SOU 1942:1

Betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet

N 4-0 G(

oå (— - CUL"

&( * IOTQ

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

PLAN FÖR ORGANISATIÖNSARB INOM FÖRSVARSVASENDET

.XVGIVET AV 19-41 ÅRS FÖRSVARSUTREDNING

DEN 12 JANUARI 1942

STOCKHOLM!

Statens. offentliga utredningar 1942

Kronologisk förteckning

1. Betänkande med förslag till plan för_ organisations- nrbetet inom försvarsväsendet. Beckman. 733 s..Fö. ('Till betänkandet höra dels en bilaga innehållande per- sonnlrörtenkningar m. m., avsedd endast för tjänste— hruk, dels nck ett hemligt bihang i tre delar.)

Aum. Om särskild tryckort ej angivas. iir tryckorten Stockhnlm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebnk— stävar-nn till det d»partement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruks- deperlememet. Enligt Kungöreluen den 3 febr. 1922 aug. statens offentliga utredmngars yttre unordmng (nr 98» utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1942: 1 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

PLAN FÖR ORGANISATIÖNSARBETET INOM FÖRSVARSVÄSENDET

AVGIVET AV

1941. ÅRS FÖRSVARSUTREDNING

12 JANUARI 1942

DEN

STOCKHOLM 19 4 2

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [2440 41]

TILL KONUNGEN.

Den 20 juni 1941 beslöt Kungl. Maj:t att inom försvarsdepartementet skulle enligt närmare angivna riktlinjer under ledning av statssekreteraren i departementet T. G. Wärn företagas en utredning syftande till uppgö-

rande av förslag till en plan rörande den fortsatta utbyggnaden och orga- nisationen av landets försvarskrafter under den närmaste femårsperioden jämte därtill hörande kostnadsberäkningar. För utredningen har antagits benämningen 1941 års försvarsutredning.

Med Kungl. Maj:ts bemyndigande har statsrådet och chefen för försvars- departementet sedermera för biträde med utredningen tillkallat följande sak- kunniga:

för armén berörande frågor överstelöjtnanten vid Signalregementet A. C. G:son Nordström;

för marinen berörande frågor kommendörkaptenen av första graden vid flottan R. V. Wetterblad; samt

för flygvapnet berörande frågor majoren vid flygvapnet K. J. A. Silfverberg. För att biträda med särskilda avsnitt av utredningsarbetet har ett avse- värt antal experter efter hand av statsrådet och chefen för försvarsdeparte- mentet ställts till försvarsutredningens förfogande.

Under fortgången av försvarsutredningens arbete hava från Kungl. Maj:t till utredningen överlämnats vissa framställningar för att tagas under över- vägande vid fullgörande av det utredningen meddelade uppdraget eller för att eljest vara tillgängliga hos utredningen, Vidare hava direkt till ut- ningen inkommit vissa framställningar och skrivelser, berörande området för utredningens verksamhet. Särskild förteckning över ärenden av nu nämnda slag har inom utredningen upprättats.

På. grund av remiss har utredningen den 1 december 1941 till Kungl. Maj:t avgivit särskilt utlåtande över ett av 1940 års militära socialvärds- kommitté avgivet betänkande med förslag angående soldatvärden.

Utredningen har den 4 oktober 1941 till Kungl. Maj:t överlämnat en promemoria med förslag till lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänst- göringstid, om höjning av värnpliktsåldern samt om upphävande av gränsen mellan beväring och landstorm. Nämnda promemoria har sedermera lagts till grund för hithörande delar av Kungl. Maj:ts proposition nr 318 till 1941 års riksdag med förslag till värnpliktslag.

Sedan de undersökningar som i övriga delar legat till grund för försvars- utredningens bedömande och ständpunktstagande numera slutförts, får ut- redningen härmed till fullgörande av sitt uppdrag i underdånighet över- lämna sitt med ledning av nämnda undersökningar utarbetade betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet.

Till betänkandet höra dels förslag till personalförteckningar m. m. för de tre försvarsgrenarna, vilka förteckningar ansetts icke böra vara tillgängliga

annat än för tjänstebruk, dels ock ett hemligt bihangi tre delar innehållande uppgifter rörande försvarsgrenarnas krigsorganisation m. m. Nämnda för- teckningar och bihang överlämnas i särskild ordning.

I fråga om de i betänkandet föreslagna nybyggnadsarbetena vill utred- ningen framhälla, att det synes böra tagas under övervägande, huruvida icke för möjliggörande av ett omedelbart igångsättande anslagsmedel för vissa av dessa arbeten borde äskas av riksdagen å tilläggsstat för innevarande budgetår.

Stockholm den 12 januari 1942.

Underdånigst

TAGE WÄRN.

Avd. l. Inledande avdelning.

Allmänna synpunkter rörande behovet av en plan för försvarsväsendets utveckling.

Det ligger i sakens natur, att ingen försvarsorganisation kan betraktas såsom slutgiltig. Tid efter annan måste försvar-sväsendet underkastas ändringar och förnyelser. Denna ständigt pågående nydaning är främst betingad av teknikens och, i nära samband därmed, krigskonstens utveckling. Får denna utveckling ett snabbare förlopp, måste också nydaningsarbetet på försvarets område påskyndas. Även politiska överväganden hava i många fall övat in- flytande på den gestaltning försvarsväsendet under olika perioder erhållit.

En blick tillbaka i tiden visar, att försvarsfrågan under senare delen av 1800-talet praktiskt taget ständigt stod på dagordningen. Dess utveckling kännetecknades då framför allt av indelningsverkets successiva avskrivning och dess ersättande med ett kombinerat värnplikts- och stamsystem såsom rekryteringsgrund. Även under 1900-talet har spörsmålet om försvarsväsendets anordnande varit en av de dominerande frågorna. Den ena utredningen har avlöst den andra och nya försvarsordningar hava antagits med föga längre mellanrum än ett decennium.

Den av 1936 års riksdag antagna försvarsordningen är i princip ännu gällande. Efter hand hava emellertid väsentliga ändringar i densamma vid- tagits. Den försvarsorganisation, som i dag är förbanden, företer därför — även bortsett från de förhållanden, som sammanhänga med den förstärkta försvarsberedskapen — en i betydelsefulla avseenden helt annan bild än den år 1936 beslutade. De vidtagna ändringarna hänföra sig i främsta rummet till organisationen av själva försvarskrafterna, mindre till ordningen för för- svarsväsendets militära ledning. I sistnämnda hänseende kan sålunda sägas, att de år 1936 fastställda reglerna i sina huvuddrag alltjämt äro oförändrade. Vissa jämkningar med avseende å försvarslcdningen hava dock vidtagits, exempelvis de av 1941 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t fattade besluten dels om inrättande av en biträdande inspektör för luftvärnsartilleriet och dels om utbyte av beställningen som chef för kustartilleriet mot en inspektör för samma vapen. Erinras bör också om tillkomsten av en hem- värnschef med hemvärnsstab för handhavande under chefen för armén av det år 1940 inrättade hemvärnets ledning.

I fråga om själva försvarskrafternas organisation hava emellertid som nämnts åtskilliga viktiga förändringar vidtagits i 1936 års organisation. Vad armen beträffar hänföra sig dessa förändringar främst till krigsorganisationen, vilken under de senare åren väsentligt förstärkts i avseende å de däri in- gående enheternas antal och även i övrigt avsevärt förbättrats, icke minst i vad avser utbildning, beväpning och utrustning. Denna förstärkning av arméns

krigsorganisation har medfört, att de fasta kadrerna vid armén måst högst väsentligt utökas, för vilket ändamål som bekant särskilda åtgärder gång efter annan vidtagits. Frånsett dessa kaderökningar hava inga större för- ändringar gjorts i fråga om den år 1936 fastställda fredsorganisationen för armén. Ett undantag utgör dock luftvärnsartilleriet, vars fredsorganisation enligt fattade beslut skall utvidgas med dels ett nytt regementei Stockholm och dels fem beredskapsdivisioner i Stockholm, Sundsvall, Boden, Göteborg och Malmö. I detta sammanhang bör ock nämnas tillkomsten av hemvärnet, vilket organisatoriskt ingår i armén.

Vad beträffar marinen hava till en början fiottans stridsmedel undergått en icke oväsentlig utvidgning i förhållande till vad som beslöts år 1936. Antalet fartygsenheter har sålunda väsentligt utökats dels genom nybygg- nader av lätta fartyg och dels genom inköp av de fyra italienska jagarna; därjämte har stridsvärdet hos vissa äldre fartyg förhöjts genom omfattande ombyggnadsarbeten. Arbetet på förstärkning av fiottan har emellertid åsamkats ett betydande avbräck genom den nyligen inträffade förlusten av tre jagare. Som bekant hava emellertid åtgärder för att ersätta denna förlust redan vidtagits. I samband med förstärkningsarbetet på förevarande område hava även flottans stamkadrer måst undergå utökningar; några väsentligare för- ändringar därutöver hava däremot icke vidtagits i fråga om flottans freds- organisation. Vad beträffar kustartilleriet har dess krigsorganisation utvidgats i förhållande till 1936 års beslut genom tillkomsten av ett fiertal batterier utöver dem, med vilka man då räknade. Denna utvidgning avspeglas i fredsorganisationen dels genom utökade stamkadrer och dels genom att för bemanningen av Älvsborgs fästning vidtagits vissa åtgärder av permanent natur.

De största förändringar i fredsorganisationen” som ägt rum sedan 1936 års försvarsbeslut hänföra sig emellertid till flygvapnet. Enligt nämnda beslut skulle fiygvapnet vara organiserat på förutom fiygkrigsskolan _— sju flottiljer, därav fyra bombflottiljer, en jaktflottilj, en armésamverkande och en marinsamverkande iiottilj. Genom särskilda beslut har denna organisa- tion utvidgats dels med nya jaktflottiljer och dels med vissa spaningsförband. Dessutom äro under uppsättning en redan beslutad fjärrspaningsflottilj, en bombfiottilj och den s. k. flygbaskåren i Övre Norrland. Förberedande åt- gärder för uppsättandet av ytterligare en jaktilottilj samt en torped- och minflottilj hava därjämte vidtagits. Slutligen föreligga förslag om ytterligare utökning av antalet flygflottiljer. Vissa av dessa förslag hava av statsmakterna ansetts såtillvida böra utgöra norm för flygvapnets fortsatta utbyggande, att de med vissa industriföretag ingångna avtalen om leverans av Hygmateriel under de närmaste åren grundats på ett genomförande av förslagen ifråga. De redan beslutade utvidgningarna av flygvapnet hava medfört, att flyg- vapnets stampersonal måst utökas i en helt annan takt än som avsågs år 1936, varjämte andra särskilda åtgärder måst vidtagas i syfte att tillgodose personalbehovet. J ämväl vissa andra organisatoriska åtgärder med avseende å fredsorganisationen hava vidtagits.

Slutligen må i detta sammanhang erinras om det väsentliga avsteg från 1936 års försvarsordning, som gjorts i fråga om fredstjänstgöringstiden för de värnpliktiga. Redan i början av år 1941 beslöt riksdagen en provisorisk förlängning av övningstiden till 360 dagar, repetitionsövningar oräknade. Detta provisoriska beslut har nyligen befästs genom riksdagens beslut om en övningstid för huvuddelen av de värnpliktiga om 450 dagar, i regel upp- delad på en första tjänstgöringstid om 360 dagar jämte repetitions— och efterutbildningsövningar, samt om förlängd tjänstgöring för värnpliktiga, som befinnas lämpliga till officers- eller underofficersutbildning, och för vissa specialister. -

De nu i korthet antydda, under senare år vidtagna förändringarna i för- svarsorganisationen hava skett successivt allteftersom behov därav upp kommit och möjlighet till deras genomförande varit förbanden. Det säger sig självt, att man vid dessa partiella reformers genomförande icke bortsett från deras inverkan på hela försvarsväsendets struktur. Enhetliga och ratio— nella grunder böra givetvis eftersträvas såväl i fråga om organisationen av de olika delar, av vilka försvaret är sammansatt, som då det gäller dessa delars inordnande i det gemensamma försvarssystemet. För att det skall bliva möjligt att fullständigt genomföra denna princip synes det emellertid erforderligt att i ett sammanhang vinna överblick över hela den samlade försvarsorganisationen sådan den för närvarande ter sig. Först med utgångs— punkt härifrån torde det bliva möjligt att verkställa en fullt tillfredsställande avvägning mellan de olika försvarsgrenarnas och truppslagens behov samt att fastslå riktlinjerna för den fortsatta utvecklingen på förevarande område. Önskemål om utvidgningar och andra förändringar, som framförts från skilda håll, hava i allt högre grad visat sig påkalla ett enhetligt bedömande.

Vid prövningen av hithörande spörsmål bör beaktas, att strävandena att öka vårt lands försvarsberedskap hittills i stor utsträckning måst inriktas på uppgifter av omedelbar betydelse för denna, medan mera genomgripande organisatoriska förändringar fått uppskjutas. Den nuvarande försvarsord- ningen har sålunda med nödvändighet i många avseenden fått en proviso- risk prägel, åtminstone i vad avser fredsorganisationen. Det är emellertid i längden icke möjligt att tillgodose allenast behovet för dagen. Det har visat sig alltmera ofrånkomligt att, utöver vad som redan skett, vidtaga åt- skilliga organisatoriska åtgärder, vilka pålägga statsmakterna förpliktelser även för framtiden. Detta förhållande får emellertid icke undanskymma det faktum, att erfarenheterna från det pågående kriget kunna medföra förskjut- ningar i uppfattningen om landets försvarsbehov och om olika försvarsmedels effektivitet. Med hänsyn härtill synes man böra eftersträva ett visst mått av elasticitet i den nya försvarsorganisationen, varigenom denna alltefter förhållandena skulle kunna medgiva viss begränsning eller viss utsvällning. Vidare torde återhållsamhet böra iakttagas då det gäller att anskaffa sådana slag av krigsmateriel, om vilkas värde med hänsyn till krigserfarenheterna än så länge delade meningar råda. I detta sammanhang må även erinras om de högst avsevärda begränsningar särskilt i fråga om byggnadskostna-

derna, som blivit möjliga genom att första tjänstgöringen för huvuddeien av de värnpliktiga kunnat hållas inom ramen av ett år.

Vad sålunda anförts visar klart behovet av en plan för det fortsatta ar- betet på försvarsorganisationen. Att under nuvarande förhållanden meden i uppdrivet tempo förlöpande utveckling på ifrågavarande område för en mera avsevärd tidrymd fastlåsa organisationen i en bestämd försvarsordnng torde emellertid icke gärna vara möjligt. Svårigheten att överblicka utveck— lingen någon längre tid framåt gör det nödvändigt att begränsa planerings- arbetet till att avse de organisatoriska åtgärder, vilka böra vidtagas under de närmast liggande åren för att med hänsyn tagen till landets ekonomiska resurser åstadkomma den effektivitet och den balans i försvarsorganisatioren som alltid måste utgöra syftemålet. Samtidigt synes man böra sträva efter att förläna organisatiorfen en viss elasticitet i olika riktningar. Det är uppen- barligen ett viktigt önskemål, att försvarsorganisationen skall kunna uzan alltför stor omgång lämpas efter ett förändrat läge. Å andra sidan ligger det i öppen dag, att en mera djupgående omorganisation måste finna s*.öd i stadigvarande utvecklingstendenser. Den tilltänkta planen bör därför ut- formas så att den kan bilda en säker men icke till alla sina delar orubblig grundval vid fullföljandet av det pågående organisationsarbetet inom iör- svarsväsendet.

Försvarsutredningens tillsättande och dess uppgifter.

Sedan något år tillbaka hava inom försvarsstaben och de särskilda för- svarsgrenarnas staber utförts preliminära undersökningar på de områden, som nu äro i fråga. Det har sedermera befunnits lämpligt att överflytta det fort-satta bedrivandet av dessa undersökningar till en särskild utredning inom försvarsdepartementet, 1.941 års försvarsutredm'ng. Denna utredning har igångsatts enligt Kungl. Maj:ts beslut den 20 juni 1941 och ställts under ledning av statssekreteraren i departementet T. G. Wärn. Såsom ut— redningens huvudsyfte har angivits uppgörande av förslag till en plan rö- rande den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvars- krafter under den närmaste femårsperioden jämte därtill hörande kostnads— beräkningar. I samband med igångsättandet av utredningen har chefen för försvarsdepartementet i anförande till statsrådsprotokollet erinrat om de huvudsakliga förändringar, som dittills gjorts i 1936 års försvarsordning, samt i anslutning därtill yttrat bland annat följande:

För min del anser jag nu tiden vara inne att företaga en grundlig och enhetlig utredning rörande hela det frågekomplex som sammanhänger med utvecklingen av försvarsorganisationen under de närmast framförliggande åren. Denna utredning torde icke böra syfta till att framlägga förslag till en i egentlig mening ny försvarsorganisation, utan bör snarare hava till huvudsyfte att komma fram till en plan att ligga till grund för det fort- satta organiseringsarbetet inom försvarsväsendet under en viss tidrymd. Jag har nämligen vid övervägande av dessa spörsmål kommit till den bestämda uppfattningen, att ett fastställande för framtiden av en viss bestämd »för—

svarsordning» knappast låter sig göra och i varje fall under de förhållanden, som kunna förväntas föreligga under de närmaste åren, icke vore lämpligt. Den tidrymd, för vilken en dylik plan närmast skulle gälla, synes mig böra sättas till fem år; den utbyggnad av vissa vapengrenar som närmast kommer i fråga torde nämligen väl låta sig inpassa i en sådan tidrymd, medan å andra sidan en längre tid än denna knappast kan med någon grad av sä- kerhet överblickas.

Vad beträffar de linjer, efter vilka utredningen bör arbeta, avser jag att efter hand lämna utredningen direktiv därför, varvid jag helt naturligt kommer att rådföra mig såväl med överbefälhavaren som med cheferna för de särskilda försvarsgrenarna. Som grundsats för utredningen torde emel- lertid böra gälla, att vår försvarsorganisation bör erhålla högsta möjliga kvalitet, samtidigt som dess storlek naturligen måste anpassas efter vårt samhälles ekonomiska bärkraft. Eftersom möjligheterna i sistberörda hänse— ende äro begränsade uppkomma otvivelaktigt under utredningens gång vissa avvägningsspörsmål av både ömtålig och vansklig natur. Med det utrymme i ekonomiskt hänseende, varmed man har att räkna, synas emellertid av- vägningsproblemen böra kunna bemästras utan alltför stora svårigheter.

Vid utredningens bedrivande synes särskild uppmärksamhet böra ägnas åt angelägenheten av att söka förläna vår försvarsorganisation en sådan elasticitet, att förändringar i densamma, som i framtiden kunna komma att påkallas, skola låta sig genomföra utan alltför stora olägenheter. I sådant syfte torde böra undersökas möjligheterna att låta en del av den för ständig tjänstgöring avsedda militära personalen vara anställd på ett mindre bundet sätt än som följer av det nuvarande fullmaktssystemet.

Jämsides med frågan om uppgörandet av en plan rörande våra försvars- krafters utveckling under den närmaste femårsperioden måste även till be- handling upptagas spörsmålet om organisationen av den militära ledningen av försvarskrafterna, därvid de erfarenheter som vunnits under den hittills- varande förstärkta försvarsberedskapen torde böra särskilt uppmärksammas. I viss mån sammanhörande med ledningsproblemet är frågan om organisa- tionen av den militära förvaltningsapparaten. Sistnämnda fråga har som bekant nyligen varit föremål för en principutredning genom särskilda sak— kunniga (militära förvaltningsutredningen), vilka den 24 februari 1941 avgivit betänkande i ämnet. Over detta betänkande hava numera yttranden inkom— mit från ett flertal remissmyndigheter. Frågan om förvaltningsorganisationen behöver visserligen icke i sin helhet lösas samtidigt med frågan om försvars- organisationen i övrigt; tidpunkten för genomförande av reformer på detta område kan bliva beroende av helt andra faktorer än då det gäller föränd- ringar av de rent militära delarna av försvarsorganisationen. Förvaltnings- spörsmålet synes därför böra göras till föremål för en särskild, fristående utredning. Med hänsyn till de beröringspunkter som förefinnas mellan frågan om den militära högsta ledningen och förvaltningsorganisationen, synes det emellertid vara lämpligt, att den fortsatta utredningen rörande förvaltnings- organisationen bedrives i tiden jämsides med utredningen om den militära organisationen och i nära kontakt med denna. — — — Arbetet bör bedrivas med sådan skyndsamhet att, efter vederbörlig remissbehandling, förslag i ämnet kan föreläggas 1942 års riksdag.

Av det anförda framgår, att den plan för den fortsatta utbyggnaden och organisationen som utredningen haft till uppgift att utarbeta skall omfatta den närmast liggande femårsperioden. Den period som utredningen därvid räknat med utgöres av budgetåren 1942/43—1946/47.

Till frågan om sättet för förvaltningsutredningens fullföljande i enlighet med det sagda har departementschefen senare återkommit. På hans hem- ställan har Kungl. Maj:t den 30 augusti 1941 uppdragit åt statssekreteraren Wärn att handhava och utföra fortsatt utredning rörande organisationen av försvarsväsendets förvaltningsverksamhet ävensom att avgiva de förslag, vilka av utredningen kunna föranledas (1941 års militära förvaltningsutredning).

Sättet för utredningens bedrivande.

Vid tidigare utredningar i försvarsfrågan har en avsevärd del av arbetet ägnats åt att klargöra de utrikespolitiska och strategiska betingelserna för ordnandet av vårt lands försvar. Särskilt försvarskommissionen ägnade stor uppmärksamhet åt hithörande spörsmål och tillmätte dem ett betydande utrymme i sitt betänkande. Redan kommissionen framhöll emellertid, att slutsatserna av strategiska utredningar alltid vore såtillvida relativa, att de vore anhängiga av den större eller mindre aktualiteten hos tänkbara situa- tioner. Sedan kommissionens betänkande framlades, har Sveriges läge mi— litärt sett undergått en opåräknad förskjutning av betydande mått. Med detta för ögonen och i insikt om de snabba skiftningar i läget, med vilka man i fortsättningen måste räkna, har utredningen för sin del icke funnit anledning att låta verkställa och till grund för sitt förslag lägga ingående strategiska utredningar, vilka för övrigt skulle hava blivit av den natur, att de näppeligen kunnat framläggas för offentligheten. För det syfte, varom nu är fråga, torde det vara tillräckligt att fastslå såsom princip att vår för- svarsorganisation bör erhålla högsta möjliga kvalitet. Till annat resultzat torde ej heller de mest grundliga strategiska undersökningar kunna ledla. Landets försvarskraft är emellertid beroende icke blott av den militära or- ganisationens styrka utan även av det ekonomiska underlag och den för- svarsvilja, varpå organisationen vilar. Denna grund får icke undergrävms. De direkta försvarsutgifterna få därför icke drivas upp till sådan höjd, attt näringslivet och samhällslivet i övrigt klavbindas. Om hithörande spörsmaål ses på längre sikt, framträder här en naturlig gräns för försvarsorganisa- tionens utvecklingsmöjligheter. Frågan var denna gräns bör dragas har ear— hållit en allsidig belysning vid de överläggningar, bland annat med repre- sentanter för näringslivet och inom detta verkande organisationer m. fl., 501111 föregått utarbetandet av den planerade försvarsorganisationen. En helt annan sak är, att vårt lands förmåga att bära försvarskostnaderna i fall av krig måste skjutas i bakgrunden. I detta sammanhang måste jämväl beaktas, att materielanskaffningens omfattning med nödvändighet blir beroende ävcen av industriens kapacitet, vilken i sin tur icke kan bringas att överskrida (en viss gräns.

I och med att försvarsorganisationen enligt vad nu sagts måste inpasszas inom en låt vara icke alltför trång ram, framträder spörsmålet om avväig- ningen mellan utgifterna till de olika försvarsgrenarna till bedömande. I detta hänseende hava under ledning av chefen för försvarsdepartementtet

ingående överläggningar ägt rum med överbefälhavaren över rikets försvars- krafter. Dessa överläggningar hava i allt väsentligt varit vägledande för försvarsutredningens arbete.

Verksamheten inom utredningen har bedrivits på särskilda avdelningar, en för varje försvarsgren. Självfallet har ett nära samarbete ägt rum mellan dessa avdelningar, särskilt i frågor som äro mer eller mindre gemensamma för de olika försvarsgrenarna. Vidare har särskild sakkunskap varit till- gänglig för utredning rörande vissa viktigare fristående frågor, exempelvis spörsmålet om den högsta militära ledningens organisation. Jämsides med förevarande utredning har 1941 års militära förvaltningsutredning till be- handling förehaft spörsmålet om den militära förvaltningens organisation. En redogörelse för huvuddragen av den tilltänkta förvaltningsorganisationen har ansetts böra ingå. redan i detta betänkande. Ett fullständigt utformat förslag i ämnet torde relativt snart kunna framläggas av förvaltningsutred- ningen. .

Försvarsväsendets rullföringsnämnd har med skrivelse den 27 september 1941 framlagt förslag till ny värnpliktslag med undantag dock för stadganden om tjänstgöringsskyldighet. I anslutning härtill har försvarsutredningen den 4 oktober 1941 till chefen för försvarsdepartementet överlämnat en promemoria med förslag till lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänstgö- ringstid, om höjning av värnpliktsåldern samt om upphävande av gränsen mellan beväring och landstorm. För närmare belysning av behovet och innebörden av de föreslagna bestämmelserna om tjänstgöringstid har utred- ningen ur sitt slutliga betänkande utbrutit de avsnitt, som beröra de värn- pliktigas utbildning och vissa närliggande spörsmål, samt upptagit dessa spörsmål till behandling i promemorian. I förevarande betänkande har ut- redningen sålunda i detta avseende i stort sett kunnat begränsa sig till en hänvisning till det redan förut avgivna förslaget.

Ekonomiska och statsfinansiella synpunkter på frågan om försvars- utgifternas storlek.

Såsom redan i det föregående anmärkts har frågan om möjligheterna. för och konsekvenserna av en mera permanent ökning av försvarsutgifterna, sedd ur realekonomiska och statsfinansiella synpunkter, redan på ett tidigt stadium varit föremål för överläggningar inför chefen för försvarsdepartementet med vissa för ändamålet särskilt tillkallade personer. Här är icke platsen att när- mare ingå pä de yrkanden och erinringar, som därvid från olika håll framställts. Det synes emellertid erforderligt att i detta sammanhang i stora drag söka redogöra för den ekonomiska och statsfinansiella bakgrunden till den försvars- organisation, som utredningen i det följande föreslär.

Den sakliga innebörden för landets ekonomiska liv av en vidgad försvars- organisation är, att viss del av samhällets arbetskraft och maskinkapital undan- drages användning för produktiva ändamål, med påföljd att den löpande kon- sumtionen och nybildningen av kapital blir relativt mindre än eljest. Den

omedelbara inskränkningen kan mätas genom en jämförelse mellan natioml- inkomstens och försvarsutgifternas höjd. Den försämring i standarden sam därutöver så småningom bör inträda, till följd av att den minskade kapital- bildningen verkar hämmande på nationalinkomstens utveckling, är svårare att uppskatta.

Nationalinkomsten kan för närvarande antagas uppgå till ungefär 12 nil— jarder kronor om året. Försvarskostnader å något över 700 miljoner kroror innebära alltså en belastning av samhällets produktiva krafter med cirka 6 pro- cent. Denna belastning behöver icke på kort sikt väcka betänkligheter. Den ned- pressning av nationalinkomsten åter, som inträder först i den mån verkningama av den minskade kapitalbildningen hinna göra sig gällande, bör icke komna att innebära någon bestående reduktion av levnadsstandarden ens av den (m— fattning som omedelbart framträder. En fullständig uppbromsning av natioral- inkomstens utveckling eller en nedpressning av nationalinkomsten under den ursprungliga nivån kan icke följa av att produktionsmedel blott i nu ifråga— satt omfattning disponeras för försvaret.

Den bedömning av möjligheten att bära en förstärkt försvarstordning, som motiveras av det nyss sagda, måste emellertid något modifieras, när man betraktar frågans statsfinansiella sida. Den arbetskraft och de produk- tionsmedel i övrigt, som för en längre tid reserveras för försvarsändairål, måste erhålla sin betalning ur statens löpande inkomster, om ogynnsamma återverkningar på penningväsendet skola undvikas. Att skaffa dessa inkomster genom beskattning av medborgarnas intäkter är i själva verket medlet att an- passa medelsförbrukningen i samhället efter den ändrade användningen av de produktiva resurserna. Med hänsyn till att beskattningen drabbar blott vissa delar av nationalinkomsten, kommer den emellertid att för skatte— betalarna framstå såsom en relativt tyngre belastning än en direkt jämförelse med nationalinkomsten ger vid handen att den samhälleligt sett är. Därför kunna åtminstone på kortare sikt vissa psykologiska svårigheter göra sig gäl— lande, som begränsa möjligheterna till omdisposition av samhällsresurserna efter försvarets behov starkare än objektiva hänsyn till samhällets ekonomiska bärkraft motivera.

För bedömandet av de senast berörda, i trängre mening finansiella svårig— heterna må erinras därom, att försvarsutgifter av storleksordningen 700—800 miljoner kronor, jämte de under kriget starkt. ökade civila utgifterna för mera normala behov, i riksstatsförslaget för budgetåret 1942/43 faktiskt täckas av löpande inkomster. Spörsmålet om finansieringen av försvarsutgifter av an— given höjd kan alltså lösas.

Frågan uppställer sig emellertid, om det nu för balansering erforderliga skattetrycket skall behöva bibehållas, för att utgifterna för försvarsorganisa— tionen även fortsättningsvis skola kunna täckas med löpande inkomster. Svaret på denna fråga är tydligen i första hand beroende på bedömningen av den kommande utvecklingen av förhållandet mellan statsinkomsterna och ut— ,gifterna för civila ändamål.

Räknar man med oförändrad prisnivå och bortser man tills vidare från det inflytande en fortsatt ökning av nationalinkomsten kan utöva, talar sannolik—

heten för att nämnda förhållande icke kommer att utvecklas så, att utrymme kommer att föreligga för de ökade försvarsutgifterua vid en sänkt skattenivå. Besparingar på utgiftssidan äro visserligen att motse, bland annat på grund av att denna belastas av vissa av krisen betingade kostnader, men ”dessa be— sparingar lära knappast bli större än att de helt motvägas av nytillkommande, oavvisliga utgiftsbehov, exempelvis för förr-äntningen av den ökade statsskulden.

Under förutsättning av ett prisfall skulle de civila utgifterna kraftigt redu- ceras, främst till följd av att kostnaderna för kristillägg å löner, pensioner och socialförsäkringar samt för prissubventioner skulle i större eller mindre utsträckning bortfalla. Häremot står emellertid, att ett prisfall skulle medföra även en avsevärd nedgång i statsinkomsterna.

Även kostnaderna för den föreslagna försvarsorganisationen _ och därmed det skattebehov, vartill denna ger upphov —— påverkas givetvis av prisutveck— lingen. Vid oförändrad prisnivå synes försiktigheten med hänsyn till vad nyss anförts bjuda, att man räknar med att genomförandet av den nya försvars- organisationen medför, att det inkomstbehov som framträder i riksstatsför— slaget för budgetåret 1942/43 blir bestående. I samma mån som kostnaderna för organisationen till följd av prisfall reduceras, minskas givetvis även in- komstbehovet. Det anförda resonemanget måste emellertid kompletteras med ett påpekande, att det ju icke är storleken av statens inkomster av skatter i och för sig utan dessa inkomster i förhållande till nationalinkomsten som till slut är av betydelse.

En ökning av nationalinkomsten tenderar i och för sig att förbättra balan- sen mellan statens inkomster och utgifter. Den innebär emellertid vidare, att ett och samma inkomstbehov för statsverket kommer att kunna tillgodoses vid ett sjunkande relativt skattetryck. Om nationalinkomstens hittills fort- gående stegring icke avbrytes, bör alltså den vidgade försvarsorganisationen på längre sikt i och för sig låta sig förena med en sänkt beskattning. Betydelsen härav förringas emellertid av att man under en period av den längd det här gäller måste räkna med nytillkommande medelsbehov av annat slag, bland annat för amortering av statsskulden.

Tidigare har framhållits, att de vidgade anspråken på produktionsmedlen för försvarsväsendets räkning måste inverka menligt på nationalinkomstens tillväxt. Det har dock också understrukits, att nu ifrågavarande utvidgning av försvaret icke ensam är av sådan omfattning, att en fullständig uppbroms— ning av utvecklingen eller ett omslag i denna är att befara. Någon anledning att modifiera detta omdöme med hänsyn till statens övriga anspråk på landets ekonomi torde icke nu föreligga. Då så icke är failet och då frågan om finan— sieringen av försvarsutgifter inom den nu aktuella ramen kan lösas, synes denna kunna ur ekonomisk synpunkt godtagas.

Huvuddragen av försvarsutredningens förslag i belysning av de senaste årens erfarenheter.

Krigsmaktens organisation har sedan gammalt fått sin prägel genom upp- delningen på olika försvarsgrenar. Avgörande för denna uppdelning har varit

hänsynen till de väsentliga skiljaktigheterna mellan de huvudsakliga strids- medlens egenskaper. Såsom försvarskommission'en på sin tid framhöll äro dessa skiljaktigheter i sin tur betingade av de olika element, inom vilka strids- medlen verka: till lands, till sjöss och i luften. Under senare år hava till- kommit nya stridsmedel, vilkas användningssätt icke äro i detta avseende klart avgränsade. Det må här erinras om tillkomsten av fallskärmstrupper och lufttransporterade markförband. Frågan om flygvapnets inverkan på krigföringen tilldrager sig även i övrigt särskild uppmärksamhet. Den moderna krigföringen bygger överhuvudtaget i långt högre grad än tidigare varit fallet på en intim samverkan mellan de olika försvarsgrenarna. Detta förutsätter, att försvarsgrenarnas verksamhet i erforderlig mån samordnas. Organet härför utgöres i vår nuvarande försvarsordning av försvarsstaben. Den moderna krigföringen förutsätter emellertid även hos målsmännen för de olika försvarsgrenar-na vidgad kännedom om de övriga försvarsgrenarnas verkningssätt och möjligheter. Utvecklingen har sålunda varit ägnad att understryka kravet på att försvarsgrenarnas särintressen, vilka tidigare stun— dom framträtt med stor skärpa, underordnas de önskemål, vilka med hänsyn till landets försvarskraft såsom en helhet göra sig gällande. Den hävdvunna uppdelningen av krigsmakten på särskilda försvarsgrenar behåller dock allt— jämt i stort sett sin giltighet.

Utredningen lämnar här nedan en kortfattad redogörelse för de senaste årens krigserfarenheter, sådana de te sig ur de särskilda försvarsgrenarnas synvinklar. I anslutning härtill lämnas en översikt av utredningens förslag i stora drag.

Armén.

Genom införandet av ettårig värnplikt jämte erforderliga repetitions- och efterutbildningsövningar ävensom i samband därmed rekrytering av värnplik- tigt befäl i för organisationen erforderlig omfattning skapas i vårt land en av grundförutsättningarna för organiserandet vid mobilisering av en omedelbart operationsduglig armé.

Härför erfordras emellertid vidare "en kader av yrkesbefäl och reservbefäl, som är av tillräcklig storlek för att utgöra ryggraden i de krigsorganiserade förbanden. Genom beslut av riksdagarna 1940 och 1941 har en viss ökning av dessa kadrar ägt rum. Utredningen föreslår nu vissa ytterligare utökningar av framför allt den aktiva kadern, vilken ökning jämväl är erforderlig för att ernå ett fullgott resultat av utbildning och förvaltningstjänst m. m. i fred.

Slutligen erfordras tillgång till fullgod beväpning och utrustning och till sådana materielreserver, att förbandens uthållighet under krig icke äventyras. Med hänsyn härtill föreslår utredningen en omfattande krigsmaterielanskaff— ning, som främst tager sikte på ett höjande av arméns slagkraft och rörlighet.

Vid utformandet av förslag till arméns krigsorganisation ha rikliga erfaren- heter stått till buds från det pågående stormaktskriget ävensom från vår egen b'eredskapstjänst. Särskilt när det gäller utnyttjandet av krigserfarenheter, är emellertid en viss varsamhet erforderlig. En säker överblick över dessa

erfarenheter har nämligen ännu icke kunnat erhållas och möjligheter till 'en till grunden gående sovring av det befintliga materialet hava icke heller före- legat. Å andra sidan går utvecklingen såväl på det militärtekniska som på det strategiska och taktiska området så snabbt framåt, att det tvivelsutan ligger fara i dröjsmål med att i möjligaste mån följa denna utveckling. Härvid föreligga emellertid vissa risker för felaktiga slutledningar med därav följande konsekvenser i fråga om organisationens struktur, men dessa risker måste i nuvarande läge tagas.

Karakteristiskt för de senare årens utveckling på förevarande område, sådan den för stormakternas vidkommande under det pågående kriget fram- trätt, är den snabbhet, med vilken anfallsoperationer kunnat genomföras. Detta har, förutom genom flygvapnets verksamhet, främst åstadkommits där— igenom, att åt vissa operativa enheter givits mycket stor slagkraft och stor rörlighet. Dessa enheter hava främst utgjorts av pansarförband med stark beväpning samt stor terrängframkomlighet och rörlighet. Därjämte hava upp- trätt talrika motoriserade operativa enheter med i stort sett samma slagkraft som vanliga infanterifördelningar men med flerdubbelt större rörlighet. Även de vanliga infanterifördelningarnas slagkraft har ökats genom beväpningens stärkande. I fråga om artilleriet kan genomgående spåras en ökning av kalibern och därav följande starkare projektilverkan. Särskilt stormartilleri pansrade pjäser på bandlavettage—har på sina håll införts för att i stridens avgörande skeden medelst direkt eld på korta avstånd stödja infanteriet. Förekomsten av pansarförband har medfört en stark utveckling av pansarvärnsbeväpningen.

Erfarenheterna från det pågående kriget synas giva vid handen, att opera- tioner med dylika modernt utrustade och organiserade trupper äro möjliga att utföra även i nordisk terräng. Vår organisation och beväpning bör därför i möjligaste mån avpassas med hänsyn härtill. I det föreliggande förslaget har detta skett, så långt våra resurser ansetts göra detta möjligt.

Den stora utsträckningen av de områden, som kunna tänkas såsom opera- tionsområden för våra armékårer, och de under alla förhållanden begränsade stridskrafter, som vi äro mäktiga att uppställa, göra det erforderligt att skapa ökad tillgång på trupper med större rörlighet än som de vanliga operativa enheterna besitta. Detta krav skärpes ytterligare, om man har att räkna med en motståndare, som kan beräknas disponera över talrika lättrörliga förband.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen organiserandet av ett antal lätt— rörliga enheter, motoriserade eller cykelutrustade. I betraktande av de uppgifter, som avses komma att påvila dessa förband, är en organisa- tion i förd'elningsförband av desamma att anse såsom alltför tungrodd. I stället föreslås, att dessa förband sammanhållas i smärre operativa "enheter, motorbrigader och cykelbrigader. I likhet med de större operativa enheterna, fördelningarna, inrymma dessa brigader förband ur flera truppslag och hava organ för egen underhållstjänst. I vissa fall kan ett sammanförande av två eller flera brigader (och eventuellt även av andra enheter) i tillfälligt bildade fördelningar vara erforderligt. Med hänsyn härtill böra särskilda fördelnings- staber stå till förfogande.

Den omständigheten, att våra truppförband i fält ständigt måste vara beredda att möta anfall i stor skala av pansartrupper, medför kravet på en förstärkning av arméns pansar-värn. Utredningen föreslår därför, att de lägre truppförbandens pansarvärn ökas. De självständiga motoriserade pansar— värnskompanier, som redan ingå i organisationen, föreslås vidare skola ut— byggas till pansarvärnsbataljoner, beväpnade även med tunga pansarvärne— pjäser.

Även om förstärkningen av pansarvärnet skulle drivas längre än vad här föreslås, skulle dock icke fullständig trygghet kunna skapas mot att en mot- ståndares pansarenheter, insatta utan hänsyn till uppstående förluster, skulle kunna verkställa ett genombrott på en front. Efter ett sådant genombrott inom ett armékårområde föreligger risk för att kårens ledning och under- hållstjänst rivas upp och att frontfördelningarna inringas av motstån— daren. För att möta ett dylikt hot måste trupper med minst samma rörlighet, framkomlighet och slagkraft som de anfallande pansarförbandens stå till för— svararens förfogande. Med dessa trupper kan denne gå till motanfall och slå fiendens inbrytande pansarförband. De enda trupper, som med utsikt till fram— gång kunna insättas för denna uppgift, äro egna pansartrupper.

Tillgången till pansartrupper giver även i övrigt de egna a1mékårerna möjlighet till ett offensivt uppträdande, utan vilket framgångsrikt försvar icke är möjligt. Avvärjandet av anfall över kust eller gräns lärer för vår del ofta få karaktären av snabbt insatta motanfall. För att motanfallsförbanden skola hinna ingripa i tid kräves, att de äro mycket rörliga; därför lämpa sig motor- och cykelbrigader väl för ändamålet. Men först då i motanfallsgruppen ingå även pansarförband av tillräcklig styrka, får motanfallet den kraft och tyngd, som erfo1dras för dess snabba genomförande.

Utledningen föreslår därför, att ett antal pansarförband skall ingå 1 arméns krigsorganisation. Liksom beträffande motor— och cykelförband föreslås dessa skola bilda särskilda operativa enheter. Kärnan 1 dessa enheter utgöres av stridsvagnsförband; till dessa komma vidare pansarinfanteri, pansarvärn, motorcykelförband, ingenjörtrupp'er, artilleri m. 111.

De särskilda terrängförhållanden, som äro rådande i landets norra delar, göra det önskvärt att giva vissa av de trupper, som i första hand äro avsedda för dessa terrängområden, en med hänsyn härtill avpassad, särskild organisa- tion. Utredningen föreslår därför, att "ett antal jägarbrigader ingår i organisa— tionen.

Beträffande de övriga i armékårerna ingående operativa enheterna har ut— redningen tagit under övervägande att till vinnande av större smidighet i an— vändningen föreslå en övergång till fotbrigader, d. v. s. operativa enheter av mindre storleksordning än de nuvarande fördelningarna. Utredningen har emellertid icke funnit sig övertygad om att en dylik övergång till brigadorga- nisation skulle vara fördelaktig och vill fördenskull icke, i varje fall för när— varande, förorda densamma. Skulle emellertid efter ytterligare erfarenheter en sådan omorganisation prövas lämplig, synes denna utan större svårigheter kunna ske i stort sett inom den föreslagna ramen.

Beträffande fördelningens sammansättning har utredningen kommit till den uppfattningen, att värdet av ryttarförband inom fördelningens ram är mycket växlande med hänsyn till de skiftande uppgifter, som kunna påvila ' en fördelning. För att rationellt utnyttja det dyrbara och svårersättliga rytteriet föreslås därför, att detta sammanföras i ryttarbataljoner, vilka få karaktären av kårförband. Vid de armékårer, som erhålla ryttarbataljoner, kan tilldelning av rytteri ske till de fördelningar, som äro i behov därav; den eventuella återstoden utnyttjas av kårchefen såsom kårförband.

Vid en stridshandling, där avgörande sökes, är i regel artilleriets insats av utslagsgivande betydelse. Icke minst gäller detta det artilleri av grövre kaliber, med vilket fiendens artilleri nedkämpas eller nedhålles. Tillgången på dylikt artilleri, sammanhållet i kårförband, är för närvarande inom vår armé alltför ringa för att motsvara behovet. På grund härav föreslår utred- ningen viss utökning av kårartilleriet.

Den ständigt stegrade risken för anfall av fiendens flygstridskrafter med— för ökade krav på effektiva motåtgärder. Härvid kommer i första rummet ”ett slagkraftigt eget flygvapen. Detta kan emellertid icke beräknas vara till hands för att trygga alla förband. Arméns operativa enheter måste därför själva vara beredda att värja sig mot anfall av fiendens flygstridskrafter. Utred- ningen föreslår därför ökning såväl av truppförbandens eget luftvärn som av fältluftvärnets organisation. ,

Slutligen föreslås med hänsyn särskilt till arméns ökade mekanisering och motorisering'en utbyggnad av organen för underhållstjänsten.

Den omständigheten, att en motståndare kan beräknas rikta sina angrepps- handlingar icke endast mot stridskrafterna utan även mot hemorten, har med— fört kravet på en effektivare organisation av hemortsförsvaret än som tidigare ansetts nödigt. Om detta försvar skall kunna vid ett krigsutbrott omedelbart besitta nödig funktionsduglighet, erfordras att försvarsområdena erhålla en fastare organisation. I samband härmed föreslår utredningen en viss omreg— lering av försvarsområdena till större överensstämmelse med den admini- strativa indelningen.

Beträffande de trupper, som i krig skola stå till försvarsområdesbefälhava— rens förfogande, må särskilt nämnas hemortsluftvärnet, som föreslås betydligt utökat för att trygga viktigare delar av hemorten.

De här antydda ändringarna i krigsorganisationen medföra vissa konse— kvenser i fråga om arméns fredsorganisation. De viktigaste av dessa äro följande:

Ett nytt militärområde, omfattande Värmlands, Kopparbergs och Örebro inskrivningsområden, upprättas.

Försvarsområdesorganisationen genomföres redan i fredstid. Ett nytt truppslag, pansartrupperna, tillkommer. Vid detta sker utbild- ning av personal i stridsvagns-, pansarbil—, pansarvärns-, motorcykel- och pansarinfanteritjänst samt organisation av motsvarande förband. Till detta truppslag överföras två infanteriregementen och ett kavalleriregemente.

Delar av ett annat kavalleriregemente överföras till ett fjärde regemente av pansartrupperna.

Kavalleriet, som organiseras på tre förband, utbildas i ryttar- och cykel- tjänst.

Artilleriet utökas med ett kårartilleriregemente. Ett nytt truppslag, tygtrupperna, tillkommer för utbildning och organisa- tion av förband för tyg-, ammunitions- och reparationstjänsten.

”urinen.

Åtskilliga förändringar i marinens år 1936 beslutade organisation hava redan genomförts såväl i vad beträffar stridskrafternas styrka och samman- sättning som i fråga om personalorganisationen. Utredningen har nu gått vidare på den sålunda inslagna vägen i ändamål att utforma marinorganisa- tionen med hänsyn till det nya lägets krav och med beaktande av det pågående krigets och försvarsberedskapstidens erfarenheter. Utredningen har till prövning upptagit frågan om kustartilleriets ställning inom för- svarsorganisationen, och har därvid funnit, att kustartilleriet alltjämt bör så- som ett särskilt vapenslag ingå i marinen. Utredningen föreslår dock vissa för- ändringar beträffande vapnets struktur, vartill utredningen i det följande åter- kommer.

I fråga om erfarenheterna beträffande de marina stridskrafternas verksam— het, sammansättning, uppgifter 0. s. v. må här särskilt framhållas följande.

Flottan. '

Den påtagligaste erfarenheten från nu pågående krig rörande örlogsfar— tygens konstruktion och verkningsmöjligheter är den ökade hänsyn man har att taga till flygstridskrafterna. Erfarenheterna från den gångna krigstiden (1 september 1939—31 december 1941) beträffande flyganfallens verkan i järn- förelse med resultaten av sjökrigets övriga vapen kunna såvitt angår förlorade krigsfartyg sammanfattas på sätt i följande tabell angives. I tabellen hava för- lusterna inom Förenta Staternas och Japans flottor icke medräknats, då dels dessa flottor deltagit i kriget endast kort tid och dels de föreliggande upp- gifterna om förluster äro mycket ofullständiga.

Totala f örlustcr

Förluster genom flygplanj

,. , ____ %r 1 a 1” t Y g s t 3 P i procent av hela antalet =

fartyg av varje slag i de j krigförande staternas flottor ;

Slagskepp .................................................. 19 | 9 Hangarfartyg .............................................. 21 l 0 Tunga kryssare ............................................ 15 ! 4 l Lätta kryssare .............................................. 15 i 7 j Torpedkryssare (1,800 ton eller mera) ........................ 24 | 8 ' Jägare ...................................................... , 22 ! 7 l

Det låter sig icke göra att på samma sätt överblicka relationen mellan skador å övervattensfartyg, orsakade av anfall från flygstridskrafter och av övriga sjökrigets vapen, men det är känt, att såväl flyganfallens antal som de uppnådda resultaten varit betydande.

Med hänsyn till såväl dessa som andra erfarenheter från den pågående sjö— krigföringen kunna för vårt vidkommande följande slutsatser dragas be— träffande försvaret till sjöss.

De enskilda fartygens aktiva och passiva luftförsvar bör stärkas, d. v. 5. man bör öka antalet luftvärnskanoner och öka skyddet för fartygets vitala delar mot bomber och bombsplitter. Båda dessa åtgärder medföra principiellt en uppgång i fartygsstorleken jämfört med den storlek, som utan ökad hänsyn till luftfaran ansetts tillräcklig för att bära viss bestyckning, visst maskineri o. s. v. Därjämte böra flygstridskrafter på ett mer avgörande sätt än genom enbart spaning komplettera stridsfartygens verksamhet. En växelverkan och intim samverkan mellan sjö— och flygstridskrafter framstår som en alltmer på— taglig nödvändighet.

Vid ställningstagandet till flottorganisationen och den nybyggnad av örlogsfartyg, som bör äga rum i vårt land under den närmaste femårsperioden, måste helt naturligt hänsyn främst tagas till de rent svenska förhållandena och till de krav, som dessa uppställa för vårt sjöförsvar. Grundtanken har härvid varit att med beaktande av den roll ur såväl anfalls- som försvarssynpunkt, som flygstridskrafterna måste spela inom de begränsade operationsområden som för vår del kunna bliva aktuella, skapa ett kombinerat sjö— och flygförsvar i stånd att gå till de motanfall, som äro nödvändiga för framgång i ett för- svarskrig.

Byggandet av tunga fartyg, pansarskepp, monitorer eller dylikt har tills vidare icke ansetts böra komma ifråga, då deras konstruerande efter moder- naste principer och färdigställande i nuvarande läge tager längre tid och ställer större krav på vår industriella kapacitet än uppbyggandet av den ävenledes nödvändiga lätta delen av sjöförsvaret. Dessutom synas ytterligare erfaren— heter av flygvapnets verkningsförmåga mot tunga sjöstridskrafter böra av- vaktas innan typfrågan avgöres. Vi få tills vidare räkna med pansarskeppen av Svengetyp såsom stödstyrka, trots de brister som sammanhänga med dessa fartygs föråldrade konstruktion.

I den närmast aktuella utbyggnaden av sjöstridskrafterna böra därför komma lätta kryssare _ av vilka två redan äro beslutade samt jagare, torpedbåtar och undervattensbåtar.

Kryssarna skola kunna upptaga strid med lätta kryssare och slå ut stora jagare (torpedkryssare). De äro nödvändiga för att stödja mineringsföretag och för att vid motanfall mot fientliga företag till sjöss med sitt snabb— skjutande medelsvåra artilleri bereda väg åt egna jagare, torpedbåtar och torpedflygplan förbi fientliga stora jagare, varjämte de vid behov skola stödja egna ständigt pågående operationer. Enär de beslutade kryssarnas samtliga artilleripjäser äro användbara även mot mål i luften och enär skyddet mot bombsplitter och medeltunga bomber om än icke mot direkta tunga bomb- träffar är tillfredsställande, torde de vara bättre rustade för strid med flyg- stridskrafter än praktiskt taget alla de lätta kryssare och många större fartyg av äldre typ i andra länder, som hittills använts under det nu pågående kriget.

Med tillvaron av kryssare såsom stöd kunna jagarna hållas nere i storlek

till förmån för antalet enheter av detta fartygsslag. Jagarna hava. enligt alla krigserfarenheter den mångsidigaste användningen: torpedanfall, spaning, be- vakning, minering, eskorttjänst, transporttjänst m. 111. De duga icke till ar- tillerifartyg, ty de kunna. icke, utan att växa till sådan storlek att deras an— vändbarhet som torpedfartyg nattetid blir lidande, förses med det erforderliga skyddet för en verklig artilleristrids utkämpande. Å andra sidan kunna de icke förses enbart med torpeder och antomatkanoner, ty de måste under alla sina olika uppdrag i nödfall själva kunna slå sig fram. Den stora jagaren (torpedkryssaren) har i kriget visat sig lika sårbar från luften som den ordi- nära jagaren och dess kostnad blir så hög, att antalet enheter måste bli litet. Lämpligast för våra förhållanden, där som nyss nämnts antalet spelar stor roll, är att hålla jagarstorleken nere så lågt som följande data medgiva: 4 stycken 12 cm kanoner, kraftigt luftvärn, 53 cm torpeder, splintskydd för all personal på däck m. nu. Detta bör med hänsyn till jämförbara utländska jagarkonstruktioner kunna inrymmas inom ett deplacement av högst 1,700— 1,800 ton.

De lätta sjöstridskrafternas huvudvapen måste bli torpeden. Om kryssaren bär det artilleri, som behövs för att föra fram ett motanfall förbi fientliga lätta fartyg, och jagaren till följd av sina skiftande uppdrag varken kan bli utpräglad artilleri- eller torpedbärare, bör ett renodlat torpedfartyg, torpedbåten, bli nästa länk i kedjan. En ny fartygstyp, innebärande en ytterligare utveck— ling av motortorpedbåten, bör här insättas. Den skall föra det största antal torpeder, sjunkbomber och lätta automatkanoner, som jämte mycket hög fart kan inrymmas inom ett deplacement icke gärna överstigande 200 ton.

En lätt flotta av här angivna typer bör räkna minst 3 kryssare, 12 jagare och 18 torpedbåtar. Dess insats kan, alltefter lägets krav, ske antingen samlad eller uppdelad på operationsgrupper, i vilka såväl kryssare som jagare och torpedbåtar ingå. I båda fallen är en med sjöstridskrafterna väl samövad flygeskader denna flottas nödvändiga komplement. Detsamma är förhållandet med undervattensbåtarn a, vilka med hänsyn till påräknelig förlust— procent måste hållas uppe i antal på storlekens bekostnad.

Med en stödstyrka, tills vidare bestående av de tre Sverigeskeppen med kustjägare, torpedbåtar och minsvepare, fullständigas bilden av de krafter, som kunna insättas i det rörliga sjökriget.

Kustartilleriet.

Världskriget 1914—1918 gav otvetydiga bevis för kustartilleriets stora be- tydelse vid försvar av kuster och viktiga farvattensförträngningar. Som exempel må anföras tyskarnas befästande av Flandernkusten som stöd för sin högra flank och såsom skydd och stöd för till denna kust baserade lätta sjöstridskrafter ävensom de framgångsrika strider här grupperat kustartilleri sedermera utkämpade. Vidare bör framhållas kustartilleriets vid Darda- nellerna avvärjande av de starka engelsk—franska sjöstridskrafternas försök att forcera inloppet till Svarta havet. Erfarenheterna från samma krig visade jämväl svårigheterna att med då tillgängliga anfallsmedel, framförallt beskjut— ning från fartyg, nedkämpa i land grupperat artilleri.

Nu pågående krig kännetecknas, jämfört med världskriget 1914—1918, måhända främst av flygvapnets ökade insats såväl vid försvar som anfall. Kust- artilleriets betydelse i av kriget berörda länder synes dock härigenom icke hava minskat. Detta visas indirekt därigenom att enligt vad som hittills framkommit de ledande krigförande länderna vid haven alltjämt låta kust— artilleriet intaga en framskjutande plats vid försvaret av kust och betydelse— fulla farvattensförträngningar. Under nu pågående krig hava anfall mot av kustartilleri försvarad kust sparsamt förekommit. De erfarenheter, som hittills erhållits från bland annat Finland och Norge i fråga om kustartilleriets bety- delse för försvaret av ett lands kuster, hava dock icke givit anledning till någon omvärdering i här berörda hänseende. Genom flygvapnets utveckling hava visserligen möjligheterna till nedkämpning av i land grupperat artilleri ökats, men erfarenheterna visa dock, att- i de fall, då effektiva luftförsvarsåtgärder vid— tagits, mål av sådan begränsad omfattning som det här är fråga om äga en betydande motståndskraft.

Kustartilleriets uppgifter böra vara att inom vissa strategiskt särskilt be- tydelsefulla kustområden och farvattensförträngningar främst i samverkan med sjöstyrkor bilda försvarets kärna, att i samverkan med övriga strids- krafter främst ur armén —— biträda vid försvaret av andra kustområden samt att även annorledes utgöra skydd och stöd åt de svenska sjöstrids- krafterna. För fyllande av dessa uppgifter erfordras i första hand sjöfronts- och luftvärnsartilleri samt mineringar.

För att alltefter krigsfallet eller krigsläget kunna utnyttja kustartilleriet å olika delar av kusten bör den erforderliga förstärkningen till övervägande del ske genom att tillföra kustartilleriet ytterligare rörligt (flyttbart) svårt och medelsvårt sjöfrontsartilleri.

De i kustartilleriorganisationen ingående rörliga enheterna kunna och böra komma till användning jämväl för andra ändamål än kustförsvar, därest krigs- läget så påkallar. Dylika enheter böra då närmast ställas till förfogande för vederbörande befälhavare ur armén.

I fråga om marinorganisationens utformning må ytterligare framhållas följande.

De hittillsvarande basområdena för sjöstridskrafterna böra bibehållas och anstalterna därinom såväl för flottan som för kustartilleriet _ utvecklas och effektiviseras. Behovet av en skyddad replipunkt på Norrlandskusten framstår med hänsyn till det nutida krigets karaktär som en nödvändighet. Betydelsen av en sådan replipunkt bortfaller ej, även om vissa slag av Sjökrigs- operationer norr om Ålands hav vid vissa krigsfall äro osannolika. Gustafsviks örlogsdepå föreslås därför skola i viss mån utbyggas, varjämte Hemsö kust— artilleriförsvar (motsvarande Hemsö fästning) bör förses med viss bemanning även i fredstid. För sistnämnda ändamål bör ett mindre kustartilleridetache- ment förläggas till Härnösand.

Gotlands betydelse som replipunkt för lätta sjöstridskrafter har ökats. Åt— gärder äro därför erforderliga för upprättande på ön -— i nära samband med redan förefintliga marina anstalter vid Fårösund av vissa anstalter för att kunna komplettera deras bränsle— och ammunitionsförråd.

Vad beträffar de marina försvarsanstalterna på Västkusten innebär för— slaget, att den nuvarande Älvsborgs fästning, omvandlad till Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar, förstärkes. Ett nytt kustartilleriregemente upp— rättas för dess bemanning. Vidare utvidgas den nuvarande Göteborgs örlogs- depå avsevärt.

En av de mest framträdande bristerna i den nuvarande marinorganisa- tionen är den otillräckliga personaltillgången. Erfarenheterna från den för- stärkta försvarsberedskapen hava understrukit bristens allvarliga karaktär. Vid de nu utförda personalberäkningarna har därför beaktats, att för fram— tiden en väsentligt högre grad av beredskap än som förutsattes i 1936 års försvarsordning fordras av vårt sjöförsvar.

I fråga om kustartilleriets omfattning må följande framhållas.

Till kustartilleriet hänföres förutom fasta batterier och andra försvars— anstalter inom de olika marindistrikten —- rörligt (flyttbart) kustartilleri, be- stående av svåra och medelsvåra sjöfrontsbatterier. Av rörligt (flyttbart) artilleri böra till kustartilleriet hädanefter endast höra svåra och medelsvåra kanonbatterier, under det att kustartilleriet hittills tillhörande annat rörligt artilleri, såväl haubitser som kanoner, överföres till armén.

Vidare hänföres till kustartilleriet sådant luftvärn, som har med kustför- svarsanstalternas eget eller örlogsbasernas och krigsankarplatsernas luftför— svar att göra, dock att luftvärnet vid Stockholms örlogsstation och örlogsvarv omhänderhaves enligt nu gällande grunder.

Till kustartilleriet hänföras slutligen alla kontrollerbara mineringar med "därför avsedd utläggnings- och hemtagningsmateriel, under det minväsendet i övrigt omhänderhaves av flottan.

Flygvapnet.

Flygstridskrafternas operationsmål hava under det pågående kriget varit fiendens flygstridskrafter jämte flygindustri, lantstridskrafter jämte förbin— delser, sjöstridskrafter jämte sjöfart samt hemort.

Kampen mot fiendens flygstridskrafter har i regel varit flygvapnets primära uppgift, vare sig det gällt anfall eller försvar. Endast i den mån denna kamp så medgivit har flygvapnet kunnat ägnas åt andra uppgifter.

Flygbasbekämpning har utförts med bomb- och jaktplan under dager och mörker. Flygbasbekämpning utförd av flyg har, då motståndaren varit mindre väl förberedd därpå, i många fall lett till att det fientliga flyget ned- kämpats på några dagar. Å andra sidan finnas exempel på. att även ett under- lägset flyg kan undgå att nedkämpas samt till och med gå till motanfall mot fiendens flygbaser. Mellan Storbritannien och Tyskland pågår sålunda sedan sommaren 1940 en ömsesidig ständig flygbasbekämpning jämte anfall på flyg- industrien. Där försvaret och bassystemet varit välordnade, har intet av- görande nåtts genom flygbasbekämpning, som dock utgjort en ständigt på! gående operation i störande och nötande syfte.

Jaktflygets verkningsförmåga har under kriget visat sig vara större än väntat. Detta framkom redan under vintern 1939—40 och har sedan alltmera

bestyrkts. Luftvärnets verkan har däremot icke alltid varit så kraftig som man före kriget gjort sig förhoppning om, men det har visat sig vara oumbärligt för att försvåra fiendens uppträdande, både vid försvaret av stridskrafterna och av hemorten. I flera fall har luftvärnet haft stor verkan vid låganfall mot lant— stridskrafter, fartyg och flygplatser. Det synes emellertid vara obestridligt, att jaktförbanden utgöra det effektivaste medlet i kampen mot fiendens flygstrids- krafter, vare sig det gäller försvar av hemorten eller stridskrafterna.

Flygstridskrafternas verkningsförmåga gentemot lantstridskrafter och för— bindelser har under det pågående kriget kommit till påtagliga uttryck. Då ett starkt flygvapen utan att verksamt hindras av motståndarens flyg kunnat med full kraft sättas in mot lantstridskrafterna och deras förbindelser, har dess verkan i flera fall blivit ödesdiger. Visserligen hava i flertalet av dessa fall även de anfallande lantstridskrafterna varit överlägsna, framförallt i fråga om utrustning, rörlighet och ledning, men snabbheten i avgö— randena måste dock i väsentlig grad tillskrivas flygvapnet, särskilt då detta kunnat samverka med pansartrupper. Lantstridskrafternas förmåga att lösa. sina uppgifter synes sålunda i väsentlig grad bero av förhållandena i luften. Om ett starkt fientligt flyg erhåller fritt spelrum utan att bekämpas av eget flyg, blir genomförandet av lantstridskrafternas uppgifter i hög grad försvårat. Finnes ett starkt eget flyg i stånd att understödja lantstridskraf— terna, ökas verkningsförmågan även hos dessa senare. För dessa ändamål erfordras såväl jakt- som bombförband. Endast om sådana förband finnas av tillräcklig styrka, kan man påräkna, att lantstridskrafterna skola äga sin fulla verkningsförmåga.

Flygstridskrafternas verkningsförmåga gentemot sjöstridskrafter och sjö- fart har under det pågående kriget upprepade gånger ådagalagts. De slut- satser, som kunna dragas ur händelserna på detta område, äro i huvud- sak, att flygstridskrafter äga stor betydelse för försvaret av egen kust och som hinder mot invasion samt att de äro ett verksamt medel för angrepp mot fiendens och till skydd av egen sjöfart. Sjöstridskrafter hava inom räck- håll för starkt fientligt flyg löpt stora risker och utsatts för stora förluster. I hamn eller nära egen kust hava dessa risker kunnat minskas, därest jaktflyg kunnat avses till försvar. Herraväldet till sjöss har, där det ställts mot herra- välde i luften, icke kunnat utnyttjas på samma sätt som annorstädes. Torped- flygförband och störtbombförband hava varit verksammast. Den kraftigaste verkan mot de största fartygstyperna har nåtts med flygtorpeder, medan lätta kryssare och jagare kunnat verksamt bekämpas även med flygbomber. Sam— verkan mellan flyg— och sjöstridskrafter har vid flera tillfällen givit större ut— byte än om båda opererat var för sig.

Antalet av flyg sänkta örlogsfartyg var den 31 december 1941 minst 6 slagskepp, 8 kryssare och 45 jagare, förutom mindre fartyg och åtskilliga hjälpfartyg. Härtill kommer ett stort antal för längre eller kortare tid skadade fartyg däribland slagskepp varvid skadan stundom haft återverkningar på sjöstridskrafternas uppträdande, vid tillfället i fråga eller i allmänhet, av stor strategisk betydelse. Tunga fartyg hava varit väsentligt mera motstånds— kraftiga än lätta, men hava ofta tvingats till tidsödande reparationer.

Om sjöstridskrafterna måste baseras och uppträda inom gott räckhåll för starkt flyg, ligger deras möjlighet att undvika nedkämpning främst i jakt- flyg vid kusten och luftvärn vid baserna samt uppträdande under mörker till sjöss. Egna flygstridskrafter hava goda möjligheter att verka under dager till sjöss och under mörker vid fiendens kust gentemot fiendens sjöstrids- krafter och sjöfart.

Luftkrigföring emot hemorten såsom huvudsaklig betvingelsemetod har främst förekommit i det i Västeuropa förda kriget mellan Tyskland och Stor- britannien. Anfallsmål hava därvid varit dels industrier, järnvägar och ham- nar, dels själva befolkningen i storstäderna. Anfallen hava tidvis haft mycket stor omfattning och pågått under lång tid. Försvaret har byggt på jaktflyg och luftvärn samt i viss män på flygbasbekämpning, varvid jaktflyget som ovan nämnts gjort den mest betydelsefulla insatsen. Försvaret har orsakat för— luster, som tidvis varit mycket stora, samt tvingat bombförbanden att upp- träda under mörker och vidtaga andra åtgärder, som i hög grad nedsatt an— fallens effekt.

De hittillsvarande erfarenheterna från stormaktskriget på nyssberörda om— råde kunna givetvis icke direkt överföras på förhållandet mellan en stormakt och en liten stat. Emellertid torde det kunna sägas, att därest både det aktiva och det passiva försvaret är välordnat och så starkt som resurserna medgiva, —utsikter finnas för att luftkrigföringen mot hemorten skall bliva en tids— ödande och osäker operation och att avgörandet i stället sökes i de rent mili- tära operationerna.

Av det föregående synes framgå luftkrigföringens och flygvapnets mycket betydande inverkan på anfall och försvar. Ett svenskt flygvapen måste främst äga sådan styrka, att det med någon utsikt till framgång och tillsammans med luftvärnet kan upptaga strid med fiendens flygstridskrafter. Det måste också vara i stånd att med tillräcklig styrka direkt understödja lant- och sjöstrids- krafterna i deras verksamhet.

Ett utomordentligt viktigt led i arbetet på försvarsväsendets utveckling är därför att tillse, att flygvapnet erhåller tillräcklig styrka. Såsom framgått av beslut vid 1940 och 1941 års riksdagar har det visat sig nödvändigt att väsentligt förstärka flygvapnet utöver vad som förutsattes i 1936 års försvars— beslut. Med utgångspunkt från att man under förbanden varande förhållanden borde i den närmast liggande framtiden utbygga flygvapnet till sådan styrka som läte sig förena med de praktiska möjligheterna i fråga om rekrytering av personal, anskaffning av materiel samt anläggning av flygfält och etablisse- ment, har också överbefälhavaren över rikets försvarskrafter efter förslag från chefen för flygvapnet under tiden augusti 1940—oktober 1941 till chefen för försvarsdepartementet inkommit med särskilda, successivt utökade planer beträffande flygvapnets förstärkning.

Även enligt utredningens mening är det nödvändigt, att planen rörande flygvapnets utveckling göres så vid som vapnets starkt ökade betydelse be— tingar, därvid dock alltid hänsyn måste tagas till vad som är praktiskt genom- förbart under en period, som nu kan överblickas.

I fråga om de särskilda slagen av flygförband göra sig följande synpunkter gällande.

Bombförbanden skola vara tillräckliga för att medgiva deras användning för anfall mot fientliga flygbaser samt järnvägar och sjöförbindelser. De skola även kunna ingripa till direkt understöd åt lantstridskrafter och sjöstrids— kra fter i försvaret mot invasion över landgränsen eller havet eller genom luften. Flera slag av uppgifter kunna behöva lösas samtidigt eller nästan samtidigt på vitt skilda krigsskådeplatser, varvid dock från en central basering avsevärda möjligheter att operera åt olika håll med kort tidsmellanrum böra föreligga. Sex bombflottiljer måste anses som ett minimum, om anfallen skola kunna erhålla verklig tyngd och slagkraften skall kunna bibehållas trots förluster.

Jaktförbanden skola äga tillräcklig kapacitet för att bereda ett effektivt skydd åt egna flygstridskrafter i luften och på marken, lantstridskrafterna och deras förbindelser, sjöstridskrafterna i hamn eller i kustens närhet och slutligen hela hemorten. De äro även vid sidan av rörliga trupper det viktigaste medlet gentemot fientlig luftinvasion. Uppgifterna måste i regel lösas inom vitt skilda områden samtidigt och kräva, att jaktförbanden spridas ut till de områden, där uppgifterna skola lösas. Är antalet jaktförband för litet, måste viktiga om- råden eller stridskrafter lämnas oförsvarade. Ehuru det framstår såsom önsk— värt, att antalet jaktflottiljer ytterligare utökas, har utredningen dock ansett sig kunna stanna vid att föreslå, att flygvapenorganisationen under den ifråga- varande femårsperioden skall utbyggas till att omfatta sex sådana flottiljer, vilket med hänsyn till vårt lands stora yta måste betraktas såsom ett knappt mlnimum. '

Spaningsförbanden skola kunna utföra övervakning av fiendens bakre förbindelser samt havet och fiendens kust i syfte att skaffa underrättel- ser om krigsläget i stort och förebygga fientliga överraskningar. De erfordras därjämte för taktisk spaning m. m. åt flyg—, lant och sjöstridskrafterna. De tre redan befintliga spaningsflottiljerna böra kunna någorlunda tillgodose dessa behov.

Enligt utredningens förslag skall slutligen i organisationen ingå en torped- flottilj. Denna skall medverka i övervakningen av havet och fiendens kust, kunna understödja sjöstridskrafterna i strid samt utföra självstän- diga offensiva företag med bomber, torpeder eller minor. Torpedflottiljen avlastar bombförbanden från de dagliga uppgifterna över havet, ehuru de se- nare skola kunna ingripa även där, då avgörande operationer pågå till sjöss. Med torpedflottiljen erhållas ökade möjligheter till offensiva operationer i sjö— kriget utanför kustfarvattnen.

Allt efter läget skola förbanden kunna samlas kring en för tillfället viktig uppgift; i regel måste dock flera uppgifter lösas samtidigt, vilket ökar kravet på erforderlig minimistyrka. Denna måste också sättas nog högt för att flyg- vapnet efter förluster icke alltför hastigt skall förlora i stridsvärde.

Det anförda har synts utredningen peka hän på att planen beträffande flygvapnets utökning bör grundas på en organisation om 16 flottiljer. Det synes utredningen emellertid icke osannolikt, att utvecklingen under femårs-

perioden kan komma att tala för en ytterligare utökning av flygvapnet. Där- vid torde i första hand ytterligare en jaktflottilj böra tillkomma.

De allmänna grunder för en svensk flygvapenorganisation, som angåvos i 1930 års försvarskommissions betänkande äro alltjämt tillämpliga. Erfaren— heten har dock ytterligare understrukit vissa av de synpunkter, som där an— fördes men som icke till fullo beaktades i 1936 års försvarsordning såvitt flygvapnet angår. Särskilt har den snabba tekniska utvecklingen medfört, att materielen blivit mera komplicerad och långt dyrbarare än som år 1936 kunde förutses, vilket ställt ökade krav på personal och organisation.

I fråga om flygmaterielen har utredningen räknat med ett väsentligt högre antal reservflygplan än som förutsattes i 1936 års försvarsordning. Därmed hava flygvapnets årskostnader avsevärt stegrats, men stegringen har å andra sidan synts nödvändig för att trygga flygplantillgången vid mobilisering och under någon tids krig. Utredningen beräknar, att såväl nyuppsättningen av flottiljer som ersättning av äldre materiel skall kunna äga rum helt med hjälp av resurserna inom landet. Den inhemska tillverkningen bör dock icke hindra inköp från utlandet, om läget så påfordrar samt tid därigenom kan vinnas och fullgod materiel erhållas.

Vad slutligen beträffar ersättningsväsendet för personal och materiel har erfarenheten visat, att flygvapnet icke i lika hög grad som tidigare ansågs vara möjligt kan bygga på den rekrytering och utbildning och den tillverkning, som igångsättes vid mobilisering. Det är bland annat av denna anledning som ökningen. av personal- och materielbestånden vid förbanden varit nöd- vändig. Det är likväl till fördel för flygvapnet och ett statligt intresse, att personalrekryteringen förbättras genom att civilflygningen uppmuntras samt att materielersättningen i krig underlättas genom att flygindustrien erhåller hög kapacitet och såvitt möjligt tryggade arbetsförhållanden i krig.

För flygvapnets ledning och indelning på krigsfot måste i ett större flyg- vapen vissa organisationer tillkomma. (Den högsta administrativa och opera- tiva ledningen behandlas i annat sammanhang.)

Enligt 1936 års försvarsordning skulle de fyra bombflottiljerna samman- föras till en eskader, medan jaktflottiljen huvudsakligen avsågs för Stock- holms försvar och de båda spaningsflottiljerna underställdes chefer ur armén respektive marinen.

Utredningen föreslår nu, att huvuddelen av flygförbanden i fred uppdelas på fyra flygeskadrar, var och en under ledning av en eskaderchef med stab.

För den omedelbara tillsynen av och viss betjäning vid flygfälten erfordras en territoriell organisation vid flygvapnet. Utredningen föreslår därför i det följande, att landet indelas i fem flygbasområden, vart och ett under en chef med stab.

Sammanfattning av utredningens kostnadsberäkningar.

Då det gällt att uppgöra beräkningar över kostnaderna för den tilltänkta försvarsorganisationen, har försvarsutredningen nödgats konstatera, att man i dagens läge saknar möjlighet att med någon större grad av säkerhet förutse,

vilken prisnivå som kommer att vara rådande vid olika tidpunkter under de år, då det planerade utbyggnads— och organisationsarbetet är avsett att sättas i verket. Det pågående krigets varaktighet ävensom bland annat omöjlig- heten av att förutse, i vilken mån den sedan krigsutbrottet pågående för- skjutningen i relationen mellan olika priser kommer att i sinom tid återgå, gör att alla förutsägelser om den kommande prisutvecklingen endast kunna bliva gissningar.

Rörande hithörande spörsmål har försvarsutredningen samrått med statens industrikommissions prisbyrå. Vid överläggningarna har enighet vunnits om följande riktlinjer för kostnadsberäkningarna.

De enda någorlunda säkra hållpunkter som finnas tillgängliga för beräkning av kostnader äro dels dagens prisnivå och dels den prisnivå, som var rådande under tiden närmast före krigsutbrott-et. Med dagens prisnivå förstås då de senaste siffror rörande prisläget, vilka föreligga statistiskt bearbetade; i all- mänhet komma dessa siffror att hänföra sig till prisläget den 1 juli 1941. Önskvärt är, att kostnadsberäkningar framläggas enligt båda dessa alternativ. Detta synes kunna ske på så sätt, att kostnaderna beräknas efter senast till- gängliga prisuppgifter och att därefter genom anlitande av tillgängliga pris- indices — en omräkning göres till den prisnivå, som rådde närmast före krigs— utbrottet. Därigenom erhåller man —— åtminstone i nuvarande läge och så länge ytterligare prishöjningar ej inträffa —— två gränsvärden för de sannolika kostnaderna. Dessutom ernår man möjlighet att, allteftersom prisläget för- skjutes, aktualisera kostnadsberäkningen genom anlitande av de olika pris— ind'exserierna.

För att möjliggöra en sådan aktualisering av kostnadsberäkningen är det emellertid erforderligt, att kostnaderna uppdelas i grupper alltefter utgifts— ändamålen. En uppdelning efter följande grunder synes motsvara behovet:

Avlöningar till fast anställd personal. Ammunition. Avlöningar och familjebidrag till Övriga verkstadsprodukter. värnpliktiga. Reparationer och underhåll. *Livsmedel. *Hudar och lädervaror. *Fodermedel. *Spånadsämnen och textilvaror. =**Bränsle. Byggnadsarbeten. * Kolbränslen. Husbyggnader (kaserner, förråd * Brännoljor. hangarer o. dyl.). *Smörjmedel. Befästningsarbeten. Verkstadsprodukter. Flygfält. Pansarbilar, stridsvagnar o. dyl. Övriga anläggningar. Fartyg. Reparationer och underhåll. Flygplan. Övriga varor. Övriga motorfordon. Övriga utgifter (t. ex. resor och trans— Vapen. porter) .

Vid uppgörandet av detta förslag har utredningen i största utsträckning sökt följa den gruppindelning som tillämpas av kommerskollegium för parti-

priser inom landet. De grupper, som utmärkts med asterisk, återfinnas bland kommerskollegii prisindextal. Då emellertid en mycket betydande del av för- svarets utgifter avse anskaffning av sådan materiel, som kan rubriceras som »verkstadsprodukter», har här föreslagits en annan, för försvarets vidkom- mande mera lämpad uppdelning än den som förekommer för »metaller och metallindustrivaror» i kommerskollegii gruppindelning. Dessutom föreslås kostnaderna för byggnadsarbeten bliva uppdelade på särskilt sätt. Möjlighet till aktualisering av dessa kostnader föreligger, åtminstone i någon mån, genom anlitande av socialstyrelsens eller Aktiebolaget Svenska Handels— bankens byggnadskostnadsindex. Beträffande vissa anslag, där någon skillnad mellan 1939 och 1941 års prisnivå icke ansetts föreligga, har allenast ett slut- belopp angivits.

Såsom av det följande framgår har utredningen, med iakttagande av nyss— nämnda princip rörande prisnivåerna, företagit noggranna beräkningar rörande kostnaderna för genomförande av den av utredningen föreslagna planen för de tre försvarsgrenarnas framtida organisation. Beräkningarna återfinnas som en del av det avsnitt i betänkandet som avser vederbörlig försvarsgren. Av dessa beräkningar framgår, att utredningen ansett sig böra skilja å ena sidan mellan årskostnader och engångskostnader. och å andra sidan mellan de kostnader, som hänföra sig till uppsättningsperioden, och de som avse tiden därefter. Då engångskostnaderna förutsättas skola koncentreras till uppsättningsperioden, komma de beräknade kostnaderna efter denna period att helt och hållet avse årskostnader.

Vad beträffar engångskostnaderna har utredningen ansett sig böra skilja mellan engångskostnader för materiel m. m. å ena sidan, och bygg- nadskostnader m. m., å den andra. Detta beror främst därpå, att de förra direkt belasta driftbudgetens fjärde huvudtitel, medan byggnadskostnaderna primärt utgå av kapitalmedel och belasta driftbudgeten endast i avskrivnings- väg. För att erhålla en rättvisande bild av de tre försvarsgrenarnas kostnader för byggnader och markförvärv under uppsättningsåren har utredningen i slutkostnaderna medtagit allenast den del av kapitalinvesteringarna, som bör omedelbart avskrivas och sålunda belasta driftbudgeten, med andra ord grundavskrivningsbehovet. Därvid har i stort sett den principen tillämpats, att kostnader för nybyggnader, till- och ombyggnader, större ändringsarbeten, kajanläggningar m. m. avsetts böra schablonmässigt avskrivas med 50 procent utan åtskillnad för olika slag av byggnader, att kostnader för arbeten å skjut- banor och övningsfält, för iordningställande av flygfält, för flygplatsbelys- ning m. m. skola avskrivas med 100 procent samt att kostnaderna för mark— förvärv ävensom för insprängningar i berg icke till någon del skola avskrivas. Den närmare tillämpningen av nämnda princip framgår omedelbart av upp- ställningen av kostnadsberäkningarna.

I detta sammanhang torde böra påpekas, att bland byggnadskostna— derna för arméns del icke räknats med de med Stockholms garnisons utflytt— ning till Järvafältet ävensom ammunitionsfabrikens förflyttning sammanhän— gande kostnaderna. Dessa kostnader avses nämligen skola avskrivas i särskild

ordning. Icke heller har utredningen bland marinens byggnadskostnader med- räknat det belopp som kan bliva erforderligt för genomförande av den pla— nerade förflyttningen av Stockholms örlogsbas till annan plats än den nu- varande. Förutom att nämnda kostnader äro vanskliga att för närvarande beräkna, kunna de icke heller sägas direkt hänföra sig till den plan för för- svarsorganisationen som nu framlägges. Dessutom frigöras genom en sådan förflyttning värden, som till stor del torde kompensera de därmed förenade utgifterna. Slutligen hava bland kostnadsberäkningarna icke heller medtagits kostnaderna för fullföljandet av de planerade nybyggnaderna för vissa stabs— och förvaltningsorgan m. m. i Stockholm.

Byggnadskostnadernas beräkning har i stor utsträckning ägt rum i direkt samarbete med 1940 års militära byggnadsutredning, vilken i de fall där den icke själv utfört beräkningarna lämnat grundläggande synpunkter och direktiv rörande beräkningarnas utförande.

Beträffande beräkningen av personalkostnaderna vill utredningen redan här framhålla, att i de angivna lönekostnaderna, vilka beräknats på grund- val av nu gällande avlöningsreglementen, ingår rörligt tillägg, men däremot icke kristillägg och icke heller dyrtidstillägg i de fall då sådant förekommer. Sist- nämnda bägge tilläggsgrupper ha i stället ansetts böra ingå i det för gemen- samma kostnader beräknade beloppet. Utgifterna för personalens pen- sionering ingå över huvud icke i kostnadsberäkningarna.

Vid beräkningen av kostnaderna för avlöningar till de under avlönings- anslagen upptagna befattningshavarna hava följande grunder tillämpats.

För personal med avlöning enligt löneplanerna Oa och Ca har räknats med nettolön i näst högsta löneklassen inom lönegraden, utom för beställnings- havare i lönegraden Oa 2, för vilka räknats med nettolön i 4 löneklassen. Vad beträffar beställningshavare i lönegraden 001 har räknats med nettolön i lägsta löneklassen. Då beställning upptagits i alternativa lönegrader har räknats med ett belopp, utgörande medeltalet av nettolönerna i näst högsta löneklasserna av respektive lönegrader. I fråga om personal, avlönad enligt löneplanen UO, liksom för personal med avlöning enligt militära icke-ordi- nariereglementet har räknats med nettolön i den löneklass, vederbörande uppnått efter två avlöningsförhöjningar inom lönegraden. För beställnings— havare, avlönad enligt lönegraden Mb 1, har räknats med nettolön i näst högsta löneklassen. I fråga om det fast anställda manskapet, avlönat enligt löneplanen Ma, har för beställningshavare i lönegraden Ma3 vid armén räknats med lön i 8 löneklassen och för motsvarande beställningshavare vid marinen och flygvapnet med lön enligt 7 löneklassen. För beställningshavare i lönegraderna Ma 2 och Ma 1 har räknats med lön i 5 respektive 2 löneklas— serna, utom för volontärer över stat vid armén, för vilka räknats med lön enligt 1 löneklassen. Med avseende å ortsgrupp har för personal vid armén räknats med E—ort. För militär och civilmilitär personal vid marinen har räknats med lön enligt F—ort beträffande personal tillhörande flottan och för marinen gemensamma kårer och med lön enligt E—ort för personal vid kust- artilleriet. I fråga om den extra ordinarie och extra personalen vid marinen

har räknats med lön enligt den för vederbörande tjänstemans stationerings- ort fastställda dyrorten. Vad slutligen beträffar flygvapnets personal har räknats med I—ort för den civila personalen vid flygstaben och den i Stockholm stationerade extra ordinarie personalen och med E-ort för all övrig personal.

I anslutning härtill må nämnas, att utredningen vid personalförteck- ' ningarnas upprättande ansett sig böra föreslå, att de civila ordinarie tjänste- män vid vissa staber, skolor m. m., vilka hittills avlönats enligt A-planen i civila avlöningsreglementet, skola överföras till att avlönas enligt löneplanen Ca i militära avlöningsreglementet. Detta förslag sammanhänger med att enligt nuvarande ordning två avlöningsreglementen måste samtidigt till- lämpas vid en och samma institution, vilket är särskilt olägligt i de fall, där en icke—ordinarie tjänsteman, avlönad enligt militära icke-ordinariereglemen- tet, skall vikariera för en ordinarie tjänsteman, avlönad enligt civila avlönings— reglementet. Emellertid medför ett genomförande av försvarsutredningens förslag i denna del, att vissa ändringar måste vidtagas i den till militära av— löningsreglementet fogade tjänsteförteckningen.

Då den under de olika försvarsgrenarnas avlöningsanslag uppförda del- posten till tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. torde få anses vara av- sedd att tagas i anspråk allenast vid oförutsedda behov av extra arbetskraft, har utredningen för tillgodoseende av behov av extra personal, som på för- hand kan beräknas bliva erforderlig med hänsyn till periodiskt återkommande anhopning av arbetsuppgifter, i delposten: Extra ordinarie tjänstemän inräknat ett visst belopp i avsikt att inom ramen för ifrågavarande belopp (för armén 50,000 kronor, för marinen 35,000 kronor och för flygvapnet 20,000 kronor) maximerade belopp skola kunna ställas till vederbörande myndig— heters förfogande för nämnda ändamål. I konsekvens härmed har benäm- ningen av delposten ändrats till: Extra ordinarie och extra tjänste— man.

I samband härmed vill utredningen framhålla, att vid uppgörandet av för- slag till personalförteckningar och därpå grundade kostnadsberäkningar ut- redningen utgått från den förutsättningen, att den icke-ordinarie personal som finnes mera stadigvarande anställd vid försvarsväsendet skall i princip avlönas med anlitande av avlöningsanslag och icke såsom nu i stor utsträck- ning är fallet från sakanslag. Utredningen har därvid i stort sett följt de principer som kommit till uttryck i armé—, marin- och flygförvaltningarnas skrivelser med framställning rörande respektive försvarsgrenars medelsbehov för budgetåret 1942/43.

Vad beträffar de kostnader, vilka icke hänföra sig till de tre försvars— grenarna utan äro av för försvarsväsendet gemensam natur, har utredningen icke ansett sig böra eller kunna framlägga noggranna kostnadsberäkningar på samma sätt som beträffande försvarsgrenarna. Storleken av dessa kostnader är nämligen i väsentliga delar icke direkt beroende av den plan för försvars— organisationens utveckling som utredningen här framlägger utan kan i mångt och mycket bedömas fristående. Utredningen har emellertid —— för att komma

fram till en något så när rättvisande siffra för de sammanlagda kostnaderna för försvarsändamål — gjort vissa kalkyler jämväl rörande' nu ifrågavarande kostnader. De utgifter som här avses hänföra sig dels till de anslag å fjärde huvudtiteln, vilka avse försvarsdepartementet, de centrala förvaltningsmyndig— heterna och försvarsstaben, dels till kostnaderna för de institutioner, som i riksstatens fjärde huvudtitel redovisas under rubriken »D. Vissa försvars- väsendet tillhörande institutioner», dels slutligen till de anslag, vilka i huvud- titeln redovisas under rubriken »E. Diverse». Utredningen har uppskattat sammanlagda summan av ifrågavarande för försvarsväsendet gemensamma utgifter till i medeltal 45 miljoner kronor om året under uppsättningsperioden samt i runt tal 50 miljoner kronor om året efter organisationens genom- förande. Någon beräkning av kostnaderna efter olika prisnivåer har här icke gjorts. Till grund för uppskattningen av sistnämnda belopp ligga följande, i de flesta fall mycket approximativa siffror:

Försvarsdepartementet ......................................................... 500,000 Arméförvaltningen ............................................................... 2,500,000 Marinförvaltningen ................................................ . .............. 1,500,000 Flygförvaltningen .............................................................. 1,300,000 Försvarsstaben ..................................................................... 800,000 Sjökarteverket ..................................................................... 1,000,000 Krigsarkivet ........................................................................ 70,000 Armémuseum ........................................................................ 60,000 Försvarsväsendets läroverk ................................................... 550,000 Militärmeteorologisk informationstjänst .................................... 120,000 Försvarsväsendets radioanstalt ........ 1,200,000 Garnisonssjukvården ............................................................ 2,800,000 Ersättning till byggnadsstyrelsens delfond .............................. 600,000 Ersättning till arméförvaltningens delfond .............................. 13,000,000 Ersättning till marinförvaltningens delfond .............................. 7,500,000 Ersättning till flygförvaltningens delfond ................................. 7,500,000 Ersättning för automobilskatt ................................................ 1,500,000 Diverse .............................................................................. 7,500,000

Summa kronor 50,000,000

Försvarsutredningen anser sig i anslutning till ifrågavarande beräkningar särskilt böra framhålla, att de angivna kostnadsbeloppen för de centrala för— valtningsmyndigheterna hänföra sig till den principiella organisation av dessa myndigheter, som för närvarande är rådande. I den mån den pågående för— valtningsutredningen skulle komma att föranleda större eller mindre för ändringar i denna organisation, har man givetvis att räkna med förändringar jämväl i fråga om kostnaderna för förvaltningsmyndigheterna. '

Med förenämnda principer som utgångspunkt har försvarsutrcdningeni sina kostnadsberäkningar rörande den plan för försvarsväsendets utveckling, som i det följande framlägges, kommit till de resultat som framgå av följande sammanfattning: '

Sammanfattning av kostnaderna för genomförande av utredningens förslag.

Armén.

Årskostnader .......... Engångskostnader (utom byggnader m. m.). . .. Avskrivningar å bygg- nader m. 111.

Summa kronor

Marinen.

Ärskostnader .......... Engångskostnader (utom byggnader m. m.). . .. Avskrivningar å bygg- nader m. m.

Summa kronor

Flygvapnet.

Årskostnader .......... Engån gskostnader (utom byggnader m. m.). . . . Avskrivningar å bygg- nader m. 111.

Summa kronor Gemensamt

Summa summarum kronor

Total kostnad under uppsättningsperioden

Medelkostnad per budgetår under uppsättnings-

Kostnad per budgetår efter uppsättnings-

perioden perioden Prisläget Prisläget Prisläget Prisläget Prisläget Prisläget % 1939 1/1 1941 1/7 1939 1/1 1941 1/7 1939 1/7 1941 Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. 861,441,000 1,070,959,000 172,288,000 214,191,(l00 189,381,000 238,207,0( 423,420,000 580,000,000 84.680,000 116,000,000 — 49,667,000 66,200,000 9.933,000 13,240,000 — 1,384,528,000 1,717,159,000 266,901,000 843,431,000 189,381,000 238,207,01 504,860,000 656,400,000 100,972,000 131,280,000 111,000,000 144,880,0| 36,028,000 41,360,000 7,205,600 8,272,000 — — 19,708,000 23,650,000 3,941,600 4,730,000 —— — 560,596,000 721,410,000 112,119,200 144,282,000 111,000,000 144,880,0l 725,798,000 928,167,000 145,159,600 185,633,400 164,583,000 212,787,0l 82,912,000 99,099,000 16,582,400 19,819,800 —— 70,796,000 87,641,000 14,159,200 17.528,200 —- * 879,506,000 1,114,907,000 175,901,200 222,981,400 164,588,000 212,787,01 225,000,000 225,000,000 45,000,000 45,000,000 50,000,000 50,000.04 2,999,630,000 3,778,476,000 599,921,400 7 55,694,400 514,964,000 645,874,0

Avd. Il. Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor.

