(c) vanäreindikationer,

(d) blandat ekonomiska och vanäreindikationer och (e) personliga indikationer. Det bör i detta sammanhang anmärkas, att den ur samhällets synpunkt viktigaste sociala indikationen utgöres av olämplighet att vårda barn. Den— na indikation, somi allmänhet ej är avhjälpbar, ingår icke i de av kommit- tén åsyftade sociala indikationerna, vilka utformats ur synpunkten av ute- slutande kvinnans individuella intresse.

till a. De blandat medicinska och ekonomiska indikationerna skilja sig från de enbart medicinska indikationerna däri, att ekonomiska förhållanden tillsammans med primärt biologiska stå såsom orsaker till en hälsorisk. som fostrets framfödande skulle innebära. Riktigast äro dessa indikationer därför att beteckna såsom ekonomiskt betingade medicinska indikationer. Sådana indikationer föreligga, då en kvinna befinner sig i ett ekonomiskt läge av den art, att barnets födande skulle innebära en hälsorisk. Även om därvid hälsorisken icke är av den allvarliga art, som skulle erfordras för att denna i och för sig skulle kunna karakteriseras såsom medicinsk indikation för abortframkallning, kunna de samtidigt rådande ekonomiska svårigheter- na och de av dessa delvis betingade hälsoriskerna tillsammans uppställas såsom tillräckliga skäl för abortframkallning. Dessa skäl utgöra då blan- dat medicinska och ekonomiska indikationer för abortframkallning.

Viktigast bland de fall, som komma under denna kategori, äro de s. k. utsläpade mödrarna. Kommittén yttrar om dessa fall följande:

Det finns en grupp kvinnor, för vilka benämningen »utsläpade mödrar» har blivit vedertagen. Hit hör kvinnan med en stor barnskara, som måste påtaga sig så gott som allt arbete i hemmet och kanske därjämte genom arbete utanför det- samma måste skaffa familjen det tillskott i inkomst, utan vilket det icke är möj- ligt att hålla hemmet samman. Nu blir hon havande. En medicinsk indikation att avbryta havandeskapet föreligger här icke, ty kvinnan är icke sjuk; i varje fall kan ingen sådan sjukdom hos henne påvisas, som skulle genom allvarligt hot mot hen— nes liv eller hälsa indicera en abortprovokation. Likväl ser den som betraktar hen- ne med läkarens ögon icke utan bekymmer på hennes situation. Hennes krafter äro redan pressade till nära bristningsgränsen; man frågar sig, hur den nya belastnin- gen skall verka, havandeskapet, förlossningen, amningen, det nya barnets fostran. Den mänskliga naturen är elastisk, och kanske uthärdar hon även denna nya på- frestning. Men varje elasticitet har sin gräns, och det kan också hända, att grän- seni detta fall överskrides. Om man i ett sådant fall skulle finna det riktigt att

• Sida 13
•  Original

avbryta havandeskapet, skulle det vara med hänsyn till kvinnans hälsa och fram- tida arbetsduglighet, och man skulle sålunda kunna vara benägen att kalla indikatio- nen för medicinsk. Den är också en sådan i den meningen att det är en fysisk eller psykisk invaliditet som man befarar och som man med en abortprovokation vill av- värja. Men det är ekonomiska och familjära förhållanden, icke medicinska, som göra ingreppet påkallat; vill man vara ärlig kan man icke komma till annat än att den faller utanför de medicinska indikationernas område.

till b. Inom gruppen ekonomiska indikationer räknar kommissionen de fall, då _ utan att förutsättningarna för blandat medicinska och ekonomi- ska indikationer äro för handen och utan att fostrets framfödande skulle förorsaka vanära för modern — fattigdom, d. v. s. uteslutande brist på nödiga försörjningsmedel, råder i den grad, att ett barns födelse skulle ska- pa ekonomisk nöd.

Kommittén yttrar på tal om dessa fall: Ett nödläge som kan motivera en abortframkallning kan uppkomma såväl i som utom äktenskapet. Då det gäller den gifta kvinnan tänker man särskilt på det fal- let då en familj lever under så tryckta ekonomiska omständigheter att den endast med största svårighet kan draga sig fram, eller det fall då familjens försörjning vä- sentligen är beroende av hustruns arbetsförtjänst. Blir i en sådan familj hustrun havande, är situationen förtvivlad: samtidigt som familjens ekonomiska bärkraft förringas genom bortfallet av hustruns arbetsförmåga, ställas nya ekonomiska krav på densamma genom ett nytt barns tillkomst. Nöden som dittills någorlunda har hållits på avstånd kan icke längre hållas från dörren.

Ännu oftare än för den gifta kvinnan uppstår för den ogifta ett ekonomiskt nöd- läge i följd av ett havandeskap. Visserligen är det utomäktenskapliga barnets fa- der skyldig såväl att bidraga till kvinnans underhåll under tiden närmast före och efter nedkomsten och till förlossningskostnaden som ock att utgiva bidrag till bar- nets underhåll; och möjligheten att få faderskapet fastställt och fadern dömd att ut— giva sådana bidrag är genom beskaffenheten av lagens bevisregler mycket stor. Ty- värr äro emellertid icke sällan dessa kvinnans förmåner större på papperet än i verkligheten: barnafaderns ekonomiska ställning är så svag, att det bidrag han för- pliktas utgiva icke räcker att täcka kvinnans och barnets blygsammaste behov; det utdömda underhållsbidraget kan av skilda anledningar icke uttagas, och modern nödgas ensam svara för barnets underhåll och uppfostran.

till e. Med vanäreindikationer avser kommissionen att beteckna de fall, då den nöd eller ofärd, som fostrets framfödande väntas föranleda, består i en s 0 c i al s k a m, vilken drabbar modern.

Kommittén yttrar om dessa fall: Ett av huvudmotiven för kvinnans önskan att få abort framkallad är den sociala ringaktning som en ogift moder i regel blir utsatt för. Otvivelaktigt kan detta för- hållande icke under alla omständigheter anses omotiverat. Den allmänna reaktio- nen mot följderna av lättsinnigt ingångna förbindelser utgör en tillgång ägnad att motverka en slappnande ansvarskänsla i sexuella förhållanden. Emellertid är för- kastelsedomen över en ogift moder i många fall orättvis. I regel tar den icke någon hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Ofta dömes en kvinna som bli- vit havande i en varaktig förbindelse, vilken endast på grund av ekonomiska för— hållanden icke kunnat legaliseras, lika strängt som den kvinna vilken blivit ha- vande i ett tillfälligt förhållande. Att det i regel blir kvinnan ensam som drabbas av den sociala ringaktningen under det att mannens anseende icke beröres innebär vi- dare en orättvisa som gör kvinnans ställning ännu svårare. Ett annat missförhål- lande består däri att många, som överse med att en ogift kvinna lever i en sexuell förbindelse, ta avstånd ifrån henne och fördöma henne om hennes förhållande re-

• Sida 14
•  Original

sulterar i att hon blir havande. Icke sällan förekommer ock att personer, som i princip bedöma den ogifta kvinnans havandeskap milt, visa hårdhet och ofördrag- samhet då någon dem närstående råkar i en sådan situation. Man lärer beträffan- de berörda sociala missförhållanden våga hysa den förhoppningen att ett rättvisare och på omständigheterna i det särskilda fallet grundat bedömande skall komma att ersätta den nuvarande inställningen. Det råder väl knappast något tvivel om att den djupt rotade uppfattningen att den ogifta modern under alla förhållanden är moraliskt klandervärd genom stigande upplysning och vidtagna lagstiftningsåt- gärder är på väg att lämna rum för ett humanare bedömande. I varje fall kan det påvisas att uppfattningen nu är väsentligt mildare än för några årtionden sedan. Fortfarande råder dock inom vida kretsar och hos enskilda personer en starkt ogil- lande, ibland fientlig inställning mot den ogifta modern. Om kvinnan själv tillhör eller har sin verksamhet inom dessa kretsar eller om de henne närstående ha denna inställning, kan havandeskapet för henne medföra en icke mindre olycka än den ekonomiska nöden... Såsom exempel på fall där åtgärden enligt förslaget kan vara motiverad må nämnas att kvinnan växer upp i ett sådant hem eller lever i en sådan lokal miljö eller har ett sådant arbete att havandeskapet kommer att leda till en för henne ödesdiger, varaktig uteslutning från den krets dit hon hör eller från dem som stå henne närmast. Barnets tillkomst skall för kvinnan i fråga innebära en »social katastrof».

till d. Den sociala ringaktning, för vilken ogift moder blir utsatt har ofta eller rentav vanligen ä v e n e k 0 n o m i s k a konsekvenser, varvid blandat ekonomiska och vanäreindikationer föreligga.

Fall då kvinnan riskerar att bliva utstött från sitt hem höra hit. Av större betydelse äro de fall, då hon riskerar att förlora sin anställning. I synner- het i vissa yrken äro dessa fall mycket vanliga. Kommittén framhåller härom:

Naturligtvis icke alltid men väl i flertalet fall är den ogifta modern för sitt uppe- hälle hänvisad till sitt arbete. I bästa fall har hon endast sig själv att sörja för, men icke sällan vilar på henne plikten att försörja en eller annan nära anförvant. Det avbräck som förlossningen under sådana omständigheter vållar henne är re- dan det för henne allvarligt nog. Men därtill kommer ofta att hon riskerar att icke återfå den plats som hon i samband med förlossningen har måst lämna. Under de förhållanden som för närvarande råda på arbetsmarknaden kan det kanske dröja åratal innan hon åter kan få en anställning. Och detta just då hon med hänsyn till utgifterna för barnet som bäst skulle behöva en sådan. Överhuvud taget har kvin- nan i förvärvsarbete en ur familjebildningssynpunkt ganska prekär ställning. I många företag avskedas de anställda kvinnorna så snart de ingå äktenskap, vilket helt naturligt leder till att iicke ringa utsträckning kvinnorna i stället för gifter- mål ingå utomäktenskapliga förbindelser som de, ofta mot sin innersta önskan, söka hålla barnlösa. Så länge detta lyckas går allt väl; men så blir kvinnan gravid, och därmed är olyckan över henne: den arbetsgivare som icke har tillåtit den anställda att gifta sig tillåter ännu mindre att hon får ett barn; många arbetsgivare avskeda för övrigt i händelse av grossess även de gifta anställda som de trots giftermålet be— hållit i sin tjänst.

Särskilt svåra kunna de ekonomiska konsekvenserna bli för den kvinna som till- hör en sådan yrkesgrupp där ett utomäktenskapligt havandeskap praktiskt taget ute- stänger henne från fortsatt arbete inom det verksamhetsområde för vilket hon har sin utbildning, liksom för den kvinna som blir havande under det hon håller på att utbilda sig för ett yrke; kanske får den sistnämnda i sådant fall avbryta en långvarig och dyrbar utbildning för vars erhållande hon måhända satt_sig i skuld och som inom den närmaste tiden skulle ha varit avslutad och berett henne möj- lighet till utkomst. Som ett sista exempel må slutligen anföras det fall då en flicka

• Sida 15
•  Original

som saknar möjlighet att försörja sig själv på grund av sitt havandeskap utstötes. från sitt hem.

I samband med denna grupp böra lämpligen ställas även de fall, vilka ut- märkas därav, att havandeskapets fullföljande och barnets tillkomst varken skulle giva upphov till ekonomiskt nödläge eller social skam i mera utpräg- lad grad men däremot medföra, att kvinnan — vanligen en ogift kvinna — ginge förlustig något som för hennes framtid äger väsentlig betydelse. Kom- mittén yttrar om dessa fall:

Som exempel kan nämnas, att en kvinna på grund av sitt havandeskap måste upp- giva tanken på befordran i sitt yrke; eller att havandeskapet hindrar henne att ge- nomgå en viss utbildning eller att välja en viss levnadsbana; eller tvingar henne att radikalt byta verksamhet. Vad en sådan situation innebär kan bero på en mång- fald omständigheter: kvinnans ekonomiska förhållanden, hennes uppfostran, den miljö i vilken hon befinner sig, hennes psykiska konstitution, hennes allmänna in- ställning till livets svårigheter och missräkningar. För den ena betyder en sådan omläggning av den planerade levnadsbanan så gott som intet; hon finner sig unge- fär lika väl tillrätta på den nya banan, som hon mot sin vilja nödgas slå in på. Den andra fogar sig till synes i sitt öde, men för den som kommer henne nåra står det klart att hon förlorat något väsentligt därigenom att hon icke fått följa sin kallelse till den verksamhet för vilken hon hade sina egentliga förutsättningar. En annan brytes så fullständigt ned av olyckan, att hon icke åter kan resa sig; hon blir för all framtid en psykisk invalid. En annan drivs kanske av förtvivlan att taga sitt liv. . . Denna indikation är icke social i den meningen att den grundar sig på några samhälleliga missförhållanden; den är icke heller medicinsk, då ingen fysisk eller psykisk ohälsa föreligger. Den följd man med en abortframkallning vill undvika är väl en invaliditet _ men icke en kroppslig, icke en psykisk, utan en (om uttrycket tillåtes) social.

till 6. Inom gruppen av personliga indikationer höra de av kommittén omnämnda fall, då barnets födelse varken hotar modern med ekonomisk nöd eller social vanära men utgör en fara för b e s t å n d et a v e n v ar- aktigare förbindelse.

Bland dessa fall har kommittén uppmärksammat de fall, då gift kvinna blir havande genom illegitim förbindelse. Kommittén säger härom:

I somliga fall av detta slag kommer en försoning mellan makarna till stånd. Det är möjligt att i dylika fall båda makarna önska att få fostret fördrivet för att det- samma icke för framtiden skall komma att utgöra en ständig källa till osämja. Det kan t. o. m. hända att mannen endast under denna förutsättning är villig att fort- sätta sammanlevnaden. . . Något annorlunda ligger saken till i de fall då kvinnan önskar få en abort till stånd för att hennes trohetsbrott icke skall bli känt av den äkta mannen. Det kan icke förnekas att förhållandets uppdagande kan komma att medföra att hustruns personliga ställning och sociala anseende spolieras.

Även ogift kvinna kan naturligtvis komma i liknande situation, om hon uppehåller en varaktigare förbindelse men blir havande i en mera tillfällig sidoförbindelse. Vad hon riskerar är då den varaktigare förbindelsens upp- lösning, måhända rentav att ett planerat äktenskap går om intet. I och för sig är det även möjligt, att en man — gift eller ogift _ som avlat barn med annan kvinna än sin 'hustru eller fästmö kan riskera den varaktigare förbindelsens upplösning genom barnets framfödande.

Kommittén tänker sig icke, att alla de livssituationer, som kunna inrym- mas under de ovan återgivna typfallen, äro tillräckligt kvalificerade för att utgöra grund för rättighet att låta framkalla abort utan uppställer åtskilliga inskränkande villkor.

• Sida 16
•  Original

Sålunda förutsätter kommittén för att sociala indikationer skola få utgöra skäl för att medgiva abort, att nöden eller ofärden skall kunna betecknas såsom varaktig.

Kommittén förutsätter vidare, att det är ett kvinnans intresse, som står på spel. Varken hänsyn till det väntade barnet eller till släktingar eller andra närstående, få direkt öva inflytande på prövningen.

Slutligen förutsätter kommittén, att nöden eller ofärden skall vara mycket starkt kvalificerad i avseende å såväl i n t e n s i t e t som 0 h j ä 1 p 1 i g- h e t.

Kommittén framhåller i detta hänseende bland annat, att det som kan indicera en abortframkallning, är, att »kvinnan befinner sig i ett så förtviv- lat läge, att ett fullföljande av havandeskapet icke rimligen kan av henne begäras; vid vägandet av hennes intresse mot intresset av att fostrets liv be- varas väger det förra intresset över» och betecknar havandeskapets avbry- tande såsom »en yttersta nödfallsåtgärd, som får tillgripas endast när någon möjlighet att avvärja nöden eller ofärden på annat sätt ej kan av den pröva- de _instansen utletas».

Aven vid beskrivningen av de särskilda typfallen av sociala indikationer framhåller kommittén i överensstämmelse med dessa grundsatser, att abort- framkallning bör få tillgripas blott vid fall av svårartad, ohjälplig nöd.

Allmänna synpunkter på frågan om tillåtlighet av abortframkallning vid fall av sociala indikationer. Befolkningskommissionen har vid granskningen av kommitténs betänkande fått ett starkt intryck av det allvar, varmed kom- mittén gått till sitt utredningsarbete och utformat sitt förslag om tillåtlighet av abortframkallning på sociala indikationer. Kommitténs förslag utgör en— ligt kommissionens mening ett beaktansvärt försök att föra frågan ur det ohållbara läge, vari den nu befinner sig. Varje bedömande av kommitténs förslag, som icke beaktar detta frågans nuvarande läge och som innebär ett förkastande av kommitténs förslag utan att samtidigt positiva och konkreta alternativa förslag framläggas, ägnade att på annat sätt komma till rätta med det tillstånd, som nu råder, måste framstå såsom ytligt.

Kommissionen vill vidare — utan att närmare ingå på innehållet av de ovannämnda yttrandena över kommitténs preliminära författningsförslag jämte motiv —— framhålla, att även och icke minst de myndigheter och sam- manslutningar, som ställt sig tveksamma till eller avvisande mot att med- giva tillåtlighet av abortframkallning på sociala indikation-er, allmänt känt sig förpliktade att kraftigt understryka den tvingande nödvändigheten av snara och omfattande positiva åtgärder från samhällets sida till förbättrad sexualupplysning och till mödrars och barns ekonomiska och sociala skydd. Dessa yttranden — liksom kommitténs eget betänkande _ äro överhuvud genomträngda av en insikt om samhällets stora ansvar och skuld. Då denna insikt i många fall uppenbarligen väckts eller i alla händelser stärkts genom de gjorda utredningarna i abortfrågan, hava dessa utredningar icke minst i detta hänseende haft sitt stora gagn med sig.

I nära anslutning till kommitténs betänkande vill kommissionen samman- fattande karakterisera det nu rådande, jämväl enligt kommissionens mening ohållbara tillståndet genom följande påpekanden.

Lagstridiga fosterfördrivningar företagas i ett antal, som uppskattats till omkring 10,000 om året. Vägande skäl kunna anföras för antagandet, att — om icke radikala åtgärder från samhällets sida vidtagas _ fosterfördriv- ningsfrekvensen alltjämt kommer att i framtiden ökas.

Av olika tillgängliga upplysningar kan det slutas, att en icke ringa del av

• Sida 17
•  Original

fosterfördrivningarna företagas i fall, då sociala motiv av ovan berört slag förelegat för kvinnan.

'Fosterfördrivningarna, som i flertalet fall utföras av kvinnan själv, henne närstående personer eller kvacksalvare, medföra ofta att kvinnan drabbas av mer eller mindre svåra sjukdomar, av fysisk eller psykisk invaliditet eller t. o. m. av döden. Överhuvud taget är abortframkallning att betrakta såsom ett både psykiskt och biologiskt så allvarligt ingrepp på särskilt en ung kvinna, att alltid en viss risk föreligger för att ett sådant ingrepp kan hava till följd, att hon blir märkt för livet, även om hon skulle undgå eller över- komma omedelbara följdsjukdomar.

Fosterfördrivningar företagas i öppen strid mot gällande strafflag. Ytter- ligt få fall av fosterfördrivning beivras; kvinnorna själva få sedan länge till- baka praktiskt taget aldrig undergå något straff utan erhålla villkorlig dom. Polis- och åklagarmakteni riket utnyttjar icke mera intensivt förhandenva- rande möjligheter att uppspåra och lagföra fall av fosterfördrivning. Det är känt, att på vissa stora sjukhus särskilda avdelningar finnas för efterbe- handlingar av missfall, av vilka ett stort flertal — i synnerhet de febrande _ kunna förutsättas vara framkallade i strid med strafflagens bud. Polis- undersökning företages och åtal väckes dock blott i enstaka fall, t. ex. då dödsfall inträffat eller då angivelse gjorts.

Det måste betonas, att strafflagens här ifrågavarande bestämmelser sedan länge äro i färd att förlora sin kraft. Då de någon gång tillämpas, kommer lagens fullföljande — i betraktande av det hundrafalt större antal fall, som gå fria från åtal och straff _ att ofta i det allmänna rättsmedvetandet upp— fattas såsom innebärande svår orättvisa. Det står en pinsam anda kring hart när varje process av detta slag. Kommissionen ser i den bristande över- ensstämmelse, som nu råder mellan lagen, lagens efterlevnad inom folket och dess tillämpning av polismyndigheterna, åklagarna och domstolarna, ett allvarligt ont ur synpunkten av lagarnas helgd och rättsordningens fasthet.

