SOU 1939:21

Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av sjömanslagen m. m

N +” ('?

oå (-

- CD."

&( * IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNING'AR 19:39:21 JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

E MED FÖRSLAG TILL ÄNDRINGAR I VISSA

DELAR AV SJÖMANSLAGEN M. M.

Avgivet av

1938 års sjömanslagsutredning

M

STOCKHOSLM' ' 1939_ '

Statens Offentliga utredningar 1939

Kronologisk förteckning

. Betänkande angående grunder för intagningnv en-

skild väg till allmänt underhåll ävensom angående staåsbidrag till enskilda vägar. Svenska. Tryckeri - K. Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsbas. Beckman. 30, 87 s. 6 kartor. Fö. Betänkande med förslag till taxa för betordring av gods m. m. & statens järnvägar. Beeman. 206 5. K. Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släktnamn. Lund, Blom. v. 106 s. Ju. Betänkande angående revision "av tjänsteförteck— ningen i vad avser statens affärsdrivande verk. Norstedt. 163 s. Fi. . Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre

lanthemmen. Kihlström. 126 s. Jo. . Betänkande angående justitiekansler-ns, justitieom-

budsmannens och militieombndsmannens allmänna ämbetsställning m. m. Norstedt. 128 s. Ju. . Betänkande med förslag till exporttarlfter. Beck-_

man. 20 5. K.

1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarns. m.m. Norstedt. 341 s. Ju. 1936 års lönekommjtte. Betänkande med förslag än mihtart icke ordinarieregiemente. Marcus. 130s.

11.

12. 13. 14. 15.

16.

17.

- ström.

18.

19. 20.

21.

Betänkande och förslag rörande befrämjande av av- sättningen av den svenska stenindustriens produk- ' ter. Idun. 319 s. 11. Betänkande rörande industriellt utnyttjande avhalm. Haeggström. 125 s. Jo. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 1. Mo- tiv och förslag. Marcus. 257 s. S. åatlonaliseringsutredningens betänkande. Del 2. erkställda undersökningar. Marcus. 550 3. S. Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betän- kande med förslag till lag om reglering av anställ- nings- och arbetsförhallandena inom det husliga arbetet. Häggström. 194 s. S. Utredning och förslag angående fortsatt förstat- ligalngflle ag kommunala mellanskolor. Baggström. x, s. - Utredning och förslag rörande fri undervisnings- maierieilzszr folläk- och fortsättningsskolor. Huegg- s. . 1938 års msskattekommitté. Betänkande med för- slag till förordning om arvs- och gavoskatt m.m. Marcus. 264 s. Fi. Betänkande om statstjänstemän ställning vid ar- betskonflikter. Marcus. 825 Fi. Betänkande med förslag till8 vissa ändringar i be- klädnadsreglementet för polispersonalen m. m. Beck- man. 28 s. S. . Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av sjömanslagen m. m. Norstedt. 39 s. Ju.

Anm. Om särskild tryckort ej angivas, årtryckorten Stockholm. Bokstäverna med- fetstil utgöra begynnelse-

bokstaver-na till det departement. under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepertementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 aug. statens offentliga utredningar: yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

JUSTHWEDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL ÄNDRINGAR I VISSA

DELAR AV SJÖMANSLAGEN M. M.

avgivet av

1938 års sjömanslagsutredning

STOCKHOLM 1939 KUNGL. soxrnvoxnnmr. ?. A. NORSTEDT & sömn 392711

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jusliliedeparlementet.

Sedan från norska regeringens sida framkommit förslag om nordisk sam- verkan för utredning av frågan om tillträdande av tre av internationella sr- beisorganisationens generalkonferens i Geneve antagna förslag till konven- tioner, nämligen de å andra sjöfartskonferensen (1926) beslutade konven— * tionsförslagen om sjömäns anställningsavtal och om hemförskaffning av

sjömän samt det å fjärde sjöfartskonferensen (1936) beslutade konventions- förslaget angående redarens förpliktelser då sjöman drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden, har Herr Statsrådet, med stöd av Kungl. Maj:ts den . 18 mars 1938 lämnade bemyndigande, genom beslut den 2 april 1938 dels

tillkallat undertecknad Ekeberg att såsom sakkunnig verkställa utredning angående frågan om Sveriges anslutning till ovan omförmälda konventioner och utarbeta de förslag till ändringar i sjömanslagen eller annan författning .som skulle erfordras för dylik anslutning eller i samband därmed eljest

kunde finnas behövliga, ävensom deltaga i de överläggningar i hithörande frågor som kunde komma till stånd med delegerade för Danmark, Finland och Norge, dels oclc utsett ledamoten av riksdagens första kammare, verk- ställande direktören i Sveriges redareförening 0. A. Nordborg och sekrete- raren i Svenska sjöfolksförbundet Nicklas Olsson att såsom representanter för de av utredningen berörda intressena på kallelse av mig deltaga i över- läggningar i ämnet, ävensom till sekreterare vid utredningen förordnat sekre- teraren hos Traktatberedningen G. Böös.

Enligt beslut den 3 maj 1938 har Herr Statsrådet vidare låtit till mig för beaktande vid fullgörande av ovannämnda uppdrag överlämna riksdagens skrivelse den 6 april 1937, nr 128, i anledning av väckt motion angående bestridandet av kostnaderna för hemtransport av avliden sjöman som varit anställd å svenskt fartyg.

Sedan en för revision av sjömanslagen tillsatt norsk kommitté utarbetat ett preliminärt utkast till lagändringar, hölls i Oslo den 10 och 11 maj 1938

plenarmöte med nämnda kommitté och delegerade från övriga nordiska länder; i detta möte deltogo såsom svenska representanter jämte mig Nord- borg, Olsson och Böös. I anslutning till plenarmötet sammanträdde den 12— —15 samma maj ett av mötet utsett utskott, bestående av samtliga delegations— ordförande jämte sekreterarna i de svenska, danska och norska delegatio- nerna.

På grundval av förhandlingarna vid plenarmötet utarbetade utskottet ett utkast till lagändringar, vilket därefter under sommarens lopp blev föremål för närmare övervägande i de olika länderna. För Sveriges del ägde detta rum på så sätt, att en i ämnet upprättad promemoria med redogörelse för de å Oslomötet behandlade frågorna jämte motivering till de föreslagna lagänd- ringarna av vilken promemoria Herr Statsrådet under hand erhållit del — tillställdes de svenska intresserepresentanterna med anmodan om yttrande, varpå dessa skriftligen framlade sina synpunkter. Genom Kungl. Utrikes- departementets förmedling fingo vidare ett antal beskickningar och konsulat med erfarenhet av sjömanslagens tillämpning tillfälle att taga del av försla- gen. Av dessa myndigheter därvid andragna synpunkter hava beaktats vid ärendets fortsatta behandling. Slutligen beredde jag mig även tillfälle till samråd med cheferna för Kungl. Kommerskollegii sjöfartsbyrå och sjöfarts- sociala avdelning.

För fortsatt gemensam behandling av ämnet anordnades sedermera på finska regeringens inbjudan ett utskottsmöte i Helsingfors den 24—28 okto- ber 1938. Vid detta möte reviderades Osloutkastet i vissa stycken, varjämte spörsmålet om ratificering av ifrågakomna konventioner togs under ompröv— ning. Det vid mötet antagna förslaget till lagändringar, vilket i parallelltex- ter bilägges detta betänkande, benämnes i fortsättningen Helsingforsförslaget.

Betänkanden jämte utkast till lagändringar hava sedermera framlagts av den norska kommittén den 31 januari 1939 och av den danska kommittén i april 1939.1 Dessa förslag benämnas i det följande de norska resp. danska kommittéförslagen.

Med överlämnande av en sammanställning av svensk lagtext, innefattande med Helsingforsförslagets svenska text överensstämmande förslag till änd- ringar i sjömanslagen och sjölagen jämte motsvarande bestämmelser i gällande lydelse, får jag rörande förslagen och i samband därmed avhandlade frågor anföra följande.

Internationella arbetsorganisationens ifrågavarande tre konventionsförslag hava tidigare varit föremål för behandling av svenska myndigheter. 1926 års förslag till konventioner om sjömäns anställningsavtal och om hemförskaff— ning av sjömän hava med proposition nr 152/1927 underställts riksdagen för

1 Dessa betänkanden hava utgivits av trycket under följande titlar, det danska: »Betzenkning angaaende revision af visse dele af samandsloven, afglvet af den af Handelsministeriet den 15. november 1937 nedsatte komité> ; det norska: >Instilling fra komiteen till revisjon av sjamannslovem (Justis- og Politideparte- mentet).

yttrande; originaltexter och svenska översättningar av konventionsförslagen finnas fogade vid nämnda proposition, som jämväl innehåller redogörelse för förslagens huvudsakliga innebörd ävensom för hörda myndigheters och organisationers uttalanden i ratifikationsfrågan. Intetdera av konventions- förslagen befanns för det dåvarande böra ratificeras av Sverige eller föranleda någon åtgärd från de svenska statsmakternas sida. Detta ställningstagande föranleddes av, bland annat, de skiljaktigheter konventionsförslagen före- tedde i förhållande till den efter samarbete med övriga nordiska länder till- komna sjömanslagen ; vad särskilt angår förslaget till konvention om sjö- mäns anställningsavtal framhölls i propositionen uttryckligen, att det icke borde ifrågakomma att utan samverkan med nyssnämnda länder skrida till ändring av berörda bestämmelser i sjömanslagen .

1936 års förslag till sjukdoms- och olycksfallskonvention har i enlighet (med de för internationella arbetsorganisationens medlemmar gällande föreskrif- terna underställts 1938 års riksdag för yttrande. Svensk översättning av originaltexterna till ifrågavarande konventionsförslag finns fogad vid propo— sitionen i ämnet (nr 239/1938), vilken även innehåller redogörelse för för— slagets innebörd. I propositionen har föredragande departementschefen (handelsministern) uttalat, att med ställningstagande till frågan om Sveriges ratificering av konventionen borde få tillsvidare anstå i avvaktan på resultatet avde nordiska överläggningarna i ämnet samt det fortsatta utredningsarbete vartill eventuella nordiska lagstiftningsförslag kunde föranleda; riksdagen anslöt sig till detta uttalande.

Resultatet av den gemensamma prövning frågan om de nordiska ländernas anslutning till de tre konventionsförslagen nu underkastats har blivit ne- gativt. Vid Oslomötet yppades visserligen benägenhet att förorda ratifika- tion av 1926 års anställningsavtalskonvention, medan övriga båda konven- tionsförslag ansågos böra avstyrkas. Vid mötet i Helsingfors befanns emel- lertid icke heller förstnämnda konventionsförslag böra ifrågakomma till ratificering. De nordiska delegationernas slutliga avstyrkande jämväl be- träffande sistnämnda konventionsförslag har i främsta rummet föranletts av hänsyn till den skiljaktighet som föreligger mellan konventionsförslaget (art. 9) och de nordiska sjömanslagarna (13 5) med avseende å rätten att uppsäga avtal som slutits på obestämd tid; enligt konventionsförslaget må dylikt avtal uppsägas i envar lastnings- eller lossningshamn, medan enligt de nordiska sjömanslagarna (med visst undantag enligt 15 %) på obestämd tid slutet avtal icke må, om sjömannen är svensk (resp. dansk etc.) och antagen i hemlandet, från någondera sidan uppsägas till upphörande annorstädes än i svensk (resp. dansk etc.) lossnings- eller lastningshamn. Att frångå sistnämnda regel funno delegationerna icke tillrådligt, och detta så mycket mindre som de nordiska sjömanslagarna ochianslutning till dessa utfärdade administrativa föreskrif- ter i övrigt innehålla i allt väsentligt minst lika tillfredsställande reglering av sjömännens anställningsförhållanden som den konventionsförslaget avser att bereda. En bestämmelse i konventionen rörande sjömans rätt till entledi- gande i händelse av möjlighet att erhålla befordran till högre tjänst är något

mera vittgående än motsvarande regel i sjömanslagarna (35 å). Ehuru det icke synts i och för sig vara något att erinra mot en utvidgning i enlighet med konventionsförslaget, har behov därav å andra sidan icke ansetts vara för handen.

