FÖRFATTNINGSFÖRSLAG.

Förslag till Lag

om ändrad lydelse av 1, 2 och 5 55 lagen den 7 juni 1934 (nr 247) om straff för vissa brott vid förande av motorfordon.1

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 5 åå lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon skola erhålla följande ändrade ly- delse:

1 &.

Den som vid förande av automobil, motorcykel eller traktortåg varit så på- verkad av starka drycker att han icke kunnat på betryggande sätt föra for- donet, straffes med fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, med dagsböter, dock ej under tio.

Hade föraren en alkoholkoncentration i blodet av 1.5 promille eller där- över, skall han alltid anses hava varit så påverkad av starka drycker som i första stycket avses.

Är det ej styrkt, att föraren varit så påverkad som i första stycket sägs, men uppgick alkoholkoncentrationen i hans blod till 1.0 men ej till 1.5 pro- mille, skall han straffas med fängelse i högst sex månader eller dagsböter, dock ej under tio.

2 5.

Har någon vid förande av automobil, motorcykel eller traktortåg gjort sig skyldig till brott mot 1 & eller överskridit medgiven hastighet, och har han därvid ådagalagt grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, dömes till fängelse eller straffarbete i högst ett år.

55.

Böter som — — — tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse av 1 å, se SFS 1937: 110 och 1939: 357.

• Sida 6
•  Original

Förslag till Lag

om ändrad lydelse av 1 5 lagen den 31 maj 1934 (nr 194) om blod- undersökning i brottmål.

Härigenom förordnas, att 1 & lagen den 31 maj 1934 om blodundersökning i brottmål skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 5. Är någon — — — om brottet. Samma lag vare, om någon med skäl misstänkes för brott mot 1 5 lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 7
•  Original

Förslag till Förordning

on1 ändrad lydelse av 21 5 1 nmonn nlotorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 5611

Härigenom förordnas, att 21 5 1 mom. motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 skall erhålla följande ändrade lydelse:

21 ä.

1 mom. Har förare vid färd med motorfordon eller traktortåg gjort sig skyldig till brott mot 1 eller 2 & lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon eller eljest i något för trafiksäkerheten väsentligt hänseende allvarligen åsidosatt honom såsom förare åliggande förpliktelser eller har förare på annat sätt ådagalagt sådana egenskaper, att han icke vidare bör betros med att innehava körkort, skall länsstyrelse, som utfärdat körkortet, efter nöjaktig utredning återkalla detsamma. Vid sådan utredning må avseende icke fästas vid förseelse, vilken antecknatsi deti 20 ä 3 mom. omnämnda körkortsregistret mer än två år före begåendet av den förseelse, som giver anledning till att frågan om körkortets återkallelse upp- tages till prövning. Är fråga om straffbelagd förseelse, må återkallelse av körkort på grund av denna förseelse icke äga rum, förrän frågan om straff för förseelsen blivit genom domstols laga kraft ägande utslag avgjord, där länsstyrelsen ej finner uppenbart, att föraren är olämplig att föra motorfor- don. Äro omständigheterna av den beskaffenhet, att anledning är att antaga, att föraren skall, utan att återkallelse av körkortet sker, låta sig rättas, och är ej fråga om förare, som gjort sig skyldig till brott mot 1 eller 2 & nyss- nämnda lag, må varning i stället meddelas. Äterkallas körkort, skall därvid förklaras, att föraren, sedan viss tid, minst två månader och högst två år, gått till ända, på ansökan hos länsstyrelsen i det län, som i 20 5 1 mom. sägs, äger få, om tiden angivits till ett år eller därunder, frågan om körkortets återbe- kommande och, om tiden angivits till över ett är, frågan om utfärdande av nytt körkort upptagen till prövning; dock skall beträffande förare, som gjort sig skyldig till brott mot 1 eller 2 % nämnda lag, tiden, efter vilken dylik prövning först må ske, bestämmas till minst sex månader.

Om förares — — —— eljest återkallas. Uppstår fråga — —— — varit återkallat.

• Sida 8
•  Original

Har förare —— —— — föra motorfordon. Där återkallelse — — — till länsstyrelsen. Vardar, efter — —- — till föraren. Varning må ej överklagas.

Denna förordning träder i kraft den

Förslag till Förordning

(nu.ändrad lydelse av 21 5 vägtrankstadgan den 23 oktober 1936 (nr 562).

Härigenom förordnas, att 21 ?; vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936 skall erhålla följande ändrade lydelse:

21 &.

Finner polisman skäl antaga, att förare av automobil är så påverkad av starka drycker, att han icke kan på betryggande sätt föra sitt fordon, äger polismannen förbjuda honom att föra automobilen, så ock, där förbudet icke . efterkommes, hindra honom därifrån. Det åligger polismannen att så snart 1 ske kan om åtgärden underrätta sin närmaste överordnade. i

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 9
•  Original

MOTIV.

KAP. I. Historik. 1. Tiden före ikraftträdandet av lagen den 7 juni 1934.

I svensk rätt gavs den första bestämmelsen i fråga om motorförares för- hållande till alkoholhaltiga drycker genom förordningen den 25 september 1920 (nr 624) om ändrad lydelse i vissa delar av 1916 års automobiltrafik- förordning. I & 12 mom. 1 av automobiltrafikförordningen infördes då ett stadgande av innebörd att endast person, som gjort sig känd för nykterhet, skulle kunna erhålla körkort. Vidare stadgades i & 12 mom. 3 samma förord- ning att körkort för förare, som under färd med automobil varit berusad, kunde indragas antingen för viss tid, minst två månader och högst två år, eller för alltid. Denna sistnämnda bestämmelse tillkom på riksdagens hemställan. Såsom skäl för bestämmelsens upptagande i författningen åberopades från riksdagens sida den stora fara för trafiksäkerheten, som onykterhet hos auto— mobilförare otvivelaktigt innebure. I motorfordonsförordningen den 15 juni 1923 (nr 281) föreskrevs i % 15 mom. 1, att för erhållande av körkort skulle krävas intyg, som kunde av länsstyrelse godtagas, att sökanden gjort sig känd för nykterhet. Vidare skärptes bestämmelsen rörande indragning av kör- kort (g 15 mom. 3) i så måtto, att körkort skulle indragas, då förare under färd varit berusad. Länsstyrelse, som verkställde indragningen, skulle där- vid förklara att länsstyrelsen ville, sedan viss tid, minst två månader och högst två år, gått till ända, på ansökan upptaga till prövning frågan om utfärdan- de av nytt körkort. Indragning av körkort för alltid kunde icke längre ske.

Enligt 5 41 första stycket av 1923 års författning i dess ursprungliga ly- delse straffades den, som vid framförande av motorfordon överskred gäl- lande hastighetsbestämmelser, med böter från och med tio till och med ettusen kronor. Hade förare vid sådan förseelse ådagalagt grov vårdslöshet eller varit berusad eller visat uppenbar likgiltighet för andras liv eller egendom, kunde enligt andra stycket i samma paragraf till fängelse i högst tre måna- der dömas. Sistnämnda bestämmelse, i vad densamma innefattade straff- skärpning för berusad förare, upptogs på riksdagens hemställan. Bestäm- melsen är det första svenska straffbudet mot s. k. rattfylleri.

Redan vid 1924 års riksdag blev denna bestämmelse föremål för yrkande om revision. I motion till denna riksdag av herr Andersson i Rasjön m. fl. (nr 21 i andra kammarenl) hemställdes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

1 Jfr motionen nr 9 i andra kammaren.

• Sida 10
•  Original

Maj:t anhålla om sådant tillägg till motorfordonsförordningen, att förare av motorfordon, som i denna sin egenskap ställdes under åtal för förseelse mot förordningen, vägtrafikstadgan eller andra författningar, måtte straffas med böter eller fängelse, om det under sakens behandling framkomme, att han förtärt rusdrycker under sådana omständigheter, att han därav vid förseel- sens begående kunnat vara påverkad. I anledning av denna motion samt av likalydande motioner i första kammaren av herr Bergman m. fl. (nr 135) och i andra kammaren av herr Nilsson i Vibberbo m. fl. (nr 305), vari föreslagits skärpta bestämmelser om trafikpersonals förhållande till starka drycker, be- slöt riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning antingen själv meddela eller, därest så ansåges erfor- derligt, för riksdagen framlägga förslag till skärpta bestämmelser i syfte att förebygga trafikolyckor till följd av trafikpersonalens förtäring av alkohol- haltiga drycker.

Vid 1925 års riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 114 förslag till ändrad lydelse av % 41 i motorfordonsförordningen. I förslaget upptogs såsom mom. 1 förutvarande första stycket med oförändrad lydelse. 1 mom. 2 stadgades, att den, som vid förande av motorfordon vore synbarligen be— rörd av starka drycker, skulle straffas med böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor. Förutvarande andra stycket ingick som mom. 3 i paragrafen, dock med den jämkningen att dels orden »eller varit berusad» utgått och dels i stadgandet angivna omständigheter föreskrivits skola verka straffskärpande även vid förseelse jämlikt mom. 2. Enligt det vid propositio- nen fogade statsrådsprotokollet yttrade vederbörande departementschef vid föredragning i statsrådet bland annat, att det visserligen kunde synas som om den i motorfordonsförordningen stadgade stränga påföljden för den, som framför automobil i berusat tillstånd, nämligen ovillkorlig indragning av körkortet, borde i sig innefatta ett tillräckligt återhållande moment i fråga om förares bruk av alkoholhaltiga drycker. Erfarenheten .syntes emellertid giva vid handen, att så icke vore förhållandet. Särskilt kunde framhållas, att ifrågavarande påföljd ej obligatoriskt inträdde, om föraren varit i endast mindre grad påverkad av starka drycker, varjämte vore att märka, att för en stor grupp av motorfordonsförare, nämligen för dem, som bedreve automo- bilkörningen huvudsakligen såsom nöje eller sport, en indragning av körkort icke hade samma betydelse som för yrkesmännen på området, för vilka den- na påföljd oftast medförde ett avskärande av förvärvsmöjligheterna. Det syntes därför motiverat att tillgripa ett generellt straffhot mot den, som vid framförande av motorfordon vore påverkad av alkoholhaltiga drycker. Stad- gandena borde därvid så avfattas, att straff komme att drabba även i de lind- rigare fall av påverkan, som visserligen innebure fara för trafiksäkerheten, men där ett obligatoriskt återkallande av körkortet icke lämpligen borde före- skrivas. Beträffande ordvalet vid karakteriserande av den grad av påverkan av alkohol, som borde fordras för straffbarhet, ansåge sig departementsche- fen böra förorda det redan i förordningen angående försäljning av rusdryc-

• Sida 11
•  Original

ker (59 5 under 3) använda uttrycket »synbarligen berörd av starka drycker», vilket, på samma gång det markerade en skillnad från strafflagens ordval i fråga om ansvar för fylleri, torde vara av den art, att det icke kunde föran- leda till godtycke vid tillämpningen.

I likalydande motioner, i första kammaren av herr Bergman rn. fl. (nr 251) och i andra kammaren av herr Johanson i Huskvarna m. fl. (nr 377), yrkades, att riksdagen måtte för sin del antaga Kungl. Maj:ts förslag med den ändring, att 2 mom. erhölle följande eller' däremot i sak svarande lydel- se: »Befinnes förare av motorfordon — — —— hava förtärt alkoholhaltiga drycker på sådan tid, att hans förmåga av uppmärksamhet och sinnesnär- varo vid fordonets förande därav kan hava påverkats, straffes etc.» Motio- närerna påpekade, hurusom framställda anmärkningar mot dittills gällande ordning i förevarande avseende framför allt gällde det förhållandet, att en— dast uppenbar berusning hos motorföraren föranledde ansvarspåföljd. Från sakkunnigt håll, framför allt från läkarna, hade med synnerlig energi påpe- kats, att det ingalunda vore endast det påtagliga ruset, som medförde fara för trafiksäkerhet och människoliv, utan även den minskning i förmågan av snabb iakttagelse och självkontroll, som bleve en följd av förtäring av rus- givande drycker, även när den icke ginge därhän, att den föranledde i det yttre synbar överlastning. Detta förhållande vore så mycket farligare, som det i regel icke observerades och icke heller med gällande bestämmelser kunde föranleda ansvar. Den föreslagna förändrade termen »synbarligen berörd av starka drycker» skulle knappast väsentligen förbättra detta förhållande. Det torde i de flesta fall bli föga lättare att få bevis för »synbar berörd- het» än för berusning, och framför allt drabbade den nya bestämmelsen, lika litet som den gamla, den vanligaste och därigenom farligaste orsa- ken till av alkoholdryckers förtäring vållade trafikolyckor, nämligen den ovannämnda minskning av iakttagelseförmåga och självkontroll, som icke gåve sig uttryck i synbara, i motorförarens åthävor framträdande sym- tom. Någon verklig lösning av denna fråga vore enligt motionärernas me— ning icke möjlig utan att en bestämmelse infördes, som åtminstone stad- gade ansvar för den motorförare, som under det arbetsdygn, varunder motortjänstgöringen fullgjordes, befunnes överhuvud ha förtärt sådana drycker, som i förevarande avseende kunde påverka hans normala förmåga av snabb iakttagelse och självkontroll.

Vid frågans behandling i riksdagen framställde första lagutskottet i sitt utlåtande nr 34 vissa anmärkningar mot den av Kungl. Maj:t föreslagna av- fattningen av 2 mom. Utskottet yttrade, att den i propositionen föreslagna formuleringen nära anslöte sig till den i 18 kap. 15 % strafflagen meddelade bestämmelsen. Dennas ändamål vore dock ett helt annat än det, som borde vara avgörande vid utformningen av stadgandet i motorfordonsförord- ningen. Med den senare bestämmelsen borde åsyftas den fara för annans liv eller hälsa, som en motorfordonsförares alkoholförtäring kunde med- föra. Men en fara i sådant hänseende kunde obestridligen föreligga, även om förarens påverkan av alkohol icke vore synbar. Utskottet ville ock er-

• Sida 12
•  Original

inra om de allmänt kända svårigheter, vilka mötte, när det gällde att be- visa, att en person varit berusad, och vilka väsentligen sammanhängde därmed, att vittnenas subjektiva uppfattning bleve av dominerande be- tydelse. Skulle bevissvårigheterna på ett tillfredsställande sätt undan- röjas, syntes man höra avstå från att inrikta bevisskyldigheten på att den tilltalade varit berörd av starka drycker och i stället låta bevisningen när- mast avse det lättare kontrollerbara sakförhållandet, huruvida han för- tärt sådana drycker. Domstolens uppgift bleve det därefter att efter före- kommande omständigheter bilda sig en uppfattning därom, huruvida detta förtärande skäligen kunde antagas påverkat honom vid körningen. Ut- skottet hemställde därför om en sådan lydelse, att straffbudet skulle avse den, som förtärt starka drycker å sådan tid och till sådan myckenhet, att det skäligen kunde antagas, att han vid körningen varit därav påverkad.

Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag. Författningsändring vidtogs genom en förordning den 6 juni 1925 (nr 151).

I förslag till lag angående fylleri m. m. till 1928 års riksdag (proposition nr 32) upptogs i 2 å straffbestämmelse för den, som vid utövning av verk- samhet, så beskaffad att i händelse av bristande omsorg eller besinning fara lätteligen uppstode för människors liv eller hälsa, vore av starka drycker så påverkad, att han kunde antagas ej äga nödigt herravälde över sina hand- lingar. I fråga om detta stadgande yttrade vederbörande departements- chef enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet bland annat, att vid införande av ett stadgande med samma syfte som straffbudet i å 41 motorfordonsförordningen men av mera generell innebörd uttrycket »syn- barligen berörd av starka drycker» knappast torde kunna oförändrat upp- tagas. Uttrycket »synbarligen» kunde till utmärkande av berusningsgra- den väl användas, då fråga vore om det fall av fylleri, som bedömdes främst ur synpunkten av allmän ordnings iakttagande. Men då grunden för straffbestämmelsen vore den i det särskilda fallet förekommande faran av en av alkohol påverkad persons uppträdande, syntes samma uttryck knap- past träffa det rätta. Även om nämnda uttryck, som ursprungligen — i förordningen om rusdrycksförsäljning — använts för att utmärka en straff- barhet av helt annan karaktär, möjligen icke vid tillämpningen av motor- fordonsförordningen medfört några mera väsentliga tolkningssvårigheter, syntes det dock i ett stadgande av allmännare räckvidd icke medgiva den anpassning efter olikartade fall, vilken därvid vore oeftergivlig. Då exem- pelvis ensamt inom maskinindustrien arbetsformerna företedde betydande växling, och man vidare hade att taga hänsyn till en gradvis stigande skala från sådan påverkan av alkohol, som blott orsakade en jämförelsevis ringa nedsättning av själsförmögenheterna, till den grad av berusning, som helt upphävde självkontrollen, insåges lätt, att från stadgandets tillämplighets- område icke kunde avskäras alla de fall, där sagda påverkan icke toge sig sådana uttryck, att den kunde sägas vara »synbar». Välbekant vore, att även en jämförelsevis obetydlig mängd alkohol kunde åstadkomma en så-

0

dan nedsättning av självkontrollen, som med avseende a vissa slag av verk-

• Sida 13
•  Original

samhet utan tvekan måste betecknas som riskabel. Det hade ock anmärkts, att med det sätt, varpå straffbarhetsgraden i & 41 motorfordonsförordningen blivit angiven, stadgandet visat sig icke vara tillräckligt effektivt. Med hänsyn härtill funne sig departementschefen böra tillstyrka, att åt det nya stadgandet gåves sådan innebörd, att straff inträdde, där någon vore av starka drycker så påverkad, att han ej kunde antagas äga nödigt herra- välde över sina handlingar. Vad anginge bevistemat torde, om en sådan formulering valdes, i huvudsak äga tillämpning vad vederbörande utskott år 1925 i det då föreliggande speciella spörsmålet yttrat i detta avseende. Att ej heller med ett på sådant sätt avfattat stadgande svårigheten att före- bringa erforderlig bevisning vore för alla fall utesluten, läge i öppen dag. För att ernå full effektivitet vore uppställandet av fordran på absolut av- hållsamhet från rusdrycker i här avsedda fall otvivelaktigt väl grundat, men en så vittgående bestämmelse torde näppeligen kunna ifrågasättas till införande i detta sammanhang. Med det föreslagna stadgandet vunnes lik- väl, att i frå-ga om alla de olika slag av verksamhet, som här avsåges, ut— övaren hade att iakttaga en högre grad av måttlighet än som utmärktes ge- nom bestämningen, att han icke finge vara »synbarligen berörd» av starka drycker.

Då under det föreslagna stadgandet skulle komma att inbegripas jäm- väl förseelse, som vore straffbar enligt & 41 mom. 2 i motorfordonsförord— ningen, föreslogs i proposition nr 33, att straffbudet i detta moment skulle utgå.

Första lagutskottet yttrade i sitt över propositionen nr 32 avgivna utlåtan- de (nr 24) bland annat, att tillräckliga skäl torde saknas för införande av ett generellt straffbud mot spritmissbruk under sådana omständigheter, att där- med vore förenad fara för människors liv eller hälsa. De sakkunniga, vilkas betänkande läge till grund för lagförslaget, hade icke heller upptagit något generellt lagbud i sitt förslag utan hade framhållit, bland annat, att lik- nande bestämmelser som den i 5 41 mom. 2 motorfordonsförordningen fö- rekommande kunde införas i andra specialförfattningar, så snart behov därav yppades. Slutligen hade lagrådets flesta ledamöter vid granskningen av förslaget yttrat, att av dem anförda betänkligheter väl finge vika, så- framt det för stadgandet kunde åberopas ett påtagligt praktiskt behov, vars förefintlighet även efter kritisk prövning måste vitsordas, men att ett dy- likt behov icke blivit påvisat. Till bemötande av sistnämnda yttrande hade departementschefen anfört bland annat, att »tillräcklig erfarenhet torde bestyrka, att sprit-missbruk ej sällan förekommer under de omständigheter, som avses i förslaget». Utskottet kände sig emellertid icke övertygad där- om, att dylik erfarenhet förelåge i fråga om andra personer än motorfor- donsförare. Och även vad anginge motorfordonsförare gåve utredningen icke vid handen, att den sedan år 1925 gällande bestämmelsen om straff för den som »synbarli—gen berörd» av starka drycker förer motorfordon i tillämpningen visat sig icke träffa även den lindrigare grad av alkohol- missbruk, som med bestämmelsen avsåges. Departementschefen hade här-

• Sida 14
•  Original

utinnan allenast framhållit, att i ett par yttranden anmärkts, att med det sätt, varpå straffbarhetsgraden i g 41 motorfordonsförordningen blivit an- given, stadgandet visat sig icke vara tillräckligt effektivt. För övrigt syntes det kunna sättas i fråga, huruvida icke ytterligare erfarenhet av bestämmel- sens tillämpning borde avvaktas, innan densamma bleve föremål för ändring. Enligt bestämmelsen inträdde straff, fortsatte utskottet, om någon vid ut- övning av angiven verksamhet vore »av starka drycker så påverkad att han kan antagas ej äga nödigt herravälde över sina handlingar». Stadgandet rik- tade sig således mot ett själstillstånd, som icke behövde hava tagit sig något som helst uttryck i den yttre sinnevärlden. Beträffande det citerade uttryc- ket hade en ledamot av lagrådet anfört, att det syntes honom som om uttryc- ket icke droge gränsen mellan det straffbara och det straffria tillräckligt skarpt för att avklippa möjligheterna för obehöriga trakasserier. Denne le— damot hade vidare anfört bland annat: »Det får ej förbises, att man här är inne på ett synnerligen vanskligt område. Redan förtärandet av en ganska ringa mängd alkohol kan under i övrigt ogynnsamma .förhållanden verka en farlig nedsättning i förmågan av självbehärskning. Samma kvantum har vidare icke samma inverkan på olika individer eller ens på samma individ vid olika tillfällen. För att avgöra om av en viss individ vid ett visst tillfälle gränsen mellan det tillåtliga och det otillåtna överskridits, erfordras strängt taget, att man har kännedom om graden såväl av den självbehärskning, av vilken han i allmänhet är mäktig i ett av alkoholförtäring alldeles oberört tillstånd, som av hans känslighet i allmänhet och särskilt vid det tillfälle, varom fråga är, för påverkan av sådana drycker. Att härvid bygga endast på allmänna antaganden räcker naturligtvis icke.» Detta yttrande ville ut- skottet åberopa. — Beträffande skillnaden mellan alkoholverkan under oli- ka förhållanden åberopades ytterligare vad två sakkunniga (professorn i far- makodynamik och farmakognosi vid Karolinska institutet G. Liljestrand och f. d. förste provinsialläkaren G. Stéenhoff), vilka utarbetat riktlinjer för en handledning i alkoholfrågan för motorfordonsförare m. fl., därom anfört. De olika förhållanden, som borde beaktas, angåves så: vid fasta, vid eller efter måltid, vid uttröttning, i utvilat tillstånd, ute i kyla, i värme, betydel- sen av dryckens koncentration etc. Beträffande olikheten av alkoholverkan hos olika personer framhölles skillnaden hos barn och ungdom, vuxna, vid alkohol vana och ovana, svaga och känsliga, robusta och kraftiga o. s. v. En bestämmelse, som för sin tillämpning förutsatte en ingående utredning i så många ömtåliga hänseenden, vore enligt utskottets mening ägnad att i ganska hög grad försvåra en rättvis och likformig lagskipning. Redan den nuvarande bestämmelsen i motorfordonsförordningen om ansvar för sprit- missbruk, vilken dock för straff krävde, att föraren vore ».synbarligen» be- rörd av starka drycker, hade som känt vo're lett till mindre önskvärda före- teelser vid domstolarna, då det gällt att utreda förarnas nykterhetstillstånd. Dessa företeelser syntes utgöra en maning för lagstiftaren att icke meddela bestämmelser, som gjorde det vanskligare än nu att fastställa, huruvida straff- bart spritmissbruk förelåge eller icke. '

• Sida 15
•  Original

I det anförda uttrycket »så påverkad att han kan antagas ej äga nödigt herravälde över sina handlingar» ville utskottet jämväl fästa uppmärksam- heten å ordet »antagas». Ansvar kunde alltså ådömas blott på ett antagan- de, att den ifrågavarande sinnesförfattningen varit för handen. Med 'en dylik avfattning av stadgandet syntes alltför stort utrymme vara lämnat åt den enskilde domarens uppfattning, och fara för rättsosäkerhet och godtycke torde icke vara helt utesluten. Den nyss omförmälde ledamoten av lagrådet hade ock för sin del föreslagit en lydelse av stadgandet, enligt vilken det skulle heta »så påverkad, att det kan tagas för visst, att han saknar nödigt herravälde över sina handlingar». Med en dylik lydelse —— hade denne leda- mot vidare yttrat »vore också satt en gräns för straffbarheten, som kun— de garantera en från mer eller mindre subjektiva antaganden och uppfatt- ningar frigjord och något så när likformig lagtillämpning». Anmärkas kun- de ock, att den danska lagstiftningen, vilken syntes hava tjänat till förebild för det nu framlagda förslagets beskrivning å berusningsgraden, för straff— barhet krävde, att den tilltalade »är berusad eller så påverkad av spritdryc- ker, att han saknar nödigt herravälde över sina handlingar».

Utskottet avstyrkte propositionen såväl i denna del som i övrigt. I en reservation till utskottets utlåtande hemställde emellertid flera reser- vanter om bifall till propositionen, varvid dock 2 & skulle erhålla ändrad lydelse. 2 & i reservanternas förslag lydde sålunda:

Är vid utövning av verksamhet, så beskaffad att i händelse av bristande omsorg eller besinning fara lätteligen uppstår för människors liv eller hälsa, någon av starka drycker så påverkad att han måste antagas ej äga nödigt herravälde över sina handlingar, straffes med böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor. Äro omständigheterna försvårande, må böterna sättas till högst tvåtusen kronor eller ock till fängelse i högst tre månader dömas.

Propositionen bifölls av andra kammaren med den ändring, att uttrycket »kan antagas ej äga nödigt herravälde över sina handlingar» ändrades till »mdste antagas etc.», men avslogs av första kammaren. Propositionen hade sålunda ej vunnit riksdagens bifall och även propositionen nr 33 blev av riksdagen avslagen.

Vid 1929 års riksdag yrkades i likalydande motioner, i första kammaren av herr Bergman m. fl. (nr 176) och i andra kammaren av herr Bengtsson i Norup m. fl. (nr 303), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t an- hålla, att Kungl. Maj:t ville vid pågående utredning angående motortrafik- frågor låta vissa synpunkter, motionärerna i motionerna gjort gällande be- träffande alkoholfri regim för motorförare, upptagas till allvarligt övervä- gande. Motionärerna framhöllo, att enligt deras övertygelse intet annat verkligt effektivt sätt funnes för att undvika de risker för människors liv och lemmar, som bilförares alkoholförtäring medförde, än att strängt upp- rätthålla kravet på förarnas fullständiga avhållsamhet från alkohol. Motio- nerna vunno emellertid icke riksdagens bifall närmast med hänsyn därtill, att den i motionerna behandlade frågan redan var föremål för de s. k. 1927 års motorfordonssakkunnigas uppmärksamhet och att de synpunkter, som

• Sida 16
•  Original

motionärerna framdragit och vilka de önskade upptagna till allvarligt över— vägande, således redan voro lagda under granskning.

1927 års motorfordonssakkunniga ägnade i sitt den 31 juli 1929 avläm— nade betänkande (St. off. utr. 1929: 16) frågan om motorförares förhållan— de till alkoholhaltiga drycker särskild uppmärksamhet. De sakkunniga an- förde, att det vore klart att någon verklig trafiksäkerhet näppeligen stode att vinna med mindre detta spörsmål erhölle en tillfredsställande lösning. Att med då gällande bestämmelser, som endast stadgade straff för den, som vid förande av motorfordon vore synbarligen berörd av starka drycker, uppnå en sådan lösning syntes, enligt vad erfarenheten tydligt gåve vid handen, icke vara möjligt. Gällde det blott att förhindra av starka drycker »synbart berörda» personer att tjänstgöra som förare skulle väl då gäl- lande lagstiftning efter företagande av vissa skärpningar kunna anses till- fyllest. Så vore emellertid tyvärr icke fallet. En rik erfarenhet hade åda- galagt, att redan en avsevärt mindre alkoholkonsumtion än den, varom % 41 mom. 2 talade, kunde medföra allvarlig fara för trafiken. Det vore inga- lunda endast den »synbara berördheten» av starka drycker, som vållade minskat herravälde över uppmärksamheten, minskad sinnesnärvaro, nedsatt iakttagelseförmåga m. m. vid framförandet av motorfordon. En sådan ned- satt förmåga bleve ej sällan följden av en högst ringa och å andra områden såsom ofarlig betraktad alkoholförtäring. Det gällde alltså att förhindra ett alkoholbruk, som endast med svårighet syntes kunna konstateras och vilket åtminstone å vissa håll i det dagliga livet vore det normala.

Under dylika förhållanden kunde det vid ett första betraktande synas, som om ett strängt upprätthållande av kravet på förares fullständiga avhållsam- het från alkoholhaltiga drycker vore det enda effektiva medlet för bortelimi- nerande av de risker, som förarnas alkoholförtäring kunde medföra för tra- fiken. En lagstiftning av dylik innebörd syntes dock helt visst icke komma att i praktiken medföra de resultat, som med densamma åsyftades, i allt fall icke så länge kravet på absolut avhållsamhet uteslutande riktade sig mot en viss grupp av medborgare och icke mot samhället i dess helhet. Att enbart för bilförare meddela bestämmelser, som givetvis å många håll kom- me att uppfattas som en klasslagstiftning, kunde icke vara lämpligt. Ett överskridande av lagen i ej ringa utsträckning syntes ock vara att emotse och detta utan att det allmänna rättsmedvetandet komme att med större skär- pa reagera häremot. En dylik lag skulle medföra minskad respekt för la— garna samt antagligen även giva upphov till spioneri och andra trakasse- mer.

Vad sålunda yttrats gent emot kravet på total avhållsamhet från alkohol— haltiga drycker för alla bilförare torde, fortsatte de sakkunniga, med lika fog kunna göras gällande mot ett dylikt krav avseende enbart förare i yrkesmäs- sig trafik. Om ock beträffande dessa förare kunde åberopas, att allmänhe- ten, som saknade möjlighet att bedöma yrkeschaufförens kompetens ur nyk- terhetssynpunkt, borde ha rätt att utgå från att därutinnan intet vore att anmärka mot denne, kunde å andra sidan hänvisas till att, enligt vad erfa-

• Sida 17
•  Original

renheten syntes giva vid handen, antalet olyckor i den yrkesmässiga motor- fordonstrafiken, vilka kunde härledas av förarens alkoholbruk, vore jäm- förelsevis ringa.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hade de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda införandet av föreskrift om absolut avhållsamhet för förare av motorfordon utan hade de i stället funnit sig böra — i anslutning till ovanbe- rörda stadgande i det vid 1928 års riksdag framlagda förslaget till lag angå- ende fylleri m. m. —— föreslå bestämmelser åsyftande att förhindra, att den, som vore så påverkad av starka drycker, att han kunde antagas icke äga nö- * digt herravälde över sina handlingar, tjänstgjorde som förare av motorfor- don.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle 41 ä 1 och 2 mom. i motorfordonsför- ordningen erhålla denna lydelse:

1 mom. Framföres automobil eller motorcykel, varom i 34 % sägs, eller traktor- tåg med större hastighet än som i varje fall är medgiven, straffes den felande med böter från och med tio till och med ettusen kronor.

2 mom. Förer den, som är så påverkad av starka drycker, att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar, motorfordon eller traktortåg, varom i 1 mom. förmäles, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor eller fängelse i högst tre månader.

Dessutom skulle enligt de sakkunnigas förslag i 15 ä 3 mom. stadgas bland annat, att körkortet för den motorförare, som varit så påverkad av starka drycker att han kunde antagas icke ha ägt nödigt herravälde över sina hand- ; lingar, skulle indragas. Föraren skulle dock äga att efter viss tid få frågan

' om körkortets återbekommande upptagen till prövning.

Beträffande den sålunda föreslagna brottsbestämningen anförde de sak- kunniga, att det vore förenat med svårighet att kunna fastslå, dels var gränsen mellan straffri och straffbar alkoholförtäring lämpligen borde dra- gas, dels när denna gräns i det konkreta fallet överskridits. I Danmark, där i lag fastslagits, att motorfordon ej finge föras av den, som vore berusad eller så påverkad av alkohol att han saknade nödigt herravälde över sina hand- lingar, hade man praktiserat en personlig undersökning för att få utrönt om alkoholpåverkan förelegat. I syfte att förebringa utredning i frågan om un- dersökningar av motsvarande art kunde komma i fråga i vårt land hänvisade de sakkunniga till vissa av professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Lund E. M. P. Widmark utförda undersökningar. Dessa un- dersökningar refereras i ett i de sakkunnigas betänkande återgivet föredrag, hållet av Widmark vid det trettonde nordiska nykterhetsmötet i Stockholm sommaren 1928.1 I detta föredrag, som var betitlat »Symtomen vid lindri- gare alkoholpåverkan och möjligheterna att diagnosticera densamma», berör Widmark svagheterna i den undersökningsmetod, som avser att på endast yttre tecken fastställa om alkoholpåverkan föreligger eller ej. Widmark re- dogör därjämte för den av honom utarbetade s. k. mikrometoden för

1 St. off. utr. 1929: 16, sid. 130 ff. 2_401919

• Sida 18
•  Original

bestämning av blodets alkoholhalt. Enligt Widmarks uppfattning skulle denna metod kunna vara av betydelse för det rättsliga bestämmandet av frå- gor om alkoholpåverkan förelegat och om graden av sådan påverkan.

De sakkunniga, som i det av Widmark framlagda förslaget trott sig finna ett medel att övervinna de svårigheter, som, enligt vad ovan nämnts, mötte, då det gällde att fastslå var gränsen mellan straffri och straffbar alkoholförtä- ring borde dragas ävensom när denna gräns i det konkreta fallet överskridits, hänvände sig i anledning därav till medicinalstyrelsen med anhållan, att sty- relsen ville avgiva yttrande över det framlagda förslagets praktiska använd- barhet i vårt land. De sakkunniga ifrågasatte därvid i anslutning till vad Widmark framhållit, att i författningen till äventyrs skulle kunna upptagas en presumtionsregel av innehåll, att förare av motorfordon, hos rvilken blo- dets alkoholhalt fastslagits till viss minimikvantitet — förslagsvis 1.50 till 1.75 promille allteftersom en ytterligare undersökning kunde giva vid handen —- skulle, där ej särskilda omständigheter föranledde till annat, anses vara i straffbar grad påverkad av alkoholhaltiga drycker.

