___,._ _. d...—___p -

• Sida 26
•  Original

nativ, som tillkommo samtidigt med den sista klausulen, ha dock icke kom- mit till någon större användning. En undersökning har givit vid handen, att fastighetsägareföreningens och socialstyrelsens klausuler i Stockholm till— lämpats ungefär i förhållande 10 till 1.

Malmö fastighetsägareförenings exklusiveklausul.

I södra Sverige erlägges ersättningen för cv och vv i ganska stor utsträck- ning efter exklusivesystemet. Eftersom exklusiveklausulerna till sin utform- ning måste bliva ganska likartade, skall här lämnas en redogörelse för den klausul, som ingår i Malmö fastighetsägareförenings,kontraktsformulär A, tryckt 1941, och vilken godkänts av distriktsorganisationen av södra Sveriges fastighetsägareföreningar.

Hyresvärden åtager sig enligt denna klausul att uppvärma lägenheten, då rumstemperaturen understiger 180. Kostnaden härför beräknas efter lägen- hetens totala rymd och erlägges särskilt av hyresgästen under månaderna oktober—maj. Uppvärmningskostnaden, som omfattar kostnaden icke endast för bränsle utan även för eldning, sotning, reparation m. m., erlägges dels i grundavgift och dels i tilläggsavgift.

Grundavgiften bestämmes för varje månad på grundval av å orten gällande marknadspris å prima okrossad koks —— fritt hemkörd — den 25 i månaden före varje månads början och utgår per in3 av lägenhetens rymd med 75 öre, när kokspriset ej överstiger 2 kr. per hl. För varje ökning i kokspriset per hl av fullt 10 procent utöver 2 kr., höjes grundavgiften för den del av eldningssäsongen, som återstår, med 6 öre per 1113, därest kostnaderna för varmvatten äro inräknade, och 5 öre per m3 i övriga fall, sålunda även i fastigheter utan varmvatten. Föranleder av myndighet föreskriven ranso- nering övergång helt eller delvis från koks till ersättningsbränsle, skall vid beräkning av grundavgiften för värme tillämpas ett pris på koksen, som framräknas med ledning av de jämförelsetal för olika slags bränslen, som fastställts av socialstyrelsen, samt den procentuella tilldelningen.

Fördelningen av varmvattenkostnaden kan ske efter två alternativ. Enligt det ena alternativet inräknas varmvattenkostnaden i kostnaden för uppvärm- ningen. Detta kan ske, emedan slutreglering efter de verkliga kostnaderna skall äga rum. Alternativet tillämpas i fastigheter, där samtliga lägenheter ha likartad varmvattenförsörjning. Enligt det andra alternativet utgår varmvattenkostnaden med särskilda avgifter för varje månad, som vv till- handahålles. Härvid har man som utgångspunkt tagit de värden för bränsle- behovet för vv, som angivits i anvisningarna till socialstyrelsens klausul, dock så att innehavare av små lägenheter, där varmvattenåtgången per eld- stad är jämförelsevis stor, få betala mera, och innehavare av större lägen- heter få betala mindre än enligt socialstyrelsens klausul. Relationen mellan

• Sida 27
•  Original

olika grader av varmvattenförsörjning (bad, dusch, tappställen) är den- samma. Följande belopp beräknas för vv i kronor per månad:

Enkelrum 1—2-rums- Lägenhet med med kokvrå lägenheter mer än 2 rum

Lägenhet med bad jämte vv i kök ...... 2: —— 3: —— 4: —— Lägenhet med enbart dusch och vv i kök .1: 50 2: — 3: — Lägenhet med vv utan bad och dusch . . 1: — 1:50 2: —

För varje stegring i kokspriset av fullt 10 procent utöver 2 kr. per hl höjas ovanstående avgifter för varmvatten med lika många procent.

Principen med en fast avgift för vv tillämpades redan i tidigare hyres- kontrakt, men beloppet erlades då per månad för varje person i hushållet. I lägenhet med badrum exempelvis var avgiften 090 kr. per månad vid ett

. kokspris av högst 2 kr. per hl.

.! Beloppen för gruppen 1—2-rumslägenheter äro desamma som enligt social- styrelsens klausul vid motsvarande kokspris. Tillhandahålles vv endast vissa dagar i veckan, reduceras ovanstående avgifter med 1/10 för varje dag i vec— kan, som vv ej lämnas. Vid vv två dagar i veckan utgör sålunda avgiften 50 procent.

Slutuppgörelse för värmeersättningens definitiva bestämmande äger rum efter eldningssäsongens slut. Härvid uppgör hyresvärden en sluttablå, om- fattande specificerade uppgifter över den totala bränsle- och eldningskostna— den för uppvärmning och beredande av varmvatten. Verifikationer bifogas

; denna sluttablå. Från den totala kostnaden avdrages vad samtliga hyres- . gäster enligt kontraktet skolat erlägga i avgift för varmvattenberedning. Den återstående kostnaden fördelas på samtliga hyresgäster i förhållande till 5 varje lägenhets rymd. Lokaler med större eller mindre värmebehov än bo- stadslägenheter kunna härvid åsättas annat förhållandetal än 1. Om den uträknade uppvärmningskostnaden överstiger den i förskott erlagda grund- avgiften, erlägger hyresgästen såsom tilläggsavgift skillnaden mellan upp- värnmingskostnaden och grundavgiften. Skulle uppvärmningskostnaden _ däremot uppgå till lägre belopp än vad hyresgästen redan erlagt såsom

grundavgift, erhåller han skillnaden åter. Denna reglering äger rum i sam- band med hyresbetalningen den 1 juli. Ovannämnda sluttaiblå skall föreligga till granskning under en vecka av juni månad.

-_— .*?... . _

Övriga bränsleklausuler.

j De sakkunniga ha inskränkt sig till att närmare behandla de allmännast — använda klausulerna. Emellertid ha de sakkunniga även granskat ett antal ' klausuler, utarbetade av dels lokala fastighetsägareföreningar, dels enskilda fastighetsägare. Dessa klausuler ha dock i allmänhet icke erhållit en sådan utformning, att de kunnat läggas till grund för en klausul av mera allmän-

• Sida 28
•  Original

giltig karaktär. Anledning har därför saknats att närmare ingå på en be- skrivning av dessa klausuler.

Erfarenheter av exklusivesystemet.

Då de sakkunniga i föreliggande betänkande upptagit exklusivesystemet till ingående behandling, har 'det ansetts lämpligt att även lämna en sär- skild redogörelse för de erfarenheter, som man gjort vid systemets till- lämpning. Såsom i annat sammanhang nämnts, har systemet använts i ganska stor utsträckning i södra Sverige. Några större variationer i den ut- formning, systemet erhållit på olika orter, torde icke föreligga. När därför i fortsättningen endast talas om erfarenheterna på en viss ort, nämligen Malmö, torde de täcka förhållandena även på andra platser, där exklusive- systemet användes. För att giva de sakkunniga en orientering rörande ex— klusivesystemets praktiska tillämpning i södra Sverige närvoro vid samman- träde den 3 januari 1942 en representant för Malmö fastighetsägareförening och en för Malmö hyresgästförening. Vid detta sammanträde samt under hand ha erhållits följande upplysningar.

Såsom redan i historiken (sid. 9) nämnts, övergick man efter beslut av hyresnämnden i Malmö den 8 oktober 1917 till exklusivesystemet, som sedan i stor utsträckning bibehållits. Emellertid befann sig exklusivesystemet på retur under de sista förkrigsåren. I synnerhet gällde detta den nyare be— byggelsen, där inklusivesystemet började användas i allt större utsträckning. Efter krigsutbrottet ha fastighetsägarna dock börjat återgå till exklusive- kontrakten.

Vid övergången från inklusivekontrakt till exklusivekontrakt ha i regel partsorganisationerna anlitats för att verkställa utbrytningen av värmekost- naden. Man har härvid i regel utgått från att värmekostnaden vid ett koks- pris av 2 kr. per hl ingår i grundhyran med ett belopp av 075 kr. per m3 lägenhetsvolym.

Organisationerna ha i regel överenskommit att tillämpa en viss grund- avgift (förskottsbetalning), som beräknats med hänsyn till gällande bränsle- priser och tilldelningen av olika bränslen. Grundavgiften utgjorde under bränsleåren 1939/40 och 1940/41 075 kr. respektive 1'20 kr. per 1113 lägenhets- volym samt är för innevarande bränsleår 1'60 kr. Hyresvärden kan dock, därest hans uppvärmningskostnader på grund av förbättringar av uppvärm— ningsanordningarna eller av andra orsaker äro särskilt låga, uttaga lägre grundavgift och därmed även lättare få fastigheten uthyrd.

Grundavgiften bör vara beräknad så, att hyresgästen genom den kan er- lägga lägenhetens ungefärliga uppvärmningskostnad. Man försöker upptaga grundavgiften till sådant belopp, att hyresvärden vid slutregleringen av vår— meersättningen den 1 juli om möjligt icke har någon större fordran hos hyresgästen. Från såväl fastighetsägare- som hyresgästhåll framhöll man

• Sida 29
•  Original

den praktiska och psykologiska betydelsen av att det vore hyresgästen, som hade en fordran hos hyresvärden vid slutregleringen av bränslekostnaderna, och icke det motsatta förhållandet.

Att man icke lämpligen kunde fastställa en för samtliga hus gemensam grundavgift visade det förhållandet, att värmekostnaden för två hus under samma eldningssäsong kunde uppgå till i ena fallet 089 kr. och i det andra 234 kr. per m3 lägenhetsvolym.

Reparationskostnaderna för värmeanläggningen ha i malmökontraktet fast— slagits till 010 kr. per 1113 lägenhetsvolym. Beloppet fastställdes vid över- gången från inklusivesystemet och har sedan ej undergått någon ändring., vilket är anmärkningsvärt med hänsyn till att reparationskostnaderna för— ändrats i hög grad. Hyresvärden är icke redovisningsskyldig för reparations- och underhållskostnaden. Beloppet, som erlägges i samband med slutregle- ringen, är snarast att betrakta såsom ett medeltal. Hyresvärdarna begagna ofta detta belopp för en jämkning, då värmekostnaden på grund av sträng vinter eller av andra orsaker blivit så hög, att den ej täckes av förskotts- avgiften. Från hyresgästhåll framhölls, att man från hyresgästföreningens sida aldrig. accepterat reparationsavgiften utan strävade efter att få den stru- ken ur hyreskontrakten. I ett stort antal fall utginge icke längre denna avgift.

Enligt den i Malmö använda exklusiveklausulen skall även eldarlönen ingå i den del, som betalas vid sidan om grundhyran. Detta ansåg hyres- gästernas representant vara en av de allvarligaste invändningar, som kunde göras mot denna klausul. När eldarlönen betalades av hyresgästerna, upp- komme naturligtvis från deras sida önskemål om ett visst inflytande eller kontroll över personval och lönevillkor, eftersom fastighetsägaren 'icke längre hade något direkt ekonomiskt intresse att bevaka i detta hänseende. Härtill komme, att en klar gränsdragning mellan eldningskostnaderna och kostna- derna för övriga portvaktssysslor icke funnes. Mot detta framhölls, att av— talet för fastighetsarbetarna sedan tio år upptoge särskild ersättning för eld- ningen. Vid avtalsförhandlingarna hade hyresvärdarnas representanter även att taga hänsyn till de hyresvärdar, som begagnade inklusivekontrakt, vilket vore en garanti för möjligast förmånliga avtal även för hyresgästerna.

Önskemålen från hyresgästernas sida av kontroll sträckte sig icke enbart till eldarlönen utan även till värmeanläggningens utformning, underhåll och skötsel samt tillbränsleinköpen. Härigenom ville man skapa garantier för att värmeanläggningen underhölles och sköttes så, att driften bleve den mest rationella och ekonomiska. Det hade även förekommit falsarier med bränslet men endast i rena undantagsfall. Hyresgästernas intresse av att följa bränsle— inköpen och leveranserna till fastigheten hade fra'mvuxit parallellt med steg- ringen i bränslekostnaderna under senare år. Däremot gjorde sig något så- dant intresse i allmänhet icke gållande under förkrigsåren med deras rela- tivt låga prisnivå.

• Sida 30
•  Original

En kontroll över värmeanläggningens tillkomst ansågo både fastighets- ägarna och hyresgästerna önskvärd och befogad. Denna borde i så fall om- händerhavas av offentlig myndighet. I motsats till hyresgästerna ansågo däremot hyresvärdarna, att någon kontroll i övrigt icke vore påkallad eller möjlig att realisera.

Några allmänt vedertagna normer för jämförelse mellan värmebehovet i bostadslägenheter och i andra lokaler, såsom butiker, restauranger, biografer m. fl., funnes icke i Malmö.

Beträffande butiker användes understundom förhållandetalet 1'5 på grund av det större värmebehov, som kräves genom skyltfönstren och genom att människor ständigt passera genom dörren. Är det fråga om en butik med speciellt lågt temperaturbehov, exempelvis en blomsteraffär eller fiskaffår, såttes förhållandetalet i allmänhet till 05. Samma förhållandetal användes, då en lägenhet står outhyrd och sålunda ej behöver uppvärmas i samma om- fattning som övriga lägenheter.

För banklokaler och restauranger hade i regel tillämpats samma förhål- landetal som för bostäder. Biograflokaler voro ofta belägna i fastigheter, i vilka särskilda värmeanläggningar för biograferna voro installerade. I ett fall, där panncentralen var gemensam med det övriga huset, tillämpades förhållandetalet 0-5 för biograflokalen. För uppvärmda garage användes samma förhållandetal.

I en del fastigheter, där exklusivesystemet användes för bostadslägen- heterna, uthyras övriga lokaler med inklusivekontrakt, varvid hyresvärden svarar för uppvärmningen av lokalerna. Man undgår dock icke med detta system att uppdela värmekostnaden på olika delar av fastigheten. Några regler för fördelning av kostnaden för vv i olika lokaler hade man icke i Malmö.

I samband med slutregleringen uppkommer frågan, hur man skall för- fara med sådana kostnader, som hänföra sig till julikvartalet, samt hur värmekostnaden skall regleras för hyresgäster, vilka avflytta tidigare än den 1 juli, och för hyresgäster, som inflytta under bränsleårets lopp. Några utformade, allmänt tillämpade regler härför finnas icke. I varje särskilt fall söker man träffa en överenskommelse, som tillfredsställer båda parter.

De bränslekostnader, som hänföra sig till julikvartalet, bliva i regel ganska obetydliga. Eldningssäsongen börjar i södra Sverige i allmänhet ej förrän under de sista dagarna i september. Även under sommarmånaderna torde bränslekostnaden i de fall, då v-v tillhandahållits, ej uppgå till något större belopp. Enligt det före 1940 använda exklusivekontraktet utgick en avgift för vv per månad för varje person. Denna avgift torde ungefär ha täckt bränslekostnaden för-vv under julikvartalet. I det nya exklusivekon— traktet finnes ett alternativ, enligt vilket någon uppdelning av bränslekost- naden för cv och vv icke göres. På grund av varmvattenförbudet har någon praxis icke utvecklats, hur man skall förfara vid slutuppgörelsen.

• Sida 31
•  Original

I allmänhet avser slutuppgörelsen tiden 1 juli 30 juni. Eventuella bränsle- kostnader från sista kVartalet under nästföregående hyresår regleras i sam- band med kostnaderna under det löpande hyresårets tre första kvartal. Nå- gon gång uttages kanske av en hyresgäst, som flyttar 1 oktober, en mindre avgift för bränslekostnaderna under julikvartalet, —,_

Vid avflyttning före eldningssäsongens utgång skall slutuppgörelse ske under tiden närmast före avflyttningen. Härvid komma olika principer till användning. I en del fall söker hyresvärden beräkna den faktiska kostnaden för den tid av eldningssäsongen, som förflutit. I andra fall nöjer han sig med den grundavgift, som erhållits under tiden. Han kan också uppskjuta upp- görelsen till slutregleringen den 1 juli. Är grundavgiften så beräknad, som den enligt parternas önskemål bör vara, skall hyresvärden i allmänhet till hyresgästen betala tillbaka ett belopp. I så fall torde någon risk icke före- ligga, att denne icke infinner sig vid slutregleringen. Däremot kan det vara besvärligt att få en slutuppgörelse till stånd, om hyresvärden har en fordran hos hyresgästen. .

Äger slutuppgörelsen rum den 1 juli, fördelas en lägenhets bränslekostnad mellan avflyttad och inflyttad hyresgäst i regel så, att var och en svarar för en kostnad, som proportionellt svarar mot den del av eldningssäsongen, som han bott i lägenheten, utan hänsyn till bränsleförbrukningens proportionella fördelning på olika månader.

Ur exklusivekontraktet kan man icke erhålla någon exakt uppgift om hur mycket hyresgästen kan anses vara skyldig att betala i uppvärmningskostnad för den månad eller det kvartal, som han resterar för. Enligt hyreskontraktet skola uppvärmningskostnaderna i rättsligt hänseende jämställas med hyran, men för beräkningen av denna kostnad finnas endast kontraktets bestäm- melser om hur grundavgiften beräknas per år och m3 lägenhetsvolym. Under normala tider ha de exekutiva myndigheterna brukat godkänna fastighets- ägarnas krav beträffande uppvärmningskostnaden, om denna varit beräk- nad till samma belopp som hyresgästen erlagt i grundavgift för närmast föregående månader, dock högst 075 kr. per m3 och år. Under år 1940 och 1941 har överexekutor utdömt värmekostnaden efter de höjda grundavgif- terna av 1'20 respektive 1'60 kr. per m3 lågenhetsvolym, dock först sedan fastighetsägareföreniligen överlämnat en utredning om hur man med ledning av kontraktets bestämmelser kommit fram till dessa höjda grundavgifter.

Om fastighetsägaren vid slutuppgörelsen rörande värmen den 1 juli haft att fordra större eller mindre belopp och hyresgästen lagsökts därför, har detta utdömts, därest fastighetsägaren genom sina slutregleringstablåer kun- nat verifiera sitt krav.

Uppstår tvist angående värmekostnaden och dess fördelning, vänder man sig i regel till respektive organisation för att få frågan löst.

• Sida 32
•  Original

Mätning av vårmeförbrukningen.

Ett system för fördelningen av uppvärmnings— och varmvattenkostnader- na, som i Sverige erhållit ringa spridning, är uppmätning av den för ev och vv förbrukade värmekvantiteten.

Några principiella invändningar torde icke kunna göras mot mätningsför- farandet, som redan användes i fråga om andra nyttigheter som tillhanda- hållas hyresgästerna. Dyrbara mätarinstallationer begagnas sålunda för mät- ning av gas och elektricitet, för vilka kostnaderna äro av betydligt mindre storleksordning än för cv och vv. Mätningsförfarandet äger vissa obestridliga fördelar och torde ha stora möjligheter att i framtiden nå ökad användning, i synnerhet om utvecklingen leder därhän, att tillförlitliga och samtidigt | prisbilliga mätare komma i marknaden. Därför lämnas här en redogörelse för några redan förefintliga apparater för mätning av värme.

I Danmark1 har måtningsförfarandet fått stor praktisk betydelse. Där ha olika mätningssystem införts i tusentals fastigheter, vilket haft till följd stor besparing av bränsle. På den danska hyresmarknaden tillämpas i regel exklusivesystemet, och någon särskild uppdelning av hyran i bränslekostna- der och egentlig grundhyra behöver därför i allmänhet icke äga rum vid till— lämpning av mätningssystem. _

Olika mätningssystem i Danmark.

I Danmark förekomma för närvarande i praktisk användning värmemätare av fyra olika fabrikat, därav en av termoelektrisk typ och tre så kallade av- dunstningsmätare.

Viggo Petersens värmemätare är en elektrolytisk mätare ansluten till termo- element. Varje radiator i en lägenhet förses med ett antal seriekopplade Cu—Ni-termoelement, vilket antal är beroende av radiatorns storlek, värme— genomgångstal (Ir-värde) och uppställning. Termoelementens varma lödstäl- len anbringas tryckta mot radiatorytan och de kalla lödställena så att de erhålla rumsluftens temperatur.

Samtliga termoelement kopplas i serie till en elektrolytisk mätare, inne- hållande en lösning av kvicksilversalt med den negativa polen av kol och den positiva polen av kvicksilver. Den av termoelementen alstrade elek- triska strömmen utfäller kvicksilver, som från kolet faller i ett graderat glasrör, och upplöser vid den positiva polen samma mängd kvicksilver, var- igenom lösningen blir oförändrad. Den under en viss period utfällda kvick— silvermångden, som lätt kan avläsas i det graderade röret, är då proportio-

1 J. O. Roos af Hjelmsäter och Nils Telander: I Danmark använda system för mätning av vårmeförbrukningen i centraluppvärmda hyreslägenheter. — Tidskrift för värme-, ven— tilations— och sanitetsteknik, 1941 nr 3.

• Sida 33
•  Original

nell mot radiatorns övertemperatur multiplicerad med tiden. När så finnes behövligt vid någon avläsning, återföres kvicksilvret till sitt ursprungliga läge genom en enkel tippning av mätaren, varefter den fungerar på nytt.

Genom lämplig avpassning av elementens antal, de elektriska ledningar- nas totala motstånd och graderingen på glasröret låter man den avlästa kvicksilvermängden multiplicerad med en viss faktor ange den av radiato- rerna avgivna värmemängden. Härvid förutsättes, att den avgivna värme- mängden är proportionell mot radiatorns övertemperatur.

Enär detta antagande icke överensstämmer med verkligheten, äger me- toden här en felkälla. Genom lämpligt val av den nyssnämnda faktorn kan emellertid ernås, att felet icke blir avsevärt, varför metodens noggrannhet kan anses tillräcklig för praktiska behov. Jämfört med övriga nedan an- givna system torde Petersens metod vara den teoretiskt sett mest noggranna, och i praktisk drift ligger felgränsen inom i 5 procent.

Driftsäkerheten synes enligt gjorda erfarenheter vara god och apparatens avläsning och skötsel mycket enkel.

& Värmefördelningsmätaren »Calorius», som uppfanns av ingenjören Odin , Clorius, år en s. k. avdunstningsmätare. Den finnes för mätning av värme- " mängden såväl för cv som för vv.

Värmemåtaren »Calorius» består av ett 90 mm långt cylindriskt glasrör med 5 mm inre diameter, tillsmält i sin nedre ände och öppet i den övre. Röret fylles med en speciell vätska till en på röret inristad nollpunkt, 30

, mm från övre kanten, och anbringas därefter i en med skala försedd metall- ] hållare, som fastgöres mellan radiatorns två mellersta pelare eller intill radia- ' torns yta. Röret är inneslutet i hållaren med en skruvpropp, som plomberas.

Under mätarens användning avdunstar vätskan och den avdunstade mängden avläses på skalan. Avdunstningshastigheten är beroende av vät- ; skans höjd i röret och av mätarens temperatur. Skalan är empiriskt grade- rad, så att vid den i Danmark oftast förekommande medeltemperaturen av c:a 600 på radiatorvattnet varje skaldel anger samma avdunstade mängd på lika tid. Mätaren antar närmelsevis radiatorns temperatur, och enär såväl radiatorns värmeavgivning som mätarvätskans avdunstningshastighet stiger och faller med stigande eller fallande temperaturnivå hos radiatorn, förefinnes möjligheten att den under en längre tidrymd avlästa avdunst- ningen skall nöjaktigt kunna användas som mått på den från radiatorn avgivna värmemängden.

På empirisk väg kan graderingen av skalan så avpassas, att för en viss radiator med normal uppställning, vid c:a 600 temperatur, varje skaldel motsvarar ett visst antal tonkalorier. Enär radiatorernas värmeavgivning varierar med dess storlek, typ, uppställning m. m., tillhandahåller firman, som säljer »Calorius» värmemätare, olika serier av skalor, passande för olika radiatorer. Med ledning av tillgängliga uppgifter om radiatorernas typ,

3—216708

• Sida 34
•  Original

radiator den lämpliga skalan. Vid stora radiatorer anbringas två mätare.

Gjorda försök och kontrollmätningar ha givit vid handen, att mätarens vis- ning av radiatorernas värmeavgivning kan anses vara tillräckligt noggrann.

Vid Calorius-systemets tillämpning i praktiken förses på husägarens be- kostnad alla radiatorer i byggnaden med en mätare, undantagsvis med två. Firmans mätaravdelning eller ombud ombesörjer valet av rätt mätare samt dess uppsättning, utbyte av glasrör med vätska, avläsning och registrering m. 111. Vid bränslesäsongens slut verkställer firman slutligen på grundval av de gjorda avläsningarna fördelningen av de totala värmekostnaderna på de olika hyresgästerna.

Oaktat de felkällor, som kunna påvisas vid detta mätningssystem, har det omfattats med stort förtroende av både husägare och hyresgäster, och tack vare de betydliga bränslebesparingarna och en smidig och skicklig tillämp- ning har systemet fått stor spridning. Enligt uppgift ha från år 1926 till och med år 1940 sådana mätare installerats i c:a 4 000 fastigheter.

För fastigheter med vv för hushållsbruk måste mätningssystemet komplet- teras att även omfatta mätning av den värmemängd som svarar mot i varje lägenhet förbrukat vv. I den år 1936 patenterade och numera använda varm— vattenmätaren utgöres indikatorn fortfarande av röret med avdunstande vätska. Detta är inneslutet i ett mätarhus av metall, försett med en rörmuff, som inskruvas i matarledningen. I rörmuffen ledes enligt pitotrörsprincip en ringa del av varmvattnet genom en mantel eller varmkammare i mätar- huset, som därigenom uppvärmes i olika grad, beroende på varmvattnets temperatur och hastighet. Genom empiriska försök och avpassning av rör- kanalerna, mätarhusets värmekapacitet o. s. v. och lämplig skala har man försökt uppvisa nöjaktig tillförlitlighet i angivandet av det förbrukade varm— vattnets vårmemängd. Felkällorna äro emellertid avsevärda.

Constantin Bruns vårmemätningssystem är byggt på samma princip som Caloriusmätaren, nämligen mätning med tillhjälp av en våtskepelares av- dunstning. Genom olika anordningar har emellertid uppfinnaren, den danske ingenjören Constantin Brun, sökt nå fram till större noggrannhet och tillför- litlighet. En komplett C. B.-anläggning omfattar radiatormätare för varje radiator, varmvattenmätare för varje tappledning, ledningstemperaturmätare och eldningskontroll-registrator.

Radiatormåtaren består av ett med vätska delvis fyllt glasrör eller ampull av särskild konstruktion, inneslutet och plomberat i ett mätarhus av metall- legering. Ampullen kännetecknas av att den förutom vätskan innehåller ett inre rör med metalltrådsveke, från vilkens plana överyta avdunstningen äger rum. Denna sker sålunda från en konstant ytnivå, som är oberoende av temperaturen och avdunstningens förlopp, vilket innebär ett tekniskt fram- steg.

Beroende av radiatorytans storlek och dess Ic-värde förses varje mätare värmeyta, Ic-värde och av gjorda erfarenheter väljer installatören för varje

• Sida 35
•  Original

med särskild skala så graderad, att varje skaldel på mätarens högra sida anger totalt avgiven värmemängd och varje skaldel på vänstra sidan anger avgiven värmemängd per m2, allt i 100 tonkalorier. Skalorna äro justerade att vara rättvisande vid en radiatortemperatur mellan 500 och 600. Om emellertid genomsnittliga radiatortemperaturen under någon avläsningspe- riod varit högre eller lägre, multipliceras det avlästa skalvärdet med en ka- rakteristikfaktor, som enligt uppgjord tabell är beroende av den vattentem- peratur, som under perioden avlästs på värmepannans stigarledning.

De för dessa avdunstningsmätare använda vätskorna äro olika för olika ändamål och skiljas åt genom olika färgning. Efter omfattande försök ha ; utvalts sådana organiska föreningar, som icke förhartsas eller på annat sätt förändras och som visa lämpliga avdunstningskurvor.

Varmvattenmätaren består av ett venturirör, en värmeackumulator, en avdunstningsampull och ett ytterhölje.

Venturiröret anslutes till varmvattenledningen till varje tappställe eller grupp av sådana och avdelar några få tusendelar av det tappade vattnet, som i en lång slingrande kanal ledes genom värmeackumulatorn av metall— legering. Avdunstningsampullen är av standardtyp och är så inbyggd iacku- mulatorn, att den antager dennas temperatur utan hinder för fri avdunst- ning av vätskan.

Metallhöljet är blankpolerat och i viss mån värmeisolerat från ackumula- torn, och denna är även värmeisolerad från venturiröret. Höljet är försett med en skala, genom vilken man kan avläsa vätskenivån och mäta avdunst- ningen av vätskan i ampullen.

Vid tappning av varmvatten går till följd av tryckskillnaden i venturi- röret en proportionell, ringa del av vattnet genom ackumulatorn. Denna upp- värmes därvid till temperatur, som är en funktion av varmvattnets övertem- peratur, av tappningshastigheten och tiden. Vätskans avdunstning i ampul- len är i sin tur beroende av ackumulatorns temperatur och tiden. Genom fysikaliska beräkningar och gjorda försök har man sökt avpassa konstruktio- nen av mätarens olika delar så, att vätskeavdunstningen i ampullen skall utgöra ett mått på den genom röret avtappade värmemängden.

Ledningstemperaturmätare och eldningskontrollregistrator äro sinsemellan lika och försedda med sex avdunstningsampuller av standardtyp, innehål- lande olika vätskor med passande avdunstningsförmåga.

För konstaterande av ledningsnätets temperaturförhållanden monteras sådana mätare på huvudledningarna från värmepannan och varmvattenbe- hållaren och på tillopps- och cirkulationsledningarna. Med kännedom om ledningarnas längd och isolering kan ett mått erhållas på hur mycket värme, som förbrukas av nätet utanför värmeelement och varmvattenkranar, över vilken värmemängd hyresgästen icke kan öva inflytande.

En mätare av samma typ monteras även på värmepannans huvudledning, tämligen nåra pannan, och är avsedd att summera temperaturen multipli-

• Sida 36
•  Original

cerad med tiden för det från pannan avgående vattnet. Mätaren avläses med relativt korta tidsmellanrum, varvid kan konstateras dels den genomsnitt— liga driftstemperaturen, dels graden av driftssvängningarna, varigenom viss kontroll av eldningens skötsel erhålles.

Constantin Brun har genom sitt system sökt höja graden av tillförlitlighet och utbilda avdunstningsmätaren icke endast för fördelning av värmekost- nadenpå de olika lägenheterna utan även för kontroll och redovisning av värmealstringen och av värmeutnyttjningen i byggnadens olika delar. Detta innebär emellertid, att med full utbyggnad av systemet kostnaderna för an- läggningen bliva avsevärda.

Anläggningen utföres av försäljningsfirman på husägarens bekostnad; ser- vice och kostnadsfördelning handhaves av firman mot viss årlig avgift, som inräknas i värmekostnaderna.

Enligt uppgift hade firman under åren 1936—1940 installerat C. B.-mätare i 700 51 800 fastigheter.

»Evighetsmätaren», konstruerad av H. Sommer Pedersen, likaledes avsedd att anbringas på varje radiator, är den yngsta typen av avdunstningsmätare. Den utgöres av två glasbehållare, vilka med förbindelse- och hävertrör äro sammansmälta till en sluten kombination, innesluten i ett mätarhus av metall och bakelit.

Den ena glasbehållaren är delvis fylld med vätska och är anbragt i den del av mätarhuset, som hålles tryckt mot radiatorn. Vätskan uppvärmes härvid och avdunstar genom förbindelseröret till den andra behållaren, som är i den kalla delen av mätarhuset och omgives av den yttre luften. I denna behållare kondenseras vätskeångan och vätskepelarens stigning observeras mot en skala med indelning avpassad efter radiatorns typ och storlek. När vätskan i den första behållaren efter en tid avdunstat till viss nivå, träder ett hävertrör i verksamhet och kondensatet i den andra behållaren återföres automatiskt till den första, varvid utgångsläget återställes och förloppet upprepas.

Den avdunstade vätskans mängd är en funktion av radiatortemperaturen och tiden, och genom avläsning av kondensatets stigning erhålles ett mått på den av radiatorn avgivna värmemängden.

Sedan mätaren en gång installerats, kräver den ej vidare påfyllning eller skötsel; avläsning och kostnadsfördelning utföres genom husvärden.

Felkällorna i detta system synas vara avsevärda, men enligt försäljnings- firmans uppgift gåvo mätarnas visning en nöjaktig grundval för fördelning av uppvärmningskostnaderna.

Mätningssystemens tillämpning i Danmark.

Värmemätningssystemen ha i Danmark erhållit en betydande utbredning. Med ledning av lämnade försäljningssiffror och på antagandet att antalet

• Sida 37
•  Original

avdunstningsmätare för varje lägenhet i medeltal är fyra, har i följande tablå gjorts en mycket ungefärlig uppskattning av antalet med mätare för- sedda lägenheter år 1940.

Termo-elekt-

. _ Avdunstntngsmätare riska matare

Elektrolyt- Calorius- Const. Evighets- mätaren mätaren Bruns mätare mätaren

Införd på marknaden omkring år 1914 1925 1935 1935 Med mätare försedda lägenheter är | 1940 .......................... 18 000 75 000 16 000 2 250

I drygt 110 000 lägenheter skulle sålunda värmet vara föremål för upp- mätning, och i vissa fall även varmvattnet. Antalet centraluppvärmda bo- stadslägenheter i Danmark har uppskattats till 250 000, varav 200 000 hyres- lägenheter. Sålunda är ungefär halva antalet centralvärmda hyreslägenheter utrustade med värmemätare.

Tablån utvisar även, att de senare tillkomna avdunstningsmätarna fått en väsentligt större avsättning än den först saluförda termoelektriska mäta- ren, huvudsakligen beroende på att sistnämnda mätaren med sitt lednings- system blir dyr att installera. Bland avdunstningsmätare har i synnerhet Caloriusmätaren men även Constantin Bruns mätare fått stor spridning. En av anledningarna härtill är, att dessa bägge mätartyper utformats för mät— ning av vv. En annan är den systematiska övervakning av mätarnas skötsel och användning, som organiserats av de båda mätarnas försäljningsfirmor.

Före värmesäsongens början påfyllas de mätare, vilka stå under bolagets uppsikt, med avdunstningsvätska till rätt höjd av bolagets personal, söm vid ; säsongens slut också avläser det antal skaldelar, som motsvarar den före— : liggande avdunstningen. Med stöd härav upprättar bolagets ingenjörsperso- nal en huvudbokföring och fördelning av värmekostnaden. Eventuellt tvis- tande hyresgäster hänvisas av hyresvärden till mätarfirman, som handlägger samtliga klagomål. Mätarskötseln och utarbetandet av kostnadsfördelningen drog (före år 1939) en kostnad av ungefär 1 kr. per mätare och år.

Beträffande underhåll av mätarsystemen har erfarenheten hittills givit vid handen, att föga eller intet behov därav föreligger utöver den tillsyn, vederbörande mätarfirmor utöva.

, Mätningssystem i Sverige.

Värmemåtare ha i Sverige kommit till användning endast i undantagsfall. Huvudorsaken härtill torde ha varit, att man hos oss allmänt tillämpat in- klusivesystemet för hyrans betalande. Användandet av mätare kräver en övergång till exklusivesystemet och denna genomgripande förändring av hyresvillkoren har säkerligen varit det största hindret.

• Sida 38
•  Original

Andra orsaker ha emellertid samverkat. Installationskostnaderna ställa sig här betydligt högre, beroende dels på högre arbetskostnader, dels på det större antalet värmeelement och tappkranar för vv i svenska lägenheter. I Danmark värmer man ofta två rum med en och samma radiator. I Sverige åter uppsättes vanligen en radiator under varje fönster. Antalet tappkranar begränsas också i Danmark i större utsträckning än här. Därför erfordras ett större antal mätare och stegras servicekostnaderna, om de danska syste- men överflyttas till svenska förhållanden. I fråga om det nuvarande bostads- beståndet finnes härvidlag icke mycket att göra. Men då det gäller nybygg- nader, kan man vid planeringen av värme- och varmvattenanläggningen göra sådana förenklingar, att värmemätningen underlättas.

Emellertid har under de senaste åren det Brunska systemet blivit inmon- terat i en del fastigheter i Stockholm. Man kan därför förvänta, att vunna erfarenheter av systemets tillämplighet på svenska förhållanden inom en snar framtid komma att framläggas. För närvarande föreligger emellertid resultat från ett helt uppvärmningsår endast från en hyresfastighet.

Ett nytt och, så vitt man nu kan bedöma, lovande svenskt uppslag till lösning av värmemätningsproblemet har framlagts av ingenjören Filip Ahl- rén. Enligt hans princip tillföres hela den för en lägenhet erforderliga värme- mängden i form av c:a 800 varmvatten i en framledning. Vattnet återgår till värmecentralen i en för lägenheten likaledes gemensam återledning efter avgivande av den behövliga värmemängden. Förbrukningsvarmvatten pro- duceras i en i lägenheten befintlig varmvattenberedare genom indirekt upp— värmning med det heta vattnet i framledningen. Strömningshastigheten i fram- och återledningen hålles konstant genom lämpligt ventilval, och på detta sätt kan hela värmeförbrukningen mätas med en mätare, lämpligen av elektrolyttyp, vilken exakt fastställer temperaturdifferensen.

Det Ahlrénska systemet kräver emellertid en genomgående omläggning av rörsystemet i en fastighet och är därför i allmänhet användbart endast vid nybyggnad. I praktisk tillämpning har systemet endast prövats i ett par nyuppförda fastigheter i mellersta Sverige. Några siffror ha ej stått att erhålla, då anläggningarna tagits i bruk först under innevarande eldnings- sasong.

Mätningssystemens för- och nackdelar.

Även om mätningsförfarandet vid första påseende kan synas mycket till- talande, kunna dock vissa invändningar göras. Mätningsförfarandet inne- bär ett exklusivesystem, d. v. 5. en uppdelning av hyran i grundhyra och värmekostnad, och därför kan däremot riktas samma kritik som mot exklu- sivesystemet, nämligen att fastighetsägaren, som svarar för fastighetens för- valtning, icke får största möjliga intresse av att genom rationell skötsel, förmånliga bränsleinköp, effektiv värmeanläggning o. s. v. nedbringa kost-

• Sida 39
•  Original

naderna för värme- och varmvattenberedning, då dessa direkt åvila hyres- gästerna. Den enskilde hyresgästen kanske sparar på värme och varmvat- ten, men någon garanti för att han får betala billigast möjliga pris för varje värmeenhet finnes icke. Endast i de fall då stor konkurrens föreligger på hyresmarknaden tvingas hyresvärden att redovisa låga värmekostnader för att erhålla hyresgäster. Det förhållandet, att utgifterna för eventuella förbätt- ringar komma att drabba hyresvärden, medan hyresgästerna erhålla vinsten ' därav, kan också bidraga till att fördröja utvecklingen på det värmetekniska området. I En viss övervakning av värmesystemets tillstånd och skötsel kan erhållas genom att uppmätningen för fördelningen av värmekostnaden på olika lägen— i heter kompletteras med kontroll och redovisning av värmealstring och vår- meutnyttjning i byggnadens olika delar enligt det av ingenjör Brun förordade ! systemet. Ingenjör Ahlréns mätningsmetod lämnar även möjlighet härtill. ! Genom att en sakkunnig värmeteknisk firma på detta sätt utövar kontroll av värmeanläggningen och dess skötsel och för såväl fastighetsägare som % hyresgäster kan påpeka eventuella brister och lämna förslag till deras av- , hjälpande, erhålles viss garanti för en ekonomisk värmehushållning även ' från fastighetsägarens och hans medhjälpares sida. : En väsentlig fördel med värmemätningen ligger däri, att den som slösar , med värme och varmvatten icke såsom vid värmekostnadens fördelning per & m2 lägenhetsyta eller m3 lägenhetsvolym kan draga fördel av den sparsammes strävan att hålla värmekostnaden nere.

Ett spörsmål som uppstår vid mätningsförfarandet är, om varje hyresgäst skall betala exakt efter det värme, som hans lägenhet förbrukat, utan hänsyn till det skiftande värmebehovet i olika lägenheter på grund av deras belägen- het i en fastighet. En lägenhet exempelvis i översta våningen eller botten- våningen kräver ju mera värme och är försedd med större radiatorer än en lägenhet av motsvarande storlek, belägen inne i huskroppen. Likaså fordrar en lägenhet åt norr mera värme än en som är belägen åt söder. I allmänhet anser man, att hyresgästerna böra betala lika per fördelningsenhet, oberoende av om deras lägenheter äro mer eller mindre värmekrävande.

De sakkunniga ha i annat sammanhang deklarerat samma ståndpunkt * med den motiveringen att, då den stora värmeförbrukningen i en lägenhet ! beror på kylytornas storlek, den bidrager till att minska värmeförbrukningen & i övriga lägenheter. Det är därför rättvist, att värmekostnaderna fördelas lika på samtliga hyresgäster i proportion till deras lägenheters storlek. En i fördelning bör sålunda icke göras direkt på den förbrukade värmemängden. ' Med hänsyn härtill anpassar man vid Calorius-systemet radiatormätarens skalor med lämplig hänsyn till rummens värmeisolering. För detta ändamål erfordras givetvis en ingående värmeteknisk insikt hos den personal, som övervakar installationsarbetet.

För Constantin Bruns system tillämpas däremot ingen anpassning av

• Sida 40
•  Original

radiatormätarens skalor med hänsyn till rummens värmeisolering. Hyres- gästerna i kallare lägenheter få vid mätning enligt detta system därför er- lägga större Värmeersättning. Detta kan emellertid kompenseras exempelvis genom motsvarande minskning av grundhyran.

Vid den av ingenjör Ahlrén föreslagna mätningsmetoden kan man tillämpa den av de här berörda mätningsprinciper, som med hänsyn till lokala om- ständigheter är att föredraga.

Prissättningen på lägenheterna har vid det hos oss tillämpade inklusive- systemet icke något medvetet samband med de olika uppvärmningskostna- derna. Samtidigt som lägenheter i översta våningen med större värmebehov än i övriga våningar betinga en högre hyra, är nämligen priset på lägenheter mot norr lägre än på de mindre värmekrävande lägenheterna mot söder.

Mätningssystemet erbjuder, då det gäller fördelning av kostnaderna för vv, mera påtagliga fördelar än i fråga om värmekostnaderna. Värmeförbruk- ningen per fördelningsenhet varierar ej tillnärmelsevis såsom varmvatten— förbrukningen för olika lägenheter. På värmeförbrukningen kan erhållas betydligt tillförlitligare värden än då det gäller vv. Varmvattenförbrukningen är högst individuell, och slöseri och sparsamhet verka inom väsentligt vidare gränser än i fråga om rumsvärmen. Därför skulle det innebära ett stort framsteg, om mätningsförfarandet kunde införas åtminstone för vv, så att ersättningen härför mera exakt kunde följa den verkliga förbruk- ningen. Besparingsmarginalen torde vara ganska bred, efter det ganska allmänna och stora varmvattenslöseri, som förekom under åren före kriget.

Någon svårighet att använda mätare enbart för varmvatten bör icke före- ligga. Relativt lätt kan kostnaden för vv beräknas och fråndragas den totala bränslekostnaden.

Anläggningskostnaderna för värmemätningssystemen växla avsevärt med hänsyn till lokala förhållanden och till antalet erforderliga varmvattenmätare och den större eller mindre svårigheten att installera dem. Vid mätarens anslutning till en förefintlig värmeanläggning blir kostnaden för ett värme- mätningssystem i regel större, än om installationen företages i samband med tillkomsten av värmeledningssystemet. Varmvattenledningarna kunna då dragas så, att ett färre antal varmvattenmätare erfordras. Installationskost- naderna för de danska systemen torde av skäl som förut omnämnts komma att ligga betydligt högre i Sverige än i Danmark, och på grund av de olik- heter som föreligga, torde också förhållandena i vårt grannland beträffande anläggningskostnaderna lämna föga vägledning för frågans bedömande i Sverige.

Kostnaderna för mätaranläggningarnas anskaffning, drift och underhåll böra granskas mot bakgrunden av den minskning i uppvärmningskostnaden, som kan påräknas genom tillämpning av mätningsförfarandet. I Danmark äro såväl fastighetsägare som hyresgäster och experter eniga om att mät- ningssystemen medföra en stor nedgång i förbrukningen av både brähsle och

• Sida 41
•  Original

kallvatten för varmvattenberedning. Besparingen uppskattas under normala förhållanden i medeltal till 30 procent för bränslet och till närmare 50 pro- cent för vattenförbrukningen, alltså en besparing av betydande storlek.

Ränta och amortering jämte kostnader för service nedbringa emellertid bruttobesparingen vid användning av de danska systemen i sådan grad, att vinsten för hyresgästerna måste anses vara blygsam i förhållande till den stora sparsamhet i värmehushållningen, som av dessa måste iakttagas, för att den angivna bränslebesparingen skall kunna uppnås.

En för en medelstor hyresfastighet företagen överslagskalkyl utvisade t. ex. att, även under förutsättning att en inmontering av Bruns mätare skulle komma att medföra en bränslebesparing på 30 procent, hyresgästernas vinst_ andel vid ett bränslepris av 2 kr. per hl koks, d. v. s. förkrigspriset, i medeltal endast skulle uppgå till 6"! procent av totala uppvärmningskostnaden eller 8'4 procent av bränslekostnaden. Besparingen skulle växa med lägenhetens rumsantal. För rum, kokvrå och badrum skulle systemet medföra en kost- nadsökning, medan vinsten för en femrumslägenhet med kök och badrum blev 9'5 procent av uppvärmningskostnaden eller 119 procent av bränsle- kostnaden. Vid en ökning i bränslepriserna stiga givetvis besparingarna högst avsevärt.

De besparingar, som hyresgästerna kunna göra, bli sålunda privatekono- miskt sett ganska obetydliga. Ur nationalekonomisk synpunkt skulle emel- lertid en högst betydande vinst kunna göras. Förbrukningen av importerade bränslen skulle sålunda kunna minskas i mycket stor utsträckning.

Från tillämpningen av mätarsystem i Danmark har framhållits just den psykologiska betydelsen av värmemätningen. Hyresgästen får en känsla av att han kan inverka på värmekostnaderna för sin lägenhet och får därige- nom större intresse och ansvar för värmehushållningen. Den psykologiska faktorn sättes också ofta före den större rättvisa, som ernås genom mätning av värmeförbrukningen.

Med de på avdunstningsmetoden grundade systemen kan full rättvisa eller tillförlitlighet ej uppnås. Ett flertal mer eller mindre avsevärda fel- källor kunna påvisas. Några må omnämnas här.

Radiatormåtarna, som äro fästade intill radiatorn, antaga alltid en lägre temperatur än denna, och skillnaden kan variera mellan 8 och 12 procent eller mera.

Skalorna äro vidare injusterade att vara rättvisande vid en vattentempera- tur av 500 år 600 men äro mer eller mindre missvisande vid lägre eller högre temperaturer, vilken missvisning endast till en del utjämnas under. längre period eller kan kompenseras genom införande av karakteristikfaktor eller liknande korrektioner. De empiriska skalorna äro vidare injusterade att motsvara olika radiatorytors storlek och Ic-värde, men endast med vissa intervall, enär i annat fall ett obegränsat antal skalor skulle erfordras. Radia- Vtorernas' k—värde är erhållet vid laboratorieprov under betingelser, som icke

• Sida 42
•  Original

motsvaras av den praktiska användningen, varför värmegenomgången blir olika, beroende på uppställning, dragförhållanden o. s. v. Är friskluftven- til, s. k. springventil, anordnad i samband med radiator, blir dennas värme- avgivning i så hög grad ändrad, att mätarens utslag måste bliva betydligt missvisande.

Beräkning. av en byggnads värmebehov.

! 1 | I Med värmebehovet för en byggnad menas den värmemängd, som behö- ver tillföras byggnaden för att en normal rumstemperatur skall uppstå. Så fort yttre temperaturen blir lägre än inomhustemperaturen, uppstår en värmeström från byggnaden. Värme måste då tillföras i en mängd som sva- 5 rar mot värmeförbrukningen under samma tid. | Den huvudsakliga värmeförbrukningen består dels av det värme, som bort- går genom de konstruktioner, vilka omsluta byggnaden (tak, väggar, fönster) , ' dels av det värme, som bortgår med uentilationsluften. I ventilationen in- räknas även de värmeförluster, som uppstå vid ofrivillig luftomsättning, ' d. v. 5. så kallat drag. För dimensionering av uppvärmningsanordningarna i ett centraluppvärmt hus utföres en beräkning av värmebehovet för olika lokaler. Vanligen kallas detta arbete »transmissionsberäkning». Följande grundekvationer gälla:

För konstruktionen: W! = k - (ti—ty) För ventilationen: W! = n - 0-3 - (t,—ty)

W1 : Värmemängd i kcal per in"” konstruktionsyta i timmen. W2 : Värmemängd i kcal per m3 rumsvolym i timmen. k =Byggnadskonstruktionernas värmegenomgångstal i kcal per m” och grad . temperaturskillnad mellan rumsluft och yttre luft. ti :: Rummets temperatur i 0C. i tu : Yttre luftens temperatur i 0C.

H : Antal luftomsättningar per timme. 0-3 : Luftens värmekapacitet.

Värdet på värmegenomgångstalet A- för olika konstruktioner har fastställts . genom provningar men kan även beräknas med ledning av materialiernas värmegenomgångstal och övriga faktorer, vilka inverka på en byggnads- konstruktions värmeisoleringsförmåga. Uppgifter därom finnas i facklittera- turen. Genom summering av samtliga lokalers värmebehov erhålles bygg- nadens totala värmebehov.

Vid en vanlig transmissionsberäkning för dimensionering av uppvärm- ningsanordningarna gäller det att fastställa värmebehovet då det är som störst. Man räknar därvid med den lägsta förekommande yttertemperaturen för respektive ort.

• Sida 43
•  Original

Vid beräkningen av värmebehovet per år för en byggnad måste den värme- mängd, som beräknats vid 10 temperaturskillnad mellan rumsluft och yttre luft multipliceras med dels årets antal eldningstimmar, dels medeltempera- turskillnaden. Dessa två senare faktorer äro beroende på ortens termiska klimat. Multiplicerade med varandra giva dessa faktorer årets antal grad- timmar.

Det har emellertid visat sig, att solstrålningen, särskilt under höst- och vårmånaderna, tillför byggnaden en avsevärd värmemängd. Temperatur- skillnaden måste därför reduceras efter en viss skala vid beräkning av an- talet gradtimmar.1 Antalet gradtimmar dividerade med 1 000 uttrycker ortens vårmeförbrukningstal Q. Vanligen är värdet beräknat för en rumstemperatur av i medeltal 170.

Under förutsättning att man känner konstruktionernas värmegenomgångs- tal k och kan reglera ventilationen till en viss genomsnittlig luftomsättning, ; måste en på transmissionsberäkning grundad uträkning av årsbehovet anses | giva det tillförlitligaste värdet på en byggnads värmebehov. Det är emel- i lertid ett omständligt arbete att utföra en fullständig transmissionsberäkning, ; och sådana åtgärder kunna därför knappast annat än i undantagsfall före- ' komma, om det gäller att på kort tid göra en uppskattning av värmebehovet [ i de centraluppvärmda byggnaderna.

; | ! ?

Generell metod för överslagsberäkning av en byggnads värmebehov.