Beträffande 1926 års hemförskaffningskonvention hava de nordiska de- legationema funnit förslaget vara alltför generellt avfattat för att lämpligen kunna införlivas med de nordiska sjömanslagarna. Denna uppfattning överensstämmer med den mening som vid den tidigare prövningen omfattats av svenska myndigheter. En jämförelse mellan den svenska lagen och kon- ventionstexten visar, att förslaget i vissa stycken är väsentligt mera vittgå- ende. Detta gäller i första hand beträffande själva rätten till hemförskaff— ning, som enligt konventionen är helt generell men i lagen begränsad till närmare angivna fall. Vad angår förmånen av kostnadsersättning vid hem- resa går sjömanslagen visserligen minst lika långt som konventionsförslaget, men enligt lagen tillkommer dylik rätt icke utländsk sjöman, ifall tjänste— avtalet upphör på grund av sjukdom eller skada eller till följd av skepps- brott; vidare förutsätter konventionsförslaget att myndigheterna i fartygets hemland skola, utan hänsyn till sjömannens nationalitet, förskottera rese- kostnaderna, om så erfordras. Dessa skiljaktigheter synas utgöra vägande skäl emot en ratificering av det nu omhandlade konventionsförslaget.

Vidkommande 1936 års sjukdoms- och olycksfallskonvention, vilken för Sveriges del icke förut varit föremål för saklig prövning, får jag framhålla, att konventionsförslagets principer vid de nordiska överläggningarna be- funnits icke vara förenliga med grunderna för de nordiska sjömanslagarnas bestämmelser i ämnet. I fråga om rätten till sjukvård, underhåll och läke- medel har det synts opraktiskt att, såsom i konventionsförslaget skett, räkna tiden härför från sjukdomens eller skadans inträdande; i varje fall vållar denna bestämmelse svårighet att överblicka konsekvenserna av konventio- nens stadganden i jämförelse med gällande nordiska lagbestämmelser i äm- net, vilka vid mötet i Oslo av samtliga deltagare ansågos tillgodose skäliga anspråk. Vidare har det befunnits icke vara motiverat att med avseende å vårdnadstidens utsträckning helt jämställa egna och utländska sjömän, vil- ket konventionsförslaget kräver; ej heller har det ansetts riktigt att likställa sjukdom och olycksfall som föranleda vård i hemlandet med sådana som föranleda vård utomlands. Vidkommande rätt till hyra efter tjänsteavtalets upphörande till följd av sjukdom eller skada har det" synts icke vara lämp- ligt att, såsom i konventionsförslaget skett, göra dylik rätt beroende av att vederbörande är försörjningspliktig. Av dessa och andra skäl har det nu omförmälda konventionsförslaget vid den gemensamma prövningen befun- nits icke böra ifrågakomma till ratificering av de nordiska länderna.

Emellertid har frågan om sjömans rätt till hyra efter tjänstetidens utgång vid arbetsoförmåga till följd av sjukdom eller skada synts icke vara på ett fullt tillfredsställande sätt reglerad i gällande nordiska sjömanslagar, särskilt emedan en arbetsoförmögen sjöman icke tillförsäkrats rätt till hyra efter avgång från tjänsten i andra fall än där avskedande i förtid förekommit

(32 å). Jämväl i vissa andra avseenden hava förhållandena ansetts påkalla nya eller ändrade regler, nämligen i fråga om rätt till bidrag vid hemresa efter längre tids tjänstgöring i utrikes fart, rätt till ersättning för förlorade effekter, deposition av omtvistade penningbelopp i vissa fall samt hemfors- ling av avlidet sjöfolks aska och efterlämnade effekter.

Med hänsyn härtill hava de nordiska delegationerna, oaktat de icke an- sett sig böra förorda ratificering av något av de ifrågakomna konventions- förslagen, funnit skäl föreslå ett antal ändringar i gällande sjömans- och sjölagar på sätt de förut omförmälda parallelltexterna utvisa. Innebörden av förslagen skall närmare utvecklas i det följande.

Om hyra vid sjukdom.

Enligt 32 & sjömanslagen äger sjöman som avskedas på grund av sjuk- dom rätt till, utöver full hyra så länge han kvarstår i tjänsten, viss tids till- läggshyra, nämligen för två månader om han tillhör befälsgraden och för ) en månad om han tillhör manskapsgraden. Enligt lagens förarbeten lärer ( med avskedande åsyftas endast det fall då sjömannen under åberopande

av sjukdom skiljes från tjänsten, innan avtalet upphör. Sjuk sjömans rätt till tilläggshyra är i enlighet härmed beroende därav, att tjänsteavtalet, om sjukdomen ej inträffat, berättigat honom till hyra för den tid varom fråga är; för rätt till full tilläggshyra förutsättes sålunda att den återstående av- | talstiden, eller den tid till vilken avtalet i laga ordning kunnat uppsägas, uppgår till minst angiven tidsrymd (två resp. en månad).

Denna uppfattning har i den finska lagen — som i förevarande stycke i

, övrigt överensstämmer med den svenska — erhållit uttryck i själva texten, i i det att sjömannens rätt till tilläggshyra uttryckligen begränsats att avse

»den återstående avtalstiden», dock icke utöver två resp. en månad. I den norska lagen hava ifrågavarande bestämmelser samma lydelse som i den i svenska och anses. enligt den norska kommitténs uttalande i allmänhet vara , att förstå på samma sätt. Enahanda torde förhållandet vara med den i danska lagen, vars motsvarande bestämmelser allenast i så måtto skilja sig I från stadgandena i de svenska och norska lagarna, att tiden för tilläggs- , hyran, frånsett vissa undantagsfall, bestämts till allenast en månad för styr- ' man och maskinist och sju dagar för annan sjöman. [ Den reglering av frågan om tilläggshyra vid sjukdom som sålunda skett ( har för Sveriges vidkommande modifierats genom bestämmelser i kollektiv- , avtal. Enligt gällande avtal mellan Sveriges redareförening och Svenska sjö- ) folksförbundet angående löne- och arbetsförhållanden för maskin- och [ däckspersonal samt kökspersonal (& 9) skall sjöman, som på grund av sjukdom eller skada är oförmögen att fullgöra sin tjänst och för sjukdomen eller skadan åtnjuter sjukhusvård på redarens bekostnad, oavsett om sjö- mannen uppsagts eller tjänsteavtalet utan uppsägning utlöper, äga åtnjuta hyra under den tid sjukhusvården varar, dock ej för längre tid än en må—,

nad. Detta gäller obetingat i fall av arbetsoförmåga till följd av sjukdom som uppenbarligen ådragits efter påmönstringen. Vid oförmåga till tjänst— göring till följd av annan sjukdom erfordras för åtnjutande av ifrågavaran- de förmån enligt kollektivavtalet att sjömannen tjänstgjort en månad hos vederbörande rederi. Denna bestämmelse är avsedd att skapa ett slags ka- rens till förhindrande av bedrägliga förfaranden. I det mellan Sveriges re- dareförening och Sveriges fartygsbefälsförening gällande avtalet stadgas be- träffande styrman (Q 5) rätt till hyra enligt bestämmelserna i 32 % sjömans- lagen oavsett om tjänsteavtalet uppsäges eller utan uppsägning utlöper, dock ej för längre tid än oförmåga till tjänstgöring medels läkarintyg styr- kes föreligga; såsom villkor för åtnjutande av denna förmån gäller dock i regel en månads föregående tjänstgöring. Liknande kollektivavtalsbestäm- melser gälla för maskinister och radiotelegrafister.

Emot de nordiska sjömanslagarnas lösning av frågan om tilläggshyra vid fall av sjukdom kan anmärkas, dels att det knappast kan anses välgrundat att en sjöman som avskedats på grund av sjukdom skall äga rätt till två resp. en månads tilläggshyra, även om han före denna tids utgång tillfrisknar, dels att det synes otillfredsställande att låta sjömannens rätt till tilläggshyra vid sjukdomsfall bero på avskedande, så att han alltså, oaktat han är sjuk, icke blir berättigad till dylik hyra, om han frånträder tjänsten emedan tjänsteförhållandet upphört.

Nu föreliggande förslag bygger på den principen, att sjömannen vid sjuk- domsfall bör äga rätt till tilläggshyra under den tid han faktiskt är arbets- oförmögen, dock högst två månader om han tillhör befälsgraden och en månad om han tillhör manskapsgraden, samt att denna rätt bör tillkomma sjömannen vare sig han avskedas eller tjänsteavtalet av annan anledning upphör. Genom en dylik konstruktion uppnås dessutom att rätten till till- . läggshyra knytes till samma förutsättning som rätten till sjukvård efter avgång ur tjänsten samt rätten till fri hemresa enligt 28 &, nämligen alle- nast att sjömannen är sjuk vid tjänstens frånträdande.

Den i enlighet med nämnda grunder föreslagna bestämmelsen har be- funnits lämpligen böra infogas i 18 5, andra stycket, sjömanslagen . Enligt gällande lydelse stadgar detta lagrum, att hyran löper till och med den dag sjömannen avgår från tjänsten eller, om avmönstring skall ske, till och med avmönstringsdagen.1 Enligt förslaget skall hyran därefter fortfara att löpa, så länge sjömannen är arbetsoförmögen till följd av sjukdom eller skada, dock högst två resp. en månad. För undvikande av obilliga konsekvenser vid sjukdomsfall som inträffar efter helt kort anställningstid, har den in- skränkning gjorts att tilläggshyran icke i något fall skall utgå flera dagar än tjänsteförhållandet varat, en inskränkning som enligt Helsingforsförsla- get dock icke skall gälla vid avskedande enligt 32 %. De danska och norska kommittéförslagen avvika i någon män från Helsingforstextema, det danska förslaget därutinnan att det icke upptager nyssnämnda förbehåll för fall

1 I gällande lag förekommande tillägg »dår icke hans rätt till hyra på grund av bestäm- melse i detta kapitel förut upphört» har såsom obehövligt utelämnats i förslaget.