På anmodan av medicinalstyrelsen avgav Karolinska institutets lärarkolle— gium yttrande över de sakkunnigas framställning. Yttrandet var av följan- de innehåll:

I motorfordonssakkunnigas skrivelse hänvisas till ett föredrag av professor Wid- mark, i vilket denne dels betonat betydelsen av kemisk undersökning av kropps- vätskorna för diagnosen alkoholpåverkan, dels också uttalat sig på följande sätt rörande frågan från rättslig synpunkt: 'Jag anser, att alkoholbestämningen bör på följande sätt användas vid fallets rättsliga bedömning. Först och främst skall det tjäna till bevis för att alkoholkonsumtion verkligen förelegat. För det andra bör alkoholprovet vara fällande, i sådana tillfällen, då symtombilden i övrigt är tveksam. Härvid kan såsom praxis brukas en viss utslagsgivande gränskoncentra- tion. Provet skulle på detta sätt tekniskt kunna avsevärt förenklas, i det man skulle kunna anordna detsamma så. att det över denna gräns visade ett positivt utslag, under densamma ett negativt utslag. I den form jag tänker mig skulle sålunda det friande provet visa en starkt blå vätska, det fällande en färglös vätska.” '

Lärarkollegiet är för sin del av den övertygelsen, att fastställandet av kropps- vätskornas, särskilt blodets, alkoholhalt är av stor betydelse för ställandet av dia- gnosen alkoholpåverkan. Det är visserligen i hög grad sannolikt, att betydande variationer förefinnas beträffande sambandet mellan alkoholhalten i kroppen och de yttre symtomen av alkoholpåverkan, såväl med hänsyn till olika individer som ock under växlande yttre betingelser, men icke dess mindre skulle en sådan under- sökning tvivelsutan lämna värdefulla upplysningar. I åtskilliga fall skulle den kunna bli utslagsgivande, i andra skulle den väsentligt komplettera den kliniska bilden i övrigt. Tilläggas bör, att om dylika undersökningar regelbundet komme till utförande vid trafikolyckor, där alkohol kan tänkas spela en roll, skulle vår kunskap om alkoholens faktiska betydelse i detta hänseende ställas på en vida säkrare bas än nu är fallet. En förutsättning härför är emellertid, att noggranna kvantitativa bestämningar utföras, och att man alltså icke nöjer sig med en metod, som blott ger kvalitativt utslag över en viss gränskoncentration. Även ur en annan synpunkt är en dylik metod olämplig. De individuella variationerna och andra omständigheter göra det omöjligt att ur överskridandet av ett gränsvärde sluta till alkoholpåverkan av viss bestämd grad eller utesluta sådan inverkan under denna alkoholgräns. Det av motorfordonssakkunniga anförda undre gränsvärdet 1.5 pro—

• Sida 19
•  Original

mille har exempelvis i flera fall varit åtföljt av påtagliga berusningssymtom. Det torde dessutom vara ganska antagligt, att införandet av den föreslagna gränskon- centrationen skulle medföra, att den uppfattningen vunne allmän utbredning, att värden under det nämnda under alla förhållanden äro utan betydelse ur här före- varande synpunkt.

I överensstämmelse med nu angivna uppfattning finner kollegiet det icke för när- varande vara motiverat att införa den föreslagna lagbestämmelsen.

Ehuru kollegiet anser det önskvärt, att fastställandet av kroppsvätskornas halt av alkohol kommer att ingå som ett led i undersökningen av personer, som prövas å symtom av alkoholpåverkan, finner kollegiet det icke klart, att den av professor Widmark införda modifikationen av Nicloux' metod för blodprov bör komma till användning. De nyare undersökningar, som meddelats beträffande utandnings- luften som analysobjekt, tala för möjligheten av en för praktiska syften bekvämare metod. Det torde först genom särskilda försök böra utrönas, huruvida nämnda metod, eller kanske snarare prov å alveolarluften, är att föredraga framför blod- bestämningar.

På anförda grunder kan lärarkollegiet icke tillstyrka det föreliggande förslaget i oförändrat skick.

På anmodan av medicinalstyrelsen utförde därefter Widmark och profes- sorn G. Liljestrand undersökningar rörande det praktiska värdet av dels den av Widmark använda metoden att bestämma blodets alkoholhalt och dels metoder att bestämma alkoholhalten i urinen samt utandnings- och alveolar- luften. Dessa undersökningar visade, att blodundersökningsmetoden vore att föredraga. Undersökningarna gjordes till föremål [för överläggningar mellan representanter för medicinalstyrelsen och särskilt tillkallade sakkunniga. Om de uttalanden, som gjordes vid dessa överläggningar, anförde medicinal- styrelsen:

Närmaste anledning till att urinprov ansågs mindre lämpligt än blodprov vore att söka i det förhållandet, att felkällor kunde uppstå därigenom, att proven här- ledde sig ur urin, som under längre tid varit samlad i urinblåsan. Emot analysför- farandet och de resultat, vartill de utförda analyserna samt beräkningarna lett, gjor- des icke någon erinran. Så icke heller mot det sätt, på vilket provtagning av blod enligt Widmarks anvisning borde ske. _

Även det av Widmark föreslagna förfarandet innebure visserligen ett ingrepp, men dock så obetydligt, att detsamma icke på denna grund borde väcka några som helst betänkligheter. Alldenstund undersökningarna i fråga borde centraliseras och sålunda även preparationen av de små kapillärerna, vilka äro avsedda att användas vid provtagningen, borde äga rum på det laboratorium, på vilket analyserna komme att utföras, kunde det förväntas, att förfaringssättet i fråga skulle befinnas ändamåls- enligt. Emellertid torde först en vidgad praktisk erfarenhet kunna lämna besked härom.

Beträffande undersökningsmaterialet uttalades ett beklagande av att förhållandena icke medgivit mera än analys av tre rättsfall. De vid dessa vunna resultaten be- styrkte visserligen metodens praktiska användbarhet. Men med hänsyn till den av- görande betydelse proven kunde komma att få vore en ökad erfarenhet erforderlig, innan förfarandet borde anbefallas 'att läggas till grund för ett rättsligt bedömande av föreliggande fall. Även ett annat synnerligen viktigt skäl talade för en vidgad prövning.

Beträffande det kardinala spörsmålet om vår nuvarande erfarenhet och våra kun- skaper i förevarande fråga kan göra det berättigat, att av den i kroppsvätskorna, här i blodet befintliga alkoholhalten draga nägra slutsatser beträffande undersöknings-

• Sida 20
•  Original

objektets alkoholpåverkan, har Widmark i sin redogörelse framhållit att förhållandet mellan berusningssymtomens styrka och blodets alkoholhalt anses allmänt vara un- derkastat stora individuella växlingar. I betraktande härav har Wlidmark vidare utta- lat, att det åtminstone tillsvidare vore olämpligt att låta den kemiska bestämningen ensam avgöra, om alkoholpåverkan skall anses vara för handen eller ej. I överens- stämmelse härmed har Widmark ansett, att den kliniska diagnosen ej kan undvaras, utan att densamma alltjämt bör ligga till grund för bedömningen av det förevarande fallet. Härom voro samtliga de i överläggningen deltagande fullt ense med Widmark. Däremot biträddes icke vissa regler, som Widmark för det praktiska tillämpandet vid undersökningsresultatens bedömande uppställt. Härvid har det synts Widmark som om den fällande gränsen borde under angivna förutsättningar sättas vid en pro- mille alkoholkoncentration i blodet, en gräns som för de flesta individer torde tillåta konsumtionen av den så kallade restaurangkvantiteten d. v. s. 15 centiliter sprit, cirka 55 gram alkohol. Härmed hade emellertid de sakkunniga, som styrelsen tillkallat för överläggning, ingalunda uttalat ett underkännande av blodanalysen, tvärtom vore den att anse såsom ett viktigt led i undersökningen av ifrågavarande fall. Sålunda vore ett negativt utfall av provet ett avgörande bevis liksom ock höga alkoholvärden av stor betydelse, då ovisshet kunde råda on1 alkoholpåverkan före- låge eller icke. Det vore endast mot angivande av bestämda värden såsom i tvivel- aktiga gränsfall absolut avgörande som betänkligheter med skärpa anfördes. Ett ställningstagande härtill förutsatte nämligen en vidgad erfarenhet jämväl vunnen un- der förhållanden, som fullt motsvarade dem, under vilka undersökningarna voro av- sedda att i forensiskt syfte tillämpas.

Styrelsen uttalade såsom egen mening i ärendet, att en undersökning av alkoholhalten i kroppsvätskorna i blodet otvivelaktigt vore ett betydelsefullt led i en undersökning, om en person varit påverkad av rusdrycker eller icke, men att erfarenheten för det dåvarande icke gåve tillräckligt stöd för uppställande av regler med angivande av vissa värden, som skulle vara av- görande om en motorförare varit påverkad av rusdrycker eller icke.

I proposition nr 121 till 1930 års riksdag följdes icke 1927 års motorfor- donssakkunnigas förslag. Departementschefen yttrade:

Kravet på att förare skulle åläggas fullständig avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker viss tid före och under körning kan jag icke tillmötesgå.

Utgående från att erfarenheten ådagalagt, att även en mindre alkoholförtäring än den, vilken medför berusning eller tager sig uttryck i synbara, i förarens åt- hävor m. rn. framträdande symtom, kan medföra fara för trafiken, hava de sak- kunniga föreslagit, att varje alkoholförtäring, som kan innebära sådan fara, skall åtföljas av straffpåföljd och återkallelse av körkort. För att karakterisera den grad av påverkan av alkohol, som bör fordras för straffbarhet etc., hava de sak- kunniga använt sig av det i 1928 års förslag till lag angående fylleri m. m. använda uttrycket »varit så påverkad av starka drycker, att han kan antagas ej hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar».

Mot de sakkunnigas förslag är väl rent teoretiskt sett intet att erinra. För- slagets praktiska tillämpning mötes dock av stora svårigheter, främst svårigheten att kunna konstatera en alkoholpåverkan, som icke behöver hava tagit sig något som helst yttre uttryck. De sakkunniga, som icke varit blinda för dessa svårig- heter, hava uti från medicinskt-vetenskapligt håll framkomna förslag, att genom kemiska undersökningar av kroppsvätskorna eller utandningsluften bestämma före- komsten av alkohol i den mänskliga organismen ävensom kvantiteten därav, trott sig finna ett medel för svårigheternas övervinnande. De företagna medicinska

• Sida 21
•  Original

undersökningarna ha emellertid ännu ej ådagalagt möjligheten att åstadkomma en för sådant syfte användbar metod.

De sakkunniga hava ansett, att för övervinnande av de svårigheter, som vid till- lämpningen av de sakkunnigas förslag komma att möta ur bevisningssynpunkt, ett förfarande i överensstämmelse med det i Danmark anlitade s. k. ,Spiritusprove'I eventuellt skulle kunna anlitas. Denna de sakkunnigas uppfattning kan jag icke dela. Den danska metoden är enligt vad från medicinskt håll uppgives icke till- förlitlig och lämnar, då lindrigare alkoholpåverkan föreligger, alltför stort spelrum åt det subjektiva omdömet.

Vad angår det av de sakkunniga använda uttryckssättet för karakteriserande av den grad av påverkan av alkohol, som bör fordras för straffbarhet, synes mot det— samma kunna göras befogade erinringar. Härutinnan inskränker jag mig till att hänvisa till första lagutskottets utlåtande (nr 24, år 1928) i anledning av förslag till lag om fylleri m. 111.

Vid nu angivna förhållanden kan jag icke tillstyrka de sakkunnigas förslag. För min del anser jag mig icke böra gå längre än att för tillämplighet av lagrummen uppställa den fordran, att föraren varit antingen synbarligen berörd av starka drycker eller ock eljest så påverkad därav. att han icke kunnat på tillfredsställande sätt föra automobilen.

Enligt propositionen skulle 41 ä 1 och 2 mom. motorfordonsförordningen erhålla denna lydelse:

1 mom. Framföres automobil eller motorcykel, varom i 34 % sägs, eller traktor- tåg med större hastighet än som i varje fall är medgiven, straffes den felande med böter från och med tio till och med ettusen kronor. ,

2 mom. Är den. som förer motorfordon eller traktortåg, varom i 1 mom. för- mäles, synbarligen berörd av starka drycker eller eljest så påverkad därav, att han icke kunnat på tillfredsställande sätt föra fordonet, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor eller fängelse i högst tre månader.

Vidare skulle enligt förslaget i 15 ä 3 mom. motorfordonsförordningen stadgas, att körkortet skulle återkallas bland annat från sådan förare, som vid färd med automobil varit synbarligen berörd av starka drycker eller eljest så påverkad därav, att han icke kunnat på tillfredsställande sätt föra automobilen.

I åtskilliga motioner till 1930 års riksdag blev frågan om motorförares förhållande till alkoholhaltiga drycker föremål för uppmärksamhet. 1 lika- lydande motioner i första kammaren av herr Bergman m. fl. (nr 257) och i andra kammaren av herr Sandberg m. fl. (nr 429) föreslogs sålunda att brottsbestämningen i 41 5 2 mom. motorfordonsförordningen skulle erhålla följande lydelse:

Har förare —— —— — under färden eller de senast före färdens anträdande för-

flutna sex timmarna förtärt starka drycker eller annan stimulans, som kan för- svaga hans normala förmåga av iakttagelse, uppfattning eller handling _ _ —.

I likalydande motioner i första kammaren av herr Bärg m. fl. (nr 262) och i andra kammaren av herr Bengtsson i Norup m. fl. (nr 430) föreslogs denna lydelse:

1 Detta prov är en form av klinisk undersökning, ungefär motsvarande den som nu använ- des i Sverige (jfr nedan sid 65).

• Sida 22
•  Original

Har förare — — — varit av starka drycker så påverkad att han kan antagas ej äga nödigt herravälde över sina handlingar — — —.

Vidare yrkades i likalydande motioner i första kammaren av herr Schly- ter m. fl. (nr 255) samt i andra kammaren av herr Lindqvist i Halmstad (nr 425) att brottsbestämningen måtte erhålla denna lydelse:

Har förare — — — varit så påverkad av starka drycker, att han måste antagas ej hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar — — —.

I de sistnämnda motionerna föreslogs dessutom, att straffminimum för spritmissbruk i samband med förande av motorfordon skulle sättas till ett- hundra kronors böter. I motionerna anfördes vidare bland annat, att en märklig skillnad i den lagtekniska behandlingen av fylleri vid ratten i 1928 och 1930 års propositioner låge däri, att medan ifrågavarande bestämmelser år 1928 voro intagna i ett av lagrådet granskat lagförslag, som riksdagen hade att antaga, ändra eller förkasta, så vore nu dessa utomordentligt viktiga bestämmelser intagna i ett förslag till motorfordonsförordning, varöver lag- rådet ej hörts och varöver allenast riksdagens yttrande infordrats, varefter Kungl. Maj:t ämnade i administrativ väg. utfärda förordningen.

Motionärerna ansåge för sin del lämpligare att ur såväl motorfordons- förordningen som vägtrafikstadgan utbrötes straffbestämmelserna för sådana förseelser vid framförande av motorfordon, för vilka enligt propositionen med skärpning av nu gällande bestämmelser fängelsestraff föresloges, att dessa straffbestämmelser sammanfördes till ett särskilt lagförslag samt att utskottet hos Kungl. Maj:t begärde lagrådets hörande över ett dylikt förslag,. varefter utskottet hos riksdagen gjorde den hemställan, vartill utredningen föranledde. Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande nr 34 bland annat följande: Numera torde allmänt råda enighet därom, att kraftiga åtgärder måste vid- tagas för att i görligaste mån borteliminera de risker ur trafiksäkerhetssynpunkt, som orsakas av motorförares användande av starka drycker. Det är endast i fråga om det sätt, på vilket de erforderliga bestämmelserna böra avfattas, som olika me- ningar yppat sig.

Huru önskvärt det i och för sig än vore, att bestämmelser infördes i lagstift- ningen om skyldighet för motorförare att fullständigt avhålla sig från bruk av alkoholhaltiga drycker under körning och viss tid dessförinnan, kan utskottet emel- lertid icke biträda det motionsvis härom framställda förslaget, då utskottet icke anser, att en så utformad lagregel skulle erbjuda bästa medlet att ernå det avsedda syftet. .

Vid övervägande av de övriga förslag till frågans lösning, som innehållas i pro- positionen och motionerna, anser utskottet det förslag, som framlagts i motio- nerna nr 262 i första kammaren och nr 430 i andra kammaren, vara det som kan antagas bliva mest verkningsfullt. Detta förslag överensstämmer i huvudsak med det av de sakkunniga framförda och ansluter sig nära till det vid 1928 års riksdag framlagda förslaget till lag angående fylleri m. m. De föreslagna bestämmelserna avse att drabba ej blott den förare, som under en färd med motorfordon befinnas vara av starka drycker synbart berörd, utan jämväl den förare, som — ehuru detta ej förmärkes genom det sätt, på vilket motorfordonet framföres —— genom alkoholförtäring förlorat nödigt herravälde över sina handlingar.

• Sida 23
•  Original

Utskottet ansåg därför, att första punkten i 15 ä 3 mom. i förslaget, vilket lagrum innehöll bestämmelser om återkallande av körkort, borde erhålla ändrad avfattning på följande sätt:

Har förare vid färd med automobil i något för trafiksäkerheten väsentligt hän— seende allvarligen åsidosatt honom såsom förare åliggande förpliktelser eller varit så påverkad av starka drycker, att han kan antagas ej hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar, eller har förare eljest ådagalagt sådana egenskaper, att han icke bör betros att föra automobil, skall — —— —— detsamma.

I anslutning härtill föreslog utskottet motsvarande ändring i 41 ä 2 mom. i förslaget.

Mot dessa delar av utskottets utlåtande reserverade sig åtta av utskottets ledamöter. Under hänvisning till vad första lagutskottet anfört i fråga om det till 1928 års riksdag framlagda förslaget till lag om fylleri m. m. ansåge dessa ledamöter, att brottsbestämningen borde erhålla denna lydelse:

Har förare — — —-— varit synbarligen berörd av starka drycker eller eljest så påverkad därav, att han icke ägt det herravälde över sina handlingar, att han kunnat på ett tillfredsställande sätt föra automobilen — —— —.

Utskottet tillstyrkte vidare det i motionerna nr 255 i första kammaren och nr 425 i andra kammaren framförda förslaget att straffminimum för sprit- missbruk i samband med förande av motorfordon skulle höjas till etthundra kronors böter.

I fråga om förslaget att straffbestämmelserna angående spritmissbruk av motorförare ävensom angående de övriga förseelser, vilka i den föreslagna motorfordonsförordningen eller vägtrafikstadgan med skärpning av nu gäl— lande bestämmelser blivit belagda med fängelsestraff, måtte utbrytas ur des- sa administrativa författningar och sammanföras till en särskild lag, anförde utskottet, att utskottet icke vore berett förorda den ändring av bestämmel- serna i det föreliggande förslaget, varom motionärerna hemställde, men att utskottet ansåge det önskvärt, att frågan i vilka fall straffbestämmelser, vari urbota straff stadgas, borde meddelas av Kungl. Maj :t i administrativ väg eller i lagstiftningsväg av Kungl. Maj :t och riksdagen gjordes till föremål för utredning.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med vad utskottet sålunda föreslagit. I motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 (nr 284) hade 41 ä 1 och 2 mom. denna lydelse:

1 mom. Framföres automobil eller motorcykel, varom i 34 & sägs, eller traktor— tåg med större hastighet än som i varje fall är medgiven, straffes den felande med böter från och med tio till och med ettusen kronor.

2 mom. Förer den, som är så påverkad av starka drycker, att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar, motorfordon eller traktortåg, var- om i 1 mom. förmäles, straffes med böter från och med etthundra till och med ett- tusen kronor eller fängelse i högst tre månader.

I fråga om erhållande av körkort stadgades i 14 ä 1 mom. motorfordons- förordningen, att härför skulle krävas bland annat intyg av polismyndighet att sökanden gjort sig känd för ett nyktert levnadssätt.

• Sida 24
•  Original

Beträffande återkallande av körkort stadgades i 15 5 3 mom. motorfor— donsförordningen följande:

Har förare vid färd med automobil i något för trafiksäkerheten väsentligt hänse- ende allvarligen åsidosatt honom såsom förare åliggande förpliktelser eller varit så påverkad av starka drycker, att han kan antagas ej hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar, eller har förare eljest ådagalagt sådana egenskaper, att han icke bör betros att föra automobil, skall länsstyrelse, som utfärdat körkortet, efter nöjaktig utredning, återkalla detsamma. Äro omständigheterna av den beskaffenhet, att an- ledning är att antaga, att förare skall, utan att återkallelse av körkortet sker, låta sig rättas och är ej fråga om förare, som vid färd med automobil varit så påverkad av starka drycker, som ovan angives, må varning i stället meddelas. Återkallas körkort, skall därvid förklaras, att föraren, sedan viss tid, minst två månader och högst två år, gått till ända, äger på ansökan hos länsstyrelsen i det län, som i 1 mom. angives, få frågan om utfärdande av nytt körkort upptagen till prövning, dock skall beträffande förare, som vid färd med automobil varit så påverkad av starka drycker, som nyss sagts, tiden efter vilken dylik prövning först må ske, bestämmas till minst sex må- nader.

Har förares förmåga att föra automobil blivit så väsentligt nedsatt genom sjuk- dom, skada eller dylikt, att trafiksäkerheten därav måste anses bliva lidande, skall körkortet återkallas.

Har fråga uppstått om återkallelse av körkort och föreligga därvid sådana om- ständigheter, att föraren uppenbarligen måste anses olämplig att föra automobil, må länsstyrelsen, redan innan slutligt beslut om återkallelse fattas, förordna, att kör- kortet skall tills vidare återkallas. Vid frågans slutliga prövning skall hän-syn tagas til-l den tid, körkortet på grund av sådant förordnande varit återkallat.

Har återkallelse skett, åligger det föraren att efter anmaning överlämna körkortet till länsstyrelsen.

Varder, efter anförda besvär, beslutet om återkallelsen upphävt, skall körkortet återställas till föraren.

Varning må ej överklagas.

Ansökan om utfärdande av nytt körkort skall, därest tiden för återkallelsen upp- går till sex månader eller länsstyrelsen eljest så prövar nödigt, vara åtföljd av han-d- lingar, frånsett äldersbevis, av beskaffenhet, varom i 1 mom. sägs, utfärdade efter det den för återkallelsen bestämda tid gått till ända.

Därest prövning av fråga om utfärdande av nytt körkort ankommer på annan länsstyrelse än den, som återkallat körkortet, skall yttrande i ärendet jämte utdrag rörande sökanden ur den liggare eller det kortregister, varom i 2 mom. förmäles, in- fordras från sistnämnda länsstyrelse.

Beslut, varigenom länsstyrelse meddelat varning eller återkallat körkort, skall an- tecknas i den liggare eller det kortregister som nyss sagts.

Genom länsstyrelsens försorg skall på sätt Konungen förordnar för rikets polis- myndigheter kungöras beslut om återkallelse av körkort. Om dylika beslut skall med- delande även intagas i tidning i orten. Beslut, varigenom återkallelse av körkort, efter anförda besvär, upphävts eller ändrats eller varigenom, efter återkallelse, nytt kör- kort utfärdats, skall likaledes kungöras och meddelas på sätt ovan är stadgat.

Under de närmast följande åren väcktes inom riksdagen motioner med yrkande om ytterligare skärpt lagstiftning till förhindrande av olycksfall vid motorfordonstrafik, föranledda genom förtäring av starka drycker (1932/I:101 och II:312 samt 1933/I:121 och 11:304). Riksdagen beslöt emellertid, under hänvisning till att bestämmelserna i 41 å i 1930 års motor- fordonsförordning varit gällande alltför kort tid för att det skulle vara möj-

• Sida 25
•  Original

ligt att bilda sig ett bestämt omdöme om behovet av den påyrkade skärp- ningen, att motionerna icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Till 1934 års riksdag framlade emellertid Kungl. Maj:t två förslag av stor betydelse för frågan om motorförares förhållande till alkoholhaltiga dryc- ker. Sålunda framlades i proposition nr 10 förslag till lag om blodundersök- ning i brottmål och i proposition nr 208 förslag till lag om straff för vissa brott vid förande av motorfordon.

Vid remissen till lagrådet av förslaget till lag om blodundersökning i brottmål anförde föredragande departementschefen enligt statsrådsprotokollet bland annat, att det genom bestämning av alkoholhalten i- prov av en per- sons blod kunde med tillförlitlighet fastställas, huruvida och i vilken om- fattning ifrågavarande perso—n under viss tid före blodprovets tagande för- tärt spritdrycker. Förfaringssättet hade vunnit stor användning, särskilt då det gällt att vinna utredning angående .förhandenvaron av sådan alkohol- påverkan, som avsågs i 41 5 2 mom. motorfordonsförordningen. Mot in- förande av blodprovstvång i dessa mål hade anförts, att blodprovet i och för sig knappast kunde vara utslagsgivande då det gällde att avgöra, huru- vida en person vid visst tillfälle ägt nödigt herravälde över sina handlingar eller ej, samt att ett antagande härutinnan finge grundas på andra iaktta- gelser än blodprovets alkoholhalt. Även om detta uttalande måste tiller- kännas visst fog — olika individer kunde naturligen i någon mån röna olika påverkan av samma alkoholmängd -—— syntes dock otvivelaktigt, att blodets alkoholhalt i de flesta fall utgjorde ett bevisdatum av stort värde, då det gällde att avgöra, huruvida straff enligt berörda lagrum borde in- träda. Vid ett stort antal individuella undersökningar hade nämligen be- funnits, att då blodets alkoholhalt uppgått till ett visst mått de undersö— kande läkarna i övervägande flertalet fall —— på grund av andra symtom än blodundersökningens resultat — ansett alkoholpåverkan föreligga. Blod- undersökningarnas stora betydelse för utredning rörande förhandenvaron av alkoholpåverkan i motorfordonsförordningens mening vore sålunda up- penbar. I så gott som varje fall vore blodanalysen ägnad att lämna till- förlitlig upplysning ej blott om den minimimängd alkohol som förtärts utan även om den för individens påverkan viktiga alkoholhalten i blodet. Det syntes därför angeläget att åtgärder vidtoges till motverkande av att detta bevismedels användning utan giltiga skäl förhindrades genom vederböran- des vägran att låta sig undersökas.

Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag och den 31 maj 1934 utfär— dades den ännu gällande lagen om blodundersökning i brottmål. I denna lag stadgas i 1 5 andra stycket, att blodprov må tagas å den, som med skäl misstänkes hava fört motorfordon så påverkad av starka drycker, att han kan antagas icke hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar. Beträf- fande andra brott är förutsättningen för lagens tillämpning, att å brottet efter lag kan följa straffarbete. Provtagningen må utföras endast av lä- kare, som därvid har att iakttaga de föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t därtill förordnar.

• Sida 26
•  Original

I propositionen nr 208 föreslogs att straffbestämmelserna för vissa brott vid förande av motorfordon skulle sammanföras i en särskild lag. Enligt 1 5 av det genom propositionen framlagda lagförslaget skulle den som är så påverkad av starka drycker, att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar, och i detta tillstånd för automobil, motorcykel, varom i 34 % motorfordonsförordningen sägs, eller traktortåg, straffas med fängelse, i högst ett år eller, där omständigheterna vore mildrande, med dagsböter, dock ej under tio. Om någon vid förande av fordon, som i 1 g avses, varit så påverkad av starka drycker, som där sägs, eller överskridit medgiven has- tighet, och därvid ådagalagt grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltig- het för andra människors liv eller egendom, skulle han enligt 2 ä straffas med fängelse eller med straffarbete i högst ett år.

Enligt statsrådsprotokollet anförde föredragande departementschefen om detta lagförslag bland annat följande:

Under senare år hava inträffat åtskilliga fall, då mer eller mindre berusade fö- rare ådagalagt en hänsynslöshet mot andra trafikanter, som medfört vådliga följ-_ der och i hög grad upprört allmänheten. I samband därmed hava krav rests på väsentligt strängare straff för sådana förare, som i onyktert tillstånd eller eljest visade likgiltighet för andra människors liv eller egendom. Kraven på straffskärp- ning äro emellertid icke att betrakta såsom uttryck för en tillfällig stämning utan torde uppbäras av en bestämd mening om nödvändigheten av att vidtaga allvarliga åtgärder mot dem som på detta sätt äventyra trafiksäkerheten. Att här behandlade förseelser för närvarande i det övervägande antalet fall sonas med böter framgår av en av statistiska centralbyrån verkställd utredning avseende åren 1931 och 1932. Av 854 förstnämnda är jämlikt 41 ä 2 mom. motorfordonsförordningen eller samma moment, jämfört med 3 mom., sakfällda personer blevo endast 29 ådömda frihetsstraff. Motsvarande siffror för år 1932 voro 924 och 37. Anled— ningen till domstolarnas synbarligen mycket milda bedömande av nu ifrågavarande förseelser torde vara att söka i gällande låga strafflatituder. Strängare straff- bestämmelser böra enligt min mening ifrågakomma först och främst för de för- seelser, som avses i 41 % 2 och 3 mom. motorfordonsförordningen, d. v. 5. då en förare är onykter och då han antingen under alkoholpåverkan eller vid körning med otillåten hastighet ådagalägger grov vårdslöshet eller visar uppenbar likgiltig- het för andra människors liv eller egendom. Förekomsten av spritpåverkade motor- fordonsförare innebär en så allvarlig fara för trafiken på vägar och gator, att inga medel få lämnas oförsökta då det gäller att avlägsna denna fara.

Jag finner väl, att vissa praktiska skäl tala för att bestämmelserna rörande motor- fordonstrafiken äro samlade i så få författningar som möjligt. Emellertid kunna invändningar givetvis göras mot att Kungl. Maj:t i administrativ väg, om än efter riksdagens hörande, utfärdar så stränga straffbestämmelser som de vilka här ifråga- satts, varjämte må erinras om att i sammanhang med behandlingen vid 1930 års riksdag av förslagen till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga i särskilda motioner (I: 255 och II: 425) yrkades, att straffbestämmelserna angående sprit- missbruk av motorfordonsförare ävensom angående de övriga förseelser, vilka i förenämnda författningsförslag blivit —— med skärpning av dittills gällande bestäm- melser -— belagda med fängelsestraff, måtte utbrytas ur ifrågavarande administra- tiva författningar och sammanföras i en särskild lag. I utlåtande i ämnet anförde andra lagutskottet, att utskottet icke vore berett att förorda den ändring av be- stämmelserna i de riksdagen förelagda förslagen, varom motionärerna hemställt, men att utskottet ansåge det önskvärt att frågan i vilka fall straffbestämmelser, vari urbota straff stadgades, borde meddelas av Kungl. Maj:t i administrativ väg

• Sida 27
•  Original

:-__-._,

eller av Kungl. Maj:t och riksdagen i Iagstiftningsväg gjordes till föremål för ut- redning. Men hänsyn till att straffarbete synes böra upptagas i straffsatsen för vissa av de brott varom här är fråga, anser jag det riktigast att de ifrågasatta skärpta straffbestämmelserna antagas enligt den ordning som är stadgad i 5 87 regeringsformen.

I fråga om brottsbestämningen i 1 & anförde departementschefen, att det i några av de över lagförslaget efter remiss avgivna yttrandena anmärkts, att brottsbestämningen icke skulle giva erforderliga hållpunkter för en tyd- lig gränsdragning mellan straffbar och straffri alkoholpåverkan vid förande av motorfordon. Departementschefen fortsatte:

Tillika har anförts att den anmärkta otydligheten skulle bliva mera betänklig i mån som straffet höjdes. Det torde visserligen icke kunna bestridas att den ifråga- varande brottsbestämningen är i någon mån svävande. Emellertid ligger det i sakens natur att en fullt klar brottsbeskrivning icke står att erhålla. De farhågor, som vid tillkomsten av nu gällande motorfordonsförordning uttalades därom, att förevarande brottsbestämning skulle leda till godtycke vid tillämpningen, torde ej heller hava i någon avsevärd grad vunnit bekräftelse under den tid, förordningen varit gällande. I varje fall har icke tillräcklig erfarenhet under denna tid erhållit-s för att motivera en revision av bestämmelsen.

I likalydande motioner i första kammaren av herr Bergman m. fl. (nr 324) och i andra kammaren av herr Johansoa i Huskvarna m. fl. (nr 574) hemställdes, att riksdagen måtte för sin del besluta, beträffande 1 g att i stället för uttrycket »så påverkad av starka drycker att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar» godkänna uttrycket »på— verkad av starka drycker eller som eljest förtärt sådana drycker på sådan tid att han därav kan vara påverkad», samt i fråga om 2 & att i stället för uttrycket »så påverkad av starka drycker som där sägs» godkänna uttryc- ket »påverkad av starka drycker eller eljest förtärt sådana drycker på sådan tid att han därav kunnat vara påverkad».

Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande nr 35 Kungl. Maj:ts förslag i avseende ä 1 och 2 åå.

Mot utskottets utlåtande reserverade sig vissa ledamöter. Sålunda yrkade herr Andersson i Rasjön bifall till de av herr Bergman och herr Johanson i Huskvarna väckta motionerna. Herr Hillgård ansåg, att utskottet bort fö- reslå riksdagen att antaga följande lydelse av 1 &:

Förer den, som är så påverkad av starka drycker att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar, automobil, motorcykel varom i 34 % motor- fordonsförordningen sägs eller traktortåg, straffes med fängelse i högst ett år eller dagsböter, dock ej under tio.

Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag.

Därefter utfärdades den 7 juni 1934 lag om straff för vissa brott vid fö— rande av motorfordon, vilken lag efter vissa mindre ändringar fortfarande _ är gällande. Lagens 1 och 2 åå erhöllo följande lydelse:

1 &. Förer den, som är så påverkad av starka drycker att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar, automobil, motorcykel varom i 34 % motor—

• Sida 28
•  Original

fordonsförordningen sägs eller traktortåg, straffes med fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, med dagsböter, dock ej under tio.

2 5.

Har någon vid förande av fordon som i 1 % avses varit så påverkad av starka drycker som där sägs eller överskridit medgiven hastighet, och har han därvid ådaga- lagt grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, dömes till fängelse eller straffarbete i högst ett år.

I samband med utfärdandet av denna lag fogades till 15 ä 3 mom. motor- fordonsförordningen ett nytt stycke av innehåll, bland annat, att polisman ägde fråntaga förare av automobil, som varit synbarligen överlastad av starka drycker, hans körkort.

Vidare infördes i motorfordonsförordningen en ny paragraf, betecknad 21 a 53, av innehåll, att polisman ägde förbjuda den som är så påverkad av starka drycker, att han kunde antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar, att föra automobil, så ock, där förbudet icke efterkommes, hindra honom att föra automobilen. Det ålåg vidare enligt samma stad- gande polismannen att så snart ske kunde om åtgärden underrätta sin när- maste överordnade.

2. Tiden efter ikraftträdandet av lagen den 7 juni 1934.

I 1 & lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande av mo- torfordon vidtogs genom en förordning den 9 april 1937 (nr 110) en änd- ring av formell art i syfte att tydligt angiva, att lagen ej avsåg förseelser begångna vid förande av lättviktsmotorcykel. Genom en förordning den 22 juni 1939 (nr 357) upphävdes emellertid denna inskränkning och även för- seelser, som begåtts vid förande av lättviktsmotorcykel, hänfördes till la— gens tillämpningsområde. Paragrafen stadgar i sin nu gällande lydelse föl- jande:

Förer den, som är så påverkad av starka drycker, att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar, automobil, motorcykel eller traktortåg, straffes med fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, med dagsböter, dock ej under tio.

