SOU 1944:14

Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering

Till Statsrådet och chefen för Kungl. Finansdepartementet.

I skrivelse den 27 maj 1943 har Herr Statsrådet uppdragit åt 1942 års jordbrukskommitté att verkställa en inventering av anläggningsarbeten inom jordbruket, lämpliga för beredande av sysselsättning vid omfattande ar- betslöshet efter krigets slut.

I anledning härav får jordbrukskommittén härmed överlämna en pro- memoria i ärendet jämte särskilt yttrande av herr Ytterborn angående den lokala ledningen av statsunderstödda åtgärder för upprustning av ekonomi- byggnader. I sagda yttrande hava instämt jämväl herrar Ekström, Gustafs- son, Johansson i Norrfors, Ringborg och Själander.

Nämnda promemoria omfattar en redogörelse för inom jordbruket be- fintliga arbetsobjekt och dessas omfattning samt förslag rörande planlägg- ning av desamma och statsunderstöd för arbetsobjektens utförande. I sist— nämnda hänseende finner jordbrukskommittén angeläget betona, att mång- dubbelt större investerings— och arbetskraftsbehov föreligger på jordbrukets område, innan brukningsdelarna i allmänhet kunna anses fylla rimliga krav på rationellt utrustade företag, än vad kommittén för närvarande an— sett sig böra räkna med som anläggningsarbeten inom jordbrukets område till motverkande av arbetslöshet efter krigets slut. Den takt, i vilken nämn- da arbeten under en arbetslöshetsperiod kunna verkställas, är nämligen be- roende av bland annat den omfattning som planläggningen av arbetsobjekten kan erhålla, innan åtgärder för arbetslöshetens bekämpande vidtagas. Här- till kommer att kommittén ännu icke kunnat taga ställning till de grund- läggande rationaliseringsfrågorna, vilkas lösande i ena eller andra riktningen är avgörande för investeringens inriktning och omfattning. Av kommittén angivet anslagsbehov är sålunda beräknat på den mängd arbetsobjekt, som kunna förväntas bliva utförda redan sommaren 1944, därest planläggning igångsättes i erforderlig omfattning instundande höst. Därest sagda åtgär- der bliva aktuella först vid en senare tidpunkt och planläggningsarbetet så- lunda kan pågå under längre tid, kan förväntas ett avsevärt större anslags- behov.

Tilläggas må, att i sålunda angivet anslagsbehov icke inberäknats erfor- derliga anslag till avdikningsföretag under lantbruksingeniörs ledning samt ej heller för åtgärder till vattenförsörjningens ordnande på landsbygden och till elektrifieringsarbeten. Med sagda avdikningsföretag sammanhängande spörsmål har kommittén nämligen icke ansett sig böra upptaga till behand- ling, enär enligt uppgift särskild utredning härom pågår inom arbetsmark- nadskommissionen. Frågan om statsunderstödda åtgärder för vattenförsörj- ningens ordnande har nyligen behandlats av egnahemsstyrelsen i en till Kungl. Maj:t överlämnad utredning. Ehuru denna fråga är av synnerligen stor betydelse, har jordbrukskommittén ansett ett ställningstagande till den- samma i nu förevarande sammanhangböra anståiavvaktan på Kungl. Maj:ts beslut i anledning av nämnda utredning. Vad slutligen angår elektrifierings- arbeten å landsbygden har kommittén på i promemorian angivna skäl icke ansett sig nu kunna framlägga förslag till dylika arbeten för arbetslöshe- tens bekämpande, men kommer, därest förhållandena befinnas så påkalla, att senare upptaga denna fråga till förnyad behandling.

Stockholm den 22 september 1943. Å 1942 års jordbrukskommittés vägnar

EINAR SJÖGREN.

/ Sten Olof Rodhe.

I. Direktiv.

I skrivelse den 27 maj 1943 har statsrådet och chefen för finansdepartemen- tet, med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1943 angående utredningar av de ekonomiska problem, som möta vid omställningen efter ett vapenstille— stånd, uppdragit åt 1942 års jordbrukskommitté att verkställa en inventering av sådana för sysselsättning av arbetslösa lämpade anläggningsarbeten inom jordbruket, som äro ägnade att öka jordbrukets produktivitet eller landets ! förmåga av självförsörjning och som kunna beräknas bliva under viss kor—

tare tid utförda, dels under förutsättning att nuvarande regler för bidrag av I allmänna medel då skola gälla, dels med ersättning därutöver för merkost- W naden på grund av de särskilda omständigheter, varunder arbetet utförts. Till närmare klarläggande av gränsdragningen för det arbete, som avsåges utfört av kommittén, hänvisas i skrivelsen till de direktiv, som meddelats särskilda av Kungl. Maj :t tillkallade sakkunniga för inventering av bered- skapsarbeten.

Enligt sagda direktiv, tillämpade på jordbrukskommitténs uppdrag, skulle detta avse att inregistrera föreliggande investeringskrav inom jordbrukets område, dock icke anläggningar inom skogsbruket, vilken uppgift ankommer på Skogsstyrelsen. Därefter borde följa en gallring och inbördes avvägning, ; åsyftande att få fram de investeringsobjekt, vilka framstode såsom så moti- ! verade, att fullgod anledning förelåge att omedelbart utarbeta planer för an- läggningarna. De sålunda utvalda arbetsobjekten borde därefter bli föremål för skyndsam detaljplanering. Målet borde vara att nå fram till en total in- vesteringsreserv, vilken vore så noggrant förberedd, att den, om så ansåges önskvärt, kunde fullt utnyttjas under ett första år. Tilläggas må, att enligt sagda direktiv borde vid den sovring av arbetsobjekten, som framkomme vid * den grundläggande inventeringen, urvalsgrunden vara arbetenas förmåga att snabbt bidraga till en höjning av nationalinkomsten. Denna rent ekono- miska bedömningsgrund vore motiverad med hänsyn till att det ekonomiska läget efter ett vapenstillestånd trots en eventuellt omfattande arbetslöshet likväl sannolikt komme att kvarstå såsom en bristsituation, i det att bety- dande eftersatta behov föreläge samtidigt som landets produktionsmöjligheter i varje fall icke förbättrats.

Vid övervägande av frågan om beredande av sysselsättning inom jordbru- ket för arbetslösa torde det vara av betydelse att först något beröra frågan, vilka kategorier av arbetslösa, som i första hand kunna förväntas stå till förfogande och höra beredas sysselsättning inom jordbrukets område. På- pekas må att i det följande bortses från möjligheterna att bereda arbete i skogen.

Helt allmänt lärer kunna uttalas, att enär flertalet jordbruk inom landet tillhöra kategorierna små och medelstora jordbruk, äro möjligheterna att på en och samma arbetsplats sysselsätta ett större antal arbetslösa begränsade. Härav följer, att arbetslösa från andra trakter än den, där arbetsplatsen är belägen, endast i mindre utsträckning och i varje fall icke utan en omfattan- de organisationsapparat kunna beredas sysselsättning. I första hand torde man sålunda böra räkna med i trakten befintliga arbetslösa, så mycket mer för övrigt som det måste anses vara en samhällsangelägenhet av vikt, att arbetstillfällen så långt möjligt beredas på sådant sätt, att arbetarna kunna kvarbo i sina hem. För arbeten inom jordbruket torde sålunda i första hand stå till förfogande och arbete främst böra beredas åt på landsbygden bosatta personer.

Förutom inom andra yrken än i jordbruket sysselsatta böra härutinnan särskilt beaktas mindre jordbrukare och lägenhetsägare, som vid sidan av jordbrukets eller lägenhetens skötsel plåga genom arbete utanför hemmet förskaffa sig erforderliga inkomster, ävensom personer, sysselsatta i skogs- arbete eller annat säsongbetonat arbete på landsbygden. Erfarenheterna från tidigare arbetsmarknadskriser hava nämligen visat, att arbetslösheten vid krisens inbrytande snabbt spred sig inom nämnda kategorier samt medförde omfattande krav på hjälp och stöd från det allmännas sida. Givetvis är det önskvärt, att statsmakterna i sina åtgärder eftersträva att så långt möjligt stärka ifrågavarande befolkningsgruppers motståndskraft, så att de vid en kris icke bliva nödsakade anlita det allmännas stöd. Även om dylika åtgär- der vidtagits och alltjämt vidtagas, torde det dock för lång tid framåt bliva erforderligt, att statsmakterna i depressions- och arbetslöshetstider vidtaga åtgärder direkt inriktade på att bereda arbetstillfällen för sagda, i dylika tider i varje fall partiellt arbetslösa befolkningsgrnpper. Att beräkna storleken av dessa grupper låter sig knappast göra. Belysande torde emellertid vara, att enligt den officiella statistiken antalet »stödjordbruk» (0'25—2 hektar åker), som äro avsedda att bereda innehavarna och deras familjer sysselsätt- ning och tillskott till försörjningen vid sidan av annat förvärvsarbete, utgör drygt 100 000 stycken och att av antalet jordbruk med en åkerareal av 2—10 hektar _ drygt 211 000 stycken en betydande del, måhända hälften, äro sådana, att innehavarna äro beroende av extraarbete utanför det egna jord- bruket.

Som bekant har under senare årtiondena en betydande överflyttning av arbetskraft från landsbygden till städerna ägt rum. Särskilt jordbruksbefolk- ningens storlek har av denna anledning minskats. Härtill har även medver-

kat jordbrukareungdomens övergång till andra näringsgrenar på landsbyg- den. Enligt folkräkningarna har sålunda den totala jordbruksbefolkningen minskats från 2 265 000 år 1930 till 2 033000 år 1940 eller med cirka 10 procent på 10 år.

Vid inträffande arbetsmarknadskris skulle man kunna förvänta en åter- strömning av arbetskraft till landsbygden och jordbruket. I första hand bor- de detta gälla sådan arbetskraft, som har personliga förbindelser på lands- bygden, exempelvis söner och döttrar till jordbrukare. Om så är fallet kan man vid en eventuell fredskris förvänta en utökning av de, i varje fall par- tiellt arbetslösa befolkningsgrupper, för vilka arbete bör beredas bland an- nat inom jordbruket.

Vad först angår frågan om en återströmning av arbetskraft från städer och tättbebyggda samhällen till landsbygden, tyda emellertid tillgängliga statis— tiska uppgifter icke utan vidare på att en dylik återströmning för landet i sin helhet ägt rum under tidigare arbetslöshetsperioder. Det enda man kan ut- läsa av sagda uppgifter är, att i tider med vikande konjunkturer nettominsk- ningen av befolkningens storlek å rena landsbygden (A-kommuner) genom en större ut- än inflyttning varit mindre än eljest. Utvecklingen framgår av följande sammanställning.1

_____________________————-

År Netto minsk- Konjunktur— År Nettominsk- Konjunktur- ningsmdex utvecklm g * nmgsmdex utveckling 1 ___________________————— 1895 100 - 19 19 86 1896 125 stigande 1920 133 - 1897 135 » 1921 38 fallande 11193 150 » 1922 58 stigande 1899 173 fallande 1923 105 » 1900 136 » 1924 128 » 1901 101 » 1925 101 fallande 1902 98 stigande 1926 99 stigande 1903 110 » 1927 90 oförändrad 1904 134 » 1928 113 ) 1905 12.5 fallande 1929 146 stigande 1906 148 stigande 1930 157 fallande 1907 146 » 1931 104 » 1908 79 fallande 1932 72 > 1909 33 » 1933 69 stigande 1910 77 stigande 1934 102 » 1911 90 » 1935 154 » 1912 79 fallande 1936 183 ” 1913 126 stigande 1937 211 » 1914 96 . 1938 190 » 1915 93 . 1939 189 — 1 916 111 . 1940 86 191 7 49 . 1941 69 1918 7 - . ' I jämförelse med närmast föregående år. _ 2 Nettoökning.

___—___————-—-————-

' Nettominskningsindex är beräknat på grundval av uppgifter i ett arbete av Dorothy Swaine Tomas: Social and economic aspects of swedish population movements 1750—1933.

Under alla åren från 1895 till 1941 —— utom 1918 — har utflyttningen överstigit inflyttningen och en nettominskning med hänsyn till dessa två faktorer har ägt rum varje år.

Frågan om en återströmning från andra yrken på (landsbygden till jord— bruket vid en arbetsmarknadskris torde med till buds stående uppgifter icke : vara möjlig att statistiskt belysa. Icke minst under tiden efter 1939 har emel— & lertid arbetskraft i mycket stor omfattning tagits i anspråk bl. a. från jord- bruksbefolkningen till arbeten inom torvindustrien, militära anläggningsar- beten av skilda slag, skogsarbeten m. m. Till belysande av den sålunda 1 an— språk tagna arbetskraftens storlek må nämnas att inom torvindustrien voro år 1939 anställda 300 51 400 man men 1941 5 år 6 000 och 1943 ej mindre än 18 år 20 000 man. Efter krigets slut komma sannolikt många av dessa arbeten att upphöra eller inskränkas. Med all säkerhet kommer i så fall en betydande återströmning av dylik arbetskraft till jordbruket att äga rum.

För beredande av sysselsättning inom jordbruket för arbetslösa kan man tänka sig två möjligheter, nämligen arbete antingen inom den egentliga jord- bruksdriften eller vid särskilda för ändamålet igångsatta anläggningsarbeten. I följande avsnitt komma dessa frågor att närmare behandlas. '

III. Sysselsättning av arbetslösa inom den egentliga jordbruksdriften.

Enligt 1940 års folkräkning fanns i Sverige en yrkesverksam jordbruks- befolkning av 762 000 män och 102 000 kvinnor. Dessutom funnos 360 000 husmödrar, vilka sålunda ej förts till den yrkesverksamma befolkningen men det oaktat sannolikt deltar mer eller mindre i jordbruksarbete. Vidare funnos 17 000 manliga och 123 000 kvinnliga familjemedlemmar över 15 år, som ej heller redovisats såsom yrkesverksamma.

Enligt en av Stensgård1 för åren 1939/40 och 1940/41 verkställd under- sökning har såsom mått på den totala arbetskraftåtgången för själva lant- hushållningen (den egentliga jordbruksdriften) erhållits en summa av cirka 1290 miljoner fullgoda manstimmar. Härtill kommer arbete, som utförts av den till jordbruken knutna arbetskraften för s. k. övriga grenar d. v. 5. för körslor i skogen m. m. liksom för nyanläggningar, vilket arbete skulle kräva ytterligare cirka 240 milj. manstimmar. Man får sålunda en sum- ma av 1 530 milj. manstimmar. Häri ingår icke den tid, som åtgår för driftsledning, sålunda arbete av driftsledare, förvaltare, bokhållare eller av jordbrukarna själva för driftsledning använd tid, vilken icke kunnat sår- skilt beräknas.

Omräknar man de anförda talen över arbetsåtgången i timmar till års- arbetare med användande av socialstyrelsens uppgifter över dagsverken per år för årsarbetare och arbetstimmar per dagsverke samt fördelar antalet personer på män och kvinnor i samma proportioner, som använts i de kost-

1 Jordbruksproblem. Några aktuella föredrag. L.T.:s förlag 1943.

nadsberäkningar för jordbruket, vilka sedan några år verkställts inom Sve- riges lantbruksförbund, så motsvarar detta cirka 432 000 män och 122 000 kvinnor fullt sysselsatta med arbete inom lanthushållningen. Därtill kom- ma cirka 95 000 män i arbete för övriga grenar.

Sammanlagda antalet män, som sålunda beräknats vara behövligt, blir alltså 527 000 medan antalet kvinnor blir 122000. Det skulle sålunda fin- nas cirka 235000 yrkesverksamma män, vilkas arbetskraft ej behöver ta- - gas i anspråk för ovan angivna arbeten medan de yrkesverksamma kvin—

norna mer än helt tagits i anspråk. Beräkningen förutsätter därför, fram- håller Stensgård, vad kvinnorna beträffar, att även husmödrarna i viss utsträckning deltaga i arbetet för lanthushållningen, något som utan tvivel även är fallet. Sannolikt är emellertid, att den fördelning av arbetet på män och kvinnor, som här företagits och som bygger på äldre beräkningar, numera icke är verklighetstrogen, varför en överflyttning torde böra göras från den kvinnliga till den manliga gruppen, Stensgård anför vidare föl- jande:

»Vid bedömandet av dessa siffror får beaktas, att för huvuddelen av de män, som upptagits såsom syselsatta i jordbruket, räknats med heltidssysselsättning, cirka 300 dagsverken per år. Liknande är förhållandet beträffande kvinnorna. I verkligheten äro förhållandena sådana, att jordbruket kräver mycken arbetskraft vissa tider av året, varför betydligt större antal arbetare kräves vid dylika perioder, medan an- talet i jordbruksarbete sysselsatta under andra tider är väsentligt lägre. Några upp- gifter, som belysa dessa variationer kunna för närvarande icke lämnas. Det är emel- lertid otvivelaktigt, att utvecklingen under senare år gått i den riktningen, att jord- brukarna söka mera än tidigare anpassa arbetskraften efter behovet vid varje till- fälle genom att hålla mindre antal årsarbetare och i stället anlita mera tillfällig arbetskraft under arbetskrävande penioder. Genom ökad maskinanvändning möjliggö- res samtidigt att topparna i arbetsbelastningen skäras ned. En tämligen bred marginal blir emellertid städse erforderlig mellan det antal arbetare, som teoretiskt kunde räcka till, om jordbruksarbetet vore lika fördelat hela året över, och det antal ar- betare, som finnas disponibla för jordbruksarbete. Denna detalj är värd att särskilt uppmärksammas, när man jämför jordbruksbefolkmingens storlek med jordbrukets faktiska arbetsbehov, uttryckt i timmar eller dagsverken.

Det betydande antal yrkesverksamma manliga personer, som återstår, sedan man frånräknat dem, vilka teoretiskt skulle behövas, om arbetena vore jämnt fördelade över året, utgöres dessutom till stor del av sådana, som ha sina särskilda funk- tioner. Hit höra sålunda driftsledare och förvaltningspersonal, arbetare i binäringar såsom trädgårdsodling, fiske m. m. Jordbrukarna själva måste också i stor utsträck- ning ägna sin tid åt annat än egentligt jordbruksarbete, såsom driftsledn'ing, särskilt vid medelstora och större jordbruk samt allmänna uppdrag.

Även sedan hänsyn tagits till dessa och andra liknande omständigheter, bör det dock finnas en rätt betydande arbetskraftsreserv, knuten till jordbruket, vilken re- serv endast delvis tages 1 anspråk inom detta. Det är också välbekant, att så är för- hållandet liksom att denna reserv framför allt är till finnandes vid de mindre bruk- ningsdelarna, vilkas innehavare och familjemedlemmar till väsentlig del söka sin inkomst genom arbetsförtjänster eller liknande utanför det egna jordbruket med tillhörande skog.»

»Samtidigt med att överskott av arbetskraft eller av dåligt utnyttjad arbetskraft sålunda alltjämt förefinnes inom jordbruket i dess helhet, råder 'i många trakter be- tydande svårigheter för större jordbruk och bondejordbruk att erhålla den arbets-

kraft som behöves. Åtminstone till mycket väsentlig del torde dessa svårigheter bott- na uti, att överskottet [icke finnes tillgängligt på de arbetsplatser, där arbetskraft behöves.»

Ur synpunkten att bereda arbetslösa sysselsättning inom den egentliga jordbruksdriften är det av intresse att av Stensgårds undersökning kon— statera

att det finnes en rättbetydande arbetskraftsreserv, knuten till jordbruket och främst de mindre brukningsdelarna, vilken reserv endast delvis tages i anspråk inom jordbruket; samt

att samtidigt härmed föreligger brist på arbetskraft vid stora och me- delstora brukningsdelar, vilken brist emellertid är i hög grad säsongp-åver- kad och i mycket beror på att den nyssnämnda reserven icke finnes till— gänglig på platsen.

Av dessa båda konstateranden torde framgå, att de mindre jordbrukare, som regelmässigt erhålla en del av inkomsterna genom arbete utanför det egna jordbruket och vid en arbetsmarknadskris drabbas av i varje fall par- tiell arbetslöshet, icke torde i någon mera betydande utsträckning och i så fall endast tillfälligt kunna erhålla arbete inom den egentliga jordbruks- driften hos andra jordbrukare i hemorten. En förflyttning av dessa partiellt arbetslösa till andra orter är icke möjlig i den mån det gäller brukaren själv. Däremot kan naturligtvis tänkas en överflyttning av hemmavarande vuxna barn till de trakter, där brist på arbetskraft för den egentliga jord- bruksdriften förefinnes. Tilläggas må, att Stensgård påpekar betydelsen av att —— även under normala förhållanden åtgärder vidtagas i syfte att i större utsträckning än nu sker säsongmässigt överflytta arbetskraft från en trakt till en annan. I synnerhet skogsbygderna, varest befolkningen har vin- tersysselsättning i skogen, borde enligt Stensgårds mening kunna tillhanda— hålla arbetskraft till slättbygderna under de bråda skördemånaderna. Att en dylik rörlighet hos arbetskraften vore av betydelse icke minst under arbets- löshetstider är uppenbart men är sannolikt icke lätt att åstadkomma. Enligt uppgift från statens arbetsmarknadskommission synes dock den under se- naste ären verkställda frivilliga förflyttningen av ungdom till arbetsläger eller på annat sätt slagit väl ut. Större problem möta emellertid, då det gäl- ler förflyttning av äldre, arbetslösa personer.

Andra arbetslösa, främst på landsbygden, kunna naturligtvis tänkas tid- vis erhålla arbete vid de stora och medelstora jordbruken då vid toppbelast- ningar svårigheter föreligga att täcka behovet av arbetskraft. Dessa toppar inträffa i regel främst på våren och under skörden. Dylika arbetskrävande perioder äro emellertid knappast sammanhängande utan avbrytas då och då, exempelvis vid otjänlig väderlek. För utnyttjande av den arbetslöses arbetskraft inom jordbruket synes med hänsyn härtill i stort sett mest ända- målsenligt att för mera stadigvarande arbete igångsätta om möjligt i veder- börandes hemort speciella arbetsobjekt inom jordbruket utanför den egent- liga jordbruksdriften, vilka vid uppkommande särskilda behov av arbets—

!

kraft inom den egentliga jordbruksdriften i trakten kunna avbrytas och vederbörande tagas i anspråk för exempelvis skördearbete.

Av vad sålunda anförts torde hava framgått, att sysselsättning i större utsträckning för arbetslösa inom den egentliga jordbruksdriften _ skogen ej inberäknad — icke torde kunna påräknas annat än tillfälligtvis under särskilt arbetskrävande perioder. Under sådana förhållanden återstår att un- dersöka möjligheterna att för sysselsättning åt arbetslösa igångsätta spe- ciella anläggningsarbeten inom jordbruket utanför den egentliga jordbruks- driften. I närmast följande avsnitt kommer att behandlas frågan om arten av dylika arbeten och deras omfattning.

IV. Sysselsättning av arbetslösa vid särskilda anläggningsarbeten utanför den egentliga jordbruksdriften.

1. Arbetsobjektens art och omfattning.

Föreliggande utredningar m. 111. Under de senaste åren hava åtskilliga undersökningar och uttalanden gjorts rörande beskaffenheten av jordbrukets produktionsmedel, vilka krun- na tjäna till ledning vid bedömande av frågan om omfattningen av sådana arbetsobjekt inom jordbruket, som hava karaktären av driftsekonomiska förbättringsåtgärder och som lämpa sig för sysselsättning av arbetslösa.

I sitt den 27 juli 1937 avgivna betänkande med utredning och förslag rörande beredskapsarbeten (SOU 1937: 26) har 1936 års utredning angående beredskapsarbeten framlagt resultaten av en av utredningen verkställd in- ventering av dylika arbeten inom jordbrukets område. För att erhålla ma- terial till densamma utsändes skrivelser till hushållningssällskapen. I dessa begärdes uppgifter rörande förbättring av ladugårdar, anläggande av brun— nar och vattenledningar, gödselvårdsanläggningar, täckdikningar, betesför- båttringar, stenröjningar och nyodlingar. Uppgifterna skulle lämnas så, att de gåve uttryck för det totala behovet av dylika arbeten, som kunde beräk- nas föreligga för tioårsperioden 1937—1946, och vilka arbeten kunde tän- kas komma till utförande under förutsättning, att staten i och för arbets- löshetens motverkande ställde till förfogande statsbidrag i sådan utsträck- ning och på sådana villkor, att jordägarna kunde förutses skola gå i för- fattning om arbetenas verkställande. Vidare införskaffade utredningen från kommunerna uppgifter om torrläggningsarbeten, vilka uppgifter underställ- des lantbruksingenjörerna för granskning och komplettering, samt från do— mänstyrelsen, stiftsnämnderna, skogssä'llskapet rn. fl. uppgifter om betes- förbättringar.

