Den sakliga revisionens nuvarande läge.

Såsom framhållits i det anförande till statsrådsprotokollet, vari riktlinjerna för revisionsutredningens uppdrag angivits, förefinnes redan för närvaran- de viss saklig revision inom statsförvaltningen. Den granskning, som utövas av riksdagens revisorer, har ock väsentligen samma syfte. Den sakliga revi- sionen kan emellertid icke behandlas isolerad. I första hand måste den ses i samband" med den kamerala revisionen av statsräkenskaperna. Den sakliga revisionen står emellertid även nära den granskningsverksamhet, som under en följd av år utförts genom särskilt tillsatta organisations- eller besparings- beredningar.

Revisionsutredningen vill med hänsyn härtill inledningsvis lämna en kort översikt över de berörda formerna av statlig revision, sådana desamma för närvarande gestaltats. En mera utförlig redogörelse för den nuvarande kame- rala och sakliga revisionen meddelas dels i bilaga A, innefattande allmän re- dogörelse för det statliga revisionsväsendet i Sverige, dels ock i bilaga B, in- nefattande särskild redogörelse för statens krisrevision, varjämte det statliga besparingsarbetet närmare behandlas i bilaga C.

K a m e r a 1 r e v i s i o n utföres inom riksräkenskapsverket samt de cen- trala ämbetsverk, inom vilka finnas inrättade särskilda revisionsavdelningar för granskning av underlydande lokala organs räkenskaper, s. k. specialrevi- sioner. Dessa verk äro armé-, marin- och flygförvaltningarna, medicinalsty- relsen, generaltullstyrelsen samt de affärsdrivande verkens styrelser. Räken- skapsgranskning i viss mån svarande mot den kamerala revisionen men utan iakttagande av dess former utföres även av väg- och vattenbyggnadsstyrel- sen, kontrollstyrelsen, överrevisorerna för statens arbetsmarknadskommis- sion och statens krisrevision.

Den kamerala revisionen regleras i vederbörande granskningsorgans in- struktioner, i vissa mera detaljerat, i andra tämligen summariskt. Som en sammanfattning av de mera fullständiga bestämmelserna kunna den kame- rala revisionens uppgifter angivas vara följande.

Vid den kamerala revisionen bör kontrolleras, att råkenskapen är upprät— tad i enlighet med fastställda formulär samt riktig till siffran och verifierad på föreskrivet sätt. Vidare skall kontrolleras, att inkomsterna uppburits och redovisats samt att utgifterna verkställts och bokförts i enlighet med riksstat, specialstater, utfärdade författningar och eljest meddelade stadganden. I vissa

• Sida 13
•  Original

instruktioner tillägges en generell föreskrift av innehåll, att vid revisionen skall tillses jämväl att i övrigt vid handhavandet av de ifrågavarande stats- medlen gällande förvaltningsföreskrifter vederbörligen iakttagits. Till den kamerala revisionens uppgifter bör även granskning av förrådsredogörelser av olika slag. Inom de centrala försvarsgrensförvaltningarna ligger emellertid förrådskontrollen för närvarande på den s. k. tekniska revisionen. Den ka- merala revisionen kompletteras med inventeringar av kassor, värdehand- lingar och förråd.

Då vid den egentliga kamerala revisionen felaktigheter uppmärksammas, vilka ej kunna rättas i annan väg, tillämpas den s. k. anmärkningsprocedu- ren. Härvid utställes anmärkning mot redogöraren, i regel utmynnande i yr- kande om återbetalning av felaktigt utgivna belopp eller inleverering av me- del, som icke influtit eller influtit med för lågt belopp. När anmärkning fast- ställts av revisionsmyndigheten, kan redogöraren anföra besvär hos kam- marrätten samt i vissa fall regeringsrätten.

Vad i det föregående anförts har avseende å de under Kungl. Maj:t lydan- de myndigheterna med kamerala revisionsorgan. Det hör emellertid tilläggas, att även riksdagens revisorer stundom framställa erinringar rörande medels- förvaltningen vid statsverket, vilka äro av samma natur som den kamerala revisionens anmärkningar.

Vad härefter angår d e n s a k l i g a r e v i s i o n e n förekommer inom statsförvaltningen sådan granskning endast inom ett fåtal förvaltningsom- råden. De bestämmelser, som finnas rörande dylik granskning, äro tämligen

1 skiftande, och beteckningen »saklig revision» eller »sakrevision» förekom- i mer överhuvud taget icke i någon författningstext. * En allmän föreskrift i riksräkenskapsverkets instruktion att vid räken- skapsgranskningen skall tillses, att nödig sparsamhet och statens bästa iakt— tagits, ger åt nämnda ämbetsverk en uppgift, som torde vara att anse som ett slag av sakrevision. Att denna uppgift av olika anledningar ej kunnat för- verkligas har konstaterats i riksdagens revisorers berörda uttalande om det statliga revisionsväsendet och har även bekräftats av riksräkenskapsverkets yttrande över statsrevisorernas anmärkning.

De mest utförliga bestämmelserna rörande sakrevision återfinnas i de instruktionsföreskrifter, som reglera överrevisorernas vid statens järnvägar arbetsuppgifter. Även för statens krisrevisions verksamhet äro meddelade be- stämmelser, som väl klarlägga den sakliga granskningens huvuduppgifter.

Beträffande överrevisorernas vid statens järnvägar verksamhet äro med— delade följande bestämmelser av mera allmän innebörd. Granskningen skall företrädesvis avse att bedöma lämpligheten av gjorda utbetalningar och er- lagda pris samt ändamålsenligheten av i övrigt vidtagna förvaltningsåtgär- der. Härvid skall bland annat granskas det sätt, på vilket upphandlingar verkställts. Vidare skall undersökning ske beträffande anledningen till att större anslag överskridits, varjämte bör prövas, om organisationsformen i ett eller annat avseende fungerat mindre tillfredsställande. Därjämte skola över-

• Sida 14
•  Original

revisorerna i allmänhet efterse, om det ekonomiska resultatet blivit vad det bort vara. — Beträffande överrevisorerna vid statens vattenfallsverk har en- dast föreskrivits, att granskningen skall avse att bedöma lämpligheten av gjorda utbetalningar samt ändamålsenligheten av i övrigt vidtagna förvalt- ningsåtgärder.

I fråga om den krisrevisionen åliggande sakliga granskningen är före- skrivet, bland annat, att tillsyn skall övas å att den verksamhet, som faller under revisionens granskning, anordnas på ett ändamålsenligt, planmässigt och sparsamt sätt. Härvid bör beaktas, att där myndighet bedriver upp- handling, tillverkning, försäljning eller ekonomisk verksamhet i övrigt, af- färsmässiga grunder bliva tillämpade. Vidare skall uppmärksammas, om för ett ekonomiskt utnyttjande av personal, medel eller materiel organisatoriska eller andra åtgärder äro påkallade.

Beträffande den s. k. tekniska revisionen vid de centrala försvarsgrensför— valtningarna finnas meddelade mera detaljerade bestämmelser, vilka syfta mot en saklig granskning. Den tekniska revisionen har sålunda bland annat att granska, huruvida penningmedlen blivit använda med omtanke och på ett med hänsyn till statens intresse ändamålsenligt sätt samt huruvida erlagda pris stå i överensstämmelse med varas beskaffenhet och gällande marknadsläge, ävensom att jämföra de särskilda förvaltningsmyndigheternas hushållning i olika detaljer samt föreslå åtgärder till avhjälpande av befintliga missför- hållanden. Dessa bestämmelser hava emellertid knappast vunnit tillämpning, i det att den tekniska revisionen väsentligen begränsats till den revisionen åliggande kontrollen å anslagsbelastning samt förrådsredovisning o. dyl. I fråga om överrevisorerna för statens arbetsmarknadskommission har föreskri- vits allenast, att deras granskning företrädesvis skall åsyfta att bedöma lämp- ligheten av gjorda utbetalningar och övriga förvaltningsåtgärder. Beträffande den sakliga granskning, som inom medicinalstyrelsen sker av verksamheten vid sinnessjukhusen m. fl. anstalter, har bland annat föreskrivits, att upp— märksamhet skall ägnas däråt att förvaltningen i fråga om uppköp, hand- havande av materiel och förnödenheter samt tillgodogörande av vad på stället produceras skötes på så ekonomiskt sätt som med anstaltens uppgift är förenligt.

Såsom framgår av de ovan återgivna bestämmelserna om den redan före- fintliga granskningsverksamhet inom vissa delar av statsverket, som närmast kan karakteriseras som saklig revision, kan denna granskning sammanfatt— ningsvis sägas avse ett bedömande av ändamålsenligheten ur ekonomisk syn- punkt av vidtagna förvaltningsåtgärder.

För att kunna utföra en granskning med nämnda syfte är det icke till- räckligt att äga tillgång till själva räkenskaperna, vartill den kamerala revi— sionen i regel kan begränsa sig. Den sakliga revisionen måste nämligen för att kunna fylla sin uppgift begagna sig av arbetsmaterial av andra slag. Detta material är att finna i protokoll, skriftväxlingar, kostnadsförslag, upp- handlings- och leveranskontrakt samt andra liknande handlingar ävensom statistiskt material vid sidan av räkenskaperna. Den sakliga revisionen häm-

• Sida 15
•  Original

tar underlag för sin verksamhet jämväl genom lokala undersökningar vid förvaltningsorgan, anläggningar och dylikt.

Sakrevisionen leder helt naturligt endast undantagsvis till framställande av egentliga räkenskapsanmärkningar. Därest anledning till sådan anmärk- ning skulle framkomma, kan sakrevisionsorganet överlämna ärendet till kameralt revisionsorgan för vidare behandling. Detta förfarande torde emel- i lertid icke hittills __ bortsett från de tekniska revisionerna vid de centrala ; försvarsgrensförvaltningarna — hava kommit till användning i nämnvärd ' utsträckning.

Därest vid den sakliga revisionen uppmärksammas förhållande, som synes kräva rättelse, och sådan ej vinnes genom direkt hänvändelse till veder- börande myndighet, äga de under Kungl. Maj:t direkt sorterande sakrevi- sionsorganen att underställa frågan Kungl. Maj:ts bedömande. Detta kan ske dels genom särskilda framställningar och dels genom omnämnande i de är— liga revisionsberättelser, som skola avgivas av de nu förefintliga Överrevi- sorerna.

Den granskning beträffande statsverket, som utövas av riksdagens revi- sorer, kan i främsta rummet anses vara av sakrevisions natur. Någon direkt bestämmelse härom finnes väl ej i den för revisorerna gällande instruktionen. Stöd för en saklig granskning kan dock hämtas ur de allmänna föreskrif- terna, att revisorerna skola granska allt, som till ett tillförlitligt omdöme om statsverkets tillstånd och förvaltning kan anses erforderligt, ävensom att revi- , , sorerna böra huvudsakligen granska dispositionerna, förvaltningen och resul- i taten på det hela. Exempel på anmärkningar av saklig natur, som av stats- revisorerna framställts, återfinnas i bilaga A.

På sätt framgår av det förut anförda åligger det vissa av de förefintliga sakrevisionsorganen att särskilt uppmärksamma, i vad mån organisatoriska omläggningar kunna anses påkallade. Avsaknaden av ett för hela statsförvalt- ningen gemensamt organ för saklig revision har emellertid, såsom i merbe- rörda statsrådsprotokoll framhålles, föranlett att behovet av en mera djup- gående och utsträckt ändamålsenlighetsgranskning i rationaliseringssyfte fått tillgodoses genom tillsättandet av särskilda besparings- och organisa- tionsberedningar. Såsom exempel på dylika speciella sakkunniginstitutioner har i statsrådsprotokollet anförts den nu arbetande besparingsberedningen ävensom statens krisrevision.

Av den redogörelse, som lämnas i förut berörda bilaga C, inhämtas, att se- dan början av 1920-talet en rad utredningar tillsatts genom eller efter beslut av Kungl. Maj:t, vilka haft till syfte att begränsa statens utgifter eller eljest åstadkomma ekonomisering i statsförvaltningen. Vissa av dessa utredningar hava haft att undersöka förhållandena inom ett särskilt verk eller en viss förvaltningsgren. För andra utredningar åter hava lämnats mera allmänna direktiv att söka åstadkomma besparingar beträffande personalkostnader eller förvaltningsomkostnader i övrigt. Även statens utgifter för understöd

• Sida 16
•  Original

ät icke-statlig verksamhet har i sådan ordning gjorts till föremål för gransk- ning i besparingssyfte. Utredningsuppdrag av mera allmän besparingskarak- tär hava meddelats bland andra den år 1923 tillsatta statens besparingskom- mitte', 1926 års besparingssakkunniga, 1927 års besparingsnämnd, statens organisationsnämnd (av år 1930), 1932 års granskningsnämnd samt den förut nämnda besparingsberedningen (av år 1940).

Särskilt dessa större utredningar med mera generell inriktning kunna sägas väsentligen hava haft sådana uppgifter, som böra tillkomma ett allmänt sakrevisionsorgan.

• Sida 17
•  Original

Sakrevisionens arbetsfält och allmänna uppgifter.

Såsom inhämtas av den ovan lämnade redogörelsen för det nuvarande lä- get i fråga om den sakliga revisionen inom statsförvaltningen, är det i verk- ligheten endast en ringa del av den ekonomiska statsverksamheten, som blir föremål för en kontinuerlig granskning med hänsyn till ändamålsenligheten av vidtagna dispositioner.

Behovet av en allmän, permanent verkande sakrevision inom statsförvalt- ningen har konstaterats av såväl statsrevisorerna som riksdagen. Jämväl che- fen för finansdepartementet har vid revisionsutredningens tillsättande utgått från samma uppfattning, ehuruväl härvid särskilt framhållits betydelsen av ett sakrevisionsorgan såsom ersättare för tillfälliga besparings- och organisa- tionsutredningar. Under sådana förhållanden torde det icke vara av nöden för revisionsutred'ningen att närmare utveckla de allmänna skäl, som tala för att statsförvaltningen i sin helhet blir föremål för en permanent sakrevision. Utredningen vill endast tillägga, att de undersökningar rörande revisionsvä- sendet i vissa utländska stater, som utredningen låtit utföra, giva vid handen, att utvecklingen alltmer går mot införandet av en ekonomisk-kritisk revision beträffande den statliga förvaltningen.

Uppgifterna för en allmän sakrevision måste helt naturligt såväl till art som omfattning komma att skifta alltefter förhållandena inom olika delar av statsförvaltningen. Det torde fördenskull vara lämpligt att något beröra vilka förutsättningar för en sakrevision, som finnas inom statsverksamhetens skilda grenar.

Det är självfallet att ju större omfattning den ekonomiska verksamheten har inom ett förvaltningsorgan, desto större är utrymmet för och behovet av en saklig granskning av verksamhetens utförande. Ur denna synpunkt komma givetvis statens affärsdrivande verk i första hand i betraktande.

Såsom av den ovan berörda redogörelsen framgår äro för närvarande be- träffande affärsverken särskilda organ för saklig revision inrättade endast vid två verk, nämligen statens järnvägar och statens vattenfallsverk, vid vilka finnas särskilda överrevisorer tillsatta av Kungl. Maj:t.

Uppenbart är att även beträffande de affärsverk, vid vilka särskilda över— revisorer för närvarande ej finnas, ekonomiska synpunkter i övervägande grad måste anläggas på förvaltningen. Till belysande av omfattningen av de affärsdrivande verkens rörelse lämnas här nedan uppgift å nämnda verks för år 1941 redovisade driftinkomster och -utgifter, disponerade'kapital m. m. 2—429036.

• Sida 18
•  Original

Drift- Drift- Unqler _åretlyftade 1 medeltal dispo— Å 1. 1 9 4 1 inkomster utgifter kapitalmxäestermgs— nerat kapital 1 aus ag milj. kr. milj. kr. milj. kr. milj. kr.

Postverket ............ '. . . . 122'6 102'4 2'2 66'6 Telegrafverket ............. 1741 1308 17'8 551'4 Statens järnvägar .......... 437'0 321'6 79'2 1 559'0 Statens vattenfallsverk ..... 72'0 43'7 31'0 511'4

86'8 71'4

Domänverket ............. O'!) 352 9

1 Med inräknande av genom kapitalreglering per 50/0 1938 och därefter genom särskilda

riksstatsanslag avskrivna kapitaltillgångar.

Av de angivna siffrorna framgår, att samtliga de affärsdrivande verkens rörelse är av en betydande storleksordning. Vad domänverket angår anvisas väl för detta verk endast undantagsvis större kapitalinvesteringsanslag. För domänverkets del tillkommer emellertid, att dess verksamhet i utpräglat hög grad är affärsmässigt betonad.

I fråga om de statliga affärsverken är att uppmärksamma, att dessas rö— relse icke ensidigt skall bedrivas i syfte att tillföra staten största möjliga vinst. Kommunikationsverken måste sålunda även i viss mån tillgodose exempelvis sociala, kulturella och militära intressen. Även med beaktande härav är det dock uppenbart, att verksamheten vid de affärsdrivande verken — såväl i avseende å den löpande driften som beträffande kapitalinveste— ringar — måste utövas med iakttagande av ekonomiskt rationella metoder och kommersiella synpunkter. Då härtill kommer, att för affärsverkens del beaktande bör ägnas jämväl inkomsterna, vilka avsevärt överstiga driftut- gifterna — enligt riksstaten för budgetåret 1942/43 med ett beräknat belopp av sammanlagt 241 miljoner kronor _ torde det framstå såsom angeläget, att den sakliga revisionen utsträckes att omfatta samtliga affärsverk.

Vad angår den militära förvaltningsverksamheten äro visserligen inom de centrala försvarsgrensförvaltningarna inrättade speciella revisionsorgan, de 5. k. tekniska revisionerna, med uppgift att, jämte annat, verkställa saklig granskning av de lokala förvaltningsmyndigheternas materiel- och persedels- redogörelser samt användningen av materiel— och omkostnadsanslag o. dyl. Då de tekniska revisionerna erhållit en väsentligen kameral inriktning och då de ej hava någon befogenhet att granska de centrala förvaltningsmyndig- heternas egen verksamhet, kommer dock att för praktiskt taget hela försvars- förvaltningen föreligga behov av en verklig sakrevision. Det må i detta sam— manhang erinras, att förslag om inrättande av särskilda överrevisorer för försvarsväsendet på sin tid framfördes av 1940 års militära förvaltningsut- redning. Jämväl inom 1941 års motsvarande utredning var ock samma fråga under övervägande, ehuru något förslag i ämnet ej framlades med hänsyn till att spörsmälet om en allmän sakrevision redan var föremål för särskild utredning. '

• Sida 19
•  Original

Även bortsett från förhållandena under nu rådande försvarsberedskap, vil- ka föranlett inrättandet av statens krisrevision, som har att utföra saklig granskning beträffande den militära förvaltningsverksamheten utan någon begränsning, kommer såvitt nu kan bedömas förvaltningen vid försvarsvä- sendet att ur ekonomisk synpunkt bliva mycket omfattande. Det må erinras, att enligt den för budgetåret 1942/43 fastställda riksstaten utgifterna under fjärde huvudtiteln, vari beredskapskostnaderna ej innefattas, uppgå till 7164 miljoner kronor. Till nämnda kostnadsbelopp komma underhållskostnader- na för i försvarsväsendets fastighetsfond ingående byggnader. Ytterligare är att nämna att under tiden för genomförandet av den vid årets riksdag be- slutade försvarsordningen mycket höga utgifter erfordras för byggnader, vilka ingå i försvarsväsendets fastighetsfond. Även om det är att räkna med' att efter upporganisationstiden vissa med särskilt höga belopp nu anvisade . anslag skola reduceras, komma likväl att för försvarsväsendet krävas myc- ket betydande utgifter för såväl materielförnyelse som anskaffning av ut- rustning av olika slag ävensom för utspisning, transportanordningar m. m. I viss omfattning torde även komma att bedrivas industriell verksamhet inom försvarsväsendet. Det är under sådana förhållanden uppenbart, att de ekono- miska synpunkterna alltfort komma att bliva av synnerlig betydelse och att följaktligen en effektiv sakrevision här kan få en mycket viktig uppgift.

Vidkommande statsförvaltningen i övrigt har såsom framgår av den ti- digare lämnade redogörelsen saklig granskning anordnats endast för två speciella områden, nämligen statens arbetsmarknadskommission med under— lydande lokala organ samt de statliga sinnessjukhusen. I båda fallen är det fråga om en verksamhet av stor ekonomisk betydelse. Särskilt vad angår sin- nessjukhusen, vid vilka även uppbäras inkomster av relativt betydande om- fattning, vill det synas, att den sakliga granskningen är i behov av för- stärkning.

Jämväl beträffande övriga verk och myndigheter med omfattande ekono- misk, industriell eller teknisk verksamhet är en fortlöpande saklig revision av behovet påkallad. Bland dessa verk mä särskilt nämnas fångvårdsstyrel— sen med fångvårdsanstalterna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vars verk- samhet kommer att starkt utvecklas efter statens övertagande av vägväsen- det, ävensom byggnadsstyrelsen, mynt- och justeringsverket samt lotsverket. Enahanda är förhållandet med ett flertal anstalter och inrättningar, vilka bedriva sådan verksamhet, som tillför staten v,iss inkomst. Detta gäller exempelvis provningsanstalter, kontroll- och försöksanstalter, statliga sjuk- hus, vissa laboratorier och kartverken. Åtskilliga inrättningar driva jord— bruks- eller trädgårdsrörelse eller annan liknande verksamhet, delvis för att giva sysselsättning åt elever, patienter eller andra på inrättningarna intagna personer.

För flertalet såväl centrala förvaltningsmyndigheter som lokala förvalt— ningsorgan är befattningen med ekonomiska angelägenheter väsentligen be- gränsad till handhavandet av de riksstatsanslag, som ställas till deras för- fogande för avlönande av personal samt bestridande av expensutgifter och

• Sida 20
•  Original

andra liknande omkostnader för det egna verket jämte eventuellt underställ- da organ. Vissa av ifrågavarande myndigheter hava även att uppbära stats- inkomster av skatte- eller avgiftsnatur, vilka icke äro att anse såsom ett ut— flöde av myndighetens egen verksamhet. Nu omhandlade grupp av förvalt— ningsorgan torde ur sakrevisionssynpunkt erbjuda intresse framför allt med hänsyn till möjligheten att genom rationaliseringsåtgärder åstadkomma be- skärning av själva förvaltningsapparaten.

Åtskilliga myndigheter hava sig ålagt att utbetala statsbidrag och stats- understöd till icke statlig verksamhet, därvid myndighetens uppgift väsent- ligen är begränsad till att kontrollera, att de för understödens utfäende upp— ställda villkoren äro uppfyllda. Även om dessa myndigheters egen verksam- het icke erbjuder något speciellt intresse ur sakrevisionssynpunkt, omfattar däremot användningen av statsunderstöden, dessas avvägande o. dyl. spörs— mål, som kunna vara förtjänta av undersökning ur ekonomiska och andra praktiska synpunkter.