Lagens andra paragraf är fortfarande gällande i sin ursprungliga lydelse. 1930 års motorfordonsförordning gjordes snart till föremål för omarbet- ning. Genom motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561), som ännu är gällande, upphävdes 1930 års förordning utom i vad den innefat- tade särskilda föreskrifter om yrkesmässig automobiltrafik och om uthyr- ningsrörelse. I fråga om utfärdande och återkallande av körkort skilja sig bestämmelserna i 1936 års motorfordonsförordning (18—21 åå) endast i mindre väsentliga avseenden från motsvarande bestämmelser i 1930 års mo- torfordonsförordning. Sålunda innefattar 1936 års motorfordonsförordning den nyheten att person, som söker körkort, skall styrka sig äga nödig kän- nedom om alkoholhaltiga dryckers inverkan ur trafiksäkerhetssynpunkt å den mänskliga organismen. Vidare föreskriver 1936 års förordning, att vid frå-

• Sida 29
•  Original

ga om återkallelse av körkort avseende icke får fästas vid förseelse, som antecknats i körkortsregistret mera än två år före begåendet av den förse- else, som giver anledning till att frågan om körkortets återkallelse upptages till prövning. Är fråga om straffbelagd förseelse må återkallelse av körkort på grund av denna förseelse icke äga rum förrän frågan om straff för förse- elsen blivit genom domstols laga kraft ägande utslag avgjord, där länssty- relsen ej finner uppenbart, att föraren är olämplig att föra motorfordon. Vidare stadgas i 1936 års förordning, att endast sådant körkort, som indra- gits för en tid av ett år eller därunder skall kunna återbekommas. I fall då den tid, efter vilken frågan om rätt för föraren att få framföra motor— fordon åter kan upptagas till prövning, bestämmes till mera än ett år, anses det gamla körkortet ha upphört att gälla för alltid. När den föreskrivna ti- den gått tillända kan emellertid frågan om utfärdande av ett nytt körkort för föraren tagas under omprövning.

Bestämmelsen i 21 a 5 i 1930 års motorfordonsförordning med föreskrift om rätt för polisman att förbjuda spritpåverkad person att föra automobil överfördes såsom 21 å i oförändrad lydelse till den samtidigt med 1936 års motorfordonsförordning utfärdade vägtrafikstadgan.

Vid riksdagarna under åren närmast efter utfärdandet av 1934 års lag var frågan om motorförares förhållande till alkoholhaltiga drycker icke un- der debatt. Vid 1938 års riksdag väcktes emellertid två motioner i frågan. Sålunda yrkade härr Bergman m. fl. i motion i första kammaren (nr 177), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta till förnyad utredning upptaga frågan om alkohol och motor- trafik i syfte att förbereda mer betryggande och mer preciserad lagstiftning och i varje fall enhetligare lagskipningspraxis i detta avseende. I motionen anfördes bland annat:

Trots de bestämmelser, som för några år sedan lagfästes i syfte att i möjligaste mån främja absolut nykterhet vid ratten, har det visat sig att talrika olycksfall alltjämt äga rum i samband med motortrafiken, varvid alkoholförtäring spelat en ödesdiger roll. Det har Visat sig att tillämpningen av gällande lag varit ganska olika på olika ställen, vilket synes visa att lagens bestämmelser ej äro tillräckligt preciserade. Mången gång vittnas det att en person varit »fullt nykter», utan att man besinnar att den påverkan på hjärnan och nervsystemet, som även en av mång- en som måttlig ansedd alkoholdos åstadkommer, kan ödesdigert minska både den skarpa iakttagelseförmågan och den snabbhet i uppfattning och handling som krä- ves av motorförare då vid hotande kollisioner och i andra farliga lägen undvikandet av ett olycksfall kan bero på bråkdelen av en sekund. Denna fara har från läkar- håll så allmänt och så kraftigt påvisats, att det är oförsvarligt om ej lagstiftning och lagskipning drager konsekvenserna av dessa erinringar och av dagligen och stundligen upprepade erfarenheter. I Norge är lagstiftningen strängare än hos oss: där kräves fullständig avhållsamhet från alkohol ej blott under motorfärd utan även under åtskilliga timmar före dess anträdande. Man har, såvitt bekant är, goda erfarenheter av detta system.

I motion i andra kammaren (nr 329) hemställde herr Dahlbäck, att riks- dagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en över- syn snarast möjligt av bestämmelserna rörande ansvar och andra påfölj-

• Sida 30
•  Original

der för framförande av motorfordon i av starka drycker påverkat tillstånd jämte övriga hithörande stadganden samt om framläggande för riksdagen av förslag till bestämmelser, ägnade att i högre grad än de nu gällande be- fordra ökad trafiksäkerhet och nykterhet. , Motionären uttalade, att även om man i allmänhet ej ville gå så långt, 3 att, vad en motorfordonsförare beträffade, själva alkoholförtärandet under , eller viss tid före en färd med motorfordon straffbelades, syntes dock en l l l l l dylik åtgärd vara väl försvarad, därest föraren med sitt fordon befordrade passagerare mot betalning.

Andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande (nr 17) i anledning av motio- nerna bland annat följande:

Vid 1930 års riksdag anförde andra lagutskottet i sitt av riksdagen i denna del godkända utlåtande nr 34, att numera torde allmänt råda enighet därom, att kraf- tiga åtgärder måste vidtagas för att i görligaste mån borteliminera de risker ur trafiksäkerhetssynpunkt, som orsakades av motorfordonsförares användande av * starka drycker. Det vore enligt utskottets mening endast i fråga om det sätt, på i vilket de erforderliga bestämmelserna borde avfattas, som olika meningar yppat l sig. Huru önskvärt det än i och för sig vore, att bestämmelser infördes i lagstift- ? ningen om skyldighet för motorfordonsförare att fullständigt avhålla sig från bruk ; av alkoholhaltiga drycker under körning och viss tid dessförinnan, kunde utskottet emellertid icke biträda ett motionsvis därom framställt förslag, då utskottet icke ansåge, att en sådan utformad lagregel skulle erbjuda bästa medlet att ernå det av- sedda syftet. '

Till vad utskottet sålunda anfört vid 1930 års riksdag vill utskottet nu uttala sin fulla anslutning.

Genom 1934 års lag hava statsmakterna uttryckt sin bestämda vilja att kom- ma till rätta med de av motionärerna påtalade missförhållandena. Denna lagstift- ning, som redan för det okvalificerade rattfylleriet, såvitt ej omständigheterna äro mildrande, stadgar fängelsestraff upp till ett år, lämnar följaktligen möjlighet till i en kraftig reaktion från samhällets sida. Enligt utskottets mening skulle för när— , varande föga vara att vinna av en ytterligare straffskärpning. Den i lagen använda * bestämningen av graden av alkoholpåverkan har varit föremål för delade me- ningar. Utskottet finner icke för närvarande skäl föreligga att ifrågasätta någon annan lydelse.

Utskottet anser sig sålunda icke kunna tillstyrka någon framställning till Kungl. Maj:t i förevarande ämne.

Statsmakterna måste givetvis ägna hithörande spörsmål den allra största upp- märksamhet. Enligt utskottets mening har det mer och mer börjat ingå i det allmänna medvetandet, att det icke kan anses tillständigt att i av starka drycker påverkat tillstånd föra motorfordon. Det torde finnas skäl att antaga, att en dylik uppfattning på upplysningens väg skall bliva allt mer allmän till otvivelaktig båtnad för trafiksäkerheten. Därest emellertid utvecklingen ger vid handen, att det med 1934 års lag avsedda syftet icke kunnat uppnås, måste statsmakterna gi- vetvis överväga ytterligare åtgärder för att skapa respekt för lagstiftningen.

Motionerna blevo i enlighet med utskottets förslag av riksdagen avslagna, i vad de avsågo ändring av 1934 års lag.

I skrivelse till Konungen den 31 december 1938 upptog härefter riksdagens justitieombudsman till behandling frågan om fastställande av viss med hän- syn till alkoholhalten i blodet bestämd gräns, vid vilken förare av motor- fordon skulle anses vara i lagens mening påverkad av starka drycker. Ef-

• Sida 31
•  Original

ter att ha lämnat en redogörelse för tidigare stadganden och reformförslag rörande ifrågavarande spörsmål anförde justitieombudsmannen:

Såsom av det ovanstående framgår har mot det i 1934 års lag om straff för vissa brott vid förande av motorfordon använda uttrycket »så påverkad av starka drycker, att han kan antagas etc.» framförts den anmärkningen, att formuleringen vore alltför svävande för att giva erforderliga hållpunkter för en tydlig gränsdrag- ning mellan straffbar och straffri alkoholpåverkan vid förande av motorfordon, vilket kunde leda till godtycke och bristande enhetlighet vid bestämmelsens till- lämpning. Huruvida dessa farhågor i någon avsevärd grad bekräftats är självfallet ej lätt att med visshet avgöra. Så mycket torde dock vara säkert, att få mål äro förenade med sådana vanskligheter i bevisningsavseende som vissa mål angående ansvar för rattfylleri. Bevismaterialet, som domstolen har att bygga på, utgöres av blodprovet, den av läkaren i samband med provtagningen utförda undersök- ningen jämte därå grundad diagnos samt vanligen också vittnesmål av personer, som iakttagit den tilltalade under hans färd eller strax före eller efter denna. De fall då den tilltalade varit så påverkad, att han befunnit sig i berusat tillstånd, vålla givetvis inga svårigheter. Ej heller synes tvekan behöva råda, då den genom blodprovet konstaterade alkoholkoncentrationen är mycket låg. Såvida ej an- ledning finnes misstänka, att någon särskild omständighet förryckt resultatet av blodprovet, bör detta i sådana fall tillmätas avgörande betydelse och åtalet följ- aktligen ogillas, även om hörda vittnen funnit den tilltalade påverkad. Frågan om straffbar eller icke straffbar alkoholpåverkan är däremot så mycket vanskligare att avgöra i de icke sällsynta fall, då blodprovet visat en hög alkoholhalt men den un- dersökande läkaren och i målet hörda vittnen funnit den tilltalade icke märkbart påverkad. Målets utgång i dylika fall är oberäknelig. En domare kan nämligen vara höjd för att tillerkänna vitsord åt läkarens och vittnenas på gjorda iaktta- gelser grundade omdöme, medan däremot en annan finner sig böra tillmäta den konstaterade höga alkoholkoncentrationen avgörande betydelse.

Det har givetvis ej varit lagstiftarnas avsikt, att domstol skall fälla till ansvar för rattfylleri på lösa antaganden. Det måste föreligga omständigheter, som ut— göra en fast grund för antagandet. Emellertid kan det sättas i fråga, om icke våra domstolar härutinnan ställa fordringarna alltför högt. I allmänhet torde för fällande dom fordras så stark bevisning, att nära nog visshet föreligger om att den tilltalade saknat nödigt herravälde över sina handlingar. I tvivelaktiga fall tillämpas regeln hellre fria än fälla. Obenägenheten hos domstolarna att ådöma straff för rattfylleri på ett antagande, som ej närmar sig full visshet, torde hava ytterligare ökats sedan normalstraffet blivit fängelse.

Justitieombudsmannen lämnade vidare vissa statistiska uppgifter om al- koholkoncentrationen i blodet hos motorförare, som under åren 1935—1937 dömts eller endast misstänkts för rattfylleri inom Stockholm rådhusrätts domkrets. Av denna undersökning framgick, att vid en alkoholkoncentra- tion av 1 promille eller därunder åtal så gott som undantagslöst icke an- ställts. Vad anginge gruppen med koncentrationen 1.01—1.50 hade i de flesta fall åtal icke kommit till stånd och av de anhängiggjorda 26 åtalen hade 19 ogillats. Beträffande gruppen med koncentrationen 1.51—2 syntes, fram- höll justitieombudsmannen, i ett anmärkningsvärt stort antal fall åtal hava underlåtits. Detta förhållande vore emellertid mindre ägnat att ingiva und- ran med hänsyn till att av de 146 åtalade inom denna grupp icke mindre än 30, d. v. 5. mer än en femtedel blivit frikända. Beträffande slutligen gruppen med koncentrationen 2.01—2.50 hade i regel, dock icke undantags- löst, följt åtal jämte fållande dom.

• Sida 32
•  Original

Försåvitt man vågar döma av den på mitt föranstaltande verkställda lokalt be- gränsade undersökningen, torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida gällande lagbestämmelser på hithörande område, tillämpade på sätt nu synes ske, äro till- räckligt effektiva för att det avsedda syftet skall nås. Detta har varit att för- hindra motorfordons framförande av alkoholpåverkade personer, därvid man av- sett icke allenast sådan påverkan, som tager sig yttre uttryck, utan även sådan lindrigare påverkan, som föranleder nedsättning av en persons uppmärksamhet, sinnesnärvaro, handlings- och iakttagelseförmåga m. m. och därigenom gör per— sonen olämplig såsom förare av motorfordon. Dylik påverkan inträder i regel även efter förtäring av en jämförelsevis ringa myckenhet alkoholhaltiga drycker. Det ! vill emellertid av ovanberörda statistiska undersökning synas som om för fällande 1 dom i regel förutsättes en alkoholpåverkan, som tagit sig synbara uttryck. Därtill * torde i viss mån hava bidragit de i brottsbestämningen ingående orden »IlÖd'lgll , herravälde över sina handlingar». Detta uttryck synes mig för allmänt hållet. Det ; avgörande bör uppenbarligen vara, huruvida föraren kan antagas hava ägt det ; herravälde över sina handlingar, som är nödigt för att kunna tillfredsställande ; föra motorfordon. Detta borde lämpligen hava kommit till uttryck i själva lag- l texten. Anmärkas må i detta sammanhang, att det förekommer att läkaren ställer » diagnosen, att den undersökte icke kan antagas hava saknat nödigt herravälde över ? sina handlingar, men tillägger att han dock varit olämplig att föra bil. Även i åt— * skilliga fall, då dylikt tillägg icke gjorts, torde nog läkaren hava ansett den un- dersökte olämplig såsom bilförare.

I betraktande av det förut sagda synes det böra tagas under allvarligt över- vägande, om icke i lagen borde fastslås, att straffbar alkoholpåverkan alltid skall anses föreligga vid viss konstaterad alkoholkoncentration i blodet. Ehuru ägnad att i en del avseenden ingiva betänkligheter skulle dock en sådan bestämmelse enligt min mening medföra så stora fördelar, att betänkligheterna böra få vika. En allsidig utredning om de olika systemens fördelar och nackdelar synes i varje fall vara väl motiverad. Med en bestämmelse av nyss angiven innebörd, där straff- barheten vore anknuten till ett lätt konstaterbart faktum, skulle man komma ifrån de stora bevissvårigheter, som nu ofta äro förbundna med rattfyllerimålen. Däri- % genom skulle ernås önskvärd enhetlighet och effektivitet beträffande lagtillämp- ningen på ifrågavarande område. Snart nog skulle det säkerligen bliva allmänt känt bland motorfordonsförare ungefär hur stor myckenhet alkohol var och en för sin det kunde förtära utan att komma över den bestämda gränsen. Å andra sidan skulle det sannolikt bliva en tämligen allmän uppfattning, att vid en lägre alko— holkoncentration förande av motorfordon alltid vore tillåtet. Med hänsyn härtill måste uppenbarligen ifrågavarande gräns sättas så lågt, att praktiskt taget ingen motorfordonsförare vid en alkoholkoncentration därunder kan antagas vara på grund av spritkonsumtion farlig för trafiksäkerheten. Självfallet kunna olika me- ningar råda om var gränsen lämpligast skall dragas. Ginge man ned mycket långt, exempelvis till 0.5 promille, bleve den praktiska följden, att förare av mo- torfordon såväl under som viss tid före färden finge avhålla sig från även en sådan måttlig förtäring av starka drycker, som i det dagliga livet är ganska van- lig. Enligt min mening skulle en sådan skärpning av fordringarna beträffande av- hållsamhet från alkoholhaltiga drycker vara synnerligen önskvärd i fråga om förare av motorfordon. Med hänsyn till statsmakternas vid upprepade tillfällen under frågans tidigare behandling tillkännagivna uppfattning torde emellertid ett förslag med så långt gående innebörd knappast hava några utsikter att för närvarande vinna beaktande. Däremot skulle måhända ett förslag med gränsen satt till 1 pro- mille icke komma att mötas av alltför många invändningar. Det torde nämligen vara svårt att bestrida att bilförare med högre alkoholhalt i blodet än 1 promille i de allra flesta fall utgöra en icke obetydlig risk för trafiksäkerheten.

• Sida 33
•  Original

-..,—_... ___—w,.-. _-W-

Under hänvisning till det förhållandet att ett system, sådant som det av justitieombudsmannen förordade, sedan några år tillbaka tillämpades i Nor- ge och där syntes ha fungerat väl, framlade justitieombudsmannen med stöd av sin instruktion ifrågavarande spörsmål till Kungl. Maj:ts prövning.

Justitieombudsmannens skrivelse remitterades till vissa myndigheter, var- jämte föreningar av domare och åklagare bereddes tillfälle att avgiva ytt- randen. För att få hela spörsmålet om brottsbestämning och lagtillämp- ning i förevarande hänseende ytterligare belyst överlämnades vidare avskrift av justitieombudsmannens skrivelse till vissa underrättsdomare såväl i stad som på landet med hemställan, att de måtte framföra sina personliga erfa- renheter om nuvarande lagbestämmelses lämplighet ur olika synpunkter samt sin uppfattning om lämpligheten av fastställandet av en Viss med hän— syn till alkoholhalten i blodet bestämd gräns, vid vilken motorföraren all- tid skulle anses påverkad av starka drycker och förfallen till ansvar.

I de flesta av de över justitieombudsmannens skrivelse avgivna yttran- dena tillstyrkes förslaget om fastställande av en blodalkoholgräns, vid vars överskridande motorföraren alltid skulle vara förfallen till ansvar. Där- emot råder i dessa yttranden icke enighet om vid vilket promilletal denna gräns borde sättas, varjämte i vissa fall förordas, att en regel om blodalko- holgräns borde fullständigas med särskilda kompletterande bestämmelser. Justitieombudsmannens hemställan om en allsidig utredning av de olika systemens fördelar och nackdelar tillstyrkes vidare i ett par yttranden. Slutligen avstyrkes i några fall reformförslaget i dess helhet.

1. Yttranden, i vilka justitieombudsmannens förslag tillstyrkes. Medicinalstyrelsen åberopar först ett yttrande av föreståndaren för sta- tens rättskemiska laboratorium, professor E. Wolff. Detta yttrande är av följande innehåll: Enligt gällande lag straffas den som vid framförande av motorfordon är »så på- verkad av starka drycker, att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar». Konstaterandet att sådan grad av alkoholpåverkan föreligger sker i allmänhet dels genom en läkarundersökning, varvid vederbörande måste utföra vissa relativt enkla prov, dels genom kemisk analys av blodprov, som tages av den undersökande läkaren och insändes HH sunens räuskennska laboratorhnn där ana- lysen utföres. Härigenom har man på ett i princip riktigt sätt velat förbinda det objektiva fastställandet av alkoholkoncentrationen i blodet med det mera subjektiva bedömandet av den individuellt växlande graden av påverkan, som kan förefinnas vid en och samma alkoholhalt i blodet.

Emellertid vidlådes detta system av flera svagheter. Den ena betingas av lagens något dunkla formulering, »så påverkad — — — att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar». Med uttrycket »icke äga nödigt herra- välde över sina handlingar» förstår man i annat sammanhang ofta en hög- gradig rubbning av de psyko-fysiska funktionerna och detta gör, att såväl läkare som domare understundom endast anse »påverkan» i lagens mening föreligga om vederbörande är påtaghgt berusad. Lagsnftarnas rnening har därenaot uppenbar- ligen varit ungefärligen = så påverkad, att han kan antagas vara olämplig att föra motorfordon.

3——401919

• Sida 34
•  Original

Lagtexten kan emellertid sägas vara dunkel även i ett annat avseende, nämligen genom det i densamma ingående uttrycket »kan antagas». När kan man »antaga», att vederbörande icke äger nödigt herravälde över sina handlingar? Detta uttryck kan tolkas på många olika sätt. Man kan däri inlägga den meningen, att en per- son, som förtärt viss tämligen avsevärd kvantitet spritdrycker enligt gängse erfaren- het kan »antagas» vara »påverkad» i lagens mening. Man kan också uppfatta det så, att endast en person, som vid läkarundersökning företer vissa symtom på alko- holpåverkan (exempelvis balansrubbning, sluddrande tal, ataxi) kan »antagas» vara »påverkad» i lagens mening. Slutligen kan man uppfatta uttrycket så, att om vid en viss alkoholkoncentration i blodet det övervägande flertalet personer vid läkar- undersökningen ansetts vara »påverkade» i lagens mening, så är det berättigat att även i det enstaka fallet vid motsvarande alkoholkoncentration i blodet antaga, att vederbörande är så påverkad.

Vid statens rättskemiska laboratorium, där alkoholanalyserna av blod från mo- torfordonsförare sedan 7 år tillbaka utföras, lämnas alltid tillika med analysresul- tatet en uppgift, grundad på senaste statistiska beräkningar, i hur många % av fall med motsvarande alkoholkoncentration i blodet den undersökande läkaren -— utan kännedom om resultatet av blodanalysen —-— ställt diagnosen »påverkad av alkohol». Vid uppgörande av denna statistik ha alla fall med kroppsskador eller sjukdom utelämnats, likaså alla fall där läkaren alls icke eller endast med tvekan ställt diagnosen »påverkad» respektive »icke påverkad».

Det torde i detta sammanhang böra betonas, att det här endast rör sig om diagno- sen påverkad av alkohol (över huvud taget), icke om omdömet: »så påverkad —- —— —— att han icke kan antagas äga nödigt herravälde över sina handlingar». I en icke ringa del av fallen har vederbörande läkare t. o. m. uttryckligen ansett den undersökte visserligen påverkad (i så fall vanligen lindrigt påverkad) av alkohol, men icke så påverkad, att han kan antagas etc.

Å andra sidan utgör den för detta ändamål utförda läkarundersökningen endast en ganska grov prövning av alkoholpåverkan, varför det torde vara berättigat att antaga, att de personer, som vid denna grova prövning visa tecken på alkoholpå- verkan i allmänhet äro — om icke så påverkade, att de kunna antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar —— dock så påverkade, att de icke äro läm- pade att framföra motorfordon. Härvid förutsättes emellertid, att läkarens diagnos är i så måtto riktig, att de iakttagna avvikelserna från det normala verkligen bero på alkohol och icke på sjukdom av något slag. Symtomen i fråga äro nämligen ingalunda specifika för alkoholpåverkan.

Den andra svagheten i det nuvarande systemet betingas alltså därav, att läkar- undersökningen efter gängse metodik är en grov funktionsprövning, som dels krä- ver en ganska avsevärd alkoholpåverkan för att ge positivt utslag, dels medger ett mycket subjektivt bedömande, dels möjliggör feldiagnoser därigenom att de använda proven icke äro specifika för alkoholpåverkan.

Justitieombudsmannen har nu i ifrågavarande förslag påpekat, hur ojämnt lag- tillämpningen sker och bland annat framhållit, att i Stockholm åren 1935—1937 åtal icke anställts i 55 fall, där alkoholhalten i blodet översteg 1.50 promille (däri- bland i 5 fall där den översteg 2.00 promille), (samt att i 33 fall, där alkoholhalten i blodet översteg 1.50 promille (däribland i 3 fall där den översteg 2.00 promille), ve- derbörande frikänts av rådhusrätten.

De anförda exemplen äro onekligen mycket talande och de skulle utan tvivel kunna kompletteras med andra, ännu mera slående, om justitieombudsmannen icke inskränkt sin utredning till Stockholm utan medtagit underdomstolar från olika delar av landet.

Emellertid synes justitieombudsmannen icke alls ha upptagit till diskussion den viktiga principfrågan, huruvida det är rättvisast att låta alkoholhalten i blodet

• Sida 35
•  Original

vara det avgörande vid bedömandet, om en person är så alkoholpåverkad, att han är olämplig att framföra motorfordon.

Det i Sverige hittills praktiserade systemet har, med alla sina svagheter, dock den principiella förtjänsten, att det såsom inledningsvis framhölls, söker taga hänsyn till den individuellt olika reaktionen för alkohol.

Om också allmänheten har en överdriven uppfattning om graden av individuell variation med avseende på alkoholtoleransen och om också den faktiskt existe- rande variationen i detta avseende till en stor del beror på olika fördelning inom organismen och på olika förbränningshastighet och endast till mindre del på olika påverkan vid en och samma alkoholkoncentration i blodet, så är det dock otvivel- aktigt att även i detta avseende en betydlig individuell variation föreligger, sanno- likt åtminstone delvis sammanhängande med vänjning, medan däremot enligt nyare undersökningar vänjningen icke synes öka förbränningshastigheten.

Äro variationerna för den individuella toleransen så ringa, att en bestämd gräns beträffande blodalkoholhalten kan angivas, ovanför vilken påtaglig alkoholpåverkan kan antagas föreligga?

Rent vetenskapligt måste denna fråga besvaras nekande. Det finns å ena sidan personer, som förete avsevärd alkoholpåverkan redan vid mycket låg alkoholhalt i blodet, exempelvis mellan 0.6 och 1.0 promille, och å andra sidan sådana som åt- minstone vid den vanliga läkarundersökningen icke förete symtom på alkoholpå- verkan vid värden mellan 1.5 och 2.0 promille.

Det är emellertid lätt att förstå, att redan en mindre rubbning av nervsystemets funktioner, en rubbning alltså som icke kommer fram vid de vanliga kliniska pro- ven, kan vara av stor betydelse för en persons förmåga att föra motorfordon. Det föreligger en hel rad med olika försöksanordningar utförda undersökningar över de avvikelser i nervsystemets finare funktioner, som förorsakas av små och medel- stora alkoholdoser.

Jag vill här endast påminna om danskarna Bahnsen och Vedel-Petersens under- sökningar. Deras försökspersoner fingo utföra 4 olika prov, vilka voro inriktade på att pröva reaktionstid, uppmärksamhet, samspel mellan synintryck och muskel— rörelser samt koordinationen av muskelrörelser. Alkoholen förtärdes i form av whiskygrogg och dosen var 0.6 cm3 absolut alkohol (= 0.5 gram absolut alkohol) per kilo kroppsvikt. Detta motsvarar t. ex. ungefär 10 cl. starksprit för en person med kroppsvikten 64 kilo och 15 cl. starksprit (eller 5 pilsner) för en person med kroppsvikten 96 kilo. Tyvärr har blodets alkoholhalt icke bestämts vid dessa för- sök, men med kännedom om Widmarks undersökningar kan man beräkna, att den i alla händelser icke torde ha överstigit 1 promille (den torde i allmänhet ha legat mellan 0.6 och 0.9 promille).

Jämfört med kontrollförsöken utan alkoholförtäring visade alkoholförsöken en påtaglig försämring av resultaten vid alla 4 proven, höggradigast vid det 5. k. laby- rintprovet, där det gäller att föra en visare längs ett rött streck på en roterande skiva mellan en mängd metallstift utan att beröra dessa, ett prov som har stor ana- logi med bilkörning.

Det får alltså anses fastslaget, att man med förfinad undersökningsmetodik kan påvisa nedsättning i vissa av nersystemets finare funktioner redan efter alkohol- doser, som av den s. k. måttlighetssuparen anses små och som åstadkomma en alkoholhalt i blodet av endast 0.5 å 1.0 promille.

Även med de ganska grova metoder, som användas vid den rutinmässiga under- sökningen av »rattfyllerister» påvisas emellertid symtom, tydande på alkoholpåver- kan i icke så få fall redan vid en tämligen låg alkoholkoncentration i blodet. I den statistik, som föres vid statens rättskemiska laboratorium och som omfattar alla undersökta fall sedan dessa undersökningar infördes och till utgången av 1937 (med i det föregående angivna undantag) har den undersökande läkaren —- utan kännedom om resultatet av blodanalysen — i 33 % av fall med en alkoholhalt av

• Sida 36
•  Original

0.61—1.00 promille, i 52 % av fall med en alkoholhalt av 0.01—1.20 promille och i 63 % av fall med en alkoholhalt av Lal—1.40 promille ansett alkoholpåverkan före- ligga.

Det är emellertid påtagligt, att under de senare åren ett strängare bedömande från läkarnas sida gjort sig gällande. Om man endast medtager fallen från åren 1936 och 1937 (efter uteslutning av de fall, som förut angivits, blir det 2 572 fall), finner man i kategorien 0.21—0.6t) promille 25 % »påverkade», 0.61—1.00 promille 38 % »påverkade», 1.01—1.20 promille 59 % »påverkade» och 1.21—1.40 promille 72 % »påverkade».

Ett sätt att pröva, vilken roll alkoholförtäring spelar för uppkomsten av trafik- olyckor är att undersöka. hur ofta alkoholhalt av olika grad i blodet kan konstateras hos motorfordonsförare, vilka råkat ut för trafikolycksfall. I Sverige föreligger en- dast en dylik undersökning (av 'Hindmarsh och Linde), vilken dock omfattar ett ganska litet material av olycksfall, varav blott cirka 40 % voro trafikolycksfall. Alkohol kunde påvisas i blodet hos cirka 40 % av männen och cirka 10 % av kvin- norna. Framför allt kan man mot denna undersökning invända, att intet kontroll— material av sådana .fall, där ingen olycka inträffat, undersökts.

Från U. S. A. ha 2 undersökningar på detta område publicerats, vilka komplet- tera varandra. Heise har nämligen utfört undersökningar över alkoholhalten (i urin) vid trafikolycksfall, som inkommit till lasarett (även denna undersökning omfattar tyvärr endast ett litet material). Kontrollundersökningar (från samma trakt) på motorfordonsförare, som icke råkat ut för något olycksfall, ha publicerats av Hol- comb. Den sistnämnda undersökningen omfattar icke mindre än 1750 personer. Denna undersökning utfördes på utandningsluften. Båda undersökningsseriemas värden ha omräknats för blod, vilket visserligen medför någon osäkerhet.

En jämförelse visar nu, att bland icke-olycksfallen cirka 12 % hade alkohol i blo- det, bland olycksfallen däremot cirka 47 % eller omkring 4 gånger så många. En alkoholkoncentration över I promille hade 1.9 % av icke-olycksfallen, men drygt 25 % av olycksfallen, alltså 13 gånger så många. En alkoholkoncentration över 1.5 promille hade endast cirka 0.4 % av icke-olycksfallen, men nära 14 % av olycks- fallen, alltså 33 gånger så många. Även för en så relativt låg alkoholhalt som mellan 1.0 och 1.2 promille var frekvensen bland olycksfallen ungefär 61/2 gång så stor som hos icke—olycksfallen.

Det torde väl vara berättigat att i de stora skillnaderna mellan de båda serierna beträffande förekomsten av en mera avsevärd alkoholhalt i blodet åtminstone del- vis se uttrycket för ett kausalsammanhang mellan alkoholförekomst och olycks- händelse.

Som en sammanfattning av det anförda skulle jag vilja framhålla följande. 1) Redan vid en alkoholhalt i blodet av cirka 0.5—1.10 promille kan en menlig inverkan på nervsystemet påvisas medelst finare psykofysiska prov. 2) Även den jämförelse- vis grova kliniska undersökningen ådagalägger en viss påverkan av alkohol hos flertalet personer med en alkoholkoncentration av något mer än 1 promille i blodet (exempelvis enligt vår statistik från åren 1936—1937 hos 59 % av de undersökta vid en alkoholkoncentration av LBI—1.20 promille hos 72 % vid en alkoholkoncentration av 1.21—1.40 promille). 3) Enligt de ovan anförda ameri- kanska undersökningarna synes en alkoholhalt över 1 promille i blodet hos motor- fordonsförare öka risken för trafikolyckor.

Dessa praktiska erfarenheter och undersökningsresultat synas mig utgöra ett gott stöd för justitieombudsmannens förslag att kriminalisera en alkoholkoncentration i blodet överstigande 1 promille.

Även om en lagstiftning i denna riktning genomföres, synes det mig vara riktigt att bibehålla den kliniska undersökningen av motorfordonsförarna. Dels utgör den ett nyttigt komplement till blodanalysen, dels torde en alkoholkoncentration under 1 promille icke under alla förhållanden böra vara friande, om tydliga kliniska tec-

• Sida 37
•  Original

ken på alkoholpåverkan föreligga, dels kan ju en analys misslyckas eller dess resul- tat under särskilda omständigheter (t. ex. vid diabetes, efter narkos eller förtärande av vissa medikamenter) bliva missvisande, och då har man ändå den kliniska under- sökningens resultat att hålla sig till.

Tilläggas bör, att om en alkoholkoncentration över 1 promille blir fällande, bör man taga nödig hänsyn till analysmetodens felgränser. Vid användande av Wid- marks metodik, där medelfelet icke överstiger 0.03 promille, torde man höra kräva, att analysvärdet överstiger 1.10 promille för att det skall anses [som fällande.

Vad beträffar själva formuleringen av lagrummet i fråga vill jag till sist fram- hålla önskvärdheten av att uttrycket »sä påverkad av starka drycker att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar», ersättes av »så påverkad av starka drycker, att han är olämplig att föra motorfordon». Därefter skulle då följa ett tillägg, exempelvis i formen: »dylik påverkan anses föreligga, om alkohol- koncentrationen i vederbörandes blod överstiger 1 promille».

I vårt grannland Norge har man som bekant fastslagit 0,5 promille alkohol i blo- det såsom fällande gräns. Med en sådan bestämmelse skulle otvivelaktigt många motorfordonsförare, som icke äro »påverkade» i den nu gällande lagens mening och icke förete några som helst kliniska symtom på alkoholpåverkan och kanske icke ens vid finare psyko-fysiska prov skulle visa några avvikelser från det nor- mala, bliva dömda för rattfylleri. I praktiken skulle en dylik bestämmelse bliva nära nog likbetydande med förbud mot alkoholförtäring åtskilliga timmar före kör- ning för alla motorfordonsförare. (Endast en 5 cl.—snaps eller 1 in 2 pilsner skulle med någorlunda säkerhet kunna förtäras utan att den fällande gränsen uppnås.) Jag ansluter mig till den av justitieombudsmannen uttalade åsikten att »en sådan skärpning av fordringarna beträffande avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker» i och för sig skulle »vara synnerligen önskvärd i fråga om förare av motorfordon». Det torde nämligen vara obestridligt, att en sådan ökad avhållsamhet, om den på lagstiftningsvägen kunde åstadkommas, skulle förhindra många olyckshändelsen Å andra sidan är det av folkpsykologiska skäl tvivelaktigt, dels om en sålunda skärpt lagstiftning för närvarande kan genomföras, dels om den, ifall den bleve genomförd, verkligen skulle medföra en sådan ändring av alkoholvanorna hos en stor del av Sveriges befolkning, att den eftersträvade effekten skulle uppnås.

