SOU 1938:46
Betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m
N 4-0 9
of: (— _ Cija,
&( *. ICT?!
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
1936. ÅRS UPPBÖBDSKO-MMITTE
'BE-TÄNKANDE MED FÖRSLAG
, _OMORGA_NISAT10N___ AW UPPBÖRDSVÄSENDET ()
FOLKBOKFö-RINGEf-NMM
. DEL I _ 'UPPBÖRDSVÄS-ENDET' .
y.. H
14. 15 . 1 6.
förteckning
Kronologisk
"; , Betänkande angående omorganisation av polisskolan
i Stockholm m. m. Idun. (4), 107 5. "Förslag till revision av den svenska kyrkohand-
boken. Av E. Eidem. Uppsala, Almqvist & Wiksell. vii, 303 5. E. B) ggnadsindustrieni Sverige. 2. Arbetsgivares och löntagares inkomster. Idun. vij. 198 5. S. Byggnadsindustrien i Sverige. 3. Arbetslöshetens omfattning och växlingar. Idun. vlj, 202 5. S . Betänkande med utredning och förslag rörande produktions— trädgårdsnäringcn. Marcus. 314 5. Jo. Bctänkandeinäringsfragan. Marcus. 173, 251' s. S. Betänkande angående barnbeklädnadsbidrag m. m. Marcus. 133,18' 3. 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med för- slag rörande omorganisation av vissa delar av tek- gislkau skolan i Stockholm. Baggström. viii. 455 s.
och avsättningsförhällandcna inom ,
Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. ' Norstedt. 71 s. Fö. Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän öveisikt, yttranden och förslag. Idun. xvj, 7-11 s. S. Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehall och åvbetalningsköp. Av F. Schmidt. Norstedt. 64 s. Ju. Undersökning av taxeringsutfallct beträffande jord- brukstastighet b. landsbygden enligt berednings— nämndernas förslag vid 1938 års allmänna fastig- hctstaxering. nggström. 89 s. Fi. Betänkande angående förvårvsarbetande kvinnors rättsliga ställning vid äktenskap och barnsbörd. Marcus. 52 3. S. Betänkande och förslag angående skolöverstyrel- sens organisation. Hteggström. ix, s. Betänkande angående 'landshygdens avfolkningo. Marcus. 208. 90' 5. S. Betänkande och förslag angående verksamheten vid kungl. dramatiska teatern. dess förvaltning och ledning. Hieggström. 78 11.11. Betänkande med ]förslag till lotteriiörordning m. m. Marcus. 70 s. .
sionering av i enskild tjänst anställda m. m. Beckman. 121 s. Ju. ' Betänkande med ]förslag till lag om frivillig pen- '
Yttrande med socialetiska synpunkter på. beiolk— ? ningstragan. Marcus. 52,10' Betänkande angående barnkrubbor och sommar- kolonier m. m. Marcus. 76, (2), 16' 5. S. Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 1. Beckman. 254 s. Betänkande med förslag till reformerad hyreslag- stiftning. Norstedt. 278 s. Ju. Betänkande med förslag till lag om enskilda vägar m. m. Beckman. 229 s. K.
S.
Betänkande med vissa demografiska utiedningar. ' Marcus. 290 5. S. Betänkande med förslag till lag om villkorlig iri- givning m. m. Norstedt. 77 s. Ju.
Aum.
26. 27
28.
29.
30
31
32
33. 34. 35.
36. 37
38 39
40.
41.
42.
Betänkande med utredning och förslag angående centrala verkstadsskolor m. m. Idun. (2), 320 5.1). Betänkande med förslag till trafikiörsäkringslag jämte därmed sammanhängande författningar. N or- stedt. 139 s. Ju.
1936 års järnvägskommitté. Betänkande rörande åtgärder för enhetliggörande av det svenska. järn- vägsnätet. Norstedt.'276 s. K. Betänkande med utredning och förslag angående intagning av elever i första klassen av de allmänna läroverken och med dem jämförliga. läroanstalter. Idun. 216 s. i).
Betänkande jämte lagförslag angående lärlingsut- bildningen inom hantverket och den mindre indu- strien. Idun. 159 5. ||.
Försöksutredning beträffande "omfattningen av yr- kesmässig godstrafik med automobil eller släpvagn under år 1937. Beckman. 211 s. K. Betänkande med utredning och förslag angående hegynnelsespräket i realskolan. Baggström. 228 s.
Betänkande och förslag rörande den andliga vården inom försvarsväsendet. Beckman. 95 s. tö.
2881!) statliga egnahemsverksamheten. Marcus. vilj, s. 0.
Betänkande och förslag angående utsträckning av 113121 drililga ]ästiden vid folkskolan m. m. Idun. s. '. Betänkande med förslag rörande djurskyddslag- stlftning. Marcus. 154 s. Ju. Nornialbestammelser för järnkonstrnktioner till byggnadsverk (järnbestämmelscr). Tredje omarbe- tade upplagan. Beckman. 83 15. K. Betänkande med förslag till ändringari arrende- lagstiftningen. Marcus. 492 5. Jo. Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av privatflygningcns utveckling 1 Sv erige. Beckman. 1075 K. Betänkande med utredning och förslag rörande stats- bidrag tiil anordnande av bostäder dt åldringar och änkor i s. k. pensionärshem. Idun. 98 5. S. 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med för- slag till omorganisation av uppbördsvasendet och folkbokföringen m. m. Del 2. Folkbokföringon.
Marcus. vj, 400 s. Fl. '
Betänkande med utredning och förslag angående åtgärder till den svenska exportnäringcns främ- jande. Idun. 118 &. ll.
Processlagberedningens förslag till urättcgdngshalk.
- 1. Lagtext Norstedt. vii], 150 s. . Proceselagbercdnlngens förslag till" rättegångsbalk
2. Motiv m. m. Norstedt. 619 s. Ju. . Betänkande med förslag angående reglering av strandbebyggelsen m. m. Beckman. 06 s. S.
1936 års upphördskommitté. Betänkande med för- slog till omorganisation av uppbördsväsendet och folkboklöringen m. !111. Dell. Uppbördsväsendet. Marcus. vij, 400 s. Fi.
Om särskild tryckort ej angivas. är tnckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnel- sebokstäveino till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. Jo. = jordbruksdcpurtementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
E. =; ecklesinstikdcpurtementet, 1922 aug. statens offentliga utredningars yttre
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR193&N
FINANSDEPARTEMENTET
1936 ÅRS UPPBÖRI)SKOMMITTE
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
TILL
OMORGANISATION AV UPPBÖRDSVÄSENDET OCH FOLKBOKFÖRINGEN M. M.
DEL I
UPPBÖRDSVÄSENDET
STOCKHOLM 1938 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 588005
Til] KONUNGEN.
På föredragning av chefen för finansdepartementet beslöt Eders Kungl. Maj:t den 28 februari 1936 tillsätta en kommitté med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande sättet för debitering, upphörd och in-
drivning av utskylder samt folkbokföringens ordnande jämte härmed sam- manhängande mganisatoriska och andra frågor.
Till ledamöter' 1 kommittén förordnade Eders Kungl. Xlaj .t borgmästaren, sedermera ledamoten av riksdagens andra kammare T. E. N. Bergquist, till- lika ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare F. O. Ericson i Boxholm och A. P. Pettersson i Dahl ävensom länsbokhållaren, numera t. f. länsassessorn C. J. Bergstedt.
Samtidigt bemyndigade Eders Kungl. Maj:t chefen för finansdepartemen- tet att förse kommittén med sekreterare samt med de sakkunniga och exper— ter, som ansåges erforderliga.
Med anledning av att herr Bergquist utnämnts till statsråd, förordnade Eders Kungl. Maj:t den 26 juni 1936 herr Bergstedt att tills vidare, så länge Bergquist för utövandet av statsrådsämbetet vore därtill förhindrad, leda kommitténs arbete. Sedan herr Bergquist den 28 september samma år be- viljats entledigande från statsrädsämbetet, återinträdde denne såsom leda- mot och ordförande i kommittén.
Ger-om beslut den 20 mars 1936 förordnade chefen för finansdepartemen— tet extra revisorn, numera revisorn i riksräkenskapsverket A. Faxelius att vara sekreterare åt kommittén. Sedan den 1 oktober 1936 åt Faxelius upp— dragits att inom finansdepartementet biträda med uppdrag, som av departe- mentschefen till honom överlämnades, och han på grund därav blivit för- hindrad att fullgöra sekreteraruppdraget, förordnades genom beslut den 28 januari 1937 hovrättsassessorn, numera hovrättsrådet A. 0. E. Rylander att vara kommitténs sekreterare.
Genom särskilda beslut har chefen för finansdepartementet förordnat den 5 maj 1936 e. o. hovrättsnotarien, numera e. hovrättsfiskalen A. E. Olsson, den 22 februari 1937 amanuensen, numera förste amanuensen i riksräken- skapsverket E. B. A. Ehnbom samt den 15 januari 1938 amanuensen i sta— tistiska centralbyrån, numera aktuarien vid Norrköpings stads drätselkam- mare C. A. Jörnstedt att vara biträdande sekreterare åt kommittén, den sistnämnde för tiden intill den 16 april 1938. Jörnstedt, som efter förord- nande av chefen för finansdepartementet från och med den 1 juli 1936 biträtt med vissa inom kommitténs sekretariat förekommande göromål, har för kommitténs räkning verkställt statistiska utredningar. Olsson och Ehnbom hava åtnjutit ledighet från sina uppdrag, den förstnämnde under tiden 1 januari—31 augusti 1937 för tjänstgöring under hovrätten för övre Norrland samt den sistnämnde under tiden 1 september—12 december 1937 för tjänstgöring inom riksräkenskapsverket. Olsson åtnjuter vidare alltse- dan den 15 juni 1938 ledighet för tjänstgöring inom nämnda hovrätt.
Kommittén har antagit benämningen 1936 års uppbördskommitté. Enligt den plan, kommittén uppgjort för sina utredningsarbeten, hava kommitténs uppgifter fördelats på tre särskilda avdelningar, avseende 1) sättet för debitering, uppbörd och indrivning av utskylder jämte vissa här- med sammanhängande frågor, 2) folkbokföringens ordnande och vissa frå- gor, som sammanhänga härmed, samt 3) organisationsfrägor och kostnads-
beräikningar, vilka avdelningar behandlas i särskilda delar av kommitténs betänkande.
Del I av betänkandet, som härmed avlämnas, omfattar kommitténs utred- ning och förslag rörande sättet för debitering, upphörd och indrivning av utskylder jämte vissa härmed sammanhängande frågor.
Enligt beslut av chefen för finansdepartementet den 5 maj 1936 har t. f. häradsskrivaren, förste kanslisekreteraren E. K. F. Bazhrendtz såsom sak- kuninig biträtt kommittén, bland annat, beträffande de frågor, som avses i denna del av betänkandet.
Efter förordnande av chefen för finansdepartementet hava vidare be- träffande i denna del av betänkandet behandlade frågor följande personer biträtt kommittén, nämligen drätseldirektören Th. Öberg och landstingsdi- rektören G. 0. L. Beijbom med utredning angående omläggning av primär- kommunernas och landstingens budgetår, häradsskrivaren K. G. J. Engqvist och t. f. häradsskrivaren G. M. E. Ahlin beträffande vissa frågor rörande häradsskrivarnas ställning och uppgifter samt sekreteraren hos generalpost— styrelsen T. G. Gerle beträffande frågan om understödjande av intressekon- torsrörelsen.
I enlighet med de för kommittén meddelade direktiven har kommittén upprätthållit kontakt med de sakkunniga rörande länsstyrelsernas omorgani- sation, som jämlikt Eders Kungl. Maj:ts den 28 juni 1935 givna bemyndi— gande tillkallats av chefen för socialdepartementet, och de sakkunniga, som jämlikt av Eders Kungl. Maj:t den 28 februari 1936 lämnat bemyndigande tillkallats för fortsatt utredning angående omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna.
Med medgivande av chefen för finansdepartementet förlade kommittén under tio dagar i juli och augusti 1936 sina sammanträden till Varberg. Med Eders Kungl. Maj:ts medgivande företog kommitténs sekreterare Rylander i augusti 1937 en resa till Göteborg för vissa studier å sjömanshuset där- städes.
Eders Kungl. Maj:t har den 30 december 1936 anbefallt kommittén avgiva utlåtande över vissa delar av ett utav ovan omförmälda inom socialdeparte- mentet tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag angående läns- styrelsernas organisation jämte därmed sammanhängande spörsmål. Utlå- tandet avgavs den 18 januari 1937.
Eders Kungl. Maj:t har, för att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén lämnade uppdraget eller för att vara tillgängliga vid upp- dragets fullgörande, till kommittén överlämnat:
ll handlingarna angående en i anledning av riksdagens skrivelse den 2 maj 1930, nr 175, punkt 2, inom socialdepartementet verkställd utredning rörande den lämpligaste anordningen av den polis- och fjärdingsmän ålig- gande skyldigheten att ställa uppbördssäkerhet och föreskrifter i detta ämne;
2) en den 8 juni 1933 till finansdepartementet inkommen, till Kungl. Maj:t ställd skrift från förste aktuarien Albert Carlsson, vari framlagts vissa för- slag i fråga om inbetalning av kronoskatt medelst girering från postgiro-
konto samt rörande postgirorörelsens användning även i vissa andra fall jämte däröver av generalpoststyrelsen avgivet infordrat yttrande och från Carlsson i ärendet inkomna ytterligare skrifter;
3) en den 6 april 1934 till finansdepartementet från föreningen Sveriges städer-s kronouppbördstjän-stemän inkommen framställning i fråga om in- betalning över postgiro av kronoutskylder i stad jämte över framställningen, efter remiss, av vissa myndigheter avgivna utlåtanden;
l) riksdagens skrivelse den 5 juli 1934, nr 307, i anledning av riksdagens år i 933 församlade revisorers berättelse, såvitt angår en under punkt 2) gjord framställning, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, vad re- visorerna i nämnda berättelse anfört i fråga om uppbörd och indrivning av kronoutskylder i Stockholm;
5) en till chefen för finansdepartementet den 25 september 1935 från nämndemännen Svante Nilsson i Helenelund inkommen skrift, vari fram- lagts vissa förslag i fråga om grunderna för en blivande skatte- och upp- bördsreform ;
6) en till chefen för finansdepartementet den 16 december 1935 från föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän inkommen framställ— ning angående viss förenkling av sättet för uppdelning av kronouppbörden jämte däröver av riksräkenskapsverket avgivet utlåtande;
7) en den 6 mars 1936 till chefen för finansdepartementet från Svenska polisförbundet inkommen framställning om meddelande av bestämmelser angående ersättning till vittne vid utmätningsförrättning för uttagande av oguldna utskylder och böter med mera;
8) en till chefen för finansdepartementet den 12 mars 1936 från stads- fogden och kronokassören C. E. Lindgren inkommen framställning om vid- tagande av åtgärder i syfte att åstadkomma förbättrat uppbörds— och in- drivningsresultat beträffande utskylder, påförda till yrkesgruppen servitörer och servitriser hörande personer; samt
9) riksdagens skrivelse den 1 april 1936, nr 127, och bevillningsutskottets betänkande, nr 20, vid samma års riksdag, såvitt angår frågan, huruvida skatteuppbörden i riket utom Stockholm lämpligen kunde anordnas på ena- handa sätt, som föreslagits för sagda stad.
Eders Kungl. Maj:t har vidare till kommittén för kännedom Överlämnat avskrift av Kungl. Maj:ts resolution den 27 november 1936 på de besvär, drätselkammaren i Göteborg med instämmande av magistraten i staden an- fört över ett av länsstyrelsen i Älvsborgs län den 30 september 1935 medde- lat beslut i ärende angående skyldighet för landsfiskal att underskriva eller attestera hindersbevis.
För att tagas i övervägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag har därjämte chefen för finansdepartementet till kommittén överlämnat följan- de till departementschefen inkomna handlingar:
1) två den 3 april 1934 och den 9 oktober 1937 inkomna skrifter från f. d. professorn Karl Ljungberg angående betalning av skatt samma år in- komsten uppbäres;
2) en den 1 oktober 1937 inkommen skrivelse från överståthållaren T. Nothin jämte en därvid fogad promemoria angående tidigare debitering och uppbörd av skatt;
3) en den 8 oktober 1937 inkommen skrift från bankkamreraren G. Hed- man i Stockholm angående fördelning av utskylder på flera år vid arbets- löshet, pensionering och dödsfall; samt
4) en den 15 oktober 1937 inkommen skrift från direktören (). Mellkvist i Malmö angående betalning av skatter i samband med inkomstens förvär- vande.
Slutligen hava till kommittén från myndigheter, organisationer och en- skilda inkommit ett flertal framställningar rörande i denna del av betän- kandet avsedda frågor.
Vid betänkandet finnes fogat särskilt yttrande av kommitténs ledamot herr Pettersson.
Stockholm den 31 oktober 1938.
Underdånigst
THORWALD BERGQUIST
F. O. ERICSON ANDERS PETTERSSON CARL BERGSTEDT
Olov Rylander.
Förslag till
Förordning angående debitering, upphörd och indrivning av all—
männa utskylder och avgifter (Uppbördsförordning).
Härigenom förordnas som följer: 1 KAP.
Allmänna stadganden.
1 5.
1 mom. I denna förordning förstås med uppbördsår: tiden från och med den 1 juli taxeringsåret till och med den 30 juni nästföljande år;
indrivningsdistrikt: kommun eller sådan del av kommun, som utgör sär- skilt folkbokföringsdistrikt eller ingår i annat sådant distrikt än kommunen i övrigt; så ock, där länsstyrelsen därom förordnar, särskild del av kom— mun eller av sådan kommundel, som nyss nämnts;
magistratsstad: sådan stad, där magistrat finnes, och med fögderistad: an- nan stad;
län: jämväl Stockholms stad och med länsstyrelse: jämväl överståthållar- ämbetet.
2 mom. Beteckningen taxeringsär har i denna förordning samma inne- börd som i kommunalskattelagen.
3 mom. Vad i denna förordning finnes stadgat beträffande utskylder till stat och kommun skall, i den mån särskilda bestämmelser icke äro medde- lade, i tillämpliga delar gälla även i fråga om landstingsmedel, tingshusme- del, vägskatt, annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor, skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter, som avses i 1 % lagen om folkpensionering, samt olycksfallsförsäkringsavgifter, som, enligt gällande bestämmelser angående upphörd av avgifter för försäkringar i riksförsäk- ringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, uppbäras i samband med uppbörden av kronoutskylder; så ock i fråga om de andra utskylder och avgifter, beträffande vilka Konungen förordnat, att de skola uppbäras i samma ordning som allmänna utskylder till staten.
2 KAP.
Om debitering.
2 &. Debitering av utskylder till stat och kommun verkställes för landet och
fögderistad av häradsskrivare och för magistratsstad av en av magistraten förordnad tjänsteman ( uppbördskamrerare ).
3å.
Utskylder skola, där ej annorlunda är stadgat eller av länsstyrelsen för visst fall bestämmes, förfalla till betalning under allmän uppbördstermin
4 &. De allmänna uppbördsterminerna under uppbördsåret äro sex, förlagda till tiden från och med den 5 till och med den 12 i envar av månaderna augusti, september, november, februari, mars och maj.
5 %.
Vid debitering av utskylder, som skola förfalla till betalning under allmän uppbördstermin, skall, där ej annat föranledes av stadgandet i andra styc- ket, iakttagas, att de skattskyldiga skola påföras dels, innan slutlig debite- ring skett, förskott å till slutliga beloppet ännu ej bestämda utskylder dels ock, efter slutlig debitering, vad som i enlighet därmed erfordras för ut- skyldernas fulla gäldande.
Befinnes vid beräkning av förskott på sätt i 6 5 är stadgat, att skattskyldig skall påföras allenast pensionsavgift, och uppgår denna avgift till högst tolv kronor, skall beloppet i sin helhet påföras den skattskyldige såsom för— skott. Eljest skall, därest beloppet av de utskylder, som skola tagas i be- traktande vid beräkning av förskott, icke uppgår till sammanlagt tio kronor, den skattskyldige icke påföras förskott.
Där förskott skall debiteras, skall utom i fall, som i andra stycket sägs, den skattskyldige påföras hälften av sammanlagda beräknade utskyldsbelop- pet såsom förskottsbelopp, dock att förskottsbeloppet avjämnas nedåt så, att vad som jämlikt 8 5 skall utgå under varje termin kommer att uppgå till helt antal kronor.
6 5.
Till grund för debiteringen av förskott skall läggas vederbörande taxe- ringsnämnds beslut angående den skattskyldiges taxering till allmän kom- munalskatt och skogsaccis samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet.
Vid förskottsdebiteringen iakttages: att statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beräknas enligt 18 & förord-
ningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, bottenskatt med till- lämpning av det för året bestämda procenttalet;
att allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel beräknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som näst föregå- ende år bestämts för uttaxering till kommun, municipalsamhälle, landsting och tingshusbyggnadsskyldige och att vägskatt beräknas med ledning av de belopp för vägskattekrona och vägskatteöre, som näst föregående år ut- taxerats till vägdistrikt; dock att allmän kommunalskatt, om kommun för sagda år åtnjutit understöd av skatteutjämningsmedel, skall beräknas med hänsyn till den lägre utdebitering, som skulle hava fastställts, därest kom- munen tillgodokommet dylikt understöd upptagits i kommunens stat såsom inkomst, och att vägskatt skall beräknas å det antal skattekronor och skat- teören enligt kommunalskattelagen, som påföras den, som är skyldig utgöra vägskatt, oavsett om skatten utgår för fastighet; skolande de sålunda beräk- nade belopp—en för skattekrona och skatteöre sammanläggas till en gemen- sam skattekvot och avjämnas till närmaste hela krontal; samt
att i förekommande fall upptagas skogsaccis, beräknad enligt den näst fö- regående år bestämda skattesats å det av årets taxeringsnämnd bestämda rotvärdet, och övriga utskyldstitlar med sina för året bestämda eller eljest gällande belopp.
7 %.
Till grund för slutlig debitering skall läggas vederbörande prövnings- nämnds beslut angående den skattskyldiges taxering till allmän kommunal— skatt och skogsaccis samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet.
Vid debiteringen iakttages: att statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beräknas på sätt i 6 % är sagt; att allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel samt väg- skatt beräknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre (väg- skattekrona och vägskatteöre), som bestämts för uttaxering till kommun, landsting, tingshusbyggnadsskyldige och vägdistrikt för det år, utskylderna avse;
att skogsaccis beräknas enligt den för samma år bestämda skattesats; samt att allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras envar skattskyldig i en gemensam post.
8 g.
1 mom. Förskottsbelopp och belopp, som skall erläggas enligt slutlig debitering, skola förfalla till betalning:
om sådant belopp icke uppgår till tio kronor, förskottsbelopp under första allmänna uppbördsterminen och annat belopp under fjärde allmänna upp- bördsterminen,
om beloppet uppgår till tio men icke till tjugu kronor, förskottsbelopp un- der första och tredje allmänna uppbördsterminerna samt annat belopp under fjärde och sjätte allmänna uppbördsterminerna, samt
om beloppet uppgår till tjugu kronor eller mera, förskottsbelopp under första, andra och tredje allmänna uppbördsterminerna samt annat belopp under fjärde, femte och sjätte allmänna uppbördsterminerna.
2 mom. Belopp, som skall erläggas under mer än en termin, skall jämnt fördelas på de terminer, under vilka enligt 1 mom. betalning skall ske, dock att vid fördelning av belopp, som skall utgå enligt slutlig debitering, vad som skall erläggas under annan termin än den fjärde skall avjämnas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden av beloppet erläggas under fjärde terminen.
9 5.
För erläggande av utskylder, som icke förfalla till betalning under allmän uppbördstermin, må länsstyrelsen, där så finnes böra äga rum och annat uppbördssätt ej är i särskild författning stadgat, efter samråd med gene- ralpoststyrelsen bestämma en eller flera särskilda uppbördsterminer. Eljest erläggas sådana utskylder a uppbördsstämma eller i annan ordning, som länsstyrelsen äger i varje särskilt fall bestämma.
10 &. Utskylder, som förfalla till betalning under allmän uppbördstermin, skola påföras de skattskyldiga i uppbördsbok. Andra utskylder skola upptagas i särskild uppbördslängd. Utskylderna skola därjämte upptagas å debetscdel.
11 g.
1 mom. Uppbördsbok skall avfattas i enlighet med bifogade formulär nr 1. I »uppbördsboken, vilken för fögderi upprättas särskilt för varje in- drivningsdistrikt, skall varje uppslag numreras och särskilt för sig summe- ras ävensom sammandrag upprättas över de särskilda uppslagens slutsum- mor. För fögderi skall dessutom uppgöras sammandrag över de särskilda uppbördsböckernas slutsummor. Är kommun uppdelad på flera indrivnings- distrikt, skall särskilt sammandrag uppgöras för kommunen och ingå i fög- derisammandraget.
2 mom. Särskild uppbördslängd skall avfattas enligt bifogade formulär nr 2 och skall i övrigt i fråga om upprättande av sådan längd gäll-a vad i 1 mom. stadgats beträffande uppbördsbok med tillhörande sammandrag.
12 å.
1 mom. Debetsedel å utskylder, som upptagits i uppbördsbok, skall upp- rättas, dehetsedel å förskottsbelopp i enlighet med bifogade formulär nr 3 och slutlig dehetsedel i enlighet med bifogade formulär nr 4. Vid sådan de- hetsedel skola, på sätt nämnda formulär utvisa, vara fogade genom perfo- rering frånskiljbara skattepostanvisningsblanketter, utställda, såvitt) angår landet och fögderistad, å länsstyrelsen i länet och, såvitt angår magistrats- stad, å uppbördskamreraren i staden.
Å dehetsedel enligt formulär nr 3, upptagande allenast pensionsavgift till belopp av högst tolv kronor, skall finnas anmärkt, att, såvitt den skattskyl-
diges taxering icke bliver av prövningsnämnd ändrad, för honom icke kom- mer att utfärdas dehetsedel enligt formulär nr 4.
2 mom. Debetsedel å utskylder, som upptagits i särskild uppbördslängd, skall upprättas med ledning av bifogade formulär nr 5 a eller 5 b och skall vid dehetsedel enligt formulär nr 5 a, allt eftersom utskylden skall erläggas under en eller flera terminer, vara fogade en eller flera genom perforering frånskiljbara skattepostanvisningsblanketter, utställda på sätt i 1 mom. sägs.
13 å.
] mom. Debetsedel enligt formulär nr 3 eller 4 skall utfärdas för envar skattskyldig, som har att utgöra allmänna utskylder, dock att pensionsavgift för hustru, som är mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som mannen och som ej av annan grund skall erhålla Särskild dehetsedel, skall uppföras å dehetsedel för mannen.
Särskild dehetsedel skall ock utfärdas åt fastighetsägare för varje honom tillhörig fastighet, därest han vid mantalsskrivningen eller sedermera, dock senast före den 15 februari taxeringsåret, därom gör framställning till veder- börande debiteringsförrättare.
2 mom. Särskild dehetsedel enligt formulär nr 5 a eller 5 b skall ut— färdas för envar skattskyldig, som är upptagen i den särskilda uppbörds- längden.
14 &.
1 mom. Debetsedlar skola numreras i fortlöpande följd, särskilt för varje indrivningsdistrikt.
2 mom. Där ej annat föranledes av stadgandena i andra och tredje styc- kena, skall dehetsedel med tillhörande skattepostanvisningsblanketter sist tio dagar före den dag, då enligt debetsedeln upphörd först äger rum, med posten kostnadsfritt tillsändas den skattskyldige under adress, som anteck- nats i mantalslängden eller den särskilda bilagan därtill eller som blivit särskilt anmäld eller eljest är för debiteringsförrättaren känd.
I de magistratsstäder, där särskilda stadganden finnas meddelade i av- seende å sättet för utdelning av debetsedlar, skall vad därutinnan är före- skrivet beträffande debetsedlar till inom staden bosatta personer lända till efterrättelse.
På begäran av den skattskyldige skall dehetsedel, i stället för att tillställas den skattskyldige, inom tid och på sätt som i första och andra styckena sägs tillställas annan person, bank eller för underlättandet av skattebetalning verksam inrättning.
3 mom. Debetsedel skall vid försändande eller utdelning vara innesluten i kuvert eller på annat sätt tillsluten, så att debiteringen icke kan läsas utan förseglingens brytande.
4 mom. Vid försändande av debetsedlar med posten skall iakttagas: att debetsedlarna efter hand som de blivit utskrivna för postbefordran avlämnas å fast postanstalt;
att debetsedlar med samma postadress, såvitt möjligt, för befordran av— lämnas samtidigt och sammanbuntade; samt
att debetsedlar, adresserade till postanstalt, som är avlägset belägen eller betjänad av få postförbindelser, i den mån omständigheterna det medgiva, för postbefordran avlämnas tidigare än övriga debetsedlar.
15 %.
Därest skattskyldig eller annan, vilken jämlikt 14 ä 2 inom. tredje stycket dehetsedel skall tillställas, icke erhållit dehetsedel före den dag, då upp- börd först äger rum, samt senast fyra dagar före den dag, då betalning sist må ske, eller om utskylderna förfalla till betalning under mer än en upp— bördstermin eller uppbördsstämma, senast fyra dagar före utgången av den första termin eller stämma, debetsedeln skall avse, hos länsstyrelsen eller uppbördskamreraren anmäler, att dehetsedel ej kommit honom tillhanda, åligger det länsstyrelsen eller uppbördskamreraren att, därest dehetsedel bort utfärdas, under i anmälningen uppgiven adress till vederbörande skynd— samt översända å debetsedelsblankett utfärdat duplettutdrag av uppbörds— boken eller den särskilda uppbördslängden beträffande ifrågavarande skatt- skyldige, skolande utdraget i förekommande fall vara åtföljt av därtill hö- rande skattepostanvisningsblanketter.
16 å.
Debiteringsförrättare har att till länsstyrelsen ingiva uppbördsbok, sär— skild uppbördslängd eller, såvitt angår uppbörd av förskott å ännu ej slut- ligen debiterade utskylder, avskrift av uppbördsbok i erforderliga delar senast fyra dagar före början av uppbördstermin eller uppbördsstämma, varunder de i ifrågavarande uppbördsbok eller särskilda uppbördslängd de- biterade utskylder först förfalla till betalning. Uppbördsbok eller avskrift därav och uppbördslängd må ock med posten till länsstyrelsen så tidigt in- sändas, att de inom nyss nämnda tid inkomma till länsstyrelsen.
Särskild uppbördslängd över utskylder, vilka skola betalas i annan ord- ning än under uppbördstermin eller vid uppbördsstämma, avlämnas så snart den upprättats.
För landet och fögderistad skall särskild uppbördslängd, så framt de däri debiterade utskylderna icke skola uppbäras genom postverket, av länssty— relsen i god tid före utsatt uppbördsförrättning för uppbörd överlämnas till den, som jämlikt 18 Q 2 mom. förordnats att verkställa uppbörden.
För magistratsstad skall uppbördsbok eller avskrift därav eller särskild uppbördslängd, sedan å länsstyrelsen därav tagits erforderlig kännedom, före uppbördens början översändas till uppbördskamreraren i staden, sär- skild uppbördslängd med länsstyrelsens föreskrift om uppbördens förrät- tande.
17 &.
Förmenar någon, att utskyld, som finnes upptagen i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller
med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskri- vandet av dehetsedel för honom, äger han att däri söka rättelse genom be- svär hos länsstyrelsen i det län, inom vilket debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet senast inom natt och är efter det slut- lig debetsedel eller i fall, som i 12 5 1 mom. andra stycket sägs, förskotts- debetsedel avseende utskylden blivit klaganden tillställd.
Angående rätt för pensionsstyrelsen att upphäva påföring av pensionsav- gift är särskilt stadgat.
Kommun eller annan menighet, som förmenar, att i fråga om menigheten tillkommande utskylder debitering underlåtits eller skett till för lågt belopp, äger att hos länsstyrelsen göra framställning om rättelse. Dylik framställ- ning skall ingivas till länsstyrelsen senast under kalenderåret näst efter det, då debiteringen ägt rum eller bort äga rum.
Den, som är missnöjd med länsstyrelsens beslut, äger att däröver hos kam- marrätten anföra besvär, vilka skola ingivas till länsstyrelsen innan klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda upptagna till prövning. Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till pröv- ning, därest besvären inkommit till kammarrätten före utgången av nyss stadgade besvärstid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedel- bart överlämnas till vederbörande länsstyrelse.
Länsstyrelsen infordrar över inkomna besvär vederbörandes yttrande och insänder sedermera till kammarrätten samtliga till målet hörande hand— lingar.
3 KAP.
Om uppbörd.
18 ä.
1 mom. Uppbörd av utskylder, som debiterats i uppbördsbok, verkstäl- les genom postverkets försorg, dock att i magistratsstad betalning av där- städes påförda utskylder jämväl må kunna ske hos bank, med vilken sta- den därom träffat avtal.
2 mom. Uppbörd av utskylder, som debiterats i särskild uppbördslängd, verkställes genom postverkets försorg, dock att sådan uppbörd efter läns- styrelsens bestämmande må kunna verkställas vid uppbördsstämma eller på annat sätt av uppbördsförrättare, för landet och fögderistad vederbörande ut- mätningsman eller särskilt förordnad landsstatstjänsteman och för magistrats- stad uppbördskamreraren.
19 g.
1 mom. Skola utskylder erläggas under uppbördstermin, har den skatt- skyldige att å vilken fast postanstalt som helst inom riket eller, där fråga
är om utskylder debiterade i magistratsstad, å bank, med vilken staden må hava träffat avtal om förrättande av uppbörd, med företeende av dehetsedel jämte bifogad för uppbördsterminen avsedd skattepostanvisningsblankett, avgiftsfritt inbetala honom påförda utskylder, som förfalla till betalning un- der uppbördsterminen. Äger enligt utfärdad dehetsedel skattskyldig erlägga honom å debetsedeln påförda utskylder under mer än en termin, må han, om han företer därför avsedda skattepostanvisningsblanketter, under en tidigare termin erlägga jämväl vad av de å debetsedeln upptagna utskylder som förfaller till betalning under den eller de närmast följande terminerna.
Om generalpoststyrelsen därtill lämnat tillstånd och i den omfattning sty- relsen bestämmer, må inbetalning av utskylder, som uppbäras av postver- ket, jämväl ske annorledes än å fast postanstalt, och äger styrelsen bestäm- ma och kungöra den ordning, som vid sådan inbetalning skall iakttagas.
Inbetalning under uppbördstermin må ock kunna fullgöras sålunda, att utskyldsbelopp medelst girering överföres till postgirokontorets skatteavdel- ning. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under uppbördstermi- nen, skall girokort jämte dehetsedel eller debetsedlar med därtill hörande skattepostanvisningsblanketter hava avlämnats till postbefordran senast å uppbördsterminens sista dag. Postgirokontorets skatteavdelning ombesörjer i sådant fall, att vederbörlig skattepostanvisning i vanlig ordning översändes till behörig länsstyrelse eller uppbördskamrerare.
För den, som är ansluten till statens intressekontor, må erforderlig be- talning till gäldande av utskylder, som förfalla till betalning under uppbörds- termin, även kunna ske genom inbetalning å eller girering till intressekon- torets postgirokonto. För att dylik betalning skall kunna anses fullgjord under den uppbördstermin, varom fråga är, skall inbetalnings- eller girokort avseende inbetalningen hava avlämnats till postbefordran senast å uppbörds- terminens sista dag. Intressekontoret ombesörjer i sådant fall, att skatte- postanvisning i fastställd ordning översändes till vederbörande länsstyrelse eller uppbördskamrerare. Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om betalning till postsparbanken för den, som är ansluten till postsparbankens skatteförmedling för sjömän.
2 mom. Skola utskylder erläggas vid uppbördsstämma eller verkställes uppbörden eljest av särskild uppbördsförrättare, skall inbetalningen ske till uppbördsförrättaren. Äger enligt utfärdad dehetsedel skattskyldig erlägga honom påförda utskylder vid mer än ett uppbördstillfälle, må han vid ett tidigare tillfälle erlägga jämväl vad som förfaller till betalning vid det eller de närmast följande uppbördstillfällena.
I fall, som i första stycket sägs, må betalning jämväl kunna fullgöras därigenom, att den skattskyldige på egen bekostnad insätter utskyldsbelop- pet å vederbörande uppbördsförrättares tjänstepostgirokonto, där han inne- har sådant. För att dylik betalning skall kunna anses fullgjord vid upp— bördsstämma eller inom eljest föreskriven tid, skall inbetalnings- eller giro- kortet hava avlämnats till postbefordran senast å uppbördsstämmas sista dag eller å dag, då utskylderna eljest sist skola erläggas. Å vederbörlig
kupong skola antecknas den skattskyldiges namn och adress, debetsedelns nummer och det insatta beloppet.
Vid uppbördsstämma må inbetalning även kunna fullgöras därigenom, att den skattskyldige till uppbördsförrättaren i betalt brev med posten på eget ansvar insänder, jämte debetsedel eller debetsedlar, utskyldsbeloppet i post- remissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för Vilken Konungen fastställt reglemente, samt ställd till eller överlåten å vederbörlig betalnings- mottagare. För att sådan inbetalning skall anses verkställd vid uppbörds— stämman skall försändelsen hava kommit uppbördsförrättaren tillhanda senast ä uppbördsstämmans sista dag.
3 mom. Inbetalning bör såvitt möjligt verkställas med jämna penningar. Som betalningsmedel må jämväl användas postremissväxel, som i 2 mom. tredje stycket sägs. Vid inbetalning å poststation bör, där utskyldsbeloppet överstiger ettusen kronor, betalningen helst ske med sådan växel.
20 Q.
1 mom. Postanstalt eller bank, till vilken inbetalning gjorts på sätt i 19 ä 1 mom. sägs, frånskiljer och behåller skattepostanvisningsblankett, enligt vilken betalning erlagts, samt återställer till den, som verkställer inbetal— ningen, debetsedeln, av vederbörande post- eller bankfunktionär försedd med kvitto och avstämplad i överensstämmelse med anvisningen å debetsedeln.
Därest på grund av medgivande, som avses i 19 ä 1 mom. andra stycket, inbetalning under uppbördstermin verkställts till annat postverkets organ än fast postanstalt, skall postverkets i vederbörlig ordning meddelade kvitto vara gällande, även om utfärdandet skett efter uppbördsterminens utgång.
Debetsedlar, som insänts till postgirokontoret, statens intressekontor eller postsparbanken, återsändas, sedan vederbörlig skattepostanvisningsblankett frånskilts, i kvitterat skick och i den ordning, som gäller för nämnda postala inrättningar, utan kostnad för den skattskyldige under uppgiven adress till den som verkställt inbetalningen.
Vid uppbördsstämma eller eljest, då vid inbetalning debetsedel företetts för uppbördsförrättare, åligger det uppbördsförrättaren att å debetsedeln, enligt anvisning å densamma, meddela kvitto å erlagt utskyldsbelopp.
Kvitto, meddelat i annan ordning än i överensstämmelse med anvisning- arna å debetsedeln, är icke gällande mot annan än utfärdaren.
2 mom. Vid uppbördsstämma skall för landet och fögderistad härads- skrivaren eller därtill av länsstyrelsen särskilt utsedd person samt för magistratsstad av magistraten särskilt utsedd person närvara och i en längd, benämnd kontrollängd, anteckna det av den skattskyldige erlagda och av uppbördsförrättaren kvitterade beloppet samt därom meddela bevis å debetsedel, som företetts vid uppbördsstämma eller insänts till uppbörds— förrättaren. Utan sådant bevis är uppbördsförrättarens kvitto ej gällande mot annan än utfärdaren.
Över postremissväxlar, som under uppbördsstämma med posten inkomma
2—388005. I.
till uppbördsförrättare, skall denne upprätta förteckning, vilken för gransk- ning uppvisas för kontrollant, som i första stycket sägs.
Kontrollängden skall för varje uppbördsdag summeras och undertecknas av kontrollanten; åliggande det kontrollanten att med näst avgående post till länsstyrelsen insända rapport om den under samma uppbördsdag influtna uppbördssumman samt att efter uppbördsstämmans slut omedelbart över— lämna kontrollängden till länsstyrelsen för förvaring.
Inbetalning över postgiro, varom uppbördsförrättare erhåller underrättelse först efter uppbördsstämmas slut men som likväl jämlikt bestämmelsen i 19 ä 2 mom. andra stycket skall anses fullgjord vid uppbördsstämman, an- tecknas av kontrollanten i särskild kontrollängd. Det åligger kontrollanten att om sålunda influtna utskylder lämna länsstyrelsen underrättelse i ovan stadgad ordning och att ofördröjligen överlämna den särskilda kontrolläng- den till länsstyrelsen för förvaring.
3 mom. Debetsedel, som på sätt i 19 ä 2 mom. tredje stycket är sagt med posten insänts till uppbördsförrättare, återsändes ofördröjligen i kvitterat skick utan kostnad för den skattskyldige under uppgiven adress till den. som verkställt inbetalningen.
21 å. Postanstalt eller sådant postverkets organ, som avses i 19 5 1 mom. andra stycket, eller' bank, med vilken magistratsstad må hava träffat avtal om för- rättande av uppbörd, må icke under annan tid än under uppbördstermin mottaga utskyldsbelopp, som under uppbördsterminen förfallit till betal- ning eller eljest då fått erläggas. Ej heller må utskyldsbelopp mottagas. som icke motsvarar vad vid den eller de uppbördsterminer, inbetalningen avser, förfaller till betalning.
22 5.
Det åligger postgirokontoret att till vederbörande länsstyrelse eller ma— gistrat översända kuponger, som höra till inbetalnings— eller girokort avse- ende sådan inbetalning av utskylder, varom förmäles i 19 ä 2 mom. andra stycket.
Länsstyrelse och magistrat skola i fråga om inbetalning, som i första styc- ket sägs, av utskylder, som förfalla till betalning vid uppbördsstämma, för granskning tillhandahålla kupongerna åt den enligt 20 ä 2 mom. utsedde kon— trollanten, vilken har att efter verkställd granskning överlämna dem till upp- bördsförrättaren. I fråga om inbetalning av utskylder, som skola annorledes än vid uppbördsstämma uppbäras av uppbördsförrättare, skola kupongerna av länsstyrelse och magistrat överlämnas direkt till uppbördsförrättaren.
23 5.
Om inbetalning av utskylder under uppbördstermin skall för landet och fögderistad länsstyrelsen och för magistratsstad uppbördskamreraren göra anteckning i vederbörlig uppbördsbok eller avskrift därav.
Om inbetalning av utskylder vid uppbördsstämma skall av vederbörande uppbördsförrättare göras anteckning i den särskilda uppbördslängden.
Om inbetalning av utskylder, som uppburits av särskilt förordnad upp— bördsförrättare annorledes än vid uppbördsstämma, skall anteckning göras i den särskilda uppbördslängden, för landet och fögderistad av länsstyrelsen samt för magistratsstad av uppbördskamreraren.
24 &.
I den mån inbetalta skattepostanvisningar ankomma till postkontoret å bestämmelseorten, har postkontoret att dels dag för dag i vederbörande riks- bankskontor å statsverkets checkräkning för länsstyrelsens räkning insätta anvisningarnas sammanlagda belopp, dels ock för landet och fögderistad till länsstyrelsen och för magistratsstad till uppbördskamreraren antingen för varje dag eller för den längre tidsperiod, länsstyrelsen eller uppbördskamre- raren bestämmer, avlämna anvisningarna, ordnade i nummerföljd, särskilt för varje indrivningsdistrikt, jämte över dem upprättad förteckning, i ma- gistratsstad i tre exemplar och eljest i två exemplar, upptagande nummer och belopp. Ett exemplar skall återställas till postkontoret, försett med läns- styrelsens eller uppbördskamrerarens kvitto. För magistratsstad skall, se- dan behöriga anteckningar i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd verk- ställts, så snart ske kan, ett exemplar av förteckningen, granskat av upp- bördskamreraren och försett med de anmärkningar, vartill granskningen må giva anledning, översändas till länsstyrelsen. Skattepostanvisningarna skola av länsstyrelsen eller uppbördskamreraren senast inom fyra månader efter uppbördsterminens utgång återsändas till postkontoret.
Hava utskylder erlagts genom inbetalning till bank, med vilken magistrats— stad träffat avtal om förrättande av uppbörd, skall banken dels dag för dag i riksbanken å statsverkets checkräkning för länsstyrelsens räkning insätta sålunda influtna belopp, dels ock för varje dag eller den längre tidsperiod, uppbördskamreraren bestämmer, till uppbördskamreraren avlämna motsva- rande skattepostanvisningsblanketter, försedda med anteckning eller på- stämpling att beloppen inbetalats till banken samt ordnade i nummerföljd, särskilt för varje indrivningsdistrikt, jämte över dem upprättad förteckning i tre exemplar, upptagande nummer och belopp, ävensom bevis över verk- ställda inbetalningar till riksbanken. Ett exemplar av förteckningen skall återställas till banken, försett med uppbördskamrerarens kvitto. Ett exem- plar skall, sedan behöriga anteckningar i uppbördsbok verkställts, så snart ske kan, granskat av uppbördskamreraren och försett med de anmärkningar, vartill granskningen må giva anledning, tillställas länsstyrelsen.
Vid uppbördsstämma influtna utskylder skola av uppbördsförrättaren så snart ske kan och senast inom åttonde söckendagen efter uppbördsstämmans slut på nyss angivna sätt insättas i riksbanken.
I annan ordning än vid uppbördsstämma av uppbördsförrättare uppburna utskylder skola på enahanda sätt för vederbörande länsstyrelses räkning i
riksbanken insättas månatligen a tredje söckendagen före månadens ut— gång, där ej länsstyrelsen för visst fall annorlunda förordnar.
Uppbördskamrerare skall i av honom avgiven mänadsräkning till läns» styrelsen lämna uppgift å de utskylder, som vid ordinarie uppbörd influtit efter avgivandet av nästföregående månadsräkning.
4 KAP.
Om restindrivning.
25 &.
Försummar skattskyldig, som äger rätt att betala honom är debetsedel på- förda utskylder under mer än en allmän uppbördstermin, att i behörig ord— ning erlägga, om utskylderna skolat betalas under två terminer, vad som är förfallet till betalning under den första av dessa och, om utskylderna skolat betalas under tre terminer, vad som är förfallet till betalning under de båda första terminerna, skall jämväl vad eljest skolat gäldas under den sista ter- minen vara förfallet till betalning.
Länsstyrelsen äger att i varje särskilt fall bestämma i vilken ordning ut— skylder, som icke skola erläggas under allmän uppbördstermin och enligt länsstyrelsens beslut må fördelas på uppbördsterminer eller uppbördsstäm- mor, skola gäldas i händelse av försummad betalning vid uppbördstermin eller uppbördsstämma.
26 å.
Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indrivningen av resterande utskylder erlägga av- gift, beräknad efter tre öre för varje full krona av de vid varje särskilt till— fälle restförda utskyldernas slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre.
27 5.
Det åligger för landet och fögderistad länsstyrelsen samt för magistratsstad uppbördskamreraren att skyndsamt efter envar av andra, tredje, femte och sjätte allmänna uppbördsterminerna så ock efter varje särskild uppbördster- min eller uppbördsstämma låta särskilt för varje indrivningsdistrikt upp- rätta förteckning över till betalning förfallna men icke i behörig ordning guldna utskylder ( restlängd ). Restlängderna upprättas för landet och fög- deristad i tre och för magistratsstad i fyra exemplar. Två exemplar av rest- längderna skola av länsstyrelse eller uppbördskamrerare så snart ske kan och senast inom fyra veckor efter vederbörande uppbördstermins eller uppbörds- stämmas slut för resternas indrivning överlämnas till vederbörande ut- mätningsman. Uppbördskamrerare har att inom samma tid översända ett
exemplar av restlängd till länsstyrelsen. Utmätningsman skall i sin ordning, så snart ske kan, till vederbörande exekutionsbiträde överlämna ett av de honom tillställda exemplaren.
Konungen äger förordna, att för visst indrivningsdistrikt restlängder skola upprättas i annan ordning än i första stycket sägs.
28 å.
Vid upprättande av restlängd skola länsstyrelse och uppbördskamrerare med ledning av jämlikt stadgandet i 107 & folkbokföringsförordningen till dem överlämnade flyttningsanmälningar och besked om av länsstyrelse med- delat beslut om folkbokföring i viss ort undersöka, huruvida skattskyldig, som icke i behörig ordning erlagt sina utskylder, avflyttat till annan fastig- het än som finnes angiven i motsvarande uppbördsbok eller uppbördslängd, samt i förekommande fall i restlängden göra anteckning om härutinnan skedda förändringar och de ytterligare uppgifter, som må vara av betydelse för utskyldernas indrivande. .
Framgår vid undersökning, som i första stycket sägs, att skattskyldig vis— tas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där utskyl- derna påförts honom, eller att av annan anledning indrivningsförsök bör göras inom annat utmätningsmansdistrikt, skall i de exemplar av restlängd, som jämlikt 27 & skola överlämnas till utmätningsmannen, utmärkas, att utskylderna i fråga icke skola göras till föremål för indrivning genom ut- mätningsmannens försorg.
29 å.
Skall indrivning av utskylder äga rum, åligger det vederbörande utmät- ningsman att verkställa indrivningen och för sådant ändamål förrätta ut- mätning eller bevilja införsel.
Utmätningsman må åt i vederbörlig ordning utsett exekutionsbiträde upp- draga att verkställa indrivning av utskylder och allmänna avgifter samt att för sådant ändamål förrätta utmätning av lös egendom eller, där förordnande jämlikt 21 ä 8) lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta meddelats, bevilja införsel.
Då exekutionsbiträde förrättat utmätning, skall det vid utmätningen förda protokollet av honom genast insändas till den utmätningsman, av vilken han erhållit uppdraget att verkställa utmätningen, och åligger det utmätnings- mannen att med ärendet vidare lagligen förfara.
Av exekutionsbiträde indrivna medel skola till utmätningsmannen redo- visas i den ordning, som därför finnes särskilt stadgad.
30 ä.
1 mom. Vad i 6 & utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman är ock gällande med avseende å den, som på grund av denna förordning förrättar utmätning.
2 mom. Vid utmätning enligt denna förordning skola, med de förbehåll
som i 3 mom. sägs, lända till efterrättelse utsökningslagens föreskrifter om verkställighet av utmätning och vad därvid undantagas må, om utmätt egen- doms försäljning, om fördelning av medel, som till följd av utmätning influ- tit, samt om klagan över utmätningsmans förfarande.
3 mom. Vad i utsökningslagen stadgas om skyldighet för borgenär att i vissa fall förskjuta kostnad äger ej tillämpning vid utmätning enligt denna förordning.
Utmätning må även i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att sådan underrättelse, varom i 59 och 60 åå utsökningslagen sägs, blivit honom med— delad. Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som fin- nes å annan ort än där han har sitt hemvist, skall dock underrättelse jämte uppgift om förrättningsstället med rekommenderat tjänstebrev sist fjorton dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits i restlängden eller eljest kan av utmätningsmannen utrönas. Återkommer brevet såsom obeställbart, skall utmätningsmannen därom underrätta över- exekutor vid insändandet av protokoll över utmätningen, och åligger det i sådant fall överexekutor att, innan vidare åtgärder för egendomens försälj- ning vidtagas, anställa de ytterligare efterforskningar rörande gäldenärens vistelseort, som med hänsyn till av utmätningsmannen redan vidtagna åtgär- der och övriga omständigheter må anses erforderliga, samt, om vistelseorten därvid utrönes, på sätt överexekutor finner lämpligt lämn-a gäldenären un- derrättelse om utmätningen. Har egendomen veterligen övergått till ny äga- re, skola åtgärder varom i detta stycke sägs i stället vidtagas för hans un- derrättande. Kan hans adress ej utrönas, bör dock underrättelse lämnas den, som i restlängden angivits såsom ägare.
4 mom. Beträffande införsel för utskylder eller allmänna avgifter skall iakttagas vad som är stadgat i 21 5 lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta.
31 %.
Finner utmätningsman med anledning av anteckning i till honom över- lämnat restlängdsexemplar eller eljest, att person, som är för åtgärd inom hans distrikt upptagen i restlängd för. ort inom distriktet, vistas inom distrik- tet men inom annat indrivningsdistrikt än det, där utskylderna blivit honom påförda, eller att anledning eljest förekommer därtill, att utskylderna kun- na uttagas i annat indrivningsdistrikt inom utmätningsmannens distrikt eller att indrivningen bör ske annorledes än genom exekutionsbiträdes försorg, har utmätningsmannen att i det exemplar av restlängden, som överlämnas till exekutionsbiträde i det indrivningsdistrikt, där utskylderna påförts den skattskyldige, anmärka, att utskylderna i fråga icke skola göras till föremål för åtgärd av exekutionsbiträdet. Beträffande sådan skattskyldig skall ut- mätningsmannen i förekommande fall utfärda och till exekutionsbiträde i det indrivningsdistrikt, där personen vistas eller utskylderna eljest förväntas kun- na uttagas, översända fullständigt utdrag ur restlängden, försett med upp- gift om personens vistelseort och i förekommande fall anställning eller andra
omständigheter, som föranlett till antagande att utskylderna kunna där utta- gas. I utmätningsmannens exemplar av restlängden skall i sådant fall an- märkas, inom vilket indrivningsdistrikt åtgärd för utskyldernas uttagande skall vidtagas.
32 5.
Kan skattskyldig, som ej behörigen erlagt sina utskylder, icke anträffas inom det indrivningsdistrikt, där han enligt uppgift i restlängd eller rest- längdsutdrag, som överlämnats till utmätningsman, antagits uppehålla sig, åligger det utmätningsmannen att, därest icke honom veterligen annan är pliktig att ansvara för utskylderna eller tillgång för dessas gäldande eljest förefinnes, i vilka fall utskylderna skola genom vederbörandes försorg utta- gas, ofördröjligen noga undersöka, till vilken ort den skattskyldige eller an- nan, som är pliktig att ansvara för utskylderna, enligt vad känt är eller an- tagas kan, begivit sig.
Kunna utskylderna icke uttagas inom utmätningsmannens distrikt, skall utmätningsmannen å landet till länsstyrelsen och i stad till uppbördskamre- raren överlämna fullständigt restlängdsutdrag beträffande den skattskyldige, försett med intyg av utmätningsmannen eller exekutionsbiträde, att den skattskyldige blivit inom distriktet förgäves eftersökt samt att utskylderna vid sådan undersökning, som ovan omförmäles, icke kunnat uttagas även- som med uppgift om vad vid undersökningen framkommit om vederböran— des vistelseort och, i förekommande fall, anställning eller andra omständig- heter, som kunna föranleda till antagande att utskylderna kunna uttagas å annan ort.
Därest intyg meddelats av exekutionsbiträde, skall detsamma vara för- sett med av utmätningsmannen egenhändigt underskriven anteckning där— om, att denne icke äger kännedom om något mot intyget stridande för- hållande.
I denna paragraf omförmäld undersökning skall bedrivas skyndsamt och bör vara slutförd senast en månad efter det restlängd eller restlängdsutdrag kommit utmätningsmannen tillhanda.
33 å.
Kunna restförda utskylder icke uttagas inom den magistratsstad eller, be- träffande landet och fögderistad, inom det utmätningsmansdistrikt, där de blivit den skattskyldige påförda, och har upplysning ej vunnits om den skatt- skyldiges vistelseort och, i förekommande fall, anställning eller om varest utskylderna eljest kunna uttagas, skall länsstyrelsen, beträffande magistrats- stad efter framställning av uppbördskamreraren, med ledning av de av läns- styrelsen han-dhavda folkbokföringsregister söka vinna upplysning angående den skattskyldiges vistelseort och, i förekommande fall, anställning.
34 5. Har genom undersökning, som omförmäles i 28, 32 och 33 åå, eller eljest upplysning vunnits eller sannolikt blivit, att skattskyldig, som försummat
erlägga honom påförda utskylder, vistas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt å landet eller i fögderistad eller utom den magi- stratsstad, där utskylderna påförts honom i restlängd, eller att utskylderna eljest kunna uttagas å sådan ort, åligger det, beträffande landet eller fögderi- stad, länsstyrelsen och, beträffande magistratsstad, uppbördskamreraren att omedelbart hos utmätningsmannen i sagda ort begära handräckning för ut- skyldernas uttagande och därvid överlämna fullständigt restlängdsutdrag, i förekommande fall försett med i 32 % omförmälda intyg och uppgifter.
Föranleder inkommen redovisning, att förnyad handräckning erfordras för indrivningens verkställande, skall sådan omedelbart begäras.
35 &.
Utmätningsman, hos vilken handräckning sökts, har att så skyndsamt om- besörja handräckningen, att slutredovisning, såvitt på honom beror, kom- mer den som påkallat åtgärden tillhanda senast inom sex månader efter det utmätningsmannen emottagit framställningen om handräckning.
Kan den skattskyldige eller annan, som är pliktig att ansvara för ut- skylderna, icke anträffas inom handräckningsorten och kunna utskylderna icke där uttagas, skall därstädes genom utmätningsmannens försorg inför- skaffas sådan utredning, som i 32 & omförmäles, och skall den länsstyrelse eller uppbördskamrerare, som begärt handräckning, i förekommande fall söka vinna ytterligare upplysning angående den skattskyldiges vistelseort och anställning hos länsstyrelsen i det län, inom vilket handräckningsorten är belägen.
36 ä.
1 mom. Därest skattskyldig, som häftar för restförda utskylder, enligt vunnen upplysning vistas å känd ort utom riket och dessa utskylder vid undersökning inom riket icke kunnat uttagas, skall, där ej stadgandet i 2 mom. första stycket till annat föranleder, länsstyrelsen, beträffande magi- stratsstad efter anmälan av uppbördskamreraren, då beloppet av samma utskylder överstiger femton kronor, föranstalta om att den skattskyldige så- vitt ske kan genom vederbörande beskickning eller konsulat erhåller an- maning att till beskickningen eller konsulatet erlägga utskylderna.
2 mom. Föreligger mellan Sverige och främmande stat överenskommelse, på grund varav handräckning i sistnämnda stat kan erhållas för indrivning av utskylder, skall det åligga, beträffande landet och fögderistad, länssty- relsen och, beträffande magistratsstad, uppbördskamreraren att, om ut- skylderna ej kunnat uttagas här i riket men anledning föreligger antaga, att de skola kunna indrivas genom handräckning i den främmande staten, vid- taga de åtgärder, som enligt vad särskilt stadgats erfordras för erhållande av sådan handräckning. Hinder skall ej möta att, utan vidtagande av åt- gärd enligt 1 mom., förfara på sätt nu angivits.
Därest efter anmaning enligt 1 mom. i stat, med vilken Sverige slutit över- enskommelse om handräckning i beskattningsårenden, utskylder ej frivilligt
erläggas, men beskickningen eller konsulatet finner anledning antaga, att utskylderna skola kunna uttagas genom handräckning, bör vederbörande länsstyrelse därom underrättas.
37 å.
Där omständigheterna giva anledning till den skattskyldiges eller i 42 & avsedd arbetsgivares försättande i konkurs här i riket för utfående av ut- skylder, som avses i denna förordning, äger länsstyrelsen förordna, att för kronans läkning skall göras framställning därom; dock att, då det utskylds— belopp, för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren samtidigt häftar, un- derstiger femtio kronor, sådan framställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fallet synnerliga skäl därtill äro.
Angående behörighet för annan än länsstyrelsen att söka skattskyldigs el- ler i nyssnämnda paragraf avsedd arbetsgivares försättande i konkurs för utfående av utskylder, gäller vad i konkurslagen är stadgat om borgenär.
För landet och fögderistad har länsstyrelsen och för magistratsstad upp- bördskamreraren att föranstalta om att i konkurs utskylder bliva för veder— börandes räkning bevakade.
38 %.
Över alla indrivningsärenden, som avses i denna förordning, skall utmät- ningsman hålla dagbok, över ärenden, däri restlängd enligt givna föreskrifter skall överlämnas, restlängdsdagbok och över andra ärenden handräcknings- dagbolr. Dagböckerna skola föras enligt härvid fogade formulär, restlängds- dagboken enligt formulär nr 6 och handräckningsdagboken enligt formulär nr 7.
I ärende, däri restlängd överlämnats, skall anteckning om vidtagna åt- gärder, omständigheter av betydelse för införsel, influtna medel och hinder, som mött för medlens uttagande, göras i restlängden.
39 &.
1 mom. Utmätningsman å landet eller i fögderistad skall å tredje söcken- dagen före varje månads utgång till länsstyrelsen och utmätningsman i magistratsstad minst en gång i månaden å dag, som länsstyrelsen för varje sådan stad bestämmer, till uppbördskamreraren avlämna eller insända ve— derbörligen summerad sammandragsuppgift över de utskylder, som influtit efter avgivandet av nästföregående motsvarande uppgift, ävensom de ut- skylder, som han i övrigt har att då redovisa, allt med undantag av utskyl- der, för vilkas uttagande handräckning begärts hos utmätningsmannen. l sådan uppgift skola för varje indrivningsdistrikt utskylder, som restförts vid samma tillfälle, upptagas för sig och särskilt summeras.
Vid uppgift, som i första stycket sägs, skall fogas ett exemplar av de till utmätningsmannen jämlikt stadgandet i 5 5 kungörelsen den 18 decem- ber 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden inkomna redovisningsräkningar enligt formulär nrs 1 a, 1 b och 1 d, varje räkning
vederbörligen granskad och i förekommande fall rättad samt fullständigad med de poster, som skola av utmätningsmannen redovisas utöver av exe- kutionsbiträdet upptagna, och räkning enligt det sistnämnda formuläret åt- följd av vederbörliga hindersbevis.
2 inom. Uppbördskamrerare har att å tredje söckendagen före varje må- nads utgång till länsstyrelsen avlämna eller insända uppgift å de utskylder, som helt influtit efter avgivandet av nästföregående månads motsvarande uppgift, ävensom de utskylder, som han i övrigt har att då redovisa. Sådan uppgift skall upptaga utskylderna post för post, utskylder avseende tidigare uppbördsår än det löpande fördelade å utskyldstitlar, och vara vederbör- ligen summerad.
40 ä.
1 mom. Utmätningsman, till vilken från länsstyrelse överlämnats rest- längd för indrivning eller begäran om handräckning för uttagande av ut- skylder, har att, intill dess slutlig redovisning avgivits, senast å tredje söc- kendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen i fråga avgiva redovis- ning över indrivningen och medelst girering till riksbankens postgirokonto å statsverkets checkräkning för vederbörande länsstyrelses räkning insätta dittills influtna medel.
2 mom. Utmätningsman i magistratsstad skall i samband med avgivande av sammandragsuppgift, som i 39 % sägs, å uppbördskamrerarens tjänste— postgirokonto insätta i uppgiften såsom influtna redovisade medel.
Utmätningsman, hos vilken uppbördskamrerare sökt handräckning, skall, intill dess slutredovisning avgivits, senast den 24 i varje månad till sökanden avgiva redovisning över indrivningen och över postgiro översända dittills influtna medel.
Till uppbördskamrerare influtna, restförda utskylder, vilka jämlikt 39 ä 2 mom. skola av honom redovisas, skola för länsstyrelsens räkning insättas i riksbanken månatligen tredje söckendagen före månadens utgång.
41 %. Riksräkenskapsverket äger att, i den mån så påkallas, meddela särskilda föreskrifter i fråga om redovisning av medel, som utgöra delbetalning av utskylder och som influtit efter indrivning.
5 KAP.
Om avkortning och avskrivning.
42 &.
Avkortning av utskylder må äga rum, 1) då genom oriktig debitering utskyld påförts skattskyldig dubbelt eller med för högt belopp eller annan person än som vederbort; skolande i sist- nämnda fall, såframt icke den rätteligen skattskyldige på grund av stadgan-
det i 51 ?; är från betalningsskyldighet fri, i sammanhang med beslut om avkortning förordnas om det avkortade beloppets uttagande hos denne;
2) då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom åsatt taxe- ring; samt
3) då utskylder, som icke förut avskrivits, blivit genom vederbörligt beslut efterskänkta eller, utan att sådant beslut fattats, rätt att utfå utskylderna i följd av ackord i konkurs eller i ackordsförhandling utan konkurs eller eljest icke längre föreligger.
Har till utskylders gäldande införsel beviljats och befinnes arbetsgivaren sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av innehållet belopp, skall vad som mot sagda belopp svarar avkortas.
Föreligger sådant skäl till upphävande av avgiftspåföring, som avses i 15 & tredje stycket lagen om folkpensionering, skall pensionsavgift avkortas.
43 å.
Avskrivning av utskylder må, där utsikt att utfå desamma icke finnes, äga rum,
1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avskrivning icke må ske för utskyld, för vilken fast egendom svarar, med mindre utrett blivit, att betalning för utskylden icke kunnat erhållas ur egendomen;
2) då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplys- ningar antagits uppehålla sig;
3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och minst två år förflutit från det åtgärd av beskickning eller konsulat vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit;
4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda utskylderna ej kan genom beskickning eller konsulat honom tillställas; samt
5) då beloppet av de utskylder, för vilka till utlandet avflyttad eller där- städes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke överstiger femton kronor.
Avskrivning av utskylder må ej äga rum förrän efter utgången av det upp- bördsår, under vilket de förfallit till betalning.
Avskrivning må icke äga rum av anledning, som i 2) sägs, förrän två år förflutit efter det bevis om sådant hinder, som där avses, först utfärdats.
44 &.
I fråga om utskylder, som ifrågasättas till avskrivning på grund av att den skattskyldige icke äger tillgång till deras gäldande eller vistas å okänd ort, skola vederbörliga hindersbevis vara granskade, i stad av dels uppbörds- kamreraren eller kommunalborgmästaren dels en ledamot i drätselkamma- ren och dels en ledamot i årets taxeringsnämnd samt på landet av kommu-
nalnämnden i den ort, där utskylderna påförts den skattskyldige. Om granskningen och vad därvid förekommit skall intyg finnas tecknat å hin— dersbevisen eller en förteckning över desamma av dem, som verkställt granskningen, eller om granskningen verkställts av kommunalnämnd, av nämndens ordförande jämte två andra ledamöter av nämnden.
45 &.
Femte söckendagen efter utgången av varje månad skall utmätningsman i magistratsstad till uppbördskamreraren avlämna de till honom jämlikt stad- gandet i 5 & kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestämmelser an- gående exekutionsbiträden inkomna redovisningsräkningar enligt formulär nrs 1 c och 1 f med därvid fogade handlingar, vederbörligen granskade och åtföljda av yttrande, huruvida och i vilket avseende anledning förekommit till anmärkning mot desamma ävensom redovisningsräkningar enligt samma formulär i fråga om de ytterligare poster, vilka varit beroende på åtgärd inom utmätningsmannens distrikt men icke upptagits i berörda, till utmät- ningsmannen inkomna redovisningsräkningar, och skola redovisningsräk- ningarna vara åtföljda av behöriga hindersbevis.
46 %. Hos länsstyrelsen skall utmätningsman å landet eller i fögderistad i sam- band med avgivande av sammandragsuppgift, som i 39 % 1 mom. sägs (må- nadsräkning), och uppbördskamrerare å tionde söckendagen efter utgången av varje månad till avkortning eller avskrivning anmäla skattskyldig på- förda utskylder, vilka enligt då tillgängliga intyg eller andra handlingar må avkortas eller avskrivas. Sådan anmälan göres genom Översändande av sammandrag över samtliga till avkortning eller avskrivning ifrågakommande poster enligt bifogade formulär nrs 8 och 9. Vid sammandragen fogas där- till hörande redovisningsräkningar och dessa åtföljande handlingar ävensom i förekommande fall intyg, varom förmäles i 44 5.
47 &.
Länsstyrelsen skall pröva fråga om avkortning eller avskrivning av ut- skylder och, där vederbörande befinnes hava fullgjort sina åligganden samt de uppgivna omständigheterna blivit styrkta, förordna om utskyldernas av- kortning eller avskrivning; dock att länsstyrelsen icke äger förordna om avskrivning av utskylder, i fråga om vilka vid granskning, som i 44 å sägs, sådan åtgärd avstyrkts. Saknas i något fall erforderlig upplysning, skall, intill dess sådan upplysning vunnits, med prövningen av avkortnings— eller avskrivningsfrågan i denna del anstå och har länsstyrelsen att sörja för full— ständig utredning.
48 å.
Över utskylder, som avkortats före upprättandet av restlängd, skall läns- styrelsen upprätta särskild avkortningslängd med angivande tillika av or- saken till avkortningen.
1 mom. Har avskrivning av utskylder ägt rum, kvarstår likväl den skatt- skyldiges betalningsskyldighet. I händelse framdeles anledning förekommer till antagande, att de obetalda utskylderna kunna uttagas, skola dessa åter uppföras i räkenskapen samt åtgärder ånyo vidtagas för deras indrivande och redovisning.
Det åligger exekutionsbiträde och utmätningsman, som erhåller kännedom om att tillgång finnes till gäldande av utskylder, som blivit avskrivna, att därom ofördröjligen underrätta, exekutionsbiträdet utmätningsmannen och denne vederbörande länsstyrelse eller uppbördskamrerare.
Där fråga är om utskylder, vilka blivit genom vederbörligt beslut efter- skänkta eller beträffande vilka, utan att sådant beslut fattats, rätt att utfå utskylderna i följd av ackord i konkurs eller i ackordsförhandling utan kon- kurs eller eljest icke längre föreligger, skall vad i första stycket är stadgat icke äga tillämpning.
2 mom. Sedan avkortning av utskylder medgivits, skola åtgärder för ut- skyldernas indrivning icke vidare äga rum. Skulle emellertid avkortade ut- skylder frivilligt erläggas, skola de i räkenskapen ånyo uppföras och behö- rigen redovisas.
6 KAP. Om balanslängd.
50 g.
1 inom. Före den 1 juli varje år skola länsstyrelse och uppbördskamrerare för varje indrivningsdistrikt, där utskylder påförts, upprätta
1) balanslängd över vid nästlidne maj månads utgång till länsstyrelsen eller uppbördskamreraren ej redovisade utskylder för löpande uppbördsåret, vil- ka icke voro beroende på sökt handräckning, och
2) balanslängd över alla vid samma tidpunkt ej redovisade utskylder, vil- ka voro beroende på av länsstyrelsen eller uppbördskamreraren sökt hand- räckning.
Balanslängder, som i detta mom. avses, skola upptaga utskylderna särskilt för varje restlängd samt post för post. Sådan längd, som i 2) ovan avses, skall innehålla uppgift för envar skattskyldig om den eller de utmätnings- män, hos vilka handräckning blivit sökt.
Balanslängd, som avses i 1), skall skyndsamt överlämnas till vederbörande utmätningsman.
2 mom. Utmätningsman åligger att årligen dels särskilt för varje indrivningsdistrikt upprätt-a och före den 15 juni till länsstyrelsen eller uppbördskamreraren överlämna balanslängd över alla vid maj månads utgång oredovisade, på åtgärd inom hans distrikt beroende utskylder, som äro upptagna i till honom överlämnade restlängder, med un-
dantag av utskylder för löpande uppbördsåret; skolande utskylderna upp- tagas särskilt för varje restlängd samt post för post, beträffande varje post med noggrant angivande av de åtgärder, som vidtagits efter avgivandet av närmast föregående balanslängd, och hinder, som möta för indrivningen,
dels ock efter mottagandet av i 1 mom. 1) omförmäld balanslängd jämföra densamma med hos honom förda anteckningar rörande i längden upptagna poster, i förekommande fall verkställa nödig utredning angående sådana poster samt före den 1 augusti till länsstyrelsen eller uppbördskamreraren återställa längden, försedd med noggrann anteckning beträffande varje post om de åtgärder, som vidtagits, och de hinder, som mött för indrivningen in- till den 1 juli.
3 mom. Uppbördskamrerare åligger att årligen före den 15 augusti till länsstyrelsen överlämna i 1 och 2 mom. omförmälda balanslängder, de i 2 mom. avsedda åtföljda av yttrande, huruvida och i vilket avseende anled- ning förekommer till anmärkning mot desamma.
7 KAP.
Om efterkrav och preskription av utskylder.
51 %.
För utskylder, som befinnas vara från debitering obehörigen uteslutna el- ler till för ringa belopp påförda, är den skattskyldige fortfarande ansvarig; dock är han från betalningsskyldighet fri, därest icke krav delgives honom inom tre år efter utgången av det uppbördsår, under vilket utskylderna, om debitering i vederbörlig ordning skett, skolat erläggas, samt i förekommande fall utslag i mål angående vederbörandes betalningsskyldighet är meddelat inom två år, efter det kravet hos honom anställdes.
52 å.
Utskylder, som påförts skattskyldig i uppbördsbok eller särskild uppbörds- längd, må icke uttagas hos den skattskyldige senare än fem år efter utgång- en av det uppbördsår, under vilket utskylderna enligt verkställd debitering skolat erläggas.
8 KAP. Om restitution m. m.
53 å.
] mom. Befinnes efter slutlig debitering, att vad den skattskyldige erlagt på grund av förskottsdebitering överstiger sammanlagda beloppet av vad han enligt den slutliga debiteringen skolat gälda, skall länsstyrelsen, så snart ske kan, till den skattskyldige återbetala vad han sålunda för mycket guldit.
2 mom. Har länsstyrelse från riksräkenskapsverket erhållit underrättelse därom att enligt till ämbetsverket överlämnade handlingar anledning finnes till antagande, att utskylder blivit någon obehörigen eller till för högt belopp påförda, skall länsstyrelsen verkställa utredning i ärendet och i förekom- mande fall utan ansökning återbetala vad som för mycket erlagts.
Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförda utskylder, är berättigad att, efter ansökning hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt.
Skall den, som jämlikt stadgandena i första och andra styckena berättigas återbekomma utskylder, som debiterats i en ort, i stället för dessa utgöra utskylder, som böra debiteras i annan ort, och äro sist sagda utskylder vid meddelandet av beslut i restitutionsärende, som i första eller andra stycket sägs, ej guldna, äger den skattskyldige utfå allenast den del av erlagda belop- pet, som överstiger det belopp, han sålunda rätteligen har att utgöra; skolan- de återstoden av erlagda beloppet gottskrivas den skattskyldige till gäldande av sist sagda utskylder och i förekommande fall tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket den ort är belägen, där utskylderna böra debiteras.
Häftar den, som enligt första eller andra stycket är berättigad återbekom- ma erlagt utskyldsbelopp, veterligen för restförda utskylder, äger han utfå allenast vad som överstiger restförda beloppet jämte dårå belöpande indriv- ningsavgift. Återstoden skall gottskrivas honom till gäldande av de restförda utskylderna jämte indrivningsavgift och i förekommande fall tillställas an- nan länsstyrelse på sätt i tredje stycket är sagt.
Därest någon, utan att sådant fall, som i andra stycket sägs, är för han- den, hos länsstyrelsen visar, att för samma är mer än en pensionsavgift en- ligt lagen om folkpensionering erlagts för honom, skall länsstyrelsen återbe- tala vad som befinnes erlagt utöver den högsta avgiftens belopp.
Rörande återbetalning av pensionsavgift skall länsstyrelsen lämna pensions- styrelsen meddelande.
54 Q.
1 mom. Den, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförda utskylder, äger, där ej annat föranledes av stadgandet i andra stycket, vid återbekommande jämlikt 53 ä 2 mom. av erlagda utskylder eller del därav tillika erhålla ränta å det belopp, som utfås, efter fem procent om året, för utskylder som guldits under första hälften av ett uppbördsår från och med den 1 därpå följande januari och för utskylder som erlagts under se— nare hälften av ett uppbördsår från och med den 1 därpå följande juli till den dag, beloppet utfås. Ränta må dock ej utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit efter det Konungens beslut i mål om nedsättning eller befrielse meddelats eller underordnad myndighets beslut. däri tagit åt sig laga kraft.
Vad sålunda stadgats gäller ej med avseende å återbetalning av pensions- avgift enligt lagen om folkpensionering.
2 mom. Har i vederbörlig ordning fastställts, att utskylder, som enligt
verkställd debitering tillagts en kommun, i stället bort helt eller delvis till- komma annan kommun, skall sistsagda kommun av den kommun, där den tidigare debiteringen skett, genom vederbörande länsstyrelses försorg gott- göras ränta å det belopp, som sålunda oriktigt tillagts den första kommunen, efter den vid tiden för beslutet om restitution av postsparbanken vid inlåning tillämpade räntefot för tiden från och med, beträffande belopp som guldits under första hälften av ett uppbördsår, den 1 därpå följande januari och, beträffande belopp som erlagts under senare hälften av ett uppbördsår, den 1 därpå följande juli till den dag, då beloppet gottskrivits vederbörlig kom- mun, dock ej längre än till dess trettio dagar förflutit efter det beslutet med- delats. Ränta skall dock icke utgå, med mindre räntebeloppet överstiger femtio kronor.
Vad i första stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om landsting, municipalsamhälle, tingshusbyggnadsskyldige och vägdistrikt.
10 KAP.
Om ansvarighet för debitering, uppbörd, indrivning och redovisning.
55 ä.
1 mom. För all debitering, som åligger häradsskrivare eller uppbördskam- rerare att verkställa, är denne ensam ansvarig.
2 mom. För den uppbörd av utskylder, som äger rum genom postverket, ansvarar detta.
För uppbörden av utskylder, som inbetalas genom bank, har stad, som med banken träffat avtal om uppbördens förrättande, att ansvara.
Ansvaret för uppbörden av utskylder, som skola uppbäras av särskild uppbördsförrättare, åligger denne; dock att i fråga om uppbörd vid upp- bördsstämma vederbörande kontrollant, därest han uraktlåter vad honom i avseende å kontrollen vid uppbördsförrättningen enligt denna förordning åligger, ansvarar för den förlust, som i händelse av bristande tillgång hos uppbördsförrättaren kan för kronan eller annan uppkomma.
3 mom. Beträffande magistratsstad är uppbördskamrerare ansvarig för in- drivningens och redovisningens behöriga verkställande.
För landet och fögderistad ansvarar vederbörande utmätningsman för in- drivning eller befordrande till avkortning eller avskrivning av utskylder, vilka äro beroende på åtgärd inom hans distrikt.
56 %.
Där stadsfogde eller å landet eller i fögderistad annan utmätningsman än landsfiskal skulle göra sig skyldig till försummelse eller tjänstefel vid in- drivning och redovisning av medel, som han uppbär enligt denna förord- ning, skall vad i gällande instruktion för landsfiskaler för sådant fall är stad- gat äga motsvarande tillämpning.
Uppstår hinder för avlämnande å föreskriven tid av uppbördsbok, avskrift därav, särskild uppbördslängd eller debetsedlar, bör detsamma av veder- börande ofördröjligen uppgivas och styrkas hos länsstyrelsen, som i anled- ning därav vidtager erforderliga åtgärder. Uraktlåtes sådan anmälan eller varder uppgivet hinder icke av länsstyrelsen godkänt, skall, därest hand- lingarna icke avlämnas å dag, då det senast bort ske, den försumlige vara förfallen ej allenast till ett vite av tjugufem kronor, utan ock till bot av fem kronor för varje dag, som med handlingarnas avlämnande utöver den stad- gade tiden fördröjes; och skall länsstyrelsen i sådant fall antingen låta på den försumliges bekostnad genom annan person dem upprätta eller ock, där under dess lydnad stående försumlig tjänsteman icke genast varder från tjänsten avstängd, förelägga honom viss kort tid att fullgöra sina uraktlåtna skyldigheter, vid äventyr att eljest varda från tjänst och lön på bestämd tid skild. Ovan stadgade dagabot skall upphöra med den dag, då annan person förordnats att de bristande handlingarna upprätta eller försumlig tjänsteman blivit från tjänsten avstängd.
Besvär över länsstyrelsens beslut i ärende, som angår försummelse att av- lämna uppbördsbok eller avskrift därav, särskild uppbördslängd eller debet- sedlar, anföres i den ordning, som i 17 % är stadgad för anförande av be- svär över länsstyrelsens beslut i mål angående felaktig debitering.
Särskilt förordnad uppbördsförrättare eller kontrollant, som utan laga förfall uraktlåter att inställa sig å uppbördsstämma, böte tjugufem kronor.
Viten och böter enligt denna paragraf ådömas av länsstyrelsen och till- falla kronan. Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.
58 %.
Därest uppbördsförrättare eller utmätningsman icke inom stadgad tid i riksbanken insätter influten uppbörd, skall länsstyrelsen genast vidtaga er- forderliga åtgärder för att insättningen ofördröjligen må bliva verkställd; och vare vederbörande, såvida dröjsmålet med insättningen ej berott av hinder, vartill han icke varit vållande, skyldig att gälda ränta efter sex pro- cent å beloppet för den tid, insättningen obehörigen blivit fördröjd.
11 KAP. Särskilda bestämmelser.
59 %.
Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från skyldighet att i behörig ordning inbetala honom påförda utskylder, dock att länsstyrelse äger att i anledning av förd klagan över taxering eller debite-
3—388005. I.
ring medgiva anstånd med betalning av utskylder, vilka påförts på grund av den taxering eller genom den debitering, som överklagats.
60 %.
Förskottsbelopp skall, intill dess slutlig debitering skett, anses belöpa å utskyldstitlar enligt de vid förskottsbeloppets beräkning tillämpade grunder med iakttagande av att, där förskottsbeloppet jämlikt 5 & avjämnats, det- samma skall anses belöpa å de olika titlarna i förhållande till de belopp, var— till dessa vid förskottsdebiteringen beräknats.
61 &.
Sedan till länsstyrelse inkommit uppgift om grunderna för debitering av utskylder till landsting och andra menigheter, skall länsstyrelsen ofördröj- ligen därom underrätta debiteringsförrättaren.
62 5.
Om tiderna för de allmänna uppbördsterminerna skall länsstyrelsen i god tid före början av termin låta införa kortfattad kungörelse i den eller de ortstidningar, som länsstyrelsen äger bestämma. I sådan kungörelse skall intagas uppmaning till de skattskyldiga att, såvitt möjligt, icke uppskjuta utskyldernas erläggande till sista dagarna av uppbördsterminen samt medde- lande om hos vilken myndighet närmare upplysningar angående uppbörden kunna erhållas.
Därest enligt länsstyrelsens beslut utskylder skola erläggas vid särskild uppbördsstämma, har länsstyrelsen att, sedan i magistratsstad uppbörds— kamreraren och på landet ell-er i fögderistad den tjänsteman, som förordnats att förrätta uppbörden, fått yttra sig om tiden för förrättningen, senast fjor— ton dagar före densamma låta genom kungörelse på lämpligt sätt underrätta de skattskyldiga om tid och ställe för nppbördsstämman samt för landet och fögderistad om den person, som kommer att verkställa uppbörden.
Debiteringsförrättare åligger att medelst därom utfärdad kungörelse eller på annat lämpligt sätt underrätta de skattskyldiga om tiden för särskild uppbördstermin eller tid och plats för hållandet av särskild uppbörds- stämma.
63 &.
Debetsedel, som icke inom fem dagar före den dag, då det å debetsedeln påförda beloppet senast skall betalas, eller om betalningen må göras under mer än en termin, inom samma tid före utgången av den första terminen kunnat från adresspostanstalt utlämnas till a-dressaten, skall av nämnda postanstalt ofördröjligen översändas till länsstyrelsen eller uppbördskamre- raren.
64 %. Utmätningsman eller exekutionsbiträde skall å indrivna medel, som han uppburit enligt denna förordning, utfärda särskilt kvitto ( indrivningskvitto ).
Indrivningskvittot skall vid betalningstillfället lämnas till den som erlagt beloppet eller, där så icke kan ske, tillställas honom i tjänstebrev. Annat kvitto än indrivningskvitto eller av postverket utfärdat kvitto om insättning å tjänstepostgirokonto är icke gällande.
Där utmätt lös egendom av utmätningsmannen säljes å auktion,. vare han icke pliktig att utfärda indrivningskvitto å betalningen för varje inrop, utan må kvittot avse inropssumman i dess helhet; sådant kvitto skall lämnas till gäldenären.
Indrivningskvitto tecknas å därför avsedd blankett. Vid kvittots utskri- vande skall så förfaras, att vad som tecknas å blanketten kopieras å ett till densamma hörande kopieblad. Utgöres belopp, som arbets-, pensions- eller livräntegivare vid införsel erlägger, av medel, som innehållits från flera gäl- denärer, vare det ej nödigt att å indrivningskvittot upptaga mer än det erlagda beloppet, arbets-, pensions- eller livräntegivarens namn samt gälde- närernas antal; dock skall i sådant fall vid kopiebladet till kvittot fogas för— teckning å gäldenärerna, angivande det från varje gäldenär innehållna be- loppet och vad det avser.
65 &.
Det exekutionsbiträde, som verkställt indrivning av restförda medel, som avses i denna förordning, eller om indrivningen skett annorledes än ge- nom exekutionsbiträdes försorg, det exekutionsbiträde, åt vilken indrivningen eljest skulle hava uppdragits, äger i den mån den i 26 å stadgade avgift icke överstiger femtio kronor erhålla avgiftens hela belopp. Indrivnings- avgift, som enligt vad sålunda stadgats icke skall tillkomma exekutions- biträde, skall redovisas tillika med utskylderna och tillfalla statsverket. Där för stad eller annan ort finnas meddelade särskilda föreskrifter rörande dispositionen av indrivningsavgift, skola dessa föreskrifter dock fortfarande tills vidare tillämpas med den jämkning, som må föranledas av samman- slagningen av krono- och kommunaluppbörden.
Har utmätningsman fått vidkännas kostnad för införande i ortstidning av kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning eller för egen resa vid utmätning av fast egendom, vare han, där utmätningen ägt rum för utta- gande av medel, som avses i denna förordning, berättigad till ersättning för sagda kostnad på sätt i enskilda utsökningsmål gäller.
Avgift och ersättning, varom i denna paragraf är fråga, äger den, som verkställer indrivningen, utan särskilt bemyndigande uttaga i sammanhang med de medel, för vilkas indrivning avgiften och ersättningen utgå.
66 ä.
1 mom. Blanketter till uppbördsbok och särskild uppbördslängd tillhan- dahållas vederbörande häradsskrivare genom länsstyrelsens försorg.
Blanketter till debetsedlar, som avses i 12 &, skola i förekommande fall tillika med därtill hörande skattepostanvisningsblanketter, tryckta å kartong
och i det format formulären utvisa, på statsverkets bekostnad tillhandahål- las häradsskrivare.
Häradsskrivaren han att hos länsstyrelsen anmäla dels före den 15 februari varje år det för varje kommun eller kommundel erforderliga antalet blan— ketter av formulär n':— 's och 4 och därvid meddela uppgift å de utskylds- titlar, som böra dära angivas, dels ock i mån av behov erforderligt antal blanketter av formulär nr 5 a eller 5 b.
2 mom. Blanketter till sådan rapport, som omförmäles i 20 Q 2 mom. tredje stycket, tillhandahållas av länsstyrelsen.
3 mom. Blanketter till de i 38, 39 och 45 åå omförmälda dagböcker och redovisningshandlingar skola tillhandahållas enligt bestämmelserna i kun- görelsen den 27 november 1919 med föreskrifter angående vissa för länssty- relserna och fögderiförvaltningen erforderliga blanketter.
4 mom. Formulär till indrivningskvitto fastställes av riksräkenskapsver- ket, som på rekvisition tillhandahåller vederbörande blanketter till dylika kvitton. För blanketter, som tillhandahållas för användning inom magi— stratsstad, skall betalning erläggas med belopp, som enligt av riksräken- skapsverket gjord beräkning motsvarar statsverkets självkostnadspris. I övrigt tillhandahållas blanketterna å statsverkets bekostnad. Närmare fö- reskrifter angående blanketternas användning, tillhandahållande, förvaring och redovisning meddelas av riksräkenskapsverket.
5 mom. De blanketter, som må erfordras utöver ovan omförmälda, fast- ställas av den i nyssnämnda kungörelse omförmälda blankettkommissionen och tillhandahållas enligt bestämmelserna i samma kungörelse.
67 5.
Vad i denna förordning är stadgat med avseende å häradsskrivare skall i sådan fögderistad, där kommunalborgmästaren eller annan enligt Konung— ens förordnande skall förrätta mantalsskrivningen, gälla beträffande denne.
68 5.
Om debitering, uppbörd och redovisning av utskylder i Stockholm, Göte- borg och Malmö är särskilt stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941. Genom förordningen upphävas uppbördsreglementet den 14 december 1917 och restindrivningsförordningen den 13 november 1931, så ock vad i övrigt finnes stadgat stridande mot uppbördsförordningens bestämmelser.
I fråga om uppbörd, indrivning, avkortning, avskrivning, efterkrav, pre- skription, restitution och redovisning av utskylder, vilka debiterats enligt äldre bestämmelser, om indrivningsavgift beträffande sådana utskylder, om upprättande av balanslängder över oredovisade kronoutskylder, som debi- terats jämlikt uppbördsreglementet, samt om ansvarighet för debitering, upp-
börd, indrivning och redovisning av sådana äldre utskylder, skola de äldre bestämmelserna alltjämt gälla.
Utskylder för uppbördsåret 1941—1942, som skola förfalla under allmän uppbördstermin, skola uppbäras under allenast fem uppbördsterminer, för- lagda till de i 4 & angivna dagar av november 1941 samt februari, mars, maj och augusti 1942. För sagda uppbördsår skola de skattskyldiga påföras för— skott på sätt och till belopp, som i 5 % sägs, och skall förskottsbelopp för— falla till betalning, om beloppet icke uppgår till tio kronor, under första uppbördsterminen samt, om beloppet uppgår till tio kronor eller mera, med hälften å vardera av första och andra terminerna; dock att förskottsbelop- pet avjämnas nedåt så, att vad som skall utgå under varje termin uppgår till helt antal kronor. Vad som enligt slutlig debitering för ifrågavarande upp- bördsår erfordras för utskyldernas fulla gäldande skall förfalla till betal- ning, om beloppet icke uppgår till tio kronor under tredje allmänna upp— bördsterminen, om beloppet uppgår till tio men icke till tjugu kronor, hälf- ten under tredje och hälften under femte uppbördsterminen samt, om be- loppet uppgår till tjugu kronor eller mera, två femtedelar under vardera av tredje och fjärde uppbördsterminerna och en femtedel under femte uppbörds- terminen; dock att vad som skall erläggas under annan termin än den tredje skall avjämnas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden av be- loppet erläggas under tredje terminen.
Under uppbördsåren 1942—1943, 1943—1944 och 1944—1945 skola de all- männa uppbördsterminerna vara förlagda till de i 4 % angivna dagar av månaderna september, november, februari, mars, maj och juni.
Beträffande för uppbördsåret 1941—1942 debiterade utskylder skola rest- längder upprättas efter envar av första, andra, fjärde och femte allmänna uppbördsterminerna.
Under uppbördsåren 1941—1942 och 1942—1943 skola 28 och 33 åå eller vad i 35 % sista stycket är stadgat angående inhämtande av upplysning hos länsstyrelse om den skattskyldiges vistelseort och anställning icke äga till— lämpning. Under sagda uppbördsår skola bestämmelserna i uppbördsregle- mentet den 14 december 1917, g 14 och 5 15 mom. 1, fortfarande gälla, därvid skall iakttagas, att vad i sagda författningsrum är stadgat om krono— utskylder skall avse samtliga utskylder och att vad i g 15 mom. 1 är stad- gat om landsfiskal och magistrat i stället skall avse vederbörande länssty- relse och uppbördskamrerare.
I 50 ä 1 mom. avsedda balanslängder skola är 1942 upprättas före den 1 oktober och avse vid nästlidne augusti månads utgång ej redovisade ut— skylder samt åren 1943 och 1944 upprättas före den 1 augusti och avse ut- skylder, som ej redovisats vid nästlidne juni månads utgång.
Den i 50 ä 2 mom. omförmälda längd, som det åligger utmätningsman att avgiva till länsstyrelse eller uppbördskamrerare, skall år 1943 avse de ut— skylder, som vid augusti månads utgång ej varit redovisade och överlämnas före den 15 september samt åren 1943 och 1944 avse de vid juni månads utgång oredovisade utskylder och överlämnas före den 15 juli.
Återställande av balanslängd från utmätningsman till länsstyrelse eller uppbördskamrerare enligt 50 % 2 mom. skall år 1942 ske före den 1 novem- ber samt åren 1943 och 1944 före den 1 september.
Uppbördskamrerare skall jämlikt 50 ä 3 mom. till länsstyrelsen överlämna i sagda författningsrum avsedda balanslängder under 1942 före den 15 ok- tober samt under åren 1943 och 1944 före den 15 september.
I fall, då något förhållande är beroende av att utskylder förfallit till be- talning under visst uppbördsår, skall i fråga om utskylder avseende upp— bördsåret 1941—1942, oavsett att sådana utskylder må förfalla till betalning efter uppbördsårets utgång, så anses, som om utskylderna förfallit till be- talning under uppbördsåret.
Formulär m' [. (()riginalstorlnk 347 )( 400 nznz.)
Uppbördsbok för
uppbördsåret ............ —— ____________ .
1.
.ei.
kihl skatt :i lurinögenln-t
Statlig inkomst— ] och förmögen— ) lllbtiskttit
nia k es
avgift
Pensions—
egen
B.
enligt utskylds— titlarna T— 13
skatt B(- iik nad
(: enligt utskylds— titlnrna () och 6
ll V
Sununu förs "ott.
(Hälften beloppen i kol. A och
li samt i kol. l—4)
L— .
å ,: for inkomst
_, :,
: g % i J: ,, " u _ .—
*: = .
7: %; lor fastighet
Anteckningar
& Summa att ha- _ tala under 1 klippbördsternm -n
A nteckni ngar Summa att be- tala under 2:(lra npphördsterminen
,: __
Förskottsnppbörd
Anteckningar
__ _, i,..— ) _] Summa att be— * tala under 3:rlje uppbördsterminen
|. =
nu in (
g e s bostad och postadress titel eller yrke, n
skattskvlrli
[) e n ordregistret eller fastig- hetsregister) 1
fastighet (he— teckning i i
l folkhekförings-l
)
!
Slutlig: upphörd
hellet- ] Sk'lll'lllS ! nr
Anta-ekningnr
;, ,,,f, , i, *,
Sununu. att be— tnlzL und r 4-(1 npplvördstei
= Anteckningar
__, ,,,—.,”, ",,, ,, ,, Sununu. utt bu- ,, " " mm under (nh: uppl)ördsterininu-n * Anteckningar l T* " ,,,, ? . Nummi utt lue- i mln. under özte ' nppbördsterminen I 11. L.. '71 —'- ; i , ”5 _,c 11 : v—' E | 5 f- 5.15 ":[”? .”: T 44 ': ': _'£ : : ” " m .' i 3: ; v—a 4? ** ”3 5.1 ,... L; . u ' +. ELE E f: *5 f '. ; :v _.4 431 ": *- *- :u i . & .it *; : E I '_5 :. i ? %
T
åt
'r 1
t i
123.
IL).
_" Annniteter '.'l '— :lvrliliningslån
Annniteter & för— a .. . : skutt lurnvlusmng
nv frzilseräntur
Hlyeksfnlls s. kringsnvgin
"fl Slwgsvnrllsnvgift
sneeis
Formulär nr 2. (Originalstorlek 296 x 400 mm.)
Särskild uppbördslängd
m I _ . U t 5 k y 1 d 3- ' Den betalnmgsskyldlges 3 l .
folkbok- Debet- ?
föringsfastig- sedelns ' het(beteckning titel eller yrke, nr
'i jordregistret namn och postadress
eller fastig- l hetsregister)
1 1
Summa att betala
Anteckningar
Förskotts-debetsedel avseende uppbördsåret 1946—1947.
............................................................. fögderi socken
Kronor Jämlikt 5 och 6 %% Uppbördsförordningen beräknat förskottsbelopp . . . Därav erlägges: under 3zdje uppbördsterminen under 2zdra uppbördsterminen under lzsta uppbördsterminen H ära dsslrri varen. Under 3:dje uppbördsterminen förfallande Vid skattelikv id å. postanstalt med användande av &_.— belopp kvitteras : C. nedanstående skattepostanvisning litt. C skall post-' E funktionärer) här fästa föreskrivet inlämningabevis. I.: Under 2:dra uppbördsterminen förfallande Vid skattelikvid &. postanstalt med användande av "._ belopp kvitteras: B. nedanstående skutteposbanvisning litt. B skall post- fnnktion'dren blir fästa. föreskrivet inlämnin gsbevis. '—.*_ Under 1:sta uppbördsterminen förfallande Vid skattelikvid & postanstalt med användande av x'._ belopp kvitteras: A. nedanstående skattepostanvisning litt. A skull post— ! funktionären här fästa föreskrivet inlämningsbevls.
Att betalas under 3:dje uppbördsterminen 5—12 november 1946.
fögderi . Dehetsedelns ....................... socken nr Befordrasutan Skattepostanvisning Litt. C. Km” 5” Eifåasgyffäå? å utskylder uppbördsåret ' 1946—1947. Belopp.- Till Länsstyrelsen i Skaraborgs län Mariestad. Redovisningsnr '''''''''''' —. (Hylle-s även av pSt.) == (Postfunktlonarsunderskrift) """"""""
Tillse vid likvid, att postfunktionären frånskilier skattepostanvisningen.
Att betalas under 2:dra uppbördsterminen 5—12 september 1946.
________________________________________ fögderi Debetsedelns
_____________________________________________________________ socken nr
_ Befordras utan SkåttGpOStållViSlllllg Litt. Bu Kronor öre iääliååäå? å utskylder uppbördsåret __ 1946—1947. Belopp:
Till Länsstyrelsen i Skaraborgs län Mariestad.
Redovisningen (Ifylles även av pet.)
(Posttunktianärs underskrift.)
Tiuse vid likvid, att postfunktionären frånskiliez' skattepostanvisningen.
Att betalas under I:sta uppbördsterminen 5—12 augusti 1946.
___________________________________ fögderi ' Debetsedelns ................................................................ socken nr Befordrasutan ' Skattepostanvisning Litt. A. Kron” ”"> >>? å utskylder uppbördsåret _. 1946—1947. Belopp:
Till Länsstyrelsen i Skaraborgs län Mariestad.
”" Den skattskyldige påföres. innan slutlig debitering skett, & förskottsdcbctsedel förskott :i sina till beloppet ännu ej slutligen bestämda utskylder med hälften av sammanlagda beräknade utskyldsbeloppet. Om vid bcräk. ning av förskott skattskyldig skall påföras allenast pensionsavgift och denna beräknas uppgå till högst 12 krom,-_ påföres beloppet i sin helhet såsom förskott. Eljest skall, därest beloppet av de utskylder, som skola tagas i bc— traktande vid beräkning av förskott, icke uppgår till sammanlagt tio kronor, den skattskyldige icke påföras för. skott. Förskottsbelopp avjämnas nedåt så, att vad som skall utgå under varje termin kommer att uppgå till helt antal kronor.
Å slutlig debetsedel påföras den skattskyldige vad som i enlighet med slutlig debitering erfordras för fulla gäldandet av hans utskylder. .
Å förskottsdebetsedel upptagande allenast pensionsavgift till belopp av högst 12 kronor skall finnas anmärkt, att för den skattskyldige icke kommer att utfärdas slutlig debetsedel, såvitt den skattskyldiges taxering icke bll. ver av prövningsnämnd ändrad.
Uppbördens dehiing på terminer.
Om belopp, som påföras den skattskyldige å förskottsdebetsedel, icke uppgår till tio kronor. skall det betalas på en gång, under I:sta uppbördsterminen. I annat fall fördelas beloppet, om det uppgår till tio kronor men icke till tjugu kronor, på 1:sta och 3:dje uppbördsterminerna samt, om det uppgår till tjugu kronor eller mera, på, 1313, 2:dra och 3zdje uppbördsterminerna. Förskottsbelopp, som får erläggas under mer än en termin, fördelas jämnt på terminerna.
Om belopp, som påföras den skattskyldige å slutlig debetsedel, icke uppgår till tio kronor, skall det betalas på
en gång, under 4zde uppbördsterminen. I annat fall fördelas beloppet, om det uppgår till tio kronor men icke till ' tjugu kronor, på 4:de och ena uppbördsterminerna och, om det uppgår till tjugu kronor eller mera på 4zde, åtta och Gzte uppbördsterminerna. Belopp, som får erläggas under mer än en termin, fördelas jämnt på terminerna, dock att vad som skall erläggas under inte och Gzte terminema avjämnas till närmast lägre hela antal kronor, så att örctal endast förekommer vid 4:de uppbördsterminen.
År skattskyldig berättigad att erlägga honom påförda utskylder under mer än en termin, äger han att under en tidigare termin erläggs jämväl den del av utskylderna, som förfaller till betalning först under den eller de när. mast följande terminerna.
Besvär.
Förmenar någon, att utskyld, som finnes upptagen i uppbördsbok, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid debetsedelns utskrivande, äger han att däri söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen i det län, inom vilket debiteringen skett. Besvären skola ingiVas till nämnda myndighet senast inom natt och år efter det slutlig debetsedel eller, då allenast pensionsavgift påförts å förskottsdebetsedel, sådan debetsedel, avseende utskylden eller avgiften, blivit klaganden tillställd; dock må klo. ganden på eget äventyr i betalt brev med posten till länsstyrelsen insända besvären så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma. Befrielse från påförd pensionsavgift må ock inom samma tid sökas bos pensionsstyrelsen,
Vill någon, som icke taxar-äts till beskattningsbart belopp, klaga över att högre pensionsavgift än sex kronor blivit honom påförd, skola dock besvären anföras hos vederbörande prövningsnämnd och inom tid, som ovan sagts, vara inkomna till länsstyrelsen.
Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig ordning inbetala honan, påförda utskylder; dock att länsstyrelsen äger att i anledning av förd klagan över taxering eller debitering medgiva anstånd med betalning av utskylder, vilka påförts på grund av den taxering eller genom den debitering, som överklagats. Envar, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförda utskylder, är berättigad att, efter ansökan hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt jämte ränta enligt i uppbördsförordningen stadgad grund.
2 9,4
/ *x
__XÄÄÖL—Äkwx ÄN xx
&th
”%.-.. XX
X
Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obehörigen eller oriktigt påförd, äger han '
för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter det avgiften blivit honom slutligen påförd. Därvid bör medsändas dels dehetsedel eller bestyrkt avskrift därav, dels uppgift å antal mans, och kvinnodagsverken var för sig, som för arbetsgivarens räkning utförts under det år, olycksfallsförsäkringsav— giften avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunal tjänsteman eller av två trovärdiga personer, vilkas yrken och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning återbetalar riksförsäkringsanstaltcn vad som för mycket erlagts samt återsänder debetsedeln.
Påföljd vid försummad skattebetalning.
Försurnmar skattskyldig, som liger rått att betala honom å debetsedel påförda utskylder under mer du en allmlin uppbördstermin, att i behörig ordning erlägga, om utskylderna skolat betalas under två, terminer, vad som lir förfallet tlll betalning under den första. av dessa och, om utskylderna skolat betalas under tre terminer, vad som är förfallet till betalning under de bada första terminerna, skall jämväl vad eljest skolat guidas under den sista terminen vara förfallet till betalning.
Skattskyldig, som underlåtit att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indriv- ningen av resterande utskylder erlägga avgift beräknad efter tre öre för varje full krona av de vid varje särskilt tillfälle restförda utskyldernas slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre.
Erlögger skattskyldig restförda utskylder till 1-* '” ' " eller "elr ” ' ...-l.. annorledes nu genom Insättning å dennas tjänstepostgirokonto, skall den skattskyldige erballa in (1 r 1 v 11 i n ;: s k v 1 t t o. Sådant kvitto tecknas å särskild därför nvscdd blankett. Annat kvitto lin indrivningskvitto eller av postverket utfärdat kvitto om insattulng å tjanstepostglrokonto lir icke gällande.
Tid och plats för uppbörd, betalningssätt m. 111.
De allmänna uppbördsterminerna äro förlagda till tiden från och med den 5 till och med den 12 i månaderna augusti (I:sta uppbördsterminen), september (2:dra uppbördsterminen), november (3zdje uppbördsterminen) 1946 samt februari (Jade uppbördsterminen), mars (özte uppbördsterminen) och maj (Gzte uppbördsterminen) 1947. .
Likvid erlägges 5. vilken fast postanstalt som helst i riket ävensom i vissa fall genom annan av postverket an- visad anordning. Utskylder, debiterade i stad, där magistrat finnes, må därjämte inbetalas å bank, med vilken staden må hava träffat avtal om förrättande av uppbörd. Vid likvids erläggande skall denna debetsedel företes.
Likviden bör, såvitt möjligt, verkställas med jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas å Kungl. postverket eller annan vederbörlig betalningsmottagare ställd eller överlåten postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente.
Vid poststation bör betalning helst ske med sådan växel, därest utskyldsbeloppet överstiger 1000 kronor. Inbetalning må ock kunna fullgöras sålunda, att skattskyldig medelst girering till postgirokontorets skatte- avdelning inbetalar utskyldsbeloppet. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under uppbördsterminen, skall girokort jämte debetsedel eller debetsedlar med därtill hörande skattepostanvisningsblanketter hava avläm- nats till postbefordran senast å uppbördsterminens sista dag.
För den, som är ansluten till statens intressekontor, må erforderlig betalning till gäldande av utskylder, som förfalla till betalning under uppbördstermin, även kunna ske genom inbetalning å eller girering till intresse— kontorets postgirokonto, som i sådant fall ombesörjer, att vederbörlig skattepostanvisning i fastställd ordning översändes till vederbörande länsstyrelse eller uppbördskamrerare. För att. dylik inbetalning skall anses fullgjord under den uppbördstermin, varom fråga år, skall inbetalnings- eller girokort avseende inbetalningen huva avläm- nats till postbefordran senast å uppbördsterminens sista dag. Vad som sålunda gäller för den, som är ansluten till statens intressekontor, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om betalning till postsparbanken för den, som är ansluten till postsparbankens skatteförmedling för sjömän.
Verkställ skattclnbetalning i god tid och uppskjut den ej till uppbördsterminens sista dagar!
"' "dposmsmne" Inbetalat belopp Obs.! skattskyldig bör vid skattelikvid ___________________________ Kronor öre medelst skattepostanvisning noga tillse, alt han så debetsedeln erhåller kvitto av det utseende, som vidstående avbildning utvisar, all kvittot lyder & -_ det belopp, som den skattskyldige erlagt, sami _ att debetsedeln är avstämplad.
Kvitteras :
Kvitto å inbetalning genom bank är ej mot ,uppbördsmyndigheten gällande utan att detsamma undertecknats av två tjänstemän hos banken.
itll
i'm"
till U
ä' % låt?/515
IEIEIE
css
Uttarrering pr skattekrona: till den borgerliga kommunen . . . ________________ kr ......... öre )kyrknnm.1n......... ................ ) ........ )
> municipalsamhälle . . . . . .
» landstinget. . . . . . . . . > ........ ? » tingshusbyggnadsskyldige . . . . ) » Vägskatt ...................... Skogsaccis .................... .
Skogsvårdsavgift: taxerut rotvärde Olycksfallsförsåkringsavgift för år __ Annniteter å. förskott för avlösning av frälseräntor
Annuitoter & avdikningslån ........... . . . 11 .......................
Slutlig debetsedel Nr... avseende uppbördsåret 1946—1947. ................................................................ fögderi socken Enllsz bilfärd” och för: Kronor fire Kronor öre fastighet (taxeringsvärde se omst. utan): ........................... kr .......... &. textrad.,
inkomst ( kiosk.-bar kr % ........................... kr .......... d. Ponsionsavgift: egen . . ............... l .............................
» makes ................ 2 ......................... Statlig inkomst— och fönnögenhotsskutt: (Tnx.bol. ........................ kr. Rask.-bort bel. ........................... in.) 3 ............................. Särskild skott & förmögenhet (peak.-bm bel.._....... 4 ............................. Allmän luke” T "* " " ' 'i'" ' = ' 5 .............................
Totalsumma ......
Avgår förskott ,. Rest att betala .................................
Därav erlägges: under özte uppbördsterminen ..................................
under 5zto
under 4tde uppbördsterminen ............................
Vid skattelikvid il postanstalt med användande av F. nedanstående skuttapostnnvisning litt. r skall post- runkuonureu har men föreskrivet iniiimningsbevis.
Vid skatteiikvid &. postanstalt med användande av
E. nedanstående skatmpostanvisning litt. E skall posfr ': runkaanmn har men föreskrivet inliimnfngsbevis.
Vid skattehkvid h postanstalt med unvlindunde uv "& D _ nedanstående skattepostanvisnlng litt. 1) .nu post— :» funktioniiren blir fate föreskrivet. lnliimningsbevis. '
u- ------
H äradsskrivarezz.
Under S:te uppbördsterminen förfallande belopp kvittera! :
Under inte uppbördsterminen förfallsnde
belopp kvittens:
Under 4:do uppbördsterminen förfullande belopp kvitteras:
Att betalas under 6:te uppbördsterminen 5—12 maj 1947.
__________________ fögderi Debetsedelns ' nr ___________________________________________ Bofordrss utan Skattepostanvisning Litt. F. Km" ”” åläggs å utskylder uppbördsåret 1946—1947. Belopp: Till Länsstyrelsen i Skaraborgs län Mariestad.
Redovisningsur (lfyiies liven av put.)
(Postfnnktioniirs underskrift-.)
Tillse vid likvid, att postfunktioniiren frånskiljer skattepostmvfsningen.
Att betalas under 5:10 uppbördsterminen 5—12 mars 1947.
fögderi chetsodelns ' nr ____________________________________________ . . . K Bcfordrasutan Skattepostanwsmng tht. E. "”'" ”” kostnad för den 0 .. n . & utskylder uppbordsaz-et ””"”kym'ge' 1946—1947. Belopp: Till Länsstyrelsen i Skaraborgs län Mariestad. Redovisningen ',, """"""""" —.
(lfylles liven av pet.)
"""""""""""""" (Postfnnktionrlrs underskrift.)
Tfllse vid likvid, att posthmktfanären frånskilisr skattepostanvisningen.
Att betalas under 4:de uppbördsterminen 5—1? februari 1947.
........................................... fögderi Demsedam ' nr ,_
__ . . . K 25 men... utan Skattepostannsnmg tht. D. "””" ” i?:fägyffäå? å utskylder uppbördsåret
Annan fastighet.
Fastighetens beteckning Markvärde Byggnads- Parkvärde Summa
I byggnadsvärde ingår särskilt maskinvärde med kr. __________
Underrättelser för de skattskyldiga.
Förskottsdebetsedel och slutlig debetsedel.
Den skattskyldige påföras. innan slutlig debitering skett, å förskottsdebetsedel förskott å sina till beloppet ännu ej slutligen bestämda utskylder med hälften av sammanlagda beräknade utskyldsbeloppet. Om vid beräk- ning av förskott skattskyldig skall påföras allenast pensionsavgift och denna beräknas uppgå till högst 12 kronor, påföres beloppet i sin helhet såsom förskott. Eljest skall, därest beloppet av de utskylder, som skola tagas i be- traktande vid beräkning av förskott, icke uppgår till sammanlagt tio kronor, den skattskyldige icke påföras för. skott. Förskottsbelopp avjämnas nedåt så, att vad som skall utgå under varje termin kommer att uppgå till helt antal kronor. Å slutlig debetsedel påföres den skattskyldige vad som i enlighet med slutlig debitering erfordras för fulla gäldandet av hans utskylder. Å förskottsdebetsedel upptagande allenast pensionsavgift till belopp av högst 12 kronor skall finnas anmärkt, att för den skattskyldige icke kommer att utfärdas slutlig debetsedel, såvitt den skattskyldiges taxering icke bli. ver av prövningsnämnd ändrad.
Uppbördens delning på terminer.
Om belopp, som påföres den skattskyldige å förskottsdebetsedel, icke uppgår till tio kronor, skall det betalas på en gång, under 1zsta uppbördsterminen. I annat fall fördelas beloppet, om det uppgår till tio kronor men icke till tjugu kronor, på I:sta och 3:dje uppbördsterminerna samt, om det uppgår till tjugu kronor eller mera, på 1zsta, 2:dra och 3:dje uppbördsterminerna. Förskottsbelopp, som får erläggas under mer än en termin, fördelas jämnt på terminerna. Om belopp, som påföres den skattskyldige å slutlig debetsedel, icke uppgår till tio kronor, skall det betalas på en gång, under 4tde uppbördsterminen. I annat fall fördelas beloppet, om det uppgår till tio kronor men icke till tjugu kronor, på 4zde och özte uppbördsterminerna och, om det uppgår till tjugu kronor eller mera på 4:de, äzte och 6:te uppbördsterminerna. Belopp, som får erläggas under mer än en termin, fördelas jämnt på terminerna, dock att vad som skall erläggas under S:te och S:te terminerna avjämnas till närmast lägre hela antal kronor, så att öretal endast förekommer vid 4zde uppbördsterminen.
Är skattskyldig berättigad att erlägga honom påförda utskylder under mer än en termin, äger han att under en tidigare termin erlägga jämväl den del av utskylderna, som förfaller till betalning först under den eller de när- mast följande terminerna.
Besvär.
Förmenar någon, att utskyld, som finnes upptagen i uppbördsbok, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid debetsedelns utskrivande, äger han att däri söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen i det län, inom vilket debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet senast inom natt och år efter det slutlig debetsedel eller, då allenast pensionsavgift påförts å förskottsdebetsedel, sådan debetsedel, avseende utskylden eller avgiften blivit klaganden tillstånd; dock må kla- ganden på eget äventyr i betalt brev med posten till länsstyrelsen insända besvären så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma. Befrielse från påförd pensionsavgift må ock inom samma tid sökas hos pensionsstyrelsen.
Vill någon, som icke taxerats till beskattningsbart belopp, klaga över att högre pensionsavgift än sex kronor blivit honom påförd, skola dock besvären anföras hos vederbörande prövningsnämnd och inom tid, som ovan sagts, vara inkomna till länsstyrelsen.
Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig ordning inbe tala honom påförda utskylder; dock att länsstyrelsen äger att i anledning av förd klagan över taxering eller debitering medgiva anstånd med betalning av utskylder, vilka påförts på grund av den taxering eller genom den debitering, som överklagats. Envar, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförda utskylder, är berättigad att, efter ansökan hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt jämte ränta enligt i uppbördsförordningen stadgad grund.
Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obehörigen eller oriktigt påförd, äger han för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter det avgiften blivit honom slutligen påförd. Därvid bär medsändas dels debetsedel eller bestyrkt avskrift därav, dels uppgift å antal mans- ocli kvinnodagsverken var för sig, som för arbetsgivarens räkning utförts under det år, olyckafallsförsäkringsav- giften avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunal tjänsteman eller av två trovärdiga personer, vilkas yrken och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket erlagts samt återsänder debetsedeln.
Päföljd vid försummad skattebetalning.
Försummur skattskyldig, som liger rätt att betala honom å. debetsedel påförda utskylder under mer än en allmän uppbördstermin, ett i behörig ordning erlägga, om utskylderna skolat betalas under två terminer, vad som är förfallet till betalning under den första. av dessa och, om utskylderna skolat betalas under tre terminer, vad som är förfallet till betalning under de båda. första terminerna, skall jämväl vad eljest skolat gäldas under den sista terminen vara. förfallet till betalning.
Skattskyldig, som underlåtit att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indriv- ningen av resterande utskylder erlägga avgift beräknad efter tre öre för varje full hona av de vid varje särskilt tillfälle restförda utskyldernas slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre.
Erlägger skattskyldig restförda utskylder till utmätningsman eller exekutionsbiträde, annorledes nu genom insättning in. dennes tjänstepostgirokonto, skall den skattskyldige erhålls in (1 r 1 v 11 1 n g s k v 1 t t o. Sådant kvitto tecknas i. särskild dnr-för avsedd blankett. Annat kvitto lin indrivningskvitto eller av postverket utfärdat kvitto om insättning zl. tjänstepostgirokonto är icke gällande.
Tid och plats för uppbörd, betalningssätt nl. 111.
De allmänna uppbördsterminerna äro förlagda till tiden från och med den 5 till och med den 12 i månaderna augusti (I:sta uppbördsterminen), september (2:dra uppbördsterminen), november (3:dje uppbördsterminen) 1946 samt februari (4zde uppbördsterminen), mars (S:te uppbördsterminen) och maj (S:te uppbördsterminen) 1947.
Likvid erlägges å vilken fast postanstalt som helst i riket ävensom i vissa fall genom annan av postverket an- visad anordning. Utskyldcr, debiterade i stad, där magistrat finnes, må därjämte inbetalas å bank, med vilken staden må hava träffat avtal om förrättande av uppbörd. Vid likvids erläggande skall denna debetsedel företes.
Likviden bör, såvitt möjligt, verkställas med jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas å Kungl. postverket eller annan vederbörlig betalningsmottagare ställd eller överlåten postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente.
Vid poststation bör betalning helst ske med sådan växel, därest utskyldsbeloppet överstiger 1000 kronor. Inbetalning må ock kunna fullgöras sålunda, att skattskyldig medelst girering till postgirokontorets skatte- avdelning inbetalar utskyldsbeloppet. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under uppbördsterminen, skall girokort jämte debetsedel eller debetsedlar med därtill hörande skattepostanvisningsblanketter hava avläm- nats till postbefordran senast å uppbördsterminens sista dag.
För den, som är ansluten till statens intressekontor, må erforderlig betalning till gäldande av utskylder, som förfalla till betalning under uppbördstermin, även kunna ske genom inbetalning å eller girering till intresse- kontorets postgirokonto, som i sådant fall ombesörjer, att vederbörlig skattepostanvisning i fastställd ordning översändes till vederbörande länsstyrelse cller uppbördskamrerare. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under den uppbördstermin, varom fråga är, skall inbetalnings- eller girokort avseende inbetalningen hava avläm— nats till postbefordran senast å uppbördsterminens sista dag. Vad som sålunda gäller för den, som är ansluten till intressekontor, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om betalning till postsparbanken för den, som är an- sluten till postsparbankens skatteförmedling för sjömän.
Verkställ skattelnbetalnlng i god tid och uppskjut den ej till uppbördsterminens sista dognrl
er'd ”Stanmnem lnbetalat belopp omm Skattskyldig här vid skattelikvid __________________________ Kronor öre ," medelst skattepostanvisning noga tillse, att han _ ' å debetsedeln erhåller kvitto av det utseende, som KvxttcraS: '. vidstående avbildning utvisar, all kvittot lyder i.
_ det belopp, som den skattskyldige erlagt, samt » ------- att debetsedeln är avstämplad.
Kvitto å inbetalning genom bank är ej mot uppbördsmyndigheten gällande utan att detsamma undertecknats av två tjänstemän hos banken.
WT:
JM /
Kronor öre
Totnls amma
m erläggas: under en uppbördstermin den ________________________________________________________
idbelij. Därav erlägges: under 3zdje uppbördsterminen den
under 2zdra. uppbördsterminen den
under I:sta uppbördsterminen den
% H äradsskrivaren.
Under 3:de uppbördsterminen förfallnnde :i hela]! 1116th . .pål-m C. nedanstående skattepostanvisning lite. 0 skall post- ; ”3 lämn fnnktioniiren här idstu föreskrivet inlämningsbeviu.
letaja; 14 n icke &] 4119. in minerna rosor, s
Vid skultelikvid & postanstalt med användande av l'»_ belopp kvitteras:
Under Zaira. uppbördsterminen för-fallande
Vid skuttelikvid å. postanstalt med användnnde av l'._ belopp kvitteras: B. nedanstående skuttepostnnvisning litt. 13 skall post— '
funktionären här faism föreskrivet inlämningsbevis.
att uma ur de ma,.
)ehörlgm r han att 'a ingim [t påiörk __ imåkh— Vid skattelikvid & postanstalt med användande av »'—_ belopp kv itteras : 333: A. nedanstående skattepostanvisning litt. A skull post- - __; kmnor funktionären här fästa föreskrivet inlämningsbevis. 'ansaglg'
Under ltsta uppbördsterminen förfallande
Att betalas under 3:dje uppbördsterminen .......................
?. ....................... fögderi Debetsedelns ................................................................ socken nr . ' . KT Befordras utan SkattepostanVlsnlng tht. Co onor öre kostnad för den o .. o . & utskylder uppbordsaret Skattakyldlge' 1946—194 7. Belopp: Till Länsstyrelsen i Skaraborgs län Mariestad. Redovisningen ........... '- _ (IfyIIes även av pat.) __ - & ""'"""'"(sanning."—..;gissa.?) """""""" " Till—98 Vid likvid, att postfunktionären frånskiljer skattepostanvisningen. ='*-—..___./'"l Att betalas under 2:dra uppbördsterminen .................................................. fögderi Debetsedelns ................................................................. socken nr o o 0 K 5 Befordrasutan Skattepostannsnmg tht. B. "”"” " giftiga? å utskylder uppbördsåret ' 1946—1947. Belopp: Till Länsstyrelsen 1' Skaraborgs län Mariestad. Redovisningsnr "; """"""" (Ifylles även av psi.) /' ".!
Att betalas under I:sta uppbördsterminen .................................................. ........................................... fögderi Debetseaelns ................................................................. socken nr
. . . Kr 5 Befordras utan Skattepostanwsmng tht. A. ""'" ” 233235? å utskylder uppbördsåret 194 6 —1 94 7. Belopp .- Tz'll Länsstyrelsen i Skaraborgs län Mariestad. Redovisningen '.' """"""""" __ (Itylles även av psi,.) :" ". l *. ................................................................ i i """""""""""""" (Poattunktionärs underskrift.) & fl _ I Tillse vid Likvid, att postfunktionären frånskiUer skattepostanvisningen. "—-.._/
Förmenar någon, att utskyld, som finnes upptagen i särskild uppbördslängd,.hlivlt genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vrd debetsedelns utskrivande, äger han att däri söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen i det län, inom vilkeL debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet senast inom natt och år efter det debetsedel avseende utskylden eller avgiften blivit klaganden tillstånd; dock ma klaganden på eget äventyr i betalt brev med posten till länsstyrelsen insända besvären så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma. Befrielse från påförd pensionsavgift ma ock inom samma tid sökas hos pensionsstyrelsen.
Vill någon, som icke taxernts till beskattningsbart belopp, klaga över att högre pensionsavgift än sex kronm- . blivit honom påförd, skola dock besvären anföras hos vederbörande prövningsnämnd och inom tid, som ovan sagts, vara inkomna till länsstyrelsen.
Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig ordning inbetala honom påförda utskylder; dock att länsstyrelsen äger att i anledning av förd klagan över taxering eller debitering medgiva anstånd med betalning av utskylder, vilka påförts på grund av den taxering eller genom den debitering, som överklagats. Envar. som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförda utskylder, är berättigad att, efter ansökan hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt jämte ränta enligt i uppbördsförordningen stadgad grund.
Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obehörigen eller oriktigt påföra, äger han för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksiörsäkringsanstalten inom ett år efter det avgiften blivit honan-1 påförd. Därvid bör medsåndns dels debetsedel eller bestyrkt avskrift därav, dels uppgift å antal mans- och kvinna. dagsverken var för sig, som för arbetsgivarens räkning utförts under det år, olycksfallsförsåkringsavgiften avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunaltjänsteman eller av två trovärdiga personer, vilkas yrken och hemvist höra tydligt angivas. Efter verkställd utredning återbetalar rlksförsäkrlngsanstalten vad som för mycket erlagts samt ätersånder debetsedeln.
Påföljd vid försummad skattebetalning.
Länsstyrelsen äger att i varje särskilt fall bestämma, i vilken ordning utskylder, som enligt utfärdad särskild debetsedel fördelats på uppbördsterminer, skola gäldas i händelse av försummad betalning vid uppbördstermin.
Skattskyldig, som underlåtit att inbetala sinn utskylder i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indriv— ningen av resterande utskylder erlägga avgift beräknad efter tre öre för varje full krona av de vid varje särskilt tillfälle res iförda utskyldernas slutsumma, dock ej mindre än tj ugufem öre.
Tid och plats för uppbörd, betalningssätt m. m.
Utskylderna skola inbetalas under å andra sidan angivna terminer. Likw'd erlägges & vilken fast postanstalt som helst i riket ävensom i vissa fall genom annan av postverket anvisad anordning. Utskylder, debiterade i stad, där magistrat finnes, må därjämte inbetalas ä bank, med vilken staden må hava träffat. avtal om förrättande av uppbörd. Vid likvids erläggande skall denna debetsedel företes.
Likviden bör, såvitt möjligt, verkställas med jämna penningar. Såsom betalningsmedel md jämväl användas :) Kungl. postverket eller annan vederbörlig betalningsmottagnre ställd eller överlåten postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente.
Vid poststation bör betalning helst ske med sådan växel, därest utskyldsbeloppet överstiger 1000 kronor. För den, som är ansluten till statens intressekontor, må erforderlig betalning till gäldande av utskylder, som förfalla till betalning under uppbördstermin, även kunna ske genom inbetalning & eller girering till intresse- kontorets postgirokonto, som i sådant fall ombesörjer, att vederbörlig skattepostanvisning i fastställd ordning översändes till vederbörande länsstyrelse eller uppbördskamrerare. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under den uppbördstermin, varom fråga år, skall inbetalnings— eller girokort avseende inbetalningen hava avläm- nats till postbefordran senast & uppbördsterminens sista dag. Vad som sålunda gäller för den, som är ansluten till intressekontor, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om betalning till postsparbanken för den, som är ansluten till postsparbankens skatteförmedling för sjömän.
Verkställ sk '— * '"'mz i god tid och uppskjut den ej till uppbördsterminens sista dagar!
Nr vid ostanstalten ,.»- p Inbetalat belopp Obs.! Skattskyldig bör vid skattelikvid ___________________________ Kronor ore ' medelst skattepostanvisning noga tillse, att han år debetsedeln erhåller kvitto av det utseende, som vidstående avbildning utvisar, att kvittot lyder å det belopp, som den skattskyldige erlagt, """" samt att debetsedeln är avstämplad.
Kvitteras :
Kvitto å inbetalning genom bank är ej mot uppbördsmyndigheten gällande utan att detsamma undertecknats av två tjänstemän hos banken.
XåX
%%
.”. WWE—i % ” '— TÅVN
'N
i'mulä-r m- 5 b.
Särskild debetsedel för uppbördsåret 1942—1943.
, , fögderi ....................... , ........................ , . . socken
Jämlikt 9 % uppbördsförordningen debiterat utskyldsbelopp
Kronor öre
, Totalsumma Därav erlägges: rid 2zdra uppbördsstämman den ................
;iil ...
Kredit. Vid första uppbördsstämma förfallet be- lopp kvitteras den / 19 ........ Annat.
Vid andra uppbördsstämman förfallet be- lopp kvitteras den 19 ........
A nnot.
Uppbördsstämmor för inbetalning av vid-
stående belopp hållas å. ................................ den första den ............................ kl. ____________ den andra den ............................ kl. ............
Angående betalningssätt, kvitto m. ni., se underrättelser & omstående sida.
Underrättelser för de skattskyldiga.
Besvär.
Förmenar någon, att utskyld. som finnes upptagen i särskild uppbördslängd, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid debetsedelns utskrivande, äger han att däri söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen i det län, inom vilket debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet senast inom natt och år efter det debetsedel avseende utskylden eller avgiften blivit klaganden tillställd; dock må klaganden på eget äventyr i betalt brev med posten till länsstyrelsen insända besvären så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma. Befrielse från påförd pensionsavgift mä ock inom samma tid sökas hos pensionsstyrelsen.
Vill någon, som icke taxerats till beskattningsbart belopp, klaga över att högre pensionsavgift än sex kronor blivit honom påförd, skola dock besvären anföras hos vederbörande prövningsnämnd och inom tid, som ovan sagts, vara inkomna till länsstyrelsen.
Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig ordning inbetala honom påförda utskylder; dock att länsstyrelsen äger att i anledning av förd klagan över taxering eller debitering medgiva anstånd med betalning av utskylder, vilka påförts på grund av den taxering eller genom den debitering, som över- klagats. Envar, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförda utskylder, är berättigad att, efter ansökan hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt jämte ränta enligt i uppbördsförordningen stadgad grund.
Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obehörigen eller oriktigt påförd, äger han för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett är efter det avgiften blivit honom påförd. Därvid bör medsändas dels debetsedel eller bestyrkt avskrift därav, dels uppgift å antal mans- och kvinnodagsverken var för sig, som för arbetsgivarens räkning utförts under det är, olycksfallsförsäkringsavgiften avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunaltjänsteman eller av två trovärdiga personer, vilkas yrken och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket erlagts samt återsänder debetsedeln.
Påföljd vid försummad skattebetalning.
Länsstyrelsen äger att i varje särskilt fall bestämma, i vilken ordning utskylder, som enligt utfärdad särskild debetsedel fördelats på uppbördsstämmor, skola gäldas i händelse av försummad betalning vid uppbördsstämma.
Skattskyldig, som underlåtit att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indriv- ningen av resterande utskylder erlägga avgift beräknad efter tre öre för varje full krona av de vid varje särskilt tillfälle restförda utskyldernas slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre.
Erlegger skattskyldig restförda utskylder till utmätningsman eller exekutionsbiträde, annorledes än genom nsättnlng :i dennes tjänstepostgirokonto, skall den skattskyldige erhålla in :! rivnin gs k vitt o. Sådant kvitto tecknas & särskild därför avsedd blankett. Annat kvitto än indrivningskvitto eller av postverket utfärdat kvitto om insättning ä tjänstepostgirokonto är icke gällande.
Tid och plats för uppbörd, betalningssätt lll. lll.
(Utskylderna skola inbetalas vid å andra sidan angivna uppbördsstämma eller -stämmor. Utskylderna skola inom den å andra sidan angivna tid inbetalas direkt till uppbördsförrättaren.
Vid likvids erläggande skall denna debetsedel företes. Inbetalning bör, såvitt möjligt, verkställas med jämna penningar. Såsom betalningsmedel mä jämväl an- vändas ä vederbörlig betalningsmottagare ställd eller överlåten postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente.
Inbetalning mä kunna fullgöras därigenom att den skattskyldige på egen bekostnad insätter utskyldsbeloppet å vederbörande uppbördsförrättares tjänstepostgirokonto, där han innehar sådant. För att dylik betalning skall kunna anses fullgjord vid uppbördsstämma eller inom eljest föreskriven tid, skall inbetalnings- eller girokortct hava avlämnats å postanstalt senast 21 uppbördsstämmans sista dag. Å vederbörlig kupong skola antecknas den skattskyldiges namn och adress, debetsedelns nummer och det inbetalade beloppet.
Vid uppbördsstämma må inbetalning även kunna fullgöras därigenom, att den skattskyldige till uppbörds— förrättaren i betalt brev med posten på eget ansvar insänder, jämte debetsedel eller debetsedlar, utskyldsbeloppet i postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Konungen fastställt reglemente, samt ställd till eller överlåten å vederbörlig betalningsmottagare. För att sådan inbetalning skall anses verkställd vid uppbördsstämman skall försändelsen hava kommit uppbördsförrättaren till handa senast ä uppbördsstämmans sista dag.
Verkställ skattelnbetulnlng ! god tid och uppskjut den ej till uppbördsstämmans sista. dag!
" Det ej tillämpliga överstrykes.
(Originalstorlek 220 x 355 mm.) (Första sidan.)
Restlängdsdagbok
(Andra sidan. )
Restlängd å. utskylder för
" ' ' Exp. till ! Restläng- Ankomst- 1
1 ! Slutsumma vederbörande dens nr dag uppbörds- i exekutions- k 0 in in u n biträde år ;
(Tredje sidan.) |
De i ovan angivna restlängd upptagna utskylderna redovisas på. följande sätt:
till till av- i övrigt Ogeågwsat influtna avkortning skrivning med hinder snmnn PP belopp anmälda, anmälda redovisade (
Anmärkningar
aslswuw)
gräddasämp mammas qåipm
Anm. Sker frivillig likvid av utskylder, som avskrivits, skall anteckning om verkställd upp- debitering ske 5. restlängdsdagbokens andra sida.
' Här angives restlängdens nr i länsstyrelsens eller uppbördskamrerarens restlängdsliggare. som föres särskilt för varje utmätningsmansdistrikt. Restlängdens nr, som bör åsättas varje restlängds- exemplar, angives med lämplig förkortning av utmätningsmansdistriktets namn samt siii'erbeteck- ningar för indrivningsdistriktet och restföringstillfalle, t. ex. Vö 2. 4. (Värmdö utmätningsmans- distrikt, Möja indrivningsdistrikt, 4:de restföringstillfället).
(Originalstorlck 220 x 355 mm.) (Första sidan.)
Handräckningsdagbok
(Andra sidan.)
Ären- dets nr
Ankomst- Skrivel- | Den, mot vilken Handräck- Handräck—i sens ( Sökanden handräckning ningens nings— datnm begäres belopp
| | l
dag
(Tredje sidan.)
r _—
Indrivningsåtgärder Inkommen redovisning Avgiven redovisning
Åtgärder Kontanti Hinder Dagi Kontant| Hinder
(Framsidan) Formulär nr 8. (Originalstorlek 220 )( 355 mm.)
Sammandrag
av till avkortning anmälda utskylder inom
utmätnifngsmansdistrikt (å landet), ' stad,
........................................................................ månad är
A.) Poster, som i sin helhet anmälts till avkortning.
Utskylderna anmälda till avkortning
enligt uppbördsförordningen 42 5 Summa för indriv- ningsdistriktet eller staden 2
Utskylderna första första första andra. tredje upptagna i stycket 1) stycket 2) stycket 3) stycket stycket
.. 1 fegtlangd An- An- An- An- An- tal tal tal tal tal pos- pos— Belopp pos- Belopp pos- Belopp pos- ter ter ter
* Restlängderna angivas för varje indrivningsdistrikt i kronologisk ordning. Indrivningsdistrik- tets namn skrives som rubrik tvärs över kolumnerna t, ex. »Vikingstads indrivningsdistrikt). Rest- längd angives med lämplig förkortning, t. ex. »1941/42 Nr 1.)
” Antalet poster och belopp för de olika. indrivningsdistrikten summeras. Vänd!
Sammandrag
av till avkortning anmälda utskylder
inom
atmätningsmansdistrikt (I? landet), stad,
........................................................................ månad är
B.) Poster, som delvis anmälts till avkortning.
Utskylderna anmälda till avkortning Summa enligt uppbordsforordningen 42 å » för in driv-
Utskylderna första första första andra Täåfdsiääåegt & upptagna i stycket 1) stycket 2) stycket 3) stycket stycket
restlängd 1 ** ” d' i ;
An- An- [ An- An- An- An— tal tal tal tal tal tal Belopp pos- pos- pos- pos- pos- pos-
ter ter ter
* Restlängderna angivas för varje indrivningsdistrikt i kronologisk ordning. Indrivningsdistrik- tets namn skrives som rubrik tvärs över kolumnerna, t. ex. »Vikingstads indrivningsdistrikt». Rest- Iängd angivas med lämplig förkortning, t. ex. >1941/42 Nr 1.»
2 Antalet poster och belopp för de olika indrivningsdistrikten summeras.
Formulär nr 9.
( Framsi dan.) (Ortginalstorlek 220 x 355 mm.
Sammandrag av till avskrivning anmälda utskylder
utnu'itningsmansdistrikt (å landet),
månad år ........................
A.) Poster, som fl sin helhet anmälts till anskrtnntng.
Utskylderna anmälda till " _ avskrivning S . Anmarknmgar.
— . , _ unlmdj Här anmärkes, om enligt upp— enligt upp- för indnvnmgs- utskylderna an- bördsför— bördsför- distriktet eller mälts till avskriv— Utskylderna ordningen ordningen 313513? staden2 ning av annan
upptagna 1 "*S*" 43 % första 43 % första g - --
1" dl anledning an ang stycket 1) stycket 2) , _ enligt uppbörds— An- An— An— förordningen 43 % tal B 1 tal tal 1) eller 2), pos- 9 OPP pos- pos- anledningen
ter
1 Restlångderna angivas för varje indrivningsdistrikt i kronologisk ordning. Indrivningsdistriktets namn skrives som rubrik tvärs över kolumnerna, t. ex. »Vikingstads indrivningsdistrikt». Restlängd angives med lämplig förkortning, t. ex. »1941/42 nr 1.» 2 Antalet poster och belopp för de olika indrivningsdistrikten summeras. Vänd!
(Baksidan)
Sammandrag,
av till avskrivning anmälda utskylder
inom
utmätningsmansdistrikt (å landet), ......... stad,
månad är ........................
B.) Poster, som delvis anmälts till avskrivning.
| Utskylderna anmälda till avskrivning Anmärkmngar.
!
?
...f_.-_.. _Summa ; Här anmärkes, om
bö d f" bö d fö få? 121331)???" utskylderna an— !" S or- r S r— 15 n e 0 er mält tilla .k 'v-
Utskyldema ordningen ordningen av annan staden ” ning av 31:11:11 upptagna 1 rest- 43 åförsta 43 5 första anledmng anledning än
stycket 1)? stycket 2) _ enligt uppbörds- An- An- An- förordningen 43 & tal tal tal 1) eller 2)—
pos— P 0 s- pos- anledningen
ter
enligt upp- enligt upp-
1 Restlängderna. angivas för varje indrivningsdistrikt i kronologisk ordning. Indrivningsdistriktets namn skrives som rubrik tvärs över kolumnerna, t. ex. »Vikingstads indrivningsdistrikt». Restlängd angives med lämplig förkortning, t. ex. »1941/42 nr 1.» 2 Antalet poster och belopp för de olika indrivningsdistrikten summeras.
F ö r sl a g till Lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet.
Härigenom förordnas, dels att 69, 75—78 och 85 åå lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet skola upphöra att gälla, dels oclc att 11 och 15 55, 17 5 1 mom., 60, 62, 67 samt 70—74 åå samma lag skola erhålla ånd- rad lydelse på sätt nedan angives:
11 &.
Rättighet — _ — röst.
Sådan rättighet —— — — varaktig försörjning; eller
d) i avseende å honom påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna uppbördsåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år.
Den omständigheten — — ——4 andra maken. Att — — — andra stycket.
15 &. Kommunalstämma _ — _ länskungörelserna. Ordförande _ —— — varaktig försörjning, eller (1) häftar för honom påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren. Ej må annan — — — vice ordförande.
17 ä.
1 mom. I kommun f— — — valnämnd;
en under tiden från och med den 1 oktober till och med den 15 novem- ber eller, om kommunen ämnar ansöka om understöd av skatteutjämnings- medel, inom sista hälften av september månad för fastställande av kommu- nens utgifts- och inkomststat; samt
en i december — _ — revisorssuppleanter.
I kommun —— — — tiden.
60 &. Om kommunalnämndens befattning med kommunens drätsel samt om re- vision och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 5 kap.
62 å.
Förslag till utgifts- och inkomststat skall uppgöras av kommunalnämnden, om nämnden finner kommunen böra göra ansökan om understöd av skatte- utjämningsmedel, före den 10 september och i annat fall före september månads utgång. För detta ändamål _ _— —— det nästföljande året.
Kommunalnämndens statförslag skall från och med dagen för kungöran- det av den ordinarie kommunalstämma eller av det ordinarie kommunal- fullmäktigsammanträde, som jämlikt 17 5 1 mom. skall hållas för faststäl- lande av kommunens utgifts- och inkomststat, vara offentligen tillgängligt på lämpligt ställe, som tillkännagives i kungörelsen.
På nämnda — — — och avgörande. Den fastställda —— — _ kommunalnämnden.
67 &. Kommuns medelsbehov _ — — bestämmelserna i kommunalskattelagen vid årets taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.
70 &,
Kommunalnämnden åligger att, sedan kommunens utgifts- och inkomst- stat fastställts och beslut om uttaxering till församling, skoldistrikt och i fö- rekommande fall fattigvårdssamhälle, som omförmäles i 6 å lagen om fattig- vården, delgivits nämnden, ofördröjligen meddela länsstyrelsen den grund. efter vilken uttaxering av allmän kommunalskatt skall ske i förhållande till de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunal- skattelagen vid årets taxering påförts de till kommunen skattskyldiga, även- som den för utgörande av skogsaccis bestämda skattesatsen.
71 %.
Har genom beslut av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, kyrko- stämma eller kyrkofullmäktige, municipalstämma eller municipalfullmäktigc allmän kommunalskatt blivit efterskänkt eller har, utan att sådant beslut fat- tats, rätt att utfå sådan skatt i följd av ackord i konkurs eller i ackordsför- handling utan konkurs upphört, skall kommunal- eller municipalnämnden därom underrätta länsstyrelsen.
Över utskylder, som i första stycket sägs, skall kommunalnämnden föra särskild längd.
72 5.
Om debitering, uppbörd, indrivning, avkortning, avskrivning, efterkrav, preskription och restitution av kommunalutskylder samt om indrivningsav- gift beträffande sådana utskylder stadgas i uppbördsförordningen.
73 %.
Genom länsstyrelsens försorg skall senast den 1 mars till kommunal- eller municipalnämnden överlämnas av landskontoret för nästföregående kalen- derår upprättad fullständig redovisning över i sammanhang med kronoskat- tema debiterad och uppburen allmän kommunalskatt.
74 5.
Till länsstyrelsen inflytande allmän kommunalskatt skall en gång i måna- den utanordnas till vederbörande kommunal- eller municipalnämnd och skall i samband härmed av influtna utskylder, vilka ännu ej fördelats å ut- skyldstitlar, till nämnden i avräkning utanordnas så stort belopp, som i för— hållande till hela det debiterade utskyldsbeloppet belöper å allmän kommu- nalskatt till kommunen eller municipalsamhället.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941. Beträffande tillämpningen av 11 och 15 åå skall iakttagas, att under år 1941 äldre bestämmelser skola gälla och att under tiden därefter intill dess tre uppbördsår förflutit från lagens ikraftträdande vad som är stadgat om uppbördsår jämväl skall gälla tid före lagens ikraftträdande, därvid tiden från och med den 1 juli ett år till och med den 30 juni påföljande år skall motsvara ett uppbördsår.
I fråga om före lagens ikraftträdande debiterade utskylder skola beträffan- de uppbörd, indrivning, avkortning, avskrivning, preskription, restitution och redovisning samt indrivningsavgift äldre bestämmelser gälla.
Förslag till
Lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad.
Härigenom förordnas, dels att 64, 70—73 och 80 åå lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad skola upphöra att gälla, dels ock att 11, 13, 19, 39, 54, 57, 62 och 65—69 åå samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
11 %.
Rösträtt — — — röst.
Sådan rösträtt — — varaktig försörjning; eller
d) i avseende å honom påförda utskylder till staden, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna uppbördsåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år.
Den omständigheten — — — andra maken.
13 %. Stadsfullmäktige väljas — — — ålder. Stadsfullmäktig kan ej den vara — — — varaktig försörjning; eller
d) häftar för honom påförda utskylder till staden, vilka förfallit till be- talning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.
Följande personer — — — redovisningsskyldig. Ej må annan — — — såsom stadsfullmäktig.
19 &.
Ordinarie sammanträden — — — fullmäktige. Vid ordinarie sammanträde — — — förvaltning.
Vid ordinarie sammanträde före utgången av november eller, om staden ämnar ansöka om understöd av skatteutjämningsmedel, före utgången av ok- tober månad fastställes stadens utgifts- och inkomststat och anställas val till de befattningar inom kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom av revisorer och revisorssuppleanter.
Extra sammanträde — — — nödigt.
39 å.
I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, skola årligen två ordinarie all- männa rådstugor hållas: en före utgången av juni månad för besluts fat- tande i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och för- valtning samt en före utgången av november eller, om staden vill ansöka om understöd av skatteutjämningsmedel, före utgången av oktober månad för fastställande av stadens utgifts- och inkomststat och för anställande av val till de befattningar inom kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom av revisorer och revisorssuppleanter.
Den andra ordinarie — — — sön- eller helgdag.
54%
Om drätselkammarens befattning med kommunens drätsel samt om revi- sion och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 5 kap.
57 &.
Förslag till utgifts- och inkomststat skall uppgöras, i stad med magistrat av magistraten efter hörande av drätselkammaren eller särskild av stadsfull- mäktige eller allmän rådstuga därför tillsatt beredning och i annan stad av drätselkammaren. Sådant förslag skall uppgöras, om staden anses böra an— söka om understöd av skatteutjämningsmedel, före den 15 oktober och eljest före den 15 november. För detta ändamål — — — det nästföljande året.
Statförslag skall från och med dagen för tillkännagivandet om det ordi- narie stadsfullmäktigesammanträde eller kungörandet av den allmänna råd- stuga, som jämlikt 19 eller 39 & skall hållas för fastställande av stadens ut- gifts- och inkomststat, vara offentligen tillgängligt på lämpligt ställe, som utsättes i tillkännagivandet eller kungörelsen.
På nämnda sammanträde — — — avgörande. Den fastställda — — — statförslaget.
62 %. Stads medelsbehov — — — bestämmelserna i kommunalskattelagen vid årets taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.
65 &.
Drätselkammaren åligger att, sedan utgifts- och inkomststaten fastställts och beslut om uttaxering till församling eller skoldistrikt delgivits drätsel- kammaren, ofördröjligen till uppbördskamreraren, där sådan finnes, och eljest till länsstyrelsen lämna meddelande om den grund, efter vilken ut- taxering av allmän kommunalskatt skall ske i förhållande till de skatte- kronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid årets taxering påförts de till staden skattskyldiga, ävensom den för utgö- rande av skogsaccis bestämda skattesatsen.
66 %.
Har genom beslut av stadsfullmäktige eller allmän rädstuga, kyrkostäm- ma eller kyrkofullmäktige allmän kommunalskatt blivit efterskänkt eller har, utan att sådant beslut fattats, rätt att utfå sådan skatt i följd av ackord i konkurs eller i ackordsförhandling utan konkurs upphört, skall drätselkam- maren därom underrätta, i stad med magistrat uppbördskamreraren och i annan stad länsstyrelsen. Uppbördskamreraren har att vidarebefordra sådan underrättelse till länsstyrelsen.
Över utskylder, som i första stycket sägs, skall drätselkammaren föra sär- skild längd.
67 5. Om debitering, uppbörd, indrivning, avkortning, avskrivning, efterkrav, preskription och restitution av kommunalutskylder samt om indrivningsav- gift beträffande sådana utskylder stadgas i uppbördsförordningen.
68 5. Genom länsstyrelsens försorg skall senast den 1 mars till drätselkamma- ren överlämnas av landskontoret för nästföregående kalenderår upprättad fullständig redovisning över i sammanhang med kronoskatterna debiterad och uppburen allmän kommunalskatt.
69 5.
Till länsstyrelsen inflytande allmän kommunalskatt skall en gång i mä- naden utanordnas till vederbörande drätselkammare och skall i samband härmed av influtna utskylder, vilka ännu ej fördelats å utskyldstitlar, till drätselkammaren i avräkning utanordnas så stort belopp, som i förhållande till hela det debiterade utskyldsbeloppet belöper å allmän kommunalskatt till staden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941. Beträffande tillämpningen av 11 och 13 åå skall iakttagas, att under år 1941 äldre bestämmelser skola gälla och att under tiden därefter intill dess tre uppbördsår förflutit från lagens ikraftträdande vad som är stadgat om uppbördsår jämväl skall gälla tid före lagens ikraftträdande, därvid tiden från och med den 1 juli ett år till och- med den 30 juni påföljande år skall motsvara ett uppbördsår.
I fråga om före lagens ikraftträdande debiterade utskylder skola beträf- fande uppbörd, indrivning, avkortning, avskrivning, preskription, restitution och redovisning samt indrivningsavgift äldre bestämmelser gälla.
Förslag till
Lag angående ändring i vissa delar av lagen den;_6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse.
Härigenom förordnas, att 12 &, 14 ä 1 mom. samt 59 och 60 åå lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
12 g.
I församling _ _ _ domkapitlet. Ordförande _ _ — varaktig försörjning; eller
d) häftar för honom påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.
Ej må annan _ _ — vice ordförande. I församling _ _ _ kyrkostämman. Vid gemensam kyrkostämma _ — —— ordet.
14 5.
1 mom. I församling _ -— _ räkenskaper och förvaltning: en under första hälften av september för fastställande av utgifts- och in- komststat för kyrka och skola samt församlingsbibliotek; samt
en före utgången av december _ _ _ revisorssuppleanter.
59 &.
Förslag _ _ — ankommer.
Statförslagen skola från och med dagen för kungörandet av den ordinarie kyrkostämma eller av det ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde, som skall hållas för fastställande av utgifts— och inkomststat för kyrka och skola samt
församlingsbibliotek, vara offentligen tillgängliga på lämpligt ställe, som tillkännagives i kungörelsen. På nämnda stämma _ -_ _ avgörande.
mg.
Vad kyrkostämman _ _ _ drätselkammaren, vilka det åligger att för- anstalta om att dessa avgifter bliva i vederbörlig ordning anmälda för debi- tering.
Har genom beslut av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige kommunal- skatt blivit efterskänkt, eller har, utan att sådant beslut fattats, rätt att ufå sådan skatt i följd av ackord i konkurs eller i ackordsförhandling utan kon- kurs upphört, skall pä landet kommunalnämnden och i stad drätselkam- maren därom underrättas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941. Beträffande tillämpningen av 12 5 skall iakttagas, att under år 1941 äldre bestämmelse skall gälla och att under tiden därefter intill dess tre uppbörds- år förflutit från lagens ikraftträdande vad som är stadgat om uppbördsår jämväl skall gälla tid före lagens ikraftträdande, därvid tiden från och med den 1 juli ett år till och med den 30 juni påföljande år skall motsvara ett upp- bördsår.
Förslag uu
Lag angående ändrad lydelse av 6 5 lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om skolstyrelse i vissa kommuner.
Härigenom förordnas, att 6 ?; lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
6 5.
Det åligger folkskolestyrelsen att årligen före den 1 september till kom- munal— eller stadsfullmäktige avgiva ett förslag till utgifts- och inkomst- stat rörande folk- och fortsättningsskoleväsendet för det nästföljande kalen- deråret. Finnes _ — -— fortsättningsskoleväsendet.
I statförslaget _ _ _ påräkna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
F ö r sl a g till Lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.
Härigenom förordnas, dels att 50 å lagen den 20 juni 1924 om landsting skall upphöra att gälla, dels oclc att 6, 47—49 och 51 åå samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
6 å.
Landstingsmän _ _ _ ålder.
Landstingsmän _ —— _ varaktig försörjning;
d) häftar för honom påförda utskylder till landstinget eller kommun inom landstingsområdet, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.
Landshövding, _ _ _ vara landstingsmän. Ej må annan _ _ _ landstingsman.
47 5.
Till ledning — — _ samt i städer med magistrat uppbördskamrerarna varje år — — _ belöper å varje kommun.
48 å.
Om debitering, uppbörd, indrivning, avkortning, avskrivning, efterkrav. preskription och restitution av landstingsmedel samt om indrivningsavgift beträffande sådana utskylder stadgas i uppbördsförordningen.
Ersättning för med debitering, uppbörd och indrivning av landstingsme- del förbundna kostnader och arbete skall av landstinget gäldas i enlighet med vad därom är särskilt stadgat.
49 å.
Genom länsstyrelsens försorg skall senast den 1 mars till landstingets för- valtningsutskott överlämnas av landskontoret för nästföregående kalender- år upprättad fullständig redovisning över de i sammanhang med kronoskat- terna debiterade och uppburna landstingsmedlen.
Förvaltningsutskottet — _ _ sammanträde.
51 å.
Till länsstyrelsen inflytande landstingsmedel skola en gång i månaden ut- anordnas till landstingets förvaltningsutskott och skall i samband härmed av' influtna utskylder, vilka ännu ej fördelats ä utskyldstitlar, till förvaltnings- utskottet i avräkning utanordnas så stort belopp, som i förhållande till hela det debiterade utskyldsbeloppet belöper å landstinget.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941. Beträffande tillämpningen av 6 å skall iakttagas, att under år 1941 äldre bestämmelse skall gälla och att under tiden därefter intill dess tre uppbörds- år förflutit från lagens ikraftträdande vad som är stadgat om uppbördsår jämväl skall gälla tid före lagens ikraftträdande, därvid tiden från och med den 1 juli ett år till och med den 30 juni påföljande år skall motsvara ett uppbördsår.
Förslag till
Lag om ändring av 9 $ lagen den 7 juni 1934 (nr 242) om vägdistrikt.
Härigenom förordnas, att 9 å lagen den 7 juni 1934 om vägdistrikt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
9 å. Rösträtt _ _ _ röst. Rösträtt må icke utövas av den, vilken häftar för skatt, som nyss nämnts och som förfallit till betalning under de tre sistförflutna uppbördsåren, med mindre utskylderna på grund av fattigdom blivit avskrivna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941. Beträffande tillämpningen av 9 å skall iakttagas, att under år 1941 äldre bestämmelse skall gälla och att under tiden därefter intill dess tre uppbörds- år förflutit från lagens ikraftträdande vad som är stadgat om uppbördsår jämväl skall gälla tid före lagens ikraftträdande, därvid tiden från och med den 1 juli ett år till och med den 30 juni påföljande år skall motsvara ett uppbördsår.
Förslag till
Lag angående ändrad lydelse av 16 å lagen den 28 september 1928 (nr 377) om skogsaccis.
Härigenom förordnas, att 16 å lagen den 28 september 1928 om skogs— accis skall erhålla följande ändrade lydelse:
16 å.
Om debitering, uppbörd, indrivning, avkortning, avskrivning, efterkrav. preskription och restitution av skogsaccis samt om indrivningsavgift beträf- fande sådan skatt stadgas i uppbördsförordningen.
Det åligger debiteringsförrättare att i skogsaccislängden införa uträknad skogsaccis.
Slutlig debetsedel skall för varje _ _ _ belöpande skogsaccis. Har vid _ — _ erforderlig rättelse.
Genom länsstyrelsens försorg skall före den 1 mars till kommunalnämnden eller drätselkammaren överlämnas av landskontoret för nästföregående ka— lenderår upprättad fullständig redovisning över i sammanhang med krono— skatterna debiterad och uppburen skogsaccis.
Till länsstyrelsen inflytande skogsaccis skall en gång i månaden utanord- nas till vederbörande kommunalnämnd eller drätselkammare och skall i samband härmed av influtna utskylder, vilka ännu ej fördelats å utskylds— titlar till kommunalnämnden eller drätselkammaren i avräkning utanordnas så stort belopp, som i förhållande till hela det debiterade utskyldsbeloppet belöper å skogsaccis till kommunen eller staden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941. I fråga om före lagens ikraftträdande debiterad skogsaccis skola beträffan— de uppbörd, indrivning, avkortning, avskrivning, preskription, restitution och redovisning samt indrivningsavgift äldre bestämmelser gälla.
F ö r s 1 a g till Lag angående ändring i 17 kap. handelsbalken .
Härigenom förordnas, att i 17 kap. handelsbalken 6, 11 och 12 åå, 6 och 11 åå i nedan angivna delar, skola hava följande ändrade lydelse:
6 å.
Den _ _ _ förfallodagen. Företräde till betalning som nyss sagts äge jämväl kommun eller annan menighet för fastighetsskatt, vilken skall utgå för fast egendom och utgöras av den, som innehaft egendomen med ägande- rätt eller ock med fideikommissrätt eller eljest på grund av testamente, i den mån skatten förfallit till betalning under sistförflutna eller löpande upp- bördsår. Samma förmånsrätt _ _ _ lämnat.
Därefter _ — —— lika rätt.
Enahanda förmånsrätt _ _ _ förmedlat lånet.
Har delägare —— —— — dock ej rum.
11 5.
Därefter skola, utan förmånsrätt sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkas- sors och socknemagasiners fordringar hos deras föreståndare; kronans, ri- kets ständers, kommuners och andra menigheters samt allmänna av Ko— nungen stadfästade kassors, penningeverks och inrättningars fordringar hos de tjänstemän, som äro satta att deras inkomster uppbära, för vad av sådan uppbörd hos dem innestår; fordringar _ _ _ är sagd.
Sedan uttages _ _ _ utgiva. Förmånsrätt _ _ _ enligt 4 å.
12 &.
Därnäst skola pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering utgå med förmånsrätt, såvitt de förfallit eller förfalla till betalning under sistförflutna eller löpande uppbördsår.
Sist skola, i den mån ej bättre rätt äger rum jämlikt 6 å, med förmåns— rätt ur gäldenärens egendom så i fast som löst gäldas med lika rätt sins- emellan: utskylder till kronan, vad enligt lag om försäkring för olycksfall i arbete statsverket må hava förskjutit på grund av gäldenärens underlåten- het att erlägga försäkrings- eller tilläggsavgift, skogsvårdsavgift, landstings- medel, tingshusmedel, vägskatt, allmän kommunalskatt och skogsaccis, samtliga utskylder och avgifter såvitt de förfallit eller förfalla till betalning under sistförflutna eller löpande uppbördsår.