av avskedande enligt 32 å, och det norska förslaget såtillvida att hela be- stämmelsen om stadgandets inskränkning att avse högst lika lång tid som sjömannen varit i tjänsten utelämnats. För min del har jag ej funnit an- ledning frångå det förslag varom enighet vunnits i Helsingfors. Att rätten till tilläggshyra begränsas till att avse högst lika lång tid som sjömannen varit i tjänsten finner jag befogat med hänsyn särskilt till risken för simulation. Önskvärdheten att förebygga missbruk av denna art har under överlägg- ningarna beaktats och föranlett övervägande av ett från svensk sida väckt ' förslag om införande av en karensbestämmelse, liknande den de svenska [ kollektivavtalen innehålla. Detta förslag fick emellertid förfalla på grund av de betänkligheter som anfördes däremot. Sålunda ansågs det mindre till- talande att göra sjömannens rätt till tilläggshyra beroende av en ofta vansk- lig utredning angående den tidpunkt då han ådragit sig sjukdomen, och det visade sig även att förslagets genomförande skulle leda till en icke önsk- . värd komplicering av lagtexten. Liknande invändningar synas icke med fog ' kunna riktas mot den i Helsingforsförslaget upptagna regeln. I anledning av att förbehållet beträffande avsked enligt 32 å utelämnats i det danska l kommittéförslaget får jag anmärka, att detta i jämförelse med gällande lag , innebär en enligt min mening icke motiverad försämring av sjömannens rätt. Den i 32 & redaren medgivna befogenheten att vid långfristigt avtal med längre uppsägningstid avskeda sjömannen synes mig för redaren inne- bära en så betydande fördel, att denna för här ifrågavarande fall lämpligen bör motvägas av rätt till tilläggshyra under en eller två månader, även om tjänsteförhållandet vid tiden för avskedandet varat allenast kortare tid. ' De danska och norska texterna i Helsingforsförslaget liksom även de | danska och norska kommittéförslagen skilja sig från den svenska och finska i texten i Helsingforsförslaget därutinnan, att det undantag för fall av avske- . dande enligt 33 å, som i sistnämnda texter upptagits i 18 &, utelämnats i de ; danska och norska. Detta innebär emellertid icke i och för sig någon | saklig skillnad, enär bestämmelsen i 33 %, sista stycket, anses utesluta rätt I till tilläggshyra, även om detta icke uttryckligen angivits i 18 &. I det norska kommittéförslaget förekommer emellertid en saklig avvikelse, som ; bör omnämnas i detta sammanhang: i 33 &, sista stycket, har den norska i kommittén infört en bestämmelse, enligt vilken rätten till tilläggshyra icke går förlorad vid avskedande enligt 33 % punkt 2 (försenad inställelse), om sjömannen kan visa att han är utan skuld till försummelsen. I likhet med den danska kommittén anser jag mig icke böra förorda upptagande av en motsvarande regel. Enligt 33 & äger befälhavaren rätt att avskeda sjö- mannen, oavsett vilka omständigheter som föranlett förseningen. Har far- tyget måst avgå utan sjömannen eller har annan antagits i hans ställe, bör befälhavaren icke vidare vara bunden av tjänsteavtalet. En annan sak är att befälhavaren, såsom under förarbetena till lagen framhållits, uppenbar- ligen icke bör skrida till avskedande, med mindre tillräckliga skäl därtill föreligga.

Reglerna i gällande 32 å, andra stycket (grovt vållande eller förtigande av sjukdom), hava i Helsingforsförslaget sammanförts med bestämmelsen i gällande lag 18 å, tredje stycket, om hyrans upphörande under den tid sjö- man utan laga förfall håller sig från tjänsten. Denna ändring är en naturlig följd av utsträckningen av rätten till tilläggshyra till andra fall än avske- dande. Det må anmärkas, att arbetsoförmåga till följd av självförvållad eller förtegad sjukdom enligt den nya konstruktionen kommer att för- anleda hyresmistning icke blott, såsom för närvarande är fallet, om sjöman- nen avskedas, utan även om han under tiden för arbetsoförmågan kvarstår i tjänsten.

De föreslagna nya bestämmelserna om tilläggshyra vid sjukdom äga icke tillämpning å befälhavare; med hänsyn till att befälhavaren i regel är an- ställd med längre uppsägningsfrist, bör bibehållandet av gällande bestäm- melser i 4 & innebära större fördel för honom.

I 32 5 har såsom en följd av ändringarna i 18 &, jämte det andra stycket uteslutits, den ändring vidtagits att andra punkten i första stycket ersatts med en hänvisning till 18 å.

I samband med dessa ändringar har vidare den i 25 5 förekommande hän- visningen till »32 % första stycket» ändrats till »32 5».

Om bidrag till hemresa.

Såsom redan nämnts voro deltagarna i Oslomötet eniga om att reglerna i 1926 års konvention om hemförskaffning av sjömän icke lämpligen borde införlivas med de nordiska sjömanslagarna. Emellertid gjorde sig å andra sidan den meningen gällande, att nuvarande lagbestämmelser icke kunde anses i alla avseenden tillgodose skäliga anspråk på rätt till fri hemresa eller bidrag till sådan. Utsträckt rätt till dylik förmån ansågs särskilt höra till- komma sjömän med längre tids tjänstgöring i utrikes fart. Ett av den norska s. k. mönstringskommittén av år 1908 framlagt förslag till regler om fri hemresa togs till utgångspunkt för överläggningarna i denna fråga.

Sådana förhållandena för närvarande gestalta sig, måste en sjöman som efter slutad anställning önskar fara hem antingen själv bekosta hemresan eller ock söka erhålla hyra på ett hemgående fartyg. Ofta blir sjömannen i väntan på lägenhet kvar i den utländska hamnen, till dess att hans hop- sparda hyresmedel blivit förbrukade, varefter han kan bliva nödsakad att ånyo taga hyra på ett fartyg i utrikes fart eller också måste såsom nödli- dande omhändertagas av konsul och hemsändas på statens bekostnad.

Överläggningarna i ämnet hava lett till det förslag till lagbestämmelser som erhållit formen av en ny paragraf med beteckning 25 a 5. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att åvägabringa en för nordiska förhållan- den lämpad utbyggnad av de i sjömanslagarna förekommande bestämmel- serna om rätt till fri hemresa i vissa särskilt angivna fall. Förslaget, som avser sjömän av manskapsgraden, tar sikte på det fall att en sjöman efter

längre tid i redarens tjänst lämnar sin anställning i utlandet. För sådant fall har det ansetts skäligt att sjömannen kommer i åtnjutande av resebidrag, och dylikt bidrag har föreslagits skola utgå med två tredjedelar av kostna— den för hemresa med underhåll; bidraget skall till lika delar bestridas av staten och redaren. Sjömannen har alltså att själv bära allenast en tredje- del av kostnaden. Såsom villkor för den sålunda föreslagna förmånen har stadgats, att sjömannen skall hava varit i redarens tjänst två år (enligt danska kommittéförslaget ett och ett halvt år) och icke hava haft tillfälle att lämna tjänsten i hemlandet under det senast förflutna året. Vid avgång å utomeuropeisk ort, som ej är belägen vid Medelhavet eller Svarta havet eller å ostkusten av Amerikas förenta stater eller Kanada, skall dock resebidrag ej åtnjutas, med mindre sjömannen varit i tjänst tre år. Såsom e-n modifika- tion i huvudregeln har ytterligare stadgats, att sjöman som gör anspråk på resebidrag skall vara pliktig att, om så påfordras, kvarstå i tjänsten tills fartyget uppnår hamn från vilken hemresan kan företagas med avsevärt mindre kostnad, såvida detta beräknas ske inom tre månader (enligt danska kommittéförslaget sex månader). Ifall sjöman som önskar åtnjuta resebi- drag själv uppsäger tjänsteavtalet eller begär entledigande, skall framställ- ning om resebidrag göras samtidigt.

I analogi med vad som i gällande 28 % är föreskrivet beträffande rätt till fri hemresa för sjuk eller skadad sjöman som i utlandet avgår från tjänsten, upptager förslaget vidare stadgande om att sjöman i stället för resebidrag må beredas med hans anställning likvärdig tjänst å hemvändande fartyg.

Såsom framgår av förslaget till ändrad lydelse av 34 å sjölagen, är det me- ningen att sjömän som äro berättigade till resebidrag skola kunna hemför- skaffas i samma ordning som gäller för s. k. konsulatpassagerare; syftet är att nedbringa kostnaderna. För att möjliggöra detta och i övrigt skapa till- fredsställande garanti för att resan kommer till stånd och anordnas på lämpligaste sätt, har i 25 a & intagits föreskrift om att hemresan skall an- ordnas av svensk konsul eller befälhavare. Före resans början skall sjö- mannen erlägga sin del av själva resekostnaden till konsuln eller befäl- havaren.

Då enligt förslaget sålunda en del av resekostnaden kommer att stanna på sjömännen själva, torde dessa komma att vara intresserade av att resan anordnas så billigt som möjligt; det är förutsatt, att sjömännen, där de så önska, i allmänhet skola få gottgöra sin del av kostnaden genom arbete om- bord å det fartyg varå hemresan äger rum.

Det har icke ansetts kunna anbefallas att utsträcka de föreslagna bestäm- melserna rörande hemresebidrag att gälla jämväl befäl; de sociala hänsyn som ligga till grund för förslaget göra sig här icke med samma styrka gäl- lande. För Sveriges vidkommande har detta så mycket mindre befunnits påkallat, som gällande kollektivavtal beträffande såväl befälhavare som an- nat befäl innehålla bestämmelser, vilka tillförsäkra dem som tjänstgjort ä fartyg i oavbruten följd under en tid av två är utan att hava besökt Sverige, rätt till fri hemförskaffning (biljett och kost) på rederiets bekostnad efter

kortaste (billigaste) väg till Sverige; till denna huvudregel ansluta sig be- stämmelser om skyldighet för den anställde att högst tre månader kvarstå i tjänst för möjliggörande av billigare hemresa och att lämna meddelan- de om avsikt att hemresa i god tid, så att ersättare kan anskaffas, samt om rätt för rederiet att i stället för resekostnadsersättning bereda veder- börande anställning å hemvändande fartyg. Föreskrifter av enahanda inne- börd finnas jämväl i det för radiotelegrafisterna gällande kollektivavtalet.

Som i det föregående parentetiskt anmärkts, avviker det danska kommit- téförslaget från Helsingforstexterna så tillvida att den för rätten till hem- resebidrag enligt huvudregeln stadgade tjänstgöringstiden bestämts till alle- nast ett och ett halvt år och tiden för kvarstående i tjänsten i avvaktan på ankomst till lämplig hemresehamn utsträckts till sex månader i stället för tre månader. För min del har jag icke funnit skäl att i dessa hänseenden frångå det gemensamma förslaget, vars nu ifrågavarande bestämmelser även bibehållits i det norska kommittéförslaget.

I anslutning till stadgandet i 25 a % har 33 5, sista stycket, kompletterats med bestämmelse om att sjöman som avskedas enligt sistnämnda paragraf icke är berättigad till resebidrag enligt 25 a å. Denna bestämmelse har på yrkande av norska sjömansförbundet i det norska kommittéförslaget be- gränsats till att avse andra fall av avskedande än enligt punkterna 1 (odug- lighet) och 2 (försenad inställelse), vilka sålunda uteslutits; den norska kom- mittén finner punkt 1 vara utan praktisk betydelse i detta sammanhang och hänvisar beträffande punkt 2 till att norska sjömansförbundet ansett det vara obilligt att stadga förlust av rätt till hemresebidrag vid avskedande till följd av försenad inställelse. För min del kan jag icke finna skäligt att sjöman, som genom försenad inställelse giver anledning till avskedande, bibehålles vid ifrågavarande rättighet; härvid torde bland annat beaktas, att befäl- havarens ur kostnadssynpunkt i vissa fall betydelsefulla rätt att kräva sjö- mannens kvarstående i tjänst till dess för hemresans anordnande lämplig hamn uppnåtts skulle bliva illusori'sk, ifall fartyget måst avgå utan sjöman- nen. I likhet med den danska kommittén har jag fördenskull ansett ifrå- gavarande bestämmelse böra bibehållas i den lydelse den äger i de gemen- samma texterna enligt Helsingforsförslaget.