Under åberopande av Wolffs yttrande anför medicinalstyrelsen, att för- slaget om införande av en blodalkoholgräns vore ett betydande framsteg. Gällande lagstiftning hade lett till att kraven på bevisning i mål rörande framförande av motorfordon i spritpåverkat tillstånd ställts för höga och hade fått till följd att spritpåverkade motorförare frikänts från ansvar på den grund att de icke kunnat fullt övertygas om att de saknat nödigt herra- välde över sina handlingar. Styrelsen fortsätter:

Styrelsen är av den mening att bilkörning efter alkoholkonsumtion med hänsyn till de stora risker den medför icke kan- anses utgöra någon självklar medborgerlig rättighet och att det för varje motorförare borde vara ett klart intresse att söka undgå risk för straff genom att avstå från alkoholförtäring i detta sammanhang eller begränsa alkoholens användning till ett minimum som erfarenhetsmässigt med säkerhet är ofarligt. För yrkesmässiga förare vore det otvivelaktigt bäst att de under viss tid före körning helt avstode från varje spritförtäring. Argumenteringen i justitieombudsmannens utredning sammanställd med föreliggande medicinsk er- farenhet synes emellertid lämna bestämda skäl för att föreslå att den fällande grän- sen, säsom redan utan gensaga och med till synes gott resultat skett i Norge, sättes till 0.5 promille.

Även om man icke kan vänta en omedelbar genomgripande moralbildande ver- kan på förevarande område av ett sålunda skärpt straffbud måste enligt styrelsens

• Sida 38
•  Original

förmenande dess förhandenvaro giva dithörande upplysningsarbete ett kraftigt stöd, då därigenom från statsmakternas sida säges ifrån att allt alkoholbruk hos motorfordonsförare, som kan bidraga till uppkomsten av trafikolyckor, är förkast- ligt. Det bör också tagas med i beräkningen att, om den fällande gränsen för alko- holhalt i blodet sättes till 1 promille, många förare kunna förledas att tro att det alltid är tillåtet för dem att förtära sprit under den tillåtna gränsen. För att möj- liggöra utmätande av lindrigare straff i fall då synbar spritpåverkan ej förekommit och någon fara ej uppkommit i det enskilda fallet bör strafflatituden vidgas till att omfatta böter. Då dessa i de lindrigaste fallen kunna nå minimum få de karaktär av en varning för framtiden. Den nya lagstiftningens effekt förefaller styrelsen bliva i hög grad beroende därav att varje upprepad förseelse bedömes med sträng- het och att för dessa frihetsstraff blir normalstraffet.

Förste stadsfiskalen i Stockholm anför, att frågan om motorförarnas för- hållande till alkoholhaltiga drycker icke torde kunna lösas utan införande av ett absolut förbud för motorförare att under eller viss tid före färd in- taga alkohol. Justitieombudsmannens förslag om införande av en blod- alkoholgräns innebure därför icke en slutgiltig lösning av problemet, men trots detta tillstyrktes förslaget enär en sådan lösning för närvarande icke syntes ligga inom möjligheternas gräns. — Det ifrågavarande problemet innehölle en kollision mellan tre huvudintressen: samhällets intresse av skydd och hänsyn för sina medlemmar, motorförarens intresse av att få leva efter egna önskningar och vanor samt övriga trafikanters intresse av säkerhet till liv och lem. Mot förslaget skulle den invändningen kunna göras, att man kunde riskera att till ansvar döma en person, som visserli- gen fällts av blodprovet men trots detta icke kunde anses hava varit alko- holpåverkad. Sattes blodalkoholgränsen så högt som till en promille torde dock denna risk vara ytterligt ringa, och skulle något enstaka fall vara tveksamt så vore dock samhällets och övriga trafikanters intressen så myc- ket mera berättigade än motorförarens intressen, att dessa senare rimligen finge vika. Det kunde vidare ifrågasättas om icke fängelse borde utsättas som enda straff i strafflatituden, varjämte borde föreskrivas att villkorlig dom ej kunde förekomma för ifrågavarande brott. Skulle i något enda fall sådana omständigheter förekomma, att ovillkorligt frihetsstraff ej borde ådö- mas, ägde ju Kungl. Maj:t alltid möjlighet att utöva sin benådningsrätt.

Jämväl statspolisintendenten tillstyrker förslaget om införande av en blodalkoholgräns.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar anför:

Fastställandet av en gräns sådan som den av justitieombudsmannen föreslagna skulle otvivelaktigt medföra en viss lättnad för domstolarna vid avgörandet av hit- hörande mål. Styrelsen ställer sig emellertid tveksam till frågan, huruvida verk- ligen riktigare resultat alltid skulle uppnås. Styrelsen vill emellertid framhålla först och främst att en_ förutsättning för att en lagstiftning i denna riktning över huvud skall vara av någon betydelse är att noggranna och betryggande bestäm- melser införas dels om sättet för blodprovs tagande och dels om den tid efter veder- börande trafikförseelses begående inom vilken blodprov bör hava tagits för att till- mätas något värde. Vad därefter angår själva den av justitieombudsmannen före- slagna gränsen 1 promille vill styrelsen hävda att den synes rätt låg. Måhända bör en gräns av 1.5 promille i stället bestämmas.

• Sida 39
•  Original

Under åberopande av vad sålunda anförts förklarar sig styrelsen icke vilja avstyrka förslaget.

Föreningen Sveriges Iandsfogdar framhåller, att blodalkoholgränsen icke borde sättas högre än till 1 %, utan snarare till ett lägre tal.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler yttrar, att gränsen lämpligen borde sättas till 1.5 %.,

Häradshövdingen i Vartofta och Frökinds domsaga Sten Vallquist, Fal- köping, anför att den föreslagna gränsen av 1 %, icke torde kunna anses för hög. Snarare torde en lägre gräns kunna ifrågasättas. Vallquist fort- sätter:

Det torde icke vara lämpligt att sanktionera en regel enligt vilken straffrihet all—- tid skulle inträda vid lägre alkoholhalt än den i visst avseende såsom gräns an- tagna. Att binda rättstillämpningen inom en dylik godtyckligt vald gräns vore ona- turligt och knappast ägnat att främja lagens syfte. Åt regeln torde alltså böra givas den avfattningen att därav framgår att straffbarhet icke är utesluten vid lägre alko- holhalt i blodet.

Resultatet av en lagändring i nu angiven riktning bleve säkerligen en avsevärd ökning av det årliga antalet för rattfylleri sakfällda personer samt en motsvarande ökning av fängelsefångarnas antal. Huruvida lagändringen vore ägnad att minska frekvensen av rattfylleriet synes däremot minst sagt tvivelaktigt. Skulle det för— hålla sig så att den ifrågasatta lagstiftningens resultat skulle huvudsakligen in- skränka sig till en ökning av antalet dömda personer, synes mig skäl föreligga att till den ifrågasatta lagstiftningen knyta regler som äro ägnade att minska brotts- frekvensen.

Redan nu torde det förhålla sig så att ett genomgånget fängelsestraff för ratt- fylleri icke längre anses såsom något nedsättande för vederbörande dömde, något som eljest regelmässigt varit förhållandet med avseende å genomgångna frihetsstraff. Det är tvärtom numera icke ovanligt att fängelsestraffet för rattfylleri betraktas som ett slags »gentlemannastraff», och detta uppfattningssätt synes vara statt i ut— bredning. Det synes icke osannolikt att en ökning i frekvensen av fällande domar för rattfylleri vore ägnad att befordra utbredningen av detta uppfattningssätt.

Frekvensen av rattfylleri torde för närvarande kunna betecknas såsom rätt hög och förefaller vara i stigande. Man torde icke göra sig skyldig till någon överdrift om man påstår att den nuvarande lagstiftningen saknar nödig effektivitet såsom medel att stävja rattfylleriet. Grunden till den bristande effektiviteten är enligt min mening icke i första rummet att söka däri, att mången rattfyllerist på grund av bevissvårigheter går fri från åtal eller fällande dom, utan därutinnan att påföljder- na av lagöverträdelsen icke i och för sig äro tillräckligt avskräckande.

För närvarande har man förnämligast att räkna med två påföljder av rattfylleri, nämligen dels straff och dels körkortsindragning. Den sistnämnda påföljden lärer inom stora delar av befolkningen verka som stark hämsko mot rattfylleriet; detta gäller särskilt yrkeschaufförer och andra som för sin och sin familjs försörjning äro beroende av att de få köra bil. För dem som icke äro på nu angivet sätt bero. ende av rätten att få köra bil torde åter hotet om körkortsindragning och frihets— straff icke verka lika avskräckande. Det torde förhålla sig så att den som under spritpåverkan kör bil i regel kan räkna med att den övervägande sannolikheten talar för att han icke skall »åka fast». Råkar han händelsevis icke ut för någon trafik- kontroll och inträffar heller icke något missöde under körningen talar all sannolik- het för att hans lagöverträdelse aldrig kommer till vederbörande åklagares känne- dom. Under sådana förhållanden utgör ofta icke straffhotet — särskilt med den uppfattning om straffet såsom ett gentlemannastraff som synes breda ut sig — nå- gon effektiv hämsko på bilföraren utan han »tar risken».

• Sida 40
•  Original

Vill man ernå ett effektivare medel mot rattfylleriet än hittills lärer man alltså böra till rattfylleriet knyta så obehagliga påföljder att hotet om dessa bättre än hittills avhåller vederbörande från lagöverträdelsen. Att stadga straffskärpning torde icke vara att förorda; skulle nödig effektivitet ernås på denna väg torde straf— fen behöva skärpas så mycket att lagstiftningen för den allmänna rättskänslan komme att framstå såsom överdrivet hård. Däremot synes det lämpligt att möjlig- heten att få nytt körkort efter en av rattfylleri föranledd körkortsindragning gjor— des till föremål för restriktiva bestämmelser. Såsom ett ytterligare medel mot ratt- fylleriet torde kunna ifrågasättas motorfordonets förverkande eller förbud mot dess användande under viss tid, eventuellt i förening med fordonets tagande i förvar på den skyldiges bekostnad.

Häradshövdingen i Medelpads västra domsaga ]. Kramer, Sundsvall, an- för:

Givet är att nu gällande bestämmelse beträffande rattfylleribrottet lämnar utrym» me för olikartad tolkning och att till följd därav troligen olika praxis förekommer vid olika domstolar. Det är möjligt att, såsom justitieombudsmannen framhåller, ofta för fällande dom fordras en alkoholpåverkan, som tagit sig synbara uttryck. För min del har jag icke tolkat brottsbestämningen så snävt, som ovan angivits, utan fastmera i den meningen, att föraren varit så alkoholpåverkad, att detta kan antagas hava inverkat på hans förmåga att tillfredsställande föra motorfordon.

Men även med sistnämnda tolkning möta samma svårigheter med bevisningen, om man nämligen för bevisad alkoholpåverkan fordrar även yttre kriterier av något slag såsom tecken på berusning, vårdslös körning o. s. v. De olika tolkningarna av själva brottsbestämningen giva då tydligen samma utslag.

I sakens natur ligger ju att i mål av denna beskaffenhet vanligen föreligga yttre kriterier av något slag, som just föranlett tagande av blodprov, och i sin mån bi- draga att indicera alkoholpåverkan. Finnas inga andra tecken på alkoholpåverkan, har man givetvis att taga ställning till frågan om blodprovet såsom ensamt utslags— givande. Det är icke underligt, om domstolarna här ställt sig tvekande och förmod- ligen är det just på denna punkt praxis varit och är i hög grad vacklande. Somliga domstolar hava godtagit blodprovet såsom ensamt fällande bevis, andra icke.

Det förefaller ock som om de domstolar, som icke anse sig kunna acceptera blodprovet såsom ensamt avgörande, hava goda skäl för sin ståndpunkt. I remis- sen till lagrådet av förslag till lagen om blodundersökning i brottmål anförde chefen för justitiedepartementet, att det syntes otvivelaktigt, att blodets alkoholhalt i de flesta fall utgjorde ett bevisdatum av stort värde. Varken vad vid denna lags till- komst eller eljest — såvitt jag vet —— förekommit, har givit domstolarna överty- gande bevis om värdet av blodprovet såsom utslagsgivande.

Det här här bemärkas, att i brottsbestämningen enligt nuvarande lag icke låter sig inrymmas förande av motorfordon av förare, som väl förtärt ganska ansenliga mängder alkohol men för så pass lång tid tillbaka, att alkoholens rusgivande ver- kan upphört, ehuru väl alkoholen i viss procent ännu är påvisbar i blodet. Det torde ock ofta förekomma, att svaranden i avsikt att neutralisera blodprovets bevis— värde förlägger alkoholförtäringen till en tidigare tidpunkt än den verkliga. För domaren är det då en öppen fråga om blodprovet vederlägger eller icke vederlägger svarandens uppgift.

Så länge den enskilde domaren har att efter sin egen prövning bedöma värdet av blodprovet med dess många för honom okända faktorer, så länge lärer ock den påtalade olikheten i lagtillämpningen komma att bestå, om den nuvarande brotts- bestämningen bibehålles.

Det synes mig därför vara i högsta grad önskvärt med en ändrad brottsbestäm- ning, därvid bör iakttagas, att jämväl alkoholförtäring viss tid före förandet av

• Sida 41
•  Original

& l *

motorfordon kriminaliseras. Så är ju också den norska lagen konstruerad. Kon- strueras lagen på sådant sätt, bortfaller givetvis en — och kanske den väsentligaste —— invändningen mot blodprovets värde som bevismedel och några betänkligheter synas då knappast möta att låta blodprovet vara ensamt utslagsgivande under för- utsättning, att medicinska auktoriteter kunna tillstyrka detta. Var gränsen för straffbarhet skall sättas, kan ju givetvis vara föremål för delade meningar. Mot den av justitieombudsmannen föreslagna gränsen synes knappast vara något att erinra.

En sådan brottsbestämning skulle väl ock vara ägnad bidraga till ökad nykter- het vid förande av motorfordon. Den nuvarande bestämmelsen inger lätt den före- ställningen, att alkoholförtäring är tillåten, om föraren trots alkoholförtäring »äger nödigt herravälde över sina handlingar» eller mera populärt uttryckt »bara man kör så man klarar sig».

Om lagen konstrueras i den riktning, justitieombudsmannen föreslagit, uppställer sig särskilt den frågan om normalstraffet bör bibehållas vid fängelse såsom mini- mum. Det ligger nära till hands att då låta straffet stanna vid böter med ett jäm- förelsevis högt minimum vid lagöverträdelse första gången, om inga särskilda om- ständigheter föranleda högre straff. Med våra domstolars benägenhet att hålla sig i närheten av minimum, en benägenhet som bland annat medför, att de flesta domstolar nu för »rattfylleri» vanligen synas utmäta straffet till en månads fängelse, är det fara värt att införandet av böter i straffsatsen skulle medföra en betänklig avtrubbning av straffeffekten, som dock obestridligen i mycket hög grad är inriktad på att verka avskräckande.

Häradshövdingen i Västernärkes domsaga G. Ramstedt, Örebro, med- delar till en början, att sedan 1934 års lag trätt i kraft 29 personer åtalats för rattfylleri vid häradsrätterna inom Västernärkes domsaga. Beträffande 11 av dessa personer hade blodprov icke blivit taget och i ytterligare ett fall hade blodprov tagits men misslyckats. Ramstedt fortsätter:

Större svårigheter torde föreligga på landsbygden än i staden att i rätta ögon— blicket få vederbörande bilförare inställd inför läkare för blodprovs tagande. Den- na omständighet synes i någon mån minska effekten av ett stadgande i föreslagen riktning. Förutsättningen för den enhetlighet beträffande lagtillämpningen, som justitieombudsmannen önskar ernå, föreligger ej i dessa fall, utan domstolarna bliva fortfarande såsom hittills hänvisade till den bevisning av annan art, som kan före- bringas. Dock kan man nog antaga, att därest brottsbestämningen i lag fastare an- knytes till alkoholkoncentrationen i blodet, polismyndigheterna även på lands- bygden skola låta sig ännu mera angeläget vara att i tid få blodprov taget. Men det lärer ej kunna undvikas, att en hel del bilförare, vilka faktiskt hava en alkohol- koncentration av en fastställd minimistyrka, exempelvis 1 %,, eller något däröver, komma att undgå bestraffning därför, att ingen tänker på att taga blodprov å dem.

Man skulle kunna hysa betänkligheter mot införande av en straffbestämmelse, som i en hel del fall, trots att förutsättning för dess tillämpning faktiskt föreligger, kan antagas icke bliva tillämpad.

Dessa betänkligheter synas emellertid förlora i styrka, om man, på sätt jag skulle vilja förorda, skiljer mellan två brottstyper. Den ena skulle nära ansluta sig till den nu befintliga och omfatta de fall, då bilföraren visats vara så påverkad av starka drycker att han kan antagas icke hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar. Fällande dom härutinnan skulle, såsom hittills, kunna grundas å en- bart en förhållandevis hög alkoholkoncentration i blodet eller å jämväl andra om- ständigheter eller å uteslutande omständigheter av annat slag. Den andra brotts- typen skulle avse sådana fall, då utan att sådan påverkan som nyss sagts påvisats, bilföraren likväl haft en alkoholkoncentration i blodet, uppgående åtminstone till

• Sida 42
•  Original

en viss, relativt låg grad, förslagsvis 1 %,. För den förra brottstypen skulle gälla nu stadgat stränga straff, å förseelse av den senare typen — som framstår mera som en ordningsförseelse — skulle ej kunna följa annat än dagsböter.

Det kan icke vara riktigt att i sådana fall, där bilföraren icke visats vara så på- verkad av spritdrycker, att han kan antagas vara farlig för trafiksäkerheten, fängelse ådömes. Visserligen är det icke nödvändigt, vid bibehållande av nu gällande straff- sats, att i dessa fall döma till fängelse, utan möjlighet föreligger att under åbero- pande av mildrande omständigheter stanna vid dagsböter. Men detta synes icke tillräckligt. Vill man med justitieombudsmannen sätta gränsen för straffbar alkohol- koncentration så lågt, att praktiskt taget ingen motorfordonsförare vid en alkohol- koncentration därunder kan antagas vara på grund av spritkonsumtion farlig för trafiksäkerheten, följer med nödvändighet, att man bland de brottsliga inrangerar åtskilliga, som faktiskt icke äro farliga. Att dessa bliva hemfallna till bötesstraff kan anses rimligt med hänsyn till allmänt väl, men man bör icke hänföra dem till brottslingar, hemfallna under lagbud med fängelse i straffskalan. Det synes också mera begreppsenligt att deras förseelse rubriceras som överträdelse av för-bud att vid en viss alkoholkoncentration i blodet föra bil än att den betecknas som förande av bil i alkoholpåverkat tillstånd under mildrande omständigheter.

Nödvändigheten att, om enhetlig brottsbestämning bibehålles, vid ådömande av böter uttryckligen åberopa mildrande omständigheter kan naturligtvis undanröjas genom att strafflatituden utan vidare bestämmes till fängelse (i högst ett år) eller böter. Me_n säkerligen skulle detta medföra den konsekvensen, att domstolarna även i många fall då bilföraren kan antagas ha varit farlig för trafiksäkerheten skulle komma att stanna vid böter. Anledning att släppa fängelse som normal- straff i dessa fall torde icke hava påvisats. '

Skall man slå in på den av justitieombudsmannen anvisade vägen —— och mycket talar därför — synes mig alltså en uppdelning i två brottskategorier böra ske. Mä- hända skall däremot invändas, att man därigenom skulle minska möjligheten att komma ifrån de bevissvårigheter, som nu äro förbundna med rattfyllerimålen. Detta torde knappast vara riktigt. Jag tror nämligen icke, att man med en enhet— ligare brottsbestämning slipper ifrån dessa bevissvårigheter. En tilltalad, hos vil- ken påvisats otillåten alkoholkoncentration, kommer säkerligen, där möjlighet före- finnes, att göra gällande, att han ej var påverkad av den förtärda spriten, och påyrka allenast bötesstraff, och även utan sådant yrkande torde domstolen, för ett rättvist avgörande av frågan om tillämpning av fängelse- eller bötesstraff, icke kunna undgå att söka bilda sig en uppfattning om den tilltalades farlighet för tra- fiksäkerheten.

Det vill förefalla, som om med införande på sätt antytts av två brottstyper av olika innebörd, udden i mycket skulle vara bruten av den kritik, som riktats mot att fixera en för alla lika stor alkoholhalt i blodet, som vid förande av bil skulle medföra att straffbar alkoholpåverkan ansåges föreligga. Med två brottstyper vinnes också, att åklagaren redan vid målets instämmande lättare kommer att säga ifrån om han yrkar ansvar endast för den lindrigare förseelsen, för vilken händelse behov av annan bevisning än blodprov i allmänhet ej föreligger, vare sig från åklagarens eller den tilltalades sida.

Förste ordföranden å Stockholms rådhusrätts åttonde avdelning, rådman- nen P. T. Wiesel, Stockholm, anför bland annat:

Nuvarande lags stadgande om straff för den som under förande av motorfordon varit så påverkad av starka drycker, att han kan antagas icke hava ägt nödigt herra- välde över sina handlingar synes mig innefatta en tämligen oklar och diffus brotts- bestämning, ett förhållande som blir särskilt betänkligt, då brottet i första hand straffas så hårt som det ifrågavarande —- fängelse ända upp till ett år. Lagen

• Sida 43
•  Original

förbjuder icke förare att förtära spritdrycker men fordrar, att han skall begränsa sin konsumtion därav så att han vid bilkörning icke kan antagas sakna nödigt herra- välde över sina handlingar. Att för den enskilde själv bestämma gränsen för till- läten alkoholpåverkan synes mig synnerligen vanskligt. Han får dricka sprit men när han gjort detta och således alltid måste vara i någon mån berörd av spriten överlämnas det åt honom själv att avgöra graden av påverkan. Det kan visserligen invändas att han bör fråga andra till råds, men en sådan rådfrågning torde av praktiska skäl och med kännedom om de omständigheter varunder spritdrycker i vanliga fall förtäras vara av ringa värde. I så gott som alla rattfyllerimål, där någon olycka icke inträffat —— dessa utgöra det stora flertalet — möter domsto- len den invändningen »Spriten hade ingen inverkan på mitt sätt att köra bil, jag körde lika säkert som vanligt». Har då någon ovarsamhet icke lagts svaranden till last, ett vanligt förhållande, och man står inför nödvändigheten att avgöra ett dylikt mål endast på grundval av polisvittnen — ofta motsagda av svarandens egna vittnen -— läkarintyg, måhända tveksamt formulerat, och blodprovsanalys utvisandc en ej allt för hög alkoholhalt, måste man som domare få en stark känsla av lag- budets bristfällighet.

En betydande klarhet och reda vid avgörandet när straffbar spritpåverkan före- ligger synes mig stå att vinna, därest i överensstämmelse med justitieombudsman- nens uppfattning straffbarheten genom uttryckligt lagbud anknötes till förekomsten av en viss alkoholhalt i blodet. Med hänsyn till gjorda vetenskapliga rön torde varje bilförare utan större svårighet kunnna ernå en i praktiken tillfredsställande kännedom om den alkoholmängd, som vid ett visst tillfälle finnes i hans blod. Domstolarna kunde grunda sina domar på klara fakta och bilförarna visste vad de hade att rätta sig efter. Den av justitieombudsmannen förordade straffbarhets- graden, 1 promille, synes mig väl avvägd. Ett sådant lagbud borde givetvis kom- pletteras med bestämmelse av innebörd att straff kan inträda även vid lägre alkohol- halt i blodet. '

2. Yttranden, i vilka förordas utredning. Häradshövdingen i Falu domsaga F. W. Killander, Falun, anför, att den huvudsakliga anledningen till de otillfredsställande förhållanden, som råda i fråga om motorförararnas förhållande till alkoholhaltiga drycker utan tvivel vore, att det fortfarande för många eljest sansade och insiktsfulla samhällsmedlemmar trots allt icke stode klart att alkoholförtäring i'anslut- ning till förande av motorfordon över huvud vore förkastlig. Killander fort— sätter:

Att så är förhållandet sammanhänger med en mångfald faktorer, av vilka endast ett par må framhållas. Utan tvivel finnas åtskilliga lugna och säkra motorförare, vilka efter någorlunda måttlig spritförtäring iakttaga särskild försiktighet och aldrig förorsaka någon olycka. Än vidare kan man utgå från, att antalet alkohol- påverkade motorförare, vilka, för att begagna ett populärt uttryck, köra fast för polisen och därmed möta sitt straff, säkerligen alltjämt är endast en obetydlig del av alla dem som verkligen bryta mot gällande lag. Det ter sig därför på många håll som en slump, om en bilförare blir straffad eller fortfarande anses oförvitlig. Vidare inverkar på den allmänna uppfattningen den osäkerhet i bedömandet, som följer med den av justitieombudsmannen påpekade svårigheten att i det särskilda fallet bestämma graden av alkoholpåverkan och som är än mycket större i de talrika fall, då polisman får kännedom om förhållandet och kan ingripa först så sent, att tagande av blodprov är meningslöst och man för prövningen är hänvisad utc- slutande till annan bevisning angående vederbörandes uppförande och körsätt. Och slutligen har valet av ovillkorligt fängelse såsom normalstraff för det stora fler-

• Sida 44
•  Original

talet fall säkerligen icke varit lyckligt. Gemensamt för alla reformsträvanden inom straffrätten på senare tid har varit och är att med sociala skyddsåtgärder, ökad an- vändning av bötesstraff med möjlighet genom anståndssystem för den dömde att betala böterna, ökad användning av Willkorlig dom m. m. väsentligt nedibringa antalet av dem, som komma i fängelse. Särskilt har uppfattningen om de kort- variga frihetsstraffens brister stadgats och vunnit stöd av erfarenheten. De ha få goda sidor men deras nedbrytande verkningar, särskilt med avseende å eljest oförvitliga samhällsmedlemmar och deras familjer, kunna svårligen överskattas. I detta läge utbryter man, i avskräckande syfte, ur hela straffsystemet en enda brotts- art, för vilken man såsom korrektiv stadgar kort, ovillkorligt fängelsestraff. Och i känslan av lagbudets ovanlighet vidtager man samtidigt åtgärder för att kon- trollera, att åklagarmakt och domstolar också efterleva den så ovanliga lagen. När trots allt detta rattfylleriet icke märkbart avtager, är det ett fullgott bevis på att man icke valt rätta medel.

Utan tvivel innebär det av justitieombudsmannen framförda förslaget om fast- ställande av en viss gräns för tillåten alkoholhalt i blodet, t. ex. 1 promille, en be- tydande förbättring såtillvida, som därigenom vinnes större enhetlighet och säker— het i själva rättstillämpningen. En självklar förutsättning härför är emellertid, att nuvarande metoder för bestämmande av blodets alkoholhalt verkligen kunna anses fullt tillförlitliga. Och om en sådan åtgärd vidtages, synes det vara nödvändigt att särskilja två grader av förevarande brott; den lägre skulle anses föreligga, då den tillåtna gränsen för alkoholhalten överskrides; förutsättning för den högre skulle vara utredning om att motorföraren verkligen varit påverkad av alkohol. För den lägre brottsarten synes fängelse böra ifrågakomma endast såsom alternativ och även beträffande den svårare synes, där i det särskilda fallet mera väsentlig skada eller fara för sådan skada icke inträffat, bötesstraff böra kunna ifråga- komma. Den avskräckande verkan av ett högt bötesstraff, som också verkställes, synes man i förevarande sammanhang hava ej oväsentligt underskattat.

Emellertid är en dylik lagändring beträffande brottsbestämningen och straffen icke tillräcklig. Erfarenheten visar, att för många motorförare straffet, ehuru högt, dock icke är den mest kännbara påföljden, utan den påföljande indragningen av körkortet. Det bör allvarligt prövas, om icke åt domstolen, som åtminstone i regel icke vinner noggrann kännedom om både målet och den tilltalades person, bör överlämnas att bestämma om den tid, som skall förflyta innan nytt körkort får utfärdas eller eventuellt besluta om indragning därav för all framtid. Än vidare bör den myndighet, som förordnar om indragningen, hava möjlighet att såsom förutsättning för utfärdande av nytt körkort stadga undersökning av särskilt kvalificerade läkare enligt av Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen bestämda grun- der. Med ett dylikt system skulle säkerligen många bilförare, vilka nu utgöra en allvarlig fara för trafiksäkerheten, bliva avstängda.

Sammanfattningsvis uttalar Killander, att en allsidig och förutsättnings- lös utredning av problemet borde verkställas.

Jämväl föreningen Sveriges stadsdomare anför, att frågan bör göras till föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning.

3. Yttranden, i vilka justitieombudsmannens förslag avstyrkes. Dåvarande häradshövdingen i Torna och Bara domsaga Chr. Ahlgren Lund, anför: Trafikmålen, däribland rattfyllerierna, dominera sannolikt i de flesta domsagor arbetsbördan beträffande den egentliga rättsskipningen. Från denna synpunkt skulle den högst betydande förenkling av rattfylleriproblemet, som i justitieombudsman- nens skrivelse föreslås, mottagas med allmänt gillande.

,

• Sida 45
•  Original

För min del tror jag emellertid icke, att förslaget kommer att vinna någon större anslutning vare sig bland domare och åklagare eller hos allmänheten.

Den av justitieombudsmannen åberopade statistiken, som endast rör Stockholm, torde emellertid ganska väl återgiva en allmän uppfattning bland domare och åklagare. Vid ett promille av 0—1 äro åklagare och domare sålunda i regel icke villiga att å den konstaterade blodkoncentrationen grunda åtal eller fällande dom. Det anses klart, att en så låg koncentration icke utgör bevis om straffbar påverkan. I koncentrationsgraden 1.0——1.50 måste blodprovet väsentligen komplettera-s av an- nan bevisning. Vid promillet 1.51—2 stiger blodanalysens bevisvärde betydligt. Den kritiska punkten torde ofta förläggas till 1.60. Men domstolarna fordra ändock en avsevärd kompletterande bevisning, såsom framgår redan av det ganska stora antalet fall av frikännande dom och underlåtet åtal, som den åberopade statisti- ken utvisar. I koncentrationsgraden 2.01—2.50 torde fordringarna på kompletterande bevisning ytterligare reduceras utan att dock helt uppgivas, åtminstone beträffande de lägre koncentrationsgraderna. Vid promillet 2.51—3 och över 3 torde i regel sådant fall föreligga, då, oberoende av blodanalysen, omständigheterna giva vid han- den att straffbar påverkan föreligger.

Dessa grunder hava för min del varit bestämmande, då det gällt att avgöra blod- analysens bevisvärde; jag skulle tro, att många svenska domare lägga ungefärligen samma synpunkter på frågan.

Härvid synas följande synpunkter vara av betydelse: lzo) Professor Widmarks undersökningsmetod skattas av alla mycket högt, men man torde näppeligen kunna påstå, att vid metodens tillämpning felkällor äro alldeles uteslutna.

210) Undersökningsmetoden grundas ä statistik. Säkerligen är statistiken mycket god, men beräkningarna äro ju i allt fall endast sannolikhetsberäkningar. Då man ser, att vid en så hög alkoholkoncentration som 1.61—l.80 fallen »icke påverkad» enligt klinisk diagnos uppgått till 17 procent, torde domstolarna hava god anled- ning att fordra kompletterande bevisning.

3:o) Slutligen måste tagas hänsyn till det allmänt kända faktum, att särskilda individer av varjehanda grunder reagera mycket olika mot påverkan av alkohol.

Med hänsyn härtill torde det vara synnerligen förklarligt, att domstolarna, be- träffande de av justitieombudsmannen såsom tvivelaktiga betecknade fallen, vägra att grunda sina domslut uteslutande på blodanalysen.

Vidare torde det, på grund av de stora vanskligheterna i bevisningsavseende, vara fullt förklarligt, att särskilda domstolar komma till olika resultat vid bedömande av bevisningsfrågan. Detta bör emellertid ingalunda hänföras till godtycke eller bris- tande enhetlighet i lagtillämpning. Man behöver förvisso icke åberopa någon an- nan grund än svårigheterna vid bestämmande av graden av alkoholpåverkan. Den åberopade statistiken kan ingalunda anses visa, att domstolarnas och åklagamas fordringar å bevisning ställas allt för högt. Att domstolarna vid en alkoholkon- centration av 1—2 promille eller något därutöver fordra någon kompletterande bevisning torde vara ganska naturligt.

Det torde, såsom justitieombudsmannen framhållit, kunna ifrågasättas, huru- vida icke brottsbestämningen i 1 5 av 1934 års lag om straff för vissa brott vid förande av motorfordon är för vidsträckt och att bestämningen bort närmare an- slutas till förandet av motorfordon. I själva verket torde emellertid berörda skill- nad hava jämförelsevis ringa betydelse. Såväl vid polisförhör som vid förhand- lingar inför domstol torde förhöret i allmänhet inriktats på frågan om den miss- tänkte varit så påverkad, att han kan antagas icke hava ägt det herravälde över sina handlingar, som är nödigt för att tillfredsställande kunna föra motorfordon.

I svensk strafflagstiftning torde man hittills hava iakttagit en prisvärd försik- tighet i fråga om tillämpning av s. k. legala presumtioner. Den mycket enkla, men ofta för rättskänslan motbjudande presumtionsmetoden torde, särskilt vid så höga

• Sida 46
•  Original

straffsatser som gälla i nu förevarande fall, endast böra tillgripas, om synnerligen tvingande skäl därtill föranleda. Jag kan icke finna, att sådana skäl blivit ådaga- lagda i förevarande fall.

Den omständigheten, att betydande bevissvårigheter skulle undvikas, torde knap- past i och för sig kunna åberopas. Sådana svårigheter föreligga i en mängd andra mål.

Olycksfallen vid körning av motorfordon äro visserligen här i riket betänkligt talrika, men alkoholpåverkan lärer i detta sammanhang icke hava någon så domi- nerande betydelse, att drastiska åtgärder skulle behöva tillgripas. Man bör icke underkänna betydelsen av den allmänt preventiva verkan av 1934 års lagstiftning. Denna verkan skulle bliva ännu större, om domstolarna åtminstone i någon mån frånginge den i ganska stor utsträckning tillämpade grundsatsen att använda straff- minimum såsom normal straffsats.

Ännu större effektivitet skulle emås om indragningen av körkort vid rattfylleri i lämpliga fall uti större utsträckning, än nu torde ske, tillämpades redan i sam- band med polisförhöret och att vid svårare rattfylleri den skyldige först efter längre tid återfinge körkortet.

Av justitieombudsmannens skrivelse framgår klart, att han önskar genomföra det krav på avhållsamhet hos bilförarna, som redan nu befinnes genomfört i Norge. Detta krav innebär i själva verket krav på helnykterhet hos den, som i större ut- sträckning kör bil. Koncentrationssiffran 0.5 är föga ägnad att dölja detta och innebär dessutom en farlig frestelse till alkoholförtäring, som lätt kan medföra överskridande av straffbarhetsgränsen. Det förhållande att den kritiska koncen- trationssiffran i justitieombudsmannens skrivelse uppflyttats från 0.5 till 1 pro- mille torde icke hava någon avsevärd betydelse.

En på den av justitieombudsmannen förordade vägen vunnen »enhetlighet och effektivitet beträffande lagtillämpningen» lärer hava föga utsikt till framgång i ett land, som avvisat kravet på allmänt alkoholförbud.