Då strafflagens bestämmelser om fosterfördrivnings brottslighet äro i färd att falla i ruiner, är den närmaste orsaken härtill —— såsom allmänt är fallet, då en rättsregel håller på att bliva satt ur tillämpning — att dessa bestäm- melser börjat förlora sitt rotfäste i folkets rättsmedvetande. Den omständig— heten, att rättsmedvetandet tydligen under nu rådande sociala förhållanden finner vissa fall ömmande, förslappar lagens rättskraft även gentemot andra fall.

Kommissionen är övertygad om att det allmänna rättsmedvetandet icke godkänner en fosterfördrivning, som företagcs t. ex; av en gift kvinna i goda ekonomiska omständigheter utan barn eller med få barn. Men det faktiska förhållandet, att andra kvinnor under nu rådande sociala förhållanden av ett barns födelse bliva blottställda för nöd och ofärd, gör, att —— då strafflagen icke iakttager skillnad mellan dessa alldeles olika fall — även de alls icke ömmande fallen komma att gå fria från straffrättsliga påföljder.

Denna sistnämnda verkan av det nu rådande rättstillståndet förnimmes allmänt såsom särskilt olycklig. Då därtill kommer, att kvinnor i de högre samhällsklasserna allmänt sett hava större möjligheter att få abortframkall- ning företagen på ett både medicinskt mera riskfritt och för åtal mera fredat sätt än kvinnor i de lägre samhällsklasserna, ligger även däri en orsak till att lagen uppfattas såsom innebärande en svår social orättvisa.

Det tillstånd, som här i sina allmännaste drag skildrats, är, såsom redan framhållits, enligt kommissionens mening ohållbart.

Kommissionen håller före, att de allmänna riktlinjerna för reformsträvan- dena på detta område måste gå ut på att bringa rätten och rättens tillämp-

• Sida 18
•  Original

ning i samklang, att nedbringa fosterfördrivningarnas frekvens och att låta en så liten del som möjligt av de abortframkallningar, som likväl faktiskt 'kom- ma att företagas, ske under den större hälsorisk, vilken föreligger, då de 'ut- föras av annan än läkare (kvinnan själv, närstående eller kvacksalvare). Kommissionen är väl medveten om att dessa trenne riktlinjer i viss mån kunna komma i konflikt med varandra men anser, att en lösning måste efter- strävas, som innebär ett fullföljande, så långt ske kan, av dem alla tre.

Kommissionen är enig med kommittén, att lösningen av detta problem icke får sökas i ett allmänt medgivande av frihet för kvinna att låta å sig före— taga abort, när hon så önskar. Det har visserligen stundom hävdats, att så- dan frihet ingår i kvinnans rätt att råda över sin kropp, och att hon själv bör hava att ensam bestämma, om och när hon vill giva livet åt ett barn. Kom- missionen anser, att denna uppfattning är alltför individualistiskt grundad och vill särskilt understryka, att abortframkallning utan varje undantag är en ur såväl kvinnans egna som samhällets synpunkter skadlig metod för födelsekontroll. Redan nu är det en överhängande fara, att abortframkall— ning för allt flera kvinnor blir en normal metod för genomförandet av fö- delsekontrolli stället för den mera rationella, förebyggande födelsekontrollen. Denna fara skulle enligt kommissionens mening stegras genom "att rätt till abortframkallning allmänt medgåves.

Då, såsom redan berörts, orsaken till lagbudets allmänna ineffektivitet är att söka däri, att abortframkallning i särskilda fall framstår såsom motive- rad, delar kommissionen principiellt kommitténs mening, att rätt till abort- framkallning under vissa betingelser bör i lag medgivas. Kommissionen hän— visar härvid till att allmän enighet råder därom, att abortframkallning bör vara tillåten på humanitära (etiska), eugeniska och medicinska indikationer. En viss sanering av det nu rådande tillståndet kan väntas bliva ernådd redan genom en lagstiftningsreform i dessa hänseenden. Som av den vid detta yttrande fogade bilagan framgår, tillämpas redan nu av läkarna dessa in- dikationer, ehuru uppenbarligen med stor ojämnhet. lbland synes en mycket stor stränghet iakttagas, ibland åter framträder en tendens till utvidgning.

Vad åter gäller det ej blott mera svårbedömliga utan även kvantitativt långt betydelsefullare spörsmålet om tillåtlighet av abortframkallning på so- ciala indikationer, råder, som kommissionen inledningsvis berört, icke sam- ma enighet bland sakkunniga och ansvariga bedömare. Såsom av nyssnämn- da bilaga synes framgå, hava i vissa fall läkare ansett sig böra framkalla abort även på sociala indikationer. I denna fråga vill kommissionen först principiellt framhålla följande. Eftersom grundorsaken till nu rådande ohåll- bara tillstånd är den faktiska förhandenvaron av sociala indikationer och samtidigt kriminaliseringen av abortframkallning, även då sådana sociala indikationer äro förhanden, öppna sig principiellt tvenne vägar ut ur-det nu rådande tillståndet: antingen måste de sociala indikationer— na —— d. v. 5. de personliga och samhälleliga förhål- landen, som äro orsaker till att kvinnor bringas i den livssituationen, att de bliva havande fastän barnets framfödande skulle förorsaka dem svär nöd eller ofärd — avskaffas eller måste strafflagens förbud mot abortframkallning, då sociala indikationer äro för handen, upphävas.

Kommittén har föreslagit, att såväl den positiva reformvägen som lagstift- ningsvägen böra beträdas. Den har därvid likväl givit företräde åt den po- sitiva linje, som syftar till de sociala indikationernas avskaffande, ehuru den på grunder, som nedan skola beröras, icke ansett, att den ensam kan väntas i tillfyllestgörande grad föra till målet.

• Sida 19
•  Original

Kommittén har visserligen framhållit, att det egentligen ligger utom ramen för dess uppdrag att närmare utstaka de vägar, vilka kunna vara att anbe- falla till förbättrande av de sociala förhållanden, som visat sig ägnade att för många människor försvåra familjebildning och hämma den normala ön- skan om föräldraskap samt att alstra en utbredd benägenhet att befria sig från ett icke önskat moderskap även genom olagliga och för kvinnan farliga tillvägagångssätt. Men kommittén har i detta samband givit ett principiellt uttalande, vartill kommissionen vill giva sin fulla anslutning:

Här må . . . med skärpa betonas, att i kampen mot det onda tyngdpunkten måste ligga i strävan 'att angripa detsamma i dess rot, att undanröja de sociala missför- hållanden som merendels ligga bakom kvinnans önskan att bliva befriad från sitt havandeskap. Så som förhållandena nu utvecklat sig blir denna uppgift en angelägenhet, som icke tål uppskov.1

Kommittén giver även en överblick av de ekonomiska och sociala refor- mer, som ur här anlagda synpunkter äro av särskild betydelse, och under— stryker samtidigt vikten av en förbättrad sexualupplysning, innefattande säväl sedlig och hygienisk fostran i allmänhet som vederhäftig, allmänt spridd kunskap om den förebyggande födelsekontrollen.

I fråga om de sociala reformerna uttalar kommittén den uppfattningen, att det icke kommer att vara till fyllest med en allmän, alltmera utgrenad hjälp- verksamhet för mödrar och barn, då det mindre är oron för havandeskapet, förlossningen och den närmast följande tiden, som gör sig gällande hos kvin- norna, utan fastmera bekymren för huru de i längden skola kunna försörja och fostra sina barn. I samband därmed framhåller kommittén om foster- fördrivningen :

Orsakerna till densamma ligga djupare än att de kunna avhjälpas endast med åt- gärder av nu nämnt slag. Här fordras säkerligen anstalter, som syfta vidare, som inrikta sig på en lösning beträffande de sociala förhållanden av mera allmän art vilka nu samverka till att uppehålla och utveckla den skadliga företeelse som utgör ämnet för vårt uppdrag... Mycket talar för att vad som nu kräves i stort sett sammanfaller med de reformer av mera genomgripande art vilka äro påkallade av den på sistone livligt uppmärksammade krisen i befolkningsfrägan.

Beträffande sexualupplysningen påpekar kommittén bland annat följande: Enligt en omfattande läkarerfarenhet påträffas ofta både hos manlig och kvinn- lig ungdom en häpnadsväckande okunnighet och lättrogenhet gentemot allehanda ovederhäftiga påståenden rörande de fysiologiska betingelserna för befruktning, den sexuella avhållsamhetens inflytande på hälsa och arbetskrafter, befruktningshäm- mande åtgärder 0. s. v. Likaså är det vanligt att i sådana fall där ett sexuellt för— hållande tydligen tillkommit på ett tanklöst och ansvarslöst sätt vederbörande för- klarar sig aldrig ha fått någon som helst upplysning eller varning som kunnat tjäna till skydd mot frestelser och mana till eftertanke och självbehärskning.

Kommittén avslutar denna diskussion av de sociala reformerna och av sexualupplysningen med att ånyo understryka, att det med hänsyn till det rådande läget synes oundgängligen nödvändigt, att åtgärder i ovan angivna hänseenden med det snaraste vidtagas. Kommittén anser det emellertid up- penbart, att, även om så sker, dessa åtgärder först efter en mycket lång tid, och väl aldrig helt och hållet, kunna undanröja de samhälleliga missförhål- landen, som giva upphov till fosterfördrivningar. Kommittén yttrar i detta samband bland annat följande:

* Spärrat av kommissionen.

• Sida 20
•  Original

Tyvärr måste man nog allt framgent räkna med att en havande kvinna kan kom- ma att befinna sig i ett sådant läge att en abortframkallning icke blott för henne själv utan ock för den objektive bedömaren framstår såsom den enda rimliga ut- vägen, även om man vågar räkna med att dessa fall komma att minskas alltefter- som de föreslagna åtgärderna bliva genomförda. Det synes icke kunna förnekas att de skäl som motivera kvinnans önskan i vissa fall kunna vara av den beskaffen- het att samhället vid vägandet av desamma mot fostrets liv måste finna dem väga så tungt att ingreppet icke bör straffas.

Vid sidan av denna ur allmän rättfärdighetssynpunkt gjorda avvägning har kommitténs huvudmotiv varit den förhoppningen, att, om abortfram- kallning på sociala indikationer blir rättsligt tillåten, kvinnor i större ut- sträckning skola vända sig till läkare, och att dessa skola utnyttja sitt infly- tande över kvinnorna och sin förtrogenhet med olika hjälpåtgärder för att av- värja abortframkallning, så ofta detta är möjligt. Därigenom skulle foster- fördrivningarnas utbredning i viss mån kunna stäckas. Den fördelen skulle därjämte vinnas, att, då abortframkallning likväl komme att företagas, den- na i ett större antal fall komme att verkställas av läkare under möjligast betryggande hygieniska förhållanden.

Befolkningskommissionen har redan framhållit sin uppfattning, att kom- mitténs förslag om tillåtlighet av abortframkallning på vissa sociala indika- tioner icke kan avvisas annat än under villkor, att samtidigt reformer genom- föras, kraftiga nog att avskaffa de bakomliggande sociala missförhållandena. I längden kan man naturligtvis icke låta fosterfördrivningarna tämligen opå- talt företagas i oerhörd utsträckning och samtidigt enligt lagens bokstav hålla dem utan åtskillnad kriminaliserade. Att behålla ett strafflagsförhud, som egentligen blott hindrar de i abortoperationer sakkunniga, nämligen läkarna, från att utföra dem, att låta en paragraf kvarstå i strafflagen, som endast an- vändes för att undantagsvis statuera ett exempel, det är ett tillstånd, som icke är en rätts- och kulturstat värdigt.

Den väsentliga frågan blir därför enligt kommissionens mening, huru- vida icke de av kommittén berörda positiva reformer- na kunna genomföras i den grad och med den snabb— het, att havandeskap för kvinnor icke längre behövde innebära risk för nöd eller ofärd. Skulle detta vara möjligt, hade givetvis ett nytt underlag i rättsmedvetandet skapats för lagens upprätt- hållande.

Kommissionen vill före behandlingen av detta avgörande spörsmål som sin mening uttala, att en rättsligt medgiven tillåtlighet av abortframkallning på sociala indikationer skulle innebära en i själva vår lagstiftning uttryckligen inskriven inkompetensförklaring från samhällets sida att komma till rätta med uppenbara och allmänt medgivna, svåra sociala missförhållanden. Skulle förhållandena verkligen objektivt befinnas vara sådana, att en dylik inkom- petensförklaring från samhällets sida har sakligt fog för sig, kräver redlig— heten visserligen, att den även uttalas; det nu rådande tillståndet är, som kommissionen utvecklat, ohållbart, då det innebär våda såväl för folkets andliga och kroppsliga hälsa som för rättsordningens helgd. Men kommis- sionen anser, att, innan denna förutsättning grundligt prövats, denna slutsats icke bör dragas.

Kommissionen erinrar här om den förut påpekade principiella skillnad, som råder mellan å ena sidan de humanitära (etiska), eugeniska och me- dicinska indikationerna och å andra sidan de sociala därutinnan, att de se- nare i långt högre grad äro avhjälpbara. Kommittén har visserligen med utgångspunkt från den allmänt erkända satsen, att medicinska indikationer utgöra giltigt skäl för abortframkallning, yttrat:

• Sida 21
•  Original

Men har man en gång godtagit abortprovokationen som lösning av en intresse- konflikt som står mellan fostrets liv och moderns framtid -— då är det icke följd— riktigt, om man godtar denna lösning när moderns framtid hotas av en medicinsk åkomma, men vägrar att godtaga den om hotet är av ett annat slag.

Men detta är enligt kommissionens mening icke en i avseende å de sociala indikationerna fullt övertygande slutsats. Kommittén utvecklar sin uppfatt- ning vidare genom att framhålla följande:

I själva verket finnes det inga bärande skäl att principiellt se på de medicinska indikationerna på ett annat sätt än på de icke-medicinska. Om en havande kvinna befinner sigi svårigheter, skall hon hjälpas över dessa utan att havandeskapet upp- offras, om detta över huvud taget är möjligt, och detta lika väl om svårigheterna äro av medicinsk art som om de äro av annat slag; om allvarliga svårigheter före— ligga och dessa icke kunna övervinnas med mindre havandeskapet avbrytes, så måste fostret offras, och detta likaledes oavsett av vad art svårigheterna äro.

Formellt kan kommitténs tankegång visserligen synas otadlig. Men reellt ligger under densamma en mera pessimistisk uppfattning i de socialpeda- gogiska och socialpolitiska spörsmålen, än kommissionen är beredd att i nu— varande tidsläge biträda. Kommissionen förmenar nämligen, att en vidgad och förbättrad sexualupplysning bör kunna avsevärt minska antalet av de fall, då kvinnor bliva havande under så olyckliga förhållanden, att abortfram— kallning på sociala indikationer kan övervägas. Vissa sådana fall komma onekligen även efter genomförandet av en förbättrad sexualupplysning att kvarstå. Men kommissionen anser vidare, att ett samhälle med det nutida Sveriges ekonomiska resurser och demokratiska kultur icke behöver — och icke får _ tillåta, att ett barns födelse skall för dess moder innebära en ekonomiskt eller socialt betingad nöd eller ofärd. Och kommissionen un— derstryker, att det — om hälsoskäl icke redan föreligga —— väsentligen lig- ger i samhällets egen hand att undanröja sådan av ett barns födelse orsakad nöd och ofärd.

Kommissionen villi detta samband därjämte påpeka, att kommittén i sitt förslag förutsätter, att den nöd eller ofärd, som skulle orsakas av barnets framfödande, skall vara att karakterisera såsom varaktig för att abortfram— kallning på grund därav skall vara tillåtlig. Bortsett från den större osä- kerhet i lagtolkningen, som detta synnerligen svårbedömliga och i ett fler- tal fall obedömliga villkor kommer att förorsaka, måste det vid restriktiv tolkning av lagstadgandet i hög grad inskränka antalet av de fall, varå stad- gandet blir tillämpligt.

Mycket ofta och kanske vanligen kan nämligen den hotande nöden eller ofärden, även om den är synnerligen svårartad, icke med tillräcklig säkerhet karakteriseras såsom varaktig. Förutsätter man i ett sådant fall, att nöden eller ofärden icke skulle vara på annat sätt avhjälpbar, så befunne sig kvinnan alltjämt i det dilemma, där hon å ena sidan icke bleve hjälpt och således vore under ett subjektivt tvång till abortframkallning, och där å andra sidan sådan abortframkallning icke vore tillåten utan straffbelagd.

Tager man vidare hänsyn till de stränga krav på nödens eller ofärdens svårartade beskaffenhet, som av kommittén i motiveringen till dess förslag uppställts, så synes den uppfattningen hava grund, att det av kommittén föreslagna stadgandet bleve otillämpligt i det övervägande flertalet sådana livssituationer, då kvinnor nu av nöd ledas till fosterfördrivning. Stadgan— det i fråga löser sålunda icke problemet.

Ett sådant stadgande kan därtill positivt vara till skada även i så måtto, att det på ett för folkets moraliska medvetande förvisso kränkande sätt prin- cipiellt ställer fosterfördrivning såsom en legitim utväg ur en nödsituation,

• Sida 22
•  Original

som är socialt betingad. Stadgandet skulle hava klasskaraktär genom att det utgår från att fattiga, ensamstående eller på annat sätt socialt olyckliga kvinnor skulle hänvisas till att avbryta sitt havandeskap, fastän en sådan gärning för socialt lyckligare lottade kvinnor skulle bedömas såsom brott och trots att ingreppet har svåra faroverkningar för kvinnan och i vanliga fall blott kan tänkas ske i starkaste strid mot hennes modersinstinkter. Kom- missionen är väl medveten om att, såsom de sociala förhållandena nu äro gestaltade, en sådan regel dessvärre kan hävdas vara sakligt grundad. Men kommissionen förmenar, att de nödställda havande kvinnorna äga rätt till ett sådant stöd av samhället, att fostrets fördrivande varken ur deras eget eller samhällets intresse kan bliva önskligt eller behövligt.

Kommissionen vill uttryckligen framhålla, a t t, o m (1 e t u n d e r (1 e n närmaste tiden skulle visa sig omöjligt att giva de nöd- ställda kvinnorna ett så verksamt stöd, som kommissio- nen förutsatt, den förevarande lagstiftningsfrågan kommer i ett annat läge och måste behandlas från andra utgångspunkter, än dem kommissionen vid sitt bedömande anlagt.

Den positiva linjen vid fosterfördrivningarnas bekämpande. Befolk- ningskommissionen vill understryka, att den helt befinner sig på samma ståndpunkt som kommittén, då den giver principiellt företräde åt den posi- tiva linjen vid fosterfördrivningarnas bekämpande framför medgivandet av abortframkallning på sociala indikationer. Skillnaden mellan kommissio- nens och kommitténs uppfattning är, att kommissionen anser sig kunna räk- na med ett så snabbt och så kraftigt reformarbete, att de situationer, då abortframkallning på sociala indikationer är motiverad, i möjligaste mån skola bortfalla, För kommissionen blir det då nödvändigt att något dröja vid det reformarbete, som föreslås såsom ersättning.

Detta reformarbete måste, som även kommittén framhållit, framgå på tvenne fält: det socialpedagogiska och det socialpolitiska.

På det socialpedagogiska fältet kräves främst en sedligt och hygieniskt fostrande allmän sexualupplysning.

Kommissionen hyser den uppfattningen, att, om detta önskemål inom snaraste framtid förverkligas, unga personer skola bättre taga sig tillvara från att inlåta sig i lättsinniga förbindelser. I alla händelser böra de fall, då en kvinna i dylika förbindelser eller i andra förbindelser blir havande under sådana förhållanden, att havandeskapet försätter henne i fara för nöd eller ofärd, väsentligt bliva förminskade. Kommissionen delar den mening, varom de på området sakkunniga länge varit eniga, att de nu rådande bristerna i frå- ga om ungdomens sexuella fostran och upplysning, dess kunskap om den förebyggande födelsekontrollens rationella teknik samt missförhållan—dena i fråga om tillhandahållandet av tillförlitliga tekniska preventivmedel äro be— tydelsefulla orsaker till fosterfördrivningens stora utbredning.

