210 33 142 26 35 22 57 35 51 25 7 7 3 196 268 464 151 12 84 18 100 8 20 4 24 8 11 23 1 2 — 259 34”? 43"? 12' 80 108 25 131 28 48 25 73 55 19 24 9 ' 11 3 144 24"? 500 69 208 353 58 324 77 118 70 188 139 80 100 19 21 7 529 627 498 184 35 255 61 205 85 116 17 133 97 56 96 27 39 13 19'5 267 551 129 31 127 17 117 31 51 6 57 24 12 35 10 12 6 133 23'3 399 84 18 227 42 162 19 36 19 55 32 29 66 18 22 2 125 21'4 50'8 11'9 30 4 39 63 3 14 17 31 24 9 16 1 1 1 14'4 21'5 459 10"! 34 168 28 88 24 52 10 62 33 15 22 8 10 1 100 138 338 75 14 149 27 84 15 22 21 43 34 5 18 7 7 2 : 266 348 413 67 68 3 22 188 56 67 13 80 46 29 22 11 22 4 | 15'4 291 492 80 45 138 27 136 40 66 23 89 47 19 36 6 9 9 ' 12'0 17'8 449 5”! 44 46 9 191 28 49 7 56 17 39 40 5 5 — 244 36”! 488 108 51 141 86 294 46 51 42 93 59 122 64 11 16 1 21 "5 339 468 10” 9 41 411 47 420 29 68 6 74 28 97 81 19 23 7 24'4 316 460 105 16 163 2 92 10 68 — 68 5 35 34 10 12 1 17”! 296 468 91 49 133 26 159 25 65 16 81 38 100 74 14 16 3 174 24'2 45'4 10'3 29 338 28 50 21 71 9 80 31 67 64 21 31 10 328 448 604 180 103 487 169 505 206 331 25 356 186 71 118 42 51 18 409 50"! 56'1 224 97 271 44 159 60 106 10 116 51 109 73 17 27 23 18"! 24'0 486 131 58 134 39 107 32 41 6 47 38 94 44 18 17 11 220 30'0 48'8 202 10 44 3 61 3 21 2 23 8 35 24 11 18 3 286 34'7 5015 141: 159 846 289 677 157 395 30 425 125 268 372 99 111 156 31'4 39'4 55'4 178 185 748 210 610 124 305 20 325 133 247 282 117 137 150 409 501 534 189 342 1 425 222 1 160 411 593 49 642 227 395 452 192 251 169 181) 27'5 42'0 14'2 4031 12106 4095 13984 2884 4657 2152 6809 4201 4243 4115 1267 1838 855
m—IQMPWMH
11 12 13
14 15 16 17
18 19
20 21
23 24 25
26 27
28 29
30 81
lägenheterna. Denna metod har emellertid den olägenheten, att den, särskilt för landsbygdens del, måste ställa. sig förhållandevis tidskrävande och dyrbar. Det var bl. a. med hänsyn härtill, som det ansågs lämpligt att anknyta en bostadsundersökning för landsbygden till 1936 års partiella folkräkning, för vilken uppgifter, som bekant, inhämtats genom särskilda s. k. folkräknare. Då dessa ändock skulle besöka varje särskilt hushåll, måste specialkostnaden för erhållande av bostadsuppgifter bli förhållandevis begränsad.
Det beslöts sålunda att — vid sidan av de summariska bostadsuppgifter, som skulle inhämtas beträffande varje i den partiella folkräkningen medtaget hushåll — införskaffa utförligare upplysningar om bostadsförhållandena i 100 av den partiella folkräkningen berörda landskommuner. Härvid användes ett speciellt formulär (blankett 3), som, jämte tillhörande anvisningar, avtryckts å sid. 55 0. f. Det blir längre fram anledning återkomma till vissa punkter å detsamma.
Undersökningens omfattning och representativitet. Vilka kommuner, som medtogos vid undersökningen, framgår av tab. 1, som sockenvis meddelar vissa huvud- resultat av undersökningen. Av efterföljande tab. 2 framgår, hur de undersökta kommunerna samt folkmängden och bostadsbeståndet i desamma fördela sig på de olika s. k. riksområden, som särskiljas vid folkräkningen.1
Tab. 2. Folkmängd och bostadsbestånd i undersökta landskommuner.
Antal Kyrkoskriven Kyrkoskriven folkmängd i % Folkmängd Antal ""de" flk " ad flk " ' b td 1 r r (1 Riksområden sökta O 1115th= BV '() "lallg- !" OS 8 S' )ebaånå 8 k den 31ha den 1 samtliga lagenheter bostads- om- 1935 n- och b— mars 1936 lägenheter muner kommuner Mälarlandskapen ............ 18 17 453 4'4 16 898 4 711 Osti-a Götaland .............. 25 23 286 46 22 698 6 04 IO Skåne, Halland, Blekinge . . . . 21 19 202 4'4 18 654 4 960 Vänerlandskapen ............ 23 24 702 4'7 23 954 6 349 Dalarne och Norrland ........ 13 42 075") 55 40 418 9 932 Samtliga 100 landskommuner 100 126 718 48 122 622 31952
De undersökta landskommunerna utgöras endast av s.k. a- och b—kommuner, d. v. s. jordbruks— och >>blandade> kommuner, varmed avses sådana, där den jordbruksidkande befolkningen utgör minst 75 resp. minst 50 procent av den totala folkmängden (tillhopa 1 964 i hela landet). De av undersökningen berörda landskommunerna svara för ej fullt 5 procent av hela befolkningen i dessa mera jordbruksbetonade bygder. Denna proportion är ungefär densamma för alla olika riksområden, och ur denna synpunkt synes det undersökta urvalet av kommuner sålunda uppfylla vissa krav på representativitet; Dalarne och Norrland synas dock vara företrädda i något för stark proportion, men avvikelsen härvidlag är endast obetydlig.
Ehuru undersökningen berör nära 32 000 lägenheter med en bostadsfolkmängd av c:a 123000 personer och sålunda, räknat i absoluta tal, icke har alltför
1 Härvid räknas Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och Orebro län till Mälarlandskapen, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gotlands län till Ostra Götaland samt Göteborgs och Bohus, Alm-borgs, Skaraborgs och Värmlands län till Vänerlandskapen.
Tab. 3. Folkmängden år 1935 dels i samtliga a- och b-kommuner (A), dels i de 100 specialundersökta landskommunerna (B) fördelad efter olika »representativitetskriterier.» (i procent).
A B A B Kommunfyp (1930): Konmmnal utdcbilcring (1935): a-kornmuner .............. 44'5 525 under 5 kr ................. 1'8 3'3 b-kommuner .............. 55'7 47'5 5—10 kr ................... 47'3 51'4 10 kr. och däröver ........ 50'9 45'3 Geftermålsfrekvens (1933):1 R f _ 0 , _ estantic rekrens för pensions- 235301”? : : : : : : : : ::::tij ååå ååå avgifter (1933)? 10 ",'oo och däröver ........ 40'9 41'8 under 8 % ................ 54'8 54"! 8—14 % .................. 21'3 23'6 Födelseåvkuens (1933):2 14 % och däröver ........ 23'9 21'7 l 1 "' .............. 25 ' 2" . 311523 20,50”? ............... aå-Z 3:32 AM" f ”nyhet 0935)” 25 ”,'oo och däröver ........ 44'2 389 under 20 % .............. 586 6831 20—40 % .................. 32'4 28'0 16—663är-i'ngar (1933): 3 40 % och däröver ........ 9'0 3'6 under 62'5 % .............. 33'6 33'7 , .. _ 62—5—66 % ................ 5,39 559 ””a””- 66 % och däröver .......... 12'5 10'4 under 10 invånare per kvkm 26'0 37'7 10—20 » » » 402 286 Understödsfrekvens (1932): 4 20—35 » » » 22'0 23'7 , 35 invånare er kvkm och d 4 0 ................ 40'0 40'5 .. P _ 211791?” (” _________________ 34_1 28'9 daröver .................. 11'8 10 0 7 % och däröver .......... 25'9 25'6 Samtliga landskommuner 1000 1000 Arbetslöshetsfrekvens (1933): 5 inga arbetslösa ............ 34 3 36'4 under 2 % arbetslösa ...... 168 89 2—4 % arbetslösa .......... 16'6 22'5
4 % arbetslösa och däröver 32'3 32'2
1 Folkmängden i kommunerna procentuellt fördelad efter antalet inom resp. kommuner årligen per 1000 invånare ingångna giftermål. — ” Antalet födda barn per 1 000 invånare. —— 3 Folkmängden i åldern 16—66 år i procent av den totala folkmängden. —— 4 Antalet personer med fattigvårdsunderstöd i procent av folkmängden. — & Antalet hos arbetslöshetakommissionen registrerade hjälpsökande arbetslösa i procent av folkmängden. — 6 Å restlängd uppförda till- läggsavgifter för folkpension i procent av tilläggsavgifternas totalbelopp. — " Värdet av annan fastighet än jordbruksfastighet i procent av det totala. taxerade fastighetsvlirdet.
obetydlig omfattning, är den dock relativt sett skäligen begränsad. Det blir då angeläget att söka något närmare utröna, i vad mån dessa utvalda kommuner kunna anses representativa för det totala beståndet av mera jordbruksbetonade landskommuner. Någon mera exakt uppfattning härom kan visserligen knappast erhållas, förrän resultaten av hela den partiella folkräkningen föreligga, men en viss ledning vid bedömandet kan dock åstadkommas genom redan nu förefintliga uppgifter om de olika kommunernas egenskaper ur skilda synpunkter. Tab. 3 utvisar, hur folkmängden dels (A) i samtliga a- och b-kommuner, dels (B) i de 100 specialundersökta landskommunerna fördelar sig efter vissa olika »representa- tivitetskriterier». Vi finna bl. a., att områden med svag bebyggelse och ringa folktäthet i något större utsträckning äro företrädda bland de senare än inom det totala beståndet av a- och b-kommuner. Den medvetna begränsningen av undersökningen till att i huvudsak endast avse »ren» landsbygd har sålunda-
drivits något längre än vad som betingats därav, att blott a- och b-kommuner medtagits.1
Även i andra avseenden förekomma vissa avvikelser, men dessa äro i stort sett av mindre betydelse. Det vill sålunda förefalla, som om de uttagna kommu- nerna, i förhållande till sitt ringa antal, skulle kunna anses någorlunda väl representera landsbygdens mera jordbruksbetonade bygder. De växlande socken- talen häntyda dock på, att viss försiktighet måste iakttagas vid bedömande av de erhållna itndersökningsresultaten. Särskilt bör framhävas, att bostadskvali- teten inom dessa jordbruksbetonade bygder sannolikt i de flesta avseenden är något lägre än inom de mera industrialiserade delarna av landsbygden; däremot förefaller det vara åtminstone mindre sannolikt, att bostädernas utrymmes- standard generellt sett skulle vara lägre i jordbrukskommunerna än i övriga landskommuner.
Bostädernas fördelning efter hustyper och upplåtelseformer. Vad husens storleks- typer beträffar, framgår, att icke mindre än 3/4 eller 75'8 procent av samtliga lägenheter äro belägna i enfamiljshus. I tvåfamiljshus voro 186 procent av lägenheterna inrymda, i tre- eller fyrafamiljshus 4'7 procent och i hus med fem eller flera lägenheter endast 1'0 procent. Med ledning av dessa uppgifter kan approximativt beräknas, att bortåt 9/1o (c:a 88 procent) av samtliga omkring 27 600 boningshus utgöras av enfamiljshus.
I fråga om byggnadsmaterialet befinnes, att 9/10 eller 89'6 procent av lägenheterna voro inrymda i hus, som huvudsakligen voro uppförda av trä, medan blott 7'1 procent lågo i hus av tegel (elleri vissa fall sten) och ?>"-% procent i hus av korsvirke (eller annat material). De båda sistnämnda grupperna äro emellertid nästan endast representerade i de sydliga landskapen Skåne, Halland och Blekinge, där de i trähus belägna lägenheterna utgjorde 435 procent av samtliga, medan motsvarande jämförelsetal för övriga riksområden tillsamman— tagna uppgick till 980 procent.
Tab. 4. Bostädernas fördelning på olika upplåtelseformer.
Därav (i%)
av arbetsgivare
av ägaren begagnade till evna på Övriga Antal lägenheter arren- arbetstägare fria begag- Riksområden lägen- de— oc _ markn. nade heter torp- frltt ut- ut- lägen- å & lägen- UPP' hyrda hyrda heter egen annons summa heter låtna lli. en- ]ägcn_ mark1 mark1 lägen- håter heter heter Mälarlandskapen .......... 4 711 446 3'0 47'6 14'2 181 2”! 11'6 5'8 Ostra Götaland ............ 6 000 55'0 6'1 61'1 12'7 10'1 1'5 9'1 57 Skåne, Halland, Blekinge .. 4960 62'0 7'6 69'6 7'7 10'4 1'8 6'7 3'8 Vänerlandskapen .......... 6 349 596 6'7 66'3 11'0 7'7 ?? 8'0 4'2 Dalarne och Norrland ...... 9932 6213 4'4 67'0 5'5 4'8 2'5 10'3 9'9 Samtliga 100 landskommuner 31 952 57'8 5'5 633 97 91 2'2 91; 61
1 Vid denna. fördelning ha 125 lägenheter, för vilka icke uppgivits, huruvida de äro be- lägna å. »sgen tomt» eller ej, utproportionerats på. de båda. grupperna.
1 Denna avvikelse beror därpå., att man medvetet sökt undvika sadana landskommuner, som inbegripa municipalsamhällen. Dock ingå. tvenne sadana samhällen, nämligen Roberts-*— fors municipalsamhälle (med 954 invånare) i Bygdeå. kommun och Asele municipalsamhälle (1 126 invånare) i Asele kommun. Dessutom inbegriper undersökningen vissa andra om- råden med sammanträngd bebyggelse.
I fråga om fördelningen på upplåtelseformer hänvisas till tab. 4. Denna utvisar, att närmare 2/3 av lägenheterna eller 63"?! procent beboddes av ägarna; av dessa ägarelägenheter voro knappt 1/10 (55 procent av samtliga lägenheter) belägna å ofri grund. Därnäst i betydelse kommo lönebostäderna (11'3 procent), vilka i det alldeles övervägande antalet fall (91 procent av samtliga lägenheter) voro fritt upplåtna av arbetsgivaren; det var sålunda relativt sällsynt (2'2 procent), att arbetsgivaren betingade sig viss hyra för till egna arbetstagare upplåtna lägen— heter. Arrende- och torplägenheterna utgjorde närmare 1/10 (9'7 procent), och de egentliga hyreslägenheterna voro nästan lika många (93 procent). Återstående lägenheter (64 procent) bestodo väsentligen av bostäder, som upplåtits åt släk- tingar till ägaren, däribland >>undantagsbostäder» 0. (1.
Att döma av tabellens uppgifter synes det totala antalet lönebostäder på landsbygden i dess helhet knappast väsentligt understiga 100000.
Ser man på uppgifterna för de olika riksområdena, befinnes, att mälarlänen uppvisa den största frekvensen av lönebostäder (208 procent); igengäld äro ägarelägenheterua där mindre talrika än på andra håll (47'6 procent). Tab. 1 visar i detta avseende stora olikheter mellan olika kommuner.
I föreliggande preliminära sammanställningar ha emellertid bostadsförhållan- dena inom olika upplåtelseformer icke underkastats _uågon mera fullständig undersökning. Däremot användes en gruppering, som upptager vissa element av fördelningen på upplåtelseformer och samtidigt tager hänsyn till om med bo— staden är förenat jordbruk, nämligen på så sätt, att s. k. lönebostäder (d.v.s. av arbetsgivare fritt upplåtna, ävensom av arbetsgivare till egna arbetstagare uthyrda lägenheter) särredovisas i en grupp, medan de återstående fördelas på tvenne grupper, varav den ena omfattar lägenheter utan jord eller med högst 1 ha åker, medan den andra inbegriper lägenheter med mer än 1 ha åker (egen eller arrenderad). Resultatet av denna tredelning av lägenheterna, med vars hjälp sambandet mellan bostadsförhållandena och de boendes sociala ställning i någon män kan belysas, meddelas i tab. 5.1
Tab. 5. Förekomsten (i procent) av lönebostäder samt av lägenheter med och utan jordbruk.
Mälar- Östra Skåne, Väner— Dalarne Samtliga land- Göta- Halland, land- och 100 lands- skapen land Blekinge skapen Norrland kommuner
Lönebostäder ........................ 20'8 11'4 12'2 9'9 73 1113 Ovriga bo-[utan eller med högst 1 ha åker 42'4 41 6 43'5 39'6 47'5 43'4 städer lmed mer än 1 ha åker . . . . 36'8 47*0 44'3 50'5 45'4 4533
Samtliga bostäder 1000 1000 1000 1000 1000 1000
Jordbrukarna disponera sålunda över bortåt hälften eller 45'3 procent av hela lägenhetsbeståndet. Av förut angivna skäl uppvisa emellertid mälarlänen en väsentligt lägre siEra (36'8 procent). De »icke-lönebostäder», till vilka ingen eller endast obetydlig åkerareal hörde, voro emellertid nästan lika talrika (43'4 procent) som jordbrukslägenheterna.
Bostädernas fördelning efter rumsantal. Av grundläggande betydelse i fråga om bostädernas utrymmesförhållanden är lägenheternas fördelning efter antalet
* Vid fördelningen på lönebostäder och övriga bostäder har utproportionering företagits i fråga om 242 lägenheter, för vilka icke uppgivits. huruvida de äro lönebostäder eller ej, och vid underindelningen av de övriga bostäderna har förfarits på. motsvarande sätti fråga om 345 lägenheter, för vilka uppgift om eventuell åkerjord saknas.
rum.1 En första överblick härvidlag erbjuder tab. 6. Denna upptager som synes två skilda avdelningar, varav den ena återger förhållandena, när samtliga bo- ningsrum medräknas, medan den andra belyser fördelningen på lägenhetskate- gorier sådan denna ter sig, när hänsyn icke tages till sådana boningsrum, som sakna nppvärmningsanordning. Utmärkande för landsbygdsbostäderna är nämligen det stora antalet s. k. kallrum. Ehuru sådana rum, som icke användas vintertid, ej skulle angivas å uppgifterna, ha icke mindre än 12'8 procent av samtliga redovisade boningsrum uppgivits sakna uppvärmningsanordning. Mot- svarande tal för olika riksområden återges i nedanstående tabell.
Mälar- Östra Skåne, Viiner- Dalarne Samtliga land- Göta- Halland, land- och 100 lands- skapen land Blekinge skapen Norrland kommuner
Rum utan uppvärmningsanordning i % av samtliga boningsrum ............ 6'8 8'7 23'5 99 1111 12'3
Frekvensen av dylika »kallrum» är, som synes, störst i södra Sverige, vilket torde sammanhänga med de klimatiska förhållandena. — Det bör emellertid be- tonas, att »kallrummen» ej sällan torde erhålla värme i sekundär form, t. ex. från det närbelägna köket. I andra fall torde återigen deras bostadsvärde starkt minskas genom avsaknaden av egen uppvärmningsanordning. Just ovissheten beträffande dessa förhållanden (ävensom möjligheten, att några »sommarrum' kunna ha blivit medräknade) gör det motiverat att betrakta fördelningen på lägenhetskategorier från båda de i tab. 6 upptagna indelningsgrunderna.
Tub. 6. Bostäder—nas fördelning efter antal rum och kök.
Antal Därav (i %) lägenheter bestående av
begagn.
R ' k & d h t (1 - 1 s 0 m r e 11 1212”? 1 flm? dubl. lrum 2rum 3 rum 4 rum 531121?" hg,” 10ka o. d. och kök och kök och kök och kök och kök
I. Samtliga boningsrum; med- räknade.
Mälarlandskapen .............. 4711 5'8 0'7 36'8 21'5 171 82 10'8 Ostra Götaland ................ 6 000 3'3 2'4 20'1 26'4 236 1115 12_ 6 Skåne, Halland, Blekinge ...... 4960 2'4 5'6 5'9 25'4 29'2 15'1 1b'5 Vänerlandskapen .............. 6349 4'4 1'1 251 255 240 103 9'6 Dalarne och Norrland .......... 9932 8'9 0'1 35'2 261 152 71? 6'5
Samtliga. 100 landskommuner 31952 5'5 1'7 260 252 211) 10'2 10'4
II. Rum utan uppvärmnings- anordning ej medräknade. Mälarlandskapen .............. 4 711 7'7 0 7 388 21'3 15'5 7'3 8'7 Ostra Götaland ................ 6000 42 1'9 242 290 21'4 9'9 91 Skåne, Halland, Blekinge ...... 4 960 52 3'2 23'0 31 9 19'5 83 89 Vänerlandskapen .............. 6 349 6'2 09 29”; 261; 21-2 83 71 Dalarne ooh Norrland .......... 9 932 149 01 361: 22 9 139 65 &!
Samtliga 100 landskommuner 31952 && 1'2 311 251) "'D 7'9 7'5
1 Härvidlag har materialet visat sig innehålla vissa felkällor, i det att en del av folk- räknarna medräknat kök vid angivandet av antalet boningsrum, så. att en lägenhet om t. ex. 1 rum och kök angivits innehålla 2 rum och kök. Det har vidare förekommit, att rum utan uppvärmningsanordning ej medräknats i det totala antalet boningsrum, så. att en lägenhet med t. ex. 3 boningsrum, därav 1 utan uppvärmningsanordning, uppgivits
Även om man utgår från uppgifterna i tabellens första avdelning, befinnas lägenheter om 1 rum och kök utgöra den största gruppen (26'0 procent). Lägen- heter om 2 rum och kök ha emellertid föga mindre betydelse (25'2 procent), och även lägenheter om 3 rum och kök (21'0 procent) utgöra ett avsevärt inslag i dessa landskommuners bostadsbestånd. Sammanräknas alla lägenheter om högst 1 rum och kök, visar det sig, att dessa utgöra 1/3 eller 33'2 procent av samtliga. Frekvensen av dessa småbostäder är sålunda avsevärt mindre än i stadssam— hällena, där ungefär hälften av lägenheterna innehålla högst 1 rum och kök. Smålägenheter om högst 2 rum och kök omfatta 58'4 procent eller knappt 3/5 av hela bostadsbeståndet mot drygt 3/4 i städerna.
Medräknar man, såsom i avd. 11 av tabellen, endast de boningsrum, som ha egen uppvärmningsanordning, komma de minsta bostadstypernas betydelse att te sig avsevärt större. Från denna synpunkt skulle lägenheter om högst 1 rum och kök sålunda utgöra 408 procent av samtliga lägenheter, och bostäder om upp till 2 rum och kök 66'7 procent. Även dessa tal understiga dock de nyss anförda siffrorna för städerna.
Av särskilt intresse äro de betydande olikheterna mellan skilda riksområden. I de tre sydligaste landskapen utgöra lägenheter om högst 1 rum och kök blott 13'8 procent av samtliga (om alla rum medräknas). Här är det” lägenheter om 3 rum och kök, som utgöra den största gruppen (29'2 procent). Aven östra Göta- land har förhållandevis få lägenheter tillhörande de minsta typerna. I Dalarne och Norrland utgöra emellertid lägenheter om högst 1 rum och kök icke mindre än 44'2 procent av samtliga. Frånräknas >>kallrummen», te sig emellertid de lokala olikheterna mindre —— detta beroende på den höga kallrumsfrekvensen i södra Sverige.
I det följande medräknas genomgående samtliga boningsrum vid angivande av lägenhetskategorien.
Det har också sitt intresse att med ledning av tab. 1 särskilja de olika landskommunerna efter den i resp. kommuner vanligaste bostadstypen. Lägen- heter om 1 rum och kök utgöra den viktigaste lägenhetskategorien inom 44 av de 100 landskommunerna, medan bostäder om 2 rum och kök dominera inom 25 kommuner, vartill komma 2 kommuner, där båda grupperna äro jämnstarka. Inom återstående 29 undersökta kommuner är det lägenheter om 3 rum och kök, som bilda den största gruppen. Den mest utpräglade »trerumsstandarden» framträder i Matteröd, Kristianstads län, där 44'2 procent av lägenheterna bestå av 3 rum och kök, samt vidare i Nöttja, Kronobergs län (42'1 procent), Valla, Göteborgs och Bohus län (406 procent) och Ostad i Älvsborgs län (403 procent). T. 0. m. i norra Sverige Hnnes en undersökt kommun, som uppvisar en—visser- ligen svagt utpräglad — >>trerumsstandard», nämligen Marby, Jämtlands län (27'8 procent). Att antalet bostäder fr. o. m. 3 rum och kök och uppåt är större än antalet smålägenheter (om högst 2 rum och kök) är, även i Nordsverige, icke ovanligt i jordbrukskommunerna.
Räknar man samman lägenheter om 1 rum och kök med enkelrum, enkelkök o. d., befinnes, att Nykyrka i Södermanlands län företer den största förekomsten
innehålla blott 2 boningsrum, därav 1 utan uppvärmningsanordning. Dylika fel ha emeller- tid kunnat uppdagas och korrigeras tack vare det förhållandet, att för varje sarskilt rum och kök i lägenheter om högst 2 rum och kök skulle lämnas speciella uppgifter om golv— yta m. m. i punkt 16 & formuläret (jfr sid. 56), varjämte de efter delvis andra grunder avlämnade, summariska bostadsuppgifterna å den partiella folkräkningens allmänna for- mulär kunnat användas för jämförelse. Före korrigeringen har statistiska centralbyrån alltid satt sig i förbindelse med folkräknarna för att kontrollera det berättigade ikorrige- ringen, vilken ju i förekommande fall även måste omfatta lägenheter om mer än 2 rum och kök. Svårare att avgöra har däremot varit, huruvida folkräknarna följt anvisningen att icke medräkna sådana lägenheter och rum, som endast kunna användas sommartid. Det vill emellertid synas, som om uppgifterna i stort sett skulle vara korrekta i detta avseende.
av dylika småbostäder (59'3 procent), vilket torde få ses i samband därmed, att icke mindre än 2/3 (66'7 procent) av lägenheterna i denna kommun äro lönebo- städer. Därnäst kommer Norra Finnskoga i Värmlands län, där lägenheter om högst 1 rum och kök utgöra 571 procent, samt Odensvi i Västmanlands län (52' 4 procent) och Jäderi Södermanlands län (51' 3 procent). Även 1 sistnämnda fall är antalet lönebostäder förhållandevis stort (27 8 procent). Alla de här nämnda kom- munerna äro belägna i mellersta Sverige. Av de undersökta norrlandskommunerna är det endast en, nämligen Råneå i Norrbottens län (50'4 procent), som har ett bostadsbestånd, vilket till mer än hälften består av lägenheter om högst 1 rum och kök.
Att lägenheternas rumsantal icke lika regelbundet avtar ju längre norrut man kommer, som fallet är i fråga om stadssamhällena, torde delvis samman— hänga med, att bostadstypen i hög grad bestämmes av de sociala förhållandena. En viss uppfattning om sambandet mellan bostadstypen och de boendes sociala ställning erbjuder tab. 7, som återger frekvensen av lägenheter om högst 1 rum och kök inom de tre förutnämnda huvudgrupperna av bostäder. Det befinnes, att lönebostäderna till närmare hälften (482 procent) utgöras av högst 1 rum och kök; i mälarlänen är det t. o. m. 2/3 eller 67'4 procent av lönebostäderna, som tillhöra nämnda storlekstyp. Ett nästan lika högt jämförelsetal som för lönebo— städer (45'7 procent) noteras för de lägenheter, till vilka intet eller endast obe- tydligt jordbruk hör, medan däremot bostäderna för jordbrukarklassen förete en väsentligt lägre siffra (17'1 procent).
Tab. 7. Bostäder om högst 1 rum och kök i procent av samtliga inom olika lägenhetsgrupper och riksområden.
Mälar- Östra Skåne, Yäner- Dalarne Samtliga L ä g e 11 h e 1; 5 g r 11 p 1) e r land- Göta- Halland, land- och 100 lands- skapen land Blekinge skapen Norrland kommuner
I. Samtliga lägenheter.
Lönebostäder ....................... 67'4 456 180 490 489 482 Ovriga ho— utan eller med högst 1 ha åker 51'2 35'4 21'2 459 59”! 45'7 städer med över 1 ha åker ........ 19'0 ll's 4'5 14'6 274 171
Samtliga lägenheter 431 258 13'9 306 442 33"?
II. Lägenheter med 3 eller flera barn under 15 dr.
Lönebostäder ........................ 69'4 44's 16'0 512 36 s 43'9 Ovriga bo- utan eller med högst 1 ha åker 50'4 30'2 14'6 43'2 49"? 409 stader lmed över 1 ha åker ........ 202 82 28 11'7 260 162
Samtliga lägenheter 40'4 18'0 9'0 26'5 350 278
] den nedre avdelningen av tabellen redovisas de lägenheter, som bebos av barnrika hushåll, d. v. s. sådana med minst 3 barn under 15 år. Dessa ut— göra i allt 4318 eller 13'5 procent av samtliga lägenheter (i Dalarne och Norr- land 16'5 procent); för städerna var proportionen flerbarnshushåll enligt 1933 års bostadsräkning icke ens hälften så hög (6 procent). Härvidlag bör emellertid erinras om, att undersökningen endast berör jordbruksbetonade kommuner, där barnrikedomen är större än inom övriga delar av landsbygden. Med beaktande av detta förhållande och med stöd av bl. a. vissa preliminära sammanställningar rörande barnantalet inom äktenskapen och änklingshushållen enligt den partiella folkräkningen 1936, ävensom beträffande barnantalet inom änkehushållen enligt
en på grundval av uppgifterna till folkräkningen 1930 företagen specialundersök- ning, kan det totala antalet hushåll med minst 3 minderåriga barn å hela lands- bygden (inkl. köpingar och municipalsamhällen) approximativt beräknas till c:a 125 000.1 Då städerna enligt 1933 års bostadsräkning hysa närmare 40 000 flerbarnshushåll, skulle sålunda på landsbygdens del komma över 3/1 av samtliga sådana hushåll.
Härav inses, att man i fråga om landsbygden har särskild anledning att upp- märksamma dessa specialuppgifter om utrymmesförhållandena för flerbarns- familjerna. Anmärkas bör, att det är jordbrukslägenheterna (med över 1 ha åker), som uppvisa den största proportionen flerbarnshushåll (17'0 procent). Därnäst komma lönebostäderna (138 procent), vilken grupp icke enbart inbegriper lägen- heter för lantarbetare,2 och lägst på skalan övriga bostäder med ingen eller högst 1 ha åker (9'7 procent).
J'ämföras tabellens siffror för barnrika hushåll med motsvarande för samtliga lägenheter, befinnes, att de förra endast till obetydligt mindre del (27'8 procent av samtliga) bo i lägenheter om högst 1 rum och kök, än vad fallet är i fråga om det totala beståndet av hushåll (33'2 procent). Denna obetydliga differens kan delvis till- skrivas det förhållandet, att barnrikedomen är särskilt stor i jordbrukarlägen- heterna, vilka ju förhållandevis ofta tillhöra de större typerna. I fråga om löne- bostäderna spåras knappast alls någon dylik tendens annat än möjligen inorra Sverige. Av de i mälarlänens lönebostäder inrymda barnrika familjerna förfoga sålunda icke mindre än 69'4 procent över högst 1 rum och kök — en proportion, som snarast överstiger den, som iakttagits för samtliga hushåll i lönebostäder (67'4 procent); liknande förhållanden framträda inom detta område även i fråga om.-andra bostadsgrupper.
Overhuvud taget ter sig problemet om anpassning mellan bostads- och hus- hållstyp helt annorlunda på landsbygden än i städerna. För en stadsfamilj i någorlunda goda ekonomiska villkor är det ju näppeligen någon svårighet att erhålla en större lägenhet, när barnantalet växer. I fråga om det övervägande flertalet stadshushall gäller dock, att inkomsten är så pass begränsad, att den möjlighet, som det fria bostadsvalet erbjuder, i dylika fall har en tämligen illusorisk karaktär. På landsbygden med dess egnahem o. d. torde i flertalet fall icke ens >>teoretiskt» något dylikt fritt bostadsval föreligga. Om familjens växt kräver ökat bostadsutrymme, torde detta krav ofta endast kunna tillgodo- ses genom tillbyggnad av den gamla bostaden eller eventuellt genom nybyggnad.
En mera direkt belysning av hur bostadsutrymmet varierar med den sociala ställningen erbjuder tab. 8, vilken grundats på den senare företagna maskinella bearbetningen av bostadsuppgifterna.3
Bortåt 9/10 av alla hemmansägare o. d. hushåll, varmed här i regel avses sådana, som förfoga över minst 3 ha åker, bo sålunda i lägenheter om 2 eller fiera rum och kök. Småbrukarna bo däremot till nära 2/5 i mindre bostäder, lantarbetare till drygt hälften och skogsarbetare till två tredjedelar (65'1 pro- cent). Inom varje särskild grupp — dock ej bland hemmansägare och »andra» lantarbetare — befinnas de barnrika familjerna i något mindre utsträckning bebo lägenheter om 1 rum och kök eller därunder.
1 En närmare redogörelse för denna kalkyl lämnas i befolkningskommissionens be— tänkande i sexualfrågan, bil. 7 (Statens offentliga utredningar 1936: 59 sid. 211). Den nämnda specialundersökningen rörande änkehushållen utfördes av de 5. k. barnpensione- ringssakkunniga (Statens offentliga utredningar 1936: (i). ” Av den senare företagna maskinella bearbetningen. vilken bl. a.. inriktats på. olika yrkes- och socialklasser, framgår, att antalet ilerbarnshushåll är något högre inom lant- arbetarklassen (18'9 procent) än inom hemmansägarklassen (17'6 prooent) och småbrukar- klassen (16'4 procent). Högst på skalan komma skogsarbetarna (22 2 procent). Jfr tab. 8. 5 Bl. a. på grund av vissa efterredovisningar. vilka först kommit med i den maskinella bearbetningen. förekomma en del smärre avvikelser mellan den manuella och den maskinella bearbetningens resultat, vilka icke hunnit elimineras före färdigställandet av denna prelimi- nära redogörelse. De ha emellertid ingen praktisk betydelse för bedömandet av resultaten.
Tnb. 8. Förekomsten av lägenheter om högst 1 rum och kök inom olika social- och yrkesgrupper.
Lägenheter, där hushållsföroståndnren var
självst bnmtllga hom- små- statare skogs— . . ' övriga lägen- .. . annan industrl- hantv. . mansag. brukare (ellerglft (eller . ” SOClal- heter .. lantarb. .. Mb. 0. d. butiks- e. d. e. d. drang) vag-)arb. grupper1
äg. o.d.
Hela antalet lägenheter 9 862 3 598 980 1 093 1 823 3 286 2 465 8 855 31 962 därav (i %) om högst 1 rum och kök. . .. 11-9 39'8 58'8 5225 651 432 273 40'6 332 Antal lägenheter med 3 eller flera barn under 15 år ...... 1738 589 261 129 404 489 317 422 4349 därav (i %) om högst 1 rum och kök. ... 11'2 37'5 52'1 51'2 56'4 37'0 17'7 24'6 27'3
1 Här ingå. bl. a. samtliga lägenheter, där hushållsförestånderen var kvinna..
Tab. 9. Bostäder om 1 och 2 rum och kök fördelade efter golvyta (i procent).
An- Därav (i %) med en golvym av (kvm) Median-
" _ golv-
R ' k 5 0 "* r 5 d ” ” 15”, där 15— 20— 25— 30— 35— 40— 45— 50— 55— så; yta 8' 20 25 30 35 40 45 50 55 60 (kvm) över
Låg. om 1 rum och kök.
Mölerlandskapen ........ 1 710 Östra. Götaland .......... 1 193
1'3 & 195 260 253 124 44 20 In; O's 33'8 l'a 6'9 17'9 246 21": 145 7'2 3'3 1'5 08 34'3 2'5 17' 181 256 189 82 51; 14 14 01 31'1 12 83 191; 260 21'0 12'3 66 30 0”! 1'2 33'5
&
Skåne, Halland, Blekinge 281 1 2 1 02 2'8 7'o 16'119'3 199 154 94 4'6 52 404 1 2 0 l Vänerlandskapen ........ 1 581 O' Dalarne och Norrland. . . . 3 466 0' 0. 0
0-9 5'814'021'5 211: 157 9-9 5'5 2'6 2-7 36-2
3'4 11'1 212 268 21'2 10'8 4'2 1'0 01 326
Samtl. 100 landskommuner 8 231 14 städer ................ 6875
Låg. om 2 rum och kök.
Målarlendskapen ........ 972 — —— 01 05 4'6 99 191 18'9 170 U'! 188 487 Ostra Götaland .......... 1531 —— — —— 1'1 67 122 177 191 147 ll'8 16'7 47'8 Skåne, Halland, Blekinge118'2 — —— De 31 ll'o 239 2025 181 88 45 92 4214 Vänerlendskapen ........ 1564 —-- — 0”! 11 5'7 128 181 204 152 107 15'9 47'4 Dalarne och Norrland.... 2553 — —— 02 10 27 69 11'7 142 15"; 479 588 Samtl. 1001andskommuner7802 —— 0'2 1'0 51) 107 14'8 16'8 140 1115 251) 501) 14 städer ................ 5587 — —— 0'4 24 60 109 150 163 31'1 17'9 49'7
[
1 Exkl. 76 lägenheter om 1 rum och kök samt 264 lägenheter om 2 rum och kök, för vilka uppgift om golvyta. saknas.
Lägenheternas golvyta. I punkt 16 å undersökningsformuläret skulle folkräknarna för lägenheter om högst 2 rum och kök lämna uppgift om golvyta (eller längd och bredd) i boningsrum, kök, kokvrå, tambur, hall, badrum o. (1.1 Med ut—
1 I åtskilliga fall voro uppgifterna. ofullständiga beträffande tamburer, hallar o. d. De kompletterades då med vissa. »normalvärden», som erhölles från övriga uppgifter för resp. kommun eller från närbelägen kommun. I förhallunde till den totala. golvytan per lägen- het måste det av dessa ofullständigheter åstadkomna felet bli mycket obetydligt (däremot hade det blivit relativt stort. om det gällt att undersöka golvytan per tambur etc.). — Om återigen uppgift saknats för något av boningsrummen eller för köket, har blanketten icke medtagits vid redovisningen av lägenhetsgolvytan (utan förts under rubriken »uppgift saknas»).
gångspunkt härifrån har den totala golvytan per lägenhet (exkl. garderober, klosetter, skafferier o. d.) kunnat beräknas. I tab. 9 återgivas dessa uppgifter för de två viktigaste kategorierna av smålägenheter, nämligen bostäder om 1 och 2 rum och kök. I jämförelsesyfte ha även medtagits uppgifter enligt en av bostadssociala utredningen år 1935 företagen specialundersökning rörande 14 landsortsstäder.
Det visar sig, att på landet hälften av alla redovisade lägenheter om 1 rum och kök äro mindre än 36'2 kvm. För lägenheter om 2 rum och kök uppgår motsvarande tal till 500 kvm. Variationerna omkring dessa mediantal äro emellertid högst betydande. En lägenhet om 1 rum och kök kan sålunda ien- staka fall mäta mindre än 15 kvm, men det finns också sådana, som äro över 60 kvm och alltså större än flertalet tvårumslägenheter. Bortses från de båda fjärdedelar av lägenheterna, som ha de minsta och de största golvytorna, be- Hnnes, att talen för den återstående »mellersta hälften» av lägenheter om 1 rum och kök ligga mellan 305 och 43'0 kvm. För lägenheter om 2 rum och kök utgöra motsvarande »normala variationer» 41'9—60'2 kvm.
Denna betydande »spridning» beror emellertid till någon del på de lokala olikheterna. Medan rumsantalet per lägenhet i stort sett minskas från söder till norr, är tendensen motsatt i fråga om golvytan per rum. Mediantalet för lägenhet om 1 rum och kök är sålunda i södra Sverige endast 31'1 kvm men uppgår däremot i Dalarne och Norrland till 40'4 kvm. För 2 rum och kök äro motsvarande tal resp. 42'2 och 588 kvm.
Gentemot städerna framträda vissa olikheter i fråga om golvytans fördelning på rum och kök men däremot endast obetydliga avvikelser i fråga om den totala lägenhetsarealen. Särskilt i fråga om lägenheter om 1 rum och kök synes lands- bygden visserligen förete något högre frekvens av mera rymliga bostäder, men skillnaden är dock icke större, än att den helt kan förklaras av det förhållandet, att undersökningen för städerna knappast är representativ för norra Sverige; Gävle är nämligen den enda norrlandsstad, som ingår i densamma. Inom varje särskild lägenhetskategori synes sålunda golvytan vara. ungefär densamma på. landsbygden som i städerna. En beräkning av den genomsnittliga golvytan för samtliga storlekstyper av lägenheter tillsammantagna skulle däremot ge ett högre tal för landsbygden, då ju det genomsnittliga rumsantalet här är större än i städerna.1
Trångboddhetens utbredning. Den omständigheten, att frekvensen av de minsta lägenhetstyperna förefaller vara väsentligt lägre på landsbygden än i städerna, borde i och för sig verka därhän, att även trångboddheten där borde ha väsent- ligt mindre utbredning. Ett dylikt resultat motverkas emellertid därigenom, att proportionen av stora och barnrika. hushåll är betydligt högre på lands- bygden. Vad de 100 här undersökta landskommunerna beträffar, komma de båda nämnda faktorerna att på sådant sätt upphäva varandras verkningar, att trångboddhetsfrekvensen i själva verket blir ungefär densamma som den för städerna iakttagna.
Härvidlag må hänvisas till tab. 10. Denna återger i första hand det pro- centuella antalet lägenheter, vilka. hysa mer än 2 »personenheter» per »rums- enhet». Härvid ha personer över 15 år räknats såsom hela och barn under 15 år såsom halva »personenheter», och på samma sätt ha kök betraktats såsom halva och boningsrum såsom hela »rumsenheter»; hallar samt kokvrår eller kök
' Vad angår dimensionerna av boningsrum och av kök, meddelas vissa uppgifter i det följande (sid. 22).
Tab. 10. Bostäder med mer än 2 personenheter per rumsenhet i procent av samtliga lägenheter, ävensom boende samt barn under 15 år i sådana lägenheter i procent av samtliga boende resp. samtliga barn.1
big—gä; Lägenheter bestående av
Löne- utan 3 _” ' Silli”- Ri k s 0 m r ä (1 en bo- eller med (' 01 ”15.11 .. .. 1 rum dub- 1 rum 2 rum fiera lagen- stader med over _ * _ högst 1 ha eller [etta och och rum hotel 1 h 1 kök 0. d. kök kök och & åker åker LOk I. Lägenheter (i allt). Mälarlandskapen .......... 205 81 9'9 203 I ra 238 58 O”! 11'4 Ostra Götaland ............ 13'4 73 80 271 96 250 7'2 0'7 8'4 Skåne, Halland och Blekinge 82 $'%) 33 13 9 7'7 18'1 6'5 O'7 3'9 Vänerlandskapen .......... 17'3 12'7 86 221) 12'5 291 8'3 l'i ll'l Dalarne och Norrland ...... 13'1 18 ] 22'5 30'9 - 34'2 153 31 19'7 Samtliga 100 landskommuner 15'1 11'5 12 2 26'4 9 1 292 9"? 13 12"? II. Lägenheter med 3 eller flera barn under 15 år.
Mälarlandskapen .......... 731; 54'6 277 - - 97'5 255 PM 463 _ stra Götaland ............ 50'0 36'3 181 - - 97'0 25'2 2"! 27 2 Skåne. Halland och Blekinge 26'1 180 98 - 35'5 92'3 244 3'8 15'2 Väner'landskapen .......... 59'3 53'1 21'5 - - 973 31”? 42 360 Dalarne och Norrland ...... 39'7 56'6 46'1 98'3 — 95'3 39'4 10'6 49'6 Samtliga 100 landskommuner 50'2 47'8 29'5 98'9 43'9 96'3 3215 5 G 37'6
III. Boende (i allt). Mälarlandskapen .......... 3'2'3 150 129 395 232 410 127 1'6 17'6 Ostra Götaland ............ 21 4 13'6 109 551 173 431 15'4 1'5 12'9 Skåne, Halland och Blekinge 154 G's 5'3 34'8 15'8 36'3 14'3 1'7 7'1 Vänerlandskapen .......... 27'4 23'4 12'1 46'8 28'3 48'8 17'2 2'4 17'2 Dalarne och Norrland ...... 21'6 296 302 56'8 18'5 54'2 27'2 6'5 29'4 Samtliga IOOlandskommuner 24'8 20'4 17'0 51'5 183 486 196 30 181) IV. Bar-n under 15 är.
Mälarlandskapen .......... 44'4 27'9 20'5 82'8 - 591 18'2 2'5 28'9 Ostra Götaland ............ 287 237 145 94'2 29'6 60'8 2013 21 193 Skåne, Halland och Blekinge 21'0 12'1 7'8 92'6 28'2 58'5 19'5 2'6 11'6 Vänerlandskapen .......... 34'4 359 172 94'0 613 663 22'2 3'4 25'8 Dalarne och Norrland ...... 27'3 40'8 38'2 91'5 - 66'4 31'0 9"?! 386
SamtligalOOlandskommuner 31'9 32'0 23'7 915 32'7 6450 24'6 4'4 2713
1 Siffror avseende ett totalantal understigande 25 äro icke utsatta; siffror avseende ett total- antal av 25—49 äro angivna med mediaavalstil.
under 6 kvm ha helt uteslutits vid beräkningen av antalet >>rumsenheter>>.1 Mera konkret uttryckt innebär en boendetäthet överstigande 2 personenheter
1 En närmare motivering för detta sätt att avgränsa begreppet trångboddhet åternnnes i 1933 års allmänna bostadsräkning. sid. 155 0. f. Den vid 1933 års s. k. r'epreSentativa bostadsräkning använda trångboddhetsdeiinitionen avviker emellertid något från den här begagnade. Boningsrum under 9 kvm betraktades nämligen såsom halva rumsenheter; å. andra sidan medräknades även hallar, nämligen såsom halva rumsenheter. Denna. avvi- kelse i metod kan emellertid endast i obetydlig grad minska jämförbarheten mellan upp- gifterna för städer och landsbygd och saknar sålunda praktisk betydelse.
per rumsenhet, att t. ex. i en lägenhet om 1 rum och kök bo mer än 3 vuxna eller mer än 2 vuxna och 2 barn eller mer än 1 vuxen och 4 barn. Antalet i denna betydelse överbefolkade lägenheter uppgår, som synes, till 12”? procent, vilken siffra mycket nära sammanfaller med den för de 45 i 1933 års represen— tativa bostadsräkning ingående stadssamhällena (12'6 procent).
Tillämpningen av det närmast efter stadsförliållanden tillkomna begreppet rumsenhet kan diskuteras, särskilt att såsom halv enhet räkna lanthemmens ofta relativt stora och rymliga bostadskök (jfr ovan). Utgår man emellertid, såsom jämväl skett i tab. 1 (sid. 2 0. f.), från den mera traditionella definitionen av begreppet trångboddhet, enligt vilken lägenhet betraktas såsom överbefolkad, när den hyser mer än 2 boende per eldstad (: boningsrum eller kök), erhålles för de 100 landskommunerna ett frekvenstal på 10'5 procent, vilket något över- stiger motsvarande siffra för samtliga 196 i 1933 års allmänna bostadsräkning ingående städer, köpingar och municipalsamhällen (8'9 procent).
I den tredje och fjärde avdelningen av tab. 10 återgives det procentuella an— talet personer (i allt) samt barn under 15 år, vilka bo i överbefolkade bostäder (enligt rumsenhetsheräkning). Eftersom trångboddheten ju väsentligen måste beröra stora och barnrika familjer, komma de ur denna synpunkt beräknade trångboddhetsfrekvenserna att te sig väsentligt högre än de förut anförda. De i överbefolkade lägenheter boende personerna utgöra sålunda 189 procent av hela bostadsbefolkningen. Att särskilt barnen beröras av trångboddheten, framgår av, att de till icke mindre än 27'5 procent tillhörde trångbodda hushåll. Äveni detta avseende framträder god överensstämmelse med 1933 års representativa bostadsräkning för 45 stadssamhällen, enligt vilken 209 procent av samtliga per- soner och 28'7 procent av de minderåriga barnen bodde i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet.
Särskilt höga trångboddhetstal iakttagas för den i avd. II redovisade special- grupp av lägenheter, som bebos av hushåll med minst tre minderåriga barn. Dessa hushåll äro nämligen trångbodda till icke mindre än 37'6 procent — detta ehuru barnen räknats endast såsom halva personenheter. I detta fall förete emel— lertid städerna ett rätt väsentligt högre tal (47'4 procent). Avvikelsen härvidlag innebär emellertid ingen motsägelse gentemot de förut anförda resultaten. Att den allmänna trångboddhetsfrekvensen på landsbygden är lika hög som i stä- derna, beror, som förut sagts, på att de stora och barnrika hushållen äro så talrika, icke på att trångboddheten för varje enskild hushållstyp genomgående är lika hög som i städerna; hade så varit fallet, skulle landsbygdens allmänna trångboddhetstal i själva verket ha väsentligt överstigit städernas. Det kan emellertid vara värt att uppmärksamma det förhållandet, att det i stort sett inom de särskilda familjetyperna torde råda en något bättre anpassning mellan bostads- och familjetyp, än vad fallet är i städerna.
andra sidan förtjänar det nämnas, att den trångboddhet, som förennnes på landsbygden, till större del än i städerna är koncentrerad till familjer med flera minderåriga barn. Av samtliga överbefolkade lägenheter beboddes sålunda 41'7 procent av hushåll med minst tre barn under 15 år, medan motsvarande tal för de 45 stadssamhällena utgjorde 260 procent.
Det Hnnes emellertid också anledning att studera tabellens specialuppgifter för de olika lägenhetsgrupperna. Av de tre olika huvudgrupperna befinnas, såsom väntat, lönebOstäderna förete den högsta trångboddhetsfrekvensen. Av de barnrika familjerna inom denna grupp äro sålunda hälften (50'2 procent) att anse såsom trångbodda; för mälarlänens landsbygd noteras t. o. ni. ett så högt tal som 73'6 procent. Av de olika storlekstyperna av lägenheter böra särskilt bostäder om ett rum och kök uppmärksammas. De svara nämligen för bortåt 2/3 eller 62'2 procent av de fall, då boendetätheten överstiger 2 personenheter per rumsenhet. Även i detta. fall har nästan exakt samma siffra noterats för
de 45 stadssamhällena i 1933 års representativa bostadsräkning (626 procent). Av alla lägenheter om ett rum och kök befinnas 29'2 procent vara överbefolkade, och antalet i dessa lägenheter boende trångbodda personer utgör nästan hälften (48'6 procent) av hela bostadsfolkmängden i lägenheter om ett rum och kök; av alla barn i lägenheter om 1 rum och kök tillhöra nära 2/3 (64'0 procent) trång- bodda hushåll.
Av de enskilda landskommunerna förete enligt tab. 1 (sid. 2 0. f.) följande det största relativa antalet lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet: Norra Finnskoga, Värmlands län (37'8 procent), Bodum, Västernorrlands län (302 procent), Råneå, Norrbottens län (281 procent), Ljustorp, Västernorrlands län (226 procent) och Åsele, Västerbottens län (21'0 procent).
Med utgångspunkt från de här anförda uppgifterna synes det totala antalet trångbodda hushåll på hela landsbygden (exkl. köpingar och municipalsamhällen) approximativt kunna beräknas till c:a 120000. Antalet medlemmar idessa hushåll torde utgöra omkring 700000. För städer och stadsliknande samhällen ha motsvarande tal beräknats till c:a 85 000 trångbodda hushåll med omkring 450000 medlemmar. Framhållas må, att dessa beräkningar äro mycket unge- färliga.
Bostadsvanor och sambosndeförhållanden (l smålägenheter). Det bör starkt under— strykas, att de hittills anförda uppgifterna om trångboddheten i landsbygds- hemmen i så måtto äro av mera teoretisk natur, som de endast utgått från en jämförelse mellan lägenheternas och hushållens storlek utan beaktande av, hur lägenheterna faktiskt användas. Tages emellertid hänsyn härtill, ter sig trång- boddheten i de undersökta landskommunernas småbostäder såsom mera svår- artad än i städerna.
I första hand är att märka, att åtskilliga »rumsenheter» i landsbygdsbostä- derna torde vara av sådan beskaffenhet, att de, särskilt vintertid, knappast ha fullt bostadsvärde; de torde sålunda icke alltid kunna utnyttjas till sovrum. Dessutom synes på landsbygden i ännu högre grad än i städerna förekomma s. k. finrumssystem, vare sig nu detta enbart är ett uttryck för dåliga bostads- vanor eller förklaras därav, att de boende känna behov att spara på bränslet; ofta torde husmoderns behov att begränsa städningsarbetet inverka, särskilt när hushållsmedlemmarna ha tungt och smutsigt utomhusarbete och icke varje dag orka göra fullständig toalett på. kvällen. I vilket fall som helst får en betydande del av rummen även i smålägenheterna nattetid stå helt oanvända.
I punkt 16 å frågeformuläret begärdes för lägenheter om högst 2 rum och kök uppgift om hur många personer, som hade sovplats i vart och ett av de olika rummen samt i köket. Av dessa uppgifter framgår tydligt, att det i stort sett var en större del av boningsrummen än av köken, som nattetid icke an- vändes till sovrum. Härvidlag hänvisas till följande tablå:
Boningsrum och kök (i smålägen- __ Skåne, Dalarne Samtli a heter), vilka icke användas såsom Mälar- Ostra Halland Vänor- och 100 langds- sovrum i % av samtliga rum landskapen Götaland och landskapen Norrland kommuner resp. kök1 Blekinge Boningsrum ................ 38'8 34'8 356 355 392 37'1 Kök ........................ 27'7 51'3 74'9 36'8 181 334 1 Oheräknat 1 259 boningsrum (4'8 %) och 575 kök (3'3 %), för vilka. uppgifter saknas.
I södra och sydöstra Sverige bruka visserligen köken i större utsträckning än rummen få stå oanvända nattetid, men i stora delar av mellersta samt i norra Sverige är förhållandet motsatt. I Dalarne och Norrland är det sålunda
blott 184 procent av smålägenhetsköken, som icke användas till sovrum; mot- svarande proportionstal för rummen (39'2 procent) är däremot högre än för övriga riksområden. T. 0. m. det absoluta antalet redovisade »sovkök» (5 584) är här i smålägenheterna större än antalet redovisade egentliga sovrum (5 235).
Tab. 11. Bostäder om 1 och 2 rum och kök fördelade efter sättet för deras
utnyttjande. (%> 0 %> .. .. .. sovrum anvandas lagen. sovrum anvandas lagen- hetcr __ heter Ri k s 0 m T ä & e n om ] både (iv. om 2 båda ett av båda öv- rum endast rum— riga rum endast rum- rum- runl- nga. ”011 rum. endast met ut- ”Ch ett av men men endast men ut- kökl met koket och rym- kök! rum men ej samt koket samt rym— köket mf” me" köket köket köket "',” Mälarlandskapen 1678 23'3 34'9 412 06 968 28"! 105 32'7 12'5 154 0"? Ostra Götaland ...... 1163 36"! 280 331 2'2 1486 Me 180 22'8 50 95 O'?» Skåne, Halland och Blekinge .......... 272 57'0 22'0 18'4 26 1154 577 21'1 12'4 3'5 4'8 0'5 Vänerlandskapen 1541 295 26'6 41'4 25 1538 34'6 ll's 34'6 5'5 13'1 0'4 Dalarne och Norrland 3448 14'9 32'2 47'7 5'2 2552 163 88 39”! 12'9 21'1 1'7 Samtliga 100 lands— kommuner ...... 8102 231) 308 421 3"? 7898 333 13'1 308 84: 141 08
1 205 lägenheter om 1 rum och kök samt 868 lägenheter om 2 rum och kök, för vilka upp- gift saknas, äro här ej medräknade.
2 Lägenheter, där hall, tambur e. d., oftast vid sidan av andra utrymmen, användes såsom sovrum.
I tab. 11 lämnas en specialredovisning för lägenheter om 1 och 2 rum och kök. Det visar sig, att icke mindre än 308 procent av alla lägenheter om 1 rum och kök användes på så sätt, att endast köket utgjorde sovrum, medan det egentliga boningsrummet stod tomt över natten. Motsvarande proportionstal för de 14 nyssnämnda landsortsstäderna var rätt väsentligt lägre eller 208 procent. På landsbygden synes detta sätt att använda lägenheten t. o. 111. vara vanligare än det motsatta, d. v. s. att enbart boningsrummet utnyttjas under natten (23'9 procent) —— något som däremot icke gällde i fråga om de nämnda 14 städerna (33'4 procent).
Nästan ännu mera anmärkningsvärt är, att i 84 procent av tvårumslägen— heterna (i Dalarne och Norrland 129 procent) båda boningsrummen stodouout— nyttjade nattetid, medan sålunda endast köket kom till användning. Annu vanligare (30'3 procent) var emellertid, att ett av boningsrummen jämte köket begagnades till sovrum, medan det andra boningsrummet stod tomt. Det an- vändningssätt, som för större familjer kunde förefalla vara det mest rationella, nämligen att endast de båda boningsrummen men däremot icke köket utnyttjades till sovrum, var återigen relativt ovanligt (13'1 procent).
Utgår man från, att det merendels är olämpligt, att köket användes såsom sovrum, befinnes, att icke mindre än 3/4 av alla undersökta lägenheter om 1 rum och kök samt över hälften av tvårumslägenheterna utnyttjas på ifråga- varande olämpliga sätt — vare sig nu detta framtvingas genom hushållets storlek eller enbart har sin rot i gamla bostadstraditioner.
