SOU 1942:6

Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande

N 4-0 %

oå (— - Ul,

&( 4. IGT?!

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

UTREDNING

RÖRANDE _ I:. _ DEN .TEKNISKT-VETENSKAPLIGA-.; FORSKNINGENS ORDNANDE ' *

I

ALLMÄNNA UPPGIFTER ANGÅENDE DEN TEKNISKT-VETENSKAPLICA FORSKNINCSVEBKSAMHETENS NUVARANDE LÄCE M. M. .

ALLMÄNNA SYNPUNKTER RÖRANDE DEN TEKNISKT- VETENSKAPLIGA FORSKNINGEN

ERFORDERLIGA ÅTGÄRDER FÖR DEN TEKNISKT-VETENSKAPLIGA FORSKNINGENS FRÄMJANDE OCH STATENS MED- VERKAN DÄRVID

_ STOCKHOLM * * 1942

kande nied *förslng till stn för organism: ensure inom försvarsväsendet. Beckman. 733 *s. F . (Till . ,ndet höna. dels en bilaga innehållande personal- . ingar m. m., avsedd endast för tillnstebruk, den ock _et lieniIigt bihang i tre delar.) —

inelsgr mn begränsning av vinstutdelning från aktie— Mareus. 22 s. Fi.

arla rörande bostadsförsörjningen. Av A. Jo- Beckmsn. 77 s. 8.

y _g're sjukhusilikarnas avlönings-, arbets- och bo- störhållanden. Beckman. 106 s. S. .

éine-t de

'. &. pms-mumsa 6 %?wnlgande med förslag till lag med särskilda bestäm- *

sr ementet. Enligt kungörelsen den 8 febr. 1922 sng. statens odentliga utredningen-yttre anordning (m- 99.4

'i

'. gg ere'dningsrna i omslag med enhetlig färg för vurje departement. '$ ' ,

_rörs'lag till utyidgad vanlilivdslags ning. Marcusr'öå s". Joa . . (Inredning rörande den tekniskt-vetenskapliga furst; ningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter angående den-"å tekniskt-vetenskapliga. forskningsverksamhetens nu rande läge m. m. —- Allmänna synpunkter rörande de . tekniskt-vetenskapliga forskningen. -— Eriorderliga Mg gui—der för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därvid. maggan—öm: 195 5. H. . X. . Utredning rörande den tekniskt—vetenskapliga. forska? ningensordnende. 2. Förslag till åtgärder för främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen på. bys nndsomrlldet. Engström. 76 s.

oui särskild tryckort e] angivas, är tryokorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok-v'. 1' det departement. under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. =eck1esiastlkdepartementet; Jo.—=.jord-

STATENS OFFENTLICA UTREDNINCAR1942:6 HANDELSDEPARTEMENTET

UTREDNING RÖRANDE

DEN TEKNISKT—VETENSKAPLIGA FORSKNINGENS ORDNANDE

I

ALLMÄNNA UPPGIFTER ANGÅENDE DEN TEKNISKT-VETENSKAPLICA FORSKNINCSVERKSAMHETENS NUVARANDE LÄCE M. M.

ALLMÄNNA SYNPUNKTER RÖRANDE DEN TEKNISKT— VETENSKAPLICA FORSKNINCEN

ERFORDERLJCA_ÅTCÄRDER.FÖR DEN TEKNISKTNETENSKAPLHLXFORSKNINCENS FRÄMJANDE OCIISTATENS MED- VERKAN DÄRVID

STOCKHOLM 1942

IVAR ILEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG

62057

., fr f_in' m . ml "

., ",ILL ..?, iw *".U M ' I'—_'I—L " ' i.uk'I-i I ' "|A-| _ a_n ' .” |. '

Inn

n?n.

."» x', "1 »" =;

_.-,, T --

”"HD-""'. lll *

m n ' " ' V ' 1 nu ”***-* " ” ' » lr" : - MW! 't IJ :* :* I+ ,. H liv, " .fi 1,13"?! hyn/"'t?

; [I |

'.:1, ," .. V'; ”» ,,??? WH ”"

. ' . _ ': .. " ' — full./: ._r v. år ) LPM" 3'5 , . |. 'I .

-;quw.',..(u

. J

Till

Herr Statsrådet och Chefen. för Kungl. _Handelsdepartcmentel.

Genom beslut den 31 augusti 1940 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst 7 utredningsmän för att utreda frå— gan om den tekniskt—vetenskapliga forskningens ordnande. Departements— chefen tillkallade därefter som utredningsmän f. d. generaldirektören C. G. 0. Malm, kommerserådet P. A. H. Carlborg, professorn, rektorn vid tekniska högskolan i Stockholm H. Kreiiger, fil. doktorn, ledamoten av riksdagens första kammare H. Nordenson, professorn T. Svedberg, civilingenjören, nu- varande professorn och verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakade— mien E. Velander samt direktören S. Axelsson Westerberg, varjämte åt Malm uppdrogs att vara ordförande.

Den 25 september 1940 förordnades förste byråingenjören i kommunika- tionsdepartementet E. V. Sundström att vara utredningens sekreterare och den 1 augusti 1941 förste amanuensen i kommunikationsdepartementet Sigurd Lang att vara biträdande sekreterare.

Utredningen, som antagit namnet utredningen rörande den tekniskt-veten- skapliga forskningens ordnande, får härmed avgiva ett betänkande nr I, inne— hållande allmänna uppgifter angående den tekniskt-vetenskapliga forskning— ens nuvarande läge m. m., allmänna synpunkter rörande den tekniskt—veten— skapliga forskningen samt förslag till erforderliga åtgärder för den tekniskt- vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därvid.

I senare betänkanden komma att framläggas förslag till åtgärder på vissa specialområden. '

Stockholm den 23 februari 1942.

G. MALM HARALD CARLBORG H. KREUGER HARALD NORDENSON THE SVEDBERG EDY VELANDER STEN WESTERBERG

/

/ E rnst Sundström

..u. 'N'-.. r m. m» AI.-'t,

:, Jr.-, fel'n'gh' l

, . -| * l ., ”| ".J'. ||,» . .Hrå gyn» 'v'

(' .[i fr,”- ,_ ' '.Hhal in. '>' '.'”J'_' x'

IV”: 'i' || . . ' '. '. , ' ”' v 451.143; V.!» '.W» .".-.;.)(d._.. 4 ."'*' 3.1 ., .. (.5_.'v'..."ia'_l j ul . "t'-fi'félaml Efit—: wil "*"?" #. i;».3.i|..—1'.."_.' när:. "dit"—J vé- ' -' ! Jr"; lu»l'*—'-"f1—*'-'”1'fi'-f"i ' " . * __. , : . ..,. ...-..

.

.. . w - 'In—. '] ".l'U—llf' - , ,f rf

ca.—'w. i

' -: . i | Ill., :thl ' *- *ullu- ' r

nu | lll'll I

A. Allmänna uppgifter angående den tekniskt—vetenskapliga forskningsverksam-

hetens nuvarande läge m.m.

1 . Inledning.

Utredningsuppdraget.

Utredningens direktiv utgöras av ett yttrande till statsrådsprotokollet den 31 augusti 1940 av chefen för handelsdepartementet.

I yttrandet anföres bland annat följande:

Den tekniskt-vetenskapliga forskningen torde framdeles lika litet som hittills kunna undvara statens stöd. Anledning torde tvärtom finnas att förmoda, att ytterligare medverkan från statens sida kommer att i fortsättningen erfordras. Genom utredningen bör klarläggas, i vilken omfattning och på vilket sätt en sådan medverkan bör lämnas. Vid tidigare överväganden av riktlinjerna för en intensifierad forskningsverksamhet torde närmast hava avsetts, att arbetet borde bedrivas dels vid specialinstitut för de olika industriella branscherna, dels ock vid ett centralinstitut, vars forskningsresultat kunde nyttiggöras för tek- niska och industriella ändamål överhuvud och där ökade allmänna förutsätt— ningar för tekniska framsteg och förbättringar kunde skapas. :Statens ekono- miska medverkan skulle därvid närmast komma till uttryck beträffande central- institutet. Frågan om en lösning efter dessa linjer bör nu vidare utredas. Ut- redning bör verkställas angående de uppgifter, som skulle ankomma på ett dylikt centralinstitut samt angående institutets organisation och finansiering. Central— institutets och specialinstitutens inbördes ställning bör klarläggas. Redan före- fintliga möjligheter till tekniskt-vetenskaplig forskning måste jämväl uppmärk— sammas. Centralinstitutets förhållande till befintliga statliga institutioner med besläktade uppgifter måste härvid tagas under omprövning. Särskilt torde verk- samheten vid de tekniska högskolorna böra ägnas uppmärksamhet i detta sam- manhang. Det är således av Vikt, att det forskningsarbete, varom nu är fråga. på lämpligt sätt samordnas med forskningsverksamheten vid högskolorna. Forsk- ningsintresserade lärarkrafter vid högskolorna böra beredas tillfälle till fortsatt och utvidgad tekniskt-vetenskaplig forskning vid sidan av undervisningstjän- sten, samtidigt som det bör ses till, att jämväl forskningarna utanför högskolorna komma undervisningen därstädes till godo. Lämpliga anordningar för att trygga tillvaratagandet och nyttiggörandet av vunna forskningsresultat på det ur olika synpunkter mest ändamålsenliga sättet böra övervägas. Ett viktigt spörsmål är också frågan om förläggningsplatsen för ett sådant centralt tekniskt-veten—

skapligt forskningsinstitut som det här antydda. Vid prövningen av detta spörs- mål bör hänsyn bland annat tagas till såväl fördelarna av att genom institutets förläggning samarbete med övriga institutioner och organisationer med liknande uppgifter underlättas som även möjligheterna för institutets framtida. utveck- ling. Slutligen synes vid den nu förordade utredningen beaktande böra ägnas frågan om åtgärder för mobilisering och bevarande i den tekniskt-vetenskapliga forskningens tjänst av de forskarbegåvningar, som finnas inom landet. Till vin- nande av detta syfte erfordras måhända, att tryggare framtidsutsikter och bättre ekonomiska möjligheter än de, vilka för närvarande i allmänhet stå till buds på detta område, skapas.

I direktiven framhålles vidare, att redan det skisserade programmet giver möjlighet till utvidgningar och variationer, men att också helt andra vägar måhända kunna öppna sig och att det på grund härav torde få ankomma på utredningen att undersöka de möjligheter, som härutinnan kunna förefinnas.

Utredningen har Vidare anbefallts att hålla kontakt och samråda med den av Kungl. Maj:t beslutade utredningen rörande den högre tekniska under— visningens anordning, vilken antagit namnet 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen.

Den 13 oktober 1941 överlämnade vidare Kungl. lNIajzt till utredningen, att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget, en kopia av skrivelse och promemoria från besparingsberedningen, vari i fråga om den tekniska forskningen framhålles att

den tekniska forskningen är en uppgift, som torde nära angå även de mate- matisk-naturvetenskapliga sektionerna vid universiteten. De skilda institutio- nerna inom dessa sektioner äga i många fall nya, rymliga och för vidgade upp- gifter fullt lämpade byggnader och utrustningar. Från industriens sida lärer vid upprepade tillfällen ha framhållits, att industrien behöver universitetsutbil— dade vetenskapsmän lika väl som ingenjörer. Den fria forskningen vid univer— siteten säges ge en helt annan syn på problemen än skolningen vid de tekniska läroanstalterna. Inom vissa länder har samarbetet mellan universiteten och industrien givit rika resultat. I den mån en ömsesidig förståelse för de gemen- samma målen kunde skapas, skulle även i Sverige motsvarande resultat vinnas genom ett dylikt samarbete mellan universiteten och industrien. För detta ända- mål skulle visserligen erfordras någon komplettering av personalen och en suc- cessiv komplettering av utrustningen. Därmed skulle emellertid universitets- institutionerna sättas i stånd att möta de vidgade krav som kunde och borde ställas på dem. De skulle bli rationellt utnyttjade och på ett föga kostbart sätt satta i tillfälle att upptaga ett fruktbärande samarbete med teknici inom lan- dets industri och bergsbruk. Ett kostbart utbyggande av de tekniska högsko- lorna med en rad vetenskapliga forskningsinstitut bleve då icke av behovet på— kallat. -

Utredningsarbetets bedrivande.

I fråga om utredningsarbetets bedrivande innehålla direktiven bland annat, att om det skulle visa sig lämpligt, att vissa frågor löstes, innan ställning hun- nit tagas till utredningsspörsmålet i hela dess vidd, hinder icke mötte att

förslag till sådan detaljlösning framlades utan samband med utredningsresul- tatet i övrigt.

Efter förberedande studier av den tekniskt-vetenskapliga forskningens nu- varande läge samt överläggningar med vissa industrimän, vetenskapsmän och tekniker avgav utredningen den 28 februari 1941 efter remiss utlåtande angående ett av ingenjörsvetenskapsakademien framlagt förslag i fråga om inrättande av en försöksstation för bränsleteknisk forskning. Kungl. Maj:t har därefter i proposition nr 169/41 framlagt förslag om inrättande av en dylik försöksstation i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag i ämnet och denna proposition har av riksdagen bifallits (riksdagens skrivelse nr 231 / 41).

I vissa andra frågor har utredningen likaså ansett sig böra tillstyrka eller lämna förslag till åtgärder innan något sammanfattande betänkande hunnit avgivas. Sålunda har utredningen den 20 mars 1941 tillstyrkt inrättande av ett laboratorium för provning av motorfordon, den 26 juni 1941 under vissa förutsättningar tillstyrkt anslag till standardisering på byggnadsom— rådet och den 21 november 1941 tillstyrkt antagande av en av Skånska cementaktiebolaget med flera intressenter inom cementindustrien erbjuden donation till ett institut för forskning angående cement och betong.

Slutligen har det beträffande ett par andra frågor, med hänsyn till deras stora Vikt och brådskande natur, befunnits lämpligt att verkställa särskilda utredningar och framlägga detaljförslag, innan uppdraget i dess helhet slut— förts. Särskilt gäller detta utbildningen av forskare. Under utredningens gång har det i många fall visat sig, att stor brist på kvalificerade forskare före- ligger. Då det av denna orsak är angeläget att i första hand forcera forskar- utbildningen, har utredningen den 24 september 1941 gemensamt med 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen till Kungl. Maj:t av- givit en skrivelse med förslag till inrättande av teknisk licentiatexamen även- som statsstipendier för fortsatta studier vid de tekniska. högskolorna efter avgångsexamen samt till anvisande av särskilda anslag till de tekniska hög- skolornas forskning.

Utredningens arbete har i övrigt bedrivits utom genom överläggningar inom utredningen även genom ett flertal sammanträden med representanter för såväl högskolor och forskningsinstitut som industrisammanslutningar och industriföretag. Utredningen har företagit studieresor och studiebesök vid ett stort antal anstalter för undervisning och forskning samt vid ett flertal fabri— ker och fabrikslaboratorier inom Sverige. Representanter för utredningen ha vidare jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande gjort studieresor till Tyskland, Schweiz och Finland. Vidare må meddelas, att fyra av utredningens ledamö— ter år 1938 deltogo i en studieresa till England anordnad av Sveriges indu- striförbund i samband med en av förbundet genom särskild kommitté bedri—

ven utredning angående tekniskt-vetenskaplig forskning. Även iakttagel- serna under denna studieresa ha här kunnat tillgodogöras.

Speciella områden ha behandlats genom särskilda av utredningen tillsatta subkommittéer, till vilka adjungerats vissa utom utredningen stående fackmän.

Enligt den av utredningen följda arbetsplanen lämnas i detta betänkande en översiktlig redogörelse för den tekniska forskningens nuvarande läge samt vissa allmänna uttalanden och förslag till åtgärder för främjande av den tek- niska forskningen i allmänhet genom inrättande av ett statens tekniska forsk- ningsråd och ett allmänt anslag för tekniskt-vetenskaplig forskning.

För vissa specialområden har utredningen därjämte utarbetat förslag, som i det följande komma att framläggas.

Grundläggande begrepp.

lVIed tekniskt-vetenskaplig forskning plågar man i snävare bemärkelse för- stå den vetenskapliga utforskningen av de problem, som uppkomma i tek- niken. I vidare mening brukar man därmed avse all sådan vetenskaplig forskning, som syftar till att utnyttja naturkrafterna och tillgodogöra natur- tillgångarna. Varje landvinning på detta område kräver emellertid en för— djupad kännedom om naturlagarna. Även den rent vetenskapliga forskningen på exempelvis fysikens och kemiens område blir sålunda av grundläggande betydelse för den tekniskt—vetenskapliga forskningen och gränsen för denna får därför ej dragas för snävt.

Till den tekniskt-vetenskapliga forskningen räknas därför i det följande såväl utforskningen av naturkrafterna och undersökningen av möjligheterna för naturtillgångarnas tillgodogörande som ock övrig systematisk teknisk un- dersökningsverksamhet, som avs er utveckling och nyskapande.

Ur praktisk synpunkt har utredningen ansett sig böra begränsa sin befatt- ning med den tekniskt-vetenskapliga forskningen till att avse den grundläg— gade forskningen och av tillämpningsforskningen endast sådan, som gäller industriella, byggnadstekniska och kommunikationstekniska tillämpningar. Teknisk tillämpningsforskning i fråga om skogs— och jordbruk med binä— ringar kommer därför ur utredningens synpunkt att tillhöra gränsområdena. Detta synes vara desto mera berättigat, som under senare år ett flertal stat- liga utredningar redan sysslat med hithörande problem.

Andra gränsområden äro provning och standardisering, beträffande vilka utredningen å sid. 108—110 framlagt vissa synpunkter. En särställning in— tager i viss mån även uppfinnarnerksamheten, som ofta mera litar till iakt- tagelseförmåga och idérikedom än till systematiskt forskningsarbete.

Den tekniskt—vetenskapliga forskningen kan ur skilda synpunkter indelas på många olika sätt. Vilka grunder man än väljer, måste dock en indelning

alltid bli schematisk och i viss mån godtycklig, eftersom forskningsområdet är så oerhört mångskiftande. De olika områdena korsa varandra och gå över i varandra utan klara gränser, och att söka framkonstruera och strikt uppe- hålla gränser, där det finns mera sammanhang än åtskillnad, torde medföra större olägenheter än fördelar. Med dessa reservationer återges i det följande vissa begreppsbestämningar.

Sådan forskning, i fråga om vilken forskaren själv utväljer sina problem, benämnes fri eller spontan forskning och sådan forskning, som en forskare enligt uppdrag eller överenskommelse utför på initiativ utifrån benämnes styrd eller dirigerad forskning. '

Ur andra synpunkter kan man skilja mellan å ena sidan sådan vetenskap- ligt betonad forskning, som avser att klarlägga de allmänna sammanhangen, vidga vår kännedom om naturlagarna eller undersöka de kemiska och fysiska egenskaperna hos olika material och å arutra sidan sådana undersökningar, som gå ut på att åstadkomma förbättrade eller nya produktionsmetoder, nya tillverkningar eller andra tillämpningar. Det förstnämnda slaget av forskning benämnes grundläggande forskning och det sistnämnda tillämpningsforsk— ning. För korthetens skull kunna även benämningarna grundforskning och målforskning användas.

Forskningen kan Vidare alltefter graden av det allmännas insats indelas i statlig, statsunderstödd och enskild forskning.

Med hänsyn till själva forskningsarbetenas karaktär kan man skilja mel— lan teoretiska utredningar, laboratorieforskning och försök i halvstor eller halvindustriell skala. Innebörden i de två första begreppen framgår av nam- nen. Med försök i halvstor eller halvindustriell skala menas sådan prov- fabrikation, varmed en genom laboratoriearbete funnen process närmare ut- provas med en apparatur motsvarande den för industriell drift avsedda men i förminskad skala.

För utförande av gemensam forskning sammansluta sig ofta intressenter till forslmingsgrupper. En sådan grupp kan bestå av producenter eller kon- sumenter eller av kombinationer mellan dessa eller mellan en eller båda av de nämnda intressegrupperna och staten. Gruppen kan vara en juridisk person i form av en stiftelse eller ett bolag, men kan även utgöras av en industriell branschförening eller en statlig eller halvstatlig kommitté.

Beteckningen forskningsinstitution har av utredningen använts som all- mänt begrepp för forskningsinrättning. Med forskningsinstitut menas en sådan anstalt för forskning, som är administrativt mer eller mindre fristå— ende från undervisningsanstalt, medan däremot universitets— och högskole- institutioner äro integrerande delar av ett universitet eller en högskola och sortera under vederbörande undervisningsanstalt. En särskild typ av forsk— ningsinrättning utgör försöksstationen, som huvudsakligen är avsedd för

försök i halvstor skala och därigenom får mera industribetonad karaktär än en vanlig.forskningsinstitution.

Forskningsinstitutionernas verksamhetsområden kunna vara avgränsade enligt olika principer. Genom en vertikal indelning av forskningsfältet erhål- las institutioner, som hänföra sig till en Viss vetenskapsgren och arbeta med dennas metodik. DIed horisontalt arbetande forskningsinstitutioner avges där— emot sådana, som överspänna flera vetenskapsgrenar och med dessas sam— lade resurser angripa något visst problemkomplex. lWellanformer förekomma givetvis och en forskningsinstitution kan också vara organiserad mera hetero— gent enligt intressebetonade indelningsgrunder och exempelvis ha till upp— gift att bearbeta något visst industriföretags eller någon industrigrupps ofta mycket olikartade problem.

2. Översikt över den tekniskt-vetenskapliga forsk- ningens nuvarande läge i Sverige.

I Sverige har sedan lång tid i viss omfattning bedrivits tekniskt-veten- skaplig forskning såväl vid universitet och högskolor som vid industriernas laboratorier. Sedan ingenjörsvetenskapsakademien bildades år 1919 har vi— dare under dess hägn bedrivits ganska omfattande forskningsverksamhet, sär- skilt beträffande tillgodogörandet av vissa betydelsefulla råvarukällor, så- som våra skogar och torvmossar.

Den grundläggande tekniskt-vetenskapliga forskningen har framför allt ett naturligt hemvist vid de tekniska högskolorna, ehuru den vid dessa an— stalter på grund av medelsbrist varit av mindre omfattning än önskvärt. Av grundläggande art är även till stor del den av ingenjörsvetenskapsakademien stödda forskningsverksamheten, som utföres av forskare såväl vid de tek— niska högskolorna och andra statliga inrättningar som vid vissa under akade— miens hägn arbetande forskningsinstitut och vid industriföretag.

Tillämpningsforskningen har huvudsakligen varit industriens egen sak och, särskilt i fråga om smärre forskningsuppgifter sammanhängande med fabriks- driften, utförts av varje enskilt företag för sig med anställd personal och i egna verk och laboratorier. Ej sällan anlita industriföretagen dock någon lämplig utomstående forskare för bearbetning av speciella problem. Vid hög- skolor, universitet och andra vetenskapliga inrättningar utföres sålunda i ej obetydlig omfattning tillämpningsforskning på uppdrag av industrien.

Inom vissa industrigrenar äger samarbete rum för bedrivande av gemen- sam forskning beträffande sådana problem, som äro av betydelse för hela industrigrenen eller för en större del av företagen inom densamma. Det vill också synas, som om tendensen alltmera ginge i sådan riktning, att företagen

branschvis söka ordna någon form av permanent samarbete för forskning, t. ex. genom att bilda en forskningsgrupp.

Vissa industrigrenar synas dock sakna intresse för samgående i fråga om forskning stundom beroende på utpräglad konkurrensinställning. I andra fall torde det av andra skäl möta stora svårigheter att organisera lämpliga forskningsgrupper.

När det gäller för landet nya tekniska områden har systematisk forsknings- verksamhet, sådan som de stora industrikoncernerna i vissa andra länder be— driva den, endast i mycket ringa omfattning kommit till utförande inom vår industri. Vad som i fråga om nya tillverkningsområden utforskas och utar- betas i vårt land har i regel anknutits till någon speciell uppfinning.

Ingenjörsvetenskapsakademien har dock i fråga om forskning inom nya om- råden gjort en betydelsefull insats genom att i vissa fall taga initiativ och organisera forskning med bidrag både från staten och industrien.

I en del fall, där det varit ett tillräckligt betydande statsintresse, att forsk- ning kommit till stånd, men denna icke lämpligen kunnat ordnas på annat sätt, hava särskilda statliga forskningsinstitut skapats, såsom statens väg- institut och flygtekniska försöksanstalten.

En sammanställning av statsanslagen till vissa tekniska ändamål återfin— nes i bilaga 1 sid. 149. Vissa delar av de nämnda anslagen gå till forsknings— verksamhet, men uppgifter saknas för att kunna bedöma huru stora delar av de beviljade beloppen, som disponeras för forskning och för andra tek— niska ändamål. Utom från de i bilaga 1 angivna anslagen ha statsmedel till den tekniskt—vetenskapliga forskningen utgått från anslagen till högre tek- niska och vetenskapliga undervisningsanstalter samt från de statliga ämbets— verkens anslag och driftmedel.

Bilaga 2 sid. 151 visar resurserna i fråga om personal och lokaler vid ett antal av de viktigare statliga tekniskt-vetenskapliga laboratorierna. Uppgif— terna äro huvudsakligen hämtade ur en av ingenjörsvetenskapsakademien år 1939 verkställd inventering.

I det följande kommer den tekniskt-vetenskapliga forskningens nuvarande läge att översiktligt behandlas organisation för organisation.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).

I samband med de av världskriget 1914—1919 förorsakade svårigheterna för vårt lands näringsliv aktualiserades behovet av intensifierad forsknings- verksamhet, framför allt i fråga om tillgodogörandet av landets råvarutill- gångar. År 1918 gjorde kommerskollegium framställning hos Kungl. Maj:t om inrättande av en ingenjörsvetenskapsakademi och i anslutning därtill ett ' bränsletekniskt forskningsinstitut.

Förslaget om ett bränsletekniskt forskningsinstitut fick vila., men den 11 mars 1919 framlade Kungl. Maj:t proposition med äskande av anslag till en ingenjörsvetenskapsakademi och den 12 juni samma år beviljade riksdagen ett förslagsanslag av 40 000 kronor till akademiens administrationskostnader. Kort tid efteråt, den 19 juli, fastställde Kungl. Maj:t stadgar och den 26 november höll akademien konstituerande sammanträde. Till säkerställande av akademiens praktiska verksamhet hade genom en insamling inom indu- strien hopbragts en akademiens fond, uppgående till 1 775 000 kronor.

Akademien består nu av 120—125 ledamöter, fördelade på 9 avdelningar. Dess ledning handhaves av ett presidium på 4- å 5 personer samt ett förvalt— ningsutskott, bestående av presidiet jämte ordförandena i de 9 avdelning- arna.

Av departementschefens yttrande i förenämnda proposition framgår, att akademiens uppgift skulle vara att samla och stödja de spridda krafter, som inom landet arbetade på den tekniskt-vetenskapliga forskningens fält. IVA skulle —— som även anfördes i det åberopade yttrandet — vara »den tekniskt— vetenskapliga forskningens centralorgan».

Av särskilt stor betydelse torde vara akademiens initiativ till och främ- jande av forskning inom sådana områden, som icke bearbetats vare sig av högskolorna eller industrien. Av akademien upptagna forskningsfält ha i flera fall sedermera, då industri kunnat baseras på forskningsresultaten eller då. behov av mera permanent organisation för forskningen visat sig nödig, över- flyttats från akademien till andra institutioner. Akademien har tjänstgjort som första vårdare, tills den påbörjade verksamheten vuxit sig så stark, att den kunnat leva sitt eget självständiga liv. I andra fall ha upptagna forsk— ningsuppgifter visat sig vara så föga givande att arbetet med dem avveck- lats, något som på grund av den rörliga organisationen av akademiens forsk— ning visat sig möjligt att genomföra utan större svårigheter.

Enligt stadgarna (sv. förf. saml. nr 966/1940) har IVA »att anordna systematiska undersökningar rörande tekniska problem, som avse de in— hemska naturtillgångarnas tillgodogörande och, om så befinnes lämpligt för sådana frågors studium, inrätta särskilda institut». För att lösa de många skiftande uppgifter, som akademien under sin verksamhet upptagit till behandling, har akademien också inrättat ett stort antal kommittéer och forskningsinstitut. Organisationen har därigenom blivit tämligen om— fattande, vilket framgår av organisationsschemat (bilaga 3 sid. 153).

IVA:s verksamhet har finansierats med dels statsanslag, dels medel från akademiens fonder, dels ock bidrag från Föreningen till främjande av tek— nisk-vetenskaplig forskning, en sammanslutning av 15 industrier, vilka ga- ranterat vissa anslag under åren 1937—1941. Statsbidragen ha. varit:

1) anslag till akademiens administrationskostnader (från början 40 000, under senare tid 60 000 kronor per år),

2) anslag till kraft— och bränsleforskning (under sista decenniet varie- rande mellan 60 000 och 120 000 kronor per år),

3) vissa mera tillfälliga anslag till särskilda forskningsuppgifter såsom byggnadstekniska, flygtekniska, skogsteknologiska m. fl. undersökningar.

Under budgetåren 1938/39—1940/41 ha under tionde huvudtiteln funnits disponibla anslag på respektive 500 000, 300 000 och 300 000 kronor till forsk- ning angående utnyttjande av inhemska råvarutillgångar m. m. Från dessa anslag ha betydande belopp anvisats till forskningsarbeten under akademiens hägn. Statsbidragen från och med budgetåret 1930 / 31 till akademiens verk- samhet och till under akademiens hägn bedriven forskning framgå av tabellen (bilaga 4 sid. 154).

Omslutningen av akademiens verksamhet har de tre sistförflutna åren ut- gjort respektive cirka 700 000, 700 000 och 800 000 kronor, inklusive stats— medel, avkastning av akademiens fondmedel, anslag från industrien samt bidrag till och ersättning för på uppdrag utförda arbeten men exklusive tek— niska museets omkostnader.

Den av akademien stödda forskningen utföres dels av enskilda forskare och gentemot akademien fristående inrättningar, dels av under akademien ställda eller till densamma anknutna organ.

Understöd till enskilda forskare ha under IVA:s verksamhetstid utdelats till ett sammanlagt belopp av cirka 1/3 miljon kronor (bilaga 5 sid. 155).

I samarbete med statliga verk, yrkesinspektionen, ångpanneföreningarna och svetsningsindustrien har akademien bildat en svetskmnmission, finansie— rad till huvudsaklig del av medlemmarna, vilken sedan 1931 utfört under- sökningar och på grundval härav utfärdat normerande bestämmelser för svetsning av olika konstruktionsdelar.

I samband härmed inrättade akademien tekniska röntgencentralen, som utför röntgenkontroll på svetsarbeten och utövar konsulterande verksamhet och forskningsverksamhet beträffande »icke-förstörande» materialkontroll. Forskningsarbeten ha exempelvis utförts på svetsförbindningars utmattnings- hållfasthet, plastisk formfö'rändring m. m. Röntgencentralen har är 1941 övertagits av för ändamålet bildat enskilt bolag.

I samarbete med statliga verk och industriella intressenter har akademien bildat en korrosionsnämnd, vilken sedan 1933 bearbetat frågor om rostskydd i luft, vatten och jord med hänsyn till klimatfaktorer, ytbehandlingsmetoder och målningstekniska moment. Dessa arbeten ha delvis finansierats med stats- anslag.

Bland andra initiativ må nämnas inrättandet år 1932 av en träprodukt hmmm—ion, som föranlett forskningsarbeten beträffande ved som bränsle, som industriell råvara och som konstruktionsmaterial, samt inrättandet av en teknisk beredskapskommitté för samarbete med militära kretsar i tek—

niska frågor, en verksamhet som sedermera överfördes till rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

I samarbete med statliga och kommunala myndigheter samt tvättinrätt— ningsindustrien har akademien bildat Föreningen rationell temtiltvätt, vilken genom av intressenterna bekostad forskningsverksamhet bedriver undersök- ningar för att finna så ekonomiska och så litet materialförstörande procedurer som möjligt för behandling av tvättgods.

På initiativ av IVA inrättades hösten 1941 forskningens beredskaps- organisation, om vilken närmare uppgifter lämnas å sid. 92—93.

I samarbete med andra intressenter, bland annat bränslekommissionen, industrikommissionen och de statliga torv— och skifferbolagen, deltager akade- mien i det arbete, som utföres av vissa samarbetsdelegationer, såsom kom- mittén för torv som fast bränsle, tekniska spn'tutredningen och samarbeta- delegationen för motorbränsleprovningar. Dessa kommittéer utföra ej forsk- ningsarbete i egen regi utan äro stödjande och samordnande organ för forsk- ningsverksamhet. Akademien har i flera fall påtagit sig att ordna forsknings- arbete i samförstånd med dessa organ. Akademien har vidare på föranstal- tande av samarbetsdelegationen för motorbränsleprovningar tillsatt ett ut- skott för provning av inhemska flytande bränslen, motorbränsleutskottet. Detta utskott driver egna arbeten vid de tekniska högskolorna och samarbe- tar med motorindustriens provnings— och forskningsverksamhet angående bränsleproblemen. Nyligen ha även ett smörjoljeutskott och ett pyrolysut- skott bildats.

Den med regelbundna statsanslag bedrivna forskningen på kraft- och brän- sleområdet har stått under ledning av akademiens bränsletekniska kommitté.

Till en början bedrev kommittén den av statsmedel understödda kraft- och bränsleutredningen i egen regi. Torv och skiffer blevo föremål för omfat- tande vetenskapliga studier, avseende egenskaper och bearbetbarhet. Vid si- dan av talrika publikationer samlades resultaten i ett torv- och ett skiffer— arkiv. Vidare ägnades ingående uppmärksamhet åt såväl industriella eld— städers och ugnars ekonomi som bostadseldstädernas problem. Systematiska undersökningar anställdes angående utnyttjande av träindustriernas avfalls- bränsle, värdet av mottrycksdrift, tillvaratagande av masugnsgas, konstruk- tion av halvgasugnar, ekonomiundersökningar på järnverkens ugnar m. m. Regler utarbetades för ekonomisk eldning i kakelugnar och en bränslebespa- rande vedspis konstruerades. De bränsletekniska forskningsarbetena utföras numera i regel av kolningslabomtoriet och ångvärmeinstitutet. Nyligen har ett särskilt tjä'rlabomtorium inretts.

Under de senaste tre åren: har en särskild kommitté för inhemskt motor- bränsle med statsanslag utfört ett omfattande utredningsarbete. Kommitténs utredningar ha legat till grund för åtskilliga av statsmakterna vidtagna åt-

gärder, såsom inrättande av statliga företag för torvframställning, skifferolje- utvinning, åtgärder för ökad spritutvinning, tillgodogörande av trätjära m. m.

Föreningen kolningslaborauniet a. 7). a., i vilken akademien. och J ärnkon- toret äro representerade, har ägnat sig åt och bearbetar alltjämt forsknings- problem av träkemisk karaktär. Bland arbetsuppgifterna må nämnas kolning och torrdestillation av trä och torv, indunstning av sulfat- och sulfitavlopps- lutar samt framställning av produkter därur, framställning av flytande bränslen ur träprodukter, vitmossetorv m. ni. genom kemikaliebehandling och tryckupphettning, framställning av aktivt kol, framställning och rening av terpentin och harts, framställning av lösningsmedel, flotationsmedel, skum- släckningsmedel, produkter ur sulfitsprit (aceton m. m.).

Kolmilans problem har grundligt bearbetats och arbetena ha bland annat fört fram till den s. k. skorstensmilan. Ugnskolningen har varit föremål för om- fattande studier och biproduktutvinningen har förbättrats såväl kvalitativt som kvantitativt.

I åtskilliga fall ha av laboratoriet utarbetade metoder blivit omsatta i indu- striell verksamhet. En del undersökningar ha utförts på uppdrag av industri- verk. Lab—oratoriet har under åren 1938—1940 arbetat med en budget av 96 500, 84 500 och 94800 kronor respektive, inberäknat uppdrag av en- skilda intressenter.

Ängvärmeinstitutet är en inom akademien bildad förskningsorganisation med självständig ekonomi. I institutets råd äro representerade såväl statliga som privata ångkraftverk samt ångpanneföreningarna.

Institutet utför forskningsarbeten dels för akademiens bränsletekniska kommitté, dels på uppdrag utifrån. Härtill knyter sig en rådgivande verk- samhet.

Viktiga undersökningar ha utförts rörande strålningspannors ekonomi, tubcirkulation, matarvatten och rökstoft. Grundvalar ha skapats för en syste- matisk behandling av svenska matarvatten och i samband därmed ha olika avhårdningsmedel studerats. I samband med studiet av rökgasernas rening har ingående arbete ägnats kornstorleksbestämningar och metoder härför. Institutet har omhänderhaft värmeekonomikontroll bland annat vid statens kraftverk i Västerås. Bland övriga forskningsarbeten må nämnas sådana rö- rande s. k. lutsprödhet, material för sodaugnar, träkolsbrikettering,torvavvatt- ning, torkning av virke, ugnsprocesser för olika ändamål m. m. På senare år har institutet i stor utsträckning tagits i anspråk för av akademien ledd forsk- ning beträffande pyrolys, d. v. s. torrdestillation av organiska ämnen.

Ärsbudgeten har under åren 1938—1940 uppgått till 87 800, 79 400 och 79 300 kronor respektive.

Utredningar beträffande värmeledningspannors ekonomi och driftegen- skaper, särskilt vid vedeldning, göras vid det av byggnadsstyrelsen i sam- verkan med akademien inrättade pannlaboratoriet (se vidare sid. 40).

Instrumenttekniska institutet räknades en tid till de under akademiens hägn arbetande forskningsinstitutionerna. Institutet behandlade vissa in- strumenttekniska problem, sammanhängande med lufttrycksmätning. Verk- samheten har nu överförts i andra former.

Elektrovä-mneinstitatet (se sid. 87) upprättades inom akademien år 1923, men utvecklades fr. o. m. 1933 till en självständig anstalt. Åtskilliga pro- blem sammanhängande med elektriska ångpannor och andra värmeappa- rater samt elektriska smältugnar för industriell drift upptogos till be— handhng.

Cementlaboratoriet upprättades i samarbete med cementindustrien och bearbetade under en tioårsperiod 1929—1939 en mängd cementkemiska forsk- ningsproblem, resulterande i för praktiken viktiga resultat, bland annat i avseende på specialisering av olika cementslag för olika ändamål. Verksamhe- ten avvecklades i samband med föreståndarens övergång till annan verk— samhet.

Akademien har anskaffat ett icke obetydligt bibliotek och har i flera bran- scher bedrivit systematisk litteraturgranskning till tjänst för forskningen. Vid akademiens sammankomster har föredragning skett av viktigare nyheter. Därjämte anordnade akademien särskilt under det första decenniet av sin tillvaro ett flertal föreläsningsserier och kurser för ingenjörer i praktiken, var- vid såväl svenska som utländska fackmän med specialkompetens tillkallades såsom föreläsare. Vid akademiens sammanträden ges en sammanfattning av den tekniska forskningens framsteg under året.

Till forskningens uppmuntran har årligen utdelats akademiens guldmedalj till en eller flera därav förtjänta forskare på det tekniskt—vetenskapliga om— rådet. Akademien utdelar även Brinell- medaljen, som närmast avser det bergsvetenskapliga området. Akademien bedriver slutligen en omfattande publikationsverksamhet och utger dels en tidskrift: »I VA », dels två serier tekniskt-vetenskapliga skrifter: »Handlingar» och »Meddelanden», dels slutligen flera serier interna stenci- lerade meddelanden.

Den historiskt-tekniska forskningen har kunnat beredas en välutrustad hemstad i det under akademien hörande, med lotterimedel och privata donationsmedel åstadkomna tekniska museet, vars rika samlingar av före- mål och dokument torde vara av betydande värde jämväl för den tekniskt— vetenskapliga forskningen i allmänhet.

Vetenskapsakademien och dess nobelinstitut.

Den forskning, som bedrives vid vetenskapsakademiens egna eller de till densamma anknutna forskningsinrättningarna, är dels av rent vetenskaplig natur, dels ock — ehuru i mindre grad — grundläggande tekniskt-vetenskap-

lig.

Under akademien sortera bland annat akademiens astronomiska observa- torium, Bergianska stiftelsen, Kristinebergs zoologiska station, akademiens forskningsinstitut för experimentell fysik, nobelinstitutet för teoretisk fysik samt korrosionslaboratoriet vid vetenskapsakademiens nobelinstitut. I det följande lämnas Vissa närmare uppgifter om de två sistnämnda institutioner- na avseende förhållandena hösten 1940.

Forskningsinstitntet för experimentell fysik tar främst sikte på rent veten— skaplig forskningsverksamhet inom fysikens område, men har även sysslat med tekniska problem, såsom optiska undersökningar för Svenska aktiebola— get Gasaccumulator och Svenska ackumulatoraktiebolaget Jungner. På se— naste tiden har institutet utfört fysikalisk-tekniska arbeten på uppdrag av militära myndigheter.

Institutet har byggts för medel från Nobelstiftelsen samt Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, driften bekostas dels av statsmedel, dels av anslag från privat håll (särskilt från den sistnämnda stiftelsen) och dels av ersättningar för tekniska undersökningar. För budgetåret 1941/42 utgå till driftkostna— derna statsmedel med 47 094 kronor.

Institutet står under ledning av professor M. Siegbahn, vilken jämlikt kungl. brev den 5 juni 1936 tillförsäkrats den lön och de övriga förmåner, som stadgats för universitetsprofessor. Institutets personal uppgår till cirka 15 personer (assistenter, ritare, tekniska biträden och verkstadspersonal). Dessutom arbeta vid institutet fria forskare på egna uppgifter.

Institutet har modern utrustning för arbeten inom atom- och kärnfysiken. Särskilt märkas spektografer av olika slag, cyklotron, elektronmikroskop, spe— cialmaskiner för gittertillverkning m. m. Institutet är utrustat med instru— mentverkstad och glassliperi för optiska instrument.

Vetenskaps-akademiens nobelinstitut. Nobelstiftelsens grundstadgar (% 11) innehålla följande bestämmelse:

»Till biträde vid den för prisbedömandet erforderliga utredning samt främ- jandet i övrigt av stiftelsens ändamål äga prisutdelarna inrätta vetenskapliga institutioner och andra anstalter».

Enligt detta stadgande kan akademien med Nobelstiftelsens medel inrätta forskningsinstitutioner för att utföra av akademien styrd forskningsverksam— het. Verksamheten vid akademiens nobelinstitut torde dock få räknas som helt och hållet fri forskning och det torde ej ha förekommit att akademien givit ålägganden angående forskningens utförande.

I de lokaler, som tillhöra nobelinstitutets avdelning för teoretisk fysik, finns ett korrosionslaboratorium inrymt. Laboratoriebyggnaden är uppförd med medel från Nobelstiftelsen. Verksamheten vid korrosionslaboratoriet finansierades under tiden den 1 / 10 1933—1 / 10 1938 med stiftelsens medel och för tiden 1 / 10 1938—1 / 10 1941 ha anslag beviljats såväl från Nobelstiftel— sen (13 100 kronor per år) som från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse 2 — 420437

(15 000 kronor per år). Vid laboratoriet ha utförts utpräglat tekniskt beto- nade undersökningar över metallers korrosion, speciellt järnets rostning. Per- sonalen har varit cirka 5 personer. Laboratoriets lokaler äro föråldrade. Ut— rustningen består av apparatur för korrosionsundersökningar.