I sitt den 4 december 1936 avgivna betänkande i sexualfrågan (Stat. off. utr. 1936: 59) har kommissionen, i nära anslutning till tidigare framställda men i stort sett ännu ej förverkligade önskemål, framlagt förslag om ett antal med varandra nära koordinerade åtgärder för genomförandet av en i en vidgad och förbättrad föräldrafostran inordnad sexualupplysning. I det- ta förslag har behovet av en sedligt och moraliskt fostrande allmän under- visning och upplysning i sexuella frågor givits sin tillbörliga vikt, samtidigt som inom denna ram behovet av upplysning om den förebyggande födelse- kontrollens rationella teknik tillgodosetts. Kommissionen, som funnit mån- ga skäl tala för genomförandet av dessa reformer på sexualupplysningens

• Sida 23
•  Original

område, har även och icke minst i det utbredda missbruket av fosterfördriv- ning sett ett starkt sådant skäl. I ett samma dag avgivet yttrande angående revision av 18 kap. 13 & strafflagen m. m. (Stat. off. utr. 1936: 51) har kom- missionen med enahanda motivering föreslagit den s. k. preventivlagens av- skaffande samt vissa reformer i syfte att uppnå en bättre organisation av handeln med tekniska preventivmedel.

Kommissionen, som för närmare redogörelse för de berörda förslagens in— nebörd och motivering hänvisar till nämnda betänkanden, vill här fram- hålla, att den i dessa förslag ser mycket verksamma medel i kampen mot fosterfördrivningarna samt att den i sitt ständpunktstagande till frågan om berättigandet av abortframkallning på sociala indikationer utgår från dessa förslags snara förverkligande.

Även efter genomförandet av dessa betydelsefulla reformer på det social- pedagogiska fältet måste det emellertid, som redan framhållits, dessvärre an- tagas, att kvinnor i viss utsträckning komma att bliva havande under sådana förhållanden, att nöd eller ofärd hotar dem, om fostret skall framfödas. Då kommissionens uppfattning är att dessa kvinnor i största utsträckning böra hjälpas, så att abortframkallning icke kan framstå påkallad, måste kom- missionen något dröja vid de skilda livssituationer, då sociala indikationer kunna sägas föreligga. Kommissionen, som därvid följer den underindel- ning, som härovan i nära anslutning till kommitténs motivering uppgjorts, utgår vid sitt bedömande från den principiella frågeställningen, huruvida nöden eller ofärden är avhjälpbar eller icke.

Kommissionen förbigår därvid tillsvidare de ovan under a angivna blandat medicinska och ekonomiska indikationerna. Dessa fall skola nedan upptagas till särskild behandling.

Beträffande de härovan under b omnämnda ekonomiska indika- tionerna, som uteslutande bero på fattigdom, ligger det i sakens natur, att de principiellt äro avhjälpbara, om samhället är berett och i stånd till att därtill anslå de nödiga medlen.

Kommissionen vill i detta samband erinra, att den, sedan kommittén av- givit sitt här ifrågavarande betänkande, framlagt åtskilliga förslag, vilka äro av natur att borttaga eller minska den ekonomiska nöd, som kan uppstå i samband med ett barns födelse. Av särskild betydelse för fosterfördrivning- arnas bekämpande är den hjälp åt nödställda mödrar, som kommissionen föreslagit i sitt den 9 januari 1936 avgivna betänkande angående moder- skapspenning och mödrahjälp (Stat. off. utr. 1936: 15). Kommissionen ytt- rar i detta betänkande, efter att hava anfört en rad utlåtanden över kommit- téns förslag om tillåtlighet av abortframkallning på sociala indikationer, bland annat följande:

Kommissionen instämmer till fullo i de allmänna uttalanden, som gjorts av ovan anförda myndigheter, institutioner och sammanslutningar. Det moderna svenska samhället, som möjliggör nödtorftig försörjning för varje medborgare, borde icke vara nödsakat att lösa svårigheter beträffande det ofödda Släktets försörjning ge- nom att medgiva abort på sociala indikationer. Även om befolkningsläget vore så- dant, att en inskränkning av totala antalet födelser i landet syntes önskvärd, borde, enligt kommissionens åsikt, en dylik inskränkning åvägabringas genom förebyggan- de, ej genom avbrytande sv havandeskap. I denna stund är emellertid den befolk- ningspolitiska situationen en helt annan. Vi stå inför en utvecklingstendens, vilken innebär ett överhängande hot om minskning av vårt lands befolkning. Kommissio-

• Sida 24
•  Original

nen finner häri ett ytterligare starkt skäl att i görligaste mån söka undvika abor- terna, vilka bidraga att minska antalet födelser.

Med stöd av vad ovan anförts vill kommissionen uttala sig för kraftiga och skymt- samma samhälleliga åtgärder till stöd för blivande och nyblivna mödrar i ekono- miskt nödläge. Visserligen måste såsom en sådan åtgärd av väsentlig betydelse re- dan betecknas den föreslagna moderskapspenningen om 75 kronor. Dock synes det ej försvarligt att inskränka samhällets hjälpåtgärder allenast till de fall, i vilka nö- den kan avvärjas genom ett belopp av denna storlek . . .

Kommissionen förmenar icke, att ingripanden till hävande av den nödsituation, som kan föreligga vid havandeskap och barnsbörd, skulle vara tillfyllest för ett eli- minerande av alla de motiv av ekonomisk natur, som leda till abort. Kommissio- nen inser till fullo, att dessa motiv ofta äro av en djupare innebörd. Det må här erinras om att abortkommittén i sitt ovannämnda betänkande bland annat yttrar, att de läkare, som uppsökas av kvinnor, vilka önska få sitt havandeskap avbrutet, ofta framhålla, att, både i fråga om gifta och ogifta kvinnor, det mindre är oron för den närmaste framtiden — havandeskapet, förlossningen och den närmast följande tiden, som gör sig gällande hos kvinnorna utan fastmera bekymmer för huru de i längden skola kunna försörja och fostra sina barn. Abortkommittén anser det dock icke kunna betvivlas, att den verksamhet, som syftar till hjälp under havande— skaps- och nedkomsttiden, är av stort värde. Kommissionen vill härtill allenast tillägga, att denna hjälpverksamhet, såvitt angår ogifta kvinnor, för vilka havande- skapet ofta innebär en synnerligen ömtålig situation, måste tillmätas en särskild betydelse. För dessa kvinnor torde vanligen själva havandeskaps- och nedkomst- tiden vara mest kritisk, enär de då ofta äro benägna för att se sin situation mörkare än vad den, sedd på längre sikt, behöver vara.

I samband med de hjälpåtgärder för tiden före och efter ett barns födelse, som kommissionen förordat i nämnda betänkande, stå även de förslag, som kommissionen framlagt i sitt den 10 december 1935 avgivna betänkande an- gående förlossningsvården och barnmorskevåsendet samt förebyggande mödra- och barnavård (Stat. off. utr. 1936: 12). Av icke ringa betydelse även för fosterfördrivningarnas bekämpande äro jämväl de förslag om ekonomiskt bistånd vid äktenskapsbildning, som av kommissionen framförts i dess den 12 december 1935 avlåtna betänkande angående dels planmässigt sparande och dels statliga bosättningslän (Stat. off. utr. 1936: 14). Erfarenheten gi- ver nämligen vid handen, att ekonomiska svårigheter att ingå äktenskap och därigenom legalisera ett väntat barn i många fall blir en bidragande orsak till att en havande kvinna ledes till att önska sitt foster fördrivet.

Vad sedan angår den ekonomiska hjälp på längre sikt, som ofta kan er- fordras för ett barns vård och fostran må först hänvisas till den av 1934 års barnpensioneringssakknnniga den 18 november 1936 avgivna utrednin- gen med förslag rörande förskottering av underhållsbidrag till barn utom äktenskap m. fl. (Stat. off. utr. 1936: 47). Genom detta förslag hava de sakkunniga avsett att tillförsäkra visst underhållshidrag för barn utom äk- tenskapet och för barn till frånskilda m. fl. i sådana fall, då barnafadern av försumlighet eller ekonomisk oförmåga underlåter att utgiva dylikt bi- drag. Kommissionen har under anförande av vissa ändringsyrkanden i prin- cip tillstyrkt de sakkunnigas förslag. För de fall åter, då de ekonomiska svårigheter, som uppresa sig för en ensam moder, härröra av barnafaderns frånfälle eller invaliditet, hava hjälpåtgärder föreslagits av samma sakkun- niga i en den 31 januari 1936 avgiven utredning med förslag rörande bidrag åt barn till änkor och vissa invalider samt åt föräldralösa barn (Stat. off. utr. 1936: 6), vilket förslag kommissionen jämväl tidigare förordat. Kommissionen —— som därjämte vill erinra om den betydelsefulla bostads-

• Sida 25
•  Original

understödsverksamhet åt barnrika familjer, som genom beslut av riksdagen 1935 påbegynts, och om det av kommissionen ställda förslaget om en refor- merad familjebeskattning — anser visserligen icke, att genom dessa åtgär- der tagna i och för sig en blottställd moder i varje fall säkras mot nöd eller ofärd till följd av ett barns födelse. Ytterligare reformer äro härför erfor- derliga, och kommissionen ämnar jämlikt sina direktiv verkställa utredning härom, bland annat i fråga om den hjälp, som från det allmännas sida bör lämnas åt fattiga, barnrika familjer, och i fråga om de åtgärder, som böra vidtagas för att säkra barnen en tillfredsställande närings- och beklädnads- standard och en förbilligad och förbättrad skol- och yrkesutbildning. Kom- missionen förmenar, att ett raskt framåtskridande på den väg, som nu sta- kats och som synes mycket allmänt godtagen av sakkunniga och ansvars- medvetna medborgare, skall bringa oss allt närmare målet, vilket måste vara så verksamma socialpolitiska anstalter, att ett barns födelse icke i något fall skall kunna sägas förorsaka sin moder nöd eller ofärd på grund av brist på medel för hennes eget och barnets underhåll.

Det är kommissionens bestämda förhoppning, att ett snabbt och kraftigt reformarbete genomföres i detta syfte. Då kommissionen utgår f rån denna förhoppnings förverkligande och då enbart ekonomiska indikationer principiellt alltid äro av- hjälpbara, kan kommissionen icke tillstyrka tillåtlighe- ten av abortframkallning på sådana indikationer.

Vad därefter gäller de under c härovan angivna v a 11 ä r e i n d i k a t i o- 11 e r n a, vilka uteslutande bero på den sociala skam, som alltjämt ofta i den allmänna uppfattningen drabbar ogift moder och som under vissa förhål- landen kan vara så förkrossande, att barnets framfödande för kvinnan med- för en verklig katastrof, är det uppenbart, att dessa indikationer icke äro avhjälpbara genom ekonomiskt bistånd från samhällets sida. De åtgärder, som här måste vidtagas, ligga på det socialpedagogiska fältet.

På grund av den låga äktenskapsfrekvensen lever i vårt land dessvärre om- kring hälften av den vuxna befolkningen utom äktenskap. Det är allmänt känt, att en mycket stor del av de ogifta likväl knyta och uppehålla sexuella förbindelser. Kommissionen har i sitt betänkande i sexualfrågan påvisat, att en avsevärd del av vårt lands ungdom av ekonomiska skäl är förhindrad att ingå äktenskap även i fall, då de personliga förutsättningarna därför tillfullo äro för handen. Ett viktigt sådant skäl är -— som nedan närmare skall beröras — att vissa arbetsgivare följa den regeln att avskeda kvinna, då hon gifter sig. Kommissionen har i nämnda betänkande angivit skälen, varför under nu rådande sociala förhållanden en urskillningslös förkastelse- dom över utomäktenskapliga förbindelser icke är grundad. Dessa förbin— delser måste, liksom de äktenskapliga, bedömas med hänsyn till det allvar och det ansvar, varmed de upplevas.

Bortsett här ifrån huru sådana förbindelser äro att bedöma, är det likväl ett faktum, att en stor del, sannolikt den större delen, av landets ogifta ne— folkning icke varaktigt — till livets slut eller till äktenskaps ingående — lever i avhållsamhet. Man kan taga och tager även en olika inställning till detta sakförhållande. Men man kan icke med gillande se den ringaktning, som särskilt drabbar det — i förhållande till hela antalet ogifta kvinnor, som haft könsförbindelse — mindre antal av dessa, vilka bliva havande utom äktenskapet. Den ringaktning dessa kvinnor bliva utsatta för framstår så- som en desto större orättfärdighet, eftersom, såsom även kommittén påvisar, männen oftast gå fria från denna följd av sin handling också i de fall, då förbindelsen leder till att kvinnan blir havande. Denna sociala skam, som

• Sida 26
•  Original

åfåstes ogift moder, blir särskilt inkonsekvent och får fördärvliga följder, då ju en havande kvinna genom att tillgripa fosterfördrivning kan undgå skammen att bliva moder.

Det spörsmål, som här reser sig är följande: skall det faktiska förhållan- det, att ogift kvinna, som föder barn, blir utsatt för social vanära, få moti- vera en undantagslagstiftning, som medgiver henne rätt att under vissa beting- elser fördriva sitt foster? Då i verkligheten kvinnan icke kan tänkas bliva en bättre människa enbart genom fostrets fördrivande, skulle i en sådan lag- ändring ligga ett medgivande från samhällets sida av dels det oberättigade och skadliga i den reaktion från den sociala omgivningen, som ogift moder nu ofta blir utsatt för, och dels samhällets oförmåga att bemästra denna obe- rättigade och skadliga reaktion.

Kommissionen menar, att den mera rationella vägen är att bekämpa den- na reaktion och att icke låta den vara giltigt skäl för tillåtlighet av abort— framkallning. Det är enligt kommissionens mening något moraliskt sjukt hos ett samhälle, som å ena sidan tillåter social och ekonomisk bojkott av ogifta mödrar, och därigenom bringar sig självt i det läget, att det å andra si- dan blir berett att skydda offren för denna bojkott genom att skänka dem möjlighet att fördriva sina foster, även där detta eljest icke vore påkallat. Den ogifta kvinna, som även under nu mycket allmänt rådande föreställ- ningssatt, vilket stämplar hennes moderskap såsom skam, bär fram sitt barn, får offra mera för sitt barn än andra mödrar. Då hon trots den numera mycket allmänt spridda kunskapen om möjlighet till fosterfördrivning — varom fosterfördrivningens stora frekvens utgör vittnesbörd — väljer att icke avbryta sitt havandeskap, gör hon sig enligt kommissionens uppfattning där- igenom förtjänt av heder i stället för vanära.

Emot denna kommission-ens uppfattning har rests den invändningen, att den sociala bojkotten mot ogifta mödrar fyller en nyttig uppgift genom att avhålla ogifta kvinnor från könsförbindelser. Såsom kommissionen redan framhållit och i sitt betänkande i sexualfrågan utförligare utvecklat, äro emellertid utomäktenskapliga förbindelser i trots av denna risk synnerligen vanliga; vill man motverka deras utbredning har man att lita till uppfostran och främst till åtgärder i syfte att främja tidiga äktenskap. Det är i alla händelser ett för hela folkets moraliska liv skadligt hyckleri, då samhällets dom bland alla kvinnor, som haft utomäktenskapliga förbindelser, blott drab- bar just det fåtal, som blivit havande och som icke fördriva sina foster, och då därvid rentav den bojkott mot dessa kvinnor, vari samhällets dom består, till stor del måste uppehållas av personer, vilka själva måste antagas hava eller hava haft utomäktenskapliga förbindelser.

Under senare tid har även, såsom kommittén framhåller, en mera vid- synt uppfattning gjort sig gällande. Kommissionen, som i kvinnorörelsen och bildningsrörelserna och i det allmänt stegrade och fördjupade kultur- livet ser viktiga förutsättningar för en fortsatt och snabb sinnesändring hos vårt folk i detta spörsmål och som räknar med, att icke minst de avslöjan- den, som gjorts i fosterfördrivningsfrågan, måste moraliskt skaka även de mest trångsynta, är i nuvarande tidsläge icke beredd att tillstyrka kommit- téns förslag Om tillåtlighet av abortframkallning på grund av risk för social vanära. Hänsynen till de många kvinnor, vilka alltjämt bliva offer för den äldre, nu lyckligtvis vikande uppfattningen om det utomäktenskapliga mo- derskapets skamfullhet, får icke bringa lagstiftaren att på detta vis giva upp- fattningen sitt stöd.

Desto viktigare måste det då för kommissionen framstå, att kraftansträng— ningar göras för en sådan fostran och upplysning av hela folket, att ogifta

• Sida 27
•  Original

mödrar icke bliva van'hedrade av att de frambära sina barn i stället för att fördriva sina foster. I en sådan upplysningsverksamhet måste ingå de syn- punkter, kommissionen ovan anfört. En särskild förpliktelse till en positiv folkuppfostrande gärning på detta område ligger enligt kommissionens me- ning på de medborgare, som på grund av sin ställning i samhället vinna kun- skap om förhållandena och kunna tala med auktoritet. Kommissionen tän— ker därvid ej endast på de inom kvinnorörelsen och folkbildningsarbetet verksamma krafterna utan även på läkare, lärare, präster samt socialt och politiskt verksamma personer i allmänhet.

Av här angivna skäl kommer kommissionen sålunda till den slutsatsen, att den icke kan tillstyrka kommitténs förslag att med- giva tillåtlighet av abortframkallning på vanäreindika— t io n e r. Denna slutsats är ernådd under livligt medvetande från kommis— sionens sida om att alltjämt mycket ofta ogifta mödrar utsättas för en sådan social bojkott, att fostrets framfödande orsakar modern svår ofärd. Men kommissionen har utgått från att kraftfulla insatser skola göras från ansvariga och bättre vetande medborgares sida att så fostra och upplysa vårt folk, att det föres till en redligare och insiktsfullare och därmed i djupare me- ning även sedligare och mera kultiverad värd-ering av moderskapet och därvid även av det moderskap, som skall bäras under de i och för sig särskilt påfrestande om- ständigheter, vilka vanligen åtfölja ett moderskap utom äktenskapet.

Då kommissionen således funnit, att förslaget om tillåtlighet av abortfram- kallning på enbart ekonomiska och likaledes på enbart vanäreindikationer bör avstyrkas, emedan dessa indikationer måste bedömas vara avhjälpbara, följer därav, att kommissionen måste taga sar_nma ståndpunkt jämväl till frågan om tillåtlighet av abortframkallning på de här ovan under d angivna blandat ekonomiska och vanäreindikationerna.

I själva verket är denna grupp av fall vanligare än den senast berörda, då ju den sociala ringaktning, för vilken ogift moder blir utsatt, oftast även har ekonomiska konsekvenser. Detta är således i regel fallet, då kvinnan genom barnets framfödande skulle riskera att förlora sin anställning eller — vilket dock numera torde vara mindre vanligt —— bliva utstött från sitt hem. Vad som för hjälp åt sådana kvinnor erfordras är i första hand ekonomisk hjälp, vilken principiellt är möjlig att giva, i den mån medel anslås och åtgärder vidtagas, och därjämte -— på längre sikt och mera radikalt — en förändrad inställning hos hela folket till moderskap utom äktenskapet. Kommissionen vill i detta samband erinra om det härovan antydda och i kommissionens be— tänkande i sexualfrågan närmare behandlade förhållandet, att vissa arbets- givare tagit till regel att avskeda anställda kvinnor, om dessa gifta sig eller, än värre, om de bliva havande.

Dessa nu påtalade arbetsmarknadsförhållanden äro till svår skada även ur andra synpunkter. Således har kommissionen i sitt betänkande i sexualfrå- gan berört, att de ofta stå såsom hinder för grundandet av äktenskap i fall, då giftermål eljest kunde ingås. De gynna uppkomsten av utomäktenskap— liga förbindelser knutna under förutsättning, att befruktning skall förebyg- gas. Om likväl havandeskap inträder, komma de efter vad erfarenheten gi- ver vid handen ofta att föra kvinnan till fosterfördrivning.

Då kommissionen i denna arbetsgivareregel ser ett svårt missförhållande med individuellt och socialt synnerligen skadliga verkningar, måste kom-

• Sida 28
•  Original

missionen även anse, att en förändring därav är oavvisligt påkallad. Kom- missionen sätter här i första hand sin lit till den upplysta opinionen och dess verkan på de här ifrågavarande arbetsgivarna. Skulle opinionens tryck icke vara tillfyllest verksamt, måste enligt kommissionens mening upptagas till utredning, huruvida icke en lagstiftning måste införas, vilken skyddar kvinnor, som vilja gifta sig eller som äro havande, mot avskedande. Kommissionen har redan uttalat sin slutsats, a t t k 0 m mitt é n 3 f ö r- slag Om tillåtlighet av abortframkallning på blandat ekonomiska och vanäreindikationer bör avstyrkas. Vad särskilt gäller kvinnornas risk i vissa yrken att bliva avskedade, om de gifta sig eller bliva havande, utgår kommissionen därvid från att ge- nom ett kraftigt tryck från den upplysta opinionens sida eller, om detta icke är tillfyllest, genom lagstiftning här ifrågavarande arbetsgivare bringas att handla på ett so- cialt mera insiktsfullt och ansvarigt sätt.