Hushållningssällskapen framhöllo i allmänhet de stora svårigheter, som varit förknippade med de begärda uppgifternas lämnande utan ingående och kostsamma undersökningar. Hushållningssällskapen betonade därför, att de lämnade uppgifterna angående behoven av olika slag av arbeten

vore att anse som mycket approximativa. Utredningen framhåller för sin del, att de olika sätt varpå hushållningssällskapen sammanbragt sina upp- gifter, självfallet påverkade resultaten, varför dessa icke voro helt jäm- förbara. Utredningen hade emellertid icke ansett erforderligt att för det ända- mål, varom här vore fråga, verkställa en genomgripande omarbetning och komplettering av materialet för att få detta mera enhetligt. I stort sett borde nämligen enligt utredningens mening de erhållna uppgifterna lämna en för ändamålet nöjaktig bild av förhållandena. Emellertid understrykes, att av utredningen sammanställda uppgifter vore mycket approximativa.

Av ytterligare utredningar rörande med frågan om arbetsobjekt samman- hängande spörsmål må nämnas den av 1938 års jordbruksutredning verk- ställda undersökningen angående jordbrukets driftsförhålland'en.1 Denna ägde rum i samband med den representativa jordbruksräkningen år 1937, men uppgifterna insamlades genom hushållningssällskapens försorg från omkring hälften så många brukningsdelar som vid nämnda räkning. Det bearbetade materialet omfattar sålunda uppgifter från inalles 17 760 bruk— ningsd'elar med mera än 2 hektar åker. Detta innebär emellertid icke att på alla punkter fullständiga uppgifter föreligga för samtliga dessa egendo- mar. Vissa av de begärda upplysningarna har det av en eller annan orsak varit möjligt att erhålla från samtliga brukningsdelar, varför antalet upp- gifter växlar något för de olika leden i undersökningen. Uppgifter för nu ifrågavande ändamål kunna genom undersökningen erhållas beträffande för- bättring av ladugårdar, gödselvårdsanläggningar och täckdikningar.

Ifråga om åvissa av förenämnda arbetsobjekt kunna upplysningar in- hämtas ur specialutredningar. Sålunda verkställde 1933 års mjölk- och mejeriutredning en enkät angående ladugårdarnas och tillhörande inrednings beskaffenhet, för vilken redogörelse lämnats i en den 15 maj 1936 avläm- nad promemoria. Vidare må nämnas, att Göteborgs och Bohus läns hus- hållningssällskap med särskilt statsunderstöd igångsatt och delvis slutfört inventering av ekonomibyggnadsbeståndet inom vissa delar av Bohuslän, vilken inventering närmast tillkommit i syfte att skapa underlag för åt- gärder till arbetslöshetens bekämpande inom sagda landsdelar.

Beträffande utredningar om vatten- och avloppsledningar på landsbyg- den må särskilt nämnas av 1937 års utredning angående arbetsförhållan- dena vid det mindre jordbruket i dess betänkande den 25 februari 1939 (SOU 1939: 6) angående underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen lämnade uppgifter samt av egnahemsstyrelsen den 26 oktober 1942 verkställd utredning angående vattenförsörjning och avloppsförhållanden på landsbygden.

Ifråga om torrläggning av åkerjord återfinnas uttalanden rörande behovet i 1934 års avdikningssakkunnigas den 28 december 1936 avgivna betän— kande (SOU 1937: 8) med förslag angående den statsunderstödda vattenav- lednings- och avdikningsverksamheten.

* Resultaten av denna undersökning' föreligga bearbetade och i manuskript delvis försedda med kommentarer av aktuarie H. Olsson.

| i

Slutligen må erinras om att uppgifter av nu ifrågavarande art kunna i viss utsträckning hämtas ur den officiella statistiken, närmast från de åren 1932 och 1937 verkställda jordbruksräkningarna.

På grundval av sålunda till förfogande stående material må följande an- föras ifråga om skilda arbetsobjekt inom jordbrukets område utanför den egentliga jordbruksdriften.

Förbättring av bostäder.

1936 års utredning angående beredskapsarbeten har i sitt betänkande icke berört frågan om upprustning av bostäderna vid jordbruk.

I samband med den särskilda folkräkningen 1935/36 gjordes emellertid en specialundersökning av bostadsförhållandena i 100 landskommuner. Bostä- derna hava vid denna undersökning uppdelats i sex kvalitetsgrupper, varav kvalitetsgrupp I omfattar de lägenheter, vilka betecknats som förfallna samt de därpå följande grupp II—VI de lägenheter, som uppvisa allt färre av vissa angivna brister. Kvalitetsgrupp VI omfattar sålunda goda lägenheter. Resultatet av undersökningen framgår av följande sammanställning:

Bostäder för

K 1' - "0 S m li a ;:uggts åligånägszåårå Statare sociglgfuåpcr I ................ 131 163 151 11 ................ 3'8 153 70 III ................ 15'6 28'7 18'6 IV ................ 59'2 38'5 51%

V ................ 39 01 2'5 VI ................ 4'4 11 5";

Tillämpade på totala antalet bostadshus inom landet, bebodda av bru- karen, skulle inom storleksgrupperna 3—99 hektar åker cirka 40 000 st. vara förfallna och cirka 60000 st. mycket bristfälliga.

Sedan undersökningen verkställts torde emellertid läget hava förändrats genom de förbättringar av bostadshusen, som verkställts under senare år. Sålunda kan nämnas att enligt uppgift av egnahemsstyrelsen har under bud- getåren 1933/34 t. o. m. 1941/42 beviljats sammanlagt 86149 bostadsför- bättringsbidrag, 17 770 nybyggnadslån och 2974 förbättringslån. Huru många bostadshus, som härigenom upprustats, är icke möjligt att exakt angiva men torde uppgå till omkring 90 000 stycken. Någon uppdelning av bostäderna på skilda socialgrupper är icke möjlig utföra utan synnerligen tidskrävande arbete men då bland de beviljade ansökningarna ett mycket stort antal torde avse icke jordbrukarebostäder torde många bostadshus vid jordbruk ännu vara i bristfälligt skick. Därjämte hava bidrag utlämnats till upprustning av lantarbetarebostäder.

Förbättring av ekonomibyggnader.

I det betänkande, som avgivits av 1936 års utredning angående beredskaps— arbeten, återfinnes en på grundval av uppgifter från hushållningssällskapen gjord sammanställning av det antal dagsverken, som beräknats åtgå för ladu-

gårdsförbättringar under tioårsperioden 1937—1946 under tidigare omför- mälda förutsättningar. Antalet dagsverken uppskattas till 13 371 000 stycken. Däremot finnas inga uppgifter rörande det totala behovet av upprustnings— arbeten.

Ej heller av den officiella statistiken synas uppgifter till ledning härut- , innan kunna erhållas. I förutnämnda promemoria från 1933 års mjölk- och , mejeriutredning uttalas emellertid på grundval av uppgifter, som införskaf— fats från hushållningssällskapens egnahems— och husdjurskonsulenter samt läns- och distriktsveterinärerna, att ladugårdarna i genomsnitt voro av dålig beskaffenhet å 11—12 procent av de stora jordbruken, å 26—28 procent av de medelstora och å 41—44 procent av de små jordbruken. _

Den av 1938 års jordbruksutredning verkställda driftsundersökningen lämnar även vissa uppgifter rörande byggnadsbeståndets beskaffenhet å de undersökta egendomarna. Ekonomibyggnadernas beskaffenhet har i undersök- ningen enligt anvisningarna på frågeformuläret angivits såsom god, om bygg- . naden ej varit i behov av reparation eller nybyggnad, som mindre god, om ! den varit i behov av reparation men ej nybyggnad samt som dålig om den & behövde nybyggas. Undersökningen gav till resultat, att ekonomibyggna- derna i stor utsträckning vore mer eller mindre bristfälliga. Sammanfatt- ningsvis kan nämnas, att av samtliga brukningsdelar med mer än 2 ha åker skulle enligt undersökningen ladugårdarna vara av god beskaffenhet vid cirka 115 000 brukningsdelar, av mindre god vid cirka 140000 och av så dålig : beskaffenhet, att ombyggnad krävdes, vid 45 a 50 000 egendomar. Beträffande stall och övriga ekonomibyggnader voro siffrorna av ungefär samma storleks— ordning.

I förutnämnda kommentar till undersökningen uttalas emellertid, att nämnda kalkyl kunde göra anspråk på endast ungefärlig riktighet, enär ma- terialets representativitet på denna punkt ej kunnat kontrolleras. Då denna emellertid i andra hänseenden måste betraktas som god och då antalet i under- sökningen medtagna brukningsdelar vore förhållandevis stort, torde de an- förda siffrorna åtminstone i grova drag få anses ange storleksordningen av föreliggande spörsmål. Emellertid framhålles i kommentaren till vad sålunda anförts rörande ekonomibyggnadernas beskaffenhet, att den omständigheten, att exempelvis ladugården vid en brukningsdel angivits vara av god beskaf— fenhet icke innebure, att densamma vore utrustad med sådana byggnadstek— , niska anordningar, som för en rationell drift vore erforderliga. Slutligen päpe— - kas, att läget kunde hava något förändrats genom de förbättringar av ekono- mibyggnaderna som på vissa håll otvivelaktigt vidtagits, sedan undersökningen ' verkställdes. Härutinnan kan nämnas att Lantbruksförbundets Byggnadsför— ' ening enligt uppgift handhaft planering av förbättringar å eller nybyggnad av ekonomibyggnader under tiden 1 mars 1941—28 februari 1943, alltså under två år, ä 2 000 egendomar. Av dessa beräknas byggnadsarbeten hava hittills utförts ä 1 600 egendomar. Kostnaderna för dessa byggnadsarbeten uppskattas till ej mindre än 27 miljoner kronor.

Beträffande den av Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap verk-

ställda ovan omförmälda inventeringen må nämnas, att vid 1942 års utgång inventering utförts å 341 brukningsdelar med en åkerareal om över 5 ha. Med ledning av tillgängliga uppgifter å antalet brukningsdelar och åkerarealer kan beräknas att ungefär 2/3 av antalet brukningsdelar av nyssnämnda storlek inom Vette härad inventerats. De inventerade brukningsdelarn-as samman- lagda areal uppgår till 4530 ha och deras taxeringsvärde till sammanlagt 4 833 400 kronor. I följande sammanställning återfinnas uppgifter om ekonomibyggnadernas m. m. beskaffenhet. Siffrorna ange antalet brukningsdelar inom varje grupp. Beträffande byggnadernas beskaffenhet hava följande beteckningar använts: I —— nybyggnad eller nyanläggning erforderlig II — omfattande om- och/eller tillbyggnad erforderlig III reparation och modernisering erforderlig IV inga åtgärder erforderliga.

Beskaften- Vatten- Avlopp fr. Häst—

Lado r het täkt kostall Kostall stall Svinhus Hönshus & loge Vagnbod I ........ 57 231 109 128 104 112 88 II ........ 53 —— 37 20 5 2 4 111 ........ 1 —— 1 8 1 1 39 34 1 5 5 IV ........ 230 110 14 47 141 209 212 226 Beskaft'enhet Magasin Gödselstad ltljölkrumsavdelning '

I .................. 65 310 136

II .................. —— 3 —— III .................. 3 — —

IV .................. 258 28 51

Totalkostnaderna för erforderliga förbättringar hava beräknats till följan- de belopp i kronor: K o s t 11 a cl Material Arbete Vattentäkt .................... ” 5 515 2 2 750 Avlopp från kostall .............. 25 017 18 733 Kostall ........................ 701 885 308 463 Häststall ...................... 271 245 116 535 Svinhus ........................ 85 820 36 120 Hönshus ...................... 28 675 14 275 Lador och loge .................. 248 545 122 600 Vagn- och redskapsbod .......... 29 385 12 445 Magasin ........................ 32 835 15 020 Gödselstäder .................... 254 115 154 260 Mjölkrum ...................... 81 220 33 880 Kronor 1 764 257 835 081 Tillhopa kronor 2 599 338

Arbetsåtgången har beräknats till 85 670 dagsverken.

* Vid kostall av beskaffenhet II—IV. Vid nybyggnad av kostall har mjölkrumsanläggningen medräknats där. Kostnaderna för iordningställande av 57 brunnar ej inberäknade.

Till ovanstående uppgifter rörande sålunda framkomna inventeringsresul- tat må påpekas, dels att byggnadsbeståndet inom ifrågavarande del av Bohus- län torde vara relativt dåligt, dels att byggnadskostnaderna i allmänhet inom Göteborgs och Bohus län av olika skäl lära vara jämförelsevis höga. Någon representativ bild av byggnadsförhållandena vid jordbruken inom länet och än mindre inom landet i sin helhet torde sålunda uppgifterna icke kunna lämna. Det oaktat äro de måhända av betydelse såsom belysande storleksför- hållanden-a å ifrågavarande arbetsobjekt inom viss del av landet.

Brunnar och vattenledningar.

Vid inventeringen av inom jordln'uksnäringen befintliga arbetsobjekt har 1936 års utredning angående beredskapsarbeten såsom nämnts även under- sökt behovet av brunnar och vattenledningar på landsbygden. Enligt hushåll- ningssällskapens uppgifter skulle för utförande under tioårsperioden 1937—— 1946 föreligga behov av arbeten av ifrågavarande slag, motsvarande en åtgång av nära 15 miljoner dagsverken. Utredningen anmärker emellertid härtill, att fyra hushållningssällskap icke redovisat några arbeten av förevarande slag, varför det totala behovet anses vara väsentligt större än det ovan nämnda.

Under juli och augusti 1941 utförde egnahemsstyrelsen en mventering av vatten— och avloppsförhållandena på landsbygden. Inventeringen omfattade 26 områden, fördelade över hela landet. För inventeringen användes åtta undersökningsförrättare, vilka hade till uppgift att inom sina områden be- söka varje fastighet, tillhörande den egentliga landsbygden. och ifylla de— taljerade frågeformulär. Uppgifterna insändes efter hand till egnahems- styrelsen, där de bearbetades och sammanställdes. Vid undersökningarna be- söktes omkring 4000 fastigheter, bebodda av sammanlagt ungefär 19000 personer. Inventeringen gav till resultat, att endast 19 0/0 av samtliga brunnar voro felfria under det att övriga 81 0/o voro behäftade med ett eller flera fel. Vattentillgången uppgavs av uppgiftslämnarna vara tillräcklig i 79 0/0 av samtliga undersökta brunnar. Egnahemsstyrelsen framhåller emellertid här- till, att sistnämnda siffra avsåge den hittillsvarande vattenförbrukningen. Om vattenledning mera allmänt infördes, komme vattenförbrukningen att ökas och det vore då att vänta, att antalet brunnar med otillräcklig vattentillgång kommer att stiga. Av inventeringsresultatet framgår vidare, att vattenledning till kök icke funnes vid 71 0/0 av de undersökta fastigheterna samt vatten- ledning till ladugård icke vid 72 0/0 av det totala antalet undersökta fastig- heter och icke vid 47 0/0 av de undersökta jordbruksfastigheterna. Av de nu- dersökta vattenledningarna hade i medeltal 4 0/o befunnits vara i otillfreds— ställande skick. 65 0/0 av de undersökta fastigheterna hade icke avlopp från kök. Avloppsledningarna mynnade i de flesta fall i öppet dike invid gården. Endast vid 21 0/0 av de undersökta avloppen fanns reningsanordning av ett eller annat slag, i allmänhet Hoffmanbrunn. Egnahemsstyrelsen tillägger,'altf de anförda inventeringsresultaten visserligen framkommit genom undersök- ning av smärre områden men att desamma kunde antagas giva en ungefärlig bild av de nuvarande förhållandena inom de större distrikten.

& !

Såsom inledningsvis nämnts har även 1937 års utredning angående arbets— förhållandena vid det mindre jordbruket lämnat vissa uppgifter rörande vat- ten- och avloppsförhållandena på landsbygden. Utredningen verkställde så- lunda en sammanställning över förekomsten av vattenledning vid mindre jordbruk, hämtad ur materialet från den vid särskilda folkräkningen 1935/36 företagna specialundersökningen av bostadsförhållandena i 100 landskommu- ner. Enligt sammanställning skulle vattenledning icke förekomma i 823 0/0 av de undersökta bostadshusen eller sålunda något högre procenttal än det av egnahemsstyrelsen angivna. Då denna undersökning, framhåller utredning- en, måste anses vara mycket representativ, och då den utförts med stor om- sorg, torde nämnda siffra med all sannolikhet giva ett riktigt uttryck för förhållandena på landsbygden i nu förevarande hänseende vid sagda tid— punkt.

Elaktrifierizigsanläggningar.

Enligt en av kommerskollegium år 1938 avslutad utredning voro vid bör- jan av år 1938 cirka 350 000 av landets cirka 1 000 000 hushåll icke elektri- fierade. Under hand har elektrifieringsberedningen meddelat, att enligt av beredningen gjorda uppskattningar skulle numera återstå cirka 200 000 hus- håll, varav 50000 i kommerskollegii utredning betraktas som oelektrifier- bara. För närvarande skulle sålunda återstå att elektrifiera cirka 150 000 hus- håll. Elektrifieringstakten har under senare år varit reglerad huvudsakligen av tillgången på koppar och har för innevarande år beräknats till 20 a 25 000 hushåll. Med nuvarande takt skulle sålunda den elektrifierbara .delen av landsbygden vara elektrifierad om 7 år.

Gödselvårdsanlc'iggningar.

Även ifråga om förekomsten av cementerade gödselstäder och urinbrunnar lämnar nyssnämnda driftsundersökning upplysningar. Sådana kunna emel- lertid erhållas jämväl från jordbruksräkningarna 1932 och 1937. Då de i driftsundersökningen deltagande jordbruken uppvisa relativt ofta förekom- mande gödselvårdsanläggningar av ifrågavarande slag, synes lämpligt att i detta sammanhang använda resultaten från jordbruksräkningarna. Enligt 1937 års jordbruksräkning fanns vid denna tidpunkt cementerad gödselstad år 82 763 brukningsdelar med över 2 hektar åker, medan endast 41 679 dy— lika brukningsdelar voro försedda med cementerad urinbrunn. 14 801 bruk- ningsdelar av nämnda storlek hade gödselstad av annat material än cement. Under åren mellan jordbruksräkningarna 1932 och 1937 synas 25 628 eller i medeltal per år c:a 5000 brukningsdelar med över 2 ha åker hava för- setts med cementerad gödselstad, och 12 337 eller i medeltal per år c:a 2 500 brukningsdelar med cementerad urinbrunn. Antalet brukningsdelar av nämn- da storlek med gödselstad av annat slag än cement hade stigit med endast 785 st. Därest anläggningsarbetena av cement antages hava fortgått i samma tempo efter 1937 skulle vid utgången av år 1942 i runt tal 108400 bruk- ningsdelar varit försedda med cementerad gödselstad och 54 000 bruknings—

delar med cementerad urinbrunn. Sannolikt har emellertid av olika anled— ningar anläggningstempot minskats. Minst 198 000 brukningsdelar av ovan- nämnda storlek torde sålunda för närvarande sakna cementerad gödselstad och minst 253000 brukningsdelar cementerad urinbrunn. Tilläggas må att enligt lantbruksstyrelsens berättelser för åren 1933—1937 beviljades under dessa år av hushållningssällskapen statsunderstöd till utförande av 16993 gödselvårdsanläggningar eller i medeltal per år i runt tal 3 400 st. Enligt eg— nahemsstyrelsens berättelser beviljades premielån under samma år till iord— ningställande av 3 913 gödselvårdsanläggningar eller i medeltal 783 st. per år.

Av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten redovisas allenast 88 900 gödselstäder, vilka under tidigare nämnda, för utredningens undersök- ning givna förutsättningar av hushållningssällskapen beräknats komma till utförande under tioårsperioden 1937—1946 eller i medeltal per är cirka 9 000 gödselstäder. Anläggningarna beräknades kräva 4872 000 dagsverken. Mot bakgrunden av ovan beräknat antal brukningsdelar utan cementerad gödsel— stad framstår det av hushållningssällskapen angivna antalet icke såsom högt men årsmedeltalet är nästan dubbelt så högt som det i medeltal per år ut- förda antalet gödselstäder under åren 1933—1937.

Avdikning.

1936 års utredning angående beredskapsarbeten utförde såsom nämnts även en inventering av avdikningsarbeten. Som norm för lämnandet av uppgifter om dylika arbeten gällde, att torrläggningsarbeten skulle vara av den beskaffenhet, att båtnaden med aVSeende å alstringsförmågan hos mar- ken med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig sl-åtter— eller betesvall skulle uppväga eller överstiga kostnaden. Resultatet av den verk- ställda inventeringen visar, att för torrläggning av försumpade marker för jordbruksändamål skulle under tioårsperioden 1937—1946 kunna beredas ar- bete, motsvarande en åtgång av 4 517 000 dagsverken. Utredningen framhåller emellertid, att de för beredskapsändamål redovisade arbetena på intet vis kunde anses utgöra resultatet av en fullständig inventering av de förefint- liga arbetsobjekten. De utgjorde säkerligen snarare den stock av arbeten, som redan vore planerade och mer eller mindre fullständigt blivit föremål för undersökning. Man borde därför kunna räkna med att möjligheterna att sysselsätta arbetskraft med torrläggningsarbeten av nu ifrågavarande slag i verkligheten vore väsentligt större än som framginge av ovan anförda upp- gift. I detta sammanhang må nämnas, att 1934 års avdikningssakkunniga i sitt den 28 december 1936 avgivna betänkande med förslag angående den statsunderstödda vattenavlednings- och avdikningsverksamheten samt där- med sammanhängande spörsmål uttalat beträffande förekomsten inom lan- det av vattensjuk mark, som med fördel kunde bliva föremål för torrlägg- ning, att under överskådlig framtid förutsättningar förefunnes inom vårt land för en fortsatt torrläggningsverksamhet i nuvarande eller till och med ökad omfattning såväl ifråga om avlopps upptagande och utvidgande som invallningar och täckdikningar.

I detta sammanhang må nämnas, att statens arbetsmarknadskommission enligt uppgift från kommissionen under åren 1940—41 verkställde en inven- tering av kommunala arbeten, som från kommunalt håll ansetts lämpliga att ifrågakomma som beredskapsarbeten under de närmast följande åren. Vid denna inventering framkomme bl. a. ett antal torrläggning-sföretag. Förteck- ningen över dessa företag jämte vissa andra dylika företag överlämnades till lantbruksstyrelsen och sedermera även till vederbörande länsstyrelse för ut- talande rörande de olika företagens angelägenhet och lämplighet som be- redskapsarbeten. Med ledning av de därvid erhållna upplysningarna har en särskild grupp arbeten avskiljts, bestående av företag som synts ekonomiskt förmånliga med hänsyn till båtnaden, som uppgivits lämpliga att bedrivas även vintertid och som icke varit av alltför ringa omfattning. På så sätt hava 24 företag utvalts, vilka synts kommissionen lämpliga att i första hand ifrå- gakomma som beredskapsarbeten för sysselsättning av hjälpsökande. Av fö- retagen äro fem belägna i Kristianstads län, tre i 'vart och ett av Stockholms, Södermanlands och Gotlands län, två i vartdera Värmlands och Örebro län samt ett företag i vart och ett av Östergötlands, Kronobergs, Blek-inge, Ska- raborgs, Kopparbergs och Norrbottens län. Inom övriga län finnas av upp- gifterna att döma inga arbetsobjekt, som uppfylla samtliga de nämnda ford- ! ringarna. Däremot finnes ett flertal företag, lämpliga att igångsättas och be— drivas sommartid.

Täckdikning.

I nyssnämnda av 1934 års avdikningssakkunniga avgivna betänkande ut- talas på grundval av uppgifter från hushållningssällskapen m. fl. vad angår omfattningen av redan odlad, hittills icke fullständigt utdikad jord, som vo- re i behov av ytterligare torrläggning, att arealen dylik mark vore mycket betydande och säkerligen överstege 1 000 000 hektar.