Vid bedömandet av dessa förhållanden bör emellertid å andra sidan beaktas, att köken i de landsdelar, där de i särskilt hög grad utnyttjas såsom sovrum,
Samtliga. rum och kök Sovrum och nsovkök» därav med en därav med en Kommuner hela golvyta av (kvm) Median- hela golvyta av (kvm) Median— (lan) it:- nn 20 o golvyta 22- un ")0 o golvyta ] _ 10 — 15— .. ' (kvm) '_ 10— 15— " .. ' (kvm) et der 14 19 dar- let den 14 19 dar- 10 över 10 över Frösunda (Stockholms) boningsrum ............ 127 18 55 39 15 14 49 7 26 12 4 13 kök ................... 115 15 44 39 17 14 103 12 37 38 16 15 Angelstad (Kronobergs) boningsrum ............ 223 40 58 55 70 16 148 22 51 32 43 15 kök .................... 116 58 48 7 3 10 21 3 14 3 1 12 Bodum (Västernorrlands) . boningsrum ............ 352 36 154 97 65 14 216 25 97 53 41 14 kö ' . . ." ................. 305 6 46 115 138 18 275 5 34 103 133 18 Marby 'Jämtlands) boningsrum ............ 68 14 29 17 8 13 43 10 17 12 4 13 kök .................... 56 —— 23 22 11 15 41 —— 14 18 9 16
ofta äro större än de egentliga boningsrummen. Detta åskådliggöres genom tab. 12, som för fyra landskommuner1 återger hur dels samtliga boningsrum och kök i smålägenheter, dels de såsom sovrum utnyttjade rummen och köken fördela sig efter golvytans storlek. Det framgår bl. a., att »sovköken» i norrlandskom— munerna Bodum och Marby äro 3—4 kvm större än boningsrummen, och att motsvarande differens i Frösunda (Stockholms län), där ävenledes en ovanligt stor andel av köken utnyttjas nattetid. uppgår till 2 kvm. I Angelstad (Krono- bergs län), där köken endast i ringa utsträckning användas till sovrum, äro de däremot märkbart mindre än rummen. Dock framträda talrika individuella av- vikelser från denna allmänna tendens; sålunda finns det även i Norrland en del mycket små. »sovkök», och omvänt kan södra Sverige uppvisa exempel på stora sådana.
»Finrumssystemet» åstadkommer,'i förening med den ofta bristande anpass- ningen mellan bostads— och familjetyp, en hög frekvens av överbefolkade sovrum och »sovkök». Av tab. 13 kan framräknas, att över 14 procent av såväl sovrummen som »sovköken» (i smålägenheter om högst 2 rum och kök) nattetid hyste minst 4 personer. Det förefaller anmärkningsvärt, att proportionen blir ungefär densamma för rummen som för köken — detta till skillnad från vad fallet är i de 14 förutnämnda landsortsstäderna, där rummen i samma mening voro överbefolkade till 9 2 procent och köken till 34 procent. Båda talen under- skrida landsbygdens siffror, men skillnaden är störst i fråga om köken. Det är värt att fasthålla den iakttagelsen, att smålägenheterna på landsbygden äro, när man ser på det sätt på vilket bostäderna faktiskt utnyttjas, mera över- befolkade än städernas smålägenheter, och att detta alldeles speciellt gäller be- träffande köken.
A andra sidan bör emellertid också understrykas, att redovisningen endast inbegriper smålägenheter om högst 2 rum och kök, vilka ju på landsbygden svara för en väsentligt mindre andel av bostadsbeståndet, än vad fallet är i
1 Statistiska centralbyråns preliminära bearbetning av bostadsmaterialet inbegriper icke någon redovisning av golvytan per rum eller per kök. För att i detta avseende kunna åstadkomma åtminstone någon komplettering av bilden. har bostadssociala utredningen föranstaltat om en specialbearbetning, som emellertid begränsats till fyra kommuner. Jfr även tab. 15, avd. 2, sid. 25.
Tab. 13. Såsom sovrum använda boningsrum och kök i smålägenheter fördelade efter antalet personer, som däri hade sovplats.
Antal såsom Därav (i %) rum resp. kök, vilka utgöra R" sovrum använda sovplats för ...... personer iksområden b . omngsrum .. , resp. kuk 1 2 3 4 5 6 31,75 A. Samtliga smålägenheter. I. Boningsmm. Mälarlandskapen .............. 2 323 354 34'9 175 S'!) 30 O'? 0'2 Ostra Götaland ................ 2 934 29'8 33'1 19'0 11'8 4'0 1'7 1'1 Skåne. Halland och Blekinge . . 1 982 27'9 331 198 120 44 20 0 & Vänerlandskapen .............. 3 148 29'5 35'7 21'2 86 37 09 04 Dalarne och Norrland .......... 5235 331 36'8 18'9 81 20 08 03 Samtliga 100 landskommuner 15 622 31'4 35'2 193 93 3"? 11 05 1]. Kök. Mälarlan dskapen .............. 2 035 38'1 36'4 15'6 Sn 24 1'0 O 5 Östra Götaland ................ 1 312 43'2 324. 153 64 1'8 04 0 5 Skåne, Halland och Blekinge .. 359 32'6 36'5 19'5 7'8 30 03 03 Vänerlandskapen .............. 2 039 38'9 360 15'1 de 24 0'7 0'6 Dalarne och Norrland .......... 5 584 28'5 33'5 18'9 10'6 49 21 1 5 Samtliga 100 landskommuner 11329 33'0 34'5 172 84 3 6 14 1 B. Smalägenheter med 3 eller flera barn under 15 år. I. Bum'fngsrum. Malar—landskapen .............. 306 9'5 16'6 229 245 19 3 52 20 Ostra Götaland ................ 373 7"? 158 18'0 209 196 102 83 Skåne. Halland och Blekinge .. 335 24. 215 191 22'4 194 104 45 Vänerlandskapen .............. 410 6'1 13'7 28'8 21'5 207 58 34 Dalarne och Norrland .......... 1 114 9'6 31'2 26'5 19'7 8'8 3'8 1'4 Samtliga 100 landskommuner 2538 7'7 23'1 24'2 211 148 5'9 3'2 II. Kök. Mälarlandskapen .............. 265 140 32'1 15'5 11'3 155 75 4'1 Östra Götaland ................ 190 12'6 368 205 132 11'1 26 3”? 'Skåne, Halland och Blekinge .. 87 103 37'9 25'8 14'9 92 12 1'2 Vänerlandskapen .............. 315 13'0 3119 238 124 114 44 3'2 Dalarne och Norrland .......... 1 005 54 22 2 21'5 16'2 15'6 9'0 7'1 Samtliga 100 landskommuner 1862 S'!) 271 211 145 157 7'0 54 1 Exkl. sadana. rum etc., beträffande vilka uppgift om användningssättet saknas.
städerna. Hade undersökningen omfattat samtliga lägenhetskategorier, är det tänkbart, att landsbygdens bostadsförhållanden i detta avseende icke skulle ha framträtt såsom fullt ut lika oförmånliga i jämförelse med städernas, men en viss skillnad skulle dock säkerligen ha kvarstått.
Granskar man vidare tabellens uppgifter, befinnes, att de olika riksområdena i detta fall uppvisa relativt små. skillnader, och att tendensen härvidlag delvis t. o. m. är alldeles motsatt den vanliga. Sålunda uppvisa de tre sydliga land- skapen den största frekvensen av (egentliga) sovrum med 4 eller flera personer (192 procent). Aven i detta fall får emellertid hänsyn tagas till, att redovisningen
endast inbegriper smålägenheter, vilka ju här intaga en mindre dominerande plats inom bostadsbeståndet, än vad fallet är beträffande övriga områden. Vad frekvensen av i samma mening överbefolkade »sovkök» beträifar, visar det sig, att denna är störst i norra Sverige (19'1 procent). Här äro överhuvud taget köken mera överbefolkade än rummen.1 I 3'6 procent av de norrländska »sovköken» ligga 6 eller flera personer; det har redovisats kök, som utgjorde sovplats för mer än 10 personer.
Det relativt största antalet sovrum och »sovkök» med 4 eller flera personer uppvisa följande landskommuner (jfr tab. 1, sid. 2 0. f.): Sörby, Kristianstads län (44'0 procent?), Holm, Hallands län (250 procent) och Trästena, Skaraborgs län (24'1 procent).
I den nedre avdelningen av tab. 13 specialredovisas sovrummen och »sovköken» i smålägenheter med minst 3 barn under 15 år. Sovrummen i dessa lägenheter befolkas till icke mindre än 45'0 procent av 4 eller flera personer, och för >>sov- köken» uppgår motsvarande tal till 426 procent. I Dalarne och Norrland an- vändas 7'1 procent av dessa »sovkök» av 7 eller flera personer.
Hittills ha vi uteslutande använt rummen och köken såsom räkneenheter. Utgår man däremot från antalet personer i överbefolkade sovrum, (1. v. s. under- söker hur stor del av smålägenhetsbefolkningen, som tillbringar natten i sådana rum eller kök, erhålles ett mera sägande mått på trångboddhetens omfattning. Av naturliga skäl kommer för övrigt överbefolkningen ur denna synpunkt att te sig ännu mera allvarlig än enligt de förut anförda sidrorna.
Tab. 14. Sovrum och »sovkökn med 4 eller flera personer i procent av samtliga sovrum etc. i smålägenheter samt i dylika rum sovande personer i procent av hela smålägenhetsbel'olkning'en.1
Mälar- Östra Skåne, Väner- Dalarne Samtliga land. Göta— Halland, lund- och 100 lands— skapen land Blekinge skapen Norrland kommuner
I. Samtliga smålägenheter. Sovrum med 4 eller flera personer (%) 12 2 181 19'2 13'6 11'2 14'2
»Sovkok» » n » » » 98 9'1 11'4 99 191 14'4 Personer i rum eller kök med 4 eller flera. personer (%) .................. 24'5 31'7 351 25-53 310 2913
II. Smålägenheter med 3 eller flera barn. Sovrum med 4 eller flera personer (%) 51'0 59'0 56'7 51'6 32'8 45'0 '
»Sovkök» » » » » » » 38'6 30'0 26'4 31'4 509 426 Personer i rum eller kök med 4 eller flera personer (%) .................. 66'1 69'9 69'3 62'1 60'6 68'2
1 Härvid bortses från den del av rummen samt av smålägenhetsbefolkningen, för vilken ingen uppgift om rumsdispositionen föreligger, samt vidare från sådana personer, som tillbringa natten i tamburer, hallar o. d..
Härvid må hänvisas till tab. 14, som anger, hur stor del av smålägenhets- befolkningen, som sover i rum eller kök, vilka utgöra sovplats för minst 4 per- soner; i jämförelsesyfte anföres dessutom (enligt tab. 13) frekvensen av dylika överbefolkade sovrum och sovkök. Det visar sig, att den här angivna graden av överbeläggning berör bortåt en tredjedel eller 29'3 procent av hela små-
1 Tages även hänsyn till rummens och kökens dimensioner. blir dock intrycket ett annat. Jfr tab. 15, sid. 25. — * Uppgifter föreligga emellertid endast beträffande 25 sovrum och »sovkökn, av vilka 11 are på. angivet sätt överbefolkade
Tab. 15. I smålägenheter (om högst 2 rum och kök) boende personer fördelade efter luftrymden per person i sovrummen.
Antal Därav (i %) personer med sovplats i . per— rum xkök etc där luftrymden per Luftrymd per person ! kbm soner ' '. 11 kb (mediuutalg) med person utgjor e . . . . m Riksområden, lägenhets- och uppglft " .. hushållstyper m. m. omluft- Malar- OStm Da- Sffmt' rymd under 5— 10— 15— 20— 30— 439011 VSCh ?? I"” hg” iemå— 5 10 15 20 30 40 ..”" """" Bo.. "1 ”Ch 100 lägen- over land- Gotn- Norr- lands- heterl skapen land land komm. 1. Riksomräden: Mälar- och Vänerlandskapen 20 365 3'6 26'1 272 17'9 liv'»! 57 4'1 13'7 —— — —— 0501—11 och södra Götaland ...... 15130 56 31'5 27'4 151 124 49 3'1 — 12'3 — — Dalarne och Norrland .......... 25 359 2'2 16'3 22'7 19'5 21'8 88 8”! — — 17'2 »— 2. R'tunskafvgorier: Boningsrum .................. 34 819 4'1 27'9 26'7 16'4 14'6 5'5 4'8 13'2 12'3 14'8 13'4 Kök .......................... 25106 1'5 16'4 241 201 21'7 87 72 147 12”: 191 17'0 Tamburer, hallar o. d. ........ 929 365 43'5 1254 35 2'8 08 011 60 72 66 66 3. Liigenhelslcaiegor'ier: 1 rum eller 1 kök ............ 3553 44 225 21'2 151; 181 95 89 155 12'8 16'8 15'7 Dubletter och delkökslägenheter 1123 8'7 31'7 268 124 12'8 46 30 120 11'8 - 11'8 1 rum och kök ................ 26 725 30 218 25'9 19'2 17'6 69 56 13'6 13'2 17'1 149 2 rum och kök ................ 29 453 38 246 254 17'1 17'0 64 57 138 120 17'5 143 4. Huslzdllsfyper? Smähushåll .................... 10 724 01 52 152 19'2 281 160 159 21'0 199 291 238 [utan barn.... 8662 09 10”! 22”: 205 256 11'1 && 17'1 15'0 24"! 188 Medelsm” huSh'lmed barn.... 11701 311 2715 315 17-s 13'8 3-s 2'6 12.11 108 159 131 0 2 barn.... 14 257 22 226 27'9 21'0 17'0 52 41 131 11'8 17'4 14'5 Större husb' media el. 11. barn.. 15 480 81; 407 270 12-6 81 1-7 1—1 90 84 12.3 10-1 5. Socialgrupper: _ Hemmansägare ................ 12 864 3'9 21'4 24'6 18'7 19'3 6'5 5'6 13'1 12'2 ]8'8 15'0 Småbrukare o. d. .............. 10280 3'8 23'11 265 183 172 63 43 123 122 164 14'5 Statare, gifta drängar .......... 3646 49 361; 302 155 87 2”! 1'4 12'5 10'8 — 114 Ovriga och ej spec. lantarbetare 2816 5'8 30'8 27'2 17'1 12'6 3'7 28 123 11'0 16'9 12'5 Skogs— och Vägarbetare ........ 6261 42 28-8 26 a 168 152 4'8 40 125 100 139 13'3 InduStriarbetare .............. 8850 3'6 267 265 17'6 158 57 41 13'2 1111 160 13”: Butiksäg., sjalvst. hantverk. o. d. 4151 B"!) 24 9 27'8 17'5 16'2 5'5 4'8 13'7 11'5 16 7 139 Ovriga socialgrupper .......... 11986 1'5 14'0 21'2 18'6 21'7 11'6 11'5 17'6 162 221 18'6 6. Samtliga personer .......... 60854 '5 23'4 25'4 171! 174 6'7 5'7 137 1213 17'2 14'5
1 Hela smålägenlietsbefolkningen uppgår till 63 209 personer; för 2 856 personer saknas uppgift om deras sovrumsförhållanden eller om sovrummens dimensioner. -— ” Siifrorna ange den luftrymd per person, som över- resp. nnderskrides i fråga. om halva antalet personer inom resp. grupper. —— 3 Småhushåll=sådana bestående av 1 vuxen och 0—2 barn under 15 år eller 2 vuxna. utan barn; medelstora hushåll utan barn =sådana om 8—4 personer över 15 år; medelstora. hushåll med bnrn=sådana om 2 vuxna. och 1—2 barn under 15 år? större hushåll med 0—2 barn=sådana om 3—4 vuxna och 1—2 barn eller 5 eller flera vuxna och 0—2 barn under 15 är; större hushåll med 3 eller flera. barn:-'samtliga hushåll med minst 3 barn under 15 år.
lägenhetsbefolkningen. Till jämförelse kan nämnas, att motsvarande proportion av den totala smålägenhetsbefolkningen i de 14 förutnämnda landsortsstäderna stan- nade vid 168 procent. Av de i smålägenheter boende, barnrika lanthushållens
i rum, kök etc., där luftrymden per person understiger 10 kbm.
Socialgruppcr Familjcinkomstklasscr & 1. > 2111] '- 4 -- » . liga Hushållst per ch1— Ov— Ov- E _ _ y mans- Sta— riga Skogs- riga unj- %ödcr600—1000'3c000” 3000 pel- ärarc tare lant— nrb social- "iva'n ” 900 1900 1900 kr OCh soner 5 ' ? kr. kr kr kr däröver o. d. arb. gr. mk.x ' ' ' Antal medlemmar i större hushåll med 0 —2 barn .. 4346 723 433 1233 7552 1208 1247 2515 5036 2625 1 656 14 28' därav (i %) med sovplats i rum med under 10 kbm per person ............ 196 330 360 260 261 306 155 250 259 27'0 201 248 Antal medlemmar i större hushåll med 3 eller flera barn .................... 3865 1380 644 2270 7321 2206 1311 2494 6896 1895 678 15 481 därav (i %) med sovplats i rum med under 10 kbm per person ............ 42'8 611 683 528 481 61'9 345 461 510 477 39'3 495
1 I huvudsak sådana vilkas inkomster icke upptagits till taxering, emedan de understigit 600 kr.
medlemmar voro icke mindre än 63'2 procent, alltså nära två tredjedelar, i samma mening att betrakta såsom trångbodda. Mellan de olika riksområdena framträda endast obetydliga skillnader. Den svåraste sammanpackningen i smålägenheternas sovrum framträder som synes i södra Sverige, som ju har de minsta rummen, medan däremot mellersta och norra Sverige uppvisar något mera förmånliga tal. Härvidlag får emellertid återigen erinras om, att här ifrågavarande smålägenq heter i södra Sverige äro mindre representativa för bostadsförhållandena inom lantbefolkningens breda lager, än vad fallet är i fråga om landets övriga delar.
Tages även hänsyn till sov rummens dimensioner, visar emellertid trång- boddheten i smålägenheternas sovrum ännu mera påtaglig tendens att vara större i södra än i norra Sverige. Detta framgår av den på den maskinella bearbet- ningen grundade tab. 15, som utvisar, hur smålägenhetsbefolkningen fördelar sig efter luftrymden per person i sovrummen. Det befinnes, att det vanligaste måttet utgör 10—15 kbm per person, vilket ligger omkring den minimigräns, som i allmänhet brukar uppställas av bostadshygieniska experter. Mer än 1/4 (269 procent) av smålägenhetsbefolkningen förfogar emellertid över mindre än 10 kbm per person, och för 35 procent understiger utrymmet 5 kbm. I östra och södra Götaland var det icke mindre än 37'1 procent av smålägenhetsbefolk- ningen, som fingo åtnöja sig med mindre än 10 kbm per person, medan mot- svarande tal för Mälar- och Vänerlandskapen stannade vid 29'7 procent och för Dalarne och Norrland vid 185 procent.
Utmärkande för lägenhetsdispositionen på landsbygden är det förhållandet, att de i boningsrum sovande personerna vida oftare (320 procent) få nöja sig med mindre än 10 kbm per person, än vad fallet är med dem, som ligga i köket (17'9 procent). Men ännu oftare utsättas givetvis de personer, som ligga i hallar, tamburer e. d., för sådan trångboddhet (798 procent).
Det är vidare anmärkningsvärt, att de större smålägenheterna i stort sett icke förete nämnvärt bättre förhållanden än de mindre. Stundom uppvisa tvårums- lägenheterna t. 0. m. större frekvens av överbefolkningi sovrummen än ettrums- lägenheterna, vilket tyder på, att finrumssystemet i det förra fallet har större utbredning, samtidigt som hushållen äro något större.
De mest påfallande olikheterna förete de skilda hushållstyperna, vilka här
redovisas enligt ett mera fullständigt schema, än vad som kommit till använd- ning i den manuella bearbetningen (jfr not 3 till tab. 15). Det befinnes, att luftrymden starkt minskas med ökad hushållsstorlek samt med ökad proportion minderåriga barn. Medlemmar i hushåll med minst 3 barn under 15 år ligga sålunda i halva antalet fall i rum, kök etc. med mindre än 10 kbm per person och i 8'8 procent av fallen i rum med mindre än 5 kbm per person. Däremot förete de särskilda socialgrupperna betydligt mindre skiljaktigheter. Man no- terar, att »övriga socialgrupper», vilka inbegripa en del mindre hushåll av änkor o. d. ävensom mera välsituerade hushåll, uppvisa de förmånligaste förhållandena, medan däremot lant- och skogsarbetare i östra och södra Götaland i hälften av fallen få åtnöja sig med ett utrymme av högst 10 a 11 kbm per person.
Med hänsyn till att större hushåll befunnits förete så höggradig trångboddhet i sovrummen, kan det vara skäl att underkasta desamma en specialredovisning. En sådan lämnas i tab. 16, där de båda å föregående tabell redovisade grup- perna av större hushåll fördelats på vissa socialgrupper samt efter taxerad »åter- stående» familjeinkomst. Av de här redovisade socialgrupperna befinnas »övriga» lantarbetare uppvisa den högsta trångboddhetsfrekvensen; av medlemmar i fler- barnsfamiljer tillhörande denna socialgrupp förfogade sålunda 68'3 procent över mindre än 10 kbm. Inkomstredovisningen blottar en anmärkningsvärt oenhetlig tendens. Denna kan till någon del ha förorsakats av att dylika taxerade in- komstuppgifter, särskilt för landsbygdens del, äro mindre tillförlitliga, men den väsentliga förklaringen torde vara, att sambandet mellan inkomst— och bostads- standard är jämförelsevis svagt. När det sålunda framgår, att en avsevärd trångboddhet förefinnes även i hushåll, där familjeinkomsten överstiger den för landsbygdsförhållanden relativt höga gränsen 3000 kr. per år, tyder detta på. otillfredsställande bostadsvanor. Det må emellertid erinras om att de ekonomiskt relativt välsituerade större familjer, som bo i smålägenheter, knappast äro ty- piska för det totala beståndet av större och välbärgade familjer på. landsbygden.
Bostadslägenheternas beskaffenhet. Sedan utrymmesförhållandena erhållit en täm— ligen ingående belysning, återstår att redogöra för bostädernas beskaffenhet. I första hand meddelas frekvenstal för olika enskilda brister, varefter ett försök kommer att göras att på grundval av dessa och andra uppgifter ge en mera sammanfattande bild av det undersökta bostadsbeståndets kvalitet.
Till en början må anföras en de] uppgifter, som ha visst samband med ut— rymmesförhållandena. Följande tablå anger det procentuella antalet smålägen- heter med en rumshöjd understigande 2'1 m 1:
Mälar- Östra Skåne, Väner— Dalarne Samtliga land- Göta- Halland. land- och 100 lands. skapen land Blekinge skapen Norrland kommuner Smålägenheter med en rumshöjd under- stigande 2'1 m i % av samtliga små— lägenheter 1 ........................ 25'1 41'8 37'5 27'3 3'5 21'4
1 Oberäknat 284 smålägenheter, för vilka uppgift härom saknas.
Låga rum utgöra ett av de karakteristiska dragen ilandsbygdens och särskilt i de sydliga landskapens bostadstyper. Det änns för övrigt även en del (07 procent) smålägenheter, som ha lägre takhöjd än 1'8 m. Särskilt i Dalarne och Norr- land, där även golvytorna vanligen äro större än på andra håll, är det dock mera ovanligt, att rumshöjden underskrider gränsen 2'1 m.
1 2'1 m är den lägsta höjd, som kan medges enligt städernas byggnadsordningar. I de fall, då rumshöjden icke är densamma i de olika rumsenheterna, har hänsyn tagits till rumshöjden i boningsrummet eller, om två sådana finnas, i det lägsta boningsrummet.
I följande tablå återges vissa uppgifter om ventilationsförhållandena:
Mälsr- Östra Skåne, Väner- Dalarne Samtliga. lsnd- Göta- Halland, land- och 100 lands- skapen land Blekinge skapen Norrland kommuner
Lägenheter utan innanfönster (%)*” .. 1'o 9'3 49'5 2'4 2'0 10'8 Lägenheter, där fönstren vintertid ej gå. att öppna (%)2 .................... 37'0 40'5 14'1 33'2 5215 388
! Oberäknat 77 lägenheter, för vilka uppgift härom ej lämnats. 3 » 307 | » » » » » »
I de tre sydliga landskapen saknar sålunda ungefär hälften av lägenheterna innanfönster och i östra Götaland gäller detta om en tiondel av de undersökta bostäderna, men i övriga landsdelar synes alla lägenheter, med undantag av en eller annan procent, vara utrustade med innanfönster.
Det är emellertid mycket vanligt, att innanfönstren insättas och tillklistras på sådant sätt, att fönstren icke gå att öppna. Detta gäller sålunda om icke mindre än 38'3 procent 'av samtliga lägenheter; i norra Sverige stiger siffran till 52'6 procent, medan Skåne, Halland och Blekinge ha proportionstalet 14'1 procent. Härvid är att märka, att dessa siäror dock äro något för låga, i det att några av uppgiftslämnarna lära besvarat frågan efter förhållandena under sommaren. Det är ju givet, att en dylik brist på ventilationsmöjligheter i hög grad måste öka de hygieniska skadeverkningarna av trångboddheten.
I följande tablå återges det procentuella antalet lägenheter, vilka av folkräk- narna betecknats såsom utmärkta av fukt i högre grad:
Mälar- Östra Skåne, Väner- Dalarne Samtliga land— Göta- Halland, land- och 100 lunds- skapen land Blekinge skapen Norrland kommuner
Lägenheter, vilka. betecknats såsom »i högre grad» fuktiga,i % av samtliga lägenheter 1 ........................ 9'7 6'5 8'6 7'5 11'6 9'1
1 Oberäkuat 152 lägenheter, för vilka uppgift saknas angående eventuell förekomst av fukt.
Närmare en tiondel av samtliga lägenheter skulle sålunda vara i högre grad behäftade med fukt. Härvid bör emellertid uppmärksammas, att det givetvis existerar en mängd gränsfall, där det i viss mån måste anses vara en omdömeS» fråga, huruvida en lägenhet skall betraktas som fuktig eller ej. Den i formu- lärets fråga använda tilläggsbestämningen »i högre grad» borde emellertid garantera, att endast lägenheter med verkligt konstaterbar fukt här blivit med- räknade, samt att den angivna siifran snarast skulle innebära en underskatt— ning av den totala fuktfrekvensen. Det subjektiva elementet i svaren torde å andra sidan göra det vanskligt att använda uppgifterna för några interlokala jämförelser; den i tablån framträdande olikheten mellan skilda riksområden kan sålunda möjligen bero på, att uppgiftslämnarna haft olika uppfattning om vilka. lägenheter, som skulle anses vara »i högre grad» fuktiga.
Bostadsfukten åstadkommes ej sällan av otillfredsställande grundförhållan— den o. (1. Vissa uppgifter härom lämnasi tab. 17 samt sockeuvis i tab. 1 (sid. 2 0. f.). Förstnämnda tabell upplyser, att 2'1 procent av lägenheterna hade golvet lägre än marken och att 42'0 procent hade golvet i nivå med eller högst 80 cm över angränsande mark. Det gällde sålunda om sammanlagt 44'1 procent av lägen- heterna, att golvet icke låg på tillfredsställande höjd i förhållande till mark—
ytain. Motsvarande proportion enligt den förut anförda undersökningen för 14 lamdsortsstäder stannade vid 9'6 procent, varvid är att märka, att denna under- sökcning endast avsåg smålägenheter, vilka bruka förete större relativ frekvens av olika brister, än vad fallet är med bostadsbeståndet i dess helhet.
Det framgår vidare, att beträffande 129 procent (i Sydsverige 19'3 procent) av lägenheterna vilade golvet (helt eller delvis) direkt på marken, vilket innebär, att; de lågo i bottenvåningen av hus, som saknade stenfot.1
Tub. 17. Uppgifter om vissa grundförhållanden o. d.
Mälar- Östra Skåne, Väner- Dalarne Samtliga land- Göta- Halland, land- och 100 lands- lkapen land Blekinge skapen Norrland kommuner
Lägenheter med golvetundermarken(%)l 2'2 1'7 2'1 1'5 2'8 2'1 Lägenheter med golvet i nivå. med eller
högst 30 cm över marken (%)l ...... 44'9 40'4 43'9 39'0 42'4 42'0 Låägenheter med golvet direkt på marken
(utan stenfot) (%)* .................. 18'7 7'6 193 N'! 11'9 12'0 Låägenheter i bottenvåning av hus utan ventilerat utrymme under golvet(%)& 305 292 28'5 20'4 14'9 231
1 Exklusive 251 lägenheter, för vilka uppgift härom saknas. i » 244 » n n » » n 9 » 306 » » » » » »
'För de 14 specialundersökta landsortsstäderna utgjorde motsvarande tal en- dasst 1'6 procent. — Om dessa lägenheter i hus utan stenfot gäller, att de i all- mäinhet sakna grundventilation. Detsamma inträffar också beträffande botten- våmingslägenheter i hus, som ha oventilerad stenfot, samtidigt som källare under husset saknas. Alla dessa grupper av lägenheter, som äro belägna i bottenvå- nimgen av hus, där grunden felas eller är oventilerad, utgöra tillsammans 23'1 prmcent (i mälarlänen 30 6 procent) av samtliga undersökta bostäder (inkl. de i övrre våningar belägna lägenheterna), medan motsvarande frekvenstal för små- läggenheter i de 14 förutnämnda städerna stannade vid 5'9 procent.
Beträffande den höga frekvensen av rum utan uppvärmningsanordning ha _nppgifter förut lämnats (sid. 12).
'Overgår man till att betrakta lägenheternas utrustning med olika bekvämlig- hetter, visar sig att landsbygdsbostäderna i tvenne fall uppvisa bättre förhållan- dem än stadslägenheterna. Det ena gäller förekomsten av sådana lägenheter, villaka sakna såväl tambur som hall. Dessa utgjorde nämligen i de 100 under- sökcta landskommunerna 10'8 procent av samtliga lägenheter mot 37 '8 procent för- samtliga av 1933 års bostadsräkning berörda städer, köpingar och municipal- satmhällen. Det andra avser frekvensen av lägenheter utan egna avträden. I de 14 städerna var det icke mindre än 2/3 (66'6 procent) av smålägenheterna, som saknade egna avträden; däremot var det föga över 1/5 (211 procent) av de hän- undersökta landsbygdsbostäderna (tillhörande samtliga storlekstyper), som hade avträde gemensamt för 2 eller fiera familjer. I båda de här berörda av- seezndena sammanhänga de gynnsammare falleno med, att flertalet lägenheter i lamdskommunerna äro belägna i enfamiljshus. A andra sidan är det på lands- byggden betydligt mera ovanligt (2'2 procent av samtliga lägenheter) än i stä- derrna (21'7 procent av smålägenheterna i undersökta städer), att klosetten är bellägen inom lägenheten. Det förtjänar också nämnas, att det i enstaka fall (011 procent) på. landsbygden förekommer, att avträde helt saknas.
” Härvid har hänsyn icke tagits till golvets höjd över markytan, varför en del av de lägrenheter, vilka. brista i detta avseende, ingå i den har angivna siffran.
Beträifande samtliga övriga i denna undersökning redovisade bekvämligheter och särskilda biutrymmen gäller, att utrustningen är mera ofullkomlig på lands- bygden än i städerna. I tab. 18 lämnas uppgift om frekvensen av lägenheter, som sakna garderob, samt av sådana, som äro utan skafferi (matskåp), var— jämte anges hur stor del av samtliga lägenheter, som sakna såväl skafferi (mat— skåp) som matkällare (matbod). Nämnas må emellertid, att uppgifterna be— träffande dessa förhållanden i fråga om vissa kommuner befunnits vara något osäkra. Förekomsten av dylika bekvämligheter skulle nämligen anges genom understrykningar i punkt 14 å formuläret (jfr sid. 55). Avsaknad av dylik be- teckning skulle sålunda ange, att vederbörande utrymme icke finnes, men i en del fall ha emellertid understrykningar saknats så ofta, att det kunnat förmodas bero på förbiseende av uppgiftslämnarna. I största möjliga utsträckning har man sökt rätta dylika redovisningsbrister genom skriftväxling med folkräknarna, meni vissa fall ha sådana kompletteringar icke kunnat medhinnas. För att frekvensen av lägenheter, som sakna här ifrågavarande bekvämligheter, ej skulle överskattas, ha uppgifterna från ifrågavarande folkräknare isådana fall hänförts under rubriken »uppgift saknas». Det är emellertid tänkbart, att frekvensen av dessa brister i lägenhetsutrustningen härigenom i stället kommit att något under- skattas.
Tab. 18. Förekomsten av lägenheter utan garderob, skafferi och matkällare.
Mälar- Östra Skåne, Väner— Dalarne Samtliga land- Göta- Halland, land- och 100 lands- skapen land Blekinge skapen Norrland kommuner
Lägenheter utan garderob (%)l ...... 35"! 29'2 42'5 46'1 57'5 44'3 Lägenheter utan skafferi (matskåp) (%)” 12'9 11'0 10'8 18'6 19'5 15'4 därav lägenheter, som jämväl sakna matkällare (matbod), (%)5 ........ 5-3 65 En 80 37 5 5
1 Oavsett 1 026 lägenheter, för vilka inga uppgifter härom föreligga. & » 1 043 i! n n » » » » & Beräknat i % av samtliga undersökta lägenheter.
Följas emellertid tabellens uppgifter, befinnes, att icke mindre än 44'3 pro- cent av samtliga lägenheter (i norra Sverige 57'5 procent) skulle sakna garderob. För smålägenheterna i de 14 städerna stannade motsvarande proportion vid 8'4 procent. I viss utsträckning torde emellertid garderobsbristen kompenseras där— igenom, att landsbygdsbostäderna ej sällan innehålla en del ofullständigt in- redda rum eller rum utan uppvärmningsanordning eller andra utrymmen, som sakna fullt bostadsvärde, men som i stället kunna användas såsom förvarings- plats för kläder o. d.
Lägenheter utan skafferi (matskåp) skulle enligt tabellen utgöra 154 procent av samtliga (mot 7'1 procent enligt undersökningen för smålägenheter i stä- derna). I fråga om 55 procent av bostäderna saknades dessutom matkällare (matbod).1 Även härvidlag torde emellertid kallrum o.d. stundom kunna tjäna såsom ersättning. I vissa fall kan det dessutom faktiskt ha förefunnits sär- skilda förvaringsutrymmen för matvaror, som emellertid varit av sådan beskaf- fenhet (t. ex. »potatisgropar»), att folkräknarna icke velat beteckna dem såsom matkällare e. (1.
Av tab. 19 framgår, att vatten- och/eller avloppsledning endast fanns för 1/5 (20'5 resp. 19'7 procent) av lägenheterna, häri inräknat de relativt fåtaliga fall, då ifrågavarande bekvämligheter förefunnos utanför bostaden. I de tre sydliga
1 Dessutom finnas givetvis ett flertal lägenheter, som sakna matkällare o.d., men där- emot ha skaEeri.
i Millar. Östra Skåne, Väner- Dalarne Samtliga land- Göta- Halland. land- och 100 lands- skupen land Blekinge skapen Norrland kommuner
Aintal lägenheter med uppgift om av-
loppsförhållanden .................. 4 698 5 980 4 919 6 327 9 910 31 834 Därav (i %):
med avlopp inom bostaden ........ 17'3 11'5 37'8 19'2 14'6 18'9
» » utom » ........ 0'8 1'4 4'2 1'7 08 115 helt utan avlopp .................. 81'9 87'1 58'0 79'1 84'6 79'5
Aintal lägenheter med uppgift om vatten-
tillgång ............................ 4 705 5 999 4 953 6 344 9 927 31 928 IDärav (i %):
med vattenledning inom bostaden . . 15'3 12'0 22'7 16'4 14'6 15'8
» » utom » 2'1 1'8 6'9 2"9 5'1 39
utan vattenledning: avstånd till när- maste brunn eller källalz under 25 m ...................... 25'5 33'6 48'1 29'8 28'1 322 25—50 m ........................ 21'6 19'4 10'4 21'0 257 201! 50—100 m ........................ 185 166 6'5 1711 1415 14'8 100—200 111 ........................ 11'2 104 4-0 713 75 81 200 m och däröver ................ 5'8 6'2 1'4 4'8 4'5 415
1 Härvid bortses från 142 lägenheter, för vilka uppgift om avstånd till brunn e. d. ej föreligger.
lanidskapen (42'0 procent resp. 296 procent) voro förhållandena dock avsevärt bätttre än i övriga riksområden. — Till jämförelse kan nämnas, att bostäderna i arv 1933 års allmänna bostadsräkning berörda städer, köpingar och municipal— samhällen till 79'6 procent hade vatten- och/eller avloppsledning.
Det framgår vidare av tabellen, att 12'7 procent av de lägenheter, som sak- nadle vattenledning, hade ett avstånd till närmaste brunn eller källa av mimst 100 m; i 4'6 procent av fallen uppgick avståndet till minst 200 m. Dy— lika». förhållanden, vilka sockenvis åskådliggöras i tab. 1 (sid. 2 0. f.), måste givet- vis medverka till att i hög grad försvåra uppehållandet av en fullgod bostads- OChl personlig hygien, detta så mycket mera som husmoderns arbetsbörda i lant- hermmen ofta även eljest är mycket betungande.
'_Till sist må nämnas, att den viktiga bostadsbekvämligheten elektriskt ljus sakznades i nära hälften (474 procent) av de undersökta landsbygdslägenheterna.
Sammanfattning av kvalitetsuppgifterna. Beträffande de hittills anförda uppgifterna bör' ihågkommas, att en lägenhet, som beröres av någon viss brist, t. ex. av- sakrnad av garderob, dock i andra avseenden kan vara av fullgod beskaffenhet, samat vidare, att de här uppräknade bristerna kunna vara av mycket skiftande betjydelse. För att få en sammanfattande bild av bostädernas beskaffenhet är det därför lämpligt att söka utröna, hur många lägenheter, som beröras av mera väseentliga bristfälligheter samt hur många, som icke utsatts för någon allvar- liga-tre anmärkning. I och för detta ändamål ha lägenheterna fördelats på olika 5. kk. kvalitetsgrupper, allteftersom de uppfyllt eller icke uppfyllt vissa mer eller mindre angelägna bostadshygieniska krav. 1 I första hand ha dock de lägen-
" En kvalitetsgruppering grundad på. samma huvudprincip användes vid den av bostads- sociiala utredningen år 1935 företagna. här förut omnämnda kompletterande bostadsunder- sökmingen avseende 14 städer. Denna gruppering avvek emellertid i vissa detaljer från den här använda, och resultaten av de båda undersökningarna äro sålunda. i detta avse- endee icke fullt jämförbara.. Bl. a. lades vid stadsundersökningen stor vikt vid, huruvida. lägeenheterna voro dragiga. samt svåra att hälla varma. Vid förevarande utredning ha emeallertid inga uppgifter härom inhämtats. Då, emellertid landsbygdsbostäderna förhal— landievis ofta torde uppvisa dylika brister, skulle ett hänsynstagande till dessa förhållanden säkeerligen ha medfört, att betydligt flera lägenheter, än vad som nu blivit fallet, kommit att hänföras till de lägre kvalitetsgrupperna.
heter, vilka. av folkräknarna betecknats såsom verkande förfallna, avskilts så- som en särskild lägsta grupp. Förfaringssättet framgår närmare av följande redogörelse:
Kvalitetsgrupp 1 omfattar de lägenheter, vilka betecknats såsom förfallna. Ovriga lägenheter ha hänförts till: Kvalitetsgrupp 2, om de uppvisa minst två brister beträffande följande krav (nr 1—7):
1) Ej i högre grad utsatt för fukt; 2) Golvet ej under markens nivå; 3) Golvet ej direkt på marken;
4) Försedd med minst ett av följande utrymmen: egen (eller med annan lägenhet ge- mensam) tambur, hall, förstuga eller vindfång;
5) Försedd med minst ett av följande utrymmen: skafferi, matskåp, matkällare eller inatbod (detta krav har dock ej tillämpats betråfande lägenhet, som varken haft kök eller okvra,;
6) Försedd antingen med vattenledning (inom eller utom lägenheten) eller med brunn (eller källa) inom ett avstånd av mindre än 100 m;
7) Rumshöjd (i det lägsta boningsrummet. resp. i enkelkök) av minst 2'1 in (detta krav har dock endast tillämpats för lägenhet om högst 2 rum och kök, beroende på att uppgifter om rumshöjden saknats för övriga lägenheter).
Kualitetsgrupp 3, om de uppvisa en brist beträffande ovanstående krav. Kvalitetsgrupp 4, om de uppfylla samtliga ovanstående krav, men däremot brista be- träffande minst en av följande fordringar (8—14): 8) Ej belägen i bottenvåningen av hus, där ventilerat utrymme (kallare eller ventilerad stenfot) under huset saknas;
9) Försedd med egen tambur eller egen förstuga resp. egen hall; 10) Försedd med skafferi eller matskåp (utom beträffande lägenhet, som varken har kök eller kokvrå);
11) Försedd med garderob; 12) Försedd med eget avträda (inom eller utom lägenheten); 13) Försedd med vatten- och avloppsledning (inom eller utom lägenheten); 14) Försedd med öppningsbara fönster. Kvalitetsgrupp 5, om de uppfylla samtliga ovanstående krav men däremot brista be- träffande minst en av följande fordringar (lö—18):
15) Golvet mer än 30 oro över angränsande mark; 16) Försedd med elektriskt ljus; 17) Försedd med vatten- och avloppsledning inom lägenheten; 18) Försedd med innanfönster. Kvalitetsgrupp 6, om de uppfylla samtliga ovanstående krav (1—18).
Det är ju givet, att den klassificering av de bostadshygieniska kraven efter angelägenhetsgrad, som sålunda i huvudsak ligger till grund för grupperingen, delvis måste bli en omdömesfråga. Av i viss mån subjektiv karaktär äro vidare de omdömen om huruvida lägenheten är att anse såsom »förfallen» eller såsom »i högre grad» fuktig, vartill hänsyn tagits vid grupperingen. Det ligger emel- lertid i sakens natur, att en kvalitetsgruppering utan varje subjektivt inslag vore principiellt omöjlig att åstadkomma. Vad de använda beteckningarna »för- fallen» och »i högre grad fuktig» beträifar, är att märka, att de ju innebära så pass starka uttalanden, att användandet av desamma ej torde ha föranlett att bättre eller medelgoda lägenheter kommit att hänföras till de lägre kvalitets— klasserna.
Det bör emellertid ihågkommas, att kvalitetsskalan är kontinuerlig, och att man därför icke kan veta, om folkräknarna överallt dragit gränsen mellan »för- fallen» och »icke förfallen» på samma sätt. Man har sålunda i varje fall an- ledning att ställa sig frågan, i vad mån uppgifterna om antalet såsom förfallna betecknade lägenheter äro interlokalt jämförbara. För att möjliggöra en upp- fattning härom ha dessa lägenheter fördelats på de kvalitetsgrupper, till vilka de skulle ha hänförts, därest ingen hänsyn tagits till omdömet »förfallen». Re- sultatet av denna specialbearbetning framgår av tab. 20.
Taal). 20. Såsom förfallna betecknade bostäder, fördelade på de kvalitetsgrnpper, till vilka de skulle ha hänför-ts, om hänsyn icke tagits till omdömet »förfallenn.
Såsom förfallna Därav (i %) lägenheter, vilka, om hänsyn ej
betecknade tagits till omdömet »förfallen», skulle ha
Ri k 8 o m r 5. d e n lägenheter hänförts till kvalitetsgrupp antal i %. ”, 2 3 4 5 6 samtliga Määlarlandskapen .......... 647 13'9 54'8 29'9 15'2 — 0'1 Oslstra Götaland .......... 701 12'1 57'7 28'7 13'6 — — Skkåre, Halland, Blekinge. . 346 7'1 53'4 29"! 16'3 0'6 -— Va'änerlandskapen .......... 799 12'9 54'9 27'0 18'0 0'1 — Daalarne och Norrland . . . . 2 188 22"! 34'4 34'2 31'3 00 01 * Salamtl. 100 landskommuner 4681 15'0 45'5 31'2 231 01 01 1 Obexäknat 815 lägenheter, för vilka. uppgifterna om kvalitetsförhållnndena varit så. ofull- stäänéiga, att de icke kunnat hänföras till viss kvalitetsgrupp.
tSom synes, ha 15'0 procent av samtliga undersökta lägenheter — för vilka någgorlunda fullständiga uppgifter om kvalitetsförhållandena föreligga — beteck- natzts såsom förfallna. Högst når siffran för Dalarne och Norrland (22'7 procent), mecdan de tre sydliga landskapen (7'1 procent) förete det lägsta jämförelsetalet. *Ovrriga delar av landet intaga en mellanställning (12 a 14 procent).
fSe vi nu på, hur dessa lägenheter fördela sig efter förekomsten. av mera objtjektivt konstaterbara bristfälligheter, befinnes, att förhållandena härvidlag te sig; rätt likartade inom alla riksområden, frånsett Dalarne och Norrland. I södra dochh mellersta Sverige är det sålunda genomgående 53 a 58 procent av de för- fallllna lägenheterna, som befunnits behäftade med minst två brister enligt krite- rienrna 1—7, medan 27 å. 30 procent uppvisa en sådan brist, och 14 a 18 procent ickee skulle vara behäftade med dylika mera allvarliga brister, men däremot i reggel uppvisa något mindre svårartade ofullkomligheter. Att dessa sistnämnda läggenheter betecknats såsom >förfallna» behöver emellertid icke alltid vara obe— rättttigat. Det kan nämligen i desamma förekomma åtskilliga bristfälligheter (t. (ex glesa väggar, dåliga golv, ruttna fönsterbågar etc.), till vilka ingen direkt hännsyn tagits i kvalitetsgrupperingen.
IDen relativt goda överensstämmelsen beträffande de »förfallna» lägenheternas karraktär synes åtminstone antyda, att folkräknarna inom de fyra riksområdena i nmellersta och södra Sverige i stort sett utgått från någorlunda samma av- gräänsning av begreppet »förfallen». Mellan de olika landskommunerna kunna docck vissa skiljaktigheter i uppfattningen ha förekommit, varigenom uppgifternas int(terlokala jämförbarhet begränsas. (Jfr tab. 1.)
51 ett avseende synes emellertid redan nyssberörda fördelning på olika riks- omnrålen avslöja vissa avvikelser i sättet att uppfatta lägenhetskvaliteten. I Daklame och Norrland är det nämligen en avsevärt mindre proportion av de för- fallllnt lägenheterna, än vad fallet är på andra håll, som befunnits vara behäftade meed mera väsentliga bristfälligheter. Att märka är, att nästan alla de under- sökkta kommunerna i Dalarne och Norrland i detta avseende skilja sig från fler- taldet övriga landsbygdsområden. Det är emellertid icke alldeles otänkbart, att anlileéningen härtill kunde vara den, att de nordsvenska kommunerna skulle upppvsa en särskilt stor frekvens av sådana brister i bostädernas beskaffenhet, vanrtill hänsyn icke kunnat tagas i kvalitetsgrupperingen. Ofta torde dock för- klaariigen vara den förut antydda, nämligen att man i norra Sverige tillämpat
en delvis annan värderingsnorm än på andra håll -—-— något som möjligen kan sättas i samband med, att den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten till så avsevärd del koncentrerats till norrlandslänen (se sid. 43). Detta förhål- lande kan nämligen tänkas ha dels skärpt norrlandsbefolkningens uppmärksamhet beträffande de bostadskvalitativa ofullkomligheterna, dels också successivt höjt anspråken på bostadsstandarden. Dylika högre anspråk kunna i vissa fall med hänsyn till de klimatiska förhållandena också vara reellt motiverade.
I vilket fall som helst torde man få anse, att frekvensen av undermåliga. lägenheter i norra Sverige i verkligheten icke är så mycket större än i övriga landsdelar, som uppgifterna om >>förfallna» bostäder i tab. 20 synas häntyda på. Utgår man från mera objektiva kriterier, vill det tvärtom synas, som om norr— landskommunerna knappast skulle uppvisa sämre förhållanden, ja t. o. m. förete en något mindre förekomst av dåliga bostäder än andra riksområden. Såsom förut antytts, kunna visserligen dessa mera objektiva bedömningsgrunder icke ge en så allsidig —- och med hänsyn till växlingar-na i de av klimatiska 0. d. förhållanden betingade behoven differentierad — bild av bostadskvaliteten, att man utan varje reservation kan lita till deras vittnesbörd, men det kan dock ha sitt intresse att ta del därav.
I tab. 21 jämföras olika serier av uppgifter rörande antalet sämre lägenheter. I första hand upprepas uppgifterna om frekvensen av »förfallna» bostäder (kvali- tetsgrupp l), därefter redovisas av övriga lägenheter sådana, som äro behäftade med minst två »väsentliga» brister enligt kriterierna 1—7 (kvalitetsgrupp 2), varpå följer en summa för båda dessa grupper. Slutligen meddelas uppgift om det totala antalet lägenheter med minst två väsentliga brister, d. v. s. summan av kvalitetsgrupp 2 samt de lägenheter inom kvalitetsgrupp 1, som ha två eller flera ofullkomligheter enligt kriterierna l— 7. Det är denna sista uppgiftsserie, som kan sägas vara mera objektivt grundad. De enda uppgifter av subjektiv natur, som inverkat på densamma, äro ju omdömena angående förekomsten av fukt; det är emellertid aldrig enbart fukten, som föranleder, att en lägenhet hänföres till denna grupp, ty dessutom kräves ju, att bostaden skall utmärkas av ytterligare minst en allvarlig bristfällighet.
Medan de »förfallna» lägenheterna uppgå till 15'0 procent, omfattar 2:a kvali- tetsgruppen 6'9 procent av det undersökta bostadsbeståndet. Sammanlagt skulle
Tab. 21. Frekvensen av sämre bostäder enligt olika kriterier.
Hela Därav (i %) lägenheter Därav (i %) smålägenheter antalet Antal _ under- tillh. kvalitetsgrnpp med små- tillh. kvalitetsgrupp "'_Gd Riksområden .. minst .. minst sokta. 2 vä- lagen- 2 vä- åaäzg; 1 2 1 + 2 sentl. heter 1 2 1 + 2 scntl. e hrister2 brister2 Mälarlandskapen . . . . 4 641 13'9 9'8 23'7 IT!) 2 985 184 13'8 32'2 25'1 Östra Götaland . . . . 5 787 12'1 8'6 20'7 15'6 3 008 19'3 15'4 34'7 27'7 Skåne, Halland, Ble- kinge ............ 4 871 7'1 SM 168 135 1 836 129 21'3 34'2 30'0 Vänerlandskapen. . .. 6 185 12'9 8'1 21 0 15"? 3 456 190 12'8 31'8 24'5 Dalarne och Norrland 9 655 22'7 2'3 25'0 10'1 6 762 27'8 3'0 30'8 13'1 Samtliga 100 lands- kommuner 31 139 15'0 6'9 211) 138 18 047 2113 101! 322 21'4 ' 1 Härvid bortses från 813 lägenheter, därav 617 smålägenheter, vilka. på grund av uppgif— ternas ofullständighet ej kunnat hänföras till viss kvalitetsgrupp. , Enligt kriterie-rna 1—7 (jfr sid. 52).
såluinda över 1/5 eller 21'9 procent av lägenheterna vara antingen förfallna eller (OChl) behäftade med minst två väsentliga brister. I fråga om frekvensen av dessa två grupper tillsammantagna äro variationerna mellan olika riksområden betyd- ligt mindre ån beträffande förekomsten av enbart »förfallna» bostäder, beroende på att kvalitetsgrupp 2 har relativt ringa frekvens i Dalarne och Norrland (2'3 proc3ent). Detta riksområde kommer visserligen högst beträffande summan av de båda lägsta kvalitetsgrupperna (25'0 procent), men skillnaden gentemot övriga riksmmrådeu är förhållandevis ringa; mälarlänen nå sålunda upp till en nästan lika hög siffra (23'7 procent).
Sie vi nu på den fjärde, på mera objektiva kriterier baserade uppgiftsserien, soml återger den totala frekvensen av lägenheter med minst två väsentliga brister, visarr det sig, att denna grupp omfattar 13'8 procent av samtliga bostäder. I dettta avseende komma, såsom förut antytts, Dalarne och Norrland lägst på skallan (101 procent), medan mälarlänen nå den högsta siEran (17'5 procent). Av förut anförda skäl kunna emellertid inte heller dessa uppgifter tillmätas obe— tingzat vitsord.
'IFabellen innehåller även en specialredovisning av smålägenheter om högst 2 rmm och kök. Denna grupp uppvisar genomgående en högre frekvens av dåliga lägeznheter, än vad fallet är med bostadsbeståndet i dess helhet. De såsom för— fallma betecknade smålägenheterna utgöra sålunda mer än 1/5 (21'6 procent) av samltliga. De två lägsta kvalitetsgrupperna tillsammantagna representera inemot 1/3 av hela smålägenhetsbeståndet (322 procent). Totala antalet smålägenheter medl minst två väsentliga brister är även i detta fall ungefär lika stort (21'4 proczent) som antalet förfallna bostäder. — Beträffande denna uppgiftsserie fram- trädla förhållandevis stora interlokala skiljaktigheter. För Dalarne och Norrland uppggår siffran till 13'1 procent, medan de tre sydliga landskapen komma högst på skalan (300 procent). Sistnämnda höga siffra torde emellertid delvis för- klarras av det förhållandet, att smålägenheter i södra Sverige till större del torde bebcos av fattigare familjer, än vad fallet är i landets nordligare delar, där dei högrre grad representera den normala bostadstypen.
En redovisning efter nu berörda grunder av bostädernas kvalitet har socken- vis meddelats i tab. 1 (sid. 2 0. f.). I tab. 22 ha upptagits de enskilda landskom— mumer, vilka förete den högsta och den lägsta frekvensen av lägenheter (inom samitliga storlekstyper) med minst två väsentliga brister.
IDe lokala skiljaktigheterna äro betydande. För 60 av de 100 landskommu- nerma är emellertid variationen begränsad till 5—15 procent, medan övriga 40
Tab. 22. Landskommuner med hög resp. låg frekvens av sämre bostäder.
Lägenheter med minst 2 K 0 m m n n e 1. L ä n väsentliga brister antal % Skcokloster .................. Uppsala. .................... 49 52'7 Hajom ...................... Alvsborgs .................. 70 43'8 0p)peby .................... Östergötlands ................ 136 43'6 Jander— ...................... Södermanlands .............. 129 43'0 Lenbo ...................... Södermanlands .............. 79 32'9 Osttra Ed .................... Kalmar ...................... 73 32'2 Skäallvik .................... Qstergötlands ................ 79 31'9 Styyrestad .................... Ostergötlands ................ 65 31'6 S:t. Per ...................... Östergötlands ................ 7 5'0 Linma ........................ Kopparbergs ................ 28 4'8 N öittj & ...................... Kronobergs .................. 6 4'2 Vissnums-Kil ................ Värmlands .................. 8 4'1 Umdersvik .................. Gävleborgs .................. 5 1":
landskommuner ligga utanför dessa gränser —- Hertalet av dem ovanför den övre gränsen. Av de landskommuner, som komma högst på skalan, är det flera, som ha en betydande proportion lönebostäder, nämligen Skokloster (38'0 procent löne- bostäder), Jäder (27'8 procent), Ostra Ed (209 procent) och Skällvik (200 procent). Såsom längre fram skall ådagaläggas, är det emellertid visst icke alltid bland lönebostäderna, som man påträffar den största proportionen av sämre lägenheter. Det visar sig också, att några av de kommuner, vilka uppvisa ett särskilt då— ligt bostadsbestånd, ha mycket få lönebostäder. Så är t. ex. fallet med Hajom (27 procent lönebostäder).
Det har tidigare befunnits, att frekvensen av lägenheter med minst två »vä- sentliga» brister i stort sett nära överensstämmer med antalet »förfallna» bostä— der. Såväl enligt denna mera subjektiva som enligt den förutnämnda mera objektiva normen skulle 14 a 15 procent av de undersökta bostäderna vara i hög grad undermåliga. Då de 100 här undersökta landskommunerna befunnits vara tämligen representativa för landets mera jordbruksbetonade bygder, vill det synas, som om man med utgångspunkt härifrån skulle våga verkställa en approximativ beräkning av hela antalet undermåliga lägenheter inom samtliga a— och b-kommuner (exkl. köpingar och municipalsamhällen). Man kommer då till ett totalantal undermåliga lägenheter för dessa landsbygdsom- råden på närmare 100 000. Härtill komma så de undermåliga lägenheterna inom landsbygdens mera industribetonade kommuner. Även om man för dessas del räknar med en avsevärt lägre proportion dåliga bostäder, torde man knappast kunna öka den förut anförda siffran med mindre än ett par tiotusental lägen- heter, om man vill få det totala antalet undermåliga bostäder på hela lands- bygden (exkl. köpingar och municipalsamhällen).
Till jämförelse kan nämnas, att antalet undermåliga lägenheter i städer, kö- pingar och municipalsamhällen med ledning av 1938/35 års bostadsundersök- ningar uppskattats till c:a 30 000, varav c:a 20 000 skulle vara utdömningsbara.