I samband med de blandat ekonomiska Och vanäreindikationerna hava ovan även behandlats den grupp av fall, då kvinna — måhända i en mycket tillfällig förbindelse — blivit havande och då barnets tillkomst visserligen icke skulle giva upphov till ekonomiskt nödläge eller social skam i egentlig mening men likväl medföra, att hOn ginge förlustig något som för hennes framtid äger väsentlig betydelse. Som exempel på sådana fall nämner kommittén, att en kvinna på grund av barnets födande kan nödgas uppgiva tanken på befordran i sitt yrke eller hindras genomgå viss utbildning eller hindras välja viss levnadsbana.

Av vad ovan framhållits följer enligt kommissionens mening, att, i den väsentliga mån det hinder, som barnets tillkomst i dessa och andra fall kan bjuda för kvinnans frihet och framkomst i livet, ytterst — även om icke direkt — beror på människors ogillande inställning till moderskap utom äktenskapet och på samhällets och i samhället verkande institutioners hit- tills ofta visade obenägenhet att jämna vägen för en ung ogift moder, böra dessa fall bliva allt mindre vanliga, i samma mån folket genomtränges av en mera insiktsfull och redlig inställning till moderskapet. Det är för kom- missionen omöjligt att inse nödvändigheten av att en ung kvinna, som icke är i ekonomiskt betryck och icke själv drabbas av vanära, skall så ofta som nu bliva hindrad från att fullfölja sin utbildning och sin yrkeskarriär blott därför, att hon blir moder. Därmed vill kommissionen icke hava förnekat, att fall kunna tänkas, då även under bästa förhållanden en kvinna, genom barnets framfödande kan förlora en möjlighet — t. ex. till viss utbildning — som icke senare kvarstår.

Vid bedömandet av dessa fall är det enligt kommissionens mening nödvän- digt att hålla i minnet de mycket svårare förhållanden, varunder ett stort flertal kvinnor, gifta och ogifta, hava att lösa sina livsproblem. Kommissio- nen, som vill erinra om att även kommittén beträffande dessa sistnämnda fall av blandat ekonomiska och vanäreindikationer hävdat en mycket försiktig inställning, når för sin del den uppfattningen, att sådana indikatio— ner icke böra godtagas såsom giltiga skäl för medgivande av abortframkallning.

Vad så angår de ovan under e upptagna och såsom personliga indi- kationer betecknade fallen, vill kommissionen påpeka, att kommittén i sitt förslag utgått från att abortframkallning blott i ytterst ömmande fall skulle kunna anses vara påkallad.

• Sida 29
•  Original

Kommittén upptager såsom viktigaste grupp av fall, att en gift kvinna blir havande genom en illegitim förbindelse och att hon önskar fördriva sitt foster för att rädda sitt äktenskap. Kommissionen hyser härom den uppfatt- ningen, att det i första hand är den illegitima förbindelsen såsom sådan, som är störande för äktenskapet. Då grundvalen för ett äktenskap bör vara full uppriktighet mellan makarna, kan äktenskapet — som ju kvinnan förutsät- tes vilja även för framtiden uppehålla — icke i verklig mening bevaras blott genom att den illegitima förbindelsen fördöljes för mannen genom att det i denna förbindelse avlade fostret undanröjes.

Den rätta vägen att lösa en sådan konflikt och den enda, som jämväl är ägnad att tillfredsställa den ena makens berättigade krav på redlig vandel av den andra maken, synes vara, att kvinnan delgiver mannen vad som hänt, och är beredd att bära fram även detta barn. Resultatet kan då bliva, att äktenskapet även med denna påfrestning håller. Resultatet kan emellertid även bliva, att äktenskapet brister och att skilsmässa blir nödvändig; den konsekvensen får hustrun taga av sin handling. Att söka bevara äktenska- pet genom att förtiga den utomäktenskapliga förbindelsen och fördriva det däri avlade fostret är enligt kommissionens mening en utväg, som i tidens längd måste visa sig vara en skenlösning av problemet. På en så svag grund- val av förtroende bör ett äktenskap icke vara grundat.

Något annorlunda ligger situationen, då mannen gjorts underrättad om den utomäktenskapliga förbindelsen och båda makarna önska fostret för- drivet för att bevara äktenskapet. Kommissionen kan emellertid icke med- giva, att de böra hava rättighet härtill.

Vad kommissionen här framhållit gäller i lika mån de fall, då ogift kvinna blivit havande i en kanske mycket tillfällig förbindelse och genom fostrets för- drivande —— med eller utan förbindelsens förtigande — vill rädda en mera var- aktig förbindelse med en annan man, tillsammans med vilken hon kanske rent av avtalat giftermål. Det gäller naturligtvis även de fall, då en man, som lever i äktenskap eller uppehåller en varaktig förbindelse, haft en sido- förhindelse, som lett till havandeskap, vilket han vill avbryta för att rädda äktenskapet eller den varaktiga förbindelsen.

Denna kommissionens ståndpunkt kan synas vara hård och är så onek- ligen i många enskilda fall. Men framförallt i betraktande av de många andra fall, då människor leva i nöd, och särskilt med hänsyn till de ogifta mödrarnas regelbundet långt mera utsatta ställning, kan kommissionen icke undvika att klart taga denna ståndpunkt. Skulle för den gifta kvinnan äktenskapet brista genom det i utomäktenskaplig förbindelse avlade fostrets framfödande, bör hon skyddas ekonomiskt och socialt som varje annan moder.

Kommissionen hyser således den uppfattningen, a t t a b 0 r t f r a m- kallning icke bör medgivas på grund av här berörda personliga indikationer.

Kommissionen har vid denna genomgång av de Olika typfall, som höra under den vidare rubriken sociala indikationer, tillsvidare förbigått de fall, som ovan under a angivits såsom blandat medicinska och eko- n 0 mis k a indikationer. I dessa fall är det liksom beträffande de enbart medicinska indikationerna fråga om en hälsorisk för modern förbunden med barnets födande, fastän denna hälsorisk är delvis ekonomiskt betingad och icke tillräckligt stor för att i och för sig utgöra giltigt medicinskt skäl för till- låtlighet av abortframkallning. Ofta är grunden en svag kroppskonstitution eller vissa genomgångna sjukdomar. De viktigaste av dessa fall utgöras av de 5. k. utsläpade mödrarna.

• Sida 30
•  Original

Kom-missionen vill under hänvisning till kommitténs ovan anförda fram- ställning först allmänt framhålla, att en för olika fall klar avgränsning mel- lan å ena sidan enbart medicinska och å andra sidan blandat medicinska och ekonomiska indikationer över huvud icke är genomförbar samt att så- dana fall, som otvetydigt utvisa en i egentlig mening medicinsk indikation _ motsvarande den, som uppställes vid andra kirurgiska ingrepp —— torde vara förhållandevis sällsynta. Vad gäller särskilt de utsläpade mödrarna, bör un— derstrykas, att en hustru, som om familjens inkomster räckte till en rymlig våning, hembiträde och barnsköterska, semesterresor, vilokurer m. m., skulle kunna utan hälsorisk föda kanske ett mycket stort antal barn, under mindre gynnsamma ekonomiska betingelser faktiskt bringas i sådan hälsorisk, då hon efter ett flertal tidigare genomgångna barnsbörder på nytt blir havande. I uttrycket hälsorisk inbegriper kommissionen ej blott fara för den kropps— liga utan jämväl den själsliga hälsan.

Då den ekonomiska hjälp, som samhället kan giva en moder, under inga förhållanden inom överskådlig framtid kan vara tillräcklig för att försätta hennei det nyss skisserade gynnsamma läge, som nu blott råder i de ekono- miskt allra bäst ställda skikten, där ett barns framfödande även efter ett flertal tidigare barnsbörder skulle kunna motses utan hälsorisk för hustrun, nödgas kommissionen betrakta dessa fall av blandat medicinska och ekono— miska indikationer såsom i viss utsträckning socialt ohjälpliga och av denna grund jämställda med de fall, som höra under de enbart medicinska indika- tionerna. För ett medgivande av abortframkalhiing å blandat medicinska och ekonomiska indikationer talar även det skälet, att därigenom abortsökande kvinnor i viss utsträckning skulle förmås att vända sig till läkare, varvid ett av huvudsyftemälen med kommitténs förslag i avsevärd grad bleve tillgodo- sett. ,Av den vid yttrandet fogade bilagan framgår, att läkare i viss ut- sträckning redan för närvarande anse sig böra utföra abortframkallning på blandat medicinska och ekonomiska indikationer.

Kommissionen framhåller, att en sådan ståndpunkt även intagits av flera av de institutioner, vilka eljest i likhet med kommissionen avstyrkt tillåtlig- het av abortframkallning på sociala indikationer, däribland av lagrådet. I Danmark hade en av justitieministeriet den 7 november 1932 tillsatt kOmmis- sion i ett ijuni 1936 avgivet betänkande föreslagit tillåtlighet av abortfram- kallning jämväl å sociala indikationer, vilka därvid avgränsats å ungefär samma sätt som i den här ifrågavarande svenska kommitténs lagförslag. Det av regeringen den 4 november 1936 för folketinget framlagda lagförsla- get avviker emellertid i så måtto från kommissionsförslaget, att icke sociala indikationer men däremot utvidgade medicinska indikationer godtagits så- som rättsgrund för abortframkallning.

Kommissionen kan emellertid icke giva sin tillstyrkan till medgivandet av abortframkallning å blandat medicinska och ekonomiska indikationer utan att samtidigt med all styrka framhålla följande. Såsom redan tidigare understrukits, är abortframkallning -— även då den, såsom här, antages bliva företagen av läkare och under hygieniskt tillfredsställande villkor — undantagslöst en ur alla synpunkter mindre tillfredsställande metod för fö- delsekontroll. Det ligger därför särskild vikt uppå, att de utsläpade möd- rarna liksom andra kvinnor, vilka icke kunna föda barn utan hälsorisk, bliva upplysta om den förebyggande födelsekontrollens rationella teknik. Detta önskemål är angeläget även av det skälet, att icke abortframkallning i allt för stor utsträckning skall behöva företagas och så på en omväg i de fattigare klassernas medvetande befästas den uppfattningen, att abortfram- kallning är en normal metod för födelsekontroll.

Därest i överensstämmelse med kommissionens uppfattning abortfram-

• Sida 31
•  Original

kallning icke medgives på sociala utan blott på blandat medicinska och ekonomiska indikationer, bör det enligt kommissionens mening — framför- allt med hänsyn till svårigheterna att draga en bestämd gräns mellan medi- cinska och blandat medicinska och ekonomiska indikationer _ övervägas, hu- ruvida icke på sätt även lagrådet föreslagit jämväl tillåtligheten av abortfram- kallning på medicinska indikationer bör lagfästas. I lagen om avbrytande av havandeskap borde då såväl de medicinska som de blandat medicinska och ekonomiska indikationerna inbegripas i ett enhetligt stadgande om abortfram- kallning av hälsoskäl, där kravet på förhandenvaron av viss hälsorisk skulle utgöra garantien mot att icke enbart ekonomiska eller vanäreindikationer bleve godkända. I det nyss omnämnda danska lagförslaget har också en så- dan väg följts. Möjlighet bör dock givetvis lämnas Öppen för läkare att utan det föreskrivna prövningsförfarandet företaga abort, då ett snabbt ingripande av denna art är nödvändigt med hänsyn till sjukdom hos kvinnan. Kommissionen vill således, under framhållande av att frågan, bland an- nat i avseende å sambandet med de medicinska indikationerna och å pröv- ningsförfarandet, kräver närmare utredning, n t t a l a s i g f ö r m e (1 g i- vandet av rättsligt reglerad abortframkallning på blandat medicinska och ekonomiska indikationer.

Frågan om en bättre organisation av hjälpen åt nödställda havande kvinnor. Då kommissionen under full kännedom om de svåra sociala miss— förhållanden, som föranlett kommittén att föreslå tillåtlighet av abortfram- kallning på kvalificerade sociala indikationer, likväl med visst undantag av- styrkt kommitténs förslag härutinnan, framstår det för kommissionen syn- nerligen angeläget att framhålla, att allt måste göras, som kan göras, för att bistå nödställda havande kvinnor. Det är därvid i det enskilda fallet icke fråga om blott ekonomisk hjälp, som ovan berörts, utan även om person— ligt stöd och bistånd för uppredande av de personliga anpassningsproblem. som möta en nödställd havande kvinna.

Kommissionen erinrar därom, att en av kommittén anordnad rundfråga till landets läkarkår utvisade, att antalet kvinnor, som hos läkare begärde abort- - framkallning på icke-medicinska grunder under en månad av år 1934 ut- gjorde 732, motsvarande på ett ål omkring 8,800 abortsökande kvinnor. En avsevärd del av dessa kvinnor måste dessvärre, sedan de icke fått sin önskan villfaren av läkaren, antagas hava på egen hand skaffat sig underrättelse om villig abortör eller själva begått fosterfördrivning.

Många läkare kunna förvisso antagas hava ej blott under framhållande av gärningens brottslighet avslagit en nödställd kvinnas begäran utan även positivt sökt hjälpa kvinnan tillrätta i hennes bekymmer. I ett stort flertal fall har emellertid läkaren, även om han så velat bistå kvinnan, icke varit tillräckligt förtrogen med existerande hjälpformer och hjälporgan för att utan oskälig tidsspillan kunna på verksammast möjliga sätt stödja kvinnan.

Det synes därför vara angeläget, att en utredande översikt över existeran- de hjälpformer och hjälporgan upprättas och ställes till läkarnas förfo- gande jämte konkreta anvisningar, hur dessa skola gå till väga för att biträda hjälpsökande havande kvinnor, som i olika hänseenden hotas av nöd eller ofärd till följd av havandeskapet. En sådan handledning torde vara välbe— hövlig även för distriktssköterskor, distriktsbarnmorskor och andra social— arbetare, som i sin verksamhet komma i förbindelse med nödställda havan- de kvinnor.

Vid utarbetandet av denna översikt och instruktion torde böra tagas i över- vägande, huruvida och på vilka vägar barnavårdsnämnderna och av dem till- satta barnavårdsmän, barnavårdsförbundens barnavårdsombud samt de före-

• Sida 32
•  Original

slagna mödra- och barnavårdscentralerna skulle kunna göras bättre rusta- de och mera effektivt verksamma även för den här åsyftade mycket person- liga och på konkreta livsproblems utredande och lösande inriktade positiva arbetsuppgiften.

Kommissionen föreslår med denna motivering, att medicin alsty- relsen erhålleri uppdrag att i samråd med statens fattig- vårds- och barnavårdsinspektion verkställa utredning och avgiva förslag om en översikt av existerande hjälp- former och hjälporgan jämte anvisningar till läkare m. fl. innefattande handledning om huru de höra på ett ef— ter de personliga förhållandena anpassat sätt bistå nöd- lidande havande kvinnor, och att vid verkställandet av denna utredning även möjligheterna att i angivna hän- seenden effektivisera de nu existerande samhälleliga hjälporganen beaktas.

Frågan om särskild straffrihet vid abortframkallning, då kvinna handlat i nödställd belägenhet. Även under antagande av att det raskt och kraftigt genomföres en sådan reformverksamhet på det socialpedagogiska och social- politiska fältet, som kommissionen vid sitt ståndpunktstagande till kommit- téns förslag förutsatt, kan det dessvärre icke undgås, att kvinnor till följd av nödställd belägenhet komma att föras till fosterfördrivning. Så kan bliva fallet redan emedan en kvinna saknar kännedom om de nya hjälpformerna.

I allmänhet torde man icke vara benägen att vilja lasta straff på en olycka, som redan därförut i vanliga fall är alltför tung att bära. Även därest man, liksom kommissionen, i förhoppning om den förutsatta reformpolitiken icke är beredd att för närvarande i en särskild lag inskriva tillåtlighet av fosterfördrivning på sociala indikationer, synas starka skäl tala för att en kvinna, som faktiskt av nöd drivits till sin gärning, icke bör därför straf- fas.

Denna uppfattning, som redan genomträngt det allmänna rättsmedvetan—

' det, har, som berörts, tagit sig uttryck däri, att straff numera icke i prakti- ken utkräves av kvinna, som handlat i sådan livssituation, som kan karak- teriseras såsom förhandenvaron av sociala indikationer. Resultatet har, som ävenledes tidigare visats, vidare blivit, att, då lagen icke gör skillnad mel— lan olika fall, strafflagens förbud över hela linjen förslappats till sin rätts- kraft. Då det icke torde kunna undgås, att, åtminstone under den närmaste tiden, fosterfördrivningar komma att företagas i ett subjektivt nödläge hos kvinnan, kan det även med hänsyn till rättsordningens upprätthållande fin- nas skäl för att kvinna, som handlat i sådan situation, göres straffri.

Kommittén har också föreslagit, att i 14 kap. 26 & strafflagen infördes en tilläggsbestämmelse, att, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, kvinnan må frias från straff eller, då fullbordat fost-erfördrivningsbrott före- legat, dömas blott till böter. Därjämte har i samma paragraf föreslagits, att om gärningen utförts av legitimerad läkare, kvinnan skall vara straffri. Den sistnämnda bestämmelsen skall icke av kommissionen upptagas till pröv- ning. Den förstnämnda bestämmelsen har dock så nära samband med det till kommissionen för yttrande hänskjutna spörsmålet, att kommissionen anser sig böra något beröra densamma.

I enlighet med vad redan anförts anser kommissionen, att viktiga sakskäl kunna anföras till förmån för en dylik bestämmelse. Å andra sidan synas också vissa betänkligheter kunna andragas däremot. Om man i en lag om avbrytande av havandeskap fastställer de förutsättningar, under vilka en dy— lik handling är tillåten, kan det framstå tveksamt, om man därjämte bör

• Sida 33
•  Original

uppställa en särskild regel om straffrihet för kvinnan. Den föreslagna re- geln har vidare icke någon motsvarighet i gällande svensk straffrätt, och slutligen skulle frågan Om straffrihet enligt förslaget prövas av domstol, var- för de ifrågavarande kvinnorna alltjämt skulle bliva underkastade det li- dande, som för dem måste vara förenat med polisutredning och domstols- förfarande.

Särskilt med hänsyn till den sist angivna olägenheten med kommitténs för- slag kunde det förtjäna att övervägas, huruvida man för det angivna syftet i stället kunde medgiva åklagarmyndigheten en diskretionär prövning av lämpligheten att i det särskilda fallet anställa åtal av kvinnan. Emellertid möter även en dylik anordning — såSOm också kommittén framhållit — principiella hinder däri, att en opportunitetsprövning av nyss angivet slag eljest icke förekommer enligt svensk rätt. Möjligen kunde det här angivna intresset föranleda en aktualisering av det Ofta diskuterade spörsmålet om rätt för åklagarmyndigheten att underlåta anställande av åtal. Genom en sådan anordning ernåddes även möjlighet att i särskilda fall från åtal befria även kvinnans man eller fästman, vilken varit delaktig i gärningen men lik- som kvinnan befunnit sig i nödställd belägenhet.

Utan att närmare ingå på en behandling av deSSa straff- och processrättsli- ga problem, har kommissionen likväl, med angivande av vissa allmänna synpunkter, velat förorda, att vid den utredning av abortfrå- gan, som kommissionen föreslår, även måtte beaktas spörsmålet, huruvida en särskild ställning lämpligen kan beredas sådana kvinnor, som trots de förutsatta sociala reformerna faktiskt genom nödställd belägen- het förts till fosterfördrivning.

Sammanfattning och slutord.

Framförallt om sådan lagändring, som nyss ovan berörts, vid närmare prövning skulle visa sig ogenomförbar har man, om man vill hålla sig på verklighetens mark, enligt kommissionens mening att öppet taga i sikte föl- jande.

Det nu rådande rättstillståndet, varunder strafflagens bestämmelser om fosterfördrivning i stor utsträckning faktiskt ej tillämpas, kommer icke att kunna vridas till rätta, förrän genomgripande socialpedagogiska och social- politiska reformer av tidigare berört slag så förändrat de sociala levnads- förhållandena, att kvinnor icke längre bliva havande under risk för nöd eller ofärd på grund av barns födelse.

Ju längre tidrymd, varunder fosterfördrivningen får vara en i samhället vanlig gärning och ju vanligare den därunder blir, desto svårare kommer det att visa sig vara att en gång stäcka dess utbredning. Den faran är nu över- hängande, att abortframkallning _ trots sina risker för liv och hälsa och trots sin natur att strida mot hos kvinnorna djupt rotade modersinstinkter —— för allt större lager av vårt folk kommer att framstå såsom en handling, över vars tillgripande individen själv bör ensam råda. Vill man icke för- spilla de möjligheter, som ännu finnas, att föra rättsmedvetandet tillbaka till de grundsatser, vilka äro nedlagda i vår lagstiftning, böra de nyss nämnda sociala förutsättningarna för lagens effektivisering med största möjliga skynd-

23—377107.