Av vad ovan anförts torde framgå, att knappast någon del av statsförvalt- ningen kan ställas utanför det verkningsområde, som bör tillkomma en all— män sakrevision, även om uppgifterna komma att i hög grad skifta såväl till karaktär som omfattning.

sakrevision hittills ej fixerad vare sig författningsmässigt eller genom praxis. Ej heller giva förefintliga instruktionsbestämmelser angående vissa revisions- organs granskning av förvaltningens ändamålsenlighet en fullständig bild av denna gransknings innebörd. Det synes därför vara erforderligt att närmare belysa den statliga sakrevisionens allmänna uppgifter. Framhållas mä emel- lertid, att den följande redogörelsen på grund av ämnets art och omfattning icke kan göra anspråk på att vara uttömmande. I stort sett torde sakrevisionens uppgifter kunna anges vara att verkställa ; granskning, huruvida statens förvaltning utövats på ett ur ekonomiska s_vn— | | I | i Såsom tidigare omnämnts är innebörden av begreppet saklig revision eller punkter tillfredsställande sätt. Inom denna allmänna ram för sakrevisionen rymmas arbetsuppgifter av vitt skilda slag,

Vad först angår statens inkomster bör vid sakrevisionen bland annat till- ses, att staten erhåller en efter föreliggande förhållanden lämpligt avpassad ersättning för utförda prestationer av olika slag. Särskild uppmärksamhet bör vid sakrevision ägnas inkomsterna från affärsdrift och därmed jämför- bar rörelse. Vidare bör undersökas om erforderliga åtgärder äro vidtagna för att statsinkomsterna skola inflyta i riktig ordning och utan onödiga kostnader. Härmed är man emellertid inne på problem, som äga nära samband med organisation och därmed även med utgiftsförvaltningen.

Då huvuddelen av statsinkomsterna utgöres av skatter, varmed en sak- revision endast undantagsvis torde kunna taga befattning, är det självfallet, att sakrevisionens väsentligaste uppgifter komma att hänföra sig till statens utgifter och vad därmed äger sammanhang.

• Sida 21
•  Original

I avseende a utgiftsförvaltningen kunna vissa huvuduppgifter för en sak- revision särskiljas. Ett flertal av dessa äro av mera allmän art och gälla statsförvaltningen i stort eller större delar därav.

En av de viktigaste bland dessa uppgifter utgöres av granskningen av myn- digheternas upphandlingar. Vid denna granskning bör kontrolleras, bland annat, att priserna stå i riktigt förhållande till de inköpta varornas beskaffen- het, att ekonomiska synpunkter anlagts vid bestämmandet av varornas kva- litet, att inköp verkställts vid lämplig tidpunkt, att upphandlingarna anpas- sats efter det föreliggande behovet, att konkurrerande anbud i erforderlig mån infordrals, att anbud icke antagits från sådana företag, som kunnat förutses icke vara i stånd att infria eventuellt åtagna förpliktelser, att vid upphandlingar och anskaffningar obehöriga inflytelser icke fått göra sig gällande, att centralisering av upphandlingar ägt rum i lämplig omfattning o. dyl. Vid sakrevisionen bör jämväl ägnas tillsyn å, att myndigheternas be- siktning och kontroll av inköpta varors avtalsenlighet är betryggande.

En annan viktig uppgift för sakrevisionen är granskningen av anläggnings- verksamhet av olika slag. I första hand kommer därvid granskningen av kostnaderna för byggnader och därmed jämförbara anläggningar. Sakrevi- sionen bör i fråga om dylika kostnader tillse, att de icke blivit alltför höga på grund av att byggnaderna givits en större omfattning eller ett dyrbarare utförande än som i varje särskilt fall varit av omständigheterna betingat, samt att byggnaderna erhållit en för sitt ändamål avpassad planläggning och konstruktion, jämväl med tanke på uppkommande krav på utvidgningar och omdispositioner. Vidare böra entreprenadavtalens villkor i fråga om skälig- heten av entreprenadsummor samt eventuella tillägg därå för extra arbeten m. m. prövas. Entreprenörernas vederhäftighet ur såväl teknisk som ekono- misk synpunkt bör även beaktas. Beträffande såväl nybyggnadsföretag som underhålls- och reparationsarbeten å byggnader och andra anläggningar bör den sakliga kontrollen inriktas på att arbetet utföres planmässigt och med' beaktande av såväl tekniska som ekonomiska krav.

Vad angår den statliga fabriks- och verkstadsdriften böra sakrevisionens uppgifter omfatta granskning, huruvida maskiner och arbetskraft utnyttjats ekonomiskt samt huruvida omkostnadsberäkningen i och för prissättningen på framställda produkter verkställts enligt rationella principer. Härvid böra uppmärksammas frågor om ackordsprissättning, *tidsstudier o. dyl.

Även den statliga förrådsverksamheten bör göras till föremål för gransk- ning vid sakrevisionen. Här må erinras om den avsevärda upplagring, som måste förekomma såväl inom försvarsväsendet som vid de affärsdrivande verken. Beträffande denna verksamhet bör sakrevisionen avse tillsyn å att förvaringen sker i ändamålsenliga lokaler och att kontrollen av förråden utövas i behörig ordning, samtidigt som det bör tillses, att förrådsverksam- heten ej göres onödigt kostnadskrävande. Sakrevisionen bör även kontrollera, att sparsamhet iakttages vid förbrukningen av materiel och förnödenheter.

Bland sådana spörsmål av ekonomisk innebörd, vilka ej äro begränsade till vissa förvaltningsgrenar, även om de uppträda med olika tyngd inom olika

• Sida 22
•  Original

områden, må nämnas transport- och trafikangelägenheter. Vid statens järn- vägar och postverket stå dessa problem självfallet i första linjen. Men även vid övriga affärsverk äro transportförhållandena av stor vikt såväl för drif- ten som för anläggningsverksam'heten. För försvarsväsendet har transport- organisationen och vad därmed sammanhänger vital betydelse, framför allt på grund av motoriseringen. Men även inom ett flertal andra grenar av statsverksamhet intaga transportfrågorna en ur ekonomisk synpunkt bety— delsefull plats. Dessa problem taga sig emellertid helt olika uttryck vid" skilda verk. Vad exempelvis angår trafiken vid statens järnvägar, höra sålunda vid sakrevisionen frågor rörande tåg- och omnibusförbindelsers lämpliga an- ordnande ävensom trafiksäkerhetsspörsmål undersökas. Beträffande äter för- svarsväsendet torde med hänsyn till inom detta rådande förhållanden i sär- skilt hög grad uppmärksamhet få ägnas planläggning av transporter, rationell skötsel av den dyrbara materielen samt sparsamhet med' användningen av drivmedel o. dyl.

En allmän sakrevision bör jämväl kritiskt granska den affärsbokföring, som förekommer ej blott inom affärsverken utan även vid försvarsverkets industriella anläggningar, liksom överhuvudtaget vid all den statens verk- samhet, där en affärsbokföring erfordras. Särskilt avskrivningspolitiken synes här böra göras till föremål för studium.

Det synes revisionsutredningen icke erforderligt att här ingå på sådana uppgifter för sakrevisionen, som endast hänföra sig till vissa förvaltnings- områden. Det torde i regel giva sig av sig självt, vilka frågor beträffande särskilda verk, som sakrevisionen speciellt bör inrikta sig på. I fråga om ett stort förvaltningsområde, försvarsväsendet, framträda härvid givetvis en rad av problem, som sakna motsvarighet inom den civila förvaltningen. En exemplifiering av spörsmål beträffande försvarsförvaltningen, som böra ägnas uppmärksamhet vid sakrevisionen, lämnas i den i bilaga B intagna redogörelsen för krisrevisionens verksamhet.

Såsom torde framgå av vad i det föregående anförts kommer en allmän sakrevision att få taga befattning med åtskilliga spörsmål, där organisations- synpunkter måste tillmätas stor betydelse. Bortsett från dylika specialfrågor bör emellertid sakrevisionen ägna uppmärksamhet åt organisationen i all- mänhet inom statsförvaltningen. Det ligger i sakens natur att inom den offentliga förvaltningen, där det privata intresset att reducera omkostnaderna i ett företag saknas, lätt kan utbilda sig en viss benägenhet att låta orga- nisationen stelna i gamla former. En allmän sakrevision bör därför särskilt beakta behovet av rationalisering inom olika grenar av förvaltningsorga— nisationen. Sakrevisionen bör därvid bygga på ett studium av vederbörande myndigheters förvaltningsfunktioner samt av de anordningar, som vidtagits för att utöva dessa funktioner. Undersökningarna böra avse, bland annat, frågor, huruvida arbetsuppgifterna äro rationellt fördelade ej blott mel- lan olika förvaltningsmyndigheter utan även _ och framför allt —— mellan tjänstemännen inom en och samma myndighet. I samband därmed hör till- ses att personalens kvalifikationer noga anpassas efter arbetets art. Här

• Sida 23
•  Original

gäller det alltså i viss mån frågan om »rätt man på rätt plats», detta även vad den ledande personalen angår. Vidare böra studeras möjligheterna till förbättring av arbetsresultatet genom införande av rationella arbetsmetoder och effektiva hjälpmedel. En detalj, som i detta sammanhang bör observeras, är att användningen av kort- och blankettsystem väl avpassas efter förelig- gande behov och ej gives onödigt stor omfattning. Beträffande nu angivna slag av sakrevision gäller det i särskilt hög grad att densamma bör bedrivas i nära samarbete med vederbörande ämbetsverk och myndigheter.

Enligt revisionsutredningens uppfattning bör emellertid icke ett blivande sakrevisionsorgan åläggas att utföra större speciella undersökningar och utredningar med förslag till mera vittgående organisatoriska förändringar beträffande ett visst ämbetsverk eller förvaltningsområde. Dylika utredningar synas liksom hittills allt fortfarande böra anförtros åt särskilda utrednings- organ. I samband med sakrevisionen bör dock kunna utrönas, varest inom förvaltningen och i vilket avseende en större specialutredning i syfte att ra- tionalisera förvaltningsorganisationen bör igångsättas.

• Sida 24
•  Original

Allmän motivering för ett självständigt sakrevisionsorgan.

Då revisionsutredningen i det föregående sökt angiva uppgifterna för en allmän statlig sakrevision, har utredningen icke tagit ställning till frågan, huru en dylik sakrevision bör organiseras. Utredningen har emellertid när- mast förutsatt, att sakrevisionen kommer att förläggas till ett för statsförvalt- ningen gemensamt organ. Innan revisionsutredningen till behandling upptager de olika lösningar, som härvid synas kunna komma under övervägande, anser sig likväl utredningen böra något yttra sig angående ett i annan riktning gående alternativ för förstärkande av den sakliga revisionen, som skulle kunna ifrågasättas och därför icke bör helt förbigås. Utredningen syftar härvid på en utbyggnad av det nu tillämpade systemet med överrevisorer för vissa förvaltningsgrenar.

Tanken att utsträcka användningen av överrevisorer till nya förvaltnings- områden har i andra sammanhang förts på tal. Såsom ovan berörts ifråga- satte 1940 års militära förvaltningsutredning tillsättandet av särskilda över- revisorer — efter mönster från statens järnvägar och statens vattenfallsverk — för saklig granskning av försvarsväsendets förvaltning. I det betänkande med förslag till omorganisation av telegrafverket, som år 1940 avgavs av särskilt tillkallade sakkunniga, upptogs även frågan om införande av ett motsva- rande revisionsinstitut vid telegrafverket. Något förslag i sådan riktning framlades dock ej av nämnda sakkunniga, enär frågan vore föremål för uppmärksamhet i ett vidare sammanhang, varmed torde hava åsyftats infö- randet av en statlig sakrevision med mera allmän inriktning. Vidare må er- inras att i den till 1942 års riksdag avlåtna propositionen (nr 122) angående förstatligande av den allmänna väghållningen på landet förordats utseende av särskilda överrevisorer för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess distriktsförvaltningar. I propositionen uttalade föredragande departements- chefen med anledning av utredningen om den statliga sakrevisionen, bland annat, att då han tillstyrkte, att en överrevision för Vägförvaltningen komme till stånd redan från början, han därmed icke velat taga slutlig ställning till huru denna revision borde närmare utformas. Riksdagen anslöt sig till de- partementschefens uppfattning om behovet av en statlig sakrevision för väg- väsendet.

Ett genomfört system med överrevisorer skulle vara förenat med den för- delen, att ett vart av de förvaltningsområden, för vilka överrevisorer tillsatts, komme att varje år ställas under granskning, något som ej kan förutsättas bliva fallet beträffande varje mindre gren av statsverksamheten, om ett sak—

• Sida 25
•  Original

revisionsorgan skulle omfatta hela statsförvaltningen. Mot det antydda syste- met kan emellertid i första hand anföras, att detsamma skulle medföra splitt- ring av den sakliga granskningen på ett flertal organ, vilka icke komme att sammanhållas av en gemensam ansvarig ledning. Det skulle icke låta sig göra att verkställa över hela statsförvaltningen eller större delar därav gående undersökningar rörande spörsmål av mera allmän karaktär liksom ej heller att tillgodogöra sig erfarenheterna från ett område på ett annat. Ytterligare må framhållas, att det icke gärna är möjligt att för varje ämbetsverk eller varje grupp av likartade myndigheter tillsätta särskilda överrevisorer. An- ordningen med överrevisorer kan ifrågakomma allenast vid de myndigheter, som hava en mera betydande ekonomisk förvaltning. På grund därav skulle detta system komma att förete ett flertal luckor. Behovet av en allmän, hela statsförvaltningen omfattande sakrevision skulle fördenskull ej bliva till- godosett på denna väg. På nu anförda skäl har utredningen funnit en ut- sträckning av systemet med överrevisorer icke böra komma i fråga.

Då revisionsutredningen sålunda anser, att den statliga sakrevisionen bör förläggas till ett enhetligt organ, torde höra i förbigående nämnas, att en utveckling av statsrevisionen till ett dylikt institut måste anses ställt utanför diskussionen. Riksdagen har ej heller med sitt uttalande i revisionsfrågan avsett en dylik lösning, som för övrigt skulle förutsätta en genomgripande omläggning av statsrevisionen med avseende på såväl sammansättning som verksamhetsformer. Med den förevarande utredningen har ock åsyftats att skapa en lämplig form för en Kungl. Maj:t underställd, permanent verkande sakrevision.

Under sådana förhållanden återstår det enligt revisionsutredningens me- ning ej mera än två lösningar att välja mellan: antingen att förlägga den all- männa sakrevisionen till riksräkenskapsverket eller ock att inrätta ett helt fristående organ för ändamålet.

För en lösning i enlighet med det förstnämnda alternativet kunna givetvis skäl anföras. Riksräkenskapsverket har att i enlighet med sin instruktion utöva den centrala kontrollen å statens inkomster och utgifter samt å för- valtningen av statsförmögenheten. Enligt instruktionen skall verkets gransk- ning avse jämväl kontroll å att vid förvaltningen av kronans medel och andra tillgångar nödig sparsamhet och statens bästa iakttagas. Denna ehuru i all- männa ordalag formulerade bestämmelse torde närmast syfta på en viss saklig revision. De räkenskaper, som granskas av det centrala revisionsorga- net, kunna ock i viss mån utgöra underlag för en dylik revision. Därest en allmän sakrevision inordnades i riksräkenskapsverket, skulle vinnas den fördelen, att något särskilt institut för sakrevisionen ej behövde tillskapas.

Om sålunda vissa skäl kunna tala för att förlägga sakrevisionen till riks- räkenskapsverket, äro å andra sidan mycket vägande skäl att anföra mot en sådan anordning. Till en början må framhållas, att möjligheterna för riks- räkenskapsverket att med stöd av förenämnda instruktionsbestämmelse verk-

• Sida 26
•  Original

ställa någon egentlig sakrevision visat sig i praktiken synnerligen ringa. Orsakerna härtill äro flera.

Möjligheten att vinna rättelse beträffande av riksräkenskapsverkets revi— sion uppmärksammade felaktigheter är närmast beroende på det skriftliga an- märkningsförfarandet och den därmed sammanhängande prövningen av an- märkningarna inför de administrativa domstolarna, av vilka riksräkenskaps- verket självt är första instans och kammarrätten respektive — i vissa fall — regeringsrätten högsta instans. Detta sedan gammalt vedertagna, även be— träffande de statliga specialrevisionernas anmärkningar tillämpade förfa- rande med juridisk prövning inför administrativa domstolar av revisions- anmärkningar lämpar sig emellertid icke för sakrevision. Systemet i fråga ut- gör fastmer ett hinder för bedrivande av en effektiv sakrevision. 1940 års statsrevisorer hava ock i sitt uttalande rörande det statliga revisionsväsen- det erinrat om, att i fall, då riksräkenskapsverkets revision i anmärknings- väg påtalat slöseri eller mindre ändamålsenliga anordningar, som vidtagits inom ramen av gällande författningsföreskrifter, kammarrätten regelmässigt avslagit anmärkningarna med hänvisning till att vederbörande redogörare ej överskridit sin befogenhet.

Vidare må framhållas, att till följd av statsförvaltningens under senare är allt mera ökade omfång räkenskapsmaterialet utvidgats i sådan grad, att riks- räkenskapsverket knappast medhunnit den för verket väsentliga arbetsupp- giften, nämligen den kamerala granskningen. Därtill kommer att verket är 1939 ålagts en helt ny arbetsuppgift, i det att statliga verk och myndigheter erhållit rätt att hänvända sig till verket för erhållande av anvisningar om rätta tolkningen av författningsföreskrifter m. m.

Med riksräkenskapsverkets revision nästan uteslutande inriktad på gransk- ning av räkenskaperna ur formell och administrativt-rättslig synpunkt kan den för revisionsarbetet inom verket tillgängliga personalen, hur skickad den än må vara för kameral granskning, icke anses besitta de för en effektiv sakrevision erforderliga kvalifikationerna. Det torde nämligen vara ofrån- komligt, att de personer, som skola granska förvaltningsåtgärdernas ända- målsenlighet ur ekonomisk synpunkt, måste äga särskilda förutsättningar för denna uppgift. Även om en eller annan av riksräkenskapsverkets nuvarande befattningshavare på grund av personlig fallenhet skulle kunna tagas i an— språk för saklig revision i vidsträckt bemärkelse, skulle det bliva nödvän- digt att praktiskt taget helt nyrekrytera den för sakrevisionen erforderliga kvalificerade personalen. Den kategoriuppdelning av personalen inom äm- betsverket, som härigenom skulle uppstå, torde komma att medföra mindre önskvärda konsekvenser.

Vidare bör beaktas, att riksräkenskapsverket även har andra omfattande arbetsuppgifter än det egentliga revisionsarbetet. Sålunda utför verket årligen beräkning av statens inkomster, avsedd att läggas till grund för statsverks- propositionen, verkställer den centrala statsbokföringen samt upprättar riks- huvudbok, budgetredovisning och kapitalredovisning m. m. Därest åt verket jämväl skulle uppdragas att utföra den sakliga granskningen av hela stats-

• Sida 27
•  Original

förvaltningen, skulle det för verkets ledning och enkannerligen dess chef komma att medföra en betydande ökning i den redan nu stora arbetsbördan. I varje fall skulle en sådan utökning av verkets arbetsuppgifter icke kunna ifrågakomma, med mindre en genomgripande omorganisation av verket före- toges. Huru riksräkenskapsverkets organisation än utformades, skulle dock kvarstå risken för att sakrevisionen finge intaga en undanskymd ställning i förhållande till verkets ursprungliga, i och för sig viktiga uppgifter.

I sitt yttrande i anledning av vad 1940 års statsrevisorer anfört rörande det statliga revisionsväsendet har riksräkenskapsverket i fråga om förläggandet till verket av sakrevision uttalat, att systematiska undersökningar rörande me- delsdispositionen för olika slag av utgifter inom skilda förvaltningsgrenar ut- fördes inom verket. Att på riksräkenskapsverket lägga en längre driven sak- lig granskningsverksamhet, vilken framför allt borde inriktas på möjlighe- terna att åstadkomma genomgående rationaliserings- och besparingsåtgärder inom förvaltningen, borde enligt verkets mening ej komma i fråga.

Revisionsutredningen, som delar den av riksräkenskapsverket uttalade uppfattningen i denna fråga, vill ytterligare framhålla, att en fullständig saklig revisionsverksamhet för att nå önskad effekt måste bedrivas under mera fria och smidiga former än som skulle bliva fallet, därest denna verk- samhet förlades till ett ämbetsverk med riksräkenskapsverkets författnings- mässigt och på grund av långvarig tradition starkt bundna arbetsformer. Därjämte måste beaktas att såsom underlag för en sakrevision i vidare be- märkelse väsentligen måste läggas andra undersökningar än granskning av det egentliga räkenskapsmaterialet.

Vid övervägande av de olika skälen för och emot ett förläggande av en sak- revision i vidgad bemärkelse till riksräkenskapsverket har revisionsutred- ningen för sin del kommit till den bestämda uppfattningen, att en sådan re- vision icke bör förläggas till nämnda ämbetsverk.

Enär, såsom revisionsutredningen håller före, även alternativet att för- lägga den samlade sakrevisionen till riksräkenskapsverket måste betraktas så- som en icke godtagbar lösning, återstår endast alternativet att inrätta ett sär- skilt institut för ändamålet. Ett fristående centralt organ för den statliga sak- revisionen torde ock närmast ansluta sig till de för revisionsutredningen med- delade direktiven, då i dessa uttalats, att frånvaron av ett fast organ med in- riktning på en fortgående ändamålsenlighetsgranskning utgjorde en känn— bar svaghet för det fortlöpande arbetet inom statsdepartementen och särskilt finansdepartementet. Det ligger ock i öppen dag, att endast ett fristående organ, med uppgift uteslutande att i sig samla all statlig sakrevision, kan besitta de erforderliga för—utsättningarna för att övertaga åtminstone huvud- delen av de uppgifter, som eljest måste anförtros särskilda besparings- och liknande beredningar.

Med stöd av vad ovan anförts får revisionsutredningen föreslå, att för permanent handhavande av den sakliga revisionen inom statsförvaltningen inrättas ett fristående centralt revisionsinstitut, sorterande direkt under

• Sida 28
•  Original

Kungl. Maj:t. Vad angår benämningen på det nya revisionsorganet har revi— sionsutredningen övervägt olika alternativ, bland andra »statens ekonomiska revision». Utredningen har emellertid stannat för att förorda benämningen statens sakrevision, vilken samtidigt är kortfattad och tillräckligt tydligt an— ger revisionsorganets uppgift.

Under statens sakrevisions granskning bör falla, i stort sett, den förvalt- ningsverksamhet, som med ett gemensamt namn plågar betecknas »statsver- ket». Beträffande vissa specialfrågor angående utsträckningen av statens sakrevisions verksamhetsområde yttrar sig revisionsutredningen i följande avdelning, vari även vissa särskilda uppgifter för sakrevisionen upptagas till behandling.

• Sida 29
•  Original

Vissa specialfrågor rörande statens sakrevisions verksamhetsområde och uppgifter.

Med utgångspunkt från att, på sätt revisionsutredningen föreslagit, ett fri- stående institut inrättas för den sakliga revisionen inom statsförvaltningen —— statens sakrevision — torde till diskussion böra upptagas vissa special- frågor rörande dels verksamhetsområdet för statens sakrevision, dels ock vissa särskilda uppgifter för revisionen.