För minskandet av arbetet vid beräkning av värmebehovet för en bygg- nad har därför en förenklad metod uppställts. Med användning av de upp- ! gifter om olika konstanter, som här i fortsättningen angivas, är tillämpningen av de uppställda beräkningsformlerna så pass enkel, att även en icke värme- tekniker på detta sätt bör kunna beräkna en byggnads värmebehov. _ Den värmemängd, som årligen bortgår, dels genom de mot yttre luften ; gränsande konstruktionspartierna i en byggnad, dels genom ventilation, står . i direkt proportion till ortens värmeförbrukningstal Q. Den värmemängd, ; som avgives genom marken (genom bottenbjälklag eller källare) är däremot icke så lätt att fastställa. För att slippa från beräkningen av denna sist— nämnda värmemängd har den antagits uppvägas av det värme, som på annat sätt än genom värmeledningssystemet tillföres byggnaden; nämligen genom värme vid matlagning, avgivning av kroppsvärme från människor, värme från artificiell belysning m. m. Även om denna värmeavgång och denna värmetillförsel, som här antagas uppväga varandra, icke alltid äro av samma storleksordning, äro de i bägge fallen av underordnad betydelse jämfört med hela byggnadens värmeomsättning. En sådan approximation

1 Wilhelm Dahlgren: Temperatur-kurvor för olika orter i Sverige och deras värmetekniska betydelse. — Teknisk Tidskrift 1922.

• Sida 44
•  Original

har därför ansetts lämplig, eftersom beräkningsmetoderna därigenom för- enklas.

För beräkning av en byggnads värmebehov har beteckningen värmebe- hovstalet »: införts.1 Detta angiver den värmemängd i kcal, som erfordras per timme för uppvärmning av 1 m3 byggnadsvolym och 1 grad temperatur- skillnad mellan rumsluften och yttre luften. Det är således ett talvärde i ana- logi med värmegenomgångstalet k.

Känner man värmebehovstalet för en byggnad, erhålles det totala årliga värmebehovet W genom att multiplicera talvärdet ä :e med byggnadens upp- värmda volym ovan jord och ortens värmeförbrukningstal. Följande beräk- ningsformler gälla:

w: x ' V . Q ........................ (2)

x : Värmebehovstal. R : En konstant, beroende på ventilation och fönsterarea. k : Värmegenomgångstal i genomsnitt för väggar och tak. O : Omslutningsarea för tak, fönster och väggar ovan mark i m”. V : Byggnadsvolym ovan mark i m3. Q : Ortens värmeförbrukningstal i 1 OOO-tal gradtimmar.

För uppmätning av V och O gälla de regler, som äro angivna å sid. 153

och 169.

För en byggnad med viss värmeisoleringsförmåga hos konstruktionerna, viss fönsterarea i förhållande till etagearean och viss luftomsättning för ventilation, är värdet på 9: i första hand beroende av förhållandet mellan de omslutande konstruktionernas sammanlagda area och byggnadsvolymen.

0 Allt eftersom detta förhållandetal T' ökar, stiger värmebehovet per m3 räk- nat. För en kubisk kropp av 1 m3 i volym är exempelvis detta förhållande- tal 5, för ett litet hus 08 och för ett stort hus 02. Motsvarande värden på :e vid i övrigt likartade förhållanden äro respektive 4'5, O'?) och 04. Relationen gäller oavsett om huset är högt eller lågt, tjockt eller smalt, fristående eller med brandväggar anslutet till andra byggnader. Vid viss bestämd luftomsättning i en byggnad är värdet på :e ett specifikt tal, vilket för varje byggnad kan fastställas. Det totala värmebehovet är däremot variabelt, beroende dels på den inomhustemperatur man vill hålla, dels på utomhusklimatet. Gäller det beräkning av bränslebehovet, tillkomma ytterligare variabler med avseende på värmeanläggningens verkningsgrad och skötseln av eldningsarbetet samt på bränslets värmevärde.

Hur ovanstående formel (1) har härletts angives här nedan. . Om man, som tidigare nämnts, eliminerar värmeförbrukningen genom grunden, kan värmebehovstalet u beräknas i detalj på följande sätt:

1 Axel— Eriksson: Byggnadens värmebehov. —— Industriell Värmeteknik, kurs II. — Tek- nisk tidskrlfts förlag 1941.

• Sida 45
•  Original

k- k' k. .O.3-V ”= :A:+ ”VAv+rAI+” V ' ............ (3)

kg, kv, k, : Värmegenomgångstal för respektive tak, väggar och fönster. A;,AmAf : Totala arean för respektive tak, väggar och fönster i m”. V : Byggnadens totala volym ovan mark i m”. V,. : Byggnadens totala ventilerade volym ovan mark i ma. n : Antal luftomsättningar per timme. 0-3 : Luftens värmekapacitet.

Omslutningsarcan O = A, + A,, + A,. Med de. relativt små avvikelser, som i normala fall finnas å värdena för k, och k,, kunna å dessa ett genomsnittsvärde k sättas utan att större fel- aktigheter uppstå å det beräknade värmebehovstalet %. Den ventilerade volymen angives vara p,. procent av V. Fönsterarean uttryckes i p, procent

- V av etageytan och tecknas A, = %, där 11 är normal etagehöjd.

Det antages vidare, att dubbelfönster med Ir, = 3-0 är det normala förhål- landet; k,, - A,, + k, - A, i formel 3 kan tecknas IC,, - (A,, + A,) + (IC,—IC”) - A,.

0 Genom insättande av 0 i stället för A, + A,, + A, och utbrytning av V i ekv. 3 erhålles:

0 3.0. [( . n. x=k-—+ Pf_ ” Pf _P' ............... 4 10041 100-h+ 100 ()

x—V— s...-_q,- _,— a b c

Termen a angiver värmeförbrukningen genom tak och väggar, om även ( fönstren betraktas som väggar. Termen b angiver tillägget i värmegenom- gång för fönstren och termen c värmeförbrukningen på grund av ventilation. Vid bestämda värden på p,, p,, kv, h och n kunna de tre sista termerna sät- , tas som en konstant R.

Ekvationen kan därvid skrivas enligt (1)i

Följande värden på R erhållas vid nedanstående variation på väggens värmegenomgångstal k,, och luftomsättningen (ventilationen) n i ggr per timme. Fönsterarea A, = 15 % av etageytan. Ventilerad volym V,. = 65 % av V och etagehöjd h = 3'0 m.

(R = 0-15 + 11 - 0-195—kv-0-05)

• Sida 46
•  Original

Väggens vårmegenom- Värde på konstanten R vid följande variation på n gångna] "” 0-2 0-3 0-4 0-5 0-6 0-7 0—8 09 1-0

0-174 0194 0213 0-233 0252 0272 0-291 0311 0330 0'4 ..................... 0'169 0'189 0'208 0'228 0'247 0'267 0'286 04506 0325 0'5 ..................... 0'164 0'184 0203 0223 0242 0262 0'281 0'301 0320 0-6 ..................... 0-159 0-179 0-198 0-218 0-237 0-257 0-276 02% 0-315 0'7 ..................... 0'154 0'174 0'193 0'213 0'232 0252 0271 0'291 0310 08 ..................... 0-149 0-169 0-188 0-208 0-227 0-247 0-266 0286 0-305 09 ..................... 0-144 0-164 0-183 0-203 02% 0-242 0-261 0-281 0-300 1'0 ..................... 0139 0159 0'178 0'198 0:217 0'237 0'256 0'276 0'295 1'1 ..................... 0:134 0:154 0'173 0'193 0212 0232 0251 0'271 0290 1-2 ..................... 0-129 0-149 0-168 0-188 0207 0227 0246 0-266 0-285

I ovanstående tabell har fönsterytan antagits vara 15 % av etageytan. Om denna varierar, skall avdrag eller tillägg göras till konstanten R med nedanstående siffror.

Tabell 2. Justering med hänsyn till varierande fönsterarea.

Avdrag eller tillägg till konstanten R i ovanstående tabell vid Vårmegenom- en fönsterarea pf av följande procent gängstal R 10 15 20 25 30

03» ..................... -—0-045 j; 0 + 0045 + 0090 + 0135 04 ..................... -—0-043 & 0 + 0043 + 0087 + 0130 0'5 ..................... -—0-042 ;t 0 + 0-042 + 0-083 + 0-125 06 ..................... —-O-040 :l: 0 + 0040 + 0080 + 0120 0-7 ..................... ———0-038 :l: 0 + 0038 + 0077 + 0115 0-8 ..................... -——0-037 i 0 + 0-037 + 0073 + 0-110 04) ..................... -——-0-035 :|; 0 + 0035 + 0070 + 0105 1-0 ..................... ——0'033 ;t; 0 + 0033 + 0067 + 0-100 11 ..................... —-0'032 i 0 + 0032 + 0063 + 0095 1-2 ..................... —0-030 + 0 + 0 030 + 0-060 + 0090

Värden på värmebehovstalet ;: vid varierande konstanter finnas angivna å diagrammet fig. 3 (sid. 47).

Normala värden å konstanten R och värmegenomgångstalet k.

Storleken av konstanten R beror huvudsakligen på ventilationen och fön- sterarean. Dessa förhållanden kunna växla från hus till hus. Vid beräkning av en byggnads värmebehov får man utgå ifrån vad som kan anses vara normala förhållanden, då det gäller behovet av frisk luft eller dagsbelys- ning. Av de i samband med utredningen verkställda statistiska utredningarna framgår, att ombonaden av byggnaderna är bättre ju längre norrut man kommer i landet och att luftomsättningen, gällande konstgjord ventilation och ofrivilligt drag, därför är mindre i norra Sverige än i södra. Fönster- arean växlar mindre med orten. Den följer mera modet för olika tidsåldrar.

• Sida 47
•  Original

w'd var/enande värden på R och k 1” Forma/n 36 'R *k 8—

)C ' vårmcbchovafa/cf ikca//m', ”C 0" flm.

fönJ/cr ' /5 7. av _ efaqeyfan "

Vcnf/lafion var—fc ' __ rande mel/an 0.2 0" /,o

qqr' pr fr?nme

0,50 0.60 0,70

fö'r-hå/Mna'cf % Fig. 3. Värmehehovstalet u vid varierande konstanter.

• Sida 48
•  Original

I de under 1930-talet uppförda husen är den vanligen störst. Räknat på etage- ytan är den i regel större i smala hus än i tjocka. Normalt utgör den 15 % av etageytan.

Genomsnittsvärdet på värmegenomgångstalet k minskar i regel även ju längre norrut en ort är belägen. Detta är fullt naturligt, eftersom en bättre isolering behövs i det hårdare klimatet.

Med ledning dels av byggnadstekniska uppgifter, dels av bränslestatistik ha nedanstående värden å konstanterna R och k sammanställts vid sidan av det antagna värdet är luftomsättningen 11.

Tabell 3. Normala värden å konstanterna R, Jr och Q.

Luttem- sätlmng 0 r t ggr/tim. R R O 11 Stenhus Zon A: Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. .. 0-4 019 0-7 130 » B: Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län ............................... 0-4 0-19 0-8 103

» C: Uppsala, Västmanlands, Örebro län, Stockholms stad och län, Södermanlands, Östergötlands, J onko- pings, Kronobergs, Skaraborgs och Älvsborgs län 0-5 020 0-9 86 » D: Göteborgs och Bohus, Hallands, Malmöhus,

Kristianstads, Blekinge, Kalmar och Gotlands län 0-6 022 1-0 72 Trähus Zon A: Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.. . 0-4 020 0-5 121 » B: Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län ............................... 04 0-20 0-6 96

» C: Uppsala, Västmanlands, Örebro län, Stockholms stad och län, Södermanlands, Östergötlands, Jön- köpings, Kronobergs, Skaraborgs och Älvsborgs län 05 0-21 07 80 » D. Göteborgs och Bohus, Hallands, Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kalmar och Gotlands län 0-6 0-23 0-8 67

Normala värden på värmebehovstalet x.

Med användande av de i föregående tabell angivna värdena på konstanten R har motsvarande värde på :; angivits i diagram fig. 4 (sid. 49) vid varie-

rande värden på förhållandet %.

• Sida 49
•  Original

JC ' värmebehovafa/cf / kca//m3, "C 0" f/m.

D /

,/ //

////

/ / f / / / / /

//

/ /

,/

/ / / /

0,60 0.70

färhå/Mno'cf

• Sida 50
•  Original

Värdena på ;: för vissa angivna förhållandetal framgå av nedanstående tabell.

Tabell 4. Värmebehovstalet #.

Värde på värmebehovstalet ;: Förhällandetalet % Stenhus i zon Trähus i zon A B "c D A | B | (: | D Tjockhus 0'15 .......................... 0295 0310 0335 0'370 0-275 0'290 0'315 0'350 0'20 .......................... 0330 0350 0380 0420 0300 0320 0350 0390 0'25 .......................... 0365 0390 0425 0470 0325 0'350 0385 0430 Smnlhus . 0'30 .......................... 0400 0430 0'470 0520 0350 0-380 0'420 0'470 0'35 .......................... 0435 0470 0'515 0570 0375 04110 0'455 0'5iQ 0'40 .......................... 0470 0510 0560 0620 0-400 0'440 0490 0550 045 .......................... 0-505 0'550 0'605 0-670 0425 0470 0525 0'590 Mindre, friliggande hus, villor o.d. ' 0-50 .......................... 13-540 0590 0650 0-720 0450 0500 0560 0'630 0'60 .......................... 01310 0670 0'740 0-820 0'500 0-560 0630 0710 070 .......................... 0-680 0750 0830 0-920 0-550 0-620 0'700 0'790 ! Småstugor : 0'80 .......................... 0'750 0-830 0-920 1-020 0-600 0680 0770 0870 090 .......................... 0820 0910 1010 1-120 04550 0740 0840 0950

O O medV = 02 har 34 = 0380. För ett smalhus med V: 040 är värmebehovet 47 % större och för ett mindre, friliggande hus med %: 0150 är värmebehovet 95 % större än för det stora hyreshuset. Därav framgår, att även värmekostnaden måste variera starkt med olika hustyper, oavsett om de med hänsyn till ombonad och ventilation äro lik- värdiga.

Av tabellen framgår exempelvis att för zon C ett större tjockhus av sten ! i

Värmebehovet per år.

Specifika värmebehovet w per år och m3 byggnadsvolym erhålles genom multiplikation av värdet på värmebehovstalet :: med ortens värmeförbruk- ! ningstal Q.

w=x-Q .................. ..... (5)

Värdet på Q för olika delar av landet angives å kartan fig. 5 (sid. 51) . Värdet på Q är beräknat med antagandet av en inomhustemperatur av i medeltal 17 o och med hänsyn tagen till den inverkan solstrålningen har på värmeförbrukningen. Inomhustemperaturen kan därvid för stenhus räk-

• Sida 51
•  Original

Zongröns _-

_' ur? dava/l

/ ll _ udi/+ syo/l &

., Söderhamn

K—f/g/ad , . 83.0 f= ». 1 * ”RFV, Udde -'/a' : Tro/Hva 4 '._I

• Sida 52
•  Original

nas vara omkring 180 under dagen och 160 under natten. För hus med mindre värmekapacitet, t. ex. trähus, uppträda större variationer på inomhus- temperaturen. Det kan därför vara motiverat att räkna medelvärdet av rums- temperaturen omkring 10 lägre för trähus än för stenhus. Med anledning härav böra (le å kartan angivna Q-värdena minskas med 7 % .

Bränslebehovet per år.

Bränslcbchovel per 1113 byggnadsvolym beräknas ur formeln:

x-Q

n-e

100 ........................ (6)

c : Bränslebehov per m3 byggnadsvolym årligen, uttryckt i samma enhet som gäl-

ler för e.

9: : Värmebehovstal i tcal per m".

Q :Ortens värmeförbrukningstal i 1000-ta1 gradtimmar. 17 : Den grad i %, i vilken det effektiva värmevärdet hos bränslet kan utnyttjas för värmeförbrukningen. e : Bränslets effektiva värmevärde, uttryckt i tcal (per ton, per hl eller per rna).

I efterföljande tabell angivas värden på e och 17 samt produkter därav (= utnyttjad värmemängd i använt bränsle).

Tabell 5. Utnyttjad värmemängd för olika bränslen.

Eff. Vikt pr Eff'va'me' 1 måtten- 1 hl koks _ _ Mått— varde pr B r a n s 1 e s 1 a g varme- mått— 7; e n het mot- mot- .. enhet måttenhet ..... varde enhet e .” g svarar svararI kcal/kg kg teal % teal hl koks Koks .............. 6 700 hl 45 300 75 225 100 1-00 » .............. 6 700 ton — 6 700 75 5 000 22-20 45-0 Stenkol ............ 6 500 hl 76 495 75 370 1-65 0-60 » ............ 6 500 ton — 6 500 75 4 875 21-70 46-1 Eldningsolja nr 1. . . 10 200 rna 850 8 650 75 6 500 . 28-90 34-64 » » 1 . . 10 200 ton —— 10 200 75 7 650 34-00 29-4 » » 2. . 10 100 m3 900 9 100 75 6 820 30-30 33-01] » » 2. . 10 100 ton -— 10 100 75 7 575 33-70 29-7 » » 3. . 10 000 m” 930 9 300 75 6 975 31-00 32-13. » » 3. . . . 10 000 ton _— 10 000 75 7 500 33-30 300 Pannved ............ 3 220 m3 350 1 125 65" 730 3-25 0-308 » ............ 3 220 » 350 1 125 603 675 3-00 0-333 Barrved 1:ma ...... 3 350 » 360 1 200 60 720 3-20 0-313 Alved » ...... 2 850 » 420 ' 1 200 60 720 3-20 0-313 Björkved » ...... 3 230 » 440 1 425 60 855 380 0263 » 2:a ........ 3 230 » 420 1 350 60 815 3-00 0-278 Bokved 1:ma ........ 3 120 » 490 1 535 60 920 4-10 0-245 Massaved .......... 3 350 » 380 1 275 60 765 340 0-294 Maskintorv 1:ma . . . . 3 250 » 300 975 60 585 260 0-385 » » 3 250 ton — 3 250 60 1 950 867 115-4 1 Där måttenheten är ton, har värdet angivits i kg. 2 Vid eldning i vedpanna. 3 » » » kokspanna. * Liter.

• Sida 53
•  Original

En byggnads totala årliga bränslebehov erhålles av ekvationen

där V är uppvärmda byggnadsvolymen i m3. E erhålles i den måttenhet, i vilken e angivits.

Antag att en byggnad har en uppvärmd volym av 10000 1113 och dess värmebehovstal x har beräknats till 042. Vidare är Q —86 och byggnaden värmd med koks, som har 1] = 75 och e = 300. Totala årliga bränslebehovet blir då

0-42—86-100 -10 000 E _ W _ 1605 hl koks. Om denna byggnad innehåller en omräknad lägenhetsyta (se härom sid. 132) av 2 400 m2, svarar detta mot en koksförbrukning av 067 hl per mz.

O Om R + k ' T, insättes i stället för n i ekv. (7) och 17 ' e räknas till 225 för koks, erhållesbränslebehovet i bl koks per år och m3 ur

R-Q.V Ic-Q-O

E = 225 225

Om konstanterna enligt tabell 3 (sid. 48) insättas, erhållas följande ekvationer för genomsnittsbehovet av bränsle för de olika zonerna, räknat i koks.

Stenhus ZonA .......... E=0-11-V+0-40-O » B .......... E=0-09—V+O-37-O » C .......... E=0-08-V+0-34-O » D .......... E=0-07-V+0-32-O Trähus: ZonA .......... E=O-11-V+0-27-0 » B .......... E=0-09-V+O-26-O » C .......... E=0-08-V+0-25-O » D .......... E=0-07-V+0-24-O

I tabell 6, (sid. 54) ha några sammanställningar gjorts rörande beräknat bränslebehov.

• Sida 54
•  Original

A B

Stenhus

O Förhållandet _ ..................

V Värmebehovstalet % .............. 0-400 0430 0470 0380 0-520 Värmeförbrukningstalet Q ......... 130 103 86 86 72 Värmebehovet per år och m3 i tcal 52 44 40 33 37 Antal rna byggnadskubik per m= lä— genhetsyta ..................... 4-1 4-1 4-1 4—1 4-1 Vårmebehov per år och m: i tcal. . . 213 180 164 135 152 Bränsle per 1112 Iägenhetsyta årligen i hl koks med 225 utnyttjade tcal per hl ......................... 0-95 0-80 0—73 0-60 068 D:0 i hl per rum om 20 rn2 ...... 19-0 16-0 14-6 12-0 13-6

Trähus

O

Förhållandet V .................. 0-5 0-5 0-5 — 0-5 Värmebehovstalet x ............. 0-450 0-500 0-500 — 0-630 Värmeförbrukningstalet Q ......... 121 96 80 —— 67 Vårmebehovet per år och m8 i teal. . 54 48 45 —— 42 Antal ina byggnadskubik per 1118 lä- '

genhetsyta ..................... 3-7 3-7 3-7 — 3-7 Värmebehov per år och m” i teal. .. 200 178 167 — 155

Bränsle per 1112 lägenhetsyta årligen i hl koks med 225 utnyttjade tcal per hl ......................... 0-89 0-79 071 — 0-69

Dzo i hl per rum om 20 m2 ...... 17-8 15-13 14-13 —— 13—8

Redogörelse för den statistiska undersökningen.

A. Omfattning, planläggning, primärmaterial m. m. Val av orter.

De sakkunniga ha verkställt en undersökning av bränsleförbrukningen samt bränslekostnaden och andra i uppvärmningskostnaden ingående poster för fastigheter i olika delar av landet. Med hänsyn till att såväl klimat som byggnadssätt växla med belägenheten har det ansetts nödvändigt att låta undersökningen omfatta fjorton lämpligt belägna orter för att kunna få en bild av huru bränsleförbrukningen varierar. Genom att välja orter bland dem, som samtidigt inom socialstyrelsen voro föremål för hyresräkning -— 1941 års partiella hyresräkning —_ erhöllos vissa vägledande informationer.

De sakkunniga beslöto att i undersökningen medtaga följande elva städer: Skellefteå, Östersund, Sundsvall, Gävle, Örebro, Stockholm, Linköping, Växjö, Göteborg, Hälsingborg och Malmö. Därjämte ha tre andra samhällen medtagits, nämligen Kiruna, Vara och Arlöv, sålunda ett i norra, ett i mel- lersta och ett i södra Sverige. Som synes har ett i förhållande till befolk-

• Sida 55
•  Original

ningsmängden stort antal orter i Norrland medtagits. Motivet härtill är att söka i de stora variationerna i klimatet i norra Sverige.

Antalet hyreslägenheter med centralvärme (cv) i dessa fjorton orter utgör cirka % av totala antalet dylika lägenheter i hela landet. Detta framgår av följande tabell, vilken även visar, huru de olika storleksgrupperna av städer äro representerade i värmekostnadsundersökningen.

Tabell 7. Antal centraluppvärmda hyreslägenheter.

! De i utredningen ingående olika orterna tillhöra följande storleksgrupper: 100 000—20 000: Hälsingborg, Örebro, Gävle, Linköping. 20 OOO—10000: Östersund, Sundsvall, Växjö, Kiruna. 10 000— 5 000: Skellefteå. ; mindre än 5 000: Arlöv, Vara.

. . . Orter, som ingå i Orter, som unga 1 "”r ekostnads- 1939 års allmänna ";:kunm as hyresräkning 5 g 0 r t e r utredning | (antal invånare 31/12 1939) | antal antal hyres- antal antal hyres- | lägenheter lägenheter | orter orterl . med ev med cv i | 1 Stockholm, 583 621 inv ........................... 1 110 282 1 110 282 ? Göteborg, 280 600 » .......................... 1 39 173 1 39 173 ; Malmö, 154 270 » .......................... 1 18 719 1 18 719 , Städer med 100 000—20 000 inv ................... 17 64 405 4 23 577 Orter » 20 000—10 000 » .................. 30 27 936 4 5 138 ”| » » 10 000—— 5 000 » .................. 38 15 293 1 984 * Förstadsorter till städer med minst 5 000 inv ....... — 15 538 — —— | Städer, köpingar och municipalsamhällen med mindre , än 5 000 inv. ................................. 218 14 994 2 305 | Icke-administrativa tätorter och landskommuner (exkl. municipalsamh.) ............................... 190 6 241 —— — ! Summa 496 812 581 14 188 178

Antalet hyreslägenheter med cv i de 496 orter, som inklusive Stockholm ingingo i 1939 års allmänna hyresräkning, var, såsom framgår av tabellen, 312 581. Med hänsyn till att hyresräkningen även omfattar mycket små orter, torde detta antal avrundat uppåt med några tusental kunna anses gälla för hela landet.

Det kan av tabellen synas som om det mycket stora antalet samhällen med invånarantal under 5 000 vore för litet representerat i utredningen. De små samhällenas bebyggelse blir emellertid även representerad genom stä- derna. Valet av fastigheter inom en stad har nämligen skett inom hela juris- diktionsområdet och omfattar därför även förstadsområden, som i bebyggelse- avseende överensstämma med de mindre samhällena. En anledning till att antalet mindre samhällen på detta sätt begränsats ligger däruti, att på upp- mätning grundade uppgifter måst infordras från byggnadsnämnderna, vilka i städerna ha större möjligheter att utföra sådant arbete än byggnadsnämn- derna i de mindre samhällena. '

• Sida 56
•  Original

Valet av fastigheter inom en ort har med undantag för Stockholm och Göteborg skett med hjälp av de uppgifter, som socialstyrelsen infordrade vid 1939 års allmänna hyresräkning. För var och en av orterna har uttagits ett visst antal fastigheter med cv. Härvid ha följande regler tillämpats.

Vid urvalet frånskildes fastigheter med lägenheter, som vid 1939 års hyres- räkning betraktades såsom ej fullgoda.

Fastigheter, som bebyggts under år 1937 eller senare ha icke medtagits, emedan uppgift å bränsleförbrukningen för dessa skulle kunna erhållas endast för en förkrigsvinter. För de under är 1937 färdigställda husen skulle siffrorna även påverkas av det större bränslebehovet för uttorkning av huset.

Dessutom medtogos icke fastigheter, som ombyggts under 1930-talet, eme- dan förbrukningssiffrorna för de olika åren då skulle komma att avse olik- artade förhållanden.

Antalet medtagna småhus har begränsats. Det visade sig nämligen, att ett oproportionellt stort antal sådana hus erhölls, om man vid uttagningen valde regelbundet, t. ex. för viss stad var fjärde fastighet. Särskilt blev an— talet tvåfamiljshus mycket stort. !

Viss hänsyn togs slutligen vid urvalet även till byggnadsmaterialet. För norrlandsstäderna är antalet stenhus obetydligt. Därför medtogs ett pro-

| !

portionsvis större antal stenhus i dessa städer. Beträffande Stockholm och Göteborg har valet av fastigheter verkställts så, att olika hustyper och olika byggnadsepoker blivit på lämpligt sätt repre- senterade.

Primärmaterialet.

Erforderliga uppgifter ha erhållits huvudsakligen på tre olika sätt, näm- ,; ligen dels från det redan nämnda primärmaterialet till 1939 års allmänna : hyresräkning, dels genom frågeformulär till fastighetsägarna och dels genom uppgifter från byggnadsnämnderna i respektive orter. ,

I hyresräkningen förekommer ett stort antal detaljupplysningar, av vilka följande äro av intresse i detta sammanhang. _ !

. För varje hus i dess helhet:

Material: trä, sten, annat material (trä + sten). Husets belägenhet: gathus i slutet kvarter, gårdshus i slutet kvarter, fristående hus. Antal våningar samt förekomst av bostad å vind och i källare. Byggnadsår (5-årsgrupper efter 1880). Huset ej ombyggt, ombyggt 1920-talet, ombyggt 1930-talet. Antal bostadslägenheter. För varje bostadslägenhet: Antal boningsrum om minst 9 m”. » » » 6—9 m”.

• Sida 57
•  Original

Kök minst 6 m”. Kokvrå och kök mindre än 6 m”. Hall.

Jungfrualkov.

Badrum i varje lägenhet, gemensamt badrum, duschrum i varje lägenhet, varken bad- eller duschrum. Varmvatten (vv): finnes, finnes ej. Spis: ved-, kol-, gas-, elektrisk, annan spis (m. fl. kombinationer). Uppvärmning: centralvärme (cv), cv + kakelugn eller kamin (m. fl. kombinationer). Rumshöjd: antal boningsrum + kök, som ha mindre rumshöjd än 2,1 m. Årshyra 1939/40 (inkl. ersättning för ev och vv). Värmekostnad: ingår i årshyran, ingår ej. Antal boende i lägenheten.

Frågeformuläret till fastighetsägarna återgives i bilaga 1 (sid. 166). De viktigaste av de uppställda frågorna avse bränsleförbrukningen under för— krigsår jämte de detaljuppgifter angående fastigheten, som erfordras för bedömningen av bränsleförbrukningen. Den möjlighet till kontroll av den av fastighetsägarna uppgivna faktiska bränsleförbrukningen, som de till bränslekontoren avlämnade A-blanketterna möjliggöra, har i viss mån ut- nyttjats. Detsamma gäller även vissa andra i dessa A-blanketter förefintliga uppgifter. I fråga om Stockholm ha i en del fall kontrolluppgifter å bränsle- förbrukningen även infordrats från leverantörer. De bearbetade bränsleför- brukningssiffrorna äro praktiskt taget alltid de från fastighetsägarna upp- givna. I de fall, då fastighetsägarens uppgift icke alls överensstämt med upp- giften från annat håll, har bränsleuppgiften icke bearbetats.

För de fastigheter, för vilka användbara bränsleförbrukningssiffror er- hållits, har sedermera uppgift angående byggnadsvolym samt lägenhets- och fasadytor m. m. införskaffats. Från alla orter med undantag av Stockholm ha dessa uppmätningar benäget verkställts av byggnadsnämnden å respektive ort. Det för detta ändamål använda frågeformuläret samt därtill hörande anvisningar återgives i bilaga 2 (sid. 168). I fråga om Stockholm ha motsva- rande uppmätningar verkställts av arbetskraft, anställd av de sakkunniga.

Oberoende av om fastighetsägarnas uppgifter rörande bränsleförbruk— ningen under förkrigsår varit användbara eller ej, ha övriga av dem läm- nade uppgifter bearbetats. Antalet undersökta fastigheter är således icke detsamma vid bearbetning ur olika synpunkter, såsom kommer att framgå av redogörelsen för resultaten i det följande. Där förekommer även en del kompletterande detaljuppgifter angående primärmaterialet.

En viss översikt av det fastighetsbestånd, som undersökts och för vilket både bränsleförbrukningssiffror och mätningar verkställts, återfinnes i tabell 8 (sid. 58). Motsvarande uppgifter för var och en av orterna redovisas i tabell 9 (sid. 59).

I dessa tabeller har icke angivits, hur antalet hus fördelar sig på trähus och stenhus eller på fastigheter med och utan vv. Detta kommer nämligen att framgå av redogörelsen för resultatet. '

• Sida 58
•  Original

Stockholm Under- Summa för vissa större ., _ . sökta orter samtliga fastighets— OyT—lga His— exkl. Stock- undersökta förvalt- tigheter liohn 14 orter aprivata»

ningar

Antal fastigheter

Antal hus

i tabell 9.

totalt ................................. 77 101 262 440 därav antal fastigheter med 2 lägenheter ........................ -— 1 54 55 3—4 » ........................ 1 _ 54 55 5—9 » ........................ 3 8 57 68 10 o. flera lägenheter .................. 3

totalt ................................. 92 106 278 476 därav fristående ....................... 18 19 140 177 Fördelning1 med avseende på byggnadsår: byggda före 1920 ...................... 47 23 59 129 » 1920—1929 ..................... 26 18 75 119 » 1930—1936 ..................... 19 65 140 224 Fördelningl med avseende på våningsantal (hushöjd): 1 vån ................................. —— —— 27 27 2 » ................................ 8 9 144 161 3 » ................................ 7 22 47 76 4 » ................................ 15 11 32 58 5 o högre ............................. 62 64 27 153

1 Summan överensstämmer icke exakt med det totala antalet hus av skäl, som anföras

För Stockholm ha, som synes, hyresfastigheterna uppdelats i två grupper, nämligen »större fastighetsförvaltningar» och övriga fastigheter (»privata»). Uppdelningen sammanhör därmed att en detaljerad värmekostnadsstatistik för hela undersökningstiden förefinnes vid dessa förvaltningar, varför där- ifrån lämnade uppgifter kunna tillmätas större noggrannhet. För Stockholm har därjämte undersökts bränsleförbrukningen i ett antal villor närmast i syfte att verifiera den teoretiska utredningen. Som dessa villor ej äro hyres- hus ingå därifrån hämtade uppgifter icke i nämnda tabeller och ej heller i kommande diagram.

Primärmaterialet har bearbetats för klarläggning av nedanstående frågor:

1. Bränsleförbrukning under förkrigsår.

2. Bränslekostnaden under eldningssäsongen 1940/41 jämförd med bränslekostnaden under eldningssäsongen 1938/39.

3. Kostnad för eldning och pannskötsel, sotning, reparationer i pannrum m. m. dels i medeltal under de båda åren 1937/38 och 1938/39 och dels året 1940/41. För det sistnämnda året har undersökts även kostnad för vedkap- ning, inbärning av ved samt ersättning för eldning med ersättningsbränsle.

• Sida 59
•  Original

Tabell 9. Fastigheter, för vilka erhållits användbara bränsleförbrukningssiffror samt erforder- liga uppmätningar. Tabellen visar fördelningen av dessa fastigheter med avseende på antal lägenheter samt fördel- ningen av antalet hus med avseende på väningsantal, byggnadsår samt huruvida huset är fri- stående eller ingår i slutet kvarter.

Antal hus Antal hus med Antal hus m. Antal lägenheter Antal antal våningar hyggn. är per fastighet” fastig- 0 r t heter där- to- före 1920 1930 totalt talt !av 1 2 3 4 5— 1920 __29 —36 2 3—4 5—9 10— rist. ! i Kiruna1 ......... 16 21 15 4 17 — — —— 10 5 5 6 5 4 1 Skellefteå ....... 19 21 19 1 19 1 _ — — 4 17 3 7 7 2 | Östersund ....... 13 14 14 _ 11 3 — — 2 8 4 3 6 3 1 i Sundsvall ........ 18 20 1 4 — 14 3 3 _ 8 4 8 2 7 6 3 4 Gävle ........... 25 25 15 3 13 5 _ 4 — 5 6 14 2 8 7 8 . Örebro .......... 18 19 4 2 11 2 1 3 7 9 4 4 4 6 ; Vara ............ 4 4 4 -— 4 — —— — 1 3 2 1 1 — ? Linköping1 ....... 24 26 13 3 13 8 2 —— 5 5 15 2 5 7 10 1 Växjö ........... 10 10 10 — 10 — — — — 6 4 2 6 2 _ i Göteborg1 3 ...... 53 53 10 3 9 15 5 20 9 15 28 8 — 46 39 » Hälsingborg1 ..... 14 15 5 — 6 1 7 1 — 4 10 3 2 1 8 | Arlöv ........... 14 14 12 2 12 _ _ — 2 4 8 s 2 3 1 : Malmö .......... 34 36 5 9 5 9 10 3 15 6 15 9 1 6 18 ? Summa 13 orter. . 262 278 140 27 144 47 32 27 59 75 140 54 54 57 97 Stockholm privata 101 106 19 — 9 22 11 64 23 18 65 1 — 8 92 Sthlm vissa företag 77 92 18 —— 8 7 15 62 47 26 19 — 1 3 73 29 26 126 70 44 84 1 1 11 185 Total summa . . . . 440 476 177 27 161 76 58 153 129 119 224 55 55 68 262

1 Uppgift saknas ang. byggnadsår för ett hus i vardera Kiruna, Linköping, Göteborg och Hälsingborg. .

* Uppgift om alltal våningar saknas för ett hus i Göteborg. ' 3 Vid angivandet av antal fastigheter med olika antal lägenheter har i antalet lägen.- heter i denna tabell uppskattningsvis medräknats även affärer, kontor o. d.

i l ! SummaSthlm... 173 198 37 __ 17 | | ?

B. Bränsleförbrukning under förkrigsår.

Undersökningens tyngdpunkt har lagts på bränsleförbrukningen under för- ; krigsår. Från fastighetsägarna infordrades uppgifter för sju är, nämligen eldningsåret 1938/39 och de sex närmast föregående. Det ansågs önskvärt att, där så var möjligt, erhålla uppgifter för så många är bl. a. för att eli- minera felaktigheter på grund av lagerhållning vid övergång från ett år till ett annat. I de största städerna har ofta erhållits uppgift för alla sju åren, men i de mindre städerna och för de mindre husen ha i regel svaren varit mindre tillfredsställande. I utredningen ha endast medtagits fastigheter, för vilka uppgift erhållits om bränsleförbrukningen under minst två fredsår.

De sju åren närmast före krigsutbrottet voro med avseende på de lokala yttertemperaturförhållandena ganska likartade, varför några korrektioner med hänsyn till sådana temperaturväxlingar ej gjorts vid beräkningen av

• Sida 60
•  Original

den genomsnittliga bränsleförbrukningen per år under undersökningsåren. Däremot avvek yttertemperaturen från normalårets så, att bränsleförbruk- ningen under dessa år med i medeltal 10 % understeg normalårets.

De allra flesta fastigheterna ha varit kokseldade, varför då andra bränslen förekommit en omräkning till koks företagits för att förbrukningsvärdena med hänsyn till överskådligheten skulle kunna angivas i ett och samma bränsleslag. Härvid ha använts de jämförelsetal, som erhållas ur nedan angivna effektiva värrnevärden vid en antagen verkningsgrad av 70 % för samtliga bränslen med undantag för ved, för vilket bränsle verkningsgraden antagits till 60 %.

Koks .............. 300 tonkalorier (tcal) per hl eller 6 700 tcal per ton Kol .............. 500 » » » » 6 500 » » » Brännolja .......... 8 600 » » 1 000 1 Ved .............. 1 200 » » m3

Antracit .......... 570 » » hl

Torv .............. 3 000 » » ton

Med undantag för oljan ha övriga bränslen endast använts tillsammans med koks. Några fastigheter, som enbart eldats med t. ex. ved, förekomma ej i utredningen. Särskild bearbetning av de enbart med olja uppvärmda fastigheterna har icke företagits, men i efterföljande diagram användes en särskild beteckning för vården från sådana fastigheter. Det är egentligen endast för Stockholm dylika förekomma i utredningen.

Som vissa fastigheter sakna varmvatten skulle man kunna förvänta, att ett mått på det för varmvatten erforderliga bränslet skulle kunna erhållas såsom en differens mellan bränsleförbrukningen i fastigheter med cv + vv och i fastigheter med enbart cv (t. ex. ur tabell 14 å sid. 69).

En företagen undersökning har emellertid utvisat, att denna väg ej är framkomlig. Antalet fastigheter utan vv är mycket begränsat särskilt bland de större, och hus utan vv skilja sig även i andra byggnadstekniska avseen- den från hus med vv. Variationerna i den totala bränsleförbrukningen äro, såsom nedan närmare belyses, för stora för att ett såsom differens beräknat värde skall kunna bliva tillförlitligt. Bränsleförbrukningen för vv har där- för,. såsom i kapitlet om varmvatten (sid. 118) närmare finnes motiverat, måst uppskattas enligt följande grunder.

Vid full varmvattenförsörjning — i både kök och enskilt badrum — har bränsleförbrukningen per år i bostäder ansetts utgöra 0'3 hl per m2 uthyr- bar lägenhetsyta. Om vv ej tillhandahålles under hela året, exempelvis ej under sommaren, har detta värde minskats i proportion till tiden. För vv två dagar i veckan har halv förbrukning räknats. Även när fastighetsägaren uppgivit, att vv finnes i kök och eventuellt toalettrum men ej i badrum, har halv förbrukning räknats. Vid det rätt ofta förekommande fallet, att ett hus, omfattande två lägenheter, har ett gemensamt badrum, har räknats

• Sida 61
•  Original

med full varmvattenförbrukning. Vid badrum gemensamt för mera än två" lägenheter har däremot, liksom även för duschrum, räknats med 2/3 av full förbrukning. I ett fåtal fall förekommer vv i tvättstuga. Någon förbrukning har emellertid ej upptagits härför.

När affärslokalerna utgöra en obetydlig del av hela huset och bestå av kontor och vanliga butiker, har någon varmvattenförbrukning icke räknats härför. Utgöra affärslokalerna en väsentlig del av hela huset eller när å frågeformuläret uppgivits att speciellt varmvattenkrävande rörelse finnes, har ett varmvattenbehov uppskattats.

I de fall då bränslet använts såväl till cv som till vv har det för vv er- forderliga bränslet måst avskiljas från den totala bränsleförbrukningen (cv + vv) enligt ovan angivna grunder.

% De värden, som i det följande återfinnas på bränsleförbrukningen för cv, ' äro följaktligen för fastigheter med cv och vv ej grundade på faktiska siffror i utan i viss mån beräknade. Då varmvattenätgängen kan variera avsevärt, - ligger självfallet häri en felkälla. I procent på bränsleförbrukningen för ! uppvärmningen torde dock dessa fel som regel icke vara så stora. På grund ] av särskilda omständigheter, t. ex. förekomst av restaurangkök, kan dock ; felet bli avsevärt, men detta fall är sällsynt.

; Liksom den årliga bränsleförbrukningen för cv + vv ha de på angivet ; sätt erhållna primärvårdena å bränsleförbrukningen för enbart cv beräk- ; nats per m2 lägenhetsyta, per m3 rumsvolym, per eldstad o. s. v.

Spridningen. Vid sammanställning av de härigenom erhållna värdena visar det sig, att en avsevärd spridning föreligger. Detta är helt naturligt , med hänsyn till alla de i annat sammanhang angivna faktorerna, som på- ! verka bränsleförbrukningen i en fastighet. Här nedan har en specialunder- sökning företagits rörande spridningsgraden av de erhållna värdena å bränsleförbrukningen för cv i hl koks per ln2 lägenhetsyta.

Som spridningsmått har härvid valts de båda talvärden, de 5. k. kvarti- lerna, utanför vilka såväl nedåt som uppåt räknat ligger en fjärdedel av antalet värden. Mellan de angivna gränserna förekomma alltså 50 % av antalet värden, d. v. s. sannolikheten för att ett värde skall ligga mellan dessa gränser är lika stor som sannolikheten för att det skall ligga utanför angivna gränser, förutsatt att det statistiska materialet är tillräckligt stort. Det Så- . lunda valda spridningsmåttet synes mera konkret ge en bild av spridningen ! än det kanske vanligaste spridningsmåttet »medelfel». I tabell 10 (sid. 62) angives, förutom medelvärden på bränsleförbrukningen för uppvärmningen, även detta spridningsmått.

I tabellen har endast beträffande Stockholm, Göteborg, Malmö och Häl- singborg olika hustyper särskilts. Det visar sig nämligen, att i mellersta och norra Sverige de i de mindre städerna belägna husen, vilka äro av trä, i stort sett ha samma bränsleförbrukning som de större husen i samma stad, vilka äro byggda av sten. I det sydligaste Sverige, där även de små husen,

• Sida 62
•  Original

hl koks per mz lägenhetsyta

Antal . Aritmetiskt , _ Zon 0 r t fastlg- medeltal uMitt- Spndnmgsmått heter vården

vägt ej vägt undre övre ' Kiruna ................... 16 0-82 085 0-74 094 A Skellefteå ................. 19 0-83 04% 0-85 0-77 095 Östersund ................. 15 0.71 _ om 0-56 076 B ( Sundsvall ................. 14 0-72 078 0-67 0813 Gävle ..................... 20 0-84 0-84 085 0-77 098 Örebro .................... 17 0-84 0-85 0-85 068 0-99 Stockholm,1 privata inre staden .............. 60 0-71 073 0-70 063 0-82 förorterna ............... 21 1-04 1-04 1-05 . 0-87 1-20 C Stockholm,1 större

företag .................. 56 0-66 0-67 0-64 0—58 075 Vara ...................... 4 0-58 0-56 054 0-50 0-61 Linköping ................. 21 0-81 0-83 084 0-73 090 Växjö .................... 9 0.62 063 0-62 054 0-75 Göteborg, alla ............. 44 0—60 0-63 0-62 0-54 071 stenhus ................. 18 0-57 057 0-54 0-48 067 trähus .................. 12 0-74 0-73 0-72 067 0-76 landsh.-hus .............. 14 0—64 0-63 061 0-57 068 Hälsingborg ............... 14 0-84 0-87 0-88 0-77 097 D 2-familjshus ............. 4 0-94 0-94 0-95 0-89 09!) övriga .................. 10 0-83 0-85 04!) 0-77 095 Arlöv ..................... 13 0-91 0-93 091 . 0-83 107 Malmö, alla ............... 30 0-72 0-82 0-76 06? 0-90 2-familjshus ............. 4 0-96 1-04 1-05 089 1-20 övriga .................. 26 0-71 0-79 074 ' 0-61 O-85_

1 För Stockholm endast stenhus medtagna.

t. ex. tvåfamiljsvillorna äro av sten, blir däremot bränsleförbrukningen i större för de små husen. För Stockholm äro både små och stora hyreshus av sten, varför materialet beträffande Stockholm har uppdelats i två grup- per. Det är därvid lämpligast att skilja på å ena sidan inre staden och å andra sidan förorterna.

För att förvissa sig om i vilken grad sättet för beräkningen av medeltalet inverkar på det medelvärde, som erhålles för ett material av här ifrågava- rande art, har i tabellen medtagits tre olika medeltal: det aritmetiska (genomsnittliga) medeltalet dels vägt med hänsyn till husens storlek och dels utan hänsyn till storleken samt slutligen det värde, som ligger i mitten. Antalet värden, som äro större än »mittvärdet», är lika stort som antalet värden, som äro mindre. |

Valet mellan de olika i tabellen angivna medeltalen är icke av så stor | betydelse eftersom det visar—sig, att de överensstämma ganska väl. Med hän- | syn till att urvalet av fastigheter icke skett helt representativt utan att de ; mindre husen äro underrepresenterade synes man icke böra tillmäta det

• Sida 63
•  Original

vägda medeltalet större värde än de andra. I följande behandling av mate- rialet rörande bränsleförbrukningen hänför sig anfört medeltal till mitt- värdet.

Tabellen utvisar med all nöjaktig skärpa den stora spridning, som undan- tagslöst förekommer. Ett stort antal värden avvika i hög grad från medel- talet hur detsamma än framkonstrueras. Av tabellen framgår vidare följande.

Bränsle-förbrukningen för ev under förkrigsår har i medeltal visat sig ligga mellan 081 och 085 hl koks per 1112 lägenhetsyta för Kiruna, Skellefteå, Sundsvall och Gävle, (1. v. s. för alla undersökta orter i zon A och B utom Östersund. (Beträffande zonindelningen se kap. Beräkning av en byggnads värmebehov, sid. 48.) De för Örebro och Linköping i zon C erhållna värdena ! falla även inom samma gränsvärden. För Östersund har erhållits ett så lågt : värde som 072 hllmz. I Stockholm erhölls 0'70 hl/m2 i genomsnitt för fastig- i heter i den inre staden, under det att motsvarande värde för förorterna ut- ! gjorde 1'05 hl/mg. Byggnadernas omslutningsarea ( O ) är där väsentligt större i i förhållande till byggnadsvolymen (V) än i den inre staden. % är i regel ! större än 03 i förorterna. Samma anledning torde föreligga till skiljaktig- 5 heten mellan 0'74 hl/m2 för större och 1'05 hl/m2 för tvåfamiljs stenhus i Malmö samt motsvarande värden å 0'79 och 095 hl/m2 för respektive större hus och ! tvåfamiljshus i Hälsingborg. Båda de senaste värdena måste anses anmärk- ningsvärt höga i jämförelse t. ex. med 054 hl/m2 för stenhusen i Göteborg, | som tillhör samma zon D. Trähusen och landshövdingehusen i'samma stad ', uppvisa värden å respektive 072 och Om hl/mg. Anmärkningsvärt lågt ligga i däremot värdena för fastigheterna i de i zon C belägna orterna Vara och ; Växjö med resp. 054 och 0'62 hl/m2. Anledningen härtill ligger säkerligen : däruti, att värme tillförts fastigheterna i stor utsträckning från där före- fintliga vedspisar. Förhållandet belyses närmare av tabell 11.

Tabell 11. Förekomsten av vedspisar i de undersökta fastigheterna :i vissa orter.

! Totala anta- % kök med

, let under- enbart ved-

,. sökta kök spisar

I Kiruna .................. 62 23

' Skellefteå ............... 78 15

! Östersund ............... 59 32 Sundsvall ................ 63 40 ; Gävle ................... 153 1 1 i Örebro .................. 1 09 2 Vara .................... 8 100 Linköping ............... 216 —— Våxj ö ................... 33 94 Arlöv ................... 49

Såsom härav framgår voro samtliga kök i Vara och 94 % av köken i Växjö utrustade med vedspisar, under det att motsvarande värde för samt-_

• Sida 64
•  Original

liga övriga orter ligger under 40 %. Beträffande de i detta avseende icke undersökta städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg torde man kunna utgå ifrån, att vedspisar förekomma i mycket begränsat antal.

Beträffande Stockholm är antalet undersökta fastigheter så pass stort, att uppdelning av bränsleförbrukningen per m2 lägenhetsyta även kunnat företagas med avseende på byggnadernas ålder. De medeltal som därvid erhållas framgå av tabell 12.

Tabell 12. Bränsleförbrukntng för' uppvärmning i bl koks per m2 lägenhetsyta under förkrigsår i Stockholm.

. Antal hl/m3 hl/m' G r 11 1) 1) a v 1 a s t 1 g h e t e r fastigheter medeltal mlttvärde Inre staden, stenhus. Privata: byggda före 1920 .......................... 14 0,68 0-70 » 1920—29 ........................... 9 0-73 _ 0-69 » 1930—36 ........................... 40 0-75 075 Samtliga 03 0,73 0,71 Större fastighetsförvaltningar: ; byggda före 1920 .......................... 30 0-68 066 ! » 1920—29 ........................... 8 0-60 0-58 .- . 1930—36 ........................... 5 0-66 050 ! Samtliga 43 0,66 0,64 ; Förorterna. ! Stenhus: ' Traneberg och Hammarby .................. 21 1-05 1-05 Ekhagen .................................. 3 1-07 1-09 , Nockeby och Äppelviken ................... 5 0-91 0-78 ! Samtliga 29 1—00 1-00 Trähus: Privata ................................... 6 0-63 067 Större fastighetsförvaltningar ................ 4 0-89 089 Samtliga 10 0-73 0-78

Den nu lämnade översikten klarlägger, att bränsleförbrukningen för cv i hl koks per m2 lägenhetsyta vid sidan av ortens belägenhet är beroende av ett flertal andra faktorer.

Grafisk behandling av undersökningsmaterialet.

Med hänsyn till den avsevärda spridningen och då materialet för varje stad statistiskt sett är litet har det befunnits lämpligt att i första hand åter- _ giva resultaten i diagramform. Då vidare, såsom visats i annat kapitel, 1 bränsleförbrukningen under i övrigt lika betingelser bör vara en funktion i

! I !

0 av förhållandetalet V' ha diagrammen i regel uppgjorts så, att en korrelation mellan bränsleförbrukningen och detta förhållandetal kan ge sig tillkänna.