Av de i denna paragraf omförmälda utskylder och avgifter skola samt- liga utskylder och avgifter, som förfallit till betalning under sistförflutna uppbördsåret, åtnjuta förmånsrätt framför sådana, som förfallit eller för— falla till betalning under löpande uppbördsår.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941; dock att beträffande utskylder, som debiterats för år 1940 eller tidigare år, äldre lag skall tillämpas.
F ö r sl a g till Lag om ändrad lydelse av 11 och 21 åå lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta.
Härigenom förordnas, att 11 och 21 åå lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta, 21 å sådant detta lagrum lyder enligt la- garna den 3 april 1925 (nr 71) och den 20 april 1934 (nr 128), skola, i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
11 å.
Det åligge arbetsgivaren att, då det för en underhållsskyldig innehållna beloppet uppgår till etthundra kronor eller mera, insätta beloppet å av ut- mätningsmannen angivet tjänstepostgirokonto. Där utmätningsmannen före- skriver, att innehållet belopp eljest skall insättas å tjänstepostgirokonto, skall insättning ske å av utmätningsmannen föreskriven tid, dock högst en gång i månaden. I annat fall låte utmätningsmannen _ _ _ är för- fallet.
21 å.
Häftar _ _ _ undantag:
1) Vad _ _ yttrande.
2) Sedan tre år förflutit efter utgången av det uppbördsår, under vilket utskylderna eller avgifterna förfallit till betalning, må ej införsel beviljas eller meddelat beslut om införsel äga tillämpning.
3) Beviljas _ _ _ betalning. 4) Vad _ _ _- tillämpning. 5) För _ _ _ denne. 6) Arbetsgivaren _ _ _ innehållits. 7) I fråga om _ _ — bestämmelser.
8) Finnes _ _ _ förordna. Konungen äger ock på framställning av läns— styrelse förordna, att visst exekutionsbiträde må inom angivet indrivnings- distrikt å landet handlägga sådana ärenden.
Har på grund av förordnande, som i 8) sägs, exekutionsbiträde att hand- lägga ärenden angående införsel, skall vad om utmätningsman gäller till- lämpas å sådant biträde.
Blankett till intyg, som i 6) omförmäles, skall utan kostnad tillhanda- hållas arbetsgivaren av utmätningsmannen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941. Beträffande tillämpningen av 21 å 2) skall iakttagas, att beträffande ut— skylder eller avgifter, som förfallit till betalning före lagens ikraftträdande, äldre bestämmelse skall gälla och att under tiden därefter intill dess tre upp- bördsår förflutit från lagens ikraftträdande vad som är stadgat om upp- bördsår jämväl skall gälla tid före lagens ikraftträdande, därvid tiden från och med den 1 juli ett år till och med den 30 juni därpå följande år skall motsvara ett uppbördsår.
F ö r sl a g till Lag angående ändrad lydelse av 20 å konkurslagen den 13 maj 1921.
Härigenom förordnas, att 20 å konkurslagen den 13 maj 1921 skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse.
20 å.
Kungörelse _ — _ bestämts.
Sedan _ _ _ innehåll; skolande sådan underrättelse alltid meddelas, be- träffande landet och stad, där magistrat ej finnes, länsstyrelsen, beträffande Stockholm överståthållarämbetet och beträffande annan magistratsstad upp- bördskamreraren.
Breven _ _ _ utsatta dag.
Varder _ —— _ ovan sägs; och skall, om gäldenären enligt bouppteck- ningen äger fastighet utom rättens domvärjo, kallelsebrev tillställas den i andra stycket angivna myndigheten för den ort, där fastigheten är belägen, där så ej tidigare skett.
Om _ _ _ bouppteckningsed.
Att _ _ _ paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
F ö r sla g till Förordning angående ändrad lydelse av 2 och 5 åå förordningen
den 16 december 1927 (nr 462) angående understöd av skatte- utjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner.
Härigenom förordnas, att 2 och 5 åå förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
2 å.
] mom. För att understöd skall kunna erhållas erfordras
a) att den kommunalskatt _ _ _ beskattningsbar inkomst; samt
b) att de utgifter _ _ _ fem kronor 50 öre för etthundra kronor bc- skattningsbar inkomst.
2 mom. Om synnerliga skäl därtill äro, må stad så ock annat kommun— område, ändock att det ej uppfyller de i 1 mom. b) angivna betingelser, kun- na _ _ _ avsevärd försämring.
5 å.
1 mom. Understöd, som avses i 2 å 1 mom., skall före den 1 januari på- följande år till beloppet preliminärt beräknas inom finansdepartementet.
Sålunda beräknat understöd skall vid debitering enligt 7 å uppbördsför— ordningen för uppbördsåret tillgodoräknas de skattskyldiga efter storleken av de för envar skattskyldig enligt kommunalskattelagen uträknade skatte- kronor och skatteören genom avdrag å det belopp, som eljest bort debiteras.
Understiger beviljat understöd det preliminärt beräknade med belopp, mot- svarande minst en krona för etthundra kronor inkomst, skall hela skillnads- beloppet av debiteringsförrättaren påföras de skattskyldiga i särskild upp- bördslängd. Överstiger beviljat understöd vad som preliminärt beräknats med belopp, motsvarande minst en krona för etthundra kronor inkomst, för- ordnar Kungl. Maj:t, huru skillnadsbeloppet skall komma vederbörande skattskyldiga till godo. Eljest skall det överskjutande beloppet tillfalla den kommun, den församling eller det skoldistrikt, som gjort ansökning om un- derstödet.
Beträffande understöd, som avses i 2 å 2 mom., förordnar Kungl. Maj:t, huru understödet skall komma vederbörande skattskyldiga till godo.
2 mom. Skall på grund av förordnande, som i 1 mom. tredje eller fjärde stycket avses, återbetalning ske av erlagda utskylder, äger den skattskyldige icke åtnjuta ränta å belopp, som återbetalas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.
Förslag till
Kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 28 september 1928 (nr 366) angående utbetalande av under- stöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skatte- tyngda kommuner.
Härigenom förordnas, att mom. 1, 2 och 5 av kungörelsen den 28 septem- ber 1928 angående utbetalande av understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne- dan angives:
Mom. 1. Ansökning _ _ _ länsstyrelsen. Ansökningen bör ingivas, om sökanden är landskommun, före den 5 oktober samt, om sökanden är stadskommun, före den 1 november det löpande året.
Vid ansökningen _ _ _ av länsstyrelserna.
Mom. 2. Det åligger _ _ _ komplettering samt att till Kungl. Maj:t insända från landskommuner inkomna ansökningar senast den 15 oktober och från stadskommuner inkomna ansökningar senast den 10 november det löpande året.
Efter förberedande granskning inom finansdepartementet återsändas in- komna ansökningshandlingar till länsstyrelsen, som har att efter inhämtan- de av de upplysningar, som ytterligare må vara behövliga, avgiva utlåtande över ansökningarna. I sådant utlåtande skall särskilt angivas, huruvida an- ledning förefinnes att tillämpa någon av de i 2 å 2 mom., 4 å 1 mom. b) eller c) eller 3 mom. i förenämnda förordning meddelade föreskrifter, samt, därest så anses vara förhållandet, med vilket belopp understöd enligt länsstyrelsens mening bör utgå.
Går utlåtande, som i andra stycket sägs, kommunen emot, bör länsstyrel- sen genast därom underrätta kommunen.
Mom. 5. Skall understöd jämlikt 5 å i ovannämnda förordning tillgodo- komma de skattskyldiga genom återbetalning, åligger det debiteringsförrätta- ren att upprätta och till länsstyrelsen översända en särskild längd, upptagan- de för envar skattskyldig det belopp, som tillgodokommer honom.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941.
Förslag till Kungörelse angående ändring i vissa delar av kungörelsen den
18 december 1925 (nr 498) med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden.
Härigenom förordnas, dels att 2, 4, 4 a, 5, 8 och 9 åå kungörelsen den 18 december 1925 med visa bestämmelser angående exekutionsbiträden skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att de i 5 och 8 åå nya ly- delsen omförmälda formulären nrs 1 a_f, 2 och 3 samt 5 skola hava det in- nehåll härvid fogade bilagor utvisa dels oclc att det i 8 å nya lydelsen omför— mälda formuläret nr 4 skall hava samma lydelse som det nuvarande formulä- ret nr 2 och det i 9 å nya lydelsen omförmälda formuläret nr 6 samma ly- delse som det nuvarande formuläret nr 4.
2 å. Exekutionsbiträde åligger att i avseende å indrivning, som åt honom upp- dragits enligt uppbördsförordningen eller förordningen _ _ _ stadgas.
4 å. Då _ _ _ ankomma. Exekutionsbiträde må genom tjänstebrev anmana den, som enligt till exekutionsbiträdet överlämnade handlingar häftar för oguldna utskylder el- ler avgifter, som uppbäras i sammanhang med utskylder, eller för böter, att fullgöra sin betalningsskyldighet. 4 a å. Angående skyldighet för exekutionsbiträde att utfärda särskilt kvitto (in- drivningskvitto) a medel, som han uppbär enligt uppbördsförordningen el- ler förordningen _ _ _ medel. '
5 å.
Exekutionsbiträde skall den 1 och den 16 i varje månad efter avslutande av föregående dags räkenskaper och, om utmätningsmannen så finner nö- digt, därjämte å tider, denne bestämmer, redovisa hos exekutionsbiträdet in- nestående medel, som av honom indrivits, dock att avbetalningar å utskylder och andra medel skola redovisas allenast den 1 i varje månad, ävensom av- giva redovisning för sådana indrivningsposter, beträffande vilka, då redovis- ningen sker, vederbörlig utredning föreligger om att hinder för indrivning mött. '
Redovisning sker genom avlämnande dels av redovisningsräkningar, däri
samtliga poster, som redovisningen avser, skola upptagas dels ock ett sam- mandrag därav. Redovisningsräkningarna upprättas enligt bifogade formu- lär, såvitt angår poster, vilka finnas upptagna för indrivning i till exeku- tionsbiträdet överlämnade restlängder, enligt formulär nrs 1 a_f samt, såvitt angår poster, vilka finnas upptagna i till exekutionsbiträdet överlämnade rest- längdsutdrag och- poster avseende andra medel än utskylder, enligt formulär nr 2. Sammandraget upprättas enligt bifogade formulär nr 3.
Formulären nrs 1 a_f användas: nr 1 a vid redovisning för poster, som blivit i sin helhet erlagda under den tid redovisningen avser,
nr 1 b vid redovisning för poster, varå avbetalning skett, nr 1 c vid redovisning för poster, som på grund av bristande tillgång icke kunnat uttagas,
nr 1 (1 vid redovisning för poster, vilka icke kunnat uttagas av den orsak att vederbörande betalningsskyldiga varit okända eller avflyttat till känd ort utom den utmätningsmans distrikt, under vilken exekutionsbiträdet lyder, eller vilka eljest enligt vunnen upplysning sannolikt kunna uttagas i så— dan ort,
nr 1 e vid redovisning för poster, vilka icke kunnat uttagas av den orsak att vederbörande betalningsskyldiga avflyttat till annat indrivningsdistrikt inom utmätningsmannens distrikt eller vilka enligt vunnen upplysning eljest antagas kunna uttagas i sådant indrivningsdistrikt, samt
nr 1 f vid redovisning av poster, beträffande vilka jämlikt bestämmelserf na i 42 å uppbördsförordningen betalningsskyldighet upphört och ytterligare indrivningsåtgärd icke skall äga rum.
Varje redovisningsräkning skall vara summerad och egenhändigt under- tecknad. I avseende å redovisningen enligt formulären nrs 1 a_f iakttages därjämte, att å varje redovisningsräkning samtlig-a poster tillhörande samma restlängd skola upptagas för sig och särskilt summeras.
Räkningarna numreras i löpande följd för varje kalenderår, särskilt för de olika slagen av räkningar. Har visst ärende slutredovisats, bör anteckning därom göras i redovisningsräkning enligt formulär nrs 1 b och 2. Samman- dragsuppgifterna numreras i löpande följd för varje kalenderår.
Räkningarna utskrivas genom självkopiering, räkning enligt formulär nrs 1 e och 2 i två exemplar och eljest i tre exemplar. Huvudskriften samt, utom i fråga om räkning enligt formulär nrs 1 e och 2, första kopian av räkning överlämnas till utmätningsmannen. En kopia behålles av exekutionsbiträdet för att av honom förvaras och må ej uttagas ur vederbörande blanketthäfte.
Redovisning för poster, beträffande vilka hinder för indrivningen mött, skall vara åtföljd av föreskrivna hindersbevis.
8 å. Exekutionsbiträde åligger att i enlighet med de vid denna kungörelse fogade formulären nrs 4 och 5 föra dagbok över alla i 2 å avsedda ärenden ävensom kassabok över indrivna, mottagna och utbetalta medel.
I dagboken skola ärendena införas i fortlöpande följd. I ärende, i vilket restlängd avlämnats, skola de anteckningar, som enligt formuläret nr 4 skola införas i dagbokens åttonde kolumn, i stället införas i restlängd.
Anteckning om åtgärd, som i 4 å andra stycket sägs, skall göras i den dag- bok eller restlängd, i vilken den med åtgärden avsedda posten upptagits.
I kassaboken skall exekutionsbiträde dag för dag införa: å debetsidan var- je särskilt belopp, som influtit kontant eller över postgiro, med angivande i förekommande fall av exekutionsbiträdet tillkommande indrivningsavgift, samt å kreditsidan dels varje sammandragsuppgifts slutsummor för kontant redovisade medel och i förekommande fall exekutionsbiträdet tillkommande indrivningsavgift för de i sammandragsuppgiften avsedda poster dels ock, särskilt för varje utbetalning, i övrigt utbetalta medel.
Kassaboken skall avslutas för varje redovisningsperiod och i förekomman- de fall behållning överföras till nästa redovisningsperiod.
9 å.
Utmätningsmannen _ _ _ tjänsteåligganden.
För _ _ _ iakttagas. Utmätningsmannen skall vidare söka förvissa sig därom, att av exekutionsbiträde meddelade bevis om hinder för indrivning på grund av bristande tillgångar äro riktiga. För övervakning av exekutions— biträdes verksamhet bör utmätningsmannen årligen anmana ett flertal per- soner, som häfta för utskylder, vilka det ankommer å exekutionsbiträdet att indriva och som ännu ej redovisats, så ock ett flertal i de från exekutions- biträdet inkomna hindersbevis avsedda personer, som icke uppenbarligen sak- na tillgångar, att betala dem påförda belopp. Anmaning _ _ _ upptagits.
Sedan exekutionsbiträde till utmätningsman återställt blanketthäfte, som i andra stycket sägs, skall utmätningsmannen, så snart ske kan, jämföra de därtill hörande kopiebladen med från exekutionsbiträdet inkomna redovis- ningsräkningar ävensom förvissa sig om att samtliga kopieblad och maku— lerade eller oanvända kvittoblanketter finnas.
Minst en gång om året skall utmätningsmannen verkställa inventering hos varje honom underställt exekutionsbiträde. Mellan två inventeringar må dock ej längre tid förflyta än ett och ett halvt år. Då _ _ _ ofördröjligen. Vid inventering _ _ _ fogade formuläret nr 6, så framt ej _ _ — undan- tag.
Utmätningsmannen skall därjämte en gång varje uppbördsår under decem- ber, januari eller februari månad genomgå samtliga till exekutionsbiträdet överlämnade exemplar av restlängder och restlängdsutdrag samt därvid jäm— föra dessa med hos utmätningsmannen förda anteckningar beträffande mot- svarande utskyldsposter. Sådan granskning bör dock, där ej särskilda skäl till annat föranleda, icke företagas i månad, då inventering sker. Över granskningen skall föras särskilt protokoll, vari skall angivas, förutom tid, då granskningen ägt rum, de anmärkningar rörande indrivningsarbetets be- drivande, vartill densamma givit anledning, och de erinringar, som på grund därav framställts.
Avskrift av inventeringsprotokoll skall sist å åttonde dagen efter förrätt- ningen överlämnas, å landet och i fögderistad till länsstyrelsen och, om i så- dan stad finnes särskild överexekutor, till denne samt i magistratsstad till upp— bördskamreraren och magistraten. Utvisar till uppbördskamrerare eller ma- gistrat överlämnat protokoll, att tillgrepp, förskingring eller brist i fråga om tjänstemedel föreligger, skall uppbördskamreraren eller magistraten därom underrätta länsstyrelsen. Har sådan underrättelse ingått eller utvisar till länsstyrelsen överlämnat protokoll förhållande, som nyss nämnts, åligger det länsstyrelsen att lämna riksräkenskapsverket meddelande om vad sålunda förekommit. Avskrift av protokoll över granskning, som i femte stycket sägs, skall sist å åttonde dagen efter granskningens avslutande överlämnas, å lan- det och i fögderistad till länsstyrelsen samt i magistratsstad till uppbörds- kamreraren och länsstyrelsen.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941; dock att utan hinder här- av befintligt förråd av blanketter till exekutionsbiträdes redovisningsräkning- ar enligt hittills gällande formulär må användas i stället för blanketter till redovisningsräkning enligt formulär nr 2, samt att de nya bestämmelserna icke skola äga tillämpning i fråga om utskylder, som finnas uppförda i rest- längd, upprättad enligt bestämmelserna i uppbördsreglementet den 14 decem- . ber 1917 eller restindrivningsförordningen den 13 november 1931, i fråga om vilka medel de äldre bestämmelserna alltjämt skola gälla.
Formulär m' 1 a. ( Huvudskrift.* )
Redovisningsrakning n'r .....................
indrivningsdistrikt
Redovisningsräkningen avser i överlämnad restlängd upptagna utskyldsposter, vilka blivit i sin helhet erlagda under den tid, redovisningen avser.
. . Belopp som Nummer 9. Den betalningsskyldiges '. .. . debe tse del namn redov1sas Anmärkningar
kontant
(Å blankettens baksida tryckas samma kolumner som å. framsidan.)
Restlängds år och nr skrivas som rubrik tvärs över kolumnerna. Underskriften anbringas omedel- bart under summan.
Exekutionsbiträde må ej göra anteckningar annat än å blankettens framsida.
* Kopiorna avfattas lika med huvudskriften. Å båda anbriåigas i övre högra hörnet _ordet Kopia. Å andra. kopian anbringas i nedre vänstra. hörnet orden Ma ej uttagas ur blanketthäftet.
Formulär nr 1 b. ( Huvudskrift.*)
Redovisningsrakning nr _____________________
indrivningsdistrikt
Redovisningsräkningen avser avbetalningar & i överlämnad restlängd upptagna utskyldsposter. Om utskyldspost, varå avbetalning ej tidigare skett, blivit under den tid redovisningen avser genom avbetalningar helt gulden, skall posten i sin helhet redovisas enligt formulär nr 1 a.
Belopp, Nummer & Den betalningsskyldiges som .. . 1 debetsedel namn redovisas Anmärkningar
kontant
(Ä blankettens baksida tryckas samma kolumner som å. framsidan.)
Restlängds år och nr skrivas som rubrik tvärs över kolumnerna. Underskriften anbringas omedel- bart under summan.
Exekutionsbiträde må ej göra anteckningar annat än 9. blankettens framsida.
1 Då genom redovisad avbetalning en utskyldspost blivit slutligt gulden, antecknas här »slutbet. » * Kopiorna avfattas lika med huvudskriften Ä båda. anbringas i övre högra hörnet ordet Kopia. Å andra kopian anbringas i nedre vänstra hörnet orden Må ej uttagas ur blanketthäftet.
Formulär nr 1 c. ( H uvu dskrift.* )
Redovisningsräkning nr _____________________
............. indrivningsdistrikt
Redovisningsräkningen avser i överlämnad restlängd upptagna utskyldsposter, som på grund av bristande tillgång icke kunnat uttagas.
___—..
Nummer & Den betalningsskyldiges Belopp, som debetsedel
. Anmärknin ar namn redovisas g
&
(Ä blankettens baksida tryckas samma kolumner som & framsidan.)
Restlängds år och nr skrivas som rubrik tvärs över kolumnerna. Under-skriften anbringas omedel- bart nnder summan.
Exekutionsbiträde må ej göra anteckningar annat än 5. blankettens framsida.
* Kopiorna avfattas lika med huvudskriften. Ä båda anbringas i övre högra hörnet ordet Kopia. A andra kopian anbringas i nedre vänstra hörnet orden Må ej uttagas ur blanketthäflet.
Formulär nr 1 d. ( Havazlskriftf )
Redovisningsräkning nr _____________________
............................................................. indrivningsdistrikt
Redovisningsrc'ikningen avser i överlämnad restlängd upptagna utskyldsposter, vilka icke kunnat uttagas av den orsak att vederbörande betalningsskyldiga varit okända eller av- flyttat till känd ort utom det utmätningsmansdistrikt, indrivningsdistriktet till— hör, eller vilka eljest enligt vunnen upplysning sannolikt kunna uttagas i sådan ort.
Anteckning om huruvida den betalningsskyldige är Belopp, okänd och om vunnen upp- som redo- lysniug varest utskylderna visas eljest kunna uttagas (den betalningsskyldiges adress, arbetsanställning 0. d.)
Nummer & Den betalningsskyldiges debetsedel namn
! (Ä blankettens baksida tryckas samma kolumner som å. framsidan.)
Restlängds år och nr skrivas som rubrik tvärs över kolumnerna. Underskriften anbringas omedel- bart under summan. Exekutionsbiträde må ej göra anteckningar annat än 5. blankettens framsida.
* _Kopjorna avfattas lika med huvudskriften. Å båda anbringas i övre högra hörnet ordet Kopia. A andra kopian anbringas i nedre vänstra hörnet orden Må ej uttagas ur blanketthäftet. ___—___.
Formulär nr 1 e. (Huvudskrift.*)
Redovisningsrakning nr ______________________
indrivningsdistrikt
Redovisningsräkningen avser i överlämnad restlängd upptagna utskyldsposter, vilka icke kunnat uttagas av den orsak att vederbörande betalningsskyldiga avflyttat till annat indrivningsdistrikt inom utmätningsmannens distrikt eller vilka enligt vunnen upplysning eljest antagas kunna uttagas i sådant indrivningsdistrikt.
r r
Anteckning om vunnen upplysning Belopp, varest utskylderna som redo— kunna uttagas (den
visas betalningsskyldiges adress, arbetsan- ställning o. d.)
Nummer Den betalningsskyldiges å debetsedel namn
Restlängds är och nr skrivas som rubrik tvärs över kolumnerna. Underskriften anbringas ome- delbart under summan.
* Kopia avfattas lika med huvudskriften, varjämte & densamma anbringas: i övre högra hör- net ordet Kopia och i nedre vänstra hörnet orden Må ej uttagas ur blanketthäftet.
Formulär nr 1 f. ( Huvudskrift.* )
Redovisningsrakning nr ______________________
indrivningsdistrikt
Redovisningsräkningen avser i överlämnad restlängd upptagna utskyldsposter, beträfande vilka jämlikt bestämmelserna i 42 5 uppbördsförordningen betalningsskyldighet upphört och vidare indrivningsåtgärd icke skall äga rum.
. . Belopp, Orsaken varför Nummer Den betalningsskyldiges som redo- indrivning ej bör å debetsedel namn visas ske
Restlängds år och nr skrivas som rubrik tvärs över kolumnerna. Underskriften anbringas ome— delbart under summan.
* Kopiorna avfattas lika med huvudskriften. Ä båda anbripgas i övre högra hörnet ordet Kopia. A andra kopian anbringas i nedre vänstra hörnet orden Ma ej uttagas ur blanketthäftet.
( Huvudskrift.* )
Redovisningsrakning nr _____________________
............................. indrivningsdistrikt.
Redovisningsräkningen avser utskyldsposter, upptagna i överlämnade restlängsutdrag samt andra medel än utskylder.
Ärendets beteckning i utmätningsmannens orderskrivelse eller nummer 5. debetsedel eller i bötesliggare
Den betalningsskyldiges namn
[ Belopp, som redovisas
med bevis om hinder
Anteckning om hinder för redovisning, om avbetalning samt om slutavbetalning m. m.'
1 Om utskyldspost, å vilken avbetalning ej tidigare skett, blivit genom avbetalningar helt erlagd under den tid redovisningen avser, redovisas posten endast i sin helhet. Då avbetalning redovisas antecknas >avbet.» och då slutavbetalning redovisas aslutbet». * Kopia avfattas lika med huvudskriften, varjämote å densamma anbringas: i övre högra hör- net ordet Kopia och i nedre vänstra hörnet orden Ma ej uttagas ur blanketthäiiei.
( H uvu dskrift. * )
Saminandragsuppgift nr ______________________
................. indrivningsdistrikt.
Redovisade
Redovisningsräkning antal belOPP
poster
med bevis om
kontant hinder
DT
enligt Formulär nr 1 a. » » » 1 b » » » l e » » » 1 d 3 , ,, » le ! » » » 1 f ! » » » 2 ' 3 Summa ______________ i ......................................
Kontant redovisade utskylder (i förekommande fall jämte statsverket tillkommande andel iindrivningsavgift), böter eller andra medel hava girerats till utmätningsmannens tjänstepostgirokonto . . . . kr. ......................... _
den
* Kopia avfattas lika med huvudskriften, varjämte &. densamma anbringas: i övre högra hör- net ordet Kopia och i nedre vänstra hörnet orden Må ej uttagas ur blanketthäftet.
(Första sidan.) ........................................................................ indrivningsdistrikt.
Kassabok för är 1.9 __________
förd av
Exekutionsbiträde.
(Andra sidan.) Inflntna belopp
Nrå. block för in-
driv- Debet- Exek sedelns Utskylder m. m. biträdet nings- Betalning erlagd av: nr tillkom- Summa kvitton OCh mande över 1ndr.avg.
kvit- tots nr kontant . postgiro
&! m
( Tredje sidan.)
Till utmät— Exek. ä sam- ningsmannen biträdet Summa Utbetalt till: man- redovisadeeller tillkom- avförda
drags- eljest utbetalta mande belopp uppgift belopp indr.avg. Nummer
F ö r sla g till Kungörelse angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 13
november 1931 (nr 396) med föreskrifter angående medels- förvaltningen i länen.
Härigenom förordnas, att i kungörelsen den 13 november 1931 med före- skrifter angående medelsförvaltningen i länen dels åå 1, 2, 3 och 6, & 8 mom. 1 och 3 samt åå 9, 11, 12, 15, 18, 19, 22—24, 27, 47 och 51 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock skall införas en ny paragraf, benämnd & 17 a, av nedan angivet innehåll:
ål.
Mom. 1. Då debiteringsförrättare, enligt vad i uppbördsförordningen stad- gas, till länsstyrelsen avlämnar avskrift av uppbördsbok, skola vid densamma till bestyrkande av den verkställda förskottsdebiteringens riktighet fogas:
1) sammandrag av årets fastighetslängder, inkomstlängder, förmögenhets- längder, skogsaccislängder och skogsvårdsavgiftslängder;
2) förteckningar å grundskatt, trosspassevolansavgift, annuiteter å förskott till avlösning av frälseräntor, avbetalningar ä avdikningslån jämte övriga un- der statsverkets förvaltning stående fonders inkomster, i den mån dessa icke verificeras av de här ovan omförmälda sammandrag eller särskilda längder eller uppgifter;
3) i förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter föreskriven längd över debitering av bevillning för skogsfång på allmänningar samt för kolningsfriheter; samt
4) bestyrkt avskrift av länsstyrelsens meddelande om föregående års grunder för debitering av allmän kommunalskatt, skogsaccis, landstingsme- del, tingshusmedel och vägskatt.
Då debiteringsförrättaren till länsstyrelsen avlämnar uppbördsbok, skola till bestyrkande av den slutliga debiteringens riktighet fogas:
1) uppgift om antalet vägskattekronor och vägskatteören, för vilka väg- skatt påförts de skattskyldiga; samt
2) länsstyrelsens meddelande om grunderna för debitering av allmän kom- munalskatt, skogsaccis, landstingsmedel, tingshusmedel och vägskatt.
Mom. 2. Vid avlämnande enligt uppbördsförordningen av särskild upp-
l bördslängd skall debiteringsförrättare bifoga —— — _ debitering.
Mom. 3. Angående överlämnande till länsstyrelse av avskrifter av man-
talslängder med tillhörande uppgifter är stadgat i 169 & 1 mom. och 171 € folkbokföringsförordningen. I händelse dessa längder icke äro inbundna, har länsstyrelsen att ombestyra deras inbindning och senast den 1 juli insända dem till riksräkenskapsverket. Där _ —— —— vid tidpunkten för längdav- skriftens insändande — —— — kammararkivet.
Inkomstlängderna, förmögenhetslängderna, taxeringsnämndernas protokoll — — — påföljande år.
Fastighetslängderna —— — -— kammararkivet. Då — — — protokoll.
52.
Mom. 1. Det åligger i stad med magistrat uppbördskamreraren och i an- nan ort landsfiskal att i enlighet med —— — — förskott. Därjämte har upp- bördskamrerare att — — — handelsexpediter.
Mom. 2. Kassajournal —- — — utmätningsmans befattning, och i stad med magistrat av uppbördskamrerare samt å landet av landsfiskal — —- — utmätningsman.
å3.
Mom. 1. Månadsräkningen skall upptaga varje särskilt slag av medel, som uppbördskamrerare eller landsfiskal —- -— — landskontoret.
Mom 2. I månadsräkningen skall den, som avgiver räkningen, påföra sig -— — — avskrivning eller eljest redovisat med hinder, influtit — — — re- dovisa.
Mom. 3. Vid månadsräkningen — —— —— jämlikt uppbördsförordningen, förordningen angående bevillningsavgifter —— — — åligger uppbördskam- rerare och landsfiskal — — — uppdebiterade uppbördsmedel — — —— så- lunda: _
vid varje månadsräkning. Uppgift å uppdebiterade uppbördsmedel;
» » » böter; » » » övriga medel; » » influtna uppbördsmedel; » » » böter; » » » övriga medel;
» utbetalade böter; » » » övriga medel;
vid månadsräkningarna för mars, — — — avtjänade böter; vid månadsräkningarna för juni —— —— — oredovisade böter.
Angående avgivande av balanslängd å oredovisade uppbördsmedel är stadgat i 50 å uppbördsförordningen.
Mom. 4. De i mom. 3 omförmälda uppgifter skola i nedan angivna hänse- enden verificeras.
uppgiften å uppdebiterade uppbördsmedel, i den mån — — — postverkets
kvitton; samt
övriga uppgifter och längder med i uppbördsförordningen och förord- ningen om bötesredovisningen föreskrivna bevis och handlingar. De —- — — höra.
& 6. I en —— —— — till uppbördskamrerare eller landsfiskal — — — ankommit. & 8. Mom. 1. Kassajournalen — — — stadsfogde i stad med magistrat skall till uppbördskamreraren samt stadsfogde —— _ — månadsavslutningen. Mom. 3. Indrivningsavgifter, —— — —, som för journalen, såvida de icke insatts å vederbörandes tjänstepostgirokonto. Ej heller — — — därtill. % 9.
I den handräckningsdagbok, som omförmäles i uppbördsförordningen sko- la — —— — bötesredovisningen.
& 11. Mom. 1. Hos envar befattningshavare, som enligt — — — årligen. Då — — —— så ock, då han avvikit ur tjänsten —— — —— ofördröjligen. Inven- tering — — —— med magistrat av uppbördskamreraren samt hos stadsfogde
— — —— förordnar. Länsstyrelsen äger, där så befinnes lämpligt, förordna någon dess tjänsteman att förrätta inventering hos stadsfogde i stad med magistrat.
Vid _— — — undantag. Senast femton dagar efter förrättningen skall pro— tokollet tillställas länsstyrelsen ävensom, då fråga är om stadsfogde i stad med magistrat, denna och då fråga är om stadsfogde i sådan stad utan ma- gistrat, där särskild överexekutor finnes, denne. Protokollet — — — inven- teringen.
Mom. 2. Då uppbördskamrerare, landsfiskal, stadsfogde eller -— —— —, då fråga är om stad med magistrat, uppbördskamreraren på grund av sär- skilda skäl — — — tjänsten. Det andra, försett med vikariens erkännande -— —— —— i stad med magistrat, uppbördskamreraren. Vad sålunda —— —— — förordnandet.
& 12.
Tredje söckendagen före varje månads utgång skola uppbördskamrerare och landsfiskal — — hänförliga medel. Innestå bland ifrågavarande me- del delbetalningar å böter eller, i fråga om hos uppbördskamrerare innestå- ende medel, delbetalningar å utskylder, skall insättningen icke omfatta dessa medel, såvida icke riksräkenskapsverket beträffande redovisningen —— _ — mött.
5 15. Från — — — för år. Vid sidan av konton för kommunalskatt och vägskatt höra i och för med- lens redovisning till vederbörande föras särskilda konton med varje 6—388005. I.
kommun, municipalsamhälle och vägdistrikt. Sådana särskilda konton böra uppläggas även i andra fall, då sådant anses erforderligt.
I inkomst- och utgiftsböckerna —— — — stadgat. För — —— — utgiftsböckerna.
517 &.
Landskontor skall före utgången av juli och uppbördskamrerare före den 20 juli varje är dels upprätta en redovisningslängd över alla vid sistlidne maj månads utgång oredovisade utskylder avseende då löpande uppbördsåret med fördelning av utskylderna å vederbörliga titlar dels ock i de jämlikt 50 ä 2 mom. uppbördsförordningen till länsstyrelsen eller uppbördskamreraren överlämnade balanslängder över utskylder, avseende tidigare uppbördsår, verkställa fördelning av de oredovisade utskylderna å titlar.
Före den 15 augusti varje år skola landskontor och uppbördskamrerare meddela kommuner, municipalsamhällen, landsting, tingshusbyggnadsskyl- diga och vägdistrikt, huru mycket av det sist förflutna uppbördsårets utskyl- der, som intill utgången av maj månad redovisats såsom influtet för varje sådan menighet.
& 18.
Mom. 1. I uppbördsredogörelsen, — — — upptagna, vid månadens slut oredovisade medel samt influtna medel avseende löpande uppbördsåret mot- svara de belopp, vilka vid kassabokföringen blivit under månaden omförda från titeln »löpande uppbördsårets debiteringar» till titeln »löpande upp- bördsårets influtna utskylder» och övriga influtna medel motsvara de be- lopp, vilka vid kassabokföringen blivit under månaden omförda från tit- larna >>statsmedelsdebiteringar» och »diversemedelsdebiteringar» till veder- börliga titlar.
Uppbördsredogörelsen skall verificeras i avsende å uppdebiterade medel med jämlikt g 1 mom. 1 1) och 2) och mom. 2 samt jämlikt & 3 mom. 3 avlämnade handlingar och uppgifter även- som landskontorets uppgift — — — sammandrag,
i fråga om — — — i anledning av längder och sammandrag över upp- bördsmedel, som anmälas till avkortning eller avskrivning, och
beträffande de vid maj månads utgång oredovisade utskylder med de en- ligt uppbördsförordningen av uppbördskamrerare och landsfiskaler avläm- nade, i landskontoret granskade balanslängder med tillhörande handlingar och av länsstyrelsen uppgjorda balanslängder jämte över längderna upprättat sammandrag.
De — — — följd.
Mom. 2. Vid uppbördsredogörelsen för juni månad skall fogas vederbör— ligen summerade sammandrag över dels de varje månad under uppbörds- året influtna, under titeln »löpande uppbördsårets influtna utskylder» redo- visade medel dels ock de under samma tider avkortade och avskrivna, under titeln »avkortningar och avskrivningar å löpande uppbördsårets utskylder» redovisade medel; skolande slutsummorna vara fördelade å utskyldstitlar.
5 19. Bötesredogörelsen, som upprättas månadsvis, utgör en sammanfattning av uppbördskamrerarnas och landsfiskalernas —— — — böter. Vad i g 18 mom. 1 beträffande uppbördsredogörelsen sägs — — _ sker med uppbördskamrerares och landsfiskalers -— —- — sammandrag. & 22. Beträffande — — — före utgången av nästföljande månad insändas till riksräkenskapsverket; dock att i å 18 omförmälda balanslängder skola in- sändas först i samband med uppbördsredogörelsen för augusti månad. Vid översändandet av uppbördsredogörelsen för augusti månad samt
bötesredogörelserna — —— — vidtagits. Till — -— — upprätta. 3) Huvudboken — —— — stadgat. Vid —— — — Utgiftsrester. Riksräkenskapsverket —— —— — erforderliga. 4) Avräkningarna — — ——- föreskriven. & 23. Räkningar — —— — föreskriven.
Över förvaltningen av landsting och andra menigheter samt enskilda fon—
! der och inrättningar tillhörande medel, som uppbäras i sammanhang med upp-
börden eller eljest — — — för kalenderår enligt fastställda formulär. Räkningarna avlämnas i två exemplar till vederbörande senast den 1 mars ] påföljande år. Det ena _ _ — 5 22 1) och 2).
& 24. Till kontroll därå att uppbördskamrerare och landsfiskal — —— — upp- bördskamrerare eller landsfiskal. Tillika —— — ——- polisreglementet.
& 27. I fråga om —— —— — å statsverkets checkräkning, avskrifter av mantalslängder och särskilda bilagor därtill med tillhörande uppgifter,
fastighetslängder — — -— fastighetstaxering, inkomstlängder och förmögenhetslängder jämte — — —— tolv centimeter. å 47.
Uppstår för uppbördskamrerare eller landsfiskal — — — avstängd. & 51.
Vad — — — beträffande denne.
Denna kungörelse länder till efterrättelse från och med den 1 juli 1941.1
1 Därjämte torde vissa övergångsbestämmelser erfordras.
Förslag till Kungörelse angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 22
oktober 1886 (nr 80 s. 11) angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter.
Härigenom förordnas, dels att 1, 2 och 8 åå kungörelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade för- säkringsanstalter skola upphöra att gälla, dels oclc att 5 & samma kungörelse skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
5 5. Skal] ——— uppbördsstämman till utmätningsmannen i det distrikt, där indrivningen — — — eller av indrivningsavgift. Det åligger utmätnings- mannen att i vederbörlig ordning indriva och till styrelsen redovisa de reste- rande avgifterna.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941; dock att beträffande upp- börd, indrivning och redovisning av dessförinnan debiterade avgifter och indrivning av i dessförinnan till Konungens befallningshavande översänd restlängd upptagna avgifter de äldre bestämmelserna fortfarande skola gälla.
Förslag mi
Kungörelse omländrad lydelse av 5 2 mom. 5 instruktionen för riksräkenskapsverket den 17 december 1920 (nr 869).
Härigenom förordnas, att ä 2 mom. 5 instruktionen för riksräkenskaps- verket den 17 december 1920 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives:
' Därest ——————— åtgärd.
Befinnes vid granskningen inom riksräkenskapsverket inom tre år efter slutet av det uppbördsår, under vilket enligt verkställd debitering utskylder
skolat av någon erläggas, att utskylderna blivit honom obehörigen eller till för högt belopp påförda, skall riksräkenskapsverket därom underrätta veder- börlig länsstyrelse.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941.
Förslag till Lag angående ändrad lydelse av 5 & lagen den 10 juli 1899 om
ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som för- orsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera.1
Härigenom förordnas, att 5 % lagen den 10 juli 1899 om ersättning av all- männa medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänste- män med flera skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
5 &. Vad förut — —— —— redovisning emottagits. I fall, som i denna paragraf sagda äro, skall dock ersättning av allmänna medel ej utgå för vad ledamot i magistrat, uppbördskamrerare eller stads- fogde tillgriper och förskingrar av stadens medel.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
Förslag ml
Lag angående ändrad lydelse av 7 5 2 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården.
Härigenom förordnas, att 7 & 2 mom. lagen den 14 juni 1918 om fattig- vården — vilket lagrum ändrats genom lag den 30 juni 1920 (nr 390) — skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
7 %. 2 mom. Fattigvårdssamhälle, som ——--——— med iakttagande därav, att, i stället ——— och fattigvårdsfullmäktige;
1 Lagen har erhållit förestående rubrik genom lag den 6 juni 1925 (nr 178).
att fattigvårdsstämma ———- sammanslutna kommunerna; att såsom ——— kommunernas röstlängder; att vid ——— valförrättare; samt att uttaxering, som fattigvårdsstämma beslutat, skall anmälas hos de sär- skild-a kommunernas kommunalnämnder, vilka det åligger att på sätt i lagen om kommunalstyrelse på landet är stadgat anmäla dessa avgifter till läns- styrelsen för debitering och upp-börd i samband med övriga kommunalut- skylder samt att redovisa till dem inflytande medel till fattigvårdsstyrelsen.
Konungen äger — — — inom samhället.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.
F ö r sl a g till Lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering.
Härigenom förordnas, att i lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering dels 18 5 skall upphöra att gälla dels ock 16 och 17 åå skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
16 5.
Angående —-—— stadgat. Rättelse ——— inom natt och år efter det slutlig debetsedel avseende avgiften blivit klaganden tillställd. Vill — — — befallningshavande.
17 &.
Pensionsavgifterna — —— _— kronouppbörden. Pensionsavgift, vars erläggande — —— —— avgiftspliktige.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941; dock att i fråga om rätt för arbets- givare, som före sagda dag erlagt pensionsavgift för avgiftspliktig, att av den- ne tillkommande kontant avlöning till ersättning för sitt utlägg innehålla det erlagda beloppet vad i 18 5 är stadgat fortfarande skall gälla.
F ö r s 1 a g till Lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110, sid. 1) angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning.
Härigenom förordnas, dels att rubriken till lagen den 16 oktober 1908 an- gående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning skall erhålla följande ändrade lydelse: »Lag om befrielse i vissa fall för främmande trosbekännare från skyldighet att erlägga skatt till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning ävensom om lindring i vissa fall i sådan skattskyldighet», dels oclc att lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
Med upphävande ——— som följer:
Avgifter till svenska kyrkan eller hennes prästerskap eller betjäning, vilka efter kyrkostämmas beslut eller eljest uttaxeras, skola icke påföras medlem av sådan i riket befintlig församling av främmande kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken äger rätt till offentlig religionsövning, såvida den främ- mande trosbekännaren före det uppbördsår, varom fråga är, i laga ordning övergått till eller eljest rättsligen tillhört och fortfarande tillhör den främ- mande församlingen och vid uppbördsårets början är mantalsskriven i ort, där vården om den löpande civila folkbokföringen handhaves av kommunen.1
Därest medlem av sådan församling, som i första stycket sägs, vid upp- bördsårets början är mantalsskriven i ort, där vården om den löpande civila folkbokföringen handhaves av församling inom svenska kyrkan, skola av- gifter, som i samma stycke avses, under där angivna förutsättningar i övrigt för till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst påföras sådan med- lem med allenast hälften av det belopp, som eljest bort utgå.
I ändamål, att sådan befrielse från eller lindring i skattskyldighet, som i första och andra styckena omförmäles, må tillgodokomma — — —— tiden från och med uppbördsårets början (den 1 juli) tillhört och fortfarande —————— utfärdas och före den 1 november tillställas vederbörlig folkbokföringsmyn- dighet för den ort, där den främmande trosbekännaren är folkbokförd, som . har att ofördröjligen översända intyget, behörigen granskat, å landet, var- ' till i denna lag jämväl räknas stad, där magistrat ej finnes, till häradsskriva- ren och i stad till uppbördskamreraren.
Äro ———— äga rum.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.
1 Jfr del II, sid. 182 och 366 0. f.
KAP. 1.
Uppbördsförfarandet enligt gällande bestämmelser. Resultatet av uppbörden.
Förfarandet beträffande kronouppbörden.
Stadgandena om uppbörd av kronoutskylder återfinnas i uppbördsregle- mentet den 14 december 1917 ävensom särskilt uppbördsreglemente för Stockholm och kungörelser med särskilda bestämmelser i fråga om krono- uppbörden i vissa andra magistratsstäder. Till kronoutskylder hänföras i uppbördsreglementet årliga utskylder och avgifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt allmän författning eller med tillämpning av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade stadganden uppbäras och redovi- sas i sammanhang med kronouppbörden.
De vid kronouppbörden i hela riket år 1935 debiterade utskylderna upp- gingo till omkring 317 miljoner kronor. Av denna summa utgjorde i runt tal statsskatterna 189 miljoner kronor, eller 60 procent, skatter av kommunal natur 94 miljoner kronor, eller 30 procent, statliga försäkringsavgifter 245 miljoner kronor, eller närmare 8 procent, och försäkringsavgifter till bolag 4'5 miljoner kronor, eller 1'4 procent. Återstoden utgjordes av riddarhusme- del, ledamotsavgifter till hushållningssällskap, avbetalningar å avdiknings— lån, annuiteter å egnahemslån och å förskott för avlösning av frälseräntor, skogsvårdsavgift, debetsedelslösen samt å diverse mindre allmänt förekom- mande titlar debiterade belopp. En närmare specifikation av de år 1935 debiterade kronoutskylderna återfinnes i Tab. 10, av vilken framgår, med vilka belopp olika utskyldstitlar debiterats å landsbygden med fögderistäder å ena sidan och i magistratsstäderna å andra sidan. Tab. 8 och 9 utvisa motsvarande siffror för åren 1933 och 1934.
Utskyldstitlarna.
Statsskatter: Statlig inkomst— och förmögenhetsskatt är den största å kronodebetsedeln uppförda utskyldstiteln. Den uppgick år 1935 till mer än 156 miljoner kronor, eller närmare 50 procent av hela debiterade uppbörden.
Särskild skatt ä förmögenhet, som införts från och med år 1934, debite- rades år 1935 med 125 miljoner kronor.
Utskiftningsskatt och ersättningsskatt för bolag debiterades år 1935 med 253 000 kronor.1
Prästerskapets till statsverket indragna tionde är en under avskrivning ställd objektskatt å fast egendom. Den utgår enligt lagen den 9 december 1910 om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tion- de samt om ersättning därför. Avskrivning sker under loppet av tjugu eckle- siastikår, räknade för varje pastorat från och med det år, då inom pastora- tet indragning av tionden vidtagits. År 1935 debiterades denna utskylds- titel med 124 miljoner kronor. Det belopp, som skall erläggas, minskas årligen enligt i angivna lag fastställda grunder för avskrivningen. Vad som ej förfallit till betalning den 30 april 1944 skall helt avskrivas.
Statsverkets inkomster av förevarande skattetitel uppgingo för budgetåret 1937/1938 till i runt tal 854 000 kronor och lära med nu gällande bestämmel- ser om indragning till statsverket av ifrågavarande avgifter för tiden från och med budgetåret 1938/1939 kunna beräknas till ungefärligen följande belopp: ,
Budgetår Kronor Budgetår Kronor 1938/1939 ................ 654 700 1941/1942 ................ 225 800 1939/1940 ................ 499 800 1942/1943 ................ 139 600 1940/1941 ................ 353 500 1943/1944 ................ 82 400
Fråga har tidigare genom motion i riksdagen väckts om ett påskyndat avskrivande av ifrågavarande avgifter, därvid i ett av kammarkollegiet och statskontoret den 21 mars 1934 gemensamt avgivet utlåtande i anledning av motionen bland annat anförts, att dylikt avskrivande icke borde vidta- gas, förrän det statsfinansiella läget vore sådant, att budgeten kunde bära förlusten av ifrågavarande inkomst i dess helhet. I anslutning härtill må erinras om att varje inskränkning av antalet titlar medför en förenkling av arbetet med debitering och redovisning och att ett avskrivande av utskylds- titeln i fråga före övergången till det nya uppbördssystemet sålunda synes ur uppbördssynpunkt önskvärt.
Mantalspenningar, extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjäm- ningsskatt hava avskaffats från och med utgången av år 1938.
Kommunala skatter: LandstingSmedel utgå efter de enligt kommunal- skattelagen påförda skattekronor och skatteören och debiteras enligt den av landstinget för varje år beslutade skatteprocenten. Enligt 48 & lagen den 20 juni 1924 om landsting ombesörjer länsstyrelsen, på av landsting därom framställd begäran, att de av landstinget till uttaxering beslutade medel de- biteras och indrivas genom vederbörande i sammanhang med kronoskatter- na samt insättas i riksbanken inom den tid och med det ansvar, som är stad- gat för kronans uppbörd. I förordning den 30 juni 1933 äro föreskrifter meddelade angående ersättning för debitering och uppbörd av landstings- medel. Uppbörden av landstingsmedel behöver sålunda icke ske i samman-
1 Enligt förordning den 10 juni'ål938 om särskild skatt å aktiebolags inkomst (Sv. fört-saml. nr 238) skall för år 1938 till staten av svenskt aktiebolag erläggas särskild inkomstskatt.
hang med kronouppbörden, men uppbörd av landstingsmedel i annan ord- ning förekommer ej. Landstingsmedel debiterades år 1935 med 686 miljo- ner kronor, motsvarande 216 procent av hela den sagda år debiterade krono- uppbörden.
Vägskatt. Enligt lagen den 7 juni 1934 om vägdistrikt skall rikets lands- bygd vara indelad i vägdistrikt, vilka distrikt äga beskattningsrätt på sätt i nämnda lag närmare stadgas. Medlem av vägdistrikt är envar, som är medlem av kommun inom distriktet. Vägdistriktets medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster, täckas genom uttaxering. Väg- skatt utgöres av skattskyldig i förhållande till det antal vägskattekronor och vägskatteören, som påföras honom enligt följande i 56 5 lagen om väg- distrikt angivna grunder. För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för fastighets- skatt, påföras honom såvitt angår jordbruksfastighets jordbruksvärde samt tomt- och industrivärde så ock annan fastighet en och en halv vägskatte- krona respektive ett och ett halvt vägskatteöre samt såvitt angår jordbruks- fastighets skogsvärde en och tre fjärdedels vägskattekrona respektive ett och tre fjärdedels vägskatteöre. Vad som icke uppgår till helt vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda en vägskattekrona. För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skatt- skyldig såsom underlag för kommunal inkomstskatt, påföres honom en väg- skattekrona respektive ett vägskatteöre; dock skall i fråga om fysisk person, som för kommunal inkomstskatt i hemortskommunen påförts mindre än tre skattekronor, någon vägskatt därstädes icke debiteras. Beträffande äkta makar skall, därest de i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt icke äro att anse såsom av varandra oberoende skattskyldiga, befrielse enligt vad nyss sagts äga rum, allenast om makarna påförts sammanlagt mindre än tre skattekronor.
Häradsskrivarna skola varje år före juni månads utgång till Vägstyrelsen insända förteckning, som för varje kommun inom vägdistriktet summariskt upptager antalet vägskattekronor. Vägstyrelsen låter däröver upprätta sam- mandrag, upptagande summan för hela vägdistriktet. Enligt 59 & lagen om vägdistrikt skall vad om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av landstingsmedel är stadgat, äga motsvarande tillämpning beträffande väg- skatt. Vägdistrikten givas alltså härigenom samma möjlighet som lands- tingen att låta sin uppbörd ske genom de statliga organen i sammanhang med kronouppbörden. Att så sker är också det vanligaste. Det förekom- mer emellertid, att vägdistrikt uttaga sin skatt i den ordning, som brukar tillämpas för kommunala utskylders uttagande.
Vägskatt debiterades vid kronouppbörden år 1935 till ett belopp av 229 miljoner kronor, motsvarande 7'2 procent av hela det debiterade beloppet.
Tingshusmedel. Enligt lag den 5 juni 1909 angående skyldighet att del- taga i kostnaden för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse skola alla de, vilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder, deltaga i kostnaderna för uppförande och underhåll av tingshus och häradsfängelse
efter de grunder, som gälla för utgörande av kommunalutskylder i allmän- het. I avsaknad av enhetliga bestämmelser om uppbörden av tingshusme- del har denna i vissa tingslag verkställts i samband med kronouppbörden och i andra i samband med kommunaluppbörden, allt eftersom de tingshus- byggnadsskyldige vänt sig till länsstyrelsen eller till kommunal myndighet med begäran om förmedling av uppbörden av ifrågavarande medel. Genom förordning den 30 juni 1933 har fastslagits skyldighet för länsstyrelse att på begäran ombesörja, att av tingshusbyggnadsskyldige till uttaxering be- slutade medel debiteras och indrivas i sammanhang med kronoutskylderna. Ersättning utgår till debiteringsförrättaren med tre procent å det belopp, som varje år debiterats, och till statsverket med två procent å samma belopp. I samband med kronouppbörden debiterades år 1935 tingshusmedel till ett belopp av omkring 670 000 kronor.
Kommunal progressivslcatt för gemensamt kommunalt ändamål liksom sjukvårdsavgiften hava avskaffats från och med utgången av år 1938.
Statliga försäkringsavgifter: Pensionsavgifter. Enligt lagen om folk- pensionering den 28 juni 1935, som trätt i kraft den 1 januari 1937, uppbäras och redovisas pensionsavgifterna i sammanhang med kronouppbörden.
Påföring av pensionsavgifter skall med ledning av taxeringslängden verk- ställas av den, som har att debitera kronoutskylder, enligt följande grunder. Pensions-avgift erlägges ej av någon för år före det, under vilket han fyller aderton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofem år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift erlägges ej hel- ler av person, som åtnjuter folkpension, invalidunderstöd eller blindhetser- sättning eller är omhändertagen av allmänna fattigvården för varaktig för- sörjning. Från avgiftsplikt undantages likaledes den, som ej tidigare fått av- gift sig påförd och som befinnes varaktigt arbetsoförmögen. Efter det av- giftsbelopp förfallit till betalning, medför dock varken inträffande av sådan omständighet som ovan nämnts eller dödsfall eller förlust av svenskt med- borgarskap befrielse från skyldighet att erlägga detta belopp. Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig årligen erläggas, utgör sex kronor eller, om han enligt förordningen om statlig inkomst- och förmö- genhetsskatt för året har taxerat belopp överstigande 600 kronor, en procent av det taxerade beloppet. Om avgiftspliktig är gift med annan avgiftsplik- tig och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, skola de för makarna så beräknade avgiftsbeloppen sammanläggas och skall var- dera makens pensionsavgift utgöra hälften av det sammanlagda beloppet. Högsta pensionsavgift är 20 kronor. Pensionsavgift, som enligt ovan angiv- na grunder ej skulle vara bestämd till helt antal kronor, skall med uteslu- tande av öretalet utgå efter närmast lägre hela krontal.
Jämlikt den förut gällande lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 debiterades tilläggspensionsavgifter i samband med kronoutskylderna, under det att grundavgifterna uppburos av kommunerna, dock att Konungen ägde för viss kommun förordna, att uppbörd jämväl av grundavgifter skulle
ske i samband med kronouppbörden. På grund av sådant förordnande upp- buros pensionsgrundavgifter tillsammans med kronoutskylderna i åtskilliga magistratsstäder, bland dessa Stockholm, Göteborg och Malmö samt i enstaka landskommuner.
Olycksfallsförsälcringsavgifter debiteras i samband med kronouppbörden enligt förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för för- säkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycks- fall i arbete. Omfattar försäkring arbetare, som användas i rörelse, före- tag eller annan verksamhet, vari i regel minst fem arbetare äro anställda, skola dock avgifterna, där ej Konungen annorlunda förordnar, uttagas direkt av riksförsäkringsanstalten genom postförskott eller, om riksförsäkringsan— stalten anser sådant påkallat, erläggas genom inbetalning å riksförsäkrings- anstaltens postgirokonto eller genom insändande till anstalten av postremiss- växel eller check eller på annat sätt, som anstalten finner lämpligt föreskri- va. Även i fråga om försäkring av mindre omfattning må, på ansökan av arbetsgivare eller där omständigheterna eljest därtill föranleda, riksförsäk- ringsanstalten föreskriva, att avgifterna skola uppbäras på detta sätt. Olycksfallsförsäkringsavgifter debiterades vid kronouppbörden år 1935 med 4 475 270 kronor.
Försäkringsavgifter till bolag: Enligt kungörelse den 22 okober 1886 an- gående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkrings— anstalter må på ömsesidighet grundad brand-, hagelskade- eller kreatursför- säkringsanstalt, vars reglemente blivit fastställt av Kungl. Maj:t eller länssty- relse och vars verksamhet omfattar minst ett härad, få avgifter för delägare på landet till anstalten debiterade, indrivna och redovisade i sammanhang med kronouppbörden. Såsom villkor härför är stadgat, att det vid prövning befinnes, att anstaltens reglemente innehåller nödiga bestämmelser med avse- ende å uttaxering av delägarnas avgifter. Prövningen tillhör Kungl. Maj:t. om bolagets verksamhet omfattar mer än ett län, men eljest länsstyrelse. Försäkringsavgifter av nu ifrågavarande slag torde numera ej i samma ut- sträckning som tidigare debiteras å kronodebetsedel. Hela beloppet av dy- lika vid kronouppbörden påförda avgifter utgjorde år 1935 något över 45 miljoner kronor. Härav utgjordes största delen av kreatursförsäkringsav- gifter, vilka debiterades inom samtliga län till ett belopp av 3 624 597 kro- nor. Brandstodsmedel debiterades samma år vid kronouppbörden inom Kalm-ar, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Jämtlands och Väster- bottens län med sammanlagt 723 268 kronor, hästförsäkringsavgifter inom Stockholms, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med tillhopa 74 815 kronor och andra försäkringsavgifter inom Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län med 106 639 kronor.
Frivilliga ledamotsavgifter: Vid kronouppbörden år 1935 debiterades riddarhusmedel med 30 890 kronor och ledamotsavgifter till hushållnings- sällskap med 237 036 kronor. Om den förra avgiften stadgas i riddarhus—
ordningen den 22 juni 1866 % 5 mom. 1 och om de senare avgifterna i nådigt brev den 29 augusti 1919 angående uppbörd av årsavgifter för hushållnings- sällskapen i sammanhang med kronouppbörden.
Diverse titlar: Ä kronodebetsedel förekomma jämväl avbetalningar å avdikningslån, annuiteter å egnahemslån och annuiteter & förskott för avlös' ning av frälseräntor. De belopp, med vilka dessa titlar debiterades vid krono- uppbörden åren 1933—1935 framgå av Tab. 8—10. Skogsvårdsaugift debite- ras och uppbäres i samband med kronoutskylderna enligt 3 ?; förordningen den 11 oktober 1912 om skogsvårdsavgift och kungörelsen den 8 februari 1918 angående uppbörd av skogsvårdsavgifter m. 111. Dylik avgift erlägges av den, som är skyldig erlägga skogsaccis, med 1'8 procent av taxerade rotvärdet å sådant avverkat virke, som enligt gällande bestämmelser taxerats till skogs- accis. De influtna medlen fördelas sålunda, att av de inom varje landstings- område influtna avgifterna sådana medel, som erlagts för virke från skydds- skogar, överlämnas till domänstyrelsen och av övriga medel 90 procent till- handahållas skogsvårdsstyrelsen inom vederbörande landstingsområde och 10 procent redovisas till statskontoret för att av Kungl. Maj:t kunna fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser vid förefallande behov. Skogsvårdsavgift debiterades år 1935 till ett belopp av något mer än 17 miljon kronor.
Debetsedelslösen. Enligt kungörelse den 3 december 1897 angående ersätt- ning till vederbörande tjänstemän för utfärdande av debetsedlar äger den, som utfärdar debetsedel, att såsom ersättning för detta bestyr åtnjuta och å debetsedeln upptaga: för varje sådan sedel, vars slutsumma ic-ke överstiger 7 kronor, 3 öre, och däröver till och med 75 kronor, 12 öre samt för debetse- del å högre belopp 50 öre. I Stockholm upptages debetsedelslösen i debet- sedel litt. B (kommunaldebetsedeln), då sådan utfärdas, men eljest å krono- debetsedel. År 1935 påfördes debetsedelslösen med 546 355 kronor.
Förutom nu nämnda, mera allmänt utgående utskylder och avgifter ingå i kronouppbörden även ett flertal, i obetydlig utsträckning debiterade titlar, av- seende bland annat kvarstående rester av äldre skatteformer, vissa lokalt ut- gående allmänna avgifter, annuiteter å lån ur vissa fonder och vissa kom- munala medel. Vid kronouppbörden år 1935 påfördes dylika titlar till ett belopp av närmare 298 000 kronor. Härav utgjordes omkring 214 000 kronor av lasaretts- m. fl. medel i Gävle stad, vilka medel efter det staden utträtt ur landstinget på grund av nådigt brev den 14 april 1893 till länsstyrelsen i Gävleborgs län påföras å kronodebetsedeln. Enligt beslut av stadsfullmäkti- ge den 31 maj 1937 uttagas emellertid nämnda medel numera vid kommunal- uppbörden. Av övriga till ett sammanlagt belopp av omkring 84 000 kronor debiterade titlar utgjorde: 30 766 kronor vattenavgifter till befrämjande [av fisket inom landet, 1200 kronor särskilda medel för fiskets befrämjande, inemot 4 000 kronor avgifter enligt 4 kap. 14 å och 2 kap. 10 ?; vattenlagen, 8 777 kronor bidrag till Ol-andsåns sänkning (inom Stockholms och Uppsala län), något över 2 000 kronor avgifter till åtgärder för fiskets uppehållande i Motala ströms vattenområde, avgifter till Strolångens sjösänkningsbolag och
avgifter till fiskodling och andra åtgärder för fiskets uppehållande i Svartåns vattensystem (inom Östergötlands län), 11 562 kronor domänstyrelsens medel, omkring 5 700 kronor annuiteter till Västerbottens och Norrbottens bostads- förbättrings- och nybyggeslånefond, 3 800 kronor allmänna nödhjälpsfondens medel, 5566 kronor skol-avgift, inemot 5000 kronor f. d. hospitalsfondens medel, 2 842 kronor grundskatt, 1 700 kronor tomtöresavgift, något mer än 1 600 kronor fiskredskapslån samt tillhopa något över 700 kronor trosspasse- volansavgift, skogsrekognitionsavgift, avgäld, kronotionde, jordskyldsmedel ävensom skogs- och stubbören, omkring 850 kronor bevillningsavgift för särskilda förmåner och rättigheter, 710 kronor cellfängelseavgift (inom Gö- teborgs och Bohus län), 331 kronor fängelseunderhållsavgift (inom Gävle- borgs län), 243 kronor statens fiskredskapsfonds medel, 231 kronor Väster- bottens lappfonds medel samt tillhopa ej fullt 100 kronor ersättning åt pastor i Annerstad, suveränitetsavgift, Vadstenas krigsmanshuskassas medel och ljungskogsvägröjningsmedel.
Debiteringen.
Å landet och i stad, där magistrat ej finnes (fögderistad) verkställes debi- teringen av kronoutskylder av vederbörande häradsskrivare. l magistrats- stad (utom Stockholm) verkställes debiteringen av sådana utskylder av magistraten eller, där särskild tjänsteman finnes därtill förordnad, av den- ne under magistratens inseende och ansvar. 1 Stockholm debiteras utskyl- derna av vederbörande taxeringsinspektörer. Kronoutskylder, som för- falla till betalning under allmän uppbördstermin eller, i magistratsstad, å allmän uppbördsstämma, debiteras i uppbördsbok. Utskylder, som icke påföras de skattskyldiga i uppbördsbok, skola upptagas i särskild uppbörds- längd. Å landet upprättas uppbördsbok och uppbördslängd särskilt för varje till fögderi hörande kommun eller del av kommun.
Det första ledet i debiteringsarbetet är, att uppbördsboken »tillskrives», d. v. 5. de skattskyldigas namn, bostadsort och postadress införas, så att stommen till uppbördsboken föreligger. Detta arbete plågar flerstädes på landet vara avslutati maj månad. Debiteringen måste vara helt avslutad och uppbördsboken summerad i god tid före den dag, då debetsedlarna skola vara utsända. Å landet skola debetsedlarna sist sju dagar före första upp- bördsterminens början med posten tillsändas de skattskyldiga. l stad skola de senast sju dagar före första uppbördsstämmans början tillhandahållas de skattskyldiga. Beträffande utskylder, som förfalla under särskild upp- bördstermin (jfr sid. 104 0. f.), skall vad sålunda gäller om utsändandet av debetsedlar hava motsvarande tillämpning.
Uträknandet av de belopp, som under de olika utskyldstitlarna skola på- föras de skattskyldiga, och införandet i uppbördsboken av uppgifter här- om kan uppenbarligen ske först sedan de uppgifter, som erfordras för debiteringens verkställande, blivit kända för debiteringsförrättaren. När detta inträffar, är i viss mån beroende av varje utskyldstitels särskilda na-
tur. Redan före debiteringens påbörjande äger debiteringsförrättaren kän- nedom om vad som skall debiteras å vissa titlar. Så är förhållandeti , fråga om tionde samt, i regel, annuiteter å förskott för avlösning av frälse- räntor och avbetalningar å avdikningslån. Mantalspenningar och sjuk- vårdsavgift hava kunnat debiteras med ledning av mantalslängderna. De ömsesidiga försäkringsanstalterna tillhandahålla regelmässigt sina längder för debitering av försäkringsavgifter senast i juli. Tämligen tidigt ' på , året äro riddarhusets och hushållningssällskapens matriklar tillgängliga till , ledning vid debitering av riddarhusmedel och ledamotsavgifter till hushåll- ' ningssällskap.
Beträffande sådana utskylder, som utgå efter taxering, alltså efter det skatteunderlaget blivit fastställt i sådan särskild ordning, som bestämmes i skatteförfattningarna, erfordras ytterligare, innan debitering kan verkställas, att utdebiteringsgrunden fastställes. I fråga om principen för utdebiterings- grundens fastställande föreligger härvidlag en väsentlig olikhet emellan å ena sidan sådana skatter, som bruka benämnas kvotskatter, och å andra si- dan sådana skatter, som i överensstämmelse med sin natur pläga betecknas såsom repartitionsskatter. Beträffande kvotskatterna bestämmes skattesatsen utan direkt sammanhang med det genom taxeringen fastställda skatteunder- laget. Skattesatsen föreligger antingen fixerad i vederbörande författning angående skatten i fråga, såsom beträffande skogsvårdsavgiften, som är till beloppet fastställd i förordningen om skogsvårdsavgift, eller fastställes den genom särskilt beslut, såsom i fråga om den statliga inkomst- och förmögen- hetsskatten. Denna debiteras efter ett av riksdagen varje år fastställt procenttal av stadgade grundbelopp, varmed skatten skall för det ifrågava- rande året utgå. Efter den omläggning av den direkta statsbeskattningen, som vidtagits år 1938, kommer att för varje år fastställas med vilket procent- tal av de för olika grupper av skattskyldiga enligt särskilda normer uträk- nade grundbelopp, som bottenskatt skall för året utgå; tilläggsskatten är där- emot oberoende av sagda procenttal. Pensionsavgift är att i förevarande hän- seende jämställa med en kvotskatt, i fråga om vilken skattesatsen blivit be- stämd i vederbörande författning, i detta fall lagen om folkpensionering. Re— partitionsskatter hava sitt namn därav, att sedan skattebehovet fastställts, den för dess täckande erforderliga skatten utslås på beskattningsföremålen, varvid debiteringsgrunden _ framkommer genom division av skattebehovet med tillgängliga antalet beskattningsföremål (vanligen skattekronor och skat- teören) enligt senast verkställda taxering. Repartitionsskatten är den typiska formen för de skatter, som uttagas av kommuner och andra menigheter, som hava beskattningsrätt gentemot sina medlemmar. Av repartitionsskatter fö- rekomma å kronodebetsedeln landstingsskatt, tingshusmedel och vägskatt.
Debiteringen av kvotskatterna kan i de fall, då skattesatsen är fixerad ge- nom stadgande i vederbörande skatteförordning, ske så snart taxeringen bli- vit känd. Så är alltså fallet med särskild skatt å förmögenhet, skogsvårds- ' avgift, pensionsavgift, utskiftningsskatt och ersättningsskatt för bolag. I de fall däremot, då skattesatsen för året skall bestämmas genom särskilt beslut,
såsom i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatt, måste beslutet härom av- vaktas,1 innan debiteringen kan påbörjas. Debiteringen av repartitionsskat- terna kan ej ske, förrän vederbörande beslutande korporation fastställt den skattesats, efter vilken de skola utgå. Av vad tidigare nämnts om reparti- tionsskatternas natur torde framgå, att detta i sin tur förutsätter dels att be- skattningsunderlaget blivit känt och dels att det utgiftsbehov för vederböran- de kommunala menighet, som för det kommande räkenskapsåret skall täckas med skatten i fråga, blivit beräknat och till beloppet fastställt.
För antagande och fastställande av utgifts- och inkomststaterna för de kom- munala menigheter, vilkas skatter debiteras och uppbäras i sammanhang med kronouppbörden, gälla för närvarande följande regler. Förslag till lands- tings utgifts- och inkomststat för kommande kalenderår upprättas av dess förvaltningsutskott. Förslaget behandlas därefter vid landstingets lagtima möte, som tager sin början den första måndagen i september och i regel av- slutas inom en vecka. Vägdistrikt fastställer sin utgifts- och inkomststat vid den ordinarie vägstämma, som skall hållas under senare hälften av augusti. Beträffande tingshusbyggnadsskyldige finnas inga bestämmelser angående tid för fastställande av utgifts- och inkomststat. Vilja de tingshusbyggnadsskyl- dige påkalla länsstyrelsens biträde för ombesörjande av till uttaxering beslu- tade medels debitering och indrivning i sammanhang med kronoskatterna, skall uppgift om det till uttaxering beslutade beloppet vara länsstyrelsen till- handa senast före den 1 september. I länen avsluta taxeringsnämnderna sitt arbete i maj. De ordinarie länsprövningsnämnderna skola hava avslutat sina sammanträden senast den 10 oktober och protokollen skola vara justerade senast den 18 i samma månad. Av vad nyss nämnts om tiderna för stat- beslutens fattande av sådana kommunala menigheter, vilkas skatter uppbä- ras vid kronouppbörden, framgår att den för skattesatsens fastställande er— forderliga kännedomen om beskattningsunderlaget måste grundas på de av taxeringsnämnd åsatta taxeringarna.
Enligt gällande författningar anknyter debiteringen av de utskyldstitlar, som äro beroende av taxeringen, till denna sådan den föreligger enligt veder- börande prövningsnämnds beslut. Över prövningsnämndens beslut anförda besvär uppehålla icke debitering och uppbörd.
I länen påbörjas debiteringen av de skatter, som utgå på grund av taxe- ring, redan innan prövningsnämndens arbete avslutats och verkställes där- vid på grundval av taxeringsnämndens beslut. Dessa bliva kända genom taxeringslängderna, vilka skola avlämnas till debiteringsförrättaren senast den 20 maj. Först uträknas och införes i taxeringslängden det antal skatte- kronor och skatteören, som på grund av taxeringen till allmän kommunal- skatt skall påföras envar, som är skyldig erlägga sådan skatt. Inkomst- och förmögenhetsskatt påföres sedan det procenttal, efter vilket skatten skall utgå, blivit känt. De uträknade skattebeloppen införas i taxeringsläng-
1 Riksdagens beslut om inkomst— och förmögenhetsskattens procenttal och Kungl. Maj:ts beslut om utjämningsskattens procenttal publicerades i Sv. förf.—saml. år 1935 den 18 juni, år 1936 den 27,3juni, år 1937 den 26 juni och år 1938 den 13 juni.
den och sedermera i uppbördsboken. Senast den 15 juli insändas sam- mandrag av taxeringslängderna till länsstyrelsen. Härefter verkställes debi- tering av landstingsskatt och andra i förhållande till skattekronor och skatte- ören utgående utskylder. Debiteringen härav kan enligt vad ovan nämnts börja först sedan landsting och andra vederbörande fattat beslut om skatte- satserna. Den ordinarie länsprövningsnämndens sammanträden för hand- läggning av ärenden, som gälla det löpande årets taxering, hållas under ti- den mellan den 15 juli, då besvärstiden till länsprövningsnämnden utgår, och den 10 oktober, då som nämnts dess arbete skall vara avslutat. Läns- prövningsnämndens protokoll justeras inom 14 dagar efter varje samman- trädes slut, dock senast den 18 oktober. Nämndens ändringslängder skola för varje sammanträde inom 8 dagar efter protokollets justering, dock senast den 20 oktober, översändas till vederbörande debiteringsförrättare. Den ordinarie mellankommunala prövningsnämnden sammanträder å sådan tid, att nämndens arbete kan vara avslutat senast den 5 oktober. Nämndens ändringslängder översändas senast den 14 oktober till vederbörande läns- styrelse, som har att inom fyra dagar efter mottagandet till debiterings- förrättama expediera ändringslängder, upptagande den mellankommunala prövningsnämndens beslut. Därest genom beslut av prövningsnämnd (läns- prövningsnämnd eller den mellankommunala prövningsnämnden) ändring sker i taxering, för vilken utskylder redan uträknats, eller ny taxering till- kommer, verkställes i länen rättelse i debiteringen före utsändande av debet- sedlarna. I allmänhet avföras utskyldsposterna för de i uppbördsboken re- dan upptagna skattskyldiga, vilkas taxeringar ändrats av prövningsnämn- , den, specifikt i slutet av uppbördsboken, varefter i enlighet med prövnings- nämndens beslut utskylder specifikt påföras samtliga i ändringslängden upptagna skattskyldiga. Summan av de avförda posterna subtraheras från och summan av de påförda posterna adderas till sammandragets slutsum- ma. Detta kallas omslut. Emellertid lära debiteringsförrättama stundom gå till väga på annat sätt. Sålunda förekommer, att de på prövningsnämndens beslut beroende utskyldsbeloppen uträknas och införas i uppbördsboken först sedan prövningsnämndens arbete blivit avslutat. Härigenom undgås det dubbelarbete, som följer av det förstnämnda förfaringssättet. Denna metod torde komma till användning företrädesvis inom sådana taxerings- distrikt, beträffande vilka antingen ett förhållandevis stort antal ändringar äro att förvänta eller prövningsnämndens beslut antagas bliva kända täm- ligen tidigt, under det att den förstnämnda metoden i regel användes i distrikt, där ett fåtal ändringar pläga förekomma eller där prövningsnämndens be- slut fattas senare. En tredje metod lärer vara, att de redan debiterade be- loppen ändras i enlighet med prövningsnämndens beslut och att summe- 3 ringen härefter rättas. I Stockholm äro taxeringsnämnderna ej skyldiga att . hava avslutat sina arbeten förrän den 15 juni. Besvärstiden till den ordi- * narie prövningsnämnden utgår först den 10 augusti och nämndens samman- träden skola vara avslutade senast den 31 oktober. I Stockholm har enligt uppgift varit vanligt att påbörja debiteringen omedelbart efter bekantgö- 7—388005. I.
randet av riksdagsbeslutet om skatteprocenten, även om taxeringsnämnderna vid denna tidpunkt icke avslutat sitt arbete. Därvid har början gjorts med de delar av taxeringslängden, som hunnit färdigställas. Debetsedlarna ut- sändas i september. Därest genom beslut av prövningsnämnden ändring sker i taxering, för vilken utskylder redan uträknats, eller ny taxering till- kommer, utfärdas i Stockholm rättad eller ny debetsedel efter prövnings- nämndsarbetets avslutande men före uppbördsstämmans början. Skogsvårdsavgift skall av vederbörande debiteringsförrättare uträknas och införas i en kopia av skogsaccislängden, benämnd skogsvårdsavgiftslängd, varefter avgiftsbeloppen överföras till uppbördsboken. Arbetet härmed kan påbörjas så snart skogsaccislängden blivit från taxeringsnämnden över- lämnad, vilket skall ske senast den 5 juni i länen. Enligt kungörelse den 29 januari 1937 angående påföring, debitering, uppbörd och redovis— ning av pensionsavgifter enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensione- ring skall den, som har att debitera kronoutskylder, verkställa påföring av pensionsavgifter i den av mantalsskrivningsförrättaren jämlikt samma kungörelse upprättade pensionsavgiftsförteckningen. För varje avgifts- pliktig person skall där antecknas beloppet av den pensionsavgift han har att erlägga. Till grund skall därvid läggas den fastställda taxeringen för året. Om ändring av debitering av skogsvårdsavgift och pensionsavgift på grund av prövningsnämndens beslut gäller detsamma som ovan anförts om ändring av debitering av inkomst- och förmögenhetsskatten och andra skatter.
Uppbörden.
Uppbörd av utskylder, som debiterats i uppbördsbok. Den allmänna uppbörden förrättas på landet och i fögderistäderna genom postverkets för- sorg och äger rum under två allmänna uppbördsterminer, den första från och med den 10 till och med den 20 november taxeringsåret och den andra från och med den 25 april till och med den 5 maj nästföljande år. Skattskyl- dig har att under uppbördstermin är vilken fast postanstalt som helst inom ri- ket med företeende av den för honom utfärdade debetsedeln jämte bifogad, för uppbördsterminen avsedd skattepostanvisning, portofritt inbetala honom påförda utskylder, som förfalla till betalning under uppbördsterminen. I stad med magistrat förrättas uppbörden vid två allmänna uppbördsstämmor. som äga rum, den första viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 5 till och med den 20 november taxeringsåret och den andra viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 25 april till och med den 5 maj nästföljande år. Magistraten skall till länsstyrelsen inkomma med förslag angående tider och ställen för uppbörden. Länsstyrelsen åligger att genom allmän kungörelse på lämpligt sätt underrätta de skattskyldiga om tider och ställen för de allmänna uppbördsstämmorna och den ordning, som därvid skall iakttagas. I särskilda kungörelser hava meddelats ytterli- gare bestämmelser beträffande kronouppbörden i vissa magistratsstäder, av det innehåll att de allmänna uppbördsstämmorna kunna hållas utom av
kronouppbördskassör eller motsvarande tjänsteman jämväl av bank, med vilken magistraten därom träffat avtal. Debetsedlarna skola i stad, där upp- ! börden ordnats på angivet sätt, vara försedda med frånskiljbara talonger,
avsedda att, om inbetalning sker till bank, frånskiljas och tjäna till veri- fikationer vid bankernas redovisande av influtna medel. Bestämmelser om sålunda under medverkan av banker ordnad uppbörd meddelades genom kungörelsen den 21 augusti 1935 i fråga om kronouppbörden i Kristianstad, vilken kungörelse sedermera förklarats skola äga tillämplighet i fråga om kronouppbörden i ytterligare ett tiotal magistratsstäder. I fråga om kronouppbörden i Lund gäller enligt kungörelsen den 24 juli 1934 särskilda regler. De allmänna uppbördsstämmorna hållas där av drätselkammaren samt av de banker, med vilka drätselkammaren träffat avtal om uppbördens försättande. I Stockholm handhaves kronouppbörden enligt uppbördsregle- mentet för Stockholm av överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden genom uppbördsintendentens försorg. Den årliga kronouppbörden försig- går vid två uppbördsstämmor, som skola vara avslutade, den första den 20 november taxeringsåret och den andra den 5 maj nästföljande år. Vid de allmänna uppbö-rdsstämmorna skall uppbörden, i den mån densamma ej sker å överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden, verkställas av post— verket och de banker, med vilka överståthållarämbetet därom träffat avtal.
Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel å landet påföres i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt, lands- tingsskatt, tingshusmedel, vägskatt och annuiteter å avdikningslån uppgår till sammanlagt minst tio kronor, förfalla dessa utskylder till betalning med hälften av sina belopp under vardera uppbördsterminen. Vad som i övrigt påföres skattskyldig å debetsedel förfaller till betalning under första upp- bördsterminen. I stad förfaller under samma förutsättning vad som påförts den skattskyldige i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt, landstingsskatt och annuiteter å avdikningslån till betalning med hälften av sina belopp vid vardera uppbördsstämman och vad som eljest påförts den skattskyldige vid första uppbördsstämman. I Stockholm förfalla, under förutsättning att vad skattskyldig påföres i statlig inkomst- och förmögen- hetsskatt och utjämningsskatt uppgår till sammanlagt minst tio kronor, dessa utskylder till betalning vid vardera uppbördsstämman och vad som eljest påförts den skattskyldige vid första stämman. Från och med år 1938 inräknas särskild förmögenhetsskatt bland de »delbara» utskyldstitlarna. Skattskyldig, vars kronoutskylder förfalla till betalning under båda upp- ! bördsterminerna på landet eller vid båda uppbördsstämmorna i stad, må vid
första tillfället erlägga jämväl den del av utskylderna, som förfaller till be- talning först vid andra betalningstillfället. Vid inbetalning under uppbörds- termin frånskiljer postverket i sådant fall båda de vid debetsedeln fästade skattepostanvisningarna och i fråga om uppbördsstämma i sådan stad, där inbetalning må ske till bank, vederbörande bank båda de vid debetsedeln fästade talongerna. Kommittén har verkställt en utredning angående den omfattning, i vilken vid andra uppbörden förfallande utskyldsbelopp inbe-
talas redan vid första uppbördstillfället. Resultatet av denna utredning, som avsett utskylderna för åren 1932—1935, har sammanfattats i tablån här ne- dan (jfr Tab. 3, 4 b, 5 och 6).
Tablå, utvisande i vilken omfattning vid andra uppbörden förfallande krono- utskylder influtit redan vid första uppbörden.
Debetsedlar Belopp Procent av Å _ Procent av antal debet- Procent av Prfiezä av I Ant l antalet ut- sedlar att K summa debi- utts det är * a färdade de- betala vid ronor terade ut— avid 2213 betsedlar 231632- skylder uppbörden Landsbygd: 1932 77 803 332 719 2 870 023 213 5151 1933 98 619 4:24 936 3 677 629 284 724 1934 111507 467 1066 3 932 950 298 7'64 1935 120 553 499 1090 4 499 554 306 780 Magistratsstäder: 1932 47 566 374 7'30 2 583 932 1'73 415 1933 53 780 417 824 2 827 347 1'98 468 1934 55161 4'25 855 3 129 617 212 521 1935 61734 454 871 3 934 762 232 568 H e l a r i k e t:
1932 125 369 3'46 7'23 5 453 955 192 480 1933 152 399 421 893 6 504 976 239 585 1934 166 668 452 985 7 062 567 252 633 19:55 183 287 483 1005 8434 316 266 664
Postverket emottager icke under annan tid än under uppbördstermin skat- tepostanvisning å kronoutskylder, som under uppbördstermin förfallit till betalning eller i enlighet med vad ovan sagts eljest då fått erläggas. Ej hel- ler emottager postverket skattepostanvisning å kronoutskylder å annat be- lopp än det som sålunda må erläggas, dock med de undantag, som föranle- das därav, att pensionsavgifter kunna särskilt erläggas och att frivillig årsav- gift till hushållningssällskap kan undantagas från inbetalning. Därest nå- gon vill begagna sig av honom enligt 17 å lagen om folkpensionering med- given rätt att särskilt erlägga pensionsavift, har han att enligt formulär, som tillhandahålles å postanstalt, utskriva särskild å vederbörande länsstyrelse ut- ställd skattepostanvisning jämte utdrag av debetsedeln i erforderliga delar. Kvitto erhålles då å utdraget av debetsedeln. Enahanda gäller, därest ar- betsgivare enligt 18 å nämnda lag utan sammanhang med kronoutskylderna erlägger pensionsavgift för den, som hos honom har tjänst eller arbetsanställ- ning. Skattskyldig, för vilken pensionsavgift genom särskild skattepostan-
visning sålunda'guldits, äger att under första uppbördsterminen inbetala återstoden av honom påförda utskylder, som förfalla under denna termin. Om någon vill erlägga honom å kronodebetsedel påförda, under första upp- ' bördsterminen eller under såväl första som andra uppbördsterminen till be- talning förfallna utskylder med undantag av honom påförd frivillig årsavgift till hushållningssällskap, har den skattskyldige att enligt ä postanstalt till- handahållet formulär utskriva särskild, å länsstyrelsen ställd skattepostan- visning å det belopp, han sålunda vill erlägga. Den skattskyldige skall tillika såväl å debetsedeln som å postanvisningen anmärka det belopp, som han icke erlägger, och att detta belopp utgör sådan avgift, varom fråga är. Ve- derbörande postfunktionär utfärdar härefter å debetsedeln kvitto å vad som erlagts. Ej heller vid uppbördsstämma i stad emottages annat belopp än det, som förfaller till betalning vid stämman, eller i fråga om inbetalning vid första stämman, vad som förfaller vid båda stämmorna, dock med de un- dantag, som föranledas dels av nyssberörda bestämmelser i 17 och 18 åå la- gen om folkpensionering och dels av uppbördsmannen medgiven rätt att på grund av förhållanden, som yppa sig vid uppbördsstämman, medgiva den av- kortning, vartill han anser anledning föreligga.
Inbetalning under uppbördstermin å landet skall ske med kontanter eller med å postverket ställd postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente. Skattepostanvisningama ;befordras utan kostnad för den skattskyldige. Inbetalning vid uppbörds- stämma i stad kan ske med kontanter, med postremissväxel, utfärdad av så- dan bank som nyss sagts, och ställd till eller överlåten å uppbördsmannen eller bank, med vilken avtal om uppbörd må hava träffats, eller, där fråga är om uppbörd genom bank eller, såsom fallet är i Lund, genom drätselkam- maren, med check, därest denna av vederbörande kassör godkännes. I Göte- borg må inbetalning jämlikt kungörelse den 31 oktober 1930 fullgöras där- igenom, att skattskyldig på eget ansvar insänder utskyldsbeloppet medelst skattepostanvisning, dock med iakttagande av de begränsningar och villkor, länsstyrelsen kan i samband med generalpoststyrelsen fastställa, eller sålun- da att skattskyldig till vederbörande uppbördskassör avlämnar eller med posten på eget ansvar insänder skattebeloppet i check eller i postremissväxel ställd till uppbördskassören att betalas av bankkontor i Göteborg, dock med iakttagande av de bestämmelser länsstyrelsen meddelar.
Inbetalning vid uppbördsstämma må ock kunna fullgöras sålunda, att
» skattskyldig till uppbördsmannen i betalt brev med posten på eget ansvar ; insänder jämte debetsedel eller debetsedlar, utskyldsbeloppet i sådan postre- ; missväxel, utfärdad av bank som nyss sagts, och ställd till eller överlåten ä 1 magistraten. För att sådan inbetalning skall anses verkställd vid uppbörds-
stämman skall försändelsen hava kommit uppbördsmannen tillhanda senast 3 å uppbördsstämmans sista dag. Likaledes må inbetalning kunna fullgöras ? därigenom, att skattskyldig på egen bekostnad insätter utskyldsbeloppet å
vederbörande uppbördsmans tjänstepostgirokonto. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord vid uppbördsstämman, skall inbetalningskortet hava av-
lämnats a postanstalt eller, där inbetalningen sker medelst girokort, detta hava ankommit till postgirokontoret i Stockholm senast å uppbördsstämmans näst sista dag.
Vid uppbördsstämma i stad skall en ledamot av magistraten eller annan av magistraten utsedd kontrollant närvara och i en särskild kontrollängd an- teckna de erlagda och av uppbördsmannen kvitterade beloppen samt meddela bevis därom å debetsedel, som företetts vid uppbördsstämman eller insänts till uppbördsmannen, eller å särskilt kvitto, som meddelats å pensionsavgift, som erlagts för sig utan att debetsedel företetts. Utan kontrollantens bevis är uppbördsmans kvitto ej gällande mot kronan. Vid upphörd genom banks försorg skall kvitto vara undertecknat av två tjänstemän i vederbörande bank och vid uppbörd genom drätselkammaren i Lund av två drätselkam- marens tjänstemän. Det åligger postgirokontoret att till magistraten över- sända för uppbördsm—annen avsedda kuponger, vilka höra till inbetalnings- eller girokort och som avse inbetalning av utskylder vid uppbördsstämma i stad; och skall magistraten för granskning tillhandahålla kupongerna åt kontrollanten, som har att efter verkställd granskning överlämna dem till uppbördsmannen. Över postremissväxlar, som under uppbördsstämman med posten inkomma till uppbördsman i stad, skall denne upprätta förteckning, vilken, försedd med attest av magistraten eller av magistraten utsedd person, för granskning uppvisas för kontrollanten. Kontrollängden skall för varje uppbördsdag summeras; åliggande det kontrollanten att med näst avgående post till länsstyrelsen insända rapport om den under samma uppbördsdag influtna uppbördssumman samt att efter uppbördsstämmans slut omedelbart överlämna kontrollängden till magistraten att av denna myndighet förvaras. Inbetalning över postgiro, varom uppbördsman i stad erhåller underrättelse först efter uppbördsstämmas slut men som likväl jämlikt bestämmelserna i uppbördsreglementet å 12 mom. 1, skall anses fullgjord vid uppbördsstäm- man, antecknas av kontrollanten i särskild kontrollängd. Det åligger kon- trollanten att om sålunda influtna utskylder lämna länsstyrelsen underrät- telse i ovan stadgad ordning och att ofördröjligen överlämna den särskilda kontrollängden till magistraten för förvaring.
I den mån under uppbördsterminerna å landet inbetalta skattepostanvis- ningar ankomma till postkontoret i vederbörande residensstad, insätter post- kontoret dag för dag å statsverkets checkräkning i riksbanken för länsstyrel- sens räkning anvisningarnas sammanlagda belopp. Anvisningarna sorteras kommunvis i nummerföljd och Överlämnas till länsstyrelsen jämte i två ex- emplar upprättade förteckningar över desamma, upptagande nummer och belopp. Med ledning av dessa verifikationer antecknas å landskontoret de gjorde inbetalningarna i uppbördsböckerna. Skattepostanvisningarna skola av länsstyrelsen senast inom sex månader efter uppbördsterminens utgång återställas till postkontoret för att vara tillgängliga vid revision.
Uppbörd av utskylder, som debiterats i särskild uppbördslängd. För er— läggande å landet av kronoutskylder, som finnas upptagna i särskild, av hä—
radsskrivare upprättad uppbördslängd, må länsstyrelse, där så befinnes böra äga rum och annat uppbördssätt ej är i särskild författning stadgat, efter ; samråd med generalpoststyrelsen bestämma särskild uppbördstermin. Eljest erläggas sådana utskylder å tid, som länsstyrelsen äger i varje särskilt fall bestämma. I stad erläggas kronoutskylder, som finnas upptagna i särskild uppbördslängd, där länsstyrelsen finner så böra ske, vid särskild uppbörds- stämma men uttagas eljest i den ordning, som länsstyrelsen äger i varje sär- ; skilt fall bestämma. Uppbörd av utskylder, som debiterats i särskild upp- 3 bördslängd, må även kunna efter länsstyrelses förordnande verkställas av ve- derbörande landsfiskal eller annan landsstatstjänsteman eller i sådan fögderi— stad, där stadsfogde finnes, av denne. Som kontrollant skall härvid fun- gera häradsskrivaren eller av länsstyrelsen särskilt utsedd person. Om kon- trollantens åligganden och om kontrollängd gäller i tillämpliga delar vad ovan sagts beträffande utskylder, som debiterats i uppbördsbok, dock att kontrollängden för landet skall överlämnas till länsstyrelsen.
Restindrivningen.
Bestämmelser om restindrivningen återfinnas i uppbördsreglementet och i restindrivningsförordningen den 13 november 1931. Efter varje uppbörds- termin, respektive uppbördsstämma upprättas restlängd över till betalning för- fallna men icke guldna kronoutskylder. Försummar skattskyldig, som är berättigad att erlägga utskylderna under två terminer eller uppbördsstäm- mor, att vid den första terminen eller stämman erlägga vad som då skolat betalas, är jämväl vad som eljest skolat erläggas först vid det senare betalningstillfället till omedelbar betalning förfallet. Restlängd för landsbyg- den och fögderistäderna upprättas på landskontoret, särskilt för varje kom- mun eller kommundel. Restlängd skall skyndsamt upprättas i två exemplar, varav det ena inom en månad efter uppbördsterminens slut skall för rester- nas indrivning översändas till vederbörande utmätningsman. I magistrats- stad åligger det uppbördsmannen att genast låta upprätta restlängd över för- fallna, men vid vederbörande uppbördsstämma icke guldna kronoutskylder. Ett exemplar av restlängden skall senast en månad efter uppbördsstämmans slut av uppbördsmannen överlämnas till utmätningsmannen för indrivning av däri upptagna belopp. Indrivningen av restförda utskylder omhänderhaves av vederbörande utmätningsman, å landet landsfiskal eller annan särskilt förordnad utmätningsman, i fögderistad stadsfogde eller, där sådan ej fin- nes, landsfiskal eller särskilt förordnad utmätningsman och i magistrats- stad stadsfogde eller, där sådan ej finnes, magistraten. För sådant ända- mål åligger det utmätningsmannen att förrätta utmätning eller bevilja in- försel ävensom avgiva redovisning. Utmätningsman må åt exekutionsbi- träde å landet eller exekutionsbiträde i stad, utsedd i Stockholm av över- ståthållarämbetet, i magistratsstäder av magistraten och ifögderistad av länsstyrelsen uppdraga att verkställa indrivning av utskylder och för så—
dant ändamål förrätta utmätning av lös egendom eller, där fråga är om stad, beträffande vilken Konungen därom förordnat, jämväl bevilja in- försel. Sistnämnda möjlighet infördes genom lag den 20 april 1934, varige- nom i 21 å lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller liv- ränta gjordes ett tillägg av innehåll att, där beträffande viss stad finnes er- forderligt, att ärenden angående införsel till gäldande av utskylder eller av— gifter skola kunna handläggas jämväl av exekutionsbiträde, Konungen äger därom förordna och att i ty fall vad om utmätningsman gäller skall tillämpas å sådant biträde. Närmare bestämmelser om exekutionsbiträdes handhavan- de av indrivning och redovisning meddelas i kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden.
Vid indrivningen av restförda utskylder har den skattskyldige att utöver utskyldernas belopp erlägga indrivningsavgift, som beräknas efter tre öre för varje full krona av de resterande utskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre för varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugu- fem kronor. Därest skattskyldig, som är berättigad att erlägga sina utskyl- der under två uppbördsterminer eller -stämmor, försummar att före utgången av första uppbördsterminen eller -stämman erlägga vad av utskylderna som då förfallit, är, som i det föregående nämnts, jämväl den del av utskylderna förfallen till omedelbar betalning, som eljest skolat förfalla först vid det senare betalningstillfället. Hela beloppet restföres och den skattskyldige har att erlägga å det sålunda restförda beloppet beräknad indrivningsavgift. Sist- nämnda regel mildras emellertid av stadgandet, att indrivningsavgift icke skall utgå, därest skattskyldig under dylika förhållanden inom sju dagar efter första uppbördsterminens eller -stämmans utgång till utmätningsmannen i orten inbetalar debetsedelns hela belopp. Indrivningsavgiften tillfaller den utmätningsman, inom vilkens distrikt medlen uttagits, dock'att, när utmät- ningsman i eller för indrivningen anlitat exekutionsbiträde, denne må upp- bära hälften av indrivningsavgiften för medel, med vilkas indrivande han sålunda tagit befattning. Där i stad finnas meddelade särskilda föreskrifter rörande dispositionen av sådan avgift, skola dessa föreskrifter fortfarande tills vidare tillämpas.
Bestämmelser om s. k. indrivningskvitto finnas både i uppbördsreglementet å 17 mom. 2 och i restindrivningsförordningen 6 &. Enligt förstnämnda lag- rum skall, därest kronoutskylder här i riket inbetalas annorledes än å upp- bördsstämma eller genom skattepostanvisning, å det inbetalta beloppet utfär- das särskilt kvitto ( indrivningskvitto), där ej annat föreskrives i restindriv- ningsförordningen. I nämnda förordning stadgas följande. Utmätningsman eller exekutionsbiträde skall å medel, som han uppbär enligt restindrivnings— förordningen, utfärda indrivningskvitto. Då belopp, som innehållits vid in- försel, insändes över postgiro, skall indrivningskvitto emellertid icke utfärdas. Kvittot skall vid betalningstillfället lämnas till den, som erlagt beloppet, eller där så icke kan ske, såsom då beloppet översänts med posten, tillställas honom i tjänstebrev. Annat kvitto än indrivningskvitto är icke gällande i de fall
utfärdande av sådant kvitto är föreskrivet. Där utmätt lös egendom av utmätningsman säljes å auktion, behöver han icke utfärda särskilt kvitto för varje inropspost, utan kvittot, som skall lämnas till gäldenären, må avse hela inropssumman. Indrivningskvitto skall tecknas å härför avsedd blankett. Vid kvittots utskrivande skall så förfaras, att vad som tecknas å blanketten kopieras å ett till densamma hörande kopieblad. Vid emottagande av belopp. som vid införselförfarande innehållits från flera gäldenärer, behöver å kvit- tot ej antecknas gäldenärernas namn utan antecknas arbetsgivarens (pen- sions- eller livräntegivarens) namn och antalet gäldenärer. Specificering med angivande av varje gäldenärs namn, det från honom uttagna beloppet och vad det avser skall dock i så fall göras å kopiebladet. Formulär till in- drivningskvitton fastställes av riksräkenskapsverket. Kvittona, som äro bundna i block, rekvireras från riksräkenskapsverket. De tillhandahållas på statsverkets bekostnad, utom beträffande magistratsstäder, som få erlägga betalning för dem till av riksräkenskapsverket fastställt pris, motsvarande statsverkets självkostnad. Riksräkenskapsverket meddelar närmare bestäm- melser om kvittoblanketternas användning, tillhandahållande, förvaring och redovisning. Dylika enhetligt fastställda kvitton skola användas över hela landet med undantag av städerna Stockholm och Göteborg. I Stockholm tillkommer det överståthållarämbetet och i Göteborg länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att, i den mån ej särskilda föreskrifter utfärdats av Kungl. Maj:t, meddela bestämmelser angående indrivningskvitton.
Kan skattskyldig, som ej behörigen erlagt sina kronoutskylder, icke anträf- fas inom den kommun å landet eller den fögderistad, där utskylderna blivit honom påförda, åligger det vederbörande utmätningsman att ofördröjligen låta noga undersöka, huruvida annan är pliktig att ansvara för utskylderna samt om tillgång för dessas gäldande eljest förefinnes, i vilket fall utskylderna skola genom vederbörandes försorg uttagas. Kunna utskylderna icke sålunda uttagas, skall utmätningsman till pastorsämbetet i vederbörande församling överlämna den debetsedel, som utfärdats för den skattskyldige, eller, där debetsedeln ej är tillgänglig, ett restlängdsutdrag. Debetsedeln eller utdraget bör vara försett med intyg av vederbörande utmätningsman, exekutionsbiträde eller polisman, att den skattskyldige blivit inom den kommun, där utskyl- derna påförts, förgäves eftersökt, att därvid utrönts, att han i orten saknar utmätningsbara tillgångar, att husbonde eller annan ej är pliktig att ansvara för utskylderna helt eller delvis samt, om upplysningar därom kunnat er- hållas, att den skattskyldige begivit sig till viss annan ort.
Pastorsämbetet har att inom en vecka efter emottagandet återställa hand- lingen till utmätningsmannen och därvid skriftligen meddela hos pastors- ämbetet tillgängliga upplysningar om den skattskyldiges kyrkoskrivningsort och vistelseort samt födelsetid. För detta utredningsförfarande använder man oftast restlängdsutdrag, å vilka formulär till vederbörande myndighets upp- gifter finnas tryckta. Om debetsedeln är tillgänglig, brukar vederbörande myndighet påstämpla det gängse formuläret till uppgiften. Utredningen inom debiteringsorten bör bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast två månader
efter det restlängd kommit landsfiskalen tillhanda. Om man vid denna ut- redning erhållit upplysning om att den skattskyldige vistas inom riket å ort utom utmätningsmannens distrikt, skall utmätningsmannen hos utmätnings- mannen i denna ort begära handräckning för resternas uttagande och för ändamålet översända utdraget eller debetsedeln till honom. Härefter vid- tager samma utredningsförfarande å denna ort. Om den skattskyldige ej heller här anträffas, fortsättes, sedan ärendet återredovisats till sökanden och handräckningsbegäran skett, efterspanandet å annan ort, där det gjorts sannolikt, att han uppehåller sig.
Beträffande i magistratsstad debiterade kronoutskylder är förfarandet ana- logt. Om skattskyldig icke kan anträffas inom staden, åligger det utmätnings- mannen att ofördröjligen låta noga undersöka, huruvida annan är pliktig att ansvara för utskylderna eller om utmätningsbara tillgångar finnas till deras gäldande. Om denna undersökning giver ett negativt resultat, skall utmät- ningsmannen, sedan han eller vederbörande stadsfiskal, exekutionsbiträde el- ler polisman meddelat intyg om de upplysningar, som vunnits om den skatt- skyldiges vistelseort, översända debetsedeln eller restlängdsutdraget till veder- börande pastorsämbete. Pastorsämbetet skall inom 14 dagar därefter över- lämna handlingen till magistraten, försedd med upplysningar i ovan nämnda avseenden. Om det gjorts sannolikt, att den skattskyldige vistas å annan ort inom riket, åligger det magistraten att inleda samma efterspanings- och hand- räckningsförfarande, som nyss nämnts.
Utmätningsmannen i handräckningsorten, d. v. 5. den ort, där handräck- ning begärts, skall intill dess uppdraget slutredovisats, lämna månatlig redo- visning till den som sökt handräckningen genom att före den 20 i varje månad över postgiro leverera influtna medel. Han skall i övrigt så skyndsamt ombesörja handräckningen att, så vitt på honom beror, slutredovisning kom- mer sökanden tillhanda inom fyra månader efter det han emottagit begäran om handräckning.
Vid indrivning av restantier, då den skattskyldige vistas å känd ort utom riket, är krav genom förmedling av beskickning eller konsulat ett generellt användbart medel. Därest skattskyldig, som häftar för restförda kronout- skylder, vilka icke kunnat här i riket uttagas, enligt vunnen upplysning vistas å känd ort utom riket, åligger det å landet och i fögderistad utmätningsman och i magistratsstad magistraten att under vissa förutsättningar göra anmälan därom hos länsstyrelsen. Dessa förutsättningar äro, att beloppet överstiger 15 kronor och att med det främmande landet ej föreligger konvention, som möjliggör direkt handräckningsförfarande. Den sista förutsättningen är dock ej ovillkorlig. Såvitt ske kan, skall länsstyrelsen vidtaga åtgärd för att den skattskyldige genom vederbörande beskickning eller konsulat anmanas att dit erlägga utskylderna.
Om med främmande stat träffats konvention, som möjliggör, att handräck- ning kan erhållas i det främmande landet för indrivning av utskylder, åligger det utmätningsman respektive magistrat, om utskylderna ej kunnat här ut- tagas och om anledning finnes att antaga, att de skola kunna handräcknings-
vis uttagas i den främmande staten, att, på sätt särskilt stadgats, vidtaga de åtgärder, som erfordras för att erhålla handräckning. Sådana åtgärder behöva ej hava föregåtts av krav genom beskickning eller konsulat på sätt ovan nämnts. Men om å andra sidan dylikt krav har skett utan att utskyl- derna frivilligt inbetalats, skall vederbörande beskickning eller konsulat i land, med vilket konvention om handräckning träffats, för den händelse beskickningen eller konsulatet har anledning antaga, att utskylderna skulle ? kunna uttagas genom sådan handräckning, underrätta länsstyrelsen (respek- tive överståthållarämbetet) härom.
Tredje söckendagen före varje månads utgång skall för landet och fögderi- stad utmätningsmannen och för magistratsstad magistraten till landskonto- ret avlämna eller insända uppgift å de kronoutskylder, som influtit efter av- givandet av motsvarande rapport nästföregående månad. De influtna medlen skola samtidigt insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken för läns- styrelsens räkning. Nyssnämnda uppgift ingår i den s; k. månadsräkningen, som varje uppbördsredogörare har att avgiva. Månadsräkningen, som för- utom kronouppbördsmedel jämväl avser andra medel, såsom bötesmedel och expeditionsmedel, är uppställd i balansform. I en särskild bilaga till månads- räkningen, den s. k. influtnabilagan, upptagas de influtna och iriksbanken insatta kronouppbördsmedlen. För landet och fögderistad skall denna upp- gift upptaga varje särskild utskyldspost, fördelad å de olika utskyldstitlarna och vara vederbörligen summerad. För magistratsstad skall uppgiften sum- mariskt angiva huru de influtna medlen fördela sig på olika utskyldstitlar. Jämlikt 5 20 uppbördsreglementet äger riksräkenskapsverket att, i den mån så påkallas, utan hinder av nu nämnda regler meddela särskilda före- skrifter i fråga om redovisning av medel, som utgöra delbetalning av krono- utskylder. Med stöd härav har riksräkenskapsverket i cirkulär till länsstyrel- serna i samtliga län den 19 januari 1932 bland annat föreskrivit, att krono- uppbördsmedel, som hos länsstyrelserna underlydande redogörare efter in- drivning inflyta genom avbetalning och icke innefatta slutlikvid, skola, sedan de omedelbart uppdebiterats i kassajournalen, balanseras från månad till månad, till dess utskylderna blivit till fullo guldna eller hinder uppkommit för vidare indrivning, då medlen skola i vanlig ordning avföras i kassa— journalen samt upptagas i månadsräkningen och dess bilagor. Då viss tvekan uppstått hos redogörare beträffande fördelningen å de olika utskyldstitlarna av belopp, som icke kunnat helt indrivas, har riksräkenskapsverket i cirkulär den 13 april 1933 meddelat, huru enligt ämbetsverkets mening fördelning i sådant fall bör ske. Denna fråga beröres närmare i det följande i samband med frågan om förmånsrätten för olika slag av utskylder.
Om exekutionsbiträdes redovisning meddelas regler i förutnämnda kun- görelse den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutions- biträden med däri vidtagna ändringar. Exekutionsbiträde skall minst två gånger i månaden å tider, som utmätningsmannen bestämmer, redovisa hos exekutionsbiträdet innestående medel, som av honom indrivits, ävensom av- giva redovisning för sådana indrivningsposter, beträffande vilka, då redovis-
ning sker, vederbörlig utredning föreligger om att hinder för indrivning mött. Redovisning sker genom avlämnande av redovisningsräkning enligt fastställt formulär. Redovisningsräkningarna, som i fråga om kronoutskylder utskrivas genom självkopiering i två exemplar, varav det ena behålles av exekutionsbiträdet, skola numreras i löpande följd. De indrivna medlen, vilka enligt särskilda bestämmelser skola insättas å exekutivbiträdes tjänste- postgirokonto, levereras vid redovisningen till utmätningsmannen förmedelst girering till dennes tjänstepostgirokonto. Exekutionsbiträde äger ej förfoga över medel, som innestå å hans tjänstepostgirokonto, annorledes än genom girering till vederbörande utmätningsmans tjänstepostgirokonto. Redovisning för poster, beträffande vilka hinder för indrivning mött, skall vara åtföljd av föreskrivna hindersbevis.
Avkortning och avskrivning av kronoutskylder beslutas av länsstyrelsen. Avkortning må äga rum: 1) då, enligt vad uppenbart är, utskyld påförts annan person än som ve— derbort, i vilket falli sammanhang med avkortningsbeslutet skall förordnas om beloppets uttagande hos den rätteligen skattskyldige, såvitt denne icke på grund av inträdd preskription är fri från betalningsskyldighet;
2) därest utskyld påförts skattskyldig dubbelt eller med för högt belopp; 3) då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom åsatt taxe- ring;
4) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att utskyld eller avgift, för vilken fast egendom svarar, icke må avkortas, med mindre det blivit utrett, att betalning icke kunnat erhållas ur egendomen;
5) om införsel beviljats till utskyldernas gäldande och arbetsgivaren be- finnes sakna utmätningsbara tillgångar till gäldande av innehållet belopp, i fråga om vad som svarar mot sålunda innehållet belopp;
6) av mantalspenningar och sjukvårdsavgift för den, som avlidit före den 1 maj det år ifrågavarande utskylder utgå; och
7) pensionsavgift, om sådant skäl till upphävande av avgiftspåföring före- ligger, som avses i 15 å tredje stycket lagen om folkpensionering.
Enligt å 23 uppbördsreglementet åligger det för landet och fögderistad utmätningsman samt för magistratsstad magistraten att tre gånger om året i månaderna april, augusti och december å tionde söckendagen före måna- dens utgång hos länsstyrelsen till avkortning anmäla restantier, vilka enligt tillgängliga intyg eller andra handlingar må avkortas. Vid anmälan skall fogas en längd —— avkortningslängd — upptagande samtliga till avkortning upptagna utskyldsposter, fördelade på de särskilda utgiftstitlarna och åt- följda av bevis om de förhållanden, som ligga till grund för avkortnings- anmälningen. Någon utredning om de olika avkortningsgrundernas inbördes förekomst torde för närvarande knappast vara möjligt att förebringa, enär de belopp, som bliva föremål för avkortning, icke i bokföringen särskiljas med hänsyn till de olika avkortningsanledningarna. Det torde emellertid få
anses sannolikt, att minst 90 procent av de fall, då avkortning medgives, grun- da sig på det förhållandet, att den skattskyldige saknar utmätningsbara till- gångar till utskyldernas gäldande och att införsel i honom tillkommande av- löning, pension eller livränta icke kan äga rum. Verifikationerna till avkort- ningslängden, vilka alltså i regel utgöras av restlängdsutdrag eller avskrifter av debetsedlar med åtecknade bevis om att hinder för indrivningen mött, ingå till riksräkenskapsverket såsom verifikationer till länsstyrelsens avkortnings- beslut. Uppbördsreglementet föreskriver i fråga om utskylder, som anmälas till avkortning på grund av bristande tillgång i den ort, där utskylderna på- förts den skattskyldige, att avkortningslängden, åtföljd av utmätningsman- nens bevis om bristande tillgång till utskyldernas gäldande, skall vara grans- kad i magistratsstad av en magistratsperson och två ledamöter ur årets taxeringsnämnd, i fögderistad av kommunalborgmästare och två ledamöter i årets taxeringsnämnd samt i annan kommun av kommunalnämnden. Om denna granskning och vad därvid förekommit skall intyg tecknas å längden i stad av dem, som verkställt granskningen, och i annan kommun av kom- munalnämndens ordförande och två av dess övriga ledamöter.
Till avskrivning skola på samma tider, som gälla i fråga om anmälan till avkortning, anmälas kronoutskylder, som utestå hos skattskyldiga, om vilkas vistelseort upplysning icke kunnat vinnas eller vilka jämlikt meddelade upp- ! lysningar antagits uppehålla sig å viss ort, men icke kunnat där anträffas.
Utskylder må även anmälas till avskrivning då skattskyldig vistas å ut- rikes ort och minst två år förflutit från det åtgärd av beskickning eller kon- sulat vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit; då skatt- * skyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda utskylderna ej kan genom
beskickning eller konsulat tillställas honom; samt då beloppet av de utskyl- der, för vilka till utlandet avflyttad eller därstädes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke överstiger 15 kronor. Avskrivningslängden skall vara åtföljd av vederbörliga bevis om att den skattskyldige blivit förgäves efterspanad, att ingen annan är pliktig att ansvara för utskylderna och att tillgång för dessas gäldande ej heller i övrigt förefinnes, vederbörande pastorsämbetes upplys- ningar samt i fråga om skattskyldiga, som avflyttat till utlandet eller eljest äro där bosatta, fullständiga bevis om de förhållanden, på vilka anmälningen grundas.
Sedan avkortning av kronoutskylder skett, skola åtgärder för utskyldernas indrivning icke vidare äga rum. Har avskrivning blivit medgiven, kvarstår likväl den skattskyldiges betalningsskyldighet, i händelse han framdeles skulle anträffas. I sådant fall eller, därest kännedom om hans vistelseort skulle erhållas, böra de obetalda utskylderna åter uppföras i räkenskapen för att bliva föremål för förnyade åtgärder.
I fråga om avkortning av pensionsavgift är att märka, att jämlikt stad- gandet i 5 å lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering avgiftspliktig äkta make svarar jämväl. för andra maken påförd pensionsavgift för tid un- der äktenskapet, då makarna äro mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll.
I fråga om landstingsmedel stadgas i 50 å lagen om landsting att, där de- bitering av landstingsmedel sker genom länsstyrelsens försorg, länsstyrelsen beslutar om avskrivning och avkortning av landstingsmedel under de förutsätt- ningar och i den ordning, som stadgas om avkortning och avskrivning av utskylder till kronan. Vad vägskatten beträffar skall enligt 59 5 lagen den 7 juni 1934 om vägdistrikt, vad om debitering, uppbörd, indrivning och redo— visning av landstingsmedel är stadgat, äga motsvarande tillämpning beträf- fande vägskatt. I fråga om övriga i samband med kronoutskylderna upp- burna och indrivna utskylder och avgifter saknas särskilda regler om av- kortning och avskrivning. I praxis torde härvidlag ingen åtskillnad göras. Det förhållandet, att, då vissa försäkringsavgifter föreligga till avkortning. vederbörande försäkringsbolags medgivande till avkortning inhämtas, torde få betraktas som en rent formell åtgärd i avseende på behörigheten att be- vilja avkortning, som vissa länsstyrelser efter framställning av vederbörande bolag gått i författning om till underlättande av försäkringsbolagens bok— föring.
Beträffande landstingsmedel, vägskatt och tingshusmedel till den del sagda utskylder utgå för fast egendom, samt prästerskapets till statsverket indragna tionde, annuiteter å avdikningslån och förskott för avlösning av frälseräntor bör observeras, att avkortning icke må förekomma med mindre det bli- vit utrett, att betalning icke kan utgå ur fastigheten. I restlängderna fin- nes en kolumn, upptagande enligt kommunalskattelagen påförda skattekronor och skatteören för fastighet. Med ledning av uppgifterna härom och skatte- kvoten för landstingsmedel, vägskatt och tingshusmedel kan vederbörande utmätningsman uträkna det belopp, för vilket den fasta egendomen svarar. Det torde emellertid ofta förekomma, att sådan uträkning i stället på begäran utföres av vederbörande debiteringsförrättare.
Två gånger om året, i augusti och december, skola på landet och i fögderi- stad utmätningsmannen och i magistratsstad magistraten upprätta och i sam- band med månadsräkningen till landskontoret avlämna eller insända balans- längder över alla då oredovisade kronoutskylder. Dessa längder äro att be- trakta icke blott såsom förteckningar över statsverkets fordringar å oguldna utskylder hos enskilda personer utan även såsom specifikationer av läns- styrelsernas fordringar hos de underlydande redogörarna. I den längd, som avlämnas i augusti, skola alla utestående restantier redovisas post för post. I den andra längden upptagas restantierna post för post, med fördel- ning på de olika utskyldstitlarna, dock att utskylderna för löpande året, över vilka restlängd emottagits kort tid före balanslängdens upprättande, ej be- höva upptagas post för post utan endast summariskt med fördelning på de olika titlarna. I balanslängderna skola i en anmärkningskolumn angivas i fråga om varje restantiepost, som beror på sökt handräckning, uppgift om den eller de utmätningsmän, hos vilka handräckning blivit sökt och när detta skett, och i fråga om poster, som äro beroende på åtgärd inom distriktet eller staden, noggrann uppgift om de åtgärder, som vidtagits, och om det hinder, som mött för indrivningen. I stor utsträckning torde förekomma,
att uppbördsreglementets föreskrifter i sistnämnda avseende så tillvida ej efterlevas, som i anmärkningskolumnen endast införes en uppgift därom, att posterna äro beroende på åtgärd av vederbörande exekutionsbiträde eller stadsfogde. Tidigare skulle även de i augustilängden uppförda restantie- posterna vara fördelade på de olika utskyldstitlarna, men, då arbetet med utskrivandet av restantiernas fördelning på titlar är förhållandevis tids- ödande, gjordes, sedan förslag härom framställts av de sakkunniga, som ' 1930 avgåvo betänkande med förslag angående skärpta kontrollföreskrifter rörande landsfiskalers och med dem jämställda befattningshavares medels— förvaltning m. m., iarbetsbesparande syfte den inskränkningen, att specifi- kation över restantiernas fördelning på de olika utskyldstitlarna icke skulle ske i augustilängden utan endast i decemberlängden. Syftet med balans- längderna är givetvis, att de skola utgöra verifikation till de oredovisade utskylderna och att man med ledning av dem skall kunna granska och tillse, att restindrivningen icke obehörigen fördröjes. Denna granskning torde, del— vis av skäl, som framgå av vad nyss nämnts angående den bristande full- ständigheten i avseende på anteckningarna i längderna om åtgärder, som vid- tagits och om hinder, som mött för indrivningen, företrädesvis inriktas på kontroll över att begärd handräckning ej förbliver oredovisad längre tid än som är medgiven. Nyssnämnda sakkunniga framhöllo, att ehuru det ur kon- trollsynpunkt eller för själva räkenskapen ej torde erfordras, att balansläng- ' derna specifikt upptoge utskyldsbeloppens fördelning på titlar, det syntes kunna vara lämpligt, att redogörarna en gång årligen utredde, att slutsum- mornas fördelning överensstämde med de särskilda utskyldsposternas för- delning enligt restlängderna.
Enligt kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden är utmätningsman pliktig att övervaka, att honom under- ställda exekutionsbiträden behörigen fullgöra sina tjänsteåligganden. Så- lunda skall utmätningsman tillse, att indrivningen bedrives med tillbörlig skyndsamhet, att redovisning sker å behöriga tider, att indrivningskvitto ut- färdas å indrivna medel och att dylika medel i rätt tid insättas å tjänste- postgirokonto samt att gällande föreskrifter om återställande av utlämnade häften blanketter till indrivningskvitton iakttagas. Utmätningsman skall vi- dare söka förvissa sig om att av exekutionsbiträde utfärdade hindersbevis äro riktiga. Detta sker genom stickprovsundersökningar på så sätt, att ut- mätningsmannen årligen av de i bevisen avsedda personer, som icke uppen- barligen sakna tillgångar, gör ett lämpligt urval och i tjänstebrev tillskriver dessa personer med anmaning att betala dem påförda belopp. I förutnämnda kungörelse meddelas vidare bestämmelser om skyldighet för utmätningsman att inventera honom underlydande exekutionsbiträde dels minst en gång om året och dels ofördröjligen, då exekutionsbiträde tillträtt tjänsten, avgått eller avlidit, avvikit ur tjänsten eller beträtts med tillgrepp, förskingring eller brist i fråga om itjänsten omhänderhavda medel.
Kontrollen över indrivningen av restförda kronoutskylder utövas av läns- styrelserna, magistraterna och riksräkenskapsverket. Från länsstyrelsernas
sida utövas kontroll dels genom fortlöpande granskning av de utav utmät- ningsmän och magistrater ingiva redovisningarna, dels ock genom årliga inventeringar. Den fortlöpande kontrollen å landskontoret omfattar, förutom kontroll å redovisningen av influtna medel, granskning av föreslagna av- kortningar och avskrivningar samt insända balanslängder. Beträffande in-' venteringsverksamheten gäller, jämlikt föreskrift i % 11 kungörelsen den 13 november 1931 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen, att inventering hos utmätningsman och kronokassör skall förrättas minst en gång årligen. Inventering hos stadsfogde verkställes i magistratsstad av magistraten eller någon dess ledamot samt hos annan utmätningsman av den tjänsteman hos länsstyrelsen, som länsstyrelsen därtill förordnar. Vid inventeringen skall medelsförvaltningen granskas med den fullständighet, som ett av Kungl. Maj:t fastställt formulär till inventeringsprotokoll utvisar. Den övervakning av indrivningen och redovisningen av utestående krono- utskylder, som enligt gällande instruktion åligger riksräkenskapsverket, ut- övas dels genom fortlöpande granskning av uppbördsredogörelserna, som månatligen avgivas av länsstyrelserna, och vid vilka bland annat finnas bi- lagda avlämnade balanslängder samt protokoll över hos utmätningsmän och kronokassörer verkställda inventeringar, dels ock genom hos länsstyrelserna och dem underställda redogörare verkställda inventeringar och undersök- ning-ar rörande redovisningsväsendet. Vad beträffar den av länsstyrelserna utövade kontrollen å restindrivningen, mä i avseende å inventeringarna er- inras, att desamma, på sätt framgår av det fastställda formuläret till in- venteringsprotokoll, huvudsakligen avse att vara en kontroll å redovisningen av de medel, som utmätningsmännen i denna sin egenskap uppburit. Någon generell skyldighet för inventeringsförrättaren att specifikt granska restförda poster kan icke anses föreligga och en dylik granskning skulle ej heller med- hinnas med den begränsade arbetskraft, som står till buds för ifrågavarande arbete. Granskningen torde huvudsakligen få gå ut på att konstatera, om onormalt stora balanser kunna anses förefinnas, samt att inhämta förklaring— ar häröver.
Bokföringen av kronouppbördsmedlen.
Länsstyrelsernas uppbördsbokföring avser redovisandet av de genom de- biteringen uppkomna fordringarna. Dessa äro från länsstyrelsens sida ur bokföringssynpunkt i första hand att betrakta som fordringar hos upp- bördsredogörarna, d. v. s. landskontoret, landsfiskalerna och magistrater- na. Varje månad upprättas å landskontoret med ledning av de av samt- liga uppbördsredogörare avgivna månadsräkningarna uppbördsredogörelse, vari för varje särskild utskyldstitel upptages å debetsidan det belopp, som vid månadens början utestod oredovisat, och det belopp, som under måna- den har uppdebiterats, samt å kreditsidan vad som under månaden har in- flutit, vad som har avkortats och avskrivits och vad som vid månadens slut utestår oredovisat. Slutsummorna av de i uppbördsredogörelsen specifikt
upptagna riksstatsmedlen och diversemedlen överföras härefter till en debi- teringsrapport. Till denna överföras även motsvarande siffror från en på lik- nande sätt upprättad bötesredogörelse. Uppbördsbokföringen inordnas i länets kassabokföring som regel månadsvis med ledning av debiteringsrap- porten. Tillvägagångssättet kan i korthet angivas på följande sätt. Ett sam- ?lingskonto för uppbördsredogörare belastas med de under månaden verk- * ställda debiteringarna av statsmedel och diversemedel. Motsvarande belopp
gottskrivas, till den del de avse statsmedel, ett konto för statsmedelsdebite- ringar och, till den del de avse övriga medel, ett konto för diversemedels- debiteringar. Redogörarna gottskriva sig i sina månadsräkningar dels de medel, som influtit och insatts i riksbanken, dels ock de medel, som an- mälts till avkortning och avskrivning. De belopp, som sålunda redovisats, skola i länsstyrelsens räkenskaper gottskrivas uppbördsredogörarnas konto samt de influtna beloppen avföras, till den del de avse statsmedel, å kontot för statsmedelsdebiteringar och till övrig del å kontot för diversemedelsdebi- teringar. Å ett konto för avkortningar och avskrivningar avföras samtliga under månaden avkortade och avskrivna belopp, varvid statsmedel och di- versemedel hållas åtskilda. De under månaden influtna och i riksbanken insatta statsmedlen uppdebiteras såsom inkomst å vederbörliga i riksstaten upptagna titlar genom omföring från kontot för statsmedelsdebiteringar och de övriga medlen såsom inkomster å vederbörliga fond- och diversemedels- titlar genom omföring från kontot för diversemedelsdebiteringar. När läns- styrelsen u-pprättar bokslut, balanseras i huvudboken samtliga av uppbörds- redogörarna ej redovisade restantier såsom tillgång, varjämte den del av res— tantierna, som utgör diversemedel och följaktligen ej skall tillkomma stats- verket, redovisas såsom skuld. Debiteringsrapporten med bilagda uppbörds- och bötesredogörelser insändes månatligen till riksräkenskapsverket för att därstädes bliva föremål för granskning och central bokföring. Härvid ut- övar riksräkenskapsverket kontroll däröver att statsmedel och diversemedel hållas behörigen åtskilda i bokföringen.
Förfarandet beträffande kommunaluppbörden.
Stadganden om uppbörd av kommunalutskylder återfinnas i kommunal-
tlagarna. Uppbördsreglementet för Stockholm avser även kommunalupp- ' börden.
Den vid kommunaluppbörden i landskommunerna, municipalsamhällena, häri inberäknat de köpingar som ej utgöra egna kommuner, och städerna årligen debiterade allmänna kommunalskatten uppgick enligt statistiska centralbyråns preliminära uppgifter i medeltal för femårsperioden 1931— 1935 sammanlagt till närmare 366 miljoner kronor. Dessa uppgifter avse de under nämnda år beslutade, på samma års taxeringar grundade utdebi- teringarna. Motsvarande siffra för den kommunala progressivskatten ut- gjorde i runt tal 15 miljoner kronor, varav över 25 miljoner kronor avsågo
landskommunerna och inemot 1215 miljoner kronor städerna. Skogsaccis debiterades för samma femårsperiod med i medeltal närmare 26 miljoner kronor. På städerna belöpte härav ej fullt 11 000 kronor. Personliga av— gifter debiterades under samma tid i medeltal med sammanlagt något mera än 11 miljon kronor, varav i städerna 0'4 miljon kronor.
Utskyldstitlarna.
Såsom framgår av det ovan nämnda avser kommunaluppbörden följande titlar:
allmän kommunalskatt, under vilken titel även inbegripes avgifter till kyrka och skola samt till prästerskapets avlöning;
skogsaccis, som dock icke behöver uppbäras i sammanhang med den all- männa kommunaluppbörden;1
kommunal progressivskatt, vilken skatt emellertid icke vidare skall utgå från och med utgången av år 1938; samt
personlig avgift till skolan, vilken avgift emellertid icke vidare skall utgå från och med den 1 januari 1939.
Därjämte debiteras och uppbäres vägskatt i viss utsträckning i samman- hang med kommunaluppbörden. Enligt 1891 års lag om väghållningsbesvä- rets utgörande på landet ombesörjde länsstyrelsen, på vägstyrelsens därom framställda begäran, att vägskatten blev i sammanhang med kronoskatterna debiterad, indriven och redovisad. De väghållningsskyldiga ägde dock be- sluta, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisning skulle överläm- nas åt kommunalnämnd, därest överenskommelse därom träffa-des, eller åt utsedda förtroendemän. I sådan händelse gällde i tillämpliga delar vad om kommunalutskylder fanns stadgat. Som förut nämnts skall jämlikt 59 & la- gen om vägdistrikt vad om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av landstingsmedel är stadgat, äga motsvarande tillämpning beträffande väg- skatt. Bestämmelser angående förfarandet Vid debitering, uppbörd, indriv- ning och redovisning av vägskatt annorledes än genom länsstyrelsens försorg hava meddelats genom kungörelse den 13 augusti 1936. Beträffande klagan över debiteringen så ock i fråga om uppbörd och redovisning av vägskatt ävensom indrivning av restantier skall vid uppbörd annorledes än genom läns- styrelsens försorg vad om kommunalutskylder finnes stadgat äga motsvarande tillämpning, därvid emellertid skall iakttagas, dels att, där uppbörden sker annorledes än genom kommunalnämnden, vad om denna nämnd stadgas i stället skall gälla Vägstyrelsen samt att den kommunalstämma eller kommu- nalfullmäktige tillkommande beslutanderätt skall utövas av vägstämma, dels ock att fråga om avkortning eller avskrivning av vägskatt skall, evad upp- börden sker genom kommunalnämnd eller ej, hänskjutas till länsstyrelsens
1 Användes icke dylikt gemensamt uppbördsförfarande, skall jämlikt 16 5 lagen den 28 sep- tember 1928 om skogsaccis uppbörd av skogsaccis verkställas av kommunalnämnden, respektive drätselkammaren, efter utgången av oktober det år, då virkestaxeringen ägt rum. I Stockholm verkställes uppbörd av skogsaccis är första kommunaluppbördsstämman.
avgörande enligt de i sådant hänseende för kronoutskylder gällande grun- der. , Beträffande tingshusmedel har länsstyrelsen, såsom tidigare nämnts, jäm- likt förordningen den 30 juni 1933 om debitering och uppbörd av tingshus- medel att på därom framställd begäran ombesörja att av tingshusbyggnads- skyldige till uttaxering beslutade medel debiteras och indrivas i sammanhang med kronoskatterna. Enligt de sakkunniga, som den 17 december 1936 , avgåvo betänkande angående revision av bestämmelserna om tingshusbygg- * nadsskyldigheten (statens off. utredn. 1936: 37), förekommer detta av lagen anvisade uppbördssätt allenast i ett femtiotal tingslag, under det att det i de flesta tingslagen tillgår så, att det till uttaxering beslutade beloppet för- delas på de i tingslaget ingående kommunerna, vilka inleverera var och en sin lott till tingshusstyrelsen eller kassaförvaltaren samt uttaga motsvarande summa av kommunmedlemmarna.
I detta sammanhang skall vidare anmärkas, att enligt 1913 års lag om pen— sionsförsäkring pensionsgrundavgifterna i vissa kommuner upptogos i sam- manhang med de allmänna kommunalutskylderna men i andra debiterades å särskilda debetsedlar och uppburos å särskild uppbördsstämma.
Slutligen må nämnas, att flerstädes, särskilt i städer, köpingar och muni— cipalsamhällen, i samband med uppbörden av kommunalutskylder uppbäras kommunala avgifter av olika slag, såsom sotnings-, renhållnings- och snö— skottningsavgifter.
Debiteringen.
Debitering av kommunalutskylder verkställes på landet av kommunal- nämnden. I större kommuner brukar bestyret med debiteringen dock ofta närmast handhavas av någon avlönad tjänsteman. Kommittén har verkställt en utredning rörande den omfattning, i vilken landskommunerna för debite- ringens och uppbördens handhavande anlita särskilda tjänstemän eller av- lönade biträden. Uppgifter härom, avseende år 1935, hava inkommit från 2 411 landskommuner. Enligt dessa verkställdes debitering och uppbörd i 2 237 kommuner, motsvarande närmare 93 procent av nyssnämnda antal, en- bart av kommunala förtroendemän, medan i 174 kommuner, motsvarande något mer än 7 procent av samma antal, debiteringen och uppbörden verk- ställdes av särskilda kommunala tjänstemän eller av kommunala förtroende- män med avlönade biträden. Till den förstnämnda gruppen hava hänförts 7 kommuner, i vilka debiterings- och uppbördslängd upprättades av härads— skrivaren. I stad, utom Stockholm, åligger 'det magistraten eller, där sådan ' ej finnes, drätselkammaren att låta upprätta debiterings- och uppbördslängd å kommunalutskylderna. I regel verkställes debiteringen av någon drätsel- kammarens tjänsteman. Det åligger drätselkammaren att utfärda debet— j sedlar och låta tillställa de skattskyldiga desamma. I Stockholm debiteras * kommunalutskylderna av vederbörande taxeringsinspektör.
Den allmänna kommunalskatten är en repartitionsskatt (jfr sid. 97). Debi-
tering förutsätter alltså, att den beslutade uttaxeringen per skattekrona och skatteöre blivit fastställd och detta i sin tur förutsätter, att såväl skatteunder- laget som det utgiftsbehov, som genom uttaxeringen skall täckas, äro kända. För antagande och fastställande av primärkommunernas utgifts- och inkomst- stater gälla för närvarande följande regler. Förslag till utgifts- och inkomst- stat för det kommande kalenderåret skall i fråga om kommun på landet upp- göras av kommunalnämnden före september månads utgång. Kommunala nämnder och styrelser för särskilda förvaltningsbestyr skola före den 1 sep- tember hava till kommunalnämnden ingivit sina förslag till specialstater. Kom- munalnämndens statförslag behandlas vid den ordinarie kommunalstämma eller det ordinarie sammanträde med kommunalfullmäktige, som skall hållas under tiden från och med den 1 oktober till och med den 15 november. I stad skall förslaget till utgifts- och inkomststat uppgöras före november månads utgång. Förslagen till specialstater skola dessförinnan hava ingivits till drät- selkammaren å tid, som utsatts av magistraten eller i fögderistad av drätsel- kammaren. Statförslaget behandlas vid det ordinarie stadsfullmäktigesam- manträde, som skall hållas före december månads utgång.
Uppbörden.
Jämlikt lagen om kommunalstyrelse på landet skall uppbördsstämma hål- las före februari måna-ds utgång av kommunalnämnden eller på dess ansvar av vissa dess medlemmar eller kommunens tjänstemän, såvida icke kommu- nalstämman eller, där kommunalfullmäktige finnas, dessa om tiden och sättet för uppbörden annorledes förordna. I stad skall enligt lagen om kommunal- styrelse i stad uppbörden verkställas av drätselkammaren, med iakttagande av därom i drätselkammarens reglemente givna föreskrifter, å tid och i ordning, som bestämmas av stadsfullmäktige. I Stockholm verkställes kommunalupp- börden vid tre av de fem allmänna uppbördsstämmor, som enligt uppbörds- reglementet för Stockholm årligen skola äga rum. En av kommittén verkställd utredning om antalet uppbördsstämmor för kommunaluppbörd och de tider, då dessa stämmor höllos, under år 1935 har givit vid handen följande. Upp- gifter hava erhållits från 2 408 landskommuner. I 1 372 av dessa, motsvaran- de 57 procent av hela antalet, förrättades kommunaluppbörd vid två stäm- mor, i 885 kommuner, motsvarande närmare 37 procent av hela antalet, ägde uppbörden rum vid tre stämmor, i 105 kommuner eller något mer än 4 pro- cent av hela antalet, höllos fyra stämmor och i 43 kommuner förrättades uppbörden vid en stämma.1 I 2 kommuner höllos fem uppbördsstämmor och i 1 kommun sex stämmor. Av 184 municipalsamhällen förrättade 90, motsva- rande 49 procent av antalet, uppbörd vid två stämmor, 85 eller 46 procent
* Anledning finnes att antaga, att uppbörd å tre eller flera stämmor företrädesvis förekommer i de större landskommunerna. Enligt uppgifter, som publicerats i samband med 1930 års nt— redning om kronouppbördens delning och avse kommunaluppbörden år 1930 i 652 s. k. full- mäktigkommuner (d. v. 5. med minst 1500 invånare), förekomma tre årliga kommunaluppbörds- stämmor i 325 (motsvarande omkring 50 procent) av dessa kommuner och fyra årliga kom— munaluppbördsstämmor i 38 (motsvarande omkring 6 procent) av samma kommuner.
uppbörd vid en stämma och 9 uppbörd vid tre stämmor. Vad städerna beträf- far, verkställdes uppbörden i 96 städer eller 84 procent av hela antalet vid tre stämmor och i 13 städer, motsvarande något över 11 procent, vid fyra stämv ; mor, I 3 städer höllos fem uppbördsstämmor och i 2 städer två stämmor.
Vad så beträffar de tider, då kommunala uppbördsstämmor hållas, fram- går av den verkställda utredningen, att i fråga om landskommunerna upp- bördsstämmor företrädesvis höllos i februari (90 procent av antalet lands- , kommuner), juli (44 0/0), september (35 0/0), augusti (28 0/o) och juni (16 0/o).
Uppbördsstämmor förekommo även i mars (7 0/0), maj (9 0/0) och oktober (7 0/0), medan uppbörd under övriga av årets månader förekom endast i undantagsfall. Sålunda förekomma uppbördsstämmor i april i två procent av antalet kommuner, i januari i allenast en procent och i november i lika obetydlig utsträckning, medan uppbörd ägde rum i december endast i 7 kom— muner, motsvarande 0'3 procent. De uppbördsstämmor, som uppgivits äga rum under sistnämnda båda månader, lära i allmänhet hava avsett uppbörd av skogsaccis. I municipalsamhällena höllos uppbördsstämmor företrädesvis i februari (35 0/0), mars (27 0/0), juli (21 0/0) och augusti (23 0/0). Vidare förekommo uppbördsstämmor mera allmänt i april (13 0/o), maj (9 0/o), juni (11 0/o) och september (13 0/0), medan under övriga månader uppbörd endast undantagsvis förekom. I städerna voro de vanligaste uppbördsmåna- derna mars (79 0/0), juni (67 0/0) och september (81 0/0). Tämligen allmänt förekom upp-börd även under juli (24 0/0), augusti (17 0/o) och februari (14 0/0). Undantagsvis ägde uppbörd rum i april (6 0/0), i maj (8 0/o) och i oktober (6 0/0), medan i stad i intet fall uppbörd ägde rum under någon av årets övriga tre månader, januari, november och december. Av de inkomna upp- gifterna framgår, att uppbördsstämmor endast sällan förlagts så, att de sträckt sig över ett månadsskifte. Sålunda förekommo uppbördsstämmor, som sträck- te sig över månadsskiftet februari—mars i 39 landskommuner och 5 städer, medan övriga fall icke äro nämnvärda.
I vissa städer och även i åtskilliga landskommuner får inbetalning av kom- munalutskylder, förutom å uppbördsstämma, ske genom förmedling av han— ker eller genom beloppets insändan-de medelst postanvisning eller inbetalnings- kort, som vidfogats debetsedeln på motsvarande sätt som i fråga om krono— uppbörden ävensom genom skattebeloppets insändande i check eller postre- missväxel. Inbetalning kan i allmänhet även ske genom beloppets insåttande på vederbörande kommuns postgirokonto. Postgirot började anlitas av kom- muner för kommunalskatteuppbörd första gången år 1926 och har sedan kommit till användning i ett allt större antal kommuner. Praktiskt taget alla kommuner hava numera öppnat postgirokonto. En väsentligt bidragande or- sak till denna utveckling torde hava varit en kungörelse den 10 november 1933, varigenom bland annat förordnades att såsom villkor för utbetalande av bidrag av statsmedel till kommuner m. fl. menigheter skulle gälla, att post- girokonto öppnats för den kassa, som hade att emottaga medlen. Enligt från postgirokontoret erhållen uppgift är det endast ett sextiotal kommuner, huvudsakligen i Malmöhus, Skaraborgs och Östergötlands län, som år 1938
icke hava öppnat postgirokonto. Ett antal kommuner förrätta uppbörden uteslutande genom förmedling av postverket och anordna sålunda inga van- liga uppbördsstämmor. Erforderliga debetsedlar med vidfästade inbetal- ningskort tillhandahållas av postgirokontoret till självkostnadspris. Inom vissa kommuner hava postanstalterna, efter framställning från kommunerna i fråga, av generalpoststyrelsen ålagts att vid skatteinbetalningen fastsätta kvitto å inbetalningen å debetsedeln på sätt som sker vid inbetalning av kronoskatt genom postverket. De kommuner, till vilka kommunalskatten mera allmänt erlägges genom inbetalning till postgirokonto, vidkännas i regel inbetalningsavgifterna själva, så att inbetalningen sker avgiftsfritt för den skattskyldige.
Enligt av kommittén infordrade uppgifter om sättet för kommunalupp- bördens verkställande under år 1935 skulle systemet med uteslutande upp- bördsstämmor tillämpas i omkring 1 500 landskommuner, flertalet av muni- cipalsamhällena och ett trettiotal städer. Sådan uppbörd i förening med upp- börd över posten förekom i mer än 700 landskommuner, ett femtiotal mu- nicipalsamhällen och 36 städer. Ett uppbördssystem med uppbörd vid stäm- ma men med möjlighet att även verkställa inbetalning över posten eller i bank, förekom i ett sextiotal landskommuner och 20 städer. Uteslutande ge- nom postverkets förmedling verkställdes uppbörden i ett hundratal lands- kommuner och municipalsamhällen. I några få landskommuner och muni- cipalsamhällen samt i 2 städer skedde uppbörden helt genom banks förmed— ling.
Beträffande frågan huru stor del av det debiterade utskyldsbeloppet, som förfaller till betalning vid varje särskilt uppbördstillfälle, gälla skilda regler. Det vanliga torde vara, att kommunalutskylderna, åtminstone om de över- stiga visst belopp, förfalla till betalning med lika delar vid varje särskild uppbörd, den skattskyldige givetvis obetaget att vid ett tidigare uppbörds- tillfälle erlägga jämväl vad som eljest behövt erläggas först vid senare upp- bördstillfällen. I detta sammanhang böra observeras bestämmelserna i 2 & 1 mom. c) 1 förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatte- utjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner, enligt vilka för att understöd av skatteutjämningsmedel skall kunna erhållas erfordras, att be- slut i laga ordning fattats, att uppbörd av minst hälften av den under det löpande året beslutade kommunalskatten skall verkställas tidigast efter ut— gången av juni månad påföljande år.
Restindrivningen.
Jämlikt 76 5 lagen om kommunalstyrelse på landet skall kommunalnämn- den efter uppbördsstämman upprätta restlängd å de skattskyldiga, som ej vid uppbördsstämman behörigen guldit sin skatt och för vilka ej avkortning eller avskrivning i laga ordning ägt rum. På landet skall i kommuner, där två eller flera exekutionsbiträden med skilda tjänstgöringsområden äro an- ställda, restlängd upprättas särskilt för varje sådant område. Restlängdcn
skall inom två månader efter uppbördsstämmans slut i två summerade exem- plar insändas till länsstyrelsen, som utan avgift meddelar kommunalnämnden bevis om mottagandet och efter verkställande av erforderliga anteckningar * översänder båda exemplaren till utmätningsmannen i orten för indrivning och redovisning av de i längden uppförda utskylderna. Det ena restlängdsexem- plaret skall jämlikt 3 5 restindrivningsförordningen av utmätningsmannen överlämnas till exekutionsbiträde, åt vilken indrivning av i restlängden upp- ; tagna utskylder uppdrages. I sta—d åligger det enligt 71 5 lagen om kommunal— styrelse i stad drätselkammaren att upprätta restlängd. I magistratsstad skall restlängden summerad jämte berättelse, huru uppbörden utfallit, överlämnas till magistraten, som låter indriva och till drätselkammaren redovisa de res- terande utskylderna. I fögderistad skall restlängden summerad tillställas den, som är utmätningsman för staden, och det åligger denne att indriva och till drätselkammaren red0visa utskylderna. Restlängden upprättas enligt formu- lär, som fastställes av Konungen. I magistratsstad äger magistraten medde- la de närmare föreskrifter rörande restlängds upprättande, som i övrigt prö- vas erforderliga. (Före en 1932 vidtagen ändring i lagen om kommunalsty- relse i stad skulle i stad, där ej magistraten eller ledamot av magistra- ten är överexekutor, restlängden insändas till länsstyrelsen inom samma tid, som gäller i fråga om insändandet av restlängd på landet, varefter länsstyrel- sen översände restlängden till vederbörande utmätningsman.) De anteckning- ' ar, som länsstyrelse har att verkställa beträffande dit inkomna restlängder, avse företrädesvis beloppet av varje till vederbörande utmätningsman vidare- befordrad restlängd, detta till underlättande av debetkontrollen vid fullgö— randet av länsstyrelsen åliggande skyldighet att verkställa inventering hos utmätningsman.
Å restförda kommunalutskylder har den skattskyldige att erlägga indriv- ningsavgift, beräknad efter tre öre å varje full krona av det oguldna utskylds- beloppet, dock ej mindre än tjugufem öre. Där uppbörden sker vid flera stämmor än en, hava olika vägar valts för restföringen. I vissa kommuner tillämpas den anordning, att beträffande skattskyldig, som ej betalar vid första uppbörden, genast restföres det belopp, som han vid nämnda upp- börd skulle betalat, men ej mera. Betalar han ej heller vid andra uppbör- den, restföres då det vid denna senare uppbörd förfallna utskyldsbeloppet o. s. v. För en så ordnad restindrivning erfordras, att restlängder upp- rättas efter varje uppbörd. Den som vid en tidigare uppbördsstämma icke i vederbörlig ordning erlagt sina utskylder, har alltså möjlighet att vid följande uppbördsstämmor betal-a då förfallande belopp och har, om han begagnar sig av denna möjlighet, att erlägga indrivningsavgift allenast för det efter den försummade uppbördsstämman restförda beloppet. Ett dylikt förfaringssätt har ansetts motiverat bland annat av hänSyn till sådana skattskyldiga, vilka av tillfälliga orsaker, måhända utan eget förvållande, försummat att betala vid första uppbörden. Systemet är emellertid förbundet med betydande olä- genheter. Erfarenheten från kommuner, inom vilka ett sådant förfarings- sätt tillämpas, visar att personer, som upptagits i restlängd efter en tidi-
gare uppbördsstämma, ofta underlåta att betala även vid de följande. Rest- längderna bliva därför ungefär lika omfattande och upptaga med få undan- tag samma personer. Mot dessa måste alltså indrivningsåtgärder vidtagas flera gånger med ringa mellantid. Härigenom försvåras indrivningsarbetet och drager större kostnad än om hela utskyldsbeloppet kunnat på en gång indrivas. Såväl den skattskyldige som, vid införsel, hans arbetsgivare besvä- ras av upprepade indrivningsåtgärder. Då handräckning måste begäras sär- skilt för varje restlängd, förorsakas med detta system betydande merarbete för de tjänstemän, som handhava indrivningen. Nu berörda olägenheter undvikas enligt ett iåtskilliga kommuner tillämpat system, innebärande att restlängd utskrives först efter sista uppbördsstämman. Denna ordning inne- fattar ännu större tillmötesgående mot de skattskyldiga än nyssnämnda ord- ning. För kommunens kassa är däremot förfarandet mindre förmånligt. Er- farenheten visar nämligen, att systemet framkallar benägenhet hos de skatt- skyldiga att försumma tidigare uppbördsstämmor och att resultatet av skatte- indrivningen försämras genom dennas försenande. I flertalet kommuner till- lämpas emellertid en tredje metod. Denna innebär, att om den skattskyl- dige icke å första uppbördsstämman betalar vad han då har att erlägga, hela utskyldsbeloppet för året anses genast till betalning förfallet och i sin helhet restföres. Detta system föranleder blott en större restlängd. De restlängder, som måste upprättas efter senare uppbörder, avse blott skattskyldiga, som betalat vid tidigare uppbörd men försummat att betala vid en senare, och bliva därför föga omfattande. Den, som restföres efter första uppbörden, får betala indrivningsavgift för hela det å debetsedeln uppförda utskyldsbeloppet. Detta anses utgöra ett kraftigt påtryckningsmedel för den skattskyldige att söka redan vid första uppbörden fullgöra sin skattskyldighet. Dessutom före- kommer i några kommuner en eller annan kombination av ovan beskrivna förfaringssätt. Kommittén har infordrat uppgifter om den i de olika kommu- nerna under år 1935 tillämpade ordningen för restföring av kommunalut- skylder. Uppgifterna hava sammanförts i vidstående tablå. Bestämmelserna om indrivning av kommunalutskylder återfinnas i restin- drivningsförordningen. Om utskylderna icke kunna uttagas å den ort, där de debiterats, utan böra uttagas å annan ort, skall i magistratsstad utmät- ningsmannen inom två månader efter indrivningens påkallande anmä- la förhållandet till magistraten, som har att skyndsamt påkalla hand- räckning hos utmätningsmannen å den senare orten. I fögderistad och på landet skall utmätningsmannen själv inom samma tid så förfara. Vid begäran om handräckning skall debetsedel upptagande de utskylder, som skola indrivas, översändas till utmätningsmannen i handräckningsorten. Det åligger vederbörande uppbördsman att senast tre dagar efter emottagen rekvi- sition ställa debetsedlar till förfogande. Försummar han detta, utsträckes i motsvarande mån den tid, som utmätningsmannen har till förfogande för att begära handräckning och lämna redovisning. Debetsedeln skall, då den översändes till utmätningsmannen i handräckningsorten, vara försedd med intyg om den betalningsskyldiges kyrkoskrivnings- och vistelseort, meddelat
Tablå, utvisande i vilken omfattning olika metoder för restföring av kommunal- utskylder tillämpas.
Antal kommuner, i vilka Antal kommuner, i vilka endast för- även belopp, som eljest flutna uppbördsstämmors belopp skolat förfalla först vid restföras och där restföring sker kommande stämma, Antal restföras kommu— ner, som hela beloppet lämnat efter .. efter _ endast ft . anvand- efter första mellan efter efter första. essä-1111??? till ViSS ) bara upp- varje och sista Mamma sista limmma. den, vid del1 gifter stämma t" och ststa t" vid vilken vilken in- 5 amman stämman S amma" inbetalning betalning försummats först för— summnts Landskom— muner (kö- pingar och municipal— samhällen inräknade) 2 329 660 25 18 262 1 223 89 52 Stockholm 1 1 -— — — — — — Göteborg . .. 1 — _ —— —— — 1 — Malmö .. .. 1 1 — —— —— —— — — Övriga städer 108 10 — — — 89 9 —
* Detta förfaringssätt förekommer endast vid restföring efter första stämman.
av pastorsämbetet i debiteringsorten. I restindrivningsförordningen finnes ingen bestämmelse om viss tid, inom vilken pastorsämbetet skall hava åteck— nat sådant intyg (jfr sid. 107 ovan). Föranleder inkommen redovisning l'ö1nyad handräckning, skall sådan omedelbart begäras. Utmätningsman, av vilken handräckning begärts, skall redovisa på samma sätt som i fråga om kronoutskylder, med slutredovisning inom 4 månader och under tiden dessförinnan redovisning senast den 20 i varje månad, dock att månadsredo- visning behöver ske, endast såframt i ärendet innestående medel uppgå till minst 100 kronor. Dylik begränsning i den månatliga redovisningsskyldig- heten saknas i fråga om indrivna kronorestantier.
Restindrivningsförordningen saknar bestämmelser om krav genom konsu- lat eller beskickning i främmande land. I fråga om handräckning för utta- gande å utrikes ort av restförda kommunalutskylder infördes år 1935 i 5 g 2 mom. nämnda förordning stadgande om skyldighet för utmätningsman, re- spektive magistrat, att under samma förutsättningar och på samma sätt, som nyss nämnts i fråga om kronoutskylder, vidtaga åtgärder för erhållande av handräckning.
Bestämmelserna om redovisning av indrivna restförda kommunalutskylder återfinnas i restindrivningsförordningen 7 % 2 mom. Utmätningsmannen har , att »snarast möjligt» redovisa ärendet till sökanden. Det åligger utmätnings- mannen att under senare hälften av varje månad, så framt beloppet av in- flutna i ärendet innestående medel uppgår till minst etthundra kronor, avgiva
redovisning för dessa medel ävensom för sådana poster, för vilkas indrivning hinder enligt vederbörlig utredning mött. Redovisning skall ske på så sätt, att utmätningsmannen avlämnar ett sammandrag rörande indrivningen jäm— te tillhörande bilagor och de slutliga hindersbevis, som utfärdats. Bilagorna utgöras av exekutionsbiträdenas redovisningsräkningar — som i fråga om kommunalutskylder utskrivas med två kopior — samt utmätningsmannens egen förteckning över poster, som redovisas utöver de i redovisningsräk- ningarna upptagna. För ändamålet skall användas fastställda formulär. Sammandraget och bilagorna avlämnas av utmätningsmannen i två exemplar, varav det ena återställes till honom av sökanden med påskrift om redovis- ningens godkännande samt med kvitto å redovisade medel och hindersbevis. De indrivna medlen skola av utmätningsmannen, där kommunen har post- girokonto, gireras till detta samt eljest levereras genom att till kommunen ut- färdas utbetalningskort å medlen. Som i det föregående nämnts, hava numera praktiskt taget alla kommuner postgirokonto. I Stockholm äger överståthållar- ämbetet och i annan magistratsstad magistraten föreskriva, att utmätningsman skall avgiva redovisning tidigare eller i annan ordning än vad nyss sagts.
Avkortning av kommunalutskylder verkställes på landet av kommunal- nämnden och i stad av drätselkammaren.
Avkortning skall verkställas:
a) då beslut i laga ordning fattats om efterskänkande av påförda utskyl- der1 eller då, utan att sådant beslut fattats, rätt att utfå utskylder i följd av ackord i konkurs eller i ackordsförhandling utan konkurs icke längre före- ligger; samt
b) då någon efter besvär över taxering eller debitering vunnit nedsättning i eller befrielse från honom påförda utskylder.
Sedan avkortning av kommunalutskylder ägt rum, skola åtgärder för ut- skyldernas indrivande icke vidare företagas. Den avkortning, som skall verk- ställas av kommunalnämnd eller drätselkammare är en verkställighetsåtgärd, som skall vidtagas sedan själva fordringsrätten upphört på grund av något av de bland förutsättningarna för avkortning uppräknade förhållandena.
Den i fråga om kronoutskyldemas avkortning vanligaste avkortningsgrun- den, nämligen hinder på grund av bristande tillgång, återfinnes ej i kom- munallagarna såsom direkt avkortningsanledning. Kommunalnämnd och drätselkammare kunna alltså ej verkställa avkortning på grund av bevis om hinder. Drätselkammare och kommunalnämnd må däremot besluta om avskrivning av utskylder på grund av fattigdom, men härigenom efterskän- kes ej betalningsskyldigheten.
För kommunalrepresentations beslut om efterskänkande av oguldna kommunalutskylder erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagan- des röster, dock erfordras ej sådan majoritet, där fråga är om antagande av ackord. Efterskänkande må enligt kommunallagarna, där fråga ej är om
1 Sådant beslut fattas på landet av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, kyrkostämma eller kyrkofullmäktige och i stad av stadsfullmäktige, allmän rådstuga, kyrkostämma eller kyrko— fullmäktige.
antagande av ackord, beslutas allenast där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigheter befunnits föreligga. Det torde vara uteslutet, att genom ett generellt beslut efterskänka utskylder för vissa, på ett eller annat sätt bestämda kategorier av skattskyldiga. Föreligga i särskilt fall ej verkligt ömmande omständigheter, kan beslut om eftergift upphävas på den grund, att den beslutande överskridit sin befogenhet. Undantaget för antagande av ackord får en begränsad tillämpning därigenom, att kommu- nalutskylder för sista och löpande året enligt 17 kap. 12 & handelsbalken utgå med förmånsrätt.
Avskrivning av kommunalutskylder må beslutas av kommunalnämnden, respektive drätselkammaren.
De förutsättningar, under vilka avskrivning må beslutas, äro:
a) att den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas gäldande och att införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta icke kan äga rum,
b) att upplysning om den skattskyldiges vistelseort icke kunnat vinnas eller den skattskyldige icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upp- lysningar antagits uppehålla sig, samt
c) att den skattskyldige vistas å utrikes ort och utsikt att utfå utskylderna på den grund ej förefinnes.
I kommunallagarna stadgas vidare, att den skattskyldiges betalningsskyl— dighet kvarstår utan hinder av att avskrivning av kommunalutskylder ägt rum och att i händelse framdeles anledning skulle föreligga till antagande, , att de obetalta utskylderna kunna uttagas, åtgärder ånyo skola vidtagas för utskyldernas indrivande och redovisning.
Den väsentligaste skillnaden mellan avkortning av kronoutskylder och kommunalutskylder är alltså den, att det vanligaste skälet till att restantier ej erläggas, nämligen hinder på grund av bristande tillgång, i fråga om kronoutskylder föranleder, att restantierna i fråga skola anmälas till av- kortning hos länsstyrelsen, men i fråga om kommunalutskylder föranleder, att kommunalnämnd eller drätselkammare må avskriva restantierna, medan sistnämnda myndigheter icke kunna verkställa avkortning förrän vederbö- rande kommunala representation beslutat efterskänka utskylderna.
Som i det föregående nämnts, kvarstår den skattskyldiges betalningsskyl-
Å dighet. fastän avskrivning ägt rum. Huruvida utmätningsman, då kommu- * nalutskylder av honom redovisats med bevis om hinder, på sökandens be- , gäran vore skyldig att vidtaga förnyade åtgärder för indrivning av sålunda
utestående medel, var tidigare föremål för tvekan. För undvikande av vi- dare tvivelsmål infördes genom nu gällande restindrivningsförordning be- ? stämmelser därom, att skyldighet i nämnda avseende icke åligger utmät- * ningsman, med mindre det av sökanden göres sannolikt, att medlen kunna ' helt eller delvis uttagas. Sådan förnyad indrivning skall påkallas i samma , ordning som den tidigare. Över utskylder, som avkortats eller avskrivits
före upprättandet av restlängd, skall kommunalnämnd, respektive drätsel— kammare, upprätta särskild avkortnings- och avskrivningslängd enligt fast-
ställt formulär med angivande tillika av avkortnings- eller avskrivnings- orsaken.
I fråga om kontrollen över indrivningen av kommunalutskylder må fram— hållas, att de inventeringar, som det åligger länsstyrelse att förrätta hos ut- mätningsman, huvudsakligeninnebära en kontroll å redovisningen av upp- burna medel och som regel icke omfatta granskning av restförda poster i avseende å möjligheten att indriva utestående belopp. Det torde förden— skull väsentligen ankomma på kommunalnämnd respektive drätselkammare att hålla hand däröver att kommunalskatterestantierna bliva indrivna och redovisade.
Resultatet av uppbörden.
Uppgifter om i vilken utsträckning 1922—1935 års k r o n o 11 t 5 k y 1 d e r influtit i vederbörlig ordning eller restförts hava sammanställts i Tab. 7. Av denna tabell framgår, att på landsbygden och i fögderistäderna antalet debetsedlar, som uppförts å restlängd, utgjort högst 2644 procent (1932), lägst 22'28 procent (1929) och i medeltal 23'49 procent av samtliga utfärdade debetsedlar samt att de restförda beloppen uppgått till högst 14'88 procent (1922), lägst 10'28 procent (1935) och i medeltal 12'73 procent av summan av de debiterade utskylderna. I magistratsstäderna utgjorde motsvarande procenttal i fråga om antalet debetsedlar högst 47'47 procent (1922), lägst 38'08 procent (1935) och i medeltal 42'59 procent samt beträffande beloppen högst 14-35 procent (1923), lägst 102!) procent (1935) och i medeltal 12'84 procent.