• Sida 34
•  Original

samhet skapas. Kanske ur ingen annan synpunkt framstå de socialpedago- giska och socialpolitiska reformer, varom i detta yttrande varit tal och varå kommissionens utredningsarbete jämlikt givna direktiv är inriktat, såsom en så trängande nödvändighet.

Fosterfördrivningens alltjämt vidgade utbredning sammanhänger med en socialpsykologisk omvandling av folkets rättsföreställningar. Fosterfördriv- ning tillgripes ien sedan länge oavbrutet ökad omfattning även av kvinnor, som icke rimligen kunna anses vara därtill nödgade. Dessa kvinnor bliva ostraffade, därför att vissa av deras olyckligare medsystrar begå fosterfördriv- ning under trycket av fara för nöd och ofärd. Lagen blir för de olyckligas skull kraftlös även gentemot dem, som rättsmedvetandet tidigare — och, som kommissionen antager, alltjämt _ icke känner ömkan för. Men med varje år, som detta får hava sin gång, förvandlas långsamt själva rättsmedvetandet hos folket. Så småningom utsuddas de hävdvunna rättsbegreppen, och ut- vecklingen mognar för ett allmänt frigivande av varje kvinnas rätt till abort- framkallning, oavsett hennes skäl för handlingen. Den tid är måhända icke så avlägsen, då ett sådant krav icke längre kan motstås.

Ser man i likhet med befolkningskommissionen i denna förvandlingspro— cess en utveckling, som bör motverkas, gäller det att skyndsamt skapa de se- ciala förutsättningarna för en effektivisering av lagbudet. Strafflagen ensam är maktlös; den vittrar sakta sönder under våra ögon. Med enbart straffhot vidmakthåller man icke en sedvänja eller ett tänkesätt i ett folk. Det kräves därutöver positiva insatser, upplysning, fostran och — från de bättre ställda samhällsskiktens sida — ekonomiska offer för de ärvda moraliska värdenas försvar i ett samhälle, som socialt befinner sig i snabb förändring. Och det ligger stor fara i dröjsmål.

Det är under detta vidare rättssociologiska perspektiv befolkningskommis- sionen utformat sitt förevarande yttrande i abortfrågan. Kommissionen har principiellt biträtt förslaget om tillåtlighet av abortframkallning på eugeniska indikationer och uttryckt vissa önskemål beträffande den närmare reglerin- gen av dessa indikationer. Beträffande de 5. k. sociala indikationerna har kommissionen i nuvarande tidsläge blott velat godkänna de blandat medi- cinska och ekonomiska men uttalat sig emot att sociala indikationer i övrigt skola göra abortframkallning tillåten. Kommissionen har därvid utgått från förutsättningen, att ett snabbt och kraftigt reformarbete efter vissa angivna linjer skall komma till stånd med verkan att i möjligaste mån förhindra, att ett barns födelse skall försätta en kvinna i fara för nöd och ofärd. Kommissionen har pekat på behovet av fortsatt utredning, bland annat angående en bättre organisation av hjälpen åt nödställda havande kvinnor, icke minst i avseende å det personliga stöd de behöva, och jämväl angående frågan om befrielse från åtal och straff för nödställda kvinnor, som begått fosterfördrivningsbrott. Då därtill frågorna om de blandat medicinska och ekonomiska indikationernas närmare avgränsning, dessa indikationers sam- band med de medicinska indikationerna samt det prövningsförfarande, som bör stadgas, under sådana förhållanden synes tarva ytterligare utredning, le- des kommissionen till att föreslå, att angivna spörsmål göras till föremål för fortsatta överväganden med beaktande av de synpunkter, kommissionen i det föregående framlagt.

• Sida 35
•  Original

Det förevarande betänkandet har underställts förste provinsialläkaren, med. licentiaten Gustaf Ankarswärd, professorn vid universitetet i Lund, överläkaren, med. doktorn Axel Westman samt docenten vid Karolinska instituteti Stockholm, överläkaren, med. doktorn Per Wetterdal, vilka varit tillkallade såsom sakkunniga, och hava dessa lämnat betänkandet utan er- inran.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit hefolkningskommissionens samtliga ledamöter.

Stockholm den 29 januari 1937.

Å Befolkningskommissionens vägnar:

NILS WOHLIN.

• Sida 36
•  Original

Bilaga.

Till medicinalstyrelsen anmälda aborter under tiden 1/7 1935—— 31/1, 1936

av NILS von HOFS'I'EN. Inledning.

nämnda år legitimerad läkare, som verkställt avbrytande av havandeskap, inom en månad efter 'ingreppets vidtagande skall insända berättelse därom till medicinal- styrelsen enligt fastställt formulär.

Sedan jag för en utredning rörande verkställda steriliseringar (bilaga 1 till be- folkningskommissionens betänkande angående sterilisering) genomgått abortberättel- serna, vilket var nödvändigt för att få kännedom om samtliga steriliseringar, har jag med hänsyn till därvid vunnen erfarenhet och de utförda förarbetena ansett mig kunna giva en översikt även av de till medicinalstyrelsen anmälda aborterna. Den överensstämmelse som vid sidan av uppenbara olikheter finnes mellan indikatio- nerna för sterilisering och för abort gör det, liksom utredningarnas över huvud lik- artade beskaffenhet, i viss mån naturligt att jag trots bristande medicinsk sakkun- skap vågat åtaga mig detta arbete. |

Till medicinalstyrelsen ha den 6 februari 1937 inkommit sammanlagt 600 berät- telser om före den 1 januari 1937 av läkare verkställda abortframkallningar. Tre ( av dessa rapporter ha avförts ur materialet, emedan de innehålla upplysningar en- : dast om andra ingrepp (i två fall sterilisering, i ett fall ett ingrepp, vars resultat var ;

I !

I medicinalstyrelsens kungörelse den 28 juni 1935 förordnas att från den 1 juli I

ett levande barn).

Härtill komma två fall av avlägsnande av döda foster och tio ingrepp med anled- ning av vid inkomsten påbörjade aborter (dessa tio fall liksom ett av de förstnämn- da anmälda av samma läkare). Anmälningsplikten avser säkerligen ej fall av denna art, och det har synts riktigast att för föreliggande utredning utmönstra dem ur materialet.

Efter denna reduktion återstå 585 fall. Vid en genomgång av steriliseringsberät- ! telserna ha emellertid en mindre del av dem visat sig innehålla uppgifter om i sam- ) band med sterilisering verkställda aborteringar, som icke kunnat återfinnas i abort- berättelser. Dessa icke i föreskriven ordning anmälda utan endast i steriliserings- berättelser omnämnda aborter äro till antalet 23 och ha medtagits i den följande utredningen, som alltså omfattar 608 under 1 1/2-årsperioden 1/7 1935—31/12 1936 av läkare verkställda och till medicinalstyrelsen anmälda (eller åtminstone i annan . form och utan föreskrivna uppgifter meddelade) aborter. Härav komma 397 fall ) på den första årsperioden 1/7 1935—30/3 1936 och 211 på det därpå följande halv- ) året. 1

För det första året sedan anmälningsplikten införts, tiden 1/7 1935—30/5 1936, ) kunna siffrorna betraktas som definitiva; det är icke sannolikt att ytterligare rap- 1 porter för denna tid skola inkomma. För den följande halvårsperioden 1/7—31/12 1936 är materialet utan tvivel något för litet. Enligt hittillsvarande erfarenhet in- sändes nämligen rapport ej av alla läkarei föreskriven tid utan stundom en eller I

• Sida 37
•  Original

ett par månader (i enstaka fall intill tio månader) för sent. Särskilt för december 1936 kunna utan att någon större försening förekommer ytterligare ett antal berät- telser väntas.

Närmare uppgifter om aborternas fördelning, om kvinnornas ålder och civil- stånd m. m. lämnas lämpligast först sedan indikationerna för ingreppets företagan- de granskats och diskuterats. Det råder nämligen ur de synpunkter som här äro viktigast en så stor skillnad mellan på grund av kroppsliga sjukdomar och på grund av andra skäl verkställda aborter att förstnämnda uppgifter få ett väsentligt ökat intresse, när de kunna sättas i samband med vissa grupper av indikationer.

Indikationer.

En indelning av indikationerna för de verkställda aborterna i olika typer och grupper är givetvis till en viss grad en schematisering. Detta gäller icke blott om svårbedömda eller tveksamma fall, som senare skola beröras, utan även om de i princip enkla fall i vilka havandeskapet har avbrutits på grund av ett sjukdoms- tillstånd hos kvinnan. Å ena sidan ha i åtskilliga fall två eller flera sjukdomar förekommit hos samma kvinna; den ena kan vara en följd av den andra, eller olika sjukdomar äro yttringar av samma primära faktor, eller de äro förenade utan något dylikt samband. Det kan vara tveksamt vad som har uppfattats eller bör uppfat- tas som huvudindikation. Å andra sidan kan det någon gång även i komplice- rade eller i alla händelser ej på nu angivet sätt komplicerade fall på grund av indikationens art eller de meddelade uppgifternas knapphändighet vara svårt att avgöra till vilken grupp ett fall bör räknas (t. ex. till njursjukdomar eller gravidi- tetstoxikoser). Med dessa reservationer torde nedanstående indelning giva en önsk- värd Översikt av fallen. Inom den första huvudgruppen, »somatiska sjukdomar», omfatta några av de urskilda undergrupperna sjukdomar av så allmänt känd och ur här ifrågakommande synpunkter enkel natur att fallens bedömande och grup- pering ej har krävt någon medicinsk sakkunskap. I flera andra fall har jag rådfört mig med medicinalrädet Karl Loberg, som beredvilligt lämnat behövliga upplysnin- gar och råd.

A n t a 1 f a l l Indikation 1,1935__ 1_a1 ,1 /1 /n 30/5 1936 1936 Summa I. Somatiska sjukdomar: Tuberkulos .................................. 94 55 149 Hjärtsjukdomar ............................ 37] g Njursjukdomar .............................. 20 Graviditetstoxikoser ......................... 16 205 8118 24 323 Gynekologiska och obstetriska sjukdomstillstånd 10] 17| Övriga organiska sjukdomar .................. 28 23 51 Anemier m. m. se även nedan under II. II. Kraftnedsättning i samband med sociala svårig- heter ...................................... 16 7 23 III. Psykisk rubbning och undermålighet: Epilepsi .................................... 12 7 19 Sinnesslöhet ................................ 28 164 8)84 36%248 Övriga psykiska sjukdomstillstånd ............ 124 69 193 IV. Rent eugeniska skäl .......................... 6 1 7 V. Diverse skäl .................................. 6 1 7 Summa 397 211 608

• Sida 38
•  Original

Materialet skall nu något närmare granskas med utgångspunkt från den ovan ge- nomförda indelningen. De inom klammer [ ] anförda siffrorna ange antalet fall under det första året, 1/1 1935—39/6 1936. Dessa siffror anföras dock blott när en uppgift om antalet fall under jämnt ett år synes ha större intresse; fullständiga upp- gifter härom finnas i ovanstående tabell.

1. Somatiska sjukdomar.

Hit ha, som översikten visar, förts 323 [205] fall, alltså mer än hälften av samt- liga under 1 1/2-årsperioden av läkare verkställda och anmälda aborter. Ehuru indi- kationernas styrka givetvis har växlat mellan stor fara för en kvinnas liv och risk för försämring eller återuppträdande av ett sjukdomstillstånd, kunna indikatio- nerna i samtliga dessa fall uppfattas som rent och klart medicinska och höra anses ha varit tillräckliga för havandeskapets avbrytande. Ur de synpunkter som föranlett denna utredning skulle därför intet mera behöva tilläggas om denna grupp. Då det varit nödvändigt att genomgå och granska hela materialet, synas dock några upp- gifter om de sjukdomar av ifrågavarande slag som givit anledning till aborteringar vara av intresse.

Antalet fall av tuberkulos är som ovan angivits 149 [94], alltså nästan en fjärde- del av hela antalet anmälda aborter och närmare hälften av samtliga till grupp I (so- matiska sjukdomar) räknade fall. Sjukdomen har i samtliga fall utom sex varit lu n g- tuberkulos (i några fall ha även andra organ varit angripna). I 5 fall ha sam- tidigt andra skäl funnits (hjärtfel, äggvita, bäckenförträngning, imbecillitet, neuros). I 2 fall åberopas stark ärftlig belastning för tuberkulos, i 1 fall ömmande sociala skäl.

H järtsjukdomarna (49 [37] fall) äro i allmänhet rubricerade som organiskt hjärt- fel, i ett par fall som myocardit; i enstaka fall anges samband med polyarthrit. För- stärkande eller samtidigt förefintliga indikationer äro diabetes, struma, lues, asteni, hyperemesis, eklampsi, psykisk depression, »dålig ekonomi», 3 diabetessjuka barn (1 fall av varje slag).

Njursjukdomarna (33 [20] fall) ha i flertalet fall varit kronisk nephrit (i 2 fall anges subakut glomerulonephrit); härtill komma (siffrorna i parentes ange här och i det följande antalet fall) pyelonephrit och pyonephros (3), svår pyelit, njur- sten, äggvita (2), nephropatia gravidarum och utan närmare uppgift (3), fara för kvarvarande njure. I ett fall anges utom kronisk nephrit ödem och ögonsymtom, i ett annat fall neuros, itvå fall eklampsi vid föregående partus.

Graviditetstoxikoserna (24 [16]) äro hyperemesis gravidarum (13) och eklampsi (5; dessutom i ett fall amputerat lårben, i ett annat fall nephrit, i ett tredje myocardskada, i ett fjärde trombophlebit och varicer, i ett femte depression, i ett sjätte neuros), retinochoriodit (2 fall, i det ena 16 föregående förlossningar), cysto- pyelit och graviditetstoxikos (1), graviditetstoxikos med ikterus (1) och utan när- mare uppgift (1), chorea gravidarum (1).

Till gynekologiska och obstetriska sjukdomstillstånd (i inskränkt bemärkelse, ej omfattande graviditetstoxikoser, in. in. och ej heller psykiska sjukdomstillstånd) ha 17 [10] fall räknats: bäckenförträngning (6, i ett fall krympling med hjärtinsuffi- cens m. m., i ett annat + kyfoscolios), svår kyfoscolios (2, + asteni, hjärtbesvär), myoma uteri (3), prolaps av vagina resp. uterus (2), strictura vaginae (1), svåra förlossningar med totalruptur (1), placenta praevia (1), svåra blödningar (1, på gränsen till de påbörjade aborter med blödningar som uteslutits ur materialet).

Övriga organiska sjukdomar äro följande: Sockersjuka (3, i ett fall —[— epilepsi), övriga endokrina rubbningar (5, i ett fall —I— sockersjuka, i ett annat fall —|— gravidi- tetstoxikos), kronisk bronkit med komplikationer (2), angina pectoris (1), mag- sår (—]—- nervositet) (1), kroniskt tarmsår (—]— depression) (1), gulsot (1), cystisk

• Sida 39
•  Original

degeneration av levern m. m. (1), haemoglobinuria cyclica med anemi (1), svår ane- mi (2, i ett fall + depression), lymfogranulomatos och anemi (1) (anemi se även nedan under II), svåra varicer (1), kronisk polyarthrit (2), arthrit (2; deform., reci- div.), svårartad ischias (1), cancer mammae (1), osteosarkom (1), lues (4, i ett fall + adipositas, hypertoni och psykoneuros, i ett annat fall + neuros, i ett tredje + tabes), otoskleros och annan progredierande dövhet (5, i tre fall på hereditär- luetisk, i ett eller två fall på ärftlig bas), risk för trombos med emboli (3, iett fall + hjärtfel och ett sinnesslött barn), trombos i lillhjärnan med kvarstående balans- rubbning (1), hjärntumör med Jacksonanfall (1), pares efter barnförlamning (1), progressiv muskeldystrofi med pareser (1), amyotrofisk lateralskleros (1), sclérose en plaques (3), ankylos (3, i ett fall + fettsot, i ett annat + efterblivenhet), risk för dövhet (I).

II. Kraftnedsättning i samband med sociala svårigheter.

Här ha sammanförts 23 fall, för vilka synes vara gemensamt att vissa medicinska skäl för avbrytande av ett havandeskap förstärkts eller till och med i avsevärd mån skapats genom svåra sociala förhållanden, ofta i samband med flera barn eller många tidigare förlossningar. Som medicinskt skäl anges i flera fall anemi, vi- dare asteni + anemi, asteni, blödningar vid tidigare förlossningar, åderbråck och bensår, allmän kraftnedsättning; även samtidigt förefintlig nervositet, »nervsvaghet» eller otillräcklig psykisk motståndskraft anföras, i ett fall ängslan för sinnessjuk- dom hos det väntade barnet.

Någon gräns mot somatiska sjukdomar finnes ej. Särskilt ett par av anemierna skulle ur medicinsk synpunkt räknas till »övriga organiska sjukdomar» här ovan. Det skulle dock knappast vara befogat att här utesluta enstaka fall, som till sin allmänna typ höra ihop med de övriga, och gränsen skulle bli onaturlig även av det skälet att rapporternas formulering ofta ej gör det möjligt att skilja mellan rela- tivt svåra anemier och klenhet med en viss blodbrist.

De senast nämnda exemplen visa att det icke heller finnes någon skarp gräns mot den i det följande diskuterade gruppen »psykiska sjukdomstillstånd ».

Ett studium av berättelserna ger, ehuru förhållandena delvis belysas fullt klart och delvis mer knapphändigt, det intrycket att dessa fall trots vad ovan påpekats bilda en rätt naturlig enhet. Det väsentliga har varit icke en allvarlig sjukdom utan en kraftnedsättning i ofta uppenbart samband med nöd och sociala svårig- heter. Samtliga ifrågavarande 23 kvinnor, som samtliga voro gifta och fött sam- manlagt 141 barn, kunna således räknas till kategorien utsläpade mödrar (även två som fött blott 2 barn var). I 13 av rapporterna åberopas uttryckligt sociala svårigheter: »utarbetad», »utsliten», »besvärliga», »ömmande», »bekym- mersamma sociala förhållanden», »hör till utsläpade mödrar», »familjens förhållanden äro sådana att en ytterligare ökning av barnskaran skulle vara för mycket för modern», »besvärliga ekonomiska förhållanden», »dålig ekono- mi», »klen ekonomi», »ekonomiska villkor torftiga». I två fall betonas ut- tryckligt att ingen sjukdom finnes (»hon företer inga tecken till sjukdom men ver- kar trött och utsliten»; utsliten men ingen »påtaglig sjukdom»). Flera av de övriga fallen ha av allt att döma varit av fullkomligt samma typ, ehuru läkaren uttryckt sig mera summariskt eller på annat sätt. I några fall nämnas icke uttryckligt so- ciala svårigheter, men det kan knappast betvivlas att fallen höra hit (9 förlossningar, 8 förlossningar, fiskarhustru o. s. v.).

1 befolkningskommissionens betänkande angående sterilisering ha fall av denna typ diskuterats relativt utförligt. Indikationen för frivillig sterilisering har här- vidlag betecknats som en social-medicinsk blandindikation. Samma synpunkter

• Sida 40
•  Original

kunna naturligtvis anläggas även här; i sex av de här ifrågavarande fallen ha för övrigt abort och sterilisering verkställts å samma indikation.

Vad nu sagts innebär icke att det medicinska skälet i en dylik blandindikation måste betecknas som otillräckligt. I några av de nu berörda fallen ha säkerligen medicinska skäl för havandeskapets avbrytande funnits, som utan någon vidgning av begreppet medicinska skäl kunna anses fullt tillräckliga. I andra fall har det medicinska skälet tydligen fått tillräcklig tyngd först genom sociala och ekono- miska svårigheter. Det är omöjligt att draga en gräns; det skulle kunna göras blott av läkare med personlig kännedom om fallen, och olika läkare skulle sannolikt draga gränsen på olika sätt. Gemensamt för båda dessa typer av fall är att det medicinska skälet helt eller i väsentlig mån är betingat av sociala förhållanden.

I 2 fall finnas starka eugeniska skäl, och man kan tala om en social-medicinsk- eugenisk blandindikation (i det ena fallet en syster sinnessjuk, svärfadern straff- fri på grund av otillräknelighet, mannen >>larvig», 5 barn psykiskt betydligt under medelmåttan). I ytterligare 2 fall kunna vissa förstärkande eugeniska skäl anföras.