• Sida 65
•  Original

På samma sätt har även uppgjorts diagram, där i stället bostadshyran per ni2 varit föremål för jämförelse. Följande uppställning ger en överblick över i vilka avseenden bränsleförbrukningen under förkrigsår redovisas i denna utredning.

Bränsleförbrukningen i hl koks eller tcal för: cv per m2 lägenhetsyta jämförd med % ........ fig. 7, 8, 9 ! cv+ vv » » » » » » ........ bil. 3, 4, 5 ! cv + vv » m3 lägenhetsvolym » » » ........ » 6, 7. 8 | cv » » byggnadsvolym » » » ........ fig. 10, 11, 12 ! cv + vv » eldstad » » » ........ bil. 9, 10, 11 ! cv + vv » m2 lägenhetsyta » » hyranikr/m2 » 12, 13, 14 , Dessutom har bränslekostnaden i% av hyran jämförts ; med hyran per m2 lägenhetsyta i .................... » 15, 16, 17

| I dessa diagram skiljes på trähus och stenhus samt hus med varmvatten I och utan. Vidare användas särskilda beteckningar för affärshus. Beteck- ningarna framgå av fig. 6.

Befeckn/nggg

! Bosfadöhuo: Affär—åhus:

! ' Järn/zu; mcd vv yen/vu: frå/7115 ! o . u/an vv D & inqef e/ otefya'l vv-bc/mv ; + fru"/wa med vv ' ** vv-bchav ha"/Hen av bos/åhlens : + . u/on vv ' + vv-behav Jam bwfådcr

? & /ana(5/zo"va'th,s/7w med vv

! ö . Ufa/7 vv

för Mee/dade bef/qhe/er I'M/kommer— //7/ ovansida-nde befcckn/nqar eff .s/lmt one/f u/opa'f höge/' lex. '

för fbof/yhe/er- /' Jfockha/ma fåror—fer- //'//kammer— ef/ aneck Jneff nea/åf håqer fcx. !

! Fig. 6. Beteckningar i den grafiska framställningen.

De första diagrammen, fig. 7, 8 och 9 (sid. 66—68), motsvara den å sid. 62 intagna tabell 10 med medelvärden och återgiva bränsleförbrukning för _ uppvärmningen i hl koks per 1112 lägenhetsyta.

Det bör beaktas, att bränsleförbrukningen i denna statistik fördelats på sammanlagda lägenhetsytan för både bostäder och butiker, lager, garage och andra lokaler. Någon omräkning av lägenhetsytan med hänsyn till eventuellt onormalt värmebehov i likhet med vad sakkunniga föreslå för bränsleklau- sulerna har i regel icke kunnat göras. Vid beräkningen av angivna medeltal har däremot några enstaka hus, vilkas bränsleförbrukning legat onormalt högt eller lågt och som varit av helt annan beskaffenhet än flertalet hus, ej medtagits, Exempelvis har ett par dylika fastigheter, som till övervägande del innehållit tryckerilokaler, ej medtagits i medeltalen.

• Sida 66
•  Original

0,2 åke/lcffca'

O

Kiruna

03%ch and

(24%

äunolsvaH

0 0 0,2 4 0,5- 0 0,2 0,4 0,6-

Fig. 7. Bränsleförbrukning för uppvärmning i hl koks per m2 lågenhetsyta i zon A och B.

1 diagrammen bil. 3, 4 och 5 (sid. 171—173) ha värdena å den faktiska bränsleförbrukningen per m2 lägenhetsyta angivits utan avdrag för vv. Även värdena för fastigheter utan vv äro inritade (öppna ringar med eller utan kors). Dessa diagram liksom bil. 12, 13 och 14 (sid. 180—182) åskåd- liggöra i någon mån bränslebehovet för vv.

Diagrammen bil. 6, 7 och 8 (sid. 174—176) visa totala bränsleförbruk- ningen — inklusive eventuellt vv — redovisade per m3 rumsvolym. J ämföras dessa diagram med hänsyn till spridningen med bil. 3, 4 och 5, där mot- svarande bränsleförbrukning angives per m2 lägenhetsyta, visar det sig, att spridningen relativt sett är ungefär lika stor i båda fallen, dock att den

• Sida 67
•  Original

SfOOi'ha/m ( ;orv'vafa ')

0,2

Q2 " Lin/(030079

' 0 0 0,2 04 626"? h/mz h/ m?

/,a /,0 +

'å aa # & +

+

Qö # & 9- 626 A + + + Q4 (34 *

QZ- Vara 0,2-- Väx/0"

0 o da 0,4 0,5- 8 0 0 a'z 0,4 0,5- 8

Fig. 8. Bränsleförbrukning för uppvärmning i bl koks per m2 lägenhetsyta i zon C.

möjligen är något mindre vid räkning per mz. Detta belyses i viss mån av tabell 13 (sid. 68), som angiver förhållandet mellan högsta och lägsta värde (bortsett från enstaka extrema värden) å bränsleförbrukningen räknat per m2 lägenhetsyta, m3 rumsvolym och per eldstad. Av tabellen framgår, att

• Sida 68
•  Original

ning av rumsvolym.

Qä . o' o aa '

0,4

0,2 - Häls/hwar?

” 0 de 0,4 0,6'8

/0 )

46. Qö

Qé &. Arlöv

00

1 zon D.

a'z

Fig. 9. Bränsletörbrukning för uppvärmning i hl koks per ma lägenhetsyta

04

c.a-%

spridningen icke blir större vid användning av lägenhetsyta än vid använd-

Tabell 13. Högsta och lägsta värde å totala bränsleförbrukningen ! hl koks per m' lägenhetsyta, per ina rumsvolym och per eldstad.

Ort

Högsta värde Lägsta värde

Förhållande mellan högsta och lägsta

värde hl/ma hI/ma hl/eldst. hl/m2 hl/ma hl/eldst. m2 m” eldst. Stockholm, privata sten- hus, cv+vv .......... 1-60 058 30 0-67 0-23 17 2—4 25 1-8 D:o endast inre staden .. 1-17 043 23 067 023 16 1-7 19 14 Göteborg, stenhus, cv+vv 1-05 0-37 21 0-63 020 14 1-7 1-8 1-5 Malmö, stenhus, cv+vv. . 1—20 039 21 0-78 025 14 1-5 1-6 16

lägenhetsyta per eldstad.

Genomsnittsvärdena för bränsleförbrukningen i bl koks per eldstad äro sammanställdai tabell 14 (sid. 69). Se även bil. 9—11 (sid. 177—179). Sprid- ningen i bränsleförbrukningssiffrorna per eldstad är icke större än sprid- ningen vid beräkning per m2 eller m3. För Stockholm i sin helhet är den påtagligt mindre, vilket sammanhänger med att den modernare bebyggelsen,

samtldlgt som den har storre forhallandetal 17” har genomsnittllgt mlndre

• Sida 69
•  Original

| ; ! l i i . 1 | i l .

i i !

Fastigheter med vv Fastigheter utan vv antal hl/eldst. antal hl/eldst. Kiruna ........................ 2 22-5 8 225 A Skellefteå ...................... 5 21 3 16 Östersund ...................... 7 21 6 17-5 B i Sundsvall ...................... 8 23 5 15 Gävle .......................... 18 23 6 18 Stockholm, stenhus inre staden, privata .......... 26 21 4 _ 14 förorter, privata .............. 19 26 1 15 C inre staden, vissa företag ...... 35 1 21 11 11 Örebro ........................ 12 25 2 15 Vara .......................... 1 14 3 16 Linköping ...................... 7 23 —— —— Växjö ........................ 8 17-5 2 14-5 Göteborg stenhus ...................... 8 18 1 10 trähus ...................... 9 18 2 16 landsh.hus .................. 2 21 11 12 Hälsingborg D 2-familjs .................... 3 21 1 18 övriga ...................... 6 20 3 18-5 Arlöv .......................... 7 22 6 18 Malmö 2-familjs .................... 1 19 3 20 övriga ...................... 10 185 5 15 1 I diagrammen är antalet fastigheter i denna grupp betydligt mindre, då för- hållandetalet % ej erhållits för alla fastigheter.

Då en överslagsberäkning av en byggnads brånslebehov, såsom närmare belyses i föregående kapitel, lämpligast grundas på den ovan mark belägna, uppvärmda byggnadsvolymen, har i fig. 10, 11 och 12 (sid. 70—72) för- krigsårens bränsleförbrukning för uppvärmningen i tcal räknad per 1113 uppvärmd byggnadsvolym över mark gjorts till föremål för statistisk bearbet- ning. De lutande linjer, som återfinnas i diagrammen, svara mot de i före- gående kapitel ävensom i de nya klausulerna intagna formlerna för bränsle- förbrukningen för en byggnads uppvärmning i tcal per normalår. Av diagrammen framgår tydligt, att bränsleförbrukningen ökar med ökat värde är förhållandetalet T,.

I bil. 12, 13 och 14 har bränsleförbrukningen i bl koks per 1112 även sam- manställts med hyran per m2. Detta diagram gäller hela bränsleförbruk- ningen för respektive fastighet, d. v. s. inklusive bränsleförbrukningen för eventuellt tillhandahållet varmvatten. Såsom är att vänta kan man utläsa, att de fastigheter i en stad, som ha låg bränsleförbrukning, även ha en för staden låg hyra. På grund av de många svårbeståmda faktorer, som

• Sida 70
•  Original

Zon /i lcal/mJ kay/nl, 60 / * ÄV 60 41 ftw 50 / ++/ + 50 / + (16. / ,/ Q + # u / +=.- + 1/ #+ 4; + ll / _1 o // . 0 // 13. + 30 / / + 50 / / 20 20 /0 T Kiruna /0 "* Ske/Effet? : 0 % 0 0,2 0,1; 6,6-0 0,2 0,11 0,6-5 fcrr//mJ 60 / ' 50 / 4 / + tio / / . * z / + +3 30 / / + * + 20 / 0 -— Öbfersund 00 5,2 0,1; 6,6-0 lem/mJ ZOZal/rrå + + 70 70 + / / / 60 // / 60 /../ / / | 50 + ( 50 — ** ”> / vi-/ * / + /+ + / 4? 1/0 / V 45- 110 i QQ» + / / / ++ | ” // i—v * so % * + / 0 / 20 20 o /0—— LSY/r7a'5va/l /0-— Gävle 0 l 0 ' 0 0.2 ,4 ,6=-3 0 de 0,4 ,6 0.839 Fig. 10. Bränsleförbrukning för up pvärmning i teal per 1113 uppvärmd byggnadsvolym i zon A och B.

påverka bränsleförbrukningen och den därav föranledda spridningen, ford- ras dock ett visst rätt stort variations'område för hyran per 1112 för att någon korrelation skall visa sig. För t. ex. Stockholm, där hyran som

• Sida 71
•  Original

.Sfockho/m (prvi/ala? 0 '. 0,2 04 0,6-3 kal/MJ 60 _ 1 + 50 Ä / , . o / / [IO /I/(/,4 :- / + 30 // , + 10 — Örebro 0 0 0,2 0,0 0,6=9 fCO//m3 60 50 / / lm / / / + % + Jo , / / / 20 , / /0-- Vara 0 : o 02 0 1; c 03

60 50 00 .30— 20 / ' Stockho/m ”" ååå/22:e- 0 fbrva/fn.) az 0,1 0539 lcal/m', 60 . + 50 , (***/4 + 40 '=' .. ”i / / / + 30 , _ ' / / 20 , 10 - L/nkap/nq 00 i 0 0,2 0,4 0,6-v real/”73 60 50 / / //+ % qo /$ + 1 + .30 / * / / + 20 ] IO " Väx/o' 0 1 ' .0 0,2 0,1! 06 17

Fig. 11. Bränsleförbrukning för uppvärmning i tcal per 1113 uppvärmd byggnadsvolym i zon C

synes i diagrammet varierar från 15 till c:a 35 kr./m2 i de undersökta husen, framträder sambandet klart. Detsamma gäller Göteborg (de sv punkterna i diagrammet), där hyran i undersökta hus är 12 a 26 kr./mg. Samma tendens visar sig även tydligt för Sundsvall och Örebro, medan i fråga om Hälsingborg motsatt förhållande gör sig gällande.

• Sida 72
•  Original

Zan Q fca//m3 kcr/['n3 ' 60 e . 60 - 50 * WL/Q / 50 / / ;f/ ”0 " L&+ ( 4; f 1/0 '. A :| D// u : / . | om / . o /, .. får 30 .v ,».3” ' ,/ *3' 20 /, _ _ 20 /, IO "* Gö'feborq /0 -- Ma/må' : 0 : 0 0.2 .4 ,4-5 0 02 0,4 0,09 fcal/m'! kal/ms ., 60 .y 60 at: 50 =: ' , 50 - ' .. , ' . /o/ o // 40 : f 1/0 "” , . % / 3 / / Ä/ / _/ 20 / 20 / /0 — Häls/nobarq /0 —- fir/öv 0 : 0 ' _ 0 0,2 0.0 ,6-5 0 0,2 0.4 .6-3

Fig. 12. Bränsleförbrukning för uppvärmning i tcal per m3 uppvärmd byggnadsvolym i zon D.

Även bränslekostnaden i procent av hyran har undersökts för de i utred- ningen ingående fastigheterna. Därvid har kostnaden för bränsleåret 1938/39 samt (den av fastighetsägaren uppgivna) sammanlagda hyressumman samma år använts. Då det ju kan förväntas, att denna procent i viss mån skall vara beroende av hyran per mg, har bränslekostnadsprocenten sammanställts med hyran per m2. Resultatet framgår av bil. 15, 16 och 17 (sid. 183—185).

För privata fastigheter med varmvatten i Stockholm är nämnda siffra i genomsnitt 8 %, varvid hyran i medeltal är 27: 50 kr./m=). Särskiljas fastig- heter med hyran lägre än 22: — kr./mz, erhålles för dessa 10 %. Av fastig- heter med särskilt hög hyra äro endast två med i utredningen och för dessa, som ha en hyra av 40: — kr./mz, utgör bränslekostnaden 5'2 %.

För Göteborg är procenten av samma storleksordning som i Stockholm men för övriga orter är den mycket högre, vilket i första hand torde bero på att hyran där är mycket lägre. Detta framgår närmare av tabell 15 (sid. 73). I många fall är spridningen kring dessa medelvärden avsevärd, varför de böra användas endast i kombination med den bild av spridningen, som erhål- les ur diagrammen.

Beträffande värderingen av det erhållna resultatet av undersökningen hän-

• Sida 73
•  Original

Tabell 15. Bränslekostnaden ] % av hyran per 1112 lägenhetsyta år 1938/39.

Fastigheter med vv Fastigheter utan vv

årshyra kr/ 1112

bränslekostn. i % av hyran

årshyra kr/m2

bränslekostn. i % av hyran

Kiruna ........................ 14: _ 19 12: — 15 Skellefteå ...................... 15: _ 16 15: _ 14 Östersund ...................... 14: _ 18 11: — 17 Sundsvall ...................... 15: — 13 14: _ 12 Gävle .......................... 16: _ 16 12: _ 17 Örebro .......................... 15: _ 17 _ _ Stockholm ...................... 27: 50 8 20: _ 9 Vara .......................... _ — 12: _ 14 Linköping ...................... 16: — 13 _ _ Växjö .......................... 12: _ 17 10: _ 14 Göteborg, sten ................. 20: _ 8 — _ trä .................. 19: — 10 -— —— 1andsh.hus ............ — _ 16: _ 8 Hälsingborg, 2—familjs ............ 13: — 19 _ — övriga .............. 14: _ 10 12: —— 15 Malmö, 2—familjs ............ 13: _ 23 13: _ 23 övriga .............. 17: _ 11'5 15: — 9 Arlöv .......................... 12: 50 16 _ —

visas till avsnittet »Värmebehovet ur teoretisk och statistisk synpunkt» i allmänna motiveringen (sid. 90).

C. Bränslekostnaden för uppvärmningsåret 1940/41 jämförd med samma kostnad för år 1938/39.

För de fastigheter, för vilka uppgift om bränslekostnad erhållits både för eldningsåret 1938/39, det sista förkrigsäret, och eldningssäsongen 1940/41, har den procentuella stegringen i bränslekostnaden beräknats. För alla fjor—' ton orterna ha dylika uppgifter erhållits för sammanlagt 318 fastigheter med vv och 124 utan vv. Resultatet återgives i tabell 16 (sid. 74—75). I denna ta— bell angives det antal fastigheter för vilka nämnda ökningsprocent faller inom var och en av grupperna: 29 % och därunder, 30—39 %, 40—49 % o. s. v.. till 140—149 % samt 150 % och däröver. .

Den procentuella stegringen är synnerligen varierande från värden på endast ett par tiotal procent _ i enstaka fall ändå lägre —- upp till värden på 100—120 % för de flesta städerna, men för Stockholm, Göteborg och Malmö avsevärt högre. Vid infordrandet av uppgifterna framhölls, att upp- gifterna borde avse under bränsleåret förbrukat bränsle. De extremt höga eller låga värdena torde dock i många fall bero på lagring från en säsong till en annan. En låg siffra kan även bero på, att det slösats med värmet före kriget. Onormalt höga siffror torde i många fall bero på, att dyra er- sättningsbränslen använts.

I tabell 17 (sid. 76) angivas medelvärden beräknade på olika sätt. Av dessa

• Sida 74
•  Original

Tabell 16. Bränsle- Bränslekostnadsökning 0 r , ÅZ:fg1_—29 30—39 40—49 50—59 60—69 70—79 h......- % % % % % % A n t a l Kiruna .......... cv 7 _ 1 1 1 1 _ cv+vv 2 _ _ _ _ 1 — Skellefteå ....... cv 6 1 _ 1 1 _ 2 cv + V»V 1 2 3 2 3 3 1 — Östersund ....... cv 12 2 4 1 1 2 1 cv + vv 11 3 2 1 _ 3 _ Sundsvall ....... cv 10 — 2 1 2 _ _ CV+ VV 5 — —— — _ 2 2 Gävle ........... cv 7 3 1 _ 1 _ cv+vv 9 — 4 2 _ 2 _ Stockholm1 ...... cv 24 _ 1 _ _ 1 1 cv+vv 161 14 8 12 18 19 16 Örebro .......... cv 5 _ 1 — _ _ 2 cv + vv 16 1 — 2 2 1 3 Vara ............ cv 5 1 2 _ _ 1 1 cv+vv 5 1 _ 3 _ _ _ Linköping ....... cv 2 1 _ _ _ — — cv + vv 15 1 2 1 4 1 _ Växjö ........... cv 5 _ 1 1 _ _ _ cv+ vv 11 1 _ _ _ 4 2 2 Göteborg ........ cv 21 — _ 1 — 1 1 cv+vv 35 1 1 6 6 3 1 Hälsingborg ..... cv 5 1 _ _ _ _ _ cv+vv 9 _ 3 2 _ _ 1 Arlöv ........... cv 5 1 _ 1 _ _ _ cv+vv (i — — _ — 2 _ Malmö .......... cv 10 2 _ 1 1 _ 1 cv+vv 21 1 4 2 2 2 3 Summa alla städer (exkl. Stockholm 0. Göteborg). . . .cv 79 10 14 8 6 5 7 cv+vv 122 11 17 16 11 17 11 S:a alla städer. . .cv 124 10 15 9 6 7 !) cv+vv 318 26 26 34 35 39 28 1 Specifikation för Sthlm: Privata ......... cv 7 _ 1 _ _ 1 1 cv+vv 77 13 8 9 15 11 9 Större företag . . .cv 17 _ — __ __ __ _ cv+vv 84 1 —— 3 3 8 7

värden synes det mest rättvisande vara mittvärdet i detta fall. Med hänsyn

till den stora spridningen har emellertid även mittvärdet ett mycket begrän-

sat värde.

• Sida 75
•  Original

kostnadsstegring.

1940/4.1 jämfört med 1938/39 i % Förhållandet

150 och mellan värme- 80—89 902—99 100—109110_119120—1291300—139140—149 däröver förhrukningstalet

/0 % % % Å % % 1940/41 och 1938/39.

ete

17

Vid bedömningen av siffrorna bör man observera, att vintern 1940/41 var mycket kallare än vintern 1938/39. Förhållandet mellan det klimatiska vär- meförbrukningstalet för dessa båda eldningssäsonger angives i kolumnen

• Sida 76
•  Original

Fastigheter med vv Fastigheter utan vv antal medeltal . antal medeltal . fastig- mltä— fastig- Hilu- heter vägt ej vägt var 8 heter vägt ej vägt varde Kiruna ...................... 2 93 86 86 7 70 81 68 Skellefteå .................... 12 49 42 42 6 60 63 68 Östersund .................... 11 39 53 48 12 52 46 41 Sundsvall .................... 5 74 74 76 10 96 97 87 Gävle ........................ 9 60 49 45 7 50 43 39 Stockholm .................... 161 68 80 76 24 119 134 134 Örebro ........................ 16 73 77 79 5 77 72 77 Vara ........................ 5 48 47 45 5 42 45 33 Linköping .................... 15 88 85 61 2 24 66 65 Växjö ........................ 11 81 89 85 5 92 84 106 Göteborg ...................... 35 82 85 80 21 125 128 131 Hälsingborg .................. 9 67 72 41 5 61 89 97 Arlöv ........................ 6 87 94 93 5 82 80 100 ...................... 69 76 68 10 86 87 83

längst till höger i tabell 16. Detta förhållandetal var exempelvis för Stock- holm 1'38. Men vv fick icke levereras den senare, kallare vintern, vilket inskränkte förbrukningen. I fråga om Stockholm, Göteborg och städerna i Skåne begränsades förbrukningen därjämte genom ransonering av bränslet. Dessutom torde bränsleförbrukningen vintern 1940/41 ha avsevärt ned- bringats genom exempelvis bättre skötsel, tätning av fönster och sparsamhet i allmänhet på grund av de stegrade priserna. Hänsyn till dessa senare fak- torer torde icke kunna tagas annat än bedömningsvis.

D. Kostnad för värmeanläggningens skötsel, sotning m. fl. årsomkostnader.

I frågeformuläret till fastighetsägarna begärdes upplysningar för vart och

gifter:

1) Ersättning för eldning och skötsel av panncentral (häri ej inräknat er- sättning för portvaktssyssla eller andra göromål inom fastigheten).

2) Sotningskostnad. _

3) Transportkostnad för aska och slagg. 4) Kostnad för elektrisk ström för cirkulationspumpar och eldningsappa- rater.

5) Reparationskostnader i panncentralen (underhåll för slitage).

I den första av dessa poster, skötselarvodet, skulle inräknas kostnader för vedkapning, inhärning av ved samt tilläggsersättning för eldning med ersätt- ningsbränsle. Beträffande året 1940/41 frågades därjämte efter storleken av ett av de senaste fyra eldningsåren, 1937/38—1940/41, rörande följande upp-=

• Sida 77
•  Original

kostnaden för vedkapning i kr./m3, kostnaden för inbärning av veden i kr./m3 samt tilläggsersättning i kr./mån. för eldning med ersättningsbränsle.

De sakkunniga voro väl medvetna om att vissa av de sålunda framställda frågorna i många fall kunde vara svåra att besvara, men de ansågo dock, att man borde söka inskaffa det siffermaterial, som kunde erhållas. Det visade sig även, att antalet användbara svarsuppgifter för dessa frågor var mycket mindre än antalet svar i fråga om bränsleförbrukning eller bränsle- kostnad.

1. Vissa omkostnader under de sista för-krigsåren.

För de båda förkrigsåren 1937138 och 1938/39 har medeltalet av de olika omkostnadsposterna beräknats och resultatet återgives i tabell 18, där även angives det antal uppgifter, på vilka varje medeltal grundar sig.

Tabell 18. Vissa omkostnader under åren 1937/38 och 1938/39.

!

( 1

1 1 |

i hetsyta | . l

i

Kostnad 1937/39 1 öre per rn2 lägen— Antal uppgifter 0 r t eld- sot- slagg- el- re eld- sot- slagg- el- ning ning hämta. ström p. ning ning hämtn. ström rep. Kiruna ........... 100 6—3 4-8 104 182 5 10 10 2 4 , Skellefteå ......... 90 6-6 6-0 8-0 155 9 12 11 1 4 & östersund ......... 70-3 6-9 6-6 5-1 9-3 7 12 10 1 4 : Sundsvall ........ 62-5 70 8-7 33 15 5 13" 6 1 6 ; Gävle ............ 487 108 7—3 17-6 13-2 9 12 8 3 5 i Örebro ........... 68 105 3-4 11-1 6-7 5 11 7 1 5 Linköping ........ 61 31 3-9 — 33 7 10 6 _— 4 I Vara ............. 48—3 6-0 1-3 — — 2 4 2 —— — 5 Växjö ............ 58 5-0 3-2 _ 8-3 5 9 7 — 3 ! Göteborg ......... 41-2 8-9 5-0 14-3 12-4 37 48 4 3 19 - Hälsingborg ....... 41 6-9 4-2 —— 2-6 6 10 4 —— 1 Arlöv ............ 263 6-8 4-6 —— 62.4 4 12 2 — 5 Malmö ............ 59-6 6-3 4-7 6-0 27-5 13 14 4 3 9 Medeltal (exkl. ? Sthlm) ......... 55—7 7-4 5-1 12-8 17-3 114 177 81 15 69 : Sthlm privata .... 55-8 11-2 3-2 13-0 8-5 50 72 35 22 27 4' » större företag 450 8 2 2-0 10 3-8 47 60 10 21 27 Medeltal Sthlm. . .. 50-5 9-9 3-0 11-9 6-1 97 132 45 43 54 ' Medeltal alla orter . 53-3 8-5 4-4 12-1 12-4 211 309 126 58 123

För de flesta i det följande anförda medeltal gäller, att spridningen är stor, vilket i viss mån begränsar Siffrornas värde. Spridningen behandlas emellertid i regel icke i det följande.

Arvodet för eldning och skötsel av panncentralen har, som framgår av tabellen, erhållits för 211 fastigheter, därav 97 i Stockholm och 114 å övriga orter. I medeltal för samtliga var detta arvode 53 öre/m2 lägenhetsyta, varvid för Stockholm medeltalet är 51 öre/m2 och för övriga orter 56 öre/mz.

• Sida 78
•  Original

För de undersökta fastigheterna i Sundsvall, Linköping, Växjö och Malmö överensstämmer även medeltalet med nämnda medeltal för samtliga orter, medan för exempelvis Göteborg och Hälsingborg gäller 41 öre/m2 och för de nordligaste städerna mycket högre värden. För de erhållna uppgifterna för Kiruna är sålunda medeltalet 1:—- kr./m2 lägenhetsyta, för Skellefteå 90 öre/m2 och för Östersund 70 öre/mr).

Sotningskostnaden har för alla undersökta orter erhållits för 309 fastig— heter och var för dessa i medeltal 8'5 öre,/m2 lägenhetsyta åren 1937l38 och 1938/39. För Stockholm är sotningskostnaden högre än nämnda medeltal, för privata fastigheter nämligen 11'2 öre/mZ. För de undersökta större fastig- hetsförvaltningarna är den däremot något lägre. För övriga tretton orter, där antalet undersökta fastigheter är 177, var medeltalet 7'4 öre/mz. För flertalet av orterna var medeltalet ungefär detsamma som nämnda siffra. De mest avvikande ortsmedeltalen äro för Gävle och Örebro 108 respektive 105 öre/mg, för Linköping 31 och för Växjö 5'0 öre/m2.

Kostnaden för slagghämtning har erhållits för 126 fastigheter, därav 45 i Stockholm och 81 i övriga orter. För de sistnämnda var kostnaden i medeltal 5'1 öre/m2. För något mer än hälften av antalet orter ligger denna kostnad mellan 4 och 6 öre/mg. Ett särskilt extremt värde gäller för Vara, 1'3 öre/mg. Detta värde bör dock ej tillmätas så stor betydelse, då det som framgår av tabellen utgör medeltal endast för två fastigheter. För privata fastigheter i Stockholm var siffran 32 öre/mg.

Uppgifter å kostnaden för elektrisk ström till cirkulationspumpar m. m. har naturligt nog erhållits för endast ett fåtal fastigheter eller sammanlagt 58, varav 43 i Stockholm och 15 å övriga orter. Kostnaden blir givetvis i hög grad beroende på den å orten gällande taxan för elektrisk ström.

Uppgift å reparationskostnad i panncentralen (underhåll för slitage) har erhållits för 123 fastigheter, därav 54 i Stockholm och 69 i övriga städer. Medeltalet för de sistnämnda var 17'3 öre/m2 lägenhetsyta, medan motsvarande siffra för Stockholm var 61 öre/mg. Uppgifterna torde emeller- tid icke vara enhetliga och kunna knappast tillmätas nämnvärd betydelse.

2. Vissa omkostnaders stegring.

För vart och ett av de undersökta fem kostnadselementen har den pro— centuella stegringen från den årliga medelkostnaden under de båda sista förkrigsåren till kostnaden under år 1940/41 beräknats. Resultatet redovisas i tabell [9 (sid. 79). I tabellen angives hela antalet uppgifter, som medel- talen grunda sig på. Inom parentes angives, huru många uppgifter därav med ökningen = 0 som medräknats, och i noten angives, huru många nega- tiva uppgifter, d. v. s. uppgifter om kostnadsminskningar som medräknats.

Medräknas icke dessa nollvärden och ej heller negativa värden, bli medel- talen avsevärt högre än de i tabellen angivna, såsom framgår av tabell 20

• Sida 79
•  Original

Tabell 19. Kostnadssteqrtng för vissa delposter ] värmekostnaden 1940/41 jämförd med medeltal för åren 1937/38 och 1938/39.

värden angivas i noter.)

B 5 )) » 1) 9 9 )) » » 10 11 » l) » " 18 » » » 12 27 » » »

% ökn. 1940/41 jämt. med 1937/39 Antal uppgifter5 0 r t eldn. eldn. sot- slagg- el- . slagg— el- ställs ning hämthI ström rep. ställs sotning hämtn.u ström rep. Kiruna ..... 15 01 135 0 40 7 (3) 10 (9) 10 (7) 2 (2) 5 (4) Skellefteå. . . 51 12 3291 0 7 9 12 (8) 10 (3) 1 3 (2) Östersund. . . 57-51 35 3-43 0 13.71 7 12 (3) 10 (3) 1 4 Sundsvall. . . 71 81 9—3' 0 81 5 (1) 12 (1) 6 (3) 1 5 (1) Gävle ...... 73 432 -—0-1" 01 277 8 (2) 12 8 (5) 3 4 (1) Örebro ..... 511 37 178 0 691 5 10 6 5 1 Linköping . . 59 95 —-22-33 —— 78 7 9 (3) 6 (2) —— 5 (2) Vara ....... 21 21 0 — —— 2 4 (2) 2 (2) —— —— Växjö ...... 32 27 17 —1 88 5 (1) 9 (5) 5 (2) — 2 Göteborg . . . 59-7 14-64 13 —12 3562 37 (7) 48 (12) 5 (3) 3 (2) 20 (4) Hälsingborg. 21-8 12-81 26? -— —231 6 (2) 10 (5) 4 (2) — 1 , Arlöv ....... 11-7 17-21 49-5 _ 79-512 4 (2) 12 (4) 2 — 4 Malmö ...... 12-3 0-4 —2-6 —7-3 —8-5 13 (5) 14 (10) 5 (4) 3 9 (6) Medeltal (exkl. Sthlm) 463 26"! 12-1 ——5-8 154-8 115 (23) 174 (62) 79 (36) 19 (4) 63 (20) Sthlm priv.. 458 233" 11757 0-89 151”!1 50 (1) 72 (3) 35 (3) 22 (7) 27 (2) Större föret. 5619 49613 141-3 —-—3-6D 161-61" 32 —— 60 _ 10 _ 14 (8) 27 (1) Medeltal Sthlm ..... 49!) 35-3 122-8 —1-1 1567 82 (1) 132 (3) 45 (3) 36 (15) 54 (3)

Medeltal. . . . 478 304 52-12 —2-6 1557 197 (24) 306 (65) 124 (39) 55 (19) 117 (23)

l 1 st. negativa värden.

2 2 v) » »

3 3 " >) ))

4 (i » » »

⁵ Här angives det antal uppgifter, som varje medeltalssiffra grundar sig på. inom parentes angives därjämte, huru många av dessa uppgifter för vilka ökningen varit = 0. (Antal negativa

" 6 För ett mindre antal fastigheter har kostnaden för slagghämtning uppgivits vara = 0. Aven dessa äro medräknade i tabellen. 7 4 st. negativa värden.

(sid. 79), där i kolumner betecknade A angives medeltalet enligt tabell 19, d. v. s. inklusive både negativa och nollvärden, och i kolumnen B medeltal, när negativa och nollvärden icke medtagas.

Tabell 20. Genomsnittlig omkostnadsstegring.

Stockholm Övriga orter Omkostnad

A % B % A % B % Skötselarvode .................... 50 51 46 62 Sotning ........................ 35 66 27 48 Slagghämtning .................. 123 159 12 40 El-ström ................ ' ........ —1 13 —6 19 Reparationer .................... 157 262 152 284

• Sida 80
•  Original

Uppgifter å kostnaden för uedlcapning i kr./m3 ha erhållits för 121 fastig— heter, därav 40 i Stockholm. Resultatet återgives i tabell 21.

Tabell 21. Kostnad för vedkapning 1940/41, kr/ma.

Aritm. Antal fastigheter med följande kostnad1 Antal medel— kr/m3 0 r t Lipp- tal

gm" kr/ma o; 75 1: 00 1: 25 1: 50 1; 75 2; 00 2: 25 2; 50 3: 00 Kiruna ....................... 6 1-45 _ 1 —- 4 1 _ _ _ _ Skellefteå ..................... 12 0-79 10 2 _ — _ _ _ _ _ Östersund. . ? ................. 8 1-07 _ 6 2 _ _ _ _ _ _ Sundsvall .................... 7 1-43 _ 1 2 3 _ 1 _ _ _ Gävle ........................ 3 1-10 _ 2 1 _ _ _ _ _ _ Örebro ....................... 2 1-35 _ _ 1 1 _ _ _ _ _ Linköping .................... 9 1-00 _ 9 _ _ _ _ _ _ _ Vara ......................... 1 1-00 _ 1 _ _ _ _ _ _ _ Växjö ........................ 5 1-25 _ 1 3 1 _ _ _ _ _ Göteborg2 .................... 15 1—65 _ 3 _ 6 1 4 _ _- 1 Hälsingborg .................. 4 18 8 _ _ _ 2 _ 1 _ 1 _ Arlöv ........................ 3 2.33 _ _ _ _ _ 1 _ 2 _ Malmön ....................... 6 216 _ _ _ _ _ 4 _ 2 _ Medeltal (exkl. Stockholm) ..... 81 1-37 10 26 ,? 17 2 11 _ 5 1

Mitlvärde 1: 25 kr/ms Stockholm »privata» ........... 31 1-89 _ 3 2 9 1 8 _ 4 4 Dzo större fast.-förvaltn. ...... 9 1-25 _ _ 9 — _ _ _ _ _ Medeltal Stockholm ........... 40 1-75 _ 3 11 9 1 8 _ 4 4 Medeltal samtliga ............. 121 1-50 10 29 20 26 3 19 _ 9 5 Mittvärde ]: 38 kl:/m3 1 Några värden, som icke varit exakt lika med de i tabellhuvudet angivna siffrorna, ! ha hänförts till närmast liggande grupp. % 2 Några värden på 5 kr/m3 och mera ha icke medtagits.

Det vanligast förekommande priset för vedkapning vintern 1940/41 i norra , och mellersta Sverige (exklusive Stockholm) var, som framgår av tabellen, 1:00 kr./m3, men även 1: 50 och 1: 25 förekom ofta. En särställning intog ' Skellefteå med i regel endast 0: 75 kr./m3. I Hälsingborg, Malmö och Arlöv var kostnaden i regel 2:00 eller 2:50 kr./m3 och i Göteborg oftast 1:50 kr./m3, men även ganska ofta 2: 00 och 1: 00 kr./m3. För »privata» fastigheter i Stockholm voro de två vanligaste priserna 1: 50 och 2:00 kr./m3 och för en större fastighetsförvaltning, från vilken siffror i detta avseende erhållits, ] : _25 kr./m3. En sammanfattande bild rörande spridningen erhålles i tabell 22 (sid. 81). *

För alla 121 fastigheterna tillsammans angives förutom det aritmetiska medeltalet 1: 50 kr./m3 även mittvärdet, vilket är 1:38 kr./me', således något lägre än medeltalet. Vid bedömningen av det värde, dessa tal böra tillmätas

• Sida 81
•  Original

! i ) g i i ) &

Kostnad för vedkapning i kr/ma:

Stockholm ............. Göteborg, Malmö, Häl- singborg, Arlöv ...... Övriga 9 orter (i zon A, B 0. C) ..............

Samtliga

Millvärde = 1: 38 [rr/m3

1: 25 1: 50 1: 75 2:00 11 9 1 8 _ — 8 1 10 _ 9 9 1 1 _ 20 26 3 19 _

såsom genomsnitt för hela landet, bör beaktas, att det antal uppgifter, som ingår för varje ort, se tabell 21 (sid. 80), är mycket varierande och icke alltid står i proportion till ortens storlek. Detta gäller för övrigt alla medeltal för hela landet i denna utredning.

Då spridningen i värdena för de olika orterna i detta fall icke är av den art, att mittvärdet lämpligen kan angivas, har beträffande varje ort för sig endast medeltalen angivits. Vid bedömningen av medeltalen kan dock någon hänsyn tagas till det påvisade förhållandet.

Tabell 23. Kostnad för intagning av ved 1940/41, lir/ma. Aritm. Antal fastigheter med följande kostnadl Antal medel— kr./ma 0 r t upp- tal

gm" kr/ma o: 25 o: 50 0:75 1: 00 1: 25 1: 50 1: 75 2: 00 2: 90 Kiruna .................... 3 067 _ 2 _ 1 — _ _ _ _ Skellefteå .................. 4 038 2 2 _ _ _ _ — _- _ Östersund .................. —— _ _ _ _ _ _ _ _ — _ Sundsvall .................. 4 0'63 2 1 _ _ _ 1 _ _ _ Gävle ...................... 2 075 _ 1 — 1 _ _ _ —- _ Örebro .................... 1 050 _ 1 — _ _ _ — _ _ Linköping .................. 7 036 5 1 1 _ _ _ _ _ _ Vara ...................... 1 050 _ 1 _ _ _ — _ _ _ Växjö ...................... 3 0'67 _ 2 _ 1 _ _ _ _ _ Göteborg .................... 15 078 _ 7 2 5 _ _ 1 _ _ Hälsingborg ................ 3 100 _ _ _ 3 — _ _ _ _ Arlöv ...................... 1 1'00 _ _ _ 1 _ _ _ _ _ Malmo .................... 5 060 _ 4 _ 1 _ _ _ _ _ Medeltal (exkl. Stockholm) 49 065 9 22 3 13 _ 1 1 _ _ Stockholm »privata» .......... 43 1:04 _ 10 5 15 5 _ _ Dzo, större fastighetsförv. . . .. 28 141 _ _ _ 11 6 3 _ 1 Medeltal Stockholm .......... 71 119 _ 10 5 26 10 8 _ 11 1 Medeltal samtliga ........... 120 097 9 32 39 10 9 1 11 1 1 Några värden, som icke varit exakt lika med de i tabellhuvudet angivna siffrorna, ha hänförts till närmast liggande grupp.

• Sida 82
•  Original

Som nämnts gällde här anförda siffror vintern 1940/41. Enligt under hand inhämtade uppgifter torde priserna i Stockholm innevarande vinter vara något lägre. Dessa priser ha emellertid icke varit föremål för under- sökning.

Kostnaden för intagning av ved har erhållits för sammanlagt 120 fastig— heter, därav mer än hälften eller 71 st. i Stockholm. För övriga städer är. antalet fastighetsägare, som besvarat denna fråga, ytterst litet, såsom när- mare framgår av tabell 23 (sid. 81), där resultatet redovisas. Antalet uppgiff ter för alla orter utom Stockholm är 49. Det ojämförligt oftast förekom-_ inande priset var få dessa orter 0:50 kr./m3. Dock var i fråga om Linköping priset 0:25 kr./ni3 vanligast, och för Göteborg och Hälsingborg förekom- mo ett flertal värden på 1:00 kr.,f'm3. Spridningen framgår närmare av nämnda tabell. För »privata» fastigheter i Stockholm var 1:00 kr. mest vanligt, vilket även överensstämmer med medeltalet 1: 04 för dessa. För en större fastighetsförvaltning var medeltalet 1: 41 kr./ni3. Detta höga värde torde sammanhänga med att det i" regel gällde centralt belägna fastigheter. Dessa torde ha källarutrymmena väl utnyttjade, bland annat för uthyrning, och därigenom obekvämare vägar för intagningen av veden.

Slutligen må beträffande extra ersättning till pannskötaren för eldning med ersättningsbränsle omnämnas, att denna kostnad oftast uppgivits till 15 eller 20 kr./mån., ganska oberoende av fastigheternas storlek men att både mycket lägre och mycket högre värden finnas.

Allmän motivering.

Värmekostnadsproblemet i hyresfastigheter sönderfaller i två huvuddelar, nämligen dels ett fastställande av den normala bränsleförbrukningen och kostnaden härför och dels denna kostnads fördelning mellan hyresvärd och hyresgäster samt mellan olika hyresgäster.

De sakkunnigas uppdrag omfattar att verkställa en allsidig utredning av den reella bränsleförbrukningen och kostnaderna därför inom olika fastig- heter. Uppdraget kan emellertid knappast anses fullgjort, om man icke samtidigt löser frågan om den bränsleförbrukning, som belöper på varje särskild lägenhet, d. v. s. fördelningsproblemet. Det ligger således nära till hands att till behandling upptaaa fräf'an om hur bränslekostnaden skall gäldas. Detta ha de sakkunniga också i fortsättningen gjort. Med hänsyn till den korta tid, som återstår till nästa allmänna uppsägningstillfälle, den 1 april 1942, ha de sakkunniga även ansett sig böra utforma bränsle- klausuler,_vilka bygga på de av de sakkunniga förordade fördelningsprin- ciperna

De sakkunniga övergå nu till frågan om det normala värmebehovet.

• Sida 83
•  Original

Det normala värmebehovet.

Den normala värmekostnaden måste fastställas för att man skall kunna uppdela en hyra, i vilken värmekostnaden är inräknad — inklusivehyra _ i egentlig hyra och värmekostnad. En sådan uppdelning erfordras oavsett om det gäller en övergång från inklusivehyra till exklusivehyra, d. v. 5. att värmekostnaden betalas vid sidan om hyran, eller det gäller ett inklusive— kontrakt, i vilket hyresvärden åtagit sig att intill visst bränslepris svara för lägenhetens uppvärmning medan hyresgästen har att svara för överskju— tande kostnader. Även om exempelvis inklusivehyran bibehållcs och bränsle- tillägg utgår efter en så enkel princip som med viss procent på hyran i förhållande till bränslepriset, måste dock den normala bränslekostnaden beräknas för att man skall kunna fastställa procenttalcn. Man måste vid inklusivehyra känna den bas, på vilken kostnadsökningen skall beräknas, liksom man vid en övergång till exklusivesystemet måste känna den nor— mala värmekostnaden för att kunna bestämma grundhyrans storlek vid övergången.

Även sedan hyran uppdelats, behöva hyresgästerna känna till den nor— mala värmekostnaden. En hyresgäst måste kunna göra en förhandskalkyl över sina bostadskostnader, exempelvis för att beräkna vilket hyresläge hans inkomster tillåta. För en sådan beräkning måste han känna till för— skottsbeloppet för värmekostnaden i ett exklusivekontrakt eller det sanno- lika tillägget till ett inklusivekontrakt. Tillgången till uppgifter om den

"normala värmekostnaden ger även möjlighet för såväl hyresvärd som hyres-

gäst att konstatera, huruvida den verkliga kostnaden genom effektiv värme- anläggning och rationell skötsel ligger på normal nivå eller om denna kostnad är onaturligt hög, kanske beroende på bristfälligheter hos huset eller värmeanläggningen eller på mindre god skötsel. Man har med andra ord genom fastställande av den normala värmekostnaden erhållit en värde- full utgångspunkt för jämförelser.

En beräkning av den normala värmekostnaden erbjuder emellertid stora svårigheter, vilka i fortsättningen skola belysas. Värmekostnaden bestäm-. mes av husets värmebehov och de kostnader, vilka framställningen av detta värme kräva med hänsyn till bränslepriser och olika bränslens varierande värmevärde, skötsel och andra eldningskostnader, reparations-, underhålls-, ränte- och amorteringskostnader för uppvärmningsanoi'dningarna samt dessas verkningsgrad. Prisfaktorerna låta sig relativt lätt beräkna, då man för dessa har olika noteringar och faktiska kostnadsuppgifter att följa. I fråga om värmebehovet för ett hus bliva beräkningarna mera komplicee rade, emedan här tillkomma faktorer, vilkas inverkan i en del fall endast med svårighet och i andra fall icke alls kunna beräknas.

En fastighets värmebehov kan erhållas på två vägar, nämligen dels ge—. nom en byggnadsteknisk värmeberäkning, dels genom den faktiska bränsle?

• Sida 84
•  Original

förbrukningen, i den mån denna avspeglar värmebehovet. Den byggnads- tekniska beräkningen måste utgå från vissa förutsättningar, vilka i verklig- heten variera i varje enskilt fall och vilka också medföra, att den faktiska bränsleförbrukningen varierar, även då det gäller hus som med hänsyn till storlek och konstruktion äro fullt jämförbara.

Vid en byggnadsteknisk värmeberäkning har man icke möjlighet att taga hänsyn till vissa faktorer, vilka ha stor inverkan på bränsleförbrukningen. Detta medför, såsom bl. a. de sakkunnigas undersökningar visat, ofta be- tydande skiljaktigheter mellan den beräknade och den faktiska bränsle- förbrukningen. Flera av dessa faktorer äro emellertid av sådan natur, att de icke borde få spela in, då det är fråga om en fördelning av värmekost- naden mellan hyresvärd och hyresgäst. I detta sammanhang må som exempel härpå nämnas dålig verkningsgrad hos centralvärmeanlägg- ningen, mindre god skötsel samt dålig isolering. Det hade därför varit önskvärt, att denna beräkningsmetod kunnat läggas till grund, då det gäller att fastställa bränslekostnaden. I sin fullständiga utformning, d. v. 3. en transmissionsberäkning, är emellertid metoden komplicerad och kräver sär- skild sakkunskap vid tillämpningen. De sakkunniga ha ansett sig kunna utgå från att beräkningar av sådan omfattning och så invecklad natur som transmissionsberäkningen icke kunna komma till en mera allmän använd- ning, då det gäller värmekostnaden och dess fördelning.

De sakkunniga ha i detta sammanhang diskuterat möjligheten att med värmepannans eller värmeelementens yta som grund kunna fastställa det normala bränslebehovet för ett hus. Detta beräkningssätt har emellertid icke visat sig giva önskad noggrannhet. Vid konstruktionen av värmean- läggningarna användas nämligen icke enhetliga grunder för beräkning av anläggningarnas kapacitet.

Den av en av de sakkunniga, arkitekten Axel Eriksson, utarbetade formel, för vars principer redogöres på annat ställe i detta betänkande (sid. 42), utgör en förenklad transmissionsberäkning. Denna formel borde med hän- syn till sin relativa enkelhet ha möjligheter att nå en allmän tillämpning för bestämmande av fastigheternas värmebehov. Det har också varit de sakkunnigas förhoppning, att formeln på ett objektivt och lättillgängligt sätt skulle lösa det svåra problemet att beräkna det normala värmebehovet och därmed indirekt även bränslebehovet och den normala bränslekost- naden för olika fastigheter.

De sakkunniga ha till fullgörande av sitt uppdrag företagit en undersök- ning beträffande den faktiska bränsleförbrukningen i ett antal fastigheter inom olika delar av landet. En redogörelse för denna undersökning och de därvid vunna resultaten har lämnats på sid. 54.

På en byggnads värmebehov inverka i första hand följande faktorer, vilka med nöjaktig noggrannhet kunna bestämmas vid en byggnadsteknisk värmeberäkning, nämligen klimatet, byggnadens storleksordning och form

• Sida 85
•  Original

| | i l | l l 1 ;

samt byggnadskonstruktionens värmeisoleringsförmåga. Därjämte inverka rumstemperaturen samt ventilationen på värmebehovet. Dessa faktorer äro mera variabla än de förut nämnda.

Värmebehovet påverkas i hög grad av de klimatiska förhållandena på den ort, där fastigheten är belägen. Att en fastighet norr om polcirkeln kräver mera värme än en fastighet av samma storlek i Skåne är självklart. De härav förorsakade olikheterna i värmebehovet kunna emellertid med ganska stor noggrannhet fastställas på grundval av förefintliga uppgifter om olika orters medeltemperatur. Skillnaden i temperatur mellan luften inom och utom en byggnad är avgörande för värmebehovet. Den yttre medeltem- peraturen skiftar från år till år. För att få en bas, som är oberoende härav, har därför antagits det av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt fast- ställda normalåret, grundat på medeltemperaturen under åren 1901—1930.

Den av de sakkunniga företagna undersökningen rörande bränsleförbrukL ningen på olika orter har givit vid handen, att skillnaden mellan bränsle- förbrukningen i de olika delarna av landet ej är så stor, som man haft anled- ning att förmoda på grundval av de klimatiska skiljaktigheterna. Förkla- ringen ligger i den bättre omboning, som förekommer norrut och som kom— penserar det kyligare klimatet. Även den mindre ventilation, som samman- hör med ett strängare klimat, torde ha bidragit till utjämningen.

Om man bygger en klausul på en genomsnittsberäkning av bränslebehovet, måste hänsyn tagas till de klimatiska olikheterna genom en zonindelning. Detta gjordes i socialstyrelsens bränsleklausuler genom en uppdelning av lan- det i fyra zoner. Grundar man däremot en klausul på individuella värden för varje särskilt hus, erfordras icke en sådan zonindelning.

En variabel faktor, som icke kan avläsas i värmeförbrukningstalet för en ort, är den olika temperatur, som samtidigt kan vara rådande på varandra mycket näraliggande punkter. Skillnaden kan uppgå till flera grader. En fastighet ligger exempelvis i ett typiskt »köldhål» eller har ett blåsigt och utsatt läge, vilket bidrager till att öka värmebehovet. En annan fastighet har ett soligt och på samma gång skyddat läge, vilket minskar värmebeho- vet. Att i en undersökning erhålla ett mått på denna faktors inverkan är icke möjligt.

Vare sig det normala värmebehovet erhålles genom en byggnadsteknisk beräkning eller genom den faktiska bränsleförbrukningen finner man, att detta behov per rumsenhet, kvadratmeter eller annan måttenhet grupperar sig kring en viss nivå för olika byggnadstyper. Värmebehovet sammanhänger nämligen med en byggnads storleksordning, form och konstruktion. Bygg- nadssättet skiftar från tid till tid på grund av den byggnadstekniska utveck- lingen och stilriktningar inom arkitekturen. Så har man t. ex. under 1930- talet i stor utsträckning frångått den äldre typen av bebyggelse i slutna kvar- ter och övergått till mera fristående hus. Det förhållandet att ett hus har varma eller kalla brandgavlar inverkar på bränslebehovet, emedan de kalla

• Sida 86
•  Original

brandgavlarna öka omslutningsytans storlek. Då värmebehovet dessutom är beroende av de omslutande kalla ytornas förhållande till byggnadsvolymen, kommer detta behov att bliva olika i ett hus, som har samlad och djup bygg- nadskropp, i ett hus med utdragen, tunn byggnadskropp och i ett litet, fri- stående hus.