I 1938 års jordbruksutrednings driftsundersökning ingå även uppgifter

i om den ytterligare åkerareal, som behövde täckdikas. Enligt undersökningen i skulle denna areal omfatta i runt tal 870 000 hektar vid brukningsdelar om i 2 hektar eller däröver. En jämförelse med resultaten av 1937 års jordbruks- f räkning visar emellertid att de [i undersökningen deltagande gårdarna inom | samtliga storleksgrupper över 2 hektar åker nått relativt långt ifråga om ; täckdikning. Sannolikt följer härav, att den totala åkerareal inom landet. i som behöver täckdikas *vid jordbruk om över 2 hektar åker, är större än i ovannämnda 870 000 hektar. På grundval av föreliggande material är det emellertid icke möjligt ange storleken av sagda åkerareal. De anförda upp- . gifterna synas emellertid bestyrka den av 1934 års avdikningssakkunniga ! angivna åkerarealen av över 1 000 000 hektar som ytterligare skulle behöva täckdikas.

I detta sammanhang må påpekas, att i jämförelse med den totala areal, som är 'i behov av täckdikning, torde den sedan 1938 verkligen täckdikade arealen vara ringa. Sålunda kan nämnas att enligt 1937 års jordbruksräk—

ning täckdikades under åren fr. o. m. 1933 vid jordbruk om över 2 ha åker sammanlagt endast 80 795 hektar eller i runt tal 16 000 hektar årligen. Även om täckdikningen fortskridit i samma tempo per år under åren 1937—1942, synes man berättigad antaga att endast några procent av den åkerareal, som behövde täckdikas 1938, hittills täckdikats. Tilläggas må, att under åren 1933 —1937 beviljades enligt lantbruksstyrelsens berättelser statsunderstöd till täckdikning av 72 546 hektar eller cirka 14 500 hektar per år.

De av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten redovisade täck- dikningsarbetena omfatta en areal av cirka 390 000 hektar, vilka arbeten un— der tidigare nämnda, för utredningens undersökning givna förutsättningar av hushållningssällskapen beräknats komma till utförande under tioårsperio— den 1937—1946, eller i medeltal 39000 hektar per år. Arbetena beräknas kräva 13 693 000 dagsverken. Mot bakgrunden av det totala behovet av täck- dikning framstår den nämnda arealen icke som hög men årsmedeltalet är mer än dubbelt så högt som den i medeltal per år tä-ckdikade arealen fr. o, m. 1933 enligt 1937 års jordbruksräkning.

Betesförbättring.

Beträffande betesförbättringsarbeten redovisar 1936 års utredning angåen- de beredskapsarbeten en areal av 158 113 hektar, motsvarande en arbets- kraftsåtgång av 3 892 000 dagsverken. I medeltal per år under ovannämnda period beräknas sålunda under givna, tidigare omnämnda förutsättningar cir- ka 16 000 hektar kunna betesförbättras.

Av jordbruksräkningarna 1932 och 1937 kunna likaledes vissa upplysning- a'r inhämtas på denna punkt. I båda dessa räkningar redovisas betesmarker- na dels såsom kultiverad betesäng, dels som annan betesäng. Såsom kultive- rad betesäng skulle enligt anvisningar för ifyllande av använd deklarations- blankett anses sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak fo- derproducerande men ej sällan något trä'dbevuxen mark, som för betets för- bättrande vore föremål för ordnad skötsel varmed skulle förstås sådana åt- gärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösåd—d m. m. Annan betesäng skulle anses utgöras av dels företrädesvis med naturgräs be— växt mark, vilken huvudsakligen utnyttjades för bete och därför icke redo- visades som slåtteräng, Mellan de nämnda jordbruksräkningarna ökades area— len kultiverad betesäng vid jordbruk om över 2 hektar åker med 39 708 hek- tar eller i medeltal per är cirka 8 000 hektar. I kommentarerna till 1937 års jordbruksräkning uttalas, att sagda ökning otvivelaktigt återspeglade en fak— tisk utvecklingstendens på beteskulturens område. Den av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten angivna arealen, som skulle kunna betesförbätt- ras, är sålunda dubbelt så stor i medeltal per år som den faktiskt i genom- snitt per år mellan jordbruksräkningarna 1932 och 1937 kultiverade betes- marksarealen. Tilläggas må att enligt lantbruksstyrelsens berättelser bevilja- des statsunderstöd under åren 1933—1937 till betesförbättring av 25 122 hek- tar eller i medeltal cirka 5 000 hektar per år.

Beträffande det totala behovet av kultiverad betesmark saknas uppgifter. Med utgångspunkt från ett beräknat mjölkkoantal av 1 700 000 stycken och behov av cirka en halv hektar kultiverad betesmark per mjölkko skulle emel- lertid krävas sammanlagt cirka 850 000 hektar för samtliga jordbruk inom landet. Enligt 1937 års jordbruksräkning utgjorde den totala arealen kultive- rad betesmark i hela landet endast drygt 98 000 hektar och annan betesäng i runt tal 584 700 hektar. Påpekas må emellertid att icke alla brukningsdelar disponera över för ändamålet lämplig mark, som icke redan tagits i anspråk som åker.

Nyodling.

, Beträffande nyodlingsarbeten kan nämnas att enligt 1937 års jordbruksut- : redning nyodlades under åren fr. o. m. 1933 å brukningsdelar med över '2

hektar åker 17 434 hektar eller i medeltal cirka 3500 hektar per år. 1936 års utredning angående beredskapsarbeten redovisar 63 500 hektar, vilken i areal under tidigare nämnda, av utredningen angivna förutsättningar för undersökningen av hushållningssällskapen beräknats kunna nyodlas under tioårsperioden 1937—1946 eller i medeltal drygt 6 000 hektar per är, sålunda väsentligt större areal än som verkligen nyodlats i medeltal per år under ti— den mellan jordbruksräkningarna 1932 och 1937. Sagda nyodlingsarbete be- räknades av utredningen kräva en arbetsåtgång av 6373 000 dagsverken. Uppgifter om det totala behovet av nyodling saknas. Tilläggas må att enligt lantbruksstyrelsens berättelser beviljades statsunderstöd under åren 1933— 1937 till nyodling av 18596 hektar eller cirka 3700 hektar per år varav emellertid endast en del kommit till utförande såvitt av 1937 års jordbruks- räkning framgår (se ovan). Premielån beviljades under samma tid till nyod- ling av 861 hektar eller 172 hektar i medeltal per år. Påpekas må, att av dessa nyodlingar en stor del torde hava utförts närmast i syfte att åstadkom- ma en mera förmånlig arrondering av åkerjorden, vilket syfte är av betydelse vid bedömandet av nyodlingsvcrksamhetens lämplighet i södra och mellersta Sverige.

Stenröjning och jordköming.

i 1936 års utrednings angående beredskapsarbeten inventering beträffande ; behovet av stenröjning gav till resultat, att under tioårsperioden 1937—1946 _ skulle kunna beredas sysselsättning med stenröjningsarbeten, motsvarande i 2 042 000 dagsverken. Utredningen framhåller, att ehuru svårligen enhetliga normer kunna uppställas för bedömande av behovet av stenröjning, förelåge otvivelaktigt särskilt i vissa sydligare landsdelar lämpliga arbeten av dylik beskaffenhet i icke ringa omfattning. Uppgifter om den totala åkerareal, som behöver stenröjas, saknas. Enligt lantbruksstyrelsens berättelser beviljades under åren 1933—1937 statsunderstöd till stenröjning av 5 651 hektar eller i medeltal 1 130 hektar per år. Under åren 1935—1937 beviljades därjämte statsunderstöd till jordkörning av 1 311 hektar eller cirka 440 hektar i me- deltal per år.

Inom Västerbottens och Norrbottens län bedrives genom egnahemsnänm— derna en omfattande statlig jordanskaffningsverksamhet. I syfte att erhålla en uppfattning om de arbetstillfällen, som kunna beredas vid dessa jordan- skaffningsföretag, har genom egnahemsstyrelsens försorg vissa uppgifter rö- rande densamma införskaffats, vilka sammanställts i en till denna prome- moria fogad tabell.

Av tabellen framgår att sagda företag äro till antalet 41 och omfatta till- hopa en areal av 27 704 hektar, varav 6 993 hektar åker och odlingsmark. 306 nya jordbruk beräknas kunna utläggas. Den normala exploateringstiden be- räknas i Norrbottens län till mellan fem och femtio år samt i Västerbottens län mellan ett och tolv år. Vissa arbeten kunna emellertid forceras, därest så befinnes önskvärt ur arbetsmarknadssynpunkt. I första hand uppgives detta utan förhöjning av kostnaderna kunna ske ifråga om förberedande arbeten såsom röjning, dikning och vägbyggen samt anskaffande av byggnadsvirke. Under de första och andra åren av dylik forcerad verksamhet beräknas åtgå följande arbetskostnader och antal mansdagsverken.

Västerbottens län Norrbottens län Summa Antal Antal Antal Arbets— Arbets— Arbets- kostnad, 13:25— kostnad, rååél: kostnad, 21:35— kronor verken kronor verken kronor v erk en Första året . . . . 298 200 16 760 656 000 79 000 954 200 95 760 Andra året . . . . 387 900 17 585 559 000 67 875 946 900 85 460

Summa 686 100 34 345 1 215 000 146 875 1 901 100 181 220

Med en genomsnittlig arbetstid per man och år av 180 dagar skulle sagda antal mansdagsverken innebära sysselsättning för cirka 530 man under första året och 470 man under andra året.

Sammanfattning.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen torde hava framgått finnas inom jordbrukets område arbetsobjekt av icke ringa omfattning. San- nolikt finnas även andra arbetsobjekt än de nämnda. För jordbruksdriften är sålunda iståndsättande av utfartsvägar ett betydelsefullt arbetsobjekt och flera dylika finnas givetvis på skogsskötselns område. Emellertid torde det icke an- komma på jordbrukskommittén att upptaga dylika arbetsobjekt till behand— ling, varför de här må lämnas åsido.

De av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten redovisade arbetena på jordbruksområdet motsvara sammanlagt drygt 50 miljoner dagsverken. Såsom utredningen själv framhållit torde emellertid denna arbetskraftsåtgång av olika skäl vara mycket för låg. Att i varje fall de arbeten, som skulle be- höva utföras, representera en avsevärt större arbetsåtgång, torde av de i det föregående anförda uppgifterna om arbetsobjektens omfattning vara uppen- bart. Att beräkna storleken av denna arbetsåtgång låter sig emellertid icke

göra på grundval av föreliggande statistiska uppgifter, och torde ej heller i detta sammanhang vara av större intresse, enär man icke äger kännedom om, huruvida arbetsobjekten verkligen komma att utföras.

2. Arbetsobjektens lämplighet för sysselsättning av arbetslösa.

Det synes tveksamt, huruvida det ankommer på 1942 års jordbrukskom- mitté att i detalj behandla frågan om förutnämnda arbetsobjekts lämplighet för motverkande av arbetslöshet. Kommitténs uppgift synes snarast vara att belysa storleksordningen av rur jordbrukssynpunkt lämpliga arbetsobjekt — : såsom skett i föregående avsnitt — samt framföra de förslag till åtgärder,

som ur jordbrukets synpunkt kunna befinnas ändamålsenliga, för att sagda arbetsobjekt skola komma till utförande. Då emellertid det oaktat en diskus- » sion av frågan om ur arbetslöshetssynpunkt lämpliga arbetsobjekt kan ha sitt

värde, må några synpunkter anföras på detta spörsmål.

1936 års utredning angående beredskapsarbeten. 1936 års utredning angående beredskapsarbeten har i sitt förenämnda be- tänkande härutinnan framfört vissa synpunkter, vilka i korthet först må re- fereras. I fråga om ladugårdsförbättringar uttalar utredningen, att dylika ar- beten vore mycket lämpliga som beredskapsarbeten vid inträffande arbetslös— het. Materialanskaffning, grundgrävning m. ni. kunde lämpligen i viss ut- sträckning ske även vintertid. En på detta område bedriven mera omfattande statlig bidragsverksamhet borde, framhåller utredningen, direkt såväl som in- direkt erbjuda välbehövliga arbetstillfällen under en kristid för den del av landsbygdens befolkning, som i första hand plågade drabbas av den minskade arbetstillgången.

Anläggandet av brunnar och vattenledningar torde enligt utredningen få anses såsom jämförelsevis lämpliga arbeten för sysselsättning av sådana ar- betslösa, som äga förutsättningar för grovarbete. Arbetena kunde sålunda på- gå under större delen av året och särskild yrkeskunskap kräves endast i ringa utsträckning. Deras användbarhet begränsades emellertid av det förhållandet, att endast ett fåtal arbetslösa kunde sysselsättas på en och samma arbetsplats samt att de enskilda arbetena i regel torde bliva av liten omfattning och så- lunda relativt kortvariga. Sin största betydelse finge därför dessa arbeten så- som komplettering av försörjningsmöjligheterna för de mindre jordbrukarna och landsbygdens arbetare över huvud taget. I detta sammanhang erinrar ut- redningen om att materialåtgången i form av rör, pumpar m. in. vid dessa arbeten vore jämförelsevis stor, vilket dock icke endast behövde utgöra en nackdel, då en ökad förbrukning härav skapade arbetstillfällen inom vissa industrier. Slutligen framhåller utredningen, att då staten i arbetslöshets- bekämpande syfte ansloge medel för utförande i betydande omfattning av vattenledningsanläggningar i städer och samhällen, detsamma rätteligen även borde ske för motsvarande arbeten på rena landsbygden.

Gödselvårdsanläggningar vore däremot enligt utredningens mening icke sär- skilt lämpliga som beredskapsarbeten till arbetslöshetens lindrande. Arbetena vore sålunda beroende av väderleksförhållandena, krävde yrkesvan arbets- kraft samt' kunde på en och samma plats som regel bereda sysselsättning för endast ett fåtal arbetare. För den kategori jordbrukare, vilken endast kunde finna ofullständig sysselsättning i jordbruket, samt för de landsbygdens ar- betare, vilka i avsaknad av fast anställning hade svårigheter att finna syssel- sättning året runt, kunde emellertid anläggandet av gödselstäder erbjuda ett ' värdefullt arbetstillskott. Utredningen ville sålunda icke göra gällande, att gödselvårdsanläggningar icke skulle kunna tillgripas i en kristid för bekäm- pande av arbetslöshet. Erfarenheterna från den senaste krisen hade enligt ut- redningens mening visat, att de kunde användas för detta ändamål.

Täckdikningsarbeten vore enligt utredningens mening mycket lämpliga för sysselsättning av arbetslösa. De kunde sålunda utföras under större delen av året, eller så snart jorden ej är tjälad, och krävde icke särskild yrkeskunskap. Utredningen påpekar därjämte, att förutom de direkta arbetstillfällen, som därvid kunde skapas, komme en forcerad täckdikningsverksamhet även att öva gynnsamt inflytande på tegelbrukens sysselsättning, då täckdikningen numera i allt större omfattning utfördes med tegelrör.

Ifråga om betesförbättringar uttalar utredningen, att dylika arbeten icke vore särskilt lämpliga att tagas i anspråk för direkt arbetslöshetsbekämpande syften. Sålunda torde endast i undantagsfall större och mera arbetskrävande arbeten kunna anordnas på en och samma plats, varjämte kostnaderna för material (gödselmedel, utsäde) vore jämförelsevis höga. Vidare torde fastig- hetsägarna helst se, att de bereddes tillfälle att själva eller med eget folk ut- föra ifrågavarande arbeten, som kunde utgöra en lämplig komplettering av jordbruksarbetet. Det kunde därför komma att möta svårigheter att få ar- betslösa placerade i dylika arbeten. För den kategori av jordbrukare, vilken endast kunde finna ofullständig sysselsättning i jordbruket, samt för de skogs— och jordbrukets arbetare, vilka hade svårigheter att finna sysselsättning året runt, kunde emellertid betesförbättringsåtgärderna erbjuda ett värdefullt ar— betstillskott. Slutligen framhåller utredningen, att sagda åtgärder, i vad gäll— de rensningshuggning, planering, dikning rn. ni. kunde utföras under hela året med undantag för den tid, då snö- eller tjälförhållandena lade hinder i vägen.

Nyodlingsarbetena krävde, framhåller utredningen, föga material och ställ- de ej höga fordringar på yrkeskunskap, varför de i och för sig vore lämpliga objekt för sysselsättning av arbetslösa. I stort sett vore de dock i detta hän- seende bäst ägnade för sysselsättning av de jordbrukare, som icke hade full bärgning inom det egna jordbruket. Även om arbetstillfällen på ifrågavarande område tillika kunde skapas för landsbygdens arbetare utan egna jordbruk, kunde dessa arbeten icke anses vara av större betydelse för direkt bekämpan- de av en mera omfattande arbetslöshet.

Ifråga om stenröjningsarbeten slutligen framhåller utredningen, att med hänsyn till jämförelsevis ringa materialåtgång samt då särskild yrkeskunskap

icke erfordras, måste röjningsarbetena anses lämpa sig för sysselsättning av arbetslösa.

1942 års jordbrukskommitté. Vid ett bedömande av frågan, huruvida arbetsobjekt kunna vara lämpliga för motverkande av en arbetslöshet av större omfattning synas tre spörsmål i första hand vara av betydelse nämligen arbetets omfattning under olika års- tider, arbetsobjektets storlek å de enskilda arbetsplatserna samt slutligen det arbetslösa klientelets beskaffenhet. Hänsyn bör därjämte tagas till material- behovet. '

Erfarenheterna från tidigare arbetskriser torde ge vid handen, att svårig- heterna att bereda arbetstillfällen äro särskilt stora under vinterhalvåret. Ur arbetslöshetssynpunkt äro med hänsyn härtill sådana arbetsobjekt, som kunna utföras även under hela eller en stor del av sagda årstid, särskilt värdefulla. Inom jordbruket torde flertalet av de i det föregående omförmälda arbets- objekten i regel icke lämpa sig för utförande under vintertid, då marken är tjälad, dock med undantag för vissa byggnadsarbeten, som i varje fall delvis borde kunna utföras även vintertid.

Enär flertalet jordbruk inom landet tillhöra kategorien små och medelstora jordbruk, lära möjligheterna att på en och samma arbetsplats sysselsätta ett större antal arbetslösa vara begränsade. Detta torde även framgå av de upp- gifter, som lämnats i härvid fogade tabeller angående av hushållningssällska- pen planerade arbetsobjekt, som icke förväntas bliva utförda under år 1943. Även om sålunda de enskilda arbetena i regel torde kunna absorbera en ringa mängd sysslolös arbetskraft, framgår dock av den tidigare redovisningen av befintliga arbetsobjekt att den sammanlagda arbetsåtgången är betydande. Frågan om arbetskraftens utnyttjande vid ifrågavarande arbetsobjekt torde för övrigt i stor utsträckning vara en organisationsfråga. Detta spörsmål kom- mer att beröras i samband med frågan om understöd för ändamålet från det allmännas sida.

Såsom 1936 års utredning angående beredskapsarbeten påpekat äro flera av ifrågavarande arbetsobjekt inom jordbruket av sådan beskaffenhet, att re- lativt oskolad arbetskraft kan användas för arbetets utförande. Detta förhål- lande torde ur synpunkten av arbetslöshetens bekämpande vara en fördel, eftersom någon omskolning av de sysslolösa arbetarna icke behöver äga rum före arbetenas igångsättande. I övrigt bör ånyo betonas, att vissa av ifrågava— rande arbeten torde väl lämpa sig för mindre jordbrukare och lägenhetsägare, som vid sidan av jordbrukets skötsel plåga genom arbete utanför hemmet förskaffa sig erforderliga inkomster, och som vid en arbetsmarknadskris drab- bas av i varje fall partiell arbetslöshet. Det samma gäller för övrigt personer, sysselsatta i skogsarbeten eller andra säsongarbeten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes det vara en samhällelig angelä- genhet av största betydelse, att frågan om åtgärder från det allmännas sida i syfte att vid en mera omfattande arbetslöshet bereda arbetstillfällen vid ar- betsobjekt inom jordbruket erhåller en ändamålsenlig lösning. Såsom av sär-

skild betydelse må i detta sammanhang även påpekas, att utförande av dylika arbetsobjekt, givetvis under förutsättning att desamma planlagts på ett ur jordbruksekonomisk synpunkt förnuftigt sätt, bidraga till en rationalisering av de enskilda brukningsdelarna och därmed öka möjligheterna för deras brukare att av jordbruket erhålla en skälig utkomst. Rätt planlagda äro ifrå- , gavarande arbetsobjekt sålunda utan tvivel ur ekonomisk synpunkt synnerli— - gen produktiva arbeten. Av särskild betydelse såsom arbetsobjekt torde täck— dikning, avdikning och avloppsförbättring, stenröjning samt byggnadsarbeten (inkl. vattenledningar) få anses vara, men ej heller övriga arbetsobjekt sakna betydelse, framförallt med tanke på förenämnda partiellt arbetslösa småbru- kare och säsongarbetare. Tilläggas må dock i fråga om elektrifieringsanlägg— ningar, att elektrifieringsberedningen under hand uttalat, att den övervägande delen av kostnaderna för återstående anläggningar, beräknade till cirka 175 miljoner kronor för distributionsnät vid nuvarande prisläge, torde vara be- tingad av industriellt framställd material, varför endast en jämförelsevis liten del av landsbygdsarbetarna beredas arbetstillfällen genom landsbygdselektri- fieringen.

V. Arbetsobiektens inventering och planläggning.

Av den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen har framgått att inom jordbruket finnas för sysselsättning av arbetslösa lämpliga arbetsobjekt av betydande omfattning. Huruvida och i vilken utsträckning desamma kunna stå till förfogande vid en inträffande arbetskris är icke utan vidare klart, enär detta givetvis är beroende av vederbörande jordbrukares villighet att låta utföra arbetet i fråga. Även om arbetsobjekten i princip hava sådan ka- raktär, att de öka jordbrukets produktivitet, är vidare ej säkert, att detta alltid är fallet å varje brukningsdel. Särskilt gäller detta uttalande förbätt- ringsåtgärder å byggnader. För erhållande av kännedom härom kräves inven- tering och planläggning.

Inventering.

Inventering av ifrågavarande arbetsobjekt kan utföras på flera olika sätt. Sålunda kunde man tänka sig en inventering av det slag, som på sin tid ut- fördes av tidigare omnämnda 1936 års utredning angående beredskapsarbe— ten. Härigenom erhålles emellertid endast en allmän överblick över den mängd anläggningsarbeten, som under vissa förutsättningar kunna tänkas bliva utförda under viss tidrymd. Man torde däremot på denna väg icke upp— nå, vad man här åsyftar, nämligen att få en så säker kännedom som möjligt om omfattningen av de anläggningsarbeten, som verkligen komma att igång- sättas.

För detta ändamål kunde man tänka sig en inventering på så sätt, att ge- nom kungörelse i tidningarna ansökningar om statsunderstöd införskaffades från de jordbrukare, som vore villiga att under givna villkor i fråga om

nämnda understöd, varom mera i ett följande avsnitt av denna promemoria, igångsätta anläggningsarbeten under de två första åren efter kriget. I an- sökan borde uppges förutom arbetsobjektets art och omfattning även beräk— nad kostnad och arbetskraftsbehov. De inkomna uppgifterna skulle sederme- ra kunna sammanställas och belysa de totala kostnaderna och behovet av ar- betskraft. Utan att underskatta den enskilde yrkesutövarens möjligheter att själv bedöma lämpligheten av att ett visst arbetsobjekt utföres och bästa sät- tet för dess utförande, torde dock i de flesta fall biträde av särskilda sakkun- niga vara önskvärt för uppnående av ett gott resultat. Då dylika i regel icke stå till förfogande å vederbörandes hemort, kan det föreslagna arbetet vid föl- jande planläggning visa sig olämpligt att utföra samt de av sökanden beräk- nade kostnaderna och arbetskraftsbehovet ofta befinnas vara felaktiga. Ovan- nämnda sammanställning bleve sålunda sannolikt mycket approximativ och utan större värde. Man kunde givetvis även tänka sig att på grundval av er- forderliga uppgifter från jordbrukarna beräkning av kostnader och arbets- kraftsbehov verkställdes centralt. Utan besök å platsen torde dock dylika be- räkningar vara synnerligen vanskliga och stundom omöjliga —— exempelvis i fråga om byggnadsreparationer — att utföra någorlunda exakt.