Värnpliktstid och tjänstgöringstid m. m.

Såsom i det föregående anmärkts har försvarsutredningen redan tidigare till chefen för försvarsdepartementet överlämnat en promemoria med förslag till lagstiftning om de värnpliktigas tjänstgöringstid m. m. I samband där— med har utredningen framlagt fullständig utredning rörande de värnpliktigas utbildning och vissa närliggande spörsmål. Förslag till lagbestämmelser om inskrivning och redovisning av de värnpliktiga samt i andra ämnen avseende värnplikten har utarbetats av försvarsväsendets rullföringsnämnd. På grund av innehållet i inkomna yttranden har en överarbetning av de båda förslagen verkställts inom försvarsdepartementet, i samband varmed bestämmelserna sammanförts i ett enhetligt förslag till värnpliktslag. Detta förslag har genom proposition (nr 318) förelagts 1941 års riksdag, som i allt väsentligt godkänt detsamma. Försvarsutredningen, som torde få hänvisa till sitt redan förut avgivna förslag i angivna ämnen, vill i detta sammanhang endast i kort— het erinra om vissa huvudpunkter i det av riksdagen antagna lagförslaget.

Den nya värnpliktslagen innebär bland annat, att vämpliktsålderns övre gräns med hänsyn till personalbehovet iden planerade nya krigsorganisa- tionen höjes från 46 till 47 år. Behovet av att öppna möjlighet för en friare disposition av landstormen har nödvändiggjort, att indelningen i beväring och landstorm försvinner.

De mest betydelsefulla nyheterna röra emellertid utbildningstiden. För huvuddelen av de värnpliktiga blir övningstiden 450 dagar, inberäknat sed- vanliga övningsuppehåll. Tiden blir lika för alla försvarsgrenar och trupp- slag. I förhållande till den äldre värnpliktslagen, som bestämde utbildnings— tiden till 175—340 dagar — olika för olika kategorier av de värnpliktiga —— innebär detta en avsevärd utökning.

För flertalet värnpliktiga vid armén och kustartilleriet kommer tjänst— göringstiden att uppdelas på en första tjänstgöring om 360 dagar samt två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning om vardera 30 dagar. Repetitionsövningarna skola fullgöras senast tredje respektive åttonde året efter inskrivningsåret, efterutbildningsövningen —— som motsvarar den nu- varande landstormsövningen —— senast _adertonde året. Flottan tilldelad värn- pliktig skall fullgöra honom åvilande tjänstgöring i en följd eller med en första tjänstgöring om 420 dagar och en efterutbildningsövning. Flygvapnet tilldelad värnpliktig skall fullgöra en första tjänstgöring om 360 dagar samt en eller flera repetitionsövningar om sammanlagt 60 dagar och en efterutbild- ningsövning om 30 dagar.

Av stor betydelse äro vidare föreskrifterna om uttagning av vissa värn— pliktiga till officers- eller underofficersutbildning. Sådan uttagning blir nöd- vändig på grund av den planerade krigsorganisationens ökade omfattning.

De härtill uttagna få sin tjänstgöring förlängd med högst 360 respektive 180 dagar efter första tjänstgöringens avslutande. Uttagningen skall ske efter den värnpliktigas militära lämplighet oberoende av om han avlagt student- examen eller liknande kunskapsprov.

Sjökaptener och likställda få tjänstgöringen förlängd med 120 dagar i form av två repetitionsövningar senast adertonde året.

Värnpliktiga läkare, tandläkare, apotekare, veterinärer, ingenjörer m. fl. specialister kunna vid behov få tjänstgöringen förlängd med högst 180 dagar, fördelade i omgångar på hela värnpliktstiden. Härigenom kommer behovet av en mera grundlig utbildning för dessa kategorier att tillgodoses samtidigt som deras facktjänstgöring kan nyttiggöras vid truppförbanden. Nackdelen av att den fortsatta tjänstgöringen utsträckes över hela värnpliktstiden mot— väges av att den omfattar endast halva tiden av den extra tjänstgöringen för dem, som uttagits till officersutbildning.

Försvarsutredningen, som förutsatt, att den fortsatta utbildningen skall ekonomiskt kompenseras, har i sin förutnämnda promemoria framlagt vissa riktlinjer för utformandet av blivande bestämmelser i detta ämne men för- klarat sig icke vara beredd att då avgiva ett formligt förslag. Kungl. Maj:t har sedermera uppdragit åt försvarsväsendets lönenämnd att verkställa ut- redning och framlägga förslag rörande gottgörelse åt värnpliktiga, som ut- tagits till fortsatt utbildning. Lönenämnden har den 13 december 1941 avgivit förslag i ämnet.

Om det med hänsyn till krigsberedskapen finnes nödigt, kan Kungl. Maj:t föreskriva en eller flera beredskapsövningar om sammanlagt högst 180 dagar. Dessa måste dock uttagas inom 11/2 år efter avslutandet av första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) eller fortsatt tjänstgöring. För sådant ändamål skola alltså de yngsta årsklasserna tagas i anspråk. I ett mera allvarligt läge kan inkallelse till beredskapstjänst ske under samma förutsättningar som nu.

Genom dessa nyligen genomförda förändringar i fråga om övningstiden för de värnpliktiga har en fast grund lagts för det fortsatta arbetet på att uppbygga en krigsmakt, som är operationsduglig omedelbart efter mobili— sering. På denna grund har försvarsutredningen genom förevarande förslag byggt vidare.

Den nya värnpliktslagen innefattar även genomgripande förändringar i systemet för inskrivning och redovisning av de värnpliktiga. Inskrivnings- väsendet ordnas gemensamt för samtliga värnpliktiga, alltså ej som nu särskilt för sjömanshusinskrivna. Rullföringsområden skola ej längre finnas. Verk- samheten koncentreras till inskrivningsområdet under en regementsofficer, inskrivningschefen. Även värnpliktsregistreringen blir gemensam för samt- liga värnpliktiga. Registreringen avses ske vid truppförbanden och mot— svarande enheter i fråga om värnpliktiga, som dit fördelats för utbildning och för mobilisering, samt vid inskrivningsexpeditionerna — förlagda till in— fanteriregementena samt två av pansarregementena beträffande alla värn- pliktiga, som äro kyrkobokförda inom inskrivningsområdet. För varje inskriv— ningsområde skall i regel finnas en inskrivningsnämnd mot för närvarande en för varje rullföringsområde. Det kommer i enlighet därmed att finnas 24

37 nämnder i stället för nuvarande 81. Nämnden skall bestå av inskrivningschefen som ordförande och minst två icke militära ledamöter. De sistnämnda utses liksom nu av landstingen (städer utanför landstingen), övergångsvis dock av länsstyrelserna. Besvär i inskrivningsärenden behandlas av inskrivningsrådet, vilket skall bestå av tre ledamöter, av vilka en militär. Rådet, som skall vara gemensamt för hela riket, skall ersätta de nuvarande 21 inskrivningsrevi— sionema.

Vissa gemensamma personalfrågor.

Tjänstegrad och titel för beställningshavare

i lönegraden 06 2. För militära beställningshavare gäller såsom huvudregel, att varje lönegrad enligt avlöningsreglementet motsvaras av en bestämd tjänstegrad och titel. Härigenom skapas klarhet i det militära subordinationsförhållandet. Undan- tag från regeln utgöra emellertid enligt'nu gällande bestämmelser överste- och kommendörsgraderna, vilka i militära avlöningsreglementet motsvaras av icke mindre än tre lönegrader, nämligen lönegraderna Oa 6, Ob 1 och Ob 2. Någon olägenhet torde i fredstid mera sällan göra sig gällande i fråga om befälsförhållandena i vad avser beställningshavare i de båda lägre av dessa lönegrader. Däremot torde friktion lätt kunna uppstå i förhållandet mellan beställningshavare i de båda högre av dessa lönegrader. Framförallt synes detta kunna bliva fallet inom armén, där det är av betydelse, särskilt under krig, att fördelnings- och regementschefer icke innehava samma tjänstegrad. Det är därför önskvärt, att en ny tjänstegrad mellan generalmajor och överste (konteramiral och kommendör) inrättas för beställningshavare i lönegra- den Ob 2.

Chefen för försvarsdepartementet har låtit undersöka denna fråga och över- befälhavaren för rikets försvarskrafter samt de olika försvarsgrenscheferna hava därvid beretts tillfälle att yttra sig. Av de sålunda avgivna yttrandena framgår, att full enighet råder rörande behovet av att inrätta en ny tjänste- grad och titel för beställningshavare i lönegraden Ob 2. Med hänsyn till den ställning befattningshavare i denna lönegrad innehava ha de militära myndigheterna ansett lämpligt, att de hänföras till generalspersoner (flagg- män). Flera olika förslag till titlar hava i de avgivna yttrandena framkommit.

Försvarsutredningen har tagit denna fråga under närmare övervägande och därvid även för sin del kommit till det resultatet, att starka skäl tala för att beställningshavare i lönegrad Ob 2 hänföras till generalspersoner (flaggmän). För dessa beställningshavare bör därför tillkomma en ny generals— och amirals- grad liggande mellan generalmajors och överstegraderna respektive konter- amirals- och kommendörsgraderna. Titeln för beställningshavare i den nya graden bör bliva generalmajor av 2. graden respektive konteramiral av 2. graden. Detta medför i sin tur, att de nuvarande generalmajors och konter- amiralstitlarna böra ändras till generalmajor av 1. graden respektive konter— amiral av 1. graden. De olika generals— och amiralsgraderna skulle sålunda bliva:

Vid armén, kustartilleriet och flygvapnet: General, Generallöjtnant, Generalmajor av 1. graden, Generalmajor av 2. graden.

Vid flottan:

Amiral,

' Viceamiral,

Konteramiral av 1. graden, Konteramiral av 2. graden. Generalmajor av 2. graden och konteramiral av 2. graden böra bära uniform och gradbeteckning i likhet med vad som är fastställt för generals- personer respektive flaggmän, gradbeteckningen dock utan stjärna.

Fänriks anställnings- och löneförhållanden.

Enligt 1936 års försvarsbeslut gjordes avvägningen mellan fänriks- och löjtnantsbeställningarna med hänsyn till att omkring tre årsklasser officerare skulle inneha fänriksbeställningar. Såsom framgår av det följande under avsnittet »Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen» har försvarsutredningen utgått från samma beräkningsgrund samt ansett, dels att befordran till löjtnant på stat normalt bör ske efter omkring tre fänriksår dels att samtliga fänrikar böra uppföras såsom extra ordinarie. Detta utesluter icke att, såsom utredningen i annat sammanhang föreslagit, befordran till löjtnant skall kunna ske efter två år som fänrik, därest så skulle befinnas lämpligt eller av särskilda förhållanden vara påkallat.

Utredningen har vidare kommit till den uppfattningen, att inga skäl före— ligga för att i fortsättningen bibehålla benämningen »extra ordinarie» fänrik, därest, såsom utredningen föreslår, inga »ordinarie» fänrikar komma att upp- föras i lönegraden Oa 1. I begreppet fänrik kommer då framdeles att ligga, att innehavarna av fänriksbeställningar äro icke-ordinarie tjänstemän. I löne- planen för officerare torde därför lönegraden Oa 1 böra utgå och i löneplanen Oc synes >>extra ordinarie fänrik» böra ändras till »fänrik».

Underofficerare i lönegraden Ill) 3.

I likhet med vad för närvarande är fallet anser utredningen, att lönegraden U03 icke bör utgöra den normala slutgraden för underofficerare, utan att denna alltjämt bör vara lönegraden UO 2. I lönegraden U03 böra endast de underofficerare inplaceras, som bestrida särskilda och mera ansvarsfulla befattningar. Såsom framgår av den närmare redogörelse, som i det följande skall lämnas, föreslår utredningen, att —- utöver de befattningar, som tidigare hänförts till denna lönegrad, nämligen förrådsförvaltare, förvaltare och rege- mentskassörer — däri skola inplaceras inom armén förvaltare vid fälttygkåren och vid trängen, inom marinen innehavare av vissa redan förefintliga, mera krävande befattningar, vilka avses skola betecknas såsom förvaltningsunder—

officerare, och inom flygvapnet de nya beställningarna såsom flygstations- mästare och flottiljkassör.

Förändringar i fråga om pensionsålder.

Chefen för flygvapnet har vid upprepade tillfällen föreslagit, att pensions- åldern för flygvapnets personal skulle överlag sänkas. Försvarsutredningen, som icke varit i tillfälle att ägna närmare undersökning åt denna fråga, anser emellertid, att densamma i sinom tid bör göras till föremål för särskild ut- redning, som emellertid icke torde böra begränsas till att avse blott flyg— vapnets personal utan bör omfatta den militära personalen i gemen. Ut- redningen inskränker sig därför, såsom av det följande framgår, till att föreslå vissa speciella ändringar i fråga om pensionsåldrar, vilka förändringar mera direkt sammanhänga med den föreslagna försvarsorganisationen. Dessa för— ändringar äro:

1. Pensionsåldern för underofficerare av 2. graden vid flottan och kust- artilleriet sänkes från 55 till 50 år.

2. Pensionsåldern för högbåtsmän vid flottan sänkes från 55 till 50 år.

3. Pensionsåldern för marinöverintendenten bestämmes till 65 år samt sänkes för kommendör vid marinintendenturkåren från 65 till 60 år.

4. Pensionsåldern för generalsperson i lönegraden Ob 3 vid flygvapnet sänkes från 65 till 60 år.

5. Pensionsåldern för överfurirer vid flygvapnet bestämmes till 50 år.

Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen.

Vid tillsättandet av försvarsutredningen uttalade chefen för försvarsde- partementet till statsrådsprotokollet, att särskild uppmärksamhet borde ägnas åt angelägenheten av att söka förläna vår försvarsorganisation en sådan elasti- citet, att förändringar i densamma som i framtiden kunde komma att påkallas skulle låta sig genomföra utan alltför stora olägenheter. I sådant syfte borde undersökas möjligheterna att låta en del av den för ständig tjänstgöring av- sedda militära personalen vara anställd på ett mindre bundet sätt än som följer av det nuvarande fullmaktssystemet.

Då det gäller att undersöka vilka vägar som stå. till buds för att tillgodose ett dylikt önskemål om en viss elasticitet i försvarsorganisationen, måste fram- hållas, att likaväl som en sådan elasticitet är ägnad att underlätta ett smidigt genomförande av smärre förändringar i organisationen, den å andra sidan icke får givas en sådan omfattning och form, att organisationen i någon mån får karaktären av ett provisorium. Detta skulle lätteligen medföra, att er— forderlig stadga i organisationen eftersattes till förfång för verksamheten inom densamma.

Manskapskadrerna bestå av kontraktsanställd personal, som relativt snabbt omsättes. Därav följer, att förändringar i dessa kadrer kunna inom måttliga- gränser vidtagas på förhållandevis kort tid, därest så skulle anses nödvändigt. Officers- och underofficerskadrerna utgöras däremot till största delen av per-

sonal med fullmakt, ett system som utan tvivel bör allt framgent i princip bi- behållas — något annat skulle kunna allvarligt äventyra rekryteringen. Detta medför emellertid, att möjligheterna för att vid behov nedbringa dessa kad— rers storlek äro i avsevärd mån begränsade, därest man vill undvika det ur många synpunkter ytterst betänkliga systemet med övergångsstater.

Vissa åtgärder synas emellertid utredningen kunna vidtagas som medföra, att behovet i fredstid av fullmaktsanställda beställningshavare kan i viss om— fattning hållas nere under vad som eljest vore ur fredstjänstens synpunkt nödvändigt, med påföljd att en viss begränsning av organisationen i dess hel— het kan framdeles äga rum utan vidtagande av alltför ingripande åtgärder. Sålunda har man ansett det möjligt att vid arméns truppförband räkna med att vissa kompaniofficers- och underofficersbeställningar, som enligt de an- tagna beräkningsgrunderna hade bort upptagas på ordinarie stat, ersättas med till ständig fredstjänstgöring inkallade officerare och underofficerare i reserven, antingen reservutnämnda eller pensionsavgångna. En sådan tjänst- göring, som måste tänkas vara frivillig, skulle också medföra, att ett avsevärt antal officerare i reserven skulle erhålla en grundligare erfarenhet av tjänsten än som eljest står till buds, något som i och för sig är av värde. På motsvarande sätt har man vid flottan och kustartilleriet räknat med att vissa eljest erforder— liga statbefattningar skola kunna ersättas med i tjänstgöring varande reserv- befäl. Jämväl vid flygvapnet har man förutsatt, att för utfyllande av freds- behovet av ständigt tjänstgörande officerare reservpersonal skall få finnas permanent inkallad till tjänstgöring.

En annan möjlighet att nedbringa det eljest föreliggande behovet av per— sonal på stat har utredningen ansett böra undersökas, nämligen att låta ett antal kaptener och fanjunkare (motsvarande) efter uppnådd pensionsålder kvarstå i tjänst ett eller två år med full lön men över stat, med andra ord att uppskjuta pensionsåldern för dem ett eller två år samtidigt som de få lämna sina ordinarie beställningar för besättande i vanlig succession. Ett sådant förfarande, vilket emellertid torde förutsätta ändring i tjänstepensionsregle- mentet, skulle säkerligen i enstaka fall kunna vara till fördel. Att det måste tillämpas med försiktighet, är emellertid uppenbart.

På grund av de åtgärder, som sålunda anses böra komma ifråga för ned- bringande av de ordinarie personalkadrerna, har utredningen vad armén be— träffar räknat med en minskning av den eljest erforderliga statkadern med 1 kapten, 1 löjtnant och 1 sergeant vid varje regementsförband samt 1 löjtnant och 1 sergeant vid varje kårförband. Jämväl vid flottan och kustartilleriet hava, på sätt av det följande framgår, vissa inskränkningar i de eljest erfor- derliga staterna kunnat äga rum. Vid flygvapnet har man däremot icke kunnat räkna med någon inskränkning i personalkadern av nu nämnda anledningar.

En kategori officerare är redan nu anställd på ett mera lösligt sätt, näm- ligen de extra ordinarie fänrikarna, vilka antagas av försvarsgrenscheferna genom antagningsbevis. Begreppet e.o. fänrik infördes genom 1939 års mili— tära avlöningsreglemente. Förut konstituerades fänrikarna av Kungl. Maj:t och kunde efter 2 år erhålla fullmakt som fänrik. Vid uppgörandet av 1936

års statberäkningar utgick man ifrån såsom normalt, att en officer skulle kvarstå som fänrik i 3 år och därefter befordras till löjtnant. Detta skulle med tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser innebära, att en officer normalt skulle vara e. o. fänrik i 2 år och ordinarie fänrik med fullmakt i 1 år för att därefter utnämnas till löjtnant. På grund av den stora expansion av personalstaterna som ägt rum under de senaste åren hava emellertid beford- ringsförhållandena på sistone varit sådana, att löjtnantsutnämning ofta ägt rum redan efter två år eller något däröver; med andra ord har tiden som ordi- narie fänrik krympt samman eller helt uteblivit. _

Vid beräkningen av staternas storlek har försvarsutredningen utgått ifrån samma princip som låg till grund för 1936 års beräkningar, eller att fänriks— tiden normalt skall vara 3 år, innan befordran till löjtnant på stat äger rum. Utredningen har därvid ansett sig böra föreslå, att begreppet ordinarie fänrik skall slopas och att alla fänrikar skola Vara icke-ordinarie tjänstemän med titeln fänrik utan bestämningen »extra ordinarie». Detta medför en be— tydande förenkling i skilda hänseenden utan att för den enskilde officeren medföra annat än obetydlig ekonomisk nackdel tillika med någon förlängning av tiden som icke-ordinarie beställningshavare. Utredningen förutsätter, att efter 3 år utnämning till löjtnant under alla förhållanden skall äga rum, an- tingen på ledig ordinarie beställning eller i regemente etc. Efter 2 år skall möjlighet föreligga att, därest löjtnantsbeställning finnes ledig, utnämna fänrik i sådan beställning samt även att, om tjänsteförhållandena det påkalla, utnämna en fänrik till löjtnant i regemente etc. I sistnämnda fall förutsättes fänriken vara berättigad att fortfarande uppbära lön som fänrik.

Den sålunda föreslagna ordningen för fänrikstidens längd och fänrikarnas ställning som icke—ordinarie tjänstemän är uppenbarligen ägnad att i viss mån tillgodose kravet på elasticitet i organisationen. Därest en minskning i offi- cerskadrernas storlek framdeles skulle visa sig önskvärd, kan detta nämligen inom en rimlig gräns ske genom att nedsätta den normala fänrikstiden till 2 år och samtidigt under en övergångstid successivt minska rekryteringen från krigsskolorna, till dess antalet fänrikar nedgått till % av det antal som räknats med i den nu föreslagna organisationen.

Ett ytterligare moment av elasticitet i personaluppsättningen ligger i den omfattande användning av pensionerade officerare och underofficerare i s. k. arvodesbefattningar som redan med nuvarande organisation tillämpas och som i den föreslagna organisationen kommer att ytterligare praktiseras. Det kan nämligen väl tänkas, att, därest så skulle befinnas påkallat, göromålen å vissa av dessa befattningar framdeles övergångsvis kunna övertagas av officerare och underofficerare på stat, varigenom en viss åtstramning av den samlade personaluppsättningen skulle åstadkommas.

Ett motsvarande förfarande som det nyssnämnda kan tänkas komma i till- lämpning även med avseende å de befattningar för icke—ordinarie civil per— sonal som avses skola inrättas vid flygvapnet för att nedbringa behovet av militär personal i vissa sysslor. Som exempel på dylika befattningar må nämnas, att för tillgodoseende av flygvapnets behov av fotografipersonal civil

personal beräknats i stället för att införa en särskild yrkesgren som foto- mekaniker bland underofficerare och stammanskap. Vidare hava för flot— tiljernas sjukvårdsavdelningar upptagits en civil sjukvårdsförman och ett civilt sjukvårdsbiträde såsom ersättare för en sjukvårdsunderofficer och en militär sjukvårdare. Tre civila signalister, vilka föreslås vid varje flottilj, er- sätta en underofficer och två militära signalmekaniker o. s. v. Framhållas må emellertid, att flygvapnets behov av militär och civilmilitär personal på stat enligt det föreliggande förslaget icke kommer att kunna fyllas förrän efter ut- gången av den ifrågavarande 5—årsperioden, utan bristerna därutinnan måste fyllas bland annat genom frivilligt tjänstgörande reservpersonal samt kon- traktsanställd civil personal.

Soldatvården.

1940 års militära socialvårdskommitté har den 25 oktober 1941 framlagt betänkande med förslag angående soldatvården (statens off. utredn. 1941: 30). Över detta förslag har försvarsutredningen den 1 december 1941 avgivit underdånigt utlåtande.

Kommitténs förslag går ut på bland annat en utvidgning av verksamhets— området för det nuvarande centralrådet för religiös och kulturell verksamhet inom försvarsväsendet till att omfatta den socialvårdande verksamheten på försvarets område. I samband därmed skulle centralrådet erhålla benäm— ningen >>soldatvårdsnämnden>>. För den militära ledningen av den social— vårdande verksamheten skulle i försvarsstaben inrättas särskilda organ icke blott i krig utan även under fred. I fråga om verksamheten vid truppför- banden och därmed jämställda enheter har kommittén föreslagit bibehållande av de nuvarande bildningsråden under den ändrade benämningen »bildnings- nämnder». Vid krigsorganiserade truppförband och enheter skulle finnas assistenter och ombud.

Försvarsutredningen, som i sitt yttrande haft vissa erinringar att göra mot förslaget, har dock i stort sett kunnat tillstyrka detsamma. Utredningen har emellertid därvid gjort förbehåll för vissa personalfrågor avseende försvars- staben. Härutinnan får utredningen nu hänvisa till de förslag, som i detta betänkande framläggas beträffande försvarsstaben.

Gemensam utbildning för manskap. Å/lmänna grunder.

Utbildningen av det fast anställda manskapet omfattar förutom den rent militära utbildningen jämväl undervisning i allmänbildande ämnen. Denna undervisning avser att bibringa det fast anställda underbefälet och den blivande underofficeren på aktiv stat det mått av allmänbildning, som anses erforderligt för att de skola kunna fylla uppgifterna som trupputbildare och truppförare i fredstid och vid mobilisering.

Undervisningen i allmänbildande ämnen har vid samtliga försvarsgrenar hittills bedrivits jämsides med den rent militära utbildningen. På grund

härav har det i regel uppstått en viss konkurrens om elevernas tid och intresse mellan å ena sidan den militära utbildningen och å andra sidan undervisningen i allmänbildande ämnen. Detta förhållande har inverkat menligt på resultatet inom båda arbetsområdena, varför systemet icke kan anses rationellt. Olägenlieterna hava dessutom skärpts därigenom att under- officerselever, som redan före första anställningens början förvärvat under- officerskompetens i allmänbildande ämnen, tvingats följa i stort sett samma utbildning som Hertalet elever med betydligt mindre kunskaper.

Den utbildning av värnpliktigt befäl vid armén, som utredningen i en tidi- gare till Kungl. Maj:t överlämnad promemoria föreslagit, ävensom den orga- nisation av utbildningen till officer på aktiv stat vid armén, som i det följande kommer att föreslås, ger möjlighet åt alla värnpliktiga att nå officersbefordran och vinna anställning på aktiv stat. Då det emellertid icke bör ifrågakomma att minska fordringarna på det mått av allmänbildning, som en officer på aktiv stat måste äga, är det erforderligt att försvarsorganisationen inrymmer en läroanstalt, vid vilken erforderliga kunskaper i allmänbildande ämnen kunna inhämtas.

Anförda synpunkter på underbefälets utbildning till underofficer och jäm- väl till officer på aktiv stat tala för ett åtskiljande till tiden av den militära utbildningen och undervisningen i allmänbildande ämnen. Kraven på. ett sådant system föreligga, så som framgått av det ovan anförda, främst inom armén. Då emellertid undervisningen i allmänbildande ämnen vid alla tre försvarsgrenarna syftar till samma mål och sålunda med fördel kan anordnas gemensamt för dem alla, synes det emellertid utredningen mest rationellt att tillskapa en för hela försvarsväsendet gemensam läroanstalt, förslagsvis benämnd försvarsväsendets läroverk.

F örsvarsväsendots läroverk.

Principiellt synes försvarsväsendets läroverk böra omfatta två linjer, en för förvärvande av underofficerskompetens och en för förvärvande av officers- kompetens i allmänbildande ämnen. Vid nuvarande Arméns underofficers- skola motsvaras dessa båda linjer av A-linje (>>vanlig underofficerslinje») respektive C-linje ( » studentlinje»). Dessa båda linjer vid läroverket benämnas jämväl i fortsättningen A- och C—linjer.

Det synes emellertid synnerligen angeläget, att läroverket jämväl inne- fattar en mot nuvarande A-linje svarande, efter militära behov anpassad teknisk linje, till vilken elever ur pansartrupperna, artilleriet, luftvärnet m. fl. samt vissa elever ur marinen och flygvapnet kunna ansluta. På denna tekniska linje skulle, som namnet antyder, huvudvikten läggas på de tek— niskt betonade ämnena: En närmare undersökning av undervisningsplanerna ger emellertid vid handen, att studierna vid denna linje måste givas en sådan omfattning, att de föra fram till en teknisk realexamen, mera mot- svarande B-linjen (se nedan) än A-linjen. Då undervisningen på A—linjen utgör ett minimikrav för underofficersbefordran, synes emellertid den tek-

niska linjen (i fortsättningen benämnd T-linjen) icke kunna göras obliga- torisk.

Vid den nuvarande arméns underofficersskola (AUS) finnes utöver ovan angivna A- och C—linjer jämväl en B-linje, som för fram till vanlig real- examen, dock utan ämnet franska. Denna linje är icke oundgängligen er- forderlig ur militär synpunkt utan har sitt berättigande främst ur eivilan- ställningssynpunkt. Med hänsyn till att befintligheten av ifrågavarande linje kan bidraga till en god rekrytering, synes det utredningen motiverat att bibehålla denna linje jämväl vid försvarsväsendets läroverk.

Under förutsättning att den allmänbildande undervisningen under rekryt— och underbefälsutbildningen (denna undervisning benämnes i det följande »klass 1») bibringat eleverna ett kunskapsmått i ämnena modersmålet, historia med samhällslära, geografi och matematik motsvarande minst genom— gången klass 3 i ö-klassig realskola och att de äga vissa förkunskaper i språk, synes det möjligt att uppnå. ovan angivna studiemål ifråga om A-, T- och B-linjerna på två år (klass 2—3) och ifråga om C—linjen på tre år (klass 2—4). Studieåret måste dock i så fall utsträckas att omfatta tiden oktober—mitten av maj.

Ovan angivna förkunskaper i språk, vilkas omfattning framgår av den närmare redogörelse för de olika linjerna, som lämnas nedan, föreslås in hämtade lämpligen genom deltagande i korrespondensundervisning kombi- nerad med deltagande i de studiecirklar, som planeras vid truppförbanden (stationerna, ilottilj erna). Ifrågavarande korrespondensundervisning torde kunna bedrivas vid det för försvarsväsendet ifrågasatta gemensamma korrespondens- institut, till vilket chefen för armén av överbefälhavaren erhållit i uppdrag att i samråd med övriga försvarsgrenchefer utarbeta förslag. Utredningen vill redan i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att ett sådant institut kommer till stånd, framförallt med hänsyn till den kursverksamhet för rese'rvofficerare och värnpliktigt befäl som utredningen i det följande kommer att föreslå.

Läroverkets olika linjer och klasser framgå av nedanstående översikt.

__) klass ZA ___—> klass 3A

Från klass 1 vid trupp- _) klass 2 T————> klass 3 T

förbanden etc- —> klass 2B—> klass 313 _—> klass 2 Ol'—+ klass 3 0 ———> klass 4 C

Undervisningens omfattning på de olika linjerna framgår av följande. A—lz'njen.”

Studiemål: realexamen utan franska och med ett främmande språk (val— fritt tyska eller engelska), godkänt betyg i svensk skrivning samt i minst sex av följande åtta ämnen nämligen: svenska språket och litteraturen, tyska (eller engelska), historia med samhällslära, geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi. Kristendomskunskap läses men göres icke till föremål för betygssättning.

Fordringar för tillträde till klass 2 A: ett kunskapsmått motsvarande god-

känd genomgången klass 3 i Ö-klassig realskola i ämnena modersmålet, historia med samhällslära, "geografi och matematik; kunskaper i tyska motsvarande genomgången klass 1 eller i engelska klass 2 i 4—klassig realskola.

Fordringar för tillträde till klass 3 A: ett ungefärligt kunskapsmåtti ovan angivna ämnen motsvarande klass 4 i ö—klassig realskola.

T—lz'njen.

Studiemål: en efter militära behov anpassad teknisk realexamen. Uppdelning på underlinjer torde här bliva ofrånkomlig. Undervisningens omfattning synes böra göras till föremål för en närmare omprövning.

Fordringar för tillträde till klass 2 T = klass 2 A.

Fordringar för tillträde till klass 3 T: ett ungefärligt kunskapsmått mot- svarande godkänd genomgången klass 4 på teknisk linje, inbyggd iö-klassig realskola.

B-linjen.

Studiemål: vanlig realexamen utan franska. Fordringar för tillträde till klass 2 B : klass 2A. Fordringar för tillträde till klass 3 B: ett kunskapsmått motsvarande god- känd genomgången klass 4 i ö-klassig realskola.

C—linjen.

Studiemål: begränsad studentexamen i huvudsak såsom vid nuvarande arméns underofficersskola, d. v. 5. med fullständiga studentkurser imoders- målet, historia, ett främmande språk (valfritt tyska, engelska eller franska; flottans elever engelska och franska; kustartilleriets elever engelska eller franska) samt matematik enligt latingymnasiefordringar (»latinlinje») eller realgym- nasiefordringar (»reallinje»). Eleverna på reallinjen deltaga dessutom i under- visningen i fysik enligt realgymnasiefordringar och kemi enligt latingymnasie- fordringar och bliva behöriga till kommendering till krigsskola endast om de hava godkända betyg i dessa ämnen (eventuellt efter vederbörlig kompletterings- prövning). Underbetyg i fysik och kemi utgör dock icke, i motsats till vad för närvarande är fallet vid AUS, hinder för examens godkännande. I ämnen, som icke föras fram till studentexamen, erfordras kunskaper motsvarande real- examen utan franska; dock i det av språken tyska eller engelska (för kust artilleriets elever de av språken tyska, engelska eller franska), som icke föres fram till studentexamen, kunskaper som motsvara godkänd genomgången ring II i 4-årigt gymnasium (ett läroverksårs kunskaper utöver realexamen). Beal- examenskunskaperna behöva icke _ i motsats till vad som för närvarande är fallet vid AUS — dokumenteras genom avläggande av realexamen.

Reallinje är obligatorisk för elever ur artilleriet, luftvärnet och ingenjör- trupperna samt för elever ur marinen.

Bätt synes böra medgivas dem som så önska, att utöver ovan angivna ämnen undergå studentexamen i ett eller flera av följande ämnen: återstående språk(en), Specialmatematik (för elever på >>reallinje») samt biologi med hälso- lära och geografi. Därest schematekniska förhållanden det medgiva och an-

talet elever icke är för litet, bör även någon undervisning i dessa ämnen anordnas.

Fordringar för tillträde till klass 2 C=klass 2A. Fordringar för tillträde till klass 3 0: ett kunskapsmått motsvarande något mer än realexamen.

Fordringar för tillträde till klass 4 C: ett kunskapsmått motsvarande något mindre än godkänd genomgången näst högsta gymnasiering.

Tillträde till klass 2 på samtliga linjer bör vinnas utan inträdespröv- ning. För tillträde till klass 2 C fordras att vid armén hava genomgått officersaspirantskola och vid övriga försvarsgrenar annan i särskild ordning föreskriven utbildning och att därvid hava ådagalagt lämplighet för utbild- ning till officer på aktiv stat.

Tillträde direkt till_ övriga klasser bör kunna äga rum efter inträdes— prövning.

Övergång mellan olika linjer bör kunna ske enligt följande grunder: från A- eller B-linjen till T-linjen efter prövning i de tekniska ämnena; från A—linjen till B-linjen efter prövning i ytterligare ett språk samt i eventuellt underkända ämnen;

från T-linjen till A- eller B-linjen efter prövning i eventuellt underkända ämnen samt i ämnen, som i förhållande till den nya linjen hava reducerat timantal på T-linjen eller alls icke förekomma där;

från B-linjen till A-linjen utan prövning; .från C-linjen till A- eller B-linjen utan prövning och till T-linjen efter prövning i de tekniska ämnena.

Övergång bör i regel ske endast efter avslutad klass, dock med rätt för rektor att under pågående läsår göra de överflyttningar mellan A-, T- och B-linjerna, som kunna befinnas erforderliga.

Genomgången godkänd A-, T- och B-linje bör berättiga till kommendering till vederbörlig underofficersskola och C-linje till kommendering till krigs- skola.

Antalet elever vid fullt genomförd organisation beräknas utgöra om- kring 790, varav 323 från armén, 360 från marinen och 107 från flygvapnet. Eleverna hava beräknats fördela sig på linjer och klasser enligt tablån å sid. 48.

Enär antalet elever i en läsavdelning i regel icke bör överstiga 26—28. blir antalet läsavdelningar 31, varav för C—linjen enligt preliminära beräk- ningar omkring 9.

För att motverka den nedgång i elevernas fysiska kondition, som ett oavbrutet läroverksarbete medför, föreslås eleverna i läroverket erhålla 6 timmar gymnastik m. m. per vecka, d. v. s. en timme dagligen. Med hän— syn härtill kan antalet teoretiska lektioner per dag sättas till högst 7. Detta gör per läsavdelning 42 timmar i veckan. För angivna 31 läsavdelningar gör detta sammanlagt 1,302 timmar. För de olika linjernas avdelningar kommer i vissa ämnen en uppdelning i olika undervisningsgrupper att krävas, vilket medför ett beräknat ytterligare antal av 200 timmar per vecka. Samman—

lagda antalet lästimmar per vecka blir sålunda ],302 + 200=1,502 eller avrundat 1,500.

Undervisningen kan tänkas utövas antingen, såsom för närvarande är fallet vid AUS, helt av timlärare eller till större delen av fast anställda lärare och till mindre del av timlärare. Med ett elevantal av 790 torde det emellertid vara omöjligt att erhålla kvalificerade timlärarkrafter i tillräcklig utsträckning. Antalet undervisningstimmar per vecka vid AUS uppgår för närvarande till 440 och bestrides helt av timlärare. Möjligheten att på orten erhålla godtagbara timlärare är därmed i det närmaste utnyttjad. Att bestrida undervisningen helt med timlärare kan därför icke komma ifråga. Genom att till mindre del använda timlärare kan dock organisationen göras elastisk.

Undervisningstiden beräknas omfatta tiden omkring lim—”75:30 under- visningsveckor.

I anledning av det anförda vill utredningen föreslå, att undervisningen ledes huvudsakligen av fast anställda lärare samt till viss del med timlärare sålunda:

Låstimmar per vecka.

9 lektorer med undervisningsskyldighet om 26 timmar per vecka 234 26 adjunkter med undervisningsskyldighet om 30 timmar per vecka 780 Timlärare ................................................................ 486

Summa 1,500

Den ur flera synpunkter lämpligaste förläggningsplatsen för läroverket är Uppsala. Nuvarande AUS kan därvid med vissa ombyggnader användas såsom förläggningslokaler för läroverkets elever.

En läroverksbyggnad innehållande lektionssalar jämte kemi-, fysik-, biologi- och geografirum samt en samlingssal m. m. måste emellertid upp- föras. Till denna fråga återkommer utredningen i det följande.

I fråga om läroverkets lydnadsställning göra sig följande synpunkter gällande.

Befälet över till läroverket beordrad militär personal ävensom över arméns underofficersskola, som fortfarande avses vara förlagd till Uppsala, föres lämp- ligen av en och samma chef, regementsofiicer ur armén. Organisatoriskt skulle sålunda under denne chef lyda dels underofficersskolan, organiserad på ett kompani, dels läroverkets tre kompanier, ett för varje försvarsgren. För verksamheten vid läroverket är däremot studierektor ledare; han före— slås i detta avseende lyda under en styrelse, där skolans chef är ledamot och de olika försvarsgrenarna äro representerade. I övrigt bör läroverket vara underkastat kontroll m. ni. av skolöverstyrelsen.

Jämväl i förvaltningshänseende synes det lämpligt att läroverket an- knytes till arméns underofficersskola på så sätt, att elevernas utspisning, avlöning, redovisning m. m. omhänderhaves av chefen för sistnämnda skola. Likaså bör förvaltningen och vården av samtliga byggnader ske genom dennes försorg, varjämte kassaförvaltningen bör vara gemensam för läro-

Ungefärlig beräkning av antalet elever och exempel på deras fördelning på linjer och klasser.

Antal Summa Summa Exempel på fördelning av eleverna rege- elever per clever pur menten regemente truppslag T-linjcn B-linjen C-linjen (mot- (mot- (försvars-

svarande) svarande) gren) 2 T i 3 T 2 B 3 B 3 C 4 C

Truppslag

Försvars aren ” (motsvarande)

Infanteriet . . . . . . ...... 19 133 Kavalleriet . . . . . . . . .. 3 9 Pansartrupperna . . . 4 28 Artilleriet . . 55 Luftvärnet . . . . . . . . .. 33 Ingenjörtrupperna . . . 14

C? H 1.0 (N "I N

Signaltrupperna .. . . 11

HNHCQv—qv—(HCO

Trångtrupperna. . . . . . . 32

HQFLONHQv—C HCNCDIOHHQHH

Intendenturtrupperna . 4

HNQCOv—lv—dmv—CH

Tygtrupperna. . . . . . . . .. 4

I— 09

Marinen . ........... Flottan. . . . . ........... Kustartilleriet . . . . . . . Summa —

(N!” mH

& Q'

Flygvapnet. . . . . . . . ..|

ID H

Summa summarum l

Gb

Antal klassavdzar. . . .!

verket och underofäcersskolan och lyda under chefen för sistnämnda skola. Däremot synas särskilda anslag för försvarsväsendets läroverk böra upp- tagas i riksstaten, fördelade som vanligt på avlönings- och omkostnads- anslag.

Viss personal på. underofficersskolans stat ävensom från marinen och flygvapnet kommenderad personal (se under >>Utbildningsanstalter») avses handhava elevernas utbildning i gymnastik och idrott.

På grund av det ovan anförda föreslås läroverkets personal utgöras av:

Ordinarie tjänstemän. Lönegrad etc. 1 rektor ............................................................ E 13 9 lektorer .......................................................... A 27 26 adjunkter ........................................................ A 23 1 maskinist ........................................................ A 10 Icke-ordinarie personal. 1 förste vaktmästare .............................................. Eo 7 1 kanslibiträde .................................................... EO 7 1 vaktmästare .................................................... Eo 5 1 skrivbiträde .................................................... Eo 2 Personal med arvoden. Timlärare (486 timmar) .......................................... 8 kr./tim. Bibliotekarie ...................................................... 1,000 kr. Sångledare ........................................................ 500 kr. Beäänz'ngspersonal. 10 städerskor .................................................... 600 kr.

Såsom i det föregående framhållits böra för försvarsväsendets läroverk särskilda avlönings- och omkostnadsanslag upptagas å riksstaten. Anslagen ifråga synas böra uppföras under fjärde huvudtitelns samlingsrubrik »D. Vissa försvarsväsendet tillhörande institutioner». Avlöningsanslaget, från vilket ovannämnda personal bör avlönas, har av försvarsutredningen preliminärt beräknats till högst 500,000 kronor. Omkostnadsanslaget, från vilket utgifter för böcker, undervisningsmateriel, skrivmateriel, expenser m. m. böra bestridas, beräknas av försvarsutredningen till högst 50,000 kronor. Härvid är att märka, att utgifter för bränsle, lyse, renhållning o. d. förutsättas skola be- stridas från arméns vederbörliga anslag; en sådan anordning synes vara den enklaste, då läroverkets byggnader förutsättas lyda under chefen för arméns underofficersskola.

Avd. III. Försvarsväsendets högsta ledning.

A. Försvarsdepartementet och kommandoexpeditionerna.

Beträffande försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli förutsättes i denna utredning ingen ändring, vilket helt naturligt icke ute- sluter, att det efter hand kan bliva nödvändigt att företaga vissa smärre jämk- ningar i personaluppsättningen med hänsyn till arbetsbördans växlingar.

Däremot anser utredningen, att frågan om kommandoexpeditionernas organisation i detta sammanhang bör upptagas till en närmare prövning.

Kommandoexpeditionerna äro för närvarande tre, en för varje försvars— gren. Deras uppgift är att biträda chefen för försvarsdepartementet i militära frågor rörande respektive försvarsgren. Deras huvudsakligaste arbetsområde hänför sig till beredande till föredragning av de 5. k. kommandomålen, d. v. s. sådana mål som Konungen, jämlikt % 15 regeringsformen, i egenskap av högste befälhavare över krigsmakten omedelbarligen besörjer.

Enligt de i samband med 1936 års försvarsbeslut fastställda planerna jämte däri sedermera vidtagna ändringar beräknas personalen på kommandoexpedi- tionerna på. följande sätt:

Lantförsvarets kommandoexpedition.

1 chef, lön enligt lönegraden C 8 på. försvarsdepartementets stat, 1 souschef, regementsofficer ur generalstabskåren, 2 kaptener ur generalstabskåren, 2 kompaniofficerare, beordrade ur truppförbanden, 3 generalstabsaspiranter, 7 pensionerade officerare, 2 pensionerade underofficerare, 1 expeditionsvakt samt

1 e. o. kontorsbiträde.

Härtill kommer viss militär skriv- och ordonnanspersonal.

Sjöförsvarets kommandoexpedition.

1 chef, lön enligt lönegraden C 8 på försvarsdepartementets stat, 2 kompaniofficerare ur flottan, 1 kompaniofficer ur kustartilleriet, 1 underofficer ur kustartilleriet, 3 pensionerade officerare, 3 pensionerade underofficerare, 1 expeditionsvakt samt

1 e. o. skrivbiträde.

Härtill kommer viss militär skriv- och ordonnanspersonal.

Flygvapnets kommandoexpedition.

1 chef, regementsofficer ur flygvapnet, 1 kompaniofficer ur flygvapnet, 1 pensionerad officer samt 1 pensionerad underofficer. Härtill kommer viss militär skriv— och ordonnanspersonal. Anmärkas bör, att under det beredskapstillstånd som för närvarande råder viss ytterligare personal utöver den sålunda beräknade inkallats till tjänst- göring på de tre kommandoexpeditionerna.

I vissa tidigare sammanhang har fråga varit uppe om en sammanslagning av kommandoexpeditionerna till en enda expedition. Sålunda hade 1930 års försvarskommission denna fråga uppe till prövning men kom till det resul— tatet, att en sammanslagning icke borde ske. Vid framläggandet av 1936 års försvarsproposition anslöt sig föredragande departementschefen på an- förda skäl (prop. nr 225/1936, sid. 94) till denna åsikt.

De erfarenheter som vunnits sedan den tid då frågan senast var uppe till behandling synas emellertid försvarsutredningen giva anledning till att taga detta spörsmål under förnyat övervägande. Genom tillkomsten av de tre försvarsgrenscheferna har beslutanderätten i ett avsevärt antal kommandomål kunnat delegeras till dem. En ytterligare dylik delegation synes också lämp- ligen böra genomföras. Å andra sidan har genom tillkomsten av försvars— staben ett flertal kommandoärenden kommit att erhålla en för försvarsväsen— det mera allmän räckvidd, vilket medför att deras handläggning å en viss försvarsgrens kommandoexpedition kan sägas vara mindre motiverat. Vidare har det befunnits, att på grund av flygvapnets förhållandevis okomplicerade organisation antalet kommandomål för flygvapnets del ävensom beskaffen- heten av desamma knappast motivera en kommandoexpedition för flygvapnet av den nuvarande omfattningen. Slutligen bör framhållas, att den militära sakkunskap, som förut ansågs böra stå till departementschefens omedelbara. förfogande genom kommandocheferna, efter tillkomsten av chefen för för- svarsstaben och de tre försvarsgrenscheferna i allmänhet tillgodoses genom personlig kontakt mellan departementschefen och nämnda chefer, vadan kom— mandochefernas betydelse i sagda hänseende väsentligt minskats. Däremot lärer det vara av betydelse för departementschefen att i sin omedelbara när— het äga tillgång till en högt kvalificerad officer i oberoende ställning i för- hållande till försvarsledningen i övrigt, med vilken han kan dryfta spörsmål av allmän militär och militärpolitisk beskaffenhet utan särskild hänsyftning till någon av försvarsgrenarna.

De nämnda synpunkterna hava föranlett försvarsutredningen att föreslå en sammanslagning av de tre nuvarande kommandoexpeditionerna till en enda expedition med en generalsperson eller flaggman som chef. Genom en sådan åtgärd skulle också kunna vinnas vissa förenklingar i rent administrativt hän- seende, varjämte en del personalbesparingar torde kunna åstadkommas.

Organisationen av en dylik gemensam kommandoexpedition synes i huvud- sak böra vara följande.

Chefen för kommandoexpeditionen, vilken bör kunna tillhöra vilken för— svarsgren som helst, bör upptagas i lönegraden Ob 2 eller Ob 3 på försvars— departementets stat. Till sitt omedelbara förfogande bör han ha en adju tant, vilken regelmässigt torde böra vara en kapten ur generalstabskåren.

Centralt under chefen torde vidare böra stå en detalj för registreringoch expedition, en detalj för tjänstemeddelanden samt en bokdetalj. Vissa skäl kunna sägas tala för att förlägga bokdetaljens verksamhet till försvarsgrens— staberna, men bland annat med hänsyn till de befintliga lokalutrymmena har utredningen icke velat ifrågasätta en dylik åtgärd.

Detaljen för registrering och expedition bör förestås av en pensionerad officer, biträdd av en generalstabsaspirant eller en motsvarande för egen stabsutbildning kommenderad officer ur marinen eller flygvapnet. Till denna detalj torde också böra räknas de två nuvarande expeditionsvak— terna ävensom den kvinnliga skrivpersonalen och ordonnanspersonalen. För nedbringande eller helst undanröjande av behovet av kommenderad militär skrivpersonal torde antalet kvinnliga skrivbiträden böra utgöra 4.

Detaljen för tjänstemeddelanden, som bör handhava utgivandet av en för försvarsväsendet gemensam publikation motsvarande nuvarande »TL» och »TS», bör förestås av en pensionerad officer.

Bokdetaljen bör handhava de uppgifter som för närvarande fullgöras å de två bokdetaljerna på lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpedi- tioner. Detaljen bör förestås av en pensionerad officer. Därutöver torde erfordras ytterligare 5 pensionerade officerare och 2 pensionerade under- officerare.

I övrigt torde kommandoexpeditionen under chefen böra vara organiserad på en armé-, en marin- och en" flygsektion.

Armésektionens chef bör vara en regementsofficer ur generalstabskåren, major eller överstelöjtnant. Till sektionschefens omedelbara förfogande torde böra stå en generalstabsaspirant. Sektionen torde böra uppdelas på en vapenövnings- och personaldetalj, en mobiliseringsdetalj, en värnplikts— detalj och en rulldetalj.

Vapenövnings- och personaldetaljen bör förestås av en kapten ur generalstabskåren med en generalstabsaspirant som biträde.

Mobiliseringsdetaljen bör förestås av en pensionerad officer ur armén.

Värnpliktsdetaljen, å vilken torde böra handläggas värnpliktsärenden ur samtliga försvarsgrenar, bör likaledes förestås av en pensionerad officer ur armén. I erforderlig utsträckning bör här även tjänstgöra en officer från marinsektionen.

Rulldetaljen, vilken förutsättes skola handhava rullans förande för samtliga försvarsgrenar, bör förestås av en pensionerad officer ur armén. Till hans förfogande bör stå en pensionerad underofficer ur marinen, varjämte den å flygsektionen (se nedan) upptagne pensionerade underofficeren bör kunna. biträda jämväl å denna detalj.

Marinsektionens chef bör vara en regementsofficer ur flottan, örlogskapten

eller kommendörkapten. Till sektionschefens omedelbara förfogande torde böra stå en för egen stabsutbildning kommenderad officer ur marinen. Sek— tionen torde böra indelas på två detaljer, flottans detalj och kustartilleriets detalj. Den nuvarande isbrytardetaljen förutsättes skola överflyttas till marin- staben.

Flottans detalj bör förestås av en kompaniofficer ur flottan. Som hans biträde bör tjänstgöra en pensionerad underofficer.

Kustartilleriets detalj bör förestås av en kompaniofficer ur kust— artilleriet. Till sitt biträde bör han ha en pensionerad underofficer.

Flygsektionen bör förestås av en regementsofficer ur flygvapnet, major eller överstelöjtnant. Emellertid synes man böra räkna med att arbetet som chef för flygsektionen icke kommer att motsvara mera än en halvtidstjänst. Åt sektionschefen synes därför böra uppdragas även vissa andra uppgifter än som direkt sammanhänga med tjänsten å kommandoexpeditionen. Sålunda synes han lämpligen böra handhava den kontakt med den frivilliga flygut- bildningen, flygklubbarna m. in., som anses böra finnas organiserad inom flyg- vapnets ledning. I sistnämnda hänseende lärer han emellertid böra lyda under chefen för flygvapnet. — Å flygsektionen torde som detaljchef böra tjänstgöra en kompaniofficer ur flygvapnet samt en pensionerad under- officer.

I enlighet med det anförda skulle å den gemensamma kommandoexpedi— tionen, vilken torde böra benämnas »Försvarsdepartementets kom- mandoexpedition», komma att tjänstgöra följande personal:

1 chef i lönegraden Ob 2 eller Ob 31), 1 regementsofficer ur generalstabskåren, 1 regementsofficer ur flottan, 1 regementsofficer ur flygvapnet, 2 kompaniofficerare ur generalstabskåren,

* 1 kompaniofficer ur flottan,

1 kompaniofficer ur kustartilleriet, 1 kompaniofficer ur flygvapnet, 2 eller 3 generalstabsaspiranter, '1 eller 2 för egen stabsutbildning kommenderade officerare ur marinen eller flygvapnet, dock alltid 1 ur marinen,

11 pensionerade officerarel),

6 pensionerade underofficerarel), ' 2 expeditionsvakterl), 4 e. o. kontorsbiträdenl) samt viss kommenderad ordonnanspersonal. I förhållande till den personal, som enligt gällande beräkningar avsetts för de tre nuvarande kommandoexpeditionerna, innebär vad sålunda före- slagits en minskning med sammanlagt 3 kompaniofficerare på aktiv stat (2 ur armén och 1 nr flottan) samt 1 underofficer på aktiv stat (ur kustartilleriet)

1) Med lön respektive arvode & försvarsdepartementets stat.

men däremot en viss mindre utökning av aspirantpersonalen. Att på detta sätt personal på aktiv stat frigöres för rent militära uppgifter synes innebära en påtaglig fördel. — Vidare tillkomma 2 nya kvinnliga kontorsbiträden, men därigenom anses den nuvarande militära skrivpersonalen kunna minskas eller avvaras, vilket likaledes måste anses vara till fördel.

Den personal som här föreslagits hänför sig till fredsförhållanden. Uppen- bart är, att under mobilisering personalen kan behöva utökas på. samma sätt som för närvarande är fallet.

Som adjutanter åt chefen för försvarsdepartementet böra tjänstgöra på kommandoexpeditionen placerade kompaniofficerare ur de tre försvars- grenarna.

Den kontakt med utländska militär-, marin- och flygattachéer, som hittills förmedlats å. de tre kommandoexpeditionerna, bör i fortsättningen äga rum å den gemensamma kommandoexpeditionen. Ledandet av denna verksamhet bör tillkomma chefen med biträde av adjutanten. I militära fackfrågor torde emellertid i stor utsträckning de tre sektionscheferna få anlitas för den omedelbara kontakten med attachéerna.

Vad beträffar genomförandet av den föreslagna nya organisationen synes detta kunna ske oberoende av övriga organisationsändringar inom försvars- väsendet. Emellertid synas vägande skäl tala för att med förändringens full— ständiga genomförande bör anstå till dess mera normala förhållanden in— trätt inom försvarsverksamheten.

Därest med genomförandet av den nya organisationen skulle komma att anstå ett eller flera budgetår, synes i fråga om den nuvarande organisationen böra vidtagas den formella ändringen, att för cheferna för lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner uppföras beställningar å försvarsde— partementets stat i lönegraden Ob 2 i stället för såsom nu C 8. Förutom att det ur principiell och teknisk synpunkt är riktigare att då fråga är om militärer tillämpa militära avlöningsreglementet än att införa dem under civila avlö— ningsreglementet, skulle en dylik ändring medföra den fördelen, att de nuva— rande successionsförordnandena efter kommandocheferna kunde upphöra.

B. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna.

Genom 1936 ars forsva1sordn1ng tillskapades en väsentligt mera centraliserad organisation av försvarsväsendets högsta ledning än som dess förinnan förefunnits.

I fred tillkom en för de tre försvarsgrenarna gemensam försvarsstab, med huvuduppgift att närmast under Kungl. Maj:t handhava >>planläggningen av rikets samtliga försvarsmedels enhetliga användning samt utförandet och säkerställandet av det för försvarsgrenarna gemensamma krigsförberedelse— arbetet i övrigt». Det operativa krigsförberedelsearbetet i fråga om marin— stridskrafterna skulle dock ankomma på försvarsstaben endast med avseende på marinstridskrafternas uppgifter i stort och deras samverkan med övriga för— svarsgrenar.

De olika försvarsgrenarna underställdes chefer, vilka närmast biträddes av _ respektive armé—, marin- och flygstaberna samt av inspektörer (chefen för kustartilleriet, eskaderchefen vid flygvapnet). Dessa stabers huvuduppgift var lagd på utbildnings-, organisations- och personalfrågor. I marinstaben in- gick en särskild operationsavdelning för handläggning av operativa ärenden, vilka, som nyss framhållits, i stor utsträckning icke skulle behandlas i för- svarsstaben. Inom armé- och flygstaberna skulle däremot sådana avdelningar icke ingå, då det operativa förberedelsearbetet för dessa försvarsgrenar var lagt på försvarsstaben. Armé-, marin- och flygförvaltningarna förblevo Kungl. Maj:t direkt underställda. Cheferna för armén och marinen inträdde emeller- tid i vissa fall —— bland annat i frågor rörande budgetäskanden som chefer för förvaltningarna, till vilka de dessutom hade rättighet att giva militära an- visningar. Vid flygvapnet skulle chefen jämväl vara chef för flygförvalt- ningen, varvid han biträddes av en souschef.

Chefen för försvarsstaben likställdes i tjänsteställning rn. m. med försvars— grenarnas chefer. Han erhöll, utöver vad som ovan nämnts, omfattande upp- gifter i avsikt att främja samverkan mellan försvarets olika grenar samt mellan försvarsväsendet och den övriga statsförvaltningen. Beträffande för- svarsgrenarnas budgetäskanden hade försvarsstabschefen intet åliggande, utan dessa skulle insändas direkt till Kungl. Maj:t utan bearbetning inom försvars- staben. Någon avvägning i en instans under Kungl. Maj:t avsågs sålunda icke skola ske.

I krig skulle en överbefälhavare (ÖB) tillsättas, närmast biträdd av ett högkvarter, i vilket försvarsstaben och försvarsgrensledningarna, inklusive de centrala förvaltningsorganen, ingingo. Överbefälhavaren ägde rätt att giva för- valtningarna direktiv i förvaltningsfrågor, men i försvarsstaben ingick icke någon särskild avdelning, som i samverkan med förvaltningarna skulle ut- arbeta dessa direktiv. Detta arbete skulle i stället försiggå. på. operations- avdelningarna.

Den nya organisationen trädde i kraft den 1 juli 1937. Efter stormakts- krigets utbrott tillsattes den 8 december 1939 en överbefälhavare över rikets försvarskrafter. Härtill utsågs chefen för försvarsstaben. Någon efterträdare till honom förordnades icke, utan endast en »ställföreträdande chef för för— svarsstaben» .

1936 års försvarsordnings organisation av försvarsväsendets ledning har så— lunda prövats under såväl freds- som krigsorganisatoriska förhållanden. Här- vid är dock att märka, att krigsorganisationen icke blivit tillämpad under de förhållanden, nämligen verkligt krig, för vilka den främst varit avsedd, utan endast under det mellantillstånd mellan fred och krig, som den nuvarande beredskapsperioden ur försvarsmaktens synpunkt utgör.

Vid ett bedömande av de vunna erfarenheterna har det förefallit utred- ningen som om organisationen i stort sett fungerat tillfredsställande, särskilt med hänsyn till dess karaktär av nyorganisation.

Emellertid ha även brister framträtt inom ledningsorganisationen. Sålunda

har en viss osäkerhet om befälslinjerna kunnat förmärkas som ibland föranlett dubbelarbete, ibland oklarhet i uppfattningen om ansvarsfördelningen. Särskilt har detta gällt de tider, då större delen av försvarskrafterna varit organiserad— efter fredsförhållanden och endast en mindre del efter krigsförhållanden. Vidare har en viss svårighet måhända förelegat i att till tid och ändamål plan— mässigt samordna främst arméstabens verksamhet med försvarsstabens. Slut— ligen ha några önskemål om förändringar i personaltilldelningen inom sta— berna framkommit, vilka önskemål emellertid redan delvis tillogdosetts.

De väsentligaste av de påvisade bristerna synas enligt utredningens me— ning kunna hänföras till följande förhållanden:

att freds- och krigsorganisationerna av försvarsmaktens högsta ledning varit principiellt olika och främst att en Överbefälhavare saknats i fredsorganisa— tionen, varigenom befälsförhållanden, befogenheter och tjänstevägar dels icke varit invanda, när överbefälhavare förordnats, dels icke följt samma grund— linjer för freds- och krigsorganiserade förband;

att överbefälhavaren betungats med för mycket detaljarbete; att försvarsstabens inre organisation icke varit i alla avseenden lämplig; särskilt har det framstått som en brist, att all personal både här och i försvars— grensstaberna bundits vid ett forcerat mera rutinmässigt arbete, med påföljd att tillfällena att ostört studera de stora problemen varit ytterst begränsade; dessutom har länge en för handhavande av personalvården lämpligt organi— serad avdelning saknats; samt

att det operativa förberedelsearbetet vad beträffar armén blivit alltför tungrott och delvis icke fullt effektivt, då vissa i krigsorganisationen väsent- liga staber saknats i fredsorganisationen.

När det gällt att söka avhjälpa de här angivna bristerna har det, särskilt med hänsyn till det alltjämt bestående allvarliga utrikesläget, synts utred— ningen nödvändigt att om möjligt undvika alltför stora organisationsföränd— ringar, som under en övergångsperiod kunna minska effektiviteten. Utred- ningen har även ansett det vara av största vikt att icke äventyra det förbätt— rade samarbete mellan försvarsgrenarna, som åstadkommits under överbefäl— havarens och försvarsstabens ledning och som delvis kommit till stånd där— igenom, att ett relativt stort antal officerare från de olika försvarsgrenarna tjänstgjort inom försvarsstaben. Enär försvarsledningens fullgoda funktio- nerande i krigstid otvivelaktigt är det väsentligaste, ha förhållandena i krig tillmätts avgörande betydelse för organisationen i vad rör dess principiella utformande. Slutligen har organisationen måst göras sådan, att icke personal— behovet vid staber och övriga centrala organ oproportionerligt utökas. Å andra sidan har utredningen ansett det vara av vikt att tillse, att icke de högre sta— bernas personal tillmätes alltför knappt i förhållande till den mångfald uppe gifter som i fredstid måste påläggas densamma.

Vid utarbetandet av organisationsförslaget har utredningen utgått ifrån att militärbefälsstaberna skola erhålla en sådan organisation, att redan i fred visst operativt krigsförberedelsearbete kan förläggas dit.

De grundlinjer för befälsförhållandena inom försvarsmaktens högsta led—

ning och ansvarsfördelningen mellan försvarets högsta chefer, enligt vilka ut— redningen utarbetat sitt förslag, ansluta sig i princip till dem, som enligt 1936 års försvarsordning avsågos skola gälla i krig och som för närvarande till— lämpas. För det väsentligaste i dessa grundlinjer, särskilt i vad avser deras inverkan på fred'sorganisationen av försvarsmaktens högsta ledning och därav betingade ändringar i den hittillsvarande fredsorganisationen, lämnas i det följande en kortfattad redogörelse.

Överbefälhavaren tillkommer i fredsorganisationen. Han förordnas, lik- som försvarsgrenscheferna, på högst sex år och uppföres i en ny lönegrad, Ob 5, med en lön av förslagsvis 24,000 kronor.

Överbefälhavaren frigöres genom omorganisation av försvarsstaben från allt detaljarbete och förses med en mindre personlig stab bestående av adju— tanter och en med arvode anställd jurist.

Överbefälhavaren biträdes av försvarsstaben samt försvarsgrenscheferna och deras stabsorgan. Vid fördelningen av arbetsuppgifterna mellan försvars- staben och försvarsgrensstaberna samt vid utarbetandet av den därav följande detaljorganisationen hava nedanstående synpunkt-er särskilt beaktats.

Det operativa krigsförberedelsearbetet för armén bör, då arméns operativa enheter i krig avses skola vara helt underställda överbefälhavaren, centrali— seras till försvarsstaben, därvid förutsättes, att visst detaljarbete enligt för- svarsstabens anvisningar skall äga rum i militärbefälsstaberna.

Vid marinen och flygvapnet är den operativa och organisatoriska verksam— heten i särskilt hög grad beroende av tekniska faktorer. Dessa båda försvars- grenar ha vidare i jämförelse med armén en ganska begränsad personalstyrka och begränsad organisatorisk omfattning i övrigt, både i fred och krig. Dessa omständigheter ha ansetts motivera, dels att de operativa enheterna ur dessa försvarsgrenar i krig i regel lyda närmast under respektive försvarsgrenschefer och endast undantagsvis under överbefälhavaren eller annan honom direkt underställd chef, dels ock att som följd härav dessa försvarsgrenschefer erhålla en särställning beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet, d. v. 5. att chefen för flygvapnet erhåller i huvudsak samma ställning i förhållande till överbefälhavaren och försvarsstaben som chefen för marinen hittills haft. För den skull böra operationsavdelningar ingå i såväl marin- som flygstaberna. Dock böra givetvis frågor berörande marin- och flygstridskrafternas uppgifter och verksamhet i stort samt deras samverkan med övriga försvarsgrenar lik- som hittills handläggas inom försvarsstaben.

Chefen för armén och arméstaben böra i framtiden liksom hittills handlägga de personalfrågor, som sammanhänga med den fast anställda personalen, samt organisations och utrustningsspörsmål. Härtill komma såväl för chefen för armén som för de övriga försvarsgrenscheferna framförallt de mycket omfat- tande utbildningsårendena.

Föredragande inför överbefälhavaren i operativa frågor bli i enlighet med det anförda i såväl fred som krig:

chefen för försvarsstaben i vad rör dels för försvaret gemensamma frågor, dels arméoperativa spörsmål, dels ock frågor rörande marin- och flygstrids- krafternas uppgifter i stort;

cheferna för marinen och flygvapnet i vad rör för dessa försvarsgrenar speciella operativa problem, i den mån deras avgörande bör ankomma på över- befälhavaren.

Till frågan om överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas förhållande till förvaltningsmyndigheterna återkommer utredningen i det följande.

De för närvarande gällande instruktionsmässigt fastställda bestämmelserna för arbets- och ansvarsfördelningen mellan överbefälhavaren och försvars- grenscheferna böra enligt utredningens mening erhålla principiell giltighet även under normala fredsförhållanden, dock att bestämmelserna torde i fråga om fredsförhållanden böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

C. Försvarsstaben.

Försvarsstabens arbete bör ledas av en direkt under överbefälhavaren lydande chef, tillsatt i fred och fungerande jämväl i krig. På grund av det med detta chefskap förenade ansvaret och kravet på direkt samarbete med _för- svarsgrenscheferna har chefen för försvarsstaben ansetts böra vara en gene- ralsperson (flaggman). Med hänsyn till tillkomsten av en överbefälhavare redan i fred och till önskvärdheten av att som chef för försvarsstaben skall kunna placeras en jämförelsvis ung kraft, har befattningen beräknats skola till- sättas med förordnande på högst sex år i lönegraden Ob 3.

Försvarsstaben bör uppdelas på avdelningar. Enär dessas antal med nöd— vändighet blir relativt stort och i avsikt att befria försvarsstabschefen och än . mer överbefälhavaren från detaljarbete inom försvarsstaben, böra vissa sam- manhörande avdelningar kunna hopföras under en gemensam chef och bilda en sektion. Sålunda kunna de avdelningar, som handlägga frågor rörande underrättelsetjänst och signaltjänst, sammanföras till en sektion, de avdel- ningar, som handhava underhålls- och kommunikationsfrågor, till en sektion och de avdelningar som ha press—, film- och personalvårdsfrågorna om hand till en sektion. Även andra sätt för sektionsindelning av försvarsstaben äro tänkbara. Enär chefen för försvarsstaben framför allt bör ägna sig åt och vara ansvarig för de operativa spörsmålens handläggande, böra dock de avdelningar som sysselsättas därmed —— armé-, marin—, flyg— och luftförsvarsavdelningarna — stå under hans direkta ledning och icke ingå i någon sektion. Enligt utred- ningens mening bör sålunda i organisationen en möjlighet till sektionsindel- ning av försvarsstaben skapas, för vilket ändamål tre sektionschefer böra till- komma. Det närmare bestämmandet av försvarsstabens sektionsindelning kan emellertid bliva beroende på ett flertal mer eller mindre tillfälliga om- ständigheter, såsom personliga kvalifikationer hos sektions— och avdelnings- cheferna, större förskjutningar i arbetsläget o. s. v. Det har därför synts utred— ningen riktigast, att avgörandet härom, under iakttagande av vad nyss sagts om de operativa spörsmålens handläggande, överlåtes till chefen för försvars- staben. Den inre organisationen av försvarsstabens särskilda avdelningar och disponerandet av personalen vid och mellan dessa bör överlåtas åt chefen för försvarsstaben. Den av utredningen i det följande anförda organisationen är

därför i sistberörda hänseende icke att betrakta såsom fast utan såsom en grund för beräkning av personalbehovet för överbefälhavaren och försvars- staben.

Sektionscheferna ha föreslagits placerade en i lönegraden Ob 2, tillika souschef vid försvarsstaben, och två i lönegraden Oa 6. Till sektionschefernas förfogande har ett antal officerare beräknats skola stå. Åt dessa skall bland annat kunna uppdragas, att alltefter arten av verksamheten vid den sektion, där de äro tjänstgörande, upprätthålla sambandet mellan försvarsstaben och arméstaben, förvaltningarna 0. s. v.

Den uppdelning av försvarsstaben på avdelningar, som av försvarsutred- ningen föreslås, framgår av det följande.

Det operativa förberedelsearbetet i vad rör armén, vilket enligt vad som tidigare anförts bör utföras inom försvarsstaben, kräver en avdelning, i ut- redningens förslag benämnd arméavdelning och motsvarande den nuvarande arméoperationsavdelningen. Utredningen förutsätter, att verksamheten inom arméavdelningen instruktionsmässigt så regleras, att en ständig kontakt med arméstabens organisationsavdelning blir säkerställd.

För handläggning av frågor rörande marin- och flygstridskrafternas upp- gifter i stort och samverkan med övriga försvarsgrenar erfordras i försvars- staben en marinavdelning och en flygavdelning. Dessa avdelningar inne— fatta jämväl den personal ur marinen och flygvapnet, som erfordras för att upprätthålla sambandet i verksamheten mellan å ena sidan försvarsstaben och å andra sidan marin- respektive flygstaberna.

Luftförsvarsavdelningen och kommunikationsavdelnmgen, liksom avdel- ningarna för utrikes och inrikes underrättelsetjänst, nämligen utrikesa'vdel- ningen och inrikesavdelningen, för vilka ingen ändring i de hittillsvarande uppgifterna förutsatts, föreslås erhålla en utvidgad personaluppsättning, som dock torde motsvara allenast minimikravet på personal vid dessa avdelningar. Då med flygvapnets utsvällning kommunikationsavdelningen måste förutses få handlägga även ett stort antal ärenden rörande flygvapnet, ingår i denna avdelning en officer ur flygvapnet. Chefen för utrikesavdelningen har till skillnad mot övriga avdelningschefer föreslagits placerad i lönegraden Oa6 i betraktande av den i viss mån överordnade ställning till militär-, marin- och flygattachéerna som denna avdelningschef skall kunna intaga.

Såsom ett organ, vilket fritt från löpande ärenden skall kunna studera strategiens, taktikens och den militära teknikens utveckling, på grundval av dessa studier till närmast berörda militära myndigheter avgiva förslag till specialstudier, försök, experiment m. m. samt därefter följa dessa, föreslås en studieavdelning med personal från samtliga försvarsgrenar. Avdelningen bör även kunna få till uppgift att i samarbete med armé-, marin-, flygvapen-, luftförsvars- och kvartermästaravdelningarna föreslå och uppdraga grund- linjerna till gemensamma övningar för två eller flera försvarsgrenar.

Underhållsfrågor berörande mer än en försvarsgren ävensom underhålls— frågor av operativ betydelse för armén, vilka frågor tidigare handlagts vid operationsavdelningarna och starkt betungat särskilt arméoperationsavdel-

ningen, föreslås skola handläggas å en kvartermästaravdelning. Här avses även i samråd med de centrala förvaltningarna anvisningar till dessa skola utarbetas. I avdelningen ingår personal ur samtliga försvarsgrenar, från armén bland annat från fälttyg- och intendenturkårerna, på sådant sätt, att er- forderlig sakkunskap blir företrädd.

De nuvarande signaltjänst och kryptoavdelningarna föreslås skola sam- manslås till en signaltjänstavdelning, varigenom någon personalbesparing kan ernås.

I »Betänkande och förslag angående soldatvården», avgivet av 1940 års militära socialvårdskommittél), har förslag framlagts om en »Upplysnings- och pressavdelning» inom försvarsstaben. Dennas uppgifter böra enligt utred- ningens förmenande handhavas dels av en press- och filmavdelning, motsvarande den av soldatvårdskommittén föreslagna press- och filmsektionen, dels av en personalvårdsavdelning, motsvarande kommitténs kultursektion. Däremot synes det utredningen icke erforderligt att i fred inrätta någon själa- vårdsavdelning, motsvarande soldatvårdskommitténs själavårdssektion. Det arbete med mobiliseringsverket för fältprästerskapet, vilket kan behöva före- komma, bör enligt utredningens mening kunna handhavas inom personal- vårdsavdelningen med biträde av den av soldatvårdskommittén föreslagna soldatvårdsnämnden. De uppgifter, som enligt soldatvårdskommitténs förslag borde tillkomma avdelningschefen vid upplysnings- och pressavdelningen, har utredningen avsett skola fyllas av en av de av utredningen föreslagna sektions- cheferna. Innan organisationen vunnit stadga och lämpliga befattningshavare kunnat prövas har utredningen icke funnit sig kunna förorda, att i press- och filmavdelningen samt i personalvårdsavdelningen ingående civila tjänstemän upptagas på ordinarie stat. Å press- och filmavdelningen torde böra anställas 2 stabsredaktörer i lönegraden MEo 24. I fråga om personalbehovet på personal- vårdsavdelningen anser utredningen, att detsamma i varje fall till en början bör kunna i fredsorganisationen inskränkas till, förutom avdelningschefen, vilken torde böra placeras i lönegraden MEo 27, en detaljchef och en biblio- tekarie i respektive lönegraderna MEo 24 och MEo 21. Eventuellt kan biblio- tekarien ersättas med en extra befattningshavare med arvode.

I försvarsstaben bör vidare liksom hittills ingå krigshistoriska avdelningen. Försvarsstabens expedition och kommendantur böra enligt utredningens mening sammanföras till ett organ under en regementsofficer som chef.

I expeditionen ingår försvarsstabens tryckeri. Vid detta utföres . på fotografisk väg samt genom offsettryck reproduktion av kartor, skisser, ritningar, instruktioner och dylikt samt fotobilder. Samtidigt är tryckeriet utbildningsanstalt för den personal, som vid mobilisering skall ingå i hög— kvarterets och vissa högre stabers fälttryckerier. Någon fast anställd personal för verksamheten finnes emellertid icke nu. Föreståndarplatsen upprätthålles för närvarande av en förste expeditionsvakt tillhörande arméstaben. All övrig tjänst bestrides av värnpliktig personal.

1) Statens off. utredn. 1941: 30.

Överbefälhavaren har i anslagsäskandena för budgetåret 1942/43 i denna fråga anfört följande:

Dessa arbeten kräva grundliga fackkunskaper, och då det dessutom gäller omhänderhavande av dyrbar materiel, synes det nödvändigt att inom hög— kvarterets fälttryckeri i viss utsträckning hava tillgång till civil, fast anställd personal. Härigenom skulle man även kunna utjämna de friktioner, som uppstå vid ombyten av den värnpliktiga personalen. Även om erforderlig värnpliktig personal i rätt tid och i tillräckligt antal kan erhållas, åtgår näm- ligen viss tid för att utbilda den nya personalen, vilket medför att tryckeriets kapacitet vid dessa ombyten avsevärt sjunker och att tryckning för icke oväsentliga kostnader måste verkställas på annat håll.

Med anledning av ovanstående föreslås, att staten för försvarsstaben ut- ökas med följande fast anställda personal: 1 tryckeriföreståndare (verkmästare) ........................... i lönegrad A 13 1 offsettryckare ...................................................... » >> MEo 8 1 accidenstryckare ................................................... » » MEo 8 1 bokbindare ....................................................... ' ..... » » MEo 8

Tryckeriföreståndaren har upptagits som ordinarie, då den som avses för befattningen i fråga för närvarande är anställd som ordinarie tjänsteman vid arméstaben, förste expeditionsvakt. De tre sistnämnda torde först sedan organisationen vunnit fastare former böra bliva ordinarie.

Till nyssberörda förslag har utredningen i stort sett ansett sig böra lämna sin anslutning.

Beträffande kommendanturen har utredningen ansett sig böra taga hän- syn till att försvarsstaben kommer att stå i centrum av de militära staber och institutioner, vilka inrymmas i militärstabsbyggnaden. Därför synes lokalför- delningen inom militärstabsbyggnaden och omsorgen om dennas bevakning, skötsel och vård böra tillkomma försvarsstabschefen. I överensstämmelse här— med har den personal bestående av garageförman, expeditionsvakt, portvakter, vaktmästare, maskinist och eldare, som erfordras för militärstabsbyggnaden och som hittills tillhört arméstaben, överförts till försvarsstabens kommen- dantur. Kommendanten i försvarsstaben, vilken har att svara för ordonnans-, transport- och vakttjänst m. 111. inom försvarsstaben, bör vara en pensionerad officer. Till kommendanturen bör även vicevärden för militärstabsbyggnaden anknytas.

I kommendanturen ingår dessutom förutom automobilförare även personal för militärstabernas automatväxel, vilken föreslås överförd från arméstaben till försvarsstaben. Som chef för telefonväxeln torde böra avses en telefon- vakt av 1. klassen i lönegraden Ca 4. Därutöver kräves viss icke—ordinarie personal.

Frågan om fotografitjänstens ställning inom försvarsväsendet har varit föremål för utredning inom försvarsstaben. Denna utredning har även slutförts och verksamheten därefter prövats och befunnits lämplig. Härom har överbefälhavaren anfört följande:

Befattningarna såsom fototeknisk och fotokemisk ingenjör ha hittills uppe- hållits av inkommenderade värnpliktiga ingenjörer, under det att övrig fack- personal utgjorts av de i 1941 års statsverksproposition upptagna arbetsför- männen av 1. och 2. klass samt i övrigt av inkallade fackutbildade värnpliktiga.

För att möjliggöra tjänstens behöriga gång erfordras emellertid en fastare form för anställning av den civila fackpersonalen än vad som nu är fallet. Den c1vila fackpersonalen, som nu ingår i försvarsstabens fotografiska avdelning är 1 fototeknisk ingenjör, 1 fotokemisk ingenjör, 1 verkmästare av 1. klassen, 1 verkmästare av 2. klassen samt 1 fotograf. Härtill kommer en redan befint- lig beställning i A30 för den civile föreståndaren. Denna beställning avses emellertid utgå med nuvarande innehavares avgång år 1946.

De ovannämnda båda ingenjörerna avses att i samråd med experter vid tek- niska högskolan och fototekniska fackskolor uppehålla den forskningsverk- samhet och konsultation i vetenskapliga frågor, som nu åvilar föreståndaren. Det torde därför redan nu vara välbetänkt att försäkra sig om de fåtaliga tek- niker, som besitta erforderliga kvalifikationer för platserna ifråga.

De båda verkmästarnas och foto afens kvalifikationer torde böra jäm- ställas med motsvarande befattnings avares vid flygvapnet och rikets all- männa kartverk.

Med anledning härav föreslås följande löneklassplacering för den civila

fackpersonalen:

fototekniske ingenjören ............................................................ A26 fotokemiske ingenjören ............................................................ A 26 verkmästare av 1. klassen ......................................................... MEo 18 » » 2. klassen ......................................................... MEo 15 fotograf ................................................................................. MEo 9

För den militäre chefen föreslås placering i lönegrad Oa4 eller Oa 3. Med ledning härav vill försvarsutredningen föreslå, att en fotoanstalt med den av överbefälhavaren prövade sammansättningen och innefattande det hittillsvarande fotografiska centrallaboratoriet skall vara ansluten till försvars- staben. Befattningen såsom föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet torde med den nuvarande innehavarens avgång kunna indragas och synes där- för böra uppföras på övergångsstat. Härefter torde Kungl. Maj:t få pröva huru de uppgifter, som för närvarande åvila föreståndaren, i framtiden skola fyllas. De av överbefälhavaren föreslagna ingenjörerna har utredningen an- sett tills vidare böra ha lön på extra ordinarie stat. Vidare anser utredningen fotografen böra upptagas med lön enligt lönegraden MEoS i stället för enligt MEo 9.

Den för försvarsstaben och arméstaben m. m. gemensamma kassaförvalt- ningen, som för närvarande tillhör arméstaben, har synts böra överföras till försvarsstaben av principiellt samma skäl, som anförts beträffande personalen för militärstabsbyggnadens förvaltning. Till envar av redogöraren och kansli- biträdet vid arméstabens kassaförvaltning, vilka omhänderhaft försvarssta- bens kassa- och bokföringsgöromål, har hittills utgått ersättning i form av extra arvode om 660 kronor från försvarsstaben. Med den omflyttning av kassaförvaltningen till försvarsstaben, som nu föreslås, böra dessa ersätt- ningar i fortsättningen utgå från arméstaben. För att biträda redogöraren med kontroll av räkningar och avlöningar samt för att därjämte utöva kontroll av persedeluppbörden, som på grund av nya organisationer och materiel av teknisk art blivit alltmer omfattande, har vid arméstabens kassaförvaltning under senaste tiden varit anställd en civil tjänsteman i lönegrad MEx 15 i stället för den pensionerade underofficer med arvode, som tidigare avsetts för

Militär personal vid försvarsstaben.

dessa göromål. Då behov av denne civile tjänsteman även under normala fredstider kommer att föreligga, har utredningen velat föreslå, att i staten för försvarsstaben upptages en befattning i lönegrad Ca 15, avsedd för en kontors- skrivare vid kassaförvaltningen.

Till försvarsstaben böra vidare vara anslutna dels försvarsväsendets radio- anstalt, dels krigsa'rkivet. Radioanstalten är redan nu anknuten till försvars- staben. Krigsarkivets överflyttning från den nuvarande anknytningen till arméstaben till att hänföras under försvarsstaben sammanhänger med att krigsarkivet för framtiden föreslås skola mottaga samtliga tre försvarsgrenars

Chef för försvarsstaben ...... Sektionschefer .............. Adj utanter. sambandsofäcerare

och personal till chefens för försvarsstaben och sektions-

chefernas förfogande ...... Arméavdelningen ............ Marinavdvlningen ............ Flygavdelningen ............ Luftförsvarsavdelningen ...... Studieavdelningen .......... Kvartermästaravdelningen. . . . Kommunikationsavdelningen. . Utrikesavdelningen .......... Inrikesavdelningen .......... Signalrjänstavdelningen ...... Press- och filmavdelningen .. Personalvårdsavdelningen . . . . Krigshistoriska avdelningen .. Expedition och kommendantur Kasaaförvaltning ............ Fotoanstalt ..................

Summa

1) Ur fortifikationskåren eller :) Ur marinen.

! Pensio- Ur Ur övriga personal- nerad På försvars— general- &? kårer perlso- stabens stat stabs- c;» na ] kåren & arvodes— g, :e Kompani- befatt- å— få officerare ning 0: g 3 G äåäåoe gosiga. 505. 733599. åaå gå?."éä ; 8 c. :: 5 ? E:? = ca & m & g 3 "E. "'- 5 s är 5 s _. " & != g &; 15.5 " s.a.s.—:,: & s e s a " "'” 5 3 " ;; 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 2 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ '— — — l —— 1 3 1 —- — — — 3 2 -— — -— —- _ —— 1 4 3 1)1 —- —— 2 —— —— — — —— — — 7')1 —— =')4 — l —— —— -—— — 4)1 4 -— 1 — '— —— —— 1 — — 2 2 — 5)” 1 l — 1 —— —— —— 1 — 1 — — 902 1 —— 1 -— —— — — 1 2 2 — 7)2 1 1 1 — — '— —— 1 3 3 — 2 1 1 2 —— —— 1 — -— —— l — 4 2 | SJÖ 4 — — — — 1 — — —— 1 — 2 l 1 6 2 —— —— — 1 -— —— 1 —— 9)2 2 1 2 1 — —— —— 1 — —— — — 1 1 1 1 —— _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 2 _ _ _ _ 10)1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 11,5 _ —— — — — -— 1 — _ — — — 1 3 2 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ län _ — -— — 1 — — — -—— -— _ 1 —— 1 1 1 3 7 l 5 16 13 2 16 15 12 18 30 3_ ingenjörtrupperna.

8) Härav en ur kustartilleriet.

4) Ur flygvapnet. 5) Ur luftvärnet. 6) En ur vardera flottan och kustartilleriet. ") En ur vardera fälttygkåren och intendenturkåren. &) Två Oa 2, tre Oa 3. ”) Härav en ur signaltrupperna. 10) Beställningen kan ersättas med en befattning för pensionerad regementsofficer med arvode av 3.600 kronor (chef för krigshistoriska avdelningen).

11) Härav tva ur armén och två. ur marinen.

samt försvarsstabens arkivhandlingar. En översyn över krigsarkivets personal— behov lärer snarast möjligt böra vidtagas, men försvarsutredningen har för sin del icke ansett sig böra ingå därpå. Icke heller ingår försvarsutredningen närmare på personalbehovet vid radioanstalten.

I överensstämmelse med vad utredningen sålunda anfört har behovet av militär personal för försvarsstaben beräknats på sätt som framgår av tablån å sid. 63.

Behovet av civil personal har delvis i det föregående berörts. Antalet kanslibiträden, kontorsbiträden och skrivbiträden måste på grund av det större antalet avdelningar inom försvarsstaben undergå någon ökning. Så— lunda föreslår utredningen, att antalet kanslibiträden utökas med två till tre, fördelade på en ordinarie och två extra ordinarie befattningar. En av de två nya kanslibiträdesbefattningarna har överförts från arméstaben. Kontors- och skrivbiträdena föreslås till sammanlagt 24, beräknade efter i regel ett biträde per mindre avdelning samt två biträden för de större avdelningarna, expedi- tionen och kassaförvaltningen. Av de nämnda biträdena torde 10 böra upp— föras som ordinarie kontorsbiträden, 10 som extra ordinarie kontorsbiträden och 4 som "extra ordinarie skrivbiträden. Då erfarenheten visat, att vid för- svarsstaben ständig tillgång erfordras till personal, kunnig i ritarbete, ha här- utöver två ritbiträden i lönegrad MEO 4 ansetts böra tillkomma.

Utredningen får med ledning av det anförda föreslå följande personalför- teckning för överbefälhavaren och försvarsstaben rörande den personal, vars antal och lönegradsplacering bör fastställas av riksdagen:

Personalförteckning.

Ordinarie tjänstemän.

Beställning. _ Lönegrad.

Militär personal.

1 överbefälhavare ............................................................ Obö 1 generalsperson eller flaggman, chef för försvarsstaben ......... Ob 3 1 generalmajor (konteramiral) av 2. graden, sektionschef ...... 0b2 3 överstar (kommendörer), därav 2 sektionschefer .................. Oa 6 71) 'regementsofficerare, arvoden .......................................... Oa 5 el. Oa 4 1 major (örlogskapten) eller kapten, arvode ........................ Oa4el.033 Civil personal.

1 kontorsskrivare .................................................................. Ca 15 1 tryckeriföreståndare ............................................................ Ca 13 1 förste expeditionsvakt ......................................................... Ca 7 1 kanslibiträde ..................................................................... Ca 7 1 expeditionsvakt .................................................................. Ca 5 10 kontorsbiträden .................................................................. Ca 4

1 chefstelefonist .................................................................. Ca 4

1) Därest chefen för krigshistoriska avdelningen är pensionerad officer med arvode, minskas antalet till 6.

1 maskinist ........................................................................... Ca 12 1 eldare av 1. klassen ............................................................... Ca7

Tjänsteman å. övergångsstat. 1 föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet ........................ A30

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 avdelningschef vid personalvårdsavdelningen ........................ MEo 27 2 ingenjörer vid fotoanstalten ................................................ MEo 26 1 detaljchef vid personalvårdsavdelningen ................................. MEo 24 2 stabsredaktörer vid press- och filmavdelningen ........................ Me 24 1 bibliotekarie vid personalvårdsavdelningen ........................... l)MEo 21

Den civila personal, som icke bör uppföras på av riksdagen fastställd per- sonalförteckning, har utredningen beräknat på sätt följande tablå utvisar. För- teckningen över personal av denna kategori torde för varje budgetår böra fastställas av Kungl. Maj:t.

Extra ordinarie tjänstemän i 20 eller lägre lönegrad. Befattning. Lönegrad 2 stabsfotografer .................................................................. MEo 19 1 förste verkmästare vid fotoanstalten .................................... MEO 18 1 andre verkmästare vid fotoanstalten .................................... ME015 1 garageförman .................................................................. 2)MEo 10 2 portvakter ........................................................................ 2)MEO 9 1 offsettryckare ............................. -. .................................... MEo 8 1 accidenstryckare ............................................................... MEo 8 1 bokbindare ..................................................................... MEo 8 1 fotograf ........................................................................... MEo 8 2 kanslibiträden .................................................................. MEo 7 1 vaktmästare ..................................................................... MEo 5 1 bilförare ........................................................................ MEo 5 1 eldare av 2. klass ............................................................... MEo 5 10 kontorsbiträden ............................................................... MEo 4 2 ritbiträden ........................................................................ MEo 4 2 telefonvakter av 1. klass ...................................................... MEo 4 4 skrivbiträden .................................................................. MEo 2

Vad beträffar pensionerad personal i arvodesbefattning vid försvarsstaben synes denna kunna beräknas i enlighet med följande uppställning:

1) Kan ersättas av en extra tjänsteman med av Kungl. Maj:t bestämt arvode.

g) Befattningarna som garageförman och portvakter hänföras, så. länge nuvarande inne- havare av befattningarna kvarstå. i desamma, till respektive lönegraderna MEo 10 och MEo 9. Frågan om befattningarnas framtida bestridande skall härefter hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning.

5—2440 41

Antal befattningshavare med B 0 f a t t 11 i n g & r följande arvodesbelopp

3,600 l 3,180 | 2.130

Chef för krigshistoriska avdelningen 1) .................... 1)1 —— Regementsofficerare vid utrikesavdelningen .............. 2 — —— Expeditionsofficerare m. 11. ur armén .................... —— 8 Expeditionsofficerare m. fl. ur marinen .................. —- 3 Expeditionsofficer ur flygvapnet .......................... — 1 Expeditionsofäcer ur armén eller Hygvapnet .............. 1 »— Expeditionsofficerare m. fl. ur armén, marinen eller flyg-

vapnet ................................................ 2)2 12 —-

Redogörare .............................................. —- 1 — Expeditionsunderofiicerare ur armén, marinen eller Hyg-

vapnet ................................................ -— 2 Underofficer vid fotoanstalteu ............................ — —— 1

Summa 5 26 3

Antalet arvoden a 600 kronor till kompaniofficerare som tjänstgöra vid för- svarsstaben har av utredningen beräknas till 28, vilket innebär någon minsk- ning mot det nuvarande antalet. Dessutom torde följande arvoden böra utgå-, nämligen till överbefälhavarens juridiska biträde 1,800 kronor, till en arkivarie i krigshistoriska avdelningen 2,400 kronor samt till 'en vice värd vid militär- stabsbyggnaden 2,400 kronor.