Övriga ändringar i sjömanslagen .

Ersättning av allmänna medel för vissa utgifter m. m.

1 gällande lydelse innehåller 31 5 föreskrift att redaren äger undfå ersätt- ning av statsmedel för honom icke åvilande utgifter som befälhavaren nöd- gats göra för svensk sjömans sjukvård eller begravning. Enligt Helsingfors- förslaget har såsom ett nytt första stycke i de svenska, finska och norska tex- terna upptagits en från gällande danska lag hämtad regel om plikt för befäl- havare att på begäran ställa säkerhet för kostnad som enligt 28 och 30 åå åvilar redaren med avseende a sjömans sjukvård eller begravning; regeln

avser det fall att sjuk eller skadad sjöman i utlandet överlämnats åt svensk konsuls försorg. Vidare stadgas, att i dylikt fall hyra som tillkommer sjö- mannen skall överlämnas till konsuln och icke må utan konsulns medgivande lyftas av sjömannen, medan han är under konsulns försorg.

I andra stycket har redarens i gällande lag stadgade rätt att undfå er- sättning av statsmedel utsträckts till sådana av befälhavare förskotterade kostnader för hemresa som det icke ålegat redaren att gälda; ändringen är föranledd av den nya 25 a &. Stadgandet torde tarva komplettering genom administrativa föreskrifter, varför i förslaget intagits bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda sådana. I det norska kommittéförslaget har be- stämmelsen i förevarande stycke av särskild anledning uttryckligen angivits , avse utgift som gjorts efter tjänsteförhållandets upphörande. Dylikt stad- » gande förekommer icke i någon av de övriga nordiska sjömanslagarna, och förslag i sådan riktning har veterligen icke heller förekommit på annat håll än i Norge.

Ersättning för förlorade effekter. & Sådan 41 5 lyder enligt lag den 18 maj 1934 (nr 165) innefattar lagrum- ! met på fyra stycken uppdelade regler, avseende rättsförhållandena vid far- i tygs förolyckande; fjärde stycket stadgar rätt för sjöman att erhålla er- , sättning av redaren för förlust av effekter vid fartygets förolyckande enligt grunder som fastställas av Kungl. Maj:t. Spörsmålet om utvidgning av förevarande stadgande, vilket på finskt ini- tiativ upptogs vid mötet i Oslo, har ur svensk synpunkt särskilt intresse med hänsyn till att 1936 års riksdag i skrivelse, nr 276, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte till utredning och övervägande upptaga frågan om ändring av gäl- l lande bestämmelser rörande ersättning åt sjöfolk vid förlust av effekter vid ( fartygs förolyckande. Med föranledande härav har Kungl. Maj:t den 19 juni 1936 uppdragit åt Kommerskollegium att verkställa och till Kungl. Maj:t : inkomma med den av riksdagen begärda utredningen och de förslag vartill ( utredningen kunde föranleda. Kommerskollegium har införskaffat utlåtan- I den från vissa redare- och sjöfolksorganisationer, men har hittills icke ut- ,] låtit sig i ärendet. Den i riksdagen väckta frågan avser dels höjning av er- sättningsbeloppen vid förlust av effekter (f. n. reglerade genom Kungl. kungörelsen den 22 december 1922, nr 628), dels ock utsträckning av ersätt- ningsrätten till att avse jämväl andra fall av förlust av effekter än vid far— tygets förolyckande. Av dessa spörsmål är här fråga allenast om det sist- nämnda, vilket hänför sig till regeln i fjärde stycket av 41 & sjömanslagen. Den norska sjömanslagen har i förevarande hänseende underkastats änd- ] ring år 1931, varvid sista stycket av & 41 upphävdes och ersattes med en ny ) paragraf (41 a), innehållande bestämmelse om rätt till ersättning för ägo- l delar som gått förlorade vid fartygets förolyckande eller till följd av sjö- röveri som förövats mot fartyget. Även i Finland har frågan på senare tid ägnats uppmärksamhet; särskild utredning i saken har begärts av 1937 års finska riksdag.

I Sverige har ämnet blivit föremål för kompletterande reglering genom av- tal mellan organisationerna. I det mellan Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet gällande kollektivavtalet stadgas sålunda (& 11), att i kungörelsen av den 22 december 1922 fastställda ersättningsbelopp för förlust av effekter vid fartygs förolyckande skola utgå jämväl vid förlust som uppstått i samband med fartygs brand eller sjöröveri, ävensom då för- lusten direkt förorsakats av skada som fartyg tillfogats vid haveri. Ena- handa bestämmelser finnas i de för fartygsbefälet, maskinbefälet och radio- telegrafisterna gällande kollektivavtalen med Sveriges redareförening. Be- stämmelser av samma innebörd äro även upptagna i de för besättningsmän i ' reguljär kusttrafik gällande kollektivavtal som ingåtts av Stockholms rederi- aktiebolag Svea.

Den nu föreslagna ändringen i 41 å, fjärde stycket, innebär utsträckning av rätten för svensk sjöman att erhålla ersättning av redaren för förlust av effekter vid fartygets förolyckande till att gälla jämväl förlust till följd av sjöröveri eller av brand eller annat haveri som drabbat fartyget. Den en- ligt gällande lag föreliggande skillnaden mellan dylika fall och förlust av effekter vid fartygets förolyckande har befunnits kunna leda till föga rimliga konsekvenser. Det har sålunda ansetts föga tilltalande, att exempelvis sjö- män, som med personliga uppoffringar och stora ansträngningar fört ett skadat eller brinnande fartyg i hamn, icke skulle vara lagligen berättigade till ersättning för effekter som därvid gått förlorade. Likaså har det an- setts otillfredsställande att ersättningsrätt enligt lag icke skulle föreligga till exempel i fall då ett sjunket fartyg bärgats, sedan manskapets ägodelar blivit förstörda av havsvatten.

Den sålunda föreslagna utvidgningen av ersättningsrätten enligt 41 &, fjär- de stycket, har befunnits böra komma till synes jämväl i underrubriken före 41 &, till vars nuvarande lydelse >>Om tjänsteavtalets upphörande vid farty- gets förolyckande» fogats orden »samt om ersättning för förlorade effekter».

Deposition av omtvistade medel.

Vid mötet i Helsingfors upptogs i de svenska, danska och finska texterna förslag till ändring av bestämmelserna i 43 å, tredje stycket, för åväga- bringande av överensstämmelse med den norska sjömanslagens% 43 i dess lydelse enligt lag den 12 juni 1931.

Frågan gäller sådan tvist mellan befälhavaren och någon av besättningen angående tjänsteförhållandet som hänskjutes till avgörande av mönstrings- förrättare eller konsul. Enligt gällande svensk lag skall därvid fattat be- slut lända till efterrättelse intill dess saken kan komma under prövning vid domstol här i riket.

Enligt ifrågavarande norska lagbestämmelse, som allenast avser tvist då fartyget är i utlandet, är konsulns beslut bindande för parterna, men kan inom sex månader bringas under prövning vid domstol i Norge. Gäller konsulns beslut betalning av omtvistat penningbelopp överstigande 100 kronor, kan konsuln, när han finner saken tvivelaktig och omständigheter-

na i övrigt tala därför, bestämma att beloppet eller del därav skall depo- neras hos honom vid avmönstringen. Konsuln skall sända det deponerade beloppet med erforderlig upplysning till vederbörande departement (Han- delsdepartementet), som utbetalar det, när förut angiven frist av sex måna- der har gått till ända utan att saken är bragt inför domstol eller, om så skett, när tvisten blivit avgjord genom slutlig dom eller utan dom bilagd. Mot sjöman som icke har hemort i Norge kan kravmäl varom här är fråga resas vid domstol i fartygets hemort.

De i Helsingfors antagna textförslagen överensstämma i huvudsak med den norska lagbestämmelsen men äro något annorlunda konstruerade. De- ponerat belopp skall översändas till myndighet i hemlandet (i Sverige Kom- merskollegium), som sex månader efter beslutet må utbetala beloppet, så- framt icke domstol annorlunda förordnat eller saken är under domstols prövning.

I det danska kommittéförslaget har bestämmelsen icke medtagits. Den danska kommittén synes mena, att förslaget väsentligen skulle sakna bety- delse för andra än vissa specialfall vid fart i farvatten, där på grund av särskilda förhållanden hyrestillägg utgår. Detta antagande förefaller mig icke utgöra tillräcklig anledning att frångå det i Helsingfors antagna för- slaget; skulle antagandet vara riktigt, lärer stadgandet det oaktat få anses ändamålsenligt, då det just i nämnda fall kan bliva fråga om belopp av betydande storlek.

För den svenska sjömanslagens vidkommande har nu avhandlade ändring befunnits kräva komplettering av gällande forumregler i 86 å, nämligen för det fall att en svarande, t. ex. en utländsk sjöman, icke har hemvist här i riket och fartyget icke finnes å ort i Sverige. För skapande av svenskt forum i dylikt fall har föreslagits, att där annat i paragrafen angivet forum icke står till buds, tvisten skall upptagas av rådstuvurätten i fartygets hem- ort eller, om där ej är rådstuvurätt, av den rådstuvurätt som är närmast.

] samband med den ändring i 34 å sjölagen som nedan omförmäles hava i 72 5 sjömanslagen orden »som hemsändas genom försorg av konsul en- ligt vad i sjölagen stadgas» utbytts mot orden »som av befälhavare med- tagas enligt vad i 34 & sjölagen sägs».

Ändring av 34 % s,]olagen.

Hemförskaffning av sjömän.

Såsom i motiveringen till 25 a å anförts, har det ansetts önskvärt att hemförskaffning av sjömän som skola åtnjuta resebidrag må kunna ske i den ordning som gäller för s. k. konsulatpassagerare. För sådant ända- mål har föreslagits, att i 34 & sjölagen infogas stadgande om plikt för be- fälhavare att till bestämmelseorten eller annan hamn som fartyget under

resan skall anlöpa medtaga svenskt sjöfolk som äger rätt till resebidrag jämlikt 25 a & sjömanslagen . Det har för Sveriges vidkommande därvid avsetts, att de föreskrifter rörande antalet dylika passagerare och betal- ningen för deras fortskaffande, som meddelats genom Kungl. förordningen angående gottgörelse för svenskt sjöfolks hemförande från utrikes ort av den 12 april 1907 (nr 14), skola tillämpas jämväl beträffande hemresande .sjöfolk varom här är fråga. Det lärer kunna förväntas, att åt sistnämnda författning i dess nuvarande lydelse gives sådan tolkning.

Hemforsling av avlidet sjöfolks aska och efterlämnade effekter.

Den i riksdagens inledningsvis omförmälda skrivelse nr 128/ 1937 he- rörda frågan om hemtransport av avliden sjöman har jämte förut redovi- sade ämnen varit föremål för överläggningar vid de nordiska sammankoms- tema i Oslo och Helsingfors. Därvid hava skäl befunnits föreligga att stadga plikt för befälhavare att utan ersättning medtaga urna med aska efter avliden befälhavare eller sjöman av inhemsk nationalitet. Längre gå- ende förpliktelse med avseende å hemtransport av kvarlevorna efter sjö- folk ansågs icke lämpligen kunna ifrågasättas. Då förpliktelsen skäligen bör avse aska efter jämväl annat sjöfolk än sådant som varit anställt på fartyget, har stadgandet befunnits böra erhålla plats i sjölagen och ej i sjömanslagen . Liknande förpliktelse har även ansetts böra stadgas beträf- fande efterlämnade effekter, dock allenast i den mån de utan olägenhet kunna medtagas.