Vad först beträffar själva verksamhetsområdet bör detta principiellt — såsom ovan nämnts _ omfatta den ekonomiska förvaltningen inom det egent- liga statsverket, varunder av ålder hänföras de under Kungl. Maj:t i ekono- miskt hänseende sorterande förvaltningsorganen av skilda slag. I efter hand ökad omfattning har emellertid ekonomisk verksamhet, som är uteslutande statlig eller där statsintresset är av dominerande betydelse, kommit att be- drivas i bolagsform. Frågan om och i vad mån dylika bolag skola inord- nas under statens sakrevision bör i detta sammanhang tagas under över- vägande.

Av de statliga bolagen intaga sådana bolag en särställning, som närmast äro att betrakta som dotterbolag till statens affärsverk. Dessa bolag böra självfallet hänföras till statens sakrevisions granskningsområde. Bland dy- lika aktiebolag må nämnas aktiebolaget Statens skogsindustrier, för vilket domänstyrelsen är huvudman, samt Motala ströms kraftaktiebolag, vars ak- tier till huvudsaklig del innehavas av vattenfallsstyrelsen. Till samma kate— gori hör aktiebolaget Trafikrestauranger, vilket sorterar under järnvägssty- relsen, som även representerar staten gentemot sådana trafikföretag, som övertagits av staten men övergångsvis drivas i bolagsform. I fråga om berör- da slag av bolag torde inga särskilda bestämmelser erfordras för att statens sakrevision skall kunna verkställa granskning av företagens förvaltning.

Beträffande åter vissa aktiebolag, som direkt ägas av staten, torde det bli- va nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder för att desamma skola under- ställas granskning av sakrevisionen. Till dessa bolag äro att hänföra bland andra Svenska spannmålsaktiebolaget, aktiebolaget Svensk torvförädling, Svenska skifferoljeaktiebolaget samt Norrbottens järnverks aktiebolag. En särställning i förevarande avseende intager aktiebolaget Aerotransport. Sta- ten äger visserligen endast en del av bolagets aktier, men med hänsyn till att bolagets verksamhet understödjes av statsmedel, torde det vara möjligt att ålägga bolaget att ställa sina räkenskaper till statens sakrevisions förfogande för erforderlig saklig granskning.

• Sida 30
•  Original

En annan huvudgrupp av bolag, som i förevarande sammanhang är av intresse, utgöres av de bolag, som genom statsmakternas beslut tillskapats för att handhava försäljning inom riket av vissa skattebelagda varor och redovisa inkomsterna därav till statsverket. Hit höra de statliga monopolbo- lagen, aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet och aktiebolaget Vin- och sprit— centralen ävensom de bolag, som bedriva detaljhandel med rusdrycker. Be— träffande denna grupp av bolag må erinras, att frågan om anordnande av en revision ur statsfinansiella synpunkter av dessa bolags förvaltning tidigare varit på tal. Senast har 1939 års riksdag med anledning av i ämnet väckta motioner i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta un- dersöka möjligheten av en utsträckning av riksdagens revisorers gransk- ningsrätt att omfatta tobaksmonopolet samt de bolag, som handhava parti- och detaljhandeln med rusdrycker.

Med hänsyn till den statsfinansiella betydelsen av såväl de direkt stats- ägda, i bolagsform drivna företagen som monopolbolagen — häri även in— räknade de av berörda detaljhandelsbolag ägda restaurangbolagen —- synes det revisionsutredningen angeläget, att dessa bolag kunna göras till föremål för en saklig granskning, som ställer bolagens sätt att fullgöra sina ekono— miska uppgifter under belysning ur samma synpunkter, som böra anläggas i fråga om den i statlig regi drivna verksamheten i allmänhet. Ett inordnan- de av nu nämnda båda grupper av bolag under sakrevisionsorganets gransk- ningsområde måste emellertid föregås av närmare ulredning.

Enligt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 304) angående skyldighet att till riksdagens revisorer avgiva redogörelse för användningen av understöd är den, som åtnjutit understöd av statsmedel eller av medel influtna gen-om penninglotteri, så ock den, som enligt vad därom finnes särskilt stadgat mot- tagit sådant understöd för att till annan förmedla detsamma, vare sig un- derstödet skall återbetalas eller icke, skyldig att efter anmodan av riksda— gens revisorer till dessa avgiva en detaljerad och, såvitt möjligt, av verifika- tioner bestyrkt redogörelse för hur understödet av honom använts. Har den redovisningsskyldige fört räkenskaper, varav fullständiga upplysningar om understödets användning kunna inhämtas, äger han i stället fullgöra redovisningsskyldigheten genom att bereda revisorerna tillfälle att taga del av räkenskaperna med tillhörande verifikationer, protokoll och andra hand- lingar.

Utgifterna för den statliga understödsverksamheten äro för närvarande mycket betydande. Årligen utgå av statsmedel bidrag till en mångfald icke— statliga ändamål, såsom anslag till sociala inrättningar, husbyggnadsföretag, undervisningsanstalter, hushållningssällskapen, egnahemsbildning, avdik- ningsföretag o. dyl. Med hänsyn härtill är det, såsom redan tidigare berörts, angeläget, att en verklig granskning i sakligt hänseende av understödens an- vändning kommer till stånd. Sådan granskning bör enligt revisionsutredning— ens mening lämpligast utföras genom statens sakrevision.

Av de nvss anförda bestämmelserna framgår, att redovisningsskyldighet

• Sida 31
•  Original

för statsunderstödd verksamhet inför statsrevisorerna icke föreligger i an— nan mån än att vederbörande bidragsmottagare har att lämna en redogörelse för själva understödets användning. För att en effektiv saklig granskning av understödens användning skall möjliggöras, är det emellertid behövligt att utsträcka granskningen till samtliga räkenskaper angående den statsun- derstödda verksamheten. Sakrevisionsorganet synes därför böra tillerkännas rätt att taga del av bidragsmottagarens räkenskaper i den omfattning, som erfordras för att granskningen skall bliva fullt effektiv.

Såsom framhållits vid behandlingen av sakrevisionens allmänna uppgif- ter är en av de viktigaste bland dessa att begränsa statsutgifter—na genom för- enkling och effektivisering av förvaltningens organisation. Under nu rådan— de kristid har behovet av dylika reformer framträtt med ökad skärpa. På grund därav har under de sista åren särskild uppmärksamhet ägnats dylika frågor. För närvarande bedrivas omfattande organisationsundersökningar av besparingsberedningen i vad avser den civila förvaltningen.

Besparingsberedningen, som inom sig tillsatt en särskild delegation för or- ganisationsundersökningar med en under densamma lydande specialavdel- ning för kontorsorganisation, har inriktat dessa undersökningar väsentligen på det mera rutinmässiga kansli- och kontorsarbetet inom statliga verk och institutioner. För närvarande omfatta undersökningarna ett tiotal verk. I fråga om några verk har undersökningsarbetet slutförts och förslag till be- sparingsåtgärder framlagts.

Besparingsberedningens verksamhet lärer komma att upphöra inom en nä- ra framtid. De av beredningen igångsatta organisationsundersökningar, vilka ej av beredningen hunnit avslutas, synas emellertid böra fullföljas. Det skulle kunna ifrågasättas att utan vidare överflytta ifrågavarande undersökningar på statens sakrevision. Det vill emellertid synas revisionsutredningen, att un- dersökningar av den typ, som igångsatts av besparingsberedningen, icke böra omedelbart övertagas av statens sakrevision. Dennas arbete skulle nämligen eljest komma att vid starten förryckas till nackdel för andra viktiga upp- gifter.

Revisionsutredningen, som i denna fråga samrått med ordföranden i be— sparingsberedningens förenämnda delegation, har kommit till den uppfatt- ningen, att det lämpligaste vore, att de redan igångsatta eller planerade un- dersökningarna rörande kontorsorganisationen finge fullföljas i särskild ord- ning, eventuellt genom en för ändamålet särskilt tillsatt utredningsnämnd. Samarbete bör emellertid härvidlag ske med statens sakrevision.

Statens sakrevisions befattning med organisationsfrågor synes höra i prin- cip begränsas till att omfatta allmänna undersökningar med förslag angå- ende de huvudlinjer, efter Vilka eventuella reformer böra genomföras. Att beträffande varje särskilt förvaltningsområde verkställa detaljutredningar av den art, som inom besparingsberedningen utförts och som krävt biträde av ett stort antal experter och andra tjänstemän, torde knappast tillhöra det allmänna sakrevisionsorganets uppgifter.

• Sida 32
•  Original

Med anledning av att statsrådet och chefen för finansdepartementet till revisionsutredningen överlämnat en inom besparingsberedningen den 9 ja- nuari 1942 upprättad promemoria med förslag till inrättande av en statlig förhandlingsbyrå, har inom utredningen särskilt övervägts frågan, huruvida en dylik byrå lämpligen kunde anknytas till det blivande sakrevisionsor- ganet.

Enligt besparingsberedningens förslag skulle den ifrågasatta byrån i stort sett få följande uppgifter:

1) att förbereda och medverka vid kollektivavtals upprättande; 2) att i fråga om kollektivavtalens tolkning och tillämpning biträda med råd och anvisningar;

3) att lämna den förhandlingshjälp, som är erforderlig för slitande av tvister på grund av avtalen samt

4) att uppsamla och sammanställa för löneförhandlingar erforderlig löne— statistik.

Av promemorian framgår vidare, att den tilltänkta avtalsbyrån skulle bli- va ett centralt organ för såväl försvarsverken som allmänna civilförvaltning- en samt att den skulle avlasta åtminstone en del av den arbetsbörda, som för närvarande åvilar de befattningshavare hos de affärsdrivande verken, vilka hava att syssla med avtalsfrågor. Vad angår organisationen av byrån, som avsetts skola intaga en självständig ställning under finansdepartementet, har besparingsberedningen föreslagit, att byrån skulle erhålla en styrelse, bestående av representanter för vissa myndigheter och verk, vilka syssel- sätta kollektivavtalsavlönad personal. Den direkta ledningen av byrån skulle anförtros åt en byråchef.

Av en inom finansdepartementet över besparingsberedningens förslag upp- rättad promemoria framgår, att vid beredningen inom departementet av det framlagda förslaget övervägts att lösa frågan sålunda, att ett mindre organ inrättas för handhavande av kollektivavtalsfrågor inom de förvaltningsom- råden, där förhandlingsteknisk sakkunskap ej är tillfinnandes, samt att in— ordna nämnda organ i ett större verk. För den händelse ett organ för statlig sakrevision skulle upprättas, syntes detta, enligt vad i departementsprome- morian framhålles, närmast böra ifrågakomma som ramorganisation.

Frågan, huruvida ett centralt organ för handhavandet av kollektivavtals- frågor bör inordnas under statens sakrevision, sammanhänger i första hand med spörsmålet angående de uppgifter, som avses skola tilldelas nämnda bå- da organ.

Enligt revisionsutredningens mening bör statens sakrevision även omfatta kontroll över, att frågor rörande löneavtal mellan å ena sidan statliga myn— digheter och å andra sidan hos dem anställd arbetarpersonal bliva så långt möjligt enhetligt behandlade och att onödiga kostnader icke åsamkas staten. För dylik granskning erfordras tillgång till en utförlig statistik rörande arbe- tarnas tjänste- och löneförhållanden. Därest fråga vore enbart om insam- lande och bearbetande av uppgifter för en dylik statistik ävensom samman- ställande av det statistiska materialet, skulle enligt revisionsutredningens me-

• Sida 33
•  Original

ning detta arbete med viss fördel kunna förläggas till statens sakrevision, som därigenom skulle sättas i stånd att lättare följa avtalsfrågornas behand- ling. Det föreslagna centrala avtalsorganet avses emellertid, även om dess uppgifter begränsas på sätt ifrågasatts i departementspromemorian, därjämte kunna själv handhava kollektivavtalsfrågor och i egenskap av konsulteran— de deltaga i myndigheternas förhandlingar rörande dylika frågor. Detta in- nebär. att avtalsorganet skulle få sig ålagt att deltaga i handläggning av egentliga förvaltningsärenden. vilka ärenden sedermera kunde bliva föremål för granskning av statens sakrevision.

Enligt revisionsutredningens mening är det emellertid icke lämpligt att pålägga statens sakrevision uppgifter av förvaltningsmässig natur. Utred- ningen måste fördenskull avstyrka inordnandet i sakrevisionen av en sär- skild organisation för handläggning av kollektivavtalsfrågor.

I detta sammanhang vill revisionsutredningen erinra om, att utredningen i utlåtande den 16 juni 1942 över 1941 års militära förvaltningsutrednings betänkande med förslag rörande den centrala förvaltningsverksamheten in- om försvarsväsendet tillstyrkt ett av sistnämnda utredning framlagt förslag om inrättande av en särskild avtalsbyrå inom det tilltänkta försvarsväsendets industriverk.

• Sida 34
•  Original

Statens sakrevisions förhållande till andra revisionsorgan.

Vid sina överväganden rörande statens sakrevisions arbetsuppgifter har revisionsutredningen närmast utgått från de förhållanden, som kunna an- tagas komma att råda efter det nuvarande krislägets upphörande. Det skulle nämligen enligt revisionsutredningens uppfattning ur flera synpunkter vara mindre lämpligt, att sakrevisionen från början av sin verksamhet betungades med uppgiften att granska den av den nuvarande försvarsberedskapen be- tingade omfattande ekonomiska förvaltningen liksom ock de egentliga kris- organens verksamhet.

Då det torde vara praktiskt taget ogenomförbart att skilja mellan bered- skapsutgifterna och övriga kostnader för försvarsväsendet, anser revisions- utredningen, a-tt sakrevisionen bör övertaga granskningen av den militära för- valtningen först vid en tidpunkt. då den nu rådande försvarsberedskapen avvecklats. Under övergångsperioden bör krisrevisionen tillsvidare fortsätta sin verksamhet. Erforderligt samarbete mellan krisrevisionen och det nya sak- revisionsorganet bör dock under denna övergångstid upprätthållas. Vad nu sagts om försvarsväsendet gäller i tillämpliga delar även om krisförvaltning- en, vilken alltså torde böra granskas av krisrevisionen, så länge denna institu- tion bibehålles.

Vad angår förhållandet mellan statens sakrevision och besparingsbered- ningen, har tidigare framhållits, att de av beredningen planerade, ännu ej av- slutade undersökningarna rörande kontors- och personalorganisationen inom vissa ämbetsverk torde böra fullföljas i särskild ordning. Detta bör dock ej utgöra hinder för att statens sakrevision kan upptaga till behandling särskilda organisationsspörsmål, som ligga vid sidan av besparingsberedningens berörda undersökningar.

Revisionsutredningen övergår härefter till frågan. huruvida och i vad mån statens sakrevision bör ersätta redan förefintliga eller tilltänkta organ för saklig revision inom statsförvaltningen.

De uppgifter, som nu ankomma på överrevisorerna vid statens järnvägar och vattenfallsverk, äro uppenbarligen av den beskaffenhet att de böra över- föras på statens sakrevision. Att statens affärsdrivande verk böra bliva före- mål för ständig översyn ur saklig synpunkt beröres i följande avsnitt av utredningens betänkande. I detta sammanhang torde emellertid böra fram- hållas, att det möjligen kan föreligga skäl att, i avvaktan på att statens sak- revision hunnit organiseras och närmare planlägga sitt arhete, övergångsvis låta ifrågavarande revisorer fortsätta sin verksamhet ett eller annat år. Det

• Sida 35
•  Original

bör i så fall ankomma på statens sakrevision att vid lämplig tidpunkt hos Kungl. Maj:t göra framställning angående övertagande av sagda överreviso- rers verksamhet.

Vad beträffar den särskilda överrevisionen vid statens arbetsmarknads- kommission må erinras, att denna revision inrättades år 1922 för granskning av den dåvarande arbetslöshetskommissionens förvaltning. Sistnämnda myn- dighets uppgifter övertogos vid omorganisation år 1940 av arbetsmarknads- kommissionen. lfrågavarande överrevision omhänderhar jämväl den kame- rala räkenskapsgranskningen, för vilket ändamål till överrevisorernas förfo- gande ställts särskild personal.

I arbetsmarknadskommissionens instruktion av år 1940 angives såsom ett åliggande för kommissionen att under Kungl. Maj:t handhava ledningen av den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av arbetskraftens användning samt viss hjälpverksamhet, som- äger samband därmed. Vid behandlingen av frågan om organisationen av arbetsmarknads- kommissionen anförde föredragande departementschefen i proposition nr 216 till 1940 års riksdag, att med hänsyn till omfattningen och beskaffenhe- ten av de allmänna arbeten, som utfördes eller bekostades genom kommis- sionen, en särskild revision av denna verksamhet vore värdefull och borde bi- behållas.

Även om arbetsmarknadskommissionens nuvarande organisation och verk- samhet föranletts av rådande krisläge, synes kommissionen icke vara att betrakta såsom ett krisorgan i egentlig mening. Kommissionens verksamhet torde med all sannolikhet även för framtiden komma att bestå i någon form. Revisionsutredningen håller före, att den sakliga granskningen av kommis- sionens förvaltning principiellt bör anförtros åt statens sakrevision. Vid en sådan lösning synes den kamerala granskningen av arbetsmarknadskommis- sionens räkenskaper böra uppdragas åt annat revisionsorgan, närmast riks- räkenskapsverket. Frågan vid vilken tidpunkt den sakliga granskningen av arbetsmarknadskommissionens förvaltning bör övertagas av statens sakrevi- sion synes dock böra lämnas öppen, till dess kommissionens framtida verk- samhet och arbetsuppgifter kunna närmare överblickas. Under nuvarande krisförhållanden torde alltså överrevisionen vid kommissionen alltjämt böra fungera, varvid dock kontakt med statens sakrevision bör upprätthållas.

På sätt tidigare omförmälts har i propositionen till 1942 års riksdag angå- ende förstatligandet av den allmänna väghållningen på landet förordats in— rättande av en särskild överrevision för kontroll ur saklig synpunkt av väg- förvaltningen. Föredragande departementschefen uttalade emellertid, att då han tillstyrkt, att en överrevision komme till stånd redan från början, han därmed icke velat taga slutlig ställning till, huru denna revision borde när- mare utformas. Då berörda proposition endast gick ut på ett godkännande i princip av de däri angivna riktlinjerna för vägväsendets förstatligande, fö- religger icke från riksdagens sida något beslut om inrättande av överreviso- rer för vägförvaltningen, även om riksdagen uttalat sig för en dylik an- ordning.

• Sida 36
•  Original

Därest, som revisionsutredningen håller före, statens sakrevision kan vara i funktion vid den tidpunkt —— den 1 januari 1944 — då vägväsendets förstat- ligande avses skola genomföras, saknas enligt utredningens mening tillräck- lig anledning att inrätta särskilda överrevisorer för vägväsendet. Den sakliga granskning, som skulle påläggas de ifrågasatta överrevisorerna, synes näm- ligen med fördel kunna utövas av statens sakrevision.

Den granskning i sakligt hänseende av de statliga sinnessjukhusens m. fl. anstalters ekonomiska förvaltning, som medicinalstyrelsen utövar och som jämväl är förbunden med kameral räkenskapsgranskning, är närmast att be- trakta såsom ett led i den medicinalstyrelsen åliggande interna kontrollen av ifrågavarande förvaltningsverksamhet. Denna granskning bör fördenskull bibehållas även efter det statens sakrevision inrättats. Sakrevisionens gransk- ning kommer i viss män att komplettera medicinalstyrelsens kontroll. De med anledning av medicinalstyrelsens granskning upprättade redogörelserna böra regelmässigt delgivas sakrevisionen.

Frågan angående den tekniska revisionen inom försvarsväsendet har be- rörts av 1941 års förvaltningsutredning, som framhållit, att den för denna revision väsentliga arbetsuppgiften —— att ur ekonomisk synpunkt granska vidtagna förvaltningsåtgärder — kommit att utgöra allenast en mindre del av dess verksamhet. Efter att hava antytt vissa möjligheter att överflytta den tekniska revisionens uppgifter till andra organ har förvaltningsutredningen uttalat, att i avbidan på resultatet av utredningen om upprättande av en stat- lig sakrevision några väsentliga ändringar i den tekniska revisionens ställ- ning och uppgifter icke borde vidtagas. Förvaltningsutredningen har emel— lertid föreslagit, att benämningen »teknisk revision» utbytes mot beteckning— en »förrådskontroll», såsom ett mera riktigt uttryck för innebörden av ifrå— gavarande verksamhet.

I sitt den 16 juni 1942 avgivna yttrande över förvaltningsutredningens för- slag anförde revisionsutredningen i denna fråga bland annat följande:

»Såsom ovan framhållits är den tekniska revisionen inom försvarsväsen- det, sådan den för närvarande bedrives, av övervägande kameral natur. Dess granskningsmaterial sammanfaller också i viss omfattning med den kamerala specialrevisionens. 1941 års förvaltningsutredning har emellertid på anförda skäl avvisat tanken, att den tekniska revisionens uppgifter, sådana de nu verkligen tillgodoses, skulle överflyttas till den tilltänkta revisionsavdelning- en i civilförvaltningen. Det synes revisionsutredningen, att de skäl, som an- förts mot en dylik överflyttning, knappast äro fullt bärande. Enligt revisions- utredningens uppfattning torde det i allmänhet vara för de centrala förvalt- ningsmyndigheterna tillräckligt, om inom dessa såsom hjälporgan inrättades »statistiska kontor» på sätt förvaltningsutredningen alternativt antytt.

Även om vissa organ för den interna militära förvaltningskontrollen kom- ma att bibehållas inom försvarsväsendets olika centrala förvaltningsmyndig- heter, bör det givetvis undvikas att i samband med den förestående omlägg- ningen av den centrala militära förvaltningen träffa sådana anstalter, att den blivande organisationen av den statliga sakrevisionen föregripes.»

Enligt revisionsutredningens uppfattning bör den sakliga revisionen av he- la den militära förvaltningen efter försvarsberedskapens upphörande anför-

• Sida 37
•  Original

tros åt statens sakrevision. Under sådana förhållanden torde någon förstärk— ning av den inom försvarsväsendet verkande tekniska revisionen icke erford- ras med hänsyn till behovet av rent saklig granskning. Därest den nuva- rande tekniska revisionen i enlighet med förvaltningsutredningens förslag bibehålles, ehuru under benämningen förrådskontroll, böra dock vid denna kontroll, liksom vid den kamerala revisionen i övrigt, de sakliga synpunk- terna givetvis beaktas. Statens sakrevision bör emellertid vid sin granskning av den militära förvaltningen tillse, att den interna förvaltningskontrollen fungerar effektivt.

Vad härefter angår statens sakrevisions förhållande till de kamerala re- visionsorganen, bör framhållas, att tillkomsten av sakrevisionsinstitutet i och för sig icke kommer att inverka på den kamerala revisionens arbete. In- rättandet av statens sakrevision bör sålunda icke föranleda, att den kame- rala revisionen skulle upphöra att uppmärksamma och beivra ur saklig syn- punkt felaktiga ekonomiska dispositioner, även om formell anmärkning icke kan framställas. Under vissa förhållanden torde det emellertid visa sig lämp- ligt, att det kamerala revisionsorganet hos statens sakrevision gör anmälan om sådana missförhållanden, som konstaterats vid räkenskapsgranskningen men vari rättelse ej kunnat åvägabringas.