Av 1924 års uppbördssakkunnigas redogörelse för k 0 mmu nalu p p- b ör den i riket år 1923 framgår, att å landsbygden och i'fögderistäderna antalat debetsedlar, som uppförts å restlängd, utgjort 30'49 procent av samt— liga utfärdade debetsedlar samt att de restförda beloppen uppgått till 177? procent av summan av de debiterade utskylderna. För magistratsstäderna utgjorde motsvarande procenttal 48'68 procent och 2119 procent. Inom kom- mittén har verkställts undersökning angående i vilken utsträckning kom- munalutskylder influtit i vederbörlig ordning eller restförts samt om rest- indrivningens förlopp m. fl. förhållanden, varom mera nedan. På grund av det synnerligen omfattande arbete, som är förenat med primäruppgifter— nas insamlande och bearbetande hava uppgifter icke ansetts böra inför- skaffas i samma utsträckning beträffande kommunalutskylderna som be- träffande kronoutskylderna utan har undersökningen begränsats. Kommit- tén har emellertid ansett lämpligt att låta undersökningen omfatta två års utskylder och har med hänsyn till olikheter i konjunkturförloppet och möj- ligheten att under en längre tid följa restindrivningen för undersökningen utvalt åren 1930 och 1933. Resultatet av undersökningen har sammanställts i Tab. 11 och 12. Utredningen giver vid handen, att å landsbygden och i
o
fögderistäderna antalet debetsedlar, som uppförts a restlängd, utgjort år
Kronoutskylder Kommunalutskylder
Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp
%av %av %av %av %av %av %av %av antalet antalet summa summa antalet antalet summa summa utfär— rest- debi— rest- utfär- rest— debi- rest-
dade förda terade förda dade förda Kronor terade förda debet- debet- ut— ut— debet— debet- ut— ut- sedlar sedlar skylder skylder sedlar sedlar skylder skylder
1930 utskylder
Debiterat...................... 3459882 — 301659359 — 3101341 — 349121747 Inllutet vid uppbörd . . 2 468 101 ' 264 219 655 87'59 2 109 850 6803 291 589 183 Restfört 991781 ' 37439704 12'41 — 991491 31'9'1 -— 57532564 Efter indrivning influtet 1931 . . 530 587 " 22 964 702 761 ' 344 455 1111 ' 18 707 074 > » 1932 . . 49 485 ' 2 764 354 092 ' 211 635 682 ' 15 328 388
> 1933 . . 8 915 ' 540 044 Om . 51 758 1'67 5'. 3 365 586
» influtna utskylder 1931—1933. . . . 588 987 ' 26 269 100 871 ' 607 848 19'60 ' 37 401 048
Avkortat före 1933 års utgånd . . . 359 729 ' 9 686 791 3'21 —— — Avskrivet » » » 39 438 ' 1 113 059 037 ' " — Oredovisat vid » » 3 627 ' 370 754 012 ' — — Efter indrivning influtet 1934.. —— _— — 0'70 ' 1 276 611 > » 1935, . . . . . -— _ 0'20 ' 294 200 » » 1931—1935 — — 20'50 ' 38 971 859
Avkortat vid 1935 års utgång. — 2'86 ' 5 256 004 Avskrivet » : > — 6'09 ' 10 446 906 Oredovisat » » 2'52 ' 2 857 795
lder.
Debiterat..................... 3615704 — 272593116 3176539 — 376132529 Influtet vid uppbörd . . . . . . . . 2 474 828 ' 236 063 358 2 178 833 68'59 310 513 188 Restfört....................... 1140876 " — 36529758 — 997706 31'41 — 65619341 Efter indrivning influtet 1934. . . 587 828 ' ' 20 841 241 ' 318 490 1003 ' 18 978 909 ) » » 1935. . . 80 193 ' ' ' 4 233 615 ' ' 246 058 7'75 ' 20 375 528
» > 1936 t.o.m. ”%. . . . .. 11896 ' ' 659 932 ' ' 40 966 1'29 ' 3 163 685
1934—1936
t.o.m. ao/e 679 917 ' . ' 25 734 788 ' ' 605 514 19'07 ' 42 518 122
Avkortat t. o. m.m/e 1936. . . . . . . . 410142 '. ' ' 8 538 932 ' ' ' 85 242 268 ' 6 218 155 Avskrivet » » . . . . . . . . 24 438 ' ' 504 951 ' * 101 828 320 ' 5 643 749 Oredovisat den l/'1 1936 . 26 379 ' ' 1 751087 ' ' 205 122 6'46 ' 11239 315
1930 2850 procent och år 1933 27'49 procent av samtliga utfärdade debet- sedlar samt att de restförda beloppen uppgått till år 1930 1535 procent och år 1933 1518 procent av summan av de debiterade utskylderna. För ma- gistratsstäderna utgjorde motsvarande procenttal i fråga om debetsedlarnas antal år 1930 3934 procent och år 1933 3959 procent samt i fråga om de rest- förda utskyldsbeloppen år 1930 1724 procent och år 1933 1872 procent.
Av vad ovan anförts framgår, att resultatet av den ordinarie uppbörden av kronoutskylder i magistratsstäderna i fråga om antalet skattskyldiga, som i vederbörlig ordning fullgjort sin utskyldsbetalning, är väsentligt sämre än för landsbygden och fögderistäderna.
Beträffande restindrivningen hava 1930 och 1933 års krono- och kommu- nalutskylder gjorts till föremål för särskilda undersökningar i syfte att åskåd- liggöra resultatet av indrivningen en följd av år. Resultaten av dessa under- sökningar hava sammanfattats, vad beträffar kronoutskylderna i Tab. 1 och 4 a samt vad beträffar kommunalutskylderna i Tab. 11 och 12. I tabel- lerna redovisas år för år efter indrivning influtna belopp med angivande av dels huru stor del det varje år efter indrivning influtna beloppet utgör i procent av såväl de debiterade utskyldernas summa som av det restförda beloppet och dels huru stor del antalet av de debetsedlar, som efter indriv- ning varje år blivit slutligt guldna, utgör i procent av antalet utfärdade de- betsedlar och av antalet debetsedlar, som uppförts å restlängd. I fråga om båda slagen av 1930 års utskylder meddelas en sammanfattning av indriv— ningens resultat vid utgången av år 1933 med angivande av huru mycket som efter indrivning influtit, avkortats, avskrivits och utestått oredovisat. I fråga om kommunalutskylderna har indrivningen även på motsvarande sätt följts fram till 1935 års utgång. Vad beträffar 1933 års utskylder har un- dersökningen i fråga om båda slagen av utskylder fullföljts fram till den 1 juli 1936.
Såsom av tablån å sid. 127 kan utläsas, hade av 1 9 3 0 års kron o- u t 5 k y 1 d e r, 301 659 359 kronor, vid 1933 års utgång influtit 290 488 755 kronor (9630 0/0) samt avkortats och avskrivits 10 799 850 kronor (358 0/(1). Ett belopp av 370 754 kronor (0.12 %) återstod sålunda att redovisa. Då preskriptionstiden för uttagande av dylika utskylder vid sagda tid utgått, torde sistnämnda belopp få anses förlorat. Vid sådant förhållande utgör förlusten å 1930 års kronoutskylder sammanlagt 11 170 604 kronor (370 0/o). Av samma års kommunalutskylder, 349121747 kronor, hade vid 1935 års utgång influtit 330 561 042 kronor (9468 0/o), avkortats och avskivits 15 702 910 kronor (450 0/o) och återstodo oredovisade- 2 857 795 kronor (082 %). Med hänsyn till den längre preskriptionstiden för kommunalutskylder (10 år) kan icke siffermässigt belysas, huru myc- ket av avskrivet eller oredovisat belopp, som bör anses slutligen förlorat. Skatteförlusten torde emellertid kunna beräknas till minst 5 procent eller omkring 175 miljoner kronor. Av 1 9 3 0 ä r s k r o n o- 0 c h k 0 m- m u n a l u t 5 k y 1 d e r, 650 781 106 kronor, kunna alltså i runt tal 286 miljoner kronor (44 0/0) anses såsom förlorade.
För att en exakt jämförelse skulle kunna göras mellan resultaten av in- drivningen av 1930 och 1933 års utskylder, skulle undersökningen av sist- nämnda års utskylder hava fullföljts fram till 1938 års utgång. Detta har uppenbarligen icke kunnat ske. Vad beträffar 1933 års utskylder har un- dersökningen angående resultatet av restindrivningen fullföljts endast till den 1 juli 1936. Med hänsyn till att indrivningen sålunda kunnat följas en- dast omkring två och ett halvt år, försvåras beräkningen av det slutliga re- sultatet.
Under första halvåret 1936 hade, som av tablån framgår, influtit 1'81 pro- cent av de restförda kronoutskyldemas summa. Med hänsyn till under hand erhållna upplysningar om indrivningsresultatet i vissa orter under senare halvåret 1936 torde kunna antagas, att under hela året 1936 influtit omkring 3 procent. Vid 1936 års utgång hade på grund av den med år 1932 införda delningen av kronouppbörden preskriptionstiden ej utgått för de utskylder, som förfallit till betalning våren 1934, utan utgick densamma först vid ut- gången av år 1937 . Med hänsyn till under hand erhållna upplysningar om resultatet av indrivningen av ifrågavarande utskylder år 1937 och de jäm- förelsevis goda konjunkturerna torde kunna antagas, att under 1937 influ- tit ytterligare 1 procent av de restförda kronoutskylderna för år 1933. Av 1933 års kronoutskylder, 272593116 kronor, skulle sålunda hava influtit omkring 2626 miljoner kronor, eller 963 procent, medan åter- stoden, omkring 10 miljoner kronor eller 37 procent, torde få anses som förlorade. Vad beträffar samma års kommunalutskylder, 376 132 529 kronor, hade intill den 1 juli 1936 influtit 353 031 310 kronor (9386 0/o), avkortats och avskrivits 11 861 904 kronor (315 %) och återsto- do oredovisade 11 239315 kronor (299 %). Såsom förut anmärkts beträf- fande 1930 års kommunalutskylder kan icke siffermässigt belysas huru mycket av avskrivna eller oredovisade belopp som bör anses slutligen för- lorat. Den slutliga Skatteförlusten torde emellertid böra beräknas till om- kring 5 procent eller i runt tal 188 miljoner kronor. Av 1 9 3 3 å r s k r o- no- och kommunalutskylder, 648725645 kronor, skulle alltså 288 miljoner kronor (4'4 0/o) få anses förlorade.
En undersökning av antalet skattskyldiga, av vilka 1930 års utskylder icke helt kunnat uttagas, utvisar, att i fråga om kronoutskylderna av antalet personer, som uppförts å restlängd, 991 781, vid preskriptionstidens slut ut- skylderna icke kunnat uttagas av 402 794 personer (omkring 40 % av anta- let restförda och 11'6 % av hela antalet skattskyldiga) samt att i fråga om kommunalutskylderna av antalet personer, som uppförts årestlängd,1 991 491, utskylderna vid 1935 års slut icke kunnat uttagas av omkring 355 794 per- soner (omkring 36 0/0 av hela antalet restförda och 115 0/0 av hela antalet
( skattskyldiga). Såsom framgår av Tab. 7 återspeglas de allmänna konjunkturväxlingar-
; na påtagligt i resultat av den ordinarie uppbörden. ( ,.
1 Antalet i restlängd upptagna debetsedlar.
Tab. 1 och 4 a samt 11 och 12 synas giva vid handen, att uppbördsresul- tatet ganska avsevärt växlar allt efter de olika landsändarnas sociala struk- tur. I detta sammanhang bör anmärkas, att den omständigheten, att å landsbygden i rikets nordligaste delar antalet skattskyldiga, som ej erlägga sina utskylder i vederbörlig ordning, är förhållandevis stort, torde stå i viss relation till de större avstånden.
Vidare bör påpekas, att antalet restförda i de största städerna, Stockholm och Göteborg, är påfallande stort i förhållande till andra städer och lands- bygden, under det att beträffande antalet skattskyldiga, från vilka utskyl— derna icke kunnat efter restindrivning uttagas, någon större skillnad icke föreligger mellan å ena sidan Stockholm och Göteborg och å andra sidan riket i övrigt.
KAP. 2.
Brister i det nuvarande uppbördsförfarandet.
Såsom i kap. 1 närmare utvecklats och såsom ytterligare framgår av där åberopade statistiska utredningar erlägger ett förhållandevis mycket stort antal skattskyldiga icke i vederbörlig ordning sina utskylder, i följd varav ett betydande antal utskyldsposter, tillhopa uppgående till ansenliga belopp, måste göras till föremål för indrivningsåtgärder. Ehuru detta missförhål- lande, såsom nedan kommer att vidare beröras, icke uteslutande är bero- ende av uppbördssystemet och hur än uppbörden anordnas bristande vilja hos den skattskyldige att fullgöra sina förpliktelser ofta är orsaken till att utskylder bliva restförda, synas angivna förhållanden giva vid handen, att det nuvarande systemet för uppbördens verkställande är behäftat med brister. Av vad i samma kapitel anförts och av omförmälda statistiska utredningar, såvitt angår det slutliga resultatet av uppbörden, framgår även, att utskyl- der icke kunna ens efter indrivning uttagas av ett väsentligt antal skatt- skyldiga. Detta förhållande synes visa, att icke heller restindrivningsförfa- randet i fråga om effektivitet fyller de anspråk, som böra kunna ställas på detsamma.
Bristerna i det nuvarande uppbördssystemet torde kunna hänföras till i huvudsak följande förhållanden. Alltför lång tid förflyter från det inkomst förvärvats eller förmögenhet deklarerats till dess den å samma inkomst el- ler förmögenhet belöpande skatten uppbäres. Olägenheterna härav, sär- skilt vid inträde i pensionsåldern och vid dödsfall, äro så påtagliga och så allmänt kända, att de icke torde behöva här närmare utvecklas. Den nu- varande åtskillnaden mellan den mera enhetliga ordningen för uppbör- den av kronoutskylder å ena sidan och de från ort till ort starkt växlan- * de reglerna för uppbörden av utskylder till kommunen å andra sidan fram- står såsom mindre rationell, detta icke minst med hänsyn till att, såsom i det föregående nämnts, i sammanhang med kronouppbörden även uppbäras vis— , sa utskylder av kommunal natur. Med nuvarande system med särskild uppbörd av krono- och kommunalutskylder äro möjligheterna att jämnt för- dela den samfällda skatteutgiften på lämpligt antal uppbördstillfällen myc- . ket begränsade. Om kommunalskattens fördelning å olika betalningstillfäl- ' len och om i vilken ordning oguldna sådana utskylder skola uppföras å rest- , längd finnas inga bestämmelser. Antalet uppbördstillfällen för kommunal- utskylders erläggande varierar från ort till annan liksom ock de tider, då 9—388005. I.
uppbördsstämmor hållas. Befolkningens alltmer ökade rörlighet har på senare tid gjort olägenheterna av nu nämnda förhållanden särskilt märk- bara.
Uppbördens förrättande endast en viss dag eller ett fåtal dagar å ett enda ställe, såsom fallet i allmänhet är med kommunaluppbörden och med krono- uppbörden i städerna, måste sägas vara en ur flera synpunkter föråldrad ordning. Från den enskildes synpunkt är denna betalningsform obekväm. Därest den skattskyldige har lång väg till uppbördsstället eller av annan or- sak har svårt att iakttaga den för uppbörden utsatta tiden, torde det ofta förekomma, att redan av sådana skäl inbetalning i rätt tid, åtminstone då det gäller smärre utskyldsbelopp, underlåtes. Den förhållandevis låga in- drivningsavgiften torde härvidlag ej utgöra något verksamt korrektiv. Emel— lertid förekommer det i ganska stor utsträckning, att kommunalutskylder emottagas även under viss tid efter de utsatta uppbördsstämmorna och här- vid betraktas såsom erlagda i rätt tid, varjämte upprättandet av restlängder ofta torde påbörjas först sedan avsevärd tid förflutit efter vederbörande upp- bördsstämmas slut. Ett sådant förfarande, som väl föranledes av ett be- hov av smidigare betalningsformer, torde mindre väl överensstämma med kommunallagarnas bestämmelser om att restlängd skall upprättas »å de skattskyldiga, som ej vid uppbördsstämman behörigen guldit sin skatt och för vilka ej avkortning eller avskrivning i laga ordning ägt rum». Det lärer även förekomma, att utskylder, som redan blivit uppförda i restlängd, er- läggas direkt till uppbördsförrättaren, vanligen kommunalnämndsordföran- den, utan att indrivningsavgift erlägges, ett förfarande som lätt förorsakar irritation i förhållandet mellan uppbörds- och indrivningsförrättare.
I den mån inbetalning av kommunalutskylder kan ske över postgiro är det att märka, att detta utom i sådana kommuner, som uteslutande verk— ställa sin uppbörd över postgiro, sker på den skattskyldiges egen bekostnad. Samma är förhållandet vid kronouppbörden i magistratsstad, därest skatt- skyldig vill inbetala utskylderna å vederbörande uppbördsmans tjänstepost- girokonto. I fråga om de möjligheter, som för närvarande finnas att i så— dan stad anlita posten vid inbetalningen av kronoutskylder, gälla olika reg— ler med avseende å huruvida inbetalning skall anses fullgjord vid uppbörds- stämman. Därest skattskyldig i betalt brev insänder debetsedeln jämte ut- skyldsbeloppet i postremissväxel eller i förekommande fall i check, skall för- sändelsen, för att inbetalningen skall anses verkställd vid uppbördsstämman, hava kommit uppbördsmannen tillhanda senast å uppbördsstämmans sista dag. För att inbetalning genom utskyldsbeloppets insättande å vederböran- de uppbördsmans tjänstepostgirokonto skall anses fullgjord vid uppbörds- stämman, skall inbetalningskortet hava avlämnats å postanstalt eller, där inbetalningen sker medelst girokort, detta hava ankommit till postgirokon- toret i Stockholm senast å uppbördsstämmans näst sista dag. Det torde vara naturligt, att nu nämnda, olikartade regler förorsaka en viss villrådighet.
Det är uppenbart, att den nuvarande åtskillnaden mellan debitering, upp- börd och indrivning av egentliga kronoutskylder och i sammanhang med
dessa uppburna utskylder och avgifter å ena sidan samt kommunalutskylder å andra sidan, då båda slagen av utskylder i stort sett avse samma skattskyl— diga, måste föranleda dubbelarbete. Sålunda sker nu utskrift av två sär- skilda uppbördslängder med huvudsakligen ensartat innehåll i fråga om de skattskyldigas namn och vistelseort m. fl. förhållanden samt av dubbla debetsedlar. Visserligen torde redan nu i ett flertal magistratsstäder till und- vikande av dubbelarbete vid debiteringen ett visst samarbete äga rum mel- ,lan krono- och kommunaluppbördskontoren, exempelvis i den formen att ikommunaluppbördskassören erhåller en kopia av de av kronokassören upp- rättade längderna och sålunda ej behöver upprätta helt nya längder, eller sålunda att man inrättat gemensamt uppbördskontor, men även i dylika fall kan visst dubbelarbete ej undvikas. Även i avseende å det egentliga upp- bördsförfarandet vållas uppenbarligen onödigt arbete med nuvarande för- farande. För den skattskyldige måste det också vara olämpligt att utskyl- derna uppbäras i olika ordning. För denne torde det vara mest naturligt att betrakta all skatt som ett och samma slags utgift. Att den skattskyldige måste handskas med särskilda debetsedlar för de båda slagen av utskylder vållar honom givetvis visst besvär liksom än mer det förhållandet, att uppbör- derna ej äga rum å för hela riket enhetliga, under året jämnt fördelade ti- der. Sistnämnda förhållanden torde för den skattskyldige försvåra över- blicken över skatternas inordnande bland hans utgifter och därmed också ett systematiskt avsättande av medel till deras betalande. Här erinras om att enligt uppbördsreglementet för Stockholm uppbörden dock sker i sam- ma ordning för krono- och kommunalutskylder. Vad restindrivningen be- träffar, föranleder det nuvarande systemet med' skilda uppbördssätt ett dubbelarbete i avseende på restlängdernas utskrivande, expedierande, indri- vande och redovisning, i det att skatterestantier, upptagna i restlängder, vil- ka överlämnats till utmätningsman för indrivning, från exekutionsbiträdenas och utmätningsmännens sida bliva föremål för åtgärder i olika ordning, allt eftersom fråga är om utskylder av ena eller andra slaget. Olägenheten härav är så mycket mera påtaglig, som personer, vilka försumma att i rätt tid erlägga utskylder av det ena slaget, enligt vad erfarenheten visar, jämväl i stor utsträckning försumma att i rätt tid erlägga det andra slaget av ut- skylder och därför ofta återfinnas i restlängderna såväl över kronoutskylder som över kommunalutskylder. Härigenom betungas indrivningsarbetet med redovisandet av ett onödigt stort antal restförda poster. Till följd av olik- heten mellan kronoutskylder och kommunalutskylder i fråga om förmåns- rätt och preskriptionstid gör sig vid indrivningen ofta en viss konkurrens igällande mellan de båda slagen av utskylder. Detta förhållande framträder *ej minst, då viss indrivningsåtgärd vidtagits för uttagande av vissa utskylder, exempelvis införsel meddelats för uttagande av oguldna kommunalutskyl- Äder, men begäran om handräckning för uttagande av oguldna kronoutskyl- der hos samme skattskyldige härefter inkommer till utmätningsmannen. Det iförekommer då, att utmätningsmannen avbryter den för kommunalutskyl- demas uttagande meddelad-e införseln och meddelar nytt införselbeslut för
uttagande av de oguldna kronoutskylderna eller också att han låter genom införselförfarandet uttagna medel i första hand komma sistnämnda utskyl— der till godo. Då vid utskyldernas uttagande genom införsel den skattskyl- dige ej erhåller något indrivningskvitto utan detta lämnas till arbetsgivaren, kan det ofta inträffa, att den skattskyldige svävar i okunnighet om vilka ut— skylder han har erlagt, särskilt som kvittot på det av arbetsgivaren levere- rade beloppet icke behöver specificeras, då det avser flera anställda.
Den uppsikt över indrivningsförrättarnas medelsförvaltning, som utövas genom föreskrivna inventeringar, försvåras uppenbarligen därigenom, att kronoutskylder och kommunalutskylder redovisas på olika sätt. Den kon- troll över utmätningsmännens redovisning av kronoutskylder, som består däri, att de utestående oredovisade restantierna två gånger om året speci- ficeras i särskilda balanslängder, saknas i fråga om redovisningen av kom- munalutskylder. Att indrivningsverksamheten i fråga om restförda kom- munalutskylder bedrives med tillbörlig effektivitet torde det ankomma på vederbörande kommun att kontrollera, vilket medför, att härvidlag mindre enhetliga principer tillämpas.
Restindrivningsförfarandet är behäftat med allvarliga brister, samman- hängande med den för närvarande i många avseenden mindre tillfredsstäl- lande folkbokföringen. Det tidigare skildrade efterspaningsförfarandet, då skattskyldig ej kunnat anträffas i den ort, där utskylderna påförts honom, med dess omständliga och föga effektiva efterforskande hos de lokala pastors- ämbetena har visat sig vara alltför tidsödande och synes ej motsvara de krav å större snabbhet, som följa av befolkningens tilltagande rörlighet. Här- igenom förhindras ofta ett snabbt handräckningsförfarande, och möjlighe- terna att utfå restförda utskylder bliva mindre. Beträffande i utlandet vistan- de skattskyldiga saknas ofta effektiva indrivningsmedel, ehuru på senare är med vissa länder avtal hava träffats, som möjliggöra ett handräckningsför- farande för utskylders uttagande. De maktmedel, som kunna komma till an- vändning vid indrivningsförfarandet äro i vissa fall begränsade. Kännedo- men härom torde stundom inverka menligt på uppbördsresultatet. Detta torde framför allt gälla vissa kategorier av skattskyldiga, gentemot vilka ett införselförfarande icke är tillämpligt, framför allt egna företagare och an- ställda, som uppbära inkomster i annan form än fast avlöning. Bland dy- lika kategorier av skattskyldiga torde notoriska skatteskolkare i stort antal återfinnas. Emot det generellt användbara maktmedlet utmätning förstå dessa ofta att skydda sig.
Det torde icke kunna undvikas, att, huru uppbörden än ordnas, restantier likväl måste uppkomma och att, även med ett aldrig så effektivt indrivnings- förfarande, debiterade utskylder i viss utsträckning måste komma att bliva föremål för avkortning och avskrivning. Redan av tekniska orsaker, exem- pelvis felaktigheter vid debiteringen i en eller annan form, har man alltid att räkna med en viss avkortningsprocent. Vidare måste man räkna med ojämnheter i det för debiteringen grundläggande taxeringsförfarandet. Dettas syfte är ju, att den påförda skatten skall såvitt möjligt anpassas efter den
skattskyldiges betalningsförmåga. Det torde icke kunna frånkommas, att huru omsorgsfullt taxeringsreglerna än avvägas och tillämpas, en viss fel- ,marginal härvidlag alltid måste förefinnas och fall förkomma, där det är tvivelaktigt, huruvida de påförda utskylderna motsvara den verkliga skat- teförmågan. Emellertid kan ifrågasättas, huruvida icke avkortning i be- tydlig omfattning förekommit, där sådan rätteligen icke bort ske. En när- mare prövning av frågan huruvida avkortning i det enskilda fallet är ma- teriellt behörig eller icke torde försvåras av de nuvarande hindersbevisens schablonmässiga avfattning, som föranleder, att såväl utmätningsmannens granskning av dylika bevis som den avkortningsbeviljande myndighetens pröving får en mera formell karaktär än som är önskvärt.
Vad speciellt beträffar magistratsstäderna torde nu gällande regler om kontrollen över kronouppbörden och dess redovisning lämna åtskilligt övrigt att önska. Sålunda må framhållas, att förfaringssättet med upprättande av en kontrollängd med hänsyn till att betalning verkställes exempelvis i postan- visning och i check, trots sin omständlighet icke anses erbjuda en tillräck- ligt effektiv kontroll. Kontrollantens längd upprättas enligt de skattskyl- digas vid uppbördsstämman företedda debetsedlar. Att granska de in- betalda skatteposterna emot den i uppbördsboken verkställda debiteringen torde däremot icke ingå i kontrollantens åligganden. Någon kontroll där- över att de utfärdade debetsedlarna upptaga det belopp, som påförts den skattskyldige i uppbördsboken, torde därför ej utövas. Med nuvarande för ;städernas kronouppbörd gällande ordning har länsstyrelsen, utom vid in- venteringar, möjlighet till kontroll endast över dagssummorna av de vid uppbördsstämmor influtna medlen genom kontrollantens uppgifter. Läns- styrelsens möjligheter att kontrollera redovisningen av indrivna medel äro mycket begränsade. Detta framträder ej minst vid granskningen av avkort- nings- och avskrivningslängderna. En fortlöpande kontroll däröver, att ej ett och samma belopp flera gånger anmäles till avkortning eller avskriv- ning och redogöraren därigenom obehörigen erhåller ett tillgodohavande, torde vara praktiskt taget omöjlig, alldenstund länsstyrelsen ej erhåller något exemplar av restlängden för anteckningars verkställande. En oformlighet i nu gällande ordning är även det förhållandet, att i ett stort antal magi- stratsstäder befattningarna såsom kronouppbördskassör och stadsfogde in— tnehavas av en och samma person. Här må slutligen erinras om att den granskning av bevis om hinder för utskylders uttagande, som jämlikt upp- bördsreglementet för närvarande åligger magistratsperson, måste anses föga effektiv med hänsyn till att vederbörande magistratsperson, som en- dast i undantagsfall torde hava någon befattning med indrivningen, i all— Wmänhet icke kan hava någon kännedom om de särskilda skattskyldigas eko— ,nomiska förhållanden.
KAP. 3.
Uppbördsfrågans tidigare behandling.
Frägans behandling i riksdagen.
Den senaste mera väsentliga reformen av uppbördsväsendet genomfördes år 1917. Då avskaffades nämligen kronofogdeinstitutionen och kronoupp- bördsstämmorna på landsbygden ersattes med en för de skattskyldiga be- kvämare betalningsform, nämligen inbetalning genom postverket, vilken kunde ske när som helst under en relativt lång uppbördstermin. Fördelen härav visade sig emellertid icke uppväga de svårigheter i avseende på skatte- betalningen, som blevo en följd av de under kristiden oerhört ökade ut- taxeringarna. De skatter till stat och kommun, som grundade sig på taxe- ring, uppgingo före världskriget (år 1913) till omkring 150 miljoner kronor. År 1920 hade de stigit till över 800 miljoner kronor, krigskonjunkturskat- ten oberäknad. Då penningvärdet stegrades, skattebetalarnas antal genom krisen decimerades och likviderna på grund härav ytterligare försvårades, sattes hela uppbördssystemet på ett allvarligt prov, varvid avigsidorna starkt trädde i dagen. 1921 års riksdag begärde hos Kungl. Maj:t utredning rö- rande vilka åtgärder, som lämpligen borde vidtagas för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd. Denna riksdagens framställning föranleddes dels av två i riksdagens båda kamrar väckta motioner, i vilka såsom en framkomlig väg till uppbördsproblemets lösning angivits åstadkommandet av en allmän och obligatorisk förskottsavsättning till skatteändamål, dels ock av en inom andra kammaren väckt motion, vari påyrkades utredning för utrönande, huruvida och i vad mån något kunde åtgöras för ut— tagande av påförda utskylder av försumliga och tredskande skattskyldiga. I riksdagens skrivelse förordades vissa åtgärder i syfte att underlätta skatte- betalningen, såsom ändamålsenligt ordnade uppbördsterminer. Huvudvikten ansågs böra läggas på indrivningsförfarandets effektivitet gentemot skatte- skolkare samt på att uppmuntra skattebetalarna själva till enkla och prak- tiska åtgärder i syfte att underlätta skattebetalningen. I motioner vid de närmast följande årens riksdagar, vilka emellertid avslogos med hänsyn till den redan år 1921 avlåtna riksdagsskrivelsen, hemställdes, bland annat, att riksdagen ville anhålla om utredning, huruvida en förenkling av skatte- uppbördsväsendet kunde åstadkommas genom att uppbörden av krono- och kommunalskatt anförtroddes åt samma myndigheter, huruvida och på vilket sätt åtgärder kunde vidtagas för att åstadkomma, att stat och kom—
mun bereddes större säkerhet för skatternas erläggande särskilt med hänsyn till de förhållanden, som inträdde vid ekonomiska kristider, och huruvida .en omläggning av debiteringsväsendet kunde ske i så måtto, att samtliga direkta skatter påfördes den skattskyldige i en och samma debetsedel.
I samband med framläggandet av förslag till bestämmelser om krono— uppbördens uppdelning på terminer yttrade dåvarande chefen för finans- departementet i proposition vid 1931 års riksdag bland annat, att möjlig- ,heten av skatteuppbördens anordnande medelst förskottsbetalningar utan obligatorisk medverkan av löngivare torde böra närmare undersökas, vilket yttrande icke föranledde någon erinran vare sig från bevillningsutskottets eller riksdagens sida. I vid 1932 års riksdag inom båda kamrarna väckta likalydande motioner hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring i uppbördsreglementet, att uppbörd av kronoskatt måtte i stad, där sådant ansåges lämpligt, kunna överlåtas å bankinrättning, som erhållit Kungl. Maj:ts oktroj. Enligt motionärerna skulle betydande fördelar kunna vinnas genom en dylik anordning. 1 an- . ledning av berörda motioner anhöll riksdagen, sedan vederbörande utskott inhämtat yttrande över motionerna från statskontoret och riksräkenskaps- verket, i skrivelse till Konungen, att frågan måtte komma under prövning vid den i utsikt ställda reformeringen av uppbördsväsendet. I en vid 1933 års riksdag inom andra kammaren väckt motion hemställdes, att riksdagen ,mätte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att den tidigare begärda utred- ningen rörande åvägabringandet av en rationell skatteuppbörd måtte med beaktande av de i motionen framhållna synpunkterna utvidgas att avse möj- ligheten överhuvud taget att förlägga skatteuppbörden så nära källan av skatteinkomsten som möjligt samt att de förslag, vartill utredningen kunde föranleda, så snart som möjligt måtte föreläggas riksdagen. I motionen framhölls, att en annan skatteuppbörd än den alltjämt i vårt land gällande otvivelaktigt skulle hava, i all synnerhet under dåvarande ekonomiska be- tryck, räddat betydande skattebelopp både för stat och kommuner. I avgi- vet yttrande över den ifrågavarande motionen hänvisade riksräkenskapsver- ket, som i likhet med vad i motionen framhållits fann det vara en angelä- genhet av vikt att en effektiv uppbördsreform komme till stånd, till sitt över 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande avgivna yttrande. Utskottet — som förklarade sig beakta de olägenheter, vilka vore förknippade med upp- bördsväsendets nuvarande organisationsform, och utgå från att frågan om skatteuppbördens mera rationella ordnande till det allmännas gagn och enskildas bekvämlighet gjordes till föremål för de ytterligare övervägan- den och utredningar, som tidigare angivits såsom en nödvändig förutsätt- ning för framläggandet av mera genomgripande reformplaner — fann ej omständigheter föreligga, som motiverade vidtagandet av omedelbara ät- .gärder för att tillmötesgå motionärens krav utan ansåg det lämpligare, att resultaten av de i utsikt ställda utredningarna avbidades. På grund härav ,hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd, *vilket även blev kammarens beslut. Slutligen har behovet av en effektivare
restindrivning m. fl. i samband därmed stående frågor bragts på tal vid 1938 års riksdag genom en i första kammaren framställd interpellation.
Tidigare, ej genomförda förslag till uppbördens ordnande.
1924 års uppbördssakkunnigas förslag och yttranden i anledning av detsamma.
År 1924 tillsattes sakkunniga, benämnda 1924 års uppbördssakkunniga, med uppgift att uppdraga riktlinjer för en allmän revision av uppbörds- och indrivningsväsendet. I direktiven för de sakkunnigas arbete framhölls, att de sakkunniga borde angripa uppbördsproblemet i hela dess vidd och därvid pröva olika framkomliga vägar. Samtidigt framhölls emellertid, att frågan om avdrag å lönen för anställda till täckande av skatter syntes så viktig och de fördelar, som därmed stode att vinna, så många och obestrid- liga, att ett allvarligt försök borde göras att komma till rätta med detta pro- blem. Särskilt syntes uppslaget om obligatoriska förskottsavsättningar för- tjäna beaktande, men, framhölls det vidare, även utan förskottsförfarande borde ett avdragssystem kunna anordnas, om ock fördelarna därmed icke bleve desamma, nämligen så, att avdragen verkställdes efter det skatternas belopp fastställts. I dylikt fall vore det emellertid synnerligen angeläget, att förfallotiden för skatten bestämdes så tidigt som möjligt. Det borde sålunda övervägas, huruvida icke med ledning av taxeringsnämnds beslut — och således utan avvaktande av prövningsnämnds utslag —— avdragsför- farandet skulle kunna börja, i allt fall såvitt avsåge kronoskatten, under budgetårets första månad eller juli månad. För effektivare åtgärder gent- emot skatteskolkare borde former sökas för en efter praktiska grunder ordnad samverkan mellan mantalsskrivnings- samt uppbörds- och exeku- tionsmyndigheter. De sakkunniga avgåvo 1929 betänkande med förslag till rationell skatteuppbörd. De framlagda riktlinjerna voro i huvudsak av följande innebörd.
Den ordinarie uppbörden. Statliga och kommunala utskylder skulle de— biteras å gemensam debetsedel och uppbäras i ett sammanhang. Betal- ningen skulle i hela riket ske över postgiro. För skattskyldiga, anställda i all- män eller enskild tjänst, skulle det i regel åligga vederbörande redogörare eller arbetsgivare att ombesörja skattemedels innehållande ur den anställdes avlöning samt att å föreskrivna tider insända sålunda innehållna medel till uppbördsmyndigheten. Övriga skattskyldiga skulle själva insända sina ut- skylder till uppbördsmyndigheten. Uppbördsmyndighet, vilken jämväl skulle hava att ombesörja debiteringen, skulle vara, i Stockholm överståtf hållarämbetet för uppbördsårenden, i Göteborg och Malmö magistraten ge- nom en underlydande uppbördsavdelning samt i övrigt länsstyrelsen genom en inom landskontoret inrättad särskild uppbördsavdelning, bestående av ett
skattekontor och ett mantalskontor. Utskylderna skulle erläggas dels i för- skott under tiden 25 februari—24 november, för anställda månadsvis och för företagare kvartalsvis, och dels, sedan debitering ägt rum på grundval av prövningsnämndernas beslut, i efterskott under tiden 25 januari—24 febru- ari med vad som utöver förskottsbeloppen erfordrades för utskyldernas fulla gäldande. Förskottsavsättningarna skulle i regel uppgå, för anställda för varje månad till en tiondel av nästföregående års sammanlagda ut- skyldsbelopp och för egna företagare för varje kvartal till tre tiondelar av utskylderna för nästföregående år, dock att förskottsavsättningarna alltid skulle avjämnas till helt krontal. För skattskyldig, som för nästföregående är icke haft att erlägga utskylder, skulle förskottsavsättningar i förekom- mande fall beräknas på grundval av en preliminär uppskattning av blivan- de utskylders belopp. Budgetåret för kommuner, församlingar, skoldistrikt, fattigvårdssamhällen, municipalsamhällen och tingslag —— däremot ej för landstingsområden och vägdistrikt — skulle omläggas till att avse tiden 1 juli—30 juni. Förslagets innebörd i avseende på folkbokföringens ordnande skildras i annat sammanhang. Här må dock erinras om att civil folkbokfö- ring skulle äga rum hos uppbördsmyndigheten under samverkan med pas- torsämbetena, ävensom därom att löngivare enligt förslaget skulle vara skyl- dig att lämna uppbördsmyndigheten uppgift om anställd personal dels en gång årligen rörande samtliga hos honom anställda personer och dels där- emellan rörande inträffade förändringar i anställningsförhållandena.
För den händelse man ej skulle vilja anlita löngivarnas obligatoriska med-
, verkan vid skattebetalningen, skisserade de sakkunniga ett alternativt för-
slag med förskottsavsättningar utan medverkan av löngivare. Löntagarna skulle då få betala sin skatt själva liksom de egna företagarna, men antalet uppbördsterminer finge inskränkas till 4, högst 5 per år, med hänsyn bland annat till portokostnaderna för de många likviderna. Merkostnaden för det senare alternativet beräknades till 1 miljon kronor vid fyra uppbördstermi- ner och 11/2 miljon kronor vid fem terminer. Det vore även härvid nödvän- digt att ändra det kommunala budgetåret.
Frånginge man helt tanken på förskottsavsättningar, kunde dock enligt de sakkunniga vissa förbättringar genomföras i uppbördsväsendet, vilka då borde gå ut på bekväma betalningsformer, förkortning av tiden mellan in— komstförvärv och uppbörd samt skärpta indrivningsåtgärder. Även härvid krävdes dock omläggning av det kommunala budgetåret, om man skulle vinna någon bättring i fråga om de egentliga kommunalskatterna. Den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten och övriga kvotskatter kunde möjligen debiteras på grundval av taxeringsnämndernas beslut. I övrigt för- ordades ökat antal uppbördsterminer å landsbygden, uppbörd över post- giro, ökat antal uppbördsstämmor i städerna samt gemensam uppbörd för krono- och kommunalutskylder genom statliga organ. Andra åtgärder borde vara förbättrad folkbokföring och därmed sammanhörande under- * rättelseväsen, upprättande av länsregister över den mantalsskrivna befolk-
ningen, införande av skattemärken och understödjande av intressekontor.
Över de sakkunnigas betänkande avgåvos efter remiss utlåtanden av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar. I de avgivna yttrandena vitsordades allmänt behovet av en reform av uppbördsväsendet. Mot vissa av huvudtankarna i det framlagda förslaget till en sådan reform, såsom mot tanken att tvångsvis låta göra förskottsavsättningar av anställdas avlöning under löngivarnas medverkan och ansvar, riktades däremot en så gott som enhällig kritik, medan i fråga om lämpligheten av andra av de föreslagna huvudlinjerna, såsom sammanslagningen av krono- och kommunaluppbör- den samt omläggningen av det kommunala budgetåret, delade meningar kommo till synes.
Allmänt framhölls, att de sakkunniga sett alltför förhoppningsfullt på möjligheterna att med det föreslagna systemet nedbringa skatterestantierna. Många av de hörda myndigheterna betvivlade möjligheten av att praktiskt genomföra det föreslagna uppbördssystemet. Önskvärdheten av skattebe- talningens fördelning på flera inbetalningstillfällen underströks däremot genomgående.
Om de föreslagna betalningarna av ännu icke slutligt debiterad skatt yttrade kammarrätten:
Förslaget nödvändiggjorde, att avsättningarnas storlek regelmässigt bestämdes ef- ter schablonmässiga grunder, i allmänhet efter senaste kända utskyldsbelopp. Detta summariska förfaringssätt kunde väl passa vid ett skattesystem, som, på sätt fallet vore i Österrike, medgåve att förskottsavsättningarna bleve definitiva, men stämde dåligt tillsammans med det svenska skattesystemet, som avsåge att utröna den verk- liga inkomsten och skattekraften genom de mest detaljrika bestämmelser. Det måste befaras, att förskottsavsättningarnas fastställande på angivet sätt skulle kunna i en- skilda fall välla allvarliga olägenheter eller åtminstone verka orättvist med av- seende å skattskyldiga, vilkas inkomster av någon orsak befunne sig i nedgående. En sådan skattskyldig hade visserligen möjlighet att erhålla jämkning i förskotts- avsättningarnas belopp, men resultatet av en framställning om jämkning måste alltid vara beroende av utredningens beskaffenhet och vore därför ovisst.
Riksräkenskapsverket —— som i sitt yttrande framlade ett eget förslag till uppbördsfrågans lösning som återgives å sid. 151 0. f. _ framhöll, att svårig- heten med förskottslikvider berodde på vanskligheten att rätt avväga för- skottsavsättningarna. Därvid inverkade ändringar i skatteprocent, utdebite- ringskvot och familjeförhållanden, men de största svårigheterna hänförde sig till de varje år nytillkommande skattskyldiga. Den föreslagna förhands- uppskattningen bleve här osäker och måste föranleda ett stort antal ansök- ningar om jämkning. Landsorganisationcn ifrågasatte, huruvida ett system med förskottsinbetalningar kunde vara av något väsentligt värde för under- lättande av skattebetalningen. I och för sig torde det vara önskvärt, att inbe- talningen av påförda utskylder finge göras så nära som möjligt efter den tid, för vilken skatten erlades, men för det stora antalet löntagare vore nog en sådan anordning av mindre intresse. Liknande synpunkter anlades av föreningen Sveriges landsfiskaler. Svenska arbetsgivareföreningen fram- höll, att de sakkunniga vid beräknandet av den förskottslikvid, som arbets- givarna skulle utbetala, syntes hava utgått från den uppfattningen, att ar-
betarnas månadsförtjänst i regel vore tämligen konstant, såsom fallet vore med tjänstemäns avlöning. Man hade väntat sig några föreskrifter om huru det skulle förfaras, ifall arbetarnas arbetsförtjänst upphörde under någon tid, utan att de därför avskedades, t. ex. därigenom att arbetsnedläggelse skedde. Även för säsongindustrien skulle ett system med lika månatliga avdrag för skatten, oberoende av den under månaden utgående arbetsför- tjänsten, kunna leda till svårigheter. Svenska lantarbetsgivarnas central- förening påpekade, att förskottslikviderna för jordbrukets vidkommande * skulle medföra särskilda svårigheter med hänsyn till att naturaförmåner så- som bostad, bränsle, potatisland, mjölk, spannmål m. m. utgjorde en vik- tig del av lönevillkoren. Dessa naturaförmåner växlade i värde, icke blott på skilda orter utan även från det ena året till det andra. Här spelade bland annat prisföränderligheten på marknaden en avgörande roll. Stockholms handelskammare, Sveriges industriförbund och svenska bank- föreningen betonade, att det föreslagna sättet för bestämmande av förskotts- avsättningarnas storlek särskilt vid starkt växlande konjunkturer kunde medföra betänkliga konsekvenser för den enskilde näringsidkaren.
Länsstyrelserna framhöllo tämligen allmänt, att beräknandet av förskotts- avsättningar på sätt de sakkunniga föreslagit ofta skulle komma att med- föra svårigheter samt leda till många klagomål och ett mycket betungande arbete för skattekontoren. Länsstyrelsen i Skaraborgs län liksom svenska Iandstingsförbundet ansåg det omöjligt att på ett rättvist sätt bestämma för— skottsbetalningarnas storlek. I fråga om under året nytillträdande skatt- skyldiga skulle förskottsavsättningarna enligt flera länsstyrelsers mening komm-a att verka obilligt såväl i fråga om anställda som i fråga om egna företagare. Under första anställningsår-et vore avlöningen, även om den skul- le överstiga det skattefria existensminimum, likväl oftast så obetydlig, me— dan i säkerligen icke så få fall vederbörande hade att dragas med dryga för- säkringspremier samt skuldräntor och andra utgifter i samband med sin ut- bildning, att det finge anses önskvärt, att han icke pressades alltför hårt i ekonomiskt avseende. Motsvarande gällde i fråga om egna företagare, vil- kas ekonomiska resurser givetvis vore hårt anlitade vid tiden för verksam- hetens början. Järnvägsstyrelsen fann det utan vidare uppenbart, att ett system med förskottsbetalningar, hur det än ordnades, innebure större om- gång och ökat uppbördsarbete jämfört med rådande ordning.
Förslaget om obligatorisk medverkan från arbetsgivarnas sida vid skattens uttagande mötte ett så gott som enhälligt motstånd. Man förmenade, att det— ; ta skulle innebära ett slags införselförfarande eller i varje fall ett tvångsför- farande, som det ej vore berättigat att tillämpa mot den enskilde utan att , denne på något vis brustit i fullgörandet av sina skyldigheter mot det all- männa. Ett sådant ekonomiskt målsmanskap skulle framstå såsom orätt- Ä vist, enär det drabbade endast anställda personer, medan övriga skulle få förtroendet att på eget ansvar fullgöra sina ifrågavarande skyldigheter. Dy- ' lika synpunkter anlades av bland andra såväl svenska arbetsgivareförening— en som landsorganisationen.
Förslaget att kronoutskylderna och de kommunala utskylderna skulle sam- manföras till gemensam debitering och uppbörd tillstyrktes av övervägande antalet hörda myndigheter och organisationer. Av de centrala ämbetsver- ken framförde likväl statskontoret den åsikten, att kommunernas medverkan i fråga om uppbördsväsendet hade sådan betydelse, att man icke utan tving- ande skäl borde avstå från kommunernas erfarenhet på området. Länssty- relserna, som berett landstingens förvaltningsutskott och vissa kommuner till- fälle att yttre sig över de sakkunnigas förslag i vissa delar, gåvo uttryck åt skilda uppfattningar. Ehuru flertalet av desamma utan vidare tillstyrkte den föreslagna reformen i denna del, framförde vissa länsstyrelser betänklighe- ter, grundade bland annat därpå, att ett sammanförande av uppbörden av krono- och kommunalutskylderna förmenades komma att förutsätta en om- läggning av det kommunala budgetåret, som enligt dessa länsstyrelsers åsikt skulle vara förenad med betydande olägenheter. Länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kop— parbergs och Jämtlands län tillstyrkte förslaget under alla förhållanden lik- som överståthållarämbetet, som dock ansåg ett sammanförande av krono- och kommunalutskylderna vara oundvikligen förenat med en omläggning av det kommunala budgetåret, vilket emellertid för Stockholms del skulle stöta på betydande svårigheter, enär med dåvarande organisation av ämbe- tets uppbördsavdelning och med avdelningen åvilande arbetsuppgifter icke ens approximativa uppgifter om det kommunala skatteunderlaget kunde lämnas förrän i juli månad. Vissa av de uppräknade länsstyrelserna hade mera utförligt motiverat sitt tillstyrkande av den ifrågasatta sammanslag- ningen. Sålunda framhöll länsstyrelsen i Värmlands län:
Redan för närvarande ålåge en mycket väsentlig del av kommunaluppbörden. nämligen restantieindrivningen, länsstyrelsen underlydande redogörare. Att den kommunala självbestämmanderätten skulle trädas för nära, därest statsverket om- händertoge debiteringen och uppbörden av kommunalutskylderna, ansåge länssty- relsen icke vara fallet. Debitering och uppbörd av landstingsmedel och, i flertalet fall, vägskatt vore ju överlåten åt den statliga myndigheten. I vissa fall förekomme, att häradsskrivaren efter frivilligt åtagande verkställde debitering av kommunal uttaxering. En sammanslagning av krono- och kommunaluppbörd skulle medföra en obestridlig fördel däri, att debiteringsarbetet kunde förenklas. Kommunerna skulle långt tidigare och under betryggande former få in sin uppbörd. Största fördelen för det allmänna skulle emellertid ligga däri, att de kommunala restantiernas redovisning komme under ett enhetligt system och under effektiv kontroll.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhöll, att genom ett sammanförande på en debetsedel av krono- och kommunalutskylder och den gemensamma skatteinbetalningens uppdelning på flera terminer ett av flertalet skattskyl- diga länge närt önskemål skulle uppfyllas.
Vissa länsstyrelser anslöto sig visserligen till tanken på gemensam debite- ring och uppbörd av de olika slagen av utskylder men ville samtidigt beton—a de olägenheter, som vore förenade med en därav möjligen nödvändiggjord omläggning av kommunernas budgetår. Så var fallet med länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Västmanlands och Gävle-
borgs län. Av dessa framhöllo länsstyrelserna i Östergötlands och Krono- bergs län, att värdet av en dylik sammanslagning dock vore omstritt, särskilt med hänsyn till förhållandena i medelstora och större städer, varjämte läns— * styrelserna i Malmöhus och Gävleborgs län förmenade, att övergången till en för båda slagen av utskylder gemensam debitering och uppbörd lämpli- gen borde göras frivillig för kommunerna och därigenom komma att genom- föras så småningom. ! Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Älvsborgs län avstyrkte där— emot ett samm-anförande av debitering och uppbörd av de olika utskyldssla- gen och länsstyrelserna i Södermanlands och Hallands län ställde sig tvek- samma inför en sådan anordning. Länsstyrelsen i Stockholms län framhöll, att förslaget härom innebure många tilltalande moment, men framhöll tillika dels att allvarligt motstånd torde möta, därest en omläggning av kommuner- nas budgetår skulle utgöra en förutsättning därför och dels att kommunerna ofta kunde handhava sin uppbörd och sitt indrivningsväsende på ett sätt, som vore mera smidigt och mindre byråkratiskt än det statliga uppbördsvä- sendet. Länsstyrelsen i Uppsala län framkastade den tanken, att landstings- skatten skulle utbrytas från kronouppbörden och göras till föremål för sär- skild uppbörd och debitering, eventuellt genom landstingens egen försorg. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framlade ett eget förslag till förbättrat upp— bördssystem, vilket dock endast avsåg kronouppbörden. Fördelarna av ett överflytt-ande av kommunalutskyldernas debitering och uppbörd till de stat- , liga organen förmenade sagda länsstyrelse vara tvivelaktiga. För städernas vidkommande kunde detta icke anses påkallat vare sig ide skattskyldigas intresse eller med hänsyn till det ekonomiska resultatet för kommunen. För landskommunernas innevånare tillkomme en direkt olägenhet, nämligen i händelse av feldebitering, då vederbörande skattskyldige finge underkasta sig skriftväxling med uppbördsmyndigheten, avvakta dess beslut och sedan kanske hava besvär för restitutions erhållande, under det att han nu kun- de personligen vända sig till debiteringsförrättaren och omedelbart få saken ordnad. Länsstyrelsen erinrade vidare om olägenheterna av en omläggning av det kommunala budgetåret, särskilt för städernas del, med hänsyn till de allmänna arbetena men även för jordbrukskommunernas vidkommande, un- der framhållande, att en sammanslagning av uppbörden av de olika slagen av utskylder syntes förutsätta en dylik omläggning. Länsstyrelsen i Söder- manlands län framhöll, att genom en sammanslagning av krono- och kom- munalutskyldernas debitering och uppbörd oegentligheter inom kommunal- ! förvaltningen skulle kunna förhindras och restindrivningen kontrolleras, men ställde sig tveksam till förslaget att överflytta debitering och uppbörd av kommunalmedel till statliga myndigheter på grund av faran för att, sär- skilt i mindre kommuner, avsevärda skiljaktigheter kunde uppstå mellan i staterna beräknade och verkligen debiterade inkomstbelopp. Svenska stads- . förbundet anförde i sitt yttrande:
För en gemensam uppbörd av de olika utskylderna talade uppenbarligen flera skäl. Som bekant ansägos magistratsstäderna sedan gammalt skyldiga att bekosta
och besörja uppbörden av kronoutskylderna. Uppbörd av kronoutskylder och stadsutskylder verkställdes i nämnda städer av olika organ. Särskilda debiterings— längder måste nu föras och särskilda restlängder uppgöras. En större enhetlighet och rationellare användning av hela uppbörds- och indrivningsarbetet torde vara att vänta, om uppbörden finge omhänderhavas av ett organ. De sakkunniga av- visadc utan vidare tanken att låta kommunerna ombesörja uppbörden av krono- utskylderna. Sannolikt hade de funnit en sådan anordning föga lämplig i det system, som de framlagt för landet i sin helhet. För magistratsstädernas del syntes emeller— tid en närmare undersökning hava varit på sin plats av ett alternativ med ett sta- dens uppbördsverk för alla utskylder. Likaväl som staten skulle tjänstgöra som kommunalt uppbördsverk mot ersättning av städerna, kunde väl städerna tänkas hålla ett gemensamt uppbördsverk för egna och statens utskylder. En likformig lösning för hela landet torde så mycket mindre vara nödvändig, som de flesta av städerna redan nu i uppbördsavseende intoge en särställning i förhållande till lands- kommunerna vad kronouppbörden beträffade. I saknad av en närmare utredning läte det sig emellertid icke göra att taga ståndpunkt till ett dylikt projekt. Från städernas synpunkt syntes det i vart fall mycket litet tilltalande att överlåta upp- börden av kommunalutskylder på statens organ, som i mycket måste komma att sakna en för ifrågavarande arbetsuppgifter värdefull person- och lokalkännedom.
Svenska landskommunernas förbund framhöll, att det icke vore säkert, att ett sammanförande av den statliga och den kommunala skatteuppbörden odelat skulle vara till fördel för ett rationellt uppbördssystem. Det hade onekligen viss betydelse, att kommunernas förtroendemän genom att de för- rättade uppbörden mera personligt kunde följa uppbördsresultatet och ingri— pa mot de egentliga skatteskolkarna. Inom stora delar av riket hade den kontroll, som kommunmedlemmarna utövade på varandra, åstadkommit otroligt goda resultat i uppbördsavseende.
Sveriges häradsskrivarförening framhöll, att en fortsatt undersökning borde inrikta sig på att med bibehållande i huvudsak av den nuvarande organisatio- nen åstadkomma en uppdelning av uppbörden på lämpligt antal terminer. antingen densamma skulle avse endast kronoskatten eller samtliga skatter sammanslagna. Sveriges stadskamerala förening, som underströk olägenhe- terna av en omläggning av kommunernas budgetår, framhöll, att de sakkun- nigas förslag skulle kunna genomföras utan en sådan omläggning under förut— sättning att tidpunkten för budgetbehandlingen flyttades från december till november eller att tiden för den slutliga uppbördsterminen framflyttades en månad.
Den föreslagna omläggningen av budgetåret för primärkommuner och kommunala menigheter samt för tingslag tillstyrktes i allmänhet av de cen- trala ämbetsverk, som upptogo frågan till behandling, såsom kammarkolle- giet, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket och kommerskollegiet. Statskontoret ansåg det emellertid vara otvivelaktigt, att en omläggning av det kommunala räkenskapsåret måste bereda kommunerna väsentliga olägen- heter. Såsom av det föregående framgått hade flera länsstyrelser vid be- handlandet av frågan om sammanslagning av debitering och uppbörd av kro- noutskylder och kommunalutskylder framhållit, att en sådan sammanslag- ning, ehuru i och för sig önskvärd, syntes förutsätta viss omläggning av det kommunala budgetåret, vilken omläggning skulle innebära olägenheter, som
icke finge förbises. Vissa länsstyrelser nöjde sig med att framhålla, att en omläggning av budgetåret skulle medföra olägenheter för kommunerna, andra åter ingingo på en värdesättning av dess-a svårigheter och funno sig därefter *böra avstyrka eller tillstyrka en omläggning, medan slutligen vissa länssty- relser lämnade förslaget i denna del utan anmärkning eller utan vidare till- styrkte en sådan omläggning.
Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Älvs- borgs, Västmanlands och Gävleborgs län framhöllo sålunda, att den ifråga- satta omläggningen skulle för kommunerna medföra svårigheter, som icke finge förbises. I sådant avseende fäste länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län uppmärksamheten särskilt på de svårigheter, som för jord- brukskommunerna skulle föranledas därav, att räkenskapsarbetet komme att förläggas till den för jordbruket brådaste tiden, medan länsstyrelsen i Älvsborgs län särskilt framhöll de svårigheter, som för städernas del skulle bliva en följd av att kostnaderna för de allmänna arbeten, som väsentligen utföras under den varmare årstiden, komme att uppdelas på två räken- skapsår.
Länsstyrelserna i Kalmar och Västerbottens län funno övervägande skäl tala för att en omläggning av det kommunala budgetåret icke borde ske. Det borde undersökas, huruvida gemensam debitering och uppbörd likväl kunde ske, i vilket avseende sistnämnda länsstyrelse föreslog, att de kommunala statbesluten skulle fattas så tidigt, att gemensam uppbörd av krono— och kommunalutskylder kunde påbörjas i november. Trots de påvisbara svårig- heter, som härav skulle uppstå, särskilt i jordbrukskommunerna, ansågo länsstyrelserna i Blekinge och Jämtlands län, att det kommunala budgetåret borde för möjliggörande av en inknappning av tiden mellan inkomstförvärv och skatteuppbörd omläggas till överensstämmelse med det statliga. Sist— nämnda länsstyrelse framhöll såsom sin åsikt, att när en dylik omläggning hunnit verka några är, arbetet i kommunerna skulle kunna ordnas så prak- tiskt, att svårigheterna icke bleve oöverstigliga.
Länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värm— lands och Örebro län tillstyrkte eller förklarade sig intet hava att erinra emot de sakkunnigas förslag i denna del. Länsstyrelsen i Värmlands län erinrade om att härmed vissa fördelar skulle vinnas.
Från de kommunala sammanslutningarnas sida liksom från vissa förening- ar av kommunala befattningshavare framfördes invändningar mot förslaget om en omläggning av det kommunala budgetåret. Rörande de skäl, som härvid förebragtes, hänvisas till framställningen å sid. 171 0. f.
, De sakkunnigas förslag om uppbördens förrättande över postgiro föran- iledde i allmänhet icke någon erinran från de hörda myndigheternas och sammanslutningarnas sida. Uppbördens förrättande genom postverkets för- Äsorg tillstyrktes allmänt, men man ingick ej på frågan, vilken postal betal- ningsform, som närmast borde komma till användning. Dock framhöll läns— =styrelsen i Göteborgs och Bohus län, att de sakkunniga ej förebragt något ibärande skäl för användandet av postgirot såsom mellanhand. Generalpost—
styrelsen framhöll emellertid, att de sakkunnigas förslag på denna punkt inne- har, att arbetet med inbetalningskortens fördelning och förtecknande jämte översändande till vederbörande uppbördsmyndigheter, vilket vore samma arbete som med gällande regler i fråga om kronouppbörden verkställdes av de särskilda skatteavdelningarna vid postkontoren i residensstäderna, skulle komma att centraliseras till postgirokontoret. Detta arbete vore emellertid av den beskaffenheten, att det icke kunde vinna i effektivitet genom en cen- tralisering. Sorteringsarbetet bleve i så fall mera komplicerat, rättelser och dylikt finge ordnas genom korrespondens mellan postgirokontoret och upp- bördsmyndigheterna ute i landet och det enligt styrelsens erfarenhet från kronoskatteuppbörden värdefulla personliga samarbetet mellan postkontoren i residensstäderna och uppbördsmyndigheterna ginge förlorat. Lokalhyror och arbetslöner vore väsentligt högre i Stockholm än å flertalet andra orter i riket. Slutligen skulle en redovisning över postgirokontoret medföra, att influtna medel mindre snabbt komme uppbördsmyndigheten tillhanda. Ur postverkets synpunkt förelåge intet hinder för ordnande av skatteuppbör— den i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, dock med den avvikelse, att uppbörden verkställdes utan förmedling av postgirorö— relsen.
Restindrivningen. Restlängder skulle utskrivas å skattekontoren efter ut- gången av vart och ett av de tre förskottskvartalen ävensom efter den slutliga uppbördsterminens utgång och därefter för indrivning överlämnas till vederbörande utmätningsman. Specificering å utskyldstitlar skulle före- komma endast i den restlängd, som utskreves efter den slutliga uppbörds- terminen, och ej heller i denna restlängd genomföras i vidare mån än som motiverades därav, att någon utskyld åtnjöte särskild förmånsrätt, såsom pensionsförsäkringsavgift, fastighetsskatt och prästerskapets till statsver— ket indragna tionde. Utmätningsmannen skulle nämligen vid inleverering av indrivna utskylder icke behöva redovisa dessa fördelade på titlar i annan mån än som erfordrades för tillämpning av förmånsrättsbestämmelserna.
Någon anledning att föreslå ändrade huvudgrunder för restindrivningen funnes icke. Det borde såsom förut ankomma på vederbörande utmätnings- man på landet och i stad att efter emottagandet av restlängd ombesörja in- drivningen med biträde av underlydande exekutionspersonal. Däremot er- fordrades ändring av åtskilliga detaljföreskrifter. Till följd av kommunal- uppbördens sammanförande med kronouppbörden skulle föreskrifterna rö- rande indrivning av kommunalutskylder och därmed sammanhängande ut- skylder och avgifter i allt väsentligt bliva obehövliga och de för indrivning av kronoutskylder meddelade föreskrifterna omedelbart tillämpliga. Upp- bördsmyndigheten skulle själv bliva redogörare för restantierna och redovis- ningen av desamma ordnas såsom handräckningsförfarande åt nämnda myn- dighet. Utmätningsmannen skulle redovisa till uppbördsmyndigheten, icke allenast då den skattskyldige anträffats inom utmätningsmannens distrikt, utan även då detta icke varit fallet. Om den restförde begivit sig till annat
istrikt eller om anledning funnes till antagande, att han ägde utmätningsbara tillgångar inom annat distrikt än det, där utskylderna påförts honom, skulle uppbördsmyndigheten själv begära handräckning för utskyldernas uttagande genom hänvändelse till utmätningsmannen i den ort, där den skattskyldige uppehölle sig eller där man kunde antaga, att tillgångar funnes. Då upp- bördsmyndigheten sålunda påfordrade handräckning för uttagande av restan- tier, borde i regel handräckning i första hand begäras hos utmätningsmannen Ei den ort, där den skattskyldige enligt hos uppbördsmyndigheten förda an- teckningar för tillfället befunne sig eller, om han under den uppbördstermin, det restförda beloppet avsåge, innehaft anställning, hos utmätningsmannen i det distrikt, inom vilket han haft anställning. I enlighet med principerna för det föreslagna uppbördssystemet borde nämligen, då det gällde person med anställning, indrivningen av restantier i första hand riktas mot den arbets- givare, som genom sin försummelse att innehålla medel till skatten föranlett, att denna blivit restförd. Indrivningsätgärder mot en dylik arbetsgivare skulle dock som regel icke böra påkallas i andra fall än då han underlåtit efter- komma påminnelse från uppbördsmyndighet om att fullgöra inbetalningar å utskylder för sina anställda. Såsom ovan nämnts (jfr sid. 139), skulle en civil folkbokföring äga rum hos uppbördsmyndigheten och löngivare vara skyldig att lämna uppbördsmyndigheten vissa uppgifter om anställd personal. Avkortnings— och avskrivningslängderna skulle icke vidare behöva upprättas av indrivningsförrättarna utan kunna uppgöras omedelbart av uppbördsmyn- ådigheten. Beträffande kommunalutskylders avkortning och avskrivning finge samma bestämmelser anses böra gälla som i fråga om kronoutskylderna. Beträffande upprättandet av redovisningsräkningarna över kommunala medel kunde man lämpligen förfara på samma sätt som i fråga om redovisning av landstingsmedel. Vid ett genomförande av förslaget om löngivarnas medver- kan vid skatteuppbörd, skulle införselinstitutet förlora sin dominerande bety- delse som indrivningsmedel gentemot anställda. Om en person med anställ- ning komme på restlängd, skulle detta i vanliga fall bero på försummelse av hans arbetsgivare, och det indrivningsförfarande, som det i så fall skulle bliva fråga om, komme att innebära ett verkställande av uppbördsmyndighetens för arbetsgivaren lämnade föreskrift att inleverera innehållna medel. Men om löntagaren saknat anställning under den uppbördstermin utskylderna avsåge ;cller, om anställningen varit så tillfällig, att anmälningsskyldighet icke ålegat arbetsgivaren, kunde likväl ett införselförfarande bliva tillämpligt, då den restskyldige erhölle nytt mera stadigvarande arbete. För sådant fall skulle vanliga införselregler gälla, men innan beslut om införsel meddelades, borde *indrivningsförrättaren hava från skattekontoret inhämtat nödiga upplys- ningar om de skattebelopp, som den restförde hade att i vanlig ordning er- lägga under den tid ett införselförfarande skulle komma i fråga. De sakkun- jniga förordade utan närmare motivering men med erinran om att vid åt- :skilliga tillfällen önskemål i sådan riktning framförts, att de för kronout- iskylder gällande reglerna om indrivningsprovision skulle bliva tillämpliga be- träffande alla slag av utskylder. Därest anledningen till att utskylder kom— 10—388005. I.
mit på restlängd vore att söka i en försummelse av vederbörande löngivare eller redogörare. borde denne åläggas skyldighet att erlägga indrivningspro- visionen. I samband med frågan om utarbetandet av närmare detaljföre- skrifter för genomförande av den föreslagna omläggningen av uppbörden och restindrivningen borde- enligt de sakkunnigas mening särskild uppmärk- samhet ägnas åt frågan om fördelningen av indrivningsavgiften mellan ut- mätningsman och av honom anlitat biträde. Därest utmätningsmannen icke vidare komme att fungera som redogörare för indrivningen av restantier utan redovisningen härav ankomme på uppbördsmyndigheten, torde nämligen anledning finnas att giva annan regel för fördelningen av indrivningsavgiften än den dittillsvarande.
Beträffande restförda utskylders fördelning å titlar framhöllo de sakkun- niga, att det vid indrivning av under förskottstermin förfallet utskyldsbelopp icke kunde angivas, huru beloppet skulle fördelas på utskyldstitlar, utan att en sådan fördelning kunde verkställas först sedan debitering av utskylderna avslutats. Därest skatteuppbörden omlades på det föreslagna sättet, skulle det oftare än förut inträffa, att utskylder endast delvis gäldades, t. ex. på det sätt att utskylderna för någon förskottstermin icke erlades eller så, att för- skottsbetalning fullgjordes, men under slutlig uppbördstermin förfallet be- lopp restfördes. Föreskrifter om huru dylika avbetalningar skulle vid redo— visningen fördelas å titlar syntes erforderliga. Olikheten i förmånsrätt mel- lan krono- och kommunalutskylder syntes de sakkunniga icke längre behöva upprätthållas, sedan uppbördsförfarandet blivit gemensamt för samtliga ut— skylder, utan dessa borde äga lika rätt, i den mån de icke utginge av fastig- het. Om samtliga utskylder bleve föremål för gemensamt uppbörds- och in- drivningsförfarande torde vidare enligt de sakkunnigas mening samma pre— skriptionsbestämmelser böra gälla för alla slag av utskylder. Den för krono- utskylderna gällande preskriptionstiden vore väl kort, medan en tioårig preskriptionstid finge anses väl lång. Däremot syntes de sakkunniga skäl tala för att preskriptionstiden sattes till fem år såsom i fråga om eftertaxe- ring vore stadgat, och som i Finland vore fallet med avseende på såväl stats- som kommunalutskylder.
I yttrandena över uppbördssakkunnigas förslag framhölls såsom ovan nämnts genomgående, att de sakkunniga räknat alltför optimistiskt i fråga om möjligheterna att genom den föreslagna uppbördsreformen nedbringa res- tantierna. Allmänt påpekades, att en förbättring av restindrivningen vore önskvärd. Sålunda förordade flera länsstyrelser liksom flera handelskammare utan närmare motivering åtgärder till vinnande av större effektivitet i indriv- ningsförfarandet. Länsstyrelsen i Värmlands län framhöll, att mot restindriv- ningen med fog kunde göras den erinran, att densamma ägde rum alltför lång tid efter det inkomsten uppburits. Flera års utdebiteringar hopades ofta på en gång med påföljd, att stora avkortningar måste göras. Kommunerna finge, även om utskylderna i sinom tid kunde redovisas, alltför länge ligga ute med sina fordringar. Jämväl den betalningsskyldige kunde med skäl invända, att
restindrivningen, särskilt vid införselsystemet, verkade onödigt hårt. Arbets— givarna överhopadesi många fall av det för dem betungande införselförfa- randet. Länsstyrelsen ifrågasatte, huruvida det icke vore lämpligt att låta restindrivningen och redovisningen av alla utskylder följa samma regler samt att söka för övervakandet av hela detta arbete vinna en enhetlig kontroll. Å andra sidan gjorde föreningen Sveriges stadsfogdar gällande, att de sakkun- niga alltför mycket underskattat indrivningsförfarandets effektivitet. Det exekutiva förfarande, som huvudsakligen tillämpades vid skatteindrivning, vore införsel. Denna exekutionsform vore mycket effektiv, smidig och prak- tisk och lämpade sig synnerligen väl att handhavas av myndighet, som fun- nes i omedelbar närhet av gäldenären, så att denne i förekommande fall lätt kunde göra framställning om jämkning e. (1. Föreningen ville emellertid utan vidare motivering framhålla önskvärdheten av ett ökat antal exeku- tionsbiträden för skatteindrivning på de många håll, där erfarenheten visat behov därav. Åtskilliga myndigheter och sammanslutningar framhöllo be- tydelsen av en förbättrad folkbokföring och ett sammanförande av vissa folk— bokföringsuppgifter till de centrala uppbördsmyndigheterna för vinnande av en effektiv restindrivning. Sålunda tillstyrkte överståthållarämbetet in- rättande hos länsstyrelserna av adressregister och ansåg det mest effektiva sät- tet för att komma till rätta med de skattskyldiga, som icke självmant ville ordna sina förpliktelser gentemot det allmänna, vara, att varje arbetsgivare ålades att vid verkande påföljd periodvis till länsstyrelsen (i Stockholm man- talskontoret) göra anmälan om nyanställda arbetare. Kommerskollegium förordade, att vid det fortsatta utredningsarbete, som torde vara erforderligt, såsom syftemål närmast borde uppställas bland annat en förbättrad folkbok- föring samt åläggande för arbetsgivarna att periodvis verkställa anmälan till någon central myndighet rörande anställda arbetare och annan personal. Ett flertal handelskammare, som förordade en mera begränsad uppbördsreform, betonade att sådana anstalter borde vidtagas, som vore ägnade att giva ökad effekt åt indrivningsväsendet, och betonade härvid, att en starkare kontroll över folkbokföringen måste tillmätas en stor betydelse och således vore att förorda. Handelskammaren i Gävle framhöll, att ett första mål att härvid sträva efter syntes vara ernåendet av en lättare identifiering av de anställda. Handelskammaren tänkte närmast på skogsarbetare och andra tillfälligt an- ställda. Till stor utsträckning syntes uppstående skatterestantier just grunda sig på otillförlitliga uppgifter till underlättande av den skattskyldiges identi- fiering. Denna brist torde kunna hjälpas genom införandet av särskilda folk- bokföringskort. Vidare syntes restindrivningsförfarandet kunna påskyndas genom folkbokföringsåtgärder, som onödiggjorde det nuvarande systemet, en- - ligt vilket en debetsedel skickades från den ena ändan av landet till den andra för vederbörandes eftersökning. Handelskammaren i Skåne förklarade sig intet hava att erinra däremot, att arbetsgivarna ålades lagstadgad skyldighet att till central myndighet verkställa anmälan rörande antagande av arbetare eller annan personal i deras tjänst. Sveriges stadskamerala förening förmena- de, att helt säkert mycket skulle kunna vinnas genom en mera systematisk
efterforskning av anställda, som ändrat vistelseort eller växlat anställning, och erinrade om det härför i Stockholm använda tillvägagångssättet. Arbetsgivar- nas medverkan skulle därvid vara av stort värde, därest de vid vites påföljd ålades att till indrivningsmyndigheten anmäla antagande av arbetare eller an- nan personal. Föreningen åklagare i Sveriges köpingar ansåg det största hind- ret för ett effektivt indrivningsväsende vara indrivningsdistriktens storlek i :'rå- ga om folkmängd. Svenska stadsförbundet framhöll, att vad förbundet anfört därom, att det från städernas synpunkt syntes mycket litet tilltalande att över- låta uppbörden av kommunalutskylder på statens organ, som i mycket måste komma att sakna en för ifrågavarande arbetsuppgifter värdefull person- och lokalkännedom, i ännu högre grad gällde indrivningen av vad som icke in- flutit vid uppbördsstämmorna. Mot de sakkunnigas förslag, att en statens myndighet och icke stadens egna organ skulle bestämma, när försöken att få in utestående skatt skulle uppgivas, ville förbundet inlägga en bestämd gen- saga. Städerna kunde icke avsäga sig sin rätt att själva bestämma, när ett skattekrav skulle anses utsiktslöst. Svenska landskommunernas förbund anförde:
Stora brister vidlådde restindrivningen och denna borde underkastas en ingående reformering. Fråga vore om icke länsstyrelserna borde utgöra det egentliga organet för övervakning härutinnan och om de icke borde sköta redovisningen av restin- drivningen även av kommunalutskylderna. Under sådana förhållanden skulle in— drivningsmännen sortera direkt under länsstyrelsen eller den tjänsteman inom läns- styrelsen, som torde böra tillsättas för en sådan uppgift, och landsfiskalerna tagas i anspråk för indrivningen först sedan det visat sig, att utmätning måste tillgripas. Det kunde sägas, att restindrivningen försigginge i tvenne etapper, i första hand sökte indrivningsmannen att utfå kontanter och i förhoppning härom vidtoges icke utmätning omedelbart. Han nöjde sig med avbetalningar och löften om att till viss dag få pengar. Först då dessa löften icke infriades, tillgrepes utmätningsför- farandet. Utmätningarna hade emellertid förlorat i betydelse som instrument för skatteindrivning, sedan värdet av den från utmätning fredade tillgången höjts till nuvarande belopp. Däremot hade införsel i lön eller pension blivit ett verksamt instrument vid skatterestantiernas indrivning. Införsel i lön vore emellertid en mera lätthanterlig anordning än utmätning och kunde sannolikt utan fara för miss— bruk helt överlämnas till fjärdingsmännen vid indrivning av skatterestantierna. Landsfiskalerna skulle därför utan skada kunna avkopplas från restindrivningen i fråga om de första åtgärderna. Härigenom skulle fjärdingsmännen kunna komma i åtnjutande av en större del av indrivningsprovisionen och därför lägga i dagen ett större intresse för indrivningen. Samtidigt syntes emellertid införselinstitutet böra i vissa avseenden reformeras.
Länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län framhöllo, att restlängds- skrivning fyra gånger om året säkerligen bleve mycket betungande. I sist- nämnda län med dess 30'landskommuner och städer bleve detta årligen 120 restlängder. Då en restlängd, åtminstone i sagda län med dess på grund av långa avstånd och andra säregna förhållanden svåra indrivningsmöjlig- heter, hade en livslängd av minst 4 a 5 år, bleve alltså antalet restlängder, som skattekontoret ständigt hade att handskas med, minst 500 51 600. Läns- styrelsen i Stockholms Iän framhöll i fråga om kommunalrestantiernas in- drivning, att enligt gällande systern kommunerna, vilkas verkställande or-
gan ofta vore väl förtrogna med vederbörandes förhållanden, snabbt och behändigt kunde ordna med avkortningar och återuppdebiteringar. Sär- skilt avkortning kunde, exempelvis vid feltaxeringar, lätt vinnas utan att den tidsödande proceduren med beslut av beskattningsmyndighet behövde till- gripas. Kommunerna övervakade ofta restindrivningen med stort intresse. Visade det sig, att skattskyldig, som erhållit avkortning, komme i goda omständigheter, brukade de kommunala organen föranstalta om återupp- debitering av utskylderna med förnyade indrivningsförsök. I regel torde också avkortningsprocenten för kommunala utskylder var-a lägre än beträf- fande statliga utskylder. Det kunde förtjäna att i detta sammanhang om- nämnas, att två kommuner i länet inrättat särskilda kommunala uppbörds- verk för indrivning genom särskilt förordnade utmätningsmän av kommu— nala restantier. Länsstyrelsen förordade förändrade föreskrifter rörande själva indrivningsförfarandet som ett verksamt medel för vinnande av en förbättring i uppbördsresultatet.
Det föreslagna överflytt-andet till uppbördsmyndigheten av redovisningen av restantierna och restindrivningens ordnande såsom handräckningsförfa- rande åt uppbördsmyndigheten ansågs av riksräkenskapsverket bliva en följd av skatteuppbördens centralisering. Ur kontrollsynpunkt torde en dy— lik anordning enligt verkets mening komma att medföra vissa fördelar fram- för det gällande systemet. I det av ämbetsverket framlagda förslaget till uppbördens ordnande förutsattes red0visningen skola ske på sådant sätt. Föreningen Sveriges landsfiskaler fann förslaget i denna del vara ganska till— talande men ifrågasatte dock, huruvida icke det gällande sättet för handräck- ning förmedelst direkt skriftväxling vore både snabbare och för staten billi- gare. Sveriges häradsskrivarförening framhöll, att med den föreslagna om- läggningen av handräckningsförfarandet arbetet för uppbördsverket skulle bliva avsevärt belastat. Statskontoret framhöll önskvärdheten av att, obe— roende av huruvida de sakkunnigas förslag i övrigt helt eller delvis genom- fördes, enhetliga bestämmelser fastställdes rörande indrivningsprovision, lik- som ock beträffande preskriptionstid för olika slag av utskylder. De gällan- de föreskrifterna härom, vilka vore sinsemellan mycket olikartade, skapade nämligen osäkerhet och främjade en icke önskvärd konkurrens. Kammar— rätten förordade förslaget att höja indrivningsavgiften för kommunalutskyl- der till överensstämmelse med vad som gällde kronoutskylder. Pensionssty— relsen framhöll, att bestämmelse borde införas om att pensionsavgift skulle utgå med förmånsrätt framför utskylder. Jämväl i övrigt syntes till beford— ran av önskvärd reda och likformighet i redovisningen föreskrifter höra med- delas rörande fördelningen av influtna medel på olika uppbördstitlar i så- dana fall, då icke hela det belopp, som debiterats, influtit.
Riksräkenskapsverkets förslag.
Medan ett flertal myndigheter och organisationer i sina yttranden över uppbördssakkunnigas förslag framlade program för mera begränsade refor- mer inom den bestående ordningens ram, avgav såsom förut nämnts riks-
råkenskapsverket i sitt utlåtande ett förslag till en generell lösning av upp- bördsfrågan av i huvudsak följande innehåll. Debitering, uppbörd och folk- bokföring skulle centraliseras till länsstyrelserna respektive de tre största städerna. Gemensam debetsedel skulle upprättas för krono- och kommu- nalutskylder. Budgetåret för primärkommuner, landsting, väghållnings- distrikt och tingslag skulle omläggas till att avse tiden 1 juli—30 juni. Ut- taxeringen skulle fastställas med ledning av taxeringsnämndernas beslut utan hänsyn till prövningsnämndernas ändringsbeslut. Debitering av såväl krono- som kommunalutskylder skulle verkställas så tidigt under själva taxeringsåret, att den gemensamma debetsedeln kunde tillställas den skatt- skyldige senast den 15 oktober. Skattebetalningen skulle ombesörjas av den skattskyldige själv och verkställas genom postverket. Skatteuppbörden skulle fördelas på 8 uppbördsterminer under varje budgetår; varje upp- bördstermin skulle omfatta 10 dagar; uppbördsterminerna skulle förläggas till tiden omkring månadsskiftena den 1 augusti, 1 september, 1 november, 1 december, 1 februari, 1 mars, 1 maj och 1 juni. Under var och en av de två första uppbördsterminerna under budgetåret skulle förskottsavsättning äga rum med belopp, motsvarande 1/3 av nästföregående budgetårs samman- lagda utskylder. Under budgetårets till tiden efter debetsedelns utsändande förlagda 6 uppbördsterminer skulle återstående utskyldssumma gäldas med lika belopp under varje uppbördstermin. För budgetåret nytillkomna skatt- skyldiga skulle icke erlägga förskottsbetalningar utan skulle för dessa skatt- skyldiga skattebetalningen fördelas med lika belopp på de uppbördsterminer under budgetåret, som inträffade efter debetsedelns utsändande. Vid debet- sedelns översändande till den skattskyldige skulle bifogas vederbörligen fär- digställda inbetalningskort, avsedda att användas för inbetalningen av dels de skattebelopp, som förfölle till betalning vid de 6 uppbördsterminer, som infölle efter tidpunkten för debetsedelns utsändande, dels de två förskotts- avsättningarna under nästföljande budgetår.
Restlängd över restförda skattebelopp skulle upprättas fyra gånger årligen. Utmätningsmannens befattning med indrivningen av restförda skattebelopp skulle ordnas såsom handräckningsförfarande åt uppbördsmyndigheten och sistnämnda myndighet själv ombesörja upprättandet av redogörelse för rest- indrivningen.
Tidigare förslag till ändring i fråga om kronouppbördens hand- havande i magistratsstäderna.
Frågan om handhavandet av kronouppbörden i magistratsstäderna har tidigare varit föremål för utredning.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 1 december 1914 dagtecknad framställ- ning hemställde styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare, att magistra- terna måtte befrias från ansvaret för kronouppbörden m. m. I anledning av det samband, detta spörsmål ägde med frågan om städernas särskilda skyl-
digheter och rättigheter överhuvud taget i förhållande till staten, uppdrogs enligt av Kungl. Maj:t den 21 november 1919 lämnat bemyndigande åt då— varande byråchefen för lagärenden i finansdepartementet T. Nothin att verk- ställa en förberedande utredning rörande denna fråga. Till fullgörande av det sålunda givna uppdraget avlämnades ett i november 1921 dagtecknat be- tänkande, däri på anförda skäl förordades en avveckling av städernas sär- skilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Enligt den för denna avveckling framlagda planen skulle —— genom omorganisation av stä- dernas uppbördsväsen, i huvudsak åsyftande uppbördens uppdragande åt postverket — frågan om magistraterna åvilande ansvar med avseende å kro- noutskylderna få sin lösning. Omorganisationen ansågs emellertid icke kunna genomföras utan tidsutdräkt och i avbidan härpå tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 februari 1922 inom finansdepartementet tre sakkunniga att biträda med utarbetande av förslag, avseende magistrater- nas befriande i visst avseende från ansvar för kronouppbörden m. m. Denna utredning ledde till ett den 30 december 1922 avgivet betänkande med förslag i sådant syfte. Over förslaget hördes åtskilliga myndigheter, men har det- samma icke blivit föremål för vidare åtgärd av Kungl. Maj:t.
1924 års uppbördssakkunniga föreslogo, att magistrats befattning med kronouppbörden skulle upphöra. Det förutsattes, att en statlig myndighet skulle omhänderhava debitering och redovisning av skatterna. Uppbörds- myndighet skulle vara länsstyrelsen i länet, i Stockholm överståthållarämbe- tets avdelning för uppbördsärenden. För Göteborg och Malmö förordade de sakkunniga inrättandet av särskilda uppbördsförvaltningar, underordna- de magistraten. Dessa uppbördsförvaltningar skulle förestås av en tjänste- man, som skulle lyda direkt under magistraten och för densamma före- draga sådana frågor, vilka icke omedelbart kunde avgöras av avdelningens tjänstemän. I övrigt skulle avdelningarna organiseras i huvudsaklig över- ensstämmelse med länsstyrelsernas uppbördsavdelningar. De sakkunniga föreslogo däremot, att magistrat alltfort skulle handhava uppbörden av be- villningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter samt indrivning och redovisning av böter.
KAP. 4.
Kommitténs direktiv. Allmänna synpunkter på en reform.
Kommitténs direktiv. Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 28 februari 1936 av frågan om igångsättande av utredning rörande skatteuppbörd och folkbokföring m. m. anförde chefen för finansdepartementet efter att ha- va lämnat en kortfattad redogörelse för innebörden av det förslag till frå- gans lösning, som framlades av 1924 års uppbördssakkunniga, och över nämnda förslag avgivna yttranden följande:
»I yttrande till statsrådsprotokollet den 6 mars 1931 vid anmälan av fråga om ändrad tid för kronouppbörden anförde dåvarande chefen för finansdepartemen- tet, att det av 1924 års uppbördssakkunniga avgivna betänkandet icke utan ytter- ligare utredningar och överväganden kunde läggas till grund för förslag till re- formering av uppbörds- och indrivningsväsendet. Då sådana ytterligare utred- ningar förmodades komma att draga avsevärd tid, hade departementschefen fun- nit sig böra undersöka, huruvida icke i avbidan på resultatet av sådana utred- ningar de mest kännbara bristerna i det dittills tillämpade systemet kunde av— hjälpas genom en lagstiftning av mindre genomgripande natur än den, som ifråga- satts av nämnda sakkunniga. I sådant avseende förordade departementschefen uppdelning av kronouppbörden på två terminer. Sedan ett förslag i ämnet genom proposition nr 186 underställts yttrande av 1931 års riksdag, utfärdades den 13 november 1931 kungörelser om ändringar i uppbördsförfattningarna, varige— nom bestämdes, att kronouppbörden skulle äga rum i två perioder, den ena för- lagd till november månad under taxeringsåret och den andra förlagd till slutet av april och början av maj det nästföljande året.
Några utredningar rörande en mera genomgripande omläggning av skatteupp— börden jämte andra därmed sammanhängande frågor igångsattes ej i berörda sammanhang — och ha ej heller senare igångsatts —— men departementschefen an- gav i nämnda yttrande till statsrådsprotokollet vissa riktlinjer för ett blivande utredningsarbete. Sålunda uttalades, att då införandet av skattelikvid medelst förskottsbetalningar, för anställda under medverkan av löngivare, på grund av den mot de sakkunigas förslag i detta avseende riktade kritiken icke syntes böra komma i fråga, borde enligt departementschefens uppfattning närmare under- sökas möjligheten av skatteuppbördens anordnande medelst förskottsbetalningar utan obligatorisk medverkan av löngivare. Föremål för ytterligare undersök- ningar syntes vidare böra bliva frågan om sammanslagning av debitering och uppbörd av statliga och kommunala utskylder samt delning av denna gemen- samma uppbörd å lämpligt antal terminer. Därest man ville ernå, att uppbör- den bleve avslutad under första hälften av kalenderåret näst efter taxeringsåret, kunde en dylik sammanslagning enligt departementschefens mening dock näppe- ligen komma till stånd utan att budgetåret för kommuner, församlingar, skol- distrikt, fattigvårdssamhällen, municipalsamhällen och tingslag samt måhända jäm—
väl landsting och väghållningsdistrikt bleve omlagt till att omfatta samma tid som det statliga budgetåret eller sålunda tiden 1 juli—30 juni. Vidare syntes, i anslutning till vad 1930 års riksdag redan uttalat, frågan om civilbokföringen böra bliva föremål för särskild utredning. Detsamma ansåg departementschefen böra bliva fallet beträffande frågan om ett mera rationellt ordnande av indrivnings- väsendet.»
Efter att hava i korthet sammanfattat, vad som under senare är förekom— mit i avseende på frågan om civilbokföringens och särskilt mantalsskriv- ningsförfarandets ordnande fortsatte departementschefen:
»Med behandlingen av frågan om uppbördens och folkbokföringens organisa- tion sammanhänger nära frågan om en reglering av häradsskrivarnas ställning; det är nämligen dessa tjänstemän som nu å landet handhava såväl mantalsskriv- ningen som debiteringen av kronoutskylder. Med hänsyn till den ifrågasatta ändrade uppbördsorganisationen ha ledigblivna häradsskrivarhefattningar sedan slutet av år 1923 satts på vakans, och denna vakanssättning har nu tagit sådan omfattning att närmare 2/3 av samtliga tjänster icke ha ordinarie innehavare. Då åtskilliga av de förordnade innehava ordinarie anställning hos länsstyrelse, har följden blivit att jämväl ordinarie tjänster vid länsstyrelserna i växande om- fattning kommit att uppehållas av förordnade tjänstemän.
Såsom redan nämnts innebar 1924 års uppbördssakkunnigas förslag, att härads— skrivarnas göromål skulle övertagas av de föreslagna uppbördsavdelningarna hos länsstyrelserna. Jag vill i detta sammanhang erinra, att häradsskrivarnas ställ- ning var föremål för omnämnande i propositionen nr 148 till 1935 års riksdag rörande vissa ändringar i taxeringsförordningen. Länsstyrelsen i Örebro län rn. fl. hade påtalat, att taxeringsnämndsordförandena och kronoombuden alltför mycket togos i anspråk för arbete av rent teknisk art, framför allt längdföringen, och föreslagit, att förandet av taxeringslängderna överflyttades från taxerings— nämnderna till häradsskrivarna; i taxeringsnämnderna skulle i så fall en- dast göras vederbörliga anteckningar om meddelade beslut å deklarationerna eller andra handlingar, vilka därefter skulle överlämnas till häradsskrivar- kontoren för längdföring. Jag anförde i anledning därav i mitt yttrande till statsrådsprotokollet, då propositionen beslöts, följande: ,För egen del är jag benägen tro, att utvecklingen på taxeringsväsendets område måste gå i den rikt- ningen, att åtskilliga av de uppgifter, som nu handhavas såsom bisysslor av tjänste— män eller andra, påläggas tjänstemän att i tjänsten fullgöras. Särskilt gäller na- turligtvis detta i fråga om de mera tekniska uppgifterna. Berörda förslag al:- gående längdföringen går därför enligt min mening i rätt riktning. Att jag dock icke för närvarande kan föreslå åtgärder av detta slag beror närmast därpå, att frågan så ingripande berör häradsskrivarnas ställning att den lämpligen torde kunna lösas endast i samband med den allmänna omprövning härav, som sedan en tid stått på dagordningen; jag vill härvidlag erinra, att även länsstyrelsen i Örebro län förutsätter, att genomförande av förslaget skulle nödvändiggöra an- ställande hos häradsskrivarna av statsavlönade assistenter. Det förefaller mig för egen del sannolikt, att lösningen av dessa frågor snarast kommer att sökas efter de linjer, som 1924 års uppbördssakkunniga angivit, d. v. s. häradsskrivare- uppgifternas inflyttning till särskilda uppbördsavdelningar i länsstyrelserna. Detta spörsmål sammanhänger emellertid också med föreliggande reformfrågor beträf- fande mantalsskrivningsväsendet och åklagarväsendetf — Detta yttrande föran- ledde ej något särskilt uttalande av bevillningsutskottet eller riksdagen.
De i det föregående omnämnda reformfrågorna ha i vissa avseenden aktualiserals genom det förslag angående omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbe-
fattningarna, som den 24 oktober 1935 avlämnats av särskilda av chefen för ju- stitiedepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade utredningsmän. Detta förslag upptager nämligen den redan tidigare framförda tanken, att lands- fiskalernas nuvarande arbetsuppgifter skola uppdelas åt två skilda slag av befatt- ningshavare på det sätt, att landsfiskalerna bibehållas såsom åklagare samt lokala ordnings- och kriminalpolischefer, medan utsökningsgöromålen, däri inbegri- pet även indrivning och redovisning av skatter och böter, överflyttas på nya lokala befattningshavare, förslagsvis benämnda häradsfogdar. I utredningsmännens pro- memoria anföres, att därest arbetet på en allmän uppbördsreform igångsattes, syn- tes måhända —— med hänsyn till den ovissa verkan av en dylik reform på rest- indrivningsverksamheten _ vid åklagarreformens genomförande endast det antal häradsfogdebefattningar böra besättas med ordinarie innehavare, som svarade mot det antal ordinarie landsfiskaler som överginge till denna verksamhet, medan äter- stoden skulle tillsättas endast på förordnande tillsvidare; utredningsmännen för- klara sig emellertid icke vilja förorda en sådan lösning. Tre av de tio utrednings- männen ha vid promemorian fogat ett särskilt yttrande, vari de på anförda skäl förklara sig icke för närvarande kunna bestämt förorda tudelningsförslaget. I detta yttrande framhålles, att landsfiskalernas arbetsuppgifter kunde komma att i olika avseenden beröras av en nyreglering på de områden, som jag i det föregående om- nämnt, samt att det särskilt tedde sig svårt att innan åtminstone principiell stånd- punkt tagits till vissa dithörande frågor genomföra en landsfiskalsreform, som inne- bure inrättande av nya häradsfogdetjänster avsedda huvudsakligen för restindriv- ningen.
Även oavsett sistnämnda fråga om landsfiskalstjänsternas eventuella omorga- nisation synes det mig önskvärt att omsider söka ernå en lösning av de vittgående och viktiga organisationsproblem, som jag i det föregående antytt.
Vad först angår uppbörden är det utan tvivel en olägenhet med nuvarande Sys- tem, att så lång tid förflyter mellan inkomstens åtnjutande och uppbörden av den ä inkomsten belöpande skatten. Under denna tid kan den skattskyldiges be- talningsförmåga avsevärt försämras, och en skatt som han utan svårighet kunnat bära, därest uppbörden skett i närmare anslutning till inkomstens förvärvande, är det måhända icke möjligt för honom att erlägga, när uppbördstiden är inne. Den är 1931 genomförda delningen av kronouppbörden i två terminer innebar i detta avseende icke någon förbättring; tvärtom framflyttades därvid tiden för en del av kronouppbörden. En med den nu nämnda sammanhängande olägenhet med gällande system är, att skattebetalningen i väsentlig mån är beroende av den skattskyldiges egen goda vilja. Inkomsttagare utan fast anställning och i saknad av utmätningsbara tillgångar kan alltför lätt undandraga sig betalningen av på- förda skatter, och indrivningsförfarandet når honom ofta icke eller alltför sent.
Enligt givna direktiv sökte 1924 års uppbördssakkunniga utforma en ordning, enligt vilken icke blott tiden mellan skatteunderlagets tillgodonjutande och skatte- uppbörden skulle förkortas utan även uttagande av skatter av den stora massan anställda skulle säkerställas. Deras förslag synes emellertid förutsätta så om- fattande anordningar och i övrigt vara förenat med sådana nackdelar att det -— såsom ock framhållits i flertalet yttranden och av min företrädare i det förut om- nämnda yttrandet till statsrådsprotokollet den 6 mars 1931 — knappast kan kom- ma till genomförande. Svårigheterna torde i själva verket bottna i vårt skatte- system, som i olikhet mot andra länders, där liknande anordningar med framgång genomförts, rör sig med ett stort antal skatteformer av repartitionsskatts natur. Vid sådant förhållande torde en fortsatt utredning av frågan om ett ändrat upp- bördsförfarande böra inriktas på vägar, som närmare än de av 1924 års uppbörds— sakkunniga beträdda ansluta sig till de av ålder i vårt land använda. Utan tvivel bör det vara möjligt att även på dylikt sätt åstadkomma avsevärda förbättringar.»
Departementschefen fann det vidare förtjäna anmärkas, att riksräkenskapsver- kets yttrande över uppbördssakkunnigas förslag innehölle en plan för en mera begränsad uppbördsreform och lämnade en sammanfattning av de mera väsentliga punkterna däri. De uppslag, som sålunda framförts, syntes böra komma under övervägande vid utredningen. Självfallet borde vid denna även andra utvägar förutsättningslöst prövas. Vid utredningen borde kontakt sökas dels med de sak- kunniga rörande länsstyrelsernas organisation, som jämlikt Kungl. Maj:ts den 28 juni 1935 givna bemyndigande tillkallats av chefen för socialdepartementet, dels ock med de sakkunniga, som jämlikt Kungl. Maj:ts den 28 februari 1936 givna bemyndigande tillkallades för fortsatt utredning angående omorganisation av lands- fiskals- och stadsfiskalsbefattningarna.
Allmänna synpunkter på en reform. En sammanfattning av vad tidi- gare anförts om det nu gällande uppbördsförfarandet och om bristerna däri samt om tidigare framkomna förslag till uppbördsfrågans lösning torde giva vid handen, att de önskemål, som inför en reformering av uppbörds- väsendet ur såväl det allmännas som den enskilde medborgarens synpunk- ter träda i förgrunden, väsentligen äro följande. Uppbörden av skatten bör ske närmare tidpunkten för inkomstens förvärvande än vad nu är fallet. Stora fördelar skulle obestridligen vinnas genom att uppbörd av krono— utskylder och kommunalutskylder sammanföres. Den enskildes samman- lagda skattebörda bör fördelas på ett lämpligt antal betalningstillfällen, så avvägt, att den skattskyldiges möjligheter att erlägga utskylderna under- lättas utan att det allmänna därför vållas onödigt stora kostnader. Betal- ningstillfällena böra så jämnt som möjligt fördelas över hela året med iakt- tagande av att månader, vilka iutgiftshänseende äro tyngda av andra regel- bundet återkommande större utgifter, sådana som exempelvis kvartalshyra, ej ytterligare belastas med skatteutbetalning. Å andra sidan bör, om möjligt, tillfälle beredas den skattskyldige att, om han så önskar, erlägga sina ut- skylder på en gång eller genom förskottsavsättningar vid tidpunkter, som han själv må finna lämpliga. Uppbördsterminerna böra utsträckas över en ej alltför knappt tillmätt tidsperiod, som alltid bör vara förlagd till samma dagar i de månader, då uppbörd skall äga rum. Ej minst med hänsyn till befolkningens alltmer ökade rörlighet torde tiderna böra vara enhetliga för hela riket. På grund av de goda erfarenheter, som vunnits av postverkets ombesörjande av kronouppbörden på landet, och särskilt med hänsyn till de goda möjligheter till kontroll över uppbördens redovisning, som ett sådant system visat sig medföra, torde postverket i allmänhet böra ombesörja upp- börden. Systemet med kontant inbetalning till en viss uppbördsförrättare måste anses föråldrat och bör enligt moderna principer ersättas med ett system, innebärande att alla medel inbetalas för uppbördsredogörarens räk- ning över posten eller i bank och därefter enligt en för effektiv kontroll till- gänglig metod redovisas till honom medelst kassabesked i en eller annan form.
En förenkling av indrivningsförfarandet framstår även såsom ett allmänt önskemål. Detta syfte torde delvis vinnas genom ett sammanförande av krono- och kommunaluppbörden. Då utskyldsbelopp, som ej hava i rätt
tid erlagts, föreligga till indrivning, kan uppställas den frågan, huruvida det från det allmännas sida är ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt att låta dessa belopp, oberoende av deras storlek, bliva föremål för ett ofta kost- samt indrivningsförfarande eller huruvida det icke vore ur sådan synpunkt lämpligare att omedelbart avskriva de fordringar, som grunda sig på rest- förda utskylder, uppgående endast till mindre belopp. Härvidlag torde emellertid böra beaktas, dels att skatten, huru liten den än må vara, är ett uttryck för den enskilde medborgarens med hänsyn till hans förmåga av- vägda förpliktelser gentemot samhället och dels att det stora antalet gälde- närer vid skatteindrivningen måste förläna varje eftergift en vida allvar- ligare innebörd än om saken gällde ett privat företag. Från dessa synpunk- ter sett torde böra eftersträvas en sådan effektivitet hos indrivningsförfa- randet att, om möjligt, förutom det att skatteförlusterna nedbringas till det minsta möjliga, den enskilde skattebetalaren varaktigt bibringas den uppfatt- ningen, att det även bäst överensstämmer med hans egna privatekonomiska intressen att i mån av förmåga i behörig ordning uppfylla sina förpliktelser mot det allmänna.
KAP. 5.
Olika molligheter till förkortande av tiden mellan inkomst- förvärvet och skattens erläggande.
Allmänna synpunkter.
Beträffande spörsmålet om en förkortning av tiden mellan inkomstens förvärvande och uttagandet av å densamma belöpande skvatt inställer sig givetvis först den frågan, huruvida man icke skulle kunna uttaga skatten redan »vid källan», d. v. s. samtidigt som inkomsten uppbäres. Härvid måste man emellertid hälla i minnet, att vårt skattesystem rör sig med en mångfald skattetitlar av olika natur och att i samband med de egentliga skatterna uppbäras ett flertal allmänna avgifter. Även om man begränsade skatte- uppbörden till att avse endast egentliga skatter till stat och kommun, skulle man, enär flera av dessa såsom tidigare ä sid. 97 omnämnts hava karaktären av repartitionsskatter, likväl icke kunna slutligt fastställa grunderna för uttagandet av dessa skatter, innan såväl utgiftsbehovet som skatteunderlaget kan överblickas. Skatteunderlaget fastställes för närvarande genom det på självdeklarationerna grundade taxeringsförfarandet. Genom detaljrika bestämmelser och effektiva arbetsmetoder vid taxeringsarbetet åsyftar vårt skatte- och taxeringssystem att med ytterlig noggrannhet utröna den verk- liga, skattepliktiga inkomsten och att anpassa utskylderna till den indivi- duella skatteförmågan. En dylik noggrann avvägning i det enskilda fallet torde vara den ordning, som bäst överensstämmer med vårt folks rättsmed- vetande. Därest man ville slutgiltigt uttaga skatten redan vid inkomst- förvärvet, bleve man tvingad att tillämpa schablonmässiga regler för beskatt- ningen. Om man vill eftersträva att, i den mån det är möjligt med bibehål- lande av vårt system med en å individuell taxering grundad skattskyldighet, uttaga skatten redan samtidigt med inkomstförvärvet, återstår möjligheten att förskottsvis upptaga skatt efter en mera summarisk grund och därefter vidtaga korrigeringar, sedan den exakta debiteringen blivit verkställd. Varje sådant system måste emellertid i viss utsträckning medföra dubbelarbete och ökade kostnader.
Uppbörd under medverkan av arbetsgivare.
Mot det av 1924 års uppbördssakkunniga framlagda förslaget om för- skottsbetalningar, beräknade i visst förhållande till den skattskyldiges ut- skyldsbelopp under nästföregående år och, i fråga om anställda, uttagna genom löngivarens försorg, gjordes såsom tidigare nämnts sådana invänd— ningar och uttalades allmänt sådana betänkligheter, att tanken på ett så ordnat system har måst övergivas.
Uppbörd på grundval av särskilda uppgifter angående beräknad inkomst.
Vid övervägande av möjligheterna för skatteuppbördens anordnande i närmare anslutning till inkomstförvärvet än vad nu är fallet och utan med- verkan av arbetsgivare har kommittén på ett tidigt stadium av sitt arbete un- dersökt, huruvida debitering skulle kunna ske på grundval av särskild av den skattskyldige avgiven uppgift angående hans beräknade inkomst under det löpande eller nästföljande året och uppbörd därefter äga rum i enlig- het med sådan debitering redan under inkomståret med korrigering i en el- ler annan form, sedan inkomsten taxerats i samma ordning som nu. Efter ingående prövning har kommittén emellertid av flera skäl, för vilka redo- göres här nedan, funnit en dylik utväg icke framkomlig. Enär en upp- börd anordnad på dylikt sätt gjorts till föremål för två förslag, vilka seder- mera genom särskilda remisser överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag, skola dessa förslag här nedan upptagas till granskning.
I särskilda till chefen för finansdepartementet inkomna skrivelser den 3 april 1934 och den 9 oktober 1937 från f. d. professorn Karl Ljungberg och den 30 september 1937 från överståthållaren Torsten Nothin hava framhållits vissa olägenheter, som vidlåda nuvarande uppbördssystem. Sålunda har härvid påpekats de betänkliga konsekvenserna i vissa fall av att utskylder- na uppbäras lång tid efter förvärvandet av den inkomst utskylderna avse, vilka konsekvenser göra sig särskilt påminta för den enskilde i sådana fall, då vid tiden för utskyldernas erläggande den skattskyldiges inkomst väsent- ligt minskats eller helt upphört. I sådant avseende har särskilt erinrats om de svårigheter, som uppkomma för skattskyldig vid arbetslöshet eller annan oförutsedd minskning i inkomsterna och vid inträde i pensionsåldern samt för efterlevande änka och barn att erlägga utskylder, som belöpa på en av— liden familjeförsörjares inkomst.
I förutnämnda av överståthållaren Nothin ingivna skrivelse har därjämte framhållits, att utskyldernas uppbärande först sedan lång tid förflutit efter inkomstförvärvet även för statens vidkommande medförde olägenheter. Sä- lunda finge staten med nu gällande system på grund av de för den enskilde
kännbara olägenheter, som ovan anförts, dragas med ett proportionsvis stör- re procenttal restantier än om skatten betalades närmare inkomstförvärvet. Ju högre skattesatsen måste sättas, desto mera ökades svårigheterna att ut- taga utskyldema, sedan längre tid förflutit mellan inkomstförvärvet och tid- punkten för utskyldernas erläggande. Härtill komme ett rent psykologiskt moment, i det att skatten ansåges mera »orättvis» och därför bleve svårare att utkräva, när inkomsten sjunkit vid tidpunkten för uppbörden, ett för- hållande, som särskilt framträdde, om skattesatsen under den mellanlig- gande tiden måst höjas.
För att råda bot på missförhållanden av ovan antydd art hava i de in- givna skrivelserna framlagts förslag till ett reformerat uppbördssystem, var- igenom inkomsten i stort sett skulle komma att beskattas redan under det löpande inkomståret. Förslagen hava det gemensamt, att utskylderna skulle i första hand utgå efter en av den skattskyldige avgiven förhandsberäkning av den inkomst, han kunde komma att åtnjuta under den närmast följande tiden.
I sin första skrift har professor Ljungberg efter en vidlyftig motivering för sitt förslag lämnat en sammanfattning av detsamma, varav här må åter- givas följande:
»Mitt förslag innebär att: 1:o den under ett visst är inbetalade skatten skall, med den justering som näm- nes i mom. 2, utgöra skattebetalning för just detta år;
2zo sedan genom självdeklaration i början av nästa år den verkliga inkomsten blivit fastställd äger justering rum, så att skatt för skillnaden mellan den verkliga inkomsten och den förut beskattade erlägges.
Om t. ex. en person under år 1935 skattat för en antagen eller förslagsvis upp- given inkomst av 8 300 kronor och sedan i februari 1936 deklarerar för en verklig inkomst av 8 500 kronor, är han skyldig, att utom löpande årets skatt, inbetala skatt för 200 kronor på ungefär samma tider och sätt, som han enligt nuvarande system skulle betala skatt för hela inkomsten 8500 kronor. — Egentligen är han skyldig skillnaden i skatt mellan 8500 kronor och 8300 kronor, vilket på grund av pro- gressiviteten icke är detsamma som skatt för 200 kronor. —
Genom detta betalningssätt för skatten blir man sålunda aldrig till något kom- mande år skyldig skatt för större inkomstbelopp än skillnaden mellan den verk- liga inkomsten och den, för vilken skatt under ett år betalats, vilket, som ovan framhållits, år av mycket stor betydelse vid plötsliga inkomstminskningar såsom genom dödsfall, mistad plats 0. d.
Klart är att utom själva grundprincipen behöva alltid en del detaljfrågor klar- göras för att förslaget skall kunna genomföras.
En sådan fråga är, huru skall den inkomst bestämmas, efter vilken det löpande årets skatt skall beräknas. Jag vill föreslå att skattedragaren skall hava rätt att före en viss datum exempelvis 1 december ange, efter vilken antagen inkomst han önskar betala skatt för nästa år. Använder han sig ej av denna rätt, skall skatten automatiskt utgå efter en antagen inkomst lika med den senast deklarerade in- komsten. Ett fel i den provisoriskt uppgivna inkomsten har ingen betydelse, eme- dan rättelse alltid skall äga rum, då den verkliga inkomsten blivit deklarerad. Tyd- ligt är att om denna är mindre än den, efter vilken skatt blivit betald, skall även justering nedåt äga rum, så att det för mycket betalade avräknas på nästa års skatt.
Deklarationsblanketterna böra ändras så att på desamma kan införas icke endast verkliga inkomsten utan även de belopp, för vilka skatt betalats. Detta bör lämp- ligen styrkas genom bifogande av dubletter eller särskilda bilagor till skattesedlarna.
Möjlighet bör även finnas, att under ett löpande år göra anmälan till skatte- myndigheterna om årets inkomst undergår stor och plötslig ändring för att åstad- komma justering även under själva Skatteåret.
Huvudsaken är, att man så smidigt som möjligt anpassar sig efter de verkliga förhållandena, så att skatten aldrig blir mer betungande, än som är absolut nöd- vändigt för att stat och kommun skola erhålla de rätta skattebeloppen efter den verkliga intjänade inkomsten.»
I sin senare skrift har Ljungberg till utvecklande av sitt förslag anfört, bland annat, följande:
»För att lättare kunna klarlägga, huru reformförslaget verkar, vill jag med ett konkret exempel tydliggöra detsamma och tar detta för ett år, då förslaget tänkes vara så genomfört, att övergångsbestämmelserna upphört att tillämpas. Vi antaga sålunda, att en viss person i enlighet med utfärdade bestämmelser i Nov. 1940 upp— ger 12 000 kr. som sannolik inkomst för året 1941. Han har för år 1939 i Febr. 1940 deklarerat en inkomst av t. ex. 11600 kronor och denna deklaration har även efter granskning godkänts. Under år 1939 har han betalat skatt för en antagen in- komst av 11 000 kr. !
Debetsedeln för 1941 års kronoskatt skall under dessa förutsättningar upptaga
1. kronoskatt å 12 000 kr. beräknad enligt för 1941 beslutade skattesatser.
2. kronoskatt å den för år 1939 deklarerade inkomsten 11600 beräknad enligt 1939 års skattesatser.
3. för år 1939 betalad kronoskatt å beloppet 11 000 kr. Den kronoskatt, som skall betalas under år 1941, är sålunda: den under mom. 1 angivna skatten jämte skillnaden mellan de under mom. 2 och 3 angivna skatte- beloppen. Momentet 1. kan specificeras på ungefär samma sätt, som nu brukas, men under momenten 2. och 3. behöva endast slutsummorna upptagas.
På alldeles samma sätt uppställes debetsedeln för kommunalskatten. Reformen inskränker sig sålunda beträffande debetsedlarna till att tvänne rader för momenten 2 och 3 tillkomma.
Om den skattskyldige icke i rätt tid inkommer med uppgift om, huru mycket han anser som sannolik inkomst för Skatteåret, bör den senaste deklarationsuppgif— ten, d. v. s. i detta exempel 11 600 kr., läggas till grund för den för år 1941 prelimi- närt beräknade inkomsten. I Februari 1942 deklareras alldeles som nu är före- skrivet den verkliga inkomsten för år 1941. Skulle den i vårt exempel vara 12 300 kr., skall till den skatt, som beräknas för 1943, i ena fallet läggas skillnaden i skatt å 12 300 kr. och å 12 000 kr. och i andra fallet skillnaden i skatt å 12300 kr. och å 11 600 kr. Detta visar att det är tämligen likgiltigt, om den för året såsom sannolik upptagna inkomsten uppskattas något olika. Någon verklig pröv— ning av den som sannolik uppgivna inkomsten —— i exemplet 12 000 kr. _ behöver därför icke förekomma. Deklaration skall som nu endast ske på verklig inkomst och prövningen vara helt lika den nuvarande. Det är endast i det fall, att en person som sannolik uppger en betydligt mindre inkomst än den som framkommit vid den senaste deklarationen, som en förklaring angående orsaken kan vara lämplig, nöd- vändig är den dock icke. Ett dylikt förhållande inträffar t. ex. det år en person övergår i pensionsåldern.
I detta exempel har jag utgått från, att den för ett visst är deklarerade inkomsten är större än den, för vilken skatt betalts, i vilket fall en viss summa skulle tilläg- gas det löpande årets skatt. Skulle motsatsen äga rum, skall naturligtvis avdrag i stället göras. . '
Övergångsbestämmelserna kunna göras mycket enkla. Ett beslut erfordras en- dast om t. ex. reformen skulle tillämpas efter 1938, att den skatt, som betalas un- der året 1938, skall anses utgöra skatt för just detta år. Man behöver ej tala om att efterskänka någon skatt. Som jämförelse kan erinras om, att när vi för ett trettiotal år sedan övergingo från det förutvarande systemet med en av en taxe- ringsnämnd bestämd årsinkomst såsom grund för det löpande årets skatt till det nuvarande med deklarationsplikt och skatten betald två år efter inkomståret, be— talades under övergångstiden skatt tvänne gånger för samma år. Då talades aldrig om, att man rent formellt sett borde slippa betala skatt ett år.»
Överståthållare Nothins förslag med tillhörande övergångsregler har _föl- jande lydelse:
»Samtidigt som den skattskyldige i början av året avgiver sin självdeklaration, av- seende föregående års inkomst, skall han därjämte avlämna en kortfattad uppgift, i vilken angives den beskattningsbara inkomst han beräknar komma att åtnjuta under det löpande året (alltså det, under vilket deklarationen och ifrågavarande uppgift avgives). I den mån denna beräknade inkomst understiger den inkomst, som åtnjutits under föregående år och som uppgivits i deklarationen, bör skälet härför i korthet angivas. På grundval av berörda uppgift sker, utan föregående granskning av beskattningsnämnd, en preliminär utdebitering av skatt, hänförande sig till det löpande årets beräknade inkomst. Intet synes hindra att denna utdebi- tering samt utsändandet av debetsedlarna sker så tidigt, att skälig del av skatten kan förfalla till betalning redan under försommaren. (För att förhindra en kolli- sion med kommunaluppbörden i juni kan denna senare lämpligen framflyttas till april under vilken månad någon kronouppbörd icke för framtiden skulle behöva äga rum.) Återstående belopp av skatten erlägges i oktober eller november. Mot- svarande skyldighet att avgiva preliminär deklaration bör åvila under året ny- tillträdande inkomsttagare så snart fast anställning vunnits eller inkomsten eljest kan överblickas. På grundval av denna preliminära inkomstuppgift sker utdebite- ring till lämplig uppbördstid (med nu rådande uppbördsförfarande med allt mera ökad inbetalning genom banker och post vinnes ökad möjlighet att mottaga betal- ningar successivt under året).
När deklarationen påföljande år avlämnats och den beskattningsbara inkomsten jämte den därå belöpande skatten därefter av beskattningsnämnden slutligen fast- ställts, sker en utjämning på så sätt, att om för mycken skatt erlagts redan vid juniuppbörden, överskottet omedelbart restitueras jämte skälig ränta därå. Har för liten skatt blivit betald, utdebiteras skillnaden till betalning under november månad (= nuvarande första uppbördsstämman). Om det vid jämförelse mellan sistnämnda deklaration och den i samband med föregående års deklaration avläm- nade uppgiften befinnes, att den skattskyldige i nämnda uppgift uppenbarligen beräknat sina inkomster för lågt i avsikt att erhålla ett icke avsett anstånd med skattens betalning, bör beskattningsnämnden äga rätt att å skillnaden eller skälig del därav pålägga antingen vanlig indrivningsprocent eller ock annan lämpligt av- vägd ränta.
Övergångstiden. En övergång till detta system medför i längden inga olägenheter för staten, då det ju för denna är likgiltigt, om skatten beräknas på löpande eller på föregående års inkomst.
Det första året den nya ordningen tillämpas blir gången följande: Under för- utsättning att den preliminära skatten, såsom ovan ifrågasatts, delvis erlägges un- der årets första hälft, bör under övergångsåret den skattskyldige dels vid denna preliminära skatteuppbörd tillgodoräknas vad han under april månad erlagt å andra kronouppbördsstämman enligt äldre ordningen till slutbetalning av sin under före-
11—388005. I.
gående år debiterade skatt, dels ock vid novemberuppbörden, i anledning av sin samma år avgivna deklaration för föregående år betala den skatt, som belöper å detta år, minskad med den preliminära skatten för det löpande året. Härigenom får den skattskyldige ingen ökad pålaga och staten får sin budgetberäkning helt tryggad. I den mån det under första året överhuvud inträder en förskjutning blir det någon skatteökning för staten, nämligen med skatterna för nytillkommande skattskyldiga samt för de fall, där den skattskyldige i sin preliminära deklaration räknat med förhöjd inkomst.
För följande år fungerar det nya systemet enligt tidigare angivna riktlinjer. Som redan framhållits innebär det nya systemet med betalning av skatten redan under inkomståret, att ett efterskänkande i viss mån sker av ett års retroaktiv skatt på alla händer. Denna eftergift kompenseras teoretiskt helt därav, att för nya in- komsttagare eller inkomstökningar skattskyldigheten inträder ett år tidigare. Då väl i genomsnitt skatteunderlaget under årens lopp ökas, innebär detta en något ökad intäkt för staten.
I verkligheten torde det emellertid ställa sig så, att en del av dessa nya inkomster bliva beskattade först efteråt. Staten måste därför under ett övergångsår (det första eller det andra) taga den föga kännbara olägenheten av att en del skattekällor (genom dödsfall o. dyl.) försvinna ett år tidigare än beräknat, under det att kom- pensationen kommer först året efteråt. För de följande budgetåren kan staten räk- na med, att dessa i efterskott verkställda beskattningar helt kompensera det nyss- nämnda fränfallet av vissa skatter.»
Kommittén vill i det följande ägna de två förslagen en närmare gransk- ning. Emedan förslagen äro byggda på samma princip har granskningen närmast anknutits till ett av dem, nämligen överståthållare Nothins förslag, som är mest utarbetat i detaljerna.
Enär det är en obestridlig fördel, att utskylderna uttagas så nära inkomst— förvärvet som möjligt, är förslagens syfte att ordna uppbörd redan under inkomståret synnerligen beaktansvärt. Å andra sidan måste man fordra, att förslagens genomförande icke väsentligen förminskar den rättvisa och jämlikhet i beskattningen, som är en av det nuvarande systemets dyrköpta fördelar, och att icke alltför stora tekniska svårigheter följa inom taxerings- och uppbördsväsendet samt vid budgetberäkning för stat och kommun.
Ett system sådant som det föreslagna synes, under förutsättning att det är tekniskt genomförbart, kunna med fördel tillämpas endast på sådana kate- gorier av skattskyldiga, i främsta rummet löntagare, vilka kunna med nä— gon större säkerhet i förväg beräkna sin årsinkomst. Men för andra kate- gorier, bland andra stora grupper av näringsidkare, måste verkliga svårig- heter möta att göra tillförlitliga förhandsberäkningar av den blivande års- inkomsten, även om man anser sig kunna räkna med deras goda vilja att göra beräkningarna så samvetsgrant som möjligt. Näringsidkarna i allmän- het äro för sin inkomst beroende av konjunkturerna och jordbrukarna där- jämte av ärsväxten under det löpande året.
Att under året »nytillträdande» skattskyldiga, d. v. s. sådana som tidigare ej haft någon inkomst, skulle så snart de börja förvärva inkomster ingiva uppgift om det belopp, vartill dessa kunna beräknas komma att uppgå un- der den närmaste framtiden, och genast börja erlägga utskylder, som ännu icke blivit fastställda, torde icke vara lämpligt. Mer än eljest skulle i dessa
fall den enskildes inkomstkalkyl, exempelvis för en nystartad verksamhet, bliva byggd på ovissa faktorer och det måste ofta från början vara osäkert, om ens något enligt gällande skatteregler beskattningsbart belopp kommer att uppstå i de särskilda fallen.
Från synpunkten av statens och kommunernas intresse av att debiterade utskylder verkligen inflyta torde den föreslagna reformen ej vara av större värde, enär möjligheterna till ett gott slutligt uppbördsresultat bland lön- tagarna, den största kategori av skattebetalare, beträffande vilken det nya systemet skulle med verklig fördel kunna användas, redan med nu gäl- lande system äro mycket stora, bland annat på grund av införselinstitutets tillämplighet. Gentemot notoriska skatteskolkare skulle det föreslagna sy- stemet knappast giva starkare maktmedel än det nuvarande, ty beträffande sådana torde blott uppbörd genom arbetsgivares medverkan och andra tvångs— förfaranden giva förbättrade resultat. Däremot skulle givetvis genom den föreslagna förkortningen av tiden mellan inkomstförvärvet och uppbörden i enskilda fall ett förbättrat uppbördsresultat kunna ernås, alldenstund risken för skatteförluster vid dödsfall och nedgång i inkomsten skulle minskas, åtminstone beträffande löntagare.
Från den enskildes synpunkt bör observeras de möjligheter till förskotts- reservering av medel vid lämpliga tidpunkter, som anslutning till intresse- kontor redan nu erbjuder, såväl i allmänhet som speciellt inför övergången i pensionsåldern. Beträffande de ofta påpekade svårigheter att betala skat- ter, som inställa sig för de efterlevande till en avliden familjeförsörjare, må erinras om att skatterna i sådana fall, därest behållningen i boet icke över- stiger visst belopp, må av vederbörande beskattningsnämnd helt eller delvis efterskänkas för två år. Därest ur beskattningssynpunkt betänkligheter ej anses föreligga däremot, skulle en ovillkorlig rätt för de efterlevande att under vissa omständigheter befrias från skyldighet att erlägga skatt för den avlidnes inkomst kunna fastställas.
Lämpligheten av det korrektiv mot ett åsidosättande av de föreslagna be- stämmelserna, som förordats, nämligen att differenser mellan den i förhands- uppgiften beräknade inkomsten och sedermera deklarerad inkomst i vissa fall skulle medföra sådana konsekvenser som att indrivningsprovision eller ränta skulle beräknas å skillnadsbeloppet, måste starkt ifrågasättas. Med hänsyn till svårigheten för ett stort antal skattskyldiga att med någon större grad av säkerhet på förhand beräkna årsinkomsten, skulle redan förefintligheten av dylika bestämmelser skapa en stark olust. Sådana be- stämmelser skulle vidare innebära risk för godtycklig tillämpning eller i allt fall ojämnhet i tillämpningen, vilket skulle medföra en onödig irrita- tion hos de skattskyldiga. Ett rättvist avgörande från myndighets sida tor- de i många fall bliva svårt för att icke säga omöjligt. Den stadga i skatte- frågornas prövning, som alltmera vunnits, skulle i viss mån äventyras och besvärsmålen skulle med all sannolikhet väsentligt öka i antal och svårig- hetsgrad.
Även vad taxeringen beträffar skulle ett ökat tekniskt arbete bliva följ-
den. Där förhandsuppgifter saknas, måste komplettering i någon form ske av uppgiftsmaterialet, som dessutom måste tekniskt bearbetas och sam- manställas i form av längder med uträknade beskattningsbara belopp, vilka ju icke kunna utfinnas av allmänheten. Samtidigt måste den vanliga taxe- ringen bibehållas i full utsträckning. Att kostnaderna för det allmänna härigenom skulle väsenligt ökas torde vara uppenbart.
I de direktiv, som vid kommitténs tillsättande meddelades för en för- nyad utredning om en uppbördsreform, lades särskild vikt vid en utred- ning av frågan om kronouppbördens förenande med kommunaluppbörden. Därmed sammanhängande förenkling av uppbördsväsendet och större möj- ligheter till jämnare fördelning av en persons sammanlagda skattebelopp å lämpligt antal terminer hade nämligen sedan länge framstått såsom ett av de viktigaste syftena med en uppbördsreform, hur en sådan än i övrigt ge- nomfördes. Detta förhållande med därav betingade konsekvenser i avseende på debitering m. m. synes ingen av förslagsställama hava tagit behörig hänsyn till. Då de kommunala skatterna, såsom tidigare framhållits, i all— mänhet hava karaktären av repartitionsskatter, kunna de ej slutgiltigt de- biteras, förrän såväl skatteunderlaget blivit känt som även utgifts- och in- komststat för det kommande året blivit fastställd. Enligt överståthållare Nothins förslag skulle uppbörden av kronoutskylderna äga rum i juni samt i oktober eller november under inkomståret med slutlig korrigering senast i november taxeringsåret. Förslagsställaren har tydligen tagit sikte på den nuvarande kronouppbörden i Stockholm, där inga repartitionsskatter ingå. Om man emellertid medräknar även de repartitionsskatter, som för när- varande inom landet uppbäras i samband med kronouppbörden, d. v. s. landstingsskatt, vägskatt och tingshusskatt, så visar det sig, att förslagets genomförande skulle medföra mycket stora svårigheter. Det skulle bland annat innebära, att betalningen av kronoutskylder skulle påbörjas nära ett och ett halft år tidigare än nu. Som skattebetalarna under övergångs- tiden icke skola betala både de nya och de gamla skatterna, måste en- dera efterskänkas. Enligt förslaget skulle praktiskt taget ett års statsskatt efterskänkas, men om repartitionsskattema yttras i detta avseende intet. I verkligheten skulle kronoutskylder motsvarande ett och ett halvt års upp- börd (tre uppbördstillfällen) behöva efterskänkas, om extra belastning av de skattskyldiga skall kunna undvikas. Om systemet utsträckes till att gälla även allmän kommunalskatt, skulle vid övergången två års dylik skatt be- höva efterskänkas. Men efterskänkande av skatter är med nu rådande direkta beskattning en högst allvarlig sak. Det ginge väl an, om skatte- betalarna hade eller uppvisade år från är tämligen oförändrade inkomster. Men för många enskilda näringsidkare, ja för hela kategorier av sådana, kan inkomstnivån veterligen starkt växla från år till annat. Måste en så- dan skattskyldig visa låg inkomst under ett »frihetsär», blir han missgyn- nad, visar han då hög inkomst, missgynnas stat och kommun. Härtill kommer, att de vid taxeringen gällande reglerna för värdering av varu- lager och avskrivning av inventarier skulle kunna föranleda mindre nog-
räknade skattskyldiga att visa stora inkomster under »frihetsår» men så mycket mindre inkomster under följande är, då beskattning sker i vanlig ordning. Det sagda gäller i princip, även om man uppdelar skattebefrielsen på ett flertal år i syfte att vinna utjämning.
Med det föreslagna systemet — tillämpat på en sammanslagen krono- och kommunaluppbörd — föreligger stor risk för en ojämn belastning på de olika betalningsterminerna genom de förhållandevis stora avräkning-ar, som i enskilda fall måste ske dels på grund av den för andra än löntagare vid- sträckta felmarginalen mellan den förhandsberäknade och den slutligt taxerade inkomsten och dels på grund av de ändringar i uttaxeringsgrun- derna, som ofta åtfölja konjunkturväxlingar.
Vid avräkningarna enligt förslaget, då man skall få fram den korrigerade, slutliga debiteringen, möta andra svårigheter därigenom, att en del skatte— betalare under tiden flyttat från en kommun till annan. Avräkning-arna för dessa måste som regel komma att ske på deras nya boningsort, där de äro mantalsskrivna för taxeringsåret (året efter inkomståret). Avräkningarna bleve särskilt besvärliga, om exempelvis för högt eller för lågt beräknad landstingsskatt till ett landsting skulle avräknas å den nya skatten till ett annat landsting. Systemet kräver i flertalet enskilda fall, då flyttning skett, försändande av avräkningskort e. (1. mellan uppbördsmyndigheterna och förutsätter ett kostsamt utbyggande av dessas organisation. I ett stort an- tal fall skulle restitution av skatt behöva ske.
Huru budgetberäkningen hos stat och kommun skall ske enligt den nya ordningen framgår icke av förslagen. Men eftersom de under inkomståret förskottsvis upptagna utskylderna uppenbarligen måste användas till att täcka samma års utgifter, får man förutsätta, att budgetberäkningen måste grundas icke som nu på kännedom om det taxerade skatteunderlaget utan på en uppskattning av de inkomster, som komma att uppgivas i de förhands- uppgifter, som avlämnas under inkomståret. En sådan budgetberäkning måste inrymma en mångfald av ökade osäkerhetsmoment. Vad beträffar »ny- tillträdande» skattskyldiga torde svårigheterna att verkställa någon som helst beräkning ligga i öppen dag.
Som slutomdöme om båda de föreliggande reformförslagen vill kommit- tén uttala, att de oundgängligen förutsätta dels ett förenklat, summariskt förfarande vid såväl taxeringen som debiteringen och dels synnerligen ge- nomgripande förändringar i sättet för beräknandet av budgeten för stat och kommun.
Uppbörd på grundval av ännu ej granskade deklarations- uppgifter.
Man kan i detta sammanhang icke förbigå frågan, huruvida en debitering skulle kunna verkställas på grundval av de av taxeringsnämnd ännu ej grans- kade självdeklarationerna och korrigering verkställas, sedan taxering ägt
rum. Då emellertid självdeklaration i många fall ej avgives och de i självdek- laration lämnade uppgifterna i ett betydande antal fall icke torde kunna aodtagas utan justeringar från taxeringsnämndens sida, skulle deklarations— uppgifterna redan av denna orsak icke med fördel kunna läggas till grund för debiteringen. I alla händelser skulle ett tidsödande dubbelarbete bliva följden. Mot den tänkta anordningen kan i övrigt riktas åtskilliga av de an- märkningar, som ovan framställts mot förslagen att grunda debiteringen på preliminära inkomstuppgifter, som lämnas av de skattskyldiga vid in— gången av inkomståret. Bland annat skulle betydande tekniska svårigheter uppstå vid övergången till den nya ordningen ävensom vid budgetberäk- ningen inom kommunerna.
Uppbörd på grundval av verkställd taxering.
Förkortning av tiden för taxeringsförfarandet. Av skäl, som torde fram- gå av den i det föregående förda diskussionen, bör enligt kommitténs åsikt uppbörd ske på grundval av verkställd taxering. Däremot torde debitering kunna ske utan att länsprövningsnämndernas beslut behöva avvaktas. Då det gäller att under denna förutsättning finna en möjlighet till förkortande av tiden mellan förvärvet av inkomst och erläggandet av dårå belöpande skatt, frågar man sig om icke den jämförelsevis långa tid, som taxerings- förfarandet för närvarande kräver, kan förkortas. Vad då först tiden för avgivande av deklarationer beträffar, torde det icke vara möjligt att ytter- ligare avknappa denna. En stor grupp skattskyldiga, omfattande i synner- het löntagare, skulle väl kunna avgiva deklaration redan den 1 februari, men för andra grupper, omfattande förnämligast handelsbokföringspliktiga, torde det icke vara möjligt att vinna en översikt över den ekonomiska ställ- ningen så tidigt, att deklarationstiden skulle kunna inknappas för dem. Då det vidare får antagas vara omöjligt för vederbörande arbetsgivare att nämnvärt tidigare än nu inkomma med stadgade löneuppgifter och taxe- ringsnämnderna knappast kunna påräkna att erhålla mantalslängderna tidi- gare än nu är fallet, skulle i varje fall tidsvinsten genom en eventuell för- kortning av deklarationstiden icke kunna till fullo utnyttjas för taxerings- arbetets påskyndande. Däremot kan det ifrågasättas, om icke någon för— kortning av taxeringstiden skulle kunna vinnas genom att taxeringsnämnds- ordförandena och kronoombuden på landsbygden befriades från längdföring och att detta arbete, liksom nu sker i magistratsstäderna, lades på debite- ringsförrättama. I taxeringsnämnderna skulle i så fall endast göras veder- börliga anteckningar om meddelade beslut å deklarationerna eller andra handlingar, vilka därefter skulle överlämnas till häradsskrivarkontoren för längdföring, på sätt för närvarande sker i magistratsstäderna, där det tek- niska arbetet med taxeringslängdernas avslutande sker å kronouppbörds- kontoren. Då emellertid en sådan ordning visserligen skulle vara ägnad att förkorta taxeringsperioden men å andra sidan i motsvarande män skulle hindra debiteringsarbetets påbörjande hos häradsskrivarna, har kommittén
icke härutinnan velat framställa något förslag. Däremot har kommittén an- sett det vara ur arbetsteknisk synpunkt lämpligt, att det 5. k. tillskrivandet av inkomsttaxeringslängderna, d. v. s. införandet däri av de skattskyldigas namn och adresser, även å landet övertages av mantalsskrivningsförrättarna, vilka redan nu mot särskild ersättning flerstädes verkställa detta arbete.
Om alltså taxeringsnämndernas arbete icke kan så avsevärt underlättas, att taxeringstiden därigenom kan förkortas, så synes det i allt fall vara möjligt att fastighetstaxeringen under år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum, allmänt avslutas omkring en månd tidigare än för närvarande skall ske och att taxeringen för inkomst och förmögenhet till underlättande av debiteringsarbetets fortgång inom vissa taxeringsdistrikt, där arbetet med taxeringen anses mindre krävande, avslutas tidigare än nu är föreskrivet. I många fall torde i sistnämnda syfte en rationalisering av taxeringsnämnder- nas arbete kunna åvägabringas därigenom, att mera invecklade taxeringar, som måste göras till föremål för utredningar och skriftväxling, upptagas i särskilda längder, som lämnas å nu bestämd tid, medan taxeringar av enk- lare beskaffenhet införas i inkomsttaxeringslängder, uppdelade å mindre delar av kommunerna, vilka längder avlämnas successivt tidigare än de sär- skilda längderna. Genom en sådan anordning skulle debiteringen kunna påbörjas tidigare än nu är fallet, åtminstone i vissa distrikt. Kommittén ifrågasätter alltså, utan att dock i förevarande hänseende framlägga utar- betade förslag, att tiden för avslutandet av t-axeringsarbetet skall inom vissa gränser få bestämmas av länsstyrelsen med hänsyn tagen till förhållandena i varje särskilt taxeringsdistrikt.
Omläggning av kommunernas och vissa andra menigheters budgetår. Den utväg, som synes ligga närmast till hands för beredande av möjlighet att vid en gemensam uppbörd av allmänna utskylder påbörja skatteupp- börden vid avsevärt tidigare tidpunkt än vad nu är fallet, torde vara att om- lägga budgetåret för kommuner och andra menigheter med beskattningsrätt till att, i stället för att såsom nu sammanfalla med kalenderår, omfatta ett på annat sätt bestämt räkenskapsår. Om en sådan omläggning skulle ge- nomföras, synes densamma icke böra företagas på annat sätt än så, att budgetåret i likhet med det statliga komme att omfatta tiden den 1 juli— den 30 juni. Den närmare innebörden av en dylik omläggning skall här nedan göras till föremål för undersökning.
Ur uppbördssynpunkt skulle det uppenbarligen medföra betydande för- delar, om det statliga och det kommunala budgetåret sammanfölle. De kom- munala utdebiteringsbesluten skulle då föreligga ett halvår tidigare än vad nu är fallet, definitiv debitering av samtliga skattetitlar skulle kunna verk— ställas redan under juli månad och en på slutgiltig debitering grundad upp- börd taga sin början i augusti eller september under taxeringsåret. I fråga om vissa avgifter til riksförsäkringsanstalten skulle däremot —— därest dessa, som nu uppbäras vid kronouppbörden, även i fortsättningen skulle uttagas i samband med den allmänna uppbörden — svårigheter föreligga för riks-
försäkringsanstalten att i tillräckligt god tid hinna verkställa erforderliga ut- räkningar. Då vidare prövningsnämnderna ej avsluta sitt arbete förrän i oktober och då detta arbete icke kan tänkas kunna avslutas tidigare än vad nu sker, skulle det bliva nödvändigt att, för beaktande av prövningsnämn- dernas ändringar i taxeringarna, vidtaga korrigeringar i den verkställda debiteringen. I de fall, då ändring företoges, finge man sålunda tillställa vederbörande skattskyldige ny debetsedel och i förekommande fall verkstäl- la restitution. Den verkställda debiteringen finge sålunda härvid endast ka- raktär av en preliminär debitering. Beträffande de kommuner, som erhål- la bidrag av skatteutjämningsmedel, skulle, lika litet som nu, en slutlig de- bitering av allmän kommunalskatt kunna verkställas, innan Kungl. Maj:ts beslut om skatteutjämningsbidragen förelåge, såvida man icke ville till— gripa ett restitutionsförfarande, vilket emellertid på grund av de därmed förenade kostnaderna icke torde vara att tillråda. Kungl. Maj:ts beslut om bidrag av skatteutjämningsmedel föreligger med nu gällande ordning först i slutet av juli eller i början av augusti året efter taxeringsåret. Gällande förordning angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skat- tetyngda kommuner stadgar såsom förutsättning för att understöd skall kun- na erhållas, bland annat, att beslut i laga ordning fattats, att uppbörd av minst hälften utav den under det löpande året beslutade kommunalskatten skall verkställas tidigast efter utgången av juni månad påföljande år. Även om tiden för det till grund för skatteutjämningsbeslutet liggande förbere— dande arbetet skulle kunna inknappas och ändring skulle ske i fråga om berörda förutsättning för åtnjutande av understöd av skatteutjämningsmedel, torde det ligga i sakens natur, att ett beslut om bidrag av sådana medel grun- dat på, bland annat, vederbörande kommuns räkenskaper för senast förflut- na budgetår, sedan desamma blivit ur vissa synpunkter granskade, icke skul- le kunna föreligga redan omedelbart efter utgången av samma budgetår. Även vid en omläggning av kommunernas budgetår skulle sålunda ett eventuellt understöd av skatteutjämningsmedel ej kunna beaktas vid en i juli under taxeringsåret verkställd debitering, och man bleve för att undvika restitu- tionsförfarande sålunda nödsakad att verkställa en ytterligare, slutlig debi- tering. I vilken utsträckning detta skulle behöva förekomma belyses därav, att i vissa län samtliga landskommuner för närvarande åtnjuta understöd av skatteutjämningsmedel. Vid en omläggning av det kommunala budgetåret på sätt ovan nämnts torde, om uppbörden skulle kunna fördelas på tillräck- ligt antal terminer, densamma dock kunna avslutas i maj eller juni året efter taxeringsåret. Utom den tidsvinst i fråga om avslutandet av kommu— naluppbörden, som sålunda kunde ernås, skulle en sådan ordning innebära en obestridlig fördel därutinnan, att — frånsett kommuner, som åtnjuta skatteutjämningsbidrag — endast en debetsedel, upptagande definitivt ut— räknad skatt, skulle behöva tillställas den skattskyldige utom i de jämförel— sevis få fall, då taxering ändrats av prövningsnämd. Förskottsbetalning av ännu icke fastställd skatt skulle alltså icke behöva allmänt förekomma. I detta sammanhang kan nämnas, att överensstämmelse mellan det statliga och
det kommunala budgetåret ur systematisk synpunkt avgjort vore att föredra- ga. Därigenom skulle även regleringen av statens och kommunernas mellan- havanden förenklas samt redovisningen och kontrollen underlättas såväl med avseende på de kommunala skatter, som uppbäras genom statens försorg, som ifråga om de statsbidrag av olika slag, som till följd av statens ingri- pande på det kommunala området utgå för de förvaltningsuppgifter, som i samband med detta statsingripande blivit kommunerna anförtrodda, även— som i fråga om de bidrag av skatteutjämningsmedel, som i allt större ut- sträckning komma kommunerna till del. Av nu rådande olikformighet mel- lan statens och kommunernas räkenskapsår föranledas svårigheter vid be- räkning samt utbetalning av olika slag av statsbidrag. Dessa svårigheter komma uppenbarligen att bliva allt mera kännbara, om utvecklingen går mot ett mera omfattande ingripande från statens sida i den kommunala verksamheten. Grunderna för de till kommunerna utgående statsbidragen fastställas i vissa fall för kalenderår och i vissa fall för tidsperiod, som sam- manfaller med det statliga budgetåret. Det senare är numera förhållandet med en betydande grupp av statsbidrag, nämligen bidragen till folkskolevä- sendet. Vid de kommunala staternas uppgörande föranleder detta ovisshet rörande storleken av ifrågavarande statsbidrag för det kommunala budget- årets senare hälft. Nu anmärkta olägenhet liksom ock det missförhållan- det, att de till ett visst redovisningsår hänförliga statsbidragen icke i kom- munernas räkenskaper kunna redovisas under ett och samma räkenskaps- år, skulle försvinna, därest det kommunala budgetåret bringades att sam- manfalla med det statliga. I fråga om de statsbidrag, vilkas grunder fast- ställas för kalenderår, torde den bristande kongruensen kunna föranleda ur statlig budgetsynpunkt mindre önskvärda förskjutningar mellan olika budgetår av utgiftsbelastningen å vederbörande riksstatsanslag. Att stats- bidrag äro anknutna till kalenderår torde överhuvud taget få anses vara ägnat att försvåra beräkningen av anslagen å riksstaten. Genom att kom- munernas budgetår bringades att sammanfalla med det statliga budgetåret skulle även den bristande överensstämmelsen mellan församlingarnas budget- år och kyrkofondens räkenskapsår komma att försvinna. Enligt av kam— markollegiet avgivet yttrande Över uppbördssakkunnigas betänkande fram- träda olägenheterna av den bristande kongruensen härvidlag synnerligast däruti, att med nuvarande förhållande full exakthet och reda knappast kan ernås i fråga om de kyrkliga menigheternas och kyrkofondens inbördes eko- nomiska mellanhavanden för en viss tidsperiod. Man torde ej heller kunna förbise, att även ur statistisk synpunkt obestridliga fördelar skulle stå att vinna, därest statens och kommunernas budgetår komme att sammanfalla, framför allt så tillvida som härigenom skulle beredas ett underlag för en fullständig översikt över statens och kommunernas finanser.
Emellertid skulle en omläggning av det kommunala budgetåret vara före- nad med vissa olägenheter. Som nackdelar av en omläggning hava bland annat framhållits följande. I kommuner med övervägande jordbrukande befolkning skulle svårigheter möta för de kommunala nämnderna att un-
der den för jordbruket bråda arbetstiden under våren och försommaren hin— na ägna erforderlig tid åt budgetberedningen och under högsommaren åt räkenskapsavslutningen. Även om de kommuner, där detta arbete utföres av oavlönade kommunala förtroendemän, i allmänhet äro små och arbetets omfång till följd därav begränsat och man i större kommuner, där arbetet med budget och räkenskapsavslutning är mera betungande, för sådant ar- bete använder avlönad personal, torde man i detta sammanhang icke böra underskatta nämnda svårigheter. Såsom en ytterligare nackdel har fram- hållits, att i städer och stadsliknande samhällen samt vägdistrikt förberedel- serna för den nya budgeten skulle komma att taga sin början just vid den tid, då gatuarbeten m. fl. arbeten av säsongkaraktär igångsättas. Kostnader- na för dylika arbeten skulle komma att uppdelas på två skilda budgetår. De betänkliga konsekvenser detta skulle medföra framträda, även om man beaktar det förhållandet, att gatu- och vägarbeten numera ofta planeras för perioder av flera år, så mycket tydligare som det löpande årets arbeten —-— alldenstund dylika arbeten företrädesvis äro koncentrerade till den var— mare årstiden — knappast hunnit påbörjas och i varje fall ej skulle kunna överblickas vid den tidpunkt, då det bleve nödvändigt att fatta beslut om ut- taxering för det nästkommande budgetåret. Därest det kommunala budget- året sammanfölle med det statliga, skulle de kommunala staterna komma att uppgöras vid en tidpunkt, då tillförlitliga uppgifter ännu saknades om skatteunderlaget. Det förberedande budgetarbetet finge taga sin början re- dan i april, med andra ord, innan ännu ens taxeringsnämnderna avslutat sitt arbete. Ett sådant förhållande måste ingiva betänkligheter. Även om man redan på ett tidigt stadium av taxeringsarbetet kan vinna en uppfatt- ning, som i regel är tillfyllest, om huruvida en mera väsentlig ökning eller minskning av skatteunderlaget är att förvänta, torde det vara uppenbart, att det under vissa förhållanden, i synnerhet under nedåtgående konjunkturer med därav föranledd nödvändighet att iakttaga största sparsamhet vid bud— getbehandlingen, erfordras en noggrann kännedom om storleken av de ine- del, med vilka man har att röra sig. Under lågkonjunkturer torde under- stundom icke ens de av taxeringsnämnd påförda taxeringarna utgöra en betryggande grundval, enär, särskilt för små kommuner, av prövningsnämn- derna vidtagna ändringar i taxeringen kunna medföra allvarliga följder. Det förberedande budgetarbetet i primärkommunerna skulle vidare infalla inom riksdagsperioden. Detta måste medföra, att riksdagsmäns deltagande i det kommunala budgetarbetet skulle försvåras, en konsekvens som icke torde vara önskvärd.
I fråga om en omläggning av landstingens budgetår möta i de flesta hän- seenden enahanda svårigheter som i fråga om primärkommunerna. Vå- dorna av en bristande kännedom om skatteunderlagets storlek vid budget— arbetet skulle i lika hög grad framträda för landstingskommunerna som i avseende på primärkommunerna. Att landstingen för närvarande nödgas fastställa sin budget utan kännedom om det slutliga taxeringsutfallet, torde anses vara en icke önskvärd följd av att landstingens lagtima möte av
skäl, som bero av den nuvarande ordningen för uppbörden, måste hållas så tidigt som nu är fallet. Olägenheterna av att budgetförberedelserna skulle komma att infalla under riksdagsperioden framträda än starkare i fråga om landstingens sammanträden och de förberedande arbetena därför. Även om landstingens sammanträden kunde förläggas till slutet av juni efter riks- dagsarbetets avslutande, skulle likväl det viktiga förberedande arbetet in— falla under riksdagsperioden, och om landstingsmötena förlades tidigare på våren, skulle de av riksdagens ledamöter, som tillika vore landstingsmän, nödgas avbryta riksdagsarbetet för att deltaga både i de förberedande nämn- dernas och i landstingets sammanträden. Antalet landstingsmän, som till- lika äro riksdagsledamöter, är jämförelsevis stort, och ett stort antal av des- sa äro tillika ledamöter av vederbörande landstings förvaltningsutskott. Landstingsmötena torde pågå under 4 till 6 dagar. Antalet dagar för för- valtningsutskottens sammanträden växlar starkt inom olika landstingsområ- den, från ett par dagar och upp till ett avsevärt antal dagar. Även om de olika landstingens sammanträden förlades till skilda dagar, givetvis med det undantag att de landsting, som äro samordnade i fråga om val till riksda- gens första kammare, sammanträdde samtidigt, torde likväl med nu gäl- lande regler om tiden för riksdagens sammanträden landstingsmötenas för- läggande till första kalenderhalvåret komma att medföra avsevärda svårig- heter.
Själva övergången från kalenderår till ett på annat sätt bestämt räken- skapsår såsom grundval för de kommunala räkenskapernas förande och av— slutande måste utan tvivel medföra svårigheter — fastän av övergående natur — särskilt i kommuner, som redan nu visat sig sakna möjligheter att ordna den kommunala bokföringen på ett tillfredsställande sätt.
Utan att taga ställning till frågan, huruvida en omläggning av det kom- munala budgetåret är praktiskt möjlig och lämplig att nu genomföra eller till frågan vilket av de emot en sådan omläggning anförda skälen, som i förhållande till de övriga är det mest vägande, har kommittén funnit de skäl, som anförts mot en omläggning, föranleda till att i första hand andra utvägar böra sökas för genomförande av den åsyftade uppbördsreformen, i all synnerhet som genom det system för debiteringens och uppbördens an- ordnande, för vilket här nedan redogöres, torde vinnas i det närmaste sam- ma fördelar, som om det kommunala budgetåret omlades.
Möjligheten av tidigare beslut angående kommuners och andra menig- heters stater. I det följande skall med några ord beröras frågan, huruvida de kommunala uttaxeringsbesluten skulle kunna utan någon omläggning av budgetåret fattas så mycket tidigare än för närvarande, att debiteringen av de till uttaxering beslutade utskylderna skulle kunna påbörjas avsevärt tidigare än nu är fallet. I fråga om landstingsskatt och vägskatt, vilka båda skatter regelmässigt debiteras och uttagas i samband med kronoupp— börden, varför debiteringen måste vara avslutad senast första dagarna i november, sker uttaxeringens fastställande redan nu avsevärd tid — nära
fyra månader — före ingången av det räkenskapsår, vars utgifter uttaxe- ringen avser att täcka. De specialstater, som avse driften av lasarett och undervisningsanstalter m. fl. av landsting drivna eller understödda inrätt- ningar, måste upprättas i så god tid att vederbörande förvaltningsutskott skall hinna beakta dem vid utarbetandet av förslaget till utgifts- och in- komststat. Det torde vara uppenbart, att upprättandet av en mera exakt budgetberäkning för det kommande räkenskapsåret erbjuder större svå- righeter allt eftersom den måste ske på ett tidigare stadium av det löpande räkenskapsåret. För att uttaxeringen för det kommande året skulle kunna läggas till grund för en i juli månad — då grunden för debitering av in- komst- och förmögenhetsskatt är känd och debitering av denna skatt alltså skulle kunna ske — verkställd debitering av landstingsskatten, skulle det vara nödvändigt, att uttaxeringen fastställdes redan på våren eller försom- maren. De nyss angivna svårigheterna i avseende på budgetberäkningen skulle under sådana förhållanden framträda med än större skärpa. De planer på en ändring av landstingens sammanträdestid, som tidigare fram- kommit, hava också åsyftat ett framflyttande av denna till oktober eller no- vember. På motsvarande sätt som i fråga om landstingen skulle det bliva nödvändigt att ändra tiden för vägdistriktens beslut om uttaxering för det kommande året. Samma svårigheter, som enligt vad ovan framhållits skulle vara förknippade med ett tidigare fastställande av utgifts- och inkomststater- na för landsting och vägdistrikt, framträda i fråga om möjligheten att på motsvarande sätt ändra tiden för fastställandet av primärkommunernas stater. I synnerhet i större städer torde det på grund av det komplicerade och tidskrävande budgetarbetet knappast vara möjligt att skrida till ett fast- ställande av uttaxeringen tidigare än någon månad före det nya räkenskaps- årets ingång.
KAP. 6.
Grundlinjerna för den föreslagna reformen.
Efter vilka riktlinjer man än vill söka genomföra en reform av uppbörds- väsendet har det synts kommittén, att en sammanslagning av debitering och uppbörd av statliga och kommunala utskylder bör ske. En sådan ordning innebär avgjort en rationalisering, som ur skilda synpunkter är önskvärd. För den skattskyldige kommer en sammanslagning att innebära minskat be- svär samt större reda och ordning. Skattebetalningen kan också förenklas och underlättas därigenom att en sådan uppbörd medgiver en jämnare för- delning av skattebeloppen på olika betalningstillfällen. Genom en samman- slagning kommer åtskilligt nu nödvändigt dubbelarbete att bortfalla (jfr sid. 133) och vinnes större överskådlighet beträffande den totala skattebör- dan å olika orter samt bättre överblick över i vilken utsträckning utskylder erläggas i vederbörlig ordning, bliva föremål för indrivningsåtgärder och slut- ligen avkort-as eller avskrivas.
En sammanslagning av krono- och kommunaluppbörden förutsätter up- penbarligen, att beträffande förmånsrätt, preskription, avkortning och av- skrivning m. fl. förhållanden, för vilka nu olika regler gälla för de båda sla- gen av utskylder, samma regler bliva tillämpliga. Såsom å andra ställen i betänkandet närmare avhandlas, har kommittén funnit, att önskvärd enhet- lighet i dessa hänseenden kan genomföras. &
För ett praktiskt genomförande av sammanslagningen erfordras vidare, att uppbördstitlarnas antal i möjligaste mån nedbringas. Som framgår av fram- ställningen i kap. 1 behöver man vid en uppbördsreforms genomförande icke vidare räkna med mantalspenningar, sjukvårdsavgift, extra inkomst- och för- mögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommunal progressivskatt för gemen- samt kommunalt ändamål, vilka skattetitl-ar för närvarande förekomma å kronodebetsedeln, samt icke heller med personlig avgift till skolan och kom- munal progressivskatt bland kommunalutskylderna. Den å kronodebetse- deln förekommande skattetiteln prästerskapets till statsverket indragna tion- de kommer också på sätt i sagda kapitel nämnts att helt bortfalla inom den närmaste framtiden (jfr sid. 91). För att begränsa antalet utskyldstitlar an- ser kommittén, att avgifter till försäkringsbolag samt frivilliga ledamotsav— gifter, såsom avgifter till hushållningssällskap och riddarhuskapitationsav- gift böra uteslutas från uppbörden. Vederbörande kunna över postgiro eller på annat lämpligt sätt själva ombesörja uppbörden av dessa avgifter. En
omläggning av uppbörden av berörda avgifter torde icke heller medföra såda- na olägenheter, att desamma böra hindra det åsyftade nedbringandet av ut- skyldstitlarnas antal. Beträffande hushållningssällskapen kan nämnas, att enligt vad en inom kommittén verkställd utredning givit vid handen sju hus- hållningssällskap redan för närvarande upptaga sina medlemsavgifter genom postförskott eller eljest utan sammanhang med kronouppbörden samt att en del av medlemsavgifterna till ytterligare ett hushållningssällskap uttagas genom postförskott. Enligt vad två av berörda hushållningssällskap mcd- delat, skulle ett uttagande av medlemsavgifterna i samband med kronoupp— börden medföra olägenhet i olika hänseenden (ökat arbete och oregelbunden uppbörd). Vid sådant förhållande och då en omläggning i förevarande hän- seende ur uppbördssynpunkt måste vara ett önskemål av icke ringa betydel- se, har kommittén ansett av flertalet övriga hushållningssällskap anförda be— tänkligheter mot den föreslagna ändringen icke böra tillmätas avgörande be— tydelse. Kommittén anser vidare, att debiteringen och redovisningen av utskylder kunna underlättas genom att kommunalutskylder, landstingsme— del och tingshusmedel debiteras såsom en titel med angivande i varje upp- bördsbok eller -1ängd av det kvottal eller procenttal av de sålunda samman— förda titlarnas debiterade belopp, som belöper å varje titel. I detta sam— manhang må slutligen nämnas, att enligt kommitténs förslag debetsedels- lösen icke vidare skall förekomma.
Beträffande frågan om handhavandet av den samlade uppbörden finner kommittén, att uppbörden, frånsett magistratsstäderna, bör handhavas av länsstyrelserna. Kommittén vill ingalunda underskatta betydelsen av kom- munernas erfarenhet och förmåga att på sätt nu sker handhava sin egen upp- börd, men då debitering och uppbörd av kommunalutskylder på landet i de flesta fall ombesörjas av kommunala förtroendemän och en sådan ordning av lätt insedda skäl icke torde vara förenlig med det mera invecklade tek- niska förfarande, som, om samtliga med en sammanslagning av krono- och kommunaluppbörden åsyftade fördelar skola kunna vinnas, nödvändiggö- res av sammanslagningen, torde kommunerna icke lämpligen kunna hand- hava den gemensamma uppbörden. Av praktiska skäl är det icke lämpligt att göra någon skillnad mellan fögderistäderna, där debitering och uppbörd av kommunalutskylder som regel torde ombesörjas av för dessa uppgifter utbildade yrkesmän, och landskommunerna.