Vad i remitterade skrivelsen anförts om erfarenheter i Norge beträffande det där införda systemet lärer — om uppgifterna kunna godtagas såsom ett riktigt uttryck för en allmän mening i Norge —- icke föranleda någon annan anmärkning, än att rättsuppfattningen i Norge i detta och sannolikt även i många andra fall väsent- ligen skiljer sig från den svenska. Härvid torde böra erinras om den gamla san- ningen, att en lagstiftningsåtgärds genomförbarhet i ett land ingalunda utgör bevis för att liknande lagstiftning är lämplig i ett annat land.

Häradshövdingen i Hedemora domsaga I. Wieslander, Hedemora, upp- lyser, att sedan 1934 års lag trätt i kraft, 32 personer åtalats för rattfylleri vid häradsrätterna i Hedemora domsaga. Blodprov hade tagits i 24 av dessa fall. Läkarens omdöme om-den tilltalades berusningsgrad hade som regel följts av domstolen. Wieslander yttrar vidare:

Vad angår tillämpningen av gällande lagbestämmelser kan jag ej finna något oriktigt i att domstolarna, då det som här gäller att ådöma frihetsstraff, ställa ganska starka krav på bevisningen. Jag för min del tror, att en praxis, som skulle fälla till ansvar i form av fängelse utan fastare grunder, skulle från allmänhetens sida utlösa en stark motreaktion. Formuleringen av bestämmelserna är visserligen svävande och lämnar rum för en ganska vid omdömestolkning, men de farhågor, som till följd därav till en början hystes, synes mig icke ha bekräftats vid den prak- tiska tillämpningen under senare tid. Därvid ha blodproven varit till synnerlig stor nytta. Den uppfattning jag erhållit genom samtal med nämnden och omdömesgilla personer är att man i stort sett är till freds med gällande bestämmelser sådana som de nu tillämpas.

Bestämmelserna böra givetvis tolkas så, att det avgörande är huruvida föraren

• Sida 47
•  Original

___—___...

kan antagas ha ägt det herravälde över sina handlingar, som är nödigt för att till- fredsställande kunna föra motorfordon. Trots den såsom justitieombudsmannen framhåller otillfredsställande formuleringen är jag övertygad om att domstolarna allmänt tolka bestämmelserna på dylikt sätt. Mot en ändring i förtydligande syfte kan dock ej vara något att erinra.

Personligen hyser jag vissa sympatier för justitieombudsmannens uppfattning att mera effektiva bestämmelser i ämnet böra införas. Det kan enligt min mening ej förnekas att man med fog kan kräva, att motorfordonsförare före färd avhålla sig från att förtära alkoholhaltiga drycker i sådan omfattning att alkoholhalten i blo- det kommer att överstiga 1 promille. En sådan regel bleve även enkel att tillämpa. Fängelse som normalstraff synes mig dock väl hårt, i fall då olycka ej hänt och alkoholpåverkan ej kan påvisas. Redan ådömandet av fängelsestraff i nuvarande omfattning för »rattfyllerb har inom de ekonomiskt bättre ställda kretsarna i be- tänklig grad avtrubbat fängelsestraffets avskräckande verkan, och ur allmänpre- ventiva synpunkter synes mig detta betänkligt.

Även om jag som nämnts för min del hyser viss sympati för en effektivisering av bestämmelserna i ämnet måste jag ifrågasätta huruvida justitieombudsmannens förslag med en gräns av 1 promille som förutsättning för straff, normalt i form av fängelse, överensstämmer med allmänhetens rättsuppfattning. Enligt den me- ning jag erhållit om allmänhetens tänkesätt i södra Dalarna skulle en tillämpning av en dylik regel i flera fall verka stötande. Det har framhållits för mig, att det finnes mycket säkra förare, som använda spritdrycker och i mindre grad påver- kas därav, samt att en sådan förare, även om han förtärt alkohol motsvarande 1 promille och denna alkoholförtäring i viss mån nedsatt körförmågan, i allt fall för sin bil bättre än ett mycket stort antal helt opåverkade förare. Man menar att det i sådana ej sällsynta fall skulle vara stötande att ådöma ansvar bestående i fängelsestraff. Det synes mig att man ej kan frånkänna detta betraktelsesätt be- tydelse.

Med hänsyn till det sist anförda förklarar Wieslander, att han ställer sig synnerligen tveksam till justitieombudsmannens förslag och ifrågasätter, huruvida tillräckligt bärande skäl framförts för att frångå det nuvarande systemet.

Förste ordföranden å Stockholms rådhusrätts sjätte avdelning, rådman- nen J. Lillieros, Stockhom, framhåller såsom den erfarenhet, han vunnit un- der en lång tjänstgöring som bildomare, att en så ringa förtäring av alkohol, som motsvarar en koncentration i blodet av endast en promille, endast i undantagsfall ansetts medföra att föraren saknat nödigt herravälde över sina handlingar. Då det nuvarande systemet fungerade väl, ville han av- styrka ändringsförslaget.

• Sida 48
•  Original

KAP. n. Främmande rätt.

Norge.

Den norska lagstiftningen rörande onykterhet vid förande av motorfordon är av särskilt intresse, enär Norge veterligen är det enda land, där i lag fastställts en viss, med hänsyn till alkoholhalten i blodet bestämd gräns, vid vilken förare av motorfordon skall anses vara i lagens mening påver— kad av starka drycker. Gränsen, som föreskrevs genom en lagändring år 1936, har dragits vid 0.5 promille.

En redogörelse för norsk lagstiftning och rättspraxis på ifrågavarande område har i Svensk Juristtidning1 lämnats av sorenskriver Ole F. Harbek. Ur denna framställning må följande anföras:

Den forste norske lov om motorvogner av 1912 hadde ingen saerskilt bestem- melse om forbud mot å kjore motorvogn for en forer som var beruset eller på— virket av alkohol. En bestemmelse i denne retning fikk vi for rutebilchauffarer i lov av 26. juli 1916 om pliktmessig avhold fra alkoholnytelse i visse stillinger. Efter denne lov måtte bl. a. den som tjenestgjor som forer av motorvogn som regelmes- sig befordrer personer mot betaling, ikke nyte alkoholholdige drikker i tjeneste- tiden eller i et tidsrum av 6 timer for tjenesten begynner.

Under forberedelsen av motorvognloven av 20. februar 1926 synes sparsmålet om s:erlige straffebestemmelser for den som kjorer motorvogn när han er beruset eller påvirket, ikke å ha vaert gjenstand for noen inngående droftelse for behand- lingen av lovproposisjonen i Stortingets veikomite. Efter forslag av komiteen fikk loven en bestemmelse om at ingen må kjere motorvogn när han er beruset eller påvirket av alkohol. Straffen for overtredelser av lovens bestemmelser var beter eller fengsel op til 3 måneder. Dessuten hadde loven en tilfoielse om at fengsel ber idemmes når fereren har vart »beruset» under kjeringen, med mindre sacr- deles formildrende omstendigheter er tilstede. Loven hadde ingen naermere forkla- ring om hvad som skulde forståes ved uttrykkene påvirket eller beruset. Men det var klart nok at »påvirket» betegnet en lettere grad av alkoholpåvirkning enn »be- ruset». Forevrig var domstolene henvist til å legge til grunn den forståelse av uttrykkene som de har efter den almindelige opfatning hos folk, og å anvende en skjonsmessig bedemmelse på grunnlag av de foreliggende vidneprov. I 1930 fikk loven en tilfoielse om at politiet kan fremstille en motorvognferer til leegeunderse— kelse når det er grunn til å anta at foreren er påvirket av alkohol, og ved en tilleggslov av 1935 fikk laegen rett til å ta blodprove under sådan undersekelse, selv om vedkommende ikke samtykket i det. Tilleggsloven av 1935 gjorde også den forandring at den slaifet betegnelsen »beruset». Lovens & 17 fikk nu folgende

1 1938 sid. 474 ff.

l 1

• Sida 49
•  Original

ordlyd: »Ingen må kjore eller forsoke å kjore motorvogn när han er påvirket av alkohol (ikke edru).» Videre blev straffen skjaerpet til beter eller fengsel i 1 år, og loven foreskriver at fengsel skal anvendes när noen har kjort motorvogn påvirket av alkohol, såfremt ikke swrdeles formildende omstendigheter foreligger.

Allerede for tilleggsloven av 1935 hadde det vaert almindelig å ta blodprover for å undersoke alkoholkonsentrasjonen i blodet hos chaufförer som var mistenkt for å vzere påvirket. Den laege som chaufforen blev fremstillet for, tok blodprove og foretok foravrig en klinisk undersokelse for å soke å bringe på det rene on1 chauffören kunde sies å vaere påvirket eller beruset. Lazgens erklaering om dette med svar på forskjellige sporsmål i ett skjema, blev avgitt straks, fer resultatet av blodpreven forelå. Om den alkoholmengde som chauffaren har nytt, har laegen som regel ikke andre oplysninger enn chauffarens egne uttalelser, som ofte viser sig uriktige.

Det förekommer ikke sjelden at laegen svarer benektende på spörsmålet om chauffören antas å vaere påvirket av alkohol, mens blodproven viser en alkohol- konsentrasjon mellem 1 og 2 promille. Domstolene er da henvist til å sammen— holde 1) resultatet av blodproven, 2) laegeerklaeringen og 3) vidneforklaringene fra dem som har iakttatt chaufforen under og efter kjoringen.

I de tilfeller da chauffaren nekter å vzere skyldig, blir saken behandlet av her- reds- eller byretten, som regelmessig består av en juridisk dommer og 2 domsmenn (legmenn). Det sier sig selv at den skjonnsmessige bedommelse av hvorvidt det kunde anses bevist at tiltalte hadde vaart påvirket, måtte bli forskjellig så lenge man ikke hadde noen bestemmelse om at blodproven skulde vzere avgjorende. Enkelte dommere la avgjerende vekt på utfallet av blodproven, men andre la mere vekt på lagens kliniske undersokelse og vidneforklaringene. Den avgjorelse som herreds- eller byretten treffer om skyldsporsmålet, blir i disse saker meget sjelden innbragt for hoiere rett (lagmannsretten). Derimot har straffutmålingen i et stort anfall saker vzert påanket til Hoisterett. Mens herreds- og byrettene har vart til- beielig til å ville anvende beter eller betinget fengselsstraff, har Hoiesterett efter lovendringen i 1935 i de aller fleste tilfeller idomt ubetinget fengselsstraff (som regel fra 21 til 30 dager) for den som for foi-ste gang blir domt for å ha vaert påvirket under bilkjering. Dommen har videre til folge at forerkortet skal inndras for minst 1 år. Denne praksis med hensyn til straffutmålingen har selvfolgelig herreds- og byrettene måttet rette sig efter.

Lovbestemmelsen om at utfallet av blodproven skal vaere avgjerende for skyld- sporsmålet, er som foran nevnt av 1936. Sparsmålet om en slik bestemmelse fin- nes ikke omhandlet i de trykte forarbeider til lovendringene i 1930 eller 1935. Men sporsmålet hadde nok vaert reist på dette tidspunkt, sa—zrlig fra lzegehold. Mo— tivene til lovbestemmelsen inneholdes i forarbeidene til lov av 16. juli 1936 om pliktmessig avhold fra alkoholnytelse for personer i visse stillinger. Denne lov ut— vider de tidligere regler i den foran nevnte lov av 26. juli 1916, således at det for enhver som tjenestgjor som forer av motorvogn i stilling eller yrke som med- ferer befordring av personer eller gods, er forbudt i tjenestetiden å nyte alkohol- holdige drikker, undtatt ol som ikke inneholder over 2.5 volymprosent alkohol. For- budet gjelder ikke bare i tjenestetiden, men også i et tidsrum av 8 timer for tje- nestetiden begynner, medmindre det blir nodvendig å benytte stedfortreder og det ikke kan gis denne så langt varsel. Like med overtredelse av dette forbud regnes det at foreren i tjenestetiden har storre alkoholkonsentrasjon i blodet enn 0.5 pro- mille, uansett om alkoholnytelsen har funnet sted mere enn 8 timer for tjenesten begynte. Villfarelse med hensyn til alkoholkonsentrasjonens starrelse utelukker ikke straff.

Efter at proposisjonen om denne lov var fremsatt (Ot. prp. nr. 54 for 1936) blev det også fremsatt proposisjon on1 forandring i motorvognloven. Denne lov

4—401919

• Sida 50
•  Original

har bestemmelse om straff for enhver som kjerer motorvogn när han er påvirket av alkohol. Tilfcaielsen går ut på at når foreren har mere enn 0.5 promille alkohol i blodet »regnes han i alle tilfelle for å vaere påvirket». Om begrunnelsen for denne tilfoielse blev det i proposisjonen henvist til Ot. prp. nr. 54.

Det var en artikkel av politileegen i Oslo som gav foranledningen til at sporsmålet om de nye lovbestemmelser blev tatt op av Socialdepartementet. Uttalelse blev innhentet fra Universitetets Farmakologiske Institutt (professor KLAUS HANSEN) som bl. a. uttalte:

»Med hensyn til den heieste tillatte alkoholkonsentrasjon i blodet har jeg i min 1 l tidligere erklaering tillatt mig å peke på 0.5 %, som den fra et teoretisk synspunkt best egnede grense. For tiden betraktes 2 %, som den overste grense for hvad der kan betraktas som forenlig med ikke å vaere påvirket, selv hvor det dreier sig om en saerlig motstandsdyktig person som ikke på annen måte frembyr synlige tegn på påvirkning, hos oss. I Sverige har det såvidt jeg vet, i allfall i de senere år, vaert praktisert en grense på 1.6 %D. Det tar vel under disse forhold kanskje veere mulig at man av praktiske grunne i forste omgang ikke burde sette den haiest . tillatelige grense så lavt som til 0.5 %D, idet overgangen da kanskje vilde bli noget * plutselig. Men hvis man som en forste tilnwrmelse fikserte en grense på f. eks. l 1 %D, vilde det vaere et betydelig skritt fremad og vilde kanskje lettere aksepteres l uten for sterk opposisjon fra bilistenes side. Når bilistene så i lopet av nogen år ] hadde avfunnet sig med denne skjerpelse, gikk de jo an å ta spersmålet op til l fornyet revisjon, for eventuellt å fiksere grensen mere ut fra de objektive teoretiske j krav enn fra praktiske hensyn.» *

Den Rettsmedisinske Kommisjon uttalte: »Kommisjonen finner også å kunne anbefale at der i loven inntas en bestem- melse om at de personer som omfattes av loven skal vaare straffskyldige hvis de under kjaring har en alkoholkonsentrasjon i blodet som overstiger en viss tillatt grense. Som det vil sees mener professor Klaus Hansen at det av praktiske grun- ner kan vaere tilrådelig forelobig å sette denne grense til 1 %D. Kommisjonen nzerer for sin del ingen vesentlig betenklighet ved at grensen allerede straks settes til ; 0.5 %u.)

Også Medisinaldirekteren uttalte sig for å sette grensen til 0.5 promille. Han fremholdt dessuten at lovbestemmelsen ikke bare har gjelde for yrkeschaufferer, men for alle som kjorer motorvogn.

Sporsmålet om blodundersokelser og om kjoredyktigheten hos motorvognfarere med en viss alkoholkonsentrasjon i blodet hadde også tidligere vaert under draf- telse. Således skrev professor KLAUS HANSEN i »Tidsskrift for den Norske laege- forening», nr 2, 1933 en artikkel om dette emne, og i en skrivelse fra 1933 hadde han uttalt:

»Hvis man derimot endret loven dithen at det blev straffbart å kjore motorvogn når man har nydt alkohol i sådan mengde at man ikke lenger på helt betryggende måte kan antas å vaere i stand til å kjore en bil, vilde avgjarelsen ikke lenger vaere avhengig av de ytre iakttagbare symptomer og det subjektive skjann; det er nemlig videnskapelig fastslått at ved en alkoholkonsentrasjon i blodet iallfall på 0.5 promille er de fysiologiske funksjoner som er forutsetningen for normal bil- kjorsel, så vidt influert at det i det minste periodisk og i oieblikk med mindre anspent opmerksomhet vil bevirke en nedsettelse av vedkommendes manovrerings- ferdighet og kjareevne.»

Meningen med de nevnte lovbestemmelser er utvilsomt at det skal vrere straff— bart å kjore motorvogn for den som har en alkoholkonsentrasjon i blodet på mere enn 0.5 promille, uansett om retten finner at denne om'stendighet antas å vaere tilstrekkelig bevis for at chaufforen har vart påvirket, eller om den i det fore- liggende tilfelle antas å ha nedsatt hans kjoredyktighet. Straffeskylden knytter sig uten videre til det faktum at det påvises mere enn 0.5 promille alkohol i blodet.

• Sida 51
•  Original

Loven forhyr en chauffor å kjore motorvogn när han har en slik alkoholmengde i blodet, uten å sporre om enhver blir »påvirket» av denne alkoholmengde, eller om chaufforen i et foreliggende tilfelle er blitt påvirket, Man kan si, at loven forhyr kjoring med motorvogne ikke bare for den som er påvirket av alkohol, men også for den som har mere enn 0.5 promille alkohol i blodet. Alkoholmeng- den danner vel således ikke bare en legalpresumsjon for alkoholpåvirkning, men den betinger selv en straffbar lovovertredelse uansett bevis for påvirkning.

Begrunnelsen for lovbestemmelsen må visstnok antas å ha vzert at det ofte vil vmre vanskelig å skaffe bevis for at en chauffor er »påvirket», og at dette be- vis ialfall er gjenstand for en så skjnnsmessig bedommelse at rettshåndhevelsen av denne grunn må bli inkonsekvent og vaklende. For å opnå en konsekvent og effektiv rettshåndhevelse knytter derfor loven straffbarheten til et lett kon- staterbart faktum. Overfor chaufferene er vel denne ordning ikke noen urett— ferdighet, snarere tvert om. Loven motvirker at en chauffer fristes til å innlate sig på kjoring fordi han tror han er motstandsdyktig nok mot alkoholpåvirkning til å tåle det kvantum han har drukket. Selv om en mann er i en noe »loftet stemning» eller kanskje nettop da — anser han sig jo ofte for å vmre godt skikket til å kjore motorvogn, og har vanskelig for å innse at han er »påvirket». Men när han vet at kjering er ulovlig fordi han har drukkit et visst kvantum alko- hol, uten hensyn til om det har gjort ham »påvirket», har han ingen undskyldning on1 han likevel innlater sig på å kjare.

Det vil kanskje innvendes at det er vanskelig å vite hvor meget alkohol man kan drikke uten å få en storre alkoholkonsentrasjon i blodet en 0.5 promille. I praksis er dog dette neppe tilfellet. Loven har vart gjenstand for en så stor in— teresse og så mange utredninger i avisene og på armen måte, at det er temmelig almindelig kjent hvor meget man omtrent kan drikke uten å risikere å komme over den fatale grense.

Det vil naturligvis kunne vaere delte meningar om hvor man skal sette grensen for den tillatte alkoholmengde. Evnen til å motstå alkoholpåvirkning varierer sik- kert adskillig for de forskjellige mennesker, således at en synes temmelig upåvir- ket ved den samme alkohol-promille som gjor en annen åpenbart beruset. I noen grad blir vel også alkoholpromillen i blodet forskjellig hos flere som har drukket den samme alkoholmengde. De norske lageautoriteter som under lovforberedelsen uttalte sig om sporsmålet, var enstemmige om at grensen kan settes til 0.5 promille, og jeg kjenner ikke til at det senere er fremholdt fra sakkyndig hold at grensen er satt for lavt. Det må vel antas at ikke enhver kan anses som »påvirket» med en alkoholkonsentrasjon i blodet på 0.5 promille, og det kan vel enn mindre antas at enhver får sin kjoredyktighet nedsatt med denne alkoholmengde. Men risikoen for at en slik alkoholmengde bevirker nedsatt aktsomhet og kjoredyktighet, er iall- fall så stor at loven har ment å kunne la denne grense vaere bestemmende for straffbarheten. '

Domstolene synes ikke å ha hatt betenkligheter eller vanskeligheter ved å an- vende de nye lovbestemmelser. De fleste saker blir endelig avgjort av herreds- og byrettene, og i henhold til Hoiesteretts praksis er det almindelig å idamme ube- tinget fengselsstraff fra 21 til 30 dager for den som for farste gang blir grepet i å kjere motorvogn med en alkoholkonsentrasjon i blodet på mere enn 0.5 promille. At laegen ved den kliniske undersekelse har erklzert tiltalte for ikke å vaere påvir— ket eller at graden av alkoholkonsentrasjon har vaert forholdsvis lav, har som regel ikke vaert tillagt den betydning at fengselsstraffen er gjort betinget, når kon- sentrasjonen har oversteget 0.5 promille. Det Farmakologiske Institutt har dog uttalt at en blodundersokelse alene ikke ber anses som bevis for en alkoholkonsen- trasjon på 0.5 promille, med mindre analysen viser en promille på minst 0.65.

Harbek refererar därefter vissa mål om rattfylleri, vilka behandlats i Hoiesterett. Harbek anför vidare:

• Sida 52
•  Original

I flere av disse saker var det dissens i Heiesterett; i enkelte tilfeller blev dom— men avsagt med 4 mot 3 stemmer. Dissensen gjaldt imidlertid i alle tilfeller bare straffutmålingen, mens det ikke har vaert dissens om skyldsporsmålet, som forovrig ikke herer under Heiesterett med mindre loven er uriktig anvendt.

Heller ikke i pressen eller hos almenheten forevrig har det reist sig innven- dinger mot å la 0.5 promille-grensen vaere avgjorende for straffeskylden. Det som det har vart delte meninger om, er hvorvidt ubetinget fengselsstraff skal idommes ved forste gangs lovovertredelse.

Indragning av körkort efter dom för rattfylleri sker för en tid av minst ett år. Har föraren under de sistförflutna fem åren blivit dömd för för- seelse av samma art skall körkortet indragas för alltid.

Danmark.

Enligt % 24 första stycket av lagen om Motorkeretejer (se Lovbekendtgo— relsen den 14 april 1932) må motorfordon icke föras av den, »der paa Grund af Nydelse af Spiritus ikke er i Stand til att gare det paa betryg- gende Maade». I tredje stycket av samma paragraf stadgas vidare förbud att föra motorfordon för den, som på grund av överansträngning, brist på sömn, tidigare nyttjande av spritdrycker eller bruk av hetsande eller be- dövande medel eller av liknande orsaker befinner sig i ett sådant trötthets- eller slöhetstillstånd, att han icke är i stånd att föra motorfordonet på ett betryggande sätt. Har någon i sådant tillstånd befordrat personer i för- värvssyfte, betraktas detta som en försvårande omständighet.

Utförliga bestämmelser om delaktighet i dessa brott äro även givna i dansk rätt. Straff drabbar sålunda person, som gjort sig skyldig till att »overlade Feringen af ett Motorkoretej» till annan, som är så påverkad av sprit, att han icke kan föra motorfordonet på ett betryggande sätt. Vidare är värdshusvärd skyldig tillse, att en person, som druckit sprit i den om- fattning att han så påverkad som nyss sagts, icke för eller försöker att föra motorfordon. Arbetsgivare, som är skuld till att hos honom anställd person framfört motorfordon i sådant tillstånd, som avses i 24 % tredje stycket av lagen om Motorkeretejer, är även förvunnen till straff.

För normalt rattfylleri är jämlikt 41 5 lagen om Motorkeretojer straffet fängelse eller vid synnerligen förmildrande omständigheter böter. Samma straff drabbar även den, som överlämnar förandet av motorfordon till en i lagens mening spritpåverkad person. För övriga här nämnda förseelser är straffet böter eller vid försvårande omständigheter fängelse.

Den som gjort sig skyldig till rattfylleri kan enligt 42 & lagen om Motor- koretejer av domstol frånkännas rätten att föra motorfordon, respektive rätten att i framtiden erhålla körkort. Sådant frånkännande skall gälla under en tid av minst sex månader eller för alltid. 1 fall av särskilt för- mildrande omständigheter kan den felande dock få behålla sitt körkort eller, där körkort för honom icke utfärdats, rätten att erhålla sådant.

I en skrivelse till justitieministeriet har det danska rättsläkarerådet utta- lat sig för en reform av den danska lagstiftningen efter norskt mönster.1

1 Se Retslaegeraadets Aarsberetning for 1936. Knbenhavn 1938, sid. 392—403, samt Ugeskrift for Retsvaesen 1939, sid. 26 och sid. 85.

• Sida 53
•  Original

Helt nyligen har inom det danska justitieministeriet utarbetats ett förslag till ny trafiklagstiftning. Då emellertid framläggandet av detta förslag för riksdagen ställts på framtiden, har förslaget icke här beaktats.

Finland.

Enligt 12 & lagen den 21 maj 1926 om trafik med motorfordon sådant detta stadgande lyder enligt lag den 17 december 1937 straffas den, som vid framförande av motorfordon är drucken eller påverkad av starka drycker, med fängelse i högst två år eller, där omständigheterna äro syn- nerligen mildrande, med böter. Enligt paragrafens andra stycke skall sam- ma straffstadgande tillämpas å ägare eller innehavare av motorfordon, som överlämnar sitt fordon att brukas av person, som är uppenbart drucken eller som han vet vara påverkad av starka drycker.

I så 27 förordningen den 30 december 1937 om trafik med motorfordon stadgas bland annat, att villkor för erhållande av körkort är att sökanden icke dömts till straff för förande av automobil i berusat eller av starka drycker påverkat tillstånd. Körkort utfärdas i Finland för fem års tid (5 23 punkt 2). I & 60 punkt I samma förordning stadgas, att har förare genom laga kraft vunnet utslag dömts till ansvar för framförande av motorfordon i berusat eller av starka drycker påverkat tillstånd, skall körkortet för all— tid återkallas.

Tyskland.

Föreskrifter rörande onykterhet vid ratten äro givna i 55 2, 3 och 71 av die Strassenverkehrszulassungsordnung den 13 november 1937. I 5 3 andra stycket av denna förordning stadgas förbud mot förande av motorfordon för den, som är »unter erheblicher Wirkung geistiger Getränke». I 5 2 stadgas samma förbud för den, som »infolge körperlicher oder geistiger Mängel sich nicht sicher im Verkehr bewegen kann». Enligt rättspraxis kan ett sådant tillstånd förorsakas av alkoholhaltiga drycker.

Straffet utmätes enligt & 71 samma förordning för båda fallen inom lati- tuden böter, högst 150 riksmark, eller fängelse (Haft). Har föraren föranlett kroppsskada eller förorsakat persons död utdömes högre straff. Straff kan även drabba restaurangvärd eller medresande, som bjudit föraren på alko— holhaltiga drycker trots att han varit påverkad eller som druckit mera avse- värda mängder sådana drycker tillsammans med föraren.

Utom straff kan å förseelsen följa indragning av rätten att föra motorfor- don. Sådan indragning kan ske även i fall, då förseelse icke begåtts, bland annat om föraren gjort sig känd för missbruk av alkoholhaltiga drycker. Vid flera tillfällen har der Reichsfiihrer SS und Chef der Deutschen Polizei kraf— tigt varnat mot onykterhet vid motortrafik. Åt polismyndigheterna har ock- så givits möjlighet att, där så erfordras, förebygga rattfylleribrott genom att insätta person i skyddshäkte (Vorbeugungshaft).

Varje person, som på något sätt deltagit i ett trafikolycksfall, är skyldig

• Sida 54
•  Original

att underkasta sig blodprovsundersökning. Blodanalysen verkställes efter Widmarks metod. Enligt uppgifter om rättstillämpningen anses en alkohol— koncentration av mera än 1.5 %., som regel medföra straffbarhet. Är alkohol- koncentrationen 1—1.5 %., anses redan därmed förmågan att framföra motor- fordon vara i väsentlig mån inskränkt. Men även blodkoncentrationer ned till 0.5 %. kunna anses föra med sig risker för minskad trafiksäkerhet.

England.

I Road Traffic Act, 1930, Section 15, stadgas straff för person, som framför eller försöker att framföra eller har ansvaret för (in charge of) ett motorfor- don på en väg eller annan allmän plats och därvid är påverkad av alkohol— haltiga drycker i sådan utsträckning, att han icke är i stånd att utöva ve- derbörlig kontroll över fordonet. Straffet utgör böter eller fängelse. Där- jämte fråntages föraren rätten att innehava eller erhålla körlicens under en tid av i regel tolv månader. Person, som gör sig skyldig till rattfylleri, kan av polistjänsteman arresteras utan att särskild arresteringsorder (warrant) utfärdats.

Blodprov kan icke tagas tvångsvis, enär detta skulle betraktas som ett brott ) mot den personliga integriteten (Habeas-corpus-principen). ,

Frankrike.

1 ! I fransk rätt finnas icke särskilda lagregler mot framförande i alkohol- påverkat tillstånd av motorfordon. Sådan gärning kan bestraffas allenast som fylleri eller som vållande till annans död eller kroppsskada. Fylleri föreligger, enligt Loi 1:er octobre 1917 sur la repression de l'ivresse publique et sur la police des débits de boissons, i fall då »quiqonque sera trouvé en ! état diivresse manifeste dans les rues, chemins, places, cafés, cabarets ou ' autres lieux publics». Straffet är böter jämte, vid återfall, fängelse. Straff- bestämmelser för vållande till annans död eller till kroppsskada äro givna i Code Pénal, art. 319 och 320. Straffet är i båda fallen fängelse jämte böter.

Nederländerna.

Enligt art. 426 i den nederländska strafflagen skall den, som i berusat till- stånd antingen offentligen hindrar trafiken eller stör ordningen eller hotar annans säkerhet eller begår handlingar, vid vilka särskild försiktighet eller varsamhet kräves till förebyggande av fara för tredje mans liv eller hälsa, straffas med fängelse eller böter. I motor— och cykellagen av den 10 februari 1905 infördes år 1924 ett stadgande, art. 22 sub b), enligt vilket förare av motorfordon eller cykel förbjudes att köra på väg eller cykelväg under tid, då han är under sådant inflytande av alkoholhaltig dryck att han icke kan anses vara i stånd att på tillbörligt sätt framföra motorfordonet eller cykeln.

Domaren äger att vid överträdelse av sistnämnda artikel fråntaga den fe- lande befogenheten att framföra motorfordon för en tid av högst ett år.

• Sida 55
•  Original

Motor- och cykellagen kommer att inom den närmaste framtiden ersättas av ny lagstiftning, som redan utgivits. D—e huvudsakligaste ändringarna inne- bära, att straff stadgas även för den som i alkoholpåverkat tillstånd låter an- nan köra under sin direkta tillsyn, att reglerna om indragning av körkort skärpas samt att befogenhet stadgas för tjänsteman vid trafikinspektionen att förbjuda fortsatt körning, om föraren enligt tjänstemannens åsikt är på- verkad av alkohol.

Belgien.

Enligt en trafikförordning av den 1 februari 1934 skall varje förare vara »en état de conduire». Enligt praxis anses detta lagbud överträtt om föra- ren är berusad. Straffet för överträdelse är böter och fängelse eller ettdera av dessa straff. Därjämte kan befogenheten att framföra fordon indragas.

Schweiz.

Enligt förbundslagen den 15 mars 1932, art. 59, straffas den, som »étant pris de boisson» framför motorfordon med fängelse eller böter.

• Sida 56
•  Original

KAP. 111. Alkoholens huvudsakligaste fysiologiska verkningar.

Alkoholens verkningar beskrivas i Paulssons Lehrbuch der Pharmakologie1 på följande sätt:2

I små doser frambringar alkohol hos de flesta personer en känsla av andligt och kroppsligt välbefinnande samt en tillfredsställd, välvillig och meddelsam sinnes- stämning. Vid större dos utvecklar sig vad som brukar kallas animerad stämning, d. v. 5. en viss psykisk labilitet, som medför att personen reagerar livligare än van— ligt och får ett friare och mera ohämmat uppträdande. Ett mycket vanligt och karakteristiskt symtom är, att till och med personer, som i vanliga fall äro blyga och förlägna, bli pratsamma; talet löper lätt och alla äro mycket nöjda med vad de själva säga. På detta påverkningsstadium är huvudet hett, ansiktet rött, pulsådror- na på halsen (carotis) bulta, tinningpulsådrorna bli synbara och pulsen vid hand- leden (radialpulsen) stiger till omkring 100 slag och blir välfylld. Snart visar sig även, särskilt hos personer som utföra kroppsarhete, en böjelse för impulsiva, oöverlagda handlingar samt för skryt med kroppslig styrka. Personer, som utföra intellektuellt arbete, verka i regel till det yttre mindre påverkade, men de äro ut- satta för en inverkan av analog beskaffenhet; de få mestadels ökad självkänsla (sällan motsatsen), de hava det intrycket, att de lätt kunna övervinna alla det tri- viala vardagslivets svårigheter, de känna sig över huvud taget som förträffligt ut- rustade individer och rätta sitt tal och sitt handlande därefter. Det är detta tillstånd, som medför den starkaste frestelsen till alkoholbruk och som låter flaskan framstå som en vän i olyckan. Fortsätter alkoholkonsumtionen över detta stadium, så inträder raskt berusning eller akut alkoholförgiftning. Den psykiska jämvikten går helt för- lorad, allehanda omotiverade handlingar begås, gången blir ostadig, talet osäkert den tidigare livligheten efterträdes av matthet och sörnnighet. Ofta inställa sig illa- mående och uppkastningar, och ansiktsfärgen övergår från rodnad till blekhet. Mycket stora doser ha samma verkan som eter- eller kloroformnarkos: fullständig medvetslöshet och anestesi, muskelslapphet, svag puls, låg temperatur, snarkande andning, cyanos och slutligen döden till följd av andningsförlamning. Även efter

1 Paulsson, Lehrbuch der Pharmakologie. Tolfte upplagan, Leipzig 1940, ombesörjd av Lilje— strand, sid. 49 f. (Arbetet föreligger ännu blott i korrektur.) Det grundläggande verket i fråga om alkoholens verkningar är Kochmann, Alkohol, i Heflers Handbuch der experimentellen Phar- makologie. Berlin 1923, sid. 262 ff. med tillägg i Ergänzungswerk, Band II, Berlin 1936, sid. 183 ff. Kochmanns arbete innehåller utförliga litteraturhänvisningar. Framställningen i detta kapitel bygger delvis på Kristensens yttrande vid Den norske kriminalistforenings femtende årsmöte i Oslo 1939, se De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok 1939, Stockholm 1940, sid. 187 ff. Uppgifter ha vidare hämtats från Schlyter, Blodprovens betydelse för beivrande av fylleri vid framågrande av motorfordon, i Festskrift tillägnad Erik Marks von Wiirtemberg, Stockholm 1931, sid. 6 ff. ? I översättning från tyska språket.

• Sida 57
•  Original

en flera timmar lång narkos brukar dock så gott som alltid den akuta förgiftningen sluta med uppvaknande och tillfrisknande med de kända efterverkningarna, kropps- lig och andlig depression, kräkningar och plågsam huvudvärk.