Vad nu sagts gäller icke blott specialrevisionerna utan även riksräkenskaps- verket. Tillskapandet av ett självständigt centralt institut för sakrevision in- om statsförvaltningen bör sålunda icke medföra minskning av riksräken- skapsverkets befogenhet att verkställa sådan saklig granskning, vartill själva räkenskapsgranskningen kan giva impulser. Denna granskning torde emel- lertid komma att väsentligen begränsa sig till att efterse, om gällande författ- ningar tillämpats på ett sätt, som ger ett sakligt tillfredsställande resultat, samt till att taga under omprövning, om nya eller ändrade bestämmelser kunna vara av nöden. Någon konkurrens med statens sakrevision behöver fördenskull ej uppstå. Då riksräkenskapsverket förutsättes bedriva sin granskning i samarbete med statens sakrevision samt tillhandahålla denna nödiga upplysningar angående resultatet av ifrågavarande granskning, vill revisionsutredningen ifrågasätta, om icke en särskild tjänsteman inom riks- räkenskapsverket skulle kunna avses för uppehållande av kontakten mellan verket och statens sakrevision. Utredningen förutsätter även, att riksräken- skapsverket regelmässigt lämnar sakrevisionen uppgifter angående ämbets- verkets sakliga granskning ävensom avskrifter av verkets månatliga samman- ställningar över statsverkets inkomster och utgifter m. m.

Statens sakrevisions granskningsområde kommer att i stort sett samman- falla med statsrevisorernas, om man bortser från de under riksdagen lydande banko- och riksgäldsverken. Olikheter i fråga om den konstitutionella ställ- ningen samt verksamhetsformerna måste dock medföra vissa skiljaktigheter i fråga om de båda revisionsorganens verkningssätt.

Statsrevisorerna hava sålunda i egenskap av ett riksdagens organ att

• Sida 38
•  Original

granska statsförvaltningen även ur andra synpunkter än de rent ekonomiska. Statens sakrevisions huvuduppgift avses däremot bliva granskning av för- valtningens ändamålsenlighet ur ekonomiska synpunkter, ehuruväl även här- vidlag andra allmänna intressen böra ägnas erforderligt beaktande.

Såsom organ för riksdagen äro statsrevisorerna i sitt arbetssätt i så måtto principiellt bundna, att de icke kunna träda i direkt förbindelse med för— valtningsorganen i annan mån än genom inhämtande av upplysningar. Sta— tens sakrevision förutsättes däremot komma att stå i omedelbar kontakt med myndigheterna och kunna genom förhandlingar och skriftväxling åstad- komma rättelse i sådana förhällanden, som befunnits vara ekonomiskt otill- fredsställande.

Vidare är att märka, att statsrevisorerna endast äro samlade under en del av året, vilket medför viss begränsning av möjligheterna för dem att ge- nomföra mera tidskrävande undersökningar.

Nu nämnda förhållanden utgöra emellertid icke hinder för att ett visst sam- arbete äger rum mellan statsrevisorerna och statens sakrevision, så att de båda institutionerna i viss mån komplettera varandra. Det är sålunda tänk— bart att åt sakrevisionen kan anförtros att fullfölja vissa undersökningar, vilka statsrevisorerna påbörjat men ej hunnit avsluta.

För att statens sakrevision i lämplig omfattning skall kunna bliva ett komplement till statsrevisionen, och för att samtidigt onödigt dubbelarbete skall kunna undvikas, är det angeläget, att de båda revisionsorganen uppe- hålla nära kontakt med varandra. Detta torde lämpligast kunna ske genom samarbete mellan de båda revisionsorganens kanslichefer. Några särskilda föreskrifter härom torde emellertid ej erfordras. Givetvis böra statsreviso- rerna tillställas den revisionsberättelse. som statens sakrevision avses skola årligen ingiva till Kungl. Maj:t.

• Sida 39
•  Original

Statens sakrevisions arbetssätt.

För de nu förefintliga organen för saklig revision inom statsförvaltningen äro några närmare föreskrifter rörande arbetsformerna icke meddelade. Enligt revisionsutredningens uppfattning bör ej heller statens sakrevision bin- das genom i detalj gående bestämmelser rörande arbetets bedrivande. Över- huvudtaget bör sakrevisionen i sin verksamhet vara obunden av hämmande byråkratiska former. Det synes emellertid revisionsutredningen lämpligt att här något beröra arbetssättet inom sakrevisionen.

På grund av splittringen av den nuvarande sakliga revisionen inom stats- förvaltningen kan denna revision icke grundas på några jämförelser mellan de skilda myndigheternas sätt att handhava den ekonomiska förvaltningen. För att statens sakrevision i görligaste mån skall kunna avhjälpa denna brist, bör revisionen så långt möjligt verkställa jämförande systematiska under— sökningar över större delar av statsförvaltningen. Vid en dylik allmän över- syn kunna erfarenheterna från ett förvaltningsområd'e tillgodogöras för granskning av andra områden. På så sätt erhålles ett jämförelsematerial, vilket kan tjäna såsom underlag för ett bedömande ur ekonomisk synpunkt, huru de särskilda myndigheterna fullgöra sina uppgifter.

Beträffande själva revisionsarbetets fördelning inom statens sakrevision kunna olika alternativ komma i fråga. I första hand erbjuder sig den lös- ningen, att granskningen uppdelas efter förvaltningsområden. I enlighet där- med skulle exempelvis en avdelning av revisionen kunna kontrollera för- svarsväsendets förvaltning, en annan avdelning de affärsdrivande verken och viss bolagsdriven verksamhet samt en tredje avdelning allmänna civil- förvaltningen och övriga områden, som falla under statens sakrevisions verk- samhet. Efter en liknande princip har såväl statsrevisorernas som bespa- ringsberedningens arbete i huvudsak fördelats. Åt en av besparingsbered- ' ningens delegationer har emellertid uppdragits att utföra organisationsunder- sökningar inom skilda förvaltningsgrenar.

Ett annat alternativ vore en fördelning av revisionsarbetet efter förvaltnings- funktioner, så att exempelvis ärenden rörande myndigheternas upphand- lingar granskades inom en avdelning, organisationsfrågor handlades inom en annan avdelning o. s. v. En dylik arbetsfördelning skulle underlätta systema- tiska undersökningar över hela statsförvaltningen eller större delar därav.

En kombination av de båda nämnda alternativen synes även kunna komma i betraktande. Därvid skulle arbetsförd'elningen kunna ske exempelvis så,

• Sida 40
•  Original

att en revisionsavdelning kontrollerade de affärsdrivande verkens och väg- väsendets förvaltning samt därjämte övriga myndigheters större upphand- lingar såsom försvarsväsendets materiel- och livsmedelsinköp o. dyl. Åt en annan avdelning skulle kunna uppdragas granskningen av försvarsväsendets förvaltning i övrigt. En tredje avdelning slutligen skulle kunna verkställa förutom generell granskning av den allmänna civilförvaltningen jämväl un- dersökningar beträffande organisationsfrågor inom hela statsförvaltningen.

Revisionsutredningen anser, att frågan om fördelningen av arbetsuppgif- terna inom statens sakrevision åtminstone till en början, intill dess närmare erfarenhet vunnits om revisionsarbetets bedrivande, hör regleras av styrelsen för sakrevisionen. Detta gäller även frågan, i vad mån medlemmarna av sty- relsen böra direkt deltaga i arbetet på eventuella avdelningar inom revisio- nen.

Statens sakrevision avses meddet föreliggande förslaget ej skola utbyggas i sådan omfattning, att den kan medhinna en årlig granskning av hela stats- förvaltningen. En sådan omfattande och kostnadskrävande granskning synes icke heller oundgängligen behövlig, därest revisionen ordnas planmässigt och rationellt. En tillräckligt effektiv sakrevision synes i allmänhet kunna ernås, om statens sakrevision — förutom stickprovsmässiga undersökningar i av- seende å särskilda förvaltningsgrenar — årligen företar systematisk gransk- ning beträffande vissa förvaltningsfunktioner, som äro av mera allmän räck- vidd eller större betydelse. Från denna allmänna regel för granskningens be- drivande synes dock, såsom ovan antytts, såtillvida böra göras undantag, att samtliga affärsdrivande verk, på sätt nu äger rum vid statens järnvägar och vattenfallsverk, böra underkastas årlig granskning. Vidare bör vägväsendet liksom den militära förvaltningen årligen göras till föremål för ingående granskning. I övrigt bör det anförtros åt sakrevisionens styrelse att avgöra, vilka olika områden av förvaltningen, som under ett visst år böra särskilt undersökas.

I syfte att erhålla ett för revisionen grundläggande upplysningsmaterial rörande statsförvaltningen synes statens sakrevision böra beträffande varje ämbetsverk och institution, som kan bliva föremål för dess granskning, in- förskaffa instruktionsföreskrifter, arbetsordning, detaljerade uppgifter angå- _ ende förvaltningsverksamhetens art och organisation, antalet ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän samt dessas arbetsförhållanden och dylikt. Det bör tillses, att dessa uppgifter ständigt hållas aktuella. Vidare böra prisuppgifter rörande materiel och förnödenheter, som upphandlas i större omfattning inom statsförvaltningen, ävensom uppgifter angående arbetslöner och kollektivavtal insamlas för att komma till användning vid revisionen. Statens sakrevision bör vidare tillhandahållas sådant statistiskt material rörande driftsekonomi m. m., som sammanställes inom de förvaltande verken.

Därest — såsom revisionsutredningen förutsätter — de kamerala revisions- organen framdeles åläggas att avgiva årliga berättelser över sin verksamhet, böra dessa berättelser självfallet tillställas statens sakrevision. Även sådana

• Sida 41
•  Original

revisionsberättelser. som av särskilda revisorer avgivas över granskningen av bolagsdriven verksamhet, som faller under statens sakrevision, böra del- givas revisionen.

Statens sakrevision bör även införskaffa underlag för sin verksamhet ge- nom inspektioner och besök vid statsverket tillhörande ämbetsverk, institu- tioner och anläggningar.

Av vikt är att granskningen inom statens sakrevision följer så snabbt som möjligt på förvaltningsåtgärderna. Ju längre revisionen fördröjes, desto större bli nämligen de ekonomiska konsekvenserna av felaktiga förfaranden inom förvaltningen.

Med hänsyn till att statens sakrevisions granskningsverksamhet avses skola få en väsentligen positiv inriktning, varvid dess målsättning bör vara att åstadkomma besparingar och rationalisering inom statsförvaltningen, bör revisionens verksamhet bedrivas i nära kontakt med förvaltningsmyndighe- terna. I första hand bör sakrevisionen eftersträva att genomföra sina förslag i samförstånd med vederbörande förvaltningsmyndighet. För det fall att myn- digheten icke går sakrevisionens synpunkter till mötes eller revisionens för- slag äro av sådan räckvidd, att föregående samråd med alla ifrågakommande myndigheter är uteslutet, bör sakrevisionen underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

I likhet med krisrevisionen avses statens sakrevision ej skola äga domsrätt i anmärkningsmål. Därest vid sakrevisionens granskning skulle påträffas felaktigheter, som böra behandlas i den kamerala revisionens former, bör sakrevisionen hänskjuta ärendet till riksräkenskapsverket eller vederbörande specialrevision. För sådant fall bör statens sakrevision icke själv väcka talan hos det kamerala revisionsorganet utan i form av vanlig tjänsteskri- velse lämna redogörelse för den utredning, som utförts inom sakrevisionen, samt angiva revisionens egen uppfattning i frågan. I detta sammanhang må påpekas, att därest vid den sakliga granskningen konstateras missförhål- landen eller försummelser av svårare art, statens sakrevision bör —— efter den utredning, som lämpligen kan verkställas inom revisionen —— hos vederbö- rande myndighet påkalla det ingripande, vartill omständigheterna må för- anleda.

Utöver de skrivelser till Kungl. Maj:t, vartill den sakliga granskningen i särskilda fall må giva anledning, bör statens sakrevision till Kungl. Maj:t avgiva en årlig berättelse över sin verksamhet och de viktigaste iakttagelser, som gjorts vid revisionen. För de affärsdrivande verkens vidkommande kan det måhända befinnas lämpligt, att statens sakrevision avgiver särskilda be- rättelser. Detsamma gäller vägväsendet, efter dettas förstatligande. Därest berättelserna successivt upprättas, torde de kunna färdigställas så snabbt, att de föreligga redan på hösten närmast efter vederbörande budgetårs utgång.

• Sida 42
•  Original

Revisionsutredningen har icke ansett sig böra utarbeta något förslag till instruktion för statens sakrevision. De instruktionsbestämmelser, som er- fordras för sakrevisionens första verksamhetstid, höra, på sätt skett beträf- fande statens krisrevision, innehålla föreskrifter rörande allenast huvud- linjerna för sakrevisionens verksamhet och kunna därför göras relativt kort- fattade. Med stöd av erfarenheterna under de första verksamhetsåren bör sakrevisionens styrelse sedermera kunna framlägga närmare förslag angå- ende sakrevisionens arbetsformer, i den mån dessa böra regleras genom be- stämmelser utfärdade av Kungl. Maj:t.

• Sida 43
•  Original

Statens sakrevisions organisation.

Av vad i det föregående anförts rörande statens sakrevisions uppgifter framgår, att dessa komma att bliva av helt annan natur än den kamerala revisionens. Sakrevisionens granskning sträcker sig bortom författningsbe- stämmelsernas verkningskrets. Genom sakrevisionen påvisas nämligen brist- fälligheter, vilka uppstått av andra orsaker än formella fel och oriktig tolk- ning eller åsidosättande av administrativt-rättsliga föreskrifter. Det organ, vilket skall verkställa saklig granskning över hela statsförvaltningen, måste fördenskull äga tillgång till arbetskraft med erfarenhet både från offentlig och enskild förvaltningsverksamhet, samtidigt som detsamma utåt bör kunna verka med erforderlig auktoritet.

Med ovan angivna synpunkter för ögonen har revisionsutredningen i det följande sökt uppdraga huvudlinjerna för statens sakrevisions organisation.

Styrelsen.

För att statens sakrevision skall erhålla erforderlig stadga och auktoritet bör enligt utredning-ens mening detta organ ledas av en särskild styrelse, inom vilken ekonomisk sakkunskap och erfarenhet [från skilda områden är representerad. Styrelsens ordförande bör tillika vara revisionsorganets verk- ställande ledamot. För undvikande av att ärendenas handläggning inom sty- relsen skall bliva alltför tyngande synes antalet styrelseledamöter böra be— gränsas till högst sju, ordföranden inberäknad. Enär det å andra sidan sy- nes angeläget, att vid styrelsens sammansättning kravet på mångsidighet be- träffande styrelseledamöternas sakkunskap inom olika områden tillgodoses så långt möjligt, och då det därjämte kan befinnas ändamålsenligt att. vid behov organisera styrelsens arbete på underutskott eller avdelningar, vill det synas att antalet ledamöter ej heller bör sättas lägre än sju.

På ordföranden i styrelsen och tillika chefen för statens sakrevision avses komma att läggas mycket krävande arbetsuppgifter. Han skall sålunda vara den egentliga ledaren för revisionens arbete och i främsta rummet taga ini- tiativ till revisionens undersökningar och utredningar av olika slag. Med' hänsyn till att inom sakrevisionen komma att behandlas frågor, som kräva bedömanden av statsförvaltningen ur allmänna, praktiska och affärsmäs- siga synpunkter, är det av särskild vikt att ordföranden. äger stor ekonomisk erfarenhet från offentlig eller enskild verksamhet samt [är förtrogen med frågor rörande förvaltningsorganisation. Då det understundom förekommer

• Sida 44
•  Original

övergång från statlig och kommunal förvaltning till enskild tjänst och tvärt- om, bör det ej vara uteslutet att såsom ordförande kunna förvärva en person med erfarenhet från såväl offentlig förvaltning som enskild verksamhet. En förutsättning för att en person i enskild tjänst skall ställa sig till förfogande för uppgiften i fråga torde dock i allmänhet vara, att vederbörande icke helt behöver avkopplas från sin tidigare verksamhet. Ett annat skäl för nämnda anordning är, att ordföranden, i likhet med ledamöterna, avses skola utses allenast för viss, relativt kort tid.

Styrelsens övriga ledamöter böra, såsom nämnts, utses med tanke på att styrelsen kommer att inom sig besitta erfarenhet från verksamhetsområden av skilda slag. Med hänsyn till att frågor av teknisk och merkantil art ofta torde uppkomma vid den sakliga granskningen —— särskilt i avseende å de affärsdrivande verken och försvarsförvaltningen —— anser utredningen det angeläget, att i styrelsen komma att ingå personer med framstående sak— kunskap i dylika frågor. Detta är så mycket mera påkallat, som det förut- sättes, att åt ledamöterna skall kunna anförtros utförande av särskilda ut- redningsuppdrag, givetvis med biträde av revisionens kanslipersonal.

För att sakrevisionen skall kunna utnyttja den erfarenhet, som samlats vid den kamerala revisionen, synes det utredningen önskvärt, att en representant för riksräkenskapsverket ingår som ledamot i styrelsen. Därvid bör i första hand en medlem av riksräkenskapsverkets styrelse ifrågakomma. Beträf— fande denne ledamot synes särskild ersättare böra utses.

I fråga om övriga ledamöter synas några suppleanter icke vara erfor— derliga.

Ordföranden och ledamöterna böra utses för en period av förslagsvis fyra år. Enär det kan visa sig vara till gagn för revisionsarbetet, att en ledamot med särskilda kvalifikationer under längre tid än fyra år knytes till styrel- sen, bör möjlighet till förlängning av uppdraget förefinnas. För att erhålla en successiv förnyelse av styrelsen torde vid sakrevisionens inrättande för- slagsvis tre av ledamöterna böra utses för allenast två år.

Styrelsen bör vara beslutmässig, då minst fem ledamöter eller, därest samtliga äro om beslutet ense, fyra ledamöter äro närvarande vid samman- trädet. På styrelsens avgörande i plenum böra emellertid endast ankomma ärenden av större vikt eller principiell betydelse. Mindre viktiga ärenden böra kunna avgöras på enklare sätt, förslagsvis av ordföranden och två leda- möter eller av ordföranden ensam.

Sakrevisionens styrelse bör sammanträda så ofta förhållandena det på— kalla. I genomsnitt torde kunna räknas med 2 a 3 plenisammanträden i månaden.

För att säkerställa möjligheten att till ordförande i sakrevisionens styrelse erhålla en fullt kvalificerad person bör avlöningen till denne vara jämförel- sevis hög. Utredningen förordar att ett visst maximiarvode bestämmes, av— sett för ordförande med full tjänstgöring. Vid reducerad tjänstgöring bör arvodet kunna ned'sättas genom beslut av Kungl. Maj:t.

• Sida 45
•  Original

Till styrelsens övriga ledamöter torde ersättning lämpligen böra utgå dels med ett fast månadsarvode, dels ock med ett arvode för sammanträdesdag. Därutöver bör ledamot efter prövning av Kungl. Maj:t kunna tillerkännas ersättning för mistade avlöningsförmåner. För resor till och från samman- trädena böra styrelsens ledamöter äga uppbära särskild gottgörelse.

Till frågan om storleken av ersättningen åt styrelsens ordförande och öv- riga ledamöter återkommer utredningen i avsnittet rörande kostnadsberäk- ningarna.

Kanslipersonalen.

Statens sakrevisions personalorganisation bör givas en jämförelsevis stor elasticitet. Sakrevisionen torde under normala fredsförhållanden, då den statliga förvaltningsapparaten fungerar utan större svårigheter, kunna ut- föra sina undersökningar med en relativt fåtalig personal. Under kristider, då statshushållningen utsättes för påfrestningar genom ökning av utgifterna eller minskning av inkom-stflödet, lärer däremot den sakliga revisionen få intensifieras, varav torde följa behov av viss förstärkning av revisionsperso- nalen. Jämväl med hänsyn till arbetsuppgifternas art synes det revisions- utredningen, att personalen ej bör i den omfattning, som eljest är vanlig inom statsförvaltningen, tillförsäkras fast anställning. Detta är betingat jäm— väl därav att för större specialundersökningar i regel torde komma att an- litas biträde av särskilt tillkallade sakkunniga. För att begränsa behovet av personal inom statens sakrevision bör denna erhålla befogenhet att från vederbörande ämbetsverk infordra erforderliga utredningar, liksom verken givetvis böra tillhandagå med alla handlingar och uppgifter, varav sakrevi- sionen är i behov för sitt arbete.

Vad därefter angår personalens kvalifikationer, må framhållas vikten av att-den personal, som tages i anspråk för mera krävande arbetsuppgifter inom statens sakrevision, äger härför nödvändig kompetens. Härmed avses ej, att befattningshavarna skola hava avlagt viss examen. Av större bety- delse är att tjänstemännen genom föregående praktisk verksamhet i allmän eller enskild tjänst förskaffat sig kännedom om ekonomiska förvaltnings- spörsmål samt ådagalagt intresse och fallenhet för det arbete, som sak- revisionen innebär. Av tjänstemännen bör vidare krävas förmåga att själv- ständigt bedöma, på vilket sätt erforderliga undersökningar lämpligen böra bedrivas. För anställning hos sakrevisionen synas böra ifrågakomma, för- utom tjänstemän med erfarenhet från statlig förvaltnings- och revisions- verksamhet, personer med praktik i fråga om revision av privata industri- och affärsföretag. Därjämte torde någon person med sakkunskap beträffande upphandling av viktigare förnödenheter och industriprodukter, såsom bränsle av olika slag, trä- och järnvaror, beklädnadsvaror, maskiner och dylikt, böra anställas för granskningen av myndigheternas anskaffningar. Vad angår den

• Sida 46
•  Original

mera fria och såväl tekniskt som kommersiellt betonade förvaltningsverk- samhet, som utövas av de affärsdrivande verken och de statliga bolagen, kräves för en saklig granskning av denna verksamhet även tekniskt och mer- kantilt erfaren personal. Vidare torde det vara av vikt för sakrevisionen att i och för undersökningar rörande förvaltningsarbetets effektivisering äga till- gång till krafter med erfarenhet beträffande personalorganisatoriska spörs- mål. Det låter sig emellertid icke på förhand bedöma, i vilken män för under- sökningar av mera specialbetonad beskaffenhet kan tagas i anspråk den hos sakrevisionen anställda personalen eller i stället tillfälligt bör anlitas expertis inom eller utom statsförvaltningen.

Revisionsutredningen anser, att några normerande bestämmelser angående villkoren för vinnande av anställning hos statens sakrevision icke böra fast- ställas. Det synes kunna överlåtas åt sakrevisionens styrelse att i varje sär- skilt fall fritt bedöma vederbörandes lämplighet. I allmänhet torde få förut- sättas att någon tids provtjänstgöring måste föregå mer-a stadigvarande an— ställning hos sakrevisionen.

Då det i åtskilliga fall kan befinnas angeläget, att ärenden, som hand- läggas inom sakrevisionen, icke meddelas utomstående, bör personalen kun— na åläggas viss diskretionsplikt.