I enlighet med det anförda har utredningen beräknat försvarsstabens av— löningsstat på. följande sätt:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ kronor 250,000 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t ........................................................................ » 130,470

3. Avlöningar-till övrig icke—ordinarie personal, förslagsvis » 190,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................................... » 64,530

Summa kronor 635,000

Vad beträffar övriga för försvarsstabens verksamhet erforderliga anslag omkostnadsanslag m. fl. torde deras sammanlagda belopp kunna upp- skattas till cirka 165,000 kronor, vadan hela anslagsbehovet för försvarsstaben skulle uppgå. till (635,000 + 165,000 :) 800,000 kronor. I detta belopp äro, såsom förut påpekats, icke inräknade kostnaderna vare sig för försvarsväsen— dets radioanstalt eller för krigsarkivet, vilka båda institutioner förutsättas skola vara i viss mån anknutna till försvarsstaben.

1) Utgår endast under förutsättning att icke regementsofficer på försvarsstabens stat är chef för krigshistoriska avdelningen.

2) Avsedda för expeditionsofficeren vid expeditionen samt för en officer till försvars- stabschefens förfogande.

- ...—___.v rem ovan-rf ' www—www

D. Förvaltningsorganisationen.

I viss mån sammanhörande med spörsmålet'om organisationen av den mili- tära ledningen av försvarskrafterna är frågan om organisationen av den mili- tära förvaltningsapparaten. Såsom redan förut i korthet omnämnts är sist- nämnda fråga föremål för en särskild, fristående undersökning, som an- förtrotts åt 1941 års militära förvaltningsntredning. Denna undersökning har hittills bedrivits jämsides med utredningen om den militära organisa- tionen och i nära kontakt med denna. Även om förvaltningsutredningen kan beräknas först om någon tid bliva slutförd, har densamma dock redan nu förts fram så långt, att vissa grundlinjer för blivande förslag i ämnet kunna skönjas. Försvarsutredningen har ansett lämpligt att redan i förevarande sammanhang lämna en kortfattad redogörelse för den tilltänkta nya förvaltningsorganisa- tionen. Därigenom synes bättre överblick kunna vinnas över den nödvändiga samverkan och växelverkan mellan den militära och den teknisk-ekonomiska ledningen av försvarsväsendet. Försvarsutredningen vill emellertid betona, att redogörelsen i fråga icke får fattas som ett slutgiltigt förslag i ämnet utan alle- nast innebär ett preliminärt ståndpunktstagande till problemet.

Frågan om den centrala. försvarsförvaltningens organisation har nyligen varit föremål för en principutredning av särskilt tillkallade sakkunniga, den s. k. militära förvaltningsutredningen (nedan kallad »1940 års utredning»). Dessa sakkunniga, vilka tillkallades av chefen för försvarsdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1940, hade till närmaste uppgift att inom departementet biträda med en utredning i huvudsak syftande till att enligt närmare angivna grunder uppdraga allmänna riktlinjer för en blivande omorganisation av det militära förvaltningsväsendet samt att med utgångspunkt därifrån angiva sättet och tidsföljden för genomförande av en dylik. Därvid borde enligt de givna direktiven i första hand eftersträvas att åstadkomma större enhetlighet i förvaltningstjänsten än som dittills varit till finnandes. Vidare borde övervägas, huruvida icke kommersiell och industriell sakkunskap för framtiden borde vara i ökad grad och mera permanent före— trädd inom den militära förvaltningsverksamheten än som förut normalt varit fallet. Sedan förslag i berörda avseenden utarbetats, skulle Kungl. Maj :t taga under förnyat övervägande på vad sätt mera detaljerade förslag rörande de sär- skilda förvaltningsorganens inre organisation m. ni. borde utarbetas.

1940 års utredning avgav den 24 februari 1941 sitt betänkande med princip- förslag rörande omorganisation av den militära förvaltningen. Då. den nu på- gående utredningen i väsentliga delar bygger på den principiella uppläggning av problemet, som kommit till uttryck i nämnda betänkande, vill försvarsut- redningen här i korthet redogöra för vissa huvudpunkter i förslaget och i de däröver avgivna yttrandena.

1940 års utredning framhöll bland annat, att den nuvarande militära förvalt— ningsorganisationen vid den försvarsberedskap, som vårt land på grund av stormaktskriget tvingats intaga, uppvisat betänkliga brister, då det gällt att skaffa en överblick över de olika försvarsgrenarnas behov och tillgångar samt

möjligheterna att fylla behoven. Olägenheterna med den nuvarande förvalt— ningsorganisationen vore huvudsakligen att hänföra till splittringen på de olika försvarsgrenarna av förvaltningsuppgifter av samma art samt avsaknaden av samordnande organ för det krigsindustriella planeringsarbetet. Med hänsvn till dessa olägenheter hade utredningen funnit erforderligt att, så långt detta lämpligen läte sig göra, förvaltningsverksamheten sammanfördes fackgrensvis till en gemensam försvarsförvaltning samt att denna tillfördes all erforderlig teknisk och merkantil sakkunskap, så att fortlöpande kontakt med industrien kunde hållas och planläggningen av krigsindustrien säkerställas. Vid detta sammanförande borde i huvudsak följas den nuvarande indelningen inom arméförvaltningen.

1940 års utredning föreslog sålunda, att verksamheten inom den gemen— samma försvarsförvaltningen skulle uppdelas på ett materieldepartement, ett intendenturdepartement, ett fortifikationsdepartement, ett sjukvårdsdeparte— ment och ett civilt departement. Till vart och ett av dessa departement borde sammanföras dithörande ärenden från samtliga försvarsgrenar. Förutom dessa fem för försvarsgrenarna gemensamma departement krävdes emellertid sär- skilda förvaltningsorgan, ett för varje försvarsgren, förslagsvis benämnda armé-, marin— och flygförvaltningarna, med uppgift att handlägga vissa för för- svarsgrenarna specifika uppgifter, vilka stode i nära samband med tjänsten inom dem.

I sitt betänkande har 1940 års utredning särskilt uppehållit sig vid materiel- departementets arbetsuppgifter. Detta departement skulle närmast motsvara det nuvarande tygdepartementet inom arméförvaltningen men handhava även vissa delar av övriga försvarsgrenars materielförvaltningar. Det skulle hava till uppgift att handhava konstruktion, nyanskaffning och kontroll av krigs- materiel ävensom anskaffningen av vissa slag av intendenturmatertiel. Anskaff- ningen av viss för försvarsgrenarna specifik materiel, såsom stridsvagnar för armén, fartyg för marinen och flygplan med tillhörande motorer för flygvapnet, skulle emellertid handhavas av respektive försvarsgrenars egna förvaltnings- organ. Sistnämnda förvaltningsorgan skulle också ombesörja all reparations- och underhållstjänst för den egna försvarsgrenens materiel.

Till materieldepartementet skulle enligt 1940 års utrednings förslag vara förvaltningsmässigt anknuten en särskild organisation för handhavande av förrådsverksamh'eten inom försvarsväsendet. Verksamheten vid försvarsväsen- dets industriella anläggningar, vilka enligt nuvarande organisation lyda under de olika centrala förvaltningsorganen men i rådande krisläge i viss utsträck- ning provisoriskt sammanförts under försvarsväsendets verkstadsnämnd, skulle enligt utredningens förslag framdeles drivas i bolagsform.

Över 1940 års utrednings betänkande hava efter remiss utlåtanden avgivits av ett flertal såväl militära som civila myndigheter. I yttrandena har i all- mänhet vitsordats, att behov av större enhetlighet och samordning i den militära förvaltningsverksamheten förelåge; däremot hava meningarna varit delade rörande sättet och tiden för genomförande av reformer i sådan rikt- ning. Vissa myndigheter hava i huvudsak anslutit sig till förvaltningsutred-

.Wu x—v—vyr—t acw. _— -

._ u...—..,. .-

ningens förslag till principiell lösning av problemet. Andra åter hava i olika hänseenden ställt sig avvisande mot ett genomförande av utredningens för— slag i dess helhet. Från åtskilliga håll har med skärpa bestritts eller åtmin- stone ifrågasatts lämpligheten av att under nu rådande förhållanden genom— föra en så genomgripande omorganisation som den föreslagna. Vissa myndig— heter hava direkt avstyrkt förslagets genomförande men i stället förordat in- rättande av ett eller flera centrala standardiserings—, krigsindustri— och för- rådsorgan.

I vissa utlåtanden, framför allt arméförvaltningens, hava invändningar sär- skilts framförts gentemot den av 1940 års utredning förordade" uppdelningen av materielförvaltningen på dels ett för försvarsgrenarna gemensamt materiel- departement med därtill anknuten förrådsorganisation och dels de särskilda försvarsgrenarnas egna förvaltningsorgan. Arméförvaltningen har för sin del uttalat, att 'en sådan uppdelning av förvaltningsverksamheten rörande den egentliga krigsmaterielen på flera instanser måste vålla tveksamhet och oreda, icke minst i fråga om ansvarsfördelningen. Arméförvaltningen har därför föreslagit, att i den centrala.försvarsförvaltningen i stället för det föreslagna materieldepartementet skulle inrättas särskilda departement för den försvars— grensbetonade materielen. Därigenom kunde också, som sig borde, förråds— hållningen bibehållas under respektive materielförvaltande departement. Ut- över de tre materieldepartementen borde enligt arméförvaltningens uppfatt— ning inrättas ett särskilt, från den övriga försvarsförvaltningen fristående organ med huvuduppgift att planera krigsmaterielanskaffning samt, i syfte att förbereda och underlätta denna, på rekvisition av de mat'erielförvaltande myndigheterna eller på direkt order av Kungl. Maj:t, jämväl handhava större materielupphandlingar i fred. Detta organ borde också handhava standardise- ringsverksamheten. Vidare borde under det sålunda föreslagna industri- organet sortera militära varv och verkstäder, i den mån de icke i enlighet med utredningens förslag borde drivas i bolagsform. Till detta organ syntes också med fördel kunna förläggas samordnandet av de militära och de civila kraven på den industriella försörjningsverksamheten.

I direktiven för den fortsatta utredning rörande den militära förvaltningen, som för närvarande pågår — 1941 års militära förvaltningsutredning -— har framhållits, att man vid denna utredning borde eftersträva att åt den militära förvaltningen förläna den grad av enhetlighet som överhuvud kunde åstad- kommas utan att de särskilda försvarsgrenarnas berättigade krav på smidig- het och anpassning därigenom träddes för nära. Särskilt borde därvid upp- märksammas angelägenheten av ett planmässigt inordnande av den militära materielproduktionen inom landets industriella kapacitet, för vilket ändamål enhetlighet i ledningen syntes vara särskilt av nöden. Emellertid borde vid den fortsatta utredningen på förevarande område vissa av de erinringar emot 1940 års förvaltningsutrednings förslag, som framförts från de hörda myndig- heternas sida, upptagas till prövning. Chefen för försvarsdepartementet har för sin del i synnerhet uppmärksammat de invändningar, som hänföra sig till förslaget om att uppdela den centrala materielförvaltningen på dels ett

gemensamt materieldepartement och dels förvaltningsorgan tillhörande de särskilda försvarsgrenarna. Enligt vad departementschefen erinrade hade av ett flertal myndigheter framhållits, att det syntes kunna befaras, att en sådan splittring av materielförvaltningen i vidsträckt mening skulle kunna medföra konflikter i kompetens— och ansvarshänseende, som kunde vålla allvarliga olägenheter. Det syntes därför böra undersökas, huruvida icke på grundval av det av arméförvaltningen framlagda förslaget eller på annat sätt för— bättringar i detta avseende kunde vinnas.

Den fortsatta förvaltningsutredningen har i väsentliga stycken bedrivits efter de principiella riktlinjer som uppdrogos av 1940 års utredning, dock med iakttagande av chefens för försvarsdepartementet sistberörda direktiv. På vissa områden har man sålunda räknat med att kunna genomföra en långt driven enhetlighet för hela försvarsväsendet. Detta har särskilt varit fallet i fråga om befästnings— och byggnadsverksamheten samt sjukvårds— och civil— förvaltningen. Förslag om en centralisering på förstnämnda område framlades på sin tid av 1930 års försvarskommission men vann ej statsmakternas bifall. Förslaget ansågs innebära ett avsteg från den i övrigt hävdade principen, att förvaltningsverksamheten borde handhavas försvarsgrensvis. I samma mån som den moderna krigföringen aktualiserat kravet på intim samverkan mellan försvarsgrenarna inbördes har emellertid nämnda princip alltmera förlorat i styrka och även på vissa betydelsefulla punkter genombrutits. Vid sådant förhållande har tanken på en centralisering jämväl av befästnings- och bygg- nadsverksamheten som principiellt sett till övervägande del är av likartad natur inom de olika försvarsgrenarna —- numera vunnit i styrka. Vad sjuk— vårdsförvaltningen angår möta särskilda svårigheter i fråga om gränsdrag— ningen mellan och samordnandet av den rent förvaltningsmässiga och den mera militärt betonade delen av verksamheten. Vissa ömtåliga spörsmål, till vilka 1941 års militära förvaltningsutredning i sinom tid torde få taga ställ- ning, framträda härvid till bedömande. Övervägande skäl synas dock tala för en centralisering även på detta område. Den verksamhet, som för närvarande omhänderhaves av arméförvaltningens civila departement samt motsvarande delar av marin— och flygförvaltningarna, har av förvaltningsutredningen ansetts böra sammanföras till ett för hela försvarsväsendet gemensamt ämbetsverk. Detta skulle således komma att tilläggas administrativa, kamerala och revi- sionsuppgifter. Vissa delar av den civila förvaltningen avses emellertid skola erhålla närmare anknytning till den militära förvaltningen i övrigt på samma sätt som för närvarande särskilda civilbyråer höra till vart och ett av armé- förvaltningens tyg— och intendenturdepartement. Till varje särskilt förvalt— ningsorgans förfogande måste också ställas den för dess egen bokföring och kassarörelse erforderliga personalen.

I det av 1940 års utredning avgivna principbetänkandet räknade man med ett sammanförande jämväl av försvarsgrenarnas intendenturförvaltning till ett gemensamt verk. På denna punkt yppades dock inom nämnda utredning tvivelsa mål om ändamålsenligheten av en sådan åtgärd, vilket tog sig uttryck däri, att utredningen skisserade två olika alternativ, det ena syftande till en kon-

.,xv'uww .--... __.-. _ ,.

centration av verksamheten, det andra innebärande ett bibehållande av skilda förvaltningar. De förnyade överväganden av denna fråga, som nu gjorts, hava lett fram till uppfattningen, att den centrala intendenturförvaltningen även i fortsättningen bör vara uppdelad på försvarsgrenarna. Avgörande härvid- lag hava varit icke blott de skiljaktigheter, som föreligga mellan intendentur- verksamheten vid olika försvarsgrenar, utan även hänsyn till dess nära sam- hörighet med det rent militära arbetet vid vederbörande försvarsgren.

Ett av de mest svårlösta spörsmålen i förevarande sammanhang är frågan, huru krigsmaterielförsörjningen för försvarsväsendet skall kunna på bästa sätt tillgodoses. De erinringar, som gjorts mot 1940 års utrednings förslag i denna del, kunna näppeligen lämnas obeaktade. Den fortsatta utredningen har närmast givit vid handen, att materielförvaltningens principiella anknyt— ning till de särskilda försvarsgrenarna bör bibehållas men att kravet på en- hetlighet på förevarande område bör tillgodoses genom tillskapande av ett från den övriga försvarsförvaltningen fristående, samordnande industriorgan, ett försvarsväsendets industriverk. Detta bör hava till huvuduppgifter att planera anskaffningen av krigsmateriel och övergång till krigsindustri, att övervaka och befordra standardiseringen av krigsmateriel, att i viss utsträck— ning ombesörja anskaffningen av mass- och standardartiklar för försvars— väsendets läkning, att granska prissättningen och handlägga andra avtals- frågor i samband med inköp för försvaret samt att omhänderhava den veten- skapligt betonade forskningen på förevarande område. Vad angår frågan om ledningen av försvarsväsendets industriella anläggningar hava flera alternativ varit under övervägande. Det har sålunda ifrågasatts bland annat, antingen att dessa anläggningars ledning skulle ankomma på industriverket eller att verksamheten på sistnämnda område skulle drivas i bolagsform.

I enlighet med det anförda torde sålunda den pågående förvaltningsutred— ningen komma att utmynna i ett förslag om att försvarsväsendets centrala för- valtniiig skall omhänderhavas av följande organ:

Arméförvaltningen. Marinförvaltningen. Flygförvaltningen.

Försvarsväsendets industriverk. Försvarsväsendets fortifikationsförvaltning. Försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning. Försvarsväsendets civilförvaltning. I anslutning till vad av 1940 års utredning föreslogs torde samtliga för— valtningsorgan i egenskap av centrala ämbetsverk böra lyda direkt under Kungl. Maj:t. De tre försvarsgrensförvaltningarna torde böra stå under högsta chefskap av vederbörande försvarsgrenschef, vilken sålunda i den mån han utövar beslutanderätt i förvaltningen, handlar under förvalt- ningsansvar. Under försvarsgrenschefen bör chefskapet i övrigt över förvalt— ningen utövas av en särskild chef, vilken, då försvarsgrenschefen icke själv deltager i arbetet, utövar chefskapet oinskränkt. Huruvida i instruktionsväg skall fastställas, i vilka hänseenden det skall ankomma på försvarsgrenschefen

att utöva chefskapet över förvaltningen, eller huruvida det skall ankomma på försvarsgrenschefen att utfärda bestämmelser därom, torde komma att särskilt övervägas.

Vad beträffar förvaltningsorganens förhållande till överbefälhavaren torde detta i fredstid böra ordnas så, att överbefälhavaren skall äga till förvaltnings- organen utfärda de direktiv för verksamheten som må erfordras för krigs— förberedelsearbetets bedrivande m. m. Rätten att giva direktiv till civil- styrelsen torde dock icke böra omfatta annat än grunddragen för civil- styrelsens eget krigsförberedelsearbete. Direktiven böra beträffande för- svarsgrensförvaltningarna lämnas vederbörande försvarsgrenschef i dennes egenskap av chef för förvaltningen. Anse sig förvaltningsorganen icke kunna följa överbefälhavarens direktiv, skall frågan hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning.

Frågan om de för försvarsväsendet gemensamma förvaltningsorganens ställ- ning till de tre försvarsgrenscheferna och deras organ är en av de frågor, som torde komma att kräva särskild uppmärksamhet. Att kontakten mellan för— svarsgrensförvaltningarna, å ena sidan, samt fortifikations-, sjukvårds— och civilförvaltningarna, å den andra, måste kunna upprätthållas på ett enkelt och effektivt sätt är uppenbart. Det underlag av militärorganisatorisk art, som de gemensamma förvaltningarna behöva för sin verksamhet, måste ställas till förfogande av försvarsgrensförvaltningarna eller försvarsgrenarnas chefer. Å andra sidan måste de gemensamma förvaltningarna vara skyldiga att rätta sig efter de önskemål av militärorganisatorisk art som till dem framställas från försvarsgrenscheferna. Därest dylika önskemål av någon anledning anses icke kunna följas, bör frågan hänskjutas till överbefälhavaren för direktivs meddelande eller eventuellt överlämnande till Kungl. Maj:ts prövning.

Vad beträffar medelsanslagen för försvarsgrenarnas verksamhet torde dessa böra förvaltas av de centrala förvaltningsmyndigheter, till vilkas verksamhets— områden anslagen hänföra sig. Krigsmateriel och intendenturanslageh böra sålunda omhänderhavas av respektive armé-, marin— och flygförvaltningarna, försvarsgrenarnas avlöningsanslag och rekryteringsanslag m. fl. av civil- förvaltningen, sjukvårdsanslag av sjukvårdsförvaltningen samt byggnads- och befästningsanslag av fortifikationsförvaltningen. Givetvis skola de sär— skilda förvaltningsorganen själva handhava sina egna avlönings- och omkost— nadsanslag. För försvarsväsendet gemensamma anslag torde i allmänhet böra ställas till civilförvaltningens förfogande.

Framställningar till Kungl. Maj:t om anslagsäskanden torde enligt vanliga regler böra uppgöras av de myndigheter, vilka, enligt vad nyss sagts, skola omhänderhava anslagens förvaltning. Härvid böra såsom förut nämnts de för försvaret gemensamma förvaltningsorganen vara skyldiga att där sig så göra låter rätta sig efter de önskemål av militärorganisatorisk art som framställas från försvarsgrenscheferna eller ock hänskjuta frågan till överbefälhavaren, eventuellt Kungl. Maj:t. Sedan förslag till anslagsframställningar uppgjorts inom de skilda förvaltningsorganen, torde desamma böra föredragas inför överbefälhavaren i och för inhämtande av de direktiv i avseende å avväg—

ningen mellan försvarsgrenarna m. m., som överbefälhavaren kan finna anled- ning meddela. Sedan dessa direktiv vederbörligen beaktats, böra medelsfram- ställningarna ingivas till Kungl. Maj:t i vanlig ordning.

Försvarsutredningen vill i förevarande sammanhang framhålla, att utred- ningen vid uppgörandet av personalstaterna för de militära kårerna i stort sett utgått från den principiella organisation av förvaltningsmyndigheterna, som nu gäller. Det bör emellertid förutskickas, att förvaltningsutredningens blivande förslag torde komma att nödvändiggöra vissa förändringar i dessa stater. Dessa förändringar kunna på utredningens nuvarande ståndpunkt icke till fullo överblickas.

Avd. IV. Arméns organisation.

|. Krigsorganisationen. Allmänna grundar.

Arméns krigsorganisation enligt 1936 års för-svarsordning har alltsedan krigsutbrottet 1939 undergått väsentliga förändringar. Sålunda har antalet operativa enheter utökats, i samband varmed vissa förändringar företagits i avseende på deras sammansättning. Vidare har organisationens kvalitativa värde i hög grad ökats genom tillkomsten av starkare befälskadrar, genom en under beredskapstiden bedriven utbildning av befäl och trupp, genom beväpningens och utrustningens fullständigande m. m. Vissa uppgifter an- gående den nuvarande krigsorganisationen lämnas i en särskild (hemlig) del.

De allmänna riktlinjer, som skola ligga till grund för krigsorganisationens utbyggnad och stärkande under de närmaste fem åren, framgå av chefens för försvarsdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den 20 juni 1941. Där anfördes följande:

Som grundsats för utredningen torde böra gälla, att vår försvarsorganisa- tion bör erhålla högsta möjliga kvalitet, samtidigt som dess storlek natur- ligen måste anpassas efter vårt samhälles ekonomiska bärkraft. Eftersom möjligheterna i sistberörda hänseende äro begränsade uppkomma otvivel— aktigt under utredningens gång vissa avvägningsspörsmål av både ömtålig och vansklig natur. Med det utrymme i ekonomiskt hänseende, varmed man har att räkna, synas emellertid avvägningsproblemen böra kunna be- mästras utan alltför stora svårigheter.

Militärt sett måste vid krigsorganisationens utformning främst de erfaren- heter, som kunna hämtas från det pågående kriget,i möjlig omfattning till- godogöras. De äro emellertid självfallet icke alltid sådana, att de kunna tillmätas ett bestående värde. Man måste räkna med en ständig och i Hera avseenden mycket snabb utveckling på det krigsorganisatoriska området. Det gäller vidare att omsätta krigets lärdomar på svenska förhållanden, vilket ytterligare försvårar arbetet. I vissa avseenden hava emellertid rik- liga erfarenheter kunnat hämtas från den gångna beredskapstiden. Slut- ligen måste beaktas nödvändigheten av att så anpassa den blivande krigs— organisationen, att övergång till densamma kan ske utan att kravet på er- forderlig beredskap eftersättes.

Det förslag till krigsorganisation, som framgått som resultat av den med beaktande av ovan berörda riktlinjer och synpunkter gjorda utredningen, kommer att närmare belysas i det följande. I stort sett präglas förslaget av avsevärda kvalitativa förbättringar, i vissa fall av förändringar i avseende på de operativa enheternas sammansättning, samt slutligen av en strävan att åt krigsorganisationen giva en sådan elasticitet, att möjlighet finnes att utan alltför stora rubbningar tillgodose utvecklingens krav.

Krigsförband.

Krigsförbanden föreslås skola sammanföras i nedanstående grupper: operativa förband,

kust— och gränsförsvarsförband, kårförband och territoriella förband. En sammanställning över förbanden i den föreslagna krigsorganisationen återfinnes i särskild (hemlig) del.

Operativa förband.

De operativa förbanden utgöras av fördelningar, jägarbrigader, pansar- brigader, motorbrigader och cykelbrigader.

Fördelningen — den operativa enheten i den nuvarande krigsorgani- sationen har befunnits vara mindre lämplig i viss skogs- och fjällterräng samt för snabba omgrupperingar. Ett antal föl-delningar hava därför upp- delats i mindre operativa enheter — brigader. En omorganisation av ytter- ligare fördelningar på brigader kan lätt verkställas, om så skulle visa sig lämpligt. Därvid uppkommer dock ett större behov av underhållstrupper m. m. Fördelningen och särskilt dess kärrorganiserade infanteri synes emellertid väl lämpad för uppträdande i vanlig nordisk terräng.

J ägarbrigaden utgör ett lättrörligt operativt förband. Detta har prö— vats under sommaren 1941 och befunnits Väl lämpat för företag i vägfattig skogs- och fjällterräng. Ytterligare försök äro dock erforderliga, innan sam- mansättningen kan slutgiltigt fastställas.

Pansarbrigaden är pansartrupper-nas operativa förband. Denna enhet har med hänsyn till dess sannolika användning och svenska vägförhållanden gjorts lättrörligare än stormakternas pansarfördelningar samt försetts med riklig utrustning'för pansarvärn och luftvärn.

Motorbrigaden utgöres av bilburet infanteri samt pansarvärn, artilleri, luftvärn, ingenjör- och underhållstrupper med i stort sett samma samman- sättning som tidigare kavalleribrigaden.

Cykelbrigadeu har organiserats efter samma grunder som motorbri— gaden. Till följd av begränsad tillgång på motorfordon hava cyklar ingått i stället för bilar. Vid ökad tillgång på bilar finnes möjlighet att motorisera cykelbrigaderna.

Kast- och _qi'a'nsjörsvarsförbaml.

Vid landets kuster och gränser hava uppförts och äro under byggnad om- fattande befästningsanläggningar. Besättningarna i dessa anläggningar och till de sistnämnda anslutna rörliga förband utgjordes tidigare av värnpliktiga tillhörande äldre årsklasser. På grund av nämnda befästningars betydelse vid försvar mot överraskande anfall och kuppförsök har det befunnits lämp- ligt att rekrytera kust- och gränsförsvarsförbanden även med värnpliktiga ur yngre årsklasser, bosatta i befästningarnas närhet. Vapenutrustningen i nämnda befästningar har fullständigats. Kata-förband och territoriella förband.

De organisatoriska förändringarna i fråga om kårförbanden och de terri- toriella förbanden bestå huvudsakligen i en utbyggnad av kårartilleriet, pansarvärnet och luftvärnet.

Kårartilleriets styrka framgår av särskild (hemlig) del. Erfarenheten från finsk-ryska kriget samt kriget på ostfronten har visat betydelsen av att äga tillgång till tungt artilleri. Kårartilleriet har på grund härav utökats med ett antal 15 cm. haubitsdivisioner.

Pansarvärnets omfattning framgår av särskild (hemlig) del. Till förstärk- ning av de operativa förbandens samt kust- och gränsförsvarsförbandens försvar mot pansaranfall disponerar armékårchefen i den nuvarande organisationen ett antal pansarvärnskompanier. 'Från alla fronter och under alla opera— tioner, där pansartrupper deltagit under det pågående kriget, har pansar- värnet spelat en avgörande roll vid försvar mot pansaranfall. Pansarvärns- kompaniet har därför utbyggts till förband, som omfatta icke endast lättare pansarvärnspjäser utan även tunga pansarvärnspjäser och pansarvärnsgevär.

Luftvärnet, som vid truppförbanden i regel består av pansarvärnsluft- värnspjäser, användbara för såväl pansarvärn som luftvärn, och vid de opera- tiva förbanden av luftvärnsautomatkanonkompanier, utgöres vid kårförbanden och de territoriella förbanden av:

kårluftvärnsförband, bestående av luftvärnsautomatkanonkompanier och luftvärnsbatterier, sammanförda i luftvärnsdivisioner samt avsedda att för— stärka truppförbandens luftvärn;

ilygfältsluftvärn, bestående av luftvärnsförband för flygbasernas skydd; territoriellt luftvärn för hemortens skydd. Samtliga slag av luftvärn förekomma i den nuvarande krigsorganisationen. På. grund av erfarenheter från det pågående kriget har det visat sig nöd- vändigt att avsevärt förstärka luftvärnet för att hindra att flygvapnets dyr- bara materiel förstöres på fiygbaserna, möjliggöra arméns mobilisering och uppmarsch samt skydda verksamheten i hemorten.

Omfattningen av luftvärnet vid kårförbanden och de territoriella förbanden framgår av särskild (hemlig) del.

Depåer m. m. Mobiliseringsdepåei'.

Mobiliseringsdepåorganisationen föreslås bliva i stort oförändrad dock med de ändringar, som betingas av pansartruppernas och luftvärnets ut- ökning samt tillkomsten av tygtrupperna. Samtliga fredstruppförband böra sålunda vid mobilisering omorganiseras till mobiliseringsdepåer. Etappdepåförband.

Etappdepåförband föreslås organiseras av infanteriet, kavalleriet, artilleriet, ingenjör- och signaltrupperna enligt hittills gällande grunder. Skolor.

Reservofficers- och reservunderofiicersskolor böra liksom hittills ingåi krigsorganisationen. Skolorna böra erhålla en omfattning avpassad med hänsyn till införandet av motsvarande utbildning redan i fredstid. Vid skolorna föreslås dock att officerare och underofficerare utbildas jämväl för territorialorganisationens behov.

II. Fredsorganisationen.

A. Arméns ledande organ. Arméstabon och arméinspektionen. Allmänna synpunkter.

I det föregående har lämnats en redogörelse för de principer, vilka enligt försvarsutredningens mening böra vara vägledande för organisationen av för— svarsväsendets högsta ledning. I enlighet med vad därvid anförts och i huvud- saklig överensstämmelse med nuvarande organisation synes det operativa för- beredelsearbetet, i vad rör arméstridskrafterna, böra äga rum inom försvars- staben, under det att å chefen för armén skall ankomma att med biträde av underlydande stabs- och inspektionsorgan handhava frågor rörande arméns organisation, utrustning och utbildning ävensom personalfrågor.

Enligt gällande organisation biträdes chefen för armén vid handläggningen av dylika frågor av arméstaben och arméns inspektionsmyndigheter.

Av de ärenden, vilka chefen för armén sålunda har att handlägga, bilda utbildningsårendena en grupp för sig, under det att organisations- och utrustningsärendena med avseende på karaktär och inbördes sammanhang kunna sammanföras till en grupp. Inom dessa båda grupper faller den över- vägande delen av de ärenden som ankomma på chefen för armén, och denna naturliga uppdelning i två grupper bör enligt försvarsutredningens mening beaktas vid utformningen av de organ, som skola biträda chefen för armén vid ärendenas handläggning.

På grund av det intima sammanhang, som inom var och en av de angivna grupperna råder mellan olika där förekommande frågor, synas ärenden till— hörande en och samma grupp också i princip böra handläggas vid ett och samma stabsorgan. Nuvarande organisation, enligt vilken chefen för armén vid handläggning av exempelvis utbildningsårenden biträdes av ett flertal sidoordnade stabsorgan, nämligen arméstaben och inspektionsmyndigheterna, finner utredningen sålunda mindre ändamålsenlig. Att koncentrera hand- läggningen av samtliga på chefen för armén ankommande ärenden till ett enda gemensamt stabsorgan låter sig ur praktiska synpunkter icke lämpligen göra. Detta organ skulle under sådana förhållanden bliva alltför omfattande och tungt arbetande och dess verksamhet skulle icke kunna ledas och kontrolleras av en chef. Försvarsutredningen vill för sin del förorda, att i enlighet med den ovan nämnda indelningen i huvudgrupper den verksamhet, som hittills bedrivits vid arméstaben och inspektionsmyndigheterna, uppdelas på två sidoordnade, direkt under chefen för armén lydande organ, nämligen armé— staben och arméinspektionen. Vid arméstaben böra av ovan angivna ärenden handläggas organisations- och utrustningsärenden, medan utbildningsårendena böra beredas vid arméinspektionen.

I fråga om personalärenden kunna skäl förebringas för att handläggningen borde ske vid en särskild, direkt under chefen för armén stående avdelning. Dessa ärenden beröra nära såväl utbildningsverksamheten som organisations- och utrustningsfrågorna. Av olika skäl har försvarsutredningen emellertid

funnit sig böra förorda, att den avdelning som handlägger personalärenden liksom hittills organisatoriskt sammanföres med organisations och utrust- ningsavdelningarna och sålunda ingår i arméstaben. Utan hinder härav bör, därest chefen för armén så finner önskvärt, instruktionsmässigt kunna före— skrivas, att vissa grupper av personalärenden skola föredragas direkt inför honom av avdelningschefen vid personalavdelningen.

Enligt det förslag till omläggning av inskrivningsväsendet och den terri- toriella värnpliktsredovisningen, som utarbetats av försvarsväsendets rull— föringsnämnd, skall ledningen och övervakningen av inskrivningsväsendet samt av registreringsverksamheten vid inskrivningsexpeditioner och truppför- band etc. utövas av en central myndighet, centrala värnpliktsbyrån. Denna byrå har förutsatts i flertalet avseenden vara underställd chefen för armén. På grund av dess samtliga försvarsgrenar berörande uppgift och särskilda ställning har rullföringsnämnden emellertid ansett, att den icke borde in- fogas i arméstaben såsom en avdelning. Härom har nämnden närmare anfört följande:

Ansvars— och befälslinjerna gå genom chefen för armén i frågor, som be- röra flera än en försvarsgren. I frågor, som uteslutande beröra en försvars— gren, gå de genom vederbörande försvarsgrenschef. Beroende av ärendenas natur och Kungl. Maj:ts bemyndigande i avseende på beslutanderätten, förut— sättas dessa, såsom tidigare framhållits, bliva avgjorda av Kungl. Maj:t, försvarsgrenschef eller i vissa fall av chefen för centrala värnpliktsbyrån. _Demäe bör givetvis tilldelas befogenhet att besluta i interna registrerings— aren en.

De ärenden, vilka komma att handläggas vid centrala värnpliktsbyrån. beröra inskrivningsväsendet, den territoriella värnpliktsredovisningen, per— sonalregistrering, statistik rörande utbildning och tjänstgöring, uppskovs— Väsende och krigsplacering. Det synes därjämte icke uteslutet, att byråns registreringsmaskiner framdeles kunna komma att utnyttjas även för andra ändamål, t. ex. för redovisning av hästar och viss materiel. Här nämnda ärenden beröra nära verksamheten vid de olika försvarsgrensstabernas orga— nisationsavdelningar. Därest centrala värnpliktsbyrån gives en helt fristående ställning, måste vid varje försvarsgrensstab avses särskild personal för sam- arbetet med byrån. Enär det ojämförligt största antalet värnpliktsärenden hänföra sig till armén, finner försvarsutredningen för sin del övervägande skäl tala för, att centrala värnpliktsbyrån, med bibehållen organisation såsom byrå enligt rullföringsnämndens förslag, anslutes till arméstaben, varigenom en särskild värnpliktsavdelning kan undvaras vid denna. Den befogenhet för byråns chef att besluta i interna registreringsärenden och att föredraga vissa ärenden direkt för chefen för armén, som rullföringsnämnden ansett skola förefinnas, bör instruktionsmässigt kunna fastslås. På samma sätt bör även övriga försvarsgrenschefers inflytande på dem berörande värnpliktsärenden kunna säkerställas.

I anslutning till vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att direkt under chefen för armén skola stå följande stabsorgan: arméstaben med centrala värnpliktsbyrån för handläggning av organisa-

; Expedition .5

Avdelning lär det fnvxlliga försvaret

n erhållstrupperna

// lntendentu ravdelning

T:: 4":

inspektören

Trängavdelning

Signalavdelning

Ingenjöravdelning

Luitvårnsavdelning

.7. .: . _g ;; Artilleriavdelning _ > > ? 35 31 å "- E Pansaravdelning : :lo- .! (8 5 ; Infanteri- och 'å' % kavalleriavdelning

Centralavdelning

Diagram över arméns militära ledning.

Chefen för armén

Centrala virnplikisbyrån

Bibliotek

l l i l !

Expedition

r=i ,

Chefen för

arméstaben

Utrustningsavdalning

Organisationsavdelning

Souschef Personal till iörfogande

NSPEKJIONEN

ARME

lydnadssiållning föredragning i vissa lail

ARMESTABEN

tions—, utrustnings, personal— och värnpliktsärenden jämte därmed samman- hängande frågor samt arméinspektionen för handläggning av utbildningsårenden. Försvarsutredningens förslag till organisation i princip av arméns högsta militära ledning framgår av omstående diagram, för vars enskildheter utred- ningen i det följande lämnar en närmare redogörelse.

Arméstaben med centra/a värnpliktsbyrån.

Arméstabens uppgift är enligt gällande instruktion att biträda chefen för armén vid utövningen av hans ämbete och bereda de ärenden han i denna sin egenskap har att handlägga och avgöra. Inom arméstaben beredas jämväl ärenden rörande_generalstabskåren och inspektionsmyndigheten över militär— läroverken.

Chefen för arméstaben är uppförd på arméstabens stat i lönegraden Ob 2 med fyllnadsarvode till lönegraden Ob 3. Han är tillika chef för general- stabskåren och utövar inspektionsmyndigheten över militärläroverken. I övrigt utgöres personalen vid arméstaben av vid staben placerade general— stabsofficerare, vissa officerare m. fl. på arméstabens stat, generalstabs- aspiranter samt från truppförbanden kommenderade officerare. I den civil- militära och icke-ordinarie personalen vid arméstaben ingår viss personal (maskinist, eldare, telefonvakter m. fl.), som betjänar även övriga staber och myndigheter inom militärstabsbyggnaden.

Till arméstaben hänföras jämväl de på stat upptagna militärattachéerna och i järnvägstjänst kommenderade officerare.

Under chefen för arméstaben bedrives verksamheten inom staben på följande avdelningar, nämligen:

en organisationsavdelning, en utbildningsavdelning, en personalavdelning samt en expedition. Till arméstaben höra jämväl en kassaförvaltning gemensam för armé— staben, försvarsstaben, truppslagsinspektionerna m. fl. _ och ett bibliotek ävensom ett stall för arméstabens hästar.

Slutligen är krigsarkivet för närvarande anknutet till arméstaben.

I enlighet med de ovan anförda principerna för ordnandet av arméns högsta ledning böra vissa ändringar vidtagas med avseende på arméstabens uppgifter och organisation.

I och med att ett särskilt stabsorgan för utbildningsårenden, arméinspek- tionen, tillkommer direkt under chefen för armén, bör nämnda inspektion övertaga arméstabens nuvarande uppgifter i vad rör utbildningsfrågor. Såsom en följd härav bör, ienlighet med vad nedan angives under »Arméinspektionen», utbildningsavdelningen överflyttas från arméstaben till arméinspektionen. Vidare bör chefen för arméstaben frånträda inspektionsmyndigheten över militärläroverken, "vilken myndighet på sätt som likaledes angives under »Arméinspektionen» bör övertagas av en generalsperson inom sagda inspektion. I fråga om chefens för arméstaben ställning ifrågasätter försvarsutred-

ningen i övrigt ingen annan ändring än att denne, i likhet med övriga beställ- ningshavare i lönegraden Ob 2, bör överföras till generalitetets stat såsom gene— ralmajor av 2. graden. Chefen för arméstaben bör alltfort vara chef för general- stabskåren. Han bör även åtnjuta samma fyllnadsarvode som hittills.

I överensstämmelse med vad som anförts under »Försvarsstaben» bör till nämnda stab från arméstaben överföras kassaförvaltningen ävensom sådan civilmilitär och civil personal, vars verksamhet berör samtliga eller flera inom militärstabsbyggnaden inhysta staber m. m. Vidare har försvarsutredningen redan förut föreslagit, att krigsarkivet framdeles skall anknytas till försvars— staben i stället för till arméstaben.

Såsom försvarsutredningen tidigare framhållit synes centrala värnplikts- byrån böra anslutas till arméstaben.

Ärenden rörande arméns organisation i fred och arméstridskrafternas organisation i krig jämte mobiliseringsförberedelserna böra fortfarande hand— läggas vid en organisationsavdelning. Denna bör givas en sådan utformning och dess verksamhet instruktionsmässigt regleras så, att en ständig kontakt med verksamheten vid försvarsstaben bliver säkerställd. De vid denna avdel— ning hittills handlagda värnpliktsärendena böra däremot övertagas av centrala värnpliktsbyrån.

' Den ingående uppmärksamhet, som oavlåtligen måste ägnas frågorna rörande arméns utrustning, har medfört, att utrustningsärendena efter hand kommit att allt mera öka i omfattning. Dessa ärenden hava hittills handlagts inom organisationsavd'elningen. Enligt försvarsutredningens mening bör emellertid en särskild utrustningsavdelning organiseras för deras handlägg— ning. Vid denna avdelning synas jämväl ärenden rörande gasskyddstjänsten böra handläggas. Såsom avdelningschef bör avses en regementsofficer ur fälttygkåren.

Såsom tidigare nämnts bör vid arméstaben liksom för närvarande finnas en personalavdelning för handläggning av personalärenden och därmed sam- manhängande frågor.

Liksom hittills erfordras vidare en för arméstaben gemensam expedition, i vilken synes böra ingå en kapten på arméstabens stat såsom kommendant för handläggning av frågor rörande vakttjänst, ordonnanstjänst, transport- tjänst m. m.

Erfarenheterna utvisa, att arméstaben ofta får att handlägga frågor av större räckvidd och av huvudsakligen principiell betydelse, vilka icke lämp— ligen kunna hänskjutas till handläggning vid någon av stabens avdelningar. För dessa uppgifter, liksom för upprätthållandet av sambandet med försvars- staben och förvaltningsorganen, bör särskild personal stå till chefens för arméstaben direkta förfogande. Med hänsyn till här ifrågavarande ärendens vikt och för att lätta chefens för arméstaben arbetsbörda synes en särskild souschef böra tillsättas vid arméstaben, varjämte vissa officerare utanför avdelningarna böra beräknas för dessa arbetsuppgifter. Såsom souschef bör avses en överste vid generalstabskåren.

I fråga om bibliotekets ställning och organisation ifrågasätter försvarsut- redningen ingen ändring.

I samband med truppslagsinspektionernas inordnande i arméinspektionen och artilleristabskårens uppgående i generalstabskåren, varom utredningen i det följande framlägger förslag, bör arméstabens stamhästgrupp utökas på sätt som angives under »Remonteringsväsendet». I samband därmed synes stall— föreståndaren böra uppflyttas i högre lönegrad, förslagsvis MEO 18, varjämte stallpersonalen bör utökas med ett antal civila arbetare (se »Kostnadsberäk- ningar för armén»). '

På grundval av vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att armé- staben organiseras på följande avdelningar, nämligen:

en organisationsavdelning, en utrustningsavdelning, en personalavdelning samt en expedition. Härtill komma den till arméstaben anslutna centrala värnpliktsbyrån samt biblioteket. Vid arméstaben skall vidare finnas en stamhästgrupp och ett stall.

Den för verksamheten vid arméstaben erforderliga personalen har försvars— utredningen beräknat med ledning av erfarenheter från nuvarande organisa- tion. I vad rör den nyinrättade centrala värnpliktsbyrån har utredningen med några smärre avvikelser följt det förslag till sammansättning som framlagts av försvarsväsendets rullföringsnämnd. Den militära personal, som utred— ningen beräknar normalt skola tjänstgöra vid arméstaben jämte centrala värn- pliktsbyrån, framgår av följande tablå, som beträffande den aktiva personalen även angiver på vilka stater personalen förutsättes uppförd. Enligt vad nedan anföres bör på arméstabens stat utöver den på tablån angivna personalen även uppföras viss utom armén beordrad militär personal. Fullständiga per— sonalförteckningar för arméstaben, upptagande såväl militär som civilmilitär och civil personal, framläggas i annat sammanhang.

Militär personal vid arméstaben jämte centrala värnpliktsbyrån.

Gale— Generalstabs- Arméstabens Ovriga per" &) Pensionerad

rall- kå t t sonalkårcr : l tetet ren 5 & m. m. & persona

av o: o: i:: o P1 = := 5" 0 c:

& s 5 9. 5. s 5 s ga :; % s å.

& & E”; 5 =— 5 :=.” %” & å & g

"5 a "” & a = *” = = & = 5' & s åå. g %% n." 5 8 ”' 3 5 a 5

: ä— Chefen för arméstaben .. — — — — — — —— — —— Souschef vid arméstaben 1 — —— —— —— — —— Personal till förfogande. . — —— 1 1 -— — —— ') 2 1 1 —— Organisationsavdelningen —- — 1 4 — 3 -— i*) 2 2 1 _ Utrustningsavdelningen —— — 1 — 3 ") 1 3) 1 1 l Personalavdelningen — 1 1 1 — — — 3 1 Expeditionen ............ — — — 1 —— 1 1 1 Biblioteket .............. — — — — 2 —— Centrala värnpliktsbyrån — -— — 1 1 1 — ') 1 2 5) 6 — __ Summa. 1 1 3 8 1 9 1 6 7 14 3

1) En ur vardera fortifikationskåren och intendenturkåren. i*) En ur vardera artilleriet och luftvärnet. —— 8) Ur fälttygkåren. .) Ur marinen. — 5) Härav minst en ut armén, en ur marinen och två ur flygvapnet.

& i l

Såsom ovan nämnts äro militärattachéerna samt de i järnvägstjänst kom— menderade officerarna för närvarande redovisade på arméstabens personal- förteckning. Enligt försvarsutredningens mening bör så i fortsättningen lämp- ligen ske även beträffande andra utom armén för längre tid kommenderade officerare. Sålunda böra på arméstabens stat upptagas tillsammans tjugu kom- paniofficersbeställningar för officerare ur armén, vilka kommenderas till flyg— vapnet såsom sambandsofficerare vid flygstaben och eskaderstaberna eller såsom lärare eller elever vid utbildning i arméspaningstjänst. På. staten böra vidare uppföras beställningar för vissa militärassistenter vid statliga verk m. fl. myndigheter, nämligen:

i väg— och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst en major och en kapten eller löjtnant,

i rikets allmänna kartverks tjänst en överstelöjtnant eller major samt i luftskyddsinspektionens tjänst en kapten.

För permanent tjänstgöring vid telegrafstyrelsen har försvarsutredningen i annat sammanhang beräknat en regementsofficer och en kompaniofficer på signaltruppernas stat. I »Betänkande med förslag till organisation av Tele- grafverket avgivet av inom kommunikationsdepartementet tillkallade sak- kunniga>>1) har framhållits, att behov av en militärassistent förelåge även vid telegrafverkets olika distrikt. Frågan härom upptogs i Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nr 148/1941, men blev därvid ställd på framtiden. I skrivelse till överbefälhavaren den 13 november 1941 har telegrafstyrelsen återkommit till frågan under framhållande av att behovet av dylika militär- assistenter numera blivit än mera framträdande. Försvarsutredningen biträder telegrafstyrelsens uppfattning angående behovet av militärassistenter vid telegrafverkets distrikt, men finner det icke möjligt att för dessa befattningar tills vidare avse aktiva officerare utan föreslår, att på. personalförteckningen över pensionerad personal i arvodesbefattning vid arméstaben uppföras fem pensionerade officerare för ifrågavarande befattningar.

Arméinspektianen.

Chefens för armén organ för den centrala ledningen av utbildningen vid armén äro enligt nuvarande organisation dels arméstaben dels de olika inspek— tionsmyndigheterna.

Vid arméstabens utbildningsavdelning handläggas utbildningsårend'en, som beröra armén i dess helhet eller flera truppslag gemensamt, under det att ansvaret för den särskilda truppslagsutbildningen påvilar vederbörlig inspek- tionsmyndighet.

Inspektionsmyndigheter äro truppslagsinspektörerna, envar med sin trupp- slagsinspektion, samt generalfältläkaren med sjukvårdsinspektion'en och överfältveterinären med veterinärinspektionen. Truppslagsinspektörerna och truppslagsinspektionerna äro följande:

inspektören för infanteriet med infanteriinspektionen, inspektören för kavalleriet med kavalleriinspektionen, inspektören för artilleriet med artilleriinspektionen; inom artilleriinspek-

tionen handläggas ärenden rörande luftvärnsartilleriet av en biträdande in- spektör för luftvärnsartilleriet,

inspektören för ingenjörtrupperna med ingenjörinspektionen samt inspektören för trängen med tränginspektionen. Inspektör för intendenturtrupperna är generalintendenten.

Under år 1941 har såsom ett provisorium tillkommit en signalinspektion med chefen för Signalregementet såsom inspektör.

Av truppslagsinspektörerna äro inspektörerna för infanteriet och för artille- riet generalspersoner i lönegraden Ob 3, inspektören för kavalleriet generals— person i lönegraden Ob 2 samt övriga inspektörer överstar i lönegraden Ob 2.

Den sålunda angivna organisationen, enligt vilken utbildningsärendena handläggas vid ett flertal chefen för armén direkt underställda myndigheter, har visat sig mindre ändamålsenlig. Särskilt hava svårigheter förelegat att i erforderlig grad samordna de olika myndigheternas verksamhet. Det intima samband, som i skilda avseenden råder mellan de olika truppslagens utbild— ningsfrågor, gör ett kontinuerligt samarbete mellan alla berörda myndigheter nödvändigt. Såsom i det föregående anförts har försvarsutredningen funnit, att detta krav bäst tillgodoses, om alla frågor, som beröra ledningen av utbild- ningen vid armén, handläggas inom ett gemensamt organ lydande direkt under chefen för armén, 'en arméinspektion. Såsom chef för arméinspektionen bör finnas en arméinspektör, generalmajor av 1. graden.

Kärnan i den föreslagna arméinspektionen bör enligt försvarsutredningens mening bildas av den nuvarande arméstabens utbildningsavdelning, vilken jämte den personal, som inom arméstaben handlägger ärenden rörande verk- samheten vid militärläroverken, bör överflyttas till arméinspektionen och ut— göra dess centmlavdelning. Inom denna avdelning böra handläggas ärenden rörande ntbildningsverksamheten inom armén i dess helhet ävensom utbild- ningen i högre förband och befälsutbildningen i allmänhet. För handläggning av frågor, vilka uteslutande beröra verksamheten vid de särskilda truppslagen. böra därjämte inom arméinspektionen organiseras truppslagsavdelningar,i regel lydande under en truppslagsinspelctör såsom främste målsman för trupp- slaget och ansvarig för dess utbildning enligt enhetliga grunder. Truppslags- inspektörerna böra vara generalmajorer av 2. graden. Utbildningsverksamheten i vad rör de särskilda tjänstegrenarna sjukvård och veterinärvård synes vidare, vid sidan av den rent militära representationen genom personal vid de olika truppslagsavdelningarna, böra företrädas av särskilda målsmän och tjänste- grensavdelninga'r. Slutligen bör finnas en för arméinspektionen gemensam expedition.

Här angiven organisation av arméinspektionen bör i princip åstadkommas därigenom, att nuvarande truppslags- och tjänstegrensinspektioner inordnas i arméinspektionen såsom truppslags- och tjänstegrensavdelningar. I och med att pansartrupperna och luftvärnet organiseras såsom särskilda truppslag, vilket försvarsutredningen i annat sammanhang föreslagit, böra vidare särskilda in- spektörer tillsättas för dessa. Intendenturtrupperna och de nytillkommande tygtrupperna böra även inom arméinspektionen företrädas av egna truppslags- avdelningar.

-,__ :..—,.-

% ! i I i

I samband med de nuvarande truppslagsinspektionernas inordnande i armé— inspektionen synas deras uppgifter böra begränsas till att i huvudsak omfatta utbildningsverksamheten, under det att frågor rörande organisation och ut- rustning vid de olika truppslagen i regel handläggas gemensamt vid armé-. stabens organisations och utrustningsavdelningar. Denna begränsning av upp- gifterna för arméinspektionens truppslagsavdelningar i jämförelse med de nu varande truppslagsinspektionerna gör det möjligt att giva avdelningarna en mindre omfattande personalorganisation.

Såväl i vad rör beväpning som uppträdande på stridsfältet förete infanteriet och kavalleriet numera i allt väsentligt sådana likheter, att föreskrifterna för utbildningen m. m. torde kunna göras i det närmaste identiska, utom i vad rör kavalleriets utbildning till häst. Med hänsyn härtill och till kavalleriets begränsade omfattning i den nya organisationen föreslår försvarsutredningen, att infanteriets och kavalleriets utbildningsfrågor inom arméinspektionen hand- läggas vid en gemensam avdelning, infanteri— och kavalleriavdelningen., lydande under inspektören för infanteriet och kavalleriet. Avdelningen bör organiseras av delar av de nuvarande infanteri- och kavalleriinspektionerna, och i dess inre organisation torde den differentiering i fotr, jägar—, cykel- och motor— infanteri, som enligt utredningens organisationsförslag karakteriserar infan- teriet, böra komma till uttryck. I och med de motoriserade pansarförbandens utbrytande ur infanteriet och kavalleriet till ett särskilt truppslag, pansar— trupperna, blir personal för handläggning av frågor rörande dessa förband i fortsättningen icke erforderlig inom infanteri- och kavalleriavdelningen.

Försvarsutredningen föreslår i annat sammanhang, att kavalleriregemen- tenas officers- och underofficerskårer skola sammanföras till för kavalleriet gemensamma personalkårer. För dessa personalkårer bör enligt utredningens mening inspektören för infanteriet och kavalleriet vara chef. '

Då sålunda någon särskild inspektör för kavalleriet enligt utredningens förslag framdeles icke kommer att finnas, måste en enhetlig ledning av rid- och körutbildningen vid armén åvägabringas på annat sätt. Försvarsutred- ningen vill för sin del föreslå, att chefen för ridskolan ålägges att biträda arméinspektören i dessa frågor.

Även i fråga om remonteringsväsendet, vars ledning hittills handhafts av inspektören för kavalleriet, bliva vissa förändringar påkallade. Försvarsutred— ningen framlägger i annat sammanhang (»Remonteringsväsendet») förslag om organiserande av en särskild remonteringsstyrelse lydande under inspektören för infanteriet och kavalleriet.

I och med pansarvapnets utbyggande och organiserande såsom ett särskilt truppslag av största betydelse för arméns slagkraft komma krävande arbets- uppgifter att påläggas chefen för armén och dennes stabsorgan, framför allt i fråga om utbildningens och materielens anpassning efter den fortgående ut- vecklingen. På den grund böra pansartrupperna inom arméinspektionen före— trädas av en särskild inspektör för pansartrupperna och en pansaraodelning organiseras inom inspektionen.

Som ovan nämnts handläggas för närvarande inom artilleriinspektionen ärenden rörande luftvärnsartilleriet av en biträdande inspektör för luftvärns—

artilleriet. Den åtskillnad i fråga om handläggningen av ärenden rörande artil— leriet och luftvärnsartilleriet, som sålunda redan gjorts, bör i och med luft— värnets utbrytande till ett särskilt truppslag fullföljas därhän, att en särskild inspektör avses och en särskild avdelning organiseras för vart och ett av de båda truppslagen. Vid arméinspektionen böra sålunda finnas en inspektör för artilleriet med en artilleriavdelning samt en inspektör för luftvärnet med en luftvärnsavdelning. Sistnämnde inspektör bör vara chef för luftvärnets offi- cers- och underofficerskårer.

I enlighet med den ovan angivna principen om truppslagsinspektionernas inlemmande i arméinspektionen bör inom sistnämnda inspektion organiseras en ingenjöravdelning lydande under inspektören för ingenjörtrapperna, vilken liksom hittills bör vara chef för ingenjörtruppernas officers- och underofficers— kårer.

Inom arméns högsta ledning hava signaltrupperna och signaltjänsten hittills företrätts av till arméstaben kommenderad personal ur Signalregementet. År 1941 har emellertid, såsom förut nämnts, en signalinspektion provisoriskt inf rättats i avvaktan på en definitiv lösning av frågan. Med hänsyn till signal- tjänstens nuvarande omfattning och betydelse synes en permanent inspektör för signaltrupperna böra tillsättas och en signalavdelning organiseras inom arméinspektionen. Uppgifterna för dessa böra icke uteslutande inriktas på signaltruppernas verksamhet utan även omfatta ledningen av signaltjänsten över huvud taget inom armén. Inspektören för signaltrupperna bör vara chef för dessa truppers officers- och underofficerskårer.

I arméinspektionen bör även ingå inspektören för trängen, med bibehållen ställning i förhållande till trängkårerna och trängens personalkårer, samt en trängavdelning, bildad genom överflyttning av den nuvarande tränginspek— tionen.

Intendenturtrupperna böra inom arméinspektionen företrädas av en rege— mentsofficer ur intendenturkåren med en under honom lydande intendentur- avdelning. Med hänsyn till intendenturtruppernas begränsade organisation synes nämnde regementsofficer kunna fullgöra sin tjänst såsom avdelnings— chef vid arméinspektionens intendenturavdelning vid sidan av annan tjänst. Försvarsutredningen förutsätter, att en av byråcheferna vid arméförvaltningens intendenturdepartement tillika förordnas såsom avdelningschef vid armé— inspektionen.

Tygtruppernas representation inom arméinspektionen synes böra ordnas efter enahanda grunder som intendenturtruppernas. Inom arméinspektionen bör sålunda inrättas en tyga'udelning, för vilken en av byråcheferna vid armé— förvaltningens tygdepartement bör förordnas såsom avdelningschef.

I likhet med truppslagsinspektionerna böra de nuvarande tjänstegrens- inspektionerna inordnas i arméinspektionen för att där företräda de särskilda tjänstegrenssynpunkterna inom utbildningsverksamheten. Sålunda bör sjuk— vårdsinspektionen ombildas till arméinspektionens sjukvårdsavdelning. Be— träffande chefskapet över denna avdelning vill försvarsutredningen anföra föl- jande. Såsom förut framhållits lärer 1941 års militära förvaltningsutredning

komma. att framlägga förslag avseende ändrad organisation av det militära sjukvårdsväsendets centrala förvaltning. I princip torde förslaget komma att gå ut på organiserande av en för försvarsväsendet gemensam sjukvårdsförvalt- ning, i samband varmed arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse skulle avvecklas och särskild generalfältläkare icke längre finnas vid armén liksom icke heller överfältläkare. Under sådana förhållanden blir sjukvårdsavdelningen vid arméinspektionen det enda organet för den centrala ledningen av sjukvårds- väsendet vid armén, varav följer att avdelningschefen bör givas en ställning såsom armésjukvårdens främste målsman. På den grund föreslår utredningen. att avdelningschefen vid arméinspektionens sjukvårdsavdelning, vilken tillika bör vara inspektör för sjukvården vid armén, benämnes arméöverläkare och att en särskild beställning för denne i lönegraden Cb 2 uppföres på staten för fältläkarkåren. Arméöverläkaren bör även vara chef för fältläkarkåren.

Inordnandet av sjukvårdsinspektionen i arméinspektionen synes emeller- tid icke böra äga rum, förrän de ifrågasatta ändringarna rörande sjukvårds- förvaltningens organisation blivit genomförda. Så länge den nuvarande sjuk- vårdsstyrelsen och sjukvårdsinspektionen bestå, bör den sistnämnda alltjämt under generalfältläkarens chefskap lyda direkt under chefen för armén. Gene- ralfältläkaren bör därvid även bibehålla chefskapet över fältläkarkåren. Med tillsättandet av beställningen såsom arméöverläkare synes därför böra anstå intill dess beställningen såsom generalfältläkare vid armén indrages. Sam- tidigt med denna förändring bör även den nuvarande överfältläkarbeställ- ningen avföras från personalförteckningen för fältläkarkåren.

Liksom sjukvårdsinspektionen bör även veterinärinspektionen inlemmas i arméinspektionen såsom dennas vet'erinäravdelning med överfältveterinären såsom avdelningschef, tillika inspektör för veterinärvården vid armén. Utan hinder härav bör överfältveterinären alltfort kunna vara chef även för häst- och veterinärbyrån vid arméförvaltningens intendenturdepartement. Liksom hit- tills bör han vara chef för fältveterinärkåren.

Av skäl, vilka utredningen framlägger under »De frivilliga försvarsorganisa- tionerna», bör inom arméinspektionen organiseras en avdelning för det fri- villiga försvaret under en inspektör för det frivilliga försvaret. I nämnda av- delning bör den nuvarande hemvärnsstaben uppgå.

Slutligen bör vid arméinspektionen organiseras en särskild expedition i lik- het med vad som föreslagits beträffande arméstaben.

I enlighet med vad sålunda anförts föreslår försvarsutredningen, att armé- inspektionen organiseras på följande avdelningar m. m.:

centralavdelning,

inspektören för infanteriet och kavalleriet med infanteri- och kavalleriav- delning,

inspektören för pansartrupperna med pansaravdelning, inspektören för artilleriet med artilleriavdelning, inspektören för luftvärnet med luftvärnsavdelning, inspektören för ingenjörtrupperna med ingenjöravdelning, inspektören för signaltrupperna med signalavdelning,

inspektören för trängen med trängavdelning, tygavdelning,

intendenturavdelning,

arméöverläkaren med sjukvårdsavdelningf) överfältveterinären med veterinäravdelning, inspektören för det frivilliga försvaret med avdelning för det frivilliga för- svaret samt

expedition.

Antalet under arméinspektören lydande avdelningar blir enligt detta förslag betydande. Försvarsutredningen finner sig därför böra föreslå inrättandet av två souschefsbefattningar vid arméinspektionen för att organisatoriskt möjlig- göra antingen ett sammanförande av vissa avdelningar till grupper eller åtmin- stone ett samordnande i vissa avseenden av avdelningarnas verksamhet grupp- vis. De båda souscheferna synas böra vara generalmajorer av 2. graden.

Den ene souschefen bör hava till uppgift att samordna verksamheten vid centralavdelningen och avdelningarna för de stridande truppslagen, särskilt i fråga om utarbetande av reglementen och utbildningsbestämmelser, samt att leda den högre befälsutbildningen och vara inspektör för vissa undervisnings- verk (krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, krigsskolan," arméns underofficersskola). Det bör ankomma på arméinspektören att närmare reglera de olika utbildningsanstalternas lydnadsställning.

Den andre souschefen bör fungera såsom inspektör för underhållstrup- perna med huvuduppgift att inspektera och åvägabringa enhetlighet i underhållstjänstens bedrivande vid de olika truppslag, vilka organisera underhållsförbanden, d. v. s. i första hand trängen, intendenturtrupperna och tygtrupperna. Inspektören för trängen samt avdelningschefema vid intenden- tur— och tygavdelningarna böra vara underställda denne souschef, varjämte arméöverläkaren och överfältveterinären i frågor berörande underhållsför- handens verksamhet böra vara föredragande inför honom.

Med undantag för ovan nämnda, tjänsten vid underhållsförbanden berö— rande ärenden synas arméöverläkaren och överfältveterinären, liksom inspek- tören för det frivilliga försvaret, böra vara föredragande inför arméinspek- tören, för så vitt icke chefen för armén prövar lämpligt att i vissa fall anbe- falla direkt föredragning inför sig.

Tillkomsten av en särskild inspektör för underhållstrupperna bör enligt försvarsutredningens mening icke hindra, att generalintendenten och general- fälttygmästaren äga inspektionsrätt över intendenturtrupperna respektive tyg- trupperna i vad rör den särskilda intendentur- och tygtjänsten.

Det i enlighet med ovan angivna grunder beräknade behovet av militär och civilmilitär personal vid arméinspektionen framgår av följande tablå. Denna personal liksom övrig för arméinspektionen erforderlig personal återfinnes i personalförteckningama.

l) Under förutsättning att ifrågasatt omorganisation av den centrala sjukvårdsförvalt- ningen genomföres.

Arméinspektören ...... Souschefer vid armé- inspektionen ........ Adjutanter .......... Centralavdelningen Infanteri- och kavalleri— avdelningen. Ipspektör .......... Ovrig personal ...... Pansaravdelningen. Ipspektör .......... Ovrig personal Artilleriavdelningen. Inspektör .......... Ovrig personal Luftvärnsavdelningen. Inspektör .......... Ovrig personal ...... Ingenjöravdelningen. Inspektör .......... Ovrig personal ...... Signalavdelningen. Inspektör .......... Ovrig personal ...... Trångavdeluingen. Inspektör .......... Ovrig personal ...... Tygavdelningen ...... Intendenturavdel- ningen ............ Sjukvårdsavdelningen. Arméöverlakare . . . . Ovrig personal ...... Veterinäravdelningen. _Qverfåltveterinår Ovrig personal ...... Avdelningen för det fri- villiga försvaret. Ipspektör .......... Ovrig personal Expeditionen

1) En ur intendenturkåren och en ur flygvapnet.

Armé- Övriuu Q .. Generali- Getniral- inspck- militära % [ Fältläkar- ,Falt_.. ” .Pcn' tetot ;; & tionens personal- & *. kåren vclticgmar- sionerad ren stat kårer E ! rcn persona —- » cr Q G := V! "'$ 74 m i?! '” >> ';'d b:! Oi :! bd O (1 samsgsgsässswäsässås ; 'g' 3 g" = & :s & :: &; g g 3 3 g :; &” ä = ;; ås. åns. ? 5" 3 &_ o 1. s —. o s 4 m a = c :: o o 0 0 l— " "' ;; ;: g 4 g 9; "! '1 3 g 3 if >=- r-v :. 9. 2 = = 3 .= = = 5: s: = = 5-5 5 " ="

1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 2 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — — -— l — 2 — — 1 — — —— -— — — — 2 4 —- 2 — 1)2 3 -— — — — —— — 3 — _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ -— 1 _?) 2 35)1 5) 1 1 ——- -— — 1 — _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — —— 1 — — 4) 1 *) 1 1 —— — -— — —— —— 1 _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — —— 1 —5)2 2 —— — 1 — — —— -— — 1 2 _1________-______-_ — —— 1 —— _a) 2 7) 2 1 — _ — — — 1 1 _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ — —-—- —- 1 — — ”) 1 a) 1 —— — — 1 1 _1_______________

-— — — 1 -— —9) 1 9) 1 1 —- — — — — _1_______________ —— — —— 1 —- ",)1 10)1 — — — — — — — 1 1 _ _ _ _ _ _ ”)1 ran _ _ _ _ _ _ _ _ 1 _ _ _ _ _ _ia)114)1 _ _ _ _ _ _ _ _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 _ _ _ _ _ _ _ — — — 1 —— — — "Ul — — 2 1 —— — -— 1 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 _ _ _ _ —— —- — —- — — — — -— — -— -— 1 1 1 1 _ 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ —- — -— 2 3 — -—- —— -— — 2 1 —— — -— — -— — —— — — — — —— 1 1 1 10 4 11 (i 12 9 12 10 1 21 1 1 1 1 13 13

— 5*) Därav en chef för infanteriets officersaspirantskola. -— 5) Ur kavalleriet. *) Ur pansartrupperna. — 15) Lärare vid artil- leriskjutskolan. —— 6) Ur luftvärnet; därav en överste, chef för luftvårnsskjutskolan. ") Ur luftvärnet. därav en adjutant vid luftvårnsskjutskolan. 8) Ur ingenjörtrupperna. —— 9) Ur signaltrupperna. I"") Ur trången. — 11) Ur fälttygkåren, byråchef vid arméförvalt- ningens tygdepartement. 12) Ur fälttygkåren. —- 13) Ur intendenturkåren, byråchef vid arméförvaltningens intendenturdepartement. — ") Ur intendenturkåren.

Generalitetet och generalstabskåren.

Goneralitefet.

Av flera skäl synes det lämpligt att liksom tidigare sammanföra samtliga generalspersoner vid armén till en särskild stat, generalitetet. Till denna stat böra jämväl hänföras beställningshavare i lönegraden Ob 2, för vilka, enligt vad försvarsutredningen i det föregående anfört, bör skapas en ny tjänstegrad. benämnd »generalmajor av 2. graden».

I enlighet med vad i andra sammanhang anföres beträffande organisationen av arméns ledande organ m. m. föreslår försvarsutredningen följande stat för generalitetet:

Beställning * Lönegrad Antal Chef för armén ................................................ * Ob 4 1 Arméinspektör .................................................. Ob 3 1 Militär-befälhavare för I., II., III., IV., V, VI. och VII. militärom-1 rådena ................................................... Ob 3 7 Generalfälttygmästare .......................................... , Ob 3 1 Generalintendent Ob3 1 Chef för arméstaben ............................................ Ob 2 1 Souschefer vid arméinspektionen ................................ * Ob 2 2 Inspektör för infanteriet och kavalleriet ........................ | Ob 2 1 » » pansartrupperna .................................. l Ob 2 1 » » artilleriet ........................................ Ob 2 1 n » luftvärnet ........................................ | Ob 2 1 » » ingenjörtrupperna ................................ . Ob 2 1 » » signaltrupperna .................................. & Ob 2 1 n » trängen .......................................... & Ob 2 1 » det frivilliga försvaret ............................ | Ob 2 1 Sektionschefer vid I. II., III. IV. och V. militärbefälsstaberna ..l Ob 2 5 Kommendant i Bodens fästning ................................ Ob 2 1 Chef för fortifikationskåren .................................... ' Ob 2 1 Generalstabskåren.

Generalstabskåren utgör en gemensam personalkår av generalstabsoffi- cerare, vilka bekläda vissa befattningar vid lantförsvarets kommandoexpedi- tion, försvarsstaben, arméstaben och arméfördelningsstaberna m. m. I vad rör kårens ställning, organisation och sammansättning förutsätter försvars— utredningen inga andra ändringar än sådana som betingas av utredningens förslag till ny organisation av försvarsväsendets högsta ledning.

Chefen för arméstaben synes liksom hittills tillika böra vara chef för gene; ralstabskåren.

Därest nuvarande artilleriinspektionen, såsom försvarsutredningen ovan föreslagit, inordnas i arméinspektionen såsom en avdelning, synes skäl icke längre föreligga att bibehålla artilleristabskåren såsom en särskild stabskår. Utredningen föreslår därför, att artilleristabskåren uppgår i generalstabskåren. I samband därmed förutsättes, att två. lärare vid artilleriskjutskolan uppföras på arméinspektionens stat.

Det av försvarsutredningen beräknade behovet av generalstabsofficerare framgår av följande tabell:

Övriga Overste regements- Kaptener officerare

Färs l:arsrlcpartcmentets kommandoempedition ................ 1 2

* Försvarsstaben. Adjutanter, sambandsofficerare och personal till chefens för försvarsstaben och sektionschefernas förfogande

Arméavdelning ...................................... l

l Luftförsvarsavdelning ................................ *

Studieavdelning ...................................... i Kvartermästaravdelning .............................. 3 '— Kommunikationsavdelning ............................ ;

Signaltjänstavdelning ................................ Expedition och kommendantur ........................ —-

en HI i—u-tl IHH lr—mewu—os

p.- a

Summa —

Souschef vid arméstaben .............................. 1 Personal till förfogande .............................. _ Organisationsavdelning ................................ —— Utrustningsavdelning ................................ Personalavdelning .................................... —

i l

l Armésfnben med centrala värnpliktsbyrån. ! 1

I

' Centrala värnpliktsbyrån ..............................

il—ilHl—dl

(&

Summa 1

Adj utant ............................................ — Centralavdelning ...................................... —- Infan teri- och kav alleriavdelning ...................... . —— Pans aravd elning ...................................... ' —— Artilleriavdelning .................................... — Luftvärnsavdelning .................................. Ingenjöravdelning .................................... —-— Signalavdelning ...................................... — Trängavdelning ......................................

Sj ukvardsavdelning _

% Arméinspektz'onen. I

I

... |— HHHl—H—il HI W...... 0 l—H—H—HF—Hi

Militärhefälsstaber m. m. I., III. och IV. militärbefälsstaberna .................. — II., V., VI. och VII. militärbefälsstaberna .............. Kommendantsstaben i Boden .......................... ——

like: .; Hmm

1 1 48

Summa ——

3—1

Totalsumma 1

Nuvarande antal (generalstabskåren och artilleristabs- kåren) ............................................ 1 23 1)412

I fråga om placeringen av generalstabsofficerare är tabellen endast att be- trakta såsom en beräkningsgrund.

Såsom militärassistent vid rikets allmänna kartverk har hittills tjänstgjort en generalstabsofficer. I enlighet med vad försvarsutredningen ovan föreslagit bör emellertid för denna befattning, liksom för andra liknande befattningar, framdeles avses en särskild beställningshavare på. arméstabens stat.

Det av försvarsutredningen enligt ovan beräknade behovet av kaptener vid, generalstabskåren överstiger med fyra nuvarande antal kompaniofficerare vid generalstabskåren jämte artilleristabskåren. I betraktande av den utökning

1) Vid artilleristabskåren finnas därjämte 2 kaptener eller löjtnanten

av det totala antalet officerare vid armén, som försvarsutredningens förslag till organisation innebär, synes en sådan ökning av antalet generalstabskap— tener icke orimlig. Försvarsutredningen vill emellertid beteckna det före- slagna antalet såsom ett maximum, vilket icke bör överskridas, vid risk att de höga fordringar på kårens kvalitet, som böra uppställas, icke kunna uppfyllas.

På grund av vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen följande siat för generalstabskåren:

Lönegrad ( Antal .. | Qverste ........................................................ Ca 6 [ I ; Overstelöjtuanter .............................................. Oa 5 I 6 _ Majorer ........................................................ Oa 4 i 14 ' Kaptener ...................................................... Oa 3 , 48 i

B. Militärområden och högre truppförband m. m.

Territoriell indelning m. m.

Rikets territoriella indelning omfattar för närvarande fem militärområdeu på fastlandet —— Södra, Västra, Östra, Norra militärområdet och Övre Norr— lands militärområde -— samt Gotland.

Arméns nuvarande organisation på högre truppförband anknyter direkt till den territoriella indelningen och omfattar fyra arméfördelningar, Övre Norr- lands trupper och Gotlands trupper.

De högre truppförbandens sammansättning bestämmes av det antal trupp— förband, som äro förlagda inom militärområdet. Arméfördelningarna i freds- tid äro på grund härav icke sinsemellan lika och organisationen överens— stämmer icke med fördelningens sammansättning i krig.

De fyra arméfördelningarna stå under chefskap av generalspersoner såsom arméfördelningschefer. Chefen för Övre Norrlands trupper är likaledes generalsperson, medan Gotlands trupper lyda under militärbefälhavaren på Gotland, överste i lönegrad Ob 2. Envar av nämnda chefer för högre trupp- förband har till sitt förfogande en stab (arméfördelningsstab, staben vid Övre Norrlands trupper, militärbefälsstaben på Gotland).

Vid var och en av de fyra arméfördelningarna finnes en ställföreträdande arméfördelningschef, överste i lönegrad Ob 2. Inom Övre Norrlands trupper finnes en kommendant i Bodens fästning, likaledes överste i lönegrad Ob 2. Arméfördelningsstaberna och staben vid Övre Norrlands trupper bestå i övrigt av:

stabschef (regementsofficer vid generalstabskåren), generalstabsofficer (kapten vid generalstabskåren), tre adjutanter, tjänstegrenschefer för intendenturförvaltning, fortifikationsförvaltning, sjukvård och veterinärvård, viss pensionerad personal i arvodesbefattning samt icke-ordinarie personal m. fl.

Följande regementen, kårer, luftvärnsdivisioner och intendenturkompanier

tillhöra för närvarande arméfördelningarna (Övre Norrlands trupper och Got- lands trupper).

Första (I.) arméfördelningen. Norra skånska infanteriregementet (I 6), Kristianstad, Södra skånska infanteriregementet (I 7), Ystad, Kronobergs regemente (I 11), Växjö,

Jönköpings—Kalmar regemente (I 12), Eksjö, Skånska kavalleriregementet (K 2), Hälsingborg, Wendes artilleriregemente (A 3), Kristianstad,

Smålands arméartilleriregemente (A 6), armétruppförband, Jönköping, Malmö luftvärnsdivision (A 10 M), detacherad beredskapsdivision ur Östgöta luftvärnsregemente, armétruppförband, Malmö, Göta ingenjörkår (Ing 2), Eksjö, Skånska trängkåren (T 4), Hässleholm.

Andra (II.) arméfördelningen. Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Östersund, Dalregementet (I 13), Falun, Hälsinge regemente (I 14), Gävle, Västernorrlands regemente (I 21), Sollefteå, Norrlands artilleriregemente (A 4), Östersund, Sundsvalls luftvärnsdivision (A 10 Su), detacherad beredskapsdivision ur Östgöta luftvärnsregemente, armétruppförband, Sundsvall, Norrlands trängkår (T 3), Sollefteå.

Tredje (III.) arméfördelningen. Värmlands regemente (I 2), Karlstad, Skaraborgs regemente (I 9), Skövde, Älvsborgs regemente (I 15), Borås, Hallands regemente (I 16), Halmstad, Bohusläns regemente (I 17), Uddevalla, Livregementets husarer (K 3), Skövde, Göta artilleriregemente (A 2), Göteborg, Karlsborgs luftvärnsregemente (A 9), utom dess till Göteborg och Boden detacherade beredskapsdivisioner, armétruppförband, Karlsborg,

Göteborgs luftvärnsdivision (A 9 G), detacherad beredskapsdivision ur Karls— borgs luftvärnsregemente, armétruppförband, Göteborg, Göta trängkår (T 2), Skövde,

Andra intendenturkompaniet (Int 2), armétruppförband, Karlsborg.

Fjärde (IV.) arméfördelningen. Svea livgarde (I 1), Stockholm, Livregementets grenadjärer (I 3), Örebro, Livgrenadjärregementet (I 4), Linköping,

Upplands regemente (I 8), Uppsala, Södermanlands regemente (I 10), Strängnäs, Livregementet till häst (K 1), Stockholm, Svea artilleriregemente (A 1), Stockholm,

Östgöta luftvärnsregemente (A 10), utom dess till Malmö och Sundsvall detacherade beredskapsdivisioner, armétruppförband, Linköping,

Stockholms luftvärnsregemente (All), armétruppförband, Stockholm, Svea ingenjörkår (Ing 1), Stockholm,

Signalregementet (Sl), utom dess till Boden detacherade kompani, armé- truppförband, Stockholm, Svea trängkår (T 1), Linköping, Första intendenturkompaniet (Int 1), armétruppförband, Stockholm.

Övre Norrlands trupper.

Norrbottens regemente (I 19), Boden, Västerbottens regemente (I 20), Umeå, Norrlands dragonregemente (K 4), Umeå, Norrbottens artillerikår (A 5), Boden, Bodens artilleriregemente (AS), Boden, Luleå luftvärnsdivision (A 9 L), detacherad beredskapsdivision ur Karlsborgs luftvärnsregemente, armétruppförband, Boden, Bodens ingenjörkår (Ing 3), Boden, Ett kompani ur Signalregementet (S 13), armétruppförband, Boden, Tredje intendenturkompaniet (Int 3), armétruppförband, Boden.

Gotlands trupper. Gotlands infanteriregemente (I 18), Visby ( Visborgs slätt), Gotlands artillerikår (A 7), Visby.

De enligt ovan såsom armétruppförband angivna regementena (luftvärns— divisionerna, kompanierna) lyda endast i vissa avseenden (i territoriellt avse- ende, beträffande garnisonstjänst, inre ordning, mobiliseringsförberedelser samt förvaltning) under vederbörande chef för högre truppförband. I övrigt lyda de under vederbörande truppslagsinspektör.

Inom vart och ett av de fem militärområdena på fastlandet finnes en militär- områdesbefälhavare (pensionerad f. d. regementschef) jämte militärområdcs— stab. Militärområdesbefälhavaren lyder under arméfördelningschefen, respek- tive chefen för Övre Norrlands trupper. På Gotland utövas befälet över militärområdet av militärbefälhavaren, och för militärområdet avsedd personal är upptagen i staten för militärbefälsstaben.

Erfarenheterna från de år, under vilka här angiven organisation med skilda arméfördelnings- och militärområdesstaber ägt bestånd, och särskilt från beredskapstiden hava visat, att särskiljandet av arméfördelningsstab och militärområdesstab icke är ändamålsenligt. Särskilt vid mobilisering, då arméfördelningschefen jämte huvuddelen av arméfördelningsstaben försättes

i !

på. fältfot och lämnar den ordinarie förläggningsorten och den ordinarie verk- samheten, hava olägenheterna kommit till synes. Militärområdesstaben får här- vid övertaga flera av arméfördelningsstabens uppgifter, för vilka den till följd av omfattningen av dess verksamhet i fred icke är tillräckligt för— beredd. Utredningen finner det bland annat med hänsyn härtill ändamåls- enligt, att arméfördelningsstab och militärområdesstab sammanslås till ett gemensamt stabsorgan under enhetlig ledning av en befattningshavare, motsvarande den nuvarande arméfördelningschefen, som med chefskapet för det högre truppförbandet förenar befälet över motsvarande territoriella om- råde.

En följd av en dylik anordning blir, att begreppen arméfördelning och militärområde icke längre böra förekomma parallellt. Enär indelningen i högre truppförband tillkommit på territoriell grund och begreppet »armé- fördelning» i fredstid icke innebär en viss militär organisation och icke heller har något direkt sammanhang med begreppet »fördelning» i krig, vill utred— ningen för sin del förorda, att begreppet arméfördelning, såsom beteckning för högre truppförband i fred, avskaffas. Begreppet militärområde bör där- emot bibehållas. De inom ett visst militärområde garnisonerade truppför- banden skulle därvid, i den mån de behöva omnämnas med särskild benäm- ning, utgöra >>militärområdets trupper». Chefen för ett militärområdes trupper tillika territoriell befälhavare för militärområdet —— synes utredningen lämpligen böra benämnas »militärbefälhavare» och det av de sammanslagna arméfördelnings- och militärområdesstaberna bildade stabsorganet »milz'tär- befälsstab». Nuvarande »ställföreträdande arméfördelningschef» och »militär- områdesbefälhavare» höra i samband med den föreslagna förändringen från- träda dessa benämningar och bliva sektionschefer i militärbefälsstaben.

Beträffande den olikhet i lydnadsställning till militärbefälhavaren (hittills- varande arméfördelningschefen) mellan ett militärområdes truppförband, som är en följd av att vissa truppförband hava karaktären av armétrupp- förband, har utredningen kommit till den uppfattningen, att densamma icke är ändamålsenlig med hänsyn till en rationellt bedriven utbildnings- och inspektionsverksamhet från militärbefälhavarens sida. Då militärbefäls— staberna avses skola få en mycket allsidig sammansättning av kvalificerad personal, torde något hinder ur kompetenssynpunkt för ett utvidgande av militärbefälhavarens fulla befälsrätt till samtliga truppförband icke föreligga. På grund härav föreslår utredningen, att begreppet »armétruppförband» utgår och att samtliga truppförband bliva i lydnadsförhållandet till militärbefäl— havaren likställda. Endast beträffande befordringsfrågor inom officers— och underofficerskårer, som omfatta hela truppslag, torde för framtiden vissa undantagsbestämmelser vara erforderliga.

Av nu befintliga militärområden på fastlandet äro särskilt Östra, Västra och Norra militärområdena så omfattande, att planläggningsarbetet i fred och försvarets ledning i krig försvåras. På grund av operativa och krigsorganisa- toriska skäl vill utredningen föreslå en indelning i fred av fastlandet i sex

militärområden i stället för nuvarande fem. Härtill kommer Gotlands mili— tärområde. De erforderliga gränskorrigeringarna beröra. främst Västra, Östra och Norra militärområdena.

Vid militärområdesindelningen liksom även vid indelningen i försvars- områden, vilken närmare behandlas i det följande, synes den civiladministra— tiva indelningen i största möjliga utsträckning böra följas, Militärområdes- gränserna böra, om icke operativa skäl utgöra absolut hinder härför, överens- stämma med länsgränserna. Samma synpunkt gör sig gällande även i fråga om försvarsområdesgränserna.

Utredningen föreslår följande militärområdesindelning och numrering.

I. militärområdet motsvarande I. arméfördelningen och omfattande nuvarande Södra militärområdet utom landstormsområde 22 b.

II. militärområdet motsvarande II. arméfördelningen och omfattande nuvarande Norra militärområdet minskat med Kopparbergs län och ökat med Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt.

III. militärområdet motsvarande III. arméfördelningen och omfat- tande Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län.

IV. militärområdet motsvarande IV. arméfördelningen och omfattande nuvarande Östra militärområdet minskat med Örebro län, Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt och ökat med landstormsområde 22 b.

V. militärområdet omfattande Örebro, Värmlands och Kopparbergs län.

VI. militärområdet omfattande nuvarande Övre Norrlands militär- område.

VII. militärområdet omfattande Gotland.

I det följande kommer redogörelse att lämnas för och vissa organisatoriska förändringar att föreslås beträffande

militärbefälsstaberna,

kommendantsstaben i Boden, kustartilleriförsvarsstaberna (i vad avser personal ur armén), försvarsområden samt lägre truppförband m. 111. Med de organisatoriska förändringar, som försvarsutredningen därvid före slår, komma de olika militärområdena att bestå av följande truppförband, för svarsområden m. m.

I. militärområdet.

Militärbefälsstab med stabsmobiliseringscentral: Kristianstad. Norra skånska infanteriregementet (I 6), Kristianstad, Södra skånska infanteriregementet (I 7), Ystad och Revingehed, Kronobergs regemente (Ill), Växjö, J önköpings-Kalmar regemente (I 12), Eksjö, Skånska pansarregementet (P2), Hälsingborg, Wendes artilleriregemente (A 3), Kristianstad (Norra Åsum), Smålands artilleriregemente (A 6), Jönköping,

"..-,—___w __v— .

Skånska luftvärnskåren (Lv 4), Malmö, Göta ingenjörkår (Ing 2), Eksjö, Signalregementets kompani i Kristianstad (S 1 K), Kristianstad, Skånska trängkåren (T 4), Hässleholm, med två mobiliseringscentraler, Andra intendenturkompaniet (Int 2), Nässjö. Malmö försvarsområde med försvarsområdesstab i Malmö, Ystads försvarsområde med försvarsområdesstab i Ystad, Hälsingborgs försvarsområde med försvarsområdesstab i Hälsingborg, Kristianstads försvarsområde med försvarsområdesstab i Kristianstad, Blekinge försvarsområde med infanteribefälhavarstab i Karlskrona, Växjö försvarsområde med försvarsområdesstab i Växjö, Jönköpings försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Växjö försvarsområde,

Kalmar försvarsområde med försvarsområdesstab i Kalmar.

II. militärområdet. Militärbefälsstab med stabsmobiliseringscentral: Östersund.

Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Östersund, Hälsinge regemente (I 14), Gävle, Västernorrlands regemente (I 21), Sollefteå, Norrlands artilleriregemente (A 4), Östersund, Sundvalls luftvärnskår (Lv 5), Sundsvall,

En ingenjörmobiliseringscentral ur Svea ingenjörkår, Norrlands trängkår (T 3), Sollefteå, med två mobiliseringscentraler. Gävle försvarsområde med försvarsområdesstab i Gävle, Östersunds försvarsområde med försvarsområdesstab i Östersund, Sollefteå försvarsområde med försvarsområdesstab i Sollefteå, Hemsö försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Sollefteå försvarsområde.

III. militärområdet. Militärbefälsstab med stabsmobiliseringscentral: Skövde. Älvsborgs regemente (I 15), Borås, Hallands regemente (I 16), Halmstad, Bohusläns regemente (I 17), Uddevalla, Livregementets husarer (K 3), Skövde, Skaraborgs pansarregemente (P4), Skövde, Göta artilleriregemente (A 2), Göteborg, Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1), Karlsborg, Göteborgs luftvärnskår (Lv 6), Göteborg, En ingenjörmobiliseringscentral ur Göta ingenjörkår, Signalregementets kompani i Skövde (S 1 Sk), Skövde, Göta trängkår (T 2), utom dess kompani i Nora, med en mobiliseringscentral, Skövde, Andra tygkompaniet (Tyg 2), Karlsborg.

Halmstads försvarsområde med försvarsområdesstab i Halmstad, Göteborgs försvarsområde med försvarsområdesstab i Göteborg, Göteborgs skärgårds försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Göteborgs försvarsområde, Uddevalla försvarsområde med försvarsoniiådesstab i Uddevalla, Skövde försvarsområde med försv arsområdesstab i Skövde.

IV. militärområdet. Militärbefälsstab med stabsmobiliseringscentral: Stockholm. Svea livgarde (I 1), Stockholm (Järvafältet), Livgrenadjärregementet (I 4), Linköping, Upplands regemente (I 8), Uppsala, Livregementet till häst (K 1), Stockholm, Göta pansarlivgarde (P 1), utom dess kompani på Gotland, Stockholm (Järva— fältet), Södermanlands pansarregemente (P 3), Strängnäs, Svea artilleriregemente (A 1), Stockholm (Järvafältet), Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2), Linköping, Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3), utom dess batteri på Gotland, Stock— holm,

Svea ingenjörkår (Ing 1), Stockholm,

Signalregementet (Sl), utom dess kompanier i Kristianstad, Skövde och Boden, Stockholm, Svea trängkår (T 1), Linköping, med två mobiliseringscentraler,

Första tygkompaniet (Tyg 1), Stockholm (Järvafältet), Första intendenturkompaniet (Intl), Stockholm (Järvafältet).

Linköpings försvarsområde med försvarsområdesstab i Linköping, Norrköpings försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Linkö» pings försvarsområde, Strängnäs försvarsområde med försvarsområdesstab i Strängnäs, Stockholms försvarsområde med försvarsområdesstab i Stockholm, Norrtälje försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Stock— holms försvarsområde, Stockholms skärgårds försvarsområde med infanteribefälhavarst-ab i Vaxholm, Uppsala försvarsområde med försvarsområdesstab i Uppsala.

V. militärområdet-. Militärbefälsstab med stabsmobiliseringscentral: Karlstad. Värmlands regemente (I 2), Karlstad, Livregementets grenadjärer (I 3), Örebro, Dalregementet (I 13), Falun, Närkes artilleriregemente (A 9), Örebro, En luftvärnsmobiliseringscentral ur Karlsborgs luftvärnsregemente,

En ingenjörmobiliseringscentral ur Göta ingenjörkår, Göta trängkårs kompani i Nora (T2N ), Nora. Örebro försvarsområde med försvarsområdesstab i Örebro, Karlstads försvarsområde med försvarsområdesstab i Karlstad, Falu försvarsområde med försvarsområdesstab i Falun, Mora försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Falu försvars- område.