I sistnämnda hänseende må erinras om att befälhavare enligt 29 & sjö- manslagen är pliktig att taga vård om kvarlåtenskap som avliden sjöman efterlämnat å fartyget; där så utan skada eller olägenhet kan ske, skall kvarlåtenskapen behållas ombord för att senare avlämnas till efterlevande. Den nu föreslagna regeln rörande hemtransport av sjöfolks efterlämnade effekter kommer sålunda närmast att avse kvarlåtenskap som avliden sjö- man å utländsk ort efterlämnat i land eller som efterlämnats å fartyg men icke kunnat behållas ombord och fördenskull av befälhavaren överläm- nats till svensk konsul.

Den i andra punkten av 34 % sjölagen i dess gällande lydelse stadgade befogenheten för Kungl. Maj:t att förordna om tillämpning jämväl beträf- fande utländskt sjöfolk av den i första punkten stadgade förpliktelsen har i utkastet upptagits i ett nytt andra stycke, så formulerat att bemyndigan- det utsträckts till att omfatta förordnande jämväl beträffande förpliktelsen att medtaga aska efter avlidet sjöfolk samt efterlämnade effekter, allt så— som hittills under förutsättning av ömsesidighet.

Till sist får jag anmärka, att jag från Sveriges radiotelegrafistförening mottagit en den 30 september 1938 dagtecknad framställning, innefattande ett antal förslag till ändringar i sjömanslagen som i främsta rummet åsyfta

att lagfästa genom praxis eller kollektivavtal åvägabragt likställighet mellan radiotelegrafister och sjömän tillhörande befälsgraden. Enär jag funnit föreningens förslag falla utanför det mig anförtrodda utredningsuppdraget, har jag icke upptagit dem till närmare prövning.

Riksdagens förut omförmälda skrivelse den 6 april 1937, nr 128, återstäl- les härjämte.

BIRGER EKEBEBG.

Gunnar Böös.

Stockholm den 27 april 1939.

Förslag till lagändringar.

Sjömanslagen .

Gällande lag. Förslaget.

Underrubriken före 18 &.

Om hyran. Om hyra. och om bidrag till hemresa. 18 å. Hyra utgår från och med den dag sjömannen tillträder tjänsten ombord eller, om han från förhyrningsorten måst företaga resa för att komma till fartyget, från och med den dag resan anträdes.

Hyran löper till och med den dag han avgår från tjänsten eller, om av- mönstring skall ske, till och med av- mönstringsdagen, där icke hans rätt till hyra på grund av bestämmelse i detta kapitel förut upphört.

För den tid sjömannen utan laga skäl håller sig från tjänsten utgår ej hyra.

Hyran löper till och med den dag sjö- mannen avgår från tjänsten eller, om avmönstring skall ske, till och med avmönstringsdagen. Är sjöman, som vid tjänstetidens utgång skiljes från tjänsten eller dessförinnan avskedas utan att skäl som i 33 & sägs därtill föranlett, till följd av sjukdom eller skada urståndsatt att tjänstgöra, skall hyran fortfara att löpa så länge ar- betsoförmågan varar, dock högst två månader om han tillhör befälsgraden och en månad om han tillhör man- skapsgraden, och ej i något fall flera dagar än han varit i tjänsten med mindre han avskedas enligt 32 &.

Hyra utgår ej för tid, då sjöman- nen är oförmögen till tjänstgöring till följd av sjukdom eller skada, som han ådragit sig genom grovt vållan- de eller förtegat vid tjänstens anta- gande, eller då han utan laga skäl håller sig från tjänsten.

Vid beräkning av hyra för del av månad räknas månaden till trettio

dagar.

25 å.

Befinnes vid Sluträkning sjöman hava i förskott uppburit mer, än rät-

Befinnes vid Sluträkning sjöman hava i förskott uppburit mer, än rät—

teligen tillkom honom, äger han än- dock behålla vad han uppburit, där tjänstgöringen upphört av sådan an- ledning, som i 24 5, 32 & första styc— ket, 34, 38, 39, 40 eller 41 å sägs.

teligen tillkom honom, äger han ändock behålla vad han uppburit, där tjänstgöringen upphört av sådan an- ledning, som i 24, 32, 34, 38, 39, 40 eller 41 % sägs.

25a &.

Vill svensk sjöman av manskaps- graden, som i utlandet avgår från tjänsten, resa till sin hemort här i ri— ket, skall av kostnaden för resan med underhåll en tredjedel bestridas av statsmedel och en tredjedel gäldas av redaren, såframt sjömannen varit i redarens tjänst två år i följd och icke haft tillfälle att lämna tjänsten i svensk hamn under det senast för- flutna året. Avgår sjömannen åutom- europeisk ort, som ej är belägen vid Medelhavet eller Svarta havet eller å ostkusten av Amerikas förenta stater eller Kanada, skall han dock ej åt- njuta sådant resebidrag, förrän han varit i tjänst tre år. Beräknas far- tyget inom tre månader uppnå hamn från vilken hemresan kan anord- nas med avsevärt mindre kostnad eller omgång, njute sjömannen ej re- sebidrag, med mindre han, om det på- fordras, kvarstår i tjänsten, tills far- tyget uppnår sådan hamn. Vill sjö- man, som uppsäger tjänsteavtalet el- ler begär entledigande, erhålla rese- bidrag, göre samtidigt framställning därom.

Hemresan skall anordnas av svens— ke konsuln eller, om svensk konsul icke finnes på platsen, av befälhava- ren. Sjömannen vare pliktig att före resans början till konsuln eller be- fälhavaren inbetala den del av rese— kostnaden, som beräknas falla på ho- nom. Anordnas hemresan av kon- suln, skall befälhavaren på begäran

ställa säkerhet för redarens andel. Kan åt sjömannen beredas tjänst å fartyg, som är bestämt till Sverige eller till ort varifrån han bekväm- ligen kan resa hem, vare han pliktig att antaga tjänsten, såframt han an- ställes i egenskap motsvarande den, vari han förut varit anställd, och på lika förmånliga villkor. Närmare fö- reskrifter meddelas av Konungen.

31 å.

Hari fall, där svensk konsuls bi- stånd ej kunnat erhållas, befälhavare nödgats för svensk sjömans sjuk- vård eller begravning göra utgift, som icke ålegat redaren, äger denne därför undfå ersättning av statsmedel.

Överlämnas i utlandet sjuk eller skadad sjöman åt svensk konsuls för- sorg, vare befälhavaren pliktig att på begäran ställa säkerhet för kostnad som enligt 28 och,30 åå åvilar reda- ren. Hyra som tillkommer sjöman- nen skall överlämnas till konsuln och må icke utan konsulns medgivande lyftas av sjömannen, medan han är under konsulns försorg.

Har i fall, där svensk konsuls bi- stånd ej kunnat erhållas, befälhavare nödgats för svensk sjömans sjuk- vård eller begravning göra utgift, som icke ålegat redaren, äger denne därför undfå ersättning av statsmedel. Närmare föreskrifter meddelas av Konungen.

32 5.

Är sjöman till följd av sjukdom eller skada för längre tid satt ur stånd att fullgöra sin tjänst, eller lider han av sjukdom, som medför fara för de ombordvarande, äger befälhavaren avskeda honom. I nu nämnda fall äger sjömannen åtnjuta, utöver full hyra, så länge han kvarstår i tjäns- ten, hyra för två månader, om han tillhör befälsgraden, och för en må- nad, om han tillhör manskapsgra- den.

Är sjöman till följd av sjukdom eller skada för längre tid satt ur stånd att fullgöra sin tjänst, eller lider han av sjukdom, som medför fara för de ombordvarande, äger befälhavaren avskeda honom. Om sjömannens rätt till hyra gäller vad i 18 å sägs.

Har sjömannen ådragit sig sjukdo- men eller skadan genom grovt vållan- de, eller har han förtegat den vid tjänstens antagande, är han berättigad till hyra allenast för den tid han va- rit i stånd att förrätta tjänsten.

33 &.

Befälhavare äger vidare avskeda sjöman: 1. om han finnes vara oduglig till den tjänst, för vilken han blivit an- tagen; 2. om han icke infinner sig ombord i rätt tid och fartyget skall avgå eller annan man måst antagas i hans ställe; | 3. om han gör sig skyldig till grov tjänsteförseelse, såsom upprepad vägran ( att åtlyda förmans befallningar, våld å överordnad, misshandel av andra ( ombordvarande eller upprepad onykterhet i tjänsten; | 4. om han gör sig skyldig till förskingring, stöld eller annat grovt brott eller beträdes med att hava ombord undanstuckit tullpliktigt eller till utförsel i avgångsorten eller till införsel i bestämmelseorten förbjudet gods. Innan sjöman, som är ombord, avskedas av nu nämnd anledning, skall ( såvitt möjligt med honom hållas förhör, som i 64 % sägs. ' Sjöman, som avskedas jämlikt den- Sjöman, som avskedas jämlikt den- , na paragraf, är icke berättigad till na paragraf, är icke berättigad till | hyra för längre tid än han förrättat hyra för längre tid än han förrättat | tjänsten. tjänsten, ej heller till resebidrag enligt | vad i 25 a & sägs. Underrubriken före 41 5.

Om tjänsteavtalets upphörande vid Om tjänsteavtalets upphörande vid ' fartygets förolyckande. fartygets förolyckande samt om er- sättning för förlorade effekter.

41 å.

Går fartyget till följd av sjöolycka förlorat, eller förklaras det efter sjö- olycka icke vara iståndsättligt, u,.phör sjömans tjänsteavtal att gälla, där ej annat följer av avtalets innehåll; dock åligger det sjöman att mot hyra och underhåll deltaga i bärgningen och bliva tillstädes, till dess sjöförklaringen avgivits. '

Varder svensk sjöman arbetslös till följd av fartygets förolyckande, äger han rätt till hyra för den tid han av sådan anledning är utan anställning, dock högst för två månader utöver den tid, för vilken han enligt första stycket åtnjuter hyra.

Upphör till följd av fartygets förolyckande svensk sjömans anställning i utlandet, äger han rätt att erhålla fri resa med underhåll till sin hemort här i riket så ock hyra under resan i den mån sådan ej utgår enligt andra stycket. Kostnaden för sjömans hemresa med underhåll skall bestridas av statsmedel. Sjömannen är dock pliktig att antaga tjänst å annat fartyg enligt vad i 28 % första stycket är stadgat.

För förlust av effekter vid fartygets förolyckande är svensk sjöman be- rättigad att erhålla ersättning av re- daren enligt grunder, som Konungen fastställer.

För förlust av effekter vid fartygets förolyckande eller till följd av sjö- röveri eller av brand eller annat ha- veri, som drabbat fartyget, är svensk sjöman berättigad att erhålla ersätt- ning av redaren enligt grunder, som Konungen fastställer.

43 &.

Åtnöjes sjöman icke med avräkning, som befälhavaren för avmönstring upprättat, äger han begära mönstringsförrättarens prövning av dess rik- tighet.