Såsom personalchef och ledare för det dagliga arbetet bör anställas en kanslichef. Denne bör närvara vid styrelsens sammanträden och vid övriga föredragningar inför chefen samt själv tjänstgöra såsom föredragande i viktigare ärenden. '

Förutom kanslichefen erfordras för utförande av självständiga utredning— ar och undersökningar ett antal väl kvalificerade revisionstjänstemän. Såsom biträden åt dessa och åt särskilt tillkallade sakkunniga torde böra anställas erforderligt antal assistenter. Till frågan, huru många tjänstemän inom dessa kategorier, som böra anställas, återkommer utredningen i det följande.

I avseende å den personal, som erfordras för registratorsgöromål, räkne- arbete, stenografering och maskinskrivning ävensom för budskickning och vaktgöromål, synes på förhand ej böra göras någon uppdelning på olika be- fattningar utan endast anvisas ett lämpligt avpassat anslagsbelopp.

Vidkommande därefter anställningsformerna för personalen inom statens sakrevision anser utredningen det lämpligast, att personalen till en början, innan det nya revisionsorganet färdigorganiserats och vunnit stadga, an— ställes tillsvidare eller på bestämd, kortare tid.

För att säkerställa tillgången på arbetskraft för mera krävande utred— ningar torde det sannolikt bliva erforderligt, att de mera kvalificerade tjänstemännen efter viss tjänstgöringstid kunna erhålla möjlighet till en fastare anställning. Utredningen, som anser att tillsättning genom fullmakt eller konstitutorial av befattningar vid det tilltänkta sakrevisionsorganet icke bör ifrågakomma, vill närmast sätta ifråga en anställningsform liknande den, som för närvarande tillämpas beträffande bland andra vissa tjänste-

• Sida 47
•  Original

män vid konjunkturinstitutet. It'rågavarande tjänstemän äro innehavare av medelst förordnande för begränsad anställningstid (10 år) tillsatta befatt- ningar, vilka äro pensionsgrundande. För statens sakrevision bör en dylik anställningsform kunna underlätta rekryteringen av kvalificerad arbetskraft. Samtidigt bör nämnda anställningsform möjliggöra en önskvärd förnyelse av personalen. Det är nämligen för ett revisionsorgan med här ifrågavaran— de uppgift av största betydelse. att en anda av uppslagsrikedom och initia— tivförmåga ständigt hålles vid liv bland befattningshavarna.

Beträffande avlöningsförmånerna till kanslipersonalen hos statens sakre- vision under upporganisationstiden yttrar sig revisionsutredningen i nästa avsnitt.

Enligt utredningens mening,r bör det anförtros ät sakrevisionens styrelse att utforma detaljerna i det nya organets personalorganisation under dess första verksamhetsår. Frågan om tillskapandet av en mera fast organisation för sakrevisionens verksamhet måste däremot anstå. tills dess erfarenhet vun- nits angående det mera stadigvarande behovet av arbetskraft för olika upp- gifter.

• Sida 48
•  Original

Personalbehov och kostnadsberäkningar.

I föregående avsnitt har revisionsutredningen angivit vissa huvudlinjer för statens sakrevisions organisation. I fråga om styrelsens sammansättning har utredningen ansett sig kunna framställa mera preciserade förslag. Beträf- fande åter personaluppsättningen har detta icke funnits lämpligt, då näm— ligen styrelsen ansetts böra äga viss frihet att bestämma om personalens an- vändning för olika uppgifter. Även om de kostnadsberäkningar, som i det följande framläggas i fråga om kanslipersonalen, måste utgå från vissa an- taganden beträffande personantal och lönesättning, böra de anslagsbelopp, som sålunda framräknas, väsentligen betraktas som en ram, inom vilken sty- relsen äger att röra sig tämligen fritt.

Vad först angår styrelsen, har revisionsutredningen i det föregående fram— hållit, att ersättningen till ordföranden bör tillmätas så, att för denna post kan förvärvas en framstående arbetskraft. I anslutning härtill anser utred- ningen, att arvodet till ordföranden bör kunna utgå med intill 24 000 kronor, under förutsättning att ordföranden tages i anspråk för uppgiften i ungefär samma utsträckning, som plågar krävas av en verkschef inom statsförvalt- ningen.

Såsom även antytts i det föregående bör det ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga nedsättning i arvodet, därest det skulle visa sig, att ordförandens ar- betskraft icke kommer att tagas i anspråk i full utsträckning. Detsamma bör gälla, därest i undantagsfall till ordförande skulle utses person, som åt- njuter pension på grund av förut innehavd anställning. Till den eventuella nedsättning i arvodet, som bör vidtagas under nu angivna förutsättningar. har emellertid icke hänsyn tagits vid kostnadsberäkningen.

I fråga om styrelsens övriga ledamöter vill utredningen föreslå, att dessa tillerkännas ett fast årligt arvode av 2 400 kronor. Därutöver böra de för varje plenisammanträde erhålla dagarvode, förslagsvis med 30 kronor. För dagar, varunder ledamot utför annat arbete inom statens sakrevision, då han ex- empelvis jämte ordföranden deltager i behandlingen av mindre viktiga ären- den, ävensom för dagar, för vilka traktamentsersättning vid besöks— och inspektionsresor beräknas, torde d'agarvodet kunna utgå med reducerat be- lopp.

Med ledning av vad nu anförts beräknar revisionsutredningen den sam- manlagda årliga kostnaden för ersättningar åt styrelsens ledamöter till 48 000 kronor enligt följande uppställning:

• Sida 49
•  Original

Årsarvode åt ordföranden ................................ kronor 24 000 Årsarvoden ät övriga ledamöter ........................ := 14 400 , Dagarvoden för plenisammanträden ...................... —> 5 400 ? Dagarvoden i övrigt, ersättning för mistade löneförmåner

m. m. .......................................... '. . . . » 4 200

Kronor 48 000.

Vid resor till och från plenisammanträden liksom under sammanträdes- dagarna böra styrelseledamöter, vilka ej äro bosatta i Stockholm, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass I B i allmänna rese— reglementet. Enahanda ersättning bör utgå till ordföranden och ledamöter vid resor för besök och inspektioner vid anstalter och anläggningar utom huvudstaden.

Enär detaljerna i statens sakrevisions personalorganisation icke kunna på förhand utformas, ställer det sig vanskligt att nu bedöma personalbehovet och fördenskull även att beräkna kostnaderna för avlöning åt personalen. Revisionsutredningen, som förutsätter, att krisrevisionen tillsvidare fullföljer sin verksamhet, utgår i den följande beräkningen från att någon särskild personal för granskning av försvarsväsendets och de statliga krisorganens förvaltning icke kommer att erfordras inom statens sakrevision under dess första verksamhetstid. Vid sådant förhållande lärer sakrevisionens personal— stock till en början kunna hållas relativt fåtalig. Då krisrevisionens arbets- uppgifter sedermera övertagas av statens sakrevision, får frågan om perso- ualorganisationen upptagas till förnyat övervägande. Den för statens sak- revision därvid erforderliga personalförstärkningen torde kunna vinnas däri— genOm, att krisrevisionens personal i lämplig omfattning överflyttas till sak- revisionen. Den härvid uppkommande kostna—dsökningen för statens sakrevi- sion kommer att mer än väl uppvägas av att kostnaderna för krisrevisionen helt försvinna.

Vad därefter angår de särskilda befattningshavarna, bör avlöningen till kanslichefen, med hänsyn till det ansvar och den arbetsbörda, som avses komma att åvila denne tjänsteman, sättas förhållandevis högt. Revisionsut- redningen anser, att kanslichefen bör erhålla ett årligt arvode, som något överstiger slutavlöningen till en byråchef. En dylik befattningshavare, som är placerad i högsta löneklassen, åtnjuter för närvarande en årslön av in- emot 17 000 kronor, inberäknat rörligt tillägg och kristillägg. Med denna ut- gångspunkt synes kanslichefens årsarvode böra beräknas till 18000 kronor. Å detta belopp bör liksom beträffande arvoden i övrigt inom statens sak- revision — icke utgå några tillägg på grund av levnadskostnadsfördyringen. Därest till kanslichef utses en relativt ung tjänsteman, bör arvodet kunna, i varje fall att börja med, sättas till ett något lägre belopp än det nämnda.

Vidkommande sakrevisionens kanslipersonal i övrigt har revisionsutred- ningen redan givit uttryck åt den meningen att undersöknings- och revisions— arbetet inom statens sakrevision bör uppdelas på i huvudsak två olika kate-

• Sida 50
•  Original

gorier av tjänstemän, nämligen en grupp högre kvalificerade tjänstemän, här benämnda revisorer, och en grupp av yngre tjänstemän i assistents ställning. Beträffande avvågandet av antalet tjänstemän inom nu nämnda grupper vill utredningen framhålla, att antalet ej bör tilltagas alltför knappt, då eljest organisationen ej kommer att fullt utnyttjas och då ett tillskott av tjänste- män bör leda till ett förbättrat utbyte av granskningsverksamheten i sådan grad, att ökningen i lönekostnad mer än väl uppväges. Med utgångspunkt härifrån och med beaktande av personaluppsättningen inom statens kris— revision har utredningen ansett sig böra stanna vid att förorda, att antalet befattningshavare inom nu ifrågavarande kategorier tillsvidare beräknas till åtta revisorer och samma antal assistenter.

För beräknandet av löneförmånerna till revisorerna och assistenterna sy- nes man höra utgå från visst genomsnittsbelopp för envar av de båda grup— perna. Utredningen anser, att genomsnittsarvodet bör beräknas till för revi- sorerna 12 000 kronor och för assistenterna 7 000 kronor, allt för år räknat. Statens sakrevisions styrelse bör emellertid äga möjlighet att differentiera lö- nerna inom vardera befattningshavargruppen. Sålunda kan det befinnas lämpligt, att vissa befattningshavare tilldelas mera kvalificerat arbete än de övriga och fördenskull erhålla högre arvode. Vidare bör det stå styrelsen fritt att vidtaga erforderliga förskjutningar mellan de båda personalgrup- perna.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts vill revisionsutredningen för- orda, att tillsvidare för statens sakrevision tillämpas det lönesystem, som nu användes inom vissa centrala krisorgan. Enligt detta system hava befatt- ningshavarna i lönehänseende fördelats på vissa lönegrupper. För varje grupp har fastställts en lägsta och en högsta månadslön. Inom dessa gräns- belopp äger vederbörande krisorgan själv bestämma lönen i varje särskilt fall. Med tillämpning av den för statens krisrevision enligt nämnda system fastställda löneplanen skulle sålunda för revisorerna hos statens sakrevision månadslönen vara lägst 700 och högst 1 100 kronor, medan däremot för assi- stenterna månadslönen skulle variera mellan lägst 400 och» högst 750 kronor.

För kontors- och vaktpersonal synes böra anvisas ett avrundat belopp av förslagsvis 20000 kronor för år. Även beträffande ifrågavarande personal synes lönesystemet för krisorganen att börja med kunna tillämpas.

Jämväl i fråga om personalens avlöningsförhållanden i övrigt synes böra i tillämpliga delar gälla vad i sådant hänseende stadgats för befattningshavare vid statens krisorgan (kungörelsen den 18 april 1941). Nämnda stadganden innebära, bland annat, att befattningshavarna äga åtnjuta semester samt un- der vissa slag av tjänstledighet få bibehålla en del av lönen.

Revisionsutredningen förutsätter, att sedan statens sakrevision färdigorga- niserats och arbetsuppgifterna för särskilda grupper av tjänstemän vunnit stadga, en fastare anställning i viss utsträckning beredes kanslipersonalen.

I anslutning till vad ovan anförts rörande personalbehov och avlönings- förmåner beräknar revisionsutredningen kostnaderna för avlöning åt kansli- personalen i enlighet med följande uppställning:

• Sida 51
•  Original

Kanslichef .......................................... kronor 18 000 Revisorer och assistenter .............................. —> 152 000 Kontors- och vaktpersonal ............................ » 20 000

kgnåtifigo 000.

l betraktande av att den hos statens sakrevision anställda revisionsperso- nalen avses skola bliva jämförelsevis fåtalig, kan det ej förutsättas, att revi- sionens egen personal skall kunna besitta erfarenhet beträffande samtliga de områden, som falla inom revisionens granskningsområde. På grund här- av lärer behovet av experter och sakkunniga inom sakrevisionen för special— utredningar av olika slag komma att bliva relativt stort. Revisionsutredning- en vill endast erinra om vad utredningen i annat sammanhang anfört angå- ende den tekniskt och merkantilt betonade verksamheten inom affärsverken, vissa statliga bolag, försvarsväsendet, vägväsendet samt åtskilliga institutio- ner och anstalter. Erfarenheten har ock visat, att såväl krisrevisionen som besparingsberedningen i stor utsträckning måst anlita utomstående sakkun- niga för särskilda undersökningar. Sålunda uppgingo krisrevisionens utgif- ter under budgetåret 1941/42 för detta ändamål till över 40 000 kronor.

Huru stort behovet av experter och sakkunniga åt statens sakrevision kan komma att bliva under den första tiden är svårt att nu bedöma. Revisions- utredningen anser emellertid, att ett belopp av förslagsvis 25 000 kronor bör för ändamålet ställas till förfogande under det första verksamhetsåret.

Enligt de sålunda gjorda beräkningarna skulle de sammanlagda avlönings- kostnaderna för statens sakrevision uppgå till 263 000 kronor, fördelade på följande poster:

Styrelse ............................................ kronor 48 000 Kanslipersonal ...................................... .. 190 000 Sakkunniga .......................................... >> 25 000

Klaner 263 000.

Vad beträffar de årliga omkostnaderna för statens sakrevision, beräknar re— visionsutredningen, att resekostnaderna komma att bliva förhållandevis höga, då några av sakrevisionens ledamöter torde komma att. bo utom huvudsta- den och då det är avsett, att i betydande utsträckning undersökningar skola företagas i samband med inspektionsresor till olika myndigheter, institutio- ner och anläggningar. Under de första åren av statens sakrevisions verksam- het synes ett belopp av minst 15 000 kronor bliVa erforderligt för ändamålet.

I de årliga expensutgifterna ingå kostnader för bränsle, lyse, städning, telefon, bokinköp och bokbindning, underhåll och förnyelse av inventarier m. m. dylikt. Det ställer sig givetvis svårt att nu med någon säkerhet beräkna dessa kostnader. Revisionsutredningen uppskattar dem emellertid till 15 000 kronor för år. Lokalkostnader äro här ej inräknade, enär dylika kostnader skola belasta statens allmänna fastighetsfond, vare sig lokal förhyres av en- skild eller upplåtes i staten tillhörig fastighet.

• Sida 52
•  Original

Det sammanlagda anslagsbehovet för omkostnader skulle alltså uppgå till 30 000 kronor för år.

För beräkning av engångskostnaderna för möbler och kontorsinventarier har revisionsutredningen utgått från att för sakrevisionsorganet komma att erfordras 15 arbetsrum. Kostnaden för den första uppsättningen möbler och kontorsinventarier har under sådana förhållanden ansetts böra uppskattas till omkring 20 000 kronor. Därest statens sakrevision skulle komma till stånd först efter det vissa krisorgan hunnit avvecklas, bör givetvis kostnaden för möbeluppsättning m. m. kunna avsevärt nedbringas. Vid den utvidgning av sakrevisionen, som förutsättes komma att ske i samband med krisrevisionens upphörande, böra erforderliga möbler och andra inventarier kunna överföras från krisrevisionen till sakrevisionen.

Enligt ovan framlagda beräkningar skulle de löpande kostnaderna för statens sakrevisions verksamhet under de första åren fördela sig sålunda:

Avlöningar .......................................... kronor 263 000. Omkostnader ........................................ >> 30 000

Kronor 293 000.

Härtill komma engångskostnaderna för anskaffning av möbler och kon- torsinventarier, 20 000 kronor.

Med hänsyn till osäkerheten i de ovan gjorda beräkningarna synas even- tuella riksstatsanslag för statens sakrevision böra givas förslagsanslags natur, varvid dock bör gälla, att de särskilda anslagsposterna icke må överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

• Sida 53
•  Original

BILAGOR

• Sida 54
•  Original

• Sida 55
•  Original

Bilaga A.

Det statliga revisionsväsendet i Sverige.

Inom varje statlig myndighet med egen medelsförvaltning utföres en för- handsgranskning av de handlingar, vilka ligga till grund för myndighetens utanordningsbeslut. Denna granskning benämnes ofta revision. I vissa cent- rala ämbetsverk med egen kameral revisionsavdelning är denna förhands- granskning uppdragen åt revisionsavdelningen såsom en uppgift vid sidan av den granskning av avslutade räkenskaper, vilken är den egentliga revi- sionens uppgift. En särskild form av förhandsgranskning, som sträcker sig över större delar av statsförvaltningen, är den av statskontoret genom tryc- kerikonsulenten utövade, mera fackligt betonade kontrollen över myndighe- ters och kommittéers tryckningskostnader. Nu berörda slag av förhands- granskning äro emellertid icke att betrakta såsom revision i egentlig mening utan som ett led i själva förvaltningen. I det följande avhandlas endast den revision, som följer efter förvaltningsåtgärderna.

Kontrollen över statsmedelsförvaltningen utövas dels av vissa inom stats- administrationen inrättade revisionsorgan, dels ock av riksdagens revisorer. De förstnämnda revisionsorganen äro antingen självständiga och direkt un- derställda Kungl. Maj:t eller ock delar av centrala ämbetsverk med under- lydande lokal förvaltning. Sistnämnda revisionsorgan pläga benämnas spe- cialrevisioner. Vid vissa förvaltningsgrenar finnas förutom specialrevision särskilda av Kungl. Maj:t utsedda överrevisorer för granskning av såväl den centrala verksstyrelsen som de lokala förvaltningsorganen. I den efterföl- jande redogörelsen beröras även vissa myndigheter med granskningsfunktio- ner, som stå revisionen nära men dock icke avse kontroll å statlig medels- förvaltning.

Statsadministrationens revisionsorgan.

Den centrala revisionen av statsmyndigheternas medelsförvaltning utövas av riksräkenskapsverket. Riksräkenskapsverkets huvuduppgifter äro, för— utom att utöva den centrala kontrollen å statens inkomster och utgifter samt å förvaltningen av statsförmögenheten, jämväl att handhava den centrala statsbokföringen, att upprätta budgetredovisningen och rikshuvudboken samt att avgiva förslag till beräknande av statsverkets årliga inkomster.

Enligt riksräkenskapsverkets instruktion bör verket med uppmärksamhet följa utvecklingen inom de områden, som äro föremål för dess verksamhet, samt hos Kungl. Maj:t föreslå erforderliga ändringar i de författningar och föreskrifter, vilkas tillämpning det tillkommer verket att kontrollera, även-

• Sida 56
•  Original

som avgiva förslag till de nya bestämmelser eller andra åtgärder, vilka ver- ket funnit vara av behovet påkallade.

Den riksräkenskapsverket åliggande räkenskapsgranskningen skall avse att kontrollera, förutom redogörelsernas överensstämmelse med fastställda formulär samt deras riktighet till siffran, att inkomsterna uppbäras och re- dovisas samt att utgifterna verkställas och bokföras i enlighet med riksstat, specialstater, utfärdade författningar och eljest givna stadganden ävensom att i övrigt vid förvaltningen av kronans medel och andra tillgångar gällande föreskrifter följas samt nödig sparsamhet och statens bästa iakttagas. Därest någon oriktighet påträffas, som ej kan av riksräkenskapsverket avhjälpas, har verket att antingen överlämna ärendet till vederbörande ämbetsmyndig- het för laga åtgärd eller inberätta förhållandet för Kungl. Maj:t.

Riksräkenskapsverket äger att hos de myndigheter, tjänstemän och in- stitutioner, vilkas räkenskaper skola granskas inom verket, ävensom hos dem underlydande redogörare låta verkställa inventeringar av kassor, värde- handlingar och förråd samt undersökningar rörande redovisningsväsendet.

Riksräkenskapsverket avgör såsom första instans de mål, som uppkomma i anledning av inom verket framställda revisionsanmärkningar. Om anmärk— ning prövas vara lagligen grundad men den anmärkta åtgärden finnes hava varit ur det allmännas synpunkt gagnelig eller skälig eller om eljest sär- skilda skäl föreligga, kan riksräkenskapsverket eftergiva ersättningsansprå- ket. Över verkets utslag i anmärkningsmål må besvär anföras hos kammar- rätten. Denna förvaltningsdomstol är högsta instans i mål angående bland annat avlöningar till statens tjänstemän. I vissa mål kunna besvären full- följas till den högsta förvaltningsdomstolen, regeringsrätten.

Som regel granskar riksräkenskapsverket allenast de centrala verkens rä- kenskaper, men riksräkenskapsverket har befogenhet att, där så finnes er- forderligt, verkställa revision av de medelsredovisningar för lokalförvalt- ningarna, vilka granskats inom de vid vederbörande centrala ämbetsverk inrättade specialrevisionerna. Beträffande riksräkenskapsverkets möjlighet att följa specialrevisionernas granskningsverksamhet mä framhållas, att i kungörelse den 12 december 1924 föreskrift meddelats om åliggande för så- dan förvaltningsmyndighet, som har att granska underlydande redogörares räkenskaper, att till riksräkenskapsverket samtidigt med årsräkenskaperna överlämna dels akterna till de anmärkningsmål, som under nästföregående räkenskapsår blivit slutligt handlagda, dels ock avskrifter av samtliga de anmärkningar, som av granskare hos myndigheten under nästföregående räkenskapsår blivit väckta. Därvid skall angivas, vilka av dessa anmärk— ningar ansetts icke böra utställas till förklaring av vederbörande uppbörds- man eller redogörare.

Riksräkenskapsverket kan förlägga sin revision till vederbörande förvalt- ningsmyndighets lokaler, vilket ock sker i viss utsträckning.

I riksräkenskapsverkets arbetsordning hava närmare bestämmelser medde- lats angående revisionens bedrivande. Enligt dessa bestämmelser är arbetet uppdelat i förberedande undersökning, förgranskning och eftergranskning.

• Sida 57
•  Original

Den förberedande undersökningen innefattar kontroll å att ingående balans överensstämmer med föregående räkenskaps utgående balans, att utbalanse- rad behållning är behörigen styrkt samt att 'räkenskapen är vederbörligen underskriven. Förgranskningen omfattar siffermässig kontroll av verifika- tioner och räkenskapsböcker. Eftergranskningen, som företrädesvis skall av— se kamerala, juridiska och allmänt ekonomiska spörsmål, omfattar dels systematisk revision, dels fortlöpande revision. Den systematiska revisionen har särskilt till uppgift att genom mera omfattande, systematiska undersök- ningar av speciella inkomster och utgifter ernå kontroll över att gällande fö- reskrifter bliva likformigt tillämpade.

År 1939 erhöll riksräkenskapsverket en ny uppgift, i det att statliga verk och redogörare fingo rätt att hänvända sig till verket för erhållande av upp- lysningar och anvisningar i frågor, som beröra verkets granskande och kon- trollerande verksamhet. Denna möjlighet att erhålla förhandsupplysningar och därigenom undvika felaktigheter hava redogörarna också i stor utsträck- ning begagnat sig av. Riksräkenskapsverkets upplysningsverksamhet har i främsta rummet kommit att omfatta tolkning av avlönings- och statsbidrags— bestämmelser.