VI. militärområdet. Militärbefälsstab med stabsmobiliseringscentral: Luleå.

Kommendantsstaben i Boden, Boden, Norrbottens regemente (I 19), Boden, med en skidlöparbataljon i Kiruna, Västerbottens regemente (I 20), Umeå, Norrlands dragonregemente (K 2), Umeå, Norrbottens artillerikår (A 5), Boden, Bodens artilleriregemente (A 8), Boden, Luleå luftvärnskår (Lv 7), Luleå, Bodens ingenjörkår (Ing 3), Boden, Signalregementets kompani i Boden (S 1 B), Boden, Tredje tygkompaniet (Tyg 3), Boden, Tredje intendenturkompaniet (Int 3), Boden. Umeå försvarsområde med försvarsområdesstab i Umeå,

Storumans försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Umeå försvarsområde, Bodens försvarsområde med försvarsområdesstab i Boden, Luleå försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Bodens för- svarsområde, Kiruna försvarsområde med försvarsområdesstab i Kiruna, Jokkmokks försvarsområde med försvarsområdesstab gemensam med Kiruna försvarsområde, Morjärvs försvarsområde med försvarsområdesstab i Nederkalix.

VII. militärområdet. Militärbefälsstab: Visby. Gotlands infanteriregemente (I 18), med ett kompani ur Göta pansarlivgarde, Visby (Visborgs slätt), _ Gotlands artillerikår (A 7), med ett batteri ur Stockholms luftvärnsregemente, Visby.

Militärbefä/ssta barna.

Försvarsutredningen föreslår, att de olika militärbefälsstaberna organiseras på följande sätt.

Envar av I.—IV. militärbefälsstaberna bildas genom sammanslagning och omorganisation av motsvarande arméfördelnings— och militärområdesstaber med bibehållande av nuvarande förläggningsort.

V. militärbefälsstaben nyorganiseras och förlägges till Karlstad. VI. militärbefälsstaben organiseras genom sammanslagning och omorganisa— tion av Övre Norrlands truppers stab och motsvarande militärområdesstab. Härvid utbrytes samtidigt kommendantsstaben i Boden och gives den fristål ende ställning i förhållande till VI. militärbefälsstaben, som svarar mot de vid— gade arbetsuppgifter, vilka enligt vad försvarsutredningen i det följande före— slår, böra påläggas förstnämnda stab. Vägande skäl tala för att i samband här- med förflytta den från de särskilda fästningsuppgifterna frigjorda VI. militär— befälsstaben till annan ort än Boden, förslagsvis Luleå. Försvarsutredningen har för sin del räknat med denna förflyttning. Frågan är emellertid beroende av flera faktorer av såväl freds- som krigsorganisatorisk art, vilka det icke varit utredningen möjligt att ingående pröva, varför utredningen förordar, att frågan göres till föremål för särskild undersökning genom de militära myndig— heternas försorg. '

VII. militärbefälsstaben bildas av nuvarande militärbefälsstaben på Got— land, något förstärkt.

I fråga om militärbefälsstabernas inre organisation torde det icke ankomma på försvarsutredningen att avgiva ett definitivt förslag. När utredningen likväl nedan framlägger ett exempel på sammansättningen av en sådan stab, är av— sikten endast att förete den beräkningsgrund för personalbehovet i fred, som utredningen för sin del använt.

Exempel på militärbefälsstab vid I.—-V. militärområdena.

Militär-befälhavare Stabssektion Hemortsfo'rsvarsscktion Expedition

Sektionschef .......... 1 Sektionschef .......... 1 Expeditionsofficer ...... 1 Rogementsofdcer vid ganc- chemcntsofficer ...... 1 Expeditionsundcrofficer. . 1

ralstabskåren ........ 1 Adjutant .............. 1 Kontorsbiträde ........ 4) l Kapten vid generalstabs- Luftvärnsoflicer ........ 1 Skrivbiträden .......... 4)?»

kåren .............. 1)1 Expeditionsundcrofticer.. 1 Adjutanter ............ 2 Expeditionsofticer ...... 1 Expeditionsundorofticornrc 3 Tygofiicer ............ 1 Tygskrivarc .......... 1 Motoringcnjör ........ 1 Fortifikationsofiicer . _ . . 1 Biträdande fortifikations— B ifacåäs'iåél'liår """" i 1) Vid I., III. och IV. militärbefälsstaberna 2. Sytilofm; ] """ ,)1 i!) vid 1. och nr. militärbefälsstaberna tillkommer en signal- Då:" dent """"""" 1 officer (major vid signaltrupperna) tillika chef för Signalregementets Biträdande intendenter " a)2 kompani i Kristianstad respektive Skövde. Läkare " l 3) Vid IV. militärbefälsstaben 1. _

"""""""" 4) Vid IV. militärbefälsstaben ytterligare 1.

Enligt utredningens mening böra alltså I.—V. militärbefälsstaberna bestå av: Militärbefälhavare: generalmajor av 1. graden.

Stab: Ordinarie tjänstemän.

generalmajor av 2. graden, sektionschef vid stabssektionen, regementsofficer vid generalstabskåren, regementsofficer på. militärbefälsstabens stat i lönegrad Oaö eller Oa 4, kapten vid generalstabskåren, adjutanter, kompaniofficerare på militärbefälsstabens stat, luftvärnsofficer, tillika luftbevakningsofficer, major eller kapten vid luft- värnet,

signalofficer, kompaniofficer vid signaltrupperna, tygofficer, major vid fälttygkåren,

tygskrivare ur tygstaten,

motoringenjör, arméingenjör vid arméingenjörkåren, fortifikationsofficer, major eller kapten vid fortifikantionskåren, biträdande fortifikationsofficer, kompaniofficer vid fortifikationskåren, intendent, regementsofficer vid intendenturkåren, biträdande intendenter, kompaniofficerare vid intendenturkåren, läkare, fältläkare vid fältläkarkåren,

veterinär, fältveterinär vid fältveterinärkåren.

l—ÅUJHl—ll—il—Å

l—il—llOHHD—IHHl—ÅV—l

Pensionerad personal i arvodesbefattning.

f. d. regementschef, sektionschef vid hemortsförsvarssektionen, expeditionsofficerare, därav 1 tillika biträdande mobiliseringsofficer, expeditionsunderofficerare.

01le

Icke-ordinarie personal.

1 byggnadsingenjör i lönegrad MEo 21, tillsatt av chefen för fortifikations- kåren, 1 kontorsbiträde i lönegrad MEO 4,

skrivbiträden i lönegrad MEo 2. CJ

För I., III. och IV. militärbefälsstaberna har utredningen därutöver be- räknat ytterligare en kapten vid generalstabskåren med hänsyn till det större antalet fredstruppförband inom dessa militärområden och det särskilt om— fattande krigsförberedelsearbete, som påvilar dessa staber. Två biträdande intendenter föreslås finnas vid I., II., III. och V. militärbefälsstaberna, därvid den ene är avsedd såsom instruktör vid den frivilliga befälsutbildningen. Inom IV. och VI. militärområdena synes denna verksamhet kunna skötas med i Stockholm respektive Boden stationerad peronal ur intendenturkåren.

Vid IV. militärbefälsstaben erfordras flera biträden för skrivarbete än vid övriga militärbefälsstaber, varför utredningen räknat med 2 kontorsbiträden och 4 skrivbiträden vid denna stab.

VI. militärbefälsstaben beräknas få enahanda sammansättning som I.—V., dock att någon generalmajor av 2. graden icke ingår. Såsom sektionschef vid stabssektionen i denna stab torde i stället regementsofficeren ur generalstabs— kåren lämpligen böra användas. Vidare beräknas för denna militärbefälsstab endast en biträdande intendent. ;

Utredningen föreslår, att i anslutning till envar av I.—VI. militärbefäls— staberna ordnas en »stabsmobiliseringscentral», avsedd för uppsättandet av vissa särskilda förband och staber, som vid mobilisering skola ingå i de högre. truppförbanden. Materieluppbörden och förrådsvården av stabsmobiliserings- centralernas förråd föreslås skötas av staben vid det försvarsområde inom vilket förrådet ligger.

VII. militärbefälsstaben föreslås hava i huvudsak nuvarande omfattning. Med hänsyn till att staben i annat sammanhang föreslås sköta de uppgifter, som av utredningen förutsättas på fastlandet åläggas nytillkommande försvars— områdesstaber, erfordras dock viss personalförstärkning. Främst gäller detta i fråga om fortifikationspersonal, beroende på att fortifikationsförvaltningen på Gotland föreslås vara gemensam för militärområdet och kustartilleriför— svaret. Med hänsyn till de viktiga och omfattande uppgifter, som numera på- vila jämväl denna militärbefälsstab, bör därjämte tillkomma en kapten vid generalstabskåren. Militärbefälhavaren bör, med hänsyn till det ansvar, som påvilar honom, i likhet med övriga militärbefälhavare uppföras såsom general— major av 1. graden i lönegrad Ob 3. Såsom i annat sammanhang anföres avses militärbefälhavaren samtidigt vara chef för Gotlands marindistrikt. Den per— sonal ur marinen, som med hänsyn härtill bör ingå i militärbefälsstaben, är här ej redovisad. VII. militärbefälsstaben föreslås i övrigt erhålla följande sammansättning.

Militärbefälhavare: generalmajor av 1. graden. Stab:

Ordinarie tjänstemän. regementsofficer vid generalstabskåren, kapten vid generalstabskåren, adjutant, kompaniofficer på militärbefälsstabens stat, tygofficer, major vid fälttygkåren, tygskrivare ur tygstaten, motoringenjör, arméingenjör vid arméingenjörkåren, regementsofficer vid fortifikationskåren, kompaniofficerare vid fortifikationskåren, underofficer vid fortifikationskåren, fortifikationskassör vid fortifikationskåren, intendent, regementsofficer vid intendenturkåren, läkare, fältläkare vid fältläkarkåren.

l—AHl—tr-Awr—Al—Ap—u—w—u—AH

Pensionerad personal i arvodesbefattning.

H. hemvärnsofficer, ammunitionsförvaltare, underofficer,

,_,,___.___._.— -__.__.._,..__...__.._ . .. .. n

uppbördsman för rustningsmateriel, underofficer, expeditionsunderofficerare, förrådsunderofficer vid intendenturföriådet å Tingstäde, uppbördsman vid förplägnadsmagasinetå Tingstäde.

_ap-aup—a

Icke-ordinarie personal m. fl.

1 byggnadsingenjör i lönegrad MEO 21, tillsatt av chefen för fortifikations— kåren, verkmästare av 2. klass i lönegrad MEo 16, ritare av 2. klass i lönegrad MEo 11, skogvaktare av 2. klass å Tingstäde i lönegrad MEo 8, kontorsbiträde i lönegrad MEo 4,

skrivbiträden i lönegrad MEO 2, 1 kokerska vid bevakningsstyrkan vid Tingstäde.

Dessutom tillkomma 90 civila vakter vid värn och förråd, årslön 150 kronor.

Lop—31.414»—

Kommendantsstaben i Boden.

Kommendanten i Boden med kommendantsstab föreslås lyda under militär— befälhavaren för VI. militärområdet. ,

Kommendanten, generalmajor av 2. graden, föreslås tillika vara försvars- områdesbefälhavare i Bodens och Luleå försvarsområden (se nedan).

Utom den personal, som erfordras för Bodens och Luleå försvarsområden och för vilken närmare redogöres under »Försvarsområden», föreslås kommen- dantsstaben bestå av följande personal.

Ordinarie tjänstemän.

kapten vid generalstabskåren, adjutant, kompaniofficer på kommendantsstabens stat, artillerichef (chefen för A8), , signalofficer (chefen för S 1 B), fortifikationsbefälhavare, regementsofficer vid fortifikationskåren, kompaniofficerare vid fortifikationskåren, underofficerare vid fortifikationskåren, fortifikationskassör vid fortifikationskåren, intendent, kapten vid intendenturkåren, läkare, fältläkare vid fältläkarkåren, regementsveterinär vid fältveterinärkåren, bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren, övermaskinist i lönegrad Ca 15,

förste montör i lönegrad Ca 12, montör i lönegrad Ca 7,

poliskommissarie i lönegrad Ca 17, överkonstaplar i lönegrad Ca12, 4 konstaplar i lönegrad Ca 10.

CJJHHHHr—A

Cl

(OQWHHb—AHr—il—AHHH

2 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1

expeditionsunderofficerare, fortväblar.

Icke—ordinarie personal m. fl. byggnadsingenjör i lönegrad MEo 21, tillsatt av chefen för fortifikations- kåren, verkmästare av 2. klass i lönegrad MEo 16, skogvaktare av 2. klass i lönegrad MEo 8, biträdande montör i lönegrad MEo 7, förrådsvaktmästare vid fortifikationsförvaltningen i lönegrad MEO 7, kanslibiträde vid fortifikationsförvaltningen i lönegrad MEo 7, kontorsbiträde i lönegrad MEo 4, skrivbiträde i lönegrad MEo 2, förrådshandräckningskarlar vid fortifikationsförvaltningen, kontorsvakt vid fortifikationsförvaltningenu eldare vid anläggning VIII, garnisonspastor.

!( us tarti/lerifö'rs varssiaber.

Beställningen såsom infanteribefälhavare i Vaxholms fästning, överstelöjt— nant eller major, föreslås skola bibehållas. På grund av föreslagen ändring iden marina organisationen bör beställningen dock benämnas »infanteribefälhavare vid Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar». Denne föreslås inom Stock- holms skärgårds försvarsområde och i vad avser truppförband och förråd m. m. ur armén i fredstid fullgöra jämväl försvarsområdesbefälhavares ålig- ganden (se nedan under »Försvarsområden») och att i detta avseende lyda under militärbefälhavaren för IV. militärområdet. För frivillig utbildning, materieluppbörd, förrådsvård m. 111. inom detta försvarsområde erforderlig personal föreslås ingå i en särskild infanteribefälhavarstab, motsvarande för— svarsområdesstab.

En motsvarande befattning såsom infanteribefälhavare föreslås tillkomma vid Blekinge kustartilleriförsvar. Denne föreslås enligt ovan angivna princip sköta försvarsområdesbefälhavares åligganden i fredstid inom Blekinge för— svarsområde och därvid lyda under militärbefälhavaren för I. militärområdet. Infanteribefälhavaren vid Blekinge kustartilleriförsvar bör likaledes hava en särskild infanteribefälhavarstab. Personalbehovet för infanteribefälhavar— staberna behandlas under »Försvarsområden».

Beställningarna såsom infanteriadjutant i Vaxholms respektive Karlskrona. fästning föreslås utgå. De uppgifter, som ålegat infanteriadjutanterna synas lämpligen kunna i stället påvila personal i infanteribefälhavarstaberna.

I fråga om personal ur fortifikationskåren, ingående i kustartilleriförsvars- staberna, förutsätter utredningen vissa förändringar. För denna personal redo— göres under »Förtifikationskåren».

C. Försvarsområden. Allmänna grunder.

Kännetecknande för nutida krigföring är bland annat den plötslighet, med vilken fientligheter inledas. Genom främst flygets och lufttruppemas insatser utsträckas de direkta krigshandlingarna från början långt utöver de egentliga fronterna. En hänsynslös hemortsbekämpning har blivit ett av de medel, med vilka angriparen söker bryta ned motståndarens försvarskraft. Vid organisa- tionen i fred av landets försvarskrafter måste därför hemortsförsvarets krav uppmärksammas i högre grad än tillförne.

Ansvaret i fred för de territoriella truppförbanden och deras utrustning har hittills påvilat infanteriregementscheferna i egenskap av inskrivningsområdes— befälhavare, medan försvarsområdesorganisationen trätt i funktion först vid förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering. Denna organisation kan emel- lertid icke längre betecknas såsom tillfredsställande och detta huvudsakligen av två skäl. Dels hava hemortsförsvarets anstalter och krigsmaterielutrustning liksom mobiliseringsförberedelserna för hemortsförsvaret efter hand antagit en sådan omfattning, att infanteriregementscheferna icke lämpligen vidare kunna betungas med denna uppgift vid sidan av sin huvuduppgift och dels medför det nutida krigets natur att den territoriella försvarsorganisationen måste givas en högre grad av krigsberedskap. Redan i fred böra följaktligen de chefer vara tillsatta och stabsorgan organiserade, som vid krig skola leda hem- ortsförsvaret. Den vidgade kännedom om vederbörligt försvarsområdes geo- grafiska förhållanden, civila administration, kommunikationer m. m., som här— igenom tillförsäkras den territoriella försvarsledningen, är ett viktigt led i krigsberedskapen, vars betydelse ytterligare ökats till följd av det stora antal permanenta försvarsanordningar och särskilda försvarsanstalter i övrigt, som under den gångna beredskapstiden tillkommit inom olika områden.

På nu anförda skäl föreslår försvarsutredningen, att en permanent indel- ning i försvarsområden fastställes och att försvarsområdesbefälhavare till- sättas och försvarsområdesstaber organiseras redan i fred.

Planläggningen och ledningen av hemortsförsvaret kräver ett omfattande samarbete med de civila myndigheterna. Med hänsyn härtill framstår det som önskvärt, att försvarsområdesindelningen, så långt det ur militär synpunkt är möjligt, överensstämmer med den civiladministrativa indelningen i län och landsfiskalsdistrikt. Vissa ändringar av nu gällande försvarsområdesgränser böra i detta syfte vidtagas och i samband därmed hela systemet av militära gränser för olika ändamål (luftbevakningsområden, hemvärnskretsar och hem- värnsområden, marindistrikt, luftvärnsredovisningsområden m. m.) under— kastas en revision, så att bästa möjliga överensstämmelse åvägabringas.

Rikets indelning [ försvar-samrådan.

Det förslag till i fred bestående försvarsområdesindelning, som utredningen här framlägger, är uppgjort efter ovan angivna principer och har i sina huvud— drag utarbetats inom högkvarteret.

På grundval av behovet av försvarsområden i krig föreslår försvarsutred— ningen, att riket indelas i 31 lantmilitära och 4 marina försvarsområden, vilken indelning bör gälla i såväl fred som krig. Den närmare omfattningen av dessa försvarsområden framgår av särskilt bihang. Utredningen finner det emeller- tid icke erforderligt att redan i fredstid permanent organisera särskilda för- svarsområdesstaber inom varje försvarsområde. I vissa fall kunna två angrän— sande försvarsområden, inom vilka arbetsbelastningen på försvarsområdes— staberna i fredstid kan förväntas bliva tämligen ringa, sammanföras under gemensam fredsförvaltning av en försvarsområdesstab, vilken vid krigstillfälle organiserar en stab för vartdera försvarsområdet. Försvarsutredningen före— slår, att 15 av de lantmilitära försvarsområdena erhålla egen försvarsområdes— stab redan i fred, att 14 lantmilitära försvarsområden parvis sammanföras under tillsammans 7 försvarsområdesstaber samt att 2 lantmilitära försvarsområden sammanföras med var sitt marint försvarsområde under vartdera en försvars- områdesstab. De båda återstående marina försvarsområdena _ Blekinge för- svarsområde och Stockholms skärgårds försvarsområde _ intaga på grund av sitt särskilda sammanhang med kustartilleriförsvaret en särställning. Inom dessa områden böra försvarsområdesstaber icke organiseras i fred. I stället böra, såsom tidigare anförts, infanteribefälhavarna vid Blekinge respektive Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar fullgöra försvarsområdesbefälha— vares åligganden inom dessa försvarsområden i vad avser truppförband, förråd m. m. ur armén och därvid lyda under vederbörande militärbefälhavare. För denna verksamhet bör infanteribefälhavaren till sitt förfogande hava viss stabs— och förvaltningspersonal, sammanförd i en infanteribefälhavarstab.

I enlighet med vad ovan anförts böra för försvarsområdena i fredstid orga- niseras 24 försvarsområdesstaber och 2 infanteribefälhavarstaber. Försvars- områdesstab bör förläggas till huvudort inom området, i regel garnisonsort, och, liksom försvarsområdet, benämnas efter denna ort. Försvarsområdesstab, som i fred är gemensam för två angränsande försvarsområden, bör förläggas till huvudort inom endera området, men benämnas efter båda. På grundval av vad sålunda anförts föreslår försvarsutredningen, att följande försvarsom- råden (fo) och försvarsområdesstaber (motsvarande) i fredstid skola finnas inom de olika militärområdena:

Försvar-samråda. Försvarsområdesstab (motsvarande)

I. militärområdet.

Malmö fo ................................ ' Malmö fostab, Malmö. [ Ystads fo ................................ * Ystads fostab, Ystad. Hälsingborgs fo .......................... * Hälsingborgs fostab, Hälsingborg. Kristianstads fo .......................... ' Kristianstads fostab, Kristianstad. Blekinge fo (marint fo) .................... * Infanteribcfälhavarstaben i Karlskrona. fälttåg; 'f'o'"::::::::::::::::::;:::::::l,* Växjö—Jönköpings festa, Väsö-

1

Kalmar fo ................................ Kalmar fostab, Kalmar.

Försvarsomrädc Försvarsumrådcsstab (motsvarande)

] T. m ilitäromrdrlet.

Gävle fo ................................ Gävle fostab, Gävle,_ Östersunds fo ............................ Östersunds f'ostab, Östersund. Sollefteå fo """""""""""""""""""" [ Sollefteå—Hemsö fostab, Sollefteå. :, Hemsö fo (marint fo) .................... l

*. III. militärområdet. Halmstads fo ............................ l Halmstads fostab, Halmstad.

, Göteborgs fo ............................ , ,. Göteborgs skärgårds fo (marint fo) ...... H Göteborgs fostab, Goteborg. Uddevalla fo ............................ * Uddevalla fostab. Uddevalla.

Skövde fo ................................ 'kövde fostab, Skövde.

, IV. militärområdet

Linkönnws fo .......................... ' . . . , . . . . _. Norrklöpiiigs fo _________________________ H Linköpings—l&orrköpmgs fostab, Llnköpmg. ' Strängnäs fo

............................ Strängnäs fostab, Strängnäs. ; Stockholms fo .......................... [

. , ,, . Kommendantsstaben i Stockholm. lNorrtaljc fo ............................ |

; Stockholms skärgårds fo (marint fo) ...... Infanveribefälhavarstaben i Vaxholm. , Uppsala fo .............................. Uppsala fostab,_Uppsala.

! V. militärområdet. , Örebro fo ................................ ' Örebro fostab, Örebro.

i Karlstads fo .............................. ( Karlstads fostab, Karlstad.

. Falu fo ............ . .................... ; Falu—Mora fostab, Falun. : Mora fo ................................ l

' VI. rriilitäro'rm-ddet.

: Umeå fo """""""""""""""""" >I Umeå—Storumans fostab Umeå Storumans fo ............................ ' * '

E235523:::::1::i1:::1::::::::::::izil KommendantsstabeniBoden

? 533012.'f'o"::i:::::::::::::::::::::::H m.m..—Jokkmokk. fot..., mm..... Morjärvs fo .............................. Ä Morjärvs fostab, Nederkalix.

Inom VII. militärområdet synes försvarsområdesindelning icke erforderlig i fred.

De arméstridskrafter, vilka vid krigstillfälle skola organiseras och användas inom Blekinge och Stockholms skärgårds försvarsområden, måste, på grund av de särskilda förhållanden, som här äro för handen, övas på ort och ställe. Utredningen anser det därför ofrånkomligt, att efterutbildningen av sådan trupp sker på platsen. Denna efterutbildning bör handhavas av infanteri- befälhavaren. Vid avvägningen av behovet av aktivt utbildningsbefäl för olika försvarsområden, har utredningen tagit hänsyn till behovet av officerare och underofficerare för denna efterutbildning. Erforderligt underbefäl förutsättes kommenderas ur truppförbanden.

Den här föreslagna försvarsområdesorganisationen avses jämväl skola er— sätta den nuvarande indelningen i landstormsområden, vilken sålunda bör upphöra. Samtliga landstormsområdesbefälhavare och landstormsförråds— förvaltare föreslås i enlighet därmed utgå ur organisationen. Landstormsför- råden föreslås inrangeras bland övriga territoriella förråd.

Följande uppgifter föreslås påvila försvarsområdesbefälhavarna:

1. Planläggning av försvarsområdets försvar och användningen av de trupper och frivilliga försvarskrafter, som kunna stå till förfogande.

2. Samarbete med civiladministrativa myndigheter beträffande planlägg— ningen av hemortsförsvar, utrymning, skogsbrandskydd, luftskydd m. m.

3. Tillsyn och vård av permanenta befästningsanläggningar, vissa bygg- nader m. m.

4. Uppbörd och vård av vissa territoriella förbands kust— och gränsför- svarsförbands, bevakningsförbands, luftförsvarsförbands m. fl. _ utrustning och materiel.

5. Hemvärnets utrustning och utbildning.

6. Övrig frivillig utbildning.

I fråga om uppbörden och vården av materiel för de territoriella förbanden anser utredningen, att det principiellt bör vara så ordnat, att försvarsområdes— befälhavaren svarar för utrustningen av de territoriella förband, som avses skola användas inom försvarsområdet. Infanteriregementena, som för när— varande hava uppbörden av utrustningen för inskrivningsområdets samtliga landstormsförband, böra befrias från upphörd av annan utrustning och materiel än den, som erfordras för av regementet uppsatta linjeförband. Infanteriregementena komma sålunda att i detta avseende bliva. likställda med motsvarande förband inom andra truppslag.

I fråga om den territoriella luftvärnsmaterielen förordar utredningen, att luftvärnsförbanden svara för det territoriella luftvärn, som avses för den egna förläggningsortens (Stockholm, Göteborg, Malmö 0. s. v.) försvar, medan i övriga förråd förvarad luftvärnsmateriel förvaltas av vederbörande försvarsa områdesbefälhavare.

Materielförvaltningen vid försvarsområdena synes böra bedrivas efter samma principer som vid truppförbanden; sålunda bör en uppdelning ske i tygmaterieltjänst, intendenturmaterieltjänst o. s. v. Härigenom åstadkommas enkla och rediga förvaltningslinjer. Erforderlig omsättning av materiel mellan truppförbandsförråden och de territoriella förråden sker genom militärbefäl- havarens försorg.

Under försvarsområdesbefälhavaren lyder ett antal större och mindre förråd. Förråden utgöras dels av förråd för kust- och gränsförsvarsförband, innehållande utrustning för besättningarna till permanenta kust och gräns- _ försvarsanläggningar, dels av förråd för övriga territoriella förband. Förråden innehålla såväl tyg- som intendentur- och sjukvårdsutrustning. Så långt kraven på beredskap och på en för fientlig flygverkan i möjligaste mån tryggad ut- rustning av förbanden det medgiva, förutsättes en centralisering av förråden till minsta möjliga antal förrådsorter. För kust— och gränsförsvarsförbanden och luftvärnsförbanden måste dock med hänsyn till kraven på snabb organise- ring räknas med en tämligen långt gående decentralisering av förråden. Varje försvarsområde kommer därför att svara för ett betydande antal förråd.

Vid de mindre förråden förutsättes i fredstid endast skola finnas en civil

vakt (»tillsyningsman», »extra fö—rrådsman»). Denne svarar dock endast för tillsyn av förråden men icke för materielvården. Vid större förråd, där upp- bördens storlek ger daglig sysselsättning åt en förrådsman, räknas med en på platsen bosatt förrådsman, vilken svarar för hela förrådet med dess olika materielslag. Vissa förråd äro emellertid så stora, att tvenne förrådsmän måste finnas, en för tygmaterielen och en för övrig materiel.

Materielvården vid förråd, där endast vakt finnes anställd, bör omhänder- havas av resande förrådspersonal. Vid huvudorten inom försvarsområdet —— försvarsområdets huvudförråd — bör finnas ett antal förrådsvaktmästare och förrådsmän, dels för förrådsvården vid själva huvudförrådet, dels för över— syn och inspektion av materielvården vid de övriga förråden. Enligt samma grunder böra förberedda ställningar för luftvärn och anordningar för luft- bevakningen tillses och underhållas. Den resande förrådspersonalen avses jämväl ombesörja tillsynen av de permanenta befästningarna.

Försvarsområdesstabemas personal.

,Försvarsområdesbefälhavare i fredstid och vid mobilisering före— slås vara pensionerad regementsofficer, i regel överstelöjtnant, med arvode som av utredningen föreslås till 4,500 kronor. Det synes utredningen lämp— ligt, att försvarsområdesbefälhavaren tillträder sin befattning vid 50—55 års ålder och kvarstår i densamma till 60 år. Inom Blekinge och Stockholms skär- gårds försvarsområden föreslås dock, som tidigare framhållits, att infanteri- befälhavarna vid Blekinge respektive Stockholms skärgårds kustartilleriför- svar fullgöra försvarsområdesbefälhavarens åligganden i vad avser truppför- band och förråd m. m. ur armén. Inom Bodens och Luleå försvarsområden före- slås kommendanten i Bod'en vara försvarsområdesbefälhavare och i Stock- holms och Norrtälje försvarsområden kommendanten i Stockholm, vilken senare förutsättes bibehålla för närvarande utgående arvode av 5,100 kronor.

Enligt denna beräkningsgrund skulle antalet i fred befintliga försvarsom- rådesbefälhavare med arvode om 4,500 kronor utgöra 22.

Stabschef vid försvarsområdesstab (motsvarande stab) föreslås vara aktiv officer, kapten eller ryttmästare, ur infanteriet respektive kavalleriet med krigsplacering i samma befattning. Stabsahefen föreslås tillika vara ledare för det frivilliga utbildningsarbetet inom området.

Stabschefer böra redan i fred finnas för samtliga lantmilitära försvars— områden samt för infanteribefälhavarstaberna i Blekinge och Stockholms skärgårds försvarsområden. Antalet aktiva officerare, placerade som stabs— chefer vid försvarsområdesstaber (motsvarande stab), kommer i enlighet med det anförda att utgöra 33.

Såsom befäl för den frivilliga utbildningen inom försvarsområden föreslås aktiva officerare och underofficerare ur de olika truppslagen skola kommenderas till tjänstgöring. Härvid föreslås instruktörer ur infanteriet eller kavalleriet kommenderas till varje och ur luftvärnet till i regel varje försvars- område. Ur övriga truppslag avses en instruktör för ett antal försvarsområden, i regel två per militärområde. För behovet av instruktörer för det frivilliga ut—

bildningsarbetet inom de olika försvarsområdena redogöres närmare under »De frivilliga försvarsorganisationerna». Den inom försvarsområdet tjänstgörande officeren ur luftvärnet bör därjämte tjänstgöra såsom sakkunnig i fråga om de territoriella luftvärnsförbandens användning m. 111.

Det synes icke utredningen lämpligt, att befattningarna såsom stabschef och utbildningsbefäl för visst försvarsområde bindas till visst eller vissa trupp- förband, utan det torde få ankomma på chefen för armén att verkställa. eller föreslå dessa kommenderingar med hänsyn till befälsläget vid truppförbanden.

Enligt nuvarande organisation biträder en hemvärnsofficer (pensio— nerad officer) inskrivningsbefälhavaren i handläggning av hemvärnsärenden. I stället föreslås nu en hemvärnsofficer skola ingå i flertalet försvarsområdes— staber i fred, varjämte i fyra försvarsområden med hänsyn till arbetets omfatt- ning föreslås skola finnas en biträdande hemvärnsofficer. Inom Blekinge för- svarsområde torde hemvärnsofficerens åligganden kunna skötas av stabschefen vid infanteribefälhavarstaben. Vid samtliga i fred befintliga försvarsområdes- staber samt vid infanteribefälhavarstaben i Stockholms skärgårds försvars- område föreslås som biträden åt hemvärnsofficerare skola finnas hem- värnsunderofficerare (pensionerade underofficerare).

För viss utbildning av frivillig luftbevakningspersonal samt för övervak— ningen av för luftbevakningen uppförda byggnader och förbindelser m.m. (torn för luftbevakningsstationer, baracker, telefoner m. m.) erfordras inom varje försvarsområde en luftbevakningsutbildad befattningshavare, »luftbevakf ningsofficer». Såsom luftbevakningsofficerare torde lämpligen användas i luft— bevakningstjänst utbildade reservofficerare eller värnpliktiga officerare. Be— fattningarnas tillsättande bör ske efter frivilligt åtagande.

Luftbevakningsofficer beräknas icke erforderlig för ständig tjänstgöring. Denna torde kunna begränsas till omkring 4 veckor per år. Såsom ersättning härför bör förslagsvis utgå ett arvode om 400 kronor per år.

För handhavande av materieluppbörd och materielvård inom försvarsom— rådena beräknar utredningen, att följande personal i regel blir erforderlig vid varje försvarsområdesstab.

För tygtjänsten:

en tygofficer — pensionerad officer med arvode, en förvaltare vid fälttygkåren, en ammunitionsförvaltare, pensionerad underofficer med arvode,

ett antal tyghantverkare på tygstat—en, förrådsvaktmästare, förrådsmän, vakter m. m. '

För intendenturtjänsten:

en intendent — pensionerad officer med arvode, en förrådsunderofficer (uppbördsman) — pensionerad underofficer med arvode,

ett antal förrådsvaktmästare, förrådsmän, vakter m. m. Sjukvårdsmaterielens uppbörd och vård synes kunna åläggas inten— denten och honom underlydande personal.

Fortifikationsförvaltningen inom försvarsområdena _ omfattande tillsyn och underhåll av permanenta värn, förrådsbyggnader, baracker, vissa byggnader och förbindelser för luftbevakningen, vissa anordningar vid luft- värnets pjäsplatser m. m. — kan eventuellt komma att kräva särskild befatt— ningshavare, i varje fall inom de områden, där de fortifikatoriska anlägg— ningarna äro särskilt omfattande. Utredningen har dock för närvarande räknat med särskild befattningshavare för fortifikationsförvaltningen endast inom ett försvarsområde. I övriga försvarsområden föreslås ansvaret för denna förvalt- ning påvila stabsch'efen. Denne föreslås biträdas av tygofficeren och inten— denten i fråga om olika grenar av fortifikationsförvaltningen. Härvid synes tygofficeren med biträde av tygförvaltaren och ammunitionsförvaltaren lämp— ligen kunna svara för tillsyn och vård av permanenta befästningsanläggningar och intendenten med biträde av förrådsunderofficeren för byggnader av olika slag.

För försvarsområdes expedition erfordras en expeditionsunder- officer. Vidare har beräknats ett behov av två skrivbiträden i lönegrad MEo 2.

För förrådsarbete erfordras ett antal civila arbetare, då militär handräck— ningspersonal icke kan disponeras härför. Behovet av civila förrådsarbetare har beräknats till fem per försvarsområde.

För vakthållningen vid och tillsynen av permanenta värn, förråd m. m. erfordras inom varje försvarsområde ett antal vakter. Dessa böra utgöras av pålitliga civila personer, bosatta i värnens eller förrådens närhet. Till dessa vakter föreslås utgå en årlig ersättning om 150 kronor per man.

För Blekinge försvarsområde har — på grund av områdets ringa omfatt— ning räknats med att tygofficerens och intendentens uppgifter kunna hand— havas av en befattningshavare, pensionerad officer, förslagsvis benämnd »för— valtningsofficer». Såsom förvaltare för tygmaterielen synes det vara tillfyllest med en pensionerad underofficer i arvodesbefattning.

Beräknat personalbehov för ovan angivna uppgifter framgår av efterföljande tabell.

Härutöver tillkomma inom vissa försvarsområden befattningshavare för särskilda ändamål.

Till Bodens försvarsområde (kommendantsstaben i Boden) föreslås över- föras i Boden tjänstgörande övermaskinist, förste montör och montör, vilken personal för närvarande är redovisad på fortifikationskåren.

Till Stockholms försvarsområde (kommendantsstaben i Stockholm) föreslås överföras viss pensionerad personal i arvodesbefattning, som i gällande per- sonalförteckning är redovisad på IV. arméfördelningens stab.

Slutligen bör vid Stockholms försvarsområdesstab tillkomma den personal, som hittills redovisats såsom tillhörande överkommendantskapet i Stockholm.

På samma sätt föreslås viss nu befintlig icke—ordinarie personal, vars upp- gifter falla inom försvarsområdets verksamhetsfält, skola överföras från IV. arméfördelningens stab och staben vid Övre Norrlands trupper till Stock— holms respektive Bodens försvarsområden, på sätt som närmare angives i personalförteckningarna.

Personalbehov I

(Härutöver tillkommer viss personal inom Stockholms och Bodens försvarsområde

' !( Fri. . . .. .. M L ft h "11” Ledning Expedition Hcmvarn *. lulf'tbvetalknliiig &!båå »; ning )( " '— ? t, =?- n, 0, m 5 '! E F; 5 :* ,,, m _. E . vr ' =— : E'. horsvarsområdcsstab & ; % åå : å. ;. :; ä ä. i: 2,5 (| 5: 0 g 5 E; ?; Q's. så"; 55' g" gå: så *! 5 En”; 5. g g :=- E., f:. =- m %* 5; m m sa S., =: ( o 3 ur 53, s s % så 5 5 äs & E:?- 552 ( är” " 5- e å! " 9: '? ?? 5.3 g 5 G = ' 1 g | a'? å.? l !! l l_ l l) ') 3) ”*) 5) 6) I 7) s) i ”) ' 9) 10) Malmö ............ j 1 1 1 1 2 1 1 1 1 — Ystads ............ 1 1 1 1 2 1 1 l l Hälsingborgs ...... ( 1 1 1 1 2 1 1 l 1 — Kristianstads ...... 1 1 1 1 2 1 — 1 1 1 Blekinge .......... 17) 1 1 —- 1 —— — — — 1 —— Växjö _Jönköpin gs 1 2 1 1 2 1 1 l 1 l —— Kalmar ............ 1 1 1 1 2 1 -— l 1 1 — Gävle ............ ! 1 1 1 1 2 l — 1 1 1 Ostersunds ........ 1 1 l 1 1 2 1 —— 1 l 1 —— Sollefteå—Hemsö .. ) 1 1 1 1 2 1 1 1 _ Halmstads ........ 1 1 1 1 2 1 1 1 1 Göteborgs ........ 1 1 1 1 2 1 l 1 1 1 Uddevalla ........ 1 1 1 l 2 1 1 1 1 Skövde ............ 1 1 1 1 2 1 —— 1 ( 1 1 ——- Linköpings—Norr l köpings ........ 1 2 1 1 2 1 _ 1 1 1 ! Strängnäs ........ 1 1 1 1 3 1 — 1 1 1 —— Stockholms—Norr— tälje ............ 18) 2 1 1 2 1 l 1 1 1 Stockholms skärgårds 19) 1 1 —— 2 1 —— 1 1 _ Uppsala .......... 1 1 l 1 2 1 1 1 1 1 -— Örebro ............ 1 1 1 1 1 1 1 1 — Karlstads .......... 1 1 1 1 2 1 — 1 l 1 -— Falu —Mora ...... 1 2 1 1 1 —— 1 1 1 _ » Umeå—Storumans. . 1 2 1 1 2 1 ) —— 1 _1 l Bodens—Luleå . . . . 10) 2 1 1 2 1 ? —— l 1 l Kiruna—Jokkmokks 1 2 1 1 2 1 —- 1 1 1 — Morjärvs .......... 1 [ 1 1 1 2 1 — 1 1 1 1) Pensionerad regoff, arvode 4,500 kr. 7) Pensionerad off, arvode 3,180 kr. 2) Aktiv off vid inf— eller kavreg, tillika ledare 3) Aktiv off vid lv, tillika befäl vid frivilli för frivillig utbildning. utbildning. 5) Pensionerad uoff, arvode 2,130 kr. 9) Resoff eller vpl off. arvode 400 kr. ') Lönegrad 111130 5. ”) Aktiva off och uoff ur reg och kårer enlig 5) Lönegrad MEo 2. särskilt förslag angående befäl för frivilli

") Pensionerad off, arvode 3,180 kr. utbildning.

113 rsvarsområden. nna personal är upptagen i Personalförteckningar m. m. vid genomförd organisation). Förvaltningspersonal vid fostaben Förvaltningspersonal .. _ stationerad utom Ovrig personal Tygtjänst Int- och sjvtjänst fo humdort ' »: c" 0: sw»ååä"H=ä”% 5553555551 2 : = g; 4 g. g 2 4 s., å i?; = ; 5» 5 ”' g 52- ?” 5" g & :i, e. :: ä— .? ä. ä. ? å' ? ä :: % & Sr !; & 5 & 5" = 3 5 5 %$- S 5 5. s = 3 B. = V 5 5» a 5. 3 o I?” %” ” ä " '” .5 5 E: =" " 5 5-5: 5" 5 S: 55: 5" "* e s = =" = a 93 $ 5 '” 3 5 0 (D "I (B CD 0 "I) 11) | 3) I 12) ! 111) i) | 'I) 14) | 13) | 4) 12) 13) 1!) 4X 151 'I) | 4) 16) 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 —— — — — 41 —— —- 5 1 l 1 1 1 1 1 1 1 1 —- —— 33 — — 5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 — —— — 69 -— -—- 5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 —— 2 50 —— — 5 —— 120) 1 l 1 1 1 1 — — — 5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 3 17 —— — 5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 —— — -— 2 26 —— — 5 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 —— —— 3 18 -— 5 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 — 21 ——- 5 l 1 1 1 l 2 1 1 1 1 — — 5 9 —— 5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 —— 2 5 —- — 5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 29 5 l 1 1 1 1 1 1 1 1 1 — 2 54 — — 5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 — — 2 8 5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 3 20 — —- 5 1 1 1 1 1 1 1 l l 1 —— —— 4 21 — —— 5 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 —- 3 38 — — 5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 — —— —— 5 -— 5 1 1 1 1 1 l 1 1 1 1 1 4 5 -— 5 1 1 1 1 2 1 1 1 l 1 1 5 -— — 5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -— — 2 50 -—- — 5 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 —— — 4 15 — — 5 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1 — 4 21 — 5 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 — — — 2 5 | 1 1 1 l 1 1 1 1 1 1 1 — — 2 15 —— — 5 l 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 —— 1 63 1 5 5 ) På fälttygkårens stat, lönegrad UO 3. ") Infanteribefalhavaren vid Blekinge kust- ) På. tygstaten, lönegrad Ca 14 eller Ca 12. artilleviförsvar. ) Lönegrad Ca 7. la) Fobef. kommendanten i Stockholm. ) Pensionerad 11011”, arvode 2,340 kr. ") Infanteribefälbavaren vid Stockholms skär- ) Civila personer, årslön 150 kr. gårds kustartilleriförsvar. ) Civila arbetare, årslön 3,000 kr. 20) Pensionerad underofficer.

8—2440 41

Den här föreslagna personalorganisationen ersätter de i gällande personal— förteckning på arméfördelningsstaberna upptagna »förrådsuppbördsmännen», »förrådsmännen» och »extra förrådsmännen» för luftvärnsmaterielförråd samt vidare den personal för tillsyn och vård av luftvärnsmateriel, varom arméförvaltningen den 21 maj 1941 gjort underdånig framställning, som genom beslut den 15 augusti 1941 provisoriskt bifallits för budgetåret 1941/42. Som ovan angivits ersätter den föreslagna personalorganisationen vidare de nu- varande landstormsområdesbefälhavarna och landstormsförrådsförvaltarna.

För försvarsområdesstaberna komma att erfordras expeditionslokaler, vilkai regel torde få anskaffas genom förhyrning. Därjämte kommer att erfordras diverse expeditionsinventarier. Försvarsområdena komma att vara. i behov av minst en personbil och en. lastbil. De försvarsområdesstaber, som föreslås förlagda till garnisonsort, torde dock kunna få disponera motorfordon från _ något truppförband.

D. Lägre truppförband m.m.

Allmänna grunder.

Grundläggande för organisationen av de lägre truppförbanden blir i främsta rummet omfattningen av den utbildning, som där skall bedrivas.

Den fast anställda befälspersonalen måste förutom efter krigsorganisa— tionens behov tillmätas efter utbildningsarbetets krav, varjämte personal måste beräknas för stabs- och förvaltningstjänsten och för vissa beställnings- mannabefattningar. Vidare måste hänsyn tagas till de tämligen omfattande kommenderingar av befälspersonal till olika skolor och utbildningskurser m. m. utom truppförbanden, varmed man har att räkna. Slutligen måste någon reserv av personal beräknas för sjukdom, semester och oförutsedda behov.

Försvarsutredningen har anknutit sina beräkningar rörande utbildnings- organisationen och behovet av utbildningsbefäl till utbildningsåret 1946, då. den beräknade värnpliktskontingenten är lägre än för något år dessförinnan. Såsom utbildningskontingent har utredningen räknat med inskrivningskon- tingenten minskad med 8 procent på grund av förutsedd avgång före inryck- ningen.

Vid sina överväganden rörande behovet av befälspersonal för utbildningen har utredningen räknat med att utbildningskompanierna (motsvarande) under rekrytskolan i regel icke böra hava större styrka än omkring 100 man. Utbild- ningsplutonens (motsvarande) styrka har beräknats till 30—40 man.

I fråga om utbildningsbefälets fördelning på olika befälskategorier har ut- redningen i huvudsak tillämpat de beräkningsgrunder, som på sin tid användes av 1930 års försvarskommission, sålunda: kompanichefer (motsvarande) —— kaptener (ryttmästare) kompaniadjutanter (motsvarande] fanjunkare (styckjunkare) plutonchefer (motsvarande) —— subalternofficerare till två tredjedelar

och sergeanter återstoden

__,” -.—.,.,-... _. . __

plutonchefers ställföreträdare —— sergeanter till en tredjedel och furirer återstoden gruppchefer _ furirer och korpraler.

Såsom chef för plutonchefsskola bör i regel placeras kapten (ryttmästare). Såsom utbildningsbefäl har i det följande upptagits befäl vid kompani (motsvarande), medan däremot bataljonschefer (motsvarande) med batal— jonsadjutanter och stabsunderofficerare redovisats bland stabs— och förvalt— ningspersonalen.

Behovsberäkningarna hänföra sig till sommarhalvåret. Under vinterhalv— året lärer behovet av utbildningsbefäl i regel bliva något mindre, men å andra sidan göra sig under nämnda tid kraven på kommendering av befälspersonal till olika skolor och utbildningskurser starkare gällande, varför det totala befälsbehovet kan beräknas förbliva ungefär oförändrat. Det starkt ökade befäls— behovet under regementsövningarna, då i regel vartannat är två och vartannat år fyra årsklasser samtidigt äro i tjänstgöring, förutsättes skola fyllas med reServbefäl och värnpliktigt befäl.

Vad beträffar stabs- och förvaltningsorganen vill utredningen förorda en organisation, som mera än den nuvarande anknyter till och förbereder krigs— organisationen. Hur utredningen i princip tänkt sig fredsorganisationen för en regementsstab (motsvarande) framgår av tablån å efterföljande sida.

Det i tablån återgivna principförslaget till sammansättning av en rege- mentsstab i fred hänför sig närmast till ett infanteriregemente, men torde i huvudsak kunna tillämpas jämväl i fråga om övriga regementen och kårer. Försvarsutredningen har så till vida beaktat den s. k. Militära Förvaltnings- utredningens förslag om tillsättandet av förvaltningsofficerare i syfte att lätta regementschefens arbetsbörda, att utredningen tänkt sig de olika tjänste- grenarna på förvaltningsområdet sammanförda till en sektion — sektion II _— under gemensam chef, kvartermästaren. Utredningen har emellertid icke funnit det möjligt att för denna befattning avse en särskild officer utan förut- sätter, att en av truppförbandets regementsofficerare enligt regementschefens bestämmande beordras att, vid sidan av annan befattning inom stabs— eller utbildningsorgani'sationen, bestrida befattningen som kvartermästare. Det torde för övrigt i princip böra ankomma på regementschefen att bestämma enskildheterna i regementsstabens organisation såväl i vad rör personalens användning som i fråga om tjänste— och föredragningsvägar. Avgörandet i vilken utsträckning beslutanderätten i förvaltningsärenden kan eller bör delegeras till kvartermästaren torde även böra överlämnas till regements— chefen.

Utredningen delar jämväl Militära Förvaltningsutredningens uppfattning angående behovet av en förvaltare såsom uppbördsman för tygmaterielen vid varje regemente och kår. I annat sammanhang har utredningen föreslagit, att tygofficerarna och dessa förvaltare skola uppföras på fälttygkårens stat.

Vid infanteri- och artilleriregementena torde det bliva nödvändigt att avse en'officer som biträde åt regementsintendenten för att lätta dennes arbets- börda. Utredningen förutsätter, att detta behov tillgodoses därigenom, att en

Indelning Handläggning

Officerare Underofficerare

Pensio- nerad personal

rengjoszjueuloflen

acids"

rengjonreilnqns

snuskiga orununlueg qusoåms

rgssesjsinemeåeu

string

mono

IQOgJOJOPUH

Ant.

Stabschef

Sektion I. Sektionsehef . . . .

Avdelning Ia . .

Avdelning Ib . .

Sektion II.

Kvartermiistare, sektionschef

Avdelning II (1. . Avdelning II I) . . Avdelning II 0. .

Avdelning IId. . Avdelning II e. .

Avdelning II g. . Sektion III. Sektionschef . . . . Avdelning III a Mobiliseringsdetalj

Personsldetalj

Hästdetalj ......

Avdelning III b Avdelning III c

Avdelning IV .. Avdelning V .. Avdelning VI ..

Förrådsunderofii eer Köksförestån dare _ MatsalsunderbefäL

Anm.

Fredsorganisation, utbildning Underrättelsetj än st

Transporter, motortj änst T ygtj linet

Intendenturtjänst, .

Sj ukvårdstjänst . .

Veterinärtjänst . .

Kssernvård, luft- skydd

Mobiliserings- ärenden Personalredovis- ning Hästredovisning. . Rättsväsende . . . .

Socialvård m. m.

Signaltjänst Kussatjänst

Expedition ......

|...

Vid samtliga infenteriregcmenten

samt P3 och P4 tillkommer en inskrivningsexpedition.

— 1

1

»— l

Tillika chef för sektion I.

Stabschefen.

Vid sidan av annan tjänst.

Vid sidan av annan tjänst.

Härav på fälttygkårens statl 1 kapten och 1 förvaltare.

Härav på intendenturkårens stat 1 kapten och 1 för- valtsre. Chef regementsläkeren. Vid sidan av annan tjänst.

Chef regementsveterinären, därest sådan finnes, eljest stallofliceren. Kaptenen bestrider jämväl annan tjänst.

Vid sidan av annan tjänst (inskrivningschef).

Underofficeren är tillika chef för hästdctaljcn.

Chef underofiiceren i mobi- liseringsdetaljen. Chef sektionschefen.

Chef sektionschefen.

Vid sidan av annan tjänst.

lnskriv-

ningsehefen är överstelöjtnant vid vederbörligt regemente (truppslag) och fullgör vid sidan av inskrivnings- tjiinstcn annan tjänst vid regementet, i regel såsom chef för sektion III. expeditionen utgöres av en officer och en underofficer, båda. pensionerade, samt ett kvinnligt skrivbiträde.

Övrig personal vid inskrivnings—

vor-w wu g..

kompaniofficer på regementets stat, vilken bör hava. genomgått intendentskurs eller erhållit motsvarande utbildning, beordras såsom biträde åt regements- intendenten.

För närvarande finnas regementskassörer endast vid regementena. Med hänsyn till kassatjänstens omfattning vid kårerna finner sig utredningen böra. föreslå tillsättande av regementskassörer även vid dessa..

Av skäl, till vilka utredningen i annat sammanhang återkommer, torde truppförbandens sjukvårdsunderofficerare och sjukvårdsunderbefäl höra till- höra trängen och sålunda uppföras på trängens och trängtruppernas stater.

Kasernvårdsavdelningen har ingen motsvarighet i fältregementsstaben. Dess inordnande i fredsregementsstabens sektion II betingas av en strävan efter största möjliga enhetlighet i förvaltningen.

I syfte att för utbildningsarbetet frigöra ett ökat antal aktiva underoffi- cerare föreslår utredningen, att befattningarna som köksföreståndare och kasernunderofficerare upptagas såsom arvodesbefattningar för pensionerade underofficerare.

I fråga om inskrivningsväsendets inflytande på sammansättningen av trupp- förbandens staber har försvarsutredningen med smärre avvikelser följt det förslag, som Försvarsväsendets rullföringsnämnd i denna fråga framlagt. Ut- redningen förutsätter likaledes, att den för inskrivningsexpeditionerna enligt rullföringsnämndens mening erforderliga personalen upptages å sta—terna. för de förband, där sådan expedition skall finnas. I fråga om den av rullföringsnämnden föreslagna inskrivningschefen vid sådana förband —d. v. s. samtliga infanteri- regementen samt P 3 och P 4 — vill utredningen emellertid för sin del föreslå en viss avvikelse från rullföringsnämndens förslag. Nämndens förslag innebär, att å varje sådant truppförbands stat skulle upptagas en särskild överstelöjt- uantsbeställning, avsedd för inskrivningschefen. Denna beställning skulle så till vida intaga. en särställning gentemot andra överstelöjtnantsbeställningar, att pensionsåldern skulle höjas utöver 55 år till högst 60 år, i den mån för- ordnandet som inskrivningschef förlängdes utöver 55:e levnadsåret. Inskriv- ningschefen skulle samtidigt vara chef för förbandets mobiliseringsavdelning. Gentemot detta förslag hava vissa erinringar framförts av de berörda. militära myndigheterna. Sålunda har chefen för armén ansett, att inskrivningscheferna borde uppföras på en särskild stat och icke ingå i regementenas befälskårer. Överbefälhavaren har hävdat, att inskrivningschefen regelmässigt borde vara en pensionerad regementsofficer. Försvarsutredningen finner emellertid starka skäl tala. för att det av rullföringsnämnden föreslagna sambandet mellan inskrivningsgöromålens och mobiliseringsärendenas handhavande som regel upprätthållas. Sålunda är det material, som ligger till grund för personalredo- visningen vid regementet, till stor del gemensamt med inskrivningsexpedi- tionens. Dessutom skall inskrivningsexpeditionens maskinella utrustning betjäna jämväl mobiliseringsavdelningen. Slutligen blir inskrivningschefen helt upptagen av inskrivningsärendenä under allenast vissa, förhållandevis korta. delar av året, medan han under andra delar av året får god tid att ägna sig åt andra göromål. Utredningen vill för sin del föreslå den lösningen, att

å staten för varje infanteriregemente upptages en ny överstelöjtnantsbeställ- ning, vars innehavare regelmässigt avses skola av Kungl. Maj:t förordnas så- som inskrivningschef. På staten för pansartrupperna böra på motsvarande sätt upptagas två överstelöjtnantsbeställningar, avsedda för inskrivningscheferna vid P3 och P4. Inskrivningschef bör vid sidan av inskrivningstjänsten även fullgöra annan tjänst vid regementet, i regel såsom chef för sek— tion III. Skulle anledning föreligga att i något fall förordna en pensio— nerad regementsofficer som inskrivningschef —— vilket särskilt under de närmaste övergångsåren måhända blir erforderligt bör den ifrågavarande överstelöjtnantsbeställningen på stat hållas vakant så länge sådant förord— nande varar. En sådan som inskrivningschef förordnad pensionerad officer förutsättes skola av regementschefen disponeras för den tjänst inom regements— staben som lämpligen kan förenas med inskrivningschefsskapet, i främsta rummet tjänstgöring på sektion III. '

Antalet underbefäl i beställningsmannabefattning har utredningen i huvud- sak beräknat på enahanda sätt som 1930 års försvarskommission.

Behovet av personal i reserv har, likaledes i överensstämmelse med för— svarskommissionen, beräknats till 5 procent i fråga om officerare och under— officerare samt 2.5 procent i fråga om underbefäl.

Vid beräkningar rörande antalet utom truppförbanden (truppslagen) kommenderade officerare, underofficerare och underbefäl har utredningen icke tagit hänsyn till kommenderingar till kortare utbildningskurser m. m., utan blott till sådana av längre varaktighet.

Vid avvägningen av relationen mellan antalet beställningar i olika grader har utredningen vidare sökt taga skälig hänsyn till befordringsförhållandena. Härvid har utredningen främst haft sin uppmärksamhet riktad på medel- åldern vid kaptensbeford1an, vilken med de relationer mellan antalet beställ- ningar i olika officersgrader, som kännetecknat tidigare hä1ordningar, vanligen blivit orimligt hög. Utredningen har utgått från en medelålder vid kaptens- befordran av 35 år såsom ett skäligt genomsnittsvärde för hela armén, sedan organisationen fullständigt genomförts och rekryteringen hunnit anpassas därefter. Så långt som möjligt har utredningen även sökt åvägabringa ensartade befordringsförhållanden för de olika truppslagen. De behovssiffror i fråga om personal, som i det följande framläggas, vill utredningen beteckna som ett minimum med hänsyn såväl till de ökade krav på den militära organisationen, vilka bliva en följd av ökningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid, som till krigsorganisationens fasthet. Utredningen är medveten om, att enligt dess förslag de fasta befälskadrarna blivit snävt tillmätta och att påfrestningarna på det fast anställda befälet följaktligen måste bliva stora. När utredningen likväl icke funnit sig böra framlägga ett längre gående förslag i fråga om ut- ökning av befälspersonalen, har detta dikterats såväl av ekonomiska skäl som av hänsyn till det rekryteringsläge, som kan beräknas vara för handen under de närmaste åren.

Hänsyn till rådande rekryteringsläge samt strävan att jämlikt lämnade direktiv tillgodose kravet på viss elasticitet i personalorganisationen har

vidare, som tidigare framhållits, föranlett utredningen att föreslå, att viss del av det beräknade minimibehovet av befäl tills vidare tillgodoses med reserv- personal, som enligt eget åtagande inkallas till ständig tjänstgöring. Denna del har utredningen beräknat till i regel en kapten, en löjtnant och en sergeant per regemente samt en löjtnant och en sergeant per kår.

I fråga om sammansättningen av truppförbandens musikkårer förutsätter utredningen vissa ändringar. De föreslagna staterna för musikpersonalen redovisas i det följande truppförbandsvis. Utredningen lämnar därjämte i ett senare sammanhang en sammanfattad redogörelse för armémusiken.

Vad slutligen beträffar behovet av civilmilitär och civil personal, har för- svarsutredningen beräknat detta i huvudsaklig överensstämmelse med armé- förvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43.

Infanteriet.

Infanteriet utgöres för närvarande av 21 infanteriregementen jämte ett fristående övningskompani för infanteriskjutskolan.

Infanteriregementena äro i fred normalt organiserade på två infanteribatal- joner. Från denna organisation avviker Svea livgarde (I 1), som med hänsyn till garnisonstjänsten är organiserat på tre bataljoner, samt Norrbottens rege- mente (I 19), som utöver de två infanteribataljonerna omfattar en skidlöpar- bataljon. Vid vartdera av Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands rege- mente (I 10) är en av infanteribataljornerna ersatt med en pansarbataljon. Värmlands regemente (I 2) slutligen har en reducerad organisation om endast en bataljon. Till sistnämnda regemente är infanteriets officersaspirantskola förlagd.

Såsom en följd av den kraftigt utökade krigsorganisationen för pansarförban— den framlägger försvarsutredningen i annat sammanhang förslag om organise- rande i fred av ett särskilt truppslag, pansartrupperna, till vilket de båda ovan nämnda kombinerade infanteri- och pansarregementena, Skaraborgs regemente och Södermanlands regemente, förutsättas bliva överförda. Dessa båda rege— menten böra sålunda utgå ur infanteriet. För att undvika de med en omnum- rering följande olägenheterna synas regementsnumren I 9 och I 10 härvid böra vakantsättas.

Med hänsyn till den förutsatta krigsorganisationen föreslår utredningen, att Värmlands regemente utökas och erhåller samma omfattning som övriga regementen. De till infanteriets officersaspirantskola för närvarande upp- låtna lokalerna inom regementets etablissement måste i samband därmed tagas i anspråk för regementet.

Såväl med hänsyn till övningsförhållandena som ur beredskapssynpunkt synes Norrbottens regementes skidlöparbataljon böra förläggas till Kiruna, där ett etablissement av enkel typ bör uppföras för bataljonen. Den härigenom frigjorda s. k. skidlöparkasernen-i Boden kan under sådana för- hållanden tagas i anspråk för förläggning av vissa förband, för vilka nybygg- nader eljest skulle bliva erforderliga, nämligen Signalregementets kompani i Boden samt ett tygkompani, som enligt vad försvarsutredningen i ett senare sammanhang föreslår, bör nyuppsättas i Boden. Utredningen har räknat med

att skidlöparbataljonen liksom hittills skall vara organiserad endast vintertid, men vill ifrågasätta huruvida icke bataljonen i någon form bör bestå även under andra delar av året.

Tillkomsten flerstädes utomlands av särskilda luftlandsättningstrupper och den utveckling, som i övrigtägt rum på krigföringens område, hava ökat riskerna för överraskande angreppshandlingar mot bland annat Stockholms och Karls- krona skärgårdsområden. Med hänsyn härtill vore det enligt försvarsutred— ningens mening önskvärt att inom dessa områden permanent förfoga över ett infanteriförband med fullständig lokalkännedom, inövad förmåga att sam— arbeta med kustartilleriförsvaret och de lokala sjöstyrkorna samt förtrogen— het med den särskilda båtmateriel m. m., som erfordras vid strid i och om skärgårdsområden. Utredningen har övervägt möjligheten att till vart och ett av nämnda områden förlägga en infanterikår, men har icke funnit detta oundgängligen nödvändigt utan förordar i stället i annat sammanhang en sådan utformning av försvarsområdesorganisationen i vad rör här berörda områden, att kraven på specialutbildning av för dessa områdens försvar av- sedda trupper kunna tillgodoses. '

Enligt det av försvarsutredningen framlagda förslaget skola bland annat i arméns krigsorganisation ingå vissa motoriserade infanteriförband och cykel- infanteriförband. Utredningen föreslår, att fredsutbildningen i motoriserad infanteritjänst förlägges till Svea livgarde, vars utflyttning till Järvafältet torde böra genomföras så snart ske kan, och till Södra skånska infanteri- regementet. Utbildning i cykelinfanteritjänst föreslås som hittills äga rum vid Gotlands infanteriregemente samt därjämte vid Värmlands regemente och Livgrenadjärregementet.

I samband med Svea livgardes utflyttning till Järvafältet synes den nu- varande garnisonsbataljonen böra utgå ur regementet och ersättas med ett till Livregementet till häst förlagt garnisonskompani. Officerare och underoffi- cerare för nämnda kompani böra dock alltjämt beräknas på Svea livgardes stat, medan underbefäl bör beordras ur infanteriets truppförband. Svea liv— garde synes även böra lämna befäl till det särskilda övningskompani, som nedan föreslås organiserat för krigsskolan.

I fråga om infanteriskjutskolans övningskompani förutsätter utredningen ingen ändring. Kompaniet bör som hittills förläggas till Rosersberg och befäl kommenderas ur infanteriets truppförband.

För att tillgodose behovet av övningstrupp vid krigsskolan bör organiseras ett krigsskolans övningskompani, förlagt till Karlberg och underställt chefen för krigsskolan. Som ovan nämnts bör befäl för övningskompaniet upptagas på staten för Svea livgarde.

För infanteriets officersaspirantskola bör uppföras ett nytt etablissement, enär de för närvarande disponerade lokalerna vid Värmlands regemente måste tagas i anspråk av regementet i samband med dess utökning till normal— regemente och andra lokaler icke finnas att tillgå. Försvarsutredningen har räknat med att skolan alltfort förlägges till Karlstad och underställes chefen för Värmlands regemente samt i förvaltningshänseende anslutes till nämnda regemente. Emellertid kunna skäl föreligga även för en förläggning till annan

ort, i första hand Östersund, som särskilt för vinterutbildningen erbjuder goda möjligheter. Möjligheterna för samövningar med artilleriförband äro även av värde. Då nya byggnader ändock måste uppföras för skolan, medför en för— läggning till annan ort än Karlstad inga kostnader utöver de av försvarsutred- ningen beräknade. Det torde senare få ankomma på chefen för armén att avgiva förslag om förläggningsplats för skolan. Skolan torde i regel böra organiseras på två å tre kompanier. Skolchefen synes i likhet med vid armé— inspektionen ständigt tjänstgörande infanteriofficerare böra upptagas på armé— inspektionens stat, medan övrigt befäl kommenderas ur infanteriets truppför— band. I skolan bör kavalleriets officersaspirantskola ingå som en under- avdelning.

I fråga om musikkårerna och musikpersonalen framlägger försvarsutred- ningen under »Armémusiken» vissa förslag. Däri förutsatt reducering av Svea livgardes musikkår från typ I till typ II bör ske i samband med rege- mentets utflyttning till Järvafältet, då Livregementet till häst avses övertaga garnisonstjänsten och samtidigt erhålla en till typ I utbyggd musikkår.

En sammanfattning av vad i det föregående anförts giver vid handen, att infanteriet enligt försvarsutredningens förslag kommer att i fredstid omfatta följande lägre truppförband med nedan angivna förläggningsorter:

I 1 Svea livgarde ................................................ Stockholm (Järvafältet) I 2 Värmlands regemente .................................... Karlstad I 3 Livregementets grenadjärer ........................... Örebro I 4 Livgrenadjärregementet ................................. Linköping I 5 Jämtlands fältjägarregemente ........................ Östersund I 6 Norra skånska infanteriregementet .................. Kristianstad I 7 Södra skånska infanteriregementet .................. Ystad och Revingehed I 8 Upplands regemente ....................................... Uppsala I 11 Kronobergs regemente .................................... Växjö I 12 Jönköpings-Kalmar regemente ........................ Eksjö I 13 Dalregementet ............................................. Falun I 14 Hälsinge regemente ....................................... Gävle 1 15 Älvsborgs regemente ..................................... Borås I 16 Hallands regemente ....................................... Halmstad I 17 Bohusläns regemente .................................... Uddevalla I 18 Gotlands infanteriregemente ........................... Visby - (Visborgs slätt) I 19 Norrbottens regemente .................................... Boden I 20 Västerbottens regemente ................................. Umeå I 21 Västernorrlands regemente .............................. Sollefteå

Härtill komma krigsskolans övningskompani och infanteriskjutskolans övningskompani. .

Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid infanteriets truppförband ävensom beräknad fördelning på olika utbild- ningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang.

Med hänsyn till utbildningens omfattning synas flertalet infanterirege— menten böra organiseras på regementsstab och tre bataljoner.

Vid I19 bör under soldatskolan tillkomma en skidlöparbataljon, enligt ovan förlagd till Kiruna.

Försvarsutredningen har i annat sammanhang föreslagit organiserande i fred av permanenta försvarsområdesstaber med aktiva kaptener såsom stabs- chefer. Flertalet av dessa stabschefer förutsättes skola kommenderas ur infanteriets truppförband. Utredningen har Vidare föreslagit ett system för frivillig utbildning, som förutsätter kommendering av ett antal officerare och underofficerare från truppförbanden för ständig tjänstgöring såsom instruk— törer. För infanteriets vidkommande kan antalet utom truppförbanden stän- digt kommenderade officerare för här nämnda befattningar beräknas till 29 kaptener (stabschefer vid försvarsområdesstaber), 33 kaptener eller löjtnanter samt 38 underofficerare.

Med den omfattning motortjänsten vid I1 och I7 kommer att erhålla i och med att utbildning i motoriserad infanteritjänst förlägges till dessa regementen lärer ett permanent behov av en motoringenjör komma att uppstå vid såväl Il som I7. Försvarsutredningen har räknat med, att en motor- ingenjör ur arméingenjörkåren placeras till ständig tjänstgöring vid vartdera regementet. Såsom motorunderofficer bör vid båda regementena beräknas en underofficer på aktiv stat.

Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid de olika infanteriregementcna framgå av följande tablåer:

Befälsbehov vid uormalinfanteriregemente.

. Under- Under- Officerare oi'ticerare befäl .— m "51 m

gasssssgåås så" ”3:13 se 5-3

Regementsofficerare, stabs- och förvalt- ningspersonal ........................ 1 1)2 4 4 2 1 1 4 4 ——

Utbildningsbefäl:

fyra. gevårskompanier ................ _ —— — 4 8 — 4 8 28 20 ett gevårskompaui. plutonchefsskola .. —— 1 1 — 1 1 4 1 två tunga. kompanier .................. _ —— 2 6 —— 2 2 10 4 ett specialkompaui .................... — — — 1 4 — 1 1 8 4 ett skolkompani ...................... —— -— 1 2 —- 1 1 4 1 två et'terutbildningskompanier ........ — 2 4 —— 2 4 14 3

för militärområdet gemensam pluton— chefsskola .......................... — — — 1 —— _— _ 1 2 — ett yrkeskompani .................... — 1 1 —— — 2 Underbefål i beställningsmannabefattning — —— -— —— —— — 4 4 Befäl beordrat utom truppförbandet . .. . —— — 6 7 — 2 2 6 — Summa 1 2 4 23 34 1 15 24 84 39

Officerare och underofficerare & %, under- befäl 2.5 % reserv .................... — — — 1.2 1.7 0.3 1.2 2.1 1.0 Totalsumma, avrundad 1 2 4 24 36 1 16 25 88 40

Härav ständigt tjänstgörande reservper— sonal ................................ —— — 1 1 —— 1 -— — Behov av aktivt befäl .................. 1 1)2 4 23 35 1 18 24 86 40 Nuvarande stat (normalregemente) ...... 1 1 4 19 1 16 23 60 38

1) Därav en inskrivningschef.

Regementsofiicerare, stabs- och förvalt- ningspersonal ........................ Utbildningsbefäl: fyra gevärskompanier ................ ett gevarskompani, plutonchefsskola .. två tunga kompanier .................. ett specialkompani .................... ett skolkompani ...................... två efterutbildningskompanier ........ för militärområdet gemensam pluton- chefsskola .......................... ett yrkeskompani .................... Underbefal i beställningsmannabefattning Befäl beordrat utom truppförbandet: krigsskolans övningskompani .......... garnisonskompaniet K 1 .............. övriga kommenderingar .............. Summa

Officerare och underofficerare 5 %, under- befäl 2.5 % reserv .................... Totalsumma, avrundad

Härav ständigt tjänstgörande reservper-

sonal ................................ Behov av aktivt befäl .................. Nuvarande stat ........................

Regementsofäcerare, stabs- och förvalt- ningspersonal ........................ Utbildningsbefäl:

fyra gevärskompanier .................. ett gevarskompani, plutonchefsskola . . . . två. tunga kompanier .................. ett specialkompani .................... ett skolkompani ...................... två. efterutbildningskompanier .......... för militärområdet gemensam pluton- chefsskola .......................... skidlöparbataljonen .................... ett yrkeskompani ...................... Underbefäl i bestallningsmannabefattning Befäl beordrat utom truppförbandet Summa

Officerare och underofficerare, 5 %, under- befäl 2.5 % reserv .................... Totalsumma, avrundad Härav ständigt tjänstgörande reservpersonal Behov av aktivt befäl ..................

Under-

Befälsbehov vid Norrbottens regemente.

Under- Officerare officerare befäl ,. m :: nu m

få :o "! ?" g 8 ;: % E 5 g = ?, a 13 g = s 3 se »— = 4 så s =” = €” " = a s ; 5 " = 1 1)2 4 4 2 1 3 3 4 — — —- —- 4 8 — 4 8 28 20 — —— 1 1 1 1 4 1 — — 2 G -— 2 2 10 4 -— — — 1 4 — 1 1 8 4 —- —— -— 1 2 — 1 1 4 1 _ — — 2 4 — 2 4 14 3 — —— —- — — — 2 — — — —— — 5 4 —-— —— 1 4 — — 3 11 7 —— —— — 1 3 — 1 3 7 6 — 3 3 7 — 1 2 4 26 40 1 19 30 97 46 _— —— 1.3 2.0 1.0 1.5 2.4 1.1 1 2 4 27 42 1 20 32 99 47 — — 1 l — — 1 -— 1 1,12 4 26 41 1 20 31 99 47 1 1 5 20 1 18 28 80 45

Officerare Underofiicerare ilägg], '

... PU ”1 (n O: 810 W eng) nu » (D laj W & E'. 3 g 2 ;! 8 ers »— 'å ä & => = '? _. 9. 3 $ :; 5 5; "* = 1 [)2 5 4 2 1 1 4 4 —- — —— —— 4 8 -— 4 8 28 20 — — — 1 1 -—— 1 1 4 1 — — — 2 6 — 2 2 10 4 — 1 4 —— 1 1 8 4 -— —— —— 1 2 _ 1 1 4 1 — ——- 2 4 2 4 14 3 —- 1 —— —— 1 2 — — — 2 — 2 l 2 — 1 —— l —— -— 2 ——- — — — — —— 4 4 -— 6 7 —- 2 2 6 —— 1 2 5 25 85 1 17 25 88 39 —— 1.3 1.8 0.9 1,3 2 1 1.0 1 2 5 26 37 1 18 26 88 40 —- —— 1 1 — —— 1 —— —- 1 1)2 5 25 36 1 18 25 88 40 1 5 22 1 17 26 60* 38

Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid infanteriet beräknar för- svarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts ifråga om grunderna för personalberäkningarna, på. sätt iföljande tabeller angives:

I. Ordinarie tjänstemän.

Normal- 1 Beställningshavare Lönegrad infanteri- 11 119 regemente gverste, regements(sekund-)chef . . .. Ob 1 1 1 l 1 verstelöjtnanter .................. 08. 5 ) 2 l) 2 ') 2 Officerare """ Majorer .......................... Oa 4 4 4 5 Kaptener .......................... Oa 3 23 26 25 Löjtnanter ........................ 09. 2 25 29 26 Regementskassör .................. UO 3 1 l 1 Underofficerare .. Fanjunkare ........................ UO 2 16 20 18 [Sergeanter ........................ no 1 24 31 25 Furirer ............................ Ma 3 86 99 88 Manskap ........ %Korpraler ........................ Ma 2 40 47 40 Vicekorpraler och meniga .......... Ma 1 92 107 92 Musikdirektör .................... Oa 2 % 1 1 . Musikfan'unkare .................. 1.10 2 2 3 Musikpersonal ' MusikserJgeanter .................. UO 1 4 4 7 Musikfurirer ...................... Ma 3 4 4 4 Musikkorpraler .................... Ma 2 å ä 4 . . . . .. _ Musikvicekorpraler och meniga . . . . Ma 1 14 0.523... Per" Maskinist .......................... Ca. 12 1 1 1 """"" Förrådsvaktmastare. . . . . . . . . . . . . . . . Ca 7 *) 3 3 3 Eldare av 1. klassen .............. Ca 7 l 1 1

1) Därav en inskrivningschef. ") 4 vid I 7. Anm. Härtill kommer ett antal fänrikar (lönegrad Oc 1), vid fullt genomförd organisation omkring 10 per regemente (vid I 1 12), samt därtill under tiden 1 oktober—1 april ett antal volontärer över stat, uppgående till omkring 40—45 per regemente. Vid varje regemente finnas därjämte & musikelever (vid I 19 7).

11. Pensionerad personal i arvodesbefattning.

Normal- infanteri- I i I 19 regemente Officerare: Biträdande mobiliseringsofficer ........................ 1 1 1 Expeditionsofiicer vid inskrivningsexpeditionen ........ 1 1 1 Underofficerare = Expeditiousunderofficer ................................. 1 1 1 Bitrade at mobiliseringsofficeren ...................... 1)1 1 1 Bitrade i personaldetaljen .............................. 1 1 1 Biträden i inskrivningsexpeditionen .................... 2)1 3 1 Tygunderofficer ........................................ 1 1 1 Kasernunderofiicer .................................... 1 1 1 Bitrade åt regementsintendenten ...................... 1 1 1 Köksföreståndare ...................................... 3) 1 1 2 Förrådsunderofficer .................................... 4) 1

1) 2 vid 12 001115. *) 2 vid I 17. a), 2 vid 1 7. 4) Endast vid I 7 och I 18.

___—___, __ _.

Normal- Befattningshavaro Lönegrad infanteri- I 1 I 19 regemente Arbetsförmän av 1. klass ...................... MEO 12 2 2 2 Tvättförestandare av 1. klass .................. MEo 9 1)1 —— l Tvättförestandare av 2. klass .................. MEo 7 ;')1 — — Förrådsmu n .................................. MEo 5 a) 7 8 9 Eldare av 2. klass ............................ MEo 5 1 1 1 Husmoder av 1. klass .......................... MEo 8 1 1 1 Husmoder av 2. klass .......................... 114150 6 4)1 1 2 Biträdande husmoder .......................... MEo 4 4)1 1 1 Kontorsbiträde ................................ MED 4 1 1 1 Skrivbiträden .................................. MEn 2 5) 5 6 5

1) Endast vid I 3, I 4, I 6, I 8, I 11, I 12, I 16, I 18, I 20 och I 21. 2) Endast vid I 2, I 13, I 14, I 15 och I 17. 3) 8 vid I 7 och I 18. ') 2 vid I 7.

5)7vid1200h6vid15.

IV. Vid infanteriregementena tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m.

Normal- infanteri- I 1 I 19 regemente Ur fälttygkåren: Tygofficer ............................................ 1 1 1 Förvaltare ............................................ 1 1 1 Ur träugen: Sjukvårdsunderofficer .................................. 1 1 1 Sjukvårdsfurirer ...................................... 4 4 4 Sjukvårdskorpraler .................................... 3 3 3 Ur intendenturkåren: Intendent .............................................. 1 1 1 Förvaltare ............................................ 1 1 I Ur fältläkarkåren: Regementslakare ...................................... 1 1 1 Bataljonsläkare ........................................ 1 1 I Ur arméingenjörkåren: Arméingenjör (motor-) ................................ l) 1 1 —— Ur tygstaten: Tygverkmästare ...................................... 1 1 1 Tyghantverkare ........................................ 2) 2 3 2 Ur sjukvardsväsendet: Sjuksköterska ........................................ 1 1 1

1) Endast vid I 7. i) 3 vid 1 7.

Kavalleriet.

Kavalleriet omfattar för närvarande fyra kavalleriregementen, vid vilka be- drives utbildning såväl i ryttar- och cykeltjänst som i pansarbiltjänst. Vid tre av regementena äger därjämte utbildning rum i motortjänst. .

De förändringar i fråga om sättet för pansarförbandens infogande i arméns fredsorganisation, som försvarsutredningen under hänvisning till den kraftiga ökningen av pansarförbanden i krigsorganisationen funnit sig böra föreslå

och vartill utredningen senare återkommer, innebära bland annat, att pansar- bilskvadronerna utbrytas ur kavalleriregementena och överföras till ett ny- bildat truppslag, pansartrupperna. I samband härmed förutsättes Skånska kavalleriregementet (K 2) utgå ur kavalleriet och ombildas till pansarrege- mente. Vidare förutsättes, att delar av Livregementet till häst (K 1) bilda stommen i ett till Järvafältet förlagt pansarregemente.

Sedan i kavalleriet nu ingående pansarbilförband sålunda utbrutits, bör kavalleriet med hänsyn till den föreslagna krigsorganisationen bestå av tre kavalleriregementen, nämligen Livregementet till häst (K 1), Norrlands dragon— regemente, vars nummerbeteckning torde böra ändras från K4 till KZ, samt Livregementets husarer (K 3). Förstnämnda regemente bör givas en i för— ' hållande till de båda övriga något reducerad organisation och synes under sådana förhållanden icke behöva utflyttas till Järvafältet utan kunna bibe— hålla sin nuvarande förläggning. Vid samtliga regementen bör utbildning be— drivas i såväl ryttar— som cykeltjänst.

Vid Svea livgardes utflyttning till Järvafältet bör Livregementet till häst övertaga garnisonstjänsten och ett särskilt garnisonskompani därför organi- seras vid regementet. Officerare och underofficerare böra kommenderas till detta kompani ur Svea livgarde och underbefäl ur infanteriets truppförband. I samband med att Livregementet till häst övertager garnisonstjänsten, bör regementets musikkår utbyggas till typ I, medan Svea livgardes musikkår sam- tidigt reduceras till typ III). Vid Livregementet till häst synes vidare böra organiseras en stabsskvadron, där vid de högre staberna m. m. i Stockholm tjänstgörande värnpliktiga förläggas och redovisas.

Sedan ett kavalleriregemente utgått ur organisationen och Livregementet till häst givits en reducerad organisation, synes med hänsyn till rekryterings- och befordringsförhållandena kavalleriregementenas officers- och under— officerskårer böra uppföras på en gemensam stat för kavalleriet med den i ett tidigare sammanhang omnämnde inspektören för infanteriet och kaval— leriet såsom personalkårchef.

Enär grunderna för kavalleriets och infanteriets strid äro gemensamma, synes det lämpligt, att kavalleriets officersaspirantskola ingår såsom en under- avdelning av infanteriets officersaspirantskola, varigenom de fåtaliga officers— aspiranterna ur kavalleriet erhålla ökade tillfällen till övningar i fältstarka förband och lärarkrafter och undervisningsmateriel m. m. utnyttjas på ratio— nellaste sätt. Befäl till kavalleriavdelningen bör kommenderas ur kavalleriet.

I enlighet med vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att kavalleriet i fredstid organiseras på följande lägre truppförband:

K1 Livregementet till häst ................................................ Stockholm. K2 Norrlands dragonregemente .......................................... Umeå. KS Livregementets husarer ................................................ Skövde.

Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid kavalleriets truppförband ävensom beräknad fördelning på. olika utbild— ningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang.

1) Beträffande de olika musikkårernas sammansättning, se »Armémusiken».

Behovet av stabs- och förvaltningspersonal för kavalleriregementena har försvarsutredningen beräknat i huvudsaklig överensstämmelse med det under »Allmänna grunder» lämnade exemplet på sammansättningen av en regementsstab. För varje regemente bör liksom hittills avses en pensionerad underofficer såsom furageuppbördsman. Denne bör biträdas av ett furage- underbefäl. Som hovslagarunderofficer bör vid varje regemente beräknas en underofficer på aktiv stat. Vid varje ryttarskvadron och tung skvadron erfordras en stallfurir.

Såsom tidigare anförts torde instruktörer för den frivilliga befälsutbild- ningen av infanteriets och kavalleriets värnpliktiga i regel böra utgå ur infan— teriet. Dylika instruktörer böra dock, då så befinnes lämpligt, kunna beordras även ur kavalleriet. Ur kavalleriet böra vidare ryttmästare kunna beordras såsom stabschefer vid försvarsområdesstaber. Utredningen har räknat med, att högst 4 ryttmästare av denna anledning böra kommenderas till tjänst— göring utom kavalleriet.

Försvarsutredningen föreslår i annat sammanhang central utbildning — vid ridskolan, Herrevadsklosters dressyranstalt eller något truppförband —— av remonter för sådana truppförband och staber, vilka icke lämp- ligen själva kunna handhava sådan utbildning. Härför erforderliga remont- ryttare, tillsammans 60 fast anställda underbefäl och meniga, böra uppföras fördelade på. kavalleriregementenas stater.

Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid kavalleriet och dess truppförband framgår av följande tablåer:

Befälsbehov vid Livregementet till häst.

_ . Under- Under— Officerare officerare befäl J = ":i ('I) _: o: 2; U en 3 (n Vi "' " H = "" H ' . m "I Regementsofficerare, stabs- och förvalt- | ningspersonal ........................ l -— 1 2 2 1 2 1 8 1 Utbildningshefal : två ryttarskvadroner .................. — — 2 4 2 4 10 10 en tung skvadron .................... —— — —— 1 2 —— 1 2 6 6 en efterutbildningsskvadron .......... — — — 1 1 —— 1 5 5 en remontskvadron .................. —— — -— 1 1 — 1 1 11 11 en stabsskvadron .................... — ——- 1 —— —— 1 1 1 4 ett garnisonskompani ................ — — —- — — _ — 1 Underbefäl i bestållningsmannabefattning — — -— — — 4 8 Underbefål beordrat utom truppförbandet — — — —- —— 10 6 Summa 1 1 8 10 1 7 10 55 52 Underbefål 2.5 % reserv ................ — — —— —— — 15 1.3 Totalsumma, avrundad 1 —— 1 8 10 1 7 10 56 53 Härav ständigt tjänstgörande reservper- sonal ................................ — 1 — — 1 -— -— Behov av aktivt befäl .................. 1 — 1 8 9 1 7 9 56 63 Nuvarande stat ........................ 1 1 2 11 1 9

Befälsbehov vid Norrlands dragonregemente.

Under- Under- Officerare officerare befäl m = ”11 m 9 5.9 5 håg-rå få. ;; e? * & 5 = *s* grå. & ; a ;; 5 a =. "i g; P1 e;— o: "1 ”m= =? Regementsofficerare, stabs- och förvalt- ningspersonal ........................ 1 1 2 2 2 1 2 1 10 1 Utb il dningsb ef äl : fyra ryttarskvadroner ................ _ -— — 4 8 — 4 8 24 24 en tung skvadron .................... — — — 1 2 — 1 2 6 8 en efterntbildningsskvadron .......... 1 2 — — 1 5 5 en remontskvadron .................. — -— 1 1 1 1 14 14 Underbefäl i beställningsmannabefattning — — — — — _ — —— 4 1? Underbefäl beordrat utom truppförbandet — —— — — — 17 11 Summa 1 1 2 9 15 1 8 13 80 75 Underbefal 2.5 % reserv ................ — — — — — — — 2.0 1.9 Totalsumma, avrundad 1 1 2 9 15 1 8 13 82 77 Härav ständigt tjänstgörande reservper- sonal ................................ — — 1 1 — — 1 — Behov av aktivt befäl .................. 1 1 2 8 14 1 8 12 82 77 Nuvarande stat ........................ 1 -— 2 10 1 8 11 40 50 . Befälsbehov vid Livregementets husarer. Under- Under- Officerare officerare befäl __ . o m :=! ”1 m W i? %% 5 E::uäååäå få 52 ? S (, = " o... m 54 m __ m 5 := m :i" 't! & = =; 3 E' 3 g 8 8: 0 E,- 5 3 'n'-5 a 51 (:> 2 8 3 "E? ”* % 5 5 »; (3 Regementsofficerare, stabs- och förvalt- ningspersonal ........................ 1 1 2 2 2 1 2 1 9 1 Utbildningsbet'al : tre ryttarskvadroner .................. _ —— — 3 6 —— 3 6 18 18 en tung skvadron .................... — —- 1 2 -— 1 2 6 8 en efterutbildningsskvadroni .......... —— 1 2 — — 1 5 5 en remontskvadron .................. -— —— 1 1 — 1 1 11 11 Underbefäl i beställningsmannabefattning -—- —— — —- —— —— —- -— 3 10 Under-befäl beordrat utom truppförbandet — — -— — —- 17 11 Summa 1 1 2 8 13 1 7 11 69 64 Under-befäl 2.5 % reserv ................ — —— —- —— — — -— 1.8 1.6 Totalsumma. avrundad 1 1 2 8 13 1 7 11 71 66 Härav ständigt tjänstgörande reservper- sonal ................................ -— — — 1 1 — -— 1 — _— Behov av aktivt befäl .................. 1 1 2 7 12 1 7 10 71 66 Nuvarande stat ........................ 1 2 10 1 8 11 40 50

; Offi Undcr— Under- cerure .. officerare befal __ =! "11 m 0 seo: &.m H*” = .. ” ssaååsråzå %% 55 m ” " 0 "' r'- m : 0: = := " "1 n- E, B- " = *? ; 0 & få pr : 9 = =.: ? = 3 s 5 = : = ::»: " 5 Arméinspektionen ...................... —— — 1 l — — _ K 1 .................................... 1 —— 1 8 9 1 7 9 56 53 K 2 .................................... 1 1 2 8 14 1 8 12 82 77 K 3 .................................... 1 1 2 7 12 1 7 10 71 66 Officerare och underofficerare beordrade utom kavalleriet ............ — — 8 13 3 3 — — Summa 3 2 6 32 48 25 34 209 196 Officerare och underofficerare | 1, 5 % reserv .......................... —— — — 1.6 2.4 1.5 1.79 —- — l i Totalsumma, avrundad! 3 2 6 34 50 3 26 36 | 209 196l

Det sammanlagda personalbehovet svarsutredningen, med tillämpning av

i fredstid vid kavalleriet beräknar för- vad i det föregående anförts i fråga om

grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives:

I. Ordinarie tjänstemän.

r Med beställning vid Beställningshnvure Lönegrad | Karl- K 1 K 2 K 3 leriet (__)verstar, regementsafsekundöchefer Ob 1 3 — —— JOverstelöjtnanter ................ Oa 5 2 — —— Officerare ...... Majorer ........................ Oa 4 6 —-— —— 'Ryttmästare .................... Oa 3 34 — -— Löjtnauter ...................... Oa 2 35 -— Regementskassörer .............. UO 3 3 f Underofficerare . .%Fanjunkare ...................... UO 2 26 —— -— —— Sergeanter ...................... UO 1 36 — — — Furirer .......................... Ma. 3 —— 56 82 71 1 Manskap ........ %Korpraler ........................ Ma 2 — 53 77 66 l Vicekorpraler och meniga ........ Ma 1 —— 100 160 130 l Musikdirektör .................. Oa 3 — 1 —- i Musikfanjunkare ................ UO 2 — % , . . Musiksergeanter ................ UO 1 — — — ! Mumkpersonal " Musikfurirer .................... Ma. 3 —- 4 — — | Musikkorpraler .................. Ma 2 4 -—— — & åusikvicekorpraler och meniga .. Me. 1 -— li: —1 —1 j . . . . askinist ......................... Ca 12 —— ; Clzgåähml per- *Förrådsvaktmastare .............. Ca 7 2 2 2 ! """"" Eldare av 1. klassen ............ Ca 7 -— 1 1 1

Anm. Härtill kommer ett antal fänrikar (lönegrad Oc 1), vid fullt genomförd organi- sation omkring 15, samt under tiden 1 oktober—1 april ett antal volontärer över stat, uppgående till omkring 45 vid K 1, 70 vid K 2 och 60 vid K 3. Vid K 1 finnas därjämte 7 musikelever.

II. Pensionerad personal i arvodesbefattning.

Officer : , ; Biträdande mobiliseringsoflicer ........................ i 1 1 Underofficerare:

Expeditionsunderofflcer ............................ . . . . 1 1 1 i i j Bitråde i personaldetaljen ............................ 1 1 1 , ; Tygunderofiicer ........................................ 1 1 1 _l ; Kasernunderofficer .................................... ' ] 1 1 ' Biträde åt regementsintendenten ...................... 1 l 1 [ Köksföreståndare ...................................... 1 1 1 l Furagenppbördsman .................................. i 1 1 * III. Icke-ordinarie personal. *I Befattningshavare lönegrad ; K 1 lx" 2 K 3 j 1 t i i Mästare ...................................... , MEn 14 1 1 _ = _ j * Arbetsförman av 1. klass ...................... ? MED 12 - 1 1 * 1 ; [ Förrådsmän .................................. 111130 5 4 4 4 | ? Husmoder av 1. klass .......................... MBO 8 1 , 1 1 ) Biträdande husmoder .......................... MEn 4 1 : 1 1 ; Kontorsbitråde ................................ ' MEo 4 i 1 ' 1 1 . , Skrivbiträden .................................. MEo 2 3 *3 3 3 IV. Vid kavalleriregementena tjänstgörande personal nr andra ' personnlkårer 111. in. * » Kl i K? K3 ! Ur fälttygkåren: Tygofficer ........................ | 1 ' 1 l , Förvaltare ........................ l 1 1 | 1 Ur trängen: Sjukvårdsundei'oi'ficer ............ ; 1 1 | 1 ' Sjukvårdsfurirer .................. j 3 E 3 ' 3 | ; Sjukvårdskorpraler ................ i 2 j 2 2 i % Ur intendenturkåren: Intendent ........................ 1 l l l 1 ! l Förvaltare ........................ ' 1 j 1 ' 1 ' 4 Ur fåltläkarkåren: Bataljonsläliaré .................. j 1 l l 1 ' I Ur fältveterinärkåren: Regementsveterinär .............. ' - 4 1 — . i Bataljonsveterinär ................ k 1 1 1 | I Ur tygstaten: Tyghantverkare .................. 2 2 2 f Ur sjukvårdsväsendet: Sjuksköterska .................... | 1 1 1 [

Pansartrupperna.