Mot statens övertagande av den sammanslagna uppbörden kan måhända invändas, att uppbörden av kommunalutskylder på landsbygden och i fög- deristäderna härigenom skulle fördyras. Huruvida så blir fallet kan svår- ligen siffermässigt påvisas med någon större grad av säkerhet.1 Även om någon ökad kostnad skulle uppkomma, är dock enligt kommitténs förme- nande den rationalisering med därav följande förbättring av up-pbördsresul- tatet, som kan vinnas genom sammanslagningen — för vars genomförande
1 Enligt en i del III av betänkandet intagen approximativ beräkning, grundad på statistiska uppgifter för vissa kommuner, kunna kostnaderna för kommunaluppbörden å rikets landsbygd och i fögderistäderna beräknas till 1000 000 kronor årligen.
enligt vad nyss nämnts förutsättes, att även kommunaluppbörden handhaves av staten —— så betydande, att den måste anses mer än väl uppväga den mer- kostnad för kommunaluppbörden i och för sig, som till äventyrs må upp— komma. Sammanslagningen medför i varje fall icke något merarbete utan en arbetsbesparing för det allmänna.1 Det är i detta sammanhang att märka, att kommittén icke ifrågasätter, att landskommunerna och fögderistäderna skola utgiva någon ersättning till statsverket för statens befattning med kom- munaluppbörden. Då kommuns utskylder skola uppbäras i sammanhang med de statliga utskylderna med eller mot kommunens vilja och utan avse- t ende å om kommunen kunnat till lägre kostnad föranstalta om uppbörd av utskylderna i annan ordning, har det icke ansetts befogat att av landskom- munerna eller fögderistäderna, vilka icke hava att vidkännas någon kost— nad för kronouppbörden, kräva ersättning för den del av uppbördskostna- derna, som skulle kunna anses belöpa å kommunalutskylderna. Vad an- går handhavandet av uppbörden i magistratsstäderna hänvisas till fram- ställningen å sid. 245 0. f. Här må endast nämnas, att enligt kommitténs för- slag uppbördsväsendet i dessa städer skall handhavas av en särskild kom- munal befattningshavare, uppbördskamrerare. Införandet av lika regler för alla kommuner beträffande tid och ordning för uppbördens förrättande och ordningen för oguldna utskylders uttagande kan med hänsyn till angelägen- heten av att i dessa hänseenden likformighet bliver rådande icke anses inne- bära ett otillbörligt intrång i den kommunala självbestämmanderätten. Själ- va verkställandet av den ordinarie uppbörden kan uppenbarligen icke anses innebära någon utövning av beslutanderätt. Kommunerna böra självfallet icke betagas sin rätt att bestämma, när det skall anses utsiktslöst att göra ett krav å kommunen tillkommande utskylder gällande. De bestämmelser, som kommittén föreslår för kommunernas medverkan vid avskrivnings- förfarandet, torde innebära tillräckliga garantier för att kommunernas in- tressen härutinnan icke bliva eftersatta. Här må erinras om att enligt det av kommittén föreslagna uppbördssystemet avkortning endast kommer att avse fall, då skattskyldigheten upphört av den orsak, att någon grund för skattefordringen icke längre är för handen, under det att avskrivning kom- mer att avse övriga fall, då debiterade utskylder skola avföras ur räken- skaperna. Avkortning av utskylder på grund av fattigdom, på sätt nu sker beträffande kronoutskylder, skall sålunda icke äga rum, utan skola utskylder av sådan anledning i stället avskrivas. En annan invändning mot statens omhändertagande av uppbörden, som tidigare framställts och väl även torde komma att riktas mot kommitténs förslag, innebär, att kommu- nala förtroendemän eller tjänstemän med sin ingående orts— och person- kännedom skulle förmå ombesörja uppbörden på ett smidigare och effekti- vare sätt än ett statligt uppbördsorgan. Det är dock att märka, att de för-
1 Kommittén har beträffande vissa kommuner verkställt en undersökning av antalet debiterade poster och debiterade belopp m. m. enligt 1935 års kronouppbördsbok och samma års kommunala t uppbördslängd samt enligt en med hänsyn till kommitténs förslag till uppbördens ordnande modi- fierad uppbördsbok, tillämpad å samma års utskylder. Jfr Tab. 13, Stickprovsundersökning C.
hållanden, som härvid torde avses, i sin mån bidraga till den ojämnhet i till- lämpningen och brist på överskådlighet, som måste anses utgöra en väsent- lig olägenhet hos det nuvarande uppbördssystemet. Vad beträffar den ordi- narie uppbörden böra bestämmelser meddelas, som för de olika orternas be— hov inrymma tillfredsställande möjligheter med avseende å utskyldernas erläggande, så att icke med hänsyn till särskilda förhållanden avvikelser, äg- nade att såsom nyss nämnts försvåra överskådlighet över uppbördsväsen- det och föranleda olika behandling av de skattskyldiga, skola behöva före- komma. Enligt kommitténs förslag är det avsett, att kommunal myndighets medverkan vid avskrivning av utskylder fortfarande skall bibehållas och att restindrivningen skall verkställas av exekutionsbiträden, vilka i de flesta fall också äga god orts- och personkännedom. Härigenom bliva enligt kom- mitténs förmenande i det föreslagna uppbördssystemet de särskild-a förutsätt- ningar för ett smidigt och effektivt uppbördsförfarande, som kommunernas medverkan vid uppbörden samt de kommunala förtroendemännens och tjänstemännens erfarenhet utgöra, väl tillvaratagna.
Som tidigare i annat sammanhang nämnts, äro erfarenheterna av postver- kets ombesörjande av kronouppbörden på landet och i fögderistäderna i allt väsentligt goda. Ett system med anlitande av postverket för den ordinarie uppbördens ombesörjande medför särskilda fördelar med hänsyn till den större möjlighet till kontroll över uppbördens redovisning, som därigenom er- hålles. Kommittén finner därför övervägande skäl tala för att uppbörden i fortsättningen anförtros åt postverket. Emellertid anser kommittén, att för magistratsstäder vid sidan härav möjlighet bör lämnas öppen att med bank träffa avtal om förrättande av uppbörd, varvid bankens kvitto skall äga sam- ma giltighet som postverkets. Däremot böra enligt kommitténs förmenande vid den allmänna uppbörden utskylder icke få inbetalas omedelbart till den för uppbörden i sådan stad ansvarige tjänstemannen.
Angående det sätt, på vilket uppbörden genom postverket skall ske, må anföras följande. Huvudparten av arbetet med skatteuppbörden vilar på inbetalningspostanstalterna. Om skatteinbetalning sker medelst skattepost- anvisning eller medelst skatteinbetalningskort, är för dessa postanstalter utan betydelse. Göromålen i samband med mottagandet bliva i båda fallen exakt lika och redovisningen kommer icke heller för dessa postanstalters vidkom- mande att förete några större olikheter. Detsamma kan sägas om de göro- mål, som sammanhänga med redovisningen till uppbördsmyndigheterna från de särskilda skatteavdelningarna respektive postgirokontoret. I kostnads- hänseende kunna således de båda systemen anses i det närmaste likvärdiga. Den mest framträdande skillnaden mellan systemen skulle bestå däri, att re- dovisningen till uppbördsmyndigheterna komme att, därest skattepostanvis— ningssystemet tillämpades, ske genom postkontoren i de orter, dit uppbörds- myndigheterna äro förlagda, men vid uppbörd genom postgiro centraliseras till Stockholm. Enligt kommitténs förmenande skulle det vara önskvärt, om inbetalningskupong å debetsedel kunde så inrättas, att densamma bleve an- vändbar både såsom post-anvisning och girokort samt för inbetalning i bank.
Något hinder för att anordna inbetalningskupong å debetsedel så, att den blir användbar för skatteinbetalning i bank, torde icke imöta, oavsett vilket uppbördssystem som kommer att tillämpas. Däremot synes det vara för- enat med vissa tekniska svårigheter att anordna kupongen för användning jämväl såsom girokort. Andra utvägar finnas emellertid för ordnandet av denna detalj. Det nuvarande systemet med skatteinbetalning medelst skattepostanvisning, vilket tillämpats alltsedan kronouppbörden på landet och i fögderistäderna från och med år 1918 anförtroddes postverket, har fungerat synnerligen tillfredsställande. Generalpoststyrelsen har ansett lämp- ligast att bygga vidare på detta system och har för sin del förordat tillämp- ning av uppbörd medelst skattepostanvisningar. Styrelsen har icke velat förorda nedsättning av inbetalningsavgifterna, därest uppbörden skulle anses böra verkställas genom postgiro. Det torde vara ett önskemål att, även om postgirosystem införes för skatteuppbörden, de nuvarande skatteavdelning- arna vid postkontoren i residensstäderna bibehållas eller andra anordningar vidtagas, så att länsstyrelserna kunna erhålla biträde med utredning av tvek- samma fall vid avprickningen av uppbörden i uppbördsböckerna. De frågor, i vilka samråd mellan skatteavdelningarna och länsstyrelserna plågat ske, torde vanligen hava gällt otydligheter beträffande debetsedels nummer och belopp å skattepostanvisning, redovisning av felaktigt mottagna belopp, avseende tidigare uppbördsterminer, samt identifiering av i postverkets inbetalnings- journaler bokförda skattebelopp, då de skattepostanvisningar beloppen hän- fört sig till saknats, enär de av förbiseende icke frånskilts debetsedlarna vid inbetalningen. Värdet av det personliga samarbetet vid utredning av dylika fall har vitsordats av länsstyrelserna och föreståndare för postverkets skatte- avdelningar. Om, såsom generalpoststyrelsen föreslagit, systemet med skatte- postanvisningar bibehålles, skulle de ifrågavarande skatteavdelningarna kom- ma att fortsätta sin verksamhet och erforderlig utredning av "tveksamma fall såsom hittills kunna ske genom dylikt samarbete. Skulle uppbörden komma att ske över postgiro, bleve skatteavdelningarna för postverkets vidkomman— de obehövliga. Därest de ändock bibehölles, skulle de icke kunna tjäna det Önskade syftet på annat sätt än såsom förmedlare mellan postgirokontoret och uppbördsmyndigheterna. Kommittén har därför ansett sig böra förorda, att uppbörden normalt skall ske medelst postanvisning. Emellertid föreslår kommittén särskilda anordningar till underlättande av utskyldsbetalning över postgiro i fall då sådant betalningssätt må ställa sig bekvämare för den skattskyldige (jfr 19 % förslaget till uppbördsförordning).
Kommittén har sökt tillgodose det så ofta uttalade önskemålet att upp— börden skall ske tidigare efter inkomstens förvärvande än vad nu är fallet. Då enligt kommitténs åsikt till grund för uppbörden bör ligga en med led- ning av taxering i hittills bruklig ordning verkställd debitering, inses lätt, att vid genomförandet av en reform de möjligheter, som stå att vinna i före— varande hänseende, äro begränsade. Såsom i kap. 5 närmare utvecklats, föranledes sagda begränsning ytterst av hänsyn till den enskilde medborga- rens befogade anspråk på rättvisa vid beskattningen och trygghet mot att
icke bliva avkrävd utskylder, som måhända skulle stå i uppenbart missför- hållan-de till de inkomster, utskylderna avse. Med en sådan begränsning komma visserligen vissa nackdelar, som äro förbundna med det nuvarande uppbördssystemet, att kvarstå, men enligt kommitténs förmenande äro dessa av jämförelsevis ringa betydelse. Det är tydligt, att ingen tidsvinst kan göras, om man fasthåller vid att debiteringen, då debetsedlar först utsläppas, skall i allt grunda sig på den av prövningsnämnderna fastställda taxeringen. Tvärtom skulle genom kommunalutskyldernas medtagande den samman- slagna uppbördens början förskjutas ett par månader framåt i förhållande till den tid, då kronouppbörden för närvarande börjar. Önskemålet om ti- digare uppbörd kan därför _ under den ovan angivna förutsättningen att uppbörden skall grunda sig på årets taxering — tillgodoses endast om en preliminär debitering grundas på taxeringsnämndernas, av prövningsnämn- den ännu ej granskade resultat1 och om på grund av den sålunda verkställ- da debiteringen uppbörd till en början äger rum av förskott å det utskylds- belopp, som sedermera vid en med ledning av prövningsnämndernas beslut verkställd slutlig debitering må bliva fastställt. Kommittén föreslår en sådan ordning, därvid givetvis de i vidsträckt mening kommunala skatterna måste vid förskottsdebiteringen upptagas med schablonmässigt beräknade belopp. Enligt kommitténs förslag skall principiellt hälften av det samlade utskylds— belopp, som kan förväntas bliva fastställt, uttagas genom dylik förskotts— betalning. Beträffande smärre utskyldsbelopp, förslagsvis mindre än 10 kronor, anser kommittén emellertid, att förskottsbetalning icke bör äga rum, då såsom nedan närmare angives, så små utskyldsbelopp icke torde böra delas på flera betalningstillfällen och beloppet i sådant fall uppenbar- ligen bör utgå först efter den slutliga debiteringen. Då utskyldsbeloppet utgöres endast av pensionsavgift, föreligger dock särskild anledning att uttaga beloppet så tidigt som möjligt. I detta sammanhang hänvisas till vad i kap. 7 anföres om förmånsrätt för dylika avgifter. Kommittén föreslår därför att, om utskyldsbeloppet utgöres av endast pensionsavgift, detsamma skall, även om det uppgår endast till ett mindre belopp, i sin helhet uttagas i samma ordning som förskott å utskylder. Av praktiska skäl har i sådant fall det utskyldsbelopp, som skall i sin helhet uttagas i angivna ordning, föreslagits till högst 12 kronor (lägsta sammanlagda pensionsavgiften för äkta makar). Då utskylder av anledning som nyss nämnts skola utgå i samma ordning som förskott, anser kommittén, att slutlig debetsedel icke skall behöva tillställas den skattskyldige utan förskottsdebetsedeln i stället Förses med anmärkning därom att, såvida den skattskyldiges taxering icke ändras av prövningsnämn- den, någon slutlig debetsedel icke kommer att utfärdas. Förskottsdebiteringen sker som ovan nämnts på grundval av taxerings- nämndernas beslut. De skattskyldigas utskylder beräknas enligt de för det 1 Av antalet taxeringar år 1935, som kan beräknas hava utgjort omkring 3210 000 (= hela antalet kronodebetsedlar, minskat med antalet debetsedlar, som beräknas hava upptagit endast personella skatter), blevo allenast 43 822 eller 1'3696 ändrade i länsprövningsnämnd. Genom prövningsnämndernas ändringar undergick det enligt taxeringsnämndernas beslut framkomna skatteunderlaget en nettoökning av 189270 skattekronor (0'44 %).
löpande året gällande grunder utom beträffande kommunalutskylder, lands- tingsmedel, tingshusmedel och vägskatt, som upptagas approximativt med ledning av det föregående årets uttaxering av sistnämnda skatter men på grundval av det skatteunderlag, som enligt taxeringsnämnds beslut för det löpande året uträknats för utgörande av allmän kommunalskatt. Kommunal, utskylder, landstingsmedel, tingshusmedel och vägskatt debiteras i en gemen- sam post, därvid beträffande vägskatt hänsyn icke kan tagas till den förhöj- ning, som gäller för vägskatt, som utgår av fastighet. Skogsaccisen måste, om den skall medtagas vid förskottsdebiteringen, uträknas med ledning av föregående årets skattesats men på grundval av det löpande årets virkestaxe- ring. Övriga medel, t. ex. annuiteter av olika slag, upptagas i förekomman- de fall med sina bestämda belopp. Om den totala utskyldssumma, som här igenom erhålles för varje skattskyldig, ej understiger 10 kronor, påföres halva beloppet å förskottsuppbörden. Förskottsdebiteringen kan påbörjas vad be- träffar andra utskylder än inkomst- och förmögenhetsskatt och avgifter till riksförsäkringsanstalten, så snart taxeringslängderna föreligga färdiga, be- träffande inkomst- och förmögenhetsskatten så snart riksdagens beslut om skatteprocenten blivit känt och beträffande avgifter till riksförsäkringsan- stalten, så snart från anstalten inkommit nödiga uppgifter till grund för de- biteringen. Det är för vinnande av en såvitt möjligt jämn fördelning av alla en skattskyldigs utskylder önskvärt, att även sagda avgifter kunna med- räknas vid förskottsdebiteringen. För närvarande torde emellertid uppgifter för debitering av olycksfallsförsäkringsavgifterna som regel icke föreligga förrän i mitten av augusti. För att avgifterna i fråga skola kunna vinna av- seende vid förskottsberäkningen synes alltså riksförsäkringsanstaltens arbete med avgifternas fastställande behöva slutföras tidigare än nu sker. Kom- mittén har icke ansett nödigt att närmare undersöka möjligheterna härför och de kostnader för eventuellt erforderlig förstärkning av arbetskrafterna, som därav må föranledas. Skulle berörda arbete inom ämbetsverket av ett eller annat skäl icke lämpligen kunna avslutas tidigare, får debiteringen av olycksfallsförsäkringsavgifterna verkställas först vid den slutliga debitering- en.1 I varje fall bör förskottsdebiteringen vara avslutad så tidigt, att debet- sedlarna kunna utsändas senast tio dagar före den första uppbördsterminen, vilken såsom nedan närmare angives skall förläggas till början av augusti.
1 Därest olycksfallsförsäkringsavgifterna icke skulle kunna påföras förrän i samband med den slutliga debiteringen, skulle medlen i stort sett bliva tillgängliga för riksförsäkringsanstalten först omkring ett halvt år senare, än vad nu är fallet. En sådan ordning skulle, enligt vad som inhämtats från riksförsäkringsanstalten, nödvändiggöra en väsentlig omläggning av anstaltens medelsdisposition. Emellertid vill det synas, att dylik olägenhet skulle för anstaltens del kunna undvikas, därest anstalten —— som'redan nu äger att vid emottagandet av redovisning över vid kronouppbörden influtna olycksfallsförsäkringsavgifter från vederbörande riksstatsanslag till- godogöra, sig' ett belopp, motsvarande summan av påförda men i behörig ordning ej influtna avgifter —— finge efter avgiftsförteckningarnas upprättande tillgodogöra sig hela det påförda av— giftsbeloppet från vederbörligt riksstatsanslag. Att olycksfallsförsäkringsavgifterna i förekom- mande fall bliva fördelade å samtliga uppbördstillfällen, torde emellertid vara av vikt, enär sådan avgift i enskilda fall kan uppgå till väsentligt belopp i förhållande till övriga en skatt— skyldig påförda utskylder.
Sedan under höstens lopp kännedom erhållits om de av prövningsnämn— derna fastställda taxeringarna och om de uttaxeringar, som under det löpan- de året beslutats av landsting, vägdistrikt, tingshusbyggnadsskyldige, kom- muner och municipalsamhällen, debiteras samtliga härav beroende skatter och avgifter definitivt, och fördelas den exakta utskyldssumman, i förekom- mande fall efter avdrag av tidigare förskottsvis påförda belopp, å efterskotts- uppbörden.
Det är uppenbarligen ett berättigat önskemål, att gäldandet av utskylder får ske medelst delbetalningar å för den skattskyldige lämpliga tider eller med andra ord att uppbörden fördelas på lämpligt antal terminer. Kom- mittén anser, att för vinnande av reda i uppbördsväsendet och utnyttjande av alla möjligheter till rationalisering av arbetet uppbördsterminerna böra bestämmas till samma tider (samma dagar under året) för hela riket. Vad beträffar frågan om uppbördens delning på ett större eller mindre an- tal terminer, måste den lösas med hänsyn tagen dels till vad som kan anses mest lämpligt för de skattskyldiga och dels till kostnaderna för uppbörden, vilka ju måste bliva större alltefter antalet uppbördsterminer.1 Önskemålet att genom lämplig fördelning å terminer för den skattskyldige underlätta utskyldsbetalningen torde göra sig gällande med olika styrka, allt eftersom utskylderna uppgå till större eller mindre belopp. Det är enligt kommitténs åsikt därför icke nödvändigt eller ens lämpligt, att utskylderna för alla skatt- skyldiga delas på flera terminer eller på lika antal terminer. Såsom på annat ställe i betänkandet redan påpekats (jfr sid. 157) böra betalningstillfällena fördelas så jämnt som möjligt över hela året och skattebetalning icke före- komma under vissa med andra större utgifter regelmässigt betungade må— nader.
Utifrån angivna synpunkter anser kommittén, att utskyldsbetalningen bör fördelas på högst sex uppbördstillfällen. Utskylder skola, där ej annat kan bliva stadgat eller av länsstyrelse för visst undantagsfall, såsom i anledning av eftertaxering, bestämmes, förfalla till betalning under allmän uppbörds- termin. Belopp, vilka påförts skattskyldig såsom förskott eller efterskott, fördelas å terminer enligt följande grunder. Förskotts— eller efterskottsbelopp under 10 kronor skall i sin helhet erläggas under en termin, förskottsbelopp under första och efterskottsbelopp under fjärde terminen. Belopp, som upp- går till 10 men icke till 20 kronor, skall. delas på två terminer, förskotts- belopp på första och tredje samt efterskottsbelopp på fjärde och sjätte termi- nerna. Belopp, som uppgår till minst 20 kronor, skall delas på tre terminer, förskottsbelopp på de tre första och efterskottsbelopp på de tre sista terminerna.2 Då debiterat belopp skall delas på flera terminer, fördelas
1 Generalpoststyrelsen har beräknat, att en avgift av 20 öre för varje skatteinbetalning, obe— roende av inbetalningarnas medelbelopp, ungefärligen motsvarar postverkets kostnader. 2 Kommittén har beträffande vissa kommuner verkställt en undersökning av huru krono- debetsedlarna fördela sig efter storleken av det påförda skattebeloppet dels enligt 1935 års krono- uppbördsbok och dels enligt en med hänsyn till kommitténs förslag om krono— och kommunal- uppbördens sammanförande modifierad uppbördsbok för samma år. Jfr Tab. 13, Stickprovs— undersökning A och B.
detsamma lika på de terminer, som ifrågakomma, med iakttagande av att vad som skall utgå under varje termin utom den fjärde av- jämnas till helt antal kronor. Skattskyldig, vars utskylder få erläggas vid mer än ett uppbördstillfälle, skall äga att vid ett tidigare uppbördstill- fälle erlägga jämväl vad som av debetsedelns belopp förfaller till betalning först vid det eller de närmast följande uppbördstillfällena. De allmänna uppbördsterminerna förläggas till månaderna augusti, september, november, februari, mars och maj. Att uppbörden förlägges till sagda månader, torde efter vad som anförts icke erfordra någon närmare motivering. Det är uppenbart, att vid avvägandet av vilka månader, som skola vara uppbörds- månader, hänsyn icke kan tagas till sådana omständigheter som att vissa yrkeskategorier av skattskyldiga, t. ex. jordbrukare och säsongarbetare, åt- njuta sina inkomster företrädesvis under vissa tider av året. I detta sam- manhang erinras emellertid om att kommittén föreslår särskilda åtgärder för underlättandet av förskottsavsättning för utskyldsbetalning. I fråga om uppbördsterminernas längd har av generalpoststyrelsen framhållits, att det skulle vara till förmån för det postala arbetet, om uppbördsterminerna gjordes kortare än de nuvarande, som sträcka sig över 11 dagar. Det har nämligen vid kronouppbörden för landsbygden och fögderistäderna visat sig, att inbetalningarna till största delen verkställts den första och de sista av uppbördsperiodens dagar, medan frekvensen under mellandagarna varit rätt obetydlig. Samma erfarenhet har gjorts beträffande uppbörden för Stockholms stad, ehuru uppbördsterminerna där omfatta endast 9 dagar. Postverkets personal har ansetts kunna utnyttjas bättre, om uppbördstermi- nernas längd bestämmes till 7, högst 8 dagar. För de skattskyldiga, som upp— bära sina inkomster vid månadsskifte, vore det lämpligt, om uppbördstermi— nerna förlades så, att de sträckte sig över ett månadsskifte. Betydelsen här- av bör emellertid icke överskattas, särskilt som anställda med månadslön i stor utsträckning ordna sin skattebetalning genom intressekontor och därige- nom kunna få sin skattehörda fördelad på årets alla månader, i vilket fall tiderna för uppbördsterminerna för dem bliva av mindre betydelse. För in- dustriarbetare, som lyfta avlöningen varje vecka, och för lantbrukare, köp- män och utövare av fria yrken torde det icke vara av större betydelse, om skatten betalas den sista eller första dagen i månaden eller några dagar se- nare. För att det postala arbetet skall bliva så jämnt som möjligt fördelat under månad, då uppbörd äger rum, är det angeläget, att uppbördsterminer- na förläggas till tider, som icke sammanfalla med perioder, då anhopning av andra göromål förekommer. Postverkets egentliga arbete löper någorlunda jämnt under c:a 25 dagar i månaden för att starkt stegras dagarna närmast före och efter månadsskiftet. En period av arbetsanhopning infaller emeller- tid den 15 och följande dagar, då folkpensionerna utbetalas. Generalpoststy- relsen har av denna anledning ansett önskvärt, att uppbörden icke påbörjas före den 5 och icke avslutas senare än den 14 i månaden. Valdes den 14 i månaden såsom sista uppbördsdag skulle emellertid, när denna dag vore helgdag och uppbördsterminen således förlängdes till påföljande vardag, in-
träffa, att sista uppbördsdagen sammanfölle med första dagen för folkpen- sionsutbetalningarna, vilket vore Synnerligen olägligt i och för sig men sär- skilt med hänsyn till att arbetet dag efter helgdag är mera krävande än andra veckodagar. Med beaktande av de anförda synpunkterna anser kom- mittén, att uppbördsterminerna lämpligen böra omfatta tiden från och med den 5 till och med den 12 i de ovan nämnda månaderna. Varje uppbördster- min kommer således att omfatta åtta dagar, utom då sista dagen infaller å helgdag, i vilket fall terminen enligt särskild, redan gällande allmän för- fattning kommer att förlängas till och med nästa vardag. Då uppbördstermi- nerna taga sin början så tidigt i månaden som den 5, torde goda betingelser föreligga för att även skattskyldig, som åtnjuter sina inkomster månadsvis, icke skall eftersätta skattebetalningen för andra utgifter.
Beträffande restindrivningen vore det givetvis ur effektivitetens synpunkt mest fördelaktigt, att restföring skedde efter varje uppbördstermin och att, så snart skattskyldig icke i vederbörlig ordning betalat under en uppbörds- termin förfallande utskylder, hans å samma debetsedel påförda utskylder, som skulle förfalla under senare terminer, även omedelbart förfölle till betalning. Å andra sidan kunde det måhända ur den skattskyldiges syn- punkt anses mest överensstämmande med rättvisa och billighet, att icke vid något tillfälle utskylder restfördes utöver belopp, som icke erlagts un- der den uppbördstermin, då detsamma enligt debetsedeln förfallit till betal- ning. Emellertid skulle, särskilt då antalet uppbördsterminer är så stort som sex, ett system med restföring efter varje uppbördstermin vara förenat med alltför stora anordningar och kostnader. Det torde ej heller för ernå- ende av en effektiv restindrivning vara nödvändigt, att restföring sker efter varje uppbördstillfälle, i all synnerhet som ganska många skattskyldiga icke komma att få sin utskyldsbetalning delad på ett så stort antal termi- ner som sex.1 I detta sammanhang bör också beaktas, att man har an- ledning förvänta, att reformen kommer att medföra en minskning 1 an- talet restförda. Ett system, innebärande att debetsedelns hela oguldna be- lopp under alla förhållanden skulle restföras så snart under någon termin betalning icke skett, skulle också mången gång för den skattskyldige te sig obilligt och måhända minska hans möjlighet att i vederbörlig ordning er- lägga framdeles förfallande utskylder. I vilken ordning restföring skall ske måste därför avgöras med hänsyn, å ena sidan, till vad som är lämpligt ur effektivitets-, kostnads- och arbetssynpunkt samt, å andra sidan, till verkningarna å den skattskyldiges ekonomiska ställning, som icke bör onö- digtvis försämras. Kommittén har sökt att anordna restföringen på sådant sätt, att skälig hänsyn tages till nu anförda synpunkter. Enligt kommit- téns förslag sker restföring efter andra, tredje, femte och sjätte uppbördster- minerna. Efter andra och femte terminerna restföras belopp, som försum- mats under dessa eller under närmast föregående uppbördstermin. Under- låter någon, som fått sin skatt å förskotts- eller efterskottsuppbörden uppde- lad på tre terminer att erlägga under de båda första terminerna förfallande
1 Jfr Tab. 13, Stickprovsnndersökning B.
belopp, skall det för sista terminen påförda beloppet jämväl vara till ome- delbar betalning förfallet. För skattskyldig, som fått sitt förskotts- eller efterskottsbelopp uppdelat å två terminer och försummar erlägga å den första av dessa förfallande belopp, skall vid nästföljande restföringstillfälle till betalning även anses förfallet det belopp, som skall erläggas under den senare terminen.
Det är uppenbart, att det för vinnande av effektivitet vid restindrivning- en är av största vikt, att den skattskyldige så snabbt som möjligt kan träffas av indrivningsåtgärder. I annat sammanhang har påpekats, att det nuvarande restindrivningsförfarandet är behäftat med allvarliga brister, sammanhängande med den för närvarande i många avseenden mindre till- fredsställande folkbokföringen. Genom kommitténs förslag till folkbok- föringens ordnande torde skapas förutsättningar för de tjänstemän, som handhava indrivningsverksamheten, att väsentligt snabbare än som för när- varande är möjligt komma i kontakt med skattskyldiga, som försummat att i vederbörlig ordning betala sina utskylder, eller annorledes göra skattekrav gällande. Kommittén föreslår nämligen, bland annat, inrättande vid läns- styrelserna av centrala adressregister över de inom länet folkbokförda per- sonerna och skyldighet för arbetsgivare att anmäla nyanställningar genom att till vederbörande utmätningsman insända anställningskort.1 Dessa vi- darebefordras till länsstyrelsen samt överlämnas i förekommande fall till annan länsstyrelse för att förvaras i anslutning till den anställdes kort (cen- tralkort) i något av de hos länsstyrelsen förda folkbokföringsregister.
Restlängd upprättas av länsstyrelse eller uppbördskamrerare, särskilt för varje indrivningsdistrikt.2 Innan restlängd översändes till utmätningsman, skall (jfr 28 & förslaget till uppbördsförordning) i förekommande fall däri göras anteckning om skedda adressförändringar och införas de ytterligare uppgifter, som må vara av betydelse för utskyldernas indrivande, såsom uppgift om anställning e. d., och som kunna framgå av för länsstyrelsen eller uppbördskamreraren tillgängliga flyttningsanmälningar3 eller folkbok- föringsregister. Om restlängder skulle komma att upprättas med användan- de av adresseringsmaskin, skulle uppgift om den anställning vederbörande i förekommande fall innehade enligt senast avlämnad mantalsuppgift kunna präglas å hans adressplåt och direkt avtryckas i restlängden. Då läns- styrelserna och uppbördskamrerarna sålunda komma att omedelbart äga tillgång till senaste uppgifter angående en persons folkbokföring och läns- styrelserna till uppgifter angående anställning,4 synes det kommittén lämp- W 116 0. f. 55 förslaget till folkbokföringsförordning. Skyldighet att göra anställningsan— mälan föreslås skola inträda, 1) då person, som anställts för en tid av minst fyra veckor i följd, börjat sin anställning, och 2) då person, utan att avtal om anställning för sådan tid träffats, under två på varandra följande månader innehaft anställning under en sammanlagd tid av minst trettio arbetsdagar.
* Jfr 1 % förslaget till uppbördsförordning och 5 % förslaget till folkbokföringsförordning. 3 Jfr 107 % förslaget till folkbokföringsförordning. * Om så befinnes lämpligt, skulle anställningsanmälningar i magistratsstäderna under för- sändandet från utmätningsmannen till länsstyrelsen kunna passera uppbördskamreraren (jfr 118 & förslaget till folkbokföringsförordning).
ligt att dessa myndigheter till undvikande av omgång vid indrivningsarbetet genast för handräckningsåtgärd omhändertaga de säkerligen icke få fall, då skattskyldig flyttat till annat utmätningsmansdistrikt eller omständigheterna eljest göra sannolikt, att utskylderna kunna uttagas i annan ort, och indriv- ningsförsök i det distrikt, där utskylderna påförts honom, kan antagas icke medföra resultat. Det är att märka, att sagda myndigheter alltfort komma att äga eller lätt kunna förskaffa sig tillgång till senare inkommande uppgifter av det slag som nyss nämnts. Utmätningsman kan däremot i de flesta fall icke erhålla kännedom om förändringar beträffande inom hans distrikt rest- förda personers folkbokföring och anställning annorledes än genom av honom själv eller vederbörande exekutionsbiträde verkställd särskild efter- forskning av den skattskyldige. För åvägabringande av önskvärd enhetlig- het och för att nyssnämnda uppgifter skola kunna fortlöpande utnyttjas anser kommittén, att även i de fall, då utskylder icke kunnat uttagas inom det utmätningsmansdistrikt, där de påförts den skattskyldige, men anledning förekommer till antagande, att utskylderna kunna uttagas i annat utmät— ningsmansdistrikt, begäran om handräckning bör ombesörjas av länssty- relsen eller uppbör-dskamreraren. Däremot torde det vara förenat med minsta omgång och besvär att, om utmätningsman beträffande utskylder, som enligt till honom överlämnad restlängd skola uttagas inom hans di— strikt, finner indrivningsåtgärder böra vidtagas i annat indrivningsdistrikt inom hans eget tjänstgöringsområde än det, där utskylderna påförts, han direkt föranstaltar om åtgärder för utskyldernas indrivande därstädes. Kom- mittén anser sålunda, att man genom att låta länsstyrelse och uppbörds- kamrerare ombesörja handräckning, då utskylder skola uttagas inom annat utmätningsmansdistrikt än där de blivit påförda, kan vinna ett av huvudsyf- tena med en reform på restindrivningens område nämligen att med större snabbhet än som hittills varit möjligt kunna nå den skattskyldige med in- drivningsåtgärder. Visserligen kommer en centralisering av en del av in- drivningsarbetet på sätt nyss nämnts att i vissa fall innebära en omgång, i det att, om utskylder, för vilkas uttagande länsstyrelsen eller uppbördskam- reraren begärt handräckning hos en eller flera utmätningsmän, icke kun- nat till fullo uttagas, ärendet måste för åtgärd, som i 44 % förslaget till uppbördsförordning sägs, överlämnas till utmätningsmannen i det distrikt, inom vilket utskylderna påförts den skattskyldige.1 Det är emellertid att märka, att den föreskrivna kommunala granskningen icke bör äga rum förrän länsstyrelsens eller uppbördskamrerarens ovan angivna möjligheter att träffa den skattskyldige med indrivningsåtgärd blivit utnyttjade och ut- skylderna likväl icke kunnat uttagas. Vidare bör i detta sammanhang be-
1 Länsstyrelsen skulle givetvis kunna direkt till vederbörande kommunala myndighet över- lämna till länsstyrelsen i handräckningsärenden inkomna hindersbevis, men då utmätningsman regelmässigt har att till samma myndighet överlämna hindersbevis (44 och 46 åå förslaget till uppbördsförordning) och då det ur indrivningssynpunkt torde vara en fördel, att alla bevis om hinder för uttagande av utskylder, som påförts skattskyldig inom utmätningsmannens distrikt, passera denne, torde de direkt till länsstyrelsen inkomna hindersbevisen höra överlämnas till utmätningsmannen för vidare befordran till den kommunala myndigheten.
aktas, att i de fall, då det föreslagna systemet för handräckningsförfarandet kan anses medföra större omgång i förhållande till det nuvarande förfaran- det, olägenheten härav är av mindre betydelse, då därigenom endast kan vållas någon tidsutdräkt med avseende å avskrivningen av viss utskyldspost, när utsikt att utfå densamma icke finnes.1 Att handräckningen ombesörjes av länsstyrelserna och uppbördskamrerarna medgiver större möjlighet till översikt och enhetlighet i fråga om denna viktiga del av indrivningsverksam- heten. För de befattningshavare vid länsstyrelserna, som hava att utöva kontroll över indrivningsarbetets bedrivande, torde den praktiska erfaren- het av arbetet med indrivningen, som det omedelbara utförandet av arbetet med handräckningsärendena måste vara ägnat att skänka, jämväl vara till gagn. Med en sådan ordning torde även goda betingelser föreligga för att stadgade tider för redovisning av utskylder, för vilkas uttagande handräck- ning begärts, bliva iakttagna. Länsstyrelserna och uppbördskamrerarna skola såsom redogörare för dylika utskylder tillse, att handräckningsmyn— digheternas redovisning icke otillbörligen fördröjes. Överhuvud taget torde arbetet med handräcknings sökande, bokföring och redovisning av på grund av handräckningsförfarande influtna medel samt kontroll över att begärd handräckning redovisas i behörig tid till stor del vara av sådan natur, att detsamma vid en centralisering kan i avsevärd mån rationaliseras. Arbetet skulle i så fall kunna utföras av för ändamålet särskilt avdelad och utbil— dad personal med användande av arbetsbesparande metoder såsom re- gistersystem med signalanordningar för olika ändamål. Slutligen torde vid en centralisering kostnaderna för materiel och utskrift m. ni. kunna ned- bringas därigenom att ofta handräckning samtidigt kan begäras hos en ut- mätningsman för ett flertal utskyldsposter, vilka eljest skulle föranlett sär- skilda handräckningsskrivelser, och redovisning likaledes kan samtidigt av- givas i ett flertal handräckningsärenden, där med nuvarande system sär— skilda skrivelser erfordras. Även kostnaderna för postbefordran måste härigenom komma att nedbringas.
Enligt kommitténs åsikt bör i princip gälla, att indrivningsarbetet utföres av exekutionsbiträdena, under det att utmätningsmännen — förutom att de i regel hava att meddela beslut om införsel2 och föranstalta om utmätt egen— doms försäljning m. m. —— skola hava att övervaka och kontrollera, att in- drivningen bedrives med tillbörlig snabbhet och omsorg samt att influtna medel i behörig ordning redovisas. Självfallet bör utmätningsmannen, där anledning förekommer till antagande att utskylder kunna lämpligast indri- vas annorledes än genom exekutionsbiträdes försorg eller att eljest omedel- bara åtgärder från hans sida kunna anses påkallade, själv föranstalta om utskyldernas uttagande. Utmätningsmannen skall alltså närmast under länsstyrelsen eller uppbördskamreraren vara ansvarig för utskyldernas be- höriga indrivande. På landet och i fögderistad skall utmätningsmannen fort- * Jfr emellertid stadgandet i 46 % förslaget till uppbördsförordning om ordningen för ut—
skylders anmälande till avskrivning. 2 Jfr 21 % lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta med den lydelse, detta lagrum skulle erhålla enligt kommitténs förslag till ändring däri.
farande vara redogörare för utskylder, som stå oredovisade i till honom överlämnade restlängder. För undvikande av onödigt dubbelarbete föreslår kommittén, att såväl utmätningsman som exekutionsbiträde skola erhålla ett exemplar av restlängd. Genom de ändringar kommittén föreslår med avseende å redovisningen, för vilka redogöres här nedan, och genom hand- räckningsärendenas överflyttande till länsstyrelserna och uppbördskamre- rarna, torde utmätningsmännen erhålla sådan lättnad i sin befattning med restindrivningen, att bättre tid vinnes för deras övervakande och kontrol- lerande verksamhet. Här må nämnas, att kommittén föreslår, att det ut- över redan nu föreskriven inventeringsskyldighet skall åligga utmätnings- mannen att en gång under uppbördsåret i december, januari eller febmari månad genomgå samtliga till exekutionsbiträde överlämnade exemplar av restlängder och restlängdsutdrag, därvid han skall hava att jämföra av exe- kutionsbiträdet gjorda anteckningar med hos utmätningsmannen förda an- teckningar beträffande motsvarande utskyldsposter samt att till länsstyrel- sen insända protokoll över sådan granskning.
Såsom torde framgå av redogörelsen här nedan för det föreslagna redo— visningssystemet, kommer detsamma att bereda länsstyrelserna och upp- bördskamrerarna möjlighet att med ledning av till sagda myndigheter in- kommande redovisningshandlingar erhålla översikt över indrivningsarbe- tets fortskridande och bedrivande i olika indrivningsdistrikt. För ett ratio- nellt utnyttjande av de upplysningar angående indrivningsarbetets bedrivan- de, som sålunda komma att stå uppbördsmyndigheterna till buds, samt för vinnande av en översikt över indrivningsverksamheten för riket i dess helhet och för tillvaratagandet för framtiden i önskvärd omfattning av sådana uppgifter föreslår kommittén, såsom på annat ställe i betänkandet närmare avhandlas (jfr sid. 345 0. f.), upprättandet av en fortlöpande uppbördssta- tistik.
Det av kommittén föreslagna systemet gör måhända än mer angeläget än för närvarande, att utskyldsposter, vilka det ej finnes utsikt att indriva, icke onödigtvis tynga räkenskapen. Å andra sidan har kommittén funnit behov föreligga av mera noggranna bestämmelser angående den utredning, som bör förebringas om att utskylder icke kunna uttagas. I sådant syfte föreslår kommittén, som i annat sammanhang närmare utvecklas (jfr sid. 239 0. f.), att hindersbevis avfattas mera utförligt än nu sker, så att omständigheterna i det enskilda fallet tydligt framgå av hindersbeviset, samt att varje av exe- kutionsbiträde utfärdat hindersbevis skall vara försett med av utmätnings- mannen egenhändigt underskriven anteckning därom, att han icke äger kän- nedom om något mot beviset stridande förhållande. Härigenom möjliggöres, att länsstyrelsens prövning av avkortnings- och avskrivningsfrågor icke be- höver inskränkas till en granskning av att de formella förutsättningarna äro för handen utan även kan, mer än nu är möjligt, taga sikte på de materiella förhållandena, därvid länsstyrelsen i tveksamma fall torde kunna vinna för ärendets behöriga avgörande erforderliga ytterligare upplysningar i tillgäng- liga folkbokföringsregister och balanslängder. För att de möjligheter att vinna ytterligare upplysning rörande den skattskyldiges vistelseort, anställ-
ning och andra omständigheter av betydelse, som sålunda stå länsstyrelser- na till buds, skola kunna med fördel utnyttjas föreslås, att avskrivning av utskylder ej må äga rum förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket utskylderna förfallit till betalning1 och att avskrivning av utskylder av den anledning, att upplysning icke kunnat vinnas om den skattskyldiges vistelseort eller att skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtad upplysning antagits uppehålla sig, icke må äga rum, förrän två år förflutit efter det bevis om sådant hinder först utfärdats. Kommittén har vidare ansett lämpligt, att jämväl hindersbevis, som avses i sistnämnda fall, granskas av kommunal myndighet i den ort, där utskylderna blivit påförda.
Vid en sammanslagning av uppbörden av krono- och kommunalutskylder synes utskylders bevakande i konkurs böra, oavsett om fråga är om statliga eller kommunala utskylder, ankomma på uppbördsmyndigheterna eller dem underordnade tjänstemän. Självfallet böra jämväl kommuner och andra menigheter äga att bevaka dem tillkommande utskylder, men sådan bevak- ning torde icke erfordras annat än beträffande avskrivna utskylder. Med nuvarande ordning torde det ofta vara förenat med olägenhet och medföra risk för förluster för vederbörande utmätningsman eller det allmänna, att utskylder i konkurs skola bevakas av utmätningsmannen i den ort, där ut- skylderna påförts, i det att denne, om konkursgäldenären icke har sitt hem- vist inom distriktet, icke erhåller underrättelse om konkursen. Med beak- tande härav och då handräckningen skall handhavas av länsstyrelserna och uppbördskamrerarna, har kommittén ansett lämpligt, att bestyret med ut- skylders bevakande i konkurs anförtros dessa myndigheter. I överensstäm- melse härmed föreslås, att föreskrivna konkurskallelser skola tillställas sådan myndighet.
Kommittén har funnit skäl föreslå den ändring i nu gällande ordning, att det exekutionsbiträde, som verkställt indrivning av restförda utskylder, eller om indrivningen skett annorledes än genom exekutionsbiträdes försorg, det exekutionsbiträde, som normalt skulle hava anlitats för indrivningen, skall med viss begränsning erhålla hela indrivningsavgiften.2 Härigenom torde en anledning till irritation i förhållandet mellan utmätningsman och exeku- tionsbiträde komma att försvinna.
Enligt kommitténs förslag sker postverkets redovisning av den ordinarie uppbörden, i likhet med vad nu är fallet beträffande kronouppbörden, ge- nom att vederbörande postkontor dag för dag å statsverkets checkräkning i riksbanken för länsstyrelsens räkning insätter sammanlagda beloppet av till postkontoret ankomna skattepostanvisningar. Kommittén har emellertid velat lämna möjlighet öppen för länsstyrelse och uppbördskamrerare att, allt efter vad de finna lämpligt med hänsyn till organisationen av arbetet med inbetalningarnas avprickande i uppbördsbok eller uppbördslängd be-
1 Att utskylder, som förfalla till betalning under allmän uppbördstermin, ej skola avskrivas förrän efter uppbördsårets utgång har ansetts lämpligt även med hänsyn till det föreslagna systemet för utskylders fördelning på titlar. * Angående indrivningsavgift, jfr sid. 231—234.
stämma, huruvida vederbörande postkontor skall avlämna anvisningarna jämte över dem upprättad förteckning för varje dag eller för längre tids- period. Redovisningen av utskylder, som erlagts genom inbetalning till bank, sker på motsvarande sätt. Därest uppbörd skett såväl genom postverket som genom banks försorg, skulle det givetvis underlätta uppbördsmyndigheternas arbete, om även de skattepostanvisningsblanketter, som avse till bank gjorda inbetalningar, finge överlämnas till postkontoret och därefter, ordnade i nummerföljd tillika med till postkontoret ankomna skattepostanvisningar, överlämnas till uppbördsmyndighet. Kommittén har emellertid ansett sig icke böra närmare ingå på denna detalj utan endast rikta uppmärksamheten på densamma. Redovisningen av utskylder, som influtit vid uppbördsstämma eller eljest inbetalats till särskild uppbördsförrättare, sker på samma sätt som för närvarande är fallet med i sådan ordning uppburna kronoutskylder. Beträffande redovisningen av efter indrivning influtna medel ävensom för sådana poster, för vilkas indrivning enligt vederbörlig utredning hinder mött, innebär det av kommittén föreslagna systemet en kombination av de förfaringssätt, som för närvarande komma till användning vid motsvarande redovisning av kronoutskylder och kommunalutskylder, därvid dock vissa förenklingar genomförts. Kommittén föreslår sålunda, att utskyldsposter, vilka varit föremål för indrivningsåtgärd av exekutionsbiträde, skola redo- visas till utmätningsmannen å särskilda redovisningsräkningar, allt eftersom exekutionsbiträdets åtgärd påkallats genom överlämnande av restlängd för indrivningsdistriktet eller genom överlämnande av restlängdsutdrag? Inom förstnämnda grupp redovisas posterna å särskilda redovisningsräkningar, allt eftersom 1) de blivit i sin helhet erlagda under den tid redovisningen avser, 2 ) avbetalning skett å desamma under samma tid, 3) posterna på grund av bristande tillgång icke kunnat uttagas, 4 ) posterna icke kunnat uttagas av den orsak att vederbörande betalningsskyldiga varit okända eller avflyttat till känd ort utom det utmätningsmansdistrikt, indrivningsdistriktet tillhör, eller eljest enligt vunnen upplysning sannolikt kunna uttagas i sådan ort, 5) posterna icke kunnat uttagas av den orsak, att vederbörande betalnings- skyldiga avflyttat till annat indrivningsdistrikt inom utmätningsmannens distrikt eller enligt vunnen upplysning eljest antagas kunna uttagas i sådant indrivningsdistrikt eller 6) betalningsskyldighet för desamma upphört och ytterligare indrivningsåtgärd därför icke skall äga rum. Denna åtskillnad betingas av praktiska skäl. Då posterna skola å redovisningsräkningarna upptagas restlängdsvis och räkningarna efter granskning och i förekomman- de fall rättelse av utmätningsmannen samt fullständigande med poster, som skola av utmätningsmannen redovisas utöver de av exekutionsbiträdet upp- tagna,2 skola översändas till länsstyrelsen eller uppbördskamreraren, kunna 1 Till sistnämnda grupp hänföres även redovisning för andra medel än utskylder, t. ex. böter. 2 Detta kan ske antingen genom att utmätningsmannen direkt å av exekutionsbiträdet in— given av honom undertecknad redovisningsräkning uppför de ytterligare poster, som skola redo- visas i samma ordning, och bestyrker det sålunda gjorda tillägget med sin namnteckning eller genom att utmätningsmannen upptaget sådana poster å en särskild blankett av samma slag och bifogar densamma.
desamma nämligen tjäna såsom allegat för en i vissa avseenden till länssty- relsen centraliserad bokföring. En sålunda ordnad redovisning torde även erfordras för ett praktiskt sammanställande av ovan nämnda uppbördssta- tistik och för att densamma skall kunna utnyttjas vid kontrollen över indriv- ningsarbetets bedrivande. Tidigare saknades uttryckliga föreskrifter beträf- fande redovisningen av avbetalningar å restförda kronoutskylder och förfors härutinnan på olika sätt. Än redovisades avbetalningarna av exekutions- biträdena först sedan utskylderna blivit till fullo guldna eller hinder upp- kommit för vidare indrivning, än balanserades verkställda avbetalningar i utmätningsmannens räkenskaper och än inlevererades de, fördelade å titlar, omedelbart till uppbördsmyndigheten. Då ett balanserande av avbetalning- arna i exekutionsbiträdenas räkenskaper visat sig medföra olägenhet och risk för att medlen icke skulle i behörig ordning redovisas samt fördelningen på titlar beträffande efter indrivning redovisade poster lämpligast ansågs kunna utföras av utmätningsmannen, föreskrev riksräkenskapsverket för vinnande av enhetlighet i berörda hänseende i cirkulär den 19 januari 1932, att kronouppbördsmedel, som hos länsstyrelserna underlydande redogörare efter indrivning inflöte genom avbetalning och icke innefattade slutlikvid, skulle, sedan de omedelbart uppdebiterats i kassajournalen, balanseras från månad till månad, till dess utskylderna blivit till fullo guldna eller hinder uppkommit för vidare indrivning, då medlen i vanlig ordning skulle avföras i kassajournalen samt upptagas i månadsräkningen och dess bilagor. Såsom nedan närmare utvecklas skola utmätningsmännen enligt kommitténs förslag icke verkställa fördelning på titlar och kunna överhuvud taget icke verk- ställa sådan fördelning. En av orsakerna till att avbetalningarna för närva- rande balanseras i utmätningsmännens räkenskaper, nämligen att dessa skola redovisa utskylderna fördelade på titlar, kommer sålunda icke längre att föreligga, om kommitténs förslag i denna del genomföres. De sakkun- niga, som tillkallats för fortsatt utredning angående omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna, hava framfört önskemål om att landsfiskalernas nuvarande bestyr med kassabokföringen av avbetalnings— poster måtte lättas. Arbetet med bokföring av avbetalningar torde vara av den natur, att det genom att utföras centralt för större områden kan i viss mån rationaliseras. Ett sådant system medgiver ock, som tidigare påpekats, bättre möjlighet för vederbörande uppbördsmyndighet än för närvarande att erhålla översikt över indrivningsarbetets fortskridande och bedrivande i olika indrivningsdistrikt. I detta sammanhang må framhållas, att det med hänsyn till önskvärdheten av att bokföringen av statens inkomster och ute- stående tillgodohavanden vid varje tidpunkt giver en så riktig bild av de verkliga förhållandena som möjligt, så att icke inkomster till oberäkneliga och måhända väsentliga belopp längre tid ligga dolda å oredovisade debite— ringskonton, icke är lämpligt, att avbetalningarna balanseras hos utmät- ningsmännen. En snabbare redovisning av avbetalningarna torde även in- nebära en fördel därutinnan, att inbetalta uppbördsmedel tidigare än vad nu
o
är fallet bliva insatta a statsverkets checkräkning. Kommittén har av an-
förda skäl funnit lämpligt föreslå, att på sätt ovan beskrivits vederbörande redogörare utom uppbördskamrerare omedelbart skola redovisa inflytande avbetalningsposter till länsstyrelsen utan att avvakta det slutliga resultatet av indrivningen.
För att utmätningsmannen skall vinna nödig översikt över indrivningens gång och kunna rätt övervaka indrivningsarbetet, måste denne göra anteck- ning i restlängd eller handräckningsdagbok om till honom redovisade avbe- talningar. Att avbetalningar sålunda måste post för post antecknas såväl hos utmätningsmannen som hos uppbördsmyndigheten bör emellertid icke gentemot de skäl, som ovan anförts till förmån för den föreslagna ordningen, tillmätas större betydelse, i synnerhet som med nuvarande ordning avbetal- ningsposter hos utmätningsmännen ofta pläga bokföras även i för ändamålet upplagda hjälpregister.
Det har tidigare påpekats, att kommitténs förslag att utskyldsposter, vilka varit föremål för indrivningsåtgärd, skola redovisas i särskilda redovisnings- räkningar allt efter det olika resultatet av indrivningen, betingas av praktiska skäl. Till belysande av den närmare innebörden härav må här lämnas en kort redogörelse för den ordning, i vilken de olika redovisningsräkningarna bliva föremål för vidare åtgärder. I detta sammanhang bör nämnas, att ut- mätningsmännen i de i 39 & förslaget till uppbördsförordning föreskrivna sammandragsuppgifter, varigenom de hava att fullgöra sin redovisning till vederbörande uppbördsmyndighet, skola upptaga sammanlagda beloppet av de till redovisning förekommande utskyldsposterna för varje restlängd, för— delat på vad som influtit, vad som redovisas med hinder och efter avgivandet av närmast föregående uppgift anmälts eller anmäles till avkortning och av— skrivning.1 Vid sådan sammandragsuppgift skola såsom bilagor fogas redo- visningsräkningar och i förekommande fall därtill hörande hindersbevis. Upp- delningen i olika grupper av utskyldsposter, beträffande vilka exekutionsbi- trädes åtgärd påkallats genom överlämnande av restlängd för indrivnings— distriktet, möjliggör, att redovisningsräkningar avseende poster, om vilka an— teckning skall göras i utmätningsmannens restlängdsexemplar, kunna utan vi- dare särskiljas från andra räkningar och efter sådan åtgärd vidarebefordras såsom verifikation till motsvarande poster i utmätningsmannens samman- dragsuppgift. Poster, beträffande vilka exekutionsbiträdes åtgärd påkallats genom överlämnande av restlängdsutdrag, måste däremot göras till föremål för de särskilda åtgärder av utmätningsmannen, som ankomma å denne (t. ex. redovisning till myndighet, som begärt handräckning, indrivningens överläm— nande till annat under utmätningsmannen lydande exekutionsbiträde o. d.). Att inom förstnämnda grupp utskyldsposter skola redovisas i särskilda redo- visningsräkningar allt efter resultatet av indrivningen föranledes av önske- målet att utskyldsposterna skola kunna med minsta möjliga beSVär särskiljas dels med hänsyn till de åtgärder, som utmätningsmannen har att vidtaga i an-
1 Det är att märka att enligt kommitténs förslag utskylder skola anmälas till avkortning och avskrivning i viss annan ordning än för närvarande är fallet (jfr 46 % förslaget till upp— bördst'örortlning).
ledning av utav exekutionsbiträdet avgiven redovisning, och dels med hänsyn till de olika åtgärder, vilka skola hos uppbördsmyndigheten vidtagas beträffan- de samtliga av utmätningsmannen redovisade poster. Sålunda måste utskylds— poster, vilka icke kunnat uttagas av den orsak, att vederbörande betalnings- skyldiga avflyttat till annat indrivningsdistrikt inom utmätningsmannens di- strikt eller vilka eljest sannolikt kunna uttagas i sådant indrivningsdistrikt, bli- va föremål för vidare åtgärder från utmätningsmannens sida (vanligen indriv- ningens överlämnande till exekutionsbiträdet i det andra indrivningsdistriktet) , under det att redovisningsräkningarna rörande övriga poster kunna vidarebe- fordras till uppbördsmyndigheten såsom verifikationer till utmätningsmannens sammandragsuppgift. Sistnämnda redovisningsräkningar bliva hos uppbörds- myndigheten föremål för olika åtgärder. Räkning, som avser i sin helhet erlag- da poster, kommer sålunda att föranleda postemas inprickande såsom betalta i vederbörande restlängd. Med ledning av räkning avseende avbetalningar sker bokföring av de inbetalta beloppen. De till räkning avseende poster, vilka på grund av bristande tillgång icke kunnat uttagas, hörande hindersbevis bliva hos länsstyrelsen* föremål för prövning, huruvida avskrivning skall ske. Hin- dersbevis, som bilagts redovisningsräkningar avseende poster, vilka icke kun- nat uttagas av den orsak, att vederbörande betalningsskyldiga varit okända eller avflyttat till känd ort utom det utmätningsmansdistrikt, där utskylderna påförts, bliva efter inhämtande av upplysningar ur de för uppbördsmyndig- heten tillgängliga folkbokföringsregister i förekommande fall föremål för handräckningsförfarande eller i sinom tid för avskrivning. Hindersbevis och övriga bilagor, som höra till redovisningsräkning avseende poster, för vilka betalningsskyldigheten angivits hava upphört (jfr 42 & förslaget till uppbörds- förordning), bliva hos länsstyrelsen* föremål för prövning, huruvida avkort- ning skall äga rum. Finner uppbördsmyndighet, att utskyldspost, som redo- visats med hinder, bör göras till föremål för ytterligare indrivningsförsök, har myndigheten ———- oavsett om den fortsatta indrivningen skall ske i det utmätningsmansdistrikt, där utskylderna påförts den skattskyldige, eller i annat sådant distrikt —— att begära handräckning för postens uttagande. Då avkortning eller avskrivning av belopp, som anmälts till sådan åtgärd väg- rats, behöver sålunda icke såsom nu är fallet ändring ske i utmätningsman- nens senaste ingående balans, ett förfarande, som ur bokföringssynpunkt är mindre egentligt.
I fråga om nu gällande skyldighet för exekutionsbiträde att å sitt tjänste— postgirokonto insätta i tjänsten uppburna medel och i samband med redo- visnings avgivande till utmätningsman girera kontant redovisat belopp till dennes tjänstepostgirokonto föreslås ingen ändring. Kommittén har haft under övervägande lämpligheten av att föreskrift lämnades därom, att på grund av införsel innehållna medel alltid skulle inlevereras över postgiro, vilket skulle innebära möjlighet till bättre kontroll, men har ansett, att
* I magistratsstad överlämnas dylik räkning jämte bilagor jämlikt 45 5 förslaget till upp— bördsförordning av utmätningsmannen till uppbördskamreraren, som därefter jämlikt 46 5 över- sänder densamma till länsstyrelsen.
en sådan skyldighet skulle för vissa mindre arbetsgivare vara onödigt be- tungande. Kommittén föreslår emellertid, att då för en skattskyldig inne- hållna medel uppgå till visst högre belopp, medlen alltid skola insättas å av utmätningsmannen angivet tjänstepostgirokonto (Jfr förslaget till ändring i 11 5 lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta och motiven därtill, sid. 64 och 259 0. f.).
Ett uppbördssystem, sådant som det av kommittén föreslagna, vilket inne- bär, att uppbörd till en början äger rum av preliminärt beräknade förskott å ännu ej slutligt debiterade utskylder, att såväl förskottsuppbörden som den slutliga uppbörden kan fördelas å så många uppbördsterminer som tre med bibehållen möjlighet för den skattskyldige att vid tidigare betalningstillfälle jämväl erlägga vid närmast följande uppbördstillfälle eller uppbördstillfällen förfallande belopp samt att restföring sker efter växlande grunder allt efter det antal uppbördstillfällen, å vilket utskylderna förfalla till betalning, förut- sätter en mera summarisk ordning för uppbördsbokföringen. Den är 1931 genomförda delningen av kronouppbörden på två terminer föranledde, att i fråga om de delbara utskyldstitlarna bokföring måste ske av approximativt beräknade belopp för de olika titlarna. Bibehållandet av en sådan ordning med av det nya uppbördssystemet föranlett än vidsträcktare approximerings- förfarande torde icke komma i fråga. Vid övervägande av frågan om bok- föringens ordnande, därvid kommittén haft uppmärksamheten riktad jämväl på bokföringsmaskiners användbarhet för ifrågavarande ändamål, har kom- mittén funnit, att fördelningen av resultatet av det löpande uppbördsårets uppbörd på de olika utskyldstitlarna principiellt bör ske först efter det den ordinarie uppbörden för året avslutats. I överensstämmelse härmed kun-na fördelarna av en negativ metod för fördelningen på titlar i största utsträck- ning utnyttjas. Med negativ metod avses i förevarande sammanhang, att fördelning på titlar av den influtna uppbörden icke sker post för post utan att de poster, som icke blivit till fullo guldna vid den sista uppbördstermi- nens slut, samt avkortade belopp fördelas å utskyldstitlar, varefter den total- summa för varje titel, som på detta sätt erhållits, fråndra—ges summan av vad som debiterats å titeln. Återstoden utgör vad som å vederbörande titel influtit under uppbörden. I den män för viss person restförda utskylder i sin helhet influtit intill utgången av maj månad det uppbördsår, under vil- ket de blivit påförda, torde utskylderna vid fördelningen å titlar kunna be— handlas efter samma metod som de i vederbörlig ordning erlagda utskylder- na. Sker under uppbördsåret avkortning1 av förskottsbelopp eller av slutligt debiterat belopp, måste posten i sin helhet fördelas på titlar. Detta verkstäl- les lämpligen i en för ändamålet upplagd liggare. Utskylder, som utestå ore- dovisade vid utgången av maj månad, fördelas å titlar i en för ändamålet upplagd längd, redovisningslängd (jfr % 17 a förslaget till kungörelse angåen- de ändring i vissa delar av kungörelsen med föreskrifter angående medelsför- valtningen i länen). Först sedan sådan längd upprättats, kan fullständig
1 Jämlikt 43 % förslaget till uppbördsförordning må avskrivning av utskylder ej äga rum förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket utskylderna blivit påförda.
stämning mellan debiterade och redovisade belopp erhållas å de olika ut- skyldstitlarna. Influtna avbetalningar å de i redovisningslängden upptagna utskylderna torde lämpligen icke böra medtagas i denna och fördelas å titlar utan balanseras å den titel, varå de blivit bokförda. Som av det anförda framgår, kunna i bokföringen statsmedelsdebiteringar och diversemedelsde- biteringar, avseende löpande uppbördsårets utskylder, ej hållas åtskilda, förrän redovisningslängd upprättats. Detta torde ej heller vara erforder- ligt, om blott vid upprättandet av länsstyrelsens bokslut för budgetåret sådan åtskillnad kan göras. Så bör också kunna ske, ehuru bokslutet torde kom- ma att något fördröjas. Intill dess fördelning å statsmedelsdebiteringar och diversemedelsdebiteringar kan verkställas, bokföras de debiterade utskylder- na å en interimstitel »löpande uppbördsårets debiteringar». Efter redovis- ningslängdens upprättande kunna restantier bokföras i samma ordning som för närvarande gäller beträffande kronoutskylder, dock att fördelning åt tit- lar verkställes av uppbördsmyndigheten.
Vad beträffar frågan om tid och sätt för kommuners och andra menighe- ters förseende med skattemedel efter en sammanslagning av krono— och kom- munaluppbörden, finner kommittén detta kunna ske i ungefär samma ord- ning som nu gäller för landstingen och Vägdistrikten. Redovisning över i sammanhang med kronoutskylderna debiterade och uppburna landstings- medel, kommunalutskylder, tingshusmedel och vägskatt avseende det sist- förflutna uppbördsåret föreslås skola av länsstyrelsen överlämnas till veder- börande landstings förvaltningsutskott, kommunalnämnd, municipalnämnd eller drätselkammare, tingshusstyrelse och vägstyrelse före den 15 augusti. Dessförinnan kunna lämpligen, i avbidan på redovisningen, förslagsvis en gång i månaden, till kommuner och andra menigheter i förskott utanordnas dels medel, som influtit vid den ordinarie uppbörden under det löpande upp- bördsåret jämte efter indrivning influtna medel, som avse samma uppbörds- år, i förhållande till respektive menighets andel i hela den debiterade upp- börden dels ock efter indrivning influtna restantier avseende tidigare upp- bördsår, efter exakt avräkning. Enär kalenderåret är räkenskapsår för be- rörda menigheter, bör för varje kalenderår upprättas årsräkning för de- samma.
KAP. 7.
Speciella frågor rörande debitering, uppbörd och indrivning.
Understöd av skatteutjämningsmedel.
Gällande bestämmelser om understöd av skatteutjämningsmedel och ut- betalande av sådant understöd äro meddelade i förordningen den 16 decem- ber 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skat— tetyngda kommuner och kungörelsen den 28 september 1928 angående ut- betalande av sådant understöd. För att kommunområde skall kunna er- hålla understöd av skatteutjämningsmedel erfordras, att vissa i 2 5 1 mom. nämnda förordning angivna betingelser blivit uppfyllda, bland annat att be- slut i laga ordning fattats, att uppbörd av minst hälften utav den under det lö- pande året beslutade kommunalskatten skall verkställas tidigast efter ut- gången av juni månad påföljande år. Om synnerliga skäl föreligga, kan understöd dock erhållas utan att vissa eljest erforderliga betingelser, bland an- nat den ovanberörda, uppfyllts ( 2 5 2 mom. förordningen) . Ansökning om un- derstöd skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas till länsstyrelsen. Ansökning- en bör ingivas, om sökanden är landskommun, före den 20 november lö- pande året samt, om sökanden är stadskommun, före den 20 januari på- följande år. Ansökning, som inkommer efter den tid, inom vilken ansök- ning sålunda bör ingivas, kan emellertid bliva föremål för prövning i be— hörig ordning. Vid ansökningen skola fogas — förutom under det löpande året beslutade utgifts- och inkomststater för kommunen och församlingen samt i förekommande fall skoldistriktet och municipalsamhället -— vissa närmare angivna uppgifter. Länsstyrelsen har att tillse, att ansökning åt- följes av erforderliga handlingar och uppgifter, att, i den mån så erfordras, sörja för dessas komplettering och att inhämta upplysningar, som ytter- ligare kunna anses behövliga. Länsstyrelsen har slutligen att med eget ut- låtande insända ansökningarna till Kungl. Maj:t, ansökningar inkomna från landskommuner före den 20 december det löpande året och ansökningar in- komna från stadskommuner före den 20 februari påföljande år. I utlåtan- det skall särskilt angivas, huruvida anledning förefinnes att tillämpa vissa i förordningen meddelade föreskrifter och, om så anses vara förhållandet, med vilket belopp understöd enligt länsstyrelsens mening bör utgå. Understöd, som avses i 2 g 1 mom. förordningen, skall komma de skattskyldiga till godo efter storleken av vars och ens kommunalskatt genom avkortning å skatte-
belopp, som förfalla vid uppbörd efter utgången av juni månad påföljande år. Överstiger avkortningsbelopp vad den skattskyldige vid sådan uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet den kommun, den för- samling eller det skoldistrikt, som gjort ansökning om understödet. På sist- nämnda sätt förfares, om kommunområde sammanfaller med kommun, för— samling, skoldistrikt eller municipalsamhälle, med understöd, som icke över- stiger 50 öre för etthundra kronor inkomst. Om understöd skall komma de skattskyldiga till godo genom avkortning å vid uppbörd förfallande skattebe- lopp, åligger det kommunen att låta upprätta avkortningslängd, upptagande det belopp, som skall komma envar skattskyldig till godo. Beträffande un- derstöd, som avses i 2 & 2 mom. förordningen, bestämmer Kungl. Maj:t, huru detsamma skall komma vederbörande skattskyldiga till godo.
Skatteutjämningsärendena, som under de senare åren uppgått till om- kring 1 300 om året, beredas inom finansdepartementet å dess kommunala byrå. Ärendena behandlas i största utsträckning länsvis. Ansökningar- na bliva härvid till en början föremål för en förberedande granskning, grun- dad på kommunernas utgifts- och inkomststater samt övriga vid ansök- ningarna fogade uppgifter och länsstyrelsernas utlåtanden. Den slutliga granskningen vidtager först sedan efter utgången av det löpande året preli- minära sammandrag över kommunernas räkenskaper för detta år inkommit. Sådana sammandrag böra vara inkomna till länsstyrelserna, från landskom— munerna senast den 5 mars och från stadskommunerna senast den 5 april påföljande år samt skola av länsstyrelserna granskas och insändas till Kungl. Maj:t. Byrån måste såväl under den förberedande som den slutliga gransk- ningen beträffande ett mycket stort antal ärenden infordra kompletterande upplysningar och handlingar. Kungl. Maj:ts beslut om understöd plågar meddelas i slutet av maj eller början av juni. Emellertid brukar därefter åt- gå ytterligare någon månad, innan beslutet i samtliga understödsärenden hin- ner expedieras till länsstyrelserna för kommunernas underrättande, då bland annat deni 4 g 5 mom. förordningen föreskrivna fördelningen av understö- den dessförinnan måste äga rum.
Vid genomförandet av en uppbördsreform sådan som den av kommittén föreslagna, vilken bland annat innebär, att uppbörden av kommunalutskylder avslutas väsentligt tidigare än vad nu är fallet och att sådan uppbörd sker samtidigt med uppbörden av de statliga utskylderna och normalt förrättas uteslutande genom postverket eller banker, uppkommer det spörsmålet, huru understöd av skatteutjämningsmedel skola kunna komma vederbörande skattskyldiga till godo annorledes än genom avkortning å redan debiterade utskylder eller genom restitution. Sistnämnda utvägar torde nämligen på grund av de besvär och kostnader, som skulle vara förenade med ett dylikt förfarande, såvitt möjligt icke böra komma till användning. Särskilt torde avkortning för sådant ändamål svårligen kunna ske med det ifrågasatta uppbördssystemet.
De nu gällande bestämmelserna för beviljande och utbetalning av under- stöd av skatteutjämningsmedel äro föremål för övervägande inom kommu-
nalskatteberedningen. Enligt vad kommittén, som beträffande ifrågavaran- de spörsmål haft överläggningar med beredningen, inhämtat, har beredning- en ännu ej kunnat taga slutlig ståndpunkt till dessa frågor. Kommittén har därför under förarbetena till det nu framlagda förslaget till uppbördens ord- nande haft att närmast undersöka, huruvida de nu gällande bestämmelser- na låta sig förenas med ett nytt uppbördssystem enligt ovan antydda rikt— linjer, och att föreslå de ändringar i gällande bestämmelser, som ansetts er— forderliga för åstadkommandet av en tillfredsställande lösning av frågorna om uppbördens ordnande och uppbördsväsendets organisation. I detta sam- manhang skall emellertid anmärkas, att enligt vad kommittén inhämtat från kommunalskatteberedningen det torde få antagas, att samtliga ansökningar om understöd av skatteutjämningsmedel även vid det skatteutjämnings- system, beredningen nu närmast överväger, måste underkastas granskning inom finansdepartementet samt att några hundratal ansökningar måste granskas än mera noggrant än som nu sker och från delvis andra synpunk- ter. Den tid, som åtgår för dylika ärendens beredning, torde därför, såvida icke en högst väsentlig ökning skall äga rum av de arbetskrafter, som för närvarande disponeras för ändamålet, icke kunna nämnvärt förkortas.
Förevarande spörsmål skulle kunna lösas på ur uppbördssynpunkt fördel- aktigaste sätt, därest understödet finge utan vidare överlämnas till kommu- nen och ingå i dess stat för att såmedelst nedbringa den uttaxering, som kommer att beslutas vid den näst därefter följande budgetbehandlingen. Med hänsyn till det motstånd, tidigare förslag om en sådan ordning för under- stödets utbetalande mött (jfr Statens off. utredn. 1925: 35, sid. 62—64, och propositionen nr 205 till 1927 års riksdag, sid. 44 o. 45), torde emellertid vara tvivelaktigt, huruvida en ändring i sådan riktning kan genomföras. Kom- mittén finner sig därför böra visa på de utvägar, vilka vid ett huvudsakligt bibehållande av nuvarande system för skatteutjämningsunderstödens till- godonjutande stå till buds, samt framlägga förslag till de i så fall erforderliga författningsändringarna. Skulle det sedermera, när kommunalskattebered- ningen avslutat sitt arbete på förevarande område, visa sig möjligt att slopa »avkortningssystemet», skulle detta ur uppbördssynpunkt enbart innebära en förenkling.
Vid ett genomförande av den föreslagna uppbördsreformen torde under an- givna förutsättningar sådana anordningar böra vidtagas, att beviljat under- stöd som regel kommer de skattskyldiga till godo på det sätt, att vid debite- ringen avdrages ett belopp, motsvarande den minskning i uttaxeringen, som föranledes av understödet. Därest primärkommunernas budgetår omlades att avse samma tid som det statliga budgetåret, skulle understöd av skatteutjäm- ningsmedel utan större svårighet kunna komma vederbörande skattskyldiga till godo genom att vid en slutlig debitering, som kunde ske före kalender- årets slut, avdrag verkställdes å utskylderna. Såsom ovan (sid. 173) om- förmälts, har kommittén ansett sig icke böra förorda en sådan omlägg- ning. Emellertid anser kommittén, att hinder icke bör möta, att en sådan princip för understödets tillgodonjutande kombineras med den först här ovan
angivna så, att en del av understödet tillgodoräknas de skattskyldiga genom avdrag vid debiteringen, medan återstående del -—— beroende på storleken —— antingen utan vidare överlämnas till kommunen för att ingå i dess budget eller efter Kungl. Maj:ts prövning kommer de skattskyldiga till godo genom avdrag vid debiteringen eller genom restitution.
En sådan kombination förutsätter, att understöd åt kommunerna beräk- nas i två omgångar. En utväg är, att understödet uppdelas så, att understöd utdelas med visst bestämt belopp vid två särskilda tillfällen. Den första till- delningen av understöd skulle i så fall ske efter en summarisk granskning av ansökningarna, därvid skulle slutgiltigt bestämmas det minsta belopp, som varje kommun kunde påräkna i understöd. Det sålunda bestämda beloppet skulle komma de skattskyldiga till godo genom avdrag vid debitering enligt 7 & förslaget till uppbördsförordning. Den senare tilldelningen av de belopp, som ytterligare kunde tillkomma kommun i understöd, skulle ske efter en mera grundlig granskning och utredning. Vad som efter sådan slutlig gransk- ning tilldelades kommunen skulle ingå i kommunens budget för nästa år. En— ligt detta alternativ skulle den sista prövningen icke behöva vara verkställd tidigare än att resultatet därav kunde beaktas vid budgetarbetet på hösten. Om man vid den första tilldelningen av understöd iakttoge en viss försiktig- het, torde det endast i undantagsfall kunna förekomma, att kommun vid den första tilldelningen erhölle mera än vad som bort tillkomma kommunen. En annan utväg är att beslut om understöd meddelas allenast en gång efter slutlig prövning av behovet men att dessförinnan efter en förberedande granskning av ansökningarna den sannolika storleken av understöden be- räknas och vid debiteringen så anses, som om understöd skolat utgå med så- lunda beräkna-de belopp, vilka belopp skulle komma de skattskyldiga till godo genom avdrag på sätt nyss nämnts. Erhölle kommun sedermera un- derstöd med lägre belopp än som tidigare beräknats, skulle, därest skill- nadsbeloppet, fördelat på antalet skattekronor i kommunen, uppginge till visst högre belopp för skattekrona, hela skillnadsbeloppet påföras de skatt- skyldiga i särskild uppbördslängd. Skulle skillnadsbeloppet ej uppgå till så stort belopp för skattekrona, finge motsvarande belopp betraktas såsom oförutsedd utgift. Erhölle kommunen större understöd än vad som prelimi— närt beräknats, skulle, om skillnadsbeloppet uppginge till visst högre be- lopp för skattekrona, Kungl. Maj:t förordna, huru detsamma skulle komma vederbörande skattskyldiga till godo. I annat fall skulle hela skillnadsbe- loppet tillfalla den kommun, som gjort ansökning om understödet, och upp- tagas i kommunens utgifts- och inkomststat för nästföljande år.
Mot båda de anförda alternativen kunna visserligen riktas samma princi- piella invändningar, som tidigare framställts mot att understöd får ingå i bud- geten för nästföljande år. Vid bägge alternativen torde dock, om ansök- ning ingivits inom behörig tid, de belopp, som skulle täckas av eller tillfalla kommunen, bliva förhållandevis så små, att olägenheten av anordningen icke bör tillmätas någon större betydelse. Den omständigheten att understöd, som beviljades kommun, vilken ingivit ansökan senare än som bort ske, möj-
ligen icke till någon del skulle kunna komma de skattskyldiga till godo ge- nom avdrag vid debiteringen, finner kommittén ej heller behöva utgöra hin- der för en sådan lösning. Därest kommunerna lojalt söka ställa sig tilll efter- rättelse meddelade bestämmelser om tider, inom vilka ansökningar böra vara ingivna, torde detta förhållande kunna inträffa endast i undantags- fall och, där rättvisa och billighet oundgängligen syntes kräva, att unuderstö- det komme just de skattedragare till godo, vilkas beräknade skattebömda le- gat till grund för understödets beviljande, skulle Kungl. Maj:t kunnia för- ordna om åtgärder i sådant syfte. Även enligt nuvarande system har man ansett understöd, motsvarande visst mindre belopp per skattekrona, kun- na utan vidare överlämnas till kommunen. Ur granskningsarbetets synpunkt synes en anordning enligt något av de berörda alternativen innebära en för- del med hänsyn till att arbetet skulle kunna något jämnare fördelas över hela året än nu är möjligt.
För att understöd helt eller delvis skall kunna komma de skattskyldiga till godo genom avdrag vid debiteringen måste sådana ändringar vidtagas i de nu gällande bestämmelserna, att understöd kan bliva till storleken bestämt eller åtminstone till sin sannolika storlek beräknat så tidigt, att hänsyn här- till kan tagas vid slutlig debitering enligt 7 & förslaget till uppbördsförord- ning.
I fråga om sålunda erforderliga ändringar gäller det till en början att un- dersöka, huruvida icke ansökningar om understöd kunna ingivas tidigare än vad nu är fallet. De för ingivande av ansökning nu stadgade tiderna äro fastställda med hänsyn till kommunallagarnas bestämmelser om uppgörande av förslag till utgifts- och inkomststat och om fastställande av sådan stat (jfr sid. 118 ovan). I det stora antal kommuner, i vilka skatteunderlag, skatte- behov och behov av understöd av skatteutjämningsmedel äro tämligen oför- ändrade från år till annat, torde det icke vara förenat med några svårigheter att uppgöra förslag till utgifts- och inkomststat och fastställa sådan stat vä- sentligt tidigare än vad nu sker. Även i kommuner, vilka icke bruka ingiva ansökan om understöd, torde, om behov av sådant skulle uppstå, detta som regel visa sig så tidigt, att utan olägenhet förslag till utgifts- och inkomst- stat kan uppgöras och fastställandet av sådan stat ske ett par månader tidi- gare än vad nu är fallet. Kommittén föreslår därför ändringar i kommu- nallagarna i förevarande avseende (jfr förslagen till lag om ändring i vissa delar av lagen om kommunalstyrelse på landet 17 och 62 åå, lag om ändring i vissa delar av lagen om kommunalstyrelse i stad 19, 39 och 57 åå, lag an- gående ändring i vissa delar av lagen om församlingsstyrelse, 14 å, och lag angående ändrad lydelse av 6 å lagen om skolstyrelse i vissa kommuner). Vidtagas sålunda föreslagna ändringar, böra motsvarande ändringar kunna skei fråga om de tider, inom vilka ansökningar om understöd böra ingivas. Kommittén föreslår jämväl av ovanberörda förslag till ändringar i kommu- nallagarna betingade jämkningar i dessa tider (jfr förslaget till ändring av kungörelsen den 28 september 1928 angående utbetalande av understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner, mom. 1). Un-
dantagsvis kan det emellertid vid en budgetbehandling, som avslutas senare än som enligt kommitténs förslag förutsatts skola ske för det fall att ansök- ning skall göras om understöd av skatteutjämningsmedel, visa sig, att behov av dylikt understöd föreligger. Enligt kommitténs förmenande bör därför lika litet som nu den omständigheten att ansökan inkommer efter den tid, inom vilken enligt nyssnämnda stadgande ansökning bör ingivas, föranleda till att ansökningen lämnas utan avseende.
Enligt kommitténs åsikt skulle arbetet med den förberedande granskning- en av ansökningarna — vilket åtminstone beträffande ansökningar, som in- givits inom de föreskrivna tiderna, bör vara avslutat i så god tid, att resul- tatet därav kan beaktas vid debitering enligt 7 % förslaget till uppbördsför— ordning —— kunna påbörjas väsentligt tidigare och utföras snabbare, om länsstyrelsens befattning med ansökningarna, innan dessa insändes till Kungl. Maj:t, inskränktes till att ansökningarna kompletterades med före- skrivna bilagor. Härför torde nämligen icke behöva åtgå mer än högst tio dagar. För att granskningsarbetet inom departementet skall kunna så snart som möjligt taga sin början, böra ansökningshandlingarna insändas allt ef- tersom de bliva kompletta.
Det är uppenbart, att det här ovan berörda första alternativet, enligt vilket den förberedande granskningen skulle kunna resultera i ett beslut om under- stöd med visst belopp, som under alla förhållanden skulle tillkomma en kommun, förutsätter, att den förberedande granskningen göres mera ingå- ende än om granskningen, såsom enligt det andra alternativet, endast skall avse en preliminär beräkning av understödets storlek. Kan icke en mera in- gående första granskning ske, måste nämligen vid meddelandet av beslut om den första tilldelningen iakttagas den allra största försiktighet och åter- hållsamhet, så att varje kommun därvid endast erhölle en mindre del av det understöd, kommunen kunde förväntas slutligen erhålla, vilket icke skulle överensstämma med syftet med anordnandet av två särskilda beslut. Innan ett beslut av angivna innebörd meddelas, torde det vidare vara nödvändigt att inhämta utlåtande av vederbörande länsstyrelse. Enligt kommitténs för- menande skulle den tid,1 som skulle kunna disponeras för den förberedande granskningen, icke medgiva en sådan mera ingående utredning. Kommit- tén anser därför, att erforderliga ändringar böra genomföras i anslutning till det andra alternativet.
Angående den närmare utformningen av bestämmelserna om huru under- stöd skall komma de skattskyldiga till godo hänvisas till förslaget till ändrad lydelse av 5 g i 1927 års förordning. Det belopp för skattekrona, som skill- naden mellan det beräknade och det erhållna understödet måste uppgå till för att ny utdebitering skall få förekomma, har kommittén ansett böra be- stämmas till en krona. Likaså har det belopp för skattekrona, som skill— naden mellan erhållet och beräknat understöd minst skall utgöra för att det överskjutande beloppet icke skall utan vidare överlämnas till kommunen,
1 Tiden från ansökningarnas insändande till Kungl. Maj:t och till dess Kungl. Maj:ts beslut måste vara känt för debiteringsförrättama.
ansetts kunna bestämmas till en krona. Enligt kommitténs förmenande torde det under sådana förhållanden endast i undantagsfall behöva förekom- ma, att fråga uppkommer om särskild debitering eller restitution i anled- ning av beslut om understöd av skatteutjämningsmedel. Den nackdel, som består däri, att understödet sålunda måhända till en del icke kommer just de skattedragare till godo, vilkas beräknade skattebörda legat till grund för avvägningen av understödets storlek, torde få anses vara mindre än de för- delar, som vinnas genom den föreslagna anordningen. I detta sammanhang må erinras därom, att med nu gällande bestämmelser kommunernas besvär med upprättande av avkortningslängd m. m. är mycket betydande. Då det nuvarande stadgandet i 5 & andra stycket av förordningen om att understöd, som icke överstiger 50 öre för etthundra kronor inkomst, skall tillfalla den kommun, den församling eller det skoldistrikt, som gjort ansökning om understödet, torde hava tillkommit för att kommunerna icke mer än nödigt skulle betungas med det arbete, som vållas genom ett avkortningsförfa- rande, saknas anledning att, om den av kommittén förordade ordningen för understödens tillgodonjutande genomföres, bibehålla detta stadgande. Där enligt vad ovan nämnts skillnadsbelopp mellan erhållet och beräknat understöd icke utan vidare må överlämnas till kommunen, har kommittén ansett Kungl. Maj:t böra förordna, huru skillnadsbeloppet skall komma ve- derbörande skattskyldiga till godo. Därigenom kunna de särskilda omstän- digheterna i varje fall vinna beaktande och hänsyn tagas till vad som kan vara praktiskt. Sålunda torde, såvida det icke är fråga om väsentligt större skillnadsbelopp än nyss angivits, restitution icke böra ske i kommun, där befolkningen är jämförelsevis stationär.
Angående skatteutjämningsärendenas vidare behandling må här anföras följande. Vid den förberedande granskningen, som bör vara avslutad före den 1 januari,1 skall understöd till varje kommun, från vilken ansökan in- givits inom i mom. 1 av ovanberörda kungörelse angiven tid, och såvitt möj— ligt understöd till kommun, från vilken ansökan ingivits senare, till beloppet preliminärt beräknas. Det sålunda beräknade beloppet skall meddelas läns— styrelsen för vederbörande debiteringsförrättares underrättande. För att de- biteringsarbetet skall kunna medhinnas under den därför avsedda tiden och kunna bedrivas på sätt, som ur arbetssynpunkt kan vara lämpligast, tor- de den förberedande granskningen icke böra verkställas länsvis utan pla- neras med hänsyn till de svårigheter, som möta, för debiteringens färdig- ställande i olika orter. Det bör sålunda tillses, att om i ett fögderi ansökan om understöd av skatteutjämningsmedel inkommit från ett flertal kommu- ner, granskningsarbetet beträffande dessa påskyndas och meddelande om beräknat understöd avlåtes, allt eftersom granskningen beträffande de olika kommunerna hinner avslutas, så att varje debiteringsförrättare erhåller till- räcklig tid för debiteringsarbetets utförande. Efter den förberedande gransk-
1 Under övergångstiden, då den fjärde uppbördsterminen äger rum först i mars, behöver granskningen icke vara avslutad förrän den 1 februari.
ningen skall ansökning jämte bilagor återsändas till vederbörande länssty- relse, som har att efter inhämtande av de upplysningar, som ytterligare må vara behövliga, avgiva utlåtande över ansökningen,1 av det innehåll, som nu är stadgat.
Förmånsrätt för utskylder.
Gällande bestämmelser. Kronan åtnjuter förmånsrätt enligt 17 kap. 12 & handelsbalken för direkta utskylder till staten för sista och löpande året. Samma förmånsrätt åtnjuter kronan för vad statsverket enligt lag om för- säkring för olycksfall i arbete må hava förskjutit på grund av gäldenärens underlåtenhet att erlägga försäkrings- eller tilläggsavgift för sista och löpande året. För prästerskapets till statsverket indragna tionde, årliga avbetalnings- och räntebelopp i anledning av avlösning av vissa frälseräntor och årliga avbetalnings- och räntebelopp i anledning av lån från statens avdiknings- lånefond åtnjuter kronan förmånsrätt enligt 17 kap. 6 & handelsbalken, där ej avgälden stått inne längre än ett år efter förfallodagen. (Jfr lagarna den 22 maj 1891, innefattande tillägg till 17 kap. 6 % handelsbalken, den 8 no- vember 1912 om avlösning av vissa frälseräntor, & 13, och den 14 juni 1929 om kronans förmånsrätt för avdikningslån, 2 ä.)
Förmånsrätt enligt 17 kap. 12 å handelsbalken men efter den rätt, kronan har enligt samma lagrum, tillkommer med lika rätt dem emellan kommunal- utskylder, skogsaccis, vägskatt och tingshusmedel (häradsmedel) samt lands- tingsmedel, samtliga för sista och löpande året. I den mån utskyld till kom- mun eller annan menighet skall utgå för fast egendom, åtnjuter kommunen eller menigheten dock härför förmånsrätt enligt 17 kap. 6 % handelsbalken, såvida skatten ej stått inne längre än ett år efter förfallodagen.
Kommun åtnjuter vidare samma förmånsrätt som för kommunalutskylder för vad kommunen enligt lag må hava utgivit på grund av gäldenärens un- derlåtenhet att erlägga pensionsavgift. Sedan numera enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering, som trätt i kraft den 1 januari 1937, skyldig- het för kommun att utgiva visst belopp i anledning av att avgiftspliktig underlåtit att erlägga pensionsavgift icke längre föreligger, torde sistberörda förmånsrätt icke vidare kunna förekomma.
Har fastighet blivit utmätningsvis försåld, är densamma enligt 134 å ut- sökningslagen i köparens hand »fri från ränta, utskyld eller annan för egen- domen utgående avgift, som före försäljningsdagen till betalning förfallit».
Med utskylder för löpande året menas, såvitt gäller inkomst, utskylder av- seende nästföregående års inkomster och med utskylder för sista året ut- skylder avseende inkomster under året närmast före sagda år. (Jfr Nytt Juridiskt Arkiv I 1924 sid. 576.) Fastighetsskatt för löpande året grundar sig på fastighetstaxeringen och skogsaccis på virkestaxeringen för samma år.
1 Givetvis hör, om det anses önskvärt och det med hänsyn till debiteringsarbetet medhinnes, utlåtande inhämtas från länsstyrelsen redan under den förberedande granskningen.
I detta sammanhang mä anmärkas, att enligt 17 & lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering pensionsavgift må kunna särskilt erläggas.
Vid restindrivningen händer det ofta, att utskylderna endast delvis gäldas, och fråga uppkommer då, huru de influtna beloppen skola fördelas å skilda utskyldstitlar. Särskilda bestämmelser i ämnet äro icke meddelade i vidare mån än att genom en kungörelse den 29 januari 1937 angående påföring, debitering, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering bestämts, att om restfört kronoutskyldsbe- lopp, vari pensionsavgift ingår, endast delvis erlagts, vad som erlagts i första hand skall anses vara pensionsavgift, såvida den betalningsskyldige icke till- kännagivit annan önskan, och att, om debetsedel upptager pensionsavgifter för äkta makar och erlagt belopp ej är tillräckligt för täckning av båda makarnas avgifter, vad som erlagts skall fördelas lika å avgifterna. Be- träffande fördelningen i övrigt av kronouppbördsmedel har utbildat sig en praxis, vilken åtminstone sedan riksräkenskapsverket —- som enligt 20 & upp- bördsreglementet äger meddela särskilda föreskrifter i fråga om redovisning av medel, som utgöra delbetalning av kronoutskylder och influtit efter in- drivning — i ett cirkulär till länsstyrelserna den 13 april 1933 upptagit frå- gan, kan anses vara stadgad. Enligt ämbetsverkets mening bör fördelningen av delbelopp, vilka icke kunnat helt indrivas, äga rum i enlighet med följande regel: medlen skola i första hand tillgodoföras titeln »pensionsavgift» och i andra hand övriga titlar med fördelning huvudsakligen i proportion till å desamma debiterade belopp, dock att i de fall, då den skattskyldige ut- tryckligen förklarat inbetalt belopp gälla utskyld eller avgift, för vilken fast egendom svarar, det erlagda beloppet skall tillgodoföras häremot svarande titel. Fördelningen av blott delvis erlagda utskylder, som debiterats å kom- munalskattesedel, torde i tvistiga fall anses böra rätteligen ske enligt samma regel i tillämpliga delar. I detta sammanhang må anmärkas, att utmätning av fast egendom för i kommunal restlängd upptagna utskylder, för vilka sådan egendom svarar, ej äger rum med mindre sådant enligt beslut av kommunalnämnden (drätselkammaren, municipalnämnden) särskilt begärts.
Angående frågan i vilken inbördes ordning en skattskyldig i olika kom- muner påförda, resterande krono- och kommunalutskylder skola indrivas och redovisas, förefinnas inga uttryckliga bestämmelser. Enligt vad kommit— tén inhämtat synas emellertid utmätningsmännen i allmänhet förfara på följande sätt. Utskylder uttagas i den ordning distriktets restlängder och be- gäran om handräckning från andra utmätningsmän inkomma till utmät- ningsmannen. Äro sådana omständigheter för handen, att införselinstitutet kan och bör begagnas, beviljas införsel för utskylderna. Föreligga vid inför- sels beviljande samtidigt till indrivning utskylder, upptagna i olika restläng- der eller handräckningsansökningar, uppföras utskylderna å beslutet efter ålder med den äldsta först. Är fråga om krono- och kommunalutskylder av samma år, antecknas kronoutskylderna före kommunalutskylderna med hän- syn till den kortare preskriptionstiden för förstnämnda slag av utskylder. Influtna belopp tillgodoföras de olika skatterna i den ordning de upptagits
å beslutet, så att äldre utskylder bliva fullt betalda före yngre. Inkommer, medan införsel pågår, begäran om handräckning rörande andra utskylder, upphäves icke införselbeslutet, utan meddelas förordnande angående de se- nare utskyldema, sedan medlen enligt det första beslutet blivit innehållna. Undantag från denna regel göres emellertid för det fall, att den nya begäran om handräckning gäller 5. k. nödli—dande skatt, d. v. s. utskylder, som äro så gamla, att den tid, inom vilken införsel kan beviljas, håller på att utlöp-a. Vid sådant förhållande upphäves gällande beslut med hänsyn till preskrip- tionsbestämmelsen i 21 ä 2) lagen om införsel i avlöning, pension eller liv- ränta och nytt förordnande utfärdas för den »nödlidande» skatten jämte återstående, på det förra beslutet ännu icke innehållna utskyldsmedel eller också tillföras sedermera influtna medel utan ytterligare beslut i första hand den »nödlidande» skatten. Föreskriften om fördelning av innehållet belopp i 7 5 2 stycket nyssnämnda lag anses icke kunna tillämpas beträffande ut- skylder, då den korta preskriptionstiden för kronoutskylder ofta lägger hinder i vägen för fördelning samt en tillämpning av bestämmelsen skulle möta alltför stora praktiska svårigheter, åtminstone i industridistrikten och distrikten utanför de större städerna, på grund av det i jämförelse med ären- den rörande införsel för uttagande av underhållsbidrag stora antalet ären- den angående införsel för uttagande av utskylder. Enligt uppgift uppgår exempelvis i ett av landsfiskalsdistrikten i närheten av Stockholm antalet på- gående skatteinförslar till 2 000 ä 3 000 för år, medan de införselärenden, som avse underhållsbidrag, stanna vid 50 a 100. Vid utmätning för utskylder tillämpas bestämmelserna i 17 kap. 8 å handelsbalken. Ovan beskrivna, allmännast förekommande ordning för uttagande av en och samme skatt- skyldig påförda resterande utskylder från två eller flera kommuner torde få anses vara den riktigaste. Kommittén har emellertid inhämtat, att vid för- delningen av efter indrivning influtna medel skilda förfaringssätt tillämpas. Såsom framgår av handlingarna i ett av riksdagens justitieombudsman ny- ligen handlagt ärende i anledning av anmälan av kommunalnämnden i Li— dens kommun, har visst annat förfarande än det ovan beskrivna, vilket för- farande föranlett väsentlig ekonomisk förlust för kommunen, icke ansetts såsom tjänstefel för vederbörande utmätningsman. Enligt vad kommittén inhämtat äro tvister mellan kommuner och utmätningsmän om den inbör- des ordning, i vilken en skattskyldig i olika kommuner påförda resterande utskylder skola indrivas och redovisas, icke sällsynta. I ett i berörda ärende avgivet yttrande har ock riksräkenskapsverket förklarat, att enligt ämbets- verkets mening det vore av behovet påkallat, att föreskrifter i ämnet utfär- dades till ledning för utmätningsmännen vid handhavandet av indrivnings- verksamheten.
Tidigare förslag. 1924 års uppbördssakkunniga anförde i sitt betänkande:
»Det torde böra lämnas föreskrift, huru avbetalningar å utskylder skola vid redovisning å titlar fördelas mellan dessa. Därvid synes befogat att låta inbetalta belopp i första hand avse avgifter enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. I
sista hand böra belopp tillgodoföras de titlar, vilka hava bästa förmånsrätt, såle— des fastighetsskatt.
Övriga titlar böra äga lika rätt, vadan ä dessa belöpande belopp böra fördelas proportionellt efter de debiterade beloppen. Har utmätning ägt rum, fördelas vad därvid kunnat uttagas efter samma regel, dock med iakttagande att belopp, som för gäldande av fastighetsskatt uttagits ur fast egendom, givetvis redovisas såsom avseende samma slags utskylder, under vilkas titel de uttagits. Självfallet är likaledes, att föreskrift, som den skattskyldige vid betalningen meddelat angående fördelningen å olika utskyldstitlar, skall iakttagas.»
Redan vid den diskussion angående lagen om allmän pensionsförsäkring, som förekom vid 1913 års riksdag, framställdes från olika håll krav på för- månsrätt för pensionsavgifter framför utskylder och andra allmänna av- gifter. Man stannade emellertid då vid en föreskrift, att pensionsavgift kun- de få särskilt erläggas, vilken föreskrift, såsom ovan nämnts, återfinnes jäm- väl i 17 5 lagen om folkpensionering. Från pensionsstyrelsens sida har vid skilda tillfällen gjorts hemställan om uttryckligt stadgande rörande obliga- torisk förmånsrätt för pensionsavgift. Av propositionen rörande den nu gällande lagen om folkpensionering framgår ock, att förutom pensionssty- relsen även vissa andra myndigheter i avgivna yttranden över 1928 års pen- sionsförsäkringskommittés betänkande givit uttryck åt enahanda önskemål. Sagda kommitté har emellertid själv icke närmare ingått på denna fråga. Föredragande departementschefen yttrade i detta hänseende, att i lagen om folkpensionering icke torde böra intagas andra och flera bestämmelser be- rörande uppbörden av pensionsavgifterna än dem kommittén föreslagit. Be- träffande förmånsrätt för pensionsavgifter framför andra utskylder borde förslag därom icke lämpligen utarbetas, förrän förslaget till lag om folkpen- sionering blivit antaget av statsmakterna. Om emellertid i denna lag upp- toges den i propositionen föreslagna bestämmelsen, att avgiftspliktig ägde erlägga pensionsavgiften särskilt, kunde i administrativ väg föreskrivas, att indrivet belopp i första hand skulle tillgodoräknas den betalningsskyldige såsom pensionsavgift, därest han icke tillkännagåve annan önskan. (Jfr ovanberörda kungörelse den 29 januari 1937.)
I underdånig skrivelse den 11 juli 1936 med förslag beträffande de nya och ändrade författningsföreskrifter, som borde meddelas i anledning av den nya lagen om folkpensionering, ifrågasatte pensionsstyrelsen, huruvida icke bestämmelserna i 17 kap. 12 & handelsbalken vore av den grundläggande be- tydelse, att en ändring av denna paragraf finge anses utgöra förutsättning för andra i författningsväg lämnade föreskrifter om förmånsrätt för pensions- avgift, och framlade jämväl förslag till sådan ändring av nyssnämnda lag- rum, innebärande att pensionsavgiften skulle åtnjuta förmånsrätt framför övriga i lagrummet omförmälda utskylder och avgifter. Förslaget, som till- styrktes eller lämnades utan erinran av de däröver hörda myndigheterna, har ännu icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Kommitténs förslag. För ett rationellt utnyttjande av de fördelar, som kunna vinnas genom en sammanslagning av debitering och uppbörd av stat-
liga och andra utskylder, erfordras enligt kommitténs förmenande, att de olika slag av utskylder och allmänna avgifter, som äro föremål för gemen- sam debitering och uppbörd — med undantag för pensionsavgifter — få åt- njuta samma förmånsrätt, i den mån de icke skola utgå för fastighet. Ut- skyldernas och avgifternas likaberättigande i fråga om förmånsrätt torde även vara en förutsättning för att statliga utskylder och allmänna avgifter samt andra utskylder skola kunna likställas i preskriptionshänseende. (Jfr sid. 211 nedan.) Kommittén föreslår därför, att alla utskylder och allmänna avgifter, som icke utgå för fastighet — med nyssnämnda undantag, varom mera nedan — skola åtnjuta samma förmånsrätt enligt 17 kap. 12 % han- delsbalken, varav torde följa, att influtna belopp skola proportionellt fördelas mellan ifrågavarande skattetitlar, såvida den betalningsskyldige icke tillkän- nagivit annan önskan. Med nu gällande bestämmelser kunna utskylder, som debiterats på grundval av en under ett och samma år verkställd taxe— ring komma att åtnjuta eller icke åtnjuta förmånsrätt, allt eftersom de grun- dats å taxering i vanlig ordning eller å eftertaxering. En sådan ord- ning finner kommittén icke tillfredsställande. Enligt kommitténs åsikt bör förmånsrätten icke, såsom för närvarande sker, anknytas till det år, då den skattskyldige haft den inkomst, utskylderna avse eller då fastighet blivit taxe- rad, utan till det uppbördsår, då utskylderna eller avgifterna förfalla till be- talning, oavsett om debiteringen skett i vanlig ordning eller i anledning av eftertaxering. Kommittén föreslår därför, att förmånsrätten skall avse ut- skylder och avgifter, såvitt de förfallit eller förfalla till betalning under sist- förflutna eller löpande uppbördsår.
Som ovan nämnts har kommittén funnit, att, ehuru eljest samma förmåns- rätt bör gälla för olika slag av utskylder och allmänna avgifter, som debi- teras och uppbäras i ett sammanhang, detta icke nödvändigt behöver vara fallet i fråga om pensionsavgifter. Beträffande dessa avgifter finner kom- mittén fastmer övervägande skäl tala för att desamma böra åtnjuta förmåns- rätt framför andra utskylder och allmänna avgifter. Särskilt må här näm- nas, att genom en sådan anordning möjliggöres, att pensionsavgifterna kun- na redovisas snabbare än övriga utskylder och avgifter och att den enskildes förhållanden med avseende å erläggandet av pensionsavgifter, vilket har be- tydelse vid bestämmandet av pension för honom, så snart som möjligt blir klarlagt. Även om pensionsavgiften enligt lagen om folkpensionering ej längre i samma grad som tidigare har karaktär av försäkringsavgift, förefal- ler det meningslöst att i vissa fall uppskjuta inlevereringen av densamma så lång tid, som måste åtgå, innan uppbörden kan i sin helhet redovisas. För närvarande gälla också beträffande redovisningen av dessa avgifter särskil- da bestämmelser. I detta sammanhang må vidare erinras därom, att be- stämmelser av sådan innebörd som de nu gällande, att pensionsavgift må kunna särskilt erläggas och att, om sådan avgift för den avgiftspliktige er- lagts av dennes arbetsgivare, den avgiftspliktige äger särskilt erlägga åter- stoden av honom påförda utskylder, av tekniska skäl icke kunna bibehållas vid ett anordnande av uppbörden enligt kommitténs förslag.
Med hänsyn till innehållet i de ovan berörda, i administrativ ordning till— komna bestämmelserna angående redovisningen av sådana utskylder, vilka icke kunnat helt indrivas, torde den av kommittén föreslagna bättre för- månsrätten för pensionsavgifter i förhållande till andra utskylder i sak icke innebära någon ändring av betydelse.
Enligt kommitténs förmenande höra av de utskylder och avgifter, som avses i 17 kap. 12 å handelsbalken, de, som förfallit till betalning under sistförflutna uppbördsåret, åtnjuta förmånsrätt framför dem, som förfallit eller förfalla till betalning under det löpande uppbördsåret. I övrigt torde den praxis i fråga om ordningen för uttagande av äldre utskylder, som en- ligt vad ovan angivits får anses gängse, böra i administrativ ordning fast- ställas.
Beträffande förmånsrätten för sådana utskylder och avgifter, vilka skola utgå för fast egendom, har kommittén ej funnit anledning föreslå annan ändring än att förmånsrätten anknytes till det uppbördsår, då utskylderna eller avgifterna förfallit till betalning. Härav torde icke föranledas någon ändring av omförmälda stadgande i utsökningslagen.
Efterkrav och preskription av utskylder.
Gällande bestämmelser. För statliga utskylder, som blivit obehörigen ute- slutna från debitering eller debiterats till för ringa belopp, är den skatt- skyldige fortfarande ansvarig, därest krav delgives honom inom tre år efter slutet av det år, under vilket utskyldema skolat erläggas, samt utslag i målet är meddelat inom två år, efter det kravet hos honom anställdes. (Jfr upp- bördsreglementet, & 29.) Genom reservationskrav jämlikt kungörelsen den 17 december 1920 angående anställande av reservationskrav avbrytes pre- skription, som nyss nämnts, och ny preskriptionstid börjar löpa från kravets anställande.
Bestämmelser om preskription av skattskyldig påförd-a statliga utskylder hava meddelats i åtskilliga äldre författningar, vilka fortfarande gälla. ] kammarkollegiets cirkulärbrev till landshövdingarna den 11 maj 1724 och den 20 december 1729, jämförda med nådiga resolutionen på allmogens all- männa besvär den 16 mars 1739 ävensom med instruktionerna för kammar- kollegiet den 11 oktober 1734 och 'för landshövdingarna den 4 november 1734, finnas sålunda intagna bestämmelser av innehåll att kronofogden, som skall indriva och uppbära räntorna, icke äger utfordra någon restantie efter tre års förlopp ifrån det årets slut, för vilket räntan eller uppbörden beräknas. Med hänsyn till meddelade föreskrifter om uppbörden och om räkenskaper- nas avslutande har den tid av tre år, inom vilken krav mot skattskyldig kan äga rum, tidigare ansetts skola räknas från utgången av det 5. k. uppbörds- året eller den 1 maj året efter det kalenderår uppbörden avser (jfr nådig resolution den 30 januari 1798 och finansdepartementets skrivelse till kam- marrätten den 30 januari 1885). Numera är emellertid enligt ett Kungl. Maj:ts utslag den 7 februari 1930 fastslaget, att med hänsyn till de i upp-
bördsreglementet den 14 december 1917 upptagna bestämmelser om tiden för uppbörden av statliga utskylder och om efterkrav av sådana utskylder tiden för preskription av resterande statliga utskylder skall räknas från slu- tet av det kalenderår, under vilket utskylderna skolat erläggas (jfr Nytt Juridiskt Arkiv I 1930 sid. 167). Frågan huruvida innebörden av dessa preskriptionsbestämmelser kan utsträckas därhän, att indrivning av utskylder till staten icke får ske efter preskriptionstidens utgång, även om krav blivit framställt dessförinnan, har emellertid icke blivit löst genom utslaget, enär krav icke framställts inom preskriptionstiden. I ett annat mål om indriv- ning av kronoutskylder har emellertid även sistnämnda fråga, i vad angår utskylder till kronan, kommit under omprövning, ehuru icke i högsta in- stans. Hos överståthållarämbetet hade landsfiskalen i Danderyds distrikt i december 1927 anhållit om handräckning för uttagande av kronoutskylder samt landstingsmedel och övriga å kronodebetsedel upptagna utskylder m. m. enligt restlängdsutdrag för år 1923 för Täby socken i Stockholms lån, på- förda en person, vilken sedermera avflyttat till Stockholm. Utskylderna synas hava blivit delvis erlagda under preskriptionstiden. Genom resolution i januari 1928 hade överståthållarämbetet förklarat utskyldema icke kunna mot föreskrift i nådiga resolutionema den 16 mars 1739 och den 30 januari 1798 den skattskyldige avfordras. Häröver hade landsfiskalen anfört besvär hos Kungl. Maj:t, som överlämnade ärendet för prövning till kammarrätten. Kammarrätten, som i utslag den 20 maj 1930 fann besvären icke kunna kom- ma under prövning i vidare mån, än i vad de avsåge utskylder till kronan, fann icke skäl att göra ändring i överklagade resolutionen, såvitt den avsåg samma utskylder. Innehållet i ovanberörda äldre bestämmelser giver vid handen, att preskription av debiterade utskylder till staten icke kan avbrytas.
Beträffande andra utskylder än statliga finnes icke någon motsvarighet till ovanberörda stadgande i uppbördsreglementet (& 29). I fråga om sådana utskylder gälla därför de vanliga bestämmelserna om preskription av fordran och avbrott av sådan preskription i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.
Tidigare förslag till ändringar i fråga om preskription av utskylder. 1924 års uppbördssakkunniga anförde i sitt betänkande: Bleve — såsom de sak- kunniga föreslogo — samtliga utskylder föremål för gemensamt uppbörds- och indrivningsförfarande, torde samma preskriptionsbestämmelser böra gälla för alla slag av utskylder. Den för de statliga utskylderna gällande preskriptionstiden vore väl kort, under det att tioårig preskriptionstid torde få anses väl lång. Däremot syntes skäl tala för att preskriptionstiden sattes till fem år såsom vore stadgat i fråga om eftertaxering. Dylik tidsbestäm- melse för preskription av såväl stats- som kommunalutskylder gällde även i Finland.
Med anledning av likalydande motioner, nr 104 i första kammaren och nr 268 i andra kammaren, vid 1932 års riksdag anhöll riksdagen i en skrivelse till Kungl. Maj:t om utredning rörande preskriptionstiden för resterande
kronoutskylder och framläggande av det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
I motionerna anfördes, bland annat, att med hänsyn till att å kronodebet- sedeln förekomme avgifter, som rätteligen vore av kommunal natur (t. ex. landstingsmedel, tingshusmedel och vägskatt) samt med hänsyn till att jäm- väl kronans rätt borde bevakas, där något stode att vinna, preskriptionstiden för resterande kronoutskylder borde fastställas till fem år efter slutet av det kalenderår, under vilket utskylderna skolat erläggas.
Det utskott inom första kammaren, till vilket motionen i denna kammare hänvisades, inhämtade yttrande över motionen från riksräkenskapsverket, som i avgivet yttrande anförde, bland annat: Riksrä-kenskapsverket, som ti- digare haft under övervägande att ingå till Kungl. Maj:t med förslag, att tiden för preskription av resterande kronoutskylder skulle genom ny för- fattning tydligt fastslås, men ställt sig avvaktande med hänsyn till den påtänkta uppbördsreformen, finge för sin del tillstyrka, att utredning verk- ställdes rörande ett utsträckande av preskriptionstiden för resterande krono- utskylder. För den händelse en sådan utsträckning skulle anses påkallad, borde enligt riksräkenskapsverkets förmenande samma preskriptionstid fast- ställas jämväl för kronoutskylder, som påförts på grund av anmärkning vid kronoräkenskaperna. De nya bestämmelserna borde erhålla sådan avfatt- ning, att därav tydligt framginge, i vilken mån utskylderna kunde uttagas efter preskriptionstidens utgång i sådana fall, där krav skett dessförinnan. I detta sammanhang ville riksräkenskapsverket framhålla önskvärdheten av att preskriptionstiden för kommunala utskylder fastställdes lika med tiden för kronoutskylder, enär inga bärande skäl syntes kunna förebringas för behov av olika tider för de båda slagen av utskylder.
I riksdagens skrivelse anfördes, bland annat: I likhet med motionärerna och riksräkenskapsverket ansåge riksdagen, att utredningen borde taga sikte på en utsträckning av preskriptionstiden för kronoutskylder. Skillnaden mellan preskriptionstiden för kronoutskylder, tre år, och den för kommu- nalutskylder, tio år, vore enligt riksdagens mening alltför stor och ej betingad av några bärande skäl, varför en höjning av preskriptionstiden för krono- utskylder till närmande av den för kommunalutskylder torde vara berät- tigad.
I skrivelse den 5 juni 1934, nr 307, i anledning av riksdagens år 1933 för- samlade revisorers berättelse anhöll riksdagen, under punkten 2, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande vad revisorerna i nämnda berättelse anfört i fråga om uppbörd och indrivning av kronoutskylder i Stockholm, varvid revisorerna även fäst uppmärksamheten på huruvida icke enhetliga preskriptionsbestämmelser borde införas för såväl krono- som kommunal- utskylder.
Kommitténs förslag. För tillvaratagande av de fördelar, som kunna v'in- nas genom den av kommittén föreslagna sammanslagningen av debitering och uppbörd av statliga och andra utskylder, böra för de olika slagen av
utskylder införas samma bestämmelser i fråga om preskription. Kom- mittén anser vidare, att ifråga om samtliga allmänna utskylder, som för- falla till betalning under ett och samma uppbördsår, preskriptionstiden bör utgå vid samma tidpunkt.
Beträffande utskylder, som i vederbörlig ordning påförts den skattskyl— dige, har kommittén funnit preskriptionstiden böra bestämmas till fem år efter utgången av det uppbördsår, under vilket utskylderna enligt verkställd debitering skolat erläggas. Detta innebär en förlängning av preskriptionsti- den för statliga utskylder med omkring två år och en förkortning av preskrip- tionstiden för övriga utskylder med omkring fem år. Mot en förlängning av preskriptionstiden för statliga utskylder, vilken tid för närvarande måste an- ses väl kort, torde några befogade erinringar knappast kunna göras. Däremot kunna givetvis invändningar resas mot en så avsevärd förkortning av pre- skriptionstiden för övriga utskylder, som av kommittén föreslås. Det torde stundom inträffa, att indrivning av kommunalutskylder äger rum även efter ganska lång tid. Kommittén vill dock erinra om att det av kommittén före— slagna uppbörds- och indrivningssystemet bör vara ägnat att medföra bättre uppbörds- och indrivningsresultat än för närvarande. I detta sammanhang bör även framhållas, att kommittén föreslår, att statliga och övriga utskylder skola åtnjuta samma förmånsrätt, vilket förhållande torde medföra, att andra utskylder än statliga kunna beräknas komma att uttagas inom betydligt kor- tare tid än nu är fallet. Såsom framgår av 52 & av förslaget till uppbördsför- ordning skall preskriptionen i fråga om debiterade utskylder icke kunna avbrytas.
Den tid, inom vilken efterkrav av utskylder, som obehörigen uteslutits från debitering eller påförts till för ringa belopp, må ske, har kommittén fun- nit böra tillmätas kortare än nyss angivna preskriptionstid. Den tid härför, som är stadgad i 5 29 uppbördsreglementet, torde vara bestämd med hänsyn till den riksräkenskapsverket åliggande granskningsskyldighet i fråga om debiteringen och uppbörden av de statliga utskylderna. Kommittén, som förut— sätter, att riksräkenskapsverkets revision beträffande debiteringen och upp- börden av de statliga utskylderna alltfort skall bibehållas efter förfarandets omläggning enligt kommitténs förslag, har inhämtat, att för nämnda ämbets- verks del anledning icke föreligger till förlängning av den sålunda stadgade tiden. Den föreslagna sammanslagningen av debiteringen av statliga och andra utskylder torde icke giva anledning till åvägabringandet av en statlig revision av debiteringen av andra utskylder än statliga. Då samtliga kom- munalskatter numera utgå proportionellt efter skattekronorna, kan debite- ringens slutsumma lätt kontrolleras av den, som känner skattekvot och skatteunderlag. Dylik revision av landstingsmedel, vägskatt och tingshus- medel, som debiterats och uppburits i samband med de statliga utskylderna, har ju ej heller hittills ansetts erforderlig. Den i angivna författningsrum stadgade tiden torde vara till fyllest för att giva kommuner och andra me- nigheter tillfälle att bevaka sin rätt i fråga om debitering av dem tillkom— mande utskylder. Kommittén har därför ansett, att den tid, inom vilken ]4—388005. I.
efterkrav av från debitering obehörigen uteslutna eller till för ringa belopp påförda utskylder skall få ske, bör bestämmas till tre år efter utgången av det uppbördsår, under vilket utskylderna, om debitering i vederbörlig ordning skett, skolat erläggas. Därjämte har den ytterligare inskränkning i möjlig- heten att utkräva ej debiterade eller till för ringa belopp påförda utskylder, som för närvarande gäller beträffande statliga utskylder, eller att utslag i målet måste vara meddelat inom två år efter det kravet hos den skattskyldige anställdes, ansetts böra bibehållas och gälla alla utskylder. Beträffande ef- terkrav av utskylder bör preskriptionen kunna avbrytas genom reservations- krav på sätt nu är stadgat.
Restitution av utskylder m. m.
Gällande bestämmelser. Envar, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförda kronoutskylder, till vilka även hänföras sådana ut- skylder och avgifter, som uppbäras och redovisas i sammanhang med kro- nouppbörden, är berättigad att, efter ansökning hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt. Därest någon, utan att sådant fall, som nyss nämnts, är för handen, hos länsstyrelsen visar, att för samma är mer än en pensionsavgift erlagts för honom, skall länsstyrelsen återbetala vad som befinnes erlagt utöver den högsta avgiftens belopp (uppbördsreglementet, & 21). Den, som hos läns- styrelsen klagat över obehörig eller oriktig debitering av kommunalutskyl- der, är förbehållen rätt att, därest hans besvär godkännas, få det för myc- ket erlagda åter (lagen om kommunalstyrelse på landet, 74 ?; sista stycket, och lagen om kommunalstyrelse i stad, 69 % sista stycket).
Envar, som efter besvär över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd utskyld eller avgift till stat eller kommun eller från annan allmän utskyld eller avgift, äger vid återbekommandet av det belopp, han för mycket erlagt, tillika erhålla ränta därå efter fem för hundra om året från och med den dag, beloppet visas vara av honom gul- det, till den dag, detsamma återbekommes; dock att ränta ej må utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit, efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärsmålet meddelats eller underordnad myndighets beslut däri tagit åt sig laga kraft (förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.). Vad sålunda stadgats gäller emellertid ej med avseende å återbetalning av pensionsavgift (förordning den 2 april 1937).
Före tillkomsten av 1919 års förordning utgick icke ränta vid restitution. Angående tillkomsten av förordningen mä här nämnas följande. I en vid 1918 års riksdag inom första kammaren väckt motion, nr 97, föreslogs, att de skattskyldiga skulle medgivas anstånd med inbetalning av tvistiga skatte- belopp mot ställande av säkerhet för desamma. Bevillningsutskottet yttra- de härom bland annat följande. Av större betydelse än ränteförlusten kun- de det i många fall vara, att den skattskyldige under den långa tid en taixe-
ringstvist genom alla instanser toge i anspråk vore berövad dispositionen av det omtvistade skattebeloppet. Utskottet ville giva motionärerna rätt däruti, att de olägenheter, som härigenom tillskyndades den skattskyldige och för vilka han icke finge någon gottgörelse, icke vore förenliga med rättvisa och * billighet. Om en av motionärerna föreslagen anordning med ställande av säkerhet skulle möta för stora svårigheter, t. ex. med hänsyn till statens eller kommunernas behov av omedelbar tillgång till debiterade skattebelopp eller på grund av risken för i uppskovssyfte väckta skattetvister, torde andra ut- vägar kunna erbjuda sig. Ett minimum av rättvisa vore skyldighet för ve- ' derbörande skattemottagare att gottgöra ränta å belopp, som restituerades. Utskottet hänvisade till en utredning, som då redan igångsatts av Kungl. Maj:t i anledning av en framställning den 8 november 1917 från Sveriges industriförbund, i vilken framställning bland annat föreslagits, att skatt- skyldig skulle å restituerade belopp erhålla ränta efter förslagsvis fem pro- cent för den tid, som förflutit, sedan skatten erlades. I en vid 1919 års riks- dag framlagd proposition, nr 104, i förevarande ämne framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet, bland annat, att det svårligen läte sig för- nekas, att det förhållandet, att klagomål över taxeringen icke befriade skatt- skyldig från att i behörig ordning inbetala honom påförda utskylder, vore ägnat att många gånger medföra betydande ekonomiska olägenheter för de skattskyldiga, därigenom att de under avsevärd tid utan att ens erhålla nå- gon ränta måste ligga ute med skattebelopp, som de slutligen förklarades berättigade återfå. Det syntes därför departementschefen bäst överensstäm- ma med rättvisa och billighet, att den, som på grund av ändring i taxering- en ägde återbekomma erlagt utskyldsbelopp, i gengäld för det han under ti— den måst ligga ute med detsamma, berättigades att erhålla någon ränta därå. Den räntefot, efter vilken sådan räntegottgörelse borde utgå, före- slogs i propositionen skäligen böra bestämmas till fem procent. Bevillnings- utskottet erinrade i sitt i anledning av propositionen avgivna betänka-nde, att Kungl. Maj:ts förslag innefattade en lösning av frågan i den snävare form, som utskottet år 1918 betecknat som ett minimum av rättvisa. Då under alla omständigheter förslaget innebure en avsevärd fördel för de skatt- skyldiga, syntes det böra bifallas. Detta blev även riksdagens beslut. I fråga om de annuiteter å avdikningslån, som uppbäras i samband med kronouppbörden och av länsstyrelserna årligen redovisas till statskontoret för att gottgöras vederbörande av statskontoret förvaltade fond, råder viss tveksamhet, huruvida ränta skall utgå vid restitution. Enligt statskontorets uppfattning ingå ej dessa annuiteter under de i 1919 års förordning avsedda »utskylder och avgifter». På grund härav torde länsstyrelserna i allmänhet ej medgiva räntegottgörelse vid restitution av obehörigen påförda och inbe- talade annuiteter.
Tidigare förslag. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 augusti 1924 fram- höll riksråkenskapsverket bland annat, att det med hänsyn till de i många ' fall svårtydbara bestämmelserna i skatteförfattningarna knappast vore tänk-
bart, att den skattskyldige såsom regel skulle kunna märka eventuella fel— . räkningar och dylikt, som kunde förekomma vid skatternas uträknande. Riksräkenskapsverket höll därför före, att det vore med billighet och rätt- visa förenligt, att restitution skulle kunna äga rum jämväl i de fall, då äm- betsverket vid sin granskning uppmärksammat, att skattebelopp på enskil- das bekostnad oriktigt kommit statsverket till godo. Ämbetsverket ansåg sig därför böra underställa denna fråga Kungl. Maj:ts prövning.
Riksräkenskapsverkets berörda framställning överlämnades till 1923 års taxeringssakkunniga och 1924 års uppbördssakkunniga för att tagas i över- vägande vid fullgörandet av lämnade uppdrag.
1 betänkande den 30 juni 1925 framhöllo förstnämnda sakkunniga, att en rationell lösning av förevarande spörsmål enligt de sakkunnigas uppfattning borde inriktas mindre på att åstadkomma olika möjligheter för vinnande av restitution än på ett noggrannare taxerings- och debiteringsförfarande. I sådant syfte föreslogo de sakkunniga vissa åtgärder, som enligt de sakkun- nigas uppfattning skulle medföra minskning i antalet felaktigheter i taxe- ringslängderna.
1924 års uppbördssakkunniga anförde i anledning av ifrågavarande fram- ställning bland annat följande. Beträffande debitering och uppbörd förut- satte de sakkunniga, att riksräkenskapsverkets revision alltfort skulle bi- behållas även efter förfarandets omläggning enligt de sakkunnigas förslag. I samband med den fortsatta behandling av frågan om uppbördsförfa- dets omläggning, som ställts i utsikt enligt de för de sakkunniga meddelade direktiven, torde fråga uppkomma jämväl rörande tiden för framställande av anmärkning mot verkställd debitering. I dylikt samband torde även behandling böra ägnas åt frågan om fastställande av enhetlig preskriptions- tid för samtliga slag av utskylder. Det syntes de sakkunniga lämpligt, att den av riksräkenskapsverket väckta frågan om restitution av för högt på- förda utskyluder, i den mån anledningen härtill vore oriktig debitering, i dy- likt samband komme under övervägande; och torde därvid enahanda spörs- mål beträffande utskylder av kommunal natur föreligga.
I en interpellation, som vid 1938 års riksdag framställdes i andra kam- maren, har den av riksräkenskapsverket väckta frågan åter bragts på tal. I interpellationen anfördes bland annat följande. Enligt gällande instruk- tioner för de statsmyndigheter, vilka verkställde granskning av statsverkets räkenskaper, ålåge det vederbörande tjänsteman, bland annat, att tillse att inkomsterna uppburits och redovisats samt utgifterna verkställts och bok- förts i enlighet med riksstat, specialstater, utfärdade författningar och eljest givna stadganden ävensom att i övrigt vid förvaltningen av kronans medel och andra tillgångar gällande föreskrifter blivit följda samt nödig sparsam- het och statens bästa iakttagits. Enligt vad interpellanten hade sig bekant, torde talan endast föras i sådana fall, då statens intresse blivit åsidosatt exempelvis därigenom, att inkomster influtit med för litet belopp eller wtgif— ter verkställts med högre belopp, än som rätteligen bort ske. Däremot ttorde icke någon skyldighet föreligga för vederbörande ämbetsverk att vidtaga åt-
gärder för rättelse i sådana fall, då den enskildes intresse trätts för nära där- igenom att denne verkställt större inbetalning eller erhållit lägre ersättning, än som enligt gällande grunder bort ifrågakomma. Särskilt i sådana fall
då de reglerande föreskrifterna vore av mera invecklad natur — såsom exem-
l pelvis skatteförfattningarna _— syntes felaktigheter staten till godo och den
enskilde till nackdel lika lätt kunna uppkomma som motsatta förhållandet. Det torde visserligen åligga den enskilde att kontrollera, att den inbetalning han hade att verkställa vore riktig liksom att den ersättning han ägde upp- bära vore rätt beräknad. I många fall och särskilt då det gällde skattein- * betalning torde emellertid flertalet av de enskilda skattskyldiga knappast
vara kompetenta eller äga möjlighet att verkställa sådan kontroll. Till följd härav kunde det inträffa och hade även i ett flertal fall ägt rum, att en felaktig debitering den enskilde till nackdel icke blivit av honom påtalad i därför föreskriven ordning. Då de granskande myndigheterna icke heller vidtoge åtgärder, då de vid sin granskning observerade felaktigheter av an- given art, bleve det begångna misstaget icke rättat. Då det torde vara ett allmänt intresse, att åtgärder vidtoges för att icke blott statsverkets utan även den enskilde medborgarens intresse i angivna hänseende bleve på bästa sätt tillgodosedda, ville interpellanten till chefen för finansdepartementet framställa en fråga, huruvida departementschefen hade för avsikt att vid- taga sådana åtgärder, att granskning av de statliga beskattningslängderna kunde omfatta kontroll jämväl däröver, att den skattskyldige icke erlagt högre skattebelopp än som rätteligen bort ske samt att den skattskyldige, i de fall, då sådant förhållande konstaterats, bereddes möjlighet att återfå det för mycket erlagda beloppet.
Riksräkenskapsverket, som anmodats avgiva utlåtande över interpella- tionen, anförde i avgivet yttrande bland annat: Granskningen i riksräken- skapsverket av de statliga taxeringslängderna avsåge huvudsakligen kon- troll av den utav häradsskrivare m. fl. debiteringsförrättare verkställda de- biteringen. På grund av att ämbetsverkets granskning sålunda begränsats till att väsentligen avse av debiteringsförrättare verkställda uträkningar av skattebelopp, vore de felaktigheter, som vid denna granskning kunde kon- stateras, i regel av rent siffermässig art. Kontrollen av de påförda skatte- beloppen hade i fråga om andra skattskyldiga än svenska aktiebolag av praktiska skäl begränsats att normalt avse de fall, då det beskattningsbara beloppet överstege 1 000 kronor. Då vid granskningen uppmärksammades, att skattskyldig debiterats för lågt belopp och felet uppginge till minst 30 kronor, framställdes anmärkning. Uppmärksammades däremot vid gransk— ningen, att skattskyldig debiterats för högt belopp, saknade riksräkenskaps- verket möjlighet att vidtaga annan åtgärd än att lämna vederbörande un- derrättelse om feldebiteringen. Granskningen inom riksräkenskapsverket av taxeringslängderna vore emellertid icke avslutad inom sådan tid, att med— delande om vid denna granskning uppmärksammad felaktighet i debite— ringen kunde vara den skattskyldige till handa inom den för besvärs avgi- vande utsatta tiden. I anslutning till 1923 års taxeringssakkunnigas förslag
och i enlighet med vissa av 1926 års besparingssakkunniga framställda för- slag hade genom beslut av 1927 års riksdag kontrollen av ortsavdragen samt de beskattningsbara beloppen för andra skattskyldiga än svenska aktie- bolag överflyttats till prövningsnämnderna. Härigenom och då debite- ringsförrättama numera vunnit större rutin i fråga om uträknande av skatte- beloppen, hade antalet av vid granskningen i riksräkenskapsverket konstate- rade felaktigheter i taxeringslängderna avsevärt minskats. Under år 1924 framställda skatteanmärkningar hade sålunda uppgått till 2742, medan motsvarande antal åren 1935—1937 varit respektive 55, 106 och 65. De anmärkta beloppen för sistnämnda tre år hade uppgått till respektive 20 912, 50 264 och 35 456 kronor. Vad åter anginge för högt debitera-de skatte- belopp hade vid granskningen av 1934, 1935 och 1936 års taxeringslängder enligt av vederbörande granskningstjänstemän förda anteckningar antalet fall, då skattskyldig debiterats med mer än 30 kronor för högt belopp, upp- gått till respektive 29, 18 och 62 stycken å tillhopa respektive 20 439, 18 919 och 39 472 kronor. Beträffande dessa feldebiteringar vore dock att märka, att den omständigheten att skatt debiterats med för högt belopp icke be- hövde innebära, att för mycket skatt blivit uttagen. Ändring i debiteringen kunde nämligen hava ägt rum till följd av besvär eller ock kunde skatte- belopp hava blivit helt eller delvis avkortade. Ehuru antalet fall, där för hög debitering konstaterats, icke i och för sig vore så stort, ansåge riksräken- skapsverket dock rättvisan kräva, att åtgärder vidtoges för vinnande av rät- telse även i de fall, då skattskyldig påförts för hög skatt. Detta syntes kun- na ske på olika sätt. Sålunda skulle riksräkenskapsverket exempelvis kun- na åläggas att i de fall, då skattskyldig debiterats för högt belopp, härom underrätta vederbörande länsstyrelse. Länsstyrelsen skulle vara skyldig att efter i ärendet verkställd utredning till den skattskyldige restituera, vad som på grund av den felaktiga debiteringen för mycket erlagts. Ett annat sätt vore att ålägga riksräkenskapsverket att underrätta den skattskyldige an- gående vid granskning uppmärksammad felaktighet i debiteringen, varige- nom denne skulle bliva satt i tillfälle att över debiteringen anföra besvär. Härvid vore dock att märka, att besvär över debitering av skatt enligt upp- bördsreglementet % 7 skulle ske inom natt och år efter det skatten blivit av- krävd. Granskningen inom riksräkenskapsverket av taxeringslängderna vore emellertid icke avslutad inom den för besvärs avgivande utsatta tiden. Slutligen kunde framhållas att, såsom ovan nämnts, i fråga om andra skatt- skyldiga än svenska aktiebolag allenast sådana skattedebiteringar, där det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet överstege 1 000 kronor, normalt vore föremål för granskning inom ämbetsverket. Därest den av interpellanten antydda reformen skulle genomföras, kunde det ifrågasättas, huruvida icke granskningen rättvisligen borde utsträckas att omfatta även lägre beskattningsbara belopp. En dylik ändring skulle dock nödvändiggöra en ej obetydlig ökning av den med granskningsarbetet syssel- satta personalen.
I sitt svar å interpellationen anförde departementschefen bland annat:
Antalet fall, där för hög debitering kunnat konstateras, vore numera jäm- förelsevis ringa och det antal fall, då för högt belopp uttagits, säkerligen än lägre. Huruvida den skattskyldiges besvärsrätt likväl borde kompletteras med ett restitutionsförfarande på statlig myndighets initiativ, vore en inga- lunda lättlöst fråga, till vilken departementschefen icke vore beredd att in- taga någon bestämd ståndpunkt. Emellertid komme departementschefen att hava sin uppmärksamhet riktad på frågan och, därest möjlighet yppade sig, föreslå åtgärder i det syfte, interpellationen avsåge.
I en den 9 augusti 1934 dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj:t hemställde överståthållarämbetet, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens bemyndi- gande att för varje år fastställa den räntefot, efter vilken ränta skulle utgå vid restitution av utskylder och avgifter av nu ifrågavarande slag liksom vid eftergift eller restitution av arvsskatt och skatt för gåva. Det syntes ämbe— tet, att denna ränta borde stå i nära överensstämmelse med den räntesats, till vilken staten själv hade att verkställa upplåning vid tillfället för ränte- fotens fastställande. Till stöd för sin uppfattning anförde ämbetet, att det visserligen vore riktigt, att en skattskyldig, som erhölle restitution av ut- skylder, finge skälig ränta ä av honom för mycket erlagda skattebelopp, men att räntefoten därvid icke borde vara så hög, att den skattskyldige bereddes obehörig vinst. En ränta av fem procent vore med dåvarande läge på pen- ningmarknaden enligt ämbetets mening alltför hög. Över överståthållar- ämbetets framställning avgåvo statskontoret, riksräkenskapsverket och kam- marrätten utlåtanden och anförde därvid i huvudsak följande. Statskon- toret: I likhet med överståthållarämbetet ansåge statskontoret, att riksdagens bemyndigande borde inhämtas om rätt för Kungl. Maj:t att bestämma den räntesats, efter vilken ränta å restituerade medel skulle utgå. Härvid borde dock föreskrivas en begränsning uppåt, förslagsvis till fem procent. Stats— kontoret ifrågasatte emellertid, om det kunde vara lämpligt, att ett dylikt fastställande ägde rum för ett år i sänder. Förhållanden kunde inträffa, som gjorde det önskvärt, att med längre eller kortare mellanrum än ett år vidtaga ändring i nu ifrågavarade avseende. Vid fastställandet av räntan syntes ledning kunna hämtas av vid tidpunkten ifråga utgående ränta å de- positionsräkning ävensom av den effektiva räntan å statsobligationer. Riks- räkenskapsverlcet: Föreskrifter om en räntefot av fem procent stode i över- ensstämmelse med ett flertal bestämmelser rörande ränteberäkning inom det offentligrättsliga området. I de vid förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fogade, jämväl för förordningen om arvsskatt och skatt för gåva avsedda tabellerna för uträkning av kapitalvärden räknades med en räntefot av fem procent. Även i andra offentligrättsliga författningar räknades med samma räntefot, och på det civilrättsliga området förekomme även enahanda ränteberäkningsnorm. Utginge man från att bestämmelser- na om ränta vid restitution av utskylder m. m. tillkommit väsentligen för att bereda skattskyldig skydd mot ränteförlust, ansåge riksräkenskapsver- ket en räntefot av fem procent väl hög under nuvarande läge å penning- marknaden. Med hänsyn härtill syntes vissa skäl tala för att i förevarande
fall räntefoten avvägdes i närmare överensstämmelse med det växlande all- männa ränteläget. Emellertid vore att märka, att för enskilda företagare och andra skattskyldiga den upplåningsränta, dessa måste vidkännas, direkt eller indirekt, för inbetalningar av skatt, torde ligga väsentligt över stats- låneräntan. Riksräkenskapsverket ansåge, att det icke läte sig göra att be- gränsa en lagändring i antydd riktning till att avse allenast de av överståt- hållarämbetet åsyftade fallen av restitution utan borde en sådan ändring avse samtliga hithörande bestämmelser å det skatterättsliga området. Vad som kunde befinnas böra gälla för nämnda område, torde kunna antagas äga giltighet även för det offentligrättsliga området i övrigt. Det kunde dessutom ifrågasättas, om icke en ändring av ifrågavarande räntesatser komme att få konsekvenser beträffande jämväl å det privaträttsliga området meddelade bestämmelser av ifrågavarande slag. Härigenom ansåge riks- räkenskapsverket, att frågan erhölle en sådan räckvidd, att ett ställnings- tagande till densamma krävde en utredning av ingående och omfattande be- skaffenhet. Riksräkenskapsverket kunde fördenskull ej finna annat än att den av överståthållarämbetet väckta frågan måste prövas i ett vidsträcktare sammanhang, varför ämbetsverket ansåge sig icke kunna tillstyrka bifall till överståthållarämbetets förslag, sådant det förelåge, Kammarrätten: Med hänsyn till fluktuationerna å penningmarknaden funne kammarrätten önsk- värt, att den vid restitution av utskylder m. m. utgående räntan gjordes så tillvida rörlig, att räntefoten bestämdes för ett år i sänder. Däremot kunde kammarrätten icke instämma i överståthållarämbetets förslag angående räntefotens fastställande. Kammarrätten ansåge det bäst överensstämma med syftet med ifrågavarande stadgande om rätt till ränta, att räntan be- stämdes så, att den skattskyldige i regel kunde antagas bekomma full er- sättning för den ränteutgift, han själv haft eller skulle haft, därest han varit tvungen att genom lån anskaffa medel för betalning av det sedermera åter- bekomma beloppet. Då räntesatsen för enskilda lån så gott som undantags- löst torde överstiga räntan å statens lån, kunde en restitutionsränta, som utginge allenast med vad staten själv behövde erlägga vid upplåning, icke anses innefatta full gottgörelse. En ledamot i kammarrätten ansåg, att en maximigräns av fem procent och en minimigräns av tre procent borde fast- ställas för ifrågavarande räntesats samt att en höjning eller sänkning av räntesatsen borde ifrågakomma allenast vid avsevärda förändringar på pen- ningmarknaden. Två ledamöter ville avstyrka överståthållarämbetets för- slag på den grund, att räntan i förevarande fall utgjorde en gottgörelse för vissa olägenheter, varåt lagstiftarna av praktiska skäl givit formen av en räntegottgörelse, samt att ämbetets förslag innebure ett principiellt avsteg från ifrågavarande förordnings grund och mening.
I en vid 1935 års riksdag inom första kammaren väckt motion, nr 3, hem- ställdes, att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändrad lydelse av för- ordningen den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution av ut- skylder m. m., att den som ägde återbekomma dylika utskylder tillika skulle äga erhålla ränta dårå efter postsparbankens vid tidpunkten för återbe-
kommandet gällande inlåningsränta. Som motivering för detta förslag an- fördes i motionen följande. Vid tiden för tillkomsten av 1919 års förord— ning hade fem procent ränta i förevarande avseende ansetts skälig. De höga räntesatserna under kristiden förklarade, att man vid den tiden ansett en ränta å fem procent ej vara hög. Utvecklingen sedermera och framförallt de senare årens visade dock, att den som exempelvis genom egen vårdslöshet dubbeltaxerats och erlagt utskylder efter i den ena kommunen oriktigt på- förd taxering, varefter han så småningom återfinge dessa, i själva verket gjort en särdeles förmånlig penningplacering. Detta kunde icke hava varit lagstiftarens mening. Det torde vara rättvist, icke minst med hänsyn till kommunernas intresse av frågan, att nu företaga ändring i förordningen med avseende å räntans storlek. Erfarenheten hade visat, att en fixerad ränte- sats icke vore tillfredsställande. Bättre syntes vara att i detta avseende an- knyta till inlåningsräntan vid den tidpunkt, då utskylder av det slag, varom här vore fråga, skulle återbetalas. Och därvid borde postsparbankens in- låningsränta få vara bestämmande, emedan den ej växlade lika ofta som privatbankernas. Bevillningsutskottet anförde i anledning av motionen. Syftet med ifrågavarande bestämmelse om rätt till ränta vid restitution av utskylder m. 111. hade varit att bereda skattskyldig, vilken åsatts taxering, som sedermera nedsattes, skydd mot ränteförlust. Givet vore, att den skatt- skyldige icke borde beredas någon vinst i anledning av att han påförts orik- tig taxering. Det vore därför önskvärt, att räntefoten i förevarande fall av- vägdes så, att densamma så nära som möjligt anslöte sig till det allmänna ränteläget under den tid, tvist angående den skattskyldiges taxering på- ginge. Att på sätt i motionen föreslagits anknyta räntesatsen till den tid- punkt, då utskylderna skulle återbetalas, syntes icke tillfredsställande lik- som ej heller att bestämma räntesatsen efter en medeltalsränta för viss läng— re tid eller efter den å statslån eller andra dylika lån utgående räntan. Även under nuvarande ränteläge torde nämligen inträffa, att skattskyldiga vid förekommande upplåning av medel för gäldande av påförda utskylder finge vidkännas en ränta, som läge väsentligt över räntesatsen i berörda fall. Här- till komme, att en räntefot av fem procent i förevarande fall icke torde kun- na anses vara så hög, att densamma kunde uppmuntra de skattskyldiga att fördröja framläggandet av erforderlig utredning i tvister angående taxering för att därigenom söka uppskjuta avgörandet under en längre tid och på detta eller annat sätt söka förskaffa sig obehörig räntevinst. Då dessutom, såsom riksräkenskapsverket framhållit, en räntefot av fem procent fast- ställts icke blott för ifrågavarande fall utan jämväl för vissa andra fall inom det offentligrättsliga området, syntes skäl tala för att ifrågavarande spörs- mål icke säges för sig utan i ett större sammanhang. Med hänsyn härtill och då frågan redan vore föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, hade utskottet icke ansett skäl föreligga att föreslå någon åtgärd i anledning av motionen. Motionen avslogs också av båda kamrarna.
Enligt vad kommittén inhämtat har vidare styrelsen för svenska lands- kommunernas förbund i en den 18 januari 1937 dagtecknad skrivelse hos
Kungl. Maj :t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådan åtgärd, att räntesatsen vid restitution av utskylder m. m. måtte sänkas till med då- varande ränteläge överensstämmande storlek.
Ovannämnda bestämmelse, att ränta vid återbetalning av pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering icke skall utgå, tillkom år 1937 på förslag av Kungl. Maj:t. I sitt av riksdagen godkända betänkande uttalade därvid bevillningsutskottet, att utskottet ansåge praktiska skäl tala för att ränta ej skulle beräknas vid återbetalning av nämnda avgift.
I en motion vid 1938 års riksdag, nr 29 i andra kammaren, hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa skyndsam utredning samt för riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas, angående huruvida skäl förelåge att bibehålla räntegottgörelse vid restitution av skatter och utskylder samt, om räntegottgörelse ansåges alltjämt böra utgå, angående denna räntegottgörel- ses bringande i bättre överensstämmelse med nuvarande ränteläge, samt därjämte närmare precisera bestämmelserna för vilka fall dylik gottgörelse skulle lämnas. I motionen anfördes bland annat. Förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m. hade till- kommit vid en tidpunkt med avsevärt högre ränteläge än vad som för när- varande vore gällande. Det torde numera knappast vara befogat att allt- jämt bibehålla en räntegottgörelse, som vore ungefär dubbel mot gällande inlåningsränta vid bankerna. Därjämte syntes frågan, huruvida räntegott- görelse överhuvud taget skulle erläggas, böra prövas. För en skattskyldig, som vunne nedsättning i sin taxering och därmed erhölle återbäring av er- lagda skattebelopp, innebure redan detta en så betydande favör, att någon ytterligare gottgörelse i ränteavseen-de knappast kunde anses motiverad. Man borde därjämte taga i betraktande de svårigheter, som ofta yppade sig vid taxering av i synnerhet vissa fastigheter i industri- och vattenkrafts- anläggningar, i vilka fall justeringar kunde uppgå till avsevärda belopp. Exempel funnes, där kommuner beträffande just sådana skatteobjekt, utom restitution av betydande skattebelopp, haft att erlägga 10 000 kronor och däröver i räntegottgörelse. Slutligen syntes oklarhet råda, huruvida ränte- gottgörelse skulle utgå även i fråga om sådana fall, då befrielse från eller nedsättning av erlagda skattebelopp endast berott på ändrad fördelning av påförd skatt emellan olika kommuner och taxeringsdistrikt.
Bevillningsutskottet, till vilket motionen hänvisats, hemställde, att, enär enligt vad utskottet inhämtat det i motionen berörda spörsmålet vore före- mål för 1936 års uppbördskommittés närmare övervägande och kommittén beräknades komma att slutföra sitt uppdrag under år 1938, motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Detta blev också riksdagens be- slut.
Riksdagens år 1937 församlade revisorer fäste i sin berättelse riksdagens uppmärksamhet vid vissa fall, då skattskyldig uppburit ränta å restituerade skattebelopp, som endast överflyttats från en kommun till en annan eller från ett taxeringsdistrikt till ett annat inom samma kommun, under det att
någon räntegottgörelse icke erlagts å de efterdebiterade beloppen. I an- slutning härtill anmärkte revisorerna, att de av dem gjorda iakttagelserna otvetydigt syntes giva vid handen, att ett reglerande av rätten till räntegott- görelse i dylika fall måste verkställas samt att föreliggande spörsmål tar- vade en utredning, som utan dröjsmål borde komma till stånd. Revisorerna ville med hänsyn till vad sålunda förekommit påkalla åtgärder från riks- dagens sida i detta ärende.
I utlåtande i anledning av revisorernas berättelse yttrade statsutskottet bland annat följande. Vad revisorerna anfört syntes utskottet giva vid han- den, att nuvarande bestämmelser angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m. icke vore i alla avseenden fullt tillfredsställande. Då ut- skottet, som således helt anslöte sig till de av revisorerna anförda synpunk- terna, vore av den uppfattningen, att detta spörsmål borde bliva föremål för närmare utredning, hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning i syfte att i av revisorerna anmärkta avseenden åvägabringa ändring i gällande be— stämmelser rörande rätt till räntegottgörelse.
I skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll riksdagen, som anslöt sig till de av revisorerna anförda synpunkterna, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa ut- redning i angivna syfte.
Kommitténs för-slag. Kommittén finner de nu gällande bestämmelserna om restitution och ränta vid restitution av utskylder medföra olägenheter i åtskilliga hänseenden. Sålunda måste det anses som ett missförhållande, att utskylder, som felaktigt påförts en person i en kommun och blivit där erlagda, på ansökan skola restitueras, därvid vederbörande tillika skall åt- njuta ränta även i sådana fall, då samma person har att i stället erlägga utskylder — måhända till högre belopp — i annan kommun eller häftar för restförda utskylder. Även om den myndighet, som handlägger restitu- tionsärendet, utan att någon skyldighet därtill föreligger sätter sig i för- bindelse med uppbördsmyndigheten för den ort, där vederbörande rätteligen har att utgöra utskylder, för att säkerställa erläggandet av sistnämnda ut- skylder, vilket nu ofta lär vara fallet, torde det väl kunna tänkas, att de sedermera rätteligen påförda utskylderna icke kunna uttagas hos den skattskyldige. Enligt kommitténs förmenande bör restitution kunna er- hållas allenast om och i den mån den skattskyldige erlagt för mycket med hänsyn tagen till hans vid tiden för restitutionsbeslutet förfallna skatte- skulder, oavsett var dessa rätteligen skola infrias. Den skattskyldige bör sålunda endast utfå den del av erlagda beloppet, som överstiger det ut- skyldsbelopp, som han i stället rätteligen må hava att utgöra i annan ort eller som restförts. Återstoden av det på grund av den undanröjda debiteringen erlagda utskyldsbeloppet bör gottskrivas den skattskyldige till gäldande av de utskylder, han enligt behörig debitering har att ut- göra. Kommittén anser det vidare förenligt med rättvisa och billighet, att därest vid granskning av statsmyndighet befinnes, att utskylder påförts nå-
gon felaktigt eller till för högt belopp, vad som erlagts för mycket skall kun- na restitueras till vederbörande utan hinder därav, att tiden för ingivande av besvär över debiteringen må vara tilländalupen. Sådan restitution bör utan framställning från den därtill berättigade verkställas av vederbörlig länsstyrelse. För sådant ändamål bör det ankomma på riksräkenskaps- verket, att om ämbetsverket vid fullgörandet av detsamma åliggande gransk- ning eller eljest inom tre år efter slutet av det uppbördsår, under vilket en- ligt verkställd debitering utskylder skolat av någon erläggas, funnit anled- ning förekomma därtill, att utskylderna blivit obehörigen eller till för högt belopp påförda, därom underrätta vederbörande länsstyrelse, som har att verkställa utredning i ärendet och i förekommande fall utan ansökning kost- nadsfritt till den person, varom fråga är, restituera vad som för mycket erlagts. Då denna riksräkenskapsverkets uppgift måste anses vara allenast sekundär i förhållande till ämbetsverkets uppgift att utöva kontroll å sta- tens inkomster, kan enligt kommitténs åsikt en sådan ändring icke föran- leda, att den ämbetsverket åliggande granskningen av debiteringen utsträc- kes utöver vad som hittills varit brukligt eller ur andra synpunkter må an- ses lämpligt.
Vad därefter beträffar bestämmelserna om ränta vid restitution av ut- skylder och allmänna avgifter, torde väl en räntefot av fem procent under nuvarande förhållanden å penningmarknaden vara alltför hög, om bestäm- melserna skola hava till ändamål allenast att bereda skattskyldig skydd mot ränteförlust. Den effektiva medelräntefoten för statens totala upplåning, d. v. 5. för den samlade statsskulden, är för närvarande inemot fyra pro- cent. Medelräntefoten för ett års nyupplåning är lägre, för budgetåret 1937/1938 3'01 procent. Vid ett fortsatt oförändrat ränteläge kommer givet- vis även medelräntefoten för den totala upplåningen att nedgå, allt eftersom äldre högprocentiga obligationslån utlöpa och konverteras till nu gällande låga räntefot. Emellertid anser kommittén, att även andra synpunkter måste beaktas vid bedömandet av vilken räntefot, som må anses skälig i föreva- rande avseende. Sålunda torde det ej få förbises, att räntegottgörelsen bör utgöra ersättning ej endast för den beräknade ränteförlusten utan även för de kostnader och olägenheter i övrigt, som tillskyndats den skattskyldige ge— nom den felaktiga taxeringen eller debiteringen. Kommittén delar även de synpunkter rörande den principiella räckvidden av räntefotens förändrande, som riksräkenskapsverket framfört i sitt utlåtande över överståthållarämbe- tets ovanberörda framställning. Då enligt kommitténs förslag den, som eljest är berättigad återfå utskylder, som debiterats i en ort, men i stället har att utgöra utskylder, vilka skola debiteras i annan ort, eller häftar för restförda utskylder, skall äga återbekomma allenast vad av det erlagda be- loppet, som överstiger det belopp — i förekommande fall jämte indrivnings- avgift — han sålunda har att utgöra, föreligger enligt kommitténs förme- nande än mindre anledning att göra ändring i fråga om räntefoten. Om räntefoten bibehålles vid fem procent, skulle hinder icke behöva möta att i fråga om den tid, ränteberäkningen skall avse, stadga mera schematiska be-
stämmelser, vilket ur arbetssynpunkt måste anses önskvärt, särskilt med hänsyn till att utskylderna enligt kommitténs förslag kunna förfalla till be- talning vid ett flertal terminer. Av ovan anförda, såväl principiella som praktiska skäl har kommittén funnit sig böra förorda bibehållande av den nuvarande räntefoten.
På grund av nu gällande bestämmelser har skattskyldig kunnat uppbära ränta å restituerade skattebelopp, där taxering endast överflyttats från en kom- mun till en annan eller från ett taxeringsdistrikt till ett annat inom samma kommun. Det har sålunda kunnat förekomma, att en kommun, som uppburit utskylder, vilka sedermera befunnits, helt eller delvis, rätteligen tillkomma annan kommun, vid restitution av de sålunda uppburna utskylderna nöd- gats utgiva ränta å hela det återbetalade beloppet och att den andra kom- munen samtidigt lidit förlust genom att icke i behörig tid få uppbära den- samma tillkommande utskyldsbelopp eller erhålla ränta å sedermera inbe- talt belopp, under det att den skattskyldige måste anses hava gjort en obe— hörig vinst genom att erhålla ränta å belopp, han rätteligen i stället skulle hava erlagt till den sistberörda kommunen. Förarbetena till 1919 års för- ordning angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m. utvisa, att man vid förordningens tillkomst närmast haft uppmärksamheten riktad på sådana fall, där en skattskyldig erhållit en verklig nedsättning av eller befrielse från erlagda utskylder. Däremot innehålla förarbetena icke något uttalande om de fall, där befrielsen från eller nedsättningen av de erlagda skattebeloppen endast berott på ändrad fördelning av det beskattningsbara beloppet mellan olika kommuner eller taxeringsdistrikt.
Då enligt kommitténs förslag restitution icke skall ske av belopp, som rätteligen tillkommit annan kommun än den, för vilken debitering skett, och ränta förty ej heller skall utgå å detta belopp, skulle sistsagda kommun kunna komma att göra en i vissa fall icke obetydlig vinst på den andras bekostnad genom att kanske under avsevärd tid utan ränteutgift få tillgodo- göra sig ett utskyldsbelopp, som icke tillkommit densamma. Kommittén finner därför skäligt, att, därest den vinst, som sålunda kan anses uppkomma, skulle uppgå till något större belopp, förslagsvis 50 kronor, gottgörelse bör utgå till den andra kommunen. Om den räntefot, enligt vilken sådan gott- görelse skall beräknas, sättes så lågt, som föreslagits, eller lika med den räntefot, som vid tiden för beslutet om restitution tillämpas av postspar- banken vid inlåning, torde den kommun, till förmån för vilken utskylderna ursprungligen debiterats, icke under några förhållanden kunna anses lida skada genom en sådan ersättningsskyldighet.
Enligt kommitténs förmenande bör ränta utgå även vid restitution av obehörigen påförda annuiteter av olika slag. Då i de föreslagna bestäm- melserna angående debitering, uppbörd och restitution annuiteter helt jäm- ställts med övriga utskylder och allmänna avgifter, torde i fortsättningen någon tvekan icke behöva föreligga därom att vid restitution av obehörigen eller till för högt belopp påförda annuiteter ränta bör utgå som vid restitu- tion av annat utskyldsbelopp.
Restituerade belopp, som avse statliga utskylder, bokföras jämte ränta såsom utgifter å vederbörande inkomsttitel. De i budgetredovisningen redo- visade utgifterna å dessa inkomsttitlar utgöras sålunda huvudsakligen av restitutioner. På motsvarande sätt bokföras restitutioner och i samband med dessa lämnade råntegottgörelser i fråga om andra utskylder och av- gifter än statliga hos länsstyrelsen såsom utgifter å vederbörande diverse- medelstitlar, exempelvis landstingsmedel, och avräknas sålunda vid medels- leveransema från länsstyrelsen. Bokföring och redovisning av restitutioner torde i fortsättningen böra ske på samma sätt som för närvarande, varvid med kommunala utskylder lämpligen kan förfaras på samma sätt som nu sker beträffande landstingsmedel.
Indrivningsavgift.
I 5 17 mom. 1 uppbördsreglementet stadgas, att skattskyldig, vilken un- derlåtit att inbetala sina kronoutskylder i föreskriven tid och ordning, ålig- ger att vid indrivningen av resterande utskylder erlägga avgift, beräknad efter tre öre för varje full krona av resterande utskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre för varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor. Vad sålunda stadgats rörande skyldighet att erlägga indriv- ningsavgift skall icke äga tillämpning, därest skattskyldig, som är berättigad att erlägga honom påförda kronoutskylder i två terminer men försummat att inom utgången av första uppbördsterminen erlägga vad av utskylderna å nämnda termin belöper, inom sju dagar efter första uppbördsterminens ut- gång till utmätningsmannen i orten inbetalar debetsedelns hela belopp.
I 76 & tredje stycket lagen om kommunalstyrelse på landet och 71 & tredje stycket lagen om kommunalstyrelse i stad stadgas, att vid indrivandet av resterande utskylder därutöver uttages en avgift av tre öre å varje full krona av det oguldna utskyldsbeloppet, dock ej mindre än tjugufem öre.
Jämlikt 12 & restindrivningsförordningen äger för indrivning av krono- och kommunalutskylder den utmätningsman, inom vilkens distrikt medlen uttagits, åtnjuta ersättning med stadgad indrivningsavgift, dock att når ut- mätningsman i eller för indrivningen anlitat exekutionsbiträde, denne må uppbära hälften av indrivningsavgiften för medel, med vilkas indrivande han sålunda tagit befattning. Där i stad finnas meddelade särskilda före- skrifter rörande dispositionen av sådan avgift, skola dessa föreskrifter fort- farande tills vidare tillämpas. I åtskilliga städer har i samband med löne- regleringar bestämts, att indrivningsavgift eller del därav skall tillfalla staden.
Kommittén finner, att skattskyldig vid försummelse att i vederbörlig ord- ning erlägga utskylder bör drabbas av viss påföljd i form av skyldighet att erlägga indrivningsavgift. Bibehållandet av en dylik påföljd torde vara ound- gängligt som ett allmänt korrektiv mot sådan försummelse. En indrivnings- avgift torde, i den mån den tillfaller den eller de tjänstemän, som verkställer indrivningen av de restförda utskylderna, även kunna utgöra en ersättning
för det med indrivningen förenade arbetet. Andelar i indrivningsavgifter torde för närvarande utgöra en icke oväsentlig del av exekutionsbiträdenas inkomst. lndrivningsavgiften utgör slutligen för den som omedelbart verkställer indriv- ningen helt visst en verksam drivfjäder till energiskt arbete för utskyldernas utkrävande. Huruvida indrivningsavgiften, i den mån densamma till någon del tillkommer utmätningsman, som har att övervaka restindrivningen och i förekommande fall själv indriva restfört utskyldsbelopp, bör tillmätas nå- gon betydelse för indrivningens snabba och effektiva utförande torde däre- mot kunna ifrågasättas.
Frågan om indrivningsavgifternas storlek och om vem desamma skola tillfalla har tidigare vid upprepade tillfällen varit föremål för behandling.
Sålunda stadgades beträffande kronoutskylderna i statskontorets kungö- relse den 8 december 1836 angående förändring i tiden för uppbördsstäm- mornas hållande samt om återupplivande av stämmoböterna att, därest ut- skylderna ej erlades å stämma, skulle utgå stämmoböter med 12 skillingar banco utan avseende å debetsedelns summa. Hälften av böterna skulle till- falla uppbördsmannen, hälften församlingens fattiga. Enligt kungörelsen den 15 juli 1841 angående förändrade grunder för beräkningen och fördel- ningen av stämmoböterna skulle dessa utgå enligt en skala, där lägsta be— loppet var 4 skillingar och det högsta, som inträdde vid ett skattebelopp å 200 riksdaler, utgjorde 3 riksdaler. Uppbördsmannen fick behålla 1la av stämmoböterna, återstoden tillföll de fattiga.