Någon egentlig revisionsberättelse avlämnar riksräkenskapsverket icke. I den årsbok, som ämbetsverket skall avgiva, upptagas företrädesvis översikt- liga redogörelser för statsverkets inkomster och utgifter, kapitalställning m. rn. ävensom —- från och med budgetåret 1936/37 _ tabeller över utgif— terna å vissa statsmyndigheters anslag till avlöningar och omkostnader. I fråga om revisionsverksamheten lämnar årsboken allenast summariska upp- gifter om antalet framställda anmärkningar samt om influtna och till ersät- tande fastställda anmärkningsbelopp ävensom angående verkets inventerings- verksamhet. Av besparingsskäl har tryckning av årsboken icke ägt rum för de tre sistförflutna budgetåren.

Av det ovan anförda torde framgå att riksräkenskapsverkets gransknings- uppgifter väsentligen äro att hänföra till vad som plågar betecknas såsom »kameral revision». De inom verket framställda revisionsanmärkningarna åsyfta sålunda huvudsakligen att tillrättalägga sådana felaktigheter, som hava sin grund i feltolkningar av gällande författningar och föreskrifter, an- slagsöverskridanden, oriktig bokföring, felräkningar o. dyl.

På grund av den allmänna föreskriften att vid räkenskapsgranskningen skall kontrolleras, att vid förvaltningen av kronans medel och andra till- gångar nödig sparsamhet och statens bästa iakttagits, har dock riksräken- skapsverket såväl rätt som skyldighet att utföra även saklig granskning vid sidan av den rent kamerala. Det har emellertid visat sig, att den sakliga re- visionen haft svårt att göra sig gällande. Detta beror på att, då besvär an- förts över utslag, varigenom redogörare ålagts ersätta av riksräkenskapsver- ket såsom felaktiga ansedda utbetalningar, dessa utslag i regel blivit upp- hävda av högre instans på den grund, att något formellt fel icke ansetts vara begånget genom utbetalningen. Under sådana förhållanden har den sakliga granskningen blivit i hög grad beskuren. I samband med den utök-

• Sida 58
•  Original

ning av riksräkenskapsverkets revision beträffande försvarsväsendets för- valtning, som ägt rum till följd av ansvällningen av försvarsutgifterna under de senaste åren, har emellertid viss saklig granskning förekommit, vilken för- anlett påpekanden hos vederbörande centrala förvaltningsorgan rörande mindre ekonomiskt förfarande i fråga om upphandlingar o. dyl.

Riksräkenskapsverket är under en generaldirektör såsom chef organiserat på två revisionsbyråer och en budgetbyrå. Inom vardera av de båda revi- sionsbyråerna är arbetet fördelat på två revisionskontor. Av dessa handhar ett kontor väsentligen granskningen av skatteräkenskaperna, medan länsrä- kenskaperna i övrigt granskas på ett kontor samt återstående räkenskaper fördelas på två kontor, i huvudsak efter huvudtitelindelningen.

Inom arméförvaltningen liksom övriga centrala försvarsgrensförvaltningar ärrevisionenuppdelad på dels kameral revision och dels teknisk r e vi 5 i o n.

Beträffande den kamerala revisionen föreskrives i arméförvaltningens in- struktion, att revisionen skall avse kontroll av att utgifterna stå i överens- stämmelse med gällande författningar och föreskrifter samt äro behörigen bokförda och verifierade, att inflytande medel bliva uppdebiterade eller in— levererade samt att givna förvaltningsföreskrifter, i vad angår för lantförsva— ret anvisade och övriga till arméförvaltningens förfogande ställda medel, be- hörigen iakttagas.

Den kamerala revisionen inom arméförvaltningen är förlagd till civila de- partementets kameralbyrå. Under normala förhållanden är revisionsperso- nalen uppdelad på två revisionskontor. På grund av den förstärkta försvars- beredskapen och den därmed följande utökningen av räkenskapsmaterialet hava ytterligare tre revisionskontor tillfälligt inrättats.

Den tekniska revisionen inom arméförvaltningen har enligt förenämnda instruktion till uppgift att granska, huruvida penningmedlen blivit med om- tanke och på ett med hänsyn till statens intresse ändamålsenligt sätt an— vända samt huruvida erlagda pris stå i överensstämmelse med varas beskaf— fenhet och gällande marknadsläge, att kontrollera persedelvärden samt hand- havandet av materiel och förnödenheter, att övervaka att upphandlad eller försåld materiel m. m. blivit vederbörligen uppdebiterad eller avförd i ma- teriel-(persedel-)redogörelse samt att jämföra de särskilda förvaltningsmyn- digheternas hushållning i olika detaljer och föreslå åtgärder, som kunna leda till besparingar eller till avhjälpande av befintliga missförhållanden.

Därest under den tekniska revisionen anledning förekommer till anmärk- ning av sådan beskaffenhet, att den bör handläggas i den för anmärknings- mål i allmänhet stadgade ordning, överlämnas ärendet till vederbörande ka- merala specialrevision, som vidare utför anmärkningsmålet.

Arméförvaltningens tekniska revision äger rum å särskilda revisionskontor inom tyg- och intendenturdepartementen samt fortifikations- och sjukvårds— styrelserna. Enligt arbetsordningen för tygdepartementet är den tekniska re— visionen inom detta departement fördelad på en avdelning för »ekonomisk

• Sida 59
•  Original

revision», som närmast har att kontrollera medelsanvändningen, och en av- delning för revision beträffande materielvård och materielredovisning m. m. I samband med den tekniska revisionen inom tygdepartementet skall genom lokala inspektioner kontrolleras handhavandet och redovisningen av medel och materiel.

Personalen å de tekniska revisionskontoren utgöres huvudsakligen av pen- sionerade officerare och underofficerare.

För den kamerala och den tekniska revisionen inom marinförvaltningen hava i detta verks instruktion meddelats föreskrifter av i huvudsak samma innehåll som i arméförvaltningens instruktion. Beträffande den kamerala revisionen äro i marinförvaltningens arbetsordning utöver instruktionsföre- skrifterna närmare anvisningar meddelade. Sålunda stadgas att den kamerala revisionen företrädesvis skall avse kamerala, juridiska och allmänt ekono- miska spörsmål, varvid jämväl skall kontrolleras, att vid förvaltningen av kronans medel och andra tillgångar nödig sparsamhet och statens bästa iakt- tagits. Ytterligare stadgas, att, om vid den kamerala revisionen observeras förfaranden, som synas böra bliva föremål för teknisk granskning, den tek- niska revisionen därom skall underrättas.

Den kamerala revisionen inom marinförvaltningen äger rum å ett särskilt revisionskontor tillhörande verkets kameralbyrå.

Vad därefter angår marinförvaltningens tekniska revision, skall densamma enligt arbetsordningen inriktas på anslagsförvaltning, upphandlingsväsen, verkstäder, förråd och uppbörder, materiel- och persedelvård samt manskaps- kassor och proviantbodar. I fråga om den tekniska revisionens arbetsupp- gifter inom förenämnda granskningsområden hava i marinförvaltningens arbetsordning lämnats tämligen detaljerade anvisningar. Bland dessa må här nämnas följande.

Den tekniska revisionen skall kontrollera utgifternas överensstämmelse med beviljade anslag och fastställda stater, granska lokalmyndigheternas upp- handlingsärenden i avseende å tillämpningen av gällande leveransförordning och undersöka, 'huruvida anskaffningar och arbeten venkställts med omtanke och med utnyttjande av den fria konkurrensen. Vidare skall den tekniska re- visionen siffermässigt granska förrådsredogörelserna, undersöka huruvida förrådslagren äro rationellt sammansatta samt följa prissättning och fast- ställda omkostnadsprocent till täckande av-förrådsomkostnader. Granskningen av räkenskaperna skall kompletteras när så erfordras med undersökningar på platsen hos underlydande lokalförvaltningar.

Inom marinförvaltningen är den tekniska revisionen sammanförd till ett gemensamt kontor med huvudsakligen militär personal.

Beträffande den inom flygförvaltningen bedrivna revisionen äro instruk— tionsbestämmelserna i stort sett överensstämmande med de för revisionen inom arméförvaltningen gällande. Den kamerala revisionen, till vilken även lagts förgranskning av flygförvaltningens egna utgifter, äger rum å ett till

• Sida 60
•  Original

civilbyrån hörande revisionskontor. För den tekniska revisionen är icke avdelad särskild personal utan utföres densamma å varje fackavdelning av tjänsteman, som tillika har andra arbetsuppgifter.

Såsom framgår av de ovan anförda bestämmelserna angående den tekniska revisionen inom de centrala försvarsgrensförvaltningarna, har densamma att utföra säväl kameral som saklig granskning. Den tekniska revisionen har emellertid kommit att i praktiken huvudsakligen inriktas på de till kameral revision hänförliga uppgifterna att kontrollera, huruvida inköpt materiel m.m. vederbörligen tagits till upphörd samt huruvida utgiftsposterna bokförts ä rätta titlar. Saklig revision har däremot verkställts i allenast ringa omfatt- ning.

I detta sammanhang må erinras, att 1941 års militära förvaltningsutred- ning i sitt betänkande rörande den centrala förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet föreslagit en centralisering av den kamerala revisionen till ett för försvarsväsendet gemensamt verk, försvarsväsendets civilförvalt- ning. Vad beträffar den tekniska revisionen har förvaltningsutredningen haft under övervägande, om ej de uppgifter för den nuvarande tekniska revisionen, som äro mera kameralt betonade, borde överflyttas till det nya civilförvalt- ningsverket. På anförda skäl har dock förvaltningsutredningen icke framlagt något förslag i sådan riktning.

Enligt stadgan angående sinnessjukvården i riket har medicinalstyrelsen att låta granska räkenskaper och förvaltning vid statens sinnessjukhus samt att i laga ordning pröva vid sådan granskning framställda anmärkningar. Såsom framgår av styrelsens instruktion handläggas ärenden angående de vid denna granskning uppkomna anmärknings- och revisionsmålen å sty— relsens kameralbyrå. Granskningen, som står under ledning av en å sagda byrå placerad byrådirektör, är av både kameral och saklig natur. I fråga om den kamerala räkenskapsgranskning, som utföres inom själva styrel- sen, finnas inga särskilda föreskrifter meddelade. I medicinalstyrelsens ar- betsordning äro däremot intagna föreskrifter angående den ekonomiska kon- troll —— väsentligen av saklig natur— som skall utföras av byrådirektören vid hans inspektioner av statens sinnessjukhus samt statens anstalt för fal— landesjuka. Enligt arbetsordningen skall byrådirektören årligen besöka sjuk- husen samt därvid tillse, att gällande föreskrifter angående förvaltning och redovisning vederbörligen iakttagas. Han skall ock ägna sin uppmärksam- het däråt, att förvaltningen i fråga om uppköp, handhavande av materiel och förnödenheter samt tillgodogörande av vad som på stället produceras skötes på så ekonomiskt sätt som med anstaltens uppgift är förenligt. Vid inspektionerna företager byrådirektören jämväl inventeringar av kassor och förråd. Efter varje besök å ett sjukhus skall han till styrelsen insända en kortfattad skriftlig redogörelse över besöket. Byrådirektören skall årligen till medicinalstyrelsen avgiva en översiktlig berättelse över sin verksamhet och därvid genom sammanfattande jämförelser mellan de olika sjukhusens hushållning meddela gjorda iakttagelser och avgiva förslag till lämpliga åt—

• Sida 61
•  Original

gärder, som kunna leda till besparingar, till avhjälpande av befintliga miss— förhållanden eller till förbättringar på området för sjukhusens ekonomiska förvaltning. Ifrågavarande berättelse utgives årligen av trycket.

Inom generaltullstyrelsen är inrättad en särskild revisionsbyrå, som emel- lertid endast handhar kontrollen över tullintäkterna. Granskningen av tull— kamrarnas medelsredovisning utföres av personal å styrelsens kameralbyrå. De hos styrelsen tjänstgörande byråinspektörerna företaga inspektionsresor till lokalförvaltningarna, varvid de meddela anvisningar angående tulltaxor— nas tillämpning och företaga kassainventeringar. Ä en till generaltullstyrel— sens tullbehandlingsbyrå ansluten avdelning, benämnd tullvärdekontrollkon— toret. granskas importföretagens räkenskapsböcker för kontroll av den vär- deberäkning, efter vilken tullen erlagts.

Revisionen inom generalpoststyrelsen är uppdelad på flera avdelningar. Sålunda verkställes granskningen av lokalförvaltningarnas medelsredovis- ningar av en till styrelsens fjärde byrå hörande avdelning, benämnd »me- delsrevisionen», vilken även i viss utsträckning ombesörjer förhandsgransk— ning av styrelsens egna verifikationer. Vidare äro för granskning av post- anvisningsmedlen, avgifterna för tidningsprenumeration samt postsparban- kens och postgirokontorets rörelse [särskilda revisionsavdelningar inrättade.

Granskningen av de under telegrafstyrelsen lydande lokalförvaltningarnas medelsredovisning samt kassakontroll hos telegrafverkets olika redogörare utföres å den till styrelsens ekonomibyrå anknutna revisionsavdelningen. Till revisionsavdelningens uppgifter hör även granskning av inträdes-, anlägg- nings- och abonnemangsavgifter i fråga om Stockholms redovisningsområde. Vad beträffar övriga redovisningsområden sker abonnemangsgranskningen å vederbörande distriktsbyråer. Granskningen av telegramavgifterna utföres inom den till ekonomibyrån hörande utländska kontrollavdelningen, vilken jämväl uppgör avräkningarna med utländska förvaltningar rörande telefon-. telegraf— och radiotrafiken med utlandet.

I det år 1940 av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna betänkandet med förslag till ändrad organisation av telegrafverket berörde nämnda sak- kunniga frågan om inrättande av överrevision vid telegrafverket. Något för- slag till en dylik revision framlades emellertid. ej.

Inom järnvägs-styrelsen verkställes kameral revision av lokalförvaltning— arnas räkenskaper å styrelsens under kanslibyrån sorterande revisionskon- tor. Vad inkomsterna beträffar utövas emellertid kontrollen över uppbörden från person- och godstrafik av ett särskilt kontrollkontor. Vid prövning av revisionskontorets anmärkningar har järnvägsstyrelsen att bedöma anmärkt utbetalning eller förvaltningsåtgärd med hänsyn i främsta rummet till dess lämplighet, och äger styrelsen att även i fall, då utbetalning eller förvalt- ningsåtgärd befinnes författningsstridig, med avseende å särskilda omstän- digheter i målet befria vederbörande redogörare från ersättningsskyldighet.

• Sida 62
•  Original

Enligt järnvägsstyrelsens instruktion skola räkenskaperna, sedan de grans-— kats av revisionskontoret, undergå ytterligare granskning å vederbörande byråer för vinnande av kontroll är såväl ändamålsenligheten av gjorda ut— betalningar och av de förvaltningsåtgärder, som föranlett dessa., som ock lämpligheten av erlagda pris. Dylik räkenskapsgranskning »— vilken genom marginalrubrik i instruktionen betecknats »saklig granskning» — har emel— lertid sedan lång tid tillbaka icke utförts. Det förekommer dock, att på sätt i järnvägsstyrelsens arbetsordning förutsatts, påpekanden göras av chefen för revisionskontoret till vederbörande byråer med sakliga erinringar. Den i instruktionen föreskrivna räkenskapsgranskningen å vederbörande byråer har ersatts genom att å dessa byråer granskning sker av inkommande rap- porter, statistiska uppgifter och annat material, som ger erforderlig överblick över lokalorganens sätt att fullgöra dem åliggande uppgifter av ekonomisk innebörd.

Kungl. Maj:t förordnar årligen för granskning av statens trafikerade järn- vägars samt statens järnvägsbyggnaders räkenskaper och förvaltning tre överrevisorer, av vilka åtminstone en skall vara tekniskt bildad.

Överrevisorerna skola granska järnvägsstyrelsens räkenskaper och kontrol- lera förvaltningen företrädesvis för bedömandet av lämpligheten av de av styrelsen gjorda utbetalningar och erlagda pris samt ändamålsenligheten av de av styrelsen i övrigt vidtagna förvaltningsåtgärder. För sådant ändamål skola överrevisorerna bland annat granska det sätt, på vilket upphandlingar verkställts, undersöka anledningen till att större anslag överskridits, pröva, om organisationsformen i ett eller annat avseende fungerat mindre väl, taga kännedom om huru ändrade tåganordningar och införandet av nya typer i fråga om den rullande materielen verkat samt i övrigt efterse, om järnvägs- förvaltningens ekonomiska resultat blivit vad det bort vara. Anmärkning, som överrevisorerna anse sig höra framställa uti nu angivna hänseende, skall under- ställas Kungl. Maj:ts prövning, såvitt överrevisorerna icke finna saken kunna bero därvid, att styrelsens uppmärksamhet fästes därå. Akta överrevisorerna lämpligt verkställa siffergranskning eller anse överrevisorerna utbetalning eller förvaltningsåtgärd, som föranlett utbetalning, vara författningsstridig, äga överrevisorerna att dårå fästa riksräkenskapsverkets uppmärksamhet, där- est överrevisorerna ej finna sig höra i anledning av anmärkta förhållandet själva anhängiggöra talan i kammarrätten.

I fråga om distriktens räkenskaper föreskrives, att överrevisorerna skola upptaga till bedömande styrelsens beslut i anledning av de anmärkningar, som framställts vid den å styrelsens revisionskontor och byråer verkställda granskningen av dessa räkenskaper. Har styrelsen ogillat anmärkning, som överrevisorerna finna befogad, eller befriat vederbörande redogörare från ersättningsskyldighet, därest sådan enligt överrevisorernas mening bort åligga honom, äga överrevisorerna att förfara på sätt ovan nämnts beträffande över- revisorernas kamerala granskning av styrelsens egna räkenskaper. Har sty- relsen ogillat anmärkning mot utbetalning eller mot förvaltningsåtgärd, som överrevisorerna finna olämplig eller mindre ändamålsenlig, äga överreviso-

• Sida 63
•  Original

rerna att förfara på sätt ovan nämnts beträffande överrevisorernas sakliga granskning av styrelsens förvaltning. Överrevisorerna äga att jämväl omedel- bart granska distriktens räkenskaper och kontrollera deras förvaltning. Vad som stadgats rörande överrevisorernas granskning av distriktens räkenskaper och förvaltning gäller i tillämpliga delar jämväl beträffande järnvägsbygg- nadernas å arbetslinjen förda räkenskaper samt förvaltningen av huvudverk- städerna och huvudförråden.

Över den av överrevisorerna verkställda granskningen skola överreviso- rerna till Kungl. Maj:t avgiva berättelse, vilken skall innehålla, förutom ett allmänt omdöme rörande styrelsens förvaltning i dess helhet, jämväl med- delande om de olika åtgärder från överrevisorernas sida, till vilka gransk- ningen givit anledning. Överrevisorerna, vilka jämväl under det år, gransk— ningen avser, skola söka att i den omfattning, sådant kan finnas lämpligt, följa förvaltningens gång, skola efter årsbokslutets verkställande företaga den slutliga revisionen, vilken därefter skall vara avslutad så tidigt, att överrevi- sorerna före utgången av oktober månad näst efter det år, granskningen av- ser, kunna hava till Kungl. Maj:t avgivit den ovan omförmälda berättelsen.

Det egentliga materialet för överrevisorernas undersökningar utgöres av protokoll rörande beslutade upphandlingar, avtal om utförande av arbeten av olika slag eller andra ekonomiska förvaltningsbeslut. Vidare genomgås järnvägsstyrelsens framställningar och förslag till statsmakterna i olika för- valtningsfrågor, rapporter över trafikmissöden, distriktskollegiernas protokoll över bestraffningsärenden o. dyl.

I samband med granskningen företaga överrevisorerna årligen resor å sta— tens järnvägars olika distrikt. Under dessa resor besökas olika anläggningar, verkstäder och förråd samt studeras järnvägs- och omnibustrafiken, trafik— säkerheten, pågående arbeten etc.

Av överrevisorerna gjorda uttalanden och framställda erinringar hava, enligt vad framgår av överrevisorernas under senare år avgivna berättelser, berört bland annat frågor rörande upphandlingsväsendet, statens järnvägars verk- städer och förräd, personvagnarnas standard och underhåll, förstatligandet av enskilda järnvägar, statens järnvägars omnibustrafik, statsbanornas ränta- bilitet och taxefrågor, statsbaneelektrifieringen, rationalisering av järnvägs- driften, trafiksäkerheten, uthyrning av bostäder till personalen samt sjuk- ledighetsfrekvensen inom skilda personalgrupper. I revisionsberättelsen, som utkommer i tryck, intagas statistiska tabeller över driftresultatet å statens järnvägar och automobillinjer, angående olika slag av driftkostnader, an- gående förrådens värde o. dyl.

Sedan Kungl. Maj:t — därest detta befinnes erforderligt — infordrat järn- vägsstyrelsens utlåtande över revisionsberättelsen, beslutar Kungl. Maj:t, huv ruvida och i vad mån berättelsen skall föranleda vidare åtgärd.

Enligt instruktionen för vattenfallssiyrelsen skall den detaljerade gransk- ningen av statens vattenfallsverks räkenskaper verkställas, på sätt föreskrives i arbetsordningen, av vissa kontor hos styrelsen. Genom vattenfallsstyrelsens

• Sida 64
•  Original

arbetsordning har granskningen av lokalförvaltningarnas räkenskaper upp- dragits åt det under styrelsens kanslibyrå förlagda revisionskontoret. Detta kontor har enligt arbetsordningen ej blott att verkställa kameral revision av inkomster och utgifter utan även att övervaka, att vid förvaltningen av sta- tens vattenfallsverks medel och andra tillgångar nödig sparsamhet och statens bästa iakttagits. Revisionskontorets granskning har emellertid erhållit nästan uteslutande kameral natur. Å revisionskontoret utföres även förgranskning beträffande styrelsens egna utgifter.

För granskning av statens vattenfallsverks förvaltning och räkenskaper ut- ser Kungl. Maj:t årligen två överrevisorer. Bestämmelserna angående dessa överrevisorers granskning äro — e'huru mindre utförliga — av i huvudsak enahanda innebörd som bestämmelserna angående överrevisorerna vid sta- tens järnvägar.

Överrevisorerna skola senast den 1 september näst efter det år gransk- ningen avser till Kungl. Maj:t avgiva berättelse över den av dem verkställda granskningen. Denna berättelse skall innehålla, förutom ett allmänt omdöme rörande styrelsens förvaltning i dess helhet, jämväl meddelande om de olika åtgärder från överrevisorernas sida, till vilka granskningen givit anledning.

I samband med revisionen företaga överrevisorerna resor till lokalförvalt- ningarna, varvid kra'ftverksanläggningar m. m. besökas.

Bland de spörsmål, som överrevisorerna under senare år upptagit till be- handling i sina revisionsberättelser, må omnämnas följande: utbetalning av gratifikationer till vissa ordinarie befattningshavare, kostnader för anlitan- de av sakkunniga, överskridande av anvisat anslag för visst muddringsarbete, traktamentsersättning vid långvarig tjänstgöring å annan ort än statione- ringsorten, kostnader för anskaffande och iordningställande av tjänstebo— städer, kontrollen å utestående fordringar å kraftleveranser samt förhållan— det mellan antalet icke-ordinarie och ordinarie tjänstemän.