Det är emellertid svårt att avgöra, i vad mån dessa siffror för stadssamhällena äro jämförbara med den nyss anförda beräkningen för landsbygden. Så mycket torde dock kunna sägas, att det snarast är den förra av de sistnämnda siffrorna (30000), som bör sammanställas med uppgiften om antalet undermåliga lägen- heter i landskommunerna. Det förefaller nämligen mest sannolikt, att det endast är en del av de c:a 120000 undermåliga lägenheterna på landsbygden, som kunna betecknas såsom på en gång hälsovådliga och omöjliga att genom repa- ration bringa i gott skick, utan att reparationskostnaden blir alltför hög i för- hållande till kostnaden för en eventuell nybyggnad. Tyvärr saknas hållpunkter för en närmare beräkning av antalet i dylik mening utdömningsbara lägenheter på landsbygden.
Att de här meddelade uppskattningarna äro tämligen vaga och osäkra, är så uppenbart, att förhållandet knappast behöver närmare understrykas.
Hittills har emellertid endast berörts frekvensen av dåliga lägenheter. Det gäller sålunda att även undersöka antalet bättre bostäder. En fullständig över- sikt av bostädernas fördelning på kvalitetsgrupper återfinnes i tab. 23, där upp- gifterna i den nedre avdelningen (samtliga lägenheter) grundats på maskin- bearbetningen.1
Det framgår av denna sammanställning, att över 2/5 (407 procent) av lägen- heterna tillförts grupperna 1—3, (1. v. s. de ha antingen betecknats såsom för- fallna eller äro behäftade med minst en »väsentlig» brist (enligt kriterierna 1—7). Härtill komma 51'4 procent, som utsatts för någon mindre allvarlig an- märkning (avsaknad av garderob, skafferi, vatten— och avloppsledning etc.). Endast
1 Det erinras om att denna gentemot resultatet av den manuella bearbetningen upp- visar vissa smärre divergenser, vilka emellertid sakna praktisk betydelse.
Antal Därav (i %) tillhörande kvalitetsgrupp Riksområdeu lägen- hem” 1 2 3 4 5 6 A. Smålägenheter (om högst 2 rum och kök): Jlälarlandskapen ...................... 2 985 181 13'8 24'5 404. 09 2'0 Lönebostäder ........................... 821 17'3 14'1 23'9 409 0”: 3'1 Ovriga bo- utan eller med högstl ha åker 1 450 1615 135 239 42'6 1'2 2'2 städer med över 1 ha åker ........ 647 24'0 14'2 269 34'6 0'3 0'0 Östra Götaland ........................ 3 008 193 154 280 357 03 13 Lönebostäder .......................... 493 18"1 15'6 28'4 35'5 0'4 2'0 Ovriga. bo-iutan eller med högst 1 ha åker 1 560 16”! 15'2 28'9 37'1 0'3 1'8 städer med över 1 ha. åker ........ 885 24'8 158 269 32?» 02 0'0 Skåne, Halland och Blekinge ............ 1836 12'9 21'3 282 350 1'0 l's Lönebostäder .......................... 373 7'2 16'4 32'4 37'3 1'3 5'4 Ovriga bo-å utan eller med högst 1 ha åker 9252 131 23'0 26'9 34'8 0'9 1'0 städer med över 1 ha åker ........ 408 16'6 211 27”! 33'6 1'0 0'0 Vänerlandskapen ...................... 3 456 190 12'8 23-5 42-0 06 2' 1 Lönebostäder .......................... 454 159 12'1 302 379 04. 3'5 Ovriga bo-åutan eller med högst 1 ha åker 1 762 19'4 131 19”: 43'8 0'9 3'1 städer med över 1 ha åker ........ 1171 19'8 12'2 26'5 41'0 0") 03 Dalarne och Norrland .................. 6762 278 3'0 16'3 488 06 30 Lönebostäder .......................... 516 9'9 1'5 23'4 57'8 2'7 4'7 Ovriga bo-Iutan eller med högst 1 ha åker 3 710 261 3'8 17'9 491 05 2'5 steder lmed över 1 ha aker ........ 2451 34'0 2'0 13'9 46'6 02 33 Samtliga 100 landskommuner ............ 18 047 21'7 106 221 42'5 0'6 2'2 Löneboståder .......................... 2 657 14'5 11'9 269 42"! 1'1 3'6 Ovriga bo-iutan eller med högst 1 ha åker 9 464 20'6 10'9 21'9 43'6 0'7 2'3 städer med över 1 ha åker ........ 5562 27'1 92 211 40'8 O's 1'5 B. Samtliga lägenheter: Mälar- och Vänerlandskapen .......... 10 786 134. 89 201 49'4 21; 51) Ostra och södra Götaland .............. 10503 100 91) 21'1 504 31; 56 Dalarne och Norrland .................. 9659 226 2'3 14'4 54'7 1'5 4'5 Samtliga 100 landskommuner .......... 30948 151 70 1813 51'4 215 51 1 Exkl. ]. 014. lägenheter, därav 617 smålägenheter, vilka. på. grund av ofullständigheter i uppgifterna ej kunnat hänföras till viss kvalitetsgrupp. — Vid specialredovisningen av lönebo- städer etc. ha. sådana lägenheter, vilka. på. grund av brister i uppgifterna ej kunnat hänföras till någon av dessa grupper, uteslutits. Det är därför som summan av de tre grupperna. något understiger totalantalet.
79 procent av de undersökta lägenheterna höra sålunda till någon av de båda högsta kvalitetsgrupperna 5 och 6.
I tab. 23 lämnas, i fråga om smålägenheter, även specialuppgifter för löne- bostäder, bostadsegnahem o.d. samt jordbrukslägenheter. Härvid framträder det anmärkningsvärda förhållandet, att sistnämnda lägenheter (med mer än 1 ha
åker) uppvisa den största frekvensen av sämre bostäder. Kvalitetsgrupperna 1—2 omfatta sålunda icke mindre än 363 procent av dessa småbostäder. Det är att märka, att detta förhållande framträder i fråga om samtliga riksområden, varför tendensen knappast kan tillskrivas subjektiviteten i omdömet »förfallen». Däremot inverkar det förhållandet, att denna redovisning begränsats till enbart smålägenheter, vilka ju icke äro typiska för den egentliga hemmansägarklassen, samt vidare, att gruppen lönebostäder icke enbart inbegriper lantarbetarhem. Den mera direkta belysningen av de sociala olikheterna, som ges i den på maskinbearbetningen grundade tab. 24, utvisar, att småbrukare, lantarbetare och skogsarbetare relativt ofta bo i dåliga lägenheter, medan hemmansägare, industri- arbetare, självständiga småföretagare inom industri och handel o. d. mindre allmänt bebo sämre bostäder.
Tab. 24. Förekomsten av sämre bostadslägenheter inom olika riksområden, socialgrupper och hushållstyper.
Väner- och Mälar- Östra och södra Dalarna och Samtliga riks- S 0 ci a 1 g 1. 11 p p e r landskapen Götaland Norrland områden (enligt "111171me om därav i” därav i” *- därav i” * därav i hushållsföreåtåndarens Antal moln/6) Antal män,/6 , Antal malm/£ / Antal in $%) yrke) lägen- kval.-gr. lägcn— kval.—gr. 153911— kval.—gr. ”13911" kval.—gr. heter 1 heter 1 heter 1 heter 1 1 1+2 1 1+2 1 1+2 l 1+2 1. Socialgrupper: Hemmansägare o. d. .. 3322 104 15'2 3637 7'5 123 2609 24'5 257 9568 131 17'0 Småbrukare o. d. ...... 1138 178 328 876 200 345 1469 27'4 290 3483 22'4 31'6 Staters (ogifta drängar) 457 166 326 476 164 31'5 14 —- — 947 16'8 311; Ovriga, ej spec. lantarb. 365 23'8 37'5 526 154 35'7 169 254 302 1060 19"? 355 Skogs- (o. väg-)arbetare 421 2713 368 199 141 27'1 1163 296 334 1783 27'4 33'5 Industriarbetare o. d. .. 1 136 11'2 205 918 81 179 1147 131 160 3201 110 182 Självst. hantv., butiks- " ägare o. d. .......... 793 69 14'5 899 55 12'8 701 126 158 2393 80 141 Ovriga manliga hushålls-
föreståndare ........ 1356 11'2 19”! 1277 95 201 1054 184 203 3687 127 200 Kvinnliga hushållsföre-
ståndare ............ 1798 156 259 1 695 99 204 1333 247 277 4826 lör 245
2. H ushdllstyper: ” Småhushåll ............ 3324 155 264 3174 116 243 2557 245 279 9055 16'7 26'1 Medelstora %utan barn 2160 114 206 1944 713 U'?! 1465 21'2 233 5569 127 193 hushåll med barn 1620 125 21"? 1538 9": 204 1579 187 207 4737 135 209 Större hus- 0—2 barn 2446 10"! 168 2479 86 142 2453 222 238 7378 138 182 håll med 13 el. fl. barn 1 236 17'5 257 1368 12'4 211) 1 605 25'7 277 4209 190 252
3. Samtliga grupper .. .. 10 786 131 228 10 503 100 198 9659 226 241) 30 948 151 221
1 Jfr noten å. föregående sida. —— De 1 014 lägenheter, vilka på grund av ofullständigheter i materialet ej kunnat hänföras till viss kvalitetsgrupp, äro här ej medräknade. , Småhushåll: hushåll om 1 vuxen och 0—2 barn under 15 år eller 2 vuxna. utan barn; medelstora hushåll utan barn: sådana om 3—4 personer över 15 år; medelstora hushåll med barn: sådana om 2 vuxna. och 1—2 barn under 15 är; större hushåll med 0—2 barn: sådana om 8—4 vuxna och 1—2 barn under 16 år eller 5 eller Hera. vuxna och 0—2 barn; större hushåll med 3 eller flera barn: samtliga hushåll med minst 3 barn under 15 år.
Anmärkningsvärt är vidare, att hushåll med minderåriga barn i regel något oftare än andra hushåll av närmast motsvarande storlekstyp bo i sämre lägen- heter. Förhållandet belyses i tabellens andra avdelning. Det befinnes exempel— vis, att familjer med minst 3 barn under 15 år till 19'0 procent bo i bostäder,
vilka betecknats såsom förfallna. Det förtjänar påpekas, att samma förhållande iakttagits beträffande smålägenheter i de 14 städer, som bostadssociala utred- ningen underkastat en specialundersökning.
Sambandet mellan bostadskvalitet och utrymmesförhållanden. 1 det föregående har såväl utrymmesstandarden som bostädernas kvalitet ingående berörts. Det gäller nu att studera sambandet mellan dessa båda företeelser och att söka samman- fatta dc kvantitativa och de kvalitativa uppgifterna om bostadsstandarden.
Tab. 25. Hushåll tillhörande olika storlekstyper, fördelade efter lägen- heternas rumsantal och kvalitetsgrupp (i procent).1
Antal hushåll i lägen- Antal hushåll i lägen- heter om Samt- hcter om Samt— llushålls- och h" st 4 l liga Hushålls- och 1" st 4 el liga kvalitetsgrupper 1 eg 2 rum 3 rum 11 e ' hns- kvalitetsgrupper ling 2 rum 3 rum lie ' hus- Orc?" och och rill: håll olcllim och och m;? håll kök kuk 1” o. kök kök kOk 10k 0. kök I. Snzdhushdll: I V. Större hus- 1 12-9 25 09 04 167 håll med 0—2 ilägenheter 2 66 22 04 01 9'3 barn: tillhörande 3 11'4 57 21; 1'0 207 1 6'0 40 22 113 1313 kvalitets- 4 193 119 106 56 474 i lägenheter 2 1'6 l's O'G 05 44 grupp 5 02 08 04 06 1'5 tillhörande 3 30 54 3'8 4'4 16'6 6 08 1'1 11 14 44 kvalitets- 4 51 107 163 213 53 4 -,, . . . .. . . grupp 5 00 01 07 3-1 3—9 Samt/1158. 51 2 25 7 ll) 0 91 100 0 6 0.1 0.4 1.1 6'3 7.9 II. Medelstora Samtliga 158 224 24'6 372 1000 lmdeZ-l utan V. Större hus- ”" rn ; ds ll - 1 69 3-2 1-7 0-9 12-7 "1 _”eb ,? *” ilägenheter 2 33 25 05 08 66 fle7a (nn. 1 9.8 5.1 2.8 1.3 19.0 tillhörande 3 53 58 41 23 18'0 . _ _ _ _ , '_ - . . . . . . 1 lägenheter 2 2 9 2 4 O 6 0 3 6 s kvahtets- 4 7 8 12 o 17 9 16 6 54 3 . . _ , . _ , _ ru ) 5 0.1 0.1 0.7 20 2,9 tillhörande 3 5 3 6 5 3 4 2 4 17 6 g P1 6 0-1 0.5 0.9 4.0 5.5 kvalitets- 4 91 13 9 150 133 öi-s grupp 5 01 01 05 1'4 2'1 Samtliga 235 241 25'8 206 1000 6 00 05 0”: 26 38 Samtliga 272 28'5 23'0 21?» 1000 III. M'edelstora hushåll med VI. Samtliga barn: hushdll: 1 93 30 1'0 02 135 1 91» 34 1'6 O 9 151 i lägenheter 2 4'3 23 05 03 74 i lägenheter 2 40 22 05 03 70 tillhörande 3 9'6 6'5 27 015 19'6 tillhörande 3 72 5'8 33 23 186 kvalitets- 4 190 16 G 11 4 58 528 kvalitets— 4 194 1215 140 12 4 514 grupp 5 01 05 0'8 0'7 2'1 grupp 5 01 03 06 1'5 25 6 05 11 12 1'5 4'6 6 De 013 l'o 33 51 Samtliga 428 303 17'6 93 1000 Samtliga 33'2 251 210 207 1000
1 Jfr noterna till tab. 24.
Tab. 25 innehåller en allmän översikt över hithörande förhållanden.1 Lägen- heter tillhörande hushåll av olika storlekstyp ha här fördelats dels efter rums- antalet dels efter kvaliteten. Det visar sig exempelvis, att hushåll med minst 3 barn under 15 år till 364 procent bo i lägenheter, som antingen betecknats så- som förfallna eller (och) innehålla högst 1 rum och kök och sålunda kunna anses
1 Denna sammanställning är grundad på. den maskinella bearbetningen. Jfr not 3 sid. 15.
otillräckliga för familjer av denna storlek. För övriga större hushåll uppgår denna silfra till 23'6 procent. I lägenheter, vilka på en gång äro förfallna och bestå av högst 1 rum och kök, bo 9'8 procent av de barnrika hushållen och (H) procent av övriga större hushåll.
Tab. 26. Förekomsten av lägenheter, vilka bestå av högst 1 rum och kök och samtidigt betecknats såsom förfallna, inom olika socialgrupper.
Lägenheter bebodda av hushåll, vilkas föreståndare är
statare övri a sko s självst. Simt- hem- små- (eller och gej (ocgh. indn- hant- övri a läg.:- mans- striar— verkare, g ”
grnp- heter
brukare gifta spec. väg-) betare butiks- per
ägare .. o. d. drang- lantar- arbe- .. o. d' ar) betare tare O' d" äga?
Antal större hushåll med 0—2 barnl .............. 3 713 881 163 133 296 518 555 1 119 7 378 Därav (i %) boendei såsom
förfallna betecknade lågen- heter om högst 1 rum 0. kök 33 134 11'0 11'5 16”?! 50 31 6'6 60 Antal större hushåll med 3 eller flera barn2 .......... 1689 562 249 126 397 474 308 404 4209 Därav (i %) boende i såsom
förfallna betecknade lagen- heter om högst 1 rum o.kök 5'2 15'7 12'9 19'8 20'9 11'6 4'2 6'9 98
1 Ej inräknat 213 lägenheter, vilka på. grund av ofullständigheter i materialet ej kunnat hänföras till viss kvalitetsgrupp. , Ej inräknat 140 lägenheter, vilka. på. grund av ofullständigheter i materialet ej kunnat hänföras till viss kvalitetsgmpp.
Med hänsyn till att förekomsten av dylik såväl ur kvantitativ som kvalitativ synpunkt otillräcklig bostadsstandard ter sig såsom något tämligen anmärknings— värt, ha vissa specialsiffror för större hushåll tillhörande olika socialgrupper sam- manställts i tab. 26, vilken ävenledes grundats på den maskinella bearbetningen. Enligt dessa uppgifter skulle bl. a. barnrika skogsarbetarfamiljer till drygt 1/5 (20'9 procent) bo i förfallna lägenheter om högst 1 rum och kök.
Förefintligheten av denna »dubbla» brist i bostadsstandarden betingas till väsentlig del av det förhållandet, att mindre lägenheter, såsom tidigare befunnits, väsentligt oftare än större sådana tillhöra de sämre kategorierna. Trångboddhets- frekvensen kommer därför att i stort sett tendera att ökas med sjunkande bo- stadskvalitet. Förhållandet framgår tydligt av följande siffror:
Smålägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet i % av
samtliga smålägenheter inom kvalitetsgrupp samtliga 1 2 3 4 5 6 smålägenheter- 314 200 17'8 16'6 2'7 4'0 19'9
Det visar sig sålunda, att de såsom »förfallna» betecknade smålägenheterna (grupp 1) äro överbefolkade till nästan en tredjedel.
I tab. 27 har smålägenhetsbefolkningen fördelats dels efter luftrymden isov- rummen, dels efter bostädernas kvalitet.1 Även här kommer samma tendens till synes. Av befolkningen i smålägenheter tillhörande de två lägsta kvalitetsgrup-
1 Grundad på den maskinella bearbetningen. Jfr sid. 15, not 3.
perna tillbringar sålunda ungefär en tredjedel natten i rum, kök etc., där luft- rymden understiger 10 kbm, medan mindre än en femtedel av befolkningen i smålägenheter tillhörande de två högsta kvalitetsgrupperna beröres av denna grad av trångboddhet.
Tab. 27. Sovluftrymd per person i smålägenheter tillhörande olika kvalitetsgrupper. 1
Antal Därav (i %) personer med sovplats i rum, Luftrymd per person i kbm personer kök etc., där luftrymden per person (mediantal) med upp- utgjorde . . . . kbm . ift om .. —- Kvalltetsgrupper gluft- 40 Malar- Ostra Dalar— Samtl.
_ h och 100 rymd i under 5— 10— 15— 20— 30— och oc .. ne och _ sov- 5 10 15 20 30 40 där- ””"" ägg? Norr- ”"de
.. land- l (l kom-
rummen over skapen land an muner
Grupp 1 .......... 13 848 54 251 255 17'4 15'7 ö's 4'8 1213 102 160 13'8 » 2 .......... 5902 5'5 32'0 27'0 141) 13'4 4'6 %& 125 11: 15'6 12'3 » 3 .......... 12 969 4'2 24'9 25'7 16'5 17'1 6": 54 13": 124 172 141 » 4 .......... 25 394 19 202 250 191 190 7'9 69 195 135 180 15'8 » 5—6 ...... 1272 1'5 161» 260 201 181; 75 9'8 2011 144 181 175 » ej uppg. .. 1469 2'1 173 227 221 204 81 73 15'0 14'2 18'9 15'8 Samtliga personer 60854 35 231 25'4 17'9 17'4 6'7 5'7 13'7 12'8 17'2 14'5
1 Jfr noterna. till tab. 15.
Med utgångspunkt från de i föregående tablå anförda uppgifterna rörande sambandet mellan bostadskvalitet och trångboddhetsfrekvens1 kan man beräkna de överbefolkade och förfallna lägenheternas sammanlagda antal. De lägenheter, vilka voro på en gång överbefolkade (enligt kriteriet »mer än 2 personenheter per rumsenhet») och enligt folkräknarnas uppfattning att anse såsom »förfallna», utgjorde sålunda 4 procent av samtliga undersökta bostäder; de överbefolkade men icke »förfallna» bostäderna uppgingo till 8 procent, medan 11 procent skulle vara >>förfallna» men däremot icke överbefolkade. Sammanlagt skulle sålunda 23 procent av samtliga undersökta bostäder vara antingen i hög grad undermåliga eller överbefolkade — eller bådadera.
Dessa siffror synas häntyda på, att det totala antalet lägenheter å lands- bygden i dess helhet, vilka äro antingen överbefolkade eller (och) i hög grad undermåliga, uppgår till bortåt 200000. Folkmängden i dessa lägenheter torde röra sig omkring 1 miljon. Dessa siffror, som givetvis endast äro avsedda att ange den allmänna storleksordningen av landsbygdens »totala bostadsnöd», är beräknad under hänsynstagande till, att bostadskvaliteten — men däremot sanno— likt ej utrymmesstandarden — är bättre inom de mera industrialiserade de- larna av landsbygden än inom jordbrukskommunerna. Att märka är, att de an- förda uppskattningarna icke inbegripa den trångboddhet, som helt förorsakas av »finrumssystem», och ej heller sådana lägenheter, som endast utmärkas av en- staka brister, även om dessa kunna vara av rätt allvarlig natur.
I städer och stadsliknande samhällen torde antalet lägenheter, som antingen äro överbefolkade eller undermåliga (eller bådadera), röra sig omkring 100000, och antalet medlemmar i dessa hushåll torde utgöra c:a en halv miljon. I städer och landsbygd tillsammantagna skulle enligt dessa —— givetvis mycket
I Visserligen hänför sig denna undersökning om sambandet mellan trångboddhet och bostadskvalitet endast till smålägenheter, men dessa svara för praktiskt taget hela trång- boddhetsfrekvensen, varför denna omständighet endast obetydligt inverkar på resultatet av den här anförda beräkningen.
grova — överslagsberäkningar finnas ungefär 300 000 överbefolkade och/eller undermåliga lägenheter med en total bostadsfolkmängd av omkring 1'5 milj. personer.
Bostadsbeståndets förnyelse. Huvudvikten i denna framställning har lagts på en redogörelse för bostadsstandarden. Materialet erbjuder emellertid även möjlig- heter att i viss mån belysa bostadsbeståndets förnyelse genom ny— och om- byggnader samt i vad mån eventuella ombyggnader utförts med stöd av stat- liga bostadsförbättringsbidrag. Med ledning av dessa uppgifter kan en viss uppfattning erhållas om vissa utvecklingstendenser, särskilt när dessa data kombineras med uppgifter om bostadsstandarden.
A undersökningsformuläret efterfrågades, huruvida lägenheten var belägen i hus, som tillkommit före eller efter den 1 januari 1926. Materialet har sålunda kunnat uppdelas i tvenne åldersgrupper, nämligen dels lägenheter i nyare hus, d.v.s. sådana som tillkommit under tioårsperioden 1926—1935 (inräknat de, som tillkommit under de första månaderna av 1936 d.v.s. före folkräknings- tillfället i mars), dels lägenheter i äldre hus eller sådana, som tagits i bruk före 1926; denna sista grupp torde emellertid även inbegripa en del nyare lägen- heter, d.v.s. sådana, som tillkommit genom tillbyggnad av äldre hus.
Av tab. 28 (översta avdelningen) framgår, att lägenheter i nyare hus ut- gjorde 18'3 procent av samtliga. Till jämförelse kan nämnas, att antalet lägen— heter i under åren 1924—1933 tillkomna hus enligt 1933 års representativa bo- stadsräkning för 45 stadssamhällen i landsorten utgjorde 222 procent; hade Stockholm kunnat medräknas, skulle siffran säkerligen ha blivit högre. Det torde sålunda kunna sägas, att i förhållande till bostadsbeståndets storlek bygg- nadsverksamheten inom de mera jordbruksbetonade delarna av landsbygden är ungefär hälften så stor som bostadsproduktionen i stadssamhällena.1
Då antalet bostadshushåll på landsbygden (exkl. köpingar och municipalsam- hällen) kan uppskattas till drygt 1 miljon, skulle med utgångspunkt från den angivna procentsiifran kunna beräknas, att under senaste tioårsperiod tillkommit över 130 000 lägenheter på landsbygden, d. v. s. i genomsnitt mer än 13000 per år. Denna siffra kan emellertid vara ett par tusen enheter för låg. Man får nämligen beakta, att byggnadsverksamheten är mera intensiv i industrikommuner o. d. än i de mera jordbruksbetonade bygder, från vilka beräkningen utgått, och dessutom att en del nyare lägenheter kunna ha åstadkommits genom tillbyggnad av äldre hus. Det genomsnittliga årliga lägenhetstillskottet i landsbygdens »icke municipala» delar under senaste tioårsperiod synes sålunda ha endast med några få tusental enheter understigit antalet i städer, köpingar och municipalsam- hällen, enligt uppgifter från byggnadsnämnderna, tillkomna lägenheter, vilket under perioden 1926—1935 uppgått till något över 18000 per år.2 Efter lägen- hetstal räknat skulle landsbygden sålunda svara för närmare hälften av hela bostadsproduktionen i riket; räknat efter antalet eldstäder blir dess insats säker- ligen ännu något större, då landsbygdens bostäder i genomsnitt ha flera rum (jfr sid. 12 0. f.).
Det förtjänar särskilt beaktas, att lönebostäder (88 procent lägenheter i nyare hus) och jordbrukslägenheter (86 procent) förete knappt hälften så hög nybygg-
1 Även under närmast föregående decennium synes bostadsproduktionen på landsbygden ha hållit sig på ungefär samma nivå. Enligt den förut omnämnda publikationen »Bo- stadsförhållandena på landsbygden i Sverige», vartill primärmaterialet i huvudsak insam- lades under åren 1926 och 1927, bodde av de undersökta hushållen 11'8 procent i bygg- nader uppförda under de tio senaste åren (a. a. sid. 42). ” Jfr Soc. Medd., årg. 1936, sid. 503. Redovisningen avser städer, köpingar och muni— cipalsamhällen; övriga samhällen med offentlig byggnadskontroll ha räknats till lands- bygden.
llläiilr— Östra Skåne, Väner— Dalarne Samtliga land- Göta— Halland, lund- och 1001ands- skapen land Blekinge skapen Norrland kommuner I. Lägenheter 1" under åren 1926—1935 fill/cmnna hus i % [11.1 samtliga.-l
Lönebostäder ........................ 4'7 Tis 911 106 13”! 8'8 Öv1iga [utan el med högst 1 ha åker 14'1 17'2 183 19 3 231 193 bostäderlmed mer än 1 ha åker 5'0 7'3 7'2 91 111 8'6 Samtliga lägenheter 8'7 11'5 12'6 13 3 16'9 13' 3
[I. Under åren 1926—1935 ombyggda
lägenheter 'i % av samtliga :”
Lönebostäder ........................ 10'5 8'8 8'9 9'9 14"2 10'6 Övriga. lutan el. med högst 1 ha aker 10'3 12'3 11'6 11'2 15'6 12'9 bostaderlmed mei än 1 ha åker 11'0 10'1 103 123 19 6 137
Samtliga lägenheter 107 109 106 115 174 130
III. [lied bosfadsförbiiilringsbidrag ombyggda lägenheter i % av
a) samtliga undersökta lägenheter: ” Lönebostäder ........................ 2'1 2'4 38 0 3 06 1'8 Övriga [utan el. med högst 1 ha åker 2'3 3'0 39 30 5'6 3'9 bostäderlmed mer än 1 ha åker 3'6 3'5 4'2 3'4 6'9 4'6 Samtliga lägenheter 2'7 3'1 4'0 3'0 5'9 4'0
13) under 1926—1936 ombyg gda läg.:3 Lönebostäder ........................ 21'5 34'0 611 33 53 201) Övriga. ] utan el. med högst 1 ha åker 24'6 336 366 32'9 38'5 35'1 bostäderlmed mer än 1 ha åker 35'9 389 438 29'7 36'7 36'3
Samtliga lägenheter 288 361; 42'4 29'0 358 34"!
1 Inräknat bostäder, som färdigställts och tagits i bruk under de första månaderna av år 1936. d. v. s. före folkräkningstilll'ället (mars 1956). —— Vid beräkningarna ha 105 lägenheter7 för vilka uppgift om husets ålder saknas, ej medtagits. Vid beräkningen av specialsiffrorna för lön:-bostäder etc. hn vidare uteslutits de lägenheter. för vilka. vissa. andra uppgifter saknas. — 2 Oheräknat 247 lägenheter, för vilka uppgift saknas om ev. ombyggnad. —-— 3 Ober'eknat 468 lägenheter, för vilka uppgift saknas om ev. ombyggnad (eller beträffande huruvida. bostadsd förbättringsbidrag utgått).
nadsfrekvens som övriga bostäder, till vilka hör ingen eller endast obetydlig jordareal (19'3 procent). Denna grupp svarar i själva verket för nära 2/5 (631 procent) av samtliga lägenheter i under senaste tioårsperiod tillkomna hus.
Produktionen av nya. bostadslägenheter har varit lägst i landskapen omkring Mälaren och högst i Dalarne och Norrland, inom vilket område bostadsbyggan- det under tioårsperioden varit i genomsnitt nästan dubbelt så högt som inom det förra området.
Ser man på uppgifterna för de enskilda kommunerna i tab. 1, befinnes, att proportionen nya lägenheter i flertalet fall växlar mellan 5 och 20 procent. I vissa kommuner ha emellertid endast enstaka lägenheter tillkommit under senaste tioårsperiod; i Igelösa och Odarslöv (Malmöhus län) blott 6 av 191 och iKräklinge (Örebro län) endast 5 av 227. Å andra sidan har i St Hammar (Malmöhus län) nära 1/3 eller 31 9 procent av lägenheterna uppgivits vara be- lägna i hus, som tillkommit under perioden 1926—1935.
1 den andra avdelningen av tab. 28 återges frekvensen av lägenheter, som under senaste tioårsperiod undergått ombyggnad. De beiinnasc vara ungefär lika talrika (13 0 procent) som de nybyggda lägenheterna. Även ombyggnade-
1342 37 11
44 Tab. 29. Lägenheter av olika ålder m. m. fördelade efter rumsantal. Därav (i %) lägenheter bestående av
Antal dubl . ] tl Rikaområdon och åldersgrupper lägen. 1 rum " 1 rum 2 rum 3 rum 4 rum 5 rum be ' ' dcl- rum
heter eller köks och och och och och 1
1 kök .. ' kök kök kök kök kök ”El *, lag. kok
Mälar- och Vänerlandskapen: Lägenheter i hus tillk. före 1926 9772 En 1'1 30'4 22'8 208 95 4'5 Ö'S Därav omb. m. bost.-förb.-bidr. 251 08 OS 28”! 406 18"! 56 2'0 2'8 Lägenheter i hus tillk. 1926—1935 1 251 4'6 0'4 26'5 302 236 8'4 3'3 3'0 Samtliga lägenheter 1 11 061 5'0 1'0 30'0 23'7 21'1 9'3 4 4 5'5
Östra och södra Götaland:
Lägenheter i hus tillk. före 1926 9 611 2'9 4'0 14'2 25'1 25'8 13'2 6 5 S'?! Darav omb. m. bost.-förh.-bidr. 304 1 7 13 132 43'1 28'3 9'5 1'3 1'6 Lägenheter i hus tillk. 1926—1935 1 307 30 2'1 10'6 31'3 291 133 En; 50
Samtliga lägenheter1 10984 29 3'8 13*S 25'9 261 132 6'4 7'9
Dalarne och Norrland:
Lägenheter i hus tillk. före 1926 8234 8'7 0'1 34'6 24'9 160 815 3'4 3'8 Därav omb. m. bost.-förb.-bidr 48!) 39 — 33'8 41'9 14"! 4'9 0'4 0'4 Lägenheter i hus tillk. 1926—1935 1 680 9'0 0'1 39'0 32'1 11'8 4'9 1"5 1'6 Samtliga lägenheter1 9 937 8'8 01 353 2B"2 16 2 TB 3'1 3'4
Samtliga riksomrdde-n:
Lägenheter i hus tilll-t. före 1926 27 617 54 l's 26'0 24'2 21'1 10'5 4'9 6'1 Därav omb. m. bost.-förb.-bidr. 1044 2'5 0'6 265'5 42'0 19'6 6'4 1'1 l's Lägenheter i hus tillk. 1926—1935 4 238 59 08 26'6 31'3 206 S'?» 3'3 3'0 Samtliga lägenheter1 31 962 55 11 26'1 2-5'2 21'0 102 415 5 7
1 Inkl. sådana, för vilka uppgift om husets ålder saknas.
verksamheten är särskilt koncentrerad till norra Sverige. Den skiljer sig emel— lertid därutinnan från nyproduktionen, att den i något högre grad avser jord- brukarlägenheter o. d. än lönebostäder och »övriga» bostäder.
I den tredje avdelningen av tabellen redovisas de med hjälp av bostads- förbättringsbidrag ombyggda lägenheterna. Trots att denna statliga bo- stadshjälp vid undersökningstillfället icke utgått under mer än tre år, kommer mer än en tredjedel (34'7 procent.) av den totala ombyggnadsverksamheten under senaste tioårsperiod på dess konto. I förhållande till hela beståndet av under- sökta lägenheter utgöra dessa bostäder, till vilka statlig bostadshjälp utgått, 41) procent. Denna siffra inbegriper dock icke hela det antal lägenheter, till vilka dylik bostadshjälp hittills beviljats, utan endast sådana statligt under— stödda ombyggnadsföretag, som i huvudsak avslutats vid folkräkningstillfället i mars 1936. Detta torde innebära, att endast en del av de bostäder, för vilka bostadsbidrag beviljats under år 1935, blivit medräknade. Såsom framgår av de sista kolumnerna i tab. 1, uppgår hela antalet lägenheter, till vilka bostadsför- bättringsbidrag intill hösten 1936 beviljats, till 58 procent av det totala antalet bostäder i de 100 undersökta kommunerna; härtill komma 2'7 procent, för vilka egnahemsnämnderna tillstyrkt ansökningar om bostadshjälp men bidrag på grund av brist på. medel ej kunnat beviljas.
Av tab. 28 framgår vidare, att Dalarne och Norrland erhållit det relativt
Tab. 30. Förekomsten av rum utan unpvärmningsanordning i lägenheter av olika ålder.
Lägenheter bestående av
6 eLfl. Samtliga
Ä 1 (1 er 5 g r 1) p p e r 1 rum ddubl., 1 rum 2 rum 3 rum 4 rum 5 rum lägen- el- rum eller köks och och och och och h heter lkök 1" ' kök kök kök kök kök ”3 ag kok Lägenheter i hus tillk. före 1926 (i allt) ........................ 1 492 501 7 183 6 687 5 822 2 895 1 349 1 688 27 617 Därav (i %): utan kallrum ................ 99'4 62'7 91'0 74'4 67'0 60'5 56'4 58'9 75'0 med 1 kallrum ................ 0'6 355 90 245 26'7 25'7 21'4 163 193 med 2 el. il. kallrum .......... — l"8 — 1'1 63 138 222 248 57
Lägenheter i hus tillk. före 1926 och omb. med bost.—förb.-bidr. 26 6 277 438 205 67 11 14 1044
Därav lll %):
utan kallrum ................ - - 87'7 79'2 62'0 - - - 76'4 med 1 kallrum ................ - - 123 199 31'7 - - - 201 med 2 el. i'l. kallrum .......... - - — 09 63 - ' . 3'5 Lägenheter i hus tillk. 1926 —1935 248 34 1 126 1 327 874 862 139 128 4 238 Därav (i %): utan kallrum ................ 99'6 - 909 806 76'5 721 71"! 66'4 82"; med ] kallrum ............... 0'4 - 91 186 183 17'1 13'7 17'2 147 med 2 el. fl. kallrum .......... — - — 0'8 ö'z 10'8 15'1 16'4 3'2 Samtliga lägenheter1 ............ 1 752 536 8337 8051 6 710 3269 1489 1 818 31962 Därav (i % : utan kallrum ................ 99"; 6315 910 75'5 682 613 578 59'5 76'0 med 1 kallrum ................ 06 34”: 90 231 257 248 207 163 18"! med 2 el. &. kallrum .......... —— 1'7 — 1'1 6 1 13'4 21'5 242 53
' Inkl. sådana, för vilka uppgift om husets alder saknas.
största antalet bostadsförbättringsbidrag (5'9 procent av samtliga lägenheter), medan mälarlandskapen endast fatt bidrag till hälften så stor del av lägen- heterna (2'7 procent). Vidare märkes, att blott 1'8 procent av lönebostäderna ombyggts medelst bostadsförbättringsbidrag, medan jordbrukslägenheter o. d. fått sådan hjälp beträffande 4'6 procent av samtliga.
I tab. 29 återgives —— enligt preliminära resultat av den maskinella bearbet— ningen -— lägenheternas fördelning efter rumsantal dels i äldre hus, däribland sådana, som ombyggts med hjälp av bostadsförbättringsbidragl, dels i nyare hus. I södra och mellersta Sverige befinnas de nyare husen uppvisa något starkare proportion av större smålägenheter än de äldre. Lägenheter om 2 och 3 rum och kök ha sålunda ökat i betydelse på bekostnad av dels bostäder om högst 1 rum och kök, dels lägenheter om 4 eller flera rum och kök. Även i Dalarne och Norrland uppvisa de nya husen en något ökad proportion av tvårumslägen- heter, men däremot ha trerumslägenheterna minskat i betydelse, samtidigt som ettrumslägenheterna gått framåt.
De bostadsförbättrade lägenheterna bestå till drygt två femtedelar (42'0 pro- cent) av 2 rum och kök samt till en dryg fjärdedel (265 procent) av 1 rum och kök och till en femtedel (19'6 procent) av 3 rum och kök.
1 De i nyare hus belägna lägenheter, till vilka bostadsförbättringsbidrag utgått, ingå. sålunda ej i denna specialredovisning. Dessa lägenheter utgöra 17'6 procent av samtliga bostadsförbättrade.
Läg. i hus tillkomna Llig. i hus tillkomna före 1926 Samt- före 1926 Samt— därav _ liga därav liga t- omlmu. 1926— lagen- oml>.n1. 1926— lagen- sam bost.- 1935 heter samt. host: 1935 heter 115” förl).— hg” förh- bidr. bidr. Antal undersökta Antal undersökta lägenheterl . . 27 617 1044 4 238 31 962 lägenheter1 . . 27 617 1 044 4 238 31 962 Därav (i %): Därav (i %): med golvet direkt helt utan avlopps- på. marken. . .. 14'2 70 43 1211 ledning ...... 813 883 66'8 791 med golvet under helt utan vatten- marken ...... 24 16 0'8 2'2 ledn. ........ 81'5 91'3 72'2 803 med golvet 0'30 därav m. minst m över marken 449 440 23'8 420 100 m till när— belägna ibotten- maste brunn 15'6 15'8 1713 158 vånavhusutan med avträde ge— vent. utrymme mensamt för 4 under golvet .. 251 157 96 231 eller flera läg. 1'7 1'1 0'3 1'5 betecknade så- utan vare sig som »i högre tambur el. hall 106 74 Ta 10'3 gradu fuktiga 9'7 6'9 48 91 utan garderob .. 45'2 517 37 8 44'2 utan skaiferi. . .. 15'9 13'1 12'2 15'4 utan matkällare 32'6 33'2 25'9 318 1 Vid beräkningen av procenttalen har bortsetts från de lägenheter, för vilka resp. frågor lämnats obesvarade.
Tab. 301 belyser förekomsten av lägenheter med rum utan uppvärmningsan— ordning i hus av olika ålder etc. Det befinnes, att lägenheter i hus tillkomna under senaste tioårsperiod i föga mindre utsträckning (17'9 procent) än äldre lägenheter (25'0 procent) innehålla dylika kallrum. Även de med bostadsförbätt- ringsmedel upprustade lägenheterna äro mycket ofta (28'6 procent) utrustade med kallrum, vilket är desto mera anmärkningsvärt, som de sällan tillhöra de större lägenhetstyperna och dessutom till förhållandevis stor del äro belägna i norra Sverige, där kallrum eljest äro sällsyntare än i landets sydligare delar.
Tab. 311 belyser frekvensen av vissa bristfälligheter inom äldre och nyare lä— genhetsgrupper. De nya samt de med bostadsförbättringsbidrag ombyggda äldre lägenheterna befinnas i flertalet fall uppvisa bättre förhållanden än övriga lägen- heter i hus, som tillkommit före år 1926. Även i dessa nybyggda eller reparerade bostäder anmärkas dock brister i en stundom tämligen stor omfattning. Särskilt gäller detta om de med bostadsförbättringsbidrag ombyggda lägenheterna, vilka exempelvis till 6'9 procent betecknats såsom (i högre grad) fuktiga, till 15'7 procent äro belägna i bottenvåningen av hus, där ventilerat utrymme under golvet saknas, och till 7'0 procent ha golvet direkt på marken (utan stenfot).
I tab. 321 återgives fördelningen på kvalitetsgrupper inom samma lägenhets- grupper. Denna sammanställning bekräftar intrycket av att de nybyggda och med bostadsförbättringsbidrag ombyggda lägenheterna i stort sett äro bättre än de äldre oreparerade, men att de dock iåtskilliga fall äro av sämre beskaffenhet. Av de under senaste tioårsperiod tillkomna bostäderna ha sålunda 4'6 procent betecknats såsom förfallna, och för äldre med bostadsförbättringsbidrag ombyggda lägenheter uppgår motsvarande tal till 3'4 procent.
Detta sistnämnda förhållande har ansetts så anmärkningsvärt, att uppgifterna
1 Sammanställningen grundad på den maskinella bearbetningen. Jfr not 3, sid. 15.
47 Tab. 32. Lägenheter av olika ålder m. m. fördelade (i procent) på skilda
kvalitetsgrnpper. Antal Därav (i %) tillhörande kvalitetsgrupp Riksområden och åldersgrupper undersökta lägenheter ' 1 2 3 4 5 6
]lIälar— och Vänerlandskapen:
Lägenheter i hus tillkomna före 1926. . 9 531 14'6 94 207 48'5 2'0 4'8 Därav omb. med bostadsförb—bidrag 244 20 90 241; 602 21 2'1 Lägenheter i hus tillkomna. 1926—1935 1219 35 50 14'9 57'4 5'0 14'4
Samtliga lägenheter 10786 13'4 8'9 20'1 49'4 2*3 5'9
Östra och södra Götaland.-
Lägenheter i hus tillkomna före 1926. . 9 199 11'0 9'9 21'5 49'6 3'4 4'3 Därav omb. med bostadsförb.—bidrag 291 10 12'4 33'5 5115 10 0'7 Lägenheter i hus tillkomna 1926—1935 1266 2'4 4'6 156 562 57 155
Samtliga lägenheter 10 503 100 S'?! 21'1 504 3'6 5'6
Dalarne och Norrland:
Lägenheter i hus tillkomna före 1926. . 8000 25'9 2'1 13'3 53'5 1'4 3'8 Därav omb. med bostadsförb.-bidrag 467 5'6 1'9 23'6 67'2 0'6 1'1 Lägenheter i hus tillkomna 1926—1935 1640 7'3 3'3 197 602 1'9 7'6
Samtliga lägenheter 9 659 226 23 14'4 54'7 1'5 4'5
Samtliga riksområden:
Lägenheter i hus tillkomna. före 1926. . 26 730 167 7'4 189 503 2'3 4'4 Därav omb. med bostadsförb.-bidrag 1 002 3'4 67 26 G 61'0 1'1 1'2 Lägenheter i hus tillkomna 1926—1935 4 125 46 4'2 17'1 58'1 4'0 12'0 Samtliga lägenheter 30948 151 7'0 18'6 51'4 2'5 5'4
1 O'Jeräknat 1 014 lägenheter, vilka på. grund av ofullständigheter i materialet ej kunnat hänföras till viss kvalitetsgrupp.
för dessa nyupprustade men likväl såsom förfallna betecknade lägenheter under- kastats en speciell granskning. Det har härvid av anteckningar å formulären visat sig, att bostadsförbättringsarbelet icke varit slutfört vid undersökningstill- fället i fråga om 8 av de 34 lägenheter i äldre hus, vilka tillerkänts bostadsför- bättringsbidrag men likväl betecknats såsom förfallna. De återstående 26 lägen- heterna. ha upptagits i nedanstående förteckning, där i förekommande fall även angivits förelintligheten av mera väsentliga andra brister, ävensom överbefolk— ning i sovrummen 0. d.:
Landskommun i Uppsala län: 1 lägenhet om 2 rum (därav 1 utan uppvärmnings- anordning) och kök, hushållsföreståndaren hemmansarrcndator med 15 har åkerjord, lägen- heten delvis fuktig, golvet delvis direkt på marken, fönstren ej öppningsbara, överbefolkad (4 vuxna och 3 barn), 4 personer ligga nattetid i köket och 3 i det ena boningsrummet.
Lands-kommun i Hallands län: 1 lägenhet om 1 rum utan uppvärmuingsanordning och kök, hushållsföreståndarcn jordtorpare med 1-5 har åkerjord. ventilerat utrymme under golvet saknas, rumshöjd 1-3 m, fönstren ej öppningsbara. hela hushållet, 3 vuxna personer, ligger i köket, där luftrymden per person uppgår till 9-4 kbm.
Landskommun i Örebro län: 2 lägenheter om resp. 1 och 2 rum samt gemensamt kök och gemensamt uvträde, hushållsföreståndarna lägenhetsägare (1-25 har åker) resp. grov— arbetare, båda lägenheterna fuktiga, rumshöjd 2-0 m, fönstren ej öppningsbara, golvet i ena lägenheten direkt på marken, utan ventilerat utrymme under detsamma, den andra lägenheten (2-rumslägenheten) överbefolkad (4 vuxna och 1 barn); i det ena bonings- rummet, som mäter 8 kvm, ligga 3 personer (5 kbm luftrymd per person), och i det andra (6 kvm) ligga 2 personer (6 kbm luftrymd per person).
Landskommun i nedre Norrland: 1 lägenhet om 2 rum och kök, hushållsföreståndaren småbruksarrendator med 1-5 har äkerjord, lägenheten fuktig, rumshöjd 2—0 m, fönstren ej öppningsbara, överbefolkad (4 vuxna och 3 barn), 2 personer ligga nattetid i köket, 2 i det ena boningsrummet, som mäter 10 kvm (luftrymd per person 9-9 kbm), och 3 i det andra rummet (golvyta 9 kvm, luftrymd per person 7-2 kbm).
Landskommun i mellersta Norrland, i närheten av kusten: 13 lägenheter, vilka i det följande angivas var för sig:
Nr 1. Enkelkök, hushållsföreståndaren förmånstagare, lägenheten fuktig, avträda gemen- samt med annan lägenhet, golvet direkt på marken utan ventilerat utrymme under det- samma, 100 m till brunn, fönstren ej öppningsbara;
Nr 2. 1 rum (utan uppvärmningsanordning) och kök, hushållsföreståndaren f. d. mjölnare, lägenheten fuktig, golvet under marken, fönstren ej öppningsbara;
Nr 3. 1 rum (utan uppvärmningsanordning) och kök, hushållsföreståndaren torpägare (2 har åker), fönstren ej öppningsbara;
Nr 4. 1 rum (utan uppvärmningsanordning) och kök, hushållsföreståndaren torpögare (1-5 har åker), golvet direkt på marken, fönstren ej öppningsbara, överbefolkad (3 vuxna och 1 barn); samtliga 4 personer ligga nattetid i köket (9-7 kbm luftrymd per person);
Nr 5. 1 rum och kök, hushållsföreståndaren hemmansägare (3 har åker), lägenheten fuktig, avträde gemensamt med annan lägenhet, fönstren ej öppningsbara, lägenheten över- befolkad (5 vuxna och 3 barn); samtliga 8 personer ligga i köket (6-6 kbm luftrymd per person) ;
Nr 6. 1 rum och kök, hushållsföreståndaren torpägarinna (1 har aker), delvis fuktig, fönstren ej öppningsbara;
Nr 7. 1 rum och kök, hushållsföreståndaren grovarhetare, 1 har åker, lägenheten fuktig, 125 m till brunn, fönstren ej öppningsbara, lägenheten överbefolkad (3 vuxna och 5 barn); samtliga 8 hushållsmedlemmar ligga nattetid i köket (6-9 kbm luftrymd per person);
Nr 8. 1 rum och kök, hushållsföreståndaren jordhruksarbetare, lägenheten fuktig, golvet direkt på. marken utan ventilerat utrymme under detsamma, 100 m till brunn, avträdet delas med annan familj, fönstren ej öppningsbara, lägenheten överbefolkad (4 vuxna och 1 barn); samtliga 5 personer ligga nattetid i köket (8-0 kbm luftrymd per person);
Nr 9. 1 rum och kök, hushållsföreståndaren torpägare (5 har åker), fuktig, fönstren ej öppningsbara, samtliga 4 hushållsmedlemmar ligga i köket;
Nr 10. 2 rum (därav 1 utan uppvärmningsanordning) och kök, hushållsföreståndaren skogsarbetare och torpare (3 har åker), fönstren ej öppningsbara, lägenheten överbefolkad (4 vuxna och 5 barn); i ett av boningsrummen ligga 5 personer (9 kbm luftrymd per person) och i det andra (9 kvm) ligga 2 personer (11-3 kbm luftrymd per person);
Nr 11. 2 rum och kök, hushållsföreståndaren skogsarbetare, fönstren ej öppningsbara, lägenheten överbefolkad (4 vuxna och 3 barn); i det mindre boningsrummet (11 kvm) ligga 3 personer (7-7 kbm luftrymd per person);
Nr 12. 2 rum och kök, hushållsföreståndaren skräddare och torpägare (2-5 har aker), lägenheten fuktig, golvet direkt på marken utan ventilerat utrymme under detsamma, 150 m till brunn, fönstren ej öppningsbara;
Nr 13. 2 rum och kök, hushållsföreståndaren torpägare (1-5 har åker), 4 hushållsmed- lemmar ligga nattetid i köket.
Landskommnn i mellersta, inre Norrland: 2 lägenheter, den ena om 1 rum och kök, hus- hållsföreståndaren arbetare (1-5 har åker), lägenheten fuktig, golvet delvis direkt på. marken samt under angränsande markyta, 100 m till brunn, fönstren ej öppningsbara _ den andra om 2 rum och kök, hushållsföreståndaren förmånstagare, 90 m till brunn. fönstren ej öppningsbara.
Landslcommun i övre Norrland: 6 lägenheter enligt följande: Nr 1. Enkelkök, hushållsföreståndaren »f.d. husmor», avträde gemensamt med annan familj, fönstren ej öppningsbara, bostaden »medelmåttigt ombonad»;
Nr 2. 1 rum (utan uppvärmningsanordning) och kök, hushållsförestandaren kvinnlig pensionär, lägenheten fuktig, avträde gemensamt med annan lägenhet. fönstren ej öpp- ningsbara, överbefolkad (3 vuxna och 2 barn), samtliga 5 personer ligga nattetid i köket;
Nr 3. 1 rum (om 10 kvm) och kök, hushållsföreståndaren stenarbetare (1 har aker), fönstren ej öppningsbara, lägenheten överbefolkad (4 vuxna);
Nr 4. 2 rum (om 10 resp. 13 kvm) och kök. hushållsföreståndaren hemmansägare (2-5 har åker), avträde gemensamt med annan lägenhet, fönstren ej öppningsbara;
Nr 5. 2 rum och kök, hushållsföreståndaren skogsarbetare (0-25 har åker), lägenheten fuktig, överbefolkad (6 vuxna och 3 barn), 3 personer ligga i vart och ett av rummen och köket;
Nr 6. 3 rum och kök. hushållsföreståndaren hemmansägare (3 har aker), lägenheten fuktig, utan vare sig skafferi eller matkällare, fönstren ej öppningsbara.
Vid bedömandet av dessa uppgifter bör emellertid ihågkommas, att den över- vägande delen av de lägenheter, som tilldelats bostadsförbättringsbjälp, före för-
Tab. 33. Bostadsbeståndets beskaffenhet och bostudsförbättringsverksam- hetens omfattning. t ,'Kommuner lär bostads- ,'örbättrings- Kommuner, där procentuella antalet lägenheter med minst 2 väsentliga brister 1 utgjorde )idrag intill rösten 1936 )eviljats till ledanstående proc. antal under 5 5; 10 10—15 15—20 20—30 30 _och lägenheter darover 0 — St. Hammar, —- — Skå, Sthlms Skokloster, Malm. Uppsala Styrestad,
Ost.
Jndcr 2 %
Visnums—Kil, Värml.
Tolfta, Upps. Bottnaryd, Jönk. Norra Hestra, » Strövelstorp, Krist. Björkäng, Sker. f_lj'orsång, Kopp. Aby, Kulm. Östad, Älvsb.
Mörarp, Malm. Härryda, Gbg. Gingri, Älvsb. Volinge, Skor.
Frösunda, Sthlms Svinhult, Öst. Fryele, Jönk. Uppåkra, Malm. Valla, Gbg. Rinkaby, Ör.
Alsike, Sthlms Husaby, Skur.
ta
_5% Lima, Kopp. Undersvik, Gävl.
Tjureda, Kron. Etelhem, Gotl. Borluntle, Malm. Holm, Alvsb. Upphärad, Älvsb. Korsberga, Skar. Floda, Kopp. Hälsingtuna,Giivl. Bäckebo. Kalm.
Ljusterö, Sthlm Ölmstad, Jönk. Runsten, Kalm. Eskelhem, Gotl. Ravlunds, Krist. Norrbyås. Ör. Kumla, Västm. Håsjö, Jämtl.
Karlstorp, Juönk. Kräklinge, Or.
Varv, Öst, __ Västerlösa, Ost. Igelösa o.
Odsrslöv, Malm.
Jörlanda, Gbg. stad, Skar. Bro, Värm]. Stavnäs, Värml.
Oppeb y, Öst. Hej om, Alvsb,
5—10 % Torskinge. Jönk. Follingbo, Gotl. Visseltofte, Krist. Ysl)y, Hall. Främmestad, Skur. Vintrosa. Ör. Hassela, Gävl. Bygdeå, Västerb.
Rasbokil, Upps. Uråsa, Kron. Rörum, Krist. Sörby. » Edsleskog, Älvsb. Synnerby, Sker. Älvsbacka, Vär-ml. Odensvi, Viistm. Bodum, Västern.
Edestad, Blek. Ringamåls, Blek. Matteröd, Krist. Ottsrp, Malm.
Slimmin ge, Malm.
Lj ustorp, Västern.
Jäder, Söd. Lerbo, Söd. Skällvik, Öst. Östra. Ed, Kalm.
.0—15 % S:t Per, Öst. Angelstsd, Kron. Gällared, Hall. Marby, Jämtl.
Nysätra, Upps. Asa, Kron. Gällinge, Hall. Hössna, Älvsb. Trästena. Sksr. Åsele, Västerb. Råneå, Norrb.
Helgesta, Söd. Holm, Hall. N:a Finnskoga, Värml.
*.5—20 %
Ås. Hall. Nykyrka, Söd.
20 % och
däröver
Nöttja,
Kron.
Ö:a Ingelstad, Krist.
1 Enligt kriterierna 1—7, se sid. 32.
bättringsarbetets utförande torde ha varit av sådan beskaffenhet, att de av folk- räknarna skulle ha betecknats såsom förfallna. Om de föreliggande uppgifterna sålunda ge vid handen, att de utförda förbättringsarbetena icke alltid varit till- räckliga, tyda de dock samtidigt på (jfr tab. 32) att dessa, bostäder i det över— vägande Hertalet fall bringats upp till en efter landsbygdsförhållanden någor- lunda god standard. Anledningen till att de statsunderstödda förbättringsarbe- tena icke alltid givit önskat resultat, torde, att döma av enstaka anteckningar- i materialet, ofta vara den, att ibland endast ett par hundra kronor utgått i bostadsförbättringsbidrag även till lägenheter, vilka skulle ha krävt betydligt större finansiella uppoffringar, om förbättringsarbetena skulle ha blivit fullt effektiva. Det är dessutom icke otänkbart, att förbättringsarbeten företa-gits i fråga om hus, vilka varit i så dåligt skick, att rivning och nybyggnad skulle ha varit att föredraga.
Det är vidare av intresse att söka bedöma, i vad mån den lokala fördel- ningen av bostadsförbättringsbidragen överensstämmer med behoven, såsom dessa avspeglas i uppgifterna om frekvensen av sämre lägenheter i olika orter. En viss uppfattning härom ge redan sockensiffrorna i tab. 1. I omstående tab. 33 ha de olika kommunerna fördelats efter dels förekomsten av lägenheter med minst två väsentliga brister (enligt kriterierna 1—7; jfr sid. 32), dels efter fre- kvensen av lägenheter, för vilka. bostadsförbättringsbidrag beviljats. Det vill av denna sammanställning förefalla, som om kommuner med sämre bostadsbe- stånd till något större del än sådana med bättre bostäder skulle ha kommit i åtnjutande av en mera omfattande bostadshjälp. Av de 65 kommuner, vilkas bostadsbestånd till 10 procent eller däröver skulle bestå. av dåliga lägenheter, skulle sålunda 31 ha erhållit förbättringsbidrag till 5 procent av bostäderna eller däröver, medan av de återstående 35 kommunerna, där mindre än 10 procent av bostäderna uppgivits vara av undermålig beskaffenhet, endast 14 erhållit bidrag till så. stor andel av bostäderna. Skillnaden mellan de båda grupperna. i fråga om bostadshjälpens omfattning är dock relativt obetydlig. Det visar sig också, att en del av de kommuner, som fått de relativt största bidragen, uppvisa ett relativt ringa antal bristfälliga lägenheter. Hit höra t. ex. Nöttja i Kronobergs län, där lägenheterna till mer än 20 procent erhållit förbättringsbidrag, och Ås i Hallands län (över 15 procent). Beträifande dessa. kommuner kan det dock förhålla sig så, att bostadsbeståndet tidigare varit av mycket undermålig beskaffenhet, och att det nuvarande relativt goda tillståndet sålunda utgör ett resultat av den betydande förbättringsverksamheten. Mera anmärkningsvärt förefaller det vara, att t. ex. Skokloster i Uppsala län och Styrestad i Östergötlands län, vardera med över 30 procent i ovan angivna bemärkelse undermåliga. bostäder, samt Skå i Stock- holms län (över 20 procent) icke fått några som helst bostadsförbättringsbidrag.