Universiteten i Uppsala och Lund samt Stockholms och Göteborgs högskolor.

De för högre undervisning och vetenskaplig forskning närmast avsedda naturvetenskapliga institutionerna vid universitet och högskolor syssla i flera fall med tekniskt—vetenskaplig forskning inom sina specialområden. In— stitutionerna. ha också i allmänhet ganska god tillgång på unga forskare, som där utföra doktorsarbeten för att genom absolverandc av doktorsgrad skaffa sig lektorskompetens. Brist på hjälpkrafter (assistenter, tekniska biträden och laboratoriearbetare) samt brist på medel för inköp av lämplig apparatur inskränka dock ofta forskningsmöjligheterna. Genom samarbete med intres— serade industrier eller genom bidrag av privata donationsmedel ha dessa bris- ter i en del fall kunnat avhjälpas och framgångsrik vetenskapligt-telmisk forskning i begränsad skala kunnat bedrivas. Ett dylikt samgående kan av flera skäl vara till stort gagn. Genom att få sin uppmärksamhet riktad på tekniska problem inom sitt fack kan vetenskapsmannen få impulser av stort värde för den rent naturvetenskapliga forskningen och tekniken drar samti— digt nytta av erfarenheter samlade på det rent vetenskapliga planet.

De institutioner, som framför allt ha betydelse för den tekniska forskningen aro

vid Uppsala universitet: fysiska, kemiska och fysikalisk—kemiska insti— tutionerna samt institutet för högspänningsforskning, vid Lunds universitet: fysiska och kemiska institutionerna, vid Stockholms högskola: fysiska institutionen, allmänna kemiska och ana- lytiska laboratorierna, biokemiska institutet, institutet för organisk— kemisk forskning samt Wenner—Grens institut. vid Göteborgs högskola: oceanografiska institutet. I det följande redogöres närmare för de uppräknade institutionerna. Läm— nade uppgifter avse förhållandena hösten 1940.

Fysiska institutionen vid Uppsala universitet. Statsmedel ha utgått till byggnadens uppförande och i Viss utsträckning till institutionens utrustning, men mindre utrustningsanslag ha därjämte beviljats av Nobelstiftelsen och Rockefeller foundation. Institutionens drift bekostas av statsmedel.

Forskningen har huvudsakligen varit rent vetenskaplig och rört sig på atomfysikens, elektronfysikens och optikens områden, men på sista tiden ha dessutom utförts vissa mera tekniska undersökningar av beredskapskaraktär.

Vid institutionen arbeta dels cirka 15 avlönade personer (biträdande lärare, assistenter, amanuenser, verkstadspersonal, vaktmästare) och dels oavlönade forskare. Institutionen har utrustning för spektralarbeten, elektronfysik, optik, högspänning, högvakuum och flytande luft. Institutionen är försedd med egen instrumentverkstad.

Kemiska institutionen vid, Uppsala universitet. Institutionen är byggd och utrustad för statsmedel. Driften bekostas även av statsmedel, men mind— re bidrag ha beviljats från olika fonder.

Institutionen består av en avdelning för oorganisk och en för organisk kemi. Vid den oorganiska avdelningen bedrives rent vetenskaplig forsknings- verksamhet inom de fasta systemens kemi och vid den organiska avdelning— en är forskningen inriktad på organiskt preparativa uppgifter samt stereo— kemiska och reaktionskinetiska problem. Vid det organiskt—kemiska labora— toriet ha vidare inom industrien anställda forskare i Vissa fall utfört arbeten av tekniskt-vetenskaplig art.

Den oorganiska avdelningen har huvudsakligen apparatur för röntgen— kristallografiska arbeten och den organiska avdelningen för organiskt- kemiskt arbete. Personalen uppgår till ett tiotal avlönade personer (biträ— dande lärare, assistenter, amanucnser, vaktmästare och maskinist.) samt dess- utom oavlönade forskare. Den avlönade personalen är huvudsakligen avsedd för undervisning.

F ysikalislc-kemiska institutionen vid Uppsala universitet är byggd och delvis utrustad för statsmedel. En avsevärd del av utrustningen har dock bekostats av medel från Rockefeller foundation. Verksamheten vid in— stitutionen bekostas för närvarande till en del av statsverket och i övrigt huvudsakligen av personliga forskningsanslag till föreståndaren och andra där verksamma forskare från ett flertal donationsfonder (Rockefeller founda— tion, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Nobelstiftelsen, stiftelsen Terese och Johan Anderssons minne och VVenner-Grenska samfundet m. fl.) samt från flera av våra ledande industriföretag. På senaste tiden ha vid institu- tionen även behandlats vissa frågor sammanhängande med landets försvars— beredskap.

Institutionen består av den fysikalisk-kemiska huvudavdelningen samt ett biokemiskt laboratorium. Forskningen avser såväl rent vetenskapliga un- dersökningar som bearbetning av tekniskt—vetenskapliga uppgifter, men i båda fallen har forskningen huvudsakligen gällt de högmolekylära ämnenas fysika— liska kemi (ex. äggviteämnen, nukleotider, stärkelse, cellulosa och cellulosa- derivat, pektinämnen, syntetiska kondensationsprodukter, såpor och fetter). Den rent vetenskapliga forskningen har i stor omfattning rört sig inom gräns- området mellan ä ena sidan kemi och fysik och å den andra biologi och medi- cin. Den tekniska forskningen har avsett exempelvis äggviteämnenas roll i

bryggeriprocessen, äggviteämnen i vete, pektinämnen, tvättprocessen, cellu— losa, nitrocellulosa, konstsilke och konstmassor.

Institutionen har utrustning för studiet av högmolekylära ämnen och kol- loider: ultracentrifuglaboratorier, diffusions- och elektroforesapparater, mag— netlaboratorium, apparatur för mätning av strömningsdubbelbrytning, för dielektriska undersökningar, för viskositets- och elasticitetsmätningar, rönt- gen- och neutronlaboratorium, apparatur för ultraljud, vidare utrustning för biokemiska arbeten och kylanläggningar. I institutionen finnas elektrisk gene- ratorcentral, instrumentverkstad, särskild välutrustad räkneavdelning och reproduktionsrum.

Utom de oavlönade forskare, som arbeta vid institutionen, finnes där en avlönad personal om ungefär 45 personer, varav cirka 20 procent avlönas av statsmedel och resten med andra medel. Ungefär halva antalet anställda ha högre vetenskaplig utbildning och de övriga äro hjälpkrafter såsom tek— niska biträden, verkstadspersonal, vaktmästare och räknebiträden.

Institutet för högspänningsforskning vid Uppsala universitet är byggt för räntefritt statslån, som skall återbetalas med donationsmedel från 13. John F. och Svea Anderssons stiftelse. Vattenfallsstyrelsen har givit institutet stora utrustningsbidrag in natura i form av apparatur och vissa byggnader. Drif- ten bekostas nu av statsmedel, men skall senare bestridas av medel från den Anderssonska stiftelsen.

Institutet arbetar med både allmän högspänningsforskning och speciella åskskyddsfrägor. I stor utsträckning är det rent tekniska problem, som be- handlas. På senaste tiden ha även militärtekniska frågor varit föremål för bearbetning. Åskledarekontroll utföres slutligen ät allmänheten mot avgift.

Vid institutet finnas högspänningsanläggningar, apparatur av flera slag för mätning av elektriska urladdningar, anstalt för åskledarekontroll samt instru- mentverkstad.

Den avlönade personalen uppgår till cirka 10 personer och dessutom arbeta vid institutet oavlönade forskare.

Fysiska institutionen vid Lunds universitet arbetar huvudsakligen med rent vetenskapliga undersökningar utan sammanhang med tekniska problem. Utrustningen består av allmän undervisnings- och forskningsutrustning för fysik. Vid institutionen arbeta dels oavlönade forskare, dels en avlönad per- sonal på 6 personer. Institutionen är byggd och huvudsakligen uppehällen av statsmedel.

Kemiska institutionen vid Lunds universitet. Verksamheten gäller huvud- sakligen rent vetenskapliga undersökningar i organisk och fysikalisk kemi. I mindre utsträckning har samarbete etablerats med industrien.

Utrustningen utgöres av allmän utrustning för organisk, oorganisk och fysikalisk kemi samt specialutrustning för precisionskalorimetri, ljusabsorp— tionsmätningar och elektrokemi. Vid institutionen finnes någon utrustning

för organisk-kemiska arbeten i halvstor skala. Vid institutionen äro ett tiotal personer anställda, huvudsakligen för undervisningens behov. Vidare arbeta där oavlönade forskare.

Fysiska institutionen vid Stockholms högskola har mest sysslat med rent vetenskapliga undersökningar, särskilt rörande bandspektra, och under se— naste åren även bearbetat vissa militärtekniska problem.

Institutionen är byggd och dess verksamhet bekostas av Stockholms hög— skolas medel.

I utrustningen ingår speciell apparatur för optiska undersökningar. Perso— nalen är huvudsakligen anställd för undervisningen och uppgår till cirka 7 personer.

Allmänna kem-iska laboratoriet vid Stockholms högskola finansieras av högskolans medel och arbetar huvudsakligen med undervisning. Laboratoriet är försett med allmän preparativ utrustning. Personalen uppgår till 5 per- soner.

Analytiska laboratoriet vid Stockholms högskola finansieras huvudsakligen av högskolans medel. Laboratoriet samarbetar med Metallografiska institu- tet. Forskningsverksamheten rör huvudsakligen rent vetenskapliga problem, men vid laboratoriet har även utförts teknisk forskning på uppdrag (t. ex. keramiska undersökningar för Kooperativa förbundet).

Laboratoriet är speciellt utrustat med apparatur för röntgenkristallografi. Den avlönade personalen är cirka 4 personer och dessutom arbeta vid labo- ratoriet oavlönade forskare.

Institutet för organisk—kemisk forskning och biokemiska institutet, båda vid Stockholms högskola, äro byggda och utrustade med donationsmedel. Driften bekostas av donationsmedel (Rockefeller foundation, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse) samt anslag från företag och sammanslutningar inom näringslivet.

Vid de båda instituten utföras såväl vetenskapliga undersökningar inom organisk kemi och biokemi, som tekniskt betonade arbeten på uppdrag av intressenter. Bland de tekniska arbetena märkas vitaminisering av livsmedel och vitaminkontroll, bearbetning av silloljor, framställning av tjära och konst- massor, jäsningskemiska frågor m. m.

Instituten äro utrustade med allmän apparatur för organisk—kemiska och biokemiska arbeten.

Sammanlagt utgör den avlönade personalen vid instituten cirka 20 personer. Wenner-Grens institut vid Stockholms högskola arbetar främst inom gräns— områdena mellan å ena sidan fysik och kemi och å andra sidan fysiologi och medicin. Institutet bekostas av medel från donationer (Wenner—Grenska sam— fundet, Rockefeller foundation, m. fl.). För vissa undersökningar ha även medel erhållits från Nationalföreningen mot tuberkulos, Konung Gustaf V:s jubileumsfond och industrier.

Arbetena äro till största delen av rent vetenskaplig art. Bland de tekniska arbetena märkas undersökningar angående foderjäst.

Institutet har apparatur för experimentell biologi och fysiologi. Personalen uppgår till cirka 26 personer. Oceanografiska institutet vid Göteborgs högskola är byggt för medel från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och driften bekostas av anslag från denna stiftelse, G. Ekmans fond och högskolan.

Vid institutet utföras såväl rent vetenskapliga som tekniska forsknings- arbeten. Samarbete äger rum med svenska hydrografisk-biologiska kommis— sionen och*sjöfartsmuseet i Göteborg. Institutets prefekt är tillika förestån- dare för kommissionens hydrografiska avdelnings station på Bornö. Vid insti- tutet utföras även arbeten på uppdrag av marinförvaltningen och Sveriges geologiska undersökning.

Till utrustningen höra anordningar för hydrodynamiska mätningar och planktonodling samt för ljusmätning och radioaktivitetsmätning i havet.

Vid institutet avlönas cirka 3 personer och dessutom arbeta där tidvis assistenter från hydrografisk-biologiska kommissionen. Vidare utföras vid institutet undersökningar av oavlönade forskare.

Tekniska högskolan i Stockholm (KTH) och Chalmers tekniska högskola i Göteborg (CTH). Enligt Kungl. h-Iajzts stadgar för de tekniska högskolorna är deras uppgift tekniskt—vetenskaplig forskning och undervisning (sv. förf. saml. nr 422 / 1939, % 1). De ha också sedan lång tid tillbaka varit hemvist för teknisk forskning, främst sådan av vetenskapligt grundläggande art.

Vid såväl KTH som CTH finnas avdelningar för maskinteknik, skepps- byggnad, elektroteknik, väg- och vattenbyggnad, kemi och kemisk teknologi samt arkitektur. Dessutom finnas vid KTH avdelningar för teknisk fysik, bergsvetenskap och lantmäteri.

Vai-dera högskolan står under ledning av en styrelse. I övrigt handhaves vederbörande högskolas förvaltning av rektor samt av lärarkollegium, kollegie- nämnd och förvaltningsnämnd.

Styrelsen för KTH utgöres av preses och tio andra ledamöter. Preses och nio av de övriga ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t efter förslag, upp- tagande tre personer, avgivet för ordförandeplatsen och en ledamotsplats av lärarkollegiet samt för vardera en ledamotsplats av respektive vetenskaps- akademien, kommerskollegium, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, bygg- nadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, ingenjörsvetenskapsakademien och Sven— ska teknologföreningen. En ledamot utses därjämte av J ärnkontoret.

Styrelsen för CTH utgöres av preses och sex andra ledamöter. Preses och tre av de övriga ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t efter förslag, upp—

tagande tre personer, avgivet för ordförandeplatsen av lärarkollegiet samt för vardera en ledamotsplats av ingenjörsvetenskapsakademien, handelskamma- rens i Göteborg industrisektion och Tekniska samfundet i Göteborg. De tre återstående ledamöterna utses av frimurarbarnhusdirektionen i Göteborg.

Lärare vid teknisk högskola har enligt stadgarna som första uppgift att inom sitt undervisningsområde följa vetenskapens, byggnadskonstens och tek— nikens framsteg. Detta är icke möjligt utan att vederbörande själv bedriver forskning. I den mån tid och resurser räckt till ha också de tekniska högsko— lornas lärare idkat forskningsarbete. Eftersom vid högskolorna finnas repre— senterade ett mycket stort antal specialiteter, kommer forskningsverksamhe— ten där att syssla med snart sagt alla teknikens områden. Utmärkande för denna forskningsverksamhet — liksom universitetens — är att den i huvud— sak är fri och endast beroende på respektive forskares egna initiativ. Den inriktas, som naturligt är, främst på de specialområden, som de olika professo- rerna mest intressera sig för. Forskningens omfattning blir vidare mycket be— roende på möjligheterna att erhålla anslag samt på de olika professorernas in— tresse och initiativförmåga. De viktigaste laboratoriernas resurser i fråga om lokaler och personal framgår av bilaga 2 sid. 151. Utförligare uppgifter an- gående vissa institutioner lämnas i utredningens följande betänkanden med förslag till åtgärder för att främja forskningen på olika specialområden. I det följande inskränkes redogörelsen till uppgifter angående högskolornas forsk— ning i allmänhet.

Medel för bedrivande av forskning.

De medel, som ställts till förfogande för utförandet av forskningsarbete, utgöras av:

a) Statsanslag.

b) Avkastning av fonder.

c) Bidrag från ingenjörsvetenskapsakademien, Järnkontoret, industrier, kommuner och enskilda, antingen i form av kontanta medel eller i form av levererade apparater, material och dylikt.

Det är härvid att observera, att de under a) angivna anslagen iförsta hand skola. komma undervisningen till godo.

Beträffande ovannämnda inkomstkällor för forskningsverksamheten må an— föras:

a) Stats-anslag.

Statsanslagen till material m. m. ha beträffande tekniska högskolan i Stock- holm varit uppdelade i delanslag, dels till samlingar och laborationer och dels till nyanskaffning av apparater m. m. Anslag utgår för budgetåret 1941/42 med 262 700 kronor till samlingar och laborationer och 195 000 kronor till nyanskaffning av apparater. Chalmers tekniska högskola åtnjuter för bud-

getåret 1941/42 såsom anslag till material rn. m. 105 000 kronor. De nämnda anslagens variationer under det senaste decenniet framgår av bilaga 6 sid. 156.

De tekniska högskolorna gjorde redan för länge sedan hos Kungl. Maj:t framställningar om inrättandet av docentstipendier. Därvid begärdes för KTH:s del 12 och för CT H:s 6 docentstipendier. Anslag för ändamålet be- viljades från och med budgetåret 1939/40. KTH tilldelades då. 4 och CTH 2 docentstipendier.

Docentstipendierna skola (jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1939) ha till ändamål att vid högskolan fästa framstående fackmän i tekniskt— vetenskapliga ämnen och därigenom tillgodose den tekniskt-vetenskapliga forskningen och undervisningen vid högskolan.

I detta sammanhang må även omnämnas, att Kungl. Maj:t med anledning av framställning av utredningen och 1940 års sakkunniga för den högre tek— niska undervisningen i 1942 års statsverksproposition för nästkommande bud- getår äskat dels 22 500 kronor till inrättande av 9 stipendier ä 2 500 kronor (6 vid KTH och 3 vid CTH) för högre tekniska studier efter avgångsexamen vid de tekniska högskolorna och dels 150 000 kronor till bidrag till främjande av forskning vid de tekniska högskolorna.

b) Fonder. ]. Tekniska högskolan i Stockholm.

De fonder som helt eller delvis stå till buds för forskningsarbeten vid hög— skolan äro följande: H. T. Cedergrens fond (antingen för studieresor och dylikt Kronor eller för undersökningar och experiment) ............... cirka 75 000 A. H. Göranssons fond för teknisk vetenskap (studier inom järnhanteringen) ................................... » 50 000

Järnkontorsfonden för bergsvetenskaplig forskning ........ » 210 000

Peter Klasons stipendiefond till forskningsstipendier åt därav förtjänta studerande inom avdelningen för kemi och kemisk teknologi .......................................... >> 25 000

Summa kronor cirka 360 000 2. Chalmers tekniska högskola.

Av högskolan disponeras Chalmers forskningsfond, tillkom—

men vid tidpunkten för Chalmers tekniska instituts 100-års

jubileum ........................................... cirka 450 000 Till disposition för liknande ändamål står vidare »Martina

Lundgrens fond» vars avkastning dock utdelas av Veten- skaps— och vitterhetssamfundet i Göteborg.

0) Bidrag från ingenjörs'uetenskapsakademien, Järnkontoret, industrier, kommuner och enskilda.

Av ingenjörsvetenskapsakademiens forskningsanslag beviljas årligen be- lopp till vissa lärare personligen, vilka därom ansöka. Den utsträckning, i vil— ken dylika medel ställts till förfogande för forskningsarbeten, framgår av bilaga 5 sid. 155.

Från Järnkontorets sida ha vidare vissa belopp (uppskattningsvis 5 a 10 000 kronor årligen), ställts till enskilda lärares förfogande för forsknings— uppgifter inom det bergsvetenskapliga området.

Pappers— och cellulosaindustrierna ha bidragit med inrättandet av en forsk— ningsprofessur i cellulosateknik och träkemi samt till utförande och utrust- ning av en särskild laboratoriebyggnad. Beträffande cellulosaforskningen vid tekniska högskolan se vidare sid. 73.

Från andra industrier, från kommuner och enskilda hava för forsknings— arbetens utförande relativt stora bidrag lämnats i olika former (såsom kon— tanta belopp, maskiner, apparater och material), varvid samtidigt ofta under— visningsändamål främjats. Dylika bidrag äro emellertid i hög grad konjunk— turbetonade och stundom även åtföljda av begränsande bestämmelser rörande användningsområde och sekretess i fråga om forskningsresultaten.

De medel, som vid sidan om statsmedlen ställas till de enskilda lärarnas förfogande, utgå dels för avlönande av erforderliga hjälpkrafter (såsom ingen- jörer och laboratoriebiträden), dels till inköp av apparater och material, dels till ersättning för värme, ljus, elkraft, gas, lokalhyra, slitagekostnad för an- vända apparater och maskiner tillhöriga högskolan m. m., dels ock stundom som ersättning för vederbörande lärares eget arbete. Inköpta apparater och förnödenheter ha i regel efter ett forskningsarbetes fullbordande överlämnats som gåva till högskoleinstitutionen. Kostnaderna för värme, kraft och dylikt samt lokalhyra och slitage uppskattas från fall till fall av vederbörande insti— tutionsföreståndare.

Forskningsverksamhet och personal.

Närmare uppgifter angående vissa av högskoleinstitutionernas forsknings- verksamhet komma att lämnas i annat sammanhang, varför det i denna redo- görelse torde räcka med att påpeka, att ett mycket stort antal viktiga under— sökningar blivit utförda. Enligt föreliggande uppgifter skulle sålunda under" tiden från början av år 1939 till oktober månad 1940 vid de båda tekniska högskolorna ha utförts sammanlagt ungefär 400 mer eller mindre forsknings— betonade undersökningar. I detta antal äro inräknade även vissa examens- arbeten, som varit av den kvalitet, att de kunnat räknas till forskningsarbe- ten, ehuru avsikten med examensarbeten egentligen är att låta de studerande

ådagalägga sina färdigheter i att tillämpa de kunskaper, som förvärvats ge— nom studierna.

Utom institutionsföreståndarna funnos vid högskolornas institutioner under vårterminen 1941 följande antal anställda:

Ungefärligt antal

Permanent anställda: KTH CTH 1. förste assistenter .................................. 33 8 2. assistenter ....................................... 891 S* 3. laboratorievaktmästare, instrumentmakare, preparatö—

rer eller dylikt .................................... 21 7

Tillfälligt anställda:

1. personer, uteslutande anställda såsom forskare ...... 20 2 2. laboratoriebiträden och verkstadsarbetare ........... 34 0 3. skrivbiträden .................................... 11 1

Summa 208 26

Större delen av ovannämnda personal är huvudsakligen anställd för under- visningsändamål och kan disponeras för forskningsarbete endast i den mån arbetskraften icke fullt utnyttjas för undervisningen.

Statens provningsanstalt.

Statens provningsanstalt började sin verksamhet är 1920 och inrättades för att övertaga och fortsätta den verksamhet, som från år 1896 utövats av tekniska högskolans materialprovningsanstalt. Enligt instruktionen (sv. förf. saml. nr 623/ 1922, ändr. 444 / 1939) har anstalten till uppgift att för det all- männas och för enskildas räkning samt i vetenskapligt syfte utföra provningar och undersökningar av material, konstruktionsdelar, instrument och appara— ter med avseende på deras mekaniska, kemiska och fysiska egenskaper och beskaffenhet.

Provningarna och undersökningarna utföras:

a) på uppdrag av offentliga myndigheter och institutioner samt enskilda mot betalning;

b) i tekniskt-vetenskapligt syfte för en fortgående utveckling av anstaltens arbetsmetoder;

e) i det allmännas eller vetenskapens intresse, i den mån det kan ske utan avsevärda extra kostnader för anstalten eller för ändamålet erforderliga sär- skilda medel ställas till anstaltens förfogande samt i den utsträckning övriga arbeten inom anstalten det medgiva.

Ledningen av statens provningsanstalt utövas av en styrelse, bestående av fem av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter samt överdirektören och chefen för anstalten. Av nämnda fem ledamöter förordnas en efter förslag av kommers- kollegium, en efter förslag av tekniska högskolans i Stockholm styrelse, en

1 Vid omräkning av undervisningstiden till fulltidstjänstgöring med 30 veckotimmar.

efter förslag av ingenjörsvetenskapsakademien och en efter förslag av Järn- kontoret; den återstående ledamoten bör enligt instruktionen representera annan industri än järnhanteringen. Kungl. Maj:t utser vidare en av styrel— sens ledamöter till provningsanstaltens inspektör med åliggande

att övervaka verksamheten vid provningsanstalten, med uppmärksamhet akt- giva på och befordra dess utveckling samt göra de framställningar, som med anledning därav finnas påkallade,

att övervaka anstaltens ekonomi, att uti särskild arbetsordning fastställa föreskrifter för arbetet inom anstalten och för dess personal samt

att i övrigt vidtaga de åtgärder, som ankomma på anstaltens styrelse.

Anstaltens arbete bedrives på fem tekniska avdelningar, nämligen meka— niska, byggnadstekniska, elektriskt-fysikaliska, bergskemiska och kemiskt- tekniska avdelningarna, vilka var och en förestås av en avdelningschef. En- ligt instruktionen bör anstaltens chef besitta tekniskt-vetenskaplig skicklig- het jämte praktisk erfarenhet inom området för anstaltens verksamhet, och avdelningschef bör ha avlagt högre teknisk examen samt vara teoretiskt utbildad och praktiskt erfaren inom avdelningens arbetsområden.

Utom de nämnda finnas i högre än tjugonde lönegraden 5 förste avdel- ningsingenjörer och 2 avdelningsingenjörer. Den ordinarie personalen i övrigt utgöres av 1 kassör och räkenskapsförare, 1 assistent samt laboratorie—, kon- tors— och vaktmästarepersona] (14 personer). Härtill kommer extra ordinarie och tillfälligt anställd personal med varierande teknisk eller akademisk utbild— ning samt arbetar-personal. Hela den heltidsanställda personalen utgör cirka 85 persaner.

Provningsanstaltens driftutgifter täckas till största delen av inkomster från uppdrag. Under räkenskapsåren 1938/39—1940 /41 uppgingo utgifterna till i genomsnitt 530 000 kronor och inkomsterna av uppdrag m. m. till cirka 440 000 kronor. Verksamheten visade sålunda ett genomsnittligt årligt under— skott av cirka 90 000 kronor, vilket täcktes av statsbidrag.

Huvuddelen av anstaltens verksamhet omfattar provningar och undersök- ningar på uppdrag av offentliga myndigheter och institutioner samt enskilda mot betalning enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa; resultaten av dessa ar- beten äro uppdragsgivarens egendom och få icke utan dennes medgivande publiceras.

Jämsides med de betalade provningsuppdragen utför anstalten ett fortgå- ende arbete på revidering av metoder, maskiner och apparater för undersök- ningar samt bedriver forskning för utarbetande av nya provningsmetoder och —anordningar. Kostnaderna för denna del av anstaltens verksamhet bestridas av det ovannämnda statsbidraget.

Slutligen utför anstalten tekniska forskningsarbeten i den mån särskilda penningmedel härför ställas till förfogande från statligt eller enskilt håll. Dessa

penningbidrag avse dock i regel speciella forskningsuppgifter och tillgången på dylika uppdrag är mycket oregelbunden. I början av 1930—talet uppgingo de årligen till 15 a 30 000 kronor men nedgingo under senare delen av detta. decennium till endast 6 a 8 000 kronor. Under budgetåret 1940/41 uppgingo de emellertid åter till cirka 30 000 kronor.

För samråd i viktigare forskningsarbeten utses rådgivande nämnder eller delegerade.

Resultaten av provningsanstaltens verksamhet publiceras dels i facktid— skrifter och fackliga skriftserier, dels ock i en provningsanstaltens egen skrift— serie, »Meddelanden», vilken hittills omfattar ett 80-tal nummer, huvudsak- ligen redogörelser för teknisk forskning.

Beträffande provningsanstaltens organisation och verksamhet hänvisas slutligen till bilagda. tablåer (bilaga 7 sid. 157 och bilaga 8 sid. 158).

Övriga statliga verk och institutioner.

Vid ett flertal statliga verk och institutioner bedrives tekniskt—vetenskaplig forskning av varierande omfattning. Vissa verk sakna särskild personal för forskning ävensom laboratorier och upptaga forskningsuppgifter endast spo— radiskt till behandling och då i regel endast i sådana fall, där forskningsverk- samhet kräves, för att verket eller institutionen skall kunna tillfredsställande fullgöra aktuella arbetsuppgifter. Andra verk och institutioner äro däremot försedda med både särskild forskningspersonal och välutrustade laboratorier samt bedriva kontinuerligt och systematiskt tekniskt-vetenskaplig forskning. Därjämte finnas ett antal statsinstitutioner med teknisk forskning som en av de huvudsakliga arbetsuppgifterna. Bland dessa märkas statens väginstitut, flygtekniska försöksanstalten och statens skeppsprovningsanstalt. Hit kunna i vissa avseenden även räknas sådana inrättningar som statens meteorologisk- hydrografiska anstalt och Sveriges geologiska undersökning.

I det stora hela saknas fastställda former för regelbunden samordning av det statliga forskningsarbetet. I vissa fall upprätthålles dock organiserad kon- takt mellan olika statliga verk och institutioner i tekniskt-vetenskapliga frå.— .gor dels genom att representanter för berörda verk placeras i de kommittéer, som vid olika tillfällen tillsättas för bearbetande av gemensamma frågor, och dels genom att olika verk representeras i styrelserna för verk och institut med närbesläktade verksamhetsområden.

Den militära forskningen utföres dels vid försvarsväsendets egna institu— tioner, såsom försvarsväsendets kemiska anstalt, dels vid ett stort antal stat- liga och enskilda civila laboratorier. Som samordnande organ fungerar i viss mån den nyssnämnda anstalten.

I det följande lämnas kortfattade översikter över forskningsverksamheten vid vissa av de statliga verken och institutionerna.

29 Telegraf verket.

Något särskilt åläggande för telegrafverket att bedriva tekniskt-vetenskap— lig forskningsverksamhet innehåller icke gällande instruktion (sv. förf. saml. nr 502/1941). Inom verket utföras dock vissa undersökningar och utveck- lingsarbeten huvudsakligen beträffande telefoni och radio. Dessa arbeten finansieras av driftmedel, utom i sådana undantagsfall, då Kungl. Maj:t beviljat särskilda anslag till undersökningar eller apparatanskaffning.

De tekniska undersökningarna och forskningsarbetena utföras vid tekniska byråns stationsavdelning, transmissionsavdelning och provningsanstalt samt vid radiobyrån.

Vid tekniska byråns stationsavdelning, som planlägger telefonstationerna i rikstelefonnätet, bedrivas tekniska utvecklingsarbeten för att förbereda in- förande av automatisk telefondrift i successivt ökad omfattning.

Som exempel på dylika arbeten må nämnas: nya konstruktioner för halv- automatisk rikstrafik; beräkning av behovet av ledningar och apparatur för olika ändamål medelst sannolikhetskalkyl samt experimentella undersökningar; konstruktion av nya register för automatisk telefovndrift; typförbättringar för automatiska landsväxlar.

Vid stationsavdelningen ägna sig sammanlagt ett 20-tal ingenjörer åt så.- dana utvecklingsarbeten.

Vid tekniska byråns transmissionsa'vdelni'ng, som planlägger ledningsför- bindelserna i rikstelefon- och rikstelegrafnätet samt dirigerar övervakningen av förbindelsernas transmissionstekniska kvalitet, arbeta cirka 15 ingenjörer med sådana arbeten, som ha till syfte att skapa enhetlighet i transmissions- systemen och bästa utnyttjning av de olika förbindelserna genom användning av flerkanalsystem.

Exempel på dylika arbeten äro: modifikation av äldre kabelanläggningar för möjliggörande av multipelutnyttjning genom flerkanalsystem; tidsbesparande och effektiva arbetsmetoder för utläggning och montering av kablar; jämförande ekonomiska beräkningar rörande olika kabelkonstruktioner och bårvågssystem.

Vid tekniska byråns provningsanstalt utföras materialprovningar samt .kontrollundersökningar och kontrollmätningar på apparater och anordningar för telefoni och telegrafi. Där bedrivas vidare med en ingenjörspersonal på 7 personer forsknings— och utvecklingsarbeten på olika områden inom den del av teletekniken, som avser telefoni och telegrafi via ledningar.

Provningsanstaltens arbeten av-se exempelvis: o—linjära förlopp vid olika an— ordningar, såsom likriktarkopplingar, motstånd med spännings— och strömbe- roende resistans, transformatorer; virvelströmmars inverkan vid telefonreläer; effektiv gnistsläckning vid brytning av reläkretsar utan ändring av reläernas frånslagstid; minskning av telefon- och telegrafstörningsverkan från kraftled— ningar; korrosionsskador å telefonkabelmantlar; egenskaper hos ackumulatorer vid olika driftförhållanden.

Vid telegrafverkets radiobyrå bedrives tekniskt—vetenskaplig verksamhet huvudsakligen i samarbete med nationalkmnmittén för vetenskaplig radio.

Bland de tekniskt-vetenskapliga arbeten, som utförts eller planeras, märkas uppmätning av frekvenser med noggrannhetsgrader av storleksordningen 10—5. radiovågors utbredningsförlopp särskilt vad avser kortvågsstrålning över stora avstånd och fältmätning med utsända kalibreringsfrekvenser.

För provningar och försök disponerar radiobyrån över ett mindre labora- torium i telegrafverkets fastighet vid Brunkebergstorg. Viss försöksverksam— het är även förlagd till radiostationerna, företrädesvis till Enköpings radio- station. Radiobyrån har icke någon personal särskilt anställd för undersök— nings- och försöksarbete, utan detta utföres av samma tjänstemän, som syssla med rutinarbetet.

Statens järnvägar.

I järnvägsstyrelsens instruktion (sv. förf. saml. nr 216/1928 med senare ändringar) är icke någon passus intagen angående forskning. I samband med styrelsens verksamhet i övrigt uppkomma dock ofta problem, som kräva un— dersökningar och utredningar hänförliga till begreppet teknisla-vetenskaplig forskning. Forskningsverksamheten finansieras huvudsakligen med drift— och nybyggnadsmedel. Särskild anslagsbevillning har endast förekommit till vissa undersökningar genom specialkommittéer.

Forskningsarbeten utföras främst av förrådsbyrån, bantekniska byrån och elektrotekniska byrån.

F örråclsbyrån har ett rymligt laboratorium med modern utrustning samt ett tekniskt bibliotek. Personal: 2 högskolebildade kemiingenjörer. Laborato- riet har till huvudsaklig uppgift att med varutcknisk sakkunskap biträda vid upphandlingar. I Viss utsträckning bedrives även tekniskt-vetenskaplig forsk- ning i samband med laboratoriets rutinmässiga verksamhet, exempelvis vid fastställande av undersökningsmetoder och kvalitetsfordringar för bränslen, smörjoljor m. m.

Bantekniska byrån utför undersökningar och provningar av olika slag för att vinna erfarenhet om lämpliga konstruktioner och arbetsför-faranclen. Här- vid utnyttjas såvitt möjligt statens järnvägars egna organ och i övrigt utom- stående provningsanstalter och institutioner.

Vid byråns spåravdelning har sedan lång tid undersökningar utförts beträf— fande konservering av träsliprar samt lärkträets användbarhet till sliprar.

I fråga om metoderna att förstärka murverk genom cementinjektering och sprutbetong har broavdelningen utfört försök med för ändamålet tillverkade balkar och pelare. Dessutom göras fortlöpande iakttagelser av utförda dylika förstärkningsarbeten.

Provningarna för dessa undersökningar ha utförts av statens järnvägar,

varvid dock statens provningsanstalts maskinella utrustning använts för böj- och tryckprovningarna.

Vid geotekniska avdelningen ha normer utarbetats för grundundersök- ningar. Normerna avse såväl fältundersökningar som laboratoriemässiga un- dersökningar av olika jordslag. Genom löpande provningar och undersök— ningar erhållas efter hand ökade erfarenheter om jordarternas beskaffenhet, vilka lämna icke oväsentliga bidrag till den tekniskt-vetenskapliga jordarts- forskningen. Vissa rent teoretiska undersökningar på området ha även utförts i den mån det löpande tjänstearbetet tillåtit. Bland annat pågå utredningar om tjälproblemet samt undersökningar av pålgrunders härför-måga, sättning— ar i byggnadsverk och järnvägsbankar, grus- och makadamballasts beskaffen— het och lämpliga sammansättning.

Erforderliga jordborrningar verkställas genom geotekniska avdelningen och de geotekniska jordprovsundersökningarna utföras i avdelningens laborato- rium. Utomstående sakkunniga ha för geotekniska frågor endast undantags- vis anlitats.

Elektrotekniska byrån har tidvis utfört tekniskt—vetenskaplig forskning i betydande omfattning. Undersökningar ha sålunda utförts beträffande ban- strömmens störande inverkan på telefon- och telegrafledningar, och utred— ningar verkställts angående system för järnvägselcktrifieringarna. Arbetet fördelades därvid sålunda, att en första bearbetning av gjorda observa- tioner utfördes genom elektrotekniska byråns försorg, varefter materialet för vidare bearbetning överlämnades till en vid sidan av byrån arbe- tande kommitté, representerande såväl verkets egen som utomstående expertis.

För närvarande är frågan om den framtida gestaltningen av telefonnätet vid statens järnvägar aktuell. Här möta då sådana spörsmål som störnings— kompensation genom specialarmerade kablar, vidgning av de selektiva tele— fonanordningarnas räckvidd, pariteten mellan antalet förbindelser och den speciella telefontrafik, som måste avvecklas inom ett järnvägsföretag etc. På detta område arbetar nu elektrotekniska byrån i intim samverkan med en för ändamålet tillsatt kommitté och med representanter för industrien.

En annan aktuell forskningsuppgift gäller kontaktledningsnätets stabilitet, varaktighet och anpassning efter högre tåghastigheter. Forskningsarbetet ut— föres i detta fall helt inom verket. Detsamma gäller kontinuerligt bedrivna studier av faktorer, inverkande på kraftöverföringsanläggningars driftsäker- het, ävensom av belastningsvariationerna och dessas fördelning på lednings— nät och omformarstationer samt inflytande på verkningsgraden.

Väg- och vattenhyggnadsstyrelsen.

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens instruktion (sv. förf . saml. nr 206 / 1934- med senare ändringar) finnes icke intaget något direkt åläggande för styrelsen

att bedriva tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet, men enligt 2 % av instruktionen skall styrelsen bland annat noggrant följa utvecklingen av väg— och vattenbyggnadsväsendet och kommunikationsväsendet samt verka för tillgodogörandet av tekniska framsteg och tillämpandet av enhetliga normer.

De forskningsuppgifter, som yppa sig i samband med styrelsens verksamr het, upptagas i den mån styrelsens personal och medelstillgång göra det möj- ligt. Den tekniska forskningen i fråga om vägunderhåll, vägbyggnad, väg— maskiner och dylikt utföres dock i regel av statens väginstitut och den flyg- tekniska forskningen av flygtekniska försöksanstalten. Beträffande forsk- ningsverksamheten vid dessa båda institutioner hänvisas _till sid. 33—36.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens forskningsverksamhet bekostas huvud— sakligen av byggnadsanslag till arbeten, som utföras av styrelsen eller stå. under dess kontroll. Endast i vissa särskilda fall ha speciella anslag dispone— rats till forsknings- och undersökningsverksamhet. Sålunda har bland annat Vägunderhållsinspektionens verksamhet finansierats av ett i riksstaten upp— taget särskilt anslag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten inom vägväsendet. Styrelsens geotekniska avdelning har för forskningsarbeten fått medel från flera håll bland annat från nämnda anslag och från ingenjörs- vetenskapsakademien.

Anslaget till vissa forsknings— och undersökningsarbeten inom vägväsendet har alltifrån budgetåret 1935 / 36 utgått med följande belopp:

Budgetår Kronor 1935/36 ............ 130 000 1936/37 ............ 130 000 1937/38 ............ 40 000 1938/39 ............ 70 000 1939/40 ............ 104 000 19440/41 ............. 151 000 1941/42 ............ 12 000

Vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägbyrås underhållsinspektion be- drivas omfattande tekniskt-ekonomiska undersökningar beträffande Vägun- derhållets rationalisering.

I samband med inspektion och kontroll av den civila luftfarten uppkomma ibland problem, som i viss utsträckning göras till föremål för tekniskt—veten- skaplig forskning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens luftfartsinspektion har i dessa frågor samarbetat med statens provningsanstalt och flygtekniska kom— mittén inom ingenjörsvetenskapsakademien. Även i samarbete med Aktie— bolaget aerotransport bedrivas tekniska undersökningar, dock i allmänhet av mera driftteknisk karaktär.

Inom hamnbyrån utföras bland annat undersökningar angående isens in- verkan på. byggnadsverk i vatten.

Brobyråns tekniskt—vetenskapliga undersökningar sammanhänga med kon- trollen av utförda brobyggnader. Brobyrån disponerar över instrumentutrust- ning för nedböjnings- och spänningsmätningar samt röntgenutrustning för undersökningar av svetsade konstruktioner. I samband med vissa större bro- byggnader av armerad betong ha betongens plastiska egenskaper och andra förhållanden gjorts till föremål för undersökningar. Spänningsmätningar ha utförts på broar med brobanedäck av armerad betong och bärande konstruk- tion av stålbalkar, samt även på bågbroar med snedställda hängstag. I sam- band med undersökningar av svetsade konstruktioner ha förberedande under- sökningar utförts angående tillsatsspänningar vid svetsning.

Kostnaderna för inköp av brobyråns instrumentutrustning ha i huvudsak bestridits av medel från byggnadsanslag.

En särställning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen intager geotekniska avdelningen. Dess föreståndare är direkt underställd generaldirektören och har att tillhandagå styrelsen med geoteknisk sakkunskap samt att i geotek- niskt avseende tillhandagå vägdistrikt, städer och enskilda med råd och upp- lysningar samt för deras räkning verkställa uppdrag och förrättningar beträf- fande företag, till Vilka statsbidrag beviljats eller kan ifrågakomma. Ersätt— ning härför utgår enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa och tillfaller stats- verket.

En avsevärd del av geotekniska avdelningens verksamhet utgöres av forsk— ningsarbete. Utom föreståndaren, som är ordinarie förste byråingenjör, ha vid avdelningens undersökningar som tillfälligt anställda varit sysselsatta 3 civil- ingenjörer och upp till 14 personer med lägre teknisk examen.

Statens väginstitut. Statens väginstituts verksamhet omfattar vägtekniska och vägtrafiktek- niska frågor och institutet har enligt instruktionen (sv. förf. saml. nr 165/1939)

att utföra vetenskaplig, teknisk och ekonomisk forskning; att biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid utredning av ärenden, som av styrelsen överlämnas till institutet;

att, i den mån arbetet i övrigt det tillåter, verkställa undersökningar och andra uppdrag åt vägdistrikt, städer och enskilda m. fl.;

att systematiskt samla, ordna och bearbeta samt offentliggöra vid verksam- heten erhållna resultat i den omfattning, som erfordras för deras ändamålsenliga utnyttjande.

Ledningen av statens väginstitut utövas av en direktion, bestående av sju ledamöter, nämligen chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, förestån- daren för väginstitutet, vilken benämnes överingenjör, samt fem av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år förordnade ledamöter. Av nämnda fem ledamöter, varav tre skola utväljas bland för vägforskningen och vägväsendet intresse- rade och sakkunniga personer utanför den statliga vägorganisationen, förord-

nas fyra efter förslag av Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt en efter för- slag av tekniska högskolan.