Enligt arméns nuvarande organisation ingå pansarförband i fred i två infanteriregementen, nämligen Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands regemente (I 10), vid vilka regementen förutom en infanteribataljon finnes en pansarbataljon, där utbildning bedrives i stridsvagnstjänst och pansar—

värnstjänst. Utbildning i pansarbiltjänst äger däremot rum vid kavalleri— regementena, vilka. vartdera inrymma bland annat en pansarbilskvadron.

Mot bakgrunden av otvetydiga erfarenheter från det pågående stormakts- kriget har försvarsutredningen funnit sig böra föreslå en avsevärd utökning av de lägre förbandens pansarvärn och en utbyggnad av de självständiga., motoriserade pansarvärnsförbanden, vilka därjämte borde tillföras jämväl tyngre pansarvärnspjäser. Utredningen har vidare föreslagit tillskapandet av operativa pansarenheter, pansarbrigader, ägnade att i väsentlig grad öka arméns rörlighet och slagkraft och därmed dess utsikter att med framgång upptaga strid med en modernt organiserad och utrustad motståndare.

En dylik utökning av pansarförbanden ikrigsorganisationen måste helt naturligt medföra, att pansarförbanden även inom arméns fredsorganisation erhålla ett ökat utrymme, som svarar mot mobiliseringsstyrkan och gör det möjligt att tillgodose det starkt ökade behovet av personal utbildad i pansar- tjänst. Det blir då icke längre möjligt att för framtiden inrymma fredspansar- förbanden inom infanteri- och kavalleriregementenas ram och att utskifta pansarutbildningen på dessa. Utredningen föreslår därför, att pansarförban- den utbrytas ur infanteriet och kavalleriet och sammanföras till ett särskilt truppslag, pansartrupperna, där utbildning sker i stridsvagns-, pansarbil-, pansarvärns—, pansarinfanteri- och motorcykeltjänst och varifrån samtligai krigsorganisationen ingående pansarförband mobiliseras.

Pansartruppernas lägre truppförband böra enligt försvarsutredningens mening skapas huvudsakligen därigenom, att två infanteriregementen och ett kavalleriregemente ombildas till pansarregementen och överföras till pansar- trupperna, varjämte delar av ännu ett kavalleriregemente bilda stommen till ett fjärde pansarregemente. Sålunda böra Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands regemente (I 10), vilka för närvarande inrymma vartdera en pansarbataljon, ombildas till pansarregementen, förslagsvis benämnda Skara- borgs pansarregemente (P4) och Södermanlands pansarregemente (P 3). Skånska kavalleriregementet (K 2) bör likaledes ombildas till pansarrege- mente, förslagsvis benämnt Skånska pansarregementet (P 2). Här nämnda tre pansarregementen böra organiseras på tre bataljoner. Slutligen böra delar av Livregementet till häst utbrytas och bilda stommen till ett pansarrege- mente om två bataljoner, vilket lämpligen synes kunna övertaga traditionerna från förutvarande Göta livgarde och på. grund härav förslagsvis benämnas Göta pansarlivgarde (P 1). Detta pansarregemente bör disponera det för Liv- regementet till häst planerade kasernetablissementet på Järvafältet, under det att sistnämnda regemente, förminskat genom avsöndrandet av nuvarande pansarbilskvadron m. m., kvarbliver i det nuvarande etablissementet i Stock— holm.

Med hänsyn till den ökade risken för luftlandsättningar synes ett pansar- förband permanent böra förläggas till Gotland. Utredningen föreslår därför, att ett kompani ur Göta pansarlivgarde förlägges till Gotland och underställes chefen för Gotlands infanteriregemente.

Av skäl, som närmare angivas under avsnittet »Rekrytering», böra pansar- trupp'ernas officerare och underofficerare upptagas på. en gemensam stat för pansartrupperna.

Pansartruppernas officersaspirantskola bör förläggas till något av pansar- regementena, förslagsvis Göta pansarlivgarde.

I enlighet med vad ovan anförts föreslås pansartrupperna i fredstid orga— niseras på följande lägre truppförband: P 1 Göta pansarlivgarde (med ett till Gotlands infanterirege-

mente detacherat kompani) ............................................. Stockholm (Järvafältet) P 2 Skånska pansarregementet ............................................. Hälsingborg P3 Södermanlands pansarregemente .................................... Strängnäs P 4 Skaraborgs pansarregemente .......................................... Skövde

Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid pansartruppernas truppförband ävensom beräknad fördelning på olika ut— bildningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang.

Med hänsyn till utbildningens omfattning synes P 1 böra organiseras på regementsstab och två bataljoner samt övriga pansarregementen på regements- stab och tre bataljoner.

Stabs- och förvaltningsorganisationen vid pansarregementena förutsättes utformad i enlighet med det under »Allmänna grunder» lämnade exemplet på sammansättning av en regementsstab, därvid följande bör iakttagas.

Till två av pansarregementena, nämligen P3 och P4, komma enligt den nya inskrivningsorganisationen inskrivningsexpeditioner att vara anknutna. Därav följer, att två överstelöjtnantsbeställningar, avsedda för inskrivnings- chefer vid P 3 och P 4, tillika chefer för sektion III vid nämnda regementens staber, böra upptagas å staten för pansartrupperna, varjämte övrig för inskriv— ningsexpeditionerna erforderlig personal bör upptagas å staterna för respek- tive regementen.

På grund av motortjänstens omfattning bör vid varje pansarregemente beräknas en aktiv officer såsom motorofficer, tillika bilbesiktningsman och ledare för viss utbildning. Denne bör biträdas av en motorunderofficer, under— officer på aktiv stat. Vid varje regemente bör därjämte ständigt tjänstgöra en motoringenjör ur arméingenjörkåren. Såsom uppbördsman för driv- och smörjmedel bör beräknas en pensionerad underofficer.

Tygtjänsten blir vid pansarregementena särskilt omfattande. På grund härav erfordras vid varje regemente två tygunderofficerare, båda pensionerade underofficerare, samt två tygunderbefäl.

För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen be— räknas i regel 5 kompaniofficerare och 5 underofficerare komma att vara be- ordrade utom pansartrupperna.

Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid pansartrupperna framgå. av följande tablåer:

Under- Under- Officerare officerare befäl _ . , c !: 5 i? ”* P1 ;: 5 = 9, a = 5 2.5 = 8 = * g :: 5; m g : ..,' ». = ;" E, 9; E. "' "* | " 0 ?l ? =. = = Regementsofficerare, stabs- och förvalt- 1 ningspersonal ........................ l 1 3 4 [ 1 1 4 3 4 2 | Utbildningsbefäl: ett stridsvagnskompani ................ _ _ _ 1 2 _ 1 2 9 2 ' ett pansarvärnskompani .............. _ l 1 _ 1 2 5 2 ett pansarbil- och motorcykelkompani _ _ 1 4 _ 1 4 13 4 ett specialkompani .................... _ _ _ 1 2 _ 1 1 4 1 ett skolkompani ...................... _ _ 1 2 1 2 Ö 1 ett skol-(efterutbildnings-)kompani — —— _ 1 3 — 1 3 8 3 ett yrkeskompani .................... _ _ — 1 _ — 1 — 4 3 Gotlandskompaniet .................. _ _ 1 2 — 1 2 6 3 Underbefäl i bestallningsmannabefattning _ _ _ _ _ _ _ 9 15 Under-befäl beordrat utom truppförbandet _ _ _ _ _ _ _ _ 6 _ Summa. 1 1 3 12 17 1 12 19 78 38 Underbefäl 2.5 % reserv ................ _ _ _ _ _ — — 1.8 0.9 Totalsumma, avrundad 1 1 3 12 17 1 12 19 75 87 Härav ständigt tjänstgörande reservper- , sonal ................................ _ _ j _ 1 _ _ 1 _ _ Behov av aktivt befäl .................. 1 1 3 . 12 16 1 12 18 75 37 Befälsbehov vid Skånska. pansarregementet och Skaraborgs pansarregemente. , Undcr- Under- l Ofncemm officerare befäl _. - * u; ' o: sae: »? ? e.,”å &" = %) &_ >= . ":ariwgrmw . m ., (D »; "' '”, . = » , Regementsofficerare, stabs- och förvalt- ningspersonal ........................ 1 1) 1 4 5 1 1 4 1 6 l Utbildningsbefål: . I två stridsvagnskompanier ............ _ _ _ 2 4 _ 2 4 16 6 i två pansarvärnskompanier ............ _ _ _ 2 4 — 2 4 10 4 : ett pansarinfanterikompani ............ _ — —- 1 2 — 1 3 6 3 5 ett pansarbil— och motorcykelkompani _ — _ l 3 — 1 3 7 2 ett specialkompani .................... _ _ 1 2 — 1 1 4 2 ett skolkompani ...................... _ _ — | 1 2 — 1 2 5 2 ; ett skol—(efterutbildnirigs-)kompani _ —— _ 1 4 _ 1 3 9 4 i ett yrkeskompani .................... _ _ — 1 — _ 1 _ 5 2 Underbefäl i beställningsmannabefattning _ _ _ _ _ _ _ 13 17 Underbefäl beordrat utom truppförbandet _ — — — —— _ _ — 6 — Summa 1 1.3 1 4 15 22 1 14 21 87 42 Underbefal 2.5. % reserv ............... ,. _ _ —— _ _ _ _ — 2.2 1.0 Totalsumma, avrundad 1 1) 1 4 15 22 1 14 21 89 43 , Härav ständigt tjänstgörande reservper- , sonal ................................ _ _ — 1 1 — _ l — _ , Behov av aktivt befäl .................. 1 1)1 4 14 21 1 14 20 89 _ 43

1) Vid Skaraborgs pansarregemente 2, varav en inskrivningschef.

Befälsbehov vid Södermanlands pansarregemente.

1) Därav 2 inskrivningschefer

! . Under— Under- ! Ofru'crarc officerare befäl ! __ ' - := "11 ! Sissi—185335 %% 5. "s ! :* ! å ä' :; i :S 5? S.: S F . ; E ?. ,"!2'”3iä.=i'å5"!= Regementsofficerare. stabs— och förvalt-! ! ! ! ! ' ningspersonal ........................ ' 1 !12 4 ! Ö ! 1 1 4 ! 1 ! 6 ! _ Utbildningsbefäl: ! ! ! .! » två. stridsvagnskompanier ............ ! ! — ! _ ! 2 ! 4 — 2 ! 4 12 ! 4 två pansarvärnskompanier ............ ! _ ! _ ! _ ! 2 ! 4 — 2 ! 4 14 ! 6 ! ett pansarinfanterikompani ............ ! _ ! _ _ ! 1 ! 2 _ 1 ! 3 6 ! 3 ! ett pansarbil- och motorcykelkompani ! _ 5 _ — : 1 3 — 1 ! 3 7 2 ! ett specialkompani .................... ! _ ! _ _ ! 1 2 1 1 4 2 ! ett skolkompani ...................... ! — ! — _ ! 1 2 — 1 2 ;) 2 ! ett skol-(efterutbildnings—)kompani .! ! — _ ! 1 4 _ 1 3 9 ! 4 ! ett yrkeskompani .................... — ! _ ! 1 _ 1 _ 5 1 2 ' Underbefäl i beställningsmannabefattning — ' _ — _ _ — _ _ 13 ! 1.7 ! Underbefal beordrat utom truppförbandet _ _ — ! — ! _ _ _ _ 6 ! —— | Summa 1 2 4 ! 15 22 1 14 21 87 , 42 : ] Underbefäl 2.5 % reserv ................ ! — ! _ — _ _ _ _ ! _ 2.2! 1.0! Totalsumma. avrundad! 1 ! 2 4 ! 15 22 1 14 21 89 ! 43 ! Härav ständigt tjänstgörande reservper- ! ! ! ! ! ! sonal ................................ —!——,1!1——!1!!—!— Behov av aktivt befäl .................. , 1 .!!2 4 ! 14 21 1 14 , 20 se 43 1) Därav en inskrivningschcf. Sammanställning av befälsbellovet vid pansartrupperna. - Under— Under— Ofnccrarr ! officerare befäl ,,_ ,,,- Ng,, ._______.,._ ! o: 5: . . :x: 0 m >= 5 ? (f"! 74 i 5 E S 3 = = O' & = = :=" '; ;; » f' e = = 53 3 :: E' = 9. :"”— Arméinspektionen ...................... -— _ 1 1 _ _ — ! _ _ _ P 1 .................................... 1 1 3 12 16 1 12 ! 18 75 37 P 2 .................................... 1 1 4 14 21 1 14 ! 20 89 43 ' P 3 .................................... 1 2 4 14 21 1 14 * 20 89 43 P 4 .................................... 1 2 4 14 21 1 14 ! 20 89 43 Pansartruppernas officersaspirantskola .. _ _ _ 1 2 _ 1 ! 2 — _ Pansartruppskolan ...................... _ _ 1 ! 1 — _ — _ _ _ Officerare och underofficerare beordrade! ! utom pansartrupperna ................ ! _ _ _ ! 10 20 _ 6 11 _ _ Summa? 4 UG ! 17 ! 67 101 4 61 91 342 166 Ofäcerare och underofficerare 5 % reserv! _ _ ! _ ! 3.4 5.0 _ 3.0! 4.6 _ _ ! Totalsumma. avrundad 4 1*6 ; 17 * 70 108 4 64 ! 96 342 166 !

Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid pansartrupperna beräknar försvarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives:

I. Ordinarie tjänstemän.

Med beställning vid

Bestallninhshavarn Louegmd thJSlir- P1 ! P2 ! P3 ! P4 tuppema ! ! ! Överstar. regements— , ! i ! !" (sekund-)chefer ........ Ob 1 ! 4 _ _ _ ! _ ()Hi _ re Over-stelöjtnanter ...... De 5 ! 1) 6 _ _ ! _ ! _ ! cera ""Majorer................! Oa4 ! 17 _ _ _ ! — Kaptener .............. ! Oa 3 ! 70 — _ _ ! _ Löjtnanter .............. ! ' De 2 ! 76 _ _ ! _ Regementskassörer ...... j UO 3 ! 4 _ _ — r _ ! Underofficerare Fanjunkare ............. UO 2 ! 64 _ _ _ _ lSergeanter ............ ! UO 1 ! 96 — _ _ ! _ Furirer ................ ! Me 3 ! _ 75 89 89 ! 89 . Manskap ...... Korpraler .............. : Ma 2 ! _ 37 43 43 ! 43 Vicekorpraler och meniga.— Ma 1 ! _ 85 100 100 ! 100 Musikdirektör .......... ! 021. 2 ! _ — 1 1 ! 1 Musikfanjunkare ........ ' UO 2 ! _ _ 2 2 ! 2 Musiksergeanter ........ ! UO 1 ! _ — 4 4 ! 4 ! Musikpersonal Musikfnrirer ............ ! Ma 3 ! — _ 4 4 3 4 ! Musikkorpraler ........ ! Ma 2 : — 2 2 ! 2 Musikvicekorpraler och ! ! . meniga .............. Ma l ! _ _ 8 8 ! 8 Civilmilitär per- Maskinist .............. Ca 12 1 1 1 I 1 sonal ........ !Förradsvaktmästare . . . . Ca 7 ! — 3 3 3 ! 3 Eldare av 1. klassen . . .. Ca 7 — 1 1 1 : 1

1') Därav 2 inskrivningschefen

Anm. Härtill kommer ett antal fänrikar (lönegrad De 1), vid fullt genomförd or anisa- tion omkring 30, samt under tiden 1 oktober—l april ett antal volontärer över sta , upp- gående till omkring 40 vid P 1 och 45—50 vid övriga pansarregementen. Vid varje rege- mente utom P 1 finnas därjämte 5 musikelever.

II. Pensionerad personal i arvodesbefattning.

Officerare:

Underofficerare:

Biträdande mobiliseringsofl'icer ......... Expeditionsofiicer vid inskrivningsexpeditionen

Expeditionsunderofäcerare ............... Biträde åt mobiliseringsofflceren ....... Biträde i personaldetaljen ............... Biträde i inskrivningsexpeditionen ....... Tygunderofficerare ..................... Uppbördsman för driv- och smörjmedel . Kasernunderofiicer ..................... Biträde åt regementsintendenten ....... Köksföreståndare .......................

*) Därav en avsedd för arméns motorskola.

P1 P2 P3 114 1 1 1 _ _ 1 1 1)2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 — — 1 1 1)3 2 2 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

! Befattningshavare Lönegrad 111 P2 P3 ! P4 !

! ; 1 !

! Arbetsförmän av 1. klass ............ MEo 12 2 ! 2 2 2 ! ! Tvättföreständare av 1. klass .......... MEo 7 _ _ ! 1 1 ' ! Förrådsmän .......................... MEO 5 6 ! S ! 8 S ! ! Eldare av 2. klass .................... MEo 5 1 1 ! 1 1 . ! Husmoder av 1. klass ................ MEo 8 l ! 1 ! l 1 Husmoder av 2. klass ................ MEo 6 — ! 1 . 1 ' 1

! Biträdande husmoder ................ 111130 4 1 1 1 ! 1

! Kontorsbiträde ...................... MEo 4 1 ! 1 1 1 ! Skrivbitraden ........................ MEo 2 4 ! 4 5 ! 5

IV. Vid pansarregementena tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m.

! ff"? *! ' V' ! P 1 _ P 2 P 3 P 4 ! ! ! ' ! ! ! | ! i . ' ' [Tygoffwer .................... ! 1 | 1 1 1 ! ! Ur fälttygkåren """" lFörvaltare .................... ! 1 ! .1 1 1 ! !Sjukvårdsunderofficer ........ ! 1 ! 1 1 1 ! Ur trängen ............ Sjukvårdsfurirer .............. ! 3 ! 4 4 4 ! ! l Sj ukvårdskorpraler ............ ! 2 ! 2 2 2 ! . ! Intendent .................... 1 : 1 1 1 . ! Ur 1ntendenturkå1en ' ' ' '!Förvaltare .................... ! 1 ! 1 1 1 ! ' .. [Regementsläkare .............. ! 1 ! 1 1 1 " ! Ur fältläkarkåren """ !Baztjaljonsläkare . . . . . . . _ . . . . . . ! _ ! _ 1 1 ! ! Ur arméingenjörkåren .. Arméingenjör (motor-) ........ ! 1 ! 1 1 1 * [Tygförvaltare ................ ! 1 ! 1 1 l ! ! Ur tygstaten .......... Tygverkmästare .............. ! 2 ! 2 2 '- 2 ! Tyghantverkare .............. 6 * 6 6 ! 6 ! Ur sjukvårdsväsendet .. Sjuksköterska ................ 1 1 1 _ 1

Artilleriet.

Artilleriet omfattar för närvarande i fred fyra fördelningsartillerirege- menten, ett kårartilleriregemente, ett fästningsartilleriregemente och två. artillerikårer. I artilleriet ingår även luftvärnsartilleriet, organiserat på tre luftvärnsregementen och fyra beredskapsdivisioner. Som försvarsutredningen på. annat ställe framhållit torde i samband med den föreslagna utökningen av luftvärnsartilleriets fredsorganisation luftvärnsartilleriregementena (A 9— A 11) och beredskapsdivisionerna böra utbrytas ur artilleriet och sammanföras till ett särskilt truppslag, luftvärnet.

Kärartilleriets utökning i'krigsorganisationen och därmed följande ökade krav på fredsutbildning av personal för kårartilleriförbanden föranleder vidare försvarsutredningen att föreslå uppsättandet av ett nytt kärartilleri- regemente, som lämpligen bör förläggas inom det nyskapade V. militärom- rådet. Utredningen vill för sin del föreslå, att regementet förlägges till Örebro, där ett nytt kasernetablissement bör uppföras, och benämnes Närkes artilleriregemente (A 9). I samband härmed synes benämningen Smålands

_,.__.,

arméartilleriregem'ente lämpligen böra förenklas till Smålands artillerirege— mente.

Försvarsutredningen förutsätter att Wendes artilleriregementes planerade förflyttning till Norra Åsum kommer till stånd.

För artilleriskjutskolan bör liksom hittills årligen organiseras en övnings— division med värnpliktiga från artilleriets truppförband och med befäl lika- ledes kommenderat från truppförbanden. Batteriadjutanterna, 4 underoffice— rare, böra dock uppföras på skjutskolans stat (se »Utbildningsanstalter»).

Artilleriets officersaspirantskola bör förläggas till något av artillerirege- mentena, förslagsvis Norrlands artilleriregemente.

I enlighet med vad ovan anförts föreslås artilleriet i fredstid brganiseras på följande lägre truppförband: A 1 Svea artilleriregem'ente ........................... Stockholm (Järvafältet) A2 Göta artilleriregemente ........................... Göteborg A3 Wendes artilleriregemente ........................ Kristianstad (Norra Åsum) A4 Norrlands artilleriregemente ..................... Östersund Aö Norrbottens artillerikår ........................... Boden AG Smålands artilleriregemente ..................... Jönköping A 7 Gotlands artillerikår ................................. Visby A8 Bodens artilleriregemente ........................ Boden A 9 Närkes artilleriregemente ........................ Örebro

Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid artilleriets truppförband ävensom beräknad fördelning på olika utbild- ningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang.

Med hänsyn till utbildningens omfattning synas samtliga sju artillerirege- menten böra organiseras på regementsstab och tre divisioner samt de båda artillerikårerna på kårstab och två divisioner.

Som en följd av denna organisation bör på staten för A 7 uppföras ytter- ligare en regementsofficersbeställning, avsedd för en divisionschef. En dylik ut- ökning är även betingad av krigsorganisatoriska skäl. Utredningen vill för sin del föreslå, att den nya beställningen uppföres såsom en överstelöjtnants— beställning, enär någon sådan för närvarande icke finnes vid A 7.

I fråga om stabs- och förvaltningsorganisationen vid artilleriets truppför- band har försvarsutredningen förutsatt vissa tillägg till det under »Allmänna grunder» lämnade exemplet på sammansättning av en regementsstab. Sålunda har utredningen funnit, att förvaltningen av artilleriets skjutfält och säker- hetstjänsten vid skjutövningar kräver en skjutfältofficer (pensionerad officer) och en skjutfältunderofficer (pensionerad underofficer) vid samtliga artilleri- regementen, utom A6 och A 8, samt vid A 7. Den förre synes jämväl kunna bestrida befattningen såsom kasernofficer.

För motortjänsten erfordras vid vartdera A 6, A 7 och A 9 en motorofficer (aktiv officer) och en motorunderofficer (aktiv underofficer). Vid A 6 och A 9 bör vidare en motoringenjör ur arméingenjörkåren placeras till ständig tjänst- goring.

beordrade utom truppförbanden.

Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid de olika artilleriregementena och kårerna framgå av följande tablåer:

Befälsbehov vid Svea, Göta, Wendes och Norrlands artillerir egenrenten. För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen beräknas i regel 9 kompaniofficerare och 9 underofficerare komma att vara

Regementsofficerare, stabs- och förvalt, ningspersonal ........................ ! Utbildningsbefäl: ! fyra pjåsbatterier .................... ett signalbatteri ...................... ett specialbatteri .................... två skol-(efterutbildnings—)batterier. . . . ett skolbatteri med troppchefsskola ett yrkesbatteri Underbefäl i beställningsmannabefattning! Befäl beordrat utom truppförbandet Summa

Officerare och underofficerare 5 %. under- befäl 2.5 % reserv .................... ! Totalsumma, avrundad!

Härav ständigt tjänstgörande 1eservper-!1

sonal ................................ Behov av aktivt befäl .................. Nuvarande stat (normalregemente) ......

Befälsbelrov vid Norrbottens artillerikår.

-nis.r.110 .r.1.ro!'n K rauordrz)! nrercnujn

! war—w—w— s:.

00!

...! NH— ro H'o

—_ [

:tl

så?! så;—: såär Wife! 1!3 _!4 — 1 — 1 — 2 __!1 —!1 3—3 !1!16 —!0.s 1117 117 1|17

Regementsofficerare, stabs- och förvalta—' ningspersonal ........................ ! Utbildningsbefäl: . ! två. pjåsbatterier ...................... ! ett specialbatteri .................... ! två skol-(efterutbildnings-)batterier . . . . ett yrkesbatteri ...................... ! Underbefltl i beställningsmannabefattning Befäl beordrat utom truppförbandet .. .. Summa

Ofncerare och underofficerare?) %. under-! befäl 2 5 % reserv .................... Totalsumma avrundad!

Härav ständigt tjänstgörande reservper-!

sonal ................................ ! Behov av aktivt befal .................. Nuvarande stat

! !

ersreAQ mantlar! ! -018.IOAQ 10.10 [nu .muerdrzy ! ommogjo 410111:an

H !..1 m 03

!

!

|

H! >.— thl HMHN,

_? rss"? 5.553; n'es- !1! 2! !——! 2! !—= 1! !—! 2 !—! l __!— I--! 1 !1! 9 !—!0.5 1!1o ! !10

! !

.lil.ll.lll_:l mulmsung

!

XC

WHNIHlLCCCLQC/J

rulrleisuoyj

!

_ H >..

.; w own—ww»

wo '"'m

.- _. ___—'l—

Befälsbehov vid Smålands och Närkes artilleriregementen.

! . Officerare Underofficerare linden ! ! cfal _ w ! ! ! 2 5 2 'g- g 3 % g ;; Frg g :. 5 ”' ' m "' = "! n: 0: G? 5 W = " 15 ! 3 E. S' = 0 5. "" "* 5. s ' "" = =%— ' ** m '? ! a." 2 21 ! . Regementsofficerare, stabs- och förvalt— ! ! ! ' ningspersonal ........................ 1 1 5 4 2 1 ! 3 ! 3 7" —— ' . Utbildningsbefäl: fyra pjäsbatterier .................... ! — — _ 4 8 — 4 * 8 20 28 ! ett signalbatteri ...................... ! — — — l ! 3 1 "* 2 6 8 ! ett specialbatteri .................... -— — — l 3 —— 1 ! 2 8 i S ! två. skol-(efterutbildnings-)batterier — — 2 4 2 4 12 ! 8 ' ! ett skolbatteri med troppchefsskola — — 2 1 — 1 ! 2 5 2 ett yrkesbatteri ...................... — — — 1 — —— 1 ! 1 1 ! _ Underbefal i beställningsmannabefattning _ -— — — —— —— — — 12 6 ! ' Befäl beordrat utom truppförbandet —— — —— 5 9 — 3 ! 2 7 1 ! . Summa 1 1 5 20 ! 30 1 16 ! 23 78 62 ! ! Officerare och underofficerare 5 %, under— ! ! !! _! befäl 2.5 % reserv .................... — — —— 1.0! 1.5 0.8! 1.2 2.0 1.6! ! Totalsumma. avrundad 1 6 21 !' 82 1 17 ! 24 80 64 ! = Härav ständigt tjänstgörande reservper— ! ! ! ! sonal ................................ — — 1 ! 1 — — | 1 — — ! - Behov av aktivt befäl .................. 1 1 5 20 31 1 17 28 80 64 ! ! Nuvarande stat (A 6? .................. 1 1 6 22 ! 1 19 ! 25 75 75 Befälsbehov vid Gotlands artillerikår. !! Officerare ! Underofficerare 22212!!— 1 '=' 74 o: ao . !" S,! pra” *— . ? nu 0 m = m H :* ; s: 11 Regementsofiicerare, stabs- och förvalt- ningspersonal ........................ 1 1 1 3 2 ! 1 1 3 8 Utbildningsbefäl : ! två. pjäsbatterier .................... — — 2 4 ! — 2 4 12 18 ett specialbatteri .................... — — 1 3 ! —— 1 1 6 10 två. skolbatterier ...................... _ 2 3 ' — 2 2 12 6 ett yrkesbatteri ...................... — — 1 — —— 1 —— 1 1 Underbefäl i beställningsmannabefattning — — -— — — —- 6 4 Befäl beordrat utom truppförbandet — — 2 6 —— l 2 4 1 Summa. 1 1 1 11 18 1 8 12 49 40 Officerare och underofficerare 5 %, under- befäl 2.5 % reserv .................... _ — — 0.6 0.9 0.4 0.6 1.2 1.0 Totalsumma, avrundad 1 1 1 12 19 1 8 13 60 41 Härav ständigt tjänstgörande reservper— ! sonal ................................ — — — 1 ! —— 1 —— — Behov av aktivt befäl .................. 1 1 1 12 18 1 8 12 50 41 Nuvarande stat ........................ 1 — 1 10 1 8 11 , 35 35 !

! Officerare Underofficerare Under-

, ' ! :=! : $ : rx: 95.9 1:11!th s al 5? '='; 5?! & E "F”?! S 1 ! ?? ! ?: ;S é'i 25; 5. r! i 5 € ' ."? a!” ! ' ! 5 | Regementsofiicerare, stabs— och förvalt- ! ! ! !! ! ningspersonal ........................ ! l ! 1 ! 3 ! U 11 ! Utbildningsbefal: ; ! !! ! ! tre pjäsbatterier ...................... — —— 3 b' 15 ' 27 ! ett signalbatteri ...................... ! ; _— 1 ! 2 ! 6 ! 8 ! ett specialbatteri ...................... ! — — — ! 1 ! 2 8 ! 8 ' två skolbatterier ...................... ! — ! 2 ! -1 12 !! 8 ! ett skolbatteri med troppchefsskola. . _. ! ! — —- ! 1 ! 2 5 ! 2 ! ett yrkesbatteri ...................... ! —— ! — -— ! l ! _ 1 1 !. Underbefal i beställningsmannabefattning — ! — —— . —— ' _ 8 4 !! Vakthefäl i fort ........................ ! — ! _ — ! — ! — 7 3 ! Befäl beordrat utom truppförbandet ! —— ! — — . 2 ! 2 ' 7 ! 1 Summa! 1! 1 1,14!203!so!62!

Officerare och underofäcerare .) %. under- ! ! ! !!

befäl 2 .5 % reserv .................... ! — ! 0.7! 1.0 2.0! 1.6 Totalsumma, avrundad 1 ! l ! 15 ! 21 82 ! 64 Härav ständigt tjänstgörande reservper-! ! ! ! ! sonal ................................ !— —!—! —!— 1—'!—! Behov av aktivt befäl .................. 1 ! 1 ! 4 ! 1 1 ! 15 20 82 ! 64 ! Nuvarande stat ........................ 1 1 ! 4 ! 1' 1 ! 15 ! 20 !75 ! 75!

Det sammanlagda personalbehovet i fredstzd vid a7t7lleriet beräknar för— svarsutredningen, med tillämpning av vad 1 det föregående anförts 1 fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives:

!

I. Ordinarie tjänstemän. Bcstiillningshavaro ! Löncgrad A 1 ! A 2 ! A 3 !! A 4 A 516 ! A 7 ]A 8 ! A 9 Officerare: ! ! ! ! 1!— ! 11! Qverste, regementschef .......... Ob 1 1 !! 1' l !1, — ! Qverste, karchef ................ Oa 6 ! _. ! -— 1 ! 1 !—1—1! Överstelöjtnant .................. Oa 5 1 1 ! 1 ! 1 1 1 ! 1 ! l l ! Majorer ........................ Oa4 () ö!5 5 2.5!1!4!5! Kaptener ........................ De 3 ! 20 20 ! 20 ! 20 ! 12 !! 20 ! 12 1 17 20 ! Löjtnanter ...................... Oa 2 ! 22 _ 22 ! 22 ' 22 ! 3 ! 22 ! 13 19 ! 22 ! Underofficerare: ! ' ! ! ! ! ! ! !! Regementskassör ................ 1103!1 1.1!13111!1!1!1! Styckjunkare .................... no 2 ! 17 17 ! 17 17 ! 10 ' 17 8 : 15 ! 17 ! Sergeanter ...................... UO ] ! 23 23 ! 23 23 ! 13 23 12 ! 20 ! 23 ! ; Manskap: ! ! ! ! Furirer .......................... Ma. 3 ! 85 85 ! 85 ! 85 41 80 50 ! 82 ! 80 ! Konstaplar ...................... Ma 2 65 65! = 65 65 31 64 ! 41 ! 64 ! 64 ! Vicekonstaplar och meniga ...... Ma 1 !130 130 !i—llO 130 ! 63 125 80 !125 125 ! Musikpe1 sonal: ! ! ! ! Musikdirektör .................. Oa 2 1 1 . _ —— —- ! 1 — — Mnsikstyckjunkare .............. UO 2 ! 2 2 ! _ —— '— ! '3 _ ! _ ! _ ! Musiksergeanter ................ UO 1 ! 4 4 ! — _ ! 4 ! _ ! Musikfurirer .................... Ma 3 ! 4 ! 4 ! — —— ! — 4 ! '— ! — * Musikkonstaplar ................ Ma 2 ! 2 ! 2 ! —- ! 4 2 — ! — ! — ! Musikvicekonstaplar och meniga. Ma 1 ! 8 ! 8 ! — — ! — 8 —— ! -— ! Civilmilitär personal: ! ' ! ! ! ! Maskinist ........................ ! Ca 12 1 1 ! 1 1 ! 1 1 1 !' 1 1 ! Förrådsvaktmastare .............. ! Ca 7 ! 3 3 ! 3 3 ' 2 ! 4 2 ! 4 4 Eldareav1.k1assen ............ ! !1 1!1'!1 1|1!1!1!11

Anm. Härtill kommer ett antal fänrikar (lönegrad Oc 1! vid fullt genomförd organisa- tion omkring 9 per regemente !8 vid A 8) och 5 per kår samt under t1de11 1 oktob'be1 —1 april ett antal volontärer över stat uppgående till omkring 60—65 vid varje regemente 30 vid A 5 och 40 vid A" VidAl. A 2 och A 6 finnas därjämte O musikelever.

II. Pensionerad personal i arvodesbefattning.

! 114115

| 111213 ! A6 A7 A8 A9 ! ! Officerare: ! ! Biträdande mobiliseringsofficer ............ 1 l 1 1 -— — —— 1 ! Skjutfält- och kasernofficer ................ 1 1 1 1 l l Underofficerare: Expeditionsunderofficer .................... 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Bitrade åt mobiliseringsofflceren .......... 1 1- 1 1 -— —— — Biträde i personaldetaljen .................. 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Tygunderofficer ........... '. ................ 1 1 1 l 1 1 l 1 1 | Kasernunderoflicer ........................ 1 1 1 l 1 l ] 1 1 ' Skjutfältunderofficer ...................... 1 1 1 1 1 _ 1 ! Biträde dt regementsintendenten .......... 1 1 1 1 1 1 1 1 1 ! Köksföreståndare .......................... ! 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Purageuppbördsman ...................... ! 1 1 1 1 1 — ! — _ IH. Icke-ordinarie personal.

Befattningshavare Lönegrad A 1 A 2 A 3 A 4 A 5 A 6 A 7 A 8 A 9 ! Arbetsförman av 1. klass .......... MEo 12 1 1 1 1 1 1 l ! 1 1 ! Arbetsförman av 2. klass .......... 111130 10! 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Tvättföreståndare av 1. klass ...... MED 95 — — 1 — — — — ! Tvättförestandare av 2. klass ...... 11130 7! — 1 — — — — — _— ! Förrådsmän ........................ MEO 5 ! 6 6 6 6 5 6 5 6 6 Eldare av 2. klass .................. MEo 5! l 1 ! 1 1 1 1 1 1 Husmoder av 1. klass .............. MED 8! l 1 1 1 1 1 1 1 1 Husmoder av 2. klass .............. Me 6! 1 1 1 1 1 ! —— 1 _l Biträdande husmoder .............. MEo 4! 1 l 1 1 l 1 ! 1 1 1 Kontorsbiträde .................... 111130 4 1 1 1 1 1 1 1 1 1 , Skriv-biträden ...................... MEo 2! 4 4 4 4 ! 3 4 3 4 4

IV. Vid artilleriets truppförband tjänstgörande personal ur andra personnlkårer 111. 111.

Ur fälttygkåren !Tygofiicer ..................

Förvaltare ..................

J Sjukvårdsunderofficer ......

Ur trängen . . . . Sjukvårdsfurirer ............ ! Sj ukvardskorpraler ..........

Ur intendentur- Intendent .................. kåren ........ lFörvaltare .................. Ur fältläkar— !Regementsläkare .......... kåren ........ Bataljonsläkare ............ Ur fältveterinär— Regementsveterinär ........ kåren _ ........ !Batalj onsvete rinar .......... Urkäråf mg a_rf'!!o_1!j!Arméing-enjör (motor-) ...... Tygförvaltare ..............

Ur tygstaten ..!Tygverkmästare ............ Tyghantverkare ............

Ur sjukvårds- v äsendet

! Sjuksköterska. ..............

A1A2A3A4A5A6A7A8A9 111111111 111111111 111111111 444423223 222212112 111111111 111111111 1111—1—11 111111111 11——————— 1111————— —————1——1 —111—12—1 —111—12—1 —555—56—5 111111111

Luftvärnet.

Enligt gällande fredsorganisation ingår luftvärnsartilleriet som en del av artilleriet och omfattar tre luftvämsregementen och fyra beredskapsdivisioner.

De ökade kraven på luftvärnsförband i krigsorganisationen, såväl för fält— förbanden som för hemortens försvar, göra en utbyggnad av luftvärnsförban- den även i fredsorganisationen nödvändig. Sålunda böra de fyra beredskaps— divisionerna göras permanent bestående och organiseras såsom luftvärnskårer om normalt fyra batterier. Med den ökade omfattning luftvärnsartilleriet så- lunda erhåller, synes det icke lämpligen längre böra kvarbliva inom artilleriet utan utbrytas därur och bilda ett särskilt truppslag, luftvärnet.

I samband härmed böra nummerbeteckningarna för Karlsborgs, Östgöta och Stockholms luftvärnsregementen (A 9, A 10 och A 11) ändras till respek— tive Lv 1, Lv 2 och Lv 3. De till luftvärnskårer ombildade beredskapsdivisio- nerna i Malmö, Göteborg, Sundsvall och Boden (Luleå) synas förslagsvis böra benämnas respektive Skånska luftvärnskåren (Lv 4), Göteborgs luftvärnskår (Lv 6), Sundsvalls luftvärnskår (Lv 5) och Luleå luftvärnskår (Lv 7). Frågan om förläggningsort — och i samband därmed benämning —— för Göteborgs luftvärnskår bör dock göras beroende av en särskild undersökning rörande övnings- och skjutmöjligheterna för kåren, vilken synes böra utföras genom de militära myndigheterna. Därest tillfredsställande möjligheter i detta hän— seende icke kunna åstadkommas i Göteborg, bör annan förläggningsort sökas, antingen inom det nya V. militärområdet eller på västkusten, varvid i senare fallet Halmstad torde böra främst komma i åtanke.

För Lv 3 bör uppföras ett nytt kasernetablissement i trakten av Stockholm. Även för Lv 6 och Lv 7 bliva nya kasernetablissement erforderliga.

I och med luftvärnets organiserande som ett särskilt truppslag inom armén synes det lämpligt, att luftvärnsförbanden på Gotland, utom de för kustartil- lerianläggningarna avsedda, överföras från marinen till armén och organiseras såsom ett till Gotlands artillerikår förlagt och chefen för nämnda kår under— ställt detacherat batteri ur Stockholms luftvärnsregemente.

Enär med ovan angiven organisation av luftvärnet intet luftvärnsförband kommer att i fred vara förlagt inom det nybildade V. militärområdet, torde vidare en luftvärnsmobiliseringseentral böra förläggas till särskild plats inom nämnda militärområde.

I likhet med vad för närvarande är fallet beträffande luftvärnsartilleriet synas luftvärnets officerare och underofficerare böra uppföras på en gemensam stat för luftvärnet med den i ett tidigare sammanhang nämnde inspektören för luftvärnet såsom personalkårchef. '

Luftvärnets officersaspirantskola bör förläggas till något av luftvärnsrege- mentena, förslagsvis Östgöta luftvärnsregemente.

Liksom vid artilleriet föreligger vid luftvärnet behov av en årligen" åter- kommande skjutskola. Luftvärnsskjutskolan bör förläggas till Väddö och övningstrupp utgå ur luftvärnsförbanden. Såsom chef bör avses en överste och såsom adjutant en kapten, båda på luftvärnets stat och tjänstgörande vid

arméinspektionens luftvärnsavdelning under de tider, då skjutskolan icke är i verksamhet. Lärare m. fl. böra beordras ur luftvärnet och dess truppförband (se »Utbildningsanstalter»).

I enlighet med vad ovan anförts föreslås luftvärnet i fredstid organiseras på följande lägre truppförband: Lvl Karlsborgs luftvärnsregemente (med en mobiliseringscentral) Karlsborg Lv 2 Östgöta luftvärnsregemente ............................................. Linköping Lv?» Stockholms luftvärnsregemente (med ett till Gotlands artil—

lerikår detacherat luftvärnsbatteri) ................................. Stockholm Lv 4 Skånska luftvärnskåren ................................................... Malmö Lvö Sundsvalls luftvärnskår ................................................ Sundsvall Lv 6 Göteborgs luftvärnskår ................................................... Göteborgl) Lv 7 Luleå luftvärnskår .............................. . ....................... _... Luleå

Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid luftvärnets truppförband ävensom beräknad fördelning på olika utbild- ningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang.

Med hänsyn till utbildningens omfattning synas luftvärnsregementena böra . organiseras på regementsstab och tre divisioner. Vid luftvärnskårerna, vilka förutsättas organiserade på allenast fyra batterier, är divisionsindelning icke erforderlig, men bör en särskild regementsofficer (major) avses såsom utbildv ningschef.

Luftvärnsförbandens stabs— och förvaltningsorgan förutsättas organiserade i huvudsaklig överensstämmelse med det under »Allmänna grunder» anförda exemplet på sammansättningen av en regementsstab, med följande tillägg.

För förvaltningen av luftvärnsskjutplatserna samt för säkerhetstjänsten vid skjutövningar bör för varje luftvärnsregemente beräknas en skjutplatsofficer (pensionerad officer) och för Lv 2 och Lv 3 därjämte en skjutplatsunderofficer (pensionerad underofficer). För varje luftvärnskår bör avses en skjutplats- underofficer.

För motortjänsten erfordras vid samtliga luftvärnsförband en motorofficer (aktiv officer) och en motorunderofficer (aktiv underofficer). Vid luftvärns— kårerna torde dessa befattningar kunna kombineras med annan tjänst.

För tillsyn och vård av centralinstrumenten m. nu. bör en luftvärnsingenjör ur arméingenjörkåren placeras till ständig tjänstgöring vid varje luftvärns- regemente och varje luftvärnskår.

Försvarsutredningen har i annat sammanhang föreslagit, att en major eller kapten vid luftvärnet avses som luftvärnsofficer, tillika luftbevakningsofficer, vid vardera I.——VI. militärbefälsstaberna. För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen beräknas i regel 24 kompaniofficerare komma att vara beordrade utom luftvärnet.

Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid luftvärnet och dess truppförband framgå av följande tablåer:

1) Eller annan ort, som vid särskild undersökning kan befinnas lämpligare.

Regementsofåcerare, stabs- och förvalt- ningspersonal .......................... Utbildningsbefäl: ett luftvärnsautomatkanonbatteri ...... ett specialbatteri ...................... ett luftvårnskanonbatteri .............. ett signalbatteri ...................... ett motorbatteri ...................... två skolbatterier ...................... ett skolbatteij med troppchefsskolor. . .. ett yrkesbetteri ........................ ett efter-utbildnings- och omskolnings- batteri .............................. Under-befäl i bestållningsmannabefattm'ng Underbefäl beordrat utom truppförbandet

Summa

Underbefäl 2.5 % reserv ........ * ........ Totalsumma, avrundad

Härav ständigt tjänstgörande re servperson al ;Behov av aktivt befäl

Officerare Underofficerare. Undcl _ _ ,PGEL

._ we,,m äd— 2 (W $'%-åå s så?-isssue 21% 55; o s ===.Ege % i); "':—75 5552'å5F55(g ! ".” "4 H

1 1 4 3 2 1 3 23, s(— _ _ 1 2 _ 1 2; 6! s _ _ 1 2 _ 1 2; 6( 7 _ _ 1 2 _ 1| 2i & 7 _ _» 1 2 _ 1, 2 6 7; _ _ 1 2 _ 1 3, 61,6 _ _ 2 4 2 4(20(10 _,_ 2 2 _ 1 2 121 _ _ 1._ _ 1(— 1 3' _ _ 1 _(1i211035 —— _ — —*_ 16312 — — — —.i 6!—

1 4 14 1 13 21,101(66

) )

—— »— — _ —|2.5l17

1 4 14 1 13 21 104!ss _!_ 1! _W_ 1 __ 1)4?131 1,13 20 104,68

Befälsbehov vid Stockholms luftvärnsregemente med till Gotland detacherat batteri.

Regementsofflcerare, stabs- och förvalt— ningspersonal ........................ Utbildningsbefål : ett luftvärnskanonbatteri ............ ett specialbatteri .................... ett luftvårnsautomatkenonbatteri ...... ett signalbatteri ...................... ett motorbatteri ...................... två skolbatterier ...................... ett skolbatteri med troppchefsskolor .. ett yrkesbatteri ...................... ett efterutbildnings- och omskolnings- batteri ............................ Gotlandsbatteriet .................... Underbefål i bestållningsmannabefattning Underbefål beordrat utom truppförbandet Summa

Underbefål 2,5 % reserv ................ Totalsumma, avrundad

Härav ständigt tjänstgörande reservper- sonal ................................ Behov av aktivt befäl ..................

' Undcr- Under- Officer-ai e officerare befäl _ _. en s* ... s i ? (”sig—Sävast 5'5 2 = "! ?" ? a ; $ 5 ”r:—I ? 1 5 " essgasssSSFaä—f ca rv» H 2 g ;: $ 9 | El ": 53 | ' 1 4 3 2 1 3 2 6 _ _ _ 1 2 _ 1 2 6 8 _ _ 1 2 _ 1 2 6 7 _ _ 1 2 — 1 2 6 7 _ __ 1 ' 2 — 1 2 6 7 . _ _ 1 2 _ 1 3 6 6 — _ 2 4 — 2 4 20 10 -— — 2 2 — 1 2 12 1 _ _ 1 _ _ 1 _ 1 3 _ _ 1 _ 1 2 10 5 _ _ 1 _ 1 1 8 6 _ _ __ _ _- — 15 13 _ _ _ _ _ _ 6 _ 1 4 15 1 14 22 108 73 _ _ _ _ _ _ 2.7 .1.3 1 1 4 15 1 14 22 11 75 1 _ 1 _

Befälsbehov vid luftvärnskår. ___— Undcr- Under- . Officerare ofticerare befäl m == (0 W 59 = ? åå så 5 s å ? % Easåååusss 5-5— 5, g,; n 5 E få. 35 ;, '.” % 9; % Regementsofficerare, stabs- och förvaltnings- personal .................................. 1 1 2 2 1 1 1 8 — Utbildningsbefäl: ett luftvärnskanonbatteri .................. — l 2 — 1 2 6 6 ett luftvärnsautomatkanonbatteri .......... _ 1 2 — 1 2 7 6 ett skolbatteri ............................ -— —— 1 3 — 1 3 9 4 ett efterutbildnings- och omskolningsbatteri — — 1 2 1 2 9 4 Underbefål i beställningsmannabefattning. . .. —— — — — — — 9 6 Underbefäl beordrat utom truppförbandet. . . . ——- —— —— —— 3—— — 4 -—— Summa 1 1 B 11 1 5 10 47 28 Underbefål 2.5 % reserv .................... — — — — — 1.2 0.7 Totalsumma, avrundad 1 1 6 11 1 5 10 48 27 Härav ständigt tjänstgörande reservpersonal —— — 1 — —— l —— — Behov av aktivt befäl ...................... 1 1 6 10 1 5 9 48 27 i 5 Sammanställning av befälsbehovet vid luftvärnet. Under- Under- Officerare officerare befäl >—: 5 (I: N 2?st stången.? *; g = 5 = %'- 3 s & 5 s ås g =. g;— '. 3"- 5 E'; v-1 " g g 5; en pi,-' = g ; = = (|. = g 3 $ " ä' ;; (3 " % Arméstaben och arméinspektionen ...... 1 1 — 3 — — — — v 1 .................................. 1 1 4 13 19 1 13 20 104 68 Lv 2 .................................. 1 1 4 13 19 1 13 20 104 68 j Lv 3 .................................. 1 1 4 14 20 1 14 21 111 75 Lv 4 .................................. — 1 1 6 10 1 5 9 48 27 Lv 5 .................................. —— 1 1 6 10 1 5 9 48 27 Lv 6 .................................. 1 1 6 10 1 5 9 48 27 Lv 7 .................................. — 1 1 6 10 1 5 9 48 27 Luftvärnets officersaspirantskola ........ —— 1 1 1 —— Officerare och underofficerare beordrade utom luftvärnet ...................... — 3 23 41 — 14 11 — — Summa 4 8 19 91 140 7 75 108 511 319 Officerare och underofficerare 5 % reserv — — — 4.6 7.0 3.8 5.4 — Totalsumma, avrundad 4 8 19 96 147 7 79 118 511 319

Det sammanlagda personalbehovet 75 fredstid vid luftvärnet beräknar försvars- utredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives:

Med beställning vid Beställningshevere Lönograd Luft- Lv4,Lv5, .. Lv 1 Lv 2 Lv 3 Lv6,Lv7, varnet vardera Qverstar, regementschefer Ob 1 3 — -—- —— _— Qverste ................ Oa 6 1 — —— — — Overstelöjtnenter, & kår—chefer .............. 08. 4 -— —— —— —— Officerare ' Överstelöjtnanter ........ 09. 5 4 — _ _ Majorer ................ Oa 4 19 -— -— Kaptener ................ Oa 3 96 —— —— -— Löjtnanter .............. Oa 2 104 —— — l — — Regementskassörer ...... UO 3 7 — _ — _ Underofficerare Styckjunkare ............ HD 2 79 — — Sergeanter .............. UO 1 113 — _, _— — Furirer .................. Me 3 — 104 104 111 48 Manskap ...... Konsteplar .............. Me. 2 — 68 68 75 27 lVicekonstapler och meniga. Me 1 _ 146 146 165 60 Musikdirektör ............ On 2 1 — —— 1) 1 Musikstyckj unkare ...... UO 2 — 2 — —— 1) 2 Musiksergeanter ........ UO 1 — 4 — 1) 4 Musikpersonal Musikfurirer ............ Me 3 — 4 — l) 4 Musikkonstaplar ........ Me 2 — 2 — -— 1) ?, Musikvieekonsteplar och meniga. ................ Me. 1 —— 8 —— —— 1) 8 Civilmilitär per- Maskinist ................ Ca 12 _ 1 1 1 1 sonal ........ Förrådsvaktmästare ...... Ca 7 3 3 6 3 Eldare av 1 klassen Ca. 7 1 1 . 1 l

1) Endast vid Lv 7.

Anm.. Härtill kommer ett antal fänrikar (lönegrad De 1), vid fullt genomförd organisation omkring 43, samt under tiden 1 oktober—1 april ett antal volontärer över stat, uppgående till omkring 70—76 vid Lv 1 och Lv 2, 75—80 vid Lv3 och 25 vid Lv 4—Lv 7. Vid Lvl och Lv7 finnas därjämte & musikelever.

Il. Pensionerad personal ! arvodesbefattning.

Officerare :

Underofficerare :

Biträdande mobiliseringsofiicer ......... Skjutplats- och kasernofficer ...........

Expeditionsunderofiicerere ............... Bitråde ät mobiliseringsofäeeren ......... Biträde i personaldetaljen ............... Tygunderofflcerare ..................... Kesernunderofficer ....q ................ Skjutpl atsunderofficer ................... Biträde åt regementsintendenten ....... Köksföreståndare ....................... Förrådsunderofiicer .....................

1) Därav en avsedd för luftvärnsskjutskolan.

Lv 4, Lv 5, Lv 1 Lv 2 Lv 3 Lv6,Lv7, vardera

l l 1 -— 1 1 1 —— 1 1 l) 2 1 l 1 1 1 1 1 1 1 2 2 2 1 1 1 1 1 —— 1 1 1 1 1 1 1 l 1 1 1 __ __ 1 __

%

| % ) |

£——— | Lv4,Lv5, | Befattningshavarc Lönegradi Lvl Lv2 Lv3 Lv6,Lv7, [ vardera ! | I | Arbetsförman av 1. klass ................ MEo 12 1 l 1 1)1 Arbetsförman av 2. klass ................ MEo 10 1 1 1 Förrådsmän ............................ MEo 5 8 8 8 5 Eldare av 2. klass ...................... MEo 5 1 1 1 — Husmoder av 1. klass .................... MEo 8 l 1 1 1 Husmoder av 2. klass .................... MEo 6 1 1 1 — 1 Biträdande husmoder .................... MEo 4 1 1 1 1 ! Kontorsbiträde .......................... MEo 4 1 1 1 _ i Skrivbiträden ............................ MEo 2 4 4 5 3 1) Endast vid Lv 4 och Lv 0 IV. Vid luftvärnets truppförband tjänstgörande personal ur andra personalkårer in. in. | Lv4,Lv6, Lv 1 Lv 2 Lv & Lv6,Lv7, vardera Ur fälttygkåren ------ 532232 :::::::::::::::::: i i i % Sjukvårdsunderofficer ........ 1 1 1 1 Ur trängen .......... Sjukvårdsfurirer ............ 4 4 4 1 Sjukvårdskorpral ............ 1 1 1 1 Ur intendenturkåren lästfvlåååse ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' å % å ä ' _ _ Regementslakare ............ 1 l 1 Ur fältläkmkålen ' ' ' 'lBataljonslakare .............. _ _ _ 1 Ur arméingenjörkåren Arméingenjör (luftvärn-) 1 1 1 1 Tygförvaltare ................ 1 —- l Ur tygstaten ........ Tygverkmästare ............ — 2 — 1 Tyghantverkare .............. 4 — 3 Ur sjukvårdsväsendet Sjuksköterska .............. | 1 1 1 1

Ingenjörtrupperna.

Ingenjörtrupperna bestå för närvarande av tre ingenjörkårer, varjämte mobiliseringscentraler för ingenjörförband äro upprättade i Östersund och Karlstad.

I denna organisation förutsätter försvarsutredningen ingen annan ändring än att en ny mobiliseringscentral upprättas inom III. militärområdet, avsedd att underlätta mobiliseringen av ingenjörförbanden för de operativa enheter m. m., vilka vid krigstillfälle mobiliseras inom nämnda militärområde. Såväl vid de båda befintliga mobiliseringscentralerna som för den nytillkommande bliva vissa byggnadsarbeten erforderliga.

För att underlätta samövningar under utbildningstiden mellan ingenjörtrupp och förband ur övriga truppslag inom II., III. och V. militärområdena samt för att öka mobiliseringsarbetets effektivitet vore det enligt försvarsutred- ningens mening önskvärt, att mindre detachement ur ingenjörkårerna kunde permanent förläggas till de olika mobiliseringscentralerna. Av ekonomiska

skäl har utredningen likväl icke ansett sig böra framlägga förslag i denna rikt- mng.

Ingenjörtruppernas officersaspirantskola synes liksom hittills böra förläggas till någon av ingenjörkårerna, förslagsvis Svea ingenjörkår.

I enlighet med vad ovan anförts föreslär försvarsutredningen, att ingenjör— trupperna i fredstid organiseras på följande lägre truppförband: Ing 1 Svea ingenjörkår (med en mobiliseringscentral) ............ Stockholm. Ing 2 Göta ingenjörkår (med två mobiliseringscentraler) ......... Eksjö. Ing 3 Bodens ingenjörkår ................................................... Boden.

Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid ingenjörtruppernas truppförband ävensom beräknad fördelning på olika utbildningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang.

Behovet av stabs- och förvaltningspersonal för ingenjörkårerna har för- svarsutredningen beräknat i tillämpliga delar enligt det under »Allmänna grunder» lämnade exemplet på. sammansättning av en regementsstab. För motortjänsten erfordras vid varje ingenjörkår en motorofficer (aktiv officer) och en motorunderofficer (aktiv underofficer), av vilka den förre torde kunna förena denna befattning med annan tjänst. Vid varje kår bör beräknas en aktiv underofficer såsom stallunderofficer, tillika hovslagarunderofficer och furageuppbördsman. För varje mobiliseringscentral erfordras en förrådsunder— officer (pensionerad underofficer) och två förrådsmän.

För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen beräknas i regel 6 kompaniofficerare komma att vara kommenderade utom ingenjörtrupperna.

Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid ingenjörtrupperna framgå av följande tablåer: Befälsbehov vid Svea. ingenjörkår med mobiliseringscentrel.

Under- Under- Officerare officerare befäl .... o m 5 m m P1 Se:-Så äsåss åå: %& såga ssäsås s & == =+ *.” _. a s =,» g 5 € " & Regementsofficerare, stabs- och förvalt- ' ningspersonal ........................ 1 1 l) 3 2 1 1 5 1 3 6 Utbildningsbefäl: fyra övningskompanier ................ —— — 4 12 _ 4 12 36 24 ett skol-(efterutbildnings-)kompani med plutonchefsskola .................... —— — — 2 3 — 1 4 13 1 ett yrkeskompani .................... —- — — 1 1 3 1 Underbefäl i beställningsmannabefattning —— — — — _ _ _ 13 4 Underbefal beordrat utom truppförbandet — —— _ _ _ _ 6 1 ' Summa 1 1 8 9 16 1 11 17 74 37 Underbefål 2.5 % reserv ................ — — — —— — _ 1-9 1 0 Totalsumma, avrundad 1 1 3 9 18 1 11 17 76 38 Härav ständigt tjänstgörande reservper- sonal ................................ —— _ — _ _ 1 _ _ Behov av aktivt befäl .................. 1 1 1)3 9 15 11 16 76 38 Nuvarande underbefälsstat .............. — — — _ -— _ _ 55 35

|__—_—

Befälsbehov vid Göta ingenjörkår med mobiliseringseentreler.

Regementsoffrcerare, stabs- och förvalt- ningspersonal ........................ Utbildningsbefäl : tre övningskompauier ................ ett järnvägskompani .................. ett skol—(_efterutbildnings-)kompani med plutonchefsskola .................... ett yrkeskompam' .................... Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa

Underbefäl 2.5 % reserv ................ Totalsumma, avrundad

Härav ständigt tjänstgörande reservper-

sonal Behov av aktivt befäl .................. Nuvarande underbefalsstat ..............

Offi cerare

officerare

Under- Under- befäl

Befälsbehov vid Bodens ingenjörkår.

_—

Regementsoffieerare, stabs- och förvalt- ningspersonal ........................ Utbildningsbefäl: två övningskompanier ................ ett skol- (efterutbildnings-) kompani med plutonchefsskola .................... ett yrkeskompani .................... Underbefäl i beställningsmannabefattning Underbefäl beordrat utom truppförbandet Summa.

Underbefäl 2.5 % reserv ................ Totalsumma, avrundad

Härav ständigt tjänstgörande reservper-

sonal ................................ Behov av aktivt befäl .................. Nuvarande underbefälsstat ..............

_ . o m w "5 m W segåäsåsååå 25 E'; = v—x '_'o' er 0 »— 3 B 5 0 ". .., a '; =: g 2 ; '&' == få ur få 5, g. 2 n? _. 2 så? " s 5 5 " 2 1) 1 2' 2 1 1 5 1 3 6 _ ! _ _ 3 9 _ 3 9 27 18 _ j _ _ 1 3 _ 1 3 10 5 _ i _ _ 2 3 _ 1 4 13 1 _ : _ _ 1 _ _ 1 _ 3 1 _ ( _ _ _ _ _ _ _ 12 5 _ ) _ _ _ _ _ _ — 6 1 1) 1 2| 9 16 1 11 17 74 97 _ % _ _ . _ _ __ _. — 1.9 1.0 1 % 1 2 ? 9 16 1 11 17 76 39 _ _ _ _ 1 _ _ 1 _ _ ( 1 1 2 9 i 15 1 * 11 16 76 se _ _ _ _ ) _ _ , _ _ 55 35 Under- Under-

Officerare officerare befäl

) $U en

0: 59 g 5 &? så: &” ? nd 5 & go =E. "3, o &_ ä & ':'=" "8 5; % g & = & få 8 g g, a =.. g =. g 8 5.8 == 0 = 7 7 = en » S -— ' "' 7 o ? $ ;; = =

1 — 2 2 1 1 4 2 3 5 _ — _ 2 6 _ 2 6 18 12 _ — _ 2 3 _ 1 4 13 1 _ _ _ 1 _ _ 1 _ 3 1 _ _ _ _ _ _ _ _ 9 5 _ _ _ _ _ _ _ _ 5 1 1 _ 2 7 10 1 s 12 51 25 _ — -_ — _ _ 1.9 0.6 1 _ 2 7 10 1 s 12 52 26 _ _ _ _ 1 _ _ 1 _ _ 1 _ 2 7 9 1 9 11 52 26 _ _ _ _ _ _ _ _ 45 30

Sammanställning av befälsbehovet vid ingenjörtrupperna.

' Under- Under- Officertue officerare befäl — ! w w( *7 m ( W 0= a! : ==! => we & . gsååisååä”ä(%ai %& ”år: 9.13 253572 2 =' ; zgvmåågååågsg | Arméinspektionen ...................... 1 % 1 — — ( —— — — ( —— Ing 1 .................................. 1 1 3 ( 9 15 1 ( 11 16 76 38 Ing 2 .................................. 1 1 2 ( 9 15 1 ( 11 16 76 38 Ing 3 .................................. 1 -- 2 I 7 9 1 ( 8 11 52 26 Ingenjörtruppernas ofiicersespirantskola.. -— ( 1 2 1 1 — ( »—

Officerare och underofficerare beordrade ( . ( ( ( utom ingenjörtrupperna .............. ( ( 12 22 —— 3 4 — '— Summa 3 s 7 ( 39 63 3 ( 34 43 204 102 Officerare och underofficerare 5 % reserv —- — — ( 2.0 3.2 —— ( 1.7 2.4 —-— Totalsumma, avrundad 3 3 7 ( 41 66 8 ( 36 50 204 102 Nuvarande stat ........................ 2 7 ( 40 _ ( 36 50 (155 100

Det sammanlagda personalbehovet ?! fredstid vid ingenjörtrupperna beräknar försvarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives:

I. Ordinarie tjänstemän.

Med beställning vid Bcställningshavarc Lönegrad I _” ngenjoi Ing 1 Ing 2 Ing 3 trupperna Ofåcerare: ( Qverstar, karchefer ................ Oa 6 3 —— — — Overstelöjtnanter .................. Oa 5 3 i _ _ Majorer ............................ Oa 4 7 ( -— — — Kaptener .......................... Oa 3 41 ( -— Löjtnanter .......................... Oa 2 46 ( — — _ Underofficerare: ; Regementskassörer ................ UO 3 3 | — Fanjunkare ........................ UO 2 36 ( — _ _ Sergeanter .......................... UO 1 50 i -— Manskap: ( Furirer ............................ Ma 3 ( 76 76 52 Korpraler .......................... Me 2 — ( 38 38 26 Vicekorpraler och meniga .......... Me 1 — ( 81 81 56 Civilmilitär personal: ( Maskinist .......................... Ca 12 ( 1 1 1 Förrädsvaktmästare ................ Ca 7 — ' 2 2 2 Eldare av 1. klassen ................ Ca 7 ( 1 1 1

Anm. Härtill kommer ett antal fänrikar (lönegrad Oc 1), vid fullt genomförd organi- sation omkring 20, samt under tiden 1 oktober—1 april ett antal volontärer över stat, uppgående till omkring 35 vid vardera Ing 1 och Ing 2 samt omkring 30 vid Ing 3.

II. Pensionerad personal i arvodesbefattning.

|__—__ _

lng 1 ( Officer: ( ( Biträdande mobiliseringsofficer ........................ ( 1 1 1 ( ( Underofficerare: ( ( ( Expeditionsunderofficer ................................ ( 1 1 1 ( Biträde i personaldetaljen .............................. ( 1 1 1 ( TygunderofEcer ........................................ ( 1 1 1 ( Kasemunderofiicer .................................... 1 1 1 ( Bitrade at regementsintendenten ...................... ' 1 1 1 ( Köksföreståndare ....................................... 1 1 1 ( Förrådsunderofficerare vid mobiliseringscentralerna 1 2 — IlI. Icke-ordinarie personal. ! _ ' _ ( ( ( Befattningshavare Lönegrad Ingl Ing ( lngs (' ( ? ( Arbetsförman av 1. klass ...................... MED 12 1 1 ( 1 Arbetsförman av 2. klass ...................... MEo 10 1 l ( 1 ( Förrådsmän .................................. MEo 5 1) 7 2) 9 | 5 ( Eldare av 2. klass ............................ MEo 5 1 —— i _ Husmoder av 1. klass .......................... MEo 8 1 ( 1 ( 1 Biträdande husmoder .......................... MEo 4 l ( 1 1 Kontor-ist ...................................... MEo 8 l ( —-— _ Kontorsbiträde ................................ MEo 4 1 ( 1 1 .............................. MEo 2 3 3 ( 3

| Skrivbitraden . . . .

1) Därav 2 avsedda för mobiliserinscentralen. 2) Därav 4 avsedda för mobiliseringscentralernn.

IV. Vid in genjörkarerna tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m.

(

Ur fälttygkåren” Tygofficer ............................ ( Sjukvårdsunderofficer .................. '

Ur trängen ...... ( Sjukvårdsfurirer ...................... ( Sjukvårdskorpral ...................... (

Ur intendentur- [Intendent .............................. (

kåren ........ Förvaltare ............................ =

Ur fältläkarkåren: Bataljonsläkare ........................ (

L rkgfååvefältlflär: _ (Batalj onsveterinär .................... (

. Tygförvaltare ........................ ( ' Ur tygstaten . . . .(Tygverkmästare ...................... | ' _ Tyghantverkare ...................... ( Utvåågåågzdå _____ (Sjuksköterska ........................ (

Signaltrupperna.

Ing 1

»— HHHHOSl—AH

>>I-AM

...i

( (

Ing 2

,... gap—w >— r-u—n—u—ozn—u-n

T ( (

Ing 3

( o—n—r—u—wr—u—

(— OCh-*b—

Enligt nuvarande organisation bestå signaltrupperna av Signalregementet i Stockholm med ett kompani detacherat till Boden. Mobiliseringscentraler för signaltrupp finnas inom vardera I., II. och III. arméfördelningarna.

För att öka möjligheterna till samövningar mellan signaltrupperna och övriga truppslag ävensom för att underlätta mobiliseringen av de talrika signalförbanden föreslår utredningen, att ett kompani ur Signalregementet detacheras även till vardera Kristianstad och Skövde. De båda sålunda deta- cherade kompanierna, vilka förslagsvis böra benämnas Signalregementets kompani i Kristianstad (S 1 K) respektive Signalregementets kompani i Skövde (S 1 Sk), kunna samtidigt tjäna som mobiliseringscentraler för signal- trupp inom I. respektive III. militärområdena, varför några särskilda sådana centraler i fortsättningen icke erfordras inom dessa militärområden. Vad be- träffar den nuvarande mobiliseringscentralen för signaltrupp inom II. armé- fördelningen synes denna böra uppgå i den i ett tidigare sammanhang nämnda, till II. militärbefälsstaben anslutna stabsmobiliseringscentralen.

I samband med att skidlöparbataljonen vid Norrbottens regemente för- flyttas till Kiruna, varom försvarsutredningen i annat sammanhang framlagt förslag, bör Signalregementets kompani i Boden (S 1 B) förläggas i den där- igenom frigjorda s. k. skidlöparkasernen och till Norrbottens artillerikår avträda de lokaler vid kårens etablissement, vilka för närvarande äro upp- låtna åt kompaniet. Förläggning för Signalregementets kompani i Kristian- stad synes böra ordnas i Wendes artilleriregementes östra kasern, vilken fri- göres i samband med nämnda regementes förflyttning till Norra Åsum. För Signalregementets kompani i Skövde blir nytt etablissement erforderligt.

Såsom chefer för Signalregementets kompanier i Kristianstad, Skövde och Boden böra avses majorer, vilka tillika böra ingå som signalofficerare i I. och III. militärbefälsstaberna respektive vara fästningssignalofficer i Bodens fästning. Kompanierna torde med avseende på tygförvaltningen böra intaga en självständig ställning, men i fråga om intendenturförvaltningen ansluta till befintligt truppförband inom vederbörlig garnisonsort. S 1 K, som kommer att bliva beläget på tämligen stort avstånd från närmaste truppförband, synes dock självständigt böra ombesörja tillredning och utspisning.

Signaltruppernas officers- och underofficerskårer synas böra upptagas på gemensam stat för signaltrupperna med den tidigare omnämnde inspektören för signaltrupperna såsom personalkårchef.

Den i ett senare sammanhang av försvarsutredningen föreslagna arméns signalskola synes böra förläggas till Signalregementet. Lärarpersonal för skolan bör upptagas på staten för signaltrupperna. På signaltruppernas stat böra vidare uppföras en major och 'en kapten, avsedda såsom militärassistenter vid telegrafstyrelsen.

I anslutning till vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen följande organisation i fredstid för signaltrupperna:

S 1 Signalregementet ................................................... Stockholm. S 1 K Signalregementets kompani i Kristianstad .................. Kristianstad. S 1 Sk Signalregementets kompani i Skövde .............. ' .......... S kövde. S 1 B Signalregementets kompani i Boden ........................... Boden

Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid Signalregementet och dess detacherade kompanier ävensom beräknad för- delning på olika utbildningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang.

Signalregementets stabs- och förvaltningsorgan förutsättas organiserade i huvudsaklig överensstämmelse med det under »Allmänna grunder» anförda exemplet på sammansättningen av en regementsstab, med följande tillägg. '

För betjäning av arméns fasta radionät erfordras en underofficer på aktiv stat samt fyra underbefäl. Motortjänsten vid Signalregementet kräver en motorunderofficer (underofficer på aktiv stat) och brevduvetjänsten en brev- duveunderofficer (pensionerad underofficer). Såsom stallunderofficer, tillika hovslagarunderofficer och furageuppbördsman bör beräknas en aktiv under- officer. För tillsyn och vård av signalmaterielen bör en signalingenjör ur arméingenjörkåren placeras till ständig tjänstgöring vid Signalregementet lik— som vid vart och ett av dess tre detacherade kompanier.

Försvarsutredningen har i annat sammanhang föreslagit, att en kompani- officer ur signaltrupperna avses såsom signalofficer vid varje militärbefäls- stab. Denne signalofficer avses tillika tjänstgöra såsom instruktör i signal- tjänst vid den frivilliga befälsutbildningen.

Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid signaltrupperna framgå av följande tablåer:

Befälsbehov vid Signalregementet.

Officerare Underofficerare und?" befal ) nu >=; 9 59 != ? Ez' mfl? 5 %” s 53 m ,. a &. »u » = (» —- aa = ». = 5 = & åf = 5 5 5 3 E' ?; 8 E'— %* = 5 är " E'— ? % = ? H &” en - " Signalregementeta huvuddel. ) Regementsofficcrare, stabs- och förvalt- - ningspersonal ........................ 1 1 1 3 —— 5 8 2 Utbildniu gsbefäl : två övningskompanier ................ — — — 2 4 — 2 6 12 16 två skolkompanier .................... -—- — — ' 2 4 -— 2 6 16 2 ett yrkes-(efterutbildnings-)kompani . . . . —— —— l 2 — 1 3 13 2 Underbefal i beställningsmannabefattning — — — — -— —— — 11 6 Summa 1 1 1 8 10 1 10 15 60 28 Signalkompaniet i Kristianstad .......... —— — 1 1 4 — 2 5 18 11 Signalkompaniet i Skövde ................ — _ 1 1 4 —— 2 5 18 11 Signalkompaniet 'i Boden ................ — —— 1 1 4 — 3 6 20 11 Underbefälbeordrat utom Signalregementet —- — —— —— — 6 — Summa behov 1 1 4 11 22 1 17 31 122 61 Underbefäl 2.5 % reserv ................ — —- —— -— —— 3.0 1.5 Totalsumma, avrundad 1 1 4 11 22 1 17 31 125 63 Härav ständigt tjänstgörande reservper- sonal ................................ — — 1 — — 1 —— — Behov av aktivt befäl .................. 1 4 11 21 1 17 30 125 63 Nuvarande underbefålsstat .............. —-— — 103 63

Officerare Underofficerare Under- befal —- | Fd "! o= 8io=5 & 5 5? wéå 3 g) vs 5 := s s .3. ., g: » .. =:- .. & s s 5 = a =: =! 5.5 g. 8 n' g _ g 3 s* s ä 5 _; 5. m 51 = 8” * _. ' _. = .. ; | a _. ) Försvarsstaben och arméinspektionen. . .. — 1 i — 2 — —— —— — — — * Signalregementet med detacherade kom- panier ................................ 1 1 4 11 21 1 17 30 125 63 Arméns signalskola .................... —— _ 1 1 — 2 — -— — Officerare och underofficerare beordrade utom signaltrupperna .................. — — 1 10 5 — 3 1 — -— Summa 1 2 6 24: 28 1 22 31 125 68 Officerare och underofficerare 5 % reserv —— — — 1.2 1.3 — 1.1 1.5 ) — — Totalsumma, avrundad 1 2 6 25 27 1 28 33 ))126 63 Nuvarande stat för S 1 .................. 1 2 5 19 24 1 16 24 )103 63

Anm. Av de officerare, vilka upptagits såsom beordrade utom signaltrupperna, äro en major och en kapten avsedda för tjänstgöring vid Telegrafstyrelsen samt 6 kap- tener såsom signalofficerare vid militärbefälsstaben

"Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid signaltrupperna beräknar försvarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller angives:

I. Ordinarie tjänstemän.

Med beställning vid Beställningshavare Lönegrad Signal- Sl trupperna * Qverste, regementschef ................ Ob 1 1 ) —— Overstelöjtnanter ...................... Oa 5 2 —— Officerare ...... Majorer .............................. Oa 4 6 ) —— Kaptener .............................. Oa 3 25 ) —— Löjtnanter ............................ Oa 2 27 » Regementskassör ...................... UO 3 1 ' Underofficerare . . Fanjunkare ............................ UO 2 23 ) Sergeanter ............................ UO 1 33 —— jFurirer ................................ Ma 3 [ 125 Manskap ........ )Korpraler ............................ Ma 2 —— ' 63 Vicekorpraler och meniga .............. Malå ) 13? . . . . Maskinist .............................. Ca , ääälskar p el' Förrådsvaktmastare .................... Ca 7 ) —— ) 3 """"" lEldareav1.klassen.................. Ca7; ——- ) 1

Anm. Härtill kommer under tiden 1 oktober—1 april ett antal volontärer över stat, upp— gående till omkring 70.

II. Pensionerad personal i arvodesbefattning.

) S 1 S 1 K ) Officer: )

m »— (IJ W"

) |

Biträdande mobiliseringsofficer .............. Underofficerare : Expeditionsunderofficer ...................... Bitråde i personaldetaljen .................... Tygunderofficer .............................. Kasernunderofiicer .......................... Biträde åt regementsintendenten ............ Köksföreståndare ............................ Brevduveunderofficer ........................

IHF—IHH IIIIIHH

o-u—n-n-u—i-n—

Befattningshavare Lönegrad Sl Arbetsförman av 1. klass ............................................ MEo 12 1 Arbetsförman av 2. klass ............................................ MEo 10 1 Förrådsmän ........................................................ MEo 5 13 Eldare av 2. klass .................................................. MEo 5 1 Husmoder av 1. klass ................................................ MEo 8 1 Husmoder av 2. klass ................................................ MEo 6 1 Biträdande husmödrar .............................................. MEo 4 2 Kontorist ............................................................ MEO 8 1 Kontorsbiträde ...................................................... MEo 4 1 Skrivbiträden ........................................................ MEo 2 7

IV. Vid signaltruppförbanden tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m.

Sl SlKSlSkSlB

Ur fälttygkåren ...... Tygofficer .......................... 1 _ Sjukvårdsunderofficer .............. 1 ——

Ur trången .......... (Sjukvårdsfurirer .................... 2 1 1 1 Sjukvårdskorpraler ................ 2 — _ — Urintendenturkårennått?—:*.ifåfezzz::::::::::::::::::::::: % _ _ _ Ur fältläkarkåren Regementsläkare .................... 1 —— — Ur arméingenjörkåren: Arméingenjör (signal—) .............. 1 1 1 1 Tygförvaltare ...................... 1 — — —

Ur tygstaten ........ (Tygverkmästare . . . . . . . . . . . . . . : ..... 1 — — Tyghantverkare .................... 3 ——

1 _ _ _

Ur sjukvårdsväsendet: Sjuksköterska ......................

Trängen och trängtrupperna.

I arméns fredsorganisation ingå för närvarande fyra trängkårer. Den utökade krigsorganisationen av trängförbanden i förening med den stegrade risken för företag från luften under mobiliseringstiden föranleder för- svarsutredningen att föreslå, att för framtiden en mera spridd mobilisering tillämpas för trängtrupperna än vad hittills varit fallet. Enligt utredningens mening bör sålunda trängtruppernas fredsorganisation utökas med sju träng— mobiliseringscentraler, fördelade med två inom I., två inom II., en inom III. och två inom IV. militärområdet_oeh förlagda till ur mobiliseringssynpunkt lämpliga platser. Vidare bör, såväl med hänsyn till mobiliseringen som till möjligheterna att under fredsutbildningen ordna samövningar mellan trängför- band och förband ur andra truppslag, ett kompani ur Göta trängkår förläggas inom det nybildade V. militärområdet, lämpligen till Nora. Det sålunda detacherade kompaniet bör förslagsvis benämnas Göta trängkårs kompani i Nora (T 2 N). För kompaniet bör byggas ett nytt kasernetablissement. I för— valtningshänseende bör kompaniet repliera på Göta trängkår.

Hittills hava samtliga truppslag var för sig rekryterat och utbildat sin sjuk- vårdspersonal. Detta system har icke givit önskat resultat beroende på att rekryteringen ofta icke varit den bästa och att utbildningsenheterna varit för små, varvid svårigheter mött att för varje sådan enhet avse kvalificerat befäl.

Enligt försvarsutredningens mening bör en förbättring kunna åvägabringas därigenom, att trängtrupperna omhändertaga all rekrytering och utbildning av fast anställd sjukvårdspersonal för hela armén och genom kommenderingar tillhandahålla utbildad sådan personal till samtliga truppförband. Utredningen föreslår därför, att trängens personalstater ökas i erforderlig grad för att kunna fylla behovet av sjukvårdsunderofficerare och sjukvårdsunderbefäl vid arméns truppförband.

Trängens officersaspirantskola bör liksom trängofficersskolan förläggas till någon av trängkårerna. För den förstnämnda skolan synes närmast Svea träng— kår och för den senare Göta trängkår böra komma i fråga. Till Göta trängkår bör även arméns und'erhållsskola förläggas. Chef och lärare vid sistnämnda skola böra uppföras på staten för trängen (se »Utbildningsanstalter»).

I enlighet med vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen följande om- fattning i fredstid för trängtrupperna:

T 1 Svea trängkår (med två mobiliseringscentraler) ............ Linköping. T? Göta trängkår (med en mobiliseringscentral) ............... Skövde. T2N Göta trängkårs kompani i Nora ................................. Nora. T3 Norrlands trängkår (med två mobiliseringscentraler) ...... Sollefteå. T4 Skånska trängkåren (med två mobiliseringscentraler) ...... Hässleholm.

Den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga och fast anställt manskap vid trängtruppernas truppförband ävensom beräknad fördelning på olika ut bildningslinjer m. m. framgår av särskilt bihang.

Behovet av stabs— och förvaltningspersonal vid trängkårerna har försvars- utredningen beräknat i tillämpliga delar enligt det under »Allmänna grunder» lämnade exemplet på sammansättningen av en regementsstab.

På grund av motor— och verkstadstjänstens omfattning vid trängtrupperna bör för varje trängkår beräknas en motorunderofficer och en verkstadsunder- officer, båda på aktiv stat.

Erfarenheterna från beredskapstiden hava ådagalagt nödvändigheten av att förråd av sjukvårdsmateriel i fred uppläggas vid trängkårerna. Såsom upp- bördsman för denna materiel, vilken representerar ett betydande värde, synes vid varje trängkår böra beräknas en förvaltare, uppförd på trängens stat och med samma tjänsteställning och lönegrad som förvaltare vid fälttyg- och intendenturkårerna.

För varje mobiliseringscentral erfordas en förrådsunderofficer (pensionerad underofficer) och två förrådsmän.

För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen beräknas i regel 6 kompaniofficerare och 11 underofficerare komma att vara beordrade utom trängen. .

Kommendering av sjukvårdspersonal ur trängen och trängtrup- perna till arméns truppförband har av försvarsutredningen beräknats ske i den omfattning, som framgår av följande tablå:

% i l ?

Truppslag och truppförband

annan-[ung

requneålos |

rening

JI

:oxuxdzox

Infanteriet: I 1 .................................... 1 2—1 21 (= 1 1)

Kavalleriet: K 1 K2 och K3 (= Kl) .................. Summa för kavalleriet

Pansartrupperna: P 1 .............................. P 2 .............................. P3 och P4(=P2) .............. Summa. för pansartrupperna

Artilleriet: A 1 .................................... A 2—A 4 (= A 1) ...................... A 5 .................................... A7 och As (= Aö) .................... A 6 .................................... A 9 ....................................

Summa för artilleriet

Luftvärnet: Lv 1 ............................. . . . . . Lv 2 och Lv 3 (= Lv 1) ................

Lv 4 ..................................

Lv (':—Lv 7 (= Lv 4) ..................

Summa för luftvärnet

Ingenjör-trupperna: Ing 1 .......................... Ing 2 .......................... Ing 3 ..........................

Summa för ingenjörtrupperna

Signaltrupperna: S 1 .............................. S 1 K ............................ Sl Sk ochSlB(=Sl K) ......

Summa för signaltrupperna

Intendenturtrupperna: Int 1 ........................ Int 2 och Int 3 (= Int 1) Summa för intendenturtrupperna

Tygtrupperna: Tyg 1 .............................. Tyg 2 och Tyg 3 (= Tyg 2) ........ Summa för tygtrupperna

Krigsskolan

Infanteriskjutskolan ................................ Arméns underofficersskola På utbildningskurser samt reserv ..................

Totalsumma

uno-— comb—

Illl |||

Illl Illl ll

Illl

mo—n—n—x qcm—twi— :ar-n—wr—oav— #le—l unter-—

Hill-*

! |

Ill

axl am»;—

5030:

_. (&me

»- »: »— amr—A outer-n:o ammo.-> aom-ams» coconut—www—

WMI—l

CUF-Hm

54

una—mrs GIF-M

GNNMHQM

|| ll sal lw up—n—u—t dcm-twi— H

allt

Den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen samt det beräknade behovet av befäl vid trängen och trängtrupperna framgå av föl- jande tablåer:

Bomlsbehov vid Svea trängkår med mobiliseringscentraler.

Officerare Underofficerare Ulla..”— bcfal o, _ 0 g :=: 3, m ?? ä &” 59 N 4' % ; & % ga & 51% : 5. ;g ? S 3 = H 0" 3 m & 5 E &. 5 == 2 '.'i, e % = s ä 3 s 9: s s >= 5 ; s '” " "' "- " %% $ 3 5-2 5 " = Regementsofäcerare, stabs- och för- valtningspersonal ................ 1 1 3 2 3 1 1 2 3 10 2 Utbildningsbefål: ett anspennskompani .............. —- —— 1 2 —-- —— 1 2 7 6 ett bilkompani .................... —- —— 1 2 — 1 2 9 5 fyra sjukvårdskompanier .......... —— — -— 4 8 — — 4 7 28 20 ett skol-(efterutbildnings-Zkompani —— 1 2 — — 1 2 10 1 ett skolkompani med förberedande offlcersaspirantskola ............ —— — —— 1 2 — — 1 3 15 6 ett yrkeskompani ................ — — _ 1 — — —— 1 — 3 3 Underbefäl i bestållningsmannabefatt- ning .............................. — — — -— —— —— —— — 5 2 Underbefål beordrat utom trupp- förbandet ........................ — —— — — — — 6 1 Summa. 1 1 8 11 19 1 1 11 19 93 46 Underbefål 2,5 % reserv ............ »— -— — -— — — —-— 2.3 1.1 Totalsumma, avrundad 1 1 3 11 19 1 1 11 19 95 47 Härav ständigt tjänstgörande reserv- personal .......................... — — _ — 1 -— — 1 — Behov av aktivt befäl .............. 1 1 3 11 18 1 1 11 18 95 47 Nuvarande underbefalsstat .......... — — — — — — 30 20

Befälsbehov vid Göta trängkår med ett kompani i Nora och en mobiliseringscentral.

Officerare Underofficerare [åtgår _. W o m 5 ”i, ? %* N %s:-åå sååå-$% %” % sa %s; = . = 9. s = 5.7 så få 5. % =r : c? 3 8 g g ?; g _. 5, g :: 51 = ;- ' o I '.' 0 3 En ”' Regementsofficerare, stabs- och för- valtningspersonal ................ 1 —- 3 2 3 1 1 2 3 1 Utbildningsbefäl: ett anspannskompani .............. — -— 1 2 =— 1 2 7 6 ett bilkompani .................... — — 1 2 — 1 2 9 5 tre sjukvårdskompanier .......... — =- 3 6 3 5 21 15 två skol-(efterutbildnings-)kompanier — — 2 4 — —— 2 4 22 6 kompaniet i Nora ................ — —— — 1 3 1 2 11 7 ett yrkeskompani ................ — — 1 — — — 1 — 3 3 Underbef'al i bestållningsmannabefatt— ning ............................ — — — — _ — '" _ Ö 2 Underbefäl beordrat utom truppför- bandet .......................... — —— — — _— _ _ '— 6 1 Summa 1 —— 3 11 20 1 1 11 18 93 46 Underbefal 2.5 % reserv ............ -— — — —— 2.8 1 1 Totalsumma, avrundad 1 3 11 20 1 1 11 18 95 47 Härav ständigt tjänstgörande reserv- personal .......................... — — — l —— —— _ 1 — Behov av aktivt befäl .............. 1 — 3 11 19 1 1 11 17 95 47 Nuvarande underbefälsstat .......... — —— — — — — — '— 30 20

Befälsbehov vid Norrlands trängkår med mobiliseringscentraler.

Under- Under- Officerare officerare befäl (] =! '# m gå?;sgåegagäåås? m " 2 =——- 0 = m 4 : (o .. v:: a 5 :=. 9. s & % aä %. % % % % o-W sar-%s % 5 - % Regementsofficerare, stabs- och för- valtningspersonal ................ 1 — 3 2 3 l 1 2 3 10 2 Utbildningsbefäl: ett anspannskompani ............ —— — — 1 2 1 2 7 6 ett bilkompani .................... -— — l 2 —— — 1 2 9 5 fyra sjukvardskompanier .......... —- —-— 4 7 4 7 28 20 två, skol-(e fterutbildnings-)kompanier — — 2 4 -— —- 2 4 22 6 ett yrkeskompani ................ — — -— 1 — -— —— 1 —— 3 3 plutonchefsskola i anspannstjänst. . 1 —- —- 1 —- 3 — Underbefål i beställningsmannabefatt- nin ............................ —- — —- —- 5 2 Under-befäl beordrat utom truppför- bandet .......................... — — —— — — 6 2 Summa 1 — 3 11 19 1 1 12 18 93 46 Under-befäl 2.5 % reserv ............ — — -— —- — —— 2.3 1.2 Totalsumma, avrundad 1 — 3 11 19 1 1 12 18 95 47 Härav ständigt tjänstgörande reserv- personal .......................... — — -— — 1 — — —— 1 —- Behov av aktivt befäl .............. 1 — 3 11 18 1 1 12 17 96 47 Nuvarande underbefalsstat .......... -— — -— — -— 30 20 Befälsbehov vid Skånska trängkåren med mobiliseringscentraler. Under— Under- Officerare officerare befäl -— . o m 5 ”? »? m #4 52255 %* asså %" %% %s " P ; 0 g = = m; (» E' = = = " ???—=E -—'* ; E.; =? Regementsofflcerare, stabs- och för- valtningspersonal ................ 1 —— 3 2 3 l 1 2 3 10 2 Utbildningsbefäl: ett anspanuskompani ............ —— —— 1 2 — 1 2 7 6 ett bilkompani .................... — 1 2 —— 1 2 9 5 fyra sjukvardskompanier .......... —— — 4 7 4 7 28 20 ett skol-(efterutbildnings-)kompani — — 1 2 -— —— 1 2 10 1 ett skolkompani med underbefäls- skola i anspannstjänst .......... — — 1 3 -— 1 2 15 5 ett yrkeskompani ................ — — 1 —- 1 — 3 3 Underbefal i beställningsmannabe- fattning .......................... — -— — — — —— — -— —— 5 2 Underbefal beordrat utom truppför- bandet .......................... -— — — -— —- — 6 2 Summa 1 —- 3 11 19 1 1 11 18 93 46 Underbefäl 2.5 % reserv ............ -— —- — —— —— — —- 2.3 1.1 Totalsumma, avrundad 1 — 3 11 19 1 1 11 18 96 47 Härav ständigt tjänstgörande reserv- personal .......................... — — — -— 1 — —- 1 — — Behov av aktivt befäl .............. 1 — 3 11 18 1 1 11 17 95 47 Nuvarande underbefälsstat .......... —

__.—-—_ .__________.__

Arméinspektionen .................. T 1 ................................

Trängtruppemas officersaspirantskola Arméns underhållsskola ............ Officerare och underofficerare (utom sjukvardsunderofficerare) beordrade utom trängtrupperna .............. Sjukvårdspersonal beordrad utom trängtrupperna ..................

Ofäeerare o. underofficerare & % reserv Totalsumma, avrundad

Nuvarande stat ..................