Enligt 1862 års lag om kommunalstyrelse på landet ägde kronofogde för indrivna kommunalutskylder »beräkna tre procents uppbördsprovision) och enligt kungörelse den 29 juni 1866 »att såsom uppbördsprovision jämväl ut- taga hos den restskyldige tre procent av det resterande beloppet». I 1862 års lag om kommunalstyrelse i stad fanns ingen motsvarande bestämmelse. Genom kungörelse den 8 september 1868 infördes emellertid i sagda lag ett stadgande att vid indrivandet av oguldna kommunalutskylder finge därut- över hos den restskyldige uttagas tre procent av det resterande beloppet.
Enligt 6 g 4 mom. av stadgan angående fjärdingsmän den 1 juni 1850 en- ligt den lydelse detta författningsrum erhöll genom kungörelse den 19 maj 1876 ägde fjärdingsmän, då hans biträde anlitades för indrivning av bland annat olikviderade kronouppbördsmedel åtnjuta hälften av uppbördsman- nens andel i stadgade stämmoböter eller medgiven uppbördsprovision.
I betänkande och förslag angående dels allmän tjänste- och lönereglering för landsstaten och dels uppbörds- och redovisningsväsendet för landet, som avgåvos den 13 oktober 1875 av särskilda kommitterade, föreslogs, att skatt- skyldig, som underläte att inbetala sina kronoutskylder i föreskriven tid och ordning, skulle till den person, som verkställde indrivningen, utgiva ersätt- ning därför, benämnd indrivningsavgift, beräknad efter tre öre för varje full krona av debetsedelns slutsumma, dock med minst tio öre. I anledning av motion vid 1884 års riksdag anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, i att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande om och huruledes då stad- gade stämmoböter kunde utbytas mot viss indrivningsavgift i huvudsaklig
överensstämmelse med nyssberörda förslag. I skrivelsen anfördes bland an- nat, att indrivningen i allmänhet, vad landet beträffade, besörjdes av den på kommunernas bekostnad avlönade fjärdingsmannen. Med avseende därpå, att de utskylder, varom vore fråga, skulle gäldas till staten, kunde det icke vara en obillig fordran, att den, som verkställde berörda indrivning, därför erhölle ersättning i främsta rummet för de med indrivningen förenade kost- naderna samt därjämte även någon gottgörelse för besväret. Med anledning av riksdagsskrivelsen infordrades gemensamt utlåtande från statskontoret och kammarrätten, vilka myndigheter i avgivet utlåtande anförde bland an- nat:
Ämbetsverken ansåge den omständigheten, att kronofogdarne genom stämmo- böternas upphörande skulle gå i mistning av den dem vid senaste löneregleringen tillförsäkrade inkomst av dessa böter, icke vara avsevärd, helst denna inkomst varit ringa och förlusten därav motvägdes av en ej obetydlig minskning i göromål. Någon påföljd för underlåtenhet att vid uppbördsstämma betala utskylder borde emellertid finnas bestämd, och torde, såsom riksdagen hemställt och av länsstyrelserna även ifrågasatts, en förändring uti ifrågavarande hänseende lämpligast böra ske genom stämmoböternas utbytande mot en indrivningsavgift, som helt och hållet tillfölle in- drivningsförrättaren.
En sedermera i anledning av riksdagens skrivelse utfärdad kungörelse den 20 maj 1887 överensstämde ordagrant med ett av ämbetsverken i utlåtandet framställt förslag. I kungörelsen föreskrevs, att dylik avgift vid uttagande av kronoutskylder skulle utgå med tre öre för varje full krona av debetsedelns slutsumma, dock ej med mindre än tio öre eller mera än fem kronor. Denna bestämmelse återkom oförändrad i uppbördsreglementet den 10 maj 1895, 5 17.
I instruktionen för fjärdingsmännen den 29 september 1899 tillades fjär- dingsman fortfarande allenast hälften av [uppbördsmannen tillkommande indrivningsavgift och uppbördsprovision.
I uppbördsreglementet den 19 maj 1911 vidtogs endast den förändringen i de tidigare bestämmelserna, att maximering av indrivningsavgiften icke längre förekom.
Alltsedan år 1908 utgick enligt detta år fastställt uppbördsreglemente för Stockholms stad indrivningsavgiften för där påförda kronoutskylder med sex öre för varje krona av debetsedelns slutsumma, så snart de resterande utskylderna överstego 15 kronor och eljest med tre öre för varje krona av slutsumman. Sakkunniga rörande organisation av fögderiförvaltningen före- slogo i ett den 19 december 1912 framlagt betänkande, att denna bestämmel- se skulle utsträckas till hela landet.
Såsom motiv för den föreslagna ändringen anfördes följande:
»En av oss emotsedd invändning är den, att friheten för den skattskyldige att under loppet av 15 dagar vid vilken postanstalt han behagar avbörda sig sin kro— noskatt skall, långt ifrån att vara ägnad att befordra punktlighet, snarare verka tvärtom. Med kännedom om den mänskliga naturen kan det med skäl befaras, me- nar man, att antalet restskyldige skall genom den föreslagna anordningen ökas till stort men för uppbördsförvaltningen och i all synnerhet för restindrivarna. Här-
om lärer icke någon kunna på förhand uttala ett säkert omdöme. För vår del äro vi böjda att antaga motsatsen.
Men vi äro sinnade föreslå, att indrivningsavgiften skall något höjas, ungefärligen efter samma grunder, som nu tillämpas i Stockholm, och av en sådan åtgärd lärer mycket i det anmärkta avseendet vara att vänta.»
Förslaget lämnades i allmänhet utan erinran av de hörda myndigheterna. En länsstyrelse uttalade dock tvekan om riktigheten av en progressiv skala för indrivningsavgiftens bestämmande, varemot en annan föreslog sex pro- cent över hela linjen, enär det oftast vore svårast att få ut de mindre skatte- beloppen.
I ett hos justitiekanslersämbetet handlagt ärende i fråga om rätt för fjär- dingsman, eventuellt länsman, som av kronofogde beordras indriva å rest- längd uppförda kronoutskylder, att helt eller delvis tillgodogöra sig den i uppbördsreglementet för indrivning bestämda ersättning, yttrade ämbetet, att ehuruväl det borde vara uppenbart, att meningen varit, att indrivningsav- giften skulle odelad tillfalla den, som verkställde det egentlig-a indrivningsar- betet, tveksamhet härutinnan dock på grund av vissa anförda omständighe- ter måste råda, och att enligt vad justitiekanslersämbetet inhämtat, författ- ningarna uti ifrågakomma delar tillämpades olika inom rikets» fögderier. I underdånig skrivelse den 13 januari 1912 anmälde ämbetet för Kungl. Maj:t vad i sagda ärende förekommit för den åtgärd, vartill omständigheterna kun- de föranleda.
Statskontoret och kammarrätten, till vilka ämbetsverk ärendet remitterats för gemensamt utlåtande, infordrade yttranden från samtliga länsstyrelser. De från länsstyrelserna infordrade yttrandena voro i de flesta fall åtföljda av yttranden från kronofogdar, i många fall även av yttranden från lånsmän och fjärdingsmän. I fråga om förtydligande lagstiftningsåtgärder, som kun- de anses böra vidtagas, gingo de flesta uttalanden från fjärdingsmän ut på att fjärdingsman, som verkställt indrivning, borde åtnjuta hela indrivnings- avgiften, under det att länsmännen och kronofogdarna i allmänhet yrkade på delaktighet var för .sin egen tjänsteklass i nämnda avgift. 15 länsstyrelser ansågo, att indrivningsavgiften borde odelad tillfalla fjärdingsmannen, om denne verkställde indrivningen. Flera av dessa påpekade, att hänsyn härtill borde tagas vid blivande lönereglering för kronofog-darna. De övriga länsstyrelserna ansågo, att indrivningsavgiften borde fördelas, nämligen om länsmannen erhållit indrivningsorder och fjärdingsmannen verkställt indriv- ningen. De båda ämbetsverken yttrade i sitt utlåtande, bland annat, följande:
Ämbetsverken ansåge i likhet med justitiekanslersämbetet uppenbart, att då in- drivningsavgift infördes i stället för stämmoböter, densamma var avsedd att odelad tillfalla indrivningsförrättaren. Emellertid hade vid utfärdandet av kungörelsen den 20 maj 1887 ändring icke blivit verkställd i stadgan angående fjärdingsmän, enligt vilken fjärdingsman skulle äga åtnjuta hälften av uppbördsmannens andel i stadgade stämmoböter. Och när instruktion för fjärdingsmän utfärdades den 29 september 1899, hade i denna influtit en bestämmelse, att fjärdingsman för av honom indrivna kronouppbördsmedel hade rättighet att åtnjuta hälften av upp- bördsman tillkommande indrivningsavgift. Till följd härav syntes den ursprung- liga avsikten med indrivningsavgiften på de flesta håll hava råkat i glömska. Vad
beträffade den av justitiekanslersämbetet väckta frågan om förtydligande lagstift- ningsåtgärder, mäste sådana åtgärder framstå såsom av behovet synnerligen på- kallade. Såsom förut nämnts, var indrivningsavgiften, när den infördes, avsedd att helt och hållet tillfalla indrivningsförrättaren, en anordning för vilken statskonto— ret och kammarrätten redan tidigare uttalat sig, och i överensstämmelse varmed även 5 17 i gällande uppbördsreglemente vore avfattad. Då ämbetsverken fortfa- rande vore av den åsikten, att denna bestämmelse vore rättvis och lämplig, ansåge ämbetsverken, att genom ändring av & 2 mom. 4 i instruktionen för fjärdingsmän den 29 september 1899 nämnda instruktion borde bringas i överensstämmelse med uppbördsreglementet. Ämbetsverken ville ansluta sig till den av fögderiförvaltnings- sakkunniga uttalade åsikten, att indrivningsavgiften borde höjas till likhet med vad för Stockholms stad vore bestämt eller således till sex öre för varje krona av de- betsedelns slutsumma för det fall, att denna summa överstege 15 kronor. I hän— delse av bifall härtill bleve det möjligt, att med bibehållande av den för fjärdings— mannen ursprungligen avsedda inkomsten tillförsäkra även den tjänsteman, som stode i ansvar för indrivningen, vare sig nu detta bleve kronofogden eller länsman- nen, del i indrivningsavgiften.
I ett av sakkunniga för revision av uppbördsreglementet den 15 november 1913 framlagt förslag till uppbördsreglemente föreslogs, att indrivningsav- giften beträffande kronoutskylder skulle beräknas efter tre öre å varje full krona å utskyldernas slutsumma, då densamma ej överstege 15 kronor, dock ej mindre än till tio öre, och efter sex öre å varje full krona av berörda slut- summa, när denna överstege 15 kronor. _
Vid 1913 års riksdag bragtes frågan om vem indrivningsavgiften borde till- komma på tal genom en motion, nr 249 inom andra kammaren, i vilken hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t an— hålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om en sådan ändring i gällande be- stämmelser och instruktioner, att indrivningsavgiften och uppbördsprovisio- nen vid indrivning av krono- och kommunalutskylder m. ni. skulle oavkor- tade tillkomma den, som i sista hand verkställde indrivningen. Det tillfälliga utskott, till vilket denna motion hänvisades, sade sig till fullo dela motionä- rens synpunkter. Men då statskontoret och kammarrätten vore sysselsatta med den i motionen berörda frågans utredning, inskränkte sig utskottet till att uttala sin förhoppning om att den av Kungl. Maj:t igångsatta utredningen i ärendet snarast måtte leda till det result-at, som med motionen avsetts att vinnas.
År 1917 tillkommo nu gällande bestämmelser, såvitt angår kronoutskylder- na, med undantag av en 'i samband med kronouppbördens delning på termi- ner år 1931 tillkommen bestämmelse, innebärande undantag i visst fall från skyldighet att erlägga indrivningsavgift.
1924 års uppbördssakkunniga yttrade i sitt år 1929 avgivna betänkande beträffande indrivningsavgiften, bland annat, följande:
»Vid åtskilliga tillfällen har framförts önskemål, att indrivningsavgiften för kom- munalutskylder och pensionsavgifter måtte förhöjas att utgå efter de beträffande kronoutskylderna stadgade grunder, varigenom ett förbättrat uppbördsresultat för— menas skola vinnas. Även om efter uppbördsförfarandets omläggning i enlighet med de sakkunnigas förslag storleken av indrivningsavgiften icke kommer att bliva av så stor betydelse som under nuvarande förhållanden, förorda de sakkunniga, att
de för kronoutskylderna gällande bestämmelserna skola bliva tillämpliga betråfa fande alla slag av utskylder. _ — —
I samband med frågan om utarbetande av närmare detaljföreskrifter för genom- förandet av de sakkunnigas förslag till omläggning av skatteuppbörden och rest- indrivningen torde särskild uppmärksamhet böra ägnas frågan om fördelning av indrivningsavgiften mellan utmätningsman och av honom anlitat biträde.»
I Kungl. Maj:ts proposition till 1930 års riksdag med förslag till nya kom- munallagar upptogos stadganden, som i fråga om indrivningsavgiftens stor- lek helt anslöto sig till vad enligt 1917 års uppbördsreglemente gäller i fråga om kronoutskylder. Avgiften skulle alltså utgå med sex öre för varje full krona av de resterande utskyldernas slutsumma, så snart de resterande ut- skylderna överstege 25 kronor, men eljest utgöra tre öre för varje krona av utskyldernas slutsumma. I det år 1928 framlagda förslag till revision av kommunallagarna, som låg till grund för propositionen, hade föreslagits en höjning av indrivningsprovisionen för kommunalutskylder till samma grun— der som gällde för kronoutskylder. Såsom motivering härtill anfördes:
»Påföljden för uraktlåtenhet att gälda utskylderna hade skärpts till överensstäm- melse med gällande uppbördsreglemente. Nuvarande föreskrift uppmuntrade, en- ligt erfarenhetens vittnesbörd, alltför mycket därtill, att skattskyldig läte avhämta utskylderna och ej bekymrade sig om att direkt eller genom anlitande av s. k. in- tressekontor eller dylikt inbetala desamma. Det hade ansetts lämpligt att undvika uttrycket uppbördsprovision och lämna öppet, huru den uttagna procenten skulle disponeras. Det hade uttryckligen sagts, att bestämmelserna avsåge varje särskild uppbördsstämma. »
I yttranden över förslaget avstyrktes den föreslagna höjningen av över- ståthållarämbetet samt tre länsstyrelser ävensom kommunalfullmäktige i 9 kommuner och stadsfullmäktige i 11 städer. De skäl, som därvid anfördes, voro i huvudsak, att påföljden, vilken företrädesvis drabbade de mindre be- medlade, komme att träffa betydligt hårdare än vid indrivning av kronout- skylder, då kommunalutskylderna i regel uppginge till högre belopp, att höjningen näppeligen kunde antagas skola fylla sitt syfte att förmå notoriska skatteskolkare att betala samt att den nuvarande uppbördsprovisionen vore fullt tillräcklig. Förhöjningen tillstyrktes av en länsstyrelse samt kommunal- fullmäktige i en kommun och stadsfullmäktige i en stad.
I propositionen anförde chefen för finansdepartementet: »Den föreslagna skärpningen av påföljden för underlåtenhet att i rätt tid erlägga förfallna utskylder anser jag mig böra tillstyrka. Nu föreskrivna uppbördsprovi- sion synes vara allt för låg och innebär icke en tillräckligt kraftig påtryckning å för- sumliga skattebetalare. Det torde av flera skäl vara lämpligt, att samma regler gälla beträffande kommunal- och kronoutskylder. Med hänsyn därtill, att det måste dröja en avsevärd tid innan en reform av uppbördsväsendet kan bliva genom- förd, synes det olämpligt att i avbidan på en dylik reform uppskjuta lösningen av nu förevarande detaljspörsmål. Jag har emellertid givit stadgandet en sådan av- fattning, att uppbördsprovision allenast får uttagas å de belopp, som skolat erläggas vid stämman, men ej å sådana belopp, som skolat gäldas vid senare stämmor men som enligt kommuns beslut på grund av underlåtenheten att betala första delbe- loppet jämväl anses hava förfallit till betalning.»
I motioner, nrs 287 och 288 i första kammaren samt nrs 445 och 446 i andra kammaren, vid samma års riksdag hemställdes, att indrivningsavgiften skulle beräknas efter tre öre å varje full krona av slutsumman å de utskyl- der, som skolat erläggas vid uppbördsstämman, dock ej mindre än 25 öre.
På förslag av konstitutionsutskottet beslöt riksdagen, att ifrågavarande stadganden skulle erhålla sin nuvarande lydelse. Utskottets motivering var följande:
»Enligt utskottets mening föreligga icke tillräckliga skäl för den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen av uppbördsprovisionen. Särskilt vill utskottet framhålla, att en dylik höjning huvudsakligen skulle drabba de mindre bemedlade samt att, med hänsyn bland annat till att kommunalutskylderna i regel uppgå till högre belopp än kronoutskylderna, det icke synes behövligt att höja den kommunala uppbördspro- visionen till samma belopp som den statliga. Härtill kommer, att frågan om en lämpligare ordning över huvud för uppbörd och indrivning av utskylder är föremål för utredning; resultatet av denna utredning bör i varje fall avvaktas, innan en ånd- ring i föreslagen riktning vidtages.»
I en till socialdepartementet den 13 februari 1931 inkommen framställ- ning hemställde riksförbundet för fjärdingsmän och polismän om —— jämte annat — sådan ändring i gällande bestämmelser, att polis- eller fjärdings- man alltid skulle äga rätt till halva indrivningsprovisionen å i restlängd upp- förda belopp, tillhörande hans tjänstgöringsområde.
I år 1931 avgivet betänkande med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler anförde 1928 års Iönekommitté, bland annat, följande beträffande vissa nya föreskrifter om restindrivning:
»Till förhindrande av att landsfiskal vid restlängdernas utsändande till under- lydande exekutionsbiträden för egen del förbehåller sig indrivning av större restan- tieposter i syfte att därigenom uppbringa den landsfiskalen tillkommande inkoms- ten av indrivningsavgifterna, har lönekommittén ansett lämpligt att i restindriv- ningsförordningen % 3 införa en särskild föreskrift av innehåll, att utmätningsman å landet från åtgärd av fjärdingsman eller exekutionsbetjänt icke bör undantaga andra utskyldsposter än sådana, beträffande vilka fjärdingsman eller exekutions- betjänt ansåges icke kunna verkställa indrivningsåtgärd.»
I två inom andra kammaren vid 1932 års riksdag väckta motioner, nrs 391 och 411, hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring i restindrivningsförordningen att fjärdingsman eller exeku- tionsbetjänt alltid skulle äga rätt att åtnjuta halva indrivningsavgiften å i restlängd uppförda poster, tillhörande hans tjänstgöringsområde.
Andra kammarens femte tillfälliga utskott, till vilket motionerna hänvisa- des, hemställde i utlåtande över desamma, att motionerna icke måtte för- anleda till någon åtgärd.
I skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll emellertid riksdagen om sådant stad- gande i restindrivningsförordningen, att där för indrivning av restantier, hö— rande till krono- och kommunaluppbörden, utmätningsman anlitat exeku- tionsbiträde vid indrivningen, detta måtte erhålla hälften av indrivningsav- giften för på så sätt indrivna medel inom exekutionsbiträdets tjänstgörings- område. I skrivelsen anfördes följande:
»Rådande förhållanden på området äro enligt riksdagens mening i många fall mindre tillfredsställande. Gällande föreskrifter erhålla enligt vad riksdagen har sig bekant på skilda platser olika tillämpning. Det arbete med restindrivningen, som fjärdingsman eller exekutionsbetjänt utför, blir därigenom ersatt enligt olika grun- der. Detta måste anses mindre lyckligt och ägnat att av vederbörande uppfattas såsom en orättvisa. De skilda förfaringssätten torde bero på den formulering, som givits åt hithörande bestämmelser i restindrivningsförordningen. Det före- faller riksdagen oriktigt, att exekutionsbiträdet kan få utföra allt grovarbete för medlens indrivning, men, om dessa sedermera av den betalningsskyldige insändas eller överlämnas direkt till utmätningsmannen, går förlustig andel i provisionen. Givetvis äro också exekutionsbiträdenas löner avvägda med hänsyn till de inkoms- ter, som åtnjutas av dem i form av indrivningsavgiften»
I en den 9 november 1932 dagtecknad till Kungl. Maj:t ställd skrift hem- ställde styrelsen för svenska exekutionsmännens riksförbund, att sådan ändring måtte vidtagas i restindrivningsförordningen att det skulle åligga utmätningsman att åt exekutionsbiträde uppdraga att verkställa indrivning samt att bestämmelser i övrigt måtte ufärdas, »så att möjlighet icke lämnas utmätningsman att tillgodogöra sig någon del av indrivningsprovisionen en- ligt gottfinnande».
Med anledning av berörda framställning hemställde föreningen Sveriges landsfiskaler, att Kungl. Maj:t måtte underkänna de sålunda framlagda för- slagen till ändringar i restindrivningsförordningen.
Vad beträffar storleken av indrivningsavgiften är det till en början uppen- bart, att avgiften vid en sammanslagning av krono— och kommunaluppbör- den bör utgå efter enhetlig grund för alla utskylder, som uppbäras gemen- samt. Enligt ett i utlandet tillämpat system beräknas indrivningsavgift ef- ter en stigande skala alltefter den tid, som förflyter, innan utskylderna gäl- das. En efter sådan grund beräknad indrivningsavgift utövar helt visst en kraftig påtryckning på den skattskyldige men torde å andra sidan ofta fram- stå såsom oskälig. Det kan däremot ifrågasättas, om icke indrivningsav- giften bör, oberoende av det restförda beloppets storlek, utgå efter samma procent med lämpligt avvägt minimibelopp. En sådan ordning torde med hänsyn till samtliga de syften, indrivningsavgiften enligt kommitténs för- menande bör tjäna, vara mest rationell. Då utskylderna enligt gällande skat- tesystem i väsentlig omfattning :bliva avvägda med hänsyn till den individu- ella skatteförmågan och då genom de av kommittén föreslagna bestämmel- serna rörande uppbördens fördelning på terminer flertalet skattskyldiga tor- de erhålla förbättrade möjligheter att i vederbörlig ordning betala sina ut- skylder, torde enligt kommitténs förmenande intet skäl föreligga att till- lämpa skilda grunder för indrivningsavgiftens beräknande i fråga om olika utskyldsbelopp. Kommittén anser därför, att indrivningsavgift alltid bör be— räknas efter samma grund. En höjning av den nuvarande indrivningsav— giften för kommunalutskylder och för kronoutskylder å lägre belopp än 25 kronor, vilken för närvarande utgår med tre öre för varje full krona av de restförda utskyldernas slutsumma, skulle mest känn- bart drabba de mindre bemedlade. Då en avgift av tre öre per
krona ansetts till fyllest beträffande kommunalutskylderna, oavsett det restförda beloppets storlek, samt då med den av kommittén före- slagna ordningen för restindrivningen skattskyldig, som icke i vederbörlig ordning erlagt sina utskylder, kommer att träffas med indrivningsåtgärder snabbare än vad nu är fallet och restindrivningen även i övrigt torde bliva mera effektiv än för närvarande, finner kommittén indrivningsavgiftens syfte att vara ett verksamt korrektiv mot försumlighet att i behörig ordning erlägga utskylder kunna vinnas, om avgiften bestämmes till tre öre för varje full krona av de vid varje restföringstillfälle restförda utskyldernas sum- ma, dock lägst 25 öre. En sålunda bestämd avgift torde även — under för- utsättning att ändamålsenliga bestämmelser meddelas angående dispositio- nen av avgiften — vara tillräcklig för att indrivningsavgiftens syfte att ut- göra en ersättning för det med indrivningen förenade arbetet och en sporre för vederbörande indrivningsförrättare skall bliva tillgodosett.
Vad därefter beträffar frågan om vem indrivningsavgiften bör tillfalla, finner kommittén övervägande skäl tala för att indrivningsavgiften helt skall tillkomma den som omedelbart har att verkställa indrivningen. Såsom i annat sammanhang nämnts (jfr sid. 187) bör enligt kommitténs åsikt i prin- cip gälla, att indrivningsarbetet skall utföras av exekutionsbiträdena, under det att utmätningsmännen —— förutom att de hava att i regel meddela beslut om införsel och skola föranstalta om utmätt egendoms försäljning m. m. —— hava att övervaka och kontrollera, att indrivningen bedrives med tillbörlig snabbhet och omsorg samt att influtna medel i behörig ordning redovisas. Självfallet bör emellertid utmätningsmannen, som närmast under länssty- relsen eller uppbördskamreraren är ansvarig för utskyldernas behöriga in— drivande, i de undantagsfall, där anledning förekommer till antagande, att utskylder kunna lämpligast indrivas annorledes än genom exekutionsbiträdes försorg eller att eljest omedelbara åtgärder från hans sida kunna anses på- kallade, själv ombesörja utskyldernas uttagande. Kommittén anser, att in- drivningsavgiften med hänsyn till berörda allmänna grunder för indriv- ningsväsendets ordnande bör tillkomma det exekutionsbiträde, som verkställt indrivningen av de restförda utskylderna, eller om indrivningen skett annor- ledes än genom exekutionsbiträdes försorg, det exekutionsbiträde, som nor- malt skulle hava anlitats i och för indrivningen. Den omständigheten att utmätningsman i undantagsfall själv kommer att verkställa indrivningen anser kommittén icke böra föranleda till att indrivningsavgiften eller andel däri tillägges denne. Då indrivningsavgiften i vissa fall kan uppgå till jäm- förelsevis höga belopp, kan det emellertid icke anses skäligt, att densamma städse oavkortad tillfaller vederbörande exekutionsbiträde, utan bör maxi- mering ske av det belopp, som skall tillfalla exekutionsbiträdet, och överskju- tande del av indrivningsavgiften ingå till statsverket.
Därest exekutionsbiträdena i större utsträckning erhölle inkomster i form av indrivningsavgift, skulle i många fall, då exekutionsbiträdes avlöning till- mätts alltför knappt, en höjning av hans inkomster kunna ske utan kom- munens betungande. I andra fall skulle kommuns kostnader för avlönande
av exekutionsbiträde möjligen kunna nedbringas. Då skyldigheten att av- löna exekutionsbiträde åvilar kommunerna, torde det vara skäligt, att des- sa erhålla lättnad i kostnaderna härför. Indrivningsavgifternas disponerande för avlöning åt exekutionsbiträdena torde icke heller föregripa en blivande reform i fråga om bestridandet av kostnaderna för landsbygdens polisväsen.
Emellertid utgör landsfiskal tillkommande indrivningsavgift för närva— rande en icke oväsentlig del av dennes inkomster i tjänsten. Landsfiskaler- nas avlöningsförhällanden äro föremål för utredning av de sakkunniga, som den 17 december 1937 tillkallats för fortsatt utredning angående omorganisa- tion av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna. Nämnda sakkunniga torde inom en nära framtid framlägga förslag till lönereglering för landsfiska- lerna. Vid det samråd, som enligt givna direktiv ägt rum mellan sagda sakkunniga och kommittén, har kommittén inhämtat, att de sakkunniga hava för avsikt att föreslå, att landsfiskalerna icke vidare skola erhålla någon del av indrivningsavgiften. På grund härav har kommittén, ehuru de sak- kunnigas förslag ännu ej föreligger, ansett den omständigheten att lands— fiskalerna för närvarande uppbära inkomst i form av indrivningsavgift icke böra utgöra hinder för framläggande av förslag till en ändring i enlighet med ovan angivna riktlinjer. Kommittén föreslår sålunda, att det exekutions- biträde, som verkställt indrivning av restförda utskylder, eller om indrivning- en skett annorledes än genom exekutionsbiträdes försorg, det exekutions- biträde, som i vanlig ordning skulle hava anlitats i och för indrivningen, skall bekomma hela indrivningsavgiften, i den mån den icke överstiger femtio kronor samt att överskjutande belopp skall redovisas tillika med utskylderna och tillfalla statsverket.1 Där för stad eller annan ort finnas meddela-de sär- skilda föreskrifter angående dispositionen av indrivningsavgift, skola dessa föreskrifter dock fortfarande tills vidare tillämpas med den jämkning, som må föranledas av sammanslagningen av krono- och kommunalutskylder. In- drivningsavgift för utskylder uttagna i utlandet föreslås skola av vederböran- de länsstyrelse redovisas till statsverket.
Om efter genomförandet av den föreslagna uppbördsreformen restindriv- ning skulle förekomma i ungefär samma omfattning som för närvarande, torde de föreslagna bestämmelserna angående indrivningsavgift föranleda en väsentlig ökning av exekutionsbiträdenas inkomster. Därest kommitténs för- slag till uppbördens ordnande i väsentliga delar genomföres, torde emellertid restantierna kunna förväntas komma att nedgå. I vad mån så blir fallet kan dock icke med tillförlitlighet beräknas. Följaktligen kan ej heller några säkra slutsatser dragas angående verkningarna av kommitténs förslag med avseende å exekutionsbiträdenas inkomster. Enligt kommitténs förmenande torde reformen dock i allmänhet medföra någon ökning av desamma.
Skulle en fördelning av indrivningsavgiften mellan utmätningsman och exekutionsbiträde anses böra bibehållas, finner kommittén till undvikande av irritation i förhållandet mellan dessa befattningshavare dock lämpligt, & att exekutionsbiträde erhåller samma andel i indrivningsavgiften, vare sig 1 Jfr sid. 257.
han själv verkställer indrivningen eller icke. Därest sådan fördelning skall ske, torde emellertid frågan om indrivningsavgiftens storlek komma i annat läge, i det att den indrivningsavgift, som skall tillfalla exekutionsbiträdet, om densamma skall utgöra ersättning för det med indrivningen förenade ar- betet och vara en sporre till nitiskt indrivningsarbete, icke får bliva alltför lågt. Slutligen vill kommittén erinra om att, därest landsfiskalerna icke skola åtnjuta någon del av indrivningsavgiften, ett generellt indragande till statsverket av viss andel i indrivningsavgiften skulle vara förenat med myc- ket stora olägenheter ur bokförings— och kontrollsynpunkt, delvis samman- hängande med den vidsträckta användningen av handräckningsförfarande för utskylders uttagande och magistratsstädernas särställning i uppbörds- hänseende.
Behörighet att meddela beslut om införsel till gäldande av utskylder och avgifter.
Gällande bestämmelser. Enligt lagen den 14 juni 1917 om införsel i av— löning, pension eller livränta, som ursprungligen avsåg endast införsel för vissa underhållsbidrag men genom lag den 31 december 1918 utsträcktes att gälla även beträffande oguldna utskylder och allmänna avgifter, till- kommer behörigheten att meddela beslut om införsel endast utmätningsman. Finnes beträffande viss stad erforderligt, att ärenden angående införsel till gäldande av utskylder eller avgifter skola kunna handläggas jämväl av exe- kutionsbiträde, äger Konungen därom förordna; och skall i ty fall vad om utmätningsman gäller tillämpas å sådant biträde. En följd av sistnämnda stadgande är, att klagan över exekutionsbiträdes förfarande skall föras i samma ordning som klagan över utmätningsmans förfarande, d. v. s. hos överexekutor.
Tidigare förslag. Fråga om en sådan utvidgning av behörigheten att meddela beslut om införsel, att sådan rätt även skulle tillkomma exekutions- biträden, har tidigare flera gånger väckts såväl genom framställningar till Kungl. Maj:t som genom motioner i riksdagen. Sålunda hemställde riks- förbundet för fjärdingsmän och polismän i en till socialdepartementet den 30 november 1928 inkommen skrivelse bland annat om sådan ändring av lagen om införsel, att formella synpunkter icke finge utgöra hinder för polis- eller fjärdingsman att meddela beslut om införsel och med sitt nanm underteckna införselhandling. Genom beslut den 31 december 1928 för- ordnade Kungl. Maj:t, att framställningen icke skulle föranleda någon åt- gärd. Den 13 februari 1931 ingav fönbundet en ny framställning i ämnet, vilken icke heller föranlett någan Kungl. Maj:ts åtgärd.
Vid 1932 års riksdag yrkades i två inom andra kammaren väckta mo- tioner, nr 267 och 369, att riksdagen skulle avlåta skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om sådan lagändring, att exekutionsbiträde och fjärdingsman tillerkändes rätt att vid indrivning av utskylder och allmänna avgifter med-
dela beslut om införsel. Vederbörande utskott hemställde, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Såsom skäl härför an- förde utskottet, efter en redogörelse för vad som tidigare förekommit, bland annat följande:
»Då meddelande av beslut om införsel förbehållits utmätningsmännen själva, jämväl när fråga vore om utskylder, under det att exekutionsbiträdena tillerkänts befogenhet att beträffande sådana restantieposter, som utmätningsmannen givit dem uppdrag att indriva, även verkställa utmätning, måste detta förhållande an- tagas ha haft sin grund däri, att handhavandet av det förra förfarandet i mot- sats till det senare ansetts icke lämpligen böra anförtros exekutionsbiträdena. En sådan uppfattning torde också ha skäl för sig. Att utmätning skedde för indriv- ning av utskylder torde jämförelsevis sällan inträffa och exekutionsbiträdenas be- fogenhet härutinnan inskränkte sig till att taga lös egendom i mät; den vidare hand- läggningen av ärendet ankomme å utmätningsmannen. Införselinstitutet hade däremot synnerligen vidsträckt användning i indrivningsverksamheten, och för- ordnande om införsel innebure ofta ett vittgående och långvarigt ingrepp i veder— börandes ekonomiska förhållanden. Fastställandet av det belopp, som vid varje avlöningstillfälle skulle innehållas, samt det minimibelopp, som skulle förbehållas löntagaren, kunde tydligen innefatta en mycket grannlaga prövning av stor vikt för den enskilde. Av största vikt syntes dessutom vara, att enhetliga grunder för dessa beslut i görligaste mån tillämpades. Detta skulle svårligen kunna ske, om i ett och samma samhälle, kanske hos en och samme arbetsgivare, olika exekutions- biträden hade att självständigt förordna om införsel för skatt. Måhända kunde också antagas, att ett ordentligt fullgörande av skyldigheterna från arbetsgivarnas sida snarare kunde förväntas, därest införselförfarandet handhades av tjänstemän med större auktoritet än exekutionsbiträdena.
Det hittills tillämpade förfaringssättet i fråga om meddelande av beslut om in- försel för skatt syntes sålunda utskottet böra bibehållas. Samma uppfattning hade tydligen hysts av Kungl. Maj:t, då ny restindrivningsförordning jämte andra författningar på detta område nyligen utfärdats utan att i förevarande avseende någon ändring ägt rum, ehuru fråga därom varit väckt.»
Båda kamrarna biföllo utskottets hemställan. Kungl. Maj:t föreslog genom proposition, nr 125, vid 1934 års riksdag riksdagen att antaga de nu gällande bestämmelserna därom, att där beträf- fande viss stad finnes erforderligt, att ärenden angående införsel till gäl- dande av utskylder eller avgifter skola kunna handläggas jämväl av exeku- tionsbiträde, Konungen därom äger förordna. Föredragande departements- chefen anförde därvid:
»Av vad i ärendet förekommit, framgår att oaktat enligt gällande bestämmelser meddelande av beslut om införsel skall ankomma å utmätningsmännen, såväl i Stock- holm som i vissa andra större städer exekutionsbiträdena alltsedan införselinstitu— tet erhållit tillämpning jämväl i avseende å skatt självständigt meddelat beslut om införsel till gäldande av utskylder och allmänna avgifter. På grund av det stora antalet sådana införselärenden har det nämligen icke varit möjligt för utmätnings- männen att själva hinna handlägga desamma. Då det sålunda tillämpade förfa- ringssättet icke lärer hava varit förenat med några olägenheter, torde knappast böra ifrågakomma att söka åvägabringa ändring i praxis därhän att den kommer i överensstämmelse med lagens föreskrifter. I stället synes man nu böra träffa sådana bestämmelser att hinder författningsenligt ej möter att i de städer, där så prövas erforderligt, tillämpa förfaringssättet.
Då behov att kunna anlita exekutionsbiträden för handläggning av ifrågavaran- de ärenden föreligger endast beträffande de större städerna, saknas anledning att nu helt allmänt tillägga nämnda befattningshavare behörighet att handlägga dessa ärenden. Härutinnan må jämväl erinras att förslag i sådan riktning så sent som år 1932 varit föremål för riksdagens prövning utan att vinna någondera kamma- rens bifall. Å andra sidan torde man ej heller höra i lagen uppdraga någon be- stämd gräns i förevarande hänseende mellan de olika städerna allt efter deras stor- lek. Däremot synes frågan lämpligen kunna lösas på det sätt, att Kungl. Maj:t i lagen bemyndigas att tillägga exekutionsbiträde i stad behörighet att handlägga ärenden angående införsel för skatt. Med en sådan anordning skulle följa möj- lighet att i varje särskilt fall pröva såväl behovet av utsträckt behörighet för exe- kutionsbiträde som ock huruvida därav kunde föranledas olägenhet.»
I en motion, nr 546 i andra kammaren, vid samma års riksdag hem- ställdes, att riksdagen måtte besluta sådant tillägg till Kungl. Maj:ts ovan- nämnda förslag, att Konungen skulle äga meddela dylikt förordnande »jäm- väl för viss del av landsbygden». I motionen anfördes, bland annat:
»Det vore väl en tidsfråga, när exekutionsbiträden även på landsbygden (fjär- dingsmännen) måste övertaga handläggningen av ifrågakomna införselärenden.
Naturligtvis kunde det inte förnekas, att handhavandet av befogenhet att med- dela införsel vore ett ytterst grannlaga uppdrag, men det borde ock framhållas, att fjärdingsmännen i de allra flesta fall vore, genom sin intima kontakt med män- niskorna inom respektive tjänstgöringsområden, så väl förtrogna med folkets lev- nadsvillkor och i det enskilda fallet i regel så bra underkunniga om gäldenärs levnads- och familjeförhållanden, bostadsförhållanden, underhållningsskyldighet, inkomstmöjligheter m. m., att en dylik kännedom beträffande de omständigheter, som vore av betydelse för och vid bestämmande av införselbeloppen, uppvägde vad som eventuellt bruste i juridiskt vetande.
Därest fjärdingsmännen finge befogenhet att efter utmätningsmans uppdrag meddela införsel för uttagande av utskylder och allmänna avgifter, borde av praktiska skäl utmätningsmannen likväl äga befogenhet att, om så skulle anses påfordras, vidtaga jämkning i fjärdingsmannens införselbeslut. Man torde även kunna tänka sig, att av fjärdingsmannen meddelat införselbeslut skulle under- ställas utmätningsmannens prövning, men givetvis skulle fjärdingsmannens beslut gå i verkställighet, så länge detsamma icke upphävts av utmätningsmannen.
Det torde väl knappast behöva tilläggas, att, därest fjärdingsmännen finge be- fogenhet att meddela införselbeslut, detta skulle innebära större skyndsamhet i handläggningen av dylika ärenden (då onödig omgång skulle försvinna) jämte ett avsevärt minskat besvär för utmätningsmännen. Och sist men inte minst: Otvivel- aktigt skulle såväl det allmänna —— stat och kommun _ som jämväl enskilda hava nytta och gagn av, att en föråldrad och otidsenlig lag på grund av åberopade om- ständigheter äntligen bleve ersatt med bestämmelser, som bättre motsvarade kra- vet på ett modernt och framför allt praktiskt indrivningsförfarande.»
Vederbörande utskott erinrade om att utskottet redan i ett utlåtande år 1932 framhållit, att besluten om införsel innefattade en mycket grannlaga prövning av stor vikt för den enskilde och att utskottet fördenskull icke ansett lämpligt, att meddelandet av dylika beslut anförtroddes exekutions— biträdena. Med hänsyn till den begränsade innebörden av Kungl. Maj:ts förslag och då exekutionsbiträdena i de större städerna kunde antagas vara kompetenta att handlägga ifrågavarande införselärenden, ansåge utskottet sig härutinnan kunna frånträda sina tidigare uttalade betänkligheter. Vad
beträffade den genom motionen väckta frågan om att Kungl. Maj :t skulle till- läggas befogenhet att jämväl för viss del av landsbygden förordna, att exe— kutionsbiträde skulle äga att handlägga ärenden angående införsel till gäl— dande av utskylder eller avgifter, vidhölle utskottet sin år 1932 uttalade upp- fattning. Utskottet hemställde, att propositionen måtte av riksdagen bifallas samt att den i ämnet väckta motionen måtte anses härigenom besvarad.
Vid utskottsutlåtandet fanns fogad en reservation av herr Lindqvist, som anförde, att av den i ämnet väckta motionen framginge, att icke endast i de större städerna svårigheter uppstått att tillämpa föreskriften att utmät— ningsmännen själva skulle handlägga förekommande införselärenden, och fördenskull ansåg, att den befogenhet, som enligt propositionen skulle till— komma Kungl. Maj:t i fråga om stad, borde utsträckas att omfatta även stadsliknande samhällen.
Riksdagen biföll utskottets hemställan. Av vad som förekom vid frågans behandling i riksdagen må här anföras ett yttrande av herr Linnér:
»Jag har i princip alldeles samma åsikt som motionären, att det kan tänkas, att man får gå ett steg längre och tillgodose dessa landsbygdspolismän i viss mån genom utsträckt befogenhet. Jag fattar Kungl. Maj:ts förslag så, att det är ett för- sök, som göres, och faller det väl ut, kan man tänka sig, att man skall kunna taga ett nytt steg. Men om man skall göra detta, är det min bestämda övertygelse, att då får man icke formulera lagbestämmelsen så som skett i reservationen. Jag vill bara påpeka en enda omständighet. Det är, att områdena för de stadsliknande samhällena sammanfalla icke med fjärdingsmannadistrikten. Mycket ofta är det så, att ett litet område på grund av sin anhopade bebyggelse behöver förklaras för stadsliknande samhälle i stadsplanelagens mening; men det är icke alls säkert, att där föreligger behov av en speciell anordning för exekution. Skall man taga ett steg till, får man använda en annan terminologi i lagstiftningen än vad som skett i reservationen.
Vidare är det så, som också motionären framhållit, att det nog är framför allt lösarbetare, som det här gäller. Men dem träffar man icke i de stadsliknande sam- hällena utan till stor del utanför dem. Detta behov täckes icke alls genom reser- vationen.»
Kommitténs förslag. I vissa större utmätningsmansdistrikt å landet torde förhållandena i indrivningshänseende ej nämnvärt skilja sig från förhållan- dena i större städer. Exekutionsbiträdena i dylika distrikt, som exempel- vis omfatta tättbebygda förorter till större städer, torde ofta i avseende på såväl kompetens som formerna för organisationen av sitt indrivningsarbete vara jämförbara med motsvarande biträden i stad. Med hänsyn, bland an- n—at, till nu anförda omständigheter och till det förhållandet, att det av kommittén föreslagna sättet för exekutionsbiträdenas redovisning torde be— reda utmätningsmännen större möjligheter att erhålla översikt över indriv- ningsarbetets bedrivande än som för närvarande är fallet, har kommittén ansett, att möjlighet bör lämnas öppen att även åt visst exekutionsbiträde å landet meddela behörighet att inom det indrivningsdistrikt, där han tjänst- gör, besluta om införsel för uttagande av oguldna utskylder och avgifter. 1 fall, då sådan behörighet meddelats, bör enligt kommitténs mening vad
om utmätningsman gäller tillämpas å exekutionsbiträdet. Kommittén, som till fullo inser vikten av att införselärenden handhavas endast av därtill kompetenta befattningshavare, vill som sin åsikt uttala, att den föreslagna möjligheten till undantag från de vanliga reglerna bör komma till använd- ning endast i sådana fall, då förhållandena å viss ort göra detta särskilt påkallat och samtidigt förutsättningar för ett rätt handhavande av införsel— ärendena uppenbarligen äro för handen.
.
Hindersbevis.
För närvarande saknas närmare bestämmelser om huru hindersbevis skola vara avfattade.
Om vad som genom dylika bevis skall styrkas gäller följande. I fråga om kronoutskylder stadgas i % 14 mom. 2 uppbördsreglementet beträffande ut- skylder, som ej kunnat uttagas av den orsak, att vederbörande skattskyldige ej kunnat anträffas, att debetsedel eller restlängdsutdrag i sådant fall bör vara försett med intyg, att den skattskyldige blivit i den kommun, där utskyl- derna påförts honom, förgäves eftersökt samt att utskylderna icke kunnat uttagas vid undersökning till utrönande av huruvida annan är pliktig att ansvara för utskylderna eller tillgång för dessas gäldande eljest förefinnes, ävensom med uppgift, enligt tillgängliga upplysningar, om den ort, dit den skattskyldige, enligt vad känt är eller antagas kan, begivit sig. Enligt % 23 uppbördsreglementet skola kronoutskylder, vilka enligt tillgängliga intyg eller andra handlingar må avkortas, i viss ordning anmälas till sådan åtgärd. Vid sådan anmälan skall fogas avkortningslängd, vilken skall åtföljas av bevis om de förhållanden, på vilka anmälningen grundas. Jämlikt & 22 uppbördsregle- mentet må avkortning äga rum, bland annat, »då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum». Bevis om hinder, som ovan nämnts, plågar avfattas i härmed överensstämmande ordalag.
Angående bevis om hinder för indrivning av kommunalutskylder finnes ingen annan bestämmelse än att i 7 % 2 mom. restindrivningsförordningen är stadgat, att utmätningsmans redovisning sker genom avlämnande av ett sam- mandrag rörande indrivningen jämte bland annat »slutliga hindersbevis». I detta sammanhang må erinras om att jämlikt 78 ä 2 mom. lagen om kommu- nalstyrelse på landet och 73 g 2 mom. lagen om kommunalstyrelse i stad avskrivning av kommunalutskylder må beslutas, bland annat,» då den skatt- skyldige saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas gäldande och in- försel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta icke kan äga rum» samt »då upplysning om den skattskyldiges vistelseort icke kunnat vin- nas eller den skattskyldige icke kunnat anträffas å ort, där han enligt in- hämtade upplysningar antagits uppehålla sig». Bevis om hinder av angivna slag pläga avfattas enligt samma formulär som hindersbevis, avseende krono- utskylder.
Såsomi kap. 2 anmärkts torde en närmare prövning av frågan, huruvida avkortning är materiellt behörig eller icke, försvåras av de nuvarande hin- dersbevisens schablonmässiga avfattning, som föranleder, att såväl den granskning, som utmätningsman har att underkasta dylika bevis, som den avkortningsbeviljande myndighetens prövning får en mera formell karaktär än som är önskvärt. Kommittén finner sålunda behov föreligga av mera noggranna bestämmelser angående den utredning, som bör förebringas om var en skattskyldig kan anträffas och därom att utsikt att utfå utskylder icke finnes. Kommittén föreslår, att hindersbevis skola upprättas efter fastställt formulär. Avser bevis, att vederbörande skattskyldige ej kunnat anträffas, bör detsamma innehålla uppgift enligt tillgängliga upplysningar1 — förutom såsom för närvarande är brukligt därom att den skattskyldige blivit förgä- ves eftersökt, att annan icke är pliktig att ansvara för utskylderna, att till- gång till dessas gäldande ej heller eljest finnes samt om ort, dit den skatt- skyldige begivit sig — om tid för utflyttning till annan ort och, såvitt ske kan, om postadress och i förekommande fall arbetsanställning ävensom med uppgift om från vem upplysningar inhämtats. Avser bevis, att på grund av bristande tillgång till utskyldernas gäldande utsikt att utfå desamma icke finnes, bör beviset innehålla uppgifter i olika avseenden för bedömande av den skattskyldiges betalningsförmäga, såsom om inkomst, arbetsförmåga, sjukdom, lyte, försörjningsplikt, arbetslöshet och, därest den skattskyldige besitter lös egendom till värde överstigande vad som må undantagas från utmätning, om orsaken till att utmätning ej skett, samt om den skattskyl- diges utsikter att i framtiden erhålla erforderliga tillgångar till utskyldernas gäldande.
Enligt 5 % kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden skall exekutionsbiträdes redovisning för poster, beträffande vilka hinder för indrivning mött, vara åtföljd av »föreskrivna hindersbevis » .
Beträffande skyldigheten att utfärda hindersbevis eller svara för riktighe— ten av sådant bevis gäller beträffande kronoutskylder, att intyg om att skattskyldig blivit förgäves eftersökt, att annan icke är pliktig att ansvara för utskylderna och att tillgång för dessas gäldande eljest icke förefinnes, skall vara utfärdad av »vederbörande utmätningsman, exekutionsbiträde eller polisman» (åå 14 och 15 uppbördsreglementet). Utgör bristande till- gång hinder för indrivningen, skall i fråga om längd över utskylder, som anmälas till avkortning på grund av bristande tillgång i den ort, där utskyl- derna påförts, längden vara åtföljd av utmätningsmannens bevis om så- dant hinder (5 23), medan däremot beträffande redovisning av handräck-
1 Från vem upplysningar i varje särskilt 'fall böra inhämtas, torde utfärdaren av beviset lämpligast själv äga avgöra, men upplysningar torde som regel böra införskaffas från vederbörande folkregisterförareiåkommunalnämndsordförande "eller :annan kommunalförtroendeman, förutva- rande arbetsgivare och hyresvärd. 3För att ärendet så snabbt som möjligt skall kunna redovisas böra upplysningar från folkregisterförare och kommunal myndighet såvitt möjligt inhämtas annorledes än genom skriftväxling. Sådana upplysningar torde i de flesta fall kunna erhållas per telefon.
ningsärende rörande utskylders uttagande någon föreskrift om skyldighet för utmätningsman, hos vilken handräckning begärts, att lämna dylikt bevis icke förefinnes. I förra fallet måste sålunda av exekutionsbiträde ut- färdat hindersbevis till riktigheten bestyrkas av utmätningsmannen, under det att i senare fallet sådant tvång icke torde föreligga. Ä av blankettkom- missionen fastställda blanketter till utdrag av kronorestlängd finnes emeller- tid tryckt följande anvisning för blankettens ifyllande: >>Myndigheter inom samma handräckningsort skola meddela sina intyg gruppvis. Intyg att ut- skyldsbelopp ej kunnat uttagas enligt lagen om införsel i avlöning m. m. skall vara underskrivet eller attesterat av utmätningsman.» Härav synes framgå, att utmätningsman av blankettkommissionen ansetts skola atteste— ra även sistnämnda slag av hindersbevis. Länsstyrelserna hava förfaril olika i förevarande hänseende, i det att vissa länstyrelser krävt sådan attest och andra icke.
Angående vem som har att utfärda bevis om hinder för uttagande av kom- munalutskylder eller om skyldighet för utmätningsman att attestera dylika bevis, finnas inga bestämmelser utöver ovannämnda stadgande i 7 g 2 inom. restindrivningsförordningen. Stadgandet torde anses innebära skyldighet för utmätningsmannen att — åtminstone på begäran — bestyrka riktigheten av utfärdat bevis om hinder för utskyldernas uttagande i den ort, där desamma påförts. Frågan om skyldighet för utmätningsman, hos vilken handräckning för uttagande av kommunalutskylder begärts, att attestera av exekutionsbi- träde utfärdat bevis om hinder för utskyldernas uttagande eller i allt fall intyga, att utskylderna ej kunnat uttagas enligt lagen om införsel i avlöning m. in., har varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning -i resolution den 27 november 1936 på besvär av Göteborgs stad (socialdepartementet d. nr 1295). Enligt sagda resolution har sådan skyldighet ansetts icke föreligga. I ett i nämnda ärende av riksräkenskapsverket avgivet utlåtande anförde äm- betsverket, bland annat:
»Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning bör emellertid utmätningsman, vare sig det gäller krono- eller kommunalutskylder, attestera från exekutionsbiträde er— hållet, av utmätningsmannen godkänt hindersbevis för att därigenom intyga, att han —— till vilken begäran om handräckningen ingivits —— behandlat ärendet, att den person, som utfärdat hindersbeviset, haft hans uppdrag att i egenskap av exeku- tionsbiträde verkställa undersökning om den skattskyldiges betalningsmöjligheter samt att han icke äger kännedom om något, som strider mot bevisets uppgifter. Attest bör tecknas å den ingivna handlingen, d. v. s. debetsedeln eller restlängds- utdraget.»
I överensstämmelse med vad kommittén i annat sammanhang uttalat om behovet av noggrannare utredning angående hinder, som mött för uttagan- de av restförda utskylder, samt för möjliggörande av en mera ingående prövning, huruvida avskrivning av sådana utskylder skall ske (jfr sid. 188), föreslår kommittén, att det skall åligga utmätningsman att, därest intyg om hinder meddelats av exekutionsbiträde, förse detsamma med egenhändigt underskriven anteckning därom, att han icke äger kännedom om något mot intyget stridande förhållande (jfr 32 % förslaget till uppbördsförordning).
Avdrag för utskylder vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Enligt 4 å gällande förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt får vid taxering avdrag ske från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster för »allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskatt- ningsåret här i riket erlagts med undantag av kronoutskylder». Avdraget verkställes under rubriken »allmänna avdrag» i deklaration och taxerings- längd. Vad som får avdragas är alla å kommunal debetsedel upptagna all- männa skatter till kommun, municipalsamhälle, församling, skoldistrikt, fattigvårdssamhälle, vägdistrikt, tingshusbyggnad eller prästerskapets avlö- ning samt av skatterna å kronodebetsedel, landstingsmedel, vägskatt, tings- husmedel och prästerskapets till statsverket indragna tionde, allt under för— utsättning att skatterna erlagts under beskattningsåret. Speciella skatter, så- som nöjesskatt, hundskatt, skogsaccis och automobilskatt, få icke avdragas i detta sammanhang.
Syftet med avdraget är att i sin mån tillrättalägga taxeringen till statsskatt så att denna skall träffa den verkliga skatteförmågan och att de skattskyl- diga skola i möjligaste mån bliva taxerade under likartade förutsättningar. De skatter till olika kommunala enheter, varom här är fråga, äro till storle- ken synnerligen växlande inom olika kommuner. I en del primärkommuner kan den allmänna kommunalskatten hållas vid 3 a 4 kronor eller ännu läg- re, under det att den beslutade utdebiteringen i andra kommuner kan stiga upp till 35 a 40 kronor, allt per skattekrona. Även bland landsting och väg- distrikt förekomma olika skattesatser, ehuru skiljaktigheterna icke äro så stora som mellan primärkommunerna. Om två skattskyldiga med samma in- komst, exempelvis 10 000 kronor, äro bosatta inom olika kommuner och den ene har att betala 1 000 kronor i kommunala skatter, under det att den and- re kanske har att betala 2000 kronor i sådana skatter, så har den senares skatteförmåga, när det gällt taxeringen till statsskatt, antagits vara mindre än den förres. Likställdhet i förevarande hänseende har ansetts uppstå därigenom att båda medgivas avdrag för de kommunala skatterna. Av prak- tiska skäl har man dock icke kunnat avräkna de kommunala utskylder, som belöpa på beskattninegsårets inkomst, emedan dessa utskylder icke äro kän- da vid taxeringen, utan avdraget gäller de utskylder, som betalats under beskattningsåret. Dessa utskylder avse sålunda ett eller flera tidigare be- skattningsår.
Avdraget för kommunala utskylder har uppenbarligen reell betydelse icke blott av nyss angivna skäl utan även på grund av statsbeskattningens pro- gressivitet. Visserligen består själva avdraget huvudsakligen av rent pro- portionella skatter, men eftersom statsskatten är progressiv, så undantages genom detta skatteavdrag eljest beskattningsbara inkomster, som »ligga i top- pen», d. v. s. skulle träffats av den starkare progressionen, i de fall då pro- gression förekommer. Även med avseende på den s. k. degressionen vid
beskattningen inverkar skatteavdraget. Det är sålunda uppenbart, att ifrå- gavarande avdrag har betydelse vid bestämmandet av skatteskaloma för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Under den tid då kommunal progessivskatt uttagits eller för taxeringsåren 1921—1938 har avdraget haft förhållandevis stor inverkan å skattebördans fördelning, emedan den kom- munala progressivskatten, som i sig själv var progressiv, grundats å taxering- en till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Vad beträffar det ovan antydda motivet till skatteavdraget, nämligen det växlande skattetrycket inom olika kommuner, är att märka att ojämnheterna under tidigare år varit mera framträdande än de nu äro. Understöden till skattetyngda kommuner hava till viss del eliminerat dessa ojämnheter, men rätt väsentliga sådana kvarstå ännu. Även om det fortsatta arbetet med ut- jämning av det kommunala skattetrycket kommer att göra framsteg, torde man icke kunna förvänta, att ojämnheterna skola helt försvinna. På grund härav och med hänsyn till vad som ovan anförts beträffande skatteavdra- gets inverkan på skatteskalornas konstruktion har kommittén ansett sig böra räkna med att skatteavdraget bibehålles även för framtiden.
Under den tid skatteavdraget hittills varit tillåtet har det visat sig, att svå- righeter ej sällan mött för de skattskyldiga att rätt uträkna avdragets be- lopp. I de städer, som icke deltaga i landsting och där samtliga kommunala utskylder äro sammanförda på en enda skattsedel, hava svårigheterna varit mindre, enär det blott gällt att konstatera vad som betalats å kommunal de— betsedel under beskattningsåret. I andra orter, där avdragsgilla utskylder även förekomma på kronodebetsedeln, ställer det sig givetvis vanskligare för de skattskyldiga, emedan dessa måste sammanräkna avdragsbeloppet från olika skattsedlar. Sedan kronouppbörden blivit delad, hava svårigheterna ökat än mera, emedan den skattskyldige som regel under ett och samma beskattningsår betalat dels en kommunaldebetsedel och dels två olika kro- nodebetsedlar. På dessa debetsedlar finnes icke siffermässigt angivet, huru mycket av exempelvis landstingsskatt eller vägskatt, som faller på den ena eller andra uppbörden, men i texten å debetsedelns baksida upplyses, att dessa utskylder äro halverade. Om alltså svårigheterna att utröna skatteav— dragets storlek varit rätt betydande hittills, så torde de komma att ökas, om ett system med förskottsuppbörd enligt kommitténs förslag genomföres. Så till- vida kommer förslaget visserligen att medföra en lättnad som avdragsgilla och icke avdragsgill-a utskylder sammanföras å gemensam debetsedel. Kom- mittén har emellertid icke ansett det vara ur debiteringsteknisk synpunkt nödvändigt att å förskottsdebetsedeln specificera vilka skatter som där ingå. En skattskyldig, som under beskattningsåret har att betala dels under första halvåret utskylder enligt slutlig debetsedel och dels under andra halvåret den nya förskottsdebetsedeln, mäste emellertid kunna utröna, huru stor del av dessa belopp, som utgöra avdragsgilla utskylder. Det skulle för att bere- da möjlighet häitill vara nödvändigt att å förskottsdebetsedeln angiva, huru stor del av det därå upptagna beloppet som motsvarar icke-statliga utskylder. Den skattskyldige skulle under förutsättning att förskottsdebetsedeln på an-
givet sätt bleve specificerad, först sammanräkna beloppet av avdragsgilla ut- skylder å den slutliga debetsedeln, som betalats i början av beskattningsåret, och- därifrån avdraga däri ingående utskylder, som enligt tidigare förskotts- debetsedel betalats under senare hälften av det nästföregående året. Härtill skulle läggas avdragsgilla utskylder å den förskottsdebetsedel, som betalats under senare delen av beskattningsåret. Summan av nämnda belopp skulle utgöra skatteavdraget under allmänna avdrag.
Med hänsyn till dessa svårigheter att uträkna skatteavdraget, vilka säker- ligen komma att bliva större än under nuvarande ordning, har kommittén övervägt möjligheten av en sådan förändring av statsskatteförordningen, att avdraget skulle komma att avse de utskylder, som erlagts under sistför- flutna uppbördsår, d. v. 3. det år, som gått till ända den 30 juni beskatt- ningsåret. Härigenom skulle problemet för de skattskyldigas del avsevärt förenklas, ty skattskyldig, som ordentligt betalat förfallna utskylder, skulle kunna få den slutliga debetsedeln direkt sammanräkna de avdragsgilla skat- teposterna. Visserligen kommer det belopp, som i så fall skulle få avdra- gas, icke att motsvara de avdragsgilla skatter, som den skattskyldige under beskattningsåret erlagt, men å andra sidan må framhållas, att det avdrag, som sålunda skulle få äga rum, till beloppet i stort sett skulle motsvara det avdrag, som den skattskyldige för närvarande får göra. Kommittén vill för- orda, att en sådan ändring vidtages, men framlägger icke författningsförslag i ämnet.
Sekretesskydd för vissa uppgifter om debitering.
Enligt lag den 17 juni 1938 angående ändrad lydelse av 17 & lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, vilken förstnämnda lag träder i kraft den 1 januari 1939, må förmögen- hetslängd ävensom prövningsnämnds ändringslängd beträffande taxering till särskild skatt å förmögenhet ej utan den skattskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugu är efter längdens datum.
Till grund för nämnda lagändring, varigenom visst sekretesskydd sålunda införts för resultatet av taxering till särskild skatt å förmögenhet, har legat ett av 1936 års skattekommitté i dess den 27 november 1937 avgivna be- tänkande (Statens off. utredn. 19:37:42) framfört förslag om införande av sådant skydd.
Sagda kommitté, som fann frågan om sekretesskydd te sig olika beträf— fande taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt och taxeringen till sär- skild skatt å förmögenhet, ansåg sig på anförda skäl icke böra föreslå infö— rande av sådant skydd för resultaten av förstnämnda taxering utan endast för förmögenhetslängd samt den avdelning av ändringslängden, som avser taxering till särskild skatt å förmögenhet.
I anslutning till berörda förslag anförde kommittén: 16—388005. I.
»Det sekretesskydd, som härigenom beredes rörande förmögenhetstaxering, blir visserligen ej så effektivt, att varje kännedom om förmögenhetssiffrorna blir uteslu- ten. Av uppbördsboken framgår nämligen skattens storlek, och med dess hjälp kunna alltså de beskattningsbara förmögenheterna uträknas. En sådan uträkning kommer dock att kräva viss omgång, och uppbördsboken kommer att utgöra en mindre lättillgänglig källa för förmögenhetsuppgifter än förmögenhetslängden skulle göra. Tillräcklig anledning att i fråga om uppbörden vidtaga särskilda anstalter, som skulle möjliggöra hemlighållandet även av uppgifter rörande debiterad förmö- genhetsskatt, synes för närvarande ej föreligga. Däremot skulle det enligt kom- mitténs mening vara av stort värde, om debetsedlarnas distribution kunde försiggå under sådana former, att ej de uppgifter om de skattskyldigas ekonomiska förhål- landen, som framgå av dessa, bliva i onödan tillgängliga för främmande personer.»
I vissa av de över förslaget avgivna yttrandena yrkades, att sekretess- skyddet beträffande förmögenhetstaxeringen skulle göras fullständigt. Sve- riges industriförbund m. fl. näringsorganisationer samt handelskammaren i Karlstad påkallade sålunda sekretesskydd även för uppbördsboken. Bank- och fondinspektionen uttalade sig till förmån för sekretesskydd för uppgif- ter rörande debiterad förmögenhetsskatt. I några yttranden underströks kommitténs uttalande om debetsedlarnas distribuering.
Vi-d anmälan inför Kungl. Maj:t av propositionen till 1938 års riksdag med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen rn. m. anför- de chefen för finansdepartementet bland annat:
»Beträffande frågan om sekretesskydd för taxeringsresultaten ansluter jag mig till kommitténs förslag. Jag finner sålunda de skäl, som anförts för beredande av sekretesskydd för förmögenhetslängden jämte motsvarande del av ändringslängder] bärande — — —.
I vissa yttranden har ifrågasatts, att sekretesskyddet beträffande förmögenhets- taxeringen skulle göras fullständigt genom införande av skydd jämväl för uppgif- terna om debiteringen till särskild skatt å förmögenhet. En dylik utsträckning av skyddet, varigenom uppbördsböckerna till viss del skulle bliva hemliga, skulle emel- lertid vid nuvarande uppbördsförfarande medföra stora praktiska besvärligheter. Huruvida efter införandet av ett nytt uppbördssystem dessa svårigheter skulle kvar- stå kan icke nu avgöras.»
En utsträckning av sekretesskyddet att jämväl avse skydd för uppgifterna om debiteringen till särskild skatt å förmögenhet torde icke kunna genom- föras med mindre dessa uppgifter uteslutas ur uppbördsböckerna och in- rymmas i andra handlingar. I likhet med 1936 års skattekommitté anser emellertid uppbördskommittén, att tillräcklig anledning att i fråga om upp- börden vidtaga särskilda anstalter, som skulle möjliggöra hemlighållan- det även av uppgifter rörande debiterad förmögenhetsskatt, icke föreligger. Såsom skäl mot vidtagandet av sådana anstalter må särskilt åberopas, att det- samma skulle föranleda ökade kostnader för uppbörden och försvåra en jämn fördelning av samtliga en skattskyldigs utskylder å de olika uppbörds- terminerna. Kommittén har därför ansett sig icke böra föreslå införande av sekretesskydd för uppgifterna om debiteringen till särskild skatt å förmö— genhet. Skulle emellertid sådant skydd anses påkallat, torde debiteringen av den särskilda skatten å förmögenhet böra ske i förmögenhetslängden, som för sådant ändamål finge förses med därför avsedda kolumner.
I anslutning till vad ovan anförts angående debetsedlarnas distribution må här erinras om att kommittén föreslagit, att debetsedel vid försändande eller utdelning skall vara innesluten i kuvert eller på annat sätt tillsluten, så att debiteringen icke kan läsas utan förseglingens brytande (jfr 14 5 3 mom. förslaget till uppbördsförordning).
Uppbörden i magistratsstäderna.
Angående uppbördsförfarandet i magistratsstäderna enligt nu gällande be- stämmelser och de särskilda brister, som vidlåda detta, hänvisas till fram- ställningen i kap. 1 och 2 ovan. Tidigare förslag till omorganisation av magistratsstädernas uppbördsväsen hava berörts i kap. 3 (jfr sid. 152).
Enligt kommitténs förmenande skulle det vara mest rationellt, att upp- börden av krono- och kommunalutskylder i magistratsstäderna ordnades på samma sätt som för riket i övrigt. Dessa städer hava visserligen av ålder om- besörjt och bekostat uppbörden jämväl av kronoutskylder, men starka skäl kunna åberopas för magistratsstädernas likställande med riket i övrigt be- träffande kostnaderna för kronouppbörden. Magistratsstädernas särställning i detta avseende sammanhänger emellertid med andra frågor rörande dessa städers rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Samtliga dessa frågor synas böra lösas i ett sammanhang. En förutsättning för en slutlig reglering härav, som torde påkalla långt gående ingripanden i städernas or— ganisation och svårlösta avgöranden av ekonomisk art, är att —— utom upp- bördsfrågan — vissa andra spörsmål, som stå på dagordningen, såsom frågan om rättskipningens ordnande, vinna sin lösning. Under sådana förhållanden har kommittén icke ansett lämpligt att i förevarande sammanhang gå in på frågan om ändrade regler rörande magistratsstädernas skyldighet att bestrida kostnaderna för kronouppbörden utan har förutsatt, att sådan skyldighet tills vidare skall åvila dessa städer. Kommittén vill dock i detta sammanhang understryka, att genom kommitténs förslag några nya bördor icke åläggas magistratsstäderna utan att förslaget tvärtom genom rationalisering av debi- terings- och uppbördsarbetet är ägnat att möjliggöra besparingar för dessa städer samt att kostnaderna för själva uppbörden enligt kommitténs förslag försvinna eller i allt fall minskas.
Ett ordnande av uppbörden i magistratsstäderna på samma sätt som för landsbygden och fögderistäderna skulle — därest detta överhuvud taget läte sig förena med ett bibehållande av magistratsstäderna vid deras skyldighet att bestrida kostnaderna för kronouppbörden — medföra en, åtminstone i ett flertal län, väsentlig ansvällning av länsstyrelsernas uppbördsavdelningar. Härav föranledda engångskostnader, bland annat för tillbyggnad, skulle icke rimligen kunna utkrävas av städerna, vilkas nuvarande anordningar för upp- börden bleve obehövliga och måhända icke skulle kunna utnyttjas för an- nat ändamål. Det skulle även bliva förenat med stora svårigheter att be— räkna och av städerna utkräva å dem belöpande andel i de årliga kostna-
derna för uppbörden. Kommittén vill dock lämna öppet, huruvida icke, se- dan ovanberörda reglering skett av magistratsstädernas rättigheter och skyl- digheter i förhållande till staten, handhavandet av uppbörden beträffande magistratsstäderna möjligen med undantag för de större av dessa, skulle kunna helt övertagas av de statliga myndigheterna. Kommittén har ansett, att en reform beträffande magistratsstäderna för närvarande bör begränsas att avse genomförande av anordningar, som underlätta en sådan utveckling och samtidigt redan nu åt länsstyrelserna inrymma möjlighet till bättre kontroll över uppbörden än för närvarande är fallet. Sammanslagningen av den statliga och kommunala uppbörden nödvändiggör vissa ändringar i den nuvarande ordningen för uppbörden. Ett enhetligt uppbördsverk för alla slags utskylder måste upprättas i magistratsstäderna under ledning av en sta- dens tjänsteman, uppbördskamrerare. Magistraten bör befrias från befatt- ning med och ansvar för uppbörden. Uppbördskamreraren är debiterings- förrättare beträffande alla utskylder. Såsom på annat ställe nämnts, bör en- ligt kommitténs förmenande vid den allmänna uppbörden utskylder icke få inbetalas till uppbördskamreraren, utan skall uppbörden verkställas genom postverkets försorg eller genom bank, med vilken staden må hava träffat av- tal därom, och skola influtna belopp av postverket eller bank direkt insättas å statsverkets checkräkning för vederbörande länsstyrelses räkning. Uppbörds- kamrerare skall i uppbördsbok eller uppbördslängd verkställa motsvarande anteckningar som beträffande landsbygden och fögderistäderna verkställas av länsstyrelse. Uppbördskamrerare skall vidare upprätta restlängder och föranstalta om restförda utskylders indrivning genom vederbörande utmät- ningsmän. Från dessa mottager han över postgiro alla influtna dylika ut— skylder och redovisar dern månatligen till länsstyrelsen. Uppbördskamrerare är redogörare för uppbörden. Vid redovisningen av den ordinarie uppbörden kan, såsom i annat sammanhang nämnts (jfr sid. 194), den influtna sum- man icke omedelbart fördelas å de olika utskyldstitlarna. Redovisningen av influtna restantier sker såsom nu månadsvis men med angivande av varje särskild utskyldspost. Influtna avbetalningar balanseras sålunda hos upp- bördskamreraren intill dess posterna blivit helt guldna eller till återstående del kunna redovisas med hinder. Utskylderna fördelas å titlar med den in- skränkning, som följer av vad ovan sagts beträffande löpande uppbörds- årets utskylder. Uppbördskamrerare fullgör i fråga om redovisningslängds upprättande samma uppgifter som länsstyrelse beträffande landsbygd och fögderistäder. Då ett exemplar av restlängd skall överlämnas till länssty- relsen och länsstyrelsen som nyss nämnts erhåller specificerade uppgifter an- gående influtna restposter, blir det möjligt för länsstyrelsen att övervaka redovisningen av indrivna restbelopp. Beträffande magistratsstäder med mindre invånarantal än 10 000 förutsätter kommittén regelbunden kcntroll genom avprickning i länsstyrelsens restlängdsexemplar. Länsstyrelse torde däremot med avseende å större magistratsstäder endast kunna medhinna stickprovsgranskning. Efter kronouppbördens sammanslagning med ko'm- munaluppbörden hava ifrågavarande städer själva ett starkt intresse av att
genom egna kontrollanordningar övervaka uppbördskamrerarens medels, förvaltning. Inventering av denna förvaltning bör ske genom någon av läns- styrelsen förordnad tjänsteman i likhet med vad nu är fallet beträffande inven- tering hos kronouppbördstjänsteman i magistratsstad. Sedan magistraten helt avkopplats från uppbördsväsendet, synes det knappast lämpligt att den- na myndighet verkställer inventering hos stadsfogde. Inventering av sådan tjänstemans medelsförvaltning torde lämpligast kunna ske genom uppbörds- kamrerarens försorg. Länsstyrelse bör dock kunna genom någon sin tjänste- man verkställa inventering hos sådan stadsfogde, då anledning därtill finnes. Där magistrat är överexekutor, skall magistraten givetvis alltjämt utöva i= utsökningslagen föreskriven tillsyn över stadsfogde i dennes egenskap av ut- mätningsman.
Genom de statistiska uppgifter, som enligt kommitténs förslag1 skola upp- rättas beträffande indrivningen, bliva länsstyrelserna och i sista hand riks- räkenskapsverket i stånd att övervaka indrivningsväsendets effektivitet. Det är med hänsyn till statsskattens storlek i magistratsstäderna ett betydande intresse för staten att åstadkomma en god kontroll i berörda hänseende.
I samband med upphörandet av magistratens befattning med kronoupp- börden uppstår fråga, huru bör förfaras med vissa på magistraten ankom- mande göromål, vilka äga samband med kronouppbörden. Kommittén vill i detta avseende framhålla, att den skyldighet att verkställa upphörd av vissa avgifter samt indrivning och redovisning av böter, som jämlikt förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter samt förordningen den 14 december 1917 angående indrivning och redovisning av böter, nu åvilar magistrat, lämpligen böra överflyttas å uppbördskamrerare.
""" 1 Jfr sid. 347 0. f.
KAP. 8.
Speciella motiv.
Förslaget till uppbördsförordning.
Här nedan betecknas uppbördsreglementet den 14 december 1917 med UR, restindrivningsförordningen den 13 november 1931 med RF, lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet med LKL och lagen samma dag om kommunalstyrelse i stad med LKS.
1 &. Indrivningsdistrilct: Jfr kommitténs förslag till folkbokföringsförordning 5 %. 2 5. Angående uppbördskamrerare jfr sid. 245 0. f. och del III, under kap. 2, B.
3 å.
Jfr 9 och 10 åå samt 11 ä 2 mom. De utskylder, som avse titlar, upptagna i formuläret till uppbördsbok, skola regelmässigt uppbäras under allmän upp- bördstermin. Länsstyrelsen kan emellertid i undantagsfall, t. ex. då utskylder påförts i anledning av att taxering blivit i högre instans än prövningsnämnd höjd, i anledning av eftertaxering eller i anledning av att på grund av oför- utsedda hinder debiteringsarbetet i en ort ej kunnat i vanlig ordning utföras, bestämma, att utskylderna i stället skola uppbäras i sådan ordning, som om- förmäles i 9 %. Det förutsättes, att Kungl. Maj:t vid förordnande enligt 1 & 3 mom. att utskylder och avgifter skola uppbäras i samma ordning som all- männa utskylder till staten kan stadga, att uppbörd skall äga rum antingen under allmän uppbördstermin eller i annan ordning på sätt i 9 % avses.
4 5. Jfr sid. 182 0. f.
5 5. Jfr sid. 180 0. f.
6 g.
Jfr sid. 180 0. f. Orsaken till att vägskatt vid förskottsdebiteringen beräk- nas efter enhetlig grund utan hänsynstagande till för fastighet gällande för-
höjning (jfr sid. 92) är angelägenheten att vinna största möjliga förenkling vid förskottsdebiteringen. Härigenom kunna alla de fyra proportionella skatterna förskottsdebiteras gemensamt. Beträffande skogsaccis har det an- setts lämpligt att densamma medtages vid beräkningen av förskottsbelopp, enär denna utskyld särskilt i de norrländska länen kan uppgå till jäm- förelsevis höga belopp. Att Skogsaccisen vid förskottsdebiteringen måste be- räknas enligt den nästföregående år bestämda skattesatsen torde icke för- anleda alltför stora olägenheter, enär erfarenheten visar, att skattesatsen föga förändras från år till år.
7 5.
Allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel föreslås skola påföras i en gemensam post. Detta innebär en betydande förenkling i debi- teringsarbetet och torde, då uttaxeringsgrunden för envar av sagda skattetit- lar angives å den slutliga debetsedeln, icke föranleda olägenhet för den skatt- skyldige.
8 g.
1 mom. Jfr sid. 180—183. 2 mom. Såsom framgår av 5 & sista stycket avjämnas beräknat förskotts- belopp så att vad som skall utgå under varje termin kommer att uppgå till helt antal kronor. Beträffande belopp, som skall erläggas enligt slutlig debi- tering, har det ansetts ur flera synpunkter lämpligt, att öretal icke förekom- mer annat än vid en av terminerna. På grund härav föreslås, att vad som skall erläggas under annan termin än den fjärde avjämnas till närmast lägre hela antal kronor och att återstoden av beloppet erlägges under fjärde ter- minen.
9—11 åå.
Jfr motiven till 3 5.
14 5.
2 mom. Jfr motiven till 107 & folkbokföringsförordningen (del II sid. 357) och sid. 294.
3 mom. Jfr sid. 244 0. f. Kommittén har icke velat taga bestämd stånd— punkt till frågan om vilken metod, som bör användas för debetsedlarnas för- segling. I Stockholm har tidigare tillämpats ett förfaringssätt med hopvik— ning av debetsedlarna och tillslutande medelst klisterremsor, men har man numera övergått till att använda fönsterkuvert. Även i ett flertal andra stä— der utsändas debetsedlar i dylika kuvert.
15 5. Jfr UR % 5 mom. I tredje stycket.
16 å. Jfr UR & 6. Länsstyrelsen bör i den utsträckning, som kan vara möjlig och lämplig, kontrollsummera uppbördsbok eller särskild uppbördslängd för
magistratsstad och därifrån anteckna summan av å varje särskild utskylds- titel debiterade belopp. Jfr 24 å samt förslaget till ändrad lydelse av LKS 69 5 (sid. 57), förslaget till ändrad lydelse av 51 % lagen om landsting (sid. 61) och förslaget till ändrad lydelse av 16 & lagen om skogsaccis (sid 623.
17 &. Jfr UR & 7 samt LKL 74 & tredje stycket och LKS 69 % tredje stycket.
18 %.
1 mom. Jfr sid. 100 0. f. och 119 0. f. samt 178 0. f. 2 mom. Jfr sid. 104 0. f. samt 178 0. f.
19 ä.
1 mom. andra stycket. Jfr 21 %. För att i görligaste mån minska besväret med skattebetalningen för skattskyldiga, som bo avlägset från fast postan- stalt, har kommittén velat lämna möjlighet öppen för generalpoststyrelsen att, där styrelsen finner sådant lämpligen kunna ske, medgiva inbetalning av utskylder jämväl till postombud eller lantbrevbärare.
tredje stycket. Jfr UR & 12 mom. I tredje stycket och sid. 132. Ge- nom den föreslagna bestämmelsen beredes möjlighet för skattskyldig, som innehar postgirokonto, att verkställa inbetalning genom girering. För detta ändamål föreslås inrättande vid postgirokontoret av en särskild skatteav- delning. Girering skulle visserligen kunna tänkas ske direkt till för ända- målet inrättade postgirokonton för länsstyrelserna respektive till uppbörds— kamrerarnas tjänstepostgirokonton, i vilket fall debetsedeln icke skulle behöva bifogas, men en sådan anordning medför risk för att det på grund av ofullständiga eller otydliga anteckningar å girokortet stundom skulle bliva svårt, ja måhända omöjligt, att avgöra vilken post, som avsåges med inbe- talningen. För vinnande av kontroll över på dylikt sätt gjorda inbetalningar torde även erfordras särskilda anordningar (jfr UR % 13). Genom att i fall, då inbetalning verkställts genom girering till postgirokontorets skatteavdel- ning, skattepostanvisning vidarebefordras till behörig länsstyrelse eller upp- bördskamrerare underlättas inprickningen i uppbördsbok eller särskild upp- bördslängd av dylika inbetalningar och möjliggöres effektiv kontroll över uppbörd, som verkställes över postgiro. Den skattskyldige erhåller jämväl på detta sätt behörigt kvitto å debetsedeln (jfr 20 ä 1 mom.).
Det kan måhända anses vara mindre följdriktigt, att skatteinbetalning me- delst girering skall anses giltig, även 0111 girokort inkommer till postgirokon- toret efter uppbördstermins slut, i det att den som använder detta betalnings- sätt erhåller en förmän, som en annan skattebetalare icke får åtnjuta. Inne- havare av postgirokonto kan nämligen för skattebetalningen använda medel, som tillförts kontot efter uppbördsterminens slut. Då en inbetalning icke tor- de kunna anses verkställd förrän överföring till betalningsmottagarens konto "sker, får alltså, därest efter terminens slut kontot tillgodoförda medel tagas
i anspråk för skattebetalningen, densamma anses hava verkställts efter ter- minens slut. Ur skattebetalarens synpunkt måste det emellertid förefalla mest naturligt, att han skall äga att å sista dagen av uppbördsterminen vidtaga på honom beroende betalningsåtgärd, oberoende av vilket betalningssätt som begagnas. Ur det allmännas synpunkt torde det sakna betydelse, att betal- ningen i de fall, varom fråga är, icke kan anses verkställd förrän en eller an- nan dag efter terminens utgång, då den skattskyldige likväl före uppbörds- terminens slut fullgjort vad på honom ankommer för betalningens verkstäl- lande. Det får åligga postgirokontoret att med ledning av datumstämpeln på det kuvert, vari girokortet är inneslutet, konstatera, huruvida försändelsens avlämnande till postbefordran skett i behörig tid.
fjärde stycket. Jfr sid. 292. För skattebetalning genom statens intresse- kontor innebära nu gällande regler rörande tiden för utskyldsbeloppens er- läggande vissa nackdelar, som synts böra avhjälpas genom lämpligt stad- gande i uppbördsförordningen. I jämförelse med samtliga kommunala och enskilda intressekontor intar statens intressekontor i så måtto en särställning, att dess klientel är spritt över hela landet. Därest för viss skattebetalning er- fordras, att ytterligare belopp tillföres en persons intressekonto, måste belop- pet, om personen i fråga är bosatt å avlägsen ort, i många fall inbetalas en eller flera dagar före uppbördsterminens utgång. Skulle beloppet inflyta till intressekontoret först efter terminens slut, är intressekontoret för närvarande icke i tillfälle att i rätt tid betala utskyldsbeloppet. Genom det föreslagna stadgandet har kommittén sökt råda bot på detta missförhållande. Jfr mo- tiven till tredje stycket. Det är att märka, att den skattskyldige jämväl i fall, som avses i detta stycke, före uppbördsterminens utgång skall hava vidtagit de åtgärder för utskyldernas gäldande, som ankomma på honom. Vad som sålunda skall gälla person, som är ansluten till statens intressekontor, har kommittén ansett böra äga motsvarande tillämpning i fråga om person, som är ansluten till postsparbankens skatteförmedling för sjömän.
2 mom. Jfr UR & 12 mom. 1 andra och tredje styckena. 3 mom. Självfallet må inbetalning kunna fullgöras även på det sätt, att den skattskyldige avlämnar skattebeloppet i check, därest densamma enligt gäl- lande instruktioner eller eljest av den eller de tjänstemän, som mottager be- talningen, kan godtagas såsom likvid.
20 ä.
2 mom. Enär det kommit till kommitténs kännedom, att kontrollängd, som avses i UR & 13, icke alltid undertecknats av kontrollanten, har ut— tryckligen stadgats, att kontrollängd skall undertecknas.
22 &.
Översändandet av i denna paragraf omförmälda kuponger till magistrat betingas av att magistraten jämlikt 20 % 2 mom. kan hava utsett kontrol- lant.
Jfr UR å 18. Kommittén har velat lämna möjlighet öppen för länssty- relse och uppbördskamrerare att, om så anses lämpligt, låta anstå med över- lämnandet av i paragrafen omförmälda förteckningar, så att desamma kom- ma att avse längre tidsperioder av uppbördstermin eller eventuellt hela upp- bördsterminen. Därest arbetet med inprickandet av uppbörden i övrigt kan så organiseras, att det icke kräver längre tid, torde detta arbete förenklas genom att ett större antal postanvisningar på en gång överlämnas, ordnade i nummerföljd. Jfr sid. 189 0. f.
Den tid, inom vilken skattepostanvisningarna skola från länsstyrelse eller uppbördskamrerare återsändas till postkontoret, har av kommittén ansetts böra bestämmas till fyra månader. En förkortning av den nu bestämda tiden, sex månader (jfr UR å 18), är enligt vad kommittén under hand in- hämtat från generalpoststyrelsen ett postalt önskemål, därest icke skattepost- anvisningarna förses med en särskild kupong, så att anvisningarna kunna kvarbliva hos postverket, såsom nu är fallet beträffande uppbörden i Stockholm.
25 å. första stycket. Jfr sid. 184 0. f. andra stycket. Jfr 3 och 9 åå.
26 å. Jfr sid. 231 0. f.
27 å.
första stycket. Jfr sid. 185 0. f. och 188 samt del III under kap. 2, Alter- nativ 1. Enligt kommitténs förmenande bör restlängd som regel kunna upp- rättas inom kortare tid än den i paragrafen angivna, men har tiden ansetts böra utsträckas så långt som skett för att densamma icke i något fall skall behöva överskridas.
andra stycket. Kommittén har velat bereda möjlighet att, om det i visst indrivningsdistrikt skulle befinnas lämpligt, anordna restföringen på annat sätt än det föreslagna. Kommittén har därvid närmast tänkt på användan- de av kort för hela restföringen under ett uppbördsår.
28 å. första stycket. Jfr sid. 149 0. f. och 185 0. f. ävensom 35 och 107 åå samt 116 0. f. åå förslaget till folkbokföringsförordning och motiven därtill (del II, sid. 15, 35 och 38 samt 351 0. f. och 357). andra stycket. Jfr 34 å och 185 0. f. Indrivningsförsök kan tänkas höra i första hand äga rum i den ort, där den skattskyldige har anställning, även om han icke är där bosatt. Länsstyrelsen eller uppbördskamreraren har att, om den skattskyldige är bosatt i en och har anställning i en annan ort, avgöra, var indrivningsförsök först bör göras. Där ej särskilda skäl an- ses böra till annat föranleda, torde indrivningsåtgärd först böra vidtagas i
den ort, där den skattskyldige är bosatt. Det har ansetts onödigt, att läns- styrelsen eller uppbördskamreraren på detta stadium undersöker, huruvida i tillgängliga folkbokföringsregister och i anslutning därtill ordnade anställ- nings- m. fl. kort (jfr motiven till 35 å förslaget till folkbokföringsförord- ning, del II sid. 351 0. f.) förekomma uppgifter av betydelse i indrivnings- hänseende, utan har sådan undersökning ansetts böra inskränkas till de fall, då den skattskyldige enligt vad som framgår av för länsstyrelsen eller uppbördskamreraren tillgängliga flyttningsanmälningar eller beslut om folk- bokföring i viss ort, avflyttat till annan fastighet än som finnes angiven i mot- svarande uppbördsbok eller uppbördslängd. Jfr 33 å.
29 g.
Jfr kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden med däri föreslagna ändringar (se sid. 68 0. f.) samt sid. 237 0. f.
30 å. Jfr RF 4 å.
31 å.
Jfr sid. 186 och 187 samt 118 å förslaget till folkbokföringsförordning jämte anvisningar (del II sid. 38 och 170). Det torde för påskyndande och effektivisering av indrivningsarbetet vara lämpligt, att utmätningsman ät- minstone i viss utsträckning låter ombesörja avskrift av anställnings- och hyreskort, som passera honom, och på överskådligt sätt förvarar sådana avskrifter eller på lämpligt sätt gör anteckningar om kortens innehåll. Jfr motiven till 28 å andra stycket i tillämpliga delar.
32 5.
första, andra och fjärde styckena. Jfr UR å 14 och RF 5 å. tredje stycket. Jfr sid. 239 0. f.
33 g.
Jfr UR å 14, RF 5 å och 34 å nedan samt sid. 149 0. f. och 186 ävensom motiven till 28 å andra stycket. Därest av de av länsstyrelsen handhavda folkbokföringsregister och i anslutning därtill ordnade anställnings- m. fl. kort1 ytterligare upplysningar angående den skattskyldiges vistelseort och, i förekommande fall, anställning icke stå att vinna, bör ett »spaningskort», upptagande den skattskyldiges namn, den restlängd, vari han finnes upp- förd, och den myndighet (ev. avdelning inom samma länsstyrelse), å vilken indrivningen närmast ankommer, samt plats för ifyllande av önskade upp- lysningar, insättas invid den skattskyldiges centralkort och så snart upp- gift om folkbokföringsändring eller anställning inkommer, översändas till indrivningsmyndigheten.
1 Jfr motiven till 35 % förslaget till folkbokföringsförordning, del II sid. 351 0. f.
34 å. Jfr UR å 15 och RF 5 å samt sid. 185 0. f.
35 å. Jfr UR å 15 mom. 2 och RF 5 å 2 mom. fjärde stycket. Kommittén har med hänsyn till den ökade användningen av införselförfarandet och det allt- mer vanliga sättet att erlägga restförda utskylder genom frivilliga avbetal— ningar ansett den nu gällande tiden för avgivande av slutredovisningihand— räckningsärende, fyra månader, böra utsträckas till sex månader.
36 å. 1 mom. Jfr UR å 16 mom. 1 och sid. 123. 2 mom. Jfr UR å 16 mom. 2 och RF 5 å 2 mom. femte stycket.
37 å. Jfr UR å 26 andra stycket och sid. 189.
39 å.
1 mom. första stycket. Jfr UR å 19 och RF 7 å 2 mom. samt sid. 109 och 123 0. f. Med den i detta författningsrum omförmälda sammandragsupp- gift avses, i fråga om utmätningsman å landet och i fögderistad, månadsräk- ning, varom närmare stadgas i å 2 mom. 1 och å 3 kungörelsen den 13 no- vember 1931 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen med däri föreslagna ändringar (jfr sid. 82), såvitt denna avser utskylder. Ut- mätningsman i magistratsstad skall avgiva motsvarande uppgift för den tid, som för varje stad må bliva bestämd.
andra stycket. Jfr ovannämnda kungörelse och förslaget till ändring däri samt sid. 190.
2 mom. Jfr sid. 109, 135 och 245 0. f. Med den i detta författningsrum omförmälda sammandragsuppgift avses månadsräkning, varom stadgas i å 2 mom. 1 och å 3 ovannämnda kungörelse och förslag till ändring däri, såvitt angår utskylder.
42 å. Jfr sid. 110 och 124 0. f. samt sid. 177.
43 å. Jfr sid. 111 och 125 samt sid. 177 och 188 0. f.
44 å.
Jfr sid. 111 och 125 samt 178 och 188 0. f. ävensom 239 0. f. Av praktiska skäl bör, därest avskrivning avstyrkes, bevis härom tecknas ä varje särskilt hindersbevis (jfr sid. 193) under det att intyg om granskning i andra fall lämpligen kan tecknas gemensamt för ett flertal hindersbevis å en förteck— ning över desamma.
Det åligger i magistratsstad uppbördskamreraren samt på landet eller i fögderistad utmätningsmannen att föranstalta om att hindersbevis förses med intyg, som avses i 44 å.
47 å. Jfr sid. 135, 188 och 239 0. f.
su g.
Jfr sid. 112—114 samt 134. Kommittén har ansett till fyllest att endast en balanslängd upprättas årligen, avseende vid maj månads utgång oredo- visade utskylder. Kommittén vill i detta sammanhang erinra dels om sitt förslag till ändring av 9 å kungörelsen med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden (sid. 70) av innebörd, att det skall åligga utmätningsman att utöver nu föreskriven inventeringsskyldighet en gång varje uppbördsår under december, januari eller februari månad genomgå samtliga till exeku- tionsbiträde överlämnade exemplar av restlängder och restlängdsutdrag samt därvid jämföra dessa med hos utmätningsmannen förda anteckningar beträf- fande motsvarande utskyldsposter, dels ock om kommitténs förslag angående inrättandet av en fortlöpande uppbördsstatistik (jfr sid. 347 0. f.). Den balans- längd, som nu upprättas i december, skall, som i annat sammanhang nämnts (jfr sid. 112), upptaga utskylderna fördelade på de särskilda utskyldstitlarna. Syftet härmed är att vinna kontroll över de restförda utskyldernas fördelning på titlar. Fördelningen på titlar innebär dessutom för den, som avgiver balans— längden, möjlighet att erhålla kontroll över den verkställda summeringen av de i längden upptagna posterna, i det att stämning skall erhållas vid såväl ned- som tvärsummering av längden. Länsstyrelse och uppbördskamre- rare hava att låta komplettera mottagna balanslängder över utskylder, avse- ende tidigare uppbördsår, med fördelning å titlar och i fråga om det löpande uppbördsårets oredovisade utskylder verkställa sådan fördelning i den redo- visningslängd, som det jämlikt å 17 a förslaget till kungörelse angående änd— ring i vissa delar av kungörelsen den 13 november 1931 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen (jfr sid. 84) åligger nämnda myndig- heter att upprätta. Balanslängderna för magistratsstad insändas till länssty- relsen (jfr 3 mom.). Länsstyrelsen beredes sålunda möjlighet att liksom nu en gång om året erhålla fullständig avstämning i fråga om samt- liga oredovisade utskylders fördelning å de olika utskyldstitlarna. Or- saken till att balanslängden över ej redovisade utskylder för löpande upp- bördsåret föreslås skola upprättas av länsstyrelsen respektive uppbördskam- reraren är, att denna balanslängd endast utgör en kopia av vissa delar av re- dovisningslängden. Genom den föreslagna anordningen vinnes för utmätnings- männen en betydande arbetsbesparing, då de endast hava att upprätta ba- lanslängd Över restantier, avseende tidigare uppbördsår, och befrias från den nu så tidsödande fördelningen på titlar. Då endast en balanslängd om året behöver upprättas och på sätt nyss nämnts arbetet med densammas upprät—
tande väsentligt förenklas, anser kommittén, att betydligt strängare krav kun- na ställas på att fullständiga anteckningar verkställas om de åtgärder, som vidtagits, och om hinder, som möta för indrivningen, beträffande varje sär- skild post. Det bör sålunda i fortsättningen icke få förekomma att, såsom nu ofta sker, i balanslängdens anteckningskolumn anmärkes endast »beroende på åtgärd» e. d. Därest det skulle anses nödvändigt att hava mera än en ba- lanslängd, anser kommittén den balanslängd, som kan ifrågakomma, utöver den av kommittén föreslagna balanslängden över vid maj månads utgång oredovisade restantier, lämpligen böra avse vid september månads utgång oredovisade restantier och, såvitt angår tidigare uppbördsårs utskylder, upp- taga desamma post för post. En sådan balanslängd torde böra upprättas av utmätningsmännen. Möjligen skulle densamma för varje indrivningsdistrikt kunna upprättas av exekutionsbiträdena samt därefter granskas och komplet— teras av utmätningsmännen.
51 och 52 åå. Jfr sid. 210 0. f. 53 och 54 åå. Jfr sid. 221 0. f. 55 å.
3 mom. Uppbördskamrerares ansvar för indrivningens behöriga verk- ställande avses icke skola omfatta ansvarighet för skada, som förorsakas av utmätningsmäns och exekutionsbiträdens fel eller försummelser i tjänsten.
59 5.
För närvarande finnes ingen bestämmelse, som medgiver möjlighet att er- hålla anstånd med utskylders erläggande. Det har emellertid i praktiken vi— sat sig nödvändigt att i enskilda fall medgiva sådant anstånd. Kommittén har därför ansett lämpligt, att i förordningen uttryckligen angives, att anstånd må medgivas.
60 å. Jfr förslaget till ändrad lydelse av 17 kap. 6 å handelsbalken (sid. 63).
63 å.
Jfr UR å 5 mom. 1 näst sista stycket. Kommittén har ansett ett översän- dande av debetsedeln till utmätningsmannen för att vara tillgänglig vid rest- indrivningen onödigt.
64 å.
Jfr UR å 17 mom. 2, RF 6 å och 68 å nedan. Kommittén anser, att samma formulär för indrivningskvitto bör gälla för hela riket.
Jfr sid. 231 0. f. Indrivningsavgift kommer enligt kommitténs förslag att tillfalla statsverket, i den mån den överstiger 50 kronor, (1. v. 5. då det på en gång restförda beloppet överstiger 1 667 kronor. Då en del av indriv- ningsavgiften skall tillfalla statsverket, vilket alltså endast undantagsvis torde inträffa, bör den statsverket tillkommande indrivningsavgiften upp- debiteras vid restlängdens upprättande samt i samband därmed uträknas och i restlängden angivas efter vilken grund exekutionsbiträde tillkommande an- del i indrivningsavgiften i varje särskilt fall skall utgå. Då den exeku- tionsbiträde tillkommande indrivningsavgiften icke får överstiga 50 kronor, bliver grunden för beräknande av exekutionsbiträdes andel i inflytande be- lopp tydligen i dessa undantagsfall växlande, alltefter förhållandet mellan, å ena sidan, den sålunda maximerade andel i indrivningsavgiften, som skall tillfalla exekutionsbiträde, 50 kronor, samt, å andra sidan, det belopp, som skall redovisas, d. v. s. det oguldna utskyldsbeloppet jämte statsverkets andel i indrivningsavgiften. Då grunden kommer att angivas i restlängden, torde det icke medföra någon större olägenhet att den exekutionsbiträde tillkom- mande indrivningsavgift i dessa fall utgår efter annan grund än den van- liga. I detta sammanhang kan nämnas, att kommittén övervägt en annan princip för genomförandet av en maximering av den exekutionsbiträde till- kommande indrivningsavgiften. Enligt denna princip skulle ett och samma exekutionsbiträde för indrivningen av en restpost, uppgående till 1 667 kro- nor eller mera, vare sig indrivningen sker på en gång eller ej, äga uppbära hela den efter vanlig grund beräknade indrivningsavgiften, dock högst 50 kronor. Därest flera exekutionsbiträden på grund av handräckningsförfa- rande eller eljest skulle vara berättigade att erhålla indrivningsavgift, skulle varje sådant exekutionsbiträde dock äga uppbära indrivningsavgift, be- räknad efter samma grund med högst 50 kronor. Statsverket till- kommande indrivningsavgift skulle debiteras vid restlängdens upprättande. I den mån statsverkets andel i indrivningsavgiften finge vidkännas minsk- ning på grund av att, sedan ett exekutionsbiträde utfått indrivningsavgift med 50 kronor, ett eller flera andra exekutionsbiträden skulle erhålla ytterligare andel i indrivningsavgiften, finge avkortning av motsvarande be- lopp ske. En sådan anordning har emellertid kommittén med hänsyn till indrivningens effektivitet icke ansett sig kunna förorda.
68 å.
Beträffande uppbörden i de största städerna torde, därest kommitténs för- slag till uppbördens ordnande lägges till grund för en ny lagstiftning, erford— ras särskilda bestämmelser. Givetvis bör uppbörden i dessa städer regleras enligt samma materiella bestämmelser, som gälla för riket i övrigt, men be- träffande det tekniska förfarandet torde delvis andra regler än de i uppbörds- förordningen föreslagna kunna visa sig erforderliga. Sålunda kan det exem- pelvis befinnas lämpligt att i stället för uppbördsböcker och restlängder kort komma till användning. De särskilda bestämmelser, som må erfordras för
de största städerna —— kommittén har därvid närmast avsett Stockholm, Göte- borg och Malmö —— torde böra utarbetas först efter det städerna hörts över det nu framlagda förslaget och höra representanter för städerna lämpligen deltaga i förarbetena till sådana bestämmelser. På grund härav har kommittén icke ansett lämpligt nu framlägga förslag i detta hänseende.
Förslaget till ändringar i lagen om kommunalstyrelse på landet.
11 och 15 åå.
Då visst kalenderårs utskylder till kommunen enligt kommitténs förslag komma att förfalla till betalning under det närmast efter kalenderårets ut- gång inträdande uppbördsåret (= tiden från och med den 1 juli taxerings- året till och med den 30 juni nästföljande år), hava föreskrifter om verkan därav att sådana utskylder icke blivit guldna, i avseende å behörighet i olika avseenden, ansetts böra anknytas till uppbördsår, i stället för kalenderår.
17 och 62 åå. Jfr sid. 118 och 200.
73 och 74 åå. Jfr sid. 195.
Förslaget till ändringar i lagen om kommunalstyrelse i stad.
11 och 13 åå.
Jfr motiven till förslaget om ändring i 11 och 15 åå lagen om kommunal- styrelse på landet.
19, 39 och 57 åå.
Jfr sid. 118 och 200. Att stadsfullmäktigesammanträde respektive allmän rådstuga för fastställande av utgifts- och inkomststat även då understöd av skatteutjämningsmedel ej skall sökas, skall hållas senast före utgången av 110- vember månad eller en månad tidigare än för närvarande betingas av nöd— vändigheten för debiteringsförrättama att erhålla erforderlig tid för den slut- liga debiteringen. Jfr förslaget till uppbördsförordning 4 och 7 åå samt 14 å 2 mom.
68 och 69 åå. Jfr sid. 195.
Förslaget till ändringar i lagen om församlingsstyrelse.
12 å. Jfr motiven till förslaget till ändring i 11 och 15 åå lagen om kommunal- styrelse på landet.
Jfr sid. 200.
Förslaget till ändring i lagen om skolstyrelse i vissa kommuner.
6 å. Jfr sid. 200.
Förslaget till ändringar i lagen om landsting.
6 å. Jfr motiven till förslaget till ändring i 11 och 15 åå lagen om kommunal- styrelse på landet.
49 och 51 åå. Jfr sid. 195.
Förslaget till ändring i lagen om vägdistrikt.
9 å. Jfr motiven till förslaget till ändring i 11 och 15 åå lagen om kommunal- styrelse på landet.
Förslaget till ändring i lagen om skogsaccis.
16 å. Jfr motiven till 6 å förslaget till uppbördsförordning och sid. 195.
Förslaget till ändring i 17 kap. handelsbalken.
Jfr sid. 206 0. f. samt 60 å förslaget till uppbördsförordning.
Förslaget till ändringar i lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta.
11 s.
Erfarenheten har visat, att risk är förenad med att större belopp, som inne- hållits efter införsel, uppbäras kontant hos arbetsgivarna. Till förebyggande härav skulle kunna stadgas skyldighet för arbetsgivare att, då efter införsel
innehållet belopp, som skall redovisas, uppgår till minst 100 kronor, oavsett om detsamma avser en eller flera anställda, insätta beloppet å anvisat tjänste- postgirokonto. Härigenom skulle emellertid, då en arbetsgivare innehållit ett flertal mindre belopp, avseende olika anställda, utmätningsman eller exeku- tionsbiträde, till vars tjänstepostgirokonto medlen girerades, åsamkas ett be- tydande arbete med kassaföring m. m. Även ur redovisningssynpunkt skulle en sådan ordning vara alltför betungande och opraktisk. Genom den i före- varande paragraf föreslagna anordningen har kommittén sökt att i görligaste mån vinna samma syfte och samtidigt undvika berörda olägenheter.
21 å.
2) Då visst kalenderårs utskylder enligt kommitténs förslag komma att förfalla till betalning under det närmast efter kalenderårets utgång inträ- dande uppbördsåret (= tiden från och med den 1 juli taxeringsåret till och med den 30 juni nästföljande år), har det ansetts lämpligt, att den tid, efter vilken införsel för utskyldernas uttagande ej må beviljas eller meddelat be- slut om införsel må äga tillämpning, bestämmes till tre år efter utgången av det uppbördsår, under vilket utskylderna förfallit till betalning.
8) Jfr sid. 237 0. f.
Förslagen till ändringar i förordningen angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner och kungörelsen angående utbetalande av understöd av skatteut- jämningsmedel.
Jfr sid. 196 0. f.
Förslaget till ändringar i kungörelsen med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden.
Erfarenheten har utvisat, att de redan förefintliga maktmedlen vid skatte- indrivning icke alltid utnyttjas på ett effektivt sätt. Det är givetvis förenat med svårigheter för indrivningsförrättarna att i olika situationer snabbt kunna avgöra, vilka utvägar som stå till buds gentemot en person, som söker undan- hålla sina tillgångar, samt i vilken ordningoch inom vilken tid olika åtgär- der böra vidtagas. Utförliga anvisningar för indrivningsarbetets bedrivande torde därför böra utarbetas och tillhandahållas befattningshavare, som äro sysselsatta med indrivning av utskylder och böter eller annan handräcknings- verksamhet. Detta torde kunna bidraga till att åstadkomma en mer syste- matiskt och effektivt bedriven indrivningsverksamhet.
5 å. Jfr sid. 190 0. f. Det sammandrag över avgivna redovisningsräkningar, som exekutionsbiträde vid varje redovisningstillfälle har att avgiva till ut-
mätningsmannen, utgör reversal å de kontant influtna medel, som exeku— tionsbiträdet i samband med redovisningens avgivande har att girera till ut- mätningsmannens tjänstepostgirokonto (se formulär nr 3). Kommittén har haft under övervägande, huruvida icke en särskild sammandragsuppgift borde avlämnas för varje särskild restlängd. Härigenom skulle vinnas den fördel, att å sammandragsuppgifterna lätt kunde för varje särskild restlängd angivas, huru mycket som vid redovisningsperiodens början utestått oredo— visat och huru mycket som efter den avgivna redovisningen återstår att redo- visa. På detta sätt skulle utmätningsmannen erhålla större möjlighet att snabbt få kännedom om brister i exekutionsbiträdes bokföring. Kommittén har emellertid funnit en dylik ordning medföra, att ett alltför stort antal blanketter skulle behövas vid redovisnings avgivande. God ordning kräver emellertid, att exekutionsbiträdena å lämplig plats i varje restlängd göra an- teckning om huru mycket som vid varje särskilt redovisningstillfälle blivit redovisat och huru mycket som återstår att redovisa. Kommittén förutsätter jämväl, att till sådant exemplar av restlängd som överlämnas till exekutions- biträde fogas för ändamålet avsedda särskilda blad. Under dessa förutsätt- ningar bör exekutionsbiträde, om utmätningsman så önskar, vid varje redo- visningstillfälle kunna lämna uppgift om huru mycket som återstår att redo- visa å varje restlängd, som avses i avgiven redovisning. Såsom framgår av det föreslagna formuläret till restlängdsdagbok (jfr sid. 47) kan utmätnings- man med ledning av anteckningarna i sagda bok följa redovisningens gång beträffande varje särskild restlängd.
8 å.
I formuläret till kassabok hava införts kolumner för indrivningskvittos och debetsedels nummer, varjämte särskilda kolumner hava införts för anteck- nande av influtna belopp, allt eftersom de influtit kontant eller över postgiro.
För vinnande av reda och ordning i exekutionsbiträdes räkenskaper är det av vikt, att exekutionsbiträdet i varje fall tillkommande indrivnings— avgift uttages, allt eftersom redovisning sker, så att exekutionsbiträde ej kan åberopa fordran å indrivningsavgift, belöpande å av biträdet tidigare redo- visade utskylder.
9 å.
Kommittén har ansett ett behov föreligga att förbättra kontrollen över exe- kutionsbiträdenas medelsförvaltning genom att föreskriva stickprovsunder- sökning beträffande icke blott med hindersbevis redovisade poster utan även oredovisade poster ävensom skyldighet för utmätningsman att så snart ske kan granska av exekutionsbiträdena återställda blanketthäften till indriv- ningskvitton.
Jfr även motiveringen till 50 å förslaget till uppbördsförordning och sid. 188.
Förslaget till ändringar i lagen om folkpensionering. Jfr sid. 207 0. f.
KAP. 9.
Uppmuntran av frivilliga anordningar för förskottsavsätt- ning till gäldande av utskylder.
Frågan om uppmuntran från det allmännas sida åt sådana anstalter, som hava till syftemål att för de skattskyldiga underlätta skattebetalning, d. v. 5. att i smäposter —— företrädesvis vid avlöningstillfällena — uppsamla skatte- medel och inleverera dessa till uppbördsmyndigheterna under de fastställda uppbördsterminerna eller -stämmorna (intressekontor, skattekassor o. d.), har under de senaste årtiondena vid flera tillfällen varit under omprövning.
Intressekontorsfrågans tidigare behandling.
Förslag i frågan framlades i en motion, nr 124 i första kammaren, vid 1918 års riksdag, vari hemställdes, att första kammaren ville för sin del be- sluta, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående möjligheten att genom statsbidrag åt organisationer, som avsåge att främja skatteinbetalning, eller genom andra liknande åtgärder åstadkom- ma minskade restantier och avskrivningar av skatter, samt därefter för riks- dagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Motionen bifölls av riksdagen, som i samband därmed uttalade, att det syntes kunna ifrågasättas, om icke medlemmarna i sammanslutningar av antytt slag ge- nom att avstå från ränta å i förskott gjorda inbetalningar kunde bidraga till förvaltningskostnaderna, helst förvaltningen därigenom skulle i icke oväsentlig grad förenklas. Den skrivelse, som i enlighet med riksdagens ifrågavarande beslut avläts, föranledde emellertid ingen Kungl. Maj:ts åt- gård.
I anledning av motioner, nr 145 i första kammaren och nr 244 i andra kammaren, vid 1921 års riksdag om åtgärder för en mer effektiv skatteupp— börd framhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, att det vore av vikt för det allmänna att uppmuntra sådana anstalter, som avsåge att i småposter uppsamla och sedermera inbetala skattebelopp. Dylika anstalter vore dels s. k. intressekontor och dels anordningar av arbetsgivare, som efter frivillig överenskommelse innehölle en del av arbetarnas inkomster för att gälda skatterna. Då intressekontoren avsåge såväl krono- som kommunalskatter-
na, syntes det riksdagen böra ankomma på staten lika väl som på kommu— nerna att stödja dessa anstalter.
Redan under år 1920 hade Kungl. Maj:t haft anledning att överväga frå- gan om understödjandet av intressekontorsrörelsen vid statens verk. Så- lunda anvisade Kungl. Maj:t den 16 januari 1920 ett belopp av 400 kronor för bestridande av organisationskostnader för ett intressekontor för riks- försäkringsanstaltens personal. Den 19 maj s. å. hemställde järnvägsstyrel- sen, att fem intressekontor måtte inrättas för personalen vid statens järnvä- gar. Dessa kontor skulle hava till uppgift att verkställa begärda avdrag å avlöning, att göra dessa räntebärande genom insättning i bank, att på för- ' fallodagen inbetala skatter, hyra m. m. samt att utlämna lån. Statens järn- vägar skulle ej mindre tillhandahålla lokaler och avlöna föreståndare samt bestrida vissa administrationskostnader för kontoren, motsvarande i allt c:a 11 000 kronor årligen för varje kontor, än även ansvara för de medel, för vilka kontoren vore redovisningsskyldiga gent emot sina medlemmar. I ett den 31 juli 1920 över sagda framställning avgivet utlåtande hänvisade statskontoret till att det i samband med upprättandet av ett intressekontor vid riksförsäkringsanstalten begärda anslaget för den årliga driften ej blivit av Kungl. Maj:t beviljat, varmed Kungl. Maj:t torde avsett, att förvaltnings- kostnaderna borde bäras av intressekontoret självt. Om liknande principer tillämpades vid bestämmande av statens bidrag till intressekontoren vid sta- tens järnvägar, skulle alltså bidrag icke utgå bland annat till avlöning åt föreståndaren. Statskontoret avstyrkte, att statens järnvägar skulle an— svar-a för de av intressekontoren förvaltade medlen. I ny skrivelse den 30 november 1920 uttalade järnvägsstyrelsen, att det vore tvivelaktigt, huruvida intressekontoren kunde komma till stånd, därest ej statsba- neförvaltningen kunde åtaga sig att svara för större delen av admi- nistrationskostnaderna. Ärendet förelades 1922 års riksdag genom proposi- tion, nr 195, i vilken Kungl. Maj:t anslöt sig till järnvägsstyrelsens mening. Riksdagen uttalade emellertid, att förslaget syntes medföra så stora kostna- der för staten, att riksdagen måste ställa sig avvisande mot detsamma.
Sedan generalpoststyrelsen hos Kungl. Maj:t hemställt om ett anslag av 2 000 kronor till centralkassan för postpersonalens fackliga och ekonomiska sammanslutningar att användas till understöd och utveckling av kassans verksamhet, föreslog Kungl. Maj:t i proposition, nr 45, till 1923 års riksdag, att för ändamålet finge av postmedel utbetalas ett belopp av 1 800 kronor. I häröver avgivet yttrande förklarade statskontoret, att det ansåge sig icke böra motsätta sig, att postmedel i någon mån toges i anspråk för ändamålet, ehuru statskontoret väl insåge, att, därest förevarande framställning vunne bifall, liknande anspråk, som icke torde kunna avvisas, komme att framstäl- las för andra statens verk. Då centralkassans stat för år 1922 utvisade en brist av endast 700 kronor, syntes bidraget av postmedel måhända kunna begränsas till 1 000 kronor. Riksdagen anvisade för ändamålet sistnämnda belopp. Jämväl av 1924 och 1925 års riksdagar beviljades postpersonalens
o
centralkassa understöd a enahanda belopp. Sistnämnda riksdag framhöll
dock önskvärdheten av att verksamheten så ordnades, att kassan framdeles kunde bliva oberoende av dylikt understöd. Så har tydligen skett, enär framställning om bidrag ej senare förnyats.
I samband med avgivande av förslag till telegrafverkets driftkostnadsstat för år 1924 hade telegrafstyrelsen anhållit om bemyndigande att av telegraf- medel disponera ett belopp av högst 35 000 kronor att i form av räntefritt lån tillhandahållas telegraftjänstemännens skatteinbetalningskassa i Stock- holm för underlättande av kassans uppgift att ordna skattebetalningen för den telegrafverkets personal, som vore skattskyldig i Stockholm eller när- liggande kommuner. Denna framställning blev av Kungl. Maj:t i proposition, nr 148, förelagd 1924 års riksdag. Då riksdagen tidigare uttalat sig för åt- gärder att underlätta en rationell skatteuppbörd och då ett bifall till för- slaget skulle avlyfta merarbete för verkets redogörare genom minskande av införsel i lön, ville riksdagen ej motsätta sig lånets beviljande, men uttalade, att detsamma borde under fem år (successivt återbetalas. Vid 1929 års riks- dag beviljades fortsatt försträckning till telegraftjänstemännens skattein- betalningskassa. I proposition, nr 19, till 1934 års riksdag föreslogs, att tele- grafstyrelsen måtte under en tid av fem år, räknat från och med den 1 juli 1934, få disponera högst 20 000 kronor att i form av räntefritt lån tillhanda- hållas skatteinbetalningskassan. Under hänvisning till förefintligheten av det då nyligen inrättade statens intressekontor medgav riksdagen berörda lån under allenast två år.
I skrivelse den 10 december 1925 till chefen för finansdepartementet an- förde 1924 års uppbördssakkunniga, att det för det fortsatta utredningsar- betet rörande en omläggning av uppbördsförfarandet vore önskvärt, om genom postverkets försorg kunde i anslutning till postgirorörelsen inrättas ett kontor med uppgift att för skattskyldigas räkning mottaga förskottsav- sättningar för skatteändamål samt fullgöra skatteinbetalningar till vederbö- rande uppbördsmyndighet. De sakkunniga anhöllo därför, att bemyndigande måtte utverkas för postverket att inrätta ett dylikt kontor. Genom nådigt brev den 15 januari 1926 bemyndigade Kungl. Maj:t generalpoststyrelsen att tills vidare i anslutning till postgirorörelsen förmedla betalning av skatt en- ligt de närmare bestämmelser, som styrelsen meddelade. Samtidigt förord- nade Kungl. Maj:t om skyldighet för redogörare hos statsmyndighet att tills vidare enligt de närmare bestämmelser, som av riksräkenskapsverket och generalpoststyrelsen gemensamt utfärdades, till postverket redovisa belopp, som tjänsteman önskade genom avdrag å sin avlöning avsätta till skatt me- delst inbetalning å postgirokonto. Ifrågavarande bestämmelser meddelades av de båda ämbetsverken genom kungörelse. den 9 februari 1926, vari bland annat stadgades, att befattningshavare i statens tjänst, som önskade genom avdrag å sin avlöning avsätta medel till skatt medelst inbetalning å post- girokonto, hade att ingiva skriftlig anmälan härom till redogöraren hos den myndighet, vilken utbetalade avlöningen, och därvid uppgiva, huru stort belopp, som vid varje avlöningstillfälle skulle avsättas för ändamålet. Post- girokontorets skatteinbetalningsförmedling, som omhänderhades av en sär-
skild »skatteavdelning» inom kontoret, trädde i funktion i medio av februari 1926.
Redogörelse för skatteavdelningens organisation och verksamhet har läm- nats i en den 16 februari 1932 dagtecknad promemoria av dåvarande byrå- chefen Döss, vilken promemoria intagits som bilaga till första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 vid 1932 års riksdag. I prome- morian anföres, bland annat, följande:
»Såsom av innehållet i ovan angivna kungörelser och meddelanden etc. framgår, bygger postgirots skatteförmedlingsverksamhet på systemet med förskottsavsättningar av skatt. Beträffande löntagare sker detta i allmänhet så, att vederbörande av- löningsförrättare vid avlöningstillfällena innehåller överenskommet belopp av 16- nen. Bemyndigande härtill har av vederbörande löntagare lämnats å nedre delen av den blankett, varå han anmält sin önskan att anlita skattepostgirot. De inne- hållna medlen redovisas till postgirokontoret genom insättning å postgirokontorets postgirokonto .nr 1926 (»skattebetalarnas postgirokonto»). Samtidigt skall till post- girokontoret insändas specifik förteckning över sålunda redovisade medel. Redo- görare hos statsmyndighet är (jämlikt kungl. kungörelsen den 15 januari 1926, nr 7) skyldig biträda vid sådan förskottsavsättning. I fråga om privata företag är avlö- ningsförrättarens medverkan däremot helt beroende av respektive företags inställ- ning till saken.
Personer, som icke äro löntagare eller som av andra skäl icke kunna lämpligen få sina skatteavsättningar gjorda genom löneavdrag, kunna anlita skattepostgirot genom att själva till postgirokontoret'insända förskottslikvider för skatteändamål.
Debetsedel skall i god tid insändas till postgirokontoret. Även detta sker i många fall genom förmedling av vederbörande avlöningsförrättare. Sedan skatten genom postgirokontorets försorg till fullo gäldats och försetts med vederbörande skatte- uppbördsmyndighets kvitto, återsändes debetsedeln till den skattskyldige.
För arbetet med skattebetalningsuppdragen har inom postgirokontoret upprättats en särskild avdelning, postgirokontorets skatteavdelning. Denna arbetar efter i stort sett samma system som postgirokontoret i övrigt. För varje skattebetalare upplägges sålunda ett konto med sitt särskilda nummer, vilket konto krediteras respektive debiteras gjorda in- och respektive utbetalningar. Genom kontoutdrag, som utfärdas varje kvartal, underrättas de skattskyldiga om förekomna omsättning- ar samt beloppet av innestående behållning. Skulle denna icke förslå till gäldande av förestående skattebetalning, påminnes skattskyldig om angelägenheten att göra en kompletterande inbetalning.
Postgirokontoret remitterar skattebeloppen till respektive uppbördsmyndigheter antingen genom girering till uppbördsmyndighets postgirokonto eller — i de fall konto saknas — genom utbetalningskort. Samtidigt översändas debetsedlarna för kvittering.
Inga avgifter upptagas för postgirots bestyr med skatteförmedlingen. —— —— —— ——
Postgirokontoret har icke funnit anledning vägra de till skattepostgirot anslutna sin medverkan till betalning även av andra större och mera regelbundet återkom- mande utgiftsposter än skatter. Sålunda har skattepostgirot åtagit sig att förmedla betalning av hyror, försäkringspremier o. d. Tillvägagångssättet har härvidlag i stort sett varit detsamma som gällt beträffande skattebetalningen. ———————
Angående det ekonomiska resultatet av postgirokontorets skattebetalningsförmed- ling må i korthet nämnas, att inkomsterna av ifrågavarande verksamhet, vilka en- dast utgöras av ränteinkomster för å skattekontona innestående medel, för närva- rande knappast fullt täcka de å verksamheten belöpande utgifterna. — — —— Men
man torde utan tvekan kunna påstå, att skattebetalningsförmedlingen i fråga varit och är till stor nytta för de därtill anslutna enskilda skattskyldiga och att såväl sta- ten som respektive kommuner genom anordningen tillförts avsevärda skattebelopp, som de den förutan icke, i varje fall icke utan kostnader, kunnat uttaga.»
Här nedan meddelas uppgifter å de skattebelopp i runda tal, som årligen gäldades genom skatteavdelningen:
1926 (fr. 15/2) ........ 04 milj. kr. 1930 ................ 4-5 milj. kr. 1927 ................ 2'0 » 1931 ................ 4'5 >: » 1928 ................ 3'0 » > 1932 ................ 4'5 » » 1929 ................ 4'0 » » 1933 ................ 5'5 ;, »
Från och med år 1934 ägde en viss utökning av verksamheten rum. I samband härmed förändrades skatteavdelningens namn till statens intresse- kontor, varom närmare upplysningar skola lämnas längre fram.
Intressekontorsfrågan upptogs på nytt i en motion, nr 179 i första kam- maren, vid 1927 års riksdag. Efter att först hava närmare angivit förutsätt— ningarna för inrättande av intressekontor och redogjort för dylika anstalters olika arbetsuppgifter och arbetssätt, anförde motionären:
»Vad jag här ämnar begära är, att statsmakterna måtte undersöka, om de icke kunde genom ett administrativt förfogande verksamt bidraga till att statstjänstemän i gemen finge, om de så önskade, komma i åtnjutande av de fördelar, som intresse- kontorsrörelsen kan medföra. Vad jag vill föreslå är, att staten erbjuder sin per- sonal samarbete, där personalen önskar driva intressekontorsrörelse, och då först och främst gör allt för att underlätta dylika intressekontors indrivningsarbete, det led i deras verksamhet, som hart när oundgängligen kräver arbetsgivarens med- verkan.»
Den enda form av direkt ekonomiskt bidrag, som statsverket behövde läm- na, syntes motionären vara ett medgivande för centralkassor (vilka tänktes skola fungera såsom ett slags intressekontor) att anlita vederbörande verks tjänstebrevsrätt för sina rekvisitioner och penningremissor, vilka senare tack vare möjligheten att exempelvis ansluta sig till postgirorörelsen kunde in- skränkas till obetydlig omfattning.
Ifrågavarande motion avslogs av första kammaren, varmed frågan för den gången fallit.
Frågan förelades ånyo riksdagen i en motion, nr 230 i första kammaren, vid 1930 års riksdag. Motionen angavs avse »att påkalla riksdagens upp- märksamhet på statens skyldighet som arbetsgivare att medverka till intres- sekontorsrörelsens främjande bland i statsförvaltningen anställda». Efter en hänvisning till en redogörelse för frågans tidigare behandling i riksdagen uttalades vidare, bland annat, att inrättandet av ett intressekontor lika myc- ket vore en arbetsgivarens angelägenhet som en angelägenhet för den anställ- de. I anslutning härtill erinrades om att enskilda arbetsgivare i ett flertal fall energiskt gått in för att realisera intressekontorsidén vid sina företag och icke ens dragit sig för mycket betydande kostnader härför. Motionen utmynnade i en hemställan, att riksdagen Ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning rörande möjligheterna för staten att medverka till inrättande av och
stöd åt intressekontor eller därmed jämförliga välfärdsanordningar för inom statsförvaltningen anställda. Över motionen infordrades yttranden från stats- kontoret och generalpoststyrelsen samt vissa personalorganisationer. Stats- kontoret förklarade sig anse frågan vara av den vikt, att den borde göras till föremål för närmare utredning, samt framkastade i samband därmed tanken på intressekontor, omfattande alla slag av medborgare och tillkomna genom kommunernas medverkan. Generalpoststyrelsen uttalade, att inrättandet av en statlig intressekontorsrörelse enligt något av i motionen angivna olika alternativ, såvitt för det dåvarande kunde bedömas, icke torde medföra nå- got nämnvärt ökat arbete för postanstalterna. Samtliga från personalsam- manslutningar gjorda uttalanden underströko livligt önskvärdheten av en statlig utredning av här berörda frågor.
Motionen bifölls av riksdagen, som i sin skrivelse i ärendet för egen del, bland annat, anförde:
»Även riksdagen håller före, att frågan om statens stödjande av intressekontors- rörelsen år av den vikt, att den bör göras till föremål för en närmare utredning. De olika förslag, som i motionen anförts, liksom även statskontorets uppslag böra där- vid prövas. Riksdagen, som i frågans nuvarande läge givetvis icke vill förorda nå- got visst av dessa förslag, vill dock påpeka, att redan förslagen och det utrednings- material, som riksdagens vederbörande utskott införskaffat, giva vid handen, huru- som det syfte, som en intressekontorsrörelse inom statsförvaltningen avser att främ- ja, torde kunna nås genom jämförelsevis obetydliga kostnader för staten och att intressekontor för statsanställda säkerligen läte sig utformas så, att de kunna bliva till tjänst för alla tjänstemannagrupper, oberoende av om dessa äro fåtaliga eller stora. Ehuruväl från statens synpunkt intressekontorens skatteindrivande verksam- het är av mycket stor betydelse, synes det dock riksdagen som om denna verksam— het icke får göras till den alltför dominerande, när frågan skall utredas.»
Ehuru riksdagen sålunda redan till Kungl. Maj:t avlåtit skrivelse i intresse- kontorsfrågan, återupptogs denna fråga genom en motion, nr 102 i första kammaren, vid 1932 års riksdag. I motionen erinrades om det aktuella kra— vet på uppbördsreformer och som ett led häri på inrättande av s. k. intresse- kontor. Efter att hava hänvisat till en redogörelse för verksamheten vid Örebro stads kommunala intressekontor hemställde motionären, att riks- dagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville begära, att Kungl. Maj:t måtte verk- ställa utredning om det ungefärliga antalet medlemmar, som i landet nu fun- nes anslutna till intressekontor och skattekassor, samt utreda huruvida stats- bidrag till dessas kostnader icke lämpligen borde utgå eller om på annat sätt verksamheten kunde uppmuntras för erhållande av ökad medlemsan- slutning och därigenom ett bättre uppbördsresultat.
Motionen avslogs av riksdagen. I en den 19 oktober 1931 dagtecknad, till finansdepartementet ingiven pro- memoria föreslog statstjänarnas centralorganisation, att samtliga avlönings— förrättare inom statsförvaltningen skulle åläggas skyldighet att, där tjänste- man anmälde sig tillhöra för inkasso- och hjälpverksamhet bildad särskild centralkassa, verkställa det avdrag å vederbörande tjänstemans avlöning, som av centralkassan begärdes, och omedelbart redovisa de sålunda från
avlöningen avdragna medlen till centralkassan medelst tjänstepostgiro, även- som att verksmyndighet skulle äga medgiva sådan centralkassa, som av myn- digheten prövades kunna godkännas, att för korrespondens och försändning av medel använda myndighetens tjänstebrevsrätt. Härvid förutsattes, att myndighetens prövning av centralkassan närmast skulle avse att konstatera, att erforderlig kontroll funnes anordnad i fråga om medlens redovisning. Under hänvisning till 1930 års riksdagsskrivelse och nyss omförmälda pro- memoria anbefallde Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 13 november 1931 statskontoret att, med särskilt beaktande av vad i berörda promemoria an- förts och förordats, verkställa utredning rörande möjligheterna för staten att medverka till inrättande av och stöd åt intressekontor eller därmed jämför- liga välfärdsanordningar för inom statsförvaltningen anställda ävensom att inkomma med det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda.
Statskontoret avgav utlåtande den 11 februari 1932. I detta erinrades först om vad 1930 års riksdag uttalat om vad som borde beaktas vid en dylik ut- redning. Därefter anförde statskontoret, bland annat:
»Statskontoret är av den uppfattningen, att statens understödjande verksamhet gentemot intressekontor och centralkassor tills vidare bör avse allenast sådana in- tressekontor och centralkassor, som antingen äro till sitt verksamhetsområde lokalt begränsade eller omfatta viss större personalsammanslutning. Givetvis bör dess- utom fordras, att verksamheten är eller kan anses bliva av mera betydande omfatt- ning och att en fast organisation förefinnes såsom underlag för denna verksamhet. Därest så icke skulle vara förhållandet, torde nämligen skattepostgirokontoret kunna fylla det behov av förenkling i fråga om inbetalningen av allmänna avgifter m. ni., som gör sig gällande. Det synes böra tillkomma Eders Kungl. Maj:t att efter när- mare prövning avgöra, huruvida ett intressekontor eller en centralkassa är av den omfattning och fyller sådana fordringar i övrigt, att statligt understöd bör lämnas densamma. Därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna förutsättningarna i nämnda hän- seende vara för handen, torde Eders Kungl. Maj:t vilja antingen själv utse någon person att övervaka verksamheten eller uppdraga åt någon myndighet att genom ombud följa denna. Statens representant lärer därvid särskilt böra beakta, att kon- trollanordningarna beträffande omhänderhavda medel äro tillfredsställande och be- tryggande samt att verksamheten kan anses i fortsättningen tjäna ett mera allmänt ändamål, framför allt beträffande uppbörd av statliga och kommunala skatter och avgifter.
Intressekontor och centralkassor, som sålunda blivit av Eders Kungl. Maj:t god- kända för erhållande av statligt understöd, torde böra såväl medgivas rätt att, såsom i promemorian föreslagits, betjäna sig av vederbörande redogörare hos statsmyn- digheterna för innehållande, efter anmälan av vederbörande tjänsteman, utav avlö- ning och det innehållna beloppets översändande till intressekontoret eller (entral- kassan som ock erhålla tjänstebrevsrätt för korrespondens i inkassoärenden. Stats- kontoret bortser icke från att genom dessa anordningar ökat arbete i någon mån kommer att åläggas redogörarna samt att detta liksom medgivandet att begagna sig av tjänstebrevsrätten föranleder i någon mån ökade kostnader för statsverket. Då emellertid riksdagen tydligen varit av den meningen, att understöd i någor form bör lämnas intressekontor eller därmed jämförliga välfärdsanordningar, torde de nu föreslagna åtgärderna få anses stå i anslutning till det med riksdagsskrivelsen den 21 maj 1930, nr 250, avsedda ändamålet. De centralkassor, som här torde lomma i fråga, böra givetvis vara verksamma inom statsförvaltningen, och intressekcntoren böra avse statstjänstemännen inom visst område eller viss grupp bland dem.»
Efter tidigare muntliga förhandlingar mellan statsförvaltningens tjänste- mannaförening, föreningen Kvinnor i statens tjänst samt centralförvaltning- ens personalförening å ena och generalpoststyrelsen å andra sidan ingåvo dessa organisationer den 28 oktober 1932 till styrelsen en gemensam framställning i frågan om inrättande av intressekontor för statens befattningshavare. Med anledning av denna framställning avlät generalpoststyrelsen den 29 november 1932 en underdånig skrivelse, vari hemställdes bland annat, att ett intressekon- tor för statens befattningshavare och sådana f. d. befattningshavare, som åt- njuta statspension, skulle från och med 1933 års ingång tills vidare försöksvis vara anordnat inom postgirokontoret. Över generalpoststyrelsens förslag av- gav statskontoret den 14 december 1932 av Kungl. Maj :t begärt utlåtande, vari anfördes bland annat, att statskontoret ej hade något att erinra mot att så- som ett led i den av riksdagen genom skrivelse år 1930 begärda utredningen för- söksvis från och med 1933 års ingång intressekontorsrörelse anordnades vid postgirokontoret i enlighet med de allmänna grunder, som angivits i general- poststyrelsens nyssnämnda i ärendet gjorda framställning.
Genom beslut den 12 oktober 1933 förordnade Kungl. Maj:t, att vid post- girokontoret skulle från 1934 års ingång vara anordnat ett intressekontor för befattningshavare och pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst (statens intressekontor). Tillika utfärdade Kungl. Maj:t den 30 april 1936 vissa bestämmelser i fråga om icke-statsanställdas anlitande av detta intresse- kontor.
Nu förefintliga anordningar för ifrågavarande ändamål.
Kommittén har till en början sökt bilda sig en uppfattning i fråga om vil— ka anstalter av nu ifrågavarande slag, som för närvarande förefinnas, och i vilken omfattning skatter betalas genom förmedling av desamma. Dessa an- stalter torde lämpligen kunna uppdelas i följande kategorier, nämligen: 1) intressekontor, skattekassor, skattebetalningsföreningar och andra organisa- tioner för personal inom särskilda företag, 2) intressekontor och dylika an- stalter, vilka omhänderhavas eller understödjas av kommuner, 3) sparban- kernas (inklusive postsparbankens) skattesparverksamhet och slutligen 4) statens intressekontor.
Intressekontor och andra anstalter för personal inom särskilda företag. Kommittén har icke funnit erforderligt att göra någon mera fullständig ut- redning beträffande denna kategori av anstalter. På grund av mångfalden av de olika institutionerna och de synnerligen olikartade förhållanden, var- under dessa arbeta, skulle det också erbjuda stora svårigheter att verkställa en sådan. De upplysningar, kommittén införskaffat, giva emellertid vid han- den, att ett stort antal sådana anstalter finnes. Antalet medlemmar i de olika anstalterna växlar högst väsentligt _— från några få upp till flera tusen. Arbetsmetoderna hos dessa anstalter torde vara synnerligen olika. I vissa
fall förekomma mera fullständiga intressekontor, vilka förmedla betalning av, förutom skatter —— som dock icke alltid obligatoriskt skola betalas genom vederbörande intressekontor — även hyror, försäkringspremier, låneamorte- ringar, sparavsättningar m. m. I många fall förekommer det, att med rörel— sen äro förenade vissa andra välfärdsanordningar för personalen (personal- konsulentverksamhet, anordningar för sjukhjälp, pensionering, utlånings- verksamhet rn. m.). Personalen inom vissa företag har bildat s. k. skatte— betalningsföreningar, varvid föreningens kassör —— eventuellt i samarbete med företagsledningen — omhändertager avdragna lönebelopp och därefter betalar medlemmarnas skatter. Det torde jämväl förekomma, att skattebetal- ningsverksamheten ombesörjes av företagsledningen genom avdrag å de an- ställdas löner. I vissa fall ombesörjer företagets kassör eller annan tjänsteman nu ifrågavarande arbete vid sidan av sina vanliga göromål, i vilket fall denne ofta såsom ersättning för sitt besvär torde erhålla räntan å de insatta belop- pen under den tid, han disponerar över desamma. Debetsedlarna torde som regel uppsamlas bland personalen av den, som ombesörjer skattebetal- ningen. I flera företag erhålla de anslutna ränta å medel, som innestå å för var och en av dem öppnat skattekonto e. (1. Det finnes till och med företag, som lämna de anslutna högre ränta å inbetalade belopp än vanlig bankränta. Det torde näppeligen förekomma, att de anslutna hava att betala några av- gifter för sitt medlemskap i anstalter av ifrågavarande slag. Under alla om- ständigheter torde detta vara sällsynt.
Intressekontor och andra anstalter, vilka omhänderhavas eller understöd- jas av kommuner. Dylika anstalter förekomma, såvitt är känt, i några få städer, vilka i regel uppdragit åt drätselkammaren att handhava rörelsen. Städerna torde i allmänhet tillhandahålla för rörelsen erforderlig personal och lokaler m. m. I de flesta fall äro anstalterna öppna endast för i stadens tjänst anställda personer (tjänstemän och arbetare). Flera undantag från den- na regel finnas dock. Vissa anstalter ombesörja för de anslutna även andra ut- betalningsuppdrag än skattebetalning. Mångenstädes torde viss räntegottgö- relse å medel, som innestå å de anslutnas konton, tillerkännas medlemmarna. Nu ifrågavarande medel fruktbargöras av anstalten i fråga antingen i orts- bank eller genom att de ingå i vederbörande stads kassa. Redovisning till- ställes i regel de anslutna en gång varje år. Löneavdrag göras på sina håll endast under 10 månader av året, t. ex. så att julmänaden och en sommar- månad bliva avdragsfria. De anslutna hava oftast att själva insända sina debetsedlar till anstalten, men fall förekomma, då debiteringsmyndighet in- sänder debetsedlarna direkt till anstalten. Den mest omfattande kommunala organisationen av nu ifrågavarande slag torde vara det i anslutning till kom- munaluppbördskontoret i Göteborg inrättade s. k. skattegirokontoret. Enligt uppgift voro vid 1937 års utgång 6 735 personer (därav c:a hälften i sta- dens tjänst anställda tjänstemän och arbetare) anslutna till detta. Då kon- toret arbetar efter i viss mån säregna linjer, meddelas här nedan de huvud- sakliga bestämmelser, som reglera kontorets mellanhavande med de anslutna.
Anslutning kan ske antingen genom hos affärsföretag e. d. bildade s. k. skatte- kassor eller ock individuellt. Anslutning, vilken bör avse kalenderår, skall ske före utgången av november månad.
Skattekassorna betala skatterna för de anslutna månads- eller veckovis genom att till skattegirokontoret inleverera de belopp, som för ändamålet avdragits å ansluten medlems lön. (Under juli och december månader göras inga inbetalningar till skattegirokontoret.) Sedan skattekassa bildats, underskriva medlemmarna förbin- delser, varigenom arbetsgivaren berättigas göra avdrag å ifrågavarande medlem— mars löner för betalning av deras under året förfallande krono- och kommunal— utskylder. Skattekassan upprättar förteckning i två exemplar över medlemmarna. Båda exemplaren inlämnas till skattegirokontoret, som uträknar delbeloppen för månad eller vecka för de olika medlemmarna och återställer ena exemplaret av för- teckningen, vederbörligen ifyllt med avseende ä delbeloppen. Summan härav in- levereras månads- eller veckovis mot kvitto till skattegirokontoret. Delbeloppen böra för personer, för vilka skatteavdrag skola göras månadsvis, hållas oförändrade till och med september månad, varefter kassan, med ledning av de av skattegirokon- toret under nästföregående augusti månad uppgivna ungefärliga beloppen å årets kronoskatt, har att uträkna delbeloppen för återstående delen av kalenderåret. Vad beträffar personer, för vilka skatteavdrag skola göras veckovis, skola delbeloppen hållas oförändrade till och med sista uppbördsdagen i första kommunaluppbörds— stämman, varefter skattekassan, med ledning av de å årets debetsedlar upptagna se- nare förfallande stämmobeloppen, har att uträkna delbeloppen för återstoden av ka- lenderåret. Skattekassan insamlar medlemmarnas debetsedlar och översänder desam- ma, sedan anteckning av de olika terminsbeloppen skett, snarast möjligt till skatte- girokontoret, som med användande av kassans å kontot innestående medel om- bestyr betalning av debetsedlarna i fråga. Skattekassan skall övervaka att för med- lemmarna gjorda och till skattegirokontoret inlevererade löneavdrag täcka varje medlems vid nästinstundande uppbördsstämma förfallande utskylder. Om vid upp- bördsstämma full täckning ej skulle finnas för medlems då förfallande utskylder, skall skattegirokontoret underrättas om storleken av det belopp, som för medlem- men i fråga blivit inbetalt. Detta belopp tages som avbetalning å förfallande ut- skylder och återstående, ogulden del av skattebeloppet restföres i vanlig ordning. Till skattegirokontoret gjorda inbetalningar bokföras ä nämnda kontor för kassan, ej specifikt för varje till kassan ansluten medlem. Å skattemedel, som på här ovan angivet sätt erlägges, lämnas räntegottgörelse efter 25 procent för år för den tid före skattens förfallotid, varunder medlen av staden disponeras. Uträkning av be- rörda ränta göres av skattegirokontoret med avseende å kassans sammanlagda in— betalningssumma —— ej specifikt för varje medlem av kassan. Vid årets slut till- ställas kassorna kontoutdrag, utvisande vad varje kassa har till godo i ränta och eventuell överbetalning. Nämnda tillgodohavande utbetalas icke, utan överföres till påföljande året. Fördelningen av tillgodohavandet å de olika medlemmarna verkställes av kassan, som minskar det följande årets delbelopp med på varje med- lem belöpande andel.
Person, som är anställd i företag, där skattekassa icke finnes anordnad, eller av annan anledning ej har möjlighet att ansluta sig till sådan kassa, kan individuellt vinna anslutning till skattegirokontoret genom anmälan till detta. Sedan anslutning vunnits, uträknar skattegirokontoret det på den skattskyldige ankommande delbeloppet av under året förfallande utskylder. Den skattskyldige underrättas skriftligen om storleken av ifrågavarande delbelopp. Delbeloppen kunna, efter den skattskyldiges önskan, avse inbetalning per månad eller vecka; dock skall inbetalning ej göras i juli och december månader, som äro betalningsfria. Skulle i ett företag anställda personer, som anslutit sig till skattegirot, uppgå till fem, äro dessa skyldiga att bilda sådan skattekassa, som ovan nämnts.
Resterande utskylder få icke inräknas i här ovan angivna inbetalningar till skatte- girokontoret, utan skola restantier betalas till vederbörande skatteexekutor antingen i enlighet med beslut om införsel i lön eller på sätt, varom den skattskyldige kan överenskomma med vederbörande exekutor. Skulle vid uppbördsstämma täckning icke finnas för betalning av då förfallen skatt, uppföres resterande belopp på van- ligt sätt å restlängd. För personer i Göteborgs stads tjänst gälla samma bestämmelser som för de före- nämnda skattekassornas medlemmar, dock med följande tillägg: För varje till skattegirorörelsen ansluten stadens befattningshavare upplägges av skattegirokon- toret ett konto, å vilket alla in- och utbetalningar ävensom ränteuträkningar bok- föras. Kontoutdrag per 31 december, utvisande befattningshavarens tillgodohavande i eventuell överbetalning och ränta vid årets slut, tillställes den skattskyldige snarast möjligt efter den 31 december årligen. Nämnda tillgodohavande utbetalas icke utan överföres till följande året, under vilket år löneavdraget för januari månad minskas
med ifrågavarande tillgodohavande.
Sparbankernas skattesparverksamhet. Åtskilliga sparbanker bedriva rörelse i syfte att i småposter uppsamla medel, avsedda för skattebetalning. Enligt vad kommittén inhämtat försiggår detta i regel genom förmedling av s. k. skattesparkassor. Varje dylik kassa omfattar personalen inom ett och samma företag, och varje arbetare eller tjänsteman därstädes äger rätt att anmäla sig till medlemskap. Detta sker genom att en därför avsedd blankett ifylles och inlämnas till företaget i fråga. En sådan anmälan inne- fattar uppdrag dels för arbetsgivaren att av varje avlöning innehålla _ett visst belopp att inlevereras till sparbanken för insättning å vederböran- des konto, dels för sparbanken att med användande av sålunda insatta me- del verkställa skattebetalningarna. Så snart medlem erhållit sin debetse- del, skall han inlämna densamma till sparbanken med anteckning om företag, hos vilket han är anställd, och arbetsnummer inom företaget, var- efter banken, i den mån medel finnas innestående, erlägger skatten och till vederbörande återställer debetsedeln kvitterad. Sparbankerna torde gottgöra medlemmarna vanlig sparbanksränta å innestående medel. Det förekommer även, att sparbankerna på sätt ovan antytts förmedla betalning även av amd- ra utgifter än skatter (t. ex. hyror och försäkringspremier).
Jämväl postsparbanken verkställer viss skattebetalning, nämligen för sjö- män. Detta sker i samband med postsparbankens »sjömanssparverksamhet», vilken avser att möjliggöra för sjömän att få avlöningsmedel genom vedler- börande rederis försorg insatta å postsparbanksböcker. Sparmedlen kunna enligt av ägaren lämnade uppdrag av postsparbanken disponeras för gäl- dande av bland annat vederbörandes utskylder.
Enligt inhämtade upplysningar har postsparbanken alltsedan 1929 elller det år, sparverksamheten i fråga började, sökt på olika sätt underlätta för sjömännen att ansluta sig till postsparbanken-s sparverksamhet och berett dem möjligheter att bekvämt kunna verkställa insättningar och göra uttzag. För att få största möjliga anslutning bedriver postsparbanken en omfattande propaganda. Sjömånnens intresse väckes genom broschyrer och affischier, som distribueras genom sjömanshus, konsulat, rederier och personalorganisa-
tioner m. fl., upplysande artiklar i fackpressen och personlig påverkan ge— nom vederbörande personalsammanslutningar. Verksamheten bedrives i in- timt samarbete med svenska kyrkans sjömausvårdsstyrelse samt Svenska sjö- folksförbundet. Sjömanspräster (i utlandet) och sjöfolksförbundets ombuds- män i svenska hamnar äro ombud för postsparbanken. Kungl. Maj:t har årligen medgivit postsparbanken att använda ett visst belopp (för år 1938 4 000 kronor) till ersättning åt ombuden i fråga.
Då en sjöman påmönstrar, erhåller han redan å sjömanshuset en blankett med rubriken »Anmälan om dragsedel å postsparbanken». Denna har han att i förekommande fall ifylla och överlämna till fartygsbefälet för vidare befordran till rederiet. Ena delen av blanketten översändes därifrån till post- sparbanken, som, med stöd av erhållna uppgifter och sedan första inbe- talningen verkställts och konto öppnats, utfärdar s. k. delägarbevis, vilket innehåller uppgift om serie och nummer å den motbok, postsparbanken ut— färdar och sedan tills vidare har i sitt förvar. Delägarbeviset tillställes sedan sjömannen genom rederiet. Av hyran innehållet belopp redovisar vederbörande rederi till postsparbanken genom kostnadsfri insättning på ett av postsparbankens postgirokonton. Redovisningen åtföljes av en in- sättningslista i tre exemplar, av vilka den ena kvitterad återställes till rede- riet. Sjömannen kan även efter mönstringen begära dragsedel å postspar- banken. Han äger även påkalla, att extra avdrag utöver det vanliga göres å hyran vid enstaka tillfällen. Slutligen kan han själv vid postanstalt verk- ställa insättning på sin i banken deponerade p—ostsparbanksmotbok. I sådant fall skall beloppet medelst inbetalningskort insättas på ett av postsparban- kens postgirokonton. Någon avgift utgår icke för inbetalningskortet. Blan- kett till anmälan om dragsedel å postsparbanken tillhandahålles, förutom av sjömanshusen, även av rederier, fartygsbefäl samt personalsammanslut- ningarnas ombudsmän.
För en sjöman, som har dragsedel med postsparbanken, arbetar banken, om så önskas, i viss utsträckning som ett intressekontor. Därest han så öns- kar, åtager sig postsparbanken nämligen att av de innehållna medlen be- tala skatter, hyror, föräkringspremier, föreningsavgifter m. 111. För uttag- ning av postsparbanksmedel har vederbörande sjöman att skriftligen, med användande av uppsägningsblankett, som tillhandahålles av postanstalt, far- tygsbefälhavare, rederi, sjömanshus och konsulat, eller genom annan skrift- lig handling hos postsparbanken rekvirera visst belopp, varvid han har att lämna uppgift om delägarbevisets nummer, motbokens serie och num— mer, adress samt besked, huru han önskar få medlen översända (genom postgiro, i postanvisning, check e. d.). Även per telefon till postsparbanken kan uppsägning ske av innestående medel. Dessa översändas kostnadsfritt. Önskas medlen telegrafiskt, har vederbörande att vidkännas telegramkost- naderna. Vistas sjömannen å utrikes ort, sker uppsägning lämpligast ge- 1 nom förmedling av vederbörande konsulat. Kontoutdrag expedieras till mot— boksägaren omedelbart efter utgången av kalenderår och dessutom på sär-
skild begäran. Då en sjöman avmönstrar, erhåller han, mot insändande av delägarbeviset, sin postsparbanksbok, över vilken han då givetvis förfogar i vanlig ordning. Önskar sjöman sedermera åter deponera boken i postspar- banken, har han att insända densamma till banken, som tillställer honom nytt delägarbevis.
Det torde i detta sammanhang bemärkas, att postsparbanken å medel, som insatts av vederbörande rederier, lämnar räntegottgörelse efter för närva— rande 2'4 procent. Ä vanliga insättningar är postsparbanksräntan för när— varande 2 procent.
I nedanstående tablå meddelas några uppgifter rörande sjömanssparrörel- sens utveckling under åren 1929—1937.
A. A*" nntttntnnnn årets slut kronor kronor kronor 1929 334 101 735 47 467 54 268 1930 694 276 208 138 402 137 806 1931 1 115 401 172 220 122 181 050 1932 1 623 495 223 367 426 127 797 1933 1 915 500 175 343 079 157 096 1934 2 148 598 195 364 538 233 657 1935 2 444 629 184 457 928 171 256 1936 2 615 652 610 475 921 176 689 1937 3 174 668 502 514 302 154 200
::
Sammanlagda behållningen a i kraft varande sjömanssparböcker vid ut- gången av år 1937 uppgick till omkring 570 000 kronor.
Av de i maj 1938 löpande 3422 sjömanssparböckernas ägare .voro 34 (0'99 0/o) sjökaptener, 87 (254 0/0) styrmän, 31 (0'91 0/o) radiotelegrafister, 14 (041 %) övermaskinister, 86 (251 0/o) maskinister, 19 (056 0/0) elektriker, 29 (085 %) stewards, 141 (412 0/o) kockar, 175 (511 %) uppassare, 31 (091 %) båtsmän, 36 (1'05 %) timmermän, 604 (17'65 0/o) matroser, 334 (976 %) jung- män, 350 (1023 0/o) motormän, 74 (2'16 0/0) smörjare, 5 (015 %) pumpare, 611 (1786 0/0) eldare, 10 (0'29 O/o) städerskor och 751 (21'95 0/0) sjöfolk utan angiven tjänsteställning.
Statens intressekontor. Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen den 12 oktober 1933 angående inrättande av statens intressekontor har följande lydelse:
»Kungl. Maj:t förordnar, att vid postgirokontoret skall från 1934 års ingång tills vidare vara anordnat ett intressekontor för befattningshavare och pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, med huvudsaklig uppgift att med medel, som in- flyta till intressekontoret genom regelbundna avdrag å vederbörandes avlöning eller pension, ombesörja betalning av skatt samt, jämte skatt, andra mera regelbundet förekommande personliga utgifter.
Kungl. Maj:t har vidare denna dag utfärdat kungörelse angående ombesörjande av avsättning till skatt m. in. genom inbetalning till ett vid postgirokontoret anordnat intressekontor.
Härutöver föreskriver Kungl. Maj:t att vid utbetalningar från intressekontoret skall iakttagas, att kontoret icke vid något tillfälle har utestående tillgodohavande hos vederbörande befattningshavare till högre belopp än det som enligt träffad överenskommelse månatligen avdrages är hans avlöning för kontorets räkning;
ait intressekontoret å tillgodohavanden hos befattningshavarna äger tillgodoräkna sig ränta efter en räntesats av 5 procent;1
att ränta icke skall utgå för hos intressekontoret innestående medel; att tjänsteman, som har att utbetala avlöning eller pension varom nu är fråga, skall äga att för korrespondens i intressekontorsärende begagna sig av vederbörande verks eller pensionsanstalts tjänstebrevsrätt; samt
att generalpoststyrelsen skall hava att snarast möjligt efter varje kalenderårs ut- gång till Kungl. Maj:t avgiva redogörelse rörande verksamheten vid intressekontoret under året, därvid särskilt skall uppgivas storleken av intressekontorets ränteinkoms- ter samt av dess kostnader för verksamheten, börande, där kostnaderna överstiga ränteinkomst-ernas belopp, styrelsen hos Kungl. Maj:t göra framställning angående sättet för täckande av nettoutgiften.
Kungl. Maj:t förklarar, att generalpoststyrelsen skall äga meddela de närmare be- stämmelser rörande intressekontorets verksamhet, som må finnas erforderliga.»
I den i brevet omnämnda kungörelsen (Sv. förf.-saml. 1933, nr 573) före- skrevs, att myndighet eller tjänsteman, som hade att utbetala avlöning eller pension varom nu är fråga, skulle vara skyldig att tills vidare enligt de när- mare bestämmelser, som meddelades av riksräkenskapsverket och general- poststyrelsen gemensamt, till nämnda intressekontor redovisa belopp, som befattningshavare eller pensionstagare önskade genom avdrag å sin avlöning eller pension avsätta för berörda ändamål.
Genom kungörelse den 9 december 1933 (Sv. förf.-saml. 1933, nr 646) ut- färdade generalpoststyrelsen och riksräkenskapsverket gemensamt — för till- lämpning från och med den 1 januari 1934 — de närmare bestämmelser, som ämbetsverken jämlikt nyssberörda kungörelse ägde att meddela. I be- stämmelserna föreskrevs, bland annat, att befattningshavare eller pen- sionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, som önskade genom re- gelbundna avdrag å sin avlöning eller pension avsätta medel för be- talning av skatt samt, jämte skatt, andra mera regelbundet förekom— mande utgifter, hade att till statens intressekontor å av generalpoststy— relsen fastställd blankett ingiva skriftlig anmälan härom ävensom bemyndi- gande för den myndighet eller tjänsteman, som hade att utbetala avlöningen eller pensionen (i kungörelsen benämnd redogöraren), att verkställa avdra- gen. Intressekontoret skulle till redogöraren översända det erhållna bemyndi- gandet, sedan detta försetts med, bland annat, numret å det intressekonto, som för befattningshavaren eller pensionstagaren (i kungörelsen benämnd kontoinnehavaren) öppnats hos intressekontoret. Det skulle åligga redogörare, ; att, därest på grund av ändring i kontoinnehavares tjänsteförhållanden e. (1.
1 Genom beslut den 29 november 1935 förordnade Kungl. Maj:t, att räntan skulle utgå med minst 50 öre för halvår.
annan redogörare skulle verkställa avdrag, till denne översända det av konto- innehavaren utfärdade bemyndigandet och att samtidigt underrätta intresse- kontoret om förhållandet. Redogöraren skulle vidare, efter det avlönings- respektive pensionsmedlen förfallit till betalning, ofördröjligen till intresse- kontorets postgirokonto inbetala eller girera ett belopp, motsvarande sum— man av de verkställda avdragen. Samtidigt med beloppets översändande hade redogöraren att till intressekontoret insända i två exemplar upprättad förteckning å de översända medlen.
Utöver vad sålunda föreskrivits utfärdade generalpoststyrelsen i decem- ber 1933 särskilda detaljbestämmelser att gälla vid anlitandet av statens in- tressekontor för befattningshavare och pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst.
I underdånig skrivelse den 18 juni 1935 lämnade generalpoststyrelsen före- skriven berättelse över statens intressekontors verksamhet under år 1934 m. m. I samband med en redogörelse för den tidigare verksamheten vid postgirokontorets skatteavdelning och med hänvisning till den i det före- gående omförmälda promemorian till första kammarens andra tillfälliga ut- skott vid 1932 års riksdag anförde styrelsen bland annat:
»På sätt i denna promemoria angives, har postgirokontorets skatteavdelning, så- som avsett varit, förmedlat skattebetalning för ej blott statsanställda, för vilka ve— derbörande redogörare jämlikt ovannämnda kungörelse varit skyldiga att på an- modan innehålla avlöningsmedel, utan även andra personer. Dessa hava huvud- sakligen varit löntagare och arbetare i kommunal eller enskild tjänst, vilka själva utverkat respektive arbetsgivares medgivande att innehålla och redovisa skattemedel på sätt blivit ålagt redogörarna vid statliga institutioner. Där så ej kunnat ske eller i fråga om personer, som ej varit löntagare, hava vederbörande haft att själva till skatteavdelningen insända förskottslikvider för skatteändamål,
Såsom även framhållits i nyssnämnda promemoria har postgirokontoret, i den mån önskan därom framförts, icke funnit anledning vägra de till skatteavdelningen anslutna sin medverkan till betalning även av andra större och mera regelbundet återkommande utgiftsposter än skatt. Tillvägagångssättet har härvidlag i stort sett varit detsamma som gällt beträffande skattebetalningen. Denna ursprungligen en- dast i mera enstaka fall bedrivna förmedlingsverksamhet gavs en större omfattning under loppet av år 1931, då postgirokontoret träffade viss överenskommelse med befattningshavare i Stockholms stads tjänst, innebärande att skatteavdelningen för- söksvis skulle fungera såsom ett slags intressekontor för sagda befattningshavare med uppgift att förmedla betalning av, förutom skatt, även hyror, försäkringspre- mier, telefonavgifter m. m.