Med hänsyn till det sagda synes mest ändamålsenligt, att inventering och planläggning utföras samtidigt av sakkunniga genom besök på platsen. Jord- brukaren har sålunda endast att rekvirera biträde. Planläggningens igångsät- tande torde med hänsyn härtill böra föregås av upplysningsverksamhet bland jordbrukarna om vad saken gäller. Önskvärt vore, att dessförinnan villkoren för stöd från statsmakternas sida för utförande av ifrågavarande arbets— objekt såsom ett led i åtgärder till motverkande av arbetslöshet vore fast— ställda, varom jordbrukarna sålunda kunna erhålla uppgift i samband med nyssnämnda upplysningsverksamhet.

En på detta sätt utförd inventering kräver givetvis relativt lång tid och uppgifter om kostnader och arbetskraftsbehov kunna icke erhållas så snabbt, som måhända är önskvärt för beräkning av erforderliga riksdagsanslag. Där- est emellertid villkoren för statsunderstöd fastställas instundande höst av riksdagen, borde under förutsättning av tillgång på erforderligt antal förrätt- ningsmän, varom mera nedan, till våren nästa år en för i varje fall ett års behov planlagd stock av arbetsobjekt kunna föreligga, så mycket mer som redan nu en reserv av planlagda dylika arbeten i regel förefinnes hos hus- hållningssällskapen och egnahemsnämnderna. Nästa års riksdag skulle så- lunda kunna på grundval av uppgifter om planlagda arbeten taga ställning till frågan om anslagsbehovet för arbetenas utförande och arbetena igång- sättas sommaren 1944, om så erfordras.

Planläggningens ändamål. Enligt de för jordbrukskommitténs uppdrag meddelade direktiven skola ifrågavarande anläggningsarbeten inom jordbruket vara ägnade att öka jord- brukets produktivitet eller landets förmåga av självförsörjning. Härmed torde få avses, att anläggningsarbetena böra hava karaktären av sådana driftseko-

nomiska förbättringsåtgärder av varaktig beskaffenhet vid den enskilda bruk- ningsdelen, att desamma, utförda på ett riktigt sätt, öka möjligheterna för in- nehavaren att å brukningsdelen erhålla sin huvudsakliga utkomst med till— lämpning av en med hänsyn till de naturliga betingelserna lämplig produk— tionsinriktning. Såsom tidigare nämnts kunna samtliga i det föregående om— ' nämnda arbetsobjekt i princip anses tillhöra åtgärder av nyssnämnt slag, i ehuru därmed icke är sagt, att så är fallet å varje brukningsdel. .

Planläggningens ändamål är i första hand att söka få fram sådana arbets- ! objekt, som å den enskilda brukningsdelen äro främst av behovet påkallade för uppnående av nyssnämnda syfte samt att tillgodose skäliga krav på att anläggningsarbetena utföras på ett så ändamålsenligt sätt och samtidigt till så låga kostnader som möjligt. I detta sammanhang aktualiseras sålunda de problem, som sammanhänga med frågan om jordbrukets framtida inriktning i vårt land och de åtgärder, som för det enskilda jordbrukets vidkommande erfordras, för att detsamma skall kunna anses äga bästa möjliga förutsätt- ningar för att kunna drivas med rationella metoder, allt spörsmål av den karaktär, som ankommer på jordbrukskommittén att i sinom "tid taga ställ- ning till. Med hänsyn härtill bör återhållsamhet iakttagas, då det gäller att understödja driftsekonomiska förbättringsåtgärder vid sådana jordbruk, som kunna komma att anses såsom icke önskvärda brukningsdelar. Detta torde främst gälla stödjordbruk utan såvitt nu kan bedömas varaktiga försörj- ningsmöjligheter för innehavaren utanför jordbruket men även ofullständiga jordbruk i övrigt av den karaktär, att de icke kunna antagas erhålla genom exempelvis utökning av åker eller andra ägoslag eller förändrad produktions- inriktning erforderlig bärkraft och sålunda icke kunna förväntas lämpligen böra för framtiden bibehållas som självständiga brukningsdelar.

Planläggningens ändamål är vidare att utgöra en grund för beräkning av erforderliga anslag av statsmedel. I samband med planläggningen böra så- lunda verkställas beräkningar av material- och arbetskostnader samt arbets- kraftsbehovet. Resultaten av dessa beräkningar torde böra sammanställas så- väl för olika arbetsobjekt som områden (närmast hushållningssällskapsom- råden).

Tilläggas må att inventeringen och planläggningen bör omfatta samtliga i det föregående omförmälda arbetsobjekt, dock med undantag för avdik— ningsarbeten, enär i fråga om dylika arbeten en inventering enligt uppgift nyligen verkställts av statens arbetsmarknadskommission. Påpekas må att med ladugårdsförbättring bör avses ny- eller ombyggnad av eller mera bety— dande reparation å ladugård, vartill må hänföras även sådant kreatursstall, däri förutom nötkreatur jämväl andra husdjur förvaras. Där så erfordras bör i fråga om vattenledning planläggas dylik för såväl bostadshus som eko- nomibyggnad. I fråga om nyodling torde observeras betydelsen av sådana nyodlingar, vars främsta syfte är att genom en förbättrad arrondering under- lätta brukningsdelens skötsel. Beträffande innebörden av övriga i det före- gående omförmälda förbättringsåtgärder bör gälla vad härom stadgas i gäl- lande Kungl. Maj:ts kungörelser angående statsbidrag till utförande av de- samma.

Planläggningens utförande och ledningen av åtgärderna. Nuvarande förhållanden.

Den lokala ledningen av den i nuvarande omfattning statsunderställda verksamheten av ifrågavarande slag handhaves av såväl hushållningssällska- pen som egnahemsnämnderna. På hushållningssällskapen ankommer sålun- da att leda statsunderstödda grund- och förbättringsåtgärder såsom täck- dikning, betesförbättring, nyodling, stenröjning och jordkörning medan dy- lika åtgärder för upprustning av ekonomibyggnader och anläggning av göd- selv årdsföretag handhaves av såväl hushållningssällskapen som egnahems- nämnderna. De senare utöva dessutom ledningen av förutom egnahems- läneverksamheten och därmed förenad förmedling av premieiån till ovan angivna åtgärder bostadsförbättringsverksamheten och åtgärder för ord- nande av vattenförsörjningen. Slutligen hava lantbruksingenjörerna hand om den statsunderstödda avdikningsverksamheten. Frågan om sagda lokala led- ning har under senare tid varit föremål för övervägande bland annat med anledning av den på sin tid verkställda omorganisationen av egnahemsverk- samheten.

Sålunda må erinras om att 1936 års egnahemsutredning i sitt den 20 okto— ber 1938 avgivna betänkande beträffande organisationsfrågan uttalat att den intensifiering och effektivisering, som åsyftades inom egnahemsväsendet, en- ligt utredningens mening icke syntes kunna vinnas med mindre staten for- mellt övertoge hela egnahemsverksamheten och bedreve densamma genom egna organ. Såsom en av denna verksamhets främsta uppgifter betraktade utredningen förstärkningen av ofullständiga jordbruk. Härvid borde, då frå- gan icke endast gällde att tillköpa ytterligare jord, samtidigt undersökas, vilka förstärkningsåtgärder, som överhuvud taget kunde ifrågakomma inom hela fastigheten och på en gång uppgöras en gemensam plan för alla dessa samverkande åtgärder. Vissa av dessa kunde genomföras med anlitande av hjälp från egnahemsnämnderna, medan för de övriga kunde tarvas stöd i de former, som nu låge under hushållningssällskapens förvalt- ningsutskotts handläggning. Merendels vore emellertid samtliga dessa åtgär- der så förknippade med varandra, att resultatet därav kunde bli mindre verksamt och måhända rent av äventyras, därest icke hela förbättringsar-- betet kunde genomföras efter den uppgjorda planen. Även om egnahems— nämnderna hade medel till sitt förfogande för vissa åtgärder, kunde icke med säkerhet påräknas för planens genomförande i övrigt erforderliga bi- drag, vilkas beviljande vore beroende av förvaltningsutskotten. Om det all- männa verkligen ville söka sätta fart på ifrågavarande förstärkningsverk- samhet, kunde det icke vara rationellt, att ett organ skulle handha frågor om förvärv av tillskottsjord jämte dennas odling och därav beroende eller eljest påkallade husbyggnadsarbeten men ett annat understödja odling eller annan grundförbättring inom fastigheten i övrigt.

Utredningen ansåg sålunda övervägande skäl tala för att bidragsverksam— heten för nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordkörning å ofull-

ständiga jordbruk borde överflyttas till egnahemsnämnderna. Enligt utred- ningens mening kunde även andra grundförbättringsåtgärder ifrågasättas an- knutna till egnahemsorganen. Därvid kunde främst komma ifråga bidragen till täckdikning. Med hänsyn bland annat till att täckdikningsföretagens planläggning vore förbunden med en speciell prövning hos särskilt utsedd nämnd, hade emellertid utredningen icke ansett sig böra förorda ändring i denna verksamhet. Gödselvårdsanläggningar måste ofta utföras i samband med andra byggnadsarbeten, som ombesörjdes av egnahemsorganen, därvid de i likhet med vad som gällde torde få ingå i dessa arbeten. Isolerade an- läggningar för gödselvård däremot torde böra kvarligga hos förvaltnings- utskotten, vilka sålunda alltjämt borde handha även bidragen till dylika fö- retag.

Utredningen har även bemött vissa invändningar, som kunde tänkas bli- va riktade mot ett förstatligande av egnahemsverksamheten och mot över- flyttande till egnahemsnämnderna av bidragsverksamheten för ofullständiga jordbruk. Mot ett avskiljande från hushållningssällskapen av egnahemsverk- samheten och än mer bidragsverksamheten för stärkande av ofullständiga jordbruk kunde erinras, att härigenom jordbruksexpertisen i länen skulle delas på tvenne organ och därigenom en viss dualism tillkomma. Utred- ningen ansåge för sin del, att vad som hörde till egnahemsverksamheten vo- re av den art och hade den särskilda inriktning, att sagda erinran saknade egentligt berättigande. Beträffande invändningen, att förbättringsarbeten även förekomma å större jordbruk eller eljest å jordbruk, vilkas innehavare j icke vore i behov av statsbidrag härtill och sålunda ej hade anledning att hänvända sig till egnahemsnämnderna men vilka likväl kunde vilja ha råd eller anvisningar ifråga om arbetsplaner m. m., borde framhållas, att dessa liksom hittills borde anlita hjälp av förvaltningsutskotten, vilka borde till— handahålla fackmän på området. Ej heller borde en skilsmässa mellan hus- hållningssällskapen och egnahemsorganen få hindra, att de småbrukare, som genom egnahemsverksamheten hjälpts att starta sina företag med egnahems- lån och de bidrag, som hörde samman därmed, sedermera liksom andra jordbrukare i vissa angelägenheter hänvände sig till hushållningssällskapen ; såsom institutioner för lantmannanäringarnas befrämjande.

I infordrade yttranden över egnahemsutredningens betänkande tillstyrktes förslaget rörande överflyttningen till egnahemsnämnderna av arbetet med bi- dragen till ofullständiga jordbruk av socialstyrelsen, lantmäteristyrelsen, läns- styrelserna i Malmöhus, Västmanlands, Västernorrlands och Västerbottens län, Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och egnahems- , nämnd, Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Väs— terbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och egnahemsnämnd samt svenska lantarbetareförbundet, svenska skogs- och flottningsarbetare- förbundet och småbrukarnas riksförbund.

Sagda förslag avstyrktes däremot av lantbruksstyrelsen, statens egnahems- styrelse, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Got- lands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,

- __”--W_—.__—__——_._.__- _

Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott och egnahemsnämnder i Stockholms län och stad, Upp- sala, Södermanlands och Östergötlands län, förvaltningsutskotten i Jönkö- pings och Kronobergs län, förvaltningsutskotten och egnahemsnämnderna i Kalmar läns södra område, Gotlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bo- hus län, Älvsborgs läns norra och södra områden, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län, egnahemsnämnden i Västmanlands län samt förvaltningsut- skotten och egnahemsnämnderna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län ävensom Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 236 till 1939 års riksdag angående ändrade grunder för egnahemsverksamheten m. m. uttalade statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet sin anslutning till egnahemsutredningens förslag om frånskiljande från hushållningssällskapen av egnahemsverksamheten. Vad som till äventyrs kunde anföras emot att egnahemsnämnderna förstatligades vägde nämligen enligt statsrådets mening lätt i jämförelse med de för den fortsatta egnahemsverksamheten betydelsefulla skäl, som talade till förmån för ett sådant förstatligande. Beträffande förslaget om överflyttan-de till de statliga egnahemsnämnderna även av bidragsverksamheten till förstärkning av ofullständiga jordbruk anförde statsrådet följande:

»Delvis samma skäl, som blivit anförda gentemot egnahemsverksamhetens avkoppling från hushållningssällskapen, ha även och med än större skär- pa riktats mot den föreslagna överflyttningen från sällskapen av nyssnämn— da bidragsverksamhet. Såvitt jag kan finna få de betänkligheter, som i vissa yttranden framförts härutinnan, en väsentligt ökad tyngd, då det gäller sist avsedda reform. Visserligen vill jag ingalunda förneka, att det kunde med- föra vissa fördelar, om de nya egnahemsnämnderna kunde handhava allt arbete med förstärkning av ofullständiga jordbruk, vare sig fråga vore om komplettering med tillskottsjord eller grundförbättringar. Emellertid finner jag bidragsverksamheten för förevarande ändamål vara så intimt samman- kopplad med hushållningssällskapen, såväl med hänsyn till sambandet med dessas övriga uppgifter som i organisatoriskt hänseende, att jag åtminstone i nuvarande läge, i avbidan på erfarenheter av den föreslagna omläggningen av egnahemsverksamheten, icke kan tillstyrka, att bidragsverksamheten till förstärkning av ofullständiga jordbruk lösryckes från hushållningssällska- pen.»

I sitt av riksdagen i förevarande delar godkända utlåtande nr 83 i anled- ning av ovannämnda proposition uttalade jordbruksutskottet, att fördelarna med en fullständig överflyttning av verksamheten för förstärkning av ofull- ständiga jordbruk på egnahemsorganen vore ovedersägliga med hänsyn till därigenom ökade möjligheter till ett enhetligt bedömande av ifrågakomman- de förstärkningsåtgärder. Den verksamhetsgren, som nu ställdes utanför egna- hemsorganisationen, torde enligt utskottet jämväl utgöra den kanske vikti- gaste inom egnahemsverksamheten. Den förebådade utredningen rörande hus- hållningssällskapens omorganisation borde emellertid avvaktas, innan några mera avsevärda ändringar vidtoges med avseende på sällskapens verksam-

hetsområden. Utskottet betraktade sålunda den av utskottet tillstyrkta orga— nisationen närmast som ett provisorium.

I en den 12 juni 1942 dagtecknad promemoria angående den statliga låne- och bidragsverksamheten å jordbrukets område m. ni. har besparingsbered— ningen upptagit även spörsmålet rörande bidragsverksamheten för ofullstän- diga jordbruk till behandling. Med utgångspunkt från att såväl egnahems— nämnderna som hushållningssällskapen under den närmaste framtiden kom- ma att bibehållas huvudsakligen i sin nuvarande organisation samt att egna- hemsnämnderna alltjämt finge bibehålla sina nuvarande uppgifter beträffande den egentliga egnahemsverksamheten och bostadsförbättringsverksamheten, har beredningen uttalat, att det syntes beredningen naturligt, att då egna— hemsorganisationen fått sig anförtrodd ledningen av de statliga strävandena till komplettering av de ofullständiga jordbruken, samtliga dessa åtgärder koncentrerades hos egnahemsorganen så till vida, att de hade att besluta om själva medelsfördelningen och alltså om de åtgärder, som med statens stöd borde vidtagas i angivna syfte. Erfordrades härvid biträde av särskild sak- kunskap för upprättande av planer av olika slag, torde egnahemsnämnderna böra vara oförhindrade att därför anlita hushållningssällskapens tjänstemän. Sammanfattningsvis förordar beredningen, att egnahemsorganisationen finge handhava den statliga verksamhet, som hade till syfte att tillskapa bärkraf- tiga jordbruk (egnahemsverksamheten och komplettering av de ofullstän— diga jordbruken), medan hushållningssällskapen som sin huvudsakliga upp- gift finge fördela de lån och bidrag, som mera direkt avsåge att främja pro— duktionen.

I sitt den 8 juli 1942 avgivna betänkande har hushållningssällskapsutred- ningen även behandlat förevarande spörsmål och därvid anfört följande:

»Såsom utredningen tidigare uttalat föreligger ingen principiell skillnad mellan åtgärder till förbättring av jordbruk av olika storlek. Med hänsyn till de olika förbättringsåtgärdernas ekonomiska avhängighet av varandra har utredningen vidare förordat mera planmässighet än hittills vid uppgörande av förslag till förbättringsåtgärder. Det synes utredningen uppenbart, att detta önskemål icke kan tillgodoses, om handhavandet av statliga förbätt- ringsåtgärder splittras på skilda lokala organ. En koncentration av dessa uppgifter till ett organ torde jämväl 1935 års riksdag hava åsyftat i sitt ovan— nämnda uttalande om utredning av hithörande spörsmål i syfte att uppnå dels ett sammanförande av skilda bidragsbestämmelser i samma författning, dels med hänsyn till de enskildas bekvämlighet och för det allmännas över- sikt en reform i den riktningen, att samtliga ansökningar rörande understöd till förbättringsarbeten borde insändas till och åtminstone underkastas en förberedande granskning av en och samma myndighet. Erinras må, att lant- bruksstyrelsen i sitt yttrande över 1936 års egnahemsutrednings förslag rö— rande ifrågavarande spörsmål framfört enahanda synpunkt. Även den då- varande egnahemsstyrelsen avstyrkte överflyttning av bidragsverksamheten för ofullständiga jordbruk på egnahemsnämnderna och framhöll, att en dylik

åtgärd torde komma att medföra splittring av hushållningssällskapens i detta avseende mera brett lagda arbete.

För att planläggningen av åtgärderna skall bliva den bästa möjliga och statsunderstöden skola lämna största möjliga effekt är enligt utredningens mening ett gott och välorganiserat samarbete mellan tjänstemän med olika arbetsuppgifter (jordbruks-, husdjurs-, byggnads-, trädgårds- och hemkonsu- lenter m. fl.) oundgängligen nödvändigt. Ett dylikt samarbete kan lättast och mest effektivt ordnas, därest alla dessa tjänstemän äro knutna till ett och samma lokala organ. Antalet tjänstemän kan vidare i så fall utan tvivel även begränsas. Med två eller flera parallellt arbetande organ torde nämligen icke kunna undvikas dubbla uppsättningar av tjänstemän med likartade uppgifter. Även för den understödssökande allmänheten innebär en dylik koncentration uppenbara fördelar. Tveksamhet behöver sålunda icke uppstå, till vem an- sökan skall ingivas och tjänstemännen kunna lättare stå till tjänst med råd och upplysningar rörande olika slag av erforderliga förbättringar.

Såsom likaledes tidigare framhållits, innesluter förmedlingsorganets verk- samhet i sig en icke ringa upplysningsverksamhet. Enligt utredningens me— ning är det därför i princip nödvändigt för uppnående av enhetlighet i sist— nämnda verksamhet, att såväl den allmänna undervisnings- och upplysnings- verksamheten som förmedlingen av statsunderstöd till produktionsbefrämjan- de förbättringsåtgärder i regel handhavas av ett och samma lokala organ, vars tjänstemän efter behov få syssla med den ena eller andra verksamhets- grenen.

Tilläggas må, att om förmedlingen av understöd till ifrågavarande ända— mål splittrades på olika organ skulle planläggning av företag, till vilka stats- understöd beräknas utgå, komma att handhavas av ett organ men planlägg- ' ning av icke understödda av ett annat. En dylik organisation torde icke kunna

betecknas som rationell, så mycket mer för övrigt, som förrättningsmannen ofta icke har möjlighet att på förhand bestämt veta, huruvida statsunderstöd verkligen kan beviljas, enär detta givetvis är beroende av storleken av det statsunderstöd, som ställes till förmedlingsorganets förfogande.»

Under framhållande av att allmänheten vant sig vid att vända sig till hus— hållningssällskapen i alla frågor av hithörande natur och skäl till erinringar mot sällskapens sätt att fullgöra sina uppgifter icke syntes utredningen före— ligga, ansåg utredningen, att de produktionsbefrämjande åtgärderna jämväl i fortsättningen borde i princip anförtros åt hushållningssällskapen. I anled- ning härav och enligt för utredningen givna direktiv har utredningen seder- mera sökt angiva hushållningssällskapens och egnahemsverksamhetens verk— samhetsområdens principiella omfattning.

Enligt utredningens förslag borde tillkomma hushållningssällskap att bedriva allmän upplysnings- och undervisningsverksamhet till främjan— de i första hand av jordbruk, trädgårdsskötsel och skogsbruk ävensom fiske och hemslöjd;

att handhava förmedling av statsunderstöd till produktionsbefrämjande för- bättringsåtgärder inom sagda näringar, i den mån åtgärderna icke utgöras,

dels av förbättringsåtgärder å byggnader, avsedda att utföras i samband med förmedling av understöd till förvärv av jordbruksfastighet eller understöd till förbättring av bostadshus å dylik fastighet allmänna standard (bostadsför- bättringsunderstöd), dels av elektriska installationsarbeten och åtgärder för vattenförsörjning i allmänhet; samt

att handhava förmedling av statsunderstöd till anskaffande av arbetsbespa- rande maskiner och redskap inom hushållen, främst på landsbygden, dock med undantag av understöd till gemensamma tvättstugor.

Egnahemsnämnd borde tillkomma att handhava förmedlingen av statsunderstöd till förvärv eller arrendering av redan befintlig jordbruksfastighet, förvärv av tillskottsjord till dylik fastighet, förvärv eller arrendering av genom jordstyckning uppkomna nya jordbruksfastigheter samt till förvärv av jordbruksfastighet för sammanslag- ning med annan, av vederbörande redan innehavd jordbruksfastighet,

att handhava bildandet av helt nya jordbruk genom förmedling av stats- understöd till förvärv eller arrendering av fastighet, uppkommen genom ny— odling av tidigare icke odlad mark ävensom andra därmed sammanhängande åtgärder,

att handhava förbättringsåtgärder å byggnader å jordbruksfastigheter, av- sedda att utföras i samband med förmedling av understöd till förvärv av dylik fastighet,

att handhava förmedling av premielån i samband med understöd till för- värv av jordbruksfastighet,

att handhava förmedling av statsunderstöd till på grund av exceptionellt tidsläge vidtagna statliga åtgärder, avsedda att utgöra direkt hjälp för jord- bruket —— med undantag för marknadsreglerande åtgärder — såsom exem- pelvis krislån,

att handhava förmedling av statsunderstöd till förvärv av annan fastighet än jordbruksfastighet samt i samband med dylik förmedling erforderliga förbättringsåtgärder,

att handhava förmedling av bostadsförbättringsunderstöd i allmänhet; samt

att handhava förmedling av statsunderstöd till elektriska installationsar- beten och till åtgärder för vattenförsörjning i allmänhet, ävensom till anord- nande av gemensamma tvättstugor.

I infordrade yttranden över h-ushållningssällskapsutredningens och bespa- ringsberedningens förslag i förevarande avseenden tillstyrkes hushållnings- sällskapsutredningens förslag av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kro- nobergs, Kalmar, Blekinge, Gotlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Väster- norrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Sveriges lant- bruksförbund, hushållningssällskapens ombud och lantbruksakademin även- som i huvudsak och i varje fall ifråga om bidragsverksamheten för ofull- ständiga jordbruk av hushållningssällskapens förvaltningsnt—skott i Stock— holms län och stad, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Jönköpings

län, Kalmar läns södra område, Blekinge —— ej enhälligt —, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs läns södra område, Skara- borgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Väster- norrlands, Jämtlands, Västerbottens dock med undantag för ladugårds- förbättringsbidrag —— och Norrbottens län samt Sveriges agronom— och lant— brukslärareförbund.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört rö- rande bidragsverksamheten för ofullständiga jordbruk: '

»Att såsom besparingsberedningen ifrågasatt till egnahemsnämnderna skulle över- föras den omfattande bidragsverksamheten till ofullständiga jordbruk finner utskot- tet i hög grad olämpligt, då härmed oundgängligen skulle följa kravet på anställande vid egnahemsnämnderna av personal med liknande kompetens och uppgift som hus— hållningssällskapens jordbrukskonsulenter och vandringsrättare. Överhuvud torde vid tillkomsten av nya arbetsuppgifter å hithörande område böra beaktas, att egna- hemsnämndernas verksamhet ej utsträckes utöver deras egentliga uppgift att omhän- derha statliga hjälpåtgärder till nybildning, utvidgning eller förvärv av jordbruk.»