Ehuru denna grupp omfattar blott 23 fall, av vilka åtminstone ett par skulle kunna räknas till föregående huvudgrupp »somatiska sjukdomar», är den av stort in- tresse i detta sammanhang. Dessa fall belysa arten av den »social-medicinska blandindikation» eller, som man också ehuru knappast fullt lyckligt uttryckt sig, »vidgade medicinska indikation» för provocerad abort som en stark opinion anser berättigad.

III. Psykisk rubbning och undermålighet.

Hit höra 248 [164] fall, vilket utgör mer än 2/5 av hela materialet. Hela antalet fall av psykisk rubbning och undermålighet är ännu något större, ty i några ovan angivna fall av kroppslig sjukdom har även funnits sinnesslöhet, depressionstillstånd m. m.; det har synts naturligt att uppföra dessa fall under somatiska sjukdomar. Att epilepsi trots sin särställning förts hit, torde ej behöva närmare motiveras.

Epilepsi.

Om de flesta av de 19 fallen säges uttryckligt att anfallen hopats eller förvärrats under grossessen. I ett fall anges epileptisk psyke, i ett annat progredierande de- mens. I ett fall fanns även tuberkulös infektion, i ett annat hjärtfel och nephrit, i ett tredje sinnesslöhet och depression, i ett fjärde psykopati, men epilepsien har tydligen varit huvudskäl.

Sinnesslöhet.

I 14 av de 36 fallen anges imbecillitet (eller en motsvarande intelligensålder), i 11 debilitet. Härtill komma 6 fall av ej närmare karakteriserad sinnesslöhet, 3 fall av »efterblivenhet» och 2 fall med en uppgiven intelligensålder av 14 1/2 resp. 15 år. Förstärkande indikationer äro lungtuberkulos (1), lues (1), epilepsi (1), misstanke om schizofreni (1), psykopati eller depression (9). De sistnämnda fallen stå nära följande grupp men ha räknats hit bland annat därför att i ett par av fallen en stark ärftlig belastning för sinnesslöhet finnes. En sådan belastning är överhuvud uppenbar i 4 fall (i ett av dem 8 barn varav 4 imbecilla). I intet fall finnes bestämt skäl att antaga yttre orsak till sinnesslöheten; i samtliga finnes således en allmän arvsrisk. Oförmåga att vårda barn kan förutsättas i samtliga fall. En klar social- eugenisk indikation har således alltid funnits, liksom i allmänhet vid all sinnes- slöhet.

I samtliga dessa 36 fall har abort utan tvekan varit sakligt berättigad och enbart

• Sida 41
•  Original

önskvärd ur såväl eugenisk som social synpunkt. Från etisk och samhällelig syn- punkt finnes därför ingen anledning att diskutera åtgärdens formella överensstäm- melse med nuvarande lagstiftning, som förutsätter allvarlig fara för en kvinnas liv eller hälsa för att provocerad abort skall vara tillåten. Detta hindrar naturligtvis ej att uttryckliga bestämmelser sådana som de av abortkommittén föreslagna skulle vara befogade och nyttiga.

Övriga psykiska sjukdomstillstånd.

Begreppet sjukdomstillstånd tages här i vidsträckt bemärkelse och omfattar så— väl uppenbara sjukdomar som själslig abnormitet av olika grad och även vissa neurotiska tillstånd. En indelning av materialet, som omfattar 193 fall, är för- enad med stora svårigheter, och en tillfredsställande analys är omöjlig på grund av rapporternas olikformighet och ofta helt korta eller allmänt formulerade angi- vande av indikationen. En rubbning, som av en läkare kallas psykopati, uppfattas kanske av en annan som en psykos; »psykoneuros» kan utan tvivel åsyfta såväl konstitutionell psykopati som neuroser och kanske även mera tillfälliga tillstånd av förstämning och oro under havandeskap. I en del berättelser finnas vissa uppgif- ter om orsaken till sjukdomstillståndet eller läkarens uppfattning därav (»konsti- tutionell psykopati», »periodiska depressionstillstånd», »psykogent förstämningstill- stånd» o. s. v.); i andra fall, och dessa utgöra flertalet, äro inga slutsatser möjliga. Med dessa reservationer lämnas nedanstående översikt:

1. Sinnessjukdom ................................................ 21 [11 2. Depressionstillstånd. Psykopati och psykoneuros med depression ...... 102 68 3. Psykopati av annat slag ........................................ 5 4 4. Psykopati, psykoneuros, neuros utan närmare karakterisering ........ 61 38] 5.Parkinsonism efter sömnsjuka 4 3]

Summa 193 [124]

Sinnessjukdomarna äro schizofreni (10), manisk-depressiv psykos (1), laktationspsykos (2), psykos utan närmare uppgifter (7), paralysie générale (1). Hit höra även fall med klart uppgiven risk för återkommande sinnessjukdom. Endast tillstånd, som uttryckligen betecknats som sinnessjukdom, ha förts hit.

I nästa grupp, depressionstillstånd rn, ni., ha 28 fall mer eller mindre tydligt karakteriserats som konstitutionell psykopati, vanligen med periodiska de- pressionstillstånd. I 14 fall betecknas depressionen som psykogen, vilket naturligt- vis icke utesluter möjligheten av en konstitutionell grundval. Om de övriga fallen är ingen bestämd uppfattning möjlig. I 34 fall åberopas suicidalrisk.

Den tredje gruppen omfattar schizoid psykopati (2), hysterisk psykopati (1), psykopati med asocialitet (2, i ett fall alkoholism, i ett annat hypersexualitet).

I den fjärde gruppen (psykopati m. in. utan närmare karakterisering) anges psy- kopati blott i 15 fall, men av övriga uppgifter (psychoneurosis gravis m. m.) synes det sannolikt att mer än 20 fall äro av detta slag. I denna av formella skäl nöd— vändiga grupp synas de psykiatriska indikationerna på det hela taget snarast vara starkare än i den andra. I några fall har dock indikationen en skäligen obestämd formulering (»psykisk sjukdom», psykoneuros utan närmare uppgifter, »nervsjuk- dom», »nervositet», »nervklen», »neurasteni», »besökt poliklinik för psykiskt sjuka» m. m.). Suicidalrisk uppges i 4 fall.

Den femte gruppen kräver inga närmare kommentarer.

De fall som här sammanförts under rubriken »övriga psykiska sjukdomstillstånd» äro av intresse därför att ofta, liksom i huvudgruppen II (kraftnedsättning i sam—

• Sida 42
•  Original

band med sociala svårigheter), både medicinska och andra skäl ha funnits för av- brytande av havandeskap (tillsvidare bortses från åtgärdens berättigande i samt- liga enskilda fall).

Medicinska skäl kunna alltid förutsättas, visserligen av mycket olika styrka. Vid sinnessjukdom, i sådana fall av depression och annan psykopati där suicidalrisk har funnits och i många andra dylika fall (med risk för försämring) ha de medi- cinska skälen givetvis varit fullt tillräckliga. I några fall ha även kroppsliga sjuk- domstillstånd funnits: tuberkulos (1), asthma bronchiale (1), hyperemesis (2), asteni (2), varicer (1), kraftnedsättning, anemi (3), kronisk magkatarr och anemi (1); den psykiska indikationen har dock av allt att döma varit den viktigaste.

Eugeniska skäli form av ett allmänt arvshot ha funnits i flertalet fall av sinnes- sjukdom och i samtliga fall av svårartad konstitutionell psykopati. Till följd av »psykoneurosernas» obestämda natur kan någon siffra ej anföras. På grund av de meddelade upplysningarna kan dock ett arvshot antagas i ungefär 80 (76—89) fall. I grupperna 2, 3 och 4 (psykopati och neuroser m. m.) finnas i 26 fall en be- stämd och stark arvsrisk (t. ex. fader och morfader sinnessjuka; 2 bröder sinnes- sjuka; hos alla 3 barnen tecken på psykisk sjukdom; 1 av 3 barn psykopat; av 6 barn 1 imbecillt, 1 epileptiskt; av 6 barn 1 idiot, endast 1 utan psykopatiska symtom; moder, 1 broder, farmoder, 2 kusiner till fadern och 3 kusiner till modern sinessjuka, 1 moster epileptiker; 2 svårt harmynta barn).

Sociala skål ha uttryckligt åberopats i 7 fall. Emellertid ha i andra fall uppen- bar olämplighet att vårda barn funnits, och i åter andra fall kan man på grund av ett mer eller mindre stort antal barn (4—10) eller andra omständigheter ha an- ledning att förmoda sociala svårigheter av vanligen ekonomisk art. De fall i vil- ka sociala skäl ha ingått i indikationen kunna på detta sätt uppskattas till c:a 65 (60—70). Det är naturligtvis icke uteslutet och icke osannolikt att sociala skäl i ordets vidsträcktaste bemärkelse haft inflytande på läkarens inställning även i andra fall.

Då såväl de eugeniska som de sociala skälen blott i relativt få fall kunna säkert fastställas, i andra fall äro mera ovissa och i åter andra fall kunna ha funnits, ehuru ingenting därom är bekant, är det omöjligt att göra en uppdelning i olika typer av blandindikationer, något som försvåras redan av det sätt på vilket medicinska, sociala och eugeniska skäl ofta äro sammanvävda och samverka med varandra. Med bestämdhet kan blott sägas att social-medicinska och (oftare) social-medicinsk- eugeniska skål med säkerhet eller sannolikhet kunna antagas i 60—70 fall. En- bart social-eugeniska skäl finnas i 2 fall (åtminstone av rapporten att döma; två asociala psykopater). I övrigt ha skålen enligt berättelserna varit ungefär lika ofta medicinsk-eugeniska och enbart medicinska, vilket senare dock här ofta måste likställas med »icke närmare klarlagda». _

Av särskilt intresse äro i detta sammanhang de sociala skälen, icke därför att de äro viktigare än de eugeniska utan därför att deras principiella bärkraft är mera svårbedömd och omtvistad. Det är därför lämpligt att taga de sociala skälen till utgångspunkt vid ett försök att vinna en något närmare inblick i blandindikationer- na. Hur bristfälligt materialet än är, kunna vissa typer av fall utan tvekan utskiljas:

A. Kvinnans oförmåga eller olämplighet att vårda barn spe- lar en dominerande roll. Indikationen kan i det föreliggande materialet betecknas som social-medicinsk eller oftare social-medicinsk-eugenisk, i två fall som social- eugenisk. Enligt rapporterna och de principer för bedömandet som ovan antytts 33 fall; 15 gifta, 2 frånskilda, 16 ogifta kvinnor.

B. Sociala (social-ekonomiska) svårigheter, som ej sammanhänga med tydlig oförmåga att sköta ett hem, äro av väsentlig betydelse. Indikationen är i materialet social-medicinsk eller oftare social-medicinsk-eugenisk. C:a 34 fall; 32 gifta kvinnor, 1 änka, 1 ogift. — Åtskilliga av de kvinnor som räknats hit höra av

• Sida 43
•  Original

allt att döma till de utsläpade mödrarna eller stå åtminstone nära denna kategori, ehuru medicinska skäl av psykisk art spela en väsentlig roll. Ungefär samma för- hållanden skapa hos en del kvinnor ett övervägande kroppsligt svaghetstillstånd, hos andra även eller i främsta rummet depression och oro. Här finnas säkerligen full— komligt flytande övergångar till den i det föregående urskilda huvudgruppen II.

I de återstående fallen finnes ingenting som pekar på sociala skäl av de två ovan angivna typerna, ehuru sådana kunna ha funnits i en del fall. Enligt rapporterna skulle, som förut anmärkts, indikationerna vara medicinska eller medicinska och eugeniska. Emellertid finnes ett tredje slag av enligt vedertagen benämning sociala skäl, som för en del kvinnor äro det viktigaste skälet att önska abort, och det före- faller befogat att urskilja en tredje typ av blandindikationer.

C. Den sociala vanära födandet av ett barn skulle medföra inverkar. So- ciala skäl av detta slag nämnas icke i berättelserna om de fall som här räknats till »övriga psykiska sjukdomstillstånd», men det kan knappast betvivlas att de stun- dom haft betydelse åtminstone såtillvida att en fruktan för vanära och därmed sammanhängande svårigheter ingått i eller varit en huvudorsak till vissa tillstånd av depression, psykoneuros m. m. Sådana fall kunna i främsta rummet väntas bland ogifta kvinnor som ej tidigare fött något barn. I nu ifrågavarande material (det som återstår sedan kategorierna A och B urskilts) finnas 36 sådana kvinnor. I några av dessa fall synes en så uppenbar konstitutionell psykopati ha funnits att en fruktan för social skam visserligen kan ha varit ett starkt motiv för kvinnan och förvärrat symtomen men dock ej får tillmätas för stor betydelse. I flertalet fall äro grunderna för havandeskapets avbrytande angivna i en mer eller mindre allmänt hållen formulering (»depression», »psykogen depression», »på grund av grossessen depression», »psykogen förstämning», »psykoneuros» m. m.); det är högst sanno- likt att i åtminstone en del av dessa fall en väntad social vanära på ett eller annat sätt ingått i indikationerna. Denna förmodan får ett starkt stöd därav att, som läng- re fram skall visas, en mycket växlande praxis uppenbarligen följts vid bedömandet av särskilt psykiska skäl för önskade abortframkallningar.

IV. Rent eugeniska skäl.

7 havandeskap ha avbrutits av rent eugeniska skäl, d. v. s. på grund av risk för sjukdom eller undermålighet hos det väntade barnet eller dess avkomma (i de ifrågavarande fallen har risk för barnet åberopats eller sannolikt avsetts). Indi— kationerna i de 7 fallen äro följande:

1. Patientens man 'sinnessjuk (inga uppgifter om sjukdomen eller om even- tuella andra skäl än arvshotet),

2. Patientens man schizofren, en dotter manisk-depressiv.

3. 6 förlossningar, därav 2 sinnesslöa barn, 1 atrophia infantilis, 1 dödfött monstrum.

4. Patientens barn (ett) opererat för medfödd starr, höggradigt efterblivet.

5. En broder och ett barn epileptiker, en morbror sinnesslö.

6. Stark risk för amaurotisk idioti och blindhet (2 barn av 4 blindfödda, man- nen har en kusin med 3—4 blindfödda barn).

7. Stark risk för ärftlig blindhet (3 barn av 8 lidande av retinitis pigmentosa). I det första fallet hänför sig det eugeniska skälet icke till kvinnan själv utan till hennes man. Det andra fallet är i detta hänseende oklart. Dessa fall äro av stort intresse dels på grund av i de sex sistnämnda fallen sär- deles starka eugeniska skälen, dels därför att här en föreslagen men ännu ej i lag erkänd indikation tillämpats. Sistnämnda förhållande skall i det följande när- mare belysas.

• Sida 44
•  Original

V. Diverse skäl (rent humanitära, rent sociala m. m.).

Även de fall som förts hit äro få, endast 7, men av betydande intresse och be- lysande för abortproblemets nuvarande läge. De förtjäna ett relativt utförligt om- nämnande:

1. Minderårighet (under 15 år).

2. Fästmannen dipsoman läggning, tre gånger å sinnessjukhus. Under infly- tande av yttre svårigheter suicidala tendenser.

3. »Strangulationsförsök på grund av pågående grossess.»

4. Nervositet, attacker av migräntyp. Mannen epileptiker. Ett barn nervöst och oroligt, övriga två klena och efterblivna.

5. Nervositet, under grossesserna gräl i hemmet. Misslyckats med preventiv- medel.

6. Skolflicka, skall avlägga studentexamen på våren. »Kan ej gifta sig, var- för havandeskapet medför social vanära.»

7. Sjuksköterska vid ett lasarett, socialt verksam och innehar förtroendeupp- drag. »Ingreppets utförande har föranletts av sociala skäl.» Fall nr 1 kan även under nuvarande lagstiftning knappast föranleda någon tve- kan. Tillräckliga medicinska skäl ha sannolikt funnits men åberopas ej. Då detta fall intar en särställning och då minderårighet i lagförslaget upptages bland de humanitära indikationerna, nämnes det lämpligen i detta sammanhang. Fallen nr 2, 3, 4 och möjligen i viss mån även 5 närma sig de fall med social-me— dicinska blandindikationer, i vilka det medicinska skälet är en psykisk hälsorisk. De kunna dock, när i rapporterna lämnade uppgifter och icke mer eller mindre sannolika tolkningar därav läggas till grund för bedömandet, knappast räknas till gruppen »övriga psykiska sjukdomstillstånd» utan att begreppet sjukdom pressas mycket hårt; fallen nr 2 och 3, där att döma av rapporten den största risken fun- nits, höra kanske närmast dit, men i rapporterna lämnas icke ens en antydan om psykisk sjukdom eller abnormitet. Det förefaller uppenbart att åtminstone i fallen nr 4 och 5 skäl, som i saknad av närmare uppgifter kunna betecknas som »sociala», ha spelat en avgörande roll. I nr 3 och 4 ha eugeniska skäl funnits, vid vilka må- hända stort avseende fästs. — Att några av de till gruppen »övriga psykiska sjuk- domstillstånd» räknade fallen kanske i verkligheten äro av samma typ som de nu diskuterade, är icke något skäl att föra de sistnämnda till denna grupp.

Slutsatser rörande tillämpad praxis.

Eugenisk indikation. Av den lämnade översikten framgår att i några fall abort har framkallats på rent eugenisk indikation.

Som i abortkommitténs utredning framhålles, anses eugeniska skäl icke göra en fosterfördrivning tillåten enligt gällande svensk rätt; den medicinska indikation som gör ingreppet straffritt skall hänföra sig till kvinnans liv eller hälsa. Det är ju också på grund härav som en utredning rörande de eugeniska skäl som böra god- kännas verkställts av abortkommittén och en eugenisk indikation upptagits i lag- förslagets tredje moment. I de nämnda fallen har således en väntad eller önskvärd lag föregripits. De eugeniska skälen och av dem betingade humanitära skäl väga emellertid så tungt att ingreppen ur saklig synpunkt varit starkt motiverade. Om jag får uttala en personlig åsikt, skulle det särskilt i tre eller fyra av fallen ha varit mera klandervärt att låta lagens formella krav stå i vägen för framkallande av abort.

En praxis utanför lagens gräns är naturligtvis även på ett så speciellt område som detta i och för sig icke tilltalande och är ett tydligt tecken på att lagstiftningen är

• Sida 45
•  Original

föråldrad och bör bringas i överensstämmelse med rättsmedvetandet. Denna slut- sats försvagas icke av att fallen äro fåtaliga. I betraktande av att eugenisk indika- tion för abort icke är lagligt erkänd är antalet fall för övrigt icke så obetydligt. Lika starka eugeniska skäl kunna givetvis ha funnits i åtskilliga fall, där läkarna icke ha velat taga ansvaret.

Social indikation. Till avdelning V ha ovan tre fall (nr 2, 4 och 5) räknats, i vilka sociala skäl av icke fullt preciserbar art — i vilken grad ekonomiska svå— righeter ha funnits är oklart — ha spelat en så väsentlig roll att det synts riktigast att icke föra dessa fall till någon av de tidigare urskilda grupperna. I två av dessa fall synes emellertid en social-eugenisk blandindikation av rätt övertygande art eller en social-medicinsk-eugenisk indikation med något oklara medicinska skäl ha fun— nits. Ur de synpunkter som anläggas i detta sammanhang kunna därför dessa två fall (men ej gärna nr 4 eller det oklara nr 3) räknas till följande huvudtyp (bland- indikationer) .

De till samma avdelning räknade fallen nr 6 och 7 äro obestridligen rätt upp- seendeväckande, emedan med föregripande av den föreslagna lagen på dess mest omstridda punkt abort framkallats av hänsyn till den skam och vanära känne- domen om det iråkade havandeskapet skulle åsamka ifrågavarande kvinnor, (1. v. s. på »social vanäreindikation». I fall nr 7 ha säkerligen de »sociala skälen» åsyftat även de sociala och ekonomiska svårigheter ett fullföljande av havandeskapet skulle medföra.