Tab. 34. Barnrika hushåll samt trångbodda hushåll iproeent av samtliga dels i hus, som ombyggts med hjälp av bostadsförbättringsbidrag, dels i samtliga lins.
Mälar- Östra Skåne, Väner- Dalarne Samtliga land- Göta- Halland, land- och 100 lands- skapen land Blekinge skapen Norrland kommuner
Samtliga hushåll ...................... 4 711 6 000 4 960 6 349 9 932 31 952 Därav (i %): med 3 eller flera barn under 15 är . . .. 10'7 12'3 13'6 12'0 16'5 13'5 i lägenh. med mer än 2 personenheter per rumsenhet ...................... II"—! 84 3'9 11'1 19'7 122 Hushåll i lägenh., som förbättrats med hjälp av bostadsförbättringsbidrag . . 126 182 198 185 576 1267 Därav (i %): med 3 eller flera barn under 15 år. . .. 23'8 27'5 34'3 35'1 3713 341) i lägenh. med mer än 2 personenheter
per rumsenhet ..................... 16'7 12'1 10'6 184 337 231)
Det undandrager sig givetvis varje bedömande, i vad mån dylika förhållan— den förklaras därav, att administrationen av bostadsförbättringsverksamheten försvårats genom bristen på likformiga informationer beträffande bostadsbestån— dets beskaffenhet. Erinras må emellertid därom, att förbättringsbidragen icke utmätas blott efter bostadskvalitativa faktorer utan även under hänsynstagande till andra omständigheter, t. ex. befolkningens ekonomiska förhållanden i de olika kommunerna, antalet barnrika. familjer inom kommunerna, etc.
Tab. 34 utvisar, att trångboddhetsfrekvensen i de bostadsförbättrade lägenheterna är nästan dubbelt så hög som iallmänhet. Sålunda hysa 23'0 procent av dessa lägenheter mer än 2 personenheter per rumsenhet, medan motsva- rande tal för bostadsbeståndet i dess helhet stannar vid 122 procent. Detta för- hållande beror emellertid på att bostadsförbättringsbidragen i särskild utsträck— ning utgått till stora och barnrika familjer, inom vilka trångboddheten är spe- ciellt hög. Icke mindre än 34'0 procent av hushållen i de bostadsförbättrade lägena heterna ha sålunda minst 3 barn under 15 år, medan den allmänna frekvensen av dessa barnrika familjer stannar vid 136 procent. I samma riktning verkar det förhållandet, att bortåt hälften av de här redovisade bostadsförbättrade lägen- heterna tillhöra Dalarne och Norrland, där ju trångboddheten är särskilt svår- artad. Det är emellertid tydligt, att bostadsförbättringsverksamheten åtminstone icke i större utsträckning inriktats på ett höjande av ntrymmesstandarden, vilket kunde synts erforderligt just med hänsyn till att verksamheten i så hög grad kommit Norrland och de barnrika familjerna tillgodo.
Sammanfattning av undersökningsresultaten (jfr tab. 35), Den här ifrågavarande un- dersökningen omfattar 100 landskommuner med en redovisad bostadsfolkmängd på. c:a 123 000 personer fördelade på inemot 32 000 bostadslägenheter. Alla dessa lands- kommuner ha minst 50 procent jordbruksbefolkning, och de representera närmare 5 procent av hela folkmängden i de mera jordbruksbetonade delarna av landsbygden. Att döma av vissa jämförande utredningar synes undersökningen, trots sin relativt ringa omfattning, dock vara förhållandevis representativ för dessa mera jordbruks- betonade bygder. Dock böra de här gjorda försöken att från dessa undersöknings- resultat bedöma förhållandena inom landsbygden i dess helhet, sålunda inklusive dess industrialiserade delar, upptagas med viss reservation. Dylika beräkningar kunna i varje fall endast få en mycket ungefärlig innebörd.
Av samtliga undersökta lägenheter ägas nära två tredjedelar av de boende. Över en tiondel utgöras av lönebostäder och nästan lika många betecknas såsom arrende- eller torplägenheter; de egentliga hyresbostäderna omfatta ej mer än en tiondel av bostadsbeståndet.
Bostadsutrymmet på landsbygden är i och för sig vanligen större än i städerna. Medan i stadssamhällena hälften av samtliga lägenheter innehålla högst 1 rum och kök, omfattar motsvarande grupp i de undersökta landskom- munerna ungefär en tredjedel (332 procent) av det totala bostadsbeståndet. Frånräknas de boningsrum, där ingen direkt uppvärmningsanordning finnes, stiger dock proportionen av bostadslägenheter om 1 rum eller 1 rum och kök 0. d. till 41 procent.
Samtidigt äro emellertid också bostadshushållen i genomsnitt större på lands- bygden (3'8 personer) än i städerna (3'3). Detta gör, att trångboddheten blir ungefär lika omfattande på landet som i städerna.
Antalet bostäder med mer än 2 »personenheter» (barn under 15 år räknat som halv personenhet) per rumsenhet (kök räknat som halv rumsenhet) uppgår så— lunda till drygt 12 procent mot knappt 13 procent i städerna. I dylika lägen- heter boende personer utgöra 19 procent av den totala bostadsfolkmängden, och antalet barn i överbefolkade lägenheter uppgår till 28 procent av alla barn under 15 år; även dessa siffror sammanfalla mycket nära med motsvarande tal för städerna.
lllälsr- Östra Skåne, Väner- Dalarne Samtliga land- Göta- Halland1 land- och 100 lands- skapen land Blekinge skapen Norrland kommuner
Antal undersökta. landskommuner . . . . 18 25 21 23 13 100 Antal begagnade bostadslägenheter. . . . 4 711 6 000 4 960 6 349 9 932 31 952 Procentantal : lönebostäder ........................ 20'8 11'4 12'2 99 73 1113 låg. med 3 eller flera barn under 15 år 107 1215 13'6 120 16'5 13 5 lag. om inom samtliga grupper .. . . 43'1 25'8 13'9 30'6 44'2 33'2 högst I bland lönebostäder ........ 671 456 180 490 489 482 rum 0. k. bland lag. med 3 el. fl. barn. . 404 189 9'0 26'5 35'0 27'8 läg. in. mer anlinom samtliga grupper 11'4 8'4 3'9 1l'1 19'7 12'2 2 personenh. bland lönebostäder. . .. 20'5 13'4 8'2 17'3 131 151 per rumsenh. Ibland läg. m.3 e1.il.barn 46'3 27'2 15'2 36'0 49'6 37'6 läg. om 1 rum och kök, där blott köket användes såsom sovrum .......... 34'9 28'0 22'0 26'6 32'2 308
pers. med sovplats . _ inom samtl. grupper 24'5 31'7 35'2 25'8 31'0 29'3 kl.??? 21,55 ååå i lmSh' med 3 el' & 66' 69- 69' 62- se 632 bringade natten 1 mm .......... 1 9 3 1 6 småläg. med en rumshöjd underst.2*1 m 251 41'8 37'5 27'3 3'5 21'4 låg., där fönstren vintertid ej gingo att
öppna. ............................ 37'0 405 141 332 52-5 38% »i högre grad» fuktiga lägenheter . . 9'7 6'5 8'6 7"s 11'6 91 lag. med golvet direkt på marken (utan
stenfot) .......................... 18'7 7'6 193 102 H*!) 120 läg. med minst 100 m avstånd till
närmaste brunn (eller källa.) ...... 17'0 16'6 5'4 12'6 12'0 12'7 läg. tillhörande de två lägsta kvalitets-
grupperna 2 ...................... 23'7 20'7 16'8 21'0 250 211) därav m.minst två. ”väsentliga.” brister” 17'5 15'6 13'5 15'2 10'1 13 8 småläg. tillh. delinomsamtlgrupper 32'2 34'7 34'2 31'8 308 32"! två. lägsta kvali- bland småläg. med tetsgrupperna 3 el. 11. barn. . . . 44'5 42'5 36'3 32'7 33'8 36'5
1 Uppgifterna avse uteslutande smålägenheter och ange sålunda den procentuella. andel av smålägenhetsbefolkningen (resp. av antalet i smålägenheter boende medlemmar av flerbarns- huehålll, som tillbringade natten i rum eller kök, där minst 4 personer hade sin sovplats. ” Lägenheter, vilka. betecknats såsom förfallna samt sådana., som haft två. »väsentliga» brister (enligt kriterierna. 1—7. jfr sid. 82). 3 Samtliga. lägenheter med minst två. väsentliga brister av (i huvudsak) mera objektivt konetaterbar karaktär (inräknat sådana, vilka dessutom betecknats såsom »förfnllna»).
Om de här lämnade uppgifterna förutsättas vara representativa för hela lands- bygden — vilket antagande dock måste göras med reservation — kommer man till, att på landsbygden (exkl. köpingar och municipalsamhällen) skulle finnas i allt c:a 120 000 trångbodda hushåll med sammanlagt inemot 700 000 medlemmar. I absoluta tal räknat är trångboddheten på. landsbygden sålunda mera omfattande än i städer och stadsliknande samhällen, Vilka enligt 1933 års bostadsräkning beräknades hysa omkring 85000 trångbodda hushåll med 450000 medlemmar. Den totala trångboddheten i hela riket skulle sålunda beröra 200 000 lägenheter, bebodda av 1'1 a 1'2 milj. personer.
Liksom beträffande städerna framträda även för landskommunerna stora skill- nader mellan olika landsdelar. I södra Sverige är trångboddheten sålunda minst omfattande, medan däremot norra Sverige uppvisar den svåraste överbefolkningen. Likaså framträda stora skillnader mellan olika socialgrupper. Sålunda äro hem-
mansägare o. d. trångbodda i vida mindre utsträckning än flertalet övriga be- folkningsgrupper.
Givetvis berör trångboddheten i särskild utsträckning barnrika familjer, vilka på landsbygden synas utgöra c:a 125000 (mot 40 000 i städerna). Av alla hus- håll med 3 eller flera barn under 15 år bodde sålunda 38 procent i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet. De barnrika familjerna i mälar- landskapens lönebostäder voro i samma mening trångbodda till icke mindre än 74 procent. Tar man dessutom hänsyn till, hur lägenheterna faktiskt användas, ter sig trångboddheten på landsbygden ännu mera svårartad än i städerna — åtmin- stone vad smålägenheterna beträffar. Laudsbygdsbostäderna torde nämligen ofta innehålla utrymmen, som knappast äga fullt bostadsvärde, varjämte här före- kommer ett ännu mera omfattande »finrumssystem» än i städerna. I mellersta och norra Sverige utnyttjas i landsbygdens smålägenheter köken till ännu större del än de egentliga boningsrummen såsom sovrum. 1 31 procent av alla under- sökta lägenheter om 1 rum och kök användes endast köket såsom sovrum, och i 8 procent av tvårumslägenheterna stodo båda boningsrummen outnyttjade under natten, medan de boende trängde ihop sig i köket. Dylika förhållanden med- verka till, att överbefolkningen i sovrummen ofta blir svårartad. Av hela små— lägenhetsbefolkningen tillbringade c:a 29 procent natten i rum eller kök, vilka utgjorde sovplats för 4 eller Hera personer. Av de i smålägenheter boende barn- rika familjerna var det icke mindre än 63 procent av medlemmarna, som natte— tid lågo i dylika överbefolkade sovrum eller »sovkök». I halva antalet fall understeg luftrymden i de av barnrika familjer bebodda smålägenheterna 10 kbm per person och i 9 procent av fallen 5 kbm. Betecknande är, att dylika exempel på knappt luftutrymme äro vanligare i egentliga sovrum äni »sovkök» samt vidare vanligare i södra Sverige, där rummens dimensioner äro mindre än i norra Sverige, som dock ur andra synpunkter uppvisar den mest omfattande trångbodd- heten. Det förtjänar emellertid understrykas, att uppgifterna härvidlag ge en ofullständig bild av utrymmesstandarden, eftersom de icke inbegripa lägenheter om 3 eller Hera rum och kök, för Vilka inga upplysningar om sovrumsförhållan- dena föreligga. I åtskilliga trakter, särskilti landets sydliga och sydöstliga delar, utgöra dessa medelstora och större lägenheter ett dominerande inslag i bostads- beståndet. — De bostadshygieniska skadeverkningarna av den omfattande över- befolkningen i lägenheterna försvåras i hög grad av de dåliga ventilationsför— hållandena; i icke mindre än 38 procent av de undersökta lägenheterna upp- gåvos fönstren vintertid icke kunna öppnas.
Även i övrigt har det förekommit ett betydande antal anmärkningar mot lägen- heternas beskaffenhet. Sålunda saknas uppvärmningsanordning i 12 procent av boningsrummen, garderob i 44 procent, skafferi i 15 procent och elektriskt ljusi 47 procent. Det kan även på. landsbygden förekomma, att lägenheterna äro utan såväl tambnr som hall (10 procent), och att avträdet är gemensamt för flera familjer (21 procent); dessa brister äro emellertid här icke lika vanliga som i städerna.
I fråga om 13 procent av lägenheterna var avståndet till närmaste brunn eller källa minst 100 m. Belysande för grundförhållandena är, att golvet i 13 procent av bostäderna låg direkt på marken, samt att 23 procent voro belägna i bottenvåningen av hus, där ventilerat utrymme under golvet saknades. Utmär- kande för landsbygdens bostäder är vidare den ofta låga rumshöjden; i 21 procent av smålägenheterna understeg denna 2'1 111. Enligt folkräknarnas uppfattning kunde slutligen 9 procent av lägenheterna betecknas såsom »i högre grad» fuktiga.
En lägenhet, som beröres av endast någon enda brist, kan dock i andra av- seenden vara av fullgod beskaffenhet. Det har därför synts lämpligt att söka beräkna förekomsten av lägenheter, vilka till sin allmänna beskaffenhet kunna betraktas såsom i högre grad undermåliga. Härvid har man bl. a. utgått från vissa av folkräknarna uttalade allmänna omdömen, enligt vilka c:a 15 procent av
de undersökta bostäderna skulle vara att beteckna såsom »förfallna». Lägger man i stället till grund de i huvudsak mera objektiva uppgifterna angående före- komsten av särskilda brister och ofullkomligheter och beräknar det antal lägen— heter, som äro behäftade med minst två mera väsentliga brister (t. ex. att golvet ligger direkt på marken, att både skafferi och matkällare saknas, att rumshöjden understiger 2'1 m etc.), erhålles en nästan lika hög siffra (14 procent). Med led- ning av dessa båda procenttal kan det undermåliga bostadsbeståndet på lands- bygden uppskattas till mer än 100 000 och sannolikt något sådant som 120000 lägenheter, medan en liknande uppskattning för städer och stadsliknande sam- hällen givit siffran 30 000.
Det har vidare konstaterats, att de barnrika familjerna oftare än andra hus- håll måste nöja sig med undermåliga bostäder. De bodde sålunda till 19 pro- cent i lägenheter, vilka betecknats såsom förfallna. Vidare synas småbrukar-, lantarbetar- och skogsarbetarhushåll oftare än andra familjer bebo dåliga bostäder.
Det förtjänar påpekas, att ett flertal undermåliga lägenheter samtidigt äro överbefolkade. Trångboddheten är i själva verket t. o. m. vanligare i under- måliga bostäder än i bättre sådana. Om man under hänsynstagande till dessa förhållanden, alltså med undvikande av dubbelräkning, sammanräknar de under- måliga och de överbefolkade lägenheterna, befinnes att dessa utgöra 23 procent av samtliga undersökta. Detta synes häntyda på att bortåt 200000 hushåll på landsbygden med sammanlagt c:a 1 miljon hushållsmedlemmar lida av otillfreds- ställande bostadsförhållanden, vare sig nu dessa framträda i form av trång- boddhet eller i bostädernas undermåliga beskaffenhet eller under samverkan av båda dessa faktorer. Motsvarande siffror för städer och stadsliknande samhällen torde innefatta drygt 100000 hushåll med en halv miljon hushållsmedlemmar. Den aktuella bostadsnöden i hela riket (såväl städer som landsbygd) skulle så- lunda beröra kanske 300000 lägenheter med omkring 11/2 miljon boende. Här- vid har dock ingen hänsyn tagits till sådana lägenheter, som endast varit be- häftade med enstaka svårare brister, och ej heller till den form av trångboddhet, som enbart orsakas av »finrumssystem» o. d.
Det framgår även av undersökningen, på vilket sätt landsbygdens bostads- bestånd förnyas och växer. Sålunda voro drygt 13 procent av bostäderna be- lägna i hus, som tillkommit under tioårsperioden 1926—1935, vilket betyder, att bostadsproduktionen på landsbygden skulle vara ungefär hälften så stor i förhållande till bostadsbeståndets storlek som i städerna. Ungefär lika många. lägenheter (13 procent) ha sedan 1926 underkastats ombyggnad. I en tredjedel av dessa fall ha statliga bostadsförbättringsbidrag utgått, vilka i första hand kommit småbrukar- och hemmansägarbostäder tillgodo, medan lönebostä- derna endast i relativt obetydlig utsträckning erhållit dylik bostadshjälp.
De nybyggda och de bostadsförbättrade lägenheterna förete givetvis en be— tydligt mindre frekvens av olika brister, än vad fallet är med det äldre, icke upprustade bostadsbeståndet. Likväl förefinnas såväl bland nybyggda som bland med statshjälp förbättrade lägenheter ett antal, vilka av folkräknarna beteck— nats såsom förfallna. Tilldelad bostadsförbättringshjälp synes sålunda icke i samtliga fall varit fullt effektiv. Det synes vidare framgå, att det fortfarande Bones en del kommuner, vilka icke erhållit några bostadsförbättringsbidrag, trots att de ha ett betydande antal dåliga bostäder. Anmärkningsvärt är också, att de bostadsförbättrade lägenheterna äro överbefolkade (enligt kriteriet »mer än 2 personenheter per rumsenhet») i relativt sett dubbelt så många fall (23 procent) som bostadsbeståndet i allmänhet (12 procent). Detta förklaras emellertid därav, att bostadsförbättringsbidrag i väsentlig utsträckning utgått till norrlands- länen och till de barnrika familjerna, vilka ju särskilt äro utsatta för det bostads- sociala missförhållande, som trångboddheten utgör, vars avhjälpande ju särskilti sådana fall skulle gå utöver den — i förhållande till hjälpbehovet — snäva ekonomiska ramen för den hittillsvarande bostadsförbättringsverksamheten.
KUNGL. STÅTISTIällVGENTRÅLBYRÅN Blankett &
Folkräkningen i mars 1936. Särskilda bostadsuppgifter.
Län: ......................................................... Kommun: ......................................................
Ifylles ej av folkräknaren:
Hushåll nr ............ Hushållsföreståndarens ålder: ......... Kön: ................. Yrke och yrkesställning: ................................................................................................................. Familjemedlemmar [ Övriga l ___—U_— 'l'jänure o.d. , (inneboende Tillsammans . Lä ur 0. 1 under 12 år (i" .. o. d.) Antal boende: arover l män ........................................ i .................................... l .................................... kvinnor ............................... l .................................... l .................................... l S:a boende ............... '..l .................................... l .................. l .................. Att ifyllas av folkräknaren: 1) Antal hostadsläg. i huset: ......... (Är bostaden fördelad på flera byggnader? ................................. ). 2) Huvudsakl. byggnadsmaterial: sten — trä _— annat material, nämligen: .......................................... 3) Finnes jordbruk el. trädgårdstäppa? ............ I så. fall, sngiv ungefärlig areal: åker .................. har,
trädgård .................. kvm. 4.1) Hur huset tagits i bruk före den 1/1 1926? 4b) » » efter 1/1 1926 blivit ombyggt?
bidrag? ...............
5) Vilket år inflyttade hushållet i bostaden? ............... 6) Bostaden begagnas av ägaren (I så fall, äger husägaren jämväl tomten? ............... ) — bostaden är upp- låten i samband med arrende, torpupplåtelse e. d. — förhyrd i arbetsgivarens hus —— fritt upplåten av arbetsgivaren — förhyrd i annat hus (å fria marknaden) —— annan upplåtelseform. 7) För hyresläg. (å frin. markn.): hyra per år .................. kr. el. per månad .................. kr. 8) Ingår i hyran ersättning för centralvärme (o. varmvatten)? ............ elektr. ljus? . trädgård el. annan jord? ............ annan förmån, nämligen .................................................... 9) Är bostaden belägen i bottenvåning? ............... I så. fall:
3.) Vilar golvet direkt på marken (helt el. delvis)? .................. b) Finnes ventilerat utrymme (ventil. stenfot el. källare) under huset? ................... c) Ligger golvet (lägsta delen) lägre än angränsande mark — i nivå med el. högst 30 cm över angr. mark — mer än 30 cm över angr. mark. 10) Avloppsledning; finnes inom bostaden — finnes utom bostaden -— saknas helt. 11) Vattenledning: finnes inom bostaden — finnes utom bostaden — saknas helt. 12) Om vattenledning saknas, hur långt är ungefärliga avståndet till närmaste källa el. brunn.? ......... meter. 13) Avträde inom bostaden —— utom bostaden, men eget — utom bostaden och gemensamt för ......... familjer. 14) Finnes centraluppvärmning (el. geysirspis e. d.) — badrum — duschrum — elektr. ljus — tambur (el. egen förstuga) — för flera bostäder gemensam förstuga (vindfång) — hall —— garderob _ skafferi (mat- skåp) — matkällare (matbod) — Finnes innanfönster? ............... gå fönstren att öppna? ................ 15) Bostaden utgöres av ............... boningsrum, därav ............... utan uppvärmningsanordning. Finnes
kök -— kokvrå —— del i kök?
Qm inneboende finnas, hur många rum disponeras (helt el. delvis) av dessa.? ............... Aro med boningsrummen förenade lokaler för andra än bostadsändamål (t. ex. butiks- el. verkstads- lokal)? ................... 1 så fall av vad slag.?
Tamb ur el . förstuga
Badrum, Övriga utrymmen,
16) Detta schema ifylles en- Rum Rum Kök: Hall duschrum nämligen dast för bostad om högst 1" 1 nr 2 kOkVTå 2 rum och kök
a) Längd 0. bredd i meter (ev. areal i kvm)
b) höjd i meter (ev. rymd i kbm)
e) De boendes fördelning på sovrum ..........
17) Utmärkes bostaden i högre grad av fukt? .................. Verkar bostaden förfallen? .................. Är så.
fallet även med boningshuset? ...................
Anvisningar.
Allmänna. anvisningar. Särskilda bostadsuppgiftcr 'böra inom de för bostadsundersökningen ut- tagna kommunerna lämnas för alla hushåll, för vilka uppgifter meddelats i avd. C 5. huvudblanketten (bl. 1).
Uppgifterna skola avse hushållets vinterbostad; bostäder och rum, som endast användas sommartid, skola alltså ej medräknas.
För anstalter o. d. behöva ej de här ifrågavarande uppgifterna lämnas. Punkt 1. Den inom parentes ställda frågan besvaras jakande, när en el. fiera till hushållet hörande personer ha sovrum i annan till gården hörande byggnad än det egentliga boningshuset. Dylika rum skola i det följande medräknas.
Punkt 2. Reveterat trähus räknas som hus av trä. Korsvirkeshus redovisas under »annat material».
szkt 6. Är bostaden belägen i hostadsföreningshus, göres härom särskild anteckning. — Såsom av arbetsgivare förhyrd el. upplåten bostad betraktas även gärdskarlslägenhet o. d. — Till »bostad förhyrd i annat hus» hänföras endast sådana hyreslägenheter, beträffande vilka rent marknadsmässigt hyresavtal föreligger. Är bostadsupplåtelsen förenad med arbets- el. arrendeavtal el. förefinnes ett un— derstödsmoment, hänföres bostaden till någon av övriga grupper. Sålunda hänföres till nannau upp- låtelseform» bl. a. bostad i hus tillhörande släkting till hyresgästen.
Punkt 15. Boningsrum med under 6 kvm golvyta räknas icke som särskilt rum. Kök under 6 kvm räknas såsom kokvrå.
Punkt 16. Om läg. består av mindre antal rum och andra utrymmen, än som finnas upptagna å schemat, skall kolumn utmärkande överskjutande rum 0. d. över-korsas. Under rubriken »Ovriga ut- rymmen» redovisas bl. a. boningsrum med mindre än 6 kvm golvyta ävensom sådana vindskontor, uthus- hkaler o. d., som användas till sovrum.
Beträffande de olika momenten i punkt 16 iakttages följande:
a) och b): därest rummets form är regelbunden, så att areal och rymd kunna exakt uträknas på grundval av enkla dimonsionsuppgifter, behöva endast sådana uppgifter lämnas (uttryckta i meter med en decimal). Vid a) skrives i så. fall t.ex. 5'5x3'7, alltså längd och bredd, och vid b) noteras höjden, t. ex 2'4 m. Är rummets form åter oregelbunden, anges vid a) arealen i kvm och vid b) rymden i kbm (utan decimal), höjden skall dock även i detta fall uppgivas. För undvikande av misstag vid be- arbetningen skola härvid måttsenheterna (rn, kvm, kbm) inskrivas i vederbörande ruta.
e): uppgifterna om de boendes fördelning efter sovrum avgivas på så. sätt, att för varje rum (el. ut- rymme) antalet personer, som där hava sin sovplats, angives medelst en siffra i resp. ruta. Därest ett rum (kök etc.) icke användes till sovrum, införes i vederbörande ruta 0.
Obs.! Vissa frågor å formuläret, nämligen de under punkt 2, 6, 9 c, 10. 11 samt 13, 14 och 15 delvis, skola besvaras genom understrykning av tillämpligt alternativ. Det är av vikt, att denna metod användes och icke det motsatta (överstrykning av icke tillämpliga beteckningar), vilket skulle kunna ge anledning till missförstånd vid bearbetningen.
Bilaga 2.
Statliga bostadsfrämjande åtgärder på landsbygden, deras innebörd och resultat.
Av Bertil Nyström.
A. Egnahemsverksamheten.
Det för landsbygden karakteristiska sammanhanget mellan jordbruk och bo- stadsupplåtelse framträder klart i utvecklingen av den statliga egnahemsverk- samheten. När denna, väl närmast efter förebild av den danska statshusmans— rörelsen, tillkom genom beslut av 1904 års riksdag, åsyftades närmast att bereda lantarbetare och andra av landsbygdens mindre bemedlade befolkning möjlig— heter att mot billig ränta (f.n. för jordbrukslån 3'6 procent, för bostadslån 4 procent) och långsam återbetalning (max. 30—37 år) erhålla lån för förvärvande med äganderätt av egna hem; lånen, vilka beviljas mot säkerhet av första in- teckning uppdelas i en amorteringsdel (2/5 av lånet) och en stående del (3/5). Då tanken var att »egnahemmaren» alltjämt skulle hämta huvuddelen av sin inkomst från lantarbete, särskilt vid det större jordbruket, hölls jordbruksegnahemmets jordareal ursprungligen vid mycket knappa mått, men efter hand har den genom- snittliga ytvidden väsentligt utvidgats, i den mån man uppställde som huvudsyfte med egnahemsrörelsen att upprätta nya självständiga jordbruk, avsedda att ge full försörjning och sysselsättning åt en småbrukarfamilj. Enligt nu gällande bestäm- melser (svensk författningssamling 1928 nr 217, 218 och 219 med senare ändringar) kan sålunda värdet av en egnahemslägenhet i färdigt skick få uppgå till högst 15 000 kr. (i särskilda fall 20000 kr.) för vid lånets erhållande obebyggd jord- brukslägenhet och till 12000 kr. (16000 kr.) för redan bebyggd sådan (friköpt, torp, arrendegård e. d.), vilka värden kunna belånas intill 5/6. Därjämte kunna erhållas tilläggslån för inköp av tillskottsjord för utvidgning eller förbättring av ofullständiga jordbruk eller för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägen- het m. m. För utförande av mera väsentligt nyodlings-, byggnads— eller annat grundförbättringsarbete kan vidare (sedan 1923) i samband med egnahemslånet beviljas bidrag i form av premielån (motsvarande högst halva den beräknade arbetskostnaden intill ett maximum av 1500 kr.), vilket är räntefritt och anses guldet, då det föreskrivna arbetet utförts inom bestämd tid. Lägenhet, å vilken ej kunna födas minst två kor (eller varå innehavaren ej kan erhålla sin väsent- liga utkomst av trädgårdsbruk e. d.), betraktas som bostadslägenhet, och för sådan är högsta belåningsvärdet 10000 kr. och högsta lånebeloppet 4/5 därav. Dylika bostadsegnahem pläga anläggas invid industrisamhällen eller eljest å platser, där stadigvarande arbetsförtjänst är att påräkna, men få ej upprättas inom stadsplanelagt område.
Egnahemslåneverksamheten handhaves icke av staten själv utan av ansvariga låneförmedlare, vilka på ansökan årligen tilldelas statslån att av dem på- egen risk och med egen beslutanderätt, men under kontroll av statens egnahemsstyrelse an- vändas för utlämnande av egnahemslån till de enskilda egnahemsbildarna; från en särskild statens jordförmedlingsfond (upprättad 1907) kunna låneförmedlare därjämte erhålla lån för inköp och uppdelning i lotter av större för styckning lämpliga jordegendomar.1 Huvudsakliga låneförmedlare (c:a 9/10 av lånesumman) äro hushållningssällskapen -— vilka sköta lånerörelsen och vad därmed samman— hänger genom var sin egnahemsnämnd (5 ledamöter varav 2 utsedda av Kungl.
1 Förutom den av staten sålunda understödda och kontrollerade jordanskaffningsverk- samheten bedrives en yrkesmässig jordstycknings- och jordförmedlingsverksamhet, vilken i fråga om omfattning överstiger den statsunderstödda.
Lån för jordbruks— Lån för bostads—
,, lägenheter lägenheter 'l'illhopa A r antal lånebelopp antal låncbclopp antal låncbclopp kr. kr. kr. I. Hushållnings- sällskap. 1905—1914 ...... 9 550 26 597 988 3 702 7 082 132 13 252 33 680 120 1915—1924 ...... 13 389 59 856 745 6 904 24 484 480 20 293 84 371 225 1925 ............ 1 978 10 510 300 1 185 4 648 200 3 163 15 158 500 1926 ............ 2 154 11 504 000 1 171 4 476 200 3 325 15 950 200 1927 ............ 2 306 12 173 700 1 170 4 403 150 3 476 16576 850 1928 ............ 2 154 10 995 750 1 220 4 513 950 3 374 15 509 700 1929 ............ 2 221 11 122 600 1 202 4 306 250 3 423 15 428 850 1930 ............ 1 996 9 932 850 1 282 4 579 700 3 275 14 512 550 1931 ............ 1 909 8 889 185 1 244 4 379 900 3 153 13 269 085 1932 ............ 2 155 9 257 900 1 637 5 599 750 3 792 14 857 650 1933 ............ 2 440 9 663 500 1 993 6 537 900 4 433 16 201 400 1934 ............ 2 345 9 794 550 1 978 6 719 050 4 323 16 513 600 1935 ............ 2 081 8 509 425 1 982 7 090 600 4 063 15 600 025 1936 ............ 1 994 8 541 030 1 777 6 888 348 3 771 15 429 428
Tillhopa 48 672 207 379 573 28 447 95 709 610 77 119 303 089 183
II. Kommuner, bolag och för-
(a'/ringar.
1905 —1914 ...... 635 2 715 179 1 703 4 662 754 2 338 7 377 933 1915—1924 ...... 743 4 590 024 1 761 7 725 599 2 504 12 315 623 1925 ............ 63 485 400 167 816 000 230 1 301 400 1926 ............ 52 438 000 182 916 300 234 .1 354 300 1927 ............ 44 339 300 180 895 500 224 1 234 800 1928 ............ 44 362 250 201 986 500 245 1 348 750 1929 ............ 39 265 450 192 942 400 231 1 207 850 1930 ............ 39 345 400 186 916 200 225 1 261 600 1931 ............ 46 316 000 184 902 500 230 1 218 500 1932 ............ 51 304 000 339 1 706 100 390 2 010 100 1933 ............ 33 185 400 317 1 625 700 350 1 811 100 1934 ............ 27 162 250 282 1 487 800 309 1 650 050 1935 ............ 21 152 030 324 1 812 850 345 1 964 880 1936 ............ 25 171 350 342 2 005 925 367 2 177 275
Tillhopa 1 862 10 832 033 6 360 27 402 128 8 222 38 234 161
Samtliga låne- förmedlare 50 534 218 211 606 34 807 123 111 738 85 341 341 323 344
Maj:t), biträdd av en eller flera jordbruks- e. (1. konsulenter samt egnahems- ombud (och ibland egnahemskommittéer) ute i socknarna — samt därjämte ett trettiotal kommuner och ungefär lika många egnahemsföreningar och egnahems- aktiebolag (med begränsad vinstutdelning etc.), vilkas rörelse emellertid huvudsak- ligen hänför sig till bestadsbildning invid städer och andra tättbebyggda samhällen.
Under de mer än trettio år (1905—1936), för vilka redovisning föreligger för egnahemsverksamhetens resultat, ha, såsom framgår av den på grundval av egnahemsstyrelsens uppgifter upprättade tab. 1, beviljats tillhopa 85 341 egna-
hemslån till ett sammanlagt belopp av över 341 milj. kr.; därav ha 218 milj.kr. kommit på 50 534 jordbrukslägenheter (varav 20 061 förut obebyggda) med i medeltal c:a 4 300 kr. per lån, samt 123 milj. kr. på 34 807 bostadsegnahem (varav 30 281 förut obebyggda) med i medeltal c:a 3 500 kr. Härtill komma över 10 milj. kr. i form av premielån, såsom tab. 3 utvisar, utgingo 9'2 milj. kr. i premielån under åren 1923—1935 motsvarande c:a 07 milj. kr. per år. Av de under trettonårsperioden utlämnade premielånen har visserligen det mesta använts till ekonomibyggnader (42'8 procent) och gödselvårdsanläggningar (22'9 procent), men 19'6 procent ha gått till bostadshus. Under vart och ett av senaste åren ha av egnahems- och premielån utlämnats närmare 20 milj. kr., vilka kommit 3 500 a 4 500 låntagare tillgodo.
Rörelsen har rönt påtaglig inverkan av rådande konjunkturer, låt vara att verkningarna understundom gestalta sig olika för jordbruks- och bostadslägen- heter. Även särskilda faktorer spela in. Så synes nedgången från 1934 till 1935 och 1936 i fråga om jordbruksegnahem böra ses i samband med bl. a. den växande arbetarsmåbruksrörelsen (jfr nedan).
I enlighet med framställningar i statsverkspropositionen medgav 1937 års riksdag, att för 1938 finge beviljas statslån från egnahemslånefonden intill ett belopp av 22 milj. kr., därav 14'5 milj. kr. för jordbrukslägenheter och 7'5 milj. kr. för bostadslägenheter. Sistnämnda belopp hade ökats med 2 milj. kr. på grund av ökad efterfrågan, varjämte Kungl. Maj:t nu liksom tidigare skulle äga rätt att för bostadslägenheter taga i anspråk större belopp än det angivna, därest förhållandena därtill skulle giva anledning och i den mån så kunde ske utan förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål. Såsom kapitalökning för egnahems- lånefonden anvisades för budgetåret 1937/1938 5'5 milj. kr., varjämte för premie- lån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten anvisades för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag av 09 milj. kr. Vidare skulle, i avvaktan på förslag från 1936 års egnahemsutredning, för treårsperioden 1937—— 1939 genomföras en temporär räntesänkning, innebärande att räntan å den stående delen av egnahemslån, beviljade efter utgången av år 1920, skulle utgå efter 3'6 procent beträffande jordbrukslån samt efter 4 procent beträffande bostads- lån. I fråga om användning av jordförmedlingsfonden medgav riksdagen att lån från denna fond finge utlämnas även för inköp av fastighet lämplig för styck- ning till tomter för bostadsändamål, enär bristande möjligheter i detta avseende förorsakat svårigheter för låneförmedlare, som i avsikt att få till stånd nedsatt tomtpris önskat förvärva jordområde, avsett att upplåtas till bostadslägenheter.
Medräknas 1937 års låneverksamhet, har genom egnahemsrörelsen skapats närmare 90 000 bostäder med eller utan samband med jordbruk, vilket visser- ligen icke, särskilt i fråga om jordbrukslägenheter, behöver innebära motsvarande nybyggnad av bostadshus. Beräknas i genomsnitt, att i varje hem finnas in- emot 5 familjemedlemmar, skulle omkring 450000 personer eller drygt 1/10 av lantbefolkningen fått sina levnadsvillkor och särskilt sina bostadsförhållanden omgestaltade genom statens mellankomst. Denna påverkan måste anses hai stort sett inverkat höjande på landsbygdens byggnads- och bostadsstandard, låt vara att kritik ej saknas mot tillämpade byggnads- och fmansieringsmetoder. Jordbruks- och arbetslöshetskrisen medförde svårigheter för låntagarna att fullgöra sina betalningsskyldigheter, vilket nödvändiggjorde beviljande av stödlån 1932 (å tillhopa 1'1 milj. kr.) samt sedermera i viss utsträckning av uppskov med er- läggande av ränta och amortering å en del egnahemslån, enligt riksdagens beslut fingo dylika uppskov beviljas till ett belopp av 2 milj. kr. för vartdera av budgetåren 1933/1934 och 1934/1935, 1 milj. kr. för 1935/1936, 03 milj. kr. för 1936/1937 samt 02 milj. kr. för 1937/19381; beloppen ha dock blott delvis tagits i anspråk. Antalet tvångsförsålda egnahemslägenheter, vilket åren 1931——
1 Kungl. kung. 1933: 173, 1934: 126, 1935: 161, 1936: 99, 1937: 10.
Tab. 2. Vid 1935 års utgång egnahemsbelånade lägenheter hos de olika husllållningssällsknpen.
Låne- Låne- förmed- förmcd lnrnas lm'nns Antal Antal kapital— Antal Antal kapital jord. bo- 'l"]l skuld till jord- bo- T'll skuld ti Hushållningssällskap bruks- stads- h] ' egnalizs— Husliållningssällskup bruks— stads- h ] _ cgnahu lägen- lägen- ' Opa lånc- lägen- lägen— opu låne— heter heter fonden heter heter fonder (1. 31/12 d. i”,": 1935 1935 1 000 kr. 1000 k' Stockholms stads o. läns 1072 1 566 2 638 13 955 Göteb. o. Bohus läns . . 590 1 028 1 618 4 88 Uppsala läns .......... 1 201 785 1 986 7 705 Älvsborgs läns norra . . 1 056 578 1 634 6 18 Södermanlands läns. . . . 849 387 1 236 7 012 Alvsborgs läns södra . . 1 208 475 1 683 5 58 Östergötlands läns . . . . 881 583 1464 5 804 Skaraborgs läns ...... 1 213 199 1 412 6 56 Jönköpings läns ........ 592 248 840 2 667 Värmlands läns ........ 2 505 790 3 295 10 81 Kronobergs läns ...... 1 405 457 1 862 5 409 Orebro läns .......... 1 227 457 1 684 6 64 Kalmar läns norra . . . . 417 432 849 3 356 Västmanlands läns . . . . 701 554 .1 255 5 02 Kalmar läns södra . . . . 295 629 924 2 857 Kopparbergs läns ...... 715 1 157 1 872 6 37 Gotlands läns .......... 968 416 1 384 5 008 Gävleborgs läns ...... 825 1 013 1 838 5 32 Blekinge läns .......... 1 142 615 1 757 5 628 Västernorrlands läns . . 3 023 1 944 4 967 16 65 Kristianstads läns 3 981 1 583 5 564 26 482 Jämtlands läns ........ 1 910 738 2 648 8 55 Malmöhus läns ........ 668 586 1 254 7 602 Västerbottens läns . . . . 3 528 1 424 4 952 14 15 Hallands läns .......... 1 117 440 1 557 6 739 Norrbottens läns ...... 2 529 839 3 368 9 85 Samtliga 35 618 19 923 55 541 206 83
1933 årligen uppgått till c:a 200 a 300 eller omkring 05 % av hela antalet lägen- heter med uteliggande lån, nedgick 1934 till 173 (0'8 %) och 1935 till 136 (0'2 %).
Tendensen synes gå i riktning mot att utvidga egnahemsrörelsen från väsent- ligen en kreditförmedling till en genom det allmännas organ planmässigt ledd social jordbruks- och bostadskolonisation. Den 30 december 1936 tillkallade chefen för jordbruksdepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande särskilda utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande egnahems- verksamheten och andra med statens verksamhet på det sociala jordområdet sammanhängande frågor. Enligt givna direktiv äger denna »1936 års egnahems- utredning» att behandla egnahemsfrägan i hela dess vidd, men till en början har kommittén inriktat sitt arbete närmast på jordfördelningsfrågan. Egnahems— utredningen har sålunda sökt belysa förekomsten i olika bygder av dels själv- försörjande jordbruk, dels stödjordbruk (arbetarsmåbruk o. d., jfr nedan), vilkas innehavare få sitt huvudsakliga uppehälle av säsongarbete o. d., dels ofullständiga jordbruk, vilka böra brukas som självförsörjande men för närvarande icke lämna erforderlig bärgning och tillräcklig sysselsättning åt innehavarna _och deras familjer. Härigenom söker egnahemsutredningen vinna underlag för bedömande av, i vad mån ofullständiga jordbruk kunna förstärkas, självförsörjande egna- hemsjordbruk samt arbetarsmåbruk nybildas etc.
Dylika undersökningar lära bl. a. bekräfta, att den statliga egnahemsrörelsens betydelse ingalunda gjort sig likformigt gällande över hela landet. Efter folk— mängden räknat har egnahemsverksamheten, som tab. 2 utvisar, utvecklats kraftigast å Gotland, i Kristianstads län samti de fyra nordligaste länen, medan exempelvis i Malmöhus och Jönköpings län bildande eller förvärvande av egna- hemslägenheter med det allmännas stöd synes ha spelat en rätt undanskymd roll och man i stället litat till kredithjälp från sparbanker, aifärsbanker o. d.
B Eko." (iödscl- , . Hela , . nstads- nomi— årds- lNy— Diverse antal t lremic- llushållningssällskap m. 11]. hus bygg- v,..g odling ändamål .c länens nader M] abgn' pragm— belopp, antal antal antal antal antal kr.
Stockholms stads och läns .. 118 300 25 2 38 483 246 330 Uppsala läns ................ 122 495 227 73 9 926 240 000 södermanlands läns ........ 193 355 308 29 86 971 311000 Ostergötlands läns .......... 75 250 203 25 95 648 209 970 Jönköpings läns ............ 48 127 146 33 21 375 91 100 Kronobergs läns ............ 86 486 563 167 854 1 387 280 050 Kalmar läns norra .......... 29 110 8 ——— 21 168 66 060 Kalmar läns södra .......... 71 120 86 10 3 290 66 383 Gotlands läns .............. 140 313 257 110 51 871 185 900 Blekinge läns ................ 85 329 365 9 5 793 161450 Kristianstads läns ............ 633 1 331 1 725 1 027 12 4 728 977 000 Malmöhus läns .............. 321 366 68 30 19 804 283 050 Hallands läns .............. 151 326 37 204 56 774 236 835 Göteborgs och Bohus läns .. 85 142 53 16 14 310 116405 Alvaborgs läns norra ........ 137 429 441 14 14 1 035 237 000 Älvsborgs läns södra ........ 175 276 91 161 72 775 173 000 Skaraborgs läns ............ 190 436 321 56 45 1 048 315 000 Värmlands läns .............. 514 1 166 1 063 10 3 2 756 487 200 Orebro läns ................ 202 642 223 86 43 1 196 316 085 Västmanlands läns .......... 137 300 69 5 6 517 253 385 Kopparbergs läns ............ 114 365 264 8 3 754 209 000 Gävleborgs läns ............ 124 216 139 34 91 604 188 300 Västernorrlands läns ........ 467 1 093 146 196 45 1 947 661 000 Jämtlands läns .............. 436 640 70 192 16 1 354 540 500 Västerbottens läns .......... 732 1 331 459 907 18 3 447 948 000 Norrbottens läns ............ 858 1 768 62 403 6 3 097 1 156 400
Tillhope. 6 243 13 712 7 419 3 807 877 32 058 8 956 403 Övriga läneförmedlare ...... 188 281 71 45 74 659 230 905 S &_ lä fö dl | antal 6 431 13 993 7 490 3 852 951 32 717 9 187 308
0 ne m r 4 om i,,a r e 3. el % 19'6 42'8 22'9 ll's 29 1000
B. Arbetarsmåbruksverksamheten.
Ett karakteristiskt drag för egnahemslåneförmedlingen är, att låntagare visser- ligen skall vara i behov av kraftigt bistånd för att kunna genomföra sitt företag, men dock ej helt sakna egna medel. Riksdagsmotioner ha emellertid väckts och utred- ningar verkställts åsyftande att utröna möjligheterna till egnahemsförvärv för per— soner, för vilka de dittillsvarande formerna ej passade, men som eljest kunde anses äga goda förutsättningar för genomförande av ett dylikt företag. Såsom ett resultat av dessa strävanden framstår inågon mån 1933 års riksdags beslut (svensk författ- ningssamling nr 382) angående statsunderstödd samfälld jordbruksdrift, vilken emel- lertid knappast blivit omsatt i praktiken. Mera betydelsefull har varit den efter initiativ av sociala j ordntredningen genom beslut av 1933 års riksdag inrättade arbe— tarsmåbruksverksamheten (svensk författningssamling nr 331), som åsyftar att bereda företrädesvis skogsarbetare samt med dessa beträffande arbetsförhållanden och utkomstmöjligheter likställda arbetare (t. ex. lantarbetare, stenhuggare, fiskare)
IO 11 12
13 14 15
16 17 18
19 20 21
22 28 24
25 26 27
28 29 80
31
32 33
Därav disponerat Antal under året hand— genom beviljande levda ansöknin ar Antal av lån ” g låne- För Läneförmedlande bcvil- resp. år kommuner jande disponibla Per IAF Vilande . a a . Iliome-r belopp Summa lägen- E.OVIL ellgelll' 11” Summa. un het Jade åter- naesta kallade ” kr. kr. kr.
Uppsala län ...... 1935 3 45 000 6 350 3 175 2 5 2 9 Östergötlands län. . 1935 2 21000 4 000 4 000 1 5 1 7 Jönköpings län. . . . 1935 2 30 000 11 700 5 850 2 1 — 3 Gotlands län ...... 1935 1 9000 — —— — — — —— Blekinge län ...... 1935 4 77 000 41 570 5 939 7 2 — 9 Kristianstads län. . 1935 4 57 400 14 250 4 750 3 2 11 16
Göteborgs och Bo- hus län ........ 1935 3 60 000 54 340 4 940 11 2 5 19 Älvsborgs län . . . . 1935 4 51 200 15 750 5 250 3 4 2 9 Skaraborgs län. . . . 1935 ] 12 000 — — — — — -— Värmlands län . . . . 1933 5 74 000 63 900 4 915 13 9 21 43 1934 8 219 100 176 850 4 912 36 10 31 77 1935 22 675 950 506 430 5 445 93 24 89 206 Kopparbergs län . . 1933 6 65 300 27 175 5 435 5 16 7 28 1934 19 325 025 194 925 4 998 39 41 26 106 1935 23 507 650 218 115 5 593 39 10 19 68 Gävleborgs län. . . . 1933 25 497 500 379 973 4 809 79 70 200 349 1934 38 807 927 649 945 4 999 130 187 255 572 1935 38 1 167 832 972 430 5 402 180 79 245 504 Västernorrlands län 1933 32 732 000 556 830 4 564 122 70 205 397 1934 50 1 386 670 1 212 094 4 716 257 153 322 732 1935 52 1 980 586 1 666 355 5 191 321 100 352 773 Jämtlands län . . . . 1933 36 749 200 518 415 4 508 115 127 171 413 1934 53 1 421 985 1 197 160 4 847 247 135 345 727 1935 53 1 918 045 1 621 340 5 197 312 112 344 768 Västerbottens län. _ 1933 7 145 000 132 300 3 575 37 11 32 80 1934 21 782 700 723 057 4 304 168 97 101 366 1935 22 1 132 643 1 016 100 4 957 205 71 87 363 Norrbottens län . . 1933 12 237 000 105 170 4 573 23 30 38 91 1934 21 772 830 608 150 4 678 130 153 172 455 1935 22 1 172 780 992 005 4 935 201. 105 201 507
Hela verksamhets- området ........ 1933 123 2 500 000 1 783 763 4 527 394 333 674 1 401 1934 210 5 716 237 4 762 181 4 729 1 007 776 1 252 3 035 1935 256 8 918 086 7 140 735 5 174 1 380 523 1 358 3 261 1933—1935 17 134 323 13 686 679 4 921 2 781 1 632 3 284 7 697
Under resp. år beviljade lånebelopps Areal per bclånad Antal familjemedlemmar fördelning per lägenhet lägenhet i belånade lägenheter Lant- " mäteri- Hela. antalet 12:12? lgarånr Köpe- DFI” Ny- Ny- OCh lag— Odlad 0d- Annan . . or bygg- . farts- . lmgs- Summa. skxllmg . odling Jord mnrk Per Per _]OI'Ö. nad kostna- mark S .. ..
der etc. umma lagen- Summa lagen-
het het
kr. kr. kr. kr. kr. ha ha ha ha.
900 550 2 135 25 115 093 058 094 245 13 6'5 5 2'5 2 500 1 500 1400 50 50 075 0'25 110 210 4 4'0 2 20 1 675 1 675 3 960 115 100 075 043 145 2'63 15 75 9 45 2 071 1 957 3 848 —— 19 170 052 238 4'60 28 4'0 14 20 1 333 1333 3352 —— 65 1'12 074 017 203 12 40 5 1'7 2 079 1 623 2 699 94 68 124 1'01 149 374 59 54 33 30 2 608 1 942 2 607 —— 35 217 0 33 243 493 14 4-7 9 30 1 596 1 302 3 083 162 23 114 0'62 6'50 8'26 67 52 36 28 1 719 1 523 3 128 40 24 1'59 046 283 4'88 164 46 81 23 1 754 1 597 3 605 40 47 l'es 0'49 1'63 3'80 451 4'8 212 2'8 1 105 865 4 070 260 —— 076 096 266 4'38 21 42 8 16 1 103 762 3 656 218 22 071 110 279 4'60 187 45 84 22 1 269 1 043 4 075 192 57 O'!” 093 2'48 4'28 188 4'8 69 1'3 1 484 1 153 3 164 128 33 1'81 085 221 4'87 376 48 188 2'1 1 529 1 251 3 391 53 27 185 079 257 501 641 49 328 25 1 482 1 329 3 816 58 47 1'80 0'58 233 471 836 46 414 23 1 464 1 274 3 025 70 5 1'99 0'76 1'58 355 542 44 264 21! 1 584 1 348 3 047 55 31 1'62 0'79 2'16 457 1 130 4'4 534 2'1 1 581 1 417 3 514 45 51 1'57 075 204 4'36 1 352 42 628 20 1 278 1 036 2 933 271 26 089 192 420 701 526 46 251 22 1 423 1 075 3 136 256 32 080 223 500 805 1 191 4'8 559 2'3 1 373 1 127 3 525 252 47 0'84 215 336 635 1 418 45 639 20 746 569 2 518 274 37 030 2'61 5'71 8'62 161 4'4 77 21 1 073 874 2 956 245 30 077 2'29 696 1002 638 3'8 311 19 1 104 928 3 497 307 49 059 2'81 574 9-1 4 793 39 351 17 1 265 1 083 2 896 408 4 04 6 300 555 901 103 45 50 22 990 875 3 331 327 30 063 275 427 7'65 523 40 248 19 963 864 3 569 354 48 051 289 387 7'27 850 4'2 414 2'1 1 336 1 098 2 986 185 20 1'13 142 325 580 1 796 46 874 2"? 1 362 1 112 3 161 177 30 114 165 400 679 4 474 44 2 145 2'1 1 371 1 196 3 573 181 49 1'12 1'65 317 594 6 033 44 2 804 20 1 363 1 152 3 341 180 38 118 1152 318 623 12 303 4-4 5 823 21
10 11 12
13 14 15
16 17 IS
19 20 21
22 23 24
25 26
28 29 30
31 32 33
ökad förmåga till självförsörjning genom förvärv av jord i och för nybildning av ett småbruk, avsett att drivas vid sidan av förtjänstarbetet, t. ex. skogs-, dottnings- eller liknande säsongarbeten. Lånerörelsen, vilken från att ursprung- ligen ha avsett Norrland samt de norra delarna av Dalarne och Värmland ut— sträcktes till hela landet år 1934 (nr 234), bedrives under egnahemsstyrelsens inseende av sådan landskommun, som beslutat om rörelsens upptagande inom sitt område, genom särskilt utsedd arbetarsmåbruksnämnd eller kommunal- nämnden och därför erhållit arbetarsmåbruksstatslån. Från den för ändamålet inrättade arbetarsmåbrukslånefonden, vartill för budgetåren 1933/1934—1937/1938 anvisats tillhopa 31'9 milj. kr. och vars årliga utlåningsbelopp ursprungligen sattes till 28 milj. kr., men för år 1935 höjdes till 8 och för 1936 till 10 milj. samt för vartdera av åren 1937 och 1938 till 12 milj. kr., utlämnas till jordsökande lån å högst 6 000 kr. Av lånebeloppet utgöra minst 2/3 amorteringsdelen, som är räntefri, men skall återbetalas under G:s—35:e året, vilket medför en årsutgift av högst 133 kr. Därefter skall gäldas ränta efter av Kungl. Maj:t fastställd ränte— sats på den återstående tredjedelen av lånet, vartill hänföres lånebidrag för jord— köp och i förekommande fall vissa odlingskostnader; årliga räntebetalningen torde ej överstiga 80 kr., enär räntesatsen skall bestämmas med hänsyn tagen till räntan för den stående delen av egnahemslån för jordbrukslägenheter. För eventuell förlust å lånerörelsen svarar kommunen helt intill dess amorterings- skyldigheten inträder (d. v. s. till sjätte årets början), men därefter blott för en fjärdedel av uppkommande förlust, varav återstoden faller på staten.
Såsom av tab. 4 framgår, beviljades under år 1933 i tillhopa 123 kommuner 394 arbetarsmåbrukslån om i genomsnitt 4527 kr., varav 1 098 kr. beräknats åtgå för jordinköp (i medeltal per lägenhet 580 ha, varav 1'13 ha åker och 142 ha odlingsmark) och 2986 kr. för bostadshus och ekonomibyggnad. Antalet familjemedlemmar per arbetarsmåbruk beräknades uppgå till i genomsnitt 46, varav 22 barn under 15 år.
Ar 1934 deltogo 210 kommuner i arbetarsmåbruksverksamheten, och nu be— viljades ansökningar om lån för 1 007 arbetarsmåbruk med i genomsnitt 4 729 kr., varav 3 161 kr. belöpte sig på nybyggnad och 1 112 kr. på jorden. Medel- arealen per lägenhet var nu 679 ha, varav 114 ha odlad jord och 1'65 ha od- lingsmark. Antalet familjemedlemmar per belånad lägenhet uppgavs för detta år till 4'4, varav 21 barn under 15 år.
Med år 1935 utsträcktes arbetarsmåbruksrörelsen även till de sydligare de— larna av landet, och lån beviljades, såsom tab. 4 utvisar, inom 256 kommuner fördelade på 16 olika län. Tillhopa beviljades lån till 1 380 småbruk med ett genomsnittligt belopp av 5174 kr., varav 1 196 kr. beräknades för jorden och 3573 kr. för nybyggnader. Medelarealen per lägenhet var nu 594 ha, varav 1'12 ha odlad jord och 1'66 ha odlingsmark. Familjemedlemmarnas antal per lägenhet var i medeltal 4'4, varav 20 barn under 15 år.
Under år 1936 har arbetarsmåbruksverksamheten fortsatt efter samma linjer som föregående år. Enligt i tab. 5 meddelade uppgifter har arbetarsmåbruks— verksamhet bedrivits i ytterligare 7 län eller samtliga med undantag av Söder- manlands län. Lån ha beviljats till 1 489 småbruk utöver de förut beviljade 2781, varigenom totalantalet stiger till c:a 4270. Det för 1936 disponerade lånebeloppet utgjorde 8'3 milj. kr. eller c:a 5 570 kr. per lägenhet.