Stockholms läns och stads hushållningssällskap anför bland annat:

»Det får ej förbises, att sällskapen genom bidragsverksamheten vinna en kontakt med de enskilda jordbrukarna, som eljest mången gång är svår att finna. Just de sämst situerade jordbrukarna, som söka bidrag och i samband med vederbörande förrättningars handläggning erhålla en allmän konsultation, ha mången gång ej en klar uppfattning om, att deras jordbruksdrift är sådan, att de väl är i behov av att konsultera på området sakkunniga. Genom bidragen vinna de en kontakt med hus— hållningssällskapens undervisningsverksamhet, som eljest mången gång uteblir. Be- sparingsberedningens förslag om skiljande av bidragsverksamheten från sällskapen och överflyttande av denna till egnahemsverksamheten måste därför bestämt avvisas.»

Slutligen må för Norrlands vidkommande återgivas Västerbottens läns hus- hållningssällskaps förvaltningsutskotts uttalande:

»Förvaltningsutskottet anser, att vad besparingsberedmingen ifrågasatt beträffande överflyttningen av bidragsverksamheten för förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m., icke kan bli möjligt med mindre än att man utrustar egnahemsorganisatio- nen med en särskild personalstab för dessa åtminstone i vissa län betydande arbets- uppgifter. Därigenom skulle emellertid en dubblering av hushållningssällskapens hit- tillsvarande verksamhet komma att äga rum, en i statlig och en i enskild regi. Det är nämligen icke möjligt att skilja denna bidragsverksamhet från de arbetsuppgifter, som samtidigt böra handläggas, nämligen en undervisande och en handledande verk- samhet. Då den undervisande verksamheten, såsom hushållningssällskapsutredningen också anfört, är en av huvuduppgifterna för hushållningssällskapens verksamhet, kan det icke vara ändamålsenligt att uppdela nyssnämnda arbetsuppgifter. Vid frågans bedömande bör även 'ihågkommas, att egnahemsklientelet är endast en mindre del av jordbruksbefolkningen inom landet. I Norrland är för närvarande icke fullt 15 0/0 av samtliga brukningsdelar (enligt jordbruksstatistikens begrepp) egnahemsbelånade. Återstående 85 0/0, övervägande mindre jordbrukare, driva sin näring utan att anlita egnahemslån för jordbruksuppsättningen. Visserligen går egnahemsverksamheten stundom utöver sin egentliga verksamhetssfär, t. ex. ifråga om bostadsförbättrings- bidrag och de tillfälliga krislånen, men detta synes icke giva anledning till att rena produktionsåtgärder skola överflyttas från hushållningssällskapen till egnahems- nämnderna som t. ex. för nyodlingsbidrag, betesförbättringsbidrag, täckdikningsbi- drag m. m.»

Flera länsstyrelser och förvaltningsutskott framhålla svårigheterna att åstadkomma en rationell gränsdragning och beklaga i anledning härav den skilsmässa, som på sin tid verkställdes mellan hushållningssällskapen och egnahemsorganen. Några förvaltningsutskott anse, att hushållningssällskapen böra handha statliga åtgärder för vattenförsörjningens ordnande och åstad— kommande av gemensamma tvättstugor.

Statskontoret framhåller i sitt yttrande, att betydande svårigheter givet- vis måste göra sig gällande vid en gränsdragning mellan organ med så pass likartade verksamhetsområden, som dem varom här är fråga. Kontoret för- klarar sig vidare sakna möjlighet att bedöma, huruvida en lämpligare lös- ning än den hushållningssällskapsutredningen föreslagit står att vinna i nu föreliggande organisationsläge.

Riksförbundet landsbygdens folk framhåller önskvärdheten av en skar- pare gränsdragning och att egnahemsnämnderna tilldelats alla ärenden, som ha med social fastighetsbildning på jordbrukets område att göra. Förbundet ifrågasätter jämväl, om i—cke understödsförmedlingen kunde, efter planlägg- ning av företagen genom hushållningssällskapens försorg, handhavas av jordbrukskassorna.

Egnahemsstyrelsen förklarar sig dela egnahemsutredningens, ovan refe- rerade uttalanden rörande förmedlingen av statsbidrag till ofullständiga jord- bruk. Enligt styrelsens mening borde sålunda understödsverksamheten för nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordkörning å ofullständiga jord- bruk samt till sådana gödselvårdsanläggningar som utföras i samband med andra byggnadsarbeten, som ombesörjas av egnahemsorganen, överflyttas till egnahemsnämnderna. Detsamma borde även gälla understöd till ladu- gårdsförbättringar. Styrelsen tillägger att den förordade ökningen av egna- hemsnämndernas arbetsuppgifter måste medföra behov av personalförstärk- ning hos nämnderna. En viss utökning torde under alla förhållanden emel- lertid icke kunna undvikas, därest egnahemsorganen framdeles rätt skulle kunna handhava sina uppgifter. Den av besparingsberedningen antydda lös— ningen, enligt vilken egnahemsnämnderna skulle handha lånebeviljandet men anlita biträde av hushållningssällskapens tjänstemän för upprättande av pla- ner av olika slag, läte sig icke ordna på tillfredställande sätt i praktiken. En- ligt styrelsens bestämda uppfattning måste egnahemsnämnderna ha tillgång till egna tjänstemän för här ifrågavarande uppgifter. Något förslag i detta hänseende kunde styrelsen ej framlägga i utlåtandet. Emellertid utginge sty- relsen från att det ökade personalbehovet hos egnahemsnämnderna till stor del skulle motvägas av minskning i personalbehovet hos hushållningssäll- skapen. Tilläggas må att en ledamot av styrelsen förklarat sig hysa en mot majoriteten avvikande uppfattning och uttalat, att ytterligare någon tids cr- farenhet borde avvaktas, innan åtgärderna till förstärkning av ofullständiga jordbruk föreslogs överförda till egnahemsorganen.

I övriga nu icke nämnda yttranden har hushållningssällskapsutredningens förslag i förevarande avseenden icke föranlett några erinringar. I vissa fall har vederbörande icke haft anledning yttra sig i frågan om gränsdragningen mellan ifrågavarande organ.

Enligt jordbrukskommitténs mening måste den nuvarande splittringen av den lokala ledningen för den statsunderstödda verksamheten till främjande av jordbrukets rationalisering anses vara till nackdel och framstår såsom mindre ändamålsenlig, därest de statsunderstödda åtgärderna i denna rikt- ning utvidgas och forceras. Kommittén kan med hänsyn härtill icke under- låta att påpeka vikten av att denna organisationsfråga snarast upptages till behandling i syfte att samordna den lokala ledningen av ifrågavarande åtgär- der. Då emellertid kommittén icke ansett sig kunna i detta sammanhang framlägga något förslag härutinnan, har kommittén i det följande såsom ett provisorium utgått ifrån den hittillsvarande arbetsfördelningen mellan hus- hållningssällskapen och egnahemsnämnderna, i vad gäller planläggningen av byggnadsåtgärder i samarbete i förekommande fall med lantbruksförbundets byggnadsförening (L. B. F.) resp. egnahemsorganisationens byggnadskontor.

Planläggningsarbetet torde i största möjliga utsträckning böra handhavas av nuvarande befattningshavare hos förenämnda lokala organ, vilka utan tvivel hava den största erfarenheten av dylikt arbete och även den bästa lokal- kännedomen. Av hushållningssällskapens befattningshavare torde härvidlag närmast ifrågakomma jordbrukskonsulenter samt hos sällskapen anställd ext— ra arbetskraft med agronomutbildning och med i varje fall delvis enahanda verksamhetsområde som en jordbrukskonsulent, ävensom vandringsrättare. Därest emellertid syftet med beredskapsplanläggningen skall uppnås, näm— ligen att inom en måhända ganska kort tidrymd åstadkomma en betydande stock av planlagda arbetsobjekt, kan ifrågasättas, om den arbetskraft, som för närvarande står till hushållningssällskapens förfogande, i regel är tillfyl— lest. Sannolikt kräves mångenstädes biträden åt vederbörande jordbrukskon- sulent, vilka dock icke alltid behöva vara agronomiskt utbildade. En del enk- lare rutinarbeten kunna säkerligen anförtros åt mindre kvalificerad arbets- kraft. Att dylik planläggning givetvis måste ske under jordbrukskonsulentens ledning ligger i sakens natur. Tilläggas må, att en förstärkning av hushåll- ningssällskapens nuvarande expeditionspersonal sannolikt även kommer att visa sig erforderlig, exempelvis för ritningsarbeten o. dyl. Kostnaderna för så- lunda ifrågasatt extra arbetskraft kunna hushållningssällskapen med hänsyn till deras redan nu i regel betydande ekonomiska svårigheter icke bära. Med hänsyn härtill och för övrigt till verksamhetens betydelse ur samhällelig syn- punkt torde vara ofrånkomligt, att sagda kostnader helt eller delvis be- stridas av allmänna medel.

Nämnda kostnader utgöras till största delen av löner samt rese- och trakta- 1nentsersättningar till den extra arbetskraften. Storleken av dessa kostnader torde det vara svårt att med säkerhet avgöra, innan man äger kännedom om det på grundval av mängden arbetsobjekt, som skall planeras, beräknade behovet av dylik extra arbetskraft. Visserligen har, såsom framgått av tidigare redo- görelse, 1936 års utredning angående beredskapsarbeten på grundval av upp- gifter från hushållningssällskapen utfört beräkningar av omfattningen av i varje fall vissa av de arbetsobjekt, som kunde tänkas under de för utred-

ningens undersökning givna förutsättningarna komma till utförande under åren 1937—1946. Då emellertid hushållningssällskapens uppgifter i regel icke torde ha grundat sig på undersökningar, om jordbrukarna verkligen voro vil- liga att igångsätta ifrågavarande arbeten, lära sagda utrednings beräkningar knappast kunna läggas till grund för en beräkning av erforderlig extra ar- betskraft. Till belysande av storleksordningen av nu ifrågavarande kostnader kan emellertid nämnas, att lön jämte resekostnads- och traktamentsersätt- ning synes för extra arbetskraft med vandringsrättares kompetens kunna be— räknas till i genomsnitt cirka 8 000 kronor per år, eller, om förslagsvis i me- deltal två dylika extra befattningshavare beräknas erforderliga för helt år hos varje hushållningssällskap, till ett totalbelopp av cirka 416 000 kronor. För i medeltal två årsanställda extra biträden hos varje hushållningssällskap synas de sammanlagda kostnaderna kunna begränsas till cirka 156 000 kro- nor per år. Slutligen torde medel böra beräknas för ersättning till extra täck— dikningsförmän i den utsträckning densamma icke bestrides av rekvirent.

Fö—r ifrågavarande verksamhet, liksom för övrigt för hushållningssällska— pens verksamhet överhuvud taget, synes önskvärt att där så ej redan skett, uppläggas centralregister över de egendomar, där planläggning av driftseko- nomiska förbättringsåtgärder av ifrågavarande slag utförts. Registret torde enklast kunna ordnas så, att planerna för varje egendom inläggas i speciella omslag, som kommunvis insättas i vertikalskåp. Till belysande av engångs- kostnaderna för dylikt register må nämnas, att enligt uppgift vertikalskäp med fyra 67 cm djupa lådor för närvarande kostar 310 kronor, vartill kom- ma utgifter för nyssnämnda omslag samt utskrivning av namn å desamma med cirka 10 öre per styck. Då man torde kunna beräkna att i ett vertikal— skåp få rum med omslag för cirka 500 egendomar, torde kostnaderna per egendom belöpa sig till 70 år 75 öre.

Enligt ovanstående beräkningar, vars approximativa karaktär må beaktas, skulle de totala kostnaderna för extra arbetskraft i angiven omfattning kunna beräknas till i runt tal 624 000 kronor per år. Härtill kommer engångsutgifter för centralregister samt kostnader för ritpapper och annan förbruknings- material. Kostnaderna för centralregistrets uppläggning synes knappast i sin helhet böra belasta statsverket, enär hushållningssällskapen otvivelaktigt även i sin normala verksamhet har behov av ett dylikt register. Erinras må att hushållningssällskapen för uppläggande av s. k. kontrollregister för mjölkkor erhöllo statsbidrag på sin tid med 1 000 kronor till varje sällskap eller till— hopa 26000 kronor, vilket belopp synes skäligt även för nu ifrågavarande register. Utgifterna för förbrukningsmaterial torde icke böra täckas av sär— skilda statsmedel. Vederbörande rekvirent synes skäligen böra bestrida i var- je fall en del av dessa kostnader.

Vad därefter angår frågan om L. B. Fzs behov av extra arbetskraft må nämnas, att föreningen i saknad av kännedom om arbetets omfattning härut- innan icke kunnat lämna några bestämda uppgifter. Emellertid torde jämväl för detta ändamål böra beräknas statsanslag. Vidare kan befinnas erforder- ligt med en viss förstärkning av egnahemsnämndernas personal, närmast i

vad avser nämndernas befattning med bostadsförbättringsverksamheten. För nu nämnda ändamål torde förslagsvis böra beräknas ett belopp av 150 000 kronor.

För ledning av det praktiska täckdikningsarbetet finnas hos hushållnings- sällskapen anställda särskilda täckdikningsförmän. Därest en betydande ök- ning av detta arbete kommer till stånd, torde det nuvarande antalet dylika förmän i regel icke vara tillfyllest. För utbildning av förmän måste sålunda ett antal kurser anordnas, för vilka även erfordras statsanslag. Kostnaderna för en dylik kurs om 20 dagar torde kunna beräknas till högst 2,000 kronor. Med en kurs inom varje hushållningssällskapsområde bliva totalkostnaderna sålunda 52 000 kronor.

Utförandet av byggnadsföretag torde i stor utsträckning anförtros åt bygg- mästare på landsbygden. De senare årens erfarenheter tyda på ett stort behov av kortare utbildningskurser för sagda byggmästare. Därest byggnadsverk- samhet igångsättes i den omfattning, varom här är fråga, lärer kursbehovet komma att ökas ytterligare. Med hänsyn härtill synes önskvärt, att medel ställas till förfogande för anordnande av dylika kurser. För ändamålet torde böra beräknas ett belopp av 48 000 kronor.

Undervisningsplaner för i det föregående omförmälda kurser torde böra fastställas av lantbruksstyrelsen och kurserna anordnas av vederbörande hus- hållningssällskap.

I det föregående omförmälda anslagsbehov kunna sammanfattas sålunda:

Kronor Extra arbetskraft hos hushållningssällskap .......................... 624 000 Förstärkning av egnahemsnämndernas och L. B. F:s personal .......... 150 000 Centralregister hos hushållningssällskapen ......... * ................... 26 000 Kurser för täckdikningsförmän m. fl ................................. 100 000

Summa 900 000

För närvarande planlagda arbetsobjekt.

I syfte att erhålla en uppfattning av omfattningen av de för närvarande planlagda förbättringsåtgärderna av ovan omförmäld natur, som icke för— väntas bliva utförda under år 1943 och sålunda kunna betraktas som en be- redskapsreserv, hava uppgifter härutinnan införskaffats från samtliga hus- hållningssällskap och egnahemsnämnder. Dessa hava sammanställts i härvid fogade tabeller. Liknande uppgifter från L. B. F. hava hittills icke varit möj- liga att lämna. Påpekas må att uppgifterna rörande arbetskostnader äro av- rundade och ungefärliga. Även det beräknade antalet dagsverken är approxi- mativt.

Vid beräkning av antalet arbetare, som kunna sysselsättas, har antagits att samtliga arbeten kunna utföras under ett år och pågå under tiden maj—— oktober eller ungefär 200 dagar i medeltal för hela landet, givetvis kortare tid i Norrland och längre tid söderut.

Av tabellen framgår, att de arbetsobjekt, som planlagts, men icke antagas bliva utförda under år 1943, beräknas draga en sammanlagd arbetskostnad

Beräknad Beräknat antal Beräknat arbetskostnad mansdagsverken antal syssel- . Antal ___—__— ——————'——— satta under Arbetsomekt företag 1 a ,, 1 1 (, R 1 1 år (200 Total men e a Total mene a (lanar) av- per foretag per foretag runLda de tal Nyodling .............. 7 059 3 5255 400 460 389 410 55 1 950 Betesförbättring ........ 6 100 2 134 700 350 275 030 45 1 400 Stenröjning ............ 2 807 1 072 800 340 137 540 49 700 Jordkörning ............ 640 156 200 245 18 645 29 90 Avloppstörbättring ...... 731 302 500 415 36 350 50 180 Täckdikning ............ 5 489 8 3:39 100 425 742 950 135 3 700 Gödselstäderl ............ 3 390 1 393 300 410 142 870 43 700 Förbättring av bostäder ? 26 996 36 316 100 1 345 2 194 420 81 10 970 Ny- eller ombyggnad av ekonomibyggnad ...... 310 773 700 2 495 70 905 229 350 Reparation av ekonomi— byggnad .............. 187 165 000 880 15 920 85 80 Summa 53 709 53 898 800 1 005 4 024 040 75 20 120 1 Inkl. fristående urinbrunnar. —— * Hos egnahemsnämnderna inneliggande ansökningar om understöd till företag, som i varje fall preliminärt planlagts.

av i runt tal 53 898 800 kronor, motsvarande ungefär 4 000 000 dagsverken eller under ovan angivna förutsättning sysselsättning för cirka 20 000 arbe- tare vid 53 709 företag. Därtill komma enligt det föregående cirka 500 man per år vid forcering av jordanskaffningsföretag i övre Norrland samt för elektrifieringsarheten erforderlig arbetskraft.

Det största arbetsobjektet sammanlagt utgör bostadsförbättringarna samt därnäst täckdikningarna och nyodlingar. Bostadsförbättringarna beräknas sålunda kräva en arbetskostnad av 36 300 000 kronor, motsvarande ungefär 2 000000 dagsverken eller under ovan angiven förutsättning sysselsättning för nära 11 000 arbetare vid 27 000 företag. Utförandet av de planlagda täck- dikningsföretagen beräknas draga en arbetskostnad av 8 300 000 kronor mot- svarande cirka 743 000 mansdagsverken eller under ovan angivna förutsätt- ning sysselsättning för 3700 arbetare vid 5489 företag om tillhopa cirka 32 000 hektar. För nyodlingsföretagen beräknas arbetskostnaderna till cirka 3 250 000 kronor, motsvarande ungefär 390 000 dagsverken eller sysselsätt- ning för 1 950 arbetare. Den planlagda arealen uppgår till cirka 5 000 hektar. Tilläggas må att den planlagda arealen betesförbättringar torde utgöra cirka 9 000 hektar.

Påpekas må, att enligt hushållningssällskapens uppgifter äro praktiskt ta- get samtliga nyodlingsföretag, stenröjningsföretag, betesförbättringsföretag, jordkörningsföretag och avloppsförbättringsföretag avsedda att utföras med understöd av statsmedel. Beträffande täckdikningsföretag gäller detta för en— dast ungefär hälften av företagen. Samtliga bostadsförbättringsföretag äro avsedda att utföras med understöd av statsmedel.

VI. Bestämmelser för understöd av statsmedel för arbets- objektens utförande.

Gällande bestämmelser.

För utförande av förbättringsåtgärder av ifrågavarande slag kunna jord- brukare redan nu erhålla understöd av statsmedel i form av såväl statsbidrag utan återbetalningsskyldighet som lån. Huruvida alla bestämmelser för dy- lika statsunderstöd äro lämpligt avvägda ifråga om arbetsobjekt, som avses komma till utförande för motverkande av arbetslöshet, torde icke utan vidare vara säkert. Av skäl, som senare komma att beröras, är detta icke sannolikt. En kort redogörelse för sagda bestämmelser synes det oaktat vara på sin plats. *

Av hushållningssällskapen förmedlas statsbidrag till förstärkning av ofull- ständiga jordbruk (nyodling, stenröjning, jordkörning, betesförbättring och avloppsförbättring), lån till nyodling och betesförbättring, lån och bidrag till täckdikning, lån och bidrag till gödselvårdsanläggningar, lån och bidrag till silosanläggningar1 samt bidrag till ladugårdsförbättringar. Bestämmelserna för statsbidrag för sistnämnda ändamål plåga meddelas av Kungl. Maj:t i samband med beslut rörande beviljande av medel till hushållningssällskap för utlämnande av dylikt bidrag. För övriga ovannämnda understöd hava föreskrifter lämnats i särskilda Kungl. Maj:ts kungörelser. Därjämte utläm- nas av egnahemsnämnderna statsunderstöd till anordnande av vatten- och avloppsledningar, varjämte statsunderstöd utgår till utförande av avdiknings- företag.

Principen för hushållningssällskapens läneförmedling är den, att lant- bruksstyrelsen beviljar hushållningssällskapen statslån, som av statskontoret utbetalas till hushållningssällskapet mot särskild skuldförbindelse. Ur detta statslån utlämnar hushållningssällskapet sedermera i sin tur lån till enskilda företagare på i princip samma villkor ifråga om ränta och återbetalning, som gälla för statslånet. Risken för eventuella förluster på låneförmedlingen bäres helt av hushållningssällskapet, som dock för förmedlingen av vissa lån åtnjuter särskilda bidrag av statsmedel.

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån, skall härom till lant— bruksstyrelsen ingiva skriftlig framställning. Dylik kan ingivas när som helst under året. Ifråga om gödselvårds—, nyodlings- och betesförbättringslån skall framställning innehålla förteckning å de företag, för vilka lån blivit hos lå- neförmedlaren sökta, förslag till länebelopp och lånetid för varje län ävensom övriga för ärendets bedömande erforderliga uppgifter. Lantbruksstyrelsen fattar ifråga om sistnämnda slag av lån beslut om länebeloppet till varje en- skild företagare. Ifråga om lån till täckdikning däremot tager lantbruksstyrel— sen icke ställning till statslånets fördelning på enskilda låntagare.

1 Medtages icke i det följande enär desamma torde sakna belydelse i nu förevarande sam- manhang.

L å n Ränte— och_amorterings— Räntefot i Amorterings frihet procent tid 1 ar

Nyodlingslän från allmänna nyod- Under två år från lyft- 4 7 lingsfonden ningsdagen Nyodlingslån från norrländska d:o 3 7 nyodlingsfonden Täckdikningslån från täckdik- Under tre år från lyft- 4 12 ningslånefonden ningsdagen Betesförbättringslån från allmänna Under två år från lyft— 4 5 nyodlingsfonden ningsdagen Betesförbättringslån från norr- d:o 3 5 ländska nyodlingsfonden Gödselvårdslån från statens gödsel- d:o 4 10 vårdslånefond

För hushållningssällskapens bidragsförmedling gäller i princip, att Kungl. Maj:t på därom av hushållningssällskapet gjord framställning beviljar säll— skapet anslag till vederbörande ändamål med visst belopp, vilket sällskapet sedermera fördelar mellan enskilda låntagare. Ifråga om statsbidrag till för- stärkning av ofullständiga jordbruk gäller deck, att om för visst ändamål anvisat belopp icke åtgår härför, äger sällskapet använda överskjutande be- lopp till annat i vederbörande kungöreISe angivet ändamål.

De i vederbörande kungörelse resp. Kungl. Maj:ts brev lämnade föreskrif- terna angående lånens och bidragens storlek framgå av följande samman— ställning:

Högsta belopp i%avberäk-

nad kostnad 1 övrigt Nyodlingslån .............. 75 1 500 kr/budgetår, 500 kr/ha nyodling1 Nyodlingsbidrag .......... 60 400 kr/ha nyodling Stenröjningsbidrag ........ 60 350 kr/ha stenröjd areal Jordkörningsbidrag ........ 60 250 kr/ha jordkörd areal Täckdikningslån .......... 500 kr/ha täckdikad mark Vid rörtäck— dikning, 350 kr/ha i andra fall? Täckdikningsbidrag ........ 25 2 Avloppsförbättringsbidrag .. 60 250 kronor Betesförbättringslån ........ 75 2 000 kr/budgetår, 350 kr/ha betesför— bättring Betesförbättringsbidrag . . . . 60 250 kr/ha betesförbättring Gödselvårdslån ............ 75 2 000 kronor 2 Gödselvårdsbidrag ........ 25 200 kronor 2 Ladugårdsförbättringsbidrag — 200 kr/nötkreatursenhet 3

' Ej må låntagare på grund av särskilda nyodlings— eller betesförbättringslån samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 5000 kr. för vartdera slaget av lån. — * Sammanlagda beloppet av bidrag och län må ej överstiga för täckdikning med rör 5000 kronor och 500 kronor för hektar, för täckdikning med annat material 5000 kronor och 350 kronor för hektar, samt för gödselvårdsanläggning 75 % av kostnaden och 2000 kronor. —— 3 I undantagsfall något högre belopp.