Alkoholens giftverkningar bestå i förlamande inflytelser på det centrala nervsystemet. Den vanliga föreställningen, att alkoholen äger stimulerande verkan är riktig endast såtillvida, att alkoholen förlamar de normala häm- ningarna. Att förfärande av alkohol främjar utförande av kortvarigt muskel- arbete har sålunda sin orsak däri, att trötthetskänslorna hämmas. Redan en ringa dos alkohol medför emellertid, att kontrollen över musklerna minskas, vilket medför osäkrare rörelser. Uppfattningen av yttre ting blir oftast lång- sammare och förmågan att hastigt fatta och verkställa beslut förminskas. Det lätta ruset har sålunda till följd, att den egna förmågan överskattas på samma gång som prestationsdugligheten minskas.

Över minskningarna i prestationsduglighet ha, som Wolff angiver i sin ovanintagna skrivelse (se sid. 33 ff.), åtskilliga undersökningar verkställts. De av danskarna Bahnsen och VedeI-Petersen utförda undersökningarna, för vilka må hänvisas till Wolffs framställning, giva sålunda vid handen, att redan en förtäring av 0.6 cm3 absolut alkohol per kilogram kroppsvikt (mot- svarande ungefär 10 cl starksprit för en person med kroppsvikten 64 kg) medför en nedsättning i vissa av nervsystemets finare funktioner, vilket minskar säkerheten vid utförande av precisionsarbete. Liknande undersök- ningar av tysken Graf ha, som likaledes angives i Wolffs skrivelse, givit till resultat, att en blodalkoholkoncentration av 0.6 %, kan utgöra risk för en motorförare.

Utöver sina giftverkningar har alkoholen även ett visst näringsvärde. Detta är förhållandevis stort, men till följd av giftverkningarna saknar det be- tydelse för friska människor.

Alkohol, som tillföres kroppen, upptages av blodet och sprides till krop- pens olika delar. Kroppen börjar omedelbart att befria sig från alkoholen, vilket sker dels genom förbränning och dels genom utandning, genom nju- rarna o. s. v.

Upptagandet av alkohol från matsmältningsorganen till blodet sker utom- ordentligt lätt. Redan i magsäcken resorberas omkring 20 procent av den intagna alkoholmängden. Även förbränningen av alkohol sker förhållandevis hastigt. Det är sålunda endast en ringa del av den förtärda alkoholmängden, som i oförändrat tillstånd utskiljes genom utandning, genom urinen etc. Att en person redan efter att ha intagit en obetydlig mängd alkohol kan »lukta sprit» beror icke på att alkohol avskiljes genom lungorna utan har sin grund i avdunstning av alkohol från munhåla och svalg.

Den sammanlagda effekten av de processer, som leda till alkoholens för- svinnande ur kroppen, plägar benämnas alkoholens omsättning. Tiden för alkoholens omsättning kan schematiskt beräknas enligt denna tabell:1

1 Se Schlyter a. a., sid. 519.

• Sida 58
•  Original

Den genomsnittliga omsättningen av alkohol per timme motsvarar

vid en kroppsvikt av i 40-volymprocentig sprit 60 kg 1.9 el 70 » ' 2.3 » 80 » 2.5 » 90 » 2.9 » 100 ) 3.2 » 110 » 3.5 » 120 » 3.8 »

Till jämförelse må följande av statens rättskemiska laboratorium tillhanda- hållna uppgifter rörande alkoholhalten i vissa drycker anföras.1

1 kubikcentimeter brännvin .............. =O.32 1 centiliter » .............. = 3.2 » 1 snaps (50 ccm) .......................... = 16 » 1 glas konjak (50 ccm) .................. = 16 » 1 lättgrogg (2.5 centiliter) ................ = 8 » 1 vanlig grogg ............................ = 16—24 » 1 stor grogg ................................ = c:a 32 » 1 glas vermut (50 ccm) .................. = » 10 » 1 » hetvin » .................. = 8 » 1 » punsch » .................. = 8 » 1/4 punsch = 160/6 gram .................. = 27 » 1 pilsner .................................. = 10 » 1 glas pilsner .............................. = 5 » 1 helflaska pilsner (finnes särskilt i

västra Sverige) ........................ = 20 »

gram alkohol

» (3.1 Cl)

Huru blodalkoholhalten förändras efter förtäring av en dos alkohol exem- plifieras av följande, efter Widmark återgivna grafiska framställning.2 Dosens storlek utgjorde i detta fall 100 cm3 35.6-procentig konjak och försökspersonen var en 27-årig man, vägande 76.1 kg.

._ . | A . | | | | . | 1 | | | | | . 50 100 150 200

i 250 min.

1 Jfr för liknande uppgifter Svensk Juristtidning 1939 sid. 192 och 1940 sid. 487. 2 Se Kristensens anförda yttrande sid. 193.

• Sida 59
•  Original

Kurvan visar, att blodalkoholhalten hastigt stiger intill dess maximum är nått. Längden av den tid, som åtgår härtill, den s. k. resorptionstiden, är be- roende av åtskilliga faktorer. I första hand är givetvis den intagna mängden alkohol av betydelse. Om alkoholen tillföres kroppen i koncentrerad form, t. ex. i brännvin, blir resorptionstiden kortare än vid mera utspädda dryc- ker. Innehåller drycken större mängder andra beståndsdelar än alkohol, såsom t. ex. är fallet med mörkt öl, blir resorptionstiden längre.

Om alkohol förtäres på fastande mage blir resorptionstiden kortare än om spritförtäringen sker i samband med intagande av föda. Vidare blir av samma spritmängd alkoholhalten i blodet högre om förtäringen skett på fastande mage än om föda samtidigt intagits. Födan binder nämligen en del av alkoholen.

Efter det maximum nåtts börjar alkoholhalten i blodet tämligen hastigt sjunka. När alkoholen jämnt fördelat sig i kroppsvävnaderna —— vilket bru- kar ske efter 1 eller 1 1/2 timme — inträder ett tillstånd, som brukar angivas därmed, att alkoholen nått diffusionsjämvikt. När denna jämvikt nåtts, sjun- ker blodalkoholkoncentrationen långsammare. Alkoholen förbrännes i jämn takt intill dess kroppen åter nått sin normala alkoholhalt, som är 0.08 pro- mille. Det kan anmärkas, att muskelarhete icke inverkar på förbrännings- hastigheten.1

Blodalkoholhaltens storlek är emellertid avhängig även av andra omstän- digheter än de ovan angivna. Den spritmängd, som hos en person ger ett högt värde på alkoholkoncentrationen, kan under i övrigt lika förhållanden hos en annan person giva ett mindre högt värde. Detta förhållande beror, för att använda Widmarks terminologi, på konsumtionstoleransen. I första hand är konsumtionstoleransen avhängig av vikten. En tyngre person måste sålunda förtära mera sprit än en lättare för att båda skola nå samma alko-

holkoncentration. | En schematisk bild av detta förhållande giver följande tabell:2 I l

Genomsnittlig alkoholkoncentration i promille hos män

vid en absolut alkohol— mängd i organismen motsvarande i 40— volymprocentig sprit 60 kg 70 kg 80 kg 90 kg 100 kg 110 kg 120 kg

med en kroppsvikt av

wwwwrrpp llllllllwqwomwwp wwwwrerpp o—iwo—lwo—lo: wwwwrrrppp o—lw—f—aocnwwmw wwwwwrrrrppp wasn't—Hamaraoooxm wswwwrrerpppp Hmcädiv—lw—IDPM'DÄIOIN) wwwwwvrrrrpppp OQGWH=D*IUIWH=DQDÄIQ

WNNMNPPHFEFFOPPP Hw—IWWHOWQFMOWQPN

IIIIIII llllll IIII Ill

| I

• Sida 60
•  Original

De i denna tabell återgivna siffrorna för alkoholkoncentrationens storlek äro emellertid mycket approximativa. Även vid samma kroppsvikt kunna nämligen skiljaktigheter i koncentrationstoleransen föreligga. Det har så— lunda visat sig, att fett upptager alkohol endast i mycket ringa män. En kraf— tig och muskulös man, som icke är fet, måste därför förtära åtskilligt mera alkohol för att nå samma koncentration som en mycket fet man av samma vikt. Härtill kommer vidare, att förmågan att förbränna alkohol är olika hos olika människor. Ju större förbränningshastigheten är, desto snabbare faller givetvis blodalkoholkoncentrationen.

Konsumtionstoleransen rymmer vidsträckta variationsmöjligheter. Kristen- sen uppger sålunda, att det för män på 70 kg torde erfordras från 1/5 till 1/1 flaska akvavit för att en blodalkoholkoncentration av 1 0/o.—_. skall kunna före- finnas efter fem timmar?

Till denna variation kommer ytterligare det förhållande, som Widmark benämnt koncentrationstoleransen. Det har visat sig, att en och samma alko- holkoncentration ej ger samma grad av påverkan hos olika personer. Att så är fallet är beroende på individuella faktorer av olika slag, de flesta samman- hängande med nervsystemets funktioner. Men än vidare kan samma alko- holkoncentration påverka samma individ på olika sätt vid skilda tillfällen. Detta är avhängigt av omständigheter såsom trötthet, nervositet etc.

En vanedrinkare torde vid samma alkoholkoncentration åtminstone ge- nomsnittligt sett bli mindre påverkad än en person, som är ovan vid spritför- täring, enär den förres nervsystem har hunnit lämpa sig efter alkoholens verkningar. Det spelar vidare en viss roll på vilket sätt alkoholkoncentratio- nen har uppnåtts. En koncentration av t. ex. 1 0/00 kan sålunda uppnås t. ex. därigenom, att en så stor mängd alkohol förtäres, att koncentrationen nått detta tal, då diffusionsjämvikt inträtt. Samma koncentration erhålles även efter en betydligt större spritförtäring, om blott kroppen erhållit tillräcklig ( tid att förbränna överskjutande alkoholmängd. Och vidare kan koncentra- tionen uppnås genom att regelbundet under lång tid förtära en kvantitet alkohol, som något överstiger det kvantum, kroppen kan förbränna. Det an- ses föreligga anledning förmoda att nervsystemet är mera känsligt för alko- holens verkningar strax efter spritförtäringens början än senare.

1 Anförda yttrande sid. 194—195.

• Sida 61
•  Original

KAP. IV. Alkoholens andel i frekvensen av motortralikolyckor.

I Sveriges officiella statistik lämnas följande uppgifter beträffande de po- lisundersökta motortrafikolyckor, som under åren 1937 och 1938 helt eller delvis orsakats av alkoholpåverkan.1 Tabellen utvisar dels det absoluta antalet motortrafikolyckor, som helt eller delvis orsakats därav, att i olyc- kan delaktig person varit berörd av starka drycker, dels detta antal satt i relation till hela antalet redovisade motortrafikolyckor.

Därav med Lands— Stä- Hela . .. . annan endast 0 r s a 1; e r bygden derna riket dodlig person- egen do ms- "tgang skada skada An- An- An— An- An— An- tal % tal % tal % tal % tal % tal % Förare av yrkesmässig personbil: 9 8 1 37 7 0.1 2 0.0 9 0.1 — — I 0.0 0.1 ”eken """"""" j1935 10 0.1 4 0.1 14 0.1 _ — — _ 14 0.2 eliestpåverkadavstarkadryckertiååä 25 81% :$ 81% 25 31% iåiå 18 83 % Stå Förare av ej yrkesmässig personbil: 1937 37 0.6 29 0.4. 66 0.5 2 0.5 90.2 5; 0.6 drum” """""" 11938 33 0.4' 33 0.4 00 0.4 1 0.2 19 0.3 46 0.5 - - . . . . 8 . 1 . ellestpaverkadavstarkadrycmtiååä få? å.; 122 i]. tät ät 1.3, t.? 10% tå åts äl Förare av personomnibus: drucken ........... Sååå _102 : _ _| Off : : : : _1 O_o eljest påverkad av starka dryckeråggå ggg _l 0—0 2 83 : : gå”?) & 828 Förare av lastbil: 937 6 1 zz 0.3 4 0.1 26 0.2 1 02 0.1 19 0.2 drum" ----------- j1938 22 0.3 9 0.1 31 0.2 _— _ 90.1 22 0.2 eliestpåverkadavstarkadryckerttååå %% tå tå 812 it?; 81? itä 12812. 38 513 Förare av motorcykel: 1937 70.7. 3 o.: 10 o.: I 0.3 40.1 ' 0.1 (”men """"""" 11938 5 0.1 5 0.1 10 0.1 1 0.2 3 0.1 i 0.0 eliestpåverkadavstarkadryckerttååä %% S:t 1581? %? åt; åt:? 53811 13 811 Förare av lättviktsmotorcykel: , 1937 3 0.0 1 0.0 4 0.0 1 0.7. 2 0.0 1 0.0 drum" """"""" (1938 15 0.2 3 0.0 18 0.1 4 0.7 10 0.2 4 0.0 _ - 11937 60.1 3 0.0 9 0.1 0.5 0.1 — — eljestpaverkad av starkadryckerugå8 23 03 7 01 30 02 _ __ 23 04 7 01

1 Se Sveriges officiella statistik. Rättsväsen. Olyckor vid trafik med motorfordon år 1933 utgiven av statistiska centralbyrån. Stockholm 1940, sid. 27*.

• Sida 62
•  Original

Därav med Lands- Stä- Hela 0 k e bygden derna riket dödlig 33222 egeågiabsrtns 1- 5 r = " ' a utgang skada skada An- An- An- An- An- An— , tal % tal % tal % tal % tal % tal '6 Velocipedåkare påverk. av starka41937 29 0.4. 28 0.4 57 0.4 9 2.1 32 0.6 16 0.7. drycker ........... 1938 16 0.2 30 0.3 46 0.3 5 0.9 30 0.5 11 0.1 Fotgängare påverkad av starka41937 31 0.5 7 0.5 68 o.; 2 0.5 61 1.2. 5 drycker ........... 1938 29 0.4 6 0.4 65 0.4 10 1.9 55 0.9 _ Annan vägfarande påverkad av 1937 6 0.1 2 0.0 8 0.0 2 0.5 2 0.1 3 0.1 starka drycker ........ 1938 9 0.1 3 0.0 12 0.0 — — 2 0.0 1 0.1 1937 402 7.3 315 4.3 807 5.7 43 10.2 278 5.6 486 5.5 Summailaas 595 7.7 337 3.8 032 5.0 40 7.5 322 5.4 570 5.7 Summa efter avdrag av dubbel— 1937 491 7.3 313 4.2 804 5.7 42 10.0 277 5.6 485 5.5 räknade 1938 592 7.7 337 3.8 929 5.6 39 7.4 320 5.4 570 5.7

Av tabellen framgår, att under år 1938 antalet motortrafikolyckor, som helt eller delvis förorsakades av alkoholpåverkan, var 929. Av dessa fall hade 39 dödlig utgång. Av hela antalet motortrafikolyckor under samma år hade 5.6 0/0 förorsakats av alkoholpåverkan. Motsvarande siffra för fallen med dödlig utgång var 7.4 0/0.

Statistiska uppgifter från Finland och Norge giva en liknande bild av de i dessa länder rådande förhållandena.1

Ofta har gjorts gällande, att de i den svenska statistiken upptagna siffror- na icke skulle på ett vederhäftigt sätt återgiva den roll, som alkoholen spe- lar vid motorolycksfall. Det har sålunda framhållits, att statistiken avser endast polisundersökta fall. Det brukar även anföras, att undersökning om förarens alkoholpåverkan endast göres när anledning finnes att förmoda, att han förtärt spritdrycker. Vid lägre grad av påverkan äro nämligen de yttre tecknen härpå så svaga, att någon undersökning ofta icke företages. Men även i dessa fall kan alkoholen ha varit en bidragande orsak till olycks- händelse.

Såväl i Sverige som i utlandet ha vidare försök gjorts att genom veten- skapliga undersökningar närmare utröna, vilken roll alkoholen spelar vid motortrafikolyckor. Sålunda ha i Sverige två läkare, Hindmarsh och Lin— de undersökt, hur ofta alkoholhalt kunnat konstateras i blodet hos de perso- ner, som under ett år för akuta olycksfall införts till Maria sjukhus.2 Un- dersökningen omfattar emellertid endast 113 trafikolycksfall, alltså ett gans— ka litet material. Alkohol kunde påvisas i blodet hos cirka 40 0/0 av män- nen och cirka 10 0/0 av kvinnorna. Å 24 personer kunde, utan särskild un- dersökning, alkoholpåverkan iakttagas. Några mera vittgående slutsatser kunna icke dragas av de anförda uppgifterna.3 '

1 Vissa uppgifter härom lämnas av Kristensen i De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok 1939. sid. 188 f. 9 2 Se »Trauma och alkohol). Särtryck ur svenska läkarsällskapets förhandlingar. Stockholm 1 33. 3 Andra undersökningar av motsvarande typ omnämnas av Sjövall i Frihet—Sannhet. Fest- skrift till Johan Scharffenberg. Oslo 1939, sid. 286. Jfr även litteraturhänvisningarna å sid. 287.

• Sida 63
•  Original

Av ett material om 200 fall, i vilka trafikolyckor lett till döden, har profes- sor Sjövall konstaterat, att kausalitet i fråga om inverkan av alkohol före- funnits i 44 fall, eller omkring 20 0/o.1

I Amerikas Förenta Stater har man emellertid försökt att nå längre genom att sammanställa uppgifter om alkoholpåverkan vid trafikolycksfall och mot- svarande uppgifter i fall, då olyckshändelse icke inträffat. Beträffande dessa undersökningar, som publicerats i The Journal of the American Medical Association för den 17 september 1938,2 har Wolff lämnat vissa uppgifter i sitt i kap. I återgivna utlåtande (se ovan sid. 33 ff.). Undersökningerna avse alkoholpåverkan dels hos förare, som råkat ut för trafikolycksfall, och dels hos förare, som icke råkat ut för sådana olycksfall. Av icke-olycksfallen hade c:a 12 0/o alkohol i blodet under det att motsvarande tal för olycksfallen var 47 0/o, alltså omkring 4 gånger så många. En alkoholkoncentration av över 1 promille hade 1.9 0/0 av icke-olycksfallen, men drygt 25 0/0 av olycks- fallen, alltså 13 gånger så många. En alkoholkoncentration av över 1.5 pro- mille hade endast cirka 0.4 0/0 av icke-olycksfallen men nära 14 0/0 av olycks- fallen, alltså 33 gånger så många. Även för en så relativt låg alkoholhalt som mellan 1.0 och 1.2 promille var frekvensen bland olycksfallen ungefär 61/2 gånger så stor som hos icke-olycksfallen. Det ligger i sakens natur att un- dersökningar av denna beskaffenhet måste vara behäftade med vissa luckor. Sålunda förefinnes alltid möjligheten att andra orsaker än alkoholbruk in- verkat på olyckshändelserna. Vidare nödgas man alltid röra sig med ett begränsat material. Man synes dock — trots att undersökningarna icke avse vårt land — kunna med S jövall3 anse, att statistikerna bestyrka, att al- koholen över huvud spelar en icke ringa roll vid trafikolyckor och att denna roll blir desto mera framträdande ju svårare trafikolyckans följder blivit. ' Sjövall a. a., sid. 285. ³ Ett sammandrag på svenska finnes i tidskriften Tirfing 1939, sid. 77 ff. 3 a. a., sid. 287.

• Sida 64
•  Original

KAP. V.

Widmarks metod för bestämning av blodalkoholhalten och därmed sammanhängande frågor.

Den Widmarkska metoden för bestämmande av blodets alkoholhalt har rönt stor uppmärksamhet och användes numera för praktiska syften i ett flertal länder. Olika frågor, som angå metodens teoretiska grundvalar och praktiska tillämpbarhet, ha föranlett en omfattande litteratur.1

1. Provtagning och i samband därmed företagen s. k. klinisk undersökning.

i särskilda kapillärrör, vilka äro böjda i form av ett Z. Kapillärrörens öpp- na ändar tillslutas medelst därför avsedda gummiproppar. På insidan äro kapillärrören preparerade med vissa salter för att förhindra blodets koagu- lering.

Provtagningsmaterial finnes tillgängligt å polisstationerna i alla rikets stä— der. Polismyndighet på landsbygden får provtagningsmaterial sig tillsänt ef- ter rekvisition hos statens rättskemiska laboratorium.

Vid provtagning fyllas tre kapillärrör med blod. Provtagningen, som får utföras endast av legitimerad läkare, verkställes enligt följande av medici— nalstyrelsen givna föreskrifter.2

Blodprov för undersökning enligt Widmark av blodets alkoholhalt tages ! | !

Blodprov, som är avsett för analys för alkoholbestäinning, bör tagas så tidigt som möjligt vid undersökningen, dock ej förr än en och en halv timme efter det att den eventuella spritkonsumtionen avslutats. Tiden för provtagningen skall noga an- tecknas.

1 Se t. ex. Widmark: Les lois cardinales de la distribution et du métabolisme de l'alcool éthylique dans Porganisme humain. Kungl. Fysiografiska Sällskapets Handlingar, N. F., 41, No. 9, Lund och Leipzig 1930. I Widmark: Die theoretischen Grundlagen und die praktische Verwend- barheit der gerichtlich-medizinischen Alkoholhestimmung, Berlin och Wien 1932, finnes en ut- förlig litteraturförteckning. Jungmichel: Alkoholbestimmung im Blut, Berlin 1933, ger ytterligare litteraturhänvisningar. Ladd och Gibson ha i Iowa Law Review 1939, sid. 191, publicerat en framställning med titeln The medico-legal aspects of the blood test to determine intoxication, vari åtskilliga hänvisningar göras till nyare litteratur. I Svensk Juristtidning 1939, sid. 68, har Widmark sammanfattat vissa av de resultat, som hittills uppnåtts. Bland den svenskspråkiga litteraturen märkas Schlyters förutnämnda uppsatsi Festskrift tillägnad Erik Marks von Wiirtem- berg, Stockholm 1931, samt artiklar i Svensk Juristtidning 1936 sid. 107 (Liljestrand), 369 (Jer- neman) och 372 (signaturen K. J. S.). 2 Se medicinalstyrelsens cirkulärskrivelse den 27 juni 1931: (nr 57) till samtliga läkare och polismyndigheter i riket angående tagande av blodprov för blodundersökning i brottmål. Skrivel- i sen är utfärdad med stöd av 2 5 andra stycket lagen den 31 maj 1934 om blodundersökning i ; brottmål. ,

• Sida 65
•  Original

Före provtagningen rengöres det ställe, där provet skall tagas (fingerblomman eller örsnibben), med enpromillig sublimatlösning och torkas därefter väl med steril bomull. Efter insticket neddoppas förvaringskapillärens korta skänkel i bloddroppen, som bör vara så stor, att kapillären på en gång kan fyllas. Kapillären i sin helhet hålles lägre än den neddoppade mynningen; den fyller sig därvid av sig själv med blod. De kapillärerna medföljande gummipropparna påsättas, sedan kapillären fyllts, varvid man vid den första proppens påsättande tillsluter kapillärens andra ända med fingret för att ej blodpelaren skall förskjuta sig. På detta sätt fyllas tre kapillärer omedelbart efter varandra, inlindas i bomull och nedläggas i en bleck- dosa, vilken, försedd med provgivarens namn, jämte ett enligt bifogade fastställda formulär avfattat undersökningsprotokoll i med sigill förseglat brev omedelbart av- sändes med expresspost.

På förekommen anledning riktas provtagarens uppmärksamhet på att hud, stilett eller kniv under inga omständigheter få desinfekteras med sprit, eter eller annan flyktig, organisk vätska.

Å undersökningsprotokollet bör i varje fall den person angivas, som begärt under- sökningen.

Det i föreskrifterna omförmälda formuläret till undersökningsprotokoll är av följande lydelse:

N:r ..........

Protokoll, fört vid undersökning för påvisande av alkoholpåverkan.

Den undersöktes namn ............................... Yrke ............ Bostad ........................ Ålder ..... år. Undersökningen påbörjades den ............ kl. ..... Blodprov togs den ...... kl. ..... Undersökningen företogs var? ................. Undersökningen utfördes av .................

Kort uppgift beträffande anledningen till undersökningen .................

Undersökningsfynd: 1. Kroppskonstitution: grov, medelmåttig, klen, fet, normalt hull, mager. Kroppsvikt .......... kg. (med —- utan kläder). 2. Puls: regelbunden — oregelbunden — kraftig — normal — svag .......... slag i minuten. 3. Pupiller, reaktion för-ljus .............................................

4. Tecken på ataxi: gången: säker — osäker —- vid vändning: säker — osäker. Rombergs skärpta prov (fötterna utefter varandra isagittallinjen, hlundan— de) stadig —- vacklande. Handrörelser: finger: fingerprovet: säkert — osäkert, uppsamlandet av små föremål från golvet: säkert —— osäkert, tal (ev. uppläsning): distinkt — sluddrande.

5—401919

• Sida 66
•  Original

5. Utseende: ansiktsfärg — blek — normal — lätt rodnad — starkt rodnad, uppkastning eller spår därav? ..........

hicka? .......... klädedräkten: ordnad — oordnad.

6. Uppträdande: behärskad — slö — exalterad — hövlig — ohövlig.

7. Orientering i fråga om tid och rum .................................... (besvaras med ja om normalt, annars med återgivande av uttalanden)

..........................................................................

Framställningsförmåga: klar — oklar — förvirrad. 9. Gör den undersökte intryck av att vara påverkad, fastän positiva symtom

ej erhållits vid undersökning enl. 4—8? ................................ 10. Tecken på kroppsskada genom olycksfall ................................ 11. Tecken på sjukdom (epilepsi, hjärnblödning, commotio, diabetes, psykos, ut- 1

mattning) ............................................................ 4 12. Spritlukt från andedräkten? ........................................... 13. Urin: Spritlukt ........................ Gerhards prov? ............... 14. Uppgifter angående a) spritkonsumtion, b) tiden för densammas början: . . . .

..........................................................................

..........................................................................

Den undersökande läkarens konklusion: a) den undersökte är icke märkbart — lindrigt — höggradigt —- på— verkad av alkohol.

b) den undersökte är — är icke _— så påverkad av starka drycker att han kan antagas ej äga nödigt herravälde över sina handlingar.

Härmed intygas, att hud, stilett eller kniv vid provtagningen desinfekterats med 1-promi11ig sublimatlösning och ej med sprit, eter, karbolsyra eller annan flyktig ? organisk vätska.

..............................

Blodprovet visade ....................... promille alkohol. Statens rättskemiska laboratorium, Stockholm den ............. 19 .....

..................................

Sist å formuläret till undersökningsprotokoll har intagits de ovan angiv- na, av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifterna om tagande av blodprov för alkoholbestämning.

• Sida 67
•  Original

), i

2. Blodanalysen och dess tillförlitlighet.

Beträffande det tekniska förfaringssättet vid blodanalysen må hänvisas till facklitteraturen?

Mot analysmetodens tillförlitlighet har vid skilda tillfällen framförts kri- tik. Numera kan det emellertid betecknas som fastställt att denna kritik icke träffat målet. Enligt Widmark2 äro numera några starkare invänd- ningar angående metodens användbarhet från kemisk sida icke att vänta.

I blodet finnes en normal alkoholhalt av omkring 0.08 %0. Även utan för— täring av spritdrycker kan denna alkoholmängd öka något, dock aldrig un- der normala förhållanden över 0.1 %... Under vissa särskilda förhållanden kan dock alkoholhalten stiga något därutöver. Sålunda har enligt Kristen- sen försök visat,3 att förtäring av 2 kg druvor eller 2 1/4 kg apelsiner med- för en blodalkoholhalt av 009—015 %0. Enligt Möller och Widmark inver- kar emellertid förtäring av frukt icke på blodalkoholhalten.4

lnandning av spritångor har icke givit till resultat att promilletalet öka- des. Försök efter ett fem timmars uppehåll i en vinkällare ha sålunda givit negativa resultat.3 Ej heller inandning av förbränningsgaser, stammande från en bensinmotor, påverkar blodalkoholhalten.5

Acetylsalicylsyra (aspirin) påverkar praktiskt taget icke alkoholhalten i blodet. Detsamma gäller de vanligast använda sömnmedlen och smärtstil- lande preparaten.3 Över huvud taget torde icke-flyktiga medikament ej in- verka på analysvärdet, vilket däremot är fallet med flyktiga, såsom kloro- form och eter.” Blodprov bör därför aldrig tagas efter en av dessa medel föranledd narkos. Vid sockersjuka och vissa närstående sjukdomstillstånd innehåller blodet s. k. acetonkroppar, som inverka på analysresultatet. När- varon av acetonkroppar konstateras genom det 5. k. Gerhards prov (jfr un- dersökningsprotokollet å sid. 65—66).

Även i fall, då en utsöndring av acetonkroppar ägt rum, synes emeller- tid den Widmarkska blodanalysen icke sakna värde. I det rättsfall, som refereras i Nytt Juridiskt Arkiv I 1937, sid. 455, har frågan varit föremål för prövning. I ett av medicinalstyrelsen avgivet yttrande anfördes därvid —— under hänvisning till vad medlemmen av dess vetenskapliga råd professorn G. Liljestrand vid ärendets behandling anfört — att det positiva utfallet av Gerhards prov innebure, att det konstaterade blodalkoholvärdet kunde vara något, dock ej mer än 0.35 promille för högt.

1 Se ovan sid. 64 not. 1. 2 Se Svensk Juristtidning 1939, sid. 68 ff. 5 Se Kristensen i De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok 1939, sid. 192 f. * Se Möller och Widmark: Uber den Einfluss des Obstkonsums auf den Gehalt des Blutes an fliichtigen, bichromatreduzierenden Bestandteilen, i Opuscula physiologica Torstano Thunberg dedicata (Skandinavisches Archiv fiir Physiologie Band 80), sid.'324 ff. 5 Kara: Uber die Verwendbarkeit der Alkoholbestimmung nach Widmark bei Vergiftungs- , und Todesfällen in der Garage. Deutsche Zeitschrift f. die ges. ger. Med. 29, sid. 38—352, 1938. . Jfr Widmark i Svensk Juristtidning 1939, sid. 70. 6 Uppgiften lämnad i brev från Widmark, som benäget granskat detta kapitel.

• Sida 68
•  Original

3. Undersökningsresultatet. Över blodprovsanalysen utfärdas analysbevis enligt detta formulär:

Analys nr ......

Eder skrivelse: ........................

........................

Analys av alkoholkoncentrationen i blodprov

taget av .................................................................. från ...................................................................... den ..................... 19. . . . kl. .............

Analysen utfördes enligt Widmarks mikrometod.

Blodet innehöll ............ promille alkohol.

Sannolikaste värdet på den i organismen vid provtagningsögonblicket befintliga alkoholmängden är .......... gram. På grund av individuella variationer kan emellertid mängden hava varit något större eller mindre, men faller med en säker- het av tjugo mot ett inom gränserna .......... och .......... gram. Alko— holmängden i den undersöktes kropp överstiger sålunda med en säkerhet av fyrtio mot ett det sistnämnda värdet (motsvarande alkoholmängden i .......... cl. 40-volym- procentig sprit).

Under förutsättning att den undersöktes organism den ................ kl. ............ var praktiskt taget alkoholfri, är sannolikaste värdet på den sedan nyssnämnda tidpunkt från tarmkanalen upptagna alkoholmängden .......... gram. Med hänsyn till de individuella variationerna beräknas med en säkerhet av tjugo mot ett mängden ligga inom gränserna .......... och .......... gram. Den konsumerade alkoholmängden överstiger sålunda med en säkerhet av fyrtio mot ett det sistnämnda värdet (motsvarande ............ cl. 40-volymprocentig sprit).

Den i ........................................ uppgivna konsumtionen ................ gram (motsvarande . . . . . . . . . . cl. 40-volymprocentig sprit),1

..........................................................................

..........................................................................

Enligt senaste statistiska beräkningar har den kliniska diagnosen —- före känne— dom om resultatet av blodanalysen _ i .......... procent av undersökta fall med alkoholkonc. ............................ promille varit:

Enligt den provtagande läkarens uppgift har desinfektionen vid provtagningen utförts på föreskrivet sätt.

Anmärkning: ............................................................

Föreståndare.

1 Här ifylles t. ex. »har sannolikt överskridits». (Noten ingår ej i formuläret.)

• Sida 69
•  Original

& !

Med utgångspunkt från blodets alkoholhalt beräknas övriga i analysbe- viset berörda förhållanden på följande sätt.

Den i organismen vid provtagningsögonblicket befintliga alkoholmängden (a) erhålles, uttryckt i gram, medelst formeln

a = c - p - r

Därvid betecknar c blodalkoholhalten uttryckt i promille och p kropps- vikten uttryckt i kilogram. Faktorn r betecknar alkoholens fördelning i organismen. Genom ett mycket stort antal försök, där faktorerna a, 6 och p varit kända, har det experimentellt bevisats att r är en individuell kon- stant, vars sannolikaste värde1 är för män 0.68 med gränsvärdena 0.85 och 0.51 och för kvinnor 0.55 med gränsvärdena 0.66 och 0.44. De i analysbe- viset angivna säkerhetsgraderna tjugo mot ett och fyrtio mot ett utgöra re- sultaten av statistiska sannolikhetsberäkningar.

Den sedan konsumtionens början från tarmkanalen upptagna alkohol- mängden beräknas på följande sätt.

Denna alkoholmängd utgör summan av den i provtagningsögonblicket i organismen befintliga alkoholmängden (a) och den sedan tidsperiodens bör- jan omsatta alkoholmängden (b). Talet b erhålles, uttryckt i gram, enligt formeln '

b = p — r - t - (i

I denna formel ha p och r samma betydelse somi formeln a= C-P-I' Talet t uttrycker tiden mellan konsumtionens början och blodprovstag- ningen, angiven i timmar. Faktorn [3 betecknar alkoholkoncentrationens fall i blodet under en timme.2 Experimentellt har bevisats, att denna fak- tor är en individuell konstant.

Genom ett mycket stort antal försök, därvid b, p, r och t varit kända, har utrönts, att konstanten 13 utgör för män 0.15 som sannolikaste värde med gränsvärdena 0.22 och 0.08 samt för kvinnor 0.16 som sannolikaste värde med gränsvärdena 0.21 och 0.11.

Beräkning av de alkoholmängder, som ovan betecknats med a och b, för- utsätter emellertid, att förhållandevis gynnsamma omständigheter äro för handen. Om blodprovet tagits tidigare än 1 1/2 timme efter det spritkonsum- tionen avslutats är det sannolikt, att alkoholen ej hunnit jämnt fördela sig i kroppen. Förhållandet mellan organismens alkoholhalt och blodets alko- holhalt kommer då icke att motsvaras av faktorn r. Även beräkningar med faktorn ,3 förutsätta, att alkoholen hunnit fördela sig i kroppen. Vidare måste tillförseln av alkohol ha upphört.

Sist å analysformuläret angives det statistiska sambandet mellan den kli- niska undersökningens resultat och blodalkoholhaltens storlek. Statens rätts- kemiska laboratorium har på grundval av inemot 11 000 fall upprättat föl- jande sammanställning:

* Uppgifter om det för närvarande tillämpade värdet å konstanten r liksom å den i det föl- jande behandlade konstanten )6 ha lämnats av statens rättskemiska laboratorium.