Uppstår, medan fartyget befinner sig å ort utom riket, tvist mellan befäl- havaren och någon av besättningen angående tjänsteförhållandet, skall tvis- ten hänskjutas till avgörande av svenske konsuln på stället eller, om sådan där icke finnes eller hinder möter för hans anlitande, den svenske konsul, som därefter under resan först anträffas.

Mönstringsförrättarens eller kon- Mönstringsförrättarens eller kon— sulns beslut skall lända till efterrät- telse, intill dess saken kan varda prö- vad av domstol här i riket. Avser be- _ slutet fråga om skyldighet att gälda

penningbelopp över ett hundra kro- nor, äger mönstringsförrättaren eller konsuln, där han finner saken tvivel- aktig och omständigheterna i övrigt tala därför, bestämma, att beloppet el- ler del därav skall nedsättas hos ho- nom i avvaktan på att saken varder prövad av domstol. Nedsatt belopp skall jämte avskrift av beslutet över- sändas till kommerskollegium. Sedan sex månader förflutit efter det beslu— tet gavs, må beloppet utbetalas, så- framt ej, enligt vad till kommerskol- legium blivit anmält eller eljest är

sulns beslut skall lända till efterrät— telse intill dess saken kan komma under prövning vid domstol här i ri- ket.

kollegium veterligt, domstol annorle- des förordnat eller saken är under domstols prövning.

72 å.

Å sjömän, som hemsändas genom försorgav konsul enligt vad i sjöla- gen stadgas, skola dei 71 5 första stycket omförmälda stadgandena äga motsvarande tillämpning.

Ä sjömän, som av befälhavare med- tagas enligt vad i 34 & sjölagen sägs, skola de i 71 5 första stycket omför- mälda stadgandena äga motsvarande tillämpning.

Där så påkallas, äro de pliktiga att, mot skälig gottgörelse, efter förmåga biträda vid skeppstjänsten, därvid nödig hänsyn skall tagas till envars tidigare

tjänsteställning.

86 &.

Tvistemål, som bör bedömas efter denna lag, skall instämmas till råd- stuvurätten i den stad, där svaranden har sitt bo och hemvist eller där far- tyget finnes; har svaranden icke sitt hemvist i stad med rådstuvurätt, eller finnes fartyget å ort, där rådstuvurätt icke är, gånge tvisten till den rådstuvu- rätt, som är närmast endera av dessa orter.

Tvistemål, som bör bedömas efter denna lag, skall instämmas till råd- stuvurätten i den stad, där svaranden har sitt bo och hemvist eller där far- tyget finnes; har svaranden icke sitt hemvist i stad med rådstuvurätt, eller finnes fartyget å ort, där rådstuvurätt icke är, gånge tvisten till den rådstuvu- rätt, som är närmast endera av dessa orter. Finnes ej behörig domstol efter vad nu är sagt, skall tvisten upptagas av rådstuvurätten i fartygets hemort eller, om där ej är rådstuvurätt, av den rådstuvurätt, som är närmast.

Äro flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses såsom rederiets hemvist.

Sj ölagen. 34 &.

Befälhavaren vare pliktig att till sådant antal och mot den betalning, som av Konungen fastställes, till be- stämmelseorten eller annan hamn, som fartyget under resan skall anlöpa, medtaga svenskt sjöfolk, vars hem- sändande det åligger konsulerna att besörja. Konungen äge dock, under förutsättning av ömsesidighet, förord-

Befälhavare vare pliktig att till sådant antal och mot den betalning, som av Konungen fastställes, till be- stämmelseorten eller annan hamn, som fartyget under resan skall an- löpa, medtaga svenskt sjöfolk, vars hemsändande det åligger konsulerna att besörja, eller som äger rätt till re- sebidrag jämlikt 25 a & sjömanslagen.

na, att samma förbindelse skall äga rum i avseende å "sjöfolk från annat land.

Utan betalning vare befälhavare plik- tig medtaga urna innehållande askan efter avliden svensk befälhavare eller sjöman, så ock hans efterlämnade ef- fekter, såvitt de utan olägenhet kun- na medtagas.

Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, förordna att förplik- telse som i första stycket sägs skall gälla jämväl i avseende å befälha- vare eller sjöman från annat land, hans aska eller efterlämnade effek- ter.

Bilaga.

Förslag till

Lagändringar

utarbetade av

ordförandena i de nordiska kommittéerna för revision av sjömanslagen på möte i Helsingfors i oktober 1938.

Finsk text.

Förslag

till lag om ändringar i sjömans- lagen.

13 5.

Är ej överenskommelse träffad om arbetsavtalets varaktighet, äger var- dera parten uppsäga avtalet att upp- höra i envar hamn, som fartyget an- löper för lossning eller lastning; är sjömannen finsk man och antagen i Finland, må dock avtalet icke från någondera sidan uppsägas till upphö- rande annorstädes än i finsk loss- nings- eller lastningshamn.

Uppsägningstiden — — — man- skapsgraden.

I 2 kap. ändras underrubriken Om hyran till Om hyra och om bidrag till hemresa.

18 ä 3, 4 och 6 mom.

Hyran löper till och med den dag sjömannen avgår från tjänsten eller, om avmönstring skall ske, till och med avmönstringsdagen. Är sjöman, som vid tjänstetidens utgång skiljes från tjänsten eller dessförinnan av- skedas utan att skäl som i 33 % sägs därtill föranlett, till följd av sjukdom eller skada urståndsatt att tjänstgö- ra, skall hyran fortfara att löpa, så länge han är oförmögen till arbete,

Svensk text.

1. Förslag till lag om ändringar i sjömans- lagen.

I 2 kap. ändras underrubriken Om hyran till Om hyra och om bidrag till hemresa.

18 5 2 och 3 st.

Hyran löper till och med den dag sjömannen avgår från tjänsten eller, om avmönstring skall ske, till och med avmönstringsdagen. Är sjöman, som vid tjänstetidens utgång skiljes från tjänsten eller dessförinnan av- skedas utan att skäl som i 33 & sägs därtill föranlett, till följd av sjukdom eller skada urståndsatt att tjänstgö— ra, skall hyran fortfara att löpa så länge arbetsoförmågan varar, dock

! [

Dansk tekst. 1. U (1 k a s t

Norsk tekst.

I. Utkast

til Lov om Endringer i Somands- til lov om forandringer i sjomanns-

loven.

12. Kapitel aendres Afsnitsover- skriften 3. Hyren. til 3. Hyre og Bi- drag til H jemrejse.

& 18, 2det og 3die Stykke. Hyren lober til og med den Dag, Tjenesten ophorer eller, hvis Af- menstring skal ske, til og med Af- monstringsdagen. Er Somanden ar- bejdsudygtig paa Grund af Sygdom eller Skade, lober Hyren videre, saa laenge han er arbejdsudygtig, dog ikke i laengere Tid end to Maaneder, hvis han er Styrmand eller Maskinmester, og en Maaned, hvis han horer til det underordnede Mandskab, og heller

loven.

I 2net kapitel rettes avsnittsover- skriften 3. Hyren til 3. Hyre og bi- drag til hjemreise.

& 18, annet og tredje ledd. Hyren loper til og med den dag tjenesten ophorer eller, när avmonst- ring skal foretas, till og med av- monstringsdagen. Er en sjomann ar- beidsudyktig på grunn av sykdom eller skade, loper hyren videre så lenge arbeidsudyktigheten varer, dog ikke i lengere tid enn to måneder for styrmenn og maskinister og en må- ned for det ovrige mannskap og hel- ler ikke i flere dager enn sjömannen

dock högst två månader, om han till- hör befälsgraden, och en månad, om han tillhör manskapsgraden, och ej i något fall flere dagar än han varit i tjänsten, med mindre han avskedas enligt 32 %.

Hyra utgår ej för tid, då sjöman- nen är oförmögen till tjänstgöring till följd av sjukdom eller skada, som han ådragit sig genom grovt vållande eller förtegat vid tjänstens antagande eller då han utan laga skäl håller sig från tjänsten.

Befinnes —— — — som i 25, 32, 34 eller 38—41 åå sägs.

25 a 5 (ny) .

Vill finsk sjöman av manskaps- graden, som i utlandet avgår från tjänsten, resa till sin hemort här i riket, skall av kostnaden för resan med underhåll en tredjedel bestridas av statsmedel och en tredjedel gäldas av redaren, såframt sjömannen varit i redarens tjänst två år i följd och icke haft tillfälle att lämna tjänsten i finsk hamn under det senast för- flutna året. Avgår sjömannen å utom— europeisk ort, som ej är belägen vid Medelhavet eller Svarta havet eller är ostkusten av Amerikas förenta stater eller Kanada, skall han dock ej åt- njuta sådant resebidrag, förrän han varit i tjänst tre år. Beräknas farty- get inom tre månader uppnå hamn, från vilken hemresan kan anordnas med avsevärt mindre kostnad eller omgång, njute sjömannen ej resebi- drag, med mindre han, om det på— fordras, kvarstår i tjänsten, tills far-

högst två månader om han tillhör be- fälsgraden och en månad om han tillhör manskapsgraden, och ej i nå- got fall flera dagar än han varit i tjänsten med mindre han avskedas enligt 32 %.

Hyra utgår ej för tid, då sjöman- nen är oförmögen till tjänstgöring till följd av sjukdom eller skada, som han ådragit sig genom grovt vållande eller förtegat vid tjänstens antagande, eller då han utan laga skäl håller sig från tjänsten.

25 &. Hänvisningen till »32 & första styc- ket» ändras till »32 g».

25 a å (ny).

Vill svensk sjöman av manskaps- graden, som i utlandet avgår från tjänsten, resa till sin hemort här i riket, skall av kostnaden för resan med underhåll en tredjedel bestridas av statsmedel och en tredjedel gäldas av redaren, såframt sjömannen varit i redarens tjänst två år i följd och icke haft tillfälle att lämna tjänsten i svensk hamn under det senast för- flutna året. Avgår sjömannen å utom- europeisk ort, som ej är belägen vid Medelhavet eller Svarta havet eller å ostkusten av Amerikas förenta stater eller Kanada, skall han dock ej åt- njuta sådant resebidrag, förrän han varit i tjänst tre år. Beräknas farty- get inom tre månader uppnå hamn från vilken hemresan kan anordnas med avsevärt mindre kostnad eller omgång, njute sjömannen ej resebi- drag, med mindre han, om det på- fordras, kvarstår i tjänsten, tills far-

ikke i flere Dage end Somanden har vaeret i Tjenesten, medmindre han er afskediget efter & 32.

Hyre betales ikke for den Tid, i hvilken Somanden er arbejdsudygtig paa Grund af Sygdom eller Skade, som han har paadraget sig ved egen Skyld eller fortiet ved Forhyringen, eller i hvilken han ulovligt unddra- ger sig sin Tjeneste.

& 25.

Henvisningen till )å 32, lste Styk- ke» aendres til »å 32».

5 25 a (ny).