För utförande av Vissa arbetsuppgifter ha inom institutet tillsatts sär- skilda delegationer och kommittéer. Under budgetåret 1940/41 verkade så- lunda en provvägsdelegation samt en delegation för utarbetande av normer för vägbeläggningar.

I övrigt är institutet organiserat med, förutom kontorsavdelning, tre av- delningar för forsknings- och undersökningsarbeten, nämligen

v ä g a v d e l ni n g e n för utredningar, undersökningar och kontroll röran- de Vägar och i Vägar ingående detaljer;

g e 0 1 0 g i s k a a v d el nin g e n för _utredningar och undersökningar rörande väggeologiska frågor;

maskintekniska avdelningen för utredningar och undersök- ningar rörande vägtrafikfrågor, Vägmaskiner och de mekaniska uppgifter, som kunna ifrågakomma i samband med institutets verksamhet.

Personalförteckningen omfattar 8 befattningshavare i högre lönegrad än den 20:e (ingenjörer, geologer etc.) samt dessutom laboratorie- och kontors- personal i lägre lönegrader.

Väginstitutet är inrymt i nybyggd institutionsbyggnad i fyra våningar be- lägen vid Drottning Kristinas Väg. Inflyttning har skett under slutet av år 1939 och början av år 1940.

Genom avtal med vägdistrikt eller städer har väginstitutet föranstaltat om anläggning av provvägar för olika beläggningstyper. Väginstitutet har i regel uppgjort program för plovvägarna, kontrollerat och 1 detalj studerat deras ut- förande samt därefter verkställt regelbundna inspektioner och givit direktiv för underhållet och skötseln. Genom prov, som undersökas på institutets laboratorier, kontrolleras beläggningarnas sammansättning och kvalitet, ge- nom att tid efter annan mäta beläggningarnas jämnhet och avnötning under- sökas deras förändringar, varjämte en noggrant förd bokföring över kostna- der, material och arbetsmängd ger upplysning om beläggningarnas ekonomi.

Institutets forskningsverksamhet omfattar även frågor angående normer för vägbeläggningar och vägmaterial, rationellt sammansatta grusvägbanor, tjälproblemet, stötdämpares förmåga att medföra minskad åverkan på väg- bana och fordon m. m. Med anslag av vederbörande vägdistrikt utföras regio- nala inventeringar av naturliga vägmaterialförekomster (s. k. grusinvente- ringar). På senaste tiden har ett betydande arbete även ägnats frågor angå- ende flygfält, särskilt dränerings- och hårdgöringsproblem samt spörsmål an- gående beläggning av rullbanor.

Institutet utfö1 även för vägväsendet viss provning och kontroll av väg- material. hIaterialprovningar enligt standardiserade metoder överlämnas dock i stor utsträckning till statens provningsanstalt. I samband med mate— rialprovning och materialkontroll har i institutets laboratorier utförts metod- forskning.

En avsevärd del av apparaturen har konstruerats och utförts vid institu- tets mekaniska avdelning. Med bidrag från Carl Smitts fond A för vägarnas förbättring ha vidare undersöknings- och konstruktionsarbeten för Vissa nya provningsmaskiner utförts. För detta ändamål har fonden ställt i utsikt ett belopp om 250 000 kronor.

Utgifterna för institutets verksamhet uppgingo under budgetåret 1940/41 till cirka 235 000 kronor. Cirka 40 000 kronor av beloppet täcktes genom särskilda uppbördsmedel i institutets verksamhet, återstoden av utgifterna ha bestritts av statsanslag. Statsanslagen till institutet framgå av följande sammanställning:

Därav till

Budgetår Statsanslag tillhopa utrustning m. m.

kronor kronor 1937/38 ............................. 230 800 115 000 1938/39 ............................. 140 000 — 1939/40 ............................. 363 000 165 000 1940/41 ............................. 256 200 55 000 1941/42 ............................. 200 000 —

Resultaten av väginstitutets forskningsverksamhet publiceras framför allt i två av institutet utgivna skriftserier, Meddelanden, som t. o. m. utgången av år 1941 omfattat 61 publikationer, och Rapporter, varav intill samma tid- punkt 16 publikationer utgivits. '

Flygtekniska försöksanstalten.

Flygtekniska försöksanstalten har enligt instruktionen (sv. förf. saml. nr 7 58 / 1940) till uppgift att utföra flygteknisk forskning för utveckling av flyg- tekniken inom landet.

Anstalten skall planlägga och verkställa tekniskt-vetenskapliga undersök— ningar inom sitt verksamhetsområde och följa utvecklingen inom och utom landet av den flygtekniska forskningen. Vidare äger anstalten att på uppdrag av offentliga myndigheter, institutioner eller enskilda mot ersättning utföra flygtekniska undersökningar samt i viss mån även flygteknisk provning.

Anstalten skall systematiskt samla, ordna och bearbeta samt, i den mån förhållandena så medgiva, offentliggöra vid verksamheten erhållna resultat i den omfattning, som erfordras för deras ändamålsenliga utnyttjande.

Ledningen av försöksanstalten utövas av en styrelse, bestående av åtta av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter samt överdirektören och chefen för anstal- ten. Av ledamöterna utses en efter förslag av chefen för flygvapnet, en efter förslag av luftfartsmyndigheten, en efter förslag av kommerskollegium, en efter förslag av tekniska högskolan, en efter förslag av vetenskapsakademien, en efter förslag av ingenjörsvetenskapsakademien och en efter förslag av Sve- riges industriförbund.

Vid sidan av styrelsen skall finnas ett vetenskapligt råd, benämnt flygtek- niska rådet, bestående av högst sju av Kungl. Maj:t för Viss tid förordnade ledamöter. Detta skall fungera som centralorgan för uppgörande av program för materialforskningen vid olika” laboratorier m. m.

Personalförteckningen för försöksanstalten upptager 8 befattningshavare över 20:e lönegraden. Hela personalen beräknas normalt komma att uppgå till 40 år 45 man inklusive arbetare.

Försöksanstalten omfattar tre avdelningar, nämligen: aerodynamiska avdelningen för aerodynamiska uppgifter rörande flygtekniken;

hållfasthets avdelningen för uppgifter rörande flygplans och flygplanelements hållfasthet; samt

flygmekaniska avdelningen för uppgifter rörande flygplans egenskaper under flygning.

Inom anstalten finnas därjämte en kontors- och verkstadsavdelning. Be— träffande organisationen hänvisas i övrigt till bilaga 9 sid. 159.

Vid anstalten finnas aerodynamiska laboratorier (vindtunnel, spintunnel och verkstad) samt hållfasthetslaboratorium. Vindtunneln har 3.6 m dia- meter, maskineriet har en effekt av 1 000 hk och kan ge en största. vindhas- tighet av 93 m/s.

Ifrågasatt särskild avdelning för sjöflygplan är ej inrättad, då man tänkt sig, att erforderliga specialundersökningar på området skulle kunna utföras vid statens skeppsprovningsanstalt. Anstalten saknar vidare motorforsknings- laboratorium och materiallaboratorium. Materialforskningen beräknas kunna ske vid redan bestående institutioner, såsom statens provningsanstalt och me- tallografiska institutet, samt vid industrierna.

Provningsverksamhet skall vid flygtekniska försöksanstalten äga rum en— dast i den mån anstaltens huvuduppgift, forskningsarbetet, icke därigenom menligt påverkas.

För budgetåret 1941 / 42 åtnjuter försöksanstalten statsanslag med 200 000 kronor till avlöningar och 240 200 kronor till omkostnader.

Statens vattenfallsverk.

I instruktionen för vattenfallsstyrelsen med underlydande lokalförvalt— ningar vid statens vattenfallsverk (sv. förf. saml. nr 518 / 1939) saknas direkta föreskrifter om bedrivande av teknisk forskning, men vid vattenfallsverket har dock i flera hänseenden bedrivits ett omfattande tekniskt utvecklingsar- bete inom dess verksamhetsområden.

Vattenfallsverket har endast i mindre omfattning egna laboratorier. Styrel- sen använder sig därför i jämförelsevis stor utsträckning av laboratorierna vid högskolorna och vid de industriföretag, som äro verkets leverantörer. Tidi-

gare bedrevs i egen regi forskning angående de atmosfäriska överspänningar- ' nas natur och för ändamålet inrättades en särskild forskningsstation invid verkets sekundärstation vid Uppsala. Sedan institutet för högspänningsforsk- ning inrättats i anslutning till Uppsala universitet, har nämnda forsknings- station överlämnats till institutet. I Älvkarleby finnes dock fortfarande en provningsanstalt med fast utrustning, bland annat för högspännings— och olje— undersökningar. Undersökningar företagas även genom direkta mätningar på anläggningar och vid behov iordningställas på olika platser tillfälliga anord- ningar för speciella undersökningar.

Inom verket finnes icke sär skild personal anställd för forskningsverksamhe- ten, utan denna utföres av den vanliga driftspersonalen 1 den mån arbets— tiden icke upptages av löpande uppgifter.

Kostnaderna för forskningsarbetena betalas av ordinarie driftmedel. Beträffande vattenfallsverkets forskningsarbeten må följande nämnas. Forskningen i fråga om åsköverspänningar har såsom nämnts till största delen övertagits av institutet för högspänningsforskning vid Uppsala univer- sitet. Ett intimt samarbete mellan vattenfallsstyrelsen och detta institut på- går dock fortfarande därigenom att vattenfallsstyrelsen lämnar problemställ— ningar och undersökningsmaterial för institutets arbete. Även i den forsk- ning, som försiggår hos vederbörande fabrikanter beträffande överspännings— skydd, har verket deltagit och vid verkets högspänningslaboratorium i Älv- karleby bedrivas experimentella undersökningar. Tillsammans med Asea har en grund lagts för blivande normer i denna fråga. Genom åskforskningarna har man även fått nya perspektiv på kraftlinjebyggnaderna, varigenom nya kon— struktionsprinciper framkommit, vilka medgiva största möjliga åsksäkerhet med rimliga kostnader. Synpunkterna på jordlinornas placering och den ratio— nella dimensioneringen av _jordtagen ha sålunda i grund förändrats.

Normer för konstruktion av kraftledningar ha utarbetats tillsammans med tekniska högskolan i Stockholm och Svenska teknologf-öreningen. Omfattande försök för att utforska och avhjälpa vibrationer på linor fortgå sedan lång tid tillbaka och undersökningar ha genomförts om bland annat lämpligt in— fästningssätt och skarvning av linor.

Tillsammans med övriga större kraftföretag och med de tillverkande fir- morna deltar vattenfallsstyrelsen i arbetet på att åstadkomma mera fullkom— liga reläanordningar.

Vattenfallsstyrelsen har samarbetat med Aktiebolaget Ifö-verken vid ut— formningen av isolatortyper med hög elektrisk och mekanisk hållfasthet. Arbetet har baserats på drifterfarenheter samt teoretiska och experimentella undersökningar. Rationella provningsmetoder för isolatorer ha vidare utar— betats.

Vattenfallsstyrelsen har samarbetat med Aktiebolaget Karlstads mekaniska verkstad för utprovning av kaplanturbinens egenskaper samt angående sug—

rörets utformning vid denna turbintyp. Därjämte må omnämnas styrelsens insats i fråga om vattenvägarnas utformning vid anläggningar med låg fall- höjd (hävertkonstruktionen vid Vargöns kraftverk). Ingående studium med tillhörande forskning har även bedrivits beträffande andra hydrodynamiska frågor, såsom vattnets strömning i farleder och slussar och genom utskov. Problem angående isbildning i vattendrag ha även behandlats.

Vid ångkraftverket i Västerås har i samarbete med bland annat ångvärme- institutet under en följd av år i fråga om konstruktionen av strålningspannor utförts undersökningar, vilka resulterat i en ny panntyp för kolpulvereld- ning, speciellt lämpad för variabla belastningar. Anordningar för automatisk eldning och för momentanreserv ha även utexperimenterats.

Korrosionsundersökningar ha bedrivits sedan lång tid tillbaka, och i sam— band därmed ha lämpligt målningsförfarande och goda färgtyper utexperi- menterats. Rostskydd genom varmförzinkning har tillämpats i stor utsträck- ning och verket har i egen regi byggt en större förzinkningsanläggning, vars konstruktion och drift nödvändiggjort omfattande undersökningar. I ett sär- skilt upprättat laboratorium utföras systematiska undersökningar rörande olika metoder för stolpimpregnering. I fråga om generatorers och transforma- torers åldring deltar verket i de levererande firmornas utvecklingsarbete.

Undersökningar av smörjoljor och transformatorolja pågå fortlöpande vid verkets provningsanstalt i Älvkarleby och intresse har även ägnats proble- met om regenerering av transformatorolja.

Vid statens vattenfallsverk ha betydelsefulla undersökningar av betong i vattenbyggnader utförts bland annat angående orsakerna till betongförstö— relse till följd av perkolerande vatten. För att förebygga dylik förstörelse vid betongbyggnader i vatten har vattenfallsstyrelsen i samarbete med Skånska cementaktiebolaget verkat för framställning och användning av ett mera resistent cement med utsträckt reaktionstid, varmed följer reducerad krymp— ning hos betongen. Metoder för betongens bearbetning ha underkastats ingå- ende undersökningar för att ernå största möjliga täthet hos produkten. Även i fråga om provningsmetoder har styrelsen låtit utföra undersökningar, var- vid en metod framkormnit för bestämmande av relativ täthet hos betongprov- kroppar. Metoder för reparation av betong i vattenbyggnader ha utarbetats, grundade dels på injektering av cementbruk, dels på putsning med ögonblick— ligt bindande bruk. Inom verket bedrivas vidare forskningsarbeten för ända— målsenligare dammkonstruktioner och vattenfallsstyrelsen är representerad inom den internationella kommittén för höga dammar.

Forskning bedrives även för förbättring av arbetsmaskiner och bland annat har därvid konstruerats nya ändamålsenliga skoptyper för grävmaskiner.

Även på andra områden ha betydelsefulla forskningsarbeten utförts inom vattenfallsverket. Sålunda ha i samarbete med bland annat Sveriges geolo- giska undersökning utförts undersökningar beträffande jordlagers genom-

släpplighet och andra geotekniska problem. Vidare har ett omfattande forsk- ningsarbete utförts för erhållande av goda konstruktioner och lämpligt mate- rial till skydd för kraftverk gentemot luftangrepp, och undersökningar gjorts beträffande de skador, som kunna uppkomma på vattenbyggnader genom minexplosioner. Förslag till skyddsanordningar ha framlagts. Till verkets forskningsuppgifter hör även att genom hydrografisk forskning i samarbete med statens meteorologisk—hydrografiska anstalt ställa prognoser för kraft— lillgången samt att uppgöra belastningsprognoser för verket och landet i dess helhet.

Statens vattenfallsverk har slutligen understött den forskning, som bedri- vits av Jordbrukets elektrotekniska forskningsinstitution, samt deltagit an— tingen aktivt eller understödjande i den forskning, som på olika håll bedr'if vits i fråga om nya eller utökade användningsområden för elektricitet.

Byggnadsstyrelsen.

Enligt instruktionen för byggnadsstyrelsen (sv. förf. saml. nr 358 / 1922 med senare ändringar), åligger det styrelsen i fråga om forsknings- och därmed sammanhängande upplysningsverksamhet bland annat:

att låta verkställa erforderliga undersökningar och provningar av byggnads- material och konstruktioner;

att anordna och vidmakthålla en typsamling av förekommande byggnads- material av särskilt intresse;

att i övrigt i den utsträckning styrelsen finner lämplig insamla och bearbeta kunskapsmaterial på husbyggnadsväsendets område ävensom låta utarbeta de publikationer, som därav kunna föranledas.

Förutom i samband med styrelsens byggnadsverksamhet erforderliga un- dersökningar och provningar av byggnadsmaterial har även forskningsverk- samhet bedrivits i den utsträckning förhållandena medgivit. Inom styrelsens ämbetsbyggnad finnes ett mindre, byggnadstekniskt laboratorium, huvudsak- ligen för enklare löpande provningar, men även för vissa jämförande under- sökningar, t. ex. beträffande krympnings- och svällningsföreteelser, kapillari- tet, motståndsförmåga mot frost m. m. hos olika byggnadsmaterial.

Sedan år 1934 har styrelsen i samarbete med domänstyrelsen, statens prov- ningsanstalt, tekniska högskolan i Stockholm, Svenska arkitektföreningen, Stockholms byggnadsförening samt representanter för byggnadsämnesindu— strien verkställt undersökningar och utredningar till grund för normer på det husbyggnadstekniska området. Dessa arbeten ha hittills omfattat byg — nadskalk, puts, isoleringspapp, mellanväggsplattor och byggnadsvirke.

På uppdrag av och i samråd med styrelsen ha vidare utförts undersök- ningar av professorn Henrik Krei'iger (ljudisoleringsförmågan hos byggnads- material), professorn Ivar Trägårdh (trägnagande insekter), statens prov-

ningsanstalt (fönsterglas till arkiv) och arkitekten Axel Eriksson (murputs). Resultaten av dessa undersökningar finnas offentliggjorda i olika publika— tioner.

Under medverkan från flera av de större pannfabrikanterna och med bidrag från Kungl. Maj:t och ingenjörsvetenskapsakademien har av byggnadsstyrel— sens värmetekniska avdelning inrättats ett pannlaboratorium. Laboratoriet togs i bruk i september 1937. Pannprovningar ha bedrivits så, att fabrikan- terna fått sända sina olika typer till laboratoriet för undersökning. Fabrikan- terna ha givits tillfälle att deltaga i proven, och undersökningarnas resultat jämte eventuella förslag till ändringar av pannornas konstruktion ha kost- nadsfritt ställts till respektive firrnors förfogande. På detta sätt ha ett tjugu- tal typer av vedpaimor genomgåtts. Då arbetet utförts i förtroendefullt sam— arbete med de berörda firmorna och i många fall rört nya uppslag eller för respektive fabrikat säregna konstruktioner, ha resultaten ej kunnat publi— ceras. I samband med provningarna av de olika pannorna ha även bedrivits undersökningar av allmänt intresse rörande förloppet vid vedens förbränning, skorstens- och dragfrågor, regleringsproblem etc. Dessa undersökningar ha publicerats i fackpressen.

För proveldning med ved i förefintliga kokspannor har Kungl. hIajzt efter ansökning av byggnadsstyrelsen beviljat medel, och prov ha utförts i bygg— nadsstyrelsens pannlaboratorium. Resultaten ha ställts till statens bränsle- kommissions förfogande.

Genom upplysningsverksamhet har vidare byggnadsstyrelsens Värmetek- niska avdelning med hjälp av publikationer, föredrag och kurser bringat de gjorda erfarenheterna till allmänhetens kännedom.

Rikets allmänna kartverk.

Rikets allmänna kartverk åligger enligt instruktion (sv. förf . saml. nr 644/ 1937 med senare ändringar) bland annat att utföra de vetenskapliga geode- tiska och astronomiska arbeten, som stå i samband med verkets övriga geode— tiska arbeten eller som Kungl. Maj:t med hänsyn till det internationella sam- arbetet finner påkallade, och att omhänderhava rikets precisionsavvägning.

I den mån tid och anslagna medel det medgiva, verkställas i samband med kartverkets vanliga arbeten vetenskapliga undersökningar för utveckling av arbetsmetoderna och offentliggörande av arbetsresultaten i de delar, de kunna vara av betydelse ur vetenskaplig synpunkt.

Inom kartverkets arbetsområde gäller detta närmast de geodetiska arbe- tena i fråga om bestämning av lodavvikelser, astronomiska observationer, basmätningar och första ordningens triangulering samt precisionsavvägning, men även de under senare åren vid kartverket påbörjade fotogrammetriska arbetena.

Forskning har ej innefattats i planen för kartverkets fotogrammetriska ar- beten, men genom privata initiativ ha vissa undersökningar kommit till stånd. På basis av de i byråchefen P. Thams fotogrammetriska doktorsarbete framlagda metoderna ha sålunda ett flertal teoretiska utredningar utförts. Vidare har en omfattande undersökning över kameraobjektivets felteckning planerats men av brist på medel ej kunnat genomföras.

Särskilda anslag för forskning saknas.

Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Sveriges geologiska undersökning (SGU), som är en av de äldsta forsk- ningsanstalterna i landet, har enligt instruktionen (sv. förf. saml. nr 797 / 1921, ändr. 22/1940) till uppgift att, med iakttagande av vetenskapens fordringar och med särskilt avseende fäst på berg— och jordarternas betydelse i ekono- miskt hänseende, inhämta tillförlitlig kännedom om landets allmänna geo- gnostiska beskaffenhet samt att tillhandagå statsinstitutioner med praktisk- geologiska utredningar, som av dem begäras.

I anslutning till den av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt be- drivna undersökningen av Sveriges färskvatten och under samverkan med nämnda anstalt skall SGU utföra hydrogeologiska specialundersökningar.

Resultaten av sin verksamhet skall SGU göra för allmänheten tillgäng- liga dels genom geologiska kartor med tillhörande beskrivningar, dels genom avhandlingar och uppsatser, som behandla såväl ur praktisk synpunkt viktiga som rent vetenskapliga specialfrågor, dels och genom att i ett offentligt mu- seum sammanföra och ordna föremål, belysande företrädesvis Sveriges geologi, såväl den allmänna som den tillämpade.

Personalstaten upptager bland annat 1 överdirektör (B 1), 8 statsgeologer (A 26), 1 sekreterare (A 26), 1 museiföreståndare (A 26) och 1 kemist (A 26). Statsgeologerna äro fördelade på två sektioner, nämligen den praktiska sek- tionen, omfattande malmgeologi, stenindustrigeologi och agrikulturgeologi jämte ler- och torvindustri, samt den kartografisk-teoretiska sektionen, om- fattande urbergsgeologi, paleontologi och stratigrafi, kvartärgeologi, torv- geologi och hydrogeologi jämte väg- och vattenbyggnad.

I mån av behov och tillgång på medel anställes icke-ordinarie personal. SGU:s organisation påminner i hög grad om organisationen av ett vanligt _ statligt ämbetsverk och avviker därför mycket från senare tillkomna forsk- ningsanstalters. Överdirektören skall sålunda leda SGU:s verksamhet i dess helhet och inför Kungl. Maj :t vara ansvarig för fullgörandet av dess åliggan- den. I de frågor, som förekomma till handläggning och avgörande hos SGU, äger överdirektören ensam beslutanderätt, dock att beträffande vissa i in- struktionen angivna ärenden rådplägning skall ske med sekreteraren och den till tjänsteåren äldste av de övriga högre befattningshavarna.

SGU utför först och främst en allmän inventering av landets tillgångar av nyttiga bergarter, malmer och övriga tekniskt användbara mineral samt jordarter. I anslutning till fältarbeten utföras laboratorieundersökningar rö- rande malmers och andra bergarters kemiska, mineralogiska och petrografiska beskaffenhet, jordarters kemiska och mekaniska sammansättning samt fysika- liska egenskaper.

Vid sidan av den systematiskt fortskridande regionala karteringen före- tagas specialutredningar för ekonomiskt särskilt viktiga områden. Dessa forskningar kunna indelas i följande huvudavdelningar: malmer, fossila bränslen, stenindustri, agrogeologi och hydrogeologi.

Vidare arbetar SGU med uppletandet av nya malmer, särskilt sådana, varpå vårt land lidit brist. Hand i hand med dessa malmletningsarbeten hava pågått arbeten för utvecklingen av geofysiska undersökningsmetoder till större fältduglighet.

En jordmagnetisk undersökning av Sveriges fastland utfördes under åren 1928—1934 och omfattande magnetiska specialundersökningar av praktisk betydelse ha dessutom bedrivits och bedrivas alltjämt inom särskilda om— råden.

Ett geokemiskt laboratorium har inrättats för forskningar på den moderna geokemiens område, särskilt utbredningen inom landet av förut ej beaktade metaller och andra grundämnen. Laboratoriet är utrustat för optiskt spektro— grafiska och röntgenspektografiska bestämningar av de i små mängder upp— trädande grundämnena och deras associationer i malmer, berg- och jordarter.

Under förra Världskriget utförde SGU djupborrningar efter stenkol i Skåne och sådana borrningar ha även sedermera utförts på statsmakternas uppdrag.

Enligt en av SGU utarbetad plan pågå undersökningar angående möjlighe- ten att på större djup i Skåne påträffa salt och olja. Undersökningens geolo- giskt—geofysiska del är slutförd och djupborrningar pågå. Till denna under- sökning utgå särskilda, betydande statsanslag.

SGU har sedan lång tid studerat de svenska alunskiffertillgångarnas stor- lek och beskaffenhet (såsom halter av olja, svavel och kväve samt olika tekniskt betydelsefulla grundämnen, bränslevärden m. m.). På senare tid har SGU verkställt ganska omfattande djupborrningar inom de tekniskt viktigaste alunskifferområdena. SGU har även medverkat genom specialut- redningar för den under det pågående kriget igångsatta utvidgningen av den svenska skifferoljetillverlmingen. En omfattande utredning av södra och mellersta Sveriges torvtillgångar avseende dels den totala torvkvantiteten och .dess fördelning på landsdelar, torvslag och torvmarkstyper, dels en kva- litativ rekognoscering av torvmarker i närheten av trafikleder utfördes från 1919 till mitten av 1920-talet, då den av statsfinansiella skäl avbröts. Den sedermera ökade aktualitet, som våra torvtillgångar erhållit, har föranlett återupptagande av torvundersökningarna, dels för att utröna de största torv-

markernas kvantiteter, dels i samarbete med ingenjörsvetenskapsakademien torvslagens användbarhet till bränsle- och oljeframställning. De återupp— tagna undersökningarna avse hela landet, således även Norrland.

Forskningar på det stenindustriella området ha sedan gammalt utgjort en viktig del av SGU:s verksamhet. På senare tider ha dessa varit särskilt inriktade på landets kalktillgångar och deras utnyttjande för jordbruks- och industriella ändamål, vidare på förekomsterna av marmor och svart granit. Särskilt ha därvid stenindustriområdena i våra kustområden utforskats. På cementforskningens område har SGU verksamt deltagit allt ifrån cement- industriens grundande. För studier över mineralbildnings- och sintrings- processerna vid höga temperaturer är SGU utrustad med en elektrisk labo— ratoriesmältugn.

På jordartsforskningens områden utföras undersökningar över jordarter- nas fysikaliska och kemiska egenskaper ur odlings-, agrikulturteknisk och skoglig synpunkt, ävensom från markstabilitetssynpunkt och för dränerings- företag. Den härmed sysselsatta personalen utgöres av två statsgeologer och två laboratoriebiträden.

Utom jordartslaboratoriet och det förut nämnda speciallaboratoriet för geokemi har SGU ett allmänt kemiskt laboratorium med två kemister och 1 a 2 biträden.

För sin verksamhet har SGU vidare ett välförsett geologiskt bibliotek, in- rymmande även viktigare arbeten inom angränsande tekniskt—vetenskapliga ämnesgrupper.

Medel till de tekniskt-vetenskapliga forskningarna utgå av statsmedel, dels de årliga avlönings- och omkostnadsanslagen och dels särskilda anslag för speciella utredningar.

För budgetåret 1941/42 ha till SGU beviljats anslag med 288 000 kronor till avlöningar och 80 000 kronor till omkostnader. Därjämte ha för samma budgetår beviljats anslag med 100 000 kronor till undersöknings- och för- svarsarbeten å områden, som genom SGU:s försorg äro eller kunna varda för kronans räkning inmutade, m. m. samt med 534 800 kronor till undersök- nings- och förberedande gruvarbeten.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt skall enligt sin instruktion (sv. förf. saml. nr 798/ 1921 med senare ändringar) dels följa meteorologiens och färskvattenhydrografiens framsteg och söka bidraga till deras utveckling, dels också göra resultaten av anstaltens arbeten tillgängliga genom utgivande av avhandlingar behandlande rent vetenskapliga samt ur praktisk synpunkt viktiga frågor.

Anstalten skall tillhandagå andra offentliga myndigheter, menigheter och institutioner med av dem äskade råd och upplysningar, som ligga inom om-

rådet för anstaltens verksamhet, och samarbeta med dem beträffande såväl tillgodogörandet av vunna erfarenheter som ock anordnandet av sådana un— dersökningar, för vilka gemensamma arbeten äro erforderliga.

Anstalten skall samråda med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i frågor rörande den civila flygväderlekstjänstens organisation, med lotsstyrelsen i fråga om issignaltjänstens organisation samt med chefen för försvarsstaben i frågor rörande den militärmeteorologiska informationstjänstens organisation.

Anstalten äger att av vederbörande myndigheter äska och erhålla de upp- lysningar, det biträde och den handräckning, som ligga inom området för vederbörande myndighets befogenhet och som erfordras för anstaltens verk— samhet.

Överinseendet över anstalten utövas av dess styrelse. Styrelsen utgöres av tio personer, nämligen cheferna för vattenfallsstyrel- sen, väg— och vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, Sveriges geolo- giska undersökning och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt såsom självskrivna ledamöter, en av vetenskapsakademien och en av svenska hydro— grafisk-biologiska kommissionen utsedd ledamot samt tre av Kungl. Maj :t. utsedda ledamöter.

Förslag till tillsättande av de ledamöter i styrelsen, vilka skola utses av Kungl. Maj:t, uppgöras av de korporationer, representerande olika intressen, som för varje fall av Kungl. Maj :t härom anmodas.

Anstalten äger i sina lokaler ett laboratorium med plats för en personal om 6 personer för provningar och kalibrering av instrument samt för experimen— tella arbeten. En mindre observationshytt är inredd på taket för strålnings- meteorologiska arbeten och en takterrass för aerologiska mätningar.

Anstalten utger meddelanden i två serier, en för större skrifter och en för mindre. Dessa serier innehålla i huvudsak resultaten av anstaltens forsknings- verksamhet.

Av förteckningen över publicerade arbeten framgår, att anstaltens forsk- ningar gällt exempelvis landets vattenkrafttillgångar, nederbördsförhållan- den, klimatförhållanden (bland annat som betingelser för vissa odlingar), vegetationsperioder, vindförhållanden, vattenstånd och isförhållanden vid kusterna och i vattendragen, den kemiska denudationen, temperaturen i luf— ten, vattnet och jorden, höjdbestämningar vid kusterna m. m.

Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen och havsfiskelaboratoriet.

Enligt instruktionen för svenska hydrografisk-biologiska kommissionen (sv. förf. saml. nr 359/ 1931 med senare ändringar) har nämnda kommission till uppgift att enligt vetenskapens fordringar och med särskild hänsyn till havsfiskets behov studera de hydrografiska och de biologiska förhållandena

i de Sverige omgivande haven samt leda Sveriges deltagande i det interna- tionella samarbetet på dessa områden.

Det åligger kommissionen bland annat

att anordna, leda och övervaka hydrografiska observationer och mätningar i havet samt de fiskeri-biologiska och fiskeritekniska undersökningar, söm äro ägnade att främja havsfisket,

att hava överinseendet över de särskilda anstalter, som för ovan angivna ändamål av staten inrättas, samt fastställa föreskrifter för arbetet inom nämnda anstalter och för de under kommissionen ställda funktionärer,

att göra resultaten av kommissionens arbeten tillgängliga genom utgivande av dels lämpliga sammanställningar och bearbetningar av observations- och under- sökningsmaterialet, dels oclc avhandlingar och uppsatser, behandlande såväl rent vetenskapliga som ur praktisk synpunkt viktiga frågor.

Kommissionen skall tillhandagå offentliga myndigheter och institutioner med av dem äskade råd och upplysningar i frågor, som ligga inom området för kommissionens verksamhet.

Med andra institutioner för undersökningar likartade kommissionens ålig- ger det kommissionen att samarbeta för tillgodogörande av vunna erfaren— heter liksom ock beträffande anordnande av sådana undersökningar, för vilka gemensamma arbeten äro erforderliga.

Kommissionen består av en ordförande och högst sju ledamöter, vilka av Kungl. Maj:t förordnas för viss tid eller tillsvidare.

Kommissionen utser inom sig föreståndare, en för de hydrografiska, en för de biologiska och en för de fiskeritekniska arbetena samt suppleant för var— dera av dessa. Föreståndarna utöva var för sig den närmaste ledningen av vederbörande arbeten.

För föreståndarna utfärdar kommissionen, då så erfordras, särskild instruk- tion.

Under kommissionen sortera bland annat en hydrografisk avdelning samt det till Lysekil förlagda havsfiskelaboratoriets biologiska och fiskeritekniska avdelningar.

Angående havsfiskelaboratoriets fiskeritekniska (kemisk—tekniska) avdel- ning må lämnas följande uppgifter.

Ursprungligen upprättades laboratoriet —— med stöd av medel ur Knut och Alice Wallenbergs donationsfond — som ett hjälporgan för den svenska kon- servindustrien, enkannerligen västkustens konservindustri, Vilken främst syss- lar med fiskkonservering. Enär ett antal fiskkonservföretag därjämte syssla med frukt— och grönsakskonservering, har avdelningen på senare år även an- litats för undersökningar inom denna gren av konservtekniken.

Den sammanlagda golvytan för avdelningen utgör cirka 90 m2.

En viktig del av laboratoriets arbeten utgöra rent analytiska och praktiska arbeten för att aktivt stödja konservfabrikerna i deras strävan att åstadkom- ma förstklassiga produkter. Indirekt erhåller även fisket härigenom stöd.

Det mera vetenskapligt betonade arbetet tar även det ytterst sikte på att gagna konservindustrien och fisket. Ett betydelsefullt forskningsområde är exempelvis att utröna, i vad mån fiskköttets beståndsdelar undergå kvalita- tiva och kvantitativa förändringar allt efter årstider och miljöförhållanden (fångstplats m. m.).

Svenska hydrografisk—biologiska kommissionen åtnjuter för budgetåret 1941/42 statsanslag med 100 500 kronor, varav ett belopp om cirka 30 000 kronor torde belöpa på havsfiskelaboratoriets fiskeritekniska avdelning.

Statens skeppsprovningsanstalt.

Statens skeppsprovningsanstalt (instruktion sv. förf. saml. nr 739/1940) har till uppgift att för det allmännas och för enskildas räkning samt i veten- skapligt syfte utföra provningar och undersökningar rörande problem av be- tydelse för Skeppsteknik och sjöfart. I den mån anstaltens utrustning det medgiver, må även andra provningar och undersökningar utföras.

Provningar och undersökningar utföras:

a) på uppdrag av offentliga myndigheter och institutioner samt enskilda mot betalning;

b) för att främja undervisningen och forskningen vid Chalmers tekniska hög- skola samt göra de studerande inom skeppsbyggeriavdelningen förtrogna med den teknik och de metoder som användas vid modellprovningar;

e) i tekniskt-vetenskapligt syfte för fortgående utveckling av anstaltens ar- betsmetoder;

d) i det allmännas eller vetenskapens intresse, i den mån det kan ske utan avsevärda extra kostnader för anstalten eller för ändamålet erforderliga sär— skilda medel ställas till anstaltens förfogande samt i den utsträckning övriga arbeten inom anstalten det medgiva.

Uppgifter om och resultaten av provning, som verkställes för enskild upp— dragsgivares räkning, må icke utan dennes samtycke för annan yppas.

Övriga undersökningsresultat skola, i den mån de beröra det allmännas eller vetenskapens intresse, så fort ske kan göras tillgängliga för allmänheten.

Ledningen av provningsanstalten utövas av en styrelse, bestående av sty- relsen för Chalmers tekniska högskola samt anstaltens chef.

I övrigt handhavas anstaltens angelägenheter av chefen samt av en sär- skild nämnd, bestående av fem ledamöter. Av dessa utses en ledamot av lärar— kollegiet vid Chalmers tekniska högskola samt övriga ledamöter av styrelsen.

Personalförteckningen upptager 2 ingenjörstjänster med 17 000 respektive 10 000 kronori årslön.

Större delen av institutionsbyggnaden upptages av en vattenfylld ränna för försök med fartygsmodeller. Rännans längd är 260 m, bredden 10 m och djupet för större delen av rännan 5 m. Anstalten inrymmer även en meka- nisk verkstad för instrumenttillverkning m. m.

Anstaltens huvuduppgift är fartygsprovning enligt uppdrag av statliga myndigheter, skeppsbyggnadsindustrien m. fl., men anstalten skall även ut- nyttjas av Chalmers tekniska högskola för övningar i samband med undervis- ningen.

I mån av tid och utrymme planeras vidare forskningsverksamhet komma till stånd. Bland aktuella forskningsuppgifter må nämnas. friktionsmotstånd på grund av fartygsytors råhet, vissa fö1hallanden angående mycket snabb- gående farkoster, rationell utbildning av akterskepp, fiskebåtars formbildning, studier av propellrar under manövrer och stabilitetsundersökningar.

Anstalten samarbetar med Chalmers tekniska högskola., och samarbete skall även etableras med skeppsvarv för försök i full skala m. m.

För budgetåret 1941/42 åtnjuter anstalten statsanslag med 60 000 kronor till avlöningar och 6 500 kronor till omkostnader. Till anstaltens förfogande står vidare »Hammars fond» å 500000 kronor för tekniskt-vetenskaplig forskning inom området för skeppsbyggeri.

Statens institut för folkhälsan.

J ämlikt instruktionen (sv. förf. saml. nr 327 / 1 938, ändr. 534 / 1939) har sta- tens institut för folkhälsan bland annat till uppgift att på uppdrag av myn- digheter, sammanslutningar och enskilda utföra praktiskt-vetenskapliga un- dersökningar ävensom eljest idka forskningsverksamhet inom den allmänna hygienens, yrkeshygienens och födoämneshygienens områden i syfte att för— bereda och främja förebyggande åtgärder, ägnade att bevara eller befordra folkhälsan.

I frågor rörande födoämneshygienen torde institutets verksamhet delvis kunna inrangeras under rubriken tekniskt-vetenskaplig forskning, vilket även framgår av instruktionens närmare bestämmelser. Enligt 4 % instruktionen tillkommer det nämligen institutet bland annat

att utföra erforderliga undersökningar i syfte att förebygga tillverkning och försäljning av för hälsan skadliga livsmedel ävensom i övrigt utgöra centralt undersökningsorgan för livsmedelskontrollen i riket,

att bestämma olika födoämnens värde ur folknäringssynpunkt, att utföra undersökningar rörande vitaminer i livsmedel, läkemedel och foder— medel samt handhava för ändamålet erforderliga standardpreparat,

att på begäran tillhandagå med råd och anvisningar rörande kostens lämpliga sammansättning vid anstalter och institutioner av Dskilda slag, där utspisning i större omfattning förekommer.

Institutets styrelse består av minst åtta och högst tio personer. Själv- skrivna ledamöter äro: chefen för medicinalstyrelsen, chefen för riksförsäk- ringsanstalten samt en av karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkolle— gium inom kollegiet för en tid av högst fyra år i sänder utsedd ledamot. Övriga ledamöter utses av Kungl. Biajzt för en tid av högst fyra år, dock att första gången minst halva antalet utses för en tid av högst två år. Av ifråga- varande ledamöter förordnas en efter förslag av socialstyrelsen, en efter för- slag av veterinärhögskolans lärarkollegium, en efter förslag av kommerskolle- gium efter samråd med styrelsen för Sveriges industriförbund, en efter förslag av lantbruksstyrelsen efter samråd med lantbruksakademiens förvaltnings— kommitté och styrelsen för Sveriges allmänna lantbrukssällskap samt, därest institutets verksamhet bedrives i organiserat samarbete med Stockholms stad, en efter förslag av Stockholms stadsfullmäktige.

Personalstaten upptager 7 befattningar högre än 20:e lönegraden. Byggnad för institutet har nyligen uppförts, och verksamheten har från och med den 1 juli 1941 bedrivits i full omfattning.

Institutets avdelning för födoämneshygien och livsmedelskontroll har även övertagit Stockholms stads hittillsvarande verksamhet på området.

I 1941/42 års riksstat ingå anslag till institutet med 255 000 kronor till avlöningar och 120 000 kronor till omkostnader.

F örsvarsväsendets kemiska anstalt.

En betydande tekniskt-vetenskaplig forskning bedrives för militära ända- mål vid många olika forskningsinstitutioner och av ett mycket stort antal forskare. I stor utsträckning anlitas därvid de vanliga civila institutionerna, men försvarsväsendet disponerar även över egna forskningsinstitutioner. Bland dessa märkes framför allt försvarsväsendets kemiska anstalt, som torde vara ett av landets största forskningsinstitut. I det följande återges vissa upp- gifter angående anstalten efter en uppsats av chefen för anstaltens forsk— ningsavdelning, professor Ljungberg.

Anstalten är en produkt av 1936 års härordning. Tanken på densamma är emellertid betydligt äldre och redan är 1929 förelågo fullständiga planer på dess inrättande, men dessa fingo vila och först år 1939 stod anstalten färdig att börja sitt arbete. I sin första utformning kallades den försvarsväsendets centrala gasskyddsanstalt och fick som huvuduppgift att vara ett centralt organ för alla frågor, som rörde stridsgaser och gasskydd. Emellertid plane- rades redan vid dess tillkomst, att den skulle organiseras så, att den kunde utbyggas att taga hand även om andra för försvaret och den allmänna folk— försörjningen i krig betydelsefulla spörsmål. Då dess huvudsakliga uppgift ansågs bli av kemisk natur, ändrades namnet till försvarsväsendets kemiska

anstalt (FKA).

Anstalten är gemensam för armé, marin och flyg och samtidigt tekniskt hjälporgan åt luftskyddsinspektionen. Anstalten sorterade tidigare admi- nistrativt under kungl. arméförvaltningens tygdepartement, men tillsammans med vissa fabriker överflyttades den nyligen under försvarsväsendets verk— stadsnämnd.

Vid anstaltens sida står ett vetenskapligt råd, som utses av Kungl. Maj:t och är sammansatt av representanter för vetenskap, industri och försvars- väsen.

I sin nuvarande form är anstalten uppdelad på olika avdelningar, som in- timt samarbeta med varandra. Ledningen utövas av en militär styresman, som även handlägger bland annat administration och planläggning av all krigstillverkning av gasskyddsmateriel såväl för militärt ändamål som för civila luftskyddet. Ett mycket stort antal privata firmor äro här engagerade, men anstalten har även en egen fabriksavdelning.

År 1938 införlivades med anstalten gasmaskfabriken vid Åkers styckebruk, vilken hade varit i full gång sedan flera år tillbaka och egentligen var det enda, som organisatoriskt var färdigt, när anstalten i övrigt höll på att sättas upp. I samband med utvecklingsarbetet har fabriken emellertid sedan starkt ut- vidgats och omorganiserats.

En särskild kontrollavdelning inom anstalten har som uppgift att över- vaka och kontrollera all tillverkning och import av gasskyddsmateriel jämväl för det civila luftskyddets behov.

Forskningsverksamheten är koncentrerad till en forskningsavdelning, som står under ledning av en professor. Bland behandlade forskningsproblem kunna nämnas:

Studium angående aktivt kol, den viktigaste beståndsdelen i gasmasken lik- som i luftreningsaggregat för skyddsrummen, varvid mekanismen för dess ver- kan klarlagts och nya former för erforderliga egenskaper uppställts.