Även fasadarkitekturen är av betydelse, eftersom fönsterytans storlek är beroende av denna. På dessa faktorers inverkan på värmebehovet kunna noggranna värden erhållas. Fönsterareans andel av fasadytan växlar i olika byggnadsepoker, och betydelsen härav framgår av det förhållandet, att ett enkelfönster släpper igenom sju år åtta gånger så mycket värme som motsvarande yta av en normal stenvägg och ett dubbelfönster ungefär tre ä fyra gånger så mycket som väggen. I tjockhusbebyggelsen har fönsterareans procentuella andel i fasadytan växlat. Under 1930-talet försågos ofta bo- stadshus, skolor och andra lokaler med stora fönster och andra glaspartier. Denna tendens har emellertid något minskat i de senaste årens bebyggelse.

Olikheten i en byggnads standard i värmetekniskt avseende samman- hänger icke enbart med hustypen utan är beroende av den omsorg och de kostnader, byggmästaren eller fastighetsägaren nedlagt vid husets upp- förande. Givet är, att värmebehovet i ett välbyggt hus med tillfredsstäl- lande och väl utförd isolering ligger lägre än i ett hus, som ej ägnats samma noggrannhet och omsorg.

Redan av här anförda skäl torde framgå, att man icke kan fastställa ett för olika fastigheter gemensamt normalvärde på värmebehovet per kvadrat— meter, kubikmeter eller annan måttenhet.

Liksom lnan vid en zonindelning av landet tager hänsyn till de av kli- matet förorsakade olikheterna i värmebehovet, skulle man kunna grup- pera värmebehovet hos olika fastighetstyper. Men även en sådan lösning av problemet stöter på betydande praktiska svårigheter. Orsaken härtill är att söka däri, att det är mycket svårt att uppdela fastighetsbeståndet efter byggnadstyper i skarpt avgränsade grupper. Gränsfallen äro många, och att för här föreliggande ändamål giva entydiga och klara definitioner på de olika grupperna är icke möjligt. Men härtill kommer, att även av- vikelserna från gruppmedeltalen äro ganska betydande, om också icke så stora som då det är fråga om gemensamma medeltal för hela bostadsbe— ståndet. Flera förklaringar finnas till detta.

När det gäller klimatets, byggnadsformens eller konstruktionens inverkan på värmebehovet, rör man sig med ganska säkra värden. Då detta till trots de byggnadstekniska beräkningarna av värmebehovet i en del av de hus, vilka undersökts av de sakkunniga, visat stora avvikelser från den faktiska bränsleförbrukningen (se fig. 13 sid. 92), sammanhänger detta med en rad andra faktorer. En del av dessa skulle kunna beräknas genom en ingående detaljundersökning av varje fastighet. Sådana undersökningar skulle emel-

• Sida 87
•  Original

lertid ha dragit stora kostnader och krävt längre tid än den som stått till de sakkunnigas förfogande. De skulle dessutom icke kunna bliva tillför- litliga, då de av praktiska skäl måste avse en tid, som ligger flera år till-' baka.

En del av de här åsyftade faktorerna inverka på värmebehovet, medan andra, vilka sammanhänga med bränslets värmevärde och utnyttjnings— graden, icke beröra värmebehovet utan endast bränsleförbrukningen.

Dessa faktorer medföra avvikelser mellan det byggnadstekniskt beräk— nade bränslebehovet och den faktiska bränsleförbrukningen. De största av dessa felkällor utgöra variationerna i rumstemperaturen och varmvatten-" förbrukningen samt ventilationen.

Vid den byggnadstekniska beräkningen av värmebehovet måste man utgå från en viss rumstemperatur. Vid förberedande jämförelser av på sådant sätt uppskattat bränslebehov med faktisk bränsleförbrukning visade det sig, att en tämligen god överensstämmelse erhölls, om inomhustempera- turen vid beräkningarna anpassades efter olika grupper av hus. Undersök-' ningen gällde ett 50-tal fastigheter i Stockholm, från stora tjockhus i slutet kvarter till villor och småstugor. För erhållande av ungefärlig överensstäm- melse var det dock nödvändigt att räkna en medeltemperatur av 190 i de stora hyreshusen och 160 i förstadsvillorna. Antagligen svara dessa tem- peraturskillnader i tendens mot de verkliga förhållandena. I ett hus har kanske på grund av några hyresgästers överdrivna krav eller värmeled- ningsskötarens bristande förmåga att sköta anläggningen dagstemperaturen _ hållits vid 22 a 23 grader, i vilket fall genomsnittstemperaturen kommit att ligga betydligt högre än 170. I villabebyggelsen, där ägarna själva skött eldningen och haft ett direkt intresse av att hålla bränsleförbrukningen på en låg nivå, har den kunnat vara lägre än 170.

Temperaturen håller sig vidare mera jämn i ett stort hus, därför att ett sådant har större värmekapacitet (förmåga att ackumulera värme) än ett mindre, räknat i relation till värmebehovet. I storstädernas innerom'Ä iåden äro husen dessutom utförda med ytterväggar av sten, vilket höjer värmekapaciteten jämfört med trähus. Om eldningen upphör eller minskar under natten, faller rumstemperaturen betydligt hastigare i ett mindre hus än i ett större. Detta blir ofta orsak till att det mindre huset får en lägre medeltemperatur på rumsluften än vad fallet är i det större huset med en mera jämn temperatur under dygnet. Av den. vid de sakkunnigas under- sökningar gjorda sammanställningen rörande den faktiska bränsleförbruk- ningen i ett stort antal byggnader framgår även, att t. ex. "Stockholm i genomsnitt har en större bränsleförbrukning än det empiriskt beräknade genomsnittet, under det att o1ter med mindre husenheter i genomsnitt ha en mindre bränsleförbrukning än den beräknade. Ur'enbart rumsuppvärm- ningssynpunkt få därför de i de stora husen boende anses ha en högre

• Sida 88
•  Original

bostadsstandard än de i de mindre husen boende. Den absoluta uppvärm— ningskostnaden blir dock högre per rumsenhet i det mindre huset, därför att det specifika värmebehovet där är större.

Av skäl som anförts på sid. 122 ha de sakkunniga vid sin undersökning antagit en genomsnittstemperatur av 170.

Temperaturvariationerna i olika fastigheter äro, såsom framgår av det förut anförda, så stora, att man här rör sig med en felkälla vid bedöm- ningen av en byggnads faktiska värmebehov, som är betydande. Detta framgår med önskvärd tydlighet av det förhållandet, att en ökning eller minskning av rumstemperaturen med en grad medför en stegring respek- tive sänkning av bränsleförbrukningen med sju procent. Även inom en och samma byggnad kan temperaturen variera mellan olika lägenheter.

Att på denna punkt erhålla någon klarhet i hur förhållandena gestaltat sig för ett antal år sedan är givetvis omöjligt. Däremot kan den med rums- temperaturen sammanhängande andelen av värmebehovet ganska exakt be— stämmas, om man har möjlighet att företaga temperaturmätningar under den tid en undersökning avser.

För fastigheter, försedda med anordningar för central varmvattenbered— ning, omfattar bränslebehovet även bränsle för tillhandahållande av varm- vatten. Den byggnadstekniska beräkningsmetoden innesluter emellertid icke detta bränslebehov. Ej heller ur den faktiska bränsleförbrukningen kan man direkt beräkna bränsleåtgången för varmvatten. Man kan visser- ligen med lätthet beräkna den värmemängd, som åtgår för att uppvärma en viss kvantitet vatten från en temperatur till en annan, men i allmänhet saknar man uppgifter om det tillhandahållna varmvattnets temperatur och om de kvantiteter, som förbrukats.

För att ur den faktiska bränsleförbrukningen erhålla värden, vilka äro jämförbara med de byggnadstekniskt beräknade, måste i varmvattenutrus- tade hus den totala bränsleförbrukningen reduceras med bränsleförbruk— ningen för varmvatten. Endast om särskild varmvattenpanna finnes, kan sistnämnda förbrukning hållas frånskild. Även i dessa fall bokföres emel- lertid sällan denna förbrukning för sig. De sakkunniga ha därför tvingats att endast uppskatta denna del av bränsleförbrukningen.

Härvid ha använts de förbrukningssiffror, som legat till grund för be- räkningen av varmvattenkostnaden i socialstyrelsens bränsleklausul; se härom närmare i kapitlet om varmvatten sid. 118. För en lägenhet försedd med badrum beräknas varmvattnets bränsleförbrukning i mellersta Sverige utgöra 30 procent av den totala förbrukningen, eller 6 hl per eldstad. Detta bränslebehov för varmvattnet har, omräknat efter 20 m2 per eldstad till ett värde per m2 lägenhetsyta av 0'3 hl, bibehållits även i den av de sakkunniga föreslagna exklusiveklausulens alternativ B och i inklusiveklausulen.

Det är givet, att en reduktion av den faktiska förbrukningen med ett så schematiskt värde på varmvattnets bränslebehov i många fall leder till

• Sida 89
•  Original

oriktiga värden på de kvantiteter bränsle, som antagas ha förbrukats för rumsuppvärmningen. Olägenheten härav framträder så mycket mer, som varmvattenförbrukningen varierar inom en mycket vid marginal och sprid- ningen kring medelvärdet därför är stor. Då varmvattnet beräknas kräva närmare en tredjedel av en varmvattenförsedd fastighets totala värme- behov, måste även relativt små avvikelser från ovannämnda medeltal inne- bära en icke obetydlig felkälla, som bidrager till att minska överensstäm- melsen mellan den beräknade och den faktiska bränsleförbrukningen.

Sistnämnda två faktorer, rumstemperaturen och varmvattnet, äro i all- mänhet av den karaktär, att den enskilda hyresvärden icke kan anses di- rekt ansvarig för om de medföra en ökad bränsleförbrukning. Detsamma gäller ventilationen. Det är hyresgästernas krav eller vanor, som här göra sig mest gällande, och endast i den mån olikheter härutinnan föreligga mellan olika hyresgäster inom samma fastighet, kan orättvisa uppstå för den enskilde individen.

Det behov av värme, som kräves på grund av ventilationen, kan beräknas vid en viss antagen luftväxling. Med de förefintliga ventilationsanord- ningarna, med ytterväggarnas otäthet och sist men inte minst med fönster- 1 vädringen varierar emellertid denna luftväxling mycket starkt. Här före- ligger en variationsfaktor, som bidrager till att beräknad förbrukning och ) faktisk bränsleförbrukning icke överensstämma. ; Det gives även faktorer, vilka icke inverka på en fastighets" värmebehov ' men däremot på bränsleförbrukningen och därmed även på bränslekostna- i den. Här avses sådana förhållanden som olikheter i uppvärmningsanord- i ningarnas verkningsgrad samt i skötsel och bränslehushållning. Härigenom _ accentueras givetvis avvikelserna från normalförbrukningen ytterligare. ! Förkrigsärens förbrukningssiffror torde nog bero icke blott av den höga i inomhustemperaturen utan även av en ofta mindre god verkningsgrad hos Ä uppvärmningsanordningarna samt i många fall av icke fullgod skötsel. Att siffermässigt erhålla något grepp på dessa faktorers inverkan på bränsle— förbrukningen är ogörligt. Bland de orsaker, som kunna bidraga till den skiljaktighet som erhållits mellan det beräknade bränslebehovet och de verkliga förbrukningssiffrorna, , må slutligen nämnas, att de erhållna bränsleförbrukningssiffrorna ofta icke 1 med någon större noggrannhet avspegla den värmemängd, som förbrukats. ) Härför erfordras en närmare analys av det använda bränslet. Värmevärdet inom ett och samma bränsleslag kan nämligen variera högst väsentligt i olika fall liksom även volymvikten. Vid beräkningarna utgår man däremot från antagna medelvärmevärden.

En annan orsak till avvikelser kan vara, att lägenheterna i ett hus äro försedda med vedspis, som bidragit till lägenheternas uppvärmning. På detta sätt kan tillföras en avsevärd värmekvantitet, vilken icke alstrats av den i centralvärmeanläggningen förbrukade bränslemängden.

• Sida 90
•  Original

90 Det är sålunda en rad faktorer, som avspegla sig i den faktiska bränsle-

förbrukningen och medföra avvikelser från en byggnadstekniskt framräk- nad normalförbrukning.

Värmebehovet ur teoretisk och statistisk synpunkt.

Under rubriken »Beräkning av en byggnads värmebehov» finnes å sid. 48 en tabell införd, där normala värden angivas å dels luftomsättningen n," dels värmegenomgångstalet k, räknat i genomsnitt för väggar och tak. Dessa" värden ha avvägts med hänsyn tagen dels till den olikhet i byggnadstekniskt utförande, som föreligger för olika klimatzoner i Sverige, dels till resultaten av den statistiska undersökningen.

Av diagrammet fig. 4 (sid. 49) framgår, hur värmebehovet per m3 bygg-

O nadsvolym ökar med stigande förhållandetal V' (1. v. 5. den uppvärmda byggnadsvolymens omslutningsyta i förhållande till volymen. Samma dia- gram visar, hur det specifika värmebehovet varierar för olika zoner, beroende

0 på variationerna i värdet på 11 och I:. Ett smalhus av trä med F: 0 40 har

exempelvis ett värmebehovstal 96 av 040 för zon A och 0'55 för Zon D.

Värmeförbrukningstalet Q, vilket är ett uttryck för temperaturskillnaden mellan rumsluft och yttre luft räknat i tusental gradtimmar under eldnings- säsongen, är för trähus 1 genomsnitt 121 för zon A men endast 67 för zon D. Skillnaden 1 bränsleförbrukning för likartade byggnader 1 dessa bägge zoner blir dock icke proportionell mot denna skillnad i värmeförbrukningstal, be- roende av att specifika värmebehovet är betydligt mindre i den kallare zonen- A, vilken representerar ett bättre byggnadssätt ur värmeteknisk synpunkt än vad fallet är med zon D. De statistiska uppgifterna å bränsleförbruk- ningen bekräfta. detta förhållande.

Statistiken visar vidare, att skillnaden i värmeförbrukning mellan stora och små hus, således vid olika värden på förhållandetalet T,, även har utjämnats. Detta är beroende på att de små husen i regel byg- gas av trä och de större husen av sten. I de små husen bortgår en relativt stor procent av värmet genom väggarna, under det att denna del av värme- förbrukningen är betydligt mindre för de stora hyreshusen. För ett hyres- hus i 6 våningar med brandgavlar är exempelvis värmeförlusten genom väggarna 27 % av det totala värmebehovet för byggnaden, under det att den är 42 % för en liten byggnad, utförd med likartade konstruktioner. Efter? som träväggar ha en värmeisoleringsförmåga, som vanligen är omkring 30 % bättre än värmeisoleringsförmågan hos en vanlig stenvägg, reduceras värmebehovet i så hög grad för det mindre trähuset, att årsbehovet per 1113 byggnadsvolym ofta blll obetydligt större för ett mindre trähus än för ett större stenhus.

i stora drag

• Sida 91
•  Original

De här nämnda byggnadstekniska förhållandena äro orsaken till att de statistiska uppgifterna som helhet sett icke giva den tendens till skillnad i värmeförbrukning per 1113 byggnadsvolym mellan byggnader av olika stor- leksordning eller för byggnader inom olika klimatiska zoner, som man skulle kunna förvänta föreligga. Klimatets inverkningar ha neutraliserats genom den olikhet i byggnadssätt, som förekommer i olika zoner, och skillnaden i värmeförbrukning mellan hus av olika storleksordning har neutraliserats genom att en bättre värmeisolering i regel utföres för små -hus än vad fallet är för större hus.

Allt detta gäller den statistiska sammanställningen som helhet s_ett. Stu- derar man däremot hus med likartade konstruktioner ifråga om värme- isolering, framträder skillnaden mellan värmeförbrukningen hos stora och små hus för en viss ort. Detta framgår bl. a. av diagrammen fig. 10—12 (sid. 70—72) och diagram fig. 13 (sid. 92). Speciellt framträder detta för- hållande för Stockholm. Å diagrammen fig. 10, 11, 12 markera de sneda linjerna de normalvärden man erhåller på värmeförbrukningen per år och m3 uppvärmd byggnadsvolym vid den byggnadstekniska värmeberäkningen, under det att de inlagda punkterna angiva motsvarande värden erhållna från den statistiska utredningen rörande verklig bränsleförbrukning. De ' senare värdena visa även en tydlig tendens till stegring allt eftersom för-

hållandetalet % ökar.

Av diagram fig. 13 framgår, att den teoretiskt beräknade värmeförbruk- ningen i förhållande till den verkliga värmeförbrukningen hos de tjockare husen i den inre delen av Stockholm har ett mittvärde å 92 %, under det att motsvarande tal för byggnader i förorter, vilka representera smalhusen, ut- gör 81 %. Den genom statistiken utredda värmeförbrukningen visar således, att den verkliga värmeförbrukningen i de undersökta smalhusen är ännu större än vad man kommer till genom den teoretiska beräkningen. Enligt den teoretiska formeln skulle värmeförbrukningen för ett normalt smalhus vara 30 51 40 % större än för ett normalt tjockhus i slutet kvarter, utfört med likartade konstruktioner. Att resultaten ur värmeförbrukningssynpunkt bli- vit så nedslående för Stockholms smalhusbebyggclse sammanhänger bl. a. med det förhållandet, att ytterväggarna för dessa hus ofta utföras med t. 0. 111. lägre standard i fråga om byggnadskonstruktionernas värmeisole— ringsförmåga, än vad som tidigare varit brukligt för byggnadssättet i den inre staden. Det är ett byggnadstekniskt missgrepp att icke taga hänsyn till att ett smalhus eller ett annat—hus med stor omslutningsyta i förhållande till byggnadsvolymen kräver bättre isolering än ett tjockhus. Då statistiken visar, att relativt goda resultat erhållits i fråga om värmeekonomien för mindre byggnadsenheter i de flesta av landets övriga delar, beror detta på att den stora värmeförlust omslutningsytan representerar kompenserats ge— nom bättre isolering. Vid den teoretiska beräkningen av värmeförbruknin-

• Sida 92
•  Original

I,:

Zola/1 ! Zon'B

rf rJ Ul || 1,2 * "Hr l'Tc-ncwvärde j mil/värde LO Hr.,” ii.-r ]

(

0'60 IO 20 30 110 O IO 20 30 40 Ania! faslig/telet- Antal faslighefer I,B | | l I I . l Zon C r- Sfockho/m, Sica/(holm, Inre staden ls (ert/. Slockholm) [ förorter

J [

fl; ( !

I]? .a; (' Jr”!

”0 .1-' Im/ffva'hie Jr./' H.,-" ' '.!—'I !.!" miflvål'de

_|! rr ? mil/värde

⁰⁶ ',f 0'60 IO 20 30 90 50 Ho 20 30 j' la 20 30 40 50 Go

Ania] &:!ighefer Ania! föslighefer Anfa/ Fastigheter 1,9 , ' Zon 0 /,6 I); ",-'I. / _H'r ,2 I :F-d .? ...F'H rnih'vårde ur"-I . 0.6

0 I 0 20 30 40 50 60 70 30 [00 I IO 60 Antal fösh'ghefer

Fig. 13. Förhållandet mellan beräknad och verklig bränsleförbrukning.

• Sida 93
•  Original

gen för den zon Stockholm tillhör har värmegenomgångstalet antagits till I: = 09 och luftomsättningen till 11 = 05 gånger per timme i genomsnitt per dygn. Dessa värden äro i regel något för gynnsamma. Värmegenomgångs- talet k för en vanlig 11/2-stens tegelmur får räknas vara 095 och ventila— tionen i nyare hus föreskrives till 11 = 1'0. Den verkliga värmeförbrukningen kan av dessa orsaker i genomsnitt bli något större än den teoretiskt beräk- nade, men dessutom tillkommer det förhållandet, särskilt för tjockhuset, att medeltemperaturen vanligen är högre än +,170. Av diagram fig. 13 fram- går, att för zon C, exklusive Stockholm, det teoretiskt beräknade värdet är 102 % av det statistiska mittvärdet på den verkliga förbrukningen. För zon D, således sydligaste Sverige, är det teoretiskt beräknade värdet 98 % av det statistiska mittvärdet på den verkliga förbrukningen. Medelvärdena Överensstämma därför mycket väl.

För zonerna A och B, således norra Sverige, är det teoretiskt beräknade värdet 112 respektive 114 % av det statistiska mittvärdet på den verkliga förbrukningen. Av de uppgifter, som inhämtats från byggnadsnämnderna vid uppmätning av de undersökta byggnaderna, finns det inga skäl antaga att byggnadernas standard ur värmeisoleringssynpunkt är högre i norra Sverige än vad som antagits vid den teoretiska beräkningen. Att den verkliga värmeförbrukningen i de översta zonerna ändock i medeltal visar sig mindre än teoretiska beräkningar torde till stor del vara beroende på att en lägre medeltemperatur hålles inomhus för de mindre byggnaderna, och i ett strän- gare klimat gör sig yttertemperaturen mera gällande för sänkning av rums- temperaturen, om eldning icke pågår hela dygnet. Detta kan vara förkla- ringen till skillnaden i resultaten mellan de två övre och de två nedre kli- matzonerna i Sverige.

Den stora spridningen av värdet på bränsleförbrukningen enligt statistiken, vilken illustreras på diagram fig. 13, sammanhänger med de många olika faktorer, som påverka en byggnads värmebehov, t. ex. variationer i utom— husklimatet, olika medeltemperatur inomhus för skilda byggnader, varie- rande verkningsgrad på uppvärmningsanordningar, mer eller mindre god skötsel av eldningen samt varierande bränslevärden hos använt bränsle. Till detta kommer att byggnaderna från fall till fall äro utförda med olika god värmeisolering hos konstruktionerna, att ventilationen växlar samt att värme— förlusterna på grund av drag variera. De generella formler, som använts för den byggnadstekniska beräkningen, avse endast hus med normalt byggnads- sätt för orten och med normala värden på övriga inverkande faktorer.

För det i värmetekniskt avseende heterogena bostadsbeståndet måste en avsevärd spridning föreligga för det verkliga värmebehovet. Vare sig man utgår ifrån statistiken för bränsleförbrukningen eller från den teoretiska beräkningen, avvika värdena från fall till fall från ett beräknat generellt värde på värmeförbrukningen. Den statistiska undersökningen har emel- lertid visat, att man vid den teoretiska beräkningen erhållit ett gott medel—

• Sida 94
•  Original

värde på värmeförbrukningen. Att omslutningsytan i förhållande till bygg— nadsvolymen måste ha avsevärt inflytande på värmebehovet är matematiskt bevisat. De speciella undersökningar, som i detta fall gjorts, och det sta- tistiska materialet visa även överensstämmelse i denna sak. Tilläggas må att specialundersökningar rörande villor och småstugor företagits men ej här framlagts, emedan dessa bostäder ej äro att betrakta som hyreshus. Utredningarna ha påvisat formlernas giltighet även för dessa små hustyper med sin relativt stora omslutningsyta. De uppställda generella formlerna i den teoretiska beräkningen synas därför vara fullt användbara, då det gäller att beräkna ett generellt medelvärde för en byggnads värmebehov. Vid beräkning från fall till fall bör naturligtvis hänsyn tagas till de varia— tioner, som uppstå, då man insätter byggnadens individuella värden på i formeln ingående konstanter.

De statistiska uppgifterna för stenhus i Stockholm visa, att bränsleför- brukningen för uppvärmningen kan växla från 0'5 hl koks per 1112 lägenhets- yta till 1'35 111. I det senare fallet är bränsleförbrukningen 27 gånger så stor som i det första fallet. Exemplen gälla stenhus med förhållandetalet % ungefär 02 i första fallet och 04 i det senare. Enligt den teoretiska beräk— ningen skulle värmebehovet vara 1'5 gånger så stort i det senare fallet som i det förra om hänsyn tages till skillnaden i förhållandetalet %.

Vid teoretisk beräkning av värmebehovet för olika byggnader blir sprid- ningen av värdena mindre än vad fallet blir, om man utgår från bränsle— statistiken.

Den statistiska undersökningen rörande olika byggnaders verkliga bränsle- förbrukning visar, att förbrukningen, räknad antingen per 1113 byggnads— volym eller per m2 lägenhetsyta, kan variera så, att den i ett fall kan bli ända till tre gånger så stor som i ett annat, utan att förhållandet mellan omslutningsarean och byggnadsvolymen varierat i tillnärmelsevis samma utsträckning. Även för byggnader med samma värde på förhållandetalet % visar den verkliga bränsleförbrukningen en mycket stor spridning på vär— dena. Att så måste bli fallet är förklarligt med hänsyn till de olika faktorer, som påverka en byggnads värmebehov. Redogörelse härför har lämnats i annat sammanhang.

De sakkunniga äro övertygade om att den förenklade byggnadstekniska värmeberäkningen trots detta i stort sett giver ett riktigt värde på det nor— mala bränslebehovet hos en byggnad. Det hade varit önskvärt, om man kun— nat rekommendera värmeformeln till allmän användning, eftersom man på detta sätt skulle ha kunnat erhålla en större likformighet i värmekost— naden. Man skulle nämligen framför allt ha vunnit den fördelen. att bränslekostnaden för hyresgästerna icke skulle ha påverkats av sådana fak—

• Sida 95
•  Original

torer som dålig isolering av huset, olämpligt utförd värmeanläggning eller dålig skötsel av anläggningen.

Vid hyressättningen får man förutsätta, att de i hyran ingående kost— naderna för uppvärmning äro avvägda såsom en normalkostnad och icke som en kostnad, vilken varierar från fall till fall. Det skulle därför vara riktigast, att en av krisen orsakad höjning av uppvärmningskostnaden även skulle utgå som ett normaltillägg. En hyresgäst har icke några möj- ligheter att vid träffande av ett hyresavtal kontrollera, huruvida han hyrt i ett hus med låga eller höga bränslekostnader. Han har räknat förmånen av fri värme som en nyttighet, som är ungefär proportionell mot lägen- hetens golvarea. Det vore därför rimligt, att även tillägget utginge efter en sådan norm.

Det är visserligen sant, att värmekostnaden för identiskt lika lägenheter vid tillämpning av värmeformeln kan bli-olika stor, beroende på storleks- ordningen av det hus, i vilket de äro belägna. Detta avspeglar emellertid blott det verkliga förhållandet. Det kan icke anses orättvist, att hyres- gästen får bidraga till de högre kostnader, som uppstå därigenom att bränsleförbrukningen är större exempelvis i ett smalhus än i ett tjockhus, om bägge äro byggda med likartade konstruktioner i värmeisoleringsavse- ende. I smalhuset har hyresgästen fördelen av att rummen i regel bli mindre djupa och att de därför få bättre belysningsförhållanden. Lägen- heterna, som vanligtvis äro genomgående, bli även mera tillgodosedda med direkt solljus. Vid byggnadsteknisk värmeberäkning erhåller man en dif- ferentiering i värmetillägget med hänsyn till detta förhållande.

Om lägenheterna äro belägna i hus av samma typ, skulle hyresgästerna vid tillämpningen av formeln, oberoende av i vilket hus de bodde, få er- lägga samma pris för den nyttighet, som tillhandahållandet av värme ut- gör. Vid en byggnadsteknisk värmeberäkning blir värmekostnaden i ett sådant fall matematiskt lika för de bägge lägenheterna. Så blir emellertid sällan fallet, om den faktiska bränsleförbrukningen ligger till grund för värmeavgiften. Det är knappast tekniskt möjligt att utföra eldningen i de bägge fastigheterna på ett sådant sätt, att samma verkningsgrad uppnås. Värmekostnaden blir beroende på hur fastigheten skötes med hänsyn till ' byggnadens och värmeanläggningens underhåll ur värmeteknisk synpunkt , samt skötseln av anläggningen. Råkar man bo i ett i detta avseende mindre , väl skött hus, blir värmekostnaden högre än vad fallet blir för den hyres— 1 gäst, som bor i ett bättre skött hus. Göres beräkningen efter formeln, be- , höver en hyresgäst ej betala mera för uppvärmningen av en lägenhet i ett ) dåligt hus än i ett välbyggt hus. Merkostnader, förorsakade av olika slags ¹ brister, får i ett sådant fall hyresvärden själv svara för. ,

Trots vad som sålunda anförts ha de sakkunniga dock ansett skiljaktigf heterna mellan de värden, som erhållits genom den byggnadstekniska värmeberäkningen och den faktiska förbrukningen vara så stora, att man

• Sida 96
•  Original

ej kunnat bortse från dem. En tillämpning av värmeformeln utan hänsyn till den faktiska förbrukningen skulle på grund av deras ofta mycket stora skiljaktighet säkerligen skapa misstroende mot bränsleklausulen. En av- vikelse mellan den reella och den beräknade förbrukningen skulle betrak- tas som en orättvisa av den part, till vilkens nackdel avvikelsen skulle ut- falla. Härtill kommer, att man genom värmeformeln icke kan nå den syn- nerligen variabla och viktiga faktorn i bränsleförbrukningen, som varm- vattnet utgör.

Med hänsyn till dessa skäl ha de sakkunniga icke ansett sig kunna för- orda den byggnadstekniska värmeberäkningen annat än för de fall, då man icke kunnat få en tillförlitlig uppgift om den faktiska bränsleförbruk— ningen.

När man icke kunnat giva värmeformeln en mera allmän tillämpning, då det gällt att fastställa en fastighets normala bränslebehov, har endast återstått en väg att gå, nämligen den faktiska bränsleförbrukningens. Ett slags normalförbrukning skulle man även på detta sätt kunna erhålla ge- nom att använda medeltal av den faktiska bränsleförbrukningen i olika hus. Men spridningen kring dessa medeltal på förbrukningen har, vare sig det gällt allmänna medeltal eller medeltal för vissa grupper av hus, dock visat sig så stark, att icke heller detta beräkningssätt varit användbart. Denna spridning förorsakas av samma faktorer, såsom rumstemperatur, varmvat- ten, skötsel m. m., vilka göra, att de byggnadstekniskt beräknade värdena erhålla mindre god överensstämmelse med den verkliga förbrukningen.

Den stora spridningen kring olika medeltal har medfört, att de båda mest använda inklusiveklausulerna, socialstyrelsens bränsleklausul och Stock— holms fastighetsägareförenings, vilka bägge bygga på genomsnittsvärden, givit resultat, vilka i vissa fall så avvika från verkligheten, att klausulerna av de sakkunniga icke ansetts böra rekommenderas till allmän användning i fortsättningen.

Av det ovan nämnda framgår, att de sakkunniga tvingats lämna medel- talsberäkningen och för flertalet fall även den byggnadstekniska beräkf ningen, då det gällt att fastslå det normala bränslebehovet i varje särskilt hus. I stället har den normala förbrukningen fått anknytas till den indi- viduella faktiska bränsleförbrukningen i ett hus. En normalförbrukning i egentlig bemärkelse kan det under sådana omständigheter icke bliva fråga om.

Vid valet av den period, vars bränsleförbrukning bör ligga till grund för beräkning av det normala bränslebehovet för ett hus, kan man icke välja något av de sista åren, då bränsleförbrukningen rönt inflytande av de rå- dande krisförhållandena med ransonering och höga bränslepriser. För att få en förbrukning, som dock ligger så nära som möjligt i tiden, föreslå de sakkunniga, att normalförbrukningen skall utgöras av medeltalet av bränsle- förbrukningen under bränsleåren 1937/38 och 1938/39. Det har ansetts

• Sida 97
•  Original

lämpligt att taga genomsnittsförbrukningen för två år för att minska in- flytandet av eventuella tillfälliga avvikelser i förbrukningen. Värmebehovet för båda dessa är låg under normalårets med ungefär tio procent. Någon omräkning med hänsyn härtill ha de sakkunniga dock icke ansett nödvän- dig av den orsaken, att under förkrigsåren ett ganska allmänt värmeslöséri förekom i de centraluppvärmda husen. Häri har nu en förändring inträtt genom att rumstemperaturen måst sänkas. Därför torde de sista förkrigs- årens bränsleförbrukning ungefär motsvara normalårets förbrukning under nuvarande förutsättningar.

Det gives dock fall, där förbrukningssiffror saknas från dessa bränsleår. Detta gäller först och främst alla hus, som tillkommit senare än är 1939. Härvid bör den byggnadstekniska värmeberäkningen användas för att fast- ställa husets normala bränslebehov. På samma sätt bör förfaras, om cen- tralvärme installerats i förut lokaluppvärmda fastigheter eller om sådana omändringsarbeten företagits, att värmebehovet väsentligt förändrats och några användbara förbrukningss'iffror från något av de båda sista för- krigsåren icke kunna erhållas.

Värmekostnaden.

!

i Det har i det föregående framhållits, att användbara värden på olika i fastigheters normala bränsleförbrukning i alhnänhet icke kunna erhållas _ vare sig genom byggnadsteknisk värmeberäkning eller genom medeltal på den faktiska bränsleförbrukningen för hela det centraluppvärmda husbe- , ståndet eller olika grupper av hus. I stället har man varit tvungen att så- som normalt bränslebehov antaga genoms'nittsförbrukningen under bränsle— åren 1937/38 och 1938/39 för varje enskilt hus. Därmed har emellertid icke den normala värmekostnaden erhållits. För detta erfordras ett fastställande av priserna på värmeframställningens olika faktorer. Då det här gäller att reglera krisartade förhållanden, är det naturligt att taga till utgångs- läge det tillfälle, då normala förhållanden senast voro rådande, nämligen augusti 1939. De priser, som då gällde, lågo i stort s'ett på samma nivå som under åren närmast före krigsutbrottet, och hyrorna voro anpassade där- efter.

Hyresnivån har under de gångna krigsåren i stort sett hållit sig oför- ändrad. Enligt socialstyrelsens statistik var index för hyran med år 1935 som bas den 1 april 1939 100, den 1 april 1941 102 och den 1 oktober samma år 100, varvid dock bränslekostnaden för centraluppvärmda lägen- heter vid sistnämnda tillfälle utbrutits ur grundhyran. De sakkunniga ha därför ansett, att priserna i augusti 1939 böra ligga till grund för beräk- _ ningen av den normala värmekostnaden. Undantag bör göras i de fall då hyran innesluter priser till en annan nivå än den normala. Dessa undantag behandlas närmare i specialmotiveringen.

• Sida 98
•  Original

Fördelningsgrund.

mellan hyresvärd och hyresgäst, dels mellan hyresgästerna. I fråga om fördelningen av värmekostnaden mellan hyresvärd och hyres— gäst har man att utgå från att hyresgästen bör svara för de merkostnadei, som förorsakats av stegrade bränslepriser. Visserligen har fastighetsägaren vid inklusiveuthyrning åtagit sig att uppvärma lägenheten och hålla varm- vatten, men kostnaderna härför äro knutna till ett visst prisläge på bränslet. Det ligger därför i sakens natur, att hyresgästen skall erlägga särskild er— sättning för kostnadsökningen vid abnormt höga bränslepriser. Några tvister härom ha i allmänhet icke uppstått. Ett renodlat uttryck för denna princip har man i exklusivesystemet, där bränslekostnaden helt frigjorts från hyran. F ördelningsproblemet fordrar först en lösning av frågan, vilka kostnader som skola regleras genom särskild klausul. Det gäller här att avgöra, om en kostnad bör ligga kvar i hyran och eventuella kostnadsändringar regleras genom grundhyran eller om en kostnad eller viss del därav skall överföras till att erläggas enligt särskild klausul. Sett på lång sikt torde det vara min— dre betydelsefullt, om kostnaden betalas genom grundhyra eller genom klau- sul. Den totala hyran torde ändock bliva densamma. Denna bestämmes icke av värmekostnaden och dess fördelning utan av tillgång och efterfrågan på bostäder och de möjligheter som finnas att erhålla viss hyra för en lägenhet. Ser man problemet ur kortare aspekt, är det emellertid av ett betydande intresse på vad sätt värmekostnaden erlägges. Det gäller att avgöra, om kost- uadsstegringarna böra bäras av redan utgående hyror, eventuellt stegrade i erforderlig utsträckning, eller om de med hänsyn till prisutvecklingen äro av sådan natur, att de lämpligen böra kompenseras genom särskild klausul. Avsikten med en inklusiveklausul är att förhindra, att den egentliga hyres-, nivån höjes på grund av krisartade, temporära kostnadsökningar. När nor- mala förhållanden åter inträda, bör även klausulens funktion upphöra. Wlan måste därför tillse, att inga stegringar av strukturell natur inläa ggas i klau— sulen, efteisom detta skulle nödvändiggöra klausulens bibehållande också då normala förhållanden äro för handen. Som exempel på merkostnader av denna karaktär må nämnas de höjda eldarlönerna, vilka bero icke endast på krisförhållandena utan även på den förbättrade ställning, som denna ar- betargrupp erhållit. Inga garantier finnas dock för att man genom en regle- ring av krisartade kostnadsförskjutningar även för framtiden skall kunna bibehålla en viss nu såsom normal ansedd hyresnivå. En justering av grund- hyran kan under alla omständigheter bliva nödvändig med hänsyn till pen- ningvärdet efter kriget. .Den dominerande posten i värmekostnaden utgöres av utgifterna för bränslet, omfattande icke enbart det noterade bränslepriset utan även kost-

Den andra huvuddelen i värmekostnadsproblemet vid sidan av faststäl-' landet av den normala värmekostnaden utgör kostnadsfördelningen dels;

...—___-.. __ d.--. ..f

• Sida 99
•  Original

naden för transport till fastigheten och intagning i förrådsrum i" sådant skick, att bränslet omedelbart kan användas i pannan. Bränsleposten är också den del av värmekostnaden, som är underkastad de största förändringarna från år till år på grund av de klimatiska variationerna kring normalåret, vilka kunna uppgå till i— 20 procent. Dessa förändringar accentueras ytterligare därav, att bränslepriserna under onormala tider i regel fluktuera mera än övriga värmekostnadsfaktorer. I de fall då bränslepris och bränsleförbruk- ning sanrtidigt stiga eller sjunka, kunna givetvis avsevärda växlingar in- träffa.

Det är därför icke ägnat att förvåna, att fastighetsägaren i första hand önskar få bränsleposten reglerad genom klausul. Ett sådant önskemål mötes i allmänhet med förståelse från hyresgästernas sida, åtminstone då det gäl- ler merkostnaden på grund av stegrade bränslepriser. Däremot är det icke lika klart, om de förändringar i värmekostnaden, vilka förorsakas av klima- tet, böra hänföras till särskild klausul. Här stå två system mot varandra. Å ena sidan inklusivesystemet, enligt vilket hyresgästen i grundhyran betalar en värmekostnad, som får anses motsvara normalårets bränsleförbrukning. och där hyresgästen genom klausulen blott åtager sig att betala de på grund av prisstegring höjda bränslekostnaderna, medan hyresvärden fortfarande svarar för den med hänsyn till klimatet ökade bränsleåtgången, samt å an- dra sidan exklusivesystemet, enligt vilket hyresgästen erlägger de faktiska kostnaderna för varje är, oberoende av huru de uppkommit.

Olika delposter i värmekostnaden.

Av värmekostnadens olika delposter kan den faktiska bränslekostnaden erhållas lättare än någon annan. Trots detta har det emellertid vid införskaf— fandet av för de sakkunnigas under-sökning erforderliga uppgifter visat sig, att man i förvånansvärt många fall icke känt till fastigheternas bränsleför- brukning under tidigare år. Beträffande bränsleåren 1937/38 och 1938/39 har förhållandet varit gynnsammare, eftersom år 1940 en deklaration av- lämnades rörande bränsleförbrukningen under dessa år. I regel torde dock uppgifter kunna erhållas beträffande såväl bränslepris som förbrukning. Svårigheten ligger, såsom förut nämnts, i att fastslå vad som är den nor- mala bränsleförbrukningen.

Den näst största delposten i värmekostnaden är utgifterna för värme- anläggningens skötsel. Att erhålla tillförlitliga värden på denna kostnad är emellertid svårt, emedan avlöningen till portvakten eller gårdskarlen, som i allmänhet sköter eldningen, ofta icke är uppdelad på de olika göromålen, , såsom portvaktssysslorna, städningen och eldningen. Undantag från denna regel utgöra de fall, då kollektivavtalet mellan Sveriges fastighetsägares ar- betsgivareförbund och Svenska fastighetsarbetareförbundet tillämpas. I de' ' prislistor för olika orter, som äro fogade till detta avtal, upptages nämligen viss ersättning för olika sysslor. I ett stort antal fastigheter kommer dock'

• Sida 100
•  Original

detta avtal" icke till användning. Ofta äro fastighetsarbetarna oorganiserade, och portvaktsgöromålen och eldningen skötas som en bisyssla mot exempel- vis förmånen av fri bostad.

För den händelse eldningskostnaden icke kan noggrant bestämmas, "ris— kerar man vid en uppdelning av hyran i egentlig hyra och värmekostnad, att en del av ersättningen för portvaktssyssloma och städning kan komma att överföras till värmekostnaden. Kravet på en distinkt uppdelning av kostnaderna gör sig gällande vid tillämpningen både av en exklusive- och en inklusiveklausul.

Från fast-ighetsägarehåll har man tidigare, bland annat vid de förhand- lingar som fördes inför socialstyrelsen vid tillkomsten av styrelsens bränsle- klausuler, framfört bestämda önskemål om att merkostnaden för eldning och skötsel av värmeanläggningen skulle täckas av hyresgästerna" genom klausul. Anledningen härtill är att söka dels i denna kostnads relativa stor- lek, dels 1 den väsentliga stegring t,, som den undergått under senare är.

Fastighetsarbetarnas lönevillkor ha under senare år undergått en stor för- bättring. Till en del är denna förbättring att hänföra till förhållanden, som sammanhänga med krisen. Hit höra vissa tillägg för vedeldning samt de kristillägg, som utgå enligt ramavtalet och som försvinna vid en sänkning av index. I båda dessa fall föreligga sakliga skäl för att reglera kostnaderna genom klausul. Att de sakkunniga dock ej ansett sig böra förorda detta sam— manhänger med svårigheten att ur kostnadsökningen särskilja, vad som sam- manhänger med vedeldning o. dyl. Vidare är det ovisst, när sådana tider återkomma, att kristilläggen kunna helt försvinna. De sakkunniga ha, fram- för allt för att undvika en komplicerad klausul, icke velat medtaga några kostnader, som icke oundgängligen böra regleras genom klausul. Enkelheten bjuder, att dessa kostnader även i fortsättningen gäldas genom grundhyran.

I de fall då merkostnaderna för skötselarbetet hänföras till kostnader för kapning och intagning av ved i fastigheten, täckas dessa kostnader genom en det gällande klausuler helt eller delvis. Sålunda medgiver socialstyrelsens klausul, att till det noterade brä11slep1iset må läggas kostnaderna för vedens kapning och intagning i pannrummet intill ett belopp av en krona för kap— ning och 50 öre för intagning per m3.

Den del av löneförbättringen, som beror av en allmän höjning av fastig- hetsarbetarnas lönestandard, torde få betraktas såsom varande av strukturell natur och torde under inga omständigheter böra regleras genom en inklu- siv.eklausul Detta skulle nämligen medvelka till att klausulen bibehölles även sedan normala förhållanden inträtt.

Nämnas må, att fastighetsarbetarnas löner'icke undergått så stor' "reell stegring, som den nominella ökningen'angiv er. Detta sammanhänger därmed, att portvakternas bostäder, vilka förut varit undervärderade, numera blivit åsatta den allmänna hyresmarknadens priser.

Jämte de hittills angivna skälen finnes ett annat viktigt motiv. mot en'ut-

• Sida 101
•  Original

brytning av skötselkostnaden ur grundhyran. Om denna kostnad erläggesav hyresgästen vid sidan av hyran, medför detta, att hyresvärden kommer att få träffa löneavtal, för vars ekonomiska konsekvenser han icke har att svara. Löneutgifterna få betalas av tredje man, hyresgästen, och det är icke säkert, att hyresvärden alltid bevakar hyresgästens rätt med samma omsorg som om det gällt hans egen. Visar sig en lönefråga svår att lösa, faller kanske hyres- värden undan, eftersom han ändå slipper att betala. Argumenteringar i denna riktning ha icke heller saknats vid avtalsförhandlingar. _

Var och en som har att bidraga till vissa kostnader, bör kunna ställa krav på kontroll. Det är därför naturligt om hyresgästerna, när de skola betala skötselkostnaden vid sidan av grundhyran, fordra kontroll såväl beträffande de löner, som bjudas fastighetsarbetarna, som beträffande personvalet. Hyres- gästerna varken vilja eller kunna dock uppträda såsom avtalsslutande part vid förhandlingar med fastighetsarbetarnas organisationer. Med hänsyn sär- skilt till nu nämnda komplikationer, som uppstå om hyresgästerna direkt skola svara för dessa kostnader eller viss del därav, ha de sakkunniga an- sett, att skötselkostnaderna också i fortsättningen böra belasta grundhyran även i de delar som äro betingade av kristidens förhållanden.

Sotningskostnaden tillhör de kostnader, som under senare år undergått en icke oväsentlig stegring. Enligt de sakkunnigas undersökning utgör den genomsnittliga ökningen 30 procent (se tab. 19 sid. 79). Detta sammanhän- ger till största delen med övergången till vedeldning. Kostnaden är dock av den storleksordning, att den ej spelar någon större roll. Medtages icke sköt- selkostnaden i en reglering genom klausul, torde det icke heller finnas an— ledning att medtaga sotningskostnaden. Förhållandet är detsamma i fråga om diverse kostnader för slagghämtning, elektrisk ström till cirkulations- pump 111. m. .

Begreppet värmekostnad omfattar emellertid icke endast ovan nämnda kostnader utan även reparations- och underhållskostnader för uppvärm- ningsanordningarna. Vid en fördelning av värmekostnaden uppstår även frå- gan, om dessa kostnader skola tillhöra dem, som bibehållas i grundhyran, eller om de skola erläggas" vid sidan av denna.

Enligt det exklusivekontrakt, som användes i södra Sverige, uttages av hyresgästen en reparationsavgift, som är fixerad till 10 öre per m3 rumsvolym och eldningssäsong. Hyresvärden är icke skyldig att redovisa de verkliga reparationskostnaderna. Reparationsavgiften bestämdes till detta belopp re- dan vid exklusivesystemets införande i samband med förra världskriget, och några förändringar i denna avgift med hänsyn till växlingar i löner och ma- .terialkostnader ha sålunda icke ägt rum.

Principiellt sett bör visserligen reparations- och underhållskostnaden åvila den part, som har att svara för bränslekostnaden. Reparationer och förbätt— ringar medföra i regel en minskad bränsleförbrukning och därmed sänkta bränslekostnader. Det vore därför ganska naturligt, att hyresgästerna vid ett

• Sida 102
•  Original

exklusivesystem, då de direkt betala bränslekostnaderna,även finge svara för utgifter: av nyss nämnda slag. Från hyresvärdens sida kan icke förefin- nas något större intresse för kapitalutlägg i fråga om reparation och under- håll av detta slag, eftersom de icke giva honom själv någon behållning. Dettå kan medföra ett icke önskvärt fördröjande av erforderliga förbättringar Endast om det finnes ett bostadsöverskott, äro förhållandena annörlun'da, ty då föreligger konkurrens om hyresgästerna, och det gäller att redovisa .så låga värmekostnader- som möjligt. '

Vid övergång till ett exklusiv esy stem, som även omfattar reparatious— Och underhållskostnaden, föreligger risk, att en hyresvärd, som tidigare efter- satt underhållet av värmeanläggningen, på hyresgästernas bekostnad kan företaga en kanske dyrbar renovering av denna anläggning. Detta skulle man dock kunna förhindra genom att fastställa en maximigrän-s för reparations— kostnaden per år, så att hyresvärden finge svara för vad som överskrede denna gräns.

Även om vissa skäl sålunda finnas för att vid ett exklusivesystem för- lägga reparations- och underhållskostnaden utanför grundhyran, ha de sak— kunniga dock ansett, att detta förfaringssätt skulle medföra sådana svårig- heter, att kostnaden lämpligen bör bibehållas i grundhyran. lcke heller syste— met med en fixerad avgift för reparationer utan redovisningsskyldighet, vil- ket i och för sig vore det enda tänkbara, synes utgöra någon lämplig lösning av denna fråga. I ett inklusivesystem torde det icke vara möjligt att göra en fördelning av reparations- och underhållskostnaden mellan hyresvärd och hyresgäster. Man kan nämligen icke göra en uppdelning av denna kostnad, eftersom den icke har konti11ue1lig karaktär.

Ett konsekvent genomfört exklusivesystem skulle innebära, att kostna- derna saväl för lånta som för amortering av uppvärmningsanordningarna exkluderas och erläggas vid sidan av hyran. Dessa kostnader äro emellertid så intimt förenade med de övriga byggnadskostnaderna, att ett särskiljande av dem bör undvikas. I allmänhet har icke en så långt gående uppdelning ifrågasatts. Det torde icke heller ligga i fastighetsägarnas intresse att alltför mycket av en fastighets omkostnader frånskiljes grundhyran och erlägges vid sidan av denna. Kravet på kont1011 från hyresgästernas sida över fastig hetsförvaltni-ngen måste nämligen, såsom tidigare berörts, ökas för varje kostnad, som skall erläggas direkt av 11y1esgäster11a.

Av skäl som ovan anförts ha de sakkunniga ansett, att regleringen av värmekostnaden i särskild klausul endast bör omfatta bränslekostnaden. Dc sakkunnigas förslag kommer därför icke att utgöras av en värmekostnads- klausul utan av en bränslekostnadsklausul. En sådan klausul kan göras 1elativt enkel och llllfÖllltllf'. '

• Sida 103
•  Original

Fördelningsprineiper,

I det föregående har behandlats frågan om va»d'so"11"1'är att a'nSe "som det normala bränslebehovet oeh grundpris'et eller utgångspriset på bränsle Och därigenom 'den normala bränslekostnaden. Vidare ha de sakkunniga "kommit till den slutsatsen, "att av värmekostnaden endast bränslekostnaden bör regie- las genom särskild klausul, medan övrig a delkostnader även i fortsättningen böra erläggas genom grundhyran. Det återstår sedan att diskutera princi- perna för bränslekostnadens fördelning.

Man har härvid att välja tvä huvudlinjer, antingen en fördelning av kast- naderna efter den normala bränsleförbrukningen till det aktuella bränsle- priset eller en fördelning" av de faktiska bränslekostnaderna för varje år. Dessa bada vägar representeras av två system, nämligen inklusivesyStetnet, enligt vilket den norrnala bränslekostnaden ingår i hyran och hyrestillägg erlägges i förhållande till stegringen av priset "på den beräknade normal- kvantiteten bränsle, oavsett den faktiska åtgången, Och "exklusivesystemä. enligt vilket den verkliga bränslekostnaden betalas vid sidan av hyran. En mellanform utgöra de klausuler, enligt vilket den nounala bränslekostnaden ingår i grundhyran och bränsletillägg erlägges i förhållande till bränslepri- set men en slutreglering sker med hänsyn till de faktiska kostnader.na De sakkunniga ha för sin del icke funnit anledning att närmare ingå på en dylik blandtyp av bränsleklausul.