För vissa av ifrågavarande understöd gälla begränsningar ifråga om stor- leken å vederbörande lån- eller bidragstagares jordbruk. Bestämmelserna härutinnan framgå av följande sammanställning:

Lån- resp. bidragstagares åkerareal

Nyodlingslan .................. Ingen begränsning Nyodlingsbidrag .............. Högst 20 hektar Stenröjningsbidrag ............ Dzo

Jordkörningsbidrag ............ Dzo

Täckdikningslån .............. Ingen begränsning Täckdikningsbidrag ............ Högst 75 hektar Avloppsförbättringsbidrag ...... Högst 20 hektar Betesförbättringslån ............ Ingen begränsning Betesförbättringsbidrag ........ Högst 20 hektar Gödselvårdslån ................ Ingen begränsning Gödselvårdsbidrag ............ I regel ej över 20 hektar Ladugårdsförbättringsbidrag .. .. I regel ej över 10 hektar

Till avdikningar krunna jämväl såsom nämnts utgå lån och bidrag av stats- medel. Dylika understöd beviljas av Kungl. Maj:t till varje särskilt företag. Bidrag må utgå till utförande av sådana torrläggningsföretag, vilka avse hö- jande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande så- som äker eller ständig slåtter— och betesvall. Statsbidrag kan i regel beviljas visst företag eller del därav endast under förutsättning, att lantbruksstyrel- sen finner värdet av båtnaden uppväga eller överstiga kostnaden för torr- läggningen. Statsbidrag må utgå med högst hälften av den utav Kungl. Maj:t godkända kostnaden för såväl torrläggningsarbete, teg- eller täckdikning däri ej inberäknad, som ock för undersökningen och förrättningen jämte er- forderliga kartor och handlingar.

De för erhållande av lån gällande bestämmelserna äro, enär bidrag och lån äro avsedda att utgå såsom varandra supplerande anordningar, upp- byggda efter samma system som bestämmelserna rörande bidrag. Lån kan beviljas intill den av Kungl. Maj:t godkända kostnaden såväl för torrlägg- ningsarbetet, teg- och täckdikning däri ej inberäknad, som ock för under- sökningen och förrättningen jämte erforderliga kartor och handlingar, efter avdrag för det bidrag, som för samma företag eller samma del inom företag kan varda lämnat från statens avdikningsanslag, dock med iakttagande att lånet ej för någon del av företaget må överstiga sjuttio procent av det genom torrläggningsarbetet uppkommande båtnadsvärdet. Ä lånesumman beräk- nas de tre första åren efter första lyftningsdagen icke någon ränta. Därefter beräknas ränta efter 36 %, vilken till och med sjätte året lägges till låne- summan. Med sjunde året börjar amorteringen, 'vilken är så beräknad, att amorteringstiden blir omkring 26 år.

Av egnahemsnämnderna förmedlas lån till förvärv av jordbruksfastig- heter m. m. samt lån och bidrag till bostadsförbättringar, förbättring av vat-' tentäkt samt till inledande av vatten- och avloppsledningar i bostäder på landsbygden. '

Egnahemslån till förvärv av jordbruk utgå i form av dels jordbrukslån och

dels i förekommande fall skogslån. Dylika lån beviljas ej till förvärv av jordbruksegnahem, vars värde överstiger 30 000 eller i särskilda fall 35 000 kronor. Jordbrukslån kan beviljas intill ett belopp högst motsvarande 90 0/0 av fastighetens värde. Om å fastigheten finnes växande skog till ett vär- de av minst 1000 kronor, får vid bestämmandet av jordbrukslånets be- lopp hänsyn icke tagas till värdet å den växande skogen. I sådant fall kan i stället, utöver jordbrukslånet, skogslån beviljas till ett belopp högst mot— svarande 90 0/0 av den del av fastighetens värde, som beräknas belöpa på den växande skogen. Jordbrukslån och skogslån delas vart för sig med av— seende å återbetalningen i en stående del, motsvarande 60 0/0 av det värde, som legat till grund för länets beräknande, samt en amorteringsdel, utgöran- de återstoden av länet. Stående delen behöver icke, om låntagaren fullgör sina skyldigheter, återbetalas förrän amorteringsdelen guldits. Amorterings— delen å jordbrukslån är amorteringsfri till och med femte kalenderåret efter det, då lånet beviljats. Amorteringsdelen å skogslån skall avbetalas enligt grun- der, som bestämmas med hänsyn till låntagarens möjligheter att med till— lämpning av viss överenskommen skogshushållningsplan tillgodogöra sig skogen. Tilläggas må att för inköp av tillskottsjord kan ävenledes beviljas jordbrukslån och i förekommande fall skogslån. Om å fastigheten skall ut- föras ny-, om- eller tillbyggnad, som ej är föranledd av inköp av tillskotts- jord, kan jordbrukslån, om fastigheten redan förut är egnahemsbelånad, be- viljas till byggnadskostnaderna.

I samband med egnahemslån beviljas 'premielån till upprustningsåtgärder å fastigheten. Dessa avskrivas under loppet av en tioårsperiod och äro ränte- fria. Premiel-ån kan utgå med högst 3 000 kronor eller i undantagsfall 4 500 kronor.

Till förbättring av bostäder och av vattentäkt liksom till inledande av vat- ten— och avloppsledningar i bostäder på landsbygden kunna statsbidrag eller län utlämnas ur tillgängliga bostadsförbättringsmedel. Dylikt statsbidrag (för- bättringsbidrag) må i regel icke överstiga 80 0/0 av kostnaden och för varje bostadslägenhet uppgå till högst 2 500 kronor. Vidare kan nybyggnadslån ut— gå för ändamålet med likaledes högst 80 0/0 av de beräknade kostnaderna. Skall för samma företag utgå såväl nybyggnadslån som förbättringsbidrag, få dessas sammanlagda belopp ej överstiga 80 ')/0 av nämnda kostnader. Ä ny- byggnadslån skall erläggas ränta efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot. Återbetalningen sker genom årlig amortering med fast annuitet un— der en tid av 20 år med början året näst efter det, då företaget fulvlbordats. Där varken förbättringsbidrag eller nybyggnadslån utgår, kan i stället för- bättringslån beviljas. Om sådant lån gäller i de flesta delar vad nyss sagts ifråga om nybyggnadslån, dock är förbättringslån räntefritt intill dess tio år förflutit från det att byggnadsföretaget fullbordats. Sådant lån skall årligen amorteras under de tio första kalenderåren efter det, då företaget fullbordats, med en tjugonde] av lånebeloppet och under återstående tio år av lånetiden med fast annuitet. Tilläggas må att enligt uppgift av egnahemsstyrelsen i brist på medel understöd av ifrågavarande slag hittills beviljats endast till ett fåtal vattenförsörjningsföretag.

H ushållningssällskapsutredningens ändrings/örslag. I sitt förenämnda betänkande har hushållningssällskapsutredningen fram— lagt förslag om ändrade bestämmelser för de av hushållningssällskapen för- medlade statsunderstöden till driftsekonomiska förbättringsåtgärder. Utred- ningens förslag innebär i huvudsak följande:

Enl-igt utredningens mening läge i sakens natur, att statsunderstöd av ifrå— gavarande slag i princip borde lämnas endast till sådana åtgärder, som vore ur ekonomisk synpunkt försvarbara, även om utredningen därvid icke förbi- såge att ur jordbruksekonomisk synpunkt i-cke fullt försvarliga understöd stundom kunde tänkas behöva utgå av andra skäl, exempelvis i tider av be— tydande arbetslöshet. Med hänsyn härtill borde understöd i första hand givas formen av amorteringslån. Det borde nämligen kunna förväntas, att åtgärden skulle verka så befrämjande på produktionen, att understödet i regel skulle kunna av låntagaren utan svårighet återbetalas. För att stimulera företagaren att vidtaga ur såväl det allmännas som den enskildes synpunkt önskvärda förbättringsåtgärder av ifrågavarande slag torde det emellertid, framhåller utredningen, vara önskvärt, att villkoren för lån gjordes förmånligare än vad kreditinstitutioner i allmänhet kunde erbjuda. Då förhållandena särskilt in— om jordbruket varierade avsevärt inom skilda landsdelar och under olika tidsperioder samt behovet av förbättringsåtgärder på olika egendomar kunde hava mycket skiftande karaktär, vore det vidare enligt utredningens mening önskvärt, att de lån, som utlämnas av statsmedel, finge av vederbörande hus— håilningssällskap användas till åtgärder efter dess eget beprö-vande och om möjligt kunde utgå ur endast en för ändamålet inrättad statlig lånefond.

Enligt utredningens mening borde emellertid bidragsformen icke helt upp- höra men givas en i viss mån annan karaktär än för närvarande. Utredningen framhåller sålunda, att det givetvis icke vore tillfyllest, att åtgärderna utfördes

* på ett ändamålsenligt sätt. Icke minst ur det allmännas synpunkt vore det

därjämte önskvärt, att de utförda förbättringarna bleve bestående och därför underhölles. Om beviljandet av statsbidrag gjordes beroende _— förutom av

: vederbörandes ekonomiska ställning av företagets skötsel, torde yrkesut-

övaren stimuleras att väl underhålla företaget. Enligt utredningens mening borde sålunda vid sidan av amorteringslån kunna beviljas i regel räntefritt s. k. avskrivning-slån, vilket skulle kunna avskrivas efter viss tid, därest före- taget skötts oklanderligt. Dylika avskrivningslån borde utgå av särskilda av riksdagen anvisade medel. Liksom ifråga om amorteringslån borde veder- börande hushållningssällskap givas fria händer vid fördelning på olika ända— mål av de till hushållningssällskapets förfogande för ändamålen stående me-

* del.

Såväl amorterings- som avskrivningslån borde enligt förslaget kunna utgå till samtliga omförmälda förbättringsåtgärder utom avdikningar samt brun— nar och vattenledningar utan samband med ladugårdsförbättringar, Amorte- ringslån föreslås vara ränte— och amorteringsfria intill utgången av andra budgetåret1 efter det, då lånet beviljats. Amorteringstiden förordas till fem

* Påpekas må att utredningen föreslagit omläggning av hushållningssällskapens räkenskapsår från nu kalenderår till budgetår.

år för lån till nyodling, stenröjning, jordkörning, avloppsförbättring," och bo- tesförhättring, femton år för lån till nybyggnad av ladugård samt tio år för lån till täckdikning, gödselvårdsanläggning och annan ladugårdsförbättring än nyss sagts. Beträffande räntefotens storlek har utredningen föreslagit fast räntefot av fyra procent. Avskrivningslån föreslås kunna under ovan angiven förutsättning avskrivas vid utgången av sjunde budgetåret efter det, då det—! samma beviljats.

Beträffande av utredningen föreslagna lånebelopp i jämförelse med nu gällande understödsbelopp må hänvisas till följande sammanställning:

Utredningens förslag om maximi-

Nuvarande maximistorleken av . storleken a

län 1 bidrag Amorteringslån Avskrivningslån Nyodling ............ 75 %, 1500 kr/ 60 %, 400 kr/ha 80 %, 500 kr/ha 60 %, 400 kr/ha budgetår, 500 kr/ha * Stenröjning .......... —— 60 %, 350 kr/ha 80 %, 400 kr/ha 60 %, 350 kr/ha Jordkörning .......... 60 %, 250 kr/ha 80 %, 300 kr/ha 60 %, 250 kr/ha Täckdikning: 1) med rör ........ 500 kr/ha, 5000 25 % 9 80 %, 600 kr/ha 25 %, 200 kr/ha kr/företag 2) med annat material 350 kr/ha,5000 25 % 2 80 96, 350 kr/ha 25 %, 100 kr/ha kr/företag Avloppstörbättring .. —— 60 %, 250 kr/ 80 %, 1 000 kr/ 60 %, 250 kr/ företag företag företag Betesförbättring ...... 75 %, 350 kr/ha, 60 %, 250 kr/ha 80 %, 300 kr/ha, 60 %, 7350 kr/ha 2 000 kr/budget- 2000 kr/företag ar Gödselvårdsanläggning 75 %, 2000 kr/ 25 %, 200 kr/ 80 %, 2000 kr/ 25 %, 250 kr/ företag företag företag företag Ladugårdstörbättring —- 200 kr/nötkrea— 80 %, 600 kr/nöt- 25 %, 1500 kr/ tursenhet kreatursenhet, företag ; 1 000 kr/företag ! ! I 1 Procenttalen ange procent av totala kostnaden. — 2 Se not idet föregående. !

Tilläggas må att ifråga om avskrivningslån föreslagits en begränsning av storleken av jordbruksfastighetens åkerareal till 20 hektar. Ifråga om amor—: teringslån föreslås ingen arealbegränsning.

Tidigare förslag rörande särskilda arbetslöshetsunderstöd m. m.

I sitt förenämnda betänkande har 1936 års utredning angående beredskaps- arbeten även gjort vissa uttalanden rörande understöd till utförande av ifrå- ' gavarande arbetsobjekt för motverkande av arbetslöshet. Ifråga om nyod— lingsverksamheten, vilken utredningen anser under normala konjunkturförhål— landen böra begränsas till de nordligare delarna av landet, uttalas endast att under en kris med omfattande arbetslöshet kunde måhända förhållanden

uppstå, som borde föranleda en utvidgning av statens stöd åt dylik verk- samhet.

Beträffande stenröjning framhålles, att vid en försämring i det arbetslös- hetspolitiska läget borde ökade statsanslag ställas till förfogande för ända- målet. Även i ett sådant läge borde emellertid den statliga bidragsverksam- heten begränsas till det mindre jordbruket och närmast åsyfta att bereda hjälp åt de mindre jordbrukarna i södra och mellersta Sverige för utökande av deras försörjningsmöjligheter, då arbetstillfällen utom de egna fastighe- ternas gränser endast mera sparsamt kunde erbjudas.

Ifråga om understöd till täckdikning uttalar utredningen att bidragsrätten för åstadkommande av en mera omfattande täckdikningsverksamhet i ett krisläge borde utsträckas till det större jordbruket. Därvid kunde det må- hända dock vara lämpligt att skärpa villkoren för bidrag i arbetslöshetshän- seende, exempelvis enligt de grunder, som i detta hänseende varit gällande för vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar.

I övrigt har utredningen allenast ifråga om understöd till brunnar och vat- tenledningar i arhetslöshetsbekämpande syfte gjort vissa uttalanden. Utred- ningen föreslår sålunda, att vid inträdande arbetsmarknadskris statsbidrag borde kunna utgå till högst hälften av anläggningskostnaden, dock högst 250 kronor till en och samma bidragstagare. Bidraget torde lämnas endast under förutsättning, att bidragstagarens ekonomi vore sådan, att det icke skäligen kunde antagas, att han vore i stånd att utan statsbidrag utföra arbetet. Bi- dragsverksamheten borde sålunda grundas på behovsprövning men syntes icke behöva begränsas till fastigheter av viss storlek.

I sin förenämnda utredning angående vattenförsörjning och avloppsför- hållanden på landsbygden har egnahemsstyrelsen föreslagit vissa ändringar av nu gällande bestämmelser angående statsunderstöd för ändamålet. De fö- reslagna ändringarna synas emellertid närmast avse tillgodoseende av önske- målet, att i bestämmelserna uttryckligen utsäges, att understöd må kunna utgå till vattenförsörjningsåtgärder oberoende av om samtidigt andra för— bättringar i byggnaderna vidtagas, samt till företag, gemensamma för flera förbrukare. Företag av sistnämnda art vore enligt egnahemsstyrelsens mening av betydelse jämväl för ordnande av jordbrukens vattenförsörjning.

1942 års j ord brukskommitté.

Inledningsvis vill kommittén uttala, att kommittén icke ansett sig böra upp- taga till behandling frågan om grunderna för understöd till avdikningar så- som arbetsobjekt för bekämpande av arbetslöshet, enär med dylika objekt sammanhängande spörsmål äro såsom tidigare nämnts föremål för särskild utredning inom statens arbetsmarknadskommission samt av i det följande anförda skäl ej heller, i varje fall för närvarande, frågan om grunder för understöd i enahanda syfte till elektrifieringsanläggningar på landsbygden.

I det föregående omförmälda understöds främsta uppgift torde vara att utgöra en hjälp för jordbrukets utövare i deras rationaliseringssträvanden. Uppenbarligen ligger sålunda redan i dessa anslags ändamål under normala tider en beredskapsåtgärd på arbetsmarknaden av stor betydelse, enär de med statsunderstöden utförda förbättringarna stärka särskilt de mindre jordbru- karnas motståndskraft vid en kris och minska deras behov att utanför jord- bruksfastighetens gränser söka erhålla, under en arbetslöshetsperiod mycket begränsade extraarbeten. Å andra sidan torde vara obestridligt att trots de senare årens rationaliseringsåtgärder inom jordbruket många jordbrukare, särskilt innehavare av mindre brukningsdelar, nödgas söka sig arbete även utanför sin jordbruksfastighet. Såsom tidigare framhållits lärer under så- dana förhållanden vid en arbetsmarknadskris kunna förväntas, att bland sagda jordbrukare kommer att finnas ett betydande antal, kanske icke helt, så dock partiellt arbetslösa. Det torde få anses synnerligen angeläget att söka bereda dessa personer arbete i hemorten. Ifrågavarande arbetsobjekt inom jordbruket lämpa sig ofta väl för dem. Vid övervägande av frågan om understöd torde sålunda särskild hänsyn böra tagas till nu nämnda befolk- ningsgrupper.

Bidrag av statsmedel.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för nu gällande bestäm— melser för statsbidrag har bland annat framgått, att bidrag i regel må utgå endast till mindre jordbrukare. I allmänhet har gränsen satts till jordbruk med högst 20 hektar åker. Att även jordbruk av nämnda storlek erbjuda arbetsobjekt av i varje fall sammanlagt betydande mängd torde vara säkert. Ur synpunkten att bereda sysselsättning åt arbetslösa lära emellertid de större jordbruken vara särskilt betydelsefulla. Med hänsyn härtill får jordbruks— kommittén föreslå, att möjligheterna för statsbidrag till i varje fall vissa ar- betsobjekt i nu förevarande sammanhang utsträckas att gälla alla jordbruk, oberoende av åkerarealens storlek. Förslagsvis synes detta böra gälla under- stöd till stenröjning, betesförbättring, gödselvårdsanläggning, täckdikning och avloppsförbättring samt ladugårdsförbättring.

Enligt nu gällande grunder gälla för samtliga bidrag utom täckdiknings- bidrag och tadugårdsförbättringsbidrag maximibestämmelser såväl ifråga om bidragens storlek i procent av totalkostnaderna för företaget som per hektar eller företag. För täckdikningsbidrag gäller endast procentuellt maximum. Ladugårdsförbättringsbidrag har maximerats till visst belopp per nötkreaturs— enhet men hushållningssällskapsutredningen har föreslagit, att även dylikt bidrag skulle utgå med högst viss procent av totalkostnaderna och med visst högsta belopp per företag. Jämväl för bidrag i nu ifrågavarande syfte synes lämpligt med viss procentuell begränsning, vilken även bör gälla ladugårds- förbättringar. Ävenledes torde ifråga om nyodling, stenröjning, jordkörning och betesförbättring samt täckdikning böra bibehållas vissa maximibelopp

per hektar för att förhindra utförandet av uppenbarligen oekonomiska före- tag. Ifråga om bidrag till avloppsförbättring, gödselvårdsanläggning och ladu- gårdsförbättring torde däremot liknande skäl icke föreligga att i nu föreva- rande sammanhang föreskriva vissa maximibelopp per företag, så mycket mer som dylik föreskrift kan motverka syftet att få så många arbetslösa som möjligt sysselsatta.

Vad därefter angår frågan om storleken å procenttalen och i förekomman- de fall maximibidragen per hektar må påpekas, att nu gällande bestäm-melser härutinnan liksom även hushållningssällskapsutredningens förslag avse för- hållanden med den före kriget rådande kostnadsnivån. Såsom av en till den- na promemoria fogad tablå, upprättad på grundval av Sveriges lantbruksför- bunds prisindexberäkningar, framgår, äro kostnaderna för såväl material som arbete för närvarande avsevärt mycket högre än före kriget. Sålunda utgör den totala kostnadsstegringen sedan 1939, beräknad i procent av 1943 års kostnadsläge, för nyodling, stenröjning, jordkörning och betesförbättring 35 0/0, för täckdikning 39 %, för byggnadsförbättringar 33 % samt för gödsel- städer och urinbrunnar 29 0/0.

Huru förhållandena komma att gestalta sig under åren närmast efter kriget eller sålunda de år, då åtgärder till motverkande av arbetslöshet kunna bliva erforderliga, är givetvis svårt att nu med bestämdhet avgöra. Det är emellertid sannolikt att man i bland annat jordbrukarkretsar är benägen räkna med i varje fall så småningom sjunkande materialkostnader, vilken uppfattning torde komma att medföra en tendens att om möjligt uppskjuta utförandet av mera omfattande anläggningsarbeten, till dess att kostnadsläget hunnit stabilisera sig. En dy lik tendens skulle kunna äventyra syftet med ifrågava- rande understöd, nämligen att stimulera till igångsättande av så många före- tag som möjligt under tiden närmast efter kriget föi att bereda sysselsättning åt arbetslösa.

Med hänsyn till det sagda kunde ifrågasättas, om icke bidragsprocenten och i förekommande fall maximibeloppen per hektar borde fastställas för exempelvis ett år i taget och hänsyn därvid tagas till motsedd minskning av kostnaderna. Emellertid skulle den praktiska tillämpningen av dylika med kostnaderna varierande maximibidrag innebära svårigheter och olägenheter. Sålunda må påpekas, att företagen måste måhända lång tid innan de igångsät- tas planläggas och kostnadsberäknas för att en reservstock av planlagda före- tag skall kunna åstadkommas och för att giva jordbrukarna tid att vidtaga erforderliga förberedelser. Saknas vid denna tidpunkt kännedom om bestäm- melserna för maximibidrag, kunna svårigheter uppstå att få jordbrukarna att besluta sig för företagets planläggning och förberedande. Jordbrukskom- mitte'n har med hänsyn till det sagda icke ansett sig böra förorda bestäm- melser av ifrågavarande slag. Vid en starkare nedgång av kostnaderna kan emellertid frågan om sänkning av bidragsprocenten bliva aktuell.

Kommittén får sålunda föreslå, att maximiprocent och högsta belopp per hektar fastställas till en viss nivå att gälla i varje fall tills vidare. Med hän— syn till att kostnaderna icke torde komma att sjunka omedelbart efter kri-

gets slut men åtgärder till motverkande av arbetslöshet kunna bliva aktuella redan under första året efter fredsslutet, får kommittén vidare föreslå, att för nu förevarande ändamål bidragsprocenten och högsta belopp per hektar fastställas å en högre nivå än nu gällande eller av hushållningssällskapsut- redningen föreslagna, dock med undantag för bidrag i vissa fall till nyod- ling, stenröjning, jordkörning, avloppsförbättring och betesförbättring. Den- na nivå torde vidare böra bestämmas så att bidraget innebär ett visst mått av stimulans för arbetets omedelbara igångsättande.