Vid inrättandet av 'statens intressekontor” såsom organ för intressekontorsverk- samheten bland de statsanställda fann styrelsen det av praktiska skäl vara lämpligt, att detta övertog jämväl den tidigare av =postgirokontorets skatteavdelning” bedrivna verksamheten. Intressekontoret fick sålunda till uppgift att ombesörja dels den intressekontorsrörelse för befattningshavare och f. d. befattningshavare i statens tjänst, som regleras genom Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen den 12 ok- tober 1933 och kungl. kungörelsen av samma dag, dels även den skattebetalnings- förmedling, som är grundad på Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen den 15 januari 1926, och som, sedan nyssnämnda egentliga intressekontorsrörelse för statsanställda kommit till stånd, avser endast icke statsanställda personer. Såsom
tidigare nämnts omfattar dock i vissa fall även den senare betalningsförmedlingen vissa andra personliga utgifter än skatt. I den av statens intressekontor bedrivna rörelsen är betalning av skatt obliga- torisk för varje ansluten. Det förhållandet att regelbunden avsättning för detta än- damål sker just vid tidpunkten för inkomstförvärvet medverkar helt säkert till att skattebelopp — som eljest på grund av bristande omtanke eller försumlighet från skattebetalarens sida eller på grund av iråkad sjukdom, arbetslöshet, inkomstminsk- ning vid inträdd pensionsålder, försämrade konjunkturer eller andra orsaker icke alls skulle inflyta eller ock erläggas först efter viss tidsutdräkt och då i många fall efter ett kostsamt indrivningsförfarande — nu regelbundet inbetalas å uppbörds- stämmorna. Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla den insats, intressekon- toret (och tidigare postgirokontorets skatteavdelning) varit och är i tillfälle att göra för inbetalning och avveckling av skatterestantier. ——————————————
Det torde icke heller böra förbises, att statens intressekontor möjliggör för varje medborgare _ var han än är bosatt i landet _ att erlägga skatterna genom perio— diska (månatligen, per vecka eller liknande) inbetalningar. Intressekontoret är däri- genom av betydelse för de personer, som vilja fullgöra skattebetalning, men som vid skattebetalningstillfällena icke mäkta detta, såvida de icke i förväg gjort regelbundna avsättningar. —————————————————————
För staten i egenskap av arbetsgivare för sina anställda tillkommer dessutom den fördelen, att dessas ekonomi kan bliva bättre ordnad — ett förhållande, som, efter vad erfarenheten från andra områden utvisat, befordrar arbetsron och dugligheten hos de anställda. Otvivelaktigt är att intressekontorsverksamheten möjliggjort mera planmässighet i vederbörandes privatekonomiska förvaltning, varförutom det i prak- tiken visat sig befordra de anslutnas möjligheter att göra besparingar. En upp- skattad fördel har även varit att till intressekontoret inlevererade medel stå under statsgaranti.
Som en sammanfattning av det nu anförda torde kunna sägas, att den av staten bedrivna intressekontorsrörelsen för såväl statsanställda som övriga är värdefull både för det allmänna och den enskilde. Generalpoststyrelsen anser därför, att den— na intressekontorsrörelse är väl förtjänt att understödjas och finner det motiverat, att statsverket jämväl i fortsättningen ekonomiskt understöder verksamheten.
I första hand synes det statliga understödet böra gälla skatteförmedlingen av vil— ken det allmänna tillföres en direkt påvisbar nytta.
Vad beträffar nettoutgiften för intressekontorets betalningsförmedling i övrigt, nämligen av hyror, försäkringspremier o. d. kunna givetvis skäl andragas för att staten i sin egenskap av arbetsgivare skulle bestrida denna utgift, i den mån den avser betalningsförmedling för statsanställda. Med hänsyn till de stora utgifter, statsverket skulle ikläda sig redan för intressekontorets skatteförmedling, anser sig generalpoststyrelsen emellertid icke kunna ifrågasätta att jämväl nu nämnda netto- utgift för övrig betalningsförmedling för statsanställda skall i sin helhet läggas på statsverket. Lämpligt synes vara, att de anslutna själva bestrida löpande mer- kostnader, som uppkomma genom nu berörda betalningsförmedling. Sådana fasta kostnader, som även vid enbart skatteförmedling under alla förhållanden skulle förefinnas, såsom kostnad för lokal och avlöning till en föreståndare, uppläggning av konton rn. ni. skulle sålunda icke belasta de anslutna. Däremot skulle dessa er- sätta de särskilda merkostnader, som för intressekontoret uppstå därigenom att, förutom skatt, även andra uppdrag ingå i betalningsförmedlingen. ——————
Såsom generalpoststyrelsen anfört i det föregående har intressekontoret (eller riktigare den dåvarande skatteavdelningen) redan för länge sedan under handivissa fall för icke statsanställda personers räkning åtagit sig förmedling av även andra
betalningsuppdrag än sådana, som avse skatt. — _— »— Intressekontoret räknar emellertid till sitt klientel av icke statsanställda ett icke ringa antal personer, sär- skilt tjänstemän och arbetare i kommunal tjänst, som gärna önska anlita intresse— kontoret på ungefär samma sätt, som gäller för statstjänstemän. Hinder härför synes icke heller böra möta, under förutsättning att statsverket därigenom icke tillskyndas några utgifter. Icke statsanställda skulle därför för annan betalningsförmedling än skatt ersätta samtliga nettokostnader _ — —.»
Styrelsen meddelade vidare, att nettoutgiften för intressekontorsrörelsen under år 1934 i sin helhet varit 61 245 kronor, varav 31 006 kronor hän- förde sig till rörelsen för de statsanställda, samt hemställde, att sistnämnda belopp måtte tillgodoföras postverket. Beträffande intressekontorsrörelsens omfattning m. m. under år 1934 hänvisas till tablån å sid. 282.
På framställning av generalpoststyrelsen medgav Kungl. Maj:t den 26 juli 1935 dels att statens intressekontor finge komma i åtnjutande av tjänste- brevsrätt dels ock att vanliga brevförsändelser till intressekontoret från be- fattningshavare och pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, som anlitade intressekontoret, finge avlämnas till postbefordran utan att av- sändaren skulle vara skyldig att förse försändelsen med frimärken eller kon— tant erlägga belöpande portoavgift.
Statstjänstemännens intressekontorsdelegation, som beretts tillfälle att ytt- ra sig över generalpoststyrelsens nyssnämnda skrivelse, hemställde, att avgift för betalningsuppdrag överhuvud taget icke måtte upptagas av befattnings- havare och pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst. Till stöd härför anförde delegationen bland annat, att av införskaffat material rö- rande intressekontor vid vissa privatföretag delegationen fått den uppfatt- ningen, att de privata företagen medgåve sina intressekontorsmedlemmar större fördelar än vad statens intressekontor — enligt gällande föreskrifter _ vore i tillfälle att erbjuda de statliga befattningshavare, som anslutit sig till detta. Delegationen ville i detta avseende framhålla, att icke något av dessa privata företag uppbure några som helst avgifter av de anslutna. Ett sådant förhållande torde också få anses ligga i intressekontorsidén, och delegationen hade den uppfattningen, att ett införande av de ifrågasatta avgifterna skulle komma att verka hämmande för erhållande av en ur flera synpunkter önskvärd, allmän anslutning till intressekontoret —— särskilt från de lägst avlönades sida. Bland annat av den anledningen, att det övervägande antalet intressekontorsmedlemmar utgjordes av befattningshavare i lägre löneställning, för vilka även en låg avgift bleve ekonomiskt kännbar, hölle delegationen före, att upptagande av den föreslagna avgiften skulle vara olämpligt.
Då resultatet av den av intressekontorsdelegationen införskaffade, ovan- nämnda utredningen rörande vissa privatföretags intressekontor ur flera synpunkter torde vara av intresse återgives detsamma i efterföljande tablå.
Antal
företaget
anställda hos
Därav intressekon— torsmedlem-
mar
Betalnings- förmedlingens omfattning
Medlems ränte- gottgörelse å till- godohavande å intressekontor
Nettoutgift för företaget för intresse- kontoret per år kronor
Således nettoutgift per intresse— kontors- medlem kronor
2 000
708 1 500 2 200
2 700 40
67 309 770 4 500 1 000 574 1 260
525 1 850 1 909 3 780 3 541 963 600 4 265 428
81 226 1 10 540
900 2 725
1 700
740 2 800 820 536 1 260 1 922 410 1 300 1 388 3 641 762 206 518 2 621 390
22 182 60 207 712 200
1 700
skatter, hyror, för- säkringar m. m.
) )
)
skatter ') ) ) )
)
skatter, hyror, för—
säkringar m. m.
lägst % %
476 2—6%
1/1 % över sparbanks- ränta
sparkasseränta 3 % sparbanksränta 5 % sparbanksränta 2 % 4 % 5 % 2'5 % 3'76 % 3 % 4 % bankränta 5 % 35 at något högre än hankränta sparbanksränta )
2 % 2 % bankränta 1 % över sparkasse-
ränta
obekant
) minst 5 500 5 000
c:a
obekant 5 500 obekant ) 140 4 000 16 000 7 500 1 700 obekant 32 000 obekant 9 000 10 000 obekant ) ) 2 500 obekant
)
)
»
)
) 1 500 obekant
minst 440 632
1'86 540 5-42 5114 317
1664
6:92 720
4'83
2'10
Jämväl från statskontoret infordrades yttrande i anledning av general- poststyrelsens skrivelse den 18 juni 1935. I avgivet yttrande anfördes, bland annat att, såsom ämbetsverket vid skilda tillfällen tidigare framhållit, det syntes vara ett statsintresse att uppmuntra intressekontorsrörelsen och att
i möjligaste mån underlätta inbetalningen av skatter och andra allmänna avgifter genom anlitande av intressekontor. Med den allmänna inställning, statskontoret sålunda hade till frågan, vore det enligt ämbetsverkets mening att hälsa med tillfredsställelse, att resultatet av statens intressekontors verk- samhet under år 1934 blivit ganska gynnsamt. Med hänsyn till vikten av att vinna ytterligare anslutning till intressekontoret, särskilt från de lägst avlönade befattningshavarna i statens tjänst, ville statskontoret icke mot- sätta sig det av statstjänstemännens intressekontorsdelegation väckta försla- get, att avgift för betalningsuppdrag åtminstone tills vidare icke skulle upp- tagas av befattningshavare och f. d. befattningshavare i statens tjänst.
Frågan upptogs av Kungl. Maj:t i 1936 års statsverksproposition. Efter en redogörelse för vad i ärendet förevarit anförde chefen för finansdepartemen- tet bland annat:
»Då beslut fattades om inrättande av statens intressekontor, beräknades, att ränte- inkomsterna av i rörelsen innestående medel i stort sett skulle förslå att täcka samt- liga med arbetets utförande å postgirokontoret förenade utgifter. Den omständig- heten att, enligt vad erfarenheten nu givit vid handen, verksamheten kommer att förorsaka staten vissa kostnader, synes mig icke böra föranleda densammas upp— hörande. Liksom generalpoststyrelsen och statskontoret hyser jag nämligen den uppfattningen, att intressekontorsrörelsen är värdefull även ur det allmännas syn- punkt och att skäl därför föreligga för staten att påtaga sig vissa utgifter för rörel- sens bedrivande.
Generalpoststyrelsens i förberörda skrivelse framlagda förslag om ändrade be— stämmelser för verksamhetens bedrivande för framtiden innebär i fråga om icke statsanställda personer i huvudsak, att styrelsen skulle bemyndigas att jämväl åt dylika personer ombesörja förmedling av andra uppdrag än betalning av skatt, mot skyldighet för kontoinnehavarna att härför erlägga avgifter motsvarande intresse- kontorets nettoutgifter för samma betalningsförmedling. Såsom framgår av vad i det föregående anförts, ombesörjer intressekontoret redan nu, utan särskilt bemyn- digande, i viss utsträckning dylik förmedling. För min del finner jag ej anledning till erinran mot generalpoststyrelsens förslag i denna del.
Vidare har generalpoststyrelsen föreslagit, att viss avgift skulle uttagas även av befattningshavare och pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, som anlita intressekontoret för andra uppdrag än betalning av skatt. I likhet med stats— kontoret anser jag sådana avgifter åtminstone för närvarande icke böra upptagas.
Enligt vad jag sålunda förordat skulle staten fortfarande bestrida nettokostnader- na för intressekontorets verksamhet, såvitt angår skatteförmedlingen samt förmed- lingen åt befattningshavare och f. d. befattningshavare i statens tjänst jämväl av andra uppdräg än betalning av skatt. ———————————————
Såsom generalpoststyrelsen framhållit, torde de på staten belöpande kostnaderna för intressekontorsrörelsen för framtiden icke böra stanna å postverket utani er- sättas av allmänna skattemedel. För den år 1934 bedrivna verksamheten har ezmel- lertid styrelsen hemställt om gottgörelse för allenast den del av nettoutgiften, som belöper å verksamheten för de statsanställda. Jag tillstyrker, att sådan gottgörelse beredes postverket, och förordar, att ersättningen bestrides från ett under sjiunde huvudtiteln anvisat anslag, som torde böra bestämmas till 31000 kronor.»
Mot vad departementschefen anfört gjordes från riksdagens sida icke nå- gon erinran.
De för den utvidgade verksamheten erforderliga nya bestämmelserna ut- färdades av Kungl. Maj:t genom brev den 30 april 1936, varigenom förord- nades, att statens intressekontor finge med medel, som inflöte till kontoret genom regelbundna inbetalningar, ombesörja betalning av skatt samt, jämte skatt, andra mera regelbundet förekommande personliga utgifter jämväl åt person, som icke vore befattningshavare eller pensionerad f. d. befattnings- havare i statens tjänst, att intressekontoret finge verkställa utbetalning för dylik persons räkning eller för pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst, även om härigenom underskott skulle uppkomma å vederbörandes konto hos kontoret, under förutsättning att för underskottet ställts säkerhet som av generalpoststyrelsen godkäntsl, samt att intressekontoret å tillgodo- havande hos kontoinnehavare, som icke vore befattningshavare i statens tjänst, ägde tillgodoräkna sig ränta efter samma grunder, som gällde för så- dan befattningshavare.
I samband härmed bemyndigade Kungl. Maj:t generalpoststyrelsen, att av intressekontoinnehavare, som icke vore befattningshavare eller pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst, för förmedling av andra uppdrag än betalning av skatt upptaga särskild avgift med belopp motsvarande intresse- kontorets nettoutgifter för nämnda förmedling. Vad sålunda stadgats skulle äga tillämpning från och med den dag, som generalpoststyrelsen bestämde, dock senast från och) med den 1 februari 1937.
Av tablån å sid. 282 framgår antalet intressekonton, å dessa verkställda omsättningar m. m. ävensom intressekontorets inkomster (räntor å inne- stående medel, vilka förvaltas av postgirokontoret, avgifter för icke-statsan— ställdas andra uppdrag än skatter m. m.) och utgifter för vart och ett av åren 1934—1937. Såsom synes hava intressekontorets nettoutgifter för åren 1935 och 1936 uppgått till 44 307 respektive 59 044 kronor. Av dessa belopp har generalpoststyrelsen begärt och i vanlig ordning tillgodoförts 26 300 respektive 33 000 kronor, d. v. 5. den del av kostnaderna, som belöper å de statsanställda. Det bör icke förbises, att i utgiftssummorna ingå, bland annat, kostnaderna för intressekontorets förmedling av betalning av annat än skatter för de statsanställda, vilka betalningsuppdrag, som ovan sagts, äro avgiftsfria för vederbörande.
Till statens intressekontor kan, som tidigare antytts, vilken skattebeta- lare som helst ansluta sig —— antingen vederbörande har anställning eller är egen företagare. I det förra fallet ske i regel de erforderliga avlöningsav— dragen (per månad, vecka c. d.) genom vederbörande avlöningsredogörares försorg, som till intressekontoret på en gång jämte specifikation insänder sammanlagda beloppet å sålunda avdragna medel för samtliga de anställ- da, vilka begagna sig av intressekontoret. Blanketter till dylik specifikation tillhandahållas av intressekontoret. I det senare fallet har personen i fråga att själv till intressekontoret periodvis inbetala erforderliga belopp. Med hänsyn till bland annat den betydelse, en ordnad ekonomi överhuvud taget
1 Genom nådigt brev den 5 nov. 1937 förordnade Kungl. Maj:t, att säkerhet för dylikt under- skott icke behövde ställas av pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst.
Inbetalningar Utbetalningar Intressekontorets Antal Netto— intresse . .. . .. tgift Anmärkningar
konton Darav In- . u den sl/m Antal Belopp Belopp skatter komster Utgifter kronor
kronor kronor kronor kronor kronor
Statsanställda 7970 115725 4413 204 72 822 4459 067 3132 946 18604 49 610 31006 1 nettoutgiften ingår Övriga 11201 174 803 4570 869 72 542 4587 050 3243 900 18 731 48 970 30239 detta ” ”en berak”
nade portokostnader Summa 19 171 290 528 8 984 073 145 364 9 046 117 6 376 846 37 335 98 580 61 245 för intressekontorets
postförsändelser. Statsanställda 9 126 141 411 6 182 626 111 702 6 084 044 3 491 603 24 041 50 332 26 291
Övriga . . . . . . 12 703 223 988 5 476 804 95 210 5 441 897 3 745 916 28 181 46 197 18 016 Summa 21 829 365 399 11 659 430 206 912 11 525 941 7 237 519 52 222 96 529 44 307
Statsanställda *10 197 153 060 7 689 876 150 073 7 619 525 3 783 220 33 429 66 446 33 017 Övriga . . . . . . 13 750 260 487 6 154 396 105 684 6 104 845 4 101 648 32 428 58 455 26 027 Summa 23 947 413 547 13 844 272 255 757 13 724 370 7 884 808 05 857 124 901 59 044 statsanställda 12 411 190 372 10 371 474 192 832 10 318 614 4 948 552 44 670 111 789 67 119 Övriga . . . . . . 20 299 337 944 8 676 003 141 029 8 429 953 5 258 727 46 983 127 313 80 330 Summa 32 710 528 316 19 047 477 333 861 18 748 567 10 207 279 91 653 239 102 147 449
* Inklusive debiteringar å intressekonton av räntor och avgifter för andra utbetalningar än skatter.
** I ovan angivna nettoutgifter, vilka under hand meddelats från generalpoststyrelsens bankavdelning, ingå jämväl de särskilda kost— nader, som förorsakats intressekontoret av den å sid. 284 omförmälda betalningsförmedlingen av restförda skatter till överståthållar— ämbetet under tiden den 13 april—31 december 1937, vilka kostnader av sagda bankavdelning beräknats sammanlagt för både statsanställda och övriga till c:a 35000 kronor.
har i fråga om skattebetalning, förmedlar kontoret för sina anslutna förutom betalning av skatter, vilka obligatoriskt skola betalas genom kontoret, även betalning av andra mera regelbundet förekommande utgifter såsom hyror, försäkringspremier, skol- och föreningsavgifter, telefon-, gas— och elektricitets- avgifter, amorteringar å banklån samt insättningar å sparkasseräkningar m. m. Bokföring av in- och utbetalningar sker av kontoret individuellt för varje ansluten å för var och en upplagt s. k. intressekonto. Specificerad uppgift å verkställda in— och utbetalningar översändes till kontoinnehavarna varje halvår. De anslutna äro skyldiga att tillställa kontoret emottagna de- betsedlar. Intet hinder möter mot att innehavare av intressekonto låter in- tressekontoret likvidera även på sina familjemedlemmar utställda debetsed- lar. Därest behållningen å intressekonto icke skulle förslå för nära förestå- ende utgift, avlåter intressekontoret i varje särskilt fall underrättelse till vederbörande i och för verkställande av fyllnadsinbetalning till kontot. Be— hållningen å intressekonto vid årets (intressekontorsperiodens) utgång över- föres i ny räkning till nästa år, såvida icke i varje särskilt fall annorledes bcgäres. Anslutning till statens intressekontor kan praktiskt taget ske när som helst. Anmälningsblanketter tillhandahållas av postanstalterna eller av intressekontoret. Såsom tidigare antytts, ställa sig intressekontorsförhållan- dena något olika för befattningshavare och pensionerade f. d. befattnings- havare i statens tjänst samt övriga anslutna.
S t a t s a n s t ä 1 1 d a. Befattningshavare och pensionerade f. d. befatt- ningshavare i statens tjänst äga rättighet att inom vissa gränser överdraga (övertrassera) sina intressekonton. Behov av sådan överdragning uppkommer särskilt, då utgifterna hopa sig vid en viss tidpunkt. För dylik överdragning finnes icke någon egentlig säkerhet. Vederbörande förbinder sig emellertid att ersätta intressekontoret för förlust, som kan uppkomma i anledning av överdragning. Förluster av dylik art hava dock enligt uppgift hittills prak- tiskt taget icke förekommit. Överdragningsförmånen har visat sig vara myc- ket uppskattad — icke minst av nytillträdande anslutna, som genom åtnju- tande därav icke sällan erhållit en viss möjlighet till sanering av sin eko- nomi. För nu ifrågavarande personers korrespondens med intressekontoret (insändande av debetsedlar m. m.) åtnjutes frankeringsfrihet. Enligt nu— mera gällande bestämmelser äro folk- och småskollärare likställda med statstjänstemän i intressekontorsavseende.
Andra personer än statsanställda. Inbetalningar ske an- tingen genom att arbetsgivare till intressekontoret inbetala belopp, som avdra- gits å vederbörandes lön, eller ock genom direkta inbetalningar till intresse— kontoret av vederbörande skattebetalare själva. I vissa fall uppsamlar en av personalen inom ett företag utsedd _»förtroendeman» Iöneavdragsmedel för i företaget anställda och inlevererar det sammanlagda beloppet till intressekon- toret. Frankeringsfrihet för postförsändelser (brevförsändelser, inbetalnings- kort 0. d.) till intressekontoret är icke medgiven för nu ifrågavarande perso- , ner. Ej heller arbetsgivare, som till intressekontoret insända de anslutnas de- » betsedlar, vilka ofta uppsamlas av någon tjänsteman hos företaget, specifika-
tioner a inbetalningar m. m., åtnjuta frankeringsfrihet. Någon skyldighet för arbetsgivare att verkställa löneavdrag och till intressekontoret redovisa avdragsbeloppen föreligger icke. I åtminstone ett fall har emellertid över- enskommelse härom träffats i kollektivavtal. För varje utbetalning med un- dantag av skatteutbetalningar upptages en avgift, som motsvarar de för in- tressekontoret beräknade självkostnaderna. Denna avgift är för närvarande 20 öre men kommer enligt uppgift från och med år 1939 att bliva 40 öre. Det kan ordnas så. att nu ifrågavarande avgifter, om så önskas, även kunna erläggas av vederbörande arbetsgivare. Beträffande rätten till överdrag- ning (övertrassering) av intressekonto gälla i stort sett samma bestämmelser som för statstjänstemännen. Dock erfordras för överdragning, att viss sä- kerhet ställes. Denna bestämmes i varje särskilt fall av generalpoststyrel- sen och kan bestå av bankgaranti till erforderligt belopp, deposition e. d.
Överhuvud taget finnes genom statens intressekontor möjlighet för varje arbetsgivare att ordna intressekontorsfrågan, i vad det avser såväl skatterna som andra periodiska utbetalningar, för sina anställda på i stort sett samma villkor, som staten bestämt för sina anställda, och mot skäliga kostnader.
Villkoren för icke-statsanställdas anlitande av intressekontoret framgår för övrigt av här nedan intagna avtryck av anmälningsblankett jämte bestäm- melser.
Sedan några år tillbaka förmedlar intressekontoret betalning även av restförda utskylder. Principen därvid har varit att om möjligt i första hand betala löpande skatter under terminerna eller stämmorna och jämsides där- med, i den mån så låter sig göra och med iakttagande av föreskriven tids- begränsning i fråga om läggande av införsel m. m., amortera de resterande skatterna. Härigenom har möjlighet beretts vederbörande skattskyldiga att undgå indrivningsavgift å den löpande skatten, vartill kommit, att de så små— ningom kunnat avbetala de restförda skatterna. Närmare utformad har praxis i detta avseende blivit i vad det gäller betalning av restförda utskyl- der till överståthållarämbetet. Genom särskild överenskommelse mellan äm- betet och generalpoststyrelsen av den 13 april 1937 har på försök tillämpats följande tillvägagångssätt. Å de från överståthållarämbetets införselavdel- ning utgående skriftliga anmaningarna om inbetalning av restförda utskyl- der lämnas underrättelse till de restskyldiga, att införselåtgärd kan undvi— kas, därest de inom 8 dagar med statens intressekontor träffa överenskom- melse om inbetalning genom intressekontoret av såväl restförda som löpan- de skatter medelst periodiska löneavdrag eller inbetalningar. Genom an- teckning å införselbesluten m. m. lämnas meddelande till arbetsgivarna om intressekontorets verksamhet i berörda hänseende med uppmaning tillika att i förekommande fall lämna erforderligt biträde. Ansluter sig skattskyldig, som ännu icke har införsel för skatt, till intressekontoret och träffas där överenskommelse om inbetalning av restförda utskylder, skola indrivnings— åtgärder icke vidtagas. Sedan uppgörelse om inbetalning som nu sagts träf- fats, lämnar intressekontoret till införselavdelningen avskrift av en s. k. ar- betsblankett. Införselavdelningen verkställer anteckning å registerkort om
Anvisningar för blankettens ifyande återfinnas :! tredje sidan samt i bifogade bestämmelser.
Ej lör befattningshavare och penslonerade (. d, betat!- ningshavare i statens tjlnst. for vllka särskild blankett kan erhållas hos vederb. avlöningsredogörare eller direkt från intressekontoret.
Anmälan till Statens intressekontor. Undertecknad iår härmed anmäla sig till erhållande av ett intressekon to.
Följande utbetalningar skola i. o. m. den I/g 19 3.4.3) tillsvidare expedieras av intressekontoret. | & A. 5 k 3 t t e l'- BdoPp lör |.ngiAlr11mnummer Betalning av kontoinnehavarens skatter skall ovlllkorligen ske genom intressekontoret. Det ållgger dr . 7751-91 nnrmrev därför kontoinnehavaren att snarast tillställa intressekontoret varje erhållen * L ' ” ' "' om "" m.) Kronoskalt ..... 45.0 :" Kommunalskatt 410 ' B. Utbetalningar, som till beloppen m. m. äro fullt kända vld blankettens utskrlvande (t. ex. avsättningar tlll sparbanker o. d. samt hyror ävensom törsäkringspremler, i de fall vlnstavdrag eller liknande ej förekomma). 1 | : : _ Remitterlngsdag &;ZTÅYZ tån intresse- rln . : namn och adress 58:15:12; [ kontoret 15:26:15: " kl. bre MLM/Jr flow—Jm Luang _ M. M.M— im - 474/v Mm M 1 4 man!» 36qu #17 37ng 0,- 5421 yw; *%,f&_%f% ## J; 57 W 76. mye 56.244 JL fl../cw lé ...nu; "etta/49.3 år 44 Of Mr I KM Ma..—dov A,.»ÅÅA/Ma. ,?le ? ';? "Är ';? J 15 ........... 453 "WU—37”? %s.../..” t 0 4.14 7qu '”/ _..zr -_ 27.: 42447- _ __ _ _ ....... ' 1 __ I ., ..... I ............. :* | I I I I ........ i I Postsparbanken. ..................................................... 1089 Varjemdnad,......49. — _!M — sparkonto Transport /770 352:
Bl. 725.
1) Obs! Utbetalning från kontot kan icke ske, förrän första inbetalningsbeloppet influtit till intressekontoret.
Vänd !
0. Övriga utbetalningar (t. ex. gas-, eiektrlcitels-, radiolicens- och telefonavgiiter samt sådana försäkringspremier, som icke kunna inrymmas l grupp B.)
. I 4 s intressekontorets " _ . Belopp lor Anm. tjänsteanteek- os ro— d "_ "_ "mm" | ningar namn och adress P tgi " telefon. konto nr kr. | Om brev m. m.)
Transport ..../ 790... 3.1: ,.../fill . Ya — M ”% ...... , ”../Å. ..60- ..'.
.. w w.. .H.? -
Main.-MM Odlat mäd/H % HM.—Z
MMA.... M.W_— - _ -.__.'>'3_/.-57._ l'fo — _
Summa 1/30 f,; som, delad
med/2,1) uppgår —- i närmast högre helt HEL—__— WP) — till kronor Aff. 1) vilket
upptagits !! bifogade bemyndigande. senare belopp _
(varje mln-d. veekn :. dyl)
Å—ÅÄWÄ—Ji den 1! radie 19.331 ' I /
%ÅMÄW
_ * (Egenhlndig namnteckning) Samtliga för- och tillnamn: åML/W Mantalsskrivningsort: m.../Z ' . "
MÄN/”.. _ Bostads- och postadress:...f-ZH'7AÅW- IQ--......
Yrke, titel: %% .. Pod-är och dag: -/!!z'b7—f .. Telefon nr: 17 ?;
Arbetsgivarens namn och adress: Å ' W Led/NM?!”
1 1 . . . B . . '. Ex . ') Se anvisn. punkt 4. F 0 m " m ' '”
*) Det icke tillämpliga strykes.
Detta bemyndigande rfylles, om inbetalningar/ra till I intressekontoret skola förmedlas av arbetsgivaren. intressekonto nr)
Bemyndigande.
Undertecknad medgiver härmed, att för insättning på ett hos Statens
”=.”. f..—" intressekontor för min räkning öppnat intressekonto å min avlöningf. o. m. ............... ...a-'"" .5/ ,,,,mmmmmwummmm den /? .19. 3.3. .tillsvidare avdragas
( ......... hff) kronor i ..
intressekontoret översänder (Munn.- "%li"... ea)
detta bemyndigande till vederb. arbetsgivare, sedan erforderlig
komPIeltering med intressekonlo— Å" % den 'g'/”('&' 19 )! .
nummer m. m. verkställts.
Arbetsgivarens (; s/é- MA,/(Lot;
[& _ . ' (Egenhlndig namnunderskrlit.) namn: ' _ .'..
adress: % w . (Tjaastestäile. arbetsplats. arbetsnummer =. a,)
]) Antecknas av intressekontoret. Numret skall anges & den förteckning över inl ' ' ' till Statens :..h ' ' konto nr 1926. som arbetsgivare har att insända till intressekontoret (se generalpoststyrelsens bestämmelser 5 4).
Anvisningar för blankettens ifyllande. (Genomlas aven noga generalposstyrelsens bestlmmelser.)
1. A uppdrag. Alla skatter under ett helt Ar upptagas med berlknade belopp. Tag till i överkant! Varje debetsedel. som Ni erhåller. skall insändas tili intressekontoret. försedd med ' _ om Edert lm- SL ” * ' ' _genom kostar ingenting (se best. & 5).
2. B—uppdrag. Har antecknas sadana periodiska utbetalningar (jfr best. 5 l), vilkas belopp och remitteringsdagar vid blankettens ifyllande kunna exakt anges. (Radiolicensavgllt upptages dock bland C—uppdragen.) Exempel. Ni har en försäkring nr A 6543 hos For— sakrings AB. Vega. Premien kr. 36: 90 förfaller den ”Ii och "/r varje år och skall erläggas till bolagets agentur i X-stad (postgiro- konto nr 4901). ingen vinståterbaringi Å blanketten antecknas. | koi. : 'Förslkr. AB. Vegas agentur, X-stad' och '4901'; koi. 2: "0/1' och ""'/1" (obs. god tid före förfallodag]: jfr best. 5 10 d); i kol. 3: '36:90'; i kol. 4: "73:80' (=hela irsbeloppet) samt I kol. 5: 'A 6543'. Betraiiande s. k. sparkonto i postsparbanken se 5 10 b i bestammelsemal Observera. att insltbxiugama a sparkonto förmedlas avgifts- fritt av intressekontoret.
3. C-upadrag. Har antecknas övriga periodiska utbetalningar (jfr best. 5 I), som Ni önskar. att intressekontoret skall foi-medla. '! kol. 4 antecknas det beräknade drsbelopprt. Far utbetalning: verkställande erfordras. att erhållen rakning, fonnular till radiolicensjdmte licensuppgrft. avi, sarskilt skriftligt meddelande rörande beloppets exakta storlek e. d. aversandes till intressekontoret. Rakning etc. skall fore översandandet förses med anteckning om Edert intressekontonummer och önskad remitterlngsdag (jfr best. 5 10 c och d)-
4. Om Ni har månadslön, skall summan av utbetalningsbeigppeu (kol. 4) delas med 12. Det belopp. som durvid erhållas. skall avrundas till närmast hogre 5- eller lO-tal kronor (t. ex. 127:96 till 130:— kr.). Om Ni erhåller lan tod gånger i månaden, delas summan av utbetalningarna med 24, och om Ni har oeckolbn. med det tal, som motsvarar antalet veckaavioningar under ett är (i regel 40 d 50). i dessa fall sker avrundning tili närmast högre helt krontal (t. ex. 23: 46 till 242— kr.). (Se aven best. ; 10 e.) Om inbetalningarna skola ombesörjas av Eder sjalv, delas utbetalningssummau med det tal, som motsvarar det antal periodiska inbetalningar. som Ni beräknar göra" under ett är. Bestam garna de regelbundna ioneavdragen eller inbetalningama till hagre belopp, an vad utrukningen givit vid handen. .-
5. Anteckna & blanketten alla de uppgifter rörande namn, adress m. in., som enligt texten skola lämnas. lfyil bemyndigande! och anteckna darvid det belopp. som skall avdragas Eder lön vid varje avlöningstillfllie. Darest Ni sjalv önskar till intressekontoret gora periodiska inbetalningar. ifylles givetvis icke bemyndigandet. G. Avskrift av Edra anteckningar bör göras zl ett sarskilt exemplar av denna blankett och behållas för eventuellt senare behövliga anno- tationer. Sedan ' ' " ' ifyiits. * L odelat skick till Statens intressekontor. Drottningg. Sl. 3 tr.; Postadress. Posttack, Stockholm i. . -»
Bör bevaras. Dessa bestämmelser gälla i e k e för befattningshavare eller pensionerade !. d. befattningshavare ! statens tjänst.
Bestämmelser angående anlitande av Statens intressekontor (postgirokonto nr 1926).
5 1. Statens intressekontors uppgift är att med medel, som inflyta till detsamma genom regelbundna löneavdrag eller inbetalningar, ombesörja betalning av skatt och andra mera regelbundet förekommande personliga utgifter, såsom hyror, försäkringspremier, gas-, elektricitets-, radiolicens-, telefon-, skol- och föreningsavgifter samt insättningar å sparkasseräk- ning o. (1. Efter prövning i varje särskilt fall för- medlar intressekontoret jämväl betalning av amor- teringar och räntor å lån i banker och därmed jäm- förliga penninginrättningar. Intressekontoret åtager sig däremot icke förmedling av betalningar till av- betalningsfirmor e. d. Av de utgifter, vilkas betal- ning sålunda förmedlas av intressekontoret, är en— dast betalning av skatt obligatorisk för envar, som begagnar sig av intressekontoret.
Till intressekontoret lämnade uppgifter betraktas som förtroliga.
& 2. Anslutning till intressekontoret, som kan ske när som helst, erhålles efter anmälan, som skall utskrivas å särskild blankett (Anmälan till Statens intressekontor). Dylik anmälningsblankett tillhan- dahålles å varje postanstalt i riket, men kan även erhållas efter rekvisition direkt hos intressekontoret. Närmare föreskrifter angående blankettens utskri- vande finnas intagna i 5 10 här nedan ävensom är själva blanketten.
För varje tili intressekontoret ansluten person, i det följande benämnd kontoinnehavare, upplägges ett intressekonto. Kontoinnehavaren erhåller skrift- ligt besked om kontots nummer. För kontoinne— havarens räkning inbetalade belopp gottskrivas in- tressekontot. detta avföras jämväl verkställda utbetalningar. Utbetalningarna ske genom begag— naude av postgirorörelsen.
& 3. Inbetalningar till intressekontoret kunna ske genom förmedling av arbetsgivaren, vilket är att föredraga, eller genom kontoinnehavarens egen försorg. I förstnämnda fallet har kontoinnehavaren att å det vid anmälningsbianketten fogade »bemyn— digandet» befullmäktiga arbetsgivaren att vid varje avlöningstillfälle avdraga visst med hänsyn till ut— betalningarna på förhand beräknat belopp. I det senare fallet har han att periodvis inbetala erforder- ligt belopp till intressekontorets postgirokonto nr 1
5 4. Arbetsgivare, som åtagit sig att ombesörja sådana löneavdrag, varom i 5 3 är fråga, har att omedelbart efter varje avlöningstillfälle inbetala summan av de avdragna beloppen till Statens irr- tressekontors postgirokonto nr 1926. Samtidigt skall till intressekontoret insändas en specificerad för- teckning å de i summan ingående olika avdragsbe- loppen. Sådan förteckning skall utskrivas å särskild av intressekontoret tillhandahållen blankett.
5 5. lntressekontorets förmedling av skatte- betalningar ävensom av insättningar å Spar- konto hos postsparbanken är kostnadsfri (för sistnämnda förmedling erhåller intressekontoret ersättning av postsparbanken). För förmedling av andra betalningsuppdrag upptages en avgift av 20 öre för varje utbetalning från intressekonto. Av- gifterna debiteras intressekonto efter utgången av varje halvår. Dylik debitering sker dock icke, därest arbetsgivaren åtagit sig att betala ifrågavarande avgifter.
Ränta utgår icke å medel, som innestå å intresse— konto.
& 6. Intressekontoret förbehåller sig rätt att vägra sådan utbetalning, som anses ej lämpligen böra förmedlas av kontoret. Intressekontoret äger rätt att upphöra med sådant intressekonto, vars in- nehavare utnyttjar kontot på ett sätt, som icke an- ses stå 1 överensstämmelse med intressekontorets syftemål. Har konto av denna eller annan anledning avslutats, kommer event. tillgodohavande & kontot att tillställas kontoinnehavaren.
5 7. Därest behållning å intressekonto icke tiil- låter beordrad utbetalning, tillställes kontoinne- havare i varje särskilt fall underrättelse härom i och för verkställande av fyllnadsinbetalning till intresse- kontoret. Dylik underrättelse, i vad det rör skatte- utbetalning, kan, därest så önskas, tillställas konto— innehavaren genom arbetsgivarens förmedling. För sådant ändamål erfordras, att arbetsgivarens namn och adress (firmastämpel) anbringas i övre vänstra hörnet av debetsedeln.
15 8. Intressekontoret äger att i viss utsträck— mng verkställa utbetalning från intressekonto, även om underskott härigenom skulle uppstå å kontot. Dylik överdragning å intressekonto får emellertid endast äga rum, under förutsättning att för under- skottet ställts säkerhet, som godkänts av general- poststyrelsen. Intressekonto får överdragas högst i sådan omfattning, att intressekontoret icke vid nå- got tilifälie har utestående tillgodohavande hos kon— toinnehavaren till högre belopp än det, som månat- ligen skall inbetalas till kontot. Å sålunda av in- tressekontoret förskotterat belopp äger kontoret att tillgodoräkna sig ränta efter en räntesats av 5 %, dock minst 50 öre per halvår. Ränta debiteras in- tressekonto i regel under loppet av det halvår, som närmast följer på det, varunder överdragning ägt rum.
Erforderliga ytterligare upplysningar iuu ifråga- varande avseende erhållas på begäran från intresse- kontoret.
5 9. Snarast möjligt efter utgången av juni och december varje år erhåller kontoinnehavaren konfo- kurant, å vilken specificerade uppgifter meddelas rö— rande verkställda in- och utbetalningar m. m.
10. Den i 5 2 omnämnda anmälningsblunkct- ten skall ifyllas på sätt den tryckta texten anger. Utskriften skall ske med skrivmaskin, bläck eller anilinpenna —— icke med blyertspenna. Två blan— ketter böra utskrivas, av vilka den ena behålles nv kontoinnehavaren att användas för annotation av eventuella ändringar o. d. Anmälningsblanketten består av två delar. Å överdelen antecknas bl. et. de utbetalningsuppdrng, som vederbörande önskar, att Statens intressekontor skall ombesörja. Underdelen upptar dels en blankett till avdragsbemyndigande, dels ock anvisningar för anmälningsblankettens ifyllande. Betalningsuppdragen äro uppdelade i tre grup- per: A-, B- och C-uppdrag.
a) Gru p A (Skatter). Alia krono- resp. kommu- nalutskyl er o. dyl., som skola betalas under ett år, medtagas. Beloppen böra beräknas så, att marginal finnes för event. höjningar i utdebiteringarna m. m. Debetsedel skall ofördröjligen efter mottagan- det tillställas intressekontoret. Någon påmin- nelse härom från intressekontorets sida kan icke på- räknas. Före översändandet skall vederbörandes
intressekontonummer, därest uppgift dära hunnit erhållas, anges i övre högra hörnet å debetsedeln.
Sedan slutbetalning av debetsedel ägt rum, åter- ställes denna av intressekontoret direkt till veder- börande kontoinnehavare. Återställandet sker an- tingen i särskild försändelse fran intressekontoret eller ock tillsammans med i 5 9 omförmäld konto- kurant. Skulle emellertid kontoinnehavare av en eller annan anledning vara i behov av debetsedel, innan den hunnit återställas till honom från intresse- kontoret, översänder detta på begäran dylik debet- sedel till kontoinnehavaren.
b) Grupp B (Utbetalning—:Ju- med fasta belopp och remitterfngsdagar). ppgiftema skola vid anmälans utskrivande meddelas sa fullständigt, att intressekontoret kan verkställa utbetalningarna utan att behöva erhålla någon ytterligare underrättelse i det ena eller andra avseendet.
Kontoinnehavare, som så önskar. kan genom in- tressekontoret varje månad verkställa insättning i postsparbanken med ett varje gång lika stort belopp i helt krontal. Insättning verkställes av intresse- kontoret senast den 10 i varje månad och införes icke i postsparbanksbok utan gottskrives ett för kontoinnehavaren å postsparbanken upplagt spar- konto. Å medel, som insatts pa dylikt konto, gott- göres vanlig postsparbanksränta.
För uttagning av å sparkonto insatta medel er- fordras, att för ändamålet fastställd uppsägnings- blankett (postverkets blankett nr 612) ifylles och av- lämnas ä postanstalt, till lantbrevbärare eller post- ombud. Dylik blankett kan erhållas in varje post- anstalt. Till postanstalt etc. avlämnad uppsägnings- blankett vidaresändes av denna omedelbart till post- sparbanken utan kostnad för kontoinnehavaren. Upp- sagt belopp översändes av postsparbanken till kon- toinnehavaren under önskad adress. Under loppet av första kvartalet varje år tillställer postsparbanken kontoinnehavaren ett ränte— och kapitalbesked be- träffande behållningen m. m. a hans sparkonto.
Intressekontoret förmedlar regelbundna insätt- ningar även i annan bank.
c) Grupp C (övriga utbetalningar). Räkning, formulär ti ] radiolicens jämte licensuppgift, avi, skriftligt meddelande e. d. rörande varje särskild ut— betalning skall i god tid före den dag, beloppet skall av intressekontoret avsändas till betalningsmotta- gare (remitterfngsdag), tillställas intressekontoret. Räkning etc. ska i i övre högra hörnet förses med kontoinnehavarens intresse-kontonummer. I övre vänstra hörnet skall anges önskad remitterfn s- dag. Här ovan omförmäld räkning etc. återstå] es till kontoinnehavare tillsammans med i 59 omför- mäld kontokurant.
d) Vid angivande av remitterlngsdag beträffan- de säväl B- som C-uppdrag bör beaktas, att det åtgår viss tid, innan till utbetalning beordrat belopp kom- mer betalningsmottagaren tillhanda, efter det att detsamma remitterats från intressekontoret. I regel torde dock denna tidrymd inskränka sig till en eller
några få dagar, eftersom intressekontoret å den an- givna remitteringsdagen till postgirokontoret för be- handling i vanlig ordning överlämnar ett giro- eller utbetalningskort å remissan. Av vikt är emellertid, att vid beordrande av utbetalning av försäkrings- premie eller överhuvudtaget sådan remissa, beträf- fande vilken det är särskilt angeläget, att densamma betalas senast å viss förfallodag, som remitterings- dag anges tillräckligt tidigt datum. Det kvitto från betalningsmottagaren, som av intressekontoret i varje särskilt fall begäres för att av betalningsmotta- garen översändas direkt till kontoinnehavaren, bör nämligen hinna inga till denne före förfallodagen (i förekommande fall före utgången av försäkrings respittid).
e) Det belopp, som periodvis skall avdragas å av- löning och genom arbets ivarens försorg insättas å intressekonto, erhålles p så sätt. att summan av samtliga å anmälan upptagna utbetalningar dixi- deras med något av nedanstående tal:
a) Avlöning utbetalas en gång per man. . . 12 b) : » två gånger per man. 24
c) » » per vecka ......... det tal, som motsvarar antalet veckoavlönfngar under ett år.
Den kvot, som därvid erhålles, avrundas uppåt. därest vederbörande har avlöning enligt a), till när- maste med 5 jämnt delbara krontaj, eller, därest ve- derbörande har avlöning enligt b) eller c), till när- maste belopp i helt krontal. Intet hinder möter dock mot att avdragsbeloppet anges med ett högre be- lopp än det, vartill den sålunda gjorda uträkningen givit vid handen.
Person, som önskar att själv ombesörja inbetal- ningarna till intressekontoret (jfr & 3), har att divi- dera sammanlagda beloppet av utbetalningarna med ett tal, motsvarande det antal periodiska inbetal- ningar, vederbörande beräknar komma att verk- såilla under ett år. Inbetalning skall ske i helt kron— t .
5 11. Om ändring eller komplettering av tidi- gare meddelade uppgifter erfordras (t. ex. vid om- byte av hyresvärd, ändring av hyresbelopp etc.), skall intressekontoret härom meddelas skriftlig un- derrättelse, som skall ha ingått till intressekontoret senast 8 dagar före den dag, utbetalning skall verkställas.
Om så med hänsyn till omfattningen av önskade ändringar eller kompletteringar anses lämpligt, hör ny anmälningsblankett utskrivas och insändas till intressekontoret. Dylik blankett skall förses med tydlig anteckning om numret a intressekontot.
Därest kontoinnehavares bostads- eller postadress ändras, bör meddelande härom tillställas intresse— kontoret.
5 12. Behållning, som vid utgången av ett ka- lenderår förefinnes ä intressekonto, överföres i lö— pande räkning till följande år. såvida icke i varje särskilt fall annorlunda begäres.
Stockholm den 8 december 1936.
KUNGL. GENERALPOSTSTYRELSEN.
åtgärden och dagen, då resterande skattebelopp beräknas vara guldna. Ge- nom signal i vederbörande register utmärkes, att ärendet omhänderhaves av intressekontoret Visar det sig sedermera, att vederbörande icke i av intressekontoret godkänd ordning fullgör inbetalningarna, företagas omedel- bart indrivningsåtgärder. Gäller överenskommelsen skattskyldig, som redan har införsel för skatt, avbrytes införseln och inlevereras till överståthållar- ämbetet de innehållna medlen. I övrigt förfares på sätt förut nämnts. Re- dovisning av uppburna restantiemedel verkställes av intressekontoret en gång i kvartalet med iakttagande av att endast till fullo inbetalda stämmobelopp inlevereras. Intressekontoret övervakar, att den skattskyldige fullgör inbe— talningarna i enlighet med den träffade uppgörelsen. Uppgift om sådana restskyldiga, som visat sig icke fullfölja överenskommelsen med intressekon- toret, skall lämnas till införselavdelningen för vidtagande av erforderliga in- drivningsåtgärder. Erforderliga uppgifter om resterande utskylder lämnas vid telefonförfrågan från intressekontoret. Sådan telefonförfrågar. göres omedelbart innan överenskommelsen träffas mellan intressekontoret och den restskyldige.
Enligt uppgift hava omkring 9 000 personer under tiden maj 1937—sep- tember 1938 anlitat intressekontoret för amortering av restförda utskylder till överståthållarämbetet i enlighet med ovan angivna principer.
I fråga om förmedlingen av restförda utskylder för landet i övrigt har i regel förfar—its så, att vederbörande intressekontoinnehavare, sedan han träf- fat överenskommelse med indrivningsförrättaren om förmedling genom kon- toret av restförda utskylder, å sin betalningsplan (avd. B. å anmälnings- blanketten) angivit såväl belopp som remitteringsdagar för likviderna till indrivningsmannen. Vid denna verksamhet har i möjligaste mån tillsetts, att betalning i rätt tid av löpande utskylder icke äventyrats.
Kommitténs förslag.
Kommittén finner anstalter av nu ifrågavarande slag vara till fördel icke blott för de skattskyldiga utan även för det allmänna. För den skattskyl- dige bliver helt visst utskyldsbetalningen, om densamma verkställes genom regelbundna löneavdrag eller inbetalningar i småposter, mindre kännbar än eljest och han vinner härigenom större möjligheter att kunna i vederbörlig ordning fullgöra sin skattskyldighet och undgå indrivning jämte därmed förenade extra kostnader. Det allmännas fördel består däri att större punkt- lighet vinnes vid skattebetalningen, varigenom kostnaderna för indrivning av resterande utskylder minskas, och att utskyldsbetalningen i praktiken kan ske redan vid tiden för inkomstförvärvet, det sistnämnda en fördel sär- skilt vid tider med nedåtgående konjunkturer, arbetslöshet o. d. Arstalter av nu ifrågavarande slag böra därför enligt kommitténs åsikt i en eller an— nan form understödjas från statens sida under förutsättning att deta kan ske utan alltför stora kostnader. Att söka tillskapa något eller någ'a nya
slag av anordningar för ifrågavarande ändamål synes kommittén i stort sett icke erforderligt utan anser kommittén, att man i huvudsak bör bygga på de anordningar, som redan finnas och som tillkommit efter i många fall under årtionden gjorda erfarenheter. Det statliga understödet synes lämp— ligen böra utgå genom kontant bidrag i en eller annan form till anstalterna i fråga. Visserligen är det riktigt, att den verksamhet, som bedrives av dessa, icke har så stor betydelse, då det gäller att förmå sådana personer, som överhuvud taget icke vilja betala sin skatt ( »skatteskolkare») , att erlägga sina utskylder i vederbörlig ordning. Verksamheten har emellertid stor be— tydelse därigenom, att möjlighet beredes personer, som väl vilja betala sina utskylder men vid betalningstillfällena icke förmå detta, att fullgöra sin ut- skyldsbetalning. Bland annat av den anledningen, att kommittén, som i an- nat sammanhang omförmäles, ansett nödvändigt, att antalet uppbördstermi- ner begränsas till sex, har det synts kommittén särskilt angeläget att träffa sådana anstalter, att varje skattskyldig i landet beredes möjlighet att kost- nadsfritt samt på betryggande sätt förskottsvis verkställa skattebetalning vid för honom lägliga tidpunkter. Denna möjlighet förefinnes i viss utsträck- ning redan nu genom statens intressekontor, men böra även övriga redan förefintliga anstalter i möjligaste mån utnyttjas i dylikt lovvärt syfte. Då statens intressekontors verksamhet, såsom tidigare meddelats, möjliggöres ge- nom statsanslag, synes det böra tagas under omprövning, huruvida icke de övriga för skattebetalning i mindre poster verksamma anstalterna böra er- hålla någon uppmuntran _ icke minst för att stimulera till bildande av nya dylika anstalter. Vid bedömandet av denna fråga får man icke förbise betydelsen av att lokalt verksamma anstalter finnas, vilka självfallet hava särskilda förutsättningar för att nå ett större klientel och vid behov vinna gehör hos detta.
Inom kommittén har vid bedömandet av frågan om kontanta bidrag till sådana anstalter diskuterats möjligheten av att fastställa normalreglemente för sådana privata anstalter, som skulle få åtnjuta statsunderstöd. Detta har emellertid visat sig erbjuda avsevärda svårigheter. Som tidigare fram- hållits, är de privata anstalternas struktur synnerligen oenhetlig. Många gånger torde organisation i egentlig mening knappast förefinnas, Under .så- dana förhållanden torde ett dylikt normalreglemente knappast vara möjligt att åstadkomma, om man icke vill insnöra verksamheten i alltför snäva former. Därtill kommer att utbetalningen av ett kontant, statligt förvalt— ningsbidrag till anstalter av ifrågavarande slag, som ju bleve så att säga »erkända», givetvis skulle medföra behov av kontroll i olika avseenden från statens sida. Krav torde komma att ställas icke endast på att de villkor, som skulle gälla för förvaltningsbidragets erhållande, bleve uppfyllda utan även på att de anslutna finge tillräcklig garanti för att de icke, t. ex. på grund av förskingring av inbetalade skattemedel, kunde få betala skatten två gånger. Den härför erforderliga kontrollen skulle helt säkert betinga en kostnad, som näppeligen stode i proportion till det belopp, som skäligen skulle kunna anslås för uppmuntran av nu ifrågavarande anstalter. För de 19—388005. I.
fall, skattemedlen helt inginge i exempelvis ett företags räkenskaper, skulle en sådan kontroll för övrigt svårligen kunna utövas.
Kommittén har under ovan angivna förhållanden kommit till den upp- fattningen, att understöd åt nu ifrågavarande anstalter böra givas i form av en »rabatt» för de av vederbörande anstalt rättidigt, d. v. 5. under ve- derbörande uppbördsterminer eller -stämmor, förmedlade skattelikviderna. Sådan rabatt synes böra utgå med visst belopp per debetsedel och termin eller stämma, under förutsättning att anstalt på en gång likviderar t. ex. minst 50 debetsedlar.
Som i annat sammanhang nämnts, skall innehavare av postgirokonto äga att erlägga skattelikvid över postgiro, om debetsedel — jämte girokort — insändes direkt till postgirokontorets skatteavdelning. Det torde ligga nära till hands att begagna sig av denna redan förutsedda anordning för nu ifrågavarande anstalters skattebetalningsförmedling. Dessa, som lämpligen borde hava postgirokonto, kunde direkt till postgirokontoret översända de anslutnas debetsedlar och samtidigt tillföra den i förslaget till uppbördsför- ordning 19 ä 1 mom. omförmälda postgirokontorets skatteavdelning för skattebetalningen erforderliga medel. Postgirokontoret kunde sedan på ena- handa sätt som postanstalt kvittera debetsedlarna och därefter återställa des- sa till vederbörande anstalt. Därjämte kunde postgirokontoret förskottsvis för statsverkets räkning utanordna rabatten till vederbörande anstalt.
Kommittén har i denna fråga samrått med generalpoststyrelsen och har därvid också framkommit, att ifrågavarande anstalters medverkan vid skat- teuppbörden torde kunna på ett lämpligt sätt inpassas i uppbördssystemet, varvid man —— med de förenklade arbetsmetoder, som ett centralt organ (postgirokontoret) kan använda — torde kunna räkna med en ej obetydlig minskning av det arbete, som mottagandet och kvitterandet av skattebelop— pen jämte redovisning till statsverket av desamma eljest skulle föranleda.
Vidkommande storleken av den rabatt, som skulle utgå till anstalt, synes denna böra göras beroende av, huruvida skattebeloppen inbetalas på en gång till postgirokontoret under vederbörande uppbördsperiod eller förskotts- inbetalning sker efter hand som inkassering av medel ägt rum, exempel- vis i samband med avlöningsutbetalning. I förra fallet synes rabatten lämp- ligen kunna begränsas till 5 öre per inbetalt termins- eller stämmobelopp. I det senare fallet torde rabatten böra sättas högie. Kommittén är av den uppfattningen, att om rabatten skall kunna stimulera förskottsbetalning och bildandet av nya anstalter —- vilket självfallet vore önskvärt _ beloppet bör bestämmas till 15 öre per inbetalt termins- eller stämmobelopp för varje debetsedel. Givetvis måste för åtnjutande av denna senare rabatt upp- ställas vissa minimifordringar såväl beträffande tiden för förskottsbetal— ningarnas erläggande som i fråga om inbetalade förskottsbelopps storlek i förhållande till det totala skattebeloppet. Härvidlag kan det dock av prak- tiska skäl knappast bliva tal om mera invecklade bestämmelser. Det torde vara tillräckligt att föreskriva, att anstalt för att komma i åtnjutande av den högre rabatten skall senast en månad före uppbördstermins eller -stäm-
mas början hava inbetalt minst hälften av det skattebelopp, som genom dess förmedling skall erläggas vid terminen eller stämman. .
Såsom i annat sammanhang närmare beröres (jfr del III under kap. 3 B), har generalpoststyrelsen ansett, att med det föreslagna uppbördssystemet , ersättning för skatteuppbörd i vanlig ordning genom postverkets försorg bör utgå med 20 öre för varje skatteinbetalning. Inom generalpoststyrelsen hava vissa beräkningar gjorts rörande kostnaderna för mottagande och re— dovisning av skattebeloppen under här ovan antydda förutsättningar, inne- fattande bland annat att minst 50 debetsedlar på en gång översändas till postgirokontoret. Dessa beräkningar hava givit till resultat, att postverkets självkostnader för bestyret med skattebeloppens kvittering och redovisning jämte porto för debetsedlarnas insändande och de kvitterade debetsedlarnas återsändande till uppdragsgivaren samt utbetalande av rabatten till veder- börande anstalter icke torde — åtminstone icke nämnvärt — överstiga 10 öre per skattepost. Generalpoststyrelsen har därför ansett, att ersättningen till postverket för nu ifrågavarande skatteinbetalningar skulle kunna sättas till 10 öre per debetsedel och termins- eller stämmobelopp. Det synes kommit- tén skäligt, att det belopp av 10 öre per debetsedel och termin eller stämma, som således kan »inbesparas» för statsverket, därest skattebetalningen på sätt ovan antytts sker direkt till postgirokontoret i stället för å postanstalt, lämpligen skulle kunna användas till rabatt åt anstalterna i fråga. Som förut nämnts, håller kommittén före, att rabatten lämpligen bör utgå med 5 öre, där skattelikvid verkställes under termin eller stämma och med 15 öre, därest sådan göres genom avbetalningar i förskott efter ovan angivna grunder. Då kommittén har anledning förmoda, att förstnämnda kategori kommer att bliva den talrikaste, synes det kommittén, som om den nu före- slagna rabatten icke skulle behöva förorsaka statsverket några utgifter, som åtminstone i väsentlig mån överstege dem, som statsverket skulle hava fått vidkännas, därest inbetalningen av debetsedlarna skett å postanstalt.
Det här ovan angivna förfarandet torde medföra, att varje anstalt måste hava en egen, för de olika skattebetalarna individuellt upplagd bokföring. Därest så skulle anses erforderligt ur kontrollsynpunkt, torde postgirokon- toret kunna beträffande varje omsättning på anstaltens postgirokonto till- ställa en inom anstalten utsedd förtroendeman e. d. kontoutdrag. Full fri— het bör finnas för anstalt att på lämpligt sätt fruktbargöra innestående me- del t. ex. genom deras insättning å bankräkning under de tidsperioder, då anstalten kan disponera desamma. Något hinder för att anstalt lämnar de till densamma anslutna ränta å innestående belopp eller åtager sig även and- ra utbetalningsuppdrag förefinnes givetvis ej. Det kan dessutom ifrågasät- tas, huruvida icke lämpliga bokföringsblanketter kunde utarbetas av post- girokontoret och tillhandahållas de anstalter, som använda sig av denna skattebetalningsmetod.
Metoden torde lämpa sig för intressekontor, skattekassor m. fl., antingen Edessa äro anknutna till affärs- och industriföretag, sparbanker eller jord- brukskreditkassor eller utgöras av skattebetalningsföreningar m. m., med
andra ord för alla organisationer, som hava skattebetalningens underlättan- de till syftemål. '
Såsom tidigare omnämnts, förmedlar redan för närvarande postsparban- ken i viss utsträckning skattebetalning från sjömän. Jämväl i detta avse- ende har kommittén haft överläggningar med generalpoststyrelsen, som för- klarat sig icke hava något att erinra mot att denna skattebetalningsför- medling från postsparbankens sida utvidgas. Postsparbankens medverkan därvid måste dock helt naturligt även i fortsättningen bliva begränsad till att omfatta förmedling av skatter i sådana fall, då vederbörande själv för- klarat sig villig låta postsparbanken ombesörja skattebetalningen. Genom en ytterligare propaganda har generalpoststyrelsen dock ansett det vara möjligt att väsentligt öka Sjömånnens intresse för postsparbankens skatte- förmedlande verksamhet.
Det torde emellertid icke böra förbises, att svårigheterna att ordna skatte- uppbörden för sjömännen på ett tillfredsställande sätt, åtminstone delvis torde sammanhänga med att den skattskyldige sjömannen ofta icke erhåller sin debetsedel i sådan tid, att han överhuvud taget blir i tillfälle att i rätt tid erlägga belopp, som förfaller till betalning vid den första uppbördstermin eller -stämma, en debetsedel avser. För att i någon mån kunna neutrali- sera berörda olägenhet synes det angeläget, att sjöman, som därom fram- ställt begäran, skall kunna få skattsedel direkt tillställd postsparbanken. Förslag till erforderliga bestämmelser i detta hänseende har också intagits i 14 ä 2 mom. i uppbördsförordningen. I övrigt synes det ankomma på ge- neralpoststyrelsen att meddela de ytterligare bestämmelser i nu ifrågavaran- de avseende, som må kunna befinnas erforderliga. Kommittén vill emeller- tid ickc underlåta att framhålla det synnerligen önskvärda i att skattebetal- ningen för sjömännen i all möjlig mån underlättas och stimuleras —— även om särskilda kostnader därigenom skulle uppstå.
Beträffande statens intressekontor, som i stort sett redan för närvarande torde fylla rimliga anspråk på bekväma och säkra anordningar för förskotts- betalning av skatter, förefinnes enligt kommitténs förmenande möjlighet att utan större kostnadsökning bereda därtill anslutna vissa förmåner, som helt visst skulle verka uppmuntrande på dem, som äro hågade att ansluta sig till intressekontoret, och röna uppskattning av de redan anslutna. Kom- mittén har särskilt uppmärksammat, att personer, som ej äro befattnings- havare eller pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst (inkl. folk- och småskollärare), icke åtnjuta frankeringsfrihet för försändelser till in- tressekontoret. Det synes kommittén lämpligt, att även ifrågavarande per- soner och de företag, som för sina anställda anlita statens intressekontor, erhålla dylik frankeringsfrihet i vad det gäller insändande till kontoret såväl av debetsedlar, redovisningshandlingar o. d. som ock av medel. Det är härvid att märka, att statens intressekontor jämväl i fortsättningen torde komma att anlitas av alla dem, som av en eller annan anledning icke vilja eller hava möjlighet att ansluta sig till andra anstalter. Det förhållandet att,
medel, tillförda statens intressekontor, stå under statsgaranti, torde för många vara nog så betydelsefullt.
Kommittén har icke förbisett, att statens intressekontor förorsakar vissa kostnader för statsverket. Det förefaller emellertid kommittén, som om i intressekontorets kostnader för skattebetalningen skulle kunna minskas, se—
dan skatteuppbörden ordnats på sätt kommittén föreslagit. Det är nämligen att märka, att intressekontoret för närvarande har att likvidera skattebe- lopp till ett mycket stort antal uppbördsmyndigheter med ofta sinsemellan olika uppbördstider. En avsevärd förbättring härutinnan skulle inträda i och med genomförandet av omorganisationen av skatteuppbörden i dess hel- het enligt kommitténs förslag. Vissa kostnader för intressekontorets verk- samhet, som dock ingår som en icke oviktig faktor i det föreslagna upp- bördssystemet, torde emellertid alltjämt bliva ofrånkomliga.
Inom kommittén har vidare diskuterats lämpligheten av att skattskyldig, som på en gång önskar-erlägga skatt för t. ex. flera år framåt, beredes till- fälle att göra detta genom statens intressekontor. På förfrågan har general— poststyrelsen meddelat, att något hinder enligt styrelsens mening ej bör fö- religga härför. Något behov av att för de måhända mera sällan förekom- mande fall, då skattskyldig önskar på angivet sätt i förväg erlägga skatt, vid- taga speciella åtgärder eller utfärda särskilda föreskrifter synes dock ej finnas.
Kommittén har dessutom haft under omprövning, huruvida icke den i det föregående omnämnda metoden att låta skattskyldig under vissa förutsätt- ningar få, efter överenskommelse med statens intressekontor, på längre sikt amortera resterande utskylder till överståthållarämbetet skulle kunna ut- sträckas att avse hela landet. Ehuru tillvägagångssättet har vissa fördelar, icke minst för dem, som begagna sig av en dylik möjlighet, har det dock synts kommittén medföra något för stora samt måhända väl dyrbara och in- vecklade anordningar att utvidga metodens användning genom tvingande föreskrifter på sätt nyss antytts.
Det torde jämväl böra omnämnas, att kommittén övervägt, huruvida icke tvångsanslutning i en eller annan form till statens intressekontor lämpligen borde föreskrivas för s. k. skatteskolkare. Starka skäl synas dock tala mot en sådan anordning, som för löntagares del icke torde kunna genomföras utan arbetsgivarens medverkan och vars genomförande sannolikt skulle va- ra förenat med betydande svårigheter. Kommittén är även av den uppfatt- ningen, att arbetsgivare icke lämpligen bör åläggas att i de fall anställd så önskar verkställa och till intressekontoret inleverera löneavdragsbelopp. Det- ta utesluter givetvis icke, att åtgärder må — om så anses erforderligt — kunna vidtagas för att på övertygelsens väg förmå arbetsgivare att lämna sina anslutna möjlighet att på lämpligt sätt anlita intressekontoret.
Kommittén får slutligen här nedan sammanfatta de viktigaste av sina för-
, slag, i vad det rör uppmuntran av frivilliga anordningar för förskottsavsätt- W ning till gäldande av utskylder. 1) Alla anstalter av vad slag det vara må — intressekontor, skattekassor,
skattebetalningsföreningar, sparbanker, jordbrukskreditkassor m. fl. — ävensom enskilda personer och företag, som förmedla inbetalning av ut- skylder och hava postgirokonto, skola äga direkt till postgirokontorets skat- teavdelning kostnadsfritt insända debetsedlar och vid likvid av dessa me- delst girering, som avser betalning av minst 50 debetsedlar, erhålla en ra- batt per inbetalt termins- eller stämmobelopp med för varje debetsedel
5 öre, då likvid sker under terminen eller stämman, och med 15 öre, då likvid sker senast en månad före terminens eller stämmans första dag med minst hälften av å terminen eller stämman enligt vederbö- rande debetsedlar förfallande belopp.
2) Postsparbankens verksamhet i fråga om Sjömånnens skattebetalning ut- vidgas.
3) Frankeringsfrihet medgives för samtliga försändelser till statens in- tressekontor. ,
4) Statens intressekontor förmedlar skattebetalning för sådana skattskyl— diga, vilka på en gång önska erlägga skatt för ett eller flera år framåt.
KAP. 10.
Särskilda spörsmål.
Taxeringsförfarande och utskyldsbetalning för sjöfolk.
Enligt de vid kommitténs tillsättande meddelade direktiven har kommit- tén haft att överväga riksdagens skrivelse den 20 april 1934, nr 177, vari riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning rörande sådana ändringar i gällande lagstiftning, att taxeringsförfarandet och ut- skyldsbetalningen för sjöfolk måtte förenklas och göras mera effektiva än för närvarande vore fallet, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen kunde föranledas.
För närvarande gälla inga särskilda bestämmelser för sjöfolk i berörda hänseenden. Tidigare har emellertid så varit fallet. Enligt 1835 års bevill- ningsförordning hade sålunda sjömanshusen att för sjöfolket verkställa de- bitering och uppbörd av bevillning. Numera sker taxering i vanlig ordning och debetsedlar utsändas för en sjöfarande under den adress, under vilken han förekommer i mantalslängden. En sjöfarande plågar mantalsskrivas där han har familj eller andra anhöriga eller där han eljest har sitt hemvist, då han icke är till sjöss. (Jfr % 3 mom. 3 mantalsskrivningsförordningen.)
Tidigare framställningar och förslag. Övermaskinisten J. O. Ohlsson an- höll i en skrift den 7 mars 1923 till chefen för finansdepartementet, att det måtte varda fartygsbefälhavare ålagt att för gäldande av Sjömånnens skat— ter vid avmönstring göra visst procentuellt avdrag å deras löner på samma sätt som skedde för uttagande av hyresavgifterna. Enligt framställningen skulle redovisning ske till vederbörande sjömanshus, vilka hade att vidare- befordra skattemedlen till den statliga respektive kommunala uppbördsmyn- dighet, som omhänderhade uppbörden å den ort, där den skattskyldige vore hemmahörande. Framställningen överlämnades till 1924 års uppbördssak— kunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag.
Sagda sakkunniga berörde i sitt betänkande icke särskilt frågan om sjö- folkets skattebetalning. Den av de sakkunniga föreslagna anordningen, att det skulle åligga arbetsgivare att ombesörja skattemedels innehållande ur den anställdes avlöning samt att å föreskrivna tider insända sålunda inne- hållna medel till vederbörande uppbördsmyndighet, skulle emellertid uppen-
barligen, om densamma genomförts, hava medfört, att de särskilda svårig- heter, som på grund av sjöfolkets egenartade levnadsförhållanden möta för skatteinbetalning i rätt tid, blivit undanröjda eller i allt fall mindre märk- bara.
I yttranden över de sakkunnigas förslag avstyrktes detsamma av ett fler- tal arbetsgivareorganisationer under framhållande av, bland annat, att den föreslagna anordningen skulle skapa ökat motsatsförhållande mellan arbets- givare och arbetare samt att en dylik anordning för sjöfartsnäringens vid- kommande skulle komma att medföra synnerliga svårigheter om ej rent av vara omöjlig att genomföra. Styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening anförde sålunda i avgivet yttrande bland annat:
»Vad särskilt beträffar sjöfarten vill styrelsen framhålla följande. Inom få yrken lärer skiftas anställning så ofta som inom sjömansyrket. Det förekommer sålun- da allt som oftast, att en befattning ombord byter innehavare ett flertal gånger inom mycket kort tid. Sjömannen lämnar sin tjänst än i svensk än i utländsk hamn många gånger på så betydande avstånd från hemlandet, att skriftväxling med far- tygets befälhavare tager allt för lång tid för att i förslaget avsedda uppgifter angå— ende de anställda skola kunna med tillräcklig skyndsamhet utväxlas. Under så- dana förhållanden är det praktiskt taget omöjligt för redaren att fullgöra förplika telser, som enligt förslaget skola åvila löngivare. Det synes styrelsen, som om de särskilda förhållanden, som sålunda äro rådande med avseende ä sjömansyrket, hade bort utgöra grundad anledning för de sakkunniga att till särskilt övervägand de upptaga frågan om den förevarande angelägenhetens mest praktiska och ända— målsenliga ordnande i fråga om ombord anställda.»
I en motion, nr 104 i andra kammaren, vid 1934 års riksdag föreslogs, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning för åvä- gabringande av särskilt skattesystem för sjöfolk.
I motionen anfördes, efter en redogörelse för ovanberörda yttrande av sty- relsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening, följande:
»Sedan detta yttrande avgavs, har det blivit allt mera klart, att det skatteupp- bördssystem, som praktiseras och även det som skulle ha praktiserats, därest sak- kunnigas förslag blivit genomfört i oförändrat skick, icke tillräckligt smidigt och heller icke tillräckligt effektivt kunnat anpassas efter sjöfolkets förhållanden. Av denna anledning torde det vara skäl att snarast få genomfört ett mera lämpligt och i sin helhet omformat skattesystem för ombordanställda.
En bland de svåraste uppgifterna för sjömännen är självdeklarationen. De flesta sjömän _— i varje fall största flertalet av dem, som sysselsättas i utrikes fart —- kunna icke avlämna självdeklaration, med påföljd att de taxerats för inkomster, de i verkligheten aldrig haft. Som ovan framhållits byta sjömännen ofta inställ- ning eller tvingas, av en eller annan anledning, som sjömannen själv icke råder över, lämna sin tjänst. Vid varje sådan frivillig eller ofrivillig avmönstring får sjömannen bereda sig på en ganska lång arbetslöshetsperiod. De täta arbetslös— hetsperioderna göra att sjömannen ofta blir efter med sin skatt. Inbetalningster- minerna inträffa för många just under tid, då han har det som svårast i ekono- miskt hänseende, kanske vid tidpunkt, då han gått ett par eller flera månader ar- betslös. Kommer därtill att hans nästa anställning endast varar ett par månader, blir det även då svårt för honom att betala resterande skatter. Har då även den skattskyldige blivit taxerad för högre inkomst än den han verkligen haft, bär ;pro- blemet ännu mera komplicerat. När han så kommer ombord i ett fartyg cch blir
presenterad en införsel på ett ganska högt belopp och han icke ser sig någon möj- lighet att inom rimlig tid betala sina resterande skatter, lämnar han kanske av så- dan anledning tjänsten för att söka sin lycka på annat ställe.
Det har flera gånger inträffat, att sjömän, som i flera månader varit arbets- lösa, kort tid efter det de erhållit en efterlängtad anställning blivit presenterade införselbeslut på flera hundra kronor. Det är förklarligt, om en sådan person finner det lönlöst att fortsätta sitt arbete, helst om han därtill med ganska stor sannolikhet kan antaga, att anställningen ändå icke varar så länge, att införseln upphört. För arbetsgivareparten, redaren, är det givetvis också förenat med ganska stort besvär att sköta dessa införslar, varför man försöker hålla inne så mycket som möjligt av den skattskyldiges månadslön för att på så sätt snarast bli kvitt besväret. Många fall ha under senare år inträffat, där man innehållit nära nog hela månadslönen för den skattskyldige. Vilka känslor detta skall utlösa hos den det drabbar är lätt förklarligt.
För sjömännen borde det systemet vara infört, att skatten drages av för varje månad efter en på förhand fastställd procentsats. Det synes som det icke skulle vara omöjligt genomföra en sådan ordning. Väl kommer ett sådant förslag att stöta på en hel del motstånd från olika kommuner eller andra korporationer i landet, men detta motstånd torde säkerligen kunna övervinnas utan alltför stora slitningar. Om ett sådant förfarande kunde genomföras, skulle sjömannen betala sin skatt så snart han hade arbete och inkomst och behövde icke som nu befara några svåra efterräkningar.»
Bevillningsutskottet, till vilket motionen hänvisades, yttrade i sitt utlåtan— de över densamma bland annat:
»De särskilda förhållanden, under vilka sjöfolket arbetar, hava otvivelaktigt medfört svårigheter för sjömän, framför allt de i utrikes sjöfart sysselsatta, att fullgöra dern åliggande skyldigheter att avgiva självdeklaration samt att erlägga påförda utskylder. Nu nämnda omständigheter hava orsakat, att sjömännen i stor omfattning underlåtit att fullgöra sin deklarationsplikt och utskyldsbetalning. I sin ordning har detta medfört att sjömännen ofta obehörigen undgått taxering eller taxerats oriktigt samt att avsevärda belopp, som påförts dem i utskylder, icke kommit att inflyta. Olägenheter hava sålunda uppkommit såväl för de skatt- skyldiga själva som för det allmänna.
Föreliggande spörsmål kan ingalunda betraktas såsom en fråga av underord- nad betydelse. Till ledning för dennas bedömande ur det allmännas ekonomiska synpunkt må framhållas, att kommerskollegium i ett den 5 december 1930 till chefen för handelsdepartementet avgivet yttrande upplyst, att antalet i utrikes sjöfart sysselsatta svenska sjömän beräknats uppgå till omkring 20 000 samt att totala avlöningsbeloppet till dessa —— befälhavarnas avlöning frånräknad _ kun- de beräknas till mellan 30 och 35 miljoner kronor.
Enligt utskottets mening är det knappast möjligt att enbart genom en förbätt- rad tillämpning av gällande bestämmelser åstadkomma önskvärd rättelse i om- förmälda missförhållanden. Utskottet har därför ansett sig böra förorda vid- tagande av en utredning för vinnande av mera ändamålsenliga bestämmelser än de nuvarande rörande avgivande av självdeklaration samt erläggande av påförda utskylder för sjöfolk. Därvid bör undersökas, huruvida man icke kunde erhålla ett lätt tillämpligt och enkelt system, vilket samtidigt som det för de skattskyldiga underlättade deklarationspliktens och utskyldsbetalningens fullgörande tryggade det allmännas intresse att utfå utskylderna, utan att sjöfolket i fråga om grun— derna för utgörande av de direkta skatterna försattes i en undantagsställning. I fråga om deklarationspliktens fullgörande bör tillses, att särskilda för sjöfolket avpassade formulär utarbetas, som för dem bliva lätt tillgängliga. Beträffande ut—
skyldsbetalningen bör framhållas, att en större snabbhet i fråga om indrivningen är nödvändig för att åstadkomma den önskade effekten. En tänkbar utväg vore, att sjömännen, i likhet med vad å åtskilliga håll gäller i fråga om restaurangper— sonal, genom myndigheternas försorg tilldelades särskilda skatteböcker, i vilka de påförda utskylderna infördes. Skatteboken borde kunna ersätta såväl självde- klaration och den löneuppgift arbetsgivaren har att lämna som jämväl debetsedel och kvitto å erlagda utskylder.
Därest en sådan skattebok skall kunna fylla med densamma avsett ändamål, är det uppenbarligen av vikt, att nämnda bok kommer den skattskyldige till han- da i så god tid, att utskyldsbetalningen kan påbörjas i och med ingången av året näst efter det taxeringen verkställts. De av kommunerna beslutade utdebite— ringarna äro emellertid icke kända inom sådan tid att detta blir möjligt. Det blir därför måhända nödvändigt, att särskild debetsedel å kommunalutskylder ut- färdas. Emellertid har utskottet i detta sammanhang velat antyda en särskild synpunkt, som är värd att göras till föremål för beaktande. I fråga om ett stort antal av de i utrikes sjöfart sysselsatta gäller, att sambandet med hemortskom- munen är tämligen ringa. Möjligen kan det därför befinnas riktigt att dessa, därest så kan ske utan att kommunernas berättigade intressen eftersättas, i fråga om skyldighet att erlägga kommunalutskylder likställas med svenska medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands (se 69 & kommunalskattelagen). Sådana personer taxeras sålunda i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Jämlikt förordning den 28 september 1928 skall kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt än— damål utgöras med 5 öre för varje skatteöre. Måhända vore det ändamålsenligt att för vinnande av effektivitet — ej minst med hänsyn till att på grund av brister i fråga om mantalsskrivningen ett stort antal sjömän sannolikt eljest kom- me att undgå taxering _ en särskild taxeringsnämnd handhar taxering av sjö- man.
I frågans nuvarande läge har utskottet icke ansett sig kunna närmare uttala sig om, huruvida de ifrågasatta åtgärderna böra omfatta alla å fartyg anställda per- soner eller begränsas till vissa grupper. Vissa skäl synas emellertid tala för att åtgärderna icke skola omfatta befälhavare och övriga personer av befälsklass samt icke heller sådana sjömän, som ej äro underkastade skyldighet att på- och av- mönstra, medan behovet av ändrade bestämmelser gör sig starkast gällande i fråga om i utrikes sjöfart, särskilt s. k. trampfart, sysselsatta personer.»
Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t an- hålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning rörande sådana änd- ringar i gällande lagstiftning, att taxeringsförfarandet och utskyldsbetalning- en för sjöfolk förenklades och gjordes mera effektiva än för närvarande vore fallet, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen kun- de föranledas.
Såsom ovan nämnts avlät riksdagen sådan skrivelse. Kungl. Maj:t utställde ovannämnda riksdagsskrivelse och utskottsutlåtan- de på remiss till kommerskollegium, kammarrätten, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Östergötlands och Gävleborgs län. På anmodan av kommerskollegium avgåvos yttranden av direktionerna för 12 sjömanshus samt vissa arbetsgivaresammanslutningar och personalorganisationer inom sjöfartsnäringen.
I flertalet avgivna yttranden vitsordades behovet av förbättrade förhållan-
den på förevarande område. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ställ- de sig dock tveksam till om den ifrågasatta anordningen med särskilt skatte- system för sjöfolk kunde leda till någon förbättring av det resultat, som re- dan med hittillsvarande möjligheter stode att vinna, eller eljest innefattade fördelar, som för olika vederbörande kunde vara av den betydelse, att ytter— ligare utredning därom borde föranstaltas. Sveriges segelfartygsförening framhöll, att de av bevillningsutskottet framhållna svårigheterna för sjöfol- ket i förevarande avseende sannolikt icke vore så stora, som man på visst eller vissa håll påstode. I flertalet fall berodde underlåtenheten att dekla- rera och betala skatt icke på bristande förmåga utan på bristande vilja.
Vidkommande den ifrågasatta reformens omfattning och karaktär drogs i åtskilliga yttranden i tvivelsmål, huruvida ett verkligt effektivt system skulle kunna vinnas, därest reformprogrammet måste begränsas i enlighet med be- villningsutskottets önskemål, att sjöfolket i fråga om grunderna för de di- rekta skatternas utgörande icke försattes i undantagsställning. Sålunda ytt- rade kommerskollegium, bland annat, att det enligt kollegiets mening kunde starkt ifrågasättas, huruvida en godtagbar lösning av frågan kunde vinnas utan att sjöfolket med avseende å grunderna för utgörande av de direkta skatterna försattes i en viss undantagsställning, särskilt i fråga om kommunal- utskyldernas utgörande. Kammarrätten yttrade bland annat:
I det utlåtande, som kammarrätten avgivit över 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande, hade på anförda skäl kammarrätten förklarat sig icke kunna till- styrka de sakkunnigas förslag om ett uppbördsförfarande medelst förskottsavsätt— ning av skatt. Ehuru kammarrätten principiellt vidhölle denna ståndpunkt, ville kammarrätten icke avstyrka, att beträffande det förevarande speciella området, där såsom förut nämnts behovet av ett mera effektivt uppbördsförfarande vore trängande, dylik förskottsavsättning på ett eller annat sätt infördes. Såvitt kam- marrätten för närvarande kunde finna, vore det — bortsett från eventuella änd- ringar i avseende å taxeringsförfarandet —— endast på denna väg möjligt att åstad- komma en ur det allmännas synpunkt mera tillfredsställande utskyldsbetalning från sjöfolkets sida än under nuvarande förhållanden ägde rum.
Riksräkenskapsverlcet fann det mindre tillrådligt ur kontrollsynpunkt att utan tvingande skäl tillämpa skilda uppbördssystem för olika grupper av skattskyldiga och ansåg sig icke kunna förorda, att den av riksdagen begärda utredningen utsträcktes i vidare mån än att lämpligheten av de åtgärder, som föreslagits i syfte att avhjälpa en del av de brister, som för sjöfolkets vidkommande vidlådde nuvarande taxerings— och uppbördsförfarande, toges under närmare övervägande.
Frågan om ändring i själva skattesystemet beträffande sjömän berördes i åtskilliga yttranden. Sålunda uttalade sig fyra sjömanshusdirektioner och Sveriges allmänna sjöfartsförening för lämpligheten av att samtliga sjömän finge erlägga skatt —— även kommunalskatt — med viss procent av sin in- komst, oberoende av inom vilken kommun de vore mantalsskrivna, och två direktioner ansågo lämpligt, att sjöfolket i fråga om skyldighet att erlägga kommunalutskylder likställdes med person, som avses i 69 & kommunal- skattelagen. Sveriges radiotelegrafisiförening föreslog, att ett särskilt skatte-
system skulle åvägabringas för visst sjöfolk i utrikes, eventuellt även inrikes fart. Överståthållarämbetet förklarade sig mera tilltalat av det i motionen framlagda förslaget än av utskottets förslag, enligt vilket förstnämnda förslag ett sådant system för sjömän skulle införas, att ett visst skattebelopp må- nadsvis innehölles efter en på förhand bestämd procentsats å den utbetalade avlöningen. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anförde betänkligheter mot tanken att sjömän skulle taxeras för gemen- samt kommunalt ändamål, överståthållarämbetet åtminstone såvitt anginge gifta sjömän, vilka hade sina familjer bosatta här i riket.
I detta sammanhang anförde länsstyrelsen bland annat:
Frånsett att behov och fördel av sådan anordning måste bestridas av länssty— relsen, kunde erinras om, att det i verkligheten nog icke förhölle sig så som i ut- skottsbetänkandet antytts, att för ett stort antal av de i utrikes sjöfart syssel- satta sambandet med hemorten vore tämligen ringa. I stället hade sjömannen i hemorten egen familj eller eljest anhöriga, vilka vore beroende av hans ekono- miska stöd; där väntade honom även den hjälp, varav han i tider av arbetslöshet kunde vara i behov. Ett mycket befogat anspråk på vederbörandes kommunal— skattekronor torde sålunda kunna lokaliseras till en viss kommun. Det förtjäna- de i detta sammanhang påpekas, att Göteborgs stad hade ett icke oväsentligt eko- nomiskt intresse av dessa sjömanstaxeringar. Under hand hade nämligen upp- lysts, att sjöfolk — i olika slag av sjöfart — i Göteborg årligen torde betala om- kring 1/4 miljon i krono- och kommunalskatter, varav omkring 140000 kronor genom införsel. Det kunde dock icke bedömas, huru mycket därav, som belöpte å sjömän i utrikes sjöfart.
Beträffande därefter taxeringsspörsmålen och främst frågan om skyl- digheten att avgiva självdeklaration gjorde åtskilliga myndigheter och organi— sationer, vilka föreslogo ett uppbördssystem med procentuella löneavdrag, avsedda att utgöra definitiv skattebetalning (jfr nedan), gällande att deklara- tion endast skulle behöva lämnas av den, som hade annan beskattningsbar inkomst än sådan, som följde med anställningen ombord. Sveriges radiotele- grafistförening ansåg, att deklarationsskyldighet borde åläggas gifta samt sådana ogifta, vilka förfogade över beskattningsbar förmögenhet eller andra beskattningsbara medel. Det ogifta sjöfolket komme sålunda att befrias från deklarationsskyldigheten, vilket, med hänsyn till »A-uppgiften», läte sig göra utan att respektive kommuners intressen därigenom bleve åsidosatta. Alter- nativt kunde deklarationsplikten för sjömän göras obligatorisk, men i så fall borde vederbörande tjänsteman ombord åläggas att tillse, att behövlig blan- kett härför ifylldes före avmönstringen.
I övriga yttranden ifrågasattes icke någon inskränkning i deklarations- plikten för sjöfolk.
I fråga om deklarationsförfarandet, tillhandahållande av deklarationsblan- ketter samt avgivande av deklarationer må av vad de hörda myndigheterna och organisationerna anfört här återgivas följande:
Direktionen för sjömanshuset i Hälsingborg, som föreslog ett system med be- skattning av inkomsten vid källan, ansåg, att en förenkling av deklarationsformu- läret icke skulle bliva av någon större betydelse.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Behov av särskild, enklare dekla- rationsblankett torde knappast vara större för sjöfolk än för många andra grup- per av löntagare. Det vore klart, att sjömän på långresa icke kunde fullgöra deklarationsskyldigheten utan att beredas tillgång till vederbörlig deklarations- blankett. Om vid påmönstringen av sjömanshus före dylik långresa genom an- slag eller muntligen fästes uppmärksamhet på att deklarationsblankett borde med- tagas samt sådan tillhandahölles å sjömanshuset och fartygsbefälhavaren dessutom vore försedd med erforderligt lager av dylika blanketter, torde sjöman lika väl som annan kunna uppsätta sin deklaration. Den omständigheten att med lång- väga postgång vederbörandes deklaration sedermera inkomme till taxeringsnämnd mer eller mindre försenad borde icke hindra, att deklarationen bleve av taxe- ringsnämnd behandlad och att även besvärsrätten, om fråga därom i visst fall uppkomme, kunde anses bevarad enligt 39 % 3 mom. taxeringsförordningen. En hänvändelse av vederbörande landskamrerare till de rederier, vilka ägde fartyg i dylik utrikes sjöfart, med begäran om medverkan till att sjöfolket bereddes till- gång till deklarationsblanketter ombord och att dessa postbefordrades till veder- börande i hemorten, torde vara tillfyllest för nndanröjande av de svårigheter, som i detta avseende eljest kunde tänkas men i verkligheten icke behöva förekomma.
Länsstyrelsen i Malmöhus län: Vad anginge frågan om särskilt deklarations- formulär för sjömän funne länsstyrelsen härmed knappast vara så mycket att ernå. Däremot vore det givetvis av icke ringa vikt att deklarationsblanketterna bleve för sjöfolket lätt tillgängliga. Detta syntes lämpligen böra ordnas så, att dy- lika blanketter tillhandahölles genom vederbörande rederi eller befälhavare, vil- ken senare jämväl borde i görligaste mån hålla hand över att deklarationerna upp- rättades samt därefter uppsamla och översända dem till vederbörande myndighet. Skulle man anse sig böra gå in för »skatteböcker» i en eller annan form, borde desamma innehålla en förkortad deklarationsblankett, som kunde ur Skatteboken avskiljas. Denna blankett borde dock vara så pass fullständig, att i densamma funnes rubriker jämväl för annan inkomst än av tjänst ävensom för de avdrag, vartill den skattskyldige kunde vara berättigad. Å deklarationen borde finnas tydligt angivet det rederi, hos vilket den skattskyldige då vore anställd ävensom fartygets namn. Syftet härmed skulle vara att å taxeringslängd ävensom å debi- teringslängd anteckning härom kunde göras. Härmed skulle vinnas, att i händelse av underlåtenhet av den skattskyldige att erlägga sina utskylder, vederbörande ut- mätningsman bleve i tillfälle att genom restlängden erhålla uppgift om den skatt— skyldiges arbetsgivare.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Det torde vara anledning räkna med att de- klarationsplikten skulle komma att fullgöras väsentligt bättre, därest erforderliga blanketter bleve för sjömännen lätt tillgängliga. Länsstyrelsen ville ifrågasätta, huruvida icke arbetsgivare, som hade sjöfolk anställda, lämpligen borde åläggas att vid den tid av året, då deklarationsförfarandet vore aktuellt, genom sina un- derordnade, fartygsbefälhavarna, tillhandahålla personalen deklarationsblanketter samt att uppsamla deklarationerna och överlämna dem till förvaltningsmyndigheten i hemorten.
Direktionen för sjömanshuset i Västervik: Självdeklaration av sjöfolket bleve betydligt effektivare, om befälhavaren å varje i utrikes sjöfart sysselsatt fartyg åla- des, att inom föreskriven tid upptaga de ombord anställdas deklaration samt om så vore nödigt antingen själv eller genom vederbörande befäl, styrman eller maskinist, lämna anvisning hur deklarationsblanketten skulle ifyllas. Vidarebe- fordrandet av deklarationen till respektive kommuner kunde ske antingen genom befälhavarens eller rederiets försorg.
Sveriges redareförening: De nuvarande deklarationsformulären, vilka måste anses vara av för lekmannen tämligen invecklad art, lämpade sig icke för sjö-
folket. Formulär av enklare beskaffenhet borde därför upprättas, vilka skulle vara lätt tillgängliga för de ombordanställda och därför lämpligen kostnadsfritt tillhandahållas genom alla mönstringsförrättare och befälhavarna ombord. Ifrå- gasättas kunde, huruvida sjöfolket eller i vart fall de sjömän, vilka vore anställ- da på fartyg, som trafikerade avlägsna farvatten, borde vara skyldiga att avgiva sin deklaration redan den 15 februari. I många fall vore det omöjligt att inom sagda tid hos vederbörande avlämna deklarationen. Ändring i taxeringsförordning- en på denna punkt vore därför motiverad. Därjämte syntes det vara rimligt med- giva, att deklarationen skulle anses vara i vederbörlig ordning avlämnad, om den- samma, då fartyget befunne sig i utlandet, inom viss tid ingåves till svensk kon- sul. Det syntes även böra undersökas, huruvida man icke genom särskilda till- läggsblad i sjömannens motbok, försedda med perforering, skulle kunna använda denna handling i deklarationssyfte. Det perforerade bladet, vilket under den förra delen av varje år skulle insändas till skattemyndigheterna, kunde eventuellt förses med sådana kolumner, som möjliggjorde en deklarering jämväl av eventu- ell annan inkomst samt av förmögenhet, och på så sätt ersätta deklarationsblan- ketten. Skulle det icke visa sig vara möjligt att praktiskt genomföra denna se- nare anordning för samtliga sjömån, syntes densamma i vart fall kunna tillämpas å dem, som saknade förmögenhet och icke hade annan inkomst att deklarera än den, vilken de åtnjutit av sin anställning ombord. Till denna kategori torde det stora flertalet av vårt sjöfolk kunna hänföras.
Sveriges radiotelegrafistförening föreslog som ett alternativ obligatorisk dekla- rationsplikt för sjömän, därvid »vederbörande tjänsteman» ombord skulle hava att tillse, att behövlig blankett ifylldes före avmönstringen. Särskild promemoria angående skattesystemet för sjöfolk borde utarbetas och intagas bland annat i sjömans mothok. Likaså borde motboken förses med särskild deklarationsblan- kett.
Direktionerna för sjömanshusen i Landskrona, Oskarshamn och Kalmar, vilka tillstyrkte ett uppbördssystem med användande av skattebok (jfr nedan), ansågo, att Skatteboken skulle kunna helt eller delvis ersätta deklarationen. Sistnämnda direktion yttrade: Skatteboken skulle jämväl innehålla vissa blad för självdekla- ration, varå bland annat skulle upptagas det belopp, enligt motboken, som den skattskyldige redan erlagt; de inkomster, som intjänats vid sidan om den huvud- sakliga tjänsten, avdrag för erlagd kommunalskatt och livförsäkringspremier m. fl. avdrag samt uppgifter till förmögenhetsbeskattning. Detta blad ersatte sålunda helt självdeklarationen. Skatteboken skulle föras och förvaras av befäl- havaren samt redovisas till sjömanshusen, som skulle ansvara för skattebeloppen och insända desamma till taxeringsmyndigheten.
Vad angår frågan om skyldighet för annan än skattskyldig att lämna upp- gifter för beskattningsändamål förutsattes i ett flertal yttranden, att den arbetsgivare enligt 33 & taxeringsförordningen åliggande skyldighet att läm— na uppgifter för de anställdas taxering skulle bibehållas men att eljest någon sådan uppgiftsskyldighet icke skulle föreligga. I åtskilliga yttranden före- slogos emellertid ändringar även i detta hänseende. Sålunda anförde:
Direktionen för sjömanshuset i Hälsingborg _ som föreslog ett uppbördssystem med procentuella löneavdrag, utgörande definitiv skattebetalning, därvid anteck- ning i sjömannens motbok om såväl intjänt hyra som avdragna skattebelopp skulle göras och bestyrkas av befälhavaren ——-: Då redaren sålunda komme att befrias från att avlämna taxeringsuppgift enligt formulär A för den del av besättningen, som full- gjorde sin skattebetalning enligt nyssberörda system, finge en dylik taxeringsupp- gift, t. ex. formulär A med plats beredd även för det innehållna skattebeloppet samt
sjömannens sjömanshus och registernummer, avlämnas för varje man av befäl- havaren till mönstringsförrättaren, som då hade att av den avmönstrade få be- kräftat de införda uppgifternas riktighet angående bostad inom mantalsskrivnings- orten.
Överståthållarämbetet, som anslöt sig till det i ovanberörda motion föreslagna uppbördssystemet och föreslog att innehållna belopp skulle redovisas som vid in- försel: Vid ett sådant förfarande borde rederi åläggas skyldighet att till veder-
&
börande länsstyrelse lämna uppgift a påmönstrat sjöfolk samt inträffade föränd- ringar i besättningen med upplysning för en var om hans mantalsskrivningsort.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Till underlättande av kontrollen av de skatt- skyldigas uppgifter skulle möjligen sjömanshusen kunna åläggas att med ledning av dit inkommande tjänstgörings- och avlöningsuppgifter lämna vederbörande skattemyndigheter sammandragsuppgifter rörande där inskrivna sjömäns inkomster.
Sveriges redareförening: Om motböckerna på sätt föreningen föreslog användes i deklarationssyfte, kunde redarna befrias från den nuvarande betungande skyldig- heten att lämna inkomstuppgifter enligt särskilt formulär.
Angående frågan om en särskild taxeringsnämnd borde handhava taxering- en av sjömän yppades i de avgivna yttrandena skiljaktiga meningar. Ett par sjömanshusdirektioner ansågo, att en särskild taxeringsnämnd för hela riket borde handhava taxeringen av sjömän. Länsstyrelsen i Malmöhus län och Sveriges redareförening ansågo den av bevillningsutskottet ifrågasatta an- ordningen böra tagas under övervägande. I fem yttranden förutsattes, att taxeringen av sjömännen skulle handhavas av de vanliga taxeringsnämnder- na. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus Iän bestred, att behov av en an- ordning med taxering av sjöfolk genom en särskild taxeringsnämnd för riket förelåge eller att därigenom skulle vinnas någon (fördel.
I ett flertal yttranden framhölls önskvärdheten av att enhetliga normer för beräknande av värdet av sjöfolkets naturaförmåner ombord å fartyg bleve fastställda.
Beträffande ordningen för uppbörden föreslogos i avgivna yttranden olika uppbördssystem, som alla hade det gemensamt, att en del av sjömannens lön skulle innehållas för betalning av hans utskylder. Med hänsyn till löneav- sättningarnas karaktär kunna de system, som varit uppe till diskussion, in- delas i tre grupper, allt eftersom de avsågo, 1) att lön skulle innehållas för gäldande av skatt, som efter taxering och debitering redan blivit vederbörli- gen fastställd till sitt belopp, 2) att lön skulle innehållas till förskottsbetal- ning av skatt i avbidan på taxering och debitering och att, sed-an skattens belopp blivit genom sistnämnda förfarande fastställt, efterreglering skulle ske i en eller annan form samt 3) att de innehållna lönebeloppen skulle an— ses utgöra definitiv skattebetalning. Det förstberörda systemet har icke för- ordats i något yttrande. En kammarrättens yttrande bifogad promemoria, som legat till grund för kammarrättens överläggning i remissärendet, inne- håller visserligen en plan för uppbördens ordnande enligt ett sådant system, enligt vilken plan en central uppbördsmyndighet, som borde inrättas i Stock- holm för uppbörd av Sjömånnens skatter, skulle med ledning av dels från fartygsbefålhavarna inlkomna uppgifter å ombord anställda sjömän och de— ras löner dels ock från de lokala uppbördsmyndigheterna införskaffade
upplysningar beräkna varje sjömans skatteskuld till stat och kommun samt fastställa och meddela befälhavaren det procenttal, efter vilket lön skulle innehållas. Kammarrätten fann sig emellertid icke böra uttala någon me— ning om de särskilda ågärder, som kunde ifrågasättas till ett ordnande av uppbörden i fråga om sjöfolket, i vidare mån än som framgår av referatet å sid. 301 härovan. Av övriga yttranden må följande här återgivas.
Kommerskollegium: Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som rådde be- träffande sjömansyrket, syntes kollegium frågan om ett system med förskotts- avsättningar för skatter böra göras till föremål för alldeles särskild uppmärksam- het vid den kommande utredningen.
Direktionen för sjömanshuset i Stockholm: Det vore givetvis ett önskemål, att den ifrågasatta procentuella skatten (stats- och kommunalskatt sammanslagen) bleve reglerad på sådant sätt, att jämkning i skatten vid kalenderårets utgång i allmänhet icke skulle behöva ifrågakomma för dem, som ätnjutit inkomst allenast från sjömansyrket, och att dessa personer sålunda genom den månadsvis betalda skatten bleve definitivt fria från sin skatteplikt för den intjänade hyran. Ju bättre detta önskemål kunde tillgodoses, dess mera komme man ifrån de olägenheter, som vore förenade med nu rådande ordning med införsel i lön till ett sammanlagt be- lopp med i vissa fall ända till 4 år 5 gånger månadshyran. Kunde utan att bestäm- melserna bleve alltför detaljerade och invecklade den procentuella skatten kon- strueras under hänsynstagande exempelvis till olika fall av försörjningsplikt, vore ock åtskilligt vunnet för undvikande av restitution av för mycket erlagd skatt.
Direktionen för sjömanshuset i Hälsingborg: Det uttagna skattebeloppet borde anses vara definitivt, så att ingen efterreglering borde ske, utom i fall då det gällt sjömän, som ägt fastighet, kapital eller annan inkomst eller som haft rätt till av- drag i egenskap av familjeförsörjare. En efterreglering för alla bleve mycket dyr- bar utan att något nämnvärt därmed skulle kunna vinnas.
Liknande synpunkter som i de två sistberörda yttrandena framfördes i yttranden av sjömanshusen i Malmö, Landskrona och Norrköping samt av Sveriges allmän- na sjöfartsförening och Sveriges redare/öre—ning, vilka båda sistnämnda samman- slutningar dock även framlade alternativa förslag till uppbördens ordnande i enlig- het med övriga här ovan omförmälda system.
Den procentsats, som skulle tillämpas för utdebitering å sjömans beskattnings— bara inkomst, föreslogs av Sveriges radiotelegrafist/örening till 8 procent.
Direktionen för sjömanshuset i Stockholm uttalade ett önskemål om att den procentuella skatten skulle konstrueras under hänsynstagande till olika fall av för- sörjningsplikt för undvikande av restitution av för mycket erlagd skatt.
Frågan om procentsatsens storlek berördes endast i ytterligare två yttranden. I flertalet yttranden har frågan icke uppmärksammats.
Yttrandena lämn-a i allmänhet intet bidrag till lösande av frågan om sättet för den efterreglering, som skulle bliva nödvändig, därest de innehållna löne- beloppen icke skulle anses utgöra definitiv skattebetalning. Direktionerna för sjömanshusen i Oskarshamn och Kalmar samt Sveriges redareförening föreslogo restitiution åt dem, Som erlagt för mycket, och efterbeskattning av dem, vilka betalat för litet. Sveriges allmänna sjöfartsförening föreslog, att den, som erlagt för mycket i skatt genom de procentuella löneavdragen, skulle äga att tillgodoräkna sig det för mycket inbetalade beloppet vid skattebetal- ningen under nästföljande år.
I yttrandena förutsattes allmänt, där det icke utsades, att innehållandet av
skattemedel ur sjömannens lön skulle ombesörjas av befälhavaren. Redovis- ningen borde lämpligen uppdragas åt fartygsbefälhavarna. Då rederierna ofta saknade kännedom om de enskilda sjömännen, syntes det mindre lämp- ligt att åt dem uppdraga utskyldernas innehållande.
Till underlättande av kontrollen och redovisningen av uppbörden medelst innehållande av lön föreslog, som ovan nämnts, bevillningsutskottet ett system med skattehöcker, i vilka de innehållna medlen skulle kvitteras. Förslaget gillades av sex sjömanshusdirektioner, Sveriges allmänna sjöfartsförening, Stockholms rederiförening samt Svenska sjöfolksförbundet. Av berörda di- rektioner förordade dock en, nämligen direktionen för sjömanshuset i Stock— holm, i första hand, att skatteuppbörden skulle verkställas och redovisas i samma ordning som uppbörden av hyresavgifter, varefter direktionen fort- satte: En annan praktikabel utväg syntes vara, att skattebetalningen ordnades med anlitande av ett system med stämplar eller skattemärken, som befälhava— ren skulle infästa i en särskild skattebok eller ännu hellre i ett tillägg till sjö- mannens motbok. Även för en på sådant sätt ordnad skattebetalning skulle redovisning kunna ske via sjömanshus. Kritik mot det föreslagna systemet med skattehöcker anfördes av kommerskollegium, sjömanshusen i Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Gävle, överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län. Kommerskollegium fann det sannolikt, att det föreslagna systemet med skattebok, särskilt med hänsyn till nödvändigheten under viss förutsättning av denna boks komplettering i debi- teringsavseende med särskild debetsedel å kommunalutskylder, skulle visa sig icke utan mycket stora svårigheter kunna vara ägnat att nämnvärt förbättra det nuvarande uppbördssystemet. Beaktas borde härvid, bland annat, att sjömanshusen endast i begränsad omfattning kände Sjömånnens adresser, varför stora svårigheter alltjämt måste föreligga att nå dessa med skattehöc- ker, debetsedlar eller meddelanden härutinnan. Någon erinran i och för sig mot anordnande av skatteredovisning i viss anslutning till det nu gällande systemet för redovisning av sjöfolkets hyresavgifter syntes kollegium icke vara att framställa. I betraktande av önskemålet om systemets enkelhet ifrå- gasatte emellertid kollegium, huruvida icke en enklare och jämväl ur kon— trollsynpunkt mera tillfredsställande utväg vore anlitandet i någon form av särskilda skattemärken såsom bevis å erlagd skatt. Länsstyrelsen i Malmö- hus Iän yttrade: Vidkommande de i betänkandet omförmälda »skatteböc— kerna» syntes det länsstyrelsen kunna ifrågasättas huruvida mycket skulle vara att vinna genom att införa sådan-a för sjömännen. Dessa och restaurang- personalen kunde i detta hänseende icke jämställas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrade: Gentemot skattemärkena kunde erinras, att nya ar- betsuppgifter därmed skulle uppstå för rederier och fartygsbefäl, vilka för dem icke kunde antagas vara annat än till besvärande olägenhet. Att kro- nans intresse av kontroll å indrivningen måste tillgodoses torde även vara tydligt; medlen att vinna sådan liksom att skapa garanti för uppbörden l vore däremot icke lätta att överblicka. Kommerskollegium betonade nödvän- ' digheten av att vid vilken uppbördsform som än anlitades utnyttja den in-
20—388005. I.
tima kontakten mellan sjömanshus och sjöfolk. I enlighet med denna tanke- gång har i yttrandena i allmänhet förutsatts, att uppbörden skulle av fartygs- befälhavama redovisas till sjömanshusen. Direktionen för sjömanshuset i Norrköping yttrade: Det innehållna skattebeloppet kunde lämpligen av be- fälhavaren antecknas i särskilda skattehöcker samt insändas direkt till en för riket gemensam myndighet. En annan möjlighet vore, att skatten redovi- sades till sjömanshusen på samma sätt som hyresavgifterna. Styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening föreslog, att ett avtryck av anteckning- arna i skatte- eller motböckerna på därför avsett duplettupplägg skulle av befälhavaren insändas till rederiet för vidarebefordran jämte ifrågakomman- de skattebelopp till vederbörande skattemyndighet. Styrelsen anslöt sig till tanken på upprättande av en central skattemyndighet med uppgift att om- händerhava sjöfolkets skattefråga. Direktionen för sjömanshuset i Hälsing— borg yttrade: Det innehållna skattebeloppet skulle införas i sjömansrullan och vid avmönstringstillfället avlämnas mot kvitto däri till mönstringsförrät- taren, som jämväl försåge motbokens skattesida med anteckning, att belop- pet mottagits av sjömanshuset. Inkasserade skattebelopp skulle införas i sjö- manshusets kassabok och mönstringsliggare för att sedan jämte de av befäl- havaren mottagna taxeringsuppgifterna översändas kvartalsvis eller vid årets slut t. ex. till skattemyndighet i stad eller för utom stad mantalsskrivna till vederbörande länsstyrelse för att genom denna överlämnas till hemkommu- nen. Innehållna skattebelopp för besättningsman, som stannade i tjänsten längre tid än t. ex. ett år utan att ommönstring skedde, borde av befälhavaren redovisas till mönstringsförrättaren i fartygets hemort.
Vidkommande restindrivningen må av yttrandena följande här återgivas.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Då länsstyrelsen icke velat direkt till— styrka någon åtgärd till ifrågasatt ändring i själva uppbördsförfarandet för sjöfolk, berodde detta på att erfarenheterna från skatteindrivningen i Göteborg icke direkt talade för att förhållandena påkallade något sådant specialförfarande. Här kunde från statistiken år 1932 erinras om att vår handelsflottas tonnagetal, 175014? bruttoton, till icke mindre än 702 274 ton belöpte å Göteborgs och Bohus län samt att av de reguljära svenska transoceana ångbåtslinjerna, 231 utgående lägenheter. 182 belöpte å fartyg, tillhöriga rederibolag, hemmahörande i Göteborg; övriga två bolag, som expedierat sådana lägenheter, hade särskilda kontor i Göteborg. Skatte— indrivningen för i staden mantalsskrivet sjöfolk hade försiggått i sådant samför- stånd och samverkan med rederierna i staden, att det tillämpade förfarandet och vunnet resultat nog vore av vikt för bedömande av frågans betydelse även för andra orter. Genom att särskild hamnexekutor med biträde anställts för skatte- indrivning hos sjöfolk —— och hamnens arbetare _ hade ett system vunnits för detta arbete, som redan hittills nog finge anses hava fungerat tillfredsställande. Ä restlängd uppförda sjömän i stadens övriga nitton exekutorsdistrikt överlämnades till hamnexekutorns indrivningsåtgärder. Införsel kunde förmedlas genom rede- rierna till fartygsbefälhavarna och redovisning kunde lämnas, medan fartyget be— funne sig på långresa utan att vederbörandes återkomst till hamn behövde invän- tas. Systemet förutsatte, som ovan nämnts, rederiernas medverkan med försän- delser och redovisning till och från fartyget under dess resa. Den nu uppkomna frågan om ändrade, effektivare indrivningsåtgärder hade riktat uppmärksamhet på att avsevärd fördel vore att vinna genom ett tillämpande av nämnda system i än
större utsträckning än hittills samt genom realiserande av ett av indrivningsmyn- digheterna i Göteborg tidigare närt önskemål, att uppgifter kunde från sjömans- huset omedelbart lämnas till utmätningsmannen (hamnexekutorn) om namn och adress å dem som påmönstrat fartyg; för sjöman hemmahörande å annan ort kun— de underrättelse sändas till hemorten. Därigenom kunde, efter undersökning rö- rande restantier för vederbörande, åtgärd för införsel lättare och snabbare vid- tagas hos rederiet _ fartygsbefälhavaren — än vad hittills varit möjligt. Dylikt underrättelsesystem vore sålunda en viktig, önskvärd reform.
Rederiakliebolaget Svenska Lloyd: Genom lagstiftningen om införsel i lön till gäldande av förfallna skatter överflyttades den väsentliga delen av arbetet med skatterestantiernas indrivande från myndigheterna till arbetsgivarna. På grund av särarten av sjöfolkets anställningsförhållanden bleve detta arbete av vida större omfattning inom sjöfartsnäringen än inom övriga verksamhetsområden. Då myn- digheterna ålade ett företag ett arbete av detta omfång utan någon som helst kom- pensation för den tid, arbetskraft och ekonomiska uppoffring detta krävde, vore det rimligt, att desamma åtminstone vidtoge anstalter för att i görligaste mån un- derlätta arbetets utförande. Detta vore dock ej fallet. Visserligen vore de bolaget tillställda förteckningarna över skatterestantier för i Göteborg hemmahörande hos bolaget anställda personer i stort sett relativt överskådliga och fullständiga, men de sammandrag, som exekutivmyndigheten i Göteborg lämnade bolaget över från andra orter ingångna sådana uppgifter, lämnade i dessa avseenden åtskilligt öv- rigt att önska. De vore så ofullständiga och icke sällan felaktiga att det för den skattskyldige ibland vore hopplöst att söka identifiera vilket särskilt skattebelopp som avsåges. Härigenom uppkomme missförstånd, då den skattskyldige ofta trodde sig redan ha betalt den skatt det gällde. Förutom den fullständigt onödiga ansvällningen av den förut digra korrespondensen, som klarläggande av sådana missförstånd gäve anledning till, uppstode ofta onödig och icke önskvärd irrita— tion eftersom sjömannen emellanåt frestades tro, att den förmenta dubbeldebite- ringen berodde på bristande ordning från rederiets sida.
Förlängning av besvärstiden i skattemål för sjöfolk påyrkades av Sveriges allmänna sjöfartsförening. De ombord anställdas besvärsrätt i skattefrågor måste anses såsom blott och bart illusorisk, då de överhuvud taget saknade möjlighet, åtminstone under anställning i längre fart, att begagna sig av sin nämnda rätt.
Därest ett särskilt system för taxeringsförfarandet och utskyldsbetalning- en för sjöfolk åvägabragtes, ansåg kommerskollegium, att detta icke borde gälla sjöfolk, tjänstgörande å fartyg med manskapsförteckning, d. v. s. icke mönstringspliktiga fartyg i ren inrikes fart. Kollegium ifrågasatte, huruvida tillräckliga skäl förelåge att inom ramen för ett nytt skattesystem inrymma även befälet. I varje fall syntes kollegium anledning icke föreligga att låta ett dylikt system omfatta befälhavaren. Systemets begränsning till sjöfolk å mönstringspliktiga fartyg förordades även av fyra sjömanshusdirektioner, Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges redareförening. Av berörda direktioner och sammanslutningar påyrkade en del viss begränsning utöver det sagda. En direktion samt sjöfartsföreningen ville sålunda från systemets tillämplighet undantaga »ombord anställda i närliggande fart», varmed möj- ligen till en det förstås samma kategori sjöfolk, som avses av Sveriges segel— fartygsförening, vilken i sitt yttrande bestämt avrådde, att systemet utsträck- tes till att omfatta även det å segelfartyg och motorseglare i inrikes- och öster-
sjöfart tjänstgörande sjöfolket. En direktion samt Sveriges redare/förening ansågo, att systemet överhuvud icke borde omfatta sjöfolk i inrikes fart, en direktion påyrkade undantag för postseglare och fiskare och en annan för be- sättningen å kronan tillhörigt fartyg, fiske- eller fångstfartyg, isbrytare eller bärgningsfartyg. Svenska sjöfolksförbundet framhöll, att systemet icke borde göras obligatoriskt för sjömän i inrikes fart. Sveriges radiotelegrafistförening ansåg, att särskilt skattesystem borde åvägabringas för visst sjöfolk i utri- kes eventuellt även inrikes fart, och anhöll, att systemet måtte tillämpas även , ä fartygstelegrafisterna. I fråga om begränsningen efter tjänstegrad ifråga- satte fyra sjömanshusdirektioncr samt Sveriges redareförening, att allt befäl, och fyra direktioner, att endast befälhavaren borde undantagas från syste— mets tillämplighet. En sjömanshusdirektion ville därjämte undantaga sjö- folk, som vore ägare av fastighet här i riket, och en annan direktion yttrade, att ingen borde vara fritagen från vanlig deklarationsplikt, i den mån han hade andra förvärvskällor.
Angående övergången till det nya systemet yttrade Sveriges allmänna sjö— fartsförening: Vid en övergång till en ordning som den ovan antydda krävdes givetvis vissa förfoganden, ägnade att göra densamma så litet kännbar som möjligt för den enskilde sjömannen. Det torde enligt styrelsens åsikt i sådant hänseende kunna ifrågasättas att helt avskriva de efter tidig—are grunder för övergångsåret beräknade skattebeloppen.
Kommittén. Det jämförelsevis stora antal skattskyldiga tillhörande ifrå- gavarande kategori, som i allmänhet icke i vederbörlig ordning fullgör sin utskyldsbetalning utan måste bliva föremål för indrivningsåtgärder, giver vid handen, att nuvarande förhållanden icke äro tillfredsställande. De säregna levnadsförhållanden, som äro utmärkande för de sjöfarande, torde också i och för sig motivera, att beträffande dem vissa åtgärder vidtagas för under- lättandet av deras taxering och utskyldsbetalning samt för effektivisering av restindrivningen. I det följande redogöres i särskilda punkter för kom- mitténs åsikter och förslag i nämnda hänseenden.
Skattesystemet. Det torde ligga utom kommitténs uppdrag att verkställa utredning och framlägga förslag i fråga om grunderna för utgörande av de direkta skatterna, innebärande att sjöfolket härutinnan i ett eller annat hän- seende skulle försättas i en undantagsställning.
Med anledning av vad som under den tidig-are behandlingen av frågan om taxeringsförfarandet och utskyl-dsbetalningen för sjöfolk förekommit vill emellertid kommittén tillkännagiva sin uppfattning beträffande några hit- hörande spörsmål. Enligt kommitténs åsikt böra, om man för uppbörden av sjöfolks utskylder skulle övergå till ett system med obligatoriska förskotts- avsättningar av lön, varom mera nedan, förskottsavsättningarna icke göras definitiva utan en slutlig reglering ske efter verkställd taxering. Det måste enligt kommitténs förmenande anses olämpligt att beträffande grunderna för bestämmande av skattens belopp införa undantagsbestämmelser för en viss yrkeskategori av skattskyldiga. Dessutom torde det vara förenat med hart
när oöverkomliga svårigheter att, om sådana undantagsbestämmelser likväl skulle införas för ifrågavarande yrkesgrupp eller vissa kategorier därinom, bestämma en skattesats, som med hänsyn till såväl det allmännas som den enskildes berättigade intressen kunde anses skälig.1 Kommittén anser emel- lertid lämpligt, att sjöfarande, som blivit riksbokförd, likställes med sådan svensk medborgare, som avses i 69 & kommunalskatteförordningen och, då- rest skattskyldighet föreligger, taxeras av den gemensamma taxeringsnämn- den samt att allmän kommunalskatt för sådan skattskyldig utgöres i Stock- holm för gemensamt kommunalt ändamål. (Angående folkbokföring av sjö- farande hänvisas till del II av kommitténs betänkande: 23 5 5 mom., 25, 26 och 132 åå förslaget till folkbokföringsförordning, anvisningarna till först- nämnda tre författningsrum och specialmotiveringen till 23 ä 5 inom. och 132 ä.) Det förutsättes, att sjömanshusen ständigt hållas unden-ättade om förändringar i folkbokföringshänseende i fråga om där inskrivna sjöfaran— de. Andra sjöfarande än riksbokförda kunna enligt kommitténs förmenan— de, även om sambandet med hemortskommunen ofta är ringa, ickeutan eftersättande av kommunernas berättigade intressen beskattas på sist an— tytt sätt, med mindre särskilda åtgärder vidtagas för att kompensera kom— munerna för förluster. Sjöfolkets skatter hava för åtskilliga kommuner stor ekonomisk betydelse. Många sjöfarande hava familj eller-andra anhöriga, som i hemortskommunerna åtnjuta förmåner av skilda slag, och i många fall måste de sjöfarande själva i tider av arbetslöshet och sjukdom taga kommunens hjälp i anspråk.
Taxeringsspörsmålen. Kommittén vill till en början erinra om att, därest kommitténs förslag till folkbokföringens ordnande genomföres, nu förefint— liga hrister i fråga om kyrkobokföring och mantalsskrivning, vilka lära ha— va föranlett, att sjöfarande i stor utsträckning kunnat undgå taxering, torde komma att väsentligt minskas.
Kommittén anser icke skäl föreligga att föreslå, att en särskild taxerings— nämnd skall handhava taxeringen av sjöfarande. (Jfr dock vad ovan anförts angående riksbokförda). Det önskemål att för beräknande av värdet å sjöfolkets naturaförmåner ombord å fartyg skulle tillämpas enhetliga nor— mer, vilket framförts i det ovan berörda remissärendet, torde kunna förverk—- ligas utan att taxeringen av alla sjöfarande verkställes av en och samma taxeringsnämnd. Åtgärder i syfte att vinna större enhetlighet i föreva- rande hänseende, torde, om så skulle anses erforderligt, kunna vidtagas inom de nuvarande skatteförfattningarnas ram.
Kommittén finner en förenkling av deklarationsformuläret för sjömän- nens vidkommande icke erforderlig. Däremot kan det ifrågasättas, om icke tiden för avgivande av deklaration bör utsträckas beträffande vissa sjöfa- rande. Kommittén anser sålunda goda skäl tala för att sjöfarande, som un- der tiden mellan taxeringsårets början och den 15 februari eller någon del av samma tid varit påmönstrad till utrikes fart och i sin deklaration uppgi— ver, att så varit fallet, må avgiva deklaration senast den 15 mars. Det synes
* Jfr Skattetryckssakkunnigas betänkande (Statens off. utredn. 1936:18), särskilt Tab. 15 å sid. 64.
kommittén lämpligt, att särskilda åtgärder vidtagas för att bereda sjöfolket tillgång till vederbörliga deklarationsblanketter. Såsom tänkbara sådana åtgärder kunna nämnas, att fartygsbefälhavare ålägges att på resa under den tid, då deklaration skall avgivas, tillhandahålla besättningen deklara- tionsblanketter och göra de sjöfarande uppmärksamma på skyldigheten att avgiva deklaration samt att under samma tid å sjömanshusen och rikets löna- de konsulat deklarationsblanketter hållas tillgängliga och det genom anslag eller på annat sätt erinras om deklarationsskyldigheten ävensom lämnas upp- lysning om var deklarationsblanketter kunna erhållas och varest deklaration kan avgivas. Det bör vidare övervägas, huruvida det icke bör åläggas be- fälhavare att mottaga och till det sjömanshus, där vederbörande sjöman är inskriven, vidarebefordra till honom överlämnad deklaration samt sjömans- hus att till respektive taxeringsnämnder överlämna sålunda inkomna deklara— tioner. I så fall bör deklaration anses i rätt tid avgiven, om den inom den föreskrivna deklarationstiden inkommit till vederbörande sjömanshus. Sjö- manshusens medverkan vid översändande av deklarationer till taxerings— nämnderna torde förutsätta, att sjömanshus från folkbokföringsmyndighet erhåller underrättelse om förändring av där inskriven sjömans folkbokfö- ringsort eller att sjömanshus i sin ordning för deklarationernas översändan— de får anlita länsstyrelserna, vilka genom de föreslagna, dit förlagda folk- bokföringsregistren torde äga för deklarationernas överbringande erforderli- ga upplysningar om deklaranternas rätta beskattningsorter. Underrättelse, som nyss nämnts, erhålla sjömanshusen för närvarande endast beträffande den, som är värnpliktig. Slutligen föreslås, att i de tryckta upplysningarna till ledning vid avgivande av självdeklaration intagas anvisningar om att i förekommande fall i deklaration skall uppgivas, att deklaranten är inskri— ven vid sjömanshu-s och i så fall dettas namn, huruvida deklaranten under be- skattningsåret varit till sjöfart påmönstrad, senaste mantalsskrivnings- och folkbokföringsort och det rederi, hos vilket deklaranten vid deklarationstill- fället är anställd.
Vad angår frågan om skyldighet för annan än skattskyldig att lämna upp- gifter för sjöfolks taxering, finner kommittén icke skäl att beträffande re- dare föreslå något undantag från den arbetsgivare enligt 33 % taxeringsför— ordningen åliggande skyldighet att lämna uppgifter för de anställdas taxe- ring men anser sig icke heller böra ifrågasätta någon skärpning av upp- giftsskyldigheten såvitt angår sjöfolk. I detta sammanhang må erinras där- om, att genom det av kommittén föreslagna folkbokföringssystemet skapas större möjligheter för att löneuppgifter för sjöfolk, vilka uppgifter för när— varande i betydande utsträckning icke komma vederbörande taxeringsnämn- der tillhanda, skola kunna, därest de inkommit till obehörig taxerings- nämnd, vidarebefordras till rätt myndighet.1
1 Uppgift, som inkommit till obehörig taxeringsnämnd, torde böra överlämnas till länssty- relsen, som med ledning av därstädes förda folkbokföringsregister (jfr 3 5, 35 % 2 mom. samt 132 och 172 %% förslaget till folkbokföringsförordning), eventuellt efter hänvändelse till riksmyn— digheten för folkbokföringen (jfr 54 % samma förordning), i de flesta fall kan erhålla upplysning om vilken taxeringsnämnd, som är behörig.
Systemet för den ordinarie uppbörden. Kommittén har övervägt olika möjligheter att anordna den ordinarie uppbörden för sjöfolk så, att skatte- betalningen skulle kunna i görligaste mån underlättas och uppbördsresul- latet samtidigt förbättras. Ehuru kommittén ansett sig icke böra ifråga- sätta införande i allmänhet av ett uppbördsförfarande, grundat på förskotts- avsättning till gäldande av utskylder i fråga om anställda under arbetsgi- varnas medverkan (jfr sid. 160 ovan), har kommittén ansett frågan om uppbördens anordnande på antytt sätt för sjöfolkets del böra göras till före- mål för särskilt övervägande. Kommittén håller också före, att, om det överhuvud taget kan anses lämpligt att för sjöfolket eller vissa kategorier inom denna grupp anordna uppbörden efter väsentligt olika linjer än be- träffande andra skattskyldiga, ett uppbördssystem av angivet slag närmast bör ifrågakomma till genomförande. Såsom ovan anförts, anser kommit- tén, att om ett sådant system införes i fråga om sjöfolkets utskylder, för- skottsavsättningarna icke böra göras definitiva utan att en slutlig reglering bör ske efter i vanlig ordning verkställd taxering. Av den ovan lämnade redogörelsen för avgivna yttranden över 1934 års riksdagsskrivelse framgår emellertid, att från olika håll framförts önskemål om att förskottsavsätt- ningarna skola vara slutgiltiga. Genom överläggningar med tjänstemän å sjömanshus, fartygsbefälhavare och andra personer med ingående känne- dom om sjöfolkets förhållanden har kommittén erhållit den uppfattningen, att, om sjömännen icke genom förskottsavsättningarna i allmänhet bleve fria från vidare skattskyldighet, en reform enligt ovan antydda riktlinjer ej vore av större värde, i det att ett stort antal skattskyldiga skulle underlåta att i vederbörlig ordning erlägga den del av utskylderna, som icke täcktes genom förskottsavsättningarna, och dessa återstående utskylder därför fortfarande måste bliva föremål för indrivningsåtgärder. Ett genomförande av en reform enligt berörda riktlinjer skulle vidare, enligt vad kommittén funnit, vara för- enat med betydande svårigheter och medföra kostnader, som måhända icke skulle stå i rimlig proportion till vad som vore att vinna därmed. Kommit- tén delar också de betänkligheter ur kontrollsynpunkt, riksräkenskapsver- ket uttalat mot att utan tvingande skäl tillämpa skilda uppbördssystem för olika grupper av skattskyldiga. Enär kommittén, såsom framgår av vad ikap. 9 anförts angående postsparbankens skatteförmedling för sjömän, har grundad anledning antaga, att på annan väg än genom införande av ett sär- skilt uppbördssystem för sjöfolk möjligheter skola kunna skapas att för de sjöfarande, som vilja ibehörig ordning erlägga sina utskylder, underlätta betalningen av desamma och då, på sätt nedan kommer att närmare ut- vecklas, även restindrivningen torde kunna genom andra åtgärder göras mer effektiv, anser sig kommittén icke böra förorda införande av ett särskilt uppbördssystem för ifrågavarande yrkesgrupp.
Dä emellertid inom kommittén ingående övervägts möjligheten av att genomföra ett särskilt uppbördssystem för sjöfolk och i samband därmed utarbetats ett utkast till frågans lösning, vill kommittén i korthet redogöra för detsammas grundlinjer.
Innan en sådan redogörelse lämnas, må här i korthet erinras om de be- stämmelser, som för närvarande gälla för den civila redovisningen av sjöfolk.
Att föra förteckning över svenska sjömän, som användas i handelssjöfart. och anteckna deras tjänstgöring å fartyg m. m. åligger enligt förordningen den 15 juli 1911 (nr 86) angående sjömanshusen i riket samt sjöfolks på- och avmönstring m. in. (nedan kallad sjömanshusförordningen) sjömanshusen. Dessa äro för när- varande till antalet 47, vart och ett med sitt distrikt. Distrikten omfatta tillsam- mans hela riket. Genom beslut vid 1938 års riksdag skall emellertid antalet sjö- manshus minskas till 31. Sjömanshusen stå under uppsikt av kommerskollegium. Vid varje sjömanshus skall finnas en ombudsman.
Enligt gällande bestämmelser bör varje svensk medborgare, som å svenskt han— delsfartyg idkar sjöfart såsom yrke, vara inskriven vid sjömanshus och inneha sjöfartsbok. För påmönstring å fartyg gäller i regel såsom villkor, att den till på- mönstring anmälde skall vara inskriven vid sjömanshus och försedd med sjöfarts- bok.
Sjöfartsbok utfärdas för envar sjöman, som inskrives å sjömanshus. Den inne- håller, bland annat, uppgifter angående innehavarens nanm, sjömanshus, där in- skrivning skett, nummer i inskrivningsregistret och dag för utfärdandet, vidare födelseår, -månad och -dag och kyrkobokföringsort samt slutligen blanketter till ifyllande vid varje avmönstring av uppgifter rörande, bland annat, hyresavgifter, som av sjö-mannen erlagts under tillryggalagd resa.
Bokföringen av sjömännen sker i sjömanshusens inskrivningsregister, mönstrings- liggare och däremot svarande rapportböcker, innehållande rapporter angående på- och avmönstringar vid andra sjömanshus, samt manskapsförteckningar.
Själva förteckningen över sjömännen innehålles i inskrivningsregistret, som i civilt avseende innehåller kolumner för anteckning om, bland annat, den inskrivnes namn, år, månad och dag för inskrivningen samt registernummer, födelseår, -1nånad och -dag, kyrkobokföringsort, tjänstgöring enligt mönstringsliggare och från andra sjömanshus inkomna rapporter ävensom slutligen år och dag för samt anledning till avförande ur registret.
Sjöman skall inskrivas vid det sjömanshus, inom vars distrikt han är kyrko- bokförd. Om inskrivningen skall vederbörande pastorsämbete underrättas. Om sjöman, som inskrivits vid sjömanshus, blivit kyrkobokförd i annan församling än den, han förut tillhört, skall han, innan han påmönstras å fartyg, förete sin sjöfartsbok å det sjömanshus, inom vars distrikt den nya kyrkobokföringsorten är belägen. Är detta sjömanshus detsannna som det, vid vilket sjömannen är in- skriven, antecknas den nya kyrkobokföringsorten i inskrivningsregistret och sjö- fartsboken. I annat fall skall sjömannen inskrivas i sjömanshusets register, ny sjöfartsbok för honom utfärdas och den gamla annulleras samt underrättelse om inskrivningen avsändas till pastorsämbetet i den församling, där sjömannen är kyrkobokförd, och till ombudsmannen vid det sjömanshus, sjömannen senast till- hört. Denne ombudsman skall omedelbart avföra sjömannen ur registret och med- dela ombudsmannen vid det sjömanshus, där nu inskrivning skett, huruvida sjö- mannen erlagt nägon hyresavgift.
Beträffande icke värnpliktiga sjömän är angivna sätt det enda, som finnes före- skrivet för sjömanshusomhudsmans underrättande om flyttning.
Är däremot inskriven sjöman, som inflyttat i en församling, värnpliktig, åligger det jämväl vederbörande pastorsämbete eller i Stockholm mantalsintendenten att till sjömanshusombudsmannen avsända underrättelse om flyttningen.
Vid sjömanshus inskriven sjöman, som upphör att utöva sjömansyrket, bör göra anmälan därom till det sjömanshus han tillhör och skall, där så sker, avföras ur registret, därest han ej såsom värnpliktig tillhör marinens eller flygvapnets be- väring, i vilket fall han, så länge så är förhållandet, ej avföres ur registret utan
fortfarande kvarstår däri, men med anteckning, att han ej vidare är sjöfarande. Sjöman, som såvitt känt är under fyra på varandra följande kalenderår icke idkat sjöfart är svenska handelsfartyg, skall, ändå att anmälan ej skett, vid slutet av fjärde året avföras ur registret. Dock skall han, därest han såsom värnpliktig till- hör marinens eller flygvapnets beväring, så länge detta är förhållandet, kvarstå i registret, men med anteckning, att han ej vidare är sjöfarande, om sådant är känt, samt i annat fall att hans sysselsättning är okänd.
Visar sig sedermera, att han idkar sjöfart å svenskt handelsfartyg, skall han återinföras i registret med bibehållande av det nummer, varunder han förut varit inskriven eller, därest han kvarstår i registret, berörda anteckning överkorsas.
Huvudstadgandena rörande sjöfolks på- och avmönstring återfinnas i sjömans- husförordningen 55 32—45. Enligt förordningen är påmönstring av besättning å svenskt fartyg obligatorisk, därest fartyget antingen går i utrikes fart eller ock går i inrikes fart och är att hänföra till passagerarfartyg, i senare fallet såvida fartyget enligt gällande passagerarfartygscertifikat må nyttjas till passagerares be- fordran i inre kustfart eller vidsträcktare fant samt ej utgår allenast på lustresa eller annan tillfällig resa.
Påmönstring av besättning avslutas med utfärdandet för fartyget av sjömans- ruIIa enligt fastställt formulär, gällande för viss tid och upptagande, bland annat, en förteckning över hela besättningen med vissa data beträffande varje medlem av densamma. Sjömansrullan är att betrakta som ett slags officiell bekräftelse på det mellan befälhavaren och besättningen med dess enskilda medlemmar ingångna tjänsteavtalet. Vissa huvudpunkter i detta avtal skola även intagas i den s. k. matbok, som befälhavaren vid påmönstringen enligt stadgande i sjömanslagen har att ut- lämna till envar besättningsman.
Den i det föregående omnämnda mönstringsliggaren är så avfattad, att den för- utsättes utgöra en trogen kopia av sjömansrullan respektive, vid mönstring av en eller flera enstaka personer, av vad som i rullan vid sådan mönstring antecknas, och skall föras vid sjömanshus samt av varje annan mönstringsförrättare än sjö- manshusombudsman. När på- eller avmönstring ägt rum inför magistratssekrete- rare eller föreståndare för tullanstalt, skall sådan tjänsteman med först avgående post insända de därvid gjorda mönstringsanteckningarna till sjömanshuset i di- striktet att biläggas där förd mönstringsliggare.
När sjömansrulla upphör att gälla eller påmönstrad sjöman entledigas eller eljest när i rullan infört sjöfolks hyresavtal ej vidare är gällande eller när, ändå att hyresavtalet är gällande, sjöman på grund av sjukdom blivit kvarlämnad i land, skall avmönstring ske.
Enligt 5 22 mom. 1 sjömanshusförordningen skall vid avmönstring från svenskt fartyg, å vilket besättning påmönstrats för utrikes fart, av befälhavaren samt av var och en av besättningen erläggas en procent av deras under tiden från påmönst- ringsdagen förtjänta lön eller hyra. Denna avgift benämnes hyresavgift.
Hyresavgiften skall av befälhavaren för var och en av besättningen emot kvitto i sjöfartsboken innehållas å hyran samt införas i sjömansrullan och emot kvitto däri avlämnas till vederbörande mönstringsförrättare vid varje avmönstring, därest sådan sker inom riket, men, om avmönstring sker utom riket inför svensk konsul, endast när slutlig avmönstring av besättning äger rum och sjömansrullan avlämnas.
De hyresavgifter, som ej uppbäras vid sjömanshus, skola, där de uppburits av mönstringsförrättare i stad, för varje kalenderår vid årets slut, jämte förteckning däröver enligt av kommerskollegium fastställt formulär, insändas till sjömanshuset i distriktet samt, där de uppburits av mönstringsförrättare vid utom stad belägen tullplats, jämte förteckning därå enligt samma formulär, överlämnas till därva- rande sjömanshusombud, som har att vid årets slut insända desamma med därtill hö- rande förteckningar till sjömanshuset i distriktet.
Särskilda föreskrifter äro vidare meddelade rörande redovisningen till vederbö—
rande sjömanshus av hyresavgifter, som äga samband med hesättnings eller sjö— mäns avmönstring i utlandet inför konsul.
Vid sjömans avmönstring skall mönstringsförrättaren dels utröna, huruvida sjö- mannen tillgodonjutit honom tillkommande hyra och övriga förmåner, och dels tillse, att beloppet av den hyresavgift, sjömannen författningsenligt har att erlägga, är införd i sjömansrullan, samt att i såväl mönstringsliggaren som sjömansrullan göras vederbörliga anteckningar angående avmönstringen.
Enligt det inom kommittén utarbetade utkastet skulle förskottsavsätt- ningar till gäldande av sjömäns utskylder i likhet med hyresavgiften av befälhavaren för var och en av besättningen emot kvitto i sjöfartsboken innehållas å hyran och införas i sjömansrullan. Förskottsavsättningarna skulle emot kvitto i sjömansrullan avlämnas till vederbörande mönstrings- förrättare vid varje avmönstring, därest sådan skedde inom riket, men, om avmönstring skedde utom riket, först när slutlig avmönstring av besättning ägde rum och sjömansrullan avlämnades. Sjöfartsbok och sjömansrulla skulle förses med särskilda kolumner för angivna ändamål. Varje sjömans- hus skulle såsom ett intressekontor förvalta de uppburna medlen för de vid sjömanshuset inskrivna Sjömånnens räkning och betala deras utskylder, för vilket ändamål uppbördsmyndigheterna skulle tillställa sjömanshusen sjö- männens debetsedlar. Till dess att vederbörande sjömans utskylder för- fölle till betalning, skulle hans förskottsavsättningar vara insatta å bank å särskilt konto med rätt för honom att tillgodoföras dårå löpande ränta. Då innehållandet och redovisningen av förskottsavsättningarna skulle verkstäl- las i nära överensstämmelse med det beträffande hyresavgifterna tillämpade förfarandet, skulle det skildrade uppbördssystemet emellertid icke med för- del kunna tillämpas på andra sjömän än dem, som vore påmönstrade för utrikes fart, enär endast sådana sjömän erlägga hyresavgift. Om systemet skulle omfatta jämväl andra sjömän, vore det ofrånkomligt att för uppbör- den av förskottsavsättningarna på ett mera kännbart sätt taga arbetsgivarnas medverkan i anspråk. Beträffande sjömän, som icke äro anställda på fartyg i utrikes fart, torde ej heller föreligga samma skäl att tillämpa ett särskilt uppbördssystem. Möjligen borde det ifrågasatta systemet icke tillämpas på befälhavare.
På grund av de meddelanden, de lokala folkbokföringsmyndigheterna erhålla från sjömanshusen, är det möjligt att beträffande envar avgöra, huruvida han är inskriven vid sjömanshus. Vid mantalsskrivningen skulle det åligga pastor (folkregisterförare) att lämna uppgift om berörda förhål- lande, så att anteckning härom kunde inflyta i mantalslängden och seder- mera i taxeringslångden. Av dessa längder skulle debiteringsförrättaren in- hämta, om skattskyldig vore inskriven vid sjömanshus. För skattskyldiga sjömän skulle debetsedlar tillställas de sjömanshus, vid vilka de voro in- skrivna. Sjömanshusen skulle hava att med ledning av sitt inskrivnings- register avgöra, huruvida sjöman, för vilken debetsedel emottagitS, på- mönstrats för utrikes fart. Om detta vore fallet, skulle sjömanshuset behålla debetsedeln och ombestyra utskyldsbetalningen, i den mån gjorda förskotts- avsättningar försloge därtill. I andra fall d. v. s. om den inskrivne vore
anställd å fartyg i inrikes fart eller, utan att idka sjöfart, kvarstode i re- gistret, skulle sjömanshuset med besked därom återställa debetsedeln till debiteringsförrättaren. Därest sjömanshus i något fall saknade debetsedel för sjöman, för vilken förskottsavsättning influtit, skulle sjömanshuset ge- nom skriftväxling med vederbörande uppbördsmyndighet söka vinna upp- lysning angående sjömannens debitering och, om så kunde ske, ombesörja dennes utskyldsbetalning. Likaledes skulle sjömanshus underrätta skatt- skyldig, då innestående förskottsavsättningar icke försloge till gäldande av förfallna utskylder och därvid uppgiva det felande beloppet. Sjömanshus, som mottagit debetsedel för därstädes inskriven sjöman, skulle, därest sjö- manshuset icke kunde inom vederbörlig tid betala sjömannens utskylder, ofördröjligen underrätta uppbördsmyndigheten om anledningen därtill.
Särskilda bestämmelser av invecklad beskaffenhet bleve erforderliga för uppbördens ordnande under övergången till det nya systemet.
För sjömanshusens bestyr med sjöfolkets skattebetalning skulle det bliva nödvändigt att dessa, vilkas personal finge icke oväsentligt utökas, tillerkän- des ersättning av statsmedel.
Ett genomförande av ett uppbördssystem, sådant som det, för vilket i stora drag redogjorts här ovan, skulle icke minst beträffande vissa detaljer, som icke berörts i redogörelsen, föranleda stora svårigheter, vilka kommittén emellertid på grund av sitt slutliga ställningstagande till frågan om ett sär- skilt uppbördssystem för sjöfolk saknar anledning närmare behandla.
Restindrivningen. För att belysa de särskilda svårigheter, som möta vid indrivningen av sjömän påförda utskylder lämnas här nedan en redogörelse för hur indrivning av sådana utskylder för närvarande äger rum i Stock- holm och Göteborg. Härvid må påpekas, att det är anledning att antaga, att förfarandet i de flesta andra orter är mera omständligt och tidsödande än i nämnda städer.
S t 0 c k h 0 lm. Sedan restlängd upprättats inom överståthållarämbetets skatteavdelning, uppföras för alla restskyldiga de oguldna utskylderna å sär- skilda indrivningskort, å vilka kort finnas medelst adresseringsmaskin tryckta uppgifter om namn, bostad, födelsetid, födelseort, yrke och beträf- fande sjöman det sjömanshus, han tillhör, jämte registernummer. Indriv- ningskort beträffande sjöman överlämnas, om av uppgifterna å kortet icke framgår annat än att den skattskyldige fortfarande idkar sjöfart, till inför- selavdelningen, som tillställer den skattskyldige en skriftlig anmodan att er- lägga det resterande beloppet med tillkännagivande, att därest beloppet icke inom viss tid (8 dagar) inbetalats, införselåtgärd kommer att vidtagas. Vid sådan anmaning finnes fogat ett inbetalningskort, avsett att användas vid utskyldsbetalningen. Erläggas ej utskylderna inom föreskriven tid eller har den skattskyldige ej inom" samma tid inkommit med yttrande, som kan för- anleda, att ärendet behandlas i annan ordning, föranstaltar införselavdel- ningen om undersökning å vederbörande sjömanshus om den skattskyldiges anställning (rederi och fartyg). Sedan upplysning härom vunnits, meddelar vederbörande tjänsteman omedelbart beslut om införsel eller överlämnar
kortet till handräckningsavdelningen för sökande av handräckning. Under- sökning å sjömanshus påkallas på det sätt, att införselavdelningen till de särskilda sjömanshusen översänder listor över där inskrivna skattskyldiga med anhållan om uppgift om anställning (rederi och fartyg) beträffande de å listan upptagna. Listorna återsändas av sjömanshusen tillika med de be- gärda uppgifterna. Framgår av indrivningskortetl, att den skattskyldige icke längre idkar sjöfart, handlägges indrivningsärendet på samma sätt som be- träffande skattskyldiga i allmänhet.
G 6 t e b 0 r g. Sedan krono- och kommunaluppbördskontoren upprättat restlängder, översändas dessa genom andre stadsfogden till skatteexekuto- rerna, vilka från mantalskontoret, eventuellt pastorsexpeditionen, införskaffa uppgifter om det sjömanshus, varje skattskyldig sjöman tillhör, och hans registernummer. Med ledning härav inhämtas i förekommande fall från ve- derbörande sjömanshus —— från sjömanshuset i Göteborg vanligen per tele- fon — upplysningar om den skattskyldiges arbetsanställning. Har den skatt- skyldige icke förut varit restförd eller finnes eljest särskild anledning an- taga, att han kommer att betala utskylderna, sätter sig vederbörande exekutor i förbindelse med den skattskyldige på vanligt sätt för att avkräva honom desamma. I annat fall överlämnas ärendet, om den skattskyldige är anställd å fartyg, hemmahörande i Göteborg, till hamnexekutorn för meddelande av införsel. Är den skattskyldige anställd å fartyg, som icke är hemmahörande i Göteborg, underrättar exekutorn krono- eller kommunaluppbördskontoret, vilket i sin ordning vänder sig till vederbörande utmätningsman i den ort, där fartyget är hemmahörande, med begäran om införsel. I fråga om krono- skatt går ärendet genom magistraten till utmätningsmannen.
Då sjömän, i synnerhet under goda tider, ofta byta anställning och sålunda innehava anställning hos samme arbetsgivare endast förhållandevis kort tid, är det av särskild vikt, att sjömän, som icke i vederbörlig ordning erlägga sina utskylder, så snart som möjligt kunna träffas med indrivningsåtgärder.
Det må erinras om att kommittén på folkbokföringens område föreslår in- rättandet vid länsstyrelserna av enligt kortsystem upplagda, centrala register över de inom länet folkbokförda personerna och skyldighet för arbetsgivare att till vederbörande utmätningsman insända anmälningar angående anställ- ning (anställningskort), vilka vidarebefordras till länsstyrelsen och i förekom- mande fall till annan länsstyrelse samt förvaras i omedelbar anslutning till den anställdes kort i något av de hos länsstyrelsen förda registren (central- kort) .” Såsom framgår av 28 & förslaget till uppbördsförordning och moti-
' Å de vid tryckningen av restlängder och indrivningskort använda plåtarna finnas upp— tagna från mantalsuppgifterna hämtade uppgifter om anställning, vilka kunna utvisa, att skatt— skyldig, som är inskriven å sjömanshus, icke längre idkar sjöfart.
? Jfr 116 0. f. %% förslaget till folkbokföringsförordning. Skyldighet att göra anställnings- anmälan föreslås skola inträda, 1) då person, som anställts för en tid av minst fyra veckor i följd, börjat sin anställning, och 2) då person, utan att avtal om anställning för sådan tid träffats, under två på varandra följande månader innehaft anställning under en sammanlagd tid av minst trettio arbetsdagar.
ven därtill skall i restlängd, innan densamma överlämnas till utmätnings- man för indrivning, i förekommande fall göras anteckning om ändrad adress och de ytterligare uppgifter, som må vara av betydelse för utskyldernas indrivande, såsom uppgift om anställning o. d. Beträffande sjömän kunna så- väl centralkort som anställningskort förses med anteckning om det sjömans- hus han tillhör och hans registernummer, och kan anteckning härom på sätt nyss nämnts göras i restlängden, innan densamma överlämnas för indrivning.1 Komma adresseringsmaskiner till användning vid utskrivandet av restlängd, kunna uppgifter om sjömanshus och registernummer präglas ä vederbörandes plåt och avtryckas i restlängden.2 Kompletteras restlängd, såvitt angår sjömän, med uppgifter om sjömanshus och registernummer, torde ytterligare upp- gifter härom icke behöva införskaffas annat än om det sedermera skulle visa sig, att den skattskyldige övergått till annat sjömanshus än det sålunda an- givna.
Restindrivningen skulle kunna ytterligare effektiviseras, om vederbörande exekutor finge till sjömanshusen översända förteckningar över å restlängd upptagna sjömän med begäran att bliva underrättad icke blott om sådan sjömans anställning, därest senare anställning tillträtts än den som antecknats i restlängden, utan även, därest sjömannen för tillfället icke hade anställning till sjöss, om när han framdeles påmönstrar samt fartygets och rederiets namn. I sistnämnda fall skulle sjömanshus i sitt inskrivningsregister göra an- teckning om att upplysning önskades av viss exekutor och i sinom tid, då den efterspanade sjömannen påmönstrade, meddela de önskade uppgifterna. In- försel skulle sedan utan omgång kunna sökas hos rederiet. Måhända måste sjömanshusen erhålla gottgörelse för det ökade arbete, som skulle för dem uppkomma genom en sådan ordning.
Enligt vad kommittén under hand inhämtat, förberedes inom kommerskol- legium vissa ändringar i tekniskt hänseende av den nuvarande sjömansregist- reringen, vilka ändringar torde komma att innebära, att registreringen å sjö- manshusen kommer att ske i enligt kortsystem upplagda register i stället för nu använda fasta böcker. Sålunda skulle införas två sänskilda kortregister, vilka här kunna betecknas inskrivningsregister och tjänstgöringsregister. In- skrivningsregistret skulle innehålla kort, ett för varje inskriven sjöman, upp- tagande namn, folkbokföringsort och registernummer m. m., och skulle kor- ten i detta register vara uppställda i bokstavsordning efter de inskrivnas namn. Tjänstgöringsregistret skulle innehålla kort, likaledes ett för varje in- skriven, upptagande anteckningar om vederbörandes sjötjänstgöring och er- lagda hyresavgifter. I sistnämnda register skulle korten vara ordnade an- tingen i bokstavsordning eller efter registernummer enligt inskrivningsre- gistret.
Genomföres en sådan ändring med avseende å registreringen av sjömännen, torde sjömanshusens medverkan vid efterspaningen av skattskyldiga kunna
' Anteckning om sjömanshus och registernummcr ä anställningskort kan göras av arbets— ) givaren. "1 Jfr det nuvarande förfarandet i Stockholm.
tagas i anspråk utan att deras arbetsbörda skulle väsentligt ökas med därav föranledd kostnadsökning. I så fall skulle skatteexekutorn, i Stockholm ovannämnda införselavdelning, till vederbörande sjömanshus översända ett kort, »spaningskort», upptagande den skattskyldiges namn och registernum- mer samt plats för ifyllande av de önskade upplysningarna. Befunnes å sjö- manshuset, att den efterspanade innehade viss anställning, skulle spanings- kortet genast ifyllas och återsändas. I annat fall skulle kortet insättas invid den efterspanades kort i tjänstgöringsrcgistret och så snart uppgift inkomme om erhållen anställning (påmönstring) eller om att den skattskyldige icke vidare idkade sjöfart, skulle kortet återsändas med anteckning därom. Se- dan uppgift om anställning inkommit till exekutorn, i Stockholm införsel- avdelningen, kunde införselåtgärd vidtagas med minsta möjliga omgång.
Uppbörd av utskylder beträffande vissa kategorier av skattskyldiga.
Från skilda håll och vid upprepade tillfällen hava framhållits de sär- skilda svårigheter, som möta vid taxering i fråga om personer, vilka åtnjuta inkomster i form av drickspengar, samt påtalats, att sådana personer i jäm- förelsevis stor utsträckning underlåta att i vederbörlig ordning erlägga dem påförda utskylder och att, där inkomsten helt åtnjutes i denna form, in- drivningsmyndigheterna ofta sakna erforderliga maktmedel för utskyldernas uttagande med påföljd att resultatet av indrivningen bliver i hög grad otill— fredsställande. Dessa missförhållanden hava företrädesvis uppmärksammats beträffande personer, tillhörande hotell- och restaurangpersonalen. Enligt vad kommittén erfarit, erlade sålunda i en medelstor stad av de till nämda yrkesgrupp hörande skattskyldiga, vilka åren 1933—1935 utgjorde respekti- ve 240, 227 och 231 personer, endast 82, 69 och 80 eller i medeltal 33 pro- cent i vederbörlig ordning sina kronoutskylder. Det sammanlagda restförda beloppet för ifrågavarande år utgjorde respektive 8848 8064, och 9 740 kronor. En i början av år 1936 företagen granskning av restlängderna år 1933 och 1934 års kronoutskylder visade, att endast respektive 3387 och 1 279 kronor av de för sistnämnda år resterande beloppen kunnat indrivas. I riks- dagens år 1937 församlade revisorers berättelse (I sid. 87) omnämnes vi— dare, att ett stort antal servitriser i en norrlandsstad, vilka haft relativt stora beskattningsbara belopp, flera är å rad medgivits avkortning av dem på- förda utskylder. Även om de anförda förhållandena icke kunna anses re- presentativa för ifrågavarande yrkesgrupp av skattskyldiga, så giva de leCk jämte övriga för kommittén tillgängliga uppgifter otvetydigt vid handen, att inom yrkesgruppen i fråga skattskyldiga i stor utsträckning underlåta att i vederbörlig ordning erlägga sina utskylder och att resultatet av restindiriv— ningen beträffande dessa skattskyldiga är påfallande dåligt.
Flerstädes hava med arbetsgivarnas medverkan särskilda åtgärder 'Vid- tagits för att råda bot på de påtalade missförhållandena. Såsom exempel
härpå kan nämnas det i Stockholm m. fl. städer tillämpade systemet med skattehöcker för hotell- och restaurangpersonal.
Till belysande av den vikt spörsmålet om ifrågavarande yrkesgrupps skattebetalning har för det allmänna må här lämnas en kort redogörelse för resultaten av vissa inom socialstyrelsen verkställda undersökningar.
En under åren 1929 och 1930 verkställd undersökning rörande arbetsför— hållandena inom hotell- och restaurangnäringen visade följande. Vid de un- der sommaren 1929 i verksamhet varande företagen sysselsattes tillhopa ej mindre än 67 550 personer, av vilka 43 190 tillhörde den egentliga yrkes- personalen. Drygt fyra femtedelar av samtliga inom näringen sysselsatta personer voro kvinnor. Enbart fast lön åtnjöts av bortåt två tredjedelar av personalen, enbart drickspengar av omkring en fjärdedel, fast lön i förening med drickspengar av c:a en tiondel samt betjäningsavgift, enbart eller i före- ning med fast lön, av 1 a 2 procent av personalen. Olika kategorier av före- tag visade i fråga om förekomsten av enbart fast lön knappast några större skillnader. Avlöning i form av enbart drickspengar var ovanlig beträffande ölkaféer och kafékonditorier, där i regel så gott som all personal helt eller delvis åtnjöt fast avlöning. De olika yrkesgrupperna företedde betydande avvikelser i fråga om löneformernas utbredning. Andel i betjäningsavgift syntes sålunda endast förekomma i fråga om hotellpersonal, inom vilken ungefär en tiondel avlönades efter detta system. Av serveringspersonalen åt- njöt blott ett fåtal enbart fast månadslön. Omkring två tredjedelar av serveringspersonalen hade enbart drickspengar, och en tredjedel erhöll så- väl fast lön som drickspengar. Av hotellvaktmästarna antogos över tre femtedelar åtnjuta enbart drickspengar, en fjärdedel drickspengar i förening med fast lön och över en tiondel andel i betjäningsavgift, vare sig enbart eller i förening med fast lön. Beträffande drickspenningsinkomsterna kunde kännedom endast vinnas genom skäligen approximativa beräkningar, men antogs, att de framkalkylerade drickspenningsbeloppen i flertalet fall läge under de verkliga. Enligt de gjorda beräkningarna, som såvitt angår serve- ringspersonalen grundats å dess omsättningssummor, skulle den genom- snittliga månadsinkomsten vid restaurangföretag, som höllos öppna hela året, för män uppgå till 234 kronor enligt av arbetsgivare lämnade upp- gifter och 211 kronor enligt av personalen lämnade uppgifter samt för kvin- nor till respektive 187 och 209 kronor. Den kvinnliga personalen syntes erhålla de högsta drickspenningsförtjänsterna (i genomsnitt 253 respektive 275 kronor per månad) inom spritrestauranger av andra klass. Även de manliga anställda uppvisade inom sådana restauranger relativt höga inkomst- siffror (282 respektive 250 kronor), men enligt av arbetsgivare lämnade upp- gifter skulle de uppnå något större förtjänster vid folkrestaurangerna (305 kronor) och enligt personalens uppgifter inom vinrestaurangerna (297 kro— nor). Beträffande hotellpersonalen hade det icke varit möjligt att med till- hjälp av något motsvarande serveringspersonalens omsättningssummor er- hålla underlag för någorlunda tillförlitliga kalkyler. Emellertid hade 25 städerskor uppgivit sig erhålla, förutom fri bostad, en genomsnittlig förtjänst
av 145 kronor i månaden och 16 hotellvaktmästare (utan fri bostad) ansett sig erhålla i medeltal 168 kronor i månaden. Personal, som erhöll både fast lön och drickspengar, syntes erhålla ungefär samma arbetsförtjänst som serveringspersonal med enbart drickspengar. Fri kost åtnjöts av nästan samtliga anställda eller något mer än 97 procent. Fri bostad åtnjöts av över två femtedelar av de anställda. Där betjäningsavgifter förekommo, ingingo dessa i en särskild betjäningsavgiftskassa, varur personalen uppbar sina inkomster, i regel två gånger i månaden. Varje anställd erhöll härvid en viss andel av de under perioden influtna avgifterna, vilken andel varierade efter befattningens karaktär.
Enligt en är 1937 verkställd kompletterande undersökning antogs den egentliga yrkespersonalen kunna uppskattas till åtminstone 50 000 personer. Undersökningen visade vidare följande. För serveringspersonal förekom fast lön enbart eller i förening med drickspengar endast undantagsvis vid restau- ranger; vanligast var garanterad minimiinkomst. Vid ölkaféer och andra kaféer skulle vid flertalet företag hava tillämpats fast lön i förening med drickspengar. Detta kombinerade system förekom dock huvudsakligen i de största städerna, medan å övriga orter uteslutande drickspenningsystem till— lämpades vid flertalet företag. Hotellpersonalen erhöll vid flertalet företag sin kontantinkomst i form av drickspengar eller, särskilt i större städer, så- som andel i betjäningsavgifter uppförda på hotellräkningen. Enbart dricks- pengar förekommo vid en femtedel av året om öppna hotell och restauranger samt vid flertalet säsongföretag.
Som synes har avlöningssystemet med garanterad minimiinkomst blivit allt vanligare. Garanterad minimiinkomst för serveringspersonal torde, i den form och utsträckning, vari den numera förekommer, hava genomförts i samband med 1930, 1935 och 1938 års riksavtal. Densamma utgår enligt föl- jande grunder. Därest efter viss anställningstid den serverandes omsättnings- summa vid full arbetstid i medeltal per kalendermånad under en period av två kalendermånader icke uppgår till så mycket, att tio procent därav utgör visst angivet belopp, skall arbetsgivaren utbetala skillnaden. Där minimi- inkomst är garanterad, skola servisavgifter eller drickspengar till ett belopp motsvarande tio procent av omsättningssumman varje dag inlevereras till restaurangens kassa och utbetalas sedan i efterskott två gånger i månaden. Kontant lön för hotellpersonal i form av betjäningsavgifter är även en jäm- förelsevis ny löneform, vilken blivit allt allmännare särskilt i större städer. Betjäningsavgift påföres enligt riksavtalets bestämmelser hotellräkningen varje vecka och avser ersättning för allt arbete av personalen inom hotellet, varvid även viss minimiinkomst garanteras. Vid hotell, där betjäningsav- gift införts, få drickspengar icke mottagas, men däremot erhålles ersättning efter viss taxa för extra arbeten utöver de sedvanliga.