Innan fördelningsproblemet "upptages till närmare behandling, vilja "de sakkunniga beröra "den mycket viktiga frågan, huruvida och i "vad "mån en kostnadsfördelning kan åstadkomma en hyreSStegring, som annars icke skulle komma till stånd. Tr öghetslagenb Gör sig gällande även på hyresmark- naden, och en viss eftersläpning "av hyresnivån föreligger i regel vid föränd- ringar i den allmänna prisnivån. Från fastighetSägarehåll torde man i regel söka undvika allmänna uppsägningar med påföljande omflyttningar beh reparationskostnader. I den nuvarande situationen har emellertid denna tendens, som varit fullt klar, otvivelaktigt till största delen varit beröende på att fastighetsägareorganisatiOnerna känt sitt ansvar i samhällets allmänna kamp mot en inflation och uppmanat sina "medlemmar till återhållsamhet med allmänna l1y1'esstcgringar. Det kan därför i "ett läge som det inneva- 1ande med grundh'yror, som i stort "sett ligga kvar på den gamla nivån, och med 1 övrigt en kraftig stegring av de allmänna levnadskostnaderna,'u1"' hy- 1esgästsy npunkt Vara opsykol'ogiskt att förorda ett System, Som förutsätter ett fastställande av ny grundhyra genom "utbrytning av värmeköstnaden. Viss risk föreligger nämliwgen att en hyresvärd tager denna utbrytnings— process till förevändning för en justering av hyran, Som skulle gå "utövei "vad som "vöre skäligt med hänsyn till andra kostnadsstegringar, exempelvis 'i fråga om reparationer och övriga onera. Det är därför "angeläget, "att det mellan hvresv ärd och hyresgäst blir fullt klart, efter vilka grunder hyres-

• Sida 104
•  Original

värden verkställt uppdelningen av den gamla inklusivehyran, så att hyres- gästen kan bedöma om och i vilken utsträckning en ändring av hyresnivån i samband därmed skett.

Uppdelningen av en inklusivehyra i grundhyra och värmekostnad är i' själva verket i detta sammanhang den svåraste frågan. Det gäller här att göra uppdelningen så, att samma grundhyra som förut bibehålles eller att åt— minstone ingen förtäckt hyresändring kommer till stånd. Beräknas värme— kostnaden för högt, inträder vid övergång till exklusivesystemet en hyres- sänkning, och hyresvärden gör en förlust; beräknas värmekostnaden för lågt, innebär detta en hyresstegring, på vilken hyresgästen förlorar. Sedan en sådanuppdelning blivit gjord, erbjuder det däremot inga större svårig— heter att konstruera en klausul, som på ett både enkelt och rättvist sätt för- delar den utbrutn-a värmekostnaden. -

Den väsentligaste skillnaden mellan inklusive- och exklusivesystemet är, att hyresvärden i det förra svarar för de variationer i bränslekostnaderna, som förorsakas av milda och stränga vintrar, medan i exklusivesystemet hyresgästerna få svara härför. '

I de lokaluppvärmda lägenheterna betalar varje enskild hyresgäst för sin lägenhets uppvärmning och har sålunda möjlighet att själv reglera sin värmekostnad. Följden härav är att även variationen i bränslekostnaderna på grund av stränga och milda vintrar får bäras av hyresgästen. Under så- dana förhållanden kan man icke på förhand fastställa den sammanlagda kostnaden för hyra och uppvärmning. Detta har man emellertid lyckats med efter övergången till centraluppvärmning genom att hyresvärden över- tagit variationen i bränslekostnaden under olika vintrar. I hyran har in- räknats ett belopp för värmen, och man har övergått till inklusivesystemet.

Inklusivesystemet har många fördelar. Det tillgodoser hyresgästens önskan att i sin budget få hyresposten fixerad. Han vet vad han skall betala för varje månad eller kvartal och kan på grundval därav göra sina utgiftsberäk— ningar. Betydelsen av att få denna kostnad fastslagen torde framgå därav, att hyresposten i regel är den största samlade utgiften i familjebudgeten. Procentuellt sett relativt små ändringar i hyran kunna därför orsaka vissa olägenheter. Även om bränslekostnaden endast utgör en mindre del av hy- ran, är dock variationen i denna kostnad med hänsyn till olika års medel- temperatur så stor, att dess inverkan på hyran blir icke alldeles obetydlig. Avvikelserna från normalåret kunna uppgå till i' 20 procent, varför diffe- rensen utgör 40 procent. Om man såsom fastighetsägareföreningen i Stock- holm-angivit bränslekostnaden till åtta procent av grundhyran, skulle en va— riation mellan ovan nämnda yttergränser kunna medföra mer än tre procents skillnad i grundhyran. I de fall, där bränslekostnadens relativa andel i grund.- hyran är större än åtta procent, ökas givetvis skillnaden. De sakkunnigas undersökning utvisar, att det icke är ovanligt, att bränslekostnaden utgör 15—20 procent av grundhyran. (se tab. 15, 'sid. 73).

_. ”__-. ......

• Sida 105
•  Original

För att man skall komma ifrån förändringar i hyresbeloppet från år till år, har bränslekostnaden lagts in i grundhyran såsom ett medel-tal. Topparna i båda riktningarna ha skurits bort, och hyresvärden får stå risken av ökade kostnader vid en sträng vinter men får samtidigt tillgodogöra sig vinsten av de minskade bränslekostnaderna under en mild vinter.

—I exklusivesystemet har uppvärmningskostnaden utbrutits ur hyran med påföljd, att hyresgästerna få taga på sig den årliga variationen i bränslekost— naden. Någon säker förhandsberäkning av den totala årshyran kan sålunda icke göras vid tillämpningen av detta system, och hyresgästerna kunna få erlägga en ganska varierande hyreskostnad under olika år. Även om in» klusivesystemet kan emellertid sägas, att det under nuvarande abnorma för— hållanden icke tillåter en förhandsberäkning av hyran, därest kontraktet för- setts med bränsleklausul. Avvikelserna kunna dock härvid icke bliva så stora som vid exklusivesystemet. -

Intresset av ekonomisk och rationell värmehushållning _ och även varm- vattenhushällning _— ligger i de båda systemen hos olika parter. Vid till— lämpning av inklusivesystemet är hyresvärden intresserad av att värmekostä naden nedpressas till lägsta möjliga nivå, eftersom denna kostnad direkt erlägges av honom. Hyran är här fixerad, ehuru värmekostnaden varierar för hyresvärden. En minskning av bränsleförbrukningen genom lämpliga bränslebesparand'e åtgärder, såsom förbättrad isolering, modernisering och effektivisering av uppvärmningsanordningarna samt ekonomisk och rationell skötsel, medför ökad avkastning från fastigheten.

Hyresgästenå andra sidan har vid ett inklusivesystem icke något direkt intresse av att iakttaga sparsamhet, vare sig med värme eller varmvatten." Genom sådan sparsamhet minskas icke hyresgästens totala hyreskostnad liksom den icke heller ökar-vid en stegrad förbrukning i fråga om värme och varmvatten. Sett på lång sikt är det emellertid givet, att kostnaderna för överförbrukning av värme och varmvatten måste drabba hyresgästerna, då höga kostnader för dessa nyttigheter måste komma att påverka hyresnivån.

I exklusivesystemet har intresset för god värme- och varmvattenhushåll— ning överflyttats från hyresvärden till hyresgästerna kollektivt. Dessa senare skola sinsemellan fördela den faktiska värmekostnaden och torde därför ha fördel av att hålla förbrukningen på lägsta möjliga nivå. Att _här finnes en bred marginal för sparsamhet har visat sig i de fall, då värme- och varm- vattenmätare installerats. Erfarenheter från utlandet ha visat, att förbruk- ningen av bränsle och varmvatten i sådant fall kunnat sjunka högst väsent— ligt. Ur besparingssynpunk-t är det riktigare, att intresset av sparsamhet lig— ger hos konsumenten-hyresgästen än hos producenten—hyresvärden. Den sistnämnde har nämligen ej några större möjligheter att påverka den först— nämnde i fråga om hans förbrukningsvanor. ' ' '

Emellertid bör man icke överskatta det resultat, som kan uppnås med kol— lektiv sparsamhet." Någon direkt och mera påtaglig—nedgång i bränsleförbruk-

• Sida 106
•  Original

106 ningen torde icke bliva följden av en mera "allmän övergång till' exklusive— Systemet. Som exempel på att kollektiv betalning" av förbrukade'nyttigheter icke alltid leder till minskad förbrukning kan nämnas följande. I en fastig- het uppsattes en "gemensam mätare för mätning av den totala gasförbruk; ningen i hela huset. Hyresgästerna skulle sedan mellan sig fördela kostna- derna för denna förbrukning. Följden blev en våldsam uppgång i gasför- brukningen, som blev tre ä fyra gånger större än vad som kunde anses vara normalt. Då det gälle1 värme och vaimvatten torde man dock vid tillämp- ningen av exklusivesystemet kunna vinna åtminstone en viss återhållsamhet i förbrukningen.

Ovan nämnda förhållande sammanhänger därmed att, även 'om exklusive- systemet tillämpas, de enskilda hyresgästerna icke komma att erlägga den verkliga bränslekostnaden" för varje lägenhet. Uppgifter om den individuella förbrukningen av värme och varmvatten kunna icke erhållas utan mätare, och därför måste betalningen ske efter genomsnittsförbrukningen "per mått- enhet i fastigheten. I den mån olikheterna i värmeförbrukningen äro beroende på lägenheternas belägenhet i fastigheten (botten-, mellan- eller övervåning. n01r- eller Söderläge), synes detta system icke innebära någon orättvisa. Dr lägenheter, som på grund av _vtt'erläge äro särskilt värmekrävande, bidraga ju till att nedb1 mga värmebehovet för lägenheterna inuti huskroppen.

Däremot är det icke tillfredsställande, att en hyresgäst med stor förbruk- ning av värme och varmvatten skall gynnas på bekostnad av en hyresgäst med låg förbrukning; sedan må olikheterna bero på olika temperaturbehov, slöseri eller sparsamhet. Kanske anser en hyresgäst, som vill försöka ned— bringa bränsleförbrukningen, detta vara lönlöst, eftersom icke alla hyres- gäster bemöda sig i samma riktning, eller kanske iakttager en hyresgäst mindre återhållsamhet i sin—konsumtion, emedan han endast får svara för en ringa del av köstnaden för sin överförbrukning.

intet av de nämnda fördelningssåtten med bränsleklauSuler enligt inklu- sive- ellerexklusivesystemet giver full rättvisa åt den enskilde hyresgästen. Man är för varmvattnets bränslebehov i allmänhet bunden till 'ett grovt ge— nomsnitt, och även fördelningen av bränslekostnaden på olika lägenheter måste ske ganska schematiskt. Först efter införande av mätare, vilka re— gistrera den verkliga värme- och varmvattenförbrukningen i varje särskild lägenhet, når man rättvisa och hyresgästen får då ett mera påtagligt in— tresse av att iakttaga sparsamhet. Detta leder i regel till en betvdande ned- gång i bränsleförbrukningen.

, 'Den allvarligaste invändningen mot exklusivesystemet är emellertid "föl- jande. Om värmekostnaden helt överföres på hyresgästen, bortfalla till stor del de ekonomiska förutsättningar, som skulle "stimulera rationalisering i fråga om värmeproduktionen i" en byggnad. Hyresgästen kan icke inverka på eldningsarbetet eller på erforderlig modernisering eller på reparation och skötsel"av "värmeanläggningen. Även om fastighetsägaren måste anses ha

• Sida 107
•  Original

intresse av att omkostnaderna icke bli för stora för dem, som hyra i fastig- heten, har han dock icke de direkt påtagliga ekonomiska fördelarna av att bekosta förbättringar, eftersom han själv slipper bära "utgifterna för den onödiga bränsleåtgång, som exempelvis en dålig panna orsakar.

Det har vidare kunnat påvisas, att en förbättring av byggnadernas värme- isolering giver god räntabilitet. Om vinsten av en förbättrad värmeisolering tillföres byggmästaren och fastighetsägaren, skulle detta stimulera till för- bättrad standard av ny produktionen. Läggas däremot värmekostnaderna di- mkt på hyresgästen, bortfaller den ekonomiska anledningen till förbättring av isoleringen.

'För rationalisering är ekonomien i de flesta fall den mäktigast påverkande faktorn. Det kan därför synas betänkligt att upphäva denna faktor i en så stor ekonomisk sak som uppvärmningen av hyreshus. I synnerhet för pro— duktionen av nya bostadshus är detta en betydelsefull sak. Kostnaden "för bostadsbeståndets uppvärmning kan med nuvarande bränslepris beräknas vara lika stor som kostnaden för ett års normal nyproduktion av bostäder.

Ur nationalekonomisk synpunkt stå här stora värden på spel. Det synes också vara av vikt, att statsmakterna i större utsträckning än hittills ville stödja den tekniska forskningen och undervisningen på hithörande område.

Såsom framgår av redogörelse på annat håll ha hyresgästerna vid till- lämpningen av exklusivesystemet framställt vissa önskemål om kontroll över såväl äldre värmeanläggningar och deras skötsel sonttillkmnsten av nya anläggningar. Såsom på annat ställe'i betänkandet (sid. 115) framhålles, erbjuder emellertid anordnandet av en sådan kontroll för närvarande stora praktiska svårigheter.

Vid tillämpning av exklusivesystemet uppkommer från hyresgästernas sida önskemål 0111 kontroll icke endast beträffande värmeanläggningarna och deras skötsel utan även i fråga om de kvantiteter bränsle som inköpas och 'de priser som betalas därför. Under nuvarande förhållanden med reglering av bränslepriserna och _av handeln med bränsle torde emellertid riskerna för att bränsle inköpes till ofördelaktiga priser vara mycket små. Däremot ökas antagligen möjligheterna härför under normala tider med fri prissättning. Även manipulationer med de bränslekvantiteter, som uppgivas förbrukade. skulle kunna tänkas. Förmodligen torde sådana dock vara att hänföra till rena undantagsfall.

Det torde icke råda någon tvekan 0111 att inklusivesystemet under normala tider är det system, som bäst befrämjar den tekniska utvecklingen, samti- digt som det för både hyresvärd och hyresgäst är det bekvämaste och natur- ligaste. Då det emellertid nu närmast gäller att reglera bränslekostnaden under extraordinära förhållanden, ha de sakkunniga av olika skäl dock an- sett sig böra rekommendera exklusivesystemet.

Från såväl fastighetsägare- som hyresgästhåll har ofta framhållits, att man ansåge exklusivesystemet under nuvarande exceptionella förhållanden vara

• Sida 108
•  Original

att föredraga framför inklusivesystemet. Vid tillämpning av sistnämnda system uppstår kanske hos hyresgästen lätt den misstanken, att hyresvärden gör en extra förtjänst på bränsletilläggen, vilket kan skapa misstroende mel— lan parterna. Någon redovisning, som visar att tillägget endast täcker verk- liga merkostnader, har hyresvärden icke skyldighet att lämna. Särskilt öm- tålig blir situationen i tider, då hyresgästerna på grund av brånsleransonering och sträng vinter måste finna sig i en lägre rumstemperatur än vanligt och begränsad tillgång på varmvatten, samtidigt som bränslepriserna stegrats 'i sådan utsträckning, att den minskade bränsleförbrukningen icke kompen- serar bränsleprisets stegring. Hyresgästerna sakna ofta vid ett inklusive— system möjlighet att bedöma, i vad mån dessa olika faktorer inverka på bränslekostnaderna.

, Tillämpning av exklusivesystemet bidrager otvivelaktigt till en klarare gränsdragning mellan hyresvärdens och hyresgästens skyldigheter. Bränsle- kostnaden erlägges helt av hyresgästen mot veri-fikationer över de verkliga utgifterna. Några särbestämmel-ser med hänsyn till den invecklade ransone— ringen erfordras icke vid exklusivesystemet. Även om de tillägg, som utgå enligt inklusivesystemet, skänka rättvisa åt parterna, synas dock under nu rådande förhållanden psykologiska skäl jämte önskemålet om en enkel klau- sul tala för att en övergång temporärt äger rum till exklusivesystemet.

Det erbjuder ej några större svårigheter att företaga den utbrytning av bränslekostnaden ur en inklusivehyra, som erfordras för en övergång till exklusivesystemet. Man har två metoder att välja på, den ena enkel och den andra mera invecklad. Den ena bygger på den tidigare faktiska bränsleförr brukningen i fastigheten, medan den andra grundar sig på den förut om— nämnda byggnadstekniska värmeberäkningen.'Båda leda dock till ett rela- tivt tillfredsställande resultat. Däremot föreligger en icke oväsentlig risk för hyresstegring i samband med en övergång till exklusivesystemet, då denna övergång äger rum i en tid med tendens till hyresstegring.

De sakkunniga ha utgått från vissa principer för utbrytningen av bränsle- kostnaden och förutsätta, att utbrytningen sker efter dessa principer. Så länge en hyresregleringslag icke finnes, ankommer det emellertid på parterna att överenskomma om de grunder, efter vilka utbrytningen skall ske. De sakkunnigas exklusiveklausul upptager därför ej några bindande regler för utbrytningen av bränslekostnaden. Genom särskilda föreskrifter i klausulen torde man icke kunna förebygga risken av en hyreshöjning, som annars icke skulle kommit till stånd. De sakkumnga vilja emellertid understryka önsk- värdheten av att övergången till exklusivesystemet icke användes som anled— ning att framställa några krav på hyresökning. _

Då det gäller att bestämma bränslekostnaden för övergång till exklusive— systemet, ligger det i hyresvärdens intresse, att bränslekostnad-en upptages till lägsta möjliga belopp, emedan den efter utbrytningen återstående hyres— delen då blir större. Hyresgästens önskemål går givetvis i motsatta riktnin-

• Sida 109
•  Original

gen. Om det är fråga Om att tillämpa en inklusiveklausul, är hyresvärden däremot angelägen om att bränslekostnaden beräknas till högsta möjliga belopp, eftersom bränsletillägge't skall utgå på detta belopp.

Sedan utbrytningen väl blivit gjord, kan kostnadsfördelningen vid ex- klusivesystemet regleras med en ganska enkel klausul, eftersontslutuppgöi reise med hänsyn till de faktiska kostnaderna alltid skall äga rum. Den Värmeersättning, som erlägges under bränsle- eller hyresåret, har endast karaktär av förskottsbetalning och kan som sådan beräknas efter ganska summariska normer, som ge den ungefärliga bränslekostnaden. Man bör härvid tillse, att förskottsbetalningen beräknas så att hyresvärden om möj- ligt icke får något tillgodohavande hos hyresgästen vid bränsleårets utgång. Både psykologiska och andra skäl tala för att detta bör undvikas.

Den inverkan, som en bränsleransonering, användning av olika slags bränslen eller inskränkning i överenskommen varmvattenförsörjning har på bränslekostnaden, regleras genom en exklusiveklausul automatiskt vid slut- uppgörelsen. För att undvika alltför stora avvikelser mellan förskottsbetal- ningen och den verkliga bränslekostnaden bör dock vid beräkningen av för— skottsbetalningen hänsyn tagas till den tilldelning av olika bränslen, som erhålles, samt till inskränkning i varmvattenförsörjningen.

Särskilt värdefullt är, att man genom exklusivesystemet, om varmvatten- försörjningen är likartad inOm alla lägenheter i huset, får en relativt not,- grann fördelning mellan hyresgästerna av de kostnadsbesparingar, som i Varje särskild fastighet göras på grund av totalt eller partiellt varmvatten- förbud. De medelvärden på varmvattenkostnaden, som alltid måste begagnas vid ett inklusivesystem samt vid exklusivesy stemet då varmvattenförsörjnin- gen icke är likartad" 1 hela fastigheten, innebära ofta icke oväsentliga av vikel- ser från verkligheten.

Inklusivesystemet kräver en ganska invecklad klausul för att bliva rätt- visande. Eftersom det bränsletillägg, som utgår enligt en sådan klausul, i regel icke har karaktären av förskottsbetalning utan utgör definitiv ersätt- ning, måste beräkningarna göras med största möjliga hänsyn tagen till de priser, till vilka bränslet köpes, de olika bränsleslag, vilka komma till an- vändning, och den varmvattenförsörjning, som är för handen. En reglering med hänsyn till ransonering av bränslet kan däremot äga 1u1n först efter bränsleårets utgång, då ransoneringens storlek blivit känd.

En övergång från fixerad hy ra till en varierande innebär en ganska väsent- lig omläggning, och det kommer förmodligen att kräva en viss tid, innan parterna hunnit vänja sig vid det nya systemet.

En tillämpning av exklusivesystemet kräver i princip, att exklusiveklau- suler gälla för samtliga hyresgäster i en' fastighet. Visserligen är det tänk- bart, att hyresvärden i förhållande till vissa hyresgäster, för 'vilka exklusive- klausul' icke gäller, själv inträder ochbs'varar'för å dern eventuellt belöpande merutgift eller att hyresvärden, om enligt för dessa hyresgäster gällande

• Sida 110
•  Original

klausuler större bränsleavgift utgår än enligt exklusiveklausul, själv behål- ler överskottet. En dylik sammanblandning av exklusivesystemet med in— klusivesystemet torde dock regelmässigt medföra vissa svårigheter. Exklu— sivesystemets stora fördelar komma därför l1e1t'till sin rätt först då det- samma kan införas för hela fastigheten. '

Svårigheten att få till stånd exklusiveklausul för samtliga hyresgäster i ett hus torde understundom vara ganska betydande. Det förekommer nämligen icke sällan, att hyreskontrakten inom en och samma fastighet till en del äro uppsägbara till den 1 april och till en del till den 1 oktober. Största svårig- heten torde emellertid uppstå för sådana fastigheter, som innehålla butiks- lokaler. I mycket stor utsträckning äro nämligen dessa uthyrda mot fler— årskontrakt, vilket medför, att exklusiveklausul icke kan inryckas i dessa kontrakt förrän efter en längre tid. En förhållandevis lång övergångsperiod torde därför i många fall krävas för ett fullständigt genomförande av exv- klusivesystemet.

Slutsatser.

De sakkunniga ha icke ansett något av de här diskuterade systemen, vare sig det hittills allmänt använda inklusivesystemet eller exklusivesystemet, vara det andra så överlägset, att det utan vidare och för alla förhållanden kunnat ensamt rekommenderas av de sakkunniga. Båda systemen ha sina förtjänster och sina brister. Inklusivesystemet är under normala förhållan— den säkerligen det naturligaste. Erfordras icke någon reglering, så att av- drag eller tillägg till den fastställda hyran behöver göras, är detta system det enklaste för såväl hyresvärd som hyresgäst. Härtill kommer den viktiga synpunkten, att inklusivesystemet icke äger exklusivesystemets utvecklings- hämmande karaktär.

När de sakkunniga trots detta anse sig böra för närvarande i första hand förorda en tillämpning av exklusivesystemet, har anledningen varit, att man med en bränsleklausul enligt detta system på ett enkelt och rättvisande sätt kan reglera sådana kristidsförhållanden som varmvattenförbud, bränsleran- sonering, eldning med ersättningsbränslen samt större förändringar i bränsle-. priserna. Att därmed variationerna i bränslekostnaden på grund av milda och kalla vintrar överflyttas på hyresgästerna, ha de sakkunniga icke till— mätt någon avgörande betydelse, under förutsättning att utbrytningen av- bränslekostnaden ur grundhyran blivit gjord efter riktiga principer. Härvid ha de sakkunniga förutsatt, att de i denna utredning angivna riktlinjerna för utbrytning skola följas. Exklusivesystemet tillgodoser parternas önskee mål om en skarpare avgränsning mellan hyresvärdens och hyresgästens skyldigheter med avseende på bränslekostnaderna.

De sakkunniga vilja emellertid ytterligare understryka, att det varit med viss tvekan de ansett sig höra i första hand rekommendera exklusivesyste— met av den anledningen, att detta system icke befrämjar utvecklingen inom

• Sida 111
•  Original

byggnads och .värmetekniken. Såväl privatekonomiskt som nationalekono- miskt kan detta förhållande sett på lång sikt medföra stora förluster. '

I själva verket anse de sakkunniga, att exklusivesystemet icke lämpligen. bör användas annat än under nu rådande exceptionella, förhållanden. Under, normala tider,. då bränsleimporten icke längre hindras genom avspärrning och då bränslepriserna avvägts efter fredliga förhållanden, synes exklusive-. systemet böra avvecklas och en återgång äga rum till det gamla systemet med en överenskommen hyra, som utan klausul inkluderar ersättningen för värme och varmvatten.

Med sitt förord för exklusivesystemet under nuvarande förhållanden ha de sakkunniga likväl icke på något sätt velat uttala en förkastelsedom över inklusivesystemet. Dess mera invecklade konstruktion talar dock, jämte de skäl som ovan i övrigt angivits, för att exklusivesystemet i första hand nu bör komma till användning. Även med ett inklusivesystem är det emellertid möjligt att på ett fullt tillfredsställande sätt reglera bränsleersättningen också under nuvarande komplicerade ransoneringsförhållanden.

Ingen av de nu nämnda lösningarna av frågan om värmekostnadens för— delning ger emellertid rättvisa i den omfattning som mätningsförfarandet. Till sin natur förutsätter fördelningen av bränslekostnaden efter uppmätt värme och varmvatten ett exklusivesystem, varför metoden även äger detta systems utvecklingshämmande karaktär. Denna olägenhet torde emellertid . kunna övervinnas genom att utvidga värmemätningen till att även omfatta ; fastställandet av anläggningarnas verkningsgrad; en åtgärd, som synes tek- 1 niskt genomförbar.

De sakkunniga vilja därför för framtiden rekommendera en övergång i

: största möjliga utsträckning till systemet med mätning av värme och varm— , vatten. Den orättvisa, som ligger i att lägenheterna äro olika värmekrävandc,

beroende påderas belägenhet i huset, bör utan större svårigheter kunna elimineras vid hyressättningen eller vid beräkningen av kostnaderna för det förbrukade värmet.

De sakkunniga ha emellertid trots nu och tidigare nämnda fördelar icke ansett sig kunna rekommendera en allmän och omedelbar övergång till värme- och varmvattenmätning såsom lösning av värmekostnadens fördel— ningsproblem i innevarande situation. Detta sammanhänger med följande orsaker. Först och främst finnes med hänsyn till råvarutillgången och in—_ dustriens kapacitet för tillfället ingen möjlighet att anskaffa erforderligt antal mätare. Vidare skulle krävas en icke obetydlig kapitalinvestering, som hyresvärdarna i allmänhet icke frivilligt skulle vilja och i många fall icke heller kunna åtaga sig, låt vara att kostnaderna i det långa loppet skulle täckas av gjorda bränslebesparingar. Genom skyddsrumsbyggen m. ni. ha ; omkostnaderna för fastigheterna under de senare åren legat på en relativt * hög nivå och torde därför knappast böra ytterligare höjas med installations—

kostnader för mätare.

• Sida 112
•  Original

"Såsom tidigare nämnts bliva installationskostnaderna för mätare ganska höga, i all synnerhet då det gäller redan uppförda hus. I fråga om hus, som skola byggas, torde dock uppvärmnings- och varmvattenanordningama kunna planeras så, att införandet av mätare väSentligt förbilligas. Man mä också betänka, att den tekniska utvecklingen beträffande ifrågavarande mä- tare endast befinner sig i begynnelsestadiet. Det finnes anledning att för- moda, att mätningsförfarandet genom nya konstruktioner och uppfinningar skall nå större fulländning och tillförlitlighet, samtidigt som förenkling och massproduktion av mätare bidraga till att framställningskostnaderna i fram— tiden knnna sänkas.

Frågan om laglig reglering av bränslekostnaden.

De sakkunniga vilja föreslå, att någon av de klausuler, som de sakkunniga utarbetat, skall komma till användning i de fall, då hyreskontrakt i fort- sättningen skall förses med särskild bränsleklausul. Mycket skulle vara vun- net, om enhetlighet kunde vinnas på detta område och de många hittills före- kommande klausulerna kunde försvinna och avlösas av en enhetlig typ.

De sakkunniga dela den uppfattning i frågan om en laglig reglering av värmekostnaden, som socialstyrelsen givit uttryck åt i sitt utlåtande den 10 maj 1941 över hyresgästernas riksförbunds skrivelse den 11 mars 1941. So- cialstyrelsen anförde där, att ett införande av lagbestämmelser, som regle- rade bränslekostnaderna, svårligen kunde tänkas annat än i samband med lagstiftning rörande allmän hyresreglering. Det avgörande skälet härtill vore, att en tvångsvis genomförd begränsning av kostnaden för bränslet icke kunde förväntas bliva effektiv, så länge möjlighet funnes för hyresvärdarna att genom höjningar av själva grundhyran hålla sig mer eller mindre skades- lösa för uppkommande prisstegringar å bränslet eller eljest ökade eldnings- kostnader.

Skullc en hyresreglering komma att genomföras, äro betingelserna fyllda för att man skall kunna lagligen reglera ersättningen för värme och varm- vatten. De sakkunniga anse principiellt, att en sådan reglering bör komma till stånd i samband med att en hyresregleringslag införes. Samma skäl tala härför som nyss anförts som motiv för att man icke kan lagligen reglera bränslekostnaden utan samband med en reglering av hyran. Innebörden härav är, att en hyresreglering kan bliva illusorisk, om man fortfarande läm- nar frihet åt parterna att bestämma om sättet för bränsleersättningens er- läggande. En hyresvärd skulle i så fall äga möjlighet att beräkna bränsle- kostnaden så, att han erhölle kompensation för vad han förhindrats att taga ut i hyra. Möjligheten härtill bör förhindras, även om man kan säga sig, att en sådan manipulation endast skulle förekomma i ett ringa antal fall. Er- inras må, att läget på hyresmarknaden för närvarande är sådant, att hyres—

• Sida 113
•  Original

gästerna på åtskilliga orter icke äga möjlighet att utan stöd av lagliga bestämmelser motsätta sig de förslag till uppgörelse, som kunna framläggas av hyresvärden.

En hyresregleringslag kan utformas på många olika sätt. Olika principer för ingripande i fråga om hyresnivån måste medföra, att bestämmelserna om bränsleersättningen få däremot svarande innehåll. Om man antar, att , lagen skulle medgiva rätt för Kungl. Maj :t att centralt lämna föreskrift om i rätt för hyresvärdarna å vissa orter att i anledning av stegring å omkost- naderna höja hyran med vissa procent, måste man också se till att denna höj- ning appliceras på hyror, som innefatta samma omkostnader. Har exempel- vis reparationsposten stigit i sådan utsträckning, att en höjning av grund- hyran skulle vara befogad med viss procent, kan en föreskrift härom icke utan vidare tillämpas på sådana kontrakt, där en del av reparationskostna- den betalas av hyresgästerna i exklusiveklausul. Erinras må, .att den i södra Sverige förekommande exklusiveklausulen innefattar viss ersättning ej blott för bränslet utan även för reparationer, skötsel av värmeanläggningen och sotning. Detta exempel visar, att man under nu nämnda förutsättning måste kräva, att Kungl. Maj:t centralt fastställer normerna för utbrytning ur in- klusivehyra av den del, som skall motsvara kostnaderna för uppvärmning och varmvatten och som skall gäldas i särskild ordning. Detta gäller ut- brytning av bränsleandelen ur en gammal inklusivehyra för övergång till * såväl exklusiveklausul som en annan typ av inklusiveklausul än den som till— lämpas mellan parterna. Även ett annat och mycket viktigt skäl talar för att normerna för utbrytningen av bränsleandelen fastställas. Det är nämligen mycket lätt för en hyresvärd att, om han har fria händer härvidlag, på detta sätt förskaffa sig en förtäckt hyreshöjning. Som de sakkunniga i annat sam- manhang redan anfört, uppstår nämligen en hyreshöjning, om man vid över— gång från inklusivekontrakt till exklusivekontrakt beräknar bränsleandelen för lågt.

Om man sålunda närmast kan motivera önskemålet om ett centralt fast- ställande av normerna för bränsleandelens utbrytning ur en inklusivehyra med att man eljest icke kan centralt bestämma den procentsats, med vilken grundhyran vid inträffade stegringar i omkostnaderna skall kunna höjas, är det i stället mera principiella skäl, som tala för att Kungl. Maj :t centralt skall godkänna de typer av bränsleklausul, som skola få användas i fortsätt- ningen. Här böra de synpunkter få vara avgörande, som de sakkunniga nyss anfört om att en reglering av hyresnivån kan bliva illusorisk, om man icke samtidigt reglerar formen för bränsleersättningens bestämmande.

Även om de sakkunniga alltså förorda, att Kungl. Maj:t skall fastställa både normerna för en utbrytning av bränslekostnaderna och själva bränsleklau- sulerna, vilja de sakkunniga dock härmed icke hava sagt, att de äro beredda att förorda en kriminalisering av ett fortsatt användande av någon hittills förefintlig klausul. De flesta av de nuvarande klausulerna giva i många fall

• Sida 114
•  Original

ett tillräckligt rättvist resultat. Olägenheten är, att avvikelserna i vissa en- skilda fall kunna bli allt för stora. Fastighetsägareföreningens i Stockholm klausul kan sålunda vara rättvis beträffande ett hus, giva för mycket åt hyresvärden i ett annat hus och för litet i ett tredje. I intet av de båda sista fallen hava parterna, då de överenskommit att tillämpa— denna klausul, avsett annat än att söka skapa rättvisa. Det torde under sådana förhållanden vara alldeles för vanskligt att tvångsvis med en gång föreskriva, att någon av de nya klausulerna skall tillämpas. För att få en såvitt möjligt smidig reg- lering, torde det vara lämpligt, att de blivande hyresnämnderna befullmäk— tigas att antingen generellt för orten eller i det individuella fallet föreskriva, att någon av de nya klausulerna skall tillämpas. Har sådan föreskrift läm- nats men likväl icke efterkommits, torde hyresvärden böra förpliktas att återgälda vad han uppburit för mycket i bränsleersättning. Någon straff- bestämmelse torde dock icke böra införas för överträdelse av lämnad före- skrift angående tillämpning av viss bränsleklausul i vidare mån än om den tillämpade klausulen kan anses innebära förtäckt hyresökning.

De sakkunniga förutsätta, att någon av Kungl. Maj:t godkänd klausul skall tillämpas i alla de fall, då ett hyreskontrakt uppsagts för reglering av hyran eller ändring beträffande bränsleklausulen. Ett generellt medgi- vande från Kungl. Maj:t om höjning av hyresnivån med visst procenttal bör alltså icke få tillämpas i något fall utan att övergång samtidigt sker till godkänd bränsleklausul. Detta följer direkt av vad de sakkunniga förut anfört om nödvändigheten att sammankoppla en reglering av hyran med en reglering av bränslekostnaden.

Däremot kan man vara mera tveksam i fråga om rätten att fortsätt— ningsvis använda befintlig klausul i de fall, då någon ändring i kontraktet ej ifrågasatts av någondera parten. Olika fall kunna här tänkas.

Om en hyresregleringslag icke medgiver, att hyresnämnderna få pröva nu utgående hyror, är det naturligast och även riktigast, att parterna skola äga befogenhet att bibehålla sitt kontrakt i alla delar och därmed även en i kontraktet ingående bränsleklausul. Detta gäller naturligtvis endast under förutsättning, att någon höjning av hyran icke ifrågasättes.

Om hyresregleringslagen däremot skulle öppna möjlighet för hyresnämn- den att ingripa även mot redan utgående hyror, exempelvis i de fall då hyran för en lägenhet ligger avsevärt över den allmänna hyresnivån i orten, torde möjlig-het böra beredas nämnden att ingripa även mot en bränsleklausul, som är fogad vid kontraktet. Samma förutsättning bör dock gälla för ingri- pande mot bränsleklausulen som för ingripande mot hyran. Om den vid kontraktet fogade klausulen icke kan anses lämna ett missvisande resultat, bör nämnden alltså icke kunna föreskriva, att klausulen skall ersättas med en av Kungl. Maj:t godkänd klausul i andra fall än då kontraktet uppsagts för reglering i ett eller annat avseende.

De sakkunniga vilja slutligen beröra ett specialfall, då hyresnämnden

• Sida 115
•  Original

synes böra äga befogenhet att vidtaga en jämkning i de regler, som i special- motiveringen angivits för beräkning av bränslekostnaderna. Hyresnämnden synes nämligen böra ha rätt att bestämma ett annat grundpris på bränslet än det som skulle gälla enligt de av de sakkunniga uppställda reglerna, för den händelse en hyresvärd tidigare av tillmötesgående mot sina hyresgäster icke uttagit bränsletillägg eller höjt hyran. Hyresvärden skulle därigenom kunna komma i ungefärligen samma ställning som om han tidigare företagit någon av dessa åtgärder.

Kontrollåtgärder.

Samhället har, i synnerhet under förhållanden som de nuvarande, då importen av bränsle är begränsad och våra egna bränsletillgångar äro hårt ansträngda, ett betydande intresse av att bränsleförbrukningen hålles så låg som möjligt. Som i annat sammanhang omnämnes, kräver bostadsupp- värmningen under normala tider mellan 200 och 300 miljoner kronor om året. Nu torde beloppet ligga omkring det dubbla. Frågan har alltså en stor nationalekonomisk betydelse. Utan överdrift kan man säga, att. möjlig- heterna till besparingar äro stora på detta område. Till en början är det givet, att mycket kan vinnas genom en förbättrad isolering av husen och genom att återgå från lyxen med allt för stora glaspartier till ett mera förnuftigt byggnadssätt. Vidare är det av vikt, att teknikens vinningar fullt ut beaktas vid utformandet av vårmeanläggningarna. Skötseln av dessa anläggningar har dessutom mången gång lämnat mycket övrigt att önska. Slutligen har, innan prisstegringen på bränsle ägde rum och ransoneringen kom till, ett slöseri med värme förekommit i stor omfattning.

En kontroll från samhällets sida, utöver de tekniska kraven på själva huskroppen, kan omfatta dels tillkomsten av värmeanläggningarna, dels dessa anläggningars fortsatta underhåll och skötsel. Den tekniska kon- trollen av värmeanläggningens tillkomst ligger i linje med den offentliga kontrollen inom andra områden av byggnadstekniken. De sakkunniga ha också undersökt möjligheterna att utvidga kontrollen över byggnadernas tillkomst till att omfatta även uppvärmningsanordningarnas konstruktion och utförande. Härvid skulle det ligga närmast till hands, att byggnads- nämnderna erhölle i uppdrag att vid granskningen av byggnadsritningar även kontrollera och godkänna uppvärmningsanordningarnas utformning.

De sakkunniga äro fullt medvetna om önskvärdheten av en offentlig teknisk kontroll över värmeledningssystemens tillkomst och utförande, i synnerhet om bränslekostnaderna genom en allmän övergång till exklusive- systemet överflyttas direkt på hyresgästen. Trots detta ha de sakkunniga emellertid av praktiska skäl icke kunnat föreslå några kontrollåtgårder. Byggnadsnämnderna sakna nämligen i allmänhet tillgång till fackutbildad personal för dessa kontrolluppgifter. Icke heller utanför byggnadsnämn-

• Sida 116
•  Original

derna finnes kvalificerad arbetskraft för en mera omfattande värmeteknisk kontroll. De konsulterande värmetekniska ingenjörerna uppgå i hela lan- det blott till ett 50-tal, varav hälften i Stockholm.

Emellertid torde åtskilligt kunna ernås redan genom att byggnadsnämn- derna i allmänhet skärpa kravet på byggnadernas isolering. Här finnas möjligheter till bränslebesparande åtgärder, vilka ej alltid i tillräcklig om- fattning hittills beaktats. Dessutom vilja de sakkunniga förorda en effektiv upplysnings- och utbildningsverksamhet dels för personer, som åtaga sig utförandet av värmeanläggningar, dels för värmeledningsskötare.

Det har sålunda icke visat sig möjligt att ordna en teknisk kontroll ens för de nytillkommande värmeanläggningarna. En offentlig kontroll, om- fattande samtliga anläggningars underhåll och skötsel, torde under sådana förhållanden icke kunna genomföras. De sakkunniga ha därför saknat anledning att närmare ingå på frågan om utformningen av en sådan kon- troll, om den också i och för sig skulle vara befogad.

Även hyresgästerna ha intresse av att värmeanläggningarna erhålla en tillfredsställande utformning samt underhållas och skötas väl. Här ligger icke enbart ett nationalekonomiskt utan även ett privatekonomiskt intresse bakom. En övergång till exklusivesystemet innebär, att ansvaret för bränsle- kostnaderna direkt åvilar hyresgästerna.

Detta blir ur praktisk synpunkt liktydigt med att hyresvärden för hyres- gästernas räkning och på deras bekostnad åtager sig att ombesörja upp- värmningen av fastigheten. Under dylika förhållanden ha hyresgästerna helt naturligt ett berättigat intresse av att erhålla möjlighet att kontinuer- ligt kontrollera, att uppvärmningen ombesörjes på sådant sätt, att bränsle- kostnaden icke blir högre än nödvändigt. Hyresgästernas intresse av kon- troll i nu berörda hänseende förstärkes ytterligare därav, att hyresvärden själv icke har samma intresse av att bränsleförbrukningen hålles på lägsta möjliga nivå som när bränslet inkluderas i hyran; i varje fall icke när för- hållandena på hyresmarknaden äro sådana, att någon svårighet att få lägenheter uthyrda ej föreligger. Särskilt framträdande blir hyresgästernas intresse av kontrollen, om bränslekostnaderna på grund av extraordinära . förhållanden undergått en avsevärd stegring.

Även vid tillämpningen av inklusivesystemet borde hyresgästen ha in- tresse av en rationell värmehushållning, eftersom höga värmekostnader i sista hand få betalas av honom genom en stegring av hyran. Att ett så- dant intresse icke direkt manifesterats är beroende på att bränslekostnaden icke direkt åvilar hyresgästen.

Hyresgästens intresse av kontroll vid tillämpning av exklusivesystemet av- ser i allmänhet,

a) att hyresvärden haft de utgifter för bränsleanskaffning, som påföras hyresgästerna, samt att hyresvärden vid anskaffning av bränslet behörigen iakttagit hyresgästernas intressen,

• Sida 117
•  Original

b) att hyresvärden håller värmeledningssystemet, fastighetens” värmeiso— lering etc. i sådant skick, att bränsleåtgången icke blir onormalt stor, samt att värmeanläggningen skötes på ett rationellt sätt.

Beträffande önskemålen under a) förutsätta de sakkunniga, att hyres- värdarna icke ha något att invända mot att hyresgästerna icke endast vid slutregleringen utan även under löpande bränslesäsong få taga del av räk- ningarna på bränslet och följa vad kostnaderna uppgå till. Härför erford- ras inga särskilda anordningar. Möjligen kan ,man tänka sig, att hyresgäs— terna utse särskilda delegerade för att taga del av bränsleräkningar och bränsleförbrukning. Några bestämmelser härom torde dock varken böra eller behöva lämnas utöver vad klausulen angiver. _

Däremot torde särskilda bestämmelser om rätt för hyresgästerna att utöva kontroll över värmeanläggningens skötsel och underhåll eller fastighetens värmeisolering icke böra inflyta i en exklusiveklausul. Ett intagande av dylika bestämmelser i klausulen skulle kunna giva anledning till onödiga tvister mellan hyresvärd och hyresgäst, varigenom det goda förhållande som i allmänhet råder mellan parterna skulle kunna äventyras. Om man sam- manbinder exklusivesystemet med en omfattande kontroll av ifrågavarande slag, komme för övrigt detta system säkerligen ej att vinna förtroende hos fastighetsägarna och få någon större tillämpning.

Visa sig bränslekostnaderna i en fastighet av en eller annan orsak bli onaturligt höga, kan man utgå från att hyresvärd och hyresgäster i första hand förtroendefullt diskutera härmed sammanhängande frågor och i sam- förstånd söka åstadkomma en ändring. För att erhålla en närmare analys av de fel och brister, som eventuellt förefinnas, kan det vara lämpligt att parterna enas om att tillkalla opartisk sakkunnig för att göra en värmetek- nisk undersökning eller för att verkställa kontinuerlig kontroll över värme- anläggningens skötsel. Det är emellertid av vikt att från början klarlägga, vem som härvid skall svara för kostnaderna.

Om denna väg icke är framkömlig utan tvist uppstår, ha parterna möj- lighet att vända sig till hyresmedlingsnämnden. En sådan nämnd har på sistone tillsatts på allt flera platser. Blir övergången till exklusivesystemet

, mera allmän, är det av vikt, att hyresmedlingsnämnder finnas att tillgå. Om en hyresregleringslag utfärdas, komma i varje fall lokala hyresnämnder att tillskapas på de håll, där en instans mellan fastighetsägare och hyresgäst är behövlig.

På platser, där parterna äro organiserade, lösas ofta frågor rörande bränsle— kostnaden genom partsorganisationerna. Detta har visat sig vara ett ratio- nellt och lämpligt förfaringssätt, som även i fortsättningen torde böra till-

» lämpas.

De sakkunniga ha även diskuterat möjligheten av att genom en maxime- ring av bränslekostnaderna vid tillämpning av exklusivesystemet befria hy- resgästen från att svara för onormalt höga kostnader, som föranletts av

• Sida 118
•  Original

värmeledningssystemets eller fastighetens bristfälliga skick, värmelednings- skötarens inkompetens m. m. En gränsdragning mellan normala och onor- mala kostnader har emellertid icke visat sig möjlig att göra. Ett förfarings- sätt som det nu skisserade skulle även innebära en avvikelse från exklusive- systemets grundläggande principer och skulle i hög grad komplicera klausu- lens användning. De sakkunniga ha därför icke ansett sig kunna förorda en uppdelning av onormalt höga bränslekostnader i en del som betalas av hyres- värden och en del som betalas av hyresgästen. I dessa fall bör den av de sakkunniga ovan anvisade vägen beträdas.

Varmvatten.

Bränslebehovet för varmvatten i olika fastigheter är mycket svårt att fast- ställa. Dock måste detta ske vid tillämpningen såväl av inklusivesystemet för att bestämma ersättningen för uteblivet varmvatten som av exklusive- systemet för att fördela varmvattenkostnaderna i ett hus, där varmvatten- försörjningen ej är likartad i alla lägenheter. Någorlunda säkra värden på bränsleförbrukningen för varmvatten kunna endast erhållas, där särskild varmvattenpanna finnes. Även i sådana fall förekommer dock endast i undantagsfall en bokföring, som skiljer på bränsleförbrukningen för upp- värmning och för varmvatten.

Ett av syftemålen med de sakkunnigas undersökning av den faktiska bränsleförbrukningen i olika fastigheter har varit att utröna, om man ge- nom att jämföra bränsleförbrukningen i hus med och utan varmvatten skulle kunna erhålla några säkrare värden på bränslebehovet för varmvat- ten. De sakkunniga ha därför försökt göra urvalet av fastigheter till under- sökningen så, att hus såväl med som utan varmvatten blivit representerade. För Stockholms vidkommande har det varit svårt att erhålla centralupp- värmda hus, vilka icke äro försedda med Varmvatten. Beträffande övriga orter, som undersökningen omfattar, har det varit betydligt lättare, och ett flertal hus utan varmvatten har här också medtagits.

Det har emellertid visat sig omöjligt att draga några säkra slutsatser rörande bränslebehovet för varmvatten genom att taga skillnaden mellan bränsleförbrukningen i hus med varmvatten och i hus utan. Undersöknin- gen har givit vid handen, att en rad faktorer inverka på bränsleförbrukningen i sådan utsträckning, att tillförlitliga värden på denna väg icke kunna er- hållas.

De sakkunniga ha på grund av rådande varmvattenförbud icke haft möj- lighet att göra någon särskild undersökning rörande bränsleförbrukningen för varmvatten.

De sakkunniga ha därför såväl i sin undersökning som vid utarbetandet av de till betänkandet fogade bränsleklausulerna måst använda sig av de

• Sida 119
•  Original

———55,9% ————————————————————

; rät—läng; 5.3]; _______________ 7,1;—

25

200 ;o 20' " sa'= lao ' 150 ' 60" 70 80 90 An/a/ undersök/a fbs/iqhe/er

Fig. 14. Bränsleförbrukningen för varmvatten helt år i fastigheter i Stockholm.

värden på bränsleförbrukningen för varmvatten per eldstad och normalår, som erhållits genom förut tillgänglig statistik och tidigare undersökningar.

Enligt en av H. S. B. i Stockholm förd statistik utgjorde bränsleförbruk- ningen för varmvatten i 27 kokseldade fastigheter år 1937 i medeltal 33'7 procent av totala förbrukningen omräknad till normalår. Motsvarande värde för 22 koleldade fastigheter utgjorde 35'2 procent. Vid en inom in- dustrikommissionen utförd undersökning av 25 fastigheter i Stockholm har koksåtgången visat sig utgöra 31 procent av den totala bränsleåtgången. En av fastighetsaktiebolaget Drott, Stockholm, förd statistik visar en bränsleförbrukning av 330 procent av fastigheternas totala bränslebehov.

Bränsleförbrukningen för varmvatten varierar starkt mellan mycket vida gränser, vilket torde. framgå av fig. 14 (ovan), som utgör en samman- ställning av ovan anförda värden. Avvikelserna från medeltalet accen- tueras därav, att även bränsleförbrukningen för uppvärmning är mycket olika i skilda hus.

I den av svenska gasverksföreningen år 1940 utgivna »Handbok för värmeledningsskötare» anföres: »Koksförbrukningen för varmvattenbered- ningen brukar utgöra c:a 25—40 % av den totala koksförbrukningen. Vid hyreshus med smålägenheter och många badrum ligger detta värde oftast omkring 35 %.»'

På grundval av nu angivna värden antogs i socialstyrelsens båda bränsle- klausuler den årliga koksförbrukningen för varmvatten till 30 procent av

• Sida 120
•  Original

den totala koksförbrukningen för värme och varmvatten i Stockholm. Efter- som sistnämnda förbrukning beräknades till 20 hl koks per eldstad, skulle på varmvattnet komma 0'3X20=6 hl. Då bränslebehovet för varmvatten är oberoende av olikheter i bränslebehovet för uppvärmning, har värdet 6 hl koks kunnat användas över hela landet. Detta värde hänför sig till lägenheter, försedda med både badrum och tappställen. För lägenheter med duschrum och tappställen har bränslebehovet beräknats till två tredjedelar och för lägenheter med endast tappställen till hälften av det angivna värdet. Detta värde har även begagnats av statens bränslekommission för beräk- ning av bränsletilldelningen.

För att erhålla ett värde på bränslebehovet för varmvatten per m2 lägen— hetsyta har företagits en omräkning av bränslebehovet per eldstad med led- ning av den i bostadsstatistiken erhållna genomsnittsstorleken för en eld- stad, 20 m2. I en lägenhet med badrum och tappställen antages bränsle- behovet för varmvatten därför uppgå till 03 111 koks per m2 lägenhetsyta och är. '

De sakkunniga äro medvetna om att spridningen kring ett sådant medel— tal är mycket stor. Det angivna värdet är säkerligen för lågt i fastigheter med mycket små lägenheter, medan det torde ligga för högt i hus med ute- slutande stora lägenheter. Vidare är att märka, att det i fråga om varm- i vattnet finnes en betydligt större marginal för sparsamhet och slöseri än ' då det gäller uppvärmningen. De individuella vanorna i fråga om badm'ng ? och dylikt spela stor roll, liksom även boendetätheten i olika fastigheter och i

l (

lägenheter. Varje uppskattning på detta område blir därför vansklig.