Indikeringsmetoder för att fastställa närvaro av stridsgaser. Parallellt med det rena forskningsarbetet har därvid anstaltens finnickaniker arbetat med kon- struktion av lämpliga apparater.

För att åstadkomma ett säkert skydd mot stridsgaser utföres på forsknings- avdelningen dels fortlöpande prövning av den materiel, som användes till exem- pelvis skyddskläder, framför allt vad det gäller motståndsförmå-gan mot strids— gaser, dels utexperimenteras nya impregneringsmedel.

Undersökningar angående sanering av gasbelagda föremål. Behandlingen av nedgasad personal (avgasning). Denna fråga har under de senaste åren varit föremål för ett omfattande utredningsarbete inom anstalten, varvid en stor stab av personal frivilligt ställt sig till förfogande såsom försöks— personer. För att kunna bedöma den praktiska användbarheten av de veten— skapliga undersökningarna ha vid ett flertal tillfällen avgasning i större skala utförts. Härvid har samtidigt en lämplig organisationsplan för avgasningens ut— förande kunnat utarbetas.

Undersökningar angående stridsgasernas verkan på djur.

Undersökningar angående rök— och dimbildning som militära stridsmedel. Uppgifter, som stå i samband med råvaruförsörjningen i avseende på för för— svarsväsendet viktiga kemisk—tekniska produkter. Härvid har särskilt intresse ägnats bland annat terpentinoljor och alkohol.

Genom samarbete med militära och civila myndigheter ha alla rön, till vilka anstalten kommit inom gasskyddet, samlats i instruktioner och anvis— ningar och på så sätt kommit militär och civil personal till godo.

Forskningsavdelningens kemisk-tekniska laboratorium skall utveckla varje förelagd arbetsuppgift så långt, att en eventuell därpå grundad tillverk- nings fabriksmässiga genomförande och ekonomiska möjligheter kunna be— dömas. På grund härav är anstalten utrustad med apparatur för försök i halvindustriell skala. Vid anskaffning av dylik apparatur har tillsetts, att apparater och maskiner äro av samma typ och av samma material som van- liga fabriksmaskiner, fastän. i mindre storlek. Vidare utgöras de av ett antal standarddelar, som kunna sammansättas till olika apparater och maskiner, varigenom största möjliga antal kemisk-tekniska arbetsförfaranden kunna studeras.

Anstalten förfogar över apparatur för behandling av fasta ämnen: t. ex. för krossning, malning, siktning, formgivning —— för behandling av flytande ämnen: t. ex. reaktionskärl, autoklaver —— för behandling av gaser: t. ex. kontaktugnar, reaktionskolonner — för skiljande av fasta och flytande äm— nen: t. ex. filterpressar, centrifuger, indunstare -—- för skiljande av flytande ämnen: t. ex. separatorer, destillationsapparater. Med denna apparat— och maskinutrustning finnas möjligheter att pröva de flesta kombinationer av industriella grundoperationer inom den kemiska tekniken.

Anstaltens verkstadsavdelning omfattar en mekanisk-elektrisk och en snickeri-verkstad. Den förra är väl utrustad med förstklassiga arbetsmaski— ner och dår finnas också anordningar för ytbehandling, förnickling, Sprutlac- kering, sandblästring m. m.

Kommunala myndigheter och verk.

Ett stort antal myndigheter, verk och kommunala företag i de större stä— derna bedriva en ej obetydlig teknisk och tekniskt—vetenskaplig forsknings— verksamhet, såväl genom utredningar och systematiskt studium av förhål- landena i samband med den normala verksamheten som genom särskilda laboratorieundersökningar.

Stockholm.

Stadsplanekontoret utför icke några laboratorieundersökningar, utan dess forskningsverksamhet utgöres av utredningar angående befolkningsprognoser, lokalisering av arbets- och bostadsplatser, hustypers lämplighet, trafikprog—

noser, den s. k. citybildningen, stadsplanernas fastighetsekonomiska verk- ningar, olika trafikmedels ekonomi med hänsyn till såväl kapitalinveste— ringar som driftkostnader m. m. Kontoret arbetar även med att systematiskt ordna det litterära källmaterialet inom kontorets verksamhetsområde.

Gasverket har ett tämligen välutrustat laboratorium med huvuduppgift att utföra drifttekniska analyser och undersökningar. Resultaten av de mera forskningsbetonade undersökningarna publiceras regelbundet i Svenska gas— verksföreningens månadsblad.

I anslutning till laboratoriet finnes vid det 5. k. Värtagasverket ett prov- gasverk för drifttekniska undersökningar i stor skala beträffande olika kol— kvaliteter. Detta provgasverk har använts för undersökningar av nya för— faranden inom gasframställningstekniken. Provgasverkets kapacitet, 5 000 1113 per dygn, motsvarar ett mindre eller medelstort svenskt gasverk.

Laboratoriets tekniska personal utgöres av 2 högskoleutbildade ingenjörer och 5 kemister med lägre teknisk examen. Denna personal har även hand om ledningen av provgasverket.

Elverket har ett välutrustat laboratorium, där forsknings- och utveck- lingsarbete utförts beträffande elektriska värmeapparater, högspänningsisola- torer, reläskydd och spänningsreglering m. m. I laboratoriet bedrives rutin- mässig kontroll av mätinstrument, reläer, mättransformatorer m. m. I en särskild mätarjusteringsavdelning utföras specialundersökningar och kontroll beträffande mätare och elektriska mätinstrument.

Laboratoriet står under ledning av två byråingenjörer, men någon sär- skild personal, som endast sysslar med forskningsarbete, finnes ej, utan för sådan verksamhet disponeras allt efter behov personal från de olika drift— avdelningarna.

Vattenledningsverkct har laboratorier vid vattenverken i Norsborg och på Lovö. Undersökningarna omfatta laboratoriearbeten, studier vid utförda för- söksanläggningar och försök i full skala under verkens normala drift. Alla slags vattenreningstekniska undersökningar utföras. Laboratoriepersonalen uppgår till 6 a 7 personer och årskostnaderna för laboratorierna äro cirka. 50 000 kronor. I denna summa ingå även kostnaderna för den löpande drift— kontrollen.

I samband med utarbetande av förslag till utvidgningar ha hydrauliska och byggnadstekniska undersökningar utförts vid vattenverket på Lovö och tekniska högskolans vattenbyggnadslaboratorium.

Reningsve'rlcen disponera ett mindre laboratorium vid Äkeshovs renings— verk och ett nytt välutrustat vid det nya reningsverket i Henriksdal. Labo- ratoriernas huvuduppgift är driftkontroll, men de syssla även med forsknings— verksamhet angående frågor om rening av avloppsvatten.

Det nya reningsverket i Henriksdal är även utrustat med biologiskt labora- torium för att kunna göra undersökningar angående biologisk rening av av—

loppsvatten samt ett gasverk för tillvaratagande av metangas för bildrift. I intimt samarbete med vattenledningsverkets laboratorier handhar labora— toriet vidare den hygieniska övervakningen av stadens vattendrag.

Laboratoriepersonalen utgöres av en föreståndare och fyra laboratorie- biträden.

Gatukontorets asfaltarbeten disponera ett laboratorium intill stadens asfalt— verk. Laboratoriets huvuduppgift är att kontrollera material och utförda beläggningar och isoleringar och i andra hand utexperimenteras nya material och förfaranden. Forskningsverksamhet bedrives särskilt vintertid, då den löpande kontrollen ej tar så mycket tid i anspråk.

Laboratoriet är utrustat med instrument och provningsmaskiner huvud- sakligen för provning av asfalt och tjära samt därav framställda produkter. Det står under ledning av arbetschefen för asfaltarbetena. På laboratoriet arbeta kontinuerligt en kemist med lägre teknisk examen och ett laboratorie- biträde.

Hamnstyrelsen har egna laboratorielokaler, vilka äro tämligen välutrus— tade med apparater och instrument för hållfasthetsprovningar, svetsunder- sökningar, svängnings-, längdändrings- och ljudmätningar m. m.

Undersökningar utföras i regel i samband med styrelsens bro— och hamn- byggnader. Sådana undersökningar kunna exempelvis gälla utprovning av nya arbetsmetoder, modellförsök angående nya konstruktionsprinciper, sam— verkan mellan järnbalkar och betongplattor, spikförband till ställningskon- struktioner, förspänd betong m. nu. För vissa försök ha tekniska högskolans och statens provningsanstalts laboratorier anlitats.

Göteborg. Stadsplanekontoret bedriver utrednings- och forskningsarbete inom i hu- vudsak samma ämnesområden och på likartat sätt som motsvarande institu- tion i Stockholm. För vissa undersökningar ha särskilda anslag av staden erhållits, men i regel utföras undersökningarna inom den ordinarie budgetens ram. Inom kontoret ha utredningar utförts angående lämpliga typer av enk- lare hyreshus, sambandet mellan stadens trafikmedel och förortsbussarna samt prognoser angående befolkningsrörelser, bostadsbehov, markbehov för industrier m. m.

Vattenverket har ett laboratorium, där man gjort undersökningar inom ungefär samma problemkomplex som vid vattenledningsverket i Stockholm, men därjämte ha vissa korrosionsundersökningar och limnologiska undersök— ningar utförts. I samarbete med vattenfallsstyrelsen och hamnkontoret i Göteborg ha undersökningar utförts angående saltvattnets rörelser i Göta älv. De utförda undersökningarna ha finansierats med vissa tillgängliga an- slag för undersökningar.

53 Övriga städer.

Vattenverket i Malmö disponerar ett laboratorium, där i samband med driften undersökningar göras av problemen angående grundvattentäkt.

Vatten- och avloppsverket i Borås har två laboratorier, ett för vattenverket och ett för reningsverket. Kostnaderna för laboratorierna uppgå till cirka 18 000 kronor per år, varav lönekontot utgör cirka 13 000 kronor. Vid vatten- verkets laboratorium provas analysmetoder och göras vissa undersökningar sammanhängande med driftfrågorna. Där göras även korrosionsundersök— ningar, limnologiska undersökningar och luftanalyser. I reningsverkets labo— ratorium göras främst undersökningar angående driftproblemen, men även andra såsom undersökningar angående framställning av gödningsämne av röt— kammarslam samt odlingsförsök med detta gödningsämne.

Byggnadskontoret i Jönköping har för vattenundersökningar ett labora- torium under ledning av en särskilt för ändamålet anställd kemist. Där ut- föras vattenreningstekniska undersökningar angående avloppsvatten. Medelst den seismografiska refraktionsmetoden undersökas det under staden belägna sandstenslagrets beskaffenhet och vattenförande egenskaper. För undersök- ningarna beviljar staden särskilda anslag.

Storindustrien.

Inom våra större industrier arbetar man så gott som genomgående med en neggrann kontroll av material och driftresultat, och för detta ändamål ha i stegrad omfattning moderna driftlaboratorier inretts. Vid ett stort antal företag förekommer även en systematisk tekniskt-vetenskaplig utforskning av mera omfattande problem, som sammanhänga med driften, såsom till- lämpning av nya metoder, användning av nya materialier, bearbetning av biprodukter o. s. v. Den under senare decennier alltmer stegrade konkur— rensen på världsmarknaden har sålunda föranlett särskilt våra exportindu— strier att nedlägga betydande kostnader på forskningsverksamhet för att göra det möjligt för dem att genom tekniska framsteg hålla sig i nivå med ut- vecklingen i konkurrerande länder. Grundläggande tekniskt-vetenskaplig forskning bedrives däremot icke i nämnvärd utsträckning av den svenska industrien och beträffande sådana områden, där industriell produktion icke upptagits, är även av naturliga skäl den industriella tillämpningsforskningen mycket obetydlig. Först på senare år har industrien på sina håll tagit upp forskning för att skapa förutsättningar för att utveckla nya fabrikations— grenar.

I den äldsta av våra stora exportindustrier, järnhanteringen, vars industri- företag sedan gammalt samarbetat i organisationen J ärnkontoret, har utom företagens egna driftundersökningar ordnats en betydande kollektiv forsk—

ning, främst i fråga. om aktuella tillverkningsproblem, men även, ehuru i mindre utsträckning, i fråga om grundläggande forskningsuppgifter. Forsk- ningsarbetena utföras därvid såväl vid industriföretagens egna laboratorier som vid statliga institutioner.

Även cellulosaindustrien har sedan flera år bedrivit kollektiv forskning i ett till tekniska högskolan i Stockholm anknutet centrallaboratorium. Vissa större koncerner inom cellulosabranschen ha vidare under de senaste åren inrättat välutrustade egna laboratorier för forskning. I centrallaboratoriet ut- föres främst tillämpningsforskning angående sådana frågor, som beröra hela industrien, medan de skilda företagen i regel själva undersöka sina speciella driftproblem.

Beträffande övriga industrier kan man som regel säga, att de stora företa» gen var för sig bedriva tillämpningsforskning angående sina fabrikationsfrå- gor medan de mindre företagen, i den mån de överhuvudtaget inrättat labo— ratorier, inskränka dessas verksamhet till driftkontroll. Med de förenämnda undantagen, järnhanteringen och cellulosaindustrien, synes det icke heller finnas något fortlöpande samarbete för forskning mellan företagen bransch- vis annat än inom koncerner och karteller. I sådana fall, då en bransch endast består av ett antal medelstora eller smärre företag utan samordnade ekono- miska intressen, bedrives av industrien i regel icke nämnvärd forskningsverk— samhet. De större företagen och industrigrupperna förfoga för sin forskning över särskilda centrallaboratorier, vilka dock oftast även ha till uppgift att i viss omfattning ombesörja rutinanalyser och driftkontroll.

En uppfattning om den svenska industriforskningens omfattning har man 'sökt få fram genom en inventering, som ingenjörsvetenskapsakademien på framställning av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap utförde hösten 1939. Inventeringen torde omfatta det övervägande antalet laborato- rier, inalles 347 stycken, varav cirka 270 industrilaboratorier.

Vid Vissa av industriens laboratorier ha forskningsavdelningar inrättats med särskild personal för att bedriva forskningsverksamhet. Vid de övriga saknas dylik personal och förekommande forskningsuppgifter handläggas då av drift— personalen. I dessa fall utföres i regel icke någon fortlöpande forsknings- verksamhet, men i samband med lösandet av särskilda problem kan forsk— ningen även vid dessa företag bliva ganska omfattande.

Enligt den ovan nämnda inventeringen funnos år 1939 förutsättningar i fråga om personal och utrustning för bedrivande av tekniskt-vetenskaplig forskning vid inalles 124 indu—strilaboratorier. Det vid inventeringen sam- manbragta materialet beträffande dessa har bearbetats av utredningen och därigenom erhållna uppgifter angående industriens forskning ha samman— ställts i tabellerna bilagorna 10 och 11 sid. 160—163. Av utrymmesskäl och även för att utjämna individuella variationer i bedömningen av uppgifterna ha dessa sammanställts till grupper varvid kommerskollegiets industri— och

yrkesgruppering följts. Industrier och laboratorier, vilkas verksamhet är hän- förlig till flera yrkesgrupper, ha i sin helhet förts till endera, i regel den som omfattar verksamhetens huvudområde. Siffrorna angående industriens om— fattning äro hämtade ur den av kommerskollegium upprättade berättelsen om rikets industri år 1939 (Sveriges officiella statistik: Industri 1939).

I det följande lämnas branschvis redogörelser angående vissa speciella in— dustriföretags och industrisammanslutningars forskningsverksamhet. De där- vid lämnade siffrorna angående forskningsverksamheten vid industrierna äro beträffande år 1939 hämtade ur ovannämnda inventering; beträffande senare år äro sifferuppgifterna av vederbörande industriföretag lämnade direkt till utredningen. llled hänsyn till det stora antalet industrilaboratorier har ut— redningen icke ansett sig böra här upptaga utrymmet med redogörelser för samtliga utan som exempel utvalt endast några få. Härigenom ha de läm— nade redogörelserna kunnat göras något fylligare för att i fråga om industri- ens forskning belysa omfattningen, organisationsformerna och problemen. Att redogörelse lämnas beträffande ett företag innebär icke ett framhållande av just detta framför andra utan endast att det betraktats som typiskt exem- pel på ett företag med goda forskningslaboratorier. Utredningen har vidare genom valet av exempel sökt belysa forskningen i olika branscher och olika tillämpade organisationsprinciper för industriforskningen.

Malmbrytning och metallindustri.

Denna industrigrupp, som år 1939 sysselsatte ungefär 243 000 personer, omfattar malmgruvor, verk för framställning av järn och andra metaller, järn- och stålmanufaktur, metallmanufaktur, mekaniska verkstäder, skepps- varv och fabriker för elektriska maskiner, apparater och ledningar m. m. Med hänsyn till omfattningen indelas gruppen i det följande i underavdelningarna: järnmalmsgruvor och verk för framställning av järn och stål, andra malmgru- vor och verk för framställning av andra metaller, industrier för järn- och metallförädling samt elektroindustrier.

]ärnmalmsgruvor och verk för framställning av järn och stål. Järnmalmerna äro Sveriges Viktigaste mineraltillgångar och den med järn— framställning arbetande svenska industrien har månghundraåriga traditioner. Den har genomgått flera kriser på grund av förändringar i tillverkningens förutsättningar och konkurrensförhållanden. Tack vare dess höga tekniska. standard och inriktning på kvalitetsproduktion har den dock förmått hävda sig i världskonkurrensen.

Forskningen har härvid spelat en stor roll. Den har bedrivits såväl av tek— niska högskolan och de olika företagen som _— särskilt på. sista. tiden — av industrien kollektivt genom Järnkontoret.

Vad först angår den egentliga gruvforskningen utföres denna huvudsak— ligen som undersökningar i samband med gruvbrytningen och kan endast be- träffande vissa specialproblem förläggas till laboratorier.

Antalet viktigare industrilabomtoner vid verken för framställning av järn och stål utgjorde enligt 1939 års inventering 13 stycken med en sammanlagd personalstyrka av 361 personer, varav 26 med högre teknisk utbildning. Industrilaboratoriernas sammanlagda golvyta var 6 651 m2.

Bland industriföretagens egna laboratorier märkas de vid Avesta järnverks aktiebolag i Avesta, Uddeholms aktiebolag i Hagfors och Munkfors, Sand— vikens järnverks aktiebolag i Sandviken och Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag i Domnarvet och Söderfors.

Järnkontoret är en privat sammanslutning av företag inom järnhantering— en med till dem anslutna gruvföretag. J ärnkontorets stadgar fastställas dock av Kungl. Maj :t (första gången år 1747). Samtliga delägare äro röstberätti- gade i Brukssocieteten, vilken ungefär motsvarar en bolagsstämma. Som sty— relse för verksamheten fungera Järnkontorets fullmäktige, vilka utses av Brukssocieteten och till antalet äro 17. Löpande ärenden handläggas av ett arbetsutskott och en verkställande direktör med säte i fullmäktige.

J ärnkontorets uppgift var tidigare huvudsakligen att stödja delägarna ge- nom ekonomisk hjälp i olika former samt bankrörelse. Denna verksamhet gick i längden med avsevärt överskott och stora fonder uppstodo. Avkast— ningen av dessa fonder jämte delägarnas årsavgifter, som alltjämt utgå efter den gamla beräkningsgrunden 1 daler kopparmynt per centner introducerat smide, den s. k. järnkontorsdalern, begagnas nu i avsevärd utsträckning till stöd åt den tekniska undervisningen och forskningen.

Professorerna vid tekniska högskolan i Stockholm i ämnena metallografi, järnets metallurgi och järnets bearbetning ha sedan 1918 av Järnkontoret erhållit årliga arvoden för att i vissa frågor stå till Järnkontorets tjänst för konsultation och dylikt.

Till J ärnkontorets organisation hör en teknisk byrå med en överingenjör i spetsen, en kameral avdelning med en ombudsman, en bankrörelse och tid— skriften »Jemkontorets annaler».

Järnkontorets tekniska forskningsverksamhet är en särskild organisation, som handhar J ärnkontorets kollektiva forskning.

Enligt gällande stadgar, fastställda i december 1936, skall forskningen avse aktuella spörsmål av gemensamt intresse för den svenska järnhanteringen. På senaste tiden har man dock enligt lämnade uppgifter kunnat skönja en tendens att ägna den grundläggande forskningen ökad uppmärksamhet.

Forskningsarbetet ledes av Järnkontorets tekniska råd, som består av sex av fullmäktige i plenum utsedda medlemmar jämte såsom självskrivna che- fen för tekniska byrån och ordförandena i verksamhetens forskningsutskott.

Tekniska rådet är underställt fullmäktige och har att hos fullmäktige göra framställning om medel för undersökningar. I rådet sitta emellertid främst sådana personer, som även ha säte i fullmäktige och där öva stort inflytande, varför besluten i rådet och fullmäktige enligt uppgift bruka bliva samstäm- miga.

För behandling av forskningsuppgifterna inom olika områden utse full— mäktige ständiga utskott för

1) gruvbrytning och anrikning, 2) järn- och ståltillverkning, 3) stålets formgivning genom valsning, smidning och dragning samt 4) stålets värmebehandling och materialprovning.

Ytterligare utskott kunna tillsättas av fullmäktige på förslag av tekniska rådet. För närvarande arbetar sålunda ett femte utskott av beredskapskarak- tär med frågor angående Värmeteknik.

J ämkontorets tekniska byrå —— som finansieras direkt av J ärnkontoret och ej egentligen tillhör forskningsorganisationen — är det sammanhållande organ, som förmedlar samarbetet mellan forskningsverksamhetens olika gre- nar, handlägger dess löpande gemensamma angelägenheter och övervakar be— drivandet av J ärnkontorets undersökningar.

Förslag till forskningsuppgifter skola insändas till tekniska byrån, som efter förberedande granskning vidarebefordrar dem till vederbörande utskott. Che— fen för tekniska byrån kan efter samråd med tekniska rådet och vederbörande utskottsordförande omedelbart upptaga smärre, brådskande ärenden till be— handling, men han måste då vid nästkommande sammanträde med rådet lämna. meddelande om dylik åtgärd.

Sedan redogörelse för en undersökning godkänts av rådet utsänder tekniska byrån den till bruken och till utskottens medlemmar i form av meddelanden från tekniska rådet. Under en undersöknings gång kunna dessutom smärre rapporter utsändas av chefen för tekniska- byrån efter samråd med vederbö— rande utskottsordförande. Meddelanden och rapporter äro konfidentiella, så- vida ej tekniska rådet enhälligt beslutat om publicering.

Om en forskare når resultat, som kunna föranleda patentering eller dylikt, skall han meddela chefen för tekniska byrån, som då tillsammans med rådets ordförande skall vidtaga erforderliga åtgärder i fråga om patentering och där- med sammanhängande rättsförhållanden.

För forskningsverksamheten disponeras numera cirka 40 a 50 000 kronor- per är, vilka medel erhållas genom uttaxering från industriföretagen i förhål— lande till deras produktion. Industriens avgifter till forskningsverksamheten beslutas för ett eller två år i sänder och utgå normalt med 5 öre per ton han— delsjärn och för försäljning tillverkat tackjärn samt med 10 öre per ton kva— litetsstål. Vidare disponerar forskningsverksamheten den tekniska byrån, vars omkostnader bestridas av andra medel än forskningsanslagen. Ärsbudgeten

för tekniska byrån uppgår till 70 a 80 000 kronor. Forskningsverksamheten åtnjuter även förmånen av fria lokaler i J ärnkontorets byggnad och slutligen ställa bruken i regel kostnadsfritt sina ingenjörer till förfogande för forsk— ningsverksamheten. Uppskattningsvis torde J ärnkontorets forskningsverk- samhet i form av anslag och andra förmåner röra sig med årskostnader på 150 åt 200 000 kronor per år.

För bedrivandet av den experimentella. forskningen anlitas industriernas laboratorier, metallografiska institutet, tekniska högskolan i Stockholm och statens provningsanstalt.

M etallografiska institutet är en till Stockholms högskola anknuten forsk— ningsinstitution, som kan sägas tillhöra J ärnkontorets organisation. Det finan— sieras i viss utsträckning av fonder, som ägas av metallografiska institutets stiftelse och förvaltas av Järnkontoret. Fondernas avkastning, cirka 35 000 kronor per år, är dock icke tillräcklig för verksamheten, varför J ärnkontoret bidrager med cirka 10 000 kronor och J ärnkontorets tekniska forskningsverk— samhet med 7 ä 8 000 kronor per år räknat.

Metallografiska institutet är vidare hyresfritt inrymt i ett hus, som äges av staten, och statsverket bidrager årligen med 6 000 kronor till verksamhe- ten. Slutligen disponeras för institutet avkastningen av den Prytziska fonden nr 2 (ungefär 8 000 kronor per år).

Institutet står under överinseende av Stockholms högskolas styrelse. Rek- tor vid Stockholms högskola är ordförande i styrelsen för institutet och över- ingenjören vid J ärnkontoret är institutets prefekt. Institutet samarbetar med de fysiska och kemiska avdelningarna vid Stockholms högskola.

Institutets lokalutrymmen uppgå till 570 m2 och personalen bestod år 1939 av 8 personer, av vilka 3 vetenskapligt utbildade.

Gravfo'rskningen intager inom J ärnkontorets tekniska forskningsverksam— het en särställning. De stora exportjärngruvorna m. fl. gruvföretag äro näm- ligen icke delägare i J ärnkontoret men samarbeta med Järnkontoret när det gäller gruvforskningen.

Samarbetet förmedlas av Järnkontorets gruvbyrå, som har till uppgift att * tillvarataga gruvornas gemensamma intressen i allmänhet, exempelvis i fråga om lagstiftning, ekonomiska frågor etc. Gruvbyrån står under Järn— Ä kontorets gmvnämnd, vari även exportjärngruvorna och andra Järnkontoret , icke tillhörande gruvföretag äro representerade. ]

Gruvforskningen finansieras på följande sätt: Järnkontorets tekniska forskningsverksamhets sekretariat disponeras utan ersättning. Av järnkontorsmedel avlönas en fast anställd assistent för gruv— * forskning. De i gruvforskningen deltagande järnbruken bidraga genom J ärn- kontoret med 1 500 kronor per är, motsvarande den andel i verksamheten, » som beräknas komma på de till bruken hörande gruvorna. Större delen av de ; direkta anslagen till gruvforskningen kommer dock från de utanför J ärnkon- :

toret stående gruvföretagen. Undersökningarna utföras ute vid de olika gru- vorna. Assistenten sköter administrationen av forskningsarbetet och reser även ut till gruvorna för att där deltaga i forskningsarbetet. Gruvforskningen i denna form har ej arbetat längre än sedan 1940, varför erfarenheter om normalkostnaderna för densamma ännu ej föreligga.

Andra malmgruvor och verk för framställning av andra metaller.

Inom den industri, som sysslar med framställning av andra metaller än järn, bedrives forskningsverksamhet av betydelse främst av Bolidens gruv- aktiebolag.

Bolidens gruvaktiebolag anlitar för sina undersökningar i huvudsak egna institutioner. För forskningsverksamheten har bolaget inrättat ett central- laboratoriurn i Stockholm och därjämte finnas driftlaboratorier ute vid an- läggningarna. Enligt 1939 års inventering hade företaget 5 laboratorier med förutsättningar för tekniskt—vetenskaplig forskning. I dessa arbetade 17 per- soner med högre teknisk skolning och 63 med lägre utbildning. Sammanlagda golvytan i dessa laboratorier uppgick till 1 672 m2.

Det största och bäst utrustade är centrallaboratoriet, som huvudsakligen arbetar med utvecklingsarbete för industrien. Forskningsverksamheten om- fattar såväl laboratoriearbete som försök i halvstor och full skala och utföres av centrallaboratoriets egna avdelningar eller i mindre omfattning och på uppdrag i varje särskilt fall av utomstående institutioner, t. ex. Elektro- värmeinstitutet och vissa. institutioner vid tekniska högskolan i Stockholm.

Cen'trallaboratoriets tekniska personal uppgick år 1941 till 26 personer in- beräknat assistenter och tekniska biträden. Därjämte sysselsättas vid labora- toriet ett antal laboratoriebiträden etc. Disponibelt golvutrymme i labora- toriet är 920 m2.

Centrallaboratoriets verksamhet bedrives på tre avdelningar, nämligen en avdelning för impregneringsundersölan-ingar, en avdelning fm tväwtslcyddsun— dersökningar och ett geo/samiskt laboratorium.

Vid avdelningen för impregneringaundersökningar bearbetas frågor angå- ende medel och metoder för att skydda trävirke mot förstörelse på. grund av svampar och skadedjur.

Vid avdelningen för vämtskyddsundersökningar söker man för fruktträd m. ni. få fram sådana besprutningsmedel, som minska riskerna för förgift- ningar utan att de växtskyddande egenskaperna gå förlorade. För att und- vika de tidigare begagnade blyföreningarnas förrädiska egenskap att alstra kroniska förgiftningar har man nu lanserat ett blyfritt zinkfluorarsenat som den lämpligaste arsenikföreningen för besprutning av fruktträd. Växtskydds- undersökningarna bedrivas i samarbete med institutioner representerande odlingen, såsom statens växtskyddsanstalt, Utsädesbolaget i Svalöv m. fl.

Det geokemiska laboratoriet har främst till uppgift att finna och utnyttja nya malmer och mineral. Med hjälp av kvantitativ spektralanalys under— sökes därvid förekomsten av sällsynta ämnen: ädla metaller, litium, selen m. fl., och bolaget har med stöd av laboratoriets forskningsresultat upptagit tillverkning av sådana ämnen. Av selen torde bolagets produktion uppgå till mer än hälften av världsproduktionen.

Bolidens gruvaktiebolag bekostar vidare i samarbete med Sveriges geolo— giska undersökning forskning vid ett geokronologiskt institut, vid vilket göras äldersbestämningar av mineral.

I fråga om gruvforskningen deltager Bolidens gruvaktiebolag i Järnkon— torets forskningsverksamhet.

För driftkontrollen finnes vid gruvfältet i Boliden ett stort och välutrustat analyslaboratorium och därjämte ha vid gruvfälten i Kristineberg och Laver inrättats smärre laboratorier för driftanalyser. Svårare analyser från de två sistnämnda gruvfälten hänskjutas till analyslaboratoriet i Boliden. Vid smält- verket i Rönnskär ha driftlaboratorier inrättats vid de olika fabriksavdelning— arna, då det med hänsyn till dessa laboratoriers speciella problem har ansetts olämpligt att centralisera hela smältverkets driftundersökningar till ett enda ställe. Genom att ställa avdelningslaboratorierna under ledning av chefen för vederbörande avdelning av fabriken har ett gott samarbete kunnat erhållas mellan laboratorieverksamheten och fabriksdriften.

Laboratorieverksamhetens organisation är översiktligt framställd i ett orga- nisationsschema bilaga 12, sid. 164.

Industri för järn- och metallförädling. De till denna avdelning hänförda industrierna (järn— och stålmanufaktur, metallmanufaktur, mekaniska verkstäder, skeppsvarv och båtbyggerier, in- strument— och urfabriker, guld- och silvervarufabriker samt diverse annan järn- och metallindustri) äga enligt 1939 års inventering icke mindre än 26 större laboratorier, vilka sysselsätta 321 personer, varav 41 med högre tek- nisk utbildning. Laboratoriernas golvyta är inalles 6 996 mg. Som exempel lämnas nedan vissa uppgifter om forskningen vid Aktiebolaget Svenska kul— lagerfabriken.

Aktiebolaget Svenska kullagerfabriken (SKF), som jämte dotterbolag och andra anslutna företag utgör en större koncern, bedriver en omfattande tillverkning av kullager, rullager, verktygsmaskiner, gängtappar, mätverktyg, gjutgods och stål. Tillverkningen av vissa element, speciellt kullager och rullager bedrives både inom Sverige och i utlandet. Styrelsen är förlagd till Göteborg, där även koncernens centrallaboratorium är beläget.

Förutom centrallaboratoriet har koncernen laboratorier vid: SKF Industries Inc., Philadelphia, U. S. A., The Skefko Ball Bearing Co. Ltd., Luton, England,

Compagnie d”Applications Mecaniques, S. A., Ivry-Port, Frankrike, Vereinigte Kugellagerfabriken A.-G., Schweinfurt a. M., Tyskland, » » » Stuttgart, Bad Cannstadt, Lidköpings mekaniska verkstad, Lidköping, SKF Katrineholmsverken, Katrineholm,

SKF Hofors bruk, Hofors. I den av ingenjörsvetenskapsakademien år 1939 gjorda inventeringen an- ges personalstyrkan till 38 personer (härav 3 vetenskapligt skolade) vid cen- trallaboratoriet, 46 vid Hofors bruks laboratorium (härav 3 vetenskapligt skolade) och 4 vid laboratoriet i Katrineholm.

Varje laboratorium sorterar i administrativt hänseende under respektive platschef utom centrallaboratoriet, som sorterar direkt under den tekniske direktören för koncernen. Laboratoriecheferna vid dotterbolagen och de an- slutna företagen sortera under chefen för centrallaboratoriet. Vid varje före- tag råder mellan respektive laboratorium och den intresserade avdelningen ett intimt samarbete, när det gäller att utvälja och lösa forskningsuppgifterna. Detta samarbete är särskilt framträdande mellan tekniska avdelningen i Göteborg och centrallaboratoriet.

SKF—koncernens olika laboratorier föra icke en isolerad tillvaro utan upp- sökas av representanter för olika tekniska högskolor, universitet och andra lärdomssamfund, liksom medlemmar av laboratoriernas staber göra återbesök och etablera samarbete. Sådant bedrives även med vissa industrier utom kon- cernen.

Oentrallaboratmiet omfattar avdelningar för: Allmän mekanisk hållfasthetsprovning, Speciell » » , Konstruktionsprovning, Fysikaliska undersökningar, Metallografi,

Värmebehandling,

Kemi.

Allmän mekanisk hållfasthetsprovning. I forskningssyfte utföres huvud- sakligen bestämning av elasticitetsgräns på stål och utmattningsgräns vid roterande böjningspåkänning för stål och gjutjärn.

Speciell mekanisk hållfasthetsprovning. Undersökningar utföras angående livslängden hos färdiga rullager och kullager, friktionskoefficienten samt in- verkan på dessa faktorer av lagrens glapp, löpbanornas kurvatur och ytnog— grannhet etc. Som en Viktig del ingår att genom livslängdsprov utforska det för lagerdelarna begagnade stålet och dess lämpligaste hårdhet, värmebe- handling etc.

Komtmlctionsprovning. Praktiskt taget allt arbete inom denna avdelning är att hänföra till forskning. De allra flesta initiativen och praktiskt taget all uppläggning och kontroll av arbetet utföras av tekniska avdelningen.

De forskningsproblem, som behandlas, röra säväl själva lagren som deras inbyggnad i lagerhus och dessas inbyggnad i konstruktioner. Beträffande konstruktionsforskningen på själva lagren (utom utarbetandet av helt nya lagertyper) kan denna t. ex. avse hållarens utformning, höjden på en styr- fläns, rullkropparnas form, inverkan därav på ringarnas utformning etc. Vid forskning i samband med lagerhusens konstruktion kan t. ex. problemet avse utbildning av lämplig tätning, undvikande av vibrationer, underlättande av montage etc. Forskningen angående inbyggnad i konstruktioner avser i första hand att finna lämpliga lager eller lämpliga konstruktionsändringar. I vissa fall kan det bli nödvändigt att utföra speciallager, vilka då mycket ingående måste utforskas, innan de släppas ut i marknaden. Ett forskningsproblem, som uppkommer såväl vid lagerhus utan någon speciell applikation som vid fär— diga konstruktioner, är anordning för smörjningen.

Fysikaliska undersökningar. Forskningsproblemen röra här i första hand metoder för mätning av mått, hårdhet, vibrationer, löpnoggrannhet etc. hos lager.

Metallografi. Forskningen inom denna avdelning gäller metallers och metall— legeringars strukturer, slagginneslutningar, omvandlingar etc. och deras in— verkan på lagers livslängd och funktion i övrigt. Likaså utarbetas metoder för denna forskning.

Värmebelzandling. Denna avdelning svarar för den tekniska ledningen av härdverket, och forskningsverksamheten bedrives både på laboratoriet och i härdverket. Härdningsmetoder utarbetas ävensom konstruktioner för hård— apparater och ugnar. Apparaturer konstrueras för undersökning av ståls om— vandlingar vid glödgning och härdning och för kontroll av instrument för temperaturmätningar.

Kemi. Den huvudsakliga forskningsverksamheten omfattar gasanalyser av stål, undersökning av kända och uppbyggandet av nya smörjmedel samt de- ras provkörning under mer eller mindre svåra betingelser, korrosionsunder— sökningar samt utarbetande av kemiska analysmetoder, metoder för rost— skyddande beläggningar på järn och stål och elektrolytiska ytbehandlingar för uppnående av stor ythårdhet etc. Under nuvarande kris tillkommer en intensiv forskningsverksamhet för att inom diverse olika områden åväga- bringa besparingar eller finna ersättningar för sådana råvaror, som icke längre stå till buds.

Centrallaboratoriets lokaler omfatta: kontor och ritsalar cirka 240 m2, experimentverkstad cirka 240 1112, mikrofotoateljé 6 mä, fysiskt laboratorium cirka 440 m2 och kemiskt laboratorium cirka 130 1112 eller tillhopa cirka 1 060 m2.

Övriga laboratorier anslutna direkt till koncernens kallageqfabrike-r arbeta i huvudsak efter samma grunder som centrallaboratoriet. Av centrallabora—

toriet utsändas halvårsvis rapporter om forskningsverksamheten till dessa, och de å sin sida insända dylika rapporter till centrallaboratoriet.

Laboratoriet vid Lidköpings mekaniska verkstad arbetar i forskningshän— seende med undersökningar för konstruktion av verktygsmaskiner och med undersökningar över slitstyrkan hos metaller gentemot nötning.

Laboratoriet vid SKF Katrineholmsverken berör i sin forskningsverksam— het problem angående högvärdigt gjutjärn och gjutmetoder. Där utarbetas bland annat speciella metallurgiska metoder för erhållande av högvärdigt gjutjärn och metoder för dettas termiska behandling. Genom sand— och form— ningsforskning söker man överföra formningen av gjutgods till att ske under fullt ingenjörsmässiga former samt skapa metoder för kontroll av sandbered— ning och formning.

Laboratoriet vid SKF Hofors bruk. Forskningsverksamheten rör sig hu— vudsakligen inom järnets och stålets metallurgi och metallografi. Metoder av olika slag t. ex. för slaggbedömning i stål ha utarbetats. Ett intimt sam— arbete är rådande med J ärnkontoret och dess tekniska forskningsverksamhet.

Elektroindustri.

Till denna avdelning räknas företag för tillverkning av elektriska maskiner, apparater och ledningar. Den industriella forskningen synes inom elektroin— dustrien relativt sett vara mera gynnad än inom andra svenska industrigre- nar. Antalet större laboratorier uppgår enligt 1939 års inventering till 19 med en sammanlagd personalstyrka om 672 personer, varav 130 med högre tek- nisk utbildning.

Som belysande exempel på forskningen inom de största företagen på om— rådet lämnas nedan redogörelser för Asea-gruppens, Elektroluxkoncernens och L. M. Ericsson-koncernens forskning.

Allmänna svenska elektriska aktiebolaget (Asea), som jämte anslutna företag utgör en större koncern, bedriver en omfattande fabrikation av elek- triska maskiner, apparater, redskap och materiel vid verkstäder i Västerås, Ludvika och Eskilstuna. Bland de många anslutna in— och utländska dotter— bolagen och intressebolagen märkas elektroindustriföretag, järnbruk, meka— niska verkstäder, elektrieitetsverk m. m.

Den forskningsverksamhet, som bedrives vid Aseas och dotterbolagens la- boratorier, är till övervägande delen målforskning. Grundläggande forskning förekommer mera sporadiskt, ofta i form av examensarbeten o. d. utförda av Aseas elever i något av dess laboratorier.

Organisationen av laboratorieverksamheten framgår av bil. 13 sid. 165. I spetsen för utvecklingsarbetet står Aseas tekniska direktör och under honom sortera:

1. Direkt: a) Materiallaboratorium i Västerås. b) Konsultativ byrå med konstruktionslaboratorium. 2. Via verkstadschefen i Västerås. a) Provrum för småmaskincr, medelstora maskiner, stora maskiner, appa— rater och reläer. b) Isolationsfabrikens laboratorium. 3. Via platschefen i Ludvika. a) Materiallaboratoricts avdelning i Ludvika. b) Fysikaliskt laboratorium. c) Högspännings- och kortslutningslaboratorium. d) Provrum för transformatorer, apparater och likriktare. e) Likriktarelaboratorium. f) Laboratorium för överspänningsskydd. g) Laboratorium för elektrofilter.

Dessutom ha följande svenska dotterbolag laboratorier, vid vilka utveck- lingsarbete i en eller annan form bedrives: a) Svenska turbinfabriksaktiebolaget Ljungström. b) Surahammars bruks aktiebolag.

c) Aktiebolaget Asea svetsmaskiner. d) Aktiebolaget Liljeholmens kabelfabrik.

Materiallaboratoriet i Västerås har till uppgift att utöva kontrollen av rå- material och halvfabrikat, atti samband därmed utveckla nya prov- och mät- metoder, utfärda normer för material och instruktioner för grundläggande arbetsprocesser samt slutligen att bedriva utvecklingsarbete på materialom- rådet. Det är avsett att vara ett centralorgan för hela koncernen i material- frågor. Dess avdelning i Ludvika arbetar efter liknande linjer och skall verka för införandet av nya material och arbetsprocesser i verkstäderna i Ludvika.

Konsultativa byrån utför mera teoretiskt betonade undersökningar och konstruktionslaboratoriet är helt inrättat för tekniskt utvecklingsarbete och nykonstruktioner av maskiner, apparater och ugnar. Liknande verksamhets— område har högspännings- och kortslutningslaboratoriet i Ludvika, som syss— lar med den konstruktiva utformningen av transformatorer, brytare och ven- tilavledare.

Det fysikaliska laboratoriet är ganska specialbetonat och har till huvudsak- lig uppgift att utveckla torrlikriktarplattor. Även glödkatoder och vakuum— problem i allmänhet stå på dess arbetsprogram.

Verkstädernas provrum skola i första hand utföra den rutinmässiga prov— ningen av maskiner, apparater, ugnar och andra tillverkningsobjekt, men ha dessutom att undersöka felanledningar. Även provrummen komma sålunda att i viss utsträckning bedriva utvecklingsarbete, oftast av konstruktiv art och i nära samarbete med konstruktionskontoren. Isolationsfabrikens labora— torium är inrättat för kontroll av driften, men sysslari samarbete med mate-

riallaboratoriet också med utexperimentering av konsthartser, isolerlacker o. d. Laboratorierrw för likriktare, överspänningsskydd och elektrofilter slut— ligen intaga en särställning såtillvida som de ha mycket begränsade arbets- områden, vilka framgå av namnen.

Medan laboratorieverksamheten i Västerås är i huvudsak koncentrerad till material- och konstruktionslaboratorierna, kan man i Ludvika urskilja en tendens till decentralisering till mindre enheter för bearbetning av begränsa— de uppgifter, ofta i samband med upptagandet av något nytt tillverknings- objekt. Dessa speciallaboratorier, som icke behöva vara permanenta, behand- la både material— och konstruktionsfrågor.