I samband med det innevarande år slutna kollektivavtalet träffades mellan vederbörande arbetsgivare och personalsammanslutningar en överenskom- melse att under den tid, avtalet avser, företaga en gemensam utredning om
drickspenningsystemets slopande och övergång till kontantlönesystem för nu drickspenningsavlönad personal.
Enligt vad kommittén inhämtat har det visat sig, att personer, som för- utom drickspengar åtnjuta fast lön, ofta i medvetandet om att införselåtgär— » der kunna mot dem vidtagas erlägga sina utskylder i vederbörlig ordning. * Där så ej sker, utgör införselförfarandet ett verksamt maktmedel för de
restförda utskyldernas uttagande. Därest personal, som för närvarande åt- njuter enbart drickspengar, kommer att erhålla fast lön eller sådan lön i
o
* förening med drickspengar, bliver införselförfarandet tillämpligt a veder-
börande skattskyldiga. Då utsikter synas föreligga, att inom en snar fram- tid för de viktigaste grupperna av skattskyldiga, som nu åtnjuta sina in- komster i form av drickspengar, avlöningsförhållandena skola bliva så ord- nade, att införsel kan äga rum för uttagande av dem påförda utskylder, torde de påtalade missförhållandena med avseende å uppbörden av utskylder på- förda sådana personer komma att väsentligen minskas, särskilt som införsel- förfarandet enligt den av kommittén föreslagna ordningen för restindriv- ningen snabbare än nu kan träda i tillämpning. Kommittén finner därför för närvarande icke anledning att beträffande ifrågavarande kategori av skattskyldiga föreslå några särskilda bestämmelser i uppbördshänseende.
En annan yrkeskategori av skattskyldiga, som enligt vad kommittén in- hämtat i jämförelsevis stor utsträckning underlåter att i vederbörlig ord- ning erlägga sina utskylder av den orsak, att tjänliga maktmedel saknas för utskyldernas uttagande, utgöres av försäljare m. fl., som åtnjuta sin in- komst i form av provision. Beträffande en sådan person är införselför- farande ofta nog icke tillämpligt, i det att han vanligen äger direkt till- godogöra sig avtalad provision genom att uppbära viss del av likvid i an- ledning av genom hans förmedling slutna avtal.
Ett sätt att råda bot på berörda missförhållande vore möjligen att stadga skyldighet för den, hos vilken den provisionsberättigade är anställd, att efter hänvändelse av exekutionsmyndighet meddela denne, att provision tills vi- dare icke finge av den provisionsberättigade avdragas utan skulle utbetalas av uppdragsgivaren, vilken skulle hava att vid utbetalande av provision innehålla så stor del därav räknat i procent, som exekutionsmyndigheten funnit skäligt föreskriva, och översända det innehållna beloppet till myn— digheten. Genom en sådan ordning skulle emellertid den grupp av före- tagare, som hava hos sig anställda personer mot avlöning uteslutande i form av provision, tagas i anspråk för den statliga uppbördsverksamheten på ett för dem mera betungande sätt än andra företagare. Med hänsyn härtill har kommittén icke funnit lämpligt föreslå införande av ett stadgande av sådan innebörd.
Det har icke heller undgått kommitténs uppmärksamhet, att vissa andra grupper av skattskyldiga, vilka sakna utmätningsbara tillgångar och icke kunna nås med införselinstitutet, i medvetandet härom praktiskt taget undan- draga sig all skattebetalning. Kommittén har även undersökt, med vilka tvångsmedel man skulle kunna komma till rätta med dylika notoriskt för- 21—388005. I.
sumliga medborgare. Sådana medel, som äro fullt effektiva, kunna givet- vis tänkas men samtliga äro av mycket långtgående karaktär, såsom förbud mot utövande av näring eller yrke, berövande av vissa medborgerliga rät- tigheter, tvångsbetalning för de försumligas gäldenärer till indrivningsmyn— digheterna m. m. Då åtgärder i sådan riktning icke kunna anses förenliga med vår rättsuppfattning, har kommittén funnit intet kunna åtgöras be- träffande dessa beklagliga men dess bättre icke så vanliga förhållanden.
Uppbörd av utskylder beträffande utlänningar och i utlandet tvistande svenska medborgare.
Gällande bestämmelser. Angående under vilka förutsättningar skyldighet att erlägga statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögen— het och allmän kommunalskatt åligger utlänning eller svensk medborgare, som vistas utom riket, äro bestämmelser meddelade i förordningarna den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och den 17 juni 1938 om särskild skatt å förmögenhet1 samt kommunalskattelagen den 28 september 1928, för vilka bestämmelser här icke skall närmare redogöras.
Beträffande uppbörden av sådana utskylder, som ovan nämnts, finnas icke andra särskilda bestämmelser än vad som stadgats angående indrivning av ifrågavarande skattskyldigas restförda utskylder. Härom hänvisas till framställningen å sid. 108 0. f. och 123 ovan.
För närvarande föreligga mellan Sverige och Tyska riket samt mellan Sverige och Frankrike överenskommelser, på grund varav handräckning i nämnda utländska stater kan erhållas för indrivning av utskylder. Därjämte pågå underhandlingar angående dylikt avtal med Nordamerikas Förenta Stater.
Enligt förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet skall på särskild prövning av Kungl. Maj:t hem, om utlänning här i riket må idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering (& 26 mom. 1). Utlänning, som under kringresande eller kringvandrande vill idka hantverk eller annan hantering, skall söka tillstånd därtill i Stockholm hos överståthållarämbetet och i övriga orter hos Konungens befallningshavande i det län, där hanteringen är avsedd att utövas. Ansökning om Kungl. Maj:ts tillstånd till utövande av näring skall vara åtföljd av vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen under tre år, och skall, så länge utlänningen vill begagna sig av det meddelade tillståndet, före utgången av den tid, för vilken sådan säkerhet blivit ställd, ny borgen eller säkerhet ställas, varje gång för en tid av tre år. Föreskriften om stäl- lande av säkerhet gäller icke utlänning, som vill här i riket under kring- resande eller kringvandrande idka hantverk eller annan hantering, ej heller utlänning, som önskar tillstånd till drivande av masugn eller hytta. stång- järnsbruk, manufakturverk eller annan inrättning, som avser tillgodogörande eller förädling av mineralrikets alster och ej är att anse såsom hantverk.
1 Jfr även förordningen den 10 juni 1938 om särskild skatt å förmögenhet för år 1938.
Idkar utlänning handel eller annat näringsyrke utan i vederbörlig ordning erhållet tillstånd, överskrider han tillstånd, som meddelats honom, eller bry— ter han eljest mot näringsfrihetsförordningens bestämmelser, straffas han med böter (31 5).
Enligt lag den 30 maj 1916, innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895— om handelsbolag och enkla bolag, äger utlänning, även om han erhållit Konungens medgivande att i riket idka näring, dock icke här sluta handels- bolag eller ingå i handelsbolag, utan att han erhållit Konungens tillstånd.
Enligt 3 % förordningen den 23 oktober 1908.angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall utlänning eller sådan i— utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för det är, varför uppbörd av kommunal inkomstskatt senast ägt rum, erlagt dylik skatt, då han reser omkring i lan.- det och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande av handel, med eller utan varuprov, bjuder ut eller slutar handel om utländska varor att framdeles från utlandet levereras, vid ankomsten till riket till när- maste kronouppbördsman i stad avlämna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här kvarstanna, samt därvid för rättigheten att idka dylik handel förskottsvis erlägga en avgift av etthundra kronor för den första tidrymden av trettio på varandra följande dagar, räknade från och med den dag av- giften erlägges, evad han vill under hela denna tidrymd'eller blott en del därav begagna sig av rättigheten, och, om verksamheten utan avbrott fortsätf tes utöver de första trettio dagarna, av femtio kronor för varje i omedelbar anslutning därtill kommande tidrymd av femton dagar. Avgifterna skola, an— tingen för längre tid på en gång eller för minst den tidrymd, för vilken vid inbetalandet avgift, enligt vad nyss sagts, lägst må erläggas, inbetalas till kronans uppbördsman i stad inom det län, där han vid betalningstiden uppe- håller sig. Kvitto å den erlagda avgiften, vilket uttryckligen bör angiva sista dagen i den tidrymd, för vilken avgift blivit erlagd, skall meddelas å tryckta blanketter, som efter rekvisition från statskontoret tillsändas läns- styrelsen för att tillhandahållas kronans uppbördsmän i städerna.
Den utlänning eller med utlänning, enligt vad här ovan sagts, likställde svenske undersåte, som utbjudcr eller slutar handel om utländska varor, skall å den ort, varest han först utövar sin verksamhet i landet, innan handel därstädes inledes, i stad inför borgmästare, stadsfiskal eller poliskommis- sarie eller ock å polisvaktkontor samt å landet inför vederbörande lands- fiskal eller ordföranden i socknens kommunalnämnd styrka, att han behö- rigen erlagt den stadgade avgiften, och skall bevis om sådan anmälan på begäran meddelas. För den, som antingen ej erlagt avgiften eller. ock un- derlåtit att hos vederbörande myndighet förete bevis om avgiftens erläggan= de, men dock beträdes med att idka dylik handel, är stadgat bötesstraff och är han därjämte i förstnämnda fall skyldig utgiva avgift för den tid, varun-' der den olovliga handeln utövats. Där ifråga om nu nämnd avgift andra grunder än de ovan stadgade finnas böra gälla i förhållande till viss fråm-' i mande stat, ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda i anledning härav erforu' i derliga föreskrifter. Med stöd av sistberörda stadgande har utfärdats en
kungörelse den 15 juni 1935 med särskilda grunder i fråga om utgörande i vissa fall av bevillningsavgift enligt ovannämnda förordning den 23 oktober 1908. Enligt denna kungörelse skall av den som besöker Sverige iegenskap av resande för ett eller flera företag, som äro registrerade eller hava sin hu- vudsakliga verksamhet i vissa uppräknade stater, avgift, som omförmäles i nyss nämnda författningsrum, erläggas med vissa lägre belopp än där är sagt, och skall den, som styrker sig vara chef för eller eljest intaga ledande ställning inom sådant företag, vara befriad från skyldighet att erlägga bevill- ningsavgift, därest han visar, att företaget bedriver affärsverksamhet i Sve- rige genom en eller flera här bosatta agenter.
Enligt 4 g i 1908 års förordning skall utlänning, som häririket giver offent- lig föreställning eller tillställning av vad slag det vara må, vare sig mot in- trädesavgift eller mot avgift, som eljest på ett eller annat sätt fordras, upp- bäres eller mottages, där ej sådant fall är för handen, som avses i 3 mom. av samma paragraf, härför utgöra särskild bevillningsavgift med fem procent av bruttoinkomsten. Avgiften beräknas efter vissa närmare angivna grun- der. Utlänning, som medverkar vid av svensk eller utlänning given offent- lig föreställning, offentligt utförande av musik, såsom kafékonsert o. (1. eller vid annan offentlig tillställning, som ej är att hänföra under 3 mom., skall, oavsett huruvida inträdes- eller annan avgift därvid uppbäres eller tillställ- ningen är avgiftsfri, erlägga särskild bevillningsavgift med tio procent av den inkomst, som på grund av hans medverkan tillflyter honom, vare sig denna inkomst utgöres av i penningar bestämd ersättning, naturaförmåner eller andel av inkomsten å tillställning. Avgiften skall i varje fall utgå med minst femtio öre för varje dag medverkan lämnas av utlänning eller ersätt- ning till honom beräknas. För avgiftens erläggande svara tillställningens anordnare. Utländska positivspelare, musikanter, förevisare av djur eller annat, akrobater o. d., vilka driva sitt näringsfång under bar himmel och uppbära allenast frivillig avgift, skola för rättigheten att utöva sådan verk— samhet för varje person erlägga särskild bevillningsavgift med femton kro- nor för varje kalendermånad; och utgär denna bevillningsavgift med nämn— da belopp, även om under samma månad uppträdande äger rum å olika orter (4 5 3 mom.). Vad i sagda paragraf stadgas om utlänning äger även tillämpning å i utlandet bosatt svensk undersåte. Enligt en kungörelse den 31 december 1913 angående rätt för utlänning och i utlandet bosatt svrensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m. eller att däirvid medverka kan utlänning, som är här i riket bosatt, utan sådant ansöknings- förfarande, som eljest i kungörelsen föreskrives för utlänningar, giva eller medverka i offentlig föreställning, därest han hos myndighet i hemorten ställt vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen under tre år.
För bevillningsavgift, som utgår efter den verkliga bruttoinkomstcn eller efter viss andel av inkomsten av offentlig föreställning, skall, innan tillstånds- bevis må meddelas, till den myndighet, som har att pröva ansökningen,, av- lämnas vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet, avseende hela den
' m. m. endast i otillräcklig lnån motsvarar sitt syftemål, dels att några tvångs-
tid, det begärda tillståndet omfattar. Annan enligt 4 & i 1908 års förordning utgående bevillningsavgift skall förskottsvis erläggas till nämnda myndighet, innan tillståndsbevis utfärdas. Därest vederhäftig borgen eller annan god- känd säkerhet ställes, må myndigheten med visst undantag medgiva anstånd med erläggande av bevillningsavgift. Bevillningsavgift, som ej erlägges för— skottsvis, skall inbetalas, är landet till landsfiskalen, i stad utan magistrat till landsfiskalen eller, där i staden finnes stadsfogde, till denne samt i annan stad till den myndighet, som utfärdat tillståndsbeviset. Landsfiskal, till vil- kens uppbördsdistrikt hör stad, är berättigad att under bibehållet uppbörds- och redovisningsansvar uppdraga åt stadsfiskal eller utmätningsman att upp- bära bevillningsavgifter för föreställningar i staden; och åligger det sålunda förordnad uppbördsman att senast å tredje söckendagen efter det bevill- ningsavgift influtit, till landsfiskalen avlämna sådan avgift jämte redovis- ningshandlingar. Bevillningsavgift, som ej erlägges förskottsvis, skall till ve- derbörande inbetalas första söckendagen efter föreställningen eller, där en följd av föreställningar gives i samma landsfiskalsdistrikt eller stad, senast ä första söckendagen efter varje veckas utgång för då givna föreställningar. Avgiften må ock inom sålunda föreskriven tid på skattskyldigs eget äventyr med allmänna posten insändas. Erlägges icke bevillningsavgift inom tid, som nu sagts, upphör utfärdat tillståndsbevis att äga gällande kraft, och skall avgiften ofördröjligen hos vederbörande utmätas. Omedelbart efter varje månads utgång skall i stad stadsfiskal eller annan vederbörande tjänsteman till länsstyrelsen meddela skriftlig uppgift å de under månaden givna före— ställningar, för vilka bevillningsavgift enligt 4 ä 1 eller 2 mom. nämnda för- ordning skolat utgå, och å ställen, där dessa givits, eller ock, om föreställ- ning ej förekommit, sådant för nämnda myndighet skriftligen anmäla.
I fråga om de efter 1908 års förordning utgående bevillningsavgifter skall, i den mån förordningen icke innehåller särskilda bestämmelser, i tillämpliga delar gälla vad rörande debitering, uppbörd, redovisning, restitution, av— skrivning och avkortning, efterkrav samt ansvarighet för debitering, upp- börd och redovisning är eller varder stadgat för kronans medel i allmänhet.
Tidigare förslag och framställningar. Den i vårt land förekommande be- skattningen av delägare i inhemska aktiebolag och ekonomiska föreningar för inkomst genom utdelning å aktier, lotter eller andelar i nämnda företag samt för förmögenhet, nedlagd i dylika värdehandlingar, inrymmer icke, så- som fallet är i vissa främmande länder, någon skatt vid källan, d. v. s. fö- retagen äro icke skyldiga att vid utdelningens utbetalande innehålla något belopp till gäldande av de skatter, som skola påföras vederbörande delägare för dylik inkomst och förmögenhet. Företagen äro icke heller på annat sätt ansvariga för behöriga gäldandet av delägarnas skatter. Nämnda förhållan- de har vid olika tillfällen betecknats såsom en brist i vårt beskattnings- system. Man har härvid erinrat om, dels att den föreskrivna skyldigheten
o
att lämna uppgift om utdelning a aktier, andelar i ekonomiska föreningar
medel för uttagande i utlandet av skatter, som påförts i utlandet vistande skattskyldiga, som regel icke stå till uppbördsmyndigheternas förfogande. Härav har följden blivit, icke blott att personer undgå taxering för dylik inkomst och förmögenhet, utan även att i utlandet befintliga skattskyldiga i många fall kunna undandraga sig skattebetalning utan att träffas av in- drivningsåtgärder.
Utlänningarnas skatteproblem uppmärksammades redan år 1904 i ett av särskilda sakkunniga nämnda år upprättat förslag till förordning om skatt av inkomst och förmögenhet m. m. Förslaget avsåg att förhindra, att i ut- landet sig uppehållande skattskyldiga skulle kunna undandraga sig skatte- betalning utan att träffas av indrivningsåtgärder. Förslaget upptog nämligen i 29 5 ett stadgande av innehåll, att i fråga om skatt för utlännings utdelning å aktier i svenska aktiebolag och för utlännings i sådana aktier nedlagda förmögenhet vederbörande aktiebolag skulle svara för skattens gäldande, i vilket syfte förslaget även innehöll föreskrifter om vissa tekniska åtgärder för att möjliggöra skattens fördelning, där utlänning hade inkomst från flera aktiebolag eller i flera sådana nedlagd förmögenhet. Förslaget i fråga av- styrktes av kammarrätten, som anförde, att detsamma strede mot den grund- sats, som eljest gällde nästan oinskränkt i vår lagstiftning, att en var skatt- skyldig själv hade att svara för skattelikviden och att således icke heller husbonde eller arbetsgivare ansvarade för skattelikviden för hos honom an- ställda personer. Stadgandet bleve dessutom, enligt kammarrättens mening, svårt att tillämpa samt förutsatte väl, att vederbörande aktiebolag tillerkän- des laga rätt att söka sitt åter av vederbörande. Förslaget ledde icke till lagstiftning.
Frågan återupptogs år 1917 av landskamreraren Otto V. Landén i en av honom den 31 januari nämnda år till chefen för finansdepartementet avgi- ven promemoria angående utlänningars beskattning. I denna promemoria framställdes och motiverades åtskilliga förslag till bestämmelser i syfte att göra beskattningen av här i riket icke mantalsskrivna svenska medborgare Och av utlänningar effektiv. Sålunda föreslog Landén vissa ändringar i nä- ringsfrihetsförordningen. Vidare ifrågasatte Landén i anslutning till nyss- nämnda förslag från år 1904, bland annat, införande i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt av ett stadgande, enligt vilket för gäldande av skatt, som bleve påförd här i riket icke mantals- skriven svensk medborgare ävensom utlänning och utländskt bolag för ut— delninglå aktier i svenskt aktiebolag och å lotter i solidariskt bankbolag ävenSOm för förmögenhet, som vore nedlagd i sådana aktier och lotter, det skulle åligga bolaget att svara lika med den skattskyldige. Därjämte föreslogs, att i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndig- heter och förfarandet vid taxering skulle införas bestämmelse därom, att i fråga om: svensk medborgare, som icke vore i riket mantalsskriven, ävensom utlänning och utländskt bolag, vilka bleve taxerade, bland annat, för in- komst genOm utdelning å aktier 'i svenskt aktiebolag eller å lotter i 50- lidariskt bankbolag eller för i sådana aktier och lotter nedlagd förmögen-
het, skulle iakttagas, att sådana skattskyldiga i inkomstlängden bleve upptagna för sig med anteckning för envar, att taxeringen avsåge här omförmäld inkomst eller förmögenhet, och med uppgift å det bolag, som enligt vederbörande skatteförfattning vore jämte den skattskyldige ansvarigt för skattens gäldande.
I motiveringen för nyssberörda förslag angående gäldande av skatt för utdelning å aktier i svenskt aktiebolag m. m. anförde Landén, efter att hava uppehållit sig vid vissa andra föreslagna åtgärder i syfte att giva ökad effekt åt beskattningen av utlänningar för inkomst genom förvärvsverksamhet i Sverige, bland annat följande:
»Men härutöver hava föreslagits stadganden, som avse att undanröja ett här ovan icke berört missförhållande, vilket emellertid på senare tid givit anledning till mer och mer berättigade klagomål. Det har nämligen kommit till min kännedom, att utskylder, som påförts i utlandet bosatta personer för inkomst genom utdelning å aktier och banklotter samt för i sådana tillgångar nedlagd förmögenhet, i växande omfattning blivit oguldna på grund av omöjligheten att indriva desamma, där likvid ej frivilligt erlagts. För avhjälpande av detta missförhållande har jag i huvudsak upptagit de bestämmelser som i samma syfte föreslogos av 1904 års skattesakkun- niga — — —. Erfarenheten har visat, att nu gällande bestämmelser om inkomst- beskattning av utlänningar, som äro bosatta utom Sverige, i många fall äro i sak- nad av effektivitet, i det att påförd skatt i stor omfattning måste avskrivas på grund av omöjligheten att indriva densamma. Ett sådant tillstånd kan givetvis icke få be- stå. Den föreslagna utvägen att avhjälpa den anmärkta bristen i lagstiftningen är icke till sin princip främmande för andra länders skattelagstiftning utan tillämpas flerstädes i en eller annan form.»
Över Landéns sistberörda förslag avgåvos utlåtanden av överståthållar- ämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom kammarrätt—en, varjämte handelskammaren i Göteborg och Sveriges allmän- na exportförening i samband med yttranden över vissa av Landéns övriga förslag uttalade sig även om det ifrågavarande förslaget.
Medan nämnda två länsstyrelser icke hade någon erinran att framställa mot förslaget, avstyrktes detsamma i de övrigas utlåtanden.
Överståthållarämbetet anförde i huvudsak följande: Erfarenheten visade utan tvi- vel, att betalning för skatt, som påföres utlänning eller utländskt bolag eller här i riket icke mantalsskriven svensk medborgare för utdelning ä aktier i inländskt aktiebolag och å lotter i solidariskt bankbolag ävensom för förmögenhet, som vore nedlagd i sådana aktier eller lotter, ofta nog utebleve, och en förändring härutinnan, om den kunde genomföras utan alltför stora svårigheter och olägenheter, mäste an- ses i hög grad önskvärd. Att den i förslaget inslagna vägen icke vore utan svårig- heter torde emellertid icke kunna förnekas. Enligt förslaget skulle bolaget lika med den skattskyldige ansvara för skatten. För att utan ekonomisk risk kunna göra detta, måste bolaget, därest annan överenskommelse i sådant syfte ej kunde träffas med aktieägaren, vara berättigat att av utdelningen innehålla en mot skatten sva- rande del av utdelningen, en rätt, som förslaget dock icke tillerkände bolaget och detsamma utan särskilt medgivande icke torde äga. Att beräkna storleken av det belopp, som borde innehållas, om bolaget finge rätt därtill, mötte även vissa svå- righeter. Vid den tidpunkt, då utdelningen utfölle, vore åtminstone i allmänhet ännu icke definitivt bestämt om den skatt, som skulle utgå. Bolaget torde endast undantagsvis äga kännedom om beloppet av den skattskyldiges hela beskattnings- bara inkomst och förmögenhet och kunde således, om skatten vore progressiv, ej
beräkna storleken av det belopp, som fölle på aktieägaren. För att vara på den säkra sidan måste bolaget, särskilt under förhållanden, som nu vore och väl även någon tid framåt bleve rådande, innehålla en rätt hög procent av utdelningen och därefter hava besväret med redovisning för det innehållna. Aktieägaren finge om- kring ett par år avvara denna andel, även om han sedermera ej bruste i skattebetal- ningen. För övrigt kunde bolagen ofta ej veta, å vilka aktier innehållning borde ske. De kände ej, om aktieägarna vore utlänningar eller eljest icke här mantals- skrivna, och vid tiden för utdelningen här mantalsskrivna svenska medborgare kun- de nästkommande taxeringsår hava upphört att vara detta. Skulle bolagen ansvara för vissa aktieägares skattelikvid, torde debetsedlar böra tillställas även bolagen och dessa berättigas att överklaga taxering och debitering, vilket finge anses vara av särskild betydelse, då dubbeltaxering ägt rum. Vad sålunda sagts om aktiebola- gen gällde även bankbolag och i någon mån även de andra fall, då enligt förslaget medansvarighet skulle äga rum för gäldandet av annan skatt, ehuru i dessa fall förhållandet kontrahenterna emellan vida lättare syntes kunna utredas. Därest för- slaget i denna del vunne godkännande, syntes kunna ifrågasättas, om ej ansvaret för skattebetalning borde utsträckas även till kommunalskatt, påförd på grund av be- villning, som i förslaget avsåges. Fråga torde emellertid vara, om icke åtminstone utlännings skattskyldighet för utdelning å aktier lämpligast kunde ordnas på annan , väg än den direkta beskattningens, nämligen genom införande av skyldighet för in— ländskt aktiebolag att vid utbetalande av utdelning till utlänning stämpelbelägga ku- pongen. Härvid komme visserligen varken större aktieutdelningar att drabbas av progressiv skatt eller i aktierna nedlagd förmögenhet att bliva föremål för beskatt- ning, men dessa olägenheter, som i någon mån kunde utjämnas genom en högre skatteskala, syntes uppvägas därav, att skatten i allmänhet komme att inflyta till statsverket ett och ett halvt år tidigare än eljest samt att mer eller mindre invecklade och långvariga transaktioner icke behövde förekomma mellan bolagen och vissa de- ras aktieägare. Ordnades skattskyldigheten för utländska aktieägare på detta sätt, syntes nu gällande bestämmelser för i riket icke mantalsskrivna svenska medbor— gare kunna bibehållas oförändrade, då det torde höra till undantagen, att dessa icke fullgöra sin skyldighet uti ifrågavarande avseende. Huru sättet för skattskyldighe- tens fullgörande än bestämdes, ansåge sig ämbetet böra ifrågasätta införandet i ak- tiebolagslagen av föreskrift, att utdelning finge utbetalas endast till inregistrerad aktieägare, enär eljest alla stadganden i detta avseende lätt kunde kringgås.
Även kammarrätten och handelskammaren i Göteborg gjorde i huvud- sak samma erinringar som överståthållarämbetet. Sveriges allmänna ex- portförening framhöll, att det föreslagna tillvägagångssättet skulle kom— ma att medföra ganska stora olägenheter såväl för bolag som för aktie- ägare och icke kunde gillas av föreningen. Däremot ifrågasatte för- eningen, huruvida det icke skulle låta sig göra att belägga utdelnings— kupongerna med stämpel, som avpassades efter den skatt, som skulle utgå efter fastställd beräkningsgrund. Stämpelavgiften skulle därefter avdra— gas från utdelning'en vid dess utbetalande, och skatten vore därmed betald.
Förslaget i fråga blev icke förelagt riksdagen. I skrivelse den 11 maj 1921, nr 167, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning rörande vilka åtgärder, som lämpligen bor- de vidtagas för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd, och för iriks- dagen framlägga de förslag, vartill en sådan utredning gåve anledning. Över denna skrivelse avgåvos infordrade utlåtanden av överståthållarämbetet och
samtliga länsstyrelser. Därvid fäste överståthållarämbetet uppmärksamhe» ten på önskvärdheten av att åtgärder vidtoges för att omlägga utlänningar- nas skattskyldighet här i riket. Länsstyrelsen i Blekinge län framhöll, att såväl svenska medborgare som utlänningar kunde erhålla pass för resa till utlandet utan att någon som helst undersökning gjordes, om dem åliggande skattskyldighet blivit fullgjord. Därför borde, då pass utfärdades för svensk medborgare, som skulle vistas längre tid utomlands, samt för utlänning ford- ras bevis för att de fullgjort sin skattskyldighet samt borgen för skatt, som ännu ej förfallit eller ännu icke påförts.
F rägan om utlänningars beskattning berördes jämväl av inkomstskatte- salclcunniga, som i sitt år 1923 avlämnade betänkande om inkomst och för- mögenhetsskatt1 föreslogo intagande i förordningen om inkomst- och förmö— genhetsskatt av följande stadgande (27 5):
»För nedan angivna fall åligger det den, som verkställer utbetalning till svensk medborgare, som icke är här i riket mantalsskriven, utlänning eller utländskt bo- lag, att innehålla ett belopp, motsvarande 10 % av vad som skolat utbetalas, samt att till uppbördsmyndigheten i den ort, där den, som verkställt utbetalningen, skall taxeras till inkomst— och förmögenhetsskatt-, inbetala det innehållna beloppet. Detta belopp skall användas till gäldande, i den mån det därtill förslår, av den inkomst- och förmögenhetsskatt, som kan komma att påföras den, till vilken utbetalningen skett, med rätt för denne att, om det innehållna beloppet överstiger skattens belopp, utbekomma det överskjutande beloppet i den ordning som är stadgad i fråga om restitution av kronoutskylder.
Nu omförmäld skyldighet åligger
a) aktiebolag, solidariskt bankbolag och ekonomisk förening: i fråga om utdel- ning, som sker i förhållande till insatsen;
b) huvudredare: i fråga om vinst, som tillkommer någon såsom redare i svenskt fartyg;
c) den, som förvärvat rätt att här i riket tillverka viss vara enligt särskilt förfa- ringssätt eller att försälja viss vara med användande av särskilt varumärke, därest gottgörelsen för rätten står i förhållande till den årliga tillverkningens eller för- säljningens omfattning eller till den årliga vinstens belopp eller eljest utgår på så- dant sätt, att rättighetens överlåtare blir ekonomiskt intresserad i näring, som för den överlåtna rättighetens utövande bedrives här i riket: i fråga om gottgörelse för rättighetens utövande.»
I betänkandet åberopades följande motivering för det föreslagna stadgan- det.
»Beträffande här föreslagna bestämmelser hänvisa de sakkunniga till en början till de uttalanden, som gjorts i undertecknad Landéns förut åberopade, till chefen för finansdepartementet den 31 januari 1917 avgivna V. P. M. berörande utlänning- ars beskattning. Erfarenheten från de senaste åren torde hava ådagalagt, att den redan tidigare påtagliga bristen på effektivitet hos de givna bestämmelserna om ut- länningars skattskyldighet, särskilt för utdelningar å aktier i svenska bolag, blivit än mera påtaglig, så- att ifrågavarande bestämmelser tendera att bliva endast be- stämmelser på papperet utan reell betydelse, ett förhållande, som i längden icke kan undgå att nedsätta landets prestige i utlandet. Det synes därför vara en angelägen sak, att mera effektiva bestämmelser på detta område komma till stånd. Angående , de anmärkningar, som på sin tid framställdes mot det Landénska förslaget i denna
1 Betänkandet är undertecknat av dåvarande landskamreraren Otto V. Landén och dåvarande hovrättsrådet Harald Waller.
del av år 1917, hänvisas till en i finansdepartementet gjord sammanfattning av de inkomna yttrandena över förslaget.
De sakkunniga hava i anledning av dessa erinringar ansett sig böra undersöka, huruvida det avsedda ändamålet icke kan i huvudsak vinnas på en något annan väg än den av undertecknad Landén förut föreslagna. Förslaget innehåller sålunda be- stämmelser om skyldighet i vissa fall för den, som verkställer utbetalning till här i riket icke mantalsskriven svensk medborgare, till utlänning eller till utländskt bo- lag, att innehålla en fix procent av det belopp, som skolat utbetalas, samt att till vederbörande uppbördsmyndighet i den ort, där den, som verkställt utbetalningen, skall taxeras, inleverera det innehållna beloppet. Procentsatsen för vad som skall innehållas har satts till 10 %, och denna procentsats torde vara tillräcklig för det stora flertalet fall, så mycket mera som procentsatsen räknas på bruttointäkten. Skulle i något fall det innehållna beloppet icke till fullo täcka påförd skatt och det återstående beloppet icke kunna indrivas, torde dock, till följd av de nya bestäm- melserna, staten erhålla den största delen av skatten, under det att med nuvarande bestämmelser staten skulle gått helt miste om skatt. Det synes innebära en avse- värd lättnad för den, som gör utbetalningen, att det belopp, för vilket han är skyl- dig ansvara, bestämmes till en fix procent av det utbetalade, och svårigheten att vid aktieutdelningar kontrollera, huruvida den, som uppbär utdelningen, hör till någon av de angivna kategorierna, torde icke vara allt för stor, då det numera är vanligt att den, som lyfter en utdelning, härvid avlämnar uppgift till ledning vid deklara- tionen. Vederbörande bolag kan därvid fordra, att uppgiften innehåller en förkla- ring, huruvida den till utdelning berättigade tillhör någon av de angivna katego- rierna.
Förslaget i denna del torde nödvändiggöra införande i uppbördsreglementet av bestämmelser rörande behandlingen av belopp, som inbetalats uti den i denna para- graf föreskrivna ordning, men de sakkunniga hava icke haft tillfälle att mu ut- arbeta förslag till sådana bestämmelser.»
I en i juni 1924 dagtecknad framställning till chefen för finansdeparte- mentet anförde föreningen Sueriges städers kronouppbördstjänstemän:
»Det är förvisso Herr Statsrådet bekant, att nuvarande anordningar för beskatt- ning av utländska arbetsanställda äro synnerligen bristfälliga. Inom föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän hava dessa missförhållanden ofta ]påpe- kats med exempel från olika orter hurusom nuvarande beskattningssätt förorsakar såväl staten som kommunerna årligen avsevärda förluster.
Vid föreningens senast hållna årsmöte erinrades i detta sammanhang hurusom i en stad i mellersta delen av riket en utländsk firma under åren 1920—1921 verk- ställt på entreprenad ett omfattande kanalbyggnadsarbete, vid vilket ett tjuigutal tyska arbetare, verkmästare och ingenjörer voro anställda och uppburo god;a in- komster. Samtliga dessa blevo i vederbörlig ordning mantalsskrivna och inkaomst- taxerade. När tiden för kronouppbörden var inne, hade emellertid en del av ifrå- gavarande anställda redan återvänt till Tyskland och då kommunaluppbördem tog sin början hade samtliga återvänt. Härigenom gick såväl staten som staden 'miste om en rätt avsevärd skattesumma.
Detta enstaka exempel från en stad har givetvis åtskilliga motsvarigheter varje år inom landet i sin helhet, varför det synes föreningen som om effektiva och slkynd- samma åtgärder böra vidtagas för att i framtiden säkerställa det allmänna förr dy- lika förluster.
Föreningen saknar anledning att närmare inlåta sig på detaljerna för ordniandet av effektivare skatteuppbörd för utländska arbetsanställda men anser för sim del lösningen i huvudsak böra läggas så, att arbetsgivarna åläggas skyldighet att inne- hålla en viss procent av vid varje avlöningstillfälle intjänt belopp för framtida
skattebetalning. Vidare kan exempelvis ett förbud för utländska undersåtar att lämna landet, innan de hos vederbörande polismyndighet styrkt sig hava fullgjort sin skattskyldighet, hava ett visst fog för sig.
Försök att handräckningsvis genom vederbörande beskickningar utfå skattebe- loppen lämna i regel negativa resultat.» '
Skrivelsen, vilken remitterades till 1924 års uppbördssakkunniga, togs av dem i övervägande vid utarbetandet av deras förslag.
1924 års uppbördssakkunniga anförde i sitt år 1929 avgivna betänkande beträffande uppbörden av skatt för skattskyldiga i utlandet följande:
»Genomföres, på sätt de sakkunniga förorda, skyldighet för löngivare att vid ut- betalandet av avlöning till anställda personer verkställa avsättning av medel för gäl- dande av den anställdes utskylder, erhålles jämväl beträffande utländska skattskyl— diga säkerhet för att deras skatter varda åtminstone i allt väsentligt guldna, såvitt de träffa inkomst av tjänst. Några andra svårigheter för genomförande härav tor- de icke förefinnas än de, som äro beroende därav, att den skattskyldige måhända lämnat landet, innan taxeringen och den definitiva skatteuträkningen verkställts, varigenom han svårligen kan förmås gälda eventuellt återstående belopp. Det torde dock beträffande dessa skattskyldiga ställa sig lättare att på förhand upp— skatta de blivande utskyldernas belopp än beträffande inländska skattskyldiga (orts- avdrag förekomma nämligen icke, och allmän kommunalskatt skulle utgöras för gemensamt kommunalt ändamål efter en fix utdebiteringsprocent, för det närvarande 5 %). Avdrag vid löneinkomstens utbetalning kan därför utan större svårighet gö- ras efter sådan procentsats, att utskylderna för dessa skattskyldiga varda i allt vä- sentligt inbetalda redan genom förskottsavsättningarna.
I fråga om sådana utom riket sig uppehållande fysiska personer eller sådana ut- ländska juridiska personer, vilkas inkomst härflutit av utdelning å aktier, bank- lotter eller föreningsandelar, torde någon verkligt effektiv skatteuppbörd icke kun— na åvägabringas, med mindre än det utdelande företaget göres ansvarigt för skattens behöriga erläggande. Härvid är emellertid att beakta svårigheten att redan vid tid— punkten för utdelningens lyftande bestämma vad som skall behöva innehållas för skatten. Avdrag för ränta å skuld, som vilar å aktierna etc., är nämligen tillåtet. Vidare äro de skatter, som utgå för dylik inkomst, progressiva, nämligen statlig in- komst- och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt. Vid taxeringen till dessa skatter skall hänsyn jämväl tagas till den skattskyldiges för- mögenhet. Med nuvarande bestämmelser kan således icke enbart på grund av ut- delningens storlek verkställas exakt beräkning av det blivande utskyldsbeloppet. Innehölles skatt efter en procentsats, som bestämdes likformigt för alla skattskyl- diga, oavsett utdelningens belopp och utan hänsyn till förefintlig skuldränta, skulle därav otvivelaktigt följa, om denna procentsats sattes för låg, att en rest komme att uppstå. Denna rest skulle icke kunna tvångsvis uttagas hos den skattskyldige, utan erläggandet vara beroende av den skattskyldiges gottfinnande. Sattes åter pro- centsatsen förhållandevis hög, riskerade man att i många fall bliva nödgad resti- tuera för mycket inbetald skatt. Vilkendera utvägen man än valde, skulle resulta- tet ur det allmännas synpunkt bliva föga tillfredsställande, och de skattskyldiga skulle otvivelaktigt finna uppbördsmetoden besvärande. Under dylika förhållan- den ligger den tanken nära till hands, att ifrågavarande inkomst i stället bör be- läggas med en fristående proportionell skatt, som uttages vid källan, d. v. 5. då utdelningen förfaller till betalning, och att hänsyn till skuldränta eller omkost- nader ej må göras. De sakkunniga hava dock ansett sig icke böra närmare ingå på frågan om det närmare utformandet av en sådan skatt, då denna fråga torde lig- ga vid sidan om de sakkunnigas uppdrag. Därest en dylik lösning anses icke kun- na ifrågakomma, torde icke återstå annan utväg än att påbjuda förskottsavsättning-
ar efter enhetlig procentsats med efterföljande tilläggsbetalning eller restituton i analogi med vad som av de sakkunniga förordas beträffande förskottsavsättnngar för skatt av arbetslön. Vid vägande av de med denna metod uppstående olägenhe- terna mot fördelarna att erhålla åtminstone en betydande del av skattebeloppen tor- de fördelarna få anses betyda mest.
Vilkendera metoden man än väljer, kan befaras, att, om densamma skulle till— lämpas allenast å utlänningar och utländska juridiska personer, det utdelande bo- laget endast med svårighet kan avgöra, huruvida den till utdelning berättigade bör drabbas av förfarandet eller ej. Det kan även tänkas, att en utlänning, i syfte att undgå skatteavsättningen, överläte den utdelningsberättigade kupongen till någon svensk, som sålunda bleve skattskyldig för utdelningen, men icke drabbades av dy- likt innehållande av skatt. Även andra utvägar att kringgå bestämmelserna kunna tänkas.
Annorlunda ställde sig saken, därest skyldighet ålades utdelande företag att inne- hålla viss del av utdelningen, oavsett vem den utdelningsberättigade än vore. Då skulle den skattskyldige knappast hava intresse av att anlita någon bulvan för ut- delningens lyftande eller genom andra konstgrepp söka undgå att drabbas av för- farandet. Emellertid inställa sig därvid vissa andra svårigheter. Tänker man sig ett för alla lika proportionellt avdrag, som skulle utgöra definitiv skatt beträffande de utländska skattskyldiga men för inländska endast avbetalning å blivande, på grund av taxering beroende utskylder, skulle, om procentsatsen sattes förhållandevis hög, avdraget bliva kännbart för sådana skattskyldiga, vilka äro berättigade till mera betydande avdrag från inkomsten för skuldräntor eller i form av ortsavdrag. Sattes åter procentsatsen relativt låg, bleve skattens avkastning beträffande utländ- ska skattskyldiga måhända alltför ringa. Det måste även utfinnas en anordning, varigenom eljest förekommande förskottsavsättningar för skatteändamål jämkades med hänsyn till inflytande förskottsavsättningar på grund av utdelning å aktier etc. Då dessa jämkningar icke kunna tänkas beräknade på förhand, tarvades en indi— viduell prövning för varje gång redovisning skett beträffande medel, som innehål— lits vid utbetalning av utdelningar. Dylika individuella prövningar skull-e otvivel- aktigt komplicera det normala uppbördsförfarandet. Det torde dock knappast kun- na undvikas, om man överhuvudtaget vill genom innehållande av skatt vid utbetal- ning av utdelning å aktier el. dyl. vinna garanti för en effektiv skatteuppbörd be- träffande utländska skattskyldigas inkomster av ifrågavarande slag.
Emellertid torde frågan om innehållande av skatt vid utbetalning av utdelning å aktier etc. äga nära samband med frågan om aktiebolagens beskattning, vilken frå- ga är föremål för utredning av särskilda sakkunniga. Vid den fortsatta bearbet- ning av de sakkunnigas förslag, som enligt de meddelade direktiven är förutsatt, torde frågan om aktiebolagens beskattning måhända hava kommit i sådant läge, att möjligheterna av att åstadkomma förskottsavsättning efter antydda riktlinjer lät— tare kunna bedömas.
De sakkunniga få därför, under uttalande av sitt förord åt införandet av en sär- skild kupongskatt i fråga om utdelning å aktier, banklotter och andelar i ekono- miska föreningar, såvitt angår i utlandet bosatta fysiska personer eller utländska juridiska personer, hemställa, att frågan om innehållande av viss del av utdelning- en å dylika värdehandlingar jämväl beträffande här i riket bosatta fysiska perso- ner ävensom inländska juridiska personer, blir föremål för ytterligare undersök- ning i samband med blivande förslag till omläggning av bolagsbeskattningen. Skulle, innan sådan prövning kan äga rum, anses önskvärt att genomföra innehållande av viss del av dylik utdelning för gäldande av utskylder inom ramen av nuvarande bc- skattningsregler, torde hinder härför icke möta. De individuella jämkningarna av eljest förekommande förskottsavsättningar, som skulle föranledas av en dylik an- ordning, torde nämligen, ehuru säkerligen ganska omfattande, icke vara så talrika, att uppbördsmyndigheterna skulle vara nr stånd att komma till rätta med de- samma.»
I sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande anförde kammarrätten, att för utlänningars vidkommande en kupongskatt på aktieutdelning torde kunna delvis verka till förbättring av nu rådande förhållanden. Med avse— ende å utlänningars löneinkomster kunde man måhända tänka sig procen- tuella förskottsavsättningar, dock under förutsättning att dessa komme att bilda definitiv skatt. Riksräkenskapsverket fann sig böra tillstyrka de sak- kunnigas förslag angående införande av en särskild kupongskatt för utdel- ning å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar, såvitt anginge i utlandet bosatta fysiska personer eller i utländska juridiska personer, och ifrågasatte utredning om innehållande av viss del av utdelningen å dylika värdepapper jämväl beträffande här i riket bosatta fysiska personer även- som inländska juridiska personer. Överståtliällarämbetet meddelade i sitt yttrande följande statistiska uppgifter till belysning av ifrågavarande spörs— mål: AV 1923 års kronoutskylder i Stockholm, 54 801 457 kronor, måste 1 830 000 kronor avskrivas eller avkortas. Av sistnämnda belopp beräkna- des i runt tal 300 000 kronor belöpa å i utlandet bosatta skattskyldiga, mot vilka varje tvångsförfarande utan internationella överenskommelser vore ute- slutet. Länsstyrelsen i Västmanlands län fann goda skäl föreligga för en närmare undersökning av de sakkunnigas förslag om införandet av en sär- skild kupongskatt på svenska aktier m. fl. värdepapper, vilka innehades av fysiska personer, som vore bosatta i utlandet, eller av utländska juridiska personer. Åtgärder för utfående av utskylder av personer, vilka utflyttade från riket, syntes även vara behövliga. Så länge utskylderna uttoges först under taxeringsåret komme den, som avflyttade till utlandet att »resa från» de utskylder, som belöpte på den inkomst, som intjänats det år, under vilket utflyttningen skedde.
Förevarande spörsmål har även upptagits av överståthållarämbetet i en den 8 december 1928 till Kungl. Maj:t avlåten framställning av följande ly- delse:
»I 11 5 av gällande taxeringsförordning stadgas bl. a. att styrelse för svenskt ak- tiebolag är i andra fall än då utdelning å aktie på grund av lag eller bolagsordning icke får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning styrkt sin äganderätt till aktien, skyldig att lämna uppgift å delägare, som uppburit utdelning, uppgående till sammanlagt minst 5 kr., samt å utdelningens belopp i den mån ägare av aktie är känd för styrelsen.
Motsvarande stadgande återfinnes i 33 5 av taxeringsförordningen av den 28 sep- tember 1928 med i huvudsak endast den ändring att uppgiftsskyldigheten inskrän- kes till de fall då utdelningen uppgått sammanlagt till minst 10 kr.
För att kunna fullgöra denna uppgiftsskyldighet avfordra i allmänhet bolagen den person, till vilken utdelning utbetalas, uppgift å dennes namn och bostadsadress. Någon skyldighet härtill föreligger dock icke och torde särskilt underlåtas, då ut- betalningen sker till utländska aktieägare. Men även i fråga om svenska aktieägare har inträffat, att förfrågan i detta avseende avvisats med den förklaring, att det icke vore känt till vilken utdelningen i angivet fall utbetalats.
Enligt överståthållarämbetets mening vore mest praktiskt att ordna skattskyldig- heten för aktieutdelning genom införande av en kupongskatt såsom lärer hava skett i flera andra land, och har starka sympatier för en sådan anordning uttalats från ledande håll i ett av de bolag, som har en betydande del av sina aktier placerade
i utlandet. Anses detta emellertid icke böra ske, tillåter ämbetet sig i underdånig- het föreslå, att stadgande införes om skyldighet att avfordra den, till vilken utdel- ning från aktiebolag utbetalas, uppgift om namn och bostadsadress eller med andra ord att den praxis, som enligt vad ovan sagts i allmänhet följes, måtte lagfästas.»
Med stöd av Kungl. Maj:ts den 24 februari 1928 meddelade bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet den 1 mars 1928 tre sakkunniga, benämnda 1928 års bolagsskatteberedning, att inom finansdepartementet bi- träda med utredning av frågan om aktiebolagens, de solidariska bankbola— gens, kommanditbolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning samt sådana frågor, som därmed ägde samband.
Bolagsskatteberedningens arbete resulterade i, bland annat, ett den 18 de- cember 1931 framlagt förslag till förordning om kupongskatt. Angående de huvudgrunder, efter vilka förslaget utformats, anförde beredningen, bland annat, följande:
»Då svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag verkställer utdelning å aktier eller lotter, skall det åligga bolaget att av utdelningen innehålla och till sta- ten såsom inkomst- och förmögenhetsskatt erlägga viss procent av utdelningens be- lopp. Skatt, som skall sålunda erläggas, benämnes kupongskatt. Bolagets styrelse skall inom viss kort tid, förslagsvis sist å fjortonde dagen efter den, då utdelningen blivit tillgänglig att lyfta, lämna Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket styrelsen har sitt säte, underrättelse om vad beslutet om utdelning innehåller och tillika inbetala kupongskattens belopp i dess helhet, utan hänsyn till om utdel- ningen inom nämnda tid blivit lyftad eller icke. Försumlighet att inom föreskriven tid inbetala kupongskatt skall föranleda skyldighet för bolaget att erlägga dröjs- målsränta av sådan storlek, att bolaget i eget intresse måste finna angeläget att icke försumma den rättidiga inbetalningen. För rättande av försummelse från bolagets styrelse vid fullgörandet av dess skyldigheter i angivna hänseenden skall Kungl. Maj:ts befallningshavande äga förelägga styrelsen .lämpligt vite. Befallningshavan- den skall därjämte äga att förordna om tvångsvis uttagande av resterande kupong— skatt hos bolaget. När utdelningen lyftes, skall mottagaren erhålla ett bevis av sty- relsen om den på utdelningen belöpande kupongskatten.
Har utdelningen tillfallit en person, som icke är bosatt i Sverige och som icke hel- ler stadigvarande vistas härstädes, eller har utdelningen tillfallit utländskt bolag, skall någon taxering för inkomst genom utdelningen icke äga rum, utan den inne- hållna kupongskatten skall i sådant fall utgöra den enda skatt, som här i riket drabbar utdelningen. För övriga mottagare av utdelning skall däremot taxering i vanlig ordning verkställas, i den mån skattskyldighet för utdelningen föreligger. För dessa skattskyldiga skall kupongskatten avräknas å den statliga inkomst- och för- mögenhetsskatt, som på grund av taxeringen påföres.
Att på ett samtidigt enkelt och betryggande sätt anordna dylik avräkning har be- funnits vara förenat med vissa svårigheter. Skulle, såsom i Finland gäller, det an- komma på den skattskyldige att i deklaration eller vid skatteuppbörden påkalla sä- dan avräkning, kan befaras, att härav skulle uppkomma åtskilliga svårigheter för så- väl den skattskyldige som myndigheterna. Särskilt vad angår landsbygden skulle, vid det förhållande att uppbörden äger rum genom postverkets försorg, det knap- past vara möjligt att vid uppbördstillfället verkställa en sådan avräkning. Och det torde vara förenat med en viss risk för att det utfärdade beviset om kupong- skattens innehållande komme på villovägar, därest det skulle krävas, att det bifogas deklarationen.
Beredningen har därför stannat vid att föreslå den anordningen, att det skall
åligga taxeringsmyndigheten att alltid, när skattskyldig taxeras för aktieutdelning, för vilken kupongskatt författningsenligt skall utgöras, verkställa anteckning uti in- komstlängden om den på utdelningen belöpande kupongskatten, utan att det utfär- dade beviset behöver vara företett. Beredningen har härvid ansett sig kunna för- utsätta såsom nästan undantagslös regel, att kupongskatten i fråga skall hava influ- Ä tit i kronans kassa vid tiden för taxeringen. De tvångsmedel, som stå till Kungl. Maj:ts befallningshavandes förfogande för framtvingande av behörig leverans av kupongskatt, torde nämligen vara så effektiva, att risken för underlåten leverans av kupongskatt är synnerligen ringa. Det är vid riktig tillämpning av föreskrifter- na endast för det fall att vederbörande bolag, sedan det beslutat utdelning, men ilman kupongskatten hunnit levereras, blir insolvent, som dylik risk kan tänkas fö- religga, men ett dylikt fall torde vara så sällsynt, att man icke behöver räkna med detsamma. För övrigt må erinras om att det allmänna å ett annat område, där betyd- ligt större risk för insolvens hos den, som förmedlar uttagande av skatt, förefinnes, nämligen vid införselförfarandet, ansett sig böra bära denna risk. Blir en arbets- givare, som på grund av införselbeslut för en hos honom anställd person innehållit något belopp ur dennes avlöning såsom skatt, oförmögen att leverera det innehållna beloppet till utmätningsmannen, anses nämligen skatten ändock vara behörigen er- lagd av den skattskyldige. Samma betraktelsesätt torde med visst fog kunna anläg- gas på förevarande spörsmål. Ett särskilt skäl för att anteckning om erlagd ku- pongskatt göres, även om yrkande därom icke framställts av den skattskyldige, ut— gör dessutom den omständigheten, att taxering för inkomst av aktieutdelning ofta påföres med stöd av till taxeringsmyndigheten avlämnad uppgift från vederbörande bolag utan att utdelningen deklarerats av den skattskyldige. Även i dylikt fall sy- nes den skattskyldige redan vid taxeringen böra bliva tillgodoräknad den för ut- delningen erlagda kupongskatten.
Är utdelningens mottagare sådant bolag eller sådan ekonomisk förening, som på grund av stadgad frihet från 5. k. kedjebeskattning icke skall utgöra statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för aktieutdelning, skall kupongskatt ändock innehållas för utdelningen. I dylikt fall kommer kupongskatten att tillgodoräknas utdelningens mottagare såsom avbetalning å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som för an- nan inkomst påföres mottagaren, och förslaget innefattar därför föreskrift, att även för sådan skattskyldig anteckning i inkomstlängden skall göras om kupongskattens belopp. Härför förutsättes, att uppgift om utdelningen lämnas till taxeringsmyndig- heten. Föreskrifter härom i taxeringsförordningen föreslås.
Såsom framhållits innebär beredningens förslag, att kupongskatten skall vara de- finitiv, då utdelningen tillfallit fysisk person, som icke är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, eller utländsk juridisk person, varemot i övriga fall kupongskatten Skall avräknas å den inkomst- och förmögenhetsskatt, som utdelningens mottagare har att utgöra för det beskattningsår, under vilket utdelningen blivit tillgänglig att lyfta. Av den lämnade redogörelsen har även framgått dels i vilken ordning er— lagd kupongskatt avräknas vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och dels på vad sätt vissa mottagare av utdelning, vilka äro frikallade från skattskyl- dighet för inkomst genom utdelning, kunna undgå kupongskatt för dylik utdelning. Det kommer emellertid att inträffa, att för vissa till statlig inkomst- och förmögen- hetsskatt skattskyldiga mottagare av utdelning den erlagda kupongskatten uppgått till större belopp än den inkomst- och förmögenhetsskatt, som vederbörande motta— gare i vanlig ordning skolat utgöra för beskattningsåret i fråga. Ävenledes har man att räkna med, att skattskyldiga, som på grund av bestämmelserna i 7 5 a), c), (1) eller e) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äro frikallade från , skattskyldighet för inkomst genom utdelning, fått vidkännas avdrag för kupong- skatt. Med anledning härav uppstår fråga, huruvida i dylika fall för mycket erlagd
kupongskatt bör restitueras till utdelningens mottagare. Olika synpunkter kunna läggas åt denna fråga.
Efter övervägande av de andragna skälen för och emot restitution av kupong- skatt har beredningen ansett sig böra förorda medgivande av restitution i vissa fall, där särskilt obilliga verkningar skulle inträffa, såvida kupongskatt icke finge resti- tueras. Rätt till restitution synes först och främst böra tillerkännas sådana fysiska eller juridiska personer, vilka jämlikt 7 5 a), 0), d), 6) eller g) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke äro skattskyldiga för inkomst genom ut- delning, för vilken utgöres kupongskatt. Vidare torde restitution böra medgivas sådana här i riket obegränsat skattskyldiga fysiska personer, som för taxeringsåret näst efter det beskattningsår, under vilket kupongskatten utgått, antingen icke taxe- rats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt —— vare sig detta berott på att det be- räknade taxerade beloppet icke uppnått det stadgade minimibeloppet 600 kr. eller anledningen varit den, att efter medgivna skattefria avdrag beskattningsbart belopp icke förefunnits —— eller ock påförts dylik skatt för ett taxerat belopp, ej översti- gande 2 000 kr. Däremot synes tillräcklig anledning att medgiva restitution åt fy— siska personer, som taxerats för högre belopp, eller åt andra juridiska personer än nyss nämnts icke förefinnas. Då det av praktiska skäl är oundgängligen nödvän- digt att förebygga restitution av småbelopp — kostnaderna för restitutionen skulle eljest mången gång överstiga det restituerade beloppet _ har beredningen såsom förutsättning för erhållande av restitution dessutom uppställt det villkor, att det till restitution ifrågasatta beloppet skall uppgå till minst tjugufem kronor för det be- skattningsår, varom fråga är. ———————————————————
I 10 5 av författningsförslaget har meddelats föreskrift om att Stadgandena i 7—9 55, vilka handla om kupongskattens avräknande å den inkomst- och förmö- genhetsskatt, som i vanlig ordning påföres mottagare av utdelning, samt om resti- tution av kupongskatt, icke skola hava avseende å sådana mottagare av utdelning, som förvärvat rätten till utdelning utan samband med förvärv av själva aktien eller banklotten. ————————————————————
I 11 % av författningsförslaget upptagas bestämmelser till förhindrande av att skattskyldig undandrager sig att träffas av kupongskatt genom att överlåta sina aktier å en bulvan, som antingen icke är skattskyldig för utdelning eller vilkens inkomst- och förmögenhetsskatt kan på grund av rätt till avdrag för gäldränta eller av annan orsak antagas uppgå till lägre belopp än kupongskatten.
Då vår skattelagstiftning genomgående behandlar utdelning å andelar i ekono- miska föreningar på samma sätt som utdelning å aktier, kunde det synas följdrik- tigt, att kupongskatt skall utgöras även för utdelning å andelar i svenska ekono— miska föreningar. Beredningen har dock ansett sig icke böra framlägga förslag därom. Denna beredningens ståndpunkt har betingats därav, att uttagande av kupongskatt för utdelning från dylika föreningar otvivelaktigt skulle medföra vida större arbete och besvär än som motsvaras av nyttan. I de ekonomiska föreningar- na är nämligen utdelningen vanligen jämförelsevis låg, medlemmarna äro meren- dels talrika och oftast tillhörande de mindre bemedlade samhällsklasserna, och de olika medlemmarnas andelar plåga vara jämförelsevis små. Kupongskattt för utdelning å andelar i ekonomiska föreningar skulle därför antagligen i regel komma att uppgå till synnerligen blygsamma belopp för de enskilda medlemmarna. Och det skulle helt visst för såväl föreningarna som beskattningsmyndigheterrna i regel bliva besvärligt och kostsamt att genomföra vad på dem skulle ankomma, därest kupongskatt skulle utgå jämväl för utdelning å andelar i ekonomiska för- eningar, medan nyttan därav torde bliva synnerligen ringa. Det torde ock vara sällsynt, att en svensk ekonomisk förening såsom medlem upptager här i riket icke
bosatt fysisk person eller utländsk juridisk person. De skäl, som anförts för en kupongskatt för utländska skattskyldiga, hava därför en mycket begränsad gil- tighet beträffande utdelning från svenska ekonomiska föreningar.
Skulle framdeles ändrade förhållanden härutinnan inträda och med anledning härav det anses behövligt, att kupongskatt uttages även för utdelning å andelar i ekonomiska föreningar, lärer frågan böra komma under förnyat övervägande.»
Över beredningens betänkande avgåvos yttranden av ett flertal myndig- heter och sammanslutningar. Kommerskollegium, överstäthällarämbetet och länsstyrelsen i Kristianstads län, Östergötlands och Södermanlands handels— kammare, Skånes handelskammare, handelskammaren för Örebro och Väst- manlands län samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare förordade förslaget om införande av kupongskatt, statskontoret, länsstyrel- serna i Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Götebo—rgs— och Bohus samt Norrbottens län, bank- och fondinspektionen, Jernkontoret, Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Gotlands handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening och Svenska bank- iöreningen hade inga principiella erinringar att framställa mot förslaget och länsstyrelserna i Stockholms och Jämtlands län ville ej motsätta sig detsam- ma. Riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i Malmöhus, Söderman- lands, Älvsborgs, Örebro, Kronobergs och Västernorrlands län ställde sig tveksamma mot införandet av den föreslagna skatten. Länsstyrelserna i Jönköpings, Hallands och Skaraborgs län samt handelskammaren i Karlstad ävensom Smålands och Blekinge handelskammare framförde principiella er- inringar i olika hänseenden mot förslaget. Kammarrätten samt länsstyrel— serna i Värmlands och Västerbottens län uttalade sig mot införandet av en på sätt beredningen föreslagit konstruerad kupongskatt. Åtskilliga av de hörda myndigheterna yppade farhågor för att den föreslagna reformen, därest den genomfördes, skulle förorsaka beskattningsnämnder och andra myndigheter väsentligt ökad arbetsbörda och därigenom föranleda ökade utgifter för statsverket.
Riksräkenskapsverket yttrade bland annat följande: Riksråkenskapsverket funne den föreslagna skatteformen innebära obestridliga fördelar för såväl den skattskyldige som för staten. Emellertid vore anordnandet av en kupongskatt förenat med vanskligheter i vissa avseenden. Särskilt syntes den föreslagna rätten till restitution öppna möjligheter till missbruk samt medföra ett omfattande och kostsamt restitutionsförfarande. Jämväl avräkningsförfarandet skulle otvivelaktigt medföra osäkerhet samt ökat arbete för skattemyndigheterna. Den riksräkenskapsverket åliggande förhandsberäkningen av statens inkomster skulle ock för kupongskattens vidkommande bliva synnerligen osäker. Därtill kom- me, att den förskjutning tillbaka i tiden av skattebetalningen, som genom kupong- skattens tillkomst skulle åstadkommas, under en övergångstid skulle medföra viss anhopning av skattebetalning, vilket skulle kunna åsamka de skattskyldiga bety- dande svårigheter. Angivna olägenheter hade hos riksräkenskapsverket framkal- lat tvekan rörande Iämpligheten av att utan en radikal omläggning av gällande upp-
bördssystem införa ett beskattningssystem, där skatten för ett visst slag av in- komster uttoges vid källan.
I en motion, nr 254 i andra kammaren, vid 1934 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning av 22—388005. l.
frågan om avdrag av skatt vid inlösen av kuponger å svenska aktier från utländska uppdragsgivare eller införande av en fix kupongskatt å säd-ana aktier. I motionen påtalades de brister, som ansägos vidlåda den svenska skattelagstiftningen i vad anginge beskattningen av inkomst från utdelningar på svenska aktier, ägda av personer i utlandet eller förvarade hos utländsk bank eller bankir.
Bevillningsutskottet, till vilket motionen hänvisades, anförde i avgivet ut- låtande efter en redogörelse för vad som tidigare förekommit: De i motio— nen påtalade bristerna i beskattningssystemet vore av den art, att ett avhjäl— pande av desamma måste anses i hög grad angeläget. På sätt av den läm- nade redogörelsen framginge hade emellertid frågan sedan lång tid tillbaka : varit och torde alltjämt vara föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Dä Kungl. Maj:t efter den ytterligare utredning, som kunde vara erforderlig, snarast möjligt komme att framlägga förslag i syfte att avhjälpa nämnda missför- hållanden, hade utskottet icke ansett sig böra föreslå någon skrivelse i äm— net. Utskottet hemställde, -att motionen icke måtte föranleda någon riks- dagens åtgärd, och detta blev också riksdagens beslut.
I likalydande motioner, nr 250 i första kammaren och nr 129 i andra kammaren, vid 1934 års riksdag föreslogs vidare, att riksdagen måtte be- sluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa dels om skärpt tillämpning av vissa av bestämmelserna om utlännings rätt att här i riket vistas och in- nehava arbete ävensom om ökad kontroll över här arbetande utländska han- delsresande, dels ock därom, att i den mån ny eller utvidgad lagstiftning visade sig erforderlig för tillgodoseende av här avsett syfte Kungl. Maj:t måtte, såvitt möjligt redan för årets riksdag, framlägga förslag i ärendet. I likalydande motioner, nr 249 i första kammaren och nr 459 i andra kam- maren, vid samma års riksdag yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande sådana ändringar i närings- frihetsförordningen, som kunde befinnas erforderlig-a för att förläna full effektivitet åt föreskriften att utlänning icke finge utan Kungl. Maj:ts till- stånd här i riket idka handels- eller fabrik'srörelse, hantverk eller annan hantering, ävensom om framläggande för riksdagen av det förslag. vartill utredningen kunde föranleda.
Andra lagutskottet, till vilket sistberörda fyra motioner hänvisats, anförde i sitt utlåtande i anledning av motionerna bland annat: I förevarande motioner berördes spörsmålen, huruvida de bestämmelser, som meddelades i näringsfrihetsförordningen om utlännings rätt att i riket idka handel i olika avseenden och driva rörelse, efterlevdes, samt om nämnda bestämmel- ser kunde anses tillräckligt effektivt skydda svenska medborgare i deras yrkesutövning. Enligt vad utskottet inhämtat torde fall förekomma, då gäl- lande författningar kringginges. Vissa ändringar i bestämmelserna torde förtjäna att övervägas. Utskottet funne därför anledning föreligga att före- slå riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära utredning i dessa avseenden. Un- der åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet., att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa dels i anledning av
förstberörda motioner, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning på vad sätt de bestämmelser, som i kungörelsen den 11 november 1927 (Sv. förf.-saml. nr 411) samt andra administrativt utfärdade förordnanden med- » delats angående uppgiftsskyldighet för utlänning och kontroll över utlän- ningar, som vistades i riket, och deras verksamhet samt beträffande myndig- heternas samverkan vid utövandet av denna kontroll, borde ändras i syfte att åstadkomma ökad effektivitet och arbetsbesparing vid övervakningen dels ock i anledning av sistberörda två motioner, att Kungl. Maj:t måtte föran- stalta om utredning, huruvida och i vad mån näringsfrihetsförordningens be- stämmelser om utlännings rätt att här i riket idka handel eller annat närings- yrke kringginges, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill utred- ningen kunde föranleda.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Rörande senare delen av riksdagsskrivelsen inhämtades utlåtanden från socialstyrelsen och vissa länsstyrelser.
Sedan Kungl. Maj:t dels den 11 juni 1937 utfärdat lag om utlännings rätt att här i riket vistas (utlänningslag), dels den 3 december 1937 utfärdat kun- görelse om ändrad lydelse av 3 & kungörelsen den 31 december 1913 angå— ende rätt för utlänning och i utlandet bos-att svensk undersåte att här i ri- ket giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid medverka, dels ock den 10 december 1937 utfärdat cirkulär till samtliga länsstyrelser angående viss uppgiftsskyldighet till socialstyrelsen rörande utlänning, för vilken läns— styrelse jämlikt 5 26 mom. 3 näringsfrihetsförordningen beviljar tillstånd att under kringresande eller kringvandrande idka hantverk eller annan han- tering, har Kungl. Maj:t genom beslut den 28 januari 1938 funnit riksda- gens ifrågavarande skrivelse icke för närvarande föranleda någon vidare åtgärd.
Frågan om höjning av den i 4 & 2 mom. förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter stad- gade bevillningsavgiften, »artistskatten», har varit föremål för riksdagens prövning i anledning av motioner vid 1925 och 1931 års riksdagar, vilka motioner icke föranlett någon riksdagens åtgärd. Vid sistnämnda riksdag yttrade emellertid vederbörande utskott, att det kunde inträffa, att här i riket bosatta utländska artister, å vilka ifrågavarande förordning vore till- lämplig, erhölle en gynnad ställning i skatteavseende i förhållande till svenska artister och att därför visst fog för en ändring i lagstiftningen rö- rande dessa utländska yrkesutövares beskattning möjligen kunde anses fö- religga, helst dessa utlänningar i fråga om inkomster av annat slag vore un- derkastade samma regler för beskattning som svenska medborgare, vilka vore bosatta här i riket.
Kommittén. Såsom framgår av vad ovan anförts sammanhänga Svårig- ,heterna att utfå utskylder av utländska skattskyldiga och utlandssvenskar & i hög grad med själva skattesystemet. I den mån så är fallet, torde det lig- ga utom kommitténs uppdrag att verkställa utredning angående önskvärda
förbättringar och framlägga förslag därtill. Kommittén vill emellertid fram- hålla, att den omläggning av gällande uppbördssystem, som kommittén före- slär, torde underlätta införandet av ett beskattningssystem, enligt vilket skat- ten för visst slag av inkomster uttages vid källan, därest ett sådant system ur någon synpunkt, t. ex. för att säkrare erhålla skatt å aktieutdelningar till personer, bosatta i utlandet, och till utländska bolag, skulle anses önskvärt. Därest det skulle befinnas lämpligt att införa en kupongskatt, så anordnad att densamma skall avräknas å de utskylder, som utdelningens mottagare har att utgöra för det beskattningsår, under vilket utdelningen blivit tillgänglig att lyfta, torde en avräkning i samband med debiteringen av utskylderna kun- na lättare verkställas efter införandet av ett enhetligt, rationaliserat upp- bördssystem. Sådan avräkning bör i de flesta fall kunna ske redan i sam- band med förskottsdebiteringen.
Kommittén vill även betona, att behov synes föreligga av en allmän översyn av de författningar, som reglera dylika skattskyldigas rätt att här i riket idka näring eller eljest förvärva inkomst och deras skatteplikt samt därmed sam- manhängande speciella taxerings- och uppbördsspörsmål.
Här må vidare erinras om att vissa slag av verksamhet icke anses falla under näringsfrihetsförordningens bestämmelser och att alltså särskilt till- stånd att idka handel eller annat näringsyrke i vissa fall icke erfordras för utlänning, som ägnar sig åt verksamhet av sådan art. I en del gränsfall kan tvekan yppa sig, huruvida visst näringsyrke är hänförligt under näringsfri- hetsförordningen eller icke. Enligt föreliggande prejudikat har näringsyrke, som vid tiden för förordningens tillkomst ej var förutsett, ansetts icke hänför— ligt under densamma. Vidare kan i vissa fall tvekan uppstå, huruvida av en utlänning utövad verksamhet är att anse såsom självständigt idkande av hantverk eller annan hantering under kringresande eller kringvandrande, i vilket fall länsstyrelsens tillstånd erfordras, eller sås-om arbetsanställningar i följd hos olika arbetsgivare, varvid utlänningen är skyldig innehava av so- cialstyrelsen meddelat arbetstillstånd. I dessa fall föreligger alltså svårig- het att avgöra, huruvida man författnings-enligt kan fordra, att en utlän- ning, för att han skall anses hava rätt att utöva sin verksamhet, förskaffar sig särskilt tillstånd, eller huruvida hans verksamhet skall anses såsom fri förvärvsverksamhet. Slutligen må nämnas, att frågan om när en agent för ett utländskt företag skall anses bosatt här i riket stundom blivit föremål för tvekan. (Jfr ovannämnda förordningen den 23 oktober 1908, 3 &, och kun- görelsen den 15 juni 1935.)
Talrika och stora skatteförluster å utlänningar och utlandssvenskar tcorde, såsom antytts, hava sin grund i svårigheterna att få dessa skattskyldiga ve- derbörligen taxerade. I ett stort antal fall kommer det nämligen icke till ttaxe- ringsmyndigheternas kännedom, att inkomst, som skall här beskattas, till- fallit här bosatta utländska skattskyldiga eller utrikes bosatta skattskyldiga. Inom ramen för sitt uppdrag har kommittén sökt råda bot häremot genom att föreslå skyldighet för utlänning att efter viss tids vistelse i riket visa, att han blivit här folkbokförd. (Jfr förslaget till lag om ändrad lydelse av 10 & llagen
den 11 juni 1937 om utlännings rätt att här i riket vistas och motiven därtill del 11 sid. 184 och 367.)
Bortsett från bestämmelserna i de ovanberörda förordningarna angående utvidgad näringsfrihet och angående bevillningsavgifter för särskilda för- måner och rättigheter, finnas inga garantier mot att utlänningar, som här förvärvat inkomst, begiva sig ur riket utan att erlägga dem åvilande utskyl- der. Enligt kommitténs förmenande bör tagas under övervägande, huruvida icke den enligt förordningen angående utvidgad näringsfrihet i vissa fall stadgade skyldigheten för utlänning att ställa säkerhet för utskylder under viss tid bör utsträckas att avse samtliga fall, då tillstånd'enligt nämnda för- ordning skall meddelas sådan skattskyldig. Det kan vidare ifrågasättas, hu- ruvida icke i lagen om utlännings rätt att här i riket vistas böra införas be- stämmelser om skyldighet för utlänning, som söker arbetstillstånd, att ställa säkerhet för utskylder avseende viss tid, eller huruvida icke utskylder för så- dan utlänning i förekommande fall böra uppbäras under medverkan av ar— betsgivare genom avdrag ä den skattskyldiges lön. Om åtgärder i sådan rikt— ning vidtagas och det i framtiden kan bliva möjligt att ingå ytterligare över- enskommelser med främmande stater om handräckning för uttagande av utskylder, torde de brister som vidlåda uppbörden av utlänningars och i ut- landet vistande svenska medborgares utskylder, i betydande grad kunna av- hjälpas.
Åtgärder i vissa fall gentemot tjänstemän, som hava befattning med uppbörd.
Det har sedan länge påtalats såsom ett missförhållande, att tjänstemän, som hava att taga befattning med uppbörd och indrivning av utskylder, kun- na utan någon särskild påföljd själva underlåta att i behörig ordning er- lägga sina utskylder. I cirkulär till samtliga länsstyrelser den 26 oktober 1926 anhöll sålunda riksräkenskapsverket, att enär vid granskningen inom ämbetsverket av balans- och avskrivnings- m. fl. längder i flera fall upp- märksammats, att exekutionsbiträden häftat för oguldna kronoutskylder, länsstyrelserna ville hos utmätningsmännen framhålla vikten 'av att de personer, som omhänderhade indrivningen, icke själva resterade för oguld- na utSkylder.
Riksdagens år 1937 församlade revisorer ägnade uppmärksamhet åt rest- indrivningen och företogo därvid i viss utsträckning granskning av avgivna balanslängder ,och restlängder. I balanslängderna för en norrländsk stad iakttogs, att befattningshavare, som handhade skatteindrivning, blivit upp- förda å restlängd samt att en av dessa resterade för flera års skatter. En landsfiskal hade varit uppförd å restlängd under 7 år i följd för kommunal- utskylder. Av för åren 1934—1936 påförda kommunalutskylder resterade samme landsfiskal ännu i november 1937 med 4495 kronor. I en stad i Västergötland hade stadsfiskalen restförts för oguldna utskylder. Vid redo-
visningen av restlängden hade av vederbörande exekutionsbetjänt antecknats, att betalningen vore beroende på stadsfiskalens egna indrivningsåtgärder. Revisorerna framhöllo i sin berättelse (I sid. 87), att det måste anses vara i hög grad olämpligt, att de befattningshavare, som i tjänsten handhade in- drivningen av skatter, icke själva i rätt tid erlade sina utskylder. Det vore uppenbart, att ett sådant förhållande måste vara till betydande men för in- drivningsarbetet.
I infordrat yttrande över vad revisorerna sålunda anfört förklarade riks— räkenskapsverket, att ämbetsverket delade revisorernas uppfattning om det olämpliga i att befattningshavare, som handhade indrivningen av skatter, själva resterade för oguldna utskylder. Denna uppfattning hade också vid de genom riksräkenskapsverkets försorg verkställda inventeringarna hos länsstyrelserna underställda redogörare i förekommande fall delgivits veder- börande.
På sålunda och i övrigt förekomna anledningar företogs inom riksräken- skapsverket en undersökning till utrönande av i vilken omfattning personer anställda i statstjänst eller annan allmän tjänst återfunnos i balanslängderna över vid utgången av december 1937 oredovisade kronoutskylder. Undersök- ningen utvisade, att i balanslängderna förekommo, bland andra, ett fyrtiotal landsfiskaler, exekutionsbiträden och uppbördstjänstemän i stad.
I cirkulär till länsstyrelserna den 19 mars 1938 anhöll riksräkenskapsver- ket, att länsstyrelserna ånyo ville fästa vederbörande redogörares och utmät- ningsmäns uppmärksamhet på vad ämbetsverket i ovanberörda cirkulär er- inrat. Riksräkenskapsverket anhöll vidare, att, då befattningshavare, som handhade indrivning av utskylder, funnes uppförd å restlängd, uppgift här- om för framtiden måtte lämnas i vederbörande inventeringsprotokoll och att länsstyrelsen vid översändandet till riksräkenskapsverket av protokollet ville meddela, vilka åtgärder som vidtagits för utfående av utskylderna, samt, därest fråga vore om utmätningsmans utskylder, huruvida annan utmät— ningsman jämlikt 6 & utsökningslagen blivit förordnad.
Redan av de anförda uppgifterna framgår, att ifrågavarande missförhål- lande förekommer i en utsträckning, som måste anses anmärkningsvärd. I detta sammanhang må erinras om att ur balanslängderna endast kunna in- hämtas upplysningar om personer, vilkas utskylder sedan avsevärd tid äro oguldna. En inom kommittén företagen stickprovsundersökning av rest- längder över kronoutskylder har givit vid handen, att tjänstemän, som hava befattning med uppbörd och indrivning av utskylder, underlåtit att i behö— rig ordning erlägga sina utskylder i betydligt större utsträckning än ovan re- laterade uppgifter visa.
Beträffande restlängder över kommunalutskylder har kommittén icke verk- ställt någon undersökning. Det torde emellertid kunna antagas, att samma missförhållande förekommer även i fråga om dessa utskylder och troligen i minst lika stor utsträckning som i fråga om kronoutskylder.
Kommittén finner ett sådant förhållande —— som måste vara ägnat att un- dergräva respekten för de tjänstemän, som skola bevaka det allmännas rätt
med avseende å utskylders uttagande, och vara till men för indrivningsarbe- tet — icke höra i fortsättningen få förekomma utan att för den försumlige medföra påföljd i någon form. Kommittén anser, att uppbördsmyndigheter- na böra ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt ifrågavarande förhållanden och med lämpliga medel ingripa, så snart anledning därtill förekommer. Sålun- da bör redan vid restlängdernas utskrivande bemärkas, huruvida tjänstemän, som i detta sammanhang avses, underlåtit att i behörig ordning erlägga sina utskylder och göras anteckningar härom. Länsstyrelsen eller uppbördskam- reraren torde vidare böra särskilt anmoda vederbörande att fullgöra sin be— talningsskyldighet. I förekommande fall bör ofördröjligen förordnande, var- om förmäles i 6 & utsökningslagen, meddelas. Slutligen torde riksräken— skapsverket höra i den omfattning ämbetsverket finner skälig på lämpligt sätt hållas underkunnigt om förekomna omständigheter av ifrågavarande art.
Uppbördsstatistik.
För närvarande kunna länsstyrelserna icke utan särskild, tidsödande un- dersökning med ledning av de av landsfiskaler och magistrater avgivna må- nadsräkningar jämte bilagor erhålla en fullständig överblick över resultatet av indrivningen av visst års restförda kronoutskylder inom ett utmätnings- mansdistrikt eller verkställa en jämförelse mellan indrivningens resultat i avseende på olika års utskylder. Ej heller kan utan sådan undersökning en jämförelse göras mellan indrivningens fortgång inom olika utmätningsmans- distrikt vare sig i fråga om visst års utskylder eller i fråga om indrivningen i dess helhet. För riksräkenskapsverkets del kunna — därest sådana un- dersökningar med den knappt tilltagna personal, som ämbetsverket har att tillgå för kontroll över restindrivningens effektivitet, överhuvud taget kunna anordnas —— undersökningar icke utföras annat än med ledning av dit in— komna uppbördsredogörelser med tillhörande bilagor. De till länsstyrelserna och riksräkenskapsverket ingående balanslängderna erbjuda i detta hänseen- de endast mycket begränsade möjligheter. Ur desamma kunna visserligen ut- läsas större avvikelser från indrivningens normala gång i ett eller annat ut- mätningsmansdistrikt, såsom t. ex. då i en balanslängd återfinnes ett påfal— lande stort antal personer, vilkas yrke eller samhällsställning synes giva vid handen, att de åtnjuta jämförelsevis höga inkomster, eller längden upptar ett flertal skattskyldiga, beträffande Vilka införselinstitutet synes bort hava kom- ma till användning men icke anlitats. Det låter sig dock icke göra att enbart av längdernas uppgifter bilda sig en bestämd uppfattning, huruvida indriv— ningen skötts på ett tillfredsställande sätt. I sådana fall, då balansläng- derna upptaga huvudsakligen mindre inkomsttagare, är det sålunda knap- past möjligt att utan närmare kännedom om ortsförhållandena bedöma hu- ruvida indrivningsverksamheten eftersatts. Den omständigheten, att balans- längderna upptaga ett stort antal poster till ett sammanlagt högt belopp, behöver icke i och för sig innebära, att indrivningen försummats. Orsaken
härtill kan exempelvis vara, att utmätningsmannen —— i stället för att före- slå avkortning av resterande utskyldsbelopp — avvaktar möjligheten att så småningom utfå de restförda utskylderna, vilket i vissa fall kan giva ett mera tillfredsställande resultat. Vidare kan dröjsmål hava föranletts av att hand- räckning måst begäras hos olika utmätningsmän. En överblick över indriv- ningens fortgång inom olika exekutionsbiträdens verksamhetsområden är för länsstyrelserna och riksräkenskapsverket icke möjlig att erhålla. Ut- mätningsmannen kan vinna en sådan överblick först efter särskild tidsödan- de genomgång av restlängder och redovisningsräkningar.
Beträffande kommunalutskylder föreligger för närvarande ingen anled- ning för länsstyrelserna och riksräkenskapsverket att följa indrivningens gång. Länsstyrelsernas befattning med övervakandet av indrivningen av så— dana utskylder avser nämligen endast en kontroll över utmätningsmännens medelsförvaltning. Riksräkenskapsverket har icke att taga annan befattning med indrivningen av kommunalutskylder än som följer av dess åliggande att för övervakande av indrivningen och redovisningen av kronoutskylder verkställa inventeringar och undersökningar rörande redovisningsväsendet hos länsstyrelserna underlydande redogörare, därvid även förhållanden som avse indrivningen av kommunalutskylder kunna bliva föremål för uppmärk- samhet.
Olägenheten av att systematiskt sammanställda uppgifter rörande indriv- ningens fortskridande ej finnas tillgängliga för de myndigheter, som hava att övervaka restindrivningen av kronoutskylder, har tidigare uppmärksam- mats. Sålunda anförde de inom socialdepartementet för verkställande av utredning angående skärpta kontrollföreskrifter för landsfiskalers och med dem jämställda befattningshavares medelsförvaltning m. m. särskilt tillkal- lade sakkunniga i sitt den 17 maj 1930 avgivna betänkande, bland annat, följande:
»Riksräkenskapsverkets granskning av länens debiterings- och uppbörds- samt bötesredogörelser är väsentligen rent siffermässig och utmynnar i upprättandet av sammandragslängder, årssammandrag och generalsammandrag.
Skulle vid granskningen framgå, att restantierna å kronoutskylderna inom någon ort uppgå till anmärkningsvärt högt belopp, utan att sådant förhållande föraznletts av giltiga orsaker, åligger det riksräkenskapsverket att låta vidtaga den eller de åtgärder, som finnas vara av omständigheterna påkallade och för restantiaernas skyndsamma indrivande erfordras.
Möjligheten för riksräkenskapsverket att i sist angivna hänseende utöva en verk- sam kontroll skulle i avsevärd mån ökas, om ämbetsverket för varje landsfiskals- distrikt och varje stad ägde tillgång till sammanställning å särskilt kort aV' dels månadsbeloppen för avskrivna, avkortade, influtna och oredovisade kronoutskylder, dels de vid december månads utgång oredovisade heloppens fördelning på slkatte- år. Härigenom skulle en tillfredsställande översikt av restindrivningens forttgång samt avskrivnings- och avkortningsförfarandets omfattning erhållas. Särskillt en jämförelse av sifferuppgifterna för en följd av år torde lämna ur kontrollsynpunkt värdefulla upplysningar rörande det sätt, på vilket de länsstyrelserna understtällda redogörarna fullgöra sina skyldigheter.
De sammanställningar av ifrågavarande slag, som riksräkenskapsverket på grund- val av debiterings- och uppbördsredogörelserna för tvenne län försöksvis anställt för ett enstaka kalenderår, utvisa högst betydande växlingar i restindrivningens snabbhet och effektivitet de olika distrikten emellan.
Med hänsyn till att riksräkenskapsverket icke äger tillgång till landsfiskalernas och magistraternas till länsstyrelsen insända månadsräkningar, är utarbetandet av ifrågavarande sammanställningar synnerligen tidsödande. Det synes de sakkun- niga under sådana omständigheter böra övervägas, om ej erforderliga, på nämnda månadsräkningar grundade uppgifter borde månatligen å särskilt härför fastställd blankett av länsstyrelserna insändas till riksräkenskapsverket.»
I en vid 1938 års riksdag inom första kammaren framställd interpellation har i anledning av närmare angivna missförhållanden med avseende å in- drivningen av kommunalutskylder inom visst landsfiskalsdistrikt frågan om behov av effektivare kontroll över skatteindrivningen berörts.
Kommittén anser, att för vinnande av en fortlöpande och effektiv kontroll över restindrivningen anordningar böra vidtagas, som möjliggöra en över- blick över resultatet av indrivningen av visst års restförda utskylder i hela riket samt en jämförelse mellan indrivningens fortgång i de särskilda indriv- nings- och utmätningsmansdistrikten. För att kunna få en riktig bild av upp- börden och indrivningsverksamhetens bedrivande inom ett visst indrivnings- distrikt bör jämförelse göras dels mellan å ena sidan de debiterade utskylder- na och å andra sidan restförda, influtna, avkortade och avskrivna utskylder för distriktet, dels ock mellan det sålunda framkomna resultatet och motsva- rande förhållanden beträffande andra distrikt. Jämförelsen bör avse såväl antal utskyldsposter som belopp, ty om avseende endast fästes vid summan av på visst sätt redovisade belopp, skulle en jämförelse kunna bliva i hög grad missvisande. Ett stort antal i ett distrikt på visst sätt redovisade poster skulle nämligen kunna i ett annat distrikt motsvaras av ett fåtal på samma sätt redovisade poster, utan att detta framginge vid jämförelsen.
Såsom på annat ställe i betänkandet närmare utvecklas (jfr sid. 190 0. f.), föreslår kommittén, att restantier skola redovisas av exekutionsbiträde till ut- mätningsman och av denne till länsstyrelse eller uppbördskamrerare i särskil- da redovisningsräkningar alltefter det sätt, på vilket resultatet av indrivning- en redovisas. Vidare skola exekutionsbiträdena i en sammandragsuppgift för varje redovisningstillfälle sammanfatta de uppgifter om indrivningen, som redovisningen avser, med angivande av antal poster och belopp, som redo- visas enligt de olika slagen av redovisningsräkningar. Utmätningsman å lan- det och i fögderistad samt uppbördskamrerare hava att vid anmälande av utskylder till avkortning eller avskrivning och vid avgivande av månads- räkning på liknande sätt sammanfatta uppgifterna om indrivningen inom utmätningsmansdistriktet eller staden. Genom en lämplig uppställning av de blanketter, som skola komma till användning för ovannämnda ändamål, kunna uppgifterna med fördel utnyttjas för en hos utmätningsman, upp- bördskamrerare och länsstyrelse förd fortlöpande statistik över restindriv- ningen. Länsstyrelsens statistik bör även avse resultatet av den ordinarie uppbörden och länsstyrelserna höra till riksräkenskapsverket insända på de-
ras statistik grundade sammanställningar, såvitt rör redovisningen i de sär- skilda utmätningsmansdistrikten.
Dessutom förutsätter kommittén, att länsvis ordnade tabeller över upp- bördsresultaten komma att intagas i Sveriges officiella statistik, där för när- varande inga uppgifter av sådant slag förekomma. En god stomme för dylik statistik rörande äldre är torde kunna erhållas genom de tabeller, som under årens lopp sammanställts av de olika sakkunnigberedningar, vilka sysslat med uppbördsfrågorna.
Uppbördsborgen.
Enligt 14 & polisreglementet den 26 september 1925 skall å landet anställd polisman, som har att biträda i utsökningsmål eller vid indrivning av ut— skylder eller böter eller vid annan handräckning, vara pliktig att ställa upp- bördsborgen för omhänderhavda medel. Borgen skall ställas till det belopp, länsstyrelsen bestämmer, antingen av svensk försäkringsanstalt eller ock av kommun eller polisdistrikt. Befattningshavaren kan i stället lämna fullgod pant, bestående av inteckning i fast egendom inom 0/10 av fastighetens taxe- ringsvärde eller av fullgoda värdepapper. Exekutionsbiträde i stad är enligt 3 5 i kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden underkastad motsvarande skyldighet. I praktiken torde den sålunda föreskrivna uppbördsborgen vanligen utgöras av borgen av kom- mun eller polisdistrikt eller ock garantiförsäkring. Annan säkerhet torde re- lativt sällan förekomma. Den ställda borgen skall å landet förvaras av länsstyrelsen och i stad av den myndighet, som har att tillsätta exekutions- biträdet.
I 1925 års proposition angående polisväsendet beräknade man en garanti- summa av i medeltal 3 000 kronor per befattningshavare. Emellertid synas länsstyrelserna ofta hava fordrat större garantisummor, upp till 10 000 kro- nor och mera. Medeltalet synes därför ligga högre än det i nämnda propo- sition beräknade. Vad försäkringspremien beträffar kalkylerade man i pro- positionen med 15 kronor för varje 1000 kronor av garantisumman. Nu- mera torde dylika garantiförsäkringar kunna tecknas mot en premie av 10 kronor per 1 000. Åtminstone vid den kollektivt ordnade försäkringsform, som tillkommit genom överenskommelse mellan fjärdingsmännens riksför hund och viss försäkringsanstalt, torde förekomma återbäring på vissa villkor.
Riksdagens år 1929 församlade revisorer påpekade, att bestämmelserna i 14 5 av polisreglementet angående ställandet av uppbördsborgen i många fall icke behörigen efterlevdes. De risker för ekonomisk förlust, som genom de långa dröjsmålen med borgenssäkerheternas avlämnande uppkomme för statsverket, syntes så pass allvarliga, att det förefölle revisorerna angeläget, att omedelbara åtgärder till vinnande av rättelse i påtalade hänseende vid- toges. Revisorerna ansågo sig böra i detta sammanhang nämna, att vissa
länsstyrelser plägat i förordnanden för polismän intaga det förbehållet, att vederbörande icke finge befatta sig med indrivningsverksamhet, förrän borgen för omhänderhavda medel blivit ställd och av länsstyrelsen godkänd. Det syntes revisorerna kunna ifrågasättas, om ej detta villkor borde stadgas såsom en allmän regel vid förordnanden av här ifrågavarande slag, even- tuellt genom ett tillägg till polisreglementets ovanberörda bestämmelse.
I anledning av revisorernas berättelse anförde 1930 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t, att riksdagen ansett det önskvärt, att samtliga med före- varande fråga om uppbördssäkerhet sammanhängande spörsmål gjordes till föremål för närmare utredning i ändamål att vinna så enkla och praktiska anordningar som möjligt samtidigt med att åt bestämmelserna i ämnet gåves den effektivitet, som måste anses erforderlig för skyddandet av statsverkets intressen, samt att erforderliga föreskrifter därefter syntes böra utfärdas av Kungl. Maj:t. Riksdagen anhöll därför, att Kungl. Maj:t måtte låta verkstäl- la utredning rörande den lämpligaste anordningen av den polis- och fjär- dingsmän åliggande skyldigheten att ställa uppbördssäkerhet samt därefter meddela de föreskrifter i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda.
Statskontoret, som anbefalldes avgiva yttrande över vad revisorerna och riksdagen sålunda anfört, ifrågasatte i ett den 26 mars 1931 avgivet ytt- rande, huruvida icke polisreglementets bestämmelser om uppbördsborgen borde helt eller huvudsakligen bygga på garantiförsäkringar. Länsstyrelse skulle kunna åläggas att ombesörja sådant för samtliga fjärdings- och polis- män inom länet, som vore sysselsatta med uppbörds- och indrivningsverk- samhet. En lämplig form för sådan försäkring vore den s. k. gruppförsäk- ringen, genom vilken kostnaderna syntes kunna väsentligt nedbringas. Stäl- landet av uppbördssäkerhet skulle kunna ytterligare förenklas, därest försäk- ringen anknötes icke till en viss angiven person utan till innehavaren av viss tjänst. För att garantiförsäkring skulle bliva ordnad på lämpligaste sätt, tor- de frågan liksom övriga hithörande spörsmål böra bliva föremål för för- handlingar med vederbörande försäkringsbolag. Statskontoret ansåge sig icke böra närmare ingå på frågan, huruvida premien borde betalas av ve- derbörande kommun eller polisdistrikt eller av vederbörande befattnings- havare.
Den av statskontoret föreslagna anordningen rönte ett välvilligt mottagan- de hos de myndigheter, som efter remiss avgåvo yttrande över densamma. Femton länsstyrelser tillstyrkte utan förbehåll. Även de övriga länsstyrel- serna tillstyrkte i huvudsak, dock med vissa reservationer eller ändrings- förslag.
Länsstyrelsen i Stockholms län föreslog, att borgen av kommun skulle få förekomma vid sidan av försäkringen, under villkor att kommunen, innan den årliga förnyelsen av försäkringen gjordes, till länsstyrelsen avlämnade en av kommunen undertecknad borgensförbindelse såsom säkerhet för den per- son, som uppehölle eller komme att uppehålla tjänsten. Länsstyrelsen i Sö— dermanlands län avstyrkte förslaget, i vad det avsåg att inteckning och an- nan realsäkerhet ej finge förekomma vid sidan av försäkringen, samt ifråga-
satte, om ej staten borde såsom försäkringsgivare ombesörja försäkringen, i vilket fall inbetalning av premie ej borde förekomma utan avlöningen jäm- kas i förhållande till avgiftens beräknade belopp. Då det kunde ifrågasät- tas, om den förmån, som vunnes genom försäkringen, svarade mot försäk- ringens årliga totalkostnader, borde undersökning verkställas angående des- sa kostnaders storlek samt den förlust, mot vilken man genom försäkringen skulle säkerställas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrkte för- slaget om gruppförsäkring avseende varje befattningshavare, som bestrede tjänsten i fråga. Länsstyrelsen borde förskottera premierna. Vem som bor- de gottgöra länsstyrelsen sådan förskjuten kostnad, vore en avlöningsfråga. Statsbidraget för polisväsendet borde icke påverkas av dylik utgift, för det fall att polisdistriktet finge svara därför. I annat fall borde staten i stället för utgift för dylik försäkring stå självrisk och sålunda icke påfordra upp— bördssäkerhet. Länsstyrelsen i Örebro län ansåg ett viktigt skäl för grupp- försäkringen vara, att försäkringspremierna därigenom kunde nedbringas, men det borde utredas hur stor procentuell nedsättning, som sålunda kunde ernås. Rätten att använda realsäkerhet och kommunal borgen borde bibe- hållas för dem, som vore i tillfälle att ordna säkerhet på sådant sätt. Inom länet funnes 42 uppbördsmän, förordnade jämlikt nya polislagen, och hade av dessa 12 ställt kommunal borgen, 5 avlämnat realhypotek och 25 begag- nat garantiförsäkring. Det vore knappast möjligt, att under den obligato- riska försäkringen intvinga redan förordnade befattningshavare, vilka ej ville gå med därpå. Länsstyrelsen i Västmanlands län — som tillstyrkte gruppförsäkring endast under den förutsättningen, att försäkringen gällde alla, som innehade tjänsten — åberopade vad den tidigare i anledning av statsrevisorernas framställning i ärendet yttrat, vilket synes vara förtjänt av att här i korthet återgivas. Genom cirkulärskrivelse till länets landsfiskaler hade länsstyrelsen redan 1925 fastställt vissa principer för beräknande av sä— kerhetens storlek och anmodat landsfiskalerna, att inom viss tid efter det polisreglementet vunnit tillämpning å kommun eller polisdistrikt till läns- styrelsen insända säkerheten. För att ytterligare stärka kontrollen kunde föreskrivas dels att länsstyrelsen icke skulle äga utfärda förordnande å fjär- dingsmans- eller polistjänst, med vilken vore förbunden uppbördstjänst, förr- än bevis ingått, att föreskriven säkerhet blivit ställd, dels att landsfiskal icke ägde uppdraga indrivningstjänst åt sådant biträde, förrän vederbörande erhållit länsstyrelsens förordnande å tjänsten, varav skulle följa, att lands- fiskal, om han ändock lämnade sådant uppdrag, bleve skyldig ersätta därav uppkommen skada. Därest ej befattningshavaren inom viss tid ställde sä— kerhet, som kunde av länsstyrelsen godkännas, borde länsstyrelsen äga rätt att förordna om nytt val samt tillsätta vikarie. Om kommunen då valde sam- ma person, borde detta innebära, att kommunen åtoge sig uppbördssäkerhet för den valde. Samma förfarande borde tillämpas, då ställd säkerhet för- fölle. Länsstyrelsen borde ej vara skyldig att godkänna försäkringsbrev av annan försäkringsanstalt än sådan, som beredde statsmyndighet samma för- män, som enligt 87 5 lagen om försäkringsavtal tillkomme inteckningsha-
vare. Det vore lämpligt att bestämmelse om beräknandet av säkerhetsbe- loppet infördes i polisreglementet. Det kunde ifrågasättas, om ej polis- distriktet borde bekosta försäkringen. Ett annat förslag till spörsmålets lös- ning vore att låta polisdistriktet bliva ansvarigt för tjänstemannens uppbörd intill det belopp, som blivit bestämt, distriktet dock obetaget att genom ga- rantiförsäkring skydda sig mot förlust. En sådan anordning, vilken förut- satte ändring i polislagen, innebure, att distrikt i viss mån bleve ansvarigt för tjänstemannens försummelser. En sådan anordning kunde måhända även bidraga därtill, att distriktet mer ägnade sig åt omsorgen att »få den bäste mannen till platsen än att få den billigaste».
Vid sidan av principfrågan om gruppförsäkringen upptogo de flesta läns- styrelser till behandling även frågan, vem som skulle betala försäkringen. En överblick över de föreliggande yttrandena giver i sådant avseende vid handen följande. Sex länsstyrelser föreslogo, att vederbörande polisdistrikt skulle bekosta försäkringen. Andra åter föreslogo, att staten ensam, staten och polisdistriktet eller befattningshavaren själv skulle bestrida kostna- derna.
Förslaget hade även utsänts för yttrande till vederbörande personalorga- nisationer. Riksförbundet för fjärdingsmän och polismän ansåg, att garanti- försäkringen helt borde avskaffas och staten själv övertaga risken. För- bundet avstyrkte varje form av försäkring i enskild anstalt, då en sådan måste vara oekonomisk och endast gagna försäkringsbolaget. En tänkbar lösning av frågan vore uppläggandet av en försäkringsfond, till vilken polis- distrikten finge lämna bidrag och ur vilken förskingrade belopp skulle täc- kas. Befattningshavarnas knappa löner borde i varje fall icke tagas i an- språk för sådant ändamål. Svenska polisförbundet tillstyrkte förslaget om en gruppförsäkring, tecknad av länsstyrelsen och avseende samtliga befatt- ningshavare inom länet med indrivningsverksamhet, men framhöll, att kost- naden icke borde belasta befattningshavarna utan fördelas mellan staten och polisdistriktet. I detta sammanhang må erinras dels om att svenska polisför- bundet i en tidigare framställning framhållit samma synpunkter och önske- mål som i nu refererade yttrande och dels om att riksförbundet för fjär- dingsmän och polismän i en framställning år 1931 hemställt om garantiför- säkringspliktens slopande och framhållit, att detta vore ett för staten för- hållandevis mycket billigt sätt att i någon mån lätta fjärdingsmännens be- tryckta ställning.
Vissa förhållanden beträffande de gängse ansvarsförsäkringarna hava upptagits till behandling i särskilda framställningar. Sålunda påtalade länsstyrelsen i Hallands län i en framställning år 1930, att vissa bestämmel- ser, som brukade förekomma i garantiförsäkringsbreven i väsentlig mån in- skränkte försäkringstagarens rätt, t. ex. att försäkringsgivaren icke ansvarade för brist, som uppstått mer än 15 månader innan den upptäckts. Länssty- . relsen ifrågasatte, huruvida försäkring på dylika villkor borde godkännas som uppbördsborgen. Statskontoret framhöll i yttrande över nämnda hem- ' ställan,_att frågan om försäkringsvillkoren borde övervägas i samband med
den utredning, som anhefallts i anledning av 1930 års riksdagsskrivelse. I skrivelse den 15 oktober 1932 framhöll länsstyrelsen i Blekinge län olägen- heterna av nyssnämnda inskränkningar i försäkringsgivarens ansvar vid de vanligen förekommande formerna av garantiförsäkring och föreslog, att för- säkringsbolagen måtte tillförbindas åtaga sig utsträckt ansvarighet i nämnda avseende. Över denna framställning hörda myndigheter, statskontoret, riks- räkenskapsverket och försäkringsinspektionen, hänvisade samtliga till den på prövning beroende frågan om uppbördsborgens ordnande.
Riksdagens år 1933 församlade revisorer upptogo på nytt frågan om upp- bördsborgen till behandling. I samband med vissa anmärkningar rörande tillämpningen av bestämmelserna om uppbördsborgen framhöllo revisorer- na bland annat, att det syntes vara uppenbart, att genom rådande osäkerhet på hithörande område garantiförsäkringarnas ansvarsbelopp icke kunnat ut- nyttjas i avsedd omfattning. Det förefölle revisorerna, som om de av stats- kontoret föreslagna åtgärderna beträffande ordnandet av garantiförsäkringen skulle vara ägnade att giva ökad effektivitet åt bestämmelserna om upp- bördssäkerhet.
Med anledning av revisorernas påpekande anförde 1934 års riksdag i skri- velse till Kungl. Maj:t, att då frågan om ställandet av uppbördssäkerhet icke kunde anses vara på tillfredsställande sätt ordnad, det syntes riksdagen angeläget, att densamma i hela dess sammanhang snarast vunne sin lösning, och anhöll, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för en snar lösning av frågan om ställande av uppbördsborgen för polis- och fjärdingsmän.
I en är 1935 inom socialdepartementet utarbetad promemoria i ärendet an- fördes, att under tioårsperioden 1919—1928 förskingringar, begångna av ifrågavarande befattningshavare, skulle hava uppgått till i medeltal 35 000 kronor om året eller föga mer än 10 kronor per befattningshavare. I pro- memorian anfördes vidare:
»Såsom framgår av länsstyrelsernas yttranden över statskontorets förslag, ha olika meningar gjort sig gällande rörande frågan om fördelningen av kostnaderna för täc- kande av förskingringsrisken. De möjligheter, som erbjuda sig, äro att kostnaderna drabba befattningshavarna, polisdistrikten eller staten eller ock att de på något sätt fördelas mellan dessa tre intressenter. Vilket alternativ som än väljes synes statskontorets förslag vara förenat med vissa olägenheter. Sålunda synes det vara obilligt att ålägga befattningshavarna att ensamma svara för en premieutgift, som för hela kåren uppgår till flera gånger den förlust, som genom befattningshavarnas åtgöranden tillskyndas staten. Särskilt hårt skulle ett sådant åläggande drabba de befattningshavare, som äro i tillfälle att ställa realsäkerhet och genom försäkringen åsamkas nya utgifter. Dä polisväsendet principiellt betraktas som en stalsuppgift och staten till följd härav till avsevärd del bidragit till polisdistriktens kostnader, synes det icke vara konsekvent att ålägga polisdistrikten att utan varje bidrag från staten svara för nu ifrågavarande kostnader. Emellertid synes det framgå av utred- ningen, att det med ett system av garantiförsäkringar, tecknade hos enskilda försäk- ringsanstalter, skulle bli ekonomiskt ofördelaktigt för staten att bidraga till försäk- ringspremierna. Visserligen torde premierna kunna något nedpressas genom den av statskontoret föreslagna anordningen med s. k. gruppförsäkring, men denna sänk- ning kommer troligen att neutraliseras av den premiehöjning, som måste förorsakas av de för försäkringens effektivitet nödvändiga förändringarna i hittills brukliga för-
säkringsvillkor. Om man sålunda måste räkna med i huvudsak oförändrade pre- mier vill det synas, som om ett bidrag från statens sida av allenast en tredjedel av försäkringspremierna skulle innebära en kostnad för staten av minst ungefär sam- ma belopp, vartill förskingringarna genomsnittligt uppgå. Då härtill kommer att de tecknade garantiförsäkringarna sannolikt icke till fullo skulle täcka de förskingrade beloppen, skulle det tydligen vara fördelaktigare för staten att stå självrisk. På grund härav synes det vara påkallat att till närmare prövning upptaga ett under ut- redningen framkommet förslag, som innebär att genom statens egen försorg skulle uppläggas en försäkringsfond till täckande av brist i de medel, som ifrågavarande befattningshavare i tjänsten fått om händer. Fondens utgifter för täckning av bris- ter skulle ersättas genom bidrag av polisdistrikten eller befattningshavarna, medan statsverket skulle svara för förvaltningskostnaderna. Härigenom synes en enkel och ekonomiskt fördelaktig lösning av ifrågavarande spörsmål kunna vinnas. Emel- lertid erfordras för en närmare prövning och utformning av detta förslag ytterligare utredning i vissa avseenden. Uppgifter torde sålunda böra införskaffas rörande an- talet här avsedda befattningshavare, beloppet av de medel, som av dem handhavas, de brister i dessa medel, som uppkommit under den senaste tioårsperioden, samt i vilken mån brister blivit ersatta av befattningshavarna själva eller genom av dem ställd uppbördsborgen o. s. v. Med ledning av dessa uppgifter torde därefter beräk- ningar kunna verkställas rörande den erforderliga storleken av försäkringsfonden och bidragen till densamma, varjämte förslag skulle kunna uppgöras rörande för— delning och differentiering av bidragsplikten samt till erforderliga bestämmelser i ämnet.»
Kungl. Maj:t anbefallde statskontoret att infordra uppgifter i de hän- seenden, som ovan angivits, samt avgiva förslag till de bestämmelser i ämnet, som kunde finnas påkallade.
Med anledning härav överlämnade statskontoret i slutet av oktober 1935 till Konungen från samtliga länsstyrelser infordrade uppgifter rörande de i promemorian avsedda förhållanden jämte ett sammandrag över uppgifter- nas innehåll. I det uppgifterna åtföljande utlåtandet anförde statskontoret:
»Såsom åtskilliga länsstyrelser själva anfört måste de införskaffade uppgifterna, delvis på grund av avfattningen utav de direktiv, som i den remitterade promemo- rian lämnats, anses vara i åtskilliga hänseenden ofullständiga. Dock torde någor- lunda tillfredsställande genomsnittssiffror kunna erhållas för bedömandet av de i promemorian upptagna särskilda frågorna. Av länsstyrelsernas uppgifter synes framgå, att beloppet av de brister, som under tiden 1 juli 1925—30 juni 1935 kon- staterats, uppgår till ungefär 650000 kronor. Detta skulle för varje år under tio- årsperioden i genomsnitt motsvara ett förskingrat belopp av 65000 kronor. An- märkas må, att man i promemorian angivit förskingringarna under tioårsperioden 1919—1928 till i medeltal endast 35000 kronor om året. Promemorieförfattaren har utgått från ett förskingrat belopp, fördelat på antalet befattningshavare, av föga mer än 10 kronor per befattningshavare, medan utredningen giver vid handen, att förskingringarna, fördelade på antalet befattningshavare, uppgå till ungefär 26 kro- nor per befattningshavare. I vad mån det i promemorian framlagda förslaget kun- nat påverkas av de för tiden 1919—1928 där meddelade uppgifterna rörande belop- pet av förskingrade medel undandrager sig statskontorets bedömande, men äm- betsverket vill framhålla, att de nu erhållna uppgifterna måste ställa den väckta frå- . gan i en något annorlunda belysning. Det kan för övrigt ingalunda anses genom utredningen fastslaget att icke förskingringarna i verkligheten uppgå till högre be- lopp. Det är nämligen icke fullt klart, huruvida i bristerna även ingå verkställda avskrivningar av vissa utskylder. Av de under tioårsperioden 1 juli 1925—30 juni
1935 förskingrade medlen har någon ersättning icke lämnats för en summa av un- gefär 173000 kronor. För bedömandet av det i promemorian upptag-na förslaget synes man i första rummet böra undersöka, huruvida den skyldighet att ställa upp- bördssäkerhet, som finnes föreskriven i polisreglementet allt fortfarande bör kvar- stå. Promemorieförfattaren har med hänvisning till att polisväsendet principiellt be- traktas såsom en statsuppgift och att staten till följd härav bidrager till polisdistrik- tens kostnader ansett statsbidrag vid ordnandet av frågan om uppbördssäkerhet böra ifrågasättas. Härvid synes en sammanblandning hava ägt rum av polisgöromål i egentlig mening och den indrivningsverksamhet, som utföres av viss polispersonal. Statskontoret, som utgår från att det även framdeles bör åligga en uppbördsman att ställa säkerhet för de medel, han i tjänsten omhänderhar, enär han på detta vill- kor antagits till sin befattning, och att denna synpunkt varit grundläggande för nu gällande föreskrifter på detta område, kan icke ansluta sig till den mening, varåt promemorieförfattaren givit uttryck. Statskontoret gör alltså fortfarande gällande, att det tillkommer befattningshavaren att ordna frågan om uppbördssäkerhet. Dock synes det icke vara ur vägen att genom det allmännas försorg sådana organisato- riska åtgärder vidtagas att detta låter sig göra på för befattningshavarna förmån- ligast möjliga villkor. Ämbetsverket vill också fästa uppmärksamheten på att frå- gan om, huru uppbördssäkerheten lämpligast må ordnas, uppkommit genom att riksdagens revisorer påpekat att vissa länsstyrelser icke vidtagit föreskrivna åt- gärder för ställande av uppbördssäkerhet samt att uppbördssäkerheten ställts un— der sådana villkor, att den icke tillbörligen tillgodosett statens intressen. Detta spörsmål synes i promemorian icke hava i erforderlig grad beaktats, då där hu- vudsakligen berörts frågan om vem som skall bestrida de kostnader, som kunna vara förenade med ställande av uppbördssäkerhet. Spörsmålet om ordnandet av polis- och fjärdingsmännens avlöningsförhållanden och vad därmed äger samband torde vara en fråga, som i annan ordning bör upptagas till prövning och avgörande. I föreliggande sammanhang lärer fråga allenast vara om det belopp, som bör ställas som säkerhet av ifrågavarande uppbördsmän, samt om vidtagandet av sådana an- ordningar att ställd säkerhet också kan vid behov disponeras till täckande av upp- komna förluster, även om en något mera avsevärd tid förflutit mellan tidpunkten för förskingringen och dess upptäckande. Det synes också vara i huvudsak dessa spörsmål, som av riksdagen behandlats i de åren 1930 och 1934 gjorda fram- ställningarna till Kungl. Maj:t. Med tillkännagivande att statskontoret icke har an- ledning att numera intaga annan ståndpunkt i denna fråga än tidigare vill ämbets- verket erinra därom, att frågan om uppbördsborgen synes, såsom riksdagen fram- hållit, vara av den natur, att omedelbara åtgärder påkallas för bevakande av statens intressen. Detta torde också framgå av behandlingen hos Kungl. Maj:t under de senaste åren av ersättningsfrågor jämlikt lagen den 10 juli 1899.
Statskontoret övergår härefter att enligt Kungl. Maj:ts befallning avgiva närmare yttrande i fråga om det i socialdepartementets promemoria framlagda förslaget. Uppläggandet av en försäkringsfond, som skulle förvaltas av staten, kan givetvis ske genom att årligen vissa avgifter tillgodoföras fonden och den i fonden iinne- stående behållningen genom statens försorg göres räntebärande. Av vederbör:ande länsstyrelser torde med ledning av det genomsnittliga beloppet av de medel, som uppbördsmannen i tjänsten omhänderhar, böra fastställas visst försäkringsbellopp, för vilket premier skola erläggas. Inbetalningen av premierna, vare sig de skolat helt eller delvis betalas av befattningshavarna eller polisdistrikten, torde böra ske till den myndighet, som skall omhänderhava fonden. För underlättande av kontrvollen är det önskvärt att premieinbetalningarna äga rum allenast en gång om året. Pre- mierna synas böra fastställas efter försäkringsmatematiska grunder. Något föirslag härutinnan lärer icke förväntas från statskontoret.
I promemorian har icke angivits i vad mån den tilltänkta försäkringsfonden skall
avses för täckning av brister i medel av olika slag, som vederbörande uppbördsman omhänderhar. Det kan nämligen ofta råda tvivel om huruvida en uppbördsman har att i tjänsten handlägga visst ärende eller huruvida detta sker vid sidan av tjänsten. Kommer en försäkringsfond till stånd, synes det i varje fall erforderligt, att från densamma utbetalas ersättning för alla sådana medel, som en uppbördsman i tjäns- ten fätt sig anförtrodda, vare sig här är fråga om stats- och kommunala medel ävensom andra allmänna medel eller ock jämlikt utsökningslagen eller annan för- fattning för enskildas räkning mottagna penningbelopp.
Vad slutligen beträffar de förslag till bestämmelser i ämnet, som kunna påkallas av en försäkringsfonds uppläggande för ifrågavarande ändamål, synes i första hand en ändring böra vidtagas i 14 & polisreglementet, innebärande att vid sidan av full- god pant av inteckningar eller värdepapper må lämnas borgen genom försäkring på i promemorian föreslaget sätt. Givetvis bör kvarstå rätt för kommun eller polis- distrikt att ställa borgen. Uppbördssäkerheten bör avse brister, som uppstått under en tidrymd av om möjligt tio år från det bristen upptäcktes.
För den händelse jämväl sådana ersättningar, som utgå enligt 1899.års lag, skola ersättas av fonden, lärer föreskrift härom böra meddelas liksom ock av vilka me- del ersättning skall lämnas, därest vid något tillfälle fondmedlen icke skulle bliva till- räckliga för täckande av uppkomna brister.
Skulle man vid den fortsatta utredningen komma till det resultatet, att staten skulle ansvara för premierna och dessa gäldas av statsmedel, lärer anledning icke föreligga att bilda någon särskild fond, utan synes i så fall staten böra taga själv- risk. För den händelse åter polisdistrikten — kommunerna —— skulle åläggas att betala försäkringspremierna, bör tydligen denna skyldighet i författningsväg stad- gas och detta vare sig det gäller premierna i deras helhet eller någon del därav. I detta fall torde en försäkringsform kunna ifrågakomma, liksom i den händelse polisdistrikten och befattningshavarna skulle var för sig lämna bidrag till premierna. Därest premierna skulle helt betalas av befattningshavarna, synes också försäkrings- formen kunna anlitas. Detta bör dock ske allenast under den förutsättningen att sagda tillvägagångssätt medför en mera väsentlig sänkning av årspremierna än vad fallet skulle bliva vid gruppförsäkring i enskilt försäkringsföretag.»
Den 24 april 1936 förordnade Kungl. Maj:t, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommittén lämnade uppdraget.
Kommittén anser det nuvarande systemet för ställande av säkerhet för av ifrågavarande befattningshavare i tjänsten omhänderhavda medel böra bi- behållas. Det synes principiellt riktigt, att befattningshavaren i fråga själv presterar den säkerhet, som på grund av de särskilda förhållandena är nödvändig. Man bör i detta sammanhang beakta, att sådan säker- het avser att skydda det allmänna mot förluster till följd av eventuella brott eller försummelser i tjänsten från befattningshavarnas sida. Från denna synpunkt måste en uppbördssäkerhet, bestående av en av vederböran- de kommun eller polisdistrikt utfärdad borgensförbindelse, betraktas såsom i viss mån en oformlighet. Kommittén vill därför ifrågasätta lämpligheten av att uppbördsborgen ställes av vederbörande kommun, polisdistrikt eller stad.
Vad beträffar garantiförsäkringarna torde spörsmålet om vem som skall bekosta premieutgifterna i sista hand vara en lönefråga. Ehuru kommittén, som nyss nämnts anser det prinicipiellt riktigt, att vederbörande befatt- ningshavare själva vidkännas kostnaderna för den säkerhet, som skall stäl-
las, synas kommunerna icke böra betagas möjligheten att betala premierna för av fjärdingsmän och exekutionsbiträden tagna garantiförsäkringar. Ga- rantiförsäkring torde helst böra anordnas i form av gruppförsäkring. Kom- mittén finner det vara önskvärt, att åtgärder vidtagas för ernående av så för— månliga villkor och så stor trygghet som möjligt för dylika försäkringar. Där- vid bör bland annat tillses, att försäkringarnas giltighet tillbaka i tiden icke bliver för snävt begränsad.
Nu bestående möjlighet att såsom uppbördsborgen lämna realsäkerhet bör , enligt kommitténs åsikt bibehållas. Säkerheternas storlek bör icke, såsom i vissa fall skett, bestämmas schablonmässigt utan noga avvägas i förhållande till indrivningens omfattning och utan dröjsmål anpassas efter inträdande ändringar i detta avseende.
Särskilt yttrande
av kommitténs ledamot herr Pettersson:
Mot kommitténs förslag rörande sättet för debitering, uppbörd och indriv- ning av utskylder har jag ansett mig böra reservationsvis anmäla avvikande mening därutinnan, att enligt mitt förmenande, då hushållningssällskapen i flera hänseenden utöva verksamhet av sådan art, att densamma kan jämföras med statlig verksamhet, hushållningssällskapen borde liksom för närvarande är fallet kunna få årliga medlemsavgifter, som alltså i viss mån kunna jäm- föras med statliga utskylder, uppburna i samband med dessa utskylder.
TABELLER
361 Tab. 1. 1930 års kronoutskylder: resultat av uppbörden och indrivningen intill 1933 års utgång.
I I " ' . . .. . .. . n åäätågdågågåägääggm Uppfört å restlängd Efter indrivning influtet 1931 Efter indrivning influtet 1932 Efter indrivning influtet 1933 Efter indrivning influtet 1931—1933 Avkortat fore 1933 års utgång Avskrivet fore 1933 års utgang Oredovisat vid 1933 års utgång
Antal utfär- Summa
debiterade dade
utskylder debet— Kr.
sedlar Antal
td E. 0 'D =
Debetsedlar Belopp Debetsedlar Debetsedlar Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar w & 0 'D *U
wenn .m 9,
Antal Kronor Antal Kronor Antal Kronor Antal Kronor Antal Kronor
ddoraq ugnen nu % (ldoiaq qimqsos Au %
Kronor Antal Kronor ' ' Antal Kronor Antal Kronor
uuuu An % apupimin man nu 75 opnplnnu juiuu Au % iipignsaz mun AV % ”pins-iu opnmuqop emmns nu % drloiaq ququar en % m|posjaqap opupumn [man nu % uprgusai man av % .iapifxs'in arneman nuiums AV % .ivuaasiaqap own-nam (noun Au 76 .nqpassoqap up.!pJ'isaJ 112111" AU % Joppquqn OPUQJMBP mulnns A'U % apnpignu man nu % up.:guqsai mijxsqu apua-imam amning An % 0909-1911" man Au % vprquaar luauu av % :opinam 9991971491) ummus nu % ddoioq uppge: m % Juipasznqnp epvplrnn (nmu AH % zumasqaqap upxgnsox juauu Au 75 samman opvmmap ummns nu % ddoioq vests-01 M! 76 .:uipmnoqap apupxunn (man nu % .rulpas-ieqap uprgmm [man Au 96 meinem common uuiurnn Au ;; ddnlaq musa; " %
.nu,
Jnlpaszaqo opuprmn topptrpqu apwoianqop uurrum nu 95 iulpasqoqap Julposqaqap ralposqnqap (ldOI'lq aroma: av %
305 064 90 611
=» :; oo ?? HN man 5669 240 14-51 " 2127 816 181162 2 091 074 10-44 ' 723 762 161180 ' 12'80 ' 285 393 ' 7'14 219 551 '. 1274 318037 ' ' 6'14 297 170 ' - 11-52 6121 10-41 3 74 1239 ' 5'78 9'15 8'38 19'37 3'11 10'80 1766 11-95 ' 5-22 879 3'96 1283 470 1013 61-09 14-17 1 879 044 ' ' 7071 16-26 151 948 ' 7299 141-43 569 679 ' 74—12 659 447 317 ' 7482 1099 281918 ' 78'55 ' 443 27-98 ' 237 183 ' 80516 957 30'78 5950 731586 ' 74-89 11402 10'06 37-15 22802 59'38 484400 " 69-20 7862 7'86 36'56 193 397 4774 253657 ' 59-31 5066 17-01 4564 148550 59-97 322 326 ' 77-10 4164 709 35-30 79243 61'80 300117 ' 72-02 2578 932 3125 101332 57-74 460 057 '- 6681 8525 7-43 39-02 214 096 51-70 69 047 ' ' 67-43 1089 10-13 41-13 27 419 51.19 723871 ' 68-35 17 045 14'60 46-09 313 464 5026 280861 ' ' 6698 5985 17-31 44-35 121166 5565 1 356 380 70-02 19 239 15-20 40-75 527 354 36's2 271028 ' 54-69 6101 25-13 55-01 190555 5927 465 553 63-11 7684 11-51 3895 203 624 6133 120501 79-30 902 12-32 33-51 25488 74-33 636 763 ' 76-04 4058 473 21'80 169 448 5996 100790 ' 77-15 793 8-31 30-19 22 881
O_o o a-
173 424 61 531
768 233 376 697
4.9 :o oo
356 883 70 504 197 198 493 62 220 915 8825 " 8 283 282 " ' ' 4 727 583 149 461 14 611 135 100 172 11 677 898 79-02 2 933 237 ' ' ' 1 652 846 17 412 1 223 056 11 473 997 254 8154 225 802 ' ' 141 243 18 762 54 084 3 157 769 42 800 ' 2 773 957 87'85 383 812 ' ' 268 346 . 16 182 22 417 2 959 034 15 753 2 639 656 89-21 319 378 ' ' 188 481 . ' 24 089 71 120 5 024 440 57 976 4 569 530 90-95 454 910 ' " 287 700 24 080 32 532 3 243 768 22 924 2 827 958 87'18 415 810 - " ' 271 081 22 731 103 144 6 592 431 83 427 ' 5 927 773 8992 664 658 ' 443 455 40 276 62 155 5 287 577 4 685 171 88'61 ' 35 48 ' . 361 843 53 683 5 236 475 4 829 242 92-22 _ 14'82 ' ' - 9 984 2 107 259 ' 1 889 172 89'65 19-24 12 030 3 673 502 3 367 305 91'67 14-91 583 251 545 364 93-50 24-91 5 049 637 ' 4 490 883 88-93 22-46 2 344 903 ' 1 902 796 81-15 1 161 900 ' 1 044 635 89-91 671 014 ' 592 030 88-23 ' 31'69 ' 52-47 2 420 464 65-42 1 991 229 82-27 ' ' 41'80 2 443 715 67'60 2 131 191 87-21 ' ' ' 56-19 6 495 456 83-29 5 976 715 92-01 16-71 ' ' 61-19 1 707 995 72'26 1 574 090 92'16 27'74 ' - . 16-51 5953 11 598 754 85-74 10 793 327 93-00 14'26 ' ' 874 6123 16 657 778 60-50 14 643 219 87-91 3950 12-09 23-39 59-23 2 930 471 87'62 2 751 257 93-88 1238 612 6'82 55-14 2 561 104 ' 69-41 2 260 275 88-25 30-59 11-75 18-94 61'88 4 863 720 73-56 3 906 913 80-33 2644 956 807 19'67 990 3705 21 039 818 5238 18 382 381 87-37 47-92 2 657 437 12'63 24-17 50-74 1 296 010 6524 1 087 817 83-94 ' 34'70 208 193 16-00 17-71 50% 137 239 6 802 286 80516 6 033 624 8870 ' 19-04 768 662 11-30 1112 58-40 533 295 3 976 134 62-03 3 378 206 84-96 37-97 597 928 1504 24-91 65'58 423 316 4 491 062 84—11 4 132 173 92-01 15'83 358 889 7.99 '- 10'46 6606 271 422 2 677 265 68-90 2 384 300 906 31-10 292 965 10-94 1828 5877 211 602 113 356 7 859 588 7330 6 882 700 87-51 26'64 976 888 1243 1506 56-53 693 956
u; ”=.” =.: m ".”—.” ut..: NN)
'? o 0—
...,—_ I" U' Ph”??? nom—us- reo—lo CO w ...
9”. _.- ro
Hmmm 0999"? )&in mum»— maa—mcmm
_cpeug—qwäqquep UV—lbt—WWNOGW
??”?F'PTTWWP?PQ'DPN uom—s—u—xm—zmwm—r »wnmucm—inauom
??????
O O O HDD
OI & C) 0 & H B????QQQW
?????? quqwb—l c:a—ooo»— kokning—Hea— wmcwwcaaw-mtc wmuauwwmu
wow—Noux: MC)—IOSEH
! [
. ???.
oo ouw
QQQQQHQQQQQHWE W&WuNoQ—Iähmmmmo WQ$QQKQHOO2HHWW= ' [ oc
(”i”)???
cop-o- aw—v-m won—o monsun—|
'???9999'1'892595393 mav—lw—q—lwu—wonw wwowmmwmaM—l
113.665:
. . CPU.”? wc.—x psi-na; .”? c: _, Gnu-NHH
emma"
. 9.4 u. ... . A-Å—f—A—FI—Ag—Å—A ..,—__,—
ooouo—loooooquovuwooam uwamwwmcwu—wamcm—lwwwq
_ _ m ? ????? OIQONNO '..
. QQ??QQ???Q?QQ?QQ??Q? ol _.
i I
??????w???e???v?
#OGICDIPHUWDBWUQ—lmm—IO—l »am—u—rwuwa—zwww—wuo QQQQQOQHQ?QQ ? ??we? ??
171-17.1 mugg-ads )
.? >— ... hoom mia—m
*? >— —:
WNW$&FFQN$5WNNNHNMw&wwdQ» om RoH—IN:»— ow a—zsuum
. 0.0.9????QQQQQ?QQQQQQQQQQQ? »scuoweomw—m—qawwwahwouoouumo-ww
???????e?? MHWHHHWDF'QKQ QWGQW—ONW—lm
=D CPK? c.. oxo
>:— w_- QQQQQQQQQQQHQHQ?QO 'uoaone—omomuwm—lmwovå u—uwmw—Huwmmommw—wmmm
own-.-
wo»— maan Niu—Heng. WNHUIO
ewwwweewee Om—loHDQQÄ—N WWQWNQMWQH
?? DON QH ???e??ee&?wweeeeeoeeeoe???e?eoeHH
QQPQQQTQQQQQQQQQHO$QQOOOHHOHMOO&? mammabowsmwwawumahHmmowwmawwumm—o owouwqwmaowwauwnmnmwoqoawm—mensam Q&MOUÅhOHQÖÄQHQWPÖQHQåOFQÅWéWÖQÅd 444amp»awunhwqowow#&45wwmommäawam
??????GWPQQQP cocHoooNcooo Q—INHHhi—NQOQG »awqoröwocomo "&(DHGW—IOQGHQW
[ l I | |
99 974 6 421 639 78-49 5 721 591 89-10 21-51 700 048 10-90 11-33 52'66 417 222 ' * 53 051 29 790 2 938 625 62-74 2 514 478 85-57 3726 424 147 14-43 15-52 41'05 205 104 ' ' 40 187 58 706 3 536 228 80—19 3 118 173 88'18 ' 19'81 418 055 11'82 11-53 58-21 299 280 ' ' 21 973 27 674 3 100 741 70-19 2 684 004 86-59 ' 29-31 416 737 13-41 17-70 59'36 287 538 ' ' ' 10 398 114 693 6 984 390 81-24 6 295 834 90-14 ' 18'76 688 556 9-86 10-11 53-91 417 105 '
10 746 1 490 648 75'36 1 388 320 93-14 24134 6-59 11-52 46-71 58 055 7 385 403 68-32 6 326 204 85136 3168 14-31 1503 47-44 608 954 2 946 531 60-97 2 527 259 85-77 39-03 _ 14-23 17-21 44-11 238 434 9 531 663 62-55 7 594 661 79'63 37'45 ' 20-32 19-25 51-40 1 243 002 3 481 112 54-33 2 985 560 85'76 45'61 ' 14-24 13-95 3054 211 870 4 068 441 ' 70-22 3 384 931 83-20 2978 16'80 ' 16-29 54-59 423 142 1 059 294 6323 908 289 85-74 . ' 36-77 ' ' 14'26 17-55 47-74 92 421 6 624 322 ' 78-09 5 796 776 gäst ål)-91 En) ' å4'52 6530 522 %% 1 163 984 70'82 1 033 341 '78 ' '18 -22 5'65 .) '6-1 52 __ , 6 727 989 65-22 5817 535 86-47 3478 ' 13-53 14'18 40-79 458 338 ' 50-75 568 805 '— : 62'48 12 194 16-15 4643 302134 . - 29 944
945 381 66-92 831 740 87'98 2 406 33-08 113 641 12-02 737 2228 38 360 22 044 37-62 69 070 60'78 1 292 17-77 03-70 37 645 ' - 4 941
' Landsbygd 2285 277 143 249 165 1 749 249 7722 125 204 869 87'40 516 028 2278 18 044 298 1260 279 117 1232 54'09 11 305 675 19 041 1 231 064 237 067 302 238 5 8'57 12 774 406 7079 192 081 8'49 3722 4 674 734 ' 20 050 470 483 * 124 873 Städerl 52 1 194 805 158 410 194 718 852 60'17 139 014 786 87'76 475 753 3983 19 395 408 1224 251 470 21'05 5285 11 659 027 30 444 1 532 690 302 977 288 749 6027 13 494 694 " 69'58 167 648 1403 35'21 5 012 057 ' 19 388 642 576 : 248 081 Hela riket.l 53 3 459 882 301 659 359 2 468 101 7133 264 219 055 87'59 991 781 2861 37 439 704 1241 530 587 153-134 5350 22 964 702 49 485 2 764 354 540 044 588 987 5930 26 269 100 7017 359 729 1040 3627 0 686 791 ' 39 438 1 113 059 ' 370 754
.???8 mao .26
3535. H*CIHKPWONNQO
. &??Q'PPEUPCPWQ'Q'
OWQHQWHH??9NQNQ »A—xu-u—unaumct—ru—omd—l ucu-aomowwammww—z ?e??????2??we? uo—u—w—mmuuv—om—i ewawaumwwowewH—z
ewcuxércO-mweoo moå—HHHålUlh—l
w?ee???ee?????e ?????
uua—uaqs—u—cwamoqw— ueumep—m—z—mH—iw—x—la
css—ouwocoH—oooro—o (omwwwwo-wmmuhwwmm
weewewee?e
... 'u . ??????QQQQQQQQQQ 0 o en 0.3 :o en
'=' 9 ”?g? & ?: um _, eo ene
** : Värmlands läns magistratsstäder hava fullständiga uppgifter icke kunnat erhållas, varför här bortses från sagda städer.
Influtet under uppbördstermin .. .. .. L ä n Antal Summa eller vid uppbördsstämma Uppfort & restlängd (Lb :landshygd och utfarda- utdebite- fögderistäder de debet- rade ut— Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp St :magistratsstäder) sedlar skylder Kr. Antal % Kronor % Antal % Kronor %
Lockholms stad ...... 371 998 73 673 361 202 863 5453 64 431 587 8746 169135 4547 9 241 774 1254 *ockholms l"n [ Lb.. . . 155 222 15 495 277 103 324 6657 12185 908 7864 51898 3343 3 309 369 2136 ' * a ISt. . 17 272 1 273 196 11484 6649 1 024 924 8050 5 788 3351 248 272 1950 salu .. Lb.. 53 311 3 172 315 41 324 7751 2 716 548 8563 11 987 22'49 455 767 1437 pp %st. . 23 251 2 921445 16 381 7045 2 592 933 8876 6 870 2955 328 512 1124 iderman- |l.b.. 70 960 4 830 960 57 015 8035 4 295 755 8892 13 945 1965 535 205 1108 lands » ISt. . 32 757 3 246 553 22 615 6904 2 811329 86'59 10142 3096 435 224 1341 stcrgöt- Lb.. 104 529 6 480 404 83 485 7987 5 775 206 8912 21 044 2013 705198 1088 lands » %St. . 63 475 5 383 029 40 409 6366 4 745 467 8816 23 066 3634 637 562 1184 inkö )in 5 _ |Lb.. 98 395 5 207 865 84 739 8612 4 757 201 9135 13 656 1388 450 664 865 ] g ISt. . 22 277 2178 440 15 986 71'76 1 956 984 8983 6 291 2824 221456 10-17 ronoberas ) Lb.. . 78 833 3 667 629 66 152 8391 3 325 600 9067 12 681 1609 342 029 9233 (St. . 5 936 592 727 4 521 7616 554 640 9357 1 415 23-84 38 087 643 alnnr » [Lb.. 108 767 5161 819 83 494 7676 4 524 839 8766 25 273 2324 636 980 1234 * ]St. . . 24 975 2 248 263 14 626 5856 1 786 034 7944 10 349 4144 462 229 2056 otl-inds _) Lb.. 25 161 1 111661 21 534 8558 978 685 8804 3 627 1442 132 976 1196 * åSt. . . 6 567 669 584 4 481 6824 588 687 8792 2 086 3176 80 897 1208 lekinge __ |Lb. . . 50 255 2 415 894 32 818 6530 1 946 422 8057 17 437 3470 469 472 1943 ist. . . 28 381 2 405 836 18 972 6685 2 092 518 8698 9 409 3315 313 318 13-02 nstlanstads ) Lb.. . 124 794 6 463 057 102 496 8213 5 854 834 9059 22 298 1787 608 223 941 St. . . 13 506 1 643 053 9 059 6707 1 484 955 9038 4 447 3293 158 098 962 almöhus ) ,Lb.. . 146 929 10 889 387 122 599 8344 9 969134 9155 24 330 1656 920 253 845 ]St. . . 166 787 16 209 426 99 532 5968 14 097 447 8697 67 255 4032 2111 979 1303 allands ” Lb.. . . 57 967 2 926 946 49 855 8601 2 722 284 9301 8 112 1399 204 662 6599 St. .. . 25 330 2 671 500 17 483 6902 2 344 718 8777 7 847 3098 326 782 1223 )tcborgs JLb..104 769 5 185 861 74 820 7141 4 055 953 7821 29 949 28'59 1 129 908 2179 0111 Bohus » leg st. 198 017 19 787 869 98 542 4976 17 048 491 8616 99 475 5024 2 739 378 1384 lö V-I' st. 17 768 1420110 10 885 6126 1 155 914 81-40 6 883 3874 264196 1860 vsborgs ”% b.. . . 136 183 6 972 324 109 268 8024 6 101136 8751 26 915 1976 871 188 1249 " S.t 47 492 4 243 498 28 843 6073 3 542 547 8348 18 649 3927 700 951 1652 araborgs » [1 b.. . . 102 436 4 575 836 86 437 8438 4151675 9073 15 999 1562 424 161 927 ' ]St. . . . 23 847 2 622 663 16 460 6902 2 307 661 8799 7 387 3098 315 002 12-01 'u-mlands » [L b.. . . 114 987 6 902 970 80 959 7041 5 751 184 8331 34 028 2959 1 151 786 1669 ISt. 23 445 2 542 357 14 040 5988 2 106 429 8285 9 405 40-12 435 928 1715 'cbro ,) [lb 101945 6 286 050 79 779 7826 5 486 215 8728 22166 2174 799 835 1272 'St] . . . 30 540 3132 584 19 452 6369 2 694 699 8602 11088 3631 437 885 1398 lstman- Lb.. . . 58 845 3 449 972 46 275 7864 2 986 805 8657 12 570 2136 463 167 1343 lands St. . . . 29 439 3 049 354 19 725 6700 2 585 525 8479 9 714 3300 463 829 1521 )pparbergs » |1 b.. .. 115 857 7 185 241 91 237 7875 6 352 286 88-41 24 620 2125 832 955 1169 lst. . . . 10 848 1 421 156 7 695 7093 1315 088 9254 3 153 2907 106 068 7'46 Vleborrrs » L b.. . . 118 402 7 008 822 77 346 6532 5 778 026 8244 41 056 3468 1230 796 17'56 ' *” 1St- . . . 34 918 2 894 065 20 831 5966 2 446 554 84-54 14 087 40-34 447 511 15'46 .sternorr- Lb.. . . 126 735 8 612 603 76 541 6039 6 457 525 7498 50 194 3961 2 155 078 2502 lands » 1St. . . . 24 648 3 196 635 13 390 5432 2 636138 8247 11 258 4568 560 497 1753 mtlands » Lb.. . . 68 409 4 319189 45 546 6658 3 465 137 8023 22 863 3342 854 052 1977 159 . . . 7 559 1 108 078 4 813 6367 938 040 8465 2 746 36-33 170 038 1535 ,ster- |Lb. 86 393 6 337 836 65 038 7528 5 360 426 8458 21 355 2472 977 410 1542 bottens » ]St. 9 513 1 237 764 6 690 7032 1 100 905 8894 2 823 29-68 136 859 11'06 vrrbottens » JLb.. 80 119 6 939 192 49 000 6116 5 799124 8357 31 119 3884 1 140 068 1643 [St. 7 495 972 856 4 877 (55-07 836 410 8597 2 618 3493 136 446 1403 Landsbygd 2 290 203 141 599 110 1 731 081 7559 120 797 908 85-31 559 122 2441 20 801 202 14'69 Städer 1 268 041 162 745 402 744 655 5872 141 226 624 8678 523 386 4128 21 518 778 13'22 Hela riket 3 558 244 304 344 512 2 475 736 6958 262 024 532 8609 1 082 508 3042 42 319 980 1391
Tab. 3. 1932 års kronoutskyl Influtet under uppbördstermin .. . ;. » eller vid uppbördsstämma Uppfort a restlangd L ä n 3331 Summa (Lb : landsbygd och (10:10 debiterade Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp fögderistäder debet- utskylder & St = magistratsstäder) sedlar Kr- Säf 5.55 ååå? 5 Antal 8 &: Kronor 'är-"få Antal 55 5 4 Kronor 5 3. av D :=. 3 E 6. 55 E'. F: % å ” ä' E 5— 2; € ?; 1 w - '" Stockholms stad ...... 379 733 63 694 751 197 171 5192 54 435 221 85 47 182 562 480? 9 259 530 1 Stockholms länåLb'” . . 158 002 15 343 554 99 959 6326 12166 215 79 29 58 043 36-74 3 177 339 St .... 17 613 1241 627 11 572 6570 1019 637 82 12 6 041 34110 221 990 1 U sala » 11511). . .. 53 381 3 015 234 39 942 7482 2 628 614 8718 13 439 25'18 386 620 pp 23 750 2 876 543 16130 6792 2 549 818 8864 7 620 32'08 326 725 1 Söderman- 418111. 108 347 4 775 256 85 979 79—30 4 264 896 8931 22 368 2064 510 360 lands » 33 040 3 075 257 22 309 6752 2 677 864 8708 10 731 3248 397 393 1 Östergöt- 11.10.104 651 6 284 073 80 908 7731 5 617 215 8939 23 743 2269 666 858 lands » St ..... 64 626 5 663 948 40 050 6197 5 003 523 8834 24 576 3803 660 425 1 J"nk" . »» ”181?” 99 588 5166 808 86 364 86-72 4 709 052 9114 13 224 1328 457 756 ” Wmas .. 23 515 2178 434 16 204 68-91 1 933 023 88-73 7 311 31-09 245 411 1 Kr nober » »åI. .b. . 79 505 3 481 231 65132 8192 3170 765 91'08 14 373 18'08 310466 0 g St ..... 6 028 632 662 4 464 7405 588 930 93-09 1 564 2505 43 732 Kalmar »?»L . 106 737 5 023 423 83 055 77'81 4 401 329 8762 23 682 22 10 622 094 1 S .. 29 987 2 226 829 18 989 63 32 1 790 901 8042 10 998 36'68 435 928 Gotlands »tb'1L 24 763 1 084 669 20 748 8379 953 275 87'89 4 015 1621 131 394 St ..... 6 502 677 303 4 489 6904 606 299 8952 2 013 3096 71 004 Blekin e » %Lb. . 51 137 2 301311 33 081 6469 1 883 878 8186 18 056 35 31 417 433 g S .. 26 072 2 921 143 18 484 7000 2 651779 9078 7 588 29 10 269 364 Kristianstads» 11.1... . 125 770 6 293 098 101 262 8051 5 725 332 9098 24 508 1949 567 766 St. . . . 13 789 1 742 930 9 010 6534 1 579 607 90'63 4 779 3466 163 323 Malmöhus » |Lb.147 406 10 228 081 120 609 8182 9 435 541 9225 26 797 1818 792 540 lSt.. 170 461 16 039 592 98 292 57'66 13 903154 8668 72 169 4234 2 136 438 1 Hallands » (Lh. 59 578 2 824 259 49 831 8364 2 622 318 9285 9 747 1636 201 941 ISL. 25 575 2 691 241 17 486 6837 2 390 817 8884 8 089 3163 300 424 Götebor » JLb. 105 793 5 225 431 73 723 69'69 4 197 959 8033 32 070 3031 1 027 472 och Båbus » bg st. 201909 18 253516 106 031 5252 15 674 416 8587 95 878 47-48 2 579100 ' ] Övr st. 18 192 1 414 678 10 830 59.53 1 141699 8070 7 362 40-47 272 979 Älv *b » 11. b. . 137 833 7118 810 110 504 8017 6 278 253 8819 27 329 1983 840 557 * & (”%s 151. . 48 343 4 396 439 29 602 6123 3 811128 8669 18 741 38-77 585 311 Skarabor S » th. . . 104 489 4 533 919 84 645 81-01 4 076 887 8902 19 844 18-09 457 032 g lSt.. . 24 095 2 649 703 16 305 6767 2 331 427 87119 7 790 3233 318 276 Värmlands » »IIS.tb». . 124317 6 421,14?) 80_044 623—19 5 430—996 84 58 39673 3131 990—103 Örebro » lLb. . . 101270 6 032 734 76 568 7561 5 317 310 88—14 24 702 24:19 715 424 lst. .. 31 092 3197 962 19 921 6407 2 747 354 8591 11 171 3593 450 608 Västman- »Lb. 59107 3 296 964 44 370 7507 2 838 953 8611 14 737 24-03 458 011 lands » St.. 29 746 3 024 613 19 316 6404 2 593 790 8576 10 430 3506 430 823 Ko arber » » JLb. 117 244 6 779 418 87 472 74131 5 913 191 8722 29 772 2539 866 227 pp g. lSt.. 11 127 1 404 784 7 927 7124 1295 584 9223 3 200 2876 109 200 Gävleborrrs » %Lb. 115 370 6 351756 73114 6337 5 325 894 83'85 42 256 3663 1025 862 D St.. . .. 35 261 2 593 609 20 524 5821 2 190 640 84-46 14 737 4179 402 969 Västernorr- »Lb. . . . 127 283 7 742 699 74 271 5835 5 903 407 7624 53 012 4165 1 839292 lands >> St ..... 25 486 3140 344 13 366 5244 2 538 317 80'83 12120 47'56 602 027 Jämtlands » åLb. 68 557 3 755 923 43 617 6362 2 954 489 7866 24 940 3638 801 434 St ..... 7 797 1191913 4 741 6081 1 011 453 8486 3 056 3919 180 460 Västerbot— åLh. 86 030 5 429 527 61 244 7119 4 478 533 8248 24 786 2881 950 994 tens » St.. 10144 1339 702 6 796 6700 1 189 905 8882 3 348 3300 149 797 Norrbottens » åLb. 80 020 6 071 011 44 672 5583 4 661 147 7678 35 348 4417 1 409 864 St.. 7 605 1 005 802 4 611 6063 860 583 8556 2 994 39-37 145 219 Landsbygd 2 346 578 134 580 338 1 726 114 7356 114 955 449 8542 620 464 2614 19 624 889 Städer1 1 271 488 149 275 325 734 620 5778 128 516 869 8609 536 868 4222 20 758 456 Hela riket1 3 618 066 283 855 663 2 460 734 6802 243 472 318 8577 1157 332 3198 40 383 345
Första uppbö rden
Att betala Influtet vid l:a uppbörden Restfört betsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp
' & = #58 2 _ n 518 Antal Kronor få 32 Antal gå; Kronor &; g" g g; &; Antal ggg, Kronor &; gg g; 5 525 ges. 555 9:52 east 555 2552
nät: SSE, "gä ggn. ="?— "575 5.59]
& = " = = 9.2 = :: 9.53 379 733 37 516 473 58-90 209 218 55-10 32 006 043 5025 85-31 170 515 44-90 5 510 430 8'65 14'69 158 002 8 936 648 58-24 107 746 68-19 7 265 969 47-35 81-31 50 256 31'81 1 670 679 1089 18'69 17 613 714 128 57-52 12 164 6906 585 212 47-14 81-95 5 449 30-94 128 916 10-38 18-05 53 381 1917 922 6361 42 284 79-21 1 697 733 56-31 8852 11097 2079 220 189 7150 11'48 23 750 1602 044 55'69 16 945 71-35 1 425 470 49-55 88'98 6 805 28'65 176 574 614 11-02 108 347 2 962 447 62-04 88 986 82—13 2 677 527 56-07 9038 19 361 17'87 284 920 597 9'02 33 040 1 767 034 57'46 23 357 70'69 1 546 195 5028 87-50 9 683 29-31 220 839 718 12 50 104 651 3 975 481 63'26 84 815 81-05 3 593 815 57-19 90-40 19 836 1895 381 666 607 9130 64 626 3 331175 58'81 41691 6451 2 920 711 51-57 87138 22 935 35-49 410 464 724 12—32 99588 3 182 654 61'60 89 922 90-29 2 933 859 56'78 92'18 9 666 971 248 795 4'82 7'82 23 515 1 243 394 57-03 17 083 7265 1103 680 50'67 8876 6 432 27-35 139 714 641 11-24 79505 2190 383 62-92 67 862 8536 2 019 905 58-02 92-22 11 643 14154 170 478 490 7'78
6 028 350 272 55-36 4 610 76-48 325 273 5141 9286 1 418 23-52 24 999 395 7-14 106 737 3 318 937 66-07 86 969 81'48 2 949 582 5872 8887 19 768 18-52 369 355 735 11-13 29987 1 255 443 56'38 19 786 6598 1 010113 45-36 80'46 10 201 34-02 245 330 11-02 19-54 24 763 748127 68—97 21447 86'61 668893 6167 89—41 3316 13-39 79234 730 10-59 6 502 374 042 55-23 4655 71-59 308 634 45-57 82-51 1 847 28-41 65 408 966 17-49 51137 1 541553 66-99 34 686 67'83 1 254 776 54-52 81-40 16 451 32-17 286 777 12-47 1860 26 072 1 637 267 56-05 19 203 73'65 1 482 449 50-75 9054 6 869 26-35 154 818 530 9'46 125 770 3 925 206 62-37 105 523 8390 3 599 779 5720 91-71 20 247 16-10 325 427 5-17 829 13 789 985 078 56-52 9 585 69-51 894 185 51-31 90-77 4 204 30—49 90 893 5-21 923 147 406 6 128 512 59—92 125 227 84-95 5 700 066 55-73 93-01 22179 1505 428 446 4-19 699 170 461 9 506 942 59-27 102 304 60-02 8 109 745 5056 85-30 68157 39'98 1 397 197 871 14-70 59 578 1 808 449 64-03 51486 8642 1 697 447 60-10 9386 8 092 13'58 111 002 3-93 614 25 575 1540 442 57-24 18 546 72—52 1 367 892 %% 88'80 7 029 2748 172 550 641 1120 105 793 3 138182 60'06 78 221 73-94 2 585 060 4947 82-37 27 572 26-06 553 122 1059 1763 201 909 10 783 088 59-07 110 279 54-62 9 106 943 4989 84'46 91 630 45'38 1 676145 9'18 15-54 18192 814 940 5761 11 328 62-27 654 667 46'28 80-33 6 864 37—73 160 273 11.33 1967 137 833 4 317 518 6065 115 702 8394 3 856 278 54-17 89-32 22 131 16'06 461240 648 10'68 48 343 2 520 689 57-33 30 986 64-10 2 164 883 4924 8589 17 357 35-90 355 806 809 14-11 104 489 2 992 973 66-01 88 455 8465 2 728 977 60-19 91'18 16 034 15-35 263 996 532 8'82 24 095 1 475 730 55'69 17 260 71'63 1 306 945 49-32 8856 6 835 28-37 168 785 637 11-44 124 717 3 869 725 6027 90 026 72-13 3 310 658 51'56 85-55 34 691 2782 559 067 871 1445 101270 3 869 763 64-15 79 940 7894 3 441002 57-04 8892 21330 21'06 428 761 711 11'08 31092 1 828 297 5717 20 861 6709 1562 759 48'87 85'48 10 231 32-91 265 538 830 14-52 59107 2 213 461 6714 46 753 79-10 1917 925 58-17 86'65 12 354 20-90 295 536 8117 1335 29 746 1 727096 57-10 20 392 68-55 1 480 609 48-95 85-73 9 354 31.45 246 487 815 14-27 117 244 4104 429 60—54 91 655 78'18 3 613 314 53-30 88-03 25 589 21'82 491115 724 11-97 11127 772195 54-97 8 354 75'08 713138 50-77 92-35 2 773 24-92 59 057 420 7'65 115 370 3 897 768 61-37 77 426 67-11 3 277 778 5161 84-09 37 944 32-89 619 990 9'76 15-91 35 261 1541450 59-43 21326 6048 1 284 332 4952 83-32 13 935 39-52 257 118 991 16'68 127 283 4 711394 60'85 79 973 6283 3 660167 47-27 7769 47 310 37—17 1 051 227 13-58 22-31 25 486 1 751556 5578 14122 5541 1 404 884 44—74 80-21 11 364 44-59 346 672 11-04 19-79 68 557 2 441 058 64-99 46 367 6763 1901 730 5063 77-91 22190 3237 539 328 14'36 22-09 7 797 654 238 54—89 5 101 6542 557168 46—75 8516 2 696 3458 97 070 814 14'84 86030 3515 557 647.» 66 064 76-79 2916 948 53-72 8297 19 966 2321 598609 11-03 17-03 10 144 751947 56-13 7 436 73—30 680 857 50'82 90-55 2 708 26-70 71090 531 9-45 80 020 3 685 073 60-70 49 390 61-72 2 853 911 47—01 77-45 30 630 38'28 831 162 1369 22-55 7 605 554 105 55—09 4 891 6431 477104 47-4-1 86-10 2 714 3569 77 001 7'65 13-90 ,346 578 83 393 220 6197 1 816 925 7743 72 123 099 53'60 8649 529 653 22'57 11 270 121 837 1351 1271 488 86 999 065 5828 771 483 6068 74 479 891 4989 8561 500 005 3932 12 519 174 899 1439 618 066 170 392 285 6003 2 588 408 7154 146 602 990 51'65 86-04 1 029 658 2846 23 789 295 838 13-96
A n d Att betala Influtet vid l:a upphölden Inf] L ä n (Lb=landsl)ygd och Debetsedlar Belopp Debetsedlar Balopp Di fögderistäder & . 1 se 575-. & _ & sägs.—£ St=magislratsstäder) %;? ägg gå?? E. E%: ägg 5 55 Antal gå: Kronor £??? Antal åå: %; g: Kronor äg”; "gg &; Anta 222 225 325. 3555. 235 5:51 "GP "r: :c; 31575 435 åla, " "' ' P "* "' & :=." P = 53 Stockholms stad ...... 199 028 5241 26178 278 41-10 12 755 3'36 6-41 950 829 1-49 363 108 St kh lm 1" in).. .. 87 541 55-40 6406 906 41-76 6252 396 714 241 945 1'58 3'78 46 00 0 5 ”" St. ... 9 361 53—15 527 499 4213 820 466 876 47 556 3-83 902 5 U sala » |Lb.. .. 25 783 48-30 1097 312 3639 2030 380 797 56373 1'87 514 17 PP 151. 15418 6492 1274 499 4431 1227 5-17 7'96 83295 290 054 9 Söderman- JLb.. . . 36 452 33'64 1 812 809 37'96 2 032 188 558 66 212 1-39 365 25 lands » 151. 19881 6017 1308 223 42-54 1071 3-24 538 58 006' 189 443 14 Östergöt- Lb.. . . 47 574 4546 2 308 592 36-74 3 654 349 7'68 125 822 2-00 545 33 lands iSt. 31983 4949 2332 773 4119 3680 569 1151 134 288' 237 5'76 18 Jönkö i s » %Lb.. .. 49 292 49-50 1 984154 38-10 3 783 380 767 128 621; 249 6'48 36 P "g sr. ... 14 095 59-94 935 040 4292 777 3-30 551 30 635 141 3'28 9 Kronober S » Lb 33 775 4248 1 290 848 37-08 3 258 410 9'65 111 968 3-22 807 24 g lSt. 3415 5665 282390 44-64 313 5—19 917 18 243; 288 6'46 2 Kalmar » Lb.. .. 39 447 36—90 1 704 486 3393 1 939 182 492 112 0663 223 657 26 lSt .. 15 564 5190 971386 43-62 1 088 3'63 699 45 764* 2'06 4-71 8 Gotlands » Lb.. .. 10 049 4058 336 542 31-03 1 031 416 10'26 21506» 198 639 7 (St. 3766 5792 303261 4477 1470 2261 3903 417661 617 1377 2 Blekin e _) Lh 20180 39'46 759758 33-01 1 141 223 5'65 39 6831 1-72 522 12 g lSt 15 209 58-33 1283 876 43-95 1500 575 986 55 230 1-89 430 9 Kristianstads» Lh 56 454 44'89 2367 892 37-63 2818 2-24 499 125 393; 1-99 530 42 lst. 8497 61'62 757 852 43-48 483 350 568 40112! 2-30 529 Malmöhus _) |Lb.. .. 79 560 53-97 4099 569 4002 5250 3'56 6'60 194 5411 1-90 475 60" lst. ... 82 013 48-11 6 532 650 4073 7 394 434 9 02 286 264| 1 78 4-38 45 ' Hallands » (Lb.. .. 22 879 38-40 1015 810 35-97 1981 333 8 66 47 548; 1 68 4 68 17 1St. 14953 5847 1150799 42'76 934 305 6 24 56 7297 2—11 493 9 Göteborgs Lb.. .. 47 460 44-86 2 087 249 39-94 2 805 265 591 88 013i 1'68 4-22 29 och Bohus » %Gbg st. 79 799 39—52 7 470 428 4093 4577 227 574 220 697z 1-21 295 40 Övr.st. 9 734 53—51 599 738 42-39 862 474 886 48 2071 341 804 5 Älvsbor s » Lb.. .. 63 285 45-91 2 801 292 39-35 4 705 3-41 743 233 715| 3-28 834 43 g %St. ... 24 679 51-05 1875 750 42-67 1431 2'96 5-80 76 502: 174 408 14 Skarabor S » Lb.. .. 42040 4023 1540 946 33-99 4133 396 9'83 117 424' 259 7'62 28 g %St. ... 15 963 66-25 1173 973 44-31 1 085 4-50 680 57 839 2-18 493 10 Värmlands » ååtbil . . 55 _158 4423 2 5515424 3913 ?f29 2'_67 634 99_506 1,5.» 330 37 Örebro » |Lb.. .. 47 282 4669 2162 971 3585 3 267 3-23 691 126 490 2-10 585 32 181. ... 18 311 5889 1369 665 42-83 1346 433 735 57 818 1'81 422 11 Västman— |Lb.. . . 27 830 4708 1083 503 32'86 2103 356 756 57145 1-73 527 18 lands » iSt. . . . 17 509 5886 1 297 517 4290 1 269 4-27 725 56427 1'87 435 10 Ko ”bergs » |Lb.. .. 58 467 4987 2 674989 3946 5622 479 9'62 182 530 2-69 682 38 pp 1St. 7376 6029 632589 45-03 546 491 7-40 26101 186 413 5 Gävleborns » Lb.. .. 55 942 4849 2453 988 38'63 6086 5'28 10'88 146188 230 596 32 0 %St. ... 16 969 48-12 1 052 159 40-57 1 360 386 801 51 910 2—00 493 9 Västernorr— Lb.. . . 62 889 49-41 3 031305 39-15 4 008 3-15 637 148 069 191 4'88 33 lands » lSt. 13 208 51-82 1388 788 44-22 689 2-70 522 70617 2-25 509 7 Jämtlands » ,Lb.. .. 30 351 44-27 1 314865 35-01 2192 3-20 722 100 672 268 7'05 18 ]St. 4921 63-11 537 675 45-11 232 298 471 17883 1-50 333 2 Väster- Lb.. . . 42 825 49'78 1913 970 35-25 2 839 330 663 186 536 3-44 975 27 bottens » *St. 5367 5291 587 755 4387 384 379 715 27 738 2—07 472 3 Norrbottens » Lb.. .. 39 949 49.92 2385 938 3930 1545 193 387 112057 1'85 4-70 21 iSt. 4934 64-88 451 697 44-91 273 3-59 553 23 476 2-33 520 3 Landsbygd 1 082 464 4613 51 187 118 3803 77 803 332 719 2 870 023 213 561 711 Städer1 651 953 51'28 62 276 260 4172 47 566 3'74 730 2 583 932 173 415 373 Hela riketl 1 734417 47-93 113 463 378 39-97 125 369 3'46 7-23 5 453 955 192 480 1 084
ppbö
2:11 uppbörden Rcstfört vid l:a uppbörden Restfört vid 2:21 uppbörden
ar Debetsedlar Belopp Deb etsedl ar Belopp
så gå"—& MFg-$ _gaäåf 94:53 539-&& sagg??— = =c%= 85 565 =g: %= %%» =2= =g:
&: 555; Antal 5: Kronor ägg 235 Antal 22; "23322 Kronor ägg ägg
5. 5555 95 555 352 25: 9:59?— 325 557»
u=%2== 35.55 "5:217— Maåa=5 näää?)- [Hat:-t— ::, ===-.9. " men" ===.93
65 54-66 _. 6544117'22 3288 3008831 472 12047 3-18 605 740269 1'16 283 28 52-85 2723417'25 31-11 1123 710 732 7787 493 8- 382950 2-50 598 86 5807 25131427 2685 69527 5130 592 336 632 23547 1-90 446 88 6601 4393 823 1704 100084 332 2342 439 9'08 66347 2-20 605 6.3 6258 372715'69 2417 112774 392 815 3-43 529 37377 130 - 61 70'18 5832 5'38 1600 137753 288 3007 2-77 824 87687 184 22 75—15 2822 854 1419 128360 417 1048 3-17 528 48194 157 55 69-40 6997 6'68 1470 173352 276 3907 3-74 822 111840 1-72 03 5866 79001223 2470 192482 340 1641 2-54 513 57479 102 59 73-92 5514 554 1118 119555 231 3558 3-57 723 89406 173 31 8563 318913'56 22-63 73314 337 879 3—74 623 32383 149 78 72.15 3316 416 982 73 932 212 2730 344 8'08 66056 190 49 7324 455 754 1332 14543 230 146 2-43 427 4190 0156 s.. 67-25 7064 662 1791 148881 296 3914 367 992 103858 207 80 53'68 532517-75 3421 159053 714 797 266 512 31545 142 49 70-20 1265 511 12-59 33045 305 699 2'82 695 19115 1'76
70 5650 — — — _ — 166 255 441 5596 082
41 64-41 4437 868 2199 93079 404 1605 314 795 37577 1-63 51 6447 31851222 2094 83753 287 719 2-75 473 30793 105 91 75-61 6689 532 11'85 139774 222 4261 339 755 102565 163 37 64—70 194114-08 22-85 47 838 275 575 4-17 677 24592 141 [8 7629 8991 610 1130 212187 207 4618 3-13 581 151907 149 31 55-74 24891 14 60 3035 579327 361 4012 2'36 489 159914 100 91 75 30 2016 338 8'81 44635 158 1655 2'78 723 46304 164 59 64- 30 33451308 22417 88176 3'28 1060 4-15 709 39698 147 13 61-15 1113510-53 2346 331086 634 4498 425 9'48 143264 274 39 5032 3081615-26 3862 739587 405 4248 2-10 532 163368 090 39 5231 32821804 33-71 91902 650 498 2—74 512 20804 147 35 6828 10171 738 1607 240290 3'38 5198 377 822 139027 195 )1 56 89 78231618 3169 184809 420 1384 2-87 562 44696 102 1.5 68—96 5106 488 1215 107552 237 3810 364 9'06 85484 1'89 )7 63-33 3813 15 82 2339 106736 403 955 3'96 5'98 42755 161 19 67-80 9453 758 1714 292968 4'56 4982 3-99 902 138118 215
15 6843 8289 818 1753 194873 323 3372 3-33 719 91790 152 ;9 6044 495815-95 2708 143642 449 940 3-02 513 41428 130 ;7 67-05 4685 792 1684 97 716 295 2383 403 855 64759 197 16 5923 47941612 2737 142456 471 1076 3'61 615 41880 1'38 ;1 65-79 10197 870 1744 254034 375 4183 3-57 715 121078 179 6 70159 1189 10 68 1612 34192 243 427 384 579 15951 114 12 58-40 1287011-15 23 01 290092 457 4312 3-74 771 115780 182 5 57'67 502114-24 29 59 116379 449 802 2-27 473 29472 114 0 52'62 2008815'78 3194 596633 771 5702 4'48 007 191432 247 9 57-10 422116'56 3196 197779 630 756 2-97 572 57576 1'83 2 6037 70871034 2335 179282 477 2750 401 9'06 82 824 221 5 59-50 140117—97 28-47 61458 516 360 461 732 21932 184 6 6441 7584 882 1771 194145 3'58 4820 560 1125 158240 291 2 57-11 127812-60 2382 46618 348 640 630 11-92 32089 239 5 53—97 1212415-15 3035 370625 610 4718 589 11'81 208077 343 9 64'88 118015-52 23—92 51445 5-12 280 3'68 567 16773 167 ? 6571 202537 863 1871 5549283 413 90811 387 839 2805485 208 i 57'21 19451015'30 2984 6474981 434 36863 290 565 1764 301 118 62'52 39704710'98 2289 12024264 424 127674 352 7'36 4569786 1'61
Tab. ia. 1933 års kronoutskylder: resultat av uppbörden och indrivningen intill 1 juli 1936.