Det sammanlagda personalbehovet i fredstid vid trängen

Under- Under- Officerare officerare befäl

-—. w ? hi" ”5 m $'%—”ff E %s?-:o.: få .a ;? 2.51532535225 5. % = 5? = = 3? $% & å &: " 5 1 1 3 11 18 1 1 11 18 95 47 1 — 3 11 19 1 1 11 17 95 47 1 —— 3 11 18 1 1 12 17 95 47 1 —- 3 11 18 1 1 11 17 95 47 —— — 1 2 — 1 1 — — __ 1 _ 1 _ _ __ _ __ _ _ — —- -- 10 15 -— —— 9 13 -— ——- — — -— — —— 19 27180104 4 8 12 57 90 4 4 74 110 560 292 — — — 2.9 4.5 —— 3.7 5.5 —— — 4 3 12 60 95 4 4 78 116 560 292 4 2 9 38 — — 39 58 120 80

och trängtrupperna

beräknar försvarsutredningen, med tillämpning av vad i det föregående anförts i fråga om grunderna för personalberäkningarna, på sätt i följande tabeller anglves: I. Ordinarie tjänstemän. Med beställning vid Beställningshavare Lönegrad TZ Trängen T 1 med T 3 T 4 T 2 N Officerare: Qverstar, karchefer ............ ' Oa 6 4 — — Overstelöjtnanter .............. Oa 5 3 -— —- —— Majorer ...................... De 4 12 — — - Kaptener ...................... Oa 3 60 — —— — —— Löjtnanter .................... Oa 2 68 — —— Underofficerare : Regementskassörer ............ UO 3 4 —— — ——- Förvaltare .................... UO 3 4 —— —- Fanjunkare .................... UO 2 78 —— —— Sergeanter .................... UO 1 116 — w -— —— Mauskap: Furirer ........................ Ma 3 — 140 140 140 140 Korpraler .................... Ma 2 73 73 73 73 Vicekorpraler och meniga. ...... Ma 1 — 164 164 164 164 Musikpersonal: Musikdirektör ................ Oa 2 — — 1 Musikfanjunkare .............. UO 2 -— — — 2 Musiksergeanter .............. HD 1 — —— — 4 Musikfurirer .................. Ma 3 _ — 4 Musikkorpraler ............. *.”. Ma 2 — —— -— 2 Musikvicekorpraler och meniga Ma 1 —— — -— 8 Civilmilitär personal: Maskinist ...................... Ca 12 1 1 1 1 Förrådsvaktmästare ............ Ca 7 — 4 4 4 4 Eldare av 1. klassen .......... Ca 7 | -— 1 1 l 1

II. Pensionerad personal i arvodesbefattning.

T 2 T 1 med T 3 T 4 T 2 N Officer: Biträdande mobiliseringsofficer .............. 1 1 1 1 Underofficerare : Expeditionsunderofficerare .................. 1 *) 2 1 1 Biträde at mobiliseringsofficeren ............ l 1 1 1 Bitrade i personaldetaljen .................... 1 1 1 1 Tygunderofficerare .......................... 1 2 1 1 Kasernunderofficer .......................... 1 1 1 1 Bitrade et regementsintendenten ............ 1 1 1 1 Köksföreståndare ............................ 1 1 1 1 Furageuppbördsman ........................ 1 1 1 1 Förrådsunderofficerare vid mobiliseringscen- tralerna .................................. 2 2 2 2 1) Därav en för arméns underhållsskola. III. Icke-ordinarie personal. T 2 Befattningshavare Lönegrad Tl med TB T»! T 2 N Arbetsförman av 1. klass ............ MEo 12 1 1 1 1 Förrådsmän .......................... MEo 1) 9 ”) 9 1) 9 1) 9 Eldare av 2. klass .................... MED 5 — 1 -— Husmoder av 1. klass ................ Me 8 1 1 1 1 Husmoder av 2. klass ................ Me 6 — 1 — Biträdande husmödrar ................ MEo 4 1 2 1 1 Kontorsbiträde ...................... MEo 4 1 1 1 1 2 3 4 3 3 Skrivbiträden ........................ MEo

1) Därav 4 avsedda för mobiliseringscentralerna. ”) Därav 2 avsedda för T 2 N Och 2 för mobiliseringscentralen.

IV. Vid trängkårerna tjänstgörande personal ur andra personalkårer m. m.

T 2

T 1 med T 3 T 4 T 2 N

tll-fälttygkårennuiiT-åfåååiiåziizj:::::::11:11:11 % i i i . Intendent .................... 1 1 1 1 Ur intendenturkåren iFörvaltax—e .................... 1 1 1 1 . Regementslakare .............. 1 1 1 1 Ur fältläkarkåren ' 'lBataljonsläkare .............. 1 1 1 1 Ur fältveterinärkåren Bataljonsveterinar ............ 1 1 1 1 Tygverkmästare .............. 1 1 1 1 Ur tygstaten """ iTyghantverkare .............. 3 4 3 3

. . Sjuksköterska ................ 1 I Ur sJukVåll.dsw'sendetiInstruktionssköterskor ' ........ 1 2 1 1

11—2440 41

Fälttygkåren, tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten.

Allmänna grunder-.

I och med 1936 års försvarsordning sammanfördes huvuddelen av den aktiva officerspersonal, som mera permanent är avsedd för tjänstgöring vid arméför- valtningens tygdepartement och vid under samma departement lydande fabri— ker och anstalter, ävensom därstädes och vid vissa truppförbands verkstäder tjänstgörande civilmilitär personal, i en särskild teknisk kår, fälttygkåren, under befäl av generalfälttygmästaren. De på staten för fälttygkåren upptagna beställningarna äro i regel icke knutna till särskilda befattningar. Behov av ytterligare militär personal tillgodoses genom kommenderingar från truppför- banden.

Vid truppförbanden företrädes tygtjänsten för närvarande i regel av en tygofficer. Såsom sådan beordras en aktiv officer på truppförbandets (trupp— slagets) stat, vilken vid en tygofficerskurs bibringats viss utbildning härför. Tygofficeren biträdes av en tygunderofficer (pensionerad underofficer). För tillsyn och vård av vapenutrustningen är på staten för flertalet truppförband uppförd en vapenhantverkare. Vid varje ingenjörkår finnes en ingenjör— förrådsförvaltare och vid Signalregementet en signalförrådsförvaltare.

Genom de senaste årens omfattande krigsmaterielanskaffningar har tyg— tjänsten erhållit ett väsentligt större omfång än som förutsågs, när den nu gällande tygförv'altningsorganisationen skapades. Det är därför naturligt, att organisationen inför de ökade arbetsuppgifterna visat sig otillräcklig. I vad rör den centrala tygförvaltningen har en Viss nödvändig personalförstärkning under den gångna beredskapstiden provisoriskt åstadkommits dels genom ökad kommendering till tygdepartementet av personal från truppförbanden, till för— fång för befälstillgången vid dessa, dels genom anställning jämlikt särskilt bemyndigande av viss civil personal, i främsta rummet ingenjörer.

I annat sammanhang har försvarsutredningen under hänvisning till erfaren- heter från pågående krig föreslagit ett utvidgat anskaffningsprogram för olika slag av vapen och annan krigsmateriel. Genom verkställda, beslutade och före- slagna materielanskaffningar kommer materielvolymen vid armén att antaga en sådan storlek, att behovet av en utökad och mera rationellt uppbyggd tygförvaltningsorganisation blir permanent. Krigsteknikens snabbt fort- gående utveckling, som på kort tid tillfört de olika truppslagen flera nya vapen och stridsmedel, gör det för övrigt sannolikt, att materielens be- tydelse i en framtid kommer att ytterligare ökas. På grund av vad här an— förts framlägger försvarsutredningen nedan vissa förslag till utbyggnad och rationalisering av tygförvaltningsorganisationen, hänförliga såväl till den cen— trala förvaltningsmyndigheten och de högre staberna som till tygtjänsten vid truppförbanden.

På grundval av under beredskapstiden vunna erfarenheter finner försvars— utredningen en viss ökning av den vid arméförvaltningens tygdepartement ständigt tjänstgörande personalen nödvändig. Till frågan om departementets

framtida inre organisation har försvarsutredningen icke funnit sig böra taga ställning, enär denna fråga för närvarande är föremål för särskild utredning. Då emellertid behovet av personal för den centrala förvaltningstjänsten torde vara i stort oberoende av förvaltningsorganens inre organisation, har försvars- utredningen, utan att därför vilja föregripa 1941 års militära förvaltningsut— redning, likväl sett sig i stånd att framlägga vissa behovsberäkningar i fråga om personal, baserade i huvudsak på nuvarande organisation. Utredningen har härvid utgått ifrån, att personal för tygdepartementets fabriker i fortsättningen icke kommer att upptagas på militära eller civilmilitära stater. Under sådana förhållanden torde det i stället bliva nödvändigt att vid fabrikerna stationera vissa officerare ur fälttygkåren såsom militärassistenter och kontrollofficerare.

Tygtjänstens ökade omfång och betydelse gör det enligt försvarsutred— ningens mening nödvändigt, att denna viktiga tjänst blir permanent represen— terad genom särskild personal i de högre stabema. På grund härav har utred— ningen i ett tidigare sammanhang föreslagit, att en regementsofficer och en kapten vid fälttygkåren skola tjänstgöra vid arméstabens utrustningsavdelning, den förre såsom avdelningschef, samt en kapten vid arméinspektionens tyg- avdelning. Befattningen såsom avdelningschef vid sistnämnda avdelning har förutsatts skola uppehållas av en byråchef vid tygdepartementet vid sidan av tjänsten inom departementet. Utredningen har vidare föreslagit, att en major vid fälttygkåren placeras såsom tygofficer vid varje militärbefälsstab.

Med de stegrade krav på grundlig utbildning och särskild kompetens, som numera måste ställas på den personal som företräder tygtjänsten vid truppför- banden, synes det utredningen mindre rationellt att tygofficerstjänsten be— strides av en såsom tygofficer kommenderad officer på respektive truppför— bands stat. Enligt försvarsutredningens mening säkerställes den erforderliga specialutbildningen och enhetligheten i tygtjänsten bäst om samtliga tygoffi- cerare vid truppförbanden tillhöra en och samma personalkår, lydande under tygförvaltningstjänstens främste målsman, generalfälttygmästaren. Tygoffi— cerarna böra sålunda upptagas på fälttygkårens stat. Härigenom skapas för tygmaterieltjänstens vidkommande en direkt motsvarighet till det system, vilket sedan länge varit rådande med avseende på intendenturförvaltnings— tjänsten och därvid visat sig fungera väl. Liksom intendenten vid ett trupp- förband i fråga om intendenturförvaltningstjänsten biträdes av en förvaltare vid intendenturkåren, bör tygofficeren biträdas av en specialutbildad aktiv underofficer, vilken synes böra uppföras på fälttygkårens stat såsom förval— tare.

Även den inom tygtjänsten verksamma civilmilitära personal, som för när- varande är upptagen på staterna för de olika truppförbanden (vapenhantver- kare m. fl.), synes för vinnande av större effektivitet och enhetlighet böra sam— manföras på en gemensam stat lydande under generalfälttygmästaren. För— svarsutredningen föreslår, att här nämnd personal jämte på staten för fälttyg- kåren för närvarande upptagen civilmilitär personal utom tygingenjörerna upp- föres på en särskild stat, förslagsvis benämnd tygstaten, med fälttygmästaren såsom chef.

Såsom en följd av den utökade vapen- och materielutrustningen vid de mobiliserade truppförbanden måste tygtjänsten även i krig givas en mera. om— fattande organisation, vilket i sin tur medför krav på mera omfattande för- beredelser i fredstid. Med hänsyn härtill framlägger försvarsutredningen nedan förslag om organiserande i fred av särskilda tygtrupper, vid vilka per- sonal för tygtjänstens underhållsförband utbildas och vilka vid mobilisering uppsätta dessa förband.

Det ökade behovet av personal vid tygdepartementet och för tygtjänsten vid staber och truppförband, ävensom behovet av befäl vid de nytillkommando tygtrupperna, föranleder utredningen att föreslå viss utökning och omorganisa— tion av fälttygkåren.

Ovan har nämnts, att tygdepartementet av Kungl. Maj:t under den gångna beredskapstiden erhållit bemyndigande att anställa ett antal ingenjörer utöver de ordinarie tygingenjörerna. I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har arméförvaltningen anmält ett ökat behov av ingenjörer. Enligt försvarsutredningens mening kommer ett permanent behov av ingenjörer inom olika specialfack att för framtiden göra sig gällande inom tygtjänsten såväl vid tygdepartementet som vid vissa staber och truppförband. På grund härav föreslår utredningen nedan inrättande av en särskild civilmilitär arméingenjör- kår, lydande under generalfälttygmästaren. Till denna kår torde de på fält— tygkårens stat för närvarande upptagna tygingenjörerna böra överföras.

Ökningen av materielvolymen och tillkomsten av ny krigsmateriel av delvis komplicerad natur gör det nödvändigt, att den personal, som företräder tygtjänsten, bibringas en grundlig specialutbildning på detta område. I betraktande av de stora ekonomiska värden, som tygmaterielen representerar, blir kravet härpå särskilt framträdande. Enligt försvarsutredningens mening bör en särskild central utbildningsanstalt, tygförvaltningsskola, skapas, till vilken utbildningskurser för olika kategorier av inom tygförvaltningstjänsten verkande personal kunna förläggas. Till tygförvaltningsskolans organisation återkommer utredningen framdeles under rubriken »Utbildningsanstalter».

Fälttygkåron. Fälttygkåren består för närvarande av följande personal:

Överste, fälttygmästare i lönegrad Oa 6 ................................................ 1 Överste .......................................................................................... 1 Styresmän vid departementets fabriker i lönegrad Ca 6 ........................... ? Överstelöjtnanter .............................................................................. 3 Majorer ............................................... G Kaptener ....................................................................................... 24

Härtill kommer viss civilmilitär personal, bland annat 8 tygingenjörer. I denna organisation förutsätter försvarsutredningen vissa förändringar. Som ovan nämnts torde från fälttygkårens stat böra avföras dels styresmännen vid departementets fabriker, vilka för framtiden icke synas böra upptagas på militär eller civilmilitär stat,

dels tygingenjörerna, vilka böra överföras till den nybildade arméingenjör- kåren, samt

dels slutligen övrig civilmilitär personal, som bör överföras till den lika— ledes nybildade tygstaten.

Den efter här nämnda förändringar kvarstående militära delen av fälttyg- kåren, omfattande ett antal officerare, måste å andra sidan tillföras ytterligare personal såsom en följd av de åtgärder för rationalisering och effektivisering av tygtjänsten, vilka försvarsutredningen ovan föreslagit. Sålunda bör dels viss inom tygtjänsten permanent verksam personal, nämligen truppförbandens tygofficerare, överföras från truppförbandens (truppslagens) stater till fält— tygkåren, dels även i övrigt viss utökning av fälttygkårens personal äga rum för att möta nya och vidgade uppgifter inom tygförvaltningen och för att lämna befäl till de nytillkommande tygtrupperna. Här nämnda förändringar avse såväl en utökning av antalet officerare vid fälttygkåren som ett uppförande på fälttygkårens stat av ett antal underofficerare och furirer, vilka båda senare personalkategorier för närvarande icke äro representerade inom kåren. Det av försvarsutredningen beräknade personalbehovet vid fälttygkåren framgår av det följande.

Den för tjänstgöring vid tygdepartementet erforderliga personalen vid fält— tygkåren har försvarsutredningen med hänsyn till den numera avsevärt ökade arbetsvolymen vid departementet funnit sig böra preliminärt beräkna till, för— utom fälttygmästaren, 4 överstar, 4 överstelöjtnanter, 4 majorer, 27 kaptener, 4 fanjunkare och 3 sergeanter. Utredningen vill emellertid återigen framhålla, att den här gjorda beräkningen av militär personal vid tygdepartementet kan komma att icke oväsentligt rubbas av det förslag rörande arméförvaltningens organisation, som längre fram är att förvänta. Vid avvägningen av relationen mellan antalet beställningar i olika regementsofficersgrader har utredningen här, liksom i det följande, tagit hänsyn såväl till de olika befattningarnas vikt och ansvarsområde som till önskvärdheten av att genom gynnsamma beford— ringsförhållanden tillförsäkra kåren en kvalitativt god rekrytering.

För tygstationerna i Stockholm, Karlsborg och Boden böra liksom hittills beräknas majorer vid fälttygkåren såsom tygmästare.

Såsom företrädare för tygtjänsten vid de högre staberna har utredningen tidigare beräknat en regementsofficer och 2 kompaniofficerare vid arméstaben och arméinspektionen samt en major vid varje militärbefälsstab.

Vid truppförbanden erfordras tillsammans 50 kaptener såsom tygofficerare. Beställningar för dessa böra nyuppföras på fälttygkårens stat och torde i huvudsak böra rekryteras genom överförande till fälttygkåren av de nuvarande, på respektive truppförbands (truppslags) stater upptagna tygofficerarna. Vid flertalet truppförband erfordras därjämte såsom uppbördsman för tygmate— rielen en aktiv underofficer, vilken synes böra upptagas på fälttygkårens stat såsom förvaltare i lönegraden UO 3 i analogi med förvaltarna vid intenden- turkåren.

Vid varje i fred organiserad försvarsområdesstab (motsvarande) erfordras,

utom i Blekinge försvarsområde, likaledes en förvaltare vid fälttygkåren såsom uppbördsman för tygmaterielen, tillhopa 25 förvaltare.

Såsom befäl vid tygtrupperna erfordras, enligt vad nedan under »Tyg- trupperna» anföres, vid varje kompani 1 kapten, 3 löjtnanter, 2 fanjunkare, 4 sergeanter och 9 furirer, vilka samtliga böra uppföras på staten för fälttyg- kåren.

För tygförvaltningsskolan bör beräknas 1 regementsofficer vid fälttyg— kåren såsom chef och 1 kapten såsom lärare och för arméns motorskola lika— ledes 1 regementsofficer såsom chef samt 2 kaptener såsom lärare. Behovet av lärarpersonal i övrigt torde kunna tillgodoses genom kommendering av erforderlig personal ur tygdepartementet, truppförbanden m. m.

Generalfälttygmästaren bör liksom för närvarande vara chef för fälttyg— kåren.

På grundval av vad ovan anförts har försvarsutredningen funnit sig böra beräkna personalbehovet vid fälttygkåren på sätt som framgår av följande tabell. Tabellen är allenast att betrakta såsom en beräkningsgrund, och de olika beställningarna böra enligt utredningens mening icke bindas till vissa bestämda befattningar.

Personalbehovet vid fälttygkåren.

| | . Under- j Officerare officerare ? ,,,, _| _. '# m » : 91.559!ng 5 %? å. få % a s s! % :=. a ; 5 = = Zi & 34, "f 3 5.3 = P" 5 = =: *?4' = = s å ä ! 5 Arméstaben och arméinspektionen .......... — 1 * —- 2 —— — Tygdepartementet ............................ 5 4 4 27 _— — 4 3 — Stockholms, Karlsborgs och Bodens tygsta- tioner .................................... — — 3 * — —— — — Sju militärbefälsstaber ...................... — —— 7 —— -— _— — — Tjugufem försvarsområdesstaber m. m ......... _ 25 — Nitton infanteriregementen .................. — — — 19 — 19 — — Tre kavalleriregementen .................... _— — — 3 f" 3 —— _ Fyra pansarregementen ...................... — 4 — , 4 — — — Nio artilleriregementen och -kårer ............ — — 9 -' 9 —— — — Sju luftvärnsregementen och —kårer .......... —— —— 7 j 7 — Tre ingenjörkårer ............................ 3 — — — Signalregementet ............................ — — — 1 — — —- Fyra trängkårer ............................ -— — -— 4 —- 4 — — — Tygtrupperna, utbildningsbefål .............. — —— — 3 9 ; 6 12 27 Arméns motorskola .......................... — 1 2 —— l —— -— Tygförvaltningsskolan ........................ — 1 l —— : — — — Summa 5 5 | 16 85 9 f 71 10 15 27 Reserv ...................................... — '— i — 2 — f 2 —— —— Totalsumma 5 5 1 16 87 9 | 73 10 I 15 27 Nuvarande stat .............................. 1)? 3 l 5 l 24 Ä _ _" : _ "

1) Därjämte två styresmän vid departementets fabriker.

På grund av ovanstående behovsberäkningar föreslår försvaIsn't-redningen följande stat för fälttygkåren:

_ ..,-MV,— _

i | |

Lönegrad Officerare:

; Qverste, fålttygmästare . . . . Oa. 6 1

j Qverstar .................. Oa 6 4 j Overstelöjtnanter .......... Oa 5 5 3 Majorer .................... Oa 4 16 & Kaptener .................. Oa 3 87

; Löjtnanter .................. Oa 2 9

j Underofficerare:

l Förvaltare .................. UO 3 73 Fanjunkare ................ UO 2 10 Sergeanter ................ UO 1 15 Manskap: ' Furirer .................... Ma 3 27

Till frågan om sättet för rekrytering av fälttygkårens officerare återkommer försvarsutredningen senare under »Rekrytering». Rekryteringen av under- officerare och furirer vid fälttygkåren synes lämpligen böra ske på mot- svarande sätt som vid intendenturkåren.

Tygtrupperna.

Behovet av tygtruppförband i fred har försvarsutredningen, med hänsyn, till krigsorganisationens omfattning och därmed följande krav på fredsut— bildning av personal för tygförbanden, beräknat till tre tygkompanier. Ur utbildningssynpunkt torde vissa fördelar stå att vinna genom ett samman— förande av tygkompanierna till en bataljon. Beredskapsskäl tala emellertid bestämt för att kompanierna förläggas till skilda platser, varvid de av Såväl praktiska som ekonomiska skäl lämpligen böra stationeras i anslutning till befintliga tygstationer. Tygkompanierna synas förslagsvis böra benämnas Första respektive Andra och Tredje tygkompaniet med nummerbeteckningarna Tyg 1, Tyg2 och Tyg 3. '

På grund av vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att tygtrupperna i fred organiseras på följande tygkompanier: Tygl Första tygkompaniet ................................................... Stockholm. Tyg2 Andra tygkompaniet ................................................... Karlsborg. Tyg3 Tredje tygkompaniet ................................................... Boden.

För Tyg 1 erforderliga byggnader böra i samband med Stockholmsgarni- sonens utflyttning till Järvafältet uppföras i anslutning till tygstationen. Den ovan nämnda tygförvaltningsskolan synes även i lokal- och verkstadshän— seende böra anslutas till tygkompaniet och tygstationen. I samband med att Int 2 och arméns intendenturförråd förflyttas från Karlsborg, varom utred— ningen nedan framlägger förslag, bliva vissa lokalutrymmen frigjorda, vilka böra utnyttjas för förläggning av Tyg 2. Tygä bör, jämte Signalregementets kompani i Boden, förläggas till den s. k. skidlöparkasernen vid Norrbottens regemente, vilken kasern frigöres i och med skidlöparbataljonens förläggning till Kiruna.

Tygkompanierna synas i förplägnadshänseende böra ansluta till ett befint- ligt truppförband inom vederbörlig garnisonsort. Tyg 1, som med den före— slagna förläggningen kommer att bliva beläget på tämligen stort avstånd från närmaste truppförband, bör dock självständigt ombesörja tillredning och ut- spisning.

Den årliga utbildningskontingenten vid tygtrupperna framgår av särskilt bihang. Behovet av befäl blir vid varje tygkompani följande: kapten ............................................................................................. 1 löjtnanter ....................................................................................... 3 fanjunkare ....................................................................................... 2 sergeanter ....................................................................................... 4 furirer ............................................................................................. 9

Denna personal synes böra uppföras på fälttygkårens stat.

För förplägnadstjänsten erfordras vid Tyg 1 en husmoder av 2. klass i löne— graden MEoG och en biträdande husmoder i lönegraden MEo4 samt för expeditionstjänst m. m. vid varje tygkompani 2 förrådsmän i lönegraden MEo 5 och ett skrivbiträde i lönegraden MEo 2. Denna personal bör upptagas på en särskild stat för tygtrupperna. '

På samma stat bör även uppföras en expeditionsunderofficer vid tygförvalt— ningsskolan (pensionerad underofficer) samt ett skrivbiträde i lönegrad MEo 2 avsett för samma skola.

lrméinganjörkåren.

På staten för fälttygkåren äro för närvarande uppförda 7 tygingenjörer av 1. klassen i lönegrad Ca 27 och en tygingenjör av 2. klassen i lönegrad Ca 24. Sedan detta antal visat sig otillräckligt, har arméförvaltningens tygdepartement efter erhållet särskilt bemyndigande för innevarande budgetår därutöver medelst kontrakt anställt 9 luftvärnsingenjörer, 10 motoringenjörer och 4 signalingenjörer. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 har arméför— valtningen begärt bemyndigande att ytterligare öka detta antal.

Med den utökning av arméns vapenutrustning, mekaniska stridsmedel och tekniska materiel i övrigt, som redan ägt rum och som kommer att ytterligare fortgå, synes det utredningen uppenbart, att behovet av ett ökat antal ingen- jörer kommer att göra sig permanent gällande inom tygtjänsten. Behovet hänför sig främst till motormaterielen, luftvärnets instrument, signalmaterielen och verkstadstjänsten och är förbanden såväl vid tygdepartementet som vid truppförbanden.

Då behovet av ingenjörer sålunda kan förutses bliva bestående, och snarare kan väntas öka än minska, synes det lämpligt, att denna personal knytes fastare vid arméorganisationen än vad som är fallet vid kontraktsanställning. Försvarsutredningen föreslår därför, att en särskild civilmilitär arméingenjör- kår skapas, omfattande ingenjörer av samtliga de kategorier, vilka erfordras inom tygtjänsten. Till denna kår böra de på fälttygkårens stat för närvarande upptagna tygingenjörerna överföras, dock med undantag för fyra vid tygdepar- tementets fabriker m. rn. tjänstgörande tygingenjörer av 1. klassen, beträffande

vilkas framtida ställning förslag torde komma att framläggas av 1941 års mili- tära förvaltningsutredning.

Såsom chef för arméingenjörkåren bör avses en arméöveringenjör, vilken lärer böra tillsättas på förordnande för en tid av högst sex år och placeras i lönegraden Gb 2. I övrigt bör kåren inrymma beställningar såsom förste armé- ingenjörer i lönegraderna Ca 30 och Ca 28, arméingenjörer av 1. graden i lönegrad Ca 27, arméingenjörer av 2. graden i lönegrad Ca 24 och arméingenjö- rer av 3. graden i lönegrad Ca 22. Kåren bör lyda under generalfälttyg- mästaren.

Behovet av ingenjörer av olika kategorier har försvarsutredningen beräknat på följande sätt.

Ett permanent behov av motoringenjörer föreligger dels vid tygdeparte- mentet, för vilket 3 dylika ingenjörer böra beräknas, dels vid de truppför- band, vilka bedriva utbildning i motortjänst i större omfattning, nämligen I 1 och 17, samtliga pansarregementen samt A6 och A9. Vid vart och ett av nämnda truppförband bör en motoringenjör ur arméingenjörkåren placeras till ständig tjänstgöring. Även vid andra förband, i första hand luftvärns- förbanden, ingenjörkårerna och trängkårerna, torde biträde av en motoringen- jör ofta påkallas. Försvarsutredningen har emellertid icke funnit det möjligt att för varje sådant förband avse en särskild motoringenjör. I stället före- slår utredningen, att en sådan ingenjör placeras vid varje militärbefälsstab för att därifrån efter framställning ställas till de olika truppförbandens för- fogande.

För tillsyn och vård av luftvärnets instrument m. m. erfordras vid tyg— departementet 3 och vid varje luftvärnsregemente och —kår 1 luftvärnsingenjör. Sistnämnda ingenjörer förutsättas jämväl enligt vederbörlig militärbefälhavares bestämmande tagas i anspråk för den territoriella luftvärnsmaterielen.

Tillsynen och värden av arméns signalmateriel kräver tillgång till ett antal signalingenjörer. Försvarsutredningen har räknat med att 4 sådana ingen- jörer erfordras för handläggning av signalmaterielärenden inom tygdeparte— mentet. Vad truppförbanden beträffar torde behovet av en signalingenjör bliva permanent vid Signalregementet, ofta återkommande vid pansarrege- mentena och de detacherade signalkompanierna samt mera tillfälligt vid övriga förband. Utredningen föreslår, att en signalingenjör placeras vid Signalregementet och en vid vart och ett av dess tre detacherade kompanier. Dessa ingenjörer böra, efter rekvisition genom vederbörlig militärbefälsstab, få anlitas även av andra truppförband, i främsta rummet pansarregementena.

För verkstadstjänsten erfordras vid tygdepartementet 3, vid vardera av de tre tygstationerna en och vid tygförvaltningsskolan likaledes en verkstads— ingenjör.

Slutligen erfordras vid tygdepartementet 9 specialingenjörer. Med undantag av motoringenjörerna vid militärbefälsstaberna har för- svarsutredningen icke beräknat någon särskild ingenjörspersonal ur armé- ingenjörkåren för tjänstgöring vid högre staber m. m. Utredningen förut- sätter att, i den mån biträde av ingenjör inom visst specialfack erfordras inom arméstaben och arméinspektionen eller vid stab eller truppförband i samband

med försök, mera omfattande övningar eller dylikt, sådan personal av general- fälttygmästaren efter framställning ställes till förfogande från tygdeparte- mentet.

I nedanstående tabell är det av försvarsutredningen beräknade behovet av arméingenjörer sammanfattat.

Verkstads. Luftvärns-l Motor- ! Signal- Special- »

ingenjör ingenjör ingenjör ingenjör ingenjör

Tygdepartementet: | (

Arméöveringenjör .................. 1 l —— l — _ _. i Övriga ............................ j 2 3 ' 3 4 9 j Sju militärbefälsstaber ................ * — —— 7 _ _- . I 1 och I 7 .......................... j _ _ 2 _ __ 1 Fyra pansarregementen .............. ' »— —— 4 _ __ *. A 6 och A 9 ........................ — —— 2 -— _- ' Sju luftvärnsregementen och -kårer ..f _ 7 j —— _ ( Signalregementet med tre detacheradej ! ( kompanier .......................... | -— — | 4 . Stockholms, Karlsborgs och Bodens tyg-| | | stationer .......................... | 3 —— — 1 ,_ * Tygförvaltningsskolan ................ l 1 —— . —— _— l ' 1 Summa 3 7 10 ' 18 9 9 l

Rekryteringen av arméingenjörkåren synes böra ske enligt de grunder, vilka för närvarande gälla beträffande tygingenjörer vid fälttygkåren (Sv. förf.-saml. 672/1937), varvid dock i fråga om motoringenjörer fordran på hög— skoleutbildning i vissa fall torde kunna eftersättas. Innan ordinarie anställ- ning sker, bör såsom nu är fallet beträffande tygingenjörer beställning upp— rätthållas på förordnande under högst två år mot i staten upptagna löneför- måner. Det torde böra ankomma på generalfälttygmästaren att bestämma huruvida vederbörande före ordinarie anställning skall genomgå viss utbild- ningskurs avseende allmän orientering i militära frågor. Enligt här angivna grunder för rekrytering av arméingenjörkåren torde kåren i huvudsak komma att rekryteras med fälttygtekniker, vilka utbildats till värnpliktiga armé- ingenjörer och därefter vinna anställning på stat. En annan naturlig rekry- teringsväg går över vid tygdepartementet anställd extra ordinarie och extra ingenjörpersonal.

Försvarsutredningen har även tagit under övervägande möjligheten av att rekrytera arméingenjörkåren enligt motsvarande grunder som för närvarande tillämpas i fråga om mariningenjörkåren, d. v. s. via arméingenjörsaspiranter, vilka anställas såsom sådana redan före påbörjandet av studierna vid teknisk högskola. Utredningen har emellertid för sin del funnit detta system mindre ändamålsenligt för arméns vidkommande. De specialfack, inom vilka vid armén behov av fast anställda arméingenjörer föreligga, äro nämligen av den art, att det är önskvärt att vederbörande före anställning såsom arméingenjör under ett antal år förskaffat sig utbildning och erfarenhet inom ett när— liggande civilt verksamhetsområde.

Med beaktande av dels de olika befattningarnas art och ansvarsområde dels önskemålet om tillfredsställande befordringsutsikter för att säkerställa en kvalitativt högstående rekrytering framlägger försvarsutredningen följande förslag till stat för arméingenjörkåren:

.. ___—w- . . . saw unc-v .., _wyw ' *

!% Lönegrad Antal ;

Armeöveringenjör, tillika chefj 1 för arméingenjörkåren * Cb 2 1 ! Förste arméingenjörer ........ Ca 30 ( 2 i Förste arméingenjörer ........ Ca 28 4 j Arméingenjörer av 1. graden.. Ca 27 | 14 ] Arméingenjörer av 2. graden.. i Ca 24 ( 11 , Arméingenjörer av 3. graden.. .» Ca 22 ] 21 :

Arméöveringenjören synes regelmässigt böra placeras i befattning såsom chef för den centrala verkstadstjänsten. Beställningarna såsom förste armé- ingenjörer böra avses för följande vid tygdepartementet tjänstgörande ingen- jörer, nämligen en verkstadsingenjör, en luftvärnsingenjör, en motoringenjör. en signalingenjör och två specialingenjörer. I övrigt böra beställningarna icke bindas till viss tjänst. Flertalet motoringenjörer böra vara arméingenjörer av 3. graden.

Tygs ta ten.

På skäl, som försvarsutredningen ovan framlagt, synes den inom tygför- valtningstjänsten verksamma civilmilitära personalen, med undantag för armé- ingenjörerna, böra sammanföras till en särskild civilmilitär personalkår, tyg— staten, med fälttygmästaren som chef.

Till tygstaten böra sålunda överföras dels på fälttygkårens stat för när- varande uppförd civilmilitär personal utom tygingenjörerna dels på truppför— bandens (truppslagens) stater upptagna vapenhantverkare, ingenjörförråds- förvaltare och signalförrådsförvaltare. Ett undantag torde dock böra göras för tretton vid tygdepartementets fabriker m. m. tjänstgörande tygverkmästare av 1. klassen vid fälttygkåren, beträffande vilkas framtida ställning förslag torde komma att avgivas av 1941 års militära förvaltningsutredning.

I samband med bildandet av tygstaten synes det önskvärt, att en viss enhet- lighet i fråga om benämningarna av den civilmilitära personalen åvägabringas. Försvarsutredningens förslag i berört avseende framgår av nedanstående tabell:

! Följande civilmilitära personal föreslås Personalen motsvaras i nuvarande ingå i tygstaten: organisation av: Benämning Lönegrad Benämning Lönegrad

Tygförvaltare av 1. klassen.. Ca 18 Tygförvaltare av 1. klassen .. Ca 18 Ingenjörförrådsförvaltare ...... Ca. 18 Signalförrådsförvaltare ........ Ca 18 Departementsskrivare ........ Ca 17 Departementsskrivare ........ Ca 17 Tygförvaltare av 2. klassen .. Ca 15 Tygförvaltare av 2. klassen .. Ca 15 Tygskrivare . . . . ............ Ca 12 Tygskrivare .................. Ca 12 Tygverkmästare av 1. klassen Ca 17 Tygverkmåstare av 1. klassen Ca 17 Tygverkmästare av 2. klassen Ca 14 Tygverkmästare av 2. klassen Ca 14 Tyghantverkarc av 1. klassen Ca 14 Tyghantverkare av 1. klassen Ca 14 Tyghantverkare av 2. klassen Ca 12 Tyghantverkare av 2.—k1assen Ca 12 - Vapenhantverkare ............ Ca. 12 [ Fortmaskinister .............. Ca 12 (

Med hänsyn till den betydande ökningen av tygmaterielen vid truppförban- den blir det nödvändigt att för tygförvaltningstjänsten vid dessa beräkna, ett något ökat antal civilmilitära beställningshavare. Den nya. försvarsområdes organisationen med sin omfattande upphörd av tygmateriel för de territoriella truppförbanden kräver vid varje försvarsområdesstab viss tygpersonal. Dylik personal erfordras även för centralförråden av ammunition och tygdeparte- mentets ammunitionsförråd. Vid varje militärbefälsstab erfordras en tygskri- vare såsom biträde åt tygofficeren.

Av nedanstående tabell framgår huru försvarsutredningen beräknat per- sonalbehovet vid tygstaten:

* Tyg- T. Tys- 'r D? | förvaltare )g_- verkmästare yg- par e- ser- hant— ments— l vara vci_karc skri- 1 1. kl. 2. kl. 1. kl. 2. kl. vara I Tygdepartementet ...................... 3 1 1 2 2 Stockholms tygstation ....... . ........... 3 3 2 4 5 11 _ Karlsborgs tygstation .................. 2 2 1 2 2 4 -— Bodens tygstation ...................... 1 2 1 3 4 14 Oentralförrad för ammunition .......... 7 — 7 —- —— 7 V —- Tygdepartementets ammunitionsförräd .. 5 —— — — | —— Sju militärbefälsstaber .................. — — 7 —— _ -— ' — Tjugosex försvarsområdesstaber m. m. .. — — — — 35 —- I__ 1 och I 7 ............................ 2 — 6 —— Ovriga infanteriregementen (17 st.) ...... — — 17 34 Tre kavalleriregementen ................ —— —— — —— 6 Fyra. pansarregementen ................ -— 4 — 4 24 — A 2, A 3, A 4, A 6 och A 9 tyganstalter (5 st.) ................................ 5 — 5 —— 25 — A 7 tyganstalt .......................... —— 2 — 1 1 6 — Lv 2 tyganstalt ........................ 1 — 1 l 4 —- Lv 4—Lv '? tyganstalter (4 st.) .......... -— 4 — 4 —- 12 — Tre ingenjörkårer ...................... 3 2 _ 3 -— 11 —— | S 1 .................................... 1 — 1 —— 3 -— ' Fyra trängkår-er ........................ —- —- —— 4 -— 13 -—- Infanteriskjutskclan .................... -— — — —— —— 1 Artilleriskjutskolan .................... —— —— —— — 1 — Arméns motorskola .................... _ — 1 1 1 —— ' Summa 17 33 19 34 36 220 l 2

Tabellen avser endast att klarlägga personalbehovet i stort. De olika be- ställningarna böra sålunda icke bindas till vissa tjänster eller befattningar utan personalplaceringarna varieras allt efter behov.

På. grundval av ovanstående personalberäkning föreslår försvarsutredningen följande sammansättning av tygstaten:

' Lön ograd Antal

l

l

! Tygförvaltare av 1. klassen. . . . Ca 18 | 17 ! Tygförvaltare av 2. klassen. . . . Ca 15 33 | Tygverlcmästare av 1. klassen. . Ca 17 34 _ Tygverkmästare av 2. klassen.. Ca. 14 36 | Tyghantverkare av l.!klassen.. Ca 14 36 Tyghantverkare av 2. klassen.. Ca. 12 184 | Departementsskrivare ........ Ca. 17 2 |

Fortifikationskåren.

Fortifikationskåren utgör en personalkår, som i sig inrymmer personal för bestridande av vissa ofäcers- och underofäcersbefattningar inom det centrala militära befästnings- och byggnadsväsendet ävensom viss civilmilitär personal. Kårens chef är tillika chef för arméförvaltningens fortifikations- styrelse och dess personal fördelas til] tjänstgöring på nämnda styrelse, arméfördelningsstaberna och vissa fästningsstaber. Viss personal vid kåren är därjämte placerad till tjänstgöring vid övriga försvarsgrenar. Personal för fastighetsförvaltningen vid de lägre truppförbanden utgår däremot icke ur fortifikationskåren utan denna tjänst bestrides av personal på truppför- bandens stater, i regel en kasernofficer (aktiv regementsofficer eller kapten) ' och en kasernuhderofficer (aktiv underofficer) vid varje truppförband. Den

förre torde vanligen förena denna befattning med annan tjänst.

Fortifikationskårens storlek och inre struktur måste helt naturligt bliva avhängig av det sätt, på vilket byggnadsförvaltningen vid försvarsväsendet i en framtid kan komma att bliva ordnad. Dä 1941 års militära förvaltnings— utrednings förslag i dessa delar ännu icke föreligger, har försvarsutredningen emellertid varit hänvisad till att anknyta sina överväganden i huvudsak till den bestående organisationen under hänsynstagande till de vidgade arbets- uppgifter, som numera påvila och vid oförändrad organisation även framgent kunna beräknas komma att påvila dess olika organ. Försvarsutredningen vill därför beteckna de nedan framlagda behovsberäkningarna såsom preli- minära och räknar med att icke oväsentliga korrektioner kunna bliva nöd- vändiga såsom en följd av det förslag i ärendet, som är att förvänta från 1941 års militära förvaltningsutredning.

Den förflutna beredskapstiden har ställt arméförvaltningens fortifikations- styrelse inför en ökad arbetsbelastning, som dess personalorganisation icke varit avpassad för. De såsom en följd härav ökade personalbehoven hava endast i begränsad utsträckning kunnat tillgodoses genom kommendering till fortifikationsstyrelsen av officerare ur ingenjörtrupperna. I övrigt har behovet måst fyllas med reservofficerare, genom anställning jämlikt särskilt bemyndigande av vissa civila extra tjänstemän samt genom tillfällig an- ställning av ingenjörs- och annan personal. Med den omfattning byggnads— förvaltningen tagit genom de nybyggnader, särskilt i fråga om befästningar, som ägt rum under de senaste åren, torde man böra räkna med en för framtiden bestående ökad arbetsbelastning för fortiäkationsstyrelsen. Under sådana förhållanden torde det bliva nödvändigt att räkna med en viss ut- ökning av den för permanent tjänstgöring vid styrelsen avsedda ordinarie militära personalen. Förutom chefen för fortifikationskären, generalmajor av 2. graden på generalitetets stat, har försvarsutredningen ansett sig kunna preliminärt beräkna behovet av aktiva officerare vid styrelsen till en överste, en överstelöjtnant, sju kaptener och en kapten eller löjtnant, vilka samtliga böra utgå ur fortifikationskåren.

Behovet av speciell sakkunskap på. det byggnadstekniska området har

174 fortifikationsstyrelsen hittills tillgodosett genom tillfälligt anställd personal eller genom kommendering av personal i arméns reserver med högre civil— teknisk utbildning. Med detta system hava emellertid följt täta personalbyten till förfång för kontinuiteten. På grund därav har chefen för fortiäkationskåren hemställt om och för innevarande budgetår erhållit Kungl. Maj:ts bemyn— digande att anställa ett antal ingenjörer såsom extra tjänstemän vid fortiäka— tionskåren. Enär behovet vid fortifikationsstyrelsen av särskild ingenjör- teknisk sakkunskap kan förutses bliva bestående, torde man även för fram- tiden böra räkna med att viss härför avsedd ingenjörspersonal anställes på ett mera stadigvarande sätt, förslagsvis såsom icke-ordinarie personal. Emellertid synes enligt försvarsutredningens mening denna personal framdeles böra upptagas på fortifikationsstyrelsens och icke på fortifikationskärens stat, varför utredningen icke finner anledning att närmare ingå på behovet av ' sådana ingenjörer eller dessas anställningsförhållanden.

I det föregående har försvarsutredningen föreslagit, att en kapten ur fortifikationskåren skall placeras vid arméstaben för biträde med ärenden rörande befästnings- och byggnadsfrågor.

I varje arméfördelningsstab (motsvarande) ingår för närvarande en rege- mentsofficer eller kapten vid fortinkationskåren för handläggning av ärenden rörande befästnings- och byggnadsväsendet. På grund av de utvidgade arbets- uppgifter, som pålagts dessa fortifikationsofficerare till följd av den ökade byggnadsverksamheten och därmed följande större omfång av fastighetsför- valtningen, har Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för fortifikationskåren att för innevarande budgetår anställa en byggnadsingenjör för varje arméför- delningsstab (motsvarande) avsedd att biträda vid handläggningen av kasern- ärenden. Trots denna förstärkning av arbetskraften hava fortifikationsoffi- cerarna vid arméfördelningsstaberna under de senaste åren måst helt ägna sin tid åt kasernbyggnadsärenden och fastighetsförvaltningen, medan det fortlöpande befästningstekniska planläggningsarbetet måst anstå eller över- låtas åt annan till arméfördelningsstaben kommenderad personal.

Försvarsutredningen har för sin del kommit till den uppfattningen, att för handläggningen av befästnings- och kasernbyggnadsärenden samt fastig- hetsförvaltningen erfordras en fortifikationsofficer och en biträdande fortifika- tionsofficer vid varje militärbefälsstab på fastlandet. Principiellt borde den förre i betraktande av befattningens vikt och ansvar vara regementsofficer. Emellertid skulle fortifikationskårens redan starkt överbyggda regements— officersskikt därigenom bliva utökat på ett sätt som med hänsyn till kraven på hög kvalitet hos regementsofficerarna knappast vore försvarligt. För att ändock möjliggöra befordran till major i de fall, då kompetens för sådan befordran föreligger, föreslår utredningen, att på staten för fortifikations— kåren upptagas sex beställningar för majorer eller kaptener, närmast av- sedda för fortiiikationsofficerarna vid militärbefälsstaberna. För befattning- arna såsom biträdande fortifikationsofficerare böra beräknas kaptener eller löjtnanter. Utöver de båda fortifikationsofficerarna erfordras för byggnads- förvaltningen vid varje militärbefälsstab en expeditionsunderofflcer (pensio-

nerad underofficer) samt en civil byggnadsingenjör, vilka böra uppföras på staten för vederbörlig militärbefälsstab.

Personalbehovet för fortifikationsförvaltningen på Gotland har försvars- utredningen ansett sig böra beräkna till en major, två kaptener, en fanjun— kare ooh en fortifikationskassör ur fortifikationskåren jämte en expeditions- underofficer (pensionerad underofficer), en civil byggnadsingenjör och en verkmästare av 2. klass. Denna personal har utredningen tidigare vid redo- görelse för militärbefälsstaberna upptagit såsom tjänstgörande vid, ochi fråga om underofficeren och de båda civila befattningshavarna även uppförd på staten för VII. militärbefälsstaben. Utredningen har emellertid vid beräk- nandet av personalbehovet utgått ifrån, att samma personal jämväl skall handhava fortiflkationsförvaltningen för Gotlands kustartilleriförsvar.

För fortifikationsförvaltningen i Bodens fästning har försvarsutredningen beräknat personalbehovet till en regementsofficer, två kaptener, en kapten eller löjtnant, fyra fanjunkare, en sergeant och en fortifikationskassör, samtliga ur fortiäkationskåren. Denna personal bör placeras vid kommendantsstaben i Boden, på vars stat därjämte, enligt vad försvarsutredningen tidigare anfört, torde böra uppföras följande för fortifikationsförvaltningen avsedda icke-ordi- narie personal, nämligen en byggnadsingenjör och två verkmästare av 2. klass. Till kommendantsstabens stat synas vidare böra överföras en övermaskinist samt en förste och en andre montör, avsedda för Bodens fästning och för ' närvarande upptagna på staten för fortiäkationskåren.

Samma personalbehov med undantag för övermaskinisten och mon- törerna — har beräknats för fortifikationsförvaltningen vid Stockholms skär— gårds kustartilleriförsvar. Den icke-ordinarie personalen torde i detta fall böra uppföras på marinens stater.

Fortifikationsförvaltningen vid Blekinge kustartilleriförsvar torde kräva en personal om en regementsofficer, två kaptener, två fanjunkare, en sergeant och en fortifikationskassör ur fortifikationskåren varjämte en byggnads- ' ingenjör och två verkmästare av 2. klass torde böra uppföras på marinens stater.

För fortifikationsförvaltningen vid Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar beräknas personalbehovet till en major, två kaptener, två fanjunkare och en for- tinkationskassör ur fortifikationskåren samt en byggnadsingenjör och en verk- mästare av 2. klass på marinens stater. Motsvarande behov för Hemsö lmstartilleriförsvar har beräknats till en kapten och en sergeant ur fortiä- kationskåren.

Den utbyggnad av kustförsvarsanläggningarna, som ägt rum under de senaste åren, har medfört ett ökat behov av fortifikationspersonal vid marin- förvaltningen. Försvarsutredningen har beräknat behovet till en överste, en major, två kaptener, en kapten eller löjtnant samt en departementsskrivare, samtliga ur fortifikationskåren.

I fråga om byggnadsförvaltningen vid truppförbanden förutsätter försvars- utredningen ingen ändring utan utgår ifrån att denna tjänst alltfort bestrides av personal på truppförbandens (truppslagens) stater.

Utöver ovan nämnd personal vid myndigheter och staber m. m. erfordras för vissa uppgifter särskild personal såsom domänofficerare, skjutbaneunder- officerare m. fl. Liksom hittills bör för dessa uppgifter avses pensionerad personal. Omfattningen blir ungefär densamma som vid nuvarande organisa— tion. Personalen har uppförts på personalförteckningarna för vederbörliga myndigheter och staber m. m.

På grundval av vad ovan anförts har försvarsutredningen funnit sig böra beräkna personalbehovet vid fortifikationskåren på sätt, som framgår av följande tabell. Tabellen är allenast att betrakta som en beräkningsgrund, och de olika beställningarna böra enligt utredningens mening icke bindas till vissa bestämda befattningar.

Personalbehovet vid fortifikationskåren.

j— . Under- Chil— Officerare militär officerare personal s W &: U Oäosså-Wåå? 5953”? 3 Så .eu-lå se ... åå me;?— 5 se ; o 37" = g = o 5 $ 3: N' 2' S $ 5— 8 3 5 m ” E+ " 5 5 3 3. E'; 3 w- =Hsa argue " s ? ':' Arméstaben ............................ — —— —— 1 — —— Fortifikationsstyrelsen .................. 1 1 — 7 1 — 1 2 ) Marinförvaltningen ...................... 1 1 —— 2 1 —— — 1 ) Kommendantsstaben i Boden ............ _ — 1 2 1 4 1 1 — ' Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar —— 1 —- 2 1 4 1 1 -— Blekinge kustartilleriförsvar ............ — 1 2 2 1 1 Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar. . —— 1 2 2 — 1 Hemsö kustartilleriförsvar .............. — — —- —— 1 — -— 1 —— —— I.—VI. militärbefälsstaberna ............ — — — 6 — 6 i VII. militärbefälsstaben samt Gotlands ? kustartilleriförsvar .................... — — 1 — ' 2 1 — 1 —— Reserv ................................ — —- _ 1 1 —— — —— — Summa 2 3 4 22 11 13 4 6 3 Nuvarande stat ........................ 1 2 6 —— 13 7 11 3 3 1 i

På grund av ovanstående behovsberäkningar föreslår försvarsutredningen följande stat för jartz'jfkatz'onskåren:

___—___..— Lönegrad Antal Officerare: Qverstar .................................................... Oa 6 2 Overstelöjtnanter ............................................ Oa. 5 3 Majorer ..................................................... Oa 4 4 Majorer eller kaptener ...................................... Oa 4 el. Oa 3 6 Kaptener .................................................... Oa 3 22 Kaptener eller löjtnanter .................................... Oa 3 el. Oa 2 11 Underofficerare : ' Fanjunkare .................................................. UO 2 13 Sergeanter .................................................. UO 1 4 Civilmilitär personal: Fortifikatibnskassörer ........................................ Ca. 18 6 Departementsskrivare........................................; 09.17 3

177 Till frågan om fortiäkationskårens rekrytering återkommer försvarsutred- ningen senare under rubriken »Rekrytering».

lntendenturkåren och intendenturtrupperna m. m. Infendenfurlråren.

Intendenturkåren omfattar officerare och underofficerare avsedda för för— valtningstjänsten dels vid arméförvaltningens intendenturdepartement jämte under generalintendenten lydande centrala anstalter och förråd dels vid staber och truppförband. Kåren inrymmer vidare befälspersonal för inten— denturtrupperna. Slutligen öl på staten för intendenturkåren upptagen viss civilmilitär personal.

Intendenturkårens sammansättning måste helt naturligt bliva beroende av den centrala förvaltningstjänstens framtida organisation, vilken för närva— rande är föremål för särskild utredning och till vilken försvarsutredningen därför funnit sig icke böra taga ställning. Emellertid torde behovet av per- sonal för den centrala förvaltningstjänsten vara i stort oberoende av förvalt- ningsorganens inre organisation. Försvarsutredningen har därför, utan att vilja föregripa 1941 års militära förvaltningsutredning, sett sig i stånd att framlägga vissa behovsberäkningar i fråga om personal, baserade på i hu- vudsak nuvarande organisation.

Den för tjänstgöring vid intendenturdepartementet erforderliga personalen vid intendenturkåren har försvarsutredningen med hänsyn till den numera avsevärt ökade arbetsvolymen vid departementet funnit sig böra beräkna till 4 överstar, 2 överstelöjtnanter, 5 majorer, 16 kaptener, 1 fanjunkare och 2 departementsskrivare. Vid avvägningen av relationen mellan antalet beställ- ningar i olika regementsofiicersgrader har utredningen här, liksom i det följande, tagit hänsyn såväl till de olika befattningarnas vikt och ansvars— område som till önskvärdheten av att genom gynnsamma befordringsförhål- landen tillförsäkra kåren en kvalitativt god rekrytering.

Under rubriken »Arméns centrala intendenturanstalter och förråd» lämnar försvarsutredningen nedan en redogörelse för personalbehovet vid nämnda institutioner.

Såsom utredningen tidigare angivit bör en kapten ur intendenturkåren avses för tjänstgöring vid försvarsstaben, en vid arméstaben och två vid arméinspektionen.

Vid varje militärbefälsstab bör liksom hittills tjänstgöra en regements- officer ur intendenturkåren och vid samtliga militärbefälsstaber på fastlandet dessutom en kapten ur samma kår såsom expeditionsintendent. Vid envar av I., II., III. och V. militärbefälsstaberna bör tillkomma ytterligare en kapten, avsedd såsom instruktör vid den frivilliga befälsutbildningen.

Vid kommendantsstaben i Boden bör placeras en kapten ur intendentur— kåren såsom intendent.

För intendenturförvaltningstjänsten vid truppförbanden bör liksom hittills

B&H-241011]

beräknas i regel en kapten och en förvaltare vid intendenturkåren för varje truppförband.

Såsom befäl vid intendenturtrupperna erfordras enligt vad nedan anföres under >>Intendenturtrupperna» sammanlagt 1 major, 6 kaptener, Slöjtnanter, 3 förvaltare, 7 fanjunkare, 11 sergeanter och 37 furirer, vilka samtliga böra uppföras på staten för intendenturkåren.

I syfte att rationalisera utbildningen i freds- och krigsförvaltningstjänst framlägger försvarsutredningen nedan under rubriken >>Utbildningsanstalter» förslag till organiserande av en intendenturförvaltningsskola, till vilken inten- dentskurs, förvaltarkurs m. ii. utbildningskurser avses skola förläggas. Såsom chef för skolan bör beräknas en major och såsom adjutant och lärare en kapten, båda vid intendenturkåren.

På grundval av vad ovan anförts har försvarsutredningen funnit sig böra beräkna personalbehovet vid intendenturkåren på sätt, som framgår av föl— jande tabell. Tabellen är att betrakta såsom en beräkningsgrund, och de olika beställningarna böra enligt utredningens mening icke bindas till vissa bestämda befattningar.

- *? j 5 Uivil- ' Officerare [Underofficerarcj militär ,' ; j personal j % ':'-' b o."; i.: H ? Måns?—, a's? Eiga- % u”mr_,g—_, &??? Svängiga »1 småv— " | ' 1 ”' Q % ”' S l 554 » j *. » » | ; * Försvarsstaben ........... — _ _ l l; _ _ _ * _ _ l _ i _ . Arméstaben och arméinspektionen _ ', _ — l 3 l _ — l _ l _ _ 1 — » _ Intendentur-departementet ........ 4 l 2 j 5 , 16 3 _ _ » 1 j _ i] * l —— Arméns intendenturförråd i Stock- . j ! ; tj , holm, Nässjö och Boden ........ _ j _ » 3 l 3 _ 10 _ 1 4 _ * i — , Förplägpadsanstalterna iHässleholm ? » l , j * . * och Ostersund ................ _ j _ l _ j _ *, _ 2 _ | _ _ _ j _ : Arméns centrala beklädnadsverkstad _ 1 , _ I 1 ; _ 1 7 — * _ _ _ l _ ; Tre centralförråd ................ _ _ ' _ j — j _ 3 _ _ _ l _ 'j Sju militärbefälsstaber ............ — l 3 ' 4 : 10 , — _ _ _ _ _ å _ 1 Kommendantsstaben i Boden ...... _ _ , _ l 3 _ _ —— » _ [ —— * Nitton infanteriregementen ........ _ ; _ _ '» 19 , _ 19 _ — — — — 1 Tre kavalleriregementen .......... —— _ — . _ J 3 _ 3 _ — _ _ | _ , Fyra pansarregementen .......... _ ! — *, _ . 4 _ 4 -— —— — _ . — j Nio artilleriregementen och -kårer — ! _ i _ l 9 _ 9 _ » — —— — ! _ % Sju luftvärnsregementen och kårer _ ' _ 1 _ 7 —— 7 * _ _ — | _ * Tre ingenjörkårer ................ _ » — l _ 3 ; _ Ei ' _ — — — ' _ ; Signalregementet ................ _ 1 _ j _ 1 » — 1 _ , _ — — 'j _ ? Fyra trängkår-er .................. _ —— 1 — 4 ; 4 _ * _ 1 _ '. Intendenturtrupperna. ............ » — i —— f l i 6 : 8 3 7 3 11 37 _ 3 ,» Int-endenturförvaltuingsskolan ...l» — j _ 1 1 i 1 j — _ ' _ 1 _ _ — ; _ * Summajaij6l141921869»s»'1537 2 3, Reserv .......................... ;_;—|_ 2)— 31_]_;1_j—j Totalsummal 4 6 14 ml 8 72; S»15,3s Zl 3 , Nuvarande stat .................. [ 2 6 11 74 . 8 61 8 14 1 28 2 * 3 ,

På grund av ovanstående behovsberäkningar föreslår försvarsutredningen följande stat för intendenturkåren:

z"_ &_?— i Lönegrad Antal

Officerare:

chrstar .................................................... Oa 6 4

l Overstelöjtnanter ............................................ Oa. 5 6 ' Majorer .................................................... Oa 4 14 i Kaptener .................................................... Oa 3 94 l Löjtnanter .................................................. Oa 2 8 | Underofficerare: , Förvaltare .................................................. UO 3 72 l Fanjunkare .................................................. UO 2 8 = Sergeanter .................................................. UO 1 15 ) Manskap: | Furirer ...................................................... Ma 3 38 ! Civilmilitär personal: j Departementsskrivare ........................................ Ca 17 2 , Förrådsvaktmästare .......................................... Ca 7 3

Arméns centra/a intendenturanstalter och -förråa'.

Följande centrala anstalter och förråd lyda för närvarande under gene- ralintendenten nämligen:

arméns intendenturförråd i Stockholm, Karlsborg och Boden, förpläg- nadsanstalterna i Hässleholm och Östersund, centrala beklädnadsverksta- den samt de under år 1941 nytillkomna tre centralförråden.

I vad rör dessa anstalter och förråd förutsätter försvarsutredningen ingen ändring utom beträffande intendenturförrådet i Karlsborg. Lokalntrymmena för i Karlsborg förlagda truppförband och anstalter m. m. äro för närva— rande otillräckliga, vilket särskilt ur mobiliseringssynpunkt medför svårig- heter. Angelägna nybyggnaclsbehov föreligga bland annat vid intendentur- förrådet. Genom tillkomsten av Andra tygkompaniet, vilket icke lämpligen kan förläggas till annan ort än Karlsborg, enär kompaniet av praktiska skäl mäste anslutas till befintlig tygstation, bliva förhållandena i detta avseende ytterligare försämrade. Såväl på grund härav som med hänsyn till kom- munikationerna synes arméns intendenturförråd, utom kronobageriet och havremagasinet, samt Int 2 böra förflyttas till annan ort, varvid Tyg 2 kan övertaga frigjorda lokalutrymmen och mobiliseringsförhållandena förbättras. Av krigsorganisatoriska skäl föreslår försvarsutredningen, att arméns intenden- turförråd i Karlsborg samt Int 2 förläggas till trakten av Nässjö, där nya byggnader böra uppföras för förrådet och kompaniet.

Behovet av personal ur intendenturkåren vid intendenturanstalterna och förråden har försvarsutredningen beräknat på sätt nedan angives. Vad be- träffar erforderlig pensionerad personal i arvodesbefattning samt icke-ordi- narie personal synes denna böra upptagas på arméförvaltningens stat, varför försvarsutredningen icke finner anledning att närmare ingå på detta per- sonalbehov.

För vart och ett av de tre intendenturförråden bör beräknas en major, en kapten, tre förvaltare (i Boden fyra, varav en avsedd för fästningsmaga- sinet) och en sergeant (i Stockholm två).

De båda förplägnadsanstalterna kräva vardera en förvaltare, liksom även centralförråden. Såsom chefer för centralförråden böra avses pensionerade kaptener, vilka torde böra upptagas på staten för arméförvaltningen.

För arméns centrala beklädnadsverkstad beräknar utredningen en överste— löjtnant, en kapten och en förvaltare.

Intendenturtrupperna.

Intendenturtrupperna äro för närvarande i fredstid organiserade på tre intendenturkompanier, förlagda till respektive Stockholm, Karlsborg och Boden.

I vad avser antalet intendenturkompanier ifrågasätter försvarsutredningen ingen ändring. För intendenturkompaniet i Stockholm bör i samband med garnisonens utflyttning till Järvafältet därstädes uppföras ett nytt etablisse- ment. Intendenturkompaniet i Karlsborg bör på skäl, som försvarsutred- ningen ovan framhållit, förflyttas till trakten av Nässjö, där erforderliga byggnader böra uppföras för kompaniet i anslutning till det likaledes till trakten av Nässjö förflyttade intendenturförrädet. Intendenturkompaniet i Boden bör bibehålla nuvarande förläggning.

På grund av vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att intenden- turtrupperna i fred organiseras på följande intendenturkompanier:

Int 1 Första intendenturkompaniet ............ Stockholm (Järvafältet). Int 2 Andra intendenturkompaniet ............ Nässjö. Int 3 Tredje intendenturkompaniet .......... Boden. På grund av sin belägenhet kunna intendenturkompanierna i förpläg- nadshänseende icke lämpligen ansluta till annat truppförband utan synas böra självständigt bestrida sin förplägnadstjänst.

Den årliga utbildningskontingenten vid intendenturtrupperna framgår av särskilt bihang. Till Int 1 böra därjämte förläggas intendenturtrupper- nas officersaspirantskola samt en krigskassörskola. På grund härav blir behovet av befäl vid intendenturkompanierna följande:

Int 3

:* :» ..

Mau ................................................ Iiaptener ............................................ Löjtnanter ............................................ Förvaltare ............................................ Fanjunkare .......................................... Sergeanter ............................................. j Furirer .............................................. 1

wmeth H I www—ww

l l l |

Befälsbehovet är något större än det nuvarande, vilket har sin grund i den nytillkomna efterutbildningen (omskolningen). Med den omfattning för- valtningstjänsten vid intendenturkompanierna numera erhållit har utred— ningen vidare funnit sig böra beräkna en förvaltare för varje kompani.

Denna personal bör upptagas på intendenturkårens stat liksom även en förrådsvaktmästare för varje intendenturkompani i lönegraden Ca 7.

För förrådstjänsten erfordras vidare vid varje intendenturkompani två

förrådsmän i lönegraden MEO 5 och för förplägnadstjänsten en husmoder av 2. klass i lönegraden ME06 och en biträdande husmoder i lönegraden MEo 4. Behovet av skrivbiträden i lönegraden MEo 2 utgör vid Int 1 två och vid övriga intendenturkompanier ett. Samtlig här nämnd icke—ordinarie personal synes böra upptagas på särskild stat för intendenturtrupperna. På samma stat böra även uppföras en expeditionsunderofiicer (pensionerad underofficer) och ett skrivbiträde avsedda för intendenturförvaltningsskolan.

På grund av vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen följande stat . för in tendenturtmppema:

? intendentur- Löncgrad Int 1 * Int 2 Int 3 förvalt- i ' ningsskolan

|"

|

i

l ]*rnsimlcrml personal 1' arvodes— j befattning. l

l

Expeditionsunderoffirer ........ i — j — 1 l ]cl'c-ordz'naric personal. j , j » ) . ; , l » Förrådsmän .................... , MEO 5 2 l 2 j 2 — ) Husmoder av 2. klass .......... MEo 6 1 ' 1 1 — Biträdande husmoder .......... ) MEo 4 1 * 1 1 _ Skrivbitråden .................. ) MEo 2 2 1 1 l ! Fältlåkarkåren.

Enligt nu gällande organisation omfattar fältläkarkåren dels inom sjukvården vid armén permanent tjänstgörande läkare, dels bataljonsläkare vid fältläkarkåren, vilka äro skyldiga att tjänstgöra högst 21/2 månader årligen,

dels extra bataljonsläkare vid vissa garnisonssjukhus samt dels slutligen läkare på övergångsstat, på reservstat och i fältläkarkårens reserv. '

I detta hänseende ifrågasätter försvarsutredningen ingen ändring. Till frågan angående chefsskapet över fältläkarkåren återkommer utredningen framdeles.

Till fältläkarkåren hörande, inom den militära sjukvården permanent tjänst- görande läkare äro för närvarande placerade till tjänstgöring vid sjukvårds- styrelsen och sjukvårdsinspektionen, garnisonssjukhusen, arméfördelnings- staberna (motsvarande) och truppförbanden.

I nu gällande dispositioner i detta hänseende bliva vissa ändringar er- forderliga såväl med hänsyn till föreslagna förändringar beträffande försvars- väsendets och det militära sjukvårdsväsendets högsta ledning som till den ökade belastning på sjukvårdsväsendet vid armén, vilken kan väntas bliva en följd av den utsträckta första tjänstgöringstiden. I vad rör sjukvårds— tjänsten i Boden synes därjämte en principiell omläggning påkallad för att avlägsna vissa olägenheter, som vidlåda nuvarande system.

I det föregående har omnämnts, att den pågående militära förvaltnings- utredningen avser att framlägga förslag om inrättande av en för hela för- svarsväsendet gemensam sjukvårdsförvaltning. För armésjukvårdens vidkom-

mande innebär förslaget, att den gemensamma sjukvårdsförvaltningen över- tager de uppgifter, vilka för närvarande påvila arméförvaltningens sjukvårds— styrelse. Den nuvarande generalfältläkarbeställningen kommer därmed att bortfalla, liksom ock den nuvarande överfältläkarbeställningen. I stället avses tillkomma en arméöverläkare i lönegraden Cb 2 på fältläkarkårens stat. Den nuvarande sjukvårdsinspektionen avses skola inordnas i arméin- spektionen och bilda dennas sjukvårdsavdelning med arméöverläkaren såsom avdelningschef, tillika inspektör för sjukvården vid armén. Arméöverläkaren skall även vara chef för fältläkarkåren. Nedanstående personalberäkningar hänföra sig till den föreslagna nya organisationen.

Några hållpunkter för beräkning av behovet av läkare tillhörande fält- läkarkåren vid den för försvaret gemensamma sjukvårdsförvaltningen hava icke stått försvarsutredningen till buds. Utredningen har emellertid preli- minärt antagit att, i analogi med vad som för närvarande är fallet beträf- fande arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, en regementsläkare ur kåren permanent bör avses för tjänstgöring vid försvarsväsendets sjukvårdsför— valtning. Det förslag i fråga om sjukvärdsförvaltningens framtida organisa- tion, som är att vänta från 1941 års militära förvaltningsutredning, kan komma att giva anledning till ändring härutinnan.

För arméinspektionens sjukvårdsavdelning beräknar utredningen behovet av läkare till, förutom arméöverläkaren, tvä regementsläkare och en batal— jonsläkare ur fältläkarkåren.

För varje militärbefälsstab bör, liksom hittills för arméfördelningsstaberna, beräknas en fältläkare. Tidigare har någon sådan icke funnits vid militär- befälsstaben på. Gotland, där befattningen såsom st'absläkare upprätthållits av regementsläkaren vid I 18 vid sidan av dennes ordinarie tjänst vid rege— mentet. Den utökade första tjänstgöringen för de värnpliktiga och omlägg- ningen av inskrivningsväsendet komma emellertid att pålägga stabsläkaren ökade arbetsuppgifter. Krigsförberedelsearbetet för sjukvårdstjänsten på Gotland har även tagit ökad omfattning. På grund härav synes en särskild beställningshavare böra avses för stabsläkartjänsten jämväl vid militärbefäls- staben på Gotland, vilket även torde ha sin betydelse i betraktande av de svårigheter att vid behov åstadkomma en förstärkning av läkarpersonalen på Gotland som kunna uppträda i ett avspärrningsläge.

Den militära sjukvårdstjänsten i Boden är för närvarande organiserad på följande sätt: Vid staben vid Övre Norrlands trupper tjänstgöra en fält- läkare, två. regementsläkare och två. bataljonsläkare, vilka samtliga tillika upprätthålla befattningar vid garnisonssjukhuset, fältläkaren såsom chef- läkare, regementsläkarna såsom avdelningsläkare och bataljonsläkarna såsom underläkare. Vid garnisonssjukhuset tjänstgöra därutöver två regements- läkare samt ett antal extra bataljonsläkare, vilka vid sidan av sjukhus- tjänsten tillfälligt kunnat beordras till tjänstgöring vid truppförbandeni Boden. Särskilda läkare Hnnas icke vid något truppförband inom garnisonen.

Detta system för bestridande av sjukvårdstjänsten inom Bodens garnison har visat sig medföra vissa olägenheter. De läkare, som ombesörjt läkar- vården vid de olika truppförbanden, hava icke blivit i erforderlig grad sam-

manknutna med vederbörligt truppförband och därför ofta icke känt till- räckligt ansvar för sjukvården vid detta. Truppförbandscheferna hava också saknat det fasta stöd i sjukvårdsfrågor, som de måste göra anspråk på. och som endast torde kunna säkerställas genom att särskilda läkare per- manent placeras vid truppförbanden.

För att komma till rätta med dessa. olägenheter vill försvarsutredningen föreslå, att sjukvårdstjänsten inom Bodens garnison organiseras påföljande sätt. Vid kommendantsstaben placeras en fältläkare, vilken tillika är chef- läkare vid garnisonssjukhuset. Vid garnisonssjukhuset placeras i övrigt endast det antal läkare, som helt tagas i anspråk av verksamheten vid sjuk- huset, nämligen tre regementsläkare och fyra extra bataljonsläkare. Vid I 19 placeras, liksom vid övriga infanteriregementen, en regementsläkare och en bataljonsläkare. Samma antal läkare placeras även vid A8 och dessa läkare bestrida jämväl sjukvårdstjänsten vid S 1 B, Tyg 3 och Int 3. Slutligen placeras vid vardera A5 och Ing 3 en bataljonsläkare. Truppförbands- läkarna böra jämväl, på sätt under »Garnisonssjukhusen» angives, fullgöra viss tjänst vid garnisonssjukhuset.

Behovet vid övriga garnisonssjukhus av sjukhusläkare tillhörande fältläkar- kåren beräknar försvarsutredningen, i överensstämmelse med vad som anföres under »Garnisonssjukhusen», sålunda. Vid vartdera av garnisonssjukhusen i Eksjö och Linköping erfordras en regementsläkare och en extra bataljons— läkare, vid garnisonssjukhusen i Sollefteå och Skövde en regementsläkare och två extra bataljonsläkare samt vid garnisonssjukhuset i Karlsborg en bataljons- läkare. För närvarande upprätthållas befattningarna såsom chefläkare vid ovan nämnda garnisonssjukhus av regementsläkaren vid något på veder- börlig ort förlagt truppförband vid sidan av dennes ordinarie tjänst vid regementet. Sålunda äro regementsläkarna vid 14, I 12, 121, A9 och T2 tillika chefläkare vid garnisonssjukhusen i respektive Linköping, Eksjö, Sollefteå, Karlsborg och Skövde. Med den ökade arbetsbörda, som på grund av den utsträckta första tjänstgöringstiden för de värnpliktiga kan beräknas komma att påvila regementsläkarna, torde det emellertid icke längre bliva möjligt att med regementsläkartjänsten förena befattningen såsom chefläkare vid ett större garnisonssjukhus. Utredningen föreslår därför, att särskilda beställningshavare avses för chefläkarbefattningarna vid samtliga garnisons- sjukhus utom i Karlsborg. Vid sistnämnda garnisonssjukhus synes tjänsten som chefläkare fortfarande kunna bestridas av regementsläkaren vid LV 1. Här nämnda chefläkarbefattningar hava inräknats i det ovan angivna per- sonalbehovet. Vid garnisonssjukhusen tjänstgörande regementsläkare, ba- taljonsläkare och extra bataljonsläkare ur fältläkarkåren torde liksom för närvarande böra uppföras & staten för garnisonssjukhusen. Behovet vid garnisonssjukhusen av annan läkarpersonal än sådan tillhörande fältläkar- kåren ävensom behovet av övrig personal redovisas i annat sammanhang (»Garnisonssjukhusen»).

Behovet av läkare vid truppförbanden i övrigt har försvarsutredningen beräknat enligt nedanstående. '

Vid varje infanteriregemente erfordras en regementsläkare och en batal-

jonsläkare. Samma antal läkare bör även beräknas för artilleriregementena och trängkårerna.

Av pansarregementena böra P 3 och P 4, vid vilka regementen inskriv- ningsverksamhet kommer att äga rum på samma sätt som vid infanterire- gementena, erhålla vardera en regementsläkare och en bataljonsläkare. Vid övriga pansarregementen erfordras endast en regementsläkare.

För luftvärnsregementena bör likaledes beräknas en regementsläkare. Vid S 1 bör på grund av ökat arbetsomfäng nuvarande bataljonsläkar- beställning utbytas mot en regementsläkarbeställning.

Kavalleriregementena, artillerikärerna, luftvärnskårerna och ingenjörkårerna böra vardera erhålla en bataljonsläkare.

Vid krigsskolan finnes för närvarande en bataljonsläkarbeställning. Inne- havaren äger jämväl skyldighet att meddela undervisning i militär hälsolära. Han skall vidare följa krigsskolan på övningar såväl sommar- som vintertid. Med hänsyn härtill synes det önskvärt att till ifrågavarande tjänst knytes en yngre, vetenskapligt intresserad läkare, som dels kan tillföra undervisningen nya impulser, dels äger fysiska förutsättningar för att kunna följa krigsskolan pä övningar utom förläggningsorten. Enligt försvarsutredningens mening torde de bästa möjligheterna för att erhålla en läkare med dessa kvalifika— tioner skapas genom att en bataljonsläkare vid fältläkarkåren på förslag av arméöverläkaren och efter eget åtagande beordras såsom arvodesläkare vid krigsskolan för viss tid, exempelvis tre år åt gången. Utredningen föreslår sålunda, att den ordinarie bataljonsläkarbeställningen vid krigsskolan in- drages och att i stället en bataljonsläkare vid fältläkarkåren beräknas såsom arvodesläkare vid skolan.

Arméns underofficersskola har hittills med avseende på sjukvården anslutit till I 8. Med tillkomsten av försvarsväsendets läroverk och därmed följande omfattande internatförläggning vid underofäcersskolan blir detta icke längre möjligt utan bör en särskild bataljonsläkare avses för skolan.

Inom armésjukvärden föreligger årligen ett behov av extra läkare i sam- band med övningar i högre förband ävensom vid förfall för ordinarie läkare till följd av semester, sjukdom och kommendering samt vid uppstående va- kanser. Extra läkare erfordras även för inskrivningsförrättningarna samt för att bestrida sjukvårdstjänsten vid skidlöparbataljonen.

Behovet av extra läkare vid övningar i högre förband torde i regel kunna tillgodoses genom anlitande av värnpliktiga läkare, vilka fullgöra facktjänst- göring.

I övrigt torde behovet av extra läkare böra fyllas med bataljonsläkare vid fältläkarkåren, vilka äro skyldiga att tjänstgöra 21/9 månader årligen. Det erforderliga antalet bataljonsläkare vid fältläkarkåren har försvarsutred- ningen beräknat enligt följande grunder.

Vid truppförband, där såväl regementsläkare som bataljonsläkare finnas, förutsättas dessa läkare vikariera för varandra under semester och vid för- fall pä grund av sjukdom eller av annan anledning. Där endast en läkare finnes, måste denne vid ledighet eller förfall ersättas med en extra läkare. Sammanlagt beräknas av denna anledning årligen behöva uttagas 52 extra

tjänstgöringsmånader motsvarande 21 bataljonsläkare vid fältläkarkåren, var- till bör läggas en reserv om 2 läkare. För här ifrågavarande ändamål er- fordras Sålunda 23 bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

För inskrivningsförrättningarna förutsättes en läkare kunna ställas till förfogande från vart och ett av de 30 regementen, vilka enligt ovan före- slagits skola erhålla tvä ordinarie läkare. Härutöver erfordras emellertid 18 läkare under två månader. Genom anlitande av militärläkare på reserv— stat och i reserven torde 9 av dessa platser kunna fyllas, medan de åter- stående 9 måste utgöras av bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

För att tillgodose behovet av läkarvård vid skidlöparbataljonen måste uttagas sammanlagt 5 extra tjänstgöringsmånader motsvarande 2 bataljons- läkare vid fältläkarkåren.

Slutligen bör, som ovan nämnts, beräknas 1 bataljonsläkare vid fältläkar- kären för krigsskolan.

Det sammanlagda behovet av bataljonsläkare vid fältläkarkåren blir enligt ovanstående beräkningsgrund 35, vilket innebär en ökning med 5 i jämförelse med nuvarande antal. Det obetydliga överskott av arbetskraft, som uppkommer genom att endast 2 månader av disponibla 21/2 uttagas av de vid inskrivningsförrättningarna medverkande läkarna, bör betraktas som en nödvändig reserv.

Med hänsyn till vad ovan anförts har försvarsutredningen funnit sig böra beräkna personalbehovet vid fältläkarkåren på sätt, som framgår av följande tabell.

& ? > :a 5 _? Ess & . ;åj 5. så se: säs ”st-:= * == E%” :=”? så 1 * %* i = s ? rår : i j 5 = g 1 l Försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning ........ , —— i 1 —— & Arméinspektionens sjukvårdsavdelning ........ 1 1 — , 2 1 — —— * Sju militärbefälsstaber ........................ l —— 7 » — —— _ ! Kommendantsstaben i Boden .................. , —— 1 | —— — —— — , Nitton infanteriregementen .................... , — , 19 19 ——— ', Tre kavalleriregementen ...................... , —— , -— * 3 —— '— , P1 och P2 .................................. ——- —— 2 3 —- __ ! P3 och P4 .................................. l _— ? 2 i 2 1 Sju artilleriregementen ........................ i —— l 7 l 7 — — , Två, artillerikarer ............................ | | —— l 2 — » Tre luftvärnsregementen ...................... | 3 i —— 5 Fyra luftvärnskårer .......................... | — — , 4 —- , Tre ingenjörkårer ............................ — —— — ' 3 —— —- Signalregementet ............................ | — —— 1 i — — —— Fyra trängkarer .............................. —— — 4 i 4 -—- -— Arméns underofficersskola .................... i —— i l —— — Garnisonssjukhusen .......................... —— _ l 7 i 1 — 10 Fältlakarkåren ................................ -— -— , —— 35 -—— I Summa 1 s 48 47 35 10 ; Nuvarande stat .............................. 1) 5 [*)39 ! 41 30 10

1) För närvarande finnas en generalfältl'akare och en överfältläkare. 2) Dessutom en regementsläkare vid Karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar,vilken enligt gällande bestämmelser skall indragas vid nuvarande innehavares avgång.

På grundval av ovanstående personalberäkning föreslår försvarsutredningen följande personalförteckning för jältldkm'kåren :

Lönegrad Antal ;

Ordinarie tjänsten/("in: Civilmilitär personal: ) Chef, arméöverläkare 1; ...................................... Cb 2 1 ' Faltläkare .................................................. Ca 28 8 Regementsläkare vid garnisonssjukhusen [se »Garnisonssjuk-

' husen») .................................................. _—

( Regementsläkare ............................................ , Ca 26 41

Bataljonsläkare vid garnisonssjukhuset i Karlsborg (se ”Gar-J nisonssjukhusen») ........................................ -—- Bataljonsläkare ............................................ : Ca 22 465

. Eke-ordinarie personal:

Bataljonslakare vid fältläkarkåren .......................... 35 Extra bataljonsläkare (se »Garnisonssjukhusennl ............ ' —— »—

1) Intill dess ifrågasatt förändring med avseende på, sjukvftrdsstyielsens ställninu äger rum bör på. personalföi tecknin gen för fältläkarkåren' 1 stället för arméöverläkaren upptagas:

Qhef, generalfältläkai en ...................................... Cb 3 Overfaltläkare .............................................. Ca 30 1.

Fältläkarkårens reservstat och reserv behandlas av utredningen i annat sammanhang (»Reservanställd personal»).

Fältveterinärkåren.

Fältveterinärkåren omfattar enligt nu gällande organisation dels inom veterinärvården vid armén permanent tjänstgörande ordinarie veterinärer dels veterinärer i kårens reserv. Av skäl, vilka försvarsutredningen nedan framlägger, synes veterinärpersonalen vid armén böra utökas med ett antal icke-ordinarie bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren varjämte en reserv- stat för fältveterinärkåren bör inrättas.

Det förslag avseende den framtida gestaltningen av arméns ledande organ, vilket försvarsutredningen framlagt i ett tidigare sammanhang, innebär bland annat, att nuvarande veterinärinspektionen inordnas i arméinspektionen och bildar dennas veterinäravdelning med överfältveterinären såsom avdel- ningschef, tillika inspektör för veterinärvården vid armén. Utan hinder härav bör överfältveterinären alltfort kunna vara chef även för intendentur- departementets häst- och veterinär-byrå, därest denna i det förslag avseende förvaltningstjänstens ordnande, som är att förvänta från 1941 års militära förvaltningsutredning, kommer att kvarstå oförändrad. Överfältveterinären synes böra uppföras på staten för fältveterinärkåren med oförändrad löne- grad Ca 30. '

För arméinspektionens veterinäravdelning har försvarsutredningen be- räknat behovet av veterinärer till, förutom överfältveterinären, en regements— veterinär och en bataljonsveterinär.

Da 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag till organisation av intendenturdepartementet ännu icke föreligger, har försvarsutredningen varit hänvisad till att räkna med oförändrat behov av veterinärer för departe- mentets häst— och veterinärbyrå, nämligen, förutom överfältveterinären, en regementsveterinär. Förvaltningsutredningens förslag kan komma att giva anledning till ändring härutinnan.

För varje militärbefälsstab med undantag av VII. militärbefälsstaben bör beräknas en fältveterinär och för kommendantsstaben i Boden en rege- mentsveterinär.

Behovet av veterinärer vid truppförband och skolor m.m. synes böra beräknas med tillämpning av enahanda grunder som för närvarande gälla, med de avvikelser, som framgå av det följande.

Vid Ing 1 finnes för närvarande en bataljonsveterinär-beställning, vilken dock enligt 1936 års försvarsbeslut skall indragas vid nuvarande innehavares avgång, varefter det skall åligga regementsveterinären vid arméförvaltningens intendenturdepartement att bestrida veterinärvården vid kåren. Vid S 1 be- strides veterinär-vården för närvarande av regementsveterinären vid veterinär- inspektionen. Erfarenheterna visa emellertid, att båda de ovan nämnda regementsveterinärerna behöva tagas helt i anspråk för sin tjänst vid in— tendenturdepartementet respektive arméinspektionens veterinäravdelning. Olägenheterna härav hava för S 1 vidkommande starkt framträtt under de senaste åren, särskilt vid tillfällen, då tjänstgöring för regementsveterinären utom förläggningsorten erfordrats. På grund av det anförda föreslär för— svarsutredningen, att beställningen för en bataljonsveterinär vid Ing 1 bi- behålles med skyldighet för innehavaren att jämväl bestrida veterinärvården vid S 1.

För hästvården vid truppförbanden är det av avgörande betydelse, att underofficerarna och underbefälet äga ingående kännedom om hästen och dess värd. Grundläggande utbildning härutinnan bibringas vid underbefäle- skolorna. Enligt försvarsutredningens mening bör denna utbildning i vad avser de blivande underofficerarna kompletteras och fördjupas genom sär- skild undervisning vid arméns underofficersskola under sakkunnig ledning. På grund härav föreslår utredningen, att på. fältveterinärkårens stat upp— föres en beställning för en bataljonsveterinär avsedd för arméns under- officersskola.

Veterinärvärden vid Herrevadsklosters remontdepä bestrides för närva- rande av bataljonsveterinären vid K 2. I samband med att detta regemente ombildas till pansarregemente kommer emellertid nämnda beställning att indragas. Erfarenheterna hava visat, att stora krav måste ställas på veteri— närvården vid remontdepåerna. Sjukdomsfrekvensen bland remonter är hög, särskilt i vad rör smittsamma sjukdomar, och sjukdomsfallens art gör daglig tillsyn av veterinär nödvändig. Försvarsutredningen föreslår därför, att en särskild veterinär beräknas för Herrevadsklosters remontdepä och att med hänsyn härtill en ny bataljonsveterinärbeställning uppföres på fältveterinär- kårens stat. '

% , i 40: , uj ., =_ td J — (> 1 =: ' ca m. := , , :: , = 3 5 , ä ==! :; :; å ! & , 2 5! U,? &" ä :. " '—n , 5? 4 e:; 5- % , åå ä: E. % Anmärkningar ; , E; 5' == % , ":*; 5 ;; as * * 5- , = = if » 9, '.” 535 | . få: , 9: , = T' T' . , l , _ , , Arméinspektionens vete-é , . rinäravdelning ...... 1 , -_ 1 , 1)1 — 1) Veteriniirvårdcn vid försvar-e, ' Intendenturdepartemen-, ' och mméstaberna. tets hast- och veteri- ' närbyrä ............ —- 1 , — — I. militärbefälsstaben 1 — , —- — Regementsveterinärs åligganden * vid A 3. , II. militärbefälsstaben 1 —— —— , —— Regementsveterinärs åligganden - , . vid A 4. III. militärbefälsstaben — 1 — , — - _ Regementsveterinärs åligganden _ vid K 3. , IV. militärbefälsstaben —— 1 _— , _ ' Regementsveterinärs åligganden , ' 5 , vid K 1. V. militärbefälsstaben _ 1 _ i _— , —— Veterinärvården vid I 2. , VI. militärbefälsstaben _ 1 _ , _ _ » » Lv 7. * , Kommendantsstaben i , , , ,Regementsvctcrinärs respektive , Boden .............. — l —— 1 1 , — bataljonsveterinärs åligganden , | , i vid truppförband i Boden. ' K 1 .................. , -—— _, , 1 , — Veterinärvården vid P 1. K 2 .................. — —— 1 2)1 , — 2) Veterinärvården vid I 20. K 3 .................. — —— 1 , '— Veterinärvårdcn vid P 4 och S 1 Sk A 1 .................. —- 1 3,1 —— &) Veterinärvärden vid I 1 och Lv3. , A2 .................. _ _ , 1 4)1 * _ » »Lv6. . A 3 .................. — —— , —— 1 , Veterinär'vålden vid I 6 och S 1 K. , A 4 .................. — — ] _— 1 —— » » 1 Ö. ,; Ing] .................. _ _ , _ 1 , _ » »sr. , Ing 2 .................. — — , —— 1 —— » » 1 12. , Tl .................... — — , — 1 , — » » 14 och Lv2.* T 2 .................... —— _— , — 1 —— » » Gudhems re-, , , montdcpå. T 3 .................... —— — — 1 , -—— n » 1 21. , T 4 .................... —— , —— , —— , Ridskolan ............ — l 1 , —— , Arméns underofficers— , » , skola ................ _ * _ _ 1 _ Veterinärvärrlen vid 18. , Herrevadsklosters re- , ! montdepa .......... _ ' 1 -— n » Herrevads- , Faltveterinärkåren . . . . — , _ , »— — , 10 klosters dressyranstalt. , ! Summa 1 ' 6 , 7 17 ,, 10 , ' Nuvarande antal ...... 1 , 5 , 7 15 , — ,

På grund av ovanstående personalberäkning föreslår försvarsutredningen följande personalfö;teckning för _fältveterz'närkåren:

Lönegrad , Antal Ordinarie tjänstemän. , Civilmilitar personal: , Chef, överfältveterinär ............................... ' ....... C a 30 , 1 , , Faltveterinäa'er ................ ' ............................ Ca 26 6 Regementsveterinärer ...................................... , Ca 22 , 7 , Bataljonsveterinärer ........................................ Ca 20 * 17 . . , Icke—or(lmarze personal. ,: Bataljonsveterinärer vid fåltveterinärkären .................... 10

Vid övningar i högre förband uppstår årligen ett behov av extra veteri- närer, särskilt vid kavalleri- och artilleriregementena. Detta behov torde eme11ertid i. regel kunna tillgodoses genom anlitande av värnpliktiga veteri- närer, som fullgöra facktjänstgöring.

Ett ytterligare behov av extra veterinärer uppkommer vid ordinarie be- ställningshavares semester eller förfall på grund av sjukdom eller kommen- - (lering ävensom vid uppstående vakanser. Vid truppförband med två veteri-

närer torde man i regel icke behöva räkna med något behov av vikarier. För övriga truppförband har försvarsutredningen beräknat behovet till sam- manlagt 46 extra tjänstgöringsmånader.

Tidigare har behovet av extra veterinärer i stor utsträckning kunnat fyllas genom att personal i reserven inkallats till tjänstgöring. På. grund av det nya system för rekrytering av fältveterinärkårens reserv som iannat sammanhang (»Reservanställd personal») föreslås kommer emellertid till- gången på personal i reserven att väsentligt nedgå. Till någon del torde denna nedgång kunna kompenseras genom att värnpliktig personal i sam- band med facktjänstgöring i ökad utsträckning tages i anspråk såsom vika- rier för ordinarie veterinärer. För att öka tillgången på militärveterinärer kommer försvarsutredningen vidare i det följande att föreslå inrättande av en reservstat för fältveterinärkåren, omfattande två regementsveterinärer och två bataljonsveterinärer.

Genom anlitande av personal på reservstat och i reserven samt av värn- pliktig personal torde omkring 21 av de årligen erforderliga 46 extra tjänst- göringsmånaderna kunna beräknas bliva fullgjorda, medan återstående behov, omfattande 25 tjänstgöringsmånader, måste tillgodoses på annat sätt. På grund härav föreslår försvarsutredningen, att en ny kategori av militär— veterinärer upptages på fältveterinärkårens stat, nämligen bataljonsveteri- närer vid fältveterinärkåren, vilka inom fältveterinärkåren böra erhålla en ställning motsvarande bataljonsläkarnas vid fältläkarkåren. Med en årlig tjänstgöringsskyldighet för bataljonsveterinärerna vid fältveterinärkåren om 21/2 månader, uppgår behovet av sådana veterinärer till 10, vilket antal så- lunda bör uppföras på staten för fältveterinärkåren.

På grundval av vad ovan anförts har försvarsutredningen funnit sig böra beräkna personalbehovet vid fältveterinärkåren på sätt som framgår av tabell å sid. 188.

Arméns sjuksköterskekår.

I arméns sjuksköterskekår inräknas för närvarande samtliga vid trupp— förbanden anställda sköterskor. I anslutning till arméförvaltningens anslags— äskanden för budgetåret 1942/43 har ämbetsverket föreslagit, att jämväl för vissa av arméns skolor upptagna sjuksköterskebefattningar måtte överföras till sjuksköterskekåren. Utredningen ansluter sig till detta förslag.

För närvarande finnes vid varje truppförband och för varje skola med egen sjukavdelning en sköterska i lönegraden Eo 7. Sammanlagt för trupp-

förband och skolor finnas upptagna 48 dylika sjuksköterskebefattningar, sålunda fördelade:

1 vid varje infanteriregemente........................................._... :21 1 vid varje kavalleriregemente .............................................. = 4 1 vid varje artilleri- och luftvärnsartilleriregemente samt vid var och

en av beredskapsdivisionerna i Sundsvall och Malmö ................ :13 1 vid varje ingenjörkår ...................................................... = ?) 1 vid Signalregementet ...................................................... : 1 1 vid varje trängkår ........................................................ = 4 1 vid krigsskolan ............................................................ = 1 1' vid arméns underofficersskola ............................................ = 1

Summa 48

Försvarsutredningen föreslår, att i huvudsak samma beräkningsgrunder som hittills även i fortsättningen tillämpas, dock med de ändringar, som i det följande närmare motiveras.

Utredningen har i annat sammanhang föreslagit en utökning av antalet truppförband. Sammanlagt har föreslagits en ökning i förhållande till nu— varande antal med fyra truppförband, för vilka sjuksköterskor i enlighet med ovan anförda beräkningsgrunder erfordras. På grund härav föreslås, att fyra nya sjuksköterskebefattningar för ovan angivet behov måtte uppföras på staten för arméns sjukvårdsväsende.