Såväl i Västerås som i Ludvika disponera laboratorierna över rikliga ut- rymmen i delvis nybyggda lokaler. Material- och konstruktionslaboratorierna i Västerås äro inrymda i en byggnad i fem våningar 20 )( 35 m och ha ma— skinrum och experimentverkstad gemensamt. I Ludvika äro laboratorierna mera spridda. I nyuppförda byggnader ligga material- och högspännings— laboratorierna, som emellertid också ha utrymmen på annat håll, samt labo- ratoriet för överspänningsskydd. Fysikaliska laboratoriet och laboratoriet för elektrofilter äro belägna i andra. lokaler. Sammanlagt ha laboratorierna i Ludvika ungefär samma utrymme till sitt förfogande som de i Västerås. Provrummen äro både i Västerås och Ludvika förlagda i direkt anslutning till vederbörande verkstäder.

Den vid Aseas laboratorier hösten 1941 verksamma personalen framgår av följande uppställning:

Personal med Övrig per- akademisk sonal (proto- L a b 0 r a t o r i 11 m .. lägre kollskrivare, Summa. eller hogre . . teknisk provare, arbe- teknisk _ examen tare m.m.) examen Materiallaboratoriet i Västerås .................... 6 19 34 59 Konsultativa byrån med konstruktionslaboratoriet .. 4 5 6 15 Isolationsfabrikens laboratorium ................... _ 1 1 2 Materiallaboratoricts avdelning i Ludvika, .......... 1 8 19 28 Fysikaliska laboratoriet .......................... 1 2 2 5 Högspännings— och kortslutningslaboratoriet ........ 11 8 18 37 Likriktarelaboratoriet ............................ 7 5 — 12 Laboratoriet för överspänningsskydd ............... 1 1 1 3 Laboratoriet för elektrofilter ...................... 1 1 4 6 Summa. 32 50 85 167

I ovannämnda personaluppgifter äro icke elever och praktikanter med- räknade.

Provrummen sysselsätta sammanlagt omkring 200 personer, varav ett 30- tal äro ingenjörer med högre eller lägre teknisk utbildning.

Dotterbolagen ha egna laboratorier, som dock stå i livlig kontakt med främst materiallaboratoriet i Västerås.

Svenska turbinfabrilcsalctiebolaget Ljungström i Finspong har sålunda ett laboratorium uppdelat på tre avdelningar för respektive hållfasthetsprovning— ar, metallografi och kemi. Det är inrymt i en tvåvåningsbyggnad 12 )( 11 m. Laboratoriets huvudsakliga forskningsuppgifter avse hållfasthet hos stål vid höga temperaturer och korrosionsfrågor, särskilt korrosionsutmattning.

Surahammars bruks aktiebolags laboratorium omfattar en avdelning för mekaniska provningar och en för kemisk analys och disponerar ett utrymme av något mer än 200 mg. Utvecklingsarbetet omfattar företagets hela till— verkning, och särskilt äro transformator-plåt, seghärdningsstål och järnvägs- material föremål för studium. Mycket arbete har också nedlagts på utarbe- tande och förfinande av provningsmetoder.

Aktiebolaget Liljeholmens kabelfabriks provrum har ett golvutrymme av cirka 600 m2 till sitt förfogande, uppdelat på allmänt laboratorium samt provrum för gummikabel och kondensatorer. Vid sidan av det normala ut- vecklingsarbetet sysslar man särskilt med termoplastiska massor och den konstruktiva utformningen av kondensatorer.

Aktiebolagets Asea svetsmaslciner har ett laboratorium i Västerås. Det har till uppgift att studera förloppet vid den elektriska svetsningen och ut— arbeta nya svetselektroder. Arbetet bedrives i intim kontakt med Aseas materiallaboratorium i Västerås.

Personalen vid dotterbolagens laboratorier framgår av nedanstående sam— manställning:

Personal med Övrig per- ._ sonal (proto- L a b 0 r a t o r i 11 m akademisk lägre kollskrivare, Summa eller hogre . t . teknisk provare, arbe- ekiiisk examen ture m.m.) examen Svenska. turbinfabriksaktiebolaget Ljungström ...... 1 2 2 5 Surahammars bruks aktiebolag .................... 1 1 19 21 Aktiebolaget Liljeholmens kabelfabrik ............. 4 5 9 18 Aktiebolaget Asea svetsmaskiner .................. 1 — 4 5 Summa 7 8 34 49

Samarbete bedrives med Vissa utomstående institutioner och forsknings— institut. Intima relationer bestå sålunda med landets båda tekniska högsko- lor, i det att å ena sidan flera av professorerna stå som konsulterande och utföra arbeten och utredningar för Aseas räkning, medan det å andra sidan ofta förekommer, att elever vid högskolorna utföra examensarbeten i Aseas laboratorier. Även universitetsinstitutioner, t. ex. fysikalisk-kemiska institu— tionen i Uppsala, och mera fristående forskningsinstitut, såsom Elektrovärme-

institutet och Kolningslaboratoriet, anlitas i vissa fall för specialuppgifter. Slutligen må nämnas, att samarbete för lösandet av tekniska problem av olika slag etablerats med andra industrilaboratorier både inom och utom den elektrotekniska branschen.

Elektroluxkoncernen, för Vilken Aktiebolaget Elektrolux är moderbolaget, omfattar Aktiebolaget Lux, Aktiebolaget Arctic, Elektrolux” svenska försälj— ningsaktiebolag och Patentbolaget Platen-Munters refrigerating system aktiebolag. Till koncernen höra vidare ett stort antal dotterbolag i utlandet. Verksamheten är främst inriktad på tillverkning och försäljning av elektro- mekaniska artiklar för hushållen, såsom dammsugare, golvbonare och kyl— skåp och inom dessa områden är företaget ett av de ledande i världen.

Elektroluxkoncernens tekniska ledning är centraliserad till Stockholm och sorterar närmast under koncernens tekniske chef. All forsknings- och labora- torieverksamhet, som även lyder under den tekniske chefen, är förlagd till ett centrallaboratorium i Stockholm, som sedan år 1937 är beläget i en för detta ändamål på Lilla Essingen uppförd laboratoriebyggnad om 6 våningar med en sammanlagd golvyta av cirka 4 500 m2. Laboratoriepersonalen upp— går till 72 personer, varav 45 med vetenskaplig skolning.

Organisationen för laboratorieverksamheten framgår av schemat bilaga 14, sid. 166.

Det experimentella forskningsarbetet är allt efter problemens natur upp- delat på kyltekniskt laboratorium, dammsugarelaboratorium, elektriskt labo— ratorium och kemiskt laboratorium, och arbetet är inriktat på att förbättra och ytterligare utveckla företagets standardartiklar samt undersöka möjlig- heten för och utexperimentera nya artiklar, som kunna falla inom ramen för dess verksamhetsområde. .

För att underlätta forskningsverksamheten och utarbeta riktlinjer för denn samma hålles laboratoriet i intim kontakt med de olika dotterbolagen och försäljningsavdelningama. Härför svarar en teknisk central, som rapporterar inkomna förslag, klagomål och uppslag samt utför marknadsundersökningar.

Huvudriktlinjerna för forskningsverksamheten bestämmas i sista hand av den tekniske chefen, som i samråd med laboratoriechefen och tekniska cen- tralen avgör vilka problem, som skola bearbetas. Sedan en av laboratorieav- delningarna bearbetat ett uppslag och det egentliga experimentarbetet är slut- fört, övertages det fortsatta utvecklingsarbetet av konstruktionsavdelningen, som i intimt samarbete med vederbörande laboratorium uppgör ritningar, efter vilka sedan experimentmodeller framställas i en till centrallaboratoriet hö- rande eacperirmentverkstad och slutprovas. Därefter uppgöras sedan slutgiltiga fabrikationsritningar.

I nära samarbete med forskningsavdelningen fungerar en patentavdelning. De nya uppslag och idéer, som uppkomma, inregistreras i ett tekniskt regis-

ter. Patentavdelningen bearbetar sedan dessa olika uppslag och i samråd med den tekniska ledningen avgöres om patentansökan skall inlämnas. För sådana uppslag, som leda till patentsökning, utbetalas bonus till uppfinna- ren.

I centrallaboratoriet finnes en ändamålsenlig och omfattande uppsättning av specialapparater och mätinstrument, särskilt vald med tanke på det spe— cialiserade område, inom vilket koncernens forskningsarbete bedrives.

Sålunda är kyllaboratoriet för provning av kylskåp utrustat med ett fler— tal provningsrum, som kunna hållas vid önskad konstant temperatur och fuk— tighet och äro utrustade med specialinstrument för mätning av temperatur, isfrysning, värmeinstrålning etc. En fullständig utrustning finnes därjämte för allehanda provningar av värmeisolationsmaterial.

I dammsugarelaboratoriet finnes bland annat en modernt utrustad avdel- ning avsedd för allehanda slag av ljudundersökningar och luftmätningar, och i det elektriska laboratoriet finnes bland annat ett skärmat rum för mätningar av radiostörningar, vidare oscillografer samt en omformareanläggning för er- hållande av olika strömarter och spänningar.

Det kemiska laboratoriet är särskilt utrustat för korrosionsprovningar och materialundersökningar.

Experimentverkstaden är utrustad med verktygsmaskiner för tillverkning av experimentapparater och nya modeller.

I laboratoriebyggnaden finnes slutligen ett bibliotek för teknisk litteratur och facktidskrifter samt ett tekniskt museum, omfattande äldre och nyare modeller av kylapparater, dammsugare och golvbonare av såväl företagets egen tillverkning som av konkurrentfabrikat.

Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson bedriver egen fabrikation vid telefon- fabrik i Midsommarkransen och kabelverk i Älvsjö. Till företaget höra dess- utom ett stort antal in— och utländska dotterbolag med rörelse i den elektro- tekniska branschen. Verksamheten är främst inriktad på tillverkning av te— lefon- och radioapparatur, kablar, signaler, elmätare, kassaregister och lik— nande.

Hos företaget är arbetet uppdelat på följande sakavdelningar, vilka utom försäljningen handha det tekniska utvecklingsarbetet inom sina respektive arbetsområden:

Tclefonstationer och telefonapparater. Nät och linjer. Transmission (omfattande lån—gdistanstelefoni, bärfrekvens, kortvåg etc.). Elmätare och elektriska mätinstrument.

Kabelverket, Älvsjö. Försäljningsbolaget (omfattande telesignalutrustningar, såsom tidstämplings- apparater, uranläggningar, »brandalarm o. d.).

Kassaregister. Signalbolaget samt övriga koncernföretag.

Till sakavdelningarnas förfogande stå tre större diiftlabomtorier, i vilka även teknisk forskningsverksamhet bedrives. Av dessa laboratorier sorterar ett direkt under sakavdelningen för telefonstationer och ett direkt under sak— avdelningen för transmission. Det tredje är ett gemensamt laboratorium. De båda förstnämnda laboratorierna-bedriva teknisk forskningsverksamhet inom respektive sakavdelningars verksamhetsområden. Det gemensamma laborato— riet bedriver forskning inom telefonapparatområdet ävensom inom de om— råden, som handhavas av de olika sakavdelningarna, i sådana fall, då det gemensamma laboratoriets apparatutrustning är bättre lämpad än vederbö— rande sakavdelnings. De olika sakavdelningarna remittera sådana frågor, som falla utanför det egna verksamhetsområdet, till den sakavdelning, som bäst behärskar området i fråga. De sakavdelningar, som icke äro utrustade med egna laboratorier —-— de flesta ha dock mindre provrum till sitt förfogande — hänskjuta forskningsarbetet till det gemensamma laboratoriet.

De till koncernen anslutna in— och utländska fabriksföretagen ha i regel egna laboratorier, men det gemensamma laboratoriet, som dock icke kan be- traktas som centrallaboratorium för hela koncernen, utför även uppdrag för de anslutna företagen i den mån dess utrustning är särskilt lämpad härför.

Bland de svenska dotterbolag, som ha forskningslaboratorier, må nämnas Max Sieverts fabriksaktiebolag och Svenska radiobolaget. Vid det förstnämn— da utföres forskning angående elektriska isolermaterial för starkström (isole— ring av papper—olja och papper-gas för mycket höga spänningar) samt gummi och liknande material för låga spänningar. Vid Svenska radiobolagets labora- torium gäller forskningen radiotekniska frågor.

Moderbolaget hålles å jour med utvecklingen hos de anslutna företagen genom teknisk-a konferenser och direkt samarbete för lösande av speciella problem. Besöksutbyte mellan de olika koncernföretagen för dryftande av tekniska frågor äger under normala tider regelbundet rum, men på grund av rådande politiska förhållanden ske personliga besök hos de utländska före- tagen för närvarande mera sporadiskt.

Något kontinuerligt samarbete har icke organiserats mellan L. M. Ericsson- gruppens laboratorier och utomstående institutioner på området, men tek— niskt samarbete och erfarenhetsutbyte av mera tillfällig art har dock för olika frågor etablerats med exempelvis telegrafverket och Asea—koncernen.

Jord- och stenindustri.

I denna industrigrupp sysselsattes år 1939 cirka 44 000 personer. Vid kol— gruvor, stengods- och lergodsfabriker, porslins- och kakelfabriker samt cement— fabriker bedrives av några företag betydande forskningsverksamhet i till in— dustriföretagen hörande laboratorier. Antalet redovisade större industrilabo- ratorier uppgick i 1939 års inventering till 5 med sammanlagt 64 personer

anställda, varav 11 med högre teknisk utbildning. Laboratoriernas golvyta var inalles 2 426 m2.

Beträffande övriga till gruppen hänförda industrier, såsom torvindustri, stenbrott och stenhuggerier, kalk- och kritbruk, tegelbruk, glasindustri m. m. innehåller nämnda inventering icke uppgifter angående några betydelsefulla laboratorier och den tekniskt—vetenskapliga forskning, som eventuellt bedri— ves vid dessa industrier, torde vara tämligen obetydlig.

I det följande lämnas närmare uppgifter angående forskningen vid Skånska cementaktiebolaget och Höganäs-Billesholms aktiebolag.

Skånska cementaktiebolaget driver egen rörelse vid cementfabrik, kalk— brott och kalkbruk i Limhamn, tegelbruk i Lomma, cementfabrik, kalkstens- brott och stenhuggeri i Hällekis samt cementfabrik i Köping. Till koncernen höra Aktiebolaget Gotlands kalkverk (kalkstensbrytning), Aktiebolaget Ifö- verken (tillverkning av eldfast tegel, cement, elektrotekniskt och sanitets- porslin, sintrade golvplattor, ugnsanläggningar för industrier m. m.), Karta & Oaxens kalkbruk, hIaltesholms cementaktiebolag, Slite cement— och kalk- aktiebolag, Aktiebolaget Visby cementfabrik samt Limhamns hamnak'tie- bolag.

För gemensam försäljningspolitik beträffande cement har av Skånska cementaktiebolaget jämte andra företag bildats Svenska cementförsäljnings— aktiebolaget Cementa, som spelat stor roll för koncernbildningen och sam— arbetet mellan företagen i branschen.

Vid de till Skånska cementaktiebolaget direkt eller indirekt hörande fabri- kerna finnas i regel driftlaboratorier för sådan provning, kontroll och under- sökning, som står i direkt samband med driften vid respektive fabrik.

För det mera forskningsbetonade laboratoriearbetet ha inrättats Cement- och betonglaboraton'et i Limhamn samt Betong/laboratoriet i Stockholm.

Cement- och betonglabomtmiet i Limhamn ärinrymt i en särskild byg - nad i två våningar och förfogar över en golvyta av 1 020 m2. I laboratoriet arbetade hösten 1941 2 vetenskapligt skolade forskare och 10 medhjälpare.

Laboratoriet äges av Skånska cementaktiebolaget och styres av en särskild styrelse, vari Skånska cementaktiebolaget, Svenska cementförsäljningsaktie— bolaget Cementa och Svenska cementföreningen äro representerade. Drift- kostn'aderna bestridas av de två förstnämnda gemensamt.

Arbetsuppgifterna omfatta forsknings- och undersökningsarbete för till Skånska cementaktiebolaget hörande och anslutna verk, '

regelbunden kvalitetskontroll av cement från de fabriker, som äro anslutna till Svenska cementförsäljningsaktiebolaget Cementa, samt

erforderligt laboratoriearbete för Svenska cementföreningens kundtjänst.

Vid laboratoriet ha bland annat utarbetats analysmetoder samt fabrika— tionsmetoder för specialcement som ersättning för portlandcement. Även porslinstekniska uppgifter ha behandlats.

Betonglabomtoriet i Stockholm disponerar 117 m2 golvutrymme och labo- ratoriets forskningspersonal utgjordes hösten 1941 av 4 forskningsingenjörer och 1 verkmästare.

Laboratoriet står under ledning av en styrelse av representanter för Skån— ska cementaktiebolaget, Svenska cementförsäljningsaktiebolaget Cementa och Svenska cementföreningen. Verksamheten finansieras av Skånska cement— aktiebolaget och Svenska cementföreningen samt inkomster för uppdrag av Svenska betongföreningen, 1940 års betongdelegerade, statens industrikom- missions betongtekniska byrå m. fl.

Laboratoriet bedriver vetenskaplig betongforskning, speciellt plasticitets— undersökningar och dynamiska hållfasthetsundersökningar. I samarbete med försvarsväsendet ha utförts explosionsundersökningar för betongkonstruk— tioner.

Slutligen har Svenska cementföreningen, som främst är att anse som en propagandaförening för Cementa, sysslat med forskning inom vissa områden, t. ex. i fråga om puts och murbruk. Föreningen saknar dock egna labora- torier.

Skånska cementaktiebolagets forskningsverksamhet samarbetar med insti- tutioner på området vid tekniska högskolan i Stockholm, universitetet i Lund samt även med utländska institutioner.

Höganäs-Billesholms aktiebolag innehar de viktigaste skånska stenkols- gruvorna och tillverkar vid fabriker i Höganäs, Bjuv, Skromberga, Hyllinge och Trollhättan eldfast och syrafast tegel, fasad- och murtegel, glacerade ler- rör, kärl och behållare av lergods, järnsvamp, kiselkarbid och slipmedel m. m.

I ett centrallaboratorium i Höganäs bedrives driftkontroll, undersökningar av råvarorna och experiment för kvalitetsförbättringar av färdigprodukter. Laboratoriet sysselsatte hösten 1939 3 personer med högre tekniskt-veten- skaplig utbildning och 17 personer med lägre kompetens. Laboratoriets dispo— nibla golvyta uppgick till 760 m2.

Vid laboratoriet finnes en särskild avdelning för nyskapande teknisk forsk- ning. I denna avdelning behandlas särskilt aktuella och brådskande pro- blem. . '

Bland forskningsuppgifter märkas tillgodogörande av högvärdiga tjärpro- dukter ur stenkolet, utforskande av de plastiska lerornas pro—blem, möjligheter att erhålla en renare och mera järnhaltig järnsvamp m. m.

En energisk forskning bedrives angående slipmedel, särskilt kiselkarbid, i fråga om Vilken man sökt få fram en konkurrenskraftig, ljus produkt. Dessa undersökningar utföras i centrallaboratoriet i Höganäs i samarbete med me—

tallurgiska fabriksavdelningens förste ingenjör samt driftingenjören vid kar- bidfabriken i Trollhättan.

På andra områden har Höganäs—Billeshohns aktiebolags forskningsverk- samhet skett i samarbete med utomstående institutioner. Sålunda har sam- arbete etablerats med geologer och kemister vid tekniska högskolan, Stock- holms högskola och Sveriges geologiska undersökning. Forskningen angående tjärprodukter har skett i samarbete med Stockholms gasverk och slutligen har ett intimt samarbete ägt rum med järn- och stålverk för utprovning av nya produkter.

Pappers- och grafisk industri.

I industrigruppen pappers- och grafisk industri, vari bland annat även cel- lulosaindustrien ingår, sysselsattes år 1939 nära 70 000 personer och salutill— verkningarnas värde uppgick till cirka 912 milj. kronor. Bland de i gruppen ingående industrierna märktes pappersmassefabriker med en personal av nära 20 000 personer och ett tillverkningsvärde av cirka 363 milj. kronor samt pappersbruk och pappfabriker med ungefär lika stor personal och ett till— verkningsvärde av cirka 253 milj. kronor.

Inom industrigruppen synes tekniskt—vetenskaplig forskning av betydelse endast utföras av industriföretag inom pappersmasse— och pappersbranschen. Enligt 1939 års inventering ägde dessa industrier 17 laboratorier av betydelse för forskningen. Personalen vid laboratorierna uppgick till 237 personer, varav 34 med högre teoretisk utbildning. Den disponibla golvytan i laboratorierna var 4 114 m2. Härtill komma ett par laboratorier, som i denna redogörelse hänförts till kemisk-tekniska industrigruppen, men som jämväl bedriva cel— lulosaforskning.

I pappersmasse- och pappersbranschen äro företagen i stor utsträckning sammanslutna till större koncerner, som sökt centralisera de anslutna före- tagens forskning och driftkontroll till industriella centrallaboratorier. Sven- ska cellulosaföreningen har därjämte i anslutning till tekniska högskolan i Stockholm inrättat ett för dess medlemmar gemensamt centrallaboratorium, Cellulosaindustriens centrallaboratorium. Vidare har Svenska pappers— och cellulosaingenjörsföreningen sedan år 1908 bedrivit en tämligen omfattande verksamhet med avseende på det tekniska utvecklingsarbetet. Slutligen före— kommer det ej sällan att enskilda företag eller branschsammanslutningar be— ' kosta tillfälliga forskningsuppdrag vid olika utomstående institutioner, såsom institutionerna för organisk kemi vid tekniska högskolan i Stockholm och för fysikalisk kemi vid universitetet i Uppsala.

I det följande lämnas vissa närmare uppgifter angående Cellulosaindu— striens centrallaboratorium, Svenska pappers- och cellulosaingenjörsförening- en samt, såsom exempel på industriföretagens egen forskning, Mo och Dom- sjö aktiebolags laboratorier.

Ccllulosaindustriens centrallaboratorium. Detta laboratoriums grun— dande går tillbaka till ett avtal mellan Svenska cellulosaföreningen och tek- niska högskolan i Stockholm av 'den 29 juni 1928, enligt vilket Svenska cel— lulosaföreningen, under förutsättning att Kungl. Maj:t vid högskolan inrät- tade en professur i cellulosateknik och träkemi, erbjöd sig att överlämna en summa av 270 000 kronor för uppförande av en byggnad, som skulle in- rymma både lokaler för tekniska högskolans institution för cellulosateknik och träkemi och utrymmen till cellulosaföreningens disposition. Till denna donation bidrog även Svenska pappersbruksföreningen och Svenska trämasse- föreningen samt enskilda donatorer. Cellulosaföreningen skänkte vidare 50 000 kronor till första utrustning för institutionen för cellulosateknik och träkemi samt donerade en forskningsfond om 200 000 kronor, vars avkast— ning av högskolan finge disponeras för forskning i cellulosateknik och trä- kemi. Sedan byggnaden i huvudsak färdigställts under år 1930, tillsattes den ovannämnda professuren i cellulosateknik och träkemi. Några år senare lät cellulosaföreningen i de för detta ändamål reserverade lokalerna inrätta Cel- lulosaindustriens centrallaboratorium, som påbörjade sin verksamhet är 1936. Till ledare för laboratoriet utsågs innehavaren av professuren i cellulosatek- nik och träkemi.

Enligt stadgarna har laboratoriet till ändamål att på grundval av ett för— troendefullt samarbete mellan till Svenska cellulosaföreningen anslutna fabri- ker i tekniska frågor av gemensamt intresse på gemensam bekostnad bedriva tekniskt—vetenskaplig forskning rörande aktuella spörsmål inom cellulosaindu- strien. Laboratoriet skall därjämte vid en särskild avdelning utföra kvalitets- provningar enligt inom cellulosaindustrien utarbetade och godkända metoder samt stå cellulosaföreningen till tjänst med utlåtanden i tekniska frågor etc.

Centrallaboratoriet står under ledning av en styrelse om fem medlemmar — varav en ordförande —— samt minst tre suppleanter. Styrelsen utses av Svenska cellulosaföreningen och bör enligt stadgarna vara så sammansatt, att industriens olika grenar (sulfat, sulfit, blekning m. rn.) bliva represente- rade. Såsom rådgivande instanser beträffande forskningsverksamheten utser styrelsen på förslag av Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen tekniska kommittéer; dylika kommittéer, vilka bestå av 3—5 ledamöter, utses i mån av behov, men en fast kommitté skall alltid finnas för vart och ett.!av områdena sulfat, sulfit och blekning. För närvarande finnas förutom dessa tre kommittéer jämväl en för analysfrågor. I övrigt hänvisas till orga- nisationsschemat bilaga 15, sid. 167.

Laboratoriets föreståndare utses av styrelsen. Han är självskriven medlem av samtliga kommittéer och tjänstgör som föredragande vid styrelsens sam- manträden. Nyligen har även Svenska pappers— och cellulosaingenjörsför— eningens tekniske sekreterare inträtt som permanent medlem av samtliga råd- givande kornrnittéer för att biträda föreståndaren.

Program för forskningsverksamheten utformas av föreståndaren i samråd med de rådgivande kommittéerna samt föreläggas styrelsen till godkännande. Resultaten av verksamheten framläggas för den kommitté, inom vars område resultaten falla, samt därefter för styrelsen.

Verksamheten finansieras genom de anslag, som cellulosaföreningen årli— gen för ändamålet beviljar, samt genom inkomster för provnings- och andra uppdrag. Anslagen uttaxeras enligt frivillig överenskommelse bland cellulosa- föreningens medlemmar. År 1939 uttaxerades cirka 50 000 kronor, motsva— rande 3 öre per ton framställd massa.

Ehuru den övervägande delen av forskningsverksamheten bekostas genom kollektiva anslag från industrien, kan laboratoriet även med styrelsens god— kännande åtaga sig särskilda undersökningar på uppdrag av enskild medlem av cellulosaföreningen. En förutsättning för sådana uppdrag är att under— sökningsresultatet på lämpligt sätt får delgivas föreningens samtliga med- lemmar.

Resultaten av de kollektivt bekostade forskningarna skall, om styrelsen så finner lämpligt, förbehållas Svenska cellulosaföreningens medlemmar och med- delas dem genom konfidentiella rapporter.

Centrallaboratoriets verksamhet har hittills, i den mån den avser forsk— ningsarbete, huvudsakligen omfattat undersökningar rörande problem, som stå i direkt samband med cellulosa- och papperstekniken. Laboratoriet har därjämte i rätt stor omfattning mottagit uppdrag rörande kvalitetsprovningar av papper och massa. Man har ansett att dylika praktiskt betonade upp- gifter i första hand böra tillgodoses. I den mån ökade anslag så medgiva, ämnar man emellertid utvidga forskningsverksamheten till att jämväl om- fatta de mer grundläggande forskningsproblemen.

Laboratoriet har givetvis nära samarbetat med tekniska högskolans insti— tution för träkemi- och cellulosateknik. Detta har varit så mycket lättare att ordna som laboratoriet och högskoleinstitutionen stå under samma persons ledning. Genom detta samarbete ha laboratoriets resurser delvis även kom- mit undervisningen till godo, sålunda ha t. ex. examensarbeten utförts vid centrallaboratoriet.

Personalen vid centrallaboratoriet var år 1939 11 personer, varav 5 med vetenskaplig utbildning. Laboratoriets disponibla golvyta uppgick till 349 m2 och budgeten för år 1939 balanserade på 55 800 kronor. Inkomsterna utgjor- des av: uttaxering och räntor 49 800 kronor och provningsuppdrag 6 000 kro- nor. Av utgifterna gingo 45 100 kronor till avlöningar och 10 7 00 kronor till omkostnader.

Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen strävar, bland annat genom en av föreningen tillsatt permanent forskningskommitté och genom

för olika aktuella spörsmål tillsatta specialkommittéer, att sammanhålla och befrämja det inom industrien bedrivna tekniska utvecklingsarbetet. För detta ändamål anordnas ingenjörsmöten, varvid genom föredrag och diskus— sioner i tekniska frågor sker ett ömsesidigt utbyte av informationer och för— medling av uppslag och erfarenheter. Föreningen söker dessutom främja forskningen genom att utdela stipendier och belöningar samt anordna täv— lingar i tekniskt—vetenskapliga frågor.

Under den första tiden av sitt arbete kunde föreningen på grund av brist på medel ej bekosta några avsevärda tekniska undersökningar, men år 1923 verkställdes en omläggning av föreningens verksamhet, varigenom det aktiva medlemsantalet betydligt utökades, medan man samtidigt arbetade på att erhålla medel från industriföretagen själva för att befordra ett mera. metodiskt arbete för främjandet av tekniskt-vetenskaplig forskning. Detta resulterade år 1925 i bildandet av Ekmansfonden, som framför allt uppbygg— des av medlemsavgifter från företag, vilka inträdde i föreningen som passiva medlemmar. Dessa avgifters storlek växlade från 100—500 kronor per år och medlem. Ekmansfondens medel förvaltades av en forskningslcommitté, som dryftade aktuella problem och med fondens medel bekostade utredning av dem antingen genom enskilda företag eller professorer vid tekniska högskolan. Detta föreningens program har uppehållits även efter tillkomsten av Cellu- losaindustriens centrallaboratorium.

År 1940 anställdes en sekreterare med driftteknisk erfarenhet för handläg- gandet och fullföljandet av forskningsproblemen, och åt denne uppdrogs det tekniska redaktörskapet i Svensk Papperstidning, som bland annat regelbun- det publicerar av den tekniske sekreteraren sammanställda referat av av— handlingar ur hela världens pappers- och cellulosatekniska fackpress. Forsk— ningskommitténs löpande utgifter bestridas av Ekmansfondens dispositions- fond, som för år 1941 uppgår till över 20 000 kronor, medan grundfonden utgör i det närmaste 55 000 kronor.

Parallellt med denna verksamhet utgör föreningens mål att befordra öppen samverkan mellan tekniker genom föredrag, diskussioner och studiebesök. Häri ingå även interskandinaviska kongresser. Förbindelser med broderför- eningar upprätthållas av _ett särskilt permanent utskott, som bland 'annat be- handlat vattenföroreningsfrågan. Utskottets arbetsresultat utgör en del av den statliga utredningen i Sverige rörande denna fråga. Problem angående standardisering av provningstekm'k ha även under en följd av år behandlats av detta utskott.

Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen har på sitt program upp- tagit forskning inom pappers- och cellulosaindustrien utan konfidentiell hand.- läggning. Härigenom söker man samla alla intressegrupper till gemensamma öppna förhandlingar i kamratlig anda.

Mo och Domsjö-koncernen, för vilken M0 och Domsjö aktiebolag är moderbolag, omfattar därjämte Mo och Domsjö treetexaktiebolag, Sandviks ångsågs aktiebolag samt Gideå och Husum aktiebolag.

Koncernens verksamhet är i huvdsak baserad på kemisk och mekanisk förädling av trä, som till stor del erhålles från egna domäner inom Västernorr- lands och Västerbottens län (cirka 500 000 har). Den mekaniska förädlingen sker dels vid bolagets sågverk, belägna i Domsjö utanför Örnsköldsvik och Norrbyskär söder om Umeå, dels vid treetexfabriken invid Örnsköldsvik, som tillverkar olika typer av träfiberplattor. Den kemiska träförädlingen äger rum vid sulfitcellulosafabrikerna i Alfredshem invid Örnsköldsvik och Hörne- fors söder om Umeå samt sulfatcellulosafabriken i Husum, några mil öster om Örnsköldsvik.

I följande redogörelse lämnas vissa uppgifter om den forsknings—, kontroll- och laboratorieverksamhet, som faller inom det cellulosakemiska och rent ke- miska området. Denna verksamhet bedrives uteslutande av Mo och Domsjö aktiebolag.

Vid sulfitcellulosafabrikerna tillverkas för närvarande i huvudsak konst— silkemassa, som kräver en ingående och omfattande driftkontroll och ett av— sevärt nyskapande forskningsarbete. Vid sulfatcellulosafabriken i Husum till- verkas olika typer av sulfatcellulosa och utvinnas biprodukter, såsom terpen- tin och flytande harts. Även denna tillverkning kräver en ingående driftkon- troll samt nyskapande forskningsarbete. Hitintills förädlas dock icke flytande harts inom egna anläggningar.

I anslutning till sulfitfabrikerna drivas sulfitspritfabriker såväl i Alfreds— hem som Hörnefors. I Alfredshem finnes dessutom en anläggning för elek- trolytisk framställning av klor och alkali samt en organisk-kemisk industri— avdelning för tillverkning av glykolprodukter m. fl. ämnen. Utvecklingen av denna fabrikation kräver ett omfattande forskningsarbete inom det organisk— kemiska området.

Bolaget arbetar icke med ett gemensamt centrallaboratorium represente- rande samtliga verksamhetsområden och cellulosaforskningen är ej heller cen- traliserad till ett enda laboratorium utan bedrives för sulfat- och sulfitcellu— losa var för sig.

Sulfatcellulosalaboratoriet är förlagt till sulfatfabriken i Husum och dispo- nerar utom driftlaboratorier även lokaler för analytiska och experimentella undersökningar. Båda sulfitfabrikerna ha egna laboratorier, men det vid sulfit- fabriken i Alfredshem är störst och till detta är också forskningsverksamheten på sulfitcellulosaområdet förlagd.

Sulfitcellulosalaboratoriet i Alfredshem står under ledning av en laborato— riechef, vilken också har till uppgift att i driften omsätta laboratorieforsk- ningens resultat. Laboratoriet utgöres av ett trevåningshus med en total golv— yta av cirka 1 200 1112. Inom detsamma finnas lokaler för olika slag av ana-

³ lytiska undersökningar, lokaler med apparatur för provkokningar och blek- ningsförsök, viskoslaboratorium, styrkeprovningslaboratorium, samt utrym- men för försök i halvstor skala. Till laboratoriet hör även ett omfattande cellulosatekniskt bibliotek samt en statistikavdelning. En stor del av de löpande driftkontrollanalyserna utföras på speciallaboratorier i fabrikerna i direkt anslutning till driften, varigenom huvudlaboratoriet avlastas från större delen av driftkontrollen. Bland dessa laboratorier må nämnas bleknings- och viskositetslaboratorium i sulfitfabriken samt laboratorier i kloralkalifabriken och spritfabriken.

I anslutning till den organisk-kemiska industriavdelningen i Alfredshem har inrättats ett större forskningslaboratorium, som icke skall inskränka sig till att arbeta i anslutning till nämnda avdelning utan fungera som central— laboratorium för koncernens rent kemiska verksamhetsområden.

Laboratoriet har till uppgift att inom det kemiska området bearbeta pro- blem, som stå i samband med koncernens verksamhet, framlägga förslag till nytillverkningar samt bistå till koncernen anslutna företag och avdelningar vid lösandet av kemiska problem inom deras respektive verksamhetsområden bland annat tillvaratagande, nyttiggörande och förädling av avfalls— och biprodukter.

Laboratoriet står under ledning av en laboratoriechef, som i tekniska frågor intimt samarbetar med driftingenjören för de organisk—kemiska fabrikerna i Alfredshem. Inom laboratoriet finns bland annat en avdelning för mera teo- retiskt betonad kemi. Laboratoriet utgöres av en trevåningsbyggnad med fullständigt inredd källarvåning samt en mindre takpåbyggnad. Husets yta är cirka 15 )( 33 m och sammanlagda golvytan cirka 1 800 m2. Byggnaden innehåller chefs-, assistent- och kontorsrum, bibliotek, laboratorier av olika slag, förråd, mekanisk verkstad m. m. En del av bottenvåningen disponeras av organisk-kemiska industriavdelningens konstruktionsavdelning. För för- sök i halvstor skala finns en rymlig avdelning med en genomgående höjd av över 12 m, så att teknisk destillationsapparatur kan uppställas där.

Laboratoriepersonalen vid Mo och Domsjö aktiebolag uppgår till 12 med akademisk eller högre teknisk examen, 10 med lägre teknisk examen samt 85 laboranter, provare, arbetare och annan personal utan teknisk eller akade- misk examen.

De olika laboratoriemas ställning inom bolaget framgår av organisations— schemat bilaga 16, sid. 168.

Livsmedelsindustri.

Som livsmedelsindustrier räknas kvarnrörelser, stärkelsefabriker, pressjäst— fabriker, bagerier, sockerfabriker, choklad- och karamellfabriker, brännvins- brännerier, destilleringsverk, bryggerier och mälterier, fabriker för andra dryc—

kesvaror, tobaksfabriker, mejerier, margarinfabriker, slakterier och charku- terier, fiskberedningsfabriker samt diverse annan livsmedelsindustri. I dessa industrier sysselsattes år 1939 tillhopa nära 60 000 personer.

Något för livsmedelsindustrierna utmärkande är deras nära sammanhang med jordbruket och dess binäringar. Industriernas resultat är i väsentlig om- fattning beroende av de genom jordbruk, boskapsskötsel, fiske etc., erhållna utgångsmaterialen och därigenom sammankopplas olika näringars forsknings- problem. Vid olika lantbrukstekniska institutioner utföras sålunda forsk— ningsarbeten av avgörande betydelse för livsmedelsindustrien. Beträffande dylika institutioner lämnas uppgifter å sid. 90—92.

Liksom mot jordbruket och dess binäringar saknar livsmedelsindustrien även bestämd avgränsning gentemot den kemisk—tekniska industrigruppen. En del kemisk—tekniska industriföretag bedriva jämväl livsmedelstillverkning, t. ex. av bakpulver, senap, ättika och dylikt, medan å andra sidan till livs— medelsindustrien liänförda företag (t. ex. spritfabriker) bedriva tillverkning av kemisk-tekniska varor.

Livsmedelstillverkningens problem äro även i stor utsträckning av fysiolo- gisk och medicinsk natur. Ett centralt, statligt forskningsinstitut som bland annat behandlar dylika problem har tillkommit i och med inrättandet av sta- tens institut för folkhälsan (jfr sid. 47—48). Vad speciellt angår konservindu— strien finnas centrala forskningsmöjligheter i det statliga havsfiskelaborato- riet i Lysekil (sid. 44—46). .

Bland till livsmedelsindustrien hörande branscher märkas många, som på grund av bearbetningens okomplicerade natur eller branschernas uppdelning på en mängd småföretag icke bedriva någon nämnvärd teknisk forskning. I andra branscher åter, såsom socker- och jäsningsindustrierna, äro företagen sammanbundna till organisationer av betydande storleksordning, vilka själva bekosta tekniskt—vetenskaplig forskning i betydande omfattning.

Vid kvarnrörelser, sockerfabriker, margarinfabriker och fiskberedningsindu- stri funnos enligt inventeringen år 1939 4 mera betydande industrilaborato— rier med en sammanlagd personalstyrka av 25 personer, varav 4 med högre tekniskt-vetenskaplig utbildning. Golvutrymmet i dessa laboratorier upp- gick till 579 m2.

Pressjästfabriker, bryggerier och mälterier, spritindustri och fabriker för andra dryckesvaror ägde samtidigt 5 viktigare laboratorier, vilka sysselsatte 10 vetenskapligt skolade personer och 23 med lägre utbildning samt dispo- nerade en sammanlagd golvyta av 983 mg.

I det följande lämnas som exempel vissa uppgifter angående forskningen inom sockerindustrien och jäsningsindustrierna.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget är det dominerande företaget inom soc— kerindustrien och äger råsockerfabriker och raffinaderier på ett stort antal

platser i södra och mellersta Sverige. Detta bolag bedriver en omfattande forskningsverksamhet beträffande med sockerproduktionen sammanhängande problem. Forskningsprogrammet omfattar kemisk och jordbruksteknisk forsk— ning, värmetekniska undersökningar och tekniska frågor angående tillverk- ningsmaskiner och dylikt.

Vid sockerfabriken i Arlöv har bolaget upprättat ett centrallaboratorium för att dels omhänderha en del rent analytisk verksamhet, som med fördel visat sig kunna centraliseras, dels ock bedriva forskning, främst sådan som på grund av behovet av stor och dyrbar apparatur ej med fördel kan för- läggas annorstädes än vid en central institution.

Centrallaboratoriet har förlagts till Arlöv för att komma i närheten av sockerbolagets huvudkontor i hlalmö men även för att medge samarbete med vetenskapliga institutioner vid universitetet i Lund. Sockerindustrien har tidigare ombesörjt sin forskning nästan helt på egen hand, men på senare tid har samarbetet ökat med utomstående vetenskapliga institutioner.

Centrallaboratoriets analytiska kontrollverksamhet omfattar sockerbets- prov från fältförsök, jordprov, prov angående tjocksaft från råsockerfabri— kerna, råsocker, raffinad och stenkol. I sammanhang med analysarbetet ha utarbetats nya förbättrade metoder för undersökning av tjocksaft, råsocker och raffinad m. m.

En av centrallaboratoriets svåraste och viktigaste forskningsuppgifter är att klarlägga orsakerna till melassbildningen. Andra forskningsuppgifter avse saftutvinning och saftrening i allmänhet samt sockerkokning.

Laboratoriets verksamhet syftar även till att ge betfröförädlingen bättre metoder än de hittills använda för bedömning av olika betsorters kvalitet. För provning av olika betsorter ha planer även varit uppe att inrätta en mindre försöksfabrik.

När centrallaboratoriet i Arlöv skulle anläggas, lades från industriens sida stor vikt vid att det enskilda initiativet ute vid fabrikerna icke skulle för- svagas genom tillkomsten av ett centrallaboratorium. De olika industriföre- tagens egna dhftlaboratorier ha också fortsatt och utvecklat sin verksamhet även efter centrallaboratoriets tillkomst. Dessa laboratorier syssla dock hu- vudsakligen med driftkontroll och forskning angående aktuella driftproblem.

Industriens forskning omfattar även sådana områden som fröförädling och jordbrukstekniska undersökningar. Fröförädlingen bedrives i en anläggning vid Hilleslöv utanför Landskrona samt vid experimentalfält på olika platser. Bland arbeten av jordbruksteknisk karaktär märkas vissa undersökningar angående den skånska äkerjordens fosfatbehov, som på sin tid utfördes vid ett jordlaboratorium vid Staffanstorp. Även på senare tid har sockerindu- strien utfört jordbrukstekniska undersökningar i samarbete med Lantbrukar- nas försöksring. Resultaten av sådana arbeten bearbetas först vid central- laboratoriet i Arlöv och därefter i ett särskilt statistiskt kontor.

Jäsningsindustrierna (bryggerier och jästfabriker) samarbeta sinsemellan intimt i forskningsfrågor och samarbete har även upptagits med utomstående naturvetenskapliga institutioner såsom fysikalisk—kemiska institutionen vid Uppsala universitet, biokemiska institutet och Wenner-Grens institut för cell- fysiologi vid Stockholms högskola, mikro-biologiska avdelningen vid lant- brukshögskolan i Ultuna, veterinärhögskolan ävensom avdelningen för jäs- ningslära och institutionen för cellulosateknik och träkemi vid tekniska hög- skolan i Stockholm.