Vil en dansk Somand af det underordnede Mandskab, der fra- traader i Udlandet, rejse til sit Hjemsted her i Riget, skal Staten og Rederen bidrage hver med en Trediedel til Udgifterne ved Rejsen med Underhold, saafremt Somanden har vaeret i Rederens Tjeneste uden Afbrydelse i to Aar og ikke i Lobet af det sidste Aar har haft Adgang til at fratrmde i dansk Havn. Fratraeder han udenfor Europa i en Havn, der ikke ligger ved Middelhavet eller Sor- tehavet eller paa 0stkysten af de For- enede Stater eller Kanada, maa han dog have vaeret i Tjenesten i tre Aar. Somanden er pligtig at fortsaette i Tjenesten i indtil tre Maaneder, hvis det kan paaregnes, at Skibet inden den Tid kommer til en Havn, hvor- fra det er vaasentlig billigere eller let- tere at sende ham hjem. Har Soman- den'selv opsagt sin Stilling eller be-

har vaert i tjenesten, medmindre han er avskjediget efter 5 32.

Hyre betales ikke for den tid en sjomann er arbeidsudyktig på grunn av sykdom eller skade som er pådratt ved egen skyld eller fortiet ved for- hyringen, eller for den tid han ulov- lig unddrar sig fra tjenesten.

& 25.

Henvisningen til »å 32 forste og annet ledd» rettes til »å 32».

å 25 a (ny).

Vil en norsk sjomann som fratrer i utlandet, reise til sitt hjemsted her i riket, skal staten og rederen bidra hver med en tredjedel til utgiftene ved reisen med underhold, såfremt sjömannen har vaert i rederens tje- neste uten avbrytelse i to år og ikke har hatt adgang til å fratre i norsk havn i lopet av det siste år. Fratrer han utenfor Europa i en havn som ikke ligger ved Middelhavet eller Svartehavet eller på ostkysten av Amerikas Forente Stater eller Cana- da, må han dog ha veert i tjenesten i tre år. Sjömannen er pliktig til å fortsette i tjenesten i inntil tre måne- der, hvis det kan påregnes at skibet innen den tid kommer til en havn hvorfra det er vesentlig billigere eller lettere å sende ham hjem. Vil en sjomann som selv sier op eller kre- ver avskjed, ha bidrag til hjemreise, må han fremsette begjaaringen sam-

tyget uppnår sådan hamn. Vill sjö- man, som uppsäger arbetsavtalet eller begär entledigande, erhålla resebi- drag, göre samtidigt framställning därom.

Hemresan skall anordnas av fins- ka konsuln eller om finsk konsul icke finnes på platsen, av befälhava- ren. Sjömannen vare pliktig att före resans början till konsuln eller befäl- havaren inbetala den del av resekost- naden, som beräknas falla på honom. Anordnas hemresan av konsuln, skall befälhavaren på begäran ställa säker- het för redarens andel. Kan åt sjö- mannen beredas tjänst å fartyg, som är bestämt till Finland eller till ort, varifrån han bekvämligen kan resa hem, vare han pliktig att antaga tjänsten, såframt han anställes i egen- skap motsvarande den, vari han förut varit anställd, och på lika för- månliga villkor. Närmare föreskrifter meddelas vid behov av statsrådet.

31 å.

Överlämnas i utlandet sjuk eller skadad sjöman åt finsk konsuls för- sorg, vare befälhavaren pliktig att på begäran ställa säkerhet för kostnad, som enligt 28 och 30 55 åvilar reda- ren. Hyra, som tillkommer sjöman- nen, skall överlämnas till konsuln och må icke utan konsulns medgivande

tyget uppnår sådan hamn. Vill sjö- man, som uppsäger tjänsteavtalet eller begär entledigande, erhålla resebi- drag, göre samtidigt framställning därom.

Hemresan skall anordnas av svens- ke konsuln eller, om svensk konsul icke finnes på platsen, av befälhava- ren. Sjömannen vare pliktig att före resans början till konsuln eller befäl- havaren inbetala den del av resekost— naden, som beräknas falla på honom. Anordnas hemresan av konsuln, skall befälhavaren på begäran ställa säker- het för redarens andel. Kan åt sjö— mannen beredas tjänst å fartyg, som är bestämt till Sverige eller till ort varifrån han bekvämligen kan resa hem, vare han pliktig att antaga tjänsten, såframt han anställes i egen— skap motsvarande den, vari han förut varit anställd, och på lika för- månliga villkor. Närmare föreskrifter meddelas av Konungen.

31 å.

Överlämnas i utlandet sjuk eller skadad sjöman åt svensk konsuls för- sorg, vare befälhavaren pliktig att på begäran ställa säkerhet för kostnad som enligt 28 och 30 åå åvilar reda- ren. Hyra som tillkommer sjöman- nen skall överlämnas till konsuln och må icke utan konsulns medgivande

gaeret Afsked, maa Kravet om Bidrag vaere fremsat samtidig.

Det paaligger Konsulen eller, hvis der ikke er Konsul paa Stedet, Skibs- foreren at sarge for Hjemsendelsen. Somanden skal forud indbetale, hvad hans Del af Udgifterne antages at ville belobe sig til. Sorger Konsulen for Hjemsendelsen, skal Skibsforeren paa Forlangende stille Sikkerhed for Rederens Andel. Kan der skaffes so- manden Hyre paa et Skib, der er be- stemt til Danmark eller til en Havn, hvorfra det falder bekvemt at sende ham hjem, er han pligtig at overtage Stillingen, hvis den ikke er af lavere Grad eller daarligere lonnet end den, han havde. Naermere Regler fastseet- tes af Ministeren for Handel, Industri og Sofart efter Samraad med Uden- rigsministeriet.

tidig. Styrmenn og maskinister kan ikke kreve reisebidrag.

Det påligger konsulen, eller skibs— foreren hvis der ikke er konsul på stedet, å sorge for hjemsendelsen. Sjemannen skal på forhånd innbe- tale den del av utgiftene som antas å falle på ham. Sorger konsulen for hjemsendelsen, skal skibsforeren på forlangende stille Sikkerhet for rede- rens andel. Kan der skaffes sjoman- nen hyre på et skib som er bestemt til Norge, eller til en havn hvorfra det faller bekvemt å sende ham hjem, er han pliktig til å overta stillingen hvis den ikke er av lavere grad eller dårligere lonnet enn den han hadde. Naermere forskrifter kan utferdiges av Kongen.

% 28, femte ledd.

Lider en norsk sjomann av kjonns— sykdom i smittsomt stadium, og han avmonstres i utlandet, skal utgiftene ved sykepleien efter fratredelsen ut— redes av statskassen inntil utlopet av den i annet ledd nevnte frist. Har han hjemsted i Norge, kan han av hensyn til behandlingen sendes til norsk havn for statskassens regning.

& 31.

När en skibsfarer i utlandet efter- later en syk eller skadet sjomann til konsulens forsorg, plikter han på for- langende å stille Sikkerhet for de ut- gifter som efter åå 28 og 30 pähviler rederen. Hyrebelop som tilkommer sjamannen, overgis til konsulen, og sjömannen kan ikke råde over dem

lyftas av sjömannen, medan han är under konsulns försorg.

Har i fall, där finsk konsuls bi- stånd icke kunnat erhållas, befälha- vare nödgats för finsk sjömans sjuk- vård eller begravning göra utgift, som icke ålegat redaren, äger denne där- för undfå ersättning av statsmedel. Närmare föreskrifter meddelas vid behov av statsrådet.

32 5.

Är sjömannen till följd av sjukdom eller skada för längre tid satt ur stånd att fullgöra sin tjänst, eller li- der han av sjukdom, som medför fara för de ombordvarande, äger be- fälhavaren avskeda honom. Om sjö- mannens rätt till hyra gäller vad i 18 & sägs.

33 & sista mom.

Sjöman, som avskedas jämlikt den- na paragraf, är icke berättigad till hyra för längre tid än han förrättat tjänsten, ej heller till resebidrag en- ligt vad i 25 a & sägs.

lyftas av sjömannen, medan han är under konsulns försorg.

Har i fall, där svensk konsuls bi- stånd ej kunnat erhållas, befälha- vare nödgats för svensk sjömans sjuk- vård eller begravning göra utgift, som icke ålegat redaren, äger denne där— för undfå ersättning av statsmedel. Närmare föreskrifter meddelas av Konungen.

32 &.

Är sjöman till följd av sjukdom eller skada för längre tid satt ur stånd att fullgöra sin tjänst, eller li- der han av sjukdom, som medför fara för de ombordvarande, äger be- fälhavaren avskeda honom. Om sjö- mannens rätt till hyra gäller vad i 18 & sägs.

33 å sista st.

Sjöman, som avskedas jämlikt den— na paragraf, är icke berättigad till hyra för längre tid än han förrättat tjänsten, ej heller till resebidrag en- ligt vad i 25 a å sägs.

& 32.

Er en Somand som Falge af Syg- dom eller Skade i laengere Tid for- hindret i at udfore sit Arbejde, eller lider han af en Sygdom, der medfo- rer Fare for de ombordvarende, kan Skibsforeren afskedige ham. Om hans Ret til Hyre gaelder Reglerne i å 18.

g 33, sidste'Stykke. Semanden'har ikke Krav paa Hyre for laengere Tid, end han har gjort

Tjeneste. Bidrag til Hjemrejse efter & 25a kan han ikke kraeve.

& 34.

Bliver en Somand afskediget for Tjenestetidens Udlab uden Hjemmel i g 32 eller 5 33 har han Krav paa fri Rejse med Underhold til aftalt Fratraedelseshavn eller til dansk Havn, hvis Bestemmelsen i 5 13 om dansk Fratrazdelseshavn kommer til Anven- delse; endvidere har han Krav paa Hyre under Rejsen, dog mindst for to Maaneder, hvis han er Styrmand eller Maskinmester, eller en Maaned, hvis

Norsk tekst. uten konsulens samtykke så lenge han er under dennes forsorg.

Har en skibsforer, fordi der ikke er konsul på stedet, vaert nedt til efter tjenesteforholdets ophor å gjore ut— legg for en norsk sjomann til syke- pleie eller begravelse, som ikke efter norsk lov påhviler rederen, Rikstryg- deverket eller trygdekasse, kan rede- ren kreve erstatning av statskassen.

Naermere forskrifter om sykepleie, hjemsendelse og begravelse for stats- kassens regning kan utferdiges av Kongen.

& 32.

Er en sjemann som folge av syk- dom eller skade i lengere tid forhind- ret fra å utfore sitt arbeide, eller li- der han av en sykdom som medforer fare for de ombordvaerende, kan skibsfereren avskjedige ham. Om hans rett til hyre gjelder reglene i & 18.

g 33, sidste ledd] Sjömannen har ikke krav på hyre for lengere tid enn han har gjort tjeneste. Heller ikke kan han kreve bidrag til hjemreise efter 5 25 a.

Underrubriken Om arbetsavtalets upphörande vid fartygets förolyckan- de ändras till Om arbetsavtalets upp- hörande vid fartygets förolyckande samt om ersättning för förlorad per- sonlig egendom.

41 ä 3 mom.

För förlust av personlig egendom vid fartygets förolyckande eller till följd av sjöröveri eller av brand eller annat haveri, som drabbat fartyget, är finsk sjöman berättigad att erhålla ersättning av redaren enligt grunder, som statsrådet fastställer.

42 5.

Genom förordning må, under förut- sättning av ömsesidighet, förordnas, att förmån, som enligt 28, 41 och 87 åå tillförsäkrats finsk sjöman, skall tillkomma jämväl utländsk sjöman.

43 ä 3 mom.