Vid utformande av villkoren för nuvarande bidrag till åtgärder av sist— nämnda slag, vilka bidrag som nämnts kunna beviljas endast brukare av jordbruk om högst 20 hektar åker, torde man hava utgått ifrån, att före- taget i första hand utföres av vederbörande bidragstagare själv utan eller endast i ringa utsträckning med hjälp av lejd arbetskraft. I regel torde så även vara fallet. Företaget måste emellertid under sådana förhållanden ut— föras under de tider, då bidragstagarens arbetskraft icke tages i anspråk av det ordinarie jordbruksarbetet, vilket i sin tur medför, att bidragstagaren får ganska lång tid — ofta två år eller än mera _ på sig för arbetets utförande. Statsbidrag med i varje fall'högsta möjliga belopp innebär sannolikt i regel full täckning för materialkostnaden, vilken för ifrågavarande företag i all- mänhet är en relativt ringa del av totalkostnaden, och därjämte en viss er— sättning per mansdagsverke. Till belysning av denna ersättnings storlek må nämnas att arbetskostnaderna för de företag av ifrågavarande slag, som för närvarande enligt inhämtade uppgifter föreligga planerade av hushållnings- sällskapen och vilka praktiskt taget samtliga äro avsedda att utföras med statsunderstöd enligt nu gällande grunder, beräknats uppgå till 10 200 000 kronor, varav 60 % utgöra 6 100 000 kronor eller en beräknad ersättning av statsmedel med drygt 5 kronor per dagsverke. Uppenbarligen bör även vid en arbetsmarknadskris tillses, att möjligheter beredas vederbörande att med utnyttjande enbart av den egna arbetskraften utföra arbetsobjekt av nyss- nämnt slag vid det egna jordbruket såsom ersättning för minskade eller helt uteblivna arbetstillfällen utanför det egna jordbruket. Några speciella be— stämmelser för understöd torde ifråga om jordbruk under 20 hektar i detta fall icke erfordras. Den nuvarande maximiprocenten eller 60 % torde vara tillfyllest även om hänsyn tages till de stegrade kostnaderna.

Emellertid är det enligt jordbrukskommitténs mening även önskvärt att under en arbetslöshetsperiod i så stor utsträckning som möjligt bereda syssel- sättning för andra helt eller partiellt arbetslösa än bidragstagaren själv vid företag av ifrågavarande slag. Detta syfte torde enklast kunna uppnås genom begränsning av den tid, inom vilken det statsunderstödda företaget skall vara utfört, till högst ett år. Genom en dylik tidsbegränsning torde nämligen ar- betet oftast icke medhinnas av bidragstagaren ensam utan en del av det ar— bete, som han själv eljest skulle ha utfört, måste överlåtas på lejd arbets- kraft. Då emellertid denna ersättning måste beräknas högre än 5 kronor per dagsverke bliva de kontanta utgifterna högre för bidragstagaren (däremot icke de beräknade totalkostnaderna, enär vid uppskattning av dessa i regel

torde räknas med en dagsverksersättning, motsvarande den till lejd arbets- kraft). I viss mån kompenseras måhända dessa högre kontantutgifter av den möjlighet till tidigare utnyttjande av den jordförbättrade arealen, som anli— tandet av den lejda arbetskraften innebär. Det är emellertid det oaktat icke troligt, att jordbrukarna i större utsträckning äro villiga att ikläda sig den ökade kontantutgiften utan motsvarande höjning av statsbidraget. Förenämnda beräknade arbetskostnad av 10 200 000 kronor motsvarar cir- ka 1200 000 dagsverken eller ungefär 9 kronor per dagsverke. Om man räknar med denna ersättning till den lejda arbetskraften samt anser som i regel möjligt, trots den begränsade tiden för företagets utförande, att jord— brukaren själv utför minst hälften av arbetet, torde maximiunderstödet av statsmedel böra höjas till 80 % av totalkostnaderna. Samtidigt torde maxi- _ mibeloppet per hektar böra höjas för nyodling till 530 kronor, stenröjning

till 470 kronor, jordkörning till 330 kronor och betesförbättring till 470 kronor.

Till brukare av egendomar med över 20 hektar åker, vid vilka som regel lejd arbetskraft torde användas, synes bidraget kunna begränsas till avse- värt lägre belopp, enär ifråga om dessa jordbrukare avsikten med bidraget * endast är att stimulera vederbörande att överhuvud taget igångsätta före- ' taget och att utföra det omedelbart efter kriget utan att avvakta eventuella

kostnadssänkningar. Kommittén får sålunda föreslå, att statsbidraget för stenröjning fastställes till högst 50 % av kostnaden och högst 350 kronor/hek- , tar, för avloppsförbättring till högst 40 % av kostnaden samt för betesför-

bättring till högst 30 0/0 av kostnaden och högst 175 kronor/hektar.

Ifråga om täckdikning såsom arbetslöshetsobjekt ställer sig förhållandena något annorlunda än till ovan nämnda åtgärder. Täckdikningsarbetet mås- te sålunda av naturliga skäl utföras under en sammanhängande tidsperiod (hänsyn måste tagas till Växtföljden, risk för ras etc.) samt torde med hän- syn härtill endast i undantagsfall och i relativt liten skala medhinnas av jordbrukaren själv utan hjälp av för ändamålet lejd arbetskraft. Nu utgåen-

' de statsbidrag _ högst 25 0/0 av den beräknade kostnaden —— täcker endast

en ringa del av jordbrukarens kontanta utgifter, så mycket mer som kost- naden för material, som av jordbrukaren måste köpas, torde utgöra inemot hälften eller än större del av totalkostnaderna. Statsbidraget torde sålunda ifråga om täckdikning kunna betraktas mera som en premie än såsom en ar- betsinkomst för jordbrukaren. Trots dess ringa storlek verkar den dock sti- mulerande på igångsättande av dylika arbeten. Med hänsyn till de stegrade kostnaderna och önskvärdheten av viss stimulans för arbetenas omedelbara igångsättande torde maximiprocenten dock böra höjas. Jordbrukskommittén får sålunda föreslå bidrag med högst 40 "/0 av kostnaden och högst 350 kro- nor för hektar för såväl mindre som större jordbruk.

Vad sålunda anförts ifråga om täckdikning gäller i viss mån även gödsel- vårdsanläggningar, ehuru arbetet å dylika företag kunna utsträckas under en längre tidsperiod och sålunda utföras av jordbrukaren själv i större utsträck- ning än täckdikningsarbetet. Det statsbidrag med högst 25 % av kostnaden,

som för närvarande må utgå till gödselvårdsanläggning vid egendomar med högst 20 hektar åker, torde sålunda få anses vara av större ekonomisk bety- delse för jordbrukaren än motsvarande bidrag till täckdikningsföretag, och i regel anses såsom ett bidrag till täckande av materialkostnaden. Då denna i allmänhet torde utgöra omkring halva totalkostnaden lärer sålunda bidraget, då detsamma utgår med maximibeloppet, motsvara halva materialkostna- den och mer än hälften av de kontanta utgifterna för material, som måste köpas. Med hänsyn härtill kan det förväntas, att jordbrukaren i allmänhet icke är villig att utan höjning av statsbidraget begränsa tiden för arbetets utförande till högst ett år och därigenom ofta nödgas låta lejd arbetskraft övertaga en del av arbetet, vilket skulle betyda ökade kontantutgifter. Hur stor höjning, som kräves, är svårt att angiva men förslagsvis må nämnas ett statsbidrag av högst 50 procent av kostnaden. Av enahanda skäl som anförts ifråga om täckdikning torde statsbidrag till företag vid jordbruk under 20 hektar, vilka företags iordningställande utsträckes över ett år, samt till företag vid större jordbruk kunna begränsas till 40 0/0 av kostnaden.

Vad därefter angår ladugårdsförbättringsföretag må erinras om att stats— bidrag enligt nu gällande grunder må utgå med högst 200 kronor per nöt— kreatursenhet (i undantagsfall med något högre belopp). Jämväl detta stats- bidrag synes få betraktas mera som en premie än som arbetsinkomst. Det— samma gäller hushållningssällskapsutredningens förslag om statsbidrag till sagda ändamål med 25 0/0 av kostnaden i stället för visst bidrag per nötkrea- tursenhet. Jordbrukskommittén får för sin del ansluta sig till hushållnings- sällskapsutredningens förslag, att även detta bidrag måtte utgå med viss pro- cent av kostnaden, men av tidigare anförda skäl höjt i nu förevarande sam- manhang till 40 0/0 av kostnaden för vid jordbruk om högst 20 hektar igång— satt företag vid vilket arbetet pågår under mer än ett år och 50 %, om ar- betstiden begränsas till ett år samt 40 % av kostnaden för företag vid jord- bruk om över 20 hektar åker. Påpekas må att i kostnaden för ladugårdsför— bättring hör få inräknas vattenledning, utförd i samband med nämnda för- bättring. Till frågan om statsbidrag till vattenledningar i övrigt återkommer kommittén senare i samband med spörsmål om statsbidrag till åtgärder inom egnahemsorganisationens verksamhetsområde.

Lån av statsmedel.

Såsom framgått av tidigare redogörelse för nu gällande understödsvillkor kunna till i varje fall vissa av ifrågavarande företag utgå endast bidrag av statsmedel. Emellertid må erinras om att hushållningssällskapsutredningen, närmast med hänsyn till det ofta för vederbörande jordbrukare förefintliga behovet av främmande kapital rutöver statsbidraget för utförande av åtgär- den ifråga, föreslagit såväl lån som bidrag (avskrivningslån) till samtliga i detta sammanhang ifrågakommande arbetsobjekt.

Detta spörsmål torde, då frågan gäller arbetets utförande med hjälp av arbetslösa, få än större aktualitet. Någon ändring av utredningens förslag till lånebelopp torde ur synpunkten av arbetslöshetens bekämpande ej erford-

ras, dock bör ifråga om avloppsförbättring, gödselvårdsanläggning och ladugårdsförbättring någon begränsning per företag icke föreskriva-s. Sanno- likt framträder därvid för övrigt mcd än större styrka än för närvarande det av hushållningssällskapsutredningen framförda önskemålet, att förmedlaren gives möjlighet att i motsats 'till vad nu gäller använda till förfogande ställda medel till åtgärder av samtliga ifrågavarande slag efter förmedlarens eget bepurövande. Eljest kan inträffa att för arbetslöshetens bekämpande lämp- liga arbetsobjekt icke bli utförda på grund av brist på medel för just detta ändamål medan samtidigt för arbetsobjekt av annat slag avsedda medel icke helt utnyttjas.

Behousprövning.

För nuvarande bidrag gäller ifråga om behovsprövning, att den som är i behov av bidrag skall äga företräde. Då tillgängliga statsbidrag i regel icke täckt efterfrågan, torde vanligen endast obemedlade och mindre bemedlade jordbrukare hava kommit i åtnjutande av understöd. För lån behöver ingen behovsprövning verkställas och torde med hänsyn till den relativt rikliga medeltillgången ej heller förekomma. Tilläggas må emellertid, att hushåll- ningssällskapsutredningen föreslagit behovsprövning icke allenast ifråga om bidrag (avskrivningslån) utan jämväl beträffande amorteringslån, enär för dem gällande räntefrihet under ett visst antal år i- realiteten innebär ett bi- drag.

Då frågan gäller utförande av arbetsobjekt för arbetslöshetens motverkande bör enligt kommitténs mening behovsprincipen icke tillämpas, enär härvidlag i första hand gäller att skapa så många arbetstillfällen som möjligt.

Anlitande av arbetslösa.

På jordbrukskommittén torde icke ankomma att i detalj upptaga till be- handling frågan om på vad sätt i förekommande fall anställning av lejd ar- betskraft (arbetslösa) bör ske vid med statsmedel understödda företag av ifrågavarande slag. Jordbrukskommittén anser emellertid angeläget, att här- utinnan ånyo påpeka vikten av att mindre jordbrukare med i vanliga fall be- hov av arbete utanför jordbruket beredas möjlighet att erhålla arbete vid i det föregående omförmälda arbetsobjekt. Då dessa jordbrukare i regel icke torde hänvända sig till vederbörande arbetsmarknadsorgan för erhållande av arbete och sålunda måhända icke komma att registreras som arbetslösa men ofta särskilt väl lämpa sig för utförande av arbete av ifrågavarande slag, anser jordbrukskommittén önskvärt, att den jordbrukare som erhåller un- derstöd för utförande av ifrågavarande företag, gives frihet att i förekom- mande fall välja mellan att själv skaffa sig erforderlig lejd arbetskraft eller för ändamålet vända sig till vederbörande arbetsmarknadsorgan för anvis- ning å dylik. Påpekas må, att bidragsbestämmelserna, såsom framgått av det föregående, utformats med hänsyn till den tid som användes för arbetets ut- förande —— antingen högst ett år eller längre tid —— varför någon kontroll från arbetsmarknadsorganet icke torde behöva ifrågakomma. Kontrollen kommer

i stället att utövas av hushållningssällskapet, som bland annat har att tillse att den fastställda tiden för arbetets utförande följes. Då stats-understödet, såsom för närvarande i regel torde vara fallet, förutsättes bliva utbetalat först sedan arbetet utförts, blir dylik kontroll enkel. Tilläggas må även att med hänsyn till företagens i regel ringa storlek, torde möjlighet i allmänhet icke förefinnas, att såsom ifråga om beredskapsarbeten i egentlig mening, till sagda företag hänvisa större grupper av arbetslösa.

Sammanfattning.

I det föregående framförda förslag till bestämmelser för understöd —— ut- över föreslagna föreskrifter torde nu gällande eller eventuellt av hushåll— ningssällskapsutredningen föreslagna höra i huvudsak gälla — torde kunna sammanfattas i följande punkter:

1. De föreslagna statsbidragens storlek framgå av nedanstående samman— ställning i vilken som jämförelse angivits även nu gällande och av hushåll- ningssällskapsutredningen föreslagna bestämmelser.

2. Län utöver bidrag till samtliga ifrågavarande arbetsobjekt bör kunna utgå enligt hushållningssällskapsutredningens förslag, dock bör någon be- gränsning av lånebelopp per företag icke föreskrivas ifråga om avloppsför- bättring, gödselvårdsanläggning och ladugårdsförbättring.

3. Län och bidrag böra utgå utan tillämpning av behovsprincipen.

4. Tiden för företagets fullbordande fastställes ifråga om jordbruk un- der 20 hektar, då ovan angivna högre bidrag tilldelas vederbörande, samt

Jordbrukskommitténs förslag

Hushållnincs— . . .. .. . .. D Maxtmlbelopp for foretag Vld . . . .. sallskapsutred- . .. . Maximmelopp Arbetsobjekt [giiåågäåde ningens förslag jordbruk om hOgSt 20 ha aker för företag vid Pp uu maximi- .. jordbruk om om foretaget .. .. . belopp utföres under om foretaget over 20 ha aker. län are tid än utföres inom Utförda inom bett är högst ett är högst ett år ###—___— Nyodling ...... 60 %, 400 kr/ha 60 %, 400 kr/ha 80 %, 530 kr/ha Stenröjning 60 %, 350 kr/ha 60 %, 350 kr/ha 80 %, 470 kr/ha 50 %, 350 kr/ha Jordkörning. . .. 60 %, 250 kr/ha 60 %, 250 kr/ha 80 %, 330 kr/ha — Täckdikning (med rör) .. .. 25 % "25 %, 200 kr/ha 40 %, 350 kr/ha 40 %, 350 kr/ha 40 %, 350 kr/ha Avloppstörbätt— ring .......... 60 %, 250 kr/ 60 % 80 % 40 % företag

Betesförbättring 60 %, 350 kr'ha 60 %, 250 kr/ha 60 %, 350 kr/ha 80 %, 470 kr/ha 30 %, 175 kr/ha Gödselvårdsan-

läggning ...... 25 %, 200 kr/ 25 %, 250 kr/ 40 % 50 % 40 % företag företag Ladugårdsför- bättring ...... 200 kr. per nöt- 25 %, 1 500 kr/ 40 % 50 % 40 %

kreatursenhet företag

ifråga om jordbruk med över 20 hektar åker till högst ett år. Uppskov med— gives icke.

Tiden för företagets fullbordande fastställes ifråga om jordbruk under 20 hektar, då ovan angivna lägre bidrag tilldelas vederbörande, till högst två år med möjlighet till högst ett års uppskov, där särskilda förhållanden därtill föranleda.

5. Jordbrukare som önskar begagna sig av lejd arbetskraft bör få välja mellan att själv skaffa sig denna arbetskraft eller vända sig till arbetsmark- nadsorgan för anvisning å dylik. Tilläggas mä att ovannämnda bidrag böra utgå ur ett anslag och lån ur en fond samt att till förmedlarens förfogande ställda understödsbelopp icke uppdelas på skilda ändamål utan förmedlaren gives fria händer att disponera detsamma för avsedda ändamål på sätt som befinnes erforderligt för att få i gång så många företag som möjligt med hjälp av arbetslösa.

B. Av egnahemsnämnderna förmedlade understöd.

Någon ändring av nu gällande bestämmelser för egnahemslån och premie- lån synes knappast vara påkallad i nu förevarande sammanhang.

Ifråga om bostadsförbättringsunderstöd lärer någon höjning av under— stödets procentuella andel av kostnaderna knappast kunna ifrågakomma. Däremot torde kunna ifrågasättas en höjning av nu utgående maximibidrag per lägenhet från 2500 till 3 500 kronor. De beräknade totalkostnaderna i medeltal för samtliga företag, för vilka hos egnahemsnämnderna inneligga ännu icke bifallna ansökningar, torde såsom framgår av beräkningar i det följande utgöra motivering härför.

Vad speciellt angår frågan om understöd till vattenledningar vill kommit- tén utöver vad tidigare anförts allenast erinra om egnahemsstyrelsens i det föregående omnämnda förslag härutinnan och understryka vikten av att medel ställas till förfogande för vattenförsörjningens ordnande antingen för enskilda hushåll för sig eller kollektivt. I detta sammanhang må jämväl påpekas betydelsen av en inventering av möjligheterna att åstadkomma material, främst rörledningar i den omfattning, som kräves för en utvidg- ning av åtgärder på området från statsmakternas sida.

Ändring av bestämmelserna för statsunderstöd till jordanskaffni'ngsföretag torde icke erfordras.

C. Av andra organ förmedlade understöd.

Kommittén har icke funnit sig höra till övervägande upptaga frågan om erforderliga statsunderstöd till avdikningar, enär spörsmål rörande dessa arbetsobjekt såsom tidigare påpekats äro föremål för särskild utredning genom statens arbetsmarknadskommission.

Ifråga om elektrifieringsanläggningar på landsbygden har elektrifierings- beredningen under hand uttalat, att ju mer elektrifieringen framskrede, desto

mer bleve den beroende av bidrag från statens sida. Av synnerligen stor be- tydelse för elektrifieringstakten i framtiden vore enligt beredningens me— ning i vad mån befolkningens benägenhet att påtaga sig med elektrifieringen förknippade prestationer alltjämt vore förhanden. Beredningen har sålun- da ansett det för troligt att när lys- och drivoljor åter bleve tillgängliga, in- tresset för elektrifieringen komme att avsevärt minska. Ehuru materielbrist då ej längre komme att bromsa elektrifieringen, torde enligt beredningen en förutsättning för bibehållande av nuvarande elektrifieringstakt vara, att den statliga subventioneringsverksamheten intensifierades. Med hänsyn till vad elektrifieringsberedningen sålunda anfört har jordbrukskommittén icke ansett sig nu kunna framlägga förslag rörande understöd till landsbygdens elektrifiering såsom medel att bekämpa arbetslöshet men kommer, därest förhållandena så påkalla, att senare upptaga frågan till förnyad behandling.

VII. Årligt behov av statsunderstöd.

Nuvarande statsunderstöd. För utlämnande av statsbidrag till nedanstående förbättringsåtgärder har riksdagen för budgetåret 1943/44 anvisat följande anslag:

Kronor Statens avdikningsanslag .................... 2 900 000 Förstärkning av ofullständiga jordbruk ........ 2 000 000 Täckdikning ................................ 1 400 000 Gödselvårdsanläggningar .................... ” Ladugårdsförbättriugar ...................... 3 250 000 Premielån .................................. 2 000 000 Främjande av bostadsbyggande på landsbygden. . 410 000 000

Tillägges må att hushållningssällskapsutredningen föreslagit ett belopp av 3000 000 kronor såsom avskrivningslån till produktionsbefrämjande för- bättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket. I detta belopp ingår icke statsanslag till avdikningar. För utlämnande av lån genom hushållningssällskapen finnas inrättade ett antal statliga lånefonder. Dessa fonder uppgingo den 30 juni 1943 till ungefär följande belopp:

Kronor Allmänna nyodlingsfonden .................... 167 000 Norrländska nyodlingsfonden .................. 104 000 Täckdikningslånefonden ........................ 9 100 000 Gödselvårdslånefonden ........................ 2 770 000

* Av reservationsanslaget (B) till grundförbättringar: Bidrag till täckdikningar å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41. ' Å tilläggsstat 11 för budgetåret 1940/41 anvisat reservationsanslag å 100000 kronor till bi— drag till gödselvårdsanläggningar får -— förutom under budgetåren 1941/42 och 1942/43 -— an— vändas även under budgetåret 1943/44. 3 Av det å tilläggsstat 11 för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget (B) till bidrag till ladugårdsförbättringar. * Den 30 juni 1943 förelåg en reservation å i runt. tal 18 314 305 kronor.

För utlämnande av amorteringslån enligt hushållningssällskapsutredning— ens förslag till av hushållningssällskapen omhänderhavda åtgärder har utred- ningen föreslagit upprättande av en enda särskild lånefond _— benämnd jord- brukets produktionslånefond samt att denna fond borde från början till- föras ett kapital av 12 000 000 kronor.

Slutligen må nämnas, att förmedlingen av lån genom egnahemsnämnder- na till främjande av bostadsbyggande på landsbygden sker från följande fonder, vilka den 30 juni 1943 uppgingo till nedanstående kapitalbelopp (av- rundade tal).

Kronor Lånetonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ...... 1 14 270 000 Fonden för låneunderstöd: lån för hostadstörbättringsverksamhet . . . . 2 4 710 000 Lånefouden för lantarbetarbostäder .............................. 133 000 Fonden för låneunderstöd: lån för uppförande och förbättring av lant- arbetarbostäder .............................................. 3 3 577 000

1942 års jordbrukskommitté. Av den tidigare lämnade redogörelsen för arbetsobjekt inom jordbruket för sysselsättning av arbetslösa har framgått, att dylika arbetsobjekt tillsamman- tagna innebära arbetsmöjligheter av mycket betydande omfång. Sålunda må erinras om att den totala åkerareal, som behöver täckdikas vid jordbruk om över 2 hektar åker, uppskattats till över 1 000000 hektar och att flera tio- tusental hektar för betesändamål lämplig mark behöva kultiveras. Vidare har nämnts, att ekonomibyggnaderna å cirka 180 000 egendomar torde vara i behov av upprustning och att bortemot 200 000 brukningsdelar sakna ce- menterad gödselstad._ Tilläggas må, att av 1936 års utredning angående be- redskapsarbeten redovisade arbeten på jordbruksområdet, vilka av hushåll- ningssällskapen ansetts kunna komma till utförande under åren 1937—1946 under förutsättning av gemensamma villkor för statsunderstöd, beräknas motsvara en arbetsåtgång av sammanlagt drygt 50 milj. dagsverken eller så- lunda i medeltal 5 milj. dagsverken per år. Då enbart täckdikningar av ovannämnda omfattning torde innebära en dagsverksåtgång, betydligt över- stigande 100 milj. dagsverken, är det uppenbart att den av sagda utredning beräknade dagsverksåtgången är låg i jämförelse med den dagsverksåtgång, som skulle åtgå för utförande av alla inom jordbruket erforderliga upprust- ningsarbeten.

Jordbrukskommittén har vidare i det föregående understrukit, att ifråga- varande arbetsobjekt i allmänhet kunde betecknas som produktiva arbeten och även i stort sett lämpliga för beredande av sysselsättning åt arbetslösa. Med hänsyn härtill vore det utan tvivel önskvärt att under en arbetslöshets- period statsmedel i mycket betydande omfattning ställdes till förfogande för åstadkommande av en rationalisering av brukningsdelarna i avsevärt snab- bare takt än som för närvarande sker.

* Dessutom hos riksgäldskontoret icke lyftade anslagsmedel å 14 800 000 kronor. ' Dessutom hos riksgäldskontoret icke lyftade anslagsmedel år 11 715 805 kronor. 3 Dessutom hos riksgäldskontoret icke lyftade anslagsmedel a 3569 650 kronor.