För kemisk och biologisk kontroll samt mera forskningsbetonade undersök- ningar har Aktiebolaget Stockholms bryggerier inrättat ett centrallaborato- rium i Stockholm. Personalen vid laboratoriet uppgick år 1939 till 15 per- soner varav 4 med högre teknisk eller akademisk examen. Golvytan i labora— toriet uppgick till 360 mg. Laboratoriets verksamhetsområde omfattar före— tagets alla tillverkningar, såsom malt, öl, bakhjälpmedel, Vitaminpreparat, maltextrakt, saft, kulörer, enzympreparat, stärkelse, rengörings- och desinfek— tionsmedel m. m.

Även Göteborgsbryggeriet Aktiebolaget Pripp & Lyckholm har inrättat ett ganska betydande laboratorium med 2 vetenskapligt skolade forskare och 5 hjälpkrafter samt 240 mgzs golvyta. Vid detta laboratorium utföres huvud- sakligen driftkontroll för bolagets mälterier och bryggerier.

Svenska jäslfabhksaktiebolaget har inrättat ett centrallaboratorium i Rote- bro, där är 1939 voro anställda 4 personer varav 2 med högre tekniskt-veten- skaplig utbildning. Laboratoriets golvyta utgjorde 163 m2. Arbetet i labora- toriet omfattar främst biologisk och kemisk kontroll av jäst och sprit samt råvaror, d. v. s. melass och närsalter. Laboratoriet bedriver även tillämpnings— forskning beträffande företagets tillverkningar.

Textil- och beklädnadsindustri.

Textil— och beklädnadsindustrien sysselsatte år 1939 ungefär 94 000 per- soner, varav nära 9 600 voro att hänföra till förvaltningspersonal. Salutill— verkningarnas värde uppgick samma år till över 800 milj. kronor.

Av denna industrigrupp representerade spinnerier och väverier ett tillverk— ningsvärde av över 325 milj. kronor samt hade en personalstyrka om ungefär 37 000 personer. Vid de större av dessa företag finnas fabrikslaboratorier, vilka dock huvudsakligen syssla med driftkontroll och icke i någon betydande utsträckning med forskning. Enligt 1939 års inventering uppgick antalet vik- tigare laboratorier vid spinnerier och väverier till 3 med inalles 22 personer anställda varav 4 med högre utbildning. Den disponibla golvytan i labora— torierna var sammanlagt 330 m2.

Övriga industrier som räknas till denna industrigrupp, t. ex. sömnadsfabri— ker, hattfabriker, repslagerier, band- och gardinfabriker m. m., torde icke be- driva någon nämnvärd egen forskningsverksamhet.

Den forskningsverksamhet, som bedrives av textilindustrien, utföres dels vid de förenämnda fabrikslaboratorierna, dels på uppdrag av industriföretag vid statliga eller statsunderstödda institutioner, såsom statens provningsan- stalt, Textilinstitutet i Borås, Lennings vävskola i Norrköping samt vissa in- stitutioner vid de tekniska högskolorna och vid universiteten.

Vidare må påpekas, att några laboratorier tillhörande pappersmasseindu- strien i ganska betydande omfattning arbeta med forskning beträffande konstfibrer av cellulosa.

Beträffande den med textilforskningen sammanhängande forskningen an- gående textiltvätt ha undersökningar bedrivits bland annat vid statens prov- ningsanstalt och Aktiebolaget Kemas centrallaboratorium.

Läder-, hår- och gummivaruindustri.

Inom läder-, hår- och gummivaruindustri sysselsattes år 1939 cirka 28 000 personer och salutillverkningarnas värde uppgick till ungefär 244 milj. kronor.

I fråga om denna industrigrupp redovisas i 1939 års inventering endast två fabrikslaboratorier av betydelse för den tekniska forskningen, båda tillhöran- de gummivaruindustrien. Denna industris personal uppgick år 1939 till un- gefär 6 900 personer och tillverkningarnas värde till cirka 52 milj. kronor. De båda ovannämnda laboratorierna hade en personal av 21 personer, varav 5 med högre teknisk utbildning. Golvytan i laboratorierna uppgick till 314 m2. *

Övriga till industrigruppen hörande branscher (garverier, päls— och skinn- varufabriker, skofabriker, borstbinderier och penselfabriker, reseffektfabri- ker, sadelmakerier m. m.) torde icke i nämnvärd omfattning bedriva tekniskt— vetenskaplig forskning.

Kemisk-teknisk industri.

Den kemisk-tekniska industrien omfattar färg- och fernissfabriker, olje-, tvål-, ljus- och parfymfabriker, konstgödningsfabriker, kolnings- och trä— destillationsverk, krutbruk och andra sprängämnesfabriker, tändsticksfabriker och annan kemisk-teknisk industri. Hela personalen vid den kemisk-tekniska industrien uppgick år 1939 till nära 21 000 personer och salutillverkningarnas värde till- cirka 393 milj. kronor.

Inom denna industrigrupp funnos enligt inventeringen år 1939 28 viktigare laboratorier, vilka bedrevo tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet eller åtminstone disponerade över sådan personal och utrustning, att forsknings- arbete kunde bedrivas. I dessa laboratorier sysselsattes 63 vetenskapligt ut— bildade personer och laboratoriepersonalen i övrigt uppgick till 215 personer. Laboratoriernas sammanlagda golvyta uppgick till 6 867 m2.

Som exempel lämnas i det följande vissa närmare uppgifter angående forskningsverksamheten vid de till denna grupp hörande industriföretagen Reymersholms gamla industriaktiebolag, Aktiebolaget Förenade superfosfat- fabriker, Aktiebolaget Kema och Skånska ättikfabriken aktiebolag.

Reymersholms gamla industriaktiebolag driver svavelsyrefabriker i Häl— singborg och Liljeholmen samt kopparverk i Hälsingborg och Oskarshamn.

Forskningsverksamheten för bolagets fabrikation är koncentrerad till Rey- mersholmsbolagets central- och forskningslaboratorium, som står under led— ning av en vetenskapligt skolad kemist. Hösten 1940 bestod personalen vid laboratoriet av 7 forskare med examen från universitet och tekniska högsko- lor samt 4—5 laboratoriebiträden med lägre utbildning. Laboratoriets golv- yta är nära 500 m2.

Laboratoriets forskningsuppgifter uppläggas i samråd med företagets tek- niska ledning, som genom konferenser och skriftliga rapporter kontinuerligt hålles underkunnig om framkomna resultat. När en uppgift blivit löst i laboratoriet verkställes utredning angående de ekonomiska möjligheterna för teknisk tillämpning. Om denna tekniskt-ekonomiska undersökning ger ett gynnsamt resultat, provas förfarandet i större laboratorieskala och i samband därmed studeras apparat- och materialfrågor, värmetekniska problem 0. s. v. Om även dessa försök lämna tillfredsställande resultat blir nästa steg att konstruera en anläggning i halvstor skala. Härvid samarbetar laboratoriet med vederbörande fabriks konstruktions- och byggnadsavdelningar. Med led- ning av driftresultatet från tillverkningen i halvstor skala utarbetas slutligen i detalj förfarandet för den industriella driften.

Bland forskningsarbetena må nämnas framställning av olika slags natrium- fosfat ur svensk apatit med användning av annat natriumsalt än kalc. soda, foderfosfat ur svensk apatit, natriumsulfat och klorkalcium ur svavelkis, sten— salt och kalksten, tillvaratagande av värdefulla beståndsdelar ur ändlutarna från kopparextraktionsverk m. m.

Aktiebolaget Förenade superfosfatfabriker är ensamtillverkare av super- fosfat inom landet samt bedriver tillverkning vid fabriker i Landskrona, Lim- hamn, Malmö och Gäddviken.

Företaget har bedrivit teknisk forskning sedan ett 10—tal år tillbaka först i samarbete med vissa danska och nordtyska superfosfatfabriker i samman- slutningen Phosphorsäure—Forschungs—Syndikat, vars verksamhet var för— lagd till Landskrona, men under de senare åren uteslutande för egen räk— ' nmg.

Som centrallaboratorium fungerar Aktiebolaget Kemiska patenter, vilket äges av huvudföretaget men bedrives som ett särskilt företag. Laboratoriet sysselsätter 2 vetenskapligt utbildade forskare och 4 laboratoriebiträden samt disponerar en golvyta av något mera än 200 mg. Forskningsverksam-

heten är helt skild från huvudföretagets verksamhet i övrigt och har i'regel kostat 60 21 80 000 kronor per år, understundom upp till 100000 kronor per år.

Forskningen rör sig på området fosforsyra och fosfat och åsyftar förbätt— ring av tillverkningsmetoderna och av de framställda produkternas egenska- per, särskilt med hänsyn till deras lämplighet för svenska jordar. Vidare ha arbeten utförts för att utfinna lämpliga metoder för bearbetning av svenskt apatitkoncentrat från Malmberget och Grängesberg. Försök i halvstor skala med laboratoriemässigt funna förfaranden utföras ute vid fabrikerna i sam- arbete med den tekniska driftpersonalen.

Aktiebolaget Kema är ägare till följande företag inom den kemisk—tekniska branschen och livsmedelsbranschen, nämligen Barnängens tekniska fabrikers aktiebolag, Fruit Products aktiebolag, Aktiebolaget Lars Montén och Aktie— bolaget Sterisol i Stockholm samt Fabriken Tomten (Alex.. Lagerman Jun.) aktiebolag, Aktiebolaget Eneroth & Co. och Aktiebolaget Vinägron i Göte— borg. Några av de nämnda företagen ha vidare utländska dotterbolag med fabriker i Oslo, Köpenhamn, Berlin och Paris.

För företagens forskning och andra gemensamma undersökningar har in— rättats Aktiebolaget Kemas centrallaboratorium. Detta är inrymt i egen byggnad i anslutning till Barnängens tekniska fabriker i Alvik. Laboratoriets personal utgjordes hösten 1941 av 8 ingenjörer, 1 skolkökslärarinna, 7 labo- ratoriebiträden samt administrationspersonal och ett antal praktikanter.

Centrallaboratoriet har till uppgift att följa utvecklingen inom företagets intressesfär, förbättra deras tillverkningar, utveckla och prova nya tillverk- ningar samt utarbeta tillverlmingsmetoder. Laboratoriet befattar sig icke med direkt driftkontroll, för vilket fabrikslaboratorier finnas i Barnängens tekniska fabriker och fabriken Tomten, men laboratoriet följer med föränd— ringarna i kvaliteten hos råvarorna och färdigprodukterna.

Arbetet inom centrallaboratoriet är uppdelat på följande avdelningar: Analytisk avdelning, som huvudsakligen utför analyser åt laboratoriets övriga avdelningar.

Allmänt laboratorium för olika uppgifter av mer eller mindre tillfällig karak- tär, såsom steriliseringsmedel, insekticider, textilhjälpmedel, impregneringsme- del, putsmedel m. rn.

Tvål- och tvättmedelsavdelning som även förfogar över en emperimenttvätt— inrättning i full skala, där laboratoriets, kontorets, fabrikens och mässens tvätt samt även privattvätt kan behandlas under tillgodoseende av aktuella under- sökningsmoment. Arbetet omfattar även preparat för hand- och maskintvätt samt rengöringsproblem i allmänhet. Särskilt intresse har ägnats användningen av de polymera fosfaten inom detta och angränsande områden.

Avdelning för bläck och kontorspreparat.

Kosmetisk avdelning för mun— och tandvårdsartiklar och preparat för allmän skönhetsvård, spädbarnsvård, hårvård, hudvård, fotvård o. s. v.

* Livsmedelsavdelning för undersökningar rörande fabriken Tomtens tillverk— ningar av bakpulver, puddingpulver, bruspulver 0. d. Vinägrons tillverkningar av senap, ättika och ättiksinläggningar samt Fruit Products fruktkonservering m. m.

Halvteknisk avdelning där större apparater kunna uppmonteras och inom branschen förekommande hjälpmaskiner finnas tillgängliga. Inom denna avdel- ning utarbetas i halvstor skala tillverkningsmetoder och apparater. Denna av- delning projekterar även nyanläggningar och överlämnar dem i driftfärdigt skick till vederbörande fabrik.

Till centrallaboratoriets uppgifter höra vidare provning av emballage och biträde med reklam, propaganda och service.

Organisationen av Aktiebolaget Kemas centrallaboratorium framgår när- mare av bilaga 17, sid. 169.

Centrallaboratoriet har god kontakt med liknande institutioner inom annan kemisk industri i landet särskilt genom Centralbolaget för kemiska industrier aktiebolag, vari Aktiebolaget Kema är ett av intressebolagen. För speciella undersökningsobjekt samarbetar laboratoriet tillfälligt eller permanent med specialister eller vetenskapliga institutioner. Sålunda har samarbete etable- rats med professor The Svedberg i Uppsala.

Skånska ättikfabriken aktiebolag bedriver vid fabriker i Perstorp huvud- sakligen kernisk-teknisk industri med trä som råvara. Tillverkningen omfattar träkol, ättiksyra, ättiketer, träsprit, tjära och tjärprodukter, kreosot, isolit, glas och konsthartser m. 111.

Enligt 1939 års inventering har bolaget inrättat två laboratorier, det ena för kemisk-tekniska produkter, det andra för konsthartser. Laboratorierna syssla mest med driftkontroll och tillämpningsforskning. Tillsammans upp- gick personalen år 1939 till 8 personer, varav 2 med högre teknisk utbild- ning, och laboratoriernas sammanlagda golvyta var 235 mg.

Laboratoriet för konsthartser sysslar främst med problem angående sådana konsthartser, som kunna erhållas ur trätjärans och stenkolstjärans fenoler samt urinämne. Ursprungligen planerade företaget att tillverka konsthartser med trätjära som utgångsmaterial, men detta visade sig icke giva tillfreds- ställande resultat, varför man sedermera övergått till konsthartsproduktion ur ren fenol.

Laboratoriet för kemisk-tekniska produkter arbetar med frågor angående tillvaratagande och förädling av produkter från träkolning.

Vid företaget sysselsättas för fabriksdriften ett antal avdelningsingenjörer, vilka i stor utsträckning självständigt sköta var sin avdelning. Förslag till undersökningar framläggas i regel av dessa ingenjörer och diskuteras med företagets tekniska ledning, som i förekommande fall överlämnar frågan för vidare bearbetning till vederbörande laboratorium.

Samarbete med utomstående institutioner har i regel icke etablerats, då företaget står ganska ensamt inom sitt område.

För tillvaratagande av hantverkets och småindustriens intressen har Sve- riges hantverksorganisation, riksorganisationen för hantverk och småindustri, verkat sedan år 1906. Senare bildades i Jönköping en annan sammanslutning, Småindustriens centralförbund, som verkade i viss mån inom samma om— råde. Dessa båda organisationer ha emellertid från och med ingången av år 1942 sammanslagits till Sveriges hantverks- och mnåindustriorga'nisation.

Ett viktigt steg för forskningen på småindustriens och hantverkets område har tagits genom inrättande av statens hantverksinstitut, vilket under inne- varande år börjat sin verksamhet i nyuppförda byggnader ovanför Katarina- vägen i Stockholm. Byggnadsanslagen hava uppgått till sammanlagt 2.5 milj. kronor, varav emellertid ett belopp av cirka 300 000 kronor icke torde komma att förbrukas. För inredning och utrustning har anslagits samman— lagt 503 000 kronor. Institutets hela golvyta utgör cirka 8 000 mg.

Statens hantverksinstitut har enligt sin instruktion (sv. förf. saml. nr 378/ 1940) till uppgift att verka för höjandet av yrkesskickligheten genom att be- reda tillfälle för yrkesmän inom hantverket och den mindre industrien att förvärva ökad utbildning och ökade möjligheter att följa utvecklingen på området. Det åligger sålunda institutet:

att meddela undervisning genom anordnande av kurser och föreläsningar med ändamål att bibringa praktisk-teknisk verkstadsutbildning och teoretisk utbildning,

att såsom tekniskt rådgivande institution utöva konsulterande verksamhet (teknisk informationsverksamhet) beträffande material, arbetsmetoder och ar- betsredskap på olika yrkesområden och därvid till behandling upptaga yrkes- männens olika praktiska problem av teknisk eller teknisk-ekonomisk natur,

att utöva försöksverksamhet för främjande av hantverkets och den mindre industriens utveckling,

att anordna och vidmakthålla ett centralt yrkesbibliotek och en aktuell yrkes— utställning samt

att stödja hantverkets och den mindre industriens tekniska och konstnärliga utveckling ävensom i övrigt verka för höjandet av kvaliteten hos den svenska tillverkningens alster inom de närmast berörda produktionsområdena.

Ledningen av institutet utövas av en styrelse, bestående av tio av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter samt av föreståndaren för institutet, vilken be- nämnes direktör. Av ledamöterna förordnas en efter förslag av kommers- kollegium, en efter förslag av skolöverstyrelsen, fyra efter förslag av Sveriges hantverksorganisation, en efter förslag av Sveriges industriförbund, en efter förslag av landsorganisationen i Sverige och en efter förslag av stadskolle- giet i Stockholm. Kungl. Maj:t utser en bland ledamöterna att vara ordfö- rande i styrelsen.

Institutets försöksverksamhet omfattar provningar och undersökningar av material, arbetsmetoder, driftförhållanden samt redskap, instrument och ap-

parater med avseende på deras beskaffenhet och lämplighet. Försöksverk- samheten bedrives i den utsträckning Övriga arbeten inom institutet det med- giva dels för främjande av yrkesutövningen inom hantverket och den min- dre industrien i allmänhet, dels på uppdrag av offentliga myndigheter, insti- tutioner eller enskilda, i den mån erforderliga medel ställas till förfogande för ändamålet. Institutets verksamhet torde sålunda i viss utsträckning sammanfalla med statens provningsanstalts, men skall vara speciellt inrik- tad på hantverkets och småindustriens behov.

Såsom ett led i institutets verksamhet utgiver institutet praktiska hand- böcker beträffande olika yrkesfrågor.

Institutet skall även inreda och underhålla ett yrkesmuseum (utställning) och filmarkiv för de olika yrkena och samarbetar härvid med tekniska mu- seet i Stockholm, nordiska museet och Skansen samt stadsmuseet i Stock- holm.

Egentlig tekniskt—vetenskaplig forskning förekommer vid institutet endast i mindre omfattning. För närvarande bedrives sådan huvudsakligen vid ett särskilt inrett bagerilaboratorium, varjämte vissa undersökningar jämväl ut— föras för utrönande av olika målarfärgers och målningssätts praktiska an- vändbarhet på olika underlag.

Enskilda, fristående forskningsinstitut.

Enskilda, fristående forskningsinstitut för bedrivande av tekniskt—veten- skaplig forskning förekomma i ganska stor utsträckning på vissa håll i ut- landet, t. ex. i Förenta staterna, men äro i Sverige sällsynta. I samman— hanget torde det räcka med att nämna Aktiebolaget Kemiska kontrollbyrån, civilingenjören Baltzar von Platens laboratorium och Elektrovärmeinstitutet.

Vidare må nämnas att vissa sammanslutningar, såsom Svenska vall— och mosskulturföreningen, inrättat laboratorier för undersökningar. För ändamå— let åtnjuta de i regel statsbidrag.

Aktiebolaget Kemiska kontrollbgrån driver ett laboratorium huvudsakli- gen för kemiska analyser och provningar, men mottager vid sidan av denna verksamhet även forskningsuppdrag. Företaget bedrev åtminstone tidigare ej obetydlig forskningsverksamhet, särskilt för Mo och Domsjö aktiebolag. Enligt 1939 års inventering uppgick antalet anställda till 10 a 12 varav 3 med högre utbildning. Golvytan utgjorde cirka 500 mg.

Civilingenjören Baltzar von Platens laboratorium redovisas i 1939 års in- ventering med 5 anställda, varav 2 vetenskapligt utbildade. Golvytan ut— gjorde 270 mg.

Laboratoriet sysslar med utexperimenterande av uppfinningar på basis av egna uppslag.

Elaktrovärmeinstitutet arbetade till en början med stöd av ingenjörsve- tenskapsakademien, men har efter år 1933 bedrivit sin verksamhet som helt fristående företag. Antalet anställda var enligt 1939 års inventering 4— med vetenskaplig skolning och 3 andra. Golvytan uppgick till 271 mg.

Verksamheten är av två slag, dels forskningsarbete med egna uppslag, dels provnings- och undersökningsarbete på uppdrag.

Arbetet med egna uppslag har, frånsett vissa bidrag av statsmedel, bedrivits på institutets egen bekostnad. Resultaten av denna forskningsverksamhet ha i flera fall varit sådana, att institutet kunnat träffa ekonomiska uppgörel— ser med industriföretag om resultatens industriella utnyttjande. I vissa fall har institutets forskning lett till uttagande av patent. Inkomsterna av forsk— ningen på egna uppslag äro de Viktigaste för finansiering av institutets arbete. *

Undersöknings— och provningsverksamheten på uppdrag är enligt uppgift av institutets ledning icke tillräckligt lönande för att kunna ensam täcka institutets kostnader.

Arbetet bedrives inom flera skilda tekniskt—vetenskapliga discipliner. Man sysslar främst med elektrovärme och andra elektrotekniska frågor och har därifrån kommit in på metallurgi, keramik, isoleringsmaterial m. m. En vik— tig del av verksamheten gäller just gränsområdena mellan de mekaniska, ke- miska och elektriska områdena. Om exempelvis en keramisk industri behöver göra undersökningar angående keramiska produkter som isoleringsmaterial för elektrisk ström, ligger detta ofta för långt på sidan om industriens van- liga verksamhet och därför har Elektrovärmeinstitutet i dylika fallI ofta an— litats.

Utom laboratoriearbete bedriver institutet även försök i halvstor skala, både i institutets lokaler och ute vid industriföretag.

Årsbudgeten har uppgått till 70 000 a 120 000 kronor. Under åren 1934—- 1936 erhöll institutet 3 000 kronor årligen av statsmedel som hyresbidrag. Som villkor för bidraget gällde, att verksamheten skulle följas av en av sta- ten tillsatt nämnd, som skulle följa arbetet och vitsorda verksamhetens värde för det allmänna. Efter år 1936 har institutet litat helt till egna inkomst- källor och den statliga nämndens verksamhet har upphört.

Gränsområden.

Såsom i inledningen till detta betänkande framhållits spänner tekniskt- vetenskaplig forskning över ett mycket stort område, som utan bestämda gränser övergår i andra verksamhetsgrenar. Ett flertal viktiga och omfattande gränsområden finnas därför av skiftande natur, allt efter den synvinkel ur vilken frågorna ses. För att nämna ett exempel sammanhänger teknisk livs- medelskemi och läkemedelskemi med medicin och fysiologi å ena sidan samt

med råvaruproducerande näringar såsom jordbruket med binäringar å den andra. Ur en annan synpunkt sett övergår den telmiskt-vetenskapliga forsk- ningen i den praktiska tillämpningen och i gränsområdet märkas sådan viktig verksamhet som provning respektive provdrift, standardisering, teknisk doku- mentation och andra frågor sammanhängande med bekantgörandet och nyt- tiggörandet av forskningsresultaten.

De olika gränsområdena upptagas här till behandling i samband med de med dem sammanhängande forskningsfrågorna och i vissa fall har utred— ningen ansett sig böra ägna dem utförligare behandling, såsom i fråga om provning, standardisering och dokumentation.

Betydelsen av den jordbrukstekniska och Skogstekniska forskningen för den tekniskt-industriella utvecklingen har flera gånger framhållits i det före— gående, men utredningen har på anförda skäl ansett dessa områden ligga vid sidan av dess egentliga uppgift. Då emellertid en kort redogörelse för den tekniska forskningen på dessa områden kan ha visst intresse som jämförelse— material, lämnas i det följande vissa uppgifter angående dessa förhållanden.

Skogsbruk.

Skogshögskolan har enligt stadgarna (sv. förf. saml. nr 187/ 1937; ändr. 30 /1940) till uppgift att meddela på vetenskaplig och praktisk grund vilan- de undervisning i skogshushållning samt att genom vetenskaplig forskning främja skogsbrukets utveckling. .

Högskolan står under ledning av en för skogshögskolan och statens skogs— försöksanstalt gemensam styrelse, som utgöres av chefen för domänverket, högskolans rektor och chefen för statens skogsförsöksanstalt såsom själv— skrivna ledamöter samt fyra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter.

Vid skogshögskolan har nedlagts ett betydande forskningsarbete på ett fler- tal skogshushållningen vidkommande områden, bland vilka kunna nämnas ämnesfacken skogsskötsel, skogsteknologi, skogsuppskattning och skogsin- delning, skogsekonomi och skogsstatistik, skogsbotanik och mykologi, trä- förädling, träkemi, klimatologi och skogsfysiologi samt skogsgeografi. Av särskilt intresse i detta sammanhang äro undersökningarna på det trä- kemiska området, vilka bland annat rört lignin och trätjära.

Än viktigare torde emellertid vara den forskning, som bedrives vid statens skogsförsöksanstalt. Denna har enligt sin instruktion (sv. förf. saml. nr 394/ 1926 med senare ändringar) till uppgift att lösa frågor, som äro grundläg- gande för landets skogshushållning. I sådant hänseende har anstalten huvud- sakligen

dels att förebringa utredning angående de inom landet förekommande skogs— träden och av dem bildade samhällen, deras raser, deras sjukdomar samt sådana skador, som orsakas av insekter eller andra faktorer, dels att söka utröna verkan av olika sätt för skogens skötsel vad angår såväl dess föryngring

i genom självsådd eller kultur som dess behandling under uppväxttiden, dels att undersöka lämpligheten av att inom landet uppdraga främmande skogsträd, dels att beräkna för olika slag av skogar lämpliga omloppstider i skilda delar av landet samt förebringa utredning om andra förhållanden, som äro grund- läggande för skogarnas uthålliga avkastning, dels ock att söka utröna huru skogsmarken bör behandlas och vårdas för att dess alstringskraft med avseende på skogsbestånden må bliva den största möjliga.

Det genom anstalten insamlade materialet är anstaltens egendom och skall för sitt ändamål bearbetas av anstaltens personal.

För undersökningar och försök disponerar skogsförsöksanstalten vissa för- söksparker, varjämte i skilda landsdelar anlagts försöksytor.

Skogsförsöksanstalten omfattar en skogsavdelning för skogsskötsel och skogsuppskattning jämte därmed samhörande undersökningar, en natur— vetenskaplig avdelning för, i huvudsak, skogsbotanik och marklära, samt en skogsentomlogisk avdelning för skogsentomologiska och andra biologiska undersökningar över skogens lägre djurvärld.

Föreståndarna för dessa avdelningar hava professors namn och utses av Kungl. Maj:t, som även förordnar en av dem att vara chef för anstalten. I övrigt står anstalten, som tidigare nämnts, under överinseende av en för skogshögskolan och anstalten gemensam styrelse.

1936 års skogsutredning, som blandannat haft till uppgift att undersöka lämpliga åtgärder till främjande av den skogliga forskningen, har i sitt be- tänkande nr 2 (stat. off. utr. 1938: 58) föreslagit en betydande utvidgning av anstalten, varigenom densamma skulle komma att uppdelas på sex avdel- ningar, nämligen en avdelning för skogsbotanik och marklära, motsvarande nuvarande naturvetenskapliga avdelningen, en genetisk avdelning och en skogszoologisk avdelning, den sistnämnda motsvarande den nuvarande skogs- entomologiska avdelningen, en avdelning för skogsstatistik, en skogsavdel- ning och en skogsteknologisk avdelning. Enligt förslaget skulle varje avdel— ning med undantag för avdelningen för skogsstatistik ledas av en särskild av- delningsföreståndare med titeln professor. Anstaltens chef skulle till skillnad mot nu icke samtidigt vara föreståndare för någon större forskningsavdel— ning. Direkt under honom skulle dock sortera avdelningen för skogsstatistik, vilken beräknas bli av mindre omfattning. Anstaltens styrelse skulle liksom hittills vara gemensam med skogshögskolans, men anstaltens chef skulle till- sammans med avdelningsföreståndarna bilda ett föreståndarkollegium för behandling av vissa frågor angående anstaltens arbete.

Skogsutredningens förslag föranledde Kungl. Maj:t att i proposition nr 222 till 1939 års lagtima riksdag hemställa, att statens skogsförsöksanstalt måtte omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med de av utredningen uppdragna linjerna, dock bland annat med den ändringen, att i varje fall tills vidare den skogsteknologiska forskningen anslötes till skogsavdelningen och den genetiska forskningen till avdelningen för skogsbotanik och marklära.

Riksdagen biföll propositionen i princip samt medgav, att Kungl. Maj:t vid- toge för omorganisationen erforderliga åtgärder.

För utförande av forskning rörande växtförädling av de inhemska skogs— trädsorterna i syfte att framskapa nya raser med ur industriell synpunkt för- bättrade egenskaper bildades år 1936 Föreningen för oärtförädling av skogs- tn'icl. Genom donation från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse upprättades år 1938 ett institut vid Ekebo nära Svalöv i Skåne. Verksamheten bekostas genom bidrag från en stödkommission, bildad av ett 120—tal svenska skogs— industrier. Dessa förbundo sig år 1938 att under en tid av fem år bidraga med ett årligt anslag om 135 000 kronor. Verksamheten bedrives i nära sam- arbete med växtförädlings— och ärftlighetsinstitutionerna i Svalöv; visst sam- arbete förekommer därjämte med Lunds universitet ävensom med ingenjörs- vetenskapsakademien, Cellulosaindustriens centrallaboratorium m. fl. på an— gränsande områden verksamma forskningsorgan.

Åkerbruk med binäringar.

Efter beslut av 1931 års riksdag omorganiserades den högre lantbruks- undervisningen i Sverige. Härvid upprättades 1932 en lantbrukshögskola i Ultuna och 1933 ett lantbruks-, mejeri— och trädgårdsinstitut i Alnarp, Vilka ersatte de båda förutvarande lantbruksinstituten på nämnda platser.

Lantbrukshögskolan har enligt sin instruktion (sv. förf. saml. nr 668/1938; ändr. 18/1940) till uppgift att genom vetenskaplig forskning och genom särskild försöksverksamhet främja lantbrukets utveckling samt att meddela på vetenskaplig grund vilande undervisning i för lantbruket viktiga ämnen.

Högskolan står under ledning av en styrelse, bestående av sju ledamöter. Av dessa utser Kungl. Maj:t ordföranden och ytterligare fyra ledamöter. Bland de sålunda utsedda böra finnas representanter för universitetet i Upp— sala samt för det praktiska jordbruket. Självskrivna ledamöter äro högskolans rektor, som utövar den närmaste ledningen av högskolan, samt chefen för lantbruksstyrelsen.

För undervisnings- och forskningsändamål finnas vid högskolan för när— varande 12 institutioner, bland vilka i detta sammanhang särskilt må nämnas institutionerna för kemi, marklära, agronomisk hydroteknik och fysik samt maskin- och redskapslära.

För försöksverksamheten vid högskolan finnas vid densamma sedan år 1939 dels en jordbruksförsök-sanstalt, vars arbetsuppgifter i huvudsak avse agronomisk hydroteknik, jordbearbetning, kalkning, gödsling, växtodling och ogräsbekämpning, dels ock en husdjursfömölcsanstalt, vars arbetsuppgifter i huvudsak avse husdjurens utfodring och skötsel jämte foderkonservering och betesmarkernas utnyttjande.

Till lantbrukshögskolan hör även Ultuna egendom, vars jordareal och krea- tursbesättning i viss utsträckning disponeras för högskolans och försöksan-

*staltens ändamål. Under högskolan lyda därjämte statens för försöksväsen- det på jordbrukets område inrättade försöksgårdar på olika orter i landet.

Slutligen må framhållas, att till Ultuna förlagts ett antal fristående statliga ,eller statsunderstödda institutioner och sammanslutningar för jordbrukets behov. Bland dessa märkas en avdelning av statens maskin- och redskaps- provningsanstalter (se nedan) och en filial av Sveriges utsädesförening i Svalöv (se nedan). Vidare bedriver Jordbrukstekniska föreningen på Ultuna egendom en mångfald försök beträffande tekniska och ekonomiska frågor inom jordbruket, varjämte Svenska vall— och mosskulturföreningen där utför praktiska försök inom sitt verksamhetsområde.

Medan den högre undervisningen och vetenskapliga forskningen på det rena lantbruksområdet efter inrättandet av lantbrukshögskolan koncentre— rats till denna, har motsvarande verksamhet beträffande mejerihanteringen och trädgårdsodlingen erhållit sitt hemvist vid Alnarps lantbruks—, mejeri— och trädgårdsinstitut (Stadgar se sv. förf. saml. nr 632/1938; ändr. 19/1940). Dess lantbrukskurs, den s. k. driftledarekursen, som utgör en på— byggnad på lantbruksskolan, avser att ersätta de gamla lantbruksinstituten i vad dessa avsågo att utbilda högre lantbruksbefäl, alltså inspektorer och förvaltare vid större egendomar. Mejeriinstitutet har vad beträffar den högre mejerikursen verklig högskolekaraktär och avser utbildning av mejerikonsu- lenter samt bedrivande av försöksverksamhet och vetenskaplig forskning på mejeriområdet. Trädgårdsinstitutet utgör landets högre undervisningsanstalt och centrala försöksanstalt på detta område.

Statens maskin— och redskapsprovningsanstalter hava enligt av lantbruks— styrelsen utfärdat reglemente till ändamål

dels att prova i handeln förekommande maskiner och redskap för lantbru- kets behov samt om deras beskaffenhet lämna allmänheten noggranna upplys— ningar genom utgivande av tryckta meddelanden, dels ock att efter prov- ning av dylika maskiner och redskap, som icke föras i marknaden, lämna redo- görelse för densamma till den, som påkallat provningen.

Provningsanstalternas styrelse utgöres av sex personer. Av dessa är anstal- ternas föreståndare självskriven, medan övriga styrelseledamöter utses av lantbruksstyrelsen.

Provningsanstalternas verksamhet är uppdelad på en lantbruksavdelning vid Ultuna och en vid Alnarp samt en mejeriavdelning vid Alnarp. Prov- ningsarbetet vid varje avdelning handhaves av en särskild provningsnämnd. För provningar erlägges avgift enligt taxa.

Provningarna utgöras dels av serieprovningar, som omfatta hela klasser av maskiner och redskap och om möjligt årligen anordnas av provningsanstal— ternas styrelse, dels ock av särskilda provningar, som utföras på begäran av jordbrukare, mejeriidkare, tillverkare eller försäljare av maskiner och redskap. För ovannämnda provningar erlägges avgift enligt taxa.

Styrelsen föranstaltar vidare på eget initiativ om provningar av föremål, som icke blivit anmälda till provning, men om vilka kännedom anses önsklig.

Statens vämtskgddsanstalt (Instruktion se sv. förf. saml. nr 579/ 1932; ändr. 15/1940) har till uppgift att bedriva vetenskapliga undersökningar och praktiska försök i syfte att bereda den inhemska odlingen av växter skydd mot skadliga företeelser härrörande från växtriket och djurvärlden ävensom att lämna allmänheten råd och anvisningar i ämnen, som hänföra sig till anstaltens verksamhetsområde.

Växtskyddsanstalten har vidare att utöva kontroll och inspektion på växt- ! skyddstjänstens område.

Anstalten står under överinseende av en styrelse, bestående av sex leda- möter, tre förordnade av Kungl. Maj:t, två valda av lantbruksakademien samt anstaltens chef såsom självskriven ledamot.

Anstalten omfattar en botanisk, en zoologisk samt en upplysnings- och kon— trollavdelning. Varje avdelning förestås av en av Kungl. Maj:t förordnad av— delningsföreståndare, av vilken Kungl. Maj :t därjämte förordnar en att vara anstaltens chef.

Avdelningsföreståndarna bilda med anstaltens chef såsom ordförande en nämnd, vilken bland annat har att årligen uppgöra och till styrelsen i god tid före dess sista sammanträde för året ingiva förslag till arbetsplan för näst— följande kalenderår.

Växtskyddsanstalten är förlagd till Bergshamra vid Stockholm men har dessutom en filial i Alnarp.

I detta sammanhang torde även böra omnämnas den omfattande forsk- ' ning till befrämjande av fröodling, som med hjälp av betydande statsanslag " bedrivits av Sveriges utsädesförening vid dess försöksanstalt i Svalöv jämte , filialer samt av W. Weibull aktiebolag å Weibullsholm.

Forskningens beredskapsorganisation (FBO).

Redan under år 1938 hade inom ingenjörsvetenskapsakademien på begäran av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap gjorts förberedelser för bildandet av ett samarbetsorgan för alla landets forskare inom ingenjörsveten— skapliga och angränsande områden. Krigsutbrottet aktualiserade saken och planerna sattes i verket i september 1939. Den 30 december 1939 utsåg Kungl. Maj:t ordförande i Forskningens beredskapsorganisation ( F BO ).

FBO:s uppgift är att ordna samarbete mellan problemställare och problem— lösare.

I spetsen för FBO står en centralkommitté på 21 personer jämte den av Kungl. Maj:t utsedde ordföranden. Ledamöterna i centralkommittén ha ut— setts av kommerskollegium, byggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen, vattenfalls— styrelsen, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien, de_tekniska

högskolorna, Svenska teknologföreningen, Sveriges industriförbund och

' Kooperativa förbundet. Centralkommittén har inom sig valt ett mindre ar— betsutskott, en bestyrelse, bestående av 5 ledande personligheter. För hand- läggning av löpande ärenden finnes ett verkställande organ (den 1 juli 1941 9 personer) samt ett sekretariat.

Karakteristiskt för FBO är en kontaktrnannainstitution bestående av ett större antal personer (cirka 250), vilka förklarat sig villiga att ställa sin sak- kunskap till förfogande för lösning av inom FBO framlagda problem samt förbundit sig att icke för egen vinning utnyttja FBQ-arbetets resultat. Forsk- ningsarbetet inom FBO förmedlas av kontaktmännen. De representera olika grenar av näringslivet samt militära organ, statliga verk, vetenskapliga insti- tutioner och ett antal tekniskt betonade föreningar och kommittéer samt utses just med tanke på att var och en skall stå i kontakt med en viss krets, med vilken organisationen önskar samarbeta.

Kommunikationen mellan kontaktmännen har i regel ombesörjts av sekre- tariatet per brev och telefon eller genom personliga konferenser. För vissa frå- gor ha intressenter inkallats till särskilda konferenser, varvid aktuella problem diskuterats, och åtgärder för att föra dem framåt dryftats. I regel ha de över- lämnats till särskilt utsedda personer för vidare behandling. Dylika konferen- ser ha protokollförts. Medel för bedrivande av undersökningar ha begärts antingen av närmast intresserade parter eller av statsverket. Allmänna frågor av intresse för kontaktmännen ha delgivits dem i form av en särskild brev- serie. Allmänna FBC-möten ha hållits i Stockholm hösten 1939 och i Göteborg hösten 1940. Ett utförligt register över forskare och laboratorier samt deras specialiteter och utrustning har upprättats av FBO.

Inom FBO har behandlats en mängd förfrågningar och förslag i militär- tekniska och försörjningstekniska frågor. Bland viktigare frågor av civil natur, beträffande vilka FBO medverkat, må nämnas ersättningsbränslen, värme— pumpen, elbilen, traktortransporter, foderjäst och smörjolja ur töretj ära. FBO har dessutom tidigare fungerat som remissorgan för de militära uppskovs- myndigheterna i personalfrågor rörande beredskapsforskningen.

FBO har icke åtnjutit några direkta anslag, medlemsavgifter eller andra inkomster. För upprätthållande av verksamheten har ingenjörsvetenskaps- akademien tillhandahållit personal, lokal och kontorsmaterial inom en kost- nadsram av 1 000 kronor per månad.

Statens uppfinnarnämnd.

Statens uppfinnarnämnd, som är en för kristiden inrättad, tillfällig orga- nisation, har enligt gällande instruktion (sv. förf. saml. nr 476/1940) till upp- l gift att främja och nyttiggöra uppfinningar och tekniska uppslag, vilka med hänsyn till deras möjlighet att med erforderlig snabbhet och rimliga medel

94 *. tillgodose aktuella behov äro av värde för folkförsörjningen eller försvars— beredskapen.

Nämnden består av tre av Kungl. Maj:t för viss tid eller tillsvidare för- * ordnade ledamöter, varav en ordförande.

Till fullgörande av sin uppgift åligger det nämnden:

a) att mottaga förslag rörande uppfinningar och tekniska uppslag; ,

b) att skyndsamt underkasta inkomna förslag en förberedande granskning i för utrönande av huruvida desamma äro förtjänta av närmare beaktande;

e) att, om vid den förberedande granskningen av ett förslag anledning där- till finnes föreligga, låta ombesörja närmare utredning rörande förslagets tek- niskt-ekonomiska värde och användbarhet;

(1) att, i den mån så finnes lämpligt, föranstalta om att till nämnden inkomna förslag genom fortsatta experiment, prov och bearbetningar bringas i sådant skick, att industriellt utnyttjande möjliggöres;

e) att, då av nämnden godkänt förslag finnes färdigt att industriellt utnytt— jas, i den omfattning som med hänsyn till omständigheterna prövas lämpligt medverka till att förslaget kommer till avsedd användning; 1

f) att i möjligaste mån hålla sig underrättad om de problemställningar och I behov av teknisk nydaning, som inom nämndens verksamhetsområde upp- komma såväl för statliga myndigheter och institutioner som för näringslivet;

g) att söka på lämpligaste sätt bringa dylika problem och behov till intres— serades kännedom; samt

h) att i övrigt vidtaga de åtgärder till främjande av syftet med nämndens verksamhet, som kunna befinnas lämpliga.

Nämnden skall tillhandagå statliga myndigheter och institutioner med av dem äskade upplysningar och samarbeta med näringslivets organisationer på % de områden, som beröras av nämndens verksamhet, samt, i den mån så lämp— ligen kan ske, anlita dessa organisationer för genomförande av nämnden åvilande uppgifter.

Till nämnden inkomna förslag rörande uppfinningar eller tekniska uppslag skola behandlas konfidentiellt till dess tjugu år förflutit från handlingens datum, så framt ej nämnden finner det allmännas intresse kräva att sekre— tessen brytes. '

Nämnden må, i mån av behov och mot ersättning, som av nämnden be- stämmes, anlita biträde av enskilda forskningsanstalter, sammanslutningar och företag samt av särskilda sakkunniga och utredningsmän.

Det löpande arbetet ledes av en kanslichef. Vid föredragning och avgörande inom nämnden av ärende, som berör stat— lig myndighets eller institutions verksamhetsområde, må representant för myndigheten eller institutionen närvara vid och deltaga i överläggningen.

För budgetåret 1941/42 utgå, liksom föregående budgetår, till uppfinnar- nämndens verksamhetsområde statsanslag dels till' nämndens administra- tionskostnader med 40 400 kronor och dels till undersöknings- och försöks— kostnader med 300 000 kronor.

! Sistnämnda anslag är avsett till bidrag till undersökningar, experiment, ! modellkostnader m. ur., som erfordras för att föra ett framlagt förslag till en ' sådan lösning, att industriell exploatering kan påbörjas.