, Influtet under uppbördstermin Efter indrivning influtet 1934—1936
eller vid uppbördsstämma _ UPPfÖYL å restlängd Efter indrivning influtet 1934 Efter indrivning inlluLet 1935 Eltcr indrivning influtet 1936 t. a.m.M/o _ o. m. 13% Avkortat AVSkl'iVCL Oredovisat den 1 juli 1936
"(Summa (10 ngbitbrade Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar MW" lokaldel-
UU & 0 'n 'o Debetsedlar Belopp
,,;
Antal Kronor Antal Kronor Antal Kronor Antal Kronor Antal Kronor Antal Kronor Antal Kronor Kronor
ddolaq upgqsax AB 75," ddolaq qxgmszu AV %
Antal Kronor
.muvasqoqap opupxmu 1uqnu ATI % Jopllrmqn apuaqrqop ummns Au ;; aomosqaqop apopmnn mmm—au o pnmuqap mumnu Au % Jonnasqoqap opnpquu 1'0][)21510q0p npmgzsor [Innu AU % Japlixsnu Grumman mumns AH % ddoiaq 119330; Al! % mlpasgaqop Grumman [|:-um lm % .mmssqaqap "vimse-1 Jamiqsm apomuqop 'nmmus Alt % muaasqoqap apupngqu
[vann 210 75 mm) All % ddoiaq qlqusal AU 94 [mm) Au % nano A." % Japxhsqn apmoqrqop 'ammus AII % mumsuaqap apkuuu inom: All ';; .mniasqoqap npxgqsal man nu % Japuhmu opmuqap nrumns Al! 74, mipasqoqap nur—pupil man AU % mmamnqap rip—(913501 1"an Au 95 nprixsqu opnmqiqap nmmns Ali % .mrpasloqop opuplpnu 111un Mi % mlpas'ioqop upjguqsox 113-um An % Joplxnsm OPVÅQQEQCP ummus Jm % ddoroq q.!nnscu AU % april—iman 111un av % mumsar nnan Au 96 191114)";er npwoaiqap amning Au 95 ddoraq umsal All %
warm Au
drlolaq amma: AV 99? Juxpomaqop .uupoaanqop
58 123 558 195 758 ' 49 539 824 . 15430 745 100 569 ' 12 555 042 ' 1 239 433 11 683 ' 1 032 244 5 848 3 092 235 40 967 " 2 734 799 13 109 8 042 307 16 690 ' 2 690 982 88-45 7 616 351 325 4 676 825 56 765 ' 4 232 856 15 792 443 969 3 194 886 23 242 2 818 017 8820 9 982 30-04 376 869 6037 836 81 262 78-44 5 437 681 22 334 2156 ' ' 393 403 5 532 494 39 817 60836 4 850 257 25 607 3914 ' 408 206 4 953 567 88 170 87'71 4 531 352 9148 12 349 1229 ' ' ' 6704 2 280 597 17 172 6998 2 054 147 9007 7 373 30-04 - ' 39'89 3 556 154 66 114 82'63 3 250 636 91—41 13 897 17-37 " ' ' 62-40 656 107 4 356 71'26 596 652 90-94 1 757 28-74 ' ' 5237 4 863 340 80 980 76-94 4 301 043 88-44 24 270 2306 11'56 ' 64-53 2 350 739 19 943 6411 1 947 037 82'83 11 164 3589 1717 ' 4294 1 155 330 21 183 8526 1 036 550 8912 3 661 14—74 10-23 ' 7020 704564 4605 6948 621 107 88-15 2 023 3052 11'85 ' 79-53 2 400 820 33 937 6512 1 990 832 8292 18 176 34'88 17'08 ' 4367 2 606 604 17 482 6696 2 315 945 88'85 8 626 33-04 11-15 '- 46-77 6 098 063 103 452 81'58 5 591 436 91'69 23 354 18-42 ' ” 8-31 ' . 6456 1 779 722 9 443 6770 1 629 776 91—57 4 506 3230 843 ' 5282 10 153 679 123 148 8340 9 463 309 93—20 24 516 1660 ' 6'80 ' 6554 15 633 140 99 928 57-94 13 663 676 87-40 72 532 4206 12'60 ' 5440 2 797 088 50 692 83'89 2 602 730 93-05 9 732 1611 695 ' 6269 2 686 147 17 588 67'88 2 377 239 8650 8 323 3212 11—50 ' 5037 5 198 397 76 279 70-71 4 243 330 81'63 31 546 2926 18-37 ' 4427 17 535 956 107 010 5200 15 016 830 85'63 98 794 4800 2 519 126 14-31 ' 45'38 0 1 315 469 12 422 62-93 1 083 047 8233 37-07 232 422 17'67 ' 43-50 7 029 416 109 478 78'65 6 251 673 88—94 2135 777 743 11'06 ' 63'56 4 660 150 30 317 61'58 8621 38-42 642 560 13-79 ' ' 61'69 4 300 592 87 289 8242 %% 17'58 390 352 9'08 ' 7805 2 569 413 16 790 6883 88-39 3117 298 214 1161 ' 5370 126 247 6095 725 88 913 70-43 8598 ' 2957 854601 14-02 ' 5624 548 151
186 426 57 939
8 583 734 2 875 703 207 189 357 436
4359 441 1 319018 114 025 245 308 140 024 269 305 251 472
*? m _. 1 135 470 552 129 23 951 19 702
253 867 110 888 to q; 0 & 5 748 778 1 970 258
QD on e m a: :o en
1 998 374 646 584
o a c: 0 )— U:
747 804 216 049 2 410 3 693
oooooooo www? hmmm )&me www» 035??? wacom en:—cow 9.9 » m onH mao—H mosu—>s— M & m m H h.) q 1 PC)-792 wwe add Oom *"f. & _ QQ”? rov—us [040
393 mem (”pF—0 ??? NIF-'&') WW!!!
oa 0? m _, HH *:”? w—v—n oo
[00.759wa QWKOWQI—l aux—nam
ca C? Uv ... muon—n—g—gop 'är—35.434 35453me—
men .”?
ao om
ooco %? (=O ua OOOQQOOQQQ
GNHHHDFLO'HQVB mac—396390? dmopquca »»wmw—umo
av
.???Q
oren-no axe—nm
gama—Icamnt—wlov-l
... o
47'66 34'40 42'80
HHdwquwwwwww ' lö '#"wmommu—m E%»änsaoou—wm» €)
_ _
WWHLPWHHHAF . . . . . _ M
OOQQQQoOQQQQQ'? _| 0 a o » >-'- on e:"-
o
O »— u-
ooowomQé—cz umwu-yz—wa—n—n
... o:
*? 0 N! CP? ww w-q H 0. o m ooooooooqqqqu ' ' ' ' ' ')ÅtåHa—u-nw—w sgsäggwmaaxowow
v-lb-l on:—
96 961 72 120 ' 283 598 ' 5041 206 017 ' ' 3 555 41'21 382 487 ' ' 7 166 ' 3063 107 991 ' ' 1 743 3868 532 749 ' ' 6 544 2669 1 411 619 ' ' 27 363 3773 146 710 3 314 ' 3405 251 583 ' ' 2 601 ' 3125 658 467 15 552 4930 1 798 315 34 639 ' 3506 152 577 3 398 4643 609 238 ' ' 9 035 ' 3040 481 699 ' 5 401 ' 2856 323 894 ' ' 3 218 ' 17'28 231 084 ' '— 2 496 ' ' 32'83 61'66 635 428 13 551 3630 197 620
59'66 413 143 8 353 37-15 136 302 39'78 273 755 ' ' 6 072 54-92 134 979 6262 332 495 ' 4 615 779 35-39 68 414 5923 310 392 - 3 214 10'66 31-32 93 144 59-45 449 977 ' ' 10 419 8185 38-13 191 162 37-51 74 921 ' 1 986 1642 57'56 38 637 58'18 610 931 15 638 1350 39-00 212 635 4836 244048 ' 6546 1846 4452 57'09 971 734 ' 21607 16112 40'64 %% 273 665 ' 6 904 26'89 56'91 70'56 427 654 6 595 972 28'47 35-90 86 801 1 588 19-91 48'16 71—40 630 012 ' 6 164 70.1 26-41
0.0 &: u:
22'07
o>-—ooooooooooceogqqqeqqqeqqqm '""""ä'öéwöoou—cmuwxwouo—u—n
mHameGHONmeMUlw—Iwäb-ÄQ
»omw—u—amm—na Hawaovx—qwou mamamw—wwmw—ww—x
ooooooooo”HEOHQQQQQQQQQQQSgZå
' ' ' ' ' ' ' ' '$: 'wöm—lmpw—wmmn—w-m
ägaäzgägäwamumuwm»awwommc—vooa q—x—xxooåaB—onow—zu-ocuw
COCOOOQQQQQQQQQQQQ oåo'éo'u'uoén—u—nowov—nooooow »NcamwwAc—nme—n—x—xmrx—r COCOOOOOOOQQQQQQQQQQQ ' ' ' ' ' ' ' 'Qawwmwwouuww—n =z=zzässmhaamuwwmqmmwm
OOOOOOQQQQQQQQQQQQQQQOO & öéooo—wwcooooco—oouooöé HMHHHHHHW©5?PW9WWWH
OmNa—I—Yow manus—women»:
...
105 065 5 707 567 82 579 7860 139 269 90-04 ' 2140 568 298 996 ' 5050 338 770 31 531 3 180 586 20 474 6493 8633 35-07 433 331 13'02 ' ' 32-99 205 580 59 227 3 302 882 46 185 77'98 897 576 8773 2202 405 306 1227 '. 61-13 317 969 30 152 3 292 603 19 890 65-97 869 035 8714 34-03 423 568 1286 ' 50'81 264 326
6 445 128 90 465 76'80 89'68 23-20 10-32 ' 50-79 357 522 1 447 813 8 652 71-49 91'65 28—51 835 ' 31-59 57 632 5 922 101 75 738 6538 8544 34'62 145 6 ' 4964 490 160 2 514 026 20 760 5654 ' 84-56 41'46 1544 - 4141 196 318 6 713 377 74 491 5835 5 319 626 7924 41-65 20'76 ' 49—11 786 686 2 855 032 13 546 52-75 2 354 398 8246 47-25 1754 ' 2733 187 587 3 243 987 44 659 6585 2 710 311 83-55 3415 1645 ' 64-16 367 505 1 153 767 4 676 5864 984 565 8533 41'36 14'67 ' 22-53 5 100 670 64 168 73-33 4 300 628 84-31 26'67 800 042 1569 ' 5960 1 478 491 7 254 6958 1 340 541 90'67 3042 137 950 933 ' 4885 22 679 60-99 108 225 ' 724 694 2234 - - . . 5 344 073 42 681 54-20 4 225 476 79-01 45'80 1 118 597 20-93 ' 3295 184 399 4662 667 846 16 171 2054 44-34 ' ' ' ' ' 2 839
8 528 1 139 915 5 166 60'58 981 647 8612 3 362 39-42 158 268 13'88 - 22'91 ' 36 415 1 350 40'16 91 436 1 131 13'26 33'64 33 660 819
Landsbygd 2 325 196 129 619 597 1 730 164 74'41 112 807 804 87'03 595 032 2559 16 811 993 12'97 327 823 ' 55'09 10 003 750 1 930 634 251 919 366 493 6159 12 186 303 208 852 8'98 35'10 3 847 927 11 878 211 585 7 809 568 178 Städerl 52 1 290 508 142 973 519 744 864 57'70 123 255 754 86'21 545 844 42'30 19 717 765 13'79 260 005 47'63 10 837 491 2 302 981 408 013 313 424 57'42 13 548 485 201 290 1560 8688 4 891 005 12 560 298 386 18 570 1 184 909 Hela riket1 53 3 615 701272 593 116 2 474 828 08'45 236 063 358 8660 1 140 876 3155 36 529 758 1340 587 828 16'25 5152 20 841 241 4 233 615 659 932 679 917 59'60 25 734 788 410 142 1134 35'95 8 538 932 24 438 504 951 26 379 1 751 087
Än Värmlands läns magistratsstäder hava fullständiga uppgifter icke kunnat erhållas, varför här bortses från sagda städer.
[ l !
[cr—_- ((>—: oaHmwoNouwum—x .NQWQQHW”? :].chch— hoom—14:99:00
.wäwwwwwwewo WPHQHQQQWLWW OOQQQQQQQQQQQ WQHWHNNHHHONN m»mmoowmn>>n—nuuz
quem WN) 036!
130 227
99 cap—- $U!
Influtet under uppbördstermin eller vid uppbördsstämma Upplört å restlängd
L ä n Antal Summa (Lb : landsbygd och 11531;- debiterade Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp fögderistäder debet- utskylder & ha 82 _ 44 St = magistratsstäder) sedlar Kr. %& ; f:; 55 55; ;. Antal gå: Kronor äåg Antal åå; Kronor % Stockholms stad ...... 382 184 58 123 558 195 758 51-22 49 539 824 85—23 186 426 4878 8 583 734 1 St kh 1 1. iLb. . . . 158 508 15 430 745 100 569 63-45 12 555 042 81—36 57 939 3655 2 875 703 1 OC 0 ms &” St.. . . . 17 531 1 239 433 11 683 66-64 1 032 244 8329 5 848 3336 207189 1 U 1 » |Lb. . . . 54 076 3 092 235 40 967 75—76 2 734 799 8844 13 109 24-24 357 436 1 Ppsa & lSt.. . . . 24 306 3 042 307 16 690 68-67 2 690 982 88'45 7 616 3133 351325 1 Söderman- Lh. . . . 72 557 4 676 825 56 765 78—24 4 232 856 90-51 15 792 21—76 443 969 lands » lStu . . . 33 224 3 194 886 23 242 6996 2 818 017 8820 9 982 3004 376 869 1 Östergöt- Lh. 103 596 6 037 836 81 262 7844 5 437 681 90'06 22 334 21'56 600 155 lands » lsn. 65 424 5 532 494 39 817 6086 4 850 257 87-67 25 607 39—14 682 237 1 J.. k.. . Lb. 100 519 4 953 567 88170 8771 4 531 352 91'48 12 349 12—29 422 215 0" Opmgs ** isn. 24 545 2 280597 17172 69'96 2 054 147 90-07 7 373 30'04 226 450 K b Lb. 80 011 3 556154 66114 82'63 3 250 636 91-41 13 897 17-37 305 518 mm "ES ” lStn 6 113 656 107 4 356 71'26 596 652 90-94 1 757 28-74 59 455 K ] Lh. 105 250 4 863 340 80 980 76-94 4 301 043 88-44 24 270 23'06 562 297 1 & mar ” (St.. 31107 2 350 739 19 943 64-11 1 947 037 82-83 11164 3529 403 702 1 G 11 d Lb. 24 844 1 155 330 21183 8526 1 036 550 89-72 3 661 14-74 118 780 1 0 a" 5 * lsu 6 628 704 564 4 605 69'48 621 107 88-15 2 023 30-52 83 457 11 131 R. » ij. . 52 113 2 400 820 33 937 65-12 1 990 832 82-92 18 176 34'88 409 988 1 ** Inge ]St.. 26 108 2 606 604 17 482 66-96 2 315 945 8885 8 626 33-04 290 659 11 Krist. t d Lh. 126 806 6 098 063 103 452 81'58 5 591436 91—69 23 354 18-42 506 627 8 "ms 3 S ” lSt. 13 949 1 779 722 9 443 67-70 1 629 776 91-57 4 506 32-20 149 946 8- Malmmu » th. . 147 664 10 153 679 123 148 83-40 9 463 309 9320 24 516 16'60 690 370 6 0 5 ]St. 172 460 15 633 140 99 928 57-94 13 663 676 87'40 72 532 4266 1 969 464 12 H 11 nds » Lh 60 424 2 797 088 50 692 8389 2 602 730 93-05 9 732 16-11 194 358 a & lSt ..... 25 911 2 686 147 17 588 67'88 2 377 239 88-50 8 323 32-12 308 908 1 Götebor S Lb. . . . 107 825 5 198 397 76 279 70-74 4 243 330 81'63 31 546 29—26 955 067 1 ch E%hus » Gbg st. 205 804 17 535 956 107 010 52-00 15 016 830 85'63 98 794 48'00 2 519 126 1 0 Övr.st. 19 740 1 315 469 12 422 6293 1 083 047 82'33 7 318 37'07 232 422 1 Ål shar s » Lh. 139191 7 029 416 109 478 78-65 6 251673 8894 29 713 21—35 777 743 11 V % % St.. 49 230 4 660150 30 317 61-52 4 017 590 8621 18 913 38-42 642 560 1 Skarabor S » Lh. 105 909 4 300 592 87 289 8242 3 910 240 90-92 18 620 17'58 390 352 % åsn. . 24 393 2 569 413 16 790 6883 2 271 199 8832 7 603 31-17 298 214 11 Värmlands _ åLb. . 126 247 6 095 725 88 913 70-43 5 241 124 8598 37 334 29-57 854 601 1 Stl. . — _— -— _— — —— —— — —— Örebro _, Lh. . 105 065 5 707 567 82 579 78'60 5 139 269 90-04 22 486 21'40 568 298 % St.. . . . 31 531 3 180 586 20 474 64-93 2 747 255 8638 11 057 35-07 433 331 13 Västman- Lh. . . . 59 227 3 302 882 46 185 77'98 2 897 576 87—73 13 042 22'02 405 306 12 lands » lStu . . . 30 152 3 292 603 19 890 65-97 2 869 035 87-14 10 262 34-03 423 568 12 KO arbet S » Lb. . 117 792 6 445 128 90 465 7620 5 780 113 89'68 27 327 23-20 665 015 10 PP % åsn. 12 102 1 447 813 8 652 .71-49 1326 869 91'65 3 450 28-51 120 944 8 Gävlebor s » Lb.. 115836 5 922101 75 738 65-38 5 059 972 85-44 40 098 34-62 862 129 14 % isn. 35 462 2 514 026 20 760 5854 2125 875 84'56 14 702 41-46 388 151 15 Västemorr— Lh. . . . 127 664 6 713 377 74 491 58-35 5 319 626 79-24 53 173 41'65 1 393 751 20 lands » lSL. . . . 25 677 2 855 032 13 546 5275 2 354 398 82'46 12131 4725 500 634 17 Jämtlands _, Lh. . . . 67 820 3 243 987 44 659 6585 2 710 311 83-55 23 161 34-15 533 676 16 åsn. 7 974 1 153 767 4 676 5864 984 565 85-33 3 298 41'36 169 202 14 Väster- ,Lh. . 87 507 5 100 670 64 168 73-33 4 300 628 84-31 23 339 2667 800 042 15 bottens » 186. 10 425 1 478491 7 254 69'58 1 340541 90'67 3 171 30-42 137 950 9 Norrbottens » Lh. . 78 745 5 344 073 42 681 54—20 4 225 476 79'07 36 064 45-80 1 118 597 20 lSL. 8 528 1 139 915 5166 60.52 981 647 86-12 3 362 39-42 158 268 13 Landsbygd 2 325 196 129 619 597 1 730 164 74'41 112 807 604 8703 595 032 25'59 16 811 993 12 Städer1 1 290 508 142 973 519 744 664 5770 123 255 754 86'21 545 844 4230 19 717 765 13 Hela riketl 3 615 704 272 593 116 2 474 828 68-45 236 063 358 86'60 1 140 876 3155 36 529 758 1
'F ö
S t a 11 p p b
Att betala Influtet vid l:a uppbörden Restiört # Wtsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp 85 58 E' 37% 558 ?? 537 Sai—;s» 5:53 =å= F": 357! ”ä': i": 55. 555 555 58: 552 555 553 nm] Kronor 45 5.3 ; Antal 5 a ;, Kronor 5 $ g 75 g ; Antal 6.7 E. = Kronor 3? g g g g 5!” 855 555 7855 552 525. 855 555 555 555 ”55 825 555 "35 515 82 184 33 866 638 5827 206 623 5406 28 717 682 4941 8480 175 561 4594 5 148 956 886 1520 58 508 8 896141 5765 107 509 6783 7 376 364 47'80 8292 50 999 3217 1519 777 985 1708 17 531 708 750 5718 12154 6933 594 216 4794 8384 5 377 3067 114 534 924 1616 54 076 1924126 6222 43 005 7953 1 715 019 5546 8913 11071 2047 209 107 676 1087 24306 1678 561 5517 17 496 7198 1 492482 4905 8891 6810 2802 186079 612 1109 72 557 2 826 496 6044 59 318 8175 2 576 894 5509 9117 13 239 1825 249 602 535 883 33 224 1817 688 5689 24 101 7254 1 604 561 5022 8827 9123 2746 213127 667 1173 33 596 3 644 086 6035 84 547 8161 3 312 428 5486 9090 19 049 1839 331 658 549 910 55 424 3 230 652 5839 41 684 6371 2 830136 5115 8760 23 740 3629 400 516 724 1240 00 519 3 002 879 6062 91 164 9069 2 777 404 5607 9249 ' 9 355 931 225 475 455 751 24 545 1 294 829 5678 17 760 7236 1 157 989 5078 8943 6 785 27'64 136 840 600 1057 30 011 2 178 125 6125 68 529 8565 2 013 707 5663 9245 11 482 1435 164 418 462 755 6113 359 812 5484 4 531 7412 327 853 4997 9112 1 582 2588 31 959 487 888 35 250 3120 563 6417 84 334 8013 2 788 703 5735 8937 20 916 1987 331860 682 1063 31 107 1 332 710 5669 20 669 66'44 1 090 096 4637 81'80 10 438 3356 242 614 1032 1820 24 844 726 099 6285 21 859 8709 661 448 5725 9110 2 985 1201 64 651 560 890 6628 386 214 5482 4 796 7236 311908 44'27 8076 1 832 2764 74 306 1055 1924 52 113 1 591 704 6630 35 526 6817 1 312 770 5468 8248 16 587 31'83 278 934 1162 17'52 26 108 1 465 856 5624 18187 6966 1 299 111 4984 8862 7 921 3034 166 745 640 1138 26 806 3 728 321 6114 107 315 8463 3 441 201 5643 9230 19 491 1537 287 120 471 770 13 949 1 002 535 5633 9 840 7054 913 752 5134 9115 4 109 2946 88 783 499 885 47 664 6 036 572 5945 127 201 8614 5 671202 55'85 9395 20 463 1386 365 370 360 605 72 460 9 198 680 5884 103 648 60-10 7 956 781 50-90 86-50 68 812 3990 1 241 899 794 13-50 50 424 1 739 059 6217 52 396 8671 1 637 406 5854 9415 8 028 1329 101 653 363 5585 25 911 1524 871 5677 18 511 71'44 1351663 5032 8864 7 400 2856 173 208 645 1136 37 825 3106 999 5977 80 004 7420 2 576132 4956 8291 27 821 2580 530 867 1021 1709 35 804 10 266 514 5855 111 154 5401 8 663 293 4940 8438 94 650 4599 1 603 221 915 1562 [9 740 759 951 5777 12 836 6503 618 184 4699 81'35 6 904 3497 141 767 1078 1865 39 191 4 202 378 5978 114 042 8193 3 774 461 5370 8982 25149 1807 427 917 608 1018 19 230 2 652 690 5692 31 524 6403 2 264 544 4859 8537 17 706 35'97 388 146 833 1463 )5 909 2 738 858 6369 90 495 85'45 2 516 984 5853 9190 15 414 1455 221874 516 810 24 393 1 425 641 5549 17 683 7249 1266 397 4929 8883 6 710 2751 159 244 620 1117 26 247 3 637 519 59—67 92 846 73-54 3 144 483 51'58 86-45 33 401 26-46 493 036 809 13-55 )5 065 3 535 342 6194 85 662 8153 3 210135 5624 9080 19 403 1847 325 207 5'70 9'20 Il 531 1 809 243 5688 21 538 6830 1558 553 4900 8614 9 993 3170 250 690 788 1386 >9 227 2138 654 6475 48 088 8119 1 881 471 5696 8797 11 139 1881 257 183 779 1203 30152 1 849 745 5618 20 860 6918 1610121 4890 8705 9 292 3082 239 624 728 1295 .7 792 3 854 726 5981 93 851 7968 3 471340 5386 9005 23 941 2032 383 386 595 995 2 102 804 157 5554 9 022 7455 735 728 5082 9149 3 080 2545 68 429 472 851 5 836 3 539 177 5976 79 187 6836 3 010 651 5084 8507 36 649 3164 528 526 892 1493 75 462 1 481649 5894 21483 6058 1 232 738 4904 8320 13 979 39'42 248 911 990 1680 7 664 4 115 826 61'31 78 974 61'86 3 298 615 4914 8014 48 690 3814 817 211 1217 1986 5 677 1 617 644 5666 14144 5508 1328 433 4653 8212 11 533 4492 289 211 1013 1788 7 820 2 015 138 6212 47 152 6953 1688 208 5204 8378 20 668 30'47 326 930 1008 1622 7 974 619 931 5373 5 008 6280 531004 4602 8566 2 966 3720 88 927 771 1434 7 507 3 311 809 6493 69117 7898 2 789 765 5469 8424 18 390 21'02 522 044 1024 1576 0 425 818 560 5536 7 735 7420 748 354 5061 91'42 2 690 2580 70 206 475 858 8 745 3 207 226 6001 46 557 5912 2 516 781 4709 78417 32188 4088 690 445 1292 2153 B 528 626134 5493 5 390 6320 539 919 4737 8623 3 138 3680 86 215 756 1377 E196 78 817 823 6081 1 808 678 7779 69 163 572 5836 87'75 516 518 2221 9 654 251 7'45 1225 508 82 599 655 57'77 778 377 6032 70 745 498 4948 85'65 512 131 3968 11 854 157 829 1435 704 161 417 478 5922 2 587 055 7155 139 909 070 5132 8667 1 028 649 2845 21 508 408 790 1333
A n (1 Att betala Influtet vid l:a uppbörden I L ä n (Lbzlandsbygd och Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp I fögderistäder 55 & & 5523 =” & &? && St=magistratstäder) åå? 552 ååå : få? 555 2 c: Antal 525 Kronor 535 Antal z å ; å % g; Kronor 55.515 %% är A 38?— 855 825— 8585 3:55 555 3:05 57%; 157-595455 51553 5451 'i := "' ':T. ; få 59 Stockholms stad ...... 198 368 25190 24 256 230 4173 13 ägg 3144 562 967 356 166 399 1 .... 87 212 '02 6 534 4 4235 '78 '69 308 71 2—00 471 4 StOCkhOImS 1än1Lb St.. 9 296 53—03 530 683 42'82 936 634 1007 40 201 924 7'58 U sala » 1Lb. . . . 25 658 4745 1 168 109 37'78 2 291 4—24 893 73 224 2-37 627 1 PP St.. . .. 17 453 71'81 1 363 746 4483 3 606 14 84 2066 101297 3—33 743 , Söderman- |Lb- . . . 35 217 4854 1 850 829 3956 2 508 3 46 712 83 180 1-70 450 2 lands » 1St.. . .. 20 299 6110 1 377 198 4311 1476 444 727 74480 2-33 541 1 Östergöt- 1Lb' . . . 47 021 45-39 2 393 749 3905 4 479 432 953 170 304 282 711 lands St 32 219 4925 2 301842 4161 3 746 573 1163 142 420 258 619 1 J.. kö in 5 » iLh 48 528 48-28 1 950 688 3938 5 834 580 1202 177 072 357 908 0" P % St 14 703 5991 985 768 43-22 895 365 609 42 303 1'85 4-29 Kronoher s » 1Lb 34 255 4281 1 378 029 3875 4 202 525 1227 134 037 376 973 2 g St 3 417 5590 296 295 4516 297 486 869 20 577 314 694 Kalmar Lb 39 722 3774 1 742 777 3583 3 703 352 932 137 830 283 791 2 1St. 15121 4861 1018 029 4331 1100 354 727 51 886 2-21 510 Gotlands » JLb. 10 652 4288 429 231 3715 1260 507 1183 38 291 3—31 892 [St. 4 090 6171 318 350 45'18 1 433 2162 3504 49 795 7'06 15'64 Blekin e » Lh. 21 329 4093 809 116 3370 1595 3-06 748 49 508 2-06 612 1 g 1St.. 15 322 58-69 1 140 748 4376 1 632 625 1005 63 068 2-42 553 Kristianstads » Lh. . 55 034 43-40 2 369 742 3886 3 931 310 714 153 718 2-52 649 41 1St.. 8 607 61-70 777 187 4367 622 446 723 44 695 250 575 & Malmöhus » Lb. . 78 332 5305 4 117 107 4055 7 499 508 957 288 485 284 750153 1St.. 80111 4645 6 434 460 4116 8 581 498 1071 337 554 216 525 4" Hallands » Lh. . 23 056 3816 1 058 029 3783 3 565 590 1546 71 116 254 672 1 1St.. . .. 15 963 6161 1 161 276 4323 1149 4—43 720 74 038 276 638 1 Göteborgs JL L.h. 49 197 4563 2 091398 4023 3 345 310 680 106 055 2-04 507 3 och Bohus » Gbg st. 77 234 3753 7 269 442 4145 4 583 223 593 224 036 128 308 3 ] Övr st. 9 348 47'36 555 518 42-23 915 404 9 79 45 620 347 821 Älvsbor s » Lb.. 61414 4412 2 827 038 40-22 6 568 472 10 09 360 507 913 1276 4 g 1St. .... 27 742 56-35 2 007 460 43-08 1960 398 7- 07 98 209 2-11 489 1 Skaraboras » Lh. . . . 40 724 38-45 1561 734 36-31 5 617 530 13 79 207 681 483 1330 2 '=' 1St. .... 15 676 64—26 1143 772 44-51 1132 4564 722 78 802 307 689 1 Värmlands » 1155 . . . 54632 4327 2 458—206 4033 4_896 3-_88 8-_06 143291 216 'i!» 3 Örebro ) Lh. . . . 45 541 43155 2172 225 3806 4 362 4-1.) 958 159 018 2 79 7-32 3 1St. .... 17 807 5647 1 371343 43—12 1 422 4—51 799 75 032 236 547 1 Västman— |Lh. . . . 26 832 45-30 1 164 228 3525 2 542 429 947 80 475 244 691 1 lands » 1St.. . .. 16 889 56 01 1442 858 43-82 1 267 4—20 750 73 319 2-23 508 1 Ko ”bergs » Lb. . .. 54 584 4634 2 590 402 4019 6 181 525 11-32 192 645 2-99 744 3 PP 1St.. . .. 7 426 6136 643 656 4446 559 462 753 25 266 175 393 Gävleborgs » Lb. . . . 51 016 44-04 2 382 924 4024 4 052 3 50 7-94 157 099 265 659 3 1St. ... 16 279 4590 1 032 377 4106 1543 435 948 55 913 2-22 542 Västernorr- Lb. 58 141 4554 2 597 551 3869 5 027 394 865 155 937 232 600 3 lands » 1St.. 12 792 4982 1 237 388 43-34 755 294 5490 53 087 1'86 4'29 Jämtlands » Lh. 28 238 41—64 1 228 849 3788 2 498 3138 885 98 459 3-04 801 1 1St.. 4 732 5934 533 830 46-27 349 438 7'38 29 602 2-50 355 Väster- Lb. . . . 40 073 4579 1 788 861 3507 3 431 392 8'56 200 263 393 1120 2 bottens » 1St.. . .. 6 362 6103 659 931 44'64 428 411 673 29 145 197 442 Norrbottens » Lh. . . . 37 630 47 79 2 136 848 3999 1 656 210 440 130 963 2-45 613 2 1St.. . .. 5383 63—12 513 781 45-07 264 3-10 490 29446 258 573 Landsbygd 1 054 038 4533 50 801 774 3919 98 619 424 936 3 677 629 2'84 724 7! Städer1 652 639 5058 60 373 864 4223 53 780 417 8524 2 827 347 1'98 468 3 Hela riket1 1 706 077 4720 111 175 638 40-78 152 399 4-21 893 0504 976 2-39 585 10
p b örd e n
::1 uppbörden Restfört vid l:a uppbörden Restfört vid 2:21 uppbörden
Belopp Debetsedla Belopp Debetsedlar Belopp
i u.. _ (0332 392: NP; u:: 5.932 lag;-ägg _Qiägg äc=kgpgåss Safåää gr.-355333 gaf—4135
3565; 53.3 :$: gig: =gg= 333.555: 523 =gg= 554 =: '#'—132: Kronor 552 ägg Antal 32; ååå: Kronor äääåg; Antal 35; ägg: Kronor 3455; 555 [ä;-__ i 535 555 äga 55%: agg ä:5 ag_u 5535, aga 555; aid—Ef. 225315 5555;qu 333 5145 gang—2.155 335345 35" ==st ' 33 51332 25" ”353 2 5207 19 854 586 34-17 81'85 71 083 1860 35'83 2 769 569 4'7611'42 10 865 2'84 5-48 665 209 1-14 274 9 5433 4 870 607 31'56 74-04 25 310 15—97 2902 1 034 035 6-7015-82 6 940 4'38 7'96 321891 2-09 493 s 5994 397 827 32-11 74-96 2 31713-22 24%) 71 918 5'8013'55 471 269 507 20 737 1'67 3-91 8 66'56 946 556 30-61 81-03 4 251 786 16-57 98 517 3-19 844 2 038 377 794 49 812 161 426 9 54-58 1097 203 3607 80'46 3 5151447 2014 124 757 4-10 915 806 331 4'62 40 489 1-33 296 5 70% 1 572 782 3363 8500 5 166 712 14-67 122 490 2'62 6-62 2 553 3-51 725 71877 1-52 388 3 73-36 1138 976 35'65 82-70 3 073 925 15—14 125 976 395 915 859 2'58 4—23 37 766 118 274 6 69-30 1 954 948 32'38 81-07 6 669 6-44 14-18 165 063 2474 690 3 285 3-17 699 103 434 1-71 432 3 5732 1 877 70133-94 81-57 813812-44 25'26 199 644 3'61 867 1867 2'85 5-79 82 077 1'48 3-57 5 7134 1576 876 31-84 8083 5 080 505 1047 115 283 2—33 591 2 994 298 617 81 457 1-64 418 0 67-27 853 855 37-44 86'62 3 328 1356 22134 68 054 2-98 690 588 2-40 400 21 556 0-95 219 s 7096 1102 892 31-02 80-03 3 329 4-16 972 79 251 224 575 2 415 3-02 705 61 849 1-73 449 0 67-99 248 222 3783 83'78 62210'18 18-20 19 890 303 671 175 2'86 5-12 7 606 116 257 7 66-18 1374 510 28-26 7887 6379 606 1606 139 778 2-88 802 3354 3-19 844 90659 186 520 1 55-15 805 055 34-25 79-07 4 956 1593 3278 134159 571 13'18 726 2-33 480 26 929 1-14 265 6 71-27 336 81129'16 78-47 1124 452 10-55 36 747 318 856 676 2-73 635 17 382 1-50 405 1 60-29 259 404 3682 81-49 — _ — — —— — 191 288 4'67 9 151 1-30 287 2 6407 628 554 26'18 77'68 4 480 8 60 21-00 96 449 4-0211-92 1 589 3-05 745 34 605 1-44 4'28 4 63-79 953 766 36-59 83'61 3211 1230 2096 94 245 362 826 705 2-70 460 29 669 1-13 260 9 75—33 1996 517 3274 84-25 5 782 456 1051 128 505 211 542 3 863 305 702 91 002 149 3'84 9 68-70 671 329 37-73 86-33 1 67512-01 19-46 46 537 2131 599 397 284 4131 14 626 083 1'88 3 7527 3 503 622 34-51 85—10 7 820 530 9'98 182 382 180 443 4 053 2-74 518 142 618 1-40 346 4 56-94 5 369 341 34-34 83-45 2219812'87 2771 560 939 3-59 872 3 720 2'16 4-64 166 626 1-07 258 0 68-93 894 208 3197 84-52 1896 3-14 822 42 183 1-51 399 1 704 2'82 7-39 50 522 1'81 4-77 4 65'63 951 538 35-42 81-94 3 414 1318 21-39 92 140 3—43 793 923 356 5'78 43 560 162 3-75 0 61-59 1 561 143 30-03 74135 1182610-97 24-04 313 017 6-0214-97 3 725 3-46 757 111 183 2-14 531 5 5076 6 129 5013495 8432 29 3001424 3794 701 610 400 965 4 144 2-01 537 214 295 1-22 295 & 56'08 419 243 31'87 75-47 2 776 14-06 2970 76 396 5'81 1375 414 2-10 443 14 259 1'08 2-57 5 67-05 2116 705 30-11 7487 9104 654 14-82 227 098 323 803 4 564 3'28 7-44 122 728 1-75 434 3 57-10 1 654 837 35-51 82-43 8 73417-74 3148 213 950 4'5910'66 1207 2-45 435 40 464 0'87 2-02 3 67-52 1 185 575 2756 75-91 4 406 416 10'82 89 675 2-09 574 3 206 303 7'87 78 803 1-83 5-05 2 64—93 926 000 36-03 80-96 3 47314-24 2215 100105 3—90 875 893 3'66 570 38 865 1-51 340 5 66190 1952 950 3204 79—45 9 254 733 16-94 258 214 424 1050 3 933 3-11 720 103 351 1'69 4-20 3 68—57 1 770116 31—01 81-49 6 869 654 1508 160 073 2'81 7—37 3 083 2-93 677 83 018 1-45 382 3 61-02 1 113 670 3502 81-21 4 45614-13 25-02 135 018 4-24 985 1 064 337 597 47 623 1-50 347 1 69-55 935 630 28—33 8037 3 728 629 13'89 93 221 2'82 801 1 903 321 709 54 902 1'66 4-71 3 60-29 1185 595 36-01 82—17 4 46914'82 26'46 143 162 4-35 992 970 3-21 575 40 782 1.23 2'83 5 68-12 2116 128 32'83 81'69 7 835 665 14'36 185 412 288 716 3 386 288 620 96 217 149 371 1 7091 565 875 39'08 8791 12311017 1658 39 386 2—72 612 370 3'06 4'98 13 129 0—91 204 ; 63'76 1 892 222 31-95 79-41 10 989 948 21—54 245 797 41le-32 3 449 2'98 6'76 87 806 1'48 3'68 ) 58-17 837 224 3330 81-09 4 544 12'81 2791 112 479 4'4810'90 723 204 4-44 26 761 1'06 2-59 ; 53-43 1 865 074 27'78 71'81 17 568 13'76 3021 407 605 607 15'69 4 483 3-51 771 168 935 2-52 650 r 5495 972 878 34-07 78'62 441117'13 34'48 175 795 6'1614'21 598 233 4'67 35 628 125 2'88 & 6159 923644 28-47 7516 5 853 863 2073 141792 437 11-54 2 493 3158 8'83 64 954 200 529 ) 67-05 423 959 36-75 7942 87811-01 1855 63 656 5-5211—92 332 4'16 7-02 16 619 1-44 311 ; 6365 1 310 600 2569 73'26 6187 707 1544 155 330 3405 8'68 4 949 5'65 12-35 122 668 240 6'86 I 67'82 563042 3809 8532 11381091 17'89 43 889 297 6'65 481 462 7'56 23855 1'61 3'61 : 7077 1 577 733 29-53 73-84 5 468 695 14-53 305 177 571 1428 3 876 492 10-30 122 975 2-30 575 1 6688 412 282 36-17 80-25 129515-19 24'06 57 903 5'0811'27 224 262 4'16 14150 124 275 6646 39 966 403 3083 7867 176 373 758 1673 4 823 094 372 9'49 78 514 338 745 2 334 648 180 4150 5683 49 682 909 3475 8230 194 235 1505 2976 6 171 177 432 1022 33 713 262 517 1 692 431 118 280 62'78 89 649 312 32-89 80-64 370 608 10'26 21-72 10 994 271 4-03 989 112 227 3-10 657 4 027 079 147 3132
Influtet under uppbördstermin .. .. .. eller vid uppbördsstämma Uppfort a restlangd .. Antal L a n .. Summa (Lb: landsbygd och 155311; debiterade Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp fögderistäder debet- utskylder & _ & axa & & St= magistratsstäder) sedlar Kr- 9 g; , g g. i %% = 5 Antal åå; Kronor ägg Antal gå; Kronor 5 & 2.5 95 E 353 5 F; o 5 '1 (:E 5 :— ; H & (; >— Stockholms stad ...... 377 933 58 726 625 204 316 5406 52 261 962 8899 173 617 4594 6 464 663 1 St ckholm län'Lb' . .. 163 160 16 342 282 110 924 6798 13 492 001 8256 52 236 3202 2 850 281 1 0 s lSt.. . .. 17 760 1 277 239 12 780 71'96 1 097 606 8594 4 980 2804 179 633 1 U ala » lLb. . .. 54 686 3 261 916 42 107 7700 2 932 711 8991 12 579 2300 329 205 1 PPS 1St.. . . . 24 658 3 183 838 17 559 71-21 2 882 958 9055 7 099 2879 300 880 Söderman- ILb. . . . 107 421 4 804 998 90101 8388 4 465 168 9293 17 320 1612 339 830 lands » 1St.. . . . 34 426 3 413 660 25 394 7376 3104 632 9095 9 032 2624 309 028 Östergöt— åLb. . . . 105 471 6 121 139 85 621 8118 5 626 091 9191 19 850 1882 495 048 lands » St.. . . . 65 090 5 341 442 41 690 6405 4 790 317 8968 23 400 3595 551 125 Jönkö in 5 » åLb. . . . 101957 5 318 169 91 213 8946 4 942 201 9293 10 744 1054 375 968 p g St.. . .. 25 350 2 321321 18 325 7229 2 104 881 9068 7 025 2771 216 440 Kronober s » |Lb.. . . 80 479 3 745 700 67 546 8393 3 457 676 9231 12 933 1607 288 024 g lStn . .. 6 110 649 165 4 421 7236 594 264 9154 1689 2764 54 901 Kalmar » |Lb. . . . 107 250 4 923 051 83 970 7829 4 425 663 8990 23 280 2171 497 388 lSt.. . .. 27 321 2 466 080 16 456 6023 2 085 657 8457 10 865 397 7 380 423 Gotlands » lLb' . . . 24 856 1 172 689 21 855 8793 1 089 245 9288 3 001 12-07 83 444 . St.. . .. 6 751 756 663 5 043 7470 692 738 9155 1 708 2530 63 925 & Blekin e » ]Lb. . . . 51523 2 203 669 32 863 6378 1 876 775 8517 18 660 3622 326 894 g ]St.. . . . 28 123 2 659 297 18 783 6679 2 380 614 8952 9 340 3321 278 683 Kristianstads » Lb. . . . 127 782 6 518 027 105 689 82—71 6 055 914 9291 22 093 1729 462113 15t.. . . . 14 085 1 889 030 9 915 7039 1 762 201 9329 4 170 2961 126 829 4 Malmöhus » Lb. . . . 150 849 10 164 185 127112 8426 9 571 998 9417 23 737 15—74 592 187 lä.. . . . 178 230 16 276 717 109 643 6152 14 554 648 8942 68 587 3848 1 722 069 1 Hallands » Lb. . . . 62 036 2 950 138 53 020 8547 2 769 526 9388 9 016 1453 180 612 15t.. . .. 26 256 2 861 152 18 646 7102 2 605 171 9105 7 610 28-98 255 981 Göteborgs Lb. . . . 107 384 5 222132 75 426 7024 4 354 780 8339 31 958 2976 867 352 1 och Bohus » Gbg st. 207 513 20 010 385 110 774 53'38 17 815 720 8903 96 739 4662 2 194 665 ] ]Övrst. 18 415 1 260 391 11 302 6137 1 040 975 8259 7 113 3863 219 416 ] Älvsborgs » Lb. . . . 141219 7 394 581 122 866 8700 6 701 400 9063 18 353 1300 693181 iStn . . . 50 624 4 959 020 32 752 6470 4 395 577 8864 17 872 3530 563 443 1 Skaraborgs » |Lb. . . . 106 690 4 395 443 90 108 8446 4 071225 9262 16 582 15-54 324 218 1St.. . .. 24 884 2 666152 17 750 7133 2 403 935 9016 7134 2867 262 217 Värmlands » 181331. . . . 126 272 5 952 655 91723 7264 5 182 497 8706 34 549 2736 770158 1 Örebro » Lh. . . . 105 321 6 190 096 85 201 8090 5 684 486 9183 20 120 1910 505 610 St.. .. . 32 037 3 298 298 21374 6672 2 923 635 8864 10 663 3328 374 663 Västman— Lb. . . . 59 796 3 075 418 48 461 8104 2 777 481 9031 11 335 18-96 297 937 lands » 455. . . . 30 993 2 956 265 21939 7079 2 609 026 88—25 9 054 2921 347 239 Kopparbergs » |Lb. . . . 119 778 6 160 210 94 870 7920 5 600 319 9091 24 908 2030 559 89] ]St” . . . 12 490 1 448 266 9 263 7416 1 348 366 9310 3 227 2584 99 900 Gävleborgs » |Lb. . . . 121659 6 474 241 83 029 6825 5 666 442 8752 38 630 3175 807 799 St.. . . . 35 489 2 679 463 21 538 6069 2 317 330 8648 13 951 3931 362 133 Västernorr- |Lb. . . . 126 854 7162 663 75 470 5949 5 795122 80—91 51 384 40-51 1 367 541 lands » 15t.. . . . 26 854 2 979 528 14 724 5483 2 521 207 84-62 12130 4517 458 321 Jämtlands » Lb. . . . 69 302 3 045 544 47 312 6827 2 576 585 84-60 21 990 3173 468 959 St.. . .. 8 086 1 110 771 5 026 6216 970 038 8733 3 060 3784 140 733 Väster- |Lb. . . . 88 378 4 651 484 66 914 7571 4 151 266 8924 21 464 2429 500 218 bottens » ]St.. . .. 10 836 1 559 215 7 851 7245 1 442 070 9249 2 985 2755 117 145 Norrbottens » iLb. . . . 79 556 4 727 160 45146 5675 3 882 933 82-14 34 410 4325 844 227 St.. . .. 8 695 1 068 019 5 518 6346 936 761 8771 3 177 3654 131 258 Landsbygd 2 389 679 131 977 590 1 838 547 7694 117 149 505 8876 551 132 2306 14 828 085 Städer1 1 299 009 147 818 002 782 782 6026 131 642 289 8906 516 227 3974 16 175 713 Hela riket1 3 688 688 279 795 592 2 621 329 71'06 248 791 794 8892 1 067 359 2894 31 003 798 1 Från Värmlands läns magistratsstäder hava fullständiga uppgifter icke kunnat erhållas, varför här 1: ses från sagda städer.
F ö
]" S
tauppbörden
Att betala Influtet vid l:a uppbörden
Restfört
Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp »— = & >—- ” & aga? 3:95 ===-f 525 3:93 se»? 52: f.;v. 53: 534 582 555 ;2 58. lntal Kronor ': g 2 Antal %* 5 ;, Kronor 53 g g 'g. 2 5 Antal 5: g ,, Kronor 'i g g g g g gas 535 235 255 325. 5:35 9:55 225 252 "35 94; =(”; 533 g..; = ” = 32 . = = 59 377 933 35 520 774 60'48 214 884 5686 31 630 437 5386 8905 163 049 4314 3 890 337 662 10-95 [63160 9 728 445 5953 118 110 72-39 8 248 623 50:18 8479 45 050 27'61 1 479 822 905 15-21 17 760 742 574 58-14 13 216 74-41 640 899 50'18 8631 4 544 25-59 101 675 7'96 1369 54 686 2 045 734 62—72 44 243 80-90 1 866 076 57-21 91-22 10 443 19-10 179 658 5-51 878 24 658 1 804 415 56'67 18 348 74-41 1 648 110 51-76 91-34 6 310 25—59 156 305 4-91 866 [07 421 3 043 221 6333 92 508 86-12 2 861536 59-55 94-03 14 913 13'88 181 685 3'78 5-97 34 426 1 975 351 57'87 26 319 76-45 1800 045 5273 9113 8 107 23-55 175 306 514 8'87 105 471 3 778 937 61-74 88 639 84-04 3 506 986 57—30 9280 16 832 1596 271951 4-44 720 65 090 3177 555 59-49 43 587 6696 2 860 894 53'56 90-03 21503 3304 316 661 5-93 997 101957 3 222 351 60-59 94 706 9289 3 034 979 57-07 94-19 7 251 711 187 372 3-52 581 25 350 1333 398 57-44 19 023 75-04 1 207125 52—00 9053 6 327 24-95 126 273 5-44 947 80 479 2 298 050 61-35 69 943 86-91 2 145 014 57-27 93-34 10 536 13-09 153 036 408 6'66 6110 362 232 5580 4 587 7507 332 772 51'26 9187 1 523 24—93 29 460 4-54 813 107 250 3152 177 64-03 87 320 81-42 2 870 435 58-31 91-05 19 930 1858 281 742 5-72 894 27 321 1 406 257 57-02 17 275 6323 1 187 155 48-14 8442 10 046 36-77 219 102 888 15-58 24 856 736 580 6281 22 454 9034 692 543 59-06 94-02 2 402 966 44 037 3-75 598 6 751 417 366 5516 5 221 77-34 360 282 47-61 86—32 1530 22-66 57 084 755 13-53 51 523 1 381515 6269 34 501 66'96 1 187 451 5389 85—95 17 022 33-04 194 064 880 14-05 28 123 1 520 076 57-16 19 483 69'28 1358 273 51'08 8936 8 640 80—72 161 803 608 10-64 127 782 4 038 419 61-96 109 834 85-95 3 786 048 58-09 93—75 17 948 14-05 252 371 3'87 6-25 14 085 1 095 737 58-01 10 330 7334 1 020 509 54-02 93-13 3 755 26'66 75 228 3-99 687 150 849 6123 006 60-24 131 696 87-30 5 822 165 57-28 95-09 19153 1270 300 841 296 491 [78 230 9 816 669 60-31 113 904 63-91 8 720 092 53-57 8883 64 326 36-09 1 096 577 674 11-17 62 036 1864 433 63-20 54 726 88-22 1 775 582 60-19 95-23 7 310 11'78 88 851 301 477 26 256 1 658 581 57-97 19 495 74-25 1 508 677 52—73 9096 6 761 25-75 149 904 5—24 904 107 384 3159 308 60—50 80 257 74-74 2 678 852 51-30 84-79 27 127 25-26 480 456 920 15—21 107 513 11 955 779 59-75 114 559 55-21 10 519 353 5257 87-99 92 954 44-79 1 436 426 7'18 12-01 18 415 743 240 58-97 11890 6457 616 209 4889 82-91 6 525 35-43 127 031 1008 17-09 .41 219 4 470 284 60-45 127 381 90-20 4 099 397 55-44 91-70 13 838 980 370 887 5-01 830 50 624 2 909 296 5867 34151 67'46 2 573 282 5189 88-45 16 473 32-54 336 014 678 11-55 .06 690 2 886 327 6567 93 324 8747 2 708 382 61'62 9383 13 366 12-53 177 945 4-05 617 24 884 1 509 898 5663 18 739 75-31 1 373 177 51-50 90-95 6 145 2469 136 721 5—13 905 _26 272 3 577 215 60-09 96 076 76—09 3 144 871 52'83 87-91 30 196 23-91 432 344 7'26 12-09 .05 321 3 833 262 61-93 88 488 8402 3 561 142 57-53 92—90 16 833 1598 272 120 4-40 710 32 037 1 934 631 5805 22 235 6941 1714 231 51-97 8861 9 802 30-59 220 400 6'68 11-39 59 796 1 927 981 6269 50 621 8466 1 761 609 57'28 91-37 9 175 1534 166 372 541 8'63 30 993 1 701393 57-55 22 842 73-70 1504 798 50—90 88-45 8151 26-30 196 595 665 11-55 19 778 3 709 001 60-21 98 475 8221 3 394 747 55-11 91-53 21 303 17-79 314 254 5—10 847 312 490 815 066 5628 9 526 7627 757 620 52-31 92-95 2 964 23-73 57 446 3-97 705 21 659 3 864 946 5970 86 917 71-45 3 386 747 52-31 8763 34 742 2855 478 199 739 1237 35 489 1 602 436 5981 22 271 62-75 1 373 425 51'26 85-71 13 218 37-25 229 011 855 14-29 26 854 4 216165 58'86 80 756 6366 3 435153 47'96 8148 46 098 36-34 781 012 10-90 18-52 26 854 1 684 383 56-53 15 404 5736 1 427 114 47-90 84-73 11 450 42-64 257 269 8'63 15-27 69 302 1 914 685 62-87 49 930 72-05 1 629 955 53-52 85-13 19 372 27-95 284 730 935 1487 8 086 603 609 54-34 5 301 65-56 529 295 47-65 87139 2 785 34-44 74 314 6139 12-31 88 378 2 819 145 60'61 71 600 81-02 2 561785 55-07 90-87 16 778 18-93 257 360 5-54 913 10 836 851 815 54'63 8 341 76-97 795 280 51-01 9336 2 495 23-03 56 535 3'62 6'64 79 556 2 738 943 57-94 49 355 62-04 2 285 740 48-35 8345 30 201 37-96 453 203 959 16-55 8 695 582 886 54-53 5 777 66-44 512 788 48-01 8797 2 918 33'56 70 098 657 12-03 89 679 80 530 130 61-02 1 921 860 80—42 72 445 818 54-89 89'96 467 819 19'58 8 084 312 613 10—04 9 009 87 725 417 59-35 816 708 62'87 77 971 842 52-75 88'88 482 301 37-13 9 753 575 6'60 11-12 8 688 168 255 547 60-14 2 738 568 74-24 150 417 660 53-76 89-40 950 120 25-76 17 837 887 638 10-60
A n d | Att betala Influtet vid l:a uppbörden Infl L ä n (Lb=landsbvgd och Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp De] _ fögderistäder & & aga & & 37334 & 59338 St=magistratsstäder) 35; $'%? ååh» 5 332 55:51 SEE Antal åå: Kronor ägg Antal 52"; ååå": Kronor ägg ååå; Antl 335. 9.2.5 555 22525 535 2:55. 505. wa :oangza "SES gqa " = a' "” = ES Stockholms stad ...... 193964 51-32 23 205851 39-52 14047 371 724 1023 893 1-74 441 103 Stockholms län|Lb.... 88517 5425 6613837 4047 8420 516 951 331569 203 501 51 lSt ..... 9470 5332 534665 4186 941 5-30 994 43 595 3-42 815 5 U gala » lLb.... 25652 4691 1216182 3728 3109 5'69 1212 109607 3'36 9-01 16 PP 1St..... 15565 6312 1379 423 43-33 1707 692 10-97 113199 3'56 821 9 Söderman— (Liu,... 34444 3206 1761777 3667 2775 2'58 806 89196 186 5'06 25 . lands » 15t..... 20489 5952 1438309 4213 1994 5-79 973 86124 2-52 599 14 Östergöt- %Lb.... 46621 4420 2342202 3826 5128 4'86 1100 182800 2'98 7'80 33 lands » St..... 31080 4775 2163887 4051 3840 590 1236 164029 3-07 758 18 Jönkö in 5 » JLb.... 49805 4885 2095818 3941 6933 680 1392 210738 390 10—05 35 P g 151 ..... 14814 5843 987923 42'56 999 3-94 674 50128 2'16 5-07 9 Kronober s » 1115... 34294 42'61 1447650 3865 4756 591 1387 161774 432 11-17 24 g St..... 3464 5669 286933 44-20 289 4-73 834 19969 3'08 696 2 Kalmar » lme' 39412 3675 1770874 3597 4074 3'80 1034 167756 3-41 947 26 St..... 15 631 57-21 1059 823 42-98 1139 4'16 7'28 58223 2'36 5-50 8 Gotlands » lme' 10724 4314 436109 37-19 1495 601 13-94 45708 390 10'48 7 4031 5971 339297 44-84 1596 23'64 %% 49968 6'60 14-73 2 Blekin e » . 20839 4045 822154 37—31 1500 2-91 720 54922 249 6'68 13 g .. 16183 5754 1139221 42'84 1782 634 11-01 75539 234 6'63 10 Kristianstads» lLb. 54799 42'88 2479608 3804 4119 322 752 182148 2-79 735 41 St.. 8623 6122 793293 41-99 651 4'62 755 49800 264 628 591 Malmöhus __ åLb. 76599 5078 4041179 3976 8377 555 1094 329864 3-25 816 57 St.. 78340 4395 6460048 3969 9116 511 1164 357514 2-20 553 46 Hallands » |Lh. 24914 4016 1085705 3680 4009 646 16-09 94725 3-21 872 17 lst” 16011 6098 1202 571 42-03 , 1205 4-59 755 82782 289 688 10 Göteborgs Lb.... 47680 4440 2062 824 39-50 3903 363 819 117994 226 572 29 Och Bohus » +thst. 75158 3622 8054606 4025 4905 2-36 653 263536 1-31 327 40 Övr.st. 9264 5031 517151 4103 977 531 1055 46143 366 892 5 Älvsborgs » |Lb.. 60837 43'08 292429? 3955 7931 5'62 1304 208402 2'82 7-13 39 ]St.. 27939 5519 2049 724 41—33 1899 3-75 680 111514 2-25 544 16 Skaraborgs » |Lb. 39792 3730 1509116 3433 6606 619 16'60 176764 402 11-71 26 1St.. 15725 6319 1156 254 43-37 1250 5-02 795 88653 332 767 10 Värmlands » låt?; 54200 4293 2375440 3991 5507 4'36 1016 151122 2-54 636 35 Örebro » |Lb. 44974 4270 2356834 3807 5043 479 1121 185614 300 7'88 31 ISL. 17725 5533 1363 667 41-35 1280 4—00 722 79649 2-41 584 11 Västman— |Lb. 26782 4479 1147 437 37-31 2941 492 1098 94109 3'06 8-20 18 lands » 1St.. 17665 5700 1254872 4245 1556 5—02 881 76224 2'58 6-07 11 Kopparbergs » Lb. 53220 4443 2451209 3979 6869 573 1291 251672 4'08 10-27 36 åsn. 7019 5620 633200 43-72 608 4-87 866 44707 3-09 706 5 Gävleborgs » Lh. 50309 4135 2609 295 40-30 4214 3'46 838 165772 256 635 32 1St.. 16450 4635 1077 027 40—19 1414 398 8'60 63917 238 593 10 Västernorr- |Lb. 59241 4670 2946 498 41-14 5300 418 895 176362 2'46 5-99 31 lands » 1St.. 13311 4957 1295145 4347 761 283 572 82431 277 ($'% 7 Jämtlands » |Lb. 27 526 3972 1130859 3713 2955 426 1074 107295 352 9'48 16 1St.. 5056 6253 507162 45-66 374 4'63 740 31164 281 614 3 Väster- |Lb. 39023 4416 1832339 3939 3717 4-21 952 194957 419 10134 25 bottens » 1St ..... 6703 6186 707400 4537 511 472 7'62 34750 2-23 491 4 Norrbottens » Lb.. 36 434 4580 1988 217 42'06 1826 2-30 501 142080 301 715 21 lSt.. 5306 6103 485133 4542 320 3'68 603 32166 301 6'63 3 Landsbygd 1046 838 4380 51447460 3898 111507 467 1066 3932950 298 764 69 Städer1 644 986 4965 60 092 585 4065 55161 425 855 3129 617 212 521 38 Hela riket1 1691624 45'86 111540045 3986 166668 452 985 7062567 2-52 633 107
)pbörden
2:11 uppbörden Rcstfört vid l:a uppbörden Restfört vid 2:21 uppbörden r Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp 37:15 hägg 5961 591-152 765 4 51338 33532 :gfägä gcää=3åhä _a? =S: gate 155552 :mfägz :___.:. "_ = n = 17 "”o m 155 :,: _ 544555: 523—1535 , 55.1 55; 351: ägg: 55.155: ___ Egg? Ixronor 182 ggg Antal gas, 3533; kronor 4132 "3.25; Antal 33.5 ggg, Kronor ugg nagg :: ägg-äs 3.35 5:57? m=: D:;GD Egg c:;yr än: &;ng E": ä'"? :; 545-; acne ;- ! 552 3.453 Sag 24: 993 54:24 255219”— "Sa—** ”53525 "* ”33"— Ow 'är—:?. ** "35?" ”mg—åå 35 53'291960763233'3984'49 65990 1746 1959973 334 845 10568 280 545 614353 31 5772 4911 809 3005 74—27 21 821 1337 413112 3234 77-27 2 384 13-42
' 1 061 722 650 16-05 7186 4-41 812 308737 62 453 489 1168 436 245 4'60 15 505
957 028 29-34 78'69 3 703 677 85 960 2-63 707 2 136 3-90 833 63 587 1121 649 3523 81-31 3135 1271 100 432 315 7'28 789 320 5507 44143 1514 436 31-52 8596 3 951 368 11-47 90 486 1'88 514 2 407 2-24 699 67 659 39 72'06 1 218 463 3570 84-72 2 806 815 13-70 98 707 2'88 6'86 925 269 451 35 015 33 7089 1936 305 3163 82-67 5 427 515 1164 133 048 213 5'68 3 018 286 647 90 049 16 61-07 1 765 394 3305 8158 6 363 9'78 20-47 155 098 2-90 717 1 897 2-91 610 79 366 43 70-49 1696 484 31—90 80-95 4 273 419 8'58 97 793 1'84 4-67 3 493 3—43 701 90 803 25 6717 847 628 3652 8580 3167 1249 21'38 62 980 271 6'38 698 2-75 471 27 187 33 70-01 1150 888 3072 79-51 3132 3'89 9—13 76 934 206 531 2 397 2'98 6-99 58 054 30 70-36 241 523 37-20 8417 572 936 16-51 18 015 278 6'28 166 2—71 479 7 426 72 67-29 1387 472 28'18 78-35 5 467 510 13'87 120194 2-44 679 3 350 3—13 850 95 452 15 56—20 840 279 34-07 79-23 4889 17—90 31'28 130 138 529 12'28 819 300 524 31 183 31 7258 350 994 29-92 80—48 847 3-41 790 24116 207 553 599 241 558 15 291 13 5599 282 488 37-34 83-25 — — — — _ 178 264 442 6 841 70 6476 634402 28—79 77-16 4 206 8'16 2018 92 399 419 11-24 1 638 318 7'86 40 431 )6 64-41 946 802 3560 83-11 3 278 11'65 20'26 88 746 3-34 779 700 2-49 432 28134 11 7557 2 087 718 32-03 84—19 5 123 4-01 935 112 652 1-73 454 4 145 3-24 756 97 090 )2 6864 691892 36'63 8722 1 638 1163 19-00 38 031 2—01 479 415 2-95 481 13 570 )6 74—04 3 419 969 33'64 84'63 6 234 4-13 814 155 740 1-54 385 4 584 304 5'98 135 606 37 5998 5 477 042 33-65 84-78 17 972 10-08 22-94 448 198 2-75 694 4 261 239 544 177 294 57 69-39 899 219 3048 82-83 1 911 308 767 41 113 1-39 379 1 706 2-75 685 50 648 52 68424 1 013 712 3543 84-30 3 031 11-54 18-93 78 636 2-75 654 849 323 530 27 441 && 6167 1 557 934 2983 7552 9 543 889 20-01 280 117 537 1358 4 831 450 1013 106 779 54 53-94 7 032 8313515 8791 25 925 12-49 34-49 614 251 307 7'63 3 785 1'83 504 143 988 10 5507 378623 30-04 73-21 2597 14-10 28-03 65048 516 12'58 588 3-20 635 27 337 75 6558 2 393 601 32-37 81'85 8 491 601 13'96 196 597 2-66 672 4 515 3-20 742 125 697 39 5957 1 710 781 34-50 83'46 7 995 1579 28-62 181 212 3'65 8'84 1 399 276 501 46 217 30 66—74 1 186 079 26-98 78-60 3 415 320 8'58 73 522 167 487 3 216 301 8'08 72 751 51 65% 942105 3534 81'48 3 130 1258 1990 85 613 321 740 989 3'98 6-29 39 883 11 6502 1 886 504 31'69 79—42 9 102 721 16-79 225 940 380 951 4 353 3-45 803 111874
wuwww ??"??? HD!—Hae nan.—zu & 35.991? webcam vac—zo-
U'! (_ 4630—335 CPU??? axon—& ant—am:: HHHOHNONOHEHQHHHOHHHHHHHHHHHHHHHH ' ' öwNOHO'H—näw—ow—wcommo moowo—lmw—mwwwwwmu—ooau—u-u—xuoqmwwmpwo. & o &
oomcacö—n—n—zoco—xow—zu-ooo
[ I
31 69—12 1937730313082-22 5560 523 12'36 138—246 2-23 586 3287 3-12 731 95244 154 404 10 6579 1129755 34-26 8285 3922 12-24 2213 115183 3-50 845 861 2139 486 39080 118 2'86 15 70—23 92176329—0780-33 2873 480 10-73 71573 2—33 624 2160 3-62 806 59992 105 523 70 6526 102800434-77 81-92 367811'87 2082 113272 384 903 903 291 511 37372 1-26 298 13 68'48 195390031-72 79-71 6301 5'26 1184 149072 242 6'08 3605 301 677 96565 157 394 11 71-92 54603937-70 8624 1100 881 1567 30402 210 4'80 263 211 375 12052 083 190 72 6510 211392332'65 81-02 9455 777 1879 222415 344 852 3888 3-20 773 107185 1'65 4-11' :0 6082 87998832'84 8171 42981211 2613 106299 3-97 987 733 206 445 26823 1-00 249 13 5318 218360730—40 74-10 1715013—52 2395 441356 616 1498 5286 4-17 892 145173 203 493 51 5549 101166233-95 7812 448516-70 33'69 154510 519 11-93 680 253 510 46542 1-56 359 77 6109 839335 27-56 7423 5138 741 1866 117493 3'86 10—39 2618 378 951 66736 219 590 m 6123 40957936-87 8076 13111621 2593 51608 465 10-18 275 340 544 14811 1-33 292
;s 6543 139452429'98 76-10 5088 576 1304 127095 2-73 694 4686 531 1201 115763 2-49 632 10 7017 61204039'25 8652 999 922 14-90 36910 237 522 490 4-52 731 23700 30 58'08 145511330'78 73-19 923911-61 2536 234056 495 11-77 4209 529 1155 156968 55 68-30 39180736-69 80-76 1103 12'69 20—79 48067 4-50 991 259 2'98 4'88 13093 1-22 270 )0 66'34 4077073730'8979'25157450 659 1504 4369639 3—31 849 83313 3'48 790 2374134 1'80 4-62' Bli 5894 50 540 830341!) 84'10 175 768 13-53 27-25 4843 782 328 8'06 33926 261 526 1578 356 1'06 263 3 6352 91311567 3'3'64 81257 333218 903 1970 9213421 3-29 826 117239 3'18 693 3952490 1-11 354
C).-”'? OJO! ww _q 00 :o
Tab. 6. 1935 års kronoutskyl Influtet under uppbördstermin .. . .. eller vid uppbördsstämma Upp fort & restlangd .. Antal L a n .. Summa utfar- . (Lb =lan ds'byl g d och dade detbLtefåde Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp fögderlstader dehet— u 5 y er & & && & _ & St: magistratsstäder) sedlar KT- %%, 5 g g; gg; ; ;,
Antal gå; Kronor ägg Antal gå: Kronor ä
=- P = 3- 9: E 5 :: L"! a.
5 5 E = 3 6 &; 55 å &
SJ
Stockholms stad ...... 385 809 65 191 601 218 858 5673 58723 758 9008 166951 4327 6 467 843
kb 1 1- JLb. . . . 165 252 17 109 785 114 837 6949 14 837 889 86-72 50 415 3051 2 272 396 1
Stoc 0 ms ”11 St.. . .. 18 086 1 341 539 13 420 7420 1 161 108 86-55 4 666 2520 180 431 1
1 Lb. . 54 772 3 474 946 42 966 7845 3 107 020 89—41 11 806 21.55 367 926 1 'UPPsa & ” lsn. . 25 916 3 629 268 18 936 73-07 3 300 242 9093 6 980 2693 329 026 Söderman Lb. . 110 035 5 185 179 94 463 8585 4 851 728 93-57 15 572 14-15 333 451 - 147765 » 151... 35 796 4 053 274 27 483 7678 3 720 149 91'78 8 313 2322 333 125 Östergöt- Lb. . 106 975 6 546 637 88 912 83-11 6 036 004 9220 18 063 1689 510 633 ' lands » (St.. . 66 301 5 830 979 42 671 6436 5 203 627 89-24 23 630 35-64 627 352 1 .. k.. . _ (Lh. . 104103 5 938 593 93 482 8920 5 551 963 93-40 10 621 1020 386 630 Jo” ”Plngs 1St.. . 25 957 2 786 926 19 137 7873 2 565 933 92—07 6 820 2627 220 993 b . ,, Lb. . 80 893 3 802173 68 478 84135 3 515 445 92'46 12 415 15-35 286 728 Kron” ”55 181... 6138 633 925 4 472 7286 578 273 9122 1 666 27-14 55 652 al » Lh. . 108 419 5 547 843 82 476 76-07 5 057 754 91-17 25 943 2323 490 089 K mal" 1St.. 27 869 2 735 782 17 840 6222 2 344 317 8569 10 529 37'78 391 465 1 G 11 71 ,, Lh. . 25126 1 261 086 22 136 8810 1 170 712 9223 2 990 11-90 90 374 0 a" 5 lSt... 6979 875574 5284 75-71 807 590 9224 1 695 2420 67 984 Bl k. » Lb. . 51 982 2 337 444 34 898 67—13 2 011 273 86-05 17 084 3227 326171 1 - e Inge 185. . 28 659 2 852 212 19 761 6895 2 563 283 8927 8 898 31-05 288 929 1 . K . t. 1 ds » 715. 128183 7 350 816 106 766 8320 6 848 267 93-16 21417 1671 502 549 ”5 lans 1 St.. 14 541 2 148 945 10 422 71'67 2 005 694 9323 4 119 2833 143 251 ' Mal "hus » Lb-- 148 047 11 155 830 125 783 84—96 10 589 709 94-93 22 264 1504 566121 mo 151” 184 933 20 389 531 116 916 6322 18 420 812 9034 68 017 3678 1 968 719 Hall d , JLb- 61817 3 215 961 52 005 8417 3 010 192 93150 9 812 1527 205 769 3” s 1St.. 26125 3 054 364 18 914 72—40 2 769 147 9066 7 211 27150 285 217 Göt b 7 S Lb. . .. 109 589 5 844 600 79 576 72-01 4 896 126 83-77 30 013 2729 948 474 ehOthus » Gbg st- 215 795 21 811 915 118 122 54-74 19 336185 8865 97 673 4526 2 475 730 *" ” övnst. 17 702 1 319 886 11 097 6269 1 113 928 84-40 6 605 9721 205 958 .. |Lb. . . . 143 399 8 296 529 124 707 86-97 7 519 010 9063 18 692 13-03 777 519 AIVSborgS " 1 St.. . . . 52 527 6 018 228 33 421 6363 5 336174 8867 19106 3627 682 054 - Lh. . .. 106 937 4 735 383 91 695 8576 4 417 661 9320 15 242 1426 317 722 Skaraborgs ” lSt ..... 26187 2 935 689 19 253 73-52 2 689 911 91-03 6 934 2628 245 778 * .. 1 _ Lh. . . . 126 942 6 942 159 92 688 73-02 6 076 864 8754 34 254 2698 865 295 Varm ”då ” lsn. . . . 27 628 2 797 038 17 191 62'25 2 400 749 8529 10 437 37—77 396 289 Lb. . . . 105 611 7 238 876 86 270 81139 6 721695 92'86 19 341 18-31 517 181 Örebro ” 181. . . . 32 592 3 568 866 21 422 6573 3 166 235 88-72 11 170 3427 402 631 Västman- |Lb. . . . 60 182 3579 140 50 009 83-10 3 293 264 92-01 10 173 1620 285 876 lands » 1 St.. . . . 31 702 3 761786 22 813 71—06 3 395 801 9027 8 889 28-04 365 985 (Lh. . . . 122 109 7 075 561 97 999 8020 6 450 603 91-17 24110 1974 624 958 .Kopparhergs » 151... . . 12386 1805 441 9 284 74'96 1 704 843 94-43 3102 25-04 100 598 .. |Lb. . . . 124 423 7 706 531 85 042 6830 6 754 991 8765 39 381 31'65 951 540 Gavmborgs ” 181... .. 35 716 2 982 499 22 094 Gl'öb 2 620 858 8727 13 622 38-14 361 641 Västernorr- | Lh. . . . 127 890 8 632 015 76 080 5940 7 138 452 82-70 51 810 4051 1 493 563 lands » 155. 26 294 3 115 221 14 897 5666 2 653 265 85-17 11397 4324 461 956 .. Lb. 70164 3 556 906 47 511 67-71 3 023181 8499 22 653 3220 533 722 Jämtlands » åse. 8 111 1 093 306 5 114 6306 969 985 88-72 2 997 3695 123 321 Väster- Lb. . . . 92 016 5 741 796 69 818 7588 5 133 381 89-40 22 198 24112 608 415 bottens » 156. . .. 11 591 1 863 133 8 260 7126 1 715 393 92-07 3 331 2871 147 740 _ Lh. . .. 82 362 4 759 443 46 407 5635 3 914115 8224 35 955 4365 845 328 Norrbouens ” lSt.. . . . 8 783 1 099 676 5 582 6355 965 930 8724 3 201 3645 133 746 Landsbygd 2 417 228 '147 035 229 1 875 004 77'57 131 926 799 89'72 542 224 22'43 15 108 430 Städer 1 360 123 169 696 604 842 164 6192 152 233 190 89'71 517 959 3808 17 463 414 Hela riket 3 777 351 316 731 833 2 717 168 71193 284 159 989 8972 1 060 183 2807 32 571 844
Första uppbörden
Att betala Influtet vid l:a uppbörden Restfört
etsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp _ .. 533 _ 538 ge.? 3:35 :a? i"; 3139 =E»? 5511 . 78. 35: 3 55. 55 334 53: 1 Antal Kronor 5 g 2 Antal %? g,, Kronor 5 ;; 2 E. :* &? Antal 5 a' * Kronor Eg ; g? 5 825 2513 ägs 275. ååå ägs 9:53: "(på im»:— "så få? 5252. "mg ååå: 385 809 39 489 895 6058 230 030 5962 35 540 420 5452 155 779 4038 3 949 475 6.06 1000
0019 0.09 wo 000
165 252 10 271 775 6004 121742 7367 9 073103 5303 43 510 2633 1198 672 701 1167 18 086 779 025 5807 13 871 7669 677 827 5053 8701 4 215 2331 101 198 7'54 1299 54 772 2 174 997 6259 45 008 8217 1 985 061 5712 9127 9 764 1783 189 936 547 873 25 916 2 056 571 5667 19 786 7635 1884 354 5192 91'63 6130 2365 172 217 475 8137 110 035 3 260 396 6288 96 932 8809 3 087101 5954 9468 13103 1191 173 295 334 532 35 796 2 326 888 57'41 28 465 7952 2146112 5295 9223 7 331 2048 180 776 446 777 106 975 4 054121 61'93 91430 8547 3 781393 5776 9327 15 545 1453 272 728 417 673 66 301 3 463 427 59'40 44 523 6715 3 094 410 5307 8935 21 778 3285 369 017 633 1065 104 103 3 585 127 60137 96 943 9312 3 392187 5712 94152 7160 688 192 940 325 538 25 957 1 577 521 5660 19 864 7653 1 449 632 5202 9189 6 093 2347 127 889 458 811 80 893 2 350 546 61'82 70 993 8776 2 203 299 5795 9374 9 900 1224 147 247 387 626
6 138 354 915 5599 4 680 7625 326 080 51'44 91'88 1 458 2375 28 835 455 812 108 419 3 531 954 6366 85 868 7920 3 256 905 5870 9221 22 551 2080 275 049 496 779 27 869 1 547 001 56-55 18 062 6481 1 320180 4826 8534 9 807 3519 226 821 829 1466 25 126 784 933 6224 22 850 9094 740 563 5872 9435 2 276 906 44 370 352 565
6 979 479 663 5478 5 511 7897 444 248 5074 9262 1 468 2103 35 415 4114 738 51 982 1 456 507 6231 36 611 7043 1 265 971 5416 8692 15 371 2957 190 536 815 1308 28 659 1 626 092 5701 20 477 71'45 1 461 572 5124 8988 8182 2855 164 520 577 1012 128183 4 498 170 6119 111 211 8676 4 235139 5761 9415 16 972 1324 263 031 358 585 14 541 1 230176 5725 10 899 7495 1 148 335 5344 9335 3 642 2505 81 841 381 665 148 047 6 661 752 5972 130 407 8809 6 388 576 5727 9590 17 640 1191 273176 245 410 184 933 12 226 803 5997 121775 6585 11 008 469 5399 9004 63158 3415 1 218 334 598 996 61817 2 035 163 6328 53 907 8720 1 932 902 6010 9498 7 910 1280 102 261 318 502 26125 1 761 774 5768 19 843 7595 1 604 680 5254 9108 6 282 2405 157 094 514 892 109 589 3 501 238 5991 83 446 7614 2 985100 51'07 8526 26 143 2386 516138 884 1474 215 795 13 043 249 5980 122 533 5678 11 470 896 5259 8795 93 262 4322 1 572 353 721 1205 17 702 773 334 5859 11 521 6508 649 082 4918 8393 6181 3492 124 252 941 16 07 143 399 4 986 449 6010 129 430 9026 4 578 325 5518 91'82 13 969 974 408124 492 818 52 527 3 477 078 5778 34 960 6656 3 076 876 5113 8849 17 567 33'44 400 202 665 1151 106 937 3 098 262 6543 94 517 8839 2 921 606 61'70 94130 12 420 1161 176 656 373 570 26187 1 652 734 5630 20 149 7694 1521308 51'82 9205 6 038 2306 131426 4'48 795 126 942 4 140 581 5964 97 260 7662 3 662 408 5276 8845 29 682 2338 478173 688 1155 27 628 1638 847 5859 18 082 6545 1392 670 4979 8498 9 546 3455 246177 880 1502 105 611 4 411595 6094 89 586 8483 4139 232 5718 9383 16 025 1517 272 363 376 617 32 592 2 088 949 5853 22 377 6866 1847 685 5177 88'45 10 215 31'34 241264 676 1155 60182 2 205 556 61132 51 977 8637 2 060 592 5757 9343 8 205 1363 144 964 405 657 31702 2122 028 5641 23 891 7536 1 922 444 5110 9059 7 811 2464 199 584 531 941 122109 4 244 973 5999 101548 8316 3 893 866 5503 91'73 20 561 1684 351107 496 827 12 386 995 205 5512 9 632 7777 938 815 5200 9433 2 754 2223 56 390 312 567 124 423 4 562 678 5921 89 297 7177 4 009 001 5203 8787 35 126 2823 553 677 718 1213 35 716 1 763 370 5912 22 934 6421 1536 355 51'51 8713 12 782 3579 227 015 761 1287 127 890 5 052 056 5853 81611 6381 4 208 587 4876 8330 46 279 3619 843 469 977 1670 26 294 1 753 147 5628 15 547 5913 1 489 239 4781 8495 10 747 4087 263 908 847 1505 70164 2 238 530 6293 50 666 7221 1 924 383 5410 8597 19 498 2779 314 147 883 1403
8111 596 154 5453 5 385 6639 530 752 4855 8903 2 726 3361 65 402 598 1097 92 016 3 424 440 59'64 74 889 81159 3114 484 5424 9095 17 127 18131 309 956 540 905 11591 1 012 013 5432 8 867 7650 941896 5056 9307 2 724 2350 70117 376 693 82 362 2 804 754 5893 50 589 6142 2 317 633 4870 8263 31773 3858 487121 1023 1737
8 783 602 932 5483 5 908 6727 532 709 4844 8835 2 875 3273 70 223 639 1165
2417 228 89 336 553 6076 1 958 718 81'03 81 157 417 5519 90'84 458 510 18'97 8 179 136 5'57 9'16 360 123 100 438 791 5919 879 572 84'67 89 957 046 5301 8956 480 551 3533 10 481 745 618 10'44 777 351 189 775 344 5992 2 838 290 24'86 171 114 463 5403 9017 939 061 2486 18 660 881 589 983
A n (1 Att betala Influtet vid l:a uppbörden Inf]. L ä n
(Lh—landsbygd och Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp D
fögderistäder ___ 52 % Pigga & 5957:
St: magistratsstäder) 551,33: 55: %?»? 520223; ä'??? 52% Antal åå Kronor 252 Antal gå; ggg: Kronor 255 2557." An
32.2 826 926 35.25 555 =:=- 5195 "55 5555125 "55 9425
-1 = ' =D.- ? 29.2 Stockholms stad ...... 201222 52'16 25701706 3942 15680 4-00 779 1579198 2-42 614 111 s1 15111 1" |Lb.... 88658 5365 6838010 3996 9291 562 1049 337665 1-97 494 50 004 ”ms a"1S1 ..... 9606 5311 562514 41-93 980 542 10—20 40053 2-99 712 6 U 1 Lb.... 26229 4739 1299949 3741 3209 530 1223 99824 287 7'68 17 PPS” ”151"... 163816321 1572697 4333 1756 678 1072 128357 3'53 8'16 10 Södermau— |Lb.... 370213364 1924783 3712 3160 227 864 107347 207 5'58 27 lands » 1St.... 21905 6119 1726386 4269 1669 4-66 762 85160 2—10 493 16 Östergöt- 4L5.... 48122 4498 2492516 3807 5619 526 1169 206048 316 827 34 lands 33956 5121 2367552 4060 3677 555 1083 194161 3-33 820 20 J.. k.. . pb . 52109 5006 2353 466 39-03 7708 741 1479 251582 424 10—69 36 0" ”Pings ” St ..... 15465 59'58 1209405 4340 1042 4-01 674 50325 1'81 4-10 10 K b 34709 4291 1451627 3818 5169 639 1439 170892 449 1177 24 To"” ”gg ”%Ltb 3447 5616 279010 44-01 291 474 844 19611 309 703 2 Kl 41341 3813 2015889 3634 4254 302 10 29 184648 3-33 916 28 am” ”1151? 16532 5332 1188781 4346 1133 407 6'85 64068 234 539 10 G tl d 11074 4407 476153 37 76 1703 678 1538 55119 437 11'58 7 0 än 5 ” 181. 4381 6277 395911 4522 1258 1803 2871 31060 366 7'85 2 Elk. ,Lb.... 21530 41742 880937 3769 1594 307 740 57585 2—46 664 14 & Inge ]s1..... 16628 5802 1226120 4299 2052 7-10 1234 85743 301 899 10 K. t. 1 d » Lb.... 60732 47'38 2852646 3881 6535 510 1070 216701 296 7'60 44 "5 1965 a 5 ]St..... 9293 6391 918769 42—76 682 469 734 54775 266 5'96 6 Ml ..h Lb.... 80254 5421 4494078 4023 8690 587 1023 349998 314 7.79 60 am” "5 ”181...” 90889 4916 8162728 4003 12761 690 1404 414336 2-03 503 53 Hll d nm.... 25017 4047 1180798 3672 4106 664 1641 108080 336 916 16 a &” S ”151”... 17136 6569 1292590 4232 1249 4—79 729 88635 2-90 686 11 015 Lb.... 50865 4641 2343362 4009 4409 4-02 867 132697 227 5'66 31 ”110131 » Gbgst. 82442 3820 8768666 4020 5083 236 616 266549 122 3.04 43 ”C 0 "5 Ovr.st 9188 5190 546552 41-41 927 524 1009 54187 4-11 992 5 Ål 5 » |Lb... 65442 4564 3310080 3990 8804 614 1346 421337 503 12-73 42 VS orgs 181 ..... 32628 6212 2541150 4222 1989 379 610 126793 2-11 499 18 Sk 501 S » |Lb... 40263 3706 1637121 34'57 6443 602 1600 197013 410 12704 27 ara % 151... 17159 6562 1282955 4370 1383 529 800 86581 296 ()"75 11 V.. 1 ds » |Lb.... 56996 4490 2801578 4036 5754 463 1010 163472 2'35 593 37 arm 3” ]St.... 17719 6413 1158191 4141 683 247 386 72455 269 626 11 Ö b » Lb.... 48483 4591 2827281 3906 5439 516 1122 191210 264 677 33 ”e m %St...” 18433 5656 1479917 4147 1557 4'78 846 93307 2'61 630 11 Västman- Lb. 28955 4811 1373584 3838 3042 5-06 060 108178 302 7'88 20 lands »1813 18843 5944 1639758 43'59 1528 4'82 811 98722 262 602 12 K bm» Lb.... 60177 4929 2830588 4001 7489 613 1244 240873 340 851 41 UPP” e = 151"... 7426 59'95 810236 44'88 656 529 893 45000 2.49 566 5 G" lh r 5 » Lb.. 55614 4470 3143853 4079 4394 3153 790 185524 240 590 35 a” 0 g åSt...” 17419 4877 1219129 40'88 1473 412 840 71328 239 5'85 10 Västernorr- Lb.... 62569 4892 3579959 4147 5180 406 823 191782 222 536 32 lands » isn. 13188 5016 1362074 413-72 834 3-17 632 79762 256 5'86 7 J.. 11 ds » |Lb.... 29432 4196 1318373 3707 3112 444 1067 124168 349 942 17 am ” 1St.... 4439 5473 497152 4547 454 500 10-23 33869 310 681 2 Väster- Lb.... 42670 4637 2317356 403 3565 388 8'35 248358 4433 1072 28 bottens » %&"... 7522 6490 851120 4568 757 653 10'06 40731 219 479 4 N 5 115 » ,Lb.... 37642 4570 1954689 4107 1884 229 501 149453 314 766 21 0" 0 ns 155. 5478 6238 496744 4517 180 2-06 329 29996 273 604 3 Landsbygd1105904 45'75 57698676 3924 129563 499 1090 4499664 306 790 733 Städer 708725 5211 69257813 4081 61734 454 871 3934762 232 568 422 Hela riket1814629 4804 126956489 40'08 182287 423 10'05 8434316 2136 664 1155
prörden
2:21 uppbörden Restfört vid l:a uppbörden Restfört vid 2:11 uppbörden r Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp N'?— ”=E? 525. 36:25:95 &: 4.658 & 5334 535 25.3 i"? :::, 5": 358533? $? '”'"9 ”"$?" "8: E'?” "339 33.4"36 235735 SP:? 4 %;åf Kronor 3:55; Antal Såå: åsa: Kronor 5:72 ägg.! Antal 575: åsar: Kronor 582 ägg; 5 9535 ::: ägg 3536 Egg 5:65 åå”; 3685 555 o:;g' 518452 346 952 9.152 286 996 2823552 966 5.12 ua =59 ca- ==59 =»; 91:52 12 5545 21604140 33-14 84'06 62806 1628 3121 1908171 2—92 742 11172 2-90 555 610197 0-94 238 .9 57-02 5426 621 31-72 79-36 21 908 1326 2471 799331 467 1169 6905 4-18 779 274393 1'60 401 :4 62-59 443 228 33—03 7879 2163 11'96 22-52 60122 449 1069 451 249 4'69 19111 1-42 340 19 6617 1022135 29-42 7863 3623 662 13'81 97086 2-79 747 2042 372 779 80904 2-33 622 .3 63-96 1287 531 3548 81'87 3 297 12-72 2013 116369 3-21 740 850 328 519 40 440 1-11 257 0 7367 1657 280 31'96 86-10 4117 374 11-12 89198 1-72 463 2469 2-24 667 70958 1-37 369 2 7504 1 488 877 36-73 8625 2817 787 1286 112267 277 650 982 274 448 40082 0-99 232 2 71-17 2048 563 31-29 82-19 5738 5 36 1192 143579 219 576 2518 235 523 94326 1-44 378 0 61—32 1915 056 32-84 8089 7 606 11-47 2240 179665 308 759 1 852 2-79 545 78670 1-35 332 4 70-20 1 90819432-13 81-08 4364 4 19 837 103375 1-74 439 3461 332 664 90315 1-52 384 8 68-77 1 065 976 38-24 88-14 3060 11 79 1979 67202 242 556 727 2-80 470 25902 0-93 214 8 6917 114125430'0278'62 3016 373 869 75079 198 517 2515 3-11 725 64402 169 444 5 6812 232582 36-69 83-36 600 9 78 17-41 18 226 2'88 6-53 208 3-39 603 8591 135 3'08 4 690 1 61620129-14 80-17 5143 4 74 1244 125011 2—26 620 3392 313 820 90029 1-62 447 4 60-60 960 069 3509 8076 4659 16 72 28-18 138 769 5'0811'67 722 259 437 25875 0-94 218 3 7041 375030 29-74 78-76 860 342 7'76 23 705 188 498 714 284 645 22 299 177 4158 4 48-99 332 282 3795 83793 750 10-74 17-12 23 485 268 593 227 326 518 9084 1-04 229 2 6549 687 717 29-43 7807 4122 793 19-15 93 551 4'0010'61 1713 3-30 796 42 084 1-80 478 7 64-06 1015 968 3562 82-86 3208 11-19 1929 93 981 329 7'67 716 2—50 431 30428 1-07 248 0 72'83 2396 427 3260 84-00 5519 431 909 128628 1-75 451 4445 3-47 732 110890 151 3'89 8 6850 802 584 37-34 87-36 1768 12-16 19-03 46 623 217 507 477 328 513 14787 0-69 161 6 7519 385113534-52 85'69 6 593 4-45 822 151819 136 338 4624 313 576 141126 1'26 8-14 8 5896 6998 007 3432 8573 19675 10-64 2165 552 909 271 677 4859 2-63 535 197 476 0-97 242 4 6765 969210 30—14 82-08 2111 3-42 844 50919 1-58 431 1 902 3-07 760 52 589 1'64 4-45 7 67-04 1075 832 3522 83-23 3470 1329 20-25 91553 3-00 708 929 3-55 542 36 570 1-20 283 4 61-27 1778 329 30-43 75-89 11422 1042 2245 315562 54013-47 3870 3-53 761 116774 199 4'98 8 52-32 7598 740 34-84 8666 29816 13'82 3617 698199 320 796 4411 204 535 205178 0-94 234 9 5702 410659 31-11 7514 2598 14'68 2828 66760 5'0612'21 424 2-39 461 14946 1-13 273 5 6540 2519 348 30-37 76-11 9114 656 1393 232219 2'80 702 4723 3-29 722 137176 165 414 2 5814 213250535'43 83-92 10128 19 28 3104 233732 3'88 9-20 1 539 2-93 472 48120 080 1'89 8 68-21 1 299042 2743 79-35 3535 3-31 878 74369 157 454 2822 2-64 701 66697 1-41 407 6 68-16 1082 022 36-86 84-34 3 185 12 16 18'50 81696 2'78 637 896 3-42 522 32 656 1-11 254 2 6552 2 250984 32-43 80-35 9326 7 35 16'36 262472 3'78 937 4572 3'60 802 124650 1'80 4-45 0 67-05 935 624 3345 8078 4265 15 44 2407 113390 4'06 9-79 891 322 503 36722 131 3-17 2 69-96 2391 253 3304 8458 5807 5 50 11'98 145420 201 514 3316 3-14 684 99398 1-37 351 3 63-98 1 225 243 3494 82-79 4 128 12 67 2239 123216 345 833 955 293 518 38151 107 2'58 2 72-17 1 124 494 31-42 81-86 3049 5 07 10-53 70615 1'98 514 1968 3-27 680 70 297 1-96 5-12 2 66-48 1374 635 36-55 8383 3710 11 70 1969 117387 312 716 1078 340 572 49014 1-30 299 1 6860 2315 864 32-74 81'81 7 859 6 44 13'06 178557 2-52 631 3549 290 590 95294 1-35 337 3 70-60 72102839—94 88-99 1179 9 52 1588 32740 1'81 4-04 348 2'81 4-69 11 468 064 1-42 1 64-36 2 560466 3322 81-45 11172 8 98 2009 280799 365 893 4255 3-42 765 117 064 1-52 372 1 61139 101317533-97 83-11 4413 12 36 2533 106801 358 876 840 235 4'82 27825 0-94 228 ) 52-53 2 738083 31-72 76-48 18987 14 85 3035 484869 5'6213'54 5531 432 8'84 165225 1-91 462 ) 56-61 108426434-30 7960 4239 1613 3214 163735 5'2612'02 650 2-47 493 34313 1-10 2-52 2 5988 974630 2740 73-92 5541 7'89 1883 132997 3-7410—09 3155 450 10-72 86578 2—44 657 s 5578 405 364 37-07 8154 1238 1526 27'89 42867 3-92 862 271 3—34 610 15052 1-38 303 ) 65'78 1 770 539 30-83 76-40 5968 649 1399 161360 2'81 696 5071 551 11'88 137099 239 592 ) 6517 732 766 39-32 86-09 1256 10'84 16-70 48012 258 564 607 524 807 29611 159 3'48 ; 58-33 1447 029 30-40 74—03 9617 1168 2555 238769 5-0212-21 4182 507 1111 119438 2-51 611 '. 67-41 403 225 36-67 81—17 1 279 14-56 23-35 48 276 4-39 972 326 372 595 15247 1'38 3-07 : 6629 46 269 828 3147 8019 168511 697 1524 4459 289 303 773 83 714 346 757 2 470005 168 428 5958 58 341 382 3438 8421 187313 1377 2643 5286153 311 763 37408 2'75 528 1 695516 100 245 10461121033—03 8240 355824 942 1961 9745442 3-08 768 121122 3-21 667 4165 521 1—31 328
A. För riket i dess helhet.
Antal utfärdade debetse dlar
Summa debiterade
Influtet under upp- bördstermin eller vid uppbördsstämma
Uppfört å restlängd
utskylder Kr.
Antal debetsedlar
Belopp Kr.
Antal debetsedlar
Belopp Kr.
3 086 129 3 113 502 3 168 553 3 223 938 3 284 413 3 341 045) 3 386 271 3 432 341 3 459 882 8 558 244 3 618 066 3 615 71 14 3 6>8 685 3 777 351
304 292 848 241 317 810 250 740 094 265 542 558 268 353 l94 269 208 571 278 114 338 283 768 982 301 659 359 304 344 512 283 855 663 272 593 116 279 7971 592 316 731 833
2 111 373 2 156 976 2 211542 2 235 135 2 255 574 2 356 259 2 392 141 2 445 384 2 468 1111 2 475 736 2 460 734 2 474 828 2 621 329 2 717 168
260 821 805 207 735) 463 217 691 866 230 ()öl 686 234 502 345 235 863 488 245 287 323 249 453 035 264 219 655 262 024 532 243 472 318 236 063 358 248 791 794 284 159 989
974 756 956 526 957 011 988 805 998 869 984 786 994 130 986 957 991 781 1 082 508 1 157 332 1 140 876 1 067 359 1 060 183
43 471 043 33 582 317 33 048 228 31") 490 872 33 850 849 63 345 083 32 827 015 34 315 947 37 439 704 42 319 98” 41) 383 345 36 529 758 31 003 798 32 571 844
B. För landsbygd och för magistratsstäder.
Influtet under uppbördstermin och vid uppbördsstämma
Uppfört å restlängd
Antal ... Summa utfarda— debiterade de debet- sedlar utskylder
Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp
Kronor Antal % Kronor
Kr. Antal %
' 19 319 843 24151 200 14 312 230 19 270 117 14 465 029 18 583 199 15 732 287 19 758 585 15 623 348 18 227 501 15 513 842 17 831 241 ' 15 956 459 16 870 556 15 920 749 ' 18 395 198 18 044 296 ' 19 395 408 20 801 202 21 518 778 19 624 889 .. .. 20 758 456
' 16 811 993 19 717 765 14 828 085 * 16 175 713 ' 15 108 430 17 463 414
494 236 ' 480520 ' 479 854 ' 476672 482 183 474 828 501 440 .1 487 363 508 465 490 374 492 214 * 492 572 506 270 487 860 499 102 ' 487 855 516 028 2 475 753 559 122 523 386 620 464 536 868 ' 595 032 545 844 551 132 . ' ' 516 227 3
542 224 517 959
73 778129 856 409 1 579 542 7617 110 536 566 12 351 174 436 439 531831 5253 150 285 239 84 791 107 056 697 1 604 937 7698 92 744 467 '28 711134 261113 552 039 5366 114 990 996 15 618114 280 917 1 633 435 7721 99 815 888 52 935136 459 177 578107 5490 117 875 978 39 061 122 965 7291637 621 7656 107 233 442 84 877 142 576 829 597 514 5508 122 818 244 66 574126 242 697 1 658109 7653 110 619 349 17 839 142 110 497 627 465 5613 123 882 996 91630128 983 6841699 416 7754 113 469 842 49 415140 224 887 656 843 5728 122 393 646 08 630133 863 2771702 360 7708 117 906 818 77 641 144 251 061 689 781 5857 127 380 505 40 351 135 006 524 1 741 249 7772 119 085 775 91990 148 762 458 704 135 5907 130 367 260 65 277 143 249 165 1 749 249 7722 125 204 869 94 605158 410194 718 852 6017 139 014 786 90 203141599 110 1 731 081 75'59 120 797 908 68 041 162 745 402 744 655 5872 141 226 624 2 346 578 134 580 338 1 726 114 7356 114 955 449 1 271488149 275 325 734 620 5778 128 516 869 2 325196 129 619 597 1 730164 7441 112 807 604 1 290 508 142 973 519 744 664 5770 123 255 754 2 389 679 181977 590 1 838 547 7694 117149 505 1 299 009147 818 002 782 782 6026 131 642 289 2 417 228 147 035 229 1 875 004 77517 131926799 1360 123 169 696 604 842 164 6192 152 233 190
1928.. 1929.. 1930.. 1931.. 1932.. 1933.. 1934..' 1935..
b—ÅlOHwHND—ÅLUHLUHNHNHNHLOHLV MMHND—lwl—th—IHb—AHOHOHOOOO
Lb— _ landsbygd och fögderistäder. St = magistratsstäder. 1 Från Värmlands läns magistratsstäder hava fullständiga uppgifter icke kunnat er- hållas, varför här bortses från sagda städer.
Tab. 8. Vid kronouppbörden år 1933 debiterade belopp, fördelade efter titlar.
Slatsskatler:
Mantalspenningar .......... Prästerskapets tionde . . . . . . Statlig inkomst- och förmö-
genhetsskatt ............. Extra inkomst— och förmö-
genhetsskatt ............. Särskild skatt å förmögenhet Utjämningsskatt ........... Utskiftningsskatt för bolag. Ersättningsskatt för bolag ..
Kommunala skatter.-
Landstingsskatt ............ Vägskatt .................. Tingshusmedel ............. Sjukvårdsavgift ............ Kommunal progressivskatt för
gemensamt kommunalt än-
damål ..................
Statliga försäkringsavgifter:
Pensionsgrundavgift ........ Pensionstilläggsavgift ....... Olycksfallsförsäkringsavgift. .
Försäkringsavgifter till bolag:
Brandstodsmedel ........... Kreatursförsäkringsavgift . . . Hästförsåkringsavgift ....... Andra försäkringsavgifter . . .
Frivilliga ledamotsavgifter:
Riddarhusmede] ........... Ledamotsavgift till hushåll- ningssällskap ............
Diverse:
Avbetalningar å avdiknings-
lån ..................... Annuiteter å egnahemslån .. Annuiteter å förskott för av-
lösning å frälseräntor . . . . Skogsvårdsavgift ........... Övriga titlar .............. Debetsedelslösen ...........
Summa
Landsbygd och
fög deristä der Magistratsstädcr Hela riket
Kronor % Kronor % Kronor % 827 288 064 398 550 0-27 1 225 838 045 1 448 996 112 103 824 007 1 552 820 056 36 262 758 ' 27'98 100 422 558 6907 136 685 316 4971 2 006 386 155 6 714 874 4'62 8 721 260 317 872 527 0'67 3 092 878 53 3 965 405 144 9 272 001 293 502 020 302 774 011 41 529 594 3204 21 077 519 1450 62 607 113 2276 23 652 614 18-25 — — 23 652 614 8'60 577 189 0-45 — — 577 189 021 1 034114 080 498 139 034 1 532 253 056 — —— 141 023 010 141 023 005 35 760 003 3 049 457 210 3 085 217 112 8 018 164 613 7 803 711 537 15 821875 575 3 279 264 253 1 222 314 084 4 501 578 1'64 1 126 715 0'87 14 152 001 1140 867 041 3 528 295 272 31 0-00 3 528 326 128 95 665 007 3 384 000 99 049 004 72 764 005 1 305 0-00 74 069 003 10 020 Om 19 240 Om 29 260 0—01 216 483 017 12 947 0-01 229 430 008 1 569 651 121 19 341 0-01 1 588 992 058 1 985 814 153 125 040 009 2110 854 077 84 330 006 76 000 84 406 003 898 276 069 3 858 000 902 134 033 127 055 010 213 368 015 340 423 012 350 603 027 165 228 011 515 831 019 129 619 597 100-00 145 396 319 100-00 275 015 916 100-00
Tab. 9. Vid kronouppbörden år 1934 debiterade belopp, fördelade efter titlar.
Slalsskailer:
Mantalspenningar .......... Prästerskapets tionde . . . . . . Statlig inkomst- och förmö-
genhetsskatt ............. Extra inkomst- och förmö-
genhetsskatt ............. Särskild skatt å förmögenhet Utjämningsskatt ........... Utskiftningsskatt för bolag . Ersättningsskatt för bolag ..
Kommunala skatter:
Landstingsskatt ............ Vägskatt .................. Tingshusmedel ............. Sjukvårdsavgift ............ Kommunal progressivskatt för
gemensamt kommunalt än-
damål ..................
Statliga försäkringsavgifter.-
Pensionsgrundavgift ........ Pensionstilläggsavgift ....... Olycksfallsförsäkringsavgift . .
Försäkringsavgifter till bolag:
Brandstodsmedel ........... Kreatursförsäkringsavgift . . . Hästförsäkringsavgift ....... Andra försäkringsavgifter . . .
Frivilliga ledamotsavgifter:
Riddarhusmedel ........... Ledamotsavgift till hushåll- ningssällskap ............
Diverse:
Avbetalningar å avdiknings-
lån ..................... Annuiteter å egnahemslån .. Annuiteter a förskott för av-
lösning å frälseräntor . . . . Skogsvårdsavgift ........... Övriga titlar .............. Debetsedelslösen ...........
Summa
Landsbygd och
fög deristä der Magistratsstäder Hela riket
Kronor % Kronor % Kronor % 834 549 0'63 404 326 027 1 238 875 044 1 309 199 099 95 691 006 1 404 890 050 36 924 375 27'98 97 229 839 64-67 134 154 214 4752 1 840 925 1-39 5 816 957 3'87 7 657 882 271 3 526 534 267 7 725 261 514 11 251 795 393 1 681388 1'28 5 568 861 370 7 250 249 257 28 725 002 80 798 005 109 523 004 375 000 76 200 005 76 575 003 42 675 495 32-34 21 152 122 1407 63 827 617 22'61 22 213 563 16-33 — _ 22 213 563 787 611 446 0'46 _ — 611 446 022 1 043 186 079 505 408 034 1 548 594 055 — — 111 514 0'08 111 514 004 64 404 005 3122 817 208 3 187 221 113 7 926 925 601 7 423 804 494 15 350 729 544 3 127 851 237 574 719 0'38 3 702 570 131 701 758 053 10 060 001 711 818 025 3 522 426 267 1 484 0-00 3 523 910, 125 83 434 006 2 637 000 86 071 1 0-03 100 309 003 1 875 000 102 184 003 10 170 Om 19 200 001 29 370 001 218 998 017 13 370 0-01 232 368 008 2 087 613 1'58 29 402 002 2 117 015 075 — _ 346 000 346 0110 85 321 0-07 353 000 85 674 0113 894 089 0'67 3 910 000 897 999 0-32 118133 009 208 774 014 326 907 011 346 399 026 163 967 011 510 366 018 131 977 590 10000 150 343 695 100-00 282 321 285 100—00
Tab. 10. Vid kronouppbörden år 1935 debiterade belopp, fördelade efter titlar.
Stalsskaiier:
Mantalspenningar .......... Prästerskapets tionde ...... Statlig inkomst- och förmö-
genhetsskatt ............. Extra inkomst— och förmö-
genhetsskatt ............. Särskild skatt å förmögenhet Utjämningsskatt ........... Utskiftningsskatt för bolag . Ersättningsskatt för bolag ..
Kommunala skatter:
Landstingsskatt ............ Vägskatt .................. Tingshusmedel ............. Sjukvårdsavgitt ............ Kommunal progressivskatt för
gemensamt kommunalt än-
damål ..................
Siailiga försäkringsavgifter.-
Pensionsgrundavgift ........ Pensionstilläggsavgitt ....... Olycksfallsförsäkringsavgift. .
Försäkringsavgifter till bolag:
Brandstodsmedel ........... Kreatursförsäkringsavgift . . . Hästförsäkringsavgift ....... Andra försäkringsavgifter . . .
Frivilliga ledamotsavgifter:
Riddarhusmedel ........... Ledamotsavgift till hushåll— ningssällskap ............
Diverse:
Avbetalningar å avdiknings-
lån ..................... Annuiteter å egnahemslån .. Annuiteter å förskott för av-
lösning å frälseräntor . . . . Skogsvårdsavgift ........... Övriga titlar .............. Dlebetsedelslösen ...........
Summa
Landsbygd och fögderistäder
Magistratsstäder
Hela riket
Kronor % Kronor
Kronor
841 470 1 152 271
45 018 659
2 135 015 3 969 597 1 986 552 9 895 25 434
45 913 134 22 901 280 668 323 1 051 839
64 623 8 769 385 3 315 766
713 146 3 621 846 73 605 104 647
10 320 223 001
1'52
2 231 116
84 619 1 707 424 72 057 370 205
147 035 229
006 116 0-05 025
10000
412 934 90 613
111 165 691
6 550 009 8 552 676 6 616 757 191 033 26 775
22 614 855
1—504 514 659
156 693
3 186 078 7 965 719 1 159 504
10 122 2 751 1 210 1 992
20 570 14 035
31 369
354 6 801 225 750 176 150
169 696 604
0-02
0-00 0-01 0-13 010 100-oo
1 254 404 1 242 884
156 184 350
8 685 024 12 522 273 8 603 309 200 928 52 209
68 527 989 22 901 280 669 827 1 566 498
156 693
3 250 701 16 735 104 4 475 270
723 268 3 624 597 74 815 106 639
30 890 237 036
2 262 485
84 973 1 714 225 297 807 546 355
316 731 833
Tall. 11. 1930 års ' resultat av ..,, och _ intill 1935 Ars utgång.
Antal utifir—
dade debet- sedlar
Summa
Inl'luiet vid
uppbördsstämma Uppiört & restlängd Eller indrivning influtet 1931
Efter indrivning iniluiet 1932 Eiicr indrivning iniiuiet 1933 Eller indrivning influtet 1931—1933 Efter indrivning influtet 1934 Etter indrivning lnllutet 1935 Eller indrivning inilutet 1931—1935
Avkortat
Avskrivet Oredovisat vid 1935 m utgång
Debetsedlar
Belopp Debetsedlar Belopp
DeheLsedlur Debetsedlar Debetsedlar Belopp Debetsedlar
Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar LU '.!. e =: 'n Debetsedlar Debeisedlnr
Belopp
Debetsedlar
Belopp
Debetsedlar
utskylder Kr.
Belopp
Antal
mwmfmp npnpnuzn man .: ;:
Kronor
larm-zu column-w ummnl Au 5
Anlnl
.nu vunnen
renrum m man MJ ,;
Kronor
1091!!an armatur ummnl .u. ,v,
Aniul
luipawwqup ornmmu mm. .... ;; mummqop "mm:s.” pnuu "! ,;
Kronor
ddoiaq Harima MI 16
Antal
.iuwonoqap opufuyuqn Muu All ,; mwmwm ”911"; A" ;
Kronor
"pmm, (Innu Au % mmnun opuazmop
uu'unnI .w ;;
Aum—moon» Juipoi'imup
mmm .m 7.
An till
”(varann-w opupnmu imnu All ,; Jammu-wp
Kronor
nplbinn oplumyqap . umulnl .w ,.
umm 4" %
Kronor >
nruruiu Muu Ali % avwmmv "rum-m . mun Au ; mill-umu mumnl .m ;; mmm
dnnpq uvnm Av 95
Kronor
mm. Au ,; Joplin—nu ummnl All ; (idopq umqlu .. ,;
Antal
mlpmmp arr-innan mm: .n- 16 muwuqnp mmm man n 75
Kronor
uma-::: in %
Kronor
nunna-wp mmm" pmm nu %
urin-m ?
Hv
mum" .:u % up,)uox An ;
Antal
.miWnnqnp annons:-m man All ; lllpniqnqop
mmm
Kronor
1u1nl in ,; mmtxnu uvun'llllap
ummnl n 5
Antal
Jumo-amp lvlpaumwp
mmm mln All !
Kronor
omumw uuunnl Au 76
ddnioq 111!)in Al $
& olms stud . ] l'" IL . .oms "HIS
Landsbygd Städer lleln rik.-r
'n
Ow—YEDIi—HN—
2 109 199
303 211
6 514
992 151
'i 101 341
140 169 61]. 298 955 236
349 121 747
76 100 785 14 421 214 2 175 996 3 012 667 2 814 375 4 974 511 4 505 238 G 434 530 5) 431 017 5 570 554 2 979 134 3 384 007
792 965 4 842 151 3 538 748 1000 046
" 32
5 821 246 4 287 095 3 700 084 4 419 567 7 985 693 1 704 479 7 524 007 6 264 529 8 977 997 3 576 052 3 363 838 1 427 178 4 686 474 1 075 473 El 358 237 1 485 247
1 507 995
178 281 ' 04 623 8 483 6 34 564 12 579
4 245 651 7 7150
691 885 8066
2 100 850
62 920 300 11 298 915 1 804 864 2 583 685 2 477 578 4 396 952
1 209 472 3 966 485
947 751 8 038 144 1 280 532
118 949 085 172 940 148
84-65 82-70
6803 291 589 183 813-52
124 930 56 138 3
15180 425
3122 299 " ' 371 132 458 982 330 797 577 559 620 917 762 502
1 545 671
49412 17 371
5131 791 829 007 167 878 151 584 104 821 221 771 249 361 310 076 261 204 243 084
36-27 26-09 3016 31492 41415 314-E:!
213-50 89'34
2 4 30 337
2 269 801 225 890 266
204 715 21 517 476 36 915 088
1315 15-35 17-24
3410 4254 1273 13:53 35114 3427
292 269 55) 986 214 222 33 429
7 080 088 11 629 986
210 996 133 759
991 491 31-97 57 532 564 1618 344 4135 114-74 18 707 074
16—23 16-33 32-90 8228 132-52
I_-ca—ummmi—ncn—s—m—I—luumommi—L—mor-Imon mt»:ensamma..-utnooo—anmmu-o—mooao
23-01 14-27 2728 27-22 20-59 19100 2121 24-50 21'38 21-29 21-35
oxar.—uden "Dubai.—c:—
. w _ . eeeweew—wwwwweewnsmqaewrvaenweswewewwwwwwmmewww m _ ...........
9” =.:
cm 28—00 2453 2773 2648»!
57 315) 5 843 186 9 985 222 15 328 BSS
128 538 83 097 2 l i 685
.eu.q.—.=awee__.=—
34 165 51 312 19 010 53 423
4 215 153 814
24 889 1 591 338 1 904 248
3365 586
11-
8- 5-99 403 522
92 2-1
3-u7 9193 Gm 865 5438 8111 873 712 34:10 11135 12—16
726 5111
(rss
14—49 ' 15-36 1447 184315 '- 14-50 ' - 80 13-0'1 ' 21—ou 22179 2311) 17112 2522 17-20 19—nn 2057 19-11 16-12
17'79 231-l lll-GD
1 050 375 272 232 579 607 848
6211 59-59 61-31
B 458 652 1 909 528
>. __
li-m ii-uo 7-30 717 8—31 9—84 654 5-35 10497 11115 ' 1651 13454 8-93 8404 7-27 770 9-97 11'20 10-11
115 637 13 984 592 28 418 466 37 401 048
1122 ' G
S'US . '
a_n—o m'quns Hur.-.a
>_>- wa av
_ ?????ÖT??OHHHQNM
q—lumuww—luaéö—lej—L—lé am:—Qo—ma—qns—l—Ium
64 578 5 950 11 350 G 637 22 081 1 339 66 388 9 267 14 305
7 250 21 555
572 725 703 889
217 1276 011
éåéilvåéaåz—åézååääéuåé' cmcoag—n—awawuaewus
éöé—iééééöéåååL—Eéé oua'.wumaumx==uwawuwv
=.” = :»
emamaqumuam_nmam
?? da_moa_=a mo tutm1aa-a =—
bmi—m
oooooo ©n9999?e?.... ' 'n'ouäc'on'gé
* ama—quatuod—aäd-éloéu'neåé" unramme—r—mmc—lmew—Uv—l
.QQQQQQrQWDHOOrHooo
M—I[::L—åtrå-mHuv-nenevoou—mo—f—i—aouémwlomi—u|b—Imvcou—ma—uac—u—uåö womwme—uana—iuu'.:u—wm—lemo—R—lå—l-ätaczaxoum
[
Pwarooeearaeewqeweqqqeeqreoqeqqqe Qeqqqqqu?GQQQOc
165 994 129 139 294 200
8 542 016
9-11 14-02 951 11'33 8-81 831 8113 irl-ao 11110 1115
3 1 26—01 18—54 . 20414 64 21.12 2252 1815
71—79 6914 68-75 66-15 54-08 52-09 95-59 Bl'SS
130 637 554 332
94 706 777 253 128 912 14 729 881 24 249 478 88 071 859
1 182 394 389 241 311 035 697
113-10 2432 241-50
-s. 71455 6713 6419 5418 72-15 62-7o 76—99 74420 5885 GP.-os 9842 0733
(17-14
..
o—éreerwerqqeeoweuowo
?”???” mean.:— _euwue
2 931053
31 922 " 191 926 359
3480 6
D—QNUWG—nuommb—w—éééå (anse—lst—deouam—raue—ramlat-nu
& .. ?? w :-
41'98 711 1129 894
1 598 181 8 768 828 5 250 004
1797 29—04 898 1012 91.1
'? en =.»—
en?» »cwm cane
& w _
new .-_ med
37 854
116 497 151 527 17 247 27 327 129 468
9 780 92 240
40—57 17-o1 3161 14459 4471 3 625 15-32 5 123
209 *
4 520 10 99 841 89 255 189 096
m;
843 14-m)
014 10131 22'87 19—01
:! 202 954 7 243 952 10 440 509
man 4111 7'88
utan ume—
ade—noééonaumamoauu—I
=Onecareacemameumoneabu—lmm—lwawo—
.????HH?????©*OBOVE??E*??????Q? 9979. . . . . . . . . .?. . s.aw-uneme—u— ' 599 ...en- Mum
10 748
8 099 999 767 985 ?. 857 795
...
......o _.e av-
??????Q? sama-|namn» women—lonta—
_ 595 wua aom
391 Tab. 12. 1933 års kommunalutskylder: resultat av uppbörden och indrivningen inl-111 1 juli 1936.
influtet vid uppbördsstämma Uppiört å restlängd Efter indrivning influtet 1934 Efter indrivning influtet 1935 Efter indrivning influtet 1936 t. o. in.”/r Em" ”dm”??? 31537: 1954—1936 Avkortat Avskrivet Oredovisat den 1 juli 1936
Antal utfär— dade debet— sedlar
Summa debiterade utskylder
Kr.
Debetsedlar Belopp Debetsedlar Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar Debetsedlar . Belopp w & 0 'U ”U Debetsedlar Belopp Debetsedlar Belopp Debetsedlar bj & o *0 ”U
ilman nu 99
up:-031501 [norm Ai? 76 % %
n
hal
Kronor Antal Kronor Antal Kronor Kronor - Antal Kronor Antal Kronor Kronor Kronor
opnpimqn man AD % mmimn Hmmm? umume An % aPUP-YTUQI' unna AB % .iappizaqn anwaimov muumn Au % mlpasqaqap UPnP-17113" [vann An % Japlblnn spammar) ummns rm 95 epnwmn pimo Ao % Bplngial [mun AU % Janunsm armmmov ommns nu % ddolaq ugnen AU % i.- arvplrnn mann Au % uploj'lsax qun A'n .iappiymn avv-tama? mmnns Ai? % ddoleq Mmm w % QPV'PÅ'HJ'Å man nu 7; moms:-: pmm: Mr % Jamen-111 spamma? ummno .ui % ddolaq ugnen lm % Julposqaqap Grumm man nu 74 111196?in up:;maax pmm Au % Joplixsqn 5119—1911an ummno Au 74 ddopq 91931501 An % mipanoqop optimum man AV % mmosqaqap umgmuax nuna m % "nämn epumqmop omnms AD % ddonq ugnen nu % .nvmosqoqap epupzmqn warm u % WIPOFWKF'P upanua: [mun nu .mppbmn apmaqmop mimmi ATi % ddomq
..n. nu., ""lr .l'ul
ddoxaq 119319” Au %
881 553 438 395 88 954 86 482 94 298 69 174
..— U! 4 752 429 114 069 1 971 14 561
2 156 27 123
1 054 22 760
1 928 873 878 012 45 293 55 341 63 700 94 267 77 551
N) CD cu ko i:; o: & N) 4 o
OEHWQ?QCF?. . Aceon—caima- mwomoaam—xc:
317 429 96 319105 178 340 ' 76 116 917 7903 139 089 20 202 188 26'82 6 069 081 5 716 671 843 853 581 157 679 16 238 197 98 554 » 12 394 383 76-33 59 125 ' 29-04 25-73 1 195 206 ' ' 437 250 285 13 010 2 292 605 8 838 - 1 871 972 81'65 4 172 - 2831 ' 104 346 ' ' ' 4-46 18 309 48 246 3 174 119 35 246 ' 2 729 180 8509 13 000 14-01 " - 32-51 125 739 ' ' ' 478 24 805 19 064 2 996 813 13 251 ' 2 626 155 87133 5 813 1237 ' 19'65 ' ' 26-92 114 430 ' ' ' 4-17 20 205 68 351 4 838 582 52 464 ' 4 302 470 88-93 11—07 ' 36-29 ' ' ' 2362 140 024 ' ' 3-03 21 964 26 473 4 777 277 18 823 ' 4 150 230 87-00 1300 ' 37-42 ' ' » 18-10 133 229 ' - 3-34 23 442 97 643 6 260 966 75 731 ' 5 596 145 939 ' 10'61 " 46'19 ' ' ' ' 19-01 164 575 ' ' 3—44 29 116 54 423 8 988 474 34 440 ' 7 594 296 4-49 15-51 2107 ' 23-22 387 879 ' 7-23 118 406 5 400 357 76 695 ' 4 4 847 861 89-77 " 10-23 46-59 - 22-70 146 739 44 2—60 26 786 3 398 559 12 662 ' 3 061 456 9008 902 ' 29—17 » ' ' ' 24-92 98 759 4-78 19 567 706 71-00 3 133 609 62 921 . - 2 770 531 8842 11-53 ' 44'99 ' ' 18-17 82 533 2-86 803 69-35 869 492 4 218 - 780 741 8980 ' 88 751 10-20 ' 32'42 ' ' 1206 20 375 101 - . ' 6—98 68-40
4 852 405 66 380 - 4 154 092 85-61 698 313 14—30 ' 37'44 - ' ' 24-40 214 116 4'34 - » 9-93 68-97 3 983 411 12 847 ' 3 245 213 81-47 ' 738 198 18—53 ' 13-65 ' 21'33 210 668 735 - ' ' 8'96 48-34 956 509 ' 853346 8921 ' 103 163 10-19 ' 49'41 ' . ' 26-31 25 314 2'48 - . ' 8—01 79-83 904 405 - 788 398 87—17 » 116 007 1283 ' 51'72 ' - 15-49 29 149 206 ' ' 10-57 8239 2 516 082 - 1 979 180 78-66 » 536 902 21-34 - 2100 .' ' 31-95 ' 3-60 ' ' ' ' ' 13-29 62-24 3 664 572 ' 3 199 715 87-31 ' - 464 857 12-69 ' 41'29 " ' . ' 23—63 36-11 - 4-30 ' - ' ' ' 8-91 70-27 5 879 756 ' 5 228 479 88—92 - 651 277 11-08 52-30 ' ' ' 2034 23-56 ' 1-43 - 8-44 76-14 1 743 765 ' 1 573 363 90-23 ' 170 402 9-77 45'43 ' ' ' 19'25 22'25 - 2'13 ' ' ' 600 6840 8 848 681 ' 8 094 980 91'45 ' 753 701 852 - 49'10 ' ' 20—33 2817 ' 1'33 ' om 72—92 30 554 397 25 067 612 82-04 ' 5 486 785 1796 - 29'02 ' ' 397 1 45'27 - 2-03 ' ' » 13'39 74-55 2 373 930 2 156 494 90—85 - 217 436 915 - 47'27 ' 8 23—58 2254 ' » 1»22 - ' 662 72-34 ' ' ' ' 906 3 358 479 2 950 380 87-85 ” - 408 099 12-15 ' 48-09 ' 16'89 29'80 ' 2-44 ' - , " 910 74-89 ' ' ' ' 1 167 6 416 547 4 953 745 77-20 ' 1 462 802 2280 ' 26'05 - ' 29—00 36-14 ' 5'91 - ' ' » 15—06 66—09 ' ' » ' 2 573 ' 36 960 300 29 110 409 7876 ' 7 849 891 21—24 ' ' 37-89 21-29 37-41 ' 2'60 ' ' 14-30 67-34 ' ' ' 16 651 2 171 686 1 763 129 81-19 408 557 18-81 ' 17'65 ' ' 27-29 35-17 - 6'67 — - 51-61 11-24 59—75 - - ' ' 290 6 618 310 5 853 877 88-45 764 433 11—55 ' 45'21 ' ' ' 1995 24-79 - 2-80 ' ' ' 67-06 549 665 8-31 71-90 - ' ' ' 3 189 5 668 356 6190 4 665 532 82-31 ' 1 002 824 17—69 " 40-53 ' ' 20-25 26-90 244 ' - ' 63'22 710 502 12—53 70-85 ' 246 4 194 782 8008 3 700 022 88-21 494 760 11-79 52-37 ' ' 1989 271—12 - 2'37 ' ' 74-63 367 571 8-70 74-29 ' - - 1 909 3 129 907 6876 2 719 824 86-90 410 083 13-10 39-77 ' ' ' ' 22—73 25-00 ' 3-91 ' ' 665—41 310 562 9-93 75—13 ' ' - - 721 7 504 322 69-47 6 377 371 84'98 ' 1 126 951 1502 34-05 ' 2685 31-36 ' 5—23 ' - 66-13 786 819 1049 69-82 ' ' ' ' 2 137 3 730 218 5906 3 093 231 8202 636 987 17-08 881 21-52 - 21-77 33-77 - 3'92 - 47-21 417 329 11-20 65'52 ' ' ' - 99 6 106 983 7680 5 409 711 8858 697 272 11-42 736 31-86 ' ' ' 22'50 ' 24'56 ' 4-4s - - 58-84 426 730 699 61-20 ' ' - - 3 346 4 355 780 ” 65-92 3 761 544 86'36 594 236 1304 803 2366 ' - 2—1'07 - 2833 » 3'00 ' ' ' 51—29 334 496 7—08 56—20 4 ' ' ' ' 2 952 3 797 887 77-57 3 386 095 88-63 ' 431 792 11-37 910 4056 ' - 21'16 ' 26'51 . — 3—55 » ' 65-81 302 498 797 70-06 ' " ' 1 995 4 428 852 136-86 3 777 %5 85-30 650 967 14-70 11-25 3305 ' - - 23'75 ' 25-03 - 7'04 - ' ' 64-74 407 980 921 62—68 ' ' ' — 436 8 161 696 76-01 7 308 919 8956 ' 852 777 10-44 634 28-52 ' ' 26'38 ' 28-82 ' 6»71 ” ' ' 61-61 522 717 6-30 6130 ' ' ' — 2 472 ' ' 1 766089 74-50 1598 474 90-51 167 615 9-49 873 3122 ' ' 12-44 ' 20-32 102 ' ' 48-58 98 255 556 58—62 » ' ' ' 949 - ' 2-91 7 387 854 66—88 6 313 201 8545 ' 1 074 653 14-55 707 2-1'08 ' - - 27'55 ' 31'04 — 6-63 ' ' 5826 666 402 903 62-02 ' ' ' ' 1 784 - ' ' ' - 10-68 5 503 940 59—38 4526 621 82-24 977 319 1776 10-27 2525 . ' ' - 20'6—1 ' 25-92 . 6'12 ' ' 5204 615 551 1119 62-99 ' ' ' ' 543 ' ' - ' 16—80 7 889 514 5725 5 913 405 7405 1976 109 25-05 701 1610 - 27'84 ' 28-22 — 6'00 ' ' 5090 1398 55-79 ' ' ' ' 2 021 ' ' ' ' ' _ 18-45 3 966 187 5453 3 162 923 7975 ' 45-47 803 264 20-25 702 1545 - 16'46 L.; » 27—70 ' 3'ss - ' 35'11 11-19 55-25 ' » 3 858 - 4-53 3 089 315 63—40 2 501 886 80-99 36-51 587 429 19-01 11-03 32-05 - 33-49 - 37'25 ' 3—13 ' ' ' 6937 1304 73-31 ' - - ' ' 1 642 756 1561 729 64-03 1 290 181 8262 35-37 271 548 17—38 5-54 15-07 ' ' ' 21'37 ' 27'96 ' 5'06 » - 42-10 . 8-72 50-21 _- 11-22 4 173 052 70-55 3 633 702 87-03 29-45 539 350 12-92 11-43 3870 ' - ' 27-25 - 29-55 ' 4—53 - ' 70—57 9—50 73-50 - ' ' ' 2 362 4-39 1 464 845 69-40 1318 862 90-03 30-54 145 983 997 1099 35-93 ' - 23'45 - 28'55 ' 2'91 ' - 62-34 7»54 75'59 - - 112 ' . ' 712 6075 200 55-50 4815 305 79-27 ' 44-50 1 259 895 20-73 503 11-31 ' ' . 23—28 ' ' 25-71 ' 5'01 ' ' 40'20 ' 9-25 44-02 - ' ' 1 449 2366 7 285 1 684 631 4 637 63-65 1 437 745 85-35 36—35 246 886 1465 219 300 827 88 25-98 3233 751 22 249 4176 128197 701 51-92 397 — 15—72 82 586
Landsbygd 51 2 147 873 135 888 655 1 557 464 7261 115 254 380 84-82 590 409 2749 20 634 275 15'18 198 871 926 3308 6 189 875 147 056 2491 6 041 285 2928 467 1 121 585 371 755 6296 13 852 745 9-83 6471 27 581 831 837 58 072 1 855 060 133 001 6'19 4 594 833 . Städer 52 1 028 668 240 243 874 621 360 60'41 195 258 808 8128 407 297 39'59 44 985 066 18'72 119 819 1163 2937 12 789 034 99 002 24'31 14 334 243 31'87 371 2 042 100 233 759 5739 29 165 377 1214 134-84 57 881 5 886 318 43 756 3 788 689 72 121 701 6 644 682 Hela riket 53 3 176 539 376 132 529 2 178 833 6869 310 513 188 8255 997 706 3141 65 019 341 17-45 318 490 10-03 31-92 18 978 909 246 058 24-66 20 375 528 31-05 4-11 3 163 685 605 514 60-69 42 518 122 1131 151-79 85 242 6 218 155 101 828 5 643 749 ' 205 122 6-46 11 239 315
12 639 333 13—12 62—57 2413 338 14-51 6279 284415 12'41 6762 288555 909 64'86 210504 7—02 56-70 345548 713 64-40 433768 9-08 6985 455645 7-27 6853 762583 840 5469 416140 771 75-32
[Q ? :o —1 N) 0? a o & t'? ... ca
1 O '"? := _.
Nim CFC? ...». :o».
_.i om????QPQ didaoxozom—Iwm mammi—moon
Q'T'IFHQPBFCPBPQ HHRQW-H-chäw mamma-lowest ehm—lampan:—
... &?WQJQQ'?WQJ &&M—NOQ—IW w—rumwwho
..- o
OOOHOHOHQH_ ' ' 'öåoliåo-ooooz åäåpomcom—m
_. ...
ooo—ooqcheQ #é-diobwli-w—m—lmmw mmOkQ—IVGUI—lmoi-CD
...i (?"-?"? to:—14 wov- H— osm
,. ? o n.
FFPCPQPQDCPWQ' Q'") »owmwmwww aux roman—mmm»— du:
now??woswwwwmwwoswwwowwww osann QNWOUI 92%on *I»!lblå—IOOQGNQOHS—HQQMNQNF—wåéd q>—mmmmmn—s—xocamomi—ooaimmm—us-mwm
sammets ooo—>>
Stickprovsundersöknlng A.
nställning beträffande 35 kommuner och delar av kommuner inom 8 län av antalet kronodebetsedlar år 1935 samt dessas fördelning efter belopp m. m. enligt 1935 års kronouppbördsbok.
l 2 3 4 5 6 Debetsedlar å blott per- Debet— sonella Debetsedlar Debetsedlar Debetsedlar sedlar, som skatter Samtliga debetsedlar å högst 5 högst & högst fått betalas (mantals— L ä n 10 kronor 20 kronor 30 kronor under två penningar terminer och sjuk— vårdsavg.) , medel- antal summkar skatt Kull antal ”gä; antal få; antal få; antal 921211: antal 21111; ckholms stad .. 4766 251029:— 52.67 1581 332 2009 422 2496 524 2372 498 574 120 kholms län 7251 590 428: 75 81:43 2455 339 3487 481 4059 560 4054 55'9 1074 148 köpings > 4207 357 381:— 84:95 1 404 33'4 1914 4525 2270 532 2356 560 721 171 möhus » 10 980 619 913:— 56:46 3916 35'7 5269 48'0 6334 577 578!) 526 1710 156 eb. o. Bohus : 13 410 30710l9z— 229: 01 60633 452 7319 546 8500 634 5653 42") 2698 201 sborgs : 4540 334 046:—- 73: 58 1769 390 2317 51'0 2720 60.0 2387 526 648 143 parbergs ) 2925 124049:— 42:41 1 183 404 1623 45'5 1936 662 1380 47") 325 111 terbottens » 10650 1 470107:— 138: 04 3536 332 4573 429 5 203 48'9 6272 589 1402 132 Säger 58 729 6817 972275 116:09 21907 373 28 511 48'5 33518 57'l 30254 51'5 9152 15'6
Stickprovsundersökning B.
anställning för vissa kommuner, utvisande antalet kronodebetsedlar år 1935 samt dessas fördelning efter App enligt modifierad uppbördsbok. (Uppbördsboken upptager blott pensionsavgift (enligt nya lagen), olycks- örsäkringsavgift, »statsskatt» (= alla statliga inkomstskatter), särskild förmögenhetsskatt, allmän kommu-
= 12 titlar.)
tt, kommunal progressivskatt, skogsvårdsavgift, landstingsmedel, vägskatt, tingshusmedel samt annui- teter för frälseräntor och avdikningslån
1 2 3 4 5 6 Debetsedlar Debetsedlar Debetsedlar Debetsedlar Debetsedlar Samtliga debetsedlar å högst å högst å högst å högst över K 0 m m u n 10 kronor 20 kronor 30 kronor 50 kronor 50 kronor summa medel— ] % av % av % av % av % av antal slätt åar] antal alla antal alla antal alla antal alla antal alla kholms län Eds socken ......... 876 215 837 246: 39 119 136 208 23"? 270 308 396 452 480 54'8 ' almöhus län Stora Hammars socken 765 54860 71:71 188 24'6 327 427 449 587 565 74'0 200 26'0 vsborgs län Dalums socken ...... 390 23 458 60:15 105 269 173 444 237 608 280 718 110 282 ockholms stad ,Del av Katarina femte _taxeringsdistriktet... 1000 192096 192: 10 114 11'4 167 167 207 207 291 290 709 711) Säger 3031 486251 160: 43 526 U'?! 875 289 1163 38'4 1532 506 1499 MM
Tab. 13 (forts.). Stickprovsundersökning C.
Sammanställning för vissa kommuner av antal debiterade poster och debiterade belopp m. m., fördelade efter titlar enligt
1. 1935 års kronouppbördsbok
2. 1935 års kommunala uppbördsbok
3. Modifierad uppbördsbok enligt kommitténs plan.1
Del av Eds Stläi?' Dalums lång?? Summa socken socken socken distr. (Sager) Stockholm Antal invånare år 1935 .............. 1417 725 707 2 100 4949 » skattekronor år 1935 .......... 9 949 4 293 1 363 18 734 34 339 » debetsedlar enl. l .............. 876 771 379 1 051 3077 » » » 2 .............. 758 705 273 881 2 617 » » » 3 .............. 876 765 390 1 000 3 031 » debiterade poster enl. 1 ........ 5 688 3 305 2 158 3 576 14 727 » » » » 2 ........ 792 721 273 923 2 709 Säger enligt 1 och 2 6 480 4 026 2 431 4 499 17 436 » debiterade poster enl. 3 ........ 4 338 2 677 1 322 2 955 11 292 Debiterade belopp, enl. 1 ............ 147 106 31 036 12 741 53 521 244 404 » » ) 2 ............ 65 691 22 023 9 540 131 435 228 689 > » » 3 ............ 215 837 54 560 23 458 192 09? 486 252 Debiterade belopp, medeltal enl. 1. . . . 167: 93 40: 25 33: 62 50: 92 79: 43 » » ) ) 2. . . . 86: 66 31: 24 34: 95 149113 87: 39 » » » » 3. . .. 246: 39 71: 71 60: 15 192: 10 160: 43
1 Uppbördsboken upptager blott pensionsavgift (enl. nya lagen), olycksfallsförsäkringsavgift, »statsskatt) (= alla statliga inkomstskatter), särskild förmögenhetsskatt. allmän kommunalskatt, kommunal progressivskatt, skogsvårdsavgift, landstingsmedel, vägskatt, tingshusmedel samt annuiteter för frälseräntor och avdikningslån. Den allmänna kommunalskatten har vid upp— bördsbok nr 2 och 3 genomgående räknats schablonmässigt efter 5—7 kr. (6 kr. i Ed, 7 kr. i Stockholm, övriga 5 kr.).
Tab. 14. Uppgift lör år 1935 om det kommunala skatteunderlaget enligt taxerings- nämnderna och enligt prövnlngsnämnderna samt om prövningsnämndernas verk-
samhet. Antal skatte» Nettoökning(+) .. . .. __ kronor för inkomst nettominsk— Lansprdvniåsgånagnzidemas (Lb 11 adnb gd och fastighet ning (—) ver m e : än 5 y St=maglstrats- och enligt enligt H 1 ägg? Antal Anm 1.11, fögderistäder taxerings- prövnings- 6 a yrken.- ändra— då lnkomw' nämn- nämn— Kr. % intalet den av detaxe- 51:33:35de derna derna esvar ägg, ringar mer nu 50% Stockholms stad ...... 102333? 10 52,61 %% + 32 236 800 1633 åggå 6323 423 _ Lb.... 1175 +1 7 92 smekmlms ”mise 711712 720180 + 8468 119 228 660 793 1 U sam » 415. .. 416232 409 676— 6556 1'58 512 547 825 149 PP St. 484896 490 458+ 5632 1-10 119 274 375 62 Söderman- Lb.. .. 488835 488916 + 81 0-02 401 929 1104 253 lands » iso 640717 643120 + 2403 098 100 413 470 59 Östergöt- Lb.. .. 724686 728125 + 3439 om 864 415 1050 351 lands » 151. 1084877 1084929+ 52 0-00 333 309 451 110 Jönkö m 8 ' Lb.. .. 491834 491965 + 131 003 547 422 810 508 '” g 6 66 63781 + 66 6 6 6 6 Lb.. .. 117_ '26 Kmmwgs ” iso 93807 93 977— 530 056 57 15 50 15 Kalmar » 15... 502817 505766 + 2949 050 931 1459 2073 400 (se 414063 412 917- 1146 029 336 497 753 76 Gotlands , Lb.. .. 106366 107805 + 1439 135 171 200 288 103 iso 102189 102218+ 29 0-03 105 29 92 18 Bleu" e , Lb.. .. 239 549 242000 + 2451 102 391 407 661 280 g 13; 33666 333083 + 321 3... 32 631 1612 66 . . 7 9 4+ -10 Krmmnsmds' 151. 298965 297850— 1115 037 99 61 128 22 M almöhus _ Lb.. .. 1 179 254 1 179503 + 249 002 761 949 540 951 iso 3234946 3286 587+ 51641 1150 715 185 389 175 Hallands _ Lb.. .. 321069 321168 + 99 0-03 419 481 763 153 (St. 443961 443 307— 654 015 183 217 366 46 Göteborgs o. Lb.. .. 554 281 552127— 2154 039 880 333 871 211 Bohus » iso 4022477 4012537— 9940 025 873 573 1301 410 Älvsborgs , Lb.. .. 860034 861925 + 1891 022 965 922 1512 294 481. 870385 878 013+ 7628 098 256 431 593 108 Skaraborgs _ Lb.. .. 531775 533707 + 1 932 090 695 908 1366 622 (St. 438003 441315+ 3312 0.70 267 401 272 75 Värmlands _ Lb.. .. 765597 765738 + 141 002 797 722 1 190 147 151. 446809 449521 + 2712 001 191 153 953 42 Örebro » [Lb.. .. 831353 828143— 3210 030 604 1032 1471 294 151. 509268 508 877— 391 008 219 1229 397 70 Våstman— Lb.. .. 449819 461 043 + 11224 250 352 744 1042 470 ”""” ' il; 3623 36820— 6??? $'"" 13? 133 26% 313 . . . . 1 7 — -17 Kopparbergs ' 481. 305 910 306002 + 792 026 185 158 303 31 Gävleborgs , Lb.. .. 941777 942718 + 941 010 723 2396 2875 376 (se 517199 516 219— 980 019 193 251 880 58 Västernorr— Lb.. .. 799597 832010 + 32413 405 1343 1612 2365 394 lands » (se 408082 411 895 + 3813 093 251 244 396 59 Jämtlands , Lb.. .. 342 201 342168— 33 0-01 802 758 1511 361 (St. 142 432 141 777— 655 046 79 50 135 23 Västerbot- Lb.... 612518 622 715+ 10197 166 1216 1280 2933 358 tens . (St. 315559 316297 + 738 023 101 234 361 27 Norrbottens _ Lb.. .. 498571 498 560— 11 0—00 616 418 804 299 181. 221 235 225276 + 4041 1-03 201 223 422 159 Landsbygd 15 930044 15400 104+ 70 000 0-40 17208 90174 09901 7283 Städer 27 489 900 97 001 000 + 110 910 043 7041 8954 11 501 9499 Hela riket 42 818 484|43 007 704 +189 270 044 24249 28528 48 822 9706
Innehållstörteckning.
Skrivelse till Konungen ................................................
Författningsiörslag.
Förslag till förordning angående debitering, uppbörd och indrivning av allmänna
utskylder och avgifter (Uppbördsförordning) ............................ Förslag till ändringar i lagen om kommunalstyrelse på landet .............. Förslag till ändringar i lagen om kommunalstyrelse i stad .................. Förslag till ändringar i lagen om församlingsstyrelse ...................... Förslag till ändring i lagen om skolstyrelse i vissa kommuner .............. Förslag till ändringar i lagen om landsting .............................. Förslag till ändring i lagen om vägdistrikt .............................. Förslag till ändring i lagen om skogsaccis ................................ Förslag till ändringar i 17 kap. handelsbalken ............................ Förslag till ändringar i lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta. . .. Förslag till ändring i konkurslagen ...................................... Förslag till ändringar i förordningen angående understöd av skatteutjämnings- medel åt synnerligt skattetyngda kommuner ............................ Förslag till ändringar i kungörelsen den 28 september 1928 angående utbetalande av understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner Förslag till ändringar i kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestäm- melser angående exekutionsbiträden .................................. Förslag till ändringar i kungörelsen den 13 november 1931 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen .................................. Förslag till ändring i kungörelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter .......... Förslag till ändring i instruktionen för riksräkenskapsverket ................ Förslag till ändring i lagen om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera ............
Förslag till ändring i lagen om fattigvården . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ...... Förslag till ändring i lagen om folkpensionering .......... _ ................
Sid. 111
1 53 55 58 59 60 61 62 63 64 65
66
67
68
81
86 86
87 87 88
Förslag till ändring i lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning ......................................................
Motiv.
Kap. 1. Uppbördsförfarandet enligt gällande bestämmelser. Resultatet av upp- börden .................................................... Förfarandet beträffande kronouppbörden ........................
Utskyldstitlarna ...........................................
Slatsskailer, sid. 90 a. i. — Kommunala skatter, sid. 91 0. f. — Statliga försäkringsavgifter, sid. 93 0. f. — Försäkringsavgifter till bolag, sid. 94. — Frivilliga ledamotsavgifter, sid. 94 o. i. — Diverse titlar, sid. 95 0. [.
Debiteringen .............................................. Uppbörden ...............................................
Uppbörd av utskylder, som debiterats i uppbördsbok, sid. 100 0. f. — Upp— börd av utskylder, som debiterats i särskild uppbördslängd, sid. 104 0. f.
Restindrivningen .......................................... Bokföringen av kronouppbördsmedlen ......................... Förfarandet beträffande kommunaluppbörden .................... Utskyldstitlarna ........................................... Debiteringen .............................................. Uppbörden ............................................... Restindrivningen .......................................... Resultatet av uppbörden .....................................
Kap. 2. Brister i det nuvarande uppbördsförfarandet ......................
Kap. 3. Uppbördsfrågans tidigare behandling ..............................
Frägans behandling i riksdagen ................................ Tidigare, ej genomförda förslag till uppbördens ordnande ......... 1924 års uppbördssakkunnigas förslag och yttranden i anledning av detsamma ..............................................
Den ordinarie uppbörden, sid. 138 0. f. — Restindrivningen, sid. 146 0. /. Riksräkenskapsverkets förslag ............................... Tidigare förslag till ändring i fråga om kronouppbördens handha- vande i magistratsstädema .................................
Kap. 4. Kommitténs direktiv. Allmänna synpunkter på en reform .......... Kommitténs direktiv, sid. 154 0. f. — Allmänna synpunkter, sid. 157 0. [.
Kap. 5. Olika möjligheter till förkortande av tiden mellan inkomstförvärvet och skattens erläggande ...................................... Allmänna synpunkter ........................................ Uppbörd under medverkan av arbetsgivare .....................
Uppbörd på grundval av särskilda uppgifter angående beräknad in—
komst ...................................................
Uppbörd på grundval av ännu ej granskade deklarationsuppgifter
Sid.
89
90 90 90
96 100
105 114 115 116 117 118 120 126
131
136
136 138
138
151
152 154
159 159 160
160 167
Sid. Uppbörd på grundval av verkställd taxering .................... 168
Förkortning av tiden för taxeringsförfarandet, sid. 168 0. f. — Omläggning av kommunernas och vissa andra menigheters budgetår, sid. 169 0. f. —Möj— ligheten av tidigare beslut angående kommuners och andra menigheters stater, sid. 173 o. [.
Kap. 6. Grundlinjerna för den föreslagna reformen ........................ 175 Kap. 7. Speciella frågor rörande debitering, uppbörd och indrivning ......... 196 Understöd av skatteutjämningsmedel ........................... 196 Förmånsrätt för utskylder .................................... 203
Gällande bestämmelser, sid. 203 o. I. — Tidigare förslag, sid. 205 o. i. —— Kom- mitténs förslag, sid. 206 0. f.
Efterkrav och preskription av utskylder ........................ 208
Gällande bestämmeIser, sid. 208 o. I. — flidigare förslag, sid. 209 0. f. — Kom- mitténs förslag, sid. 210 o. f. Restitution av utskylder m. m. ............................... 212
Gällande bestämmelser, sid. 212 o. !. -—Tidigare förslag, sid. 213 o. ]. — Kom- mitténs förslag, sid. 221 0. f.
Indrivningsavgift ............................................ 224 Behörighet att meddela beslut om införsel till gäldande av utskyl- der och avgifter ........................................... 234
Gällande bestämmelser, sid. 234. — Tidigare förslag, sid. 234 0. f. — Kom- mitténs förslag, sid. 237 0. [.
Hindersbevis ................................................ 238 Avdrag för utskylder vid taxering till statlig inkomst- och för— ' mögenhetsskatt ........................................... 241 Sekretesskydd för vissa uppgifter om debitering ................. 243 Uppbörden i magistratsstäderna ............................... 245 Kap. 8. Speciella motiv ................................................ 248 Förslaget till uppbördsförordning .............................. 248 Förslaget till ändringar i lagen om kommunalstyrelse på landet .. 258 Förslaget till ändringar i lagen om kommunalstyrelse i stad ...... 258 Förslaget till ändringar i lagen om församlingsstyrelse ............ 258 Förslaget till ändring i lagen om skolstyrelse i vissa kommuner. . . . 259 Förslaget till ändringar i lagen om landsting .................... 259 Förslaget till ändring i lagen om vägdistrikt .................... 259 Förslaget till ändring i lagen om skogsaccis .................... 259 Förslaget till ändring i 17 kap. handelsbalken .. ................ 259 Förslaget till ändringar i lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta .................................................. 259
Förslagen till ändringar i förordningen angående understöd av skatte- utjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner och kun- görelsen angående utbetalande av understöd av skatteutjämnings- medel .................................................... 260
Sid.
Förslaget till ändringar i kungörelsen med vissa bestämmelser an- gående exekutionsbiträden .................................. 260 Förslaget till ändringar i lagen om folkpensionering .............. 261
Kap. 9. Uppmuntran av frivilliga anordningar för förskottsavsättning till gäl- dande av utskylder .......................................... 262 Intressekontorsfrågans tidigare behandling ...................... 262 Nu förefintliga anordningar för ifrågavarande ändamål .......... 269
Intressekontor och andra anstalter för personal inom särskilda företag, sid.
269 o. I. — Intressekontor och andra anstalter, vilka omhänderhavas eller under- stödjas av kommuner, sid. 270 0. f. — Sparbankernas skattesparverksamhet, sid. 272 0. f. — Statens intressekontor, sid. 274 0. ].
Kommitténs förslag .......................................... 290 Kap. 10. Särskilda spörsmål ............................................ 297 Taxeringsförfarande och utskyldsbetalning för sjöfolk ............ 297
Tidigare framställningar och förslag, sid. 2.97 0. f. —— Kommittén, sid. 310 0. f. Uppbörd av utskylder beträffande vissa kategorier av skattskyldiga 320 Uppbörd av utskylder beträffande utlänningar och i utlandet vis—
tande svenska medborgare .................................. 324
Gällande bestämmelser, sid. 324 0. f. — Tidigare förslag och framställningar, sid. 327 0. f. — Kommittén, sid. 341 0. ].
Åtgärder i vissa fall gentemot tjänstemän, som hava befattning med
uppbörd .................................................. 343 Uppbördsstatistik ............................................ 345 Uppbördsborgen ............................................. 348
Särskilt yttrande av kommitténs ledamot herr Pettersson ............. ' ..... 3 57 Bilagor.
Tabeller ............................................................. 359
Systematisk,förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allman lagstiftning. Bättsskipning. Fångvård.
Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehau och *avbetalningsköp. [11] Betänkande med förslag till lotteriförordning m. m. [171 Betänkande med förslag till lag om frivillig pensione— ring av i enskild tjänst anställda 111. m. [18]
Betänkanfdå] med förslag till reformerad hyreslagstift- mng. Betänkande med förslag till lag om villkorlig frigiv-
* ning m. m. [25]
Betänkande med förslag till trafikförsäkringslag jämte därmed sammanhängande författningar. [27]
Bigggårkande med förslag rörande djurskyddslagstiftning.
Processlagberednlngens förslag till rättegångsbalk. 1. Lagtext. [43] 2. Motiv m. m. [44]
Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.
Ko mmunalf örvaltnin g.
Statens och kommunernas Iinansvlisen.
Undersökning av taxeringsutfallct beträffande lord- bruksfsstighet & landsbygden enligt beredningsnämn- diemasufårslag vid 1938 hrs allmänna fastighetstaxe- 7r ng. 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med förslag . till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbok- föringen m. m. Del 1. Uppbördsväscndet. [46] Del 2. Folkbokföringen. [41]
Politi.
Betänkande ang. omorganisation av polisskolani Stock- holm m. m. [1]
N ationalekonoml och socialpolitik.
Betänkande i näringen-agan. [6] Betänkande ang. barnbekltidnadsbidrag m. m. [7] Betänkande ang. förvärvsarbetande kvinnors rättsliga ställning vid äktenskap och barnsbörd. [13] Betänkande ang. »landshygdens avfolkning». [15] Yttrande med socialetiska synpunkter på. befollmings- frågan. [19] Betänkande ang. barnkrubbor och sommarkolonier m. m.
[2 ] Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 1. [21]
Betänkande med vissa demografiska utredningar. [241 Betänkande med utredning och förslag rörande stats- bidrag till anordnande av bostäder at åldringar och änkor i s. k. pensionärshem. [40] * Betänkande med förslag ang. reglering av strandbebyg-
gelsen m. m. [45]
Hälso- och sjukvård.
Allmänt näringsväsen.
. Försöksutredning beträffande omfattningen av yrkes- Fast egendom. J ordbruk med binär-ingar. Betänkande med utredning och förslag rörande pro- duktions- och avsättningsförhellandena inom träd- gårdsnäringen. [5] _ Den statliga egnahemsverksamheten. [34] Betänkande med förslag till ändringari arrendelagstifte .. ningen. [38]
!
Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.
Industri.
Byggnadsindustrieni Sverige. 1. Allmän översikt, ytt- . randen och förslag. [10] 2. Arbetsgivares och löntaga- . res inkomster. [3] 3. Arbetslöshetens omfattning och , växlingar. [4] Betänkande jämte lagförslag ang. lärlingsutbildningen inom hantverket och den mindre industrien. [30] Normalbestänunelser för järnkonstruktioner till bygg" nadsverk (järnbestämmelser). [37]
Handel och sjöfart.
Betänkande med utredning och förslag ang. atgärder till den svenska exportnäringens främjande. [42]
Kommunikationsväsen.
Bägnkande med förslag till lag om enskilda vägar- m. m. 1936 års järnvägskommitté. Betänkande rörande at- gärdgäsåör enhetliggörende av det svenska järnvägsnä-
mässig godstrafik med automobil eller släpvagn under år 1937. [311 Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stöd- jande ev privatflygnlngens utveckling i Sverige. [39]
Bank-, kr'edlt- och penningväsen. Försäkringsväsen.
Kyrkovilsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.
Förslag till revision av den svenska kyrkohandboken. [2] 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag rörande omorganisation av vissa delar av tekniska skolan i Stockholm. [8] Betänkande och förslag ang. skolöverstyrelsens orga- nisation. [14] Betänkande och förslag ang. verksamheten vid kungl. dramatiska teatern, dess förvaltning och ledning. [16] Betänkande med utredning och förslag ang. centrala verkstadsskolor m. m. [26] Betänkande med utredning och förslag ang. intagning av elever i första klassen av de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. [29] — Betänkande med utredning och förslag ang. begynnelse— spraket i realskolan. [32] Betänkande och förslag rörande den andliga vården inom försvarsväsendet. [33] Betänkande och förslag ang. utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan m. m. [35]
, För-svarsviisen. Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. [9]
Utrikes ärenden. Internationell rätt.