Det är icke min uppgift att i denna utredning uttala någon bestämd uppfattning om enskilda fall. Jag vill därför blott tillägga en allmän reflexion. I den mån fall av denna typ äro av sådan art att provocerad abort icke blott är för närvarande lagstridig utan också oförenlig med de indikationer som i befolkningskommissio— nens yttrande anses böra godtagas i en blivande lagstiftning, skulle utfärdande av en lag med angivande av tillåtna indikationer förhindra verkställande av sådana läkaraborter (naturligtvis under förutsättning att de icke maskeras under en föregi- ven medicinsk indikation). Det bör icke invändas att dylika aborter ha varit så få att de icke ha någon praktisk betydelse. Om det visar sig att abort på rent social indikation opåtalt kan verkställas av läkare _ och ett offentligt inskridande, fort- farande under det hypotetiska antagandet att abort icke har varit förenlig med de grundsatser som synas böra godtagas, skulle säkerligen blott ytterligare förvirra den redan nu oklara situationen — kan antalet sådana aborter komma att ökas så starkt att utvecklingen ej kan hejdas. En lagstiftning, som medger abort på indi- kationer som redan nu godkännas av en stark opinion inom och utom läkarkåren, skulle skapa ett helt annat läge och eliminera förutsättningarna för en dylik ut- veckling vid sidan av lagen.

I den mån åter fall av denna typ i verkligheten äro av sådan att att abortprovo- kation framstår som befogad enligt de grundsatser befolkningskommissionen omfat- tar, är fördelen av en lagstiftning ej mindre uppenbar. Å ena sidan skulle fallen bli bättre utredda och de omständigheter som kunna göra abort berättigad klarlagda. Å andra sidan skulle, där sådana omständigheter finnas, abortframkallning vara lagenlig och såsom grundad på en lagligt erkänd indikation utan svårighet kunna erhållas.

Blandindikationer. De blandindikationer som här komma i fråga äro medicinsk— eugeniska, social-medicinsk-eugeniska och social-medicinska indikationer.

Medicinsk-eugenisk indikation har funnits i några fall av somatisk sjuk- dom (ett eller två fall av otoskleros, enstaka fall av organisk sjukdom i vilka även funnits epilepsi eller åtminstone någon risk för sinnesslöhet eller psykisk abnormi- tet hos avkomlingar). Den medicinska indikationen kan härvidlag anses ha varit tillräcklig. Hit höra även de fall i vilka havandeskap avbrutits på grund av epi-

• Sida 46
•  Original

lepsi. I några av dessa fall ha även sociala svårigheter funnits, i andra oförmåga att vårda barn. Bland de fall vilka rubricerats som »övriga psykiska sjukdomstill- stånd» finnas, som i det föregående närmare utförts, åtskilliga med medicinsk-euge- nisk indikation. En säker avgränsning av dessa fall är på grund av uppgifternas knapphändighet och fallens art icke möjlig. I en del av dessa fall av »övriga psy- kiska sjukdomstillstånd» med medicinsk-eugenisk indikation har utan tvekan det medicinska skälet ensamt varit tillräckligt, i andra — påfallande många — skulle det eugeniska skälet ensamt ha givit en i sak fullt övertygande motivering för ha- vandeskapets avbrytande. I flera fall skulle av allt att döma såväl det medicinska som det eugeniska skälet vart för sig ha kunnat anses tillräckligt starkt. En till- fredsställande analys av fallen ur dessa synpunkter är av tidigare antydda skäl ej möjlig. Ett studium av det föreliggande materialet ger dock det rätt bestämda in- trycket att eugeniska skäl —— härvidlag en starkare eller svagare men under alla om- ständigheter förefintlig risk för psykisk rubbning av ett eller annat slag hos av- komman _ i många fall lämnat ett värdefullt stöd åt en medicinsk indikation för abortframkallning och vice versa. Det synes dock vara av underordnad vikt, om en medicinsk-eugenisk blandindikation angivesi lag eller ej. Om såväl medicinska som eugeniska skäl äro erkända som indikation för abortframkallning, ligger det i sakens natur att dylika skäl kunna ömsesidigt stödja och stärka varandra utan att detta nödvändigtvis behöver vara uttryckligt fastslaget i lag. Ifråga om bland- indikationer, i vilka sociala skäl ingå, är läget ett helt annat, förutsatt att rent soci- ala skäl icke äro godtagna av lagstiftningen.

Social—eugenisk indikation, i vilken det sociala skälet utgöres av olämp- lighet att vårda barn, har funnits i samtliga fall av sinnesslöhet. I några av dessa ha även medicinska skäl funnits. Då sinnesslöhet under alla omständigheter bör giva rätt till abortprovokation, ha dessa fall intresse framför allt ur den synpunkten att för närvarande varken social eller eugenisk indikation är lagligt erkänd. I mer än halva antalet fall har emellertid blott lättare grad av sinnesslöhet eller endast :efterblivenhet» angivits; härvidlag stärkes motivet otvivelaktigt genom att både so- ciala och eugeniska skäl ha åberopats eller skulle kunna ha åberopats.

Till dessa fall med social-eugenisk indikation komma två inom gruppen »övriga psykiska sjukdomstillstånd» (två asociala psykopater, se ovan). Fall av denna typ måste vara vanligare än man på grund av dessa åtminstone skenbart isolerade fall skulle förmoda. Det är icke osannolikt att i verkligheten ytterligare några fall hört hit (om ett eller ett par till huvudavdelningen V räknade fall se ovan).

En social-eugenisk blandindikation, i vilket det sociala skälet må utgöras såväl av olämplighet att vårda barn som av förhållanden av den art som i abortkommit- téns betänkande närmast avses med uttrycket »sociala skäl», är utan tvivel väl mo- tiverad.

S 0 e i a 1 - m e d i e i n s k - c u g e n i s k indikation behandlas lämpligen i anslut- ning till föregående typ, emedan gränsen stundom, när blott svaga eller tveksamma medicinska skål finnas, är svår att draga eller tämligen godtycklig; den är visser- ligen ungefär lika oskarp såväl mot medicinsk-eugeniska som mot social-medicinska skäl. Hit höra utom enstaka fall, vilka trots både ett förefintligt arvshot och soci- ala skäl utan tvekan böra räknas till somatiska sjukdomar, och utom några nyss nämnda fall av epilepsi och sinnesslöhet, dels ett par fall av kraftnedsättning i samband med sociala svårigheter (utsläpade mödrar), dels många till »övriga psy— kiska sjukdomstillstånd» räknade fall. Det sociala skälet är olämplighet att vårda barn eller — ungefär lika ofta eller något oftare -— sociala (ekonomiska) svårigheter (se ovan sid. 42).

Social-medicinsk indikation finnes, utom i en del fall som utan tvekan ha uppförts under »somatiska sjukdomar», i flertalet av de fall av utsläpade möd- rar som ovan uppförts under rubriken »kraftnedsättning i samband med sociala

• Sida 47
•  Original

svårigheter», även en del fall av »övriga psykiska sjukdomar» höra i verkligheten hit (se ovan sid. 43).

Bland de sociala skäl som avses i ovanstående diskussion av åberopade eller till- lämpade blandindikationer inräknas ej de sociala vanäreskäl som i en del fall san- nolikt ha spelat en avsevärd roll (jfr ovan sid. 43).

Sociala blandindikationers frekvens. I det följande tages hänsyn endast till de blandindikationer i vilka sociala skäl ingå, således ej till medicinsk-eugenisk in- dikation, vars godtagande, som ovan påpekats, måste anses vara en konsekvens av en rent eugenisk indikation. För att undvika missförstånd kunna de blandindika- tioner som nu avses betecknas som »sociala blandindikationer».

Om det är ytterligt svårt att avgränsa de olika typerna av blandindikationer från varandra, så är det, ehuru gränsen även mot enbart medicinska (tillräckliga eller otillräckliga), sociala och stundom eugeniska skäl kan vara oviss, dock lättare att få en föreställning om det sammanlagda antalet fall med sociala blandindikationer. Det kan med stöd av rapporternas uppgifter anges till 130 a 135 (125—140) fall, men är möjligen större. Om fall av epilepsi och av mera höggradig sinnesslöhet (men ej av debilitet m. m.) frånräknas, återstå dock 110 a 115 fall.

De olika skälens styrka. I den föregående framställningen har i allmänhet ingenting uttalats rörande de i olika i sociala blandindikationer ingående skälens styrka. Det finnes här två möjligheter: antingen skulle redan ett av skälen en- samt ha varit tillräckligt för att motivera abortprovokation, eller också har indi- kationen blivit tillräckligt stark först genom samverkan mellan skäl av olika slag. Gällande svensk rätt förutsätter strängt taget att alltid ett tillräckligt medicinskt skäl finnes. Resonemanget bör dock här byggas icke på en formell och i viss mån fiktiv rättsregel och icke heller på en svårdefinierbar och växlande praxis, utan bedöman— det bör ske efter de normer som befolkningskommissionen funnit riktiga. Sociala skäl kunna således ej ensamma erkännas som tillräckliga. Däremot kunna icke blott medicinska skäl (vilket är självklart) utan också eugeniska skäl ensamma ut- göra tillräcklig indikation för framkallande av abort.

Det är lätt att i teorien skilja mellan de två ovan nämnda möjligheterna, och det vore utan tvivel teoretiskt riktigt att avskilja fall i vilka ett tillräckligt medicinskt eller eugeniskt skäl funnits. Så har ovan skett i vissa fall av somatiska sjukdomar. I praktiken är ett sådant förfaringssätt svårare och mycket ofta omöjligt. Dels fin- nas nämligen i många fall alltför knapphändiga eller oklara upplysningar, dels måste det ofta vara vanskligt att avgöra, om ett skäl skulle ha varit tillräckligt un- der den uppkonstruerade och på grund av den växelverkan som äger rum mer eller mindre onaturliga förutsättningen att ett annat, samtidigt förefintligt skäl icke fun- nits. Det synes därför riktigast att avstå från en analys, som kanske mera skulle giva uttryck åt olikheter i rapporternas formulering än åt fallens verkliga natur, och att blott göra allmänna uttalanden.

Vad som kan sägas är följande. Å ena sidan har, som redan tidigare betonats, det medicinska skälet otvivelaktigt i flera fall varit tillräckligt starkt för att motivera framkallande av abort. Detsamma gäller i en del fall om det eugeniska skälet. Å andra sidan ger en genomgång av materialet trots rapporternas ojämnhet det be- stämda intrycket att i åtskilliga fall, i vilka skäl av olika slag uttryckligt åberopats eller framgå av de meddelade uppgifterna, indikationen just genom denna sin egen- skap av blandindikation fått den tyngd som motiverat havandeskapets avbrytande.

Olikformig läkarpraxis. På ett område som detta, där vitt skilda meningar, råda icke blott bland osakkunniga utan även bland läkare och där dessutom läkar- na trots växlande åsikter rätt allmänt synas benägna att i en del fall följa grund-

• Sida 48
•  Original

satser, som icke ha stöd av gällande lag, är det naturligt att avsevärda olikheter finnas i den praxis som tillämpas av läkarna. Detta är väl i själva verket en så ofrånkomlig följd av nu rådande tillstånd att något bevis för att så verkligen är fallet knappast behöver förebringas. Emellertid finnas, som nedan skall visas, fakta som otvetydigt peka i denna riktning.

De typer av fall i vilka en olikformig praxis i främsta rummet kan väntas äro följande: 1) Fall med rent eugenisk indikation; 2) fall med rent eller företrädesvis social indikation; 3) utsläpade mödrar = fall med social blandindikation i vilka fysisk hälsorisk finnes; 4) fall med social blandindikation i vilka psykisk hälsorisk kan antagas; 5) övriga fall i vilka en psykisk hälsorisk kan antagas eller åberopats.

De tre förstnämnda typerna äro i materialet företrädda av så få fall att några upplysningar om olikheter i den praxis som följes icke kunna väntas; ehuru vissa tecken på sannolikt betydande differenser finnas, skulle en diskussion härav vara mindre givande. Den fjärde och femte typen, som i verkligheten sammanfalla med den förut urskilda gruppen »övriga psykiska sjukdomstillstånd», omfatta ett relativt stort antal fall (124 under det första året, 193 under hela ll/z-årsperioden) och erbjuda i detta sammanhang ett särskilt intresse.

I fråga om psykiska sjukdomstillstånd och alldeles särskilt sådana, som stå i samband med ett havandeskaps fysiologiska och själsliga verkningar, är givetvis vid bedömandet av indikationerna för en önskad abort ett vida större spelrum lämnat åt den undersökande läkarens uppfattning än vid kroppsliga sjukdomar. Om ett helt allmänt resonemang tillåtes, växlar säkerligen icke blott uppfattningen av de enskilda fallen utan även och utan tvivel i än högre grad läkarnas allmänna åskåd- ning och personliga åsikter rörande de indikationer för abortframkallning som äro lagligt tillåtna eller sakligt befogade. Diagnosen »depression» kan betyda och bety- der i det föreliggande materialet ofta ett allvarligt psykopatiskt tillstånd; det är dock åtminstone möjligt att samma ord stundom betyder en förstämning och oro, som ett ovälkommet havandeskap och väntade sociala eller personliga svårigheter skulle väcka hos synnerligen många kvinnor. Sannolikt finnas läkare, som tveka att verkställa eller tillstyrka abort t. o. m. i fall av den första typen, under det att andra finna åtgärden befogad äveni fall av den sistnämnda typen. Icke ens uppgif- ter om suicidalrisk bevisa i och för sig att obestridliga medicinska skäl ha funnits; det finnes en hel serie av övergångar mellan uppenbar fara för självmord och de självmordstankar som sannolikt nästan normalt väckas av ett mycket ovälkommet havandeskap eller fruktan för upptäckt därav, och det är naturligtvis mycket vansk- ligt att bedöma allvaret i en abortsökande kvinnas självmordshot.

Ovanstående reflexioner förefalla kanske alltför självklara och allmänt hållna för att ha något intresse i detta sammanhang. För att bedöma den viktiga kategori av aborter varom nu är fråga är det dock nödvändigt att ha fullt klart för sig de. möjligheter som finnas. Det gäller här icke blott obestämda möjligheter, utan åtskilliga omständigheter tyda på att framställningar om abort på grund av rela— tivt lindriga psykiska sjukdomstillstånd verkligen av läkare bedömas efter mycket växlande normer. Ett bestämt tecken härpå är att av de 193 aborter som förts till gruppen »övriga psykiska sjukdomstillstånd» 107 verkställts i Göteborg. Ännu mera påfallande är att av de 102 aborter för vilka depression angivits som indika- tion icke mindre än 75, d. v. s. c:a 75 %, utförts i nämnda stad (under det första året utgjorde antalet t. o. m. 80 %). Det kan icke gärna förutsättas att vare sig konstitutionella depressionstillstånd eller sådana tillstånd i samband med havande- skap äro avsevärt vanligare i Göteborg och angränsande trakter än i andra delar av landet, knappast heller att denna stads kvinnor åstunda abort i så mycket större ' utsträckning än kvinnor i exempelvis Stockholm. Förklaringen måste samman- hänga med den praxis som tillämpas av läkarna (ett vidsträcktare beviljande av abort medför naturligtvis i sin tur att kvinnor oftare vända sig till läkare i stället för till kvacksalvare). Därvid kunna faktorer av två olika slag tänkas inverka: å

• Sida 49
•  Original

ena sidan förståelse för vissa psykiska sjukdomstillstånd och deras betydelse ur psykiatrisk och eugenisk synpunkt, å andra sidan lägre krav för beviljande av abortframkallning. Bindande bevis äro svåra att lämna, men det kan med rätt stor bestämdhet sägas att båda dessa slag av orsaker inverkat.

Den olikformighet som synes utmärka nuvarande praxis står givetvis i samband med frånvaro av lagbestännnelser rörande sådana fall, i vilka ej klara och obe- stridliga medicinska indikationer finnas. De senare årens diskussion i abortfrågan har otvivelaktigt förstorat den olikformighet som tidigare funnits och skärpt mot- sättningarna mellan olika läkares uppfattning. Ur de synpunkter som äro av vikt i detta sammanhang är lagligt erkänd rätt till abortframkallning icke blott på euge- niska indikationer utan även på sociala blandindikationer utan tvivel starkt motive- rad. Å ena sidan skulle befogade ehuru icke av klara medicinska skäl nödvändiga aborter komma att medgivas allmännare än för närvarande, icke blott, som nu är fallet, av enstaka läkare, Oavsett de skäl av billighet och rättvisa som tala härför skulle en del av kvacksalvarnas klientel härigenom komma under läkarbehandling. Å andra sidan skulle aborter på alltför lösa grunder förhindras. I anslutning till en av abortkommittén starkt betonad synpunkt vore det väl att hoppas att i en del av dessa fall kvinnorna efter att ha vänt sig till läkare skulle avstå från sin önskan att avbryta havandeskapet.

För närvarande råder obestridligen ett tillstånd av oklarhet och osäkerhet. Det är naturligtvis omöjligt att förutsäga vart den utveckling som synes ha börjat kom- mer att föra, om vägledande och reglerande lagbestämmelser icke införas. Att vissa risker finnas, kan ej gärna bestridas.

Aborternas fördelning i tiden.

De anmälda aborterna äro fördelade på följande sätt på de sex kvartal utred- ningen omfattar:

1/7—30/9 1935 ................................ 74 fall 1/10—31/12 1935 ................................ 83 » 1/1—31/3 1936 ................................ 136 » 1/4—50/6 1936 ....... ' ......................... 104 » 1/7—80/9 1936 ................................ 112 » 1/10—31/12 1936 ................................ 99 »

Summa 608 fall

Uppgifterna avse liksom överallt i denna framställning den tid då aborterna verk- ställts, icke den tid då anmälan inkommit. Siffran för sista kvartalet 1936 kommer, som förut nämnts, utan tvivel att något ökas genom försenade anmälningar.

En viss ökning ifrekvensen har ägt rum efter de första månaderna efter anmäl— ningsskyldighetens ikraftträdande. Det är icke osannolikt att en efter hand ökad kännedom om det år 1935 framlagda lagförslaget och diskussionen av detta förslag medverkat härtill.

Aborternas lokala fördelning.

Nedan lämnas en översikt av de under 11/2-årsperioden verkställda aborternas lokala fördelning. Namn på städer och andra orter utan tillägg ange länslasarett eller allmänna sjukhus av samma karaktär. Den första kolumnen upptar fall av somatiska sjukdomar, den andra kolumnen övriga fall enligt den sid. 37 lämnade

4—377107.

• Sida 50
•  Original

indelningen av indikationerna. Det övervägande flertalet i den andra kolumnen upptagna aborter ha alltså företagits under åberopande av psykisk rubbning i vid- sträcktare bemärkelse. De dubbla uppgifterna för sjukhus i Stockholm och Göte- borg motsvara de båda nämnda kolumnerna.

Sjukhus och övriga anstalter I HV_ S:a Sjukhus och övriga anstalter I lå;— S:a Stockholm: Allm. B. B. 11, 24; lVänersborg .................... 3 2 5 Sabbatsb. 14, 6; Södra B. B. Borås ........................ 1 I 2 10, 2; S:t Göran 1, 0; Stockh. Bäckefors (sjukst.) ............ 3 — 3 Privatsjukh. 10, 5; övr. sjuk— Åmål (sjukst.) ................ 2 —— 2 hus och priv. förl.-hem 13, 5 59 42 101 Mariestad .................... 3 — 3 Södertälje .................... 2 2 4 Lidköping .................... 3 — 3 Uppsala ...................... 2 4 6 Karlstad ...................... 1 2 3 Nyköping .................... 1 2 3 Torsby ........................ 4 1 5 Eskilstuna .................... 2 — 2 Årjäng ........................ 2 4 6 Flen .......................... —— 3 3 Arvika (sjukst.) ................ 1 5 6 Linköping (W'estm. B. B.) ...... 6 4 10 Örebro ........................ 3 2 5 Norrköping .................. 5 2 7 Västerås ...................... 2 -— 2 Vadstena .................... 2 2 4 Mora ........................ — 1 1 Söderköping .................. — 1 1 Gävle ........................ 2 — 2 Finspång .................... 1 — 1 Söderhamn .................... 2 l 3 Motala (B. B.) ................ 6 -— 6 Hudiksvall .................... 2 — 2 Tingsryd (sjukst.) ............ 1 -— 1 Sandviken (sjukst.) ............ 2 — 2 Visby ........................ 2 —— 2 Ljusne (sjukh.) ................ — l 1 Karlskrona .................... 5 1 6 Härnösand .................... 6 — 6 Kristianstad .................. 2 1 3 Sundsvall .................... 8 4 12 Simrishamn .................. — 2 2 Örnsköldsvik .................. -— 1 1 Ängelholm .................... 1 1 2 Sollefteå ...................... 3 1 4 Lund ........................ 14 16 30 Östersund .................... 7 1 8 Malmö ........................ 6 5 11 Umeå ........................ 5 2 7 Hälsingborg (B. B.) ............ 18 9 27 Nordmaling (sjukst.) .......... 1 —— 1 Landskrona .................. 5 3 8 Bureå (sjukst.) ................ 1 — 1 Varberg ...................... 1 5 6 Skellefteå .................... 3 2 5 Falkenberg .................... 2 1 3 Piteå ........................ 2 — 2 Kungsbacka (sjukst.) .......... — 1 l Gällivare ...................... 4 —- 4 Göteborg: Göteb. B. B. 40, 96; 3 Boden (garn.—sjukh.) .......... 24 1 25 Garland. sjukh. 1, 5; Göteb. Nederkalix (sjukst.) ............ 2 1 3 priv. sjuk- o. förl.-hem 13, 15; Överkalix (sjukst.) ............ 1 —— 1 Ahlströmsfpriv. förl.-hem 7,19 Gå 132 193 Pajala (sjukst.)? ................ —— 1 1 Mölndal ...................... Uddevalla .................... l12 4 16 summa 323 285 608

Det faller genast i ögonen att den lokala fördelningen är synnerligen ojämn. Mot 221 anmälda aborter i Göteborgs och Bohus län svara, för att taga ett par extre- ma exempel, summa 1 (för övrigt ett tveksamt fall på gränsen till spontan abort) i Jönköpings plus Kronobergs plus Kalmar län och 2 i Västmanlands plus Koppar- bergs län. Om den förstnämnda siffran, som utgör mer än 36 % av antalet för hela landet, och siffran för Göteborgs stad (32 % av totalantalet) äro höga, så förefalla de sistnämnda siffrorna oförklarligt låga.