För budgetåret 1940/41 beviljades dessutom anslag till exploatering av vissa uppfinningar med 3 000 000 kronor men detta anslag hade endast till mindre del disponerats under budgetåret och nytt anslag för ändamålet har icke beviljats för budgetåret 1941/42. Bidrag ur detta anslag utbetalas efter Kungl. Maj:ts beslut till exploatering av redan färdiga uppfinningar.

3. Framkonma förslag och önskemål.

Åtgärder för främjande av den tekniska forskningen ha sedan många år tillbaka dryftats såväl inom industrikretsar och bland vetenskapsmän som av statliga myndigheter och institutioner. Ett stort antal åtgärder ha också vid- tagits till den tekniska forskningens gagn, men många av de framförda för- slagen och önskemålen ha ännu icke blivit förverkligade. I det följande skola i korthet vissa framkomna förslag och önskemål refereras, givetvis utan an- språk på fullständighet. För överskådlighetens skull och för att undvika onödiga upprepningar begränsas urvalet till de allra senaste åren och vidare återges i detta sammanhang endast sådana yrkanden, som beröra den tek- niska forskningen i allmänhet, medan däremot förslag och framställningar, som avse olika specialområden, såsom byggnadsforskning, träforskning, oxid- kemi o. s. v., refereras i samband med att utredningen upptager specialom- rådena till behandling.

Med anledning av diskussion vid ett allmänt sammanträde beslöt Svenska teknologföreningen år 1936 att uppdraga åt föreningens styrelse att vidtaga åtgärder för utredning om den högre tekniska undervisningens organisation. Styrelsen beslöt tillsätta en kommitté och efter framställning därom läto Tekniska samfundet i Göteborg, Sveriges industriförbund, tekniska högsko- lans i Stockholm lärarkollegium och dåvarande Chalmers tekniska instituts professorskollegium representera sig i kommittén, varjämte även de statliga verken järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vat— tenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, marinförvaltningen och flygförvalt- ningen utsågo representanter. I en den 24— januari 1939 dagtecknad framställ- ning till Kungl. Maj:t rörande organisationen av den högre tekniska under- visningen i Sverige överlämnade Svenska teknologföreningen, Sveriges industri— förbund och Tekniska samfundet en av nämnda kommitté gjord utredning samt hemställde om, att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en kommitté för all- sidig utredning av frågan om ordnande av den högre tekniska undervisningen. ] kommitténs utredning behandlades även frågan om forskningen vid de tek- niska högskolorna. Därvid påpekades bland annat, att de tekniska högsko-

lorna icke på samma sätt som universiteten blivit ett hemvist för forsknings- verksamheten inom sina områden, vilket kunde förklaras av, att dessa hög- skolor äro relativt unga och den tekniskt-vetenskapliga forskningen först under senare decennier kunnat uppvisa påtagliga och för mänskligheten mycket viktiga resultat. I sammanhanget erinrades även om, att den av Kungl. Maj:t den 13 juli 1906 tillsatta kommittén för ordnande av den högre tekniska undervisningen visade föga förståelse för den tekniska forskningens betydelse och i främsta rummet inriktade sitt arbete på att organisera ingen- jörsutbildningen. Teknologföreningens kommitté uttalade, sedan den erinrat — om, att den i annat sammanhang påyrkat åtgärder för förbättrad ingenjörs- utbildning, att det icke var mindre nödvändigt att vidtaga kraftiga åtgärder för att bringa den tekniskt-vetenskapliga forskningen vid högskolorna till en mot tidens krav svarande nivå. Sammanfattningsvis anförde kommittén 3

följande:

1. Det är ofrånkomligt, att kraftiga och snara åtgärder vidtagas för beford- å randet av det vetenskapliga forskningsarbetet vid de tekniska högskolorna.

2. Professorernas arbetsförhållanden böra omläggas i riktning mot minskad ' undervisningsskyldighet i och för ingenjörsutbildningen till förmån för under- visning å mera avancerat stadium.

3. Professorernas administrativa uppgifter böra inskränkas. 45. Docentinstitutionen bör utvecklas och docentstipendier i tillräckligt antal böra inrättas.

5. Laboratoriernas utrymmen och utrustning böra göras till föremål för in— gående undersökning under samarbete med Svenska teknologföreningen och eventuellt andra tekniska eller industriella sammanslutningar.

6. De tekniska högskolornas bibliotek böra utrustas med ytterligare erforder- liga kvalificerade arbetskrafter samt tilldelas större anslag för anskaffande av _ böcker och tidskrifter.

Ett betydelsefullt initiativ för att aktualisera frågan om ordnande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen var den diskussion, som hölls vid Industri- förbundets årsmöte den 26 april 1938. Inledningsanförandet vid denna dis— kussion hölls av direktören Sten Westerberg, som därvid till att börja med lämnade en översikt över de nuvarande förhållandena för den tekniska forsk- ningen i vissa främmande stater och i vårt land. I anslutning till denna över- sikt framhöll talaren såsom viktigaste uppgifter att främja utbildningen av forskare samt forskningen vid de tekniska högskolorna. I den diskussion, som följde på inledningsföredraget, uttalade sig ett flertal ledande industrimän för nödvändigheten av ett kraftigt stöd åt den tekniska forskningen för att åt vårt land bevara dess ställning som modern industristat och därmed vid- makthålla vårt ekonomiska liv och vår sociala standard. Under tiden när— mast efter diskussionen vid Industriförbundets årsmöte gjordes från industri— håll i olika sammanhang ett flertal uttalanden i samma riktning. Den diskus— sion, som inom svenska industri- och teknikerkretsar följde, ledde till att Indu—

,...._ ___... ......

fo...—;.-

striförbundets styrelse tillsatte en kommitté för att utreda de åtgärder, som från Industriförbundets sida lämpligen kunde vidtagas för att främja den tekniskt—vetenskapliga forskningens koordinering och finansiering. I skrivelse den 18 oktober 1938 till' Kungl. Maj:t hemställde Industriförbundet på initia- tiv av nämnda forskningskommitté, att de tekniska högskolornas behov måtte tillgodoses i följande fem punkter:

1. Vid laboratorierna nyanskaffning av apparater och hjälpmedel samt tillgodo- scende av ökade driftkostnader.

2. Inom lärarepersonalen inrättande av docentstipendier.

3. Med avseende på hjälpkrafter anställandet av biträden.

4. I fråga om biblioteken befrämjande av deras utveckling genom att under- lätta deras användning även för praktiskt verksamma tekniker.

5. Beträffande utvidgningar successivt igångsättande av redan godkända bygg- nadsplaner, vilka uppförts som beredskapsarbeten.

En mera utförlig sammanställning av resultaten av överläggningarna inom denna kommitté jämte vissa andra i samband därmed framkomna utred- ningar och förslag framlades av kommitténs sekreterare i ett föredrag inför ingenjörsvetenskapsakademien den 15 maj 1939, vilket överlämnats till utredningen.

I statsverkspropositionen till 1939 års riksdag beaktades till en del önske- målen i ovannämnda hänseenden och genom riksdagens beslut förbättrades forskningsmöjligheterna vid de tekniska högskolorna. Kommitténs arbete ut- mynnade slutligen i en av I ndustriförbundet till Kungl. M aj:t den 27 februari 1939 ingiven framställning, vari Industriförbundet hemställde:

att Kungl. Maj:t täcktes utse förslagsvis fem delegerade för att överlägga med delegerade från Sveriges industriförbund, ingenjörsvetenskapsakademien m. fl. om åtgärder för att främja den tekniskt-vetenskapliga forskningens koordinering _ och finansiering samt uppdraga åt den så bildade delegationen att göra en sam- manställning av pågående viktigare forskningsarbeten samt forskningsbehov även- som en inventering av de för gemensamma forskningsarbeten till buds stående laboratorie— och andra anstalter, att utreda behovet av nya laboratorier samt att framlägga de förslag, vartill dessa överläggningar och detta utredningsarbete kan giva anledning;

att Kungl. Maj:t täcktes ställa till delegationens förfogande ett belopp av in- till 25 000 kronor under förutsättning att ett lika belopp tillskjutes från närings- livets sida; samt

att Kungl. Maj:t täcktes i proposition till riksdagen äska, att ett belopp av 100 000 kronor ställes till handelsdepartementets förfogande såsom reservations- anslag, att efter framställning av ovan nämnda delegerade användas för tekniskt- vetenskapliga forskningsuppgifter inom andra områden än det, för vilket det under tionde huvudtiteln under F, 10, upptagna reservationsanslaget är avsett.

Vidare har 1938 års ewportutredning i sitt betänkande (stat. off. utr. 1938: 42) angående åtgärder till den svenska exportnäringens främjande be- tonat den tekniska vetenskapens utomordentligt stora betydelse för export-

7 —- 420437

näringarnas inriktning och upprätthållande. Exportutredningen har förordat, att den allmänt tekniska vetenskapliga forskningsverksamheten från statens sida måtte skänkas det beaktande och stöd, vartill dess centrala betydelse för de svenska näringarnas framtid och det svenska samhällets välstånd berättigade.

Av andra uttalanden må nämnas, att det andra nordiska ingenjörsmötet i Oslo 1938 vid sitt plenarsammanträde den 15 juni antog följande resolution angående betydelsen av att den tekniska forskningen främjas:

Det andra nordiska ingenjörsmötet vill vid sin avslutning rikta en enträgen framställan till statsmakterna och till tekniska och industriella företag i de nor- diska länderna, att, i ännu högre grad än hittills, taga under behandling frågan om stödjande och främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen till be— fordrande av den industriella och ekonomiska utvecklingen i Norden.

Vi äro förvissade om att ett samarbete härutinnan skall bliva till ömsesidig fördel och av den största betydelse för Nordens framtid.

Även från andra än industri- och teknikerhåll gjordes vid denna tid många inlägg, som betonade värdet av att den tekniska forskningen främjades. Sve— riges dåvarande ecklesiastikminister, statsrådet Engberg, framhöll exempelvis i en broschyr kallad Demokratisk kulturpolitik bland annat följande syn- punkter:

Det är tvivelsutan både en heder och en plikt för ett folk som värt att åt forskningen ge de yttre existensbetingelser, som göra den till en makt och effek— tivt främja dess framsteg.

Uppgiften är här dubbel. Det gäller att för forskningen uppspåra och vinna de därför bäst skickade krafterna, ge stöd och hjälp åt utpräglade forskarbegåv— ningar, ge dem tillfälle att utan försörjningsbekymmer fullfölja och lösa sina upp- gifter. Det gäller å andra sidan att framsynt ställa nödiga tekniska resurser till forskningens förfogande, skapa behövliga institutioner, utvidga och förbättra gamla. De båda vägarna måste följas samtidigt. Väl äro vi ett litet folk, om man ser till yttre myckenhet. Men en slik måttstock är missvisande. Vår stor- het beror på andra förutsättningar än numerär och massa. Den fotas ytterst på våra andliga tillgångar, på vår skaparkraft, vår förmåga att ge kvalitet, full— lödighet åt vår produktion, den må vara andlig eller materiell,

Icke utan skäl har det sagts, att vi svenskar röjt vissa naturliga förutsätt- ningar och anlag för att föra den tekniska forskningen framåt. Denna läggning förpliktar. Vår industri har under sin jämförelsevis korta historia skapat sig en stark ställning både inåt och utåt. Svenska insatser på de tekniska framstegens och uppfinningarnas område ha varit både många och epokgörande. Men det bör utan omsvep erkännas, att vi ha mycket att gottgöra och bättra i vad det gäller det allmännas, närmast statens insatser till stöd för den tekniska forsk- ningen. Det borde vara oss möjligt att i detta stycke samla oss till krafttag i stor stil. Det som närmast tarvas torde vara en förtrolig överläggning med auktoritativa representanter för vår industri och vederbörliga naturvetenskaper i syfte att utröna huru man från deras egen sida ser på och bedömer hithörande problem. Det torde kunna förväntas, att åtskilliga värdefulla uppslag och syn—

punkter komma att framstå ur en dylik överläggning och att fasta hållpunkter kunna vinnas för igångsättande av en utredning, som klart skall ta sikte på, vilka åtgärder som äro av behovet påkallade för att åt den svenska tekniska forskningen ge sådana förutsättningar, att den om möjligt får en internationell ledande ställning och blir en utomordentlig källa till självförnyclse av vår in- dustriella teknik.

I en den 17 oktober 1938 dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj:t upptog ingenjörsvetenskapsakademien forskningsfrågan i hela dess vidd och fram- kastade då tanken på ett stort antal olika åtgärder både beträffande forsk- ningsområden av generell räckvidd och mera speciella områden. Akademien anförde vidare:

Det måste emellertid på sakens nuvarande ståndpunkt anses vara förhastat att ingå på organisationsspörsmålen. Man kan tänka sig en central anstalt eller en uppdelning på flera. Det uppstår spörsmålet, huruvida och i vad mån staten och industrien äro redo att deltaga i kostnaderna. I avseende på dessa har under- tecknad Enström gjort en preliminär approximativ beräkning för hela program- mets realiserande, vilken pekar på storhetsordningen 5 milj. kronor anläggnings- och utrustningskostnad samt 0.75 milj. kronor årlig driftkostnad.

En viktig fråga är vidare den, huru ledningen av en eventuell central forsk— ningsanstalt skall organiseras. Olika utvägar kunna tänkas. Den kan tänkas för- lagd i sektioner under de tekniska högskolornas styrelser, sidoordnade med de befintliga undervisningsanstalterna. Om man emellertid vill'sammanhålla det hela, borde den göras fristående, antingen under ledning av ingenjörsvetenskaps- akademien (i analogi med kungl. vetenskapsakademien och under dennas vård ställda institutioner) eller ock under en i anslutning till. akademien bildad sär- skild styrelse, innefattande representanter för olika i saken intresserade parter.

I en motion av herr Domö m. fl. (I: 123 år 1939) angående omorganisation av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap m. m. hemställdes bland annat, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, om den på olika håll på- gående forskningsverksamheten med avseende på beredskapsproblem kunde utvidgas. Riksdagen beslöt i enlighet med motionärernas yrkande.

AV riksdagen upptogs frågan om åtgärder för främjande avden tekniskt- vetenskapliga forskningen i dess helhet är 1939 genom en i andra kammaren av herr Kilbom m. fl. väckt motion, nr 103, vari föreslogs, att riksdagen hos Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning angående möjligheterna för effekti— viserande av den tekniska forskningen, icke minst för erhållande av billigare och snabbare resultat, samt för de vunna forskningsresultatens ”utnyttjande till hela landets bästa.

Med anledning av motionen infordrades yttranden av ett stort antal insti- tutioner och organisationer. » '

De båda tekniska högskolornas lärarkollegier funno motionens synpunkter beaktansvärda och förtjänta att realiseras. Chalmers tekniska högskolas lärarkollegium framhöll därjämte, att utredningen icke skulle uteslutande

gälla en effektivisering för vinnande av hastigare resultat utan även lösa frå- gan om, under vilka villkor staten ekonomiskt borde stödja forskning på olika områden.

Statens provningsanstalt förordade en utredning av spörsmålet. Sveriges industn'förbund framhöll, att åtgärder för att främja den tekniska forskningen och rationellt utnyttja dess resultat framstod som särdeles ange- lägna uppgifter för såväl staten som näringslivet. Industriförbundet hade sedan lång tid ägnat dessa frågor sitt intresse och därvid kunnat konstatera att en mångfald svårlösta problem funnos, till Vilka ställning måste tagas, innan bestämda åtgärder i forskningsfrämjande syfte kunde komma till stånd. Förbundet fann i likhet med motionärerna statens medverkan önskvärd för en närmare utredning av dessa problem och hänvisade härvid till sin ovan— nämnda, den 27 februari 1939 dagtecknade skrivelse till Kungl. Maj:t.

Ingenjörsvetenskapsakademien anslöt sig till den av Industriförbundet ut— talade meningen, enligt vilken den i'motionen föreslagna utredningen skulle kunna överlämnas till den delegation'med representanter för stat och närings- : liv, som Industriförbundet föreslagit i skrivelsen den 27 februari 1939. Sveriges hantverksorganisation framhöll vikten för hantverket och den mindre industrien av, att teknikens rön kunde tillgodogöras av dessa närings- grenar samt förordade bifall till motionen. Svenska teknologföreningen framhöll, att hela frågan om den tekniska forskningen borde behandlas i ett sammanhang, vilket skulle bliva fallet om den av Sveriges 'industriförbund föreslagna delegationen komme till stånd. Föreningen framhöll vidare, att mycket skulle kunna vinnas för vårt närings— . liv och vår folkförsörjning genom utvidgning och intensifiering av den tek- niskt-vetenskapliga forskningen.

Landsorganisationen i Sverige underströk den tekniska forskningens be— tydelse för näringslivet och folkförsörjningen och framhöll, att en intensi— fiering av forskningen borde kunna medföra ett effektivare utnyttjande av landets råvarutillgångar och skapa. möjligheter för nya industrier och ökad sysselsättning. Landsorganisationen framhöll vidare, att en utredning borde, samtidigt som den tog sikte på att åstadkomma ett samarbete mellan dem som bedriva teknisk forskning på skilda håll, även undersöka förutsättningarna för upprättandet av institut för teknisk forskning i samarbete med företagen. En sådan. utredning borde även taga sikte på, att kunskap skulle erhållas om de landvinningar, som på detta område göras på olika håll i världen.

Motionen hänsköts av riksdagen till första kammarens andra tillfälliga utskott och andra kammarens första tillfälliga utskott. Sistnänmda utskott uttalade att vår folkförsörjning, folkets levnadsstandard samt våra möjlig— heter att upprätthålla och vidare utbygga de sociala välfärdsanordningarna i hög grad berodde av, att den tekniska forskningen bereddes tillfälle att göra tillräckligt snabba, betydelsefulla och'väl utnyttjade framsteg. Utskottet

* anslöt sig också till den av motionärerna hävdade meningen, att den statens medverkan, som påkallas, ej borde innebära eller medföra åtgärder, som kunde begränsa forskningens frihet eller utsikter till ökat ekonomiskt utbyte. Med stöd av vad sålunda framhållits hemställde utskottet,

att andra kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående möjligheterna för effektiviserande av den tekniska forskningen, icke minst för erhållande av billigare och snabbare resul- tat, samt för de vunna forskningsresultatens utnyttjande till hela landets bästa.

Sedan andra kammaren därefter bifallit motionen förordade vederbörande utskott i första kammaren, att denna måtte biträda andra kammarens beslut. Detta skedde och i lagtima riksdagens skrivelse nr 328 / 1939 anhöll riksdagen om utredning angående möjligheterna för effektiviserande av den tekniska forskningen, icke minst för erhållande av billigare och snabbare .resultat, samt för de vunna forskningsresultatens utnyttjande till hela landets bästa.

Kungl. Maj:t bemyndigade därefter den 31 augusti 1940 statsrådet och chefen för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga för utredning an- gående den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande, varefter utred- ningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande tillkallades.

Ett annat betydelsefullt initiativ i forskningsfrågan togs, då statsrådet och chefen för finansdepartementet med stödav Kungl. Maj:ts bemyndigande i juni 1939 tillkallade vissa personer att såsom sakkunniga i samarbete med representanter för Sveriges industriförbund verkställa vissa utredningar rö- rande den svenska industriens produktionsförhållanden m. m. Arbetet i denna sakkunnigkommitté organiserades senare på tre sektioner, varav en för natur- tillgångar och forskning. Denna sektion hade konstituerande sammanträde den 14: juni 1939 och igångsatte vissa utredningsarbeten, men krigsutbrottet medförde, att verksamheten tills vidare nedlades.

Även i fråga om den departementala organisationen ha förslag till åtgärder framlagts. I verkstadsskoleutredningens betänkande (stat. off. utr. 1938/54) förordades under vissa förutsättningar överflyttning av den centrala led- ningen av yrkesutbildningen från ecklesiastik- till handelsdepartementet. Detta förslag tillstyrktes av den sakkunnige för utredning angående stats- departementens omorganisation, vilken även (stat. off. utr. 1939/44) ifråga- satte att, som en följd av yrkesundervisningens överflyttning, överflytta de tekniska högskolorna till handelsdepartementet.

B. Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen.

1. Den tekniskt-vetenskapliga forskningens . betydelse.

Uppskattningen av den tekniska forskningen har starkt varierat från

tid till annan. När för över 200 ar sedan vetenskapsakademien grundades, var , sålunda en av dess huvuduppgifter enligt de första stadgarna »de veten- ' skapers förkovran och fortplantande, som jämte flit och idoghet alstra av sig lovvärda slöjders samt all hushållnings uppkomst». Vid denna tid var naturvetenskapen i stor utsträckning praktiskt lagd och i vårt land ver- kade då ett flertal framstående vetenskapsmän, vilkas gärning var starkt inriktad på vetenskapens praktiska tillämpning, såsom Polhem, Sweden- borg, Celsius, von Linné, Alströmer och Triewald. . Så småningom inträdde emellertid en tydlig åtskillnad och i många fall motsättning mellan vetenskapen och den praktiska tillämpningen, särskilt i och med industrialismens genombrott. De banbrytande industrierna voro ofta resultatet mera av praktisk företagareanda kombinerad med skicklig ledning och god organisation än av framstående vetenskapliga insikter. In- dustriens utveckling har dock efter den första genombrottstiden gått mot allt större vetenskaplig fördjupning. Den naturvetenskapliga forskningen, som under decennierna omkring sekelskiftet var stadd i en utomordentligt stark frammarsch, klargjorde och belyste allt flera problem och många av forskningens resultat visade sig direkt kunna tillämpas inom näringslivet. Detta ledde för forskningens del till att dess betydelse vann allt större be- aktande. Den tekniskt- vetenskapliga forskningen har numera erhållit en så dominerande betydelse för det moderna samhällets näringsliv, att varje nä- lingsgren för sin utveckling" är beroende av forskningen mom sitt område. Den senaste tidens tekniskt- vetenskapliga landvinningar 1 fråga om fram- ställning av syntetiska material torde kunna nämnas som exempel på den revolution inom näringslivet och hela vår livsföring, som håller på att ske och vars fortsättning endast kan anas. De syntetiska materialen ha i många fall visat sig vara klart överlägsna motsvarande naturprodukter. Sålunda är den i Förenta staterna uppfunna silkeliknande syntetiska fibem »nylon» både i fråga om utseende och framför allt hållfasthet avsevärt bättre än

natursilket, och de i Tyskland och Förenta staterna funna olika slagen av konstgjord kautschuk ha för ett flertal ändamål visat sig mera lämpade än naturkautschuken.

Den avspärrning, som vårt land nu har att genomgå, har kanske kom- mit oss att klarare än någonsin förr inse nödvändigheten av, att den tek- niskt-vetenskapliga forskningen hålles på en hög nivå. Allt efter som den ena efter den andra av de för samhällets utveckling och livets nödtorft erfor— derliga förnödenheterna börjat tryta, ha våra naturvetenskapsmän och tek- niska forskare mobiliserats för att med anlitande av vårt lands egna råvaror och resurser söka åstadkomma ersättning för vad vi genom den ekonomiska avspärrningen gått miste om.

Det må dock framhållas, att forskningen framför allt har betydelse för samhällslivet under normala tider. Utan ständigt fortgående forskning skulle näringslivet icke kunna bibehålla sin ställning, särskilt i förhållande till andra länder. Även under fredstid pågår en ständig konkurrens de olika industriföretagen och de olika länderna emellan. I kulturländernas statsunder- stödda eller industriella laboratorier skapas ständigt nya möjligheter för det egna landets eller den egna industriens tillverkningar och endast i de länder, där forskningen står på en hög nivå, finnas förutsättningar för ett rikt och Väl utvecklat näringsliv och som en följd därav en hög levnads- standard.

Man kan som exempel nämna Schweiz, som är mycket fattigt på rå- varor, men dock kunnat skapa en industri, vilken på ett flertal områden kunnat hävda sig i konkurrensen med i fråga om råvaror bättre lottade länder. Detta är så mycket mera beundransvärt, som landet på grund av sin relativa litenhet icke kan erbjuda sina industrier stödet av någon be- tydande hemmamarknad, varför dessa huvudsakligen äro hänvisade till att söka göra sig gällande ute på världsmarknaden. Presidenten i Schweizeri— scher Schulrat, professor Rohn, präglade i ett anförande till den av ut- redningen utsända studiedelegationen det pregnanta uttrycket »La Suisse est condamnée a la supériorité» (Schweiz är hänvisat till överlägsenhet). Med detta uttryck ville han sammanfatta, att för en liten stat utan star- kare politisk maktställning och utan stora råvarutillgångar är det för att skapa goda existensmöjligheter för folket nödvändigt att söka kompensera näringslivets ogynnsamma utgångsläge genom att eftersträva hög tekniskt- vetenskaplig nivå och inrikta sig på kvalitetstillverkningar.

Tidigare skedde länderna emellan ett jämförelsevis fritt utbyte av forsk- ningsresultat, särskilt i fråga om de rent naturvetenskapliga eller grund- läggande tekniska forskningsområdena. Med den utveckling till autarki, som i många länder ägt rum såväl åren före det nu pågående krigets 'ut- brott som ännu mer under kriget, har emellertid det internationella veten- skapliga utbytet i hög grad minskat, varför det blivit nödvändigt för

nationerna att även på forskningens område göra sig i möjligaste mån sj älv- försörjande.

Klarast framstår nog betydelsen av den tekniska tillämpningsforskning- en, vars resultat kunna påvisas i form av nya tillverkningar eller tillverk— ningsmetoder. Den rent vetenskapliga forskningens eller den tekniskt-veten- skapliga grundforskningens ekonomiska värde är icke lika lätt att påvisa, då sådan verksamhet i regel icke brukar leda direkt till exploaterbara resultat. Den grundläggande forskningens ekonomiska betydelse ligger huvudsakli- gen i, att den ger det underlag från vilket tillämpningsforskningen utgår och arbetar fram sina resultat. Utan grundforskning när tillämpningsforsk— ningen ganska snart gränserna för sina utvecklingsmöjligheter.

Som exempel på grundforskningens betydelse må nämnas, att den veten— skapliga forskningen beträffande elektromagnetiska vågor skapat grundva- larna för radiotekniken.

Forskningens ekonomiska resultat variera givetvis från fall till fall inom vida gränser. Medan vissa undersökningar kunna giva hart när ovärderliga resultat, kan resultatet av andra bli helt negativt. Genomsnittligt sett torde dock den tekniskt-vetenskapliga forskningen som investeringsobjekt till- höra de mest lönande. Som exempel må i detta sammanhang nämnas en av det engelska Department of Scientific and Industrial Research gjord upp— skattning, enligt vilken vissa forskningsarbeten, som inalles kostat högst 440 000 pund, hade lett till en årlig besparing av över 3 milj. pund.

Med det ovan anförda har utredningen velat understryka betydelsen och värdet av den tekniskt-vetenskapliga forskningen och framhålla, att den grundläggande forskningen är lika nödvändig för utvecklingen som tillämp- ningsforskningen. Man torde vara berättigad till påståendet, att den höj- ning av levnadsstandarden, som med undantag för vissa krigsår kontinuer- ligt pågått, till väsentlig del är en produkt av forskningen och att det krä— ves ständigt nya forskningsinsatser för att hävda vårt lands ställning i na— tionernas krets.

2. Sambandet mellan den tekniskt-vetenskapliga forskningen å ena sidan samt högre teknisk undervisning. provning och standardisering å den andra.

Forskning och undervisning. Teknisk forskning och högre teknisk undervisning stå sinsemellan i myc— ? ket nära samband. Allt efter som den tekniskt-vetenskapliga forskningen

ställer nya hjälpmedel till näringslivets förfogande ökas även fordringarna på den enskilda näringsutövarens förmåga att förstå och rätt använda dessa. För framgång måste näringsidkaren snabbast möjligt tillgodogöra sig utvecklingens resultat, såväl de mera erfaren—hetsmässiga praktiska rönen som de vetenskapliga forskningsresultaten. På grund härav bör driftleda- ren numera vara vetenskapligt utbildad för att kunna. nöjaktigt uppfatta och i praktiken omsätta den vetenskapliga forskningens resultat. Utbild- ningen måste därför stå på ett högt plan och giva en tillfredsställande upp- fattning om det vetenskapliga forskningsarbetet och dess betydelse. För att meddela sådan undervisning fordras av läraren, att han inom sitt om- råde håller sig fullt i nivå med vetenskapens senaste landvinningar, och för— denskull måste tillfälle beredas honom att själv utföra forskning. Härigenom blir den akademiska läraren nödgad att ständigt hålla sig i kontakt med vad som uträttas på andra håll inom hans vetenskap. Endast genom att själv deltaga i utvecklingsarbetet kan 'han bibringas den entusiasm för sö- kandet efter kunskap, som är en så betydelsefull tillgång för meddelande av vetande till andra.

Alldeles särskilt stor vikt har forskningen vid de tekniska högskolorna, när det gäller att utbilda lärare för högskolorna. eller forskare för industriens laboratorier eller andra forskningsinstitutioner. Den som skall omhänder- hava forskarutbildning måste själv vara forskare. Vid sådan utbildning är det ofrånkomligt, att de studerande själva i behörig omfattning få deltaga i forskningsverksamhet. En teknisk högskola, som skall vara sin uppgift vuxen, måste i våra dagar vara både bildningsanstalt och forskningsinstitut.

'Om man vänder på problemet skall man finna, att undervisningen även är av stor betydelse för forskningen. För ett eller annat decennium sedan ansågs det på många håll, att forskningen och undervisningen borde hållas isär. De bästa forskningsresultaten ansågos kunna erhållas, genom att for- skarna helt frikopplades från all undervisning och bereddes tillfälle att i fri- stående institut uteslutande ägna sig åt forskningsarbete. Åsikterna ha dock på senare tid ändrats. I Tyskland exempelvis, där de fristående forsknings- instituten spela en mycket stor roll och tidigare arbetade med mycket liten kontakt med högskolorna, har förståelsen för värdet av samarbete med dessa på senare år blivit allt större. Ett stort antal vetenskapsmän vid de olika Kaiser-Wilhelminstituten och andra fristående forskningsinstitut föreläsa för de studerande vid universitet och tekniska högskolor. Elever från universi- teten och högskolorna utföra vidare i många fall sina examens- och doktors- arbeten vid de fria forskningsinstituten. I en del fall har även organisatoriskt sett företagits en närmare anknytning av dylika institut till högre läroan— stalter.

Kontakten mellan forskning och undervisning medför ur den förras syn- punkt sett många fördelar. I samband med undervisningen nödgas for-

skaren att systematisera och sammanfatta sina egna och andras resultat inom sitt undervisningsområde, genom kontakten med ständigt nya gene— rationer av studenter tillföres forskaren och hans institution nya friska im- pulser och beredes möjlighet att bland dem utvälja medarbetare och assisten- ter. Det torde vara en betydande fördel för en forskare att kunna utvälja sina medarbetare och assistenter ur den skara studerande, som han haft tillfälle att lära känna under föreläsningar och övningar, mot att välja bland personer utbildade vid främmande läroanstalter.

Det måste därför anses vara ett önskemål att etablera och vidmakthålla ett nära samarbete mellan undervisningen och de fristående forskningsinstituten.

Emellertid måste inom de flesta professurerna vid de tekniska högskolor- na tyngdpunkten alltjämt läggas på undervisningen, varvid det dock bör beredas tillfälle för professorerna till egen forskningsverksamhet. Denna bör dock självfallet ej givas sådan omfattning, att undervisningen blir li- dande därpå.

Är 1930 inrättades vid tekniska högskolan i Stockholm en första profes- sur med tyngdpunkten lagd på forskningsverksamhet. Professurens ämne är cellulosateknik och träkemi och inrättandet möjliggjordes genom dona- tion av vederbörande industri. En annan speciellt forskningsbetonad pro— fessur vid högskolan tillkom år 1941, då det inrättades en personlig profes- sur i teknisk fysik för E. Hj. W. Weibull. Denna professur bekostas likaledes av industriell donator.

Utvecklingen vid de tekniska högskolorna torde säkerligen komma att gå i den riktningen, att ytterligare ett antal forskningsprofessurer efterhand tillskapas.

Erfarenheten visar, att industrien i allt större omfattning söker samarbete med. professorer såväl vid de tekniska högskolorna som vid universiteten för lösande av forskningsproblem. Industrien har därvid i en del fall un- derstött professorernas fria forskning och i andra fall överlämnat bestämda forskningsuppgifter för behandling vid läroanstalternas institutioner.

Enligt vad utredningen kunnat konstatera, råder inom industriella kret— sar i övervägande grad den uppfattningen, att först och främst de tekniska högskolornas, universitetens och de allmänna högskolornas möjligheter till forskning skola till fullo utnyttjas. Vidare har från samma håll anförts, att de särskilda institut och anstalter, som upprättas för tekniskt—vetenskaplig forskning, böra förläggas och organiseras så, att den bästa möjliga samver— kan med de tekniska högskolorna kan etableras.

Under senare tid tillkomna fristående statliga forskningsinstitut ha också genomgående på något sätt givits anknytning till en högskola.

I fråga om statens skeppsprovningsanstalt har samband mellan anstalten och Chalmers tekniska högskola ordnats så, att styrelsen för skeppsprov-

ningsanstalten utgöres av högskolans styrelse jämte anstaltens chef. Elever- na vid högskolan kunna vidare få utföra övningar och examensarbeten vid skeppsprovmngsanstalten. Anstaltens chef har professors titel, men uppe— håller icke professur vid högskolan.

Statens institut för folkhälsan har i sin styrelse en representant för karo— linska institutet och de båda instituten äro därjämte förbundna genom att professorn i hälsovårdslära vid karolinska institutet skall vara förestånda- re för en av institutets avdelningar. Utom sina egentliga huvuduppgifter har statens institut för folkhälsan även att tjäna som undervisningsinstitu— tion för medicine studerande och forskningsinstitution för medicinska dok- torander.

I styrelsen för statens väginstitut äro bland annat väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen och tekniska högskolan representerade. När statens väginsti- tuts nya byggnad uppfördes, avsåg man vidare, att samarbete skulle etab- leras med såväl väg— och vattenbyggnadsstyrelsen som institutionen för väg— byggnad och kornmunikationsteknik vid tekniska högskolan. Något nämnvärt samarbete mellan väginstitutet och högskoleinstitutionen synes dock ännu icke ha åstadkommits. Högskoleinstitutionen överspänner emellertid i detta fall ett avsevärt vidare ämnesområde än forskningsinstitutet.

Flygtekniska försöksanstalten står under ledning av en styrelse, där så— väl tekniska högskolan och industrien som andra intressenter äro represen— terade. Anstaltens chef uppehåller för närvarande en del av professuren i flygteknik vid tekniska högskolan och en av avdelningscheferna den åter- stående delen, men denna anordning har blott givits tillfällig karaktär.

Forskningsinrättningar kunna även anknytas till en undervisningsanstalt såsom industriella centrallaboratorier för branschforskning. Genom sådan anknytning till en högskola kan vetenskaplig kontakt uppnås med de många specialister i olika fack som finnas vid högskolan. Genom lokal och personell sammanbindning underlättas också för centrallaboratorierna att på vid högskolan utförda grundläggande forskningsarbeten bygga teknisk till- lämpningsforskning och försöksverksamhet i halvindustriell skala. Ett exem- pel av denna typ är Cellulosaindustriens centrallaboratorium vid tekniska hög- skolan i Stockholm. Detta laboratorium står under ledning av en särskild styrelse och har till chef innehavaren av forskningsprofessuren i cellulosa- teknik och träkemi. På grund av denna personalunion har samarbete mellan centrallaboratoriet och högskoleinstitutionen varit lätt att få till stånd.

Utredningen har funnit, att den framhållna tendensen att giva den tek— niskt-vetenskapliga forskningen samt för ändamålet inrättade institut eller laboratorier mer eller mindre fast anknytning till de tekniska högskolorna i de särskilda fallen givit goda resultat, och har i sina i det följande framlagda förslag beaktat detta.

108 Forskning och provning.

Forskning och provning höra även ihop, så att man icke utan olägenhet kan draga en bestämd gräns dem emellan.

En institution, som särskilt inrättats för att mot ersättning tillhandagå myndigheter och enskilda med tekniska provningar, har givetvis i första rummet att fullgöra sådana betalade uppdrag. Dessa innefatta dock i regel olika kategorier av uppgifter, alltifrån de enklaste rutinprovningar till de mest komplicerade tekniskt—vetenskapliga undersökningar.

Metoderna för rutinprovningarna och rutinanalyserna äro icke en gång för alla bestämda, utan befinna sig liksom de tekniska vetenskaperna i övrigt i utveckling och förändring. För att på ett tillfredsställande sätt kunna utföra provningar och analyser krävas därför fortgående vetenskapliga stu— dier och undersökningar för utveckling av "provningsmetoder. Även om me- toderna för vissa materialundersökningar för någon tid kunna standardise— ras, tillkomma dock efterhand nya praktiska erfarenheter och vetenskapliga rön och kraven på precision vid provningar och analyser kunna ökas. Kända material kunna också finna nya användningsområden och med teknikens snabba frammarsch framkomma ständigt nya konstruktioner och material, som kräva forskningsarbeten för att giva provningsmyndigheten den för- djupade materialkunskap, varförutan kompetens att utarbeta och tillämpa nya provningsmetoder och anordningar icke kan erhållas. '

Provningsanstalterna ha, som nämnts, i många fall att utföra forsknings- betonade undersökningar på uppdrag av det allmänna eller av enskilda, men dessa uppdrag äro i regel mycket begränsade till sin omfattning och uppdragsgivarna äro ofta icke villiga att betala undersökningarnas fortsät— tande, till dess ett allmängiltigt och publicerbart resultat uppnås. I sådana fall skulle det vara av värde, om provningsanstalterna hade möjlighet att med egna medel fullfölja undersökningarna. Även i samband med vanliga materialprovningar kunna erfarenheter göras och uppslag framkomma, vilka skulle vara värda att bygga vidare på genom bredare lagda forskningsarbe— ten. Slutligen variera provningsuppdragen i viss män med konjunkturer och arbetssäsonger inom de olika industrigrenarna, medan däremot forsknings- verksamheten kan användas som säsongutjämnande uppgift. Det är därför, även ur synpunkten att effektivt utnyttja de befintliga resurserna, till fördel att i viss utsträckning kombinera provning och forskning.

Möjligheten att effektivt utnyttja en provningsanstalt för allmänna forsk- ningsarbeten begränsas av olika omständigheter. Provningarna böra givet- vis gå i första hand och i många fall, såsom i fråga om betongprovning, föreskrives till och med, att provningarna. skola ske vid vissa i förhål— lande till tiden för provkropparnas tillverkning fixerade tidpunkter. På

grund härav kunna eventuellt pågående forskningsarbeten behöva avbrytas nu och då, varigenom svårigheter kunna uppstå. Vidare torde det vid kom- binationen forslming-provning icke vara så lätt för forskaren att samla sig till stora sammanhängande forskningsuppgifter. Slutligen har ibland anförts, att det är en skillnad i mentalitet mellan forskaren och den som är inställd på provningsarbete. Den förre söker ständigt att revolutionera och komma med nyheter, medan provaren är mera inriktad på att tillämpa redan vunna kunskaper.

I vissa andra länder har forskningsverksamheten vid de statliga prov- nings— och kontrollanstalterna givits betydligt större plats än hos oss. Det förekommer till och med fall, där forskningen betraktas som minst lika viktig som den egentliga provnings- och kontrollverksamheten.

Som sammanfattning kan sägas, att en provningsanstalt säkerligen icke är den effektivaste organisationsformen för en forskningsinstitution, men för att den skall kunna fylla sin uppgift som provningsanstalt måste vid densam- ma kontinuerligt bedrivas forskning angående provningsmetoder samt i icke ringa utsträckning även materialforskning. Därjämte bör tillfälle beredas att fullfölja de uppslag till forskningsarbeten, som kunna framkomma i samband med provningsarbetet, och resurserna i fråga om provningsappa- ratur och dylikt böra, i den mån de icke användas till provning, utnyttjas till forskning.

Forskning och standardisering. Forskning och standardisering stå till varandra på sätt och vis i motsats- förhållande. Genom forskningen strävar man att ständigt framskapa nya meto- der och material, men genom standardisering söker man bland redan kända eller för ändamålet åstadkomna variationer göra ett ändamålsenligt urval och fastställa detta för allmänt bruk. Föremål för standardisering kunna vara färdiga produkter, typstorlekar, halvfabrikat, detaljers form och dimensio- ner, arbetsmetoder, leveransbestämmelser, materialegenskaper och kvalitet, provnings— och analysmetoder, nomenklatursystem o. s. v. Standardisering är dock icke ett självändamål utan motiveras av de fördelar, som därigenom kunna vinnas, t. ex. genom förenklad och förbilligad produktion eller di- stribution.

Genom framgångsrik standardisering av konstruktionsdetaljer, material— format och kvalitéer kunna större serier läggas upp vid fabrikationen, var- igenom såväl tillverkning som tillgodogörande av material kunna effektivi— seras. Lager kunna lättare hållas av standardprodukter, och fluktuationer i tillverkningen kunna utjämnas genom tillverkning på lager de tider, då efterfrågan är ringa. Genom begagnande av standardprodukter kunna för- delar även erhållas vid projektering och uppförande av byggnadsverk, ma-

skiner m. m. och standar-ddetaljer ha vidare den för massfabrikation nöd— vändiga egenskapen att kunna utbytas utan passningsarbete.

Standardisering innebär en tendens att låsa fast den tekniska tillämp- ningen vid vissa ståndpunkter, och forskningen verkar därför ständigt omvälvande på standardiseringsarbetets resultat. Även andra faktorer, så- som nya moderiktningar och överhuvudtaget strävan till individualism i skapandet, kunna snabbt omintetgöra ett standardiseringsarbete.

Å andra sidan kan en god standardisering tjäna till att sprida kännedom om och främja tillgodogörandet av goda material och konstruktioner samt nya tekniska och vetenskapliga rön. Genom att utfärda normalbestämmel- ser för olika arbeten och konstruktioner kan exempelvis ett centralt verk få underställda arbetsorgan och tjänstemän att godtaga och tillämpa de en- ligt verkets uppfattning bästa förfarandena och konstruktionerna.

Standardiseringsarbetet bör, som av det föregående framgår, stå i nära samarbete med forskningsverksamheten, så att det som standardiseras i varje särskilt fall representerar forskningens nyaste rön. Även i fråga om redan genomförd standard bör utvecklingen noga följas och gällande stan- dard omarbetas eller upphävas, när så blir motiverat.

3. Forskningsarbetets huvudmoment.

All produktion avser att fylla vissa behov hos konsumenterna och därför är det strävandet att på bästa och billigaste sätt tillgodose dessa behov, som ger de ursprungliga impulserna till näringslivets sökande efter förbättringar och nyskapelser. Ytterst är det sålunda konsumenterna som, ehuru i regel indirekt, ge upphov till den tekniska forskningens problem. Direkt uppkom- ma forskningsproblemen på skiftande sätt och i olika sammanhang.

I samband med den högre naturvetenskapliga och tekniska undervisning- en, särskilt forskarutbildningen, uppkomma spontant olika slags forsk- ningsproblem. Denna fria forskning torde vara den för de högre undervis— ningsanstalterna betydelsefullaste och omfattar såväl grundläggande natur— vetenskapliga eller tekniskt—vetenskapliga problem som frågor om tekniska tillämpningar. Framför allt har den fria, grundläggande forskningen sitt na- turliga hemvist vid de högre undervisningsanstalterna.