* Tidigare räknade man såsom enhet med alkoholkoncentrationens fall per minut. Så t. ex. hos Schlyter a. a., sid. 512.

• Sida 70
•  Original

Läkarens omdöme Alkoholkoncentrationen . i blodet ”ke på" påverkad verkad av lkohol alkohol av a % % 0.00—0.60 .................. 94 0.61—0.80 .................. 69 0.81—1.00 ............. . . . 65 1.01—1.20 .................. 52 1.21—1.40 .................. 63 IAI—1.60 .................. 74 LSI—1.80 .................. 83 LBI—2.00 .................. 88 2.01—2.20 .................. 93 221—240 .................. 95 ali—3.20 .................. 97 321—500 .................. 100

Det är att märka, att denna statistik bygger på läkarens uppgifter under

a) på formuläret för undersökningsprotokoll1 (jfr ovan sid. 66). Statistiken avser sålunda frågan påverkad eller icke påverkad av alkohol, Den avser däremot icke den under b) i samma formulär uppställda frågan, om den undersökte är eller icke är så påverkad av starka drycker att han kan an- tagas ej äga nödigt herravälde över sina handlingar. I de allra flesta fall avser emellertid blodundersökningen att ge svar på frågan, om den tilltalade varit påverkad i den mening, som avses” under b) i undersökningsformuläret. Det hade därför varit till fördel om statistiken kunnat anknytas till denna fråga. - Den kliniska Undersökningen lider främst av den bristen, att den måste arbeta med förhållandevis grova medel. Dess resultat kan även förryckas därav, att den undersökte för den korta stund, som provet pågår, lyckas samla sig och åstadkomma bättre resultat än vad hans tillstånd genomsnitt- ligt sett medgivit. Oftare förekommer. måhända, att försökspersonen på grund av nervositet, t. ex. efter en inträffad olyckshändelse, uppträder fumligt och osäkert ehuru detta icke beror på spritpåverkan. Dessutom saknar läkaren i de flesta fall det viktiga jämförelsematerial, som försökspersonens upp- trädande under normala förhållanden skulle erbjuda.

De i rättskemiska laboratoriets statistik ingående siffrorna för läkarens omdöme, vilka löpa parallellt med blodalkoholgrupperna, vittna därför gott om läkarnas förmåga att bedöma graden av alkoholpåverkan. I blodalko- holgrupperna från 0.61 till åtminstone 1.60 äro emellertid siffrorna för lä- karens omdöme så nära 50 0/o att de knappast kunna tjäna domstolen till ledning.

1 Stundom lär förekomma att läkare avgiva omdöme om berusningsgraden först sedan resul— tatet av blodprovsundersökningen blivit känt. En sådan konklusion har givetvis icke samma värde som en konklusion utan kännedom om blodundersökningens resultat. Fallen medtagas heller icke 1 rättskemiska laboratoriets statistik. Det råder icke tvivel om att ett sådant för- farande är felaktigt.

• Sida 71
•  Original

KAP. VI. Tillämpningen av nu gällande lagstiftning.

1. Antalet brott mot lagen den 7 juni 1934 samt ådömda. straffpåföljder.

För belysning av huru nu gällande lagstiftning mot rattfylleri tillämpats må anföras följande sammanställning, som uppgjorts genom statistiska cen- tralbyråns försorg:

Genom utslag i första instans jämlikt lagen den 7 juni 1934 dömda personer, åren

1934—1938. Antalpersoner,som dömts Ål", QQ mig??” nu straffarbete till fängelse till böter 5,35 .. _... U'" '— - harålclsrratt, & 00 T- Y, %” Därav ... & 0, T XQ/= ? Därav % E Därav %% : rådhusrätt) & g ;” 5 a villk. kvm % ä ä. ;” B E! villk. kvm ga villk. kvm gig % = -= så då?" = -= . så? där *” då?" :::”: Hr 1 1 _ — 63 28 4 1— 96 25 — - 1 1934 Br 2— 1— 3 1 — 89 45 4 1 139 37 — - 6 S:a 3— 1— 4 1 —— 152 78 8 2— 235 62 —— - 7 Hr 1— 3— 4 — — 35110317 3 1 475 64 2 204 — 1 656 193 Rr — 2 2 — —— 248 7514 4 1 342 34 1 193 — _ 512 S:a 1 2 3— 6 —— — 59917881 7 2 817 98 3 397 — 1 1168 Hr — — 396 9215 503 68 3 222 — 2 697 1936 Rr — 1 1—— 2 — — 340 85 7 3— 435 12 _— 157 — 2 551 S:a — 1 1— 2 — —— 73617722 3— 938 80 8 379 — 4 1248 Hr 1 1 2 _— —— 492 9015 2— 599 40 — 178 1 2 743 1937 Rr — 2 2 —— — 400 54 9 4— 467 18 — 188 — 3 637 S:a 1 3 4 —— — 89214424 6—1066 58 — 366 1 5 1380 Hr 1 1 1— 3 — — 58212214 3— 721 34 1 213 3 2 1880 1938 Rr 5 1 6 -— — 488 8112 5— 586 8 2 179 3 3 735 S:a 6 2 1— 9 — —/ 107020326 8—1307 42 3 392 6 5 1615 . 1 Därav 1 dömd till tvångsuppfostran. )

Anmärkningar.

1. Tabellens uppgifter omfatta jämväl personer, dömda efter 3 5 i 1934 års lag. Antalet dylika personer torde emellertid icke uppgå till mer än högst 5 % av hela antalet efter nämnda lag dömda.

• Sida 72
•  Original

2. Redovisningen av de till frihetsstraff dömda skiljer sig i viss män från redo- visningen av de till böter dömda. Skiljaktigheterna ha dock icke någon nämnvärd inverkan på de olika sifferuppgifternas inbördes jämförbarhet. Se nedan under 3 och 4.

3. Samtliga till frihetsstraff dömda ha medtagits, medan bötfällda personer, vilka i en och samma lagföring dömts både för brott efter 1934 års lag och för annat svårare brott, ej medräknats. Talen för de till böter dömda äro sålunda något för låga. Jfr ovan under 2.

4. Där en och samma individ sakfällts i olika mål, har han räknats såsom en person för varje mål. Om en och samma person i ett och samma mål sakfällts för olika brott efter 1934 års lag, har han vid specifikationen efter straffens beskaffen- het i regel räknats såsom en person för varje brott (undantag: personer, dömda till endast böter; jfr ovan under 2). I tabellens sista kolumn ha avdrag skett för de på sistnämnda sätt dubbelräknade personerna.

5. Sammanställningen avser, som framgår av rubriken, endast utslag i första in- stans. Ändring efter överklagande har ägt rum blott i ett ringa antal fall.

6. Nu gällande lag trädde i kraft den 1 juli 1934. Siffrorna för detta år äro därför icke direkt jämförbara med siffrorna för de följande åren.

7. De i de sista kolumnerna för år 1934 utmärkta punkterna angiva, enligt vedertagen statistisk praxis, att där ifrågavarande uppgifter icke kunna lämnas.

Av sammanställningen framgår bland annat, att gällande lag icke kunnat motverka en ökning av brottsfrekvensen. Trots att det straff, som i ojämför- ligt största antalet fall blivit ådömt, varit ett ovillkorligt frihetsstraff, fäng- else i en månad, har det årliga antalet rattfylleribrott ständigt ökat. Antalet brott var sålunda under åren 1935—1938 respektive 1 168, 1 248, 1 380 och 1 615. Siffran för år 1939 angives i tab. 2 å sid. 75 till 1 499. På grund av de i samma tabell not. 3 angivna omständigheterna torde emellertid denna siffra vara för låg.

Av sammanställningen framgår vidare, att gällande lagstiftning under se- nare år torde ha tillämpats strängare än under tidigare år. Det årliga anta- let fall, i vilka böter ådömts, har sålunda under lagens tillämpningstid varit förhållandevis konstant under det att hela antalet utslag starkt ökat. Vidare har den villkorliga domen i allt mindre utsträckning kommit till använd- mng.

2. Praxis i fråga om indragning av körkort såsom påföljd av rattfylleri.

Enligt 21 & motorfordonsförordningen skall körkort återkallas för motor- förare, som vid färd med motorfordon eller traktortåg varit så påverkad av starka drycker, att han kan antagas ej hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar. Återkallas körkort, skall länsstyrelsen därvid förklara, att föraren sedan viss tid, minst sex månader och högst två år, gått till ända, äger få, om tiden angivits till ett år eller därunder, frågan om körkortets återbekomman- de och, om tiden angivits till över ett är, frågan om utfärdande av nytt kör- kort upptagen till prövning. Ansökan om utfärdande av nytt körkort skall vara åtföljd av samtliga de handlingar, som erfordras för erhållande första

• Sida 73
•  Original

gången av körkort. Vid ansökan om återbekommande av körkort behöva däremot fogas allenast läkarintyg och nykterhetsintyg, om ej länsstyrelsen annorlunda förordnar.

Vid rattfylleri utan särskilt försvårande omständigheter indrages körkortet i regel för en tid av 8 månader, för så vitt föraren icke tidigare fått sitt kör- kort indraget. Har så varit fallet, indrages körkortet för längre tid. Om rattfylleriet varit av svårare beskaffenhet eller förenat med andra förseelser, brukar indragningstiden bestämmas till 10 månader ä 1 år. Mycket svåra förseelser medföra indragning under 1 år och 6 månader, undantagsvis ända upp till 2 år.1

Enligt uppgifter, som sammanställts av Motorförarnas helnykterhetsför- bund, ha under senare är omkring 75 0/0 av samtliga körkortsindragningar förorsakats av alkoholmissbruk.

3. Statistiska uppgifter om alkoholhalten i blodet hos de motorförare, som under åren 1938 och 1939 dömts eller endast misstänkts för rattfylleri.

I sin skrivelse den 31 december 1938 lämnade justitieombudsmannen vissa statistiska uppgifter om alkoholkoncentrationen i blodet hos motorförare, som under åren 1935—1937 dömts eller endast misstänkts för rattfylleri inom Stockholms rådhusrätts domkrets. Genom statistiska centralbyråns försorg har en motsvarande undersökning utförts beträffande hela riket. Undersök- ningen har utförts på grundval av uppgifter, som lämnats av vederbörande åklagare. Resultatet av undersökningen, som omfattar åren 1938 och 1939, framgår av de å sidorna 74 och 75 återgivna tabellerna.

Uppgifterna i tab. 1 om antalet förare, beträffande vilka åtal för rattfylleri följt, äro ej direkt jämförbara med motsvarande uppgifter för samma år i tab. 2. I de fall, då blodprov tagits under ett kalenderår men utslag i målet givits först under påföljande år, är fallet redovisat antingen i tabeller för olika är eller också endast i tab. 1 eller endast i tab. 2. Ur statistisk synpunkt är emellertid denna bristande överensstämmelse utan betydelse, enär ojämn- heterna i stort sett torde uppväga vara-ndra.

I såväl tab. 1 som tab. 2 överstiger det sammanlagda antalet för år 1939 redovisade fall motsvarande antal för år 1938. Fördelningen i grupper av de olika fallen är emellertid proportionsvis i huvudsak överensstämmande.

Av tab. 1 framgår bland annat, att av de motorförare, å vilka blodprov togs under år 1939, befunnos 123 tillhöra blodalkoholgruppen 0.0—0.50 pro- mille. Ätal följde i 14 fall men underläts i de övriga 109 fallen. Enligt tab. 2 fälldes under år 1939 2 personer tillhörande samma blodalkoholgrupp till ansvar för rattfylleri. I 12 fall ogillades anställda åtal.

' Se von Hartmansdorff: Nyare praxis i fråga om indragning av körkort. Förvaltnings— rättslig Tidskrift 1938, sid. 53.

• Sida 74
•  Original

Tab. 1. Motorförare, å vilka under åren 1938 och 1939 blodprov tagits.

2|3 4|5|6|7|8|9]10|11|12|13|14|15|16|17

Därav förare, för vilka åtal för rattfylleri

Hela följtg 3:31? (under samma år som blodprovet icke följts kAlkOhgl. förare, å togs eller senare) oncen ra- vilka " . " .. tion i blodprov vid vid Da? Vid vederborande Då:- blodet, tagits1 härads- rådhus- Summa kvin- härads- rådhus- Summa kvin- Promille rätt rätt nor rätt rätt , nor

An- tal

An- tal

An- tal

An- tal

An- tal

&

År 1938.

0.00—0.50 131 .7 11 1.6 2 0.3 13 1.0 — 87 36.1 31 21.4 118 30.6 — 0.51—1.00 147 .7 24 3.5 11 1.8 35 .7 — 73 30.3 39 26.9 112 29.0 — 1.01—1.50 397 23.4 184 26.9 108 17.2 292 22.2 — 60 24.9 45 31.0 105 27.2 — 1.51—2.00 558 32.9 268 39.2 250 39.8 518 39.5 — 15 6.2 25 17.2 40 10.4 —

2.01—2.50 343 20.2 144 21.1 189 30.1 333 25.4 3 5 2.1 5 3.5 10 2.6 — 2.51—3.00 96 5.6 40 5.8 56 8.9 96 7.3 —— — — — — — — — över 3.00 26 1.5 13 1.9 12 1.9 25 1.9 -— 1 0.4 — — 1 0.2 — Summa 16981000 6841060 628100013121000 3 2411000 145100.0 3861000 — I | ; År 1939. 0.00—0.50 123 6.3 12 1.5 0.3 14 0.9 — 83 31.1 26 18.7 109 26.9 — 0.51—1.00 165 8.4 29 3.6 1.0 37 2.4 — 92 34.4 36 25.9 128 31.5 1 1.01—1.50 416 21.1 176 22.0 136 17.8 312 19.9 63 23.6 41 29.5 104 25.6 —- 1.51—2.00 723 36.7 336 42.0 339 44.4 675 43.2 _— 25 9.4 23 16.5 48 11.8 — 2.01—2.50 412 20.9 194 24.3 205 26.8 399 25.5 — 3 1.1 10 7.2 13 3.2 _— 2.51—3.00 109 5.5 45 5.6 60 7.9 105 6.7 1 1 0.4 3 2.2 4 1.0 — över 3.00 22 1.1 8 1.0 14 1.8 22 1.4 —— — — — — -— -— -—

Summa 1970100.0 8001000 764100.01564100.0 2 2671000 139100.0 406100.0

ww |_-

|—

' Motorförare, å vilken blodprov tagits vid olika tillfällen, har räknats en gång för vart och ett av dessa tillfällen. ,

2 Här har även inräknats ett mindre antal personer, beträffande vilka beslut om åtal fattats men av någon anledning (t. ex. att vederbörande ej anträffats med stämning) ej kunnat fullföljas. ” Här har även inräknats ett mindre antal personer, beträffande vilka beslut om åtal ännu ej fattats vid den statistiska uppgiftens avlämnande.

Det är sålunda ytterst sällsynt, att en motorförare med en blodalkoholhalt av 0.00—0.60 promille fälles till ansvar för rattfylleri. , Gruppen 0.51—1.00 O/oo omfattar för samma år 165 fall, i vilka blodprov ? tagits. I 37 fall har åtal följt, under det att åtal icke följt i de övriga 128 ' fallen. I samma grupp har under året sammanlagt 9 personer sakfällts och 19 frikänts.

• Sida 75
•  Original

Tab. 2. Personer, beträffande vilka meddelats utslag i första instans i mål om ansvar för rattfylleri åren 1938 och 1939.1

1 2|3|4|5|6|7|8 9110|11|12|1s|14|15 Sakfällda personer2 Frikända personer"—* Alkohol— .. .. .. . Darav .. . Darav koncentra— Harads- Radhus- . Harads- Radhus— . tion i rätt rätt summa kvm" rätt rätt summa kvm" blodet, "0” ”or promille An- An- An- An— An- An- An- An- tal % tal % tal * *tal tal % tal % tal % tal År 1938 _ 0.00—0.50 9 1.2 1 0.2 10 0.8 — — _ —- — —— — — 0.51—1.00 8 1.1 8 1.4 16 1.2 — 12 .7 6 4.4 18 5.7 _ 1.01—1.50 112 15.3 53 9.4 165 12.8 — 57 32.0 45 32.8 102 32.4 — 1.51—2.00 235 32.2 198 35.1 433 33.5 — 35 19.7 51 37.2 86 27.3 —- 2.01—2.50 126 17.3 181 32.1 307 23.7 1 9 5.1 17 12.4 26 8.3 — 2.51—3.00 36 4.9 56 9.9 92 7.1 _ 1 0.6 2 1.5 3 0.9 —- över 3.00 8 1.1 14 2.5 22 .7 — -— — — — — -— — Ej angiven 196 26.9 53 9.4 249 19.2 — 64 35.9 16 11.7 80 25.4 — Summa 730 100.0 564 1000 51294 1000 1 178 1000 137 1000 315 100.0 — | År 1939 doo—0.50 2 0.3 — — 2 0.1 — 11 6.7 1 .7 12 3.9 _ [ 0.51—1.00 8 1.0 1 0.2 9 0.6 _— 13 7.9 6 4.3 19 6.2 _ f 1.01—1.50: 104 12.5 88 13.2 192 12.8 1 44 26.7 54 38.3 98 32.0 1 i 1.51—2.00 284 34.2 277 41.4 561 37.4 —— 32 19.4 52 36.9 84 27.5 _— 2.01—2.50 166 20.0 197 29.4 363 24.2 — 4 2.4 5 3.5 9 3.0 — ! 2.51—3.00 39 4.7 56 8.4 95 6.4 _ 1 0.6 3 2.1 4 1.3 _ över 3.00 6 0.7 13 1.9 19 1.3 — — — 1 0.7 1 0.3 — Ej angiven 221 26.6 37 5.5 258 17.2 —- 60 36.8 19 13.5 79 25.8 1 Summa 830 11110 669 1000 1499 1000 1 165 1000 141 100.0 306 1000 2 . 1 Tabellen avser personer, mot vilka förts talan om ansvar för rattfylleri i mål, vari , nämnda ansvarstalan slutligen överlämnats till rättens prövning samt blivit av rätten till , prövning upptagen. —— Hänsyn har tagits endast till rättegången i första instans och endast ¹ till mål, vari slutligt utslag beträffande ansvarstalan meddelats i första instans under år 1938 resp. 1939. i ” Person, mot vilken förts talan om ansvar för rattfylleri vid olika tillfällen, har räknats ( en gång för vart och ett av dessa tillfällen, även om talan om ansvar för de olika brotten ; förts i en och samma rättegång. — Såsom sakfälld har räknats jämväl person, som förklarats I saker till rattfylleri men straffriförklarats jämlikt strafflagen 5 kap. 5 ä. & Såsom framgår av en jämförelse med tabellen å sid 71 är denna siffra något för låg, ! vilket beror på att från vederbörande åklagare lämnats uppgifter rörande blott 80 a 85 pro- cent av de för rattfylleri sakfällda personerna. Trots detta torde, enligt upplysning från statistiska centralbyrån, uppgifterna i denna tabell liksom i tab. 1 få anses fullt representativa såvitt angår fördelningen i promillegrupper.

Beträffande denna grupp kan sålunda det omdömet fällas, att åtal i de all- ra flesta fall icke följt och att i de fall, där åtal följt, åtalet ofta ogillats.

• Sida 76
•  Original

Grupperna 1.01—1.50 promille visar 416 undersökta fall. I 312 fall har åtal anställts och i 104 fall har åtal icke följt. Under året fälldes i gruppen 192 personer till ansvar och 98 frikändes.

I gruppen har sålunda åtal icke följt i ett stort antal fall. Av de anställda . åtalen har en relativt stor del ogillats.

I gruppen 1.51—2.00 promille redovisas 723 undersökta fall. I 675 fall har åtal anställts, under det att åtal ej följt i 48 fall. Antalet fällande utslag under år 1939 var 561 och antalet friande utslag 84.

I denna grupp har alltså i de flesta fall åtal anställts och fällande dom har också i regel givits. De fall, då åtal underlåtits, liksom de friande utslagen utgöra dock ett icke obetydligt antal.

Även i grupperna över 2.0 promille har åtal i ett och annat fall icke följt. Några friande utslag förekomma ävenledes.

• Sida 77
•  Original

KAP. vn. ' Utredningsmannens förslag.

Alltsedan motortrafiken erhöll en större omfattning i vårt land har frågan om motorförares förhållande till alkoholhaltiga drycker rönt stor uppmärk- samhet. Tid efter annan ha också allt strängare lagstiftningsåtgärder vidta— gits för att motverka den fara, som alkoholpåverkade förare kunna utgöra i trafiken. Det första straffstadgandet, % 41 andra stycket i 1923 års motor- fordonsförordning, avsåg endast det fall, att en motorförare, som varit be- rusad, framfört sitt fordon med för hög hastighet. Redan år 1925 ändrades emellertid detta stadgande därhän, att straff skulle drabba den, som vid förande av motorfordon varit synbarligen berörd av starka drycker. Straff- satsen utgjorde böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor.

Under åren närmast därefter var debatten kring detta stadgande mycket livlig. I ett förslag till lag om fylleri m. in., som förelades 1928 års riksdag, upptogs en straffbestämmelse för den, som var av starka drycker så påver- kad, att han kunde antagas ej äga nödigt herravälde över sina handlingar och i detta tillstånd utövade verksamhet så beskaffad, att i händelse av bris- tande omsorg eller besinning fara lätteligen uppstode för människors liv eller hälsa. Lagförslaget förkastades emellertid av riksdagen. Vidare ägnade 1927 års motorfordonssakkunniga, som avlämnade sitt betänkande år 1929, frågan om motorförares förhållande till alkoholhaltiga drycker särskild upp- märksamhet. De sakkunniga ansågo, att det för trafiksäkerheten icke vore tillräckligt att hindra personer, som voro synbarligen berörda av starka dryc- ker, från att föra motorfordon. Även en betydligt lägre alkoholpåverkan vore farlig för trafiken. Vid ett första betraktande kunde det därför synas —— framhöllo de sakkunniga — som om ett strängt uppehållande av kravet på förares fullständiga avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker vore det enda effektiva medlet för borteliminerande av de risker, som förarnas alkoholför- täring kunde medföra i trafiken. En sådan lagstiftning skulle dock av åt- skilliga skäl icke komma att leda till önskat resultat. De sakkunniga före- slogo därför ett stadgande, enligt vilket straff skulle drabba den, som vid förande av motorfordon varit så påverkad av starka drycker, att han kunde antagas icke ha ägt nödigt herravälde över sina handlingar. Brottsbestäm— ningen anknyter sålunda till 1928 års förslag till lag om fylleri m. 111. De sakkunniga voro emellertid medvetna om att denna brottsbestämning led av vissa brister. I betänkandet framhålles sålunda, att det vore förenat med

• Sida 78
•  Original

svårighet att kunna fastslå, dels var gränsen mellan straffri och straffbar alkoholförtäring lämpligen borde dragas och dels när denna gräns i det konkreta fallet överskridits. De sakkunniga hade också haft sin uppmärk- samhet riktad på den av professor Widmark utarbetade metoden för under- sökning av blodets alkoholhalt. Vid den tidpunkt, då de sakkunniga framlade sitt betänkande, hade emellertid arbetet att fullända denna metod icke fort- skridit så långt, att metoden kunde läggas till grund för lagstiftning.

Den av de sakkunniga föreslagna brottsbestämningen utsattes emellertid för stark kritik. I proposition till 1930 års riksdag med förslag till motorfor- donsförordning föreslogs en annan lydelse av stadgandet, och i motioner fram- fördes — utom de sakkunnigas formulering — ytterligare andra förslag. Riksdagen godtog dock den av de sakkunniga förordade lydelsen, vilken där- efter upptogs i 41 5 2 mom. av 1930 års motorfordonsförordning. Straffsatsen utgjorde böter från och med etthundra till och med ettusen kronor eller fängelse i högst tre månader.

Under de närmast följande åren restes krav på att straffsatsen skulle skär- pas. I proposition till 1934 års riksdag föreslogs att normalstraffet för ratt- fylleri skulle höjas från böter till fängelse. Samtidigt därmed skulle vissa stadganden i motorfordonsförordningen, däribland 41 5 2 mom., utbrytas ur denna förordning och sammanföras i en särskild lag. Någon ändring i brotts- bestämningen föreslogs icke.

I propositionen framhölls, att det icke kunde bestridas, att brottsbestäm- ningen vore i någon mån svävande. Det läge emellertid i sakens natur, att någon fullt klar brottsbestämning icke stode att erhålla. I varje fall hade icke tillräcklig erfarenhet vunnits för att motivera en revision av bestäm- melsen. '

Förslaget godkändes av riksdagen, och den 7 juni 1934 utfärdades den än- nu gällande lagen om straff för vissa brott vid förande av motorfordon.

Arbetet med att fullända den av Widmark först använda metoden för be- stämning av alkoholhalten i blodet hade under tiden fortsatt. Metoden kun- de uppvisa allt säkrare resultat och de statistiska beräkningar, av vilka meto- dens praktiska användbarhet är beroende, kunde byggas på ett allt större material. Samtidigt visade utvecklingen att det årliga antalet rattfylleribrott ständigt ökades (jfr ovan sid. 71—72). Även om denna utveckling åtmins- tone till stor del kunde förklaras av de goda ekonomiska konjunkturerna, som medfört ökad motortrafik och ökad konsumtion av spritdrycker, så vi- sade likväl det årliga brottsantalet —— omkring 1 500 fall — en i och för sig mycket hög siffra. De anmärkningar, som redan tidigare riktats mot lag- stiftningen, och särskilt dess brottsbestämning, framfördes också med ökad styrka, och i skrivelse till Konungen den 31 december 1938 föreslog justitie- ombudsmannen, att i lagen skulle fastställas en viss med hänsyn till alkohol- halten i blodet bestämd gräns —— förslagsvis en promille — vid vilken mo- torförare alltid skulle anses vara i lagens mening påverkad av starka drycker.

I det övervägande antalet av de yttranden, som myndigheter, domare och organisationer avgivit över detta förslag, framhålles också angelägenheten av

• Sida 79
•  Original

att nu gällande lagstiftning reformeras. I de flesta yttrandena tillstyrkes ock- så förslaget i huvudsak. Dessutom har från olika håll ifrågasatts, att till brottet skulle knytas andra allvarliga påföljder än straff, såsom avsevärd förlängning av tiden för körkortsindragning eller förverkande av motorfor- donet eller dess värde. Det har även föreslagits uttryckligt stadgande därom, att villkorlig dom ej finge förekomma i rattfyllerimål. Från vissa håll har dock gjorts gällande, att den nuvarande lagstiftningen skulle fungera på ett tillfredsställande sätt.

I främmande rätt har det av justitieombudsmannen förordade systemet vunnit tillämpning i Norge. I detta land är en blodalkoholgräns av 0.5 pro- mille avgörande för straffbarhet. I Danmark, Finland, Tyskland, England, Nederländerna och Schweiz finnas lagbestämmelser av typ motsvarande den svenska. Frankrike och Belgien sakna särskilda lagstadganden om rattfylleri.

Enligt 1 5 lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon skall straff drabba den, som vid framförande av automobil, motorcykel eller traktortåg är så påverkad av starka drycker, att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar. Denna brottsbe- stämning är i åtminstone två hänseenden ägnad att förminska lagstiftningens effektivitet.

Sålunda må erinras om den vid olika tillfällen framförda anmärkningen, att gränsdragningen mellan straffbar och straffri alkoholpåverkan kan er- bjuda .stora svårigheter. Till grund för sitt avgörande har domstolen — bort- sett från den tilltalades erkännande — tre bevismedel: vittnesutsagor, den kliniska undersökningen jämte läkarens därå grundade omdöme om den tilltalades berusningsgrad samt resultatet av blodprovsundersökningen. Om samtliga dessa bevismedel visa hän på friande eller fällande dom, kan dom- stolens uppgift vara förhållandevis enkel. Om däremot bevismedlen ge re- sultat, som strida mot varandra, är läget ett annat. I dessa icke sällsynta fall blir målets utgång beroende på huru domstolen uppskattar det inbördes vär- det av de olika bevismedlen. Avgörande blir framför allt vilken betydelse domaren vill tillmäta den konstaterade blodalkoholhalten. Även om den förut nämnda uppsatsen i festskriften till Marks von Wiirtemberg 19311 i detta avseende givit praxis värdefull ledning, så bestyrker dock erfarenheten, att någon enhetlig uppfattning icke råder i denna fråga.

Denna svårighet att draga gränsen mellan straffbar och straffri alkohol- påverkan kan lätt leda till att motorförare, som bort drabbas av näpst, gå fria från straff. Särskilt med hänsyn till att normalstraffet för rattfylleri är fängelse, ligger det för domaren nära till hands att i tveksamma fall tillämpa den gamla regeln att hellre fria än fälla. Detta kan ha till följd att en motor- förare, beträffande vilken det icke kan styrkas, att han saknat nödigt herra- välde över sina handlingar men som dock är överbevisad om att hava varit i något högre grad spritpåverkad och alltså enligt allmänna rättsmedvetandet bort hava straff för sitt handlande, helt undgår varje reaktion från samhällets sida.

1 Jfr ovan sid. 56 not 1.

• Sida 80
•  Original

Någon gång har den meningen framförts, att svårigheten att draga grän— sen mellan straffbar och straffri alkoholpåverkan skulle medföra, att perso— ner, som bort frikännas, fälldes till straff. Särskilt i de fall, då blodprov icke tagits, skulle domstolarna vara benägna att taga alltför stor hänsyn till utsagor av åklagarevittnen, som alltför villigt utfunne symtom på alkohol- påverkan. Det är givetvis mycket vanskligt att avgöra om så skett, men erfa— renheten synes giva vid handen — jämför med avseende å de fall, då blod- prov tagits, ovan kap. VI under 3 — att domstolarnas bedömande genom- snittligt sett snarare varit för milt än för strängt.

Lagstiftnvingens effektivitet minskas vidare därigenom, att brottsbestäm- ningen i viss mån lämnar åt förarens eget omdöme att vid det kritiska till- fället avgöra, om han är lämplig att föra motorfordon eller ej. Det blir på honom själv som det i första hand ankommer att pröva om den förtärda spritmängden berövat honom nödigt herravälde över hans handlingar, och med den avtrubbning av omdömet, som spritförtäringen är ägnad att med- föra, utfaller hans prövning oftast så, att han finner sig kunna föra sitt for- don, även då han objektivt sett måste anses uppenbarligen olämplig därtill. Nästan undantagslöst möter i dessa mål på domarens fråga, varför den till- talade :ej avstod från att köra sitt fordon, det svaret, att han ej ansåg sig vara så påverkad, att han vore olämplig som förare. Det torde icke kunna bestri— das, att en brottsbeskrivning, som på detta sätt lämnar utrymme åt förarens subjektiva prövning, så att säga motverkar sitt eget syfte.

Av de olika möjligheterna att undanröja de nackdelar, som sålunda vid- låda brottsbestämningen i nu gällande lag, innebär den längst gående ut- vägen, att straff skulle fastställas för praktiskt taget all spritförtäring under och viss tid före körning. En sådan lagstiftning har i Norge vunnit tillämp- ning beträffande vissa yrkesförare. Dessa förare äro förbjudna att under tjänstetiden nyttja alkoholhaltiga drycker med undantag för öl, som icke innehåller 2.5 volymprocent alkohol. Förbudet gäller, förutom tjänstetiden, även en tidrymd av åtta timmar före tjänstetidens början utom i vad avser sådan ställföreträdare för förare, som icke före denna tid fått kännedom om att han skall tjänstgöra. Förbudet anses dock under alla omständigheter överträtt, om föraren vid utövning av sin verksamhet har en alkoholkoncent- ration i blodet av mera än 0.5 promille.

Det är uppenbart, att en lagstiftning som den nu angivna ur många syn- punkter kunde te sig önskvärd. Likväl torde tiden ännu icke vara mogen för dess införande i vårt land. Det synes nämligen uteslutet, att en sådan lagstift- ning skulle vara ägnad att vinna förankring i folkmedvetandet. I ett stort antal fall skulle lagens stränghet leda till att personer, som enligt allmän erfarenhet icke utgjort någon fara för trafiken, skulle komma att straffas. Lagen skulle därför, särskilt om stränga straffpäföljder föreskreves, för många te sig som upprörande orättvis. Antalet överträdelser skulle troligen också öka i oproportionerlig grad. Fara kunde uppstå, att den allmänna re- spekten för lagarna minskades och det är icke uteslutet — som 1927 års mo- torfordonssa'kkunniga framhållit vid behandling av ett liknande förslag —

• Sida 81
•  Original

att marken skulle beredas för spioneri och andra trakasserier. Det torde där- för kunna fastslås, att — trots de statistiska och medicinska synpunkter som kunna anföras i fråga om alkoholbrukets inverkan på trafiksäkerheten — det ännu icke är lämpligt att kriminalisera även de lägsta graderna av alko- holpåverkan hos motorförare.

Den närmast till hands liggande vägen är under sådana förhållanden att bestämma straffbarhetsgränsen i enlighet med den princip, för vilken nu gällande lag giver uttryck. Lagstiftningens uppgift bör vara att från förande av motorfordon (eller traktortåg) hindra den, som är så påverkad av alkohol att han —— enligt vad allmän erfarenhet giver vid handen — är olämplig såsom motorförare. Denna princip bör emellertid genomföras på ett sådant sätt, att de nackdelar i fråga om brottsbestämningen, vilka vidlåda nu gällande lagstiftning, om möjligt avlägsnas. I första hand måste därvid frågan om lämpligheten av att i lagen fastställa en blodalkoholgräns såsom avgörande för straffharheten tagas under övervägande.

Med avseende å denna fråga kan till en början anmärkas, att lagstiftningen icke kan byggas enbart på en fällande blodalkoholgräns. Vid sidan av en regel om sådan gräns måste i lagen bibehållas en allmän brottsbestämning av typ, motsvarande den nu gällande.

Det är nämligen uppenbart, att i fortsättningen som hittills blodprov icke kommer att tagas vid alla fall av rattfylleri. Även om en lagstiftning, som byggde på en blodalkoholgräns såsom avgörande för straffbarheten, skulle medföra att blodprov toges i betydligt större utsträckning än vad nu är fallet, så komma dock alltid situationer att uppstå, då tagande av blodprov vore meningslöst. Detta gäller exempelvis tillfällen, då den felande avlägsnat sig innan prov kunnat tagas eller då brottet upptäckts först efter någon tid.

En regelkombination av fällande blodalkoholgräns och en allmän brotts- bestämning, liknande den nu gällande, skulle emellertid vara att föredraga framför en lagstiftning, innefattande endast en allmän brottsbestämning. I de fall, där svarandens blodalkoholhalt överstigit den tillåtna, skulle nämli— gen svårighet ej möta för domstolarna att draga gränsen mellan straffri och straffbar alkoholpåverkan. Och vidare skulle det icke i samma utsträck- ning som hittills lämnas åt den enskilde motorförarens egen prövning att avgöra, om han vore lämplig att föra sitt fordon. Med hjälp av kända fakta om den inverkan, som förtäring av bestämda kvantiteter alkohol i regel har på alkoholhalten i blodet, skulle föraren kunna avgöra, när alkoholhalten i hans blod hotade att överstiga den tillåtna. En sådan lagregel måste därför på ett helt annat sätt än den nu gällande vara ägnad att förekomma onyk— terhet vid förande av motorfordon.