Mönstringsförrättarens eller kon- sulns beslut skall lända till efterrät- telse, intill dess saken kan varda prö- vad av finsk domstol. Avser beslutet fråga om skyldighet att gälda pen- ningbelopp över ettusen mark, äger

Underrubriken Om tjänsteavtalets upphörande vid fartygets förolyckan- de ändras till Om tjänsteavtalets upp- hörande vid fartygets förolyckande samt om ersättning för förlorade ef— fekter.

41 5 4 st.

För förlust av effekter vid farty- gets förolyckande eller till följd av sjöröveri eller av brand eller annat haveri, som drabbat fartyget, är svensk sjöman berättigad att erhålla ersättning av redaren enligt grunder, som Konungen fastställer.

43 ä 3 st.

Mönstringsförrättarens eller kon- sulns beslut skall lända till efterrät- telse, intill dess saken kan varda prö- vad av domstol här i riket. Avser be- slutet fråga om skyldighet att gälda penningbelopp över ett hundra kro-

i i i | | i i i i l l i | I

han tilhorer det underordnede Mand- skab.

& 41, 3die Stykke.

Er en dansk Somands ombordvaz- rende Ejendele gaaet tabt vid Skibets Forlis eller som Folge of Soroveri el- ler af Brand eller andet Havari, der rammer Skibet, skal Rederen betale Erstatning efter almindelige Regler, som Ministeren for Handel, Industri og Sofart udfaerdiger.

& 43, 3die, 4de og 5te Stykke. Konsulens Afgorelse bliver binden- de for Parterne, indtil Sagen kan ind- bringes for Retten her i Riget. Mod en Somand, der ikke har Vaerneting her i Riget, kan Sag anlaegges i den Retskreds, hvor Skibet har Hjemsted.

& 41, tredje ledd.

Ophorer en norsk sjemanns tje- neste som folge av forliset, har han krav på fri reise med underhold til sitt hjemsted her i riket for statens regning efter naermere forskrifter som utferdiges av Kongen. Sjömannen er dog pliktig til å ta tjeneste på et an- net skib efter reglene i 5 28 annet ledd.

& 41 a.

Er en norsk sjomanns ombordvae- rende eiendeler gått tapt ved skibets forlis eller som folge av sjöröveri el— ler av brand eller annet havari som rammer skibet, plikter rederen å be- tale erstatning efter almindelige reg- ler som Kongen gir.

% 42.

Kongen kan under forutsetning av gjensidighet utvide de bestemmelser til fordel for norske sjomenn som in- neholdes i åå 28, 41 og 41 a til også å gjelde sjamenn som har statsbor— gerret i en annen stat.

mönstringsförrättaren eller konsuln, där han finner saken tvivelaktig och omständigheterna i övrigt tala därför, bestämma, att beloppet eller del där- av skall nedsättas hos honom i av- vaktan på att saken varder prövad av domstol. Nedsatt belopp skall jäm— te avskrift av beslutet översändas till sjöfartsstyrelsen. Sedan sex månader förflutit efter det beslutet gavs, må beloppet utbetalas, såframt ej, enligt vad hos sjöfartsstyrelsen blivit an- mält eller eljest är sjöfartsstyrelsen veterligt, domstol annorledes förord- nat eller saken är under domstols prövning.

72 ä 1 mom.

Å sjömän, som av befälhavare med- tagas enligt vad i 87 & sägs, skola de i 71 g 1 mom. omförmälda stad- gandena äga motsvarande tillämp- ning.

87 %. Befälhavare är skyldig att under hemresa mot skälig betalning med-

nor, äger mönstringsförrättaren eller konsuln, där han finner saken tvi- velaktig och omständigheterna i öv- rigt tala därför, bestämma, att belop- pet eller del därav skall nedsättas hos honom i avvaktan på att saken var- der prövad av domstol. Nedsatt be- lopp skall jämte avskrift av beslutet översändas till kommerskollegium. Sedan sex månader förflutit efter det beslutet gavs, må beloppet utbetalas, såframt ej, enligt vad till kommers— kollegium blivit anmält eller eljest är kollegium veterligt, domstol annorle- des förordnat eller saken är under domstols prövning.

72 5 1 st.

Å sjömän, som av befälhavare med- tagas enligt vad i 34 & sjölagen sägs, skola de i 71 & första stycket omför- mälda stadgandena äga motsvarande tillämpning.

86 ä 1 st.

Tvistemål, som bör bedömas efter denna lag, skall instämmas till råd- stuvurätten i den stad, där svaranden har sitt bo och hemvist eller där far- tyget finnes; har svaranden icke sitt hemvist i stad med rådstuvurätt, eller finnes fartyget å ort, där rådstuvu- rätt icke är, gånge tvisten till den rådstuvurätt, som är närmast endera av dessa orter. Finnes ej behörig domstol efter vad nu är sagt, skall tvisten upptagas av rådstuvurätten i fartygets hemort eller, om där ej är rådstuvurätt, av den rådstuvurätt, som är närmast.

Gaelder Afgorelsen Betaling af et Pengebelob over 100 Kroner, kan Konsulen, hvis han finder Sagen tvivlsom og Omstzendighederne lov- rigt taler derfor, bestemme, at Bele— bet eller en Del deraf skal deponeres hos ham. Et deponeret Belob skal sammen med Udskrift af Konsulens Afgorelse indsendes til Handelsminis- teriet.

Er efter 6 Maaneders Forlob ikke andet fastslaaet af Retten eller Sagen indbragt for denne, utbetalcs Belobet.

% 72, lste Stykke.

Paa Samand, der medtages i Hen- hold til Salovens & 34, faar de i 5 71, lste Stykke, lizevnte Bestemmelser tilsvarende Anvendelse.

& 72, förste ledd.

På sjomenn som tas med i hen— hold til sjefartslovens % 34, får de i g 71 forste ledd nevnte bestemmel- ser tilsvarende anvendelse.

taga utrikes kvarblivna finska sjö- män ävensom sjömän, som äga rätt till resebidrag jämlikt 25a &. Lika— så vare han pliktig att utan betalning medtaga urna, innehållande askan ef— ter avliden finsk befälhavare eller sjö- man, så ock sådan efterlämnad per- sonlig egendom, som utan olägenhet kan medtagas.

Vägrar befälhavare utan lagligt hin- der att fullgöra vad i 1 mom. sägs, straffes med böter.

RUDOLF BECKMAN.

II. F ö r s 1 a g till lag om ändring av 34 % sjö- lagen. 34 å. Befälhavare vare pliktig att till så— dant antal och mot den betalning, som av Konungen fastställes, till be-

stämmelseorten eller annan hamn,

som fartyget under resan skall an- löpa, medtaga svenskt sjöfolk, vars hemsändande det åligger konsulerna att besörja, eller som äger rätt till re- sebidrag jämlikt 25 a % sjömanslagen. Utan betalning vare befälhavare plik— tig medtaga urna innehållande askan efter avliden svensk befälhavare eller sjöman, så ock hans efterlämnade ef- fekter, såvitt de utan olägenhet kun- na medtagas.

Konungen äger, under förutsätt- ning av ömsesidighet, förordna att förpliktelse som i första stycket sägs skall gälla jämväl i avseende å befäl- havare eller sjöman från annat land, hans aska eller efterlämnade effek- ter.

Helsingfors den

BIRGER EKEBERG.

II.

U (1 k a s t til Lov om Endringer i Saloven.

å 34.

I saadant Antal og mod saadan Be- taling, som fastsaettes af Ministeren for Handel, Industri og Safart, er Skibsfareren pligtig till Bestemmel- sesstedet eller anden Havn, som Ski- bet under Rejsen skal anlabe, at med- tage danske Safolk, hvis Hjemsendel— se Konsulen skal sarge for, eller som har Krav paa Bidrag til Hjemrejse efter Samandslovens 5 25 a. Uden Be- taling er han pligtig at medtage dans- ke Safolks Askeurner og efterladte personlige Ejendele, naar det kan ske uden Ulempe.

Under Forudsaetning af Gensidig- hed kan Kongen udvide disse Bestem- melser til at gaelde ogsaa udenlandske Safolk, deres Askeurner og Ejendele.

28 oktober 1938.

KRISTIAN SINDBALLE.

II.

Utkast

til lov om forandringer i sjöfarts- loven.

& 34. Norske sjafolk hvis hjemsendelse det påligger konsulen å sarge for, el- ler som har krav på bidrag til hjem- reise efter sjamannslovens & 25 a, er skibsfareren pliktig til få ta med til bestemmelsesstedet eller en havn som skibet anlaper under reisen, dog kun i sådant antall og mot sådan betaling som Kongen fastsetter. Uten godt- gjarelse plikter han å ta med norske sjafolks askeurner og efterlatte per- sonlige eiendeler når det ikke volder ulempe.

Under forutsetning av gjensidighet kan Kongen utvide disse bestemmel- ser til også å gjelde utenlandske sja- folk, deres askeurner og eiendeler.

E. ALTEN.

,Statens offentliga utredningar 1939

Systemat

isk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningar-nas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Betänkande med förslag till ändringar i vissa, delar av sjömanslagen m. m. [21]

x

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Betänkande ang. justitiekanslern, juetitleombndsman- nens och militieombudsmannens allmänna ämbets- ställning m. m. ['I] , 1937' års glandsfisksls- och stadstlskalsntredning. Be-

tänkande med förslag till omorganisation av lands-'

. fiskals- och stadsfiskalsbeiattningarna m.m. [9] Betänkande om statstjänstemäns ställning vid arbets- konflikter. [19]

Ko mmunalförvaltmin g.

Statens och kommunernas finansväsen.

Betänkande ang. revision av tjänsteförteekningen i vad avser statens attarsdrivande verk. [5] 1936 års lönekommltté. Betänkande med förslag till militärt icke-ordinariereglemente. [10] 1938 års arvsskattekommitté. Betänkande med fältslag ' till förordning om arvs- och gavoskatt m. m. [18

Politi-

Betiinkande med förslag till vissa ändringar-i bekläd- 1 nadsreglementet för polispersonalen m. m. [20]

Nationalekonomi och socialpolitik.

Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 1. Motiv och förslag. [13] Del 2. Verkställda undersökningar. [14] Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betänkande med förslag till lag om reglering av anställnings- och arbetsförhållandena inom det husllga arbetet. [15] '

Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen.

Fast: egendom. Jordbruk med binäringar.

Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lant- hemmen. [6]

Rättsskipning. Fångvård..

Vuttenväsen. Skogsbruk. Borgsb ruk.

Industri.

Betänkande och förslag rörande befrämjande av avsätt- ningen av den svenska stenindustrtens produkter. [11] Betänkande rörande industriellt utnyttjande av halm. [12]

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen. Betänkande ang. grunder för intagning av enskild väg

till allmänt. underhåll ävensom eng. statsbidrag till ' enskilda väger. [11 Betänkande med förslag till taxa för befordrlng av gods m. m. 9. statens järnvägar. [3] Betänkande med förslag till exporttaritfer. ,[8]

&

Bank-, kredlt- och penningvlisen.

Försäkringsväsen.

Kyrkoviisen. Undervlsningsvlisen. Andlig old ling i övrigt.

Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släkt- namn. [ ]

*h' .

!

4 Utredning och förslag ang. fortsatt förstatligande av ! kommunala mellanskolor [1 6] Utredning och förslag rörande irl undervisningsmateriell j för folk- och fortsättningsskolor. [17]

För-sv ar sväsen.

Utredning och förslag rörande platsl Stockholms skär- gård för förläggning av Stockholms örlogsbas. [21

Utrikes ärenden. InternationellU-lltt.