Varmvattenförbrukningen har säkerligen undergått en ständig stegring under de senaste tjugu åren fram till våren 1940, då myndigheterna före- skrevo vissa inskränkningar. Det är därför svårt att fastställa några tillför- litliga värden för framtiden. Man torde ganska allmänt ha slösat med varm- vatten under förkrigsåren. Jäktet inom familjen har ökat, och hushålls- arbetet skall skötas på kortast möjliga tid; i synnerhet är detta förhållandet, ; då både man och hustru ha förvärvsarbete. Ofta utföres diskning i rinnande varmvatten, vilket innebär ett otillbörligt slöseri. Det förekommer även ofta, att man fyller badkaret med alltför varmt vatten och därför nödgas släppa ut en del därav för att kunna genom påfyllning med kallt vatten erhålla lämplig temperatur. Här är en omfattande upplysnings- och propa- gandaverksamhet väl motiverad.

Den enda möjligheten att erhålla några säkra värden på varmvattenför- brukningen är att inmontera särskilda mätare. Då det i fråga om varmvatt- net i högre grad än beträffande andra motsvarande nyttigheter är av stor nationalekonomisk betydelse, att var och en får betala för vad han verk- & ligen tagit i anspråk av nyttigheten, vilja de sakkunniga rekommendera in- förandet av varmvattenmätare. Såsom nämnts i samband med beskrivnin- gen av olika mätarsystem har man utomlands i vissa fall kunnat påvisa

...a :H'_'Å=CX.—. w.. w _ ; .nu.-

• Sida 121
•  Original

en varmvattenhesparing av upp till 50 procent genom användandet av mä- tare. Framför allt måste mätare införas, då det gäller tillhandahållandet av varmvatten i lokaler, där varmvatten kräves för rörelsens bedrivande, såsom till exempel restauranger och kaféer. Här äro variationerna i varmvatten- förbrukningen så stora, att det är omöjligt att ens tillnärmelsevis angiva vär— den, som äro rättvisande. Som exempel på att man här kan röra sig med förbrukningssiffror av icke oväsentlig storlek kan nämnas, att varmvatten- förbrukningen för en restaurang i Stockholm, vilken är belägen i ett stort kontors- och affärshus, krävde en tredjedel av hela fastighetens samman- lagda bränsleförbrukning för värme och varmvatten.

Ett införande av mätare för varmvatten behöver icke nödvändigtvis förut- sätta, att mätningssystemet användes även för uppvärmningen. Varmvatt- net kan ganska lätt åsättas ett pris per ms, som ungefär motsvarar kostna- den för dess beredning. Till ledning för en sådan beräkning må nämnas följande exempel. Koksen antages kosta 2 kr per hl och hålla en vikt av 45 kg per hl. Värmevärdet är 6 700 kcal per kg och pannans verkningsgrad 75 procent. Förlusten vid distributionen beräknas till 10 procent. Kallvat- tentemperaturen antages till 100 och varmvattentemperaturen till 700. Köst- naden per m3 varmvatten erhålles under dessa förutsättningar ur:

2X100 x 1 000 (70—10) 45 X 6 700 >(0'75 (1'00—0'10)

Generellt gäller, att vid ett kokspris av .»k» kr per hl utgör kostnaden för varmvatten 30Xk i öre per m3, i detta fall alltså 30X2=60 öre. Hur stor varmvattenförbrukning per dag som 6 hl koks per år motsvara erhålles, om förutsättningarna äro desamma som ovan, ur: 6 x 45 x 6 700 x 0-75 (1-00—0-10) (70—10) 365

= 60 öre.

=561.

Om man inför mätare för varmvatten, måste ur den gamla inklusive— hyran utbrytas ett så stort belopp som motsvarar varmvattenkostnaden, vil— ken sedan erlägges enligt exklusivesystemet. Den totala varmvattenförbruk- ningen för ett hus kan i allmänhet beräknas genom central mätning under en kortare period. Härigenom erhållas icke individuella värden för varje lägenhet. Detta erfordras icke heller, eftersom det icke torde vara önsk- värt, att en efter utbrytningen kvarstående hyra skall bestämmas av varm—* vattenförbrukningen hos den hyresgäst, som vid utbrytningstillfället bebor lägenheten. _

I stora flertalet fall måste genomsnittsvärden på varmvattnets bränsle- behov användas. Detta förfaringssätt blir givetvis i hög grad schematiskt och betydande avvikelser från de faktiska värdena kunna förekomma. Även relativt stora avvikelser från genomsnittsförbrukningen medföra emellertid endast obetydliga ekonomiska konsekvenser i det enskilda fallet, i regel en— dast bråkdelen av en procent av grundhyran.

• Sida 122
•  Original

. w__ ryu.- ':'

Såsom i kapitlet om värmemätning framhållits, kan man under nuvarande förhållanden icke anskaffa erforderligt antal mätare för en övergång till mätningssystemet, varför detta måste ställas på framtiden. Vid en återgång till normala förhållanden bör dock ett allmänt införande av varmvatten- mätare tagas under övervägande.

Vid en uppdelning av bränsleförbrukningen för uppvärmning och varm- vatten borde hänsyn måhända tagas till att varmvattnet avgiver en del av sitt värme till huset. När de sakkunniga dock icke företagit någon justering i detta avseende, har det berott på att redan en genomsnittsförbrukning av 6 hl koks per eldstad för varmvattenberedning i mindre lägenheter utgör ett lågt värde i förhållande till vad som framkommit vid företagna undersök- ningar. Den nyare bebyggelsen har ökat de mindre lägenheternas andel i det totala bostadsbeståndet. Härtill kommer slutligen, att den skärpa, med vilken värdet för varmvattnets bränslebehov kan angivas, är så liten, att den ifrågasatta justeringen säkerligen ej skulle bringa detta värde i bättre överensstämmelse med verkligheten.

Rumstemperaturen.

Hyresvärdens skyldigheter beträffande uppvärmning av uthyrda lägen— heter och lokaler med centralvärme regleras av gällande hyresavtal. Någon av offentlig myndighet fastslagen'normal rumstemperatur eller i lagstift- ningen angiven minimitemperatur förekommer icke. Medicinalstyrelsen har visserligen i sina råd och anvisningar till hälsovårdsnämnderna rörande bo- städer och samlingslokaler samt bostadsinspektion (Meddelande från Kungl. Medicinalstyrelsen nr 80, s. 9, utg. år 1937) angivit ungefär 180 såsom den värmegrad, som får anses vara lämplig dagtemperatur. Under natten be- hövs enligt medicinalstyrelsen icke så hög temperatur, men alltför stora svängningar böra icke förekomma. Av den obestämda formuleringen framgår, att man icke ansett sig kunna närmare fixera en normal rumstemperatur.

Genom utslag av regeringsrätten år 1922 har ett prejudikat erhållits på den gräns, varunder en temperatur skall vara att anse som hälsovådlig. En hyresgäst hade hos bostadsinspektionen i Stockholm anfört klagomål över bristande värmetillförsel genom centralvärmeledningen inom en av honom förhyrd lägenhet. I kontraktet hade värden åtagit sig att hålla en medeltem- peratur av 170. Av inspektionen företagna mätningar vid huvudhöjd mitt i rummet gåvo en rumstemperatur, varierande mellan 130 och 150. Värden förelades av hälsovårdsnämnden att vidtaga sådana åtgärder, att bonings- rummen inom lägenheten kunde hållas tillbörligt varma, minst 160. Här- över anförde fastighetsägaren besvär hos överståthållarämbetet och fullföljde ärendet hos Kungl. Maj:t, men båda instanserna funno ej skäl att göra änd- ring i hälsovårdsnämndens beslut (ref. Regeringsrättens årsbok 1922, s. 177).

• Sida 123
•  Original

I detta sammanhang må nämnas, att hälsovårdsstadgan 8 ä 2 mom. föreskriver, att boningsrum skall kunna hållas tillbörligt varmt och att rum- met för den skull, där tillbörlig uppvärmning ej eljest erhålles, skall vara försett med tjänlig eldstad eller annan ur hälsosynpunkt tillfredsställande anordning för rummets uppvärmning till lämplig värmegrad. Under den kallare årstiden skall fönster i boningsrum vara tillräckligt värmeisolerande.

I regel angives i hyreskontraktet ingen viss temperatur, till vilken hyres- värden, i de fall då centralvärmeanläggning finnes, förpliktar sig att upp- värma en lägenhet. I socialstyrelsens normalkontrakt liksom i flertalet andra hyreskontrakt angives endast, att hyresvärden förbinder sig att tillhanda- hålla för lägenhetens uppvärmning erforderlig värme i den omfattning, att normal rumstemperatur regelbundet uppnås. Vad som är att betrakta som normal rumstemperatur fastslås däremot icke.

Om i hyreskontraktet fixeras den rumstemperatur, som under eldnings- säsongen skall hållas, angives denna i allmänhet till 180, någon gång till 170. Exempel finnes även på att till denna överenskommelse fogas en reserva- tion, att erforderlig värme icke garanteras i lägenheten, därest denna genom onödig ventilation avkyles för mycket. Ifrågavarande gradtal angives under- stundom direkt såsom ett medeltal. I allmänhet torde man förutsätta sådana variationer i tillhandahållandet av värme, att på bekostnad av nattempera- turen en högre temperatur hålles under dagen.

Som exempel på den uppvärmningsstandard, som man unde; åren före krigsutbrottet i allmänhet räknade med att hålla, kan nämnas, att det enligt ett mellan Sveriges fastighetsägares arbetsgivareförbund och svenska fastig- hetsarbetareförbundet ingånget avtal den 17 oktober 1939 (5 2 mom. 3 c) åligger fastighetsarbetaren att sköta eldningen med noggrann hänsyn till temperaturen utomhus och, såvitt anläggningen möjliggör, tillse, att "rums- temperaturen i regel och i varje fall under tiden kl. 8—22 kan hållas vid omkring 200 och varmvattentemperaturen under kontinuerlig drift vid fast— ställd temperatur, dock högst 700 vid tappkranarna.

Under förkrigsåren har det i allmänhet förelegat en övertemperering i de centraluppvärmda hyreslägenheterna. Bestämmande för uppvärmningsgra- den för fastigheterna i sin helhet ha varit kraven hos de mest fordrande hy- resgästerna. Sålunda torde en dagtemperatur om 210 a 220 icke ha varit ovanlig i storstäderna. Något intresse för sparsamhet från hyresgästernas sida har icke heller förelegat, då kostnaden för värmet vid inklusiveförhyr- ning åvilat fastighetsägaren.

Ett bibehållande av förkrigsårens höga uppvärmningsnivå torde i fort— sättningen varken vara möjligt eller önskvärt. Övertempereringen innebär ett bränsleslöseri, som ur nationalekonomisk synpunkt är förkastligt. Att det här gäller ekonomiska värden av icke obetydlig storleksordning framgår av det förhållandet, att landets totala bränslekostnad för bostadsbeståndets upp- värmning före prisstegringen på grund av kriget kan uppskattas till mel-

• Sida 124
•  Original

_..M..- . ...

lan 200 och 300 miljoner kronor per år. En temperatursänkning med en grad medför en minskning av bränsleförbrukningen med omkring 7 procent. Här- till kommer, att en lägre rumstemperatur än den tidigare vanligen förekom. mande ur hälsosynpunkt torde vara att föredraga.

Då efter krigsutbrottet år 1939 vissa svårigheter började uppstå för bräns- leimporten, utarbetades, såsom tidigare nämnts (sid. 18), inom folkhushåll- ningsdepartementet en promemoria angående vissa åtgärder i syfte att ned— bringa bränsleförbrukningen. Denna promemoria omfattade även ett lag- förslag om maximitemperatur med straffpåföljd. Enligt förslaget skulle tem— peraturen i centralvärrnehus maximeras till 18() under tiden mellan kl. 8 f. m. och 10 e. rn. och till 150 under dygnets övriga del. Föreskriften skulle hänföras till rummen å byggnadens skuggsida. Någon lagstiftning härom har emellertid icke genomförts.

För beräkning av en fastighets värmebehov ha de sakkunniga som ut- gångspunkt för sin bestämning av normaltemperaturen tagit den medeltem- peratur, som vid beräkning av en fastighets värmebehov år 1922 antogs av ingenjören J. V. Dahlgren, en av föregångsmännen i vårt land på det vär- metekniska området. Dahlgren beräknade medeltemperaturen till 170. Dag- temperaturen har härvid beräknats till någon grad högre och nattempera- turen till någon grad lägre, eller omkring 180 respektive 160. Här avses den temperatur, som ernås genom den i huset installerade värmeanläggningen. I verkligheten ligger rumstemperaturen något högre dels på grund av att nyss- nämnda temperaturer avse medeltemperaturen för hela huset, vari ingår även den lägre temperaturen i trapphus, källare och liknande utrymmen, dels på grund av värmeavgivningen från olika värmekällor, såsom de inneboende människorna, ljuset, köksspisen o. s. v.

Under vissa förhållanden kan man vara tvungen att finna sig i en rums- temperatur, som är lägre än den normala. Som exempel härpå må nämnas det nu aktuella fallet med bränsleransonering och en speciellt kall vinter samtidigt. Avvikelserna från den normala temperaturen böra enligt de sak— kunnigas uppfattning dock ej få vara större än som motsvarar en minimi- temperatur a—v 160 på dagen och 14Q på natten.

De nuvarande krisförhållandena ha utgjort en lämplig tidpunkt för en all- män övergång till lägre rumstemperatur. Bränslekommissionen har vid sin tilldelning av bränsle och även i övrigt vid sina beräkningar utgått från att en temperatur av omkring 180 skall kunna hållas om dagen och 160 om natten. De sakkunniga äro emellertid väl medvetna om att i normala tider hyresvärdarna blott med svårighet skola kunna motstå hyresgästernas krav på högre rumstemperatur, varför riskerna för en återgång till den gamla uppvärmningsnivån torde vara stora. I synnerhet komma kraven att göra sig gällande, om värmekostnaderna även i fortsättningen skola vara inräknade i grundhyran och hyresgästerna därför icke ha något direkt ekonomiskt in— tresse av att iakttaga sparsamhet med värmet.

• Sida 125
•  Original

Kostnaden för uppvärmning av gemensamma utrymmen.

I centraluppvärmda hus är det numera ganska vanligt, att gemensamma utrymmen, såsom entréer, trapphus, tvättstugor rn. fl., uppvärmas från den centrala värmeanläggningen. Vid en fördelning av en fastighets bränslekost- nad uppstår därför frågan, huruvida hyresvärden eller hyresgästerna skola 3 svara för kostnaden för denna uppvärmning. Eftersom uppvärmningen av i exempelvis trapphusen är en förmån, som kommer hyresgästerna till del, synes kostnaden härför böra påläggas dessa i förhållande till respektive lägenheters storlek. Detta är också den mest rationella fördelningsgrunden, då såväl uppdelningen av hyran i grundhyra och värmekostnad som den fortsatta fördelningen av värmekostnaden inom en fastighet förenklas, om samtliga kostnader fördelas på hyresgästerna. Någon dragkamp mellan par- terna om deras respektive andelars storlek behöver i så fall icke uppkomma. Ur ekonomisk synpunkt rör det sig om relativt små belopp, och det kan där- för vara av mindre intresse, vem som svarar för dessa kostnader. De sakkunniga ha ansett, att kostnaden för uppvärmningen av gemensam- ma utrymmen bör fördelas på hyresgästerna. Hyresvärd, som själv nyttjar , lägenhet i fastigheten, skall naturligtvis här som i andra fall svara för den ; kostnad, som kommer på den av honom bebodda lägenheten, liksom han även har att svara för den del av kostnaden, som faller på en icke uthyrd * lägenhet.

Specialmotivering.

Nya bränsleklausuler.

Av de exklusiveklausuler som hittills funnits har endast en kommit till användning i större utsträckning, nämligen den av distriktsorganisationen av södra Sveriges fastighetsägareförening godkända. Denna klausul är emel- lertid avsedd endast för ett begränsat område och är sålunda icke använd— bar över hela landet. Härtill kommer, att klausulen icke är så fullständig, att man på den kan bygga en mera allmän övergång till exklusivesystemet. Vidare saknas förhållandetal för olika slags lokaler, och ej heller ha några generella beräkningsgrunder härför angivits. Klausulen reglerar dessutom i stort sett hela värmekostnaden, medan de sakkunniga ansett, att endast bränslekostnaden härvid bör ifrågakomma. I anledning härav ha de sak- kunniga utarbetat en ny bränsleklausul enligt exklusivesystemet.

Som förut anförts ha de sakkunniga förutsatt, att inklusivesystemet även i fortsättningen kommer att bibehållas vid sidan av exklusivesystemet, och ha därför upptagit till behandling frågan om en ändamålsenlig klausul enligt detta system. För inklusivesystemet finnes en av offentlig myndighet på

• Sida 126
•  Original

uppdrag av Kungl. Maj:t utarbetad klausul, nämligen socialstyrelsens klau- sul. Denna klausul har byggts på vissa genomsnittstal, som visserligen varit riktiga men som, enligt vad de sakkunnigas undersökning givit vid handen, utgjort en alltför stor förenkling av problemet. Avvikelserna från de i klausulen angivna rnedclvärdena ha i praktiken ofta varit så stora, att de förorsakat orättvisor. Vidare har fördelningen av bränslekostnaden efter eldstad visat sig vålla vissa svårigheter. Även efter den i 1941 års upplaga av socialstyrelsens klausul vidtagna justeringen och närmare utformningen av eldstadsbegreppet ha tvister uppkommit mellan hyresvärd och hyres— gäst om hur många eldstäder, som en lägenhet rätteligen borde anses inne— hålla. De sakkunniga ha med hänsyn till de sålunda vunna erfarenheterna ansett sig böra överge genomsnittsberäkningen per eldstad.

Den av Stockholms fastighetsägareförening utarbetade klausulen, som kommit till stor användning och vid sidan om socialstyrelsens klausul är den allmännast förekommande, har visat sig vara grundad på sådana prin- ciper, att icke heller den kunnat förordas. Dess fördelningsbas, grundhyran, påverkas nämligen av en rad faktorer, såsom tillgång och efterfrågan på bostäder, läge och modernitet, vilka faktorer icke ha något samband med bränslekostnaden. Med hänsyn härtill är det otänkbart, att klausulen skall kunna användas över hela landet med dess i hög grad olika hyresnivåer på skilda orter.

De sakkunniga ha även granskat ett stort antal andra klausuler men icke funnit någon, som varit lämplig att förordas som klausul enligt inklusive- systemet.

Den av de sakkunniga utarbetade klausulen grundar sig på socialstyrel- sens klausul men avviker därifrån på några mycket väsentliga punkter. En redogörelse härför kommer att lämnas längre fram i detta kapitel.

A. Exklusiveklausulen.

Utbrytning av bränslekostnaden.

För att man med utgångspunkt från ett inklusivekontrakt skall kunna tillämpa exklusivesystemet, måste den normala bränslekostnaden utbrytas. Denna kostnad kan endast erhållas, om man känner den för lägenheten normala bränsleförbrukningen och det mot hyresläget svarande bränsle— priset.

Utbrytningen av bränslekostnaden bör ske enligt följande principer. Det normala bränslebehovet för en fastighet bör, såsom de sakkunniga i annat sammanhang närmare utvecklat (sid. 96), i allmänhet anses utgöra medeltalet av den verkliga bränsleförbrukningen under bränsleåren 1937/38 och 1938/39. Härvid hör till grund läggas uppgifterna i den i juli 1940 till kristidsnämnden i orten ingivna deklarationen angående bränsleförbruk—

• Sida 127
•  Original

ningen (blankett A). Även om bränsleförbrukningen är känd endast för ett av de angivna bränsleåren, bör denna förbrukning anses utgöra det normala bränslebehovet. Om bränslekontor eller kristidsnämnd konstaterat, att fel- aktigheter föreligga i deklarationen, bör bränslebehovet beräknas efter så- lunda rättade värden. Dessutom bör en justering av förbrukningssiffrorna göras, om fastigheten icke varit fullt uthyrd under de angivna åren och värmebehovet till följd därav varit mindre än normalt.

För landet i sin helhet understeg medeltemperaturen under nämnda bränsleår normalårets med ungefär tio procent. Dessa förkrigsärs bränsle- förbrukning har visserligen av de sakkunniga kunnat användas som ett uttryck för den normala bränsleförbrukningen för framtiden på grund av den bränslebesparing, som numera göres genom lägre rumstemperatur och en rationellare bränslehushållning. Kvar står likväl problemet, om man vid avvägandet av hyresgästernas ersättning till hyresvärden bör uppräkna den antagna bränsleförbrukningen med tio procent för att på detta sätt träffa den under förkrigstiden normala bränsleförbrukning, efter vilken den då- varande hyresnivån var beräknad. En sådan uppräkning skulle vara till fördel för hyresgästerna vid övergång till exklusiveklausul men vid bibehål- lande av inklusiveklausul i stället gynna hyresvärden. Redan med hänsyn till ( denna skiljaktiga verkan av en uppräkning ha de sakkumriga icke ansett * sig böra förorda densamma. Härtill kommer, att även de justerade värdena skulle komma att ligga inom den felgräns, med vilken en normal bränsle- förbrukning låter sig beräkna med endast två år som grund. Vidare äro de klimatologiska förhållandena så varierande inom olika delar av landet, ¹ att man ej gärna skulle kunna använda procentsatsen tio över hela landet, * utan man måste angiva en procentsats för varje zon och dessutom ha

skiljaktiga procenttal för hus med och hus utan varmvatten. Allt detta skulle i hög grad komplicera förfaringssättet. Dessutom ha hyresvärdarna haft och komma i fortsättningen att få vissa merkostnader i samband med eldningen, vilka ej täckas genom en bränsleklausul. De sakkunniga ha alltså ansett, att någon högre grad av rättvisa icke kunnat förväntas genom en allmän uppräkning av den antagna normalförbrukningen och ha därför stannat för att lägga förbrukningen under de båda sista förkrigsåren till grund även vid fastställandet av de ekonomiska mellanhavandena mellan hyresvärd och hyresgäster.

För hus, vilka tillkommit närmast före eller under åren 1937/38 och 1938/39, föreligger i allmänhet en högre faktisk förbrukning än som kan anses normal. Detta beror dels på ett ökat värmebehov hos ett nyuppfört hus för uttorkning av fukten i byggnadskonstruktionen, dels på den större värme- ledningsförmågan hos fuktigt byggnadsmaterial. Några närmare regler för en justering av bränsleförbrukningen med hänsyn till nämnda faktorer ha de sakkunniga emellertid icke ansett sig kunna lämna.. De härmed samman— hängande förhållandena äro nämligen icke utredda i erforderlig utsträck-

• Sida 128
•  Original

ning. Härtill kommer att den normalförbrukning, som erhålles genom me- delförbrukningen för bränsleåren 1937/38 och 1938/39, redan ligger på en relativt låg nivå på grund av de relativt milda vintrarna under dessa år. Vid en byggnadsteknisk värmeberäkning undgår man nu nämnda faktorers inverkan på bränslebehovet. Detta är en fördel, eftersom kostnaden för ut- torkningsprocessen m. rn. icke bör åvila hyresgästen utan hänföras till bygg- nadskostnaderna.

Beträffande det bränsle, som bör betraktas som det för fastigheten normala, ha de sakkunniga ansett, att i de fall då för en fastighet tidigare använts an- nat fossilt bränsle än koks — exempelvis stokerkol eller brännolja -— utbryt- ningen för övergång till exklusiveklausulen bör ske som om koks vore det normala bränslet. Kol har i allmänhet varit billigare och brännolja dy- rare än koks, varför en utbrytning efter dessa bränslen skulle medföra en växlande hyresnivå i olika hus i förhållande till det bränsle, som tidigare använts. Detta ha de sakkunniga icke ansett skäligt, eftersom hyresnivån icke bestämts med hänsyn till det bränsle, som använts i varje särskilt fall.

Om det normala bränslebehovet icke kan erhållas på ovannämnda sätt, emedan förbrukningssiffror saknas eller värmebehovet på grund av om- byggnad av huset förändrats, bör en byggnadsteknisk värmebehovsberäkning göras. Härvid bör i allmänhet tillämpas de formler, som finnas intagna i anvisningarna till exklusiveklausulen punkt 2 (sid. 153). Det bränslebehov som därigenom erhålles skall för fastigheter med anordningar för central varmvattenberedning ökas med bränslebehovet för varmvatten, beräknat med ledning av de genomsnittsvärden per m2 verklig lägenhetsyta, som finnas angivna i anvisningarna punkt 7 (sid. 156). Såsom förut nämnts grunda sig dessa värden på tidigare gjorda undersökningar (se kapitlet om varmvatten, sid. 118).

Sedan bränslebehovet framräknats, erhålles den normala bränslekostna- den genom att multiplicera detta behov med bränslepriset. Vid fastställande av hyresnivån i en fastighet har man i regel utgått från ett visst bränslepris. Detta pris bör här användas. Då det emellertid understundom kan vara vanskligt att avgöra, efter vilket pris som bränslekostnaden bör beräknas, ha de sakkunniga uppställt följande normer för avgörandet av denna fråga.

I de fall då bränsleklausul förut tillämpats, bör priset utgöras av det i augusti 1939 noterade priset på det bränsle, efter vilket utbrytningen ägt rum. Undantag från denna regel göres, då den förut tillämpade klausulen utgått från priset vid en senare tidpunkt, i vilket fall detta pris bör gälla; Har i klausulen grundpriset på bränsle satts högre än förkrigspriset, måste nämligen hyran anses omfatta en bränslekostnad, som är beräknad efter detta högre pris. Vid utbrytningen av bränslekostnaden bör detta pris bibe- hållas, om icke hyresgästen skall drabbas av en förtäckt hyreshöjning. Någon tvekan om priset behöver härvid ej uppstå, eftersom det finnes angivet i den tillämpade klausulen.

• Sida 129
•  Original

Har kontraktet förut icke varit försett med bränsleklausul, skall den nor- mala bränslekostnaden beräknas efter bränslepriset vid den sista tidpunkt, då kontraktet kunnat uppsägas. Anledningen till att kontraktet ej varit för- sett med bränsleklausul torde nämligen i allmänhet ha varit, att de ökade bränslekostnaderna kompenserats genom hyreshöjning eller att hyran redan förut legat på en sådan nivå, att parterna avsett att den bort bära de bränsle- » priser, som vore gällande vid den tidpunkt, då kontraktet senast kunde upp- sägas, eller för nytecknat kontrakt, då det slöts.

Om hyran höjts på grund av ökade bränslekostnader, är det icke skäligt, att utbrytning av bränslekostnaderna sker på grundval av _1939 års pris. Hyresgästen skulle i så fall få betala kostnadsstegring för bränslet två gånger, dels i hyran och dels i den vid sidan om hyran utgående bränsleersättningen.

Har hyresvärden varken höjt hyran eller försett hyreskontraktet med bränsleklausul, måste man utgå ifrån, att den överenskomna hyran i sig redan innesluter högre bränslepriser än de som vore rådande, när kontraktet slöts. Detta kan visserligen innebära en orättvisa i de fall då ett införande av bränsleklausul varit fullt befogat, men hyresvärden av välvilja mot hyres- gästerna icke velat uttaga något bränsletillägg. Någon skillnad i utbryt- ningsförfarandet på grund av olika motiv till att hyreskontrakten icke för- setts med klausul, då möjlighet därtill funnits, ha de sakkunniga icke ansett sig böra förorda i vidare mån än att ett tidigare pris bör kunna tillämpas om —— efter införande av en hyresregleringslagstiftning hyresnämnden på grund av särskilda skäl funnit sig kunna godkänna ett sådant pris.

Hyreskontrakt utan klausul förekomma i större utsträckning än man skulle kunna tro. Av omkring 36 000 lägenheter med centralvärme, som redovisas i socialstyrelsens partiella hyresräkning år 1941, utgjorde denna grupp en tredjedel. Såsom tidigare nämnts, hade de ökade bränslekostnaderna inräk- nats i hyran genom en hyreshöjning för 17'6 procent av lägenheterna, medan oförändrad hyra angavs för 16'2 procent av dessa lägenheter.

I fråga om långtidskontrakt skulle bränslepriserna enligt den nyss angivna huvudregeln komma att hänföra sig till en tidpunkt, som ligger relativt långt tillbaka. Det har dock ansetts lämpligt, att priset icke avser tidigare tidpunkt än i augusti 1939.

Vad slutligen angår fastigheter, vilka färdigställts senare än augusti 1939, bör, om klausul icke tillämpats eller hyran efter första uthyrningen icke undergått någon reglering, det då gällande bränslepriset anses som det i för- hållande till hyran normala. Har statens tertiärlån beviljats ett byggnads- företag mot villkor, att hyrorna beräknas efter 1939 års hyresnivå, skall dock bränslekostnaden framräknas efter bränslepriset i augusti 1939.

Skall utbrytningen enligt ovan angivna regler grundas på annat bränsle- pris än det i augusti 1939 gällande, kan det i vissa fall vara förenat med svårigheter att fastslå ett sådant pris. Detta är särskilt fallet, om det för anläggningen normala bränslet blivit ransonerat och ersättningsbränsle måst

• Sida 130
•  Original

130 användas. Man kan under sådana förhållanden icke göra utbrytningen med ledning av det noterade priset på det normala bränslet, utan priset måste- beräknas med hänsyn till priset på ersättningsbränslet och med tillhjälp av de i klausulens anvisningar angivna jämförelsetalen mellan olika bränslen och den tilldelning, som gällt under bränsleåret.

Om exklusivesystemet tidigare tillämpats, ha parterna redan överenskom- mit om en grundhyra, i vilken bränslekostnaden icke är inräknad. Vid över- gång till de sakkunnigas exklusiveklausul erfordras därför i dessa fall endast, att den normala bränsleförbrukningen fastställes i och för beräkning av för- skottsbetalningen. Viss jämkning av grundhyran kan dock böra vidtagas med hänsyn till att de sakkunniga i sin klausul icke reglerat andra kost- nader än för det använda bränslet och alltså fört vissa i nu existerande exklusiveklausuler reglerade värmekostnader till grundhyran.

Olika alternativ.

För fastigheter, i vilka varmvattenförsörjningen är likartad i samtliga lägenheter, kan en exklusiveklausul i mycket enkel utformning användas. Någon uppdelning av det normala bränslebehovet eller förskottsbetalningen i en del för uppvärmning och en del för varmvatten behöver icke äga rum. Den enda hänsyn som måste tagas till varmvattnet är, att vid inskränkning i varmvattenförsörjningen viss reduktion göres av förskottsbeloppet för att erhålla någorlunda överensstämmelse mellan detta och den verkliga bränsle- kostnaden.

Alternativ A utgör en sådan enkel form av exklusiveklausulen som bör användas i fastigheter med likartad varmvattenförsörjning i alla lägenheter. Finnes exempelvis badrum och tappställen i samtliga lägenheter i ett hus, användes detta alternativ, liksom även i de fall då ett hus icke är försett med anordning för central varmvattenberedning.

Är varnrvattenförsörjningen i en fastighet icke likartad i alla lägenheter, måste man, för att kunna erhålla en möjligast rättvis fördelning av varm- vattenkostnaden, uppdela bränslebehovet i en del för uppvärmning och en del för varmvatten. En sådan uppdelning bör exempelvis ske, om i en fastig— het med gemensam värmeanläggning till gathus och gårdshus lägenheterna i gathuset äro försedda med badrum, under det att gårdslrusets lägenheter sakna denna bekvämlighet.

Uppdelning göres med ledning av de medelvärden å bränslebehovet för varmvatten, som angivas i anvisningarna till exklusiveklausulen punkt 7 (sid. 156). I dessa fall bör alternativ B komma till användning.

Understundom förekommer i en fastighet gemensamma badrum för ett antal lägenheter. De sakkunniga ha emellertid icke ansett sig kunna utforma några närmare anvisningar rörande beräkningen av det bränslebehov för varmvatten, som då bör påföras varje enskild lägenhet. Härvid torde i allmän-

• Sida 131
•  Original

het endast stå till buds de mycket grova regler, som finnas intagna i anvis- ningarna till klausulen punkt 7. För lägenhet med varmvatten i tapp- ställen och gemensamt badrum beräknas sålunda bränsletilläget som om lägenheten vore försedd med duschrum, medan för lägenhet med varm- vatten endast i gemensamt badrum bränslebehovet beräknas som om varm- vatten tillhandahölles i endast tappställen.

Skulle olikheter i varmvattenförsörjningen föreligga mellan lägenheterna men vara av ringa betydelse, torde alternativ A med hänsyn till dess större enkelhet likväl böra användas. Någon större skillnad i ekonomiskt hän- seende kan det icke bliva fråga om.

De sakkunniga ha i detta betänkande för överskådlighetens skull ansett sig böra trycka alternativen A och B jämsides. Då klausulen tryckes för allmän användning, böra emellertid alternativen tryckas var för sig, så att någon förväxling icke skall kunna uppstå. Därigenom kommer även den obestridliga enkelheten i exklusiveklausulens alternativ A att klart framträda. För en och samma fastighet kan endast ett av alternativen samtidigt an- vändas

Fördelningsgrunder.

Fördelningen mellan hyresgästerna av fastighetens totala bränslekostna- der kan ske efter mycket olika grunder, såsom den enskilda lägenhetens an- del i husets sammanlagda lägenhetsyta, volym, radiatoryta eller antal eld- städer eller samlade hyresbeloppet samt vidare direkt efter den uppmätta värmeförbrukningen.

En uppmätning av radiatorytan, för fördelning av bränslekostnaden kan lätt göras. Härtill krävas dock korrigerande beräkningar på grund av radia- torernas olika värmeavgivning m. m., för att denna fördelningsgrund skall giva rättvisande resultat. Dessa beräkningar kunna vara ganska komplice- rade, vilket gör att denna metod saknar praktisk betydelse. Värmemätningen har obestridliga fördelar men kräver en dyrbar och under nuvarande för- hållanden svåranskaffad mätarutrustning. Den måste därför ställas på fram- tiden. Eldstadsberäkningen är, såsom i annat sammanhang framhållits, ofta besvärlig att göra och giver dessutom i många fall mindre tillfredsställande resultat. Grundhyran bestämmes av många faktorer, vilka ej sammanhänga med värmebehovet. Visserligen bli olägenheterna vid olika fördelningsgrun- der icke så stora, då man såsom i de av de sakkunniga föreslagna klausuler- na använder sig av individuella värden på bränsleförbrukningen för varje särskilt hus och icke såsom i hittills tillämpade klausuler av inklusivetyp av genomsnittliga värden direkt för lägenheten. Eldstäderna och grundhyran per m2 variera icke i alltför hög grad inom ett och samma hus. Å andra sidan måste yt- och volymberäkningen anses vara den mest rationella för- delningsgrunden med hänsyn till den större noggrannhet som erhålles samt möjligheten till jämförelser mellan bostadslägenheter och övriga lokaler. All-

• Sida 132
•  Original

inänheten torde också ha lättast att förstå en uppdelning efter yta eller volym, varför någon av dessa metoder säkerligen skulle mötas med allmänt förtroende. .

De sakkunniga ha föredragit en fördelning efter lägenhetsytan framför volymen av följande orsaker. Beräkningen av lägenhetsytan är enklare än beräkningen av lägenhetsvolymen, då ytterligare en dimension tillkommer. Vidare bidrager den till att i varje hyreskontrakt vid sidan om rumsantalet intages en uppgift om ytans storlek. Först då man erhåller ett lägenhetspris per 1112, kunna någorlunda tillförlitliga jämförelser göras mellan olika lägen- heter. Rumsantalet säger ej så mycket, då man vet, att exempelvis en en- rumslägenhet i det ena fallet kanske pressas inpå 25 mg, medan den i det andra fallet upptar 50 m2. Icke minst för uthyrningsverksamheten torde det vara en fördel, att en lägenhets storlek angives i såväl antalet rum som mg. Mycket onödigt besvär kan därigenom undvikas. Hyresgästen önskar framför allt få veta, vilken yta han kan disponera för möbleringen, medan han däremot i allmänhet torde vara mindre intresserad av lägenhetsvolymen. Volymberäkningen tar visserligen även hänsyn till rumshöjden, men denna varierar icke mera väsentligt inom ett hus. För större avvikelser ha de sak- kunniga angivit regler för korrigering.

Lägenhetsyta.

Fördelningen av bränslekostnaden bör sålunda ske efter de olika lägen- heternas ytinnehåll i förhållande till husets totala lägenhetsyta. Härvid skall endast medräknas ytan hos uthyrbara, uppvärmda iitrymmen;. alltså med- tagas icke entréer, trapphus, gemensamma tvättstugor, torkvindar och dy- likt. Det har ansetts skäligt, att kostnaden för dessa gemensamma utrym- men fördelas mellan hyresgästerna i förhållande till deras respektive lägen- heters storlek. I lägenhetsytan inräknas även indirekt uppvärmda utrym- men, såsom toalettrum, garderober m. m. Däremot medräknas icke kall- garage och liknande icke uppvärmda utrymmen.

Begreppet lägenhetsyta användes för såväl bostadslägenheter som affärer och andra lokaler. Lägenhetsytan utgöres, då det gäller värmekostnadens fördelning, av golvytan inom de väggar, vilka omsluta en lägenhet. I lägen- hetsytan inräknas inom lägenheten befintliga mellanväggar med undantag av väggar, som äro tjockare än 24 cm.

Värmebehovet är mycket olika i såväl skilda bostadslägenheter som loka- ler av annat slag. Här spelar som i annat sammanhang nämnts belägenhe- ten inom fastigheten en viss roll. Hänsyn härtill har emellertid icke ansetts böra tagas. För både bostadslägenheter och övriga lokaler har värmebeho- vet antagits såsom normalt vid en rumshöjd intill 32 111, ett temperaturbehov av 180 och en ventilation intill omsättning av luftkubiken med i genomsnitt en gång i timmen per dygn. Uppfyllas dessa tre kvalifikationer, är förhål-

• Sida 133
•  Original

landetalet 1, och den lägenhetsyta, efter vilken fördelningen av bränslekost- naden skall ske, utgöres av den uppmätta ytan. Vid avvikelser i rumshöj- den, temperaturbehovet eller ventilationen från de antagna grundvärdena skall lägenhetsytan omräknas i förhållande till värmebehovet efter i anvis- ningarna till klausulen angivna regler. Bränslekostnaden fördelas sedan , efter den sålunda omräknade ytan. * Den genomsnittliga rumshöjden i våra lägenheter ligger i allmänhet något

under 3 m. Man behöver därför i regel icke vidtaga någon korrigering. Överskrides gränsen 3'2 111, beräknas ett tillägg till lägenhetsytan med 10 procent vid en rumshöjd mellan 3'2 och 3'5 m samt med ytterligare 10 pro— cent för varje påbörjad 0'5 m utöver 3'5 in. Om rumshöjden i en fastighet - genomgående är densamma i alla lägenheter, behöver givetvis någon om- vandling icke äga rum. Vad man vill nå genom denna bestämmelse är en- dast en rättvis fördelning av bränslekostnaden mellan de olika hyres-

gästerna i en fastighet. '

I fråga om bostadslägenheter förekomma icke sådana avvikelser i tempe- raturbehov och ventilation, att lägenhetsytan med hänsyn härtill behöver omräknas. Omräkningsreglerna skola därför i dessa avseenden icke använ- das för bostadslägenheter och liknande utan endast för andra lokaler.

De sakkunniga hade önskat kunna giva direkta förhållandetal för olika slag av lokaler, så att man för exempelvis en blomsteraffär eller ett ga1age skulle utan räkneoperation kunna få ett förhållandetal, i vilket hänsyn tagits till såväl rumshöjd, rumstemperatur som ventilation. Detta har emellertid icke varit möjligt på grund av de stora lokala avvikelserna, utan de sakkunniga ha mäst inskränka sig till mera allmänna riktlinjer för värmebehovets be— räkning med hänsyn till nämnda faktorer samt även fönsterytan.

De i anvisningarna angivna reglerna karakteriseras helt naturligt av en viss schematisering. Om speciella förhållanden orsaka avvikelseri värme- behovet och om mera exakta förhållandetal "önskas, bör därför särskild undersökning och beräkning göras.. ' ' ,

Understiger temperaturbehovet väsentligt det n01mala eller 18, skall för- hållandetalet multiplicerasmed en faktor, som angives i anvisningarna, tabell C .(sid. 155). Här har åtskillnad-gjorts mellan lokaler: ovan mark och lokaler under mark på grund av derasolikavärme-behov... Den rumstempe— ratui, som skall vara bestämmande för till vilken temperatm grupp en lokal hänföres, skall motsvara lokalens normala temperaturbehov och alltså va1a den temperatur, som hyresgästen kräver och hyreSVärden eftersträvar att hålla. En tillfällig avvikelse i den hållna temperaturen kan icke motivera en omplacering i annan temperaturgrupp eller inverka på bränsleersättnin- gens storlek. Även om det på grund av bränsleransonering, särskilt sträng vinter eller av annan orsak under en längre tid icke ä1 möjligt att uppvärma en lägenhet till en temperatur, som .kan anses tillfredsställande, skall om- räkning av lägenhetsytan dock icke ske. Frågan om ersättning för att över-

• Sida 134
•  Original

enskommen temperatur ej hållits är av hyresrättslig natur och har därför icke med bränsleklausulens avfattning att göra.

Genom ventilationen avgår uppvärmd luft och tillföres kall luft, som måste uppvärmas. Normal ventilation kräver ungefär 25 procent av en byggnads värmebehov. För bostadslägenheter och liknande beräknas ventilationen i regel för en omsättning av luftvolymen med en gång i timmen. I praktiken är ventilationen dock mindre. För andra lokaler, såsom garage, vissa verk- städer m. fl. kan en betydligt större luftomsättning erfordras.

För att kompensera det ökade värmebehovet i en lokal med större luft— växling än en gång i timmen skall förhållandetalet höjas med 25 procent för varje ökning av luftbehovet med en gång i timmen. Detta gäller lokaler ovan mark. För lokaler under mark är motsvarande procenttal 75, eftersom större delen av värmet för en lokal under mark avgår genom ventila- tionen. Några kylytor, varigenom värme kan avgå, finnas i allmänhet icke i dessa fall. Ventilationsbehovet räknas här i medeltal per dygn. I exempel- vis en biograflokal är kravet på luftomsättning mycket stort under några timmar på kvällen, medan ventilationsanordningarna under återstående de- len av dygnet äro avstängda.

Sedan lägenhetsytan omräknats med tillhjälp av det förhållandetal, som framräknats enligt angivna regler, skall dock i förekommande fall tillägg till den omräknade ytan göras för skyltfönster i enkelglas eller andra partier med enkelt glas. Den ökning i värmebehovet, som förorsakas av en 1112 enkelglas, ha de sakkunniga beräknat motsvara bränslebehovet för 2'5 m2 lägenhetsyta. Vid beräkningen skola här även medtagas glasytor i lanterni- ner och dörrar. Det berättigade i att hänsyn tages till fönster m. m. torde framgå av det förhållandet, att ett enkelfönsters värmegenomgångstal är sju ä åtta gånger större än en normal stenväggs. Dubbelfönster däremot är en normal utrustning för alla lägenheter, varför något tillägg till lägenhets- ytan på grund av sådana fönster icke ansetts böra göras. Beträffande dub- belfönster ha de sakkunniga alltså icke funnit sig höra i klausulen taga nå— gon hänsyn till det förhållandet, att lägenheter eller andra lokaler ofta skilja sig väsentligt åt med avseende på fönsterytan. Det må dock erinras, att det här är fråga om fördelning av värmekostnaderna inom en och samma fas- tighet, där förhållandena äro mera ensartade.

Förhållandetal för varmvatten.

De sakkunniga ha sökt beräkna vissa förhållandetal för varmvattenför- brukningen. Detta har emellertid som väntat varit väsentligt svårare än då det gällde uppvärmningen, beroende på de stora variationer i varmvatten- förbrukningen, som föreligga från fall till fall. Följande grova uppskatt- ning av bränslebehovet för varmvatten har emellertid gjorts.

För andra lokaler än bostadslägenheter, såsom kontorslokaler, butiker

• Sida 135
•  Original

eller andra arbetslokaler, där varmvatten icke kräves för rörelsens bedri- vande, beräknas bränsleförbrukningen för varmvatten såsom för bostads- lägenhet. Sålunda skall i anvisningarna i tabell D (sid. 156) angivet bränsle- behov för varmvatten i lägenhet med tappställe användas även för kontor med tappställe. Visserligen förbrukas i en bostadslägenhet mera varmvatten för disk och personlig hygien, men detta uppväges i butiker och andra loka- ler av en större varmvattenförbrukning för städning. Ur ekonomisk syn- punkt betyder det i allmänhet föga, om beräkningen av ersättningen för varmvatten göres på ena eller andra sättet.

Varmvattenförbrukningen i hotell och pensionat har uppskattats till det dubbla mot i en bostadslägenhet. Erfarenheten har nämligen visat, att ho- tell och pensionat ha ett betydligt större behov av varmvatten än bostads- lägenheter i allmänhet. Detta har sin grund i den större boendetätheten i hotell och pensionat samt rörelsens allmänna natur. Förbrukningen av varmvatten exempelvis för diskning torde ofta vara ganska betydande.

Då det gäller kaféer och restauranger samt andra lokaler, där varmvatten erfordras för rörelsens bedrivande, ha de sakkunniga icke ansett sig kunna angiva något bränslebehov för varmvattnet. Här förordas i stället, att må- tare uppsättas eller att en uppskattning av varmvattenförbrukningen göres genom provmätningar och lokala beräkningar.

Förskottsbetalning.

För beräkning av förskottsbetalningen skall det normala bränslebehovet för lägenheten fastställas. Detta har i allmänhet ägt rum i samband med utbrytningen av den normala bränslekostnaden ur grundhyran. Samma värde skall bibehållas för beräkningen av det förskottsbelopp, som skall er— läggas i bränsleersättning. Vid övergång från annan exklusiveklausul till de sakkunnigas klausul får detta bränslebehov beräknas särskilt och efter samma principer som för utbrytningen.

Om varmvattenförsörjningen i en fastighet är så olikartad, att alterna- tiv B måste tillämpas, skall bränslebehovet för varmvatten beräknas genom i anvisningarna tabell D (sid. 156) angivna värden per m2 lägenhetsyta. Detta måste ske för att man skall kunna dels beräkna förskottsbetalningen, dels fördela varmvattenkostnaden mellan hyresgästerna.

Förskottsbetalningen för värme och varmvatten enligt alternativ A och för värme enligt alternativ B erlägges under tiden oktober—juni. De sak— kunniga ha ansett en jämn fördelning över tre kvartal fram till slutregle— ringen vara att föredraga framför den i socialstyrelsens klausul 1941 till- lämpade åttamånadersbetalningen. En återgång till tolvmånadersbetalning, som användes i socialstyrelsens klausul 1940, ha de sakkunniga ej ansett sig kunna förorda, då det är både psykologiskt och praktiskt olämpligt, att bränsleersättning utgår under de mest typiska sömmarmåna'derna.

• Sida 136
•  Original

Ersättningen för varmvattnet skall emellertid enligt alternativ B erläggas under hela den tid varmvatten tillhandahålles. Har man sålunda överens— kommit om varmvatten alla dagar under året, utgår ersättningen för varm- vatten 1ned en tolftedel per månad.

Det förskottsbelopp, som skall erläggas, utgör vid kvartalsbetalning en tredjedel och vid månadsbetalning en niondedel av kostnaden för det nor- mala bränslebehovet för uppvärmning, beräknad efter det aktuella bränsle- priset. Kostnaden uträknas kvartalsvis. Härmed har man önskat vinna överensstämmelse mellan kvartalsbetalarnas och månadsbetalarnas ersätt- ning samt undvika för många ändringar i utgående förskottsbetalning. Någon orättvisa drabbar icke någon av parterna, eftersom alla förändringar, till vilka hänsyn ej tagits vid beräkningen av förskottsbeloppet, bli reglerade vid slutuppgörelsen.

Bränslepriset den 20 i månaden närmast före kvartalsskiite har lagts till grund för beräkningen av förskottsbeloppets storlek. Med hänsyn till hyres— värdens intresse av att i god tid kunna beräkna bränsleersättningen ha de sakkunniga ansett denna tidpunkt vara att föredraga framför både den i socialstyrelsens klausul 1940 angivna, den 25 i månaden närmast före be- talningsperioden, och den i styrelsens klausul 1941 angivna, den första dagen i betalningsperioden.

Är det för fastigheten normala bränslet ransonerat och användes ersätt— ningsbränsle, skall hänsyn härtill tagas vid beräkning av förskottsbeloppet. Med tillhjälp av i anvisningarna tabell E (sid. 157) intagna jämförelsetal erhålles lätt priset på det normala bränslet. Är tilldelningen av olika bränslen känd för hela året, bör lämpligen denna läggas till grund för beräkningen av det aktuella bränslepriset och icke den för tillfället rå- dande användningen av bränslen. Erhålles enligt hränsleförsörjningsplanen en fastighets bränslebehov exempelvis till hälften i ved och till hälften i koks, bör sålunda förskottsbeloppet beräknas härefter under hela betalningstiden, även om under hösten eller våren endast ved kommer till användning. Detta gäller i synnerhet, då prisdifferensen mellan olika bränslen är stor.

Delposter i bränslekostnaden.

Av värmekostnaden skall endast bränslekostnaden regleras genom de sak- kunnigas exklusiveklausul. D'enna bränslekostnad utgöres av utgifterna för bränslet i eldningsbart skick, intaget i förrådsrum för bränsle inom fastig- heten. Vid sidan om hyran skola hyresgästerna sålunda erlägga kostnaden för bränslet enligt det noterade priset och därjämte i förekommande fall kostnaden för transport av bränslet till fastigheten samt för intagning och beredning av bränslet. Däremot får icke medräknas eventuell merkostnad för eldningsarbetet vid eldning med ersättningsbränsle.

Både vid beräkning av det förskottsbelopp, som under bränsleåret skall

• Sida 137
•  Original

erläggas av hyresgästen, och vid den slutreglering, som skall äga rum den 30 juni, skall bränslekostnaden bestämmas efter det pris, som verkligen betalas respektive har betalats för bränslet. Finnas av myndighet fastställda priser på bränsle, må dock beräkningen av förskottsbetalningen icke göras efter *högre priser än de fastställda. Högre kostnader än vad som motsvarar dessa ,priser må icke heller vid slutregleringen debiteras hyresgästerna. De sakkun- niga utgå vidare från att hyresvärdarna i första hand skola använda sig av nagot sadant bränsle, som intagits i den av bränslekommissionen fastställda bränsleförsörjningsplanen för orten. Har en hyresvärd, trots att han kunnat anskaffa i bränsleplanen avsett bränsle, likväl använt sig av annat och dyr- barare bränsle, synes han böra själv stå för merkostnaderna. En särskild bestämmelse härom har intagits i klausulen.