I anslagsäskandena för budgetåret 1942/43 har arméförvaltningen med förebärande av särskilda skäl hemställt,

att för envar av trängkårerna ytterligare en sjuksköterskebefattning. av- sedd för s. k. instruktionssköterska, måtte inrättas;

att en befattning som sjuksköterska vid infanteriskjutskolan likaledes måtte inrättas samt

att sjuksköterskekåren måtte utökas med ytterligare två befattningar för ambulerande sjuksköterskor i Stockholm och Boden.

De sålunda föreslagna ändringarna 'dnner utredningen välmotiverade och föreslår sålunda, att ytterligare sju sjuksköterskebefattningar för ovan angivna ändamål uppföras på staten för arméns sjukvårdsväsende. Härutöver torde för Göta trängkårs kompani i Nora, där sjukvårdsutbildning kommer att bedrivas året runt, böra beräknas en instruktionssköterska.

I nyssberörda anslagsäskanden har arméförvaltningen vidare anfört, att ett genomförande av den föreslagna nya freds— och krigsorganisationen syntes kräva, att vid vissa truppförband ytterligare en sjuksköterska an- ställdes. Under hänvisning till den pågående försvarsutredningen har äm- betsverket likväl inskränkt sig till att äska medel för anställande tills vidare av ett ökat antal extra sjuksköterskor. Utredningen anser emellertid, att tillräckliga erfarenheter ännu icke föreligga för ett bestämt ställningstagande till frågan om en permanent utökning av antalet sjuksköterskor vid trupp— förbanden. I stället har utredningen i annat sammanhang (»Kostnadsbe— räkningar för armén») föreslagit, att utgiftsposten för extra sjuksköterskor

måtte upptagas till det belopp, som av arméförvaltningen äskats för budget- året 1942/43.

På grund av vad sålunda anförts föreslår utredningen, att på staten för arméns sjukvårdsväsende uppföras sammanlagt 60 befattningar för sjuk— sköterskor i lönegraden MEo 7, fördelade till tjänstgöring på följande sätt:

vid varje infanteriregemente .............................................. = 19 vid varje kavalleriregemente .............................................. = 3 vid varje pansarregemente ................................................ = 4 vid varje artilleriregemente och -kår .................................... = 9 vid varje luftvärnsregemente och -kår .................................. = 7 vid varje ingenjörkår ...................................................... = 3 vid Signalregementet ...................................................... = 1 vid varje trängkår ........................................................ = 8 vid Göta trängkårs kompani i Nora ' _— vid infanteriskjutskolan _ vid krigsskolan _ vid arméns underofficersskola med försvarsväsendets läroverk _ ambulerande sjuksköterska i Stockholm _— ambulerande sjuksköterska i Boden .................................... —

_HHHHHIQHHHHHHH

I l—tb—Ay—nb—Ål—lt—e'

Summa (30

I förhållande till nuvarande stat innebär förslaget en ökning av antalet sjuksköterskebefattningar vid armén med 12.

Garnisonssjukhusen.

Antalet garnisonssjukhus är för närvarande sex, nämligen garnisonssjuk- husen i Karlsborg, Skövde, Eksjö, Linköping, Sollefteå och Boden. Därtill komma garnisonsavdelningarna vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. Någon förändring härutinnan ifrågasättes icke.

I ett den 3 november 1939 av inom försvarsdepartementet tillkallade sak— kunniga avgivet betänkande angående vissa med vården av civila patienter å garnisonssjukhusen sammanhängande organisationsfrågor hava föreslagits bland annat vissa förändringar i fråga om garnisonssjukhusens personal. På grundval härav har därefter viss mindre ökning av såväl antalet läkare som övrig personal av riksdagen beslutats.

Vid den tidpunkt, då nyssnämnda betänkande avgavs, kunde de ändringar i fråga om försvarskrafternas organisation samt utbildningstiden för de värn— pliktiga, som nyligen genomförts eller varom förslag nu framlägges, icke förut- ses. Jämförd med den organisation, som de sakkunniga lagt till grund för sitt betänkande, kommer den blivande organisationen att ställa väsentligt ökade krav icke endast på truppförbandsläkarna utan jämväl på personalen vid garnisonssjukhusen. I förevarande sammanhang bör även beaktas, att, sedan ifrågavarande betänkande avgavs, en del tidigare icke använda under— sökningsmetoder (tuberkulosspaning, blodgruppsbestämning m. m.) samt vacci—

nationer av olika slag blivit föreskrivna inom den militära sjukvården, vilket allt i hög grad tager läkarnas tid och arbete i anspråk. Slutligen måste hän- syn tagas till att garnisonssjukhusen, för att vinna klientelets förtroende böra tillförsäkras lika högt kvalificerad personal som de civila sjukhusen. Därest arbetsbördan för personalen på de förra blir större än för mot— svarande befattningshavare vid lasaretten utan att häremot svarande kompen- sation erbjudes, synes emellertid stor risk föreligga för att hithörande tjänster bliva mindre eftersökta och att sålunda en kvalitetsförsämring blir följden.

På grund av vad sålunda anförts vill utredningen föreslå, att frågan om personalbehovet vid garnisonssjukhusen upptages till förnyad omprövning.

Vad angår garnisonssjukvården i Stockholm. har utredningen, med hänsyn till att dess nuvarande organisation i viss mån har provisorisk karaktär och torde komma att göras till föremål för övervägande i särskild ordning, icke ansett sig böra ingå på frågan om personalbehovet för garnisonsavdelningarna vid Karolinska sjukhuset i Stockholm.

Beträffande personalbehovet vid garnisonssjukhnsen får utredningen anföra följande.

Garnisonssjulrbuset i Karlsborg.

I fråga om läkarpersonalen vid garnisonssjukhuset i Karlsborg ifrågasättes icke någon ändring.

Garnisonssjuk/ruset i Skövde.

Vid sjukhuset, som är avsett för kirurgiska fall, finnas följande läkare: en chefläkare, tillika regementsläkare vid Göta trängkår; en röntgenläkare, tillika regementsläkare vid Skaraborgs regemente; samt två biträdande läkare, av vilka en tillika är bataljonsläkare vid Skaraborgs regemente och en är extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens stat.

I enlighet med vad förut framhållits kunna befattningarna som chefläkare och truppförbandsläkare efter genomförd omorganisation i regel icke längre förenas hos en och samma befattningshavare. Utredningen föreslår därför, att en ny regementsläkarbeställning, avsedd för garnisonssjukhuset måtte till- komma. Befattningen som röntgenläkare synes fortfarande kunna upprätthållas av truppförbandsläkare.

Det har visat sig omöjligt för bataljonsläkaren vid Skaraborgs regemente att samtidigt tjänstgöra såsom läkare vid garnisonssjukhuset. Hans tjänst— göring vid sjukhuset har därför upphört och hans åligganden bestridas för närvarande av beredskapsinkallade läkare. Det torde därför bliva nödvändigt att förstärka läkarpersonalen vid garnisonssjukhuset med ytterligare en extra bataljonsläkare.

På. grund av vad sålunda anförts föreslås, att en regementsläkarebeställning, avsedd för chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Skövde, uppföres å garnisons— sjukhusens stat samt att ytterligare en extra bataljonsläkarbefattning tillkom— mer vid sjukhuset.

Vid sjukhuset, som är avsett för medicinska. fall och vars sängantal uppgår till 90, finnas följande läkare:

en chefläkare, tillika regementsläkare vid Jönköpings—Kalmar regemente; en röntgenläkare, tillika bataljonsläkare vid nämnda regemente; samt en biträdande läkare, extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens stat. Av skäl som förut anförts bör befattningen som chefläkare vid sjukhuset skiljas från regementsläkarbeställningen. Utredningen föreslår därför, att en ny regementsläkarbeställning, avsedd för garnisonssjukhuset i Eksjö, upp- föres på garnisonssjukhusens stat.

Garnisonssjukhuset i Linköping.

Vid sjukhuset, som är uppdelat på en allmän medicinsk avdelning om 39 i sängar och en avdelning för öron—, näs- och halssjukdomar om 40 sängar, finnas .1 för närvarande följande läkare: ' en chefläkare, tillika läkare vid öronavdelningen samt regementsläkare vid Livgrenadjärregementet; ; en läkare på allmänna avdelningen, tillika regementsläkare vid Svea träng-

kår; samt

en biträdande läkare vid öronavdelningen, extra bataljonsläkare på garni— sonssjukhusens stat.

I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande förut nämnda garnisonssjukhus bör jämväl för chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Lin— köping å garnisonssjukhusens stat uppföras en beställning som regementsläkare. Detta krav framstår med så mycket större skärpa som sjukhusets öronavdel- ning är en av landets största. På grund av att utredning pågår rörande sjuk- husets omfattning förutsätter utredningen i varje fall tills vidare ingen för- ändring beträffande övriga läkare.

Garnisonssjukhuset i Sollefteå. Vid sjukhuset, som är avsett för medicinska fall och vars sängantal uppgår till 90, finnas följande läkare: en chefläkare, tillika regementsläkare vid Västernorrlands regemente; samt två. biträdande läkare, extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens stat. Röntgenläkaren vid Sollefteå lasarett biträder för närvarande som konsul— terande röntgenläkare vid garnisonssjukhuset. I fråga om denna personal ifrågasättes icke någon annan ändring än att en- för chefläkaren avsedd befattning som regementsläkare, i analogi med vad som ; föreslagits för förut nämnda garnisonssjukhus, bör uppföras på sjukhusens 1 stat. '

Garnisonssjukhuset i Boden.

Sjukhuset, vars sammanlagda sängantal för närvarande är 278, är uppdelat på en kirurgisk avdelning med 62, en medicinsk avdelning med 76, en ögon- avdelning med 14, en epidemiavdelning med 68, en reumatikeravdelning med 48 och en barnbördsavdelning med 10 sängar.

Följande läkartjänster finnas för närvarande vid sjukhuset: en chefläkare, tillika ögonläkare och därjämte fältläkare vid Övre Norrlands truppers stab (fältläkare på fältläkarkårens stat);

överläkaren på kirurgiska avdelningen (regementsläkare på garnisonssjuk— husens stat);

överläkaren på medicinska avdelningen med reumatiker— och epidemiavdel- ningarna (regementsläkare på garnisonssjukhusens stat);

röntgenläkaren, tillika tjänstgörande som regementsläkare vid Bodens artil— leriregemente, vilken bestrider jämväl läkarvården vid Norrbottens artilleri- kår och Signalregementets till Boden detacherade kompani samt 3. intenden- turkompaniet (regementsläkare på fältläkarkårens stat);

överläkaren vid pediatriska avdelningen, tillika tjänstgörande som rege- mentsläkare vid Norrbottens regemente (regementsläkare på fältläkarkårens stat);

förste underläkaren på medicinska avdelningen, tillika tjänstgörande som bataljonsläkare vid Bodens artilleriregemente (bataljonsläkare på fältläkar— kårens stat);

förste underläkaren på kirurgiska avdelningen, tillika tjänstgörande som bataljonsläkare vid Bodens ingenjörkår (bataljonsläkare på fältläkarkårens stat) samt

ytterligare fem läkare, extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens stat.

Behovet av truppförbandsläkare inom Bodens garnison har förut av utred- ningen upptagits till prövning (se härom under rubriken »Fältläkarkåren»). Samtidigt har härvid framhållits, att truppförbandsläkarna jämväl anses kunna fullgöra viss tjänst vid garnisonssjukhuset. Utredningen anser sig böra på. peka, att härvid avsteg i viss mån gjorts från de beräkningsgrunder, som till- lämpats i fråga om läkartjänsterna vid övriga garnisonssjukhus. Beträffande dessa har nämligen anförts, att sjukhustjänst av mera krävande slag icke bör förenas med trupptjänst. Bodens garnison intager emellertid i här berört hän— seende en särställning, något som även tidigare beaktats. Svårigheterna att inom Boden med omnejd erhålla civil praktik hava sålunda ansetts böra kom- penseras genom att utsikter till lasarettspraktik erbjudas truppförbandsläkarna, enär i annat fall läkar-tjänsterna vid truppförbanden i Boden på grund av brist på kompetenta sökande måste förutses bliva mycket svåra att besätta. För att emellertid tjänsten som truppförbandsläkare skall kunna förenas med tjänsten som sjukhusläkare utan att därför bliva alltför betungande, bör liksom hittills antalet läkartjänster vid garnisonssjukhuset beräknas till ett förhållandevis större antal än vid övriga sjukhus.

Utredningen har i ett föregående sammanhang föreslagit, att fältläkaren vid kommendantsstaben i Boden jämväl skall bestrida tjänsten som chefläkare vid garnisonssjukhuset. Han bör dessutom vara överläkare vid någon av sjuk— husets avdelningar. Till dessa befattningar synes den överläkare böra ifråga— komma, som förutom administrativa egenskaper besitter nödig militär kom— petens.

På grund av den tidigare upprepade ganger påtalade ökade arbetsbördan

för truppförbandsläkarna synes det vara uteslutet, att tjänst som sådan i fort— ' sättningen liksom hittills skall kunna kombineras med tjänsten som röntgen— läkare vid sjukhuset. På grund härav föreslås, att en ny regementsläkarbeställ- ning avsedd för röntgenläkaren uppföres på garnisonssjukhusens stat.

Övriga i ett föregående sammanhang föreslagna truppförbandsläkare (se härom under rubriken »Fältläkarkåren») böra samtidigt bestrida viss tjänst vid garnisonssjukhuset i huvudsak enligt följande:

regementsläkaren vid Norrbottens regemente: överläkare vid pediatriska avdelningen;

regementsläkaren vid Bodens artilleriregemente: överläkare vid planerad öronavdelning;

bataljonsläkaren vid Norrbottens regemente: underläkare vid röntgenavdel- ningen; _

bataljonsläkaren vid Norrbottens artillerikår: förste underläkare vid kirur- giska avdelningen;

bataljonsläkaren vid Bodens ingenjörkår: förste underläkare vid medicinska avdelningen.

Med hänsyn till den förstärkning av läkarpersonalen vid sjukhuset, som blir en följd av den föreslagna ökningen av antalet truppförbandsläkare, anser sig försvarsutredningen kunna föreslå en minskning av antalet extra bataljons- läkare .med en, varvid antalet läkare av denna kategori skulle bliva fyra i stället för nuvarande fem.

Jämväl i fråga om annan personal än läkarna hava krav framställts på vissa utökningar. Försvarsutredningen anser icke uteslutet, att dessa krav åtmin- stone i viss utsträckning kunna vara befogade. Då utredningen emellertid icke har tillräckligt underlag för ett bedömande av hithörande spörsmål, framlägger utredningen icke något förslag i denna del. I anslutning till vad som före— slagits i statsverkspropositionen till 1942 års riksdag föreslås dock 25 sjuk— skötersketjänster bliva överförda på ordinarie stat med placering i lönegra- den A 7.

Under åberopande av det anförda anser utredningen, att å personalförteck- ningen för garnisonssjukhusen böra uppföras följande beställningar:

Befattning Lönegrad 7 regementsläkarel) .................................................................. Ca 26 1 bataljonsläkare?) .................................................................. Ca 22 1 maskinist ........................................................................... Ca 12 25 sjuksköterskor ..................................................................... A 7 1 eldare av 1. klassen ............................................................... Ca 7

Härtill komma 10 befattningar för extra bataljonsläkare i lönegraden MEx 22.3)

1) En vid vartdera av garnisonssjukhusen i Skövde, Eksjö, Linköping och Sollefteå samt tre vid garnisonssjukhuset i Boden.

2) Vid garnisonssjukhuset i Karlsborg. 3) Två vid vartdera av garnisonssjukhusen i Skövde och Sollefteå, en vid vartdera av garnisonssjukhusen i Eksjö och Linköping samt fyra vid garnisonssjukhuset i Boden.

Kostnaderna för garnisonssjukhusen hava icke inräknats bland kostnaderna för arméorganisationen utan ingå bland de inledningsvis uppskattade beloppen för »Gemensamma kostnader». Skälet härtill är, att kostnaderna i fråga i den nuvarande uppställningen av fjärde huvudtiteln icke upptagas under »Armén» utan under rubriken »Vissa försvarsväsendet tillhörande institutioner».

Armémusiken. Armémusikens nuvarande omfattning samt de olika musikkårernas sam- mansättning framgå av följande tablå: 4 1 Typ 1 Typ 11 l Typ III ! | * . ' 12—118,lK1,K2A2 ' i”"c'llm 120,121;AG,A9',TÄ | l ! Musikdirektör .................................. | 1 1 1 i ' Musikfanjunkare .............................. * 3 2 l 1 j Musiksergeanter .............................. 1 7 4 J 3 Musikfurirer .................................. , 4 4 3 ! Musikkorpraler .......................... . j 4 2 1 ; Musikvicekorpraler och meniga .......... . , 14 8 l 5 [ Musikelever .................................. , 7 5 i 4 , Summa 40 26 * 18 l

Organisationen innebär, att inom varje hittillsvarande förläggningsort finnes en musikkår, i Stockholm två.

Enligt den av utredningen föreslagna fredsorganisationen för armén till- komma tre förläggningsorter, nämligen Malmö (Lv 4), Sundsvall (Lv 5) och Luleå (VI. militärbefälsstaben samt Lv 7). Försvarsutredningen finner en musikkår önskvärd för var och en av dessa förläggningsorter, men vill av ekonomiska skäl inskränka sig till att föreslå uppsättande av en musikkår vid Lv 7. Genom förläggningen till Luleå av såväl VI. militärbefälsstaben som Lv 7 och en Hygbaskår blir nämligen denna stad såsom garnisonsort av sådan betydenhet, att den icke bör sakna militärmusik.

För Stockholms vidkommande inträder i och med att huvuddelen av garnisonen utdyttar till Järvafältet och ett nytt pansarregemente (P 1) till- kommer i viss mån ett nytt läge i fråga om musiktjänsten. I Stockholm kommer att kvarbliva allenast K 1 med tillhörande garnisonskompani m.m. Den dubbla uppgiften att utföra musik vid förläggningarna på Järvafältet och bestrida musiken i samband med vaktgöringen i Stockholm ställer musikorganisationen inför ökade krav, vilka icke torde kunna uppfyllas av de två befintliga musikkårerna (I 1 och K 1). Utredningen föreslår därför, att en ny musikkår uppsättes vid A 1.

Vad beträffar musikkårernas sammansättning gäller, att den ringa nume- rären hos musikkårerna av typ III vållat stora svårigheter att upprätthålla en tillfredsställande stämbesättning. Vid förfall för någon av den kvalifice- rade personalen, som trakterar ledande stämma, hava möjligheterna att ut- föra musik i hög grad inskränkts. Utredningen vill därför förorda, att de sex musikkårerna av typ III uppfiyttas till typ II samt att de föreslagna båda nya musikkårerna vid A 1 och Lv 7 likaledes göras av typ II. Då

garnisonstjänsten enligt utredningens förslag kommer att vara anknuten till K 1:s etablissement i Stockholm, synes det utredningen riktigast, att den musikkår av typ I, som för närvarande finnes vid I 1, efter dettas ut- flyttande till Järvafältet överföres till K 1 och att I 1 i stället erhåller musikkår av typ II. Därav synes icke behöva följa, att hela musikkåren

vid K 1 skall vara beriden.

För handläggning inom arméstaben och arméinspektionen av ärenden berörande armémusiken förutsätter utredningen att, efter genomförandet av nyssnämnda förändring, musikdirektören vid K 1 skall vara skyldig lämna chefen för armén det biträde, som nu åligger musikdirektören vid I 1.

I fråga om musikdirektörernas löneförhållanden gäller för närvarande, att musikdirektörsbeställningen vid I 1 är upptagen ilönegraden Oa 3 varjämte Kungl. Maj:t kan uppflytta ytterligare högst fyra musikdirektörer, vilka er- hållit kaptens tjänsteställning, till nämnda lönegrad. I övrigt äro musik— direktörerna uppförda i lönegraden Oa 2. Med hänsyn till de tekniska och militära krav, som måste ställas på musikdirektörerna, samt till att till— fällena till biförtjänster numera blivit genom den maskinella musikens ut-

i veckling i hög grad beskurna. synes det befogat, att något utöka det antal musikdirektörer, som enligt Kungl. Maj:ts beslut kan uppflyttas från löne- — grad Oa 2 till Oa 3. Utredningen föreslår, att antalet ökas till sju, var— igenom flertalet musikdirektörer torde erhålla utsikt att före avgången ur tjänst uppnå lönegrad Oa 3 med därmed följande pensionsförmåner. Efter genomförandet av den föreslagna förändringen med avseende å I I:s och K I:s musikkårer synes musikdirektörbeställningen vid K 1 istället för den vid I 1 böra obligatoriskt placeras i lönegraden Oa 3.

Beträffande musikelevernas kontanta ersättning förutsätter utredningen, att sagda ersättning utgår med 360 kronor om året, eller lkrona om dagen, vilket motsvarar värnpliktigas dagavlöning.

Den föreslagna musikorganisationens omfattning framgår av följande tablå:

.. _ -.,r. ..., ._,,,,...,._

Typ 1 Typ II I I_I 8, Totalsumma Summa ökning _. * I 11—1 18, för samtliga tillförhållandde Loncgrad I 19 och I 20, 1 21, musikkårer * ””Y"?" & K 1 P 2_1> 47 organisation [ A 1, A 2. A 6, ; Lv 1, Lv 7, T 4 | 2 st. 27 st. 29 st. + 2 st Musikdirektörer ............ Oa 3 l 1 1 'I 8 + 3 Musikdirektörer .............. Oa 2 f I 21 1 Musikfanjunkare ............ Hc 2 3 2 60 + 10 Musiksergeauter ............ Uo 1 7 4 122 + 14 Musikfurirer ................ Ma 3 4 4 116 + 14 Musikkorpraler .............. Me 2 4 2 62 + 10 Musikvicekorpraler och meniga Ma 1 14 8 244 + 34 Musikelever ................ — 7 5 149 + 16 Summa — 40 26 782 +100

Musikpersonalen bör liksom för närvarande upptagas på staten för veder- börligt truppförband.

Särskilt organiserad polis finnes för närvarande inom armén endasti Boden och Karlsborg, underställd kommendanten i Bodens fästning respektive platsbefälhavaren i Karlsborg.

Personalen utgöres av: i Boden: 1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar och 24 konstaplar samt i Karlsborg: 1 överkonstapel och 1 konstapel.

Någon principiell förändring av polispersonalens uppgifter synes icke påkallad. I fråga om organisationen torde dock vissa ändringar böra vid- tagas i syfte att öka effektiviteten och säkerställa samarbetet med det civila polisväsendet. I vad rör polisen i Boden är denna fråga för närvarande föremål för undersökning av särskilt tillkallade sakkunniga. Försvarsutred- ningen, som under hand delgivits de sakkunnigas uppfattning i ärendet, vill för sin del i princip förorda det alternativ enligt vilket utredningsarbetet för närvarande bedrives, nämligen organiserandet av en gemensam — civil — poliskår i Boden, åt vilken skulle uppdragas jämväl vissa militära polis- uppgifter. En lösning efter denna linje förutsätter dock enligt försvarsut- redningens mening, att kommendanten i Bodens fästning tillförsäkras ett avgörande inflytande i vad rör de militära uppgifterna. Försvarsutredningen förutsätter vidare, att den nuyarande polispersonalens intressen vid en om— organisation i antydd riktning bliva vederbörligen beaktade.

Då ovannämnda utredning rörande en eventuell omorganisation av polis- väsendet i Boden ännu icke är slutförd, anser sig försvarsutredningen icke för närvarande böra avgiva något ändringsförslag i vad avser polispersonalen i Boden. Icke heller beträffande polispersonalen i Karlsborg finner utred- ningen anledning att föreslå någon förändring.

Polispersonalen har av försvarsutredningen uppförts på staten för kom- mendantsstaben i Boden respektive staten för platsbefälet i Karlsborg.

Arméhundväsendet. I fråga om arméhundväsendets organisation och uppgifter anser försvars- utredningen icke skäl föreligga att föreslå några förändringar. Utredningen förutsätter sålunda följande .s'tat för arméhundnäsendpt:

___—_________________ Lönegrad Antal

Officer: Ordinarie tjänstemän.

Kapten (ryttmästare), chef för arméhundskolan (arvode) ...... Oa 3 1 Underofficer :

Sergeant .................................................. UO 1 1 Manskap:

Furirer ....................... . ............................. Ma 3 2 Officer: Pensionerad personal i m-vodesbefattning.

Chef" för arméhundvåsendet ................................ — 1 Underofficer :

Tillsyningsman ............................................ 1

Icke-ordinarie personal. Vaktmästare, dressörer .................................... MED 5 2 Skrivbitr'ade ................................................ MEo 2 1

E. Arméns övergångsstats- och reservpersonal.

Övergångsstaten.

Från övergången till 1925 års härordning kvarstå ännu mer än 200 befatt- ningshavare på övergångsstat, huvudsakligen kompaniofficerare och under- officerare. En del av särskilt de sistnämnda äro anställda i arvodesbefatt ningar inom försvarsväsendet. Tillgången på personal på övergångsstat kompenserar till en del befintliga brister på reservstatspersonal under den kommande femårsperioden.

Den nuvarande tillgången på personal på övergångsstat ävensom den be— räknade tillgången 1946 och 1950 framgår av nedanstående tablå. r 1942 i 1946 1950 Kcmpaniof'ficerare .............................. 134 1 54 13 Underofficerare (utom musikunderofficerare) . . . .3 81 ' 15 2 Musikunderofficerare ............................ ' 36 " 12 2 Läkare ........ i 1 | 1 —- Veterinärer .................................... , 1 [ 1. 1

Hesebvstaten.

Jämlikt 1936 års försvarsordning skulle arméns reservstat för officerare och underofficerare vid fullt genomförd organisation omfatta beställningar för 1 generalmajor, 5 överstar, 81 majorer, 204 kompaniofficerare och 230 under- officerare; reservstaten för fältläkarkåren skulle omfatta 2 fältläkare och 1 regementsläkare. Någon reservstat för fältveterinärkåren är däremot icke upp- tagen i ifrågavarande försvarsordning.

Med innevarande budgetår hava av de nämnda, i 1936 års försvarsordning upptagna beställningarna följande besatts: 1 generalmajor, 5 överstar, 61 majorer, 69 kompaniofficerare, 103 underofficerare, 2 fältläkare och 1 rege- mentsläkare.

Därutöver hava genom riksdagsbeslut åren 1940 och 1941 tillkommit 8 överste—, 24 majors-, 1 fältläkar- och 2 regementsläkarbeställningar.

Sammanlagda antalet beställningar på reservstat utgör sålunda för när- varande 1 generalmajor, 13 överstar, 85 majorer, 69 kompaniofficerare, 103 underofficerare, ?) fältläkare och 3 regementsläkare.

Under åren 1940 och 1941 hava de militära myndigheterna begärt följande antal beställningar utöver de i 1936 års försvarsordning upptagna och de, som enligt ovan beviljats av riksdagen, nämligen:

6 överstar, 15 överstelöjtnanter, 25 majorer, 12 kompaniofficerare, 14 under- officerare, 2 fältveterinärer och 2 regementsveterinärer.

Dessa begärda beställningar skulle tillsammans med den år 1936 beslutade reservstaten samt de beställningar, som enligt ovan tillkommit därutöver, bilda en reservstat av följande omfattning:

1 generalmajor, 19 överstar, 15 överstelöjtnanter, 130 majorer, 216 kompani- officerare, 244 underofficerare, 3 fältläkare, 3 regementsläkare, 2 fältveteri- närer och 2 regementsveterinärer.

Inom utredningen verkställd granskning av behovet av reservstatspersonal för den nu föreslagna organisationen giver vid handen, att det nyssnämnda antalet reservstatsbeställningar för generalspersoner, regementsofficerare, läkare och veterinärer i stort sett torde motsvara krigsorganisationens behov. Beträffande kompaniofficerare överstiger däremot behovet 400 och beträf- fande underofficerare 500.

För tillgodoseendet av mobiliseringsbehovet av kvalificerade kompanioffi— cerare och underofficerare disponeras emellertid tills vidare jämväl den personal på övergångsstat, som finnes kvar efter genomförandet av 1925 års försvarsordning. Sålunda finnas för närvarande 134 kompaniofficerare och 81 underofficerare på övergångsstat, varav år 1947 högst 48 kompaniofficerare och 8 underofficerare beräknas kvarstå på denna stat.

Då krigsorganisationen endast i viss utsträckning kan tillgodoses med aktiv personal är det desto betydelsefullare att reservstaten blir tillgodosedd. För den närmaste femårsperioden, 1942—1947, böra emellertid icke flera reserv— statsbeställningar uppföras än som under samma period kunna beräknas bliva besatta vid ungefär normal tillströmning och med upprätthållande av hittills uppställda kvalitetskrav.

Vid bedömandet härav bör beaktas, förutom omfattningen av denna till- strömning, såväl det antal beställningar, som för närvarande är besatt som även det antal därav som beräknas bliva ledigt genom pensionsavgång under den närmaste femårsperioden. En undersökning med ovanstående utgångspunkter har givit vid handen, att följande antal beställningar bör förefinnas vid slutet av femårsperioden, d. v. s. budgetåret 1946/47 nämligen:

1 generalmajor, 19 överstar, 15 överstelöjtnanter, 96 majorer, 85 kompani- officerare, 120 underofficerare, 3 fältläkare, 3 regementsläkare, 2 fältveteri— närer och 2 regementsveterinärer.

I förhållande till staten för innevarande budgetår innebär detta en ökning med 6 överstar, 15 överstelöjtnanter, 11 majorer, 16 kompaniofficerare, 17 underofficerare, 2 fältveterinärer och 2 regementsveterinärer.

Av ifrågavarande beställningar äro överstelöjtnants-, fältveterinär— och rege— mentsveterinärbeställningar nytillkomna.

I vad gäller överstelöjtnantsbeställningar må framhållas, att det ur krigs- organisatorisk synpunkt är behövligt att öka tillgången på regementsofficerare med högre kompetens än majors. Genom tillkomsten av överstelöjtnantsbe- ställningar på. reservstat kan därvid för sistnämnda stat utnyttjas den jäm- förelsevis breda rekryteringsbas som majorsgraden på aktiv stat utgör. Be— träffande avlöningsförmåner för överstelöjtnant på reservstat föreslås, att dessa beräknas på för reservstaten vedertaget sätt. Sålunda bör reservstats- lön upptagas till ungefär 60 procent av lönen för beställningen på aktiv stat å A—ort enligt 1927 års militära avlöningsreglemente samt pensionen beräknas till 90 procent av lönebeloppet å reservstat. Samtidigt bör vid bestämmande av löne- och pensionsbelopp beaktas, att ålderspension för överstelöjtnant på reservstat bör något överstiga pension för major på aktiv stat, liksom tidigare pension för major på reservstat bestämts så att den något överstiger pension

för kapten på aktiv stat. Ålderspension för major på aktiv stat utgår med 5,640 kronor. Med utgångspunkt härifrån bör reservstatslönen för överste— löjtnant bestämmas till 6336 kronor och pensionen till 5,700 kronor.

För att tillgodose krigsorganisationens behov av kvalificerade militärveteri- närer för ledande befattningar är det erforderligt med minst fyra reservstats- beställningar för sådan personal. Dessa böra lämpligen fördelas med två be— ställningar för fältveterinärer och två för regementsveterinärer.

Avlöning och pension för fältveterinär på reservstat bör utgå efter samma grunder, som gälla för regementsläkare på reservstat, d. v. s. efter lönegrad Ca 26, och allt efter löneklass vid avgången från aktiv stat efter någondera av löneklasserna 26—29.

För regementsveterinär föreslås att lön och pension utgå enligt nedan— stående tabell, varvid viss jämkning i beloppen skett med hänsyn till att de böra vara jämnt delbara med 12.

Bustii llning Lönegrad Löncklass Lön | Pension _| Regementsveterinår .................... Ca 22 25 4,03? 3,624 , 24 3,780 3396 23 3,528 , 3,180 1 ; 22 3,31? 2,976

Förtidsavgången och reservanstäI/d persona/.

Enligt nu gällande reservbefälsförordning utgöres personalen i arméns re— server av pensionsavgången, förtidsavgången och reservutnämnd personal.

Kategorien pensionsavgången personal utgöres för närvarande av de offi- cerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare med officers eller underofficers tjänsteställning, vilka med rätt till pension (fyllnadspension, ålderspension, förtidspension eller reservstatspension) avgått från aktiv stat, övergångsstat eller reservstat. Beträffande nämnda kategori hänvisas till »Pensionsavgången personal».

Den förtidsavgångna personalen utgöres av officerare, underofficerare och civilmilitär personal med officers eller underofficers tjänsteställning, vilka utan rätt till pension avgått från aktiv stat, övergångsstat eller reservstat och som på ansökan vunnit inträde i reserv.

Den reservutnämnda personalen slutligen utgöres dels av officerare och underofficerare, vilka i reserven vunnit sin första officers— respektive under— officersanställning, dels av underbefäl. Underbefälet i reserven utgöres dels av med avskedspremie avgånget underbefäl, som är skyldigt inträda i veder- börlig reserv, dels vidare av utan avskedspremie från aktiv stat avgånget underbefäl, som på ansökan vunnit anställning i vederbörlig reserv, dels slut- ligen av i reserven anställt värnpliktigt underbefäl.

Reservutnämnda officerare och underofficerare kvarstå i regel till 65 års ålder. Tjänstgöringsskyldigheten i fred för dessa kategorier, en befälsövning om 10 dagar och en repetitionsövning av för vederbörligt truppslag fastställd längd för varje tre-årsperiod, upphör vid 42 års ålder. För civilmilitär per-

sonal gälla motsvarande föreskrifter. Underbefäl i reserven avföres vid 34 års ålder; tjänstgöringsskyldighet i fred påvilar endast dem, som avgått med avskedspremie; dessa äro skyldiga fullgöra en repetitionsövning inom tre år efter avgång från aktiv stat. .

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 maj 1941 har chefen för armén med stöd av främst erfarenheterna under den gångna beredskapstiden och med ut- gångspunkt från det befälsbehov, som kunde påräknas bliva erforderligt i sam— band med revisionen av försvarsordningen, begärt bemyndigande att enligt vissa riktlinjer för omläggning av befälsbehovets tillgodoseende vid mobili- sering utarbeta ny reservbefälsförordning. Beträffande den reservutnämnda och förtidsavgångna personalen föreslogs sålunda, förutom viss ökning av den i fredstid åliggande tjänstgöringsskyldigheten, vissa ändringar beträffande anställningsförhållandena, innebärande att tjänstetiden skulle indelas i perioder med i vissa fall olika tjänsteförhållanden, samt anställning endast för en period i sänder. .

Chefens för armén hemställan i detta avseende bifölls av Kungl. Maj:t genom beslut den 8 augusti 1941.

Det chefen för armén sålunda lämnade uppdraget är ännu icke slutfört. Från arméstaben, där arbetet därmed pågår, har utredningen inhämtat, att det blivande förslaget lärer komma att i stort sett få följande innehåll:

1. Personalen i arméns reserver utgöres av pensionsavgångna, förtidsa'v- gångna och reservanställda. Angående pensionsavgångna är särskilt stadgat.

2. Anställningen i reserven för förtidsa'ugångna och reservanställda om- fattar tre anställningsperioder, nämligen l:a perioden omfattande tiden till och med 38:e levnadsåret, 2:a perioden omfattande tiden från och med 39:e till och med 47:e levnadsåret, samt 3:e perioden omfattande tiden från och med 48:e till och med 65:e levnadsåret. Anställningen är beroende på veder- börandes lämplighet och villighet till anställning. Anställningen under 1:a och 2:a perioderna avser hela perioden. Under 3:e perioden medgives anställningen för varje gång under en tid av sex år.

3. Under 1:a anställningsperioden kan anställning medgivas för sergeant, e. o. fänrik och löjtnant enligt i stort sett nuvarande grunder.

4. Under 2:a anställningsperioden kan officer, som efter minst fem års anställning avgått från beställning på aktiv stat eller vilken som löjtnant i reserven fullgjort honom under 1:a anställningsperioden åliggande tjänst— göring och genomgått kaptenskurs, vinna anställning såsom kapten. Under- officer, vilken efter minst tre års anställnin såsom underofficer på aktiv stat avgått från denna sin beställning eller vil en som sergeant i reserven full- gjort honom under 1:a anställningsperioden åliggande tjänstgöring och genom- gått kompaniadjutantskurs, kan vinna anställning såsom fanjunkare (styck- junkare). Efter 1:a anställningsperiodens slut avgå ur reserven de löjtnanter (sergeanter), som icke anställas såsom kaptener (fanjunkare).

5. Under 3:e anställningsperioden kan anställning medgivas, för- utom för personal, som innehaft anställning under 2:a perioden, jämväl för värnpliktiga officerare av löjtnants eller kaptens tjänstegrad.

6. Fänrik, som fullgjort två repetitionsövningar och två teoretiska kurser som officer, må föreslås till erhållande av fullmakt såsom löjtnant.

7. Från reserven avföres bland annat: den, som icke i vederbörlig ordning fullgör honom åliggande tjänstgöring;

den, som befinnes icke på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sin tjänst eller av annan anledning befinnes olämplig för tjänsten;

den, som tillträder militär eller civilmilitär beställning på aktiv stat vid försvarsväsendet; samt

den, som på grund av civil tjänst erhåller uppskov vid mobilisering. 8 Under 1:a och 2:a anställningsperioderna fullgöres en repeti- tionsövning om 35 dagar under varje treårsperiod jämte två teoretiska kurser om vardera 60 timmar, i regel förlagda till de år, då repetitionsövningar ej fullgöras.

Under 3:e anställningsperioden fullgöres 30 dagars tjänstgöring under varje treårsperiod.

9. Kaptenskurs, kompaniadjutantskurs och reservunderofficerskurs (för furirer, som efter minst 6 års tjänst avgå från beställning på aktiv stat, men icke innehava kompetens för befordran på aktiv stat) genomgås enligt i kom- mandoväg meddelade närmare bestämmelser. 10. Reservanställd befattningshavare åtnjuter under honom åliggande freds- tjänstgöring lön efter den lönegrad, vilken motsvarande beställningshavare på aktiv stat tillhör. Vid tjänstgöring å. bostadsorten utgår lön enligt den ortsgrupp, till vilken platsen i fråga är hänförd. Vid tjänstgörin utom bostadsorten utgår lön enligt A-ort och tjänstgöringstraktamente en igt vanliga grunder för befatt- ningshavare på aktiv stat ävensom gottgörelse för resor till och från tjänst- göringsorten. Rörligt tillägg utgår enligt samma grunder, som gälla för per- sonal på aktiv stat. Uppflyttning i löneklass, intill högsta löneklassen inom lönegraden, sker efter Varje fullgjord obligatorisk repetitionsövning. Värnpliktig officer, som medgivits anställning under 3:e anställningsperi- oden, placeras i lägsta löneklass i lönegrad Oa 3, respektive högsta löneklass i lönegrad Oa 2. Under de teoretiska kurserna utgår icke lön. 11. Ekiperingshjälp utgår i huvudsak enligt nuvarande grunder.

12. Pension utgår vid 55 års ålder:

a) till personal, som avgått ur reserven efter 1:a anställningsperiodens slut, officerare (likställda) med 900 kronor och underofficerare med 672 kronor;

b) till personal, som avgår efter 2:a eller under 3:e anställningsperioden, officerare (likställda) med 1,200 kronor och underofficerare med 900 kronor.

I stället för pension är ersonal vid eller efter avgång berättigad utbe- komma ett belopp motsvarandlö pensionens till 5 procent kapitaliserade värde.

De principer rörande den reservanställda personalens anställnings- och tjänstgöringsförhållanden, som innefattas i det under utarbetande varande förslag, för vars innehåll här ovan i korthet redogjorts, synas försvarsutred— ningen innebära en i stort sett tillfredsställande lösning av problemet rörande denna personals utnyttjande i försvarsorganisationen. Till förslagets detaljer är det dock icke möjligt att taga ståndpunkt, förrän det definitiva förslaget från chefen för armén föreligger. Först "efter den överarbetning av det bli- Vande förslaget, som lärer bliva nödvändig, bland annat för att säkerställa en önskvärd överensstämmelse med motsvarande bestämmelser rörande övriga försvarsgrenars reservpersonal, lärer frågan kunna bliva föremål för ett stånd— punktstagande från statsmakternas sida. Särskilt lärer därvid frågan om den nuvarande reservpersonalens övergång till det nya systemet få ägnas uppmärk- samhet. Utredningen vill dock i detta sammanhang anföra följande. Under

tredje anställningsperioden synes anställning böra medgivas, förutom de i för- slaget angivna kategorierna, jämväl värnpliktiga läkare, veterinärer och ingen— jörer. Den föreslagna tjänstgöringsskyldigheten under samma period synes kunna begränsas till 20 dagar. Bestämmelsen, att vid tjänstgöring utom bo— stadsorten lön skall utgå efter A-ort jämte tjänstgöringstraktamente bör be— gränsas till att omfatta befattningshavare, vilka härigenom förorsakas direkt . merutgift, d. v. s. med eget hushåll. Utredningen vill vidare framhålla, att den omständigheten, att utredningen funnit sig böra redogöra jämväl för de be- stämmelser av ekonomisk natur, som det blivande förslaget avses komma att innehålla, icke innebär, att utredningen tagit någon som helst ståndpunkt till denna sida av förslaget. Ett dylikt ståndpunktstagande förutsätter givetvis ett betydligt säkrare underlag än som hittills stått till buds.

Vad beträffar behovet av reservanställd personal beräknar försvarsutred— ningen, att en årlig nyrekrytering av cirka 220 officerare och cirka 120 under- officerare kommer att vara den normala. Under de närmaste åren" torde man emellertid få räkna med större årskontingenter för att inom rimlig tid fylla mobiliseringsbehovet av reservofficerare och reservunderofficerare.

Pensionsavgången persona/.

Kompaniofficerare och underofficerare avgå med pension med vissa undantag vid 50 års ålder, regementsofficerare i regel vid 55 eller 60 samt generalspersoner vid 65 år. Pensionsavgångna generalspersoner äro skyldiga att kvarstå i reserven till 70 och övrig personal till 65 år.

För civilmilitär personal äro ihuvudsak motsvarande bestämmelser gäl- lande.

Efter avgången är denna personal icke underkastad någon tjänstgörings- skyldighet i fred. Detta innebär sålunda, att kompani- och underofficerare i 15 och regementsofficerare i 5 a 10 är icke få tillfälle att uppöva sin färdighet såsom befäl eller närmare taga del av den utveckling, som ägt rum inom veder- börligt truppslag.

Denna personal måste emellertid i krigsorganisationen tagas i anspråk i ansvarsfulla befattningar och utgör främst till följd av sin grundliga erfaren» het från den militära tjänsten och trots sin för krigstjänstgöring mindre läm- pade ålder för denna organisation en värdefull tillgång.

Vunna erfarenheter, främst under den gångna beredskapstjänstgöringen, visa emellertid, att den omständigheten, att ofta ett tiotal år förflutit utan att denna personal haft någon kontakt med den militära tjänsten, haft till följd att dess användbarhet för krigsbefattningarna nedgått på ett för organisatio— nen betänkligt sätt.

Med hänsyn härtill synes det erforderligt att för framtiden ålägga denna personal en tjänstgöringsskyldighet i fred av sådan omfattning, att dess an— vändbarhet för krigsbefattningarna vidmakthålles och någorlunda säkerställes. Vid avvägande av denna tjänstgörings längd har utredningen funnit sig kunna stanna vid 20 dagar per full treårsperiod i reserven, d. v. s. samma tid som föreslagits för förtidsavgången och reservanställd personal under 3:e anställ- _

ningsperioden. Det bör ankomma på vederbörande chef att med hänsyn till ändamålet med tjänstgöringen i varje särskilt fall avgöra om denna skyldighet skall fullgöras i en följd eller uppdelas på två eller tre tjänstgöringsomgångar. I detta sammanhang torde böra framhållas, att den nuvarande bestämmel- sen om- att generalspersoner kvarstå i reserven till 70 år givetvis icke bör komma i tillämpning på den nya grupp av generalspersoner som utredningen föreslår skola tillskapas genom de nuvarande Ob 2—beställningarnas upp- tagande som generalmajorer av 2:a graden. Dessa beställningshavare böra lik- som hittills avgå med pension vid 60 år och kvarstå i reserven till 65 år.

.Väg- och vattenbyggnadskåren.

Väg— och vattenbyggnadskåren erhöll genom 1936 års försvarsbeslut en fastare organisation än den tidigare haft. Officerarna vid kåren erhöllo en tjänstgöringsskyldighet i fred av i stort sett samma omfattning som gäller för reservofficerare. Tiden för tjänstgöringsskyldighetens fullgörande utsträcktes dock till 47 år i stället för 42, som gäller för reservofficerare. Kårens offi- cerare, som även kunna befordras till regementsofficers grad och som lyda under en egen chef, kvarstå liksom reservofficerarna till 65 års ålder. Antalet officerare, som bestämmes av Kungl. Maj:t, är för närvarande 263.

Utredningen räknar med att kårens officerspersonal framdeles i vissa fall skall kunna kompletteras med värnpliktiga officerare, som äro ingenjörer i väg— och vattenbyggnadsfacket och som vid förslagsvis 35 års ålder överflyttas från det truppslag de ursprungligen tillhört.

Det synes vidare utredningen erforderligt att kårens instruktion, sedan ny reservbefälsförordning blivit fastställd, underkastas en översyn för att i den mån så prövas lämpligt och nödigt tillskapa överensstämmelse mellan denna och motsvarande föreskrifter för väg- och vattenbyggnadskåren. I övrigt har försvarsutredningen icke funnit anledning att föreslå någon principiell ändring i fråga om sättet för kårens rekrytering eller organisation i stort.

Vid de undersökningar, som verkställts inom försvarsutredningen rörande väg- och vattenbyggnadskåren har det framkommit, att det för den tekniska tjänsten i fält vore önskvärt att förse vissa krigsbyggnads— m. fl. förband med underofficerare, som förutom militär rutin även besutte praktisk erfarenhet såsom vägmästare eller i vissa andra civila befattningar av verkmästarkaraktär. Med utgångSpunkt härifrån har tagits under övervägande att inrätta en fast anställd underofficerskår vid väg- och vattenbyggnadskåren av samma karak- tär som officerskåren.

Med de möjligheter, som det nya rullföringssystemet erbjuder, synes man emellertid utan svårighet kunna insamla uppgifter på de värnpliktiga — främst av äldre årsklasser — vilka besitta såväl verkmästarkompetens i väg- och vattenbyggnadsfacket som Viss befälsutbildning. Dylika värnpliktiga kunna beordras fullgöra efterutbildningsövning samt eventuellt sista repeti— tionsövning såsom underofficerskurs för tjänst vid krigsbyggnads— m. fl. för- band och kunna därefter med fördel såsom värnpliktiga avses för att vid mobilisering bekläda vissa underofficersbefattningar vid dylika förband.

Genom inrättande av en underofficerskår vid väg- och vattenbyggnadskåren, vilken skulle åläggas tjänstgöringsskyldighet i fred i likhet med officerskåren, skulle organisationen sannolikt erhålla en något större effektivitet än med tillämpning av nyss angivna system för frågans lösande. Då emellertid ut- redningen anser lösningen med användning av värnpliktiga för dessa upp— gifter fullt godtagbar och då vidare inrättande av en'fast anställd underoffi— cerskår skulle medföra betydande merkostnader, finner utredningen icke an- ledning föreslå väg- och vattenbyggnadskårens utbyggande med en dylik kår. Utredningen utgår härvid ifrån att ifrågavarande underofficersbehov kan fyllas med för ändamålet utvalda värnpliktiga, vilka erhålla mot uppgiften svarande utbildning under efterutbildningsövning och eventuellt under repeti- tionsövning. Utredningen anser, att sålunda utvalda och utbildade värn— pliktiga böra rullföras hos chefen för väg- och vattenbyggnadskåren och av honom enligt chefens för armén order ställas till militära myndigheters för- fogande.

Landstormsofficerara och officerare vid frivilliga automobil/fåren.

Försvarsutredningen föreslår i annat sammanhang (»Rekrytering» och »De frivilliga försvarsorganisationerna»), att i fredstid konstituerade landstorms- officerare och officerare vid frivilliga automobilkåren, som äro därtill lämpliga och kvalificerade, skola kunna anställas såsom officerare i reserven under tredje anställningsperioden, dock utan rätt till pension.

F. Rekrytering.

Rekrytering av värnpliktiga. irskorrfingenten inskrivna värnpliktiga och dess fördelning på oli/:d Värnpliktskate- garler. Beräkningen angående årsklassernas storlek har omfattat åren 1942—1946. Till grund för densamma har lagts den utförliga statistiska undersökning rörande antalet i värnpliktsåldern inträdande ynglingar, som utfördes för 1930 års försvarskommissions räkning. De värden, som utgöra resultatet av nämnda undersökning, hava i kontrollerande syfte jämförts med uppgifterna från den årliga inskrivningsstatistiken samt beträffande åren 1941 och 1942 med från pastorsämbetena årligen inkomna uppgifter angående antalet påföljande år inskrivningsskyldiga. Jämförelsen har givit vid handen, att antalet inskriv- ningsskyldiga kan påräknas vara något större än som framgår av försvars- kommissionens siffror. Till följd härav och på grundval av det föreliggande statistiska materialet har utredningen ansett sig kunna såsom utgångsvärde för de fortsatta beräkningarna fastställa antalet inskrivningsskyldiga till:

1942 ......................................................... 57,000 1943 ......................................................... 54,000 1944 ......................................................... 52,000 1945 ......................................................... 51,000 1946 ......................................................... 49,000

Antalet för krigstjänst årligen uttagna värnpliktiga blir väsentligen be- roende av de fordringar, som uppställas med avseende på de värnpliktigas kroppsbeskaffenhet.

Enär de till förfogande stående årsklassernas storlek under de närmast följande åren successivt minskas, böra bestämmelserna för läkarbesiktningen avfattas så, att största möjliga antal av de inskrivningsskyldiga kunna in- skrivas såsom värnpliktiga och att av de sålunda inskrivna endast ett fåtal böra bliva undantagna från utbildning med vapen.

För tillgångsberäkningarna i försvarskommissionens betänkande utgjorde medelvärdet 75 procent för vapenföra och 10 procent för icke vapenföra. Er- farenheten har emellertid givit vid handen, att procenttalet för vapenföra i för- hållande till antalet vid inskrivningsförrättning prövade trots hittillsvarande förhållandevis stränga besiktningsbestämmelser ökats i förhållande till vad tidigare varit fallet. Antalet värnpliktiga, vilka enligt hittillsvarande termino- logi komma att hänföras till kategorien vapenföra (besiktningsgruppema 1—3) bör med anledning därav, under förutsättning av att nuvarande besiktnings— bestämmelser bibehållas oförändrade, beräknas utgöra cirka 80 procent av an— talet inskrivningsskyldiga. Beträffande de icke vapenföra bör man under mot— svarande förhållande räkna med 4 a 5 procent.

Den ökning av antalet årligen inskrivna värnpliktiga, som en tillämpning av ett nytt besiktningsreglemente med mindre stränga fordringar för inskrivning såsom värnpliktig kan komma att medföra, är icke möjlig att på förhand be- räkna. Utredningen har ansett det lämpligast att vid beräkningarna icke taga hänsyn till en sådan eventuell ökning av vämpliktskontingenten.

Antalet årligen inskrivna studenter och likställda kommer att efter anta— gandet av det framlagda förslaget till ny värnpliktslag icke vara av samma be- tydelse som tidigare, enär samtliga värnpliktiga numera komma att äga lika stora möjligheter att bliva uttagna för befälsutbildning. För verksamheten vid de olika förbanden är det dock av väsentlig betydelse att de värnpliktiga, vilka erhållit den bästa skolunderbyggnaden och besitta den högsta civila utbild- ningen i övrigt, så likformigt som möjligt och om så erfordras oberoende av kyrkobokföringsort kunna fördelas på truppförbanden inom alla delar av riket. Med anledning härav har försvarsutredningen utgått från att inskriv- ning och uttagning av studenter och likställda skall äga rum efter i huvudsak samma grunder som nu tillämpas.

Försvarskommissionen ansåg sig kunna beräkna antalet studenter och lik- ställda under de närmaste åren efter 1935 till omkring 2,400. Erfarenheten har emellertid visat, att antalet inskrivna sådana värnpliktiga avsevärt över- stigit nyssnämnda antal och under de båda senaste åren utgjort omkring 5 procent av antalet inskrivningsskyldiga, d. v. s. omkring 3,000. Försvarsutred— ningen har av denna anledning ansett det möjligt att beräkna antalet årligen inskrivna studenter och likställda till omkring 5 procent av antalet inskriv- ningsskyldiga.

Svårigheter hava visat sig föreligga att beräkna den minskning av antalet i värnpliktsåldern inträdande, som inträffar på grund av vunnen fast anställ-

ning vid krigsmakten. Hänsyn till denna minskning bör vid beräkningen av den årliga inskrivningskontingenten lämpligen tagas därigenom att värdena avrundas nedåt.

Av ovan anförda skäl har försvarsutredningen ansett sig för de år, utred- ningen avser, böra beräkna antalet årligen inskrivna studenter och likställda till 5 procent, värnpliktiga i allmänhet, tillhörande besiktningsgrupperna 1—3, till 75 procent och värnpliktiga i allmänhet, tillhörande besiktningsgrupp 4, till 4.5 procent av antalet inskrivningsskyldiga. Återstoden beräknas utgöras av frikallade.

Uppdelningen av värnpliktskontingenterna. Värnpliktiga i allmänhet, tillhörande besiktningsgrupperna 1—31).

Mobiliseringsbehovet utgör den grund, efter vilken huvuddelen av de värn- pliktiga, sedan marinen och flygvapnet erhållit erforderlig tilldelning, skola fördelas på arméns olika truppslag och tjänster samt truppförband. Denna för— delning måste göras på ett sådant sätt, att de värnpliktiga kunna sammanföras till med hänsyn till utbildningsförhållanden och förläggningsmöjligheter lämp- liga enheter. Det är därvid önskvärt att fördela värnpliktskontingenterna till de skilda truppförbanden så, att olägenheterna av årsklassernas successiva minskning bliva så små som möjligt. Försvarsutredningen har funnit, att detta önskemål bäst tillgodoses därigenom, att specialtruppslagens värnplikts— tilldelning bibehålles i stort sett oförändrad år efter år, under det att infante- riet, som kommer att erhålla största antalet värnpliktiga, får vidkännas en successivt minskad tilldelning av värnpliktiga.

Önskvärd fördelning av inskrivna värnpliktiga till försvarsgrenar och trupp— slag m. in. enligt ovan angivna grunder framgår i vad avser år 1945 inskrivna värnpliktiga av efterföljande tabell, i vilken jämväl införts fördelningen av studenter och likställda samt värnpliktiga i allmänhet, tillhörande besiktnings- grupp 4.

Försvarsutredningen vill i anslutning till tabellen framhålla, att det icke kan anses lämpligt att föreskriva, hur den armén tilldelade värnpliktskontingenten under de kommande åren skall definitivt fördelas på truppslag och tjänster. Förhållanden kunna inträffa, vilka det icke varit möjligt att på förhand över- blicka, och som vid uppgörandet av de årliga bestämmelserna i kommandoväg för uttagning och tilldelning vid inskrivningsförrättningarna kunna giva an- ledning till ett frångående av det framlagda förslaget.

Infanteriet tilldelade värnpliktiga böra i huvudsak fördelas lika på samtliga infanteriregementen. Till följd av det ringa antalet värnpliktiga bosatta på Gotland måste liksom hittills huvuddelen av de värnpliktiga, som skola utbildas vid truppförbanden därstädes, tagas från fastlandet. För I 18 synes liksom enligt 1936 års försvarsordning fastlandskontingenten böra uppgå till 600 man.

Vad beträffar sådana värnpliktiga, som avses för särskild tjänstgöring vid andra truppförband än det, de enligt de grundläggande bestämmelserna till—

1) Motsvara enligt hittillsvarande bestämmelser vapenföra värnpliktiga i allmänhet.

l, l i

! Stqdcntcr Värnpliktiga i allmänhet ,) och likställda __ ! Föl-svarsgren, truppslag lll. m. (bcsiktnings- besiktning- _ _ Summa | " , , besiktnings- ' om???" "' grupperna _ 1 1—4) 1—3 grupp 4 Armén. ! Värnpliktiga läkare, veterinärer m. fl. [ 250 , — 250 Infanteriet ........................ L 803 14,555 445 15,80?) Kavalleriet........................Ä 40 700 80 820 Pausartrupperna .................. l 170 1,800 80 2.050 Artilleriet ........................ ! 205 4.190 235 4.630 Luftvärnet ........................ i ' 120 2,340 130 2.590 Ingenjör—trupperna ................ 85 1,200 65 ],350 signaltrupperna .................... ] 50 580 55 685 Trangtrupperna .................... i 140 1,740 90 1,970 'l'ygtrupperna ...................... 45 105 30 180 . Intendenturtrupperna .............. , 35 300 45 380 ' Summa för armén 1,943 27,510 1,255 sonoa Marinen. Flottan ............................ 220 3.535 300 4,055 Kustartilleriet .................... ' 195 2,380 200 2,775 Summa för marineni 415 5,915 500 e,aso Flygvapnet ............ ; 187 4,700 540 5,432 l Summa summaruml 2,545 38,125 2,29?) 42,9")

höra, har utredningen funnit att dessa, i den mån så med hänsyn till tjänst- göringsförhållandena är möjligt, böra utväljas för nämnda tjänstgöring viss tid efter den ordinarie inryckningen. Tillvägagångssättet bör kunna tillämpas beträffande de värnpliktiga, som skola utbildas i skidlöpartjänst samt i gami- sonstjänst. Uttagning för särskild tjänstgöring redan i samband med inskriv- ningsförrättningarna måste däremot, förutom för tjänstgöring vid Gotland och artilleriskjutskolans övningstrupp, äga rum av sådana som skola ingå i krigs- skolans och infanteriskjutskolans övningskompanier.

Den föreslagna kontingenten till kavalleriet utvisar, därest hänsyn tages till' minskningen av kavalleriregementenas antal, en obetydlig ökning i förhållande till den i 1936 års härordning föreskrivna. Fördelningen på regementena har gjorts i proportion till antalet för fredsorganisationen föreslagna skvadroner vid dessa.

Vad artilleriet beträffar böra såväl A 6 som det föreslagna nya kårartilleri- regementet (A 9) tilldelas 525 värnpliktiga. Därtill komma för A 6 230 värn- pliktiga, som avses för tjänstgöring vid A 7. Till följd av tillkomsten av en luftvärnskår i Luleå erfordras icke längre någon särskild tilldelning till A8 av värnpliktiga, avsedda för utbildning i luftvärnstjänst.

Den sammanlagda kontingenten till artilleriskjutskolan bör uppgå till 250 man och uttagas ur samtliga artilleritruppförbands värnpliktskontingenter med undantag för A 7.

Av luftvärnet tilldelade värnpliktiga bör ett begränsat antal avses för tjänst—

göring på Gotland. Denna kontingent bör huvudsakligen tagas från Lv 3. Av utbildningsskäl bör den icke understiga 60 man.

Ingenjörtrnpperna höra, i likhet med vad som redan ägt rum under år 1941, erhålla särskild uttagning av värnpliktiga, avsedda för utbildning i järnvägs— tjänst. Antalet sådana värnpliktiga har beräknats årligen böra utgöra 90— 120 man.

Årskontingenten till signaltrupperna måste till följd av den utökade signal— organisationen väsentligt ökas i förhållande till den enligt 1936 års försvars— beslut fastställda. *

Kravet på ett effektivt utnyttjande vid mobilisering av samtliga disponibla värnpliktstillgångar har givit anledning till undersökning avseende i vad mån av trång-, tyg- och intendenturtrupperna organiserade underhållsförband skulle kunna organiseras med äldre värnpliktiga, som erhållit sin grundläggande ut- bildning vid något av de övriga truppslagen. De gjorda undersökningarna hava givit vid handen, att ett sådant förfaringssätt både är önskvärt ur mobili— seringssynpunkt och möjligt att genomföra, därest de värnpliktiga, som kunna ifrågakomma därtill, utväljas med omsorg och under den föreslagna efterut- bildningsövningen omskolas vid det nya truppslag, vid vilket de skola krigs- placeras. Genom omskolning kan dock icke tillräcklig utbildning bibringas de värnpliktiga, som äro avsedda att vid mobilisering tjänstgöra såsom befäl vid underhållsförband. Detta är på grund av de särskilda krav, som måste ställas på denna personal, icke heller möjligt beträffande de värnpliktiga, som avses tjänstgöra som meniga vid sjukvårdsförband.

Såväl trång-, tyg— som intendenturtrupperna föreslås därför i den kommande organisatitonen årligen erhålla ett visst antal särskilt utvalda värnplik- tiga, avsedda att huvudsakligen utbildas till värnpliktigt underbefäl. För ut- tagningen av de värnpliktiga ifråga bör föreskrivas, att de skola uppfylla de fordringar, som tidigare varit föreskrivna för uttagning till underbefäl och fackmän.

Årskontingenten till varje trängkår bör fördelas med:

i anspannstjänst ............... 35 >> biltjänst ........................ 165 » sjukvårdstjänst ............... 235

Till det föreslagna T2:s kompani i Nora (T2N) bör tills vidare endast förläggas utbildning i sjukvårdstjänst, omfattande omkring 125 värnpliktiga.

Värnpliktiga i allmänhet, tillhörande besiktningsgrupp 41).

Såsom tidigare framhållits kommer storleken av de inskrivna årsklasserna att under de närmast kommande åren successivt minska. Samtidigt kommer årsbehovet av nyinskrivna värnpliktiga för vissa delar av krigsorganisationen, nämligen marinen och flygvapnet, att i viss utsträckning öka, intill dess full utbyggnad av fredsorganisationen kunnat genomföras. Med anledning därav

1) Motsvara enligt hittillsvarande bestämmelser icke vapenföra värnpliktiga i allmänhet.

; l l i P

är det av betydelse, att så många värnpliktiga som möjligt utan inskränkning kunna utnyttjas för den militära krigsorganisationen. Genom kategoriklyv- ningens upphävande skapades möjligheter att bibringa samtliga till besikt- ningsgrupperna 1—3 hänförda värnpliktiga fullständig soldatutbildning. För— utom dessa böra emellertid jämväl sådana värnpliktiga, som tillhöra besikt— ningsgrupp 4, och som enligt de hittillsvarande bestämmelserna hänförts till gruppen icke vapenföra och uttagits till handräckningstjänst, kunna utnyttjas i den mån så är möjligt utan att kravet på hänsynstagande till den enskildes fysiska och psykiska kvalifikationer eftersättes. Uppdelning av de krigstjänst- dugliga värnpliktiga på vapenföra och icke vapenföra samt särskild uttagning till linjetjänst eller handräckningstjänst bör av denna anledning icke vidare äga rum. -

Oaktat vad ovan anförts torde huvuddelen av till besiktningsgrupp 4 hänförda värnpliktiga på grund av sin kroppsbeskaffenhet endast kunna användas till expeditions- och handräckningstjänst. Därigenom kommer viss del av truppförbandens behov av arbetskraft för expeditions— och handräck— ningstjänst att kunna fyllas. Att helt tillgodose detta behov med tillhjälp av till besiktningsgrupp 4 hänförda värnpliktiga i allmänhet är icke möjligt och, som redan framhållits, icke heller ur militär synpunkt önskvärt.

Antalet ifrågavarande kategori tillhörande och för arméns behov disponibla värnpliktiga under åren 1942—1946 beräknas icke överstiga i medeltal 1,400 per år. Frånräknas det antal, som eventuellt kan bibringas viss i fysiskt hänseende mindre krävande utbildning, torde det sålunda årligen disponibla antalet hand- räckningsdagar icke komma att uppgå till 500,000. Härtill kommer det antal tjänstgöringsdagar, som fullgöres av sådana värnpliktiga, vilka under tjänst— göringens gång av fysiska skäl måste överföras till handräckningstjänst. Den ändamålsenligare stegring av utbildningen, som blir följden av den föreslagna utbildningsorganisationen, samt möjligheten att bättre än hittills anpassa tjänstgöringen efter varje värnpliktigs kvalifikationer i olika avseenden torde emellertid medföra, att i förhållande till vad hittills varit fallet i framtiden endast ett begränsat antal värnpliktiga efter tjänstgöringens påbörjande bliva överförda till besiktningsgrupp 4.

Att uppgöra en exakt beräkning angående behovet av arbetskraft för hand- räckningstjänsten är icke möjligt. Enligt för budgetåret 1938/39 infordrade uppgifter uppgick antalet vid arméns truppförband förbrukade handräcknings- dagar till omkring 780,000. Enligt uppgifter, som infordrats angående beräknat behov under budgetåret 1941/42, är handräckningsbehovet under detta betydligt större. Sistnämnda behovssiffror kunna dock på grund av rådande särskilda förhållanden icke läggas till grund för beräkningar angående freds— behovet. På grund av fredsorganisationens föreslagna utökning samt det ökade behov av arbetskraft som uppstått till följd av de senaste årens materiel— anskaffningar och utvidgningar av kasernetablissementen, anser sig försvars- utredningen icke kunna beräkna behovet efter organisationens genomförande till mindre än 1,000,000 handräckningsdagar. Även om för soldatutbildning av- sedda värnpliktiga i viss utsträckning kunna utnyttjas för handräckningstjänst,

måste sålunda särskilda åtgärder vidtagas för täckande av den förefintliga bristen med civil arbetskraft.

Det enligt gjorda beräkningar disponibla antalet värnpliktiga bör fördelas på de olika truppförbanden under beaktande av de särskilda förhållandena vid de skilda truppslagen.

Studenter och likställda. l

Som redan tidigare i detta kapitel framhållits, kommer värnpliktsgruppen studenter och likställda icke att i den kommande organisationen, vad befäls— utbildningen beträffar, intaga den särställning, den hittills intagit. I reali- teten torde emellertid studenterna och de med dem likställda komma att spela en dominerande roll vid uttagningen till officers— eller underofficersut- bildning. Fördelningen av studenterna m. fl. bör på grund därav göras med hänsyn till behovet av värnpliktigt befäl vid de olika truppförbanden.

Rekrytering av fast anställd personal. Personal på aktiv stat. Officerare.

För erhållande av antagningsbevis eller fullmakt såsom officer på aktiv stat fordras enligt gällande bestämmelser godkända avgångsbetyg från krigs— skolans officerskurs. För tillträde till denna kurs fordras bland annat student- examen eller, för elever från AUS, begränsad sådan examen.

Rekrytering av officerare sker för närvarande till övervägande del genom värnpliktiga officersaspiranter, vilka efter genomgången officersaspirantskola vinna inträde vid krigsskolans officerskurs. Till en mindre del sker denna rekrytering med fast anställt underbefäl, Vilket vid AUS förvärvat kompetens för inträde vid krigsskolan.

Utredningen förutsätter icke någon ändring i kraven för anställning såsom officer på aktiv stat. Med det utbildningssystem för såväl värnpliktiga som fast anställda, som utredningen i annat sammanhang föreslagit, komma emel- lertid möjligheter genom studier vid försvarsväsendets läroverk att öppnas för inträde på den aktiva officersbanan även för andra värnpliktiga än för dem, som före inträdet i tjänst avlagt studentexamen. Förutsättning härför är, att de vid genomgång av officersaspirantskola visat sig lämpliga för officersut- bildning. De elever av dessa kategorier, som i sistnämnda skola prövas lämp- liga för vidare utbildning till officer på aktiv stat, hava före krigskolekom- mendering att vid försvarsväsendets läroverk avlägga begränsad student- examen. '

Antagning till officersaspirant föreslås för värnpliktiga kunna ske före och när som helst under värnpliktstjänstgöring, dock senast vid slutet av den gemensamma delen av plutonchefsskolan (31/8). Reservofficersaspirant eller värnpliktig, som blivit kommenderad till officersaspirantskolans vinterlinje, bör dock kunna antagas intill denna skolas slut.

De godkända eleverna uppdelas vid officersaspirantskolans slut i sådana som äro lämpliga för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat och övriga.

Officer saspirante1 som icke placerat sig bland dem, vilka förklarats lämpliga föi fortsatt utbildning , entledigas. Fast anställda underbefäl, reservofficers— aspirantei och värnpliktiga, som placerat sig bland de lämpliga, kunna efter ansökan antagas såsom officersaspiranter i den mån deras placering på. vid skolans slut upprättad turlista berättigar dem till kommendering till officers- kurs vid krigsskolan.

Den unge officeren anställes för närvarande såsom e. o. fänrik och erhåller efter två års provtjänstgöring fullmakt, beroende på befordringsförhållandena såsom fänrik eller löjtnant. Utredningen finner, som tidigare framhållits, det ändamålsenligt att endast bibehålla ett slags fänrikar, vilka böra avlönas i lönegrad Oc 1 och benämnas fänrik. Därmed bortfaller lönegraden Oa 1, mot- svarande beställningen fänrik med fullmakt. Utredningen föreslår, att lön bör beräknas för tre årskurser fänrikar, men förutsätter att fullmakt såsom löjtnant i händelse av ledigt befordringsrum fortfarande skall kunna erhållas efter två års anställning såsom fänrik. Vid fullt besatta stater kommer emellertid den nyanställda officeren i regel att gå såsom fänrik i tre år. Har full- makt icke tidigare erhållits, bör sådan erhållas vid tredje tjänsteårets slut. Därest löjtnantslön icke är disponibel vid tredje tjänsteårets slut, erhålles fullmakt såsom löjtnant i regemente eller kår.

Anställning och befordran inom kompaniofficersgrad sker för närvarande vid infanteriet, kavalleriet och artilleriet regements— eller kårvis samt vid övriga truppslag truppslagsvis. Infanteriets, kavalleriets och artilleriets (utom luft- värnsartilleriets) truppförband samt luftvärnsartilleriet, ingenjörtrupperna och trängen hava egen officersrekrytering. Signaltrupperna, fortifikationskåren, fälttygkåren och intendenturkåren äro liksom generalstabskåren och artilleri- stabskåren hänvisade till rekrytering ur andra truppslag.

I dessa avseenden föreslås följande ändringar och nya föreskrifter.

__. -.,... __."— _ __... ...—, "ww—_,

Beträffande kavalleriet hava erfarenheterna givit vid handen, att det nu— varande befordringssystemet för så små. truppförband som kavallerirege- mentena medför ojämna befordringsförhållanden vid de skilda regementena. Vid kommendering utom truppförbanden uppstår dessutom ofta befälsbrist, som vid ett förband med ringa personalstyrka är svår att täcka. Det synes därför önskvärt att skapa bättre möjligheter för utjämning av uppkommande differenser. På grund härav föreslår försvarsutredningen, att officerare vid kavalleriet uppföras på en för truppslaget gemensam stat. Utredningen för- utsätter därjämte, att regementsofficersbeställningarna vid infanteriet skola kunna besättas jämväl med officerare ur kavalleriet och tvärtom.

Rekrytering av officerare vid pansartrupperna kan ske antingen enligt i

' huvudsak samma grunder som hittills, det vill säga genom utbildning och

' överföring till pansartrupperna av yngre officerare ur övriga truppslag, i regel

infanteriet eller kavalleriet, eller också därigenom att pansartrupperna erhålla egen officersrekrytering.

Förstnämnda alternativ innebär fördelen av en grundlig infanteristrids- '

utbildning, vilket med hänsyn till truppslagens samverkan på stridsfältet är av stor betydelse. Ett gott urval bland lämpliga officerare torde därvid också bliva möjligt. Vissa nackdelar äro emellertid förenade med detta system. Genom att officerarna icke erhållit sin grundläggande utbildning vid pansar- truppförband kan befaras, att de icke erhålla tillräckligt ingående kännedom om pansartjänstens krav på meniga och på personal i lägre befälsställning. Den allvarligaste olägenheten torde emellertid vara, att det intresse för pansarvapnet och den framåtanda, som förefinnes hos de för utbildning till pansarofficerare lämpade värnpliktiga, icke kan tillvaratagas.

Olägenheten med egen rekrytering ligger i den ensidiga tekniska in- riktning, som möjligen kan bliva följden av att den blivande officeren er- håller sin soldat—, underbefäls- och plutonchefsutbildning inom pansar- trupperna. Denna olägenhet motverkas emellertid i betydande grad om under denna utbildning relativt lång tid ägnas åt allmän militär utbildning och infanteristridsutbildning. Göres därjämte genomgång av med infanterioffi- cersskolan gemensam pansartruppskola och infanteriskjutskola obligatorisk för pansarofficerare. torde kravet på allmän militär utbildning och grundlig in- fanteristridsutbildning likväl få anses vara väl tillgodosett.

Om den grundläggande utbildningen för de blivande pansarofficerarna äger rum vid pansarförbanden, vinnas påtagliga fördelar beträffande kunskap och rutin i den speciella pansartjänsten. De erhålla redan från början av sin militära bana ingående kännedom om materielens handhavande och vård samt om alla detaljer i den dagliga tjänsten vid ett pansarförband. En egen rekrytering bidrager därjämte till att snarast sammansvetsa de till pansar- regementen ombildade infanteri- och kavalleritruppförbanden. Därjämte blir det möjligt att tillvarataga den tekniska kunnighet och det intresse för pansarvapnet, som förefinnes bland de värnpliktiga.

I enlighet med vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att pansar- trupperna erhålla egen rekrytering av officerare. Utbildning och transport av officerare ur övriga truppslag blir dock under den närmaste tiden i viss utsträckning erforderlig i syfte att snarast fylla kadrarna och åstadkomma jämna befordringsförhållanden. I första hand böra därvid ifrågakomma lämp- liga officerare vid de truppförband, som skola omorganiseras till pansarrege— menten.

För att åstadkomma utjämning av befordringsförhållandena samt möjlig- göra erforderliga omplaceringar mellan de skilda regementena böra pansar- truppernas officerare uppföras på en för truppslaget gemensam stat.

Nu gällande bestämmelser för anställning vid fälttygkåren, vilka såsom vill- kor för sådan anställning föreskriva genomgång av artilleri- och ingenjörhög— skolans högre artilleri- eller ingenjörkurs, hava medfört, att kåren kommit att nära nog uteslutande rekryteras genom överflyttning av officerare från artille— riet, ingenjörtrupperna och Signalregementet. En sådan rekrytering må ha haft sitt berättigande under hittills rådande förhållanden. Den fort- gående utvecklingen på krigsteknikens område, som på kort tid tillfört

',

i J

samtliga truppslag nya vapen och tekniska stridsmedel i en tidigare icke förutsedd omfattning, har emellertid gjort tygtjänsten till en hela arméns gemensamma angelägenhet på ett annat sätt än tillförne. På denna grund har utredningen i annat sammanhang föreslagit, att truppför- bandens tygofficerare genom rationellt lagd utbildning skola göras bättre skickade för sin tjänst, vilket utredningen funnit säkrast kunna ernås genom dessa officerares överförande till fälttygkåren. En nödvändig konse- kvens härav torde bliva, att fälttygkåren för framtiden rekryterar sina offi- cerare ur samtliga truppslag i princip enligt de grunder, som för närvarande tillämpas i fråga om intendenturkåren.

I enlighet med den här framlagda tankegången förutsätter utredningen att för anställning vid fälttygkåren skall erfordras genomgång av särskild ut- bildningskurs (tygofficerskurs) motsvarande den nuvarande militärförvalt— ningskursen. Erforderlig högre teknisk utbildning skulle tillgodoses genom kommendering av fälttygofficerare till artilleri- och ingenjörhögskolan även- som till specialstudier vid Tekniska högskolan. Den nämnda principen för fältygkårens rekrytering borde likväl icke utesluta möjligheten att jämväl rekrytera kåren med officerare, vilka genomgått artilleri— och ingenjörhög— skolans högre kurser utan att dessförinnan hava haft anställning vid kåren eller genomgått för sådan anställning stadgad undervisningskurs

Ut1edningen är emellertid icke beredd att här framlägga ett definitivt för- slag avseende fälttygofficerarnas anställnings- och utbildningsförhållanden. Frågan torde böra göras till föremål för särskild granskning genom de militära myndigheternas försorg.

Fortifikationskårens officerskår rekryteras för närvarande med officerare ur ingenjörtrupperna, vilka genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans högre ingenjör-kurs. Med sin ringa numerär och ett i förhållande till denna stort antal regementsofficerare är kåren hänvisad till ett livligt officersutbyte med ingenjörtrupperna, därest dess kvalitativa standard skall kunna upprätthållas.

Under sådana förhållanden torde det vara obestridligt, att ur befordrings- synpunkt ett sammanförande av fortifikationskårens och ingenjörtruppernas officerare till en gemensam personalkår vore önskvärt. Å andra sidan göra sig med hänsyn till tjänstgöringens olikartade karaktär alltjämt samma syn— punkter gällande, vilka år 1936 föranledde en uppdelning av dåvarande fortifika- tionen på ingenjörtrupperna och fortifikationskåren. Den omvärdering i vissa hänseenden av ingenjörförbandens uppgifter i fält, vartill det pågående kriget givit anledning, har ytterligare markerat skiljaktigheterna. Försvarsutred- ningen finner för sin del övervägande skäl tala för ett bibehållande av den nuvarande tudelningen.

Nödvändigheten av att lämna officerare till och mottaga återtransporterade officerare från fortifikationskåren måste för ingenjörtruppernas vidkommande på den speciella ingenjörtrupptjänsten utöva ett menligt inflytande, vars verkningar göra sig starkare gällande i samma mån som fortifikationskårens numerär ökas. Med den omfattning av fortifikationskåren, som utredningen i

annat sammanhang föreslår, torde det icke bliva möjligt, att i fortsättningen pålägga ingenjörtrupperna uppgiften att ensamma rekrytera fortifikations- kåren och utjämna dess befordringsförhållanden. Utredningen finner det för sin del naturligt, att rekryteringsbasen för fortifikationskåren utsträckes till att omfatta hela armén, varigenom kåren med avseende på anställnings- förhållandena skulle komma att intaga samma ställning som de båda övriga specialkårerna, fälttygkåren och intendenturkåren. Härvid torde det emellertid vara nödvändigt att uppehålla kravet på att de som transporteras till fortifika- tionskåren avlagt studentexamen på reallinjen eller ock på annat sätt för- skaffat sig motsvarande kompetens i matematik. För anställning vid fortifika- tionskåren torde böra fordras genomgång av särskild utbildningskurs (fortifikationsofficerskurs), medan den högre tekniska utbildningen kan läggas upp enligt motsvarande linjer som för fälttygkåren. Framför allt om den på- gående förvaltningsutredningen skulle leda till ett förslag om en för hela för- svarsväsendet gemensam fortifikations- eller byggnadsstyrelse, torde fortifika— tionskåren i princip böra kunna rekryteras ur samtliga försvarsgrenar. För- svarsutredningen vill emellertid även ifrågasätta, huruvida icke officersbeställ- ningar vid fortifikationskåren böra kunna besättas med civilingenjörer, vilka äga eller förskaffa sig erforderliga militära kunskaper (officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren eller reservofficerare).

I anslutning till frågan om specialkårernas anställningsförhållanden har utredningen även upptagit till övervägande frågan huruvida icke i princip för dessa kårer borde tillämpas ett passagesystem. Enligt denna tankegång skulle efter ett antal års anställning vid någon av specialkårerna återtransport obligatoriskt ske till eget ursprungligt truppslag, där den sålunda återtrans- porterade skulle göra trupptjänst som kompanichef (motsvarande). Efter full- gjord obligatorisk trupptjänst skulle flertalet officerare återgå till veder- börlig personalkår, antingen såsom regementsofficerare eller som kompani- officerare, medan andra skulle kvarstanna vid truppslagen och eventuellt vinna regementsofficersbefordran därstädes. Avsikten med systemet skulle främst vara att bereda den starkt specialiserade fälttyg-, fortifikations- och inten- denturofficeren tillfälle att under praktisk tjänsteutövning vid trupp erhålla en värdefull repetition i fråga om den grundläggande militära tjänsten vid vederbörligt truppslag. Särskilt borde det för honom bliva av värde att få betrakta den verksamhet han själv som officer vid specialkår företrätt ur trupp- officerens synvinkel. Det livligare officersutbytet mellan truppslagen och specialkårerna kunde vidare förväntas skapa ökade förutsättningar för ett fruktbärande samarbete mellan trupp— och specialpersonal varjämte en ut— jämning av befordringsförhållandena kunde påräknas.

De undersökningar, utredningen i denna fråga företagit, giva emellertid vid handen, att det ovan skisserade systemet med sina obestridliga fördelar även skulle medföra vissa nackdeler, främst hänförliga till det för specialtjänsten menliga avbrott i tjänstgöringens kontinuitet, som trupptjänstgöringen skulle innebära. Ehuru utredningen anser att införandet av obligatorisk trupptjänst för specialkårernas officerspersonal skulle vara till fördel, finner den sig likväl

! l

icke på grundval av de gjorda undersökningarna böra framlägga något bestämt förslag härutinnan, utan inskränker sig till att förorda, att frågan framdeles göres till föremål för förnyad omprövning genom militär myndighet.

Underofficerare.

För konstitutorial eller fullmakt såsom underofficer på aktiv stat fordras enligt gällande bestämmelser godkända avgångsbetyg från AUS. Eleverna vid denna skola rekryteras bland fast anställt underbefäl, som avlagt »med beröm godkänd» furirsexamen.

Utredningen förutsätter icke någon ändring i kraven för första anställning såsom underofficer. Den vill emellertid framhålla, att den framtida rekryte— ringen till viss del kommer att omfatta sådana fast anställda underbefäl, som redan före volontäranställningen avlagt realexamen eller förvärvat motsva- rande kompetens och som efter avlagd furirsexamen och trupptjänst avlagt underofficersexamen vid i det följande föreslagen ett-årig underofficerskurs vid AUS. Flertalet blivande underofficerare hava att därutöver genomgå klasserna 2 och 3 vid Försvarsväsendets läroverk.

Enligt nu gällande bestämmelser erhåller den nyanställde underofficeren konstitutorial, vilket efter två års provtjänstgöring kan utbytas mot fullmakt å beställningen. Utredningen finner, att ställningen såsom underofficer för- värvas efter så många tjänstår i befälsställning, att någon ytterligare prövo- tid icke kan anses erforderlig. På grund härav vill utredningen föreslå, att nyanställd underofficer på aktiv stat direkt erhåller fullmakt på beställningen. Motsvarande bestämmelse synes böra gälla underofficerspersonal på reserv- stat och i reserven.

Beträffande anställning och rekrytering av underofficerskårerna vid rege- menten och kårer gäller i stort sett vad ovan anförts beträffande officers— kårerna, dock med den skillnaden att signaltruppernas underofficerskår rekry- teras inom truppslaget.

Kavalleriregementenas underofficerskårer böra enligt utredningens mening sammanföras till en gemensam kavalleriets underofficerskår enligt samma grunder-, som föreslås för kavalleriets officerare. Likaså böra pansartruppernas underofficerare utgöra en gemensam underofficerskår.

Underofficersrekryteringen vid fälttygkåren och intendenturkåren synes framdeles böra ordnas efter i stort sett samma grunder som för närvarande gälla vid intendenturkåren. Detta innebär, att rekrytering skall ske dels från underbefälskåren vid tygtrupperna respektive intendenturtrupperna dels genom överflyttning från andra truppslag.

För fortifikationskårens underofficerare förutsättes icke någon ändring.

Fast anställt manskap.

Det fast anställda manskapet antages för närvarande medelst kontrakt på 2, 3 eller 4 år. Anställningen påbörjas i regel den 1 november och förnyad anställning kan vinnas varje gång för en tid av 1/2 till 2 år, dock högst intill 28 års ålder för obefordrad volontär och 34 år för underbefäl. Den som inne-

haft väl vitsordad anställning under minst 6 år, är tillförsäkrad anställning över stat under ett halvt år för att erhålla en viss utbildning för eivilan- ställning. _

Med hänsyn till de regelbundna konjunkturväxlingarna på arbetsmarknaden är det liksom hittills lämpligt att anställning sker på hösten. Enligt nu till- lämpat system sker även avgång ur tjänst vid samma årstid. Ur ovannämnda synpunkt vore en förskjutning av tidpunkten för avgången till våren till för— män för den fast anställde och därmed även för rekryteringen. Utredningen vill för sin del förorda att en sådan ändring sker. Till frågan om det nya systemets återverkan på manskapsstaterna återkommer utredningen nedan.

Anställningen har i regel börjat den 1 november, beroende på att anställ- ningsåret i civil tjänst, framför allt inom lantbruket, av ålder slutat den 24 oktober och börjat den 1 november. Ur militär synpunkt är det, bland annat med hänsyn till utbildningens organisation, önskvärt, att anställningsåret börjar den 1 oktober. Då anställningsförhållandena. inom näringslivet numera underkastats sådana förändringar, att den 1 november i förevarande avseende icke längre har samma betydelse som förut, vill utredningen förorda en över- gång till 1 oktober såsom lämplig tidpunkt för anställningens påbörjande.

I av utredningen i det följande föreslaget system omfattar underbefälsut- bildningen omkring 2 år och 11 månader, undervisning i allmänbildande ämnen inräknad. Med hänsyn till behovet av fullt utbildade och rutinerade instruktörer synes det skäligt, att den som kommit i åtnjutande av underbefälsutbildning fullgör "ett och ett halvt års tjänst såsom instruktör vid utbildning av värn- pliktiga eller volontärer. Detta kräver en första anställningstid av 41/2 år, från den 1 oktober första året till den 1 april femte året.

För den, som avlagt realexamen eller förvärvat minst motsvarande kun- skapsmått, är genomgång av »klass 1» under första vinterhalvåret icke be- hövlig. För denna kategori av volontärer bör sålunda den första anställningen lämpligen taga sin början den 1 april. Då kontraktstiden bör utgå vid samma datum bör anställningstiden lämpligen begränsas till fyra år. Hinder bör emellertid icke föreligga för den, som så önskar, att bliva anställd den 1 oktober i likhet med övriga volontärer. 1

De, som vinna volontäranställning utan att besitta nyss angivna examens- l kompetens, föreslås skola påbörja sin anställning den 1 oktober för att under tiden intill nästföljande 1 april genomgå »klass 1». Som ovan nämnts avses de därvid anställas på en tid av fyra och ett halvt år, varom kontrakt tecknas vid första anställningen. &

På truppförbandens stater böra uppföras löner för manskapet med utgångs- punkt från att både nyanställning och avgång äger rum den 1 april. På sådan lön inträder sålunda direkt volontär med realexamen eller motsvarande kom- petens. Övriga inträda på sådan lön först efter ett halvårs anställning. Under detta halvårs anställning, då lön enligt lönegrad Ma 1 i lägsta lönegraden , bör uppbäras, föreslås volontären upptagas över stat vid truppförbandet.

Bestämmandet av det antal volontärer över stat, som årligen skall anställas, bör överlämnas åt vederbörande truppförb'andschef, som är i stånd att

Sedan truppförbandschefen beräknat detta behov bör fråndragas det antal volontärer med realexamen eller motsvarande kompetens, som anställts eller beräknas kunna anställas med anställningstid från nästkommande 1 april. År 1938, det sista år från vilket fullständig statistik är tillgänglig, utgjorde antalet vid armén under året antagna volontärer, som innehade realexamen eller motsvarande kompetens, omkring 13 procent av totalantalet. Då ten- densen går i riktning mot ökning av denna siffra, torde man ha anledning att tills vidare räkna med lägst denna. För de olika truppförbanden torde emellertid siffran komma att skifta betydligt. Den bör emellertid av vederbörande truppförbandschef kunna erfarenhetsmässigt beräknas. Sedan truppförbandschef sålunda från rekryteringsbehovet per 1 april fråndragit den sannolika rekryteringen med volontärer med realexamenskompetens, bör han lägga till 5 år 10 procent av antalet, motsvarande den avgång, som till följd av bristande lämplighet kan beräknas uppstå intill den 1 april.

Enligt nu gällande bestämmelser (Sv. fört-saml. 136/1916 med ändring 446/1926) kan avsked före kontraktstidens utgång enligt regementschefs be- prövande meddelas den, som visat sig olämplig för utbildning till under- befäl. Denna bestämmelse torde i flertalet fall vara tillämplig och tillräcklig, då. det gäller att inför den 1 april uppdela de överstatsanställda volontärerna i två kategorier, nämligen dels de som enligt kontraktet kvarstanna i tjänst och tillträda lön på truppförbandets stat, dels de som avskiljas och av- skedas, då löner för desamma å truppförbandets stat icke äro tillgängliga. Den sista kategorien torde i regel kunna meddelas avsked på grund av ovan— nämnda föreskrift angående olämplighet för utbildning till underbefäl. UndantagSVis lärer dock kunna förekomma, att antalet för fortsatt utbildning till underbefäl lämpliga volontärer är större än det antal, för vilket lediga volontärlöner den 1 april disponeras av vederbörande truppförbandschef. I så fall torde de för fortsatt utbildning lämpliga volontärer, vilka icke kunna beredas fortsatt anställning vid truppförbandet, antingen böra enligt egna önskemål transporteras till truppförband där vakanser finnas, eller med- delas avsked. Då någon egentlig militärutbildning intill denna tidpunkt ännu icke meddelats, kan dylik transport äga rum även till truppförband av annat truppslag, vilket torde medföra ökade möjligheter för ett smidigt ut- nyttjande av eventuellt befintliga överskott vid vissa truppförband för täckande av brister vid andra.

För att säkerställa såväl statens som individens rätt bör särskild föreskrift med hänsyn till ifrågavarande fall inflyta i kontrakt med volontär, som an- ställes 1 oktober. Denna föreskrift torde lämpligen böra innebära skyldighet för volontär att efter ett halvt års prövotid — och då truppförbandschef så prövar nödigt _ efter eget val och i mån av vakanta beställningar mottaga transport till annat truppförband eller också avgå från anställning.

Tidigare omnämnd anställning över stat under ett halvt år, som underbefäl med minst sex tjänstår äro berättigade till och som börjar vid kontraktstidens utgång på hösten, har hittills varit av betydelse jämväl ur synpunkten av att

säkerställa att den fast anställde skulle inträda på den civila arbetsmarknaden på. en för honom lämplig tidpunkt, nämligen på våren.

Då genom ovan föreslagna anställningstider kontrakten för det fast anställda manskapet i regel skulle komma att utgå den 1 april, följer därav, att en till- lämpning av föreskriften om ett därpå följande överstathalvår skulle medföra olägenheten av att den fast anställde efter detta halvår skulle inträda på arbets- marknaden på en oläglig tidpunkt, nämligen hösten. På grund härav synes civilanställningshalvåret som hittills böra förläggas till vinterhalvåret. Därav följer emellertid att detta kommer att infalla under den ordinarie anställningen på stat och att personalbehovet på stat bör beräknas med hänsyn härtill. Ut— redningen, som grundat sina personalberäkningar främst på personalbehovet under sommarhalvåret, har beträffande tjänsten under vinterhalvåret räknat med att underbefäl med minst sex tjänstår påföljande 1 april, och som icke avses rekapitulera utöver sistnämnda tidpunkt, under ifrågavarande halvår skall beredas tillfälle till civilanställningsutbildning. Detta halvår kommer sålunda att motsvara det nuvarande civilanställningshalvåret.