Såsom framgår av vad nu anförts, är arbetarsmåbruksrörelsen stadd i rask utveckling. Särskilt kraftig har rörelsen varit iVästernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, där det finnes kommuner med ett tjugotal beviljade län per år (Åsele 25 län är 1935). Otvivelaktigt har härigenom åstad- kommits en icke oväsentlig höjning av den merendels mycket låga levnads- och bostadsstandarden bland arbetarna i Norrlands skogsbygder. Vid lånens bevil- jande har hänsyn tagits dels till sökandes försörjningsskyldighet mot familje-
Belova . .. Summa _ Antal som hos Odispo- Overtlyttat Nytt . .. . Disponerat bevil- K M-t be- nerat __ l) 'l f _, b 1 f" tillgängligt b 1 _ - b ] + L & n (' 091.) nm e opp or belopp för e Opp jade garts få __e opp ad: 1955 1936 1936 1936 lån överflyttat utergå tlll 1936 nu 1937 fonden kr. kr. kr. kr. kr. kr. Stockholms ............ — 59 500 59 500 23 500 4 36 000 — Uppsala .............. 38 650 —— 38 650 9 600 2 — 29 050 Östergötlands .......... 17 000 17 000 34 000 5 000 1 12 000 17 000 Jönköpings ............ 18 300 6 000 24 300 6 000 1 — 18 300 Kronobergs ............ —— 70 000 70 000 11 500 2 58 500 — Kalmar ................ —— 72 000 72 000 18 575 5 53 425 — Gotlands .............. — 16 500 16 500 9 000 2 7 500 — Blekinge .............. 35 430 99 000 134 430 29 300 5 75 830 29 300 Kristianstads .......... 43 150 130 250 173 400 76 500 13 96 900 —— Malmöhus ............ — 77 000 77 000 17 900 3 59 100 -—— Hallands .............. — 81 500 81 500 40 890 7 40 500 110 Göteborgs o. Bohus. . . . 5 660 93 000 98 660 57 930 10 40 730 — Alvsborgs ............ 35 450 52 400 87 850 47 200 8 17 200 23 450 Skaraborgs ............ 12 000 78 500 90 500 41 650 8 36 850 12 000 Värmlands ............ 169 520 809 500 979 020 653 985 115 269 110 55 925 Örebro ................ — 101 000 101 000 46 360 8 54 640 — Västmanlands ........ — 73 000 73 000 52 400 9 20 600 —— Kopparbergs .......... 223 335 286 000 509 335 242 575 42 126 660 140 100 Gävleborgs ............ 168 542 1 063 750 1 232 292 936 780 163 261 362 34 150 Västernorrlands ........ 272 069 2 009 725 2 281 794 1 830 780 331 392 434 58 580 Jämtlands ............ 266 775 1 618 900 1 885 675 1 557 395 274 282 930 45 350 Västerbottens .......... 99 843 1 211 000 1 310 843 1 150 335 213 133 508 27 000 Norrbottens .......... 169 900 1 428 000 1 597 900 1 427 350 263 145 535 25 015 1 575 624 9 453 525 11 029 149 8 292 505 1 1 489 2 221 314 515 330 1 Därav 584 med maximilån 6 000 kr.
medlemmar eller andra anhöriga, dels till huruvida han på grund av bristfällig bostad eller trångboddhet vore i behov av bättre ordnade bostadsförhållanden. På bostadshus ha av egnahemsstyrelsen uppställts vissa minimifordringar, såsom avskilt läge i förhållande till djurstallar, grund nedförd till frostfritt djup och med hel sockel, golv av trä med trossfyllning minst 30 cm över marken, rums- höjd c:a 24 m (i vindsrum 22 m), öppningsbara fönster, erforderlig uppvärm- ningsanordning, garderob, ventilerat skafferi m.m. Men för kost—nadens ned- bringande ha även uppställts vissa maximifordringar, innebärande bl. a. att bo- ningshusets bottenyta ej må överstiga 45 kvm utan särskilt medgivande av egna— hemsstyrelsen.
Ehuru egnahemsstyrelsen sökt att genom tillhandahållande av typritningar och granskning av inkomna ansökningar tillse, att kostnaderna för arbetarsmå- bruken och särskilt för byggnaderna åt dessa utan eftersättande av vissa kvali- tetsfordringar i möjligaste mån hölles nere, utvisa de förut anförda uppgifterna en nästan genomgående prisstegring framför allt på byggnader. Maximibeloppet 6000 kr. per lägenhet har uppnåtts i allt fiera fall — 1936 i 584 fall — och genom särskild kungörelse (1936 nr 100) har egnahemsstyrelsen, jämlikt beslut av 1936 års riksdag, medgivits att använda ett belopp av högst 200 000 kr. till för- höjning av tidigare beviljade lån (intill maximum 6 000 kr.) i syfte att möjliggöra
färdigställandet av vederbörande lägenheter. Härtill ha särskilt medverkat sti- gande priser på byggnadsmaterial, medan genom de låneförmedlande nämndernas medverkan (inköp av jordområden för styckning etc.) jordpriserna uppgivas ha kunnat hållas inom skäliga gränser. 1
1937 års riksdag har medgivit, att av det belopp å 12 milj. kr., inom vilket statslån från arbetarsmåbrukslånefonden skulle få beviljas för år 1937, högst 300000 kr. finge användas för möjliggörande av erforderliga låneförhöjningar till 1933, 1934 och 1935 års låntagare enligt enahanda grunder som de, vilka tillämpats vid motsvarande av 1936 års riksdag medgivna förhöjningar. När- mare bestämmelser ha utfärdats genom kungl. kungörelse (nr 395).
Medel ha hittills disponerats för upprättande av över 6 000 arbetarsmåbruk. I 1937 års statsverksproposition underströk chefen för jordbruksdepartementet vad som redan framhållits vid arbetarsmåbrukslånefondens inrättande, nämligen att inom vissa kommuner förhållandena kunna vara sådana, att arbetarsmåbruks- verksamhet därstädes icke borde förekomma. Särskilt vore att märka, att arbetar- småbruk ej borde bildas i större utsträckning än att de därå bosatta arbetarna kunde påräknas skola under tider med normal arbetstillgång erhålla nödig kon- tant inkomst. Departementschefen ansåg, att vederbörande kommuner bäst torde känna till arbetsmöjligheterna å orten, men förutsatte, att egnahemsstyrelsen dess- utom hade sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande, som vore av avgö- rande betydelse för resultatet av arbetarsmåbruksverksamheten.
C. Bostadsförbättringsverksamheten.
Verksamhetens innebörd och omfattning. Såsom närmare framgår av tillgängliga uppgifter rörande bostadsbeståndet på landsbygden (se sid. 36), äro bostadshusen för de mindre bemedlade här i större utsträckning än i städerna behäftade med bristfälligheter av olika slag. Av detta skäl, liksom även med hänsyn till den merendels svagare hushållsbildningen på landet, framträder bostadsfrågan på landsbygden ej blott som en nybyggnadsfråga utan även och kanske lika mycket som ett bostadsförbättringsproblem. Lantarbetarbostäderna ha ju länge varit kända såsom i stor omfattning undermåliga, och landsbygdens fastighetsägare, som i mer än ett årtionde lidit av tryckta förhållanden inom jordbruksnä- ringen, vilka först på sistone börjat lättas, ha ej kunnat göra mycket för upp- rustning av sina egna och sina arbetares boningshus. Relationen mellan bygg- nadskostnader och hyror torde vara sådan, att ett i vanlig mening räntabelt bostadsbygge knappast torde vara möjligt på landsbygden, vilket även påvisats av bostadsutredningen för landsbygden. Enligt en av denna är 1933 verkställd uppskattning, som visserligen vilar på rätt bräckliga grunder, skulle av de till c:a 650000 beräknade bostäderna på landet t. o. m. 2 rum och kök omkring 6500 eller c:a 1 procent behöva helt nybyggas för en beräknad kostnad av ungefär 4000 kr. per bostad eller tillhopa 26 milj. kr., men c:a 55900 eller 8'6 procent eljest vara i behov av reparation för en beräknad kostnad av c:a 700 kr. per lägenhet eller sammanlagt 39 milj. kr. Härigenom kom man till en beräknad total nybyggnads- och reparationskostnad av omkring 65 milj. kr., varav 19 milj. enbart på. c:a 22 500 lönebostäder.
Efter initiativ av bostadsutredningen, vilken ansåg ett statsingripande härvid- lag motiverat ej blott av socialhygieniska skäl utan även med hänsyn till depressionen på landsbygdens arbetsmarknad, framlades vid 1933 års riksdag, närmast såsom ett led i serien av statsåtgärder till arbetslöshetens bekämpande (proposition nr 211), förslag angående anvisande av 10 milj. kr. till förbätt- ringsbidrag och nybyggnadslån. Propositionen bifölls av riksdagen, och summan utökades av 1984 års riksdag med 16 milj. kr., varav 8 milj. kr. på tilläggsstat
1 I oktober 1937 har egnahemsstyrelsen föreslagit, att maximibeloppet av arbetarsmå- brukslån skall höjas till 7000 kr.
för löpande budgetår; av övriga 8 milj. kr. skulle 1'6 milj. företrädesvis an- vändas för lönebostäder och 0'5 milj. till bostadsförbättring i vissa municipal— samhällen efter Kungl. Maj:ts särskilda medgivande. Av 1935 års riksdag an— visades 5 milj. kr. till bostadsförbättringsbidrag (varav 1 milj. kr. företrädesvis för lönebostäder) och 2 milj. kr. till nybyggnadslån. 1936 års riksdag anvisade för budgetåret 1936/1937 dels 5'5 milj. kr. till förbättring-bidrag och dels 2 milj. kr. till nybyggnadslån. Tillhopa har för den statsunderstödda bostadsförbätt- ringsverksamheten vid de fyra senaste riksdagarna anvisats 40'6 milj. kr. Beloppet utökades till 49 milj. kr. genom 1937 års riksdag, som i enlighet med hemställan i statsverkspropositionen för budgetåret 1937/1938 anvisade 5'6 milj. kr. till bostadsförbättringsbidrag samt 3 milj. kr. till förstärkning av lånefonden för främjande av bostadsbyggande på. landsbygden, vilken bildats genom de 4 milj. kr., som för budgetåren 1935/1936 och 1936/1937 anvisats för nybyggnadslån.
Bestämmelserna om den statsunderstödda b0stadsförbättringsverksamheten (svensk författningssamling 1933 nr 473, 1934 nr 411, 1935 nr 438, 1936 nr 299, 1937 nr 654 m. fi. kungörelser) avse den egentliga landsbygden (där hälsovårds- stadgans kap. 2 tillämpas), men ha utsträckts till vissa municipalsamhällen efter Kungl. Maj:ts särskilda medgivande (jfr ovan). Föreskrifterna innebära, att för- bättringsbidrag och nybyggnadslån kunna utlämnas för ur hälsosynpunkt på- kallad upprustning av det nuvarande bostadsbeståndet samt därmed samman- hängande ny- och ombyggnader. Där dessa ersätta äldre bostadslägenheter, få dessa icke vidare användas för bostadsändamål. Både bidrag och lån kunna utgå till samma byggnadsföretag, och den huvudsakliga skillnaden i förutsätt- ningarna för åtnjutande av hjälp i den ena eller andra formen är, att veder- börande för att få bidrag (utan återbetalningsskyldighet) skall vara i behov av ekonomiskt bistånd, vilket ej erfordras för erhållande av lån (4 procents ränta, 20 års amortering, godtagbar säkerhet). Bostadsförbättringsbidrag bestämmes till högst 1000 kr. per bostadslägenhet och bör i regel understiga 50 procent av de beräknade kostnaderna för upprustningen, men kan i fråga om sökande, som saknar förmåga att själv bidraga, enligt praxis höjas upp till 80 procent, under villkor att vederbörande kommun svarar för att företaget verkligen kan genom- föras. Nybyggnadslån utgår med. högst 3 000 kr. för lägenhet och får ej över- stiga 70 procent av byggnadskostnaderna. Beviljas för samma lägenhet såväl bidrag som lån, må dessa tillhopa icke överstiga 80 procent av kostnaderna och länet uppgå till högst 2000 kr.
Verksamheten handhas av dels kommunernas hälsovårdsnämnder, dels hus» hållningssällskapens egnahemsnämnder, dels statens egnahemsstyrelse. Hälso- vårdsnämnderna mottaga ansökningar (vilka skola åtföljas av plan, enkel ritning samt kostnadsberäkning) och yttra sig över dem, medan egnahemsnämnderna ha att besluta angående beviljande av lån och bidrag (inom ramen för av Kungl. Maj:t för ändamålet fastställda belopp) samt omhänderhava medelsförvaltningen, förvaltning av inteckningar och andra säkerheter m. m. Egnahemsstyrelsen slutligen utgör klagoinstans beträffande egnahemsnämndernas beslut i dessa ärenden samt leder och övervakar verksamheten enligt statsmakternas direktiv. Styrelsen äger också meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga för tillämpning av bestämmelserna i vederbörande kungl. kungörelser.
Den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten fick omedelbart en mycket betydande omfattning. Ansökningar till 1933 års anslag inkommo från närmare 9/10 av landsbygdens samtliga hälsovårds- resp. kommunalnämnder be- träEande tillhopa närmare 43000 bostäder. Egnahemsnämnderna beviljade av anvisade statsmedel 171! milj. kr., varav c:a 4/5 som förbättringsbidrag och 1/5 som nybyggnadslån. De understödda bostadsbyggnadsföretagen, som voro för- delade på samtliga län och hushållningssällskapsområden och på 2101 lands- kommuner, omfattade tillhopa 25128 bostäder. Detta innebär, att till varje
Tab. 6. Uppgifter rörande bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden från dess början är 1933 t. 0. m. är 1935.
Hushållningssällskap
Antal ansök— ningar Antal lägen- heter
Medels- behov för bidrag och lån
kr.
Antal företag, vartill medel beviljats
Avseende antal bostäder
löne- bostäder-
andra bostäder
tillhopa
Beräknad total- kostnad lör dessa
Beviljade bidrag
kr.
Beviljade lån
kr.
Total— summa bidrag och lån
kr.
Stockholms stads och läns 1 667 Uppsala läns ... Södermanlands läns Ostergötlands läns
. ..... 1 243
1233 2233
Jönköpings läns . ....... 2 193
Kronobergs läns . . . . Kalmar läns norra. . . . .
2407 .. 951
Kalmar läns södra ...... 1771 . . . . 1 801
Gotlands läns. . . . . . . . Blekinge läns. . . . . . . .
Kristianstads läns
Malmöhus läns ..... . . .
4068 5493
Hallands läns. . . . . . . .. (göteborgs och Bohus läns 2 598
Alvsborgs läns norra Älvsborgs läns södra
Skaraborgs läns .. .. ...
Yärnilands läns . . . . . .
Orebro lans
. 2 904 . . . 3 789
2047
. . . 1 527 . 3 760 3 207 1 942
Västmanlands läns ...... 1 174
Kopparbergs läns. . . .
2032
Gävleborgs läns ........ 3 147
Västernorrlands läns
Jämtlands läns ........
.. 6250 .. 4709
Västerbottens läns . ..... 12 215
Norrbottens läns . . . . . . . Tillhopa SS 437 . 12 076
2 060 1 462 1 897 2 791 2 482 2 571 1 222 1 903 1 850 4 158 5 839 3 475 4 115 2 826 2 178 1 602 4 029 3 629 2 121 1 337 2 142 3 351 6 602 5 004 12 376
12 562 95 584
2 079 653 1 335 775 2 113 098 2 582 365 2 118 979 2 042 051
833 566 1 279 028 1 295 198 2 883 526
4 007 541 2 153 355 2 999 790 2 641 977 1 849 160 1 322 049 3 465 683 2 867 076 1 554 847 1 244 778 2 325 794 3 074 078 5 961 583 4 398 777 9 613 382
11 215 274 79 258 383
951 760 822 1 005 1 058
1 599 603 815 898 1 504 2 576 2 112 1 808 1 289 1 048
881 1 659 1 531 1 090 634 992 1 319 2 958 1 933 3 553
3 944 39 342
175 100 506 138
18 41 41 16 26
8
73 304 163 27 44
1 125 78 42 97
2033
920 721 685 989 1 169
1 667 724 856 895 1 969 2 689 2 109 1 867 1 334 1 059
907 1 657 1 578 1 227 614
1 006 1 337 3 141 2 056 3 630 4 045 40 851
1 095
821 1 191 1 127 1 187
1 708 765 872 921 1 977 2 762 2 413 2 030 1 361 1 103
908 1 782 1 656 1 269 711
1 007 1 337 3 141 2 057 3 630 4 053 42 884
2 037 598
984 274 1 289 332 1 063 481 1 762 709
3 381 931 2 853 212 2 863 410 1 948 002 1 941296 1 537 458 3 224 242 2 652 319 1 560 701 1 334 134 1 968 955 2 385 411 5 591 000 3 489 290 5 823 861 6 712 928 66 630 260
550 890 533 445 798 240 746 435 626 285 655 745 363 675 478 43 ' 420 525 773 395
1 384 360 996 500 1 117 130 902 945 598 290
405 080 1 216 420 1 058 685 472 025 452 000 660 250 925 093 1 912 706
1 422 110 2 558 050 2 817 739 24 846 454
419 310 124 900 396 250 331 685 209 015 158 050 71 490 114 014 74 210 82 660 236 490 78 250 95 470 246 505 93 100
57 150 296 730 265 615 112 550 74 700
263 650 340 907 126 548 423 680
36 700
443 731 5 173 360
970 200 658 345 1 194 490 1 078 120 835 300 813 795 435 165 592 450 494 735 856 055
1 620 850 1 074 750 1 212 600 1 149 450
691 390 462 230 1 513 150 1 324 300 584 575 526 700 923 900 1 266 000 2 039 254 1 845 790 2 594 750
3 261 470 30 019 814
Tab. 7. Uppgifter rörande det beräknade medelsbehovet för 1935 års ansökningar om förbättringsbidrag och nybyggnadslån till lönebostäder.
lllcdelsbehov enligt egnahemsnämndernas framställningar Egnahemsstyrelsens förslag
lillshållningSSällSkal) Antal Antal Beräknad Beräknude Beräknadc Summa Beräknade Beräknade Summa
nnsök- lägen- totul- förbätt- nybygg— bidrag förbätt— nybygg- bidrag ningar heter kostnad ringsbidrug nudslån och lån ringsbidrag nadslån och lån
kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. Stockholms läns. . . . 45 86 165 424 47 000 31 000 78 000 43 000 31 000 74 000 Uppsala läns ...... 46 113 181 376 69 900 12 800 82 700 65 000 12 800 77 800 Södermanlands läns 185 400 900 000 320 000 130 000 450 000 290 000 130 000 420 000 Östergötlands läns 81 156 337 755 125 800 45 300 171 100 117 000 45 300 162 300 Jönköpings läns 38 98 168 611 61 270 14 470 75 740 57 000 14 470 71 470 Kronobergs läns . . 15 26 20 500 8 000 5 000 13 000 7 500 5 000 12 500 Kalmar läns norra 29 65 134 991 56 045 19 200 75 245 52 000 19 200 71 200 Kalmar läns södra 17 34 59 823 22 335 14 710 37 045 20 700 14 710 35 410 Gotlands läns ...... 5 6 9 401 3 400 1 500 4 900 3 100 1 500 4 600 Blekinge läns ...... 9 25 18 660 8 000 _ 8 000 7 500 — 7 500 Kristianstads läns. . 47 153 257 188 111 141 25 792 136 933 103 000 25 790 128 790 Malmöhus läns . . . . 140 427 697 778 281 810 40 310 322 120 262 000 40 310 302 310 Hallands läns ______ 79 140 247 065 101 020 24 100 125 120 94 000 24 100 118 100 Göteborgs och __ Bohus läns ...... 14 24 55 479 22 350 8 600 30 950 20 700 8 600 29 300 Alvsborgs läns norra 18 39 68 553 22 300 11 000 33 300 20 700 11 000 31 700
Älvsborgs läns södra — —- — — — —— -—- —- — Skaraborgs läns. . . _ 59 139 293 150 98 870 37 150 136 020 92 000 37 150 129 150 Yärmlands läns . . . . 57 206 279 072 108 485 13 100 121 585 100 000 13 100 113 100 Orebro läns ...... 29 48 77 729 22 800 3 700 26 500 21 000 3 700 24 700 Västmanlands läns 47 86 156 106 56 550 3 500 60 050 52 500 3 500 56 000
Kopparbergs läns . . »—- —— — -— -— — — —— Gävleborgs läns 1 2 2 050 1 000 — 1 000 1 000 —— 1 000 Västernorrlands läns — — — — — — — — ——- Jämtlands läns . . . . 6 6 12 200 5 400 2 300 7 700 5 000 2 300 7 300 Västerbottens läns 1 2 2 561 1 000 —— 1 000 1 000 — 1 000 Norrbottens läns . . 3 3 7 020 3 000 — 3 000 2 800 — 2 800 Tillhopa 971 2 284 4 152 492 1 557 476 443 532 2 001 008 1 438 500 443 530 1 882 030
lägenhet statsmedel skulle utgå med c:a 700 kr., vilket belopp anmärkningsvärt nog helt sammanfaller med det, varmed bostadsutredningen för landsbygden, som förut nämnts, räknat. Ehuru, som förut antytts, det allmännas ingripande på detta område väsentligen föranletts av klagomål över bostäderna för statare o. d. lönearbetare, omfattade de understödda bostadsbyggnadsföretagen blott 716 lönebostäder eller 28 procent, ehuru dylika bostäder beräknats utgöra åtminstone 10 procent av samtliga småbostäder. Den alldeles övervägande delen av stats— hjälpen hade gått till ägare av lägenheter, smärre hemman o. d., särskilt (till 38 procent) i Norrland, där förhållandena på detta område också lära vara sämst. Stödaktionens betydelse ur arbetsanskaffningssynpunkt belyses därigenom, att av byggnads- och reparationskostnaderna, som sammantagna uppgingo till nära 37 milj. kr. eller drygt dubbla statshjälpen, över 15 milj. kr. eller mer än 2få ut- betalts i arbetslöner för c:a 1'7 milj. kr. redovisade dagsverken.
Den andra stödaktionen, som avsåg de hösten 1934 inkomna ansökningarna om bostadsförbättringsföretag, innebar disposition av de för budgetåren 1934/1935
—1936/1937 till förfogande ställda 225 milj. kr., varav dock, såsom förut angivits, 3 milj. kr. skulle användas till nybyggnadslån, 05 milj. kr. företrädesvis för lägenheter i municipalsamhällen samt 25 milj. kr. till lönebostäder (rörande vilka sistnämnda nya ansökningar även hösten 1935 kunde ingivas till hälsovårds- nämnderna). De hösten 1934 inkomna ansökningarna avsågo ej mindre än 52 690 bostadslägenheter och ett anslagsbehov av nära 39 milj. kr., vilka båda summor dock väsentligt reducerades genom egnahemsnämndernas prövning efter ange- lägenhetsgrad.
Angående omfattningen av den statsunderstödda bostadsförbättringsverksam- hetens omfattning sedan dess början år 1933 t. o. m. utgången av år 1935 hän- visas till vidstående tab. 6. Därav framgår, att under de tre_ åren 1933—1935 inkommit 88 437 ansökningar om bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån, avseende 95 584 bostäder och ett medelsbehov av 79 milj. kr.; av nämnda tre summor kommo resp. 434, 41'7 och 432 procent på de fem norrländska länen. Under nämnda period hade medel beviljats till 39 342 byggnadsföretag, avseende 42 884 lägenheter, varav 40 851 (95'3 procent) voro egna bostäder och 2 033 löne- bostäder (4'7 procent); av lönebostäderna redovisas de flesta från Stockholms, Södermanlands och Malmöhus län. På Norrland kommo av byggnadsföretagen 34'8 procent och av bostäderna 33'2 procent, men av lönebostäderna blott 04 procent. Totalkostnaden för de subventionerade lägenheterna beräknades till nära 67 milj. kr., medan den beviljade statshjälpen uppgick till c:a 25 milj. kr. i bi— drag och 5 milj. kr. i lån eller tillhopa 30 milj. kr., motsvara-nde c:a 700 kr. per lägenhet. Medelstilldelningen till de norrländska länen utgjorde drygt 11 milj. kr. eller 36'7 procent av summan för hela riket.
I nu anförda beräkningar ha icke redovisats de lönebostäder, rörande vilka an— sökningar ingivits hösten 1935. Enligt egnahemsstyrelsens sammanställning, vilken återges i tab. 7 å föregående sida, avsågo dessa ansökningar tillhopa 2 284 löne- bostäder, bland vilka Södermanlands, Malmöhus och Värmlands län voro starkast representerade. Enligt egnahemsnämndernas av egnahemsstyrelsen prövade an- sökningar skulle för tillgodoseende av ifrågavarande byggnadsbehov, som kost- nadsberäknats till c:a 4 milj. kr., erfordras 1'4 milj. kr. iförbättringsbidrag och nära 05 milj. kr. i nybyggnadslån eller tillhopa nära 1'9 milj. kr.
De av 1936 års riksdag anvisade medlen skulle a) (kungl. kungörelse den 5 juni 1936, nr 299) endast utgå. till bostadsbyggnadsföretag, för vilka bidrag eller lån sökts jämlikt kungörelsen den 30 juni 1934, b) byggnadsföretag avseende löne— bostäder, beträffande vilka ansökan om bidrag eller lån redan ingivits till veder- börande hälsovårdsnämnd eller dit ingåves senast den 15 oktober 1936 samt 0) bostadsbyggnadsföretag, beträffande vilket Kungl. Maj:t -— sedermera statens egnahemsstyrelse enligt kungl. kungörelsen den 8 oktober 1936 (nr 524) —— med hänsyn till särskilda omständigheter prövade skäligt medgiva, att län eller bi- drag måtte utgå. utan hinder av tiden för ansökans ingivande till vederbörande hälsovårdsnämnd. I enlighet härmed inkommo »dispensansökningar» (enligt c) till ett antal av c:a 5 500 och ansökningar rörande lönebostäder till ett antal av 935 (enligt b), vartill kommo ännu vilande ansökningar från 1934 (enligt a). Bland de sålunda föreliggande ansökningarna blevo tillhopa 8 380 bifallna, varvid skulle utgå ett belopp av 5'9 milj. kr. såsom bidrag och 2'1 milj. kr. såsom lån.
Tages hänsyn härtill, kan bostadsförbättringshjälp beräknas ha kommit eller skola komma närmare 60000 lägenheter tillgodo.
1937 års anslag skulle enligt kungl. kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 654) fördelas på grundval av nya ansökningar, vilka skulle ingivas till vederbörande hälsovårdsnämnder senast den 1 september 1937 (jfr ovan sid. 35*). I motsats till föregående år har intet särskilt ansökningsförfarande utsatts för lönebostäder, utan komma sådana att bedömas gemensamt med andra bostäder. Dispens- ansökningar av 1936 behöva icke förnyas och ha i viss mån förhandsrätt till tillgängliga medel.
Verksamhetens resultat. Vid bedömande av resultatet av den statliga bostads— förbättringsverksamheten må erinras om att den hade två huvudsyften, näm— ligen beredande av arbetstillfällen och förbättrande av bostadsförhållandena för de mindre bemedlade på landsbygden.
Vid tiden för verksamhetens igångsättande rådde allmänt även på landet en betydande arbetslöshet, även om den delvis ej var så öppet framträdande somi städerna. Under de senaste åren har emellertid arbetslösheten gått starkt till- baka på landsbygden, och fierstädes har uppkommit brist såväl på vissa slag av lantarbetare som på yrkeskunniga byggnadshantverkare o. (1. Den arbetslöshet, som alltjämt gör sig starkt gällande i Blekinge och Bohusläns stenhuggeriområden samt i Västernorrlands sågverksdistrikt, är väl närmast att anse som lokal över— befolkning i förhållande till nuvarande försörjningsmöjligheter. Att här sätta in någon mera omfattande bostadsförbättringsverksamhet kan ha sina betänklig— heter, icke minst med hänsyn till att en grundsats för ifrågavarande verksamhet är, att de med byggnadsföretaget avsedda lägenheterna skola vara behövliga för framtiden.
Vad beträEar den betydelse, den nu i snart fem år bedrivna bostadsbyggnads— verksamheten haft för bostadsförhållandenas förbättring, vitsordas från många håll och ej minst av landsbygdens tjänsteläkare dess gynnsamma iniiytande på folkhälsan genom att bereda tillgång till sundare bostäder åt stora folkgrupper, där den egna bärkraften är svag. För budgetåren 1933/1934—1937/1938 ha, såsom förut nämnts, för bostadsförbättring på landsbygden anvisats tillhopa nära 50 milj. kr. Då totala reparations- och nybyggnadskostnaden plägat i genom- snitt uppgå till statsmedlens dubbla belopp, skulle ifrågavarande medel, som ännu ej helt tagits i anspråk, medgivit eller medgiva bostadsförbättring till ett belopp av omkring 100 milj. kr. Som förut nämnts, hade bostadsutredningen för landsbygden räknat med att det skulle draga en icke oväsentligt mindre kost- nadssumma för att genom reparationer samt ny- och ombyggnader bringa upp den mindre bemedlade landsbygdsbefolkningens bostäder på en nivå, som stode i överensstämmelse med nutida sociala och hygieniska minimikrav. Bostadsut- redningen har emellertid betecknat denna kalkyl allenast som en mycket grov överslagsberäkning. Det statistiska material, som för här ifrågavarande utred- ningar anskaifats angående beskaEenheten av landsbygdens bostäder och för vilket i bil. 1 redogjorts, synes tyda på, att i början av år 1936 närmare 15 procent av landsbygdens bostäder skulle vara undermåliga. Meu jämväl dessa uppgifter möj- liggöra näppeligen någon mera noggrann kalkyl vare sig rörande bostadsbeståndets beskaffenhet före bostadsförbättringsverksamhetensnigångsättande eller beträffande den därigenom åstadkomna standardhöjningen. Okat intresse för bostadsfrågor och stigande bostadsanspråk ha åstadkommit förskjutningar i underlaget för dessa företeelsers bedömande. Bostadsförbättringsarbetet har även enligt förste pro— vinsialläkarnas berättelser eggat de kommunala nämnderna till större intresse för bostadsfrågan, exempelvis genom inventering av undermåliga bostäder, var- igenom vissa grundvalar efter hand skapas för en noggrannare kännedom om bostadsbeståndets verkliga beskaffenhet.
Beträffande bostadsförbättringsverksamhetens allmänna resultat har från sta- tens egnahemsstyrelse, egnahemsnämnder, förste provinsialläkare och andra in- tresserade allmänt framhållits, att de vid verksamheten knutna förväntningarna väl infriats även såtillvida, att de understödda byggnadsföretagen blivit ända- målsenligt planlagda och genomförda. I sistnämnda avseende har emellertid särskilt från arkitekthåll understrukits, att anstalter borde träffas för att den byggnadstekniska sakkunskapen mer borde komma till sin rätt.
En granskning av föreliggande uppgifter synes emellertid ge vid handen, att de bostadsmiljoner, som sedan år 1933 i mångtaliga rännilar strilat över vår landsbygd, i mycket följt andra fåror än de ursprungligen avsedda. Bostadsut—
redningen för landsbygden synes enligt givna direktiv närmast haft för ögonen lantarbetarna, vilkas lönebostäder beräknades till närmare en fjärdedel erfordra förbättringsåtgärder, medan så vore fallet med endast inemot en tiondel ifråga om landsbygdsbefolkningens bostäder i allmänhet. Av föreliggande rapporter att döma har emellertid statshjälpen företrädesvis kommit lägenhetsägare, små- brukare o.d. tillgodo, särskilt i Norrland. Ehuru de fem norrländska länen om— fatta föga över en femtedel av rikets landsbygdsbefolkning, utvisa i det före— gående anförda siffror, att på dem kommit 30—40 procent av hittills utanord- nade bostadsförbättringsmedel. Av dessa medel synas närmare två tredjedelar ha kommit på Västerbottens och Norrbottens län, ehuru här bor föga över en tredjedel av Norrlands befolkning. Visserligen har det anförts, att bostädernai övre Norrland i hög grad äro i behov av förbättring, särskilt med hänsyn till det hårda klimatet samt befolkningens begränsade inkomster och betydande trångboddhet. Den specialundersökning rörande bostadsförhållandena i 100 lands- kommuner, för vilken redogöres i bil. 1, synes visserligen i stort sett bekräfta dessa uppgifter, men också häntyda på, att bostadskvaliteten och boendetätheten företer betydande växlingar inom dessa vidsträckta områden. Även i de mellersta och södra delarna av landet förefinnas områden med relativt låg bostadsstandard. Bland de senare framträda särskilt vissa socknar, där siffrorna såsom en huvud— orsak till den genomsnittligt låga bostadsnivån häntyda på förefintligheten av talrika lantarbetarbostäder av låg kvalitet.
Sistnämnda förhållande fäster uppmärksamheten på den tidigare berörda om- ständigheten, att närmaste anledning till bostadsförbättringsverksamhetens upp- tagande varit de bristfälligheter, vilka efter vad känt var vidlådde ett stort antal av de familjebostäder, som lantarbetsgivare upplåtit åt sina arbetare. Som förut anförts, beräknade bostadsutredningen för landsbygden i sin förenämnda P. M. av den 8 februari 1933, att av tillhopa inemot 100 000 lönebostäder närmare en fjärdedel eller 22500 voro i behov av reparation eller ny- eller ombyggnad. Emellertid synas hitintills ej ens en femtedel av angivna lönebostäder ha in- begripits i bostadsförbättringsaktionen. Likväl ha, på grund av den förtursrätt till vissa medel, vilken tillämpades 1934—1936 (jfr ovan), egnahemsnämnderna kunnat bevilja så gott som alla ansökningar om lönebostäder, vilka ansetts be— fogade och tillstyrkts av hälsovårdsnämnderna.
Det må i detta samband framhållas, att nu skildrade bostadsförbättrings- anordningar närmast haft karaktär av engångsåtgärder. Men bostadsutredningen för landsbygden har sökt trygga deras fullföljande för framtiden, om än i liten skala, genom ett i september 1934 avgivet förslag, innebärande att indytande räntor och amorteringar på nybyggnadslånen skulle användas dels för utlämnande av billiga lån till lantarbetsgivare o. a. för uppförande av goda lantarbetar- bostäder, dels att på subventionsvägen bereda hälsovårdsnämnderna ökade möj- ligheter till ett effektivare saneringsarbete på bostadsområdet. Det senare för- slaget har ej ansetts aktuellt, så länge den hittillsvarande bostadsförbättrings- hjälpen fortginge, men i anledning av det förra avläts till 1935 års riksdag en proposition (nr 222) angående upprättande av en lånefond för lantarbetarbostäder med ett begynnelsekapital av 250 000 kr., vilket förslag även blev av riksdagen bifallet. Bestämmelser rörande lån från fonden meddelades i kungl. kungörelse den 28 juni 1935 (nr 439). 1936 års riksdag anvisade i anledning av förslagi årets statsverksproposition för samma ändamål 300000 kr. och vid 1937 års riksdag höjdes kapitaltillskottet till 400000 kr., vilket ansågs motsvara det årliga amorteringsbeloppet för de 8 milj. kr., vilka disponerats för nybyggnads- lån av de dittills för bostadsförbättringsverksamheten å landet anvisade 405 milj. kr.
Befolkningskommissionens enquéte år l935 bland egnahemsnämnderna angående praxis vid handläggningen av ansökningar om hostadsförhättringsbidrag och nybyggnadslån samt därav föranledda åtgärder. Enligt de bestämmelser, som gälla för bostadsförbätt— ringsverksamheten, skulle vid prövning av ansökningar om förbättringsbidrag och nybyggnadslån, förutom till läget å arbetsmarknaden, hänsyn tagas till bygg- nadsarbetets betydelse ur hälsosynpunkt, ävensom i fråga om bidrag huruvida. sökanden vore i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets genom- förande. Av den i det föregående meddelade redogörelsen för bostadsförbätt- ringsverksamhetens hittillsvarande resultat torde emellertid framgå, att man vid ärendenas prövning jämväl beaktat andra sociala förhållanden.
I syfte att närmare klarlägga nu berörda omständigheter anordnade befolknings- kommissionen genom förmedling av statens egnahemsstyrelse en enquete bland hushållningssällskapens egnahemsnämnder med användande av ett särskilt fråge- formulär. Formulären utsändes den 24 oktober 1935 med anhållan om svar före den 1 november. Först mot mitten av månaden förelågo emellertid uppgifterna. ibearbetningsbart skick, och i det följande meddelas en sammanfattning av enquétens huvudrcsultat.
Formulärets första fråga avsåg att inhämta upplysning, huruvida egnahems- nämnderna vid prövning av ansökningar om förbättringsbidrag och nybyggnadslån enbart tagit hänsyn till byggnadsarbetets betydelse ur hälsosynpunkt samt till sökandens ekonomi eller jämväl beaktat andra sociala förhållanden, särskilt förefintligheten av ett större antal (3 eller flera) minderåriga barn (under 15 år) i lägenheten.
Sistnämnda fråga besvarades nästan genomgående jakande av nämnderna, merendels utan närmare motivering. I några fall har hänvisats till, att ansök- ningar från barnrika familjer i många fall pläga vara av sådan beskaffenhet med hänsyn såväl till byggnadsarbetets betydelse ur hälsosynpunkt som till sökan- dens ekonomi, att de även ur dessa synpunkter böra i första hand bifallas. Vi- dare har erinrats om de av egnahemsstyrelsen för 1934 års ansökningar fast- ställda nya blanketterna, å vilka jämväl skulle redovisas det antal personer, som bebodde lägenheten, och däribland barn under 15 år.
Medan fem egnahemsnämnder ej närmare angåvo, efter vilka grunder de handlade bostadsansökningar beträffande mindre bemedlade barnrika familjer, gåvo 6 nämnder företräde åt dylika under eljest lika förhållanden i sanitärt och ekonomiskt avseende, medan 12 syntes överhuvud medgiva förtursrätt åt barn- rika familjer. Sex nämnder meddelade, att de ej blott togo hänsyn till antalet minderåriga barn utan även till hemmavarande vuxna barn, åldriga föräldrar m. fl., sålunda i allmänhet till stora familjer. Det förekommer sökande med familjer om över tio personer, där de flesta barnen äro över 15 år men ännu hemmavarande, heter det från Västerbottens län. —— Från annat håll betonas emellertid nödvändigheten att tillse, att lägenhetens överbefolkning icke är att tillskriva tillfälligt där boende personer. Tre nämnder ha meddelat, att de an- sett barnrikedom böra betinga ej blott förtursrätt till förbättringsbidrag, utan även högre bidragsbelopp.
andra sidan framhålla ett par nämnder, att de lagt stor vikt vid sökandens och hans familjemedlemmars arbetsinkomster, varvid ibland speciell hänsyn tagits till änkor, åldringar o. (1. Fyra nämnder påpeka, att de jämväl ansett sig böra beakta de krav på ökat bostadsutrymme, som föranletts av sjukdom i familjen, särskilt tuberkulos.
Det förefaller, som om de familjesociala synpunkterna inom bostadsförbätt- ringsverksamheten understundom mera skulle ha kommit till sin rätt vid ären— denas handläggning i egnahemsnämnderna än vid den föregående prövningen hos hälsovårdsnämnderna. Sålunda heter det i yttrandet från Gotlands läns hus— hållningssällskaps egnahemsnämnd, att nämnden tagit särskild hänsyn till de-
sökandes familjeförhållanden, främst beträffande antalet minderåriga barn, samt att även hälsovårdsnämnderna nog tagit hänsyn till sistnämnda förhållande, men dock kanske än oftare anbefallt hjälp åt äldre orkeslösa personer. Över— huvud understrykes starkt i egnahemsnämndernas yttranden, att de vid bostads- förbättringsärendenas behandling ej följt fixa grunder och schabloner utan prövat varje särskilt fall efter dess art.
Sistnämnda synpunkt kommer även fram i svaren på frågeformulärets nästa punkt, nämligen om egnahemsnämnderna beaktat önskvärdheten av att åstad- komma visst minimiutrymme i förhållande till familjens storlek. Atta nämnder meddela, att de vid handläggning av ärenden, som avsågo ej blott smärre reparationer utan åstadkommande av ökat bostadsutrymme, sökt genom- föra vissa minimikrav. Flertalet egnahemsnämnder synas därvid ha bedömt be- hovet av utrymme från fall till fall. Några hänvisa till hälsovårdsstadgan, vars då gällande bestämmelser i förevarande avseende dock voro skäligen obestämda. Egnahemsnämnden i Västernorrlands län har i samråd med länets bostads- inspektör ansett sig böra utgå från ett utrymme av 15 kbm per person (även barn). Några nämnder ha tillämpat andra normer, varvid till utgångspunkt understundom tagits egnahemsstyrelsens uttalande i en till egnahemsnämnder och hälsovårdsnämnder den 16 september 1983 avlåten P. M., vari såsom exempel på ur hälsosynpunkt angelägna arbeten omnämnes utökning av golvytan per familj till minst 35 kvm, biutrymmen däri icke inräknade —— alltså samma måttsbestämmelse, som sedan 1925 återfinnes i de mellan svenska lantarbets- givarnas centralförening och svenska lantarbetareförbundet ingångna kollektiv— avtalen. Medan vissa hushållningssällskap betraktat angivna areal som ett nor- malmått, varifrån undantag endast medgivits i särskilda fall, ha andra ansett nämnda ytvidd alltför knappt tillmätt och särskilt för större familjer sökt åstad- komma ett bostadsutrymme av 45—50 kvm och däröver.
Härvidlag spela uppenbarligen in de särskilda landsdelarnas olikartade bostads- typer och bostadsvanor, och detsamma gäller i fråga om uppgifterna om det såsom önskvärt ansedda antalet rum per lägenhet. Medan man i Skåne och Blekinge samt på Gotland i regel kräver två rum och kök (varvid minst två rum skola ha eldstad), minskas utrymmesanspråken i stort sett ju längre norrut man kommer. I Södermanland uppger man sig i regel och alltid när familjemedlemmarnas antal varit stort sökt åstadkomma en utökning av lägenheten till två rum och kök genom inredande av vindsrum o. d. Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd anser, att såsom minimiutrymme för familj om fyra personer bör bostaden omfatta minst ett rum och kök. Det finnes emellertid egnahems- nämnder, som framhålla, att de tillämpat ej blott minimi- utan även maximi- synpunkter. det senare när det gällt att begränsa synbarligen i förhållande till föreliggande ekonomiska resurser och personantal alltför stort tilltagna bygg- nadsprogram.
Den mest omfattande avdelningen av frågeformuläret avsåg att införskaffa uppgifter rörande vilken andel lägenheter, bebodda av familjer med ett större antal (3 eller fiera) barn (under 15 år) utgjorde av hela det antal lägen— heter, beträlfande vilka ansökningar inkommit år 1934. Syftemålet härmed var ingalunda att söka fastslå den rimliga proportionen av lägenheter med barnrika familjer, utan närmast att utröna, i vad mån vissa familjesociala synpunkter gjort sig gällande vid de olika instansernas handläggning av bostadsförbättrings- ärenden. En fullständig statistik ur angivna synpunkter beträffande inemot 50000 ansökningar visade sig emellertid draga alltför stora kostnader, varför man inskränkte sig till att efterfråga, vilken ungefärlig andel lägenheter med 3 eller flera minderåriga barn utgjort av hela det antal lägenheter, beträffande vilka a) de lokala hälsovårdsnämnderna tillstyrkt ansökningar, b) hushållnings- sällskapens egnahemsnämnder (och statens egnahemsstyrelse) beviljat bidrag eller
Tab. 8. Uppgifter & vilken ungefärlig andel lägenheter med ett större antal (3 eller nera) minderåriga barn (under 15 år) utgjort av hela det antal lägenheter (andra än lönebostäder), beträlfande vilka ansökningar inkommit hösten 1934.
Av egnahemsnämnden Ansökningar,vilka ansetts
Av hälsovårdsnämnderna (och statens egnahems— böra beviljas, men ej kun—
tillstyrkta ansökningar styrelse) beviljade nat bifallas på grund av llushållningssällsknp ansökningar brist på medel
Förbättrings— Nybygb- Förblittrings- Nybygg- Förbättrings- Nybygg-
billrag % nudslän %* bidrag % nadslån %* bidrag % nadslån %* Stockholms läns ........ 17 — 22 — 15 — Uppsala. läns .......... 18 16 33 14 12 22 Södermanlands läns . . .. 19 23 23 42 10 18 Ostergötlands läns . . . . 22 20 45 42 10 6 Jönköpings läns ........ 19 20 23 50 18 0 Kronobergs läns ...... 25 30 36 60 6 5 Kalmar lans norra . . .. 18 20 26 33 8 — Kalmar läns södra . . . . 26 22 47 40 17 14 Gotlands läns .......... 27 33 39 43 24 31 Blekinge läns .......... 65 75 75 90 50 60 Kristianstads läns ...... 27 26 54 100 25 20 Malmöhus läns ........ 23 15 28 30 15 — Hallands läns .......... 15 — 33 — 13 — Göteborgs o. Bohus läns 25 — 30 -— 21 — Alvsborgs läns norra .. 21 39 32 33 15 '— Älvsborgs läns södra .. 24 36 36 41 31 26 Skaraborgs läns ........ 22 16 31 28 23 35 Yärmlands läns ........ 30 26 42 41 24 17 Orebro läns ............ 15 21 23 31 10 5 Västmanlands läns . . . . 27 30 44 29 13 11 Kopparbergs läns ...... 24 7 36 36 19 25 Gävleborgs läns ........ 32 — 43 — 37 — Västernorrlands läns. . . . 26 28 32 — 23 25 Jämtlands läns ........ 27 24 37 29 25 23 Västerbottens läns ...... 47 57 58 45 36 53 Norrbottens läns ...... 43 43 62 66 40 40
1 Då. uppgifter saknas om nybyggnadslån, är anledningen i regel den. att dylika lån endast beviljats i samband med förbättringsbidrag.
lån samt 0) ansökningarna ansetts böra beviljas, men på grund av brist på medel ej kunnat bifallas. Det framhölls i samband med formulärets utskickande, att det för att angiva nämnda ungefärliga procentsiffror ej vore nödvändigt att genomgå samtliga ansökningshandlingar, men att så lämpligen kunde ske be- träffande vissa kommuner i syfte att därigenom erhålla ett representativt underlag för de önskade siffrorna. Egnahemsnämnderna ha också i allmänhet följt denna anvisning. Endast ett mindre antal nämnder synas ha genomgått samtliga 1934 års ansökningar, medan Hertalet inskränkt granskningen till ett antal landskom- muner, växlande mellan 3 och 62 per hushållningssällskap samt omfattande från omkring ett hundratal upp till närmare 1 900 ansökningar.
Enligt frågeformuläret skulle skillnad göras mellan lönebostäder och övriga bostäder samt mellan förbättringsbidrag och nybyggnadslån.
Vad först angår uppgifterna om lönebostäder äro dessa skäligen obestämda och mångtydiga. Detta sammanhänger dels med det ovan berörda förhållandet, att
1842 57 13
dylika bostäder, som fått statsbidrag, merendels äro tämligen fåtaliga och inom vissa områden (t. ex. Norrland) nästan helt saknas. Vidare har det uppenbar- ligen visat sig vanskligt att i fråga om dessa bostäders ofta rörliga befolkning erhålla fullständiga uppgifter om de boendes familjeförhållanden.
Vida mera upplysande är enquétens resultat i fråga om övriga bostäder, så- som närmare framgår av omstående tab. 8. Denna-s siffror bestyrka genomgående egnahemsnämndernas förut berörda uttalanden, att hänsyn allmänt tagits till de barnrika familjernas särskilda behov av bättre och rymligare bostäder. Visser- ligen förete procenttalen åtskilliga växlingar, förklarliga genom växlande beräk- ningsgrunder och flerbarnsfamiljers varierande frekvens inom olika områden, men tendensen är fullt tydlig. Tabellen låter även klart framstå hurusom egna- hemsnämnderna i högre grad beaktat flerbarnsfamiljernas bostadsbehov än som skett vid den föregående prövningen hos hälsovårdsnämnderna. Egnahemsnämn- den i Blekinge län meddelar, att då hittills tillgängliga bostadsförbättringsmedel räckt till bifall av endast c:a 15 procent av antalet tillstyrkta ansökningar från sökande med tre eller flera minderåriga barn, ha hitintills i huvudsak endast sådana ansökningar bifallits. Av egnahemsnämndernas mera utsträckta tillämp— ning av familjesociala synpunkter har blivit en följd, att inom gruppen av till- styrkta ansökningar, vilka måst förklaras vilande på grund av bristande tillgång på medel, barnrika familjer äro i genomsnitt mindre talrikt företrädda än i den grupp, som redan kommit i åtnjutande av förbättringsbidrag och nybyggnadslån.
Den sista punkten å frågeformuläret avsåg att från egnahemsnämnderna in— förskaffa upplysningar om huruvida och i vad mån man ansåge, att ändringar borde vidtagas i fråga om de nuvarande villkoren för förbättringsbidrag och nybyggnadslån eller i fråga om verksamhetens organisation.
Svaren ge vid handen, att flertalet egnahemsnämnder anse nuvarande bestäm- melser vara i stort sett lämpligt avfattade, varvid man särskilt understryker betydelsen av den handlingsfrihet nämnderna medgivits genom såväl gällande författningar som egnahemsstyrelsens direktiv för deras tillämpning. Sex nämn- der anse emellertid, att om verksamheten skall fortsätta, bör det i kungl. kungörelsen införas ett stadgande om företräde för familjer med minst tre minderåriga barn (under 15 år). Östergötlands läns liushållningssällskaps egna- hemsnämnd anser, att i dylika fall förbättringsbidrag böra kunna uppgå till högre belopp än som motsvarar nu vanligen följda norm, nämligen 50 % av beräknade reparationskostnader. Det har ifrågasatts (Stockholms, Älvsborgs läns norra och Norrbottens län), att maximigränsen för förbättringsbidrag skulle höjas från nuvarande 1 000 kr. till 1 200 ä 1 500 kr. per lägenhet och i sam- band därmed bidrag, som nu i regel ej bör överstiga 50 procent av den beräknade kostnaden, beviljas upp till 70 å 80 procent eller däröver, eventuellt med åläg- gande för vederbörandg kommuner att biträda vid ett nödvändigt reparations- arbetes genomförande. A andra sidan framhåller egnahemsnämnden på Gotland, att den redan nu förefintliga möjligheten att erhålla intill c:a 80 procent stats- bidrag, därest kommunen tillskjuter resterande 20 procent, borde återkallas, då densamma visat sig alltför tänjbar och svårkontrollerad och ägnad att locka till vissa skentransaktioner. — Från Norrbottens län har vidare föreslagits en ut- sträckning av byggnadstiden vid statshjälpta företag från omkring ett till två år, ävensom medgivande för bidrags- och låntagare att uppföra nybyggnad å annan plats eller ort än den nuvarande, försåvitt detta kan anses lämpligare med hänsyn till ägarens framtida utkomst och försörjning. Från Kronobergs län har ifråga- satts, huruvida icke bostadsförbättringsverksamheten kunde utvidgas därhän, att mindre bemedlad person med stor familj gåves möjlighet att erhålla bidrag även till nyförvärv av bostadslägenhet, vilket understöd eventuellt kunde utgå i form av premielån i samband med beviljande av bostadsegnahemslån.
Beträifande frågan om föreskrifter böra lämnas angående visst minimiutrymme
i förhållande till familjens storlek, anser egnahemsnämnden i Östergötland detta tveksamt, enär det lämpligen synes kunna överlåtas åt hälsovårdsnämnderna att bedöma denna sak efter förhållandena i varje särskilt fall. Detta synes också vara den allmänna uppfattningen inom övriga egnahemsnämnder.
En egnahemsnämnd (Östergötlands) framhåller, att erfarenheten i många fall givit vid handen, att hälsovårdsnämnderna i alltför ringa omfattning anlitat verkligt byggnadssakkunnig hjälp vid prövning av planer, ritningar och kost- nadsförslag för förbättringsföretagen. Nämnden anser det därför önskvärt, om medel ställas till förfogande, så att erforderligt byggnadstekniskt biträde kunde anlitas av hälsovårdsnämnderna, liksom också av egnahemsnämnden för att i förekommande fall kunna använda byggnadssakkunnig person för granskning och omarbetning av mindre ändamålsenliga planer.
Överhuvud framhålles, att egnahemsnämndernas nuvarande uppgift att skipa rätt beträffande bostadsförbättringsanspråken från olika socknar och olika sö- kande är vansklig, särskilt därför att de från hä—lsovårdsnämnderna inkomna upp- gifterna om de tilltänkta byggnadsföretagen icke alltid äro fullständiga och ut- tömmande. Det ifrågasattes därför i några fall, att egnahemsnämnden och dess tjänstemän skulle beredas tillfälle att på förhand besiktiga samtliga lägenheter, för vilka statshjälp förordats av hälsovårdsnämnderna.
Egnahemsnämnden i Norrbottens län har, väl närmast med tanke på att bo- stadsförbättringsverksamheten framdeles skulle erhålla mindre omfattning och delvis annan inriktning än hittills, ifrågasatt, huruvida egnahemsnämnderna även framdeles skola behöva biträda vid ifrågavarande arbete, vilket ju ligger utanför deras egentliga verksamhetsområde. Norrbottensnämnden anser mycket tala för att bostadsförbätlringsärendena med beslutanderätt få handläggas av vederbörande hälsovårdsnämnder. Genom de två senaste årens bostadsförbätt— ringsverksamhet ha hälsovårdsnämndernas uppmärksamhet på allvar riktats på dylika frågor, och ha nämnderna härigenom förvärvat ganska god erfarenhet och rutin, vilken kunde vidare utbyggas med stöd av en omarbetad och förtydligad hälsovårdsstadga. Tanken på en dylik organisatorisk omläggning av bostadsför- bättringsverksamheten synes dock ej delas av övriga egnahemsnämnder, vilka merendels fasthålla vid nuvarande organisationsformer. Sålunda understryker egnahemsnämnden i Östergötlands län önskvärdheten av, att beviljande av bi— drag och lån såsom hittills handhaves av egnahemsnämnderna, ty det förefölle av fiera skäl knappast lämpligt med en centralisering av verksamheten exempelvis så, att densamma komme att handhavas av statens egnahemsstyrelse med bi- träde av allenast hälsovårdsnämnderna. Likaså framhåller egnahemsnämnden i Västerbottens län, att någon anledning att företaga ändringi fråga om verksam— hetens organisation icke förelåge, enär det uppstått ett verkligt samarbete mellan de olika myndigheterna för verksamhetens bästa, liksom man även lyckats åstad- komma en tämligen stor likformighet de olika kommunerna emellan beträffande verksamheten, vartill starkt bidragit egnahemsstyrelsens instruktionsresor och egnahemsnämndens inspektioner av byggnadsföretagen.
Man synes emellertid vara medveten om, att en viss grad av tillfällighet vid- låder den hittillsvarande, väsentligen på enskilda initiativ beroende bostadsför- bättringsverksamheten. Västernorrlands läns hushållningssällskaps egnahems- nälnnd skriver, att det nu tillämpade systemet att låta bostadsförbättringsverk- samheten bliva beroende av, om vederbörande sökt inom viss tid, har visat sig medföra den olägenheten, att statlig hjälp icke kan lämnas i åtskilliga fall, där dylik vore av behovet påkallad. Lämpligt vore därför enligt egnahemsnämndens mening, att hälsovårdsnämnd berättigades att anmäla nya sökande, särskilt i så- dana fall, där detta vore av behovet påkallat med hänsyn till omsorgen om det uppväxande släktet. Därest ny ansökningstid komme att utsättas, anser egna- hemsnämnden, att ansökningar endast borde få ingivas av resp. hälsovårds—
nämnder, varvid särskilda direktiv lämpligen kunde lämnas angående speciellt hänsynstagande till barnrika familjer. A andra sidan borde åtgärder vidtagas för utestängande av »okynnesansökningar», ty enligt nämndens mening vore dylik begränsning av verksamheten nödvändig, därest icke underhållet av bo- städerna för på landsbygden boende mindre bemedlade skulle i olämplig om- fattning komma att överflyttas på det allmänna.
Även inom Stockholms läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har be- tonats, att om den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten skulle fort- sätta och eventuellt utvidgas, vore det önskvärt, att medelstilldelningen till kom- munerna och enskilda sökande i så liten utsträckning som möjligt bleve be- roende av tillfälliga och andra faktorer, som icke direkt hade med behovet av bostadsstandardens förbättring att göra, och i stället anpassades efter bostads- beståndets verkliga beskaHenhet. Medelstilldelningen borde därför regleras med utgångspunkt från en allmän och systematisk undersökning nr hygieniska och andra synpunkter av bostadsbeståndet på landsbygden.
En berättelse angående den av befolkningskommissionen föranstaltade enquéte, för vars resultat nu redogjorts, överlämnades av befolkningskommissionen till statsrådet och chefen för socialdepartementet med skrivelse den 10 december 1935, varvid kommissionen bl. a. framhöll följande. Enligt kommissionens upp- fattning hade de tre senaste årens bostadsförbättringsverksamhet haft i stort sett lyckliga verkningar. Kommissionen kunde därför understödja egnahemsstyrelsens i underdånig skrivelse den 28 oktober 1935 gjorda hemställan om anslag om sammanlagt 15 milj. kr. för nästkommande budgetår för verksamhetens fortsät- tande, men fogade därtill förslag om i vissa hänseenden ändrade direktiv för denna verksamhet. Såsom stöd härför framhöll kommissionen, att då bostads- förbättringsverksamheten genom beslut vid 1933 års riksdag påbörjades, den- samma var motiverad ej blott av socialhygieniska skäl utan även av arbets- marknadspolitiska, i det att den ingick bland de åtgärder, som då vidtoges i syfte att bereda ökade arbetstillfällen. Sedan dess hade på grund av konjunktur- uppgången de arbetsmarknadspolitiska skälen i viss mån försvagats. Så mycket starkare framträdde emellertid nu de socialhygieniska skälen för denna verksamhet. Dessa skäl hade fått ökad vikt på grund av det från alla håll framträdande in- tresset för vår folkstams uppehållande, kvantitativt och kvalitativt, och sam- tidigt måste de lyckliga resultaten av den hittills bedrivna bostadsförbättrings- verksamheten på landsbygden mana till ett fortsättande på den inslagna vägen.
Kommissionen ansåg därför starka skäl tala för, att bostadspolitiken över- huvud inriktades på de barnrika familjerna. Att döma av den enquéte, för vars resultat förut redogjorts, syntes redan den hittills bedrivna bostadsförbättrings- verksamheten i väsentlig grad kommit dessa familjer tillgodo. Kommissionen fann emellertid skäl föreslå, att denna praxis lagfästes genom att i en blivande kungl. kungörelse infördes föreskrift om företräde till bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån för familjer med minst tre minderåriga barn. I syfte att mera bestämt inrikta verksamheten på ett övervinnande även av trångboddhetens onda föreslog kommissionen därjämte, att då bidraget eller lånet lämnades till familjebostad och då fråga ej vore om allenast mindre reparationsarbete utan om till- eller ombyggnad resp. nybyggnad, den bidrags- och lånebeviljande myndig- heten skulle särskilt beakta angelägenheten av att bostad om minst två rum och kök skapades.