Enligt exklusivesystemets princip skola de verkliga kostnaderna för vad som utbrutits ur grundhyran erläggas av hyresgästen vid sidan av denna. De sakkunniga ha dock av olika skäl ansett sig böra göra ett undantag från denna regel, nämligen beträffande kostnaderna för kapning och intagning av ved i fastighetens förrådsrum för bränsle. Kostnaderna härför ha maxime- rats i klausulen. Att vedeldningen i många fall medför extra kostnader för intagning samt för beredning av ved är ofrånkomligt. Koksen kan i regel stjälpas direkt ned i förråds- eller pannrummet, vilket icke är förhållandet med veden. I stället får den sistnämnda kanske bäras lång väg. Den av de sakkunniga företagna undersökningen har emellertid visat, att kostnaderna för kapning och intagning av ved på grund av lokala förhållanden i vissa t'all legat onaturligt högt, exempelvis 4 51 5 kronor per m3. Det har icke ansetts skäligt, att hyresgästerna skola betala sådana toppar i kapnings- och intagningskostnaden. De höga kostnaderna för intagning kunna bero på exempelvis att värden hyrt ut de källarutrymmen, vilka egentligen varit av- sedda som förrådsrum för bränslet. Därigenom ha transporterna av veden blivit mera krävande. Det kan även inträffa, att en extra upplagring erford- ras, emedan endast små kvantiteter bränsle samtidigt kunna förvaras invid värmepannan. Inredandet av skyddsrum har 1 många fall medfört minskade lagringsmöjligheter för bränslet.

Ett fastställande av maximipris torde påverka den hyresvärd, som ligger över gränsen, att genom rationalisering och andra förbilligande åtgärder söka nedbringa sina kostnader. Kapning för hand bör sålunda ej förekom- ma, om man genom anskaffning av elektrisk kapklinga kan minska kap- ningskostnaden.

De i socialstyrelsens klausul 1941 angivna maximipriserna utgöra 1 kr. per 1113 för kapning och 50 öre per 1113 för intagning av ved. De genom de sakkunnigas undersökning erhållna värdena på dessa kostnader giva emeller- tid vid handen, att de' 1 klausulen upptagits till för lågt belopp; i synnerhet lgäller detta för storstäderna. Då det är fråga om högstpriser och icke pri-

l . .. . . .. . .. (ser. som skola vara normerande for vad man 1 varje sarskllt fall bor

• Sida 138
•  Original

betala, ha de sakkunniga ansett sig kunna höja gränsen för ifråga- varande kostnader, nämligen till 1'50 kr. för kapningen och 1 kr. för intag- ningen, allt räknat per ma. *

Genom att i klausulen införa vissa priser på kapning och intagning av ved ha de sakkunniga även velat lösa frågan om ersättningen till hyresvärd, som själv gör arbetet, eller till heltidsanställd väimeledningsskötare, som utför arbetet vid sidan av sina ordinarie sysslor.

Varmvatten.

Tillhandahålles varmvatten under normala förhållanden alla dagar under året, skall det förskottsbelopp, som skall utgå enligt alternativ A, reduceras med 30 procent vid totalt varmvattenförbud. Detta procenttal utgör varm— vattenförbrukningens ungefärliga andel i en fastighets totala bränsleförbruk- ning. Någon uppdeluiug av bränslet i en del för uppvärmning och en del för varmvatten har icke gjorts i alternativ A. Den angivna procentsatsen är avsedd att justera förskottsbeloppet så, att största möjliga överensstämmelse med de verkliga bränslekostnaderna erhålles.

Enligt alternativ B, i vilket bränslebehovet för varmvatten fixerats, be- räknas särskild ersättning härför. Denna utgår under hela den tid varm- vatten tillhandahålles; alltså även under sommarmånaderna, om varmvatten enligt kontraktet tillhandahålles under dessa månader. Varmvattenersätt- ningens storlek bestämmes av det på betalningsperioden belöpande bränslebehovet för varmvatten och samma bränslepris, varpå förskottsbelop- pet för uppvärmningen beräknats. Tillhandahålles varmvatten enligt kon- traktet hela året, skall därför varmvattenersättningen utgå med tre tolfte- delar vid kvartalsbetalning och en tolftedel vid månadsbetalning. Skall varmvatten tillhandahållas under endast åtta månader, utgör ersättningen tre åttondedelar (ett kvartal två åttondedelar) respektive en åttondedel.

Vid totalt varmvattenförbud utgår ingen ersättning för varmvatten. Skulle varmvatten enligt kontraktet tillhandahållas alla dagar i månaden, skall vid inskränkning av varmvattenförsörjningen till regelbundet endast två dagar i veckan ersättningen minskas med hälften. Om varmvatten enligt kontraktet skall tillhandahållas alla dagar, erläggas vid enstaka varmvattendagar två trettiondedelar av månadsersättningen för varmvatten per dag med hänsyn till den väsentligt större förbrukningen under sådana förhållanden.

Slutreglering.

Slutlig reglering av bränslekostnaden äger rum den 30 juni. Denna tid- punkt strax efter bränsleårets slut har varit den gängse i de fall då kon- trakt med exklusiveklausul hittills använts. Med hänsyn till att under nor- mala förhållanden varmvatten ofta tillhandahålles även under julikvartalet samt att eldningen i regel börjar i september. hade det kanske varit natur-

• Sida 139
•  Original

ligare med en slutreglering vid hyresårets utgång. Från hyresvärdarna ha emellertid vägande erinringar gjorts mot att förlägga slutuppgörelsen till månadsskiftet september/oktober. Det kan självfallet vara förenat med vissa risker att företaga ekonomiska regleringar av ifrågavarande slag vid hyres- årets utgång. då hyresförhållandet står inför sin upplösning. De sakkun— niga ha därför ansett, att slutregleringen skall företagas den 30 juni. i Då bränsleförbrukningen under julikvartalet icke på förhand kan beräk- lnas, torde det vara mest rationellt att låta slutuppgörelsen avse ett bränsleår, eller tiden från den 1 juli till den 30 juni. I allmänhet uppstå härigenom icke några orättvisor. Hyresgästerna få betala för en del förmåner, som de haft under ett tidigare hyresår men slippa samtidigt betala för en del för- måner under löpande hyresår. Flyttar en hyresgäst den 1 oktober från ett hus med exklusivesystem till ett annat hus, där samma system tillämpas, slipper han betala bränslekostnaderna för sista kvartalet i det hus, varifrån han flyttat, medan han i stället får svara för dem i det nya huset. Visser- ligen kunna orättvisor uppstå vid flyttning från mindre till större lägenhet eller vid flyttning mellan lägenheter med klausuler enligt olika system. I det förra fallet kan man få betala för stor bränslekostnad för ett kvartal, medan man i det senare i vissa fall kan få betala dubbel bränslekostnad och i andra fall icke behöver erlägga någon bränslekostnad för ett kvartal. Detta tillhör dock undantagsfallen, vilka icke må tillmätas större betydelse. Efter- som julikvartalet är årets minst bränslekrävande, kan det icke bliva fråga om någon större differens.

Hyresvärden skall före slutregleringen uppgöra en sluttablå, omfattande verifierade uppgifter över fastighetens sammanlagda bränslekostnad för värme och varmvatten sedan föregående slutreglering. Denna kostnad för— delas av hyresvärden på samtliga hyresgäster i förhållande till varje lägen— hets omräknade yta. Vid tillämpning av alternativ B skall först avdragas vad samtliga hyresgäster skolat erlägga som ersättning för varmvattenbered- ning. Detta innebär, att hyresvärden måste svara för den del av bränsle- kostnaden för varmvatten, som hyresgästerna enligt kontrakt skulle ha er- lagt men av en eller annan anledning icke betalat.

Sluttablån skall föreligga till granskning under en vecka före juni månads utgång. Till tablån skola vara fogade kvitterade räkningar över kostnaderna för bränslet och dess beredning i eldningsbart skick. Härvid bör uppmärk- sammas, att av utgifterna för kapning och intagning av ved i förrådsrum hyresgästerna kunna debiteras högst 1'50 kr. per m3 för kapning och högst 1 kr. per m3 för intagning i förrådsrum.

Om totala bränslekostnaden för lägenheten vid alternativ A överstiger vad som betalats i förskott, skall hyresgästen erlägga skillnaden mellan den verk- (liga kostnaden och förskottsbetalningen. Uppgår den faktiska bränslekost- naden till lägre belopp än som erlagts i förskott, äger hyresgästen återfå skillnaden.

• Sida 140
•  Original

Användes alternativ B, skall hyresgästen, om bränslekostnaden för upp-, värmning överstiger förskottsbetalningen härför, erlägga skillnaden, medan han äger återbekomma denna, om. bränslekostnaden för uppvärmmng upp- går till ett lägre belopp än vad som betalats i förskott härför.

Vad som skall erläggas eller återbetalas förfaller till betalning i samband med hyran den 30 juni.

De sakkunniga ha även diskuterat frågan, hur man bör förfara i de fall, då en hyresgäst flyttar före slutuppgörelsen den 30 juni, och hur bränsle— kostnaderna skola fördelas mellan avflyttande och inflyttande hyresgäster. Man skulle kunna tänka sig, att hyresvärden vid avflyttningstillfället upp— gör en tablå över bränslekostnaderna under den gångna delen av bränsleåret och låter den avflyttande hyresgästen vid regleringen erlägga sin andel i kostnaderna för den faktiska förbrukningen. Detta förfaringssätt är emeller— tid ganska omständligt, och därest lagerhållningen av bränsle är stor, kan det även vaia svårt att ernå någon större exakthet vid beräkningen av den v er kliga bränsleförbrukningen.

Det är icke heller skäligt, att den avflyttande hyresgästen skall svara föi bränslekostnaden med enbalt det belopp han erlagt i förskott. 1Wed hänsyn till bränsleförbrukningens fördelning på olika månader skulle detta inne- bära en orättvisa mot den inflyttande hyresgästen. Detta gäller vid flyttning på våren. Vid flyttning på hösten blir förhållandet det motsatta. Sker exem— pelvis flyttningen den 1 april, ha ungefär 88 procent av bränsleårets behov av bränsle förbrukats, medan endast 67 procent av förskottsbetalningen er- lagts. Den inflyttande hyresgästen skulle sålunda åtnjuta 12 procent av vår- met unvder bränsleåret men få betala för 33 procent. Skulle han dessutom vid en sträng vinter betala lägenhetens hela andel i den därav förorsakade' överförbrukningen, skulle skillnaden mellan vad han åtnjutit och vad han får betala för bliva ännu större.

Man kan visserligen tänka sig, att den avflyttande hyresgästen vid slut- legleringen den 30 juni svarar för sin andel i bl anslekostnaderna En sådan lösning är dock icke att rekommendera. I allmänhet torde varken hyresvärd eller hyresgäst önska, att de efter avflyttningen skola ha några ekonomiska , förpliktelser gentemot varandra. De sakkunnigaha därför ansett, att bränsle- kostnaden för en hyresgäst, som avflyttar föreslutuppgörelsen den 30. juni, slutgiltigt bör regleras före avflyttningen. Härvid bör hyresgästen svara för bränslekostnaden under tiden intill avflytt—ningen, beräknad på grundval av det för lägenheten fastställda normala bränslebehovet och den i anvisnin- garna till klausulen punkt 11 (sid. 157) angivna procentuella fördelningen av bränsleförbrukningen å olika månader samt de bränslepriser, som varit gäl- lande under den tid regleringen avser. Om alternativ B tillämpas och om uppdelning av bränslebehovet för värme och varmvatten blivit gjord, behö— ver uppgörelsen endast omfatta uppvärmningen. Varmvattenkostnaden har nämligen redan tidigare reglerats. Den förbrukade bränslekvantiteten för

• Sida 141
•  Original

uppvärmningen bör därför beräknas efter de i första kolumnen tabell E i an- visningarna angivna procenttalen av det normala bränslebehovet för upp- värmning.

, Efter ovan nämnda uppgörelse deltager den avflyttande hyresgästen icke ii slutiegleringen den 30 juni. Hyresvärden får gentemot. honom taga risken av iden merkostnad, som en sti äng vintei medför genom att bränsleförbruknin- igen överstiger normalförbiukningen. Vid en mild vinter erhåller han emel- leitid vinsten av att bränsleförbrukningen understiga normalförbrukningen. Den nyinflyttande hyresgästen svarar vid slutregleringen endast för sin andel i bränsleåret efter nyssnämnda procentuella fördelning och deltager därför med samma andel i vinst och förlust på grund av vinterns skärpa.

B. Inklusiveklausulen.

Den av värmekostnadssakkunniga föreslagna bränsleklausulen enligt in- klusivesystemet grundar sig till sin utformning i väsentliga delar på social- styrelsens bränsleklausul. Sålunda skall avdrag å hyran ske vid ransone- ring av såväl normalhränsle som ersättningsbränsle eller om varmvatten på grund av myndighets föreskrift ej tillhandahålles i överenskommen omfatt- ning. Å andra sidan skall tillägg utgå i förhållande till bränsleprisets steg- ring. De sakkunnigas inklusiveklausul avviker emellertid, som tidigare nämnts, i ett par viktiga avseenden från socialstyrelsens, nämligen beträf- fande beräkningen av den normala bränslekostnaden och fördelnings- grunden.

Bränslebehov.

Bränslebehovet för en fastighet, i vilken inklusiveklausulen skall använ- das, bör beräknas på samma sätt som då det vid tillämpning av exklusive— klausulen gäller utbrytning av bränslekostnaden ur en inklusivehyra eller beräkning av förskottsbetalningen. Detta har närmare utvecklats i special- motiveringen till exklusiveklausulen.

För fastigheter med varmvatten beräknas bränslebehovet för varmvattnet med tillhjälp av i anvisningarna, tabell D (sid. 164), angivna värden och på samma sätt som enligt exklusiveklausulens alternativ B.

Fördelningsgrund.

Bränslekostnaden skall liksom i exklusiveklausulen fördelas mellan hyres- lgästerna i förhållande till lägenheternas yta. Att bibehålla eldstadsbegreppet *har icke ansetts rationellt med hänsyn till dels svårigheten att beiäkna an- talet eldstäder, dels den mindre exakthet, som denna fördelningsgrund giver.

• Sida 142
•  Original

Vid beräkningen av lägenhetsytan skola samma regler gälla som vid till- lämpningen av exklusiveklausulen.

Hyresvärden bör vid kontraktets tecknande förete en sammanställning över förhållandetal och lägenhetsyta i fastighetens samtliga lägenheter och lokaler. Hyresgästen bör nämligen beredas tillfälle att, om han så önskar, få taga del av de förhållandetal, som tillämpas för olika lägenheter och loka- ler, samt på detta sätt få möjlighet till kontroll av uppgiften om hans lägen— hets andel av fastighetens totala värmebehov. Vid tillämpningen av exklu- siveklausulen har hyresgästen tillfälle därtill vid slutuppgörelsen, varför nå- gon särskild sammanställning i detta fall icke kräves.

Grundpris.

Det grundpris på bränsle, efter vilket bränslekostnaden beräknas och från vilket prisstegringen räknas, bör utgöra samma pris som för lägenheten skulle ha tillämpats vid utbrytning av bränslekostnaden, därest det gällt en övergång till exklusiveklausul (se angivna regler sid. 128).

Den i hyran ingående totala bränslekostnaden erhålles genom att multi- plicera lägenhet-ens bränslebehov med grundpriset. Uppvärmningskostnaden och varmvattenkostnaden erhålles därefter genom att multiplicera bränsle- behovet för värme respektive varmvatten med grundpriset.

I klausulen har gjorts en beräkning av bränslekostnaden för en lägenhets uppvärmning under ett normalår. Då man vet lägenhetens yta, kan man även erhålla uppgift om bränslekostnaden per m2 lägenhetsyta och normalår. Denna uppgift bör intagas i kontraktet för att giva möjlighet till jämförel- ser mellan bränsleförbrukningen i olika fastigheter.

Olika kategorier bränsle.

Det har visat sig rationellt att för inklusiveklausulen bibehålla den uppdel- ning av bränslet i olika kategorier, som användes i socialstyrelsens bränsle- klausul 1941, nämligen normalbränsle, ersättningsbränsle och tillskotts- bränsle. Med normalbränsle förstås det bränsleslag, för vilket värmeanlägg— ningen är tekniskt utformad. Utbytes en kokspanna mot en vedpanna, över- går normalbränslet från att vara koks till ved.

I anvisningarna till socialstyrelsens ovan nämnda klausul finnes ett ut- talande om att koks i vissa fall bör betraktas som normalbränsle, även om koleldning förelegat. Det har nämligen visat sig, att vid omräkning av er- sättningsbränsle till normalbränsle ett uppenbart oskäligt resultat kan er— hållas, om stenkol utgör normalbränsle. Samma är emellertid förhållandet om brännolja skall anses som normalbränsle. Bränsletillägget blir i det ena fallet för högt och i det andra för lågt. För att erhålla en utjämning och få enhetliga grunder för bränslekostnadens beräkning i olika fastigheter ha de sakkunniga funnit det lämpligt att, om man tidigare använt annat fossilt

• Sida 143
•  Original

bränsle än koks, såsom stokerkol eller olja, bränslekostnaden bör beräknas som om koks vore normalbränsle. Den härför erforderliga evalveringen skall göras med ledning av de jämförelsetal mellan olika bränslen, som angivas i anvisningarna till klausulen, punkt 9 (sid. 165).

Ersättningsbränsle benämnes sådant bränsle, som vid ransonering av nor- malbränslet enligt av myndighet uppgjord bränsleförsörjningsplan skall ut- , göra ersättning för detta bränsle. Som ersättningsbränsle användes för när- * varande ved i största utsträckning.

Med tillskottsbränsle förstås ett icke ransonerat bränsle, som av hyresvär- den anskaffas på orter, där ransonering råder såväl av normalbränsle som ersättningsbränsle (skälvirke, stubbar, sågspån o. d.). Torv är ännu till- skottsbränsle. Skulle torv emellertid bliva föremål för handelsreglering, över- går den i och med detsamma till ersättningsbränsle.

Avdrag för uteblivet varmvatten.

llar myndighet utfärdat totalt förbud mot tillhandahållande av varmvat- ten, skall den överenskomna hyran minskas med hela det för varmvatten- försörjningen beräknade beloppet. Har varmvattenförsörjningen genom myn- dighets föreskrift inskränkts till att omfatta endast två dagar i veckan, min— skas hyran med hälften av nyss nämnda belopp, under förutsättning att varmvatten kontraktsenligt skall tillhandahållas alla dagar i veckan. Det har här liksom i socialstyrelsens klausul ansetts skäligt, att avdraget för utebli- vet varmvatten justeras n1ed hänsyn till den större varmvattenförbrukningen per dag, då varmvatten tillhandahålles endast under kortare perioder.

Det har under senare år inträffat, att bestämmelserna i hyreskontraktet om varmvattens tillhandahållande överstrukits och ersatts med exempelvis: >> Varmvatten tillhandahålles enligt myndigheternas beslut.» Detta innebär att hyresgästen avstår från den kontraktsenliga rätten att erhålla varmvatten under alla dagar eller viss bestämd del av året. Om icke hyran samtidigt regleras med hänsyn härtill, innebär detta en förtäckt hyreshöjning, efter- som det. icke torde föreligga någon juridisk möjlighet för hyresgästen att med en sådan bestämmelse i hyreskontraktet erhålla avdrag å grundhyran , med anledning av inskränkning i varmvattenförsörjningen.

' _a

x.'_ ,s, , .. .. '_,-.:;a._.v>-;_...,. .—

Bränsletillägg.

För varje stegring av priset å normalbränslet med fulla tio procent över det överenskomna grundpriset skall tillägg utgå med samma procentsats å den normala bränslekostnaden såväl för centraluppvärmning som för varm- ! vatten. Bränsletillägg har alltså ansetts ej böra utgå för så obetydliga pris- höjningar som under tio procent.

De sakkunniga ha för enhetlighetens skull ansett det lämpligt, att bränsle— tillägg för värme enligt inklusiveklausulen erlägges under samma tid som

• Sida 144
•  Original

enligt exklusiveklausulen, alltså under månaderna oktober—juni. Härvid be- räknas tillägget vid kvartalsbetalning på en tredjedel och vid månadsbetal- ning å en niondedel av den i grundhyran ingående bränslekostnaden. Detta innebär i förhållande till socialstyrelsens klausul 1941 med betalning under åtta månader en jämn fördelning på hyresårets tre första kvartal och med- för större enkelhet vid kvartalsbetalning. Tilläggen bliva också något mindre per månad, vilket kan vara fördelaktigt, då de vid höga bränslepriser kunna uppgå till icke oväsentliga belopp.

Tillägget för varmvatten skall beräknas på den del av bränslekostnaden för varmvatten, som belöper på betalningsperioden. Skall varmvatten enligt kontraktet tillhandahållas alla dagar under året, beräknas sålunda tillägget på en tolftedel per månad. Tillhandahålles däremot varmvatten kontrakts- enligt endast åtta månader av året, göres beräkningen på en åttondedel per månad. Om varmvatten enligt kontraktet skall tillhandahållas alla dagar i veckan under åtta månader och två dagar i veckan under fyra månader, skall bränsletillägget beräknas på 1[10 av den totala bränslekostnaden för varmvatten under var och en av de åtta månaderna och på 1/20 av samma kostnad under var och en av de fyra månaderna. Bränslebehovet för varm- vatten beräknas i ett sådant fall för de åtta månaderna till 8/12 av de i an- visningarna tabell D (sid. 164) angivna värdena på bränslebehovet för varm- vattenförsörjning varje dag under hela året och för de fyra månaderna till hälften av 4/12 av samma värden. Vid varmvatten endast två dagar i veckan skola kostnaderna nämligen minskas med 50 procent. Bränslebehovet för varmvatten utgör i detta fall alltså 10/12 av i anvisningarna angivna värden för hel varmvattenförsörjning.

Vid enstaka varmvattendagar beräknas, med hänsyn till den koncentre- rade varmvattenförbrukningen under sådana dagar, bränsletillägget på två trettiondedelar av månadsersättningen för varmvatten för varje dag, varvid avdraget för uteblivet varmvatten minskas med motsvarande belopp. '

Beräkning av bränsletillägg.

Eftersom bränsletilläggen enligt inklusiveklausulen till sin natur äro defi- nitiva, d. v. s. ej skola undergå någon reglering med hänsyn till de faktiska kostnaderna, kräves, att beräkningen göres med större noggrannhet än då det gäller förskottsbetalningen enligt exklusiveklausulen.

Bestämmande för tilläggets storlek skola vara de bränslen, som användas, priserna på dessa bränslen samt eventuella inskränkningar i varmvattenför- sörjningen. Däremot tages icke hänsyn till om bränsleförbrukningen i sin helhet är föremål för ransonering. Detta sker först vid hyresårets utgång, då man med säkerhet kan överblicka ransoneringens storlek.

Som grund för beräkningen av bränsletillägget skall ett pris på normal- bränslet tillämpas. Det-ta pris utgöres av det gällande priset på normalbräns-

• Sida 145
•  Original

let endast i de fall, då eldningen sker uteslutande med detta bränsle. Eljest ulgår tillägget efter ett beräknat pris på normalbränslet, som erhållits genom evalvering av priset på ersättningsbränslet. Har ransonering av normal- bränslet föranlett övergång helt eller delvis till ett eller flera ersättnings- bränslen, skall nämligen priset på dessa ersättningsbränslen med ledning av de i anvisningarna angivna jämförelsetalen omräknas till ett pris på normal- ; bränslet, varvid hänsyn tages till den procentuella tilldelningen av olika bränslen.

Det pris, på vilket tillägget skall beräknas, är priset på bränslet i eldnings- bart skick intaget i fastighetens förrådsrum för bränsle. Vid användandet av ved skall därför till det noterade priset läggas kostnaden för vedens intag- ning i fastigheten samt kostnaden för kapning. Av skäl som anförts i sam- band med exklusiveklausulen ha emellertid dessa kostnader maximerats till högst 1 kr. respektive 1: 50 kr. per mä.

Om man känner tilldelningen av olika bränslen för hela bränsleåret, torde det i allmänhet vara lämpligast att beräkna bränsletillägget efter den ge- nomsnittliga tilldelningen. Härigenom undviker man alltför stora variationer i bränsletillägget. Detta gäller framför allt då stora prisskillnader mellan olika bränslen förefinnas. På grund av den prisskillnad, som för tillfället råder mellan importerat och inhemskt bränsle, i synnerhet i storstäderna, skulle bränsletillägg tet vid enbart vedeldning bliva betydligt större än vid enbart kokseldning. Är tilldelningen av koks och ved 50 procent av vardera, bör sålunda bränsletillägget beräknas härefter under samtliga månader utan hänsyn till att man på våren och hösten eldar enbart med ved och under en period på vintern enbart med koks. Större rättvisa erhålles vid en sådan genomsnittsberäkning.

Bränsletillägget skall grundas på priset den 20 i månaden närmast före betalningsperioden. Denna tidpunkt har valts för att få överensstämmelse med exklusiveklausulen.

Förskottsbeloppet för bränsle skall enligt exklusiveklausulen fastställas för ett kvartal även vid månadsbetalning. Månadsb-eloppet utgår således oför- ändrat även om bränslepriser och tilldelning av olika bränslen skulle ändras 1u1der kvartalet. Några större olägenheter skulle säkerligen ej vara förbundna med att bestämma bränsletillägget för ett helt kvartal, även då det gäller in- klusivekontrakt med månadsbetalning. Systemet har med goda erfarenheter tillämpats av partsorganisationerna i Stockholm under innevarande eld- ningssäsong. Med hänsyn till att bränsletillägget enligt inklusiveklausulen icke skall regleras efter den verkliga bränslekostnaden och därför så nog- grant som möjligt bör följa förändringar i tilldelning och priser, ha de sak-- kunniga dock icke ansett sig i inklusiveklausulen kunna generellt fastlåsa bränsletillägget för helt kvartal vid månadsbetalning av hyran Överenskom- melsel om att under ett helt kvartal uttaga visst bl änsletillägg böra emeller- tid även i fortsättningen kunnaträffas mellan parterna.

• Sida 146
•  Original

Efterreglering.

Sedan bränsletillägget beräknats för en period, kan det inträffa förändrin- gar i förutsättningarna, till vilka hänsyn ej kunnat tagas vid beräkningen. Klausulen giver parterna möjlighet att i sådana fall företaga en justering av bränsletillägget i efterhand. Om sålunda tilldelningen av olika bränsleslag eller vedsorter blivit en annan än som förutsatts eller om iörändringi varmvattenförsörjningen inträffat, kan sådan reglering äga rum. Däremot bör enligt de sakkunnigas mening någon efterreglering icke ske på grund av förändring i bränslepriset. Efterreglering äger rum endast på framställ- ning av part, och det förutsättes att sådan reglering icke skall ske på grund av oväsentliga förändringar.

Ransonering.

Medan ersättningen för den bränsleransonering, som tager sig uttryck i en inskränkning i varmvattenförsörjningen, alltid regleras under hyresåret, skall gottgörelse för av ransonering förorsakad minskad bränsleförbrukning för uppvärmning regleras vid hyresårets utgång. Först då känner man nämligen ransoneringens storlek. Bränsletillägg för uppvärmning skall sålunda under hyresåret alltid erläggas, som om ransonering icke vore rådande. En slutreg- lering enligt inklusiveklausulen är möjlig endast på orter, där både normal- bränsle och ersättningsbränsle varit ransonerade.

Enligt socialstyrelsens bränsleklausul skall vid hyresårets utgång hyres- gästen gottskrivas en så stor del av det—för centraluppvärmning och varm— vatten beräknade beloppet jämte tillägg därå för prisstegring, som motsva- rar den genom ransoneringen inträdda procentuella minskningen i tilldelning av bränsle, dock att det belopp, som sålunda gottskrives hyresgästen, skall minskas med det belopp, varmed hyran sammanlagt reducerats till följd av inskränkning i varmvattenförsörjning jämte dårå belöpande tillägg för prisstegring.

De sakkunniga ha icke ansett sig behöva följa denna huvudregel utan för- orda en genväg för beräkning av återbäringen på grund av den bränsleranso- nering, som sammanhänger med centraluppvärmningen. Eftersom ersätt- ningen för uteblivet varmvatten reglerats under hyresårets gång, torde man kunna bortse från denna ersättning vid slutregleringen. I stället framräknas den bränslekvantitet, varmed det förbrukade bränslet understiger det för fastigheten normala bränslebehovet för uppvärmning. Till hyresgästerna skall sedan återbäras kostnaden för denna bränslekvantitet, beräknad efter de bränslepriser, efter vilka bränsletillägg under året uttagits. Fördelningen av beloppet sker efter varje lägenhets andel i fastighetens omräknade lägen-

hetsyta.

För hus utan varmvatten kan denna uträkning göras direkt efter den för-

• Sida 147
•  Original

rukade bränslekvantiteten. Då det gäller hus med varmvatten måste man, om varmvatten under året tillhandahållits, fråndraga bränsleförbrukningen |för tillhandahållet varmvatten beräknad med ledning av angivna relations- ital och värden på bränslebehovet för varmvatten.

Följande exempel på uträkningen må här lämnas.

Fastighetens normala bränslebehov antages utgöra 2 000 hl koks, varav för värme 1400 111 och för varmvatten 600 hl. Tilldelningen har varit 1300 hl och totalt varmvattenförbud har förelegat. Skillnaden mellan det normala bränslebehovet för värme och den tilldelade kvantiteten utgör 100 hl. Hyresgästerna ha under året er- lagt bränsletillägg under fyra månader beräknat efter ett kokspris av 3:50 kr. per hl och under fem månader efter ett pris av 4: 50 kr. per hl. Till hyresgästerna skall sålunda återbäras ett belopp, som motsvarar kostnaden för 100 hl koks *

4X3:50+5X4:50 efter ett pris av _—9_ = 4:05 kr. per hl. Sålunda skall i detta fall 405 kr. fördelas bland hyresgästerna efter deras omräknade lägenhetsytas storlek i förhållande till fastighetens totala omräknade lägenhetsyta.

Om varmvatten i detta exempel tillhandahållits under åtta tvådagarsperioder, skall bränsleförbrukningen för varmvatten beräknas utgöra "laco av det för fastig- heten beräknade bränslebehovet för varmvatten. (Vid varmvatten under kortare period beräknas bränsleförbrukningen per dag till 2/30 av månadsbehovet.) Den sålunda erhållna bränslekvantiteten för varmvatten, 53 hl, fråndrages fastighetens totala förbrukade kvantitet. Bränsleförbrukningen för centraluppvärmning blir i detta fall 1300—53 = 1247 hl. Till hyresgästerna skall sålunda återbäras kost- naden för 1 400— 1 247 = 153 hl koks, eller 619: 65 kr.

Beräkningen av gottgörelsen genom fastställande av den individuella ran- soneringen för varje särskild fastighet, erhållen genom skillnaden mellan den normala och den faktiska bränsleförbrukningen för uppvärmning, innebär visserligen i någon mån ett brytande av inklusiveprincipen. Man gör en efterreglering med hänsyn till den faktiska förbrukningen, varvid en av fak- torerna, den tilldelade kvantiteten bränsle, är beroende av vinterns stränghet eller mildhet. Detta torde dock vara den lämpligaste lösningen av problemet rörande återbäringen.

Man hade kunnat tänka sig en återbäring efter genomsnittliga procenttal, som centralt beräknades och kungjordes. Detta system har tillämpats be- träffande socialstyrelsens klausul 1940. Icke heller på detta sätt kan man dock undgå en påverkan av de klimatiska förhållandena, eftersom de göra sig gällande i fråga om ransoneringens genomsnittsprocent. En beräkning på sistnämnda sätt ger mindre tillfredsställande och ibland rent oskäliga resultat. Följden av beräkningssättet kan nämligen bliva, att en fastighets- ägare, vilken av en eller annan anledning erhållit en bränslekvantitet, som uppgår eller kanske överstiger det i klausulen angivna bränslebehovet, dock tvingas att lämna gottgörelse för ransonering. De sakkunniga ha ansett jolägenheten med genomsnittsberäkningen vara så stor, att de ej kunnat re- ikommendera den, i all synnerhet som man därigenom icke kan frigöra åter- ibäringen från påverkan av klimatets växlingar.

• Sida 148
•  Original

De sakkunniga ha även diskuterat möjligheten av att lägga bränslelicem sen till grund för återbäringen. Man skulle-på detta sätt ernå en beräkning, som vore fri från inflytande av varma och kalla vintrar. Detta skulle emel- lertid erfordra, att licensen alltid kunde anpassas efter de förhållanden, som bliva rådande på bränslemarknaden. Då emellertid så ej är fallet, har denna väg icke varit framkomlig.

Slutligen må uppmärksammas att hyresgästen genom inklusiveklausulen aldrig kan bliva skyldig erlägga någon merkostnad, förorsakad av att bränsleförbrukningen på grund av exceptionella förhållanden överstigit nor— malförbrukningen.

För hyresgäster vilkas kontrakt löpa per annan datum än 1 oktober, blir det nödvändigt att för bestämmande av återbäringens storlek söka beräkna den faktiska åtgången av bränsle under den tid kontraktet löpt. Viss led- ning torde därvid kunna erhållas av den å sid. 157 intagna tabell F.

Ersättning för tillskottsbränsle.

Har vid ransonering av normalbränsle och ersättningsbränsle anskaffats tillskottsbränsle, skall hyresgästen deltaga i kostnaden härför i förhållande till lägenhetens storlek. Härvid kan det dock aldrig bliva fråga om större ersättning för tillskottsbränsle än det belopp, som hyresgästen gottskrives på grund av ransonering av bränslet. Även kostnaden för tillskottsbränsle regleras vid hyresårets utgång och i samband med återbetalningen på grund av ransonering.

Vad nu sagts innebär, att ersättning för tillskottsbränsle icke kan utgå i de orter, där ersättningsbränsle ej ransonerats.

Reglerande myndighet.

De sakkunniga ha utgått från att socialstyrelsen, liksom beträffande sty- relsens egna klausuler, skall vara villig att lämna erforderliga anvisningar beträffande spörsmål, vilka icke förutsetts i de sakkunnigas klausuler.

• Sida 149
•  Original

Värmekostnadssakkunnigas bränsleklausul enligt exklusivesystemet.1

(Vid övergång till denna kontraktstyp från kontrakt, vari hyran inbegripit bränslekostnaden, förutsättes att, med vissa undantag, ur hyresbeloppet ut- brytes bränslekostnaden, beräknad med stöd av bränslepriserna i augusti 1939 (1) och medeltalen av den under åren 1937/38 samt 1938/39 föreliggande bränsleförbrukningen (2).

Den verkliga kostnaden för bränsle till uppvärmning och varmvatten er- lägges av hyresgästen efter följande grunder.

Alternativ A: för fastighet utan central varmvattenberedning eller med likartad anordning för varmvattenförsörjning i samtliga lägenheter (3).

Alternativ B: för fastighet, som endast delvis är försedd med central varm- vattenberedning eller i vilken varmvattenförsörjningen icke är likartad i samtliga lägenheter.

För denna fastighet skall alternativ gälla.

Gemensamt för alternativen A och B.

a) Kostnaden utgöres av utgifterna för bränslet i eldningsbart skick, in- taget i förrådsrum för bränsle inom fastigheten. I den mån kostnaden för intagning av ved i fastighetens förrådsrum för bränsle icke ingår i det er- lagda priset på veden, skall till priset läggas kostnaden härför, dock högst 1 krona per m3, samt, för den händelse kapning av veden med hänsyn till pannans storlek är nödvändig, kostnaden härför, dock högst 1 krona och 50 öre per m3.

Har hyresvärden, trots att han kunnat anskaffa sådant bränsle, som in- tagits i den av bränslekommissionen fastställda bränsleförsörjningsplanen för orten, likväl använt sig av annat och dyrbarare bränsle, skall han själv ;svara för merkostnaderna härför. ? b) Bränslekostnaden fördelas efter lägenhetsytan (4), som omfattar:

1 Hänvisning med viss siffra avser anvisningarna till klausulen.

• Sida 150
•  Original

Uthyrbar, uppvärmd yta med tillhjälp omräknad Förhållande- verkli av förhål— yta med tal (5) mg landetalet tillägg för y omräknad enkla yta fönster (6) i l 1. 1 fastigheten, totalt ............... TT. . . .— ............... ' ...................... 2. härav i lägenheten ............................................................ c) Det normala bränslebehovet utgör (2): Tabell II. Bränslekvantltet Bränslekvantitet ! antal mått- bränsle- antal mått- bränsle- ; * enhet slag enhet slag *:

Alternativ A. Alternativ B. ; i

1. För fastigheten ....................... 1. För fastigheten

2. För lägenheten ....................... (cv OCh vv) " """""""""""" !

3. Per m, omräk- 2. För lägenheten * nad lägenhets- (cv och vv) .. ....................... yta ................................. härav (7) a) för värme.. .......................

b) för varm- vatten . . . . ....................... =

3. Per rn2 omräk- j nad lägenhets- yta (cv) ............................. [

d) Såsom bränsleår räknas tiden 1 juli—30 juni. Ersättningen för bränsle erlägges genom förskottsbetalning under månaderna oktober—juni och slut- regleras för bränsleåret den 30 juni, dock att ersättning för varmvatten en- ligt alternativ B erlägges under den tid varmvatten tillhandahålles.

e) Förskottsbeloppet utgör vid kvartalsbetalning en tredjedel och vid må- nadsbetalning en niondedel av kostnaden för det normala bränslebehovet. Denna kostnad uträknas kvartalsvis efter gällande bränslepris den 20 i må- naden närmast före kvartalsskifte med hänsyn tagen till tilldelningen av olika bränslen. För omräkning av ett bränsle till ett annat bränsle tilläm- pas i anvisningarna angivna jämförelsetal (8). Om slutreglering, se nedan un— der punkt j).

Alternativ A.

f) Förskottsbeloppet beräknas efter kostnaden för lägenhetens hela nor- . mala bränslebehov (tab. II, alt. A, rad 2). _:

• Sida 151
•  Original

g) Tillhandahålles varmvatten alla dagar (9) under normala förhållanden, skall i punkt f) angivet förskottsbelopp reduceras, vid totalt varmvattenför— bud med 30 procent och vid varmvatten regelbundet två dagar i veckan med 15 procent. Ett mindre antal varmvattendagar inverkar icke på redaktions- procenten.

Alternativ B.

11) Förskottsbeloppet för värme beräknas efter det normala bränslebehovet för lägenhetens uppvärmning (tab. II, alt. B, rad 2 (i) enligt under punkt e) angivna principer.

i) Medan bränslekostnaden för värme erlägges under nio månader, skall kostnaden för varmvatten erläggas under den tid varmvatten tillhandahålles. Sålunda skall, då varmvatten kontrakterats för alla dagar under året, kost- naden härför erläggas, vid kvartalsbetalning med en fjärdedel och vid må- nadsbetalning med en tolftedel av kostnaden för lägenhetens bränslebehov för varmvatten (tab. II, alt. B, rad 2 b). "Tillhandahålles varmvatten endast under uppvärmningssäsongen, erlägges kostnaden i samband med ersätt- ningen för uppvärmning (10).

Vid totalt varmvattenförbud erlägges icke någon ersättning för varmvatten. Tillhandahålles varmvatten på grund av myndighets föreskrift regelbundet endast två dagar i veckan, skall varmvattenersättningen reduceras med 50 procent. Tillhandahålles varmvatten oregelbundet, skall varmvattenersätt- ningen per dag utgöra två trettiondedelar av månadsbeloppet.

Gemensamt för alternativen A och B.

j) Slutreglering.

Slutlig reglering av bränslekostnaden äger rum den 30 juni. För detta ändamål skall undertecknad hyresvärd uppgöra sluttablå, innefattande veri- fierade uppgifter över fastighetens sammanlagda bränslekostnad för värme och varmvatten under det gångna bränsleåret sedan föregående slutregle- 'ring. Denna kostnad fördelas av hyresvärden på samtliga hyresgäster i för- hållande till varje lägenhets omräknade yta.

Sluttablå skall föreligga till granskning under en vecka före juni månads utgång å plats och tid, som kungöres genom anslag i fastigheten. Om bränsle- kostnaden för lägenheten överstiger vad som betalats i förskott, erlägger hyresgästen skillnaden mellan bränslekostnaden och förskottsbetalningen. Skulle bränslekostnaden uppgå till lägre belopp än vad hyresgästen redan erlagt såsom förskottsbetalning, äger han återbekomma skillnaden.

Vid tillämpning av alternativ B skall från totala bränslekostnaden avdra- gas vad samtliga hyresgäster enligt hyreskontraktet skolat erlägga som er- sättning för varmvattenberedning. Den återstående kostnaden fördelas på samma sätt som ovan. Om den sålunda erhållna bränslekostnaden för upp-

• Sida 152
•  Original

värmning överstiger vad som betalats i förskott för uppvärmningen, erlägger hyresgästen skillnaden. Uppgår bränslekostnaden för uppvärmning till lägre belopp, äger hyresgästen återbekomma skillnaden. Vad som sålunda skall erläggas eller återbetalas förfaller till betalning i samband med hyran den 30 juni. 3 Vid avflyttning före den 1 juli skall reglering av bränslekostnaden äga ! rum för tiden intill avflyttningen, varvid förbrukat bränsle skall antagas i vara i punkt 11 i anvisningarna angiven del av det normala bränslebehovet i för lägenheten, som finnes upptaget i tabell II. Den avflyttande hyresgästen ! deltager alltså icke i slutregleringen den 30 juni. Den inflyttade hyresgästen 1 svarar vid slutregleringen endast för sinandel i bränsleåret. * Uppkomma spörsmål angående ersättning för bränslekostnad, vilka icke ! i denna klausul äro förutsedda, och kan lösning icke vinnas genom överens- i kommelse, enas parterna om att i dylikt avseende godkänna de anvisningar, & som lämnas av socialstyrelsen. % i

Anvisningar till bränsleklausul enligt exklusivesystemet.

(1) Vid utbrytning av bränslekostnaden ur en inklusivehyra skall, om 1 bränsleklausul förut tillämpats, bränslekostnaden beräknas efter det i augusti ' 1939 noterade priset på det för värmeanläggningen normala bränslet fritt % levererat fastigheten, såvida man icke i förut tillämpad klausul utgått från ; priset vid annan senare tidpunkt, då detta pris skall gälla.

Har tidigare använts annat fossilt bränsle än koks, skall dock koks anses vara normalt bränsle och erforderlig omräkning göras med ledning av i 1 anvisningarna punkt 8 angivna jämförelsetal. '

I de fall då kontraktet förut icke varit försett med bränsleklausul skall bränslekostnaden beräknas efter bränslepriset vid den sista tidpunkt då .- kontraktet kunnat uppsägas, dock att priset ej skall avse tidigare tidpunkt än augusti 1939. För fastighet vilken färdigställts senare än augusti 1939 skall under samma förutsättning vid uthyrningen gällande bränslepris läg-' gas till grund för utbrytningen.

(2) Det normala bränslebehovet för fastigheten anses utgöra medeltalet av den verkliga bränsleförbrukningen under bränsleåren 1937/38 och 1938/39 enligt den till kristidsnämnden ingivna deklarationen angående bränsleför- brukningen.

För fastighet, vilken tillkonnnit senare än den 1 oktober 1938 och i anled- ning därav saknar förbrukningssiffror för någoLav bränsleåren 1937/38 och 1938/39 eller vilken, sedan bränsledeklarationen avgivits, undergått ombygg- i nad av sådan karaktär, att bränslebehovet i mera avsevärd grad förändrats, ; anses detta behov utgöra den kvantitet, som erhålles genom en byggnadstek— &; nisk värmeberäkning enligt följande formler. '

• Sida 153
•  Original

Omfattande följande län Ekvation Stenhus: A. Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. . E = 0'11 '..V + 040 ' O Trahus: E=0-11-V+0-27-0 Stenhus: l) Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och E = 009 — V + 0-37 '0 ' Värmlands län .............................. Trähus: E=0'09- V+O—26-O Uppsala, Västmanlands, Örebro län, Stockholms Stenhus: (. stad och län, Södermanlands, Östergötlands, Jön- E = 008 - V + 0-34 - O ' köpings, Kronobergs, Skaraborgs och Alvsborgs Trähus: län ........................................ E = 008 — V + 0-25 - () Stenhus: I) Göteborgs och Bohus, Hallands, Malmöhus, E = 00! - V + 0452 - O Kristianstads, Blekinge, Kalmar och Gotlands län Trähus: E=0—07-V+ 0—24-0

E = Arsbehovct av bränsle för en byggnad räknat i hl koks. V = Byggnadens uppvärmda byggnadsvolym ovan mark i m”. () = Byggnadens omslutningsarea ovan mark i mg.

Normer för beräknandet av V och 0.

Med uppvärmd byggnadsvolym ovan mark, V, avses volymen av alla över markytan befintliga uppvärmda utrymmen jämte omslutande väggar och bjälklag. Om ett uppvärmt utrymme ligger delvis under markytan, medräk- nas endast den del av volymen, som ligger över markytan. Är därvid mark- ytans höjd varierande, räknas från dess medelhöjd. Garage och dylika ut- rymmen, som uppvärmas medelst centralvärmeledning. medräknas även till den del de ligga Över markytan. '

För exempelvis ett hus utan uppvärmda källarlokaler skall således angivas den volym, som omslutes av:

1) ytterväggarnas utvändiga ytor inklusive burspråk och andra utbygg- nader,

2) överkant av bjälklaget över den översta uppvärmda våningen samt 3) underkant av bjälklaget under den understa uppvärmda våningen. I volymen inräknas ovanför vindsbjälklaget eventuellt befintliga inredda bostäder och andra uppvärmda utrymmen.

Med omslutningsytan, O, avses summan av alla för avkylning utsatta ytor (kylytor), som omsluta den uppvärmda byggnadsvolymen ovan mark (V). Brandmur eller del därav, som värmes av anslutande hus, inräknas följakt- ligen ieke i omslutningsytan.

För ett hus utan uppvärmda källarutrymmen räknas således omslutnings- ytan lika med summan av dels fasadytorna mellan källartakets nivå och vindsgolvets nivå samt dels kylytan på husets översida, vilken räknas lika

• Sida 154
•  Original

med byggnadsytan, oberoende av om taket har större eller mindre stigning. Hänsyn tages till att kylytorna ökas, t. ex. genom burspråk och uppvärmda vindsutrymmen samt portgångar genom huset. Takytor över uppvärmda källarlokaler i gårdsöverbyggnader medräknas, även om den undervarandc uppvärmda lokalen ej medräknas i volymen på grund av att den är belägen under markytan.

Vid omräkning till annan måttenhet eller annat bränsleslag bör i hl koks anses motsvara följande värden.

Tabell B. 1 hl koks motsvarar:

Antal Måttenhet Bränsleslag Anmärkning

45 kg Koks 0.6 hl Stenkol 46 kg » 35 1 Brännolja nr 1

33 » » » 2 32 » » » 3 . 0.30 m=s Pannved Vid användning i vedpanna 0.33 » o » » » kokspanna 3.9 hl Maskintorv 1:ma » » » » 115 kg » » » » » »

Är fastigheten försedd med anordningar för central varmvattenberedning skall den genom värmeberäkningen erhållna bränslekvantiteten ökas med bränslebehovet för varmvatten. Detta behov erhålles med ledning av i punkt 7 angivna genomsnittsvärden på bränslebehovet för varmvatten per mg lägenhetsyta.

(3) Även i de fall, där anordning för varmvatten ej finnes eller är helt lika i samtliga lägenheter inom en fastighet, torde, om avvikelsen är av ringa betydelse, alternativ A dock böra tillämpas. Exempel: enstaka garage, som saknar varmvatten, eller mindre butikslokal med varmvatten endast i tappställen, trots att lägenheterna i huset i övrigt äro försedda med badrum.

(4) Med lägenhetsyta —— verklig lägenhetsyta — förstås den golvyta inom en lägenhet, som inneslutes av ytterväggarnas och de lägenhetsskiljande väggarnas innersidor med frånräknande av den yta, som upptages av mel- lanväggar med större tjocklek än 24 cm och rörstockar inom lägenheten.

I lägenhetsytan inräknas sålunda den yta, som upptages av tunnare mel- lanväggar, garderober, skåp, bänkar o. 'dyl.

(5) För såväl bostadslägenheter som övriga lokaler är förhållandetalet 1 vid en rumshöjd intill 3'2 ni, ett temperaturbehov av 180 och en ventilation intill en gång i timmen. '

Överstiger rumshöjden 32 m, höjes förhållandetalet med 10 procent vid en rumshöjd mellan 3-2 och 3'5 m samt med ytterligare 10 procent för varje påbörjad 0*5 m utöver 3'5 m.

• Sida 155
•  Original

Med hänsyn till temperaturbehovet skall det med stöd av första och andra styckena i denna punkt erhållna förhållandetalet multipliceras med nedan angivna faktorer. (Önskas större noggrannhet, bör värmeteknisk beräkning göras i det enskilda fallet.)

Tabell C. För bostadslägenheter och liknande, såsom pensionat och hotellokaler, är faktorn 1.

Faktor

| |

; Förövrigalokaler Lokal Lokal !

ovan mark1 under mark,

med temperaturbehov av 18*'——15Q ........................ 1-0 0-4

1 » » » 14*7——11(> ........................ 0-75 0-3 , » » » 100— 60 ........................ 0-5 0-2 » » » 5D .............................. 0-25 0-1

1 Med lokal ovan mark avses sadan lokal, vilkens begränsningsyta mot ytterluf— ten överstiger 20 procent av golvytan. 2 Med lokal under mark avses sådan lokal, vilkens begränsningsyta mot ytter—luf- ten utgör högst 20 procent av golvytan.

Uppställer hyresgästen krav på större ventilation eller har myndighet fast- ställt större luftbehov än luftväxling en gång i timmen i medeltal per dygn, | Ökas det förhållandetal, som erhållits med stöd av första t. o. m. tredje styckena i denna punkt, då det gäller lokaler belägna ovan mark, med 25 pro- cent och, då det gäller lokaler belägna under mark, med 75 procent för varje ytterligare ökning i luftomsättningen med en gång i timmen.

(6) För varje m2 skyltfönster i enkelglas eller andra partier med enkelt glas ökas lägenhetsytan med 25 n12.

Exempel på omräkning av lägenhetsytan.

A. En bostadslägenhet, vars verkliga lägenhetsyta är 90 m2 (lab. I, kol. 2), har en rumshöjd av 33 in. Lägenhetens förhållandetal skall med hänsyn till rums- höjden höjas med 10 procent och utgör därför 11. Lägenhetens omräknade yta uppgår sålunda till 11 X 90 = 99 m'*', som insättes i tab. I, kol. 3.

B. En butikslokal omfattar 100 m2 (tab. I, kol. 2) och har en rumshöjd av 37 m och en luftväxling av en gång i timmen. Temperaturbehovet är 180. Skylt- fönsterytan (inklusive dörrglas) utgör 25 m”. Den omräknade lägenhetsyta, på vilken butikens normala bränslebehov skall beräknas, erhålles på följande sätt.

Med hänsyn till rumshöjden ökas förhållandetalet 1 med 20 procent till 12 (tab. I, kol. 1). Den omräknade lägenhetsytan utgör sålunda 1'2 )( 100 2120 m" (tab. I, kol. 3). Härtill skall för varje m2 fönsteryta läggas 2'5 m2 lägenhetsyta eller 25 )( 2'5 =62'5 m”. Bränslebehovet beräknas därför efter en lägenhetsyta om 120+62'5=182'5 m2 (tab. I, kol. 4).

C. Ett garage, beläget under mark, omfattar 400 m2 (tab. I, kol. 2) och har en rumshöjd av 22 m. Temperaturbehovet är 120 och luftväxlingen genomsnittligt 4 gånger i timmen. Den faktor, med vilken förhållandetalet 1 skall multiplice-

• Sida 156
•  Original

ras är, då det gäller ett temperaturbehov av 120 och en lokal under mark, enligt tab. C 03. Då luftväxlingen är 4 gånger i timmen, skall emellertid denna faktor ökas med 3 X 75 : 225 procent och utgör därför 0'3 (100 —|— 225) : 0'975 (tab. I, kol. 1). Det normala bränslebehovet beräknas sålunda på en lägenhetsyta av 0'975 )( 400 = 390 m2 (tab. I, kol. 3).