Å det till domänstyrelsens kameralbyrå hörande revisionskontoret verkstäl- les kameral revision av domänverkets lokalförvaltningars medelsredovisning- ar. Innan redovisningarna översändas till domänstyrelsen, skola de granskas av vederbörande överjägmästare. Sistnämnda granskning torde emellertid närmast vara att anse som en intern förvaltningskontroll.

För revision av statens arbetsmarknadslcommissions, länsarbetsnämnder- nas och de under ledning av länsarbetsnämnd ställda offentliga arbetsför- medlingsanstalternas förvaltning och räkenskaper, så ock av den verksamhet, som bedrives med bidrag av statsmedel under nämnda myndigheters för- valtning, förordnar Kungl. Maj:t årligen tre överrevisorer. Då arbetsmark- nadskommissionen även fungerar såsom tillsynsmyndighet enligt förord- ningen om krigsfamiljebidrag och förordningen om värnpliktslån, verk- ställa överrevisorerna i visst hänseende granskning av familjebidragsnämn— dernas och värnpliktslånenämndernas medelsförvaltning.

Enligt av Kungl. Maj:t fastställd instruktion skall överrevisorernas gransk-

• Sida 65
•  Original

ning bedrivas företrädesvis i syfte att bedöma lämpligheten av gjorda utbe- talnimgar och övriga förvaltningsåtgärder. Med biträde av en särskild revi— sionsavdelning verkställa överrevisorerna emellertid även kameral gransk- ning av räkenskaperna.

Vind granskningen genomgå överrevisorerna arbetsmarknadskommissionens protokoll, föredragningslistor och kontrakt, som utväxlas mellan kommis- sionen å ena sidan och ett flertal statliga myndigheter, kommuner m. fl. å andra sidan angående utförande av arbeten. Överrevisorerna företaga i be- tydande utsträckning inspektionsresor, vid vilka förvaltningsverksamheten, arbetsförhållandena och andra därmed sammanhängande spörsmål under— sökas. Därjämte verkställas kassa- och förrådsinspektioner, räkenskaps— granskning m. 111.

Finnes granskningen giva anledning till anmärkning, böra överrevisorer- na fästa arbetsmarknadskommissionens uppmärksamhet på det anmärkta förhållandet. Därest överrevisorerna icke anse saken kunna bero därvid, skall anmärkningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Överrevisorerna avgiva årligen till Kungl. Maj:t en berättelse över sin granskning. Berättelsen innehåller, förutom ett allmänt omdöme rörande förvaltningen, redogörelse för de åtgärder från överrevisorernas sida, till vil— ka granskningen givit anledning.

Statens krisrevision har att utföra dels kameral granskning beträffande de statliga krisorganen, dels ock saklig revision beträffande såväl nämnda kris- organ som försvarsförvaltningen. Då krisrevisionens uppgifter i sistnämnda hänseende äro av särskilt intresse i förevarande sammanhang, lämnas en utförligare redogörelse för krisrevisionens verksamhet i särskild bilaga.

Bland de centrala ämbetsverk, vilka hava att utföra räkenskapsgranskning, må här nämnas väg— och vattenbyggnadsstyrelsen. Detta verks granskning är emellertid icke att hänföra till sådan revision, som bedrives av riksräken- skapsverket och de egentliga specialrevisionerna och som utmynnar i an- märkningar med yrkande om inbetalning till statsverket av felaktigt utgivna belopp. Den under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens granskning fallande medelsförvaltningen utföres för närvarande ej av statliga lokalorgan utan av kommunala samfälligheter, vägdistrikten, vilka hava att redovisa statsbi- drag till betydande belopp.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens instruktion åligger det styrelsen bland annat att verkställa granskning av vägdistriktens räkenskaper för väg- och brobyggnader samt att i övrigt genom stickprovsgranskning av vägdistrik- tens räkenskaper utöva kontroll över användningen av till vägväsendet an- visade statsmedel. Granskningen utföres såväl inom väg- och vattenbygg— nadsstyrelsen som av de under styrelsen lydande vägingenjörerna och deras biträden. För saklig granskning av vägunderhållskostnaderna tillsattes år 1938 inom väg— och vattenbyggnadsstyrelsen en underhållsinspektion. Denna har bland annat till uppgift att genom statistisk bearbetning av vägdistriktens

• Sida 66
•  Original

räkenskaper samt genom inspektioner av det tekniska och ekonomiska hand- havandet av vägunderhållet utöva kontroll av underhållsmedlens hand— havande.

I detta sammanhang må erinras, att 1942 års riksdag (skr. nr 325) i an— ledning av proposition i ämnet yttrat sig angående huvudgrunderna för väg- väsendets förstatligande. Därvid har frågan om ordnandet av den kamerala revisionen av de blivande distriktsförvaltningarna behandlats, dock utan att definitivt beslut därom fattats. Riksdagen har härvid givit uttryck åt den uppfattningen, att vid det slutliga utformandet av vägorganisationen borde undersökas en lämplig form för den kamerala revisionens förläggande utom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vad angår den sakliga granskningen av den blivande statliga Vägförvaltningen har riksdagen uttalat sig för anord- nandet av en särskild överrevision.

Kontrollstyrelsen utövar genom särskilda tjänstemän kontroll av beskatt- ningen å brännvin, maltdrycker, läskedrycker, bensin samt å margarinaccis, varuskatt m. fl. indirekta skatter. Vidare äro inom kontrollstyrelsen anställ- da revisorer för granskning av systembolagens ekonomiska förvaltning.

Slutligen torde böra erinras om den av advokatfiskalerna i hovrätterna utövade granskningen av stämpelbeläggningen vid underdomstolarna, vilken granskning är av särskild betydelse med hänsyn till uträkningen av arvs- skatten.

Riksdagens revisorer.

De grundläggande bestämmelserna om riksdagens revisorer äro intagna i & 72 riksdagsordningen. Jämlikt dessa bestämmelser förordnas å varje lag- tima riksdag tolv revisorer, vilka till halva antalet av vardera kammaren ut- ses, att enligt regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Varje revision skall omfatta ett räkenskapsår. Revisionsförrättningen tager sin bör- jan å dag, som i instruktionen bestämmes, och skall vara fullbordad inom tre månaders tid. De anmärkningar, som revisorerna finna sig befogade att i sin berättelse till riksdagen framställa, skola, sedan förklaringar däröver inkommit, av nästföljande lagtima riksdag överlämnas till vederbörande ut- skotts granskning och vidare behandling.

I regeringsformen beröres revisorernas verksamhet i & 107, tredje stycket, vari sägs, att allt vad riksdagen efter granskning godkänt eller lämnat oan- märkt, bör anses hava vunnit decharge i avseende på det granskade, och ingen ny, till ansvarighet förbindande, granskning av ny riksdag i samma mål vara tillåten; dock bör, oaktat den av riksdagens utskott eller revisorer förrättade generella översikt av statsmedlens utdelning, det åligga Vederbö- rande ämbetsmän att verkställa den speciella revision, som dem i kraft av deras ämbetsbefattning tillkommer.

Den riksdagens revisorer —- allmänt benämnda statsrevisorerna —— ålig— gande granskningsskyldigheten omfattar enligt ovan anförda stadgande i

• Sida 67
•  Original

riksdagsordningen dels revision av statsverket, dels revision av riksbanken, dels ock revision av riksgäldskontoret. Närmare bestämmelser angående revi— sorernas verksamhet äro meddelade i den för revisorerna utfärdade instruk- tionen av år 1925 (nr 144) med däri sedermera gjorda ändringar.

Angående revisionen av statsverket, som i förevarande sammanhang när— mast är av intresse, stadgas i instruktionen, att revisorerna skola tillhanda- hållas de för räkenskapsår avslutade, av föregående revisorer icke granskade räkenskaper över alla medel, som genom allmänna bidrag tillkommit eller genom traktater med främmande makter riket tillflutit, ävensom av verk, myndigheter och inrättningar avgivna årsberättelser, så ock alla de kungl. brev, protokoll och handlingar, på vilka nämnda räkenskaper och berättelser grunda sig. Revisorerna skola granska, huruvida utgifterna överensstämma med stater och författningar eller eljest meddelade bestämmelser samt huru- vida de av Kungl. Maj:t meddelade beslut, på Vilka gjorda utbetalningar grunda sig, äro försedda med vederbörlig kontrasignation. Vidare skola re— visorerna tillse, om inkomsterna på rätta tider och till riktiga belopp influtit i statens kassor; huru vederbörande, åt vilka uppbörden av statens inkomster och kontrollen över denna uppbörd anförtrotts, fullgjort sina skyldigheter; vilka åtgärder blivit vidtagna med avseende på möjligen inträffade proprie- balanser; och i övrigt allt, som till ett tillförlitligt omdöme om statsverkets tillstånd och förvaltning kan anses erforderligt. Revisorerna böra, utan att, så vitt omständigheterna medgiva, förbigå detaljerna, huvudsakligen granska dispositionerna, förvaltningen och resultaten på det hela. Finna revisorerna något av riksdagen fastställt anslag vara överskridet eller draget till annat ändamål än det av riksdagen föreskrivna, eller ock något i övrigt vid för- valtningen att erinra, så skola de allt i samma berättelse anmärka och full- ständigt utlåtande i ämnet avgiva.

De i statsrevisorernas berättelse rörande statsverket framställda anmärk- ningarna äro av både formell och saklig art och beröra såväl de av reviso- rerna granskade räkenskaperna och övriga handlingar som de iakttagelser revisorerna gjort under sina resor.

De av statsrevisorerna under senare år framställda sakliga anmärkningar- na på skilda områden hava avsett bland annat följande: rationalisering be- träffande uppbörd, redovisning och kontroll av statens inkomster, indriv- ning och avskrivning av statens fordringar, statsverkets expensutgifter, centra- lisering av statens inköp av skriv- och räknemaskiner, upphandling av bygg- nadsmaterial, statsverkets och vägdistriktens inköp av motorfordon, automo- bilbesiktningsväsendet. intagande av enskilda vägar till allmänt underhåll, utgifterna för tjänsteresor, kostnaderna för fri rättegång, kostnaderna för såväl statliga som med statsmedel understödda byggnadsföretag, underhåll av statsverkets byggnader, statsbidragen till byggnader för folkskoleväsendet, de kungliga teatrarnas verksamhet, utmönstring av arkivalier, kostnaderna för länskungörelser, djurgårdskommissionens verksamhet, ersättning av stats- medel för släckning av skogseld, sjukkasseväsendet, användningen av ansla-

• Sida 68
•  Original

gen till mödrahjälp, utnyttjande av övertalig personal inom vissa förvalt- ningsgrenar, sjukledighetsfrekvensen inom statsförvaltningen och tjänste- brevsrättens användning.

Statsrevisorerna hava vid skilda tillfällen behandlat frågor, som samman- hänga med formerna för arbetet inom statsförvaltningen, och därvid jämväl framhållit vissa önskemål åsyftande omläggningar av tidigare tillämpade ar- betsformer. Av revisorerna i detta hänseende framförda anmärkningar hava särskilt åsyftat att åstadkomma praktiska och utgiftsbesparande metoder för utanordnandet av statsmedel, för bokföringen samt för ordnandet av blan- kettväsendet o. dyl. Jämväl större organisationsspörsmål hava av statsrevi- sorerna upptagits till behandling, såsom frågorna om effektivisering av det statliga revisionsväsendet samt förläggande till en särskild lönedomstol av behandlingen av tvister rörande statstjänstemännens avlöningsförmåner.

I sina anmärkningar tillvarataga revisorerna ej blott statens utan även landstings och primärkommuners ävensom enskildas ekonomiska intressen. Exempel på dylika anmärkningar äro revisorernas uttalanden angående av landstingsmedel och vägskatt utgående sportelersättningar och provisioner samt angående kommissionärsväsendet vid statsmyndigheterna ävensom an- gående apotekstaxorna.

Statsrevisorernas granskning har även varit avsedd att utgöra grund för ut- krävande av konstitutionellt ansvar. Härvid är emellertid att märka, att un— der varje lagtima riksdag konstitutionsutskottet granskar statsrådsprotokol- len för ett år intill löpande riksdags början den 10 januari. På grundval av denna granskning avgör riksdagen slutgiltigt dechargefrågan för samma tid i enlighet med det ovan återgivna stadgandet i regeringsformen % 107. Då statsrevisorernas granskning avser tiden 1 juli—30 juni, kommer riksdagen att behandla revisorernas berättelse för en period, vilken delvis, nämligen beträffande tiden 1 juli—10 januari, redan vid nästföregående års riksdag va- rit föremål för konstitutionsutskottets granskning och riksdagens decharge- beslut. För sistnämnda period kan därför något konstitutionellt ansvar icke grundas på den av statsrevisorerna utförda granskningen. Som synes omfat- tar denna lucka i den konstitutionella kontrollen omkring ett halvt år. Före den år 1923 genomförda omläggningen av budgetåret från kalenderår till tiden 1 juli—30 juni förefanns praktiskt taget ingen möjlighet att med stöd av statsrevisorernas granskning göra gällande något konstitutionellt ansvar. Under årens lopp har vid olika tillfällen frågan om en ändring i berörda avseende förts på tal, dock utan att något godtagbart förslag blivit framlagt.

Berättelsen över revisionen av statsverket upprättas i två exemplar, av vilka det ena överlämnas till Kungl. Maj:t och det andra till fullmäktige i riksgäldskontoret, som ombesörjer tryckning av densamma. Kungl. Maj:t remitterar i regel berättelsens olika delar för yttrande till vederbörande äm- betsverk och myndigheter. Fall förekomma dock, då anmärkningar icke re- mitterats. Inom riksdagen behandlas berättelsen av statsutskottet. I sitt ut-

• Sida 69
•  Original

låt-ande hemställer utskottet, att riksdagen må beträffande vissa av revisorer- nas anmärkningar i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om åtgärd eller ut- redning i olika hänseenden. Beträffande vissa andra delar av revisorernas berättelse gör utskottet omförmälanden om vad som förekommit eller er- inrar om vissa vidtagna åtgärder. Vad åter angår sådana i berättelsen gjorda anmärkningar och uttalanden, som statsutskottet funnit hava medfört åsyf- tad eller i utsikt ställd rättelse eller blivit nöjaktigt förklarade eller ej vara av den vikt, att någon riksdagens åtgärd bort av förhållandena föranledas, upptagas de ej till särskild behandling i statsutskottets utlåtande.

Vissa åtgärder hava under senare år vidtagits för effektivisering av stats- revisorernas arbete. Är 1925 förlängdes sålunda revisorernas arbetstid från två till tre månader. Vidare genomfördes vid 1937 års riksdag ändring av instruktionen i syfte att arbetet skulle kunna organiseras omedelbart efter det revisorerna utsetts. I motioner till 1940 års riksdag framfördes förslag till ytterligare effektivisering av revisorernas arbete, bland annat genom in- rättande av ett pelmanent kansli samt genom ställande av administrativ sak- kunskap till revisorernas förfogande i större utsträckning än dittills. Motio— nerna föranledde emellertid ej någon riksdagens åtgärd.

Frågan om utsträckning av statsrevisorernas granskningsområde till vissa icke statliga institutioner har under de senaste åren vid flera tillfällen varit under behandling. Beträffande revisorernas rätt att från statsunderstödda institutioner erhålla tillgång till räkenskaper, protokoll och handlingar fun- llOS tidigare ej klara bestämmelser. I enlighet med av Kungl. Maj:t framlagd proposition (19371213), vilken av riksdagen bifölls, utfärdades den 4 juni 1937 förordning (nr 304) med föreskrift om allmän skyldighet — med vissa närmare angivna undantag — för den, som åtnjutit understöd, med eller utan återbetalningsskyldighet, av statsmedel eller lotterimedel, så ock för den, som mottagit sådant understöd för att till annan förmedla detsamma, att efter statsrevisorernas anmodan till dessa avgiva redogörelser över med- lens användning. Har den redovisningsskyldige fört räkenskaper, varav full- ständiga upplysningar om understödets användning kunna inhämtas, äger han i stället fullgöra redovisningsskyldigheten genom att bereda revisorerna tillfälle att taga del av räkenskaperna med tillhörande verifikationer, proto- koll och andra handlingar.

Vid nämnda års riksdag behandlades i särskild ordning frågan om stats- revisorernas rätt att granska hushållningssällskapens och skogsvårdsstyrel- sernas förvaltning och räkenskaper. Efter hemställan från 1936 års revisorer beslöt nämligen riksdagen (skrivelse 1937: 311) föreskriva såsom villkor för ställande av medel till förfogande åt hushållningssällskap och skogsvårds— styrelser, att statsrevisorerna skulle äga granska dessa organisationers för- valtning och räkenskaper.

Beträffande vissa monopolistiska företag, som uppstått genom statliga åtgärder och äro av statsfinansiell betydelse, har frågan om statsrevisorernas rätt att taga del av dessa företags räkenskaper varit under prövning, dock utan

• Sida 70
•  Original

att ännu hava vunnit någon lösning. I propositionen nr 149 till 1924 års riks- dag med förslag till ändrad lydelse av 5 72 riksdagsordningen anförde före- dragande departementschefen i anledning av en hemställan från riksdagen om utredning beträffande anordnandet av en revision ur statsfinansiell syn- punkt av dessa företag, att förslag i denna fråga på grund av de svårighe- ter, bland annat av offentligträttslig och privaträttslig natur, som den er- bjöde, icke då kunde framläggas. Sedermera hava såväl 1935 års som 1936 års statsrevisorer uttalat sig för en utvidgning av revisorernas gransknings- rätt till att omfatta dessa monopolföretag samt vissa system- och restaurang- holag. År 1939 kom denna fråga åter under riksdagens behandling genom två i ämnet väckta motioner. Nämnda motioner föranledde riksdagsskrivelse (nr 376), vari anhölls, att Kungl. Maj:t ville låta undersöka möjligheten av en utsträckning av riksdagens revisorers granskningsrätt att omfatta tobaks- monopolet samt de bolag, som handhava parti- och detaljhandeln med rus- drycker.

Statsrevisorernas arbete är organiserat på tre avdelningar. Ärendena för- delas mellan avdelningarna huvudsakligen efter riksstatens huvud'titlar. I det slutliga avgörandet av framkomna anmärkningar deltaga samtliga revisorer. Till sitt förfogande hava revisorerna ett kansli, som utgöres av en huvud- sekreterare jämte avdelningssekreterare förutom tillfällig biträdespersonal.

Närmare bestämmelser angående statsrevisorernas arbetsformer äro med- delade i en av revisorerna för varje är fastställd arbetsordning.

• Sida 71
•  Original

Statens krisrevision.

För revision och kontroll av statsutgifter föranledda av krisläget inrättades under januari 1940 ett självständigt, under Kungl. Maj:t lydande revisions- organ, statens krisrevision.

Under krisrevisionens granskning falla de till försvarsväsendet hörande myndigheternas ekonomiska förvaltning samt den statliga verksamhet, som utövas av eller i samband med de organ, vilka inrättats för tillgodoseende av behov sammanhängande med krisläget, de 5. k. krisorganen.

Enligt för krisrevisionen utfärdad instruktion (1940: 111; ändrad 1942: 49) har revisionen att öva tillsyn å, att den verksamhet, som faller under dess granskning, anordnas på ett ändamålsenligt, planmässigt och sparsamt sätt. Härvid bör revisionen beakta, att där myndighet bedriver upphandling, till- verkning, försäljning eller ekonomisk verksamhet i övrigt, affärsmässiga grunder bliva tillämpade. Revisionen bör tillse, att möjliga besparingar skynd— samt genomföras. Därest krisrevisionen finner, att för ett ekonomiskt utnytt- jande av personal, medel eller materiel organisatoriska eller andra åtgärder äro påkallade, har revisionen att fästa vederbörande myndighets uppmärk- samhet härpä eller, där så erfordras, för Kungl. Maj:t framlägga de förslag, som revisionen anser lämpliga.

Finner revisionen anledning till erinran mot vidtagen åtgärds ändamåls- enlighet och prövar ej revisionen, med hänsyn till de omständigheter under vilka åtgärden vidtagits eller till andra förhållanden, saken kunna bero vid de upplysningar, som lämnats av vederbörande myndighet, har revisionen att till Kungl. Maj:t inberätta vad som förekommit. Påträffas vid revisionens räkenskapsgranskning någon oriktighet och vidtages ej av vederbörande myn- dighet rättelse inom skälig tid, har revisionen att, där anmärkningen finnes vara av betydelse, om förhållandet göra anmälan hos Kungl. Maj:t.

Krisrevisionens verksamhet är av väsentligen olika slag i fråga om å ena sidan krisorganen och å andra sidan försvarsförvaltningen. Beträffande kris- organen har krisrevisionen att utföra fullständig kameral granskning, då dessa organs räkenskaper icke undergå någon annan revision. I fråga om försvarsväsendets myndigheter utföres däremot icke inom krisrevisionen någon kameral granskning, enär räkenskaperna för försvarsväsendet fortlö- pande revideras inom riksräkenskapsverket respektive vederbörande special- revision. Den sakliga granskningen inom krisrevisionen utövas såväl i fråga om krisorganen som beträffande försvarsväsendet genom stickprovsundersök- ningar.

• Sida 72
•  Original

Granskningen inom krisrevisionen av krisorganen är väsentligen av ka- meral natur. I allmänhet hava de anmärkningar, som framställts vid räken- skapsgranskningen, föranlett rättelse under hand. I ett fåtal fall har dock krisrevisionen underställt dylika anmärkningar Kungl. Maj:ts prövning.

Beträffande resultatet av granskningen av krisorganen må här erinras om vissa åtgärder, som föranletts av ingripanden från krisrevisionen och som varit av större ekonomisk betydelse. På föranstaltande av krisrevisionen har sålunda vidtagits nedsättning av kolhandlarnas s. k. vinsttillägg. Efter påpekande av krisrevisionen har vidare genomförts reducering av sjöförsäk- ringsbolagens provisioner för handhavande av teckning för krigsförsäkrings- nämndens räkning av viss varuförsäkring. På förslag av revisionen hava stat- liga myndigheter ålagts teckna krigsförsäkringar direkt hos krigsförsäkrings- nämnden i stället för hos privata försäkringsbolag, varigenom provisionskost- nader inbesparats. Även vissa statliga bolag ha på krisrevisionens initiativ övergått till samma förfaringssätt.

För åstadkommande av besparing av krisorganens expenskostnader har krisrevisionen låtit verkställa undersökning rörande användningen av ex- pensmedlen. Efter revisionens förslag har en centralisering skett av upp- handlingen för samtliga krisorgans räkning av möbler och kontorsmateriel. Beträffande krisorganens kontorsorganisation har krisrevisionen föranstaltat vidtagande av anordningar i syfte att åstadkomma ett bättre utnyttjande av personalen.

För närvarande pågå undersökningar genom särskilda sakkunniga inom vissa större kommissioner angående såväl organisatoriska spörsmål som sättet för fullgörande av arbetsuppgifterna i allmänhet.

Beträffande granskningen av försvarsförval[ningen må erinras om föl- jande av krisrevisionen behandlade frågor.

Granskningen av utgifterna för vissa militära förläggningar har givit kris- revisionen anledning till anmärkningar mot onödigt dyrbara inkvarteringar å hotell och pensionat.