Särskilt om bostadsförbättringsverksamheten genom de föreslagna ändringarna lades efter sådana mera familjesociala linjer, kunde det starkt ifrågasättas, huru- vida, såsom statens egnahemsstyrelse förutsatte i sin förut omnämnda skrivelse, verksamheten skulle begränsas till att omfatta allenast kvarvarande ansökningar från 1934. Nyssnämnda enquéte gåve anledning till antagandet, att, på grund av särskilt egnahemsnämndernas beaktande av de barnrika familjernas större
hjälpbehov, dylika familjer voro relativt sparsamt företrädda bland de ännu ej tillgodosedda ansökningarna från detta år. Egnahemsstyrelsen hade i sin nyss— nämnda skrivelse jämväl framhållit, att det säkerligen finnes ett avsevärt antal bofälliga lägenheter, varom ansökningar om bostadsförbättringsmedel ännu icke inlämnats. Styrelsen hänvisade i detta sammanhang till att bostadsförbättrings— verksamhetens utvidgning till att omfatta jämväl dessa lägenheter skulle förut- sätta, att ny ansökningstid utsattes i samband med ytterligare medelsanvisning för verksamhetens fortsättande, och förmenade, att detta skulle hava till följd, att medelsbehovet väsentligt ökades utöver det begärda anslaget å 15 milj. kr. Vid rådande läge på arbetsmarknaden befarade emellertid styrelsen, att en ytter- ligare forcering av verksamheten komme att medföra en alltför stark förskjut— ning av landsbygdens ordinära arbetsförhållanden. Befolkningskommissionen be- tonade, att styrelsens farhågor i detta avseende torde förtjäna beaktande. Det må emellertid framhållas, att bostadsförbättringsverksamhetens större eller mindre omfattning icke nödvändigtvis berodde på huruvida nytt ansökningsförfarande skulle tillämpas, utan helt bestämdes av de penningmedel, som anvisades för ansökningarnas tillgodoseende. Då kommissionen trots de anförda skälen för ett nytt ansökningsförfarande likväl icke påyrkade ett sådant, vore detta stånd- punktstagande främst betingat av hänsyn till de personer, som ingivit ansök— ningar 1984 och som länge väntat på och i vissa fall ansett sig ha fått under- handslöfte om hjälp, därest nya medel komme att ställas till förfogande. De skulle måhända känna sig oriktigt behandlade, om deras ansökningar skulle sättas i konkurrens med ansökningar enligt ett nytt ansökningsförfarande. 1934 års ansökningar ansåges även i viss grad representera en bottenskrapning av landsbygdens sämsta bostäder. Kommissionen stannade därför vid att för det närvarande allenast föreslå, att hälsovårdsnämnderna måtte givas rättighet atti särskilda fall, då det gällde mycket dåliga bostäder, som dock ej kommit med i 1934 års ansökningsförfarande, medverka till att nya ansökningar — komplet- terande det redan inneliggande ansökningsmaterialet — bliva ingivna.
Kommissionen förutsatte därvid, att med den på återstoden av 1934 års an— sökningar inriktade bostadsförbättringsverksamhet, som skulle finansieras med det nya anslag, som äskades av 1936 års riksdag, denna verksamhet i sin hit- tills bedrivna form nått en viss avslutning. Därefter syntes hela bostadspolitiken på landsbygden böra upptagas till förnyad omprövning i syfte att giva den en ökad planmässighet på längre sikt. Vid denna omläggning, där redan vunna erfarenheter självfallet borde beaktas, måste familjesociala och befolkningspolitiska önskemål beredas ett mera avgörande inflytande. Verksamhetens planläggning för framtiden borde grundas på en möjligast noggrann inventering av de sär- skilda orternas bostadsbestånd ur kvalitativa och utrymmessynpunkter. Kom- missionen erinrade härvid om, att den särskilda folkräkning, som på kommis- sionens förslag skulle företagas vid och efter årsskiftet 1935/1936, komme att giva en viss belysning av landsbygdens bostadsförhållanden, framför allt vad gäller utrymmesstandarden. Vid sidan av folkräkningen syntes genom hälso— vårdsnämndernas försorg en inventering av bostadsbeståndet dessutom böra före— tagas.
Med anledning av befolkningskommissionens ifrågavarande hänvändelse anbe- fallde Kungl. Maj:t den 5 juni 1936 egnahemsstyrelsen att vidtaga åtgärder för att de i kommissionens skrivelse framförda synpunkterna bleve beaktade, i den mån för verksamheten gällande bestämmelser så medgåve. Nämnas må vidare, att 1936 års riksdag i den skrivelse (nr 251), varigenom medel anvisades för bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, förutsatte, att dessa medel bl. a. skulle användas till bostadsbyggnadsföretag, beträffande vilka Kungl. Maj:t1 med
* Enligt kungl. kungörelse den 3 oktober 1936, nr 524, statens egnahemsstyrelse.
hänsyn till särskilda omständigheter prövade skäligt medgiva, att lån eller bi- drag må utgå utan hinder av tiden för ansökans ingivande till vederbörande hälsovårdsnämnd (jfr ovan sid. 70 och kungl. kungörelsen den 5 juni 1936, nr 299).
Undersökning rörande bostadsförbätiringsverksamhetens omfattning och bostadsbeståndets beskaffenhet i landskommunerna år |936. Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 5 juni 1936 uppdragit åt bostadssociala utredningen att i samråd med statens egnahemsstyrelse verkställa utredning av frågor rörande fortsatt och utvidgad statssubventionerad bostadsförbättringsverksamhet (jfr ovan sid. 15*), igångsattes såsom ett första led i utredningsarbetet sommaren 1936 vissa undersökningar, avseende att från hushållningssällskapens egnahemsnämnder samt kommunernas hälsovårds- eller kommunalnämnder införskaffa vissa uppgifter rörande bostads- förbättringsverksamhetens omfattning och bostadsbeståndets beskaffenhet, vilka ej kunde erhållas ur de redogörelser, som tidigare ingivits till egnahemsstyrelsen och behandlats i det föregående (se sid. 70). Från egnahemsnämnderna begärdes kommunvis uppgifter enligt särskilt formulär (bil. 1 resp. 2) dels angående in- till den 1 juli 1936 beviljade bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån enligt 1933 och 1934 års ansökningar, dels avseende hos egnahemsnämnderna inne- liggande men ännu ej avgjorda ansökningar av år 1934 (samt av år 1935 an- gående lönebostäder), vilka nämnderna efter särskild granskning (enligt egna- hemsstyrelsens cirkulärskrivelse den 3 juli 1936) ansett böra ifrågakomma för beviljande av förbättringsbidrag och nybyggnadslån. Bostadslägenheterna för- delades på lönebostäder och andra bostäder med och utan jordbruk (om minst 1 ha odlad jord). I fråga om 1933 års ansökningar kunde ej erhållas andra uppgifter än om antalet bostadslägenheter samt beloppet av bidrag och lån, medan för 1934 (resp. 1935) års ansökningar även upptogos upplysningar om bostadslägenheternas rumsantal, familjernas barnantal, bostadsförbättringens art m. m. Liknande uppgifter infordrades även från samtliga hälsovårds- (resp. kom- munal-)nämnder, dels med avseende på samtliga bostadslägenheter i vederbörande kommuner, vilka enligt nämndens uppfattning vore i behov att upprustas, om- byggas, utvidgas eller ersättas med nybyggnad (häri icke inräknade bostäder för vilka ansökningar tidigare ingivits), dels beträffande i förstnämnda antal ingående löne- och andra bostäder, för vilkas förbättring erfordrades stöd av allmänna medel i form av lån eller bidrag. Såsom norm för bedömande av förbättrings- behovet hänvisades till 43 5 i hälsovårdsstadgan i dess ändrade lydelse enligt kungl. kungörelsen den 26 juni 1936 (nr 322).
Ifrågavarande uppgifter skulle insändas före den 20 augusti 1936 i fråga om bil. 1 och 2 och senast den 31 augusti i fråga om uppgifter från hälsovårds— nämnderna. Särskilt i fråga om dessa sistnämndas uppgifter överskreds emellertid den angivna tidsfristen väsentligt, och först i november 1936 var primärmate- rialet tillräckligt fullständigt för att möjliggöra systematisk bearbetning.
Antalet kommuner och samhällen, för vilka uppgifter inkommit till undersök- ningens olika grenar, framgår av översikt överst å följande sida.
Det högsta antalet landskommuner, nämligen 2 256 eller 95"? procent av samtliga 2 369 föreintliga dylika, har alltså redovisats i egnahemsnämndernas redogörelser för beviljade bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån enl. bil. 1. Att antalet landskommuner nedgått till 1 683 eller med 25'4 procent enl. bil. 2 beror på, att denna, såsom förut antytts, åskådliggör resultatet av en särskild prövning av vilande tillstyrkta ansökningar, vilken undersökning ej blott väsentligen re- ducerat antalet sökande personer utan även antalet sökande kommuner. Lands- kommunerna ökas åter väsentligt i antal, när man kommer till kol. 3, vari upp— gifter om återstående förbättringsbehövliga bostäder redovisas från 2 224 kom- muner eller 93'9 procent av samtliga. Det framgår emellertid av de föreliggande uppgifterna, att blott ett mindre antal av kommunerna varit i tillfälle att under
Landskommuner ' Landskommuner redovisade genom redovisade genom
L ä n egnahems- hälso— L "& n ' egnahems- hälso-
nämnder cnligt Hårds" nämnder enligt Vårds-
nanm namn-
bil. 1 bil. 2 der etc. bil. 1 bil. 2 der etc.
Stockholms .......... 95 44 98 Örebro .............. 54 45 55 Uppsala .............. 85 85 78 Västmanlands ........ 61 51 64 ändermanlands ...... 87 33 79 Kopparbergs .......... 47 40 46 Östergötlands ........ 137 64 139 Gävleborgs .......... 45 44 47 Jönköpings .......... 119 96 115
Västernorrlands ...... 63 63 58
Kronobergs .......... 80 59 77 Jämtlands ............ 60 58 56 Kalmar .............. 99 85 9hl Västerbottens ........ 28 28 27 Gotlands ............ 90 79 86 Norrbottens .......... 25 25 24
ägfåäma; """"" 123 låg & S:a landskommuner 2 256 1 683 2 224
Malmöhus ............ 203 36 218 Städ.” ---------------- 65 39 3
- Kopmgar ............ 9 7 2
Hallands ............ 86 86 84 M . . 1 1 "ll »9 24 13 Göteborgs o. Bohus .. 77 65 78 * umcipa sam ”" en " 0 Älvsborgs ............ 214 142 5206 Andra samhällen """ r Skaraborgs .......... 237 219 246 (bruks—: Simons" 0' &) 0 4 8 Värmlands ............ 86 68 77 Samtliga. orter 2 395 1 757 2 250
den korta tid, som för ändamålet stått till buds, utföra någon mera grundlig inventering av hela det förefintliga bostadsbeståndet i syfte att på denna väg bilda sig en uppfattning om det antal bostadslägenheter i kommunen, som kunde anses vara i behov att upprustas, ombyggas etc., eventuellt med stöd av allmänna medel. I dertalet fall synes man ha nöjt sig med att uppgiva det antal dylika bostäder, som kommit till nämndens kännedom genom anmälningar, genom leda— möternas personliga iakttagelser 9. (1. Det är ett sådant tillvägagångssätt, som väl i allmänhet ger förklaringsgrunden till att från 346 kommuner uppgivits, att icke några (eller ett ej angivet antal) förbättringsbehövliga bostäder innas inom området. Ifrågavarande kommuner fördela sig på de olika länen som följer:
Stockh. Uppsala Söderm. Östergötl. Jönk. Kronob. Kalmar Got]. Blek. Krist. Malmöh. Hall.
13 22 15 14 23 4 14 22 1 18 60 12 Göteb. 0. Bok. Älvsb. Skarab. Värml. Örebro Västra. Kopparb. Gävleb. Västern. Jämtl. Västei'b. Norrb. 15 43 42 4 7 6 4 4 1 1 1 —-
Även om man bör se de relativt höga siffrorna för bristande bostadsredo- visning från vissa syd- och mellansvenska län mot bakgrunden av det stora an- talet där förefintliga kommuner, är skillnaden iögonenfallande, särskilt vid jäm— förelse med de norrländska länen.
I tabellen har särskilt i den första kolumnen redovisats ett antal städer och köpingar, inom vilkas mera lantliga, utanför hälsovårdsstadgans stadsbestämmelser fallande områden statsunderstödd bostadsförbättringsverksamhet ägt rum; att dessa merendels saknas ikol. 3, beror på att hänvändelsen till hälsovårdsnämnderna egentligen avsåg landsbygden. Även upptagas i kol. 1 ett 60-tal municipalsam- hällen o. d., där dylik stödverksamhet ägt rum med Kungl. Maj:ts särskilda medgivande (jfr sid. 66); av dessa samhällen voro 15 eller en fjärdedel belägna i Göteborgs och Bohus län.
En allmän översikt över undersökningens resultat meddelas i tab. 9. Enligt detta hade bostadsförbättringshjälp intill 1 juli 1936 tilldelats 24 705 bostäder (därav 671 lönebostäder) enligt ansökningar av år 1933 och 19 357 (3 194) enligt
Intill 1 juli 1936 beviljade bostadsförbättringsbidrag resp. lån
Löne. enligt 1933 års ansökningar enligt 1934 (1935) års ansökningar
bo- städer . _ .. . .. (1) därav läg. Hushallningssallskup andra antal antal för vilka bo- bo. . " bo- redovisats . " städer stads- bidmt” län, stads- 3 eller flera bidram lån? .. kr. kr. .. kr. kr. (11) lagen— lagon- barn under heter heter 15 år antal % Stockholms stads 70 22 500 52 800 158 28 17'7 75 200 66 900 och läns ...... 457 254 821 155 560 421 91 21'6 232 869 165 950 60 23 520 8700 160 47 29'4 108 650 13 900
Uppsala 1555 468 285000 85200 255 85 385 177 825 27725
117 61200 30700 774 114 147 546 900 246400 337 234 290 140 550 347 73 210 237 950 103 700
85 31450 48 990 290 45 19'6 162 490 54 800 671 434 100 213 230 284 90 31": 215 035 52 565 —— — — 88 39 44'5 50 975 12 500 683 405 810 130 715 426 167 392 210 625 64 100
Södermanlands
__ läns ..........
Ostergötlands läns ..........
maggans—oom—
Jönköpings läns ..
K 1) ],_ 5 1400 1500 57 6 162 18 750 8000 To”” ergs m- 965 356735 121150 715 211 295 292210 31800 K 1 ]" 10 4200 — 97 37 88'1 65 425 22800 & m” ans ”om 355 194790 39 490 327 74 22'6 152 505 23 585 id]: 9 4 850 2 124 39 16 410 25 815 17 560
” ” SÖ ** 458 228 596 58150 375 180 480 239 840 49 890
G tl dfl 3 1 200 1 560 28 — -— 20 700 12 500 ” &” = äns-”- 555 240570 41450 329 108 328 157 665 23 820 Blekiu e läns _ — — 152 10 52'6 10 990 —— g 1104 540 970 81660 816 381 467 450075 30550 Kristianstads läns 19 12 800 7 000 193 47 24 4 120 430 47 890 1 554 744306 114500 1 070 330 30'8 606 823 102 590
72 38 800 10 500 404 126 en 251 370 14 100 726 285 200 45 200 1 346 350 260 556 025 21 550 38 21 930 4900 254 79 311 157 810 94 500 1 194 638 550 39 070 628 234 373 387 490 43 950 12 7 700 s 000 40 12 20'0 30 750 6 000 631 374 965 108 240 685 217 31”: 520 769 125 020
14 6600 — 66 17 250 30 900 14 600 576 318170 38 800 458 132 28'8 257 400 48 800
Malmöhus läns ..
Hallands läns. . . .
27 Göteborgs och Bo- 28 " hus läns ...... 29 Alvsborgs läns
80 _ norra ..........
H ... == 01 d—AH—Af—MAA—MPÅ—H_APÅ_ A,_,_,_r__,_z_
SDs—cPHP—Nt—lp—Pn—läHEJ—tmp—täu—i'äwipHPHPHäwp—PHm—äwg—P—P—Pu—DHDi—'Fu—lm—u
91 Alvsborgs läns — — — 1 1 1000 600 —
92 södra .......... . 554 267 200 24 550 326 113 347 136 980 31. 800 33 .. 25 16850 6500 205 71 34'6 172 250 56150 34 Skaraborgs lans - i 1072 685360 152 050 559 197 351 423 295 99180 85 Värmlands läns % 71 23 900 — 214 35 16'4 132 950 22 200 36 - — 838 504 845 116 815 683 199 291 495 655 132 350 37 " ,. 17 3150 100 32 2 6.8 15350 8700 38 Örebro ”ns ' i 853 337 210 89 000 286 67 231 126 475 23600 39 .. 43 26 735 _ 135 21 15 8 84 500 500 40 Västmanlandsmus i 317 200 455 42 700 293 106 362 190 835 29 000 41 Ko Mb l:" j _, — — 1 — —— 400 — 11 PP erg—"* ans 559 355 550 180 400 437 151 345 299 000 77 150 43 . .. , _ _ _ 2 1 50'0 1 000 '— 44 Gavmorgs lam— - i 920 602 873 238192 400 165 412 322 170 98 705 45 Västernorrlands — — — — — —— — —-— 46 läns .......... i 2 127 1 183 474 88 098 1 031 340 330 722 091 42 650 47 .. 1 800 — 6 2 333 4 900 1 700 48 Jämtlands lans » - i 1 289 843 130 241 050 756 257 340 574 550 180 530 49 .. .. _ _ _ _ _ _ _ _ 50 Vasterbottensms i 2 446 1 633050 16 950 1 184 553 467 924 999 22 550 51 Norrbottens läns [ _ _ _ 11 6 54.5 8 040 _ 52 - 1 2 325 1 508 245 221955 1 726 823 477 1 306 199 244 806 53 Samtlifra ( 671 309 885 183 174 3 194 762 23'9 2 129 855 651 700 54 = 24 034 13 658 266 2 824 725 16 163 5 694 352 10 217 255 1 897 916
Andra bostadslägenheter i resp. kommuner, vilka ansetts Hos resp. egnahemsnämnder inneliggande vara i behov att .npprustas, ombyggas, utvidgas eller 1934 (1935) års ansökningar, vilka ersattes med nybyggnad ansetts böra ifrågakommn till bidrag res” lån __ bostäder, där enligt hälsovårds- daravsä'dana, nämndens mening stöd erfordras nta] f'or "lk" av allmänna medel & redovisats antal därav läg. för bl?_5t3d5' 3 eller flera därav bo bo- vilka redo— . agen- även . städer med 3 stads visats barn blirag, lä", heter 037115?er en:?” rena llllL eller flera barn lägen- under 15 är t' r. nn bidrag opn. under 15 år heter antal | % antal % antal % 7 3 420 4 000 _ ._ | 103 129 232 46 19'8 1 290 49 169 115924 60150l 1 254 296 25 61 73 531 604 101 167 2 13 _ _ 9 155 1 000 _ _ - -_ 49 251 300 26 3'7 3 177 27 153 116950 36 450l 90” 226 2” 01 20 391 411 52 127 4 — —— —— — — (_ . _, 69 435 498 108 21'7 5 50 9 180 32400 14800 | 1391 517 23 81 89 556 645 95 147 s 1 _ _ 1 00" 2 0110 . 113 487 (300 78 13'0 7 109 14 128 87015 55 700l 2217 547 2471 104 1022 1126 166 141 s _ _ _ _ — n . [ 15 48 63 24 961 9 365 69 189 256610 58122l 838 301 0591 72 620 692 231 334 10 —— — — -— — __ 6 46 52 14 26'911 253 38 150 72510 7500l 1155 398 34% 71 891 962 291 30212 _ _ — —— — .. n . J 20 80 100 20 200 13 91 7 7-7 59 980 1000l 414 120 259 1 24 214 238 47 19-7 14 _ _ _ _ _ . 12 42 54 16 296 15 532 92 173 286 995 68 820l 713 235 3301 22 536 558 166 297 1.- _ _ _ _ _ , 0 38 14 6 13'6 17 255 55 21'6 124 010 16 900? 371 113 30 51 24 249 273 73 267 13 _ _ _ _ — _ 2 16 18 7 38'9 19 744 161 21'6 393 350 206 3001 1491 552 37 01 65 1290 1355 495 365 20 _ _ _ _ — 4 105 110 23 20'0 21 900 307 341 490470 108 880l 1937 572 29 51 55 1 443 1 498 378 254 22 79 16 20'3 48 995 9 000 1, 79 238 317 9? 29'0 23 47 14 298 16-970 700l 1791 468 % 11 77 1074 1151 231 201 11 _ _ _ __ _ . 13 95 108 "0 116325 1342 251 187 709 040 66 450l 1253 360 2871 43 1000 1043 255 244 g.- 60 5 8'5 15 000 14 500 __ 6 56 62 2 3'2 27 405 97 240 279 480 71990l 1413 403 28 1 48 1038 1086 296 273 ,8 -— — — — —— _ 16 51 67 17 254 29 284 54 19'0 154600 19 6001 1007 282 2801 51 692 743 173 231330 — — — __ — > 515 156 303 9 14 17 9 177191 162 48 29'6 69 750 16 2001 1 49 404 453 132 291 32 _ _ _ '— _ .., _ 63 335 406 110 27'133 986 167 169 653 735 1362251 1'86 468 25 21 53 1 124 1177 221 18'8 34 —— — _ — — _ 9 157 166 54 32'5 35 460 131 285 293 990 109 ml 1771 521 2941 77 1328 1405 309 220 116 _ _ _ _ _ _ _ f 34 107 14 1 13 9'2 87 221 24 109 64125 5600l 1305 283 21 71 177 731 908 144 15.4 38 — — — — — , , 17 168 185 38 203 39 263 31 11-s 163815 18 oool 761 227 3931 28 325 353 85 241 10 _ — — — —- [ 1819 487 2631 4 2 6 5 88'9 41 216 35 162 154500 76200 | 194 1 266 1460 420 284 42 — — — — — 1 1440 436 3031 2 2 4 4 100043 416 124 298 305 708 118609 45 1187 1232 291 23'6 44 _ — —— — — > 1812 699 3431 — 16 16 7 4374 45 1 198 253 21-1 661705 60 910 " 1 63 1543 1606 580 361 46 _ _ _ _ _ , 5 61 66 10 15'2 47 1479 347 235 911655 205775,! 1574 475 3021 125 1210 1335 335 251 43 —— — — — _ _ — 2 2 — — 49 4042 1302 322 2741785 138 695l 2307 1039 45 "1 106 1679 1785 662 371 50 __ _ _ __ _ . 4 _ 4 1 250 51 3880 1349 343 2467 426 740164l 2751 1 185 43 11 98 2371 2469 962 390 52 160 24 15'0 78 150 28 500 _ 653 2985 3638 774 21'8 53 19167 5055 264 11684 4982419 510136052 11092 30811853 24 715 26568 7 191 271 54
sådana av år 1934 (1985) till ett sammanlagt belopp av c:a 26'3 milj. kr. i bidrag och 5'5 milj. kr. i lån. Hos egnahemsnämnderna kvarliggande tillstyrkta ansökningar avsågo 19 327 bostäder (varav 160 lönebostäder) och ett sammanlagt belopp av 11'7 milj. kr. i bidrag och 24 milj. kr. i lån. Att dessa siifror icke fullt överensstämma med dem, som tidigare meddelats enligt egnahemsstyrelsens statistik, torde bero på vissa olikheter i fråga om rapporteringen, delvis avvikande redogörelseperioder m. m.
Utöver dessa trenne, förut berörda grupper kommer en fjärde, omfattande återstående bostadslägenheter, vilka enligt vederbörande hälsovårds- (kommunal-) nämnders mening skulle vara i behov att upprustas, ombyggas, utvidgas eller ersättas med nybyggnad. Tillhopa skulle dessa bostäder utgöra 36 052, vilken siffra kan ökas till c:a 38 250 med hänsyn till att uppgifter fattas från 6'1 pro- cent av nämnderna. Detta tal skulle motsvara c:a 4 procent av samtliga bostäder på landsbygden och c:a 6 procent av smålägenheterna, vilka tal ökas till c:a 6 och 9 procent om man tillägger gruppen av 19 327 bostäder med konstaterat ehuru ej avhjälpt förbättringsbehov. Enär dessa tal, såsom ovan framhållits, grunda sig på delvis rätt ofullständiga inventeringar av bostadsbeståndets faktiska beskaffenhet, torde de näppeligen kunna anses ge något mera exakt uttryck för det föreliggande bostadsförbättringsbehovet, något som även bekräftas genom den tidigare i bil. 1 för 100 kommuner meddelade sammanställningen av dessa uppgifter med de kvalitetsuppgifter, som för varje enskild bostad införskaffats genom särskilda husbesökare i samband med 1936 års folkräkning (se sid. 42 0. f.).
Det uppgivna bostadsförbättringsbehovet synes vara tämligen ojämnt fördelat över landsbygden, såsom framgår av följande uppställning:
Lands Förbättringsbe- Lands- Förbättringsbe- ' hövligabostäder bövligabostäder L ä n bygds' L ä n bygds' befolkning per befolkning per 51/12 1935 antal 1 000 31ha 1935 antal 1 000 mv. mv. Stockholms ........ 219 418 1 254 5”: Alvsborgs ........ 232 599 1 522 6'5 Uppsala .......... 100 445 905 90 Skaraborgs ........ 192 720 1 796 9'3 Södermanlands . . . . 125 209 1 391 11”! Yärmlands ........ 221 685 1 771 8'0 Östergötlands ...... 197 209 2 217 111! Orebro ............ 171 759 1 306 7'6 Jönköpings ........ 161 622 838 5'2 Västmanlands . . . . 110 629 761 6'9 Kronobergs ........ 145 255 1 155 8'0 Kopparbergs ...... 219 507 1 819 88 Kalmar ............ 180 317 1 187 6'6 Gävleborgs ........ 223 138 1 440 6'5 Gotlands .......... 47 078 371 7'9 Västernorrlands. . . . 243 401 1 812 7'1 Blekinge .......... 100 032 1 491 14'9 Jämtlands ........ 121 237 1 574 13'0 Kristianstads ...... 222 981 1 937 87 Västerbottens ...... 193 275 2 307 11'9 Malmöhus ........ 2323 833 1 791 72 Norrbottens ...... 180 296 2 751 15'3 Hallands .......... 1 821) 1 253 11"! . . _ Göteborgs o. Bohus 166 536 1 413 815 Sammga 4 131 001 36 052 8 7
För upprustning av de förbättringsbehövliga bostäderna skulle enligt hälso— vårdsnämndernas mening erfordras stöd av allmänna medel, i regel bostadsför- bättringsbidrag, i 30 206 fall eller 838 procent av samtliga, därav 3 638 löne- bostäder och 26 568 andra lägenheter.
Ett särskilt intresse erbjuda inom sin begränsade ram de familjesociala upp- gifter, som meddelades i tab. 9 i form av uppgifter rörande förekomsten av familjer med 3 eller flera minderåriga barn i lägenheter, beträlfande vilka stat- liga bostadsförbättringsbidrag ifrågakommit eller ifrågasatts; för 1933 saknas dylika uppgifter. För undersökningsomrädet i dess helhet belyses den redovisade frekvensen av barnrika familjer av följande tabell:
Beviljade Andra bostadslägenheter, bostadsför- Inneliv ande vilka ansetts vara ibehov Bostäder, för vilka redovisats 3 eller bättringsbidrag . ,,g av upprustning etc. _ 1 . , tillstyrkta flera barn under 15 år enligt 1934 & "kninaa (1935) års HSO ” r över- där stöd erfordras ansökningar huvud av allmänna medel Lönebostädcr ................ antal 762 24 774 % 23'9 (258) 150 (156) 213 (350) Andra bostäder .............. antal 5 694 5 055 7 191 % 35'2 (35'6) 26'4 (26'5) 27'1 (33'0) Samtliga bostäder ............ antal 6 456 5 079 11 092 7 965 % 33'4 (34'()) 268 (26'1) 30%(32'8) 26'4 (333) 1 Uppgifter om barnantal saknas för ett betydande antal lägenheter. Utproportioneras dessa. på de redovisade, ökas procenttalen till de inom parentes angivna.
Tablån utvisar, att frekvensen av barnrika familjer var väsentligt större bland de hushåll, som redan erhållit bostadsförbättringshjälp, än bland dem, vilkas ansökningar förklarats vilande. Dessa rikssiifror liksom också de i tab. 9 med- delade detaljsiifrorna för olika områden bekräfta den uppfattning om hälsovårds— och egnahemsnämndernas tilldelningspraxis, som redan belysts genom 1935 års enquéte (se sid. 73). Än mera värt att observera är emellertid, att relativa an- talet barnrika familjer åter väsentligt ökar inom den krets av i bristfälliga bo- städer bosatta hushåll, rörande vilka vid redovisningstillfället inga ansökningar ingivits till vederbörande, ehuru dessa familjer till övervägande del ansetts vara i behov av det allmännas stöd för förbättring av sin bostadsstandard. Det må emellertid framhållas, att på grund av ofullständig redovisning äro de med- delade procenttalen för barnrika familjer alltför låga, särskilt i fråga om lägen— heter, för vilka ansökningar ej föreligga. Inom parentes meddelas vissa kom- pletterade siffror, hämtade ur tablåerna å sid. 96 och 105 i det följande.
Uppgifterna i tab. 9 kompletteras genom tab. 10 och 11, av vilka den förra grundar sig på uppgifter från egnahemsnämnderna, den senare på uppgifter från hälsovårds, resp. kommunalnämnderna.
Tab. 10 avser i fråga om beviljade bostadsförbättringsbidrag etc. (på grund- val av 1934—1935 års ansökningar) 2 220 kommuner o. d. och ifråga om ännu ej avgjorda, men tillstyrkta dylika ansökningar på data från 1704 kommuner o. d. Härvid ha de bostäder, som ej äro lönebostäder, uppdelats i tvenne grupper allteftersom de äro förenade med jordbruk (om minst 1 ha odlad jord) eller ej. Fördelningen av här ifrågavarande lägenheter på. dessa grupper ävensom bostädernas rumsantal (före eventuell utvidgning) har för uppgifterna tillsammantagna sam- manställts här nedan:
Bostadslägen- Proc. antal bostäder med heter följande rumsantal 1 3 o. (1. 1 rum 1 rum 2 rum mal % (kök) 0. kök 0. kök ”"I ' o. kok lönebostäder ............ 3 194 16'5 7'4 52'9 34'3 54 a.) Bostäder, för vilka andra bo-jmed jordbruk 8762 45'8 3'1 35'8 408 203 bostadsförbättrings- städer. . utan jordbruk 7401 38'2 4'0 41'6 37'5 16'9 bldmg em bem—lats Samtliga bostäder 19357 100-o 4—1 409 382 163 lönebostäder ............ 160 0'8 0'6 42'5 463 106 b) Bostäder, för vilka andra bo-jmed jordbruk 12 406 64'2 2'0 36'8 39'6 21'6 bostadsförbättrings- städer. . utan jordbruk 6761 350 31 43'6 368 165 bldr- em föresmglts [ Samtliga bostäder 19327 1000 2-4 392 38-o 19.7 1 Bostäder med ej uppgivet rumsantal ha. utproportionerats på övriga grupper.
Tab. 10. Uppgifter nngående dels intill 1 juli 1936 beviljade bostudsförbättringsbidrag oel liggande men ännu ej avgjorda 1934 (1935) års ansökningar (I)), vilka ansökningar nämn
hmm—- m—IQUI
10 11 12
13 14- 15 16
17 18 19 20
21 22 23 24
25 26 27 28
30 31 52
38 34 85 36
88 39 40
Löne- bost.=l Av bostadslävenheterna omfatta kAiiiiilt- andra resp. omf'atttdde följande antal Antal "cl; (inkl bost. Antal Hushållningssällskap muniei- m. jord bostads- 3 eller läg. : um lageu- ' u - däri med e' pulsam- d h t 1 rum 1 rum 2 rum flera e] . pp ' hällen 111051? e er eller och och rum givet boende Upp-t 1_ d, _ ' __. .. . rums- perso- awe e ) Ut- jord kOk kOk Lok ;d]; antal ner ;ntul = au 0 boende 5 .1 l 1 58 2 1 1 0 7 2 7 a —— 5 7 9 — a.) bevil— 61 am 184 9 96 00 19 —- 901 — jade 70 au 237 11 142 62 22 —— 972 4 Stockholms stads 1 sza 579 41 345 149 44 — 2 452 4 och läns hushåll- ningssällskap 1 1 7 _ 5 2 _ _ 50 _ b) före- 33 am 122 2 45 54 20 — 555 — slagna 35 au 168 4 se 65 16 — 657 _ 46 S:a 297 6 134 121 36 —— 1 222 —— 32 l 1 60 1 0 112 3 0 —— 559 2 a)bevil- 44 am 137 s 55 62 17 — 732 1 jade se nu 119 1 69 44 4 —— 638 — Uppsala. läns hus- 65 S:a 415 20 236 136 23 — 1829 3 hållningssällskap 7 1 13 ,. 1 2 _ _ _ 35 -_; b) före- J 53 am 95 —- 46 37 12 — 425 -— slagnal 55 au 82 —— 54 21 7 _ 316 5,- 51 S:a 190 1 112 58 19 — 774 2 77 1 774 122 542 89 s 15 2515 .' albevil- 75 am 264 9 168 71 10 _ 1212 2 jade 42 en se 4 55 21 s — 330 1 Södermanlands 88 528. 1 121 13 765 181 25 15 5 857 5 lans hushåll- ningssällskap _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ b) före- se am 34 -— 16 11 7 — 153 — slagna 14 au 1 6 1 9 5 1 —— 62 _ 34 5:71. 50 1 25 16 8 — 215 56 1 2 3 0 5 1 5 9 5 4 5 7 s 7 5 — a)bevil- Bl am 158 — 72 48 18 _ 726 _ .. _ jade sa au 146 1 se 45 10 1 643 # Ostefgötlendsläns 131 S:a. 514 6 320 147 33 s 2 244 _ hushålln1ngssäll-- skap 1 l 1 — 1 — —— _ 3 — l))förc- 45 am 54 —— se 15 11 —— 200 — slagna 42 au 55 —— ss 15 2 —— 205 , 67 S:a 110 — 67 30 13 — 468 —— 1 s 1 se _ 40 40 8 — 861 — a)bevil- 100 man 255 2 47 152 54 — 1 315 —— . __ jade 73 au 171 — 47 ss 26 — 764 — Jönköpmss lans 122 8:21. 514 2 134 290 88 — 2 435 —— hushålhungssällw skap _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ b)före- 84 am 226 —— 30 107 se 1 1 034 1 slagna 56 au 139 — 36 70 35 —— 498 1 100 8:51. 365 — 66 177 121 1 1 532 2
,ybyggnadslån enligt 1934 (1935) års ansökningar (n), dels hos resp. egnahemsnämnden inne- erna ansett böra. ifrågakomma för beviljande av förbättringsbidrag och nybyggnadslån.
Antal bostadslägenheter med Följande antal barn under 15 år
vid ansökningstillfdllet
Av bostadslägenheterna har för följande antal vidtagits,
resp. föreslagits
Summa bidrag och nybyggnads-
Summn . .. . n .. län 11 () ds- lag- . "W"" jämväl ersätta ej 731133 nybygg- ”ihopa 1'1 ähcåftled med e] nmg t"ll- & . h nadslån g r 1 "19 angw. barn under 0 1—2 3—4 0 (”h ”PP" "f”."t- el. på- ny— för- 5 ä flera glvet oknmg b . .. 1 T barn- av ut- )gg- bygg— bått— antul rymmct nad nad rmg kr, kr. kr, kr. % 35 95 25 3 _ 61 89 8 _ 75 200 66 900 142 100 106 500 74'9 70 68 31 15 _ 80 84 20 _ 112794 87450 200 244 135 969 671? 101 91 29 16 _ 126 98 13 — 120075 73 500 198 575 127 945 641 206 254 85 34 — 267 271 41 — 308 069 232 850 540 919 370 414 685 _ 4 3 — _ _ 7 _ _ 4000 _ 4000 4000 100'0 41 56 21 4 — 62 54 6 _ 51434 31600 83 034 55134 66'4 79 65 17 7 _ 111 53 4 _ 64 490 28550 93 040 49125 52'8 120 125 41 11 —- 173 114 10 — 119 924 60 150 180 074 108 259 60' 1 54 59 32 15 _ 100 44 16 _ 108 650 13 900 122 550 94 285 76.0 29 58 29 21 _ 95 27 16 _ 97775 18725 116500 89 600 76.9 30 53 28 7 — 80 32 6 _ 80 050 9000 89 050 70 925 79'8 113 170 89 43 —— 275 103 37 — 286 475 41625 328 100 254810 77'7 2 11 — — — 10 a — —— 9155 1000 10155 7 900 77's 30 54 8 3 _ 63 17 15 _ 06460 24 340 90 800 61 175 67'4 38 28 15 1 _ 70 9 3 — 50 490 12110 62600 35 485 56.7 70 93 23 4 — 143 29 18 — 126 105 37 450 163 555 104 560 639 250 271 92 22 139 220 351 195 8 546 900 246 400 793 300 390 245 49.2 82 116 42 17 7 77 151 56 _ 184 750 79400 264150 174 650 661 37 29 9 5 3 29 45 9 _ 53 100 24 300 77 400 44 650 57 7 369 416 143 44 149 326 527 260 8 784750 350100 1134850 609 545 537 12 15 5 2 _ 17 17 _ _ 22 450 10400 32 850 22 900 69'1 6 8 2 _ _ 6 9 1 _ 9 950 4 400 14 350 8 150 56 8 18 23 7 2 —— 23 26 1 — 32 400 14 800 47 200 31 050 658 87 98 32 13 95 93 38 4 182490 54 800 237 290 145 350 61'! 38 49 35 16 _ 53 66 18 1 110 245 30 665 140910 96 980 688 53 54 26 13 _ 76 62 8 _ 104790 21900 126 690 83 775 66'1 178 201 93 42 —— 224 221 64 5 397 525 107365 504 890 326 105 646 — 1 — —— — — — 1 —— 1000 2 000 3 000 3 000 100'o 14 32 6 2 _ 8 38 8 _ 43 375 82 550 75 925 56475 74'4 24 25 4 2 _ 27 25 3 43 640 23150 66 790 44 300 668 38 58 10 4 — 35 63 12 -— 88 015 57 700 145 715 103 775 71'2 8 41 32 7 _ 59 5 17 7 50 375 12500 62875 59775 95'1 48 97 74 34 2 131 68 56 _ 129 705 4.3 700 173 405 142980 82'5 42 69 42 17 1 100 44 25 2 80 920 20 400 101 320 81 620 808 98 207 148 58 3 290 117 98 9 261 000 76 600 337 600 284 375 84'2 87 87 41 11 _ 148 30 50 3 169 253 39 555 208 808 126 534 60'6 73 48 12 5 1 103 24 12 _ 87 357 18567 105 924 56 529 53'4 160 135 53 16 1 246 54 62 3 256 610 58 122 314 732 183 063 582
bmm—- "JJ-Iam
10 11 12
13 1-1 15 16
17 18 19 20
21 22 25 24
25 26 27 28
29 30 31 82
33 34 55 86
57 38 39 40
(naar:- ukule—
11 12
13 14 15 16
17 18 19 20
21 22 28 24
27 28
29 50 31 32
88 34 85 36
39 40
41 42 43 44
46 47 48
Löne- bost.=l Av bostadslägenheterna omfatta 111 t 1 Antal andra resp. omfattade följande antal [ ”' kommu. host. Antal Hushållningssällskap "ef _(mu- m;lord b05tads- 3 eller läg. melpal- _ um lugcn- _ ej upp. däri med 0" samhällen andra heter 1 """ 1 rum 2 * ""' Hera vivet hoeudc 11 p- " 01. d.) boet. eller och och rum ämm _ _ .p t t - d kök kök kök och ' Pm" W” 11 ' Jor kuk antal ner antal = nu 0 boend( 1 o 1 3 7 — 5 1 1 1 o 1 1 1 2 5 — a.)bevil-% 70 51.111 427 1 56 201 144 25 2099 — jade 66 au 288 4 63 141 60 20 1 217 — Kronobergs läns 80 8:51 752 5 124 353 214 56 3 441 — hushållningssäll- skap _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ b)fö1'e- 51 am 157 — 19 57 69 12 640 _ slagna 44 au 96 — 15 27 35 16 598 — 62 5:11. 253 — 34 84 107 28 978 — 1 4 l 9 7 3 5 1 5 1 1 2 — 385 — &) bevil-J 25 am 101 1 66 53 11 — 476 _ jade 50 au 226 3 82 104 32 5 935 — Kalmar läns norra | 30 5:01 424 7 169 188 55 5 1 796 — hushållningssäll- skap _ 1 _ _ _ __ _ _ __ _ b)före- 14 am 99 1 15 15 5 2 162 — slagna 12 en 52 — 21 20 11 — 156 — 17 5:51 91 1 37 35 16 2 318 — 1 4 l 3 9 — 9 2 6 3 1 1 7 o — &) bevil—I 40 am 90 — 27 48 15 — 494 —— _. jade ] 69 au 235 — 79 172 34 — 1 546 — Kalmar 1998 Södra 73 m 414 —— 115 246 52 1 2 210 — hushållmngssäll- skap _ 1 _ _ _ _ _ _ _ ' b)före- 11 am 131 — 19 65 46 1 598 _ slagna 68 au 401 —— 97 238 66 — 1510 — 71 5:21 532 — 116 303 112 1 2 108 — 9 1 2 8 s 4 1 9 2 —- — 2 & a)bevil- 77 am 155 — 12 95 51 — 522 — jade 76 au 171 2 28 110 31 — 797 — Gotlands ]äns hus- 89 5:17, 357 5 44 224 84 — 1 559 28 hållningssallskap _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ 1 b) före- 65 am 144 — 4 75 65 — 695 — slagna 59 nu 1 1 1 — 2 81 25 -— 4 90 _ 81 sza 255 — 6 156 93 —— 1 125 _ 7 1 1 9 -— 1 6 12 — 63 —- a)bevil- 30 am 242 1 42 196 68 —- 1 498 , jade 56 au 574 2 149 321 102 —— 3118 —— Blekinge läns hus- 36 5:11. 835 3 192 463 177 — 4 679 _ hållningssällskap' __ 1 _ _ _ _ _ _ _ b)före- 28 am 226 — 26 127 72 1 1 211 _ slagna 32 au 618 3 143 277 90 —— 2204 — 33 5:13. 744 3 174 404 162 1 3 415 — 38 l 1 9 5 1 2 6 1 44 22 — 7 7 7 —— &) bevil- 104 am 536 4. 22 190 319 — 2552 — . . jade 133 au 534 s 54 212 265 —— 2242 — Krlstmnstads läns 148 5:13. 1 263 s 103 546 606 — 5 571 _ hushållningssäll- skap _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ b)fö1-e- 105 am 524 2 25 148 349 — 2 556 —— slagna 112 au 976 2 35 156 184 1 1 601 — 132 5:11. 900 4 58 304 533 1 4 157 —
Antal bostadslägenheter med Av hostadsliigenheterna har följande antal barn under 15 är för följande antal vidtagits . vid unsökningstillfället resp. föreslagits , Slumn'lhuqbldrgg lä . 11 t— .. .. . Summa m.,. " 1 08 ” S' mefej "2332; Jamal ersattn- PJ bidrag WEM; hmm?” lägenheter med , - till- med angiv. nu 61 H bm under 0 1—2 3—4 ” ”Ch "”P" "*"" "t' el å- n . för- flera givet ökning ' ]) y .. 15 år bygg- bygg- batt- burn- av ut— (1 ad . antal rymmet nn n ring kr. kr. kr. kr. % 11 9 2 4 11 15 7 4 11 13 750 3000 16750 8475 50'0 115 153 89 45 25 213 149 41 24 182 075 22 300 204 975 145 920 71'2 113 81 48 29 17 139 103 25 21 109 535 9500 119035 74700 62 8 239 243 139 78 53 367 259 70 56 305 960 34 800 340 760 229 095 672 77 42 17 8 13 90 55 9 15 47 280 5 700 52 980 23 580 44'5 42 24 10 3 17 47 28 5 16 25 230 1 800 27 030 13 030 482 119 66 27 11 30 127 83 14 29 72 510 7 500 80 010 36 610 45'5 20 40 26 11 —— 31 40 25 1 65 425 22 800 88 225 63 270 77.4 26 45 19 10 1 36 51 14 _ 57 665 19500 77 165 62 245 80"? 93 88 29 16 — 126 99 1 _— 94 840 4 085 98 925 59 905 60'6 139 173 74 37 1 193 190 40 1 217 930 46 385 264 315 190 420 720 17 17 3 2 '— 6 22 11 _ 26010 '— 26010 14 950 575 34 16 1 1 -— 28 22 2 _ 33 970 1000 34 970 15555 445 51 33 4 3 — 34 44 13 —— 59 980 1 000 60 980 30 505 500 3 20 14 2 —- 18 12 9 _ 25 815 17 360 43175 39 895 92'4 5 49 22 14 — 38 46 6 '— 60 855 14 670 75 525 68 565 90'8 36 104 94 50 1 144 125 16 —— 178 985 35 220 214 205 189 450 83] 44 173 130 66 1 200 183 31 265 655 67 250 332 905 297 910 89'5 47 50 25 S 1 72 43 10 1 78 270 16660 94 930 65 865 69'4 175 164 44 15 3 211 166 21 3 208725 52160 260 885 147 310 56'5 222 214 69 23 4 283 214 31 4 286 995 68 820 355 815 213 175 59'9 — — — —— 28 9 s 14 3 20 700 12 500 33 200 — O'o 37 62 37 22 _ 103 40 15 _— 76 855 11920 88775 72070 31'2 46 76 36 13 —' 108 51 12 _ 80 810 11900 92710 72 565 7833 83 138 73 35 28 220 93 41 3 178 365 _ 36 320 214 685 144 635 67'4 50 61 22 11 — 99 57 8 _ 72195 11200 83 395 52955 636 36 50 18 4 3 70 31 10 — 51815 5700 57 515 86390 68'3 86 111 40 15 3 169 68 18 —— 124 010 16 900 140 910 89 345 634 3 6 9 1 — 19 — — — 10900 — 10900 8600 7B'a 53 84 51 74 _— 151 76 15 _ 149 200 5 500 151 700 140 200 90.6 107 211 150 106 —- 389 154 31 f 300 875 25050 325925 280 400 86'0 143 301 210 181 — 559 230 46 — 460 975 30 550 491 525 429 200 873 63 100 38 25 '— 143 75 7 1 125 950 (15 900 191850 149 350 77'8 209 211 73 25 —— 348 148 22 — 2617 400 140 400 407 800 264 250 64'8 272 311 111 50 — 491 223 29 1 393 350 206 300 599 650 413 600 69'0 28 117 38 9 1 129 41 25 "— 126430 47 890 174 820 152020 872 124 231 123 58 —' 292 189 55 _— 323 903 57 590 581 493 295 900 77'0 196 189 98 51 _— 344 143 46 1 282 920 45 000 327 920 228 765 69'8 348 537 259 118 1 765 373 124 1 733 253 150 480 883 733 676 685 766 116 208 139 59 2 433 45 46 — 301438 80 590 382 028 301521 78'9 111 158 82 27 3 337 24 15 — 189 032 28 290 217 322 154 351 71'0 227 361 221 86 5 770 69 61 — 490 470 108 880 599 350 455 872 761
utom»— ('D—195!
w—IQDI bump-4
Löne— bost.=l Av bostadslägenheterna omfatta Antal Antal andra resp. omfattade följande untal kommu- boat. Antal Hushållningssällskap 232521?- Zjååd blå????- 3 eller _ " _ läg. _ ' u EJ upp— (lan med e] samhällen andra heter 1 rum 1 rum 2 rum flera. givet boende upp- el. (i) boet. eller ogh D.Ch rum rums— pcrso- "ivet "t' jord kOk kok kök O.C.h antnl ner ;ntal = 3.11 kOk boende 74 1 404 8 94 286 1 1 5 1 729 2 a)bev11- 142 am 661 9 35 298 315 10 2 796 5 jade 164 au 685 —- 39 250 284 12 2 642 3 Malmöhus läns 197 5:73, 1 750 11 168 934 610 27 7 167 10 håählfumngs' 23 1 79 — 7 56 1 6 — 263 2 S S ap b)före- 12 mm 31 —— 4 12 16 3 130 3 slagna 3 911 16 — 1 5 7 3 59 3 36 5:21. 126 — 8 73 39 6 451 8 99 1 254 4 60 141 48 1 1 030 — a)bevil- 83 am 399 2 40 161 196 — 2 172 — jade 68 au 229 1 44 109 74 1 982 — Hallands läns hus- 88 S:a. 882 7 144 411 318 2 4 184 — hälluingssällskap _ l _ _ _ _ _ _ _ _ b) före ] 83 9111 807 3 40 278 486 — 3 623 —— slagnal 81 nu 535 2 71 243 219 —— 1 948 # 88 5:11. 1 342 5 111 521 705 % 5 571 — 11 1 40 _ 1 5 22 9 — 1 97 — a)bevil-l 63 am 998 5 86 130 117 — 1 588 — Götebor s och jade 78 au 347 4 129 313 101 _- 1 571 — Bohus Igång hus_ 93 3:11 725 9 230 265 221 _ 3 291 _ hållningssällskap 1 1 60 —— 4 9 16 1 — 1 96 — b)fö1-e- -J 54 am 214 -— 38 77 99 — 1062 — slagna 60 1111 191 — 79 60 52 — 947 — al 72 sta 465 — 160 153 152 — 2 105 — 15 1 66 6 51 7 1 1 147 29 a)bevil- 82 am 364 s 147 169 97 9 1 661 1 __ jade 42 au 94 9 48 38 3 2 421 — Alvsborgs läns 89 S:a. 524 17 246 214 41 6 2 229 24 norra. hushåll- _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ nmgssauSkap b)före- J 64 am 209 1 68 65 68 1 s 1 6 2 slagnal 99 au 81 4 36 26 12 9 280 1 71 8:12. 284 5 104 91 80 4 1 096 3 1 1 1 — 1 — — — 8 — a)bevil- 85 am 251 1 128 85 37 —- 1 978 — __ jade 43 au 75 2 48 18 6 1 315 — Alvsborgs läns 90 518, 327 3 177 103 43 1 1 701 — sqdra hushåll- _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ nmgssauSkaP b) före- 56 am 1 28 1 55 54 18 _ 669 — slagna 23 nu 94 —— 19 12 3 —— 140 — 67 S:a 162 1 74 66 21 —— 809 — 57 1 205 — 103 86 11 — 854 — a,)bevil- 164 mn 956 — 128 186 42 — 1 872 — jade 116 au 203 1 93 95 14 — 881 — Skaraborgs läns 213 sta 764 1 329 367 67 -— 3 607 — hushållnings- _ 1 _ _ _ _ _ _ _ sallSkap b) före- 214 man 745 9 207 401 133 1 s 259 —— slagna 119 au 241 6 109 100 26 — 759 —— 228 816. 986 9 316 501 159 1 4 018 —
ireslagna bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån.
Antal bostadslägenheter med Av bostadslägenheterna har följande antal barn under 15 år för följande antal vidtagits. Summa bidrag vid ansökningstillfällct resp. föreslagits och nybyggnads- Summa. Summa _ 1511 till bostads- läg upprust- . nybygg- Tlllhopa 1'- ' . . jämväl ersättn. ej bidrag agenheter med med 0] ning till- med angiv nadslån barn under 0 1_2 3_4 ödoch 11_pp- H.Panlut— cl. på- ny- för— 15 år era givet okmng b' _ b __ bätt- barn- av ut- "åå ygä . antal rymmet na M ring kr. kr. kr. kr. %
96 177 106 20 5 313 29 56 G 251 370 14 100 265 470 201 950 76'1 1 179 275 134 53 20 620 7 34 _ 800 260 13 400 518 660 234 230 74'7 2 256 242 1l4 49 24 665 10 6 4 255 765 8150 263 915 182 245 69'1 3 531 694 354 122 49 1 598 46 96 10 807 395 35 650 843 045 618 425 73'4 4
26 31 11 5 6 61 9 9 _ 48 995 9000 57 995 87 785 65'2 5
G 12 6 4 8 28 _ _ 8 11 785 _ 11 785 7 710 65 4 6 2 7 2 2 8 12 l — 3 5185 700 5885 4250 72'2 7
34 50 19 11 12 101 10 9 6 65 965 9 700 75 665 49 745 65'7 8
39 156 72 7 — 105 78 71 _ 157810 34 500 192 810 165 735 86'2 9 89 136 111 68 _ 191 110 98 __ 262 575 40 250 302 825 242 355 80'0 10 86 83 31) 21 _ 149 55 25 _ 124 915 3 700 128 615 88 205 68 6 11 214 355 222 91 ——- 445 243 194 —— 545 300 78 450 623 750 496 295 79'6 12
_ _ _ — _ _ —— _ _ —— _ _ _ _ 13 312 387 117 41 _ 598 125 84 _ 493 535 52 950 546 485 326 655 59 8 14 266 176 68 25 — 433 84 18 _ 215 505 13 500 229 005 127 960 559 15 378 513 185 66 — 1 031 209 102 — 709 040 66 450 775 490 454 615 58'6 16
6 15 10 2 7 28 5 7 _ 36 750 6000 42 750 36575 85'6 17 [24 89 83 4.2 _ 217 50 71 _ 280 725 70 790 351 515 216 215 61'!) 18 [08 147 02 30 _ 283 40 24 _ 240 044 54 230 294 274 209 800 713 19 338 251 155 7 7 528 95 102 —— 557 519 131 020 688 539 462 590 67'2 20
_ 55 3 2 _ 60 _ _ _ 15 000 14 500 29 500 29 500 100'0 21 62 100 38 14 _ 160 24 30 —' 155155 40 840 195 995 144 080 78'5 22 70 76 86 9 _ 146 40 4 1 124825 31150 156475 98 650 63'5 23 l32 231 77 25 — 366 64 34 1 294 480 86 490 380 970 272 230 71'5 24
7 4 10 7 38 55 3 _ 36 500 14 800 51 100 20 200 895 25 19 156 69 87 3 231 76 57 —— 213 700 45 300 257 000 165550 641 26 30 37 19 7 1 73 13 8 _ 48 700 5 500 49 200 37 600 76'4 27
56 177 98 51 42 359 92 73 — 293 700 63 600 357 300 223 350 62'5 28
_ _ _ —— _ —— — _ — _ _ _ _ _ 29
00 62 31 10 _ 133 52 17 1 113450 16 800 130 250 00950 463 80 38 20 10 3 1 59 15 6 1 41150 2800 43 950 21050 470 31 ,38 91 41 13 1 192 67 23 2 154 600 19 600 174 200 82 000 47'1 32
* _ l _ _ _ _ 1 _ 600 _ 600 600 100'0 33
06 89 57 38 1 119 74 58 _ 105 950 26 300 132 250 99 900 75'5 34 36 20 11 7 1 37 22 16 _ 31030 5500 36 530 20 030 54'0 55
02 109 69 45 2 156 96 75 — 137 580 31 800 169 380 120 530 71'2 36
_ _ —- _ — _ — — — — _ —- _ _ 37
38 49 34 7 _ 74 33 20 1 55 750 15 400 71 150 50 500 707 38 16 11 4 3 _ 23 11 -— — 14 000 800 14 800 9600 64'9 39
54 60 38 10 — 97 44 20 1 69 750 16 200 85 950 59 900 69'7 40
46 88 57 14 _ 97 66 42 _ 172 250 56100 228 400 182 875 80'1 41 75 137 93 51 _ 148 164 49 _ 288 450 69 580 357 830 288 080 805 42 72 73 33 20 _ 112 77 14 _ 134 845 29 800 164 645 114755 69'7 43
93 303 183 85 -— 352 307 105 _ 595 545 155 330 750 875 585 710 78'0 4 4
— — — — — — — _ —— — —— — — —— 45
54 250 107 94 —— 464 211 70 — 515 900 116100 692000 334 445 52 9 46 50 64 20 6 1 148 77 16 1 137 835 20 125 157 960 68 900 43'8 47
04 314 127 40 1 612 288 85 1 653 735 136 225 789 960 403 345 511 48
Löne- boat.=l Av bostadslägenheterna omfatta Antal Antal andra resp. omfattade följande antal kommu- bost. Antal 17.111: 22.21 1733? 3.1... ... 1:5- samhällen andra lister 1 rum 1 rum 2 rum fiem 710135?- båcaiidc "imp- el. d_j bost. eller och ooh rum r71ms- erso- "ivel ' ut jam kök kök kök och ? D __ kök antal net anta. _ au lvocm 1 7 a l 2 1 4 a 4 1 s 7 a 7 s — 7 33 — 2 a)bevil- 80 am 384 15 199 105 02 — 1 978 — & jade 73 0.11 299 52 1:15 55 27 -— 1311 _ 4 Värmlands läns 88 sza. 897 81 521 200 95 — 3 972 — hushållnings- 5 sanskap * 1 _ _ _ _ _ _ ” _ s b)före- 64 am 204 s 120 86 19 1 1 329 — 7 slagna 50 au 196 9 130 40 17 —— 936 - 8 69 sza 460 17 250 126 66 1 2 265 — 9 1 2 l 3 2 _ 2 5 6 1 — 60 1' 10 a,)bevil- 47 am 161 4 05 68 21 — 749 —— 11 __ jade ss au 125 4 86 27 s -— 473 - 12 Orebro lllns hus- 55 5:71, 318 8 179 101 30 —— 1 282 1! 13 hållningssällskap __ 1 _ _ _ __ _ __ __ __ 14 b)före- 40 am 130 2 48 60 20 — 555 — 15 slagna. 29 au 91 1 51 32 7 — 300 — 10 49 510 221 3 99 92 27 — 835 — 17 3 0 1 1 3 5 9 1 04 2 1 1 — 36 o 18 a)bevi1-J 571 mn 147 1 74 49 23 — 807 — 19 jade 45 nu 146 2 101 86 7 — 658 — Västmanlands _ 20 läns hushåll- ] 64 9.3. 428 12 279 106 31 — 1 825 21 ningssällskap — l — — — _— — -— -— — 22 b)före- 45 am 126 1 57 45 23 — 562 — en slagnaå 41 au 137 5 - 94 55 5 — 485 _ 24 54 S:a. 263 6 151 80 26 — 1 047 — 25 1 l 1 —— 1 —- —— —— -— 20 a)bevil— 517 nm 107 1 53 43 10 — 034 — 27 jade 44 au 350 s 201 92 31 — 1 681 — 78 Kopparbergs läns 46 S:a, 438 7 255 135 41 — 2 315 hushållnings- 29 sällskap " 1 _ _ _ * _ "_ _ ' 30 ' b) före- 28 am 58 — sa 15 s 1 289 — 31 slagna 32 8.11 158 6 100 715 17 — 570 — 32 40 S:a. 216 6 138 48 23 1 965 — 33 1 1 s — 2 _ _ # 10 — 34 aom-wiki 42 mm 151 10 62 05 14 — 968 - 35 jade 48 au 249 22 155 58 14 —— 1342 — 86 Gävleborgs läns 49 S:a. 402 32 219 123 28 ——- 2 320 - hushållnings- _ 3 7 ållska ] __ 1 _ _ _ _ _ _ _ se 5 P b)före— 58 mm 155 4 ss 74 17 _ 870 - 39 slagnal 45 au 253 13 139 74 27 — 1219 - 40 48 se 416 17 207 148 44 —— 2 089 - 4 1 —— l — — -— —— — — — - 42 a.)bevil- s7 am 686 12 312 305 42 12 31,53 43 jade 61 au 345 s 188 113 27 14 1505 4 4 Västernorrlands 68 518, 1 031 20 500 421 64 26 5 088 läns hushåll- 4 5 ninvssällskap _ 1 _ _ __ _ _ _ _ 16 => b)före- 63 am 827 22 329 337 129 10 4127 47 slagna.! 57 au 371 21 180 100 59 5 1437 48 64 5:21, 1 198 43 509 443 188 15 5 564
ireslagna bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån.