En blick på förteckningen visar att även aborter på grund av kroppsliga sjuk— domar förete en ojämnhet i fördelningen, som icke är lika stor som den i hela ma- terialet framträdande men dock påfallande stor. Å ena sidan 77 aborter i Göte- borgs och Bohus län och 43 i Malmöhus län, å andra sidan enstaka eller intet fall i andra län med stora sjukhus. Tillfälligheter kunna inverka, och vissa sjukhus kunna relativt ofta mottaga patienter från andra län, men kontrasterna kunna dock knappast förklaras på annat sätt än att även bedömanden av rent medicinska indikationer hänförande sig till kroppsligt sjukdomstillstånd sker efter något väx- lande grunder.

• Sida 51
•  Original

Rörande dessa rent medicinskt-somatiska indikationer kan i övrigt nämnas att i Boden 20 aborter av 24 och i Östersund samtliga 7 verställts på grund av lung- tuberkulos.

Inom grupperna II—V, sammanförda i den andra kolumnen, framträder den starkaste motsättningen: nästan hälften av samtliga hithörande fall ha anmälts från Göteborgs stad. I allmänhet äro dessa fall färre än de medicinskt-somatiska, eller materialet är för litet för bestämda slutsatser, meni Göteborg överväga de starkt; de utgöra här 68'9 % av materialet, i det övriga landet 36'8 %. Övervikten för Göte- borg faller huvudsakligen inom gruppen III, psykisk rubbning och undermålighet, och där särskilt inom »övriga psykiska sjukdomstillstånd». I denna stad äro de fall som räknats till denna något obestämda grupp 108 av 196, d. v. s. 55'1 %, i det övriga landet 85 av 412, d. v. s. 20'6 %.

Vid behandlingen av indikationerna ha dessa förhållanden belysts närmare och ur något andra synpunkter och orsakerna diskuterats (sid. 48—49).

Även i det övriga landet framträda vissa mindre utpräglade olikheter beträffande de iandra kolumnen sammanförda fallen. Så har abort på här ifrågavarande in- dikationer, särskilt på grund av psykisk rubbning och undermålighet, företagits av- sevärt oftare i Lund och angränsande städer än i de flesta andra delar av landet. Orsaken härtill sammanhänger utan tvivel, liksom i fråga om Stockholm, Uppsala och Göteborg (där dock även andra förhållanden måste inverka), med tillgång till framstående sakkunskap och samarbete mellan olika läkare.

Kvinnornas civilstånd och ålder.

Bland de aborterade kvinnorna finnas 421 gifta, 168 ogifta, 4 änkor, 7 frånskilda. l åtskilliga fall anges ej klart om kvinnan är gift eller ogift (delvis på grund av missförstånd av ordet »civilstånd» i formuläret), men lämnade uppgifter tillåta säkra eller nästan säkra slutsatser (i 7 fall, som äro kända endast genom steriliseringsrap- porter, och i 1 abortberättelse saknas varje uppgift). Fördelningen på den i det föregående urskilda gruppen I (somatiska sjukdomar) och övriga fall (II—V) sy— nes av nedanstående tabell:

I II—V Somat.sjukd. övriga fall summa Gifta .................... 231 190 421 Ogifta .................... 81 87 168 Änkor .................... 1 3 4 Frånskilda ................ 2 5 7 Ingen uppgift ............ 7 1 8 Summa 322 286 608

De ogifta äro relativt något flera bland »övriga fall» (mer än 30 mot c:a 25 %), men skillnaden tillåter icke några bestämda slutsatser.

Kvinnornas ålder sammanställes nedan. (I åtskilliga fall saknas i rapporterna fö- reskriven uppgift om åldern; i några av dessa fall har uppgiften erhållits genom jämförelse med samtidigt insänd steriliseringsrapport.)

- . - Ingen Sum- Å ] d e r 15 16 —20 21—29 26—30 31—30 36—40 41—45 uppg. ma

.,1'8 I: Somatiska sjukdomar .. .. — 20 55 75 79 52 26 19 326 II—V: Övriga fall ............ 4 14 42 73 61 54 21 13 282 Summa 24 34 97 148 140 106 47 32 608

• Sida 52
•  Original

Åldern ligger naturligtvis i genomsnitt lägre för de ogifta än för de gifta. En närmare analys härav skulle knappast ge upplysningar av större värde för denna utredning. Däremot kan nedanstående översikt av ålders- och civilståndsfördelnin- gen inom grupperna II—V (»övriga fall») ha ett visst intresse (fall utan nödiga upp- gifter utelämnade):

Å 1 d e r 16—20 21—25 31—35 36—40 41—45

15

1 14 50 18 13 25 17 13 3 82

14 39 63 57 21 271

Gifta, änkor, frånskilda Ogifta ....................

Summa

Hk 40

Barn.

428 kvinnor hade före abortframkallningen fött barn, 178 ej. Av de sistnämnda hade 15 genomgått förtidsbörder (2 fall) eller spontana eller provocerade aborter; i 6 fall nämnes uttryckligt att abort tidigare provocerats på samma indikation.

Barnaföderskornas fördelning på gifta och ogifta m. fl. framgår av nedanstående tabell (för en gift och en ogift kvinna saknas uppgifter).

Med barn Utan barn Summa Gifta .................... 380 41 421 Ogifta" .................... 34 133 167 Änkor och frånskilda ...... 9 2 11 Ingen uppgift ............ 5 2 7 Summa 428 178 606

Resultatet är vad man skulle vänta: av de gifta kvinnorna har en mycket stor majoritet fött, av de ogifta har en stor, ehuru icke lika stor, majoritet icke fött barn före abortprovokationen. En analys med hänsyn tagen till ålder eller indikationer synes icke tillåta slutsatser av större vikt och meddelas därför ej.

Det sammanlagda antalet födda barn är 1 402 på 606 kvinnor (c:a 23 barn per kvinna och 3'8 per barnaföderska, siffror som dock ha ett rätt begränsat intresse). I rapporterna upptagas förlossningar; hänsyn har här tagits till enstaka tvillingfö- delser.

Nedanstående tabell ger en översikt av barnantalen (antalet 0-barns-, 1-barns-, 2-barnskvinnor o. s. v.; nedtill) samt av fördelningen på kvinnornas åldersklasser.

Antalkvinnor

Kvipnornas alder o 1 2 3 4 5 6 7 s 9 10 11 12 13 16 barn barn barn barn barn barn bara barn barn barn barn barn bara barn barn 15 .......... 4 _ _ _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 16—20 ...... 27 7 — — — — — _ —— — —— — — — — 21—25 ...... 57 21 13 5 — —— —- — —— — — —- — -— — 26—30 ...... 38 34 30 19 11 7 4 3 1 1 — — — — — 31—35 ...... 20 26 29 16 17 8 5 3 3 1 1 — — — 1 36—40 ...... 10 12 18 20 11 6 8 6 3 7 1 1 1 1 — 41—45 ...... 3 4 5 7 7 3 2 3 6 4 2 — — — Ingen uppgift 9 4 7 4 4 2 — 1 — — 1 — — — — Summa 178 108 102 71 50 26 19 16 13 13 3 3 1 1 1

• Sida 53
•  Original

I rapporterna skola utom förlossningar anges förtidsbörder och tidigare aborter. Det har i många fall icke meddelats, om aborterna ha varit spontana eller provo— cerade av läkare (övriga aborter torde av kvinnorna uppges som spontana eller icke alls uppges). Utöver vad som redan sagts må här blott nämnas att förtidsbör— der anmälts för 14 kvinnor (i två fall 2, i ett fall 4), aborter för 132 kvinnor (i ett fall även 2 förtidsbörder); antalet anmälda aborter är oftast ], stundom 2—4, i två fall 6, i ett fall 9, i ett fall c:a 12).

Kvinnornas samhällsställning och yrke.

Det föreskrivna formuläret för rapport upptar inga uppgifter om samhällsställ- ning, yrke och sysselsättning, uppgifter som för en utredning av detta slag skulle ha stort intresse. I åtskilliga rapporter lämnas dock dylika uppgifter. Då i övriga fall inga upplysningar lämnats (eller om många ogifta kvinnor den i detta sam- manhang rätt intetsägande uppgiften »hemmadotter»), tillåta dessa uppgifter inga bestämda slutsatser. Det förefaller dock bättre att här meddela de uppgifter som fin- nas, trots deras begränsade värde, än att icke meddela något alls. I nedanstående sammanställning skiljes mellan grupp I (somatiska sjukdomar) och övriga fall (II—IV).

I II—V Somat. Övriga Summa sjukd. fall Gifta Mannen kroppsarbetare .................................. 15 21 36 » chaufför, spårvagnskonduktör .................... 2 7 9 ' fiskare, sjöman .................................. 2 4 6 » lantbrukare ...................................... 5 6 11 » posttjänsteman, handelsbiträde, stationskarl ........ 1 2 3 ) handlande, handelsresande, kontorist .............. 2 6 8 » läkare, kamrer .................................. 1 1 2 Kvinnan tidningsbud .................................... — 1 1 Ogifta samt 1 änka, 1 frånskild Hembiträden, köksbiträden, städerskor etc. ................ 4 9 13 Hushållerskor, husföreståndarinna ........................ — 3 3 Fabriksarbeterskor, sömmerskor .......................... 2 4 6 Affärsbiträden, kontorister, kassörska, sekreterare .......... 6 l 7 Servitriser .............................................. 1 1 2 Affärsinnehavarinna ...................................... — 1 l Skolflickor, studentskor .................................. — 6 6

I flertalet fall, om vilka uppgifter lämnas, ha kvinnorna alltså socialt och ekono- miskt intagit en enkel ställning. Även i många av de övriga fallen, icke minst så- dana tillhörande grupperna II—V, framgår det otvetydigt av rapporterna att kvin- norna befunnit sig i små ekonomiska omständigheter." Ehuru de ofullständiga upp- gifterna, som nyss påpekats, förbjuda säkra slutsatser, ger det föreliggande materia- let i sin helhet det intrycket att läkarna över huvud taget, och särskilt i fall som tangerat eller överskridit gränsen för det straffrättsligt tillåtna, alldeles övervägande beviljat abortframkallning åt kvinnor i enkel samhällsställning och mycket ofta be- tryckta ekonomiska omständigheter.

Sterilisering i samband med abort.

En utredning rörande de fall i vilka sterilisering utförts i samband med abort har varit förenad med vissa svårigheter. Endast i ett mindre antal fall (31) har i abort- berättelsen nämnts både att sterilisering verkställts och att särskild berättelse därom

• Sida 54
•  Original

insänts. Oftare har det utan omnämnande av steriliseringsrapport tydligt angivits att sterilisering verkställts; i en del fall har detta dock endast framgått av operations- beskrivningen. Då det för den tidigare verkställda bearbetningen av steriliserings- materialet var viktigt att finna steriliseringar, som ej anmälts, och då dessutom en kollationering mellan abort— och steriliseringsberättelsen ofta var önskvärd, bland annat för komplettering av felande uppgifter, ha de i abortberättelser nämnda ste- riliseringarna eftersökts i steriliseringsrapporterna med ledning av uppgifter om plats och datum för ingreppet, ålder, barnantal och indikation. Vid kollationeringen av rapporterna ha två fall påträffats, i vilka både abort och sterilisering verkställts utan att det sistnämnda ingreppet alls nämnes i abortberättelsen. Jag kan ej ga- rantera att icke ytterligare något enstaka dylikt fall finnes.

I materialet ingå även de i inledningen nämnda fall, i vilka företagen abort icke särskilt anmälts utan endast omtalats i steriliseringsrapport.

Om 5 fall finnes i abortberättelsen antecknat att sterilisering vid senare tillfälle planerats. Det har konstaterats att i dessa 5 fall sterilisering verkställts 1—3 1/2 månader efter aborten. Härtill kommer slutligen 1 fall, i vilket medicinalstyrelsen 5 månader efter aborten givit tillstånd till sterilisering och sådan några veckor se- nare företagits.

Undersökningen har visat att sterilisering, när de sistnämnda fallen medräknas, verkställts i samband med 174 av de 608 abortframkallningarna, d. v. s. i icke mindre än 281; % av fallen. En indelning av fallen enligt ovan angivna synpunkter ger följande resultat: Sterilisering och abort anmälda .................................... 112 fall Steriliseringsberättelse saknas (uppgift i abortberättelse) ................ 33 » Abortberättelse saknas (uppgift i steriliseringsberättelse) ................ 23 » Sterilisering verkställd 1—c:a 6 månader efter aborten ................ 6 »

Summa 174 fall

Av steriliseringarna ha 4 verkställts efter tillstånd av medicinalstyrelsen, 8 enligt steriliseringslagens 3 5 efter samråd mellan två läkare. De övriga 162 kvinnorna ha steriliserats som rättskapabla.

En granskning av indikationerna för det dubbla ingreppet visar att dessa i 73 fall ha varit somatiska sjukdomar, i 101 fall av annat slag (gränsen har dragits på samma sätt som i den föregående framställningen och är alltså i några fall rätt obestämd). I anslutning till översikterna sid. 37 och 41 lämnas följande förenklade översikt:

Somatiska sjukdomar .............................................. 73 fall Utsläpade mödrar (social-medicinska skäl) ............................ 10 » Epilepsi .......................................................... 10 » Sinnesslöhet ...................................................... 24 » Sinnessjukdomar .................................................. 10 » Psykopati, psykoneuros m. m ....................................... 43 » Rent eugeniska skäl .............................................. 4 »

Summa 174 fall

De somatiska sjukdomarna behöva ej här diskuteras, men en uppräkning kan ha intresse ur andra synpunkter (siffrorna inom parentes ange antalet fall): tuberkulos (22, i allmänhet tbc. pulm.), hjärtfel (17), njursjukdomar (6), graviditetstoxiko- ser (3), gynekologiska och obstetriska sjukdomstillstånd (7, därav bäckenförträng- ning 3), diabetes (2), kronisk bronkit (1), haemoglobinuria cyclica (1), kronisk polyarthrit (1), recid. arthrit (1), cancer mammae (1), lues (4; 2 congen., 1 + debilitet), trombos i lillhjärnan (1), hjärntumör (1), pares efter barnförlamning (1), progressiv muskeldystrofi (1), sclérose en plaques (1), ankylos (1).

De utsläpade mödrarna äro typiska representanter för denna kategori.

• Sida 55
•  Original

)

Gruppen psykopati, psykoneuros m. m. omfattar den tidigare urskilda gruppen »övriga psykiska sjukdomstillstånd» utom de visserligen mycket oskarpt avgränsade fallen av sinnessjukdom. I 17 av de 44 fallen anges depression. I samtliga 4 fall av parkinsonism efter sömnsjuka har sterilisering verkställts.

Då i abortkommitténs förslag sterilisering under vissa förutsättningar uppstäl- les som villkor för att abort på eugenisk indikation skall få företagas, är det av intresse att undersöka i vilken omfattning eugeniska skäl ha funnits. Det skulle därvid vara önskvärt att skilja mellan ett allmänt arvshot och bestämda eugeniska skäl i det enskilda fallet, men detta är endast till en viss grad möjligt.

Ett allmänt arvshot har funnits i ungefär 75 fall. En bestämd, i det enskilda fal- let påvisbar arvsrisk, som om eugenisk indikation för abort erkännes utan tvekan kan betraktas som tillräcklig sådan indikation, har funnitsi 19 fall, fördelade på följande sätt: somatisk sjukdom (hjärtfel, stark risk för diabetessjuka barn) 1, epilepsi 2, sinnesslöhet 4, sinnessjukdom 1, psykopati 7, rent eugeniska fall 4. Utan tvivel skulle tillräcklig eugenisk indikation kunna åberopas i ytterligare några fall av sinnesslöhet och sinnessjukdom, men det är svårt att avgöra vilka krav som böra ställas. Om herediteten närmare undersöktes, skulle klara eugeniska skäl säkerli- gen visa sig i avsevärt flera fall.

Det är intressant att konstatera att ett allmänt arvshot kan antagas i så relativt många fall inom den kliniskt skäligen obestämda gruppen »psykopati, psykoneuros m. m.». När de 4 fallen av parkinsonism frånräknas, är antalet fall 40, därav 23, d. v. s. 57'5 %, med ett allmänt arvshot. I det övriga materialet (abort utan sterili- sering) är antalet fall av detta slag (grupperna 2, 3 och 4 ovan sid. 41) 128; med ledning av sid. 42 meddelade uppgifter kan ett allmänt arvshot antagas i c:a 37 % (eller 27—37 %) av fallen. Materialet är litet, men det är dock obestridligt att eugeniska skäl avsevärt oftare ha funnits, när aborten åtföljts av sterilisering, än i övriga fall. Det finnes i materialet en tydlig korrelation mellan arvshot och företa- gen sterilisering.

Härav kunna två slutsatser dragas. Å ena sidan är praxis inne på en riktig väg: åtminstone en relativt stor del aborter, i vilka eugeniska skäl finnas, förenas med sterilisering. Å andra sidan finnes en stor och övertalig grupp av fall, i vilka varken eugeniska skäl kunna utläsas ur rapporterna eller sterilisering företagits. Det kan icke betvivlas att denna grupp innehåller fall, som i genomsnitt äro ur psykiatrisk synpunkt mindre allvarliga än de, i vilka sterilisering ansetts lämplig och önskats av kvinnorna själva, eller där ett arvshot kan antagas.

Dessa omständigheter peka onekligen i samma riktning som vissa tidigare an- förda fakta: i en del av de fall som sammanförts i gruppen »övriga psykiska sjuk- domstillstånd» har abort framkallats av skäl som ha en något annan karaktär än de klart medicinska och tillämpas med stor olikformighet.

Det återstår att undersöka i vilken omfattning sterilisering verkställts i sådana fall, i vilka abortkommittén och med en ej oväsentlig utvidgning befolkningskom- missionen funnit att sterilisering i allmänhet bör utgöra villkor för erhållande av abort. De viktigaste fallen sammanställas nedan (enstaka fall, som ovan räknats till somatiska sjukdomar, upptagas här ej):

Antal Därav med abortfall sterilisering Epilepsi .................................................... 19 10 Sinnesslöhet ................................................ 36 24 Sinnessjukdom ............................................ 21 10 Psykopati m. m.; bestämda eugeniska skäl (ofta även olämp-

lighet att vårda barn) .................................... 26 7 Psykopati m. m.; olämplighet att vårda barn ................ 9 5 Rent eugeniska skäl ........................................ 7 4

• Sida 56
•  Original

I fallen av epilepsi har sterilisering verkställts i samtliga fall, i vilka bestämda eugeniska skäl eller olämplighet att vårda barn påvisats. I övrigt har sterilisering företagits hlotti en del av de fall i vilka åtgärden enligt de principer som ovan nämnts skulle varit önskvärd. Detta gäller i full utsträckning om fallen av sinnes- slöhet men också om åtminstone en stor del av de övriga fallen. I två eller tre av de rent eugeniska fallen hänför sig arvsrisken endast till mannen, varför enligt de föreslagna bestämmelserna sterilisering av kvinnan icke skulle ha varit villkor för erhållande av abort.

Den praxis som följts går emellertid i sådan riktning att den i princip stöder abortkommitténs och befolkningskommissionens i sak nära överensstämmande upp- fattning rörande de fall i vilka abort bör förenas med sterilisering.

• Sida 57
•  Original