Vid de tekniska och naturvetenskapliga utbildningsanstalterna förekom- mer dock även styrd (dirigerad) forskning, i det att statliga och kommunala verk och institutioner, akademier och andra sammanslutningar samt in- dustriföretag i många fall vända sig till de vetenskapliga forsknings— och utbildningsinstitutionerna vid universiteten och högskolorna med uppdrag att göra bestämda undersökningar. Dessa forskningsuppgifter tillhöra i regel tillämpningsforskningen. Enligt vad som i flera fall meddelats utredningen

från industrihåll, är det framför allt i fråga om de rent vetenskapliga proble— men som högskolorna och universiteten anlitas av industrien.

Vid de mer eller mindre fristående, i regel statliga forskningsinstituten på. olika specialområden, t. ex. flygtekniska försöksanstalten och statens väginstitut, sker en systematisk bearbetning av de områden, som de olika instituten företräda. I samband med denna bearbetning framkomma, på liknande sätt som vid universiteten och högskolorna, spontant forsknings- problem för att fylla ut luckorna i vetandet. De fristående instituten erhålla vidare en betydande del av sina arbetsuppgifter som uppdrag från dem närstående verk och myndigheter. Dessa instituts arbeten kunna hänföras till såväl gmndforskningen som målfarskningen och ur annan indelnings- grund till både den fria och styrda forskningen.

Inom de statliga tekniska ämbetsverken uppstå, som i det föregående antytts, i samband med verksamheten många forskningsproblem. Ofta ut— föra de tekniska verken dock icke själva sina forskningsarbeten utan över— lämna dem till fristående forskningsinstitut eller till institutioner vid uni- versitet och högskolor. _

I sam-band med industriföretagens verksamhet uppkomma ständigt pro- blem, som sammanhänga med produktionen och avse förbättring av pro- duktionsmetoderna, effektivisering av produktionen genom tillgodogörande av biprodukter, utveckling av produktionen till högre förädling, skapande av ny produktion m. m. Problemen avse i regel direkta tekniska tillämp— ningar, men i samband med dylik målforskning uppkommer ofta behov av grundforskning. Det enskilda industriföretaget saknar dock vanligen möjlig- heter och intresse att bekosta sådan ofta långvarig och dyrbar grundläggande forskning. I sådana fall, då företagen i en industrigren äro sammanslutna till stora karteller eller koncerner eller ha bildat branschorganisationer för teknisk forskning, har dock industrien även i viss mån upptagit grundläg— gande forskningsproblem till behandling.

Ett flertal tekniska forskningsproblem, tillhörande både .grund- och mål- forskningen, uppstå i samband med frågan om upptagande av ny produk- tion av för folkförsörjningen betydelsefulla varor. Till dylika forskningsar— beten ha ofta initiativ tagits och medel beviljats av statliga beredskaps- organisationer och av ingenjörsvetenskapsakademien.

Särskilt svårbehandlade äro de forskningsfrågor, som avse tillvaratagande av våra subekonomiska naturtillgångar, d. v. s. de naturtillgångar, som icke kunna — eller åtminstone hittills icke kunnat — under normala tider på ett ekonomiskt lönande sätt industriellt exploateras. Bland dylika natur- tillgångar märkas våra torvmossar och tillgångar av bituminöst skifferberg.

Bränsletekniken erbjuder många exempel på forskningsproblem, som be- röra flera olika slag av industriell produktion och annan teknisk verksam- het och därför aktualiseras av många intressen utan att något visst av

dessa kan betraktas som den egentliga målsmannen för forskningen. Liknan— de gäller beträffande forskning på det mätningstekniska området och kor— rosionsforskning.

Särskilt när det gäller forskning inom områden, som beröra flera indu— stribranscher, och forskning angående nyttiggörande av subekonomiska na— turtillgångar, har ingenjörsvetenskapsakademien kommit att få en stor be- tydelse både som problemställare och organisatör av forskningsverksam- het.

I det föregående har belysts, hur behovet av tekniskt-vetenskapliga un- dersökningar kan aktualiseras på olika vägar. Sedan ett forskningsbehov prövats och befunnits tillräckligt starkt samt ekonomiskt underlag skaf- fats, vidtager forskningsarbetet. Inom varje mera omfattande sådant arbete möter man tre huvudmoment, nämligen dels problemets formulering, dels utarbetandet av en arbetsplan för och genomförandet av undersökningarna och dels bearbetningen och tillgodogörandet av resultaten.

Själva problemställandet är en viktig uppgift, och det är ofta svårt att bland de många uppslag och anslagskrav, som framkomma, utvälja sådana, ' vilka närmast böra upptagas till behandling. Detta förutsätter en saklig granskning för att dels klarlägga, huruvida problemet överhuvudtaget kan angripas med någon utsikt till framgång, dels fastställa, hur pass starkt be— hovet är att få frågan utredd, dels ock utröna vilka utsikter, som finnas, för att resultaten skola kunna nyttiggöras. Av stor betydelse är även att klargöra, i vad mån samma eller närliggande problem bearbetas på annat håll, och att vidtaga åtgärder för att undvika onödigt dubbelarbete.

Sedan problemet formulerats, måste ett arbetsprogram uppställas. I all- mänhet omfattar ett sådant flera moment. Till en början låter man genom litteraturstudier och inhämtande av annan dokumentation fastställa vilka undersökningar, som tidigare gjorts på samma områden, ävensom vilka me- toder, som därvid använts, och vilka resultat, som framkommit.

För detta krävas ofta mycket vidlyftiga litteraturstudier, konsultationer eller liknande förundersökningar. För litteraturstudierna är det viktigt, att forskaren har tillgång till möjligast fullständiga och lättillgängliga tekniska bibliotek. Genom en välordnad bibliotekstjänst underlättas arbetet atti det stora och svåröverskådliga bokbeståndet hitta erforderliga uppgifter.

Den tekniska litteraturen, sådan den föreligger i uppslagsböcker och an- dra standardverk, representerar dock i de flesta fall icke teknikens senaste ståndpunkt, eftersom vetenskapen och tekniken äro stadda i ständigt fram- åtskridande och den vetenskapliga och tekniska litteraturen därför ganska snart föråldras. Det ligger också i sakens natur, att de tekniska och veten- skapliga samlingsverken i regel endast medtaga sådana uppgifter, som re—

dan blivit allmänt kända och godtagna, medan däremot de nyaste rönen, om vilka kanske diskussion ännu pågår, ofta bli utelämnade.

Nyare rön från forskningens fält finnas i regel återgivna i facktidskrifterna, men det finns världen över ett mycket stort antal dylika tidskrifter på det tekniskt—vetenskapliga området och det är därför svårt, för att icke säga omöjligt, för en ensam forskare att följa med hela denna tidskriftsflora. I många av de stora utländska tekniska biblioteken har man därför anordnat teknisk tidskriftsdokumentation. Tidskrifterna granskas av för ändamålet anställda personer, vilka i korta referat sammanfatta innehållet i de viktigare uppsatserna. Dessa referat tillhandahållas sedan den intresserade efter rek- visition. Med hjälp av sådan dokumentation1 kan forskaren komma betydligt närmare den front, vid vilken forskningen för tillfället arbetar, än genom vanliga bokstudier. De allra senaste rönen äro de, som just äro under be- arbetning, eller som bearbetats men ännu icke hunnit publiceras. Om dessa kan forskaren bilda sig en uppfattning endast om han har kontakt med den eller de andra forskare, som på andra håll arbeta med motsvarande problem. Det är därför angeläget, att meningsutbyte sker, och att lämpliga organisa- tionsformer finnas, vilka underlätta ett dylikt samarbete forskare emellan.

Sedan forskaren sålunda genom förberedande undersökning skaffat sig kännedom om vad som redan utrönts beträffande det problem, han upp— tagit till behandling, kan han närmare precisera sin uppgift och uppgöra en detaljerad arbetsplan. Nästa steg blir ofta att söka komma vidare genom teoretiska undersökningar, eftersom i regel sådant utredningsarbete är bil- ligare än experiment.

Vissa forskningsarbeten äro å priori av rent teoretisk karaktär och kunna blott lösas genom studium vid skrivbordet och i arkiven. Många exempel på sådan forskningsverksamhet finnas inom den matematiska delen av fysiken och dylika mera renodlat teoretiska fackområden, men även inom de mera utpräglat tekniska vetenskaperna äro problemen i ej obetydlig utsträckning av liknande art. Sålunda kunna nämnas frågor angående lämpliga principer för byggnadskonstruktioner, grundregler vid stadsplanering och beräknings— metoder för olika konstruktioner. Även sådana problem som de energetiska förloppen vid kemiska processer o. s. v. kunna ej sällan angripas på mot— svarande sätt.

Till den teoretiskt utredande forskningsverksamheten hör även sovring och statistisk bearbetning av rön, som gjorts vid laboratoriearbeten och praktisk, teknisk verksamhet. Till denna typ av forskning eller forsknings-

1 Utredningen avser att senare framlägga förslag till ordnande av teknisk dokumentation i Sverige.

betonad teknisk verksamhet hör bland annat en mångfald åtgärder för att göra forskningens resultat fruktbärande för det praktiska livet. Sådana utred- ningar kunna föra till olika slags standardisering, till förenklade beräk— ningsformler eller till nomogram, tabeller och andra hjälpmedel för beräk— ningar och projektering. Genom dylik bearbetning av forskningsresultat och erfarenhetsrön blir det möjligt även för sådana tekniker, som ej äro förtrogna med de bakomliggande vetenskapliga forskningarna och teorier— na, att nyttiggöra resultaten i praktiken.

I allmänhet leder dock den teoretiska bearbetningen av ett forsknings— problem till uppställandet av en arbetshypotes, som innehåller vissa an- taganden eller eljest osäkra moment. Förr eller senare kommer därför i regel det stadium, då de uppställda hypoteserna måste prövas genom försök i laboratoriet. Det är väl också själva laboratorieforskningen, som man i regel främst tänker på i samband med begreppet forskning. Till labora- toriearbetet sällar sig i många fall även vetenskapliga fältundersökningar, såsom provtagning i naturen eller i industriella processer.

Om laboratoriearbetet avser studiet av ett fenomen fram till en punkt, då en matematisk formulering av resultaten kan uppställas i algebraisk eller grafisk form, vilken sedan kan utnyttjas av den praktiska konstruktören, eller om undersökningen avser att fastställa vissa konstanter för bruk i tidigare bekanta formler, är forskningsarbetet egentligen avslutat i och med att laboratoriearbetet lett till resultat. I regel följer emellertid en ytterligare bearbetning av dessa resultat, ledande till förslag till praktiska tillämpningar.

Särskilt inom den tekniskt-vetenskapliga forskningen äro nämligen för- hållandena så komplicerade, att man sällan kan komma över direkt från laboratorieresultaten till de praktiska tillämpningarna. Detta är så myc- ket svårare som i ett tekniskt problem alltid inkomma ekonomiska och ' andra moment, Vilka ofta te sig helt olika vid laboratorieförsök och vid industriell tillämpning. Ett viktigt led i den tekniskt—vetenskapliga forsk— ningen är därför att ur tekniskt-ekonomisk synpunkt pröva framkomna resultat i halvstor skala och helst därefter under provdrift i full industriell skala, innan de överföras till verklig praktisk tillämpning.

När det gäller större problemkomplex är det i regel nödvändigt att an— lita ett flertal forskare för att någorlunda snart komma fram till resultat. Detta kan rent organisatoriskt ske på olika sätt t. ex. genom kommittéer eller fasta institut.

För den administrativa utformningen av dylika forskningsinstitut skall närmare redogöras i följande avsnitt.

4. Allmänna organisationsprinciper för forsknings-

institutioner.

Olika organisationstyper av forsknings- inrättningar.

Man kan skilja mellan vertikalt och horisontalt arbetande forskningsin- stitutioner.

Med vertikalt arbetande menas sådana institutioner, vilka behandla en problemgrupp med tillämpande av en bestämd vetenskaplig disciplins meto- dik. Detta är det allmännaste slaget av forskningsinrättningar. Hit höra de flesta universitets— och högskoleinstitutionerna, t. ex. institutionerna för orga- nisk kemi, vilka med kemiska metoder angripa organiskt-kemiska problem, och för fysik, vilka med fysikaliska metoder bearbeta fysikaliska problem.

Horisontalt arbetande institutioner däremot angripa sina problem med flera olika vetenskapsgrenars metoder. Till denna kategori kan institutionen för fysikalisk kemi vid universitetet i Uppsala räknas. Denna sysslar huvud- sakligen med de till den organiska kemien hörande makromolekylära ämnena, men angriper problemenlmed såväl kemiska och tekniska metoder som fysio- logiska och fysiska (magnetiska, mekaniska, optiska och akustiska).

De horisontalt arbetande institutionerna äro fåtaliga, bland annat beroende på att de erfordra särskilt dyrbar utrustning och draga stora kostnader i drift. De kräva vidare allsidigt kunniga ledare med framstående kompetens i flera discipliner. Å andra sidan medföra deras möjligheter att angripa problemen från ett flertal utgångspunkter större sannolikhet för att goda resultat kunna erhållas. Denna typ av forskningsinstitution är därför den effektivaste.

På grund av den rent apparativa utrustningens mångsidighet kan det ofta vara svårt att vid ett besöki en dylik horisontalt arbetande forskningsinstitu- tion avgöra vilket område, den bearbetar. Härmed sammanhänger å andra sidan, att institutionen har stora möjligheter att anpassa sig efter skiftande forskningsbehov.

Med hänsyn till arbetssätt och uppbyggnad kan man ur andra synpunkter urskilja följande olika grupper av forskningsinrättningar:

1. Institutioner för undervisning och i samband därmed forskning vid univer- sitet och högskolor.

2. Forskningsprofessurer med tillhörande institutioner i särskilda ämnen.

3. Personliga forskningsprofessurer med tillhörande institutioner eller fria forskningsinstitut, uppbyggda omkring någon framstående forskare. 4... Fristående forskningsinstitut för visst eller vissa forskningsområden.

5. Affärsdrivande, fristående forskningsinstitut.

6. Centrallaboratorier för gruppforskning. 7._Laborator1er för forskning i samband med industriell rörelse eller annan teknisk verksamhet. Det har vidare framförts förslag till ännu en typ, nämligen 8. Laboratoriecentral, i Vilken mot eller utan avgift upplåtes plats för olika forsknmgsintressenter för" utförande av undersökningar.

Undervisningsprofessurer ha som huvudsaklig uppgift att utbilda veten- skapsmän och tekniker. F orskningsprofessurer inrättas i sådana ämnen, som avse ofta mera begränsade områden, där forskningsarbete är av särskilt stor betydelse, samtidigt som den obligatoriska undervisningstiden avsevärt kan inskränkas. Den personliga forskningsprofessuren och det för någon särskilt kvalificerad forskare inrättade forskningsinstitutet avse att giva möjligheter åt framstående forskare till fri forskningsverksamhet.1 Eftersom den person- liga insatsen och icke organisationsformen är det viktigaste för forsknings- arbetets resultat, äro de personliga forskningsprofessurerna och de personliga forskningsinstituten mycket effektiva, men de äro helt beroende på en förut— sättning, nämligen att den lämpliga forskaren finnes.

Fristående specialinstitut ha av det allmänna inrättats på sådana områden, som äro av särskilt stor betydelse och där kostnaderna för en större anstalt därför kunna vara motiverade. Ofta kombineras forskningen i dessa institut i någon utsträckning med provningsverksamhet. Exempel härpå äro statens väginstitut, försvarsväsendets kemiska anstalt, flygtekniska försöksanstalten samt de under ingenjörsvetenskapsakademiens hägn arbetande instituten. Denna organisationsform är särskilt lämpad för systematisk genomforskning av ett helt sammanhängande område. De fristående statliga forskningsinsti— tuten bruka i regel, som förut sagts, på ett eller annat sätt anknytas till någon högre undervisningsanstalt och det är utomlands icke ovanligt med personalunion mellan befattning som chef eller avdelningsföreståndare vid ett sådant institut och motsvarande lärarbefattning vid högskola. Detta torde vara särskilt lätt att ordna, då en avdelning vid ett institut omfattar samma ämnesområde som en institution vid en högskola. I de flesta fallen är detta dock icke förhållandet. I regel torde avdelningarna vid de fristående instituten vara mer specialiserade än professurerna, men även det motsatta förhållan- det är tänkbart.

A färsdrivande, fristående forskningsinstitut arbeta huvudsakligen med provnings- och forskningsverksamhet såsom betalade uppdrag. Exempel härpå äro statens provningsanstalt och Chalmers provningsanstalt. Även enskilda affärsdrivande forskningsinstitut finnas, vilka främst utföra forskning på egna

1 Universitetsberedningen har dessutom i sin utredning i fråga om universitetens verksamhet och organisation (stat. off. utr. 1937:36) diskuterat men ej tillstyrkt inrättande av rörliga forsknings- professurer på sådant sätt, att staten skulle anslå medel till ett. visst antal personliga professurer utan att fästa dem vid något visst ämne. När en dylik professur bleve ledig, skulle den återbe— sättas med en särskilt kvalificerad forskare oberoende av vilket ämne denne företrädde.

uppslag och sedan sälja resultaten till olika intressenter. Ett exempel härpå är Elektrovärmeinstitutet. En olägenhet med de affärsdrivande forsknings- instituten är dock, att forskningen i dem huvudsakligen kommer att inskrän- ias till att söka nå direkta tekniska tillämpningar och endast i mindre om- fattning sysslar med grundläggande problem samt att provningar och andra tillfälliga uppdrag kunna inverka störande på sammanhängande, större forsk- ningsarbeten.

Ett exempel på centrallaboratorium, som är gemensamt för en industri— bransch, utgör i vårt land Cellulosaindustriens centrallaboratorium, som be- driver sin verksamhet i en byggnad inom tekniska högskolans område och som anknutits till högskolan genom att som centrallaboratoriets chef anställts professorn i cellulosateknik och träkemi vid högskolan.

Den av ett företag i samband med dess rörelse bedrivna forskningen är i regel direkt underställd vederbörande företags tekniska ledning. Dess verk— samhet avser främst sådana tekniska tillämpningsfrågor, som framkomma i sammanhang med driften. Forskning av denna typ kräver att vederbörande företag är tillräckligt stort och kapitalstarkt för att kunna finansiera. den- samma. Till denna kategori räknas främst utvecklingslaboratorierna vid industrien ävensom den forskningsverksamhet, som de statliga och kommu- nala tekniska verken själva bedriva inom sina respektive områden.

Någon laboratoriecentral för att bereda arbetsmöjligheter åt olika utom- stående forskare finnes ännu icke i Vårt land. Ett mycket känt exempel från Förenta staterna är Mellon Institute, som har en personal på cirka 150 perso- ner och som, sedan det grundats år 1913, för forskning anlitats av flera tusental olika företag.

AV särskilt värde kunde en dylik laboratoriecentral bli för mera kortvariga behov av laboratorieutrymmen. Vidare kunde dyrbarare apparater på detta sätt göras disponibla för många forskare. Idéens genomförande torde kunna få särskild betydelse för utförande av försök i halvindustriell skala, varvid fordras sådan dyrbar apparatur, som vid en laboratoriecentral lättast skulle kunna bli nöjaktigt utnyttjad.

På ingenjörsvetenskapsakademiens förslag kommer inom den närmaste tiden att i en byggnad, som staten för ändamålet ämnar låta uppföra och ställa till förfogande, inrättas en försöksstation för bränsleteknisk forskning efter principerna för en laboratoriecentral. Detta kan anses som ett första steg i nämnda riktning.

Som av det föregående framgår, kan forskningsverksamhet organiseras på många olika sätt och man kan icke utan ingående undersökningar säga vilken organisationsform, som i varje särskilt fall bör väljas. Sambandet med högre undervisning torde vara av stort värde i de flesta fall; i andra åter böra fri— stående forskningsinstitutioner anordnas. Särskilt då det föreliggande forsk- ningsbehovet kräver mycket stora forslmingsanläggningar, som skulle spränga

ramen för vanliga högskoleinstitutioner, och då särskilt stark samverkan är erforderlig med industri eller annan praktiskt-teknisk verksamhet kan det visa sig lämpligt att ordna fristående institut. Av värde är dock, att även dylika institut på lämpligt sätt samverka med teknisk högskola.

En faktor, som också måste spela en viktig roll vid planerandet av forsk- ning, är sättet och möjligheterna för verksamhetens finansiering. Om ett fler— tal intressenter gemensamt skola ordna en permanent, större forskningsverk— samhet, framstår exempelvis centrallaboratoriet som den i regel naturligaste organisationstypen. '

Redan befintliga organisationer böra, så vitt möjligt, i första hand utnyttjas, och därigenom bindas organisationsformerna ur andra synpunkter. Bristen på medel kan också göra, att man icke är i stånd att genomföra den mest ändamålsenliga organisationen för ordnande av någon viss forskning. I sådana fall får det bästa icke vara det godas fiende, utan man måste då, så gott sig göra låter, inrätta sig med de ekonomiska resurser, som stå till buds.

Med hänsyn till de anförda synpunkterna har utredningen vid sina över- väganden om erforderliga åtgärder för främjande av forskning på olika om— råden behandlat varje problemkomplex som ett fall för sig och sökt väga skäl och motskäl för de organisationstyper, som i de olika fallen kunna komma ifråga.

Inre organisation av forskningsinstitutioner.

Vid de institutioner vid högskolor och universitet, som bedriva vetenskap- lig forskning, söker man i regel icke skapa någon mera fast inre organisation med generellt bestämd fördelning av arbetsuppgifter och befogenheter. Endast under fria former kan den samverkan mellan undervisning och nyskapande forskning växa fram, som är en väsentlig uppgift för dylika institutioner. Dessa äro därjämte i regel icke större, än att föreståndaren personligen kan vara med och leda arbetet även i detalj, varför några svårigheter icke be— höva uppstå genom en från fall till fall anpassad uppläggning av arbetet.

I och med att forskningsinstitutionerna bli större och få, karaktären av fri— stående institut, vilka ha att självständigt övertaga genomförandet av mera omfattande forskningsprogram, och framför allt, när det är fråga om horison- talt organiserade institut, bli kraven på en fastare inre organisation emeller- tid allt starkare. Även härvidlag måste man dock taga hänsyn till önskvärd- heten av, att forskarna lämnas tillräcklig självständighet i sitt arbete. Man kan därför med viss rätt säga, att även ett sådant forskningsinstitut har till huvudsaklig uppgift att till där anställda forskares förfogande ställa de ma— teriella resurser och hjälpkrafter, som behövas för deras arbete.

Samtidigt måste forskarna emellertid, särskilt i de institut, som syssla med

dirigerad forskning, på lämpligt sätt bringas i andlig kontakt med varandra för utbyte av åsikter och rön, och ett sammanhållande organ med betydande befogenhet måste därför finnas.

Inom ett stort institut kunna självfallet då och då intressekonflikter mellan olika forskare uppkomma. Särskilt är detta. fallet i fråga om för hela institutet gemensamma resurser (lokal-er, apparater, instrument och verktyg m. m.). För ett instituts arbete måste en budget fastställas och tilldelningen av resur— ser åt de olika forskarna avvägas med hänsyn till såväl medelstillgången som de olika avdelningarnas behov. Av detta och andra skäl, som ej här torde behöva närmare utvecklas, kunna situationer uppkomma, vilka för att be— mästras kräva en opartisk, central ledning.

När det gäller forskning enligt uppdrag, är det av största betydelse att sådana forskningsarbeten utföras i intimt samarbete med uppdragsgivaren. I fråga om forskningsuppdrag av en enda uppdragsgivare, t. ex. ett industri— företag eller ett verk, kan samarbetet gärna ske under mera improviserade former genom direkta överläggningar mellan uppdragsgivaren och forskaren, men om ett flertal intressenter eller en sammanslutning av sådana stå som uppdragsgivare, torde det vara lämpligare, att en särskild teknisk kommitté tillsättes för att organisera samarbetet med intressenterna..

Ett forskningsinstitut bör, om det överspänner flera fackområden, vara uppdelat i olika forskningsavdelningar under särskilda föreståndare. Varje avdelning bör tilldelas ett tydligast möjligt avgränsat verksamhetsområde. Olägenheter kunna dock uppstå vid en långt driven uppdelning och särskilt vid smärre institut bör man nog hellre sammanföra skilda specialiteter till en avdelnings verksamhetsområde än skapa ett stort antal småavdelningar.

UtVecklingen har gjort, att karaktären av de tekniskt-vetenskapliga labora— torierna kommit att radikalt förändras. Ännu för några årtionden sedan var det möjligt för en tekniskt—vetenskaplig forskare att åstadkomma goda forsk- ningsresultat i tämligen enkla laboratorier, men ett nytt skede har inträtt. För att utgående från vetenskapens nuvarande ståndpunkt åstadkomma nyskapande forskning krävas apparater och instrument av en helt annan kva— litet och fulländning än förr. Att låta kvalificerade forskare arbeta utan den moderna laboratorieteknikens hjälpmedel, är ett slöseri med landets intellek— tuella krafter, som vi icke ha råd till.

Vidare krävas för att betjäna och sköta om ett modernt tekniskt-vetenskap- ligt laboratoriums instrument och apparater så stora insatser av tid och ar- bete, att det icke är möjligt för en forskare att åstadkomma något omfattan— de arbete utan nödiga hjälpkrafter. Enligt utredningens uppfattning synas särskilt de s t a tlig a laboratorierna för närvarande i regel vara, otillräck- ligt utrustade med hjälpkrafter.

I större institut böra hjälpkrafterna i lämplig omfattning sammanföras till gemensamma hjälpavdelningar till tjänst åt alla de olika. forskningsavdelning

arna. Hjälpavdelningarna kunna ombesörja sådana arbeten som rutinana— lyser, fotografiska arbeten, tillverkning, skötsel och reparationer av appara— ter, verktyg och instrument, rn. m.

En speciell uppmärksamhet synes böra ägnas organisationsspörsmålen i fråga om det mellanled mellan laboratorieforskning och industriell drift, som de halvstora försöken och den industriella provdriften utgöra.

Hittills har man här i landet så gott som helt och hållet förlagt den fort— satta utprövningen av laboratorieresultaten till industriella anläggningar. I många fall är detta nödvändigt, därför att tillgång kräves på råvaror, energi- mängder eller industriella hjälpmedel i en skala, som icke kan åstadkommas för rimliga kostnader i ett laboratorium. Erfarenheten visar dock, att det kan vara svårt att mitt i en industriell anläggning få den arbetsro, som kräves för ett vetenskapligt genomförande av försöken, och det kan där ofta vara omöjligt att så noga behärska förutsättningarna för experimenten, att resul— taten bli entydiga. I många fall ha industriföretagen själva därför inom sina egna anläggningar avskilt särskilda lokaler för utförande av halvstora för- sök. Inom den gemensamma forskningen kan det dock ofta vara förmånligare att utan lokal anknytning till något industriföretag inrätta särskilda labora— torier för halvstora försök.

Efter dessa allmänna synpunkter vill utredningen mera i detalj beröra or- ganisationsspörsmålen inom en forskningsinstitution. Det bör dock förutskic- kas, att man lika litet i fråga om den inre organisationen som beträffande valet av organisationstyp bör generalisera. Olikheter i storlek, verksamhets- område, tillgång på kompetenta forskare och andra omständigheter kunna på ofta avgörande sätt spela in. De efterföljande synpunkterna kunna dock vara av intresse som ett normalschema, vilket i många fall torde kunna till— lämpas.

Ett institut bör ledas av en styrelse bestående av representativa företrädare för intressenterna i forskningsverksamheten. Styrelsens uppgifter bestå särskilt i att övervaka institutets verksamhet och ekonomi samt göra erforderliga fram- ställningar till myndigheter och andra, att meddela föreskrifter för arbetet inom institutet samt att fastställa institutets arbetsprogram.

I ledningen för institutet bör därjämte stå en chef (verkställande direktör), som skall representera institutet utåt och sörja för gott samarbete därinom. Chefen bör ha ledningen av administrativa ärenden och direkt under honom böra sortera för institutet gemensamma. hjälpavdelningar, såsom analysavdel- ningar, apparat- och instrumentavdelningar samt verkstäder. Chefen bör vidare gemensamt med avdelningsföreståndarna utarbeta förslag till forskningsprogram.

I många fall kan det även visa sig lämpligt att inrätta ett särskilt vetenskap- ligt råd att samarbeta med chefen och avdelningsföreståndarna vid forsknings— programmets uppgörande samt att biträda styrelsen, då denna så önskar. Ett sådant råd kan även tilldelas uppgifterna som institutets kontaktorganisation utåt och som initiativtagare till forskningsarbeten.

Tekniska kommittéer för vissa problem böra gemensamt med vederbörande forskare eller institution formulera problemen för den dirigerade forskningen

och draga upp riktlinjerna för arbetet inom en bestämd ekonomisk ram. Där— efter böra kommittéerna hålla sig underrättade om arbetenas fortgång, men icke ingripa dirigerande annat än, då arbetsprogrammen behöva omläggas eller den ekonomiska ramen blivit sprängd och fråga uppkommit om anskaffning av ytter- ligare medel eller avbrytande av arbetena.

När forskningsresultat framkommit, som behöva diskuteras, bör forskaren bearbeta och sammanställa resultaten samt föredraga dem i vederbörande kom- mitté, som har att granska och bedöma det utförda arbetet och besluta eller föreslå Vidare åtgärder. Dessa kunna avse fortsatt forskningsarbete, provdrift, publicering eller andra åtgärder för att tillgodogöra de vunna resultaten.

De ledande forskarna vid ett institut, i regel avdelningsföreståndare, böra givas stor självständighet att inom ramen för fastställda forskningsprogram svara för sina respektive avdelningars verksamhet.

Å andra sidan kräves av en forskare inom ett större institut, att han kan an- passa sig efter förhållandena, att han kan taga vederbörlig hänsyn till andras intressen och önskemål och att han, särskilt i fråga om större gemensamma un- dersökningar, kan inordna sig som ett led i det hela.

Ett större institut bör organiseras så, att dess forskare icke behöva disponera avsevärda delar av arbetstiden med administrativa göromål. Administrationen bör därför koncentreras till en särskild, under chefen sorterande avdelning.

Som framhållits är det viktigt, att en forskare icke behöver förslösa sin arbets- tid med alla de enklare rutinarbeten, som sammanhänga med laboratorieforsk- ning. För sådana arbeten — exempelvis rengöring och reparation av apparater och instrument, verkstadsarbete, rutinanalyser och andra rutinmässiga arbeten, på bestämda tidpunkter återkommande 'avläsningar, tillsyn över långvariga ex- periment, skriv- och ritarbete, enklare matematisk eller statistisk bearbetning m. m. — måste forskaren hava erforderliga hjälpkrafter och andra hjälpmedel. Sådana medhjälpare med lägre kompetens, såsom tekniska biträden, verkstads- personal och laboratoriebiträden, kunna av forskaren läras att utföra större delar av de enkla och rutinmässiga arbeten, som — i arbetstid räknat —— ofta utgöra största delen av laboratorieverksamheten.

Genom att i större kemiska laboratorier inrätta en analysavdelning, till vilken forskningsavdelningarna kunna vända sig för att få sina mångfaldiga och tids— ödande rutinanalyser och andra ofta återkommande bestämningar utförda, kan mycket vinnas både i fråga om tid för forskaren och särskilt i fråga om preci- sion, eftersom personalen i en sådan avdelning förvärvar stor teknisk skicklighet i utförandet av sina arbeten.

I nästan varje laboratorium förekomma mycket ofta fotografiska arbeten, så- som mikrofotografering, optiska registreringar och fotografering av uppställda apparater. För gemensam användning bör därför finnas en ,fotOgrafisk-mik'm— skapisk avdelning.

Genom att sådana verktyg och instrument, som intermittent användas av olika avdelningar, sammanföras till verktygs- och instrumentavdelningar, vinner man en effektivare kontroll över dessa inventarier, större garanti för effektiv skötsel och undviker den onödiga dubblering, som annars lätt kan uppstå. För en gemensam verkstad kan man bekosta en fullständigare utrustning med verk— tygsmaskiner och anställa mera kvalificerad verkstadspersonal än som vore eko— nomiskt försvarligt, om alla de olika forskningsavdelningarna utrustades med egna verkstäder. En gemensam, kvalificerad verkstadsavdelning kan därför utom reparationer och underhåll även ombesörja tillverkning av en mångfald apparater

och verktyg för institutet. Genom att inrätta. en instrumentavdelning under led— ning av en skicklig instrumentmakare kan även skötsel och reparationer samt i viss mån tillverkning av instrument äga rum på ett sakkunnigt sätt.

Särskilt i försöksstationer för halvstora arbeten men även i andra laboratorier förekomma ofta stora och dyrbara hjälpapparater. De kunna exempelvis vara av mätteknisk art eller avsedda för bearbetning av större materialmängder än som kunna behandlas i vanliga laboratorieapparater. Dylik utrustning, såsom elektri- ska ugnar, destillation'sanläggningar, to-rkapparater, kvarnar och liknande, bör sammanföras till en särskild apparatavdelning och genom denna ställas till de olika forskningsavdelningarnas förfogande.

Apparatavdelningen bör ombesörja underhåll och reparation av apparaterna samt dessutom åt de olika forskningsavdelningarna tillhandahålla sakkunniga medhjälpare för apparaternas drift. Apparatavdelningen bör ha tillgång till rik— liga förrådsutrymmen för lagring av sådana större apparater, som ej för tillfället behövas. Vid konstruktion av apparater kan vanligen mycket vinnas, om de ut- föras som ett antal standardelement av vilka olika apparaturer kunna samman- sättas. Ofta nog kan det dock visa sig lämpligt att montera upp större standard- apparater för halvstora försök i permanent uppställning; särskilt är detta fallet med sådana apparater, som användas vid ofta återkommande likartade under— sökningar. I sådana fall kan apparatavdelningens utrustning komma att vara spridd över hela institutet och i de olika lokalerna placerad sida vid sida med forskningsavdelningarnas egen utrustning och de temporära försöksanordningar. .som uppbyggas för särskilda försök.

I de fall, då det icke är fråga om särskilt stora institut, torde det vara lämp- ligt att sammanföra alla eller några av hjälpavdelningarna till en gemensam avdelning, som lämpligen kan benämnas servisavdelningen. Denna avdelning bör då även ha hand om anordningarna för uppvärmning, ventilation, energi— tillförsel o. s. v.

En hjälpavdelning bör förvaltas fullt affärsmässigt och dess kostnader böra efter bestämda grunder fördelas på de i laboratorierna pågående arbetena.

I övrigt hänvisas till de reserapporter angående studieresor till Finland, Schweiz, Tyskland och England, som omnämnas å sid. 170.

Fördelar och olägenheter med statlig drift av forskningsinstitutioner.

Statsdrift erbjuder i jämförelse med den enskilda företagsamhetens mera fria former både nackdelar och fördelar. Då dessa diskuterats i många sammanhang och torde vara väl kända, skall utredningen icke närmare ingå på dessa spörsmål i vad de äga mera allmän giltighet. Dock bör det förutskickas att nackdelarna och i Vissa fall även fördelarna bliva särskilt utpräglade i fråga om forskningsverksamheten, vilken mer än annan verk- samhet kräver initiativförmåga och vitalitet samt förmåga av organisatorisk anpassning efter varierande förhållanden.

Vad särskilt beträffar den tekniskt-vetenskapliga forskningen tillkom- mer som ett betydande handikap för statsinstitutionerna, att de mest fram-

stående forskarna ofta äro eftersökta av industrien för dess laboratorier och där kunna få förmånligare villkor, än vad en statsinstitution med dess mera bundna lönesättning kan erbjuda.

De mera omständliga formerna vid statlig administration medföra vidare en extra belastning på forskarna., vilken kan bliva så mycket mera besvä— rande, som forskarna ofta icke äro särskilt intresserade eller lämpliga för administrativa uppgifter. Den stränga och formella revision, som statliga verk och institutioner äro underkastade, medför också en viss ofrihet, som särskilt i fråga om bagateller kan medföra betydande olägenheter för forskarna utan tillräckliga däremot svarande fördelar.

,Den största fördelen ur forskningssynpunkt med statliga institutioner är, att dessa i regel i mindre grad torde bli beroende av skiftande konjunk- turer än de enskilda industriernas och föreningarnas forskningsorgan. En följd av en jämnare och säkrare medelstillgång är, att forskningsprogrammen kunna planeras på längre sikt. Kravet på, att forskningen skall leda till snabba och direkt påvisbara ekonomiska resultat, är icke heller så starkt i fråga om de statliga institutionerna, varför arbetet vid dem i större utsträckning kan inriktas på grundläggande forskning.

En mycket viktig synpunkt vid val av organisationsform är att söka få näringslivet att intresserat följa och medverka i forskningsverksamheten, ty därigenom uppstår på bästa sätt den växelverkan mellan forskningen och det levande livet, som gör forskningens resultat snabbast fruktbärande. I detta avseende torde den rent statliga organisationen av forskningsinstitut lida av uppenbar svaghet.

Utredningen har i sina i det följande framlagda förslag strävat efter lös— ningar, där hänsyn tages till ovannämnda synpunkter.

C. Erforderliga åtgärder för den tekniskt—vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därvid.

I det föregående har lämnats en redogörelse över den tekniskt—vetenskap- liga forskning, som bedrives i vårt land, och det framgår av densamma, att det nedlägges ett beaktansvärt forskningsarbete på en stor del av folkhus- hållets olika arbetsfält. Icke dess mindre tyder det stora. antal förslag och ön— skemål, som framförts till utredningen, på att i många avseenden betydande brister finnas. Detta har även av utredningen kunnat verifieras under utred— ningsarbetets gång. Som helhet betraktat synes forskningsarbetet ej drivas i den omfattning, som kräves, för att vårt land skall kunna följa med i tidens tekniska nydaningsarbete. Det har också konstaterats, att de resurser, som stå till buds för tekniskt—vetenskaplig forskningi vårt land, äro proportionsvis betydligt mindre, än vad man finner ej blott i de stora industriländerna utan även i mindre stater med högt utvecklad industri, såsom t. ex. Schweiz.

Det framstår som så mycket angelägnare att vidtaga åtgärder för att bota ifrågavarande brister, som tiderna avsevärt ändrat sig i ett betydelsefullt avseende. Förr var det, som tidigare framhållits, jämförelsevis lätt att i Sve- riges produktion tillgodogöra sig andra länders tekniska framsteg och forsk— ningsresultat, men numera är inställningen länderna emellan en helt annan och man gör hädanefter klokast i att så långt som möjligt bygga det tekniska utvecklingsarbetet på egen förmåga och egna resurser att forska.

Med hänsyn till den tekniskt—vetenskapliga forskningens stora betydelse för hela folkhushållet, måste uppenbarligen alla krafter sättas in på att åstadkomma en efter våra behov avpassad, effektiv tekniskt-vetenskaplig forskning. Ur samhällets synpunkt bör denna forskning i dess egenskap av oumbärlig förutsättning för ett högt utvecklat näringsliv betraktas som en viktig samhällsfunktion, som måste bringas att fungera väl. Ehuru det fram- deles liksom hittills i främsta rummet tillkommer det enskilda näringslivets egna organ att bedriva och bekosta den tekniskt—vetenskapliga forskningen, måste det med hänvisning till det anförda vara uppenbart, att staten har ett viktigt intresse att bevaka och betydelsefulla uppgifter att fylla i denna fråga.

I det följande kommer i olika sammanhang att klarläggas, vilka uppgifter staten enligt utredningens mening borde åtaga sig i och för främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen. '

Allmänt sett kunna de åtgärder, som nu erfordras för den nödvändiga effek- tiviseringen av den tekniskt—vetenskapliga forskningen i vårt land, enligt ut— redningens mening sammanföras i följande huvudgrupper:

1. Åtgärder för att avhjälpa den brist på utbildade forskare, som allmänt påtalats.

2. Ökning av forskningsverksamhetens omfattning. I främsta rummet bör därvid beredas möjligheter att fullt effektivt utnyttja redan befintlig tillgång på laboratorier, utrustning och personal för forskning. På vissa områden måste därjämte den befintliga verksamheten vidgas genom uppförande av nya laboratorier samt anskaffande av ny utrustning och ökad personal. På andra områden måste ny forskning upptagas och erforderliga forsknings— resurser åstadkommas.

3. Samordning av forskningen för höjande av effektiviteten och undvikande av onödigt dubbelarbete. Erforderliga åtgärder av de nämnda slagen komma att i de närmast följande tre avsnitten beröras.

1. Avhjälpande av bristen på forskare.

Frågan om ökad utbildning av tekniskt-vetenskapliga forskare har redan tidigare behandlats i en av utredningen tillsammans med 1940 års sakkun— niga för den högre tekniska undervisningen ingiven underdånig framställning av den 24 september 1941 med förslag till införande av teknisk licentiat- examen vid de tekniska högskolorna samt inrättande av ett antal statliga studiestipendier. Studier för avläggande av teknisk licentiatexamen skulle särskilt ha till syfte att utbilda forskare på de tekniskt—vetenskapliga områ— dena. I övrigt får utredningen hänvisa till nämnda underdåniga skrivelse.

Framställningen, som vunnit allmän anslutning, har föranlett framläggan- de av förslag i statsverkspropositionen till årets riksdag, vadan goda utsikter till en lösning torde finnas.

Utredningen uttalade i sammanhang därmed den förhoppningen, att statens föredöme att anslå stipendier för sådana studerande, som vid de tekniska högskolorna vilja utbilda sig vidare till tekniska licentiater, skulle vinna efter- följd från industriens sida, varigenom utsikterna att öka tillgången på forska- re skulle ytterligare förbättras.

På grund av att åtgärder sålunda torde komma till stånd för ökad forskar— utbildning, synes tills vidare effekten av desamma böra avvaktas samt där— efter, om det skulle visa sig erforderligt, kompletterande åtgärder företagas.

Utredningen har sig även bekant, att 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen för närvarande utreda möjligheterna att öka. antalet studerande vid de tekniska högskolorna.

Det torde böra framhållas, att den genom olika statliga och enskilda åt— göranden ökade och aktualiserade tekniskt-vetenskapliga forskningsverksam— heten i sig själv torde verka lockande på tekniska studerande med håg och fallenhet för forskning. Ett villkor för att de skola välja forskarens yrke är dock, att forskarna i det praktiska livet icke bli satta i en sämre ekonomisk ställning än de tekniker med motsvarande kvalifikationer, som arbeta i den industriella driften eller på konstruktionskontoren. Genom ett klokt tillrätta— läggande av dessa förhållanden ha de ledande inom industrien betydande möjligheter att verka för ökning av tillgången på forskare.

Inom utredningen har även dryftats ett förslag att inrätta särskilda forskar- stipendier för fullt utbildade forskare och därigenom bereda dem bättre eko— nomiska möjligheter att ägna sig åt forskning. Utredningen är dock ännu icke beredd att taga ställning till detta spörsmål, men avser att sedermera återkomma med synpunkter och eventuellt förslag.