Fråga är under sådana förhållanden, om det ur kemiska eller andra syn- punkter möter hinder att i lag fastställa en fällande blodalkoholgräns. Be- träffande tillförlitligheten ur kemisk synpunkt av den Widmarkska meto- den för bestämmande av blodets alkoholhalt synas numera, som framhålles i kap. V, några egentliga invändningar icke vara att vänta. Ej heller torde hinder möta på grund av den omständigheten, att det med utgångspunkt från

• Sida 82
•  Original

blodalkoholhalten år vanskligt att draga någörlunda bestämda slutsatser om den undersöktes alkoholpåverkan. Det förhåller sig visserligen så, att olika personer besitta olika motståndskraft mot alkoholens verkningar och att samma alkoholkoncentration vid skilda tillfällen kan medföra olika grad av påverkan hos en och samma person,1 men dessa variationer äro enligt utta- landen av Wolff,2 Kristensens och Klaus Hansen* jämte andra sakkunniga5 icke så vittgående, att de i och för sig böra vara ett hinder för att en blod- alkoholgräns såsom avgörande för straffbarheten fastställes i lag. Däremot har Widmark anfört,8 att han icke kunde tillråda en sådan lagstiftning. Till stöd för denna uppfattning åberopar Widmark följande exempel:

Vi anta följande personer: A, den sedan decennier tränade bilföraren, och kanske även tränad i alkoholkonsumtion, som med »naturlig» alkoholhalt (0.03 %,) framför sitt fordon med säkerheten 100 points. Vi ha vidare föraren B, låt oss säga en ung temperamentsfull dam, som nyss har fått sitt körkort och i storst-adstrafiken fram- för sin eleganta bil med säkerheten 50 points. A har vid ett visst tillfälle en alko- holkoncentration, som sänker hans körförmåga från 100 till 75. Men han kör ändå med 25 poäng större säkerhet än B, som icke har konsumerat alkohol. Vem av dessa har nu »nödigt herravälde över sina handlingar»? A, som kör med säkerheten 75 i stället för 100, eller B, som ännu ej kommit över 50?

Mot denna argumentering kan invändas, att det skäligen kan krävas av varje motorförare att han ej genom alkoholförtäring — eller på annat sätt — minskar sin förmåga att köra säkert. Exemplet är dessutom alltför sche- matiskt. Om det antages, att gränsen för normal körskicklighet förlägges till 76 points, så visar exemplet snarast att personen B fått sitt körkort för tidigt. Ej heller ur den av Widmark anförda synpunkten synes därför invändning kunna riktas mot att i lagstiftningen införes en regel om fällande blodalko- holgräns.

Frågan vid vilket promilletal en sådan gränsdragning bör ske, måste givet- vis bedömas med hänsyn till de verkningar, som enligt gjorda rön i allmän- het åtfölja olika blodalkoholkoncentrationer. Dessutom bör uppmärksamhet ägnas åt relationen mellan blodalkoholhalt och tillämpningen av nu gällande lagstiftning mot rattfylleri.

Av framställningen i kap. VI under 3 framgår, att i hittillsvarande rätts- praxis åtal i de flesta fall har anställts vid alkoholhalt över 1.5 promille. Fällande dom har också i dessa fall som regel följt. Om därför i lag fastsloges en fällande blodalkoholgräns av 1.5 promille, skulle detta för de fall, som överskrida denna gräns, innebära en i huvudsak oförändrad rätts- tillämpning. Att ett fåtal fall, som hittills frikänts,7 skulle falla under lagens

1 Se ovan kap. III. ” Se yttrandet ovan sid. 33 ff. ' Se De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok 1939, sid. 200. " Se ovan sid. 50. 5 Se t. ex. Sjövall i Frihet—Sannhet. Festskrift till Johan Scharfienberg. Oslo 1939, sid. 281. 6 Se Svensk Juristtidning 1939, sid. 71 ff. " Det kan anmärkas, att rättspraxis under senare tid visat tendens att vid mycket hög blod- alkohglhalt låta denna vara avgörande för straffbarhet. Se Nytt Juridiskt Arkiv I 1939, sid. 50 och 5 .

• Sida 83
•  Original

presumtion, torde knappast vara ägnat att väcka invändning om hänsyn ta- ges till de tämligen avsevärda spritmängder, som genomsnittligt sett måste ha förtärts för att en alkoholkoncentration av 1.5 promille skall uppnås. Det framgår av tabellen å sid. 59 att en man på 80 kilogram vid en alkoholkon- centration i blodet av 1.5 promille i genomsnitt har en absolut alkoholmängd i organismen motsvarande 25 centiliter 40-volymprocentig sprit. Allmän erfarenhet torde bestyrka, att det måste anses rimligt att i sådana och när- stående fall förbjuda förande av motorfordon.

Från olika håll har emellertid ifrågasatts att straffbarhetsgränsen skulle dragas vid ett betydligt lägre promilletal än 1.5. Sålunda har medicinal- styrelsen i sitt yttrande över justitieombudsmannens skrivelse i ämnet ut- talat sig till förmån för en fällande blodalkoholgräns av 0.5 promille. I Norge har också, som tidigare framhållits, en sådan regel lagfästs. Av fram- ställningen i kap. VI under 3 framgår, att vid blodalkoholhalter under 1 pro- mille åtal efter nu gällande lag i de allra flesta fall icke följt. I de fall, där åtal skett, har domen ofta varit friande. Ur tabellen å sid. 59 kan vidare in- hämtas, att en man vägande 80 kilogram vid en alkoholkoncentration i blo- det av 0.5 promille i genomsnitt äger en absolut alkoholmängd i organismen motsvarande icke fullt 10 centiliter 40-volymprocentig sprit. Dessa förhål— landen, sedda i sammanhang med de folkpsykologiska faktorer som ovan berörts i fråga om kravet på helnykterhet för motorförare, synas giva vid handen, att tiden ännu icke är mogen för att i och för sig kriminalisera fram- förande av motorfordon (och traktortåg) vid alkoholkoncentrationer under 1 promille. Den norska lagstiftningen synes icke kunna åberopas som stöd för att en motsvarande lagstiftning icke skulle mötas av allvarligare invändningar i Sverige. Även i Norge har det icke saknats röster, som funnit lagstiftningen mot rattfylleri för sträng.1 Och det måste vidare beaktas, att de folkpsyko- logiska förhållandena — särskilt i avseende å alkoholfrågor — icke äro fullt likartade i Norge och i vårt land.

Även tanken att draga straffbarhetsgränsen vid t. ex. 1 promille kan möta betänkligheter. Enligt de nyssberörda uppgifterna om nuvarande rätts- praxis har sålunda i gruppen 1.01—1.50 promille åtal i stort antal fall icke anställts. En relativt stor del av de anställda åtalen har därjämte ogillats. Om därför straffbarhetsgränsen sattes vid 1 promille, skulle detta innebära en väsentlig skärpning i jämförelse med nu gällande lagstiftning. Åtskilliga fall, som nu icke bestraffas, skulle föras in på det straffbaras område.

Skäl saknas dock icke för att verkställa en sådan skärpning. Det framgår av tabellen å sid. 59 att en man av 80 kilograms vikt måste, för att uppnå en blodalkoholkoncentration av 1.0 promille, ha en absolut alkoholmängd motsvarande 15—20 centiliter 40-volymprocentig sprit i organismen. Det kan uppenbarligen icke i någon mån anses stötande att förbjuda den, som förtärt en så stor kvantitet spritdrycker, att föra motorfordon. Det om- dömet synes även berättigat, att de allra flesta personer efter en sådan alko- holkonsumtion äro olämpliga såsom motorförare.

1 Se t. ex. Scharf/enberg i De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok 1939, sid. 222.

• Sida 84
•  Original

Det torde dock med fog kunna påstås, att en eller annan också vid en al- koholkoncentration, som överstiger 1 promille, kör sitt fordon med samma säkerhet som i fullt nyktert tillstånd. En fällande blodalkoholgräns av 1 promille skulle därför kunna drabba en motorförare, som icke är så påverkad av alkohol, att han, enligt vad allmän erfarenhet giver vid handen, är olämp- lig säsom förare.

Det kan ur vissa synpunkter anses betänkligt att införa en lagstiftning, som på detta sätt skulle drabba åtskilliga förare, som för närvarande ej drab- bas av straff. Betänkligheterna synas dock böra vika med hänsyn till att samhällets intresse av en effektiv repression mot rattfylleriet måste anses vara betydligt mera berättigat än den enskilde motorförarens intresse att få framföra sitt fordon, även då han förtärt rusdrycker. Till detta övervägan- de måste dock knytas det förbehållet, att straffet för en motorförare, som vid framförande av sitt fordon visserligen haft en alkoholhalt i blodet över- stigande 1 promille men likväl icke varit så påverkad, att han kunde anses direkt olämplig som förare, skulle kunna utgöra böter.1 En straffbestämmel- se, som i förevarande fall stadgade fängelsestraff som den normala påföljden, skulle säkerligen sakna stöd i rättsmedvetandet.

I utredningsmannens förslag till ny lydelse av 1 5 lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon ha därför tvä brotts- typer uppställts. Till den ena brottstypen hänföres den, som vid framföran- de av automobil, motorcykel eller traktortåg varit så påverkad av starka drycker att han icke kunnat på betryggande sätt föra fordonet. Uttrycket »att han icke kunnat på betryggande sätt föra fordonet» ersätter lagens formule- ring »att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar». Mot uttrycket »kan antagas» etc. har stundom invänts, att det skulle lämna alltför stort utrymme åt den enskilde domarens uppfattning, varigenom fara skulle kunna uppstå för rättsosäkerhet och godtycke.2 Dessa farhågor synas icke ha besannats, utan stadgandet torde i rättstillämpningen ha tolkats som om dess lydelse varit t. ex. »har motorförare objektivt sett varit olämplig så- som förare» etc. Den föreslagna lydelsen anknyter till denna tolkning och torde därjämte undanröja sådana betänkligheter, som enligt vad nyss sagts kunna möta formuleringen i gällande lag.

Till den sålunda uppställda brottstypen hänföres alltid förare, som har en alkoholkoncentration i blodet av 1.5 promille eller däröver. Straffet skulle enligt förslaget utgöra detsamma som enligt nu gällande lagstiftning mot rattfylleri, d. v. s. fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, dagsböter, dock ej under tio. '

Den andra brottstypen omfattar förare, som, utan att vara i lagens mening påverkade av starka drycker, ha en alkoholkoncentration i blodet av 1.0 men ej 1.5 promille. Straffet skulle utgöra fängelse i högst sex månader eller 4 dagsböter, dock ej under tio. En överträdelse av detta stadgande vore i viss

1 Jfr Sjövall i Frihet—Sannhet. Festskrift till Johan Scharffenberg. Oslo 1939, sid. 282. i Se t. ex. Första lagutskottets utlåtande nr 24 vid 1928 års riksdag, i här avsedda delar återgivet ovan sid. 13 ff.

• Sida 85
•  Original

män att betrakta som en förseelse mot god ordning, och böter skulle kunna ådömas även när förmildrande omständigheter icke förelåge. Vidare har med hänsyn till förseelsens art straffmaximum något sänkts i jämförelse med straffet för ordinärt rattfylleri. Av förslagets avfattning framgår, att en förare, som har en alkoholhalt av 1—1.5 promille men visas hava varit så påverkad, att han icke kunnat på betryggande sätt föra fordonet, skall straffas enligt den strängare straffskalan i första stycket. Detsamma kommer uppenbarligen att gälla även den, vars alkoholhalt understiger 1 promille men ändock visas hava varit så påverkad som i första stycket sägs.

Vid praktisk tillämpning av de föreslagna stadgandena får givetvis, som Wolff framhållit i sin ovanintagna skrivelse (sid. 33 ff.), nödig hänsyn tagas till analysmetodens felgränser.

I ett avseende kan det av utredningsmannen sålunda förordade förslaget giva anledning till bevissvårigheter, som icke förefinnas vid tillämpningen av gällande lag. Det förhåller sig ju så, att blodprov å föraren icke kan tagas just vid det tillfälle, då han för sitt fordon, utan först någon tid därefter. Blodprovsundersökningens resultat angiver sålunda icke blodalko- holkoncentrationen vid själva förandet, alltså det tillfälle som är av rättslig betydelse, utan vid ett senare tillfälle. I det övervägande antalet fall saknar denna differens betydelse; har blodprov tagits kort tid efter färdens avslu- tande, och visar undersökningens resultat icke ett promilletal, som ligger mycket nära något av de kritiska talen 1.0 eller 1.5 promille, blir domstolens uppgift icke försvårad. Annorlunda ställer sig emellertid saken i fall som t. ex. följande: blodprov har tagits en timme efter det förandet av motorfordon ägt rum, och blodprovet visar en alkoholhalt av 1.45 promille. Åklagaren kan då yrka ansvar jämlikt lagens 1 5 andra stycket med den motiveringen att. enär blodalkoholhalten i genomsnitt faller med en hastighet av 0.15 promille i tim- men,1 svaranden hade 1.60 promille alkohol i blodet, då han förde sitt fordon. Mot denna uppgift kan svaranden exempelvis invända, att hans spritförtäring ägt rum vid en så sen tidpunkt, att alkoholkurvan i hans blod ännu vid prov- tagningen befann sig i stigande.

Det är uppenbart, att domstolens uppgift i sådana och liknande fall kan bli vansklig. Fallen torde emellertid, som redan framhållits, komma att utgöra endast en ringa del av hela antalet mål. Med hänsyn till stadgandet i 1 % första stycket kan man vidare räkna med att, även om beräkningar sådana som de förutnämnda göras, de egentliga rattfylleristerna alltid komma att bestraffas.

Om utredningsmannens förslag upphöjes till lag, synas vissa ändringar böra vidtagas i andra stadganden. I 2 5 lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon stadgas bland annat, att där någon vid förande av fordon, som avses i 1 & samma lag, varit så påverkad av starka drycker, som där sägs, och därvid ådagalagt grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, skall han

1 För män — jämför angående denna uppgift upplysningarna om konstanten (% å sid. 69.

• Sida 86
•  Original

dömas till fängelse eller straffarbete i högst ett år. I och med uppställandet av två brottstyper i lagens första paragraf uppstår frågan om hänvisningen från 2 5 till 1 5 i lagen — uttrycket »så påverkad av starka drycker, som där sägs» —— skall omfatta även den nytillkomna brottstypen. Enligt utrednings- mannens uppfattning bör så vara fallet. I syfte att giva ett tydligt uttryck för denna mening föreslås en mindre ändringi 2 g lagen den 7 juni 1934. I 5 å har företagits en formell ändring, betingad av den nya lagstiftningen om verkställighet av bötesstraff.

I 1 å andra stycket lagen den 31 maj 1934 (nr 194) om blodundersökning i brottmål föreskrives, att blodprov må tagas å den, som med skäl misstän- kes hava fört motorfordon eller traktortåg så påverkad av starka drycker, att han kan antagas icke hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar. Denna föreskrift bör givetvis utsträckas till att omfatta även sådana fall, då det visserligen icke kan antagas, att föraren på grund av alkoholpåverkan är ur stånd att på betryggande sätt föra sitt fordon, men det däremot är sanno- likt att alkoholkoncentrationen i hans blod överstiger 1 promille. Utrednings- mannen framlägger förslag till sådan ändring.

Även i 21 ä 1 mom. motorfordonsförordningen behandlas det fall, att föra— re vid färd med motorfordon eller traktortåg varit så påverkad av starka drycker, att han kan antagas ej hava ägt nödigt herravälde över sina hand- lingar. Det föreskrivas i detta moment att körkortet i sådant fall skall från— tagas föraren med rätt för honom att efter viss tid, minst sex månader och högst två är, få frågan om återbekommande av rätten att vara förare upp- tagen till prövning. Skäl synas icke föreligga att med avseende å de i för- fattningen givna reglerna om körkortsindragning göra skillnad mellan de egentliga rattfylleristerna och de personer, som straffas allenast därför, att de vid för hög blodalkoholhalt framfört motorfordon eller traktortåg. Före- skrifterna i 21 g 1 mom. motorfordonsförordningen om indragning av kör- kort synas därför böra omfatta även dessa sistnämnda förare. Utrednings— mannen framlägger därför förslag till härför erforderliga ändringar av detta moment.1

Uppmärksamhet bör i detta sammanhang även ägnas åt 21 & vägtrafik— stadgan. Det stadgas i denna paragraf, att polisman äger förbjuda den, som kan antagas vara så påverkad av starka drycker, att han icke äger nödigt her- ravälde över sina handlingar, att föra automobil. I 26 % första stycket väg— trafikstadgan föreskrives, att motsvarande regel skall gälla även beträffande motorcykel och i 37 & sista stycket i samma stadga gives enahanda föreskrift i fråga om traktortåg.

Den prövning av motorförarens påverkningsgrad, som dessa stadganden lägga i polismannens hand, måste enligt sakens natur vara ytterst schema- tisk. Det torde därför icke vara nödvändigt att låta polismannens rätt att

1 Den föreslagna ändringen av detta moment medför en skärpning av gällande bestämmelser om återkallelse och återbekommande av körkort vid sådant brott mot 2 5 i 1934 års lag som icke innefattar förande av motorfordon i alkoholpåverkat tillstånd. Med hänsyn till rådande praxis torde dock ändringen i denna del endast hava formell innebörd.

• Sida 87
•  Original

förbjuda förande av motorfordon eller traktortåg omfatta även förare, vars förseelse består allenast däri, att han färdats med för hög alkoholhalt i blo- det. Däremot föreslås att i 21 & vägtrafikstadgan vidtages en redaktionell ändring i syfte att bringa formuleringen i överensstämmelse med förslaget till ny lydelse av 1 & lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid fö- rande av motorfordon.

Från skilda håll har gjorts gällande att i andra hänseenden kraftigare åt- gärder borde vidtagas för att motverka onykterhet vid ratten.

Det har sålunda ifrågasatts att i avskräckande syfte vidtaga en skärp- ning av straffet för rattfylleri, som nu i det övervägande antalet fall ut- gör fängelse i en månad.1 Med hänsyn till att redan det korta frihetsstraf- fet för den i övrigt oförvitlige innefattar mycket allvarliga följdverkningar av social och ekonomisk art, synes dock denna tanke böra avvisas.

Vidare har gjorts gällande, att tiden för körkortsindragning i fall av ratt- fylleri borde förlängas. Enligt 21 % motorfordonsförordningen kan, som ti- digare anförts, efter rattfylleri körkortet återkallas för en tid av minst sex månader och högst två år. Vid rattfylleri utan särskilt försvårande omstän- digheter indrages kortet i regel för en tid av 8 månader, för så vitt föraren icke tidigare fått sitt körkort indraget.

Ifrågavarande spörsmål var så sent som år 1938 föremål för riksdagens prövning. I motion till detta års riksdag av herr Dahlbäck (nr 329 i andra kammaren) ifrågasattes, att vid rattfylleri första gången körkortet skulle indragas för minst ett år och att vid upprepat brott under de närmaste fem åren körkortet skulle indragas för alltid. Motionen blev emellertid i enlighet med andra lagutskottets utlåtande (nr 17) av riksdagen avslagen.

Anledning synes icke föreligga att hävda annan mening än den sålunda av riksdagen omfattade. En längre tids indragning av körkort är en påföljd, som i många fall drabbar den felande minst lika hårt som ett kortare fri- hetsstraff. För en yrkeschaufför betyder körkortsindragningen, att han hind- ras från att utöva sitt yrke. De hårda ekonomiska konsekvenserna härav gå ut icke blott över honom själv utan även över hans familj. Följden kan lätt bli att samhället måste inskrida med ekonomisk hjälp. En så härd påföljd av brottet synes även föga överensstämma med den numera allmänt omfattade principen, att en brottsling efter utståndet straff skall beredas största möjliga hjälp att bli en samhällsgagnande medborgare.

Det synes ej heller välbetänkt att — vilket även föreslagits —— som påföljd för rattfylleri stadga förverkande av fordonet eller, om fordonet tillhör annan än föraren, dess värde. I den praktiska tillämpningen blir nämligen en sådan påföljd en innehållslös bestämmelse gentemot en person utan till- gångar på samma gång som den kan drabba mången annan, t. ex. en yrkes- bilägare, oskäligt hårt.

Det har vidare föreslagits, att uttryckligt förbud skulle stadgas mot att i rattfyllerimål ådöma villkorlig dom. Vid remissen till lagrådet av 1934 års

* Se ovan sid. 71.

• Sida 88
•  Original

förslag till lag om straff för vissa brott vid förande av motorfordon yttrade föredragande departementschefen om denna fråga, att villkorlig dom som regel ej lämpade sig vid brott av ifrågavarande art. Departementschefen ville dock ej biträda ett förslag, att domstolarna skulle betagas möjligheten att i dessa mål ådöma villkorlig dom. Det vore emellertid att förmoda, framhöll departementschefen, att domstolarna jämväl i fortsättningen med urskillning skulle begagna sig av denna möjlighet.

Utvecklingen har visat, att antalet villkorliga domar i rattfyllerimål varit mycket ringa (se sid. 71). Med hänsyn härtill synes ej heller i förevarande avseende någon ändring vara påkallad.

• Sida 89
•  Original

Bilaga.

Gällande författningstexter i Sverige och vissa främmande länder.

Sverige. Lag den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon.

1 &.

Förer den, som är så påverkad av starka drycker att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar, automobil, motorcykel eller traktortåg, straffes med fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, med dagsböter, dock ej under tio. Lag 9 april 1937. Ett andra stycke har upphört att gälla enligt lag 22 juni 1939.

Norge.

Lov 20 februari 1926 um motorvogner.

& 17 andra stycket.

Ingen må keyra eller prova på å kayra motorvogn när han er påverka av alkohol (ikkje edru). Hev han storre alkoholkonsentrasjon i blodet enn 0.5 promille, vert han i alle fall rekna for å vera påverka av alkohol (ikkje edru) i have til fyresegnene i denne lovi. Mistak med umsyn til storleiken av alkoholkonsentrasjonen fritek ikkje for straff. Heller ikkje må nokon koyra eller prova på å kayra motorvogn när han er so traytt eller elles i slik tilstand at han ikkje vert rekna for skikka til å fora vogni. Forar som keyrer motorvogn eller som er tett attmed motorvogn som han nettupp hev koyrt eller skal til å setja i gang, kann politiet fara til gransking av laekjar, som kann taka blodprove, når det er grunn til å tru at han er påverka av alkohol (ikkje edru). Justisdepartementet gjev naerare reglar um slik laekjargransking og alt som står i samband med det. Lov 16 juli 1936.

& 29.

Brot på dei fyresegnene som er gjevne i eller med heimel av denne lovi vert straffa med beter eller med fengsel i upptil 1 år, soframt det ikkje kjem inn under noko strengare straffebod. Brot på denne lovi eller på dei fyresegnene som er gjevne med heimel av denne lovi er misferd utan umsyn til kor stor straffi er.

Har nokon keyrt motorvogn påverka av alkohol (ikkje edru), nyttast fengsel när ingen serleg skuldmink er til stades. Lov 21 juni 1935.

Danmark.

Lovbekendtgerelse af 14 april 1932 om Motorkoretojer.

& 24.

Stk. 1. Et Motorkaretaj maa ikke föres eller forsages fort af nogen, der paa Grund af Nydelse af Spiritus ikke er i Stand til at gore det paa betryggende Maade. Er der Grund til at antage, at en Person har overtraadt denne Bestemmelse, kan Politiet fremstille ham for en Laage til Undersegelse. Justitsministeren kan give naar- mere Regler om Laegeundersagelsen. Det er forbudt at overlade Feringen af et Motorkoretoj til en Person, der er paavirket af Spiritus som foran naavnt.

• Sida 90
•  Original

Stk. 2. Naar en Person, der paa et offentligt Bevaertningssted har nydt Spiritus, og om hvem Vaerten eller hans Stedfortraeder ved eller har Faje til at antage, at han er Farer af et Motorkaretaj, paa Grund af Spiritusnydelsen ikke er i Stand til at fore saadant paa betryggende Maade skal Veerten eller Stedfortraederen gore sit, eventuelt ved Tilkaldelse af Politiet, til at hindre, at han i denne Tilstand farer eller forsager at fare Motorkoreta j.

Stk. 3. Et Motorkeretoj maa ikke föres eller forsoges fort af nogen, der paa Grund af Overanstrengelse, Mangel paa Savn, forudgaaende Nydelse af Spiritus eller af hid— sende eller bedavende Midler eller af lignende Aarsager befinder sig i en saadan Traetheds— eller Slavhedstilstand, at han er ude af Stand til at fare Motorkaretoj paa betryggende Maade. At en Person i en saadan Tilstand med Motorkaretajet har be- fordret Personer i erhvervsmaessigt Ojemed, betragtes som en skaerpende Omständig- hed. Har paagaeldendes Arbejdsgiver Medansvar for, at han har fart Motorkoretoj i saadan Tilstand, straffes tillige Arbejdsgiveren.

% 41.

Stk. 1. Overtraedelse af denne Lov eller de i Medfor af samme givne Bestemmel- ser straffes, for saa vidt hajere Straf ikke er forskyldt i Medier af den avrige Lov- givning, med Bader eller under skaerpende Omstaendigheder med Faengsel (almindelig borgerlig Straffelovs % 25). Den, der overtrader % 24, Stk. 1, lste eller 4de Punktum, saavel som den, der farer Motorkoretoj til Trods for, at Retten til at vaere eller blive Ferer er frakendt ham, straffes dog med Faengsel eller under saerlig formildende Omsteendigheder med Bode. Ved Fastsaettelsen af Badernes Starrelse bliver saerligt at tage Hensyn til den skyldiges Formueforhold.

Finland.

Lag om trafik med motorfordon den 21 maj 1926.

g 12.

Var, som vid framförande av motorfordon är drucken eller påverkad av starka drycker, straffes med fängelse i högst två år eller, där omständigheterna äro synner- ligen mildrande, med böter.

Lag samma vare, där ägare eller innehavare av motorfordon överlämnar sitt for- don att brukas av person, som är uppenbart drucken eller som han vet vara påver- kad av starka drycker. Lag 17 december 1937.

Tyskland.

Strassenverkebrszulassungsordnung av den 13 november 1937.

% 2. Bedingte Zulassung.

(1) Wer infolge körperlicher oder geistiger Mängel sich nicht sicher im Verkehr bewegen kann, darf am Verkehr nur teilnehmen, wenn in geeigneter Weise —— fiir die Fiihrung von Fahrzeugen nötigenfalls durch Vorrichtungen an diesen — Vorsorge getroffen ist, dass er andere nicht gefährdet. Die Plicht zur Vorsorge liegt dem Verkehrsteilnehmer selbst oder einem fiir ihn Verantwortlichen, z. B. einem Erzieh- ungsberechtigten, ob.

& 3.

Einschränkung oder Entziehung der Zulassung.

(l) Erweist sich jemand als ungeeignet zum Föhren von Fahrzeugen oder Tieren, so kann die Verwaltungsbehörde ihm deren Fiihrung untersagen oder ihm die er-

• Sida 91
•  Original

forderlichen Bedingungen auferlegen. Sie kann eine Fahrerlaubnis entziehen und fiir die Wiedererteilung Bedingungen festsetzen. Zur Priifung der körperlichen oder geistigen Eignung kann sie die Beibringung eines amts- oder fachärztlichen Zeugnis- ses oder eines Sachverständigen-Gutachtens anordnen; Gegenstand der ärztlichen Untersuchung ist die Begutachtung der köperlichen und geistigen Eignung im all- gemeinen, wenn nicht die Verwaltungsbehörde ein Gutachten iiber eine bestimmte Eigenschaft (2. B. Seh- oder Hörvermögen) anfordert.

(2) Ungeeignet zum Fiihren von Fahrzeugen oder Tieren ist besonders, wer unter erheblicher Wirkung geistiger Getränke oder Rauschgifte am Verkehr teilgenommen oder sonst gegen verkehrsrechtliche Vorschriften oder andere Strafgesetze erheblich verstossen hat.

% 71. Strafbestimmungen. Wer Vorschriften dieser Verordnung oder zu ihrer Ausfiihrung erlassenen Anweis- ungen des Reichsverkehrsministers vorsätzlich oder fahrlässig zuwiderhandelt, wird mit Geldstrafe bis zu 150 Reichsmark oder mit Haft bestraft.

England.

Road Traffic Act, 1930.

Section 15.

(1) Any person who when driving or attempting to drive, or when in charge of a motor vehicle on a road or other public place is under the influence of drink or a drug to such an extent as to be incapable of having proper control of the vehicle, shall be liable ——

(a) on summary conviction to a fine not exceeding fifty pounds or to imprison- ment for a term not exceeding four months, and in the case of a second or subsequent conviction either to a fine not exceeding one hundred pounds or to such imprisonment as aforesaid or to both such fine and imprisonment; (b) on conviction on indictment to imprisonment for a term not exceeding six months or to a fine, or to both such imprisonment and fine. (2) A person convicted of an offence under this section shall, unless the court for special reasons thinks, fit to order otherwise and without prejudice to the power of the court to order a longer period of disqualification, be disqualified for a period of twelve months from the date of the conviction for holding or obtaining a licence.

(3) A person liable to be charged with an offence under this section shall not be liable to be charged under section twelve of the Licensing Act, 1872, with the offence of being drunk while in charge, on a highway or other public place, of a carriage.

(4) A police constable may arrest without warrant any person committing an offence under this section.

Nederländerna.

Motor— och cykellagen den 10 februari 1905. (i översättning efter dess lydelse enligt beslut den 27 januari 1925.)

Art. 22 sub b.

Det är förbjudet för förare av motorfordon eller cykel att därmed köra på väg eller cykelväg, medan han är under sådant inflytande av alkoholhaltig dryck, att han icke kan anses vara i stånd att på tillbörligt sätt framföra motorfordonet eller cykeln.

• Sida 92
•  Original

Schweiz.

Förbundslagen den 15 mars 1932 angående trafiken med motorfordon och cyklar.

Art. 59.

Fransk text.

1. Celui qui, étant pris de boisson, conduit un véhicule automobile est puni d*un emprisonnement de vingt jours au plus ou d'une amende de mille francs au plus.

2. Dans les cas graves ou s'il y a récidive, la peine est l'emprisonnement de six mois au plus ou l'amende de cinq mille francs au plus.

Tysk text.

1. Wer in angetrunkenem Zustand ein Motorfahrzeug fiihrt, wird mit Gefängnis bis zu zwanzig Tagen oder mit Busse bis zu tausend Franken bestraft.

2. In schweren Fällen oder bei Riickfall wird auf Gefängnis bis zu sechs Monaten oder auf Busse bis zu fiinftausend Franken erkannt.

i

• Sida 93
•  Original

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för kommunikationsdepartementet ..

Författningsförslag;

1) Lag om ändrad lydelse av 1, 2 och 5 55 lagen den 7 juni 1934 (nr 247) om straff för vissa brott vid förande av motorfordon ................. 2) Lag om ändrad lydelse av 1 5 lagen den 31 maj 1934 (nr 194) om blod- undersökning i brottmål .......................................... 3) Förordning om ändrad lydelse av 21 5 1 mom. motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561) ...................................... 4) Förordning om ändrad lydelse av 21 % vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936 (nr 562) ....................................................

Motiv.

Kap.

Kap. Kap. Kap. Kap.

Kap.

Kap

Bilaga.

I.

II. III. I V. . Widmarks metod för bestämning av blodalkoholhalten och därmed

Historik .................................................. 1) Tiden före ikraftträdandet av lagen den 7 juni 1934 .......... 2) Tiden efter ikraftträdandet av lagen den 7 juni 1934 .......... Främmande rätt .......................................... Alkoholens huvudsakligaste fysiologiska verkningar ........... Alkoholens andel i frekvensen av motortrafikolyckor ..........

sammanhängande frågor ................................... 1) Provtagning och i samband därmed företagen s. k. klinisk

undersökning .................................................... 2) Blodanalysen och dess tillförlitlighet .......................... 3) Undersökningsresultatet ........................................

VI. Tillämpningen av nu gällande lagstiftning .................... 1) Antalet brott mot lagen den 7 juni 1934 samt ådömda straff- påföljder ...............................................

2) Praxis i fråga om indragning av körkort såsom påföljd av rattfylleri .............................................. 3) Statistiska uppgifter om alkoholhalten i blodet hos de motor- förare, som under åren 1938 och 1939 dömts eller endast misstänkts för rattfylleri ................................

. VII. Utredningsmannens förslag .................................

Gällande författningstexter i Sverige och vissa främmande länder . . .

Sid. 3

9 9 28

48 56 61 64 64 67 68

71 71

72

73 77

89

• Sida 94
•  Original

• Sida 95
•  Original

• Sida 96
•  Original

Statens

SystemntiSk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningar-nas nummer i den kronologiska förteckningen. )

Allmän _ lagstiftning. Riittsskipning. Fångvård.

; Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av

8 kap. strafflagen m. m. _' hängande författningar. [8]

Betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälps-

anstalter. [11]

_ Statistisk utredning angående förvaltningskostnader

' In. mikonkurser. [13] Statsförfnttning. Allmitn statsförvaltning. Promemoria med förslag till vissa åtgärder mot miss— ' 5_l bruk av tryckfriheten.

Kommunalförvaltnlng.

Statens och kommunernas ilnansviisen.

Politi.

Nationalekonomi och socialpolitik.

Betänkande med utredning och förslag ang. inrättande av tritidsreservat för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning. [12

lliilso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen.

jämte därmed samman-A

' Betänkande med förslag till kungörelse ang. kontroll i). handeln med ost samt. viss lagstiftning ang. korv- ; varor. [9]

Fa'st egendom. Jordbruk med binär-ingar.

frågor m.m. iStock—holm. [6] Betänkande ung. uppgörelse mellan Kungl. Maj: 1: och | . kronan samt Stockholms stad rörande vissa mark- , & Efterfrågan på. jordbruksprodnkter och dess känslig- ?

het för pris- och inkomstförändringar. [18]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Betänkande med förslag till åtgärder för" betordronde av produktionen å enskilda skogar i vissa. delar av Norrland. [3]

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommun ikationsviisen.

Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan ari betsuppgifter och löneställning vid statens järnvä- gar. Del 1. [141 Betänkande med förslag rörande skär—gårdarnas behov av förbättrade kommunikationer. Del 2. [15] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. s. k. rattfylleri. [17] .

Bank-, kredit-' och penningväsen.

Försäkringsviisen.

Betiänkanile med förslag till lng om krigsskndccrsått- n ng. [4 Betänkande med förslag till lag med vissa bestämmelser ' om livförsäkring vid krig m.m. [7]

Kyl-koviisen. Under visuiwrsväson. Andll" odling i övrigt.

Betänkande och förslag ang. reglering av församlings- indelningen i Stockholm och revision & v den för huvud- staden gitllande lagen om törsamlingsstyrelsc. [1] Svensk namnbok 1940. [10]

Försvar-sviken.

Betänkande ung. omorganisation av armoiörvaltningcns sjukvårdsstyrelse m. m. [2] _

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1940. Kungl. Boktr. 1'. A. Norstedt & Söner 401919