Antal bostadslägenheter med Följande antal barn under 15 år vid ansökningstillfället
Av bostadslägenheterna har för Följande antul vidtagits, resp. föreslagits
Summa bidrag och nybyggnads-
.. Summa Summa _ lån till bostads— lag. Uppruet— ämm gram,, e- bidra nybygg- Tillhopa lägenheter med med ej ning ] t'll d ' J. g nadalån barn under 5 och upp- utan ut- 1 _ me mig”" 15 ä 0 1—2 3—4 fl . .. . el. på- ny- for- 1" era givet okmng b 0 _ h VG _ 1"tt— barn- av ut- ybg )bg "? d nad rm" anta! rymmet na ” kr. kr. kr. kr. % 92 87 25 10 — 147 36 31 — 132 950 22 200 155 150 87 675 56 5 110 154 73 47 — 157 168 59 — 287 425 68 220 355 645 260 510 73'3 100 120 53 26 _ 130 114 55 _ 205! 230 64 130 279360 195 565 71'8 102 361 151 83 — 434 318 145 — 628 605 154550 783155 543750 694 81 99 66 18 _ 121 119 24 '_' 172080 65 220 237300 176 065 74.9 55 94 35 12 —' 82 86 28 — 121 910 44 550 166 460 123 600 74 s _36 193 101 30 — 203 205 52 — 293 990 109 770 403 760 299 665 74'2 10 4 2 — 16 26 3 3 _ 15850 3700 19550 6500 33'2 44 69 37 10 1 143 6 12 _ 79 250 16 550 95800 67 450 70'4 58 42 12 3 5 11.4 9 2 —— 47 225 7050 54 275 30 900 569 12 115 51 18 22 283 18 17 — 142 325 27 300 169 625 104 850 61'8 52 53 18 4 117 10 3 — 42 050 4500 46550 27 425 589 33 40 6 1 11 83 6 _— 2 22 075 1 100 23175 13 950 602 85 93 19 5 19 200 16 3 2 64 125 5 600 69 725 41 375 598 80 34 16 5 — 109 15 11 -— 84 500 500 85 000 44 050 51'8 39 46 38 24 — 71 59 17 _— 105 225 19100 124 325 89 025 71'6 45 57 29 15 — 91 49 6 -— 85 610 9900 95 510 74 175 7717 .64 137 83 44 — 271 123 34 — 275 335 29 500 304 835 207 250 680 55 49 19 3 -— 87 27 12 — 88 730 15 000 1.03 730 56485 54'5 80 48 8 1 '— 106 28 3 — 75 085 3000 78 035 31 780 40"! 35 97 27 4 — 193 55 15 — 163 815 18 000 181 815 88 265 48'5 1 — — — — 1 — — —— 400 — 400 — — 22 49 25 11 — 86 5 16 — 78 300 25 800 104 100 84 700 81'4 87 127 80 35 1 264 33 32 1 220 700 51 350 272 050 205 500 75'6 _10 170 105 46 1 351 38 48 1 299 400 77 150 376 550 290 200 77'1 31 14 12 1 — 48 6 4 _— 43150 19000 62150 30000 483 . 81 54 14 8 1 128 14 20 1 111 350 57 200 168 550 81800 485 12 68 26 9 1 17] 20 24 1 154500 76 200 230700 111 800 485 —— 1 -— 1 ——- 2 — -— — 1 000 —— 1 000 1 000 100'0 17 63 44 27 _ 84 43 24 — 128 845 43 615 172 460 156 065 90 5 ' 62 93 60 34 _ 134 74 41 _— 193 325 55 090 248 415 196 980 79'9 79 157 104 62 — 220 117 65 — 323 170 98 705 421 875 354 045 839 46 65 38 14 '— 102 37 24 — 127 059 55 285 182 344 130 564 71'8 69 112 52 20 _ 159 74 20 __ 178 649 63 924 241973 188 422 77 9 15 177 90 34 —— 261 111 44 — 305 708 118 609 424 317 318 986 752 70 244 150 107 15 350 82. 226 28 502 725 28 750 531 475 403 440 75'9 32 115 57 26 15 198 49 84 14 219366 13900 233266 146 871 630 102 359 207 133 30 548 131 310 42 722 091 42 650 764 741 550 311 72'0 44 378 137 59 9 660 67 94 6 487 444 43 310 530 754 339 393 78'4 5-1 150 43 14 10 323 22 22 4 174 261 17 600 191 861 124 5 m »98 528 180 73 19 983 89 116 10 661 705 60 910 722 615 513— 0 71'1
34030! wab—l
94 Tab. 10 (forts.). Uppgifter angående beviljade oc
Löne- bost.= 1 Av bostadslägenheterna omfatta Antal Antal andra resp. omfattade följande antal kommu- bost. Antal . U .. ner (mu- m. jord bostads— ]" ,_ Hushållmngssallskap nicipal- : am lägen- 3 eller ej HDP' däri måls samhällen andra heter 1 rum 1 rum 2 """ fiera givet boende upp- 81. d') bOSt— eller oeh 09.11 rum rums- pcrso- give "t- jord kOk kok LOL 12211; antal ner anta : &" 0 beem 1 4 l s — 2 -— 4 — 36 — 2 a)bevil- 59 am 517 57 207 192 58 3 2 807 — 8 __ jade 51 au 299 84 127 00 18 —— 1 089 _ 4 J ämtlandS. lans 64 5:37 762 91 336 252 80 3 3 932 — 5 hushållmngssäll- - 1 k _ __ _ _ _ __ _ __ _ 6 S ap blföre—i 56 am 1 104 71 889 417 197 — 5 431 — 7 slagna,] 55 au 375 19 160 136 60 — 1 550 — s 60 8:11 1 479 90 549 583 257 — 6 981 -— 9 -— 1 — — —— — _ — _— — 10 a.)bevil- 32 am 818 47 422 288 41 70 5132 — 11 _ . jade 35 nu 366 21 190 106 18 31 1889 — 12 VästerbOtFens hans 36 S:a 1 184 68 612 344 59 101 7 021 — ” hushållmngssäll— 1 ak — _ __ '— '_ _" _ _— _ 14 & ap b)före- 30 am 8 258 79 1 638 1 234 807 — 17 689 — 15 slagna 85 au 784 26 436 252 70 — 8 812 — 16 35 S:a. 4 042 105 2 074 1 486 377 —— 21 001 - 1 7 1 l 1 1 — 1 1 —— — —— 5 8 — 18 a)bevil—| 27 am 890 72 502 204 52 — s 047 — 19 . jade ] 27 au 836 122 552 139 23 —- 4 352 » 20 Norrbottens läns 27 m 1 737 194 1 065 403 75 f 10 457 _ 1 hushållnmgssäll— 1 2 . k _ _ _ _ _ _ _ _ _ 22 s ap b) före- | 27 21111 2 590 54 1 179 1 001 302 —— 15 286 f 29 slagna] 29 en 1 284 89 798 340 51 — 5963 — 24 29 S:a 3 880 143 1 977 1 347 413 — 21 249 — 25 580 I 3 194 232 1 667 1 083 171 41 11 371 71 2 6 a)bevil- 1 768 am 8 762 268 3 097 3 480 1 794 123 46 942 * 27 jade 1 645 en 7 401 293 3 043 2 739 1 239 87 34 154 1 28 Samtliga hushåll- 2 220 sza 19 357 793 7 807 7 302 3 204 251 92 467 91 29 ningssftllskap ' 33 1 160 1 68 74 17 _ 525 80 b) före- 1 397 am 12 406 254 4 549 4 895 2 674 34 63 966 81 slagna 1 210 en 6 761 211 2 939 2 477 1 106 28 27 867 ; 82 1 704 512 19 327 466 7 556 7 446 3 797 62 92 358 11
Av tablån å sid. 85 framgår, att jordbrukslägenheter-na utgöra den talrikaste grup— pen och särskilt dominera bland de ännu >>oförsedda» bostäderna. Det övervägande flertalet av lägenheterna innehåller ett eller två rum och kök, vilka båda grupper förekomma ungefär lika allmänt. Jordbrukarbostäderna räkna dock övervägande två eller flera rum och kök, medan ett rum och kök utgör förhärskande lägen- hetstyp bland lönebostäderna och de egna bostäderna utan jordbruk. Vad nu sagts gäller för landet i dess helhet. men siffrorna för särskilda län och hus- hållningssällskapsområden låta betydande lokala skiljaktigheter framträda. I stort sett bekräfta de det kända förhållandet, att när man färdas från norr till söder även landsbygdens småbostäder bliva rymligare, åtminstone om man räknar efter antalet rum. I Sydsverige råder sålunda. tvårumsstandard även inom löne- bostäderna och de egna bostadslägenheterna.
Antal bostadslägenheter med Av bostadslägenheternn har följande antal barn under 15 år för följande antal vidtagits, S b'd vid ansökningstillfället resp. föreslagits gumma ] råg ' f?r-11622:— I"", L " __ ' summa " _ . .n 1 o s- meadb ej lll)npiliiia-S Jamval crsattn. el bidrag nylåyiå' TlllhOpa lägenheter med ,) . 5 och upp- utan Tlt- tlu- med ”EW nu 5 11 barn under 0 l—"' 3—4 flera givet ökning e; på- b")" 59; 15 är barn— av nt- ygä- ygåg- & ' antal rymmet na nu ring kr. kr. kr. kr. % 2 2 2 — — 3 _ 5 _ 4 900 1 700 0 600 4 300 65.2 1 143 180 115 67 12 225 112 178 2 406 725 130 650 543 375 580 315 70'0 2 70 85 42 33 9 105 78 56 _ 167 825 43 880 211 705 150 745 71.2 3 215 267 159 100 21 333 190 237 2 579 450 182 230 761 680 535 360 703 4 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 5 360 461 203 74 6 569 397 138 — 706 995 169 455 876 460 564 005 64'4 G 136 167 55 15 3 210 129 36 _ 204 660 36 310 240 970 156 670 650 7 495 628 258 89 9 779 526 174 — 911 655 205 775 1 117 430 720 575 64'5 8 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 9 124 208 232 188 6 426 183 140 69 647 529 18 250 665 779 665 779 100'010 89 144 87 46 _ 190 82 62 52 277 470 4300 281 770 281770 100'011 213 412 319 234 6 616 265 202 101 924 999 22 550 947 549 947 549 1000 1 2 — —— — _— — _— —- _— — — _ — — — 13 303 1 264 738 393 _ 2876 188 194 _ 2209 879 111788 2821667 2321667 100'014 288 325 122 49 _ 704 49 31 _ 531906 26 907 558 818 558 813 100'015 151 1 589 860 442 —— 3 580 237 225 — 2 741 785 138 695 2 880 480 2 880 450 1000 16 l 4 3 8 _ 11 _ _ _ 8040 _ 8040 7095 88 217 140 259 226 259 — 576 215 99 — 799 011 179441 978 452 863 282 88'818 213 285 189 149 _ 528 199 114 _ 507 188 65 366 572 553 427 115 74'619 360 548 418 411 — 1 110 414 213 — 1 314 239 244 806 1 559 045 1 297 442 832 20 — — — _ — — _ — _ — — — — — 21 670 914 587 425 — 1666 759 171 —— 1820 223 616 242 2435 465 1916 563 78722 991 556 213 124 — 775 418 91 —- 647 203 123 922 771125 506 005 6511 28 061 1 470 800 549 —— 2 441 1 177 262 — 2 467 426 740 164 3 207 590 2 422 569 755 24 879 1 308 606 156 245 1 653 919 582 40 2 129 355 651 700 2 781 055 1 831 970 65'9 25 074 3 206 2 039 1350 93 4 908 2 281 1 449 124 5 973 117 1 191 216 7 164 333 5 641 925 78'8 26 298 '2 720 1 476 829 78 4 729 1 860 737 75 4 244 138 706 700 4 950 838 3 676 956 7413 27 251 7 234 4 121 2 335 416 11 200 5 060 2 768 239 12 346 010 2 549 616 14 896 226 11 150 851 74'0 28 28 102 17 7 6 131 19 10 — 78 150 26 500 104 650 82 185 78'5 29 828 4 829 2 471 1 236 42 8 829 2 493 1 055 29 8 047 300 1 660 395 9 707 695 7 466 746 75'9 30 655 2 701 966 382 57 4 744 1 593 392 32 3 637198 759 115 4 396 313 2 940 353 669 31 väll 7 632 3 454 1 625 105 13 704 4 105 1 457 61 11 762 648 2 446 010 14 208 658 10 489 284 738 52 Tab. 10 meddelar även vissa uppgifter om de boende och deras familjeför- hållanden. En sammanställning av dessa uppgifter för landet i dess helhet meddelas överst å sid. 96. Inom dessa grupper var medelantalet boende per lägenhet 4'8, vilket är ej
obetydligt högre än det beräknade medeltalet för landsbygden idess helhet (3'8, jfr sid. 51). Antalet redovisade familjer med 3 eller flera barn utgjordei a-gruppen 6 456 och i b-gruppen 5 079, men genom utproportionering av ej stor- leksfördelade familjer ökas dessa silTror till omkring resp. 6600 och 5100, motsvarande resp. 34'1 och 26'4 procent av samtliga. Av dessa barnrika familjer beräknas över hälften komma på jordbrukarhushållen, av vilka 391 resp. 300 procent hade 3 eller flera barn. Hushållen iegna bostäder utan jord räknade i a-grnppen 31'5 och i b—gruppen 201 procent Herbarnsfamiljer,
Antal Medel- Proc. antal bostäder med i lägen. tal följande antal barn heter boende under 15 är2 boende per per- lägen- h sonerl het 0 1_2 3_4 55253 , lönebostäder .......... 11 667 37 298 444 205 53 a) Bostäder. för _Vllkajandra bo-jmed jordbruk 46 975 5—4 23-9 37-0 235 15-s &?)ätadsfilrbägtnngst— städer utan » 34 202 4'6 31-1 371 202 115 1 ra e 0. ev1 & 5 g 3 | Samtliga bostäder 92847 4-s 277 3811 218 12-3 _. , lönebostäder .......... 541 31 182 602 11'0 4'6 b) Bostäder: för Vilka andra bo-jmed jordbruk 63990 62 310 3971 200 100 utan » 27 887 4'1 396 403 14'4 5'7 bostadsförbättrings- städer bid -a etc.fö esl it I ' g r ag S Samtliga bostäder 92418 48 331) 397 180 8'4
1 Lägenheter med ej uppgivet antal boende ha. antagits vara bebodda av i genomsnitt 4 personer. 2 Bostadslägenheter med ej uppgivet antal barn ha utproportionerats på övriga grupper.
medan för lönebostäderna motsvarande tal äro a) 258 och b) 156 procent. Sär- skilt de sistnämnda siffrorna måste meddelas med reservation, då uppgiftsläm- narna vitsorda svårigheten att lämna exakta uppgifter angående statarbostädernas ofta Hyttande invånare.
Tab. 10 meddelar vidare uppgifter rörande de vidtagna, resp. föreslagna bostadsförbättringsarbetenas art och kostnader, vilka uppgifter sammanställts överst å sid. 96.
Härav framgår, att i fråga om iiertalet lägenheter det blott är fråga om upp- rustning utan utökning av bostadsutrymmet, exempelvis isolering mot köld och fukt, inläggande av nytt golv med trossfyllning, höjning av låga rumstak (till minst 24 m), anordnande av bättre dagerbelysning genom upptagande av fönster, anläggande av tjänlig uppvärmningsanordning i varje rum, inredande av garderob, skafferi, matkällare under lägenheten e. d., anordnande av förstuga eller vind- fång, särskilda ingångar m.m. Rätt vanlig har dock varit sådan bostads- förbättring, som även innefattar till- eller påbyggnad av lägenheten, medan icke så. allmänt förekommit lägenhetens totala bortrivning eller utdömning samt er- sättande med nybyggnad. Inom gruppen av beviljade bostadsförbättringar om- fatta de nu nämnda trenne grupperna resp. 59'0, 26'5 och 14'6 procent av samtliga företag, medan bland de föreslagna arbetena den rena upprustningen dominerar med procenttalet 71'1, varvid på de båda grupperna av mera genom- gripande åtgärder endast komma resp. 21'3 och 7'6 procent.
Efterföljande tablå meddelar även vissa ur tab. 10 hämtade kostnadssiffror. Enligt dessa har den beviljade bostadsförbättringshjälpen (bidrag och lån) per lägenhet utgjort i medeltal 770 kr., nämligen för lönebostad 871 kr., för egen bostad med jordbruk 818 kr. och för dylik utan jordbruk 669 kr. Inom gruppen av föreslagna hjälpåtgärder äro motsvarande siffror resp. 735, 654, 783 och 650 kr.
Kostnadssiifrorna ställa sig dock väsentligt olika i de särskilda subventions— fallen, såsom närmare belyses av fördelningstabellerna 12 A, B och 0. På grund av primärmaterialets art ha dock här icke kunnat redovisas de särskilda bidrags- beloppen, utan allenast genomsnittssiffror för de särskilda kommunerna.
Nämnas må i detta samband, att totalsumman av i tab. 10 redovisade bo- stadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån inom a-gruppen 11'2 milj. kr. eller 74'9 procent och inom b-gruppen 105 milj. kr. eller 73 8 procent tillkommit hus- håll med minderåriga barn. Det må emellertid framhållas, att denna grupp är
Proc. antal lägenheter Därav beträffande vilka vid- Bidrag och lån i % Antal tagits, reep.f"öreslagits1 till bo- lägen- stads— "Pp" heter lägen- ”?”" till- ny- I.?” med h t ning " _ _ summa agen- barn eer (utan byhå båg; kr. het under ut- nu kr. 15 år ökningl aprstäder- för lönebostäder .......... 3194 52—4 29-1 185 2781055 871 659 Vllkfgbostads-[andm bo-lmed jordbruk 8762 568 264 168 7164 333 818 78-s åoäbattripgs- städerlutan » 7401 645 254 101 4950 838 669 74'3 r. a- e e. badge... Samtliga bostäder 19 357 59-0 26-5 14-5 14 896 226 770 74-9 bprstäden för lönebostäder .......... 160 81'9 11-9 62 104 650 654 785 Vllkabo-stads- andra bo-åmed jordbruk 12406 71-5 20-2 85 9707 695 783 769 ftäbatmggs- städer utan » 6761 705 23-7 58 4396 313 650 663 )l 1' ! e . . v ;- föreglagit: ! Samtliga. bostäder 19 327 711 21'3 7'6 14208608 730 (3'8 1 Bostadslägenlieter, för vilka förbättringsarbetets art ej angivits, ha utproportionerats på övriga grupper.
vida större än de familjer med 3 eller flera barn, vilka ovan betecknats såsom barnrika.
I tab. 11 ha de från hälsovårds, resp. kommunalnämnderna erhållna uppgifterna angående bostadslägenheter, vilka äro i behov att upprustas, om- byggas 0. s. v., bearbetats ur i huvudsak samma synpunkter som i tab. 10.
Lägenheternas storleksfördelning belyses av nedanstående sammanställning:
Antal Proc. antal lägenheter om1 redo- visade 3 och bostads- 1 rum 1 rum 2 rum flera
]ävem .. och och lizter (kok) kök kök rum
och kök
Samtliga redovisade förbättringsbehövliga lägenheter (a) 36 052 6'6 49'7 33'7 10'0 Därav lägenheter,där lönebostäder lbzl) .............. 3 638 54 652 26'9 2'5 stöd erfordrades av andra bostäder (bza) ............ 26 568 6 9 47'1 35'1 10'9 allmänna medel samtliga bostäder (b:l+b:a) 30206 6”: 492 34'2 91)
1 Bostäder med ej uppgivet rumsantal ha utproportionerats på övriga grupper.
Jämföras dessa uppgifter med motsvarande i tablån å sid. 85, befinnes lägen- heternas storleksfördelning gestalta sig ganska olika. Medan bland de subven- tionerade, resp. till subvention föreslagna hostäderna en— och tvårumslägenheterna väga ungefär jämnt, dominera ett rum och köks-lägenheterna bland de nu redo- visade bostäderna. Förklaringsgrunden härtill synes vara, att de vid denna inventering redovisade lägenheterna i högre grad representera bygder och social- grupper med övervägande ettrumsstandard.
Ur denna synpunkt intressera hälsovårdsnämndernas svar på den underställda frågan, huruvida vid hittillsvarande statliga bostadsförbättrande åtgärder inom kommunen ekonomisk medverkan även lämnats av resp. kommuner eller arbets— givare. Svaren ge vid handen, att 470 kommuner bistått obemedlade med bidrag
Tab. 11. Uppgifter från blilsovårds- (kommunal-)nämnderna rörande dels vilka äro i behov att upprustas, ombyggas, utvidgas eller där stöd erfordras av allmänna medel beträffande
Antal Därav om redo- Hushållningssällskap visade 3 -l ej upp- bostads— 1 rum 1 rum 2 rum & OU givet lägenheter (eller kök] och kök och kök era rum rums- - och kok antal
1 a 1 254 95 796 275 88 —— 2 Stockholms stads och lans .. b:l 232 11 130 30 —— 11 3 11:71 604 43 315 152 52 42 4 a 905 54 672 145 32 2 5 Uppsala läns ................ b:l 300 8 167 20 — 105 6 bza. 411 17 205 82 17 90 7 Ja 1391 107 1 008 229 47 —— & Södermanlands läns ........ b:l 498 45 387 34 —- 32 9 lbza 645 27 971 118 28 101 10 _, Ja 2 217 72 1 493 502 130 20 11 Ostergötlands lans .......... b:l 600 14 328 82 7 174 12 lbza 1 126 62 591 198 72 233 13 a 838 19 381 860 75 3 14 Jönköpings läns ............ b:l 63 3 16 26 1 17 15 bza 692 15 285 271 59 64 16 Ja. 1 155 16 286 531 241 81 17 Kronobergs läns ............ b:l 52 2 13 18 — 19 18 lbze. 962 11 220 432 224 75 19 a 474 18 296 138 22 —— 20 Kalmar läns norra .......... b:l 100 2 62 16 1 19 21 bza 238 7 110 69 11 41 22 a 713 15 212 431 50 5 23 Kalmar läns södra .......... b:l 54 — 20 24 1 9 24 bza 558 12 144 310 33 59 25 Ja 371 12 60 230 62 7 26 Gotlands läns .............. b:l 44 4 3 15 1 21 27 lb:a 273 3 34 165 42 29 28 Ja 1491 47 572 697 176 — 29 Blekinge läns .............. b:l 18 4 6 6 — 2 30 lbza 1 355 45 518 607 152 35 6 1 a 1937 76 322 924 530 85 32 Kristianstads läns .......... b:l 110 13 6 40 6 45 33 bza. 1 498 23 180 623 365 302 84 a 1 791 95 292 1183 217 4 35 Malmöhus läns .............. b:l 317 ' 6 57 205 10 39 36 10:21 1 151 70 139 696 164 82 37 a 1 253 22 187 638 384 22 38 Hallands läns .............. b:l 108 4 10 71 18 5 39 bza 1043 15 132 480 330 66
samtliga bostadslägenheter i resp. kommuner (municipalsamhällen o. d.), ersättas med nybyggnad (a), del.—: däri ingående lägenheter, lönebostäder (b:l), resp. andra bostäder (bm).
A t ] Antal bostäder med Följande antal barn Antal bostadslägenheter som anses n 71 under 15 är behöva .. . läg. med . upprustas .. .. ej an- den _. " e] upp- Jamval ersattes ".
bocnde 0] 11:51 I?" 0 1—2 3—4 53:53 givet ölllitjillivuäv till- eller med ny- "1361-031 personer boende antal utrynåjmet påbyggas byggnad bättring 4 228 86 377 258 194 102 3'23 693 314 110 137 552 92 43 42 27 19 101 79 67 12 74 1 675 171 162 102 70 81 259 264 141 38 161 2 896 104 241 295 150 76 143 442 233 125 105 498 160 36 55 21 5 183 180 20 6 144 961 175 83 83 44 8 193 129 68 58 156 4 663 103 540 457 238 79 77 610 535 200 46 1 228 195 97 134 78 30 159 141 149 32 176 1 477 253 211 141 74 21 198 225 188 64 168 7 681 134 791 736 378 169 143 1 039 784 283 111 1 280 270 89 113 43 35 320 164 120 49 267 2 854 528 351 258 110 56 351 438 336 73 284 3 251 120 225 251 191 110 61 401 192 141 104 165 55 5 11 18 6 23 23 12 5 23 2 251 188 162 197 150 81 102 288 128 107 169 4 141 197 291 259 262 136 207 614 338 203 —— 128 28 5 7 9 5 26 18 13 6 15
9 119 239 208 185 191 100 378 465 350 108 139 1 709 5 216 132 86 37 3 271 119 79 5 258 27 50 24 11 9 26 33 29 6 32 652 56 96 40 33 14 55 118 43 22 55 2 362 63 217 202 186 49 59 356 215 130 12 109 23 5 13 15 1 20 12 4 18 20 1 632 107 147 130 129 37 115 244 184 37 93 1 464 22 116 134 89 24 8 208 91 54 18 63 89 4 5 5 1 29 12 _ __ 52 919 48 76 93 59 14 81 140 59 25 49 5 949 8 558 381 291 261 — 878 413 200 —- 61 2 4 5 6 1 2 8 7 1 2 5 262 43 492 533 252 248 85 756 372 192 35 6179 226 607. 567 412 160 191 1372 268 186 111 18 55 13 10 13 10 64 42 10 7 51 4 102 372 384 386 276 102 550 903 170 114 311 5 794 135 619 563 331 137 141 1 274 218 161 138 844 97 60 76 68 24 89 161 57 32 67 3 232 231 348 346 169 62 226 800 112 73 161 5110 50 505 364 261 99 24 692 252 294 15 482 8 11 33 40 10 14 57 18 36 17 3 654 154 402 276 185 70 110 548 208 209 78
10 11 12
15 14 15
16 17 18
19 20 21
28 24.
25 26 27
28 29 30
31 32 33
34 35 56
37 38 59
Antal Därav om redo-
Hushållningssällskup visade 3 h ej upp-
bostads- 1 rum 1 rum 2 rum H 00 givet lägenheter (eller kök) och kök och kök ”” ?”" rums- och kok
antal 1 a. 1 413 93 571 463 265 21 2 Göteborgs och Bohus läns . . b:l 62 11 31 11 2 7 3 bza 1 086 68 377 325 199 117 4 " a 1 007 36 456 409 106 _— 5 Alvsborgs läns norra ........ b:l 07 — 32 25 9 1 & lbza 743 34 315 294 78 22 7 __ J 2. 515 24 289 154 34 14 8 Alvsborgs läns södra ........ b:l 17 — 11 6 — »— 9 [bra 455 24 255 135 32 7 10 a 1 786 59 919 671 127 10 1 1 Skaraborgs läns ............ b:l 406 2 231 90 8 75 12 hua 1177 37 473 433 87 142 13 a. 1 771 923 1 037 392 90 29 14 Värmlands läns ............ b:l 106 11 100 21 2 26 15 bza. 1405 145 649 272 02 277 1 s _. a. 1 306 64 844 310 88 — 17 Orebro läns ................ b:l 141 5 71 10 1 48 18 b:a 903 24 440 169 58 257 1 9 a 761 46 579 116 20 -— 20 Västmanlands läns .......... b:l 1 85 2 134 10 — 39 21 Ilya. 353 10 238 71 11 23 22 a 1 819 295 1 232 247 45 — 28 Kopparbergs läns .......... b:l 6 _ 4 2 — —- 24 lbza 1 400 244 999 185 34 * 2 5 a. 1 440 162 757 417 84 20 26 Gävleborgs läns ............ b:l 4 — 1 3 — —— 27 ha 1232 132 611 320 59 104 28 a. 1 812 170 947 540 119 36 29 Västernorrlands läns ........ :l 16 2 14 — —— —- 50 5:31 1 000 102 892 403 68 21 51 a. 1 574 153 800 489 132 — 82 Jämtlands läns ............ b:l 60 11 28 19 0 2 33 bza 1335 118 565 310 02 280 34 Ja. 2 307 ' 155 1 120 696 136 200 35 Västerbottens läns .......... b:l 11 — 2 — — — 56 lbza 1785 127 814 543 101 200 87 Ja 2 751 206 1 526 774 245 —— 38 Norrbottens läns ............ b:l 4 — 1. — — —— 39 lbza 2469 178 1 289 591 191 220 40 la 36 052 2 334 17 654 11 961 3 544 559 41 Samtliga hushållningssällskap b:l 3 638 160 1 919 790 73 696 42 lbza 26 568 1 624 11 168 8 318 2 571 2 889
angående bostadslägenheter som äro i behov att upprustas m. m.
t 1 Antal bostäder med följande antal barn Antal bostadslägenheter, som anses Au 11 under 15 år behöva .. . läg. med . upprustas .. .. ej an- dan .' 0] upp- Jamval ersattas . boende ej uppg. 0 1—2 3—4 & OCh givet "utan 1"- till- eller med ny- g'l'e" antal Hera t ] nkmng av åb ra— b nad for- personer boende an & utrymmet P ygg & ygg bättring 5 530 67 495 410 265 138 105 744 337 295 37 128 31 6 9 l 1 45 29 1 1 81 8682 207 314 265 196 100 211 485 247 200 154 3 439 57 374 324 215 67 27 556 240 174 37 220 10 15 30 14 3 5 29 16 6 16 2444 75 286 221 111 52 68 426 140 113 64 1 803 46 155 159 116 40 45 153 159 157 46 59 2 4 4 2 1 6 5 3 2 7 1542 45 185 147 99 33 39 134 146 142 31 5 834 205 597 562 341 127 159 658 783 285 50 1110 147 85 119 87 23 148 107 154 40 105 3122 314 358 285 156 66 318 376 456 169 196 6 507 251 616 583 383 138 51 906 476 380 9 467 64 20 40 43 11 52 90 29 3 44 3886 520 380 372 226 83 344 605 802 223 275 3 821 77 605 402 208 75 16 804 297 194 11 225 77 32 44 9 4 52 48 22 26 50 1 668 416 276 188 117 27 800 433 144 87 244 2 721 20 240 227 161 66 67 500 167 78 16 429 66 27 53 28 10 67 92 19 16 58 1 103 78 108 80 61 24 80 176 90 25 62 7 175 63 727 605 338 149 — 1 107 434 278 26 _— — 1 4 1 _— 5 _ 1 -— 5 886 92 539 477 296 124 24 862 364 234 5 724 23 470 460 319 117 74 891 239 236 74 22 _— '— — 4 — — 3 — 1 — 4052 210 575 359 205 86 207 697 180 151 204 7 215 137 431 582 403 219 177 1 092 296 253 171 55 — 1 s 7 —— — 111 —- s — 6585 117 386 544 305 215 96 933 284 248 146 7 253 — 519 542 319 156 38 927 305 342 — 287 2 35 21 8 2 2 80 8 26 2 4 788 280 348 872 230 105 280 642 197 216 280 11 035 224 413 705 667 372 150 1 208 592 357 150 16 — —— 2 — —— — —— 2 — —— 8558 213 305 470 593 269 350 888 437 310 150 14 733 — 395 1 171 753 432 —- 1 708 532 511 — 16 — 3 — 1 — -—- — 2 2 _— 12495 220 333 954 593 869 220 1 391 437 421 220 138 217 2 423 11 340 11 331 7 557 3 535 2 289 20 114 S 829 5 706 1 403 8 746 1 418 578 859 562 212 1 427 1 306 762 337 1 233 91 579 5 132 7 263 7 304 4 799 2 392 4 810 13 361 5 613 3 709 3 885
10 11 12
13 14 15
16 17 18
19 20 21
22 23 94
25 86 27
28 29 30
31 82 88
34 35 56
37 38 39 40 41 42
A. Intill 1 juli 1936 beviljade bidrag enligt 1933 års ansökningar (enl. bil. 1).
Antal kommuner, där genomsnittsheloppet por lägenhet Antal av bidrag utgjorde (1 kr.) rudo- Hushållningssällskap _ visade är 100- 200-300—400—500 600— 700_ 800— 900 1000 över kom- 100 199 299 399 499 599 699 799 899 999 1000 muner Stockholms stadsllönelmst .. — 2 — 1 1 _ 1 2 2 —- 2 11 och läns ...... samtl. bost. — —— 1 12 13 18 23 8 4 5 5 89 U 1 1'" (lönebosc. .. — 2 3 4 2 7 1 _ 1 _ 1 — 21 PW” 2” "ms samtl. bosc. _ _ 1 2 8 10 17 5 3 2 15 63 Södermanlands lönebost. . . — 2 —— 4 — 5 2 3 2 _ 6 —— 24 läns .......... samtl. bost. 1 5 5 2 7 19 11 14 2 12 — 78 -- . lönebost. .. — 1 7 1 2 7 _ 2 _ _ — _— 15 Östergötlands lä'wjlsamn. bost. 3 5 11 10 24 24 26 22 9 5 _ 139 JÖ k.. . "_ lä. Q löllebOSt- .. _ _ '— — _ _ _ *— — _ _ _ _ " Wmas n”"1samtl.bost _ 2 2 7 17 25 23 13 13 5 6 _ 113 K b " 1" lönebost. .. — 1 — — 1 1 — _ — —— — — 3 rono eras sms.. samtl. bost. — 2 8 39 18 6 1 1 l — — — 76 K 1 17" lönebost. _. — — — 1 — — — —— _ — 1 — 2 & mar ”ms ”om samtl. host. _ 1 1 4 5 3 8 3 3 — _ 1 29 K ] l" ödm lönebost. . . — — —— — 1 1 — —- — — 1 — 3 am" an” * samtl. host-. _ _ 9 9 17 14 s 5 4 1 2 _ 69 G tl d 1" |lönebost. .. — —- — 1 — — 1 —— —— —— —— — 2 0 ” S ”Sw-namn bost. _ 1 8 23 22 17 7 3 2 _ _ _ 83 _. ,. lönebost. . . —— — — — — -— — —— —— —— — — — Blekmge lo,—ns. ' ' "åsamtl. host. — — 1 1 13 14 6 — —— —— —- — 35 . . . ]lönebost. .. —— -— — —— 1 —— 3 1 — — 1 —— 6 Kmtm'lstads länslsamtl. bost. _ 4 s 27 40 32 12 7 4 2 1 _ 137 M 1 "11 111 S lönebost. .. -— _ — 3 1 1 1 1 1 — _ 1 9 am” ”5 " -- samtl. bost. _ 7 20 35 30 22 9 5 4 1 2 1 136 .. lönebost. .. — — — 1 2 1 1 — 1 — 2 — s Hallands la” ' ' '1511mtl. bost. _ _ 1 10 22 16 19 14 5 1 _ — 88 Göteborgs och llönebost. .. — — — — — — 1 — —— —— — — 1 __ Bohus läns . . . .lsamtl. bost. 1 — 1 3 13 11 16 16 5 2 — — 68 Alvsborgs läns ålänebost. .. — — — — 1 1 — — 1 — —— — 5 " norra .......... samtl. bost. — 1 1 7 23 15 17 10 6 l 3 — 84 Alvsborgs läns (lönebost. .. — — — — — — — — — —— -— —— _ södra .......... samtl. bost. —— 1 2 17 25 19 11 12 6 — — 93 w . jlönebost. .. _ —— 1 2 _ 1 1 1 1 1 1 _ 9 Skaraborw låns"lsamtl. bost. _ 3 5 13 23 43 45 37 30 12 13 _ 224 .. . . . lönebost. .. — 2 3 1 3 3 — 1 — -— — — 15 Varmlånds ””” ' '1samtl. bost. _ 2 1 10 10 14 18 13 7 2 5 _ 82 Öreb 0 läns ålönebost. .. —— 2 1 1 —— —— _ _- — _ _ — 4 r ' ' " ' samml. bost. —— —— 11 16 21 5 1 1 — — — — 55 Västmanlands ålönebost. .. 1 —— — 1 5 s 1 2 2 — 1 14 läns .......... samnl. bost. — — 2 5 4 6 11 14 6 1 2 _ 51 0 , Ilönebost. .. — — — — — — — — — — — — —— Kopparberes ””namn. bost _ _ 2 4 10 13 14 1 _ 2 46 . , a .. lönebost. __ _ — _— _ _. _ _ _ _ _ _ _ __ Gweboros lans"1samtl. bost. _ _ 1 4 10 s 15 5 2 2 47 Västernorrlands %lönebost. _ _ — —— — — _ — _ — _ _ —_ _— läns .......... |samtal. bost. — 1 — 6 14 16 17 10 1 1 — — 66 . . lönebost. . . _ — — -— — — — _ 1 _ _ __ 1 Jämtlands läns "lsamn. bost. _ _ _ 1 3 10 26 12 6 1 1 60 . [lönebosh .. _ — — — _— _ — _- _ — — _— —— Västerbottens lanslsamtl. bost. — l — — 7 10 9 1 — — — 28 _ [lönebost. .. — — —- —— — — -— —— —— — -— — Norrbottens läns lsamtl. bost. — — — 1 — 5 11 6 1 3 — —— 27 _ lönebost. .. 1 12 10 21 18 31 13 13 12 1 16 1 149 Hela nket ...... samt]. bost. 1 29 94 267 361 379 380 270 154 53 76 2 2066 Jlönebost. .. 0'7 8'0 67 141 12'1 208 87 '7 81 07 10'7 07 1000 [saml. bost. 0-0 14 45 120 175 1811 184 131 7-5 ..6 37 0—1 1000
Tab. 12. Genomsnittliga belopp av bostadsförbättringsbidrag i olika kommuner.
B. Intill 1 jun 1936 beviljade b1drag enligt 1934 (1935) års ansökningar (enl. bu. 1).
Antul kommuner, där genomsnittsbeloppet per lägenhet Antal av bidrag utgjorde (1 kr.) redo- l-l"shållningssällskap un- _— visade & er 100— 200— 300— 400— 500— 600— 700— 500— 900— 1 000 över kom. 10” 199 299 399 499 599 699 799 899 999 1000 muner Stockholms stadsjlöuebost. .. 1 2 7 9 6 3 3 1 —— — — 32 och läns ...... lsamtl. bost. — 1 3 8 21 19 17 8 7 5 -— 1 90 U 1 lä lönebost. .. — 11 9 2 3 3 4 2 9 10 — 32 ppsa. &. ns ""1samtl. host. _ _ _ 2 3 7 11 15 5 15 _ 65 Södermanlands [lönebosh .. — _ — 2 6 19 19 19 14 s 2 77 läns .......... samtl. host-,. -— — —— —— 4 12 17 27 18 6 2 86 Ö t . "91 1 lä lönebost. .. — 1 1 2 1 9 6 5 s 5 24 55 s e1gu ams 115 samt,]. bost. — —— 1 4 7 9 18 14 27 17 34 —— 131 Jö kö . ];. lönebost. __ _ 1 — 2 1 2 2 1 9 —— 8 1 16 I] plngs (ms Samtl. host. —— 1 7 19 22 31 21 10 9 2 _ — 122 Km ber _ lä. lönebost. .. 1 — 2 1 1 9 2 1 — —— — — 10 110 gb ns samtl. bost. — 1 11 21 34 10 >— 3 — — — — 80 Kal _ l” Ilönebosb .. — 1 —— 2 — 3 2 2 2 2 _ 14 mal ans norra. Samtl. host. —— 1 2 3 6 5 8 4 — —— _ 1 30 Kalmar läns söd ,lönebost. .. — —— —— 1 2 2 1 1 3 3 1 -— 14 "1 Samtl. bost. _ _ — 3 12 11 18 11 8 8 2 _ 73 Gotl nds ]? ,lönebosn. .. — — — 2 — 1 1 1 —— 2 2 _— 9 & ans.... samtl. bost. _ 3 12 10 10 19 16 9 2 1 1 — 89 _. _ lönebost. .. -— — —— 1 — 2 1 — — 1 a _— 7 Blekmge låna. . . . 1511th bOSt. _ __ _ 5 6 8 9 6 2 __ __ _ 36 _ . .. lönebost. .. — 1 2 5 9 3 5 4 5 2 7 1 98 Kmtmnmds mnalsamtl. 11051. _ 1 7 16 25 28 38 15 11 5 2 _ 148 ., .. lönebost. .. — 2 2 9 7 17 7 14 s s 10 — 74 Malmohus lans -- Samtl. bost. 1 5 26 41 45 38 18 7 12 1 3 _ 197 _ .. lönebost. .. — _ '— 4 9 5 7 9 5 5 5 1 38 Halland” lans*"'lsamtl. host. _ — _ 7 13 17 20 17 11 2 1 — 88 Göteborgs och lönebost. .. — — 1 — 1 — — 1 2 —— 4 2 11 "Bohus läns . . . .' samt]. host. — — 1 3 8 10 17 14 13 10 14 3 93 Alvsborgs läns lönebost. .. —- -— 1 9 — 4 1 — 9 — 4 -— 15 __ norra. .......... samt-l. bost. — — 4 7 19 26 16 8 3 4 l 1 89 Alvsborgs läns lönebost. .. — —— — — — 1 —— — — — — 1 södra .......... Samtl. bost. —- 3 10 15 31 26 4 — 1 —— — — 90 , .. lönebost. .. — — — 1 1 — 5 0 0 s 29 — 50 Skmborgs lans samtl. bost. _ 3 4 7 12 9 30 35 39 32 43 213 .. ,, lönebost. .. —— — 1 1 9 2 3 3 4 4 7 —— 29 Värmlands 14” '%samtl. bost. _ _ 2 3 7 7 12 23 20 12 2 _ ss " _ _ .. lönebost. .. —— — —— 2 — 6 2 — 1 — 1 12 0191110 lans * ' ' "1511.th host. -—- 1 7 12 12 14 6 2 — — 1 55 ,. lönebost. .. —— — 9 2 2 4 6 4 1 —— 7 — 99 * aStmanland31äns(samt1. bost. _ _ 2 2 6 13 9 14 7 5 5 _ 63 G .. lönebost. .. — — —— 1 — —— —— —— — —- —— 1 KOPPMbercS lanslsamtl. 11051. _ _ _ 2 3 3 16 14 4 2 2 _ 46 .. . _. |lönebost. .. — — — — — 1 — — _ — — — 1 GaVIebmgs hus"]samtl. host. _ _ 2 _ 3 7 9 12 10 6 _ 49 Västernorrlands lönebost. _ , — — — __ —— — — _ — — — — läns . . . . . . . . . ,lsamtl. bost. — — — 1 6 8 18 18 15 1 1 — 68 .. lönebost. .. ——- -— — -— — — — —- 9 1 — — 4 Jämtlands1ans"lsamtl.bost. _ _ _ 2 2 4 5 29 15 6 2 _ 64 Västerbottens lönebost. _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ __ _ _ _ läns .......... lsamtl. bost. — — — 1 3 2 6 7 13 3 1 — 36 _ . lönebost. . . —— — — — — — — 1 —— — — — 1 Nonbomns "ms lsamtl. bost. _ _ _ _ 1 1 3 8 9 5 _ _ 27 H _ ålönebost. . . 6 18 41 46 76 72 73 69 50 120 5 576 ela nket ...... samtl. bost. 20 99 196 324 340 356 322 272 142 138 G 2216
c. Inneliggande, men ej avgjorda ansökningar 1934 (1935). vilka. tillstyrkts av
egnahemsnämnden (enl. bil. 2).
Antal kommuner, där genomsnittsbeloppet per lägenhet Antal
av bidrag utgjorde (1 kr.) redo-
Huehållningssällskap n viuade
1191: 100- 200— 300— 400— 500— 600— 700— 800— 900— 1 000 över kom- 100 199 299 399 499 599 699 799 899 999 1000 muner
Stockholms stads lönebost. .. — — — _ — 1 — — _ _ _ _ 1 och läns" ...... samtl. bost. _ 2 3 12 14 7 3 3 l — l —— 46 U sala. läns lönebost. .. _ .1 _ 1 _ 1 1 — 2 — 1 _ 7 PP ""åsambl. bost. _ 1 2 2 3 4 10 4 3 1 21 51 Södermanlands lönebost. .. — _ — — _ _ _ _ — _ — — läns .......... samtl. bost. _ 2 1 3 7 5 5 6 1 4 34
-- lönebost. .. — — — — — — — —- _ — 1 — 1 Osmrgötlandsmnslsamu. host. _ 1 3 2 1 3 6 9 10 6 26 _ 67 . ., lönebost. . . — _ — _ — _ _ _ — _ — —— JönkÖngs lans samtal. host. _ _ 4 8 10 12 9 6 15 13 17 6 100 lönebost. . . —— — _ — — — _ _ — — _ — _
Kmmbergs läns åsamtl. host. 2 8 25 20 3 3 1 _ _ _ _ _ 62 . lönebost. . . _ — _ — — — _ _ _ — _ _ _ Kalmar läns normåsambl. bosh. __ _ _ _ 1 2 3 4 3 __ 4 __ 17 .. lönebost. .. _ —- _ — — _ _ — _ _ _ _ _ Kalmarlänssomåsamu. host. _ 1 3 11 12 19 13 5 6 _ 1 _ 71 lönebost. .. — _ _ _ _ _ _ — _ _ _ _ — Gomnds mns""åsamt1. bost. 1 5 15 24 9 12 7 7 — 1 _ 81 . lönebost. .. — _ _ — _ —— _ _ _ _ _ _ _ Blekinge läns-”144.119. host. _ _ _ 4 24 2 3 _ _ _ 33 .. . .. lönebost. .. _ _ — — — _ _ _ — _ _ _ _ Kusmmmdnansisamu. bast. _ 4 9 11 27 37 22 14 4 _ 4 _ 132 ,. .. lönebost. .. _ _ — 2 5 6 2 1 _ 1 s 29 MalmOhus lm ”'$..th host. _ 2 5 5 5 6 2 2 _ 2 7 _ 36 lönebost. .. _ _ — _ — _ _ _ — _ — _ Hallands läns-”- samtl. bost. _ 1 1 9 21 24 13 9 5 3 2 _ 33 Göteborgs och lönebost. .. — _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 __Bohus läns . . .. samtl. bost. _ _ 2 2 14 7 12 15 9 4 7 — 72 Alvsborgs läns lönebost. .. _ _ _ — — _ _ _ _ _ _ _ _ ” norra. .......... samtal. bost. — _ 3 8 11 14 14 9 7 _ 5 — 71 Alvsborgs läns lönebosn. .. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ södra. .......... åsamu. bost. _ 1 6 15 17 16 6 4 1 _ _ _ 67
. . lönebost. . , _ _ _ _ _ — _ _ _ __ _ _ _ Skalaborgs lans åsarna. bost. _ 3 6 15 18 34 43 40 27 17 25 _ 228 lönebost. .. — _ — —— _ _ _ _ _ _ _ _ _
Värmlands ”""” Åsarna. best. _ _ 2 4 10 7 3 18 3 4 8 _ 69 " . lönebost. .. _ _ _ _ _ —- _ _ _ _ _ _ _ Orebro lans ' ' ' 'åsamtl. bosb. ] 6 18 11 7 3 3 — _ _ — _ 49 . lönebost. . . _ _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ V&Stmmlandsmns samtl. bost. _ _ 3 5 5 11 9 7 8 2 4 _ 54 .. [lönebosh .. — _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Kopparbergs lanslsamtl. bost. _ _ 1 1 2 3 6 12 7 2 6 _ 40 lönebost. . . — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Gävleborgs 1äns"1samtl. bost. — _ _ 1 1 6 13 7 11 4 3 2 48 Västernorrlands lönebost. .. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ läns .......... 1samtg. host. _ — 3 5 16 15 13 8 1 2 1 _ 64
. löne ost. .. _ — — _ — _ _ _ _ _ _ _ _ Jämtlands låns”1samtl. bost. _ _ 2 _ 4 12 24 12 3 2 1 _ 60 Västerbottens %lönebosb. __ _— _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ läns .......... samtal. bost. _ — — 1 6 3 11 9 5 _ _ _ 35
. lönebost. . . _ — — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Norrbomns 13.15 lsamtl. host. _ _ _ _ 3 11 3 2 3 1 _ 1 29 Hela. riket |lönebost. . . _ 1 1 3 5 8 3 1 2 1 8 33 ...... lsamtl. bost. 3 31 108 165 242 299 271 214 150 64 148 9 1704
i penningar eller material, fri tomt e. d. Liknande hjälp från bolag eller en- skilda arbetsgivare omtalas från 160 kommuner. '
Tab. 11 redovisar även de i lägenheterna boende samt familjernas barnantal, Vilka uppgifter i sammandrag för hela landet återgivas här nedan.
Enligt denna, såsom förut antytts, långt ifrån fullständiga och likformiga inventering skulle sålunda på landsbygden närmare 150000 personer varai behov av förbättrade bostäder, vilka det övervägande flertalet eller närmare 130000 ej ansetts kunna erhålla på annat sätt än genom stöd av allmänna medel. Inom nämnda båda grupper utgjorde familjer med 3 eller ilera barn resp. 329 och 33'8 procent.
Antal Medel- Proc. antal bostäder med ilägen- tal följande antal barn heter boende under 15 är boende per per- lägen- 5 h soner1 het 0 1_2 3_4 116211, Samtliga redovisade förbättringsbehö vligalägen- heter (a) .................................. 147 909 4'1 33'6 33'5 221 105 Därav lägenheter, då,—[lönebostäder (bl) ...... 14418 4'0 26'1 389 251. 96 stöd erfordras av all- andra bostäder (bza). . . . 112 107 4'2 334 336 220 11'0 männa medel lsamtl. bostäder (b:l+ bza) 126 525 4'2 32'7 34'0 22'4 101)
1 Lägenheter med ej uppgivet antal boende ha antagits vara. bebodda av i genomsnitt 4 personer. ” Bostadslägenheter med ej uppgivet antal barn ha utproportionerats på. övriga grupper.
Tab. 11 ger slutligen en uppfattning om, vilka slag av bostadsförbättrande åtgärder. som ansetts erfordras i de särskilda fallen. Ett sammandrag av dessa uppgifter meddelas här nedan:
Proc. antal lägenheter. vilka
Antal ansetts behöva1 redovisade u rustas bostads— , ptp ut— jämväl ersättas lägenheter .?” *?” till- eller med okning av åh " vas 11 'b avnad utrymmet) p Yala ) y.... Samtliga redovisade förbättringsbehövliga lägenheter (a) ............................ 36 052 58'0 255 165 Därav lägenheter lönebostäder (b:l) ...... 3638 543 317 Mb där stödoerfordras andra bostäder (b:a). . . . 26 568 589 241 16 4 av allmänna medellsamtl. bustäder(b:l+b:a) 30206 585 254 161
1 Bostadslägenheter, för vilka förbättringsbehovcts art ej angivits, lla utproportionerats på. övriga grupper.
De anförda proportionstalen för olika bostadsförbättrande åtgärder synas tyda på, att verksamheten ansetts böra bedrivas efter tämligen oförändrade linjer. Läggas till grund de tidigare beräknade enhetsprisen (se sid. 96) — ehuru de nu sannolikt torde vara alltför låga med hänsyn till avsevärda stegringar av byggnadsmaterialkostnaderna under mellantiden — kan den på det allmänna fallande kostnaden för de ifrågavarande bostadsförbättringsåtgärderna uppskattas till c:a 22 milj. kr.
I frågeformuläret ombådos slutligen hälsovårds, resp. kommunalnämnderna att anteckna gjorda iakttagelser rörande återverkningarna av det allmännas
bostadshjälp på den enskildes vilja och förmåga att själv skapa och sörja för sitt hem. Uttalanden härom ha erhållits från tillhopa 984 nämnder, av vilka 338 (34'3 procent) anse, att de statliga åtgärderna ökat ej blott möjligheterna för de mindre bemedlade att höja sin bostadsstandard utan även i allmänhet gynnsamt återverkat på intresset för förbättrade bostadsförhållanden på lands- bygden överhuvud. Däremot ha 50 nämnder (5'1 procent) hållit före, att till- gången till statshjälp bidragit att göra den enskilde mera likgiltig för möjlig- heterna att själv förbättra sina bostadsvillkor. Aterstående 596 nämnder (606 procent) ha uttalat sig i båda de angivna riktningarna eller eljest angivit sin uppfattning i frågan såsom mera obestämd.
Uppenbarligen växlar opinionen i dessa frågor ej blott inom olika social- grupper utan även inom olika bygder, såsom framgår av följande, länsvis upp— gjorda tabell av de inkomna svaren:
Verkningnrna av det all— Verkningarna av det all- männas bostadshjälp på männas bostadshjälp på den enskildes vilja att själv den enskildes vilja att själv sörja för sitt hem ha från sörja för sitt hem ha från
L 5 I] följande antal kommuner L ä n följande antal kommuner
angivits som angivits som _cke båda icke 1blade , . gcda goda dill?” goda goda ( 51?ng &
obestämt obestämt .. Stockholms ........ 21 5 13 Göteborgs och Bohus 17 1 7 Uppsala ............ 1 — 22 Alvsborgs .......... 65 2 12 'i Södermanlands . . . . 17 1 21 Skaraborgs ........ 35 6 56 _, Ostergötlands ...... 22 3 49 Värmlands .......... 15 1 22 . Jönköpings ........ 12 4 38 Örebro ............ 3 — 19 Kronobergs ........ 7 5 30 Västmanlands ...... 5 1 28 Kalmar ............ 10 2 32 Kopparbergs ........ 12 — 17 Gotlands .......... 8 4 24 Gävleborgs ........ 4 2 19 Blekinge .......... 6 2 14 Västernorrlands . . . . 5 1 34 i Kristianstads ...... 23 5 32 Jämtlands .......... 14 -— 14 ' Malmöhus .......... 20 3 37 Västerbottens ...... 6 — 16 Hallands .......... 5 1 37 Norrbottens ........ 5 1 3
Det är sålunda egentligen endast i södra och vissa delar av mellersta Sverige, :som kritiska uttalanden av den statliga bostadshjälpen förts fram i någon större utsträckning. I Västsverige och framför allt i Norrland förhärska de uttalanden, som prisa den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamhetens förmånliga verkningar och förorda en fortsättning på samma väg.1
1Med anledning av resultatet av denna undersökning ha från bostadssociala utred- ningens sida vidtagits vissa. åtgärder, för vilka redogjorts ovan sid. 34??- 0. f.
Bilaga 3.
Tabeller till beräkningar rörande det framtida bostadsbehovet på landsbygden.
I efterföljande tabeller redovisas dels det beräknade antalet män och kvinnor i olika åldrar och civilstånd, dels den beräknade ökningen eller minskningen i antalet män och kvinnor i olika åldrar och civilstånd på landsbygden under alternativa kombinationer av antaganden rörande nativitet och flyttningar från landsbygd till städer. Dessa antaganden äro redovisade och kommenteradei betänkandets kap. 10 (sid. 59* ff.)
Alf Johansson Gunnar H ävermark
Tab. 1. Beräknat antal män och kvinnor (i tusental) i olika åldrar och civilstånd å landsbygden åren 1935—1990.