(7) Det normala bränslebehovet för lägenhetens uppvärmning utgöres av angivet bränslebehov för lägenheten (tab. II, alt. B, rad 2) minskat med det för varmvatten beräknade bränslebehovet, framräknat enligt följande

grunder. Tabell D. Bränslebehovet för varmvatten alla dagar under året utgör i bostadslägenhet per mn verklig lägenhetsyta : 1 l ä g e n h e t m e d B r ä n 5 ] e s 1 n g badrum och duschrum och endast tappställen tappställen tappställen Koks, hl .................................... 0-3 0-2 015 Stenkol, hl .................................. 0'18 0'12 0-09 Brännolja, 1 ................................ 10 6-7 5 Ved, ms .................................... 0-1 0-067 0-05

För lägenhet med varmvatten i tappställen och gemensamt badrum be- räknas bränslebehovet som om lägenheten varit försedd med duschrum. För lägenhet med varmvatten endast i gemensamt badrum beräknas bränsle- behovet som om varmvatten tillhandahållits endast i tappställen.

ccras bränslebehovet i förhållande härtill; t. ex. vid varmvatten under åtta månader med 33 procent. Vid varmvatten två dagar i veckan under hela året beräknas bränslebehovet till 50 procent av i tabell D angivna kvantiteter.

Bränslebehovet för varmvatten i annan lokal än bostadslägenhet beräknas enligt följande grunder.

För kontorslokal, butik eller annan arbetslokal, där varmvatten ej kräves för rörelsens bedrivande, beräknas bränsleförbrukningen för varmvatten så- som för bostadslägenhet.

För hotell och pensionat fördubblas i tabell 1) angivna bränslebehov. För restaurang, kafé och annan lokal, där varmvatten kräves för rörelsens bedrivande, bör särskilt avtal träffas med hänsyn till föreliggande varmvat- tenbehov.

Bränslebehovet för varmvatten skall alltid beräknas på verklig och icke på omräknad lägenhetsyta.

Tillhandahålles varmvatten kontraktsenligt endast viss del av året, redu— *

.)xma.mu_—:_.;_n .M_-m ___ M.. M..—. .......

• Sida 157
•  Original

(8) Tabell E. 1 ton stenkol ersätter ................ 21'7 hl koks 1 hl » » ................ 1'6 » » 1 ms brännolja nr 1 ersätter ........ 28'9 » » 1 » » » 2 » ........ 30'3 » » 1 » » » 3 » ........ 31'0 » » 1 » pannved ersätter .............. 3'0 » » 1 » barrved 1:ma ersätter .......... 3'2 » » 1 » alved » » .......... 3'2 » » 1 » björkved » » .......... 3'8 » » 1 » » 2zda » .......... 3'6 » » 1 » bokved 1:ma » .......... 4'1 » » 1 » massaved » .......... 3'4 » » 1 ton maskintorv 1:ma » .......... 8'7 » » l m3 » » » .......... 2'6 » »

(9) Tillhandahålles varmvatten normalt endast under viss del av året, skall reduktionsprocenten minskas i förhållande härtill. Skulle exempelvis enligt kontraktet varmvatten tillhandahållas under åtta månader av året men råder totalt varmvattenförbud, utgör reduktionen 20 procent av för- skottsbeloppet.

(10) Skall varmvatten enligt hyreskontraktet tillhandahållas endast åtta månader av året. erlägges sålunda 1/8 av kostnaden under vardera av dessa månader.

(11) Tabell F. Procentuell fördelning av bränsleförbrukningen å olika månader: Utan Med tillgång till varmvatten enligt kontraktet varje dag tillgång till varm- under uppvärmningssäsongen h e l a !: r e t M ä (1 vatten n a enligt utan varm- vid varm- vid totalt utan varm- vid varm— vid totalt kontrak- vatten— vatten varm- vatten- vatten varm- tet]. restrik- 2 dgr pr vatten- restrik- 2 dgr pr vatten- % tioner vecka lörbud tioner vecka 2 förbud % % % % % % Juli .......... — —- — —— 2-5 — —- Augusti ........ —— — —— —— 2-5 —— _ September . . . . 3-0 4-0 36 3-0 4-5 2-0 20 Oktober ...... 8-5 9-0 8-0 6-5 8-5 7-0 6-0 November ...... 13-0 13-0 11-5 10-5 115 100 9-0 December ...... 16-5 15-5 14-0 13-0 14-0 13-0 11-5 Januari ........ 17-5 16-0 14-5 13-5 15-0 14.0 12-5 Februari ...... 15-5 15-0 14.0 12-5 13-0 12-0 10-5 Mars .......... 14-0 14-0 12'5 11-5 13-0 12-0 10-5 April .......... 9-0 9-5 8-5 7-0 9-0 8-0 6-5 Maj .......... 3-0 4-0 3-5 2-5 4-0 2-0 1-5 Juni .......... — — — —— 2-5 —- —— 100-0 100—0 90-0 80-0 70-0

1 Nedanstående procenttal användas även vid tillämpningen av alt. B, varvid beräkningen sker endast på bränslebehovet för uppvärmning. ' Endast under uppvärmningssäsongen.

• Sida 158
•  Original

Värmekostnadssakkunnigas bränsleklausul

enligt inklusivesystemet.1

I den överenskomna hyran ingår bränslekostnaden för centraluppvärm- ning och varmvatten. I enlighet med bestämmelserna här nedan skall av- drag å hyran ske vid ransonering av såväl normalbränsle som ersättnings- bränsle eller om varmvatten på grund av myndighets föreskrift ej kan till- handahållas i överenskommen omfattning, medan å andra sidan tillägg till hyran skall utgå vid stegring av bränslepriset.

Det normala bränslebehovet för fastigheten anses utgöra medeltalet av den verkliga förbrukningen under bränsleåren 1937/38 och 1938/39 enligt den till kristidsnämnden ingivna deklarationen angående bränsleförbruknin- gen (A-blanketten) 1937/38 .................. 1938/39 ................

För fastighet, vilken tillkommit senare än den 1 oktober 1938 och i an- ledning därav saknar förbrukningssiffror för något av bränsleåren 1937/38 och 1938/39 eller vilken, sedan bränsledeklarationen avgivits, undergått om- byggnad av sådan karaktär, att bränslebehovet i mera avsevärd grad föränd- rats, anses detta behov utgöra den kvantitet, som erhålles genom en bygg- nadsteknisk värmeberäkning enligt i anvisningarna angivna formler (1).

För fastighet försedd med anordningar för central varmvattenberedning skall den genom värmeberäkningen erhållna bränslekvantiteten ökas med bränslebehovet för varmvatten. Detta behov erhålles med ledning av i an- visningarna (5) angivna genomsnittsvärden på bränslebehovet för varm- vatten per 1112 lägenhetsyta.

Har av myndighet förbud utfärdats mot tillhandahållande av varmvatten eller inskränkning däri påbjudits, skall den överenskomna hyran ........ ................ kr minskas, vid totalt förbud med hela det för varm- vattenförsörjningen beräknade beloppet (IV 2) ........................ kr. samt vid inskränkning till två dagar i veckan med halva2 detta belopp och vid inskränkning till en vecka per månad med tre f järdedelar2 av sam- ma belopp. Avdraget å hyran sker kvartalsvis—månadsvis3 vid hyrans erläggande.

För varje stegring av priset å normalbränslet med fulla 10 procent över det ovan angivna grundpriset utgår tillägg med samma procentsats å den normala bränslekostnaden såväl för centraluppvärmning som för varmvat- ten. Bränsletillägget pålägges kvartalshyran—månadshyran.3

1 Hänvisning med viss siffra inom parentes avser anvisningarna till klausulen. * Detta relationstal hänför sig till det fall, då i kontraktet överenskommits om varm- vatten varje dag i veckan året om. Vid annan överenskommelse om varmvattenförsörj— ningen ändras relationstalet i förhållande härtill. & Det ej tillämpliga överstrykes.

• Sida 159
•  Original

Uthyrbar, uppvärmd yta

med tillhjälp områknad

Förhällande- verklig av förhål- yta med tal (3) yta landetalet tillägg för områknad enkla . . Lägenhetsyta: (2) yta fönster (4)

a) i fastigheten, totalt ..........................................

b) härav i lägenheten ............................................

Il. Bränslebehov, normalt: a) för fastigheten, totalt ...................................................... b) härav för lägenheten ...................................................... därav för (5) 1. uppvärmning ............................................ 2. varmvatten ..............................................

III. Grundpris den (6) .......................... på normalbränsle (7) ............ ' ' ............................ kr. per ........................

l l l ( IV. Bränslekostnad: ( för lägenheten, ingående i

grundhyran (II b )( III) .................................................... kr. därav för 1. uppvärmning (II b 1 xIII) ...................................... kr. 2. varmvatten (II b 2x III) ...................................... kr.

Kostnaden för uppvärmning per 1112 lägenhetsyta utgör således (IV 1 : I b) ........................................ kr.

Tillägget för centraluppvärmning utgår under tiden oktober—juni, vid

, kvartalsbetalning å en tredjedel och vid månadsbetalning å en niondedel av ¹ den i grundhyran ingående normala bränslekostnaden (IV 1) .......... kr. Tillägget för varmvatten i förekommande fall utgår vid kvartalsbetalning å en fjärdedel och vid månadsbetalning å en tolftedel av den i grundhyran ingående normala bränslekostnaden förvarmvatten (IV 2) ............ kr, ' sedan hänsyn tagits till eventuell inskränkning i varmvattenförsörjningen (8). Skulle av myndighet föreskriven ransonering föranleda övergång helt eller delvis från normalbränslet till ett eller flera ersättningsbränslen(7 ), skall vid beräkning av hyrestillägget tillämpas ett pris på normalbränslet, som framräknas med ledning av de i anvisningarna fastställda jämförelsetalen (9) ' mellan normalbränslet och respektive ersättningsbränslen samt den procen- tuella bränsletilldelningen. Utgör ved ersättningsbränsle, skall, i den mån kostnaden för vedens intagning i förrådsrum för bränsle inom fastighet icke ingår i det noterade priset å veden, till priset läggas kostnaderna här- för, dock högst 1 krona per m3 samt, för den händelse kapning av veden

• Sida 160
•  Original

med hänsyn till pannans storlek är nödvändig, högst 1 krona och 50 öre per m3 för sådan kapning.

Beräkningen av tilläggets storlek under varje kalender-kvartal — kalender- månad1 av hyrestiden skall grundas på prisnoteringen den 20 i närmast föregående månad och den tilldelning av olika bränslen, som enligt veder- börande myndighets beslut skall gälla under betalningsperioden eller bränsleåret. Bränsletillägg förfaller till betalning samtidigt med hyran och skall i rättsligt hänseende anses likställt med denna. Hyresvärden skall se- nast dagen före förfallodagen tillställa hyresgästen uppgift å bränsletill— läggets storlek.

Här under pågående kalenderkvartaI——kalendermånad1 tilldelningen av ransonerat bränsle blivit annorlunda än som förutsatts vid beräkningen av bränsletillägget eller har annat ersättningsbränsle kommit till användning än som då antogs eller har ej förutsedd förändring i varmvattenförsörjnin- gen inträffat, skall på framställning av part bränsletillägget justeras genom en reglering i efterhand halvårsvis per den 1 april och den 1 oktober.

Vid ransonering av bränslet skall bränsletillägg i anledning av stegring av * bränslepriset likväl erläggas enligt ovan angivna grunder. Vid hyresårets utgång skall emellertid hänsyn tagas till ransoneringen genom att hyresgästen ' gottskrives lägenhetens andel i kostnaden för den bränslekvantitet, varmed för centraluppvärmning förbrukat bränsle understiger för fastighetens upp- värmning normalt bränslehov. Denna kostnad beräknas efter de bränslepri- ; ser, efter vilka bränsletillägg under året uttagits. Har varmvatten tillhanda- . hållits, skall den totala, förbrukade bränslemängden reduceras med bränsle- förbrukningen för varmvatten, beräknad med ledning av angivna relations- tal och värden på bränslebehovet för varmvatten. Ersättning till hyresvär- den för tillhandahållet varmvatten och till hyresgästen för inskränkning i . varmvattenförsörjningen anses reglerad genom under hyresåret gjorda tillägg och avdrag.

Har vid ransonering av normalbränslet eller av ersättningsbränsle anskaf— . fats tillskottsbränsle (7), skall hyresgästen deltaga i kostnaden härför efter i den omräknade lägenhetsytans storlek (I b) i förhållande till fastighetens ' totala omräknade lägenhetsyta (I a), dock ej med större belopp än det, som ' skall återbetalas till hyresgästen på grund av ransonering av bränsle. Kost- naden för tillskottsbränslet regleras vid hyresårets utgång i samband med . uppgörelsen i anledning av ransoneringen.

Uppkomma spörsmål angående ersättning för bränslekostnad, vilka icke = i denna klausul äro förutsedda, och kan lösning icke vinnas genom över- , enskommelse, enas parterna om att i dylikt avseende godkänna de anvis- ': ningar, som lämnas av socialstyrelsen.

1 Det ej tillämpliga överstrykes.

• Sida 161
•  Original

Anvisningar

(1) till bränsleklausul enligt inklusivesystemet. Tabell A. Zon Omfattande följande län Ekvation Stenhus: A Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. . E = O'lääzuip'w ' O E=0-11-V+0-27-O Stenhus: B Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och E = 009 - V + 037 - 0 Värmlands län .............................. Trähus: E=O-09- V+0-26-0 Uppsala, Västmanlands, Örebro län, Stockholms Stenhus: C stad och län, Södermanlands, Östergötlands, Jön- E = 0-08 — V + 0-34 — 0 köpings, Kronobergs, Skaraborgs och Älvsborgs Trähus: län ........................................ E=0-08-V+0-25-0 Stenhus: D Göteborgs och Bohus, Hallands, Malmöhus, B = 0-07 - V + 0-32 - 0 Kristianstads, Blekinge, Kalmar och Gotlands län Trähus: E=0-07- V+ 0-24-0 E = Årsbehovet av bränsle för en byggnad räknat i hl koks. V = Byggnadens uppvärmda byggnadsvolym ovan mark i m”. 0 = Byggnadens omslutningsarea ovan mark i m”.

Normer för beräknandet av V och 0.

Med uppvärmd byggnadsvolym ovan mark, V, avses volymen av alla över markytan befintliga uppvärmda utrymmen jämte omslutande väggar och bjälklag. Om ett uppvärmt utrymme ligger delvis under markytan, med- räknas endast den del av volymen, som ligger över markytan. Är därvid markytans höjd varierande, räknas från dess medelhöjd. Garage och dylika utrymmen, som uppvärmas medelst centralvärmeledningen, medräknas även till den del de ligga över markytan.

För exempelvis ett hus utan uppvärmda källarlokaler skall således an- givas den volym, som omslutes av:

1) ytterväggamas utvändiga ytor inklusive burspråk och andra utbygg- nader, _

2) överkant av bjälklaget över den översta uppvärmda våningen samt 3) underkant av bjälklaget under den understa uppvärmda våningen. I volymen inräknas ovanför vindsbjälklaget eventuellt befintliga inredda bostäder och andra uppvärmda utrymmen.

Med omslutningsytan, O, avses summan av alla för avkylning utsatta ytor (kylytor), som omsluta den uppvärmda byggnadsvolymen ovan mark (V). Brandmur eller del därav, som värmes av anslutande hus, inräknas följakt- ligen icke i omslutningsytan.

• Sida 162
•  Original

För ett hus utan uppvärmda källarutrymmen räknas således omslutnings- ytan lika med summan av dels fasadytorna mellan källartakets nivå och vindsgolvets nivå samt dels kylytan på husets översida, vilken räknas lika med byggnadsytan, oberoende av om taket har större eller mindre stigning. Hänsyn tages till att kylytorna ökas t. ex. genom burspråk och uppvärmda vindsutrymmen samt portgångar genom huset. Takytor över uppvärmda källarlokaler i gårdsöverbyggnader medräknas, även om den undervarande uppvärmda lokalen ej medräknas i volymen på grund av att den är be- lägen under markytan.

Vid omräkning till annan måttenhet eller annat bränsleslag bör 1 hl koks anses motsvara följande värden.

Tabell B. 1 hl koks motsvarar:

Antal Måttenhet Bf'ånsleslag Anmårlming 45 kg Koks 0.6 hl Stenkol 46 kg . 35 1 Brännolja nr 1

33 » » » 2 32 | » » 3 0.30 rn3 Pannved Vid användning i vedpanna 0.33 » » » » » kokspanna ' 3.9 hl Maskintorv 1:ma » » » » 115 kg » » » » | | ,

en lägenhet, som inneslutes av ytterväggarnas och de lägenhetsskiljande väg- garnas innersidor med frånräknande av den yta, som upptages av mellan- väggar med större tjocklek än 24 cm och rörstockar inom lägenheten.

I lägenhetsytan inräknas sålunda den yta, som upptages av tunnare mel- lanväggar, garderober, skåp, bänkar o. dyl.

Begreppet lägenhetsyta användes för såväl bostadslägenheter som affärer och andra lokaler.

(3) För såväl bostadslägenheter som övriga lokaler är förhållandetalet 1 ' vid en rumshöjd intill 3'2 m, ett temperaturbehov av 180 och en ventilation intill en gång i timmen. .

Överstiger rumshöjden 3'2 m höjes förhållandetalet med 10 procent vid en rumshöjd mellan 32 och 3'5 m samt med ytterligare 10 procent för varje påbörjad 0'5 m utöver 3'5 111.

Med hänsyn till temperaturbehovet skall det med stöd av första och andra styckena i denna punkt erhållna förhållandetalet multipliceras med nedan angivna faktorer. (Önskas större noggrannhet bör värmeteknisk beräkning göras i det enskilda fallet.)

(2) Med lägenhetsyta — verklig lägenhetsyta — förstås den golvyta inom |

• Sida 163
•  Original

Tabell (1. För bostadslägenheter och liknande, såsom pensionat och hotellokaler, år faktorn 1. F a k t o r Lokal Lokal ovan mark1 under mark, För övriga lokaler med temperaturbehov av 180—15” .......... 1-0 0-4 » » » 140—11" .......... 0-75 0-3 » » » 100—6” .......... 0-5 0-2 » » » 5” .......... 0-25 0-1 1 Med lokal ovan mark avses sådan lokal, vilkens hegrånsningsyta mot ytterluften överstiger 20 procent av golvytan. ' Med lokal under mark avses sådan lokal, vilkens begränsningsyta mot ytterlutten utgör högst 20 procent av golvytan.

Uppställer hyresgästen krav på större ventilation eller har myndighet fastställt större luftbehov än luftväxling en gång i timmen i medeltal per dygn, ökas det förhållandetal som erhållits med stöd. av första t. o. m. tredje styckena i denna punkt, då det gäller lokaler belägna ovan mark, med 25 procent och, då det gäller lokaler belägna under märk, med 75 pro- cent för varje ytterligare ökning i luftomsättningen med en gång i timmen.

(4) För varje rn2 skyltfönster i enkelglas eller andra partier med enkelt glas ökas den omräknade lägenhetsytan med 25 mg.

Hyresvärden bör vid kontraktets tecknande förete en sammanställning" över förhållandetal och lägenhetsyta i fastighetens samtliga lägenheter och lokaler.

Exempel på omräkning av lägenhetsytan.

A. En bostadslägenhet", vars verkliga lägenhetsyta är 90 m2 (specifikation Ib kol. 2) har en rumshöjd av 3-3 m. Lägenhetens förhållandetal skall med hänsyn till rumshöjden höjas med 10 procent och utgör därför 1-1 (Ib kol. 1). Lägen- hetens omräknade yta uppgår sålunda till 1'1X90 = 99 mg, som insättes i specifika- tionen Ib ”kol. 3.

B. En butikslokal omfattar 100 m2 (Ib kol. 2) och har en rumshöjd av 37 m och en luftväxling av en gång i timmen. Temperaturhehovet är 18 grader. Skylt- fönsterytan (inkl. dörrglas) utgör 25 mg. Den omräknade lägenhetsyta, på vilken butikens normala bränslebehov skall beräknas, erhålles på följande sätt.

Med hänsyn till rumshöjden ökas förhållandetalet 1 med 20 procent till 1 2 (Ib kol. 1). Den omräknade lägenhetsytan utgör sålunda 1 2X100 = 120 m2 (Ib kol. 3). Härtill skall för varje rn2 fönsteryta läggas 2 5 m2 lägenhetsyta eller 25X2 5 = 62 5 m”. Bränslebehovet beräknas därför efter en lägenhetsyta om 120+62 5 = 182 5 m2 (Ib kol. 4).

C. Ett garage, beläget under mark, omfattar 400 m2 (1 b kol. 2) och har en rums- höjd av 2-2 m. Temperaturhehovet är 120 och luftväxlingen genomsnittligt

• Sida 164
•  Original

4 gånger i timmen. Den faktor med vilken förhållandetalet 1 skall multipliceras är, då det gäller ett temperaturbehov av 120 och en lokal under mark, enligt tabell C 03. Då luftväxlingen är 4 gånger i timmen skall emellertid denna faktor ökas med 3 X 75 = 225 procent och utgör därför 03 (1'00 + 225) :: 0'975. Förhållande- talet utgör således 1X0-975 = 0975 (Ib kol. 1). Det normala bränslebehovet be- räknas sålunda på en lägenhetsyta av 0'975X400 = 390 m2 (I b kol. 3).

(5) Det normala bränslebehovet för lägenhetens uppvärmning utgöres av angivet bränslebehov för lägenheten (Hb), minskat med det för varmvatten beräknade bränslebehovet, framräknat enligt nedanstående grunder.

Tabell D. Bränslebehovet för varmvatten alla dagar under året utgör i bostadslägenhet per m' verklig lägenhetsyta: I l ä g e 11 h e t m e d B r ä n s 1 e s 1 a g badrum och duschrum och endast tappställen tappställen tappställen

Koks, hl ........................... 0-3 02 0-15 Stenkol, hl ......................... 0'18 0'12 0-09 Brännolja, 1 ........................ 10 6-7 5 Ved, m3 ........................... 0—1 0067 0-05

För lägenhet med varmvatten i tappställen och gemensamt badrum be- räknas bränslebehovet som om lägenheten varit försedd med duschrum. För lägenhet med varmvatten endast i gemensamt badrum beräknas bränsle- behovet som om varmvatten tillhandahållits endast i tappställen.

Tillhandahålles varmvatten kontraktsenligt endast viss del av året, redu— ceras bränslebehovet i förhållande härtill; t. ex. vid varmvatten under åtta månader med 33 procent. Vid varmvatten två dagar i veckan beräknas bränslebehovet till 50 procent av i tabell D angivna kvantiteter.

Bränslebehovet för varmvatten i annan lokal än bostadslägenhet beräknas enligt följande grunder. -

För kontorslokal, butik eller annan arbetslokal, där varmvatten ej kräves för rörelsens bedrivande, beräknas bränsleförbrukningen för varmvatten så- som för bostadslägenhet.

För hotell och pensionat fördubblas i tabell D angivna bränslebehov. För restaurang, kafé och annan lokal, där varmvatten kräves för rörel— sens bedrivande, bör särskilt avtal träffas med hänsyn till föreliggande varmvattenbehov. _ '

Bränslebehovet för varmvatten skall alltid beräknas på verklig och icke på omräknad lägenhetsyta. .

(6) Har bränsleklausul förut tillämpats, skall grundpriset utgöras av det i augusti 1939 noterade priset på normalbränslet (Se punkt 7) fritt levererat fastigheten, såvida man icke i förut tillämpad klausul utgått från priset vid annan senare tidpunkt, då detta pris skall gälla.

! »

• Sida 165
•  Original

i !

I de fall då kontraktet förut icke varit försett med bränsleklausul skall grundpriset utgöras av bränslepriset vid den sista tidpunkt, då kontraktet kunnat uppsägas, dock att priset ej skall avse tidigare tidpunkt än augusti 1939. För fastighet, vilken färdigställts senare än augusti. 1939, skall det under samma förutsättning vid första uthyrningen gällande bränslepriset utgöra grundpriset.

(7) Med normalbränsle förstås det bränsleslag, för vilket centralvärme- anläggningen är tekniskt utformad.

Anmärkas må, att normalbränslet övergår från koks till ved, då en koks- panna utbytes mot vedpanna.

Har tidigare använts annat fossilt bränsle än koks, skall dock koks anses vara normalbränsle och erforderlig omräkning göras med ledning av i an- visningarna punkt 9 angivna jämförelsetal.

Med ersättningsbränsle förstås det eller de bränslen, som vid ransonering av normalbränslet i enlighet med av myndighet uppgjord bränsleförsörj- ningsplan utgöra ersättning för detta bränsle.

Med tillskottsbränsle förstås ett icke ransonerat bränsle, som vid ransone- ring jämväl av ersättningsbränslet användes utöver normalbränsle och er- sättningsbränsle (kolstybb, skålvirke o. d.).

(8) Skall enligt hyresavtalet varmvatten tillhandahållas under exempelvis endast åtta månader av året, beräknas tillägget på 1/3 av ersättningen för varmvatten under vardera av dessa månader.

Tillhandahålles varmvatten på grund av myndighets föreskrift oregelbun- det, skall tillägget beräknas på två tigattiondedelar per dag av månadsersätt- ningen för varmvatten. Avdraget för uteblivet varmvatten minskas med motsvarande belopp. Detta gäller då enligt hyresavtalet varmvatten skall tillhandahållas alla dagar i månaden.

(9) Tabell E. 1 ton stenkol ersätter ................ 21'7 hl koks 1 hl » » ................ 1'6 » » 1 m' brännolja nr 1 ersätter .......... 28'9 » » 1 » » » 2 » .......... 30'3 » » 1 » » » 3 » .......... 31'0 » » 1 » pannved ersätter .............. 3'0 » » 1 » barrved 1:ma ersätter .......... 3'2 » » 1 » alved » » .......... 3'2 » » 1 » björkved » » .......... 3'8 » » 1 » » 2:da » .......... 3'6 » » 1 » bokved 1:ma » .......... 4'1 ! » 1 » massaved » .......... 3'4 » » 1 ton maskintorv 1:ma » .......... 8.7 » » 1 m3 » » » .......... 2'6 » »

• Sida 166
•  Original

Bil. ].

VÄRMEKOSTNADSSAKKUNNIGA Med hänsyn till att de mkkunnlgqs utrednlng måste ' Adress; Kungl. soclqmynlnn » påskyndas bara uppgifterna Insändes snaran mö]. Stockholm ligt och "natt den 8 november 1941.

UPPGIFTER

till ledning för beräknlng av värmekostnaderna för centraluppvärmning (cv) och varmvatten (w) i nedan. angivna, helt centraluppvärmda fastighet.

1. Fastigheten har tomtnummer ..... i kvarteret ....................................

med adress nr ...... vid ................................ i ..................... gata, våg etc. ort !

2. Bränsleförbruknlnu, bränslekostnad jämte uppgift rörande varmvatten.

Antal

m;. K...: K:.r' Kr.??- ;; övgg Jag; Kärna ton ton ton kostnad handa-

hållits

1932/33 ............................................................... 1933/34 ............................................................... 1934/35 ............................................................... 1935/36 ........................ . ...................................... 1936/37 ............................................................... 1937/38 ............................................................... 1938/39 ............................................................... 1939/40I ............................................................... 1940/412 ...............................................................

1 Icke använt måttslag överstrykes. * Endast bränslekostnaden angives för dessa är.

3. Om större ändringar eller ombyggnader vidtagits, som kunna anses vara av betydelse för bedömningen av bränsleförbrukningen, angives här är och omfattning ............

................................................................................

4. Servlsställcn för varmvatten.

badrum '

kök toalettrum emen- tvättstugor Enär i ilägenhet 8

samma

Varmvatten finnes i:

Antal: ............................................................

• Sida 167
•  Original

'5.

10.

Användes varmvatten eller lågtrycksånga för uppvärmningen? (Det tillämpliga under- strykes.) Antal pannor för cv ...... st. Summa eldyta ...... m2

) | ' VV ...... | | ) ...... ' Har huset mekanisk ventilation (fläkt)? gä].

Vilka omständigheteri övrigt äro av betydelse för bedömning av cv- och vv—förbrukningen, exempelvis onormalt stor fönsteryta, event. enkelfönster, blåsigt läge eller anläggning med särskilt stort behov av cv och vv, såsom restaurang, kafé e. (1.

Årlig skötsel och underhåll av anläggningen (för av och vv.

1937/38 1938/39 1939/4031940/41a

Ersättning för eldning och skötsel av panncentral (häri får ej inräknas ersättning för portvaktssyssla eller andra göromål inom fastigheten). ................................

Sotningskostnad. ................................

Transportkostnad för aska och slagg. ................................ Elektrisk ström för cirkulationspumpar och eld-

ningsapparater. . mid ................................ Reparationskostnader i panncentralen (underhåll (_. för slitage). ................................

Summa ................................

3 I denna kostnad ingår vedkapning med ........ kr. pr kbm, inbärning av ved med ........ kr. pr kbm samt tilläggsersättning för eldning med ersättningsbränslen med

........ kr. pr månad. Uppgift 1?! årshyra 1/10 1938—30/9 1989 (inberäknat ersättning för ev och vv).

Utby Outhyrt Summa, kr. kr. kr. Bostadslägenheterqaotalt antal = ......... ) .................................... Andra lokaler: ( » » = ......... ) .................................... ........................ den ...... nov. 1941.

fastighetsägare, vice vård

• Sida 168
•  Original

VÄRMEKOSTN ADSSAKKUNNIGA

UPPGIFTER

över mätningar till ledning för beräkning av värmekostnaderna i nedanstående, helt central- uppvärmda hus. (När flera centraluppvärmda hus finnas å samma tomt, ifylles en blankett för varje hus. Härvid göres anteckning å blanketten om att flera blanketter finnas för samma fastighet.)

1. Fastighet med tomtnummer ...... i kvarteret ....................................

med adress nr ...... vid .................................. i ....................

2. Uppvärmd byggnadsvolym ovan mark (V) ...... m”.

3. Omslutande kall totalyta ovan mark (O) ...... m', därav fasadyta1 ...... ma, därav fönster och dörrytor ...... mfl.

0 4. Förhållandet V = ...... ,

5. Sammanlagd etageyta ovan mark (E) ...... m”, därav på ett etage ...... m=. Lägen- hetsyta på ett etage ...... m' .

V 6. Medeletagehöjd E = ...... m.

7. Total uppvärmd byggnadsvolym under markyta ...... m”.

Därav lokaler av följande art (t. ex. butiker, Medelrumshöjd garage, tvätt- och torkrum). m' under mark över mark

..........................................................................

8. Väggkonstruktion ................................................................ Ungefärligt värmegenomgångstal, k = ......

9. År då huset färdigställts ......

10. Antal våningar ......

11. Till vilken av följande typer är huset att hänföra? (Längd, bredd och byggnadsyta ifylles nedan å den rad, som svarar mot hustypen.) Längd, 111 Bredd, 111 Byggmyta

a) fristående, rektangulär planform ..............................

b) vanligt rektangulärt mellanhus med två brand- murar, som helt gränsa mot annat uppvärmt hus ..............................

c) d:o med en »varm» brandgavel ..............................

d) övriga hus (Planskiss med påskrivna huvudmått jämte beteckningen »h» för warm» brandmur angives nedan) ..............................

12. Sammanlagd uppvärmd lägenhetsyta och -volym: (Ungefärlig rums- m& m3 höjd m)

a) bostäder (antal lägenheter ...... ) .............................. b) övriga uthyrbara lokaler med golv över mark-

ytan .............................. c) d:o under markytan (lokal art: ...... ) .............................. . Särskilda upplysningar, ägnade att förtydliga och komplettera ovanstående uppgifter

• Sida 169
•  Original

Anvisningar till formulär för byggnadsnämndernas uppmätningar.

Punkt 2:

Med uppvärmd byggnadsvolym ovan mark (V) menas volymen av alla över markytan befintliga uppvärmda utrymmen jämte omslutande väggar och bjälklag. . Om ett uppvärmt utrymme ligger delvis under markytan, medräknas endast den del av volymen, som ligger över markytan. Är därvid markytans höjd varierande, räknas från markytans medelhöjd. Även halvuppvärmda utrymmen såsom exem- pelvis garage medräknas när de uppvärmas medelst centralvärmeledningen.

För hus utan uppvärmda källarlokaler skall således angivas den volym, som in- rymmes mellan:

ytterväggarnas fasadliv, överkant av bjälklaget över den översta uppvärmda våningen samt

underkant av bjälklaget under den understa uppvärmda våningen. Om burspråk och andra utbyggnader förekomma, medräknas dessa. I volymen inräknas vidare ovanför vindsbjälklaget eventuellt befintliga inredda bostäder och andra uppvärmda utrymmen.

I figurerna nedan angivas fyra exempel på beräkningen av volymen V (streckad i figurerna a—d, sid. 170).

Punkt 3:

Med omslutande kall totalyta ovan mark (O, omslutningsyta) menas summan av alla för avkylning utsatta ytor (kylytor), som omsluta den i punkt 2 angivna upp- värmda byggnadsvolymen ovan mark. Brandmur eller del därav, som värmes av anslutande hus, inräknas följaktligen icke i omslutningsytan.

För ett vanligt hus utan uppvärmda källarutrymmen räknas således omslutnings- ytan lika med dels fasadytorna mellan källartakets nivå och vindsgolvets nivå, samt dels kylytan på husets översida, vilken räknas lika med hyggnadsytan, oberoende av om taket har större eller mindre stigning. Hänsyn tages till att kylytorna ökas t. ex. genom burspråk och uppvärmda vindsutrymmen samt portgångar genom huset. Takytor över uppvärmda källarlokaler i gårdsöverbyggnader medräknas (fig. c och d) även om den undervarande uppvärmda lokalen ej medräknas i voly- men i punkt 2 på grund av att den är belägen under markytan. I figurerna är om— slutningsytan angiven med en grov linje.

Punkt 5: Sammanlagd etageyta ovan mark (E). För hus med alla våningsplan lika är etageytan = hyggnadsytan (se nedan under punkt 11) gånger antalet våningar. Bur- språk 0. d. medräknas. I figurerna angives etageytan medelst streckade linjer.

Punkt 10:

Antal våningar räknas fr. o. m. bottenvåningen. Indragen översta våning eller inredd vindsvåning ävensom bostäder eller butiker över mark i källare angives särskilt i enlighet med följande exempel: Ett hus med 2 fulla våningar + inredda, uppvärmda vindsrum, som upptaga ungefär 2I:; av hyggnadsytan + bostäder eller butiker i källaren, upptagande ungefär 1/3 av hyggnadsytan, angives med: »2 vån. + 2/3 vind + 1/3 k. v.»

• Sida 170
•  Original

k—a/z

nu: : ' (nu ur

äcfccknmqar:

W/IA -U,opva"rma' byqqnaa'avo/ym ovan mark ( V) -0m5/u/n/nq.5yfa ( 0 ) ——————— E/aqeyfa (E)

Punkt 11: Husets längd och bredd angives utan hänsynstagande till smärre utbyggnader i eller indragningar.

Med byggnadsytan för ett hus avses ytan inom yttermurarnas fasadliv. Där över- , eller underbyggd gård eller terrassbyggnad förekommer, medtages denna icke i hyggnadsytan, utan redovisas för sig. ',.

Punkt 12: ( För en viss lägenhet (bostad eller lokal) utgöres lägenhetsytan av ytan inom i ytterväggarnas och de lägenhetsskiljande väggarnas innersidor med frånräknande av murverk och tjockare bärande väggar samt rörstockar (ventilations- och led- ningstrummor) inom lägenheten. Sålunda medräknas tunnare mellanväggar inom lägenheten. Lägenhetsytan för hela huset utgör summan av de enskilda lägen- heternas på detta sätt angivna ytor.

• Sida 171
•  Original

az Öbleraund 0

0,2 0

Sundsva/l

J/fcl/cffca'-

4

Total bränsleförbrukning (inklusive eventuellt varmvatten) i bl koks per in” lägenhetsyta i zon A och B. (Beträffande beteckningar se sid. 65.)

• Sida 172
•  Original

Bil. 4.

Zon C

/7/ m2 /, 2 /, 0 0,8 + 0,4 .S/ackha/m ( privy/a) 42

H/m 2

/.z * -* /.0 ".. * +' ++ Q" _ ” "hk+

(26 '

G!.- QZ" L/hkåP/hq

0 |

a az a:; av;

h/mZ 2

_.X N

/,0

..N

0.2 Vara az Väx/a" 0 0

Total bränsleförbrukning (inklusive eventuellt varmvatten) i hl koks per 1112 lägenhetsyta i zon C.

• Sida 173
•  Original

Zon 0 h/mz

ls /,4 /,2 /,o 46

44. Gåfebory 0,2

/7/mz /,2 /0

0,5

h/mz /,2 /,0 46

0,4 (22 Hä/J/hqba/y qz År/åv 0 0

Total bränsleförbrukning (inklusive eventuellt varmvatten) i hl koks per m2 lägenhetsyta i zon D.

• Sida 174
•  Original

Bil. 6.

51/0» ”»” 0,05 0,05

/7//mi

0,45 0.110 0.00 0,35 0,30

0,25

QSO

512129

025

0,20 0,20

015 0,15 (215

0,10 0,10 ' 0, 5 K/funa 0. 5 5ke//cffea' 0,5 Ö.:fersuna' # 0 0 0 0.2 0.9 !

1»va gm i" 0,55 050 H/m , 0,45 0,45

0,00 0,00

055 015

050 0.30

025 0,25

0.20 0.20 '

0.15

0,10

0,5 Sunds v0// 0,5

0

0,15

0,10

0

0,1» 0 0,2 0,4:

Total bränsleförbrukning (inklusive eventuellt varmvatten) i bl koks per ma lägenhets- volym i zon A och B. (Beträffande beteckningar se sid. 65.)

• Sida 175
•  Original

h//m—' 0,05

0,05 0,45

0,40 0110 0,40 '

0.35 0,35 0,55

0,50 0,30 0.50

0,25 0,25 025

0,20 415

0,10

0,20 0.20

0,15 0,15

0,10 0,10

Siioc/(hO/m ( II"/"vom )

0,5 0

0, 5 Örebro 0,5 Linkin/"ng 0 0

0,4 0.6'

h//m3 h//m3 h//m1 + 0,05 0,45 0,05 0,110 -— 0.110 (2110 + + 0,35 — & 0,35 0,35 0,30 ———;. ', f 0.30 0.50 0.25 ——4—Å—o 0,25 025 ? 'i & 0,20 —-———'u"e€0— 0,20 0,20 0,15 ” 015 0,15 0,10 _. 0,10 0,/0 gamba/m .. 45 saga... 45 0,5 VOX/0 ferm/m ) 0 a _a 0 0 0 0,2 0,11 0,63, 0,4 0,6 0,4

Total bränsleförbrukning (inklusive eventuellt varmvatten) i bl koks per 1113 lägenhets- volym i zon C.

• Sida 176
•  Original

Gäfcborq

Hä/51hqborq

0 4

Total bränsleförbrukning (inklusive eventuellt varmvatten) i hl koks per m3 lägenhets— volym i zon D.

• Sida 177
•  Original

Zon fl och 5

ha:/051 | 35 + 3” 110—10.1 25 2. 25 #+ sr & + +, 20 + + 20 ++ 15 15 't , 10 10 5 —- Kiruna 5 -— 5/(6//€f760" 0 l 0 ' 0 0.2 0.4 66 v 0.2 0,4 053 ba,-1051 25 + ”3 t 20 * . ., + ,5 ++ 10 + ' 5—- Ölsfcrauno' ' 0 : 0 0 0,2 0,11 057 /1/ 6915; 35 + Ååééé/ 30 + 50 _ * + + + | . + 25 +_+ 25 . H— + 20 ++ ++ 20 .. +++ , + ' " + 15 % 15 ,, * + . 0 + | 10 10 5 " Sur/061100 5 ” Gäv/c ( 0 : 0 0 l * 0, 02 0,4 0,57 0 02 011 05 , 00-81

Total bränsleförbrukning (inklusive eventuellt varmvatten) i bl koks per eldstad i zon A och B. (Beträffande beteckningar se sid. 65.)

• Sida 178
•  Original

Bil. 10.

/7//c/0'5f 30 ' 25 _ , ' 20 " b,; % o ' Ö- /5 0 # /5 0 /0 / o 0 2 5f00k/70/m Sfaqkho/m : 5” rpm/m) 0”- (%3222215- : . förvq/fn ) , 0 | 0 0 , ._Q ' 0 02 0,4 0,6 ',7 0 0,2 041 0,6 v /'/ at:/sf * 30 _ . * , H/cnfsf + ( 25 o 25 ' ' i . + . | 20 + "9” * 20 . l * + /5 /5 '0 + 10 l 5 " Örebro 5 ** Llh/ro'p/hy 0 0 4 0 0,2 0 11 0,5 8 0 0,2 0,4 0,5'3 /7%/0(5f ba:/061! . 25 25 + + + 20 20 + + + + i + /5 ,. + 15 .,w + IO IO 5 " Vara 5 —- Väx/ö" * 0 4. 0 0.2 0,4 0,05 0 0,2 0.11 ,5-5

Total bränsleförbrukning (inklusive eventuellt varmvatten) i hl koks per eldstad i zon C.

• Sida 179
•  Original

Zon D

”%.-10571 H/e 25 " 25 6- : * 20 20 ., & + & +++, , 15 _' %$, ., 15 10 w 10 5 " cio-120019 5" 0 : 0 : ,, 0 02 0111 as' 0 0,2 04 06 osv b/e/dsf _ H/e/dsf ' 25 ' 25 . ' . 0 . . q * 20 9" n 20 o ooo /5 ' i [5 ' n 10 10 5 —- 110150?an 5» Arkiv 0 0 : 02 04 0,5 -g 0 0,2 04 0519

Total bränsleförbrukning (inklusive eventuellt varmvatten) i bl koks per eldstad i zon D.

• Sida 180
•  Original

/,2 1,0

0

0,6

0,0

() Kiruna Ske//cf"feå

5 10- 15 20 25kr/m2 0 10 15 20

/7//m 2 / I

!

Öafemuna'

/

Zon 5

+ . 4

Sunds vo/l Gåv/c 0 0 10 15 20 25kr/m2

0 5 10 15 20 25/(r/m2 Total" bränsleförbrukning (inklusive eventuellt varmvatten) i bl koks per in2 lägenhetsyta jamford med hyran i kr. per 1112 lägenhetsyta i zon A och B. (Beträffande beteckningar se sid. 65.)

• Sida 181
•  Original

him : /,6 /,1/ / 2

7

1,0

(15 00 02

J/ac/rha/m ( prvi/m'a )

0,2 Örebro

00 5 10 15 20 25 30 35 40 115/rr/m2 00 5 10 15 20 25 /7/1n2 /,6

/7/m2 /,11

1,2

40 1,0 0,8

0,6 " 0,6

411 0,4 az & N

Lin/mp/nq

0 10 1 20 25 55 40 45/rr/m2 0 10 kr/m2 "01/072 _ ' ' ' _ 171m2'

1,2 ' 1,2

/.0 /,0 Q8 0,0

0,4 0,0 0,2 Vara Väx/o"

” o 1 20 0 10 1 20 25kr/m2

Total bränsleförbrukning (inklusive eventuellt varmvatten) i hl koks per 1112 lägenhetsyta jämförd med hyran i kr. per 1112 lägenhetsyta i zon C.

• Sida 182
•  Original

0, a_z Gåfcéorq 0

/0

H 1772 hl/mz /

)

' 1

QQ

0,2 f?r/äv 0

0

0 /0/

20 25/cr—/m2 kr/mz Total bränsleförbrukning (inklusive eventuellt varmvatten) i hl koks per 1112 lägenhetsyta

jämförd med hyran i kr. per m* lägenhetsyta i zon D.

• Sida 183
•  Original

% 25

20 /5

/0

5.

% + + 25 * " + + 20 # *4. . W 15 + ;; /0 ++ _ Kiruna 5 - 5ke//ef/eå

: : 0 : : 0 5 10 15 201rr/m2 0 5 10 15 20 .

% 25 + + * + 20 +'— /5 + ++ /0 5 Ölsfersund

0 5 10 15 20 kr/mz

Zon 8 'l- —% 25 25 . '+' 4 + + 20 + 20 0 + + 15 + 15 **v ** I . ' . 10 10 ** ' -- + —- " 1 5 Sunda va// 5 Gav ::

. 0 . o,. 5 10 15 2010/1»2 _0 5 10 "15 '20100/m27;r-* =

Total bränslekostnad (inklusive eventuellt varmvatten) i, % av hyran, jämförd med hyran i kr. per m' (1938/39) i zon A och B. (Beträffande beteckningar se sid. 65.)

• Sida 184
•  Original

__ . Bil. 16. Zon C 70 % 25 25 20 20 /5 /5 4 ! -- > . a_i- ”... : IO ”. .. _ Sicoma/m " ' ';:v; *(SåziiZO/m" o€" ' ".E' ' (”"val” ' ' 5” foahth/a- " nu e _ , 0 för./011111) "' " 0 5 IO /5 20 25 30 55 lf(Oki/1772 0 5 /0 /5 20 25 30 55 [110/vf”): + % % 25 + 25 4 + 20 20 * ++ + /5 /5 + . . 10 i ' ' 10 " 5 - Örebro 5 -*L1n/r0)o1nq 0 . ' a - . , 0 5 10 15 20 /0 5 10 15 20/rr/m |A . o. 25 25 20 20 + ++ 15 + 15 + + + 10 10 + +- 5- Vara 5— VÖX/Ö 0 = 0 - 2 0 5 /0 /5 20 0 5 /0 /5 20/(Ifm

Total bränslekostnad (inklusive eventuellt varmvatten) i % av hyran, jämförd med hyran i kr. per 1112 (1938/39) i zon C.

1

• Sida 185
•  Original

% 25

20 /5 /O

5.

OA.

'/o 25 " . ( _ '20 , * /5 ' ' .' b 'i) * p ' ** *t-* * - 10 E " . 23%!» ett” _ v:". a = ÖÖfcÖO/V ' ' ' ' ' 5" Malmo" u

_. L * ' a -' . .. . 0 -5 10 15 20 253010”? 'o'-51015 20 251070»2

7. 25 25 _ .20 . . _ 20 ." 15 . ' ' ' 15 ' '_f 10 . 10 5 "Håb/hqborq , _5 " fir/äv 00 5 10 15 20 kr/10' 00 5 10 15 201011»2

Total bränslekostnad (inklusive eventuellt varmvatten) i % av hyran, jämförd med hyran

i kr. per m' (1988/39) i zon D._

• Sida 186
•  Original

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid. Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet ...... 3 Historik ..................... . . ................................ 5 Teknisk utveckling s. 5. — Centraluppvarmningens förekomst s. 5. — Förhål- landena under förra. världskriget och tiden närmast därefter s. 7. — Förhållan- dena under tiden mellan de båda världskrigen s. 11. —— Förhållandena på bränsle- marknaden under innevarande världskrig s. 11. — Brånsleklausuler under åren 1939 och 1940 s. 13. — Brånsleklausuler under år 1941 s. 15. — Förslag om utredning och lagstiftning s. 17. — Statliga ransoneringsförslag under nuvarande kris s. 18.

Inklusive- och exklusivesystemet ...... . . . . . . . . . . . . . . . . ............ 19 Olika bränsleklausuler . . ................ . . . . . ............... . ..... 20 Socialstyrelsens brånsleklausuler s. 20. —— Stockholms fastighetsägareförenings bränsleklausuler s. 25. — Malmö fastighetsägareförenings exklusiveklausul s. 26.

— Övriga bränsleklausuler s. 27. Erfarenheter av exklusivesystemet .................................. 28 Mätning av värmeförbrukningen ................. . .................. 32

Olika måtningssystem i Danmark s. 32. —— Måtningssystemens tillämpning i Danmark s. 36. — Måtningssystem i Sverige 8. 87. — Måtningssystemens för- och nackdelar s. 38.

Beräkning av en byggnads värmebehov ........... . ....... . ........ .. 42

Generell metod för överslagsbcråkning av en byggnads värmebehov s. 43. — Normala värden å konstanten R och vårmegenomgångstalet k s. 46. -— Normala värden på värmebehovstalet :: s. 48. — Värmebehovet per år 5. 50. -— Bränsle— behovet per år s. 52.

Redogörelse för den statistiska undersökningen. . ................ 54

A. omfattning, planläggning, primärmaterial m. m. s. 54. —— Val av orter s. 54. — Val av fastigheter s. 56. — Primärmaterialet s". 56.

B. Brånsleförbrukning under förkrigsår s. 59. — Grafisk behandling av under- sökningsmaterlalet s. 64 G. Bränslekostnaden för uppvärmningth 1940/41 jämförd med samma kostnad för år 1938/39 s. 73. D. Kostnad för värmeanläggningens skötsel, sotning m. fl. årsomkostnader s. 76. 1. Vissa omkostnader under de sista förkrigsåren s. 77. -— 2. Vissa omkost- naders stegring s. 7.8 _— 3. Extra kostnader vid eldning med ersättnings— bränsle 1940/41 5. 80.

Allmänmotivering........ ..... ............... 82

Det normala värmebehovet s. 83. —— Värmebehovet ur teoretisk och statistisk synpunkt s. 90. — Värmekostnaden s. 97. — Fördelningsgrund s. 98. _ Olika delposter i värmekostnaden s. 99. — Fördelningsprinciper s. 103. — Slutsatser s. 110.

Frågan om laglig reglering av bränslekostnaden . . . . . . . . . . ..... . . . . . . . 112 Kontrollåtgärder . . . . ....... . .................................... 115

• Sida 187
•  Original

Varmvatten ................. '. . . .

Rumstemperaturen

Kostnaden för uppvärmning av gemensamma utrymmen .............. 125 Specialmotivering ................................................ 125

Nya brånsleklausuler s. 125. A, Exklusiveklausulen s. 126. Utbrytning av bränslekostnaden s. 126. — Olika alternativ 5. 130. — För— delningsgrunder s. 131. — Lågenhetsyta s. 132. — Förhållandetal för varm- vatten 5. 134. —- Förskottsbetalning s. 135. — Delposter i bränslekostnaden s. 136. —— Varmvatten s. 138. — Slutreglering s. 138. B. Inklusiveklausulen s. 141. Brånslebehov s. 141. _ Fördelningsgrund s. 141. — Grundpris s. 142. — Olika kategorier bränsle s. 142. — Avdrag för uteblivet varmvatten s. 143. — Bränsletillägg s. 143. — Beräkning av bränsletillägg s. 144. — Efterregle- ring s. 146. —— Ransonering s. 146. — Ersättning för tillskottsbränsle s. 148. — Reglerande myndighet s. 148.

Värmekostnadssakkunnigas bränsleklausul enligt exklusivesystemet ...... 149 Anvisningar till bränsleklausul enligt exklusivesystemet s. 152.

Värmekostnadssakkunnigas bränsleklausul enligt inklusivesystemet ...... 158 Anvisningar till bränsleklausul enligt inklusivesystemet s. 161.

Bilagor ..................................... . .................. 166

Innehållsförteckning .............................................. 186

• Sida 188
•  Original

• Sida 189
•  Original