Vid sin granskning av militärmyndighetcrnas upphandlingar har krisrevisio- nen uppmärksammat och framställt erinringar beträffande åtskilliga fall, då upphandling ägt rum enligt för staten ogynnsamma villkor.

Under nu rådande förstärkta försvarsberedskap har ett stort antal privat- ägda fartyg måst tagas i anspråk såsom hjälpfartyg inom flottan. Sedan genom krisrevisionens undersökningar konstaterats, att fartygshyrorna i många fall varit oskäligt höga, hava genomförts avsevärda nedsättningar i hyresbeloppen.

I olika sammanhang har krisrevisionen ägnat uppmärksamhet åt försvars- väsendets livsmedelsförsörjning. Utredningar hava sålunda verkställts be- träffande livsmedlens upphandling, prissättning, lagring, distribution m. rn. samt livsmedlens utnyttjande vid truppförbanden. Krisrevisionens ingri- panden på förevarande område hava föranlett åtgärder i olika avseenden.

Vad angår de militära beklädnadsfrågorna har krisrevisionen verkställt

• Sida 73
•  Original

utredningar rörande förbättrad kontroll å framställningen av uniformstyger, rationalisering av uniformstillverkningen samt reparationstjänsten beträf- fande kläder, skodon m. m.

Särskilt ingående undersökningar har krisrevisionen verkställt beträffande materielvården inom försvarsväsendet. Bland annat hava frågorna om en mera tillfredsställande ordning för underhåll och vård av motorfordon, stridsvagns- och artillerimateriel samt om säkerställande av tillgången på yrkeskunnig personal för motor- och reparationsljänsten varit föremål för revisionens behandling. Även på nu berörda område hava krisrevisionens initiativ lett till positiva resultat.

Ett annat spörsmål, som ingående behandlats av revisionen, har gällt ett ändamålsenligt ordnande av motorfordonsanskaffningen för försvarsväsen- det.

De vid de mera varaktiga fältförläggningarna och mobiliseringsdepåema erforderliga barackernas uppförande, underhåll och vård har likaledes un- dersökts av krisrevisionen.

Frågan om anordnandet av det militära transportväsendet — i första hand transporterna med fartyg och bilar — har varit föremål för revisio- nens särskilda uppmärksamhet. Bevisionens åtgärder härutinnan havs främst genom ett ändamålsenligt anordnande av transportturerna lett till att ett an- tal förhyrda transportfartyg kunnat återställas, varigenom väsentliga bespa— ringar både i penningar och drivmedel kunnat ernås. Betydande godstrans- porter, som tidigare skett med lastbilar, hava kunnat överföras till järn- vägar eller andra transportmedel, varjämte en samordning av nödvändiga lastbilstransporter efter visst tursystem genomförts. Avsevärda besparingar i driv- och smörjmedel samt ett rationellt utnyttjande av oundgängligt erfor- derliga lastbilstransporter hava härigenom vunnits.

Åtgärder i personalbesparande syfte genom lämpligare anordning av för- rådslokaler och placering av förråd hava föreslagits och genomförts. I ena— handa syfte hava ock undersökningar verkställts rörande möjligheten att minska eller helt indraga bevakningspersonal ävensom att förkorta reorga- nisationstiden vid täcktruppsavlösning.

Vidare må nämnas, att krisrevisionen låtit verkställa teknisk-ekonomisk granskning av flygvapnets krigsflygfält, byggnadsdepartementet vid Karls— krona örlogsvarv, fortifikationsförvaltningen vid Blekinge kustartilleriförsvar och de centrala flygverkstäderna.

Under krisrevisionens verksamhet vunna erfarenheter angående förekom- sten av bestickningsbrott hava föranlett revisionen att hemställa om skärpt lagstiftning mot bestickning vid upphandling för statens räkning. I anled- ning av denna hemställan har viss ändring av strafflagen vidtagits.

Gemensamt med industrikommissionen har krisrevisionen tagit initiativ till inrättandet av statens ammunitionsnämnd (numera krigsmaterielnämnden) samt försvarsväsendets verkstadsnämnd.

De av krisrevisionen gjorda iakttagelserna ifråga om den genom inmönst—

• Sida 74
•  Original

ring eller rekvisition verkställda anskaffningen av hästar. motorfordon och fartyg för försvarsväsendets behov hava givit revisionen anledning att hem— ställa 0111 ändrade bestämmelser på rekvisitionslagstiftningens område. Dy- lika ändringar hava med anledning härav även genomförts av 1942 års riksdag.

Efter förslag av revisionen hava dels åtgärder anbefallts i syfte att åstad- komma en effektiv kontroll beträffande skötseln av och bränsleförbruk- ningen vid försvarsväsendets samtliga värmeanläggningar, dels ock vidtagits åtgärder för att i möjligaste mån ersätta värnpliktig eldningspersonal med civil arbetskraft.

På revisionens initiativ hava bestämmelser meddelats i syfte att åstad- komma besparingar genom enhetlighet i avseende å modeller och material för serviser och bordsbestick, avsedda för olika personalkategorier ombord å flottans fartyg.

Bland övriga av krisrevisionen för Kungl. Maj:t framlagda större utred- ningar, vilka delvis ännu ej föranlett åtgärd, må här nämnas utredningar rörande effektivisering av verksamheten vid arméns centrala beklädnads- verkslad, centralisering och samordnande av försvarsväsendets reparations- verkstäder och tvättinrättningar m. m., rationalisering av statliga spräng- ningsarbeten, anordningar för ett förbättrat utförande ur såväl försvarssyn- punkt som i ekonomiskt hänseende av konstruktioner för betongvärn och liknande försvarsanordningar, rationalisering av den vid linjeförbandens fält- depåer bedrivna verksamheten, förbättrade bestämmelser angående avskriv- ning i vissa fall av brist i statens förråd av proviant och fodervaror, åtgärder för åstadkommande av bättre kontroll över livsmedelsförvaltningen vid fält— förbanden, verkställandet av ombyggnaden av ett passagerarfartyg till mo- derfartyg för undervattensbåtar samt anläggningarna vid flottans skiffer- oljeverk.

Krisrevisionen består av det antal ledamöter Kungl. Maj:t bestämmer, för närvarande åtta. Ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t. Bland dessa utser Kungl. Maj:t en att vara ordförande. Därjämte har Kungl. Maj:t förordnat en rådgivande sakkunnig att biträda revisionen. Krisrevisionens kansli står under ledning av en kanslichef. Jämte de mera fast anställda tjänstemännen anlitas för speciella undersökningar sakkunniga personer inom eller utom statsförvaltningen. Revisionens verksamhet är för närvarande fördelad på fyra revisionsavdelningar. Inom den första avdelningen verkställes gransk- ning av de centrala statliga krisorganens förvaltning. Granskningsarbetet å andra revisionsavdelningen omfattar militärmyndigheternas förvaltning och är företrädesvis inriktad på utredningar och undersökningar rörande ända- målsenligheten av vidtagna förvaltningsåtgärder ur teknisk, ekonomisk och organisatorisk synpunkt. På tredje revisionsavdelningen granskas med ledning av infordrade rapporter upphandlingar, som verkställts av de militära myn- digheterna samt av krigsmateriel- och verkstadsnämnderna. Den fjärde revi- sionsavdelningens huvuduppgift avser utredningari sådana vid granskningen

• Sida 75
•  Original

uppkommande anmärkningsärenden, där anledning finnes till antagande att ämbetsman gjort sig skyldig till brott eller försummelse i sitt ämbete.

Krisrevisionen sammanträder i allmänhet var eller varannan vecka till ordinarie plenum, vari samtliga ledamöter och den rådgivande sakkunnige deltaga. Dessutom förekomma s. k. veckoförcdragningar, i vilka utom ord- föranden deltaga den rådgivande sakkunnige samt kanslichefen och samt- liga avdelningschefer.

Beträffande krisrevisionens arbetssätt torde allenast böra framhållas, att i stor utsträckning muntliga förhandlingar äga rum mellan krisrevisionens ledning och representanter för vederbörande förvaltningsmyndigheter. Detta arbetssätt har funnits vara väl ägnat att främja det med krisrevisionens verk- samhet avsedda syftet.

• Sida 76
•  Original

Bilaga C.

Besparingsarhetet inom statsförvaltningen.

Under de senast förflutna tjugo åren hava tid efter annan tillsatts särskilda utredningsorgan, vilka verkställt undersökningar beträffande möjligheten att genomföra besparingar och rationalisering inom olika grenar av statsförvalt- ningen. '

I skrivelse den 18 juni 1920 (nr 451) anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t om utredning, på vilka sätt genom förändringar av ämbetsverkens organisa- tion oo'h arbetssätt en effektiv begränsning av statens administrationskostna- der kunde åvägabringas. I anledning därav anbefalldes jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 12 september 1921 ämbetsverkens chefer att taga spörsmålet om lämpliga åtgärder för åstadkommande av begränsning i verkens förvaltnings— kostnader under övervägande samt att inkomma med utlåtande i ärendet. De yttranden, som på grund därav inkommo från verkscheferna, innehöllo vissa uppslag till besparingsåtgärder i olika avseenden, dock i allmänhet icke i fråga om personalkostnader. Sedermera uppdrogs enligt Kungl. Maj:ts be- slut av den 5 oktober 1922 åt en granskningsnämnd av två ledamöter att i samarbete med vederbörande fackdepartement och verkschefer efter de när- mare anvisningar, som meddelades av chefen för finansdepartementet, verk- ställa en särskild granskning av ämbetsverkens äskanden av anslag å riks— staten för budgetåret 1923/24 att ligga till grund för de förslag till besparing- ar särskilt i personalhänseende, vilka kunde omedelbart eller under den när- maste tiden bringas till avgörande. Sistnämnda granskning inriktades fram- för allt på att efterse, i vad mån tillväxten under kristiden av förvaltnings— organen stode i rätt förhållande till arbetsuppgifternas ökning. Då med un- dersökningen avsågs att få fram förslag, som kunde omedelbart eller från och med den 1 juli 1923 bringas till genomförande, begränsades undersök- ningen väsentligen till den icke-ordinarie personalen vid de centrala ämbets- verken.

För att en systematisk undersökning av spörsmålet om förvaltningsuppgif— ternas begränsning skulle komma till stånd anbefallde Kungl. Maj:t i januari 1923 samtliga ämbetsverk att avgiva förslag angående de begränsningar av ej nödvändiga eller alltför kostsamma arbetsuppgifter, som kunde genomfö- ras beträffande det till vederbörande verk hörande verksamhetsområdet, även— som angående den minskning av personal, som vid avlyftande av dylika ar- betsuppgifter eller eljest kunde genomföras. Sedan de från ämbetsverken till följd därav inkomna yttrandena och förslagen underkastats en förbere- dande granskning genom särskild sakkunnig, anförtroddes det vidare besr

• Sida 77
•  Original

ringsarbetet åt den av Kungl. Maj:t den 1 september 1923 tillsatta statens be- sparingskommitté, med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder för vinnande av besparingar i statsförvaltningen. Beträf- fande direktiven för utredningen angav chefen för finansdepartementet, att möjligheterna till besparing hänförde sig dels till begränsning av statens för- valtningsuppgifter, dels till ändringar i organisation och arbetsmetoder samt bättre utnyttjande av tjänstemännens arbetskraft och arbetstid. Kommitténs uppdrag borde avse en granskning ur kostnadssynpunkt av såväl den cen- trala som den lokala förvaltningen på alla områden av statens verksamhet med undantag av försvarsväsendet.

Denna kommitté avgav förslag angående bland annat utrikesförvaltningens organisation, statens kommersiella informationsverksamhet, förenklad be- handling av Vissa besvärs- och anmärkningsmål i avlönings- m. fl. frågor, vissa inskränkningar i den officiella statistiken, socialförsäkringens organisa- tion, kommerskollegium med underlydande myndigheter samt patent- och registreringsverket.

Sedan besparingskommittén upphört med sin verksamhet i juni 1925, upp- drogs åt en sakkunnig att inom finansdepartementet biträda med fortsatt ut- redning angående åtgärder för vinnande av förenklingar och besparingar i statsförvaltningen. Utredningen inriktades i första hand på statsdepartemen- ten. Förslag om personalindragningar och besparingar i avseende å departe- menten framlades ock på grundval av den sakkunniges utredning till 1926 års riksdag.

I juli 1926 togs besparingsspörsmålet äter upp inför Kungl. Maj:t. I ytt- rande till statsrådsprotokollet i ärendet angavs därvid, att det fortsatta bespa— ringsarbetet borde inriktas å de centrala ämbetsverken för att sedermera full- följas ned genom förvaltningen. Försök borde göras att, såsom skett beträf- fande statsdepartementen, över hela linjen nedbringa kostnaderna för admi- nistrationen till vad som kunde anses oundgängligen erforderligt. I den mån så utan äventyrande av arbetets effektivitet läte sig göra, borde tjänster in- dragas samt dyrare arbetskraft utbytas mot billigare sådan, som för respek- tiVC arbetsuppgifters behöriga skötsel kunde vara tillfyllest. Samtidigt borde praktiska uppslag till arbetets förenkling tillvaratagas. I enlighet med depar- tementschefens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilda sakkunniga _ 1926 års besparingssakkunniga —— att inom finansdepartementet biträda vid utredningen i fråga. Besparingssakkunniga avgåvo efter hand förslag rörande organisationen av generaltullstyrelsen, riksräkenskapsverket, statskontoret, medicinalstyrelsen, statens provningsanstalt, statistiska centralbyrån, kam- markollegiet och kommerskollegium.

Enär 1926 års besparingssakkunniga icke kommit att sysselsätta sig med annat än de centrala verkens organisation, varå de i första hand skulle in- rikta sina undersökningar, beslöt Kungl. Maj:t i september 1927 tillsättandet inom finansdepartementet av en nämnd, 1927 års besparingsnämnd, med upp- drag att verkställa undersökningar och avgiva förslag i syfte att inom dåva- rande ram för statens verksamhet åstadkomma besparingar och kostnads-

• Sida 78
•  Original

minskningar, därvid nämnden dock i allmänhet icke skulle hava att befatta sig med de centrala ämbetsverkens organisation, personalutrustning och ar- betsmetoder. Denna nämnd verkställde undersökningar bland annat rörande mynt- och justeringsverkets organisation och verksamhet, hospitalens ekono— mi samt telegrafverkets och statens järnvägars verkstadsrörelse. Därjämte hänsköts till nämnden ett antal remisser i byggnadsl'rågor särskilt rörande ombyggnad av kasernetablissement till sinnessjukhus. Utredningarna i sist- nämnda avseende kommo på grund av arbetets omfattning att utgöra bespa- ringsnämndens huvuduppgift.

I statsråd den 31 december 1928 fann Kungl. Maj:t, efter hemställan av chefen för finansdepartementet, gott dels besluta, att 1926 års besparingssak- kunnigas och 1927 års besparingsnämnds verksamhet skulle upphöra senast med utgången av februari månad 1929, dels ock bemyndiga chefen för fi- nansdepartementet att tillkalla fem ekonomisakkunniga att under ledning av nämnde departementschef verkställa undersökningar och avgiva förslag i hu- vudsakligt syfte att åstadkomma ökad ekonomisering inom olika grenar av statsförvaltningen. Arbetet fördelades mellan de sakkunniga så, att åt en av dem uppdrogs att fullfölja den dittills av 1926 års besparingssakkunniga om- händerhavda uppgiften att pröva vissa centrala verks och myndigheters orga- nisation och arbetssätt, åt en annan av de sakkunniga att omhändertaga frå- gan om åtgärder för vinnande av större planmässighet och ekonomisering i statens upphandlingsväsen jämte andra i samband därmed stående spörsmål, åt en tredje att verkställa granskning i avseende å vissa grenar av statens af- färsdrivande verk liksom ock av annan statens fabriks- och verkstadsrörelse samt slutligen åt två sakkunniga att upptaga spörsmålet om det mest ånda- målsenliga ordnandet av till sjöförsvaret hörande myndigheters ekonomiska förvaltning samt åvägabringande i övrigt inom marinen av största möjliga ekonomisering. Nämnda sakkunniga avgåvo utlåtande och förslag rörande bland annat statens vattenfallsverks och lotsstyrelsens organisation, angående vissa åtgärder för vinnande av ekonomisering och planmässighet vid statens upph-andlingsväsen samt rörande organisationen och arbetsförhållandena inom örlogsvarven.

Under hösten 1930 skedde ånyo en omläggning av det statliga besparings- arbetet. Då tillsattes nämligen — sedan de olika ekonomisakkunniga slutfört eller erhållit entledigande från sina uppdrag _ genom beslut av Kungl. Maj:t en kommitté, benämnd statens organisationsnämnd, med uppgift att efter verk- ställda utredningar inkomma med de organisationsförslag och övriga framställ- ningar, vilka kunde lända till minskningar i statens utgifter för olika ändamål eller eljest funnes påkallade. Enligt de riktlinjer, som i statsrådsprotokoll den 21 november 1930 angåvos av chefen för finansdepartementet, borde de nya be- sparingssträvandena icke begränsas till vissa avsnitt av statsförvaltningen utan utmynna i en successiv men allmän översyn av olika utgiftstitlar. Gransknings— arbetet borde närmast taga sikte på förefintliga arbetsuppgifter och dessas fördelning mellan olika myndigheter. Undersökas borde även huruvida icke vissa statsförvaltningens uppgifter kunde minskas eller helt eftergivas samt

• Sida 79
•  Original

huruvida icke förenklingar stode att vinna i arbetssättet. Uppmärksamhet borde jämväl ägnas åt statens bidrag till skilda, ej direkt statliga uppgifter. Organisationsnämnden framlade under åren 1931—1935 en rad av utred- ningar och förslag inom skilda områden. Bland dessa förslag må nämnas: åstadkommande av enhetliga taxor för länst1afik med vanlig personautomo- bil, avskaffande av de obligatoriska årliga vägsynerna, överfly ttande på spar- bankerna av hela kostnaden för tillsynen över deras verksamhet, borttagande av tjänstebre'v51ätt fö1 vissa icke statliga institutioner, förberedande gransk- ning beträffande budgetåret 1932/33 av statens utgifter för olika icke direkt statliga eller kommunala ändamål, ommganisation av skolöverstyrelsens sta- tistiska avdelning, uppgörande av plan för statens by ggnadsvelksamhet under en tioårsperiod, undersökning av de statliga sinnessjukhusens ekonomiska för- valtning, förslag angående arbetsuppgifterna för och organisationen av rikets landkarteverk, förslag rörande lotsverkets personalfråga och därmed samman- hängande förhållanden m. m. — Det av organisationsnämnden påbörjade ar- betet rörande lotsverkets organisation fullföljdes av 1935 års lotsverkssakkun- niga.

För ett uppdrag av mera speciell natur, nämligen att, såsom förberedelse till 1933 års statsverksproposition, verkställa undersökning rörande förefint- liga möjligheter till besparingar och minskningar i statens utgifter tillsatte Kungl. Maj:t i april 1932 en särskild granskningsnämnd . Denna nämnd fram- lade förslag till omfattande besparingar, vilka förslag i huvudsak av Kungl. Maj:t framfördes till 1933 års riksdag.

Under tiden 1935—1939 arbetade ej några särskilda kommittéer eller sak- kunniga för det allmänna statliga besparingsarbetet.

Den under år 1939 inträdda världskrisen föranledde till återupptagandet av besparingsarbetet inom statsförvaltningen. Sålunda verkställde en av chefen för finansdepartementet särskilt tillkallad utredningsman översyn i bespa— ringssyfte av statsutgifterna för budgetåret 1939/40. Besparingsarbetet full- följdes beträffande utgifterna för budgetåret 1940/41 genom en inom de olika departementen företagen skärpt granskning av myndigheternas anslagsäskan- den.

Vidare hava igångsatts vissa specialundersökningar i besparings- och ra— tionaliseringssyfte genom särskilda organ. Bland dessa må nämnas folksko- lans besparingssakkunniga (av år 1939), 1940 års civila byggnadsutredning, 1940 års militära byggnadsutredning samt 1940 års arkivsakkunniga. Vidare bör omnämnas, att beträffande länsstyrelserna uppdragits åt en sakkunnig person att i rationaliseringssyfte undersöka arbetsförhållandena vid nämnda myndigheter.

Genom beslut den 21 juni 1940 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för fi- nansdepartementet att tillkalla sakkunniga med uppgift att inom finansde- partementet handlägga frågor rörande besparingsarhetet inom statsförvalt- ningen. De därvid godkända riktlinjerna för besparingsarbetet togo i första rummet sikte på möjligheten av en inskränkning av den statliga förvaltnings- verksamheten. Därvid borde dels övervägas en nedskärning av förvaltnings-

• Sida 80
•  Original

arbetet genom nedläggande av arbetsuppgifter som icke vore oundgängliga, dels _ beträffande övriga förvaltningsuppgifter — eftersträvas förenkling och effektivisering i handläggningen. Efter anmodan under hand verkställde ve- derbörande myndigheter sedermera utredningar efter de riktlinjer som ovan angivits. Den 22 november 1940 godkände Kungl. Maj:t ändrade grunder för besparingsarbetets fortsatta bedrivande. Därvid bemyndigades chefen för fi- nansdepartementet att i stället för nämnda sakkunniga, vilka icke tillkallats, tillsätta en särskild besparingsberedning. Uppgifterna för besparingsarbetet utvidgades till att omfatta dels kommunikationsverken och övriga verk med större lokalförvaltning, dels den statliga bidrags- och understödsverksamhe- ten. På beredningen skulle ankomma den direkta prövningen av föreliggande frågor angående bidrags- och understödsverksamheten samt därjämte att taga initiativ till de olika specialutredningar, till vilka den funne anledning, att i samråd med vederbörande departement meddela direktiv för dessa utred- ningar, att granska de resultat, till vilka de ledde, samt att framlägga förslag till de besparingsåtgärder som med stöd av specialutredningarna eller eljest funnes påkallade. Vid planläggningen och genomförandet av sitt arbete skulle beredningen äga att förutsättningslöst och från grunden pröva möjligheten av besparingar i den civila statsverksamheten.

Beträffande besparingsberedningens organisation och arbetsresultat hänvi- sas till propositionen 1941: 261 samt till 1942 års riksdagsberättelse (sid. 102 och följ).

• Sida 81
•  Original

lnnehållsförteckning.

Sid. Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet 3 Revisionsutredningens uppdrag ............................. '. ............ 5 Den sakliga revisionens nuvarande läge .................................. 12 Sakrevisionens arbetsfält och allmänna uppgifter .......................... 17 Allmän motivering för ett självständigt sakrevisionsorgan .................. 24 Vissa specialfragor rörande statens sakrevisions verksamhetsområde och upp- gifter .............................................................. 29 Statens sakrevisions förhållande till andra revisionsorgan .................. 34 Statens sakrevisions arbetssätt .......................................... 39 Statens sakrevisions organisation Styrelsen .......................................................... 43 Kanslipersonalen .................................................... 45 Personalbehov och kostnadsberäkningar .................................. 48 Bilagor. Bil. A. Det statliga revisionsväsendet i Sverige .......................... 55 Bil. B. Statens krisrevision ............................................ 71 Bil. C. Besparingsarbetet inom statsförvaltningen ........................ 76

• Sida 82
•  Original

• Sida 83
•  Original