Utredningen vill slutligen i fråga om det fast anställda manskapet såsom sin mening framhålla, att befordringsgången bör vara i stort sett densamma inom samtliga truppslag. Det synes på grund härav erforderligt att graden vicekorpral tillkommer vid kavalleriet samt vicekonstapel vid artilleriet och luftvärnet.

Musikpersonalen.

I fråga om rekiyteiingen av musikpersonalen finner utredningen icke anled- ning till andra uttalanden," än att första anställning av musikvolontär bör ske efter samma grunder som angivits för annan volontär, och att musikvolontär med hänsyn särskilt till framtida underofficersbefordran eller civilanställning bör obligatoriskt genomgå klass 1, ävensom deltaga i den allmänbildande under- visningen i underbefälsskolorna.

Beträffande förnyat tjänsteavtal förutsättes icke någon ändring i nu gällande bestämmelser.

Arméns reservpersonal.

Denna personal utgöres för närvarande av:

personal på arméns reservstater, personal i arméns reserver, väg- och vattenbyggnadskåren,

i fredstid konstituerade landstormsofficerare samt i fredstid till befäl vid frivilliga automobilkåren konstituerade officerare.

Personal på arméns reservstater.

Reservstaterna utgöras av arméns reservstat för officerare och underoffi- cerare samt reservstaten för fältläkarkåren. I enlighet med vad utredningen i annat sammanhang anfört, bör därjämte tillkomma en reservstat för fält- , veterinärkåren. !

I | > . .

'. .

Beställningarna på reservstat besättas med personal, som på ansökan över— flyttas från aktiv stat. Beträffande villkoren för inträde på reservstat har ut— redningen icke ifrågasatt någon ändring. I fråga om de slag av beställningar, som nytillkomma, föreslår utredningen, att bland annat följande villkor böra iakttagas. Till överflyttning till beställning såsom överstelöjtnant å arméns reservstat kan ifrågakomma överstelöjtnant eller major. Till överflyttning till beställning såsom fältveterinär å reservstaten för fältveterinärkåren kan ifråga- komma fältveterinär eller regementsveterinär. Till överflyttning till beställ- ning såsom regementsveterinär å reservstaten för fältveterinärkåren kan ifrågakomma regementsveterinär eller bataljonsveterinär.

Personal i arméns reserver.

Personalen i arméns reserver särskiljes efter sättet för inträde i reserven i pensionsavgången, förtidsavgången och reservutnämnd personal.

Utredningen har under »Arméns reservpersonal» beträffande de båda sist- nämnda kategorierna lämnat en redogörelse i ett sammanhang för det förslag till förändrade bestämmelser för såväl anställning som tjänstgöring, Vilka äro under utarbetande vid arméstaben.

Av denna redogörelse framgår bland annat, att första anställning såsom reservofficer skulle efter ansökan kunna vinnas av den, som genomgått viss för värnpliktig officer föreskriven utbildning, samt att anställning avses skei trenne perioder. Vid första periodens början sker anställning av visst bestämt antal reservofficerare per år. Är antalet sökande större än detta, sker anstäl— landet med ledning av vid officersaspirantskola upprättad turlista.

För rätt till anställning under andra perioden är genomgång av kaptens- kurs ävensom regementschefs vitsord avgörande. Vid början av tredje peri- oden avses rekrytering av reservofficerskåren jämväl kunna ske med därtill lämpliga värnpliktiga officerare, som efter avslutad tjänst såsom värnpliktiga äro villiga att åtaga sig den tjänstgöringsskyldighet, som är förenad med reservofficersanställning under 3:e perioden.

Rekrytering av reservunderofficerare förutsättes ske efter i stort sett samma grunder som hittills. Dock föreslås, att fast anställd furir, som icke innehar kompetens för befordran på aktiv stat men anses lämplig för framtida anställning som reservunderofficer, genomgår en särskild reservunderofficers- kurs före avgången ur aktiv tjänst. Genomgång av dylik kurs bör enligt utredningens mening ställas såsom villkor för befordran till underofficer i re— serven av furir som icke avlagt underofficersexamen.

Utredningen anser därjämte att vid utformningen av den nya reservbefäls— förordningen bör tagas under övervägande att vid 3:e periodens början med— giva anställning såsom underofficer i reserven för värnpliktig underofficer som är därtill lämplig.

Vad beträffar de civilmilitära kårernas reserver räknar utredningen med att någon nyrekrytering av dessa kårer framdeles i regel icke skall förekomma, då behovet av reservpersonal vid dessa kårer till övervägande del torde kunna fyllas med värnpliktiga läkare, veterinärer m. fl. Dock böra läkare och veteri-

närer, som avgå från anställning såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren, vara skyldiga att inträda i reser- ven. Vidare förutsättes, att värnpliktiga läkare, veterinärer och ingenjörer skola kunna vinna anställning i reserven vid början av tredje anställnings- perioden.

Väg- och vattenbyggnadskåren. Beträffande rekryteringen av denna kår förutsättes icke någon ändring. Landstormofficerare.

Denna personalkategori, som hittills i fredstid anställts medelst konstitu- torial på visst antal år, föreslås utgå ur organisationen. De landstormsoffi- cerare, som befinna sig i värnpliktsåldern, böra överföras till kategorien värn- pliktiga officerare; av dem, som befinna sig över värnpliktsåldern, avses de därför lämpliga kunna anställas som reservofficerare under tredje perioden. Någon överföring av landstormsofficerare, som befinna sig i värnpliktsåldern, till reservofficerare bör enligt utredningens mening icke förekomma.

Officerare vid frivilliga automobilkåren.

Denna personal, som jämlikt av Kungl. Maj:t den 25 oktober 1940 fastställt reglemente hänföres till arméns reservpersonal, har likaledes hittills i fredstid anställts medelst konstitutorial på viss tid. Kåren föreslås skola som militärt organiserad kår utgå ur organisationen. I likhet med vad ovan anförts be— träffande landstormsofficerare föreslås, att officerare i värnpliktsåldern skola kunna förordnas till värnpliktiga officerare och att de officerare, som över— skridit dena ålder och som äro därtill lämpliga och kvalificerade, skola kunna anställas såsom reservofficerare under tredje anställningsperioden.

G. Utbildning. De värnpliktigas utbildning.

I fråga om de värnpliktigas utbildning hänvisar försvarsutredningen till den »P. M. med förslag till lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänstgöringstid m. m.», som utredningen tidigare överlämnat till Kungl. Maj:t och vars inne- håll i huvudsakliga delar intagits i Kungl. Maj:ts proposition nr 318 till 1941 års riksdag med förslag till värnpliktslag.

Utbildning av fast anställt befäl. Allmänna grunder.

Arméorganisationens stomme utgöres av det fast anställda befälet, vars kvalitet är avgörande för fältförbandens krigsduglighet. Rekrytering och ut- bildning av denna personal är därför en angelägenhet av största vikt.

Utbildningen till fast anställt underbefäl samt till fast anställd under- officer och officer måste vara så organiserad att de befälsaspiranter, som äga de bästa kvalifikationerna, kunna komma i åtnjutande av fortsatt utbildning

och vinna befordran. Nuvarande krav på måttet av allmänbildning för be— fordran till underofficer och officer (reservofficer) kunna dock med hänsyn till dessa personalgrupper åvilande uppgifter icke minskas. Den som äger er— forderliga militära kvalifikationer men icke ett tillräckligt kunskapsmått i allmänbildande ämnen, måste för att vinna fast anställning såsom officer eller underofficer bibringas nödiga insikter i sistnämnda ämnen. Detta kan ske vid försvarsväsendets läroverk, som försvarsutredningen i annat sammanhang föreslagit skola organiseras.

Den följande redogörelsen hänför sig närmast till utbildningen av den mili- tära personalen. Den civilmilitära personalens utbildning synes utredningen kunna ske i stort sett enligt hittills gällande grunder. Utredningen vill dock framhålla betydelsen av att vid utbildningen av denna personal varje tillfälle till tillämpning och till direkt förberedelse för uppgifterna i fält väl tillvara- tages.

Det fast anställda manskapets utbildning.

I nuvarande utbildningssystem för det fast anställda manskapet erfordras för fullständig underbefälsutbildning (furirsutbildning) i regel omkring 2 år och 10 månader, däri inräknat vid flertalet truppslag förekommande trupp- tjänstgöring. I underbefälsutbildningen ingår jämsides med den rent mili- tära utbildningen undervisning i allmänbildande ämnen.

Utbildningen bedrives vid truppförbandsvis anordnade volontärsoldat— (etc.), korpral- (etc.) och furirskolor. Volontärsoldatskolan har en längd av 10—11 månader. Under de två därpå följande åren genomgå de fast anställda korpral- och furirskolor, vardera i regel av omkring 11 månaders längd (trupp— tjänstgöring inräknad).

Underbefälsutbildningen för huvuddelen av det fast anställda manskapet enligt nuvarande system framgår närmare av nedanstående översikt.

mmm. Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. ningsär 1:a. ! Volontär- [ 2:a ——soldatskola Korpral- ! | | i | 3:e s k 0 l a Regövn Furir- | | i | ...... . 4ze s k 0 1 a I I | | | . ...... . : Tjänstgöring vid trupp.

Den första kontraktstiden utgör i regel 3 år. Det sätt på vilket underbefäls— utbildningen inpassats i första kontraktstiden medgiver att de fast anställda ' under denna tid tjänstgöra såsom instruktörer vid värnpliktsutbildningen

under sammanlagt omkring 10 månader. Underbefälsutbildningens mål är att skapa en kvalificerad underbefälskår och att lägga en god grund för fortsatt utbildning till underofficer (officer).

Den rent militära utbildningen bör enligt utredningens mening omfatta en rekrytskola om 6 månader samt korpralskola och furirskola om vardera 11 månader (trupptjänstgöring inräknad).

Undervisningen i allmänbildande ämnen omfattar för närvarande i medel— tal omkring 600 timmar och för fram till ett kunskapsmått i ämnena moders- målet, historia med samhällskunskap, geografi och matematik, som motsvarar genomgången klass 2 i 5—klassig realskola vid högre allmänt läroverk. Detta kunskapsmått måste numera betraktas såsom väl litet, såväl med hänsyn till önskvärdheten av högre allmänbildning hos det trupptjänstgörande under- befälet som till den organisation av den fortsatta utbildningen till under— officer, som föreslås i det följande. Det synes därför lämpligt att under- visningen för fram till ett kunskapsmått motsvarande klass 3 i 5-klassig real- skola. Klass 2 och 3 i sistnämnda skola omfatta i vad rör modersmålet, historia med samhällskunskap, geografi och matematik 663 respektive 546 eller sam- manlagt 1,209 timmar. Vid högre allmänt läroverk motsvaras alltså för när- varande 663 timmar av omkring 550 timmar vid underbefälsutbildningen (600 timmar minskat med 50 timmar för välskrivning), vilket innebär en minskning av antalet timmar vid sistnämnda utbildning med omkring 15 procent. Med rationalisering genom att använda civila lärare för denna undervisning och genom att så långt möjligt till tiden åtskilja densamma från den militära ut- bildningen, torde det — med hänsyn även till elevernas större mognad —— vara berättigat att räkna med möjlighet att ytterligare minska den vid högre allmänt läroverk anslagna tiden, dock högst med 25 procent. Återstoden, 75 procent av 1209 timmar, utgör omkring 900 timmar. Med 50 timmar för välskrivning kommer alltså det sammanlagda antal timmar för undervisningen i allmän- bildande ämnen, som måste ingå i underbefälsutbildningen, att bliva om- kring 950 timmar.

För närvarande bedrives, såsom tidigare framhållits, undervisningen i allmänbildande ämnen jämsides med den militära delen av underbefälsut- bildningen. Detta har visat sig medföra vissa nackdelar för båda arbetsom- rådena. Den rent militära delen av underbefälsutbildningen är mycket omfata tande och tager i regel all den tid i anspråk, som eleverna kunna ägna åt själv- studier. De militära övningarna äro vidare av så ansträngande natur, att de icke lämpligen böra till tiden samordnas med undervisningen i allmänbildande ämnen. Härtill kommer slutligen det förhållandet, att för flertalet under— visningen i allmänbildande ämnen utgör en nödvändig grund för att de skola kunna tillgodogöra sig den militära delen av underbefälsutbild- , ningen. Ur utbildningssynpunkt måste sålunda hävdas, att undervisningen i _ allmänbildande ämnen så långt möjligt till tiden bör skiljas från den rent militära utbildningen samt att den till större delen bör förläggas före sist- nämnda utbildning.

Det är önskvärt att volontärernas rekrytskola tager sin början samtidigt med rekrytskolan för de värnpliktiga och att utbildningen med hänsyn till samövningar m. m. under det första året sker i stort sett i takt med de värn—

pliktigas utbildning. På grund härav synes det lämpligt att förlägga huvud— delen av den allmänbildande undervisningen till vinterhalvåret före rekryt— skolans början (klass 1).

Vinterhalvåret omfattar i medeltal 24 arbetsveckor. Det högsta antal tim— mar pcr arbetsvecka, som med här ifrågavarande elever kan tänkas uttagas så— som rent teoretisk undervisning, är 28 (3 timmar på lördag och 5 timmar övriga dagar). Det är sålunda möjligt att i klass 1 inrymma 672 av ovan såsom erfor— derliga angivna 950 timmar. Omkring 300 timmar återstå att förläggas till tiden efter klass 1. Dessa timmar synas böra fördelas på korpralskolan och furirskolan, vilket vid jämn fördelning utgör omkring 5 timmar per vecka. Denna ordning innebär ett avsteg från principen att till tiden åtskilja den militära utbildningen och undervisningen i allmänbildande ämnen. Med hän— syn till önskvärdheten att bibehålla och förkovra i klass 1 förvärvade kun- skaper, synes dock ett sådant avsteg berättigat.

Vid fördelning av undervisningen i de olika ämnena synes det önskvärt att om möjligt avsluta undervisningen i välskrivning redan i klass 1.

Med utgångspunkt från det ovan anförda föreslås underbefälsutbildningen erhålla en organisation, som närmare framgår av nedanstående översikt.

1 3222; Jan. : Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. ] = I | 1er Klass ! (all- I | 2:a mänbilulunde ämnen) R 0 k r y t 5 k 0 l a K o r p- i | | | | 2 3:e r a l s k 0 l a Regövn, F n — | 4 1 | * "| * ' * i 4:e r i !" s k 0 l a ' ] I | l | | i

= Utbildning Vrid trupp. ...... .. : Tjänstgöring vid trupp.

Vid trängtrupperna kommer organisationen av utbildningen på grund av förefintligheten av olika tjänster att bliva något annorlunda. Då emellertid den sammanlagda tiden för underbefälsutbildningen är densamma, anser ut- redningen skäl icke föreligga att närmare ingå på denna organisation.

Volontärerngi hava vid första. anställningens början i regel ett mycket varie- rande mått av kunskaper i allmänbildande ämnen. Det kan knappast anses rationellt att låta undervisningen av samtliga elever bliva beroende av kun- skapsmåttet hos flertalet volontärer, som endast genomgått vanlig folkskola. Det synes därför lämpligt att låta de volontärer, som vid första anställningen äga ett kunskapsmått i allmänbildande ämnen, som motsvarar minst genom- gången klass 3 vid 5-klassig realskola, genomgå en särskild linje av klass 1, som tar sikte på att vinna tid vid den fortsatta utbildningen till underofficer (officer). Denna linje torde lämpligen böra anordnas militärområdesvis. Att genomföra en uppdelning på olika linjer av den undervisning i allmänbildande ämnen, som är direkt ansluten till korpral- och furirskolorna, synes däremot icke

tänkbart. De elever, som genomgått den »högre» linjen av klass 1, böra emel— lertid genomgå även denna undervisning i allmänbildande ämnen, vilken i möjligaste mån bör individualiseras.

För volontärer som före anställningens början avlagt realexamen synes klass 1 icke böra vara obligatorisk.

Som ovan angivits förutsättes all undervisning i allmänbildande ämnen skola ledas av civila lärare. Vid sidan av denna undervisning i klass 1 bör bedrivas viss grundläggande militär utbildning, särskilt gymnastik och militär idrott.

Under-officersutbildning. Utbildning till underofficer på aktiv stat.

I nuvarande utbildningssystem omfattar utbildningen till underofficer genomgång av arméns underofficersskola, vilken genomgång kan ifrågakomma för dem som avslutat underbefälsutbildningen med huvudbetyget »Med beröm godkänd». Underofficersskolan innefattar »förberedande kurs» under omkring 8 månader samt därefter »allmän kurs» under omkring 19 månader.

Utbildningen vid skolan framgår närmare av nedanstående översikt,

_ ___

Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.

För Jcredande

kursen Allmänna

| J | kursenI i Allmänna

| I ) ) |

kursen II

I I | l l

...... =. Tjänstgöring vid trupp.

Elever som äga ett högre kunskapsmått i allmänbildande ämnen, kunna efter prövning vinna inträde vid allmänna kursen I utan genomgång av förberedande kursen.

Undervisningen i allmänbildande ämnen bedrives i vad avser inhämtande av underofficerskompetens på A- och B-linje. A-linjen för fram till ett kun— skapsmått motsvarande realexamen med blott ett främmande språk, ämnet kristendomskunskap icke betygsatt och med rätt för eleven att i två av åter- stående ämnen utom svensk skrivning hava underbetyg. B-linjen för fram till vanlig realexamen, dock utan ämnet franska.

Underofficersutbildningens mål är att skapa kvalificerade underofficerare, ägnade att i fredstid och vid mobilisering bestrida befattningar som trupp- utbildare, stabsunderofficerare och kompaniadjutanter (motsvarande).

Den nuvarande arméns underofficersskola kan sägas fylla högt ställda krav på ifrågavarande utbildning. I några avseenden är emellertid utbild- ningen icke rationell. Genom att den militära utbildningen bedrives jämsides med undervisningen i allmänbildande ämnen, är det icke möjligt för den som

i dessa ämnen redan äger underofficerskompetens, att snabbare kvalificera sig för befordran. Han tvingas genom sammankopplingen av de båda utbildningsgrenarna att i regel följa samma utbildning som flertalet under- befäl. Det antal elever, som redan tidigare" förvärvat för anställning som underofficer erforderlig allmänbildningskompetens, är numera ganska stort och i ständigt stigande. Av nedanstående tablå framgår det ungefärliga antal volontärer under vissa tidsperioder, som före anställningens början avlagt realexamen. Härutöver torde ett mindre antal volontärer hava anställts, som ofullständigt genomgått gymnasium eller motsvarande läroanstalt och som sålunda, utöver antalet volontärer med realexamen, innehaft för befordran till underofficer erforderlig allmänbildningskompetens.

| | Ungefärligt antal ., l volontärer, som Sammanlagt A. r e 11 avlagt realexamen antal anställda % | före anställ- volontärer l ningens början i i 1924—28 ............ i 149 6,767 2.2 i ; 1929—33 ............ * 329 , 6,835 , 4.8 | *, 1934—38 ............ i 796 l 6,610 * 12.1

Såväl ur militär som ur den enskildes synpunkt är det önskvärt att bereda underbefäl med realexamen (motsvarande) möjligheter att snabbare än som för närvarande kan ske nå fram till underofficersexamen. Härför kräves möj- lighet för elever med förkunskaper i allmänbildande ämnen att förbigå sådan allmänbildande undervisning, som de redan tidigare förskaffat sig. Denna möjlighet kan skapas endast genom att undervisningen i allmänbildande ämnen, i likhet med vad som föreslagits vid utbildningen till underbefäl, skiljes från den militära delen av underofficersutbildningen. Även om en snabbt uppnådd underofficersexamen på grund av befordringsförhållanden icke skulle medföra en snabbare underofficersbefordran än hittills, synes det dock mindre rationellt ur truppförbandens synpunkt, att det fast anställda underbefälet är i tjänstgöring utom truppförbanden längre tid än nödvändigt. På grund härav har utredningen i ett tidigare sammanhang föreslagit, att undervisningen i allmänbildande ämnen skall ske vid ett för de tre försvars- grenarna gemensamt läroverk, försvarsväsendets läroverk.

Den nuvarande utbildningstiden vid arméns underofficersskola omfattar som förut angivits sammanlagt omkring 27 månader. En undersökning giver vid handen, att av denna tid omkring 11 månader åtgå för den rent militära ut- bildningen. En rent militär underofficerskurs skulle sålunda med oförändrade krav i fråga om denna utbildning behöva omfatta omkring 11 månader. Av samma skäl som tidigare anförts ifråga om underbefälsutbildningen, bör under- visningen vid försvarsväsendets läroverk föregå kommendering till underoffi- cerskurs. Det synes vidare av flera skäl lämpligt att underofficerskurs för- lägges till tiden oktober—_ augusti.

På grund av det ovan anförda föreslås underofficersutbildningen för fler— talet elever erhålla den organisation, som närmare framgår av nedanstående översikt.

i Jan. Felir. Mars i April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. ! l

i j : Försvarsväsendets

( lä r 0 v e r k (kl a s is 2) ""i"- .... i Försvarsväsendets i l ä r (|) v 0 r k! (k l & sla 3) _ _____________________________________ Kurs tid nrmtns junilcrofficlcrsskolln : å

* | ! | | l

....... . : Tjänstgöring vid trupp.

Till försvarsväsendets läroverk eller till underofficerskurs bör beordras fast anställd furir, som i furirsexamen erhållit betyget »Med beröm godkänd» och som efter furirskolans slut fullgjort omkring 13 månaders trupptjänst— göring. Furir som avlagt realexamen eller prövas äga däremot svarande kun— skaper, föreslås kunna beordras direkt till underofficerskurs. Furir som icke äger dylikt kunskapsmått, genomgår en eller två klasser vid försvarsväsendets läroverk på A-, T- eller B-linje och kan därefter kommenderas till underoffi— cerskurs.

Furir som påbörjat studier på någon av ovan angivna linjer och av veder—

' börande truppförbandschef och av rektor vid försvarsväsendets läroverk prövas äga för utbildning till officer erforderliga kunskaper och färdigheter, bör efter ansökan kunna återgå till truppförbandet för att beredas tillfälle att vid officersaspirantskola kvalificera sig för inträde vid C-linjen vid försvars- väsendets läroverk, avlägga begränsad studentexamen och därefter erhålla kommendering till officerskurs.

Utbildningen vid underofficerskurs föreslås liksom hittills gemensam för samtliga truppslag. Utbildningen i den praktiska kompaniadjutantstjänsten (expeditions, förvaltnings och underhållstjänst) bör givas större omfattning än vad som för närvarande är fallet. Undervisning meddelas endast i militära amnen.

Utbildning till nnderof icer i reserven.

Enligt gällande bestämmelser får fast anställd furir efter avgång ur tjänst anställas som underofficer i reserven, därest han fullgjort 7 repetitionsövningar varav en i reserven. Detta innebär, att endast den som varit fast anställd i minst 6 år, kan ifrågakomma för anställning i reserven. Särskild utbildning av blivande reservunderofficerare äger icke rum.

Då underofficerens uppgifter i fält icke sammanfalla med underbefälets, synes det nödvändigt att fast anställd furir före anställning som underofficer i reserven genomgår en reservunderofficerskurs, avsedd att förbereda honom för ifrågavarande uppgifter. Kommendering till denna kurs bör ske tidigast

under sjätte anställningsåret och endast ifrågakomma för dem som prövas lämpliga för framtida befordran till underofficer i reserven. Kursen synes böra ordnas truppslagsvis och omfatta omkring tre månader..

Underofficerarnas fortsatta utbildning.

Den utbildning, som syftar till att öka underofficerarnas användbarhet och förbereda dem för tjänstgöring i vissa specialbefattningar, äger i princip rum främst vid truppförbanden. För att bereda även underofficerarna möjligheter att ytterligare utveckla sin förmåga att utbilda trupp måste emellertid centrala kurser i stridsutbildning, pionjärtjänst och dylikt anordnas. Dessa kurser kunna i regel anslutas till vederbörliga truppslags skjutskolor och motsva- rande skolor.

Rekryteringen av intendenturkårens förvaltare måste som hittills ske genom utbildning av förvaltaraspiranter vid en centralt anordnad för- valtarkurs. På motsvarande sätt måste kurs för utbildning av regements— kassörer alltjämt anordnas enligt hittillsvarande grunder. För rekrytering av de nyinrättade beställningarna såsom förvaltare vid fälttygkåren böra särskilda kurser anordnas av omkring ett halvt års längd.

Vissa befattningar, som skola bestridas av underofficerare, kräva sådana specialkunskaper, att de icke kunna förvärvas vid truppförbanden. På grund härav erfordras centralt anordnade kurser. De kurser som måste vara tämligen regelbundet återkommande, finnas angivna i nedanstående översikt.

| | " (r l Kurser ixiigiiiider Anteckningar . l l Kurs i arméhundtjänst ............ ll/4 För underofficerare ur infanteriet, kaval- ' leriet och trängen » för utbildning till hovslagar- underofficer .............. 4 För underofficerare ur flertalet truppslag » » utbildning till iclrottsunder- officer .................. 6 + 6 n » n n » l » » utbildning till motorunder- officer .................. 3 » » » n n ,; n utbildning till signallinder- ] Offl 001' .................. 31/2 !) n » n n i

För sergeanter i reserven, vilka skola krigsplaceras som kompaniadjutanter (motsvarande), bör, innan denna krigsplacering träder i kraft, anordnas en kompaniadjutantskurs. Kursen bör givas en längd av en månad och anordnas under regementsövning centralt för hela armén. Den förlägges lämpligen till arméns underofficersskola, som under tiden för regementsövningen är frigjord från ordinarie underofficersutbildning.

Officersutbi/dning. Utbildning till officer på aktiv stat. Utbildningen till officer på aktiv stat omfattar enligt nu gällande bestäm-

melser en rekrytskola om 31/2 månader, en officersaspirantskola om 8 månader, trupptjänstgöring under omkring 4 månader samt därefter en för samtliga

truppslag gemensam officerskurs vid krigsskolan av omkring 23 månaders längd (1. krigsskoleåret 6 månader, trupptjänstgöring 6 månader och 2. krigs- skoleåret 11 månader).

Fast anställt manskap kan vinna officersbefordran efter genomgången av ovan angiven officerskurs vid krigsskolan. För tillträde till denna kurs erfordras underofficersexamen med begränsad studentexamen. Studierna för sistnämnda examen bedrivas vid arméns underofficersskola jämsides med den militära utbildningen.

För att det skall bliva möjligt att rekrytera officerskåren ur samtliga värn- pliktskategorier, vilket enligt utredningens mening är ett önskemål, måste första delen av den blivande officerens utbildning helt sammanfalla med de värnpliktigas. Officersaspiranten föreslås sålunda genomgå rekrytskola, för- beredande plutonchefsskola, plutonchefsskola och officersaspirantskola i likhet med vad som av utredningen tidigare föreslagits för dem som skola bliva värnpliktiga officerare. Officersaspirantskolan måste dock av Officersaspiranten fullgöras på vinterlinjen med hänsyn till den fortsatta utbildningen.

Efter genomgången officersaspirantskola börvofficersaspiranten fullgöra trupptjänstgöring såsom plutonchefs ställföreträdare (motsvarande) under 5 månader samt därefter under 1 månad (regementsövningen) i regel såsom plutonchef (motsvarande). Efter regementsövningens slut bör officersaspirant, som äger härför erforderliga kvalifikationer, kommenderas till en för samtliga truppslag gemensam officerskurs vid krigsskolan. Aspirant, som vid officers— aspirantskola (vinterlinjen) kvalificerat sig för vidare utbildning till officer på aktiv stat men icke äger för ifrågavarande anställning erforderlig studie- kompetens, bör beredas tillfälle att före kommendering till krigsskolan avlägga begränsad studentexamen vid försvarsväsendets läroverk.

Fast anställd furir, som önskar vidareutbildning till officer på aktiv stat Och anses därtill lämplig, bör efter avslutad underbefälsutbildning och därpå följande trupptjänstgöring under omkring 13 månader kunna. beordras till officersaspirantskola (vinterlinjen). Därest ifrågavarande elev placerar sig bland dem som förklaras lämpliga för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat, föreslås utbildningen därefter fullföljas på samma sätt som ovan angivits för värnpliktig officersaspirant, som icke äger för befordran till officer erforderlig studiekompetens.

Ovan angiven organisation av utbildningen medgiver en direkt jämförelse mellan officersaspiranter av skilda kategorier, dels under officersaspirantskolan, dels under officerskursen vid krigsskolan. Den medför emellertid väsentliga förändringar i fråga om utbildningen vid krigsskolan.

Enligt krigsskolans nu gällande organisation har flertalet elever före kommendering till skolan fullgjort omkring 16 månaders tjänstgöring. Med föreslaget system komma officersaspiranterna att erhålla kommendering till officerskurs vid krigsskolan tidigast efter 30 månaders tjänstgöring. Detta innebär att en väsentlig del av officersutbildningen (i stort sett första krigs— skoleåret) förskjutits från krigsskolan till officersaspirantskolorna. Utbildningen vid krigsskolan, vilken som hittills bör vara gemensam för

samtliga truppslag, avser att bibringa officersaspiranterna de ytterligare kun- skaper och färdigheter, som erfordras för tjänstgöring i lägsta officersgraden på aktiv stat vid vederbörligt truppslag. Från officersaspirantskolorna ut- examinerade elever äga redan de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att kunna tjänstgöra såsom plutonchef (motsvarande) i fält. En stor del av den praktiska utbildning och reglementskännedom, som för närvarande meddelas vid krigsskolan, har sålunda redan bibringats eleverna vid officersaspirant- skolorna. Denna del av undervisningen torde därför på krigsskolan kunna begränsas till omkring 700 timmar. Undervisningen i de teoretiska ämnena (utom reglementskännedom) uppgår för närvarande till sammanlagt omkring 1,300 timmar, vilket timantal även i fortsättningen synes erforderligt. Under- visningstiden vid krigsskolan kan sålunda begränsas till omkring 2,000 timmar eller 11 månader (uppehåll medräknade). Kursen bör lämpligen förläggas till tiden oktober—augusti d. v. s. till tiden sammanfallande med nuvarande andra krigsskoleåret.

Föreslagen organisation av utbildningen till officer på aktiv stat framgår närmare av nedanstående schematiska översikt. Organisationen blir olika för officersaspiranter som före genomgång av officersaspirantskola avlagt student- examen och för dem som icke avlagt denna examen.

| 13:11:22; Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. I. Studentexamen avlagd.

l:a .. .. R ci k r _v t s k 0 l & Förberedande 2:a . . . . plutonclicfsskola "."" """-_l Plutlonchefsslkola """" Ofläcersasyii- 4:0.... l vid krigsskolan|

| ( ( ! II. Studentexamen iCce avlagd. 1:a (ae) ) '

l . . 2:a (G:a) l Flligatittiiiåiiiilläiiä[Simi Ioma,"? 3:e (7:45) aspirantskola ) "" __ Klass 2 C vid 4:e (810) Försvlirsväscnldets lärloverk "" " Klalss 3 C lvid 510 (910) l'örsviirsväsenldcta läroverk ) Kleins 4 C lvid G:c(lO:e) försviarsväsenldets läroverk Officer-skuta 7:e(11:e) iridlkrizsskolnn |

| | | | | |

-------- = Tjänstgöring vid trupp. . Anm. Alltcftcr måttet av kunskaper kan inträde efter prövning ske direkt vid klass 3 C eller klass 4 C.

Beträffande antagning m. in. av officersaspirant hänvisas till »Rekryte- ring».

Utbildningen till officer i reserven omfattar enligt nu gällande bestäm— melser en rekrytskola av omkring 31/2 månaders längd, därefter en aspirant— skola av omkring 8 månaders längd, trupptjänstgöring i 4 månader, en för samtliga truppslag gemensam reservofficerskurs vid krigsskolan av omkring 4 månaders längd samt därpå följande trupptjänstgöring om 25—30 dagar. ( Utbildningen omfattar alltså sammanlagt omkring 21 månader. '

Med föreslagen organisation av de värnpliktigas utbildning måste utbild— ningen till reservofficer underkastas väsentliga förändringar.

Den blivande reservofficeren skall vid den första utbildningens slut vara användbar som plutonchef eller i annan motsvarig befattning. Denna del av utbildningen till reservofficer kan sammanfalla med utbildningen till värnpliktig officer. Den blivande reservofficeren genomgår alltså rekryt- skola, förberedande plutonchefsskola, plutonchefsskola samt officersaspirant— skola på vinter- eller sommar—linje, i full överensstämmelse med vad som före— slagits för de värnpliktiga, som uttagits för utbildning till värnpliktig officer. Någon differentiering i utbildningshänseende av de båda kategorierna sker icke förrän vid officersaspirantskolans slut.

Efter avslutad officersaspirantskola fullgör reservofficersaspiranten rege- mentsövning i egenskap av värnpliktig sergeant. Följande år fullgöres den första repetitionsövningen i egenskap av fänrik i reserven.

Fast anställd furir, som äger för anställning som reservofficer erforderlig studiekompetens, bör kunna beordras till officersaspirantskola och kvalificera sig för sådan anställning.

Officerarnas fortsatta utbildning.

Den utbildning, som avser att öka de aktiva officerarnas användbarhet i de befattningar de innehava ävensom att förbereda dem för högre eller andra befattningar, bör principiellt ske vid vederbörliga truppförband. Avsteg från denna princip måste emellertid göras beträffande sådan utbildning, som av ekonomiska skäl eller på grund av bristande resurser i fråga om lärare och materiel icke lämpligen kan ordnas vid truppförbanden. Denna utbildning måste bedrivas vid centralt anordnade skolor och kurser. Dessa kunna indelas, i:

obligatoriska skolor,

frivilliga skolor, till vilka officerare vinna tillträde efter ansökan och som erfordras för förvärvande av kompetens för vissa befattningar, transport till vissa personalkårer o. s. v. samt

Specialkurser, avsedda att säkerställa tillgången på. vissaspecialutbildade officerare.

För befälsutbildningen vid truppförbanden kommer redogörelse att lämnas i ett följande avsnitt.

Av varje officer måste krävas förtrogenhet med eget truppslags materiel , och dennas användning. Utbildningen till officer avser bland annat att glva '

officersaspiranterna en allmän kännedom i detta avseende. Att bibringa dem grundliga sådana kunskaper medhinnes emellertid icke. Även om tiden för utbildningen till officer ytterligare ökas, vilket icke är önskvärt, skulle ändock icke fullgott utbildningsresultat i detta hänseende kunna nås, då utbildningen icke kan bygga på tillräcklig praktisk erfarenhet hos eleverna. Utbildningen till officer måste därför fullständigas genom en särskild kurs eller skola, förlagd till sådan tidpunkt efter officersexamen, att utbildningen kan grundas på de erfarenheter den unge officeren vunnit under en tillräckligt lång samman- hängande tjänstgöring vid trupp. Denna utbildning bör därjämte taga sikte på att göra eleverna skickade att föra kompani (motsvarande förband) i fält.

För att ifrågavarande utbildning skall kunna göras enhetlig för trupp- slagets officerare och för att behovet av kvalificerade lärare skall kunna till- godoses bör den centraliseras till särskilda truppslagsofficersskolor.

Vid infanteriet har de yngre officerarnas utbildning de senaste åren till— godosetts vid infanteriofficersskola, förlagd till Stockholm, och vid trängen vid en under ett år försöksvis anordnad trängofficersslcola vid Göta trängkår. Båda dessa skolor hava haft en längd av omkring 8 månader, vilken tid även fram- deles synes lämplig. En praktisk del av utbildningen bör förläggas till infanteriskjutskolan.

Vid kavalleriet har officersutbildningen närmast efter krigsskolan hittills omfattat obligatorisk genomgång av ridskolan. Utbildningen vid denna skola har koncentrerats på ridning och hästdressyr ävensom på utbildning till rid— instruktör. Åt den tekniska och taktiska utbildningen har ytterst begränsad tid kunnat anslås. Denna del av kavalleriofficerens utbildning måste emeller— tid numera med hänsyn till truppslagets organisation och utrustning tillgodo- ses i samma utsträckning som i fråga om infanteriofficeren. Det synes nöd- vändigt, att kavalleriofficerarna framdeles genomgå en kavalleriofficersskola av motsvarande längd som infanteriofficersskolan. Stridsutbildningens lik- artade natur vid infanteriet och kavalleriet och det ringa antalet kavallerioffi— cerare i varje årgång gör det lämpligt, att kavalleriofficersskolan sammanslås med infanteriofficersskolan. Då emellertid utbildning i ridning och häst- dressyr, ävensom till ridinstruktör med hänsyn till kavalleriets organisation alltjämt erfordras i ungefär samma utsträckning som tidigare varit fallet, böra kavalleriofficerarna efter genomgång av kavalleriofficersskolan även fram- deles genomgå subalternofficerskurs vid ridskolan av omkring 9 månaders längd.

Med hänsyn till det nära sammanhang, som råder mellan infanteriets och pansartruppernas taktik och teknik, synes det lämpligt att jämväl pansaroffi— cersslcolan sammanslås med infanteriofficersskolan.

Vid artilleriet, luftvärnet och ingenjörtrupperna hava kraven på officersut- bildning närmast efter .officersexamen hittills tillgodosetts vid artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs. Vid denna kurs, som haft en längd av om- kring 20 månader, har emellertid målsättningen varit avsevärt högre än den ovan för utbildningen närmast efter officersexamen ifrågasatta. En målsättr ning syftande till att göra artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficerare skickade

för trupputbildningsarbete och som batterichefer (motsvarande chefer) i fält bör komma till stånd. På grund härav kan en minskning av utbildningstiden ske till omkring 12 månader vid den nuvarande allmänna kursen vid artilleri— och ingenjörhögskolan, varvid denna bör ersättas med en artilleri-, en luft— värns- och en ingenjörofficersskola, samtliga med en så praktisk inriktning som möjligt. Den mera högskolebetonade undervisning, som för närvarande ingår i artilleri— och ingenjörhögskolans allmänna kurs, men som icke kräves för subalternofficerens tjänst som trupputbildare, bör till en del överföras till skolans högre kurs. Med hänsyn till det sammanhang, som alltjämt måste råda mellan undervisningen vid ifrågavarande officersskolor och högskole- undervisningen, synes skolornas teoretiska del åtminstone tills vidare böra bedrivas vid högskolan. En praktisk del av dessa officersskolor bör förläggas till artilleriets skjutskola, luftvärnets skjutskola respektive ingenjörtrupp— skolan.

Vid truppslag utan egen rekrytering av officerare på aktiv stat föreligger- icke behov av truppslagsofficersskola.

Äldre subalternofficerare och kaptener böra erhålla fortsatt utbildning i vederbörligt truppslags taktik och teknik. Denna utbildning bör omfatta bi— bringandet av kännedom om den senaste utvecklingen i nämnda hänseenden. Eleverna föreslås genomgå denna fortsatta utbildning innan de tillträda be— fattningar som kompanichefer (motsvarande chefer) respektive bataljonschefer (motsvarande chefer), d. V. s. såsom subalternofficerare i regel omkring 9:e officersåret och såsom kaptener (ryttmästare) omkring 16:e officersåret. Med hänsyn till bland annat utbildningens enhetlighet vid de olika truppslagen och behovet av kvalificerade lärare synes det lämpligt att utbildningen förlägges till i regel truppslagsvis anordnade skolor (kurser). Dessa skolor böra hava en längd av 1—3 månader.

Motsvarighet till dessa skolor (kurser) finnes för närvarande endast vid in- fanteriet, kavalleriet och artilleriet i form av skjutskolor för subalternoffi- cerare, kaptener och regementsofficerare. Dessa skjutskolor böra bibehållas och elever beordras enligt ovan angivna grunder.

Den tekniska och taktiska utvecklingen kräver, att motsvarande skolor (kurser) anordnas jämväl för officerare ur övriga truppslag. Sålunda böra organiseras vid:

pansartrupperna ......... en pansartruppskola, luftvärnet .................. en skjutskola, ingenjörtrupperna ...... en ingenjörtruppskola, signaltrupperna ......... en signaltruppskola samt vid trängtrupperna ......... en underhållsskola, avsedd även för officerare ur

tyg— och intendenturtrupperna m. fl.

För pansartruppernas officerare kräves med hänsyn till pansarvapnets natur förutom vidareutbildning av officerare i pansartjänst även utbildning i infanteriets stridstaktik och stridsteknik. Pansartruppernas officerare böra

därför förutom pansartruppskola även genomgå infanteriets skjutskola." Under denna förutsättning kan pansartruppskolan begränsas till en längd av omkring två månader. Skolan bör med hänsyn till utbildningens speciella karaktär för- läggas till ett pansarregemente.

Med hänsyn till sättet för officerskårernas rekrytering vid signaltrupperna, fälttygkåren och intendenturkåren — transport från andra truppslag under genomsnittligt 4ze—8ze officersåret — kunna vissa inskränkningar göras be— träffande här föreslagen utbildning då det gäller officerare vid signal—, tyg- och intendenturtrupperna. Sålunda kräves icke någon kurs 9:e året för subaltern- officerare vid dessa truppslag. Utbildningen kan inskränkas till att omfatta genomgång för kaptener omkring 16:e officersåret av signaltrupp- respektive underhållsskola.

Den utbildning i taktik och truppföring, som bibringas äldre subalternoffi- cerare och kaptener (ryttmästare) vid ovannämnda skolor, måste efter hand fullständigas med ytterligare sådan utbildning dels för den personal, som är närmast ansvarig för den taktiska utbildningen inom truppförbanden, näm— ligen regementscheferna (motsvarande chefer), dels för officerare, som inom en nära framtid avses bliva befordrade till regementschefer. För att säkerställa en enhetlig taktisk uppfattning inom armén och med hänsyn till kravet på kvalificerade lärare, stridsdomarpersonal m. m. bör denna utbildning förläggas till en för armén gemensam stridsskola av omkring en månads längd förlagd till krigshögskolan —— Arméns stridsskola —— och genomgås dels av överstelöjtnanter, dels av överstar vart fjärde eller femte år.

Ovan angiven fortsatt utbildning _— vid truppslagsofficersskolor, ridskolan, skjutskolor och motsvarande skolor samt vid arméns stridsskola —-— synes ut— redningen böra givas obligatorisk karaktär, varigenom garantier vinnas för att officerskårens utbildning blir enhetlig och tidsenlig.

Rekryteringen av officerskårerna vid signaltrupperna samt vid fälttygkåren, fortifikationskåren och intendenturkåren måste som hittills av flera skäl ske genom transport av officerare från övriga truppslag. För att förvärva för sådan transport erforderliga kunskaper och färdigheter kräves, förutom viss provtjänstgöring, genomgång av särskilda utbildningskurser, nämligen signal- officerskurs, tygofficerskurs, fortifikationsofficerskurs respektive intendente— kurs. Erfarenheterna från hittills organiserad utbildning av detta slag giva vid handen, att signalofficerskursen måste givas en längd av omkring 51/2 samt tyg- officerskursen och intendentskursen omkring 9 månader. Fortifikationsoffi- cerskurs torde jämväl böra erhålla en längd av omkring 9 månader.

Arméns behov av personal för högre stabstjänst, lärartjänst och allmän teknisk tjänst bör som hittills fyllas av de från krigshögskolan och artilleri- och ingenjörshögskolan utexaminerade eleverna.

Ytterligare högre teknisk undervisning och specialutbildning för erforder— ligt antal av de officerare, som genomgått artilleri- och ingenjörhögskolan, synes böra bibringas vid tekniska högskolan.

Vissa befattningar vid armén kräva specialkunskaper, vilka icke kunna för-

värvas vid de i det föregående behandlade skolorna (kurserna). För att fylla behovet av specialutbildad personal måste på grund härav liksom hittills sär— skilda kurser anordnas. De kurser som måste vara tämligen regelbundet åter— kommande, finnas angivna i nedanstående översikt.

Kurser .Lgngll Anteckningar 1 manadcl' b Kurs i arméhundtjäust ............ 3/4 För officerare ur infanteriet, kavalleriet och trängen » för utbildning till armé- spaningsofåcer .............. (5 För officerare ur alla truppslag » ibildläsning ................ Va » » » infanteriet. kavalleriet, ) pansartrupperna och ingenjörtrupperna Gasskyddskurs .................... 11/2 För officerare ur alla truppslag Gymnastik— och idrottsskola ........ 6 » » » » » Körkurs .......................... 3 » , » » infanteriet ; Luftvärnskurs .................... 1 » » » alla truppslag utom ; luftvärnet ( Motorofficerskurs .................. 6 För officerare ur alla truppslag . Motorkurs för regementsofficerare ) och äldre kaptener .............. 1/-i » » » » » ) Pionjärkurs ........................ 2 » » » infanteriet, kavalleriet) och pansartrupperna & Skidkurs .......................... l/r För officerare ur alla truppslag )

I fråga om reservofficerarnas fortsatta utbildning göra sig följande syn— punkter gällande.

Den fortsatta utbildningen av reservofficerare avser att göra dem använd- bara såsom kompanichefer (bataljonschefs ersättare) i fält.

Utredningen har i ett tidigare sammanhang anfört, att tjänstgöringsskyl— digheten för reservofficerare torde komma att bliva under 1:a och 2:a anställ- ningsperioderna en repetitionsövning om 35 dagars längd och två kurser om vardera 60 timmars längd samt under 319 anställningsperioden 20 dagar, allt per treårsperiod.

I den P. M. med förslag till lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänst— göringstid m. in., som utredningen tidigare överlämnat till Kungl. Maj:t, har regementsövning föreslagits omfatta 30 dagar vid samtliga truppslag. De 5 dagar, varmed reservofficerarnas repetitionsövning föreslås skola överskjuta regementsövningens längd, hava till uppgift att möjliggöra i första hand förberedelser för mobiliseringsuppgifterna och i andra hand förberedelser för tjänstgöringen under den kommande månaden.

Ovannämnda kurser avse att vidmakthålla och vidareutveckla reservoffice— rarnas kunskaper, för att denna personal sedermera under tjänstgöring vid trupp skall kunna uppträda med större säkerhet och bättre tillgodogöra sig de praktiska erfarenheterna. Kurserna böra anordnas enligt mönster av tidigare arméfördelningsvis anordnade teoretiska kurser för reservofficerare och land— stormsbefälskurser. För de elever, som på grund av lokala förhållanden icke lämpligen kunna närvara vid kurserna, måste mot dessa svarande undervis— ning ordnas per korrespondens. Kurs bör avslutas med examen och elev till— delas vitsord över fullgjord tjänstgöring.

Utbildningen t. o. 111. andra repetitionsövningen bör koncentreras på att ut veckla och befästa de kunskaper och färdigheter, som äro erforderliga för subal— ternofficersbefattning. Efter andra repetitionsövningen inriktas utbildningen på kompanichefsutbildning. Efter det fjärde repetitionsövningen fullgjorts, av— giver truppförbandschef förslag på den reservofficer, som visat sig lämplig för fortsatt utbildning till kompanichef (bataljonschefs ersättare). Sådan till vidareutbildning föreslagen reservofficer fullgör femte repetitionsövningen såsom elev i kaptenskurs. Denna kurs utgör en i huvudsak teoretisk kurs för— lagd till krigsskolan under september månad. Därpå följande repetitions— övning (den sjätte) fullgöres i kompanichefsbefattning (motsvarande). Därest reservofficer vid kaptenskurs och därpå följande tjänstgöring såsom kompani- chef (motsvarande) visat sig lämplig såsom sådan, kan han efter ansökan anställas i reserven under andra anställningsperioden.

Utbildningen under tredje anställningsperioden avser i regel direkt förbe— redelse för uppgifterna vid mobilisering samtidigt som den avser att vidmakt— hålla reservofficerarnas förmåga att fylla dem i fält tillkommande uppgifter.

Frivilliga kurser, främst skjutskolekurser och Specialkurser, böra ifråga- komma jämväl för reservofficerare.

För utbildningen av pensionsavgången personal böra ovan för utbildningen under tredje anställningsperioden angivna grunder gälla.

Fortsatt bafä/sutbi/dning vid truppförbanden.

.En under hela tjänstetiden fortgående utbildning av arméns befälskårer är en av grundbetingelserna för att arméns staber och förband skola kunna fylla sina uppgifter 1 fält. Såsom utredningen redan i fråga om de värnplik- tigas utbildning framhållit måste såväl soldat som befälsutbildningen 1 största möjliga utsträckning vara förlagd till de lägre truppförbanden och ansvaret för utbildningen påvila cheferna för dessa.

Denna fortsatta befälsutbildning avser att förbereda personalen för verk- samheten såväl i fred som framförallt vid mobilisering och krig. Detta sker genom att

befästa och utveckla befälets förmåga i innehavd befattning, förbereda det för tjänst i närmast högre befattning, utbilda personal avsedd att fylla uppkommande vakanser i befattningar, som kräva särskild utbildning,

göra personalen förtrogen med nya taktiska och tekniska erfarenheter, nya reglementariska bestämmelser, nya vapen och annan materiel samt

så. öva befälet, att dess fältdugligh'et bibehålles. Utbildningen avser jämväl att inom truppförbandet öka känslan av sam- hörighet för att därigenom höja dess värde i fred och krig.

Utbildningen bedrives dels i anslutning till den dagliga tjänsten vid truppen, i staber o. s. v., dels på för ifrågavarande utbildning särskilt an- slagen tid, under vilken deltagarna måste frigöras från sin ordinarie tjänst.

Den förstnämnda utbildningen påvilar varje chef, främst kompani-, batal— jons- och regementschef (motsvarande chef), beträffande hans underlydande

och tillgår på. sådant sätt, att den erfarne chefen handleder och undervisar sina underlydande i tjänstens olika grenar.

Den utbildning, som bedrives på särskilt anslagen tid, omfattar bland annat utbildning i stabstjänstens olika grenar, taktik, eldledning och materielkänne— dom samt utbildning för att vidmakthålla och öka befälets fältduglighet. Denna del av befälsutbildningen bör främst påvila regementscheferna, ty endast om den centraliseras inom regementet, kan den givas erforderlig omfattning och bedrivas med önskvärd effektivitet. Utbildningen bör liksom hittills meddelas vid särskilt anordnade kurser, krigsspel och muntliga strids— övningar, genom föredrag och idrottsövningar av olika slag samt slutligen vid fältövningar utom förläggningsorten. Fältövningar äro enligt utredningens mening ett av de verksammaste medlen att skapa en enhetlig taktisk uppfatt— ning inom vederbörligt förband ävensom för att snabbt göra personalen för- trogen med nya taktiska förfaringssätt m. m.

H. Utbildningsanstalter. Allmänna grunder.

Flertalet av i föregående avsnitt berörda skolor och utbildningskurser äro av den karaktär och varaktighet, att de böra förläggas till särskilda utbild- ningsanstalter och givas en fast organisation. De stora fordringar, som undervisningen vid vissa skolor ställer på lärarpersonalen, gör det dessutom lämpligt, att vissa befattningar för lärare m. fl. under en följd av år upp- rätthållas av samma innehavare. För dylika befattningar böra beställningar uppföras på vederbörlig utbildningsanstalts stat.

De skolor, som sålunda liksom hittills böra hava egna personalstater, äro: Arméns underofficersskola,

Krigsskolau, Krigshögskolan,

Artilleri- och ingenjörhögskolan, Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, Ridskolan samt Artilleriets skjutskola. Ovan angivna skolor böra hänföras till arméns fasta undervisningsverk. En del av dem kommer att i efterföljande avsnitt föreslås undergå viss om— organisation.

Vid de utbildningsanstalter, som icke hava egna personalstater, bestridas lärar- och andra befattningar med från arméns truppförband och staber kommenderad personal, varvid dock vissa lärare m.fl., avsedda att året om tagas i anspråk för verksamheten vid anstalterna, föreslås uppförda på veder- börligt truppslags eller vederbörlig personalkårs stat.

De utbildningsanstalter, som icke tillhöra arméns fasta undervisnings- verk, men som med hänsyn till verksamheten likväl böra givas en fast orga- nisation, äro följande:

i l l l

Truppslagsofficersskolorna, Pansartruppskolan, Luftvärnsskjutskolan, Ingenjörtruppskolan, Arméns signalskola, Arméns underhållsskola, Arméns motorskola,

Tygförvaltniugsskolan, Intendenturförvaltningsskolan samt

Arméhundskolan. Av ovan angivna skolor hava flertalet truppslagsofficersskolor samt inten- denturförvaltningsskolan (militärförvaltningskursen) i regel årligen varit orga- niserade, under det att verksamheten vid övriga skolor haft sin motsvarig- het i tillfälligt anordnade kurser. Utredningen har i det följande föreslagit, att dessa tillfälliga kurser skola ersättas av skolor med fast organisation.

I fråga om skolornas lydnadsställning vill utredningen föreslå att samt— liga skolor, såväl arméns fasta undervisningsverk som övriga utbildnings- anstalter med undantag av tyg- och intendenturförvaltningsskolorna, lyda under arméinspektören och att det måtte ankomma på denne att närmare bestämma om skolornas ställning. Tyg- och intendenturförvaltningsskolorna synas däremot med hänsyn till att de inrymma rekryteringskurser för fält— tygkåren (tygstaten) och intendenturkåren böra lyda under generalfälttyg- mästaren respektive generalintendenten.

I den mån så har varit möjligt hava skolorna föreslagits ansluta till redan befintliga utbildningsanstalter. I vissa fall har det emellertid, såsom framgår av förslagen till de olika skolornas organisation, visat sig vara nöd- vändigt att utföra om- och tillbyggnadsarbeten.

Vid den följande redogörelsen för utbildningsanstalternas organisation har utredningen ansett det lämpligt att följa i stället för uppdelningen i Arméns fasta undervisningsverk och övriga skolor en disposition, som hänför sig till den tidsföljd, i vilken de olika utbildningsanstalterna genom- gås. Upptagna i sistnämnda ordningsföljd återfinnas utbildningsanstalterna

samt vid dem anordnade skolor (kurser) i nedanstående översikt. f ___—___

l ' Ungefärligt

Undervisningsanstnlt Kurser in. in. antal elever

Grundläggande be fä/s-

skolor. Oktober—augusti, underofficerskurs . . . . Arméns underofficers- September, kompaniadjutantskurser för 130—150 skola, Uppsala ........ reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare ...................... 85 Oktober—augusti, officerskurs .......... 140—150

September, kaptenskurs för officerare i reserven och kaptenskurs för värnplik- tiga ofncerare ........................ 130 Oktober—mars, kurs för idrottsofiicerare och idrottsunderofficerare (ur armén, marinen och flygvapnet) vid gymnastik-

och idrottsskolan .................... 80

Krigsskolan, Karlberg ..

Undervisningsanstalt

Kurser m. in.

Ungefärligt antal elever

Truppslagsoflicers- skolorna

Skjutslro/or och motsva- rande sko/or.

Infanteriskj utskolan, Rosersberg ..........

Ridskolan, Strömsholm. .

Pansartruppskolan, Skövde

Artilleriskjutskolan, Skillingaryd ..........

Luftvarnsskj utskolan, Väddö ................

Ingenjörtruppskolan, Stockholm ............

Arméns signalskola, Stockholm ............

Arméns underhållsskola, Skövde

Arméns motorskola, Stockholm ............

l8—12 månader; en teoretisk och en prak- l tisk del ............................. .

l

ligt truppslag.

[April—maj, infanteri-, kavalleri-, pansar-» och trangofficersskola ............... . j Slutet av juni—augusti1 kurs för subal-w ternofficerare och kaptener (ryttmästare) ' ur infanteriet, kavalleriet och pansar-' trupperna ............................ September, kurs för underofficerare vid | samma truppslag .................... Maj _augusti. gasunderbefäls- och gas- mnnskapsskolor vid gasskyddskolan Oktober—april, Specialkurser för off1ce- rare och underofficerare i gas-(skydds)- och röktjäust, varje eller vartannat år Viss försöksverksamhet. Enligt nuvarande organisation.

Maj—juni, pansartruppsknla för subal- ternofficerare och kaptener; Specialkurser under vinterhalvåret även- som viss försöksverksamhet .......... Februari—augusti. kurser för elever i artilleriofficersskolan, subalternoffice- rare, kaptener och regementsofficerare samt för äldre reservofficerare, artilleri— flygkurs, ävensom viss försöksverk- samhet .............................. Februari—augusti, kurser för officers- , aspiranter, elever iluftvärnsofficerssko— lan, subalternofäcerare, kaptener och regementsofficerare samt för äldre re- ! servofficerare, ävensom viss försöks- verksamhet Maj—december, tillämpningsperiod för ] elever ur ingenjörofficersskolan samt

ingenjörtruppskola för subalternoffice- ' rare och kaptener ....................

Oktober—mars, signaltrupp- vartannat skola, är, vid be- signalofficerskurs [hov varje år Oktober—augusti, kurs för regements- officerare m. fl., signalunderofficers-. signalunderbefåls-, radio- och signal- mekanikerkurser ...................... Oktober— augusti, trängofficersskola samt underhållskurser för subalternofficerare och kaptener m. i. Oktober—juni, motorofficers- och motor- underofficerskurser. Under övrig del av året och delvis jämsides med nämnda kurser pågå, kurser för regementsoffi- cerare och äldre kaptener, vissa reserv— officerare samt för bilmekaniker och vissa beställningsmän ävensom försöks-

verksamhet ..........................

100

90 30 80

40

alla. kurser.

Sammanlagt 250

Sammanlagt 135

lv

Sammanlagt 20.

6—10 30—40

Sammanlagt 150

Sammanlagt 40.

l [ ;Sammanlagt 150

]En årskurs office- ] rare vid vederbör-

iSammanlagt 30 på. | på, alla kurser.

[ på. alla kurser.

på alla kurser.

pa alla kurser.

. . Un efärli Undervxsmngsanstult Kurser m.m. until elevgi' '

Oktober—september, tygofficers-, tygun- derofficers- och förvaltarkurser samt ut- Sammanlagt 60 bildning av tyghantverkare och meka- på alla kurser. niker m. fl. ..........................

'.l'ygförvaltningsskolan, Stockholm ............

JOktober—september, intendents-, förvaltar- och regementskassörskurser samt kurser lSammanlagt 130

Inten denturförv altnings-

skolan, Stockholm ' ' " l förblivandekompanichefer(motsvarande) ' På' alla. kurser. Arméhundskolan, Overgard ............ Enligt nuvarande organisation. Högskolor. Tvåårig högskolekurs med början varje år Krigshögskolan, i oktober ............................ Sammanlagt 70. Stockholm ............ Augusti—september, Arméns stridsskola

för överstar och överstelöjtnanter 20—25

Artilleri- och ingenjörhögskolan, tvåårig högskolekurs med början vartannat år i oktober ............................ 30 Oktober—september, artilleri—, luftvärns- och ingenjörofåcersskolor (truppslags- Sammanlagt 45. officersskolor) ........................

Artilleri- och ingenjör- högskolan, Stockholm

Grundläggande befälssko/or.

Arméns underofficersskola.

Arméns underofficersskola (AUS) föreslås fortfarande förlagd till Uppsala. I fråga om de krav, som framdeles böra ställas på skolans organisation, hänvisas till redogörelsen för utbildning till underofficer och officer på aktiv stat.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om att det föreslagna försvars— väsendets läroverk förutsatts skola i förvaltningshänseende anknytas till AUS och att eleverna vid läroverket i militärt hänseende skola. vara under- ställda chefen för AUS_

Under chefen för AUS komma i enlighet härmed att framdeles lyda.: en underofficerskurs, kompaniadjutantskurser för reservunderofficerare och värnpliktiga under- officerare samt

i internat samtliga elever vid Försvarsväsendets läroverk.

Underofåcerskursen avses äga. rum under tiden oktober—augusti och om- fatta 130—150 elever. Antalet elever kräver ur utbildningssynpunkt en or— ganisation på. ett kompani. Med hänsyn till det stora antalet utbildnings- .avdelningar och det omfattande planläggningsarbetet synes förutom kom- panichef även en ställföreträdare för denne erforderlig.

Av eleverna beräknas 65—75 tillhöra infanteriet och återstoden övriga truppslag. För utbildningen krävas övningsavdelningar ock befäl enligt efterföljande tabell

16—2440 41

- Chef Underofficedare) Avdelning officer!” till förfogande Elever ur 1:a. infanteriet 1 ur kavalleriet infanteriet och kavalle- riet 2:a infanteriet 1 ur infanteriet infanteriet 3:e pansartrupperna 1 ur pansartrupperna » pansartrupperna 4ze artilleriet 1 ur artilleriet artilleriet 5:e luftvärnet 1 ur luftvärnet luftvärnet öze infanteriet 1 ur infanteriet övriga truppslag 1 ur trängtrupperna I (för sjukvårdstjänst) l

För utbildning av i 6:e avdelningen ingående elever i för vederbörligt truppslag speciell tjänst böra dessutom vissa officerare stå till kompani— chefens förfogande. På grund härav föreligger behov av en officer ur var- dera ingenjör-, signal—, trång-, intendentur- och tygtrupperna. Officerarna ur ingenjörtrupperna och intendenturkåren avses tagas i anspråk för utbild- ning av samtliga elever i sprängteknik och befästningsarbeten m. m. respek- tive stabstjänst.

Samtlig här ovan angiven personal bör upptagas på skolans stat. Kompaniadjutantskurser jör reservunderoffcerare och värnpliktiga under— officerare föreslås äga rum under september månad och omfatta omkring 85 elever. För dessa kurser torde omkring hälften av skolans lärarpersonal vara erforderlig.

Vid internatet för elever vid försvarsväsendets läroverk erfordras för handhavande av redovisning m. m. ävensom av fysisk fostran 3 kompani- chefer och 3 kompaniadjutanter, en av varje från vardera armén, marinen och flygvapnet. Kompanichefen ur armén är avsedd jämväl som kasern- ofncer och gymnastikofäcer vid AUS och bör däerör Upptagas på sko- lans stat.

Förteckning över för AUS erforderlig personal, återfinnes nedan.

A. För kursern a.

Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat. 1 chef, överste, 1 adjutant, kapten eller ryttmästare, 1 kompanichef, kapten, 1 kasernofficer, jämväl kompanichef vid internatet, kapten, 1 ställföreträdande kompanichef, kapten, ll avdelningschefer, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, 1 kompaniadjutant, fanjunkare eller styckjunkare, 7 kompaniunderofflcerare, fanjunkare, styckjunkare eller sergeanter, 1 maskinist, 1 eldare av 1. klassen.

Personal med lön på andra försvarsväsendets stater. 1 bataljonsläkare, 1 bataljonsveterinär, 1 sjukvårdsfurir.

Personal med arvoden. 1 intendent och redogörare, pensionerad officer, 1 expeditionsunderofflcer, pensionerad underofficer, 1 tygunderofficer, pensionerad underofficer, 1 kasernunderoHicer, pensionerad underofficer, 1 förrådsunderofficer, pensionerad underofåcer. 1 köksföreständare och furageuppbördsman, pensionerad underofficer. Icke-ordinarie personal med lön på skolans stat samt betjäningspersonal m. fl. 2 förste vaktmästare, 1 stallföreståndare, 1 tillsyningsman, 10 vaktmästare, 1 förrådsman, 1 eldare av 2. klass, 1 kontorsbiträde, 2 skrivbiträden, 1 husmoder av 1. klass, 1 städerska samt 10 civila handräckningsmän.

B. För internatet. Ordinarie personal med lön (arvodel på skolans stat.

1 kompaniadjutant, fanjunkare eller styckjunkare ur armén, 1 eldare av 1. klassen.

Personal med lön på andra försvarsväsendets- stater. 2 kompanichefer, 1 ur vardera marinen och flygvapnet, kaptener, 1 ställföreträdande kompanichef ur marinen, löjtnant, 2 kompaniadjutanter, 1 ur vardera marinen och flygvapnet, flaggunder- officer respektive fanjunkare, 1 sjuksköterska. Personal med arvoden. 1 expeditionsunderofncer, pensionerad underofficer, Icke-ordinarie personal med lön på skolans stat samt betjäningspersonal m. fl. 3 tillsyningsmän, 22 vaktmästare,

2 skrivbiträden,

1 husmoder av 2. klass, 1 biträdande husmoder samt

10 civila handräckningsmän.

Till 2 kompanichefer, 1 ställföreträdande kompanichef, 11 avdelningschefer och 7 kompaniunderofficerare böra utöver vanliga löneförmåner — sär- skilda arvoden utgå enligt nu gällande grunder.

För AUS bliva vissa om- och tillbyggnadsarbeten erforderliga. Till denna fråga återkommer utredningen i annat sammanhang.

Krigsskolan.

Krigsskolan (KS) föreslås fortfarande förlagd till Karlberg. I enlighet med vad utredningen tidigare anfört ifråga om utbildningen till officer på aktiv stat bortfalla ur skolans nuvarande organisation såväl den s.k. yngre officerskursen som de båda reservofficerskurserna. Den hittillsvarande s. k. äldre kursen kvarbliver och benämnes i det följande officerskursen. Liksom hittills bör ett övningskompani avses för skolans behov. Utredningen föreslår, att därjämte till skolan förläggas

en kaptenskurs för reservofficerare och en kaptenskurs för värnpliktiga officerare ävensom

gymnastik- och idrottskolan.

Officerskursen avses, som tidigare framhållits, erhålla en längd av 11 må.- nader och föreslås förlagd till tiden oktober—augusti. Antalet kadetter vid kursen beräknas till 140—150 och kräver ur utbildningssynpunkt en orga— nisation av:

för övningar i kompaniförband ett kadettkompani om fyra plutoner; för teoretisk undervisning fyra läsavdelningar om ungefär 35 kadetter; samt

för tillämpningsövningar i taktik m. fl. ämnen tio grupper med omkring 15 kadetter i vardera.

Med hänsyn till officerskursens varaktighet böra rid- och draghästar samt motorfordon permanent uppställas vid KS. De erfordras för elevernas rid- och körutbildning, övningskompaniets utbildning, för tillämpningsövningar m. m.

Kaptensknrserna för reservofficerare och värnpliktiga ofjoerare omfatta båda en månad (september). För utbildningen vid dessa kurser måste huvud- delen av krigsskolans lärarpersonal tagas i anspråk.

Krigsskolans övningskompani har hittills varit förlagt till Svea livgarde och vid behov ställts till skolans förfogande. Utredningen föreslår, att kompaniet i samband med detta regementes utflyttning till Järvafältet för- lägges till KS, där förläggningsutrymmen för ändamålet äro disponibla.

De värnpliktiga vid kompaniet måste med hänsyn till utbildningen vid officerskursen inryeka till första tjänstgöring i oktober. Befäl för kompa- niet har upptagits på staten för Svea livgarde. Kompaniadjutanten synes dock med hänsyn till materieluppbörd m. m. böra upptagas på KS stat.

Såsom chef för Gymnastik och idrottsskolan (GIS) bör liksom vid hittills anordnade gymnastik- och idrottsinstruktörskurser beordras härför lämplig officer av lägst kaptens grad ur armén, marinen eller flygvapnet.

Såsom lärare (varav 1 tillika adjutant) böra beordras 4—5 kompanioffice- rare ur armén, marinen eller flygvapnet.

Till GIS föreslås förlagda dels en kurs för officerare med omkring 40 elever, dels en kurs för underofficerare med omkring 40 elever (20 i vardera 1:a och 2:a årskursen).

Kursen för officerare sträcker sig över 6 månader, oktober—mars, samt kursen för underofficerare över 12 månader fördelade på två är, oktober— mars varje år.

Såsom elever avses beordras: till kursen för officerare, officerare ur armén, marinen och flygvapnet, vilka äro avsedda som gymnastik- och idrottsofiicerare och som tidigare icke genomgått GCI eller gymnastik- och idrottsinstruktörskurs,

till kursen för underofficerare, underofficerare eller furirer med under- officersexamen ur armén, marinen och flygvapnet, vilka äro avsedda som idrottsunderofficerare.

Med hänsyn till att skolan endast är organiserad under vinterhalvåret synas chef och lärare böra tillfälligt kommenderas till tjänstgöring vid skolan. Det synes dock lämpligt, att en expeditionsunderofficer för materiel- uppbörd m.m. vid GIS uppföres på krigsskolans stat. Under sommar- halvåret, då kurs icke är förlagd till skolan, tages expeditionsunderofficeren i anspråk för tjänstgöring vid KS.

Krigsskolans personal föreslås erhålla nedanstående omfattning:

Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat.

1 chef, överste, 1 adjutant, kapten eller ryttmästare, 1 kompanichef, kapten, 4 kadettofiicerare och lärare ur infanteriet, kaptener eller löjtnanter, 1 kadettofficer och. lärare ur kavalleriet, ryttmästare eller löjtnant, 1 kadettofficer och lärare ur pansartrupperna, kapten eller löjtnant, 1 kadettofficer och lärare ur artilleriet, biträdande lärare i vapenlära och artilleriövningar, kapten eller löjtnant,

1 kadettofficer och lärare ur luftvärnet, biträdande lärare i vapenlära och artilleriövningar, kapten eller löjtnant,

1 kadettcfficer och lärare ur ingenjörtrupperna, biträdande lärare i fält- arbeten, kapten eller löjtnant,

1 kadettoffrcer och lärare ur trängtrupperna, lärare i motortjänst, kapten eller löjtnant,

1 förste lärare i taktik och topografi med undervisningsskyldighet i läro- ämnet försvarsorganisation med krigshistoria, major,

2 andre lärare i taktik och topografi, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, 1 lärare i topograå, biträdande lärare i taktik, kapten, ryttmästare eller löjtnant, 1 lärare i vapenlära och artilleriövningar, kapten eller löjtnant, 1 lärare i fältarbeten, kapten eller löjtnant,

1 lärare i gymnastik _med vapenföring och idrott, kapten, ryttmästare eller löjtnant samt

1 kompaniadjutant vid övningskompaniet, fanjunkare.

Personal med lön på andra försvarsväsendets stater.

3 lärare, 1 i. vartdera läroämnet luftkrigskonst, militärförvaltning och signaltjänst,

3 biträdande lärare, 1 i vartdera läroämnet luftkrigskonst, militärförvalt- ning och signaltjänst,

1 bataljonsläkare vid fältläkarkåren (med fyllnadsarvode till lön såsom bataljonsläkare),

1 sjukvårdsfurir samt 1 sjuksköterska.

Personal med arvoden.

Pensionerad personal.

1 intendent, redogörare, pensionerad officer, 1 kompaniadjutant, pensionerad underofäcer,

2 expeditionsunderofficerare, varav 1 för gymnastik- och idrottsskolan, pensionerade underofhcerare,

1 köksföreståndare och furageuppbördsman, pensionerad underofficer, 2 tygunderofficerare, pensionerade underofficerare, varav 1 uppbördsman för ingenjörmateriel.

Civil personal.

1 lärare i stats- och samhällslära. 1 biträdande lärare i stats- och samhällslära, 1 lärare i finska språket.

Ivke-ordinare personal med lön på skolans stat samt betjäningspersonal. 2 förste vaktmästare, 1 stallföreståndare, 1 garageförman, 3 tillsyningsmän, 1 maskinist, 23 vaktmästare. 1 eldare av 2. klass, 1 kontorsbiträde, 3 skrivbiträden, 1 husmoder av 1. klass, 1 biträdande husmoder, 1 sköterskebiträde, 1 baderska, 1 städerska.

Utöver ovan angiven personal erfordras ett antal civila lärare i speciella ämnen. Dessa synas böra anställas enligt chefens för KS närmare be- stämmande. Till kompanichefen och kadettofficerarna samt till viss lärarpersonal böra —-— utövei vanliga löneförmåner — särskilda arvoden utgå enligt nu gällande

grunder.

Trnppslagsofficersskolorna.

I ett tidigare sammanhang har utredningen framhållit nödvändigheten av att anordna truppslagsofficersskolor vid de truppslag, som hava egen officersrekrytering.

Truppslagsofficersskolorna föreslås sålunda utgöras av

infanteriofficersskolan, kavalleriofficersskolan,

pansarofficersskolan,

artilleriofflcersskolan, luftvärnsofficersskolan, ingenjöroflicersskolan och trängofficersskolan.

|__—__ "___ _- _

Såsom har framgått av redogörelsen för officerarnas fortsatta utbildning föreslås kavalleri- och pansarofjicersskolorna bedrivas gemensamt med infanteri- ofjicersskolan Infanteriofflcersskolan kommer därmed att omfatta omkring 90 elever. Skolan föreslås förlagd till Stockholm under vinterhalvåret, där den enligt utredningens mening bör beredas utrymme i den planerade hög- skolebyggnaden. Efter den teoretiska delen i Stockholm bör en tillämpad del följa vid infanteriskjutskolan av omkring 2 månaders längd. Infanteri— officersskolan föreslas lyda under chefen för nämnda skola.

För skolan avses i första hand infanteriskjutskolans personal utnyttjas.

_ I andra hand böra vissa för den teoretiska delen erforderliga lärare kommen- I deras från staber och truppförband.

Ar tilleri-, luftvä-rns och ingenjör offcersskolorna föreslås ansluta till artilleri- och ingenjörhögskolan och lyda under chefen för nämnda skola. Skolorna äro att anse som en direkt motsvarighet till nuvarande allmänna kurs vid högskolan.

Skolorna böra såsom utredningen tidigare framhållit hava en längd av

, ett år från oktober till och med september påföljande år. Under tiden 1 ( oktober—15 maj bedrives i huvudsak teoretisk undervisning vid artilleri- * och ingenjörhögskolan i Stockholm. Därefter äga till slutet av augusti till- lämpningsövningar rum för artillerielever vid artilleriets skjutskola, för luft— värnselever vid artilleriets skjutskola (kortare tid) och luftvärnets skjutskola samt för elever ur ingenjörtrupperna vid ingenjörtruppskolan. Under denna period äger jämväl fältövning och slutexamen rum. Under september månad böra eleverna fullgöra trupptjänstgöring vid eget truppförband.

Artilleriofflcersskolan kommer att omfatta omkring 24 elever, luftvärns- officersskolan 14 än. 15 och ingenjörofficersskolan 6 a 7. För skolornas be- drivande erforderlig lärarpersonal har upptagits på staten för artilleri- och ingenjörhögskolan.

Vad slutligen trängofficersskolan beträffar, föreslås den förlagd till arméns underhållsskola med en teoretisk del och under kortare tid med en prak- tisk del vid infanteriskjutskolan tillsammans med infanteriofficersskolan. Skolan kommer årligen att omfatta omkring 10 elever.

Tider m. m. för de olika truppslagens ofiicersskolor framgå av den föl— jande redogörelsen för skjutskolornas och motsvarande skolors ävensom högskolornas organisation.

Skjutsko/or och motsvarande sko/ar.

Infanteriskjatskolan.

Med hänsyn till att även elever ur andra truppslag än infanteriet och kavalleriet avses beordras till skjutskolan ävensom till den infanteribetonade verksamheten vid densamma vill utredningen föreslå, att skolans nuvarande namn Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet ändras till Infanteriskjut- skolan (InfSS). Skolan föreslås alltjämt förlagd till Rosersberg.

Under chefen för InfSS avses lyda:

infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas skjutskolekurser, motsva- rande hittillsvarande subalternofficerskurser och kurser för kaptener (rytt— mästare) och regementsofficerare samt sergeantkurser,

infanteriofhcersskolan (med kavalleri- och pansarofficersskolorna), vilken även tidigare varit ansluten till infanteriskjutskolan,

skjutskolans övningskompani,

viss försöksverksamhet av infanteriteknisk natur samt

arméns gasskyddsskola.

Sistnämnda skola, vilken hittills endast förekommit i form av vid trupp- förband och vid försvarsväsendets kemiska anstalt förlagda tillfälliga kurser, föreslås tillkomma såsom en fast institution för utbildning av arméns per- sonal i gas-(skydds) och röktjänst. Trots att stridsgaser icke ännu kommit till användning i det pågående kriget, synes försiktigheten bjudit att den största omsorg ägnas gasskyddstjänsten. Enligt utredningens mening bör därför denna utbildning erhålla en fastare organisation.

Till InfSS föreslås förlagda skjutskole- och tillämpningskurser enligt nedanstående översikt.

| Ungefärlig , . Ungefärligt tid Skjutskolekurserm.m. antal clever 1/1—1/6 [Infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolan ................ ( 90 lTrångofficersskolan ........................................ 10 "ha—% Subalternofficerare ur infanteriet, kavalleriet och pansartrup- 60 perna .................................................... "lla—lla Kaptener (ryttmästare) ur samma truppslag .......... . 30 'le—l/xo Underofficerare ur samma truppslag ........................ 30

__” ___—-

Antalet elever vid skjutskolan kommer alltså att under huvuddelen av tiden 1 april—1 september uppgå till omkring 90. Detta medför, att skolan bör organiseras:

för teoretisk undervisning på tre läsavdelningar med omkring 30 elever samt

för tillämpningsövningar på sex övningsavdelningar med omkring 15 elever. Infanteriskjutskolans personalorganisation bör främst avpassas med hän- syn till skjutskolans krav. Personalen är därjämte avsedd att användas vid infanterioföcersskolan under den teoretiska delen av undervisningstiden. Ovan angiven organisation på tre läs- och sex övningsavdelningar är emeller- tid lämplig även för officersskolan.

På grund härav erfordras lärare i nedanstående omfattning: 1 förste och 6 andre lärare i stridsutbildning; 1 förste och 3 andre lärare i grundläggande skjututbildning; samt 1 förste och 3 andre lärare i vapenkunskap och skjutlära. Dessutom erfordras 1 chef för försöksavdelningen och 1 tygofficer. Detta lärarbehov utgör en ökning med ]. officer i förhållande till nuva- rande organisation. Enligt denna äro emellertid endast 2 förste lärare och chefen för försöksavdelningen uppförda på skolans stat. Då samtliga lärare komma att vara i tjänstgöring vid skolan under större delen av året, varav vinterhalvåret vid infanteriofficersskolan, föreslår utredningen att jämväl den återstående förste läraren och samtliga andre lärare uppföras på skolans stat. Det ytterligare behov av lärare i taktik, signaltjänst m. in., som före- ligger för infanteriofficersskolans teoretiska del, bör fyllas genom kommen- dering av lärare från staber och truppförband.

Infanteriskjutskolans övningskompani bör liksom hittills förläggas till InfSS. För att kompaniet skall vara användbart såsom övningstrupp under sommar- halvåret bör inryckning för de värnpliktiga lämpligen äga rum i oktober. En del av kompaniets värnpliktiga avses skola utbildas i teknisk tjänst för att vid mobilisering ingå i tekniska kompanier. Befäl kommenderas årligen från truppförbanden. En kompaniadjutant synes dock böra uppföras på InfSS ståt:

Ytterligare övningstrupp beordras därjämte liksom hittills tillfälligt. till InfSS ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna under kortare tids- perioder.

Arméns gasskyddsskolas uppgifter avses i huvudsak bliva följande: utbildning av gasskyddstekniker i gas(skydds-) och röktjänst; utbildning av kader för tekniska kompanier i gas(skydds-), rök-, brand- släcknings- och maskeringstjänst; ' ' specialutbildning av officerare och underofficerare iovannämnda tjänster; samt ' försöksverksamhet. Verksamheten vid gasskyddsskolan föreslås erhålla följande omfattning.

Ungefärlig tid

Skola. m.m.

Ungefärligt antal elever

1 1 3 12 1 1 1

1 1

6

1 1

1

HHHHH

1 1

1 1

' Året om

på InfSS stat. såsom adjutant.

På grund av det som ovan anförts föreslås InfSS personal skola ut- göras av:

[Teknlsk tjänst för övningskompaniet ........................ lFörsöksverksamhet ........................................

Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat.

chef, överste, adjutant, kapten eller löjtnant, förste lärare, majorer eller kaptener, andre lärare, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, chef för försöksavdelningen, major eller kapten, kompaniadjutant, avsedd för övningskompaniet, fanjunkare, chef för arméns gasskyddsskola, major, 2 lärare vid samma skola, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter,

maskinist, eldare av 1. klassen.

Personal med lön på andra försvarsväsendets stater.

repetitörer (under sommarhalvåret),

1 tyghantverkare,

sjukvårdsfurir, sjuksköterska.

Personal med arvoden (pensionerad personal).

intendent och redogörare, tillika domän- och kasernofficer, tygofficer,

expeditionsunderofiicer,

expeditionsunderofiicer vid arméns gasskyddskola, tygunderofficer, förrådsunderofiicer, väbel, köksföreståndare.

Icke-ordinarie personal med lön på skolans stat.

kontorsbiträde, skrivbiträde,

'It—Vv Gasunderbefälsskola för gasskyddstekniker .................. 40 1/7—1/9 Gasmanskapsskola för gasskyddstekniker .................... 40 l/1o—1/zs. Specialkurser i gas(skydds-)— och röktjånst för officerare och underofficerare (varje eller vartannat år) .................. (sammanlagt)

För gasskyddsskolan erfordras såsom chef en major och såsom lärare två kaptener, ryttmästare eller subalternofiicerare, vilka synas böra uppföras Dessutom bör jämväl 1 pensionerad underofäcer upptagas

l husmoder av 2. klass, 1 biträdande husmoder samt 1 eldare av 2. klass.

Till chef, lärare m. ii. böra —— utöver vanliga löneförmåner särskilda arvoden utgå enligt nu gällande grunder.

Ovanstående organisation av verksamheten vid InfSS förutsätter relativt omfattande om- och tillbyggnadsarbeten vid Rosersberg ävensom vissa mark— förvärv. Till denna fråga återkommer utredningen iannat sammanhang.

Ridskolan.

Ridskolan (RS) föreslås fortfarande vara förlagd till Strömsholm. Utbildningen vid skolan bör bedrivas i huvudsak enligt nu gällande organisation. Till subalternofficerskursen beordras kavalleriofficerare under 3:e eller 4:e officersåret, sedan de genomgått kavalleriofåcersskola, ävensom subalternofficerare ur övriga truppslag.

Vid RS föreslås vidare, som utredningen i annat sammanhang anfört, att utbildning bedrives av vissa remonter tillhörande högre staber m. m. och truppförband, till vilka sådan utbildning i större omfattning icke lämpligen kan förläggas. För denna utbildning synes böra tillkomma 1 underofficer såsom biträdande lärare.

I annat sammanhang har föreslagits, att chefen för RS skall tjänstgöra —— förutom såsom chef för skolan — jämväl såsom biträde åt arméinspek- tören vid inspektion av rid- och körutbildning ävensom remontutbildning inom armén. Denna vidgade uppgift, som sammanhänger med den före- slagna indragningen av den särskilda befattningen såsom inspektör för kavalleriet, synes göra det lämpligt att beställningen såsom chef för RS uppföres såsom överstebeställning.

Med hänsyn till ovan angiven inspektionsverksamhet för chefen synes det utredningen dessutom erforderligt, att den nuvarande förste läraren, kapten eller ryttmästare, uppföres såsom major och ställföreträdande chef samt att den hittillsvarande adjutanten, som tillika är lärare vid skolan, upptages enbart SOm adjutant och att i samband därmed en lärarbefattning tillkommer.

Med hänsyn till omfattningen av skolans verksamhet synes det utred- ningen vidare erforderligt, att den nuvarande befattningen såsom redogörare, underofficer, utbytes mot en befattning som intendent och redogörare, pen- sionerad officer.

, Ridskolans personal föreslås sålunda utgöras av:

Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat. 1 chef, överste, 1 adjutant, ryttmästare, 1 ställföreträdande chef, tillika förste lärare, major, 3 lärare, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter, 1 biträdande lärare, fanjunkare, styckjunkare eller sergeant.

Personal med lön på andra försvarsväsendets stater. 1 regementsveterinär. '

Personal med arvoden.

1 intendent och redogörare, tillika kasernofficer, pensionerad officer. 1 förrådsunderofficer, pensionerad underofficer, 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, 1 köksföreståndare och furageuppbördsman, pensionerad underofficer.

Icke—ordinarie personal med lön på skolans stat. 1 stallföreståndare, 1 tillsyningsman, 5 vaktmästare, 1 maskinist,

1 eldare av 2. klass,

1 skrivbiträde,

1 husmoder av 2. klass samt 1 biträdande husmoder. Till förste läraren och 3 lärare m. fl. böra — utöver vanliga löneförmåner särskilda arvoden utgå enligt nu gällande grunder.

Pansartrnppskolan.

Pansartruppskolan har hittills icke varit organiserad. Då pansartrupperna i annat sammanhang föreslagits erhålla egen ofäcersrekrytering, är det er- forderligt, att en skola för pansarofficerarnas vidareutbildning organiseras.

Pansartruppskolan föreslås bliva förlagd till Skaraborgs pansarregemente. Pansartruppskolan avses årligen bedrivas med kurser för subalternofficerare och kaptener under maj och juni månader. Sådan kurs vid skolan bör direkt följas av kurs vid InfSS. Till skolan böra dessutom främst under vinter- halvåret förläggas specialkurser.

För att säkerställa den tekniska och taktiska utvecklingen inom pansar— vapnet är en ständigt fortgående och omfattande försöksverksamhet nöd- vändig. Till en väsentlig del består denna av praktiska försök, vilka med hänsyn till den ordinarie utbildningens effektiva bedrivande icke lämpligen kunna äga rum vid pansarregementena. För detta ändamål mäste särskild personal avses. Med hänsyn till omfattningen av utbildningsverksamheten vid pansartruppskolan synes skolans lärarpersonal kunna tagas i anspråk jämväl för ifrågavarande försöksverksamhet.

För skolan föreslås såsom chef 1 major och såsom lärare 1 kapten, båda. på pansartruppernas stat.

Frågan om arvoden till denna personal bör göras till föremål för prövning.

Artilleriskjntskolan. Artilleriskjutskolan (ArtSS) föreslås alltjämt förlagd till Skillingaryd. Utöver den hittillsvarande verksamheten avses tillkomma, i enlighet med vad utredningen tidigare anfört, en tillämpningsperiod för elever i artilleri-

,. .-—__. Y -.-.

och luftvärnsofficersskolorna. Elevantalet i övriga kurser kommer dessutom att något ökas.

Utbildningen vid ArtSS föreslås sålunda äga rum årligen under tiden 15 februari—1 september enligt nedanstående tablå.

Ungefärlig tid

Ungefärligt

Skjutkurser m. m. antal elever

! 1 | | 1åka—”k Skjutkurser för subalternofiicerare, kaptener och regements-

officerare _ batteri- och divisionschefsskjutkurser ........ 60

”,'s—l'a Tillämpningsperiod för elever i artilleriofficersskola och —— kortare tid — luftvärnsofficersskola ...................... 40 l/o—50/a Artilleriflygkurs för vissa subalternofiicerare . 12 . 15/7—15/5 Skjut—kurs för äldre reservofficerare ........... 40 | 15/s—l,"9 Försöksverksamhet .........................................

Då utbildad värnpliktig trupp icke finnes vid truppförbanden under huvuddelen av den tid ovan angiven utbildning pågår, måste särskild övnings- trupp —— »övningsdivisionen» förläggas till och utbildas vid Skillingaryd. Denna utbildning bör taga sin början omkring den 1 oktober för att divisionen skall vara användbar som övningstrupp från den 15 februari. Under tiden 1 september—1 oktober föreslås de värnpliktiga tjänstgöra vid vederbörliga truppförband. Repetitions- och efterutbildningsövningar fullgöras jämväl i vanlig ordning vid dessa. Övningsdivisionen sammanlagt omkring 250 värnpliktiga — synes böra organiseras på stab, tre övningsbatterier, signal-, motor- samt ekonomi- och handräckningsavdelning.

Enär övningstruppen kommer att vara förlagd till Skillingaryd under 11 månader, bör viss förvaltnings— och underhållspersonal permanent förläggas till skolan. Denna personal bör uppföras på skolans stat.

Av för skolan avsedd personal är för närvarande endast chefen uppförd på skolans stat. Lärarna, en överstelöjtnant eller major och en major, samt adjutant, en kapten, äro uppförda på artilleristabskårens stat. Utredningen förutsätter tillsvidare ingen annan ändring härutinnan än att adjutanten ' uppföres på skolans stat samt att skolans lärare i samband med artilleri- stabskårens indragning överflyttas till arméinspektionens stat.

Befälet vid skolans övningsdivision förutsättes liksom nu skola beordras från artilleritruppförbanden. För att säkerställa kontinuiteten ifråga om materiel- uppbörden föreslås, att fyra underofficerare avsedda såsom divisions- och batteriadjutanter ävensom en tyghantverkare uppföras på skolans stat.

Chef och lärarpersonal föreslås i likhet med vad fallet för närvarande är under den del av året, då skolverksamhet icke pågår, disponeras för tjänst- göring vid artilleriavdelningen i arméinspektionen.

För verksamheten vid ArtSS erforderlig personal framgår av nedanstående. Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat. 1 chef, överste,

1 adjutant, kapten, 1 divisionsadjutant, styckjunkare, 3 batteriadjutanter, styckjunkare.

Personal med lön på andra försvarsväsendets stater. 1 tyghantverkare.

Personal med arvoden.

1 intendent och redogörare, pensionerad officer, 1 skjutfälts— och kasernofficer, pensionerad officer. 1 expeditionsunderofäcer, pensionerad underofäcer, 1 skjutfälts- och förrådsunderofficer, pensionerad underoflicer, 1 köksföreståndare, pensionerad underofficer.

Icke—ordinarie personal.

1 maskinist, 1 förrådsman, 1 eldare av 2. klass, 1 husmoder av 2. klass, 1 biträdande husmoder, i 1 skrivbiträde.

För kursverksamheten vid skolan i övrigt erforderlig personal föreslås upptagen på arméinspektionens stat enligt nedanstående.

] lärare, överstelöjtnant eller major samt 1 lärare, major.

För övningsdivisionen m. m. erforderlig personal beordras från trupp- förbanden. Frågan om arvoden till chef och lärare bör upptagas till prövning.

Luftvärnsskjutslcolan.

Skjutskola för luftvärnet har hittills icke varit organiserad. I stället hava skjutkurser tillfälligt anordnats vid luftvärnstruppförbanden. Med den utveckling som luftvärnet nu fått och framdeles kommer att få är en fast organisation av skjutskoleutbildningen vid luftvärnet nödvändig. Utredningen vill därför föreslå, att en luftvärnsskjutskola (LvSS) årligen organiseras.

Skolan föreslås förlagd till Väddö, där kurser för luftvärnspersonal under 1 de senaste åren varit förlagda. Som chef för skolan föreslås 1 överste i samt såsom adjutant tillika lärare 1 kapten, båda uppförda på luftvärnets stat. Övrig lärarpersonal m. fl. bör beordras från truppförbanden.

Utbildningen vid LvSS föreslås äga rum årligen under tiden 1 februari— 1 mars och 1 maj—1 september enligt nedanstående tablå:

Ungefärlig , Ungefärligt tid Skjutkurser m.m. antal elever 11/2— l/a Skjutkurs för officersaspiranter ............................ 50 _ 1 ,j:_,2j: jSkjutkurser för regements- och kompaniofficerare ............ 30 1/o— 1/9 Skjutkurs för äldre reservofficerare .......................... 40

? l 16/s-— 1/a Tillämpningsperiod för luftvärnsofficersskolans elever ........ 15 i l l l 4 l

Såsom övningstrupp vid skolan 1 februari—] september torde stamskolor ur luftvärnets regementen och detachement lämpligen kunna turvis dispo- neras.

Chef och adjutant samt viss expeditionspersonal föreslås under den del av året, då skolverksamhet icke pågår, disponeras för tjänstgöring vid luft- värnsavdelningen i arméinspektionen. Viss förvaltnings- och underhålls- pers