Nativitetsantagande I, (Sjunkande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a 500.)
1935 1940 ]945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 Män: Flyttningsantagande: Ingen flyttningsvinst eller -förlnst. Under 20 är ...... 712 644 562 483 421 371 333 309 278 245 214 189 Ogifta och förut gifta 615 652 675 669 651 630 603 564 539 519 495 464 därav: 20—65 år .......... 532 563 580 669 545 517 481 433 395 364 329 291 65—111 » .......... 89 89 95 100 106 113 122 131 144 155 166 173 Gifta .............. 768 826 886 941 983 1006 1010 993 955 900 836 765 därav 20—35 år .......... 154 167 174 174 162 140 125 109 91 77 75 70 35—50 » .......... 288 314 344 372 395 402 334 348 306 269 228 196 50—65 » .......... 216 228 242 262 236 314 339 359 364 346 313 275 65—(0 » .......... 110 117 126 133 140 150 162 177 194 208 220 224 Samtliga män 2095 2122 2123 2093 2055 2007 1946 1866 1772 1664 1545 1418 Kvinnor: Under 20 år ...... 679 620 541 464 406 358 321 298 268 236 207 183 Ogifta och förut gifta 555 580 596 586 565 544 517 483 464 454 442 425 därav: 20—65 år .......... 426 445 455 439 411 382 347 307 283 265 241 212 65—70 » .......... 129 135 141 147 154 162 170 176 181 189 201 213 Gifta. .............. 768 826 886 941 983 1006 1010 993 955 900 836 765 därav: 20—65 år .......... 685 738 790 839 872 887 882 858 815 752 674 594 613—111 » .......... 33 88 96 102 111 119 123 135 140 148 162 171 Samtliga kvinnor 2002 2026 2023 1991 1954 1908 1848 1774 1687 1590 1485 1373
Män: Under 20 år ...... Ogifta. och förut gifta därav: 20—65 år .......... 65—10 » ..........
Gifta .............. därav: 20—35 år ..........
35—50 » .......... 50—65 » .......... 65—w » ..........
Samtliga män
Kvinnor: Under 20 år ...... Ogifta. och förut gifta därav: 20—65 år .......... 6'5—u) » ..........
Gifta. .............. därav: 20—65 år .......... 65—w » ..........
Samtliga- kvinnor
Fly t tnin gs antag an d e : Flyttningsförlust under varje 5—årsperiod av 10 000 män och 20 000 kvinnor. 712 615
592 89
768
154 288 216 110
2095
679 555
426 129 768 685
83
2002
643 647
558
89 822 165 312
228 117
2 112
617 567
432 135 822 733
39
2006
559 666
571 95
876
170 340 240 126
2 101
537 569 429 110 876 780 96
1 982
476 656
556 100
926
16!) 366 260 132
2 058
456 546
401 145 926 822 104 1928
410 635
629 106
961
156 383 282 140
2006
393 513
368 150 961 847 114
1867
354 613
500 113
978
134 337 308 149
1 945
339 480
324 156 978 855 123 1 797
311 582
461 121
975
119 306 329 161
1868
298 442
280 162 975 843 132 1715
284 539
409 130
952
108 330 345 174
1 775
272 394
229 165 952 813 139
1618
251 508
367 141
907
83 287 548 189
1 666
241 363 196 167 907
763 144
1 511
216 484
932 152
846
68 249 327 202
1 546
207 341
172 169 846 695 151 1394
184 455
294 161
775
64 206 293 212
1 414
175 320
145 175 775 612 163 1270
157 419
254 165
699
69 171 255 214
1 275
149 294
115 179 699 527 172 1142
109 Tab. 1 (forts.). Beräknat antal män och kvinnor (i tusental) i olika åldrar och civilstånd & landsbygden åren 1935—1990.
' Nativitetaantagande I. (Sjunkande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a 500.)
1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990
Fiyttningsantagande: Flyttningsförlust under varje 5-årsperiod
914171: av 30000 män och 50000 kvinnor. Under 20 år ...... 712 641 554 466 392 328 279 247 210 173 137 Ogifta. och förut gifta 615 637 647 630 605 577 540 489 450 416 381 därav:
20—65 ar .......... 532 518 552 530 499 466 421 362 314 272 231 155—70 » .......... 83 89 95 100 106 111 119 127 136 144 150
Gifta .............. 768 814 858 895 917 921 905 870 813 741 659 därav:
20—35 år .......... 154 162 163 158 144 123 107 90 68 51 46 313—50 » .......... 288 308 332 350 360 356 330 292 250 210 163 50” 65 » .......... 216 227 238 255 274 295 311 319 314 289 255 65—10 » .......... 110 117 125 132 139 147 157 169 181 191 195
Samtliga män 2095 2092 2059 1991 1914 1826 1724 1606 1473 1330 1177
Kvinnor: Under 20 år ...... 679 613 530 444 373 312 265 234 199 162 128 Ogifta och förut gifta 555 549 532 493 446 399 345 281 234 196 161 därav:
20—65 år __________ 426 415 394 351 _ 301 251 195 132 89 56 27 613—01 » .......... 129 134 158 142 145 148 150 149 145 140 134
Gifta .............. 768 814 858 895 917 921 905 870 813 741 659 därav: 20—05 år .......... 685 725 760 789 801 795 769 726 664 585 493
65 —m » .......... 83 89 98 106 116 126 136 144 149 156 166
Samtliga kvinnor 2002 1976 1920 1832 1736 1632 1515 1385 1246 1099 948
Flyttningsantagande: Flyttningsförlust under varje 5-årsperiod
illan: av 50000 män och 80000 kvinnor. Under 20 år ...... 712 638 549 456 375 302 246 210
Ogifta och förut gifta 615 627 628 604 574 543 498 438 därav:
20465 är .......... 532 538 533 505 469 432 38! 315 65—01 » .......... 83 89 95 99 105 111 117 123
Gifta .............. 768 807 840 864 873 863 836 788 därav: 20—35 år .......... 154 159 156 148 133 111 95 77
35—50 » .......... 288 305 324 335 337 324 295 255 50—65 » .......... 216 226 235 250 266 283 292 293 65—10 » .......... 110 117 125 131 137 145 154 163
Samtliga män 2095 2072 2017 1924 1822 1708 1580 1436
Kvinnor: Under 20 år ...... 679 608 522 432 354 284 230 196 Ogifta. och förut gifta 555 531 495 440 378 318 248 168 därav:
20—65 år .......... 426 398 358 302 239 179 112 39 65—70 » .......... 129 133 137 133 139 139 136 129
Gifta. .............. 768 807 840 864 873 863 836 788 därav:
20—65 år .......... 685 717 741 756 753 733 694 636 (Sö—w » .......... 83 90 99 108 120 130 142 152
Samtliga kvinnor 2002 1946 1857 1 736 1605 1 465 1314 1 152
Tab. 1 (forts.). Beräknat antal män och kvinnor (i tusental) i olika åldrar och civilstånd & landsbygden åren 1935—1990.
Nativitetsantagande II. (I stort sett oförändrad nativitet; nettoreproduktionstalet:1000).
1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990
Män: Flyttningsantagande: Ingen Hyttningsvinst eller -förlust. Under 20 år ...... 712 677 657 667 693 700 695 685 678 678 682 687 Ogifta och förut gifta 615 652 675 669 651 660 681 700 712 720 721 717
därav:
20—65 år .......... 532 563 580 569 545 547 559 568 568 564 555 545 Gö—w » .......... 83 89 95 100 106 113 122 132 144 156 166 172 Gifta .............. 768 826 886 941 983 1008 1023 1033 1040 1041 1037 1030 därav: 20—35 år .......... 154 167 174 174 162 142 137 149 155 155 153 152 35—50 » .......... 288 314 344 372 395 402 384 348 327 332 352 953 50—65 » .......... 216 228 242 262 286 314 339 359 364 346 312 296 (Sö—m » .......... 110 117 126 133 140 150 163 177 134 203 220 224
Samtliga män 2095 2155 2218 2277 2327 2368 2399 2418 2430 2439 2440 2434
Kvinnor:
Under 20 år ...... 679 652 634 643 668 675 671 660 654 654 658 663 Ogiftaochförutgifta 555 080 596 586 565 573 593 614 629 644 655 663 därav:
20—65 år .......... 426 445 455 439 411 411 421 433 4.11 447 444 439 65—70 » .......... 129 155 141 147 154 162 172 181 188 197 211 224 Gifta .............. 768 826 886 941 983 1008 1023 1033 1040 1041 1037 1030 därav: 20—65 år .......... 685 738 790 339 872 889 897 903 907 902 886 871 65—0» » .......... 83 88 96 102 111 119 126 130 133 139 151 159
Samtliga kvinnor 2002 2058 2116 2170 2216 2256 2287 2307 2323 2339 2350 2356
Flyttningsantagande: Flyttningsförlust under varje 5-årsperiod
th'in: av 10000 män och 20000 kvinnor. Under 20 år ...... 712 676 652 655 671 667 652 635 622 615 610 607
Ogifta. och förut gifta 615 647 666 656 635 643 658 669 673 673 668 607 därav:
20—65 år .......... 532 558 571 556 529 530 537 539 532 521 507 492 65—70 » .......... 93 89 95 100 106 113 121 130 141 152 161 165
Gifta .............. 768 822 876 926 961 979 988 991 990 982 969 951 därav:
20—35 år .......... 154 165 170 169 156 136 192 142 144 142 138 135 35—50 » .......... 283 312 340 965 383 387 366 330 309 311 326 325 50—65 » .......... 216 228 240 260 282 307 329 345 348 927 293 277 65—5; » .......... 110 117 126 132 140 149 161 174 189 202 212 214
Samtliga man 2095 2145 2194 2237 2267 2289 2298 2295 2285 2270 2247 2215
Kvinnor: Under 20 är ...... 679 649 627 629 646 641 628 611 598 591 587 583 Ogifta och förut gifta 555 567 569 546 513 510 515 521 521 521 519 516 därav:
20—65 år .......... 426 432 429 401 363 353 951 350 346 341 331 320 65—10 » .......... 129 135 140 145 150 157 164 171 175 130 133 196
Gifta .......... 768 822 876 926 961 979 988 991 990 982 969 951 därav:
20—65 år .......... 685 733 780 822 847 857 859 858 854 842 820 797 65—w » .......... 83 89 96 104 114 122 129 133 136 140 149 154
Samtliga, kvinnor 2002 2038 2072 2101 2120 2130 2131 2123 2109 2094 2075 2050
Tab. 1 (forts.). Beräknat antal män ooh kvinnor (i tusental) i olika åldrar och civilstånd & landsbygden åren 1935—1990.
Nativitetsantagaude II. (I stort sett oförändrad nativitet; nettoreproduktionstalet:1 000).
1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 Flyttningsantagande: Flyttningsförlust under varje 5-årsperiod jmf”: av 30 000 män och 50000 kvinnor. Under 20 är ...... 712 674 644 637 638 616 589 560 537 519 502 485 Ogifta och förut gifta 615 637 647 630 605 608 613 613 604 591 574 552 därav: 20—65 år .......... 532 548 552 550 499 496 495 486 468 447 424 401 65—w » .......... 83 89 95 100 106 112 118 127 136 144 150 151 Gifta .............. 768 814 858 895 917 922 918 908 892 870 840 806 därav: 20—35 är .......... 154 162 169 158 144 124 120 128 126 120 113 107 35—50 » .......... 288 308 332 350 360 356 330 292 271 270 273 267 50—65 » .......... 216 227 238 255 274 295 311 319 314 289 254 239 65—w » .......... 130 117 125 132 139 147 157 169 181 191 195 193 Samtliga män 2095 2125 2149 2162 2160 2146 2120 2081 2033 1980 1916 1843 Kvinnor: Under 20 år ...... 679 645 618 609 611 591 564 536 514 496 480 464 Ogifta och förut gifta 555 549 532 493 446 429 417 401 381 361 342 323 därav: 20—65 år .......... 426 415 394 351 301 280 264 245 225 205 186 168 65—1» » .......... 129 134 138 142 145 149 153 156 156 156 156 155 Gifta .............. 768 814 858 895 917 922 918 908 892 870 840 806 därav: 20—65 år .......... 685 725 760 789 801 797 795 771 754 730 696 662 öå—w » .......... 33 89 98 106 116 125 133 137 188 140 144 144 Samtliga kvinnor 2002 2008 2008 1997 1974 1942 1899 1845 1787 1727 1662 1593
Fly t tnin g 5 a. ut 2. g 1111 d e : Flyttningsföi'lust under varje 5-årsperiod
Män: av 50000 män och 80000 kvinnor.
Under 20 år ...... 712 671 636 619 605 566 525 485 452 423 394 363 Ogifta och förut gifta 615 627 628 604 574 572 569 557 534 509 480 448 därav:
20—65 är .......... 532 533 593 505 469 462 452 433 403 372 341 310 65—79 » .......... 83 89 95 99 105 110 117 124 131 137 139 188
Gifta .............. 768 807 840 864 873 865 848 825 795 757 712 662 därav:
20—35 år .......... 154 159 156 148 139 113 108 115 107 97 87 80 35—50 » .......... 288 305 324 335 337 324 294 255 234 229 230 209 50—65 » .......... 216 226 235 250 266 283 292 292 281 252 216 200 65—w » .......... 110 117 125 191 137 145 154 168 173 179 179 175
Samtliga män 2095 2105 2104 2087 2052 2003 1942 1867 1781 1689 1586 1473
Kvinnor: Under 20 år ...... 679 640 608 590 577 540 500 461 430 402 373 344 Ogifta och förut gifta 555 531 495 440 378 348 318 282 241 202 165 130 därav:
20—65 år .......... 426 898 358 302 239 203 177 149 107 75 47 22 öå—w » .......... 129 133 197 133 139 140 141 139 134 127 119 108
Gifta .............. 768 807 840 864 873 865 848 825 795 757 712 662 därav:
20—65 år .......... 685 717 741 756 753 736 710 682 651 619 567 521 65—(11 » .......... sa 90 99 108 120 129 138 149 144 144 145 141 Samtliga kvinnor 2002 1978 1943 1894 1828 1753 1666 1568 1466 1361 1250 1136
112 Tab. 1 (forts.). Beräknat antal män och kvinnor (i tusental) i olika åldrar och civilstånd å landsbygden åren 1935—1990.
Nativitetsantagande IV. (Stigande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a 1 250.)
1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990
Män: Flyttningsantagande: Ingen Hyttningsvinst eller -för1ust. Under 20 år ...... 712 683 684 731 793 831 846 849 865 897 936 975 Ogifta och förut gifta 615 652 675 669 651 666 705 750 780 799 814 827
därav:
20—65 år .......... 532 563 580 569 545 553 583 618 636 644 648 655 65—0) » .......... 83 89 95 100 106 113 122 132 144 155 166 172 Gifta .............. 768 826 886 941 983 1008 1025 1044 1067 1091 1112 1132 därav: 20—35 är .......... 154 167 174 174 162 142 140 160 178 187 186 186 35—50 » .......... 288 314 344 372 395 402 384 348 331 350 394 421 50—65 » .......... 216 228 242 262 286 314 339 359 364 346 312 301 65—19 » .......... 110 117 126 133 140 150 162 177 194 208 220 224
Samtliga man 2095 2161 2245 2341 2427 2505 2576 2643 2712 2787 2862 2934
Kvinnor: Under 20 år ...... 679 658 659 703 763 800 816 819 834 864 902 940 Ogifta och förut gifta 555 580 596 586 565 578 615 660 692 717 740 764 därav:
20—65 är .......... 426 445 455 439 411 415 442 478 502 517 526 537 65—w » .......... 129 135 141 147 154 163 173 182 190 200 214 227
Gifta .............. 768 826 886 941 983 1008 1025 1044 1067 1091 1112 1132 därav:
20—65 år .......... 685 738 790 839 872 889 900 915 996 954 961 976 65—10 » .......... 83 88 96 102 111 119 125 129 191 197 148 156
Samtliga kvinnor 2002 2064 2141 2230 2311 2386 2456 2523 2593 2672 2754 2836
Fly t tnin g 5 ant 3 g an d e '. Flyttningsförlust under varje 5-årsperiod
AM”: av 10000 man och 20000 kvinnor. Under 20 år ...... 712 682 679 717 767 791 795 789 796 817 844 870
Ogifta och förut gifta 615 647 666 656 635 648 681 718 738 749 755 761 därav:
20—65 år .......... 582 558 571 556 529 535 560 588 597 597 594 595 65—10 » .......... 83 89 95 100 106 113 121 130 141 152 160 166
Gifta .............. 768 822 876 926 961 980 990 1002 1017 1030 1041 1048 därav:
20—35 är .......... 154 165 170 169 156 136 134 153 167 172 169 167 35—50 » .......... 288 312 340 865 383 387 366 330 313 329 367 386 50—65 » .......... 216 228 240 260 282 308 329 345 348 327 293 281 65—w » .......... 110 117 126 132 140 149 161 174 189 202 212 214
Samtliga man 2095 2151 2221 2299 2363 2419 2466 2509 2551 2596 2640 2679
Kvinnor: Under 20 år ...... 679 655 652 687 736 760 765 758 765 786 811 837 Ogifta och förut gifta 555 567 569 546 513 514 536 565 580 590 599 611 därav:
20—65 år .......... 426 432 429 401 363 357 371 393 403 407 408 411 65—w » .......... 129 135 140 145 150 157 165 172 177 183 191 200
Gifta .............. 768 822 876 926 961 980 990 1002 1017 1030 1041 1048 därav:
20—65 år .......... 685 733 780 822 347 858 862 870 884 893 895 898 651—w » .......... 83 89 96 104 114 122 128 132 133 137 146 150
Samtliga kvinnor 2002 2044 2097 2159 2210 2254 2291 2325 2362 2406 2451 2496
Nativitetsantagande IV.
nettoreproduktionstalet c:a 1250.)
113 Tab. 1 (forts.). Beräknat antal män och kvinnor (i tusental) i olika åldrar och civilstånd å landsbygden åren 1935—1990.
(Stigande nativitet till år 1950, därefter oförändrad;
iZi/[än : Under 20 år ...... Ogifta och förut gifta därav: 20 ——65 år .......... 65 — w » ..........
Gifta .............. därav: 20—35 år .......... 35—50 » .......... 50—65 » ..........
651—w » ..........
Samtliga män
Kvinnor: Under 20 år ...... Ogifta och förut gifta därav: 20—65 år .......... 65—40 » ..........
Gifta .............. därav: 20—65 år .......... 613—61 ”
Samtliga kvinnor
Emin: Under 20 år ...... Ogifta och förut gifta därav: 20—65 år .......... 65—Lu " ..........
Gifta .............. därav: 20—35 år .......... 35—50 » 50—65 » 65—111 »
Samtliga män
Kvinno-r: Under 20 år ...... Ogifta. och förut gifta därav: 20—65 år .......... 65—10 » ..........
Gifta. .............. därav: 20—65 år ..........
65—10 » ..........
712 615
532 83
768
154 288 216 110
2 095 679 555
426 129
768
685 88
Samtliga kvinnor 2002
677 627
538 89
807
159 305 226 117
2 111
646 531
398 133 807 717 90 1984
661 628
553 95
840
156 324 235 125
2129
630 495
358 137 840 741
99
1965
av 50000 män och 80000 kvinnor.
674 604
505 99
864
148 355 250 131
2142
642 440
302 138 864 756 108 1946
688 574
469 105
873
183 387 266 137
2135
656 378
239 139 873
753 120
1907
671 578
468 110
865
113 324 288 145
2 114
640 353 213 140 865 736 129 1858
641 590
473 117 850
110 294 292 154
2081
611 337
195 142 850 713 137
1 798
607 599
476 128
835
125 255 292 163
2041
578 322
131 141 835 695 140 1735
586 589
458 131
820
128 288 281 179
1995
558 292
154 133 820 630 140
1670
577 571
435 136
799
123 245 252 179
1947
550 259
126 133 799 661 138 1608
1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 Flyttningsantagande: Flyttningsförlust under varje 5-årsperiod av 30 000 män och 50000 kvinnor.
712 680 670 695 727 731 718 698 691 697 706 713 615 637 647 630 605 613 635 658 664 660 653 646 532 548 552 530 499 502 516 532 528 516 503 494 83 89 95 100 106 111 119 126 136 144 150 152 768 814 858 895 917 923 921 919 918 915 907 895 154 162 103 158 144 125 122 139 143 148 140 136 288 308 332 350 360 656 331 292 275 287 317 324 216 227 238 255 274 205 311 319 314 289 255 242 110 117 125 132 139 147 157 169 181 191 195 193 2095 2131 2175 2220 2249 2267 2274 2275 2273 2272 22662 254 679 651 641 664 695 700 688 668 662 667 676 682 555 549 532 493 446 433 436 443 436 425 414 408 426 415 394 351 301 284 282 285 277 265 253 347 129 134 138 142 145 149 154 158 159 160 161 161 768 814 858 895 917 923 921 919 918 915 907 895 685 725 760 789 801 793 789 784 783 779 768 757 33 80 93 106 116 125 132 135 135 136 139 138 2002 2014 2031 2052 2059 2056 2045 2030 2016 2007 1997 1985
Flyttningsantagande: Flyttningsförlust under varje 5-årsperiod
568 550
411 139
773
112 266 216 179
1 891
541 230
104 126 773 636 137
1544
549 530
898 137
743
105 261 204 173
1 822
528 205
86 119 743 613 130
1476
Tab. 2. Beräknad ökning eller minskning i antalet män och kvinnor i olika åldrar och civilstånd å landsbygden under åren [%&—1965. 1
Nativltetsantagande I.
nettoreproduktionstalet c:a. 500.) (Sjunkande nativitet till år 1950, därefter oförändrad;
Ökning eller minskning (_) under resp. Ö-irsperioder
absolut, i tusental
.!clativ, %
1935— 1940—1945— 1950— 1955—1960— 1935— 1940— 1945— 1950— 1955— 1960— 1940 1945 1950 1955 15160 1965 1940 1945 1950 l955 1960 1965 Män: Flyttningsantagande: Ingen flyttningsvinst eller -förlust. Under 20 år ...... —68 ——82 —— 79 —62 —50 —— 38 —— 9'6 — 12'7 —14'1 —12's — 11'9 ——10'3 Ogiftaochförutgifta 37 23 — 6 —18 ——21 —27 6'1 3'6 _ 1'0 —— 2'6 — 32 __ 41% därav: 20—65 år .......... 31 17 ——11 —24 —28 —36 5'9 3'1 _ 2'1 — 4'2 —— 5'1 -— G'e Gå—w » .......... 6 6 5 6 7 9 7'4 6'9 5'7 (n G's T' Gifta .............. 58 60 55 42 23 4 76 72 63 4'5 221 04 därav; 20—35 är .......... 13 7 o — s —22 —15 8'1 4'o O's — 7'1 _ 1s's —11'o 35—50 » .......... 26 30 23 23 7 —15 8'9 9'3 8'o 6'2 1'9 — 4'5 50—65 » .......... 12 14 20 24 25 25 5'5 5'9 8'5 9'0 9'8 T's Gö—w » .......... 7 9 7 7 10 12 (Ys 7'5 ö'a n'o G'u 8'4 Samtliga män 27 1 —30 —38 ——48 —61 111 00 — 1'4 —— 1*s — 2'3 _ 3'1 Kvinnor: Under 20 år ...... —59 —79 —77 —58 —48 —37 — 8'7 —12'7 —l4'3 —12'7 — 11"8 — 10'2 Ogiftaochförutgifta 25 16 —10 -—21 —21 —27 4'4 2'9 — 1'7 — 3'5 — 3'8 — 4'9 därav: 20—65 år .......... 19 10 ——16 —28 ——29 —— 35 4'3 2'4 — 3'5 _ G's — 7'1 — 9'o 65—m » .......... 6 6 6 7 8 8 4'9 4'7 4'1 4'9 5'0 4'8 Gifta .............. 58 60 55 42 23 4 7'6 7'2 6'3 4'5 24 04 därav: 20—65 år .......... 53 52 49 33 15 — 5 7'a 7'1 6'1 4'0 1'7 — 0'6 (åå—w » .......... 5 8 6 9 8 9 G's 8'o 7'4 8'o 7'6 7'2 Samtliga kvinnor 24 — 3 —-32 —37 ——46 —60 1'2 — 0'1 — 1'6 — 1'9 — 2'4 — 3'1
Män: Under 20 år ...... —69 ——84 Ogifta och förut gifta 32 19 därav: 20—65 år .......... 26 13 623—11) » .......... 6 6 Gifta .............. 54 54 därav: 20——35 är .......... 11 5 35 —50 » .......... 24 28 50—65 » .......... 12 12 651—m » .......... 7 9 Samtliga män 17 — 11 Kvinnor: Under 20 är ...... —62 —80 Ogifta och förut gifta. 12 2 därav: 720—65 år .......... 6 — 3 65—(1) » .......... 6 5 Gifta. .............. 54 54 därav. 20—65 år .......... 48 47 655—tu » .......... 6 7 Samtliga kvinnor 4 ——24
Flyttningsantagande: Flyttningsförlust under varje B-årsperiod
—83 —10
—15 5 50 — 1
25 20
—43
—81 —23
—— 28 5 50 42 8 ——54
av 10000 män och 20000 kvinnor.
—66 —21
-—-27 6
35
— 18 18 22 8
——52
—63 —33
— 38 5 35 95 10 —61
——56 —22
—29 7
17 ——22
26
-——43 -—31
—39 8
—3
—15 —21 21
=;
—77
—41 —38
—44 6 — 3
——12 9
— 97 53 5'0 7'4 7'0 7'1 8'4 5'4 6'9 0'8
—— 9'1
2'1 1'3 4'5 7'0 7'0 7'5 0 2
-— 13'1 2'9 2'3 s'e 6'6 av en 5'5 7'4
— 0-5
—— 131 04 —— 0'7 4'1 6'6 6'4 8'7 — 1—2
— 14'3 — 14'0 — 1'5 — 3'1 — 2'7 —— 4'7 $"!) 51) 5'6 3'3 — 0'7 —— 7'6 7'1 5'1 8'1 8'4 5'4 5'7 — 2'1 — 2'5 —15'0 —— 13'9 — 4'1— 6'0 — G's — 9'5 3'3 3'9 5'6 3'8 5'3 3'2 7'0 9'0 —- 27 _ 3'2
—13's — 3'6 — 5'6 s'a 1'7 —13'8 09 9'2 6'5 _— 3'1
—13'6 — 6'4 — 10'7 3"8 1'7 0'9 7'9
12'1 5'1 7'8 7'2 0'3
11'3 5'3 7'0 To 39
120 81 in 3'5 0'3 1'1 7'5 4'6
115 Tab. 2 (forts.). Beräknad ökning eller minskning i antalet män och kvinnor i olika åldrar och civilstånd å landsbygden under åren 1935—1965.
Nativltetsantagande I. (Sjunkande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreprodnktionstalet c:a 500.)
Ökning eller minskning (_) under resp. ö-årsperioder
absolut. i tusental relativ. %
19-15—1940—1945—1950—1955—1911'0- 1935— 1940— 1945— 1950— 1955— 1960— 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1940 1945 1950 1955 1960 1965
Flyttningsantagande: Flyttningsförlust under varje 5—ärsperiod
AM”; av 30000 män och 50000 kvinnor.
Under 20 år ...... _ 71 —87 — 88 _ 74 — 64 _ 49 — 10'0 _ 13'5 — 15'9 15'8 — 16'4 _ 15'1
Ogilta ochförutgifta 22 10 _17 —2:') _28 _37 3'7 1'5— 2'6— 4'0 — 4'5 — 6'5 därav:
20—65 är .......... 16 4 —22 —31 —33 —45 en 0'1 — 4'o — 5'0 _ 6'7 _ en 651—_.” » .......... 6 6 5 6 5 & 7'4 6'8 54 50 M 64
Gifta .............. 46 44 37 22 4 _16 6'0 54 43 25 04 1'7 därav:
20—35 är .......... s 1 _ 5 _ 14 _21 — 16 4'9 0'5 _ 2'0 — 8'9 _14'0 _ 123 35—50 » .......... 20 24 10 10 — 4 _26 M 7'7 5'1 2'0 _ 1'1 _ 7'1
50——65 » .......... 11 11 17 19 21 15 4'9 4'9 72 71 7'8 5'a 615—m » .......... 7 8 7 7 8 10 6'9 7'a 51 53 5'7 7'1
Samtliga män — 3 —33 —68 —77 ——-88 —102 — 0'1 — 1'6 — 3'8— 3'9 — 4'6 — 51%
Kvinnor.-
Under 20 år ...... _ 66 _ 83 — 86 _ 71 — 61 _ 47 _ 9'8 _ 13'6 _ 16'2 _ 15'9 _ 16'5 _ 15'1 Ogifta ochförutgifta _ b' _ 17 _39 _ 47 —— 47 — 54 — 1'1 _ 3'0 — 7'4 — 9'5 — 10'4 _ 13'6 därav:
20—65 år .......... _ 11 _21 _43 _ 50 —50 —56 — 2'7 _ 5'1 — 10'3 —14'4 _ 10'5 _ 224
65—10 » .......... 5 4 4 3 5 2 4'o 3'3 2'2 2'5 2'1 1'3
Gifta .............. 46 44 37 22 4 _16 60 54 4'3 25 04 _ 1'7 därav:
20—65 år .......... 40 35 29 12 _ 6 —26 571 40 3'7 1'5 — 0'8 — B'a 65—10 » .......... 6 0 s 10 10 10 8"? st 8'5 en 8”? 7'9
Samtliga kvinnor _26 — 56 _88 —96 —104 —117 _ 1'3— 2'8 _ 4'6 -— 5'2— 6'0— 7'1
Flyttnin gs an ta g an d e : Flyttningsförlust under varje 5-årsperiod
Män; av 50000 män och 80000 kvinnor. Under 20 år ...... _ 74 — 89 _ 93 _ 81 —73 — 56 _ 10-5 _ 14'0 _ 17'0 —17's _ 194 _ 18'5 Ogifta ochförutgifta 12 1 —-—24 —30 —31 _45 20 U'o — 3'7 — 5'0 — 5'5— 8'2 därav: 20—05 år .......... 6 _ 5 -— 23 —36 —37 _51 1'1-_ 1'0 _ 5's — 7'0 _ 7'9 — 11'7 65—0) » .......... 6 6 4 6 6 6 7'4 6'7 5'2 5'2 5'2 5'7 Gifta .............. 39 33 24 9 — 10 —27 50 42 2'9 1'0 _ 1'1 — 3'2 därav: 20_35 år .......... 5 _ 3 — 8 —15 —22 —-16 2'3 — 2'0 _ 4'a — 10'3 ——16'2 _14'2 35—50 » .......... 17 19 11 2 _13 —29 6'0 6'2 3'3 0'5 _ 3'0 — 9'2 50—65 » .......... 10 9 15 16 17 9 4'4 n 6'4 G's 6'4 3'2 65—0: » .......... 7 8 6 6 8 9 6'9 7'7 4'5 4's 5'0 6'2 Samtliga män —23 —55 _93 —102 —114 —128_ 1'1 _ 27 _ 4'6— 5'3— 6'8— 7'5 Kvinnor: Under 20 år ...... —71 _86 _90 —78 — 70 _54 —10'5 — 14'1 — 17'4 _18'0 _ 19'8 — 18'8 Ogifta ocliförutgifta _24 —36 — 55 — 62 —60 —70 — 4'3 — 6 7 —— 11'2 — 14'0 — 15'9 — 21'9 därav: 20—65 är .......... —- 28 — 40 — 56 — 68 — 60 — 67 —— 6'7 — 9'8 —— 15'8 _ 20'7 _ 25'0 — 37'5 SE)—w (( .......... 4 4 1 1 0 -— 3 50 2'5 0'9 0'8 — 0'1 — 1'7 Gifta. .............. 39 33 24 9 _10 _27 50 42 2'9 1'0 — 1'1 _ 3'2 därav: 20—65 år .......... 32 24 15 _ 5 _20 —39 4'o sa 20 — O's _ 2'7 _ 5'1 65—(0 » .......... 7 9 9 12 10 12 8'o 10'4 9'3 10'1 9'0 8'9 Samtliga kvinnor —56 ——89 —121 —131 —140 —151 —- 2'8 — 4'5 — 6'6 _— 7'5 — 8": —108
Tab. 2 (forts.). Beräknad ökning eller minskning i antalet män och kvinnor i olika åldrar och civilstånd & landsbygden under åren 1935—1965.
Nativitetsantagande II. (I stort sett oförändrad nativitet; nettoreproduktionstalet =: 1000.)
Ökning eller minskning (_) under resp. 5—årsperiodcr
absolut, i tusental relativ, %
1935—1940—1945—1950—1955—1960— 1935— 1940— 1945— 1950— 1955— 1960— 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1940 1945 1950 1955 1960 1965
Män: Flyttningsantagande: Ingen flyttningsvinst eller -för1ust. Under 20 är ...... _35 _20 10 26 7 _ 5 —4'9 _3'0 1'5 3'8 1'1 _ 0'7 Ogifta och förut gifta 37 23 — 6 _ 18 9 21 61 3'0 _ 1'0 _ 215 11 31
därav:
20—65 år .......... 31 17 — 11 _— 24 2 12 5'9 3'1 — 2'1 _ 4'2 0'5 2'2 65—0: » .......... 6 s 5 6 7 9 7'4 ca 57 0'1 6'0 7'5 Gifta .............. 58 60 55 42 25 15 7'6 72 63 45 25 15 därav: 20—35 är .......... 13 7 0 _ 12 _ 20 _ 5 81 4'0 0'2 _ 7'1 _ 12'3 _ 3'1 35—50 » .......... 26 30 28 23 7 _ 18 8'o 9'8 8'0 6'2 1'9 — 4'5 50—65 » .......... 12 14 20 24 28 25 50 5'9 8'o 90 en 7's 65—01 _» .......... 7 9 7 7 10 13 6'0 7'5 5-0 60 s'a 8'4 Samtliga män 60 63 59 50 41 31 20 29 20 22 18 13 Kvinnor: Under 20 är ...... _27 _18 9 25 7 _ 4 _3'9 _2'9 1-4 40 1'1 _0'7 Ogifta ooh förut gifta 25 16 _ 10 — 21 8 20 44 29 — 1'7 — 35 14 35 därav: 20_65 år .......... 19 10 —16 _28 0 10 4'3 2'4 _ 3'5 — G's — 0'1 25 65—0; » .......... s 6 6 7 s 10 4'0 41 41 49 5'4 5'9 Gifta. .............. 58 60 55 42 25 15 Ta 72 63 45 25 15 därav: 20—65 är .......... 53 52 49 35 17 & 7'e 7'1 6'1 41'0 2'0 011 65—10 » .......... 5 8 6 9 8 7 G's 8'o 711 8'o 6'2 5'0
Samtliga kvinnor 56 58 54 46 40 31 28 28 213 22 18 111
Flyttningsantagande: Flyttningsförlust under varje 5-årsperiod
Män; av 10000 män och 20000 kvinnor. Under 20 år ...... —36 _24 3 16 _ 4 _ 15 —5'1 ——3'6 05 24 _ 0'6 _ 2'1 Ogifta ochförutgifta 32 19 _ 10 _ 21 8 15 5'3 2'9 _ 1'5 _ 3'1 1'1 2'8 därav:
20—65 år .......... 26 13 _ 15 _ 27 1 7 5'0 2'3 _ 2'7 — 4'1 0'1 1's 65—0) » .......... 6 6 5 6 7 8 7'4 6"9 5'0 5'0 G's 7'2
Gifta .............. 54 54 50 35 18 9 7'o 6'6 5'6 3'8 19 08 därav:
20—35 är .......... 11 5 — 1 — 15 —20 _ 4 71 29 _ 0'7 —7'e _12's _3'4 35—50 » .......... 24 28 25 18 4 — 21 in 9'1 7'1 51 09 _ 5's 50_65 » .......... 12 12 20 22 25 22 t'; 55 8'1 8'4 9'2 7'o 65 _a; » .......... 7 9 6 s 9 12 6'0 7'4 5'4 5'7 G's 7'0
Samtliga män 50 49 43 30 22 9 2'4 2'3 1'9 11 09 0'4
Kvinnor:
Under 20 år ...... _ 30 _ 22 2 17 _ 5 _ 13 _ 4'4 — 35 O'!) 2'5 _ 0'6 _ 2'1 Ogifta och förut gifta 12 2 _ 23 — 33 _ 3 5 2'1 0"4 _ 4'1 _ 6'0 — 0'7 1'2 därav:
20—65 år .......... 6 _ s _ 28 — 38 _ 10 _ 2 1'0 _ 0'7 _ 6'5 _ 9'5 — 2'1 — 0'4
65—10 » .......... 6 5 6 5 7 7 4'5 4'1 3'3 3'0 4'4 4'7
Gifta .............. 54 54 50 35 18 9 70 6'6 5'6 3'8 19 08 därav:
20—65 är .......... 48 47 42 25 10 2 7'o 6'4 5's 32 1'2 0'1 651—w » .......... 6 7 8 10 a 7 7'5 8'7 To 90 74 5'0 Samtliga kvinnor 36 34 29 19 10 1 1'8 1'7 1'4 0'9 0'5 0'0
Natlvltetsantagande 11.
Tab. 2 (forts. ). Beräknad ökning eller minskning i antalet män och kvinnor i olika åldrar och civnstånd & landsbygden under åren 1935—_l965.
(_I stort sett oförändrad nativitet; nettoreproduktionstalet =1000.)
Ökning eller minskning (_) under resp. 5-årsperiodor
absolut, i tusental
relativ, %
Män: Under 20 år ...... Ogifta och förut gifta
därav: 20_65 år .......... 65—(0 » .......... Gifta .............. därav: 20—35 år .......... 35—50 » .......... 50—65 » .......... ö5—w » ..........
Samtliga. män
Kvinnor : Under 20 år ...... Ogifta och förut gifta därav: 20—05 år .......... 65—0) » ..........
Gifta. .............. därav: 20—65 år ..........
65—11) » ..........
Samtliga kvinnor
Män: Under 20 år ...... Ogifta och förut gifta därav: 20—65 år .......... 65—w » ..........
Gifta .............. därav: 20—35 år .......... 35—50 » .......... 50—65 » .......... 65_w » ..........
Samtliga män
Kvinnor: Under 20 år ...... Ogifta och förut gifta därav: 20—65 år .......... 65—00 » ..........
Gifta .............. därav: 20 —65 år .......... 65—w » ..........
1935—
1940
1940—
1945
1945—
1950
1950— 1955
1955— 1960— 1960 1965
1935— 1940— 1940 1945
1945— 1950
1950— 1955
1955—
1960
1960— 1965
Fly t tn in g 5 a n t 2 g a n d e : Flyttningsförlust under varje 5-årsperiod av 30 000 män och 50 000 kvinnor.
_ 38 22
16 6
46
_6
—11 5
46
40 6
(i
Flyttningsantagande:
_41 12
6 6
39
5
17 10 7
10
—39 _24
_23 39
_ 30 10
4 G
44
1 24 11
8
24
_27 _17
_21
—35 1
_ 7 —17
_22
5 37
_39
_43 4
37
29 8
—11
_17 _24
_28 4
24 _ s 11
15 6
_17
_18 —55
_56
24
1 _25
_51 6
22 _14
10 19
_2
—47
_50 3 22
12 10
_23
_22 _27 3 5 — 3— 1 6 0 5_ 4 _20_ 4 — 4 _26 21 16 s 10 _14—26 _20_27 _17_12 _21—16 4 4 5— 4 — 4—12 9 B _32 —43
_ 5'4 _4'4 3'7 1'5 3'1 0'7 7'4 G's 60 54 4'9 O's 7'2 7'7 4'9 4'9 6'0 7'3 15 11
— 5'0 _ 4'5 _ 1'1 — 3'0
— 2'7 — 51 40 B'a 60 54 5'a A'a 8'2 9'5 03 0
_ 1'2 _2'0 _ 4'o 5'4 4'5 _ 2'e 5'2 7'2 5'1 O's _ 1'3 _ 7.4 _io'e 2'2 4'3 8'7 8'5
_ 05
av 50 000 man och 80000 kvinnor.
—14 _30
_46 6
9 —15
16
_35
_13 —62
_GB
_se —41 __ 2— 3 _ 7—10
5 7 _ 8—17 _20_ 5 —13—30
17 9
8 9 _a—m _37—40 _so—eo —31—31
1 1 _ 8—17 _17—26
_ 5-7 _ 53 20 00 1'2 _ 1'0 7'4 67 50 42 2'8 — 2'0 6'0 6'2 4'4 4'2 6'2 7'2 0—5 — 0'1
_ 5'7 _ 5'2 _ 4'3 — 6'7
_ 6'7 — 9's 3'6 2'5 50 42 411 31 av 102
_ 2'8 _ 3'7 _ 5'3 5'2 2'9 _ 4'8 3'3 6'4 4's _ 0'8
— 3'0 —11'2 —15'e 071 29 2'0 9'2 —— 25
0'2 _ 4'0 _ 5'8 5'2 2'5 _ 811 22 7'4 5'3 _ 01 03 _ 95 _14'4 215 25
1'5 9'4
_ 1-2
_ 2'2 _ 5'0 _ 7'o 5'2 1'0 —10'a 0'5 6'3 4'1; _ 1'7
_ 2'1 _14'0 _20'7 0'8
1'0
_3'4 0'5 _ 0'0 5'0 0'5 _13'e _ 12 Ta 5'7 _ 0'6 — 3'4 _ 3"8 _ 7'o 25 05
_ 0'4 7'4
_ 1'6
Flyttningsförlust under varje 5-årsperiod
_ 6'1 — 0'3 — 1'5
5'2 — 0'9 _15'0 _ 5'0
6'4
5'0 —— 21
_ 6-5 _ 8'1 _13'2
0'1 — 0'9 — 2'4
_4'5 1'0 _ O'a 6'4 _ 0'5 _ 3'0 — 7'1 5'2 7'1 _ 1-2
_ 4'5 _ 2'8 _ 5'8
2'9 _ 0'5
_ 1'5 6'1 —— 22
_ 7'4 _ O's _ 2'1
5'7 _ 2'0 _ 4'4 _ 9'2
3'2
6'2 —— 81
_ 7'4 _ 8'6 _14'5
ou _ 2'0 _ sus
1 18 Tab. 2 (forts.). Beräknad ökning eller minskning i antalet män och kvinnor i olika åldrar ooh civilstånd å landsbygden under åren 1935—1965.
Nativitetsantagande IV. (Stigande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a 1 250.)
Ökning eller minskning (_) under resp. Ö-årsperioder
absolut, i tusental relativ, %
1935—1940—1945—1950—1955—1960— 1935- 1940— 1945— 1950— 1955— 1960— 1940 1945 1951) 1955 1960 1965 1940 1945 1950 1955 1960 1965
Jinn: Flyttningsantagande: Ingen dyttningsvinst eller -förlust. Under 20 år ...... _29 1 47 62 38 15 _4'1 0'1 68 84 48 1'9 Ogifta ochförutgifta 37 23 — 6 _18 15 39 61 3'6 _1'0 _2'0 2'3 5'8
därav:
20—65 är .......... 31 17 — 11 _ 24 8 se 511 in _ 2'1 _ 42 1'5 5'4 135—w » .......... e 6 5 s 7 2 74 (S'!) 51 6'1 G's 7'5 Gifta. .............. 58 60 55 42 25 17 7'6 7'2 6'5 45 26 1'7 därav: 20—35 år .......... 15 7 0 _ 12 — 20 — 2 8'1 4'0 0'2 — 7'1 _ 12'1 _ 1'2 35—50 » .......... 26 30 28 25 7 _ 18 82 en 8'o 6'2 1'9 _ 4—5 50—65 " .......... 12 14 20 24 28 25 511 511 8'5 9'0 9'2 7'a 65_w » .......... 7 9 7 7 10 12 en 75 571 60 6'6 8'4
Samtliga man 66 84 96 86 78 71 32 39 42 37 32 2'8
Kvinnor:
Under 20 år ...... _21 1 44 60 37 16 _3'1 01 67 85 49 19 Ogifta och förut gifta 25 16 _ 10 _ 21 13 37 44 29 — 1'7 — 351 22 Gå därav:
20—65 år .......... 19 10 —16 _28 4 27 4'1 2'4 —8'5 _6'3 1"o su 65—w » .......... s 6 s 7 9 10 M 4'7 4'1 42 55. 6'1
Gifta .............. 58 60 55 42 25 17 7'6 72 65 45 20 17 därav:
20—65 år .......... 53 52 49 33 17 11 Ta 7'1 6'1 4'0 2'o 1'4 65—(u » .......... 5 s 6 9 s 6 6'3 8'o 7'4 8'o 6'3 5'1
Samtliga kvinnor 62 77 89 81 75 70 31 3”: 42 311 32 21)
Fly t tni n g a a n t 2 g a nd e : Flyttnin gsförlust under varje å-arsperiod
Män : av 10000 män och 20000 kvinnor. Under 20 år ...... —30 _ 3 38 50 24 4 _ 4'2 _ 05 56 70 32 0.5 Ogifta och förut gifta 32 19 _ 10 _ 21 13 33 53 29 _ 1'6 _ 3'1 20 50 därav: 20—65 år .......... 26 15 _ 15 — 27 6 25 5'0 2'a — 2'7 — 4'7 1'1 45 65_w » .......... 6 6 5 s 7 8 Ta. 6'9 5'0 5'9 63 Ta Gifta .............. 54 54 50 35 19 10 7'o 61; 56 3 8 19 1.1 därav: 20—35 ar .......... 11 5 — 1 — 13 _20 _ 2 7'1 29 —o--: _ 7'o _ 1271 _1'5 35—50 » .......... 24 28 25 18 4 — 21 8'4 21 7 1 51 09 _ 53 50 —65 » .......... 12 12 20 22 26 21 51 fr:» 8'1 8'4 9'2 7'o 65—10 » .......... 7 9 s s 9 12 6'0 7'1 54 57 6'5 7'o
Samtliga män 56 70 78 64 56 47 27 3'2 3'5 28 21 1'9
Kvinnor: Under 20 är ...... _24 _3 35 49 24 5 —3'6 —0'5 5'5 7'1 3'2 0'6 Ogifta och förut gifta 12 2 — 23 _ 33 1 22 2'1 0'4 _ 4'1 _ 6'0 0'8 4'2 därav: 20 —65 år .......... 6 _ s _ 28 _ as _ a 14 1'2 — 0'1 _ 6'5 — 9'5 _ 1'5 av 65—10 » .......... 6 5 5 5 7 & 4'5 4'1 3'2 3'9 4'5 5'0 Gifte .............. 54 54 50 35 19 10 70 66 56 3'8 1'9 1'1 därav: 20—65 år .......... 42 47 42 25 11 4 To 04 511 32 12 0'6 615—w » .......... s 7 s 10 s 6 7'5 8'7 7'o 9'0 7'o 5'5
Tab. 2 (forts.). Beräknad ökning eller minskning i antalet män och kvinnor i olika åldrar och civilstånd å landsbygden under åren 1935—1965.
Nativltetsantagande IV. (Stigande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a 1 250.)
Ökning eller minskning (_) under resp. 5-årsperioder
absolut. i tusental relativ. %
1935—1940—1945—1950—1955—1960— 1935— 1940— 1945— 1950— 1955— 1960— 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1940 1945 1950 1955 1960 1965
Flyttnings antagande: Flyttningsförlust under varje ö-årsperiod
jmf”: av 30 000 män och 50 000 kvinnor. Under 20 år ...... _ 32 — 10 25 32 4 — 13 _ 4'5 _1'5 3'8 4'6 0'5 _ l's Ogifta och förut gifta 22 10 _ 17 — 25 8 22 37 1'5 _ 2'6 _ 4'0 1'4 3'6 därav: 20—65 år .......... 16 4 — 22 _31 3 14 En 0'7 — 4'0 _ 573 05 2'9 65—1» » .......... 6 s 5 6 5 & 7'1 se 54 56 511 6'4 Gifta .............. 46 44 37 22 6 _ 2 60 54 43 25 0'6 _0'2 därav: 20_35 år .......... 8 1 _ 5 _14 _ 19 _ 3 4'1; 0-5 — 2'a _ 8'9 _13'0 _ 20 35—50 » .......... 20 .. s 10 _ 4 _ 25 7'2 7'7 5'2 2'9 _ 1'2 _7'1 50—65 » __________ 11 11 17 19 21 16 471 41; 72 74 7'3 ':» 65 —m » .......... 7 7 7 s 10 0'9 7'3 51 53 57 7'1 Samtliga män 36 44 45 29 18 7 15 2-0 21 1-3 08 03
Km"): 77 or :
Under 20 år ...... _ 28 _ 10 23 32 4 — 12 _ 4'2 _ 1'5 3'7 4'7 0"5 _ 1'7 Ogifta och förut gifta _ 6 _ 17 — 39 _ 47 _ 13 3 _ 1'1 _3'0 _ 7'4 _ 9'5 _ 2'7 0'7 därav: 20—65 år .......... _11 _21 —48 —50 _17 — 2 _27 —5'1 _10'6 _14'4— 5'7 _0'7 615—w » .......... 5 4 4 3 4 5 4'0 371 22 2'5 2'1; 3's
Gifta .............. 46 44 37 22 6 — 2 60 54 43 25 01; _0'2 därav:
20—65 år .......... 40 35 29 12 _ 8 _ 9 5'5 4'9 3'7 1'5 — 0'4 — 1'1 65—(0 » .......... 6 9 8 10 9 7 8'2 9'5 8'5 9'4 7's 5'5
Samtliga kvinnor 12 17 21 7 — 3 _11 06 01) 10 0"3_ 0'1 _0'6
Flyttnings antagande: Flyttningsförlust under varje Ö-årsperiod
Män: av 50000 män och 80000 kvinnor. Under 20 år ...... _35 _ 16 13 14 —17 _30 _4'8 _2'5 2'0 2'2 — 2'5 _4'5 Ogifta ochförutgifta 12 1 _24 _30 4 12 20 00 _ 3'7 _ 50 07 20 därav: 20—65 år .......... 5 _ 5 _28 _36 _ 1 5 1'1 _ 1'0 _ 5'a _ 7'o _ 0'3 1'1 65—10 » .......... 0 0 4 6 5 7 74 0'7 5'1 5'2 52 57 Gifta .............. 39 33 24 9 —- 8 —— 15 50 42 29 10 — 0'9 _1'7 därav: 20—35 år .......... 5 _ 5 _ s —15 _20 — 3 2'1; —2'0 _ 4'e _ 10'3 _14's _ 2'4 35_50 » .......... 17 19 11 2 _ 13 _30 6'0 6'2 8'3 0'5 _ B'e _ 9'1 50—65 » .......... 10 9 15 16 17 9 41 4'2 G'd 6'3 6'4 3'1 615—w » .......... 7 s 6 s s 9 s'e 7'2 4'1; 4'1 5'0 6'2 Samtliga män 16 18 13 — 7 _21 _33 0'8 0'8 0'7 _ 0'3 — 1'0 _11) Kvinnor: Under 20 år ...... —33 _16 12 14 _ 16 _29 —4'9 _2'5 1'5 2'3— 2'5 _4'4 Ogifta och förut gifta _ 24 — 36 _ 55 _ 62 _ 25 — 16 — 4'3 — 6'7 — 11'2 — 14'0 _ G's — 4'5 därav: 20—65 år .......... _28 _40 —56 —65 _26 _18 —6'7 _9'3 —— 157; _20'7_11'1 _8'0 155—111 » .......... 4 4 1 1 1 2 32 25 0'1; 0'a 0'8 0'9 Gifta. .............. 39 33 24 9 — 8 _15 50 42 29 to — 0'9 _1'7 därav: 20_65 ar .......... 32 24 15 _ 3 —17 — 23 47; en 2'0 — u's _ 2'3 _ 3'1 135—w » .......... 7 9 9 12 9 8 se 1114 se 101 771 6'1 Samtliga, kvinnor —18 _19 _19 _39 _49 —60 _0—9 _0'9 _ 1'0 — 2-0 — 2-6 _3-2
Statens offentliga utredningar 1937
Systematisk förteckning
(Sturarna inom klammer beteckna utredningen)" nummer i den kronologiska förteckningen.)
Minin lagstiftning. Rittsskipning. Finsvård.
,Betltnka'nde "med förslag till revision av förvarings- och interner-ingångarna m. m. [ mbomdningenn förslag till lag om aktieholsgs pensions- och andra personalstiftelser m. m. [13] Promemoria ang. grunderna för en reform av lagstift— ningen om rätt till litterära och musikaliska verk. [18] Förslag till ändrad lagstiftning om sammanhållande av brott jllmte motiv. [24] Förberedande utkast till strolling. Efterliimnade anteck- ningar av J. 0. W. Thyrén. [37] Biågkmde med förslag till lag om villkorlig dom m. m.
Statsförfnttnlng. Allmän statswrnltaing.
1934 års nkmnd för städniugsntredning. Betänkande med speciella beräkningar och förslag rörande ersättningarna för stidningssrbete inom vissa statliga llmbetslokaler i Stockholm m. m. [7] ' Utredning ang. de rdttsbildsde domsagobitrildenas anställ- nings' och avlöningsförhtllanden. [20] Betlnkande med förslag till—kungörelse om kommissionärer hos över:-titter och stadsdomstolar. [39]
Kommunalförraltning. .
Statens och kommuner-an nansvilen.
Betänkande med förslag till lönereglering för lärarperso- nsleu vid kommunala mellanskolor, kommunala. dick- lkolor och högre folkskolor. [27] 1936 års lönekommitté. Betänkande med utredning och för- slag ang. dyrortsgrnpperlngen. [32] 1936 års akattekommitté. Betänkande med förslag till om- läggning av den direkta statsbeskattningen m. m. [42]
Ponti."
Nationalekonomi och socialpolitik.
.Soeialiseringsproblemet. 2. Hushållsrlikningens problem och faktorer. i] Socialiseringiidéer och socialiseringsprsxis i Sovjetunionen.
2. 2 » , statslotterlutreduingen. Betänkande med'förnlag rörande svenskt penninglotter]. [4]
Arbatalöshetsundersökn ngen den ill juli 1986. [12] Hembitrldesutredningene betänkande. l. Betänkande och förslag i friga om utbildning av hembitraden. [16] Botlnksnde med utredning och förslag rörande beredskaps- arbeten. [26] Betlnhende med förslag till Mgltrder för förbättrande av de blindas och de dövstummas arbetsförhlllanden och förvärvsmöjligheter. [34] Betänkande med förslag rörande lin och bidrag av statso medel till frlimjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem m. m. jämte dir- tlll hörande utredningar. [43]
Hiluo- och sjukvård.
Yttrande i abortfrågan. [6] Betinkande ang. pensionsstyrelsens invsliditetsförebyg- gande verksamhet. [23] *Detankande ]med förslag till lag om akyddlkoppympning m. m. 23 Betlnkandte med förslag sng. inrättande av ett statens in- stitut för iolkhalsan. [31]
Allmint niringlvisen.
Jordbruk med blnirlngar.
Betänkande med förslag ang. den statsunderstödda vatten— avlednings— och avdikningsverksamheten samt därmed sammanhängande spörsmål. Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland med vissa förslag till åtgärder till förbättrande av den norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning. [9] ' Betänkande med förslag ang. rätt till ilska i Vänern, Viit- tern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. ]. Lagförslag och motiv. [10] 2. Kartbilagor. Vänern och Hjälmaren. [11] Betänkande med förslag till vissa lagstiftningsåtglirder till motvelrkllmde av överdriven skuldsättning inom jordbru- ket. 14 Betänkande med förslag till Åtgärder mot smittsam kast- —uing hos nötkreatur. [19] Betänkande med förslag till lag om minimilöner för lant- arbetare. ['n' Redogörelse för inventering av odlingsjord & kronoparkerm. nedanför odlingsgränsen i de tvi nordligaste Norrlands— _ llineu ävensom för vissa andra uppdrag. [30] Betänkande med förslag ang. den fasta lantbruksundeih visnihgens ordnande. [33] Betänkande rörande nekerinäringens avsättningsförhdllan- den m. m. [41]
Fest egendom .
Vattenvisen. Skogsbruk. Bergsbruk.
Bettinkande med förslag till lagstiftning ang. särskilda hus- behovsskogar i Västerbottens och Norrbottens. läns lapp- marker m. 111. [5] Betänkande med förslag till lag om allmänningsskogari Norrland och Dalarna m. m. [29] Betänkande med förslag till lagstiftning om grundvatten m. m. [85]
Industri. Handel och sjöfart.
Kommunikstlonsväsen .
Utredning med förslag till vissa åtgärder för tmkasllker- hetens höjande vid korsningar i samma plan mellan järn- väg och väg samt järnvägarnas beredande av bidrag av automobilskattemedel till säkerhetaanordningarna vid dylika korsningar. [15]
Bank-, kredit- och penningtisen.
Försikrlngavisen.
Kyrkovieen. Undervisningsvisel. Andlig odling i övrigt. Efterskrlit till -Kyrkogodset i Skåne, Halland och Blekinge under dansk tid». [22] Universitetsberedningen. Utredning tft-aga om universite- tens verksamhet och organisation. [36] Särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sak- kunnigas yttrande med anledning av det åt dem lism— nade uppdraget att biträda vid ntredigeringen av det ut- av 1086 års kyrkomöte antagna psalmboksförslaget. [40]
Försvanvässn.
* Betänkande angående visas. med frivillig anslutning av
luftvärnemateriel sammanhängande frågor. [17 Utredning rörande dattan! fartygstyper m. m. [25
Utrikes ärenden. Internationell ritt.
Stockholm 1937. K. L. Beckmann Boktryckeri. 1842 57 _