Emellertid torde vissa omständigheter nödvändiggöra en begränsning av rationaliseringstakten. Utom hinder, sammanhängande bland annat med jordbruksdriften som sådan »— exempelvis när frågan gäller täckdikning _ är det uppenbart, att rationaliseringstakten avsevärt måste begränsas av den anledningen, att planläggning av företagen först måste utföras. Kommittén har vidare framhållit, att vid övervägande av åtgärder för rationalisering av brukningsdelarna aktualiserades de problem, som sammanhänga med spörs- målet om jordbrukets framtida inriktning i vårt land och frågan om de krav, som i allmänhet böra uppställas på den enskilda brukningsdelen för att densamma skall kunna anses äga bästa möjliga förutsättningar för en rationell drift. Även dessa spörsmål lära, innan desamma givits en såvitt möjligt tillfredsställande lösning, nödvändiggöra en viss återhållsamhet i ra- tionaliseringstakten. _

Med det sagda vill jordbrukskommittén sålunda betona, att mångdubbelt större investeringsbehov föreligger på jordbrukets område, innan bruknings- delarna i allmänhet kunna anses fylla rimliga krav på rationellt utrustade : företag, än vad kommittén för närvarande ansett sig på anförda skäl böra ? räkna med som anläggningsarbeten inom jordbrukets område till motverkan— de av arbetslöshet efter krigets slut. Då kommittén nu övergår till att söka angiva behovet av statsanslag. finner kommittén vidare angeläget framhålla, att resultatet av beräkning— arna icke må betraktas såsom ett slutgiltigt förslag rörande för ändamå- let erforderliga understöd av statsmedel. En säker uppfattning härom kan

icke vinnas, förrän tidigare omförmäld planläggning av arbetsobjekten ut- . förts. De följande beräkningarna äro sålunda allenast avsedda att belysa [ storleksordningen av de understöd, som sannolikt erfordras för att en viss ; antagen mängd arbetsobjekt skall komma till utförande under en arbetslös- hetsperiod men torde dock, såvitt nu kan bedömas, kunna läggas till grund , för eventuell anslagsanvisning av 1944 års riksdag. Redan 1945 torde man dock böra räkna med avsevärt större medelsanvisning.

A. Av hushållningssällskapen förmedlade understöd.

Ifråga om de av hushållningssäll'skapen förmedlade understöden har kom- mittén utgått från i följande sammanställning angivna mängder av skilda . arbetsobjekt, vilka sålunda under förutsättning av statsunderstöd på i det % föregående omförmälda villkor och att planläggning av företagen *medh'innes 5 —— härutinnan må påpekas att i varje fall för dagen svårigheter torde före- ! ligga att anskaffa kompetent arbetskraft för detta ändamål samt tillgång på erforderlig material ansetts kunna igångsättas under första året vid en . eventuell arbetsmarknadskris och slutföras under ett å två år. Till jämförelse : har angivits omfattningen av med statsunderstöd utförda företag per år i medeltal för åren 1933/37.

nas bli igångsatta och utförda under ett a två år efter Med stats— kriget vid egendomar med en åkerareal av understöd ut- förda företag

per år i Högst 20 ha Över 20 ha

Arbetsol)jekt

medeltal ___—__— 1933/37 APPI'OX. kostna- Approx. kostna—

Antal eller der i milj. kr. Antal eller der i milj. kr.

Under förutsättning av tillräckliga statsunderstöd beräk- l l

areal _ areal _ Total Arbete Total Arbete Nyodling .......... 3700 ha 5000 ha 3'5 3'3 — —- Stenröjning ........ 1 130 » 3 000 » 1'4 1'1 2 000 ha 1'0 0'7 Jordkörning ........ 440 » 500 » O'? O'? — —— _— Betesförbättring 5000 » 9000 » 4'3 2'1 7000 ha 33 1'7 Täckdikning ........ 14 500 » 20 000 > 104 52 12000 » 6'2 3'1 Avloppstörbättring .. - 700 st 0.5 03 300 st 03 O'? Gödselvårdsanläggn. 3 400 st 6 000 » 5'4 2? 3 000 » 3'6 1'8 Ladugårdsförbättring - 8000 » 400 133 1000 ) 10'0 3'3 65.7 28? 24'4 10'8 ) i Summa att igångsättas och utföras under ett :i två år efter krigets slut Beräknat Arbetsobjekt Approximativt beräknade anåzlkiigs_ Antal eller kostnader i milj. kronor areal Total Arbete Nyodling .............................. 5 000 ha 35 33 390 000 [ Stenröjning .......................... 3000 » 2'4 1'8 226 000 Jordkörning .......................... 500 » 02 02 . 23000 Betesförbättring ...................... 16000 » 7'6 38 473000 Täckdikning .......................... 32 000 » 16'6 83 743 000 Avloppstörbättring .................... 1 000 st 08 05 75 000 Gödselvårdsanläggning ................ 9000 » 90 45 450 000 Ladugårdsförbättring .................. 9 000 » 500 160 1 660 000 Summa 901 390 4040000

Till ovanstående uppgifter må påpekas att ifråga om nyodlings- och jordkörningsföretag räknats endast med jord- bruk om högst 20 hektar åker, eftersom förslaget rörande statsbidrag icke förutsatt dylikt till större jordbruk,

att beträffande nyssnämnda företag, arealer och kostnader i huvudsak sammanfalla med motsvarande storheter för de företag, som planlagts av hushållningssällskapen men beräknats icke bliva utförda under år 1943,

att enahanda gäller ifråga om stenröjning och betesförbättring vid egen- domar om högst 20 hektar åker, ,

att den beräknade omfattningen av betesförbättringsföretag vid större egendomar än 20 hektar motsvarar skillnaden mellan den av 1936 års utred-

ning angående beredskapsarbeten angivna arealen per år och den nyssnämnda arealen vid brukningsdelar om högst 20 hektar,

att den beräknade omfattningen av stenröjningsföretag vid större egendo- mar än 20 hektar beräknats motsvara 2/3 av den vid egendomar under 20 hektar,

att den totala täckdikningsarealen, motsvarande den av hushållningssäll- skapen nu planlagda arealen, som icke förväntas bli täckdikad under år 1943, fördelats med cirka 2/3 på egendomar om högst 20 hektar och cirka 1/3 på större jordbruk,

att antalet avloppsförbättringsföretag uppskattats på grundval av hushåll- ningssällskapens uppgifter om planlagda företag,

att antalet gödselstadsanläggningar beräknats med hänsynstagande såväl till av hushållningssällskapen nu planlagda företag som till av 1936 års ut- redning angående beredskapsarbeten beräknat antal samt

att i fråga om ladugårdsförbättringar antalet beräknats till en tjugonde] av det totala antalet ekonomibyggnader, som enligt 1938 års jordbruksutred— nings driftsundersökning behöva nybyggas eller repareras samt kostnader- na till i medeltal cirka 5 000 kronor för jordbruk om högst 20 hektar och cirka 10000 kronor för större jordbruk, varav 2/3 för materiel och 1/a för arbete.

Av sammanställningen framgår, att arbetsåtgången för utförande av den beräknade mängden anläggningsarbeten uppskattats till cirka 4 000 000 dags— verken. Med ett medeltal dagsverken per arbetare och år av 200 betyder sag- da dagsverksantal sysselsättning för 20 000 personer under nämnda tidrymd. Det bör dock observeras, att det icke med säkerhet kan ordnas med arbete åt nämnda antal redan under första året. Detta beror på den tid, som står till förfogande dels för planläggning, dels för arbetets förberedande i övrigt. Skulle exempelvis ifrågavarande åtgärder behöva igångsättas redan under våren eller försommaren 1944, lärer man försiktigtvis böra räkna med ett väsentligt lägre antal sysselsatta personer medan å andra sidan en förskjut- ning framåt i tiden av åtgärdernas igångsättande ökar — under förutsättning att planläggningen igångsättes i relativt stor skala —— möjligheterna att på en gång bereda arbete åt ett betydande antal arbetslösa. Uteslutet är i detta fall icke, att man sommaren 1945 skulle kunna komma upp till cirka 30 000 ar- betare.

För utförande av sålunda uppskattad mängd anläggningsarbeten med tidi- gare förordade bidragsbestämmelser hava beräknats erforderliga de anslags- belopp, som angivits i nedanstående sammanställningar, under förutsättning

att samtliga bidragstagare erhålla högsta möjliga statsbidrag samt att av ovannämnda företag vid jordbruk om över 20 hektar åker samtliga utföras inom högst ett år medan av företagen (utom täckdikning) vid jord- bruk om högst 20 hektar åker % utföras inom en tid, överstigande ett år och 1/3 inom högst ett år.

för jordbruk om högst 20

Erforderligt statsanslag, kronor per år

_ Summa Arbetsobjekt ha åker för jordbruk statsanslag .. .. .. .. " 20 där foretagen dar företagen om OY" utföras inom utföras inom ha aker mer än ett år ett år

Nyodling .................... 1 320 000 901 000 2 221 000 Stenröjning .................. 558 000 376 000 500 000 1 434 000 J ordkörning .................. 78 000 56 000 134 000 | Betesförbåttring .............. 1 716 000 1 152 000 990 000 3 858 000 j Täckdikning ................ 4 160 000 2 480 000 6 640 000 l Avloppstörbättring .......... 200 000 133 000 120 000 453 000 ' Gödselvårdsanläggning ........ 1 440 000 900 000 1 440 000 3 780 000 Ladugårdslörbättring ........ 10 640 000 6 700 000 4 000 000 21 340 000 Kronor 30330000 9530000 39860000

Enligt ovanstående beräkningar skulle sålunda för utförande av tidigare i. angiven mängd anläggningsarbeten med statsbidrag enligt förordade grunder l erfordras statsanslag med i runt tal 40 milj. kronor.

Vad därefter angår frågan om lån synes med tillämpning av hushållnings- sällskapsutredningens förslag till bestämmelser och under förutsättning att samtliga bidragstagare tilldelas jämväl lån med högsta möjliga belopp den av utredningen föreslagna fonden behöva omedelbart tillföras 35 mil j. kronor.

B. Av egnahemsnämnderna förmedlade understöd.

Vid övervägande av frågan om premielåneanslag må erinras om att behovet av sagda anslag begränsas av egnahemslåneverksamhetens omfattning. Då sagda verksamhet knappast torde kunna utökas speciellt i arbetslöshetstider, lärer ej heller en höjning av premielåneanslaget vara påkallat i nu föreva- rande sammanhang.

För bedömande av erforderligt anslagsbelopp för bostadsförbättringsverk- samheten må nämnas att enligt uppgift från egnahemsnämnderna hava ar- betskostnaderna för inneliggande ansökningar, vilka ännu icke beviljats, be- räknats till cirka 19 milj. kronor. Om arbetskostnaderna uppskattas till 1/3 och materialkostnaderna till 2/3 av totalkostnaderna, skulle sistnämnda kost— * nader uppgå till 57 000 000 kronor. Antalet företag är 13 255 stycken. Total— kostnaderna per företag kunna sålunda uppskattas till i medeltal 4 300 kro- nor (80 0/o härav=3 440 kronor). Därest samtliga dessa ansökningar bi- fallas med högsta möjliga ovan föreslaget understöd såväl procentuellt som per företag —— skulle för ändamålet erfordras cirka 45 milj. kronor. Redan nu inneliggande ansökningar innebära sålunda ett flerdubbelt större behov av statsanslag än vad riksdagen anvisat för budgetåret 1943/44. För utförande av en företagsmängd av sagda omfattning torde åtgå 1 100000 dagsverken eller sysselsättning för cirka 5 500 man under ett år (200 dagar).

En forcering av jordanskaffningsverksamheten i övre Norrland kan må- hända kräva förstärkning av jordanskaffningsfonden. I så fall torde böra ankomma på egnahemsstyrelsen att härom i sinom tid göra vederbörlig framställning.

Någon förstärkning av egnahemslånefonden torde i nu förevarande sam- manhang icke erfordras. Huruvida övriga i det föregående omförmälda fon- . der, ur vilka lån förmedlas genom egnahemsorganens försorg, behöva ökad ; kapitaltillgång, torde för närvarande icke kunna bedömas, enär detta är be- roende av bland annat de statsanslag, som anvisas för utlämnande av bo- stadsförbättringsbidrag. Det torde böra ankomma på egnahemsstyrelsen att härutinnan framlägga de förslag, vartill förhållandena kunna föranleda.

Reservation till

avsnittet »Planläggningens utförande och ledningen av åtgärderna» (sid. 29—39).

Efter att hava redogjort för nu rådande förhållanden på rubricerade om- råde samt de synpunkter som av kommittéer och myndigheter lagts på frå- gan om gränsdragningen mellan hushållningssällskapens och egnahemsorga- nisationens arbetsuppgifter, anför 1942 års jordbrukskommitté, att enligt dess mening den nuvarande splittringen av den lokala ledningen för den statsunderstödda verksamheten till främjande av jordbrukets rationalisering måste anses vara till nackdel och framstå som mindre ändamålsenlig. Kom- mittén påpekar därför vikten av att denna organisationsfräga snarast upp- tages till behandling i syfte att samordna den lokala ledningen; av ifrågava- rande åtgärder.

Önskvärdheten utav att all investeringsverksamhet, som har betydelse för brukningsdelarnas framtida rationella utformning, samordnas behöver icke närmare motiveras. Ju större och mera omfattande det allmännas investe- ringsverksamhet blir, desto starkare reser sig kravet på ett sådant samord- nande. För varje miljon, som staten offrar härpå, få de jordbrukare, som få del därav, sätta till två 51 tre gånger så mycket. Därest denna investerings— verksamhet icke ledes efter enhetliga linjer och med klar blick för den om- fattande förändringen i själva jordfördelningen i form av sammanläggning och andra förstärkningsåtgärder, som vi, bl. a. på grund av befolkningsm- vecklingen, stå inför inom den närmaste framtiden, så kommer icke blott investeringsverksamheten att ha varit förgäves, utan den kommer att stå som ett hinder för den jordpolitiska rationalisering, varom här talats.

1942 års jordbrukskommitté har nu föreslagit en betydande utvidgning av statens investeringsverksamhet, som skall genomföras vid i samband med fredskrisen kommande arbetslöshet. Skulle behovet av att skapa sysselsätt— ningsmöjligheter bliva stort, torde emellertid investeringsverksamheten på detta område kunna utvidgas än mera. Förslaget innebär att alla de åtgär- der till förbättrande av jordbrukets produktionsförutsättningar, som under normala tider understötts av staten, skall få ökat understöd, för att flera ar- betsobjekt skola framkallas. Dessutom föreslås att även upprustning och nyuppförande av ekonomibyggnader skall ingå bland de åtgärder, till vilka normalt understöd skall utgå. Hitintills _— sedan 1936/37 _ har understöd till ladugårdsförbättring endast utgått försöksvis och i mycket ringa omfatt- ning samt varit begränsat till vissa hushållningssällskaps områden såsom framgår av följande tabell.

Kronobergs läns hushållningssällskap ........................ 5 000 kr. Kalmar läns norra » ........................ 5 000 » » södra » ........................ 6 200 » Kristianstads läns » ........................ 5 000 » Malmöhus läns » ........................ 5 000 » Hallands läns » ........................ 45 000 » Göteborgs och Bohus läns >> ........................ 230 000 » Älvsborgs läns norra » ........................ 5 000 » » » Södra » ........................ 5 000 » Skaraborgs läns > ........................ 20 000 » Värmlands läns » ........................ 90 000 x Kopparbergs läns » ........................ 40 000 >> Gävleborgs läns > ........................ 40 000 Västernorrlands län » ........................ 185 000 » Jämtlands läns » ........................ 139 000 >. Västerbottens läns Norrbottens läns

Ya ........................ 350000 >. ........................ 360000 » &;

Det är sålunda väsentligen i norra Sverige samt i Göteborgs och Bohus län som upprustning av ladugårdar med bidrag av statsmedel skett i nämnvärd omfattning. Hela antalet ladugårdar som upprustats med statsbidrag torde kunna uppskattas till 2 000 år 2 500. Härtill kan läggas, att genom egnahems- organisationen sedan 1923 anvisats bidrag i form av premielån för byggnads- arbeten i 30 011 fall, varav en mycket stor del — uppskattningsvis hälften torde avse ekonomibyggnader.

Det bör särskilt uppmärksammas att investering i ekonomibyggnader på ett alldeles avgörande sätt får betydelse för möjligheten att genomföra den jordpolitiska rationalisering, varom ovan talats. Sedan en fastighet försetts med nya byggnader, det må vara ekonomibyggnad eller bostad, äro möjlig- heterna för sammanläggning med annan fastighet eller fastighetens nedläg- ; gande vida ogynnsammare. Anmärkas må att egnahemsorganisationen redan ; nu vid beviljande av stöd till bostadsbyggen liksom i övrigt jämlikt gällande bestämmelser har att pröva behovet av åtgärdens genomförande med tanke just på denna framtida rationalisering. De investeringar, som gjorts för ny- odling, dikning och liknande åtgärder kunna i allmänhet nyttiggöras även . efter en förändring i fast-ighetsindelningen, vilket mera sällan blir fallet ifrå- ; ga om investering i nybyggnader. :

Som framhållits har 1942 års jordbrukskommitté föreslagit en betydande utvidgning av investeringsverksamheten samt vidare att hittillsvarande pro- visorium i fråga om arbetsfördehiingen mellan hushållningssällskapen och * egnahemsorganisationen skall gälla. Kommittén har därvid även förutsatt att beviljande av bidrags- och. låneunderstöd, vilket enligt förslaget skulle bliva av betydande omfattning, skall omhänderhavas av hushållningssällskapen. Att kommittén i detta sammanhang icke kunnat taga slutgiltig ställning till frågan om gränsdragningen mellan hushållningssällskapen och egnahemsor- ganisationen och härom framlägga förslag, därom torde ej vara mycket att

säga. När det gäller åtgärder som respektive organisationer sedan länge syss- lat med, skulle en eventuell överflyttning av arbetsuppgifter — därest över- väganden gåve vid handen att en sådan vore rationell kräva överväganden rörande minskning eller ökning i respektive organisationers utrustning med arbetskraft och annat. Annorlunda förhåller det sig med den åtgärd, som avser understöd till ekonomibyggnader. Denna är såsom anförts i den om- fattning, varom här är fråga, ny, och man har möjlighet att lägga den inom den organisation som är bäst utrustad och bäst anpassad härför.

Vid övervägande härav framstår som naturligt, vilket redan torde ha fram- gått, att handhavandet av bidrag och låneunderstöd till upprustning av eko- nomibyggnader borde handhavas av egnahemsorganisationen. Härigenom vin- nes bättre garanti för en enhetlig prövning av denna viktiga verksamhet samt en prövning som står i samklang med de jordpolitiska syftemålen.

Till stöd för detta förslag må ytterligare anföras. Egnahemsorganisationen förfogar redan över ett centralt byggnadskontor och sex lokala byggnadskontor med sammanlagt 30 till 40 tekniker. Sist an- förda kontor äro de enda byggnadskontoren för lantmannabyggnader i de fyra nordligaste länen samt i Kopparbergs och Värmlands län. Hushållnings- sällskapen förfoga med något undantag icke över egna byggnadskontor. I ovan anförda län skulle hushållningssällskapen få utnyttja egnahemsorgani- sationens byggnadskontor, i övriga delar av landet lantbruksförbundets bygg- nadsförenings kontor. Dessa skulle givetvis, därest här yrkade förslag vinner bifall, komma att utnyttjas även av egnahemsorganisationen, liksom även för närvarande är fallet.

Egnahemsorganisationen har i norra Sverige redan en organisation för byggnadskontroll, vilken, om medel kommer att anvisas, även skall komma att, låt vara mycket provisoriskt, omfatta övriga delar av landet.

Egnahemsorganisationen har sedan statsunderstöd till bostadsutrustning in- fördes beviljat bidrag och/eller lån till c:a 90 000 företag. Härigenom har en stor erfarenhet vunnits rörande prövning av byggnadsärenden såväl tekniskt som ekonomiskt och ej minst med hänsyn till avvägningen mellan bidrag och lån för varje företag samt säkerheten för de senare.

På grund av vad som anförts torde handhavandet av förmedling av stats-

? understöd till upprustning av ekonomibyggnader, därest förslaget i denna del _ kommer att genomföras, böra uppdragas åt egnahemsorganisationen.

Stockholm den 31 augusti 1943.

Bernh. Ekström. Emil Gustafsson. J. H Johansson.

H. Ringborg. Ernst Själander. G. R. Ytterborn.

BILAGOR

Av hushållningssällskapen planlagda driftsekonomiska förbättringsåtgärder inom jordbruket, som icke förväntas bliva

Nr

Hmmwmwh-oom

Hushållningssällskap

Stockholms 1. o. stads. . . .

Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs

Kalmar läns norra . .. » » södra'. ..

Gotlands: Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

läns.... )

) ) )

läns....

)

Göteborgs o.Bohus » . . . .

Älvsborgs läns norra .

) ' Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands

Västerbottens Norrbottens

södra . läns . . . . )

nhanhkh*

Hela riket

Antal före- tag

17 16 29

265 31 85 102 172 127 209 70 15 57 46 78 35

72 362 1 206 330 2 018 1 390 7 059

utlörda under år 1943.

Nyodling

Beräknad arbetskostnad

Total

8 500 6 700 13 400 180 000 158 000 11 000 33 500 52 900 80 100 72 100 3 000 139 600 22 000 3 000 14 500 19 400 23 400 25 900 2 600 29 300 99 500 484 300 110 000 958 400 704 300

3255400

I me- deltal per före- tag

500 420 460 580 600 355 395 520 460 570 335 670 310 200 255 420 300 740 290 410 275 400 335 475 505 460

Beräknat antal mansdags- verken

Total

1 055

675

2 065 25 700 19 750 1 210 4 190 10 570 11 160 9 010 375 13 955 3 665 375 2 020 2 425 3 245 2 230 330 3 665 12 440 69 160 12 220 106 490 70 430

389 410

I me- deltal per före- tag 62 42 31 83 75 40 49 103 66 71 42 67 52 25 35 53 43 62 26 51 34 57 37 53 51 55

Antal

före- tag

1

6

57

206 219 142 645 238 133

11 115 113 20 289 135 25 1 63 223 192 2 11 22 66 182 805 315 573

100

Betesförbättring

Beräknad arbetskostnad

Total

18 400 76 400 73 000 220 000 222 100 64 500 23 500 3 000 25 300 40 600 5 600 87 600 28 om 5 000 17 400 :34 300 29 200 59 000 3 200 29 000 56 500 573 soo 142 000 297 300

2 134 700

I me- deltal per före- tag

320 370 330 190 345 270 175 270 220 360 280 305 205 200 105 155 150 280 145 435 310 715 450 520 350

Beräknat antal mansdags—

verken

Total

2 295 7 640 11 225 31 400 27 760 7 160 2 940

545 3 620 5 070 700

8 760 4 665 1 250 2 415 4 290 4 060 7 380

400

3 620 7 055 81 975 15 775 33 030

275030

I me- deltal per före- tag 40 37 51 28 43 30 22 50 31 45 35 30 35 50 15 19 21 35 18 53 39 102 50 58 45

___—________________________———————

Reparation av ekonomibyggnader”

Beräknad

Beräknat antal

Nr Hushållningssällskap

arbetskostnad

Antal före—

tag Total

I me- deltal per Total före- tag

mansdags- verken

Samtliga förbättringsåtgärder

___—___—

Beräknad Beräknat antal

arbetskostnad

Total *

I me- deltal per före- tag

mansdags—

verken

Total

I me- deltal per före- tag

______________________—_——_———-———

Stockholms !. o. stads. . . . Uppsala läns . . . . Södermanlands : . . . . Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar läns norra . . » » södra . . Gotlands läns . . . . 10 Blekinge » . . . . 11 Kristianstads » . . . . 12 Malmöhus » 13 Hallands » 14 Göteborgs o.Bohus» . . . . 15 Älvsborgs läns norra .. .. » » södra . . . . 17 Skaraborgs läns . . . . 18 Värmlands » . . . . 19 Örebro 20 Västmanlands 21 Kopparbergs 22 Gävleborgs 23 Västernorrlands 24 Jämtlands 25 Västerbottens 26 Norrbottens

: Hela riket

HNMQLOCDb-wa

. hahah—nn

* Inklusive ny- och ombyggnader. —— 2 Inklusive urinbrunnar. 3 Av L. B. F. planerade företag ej inheräknade.

___—___—

2 2 500 26 30 700 20 27 000 34 26 600

187 165 000

42) 55 380 3110 1 271—0 263 3 065

2 455 780 2 660

880 15920

9

85

114 54 696 670 2 222 1 604 487 484 296

1 034 592 105 890 387 220 278 3 139 455 755 143 480 1 313 2 634 1 282 4 840 1 539

47 700 78 400 486 800 906 000 701 000 665 100 209 600 162 800 204 600 344 900 269 100 270 200 833 500 104 100 222 000 71 300 5 670 800 141 800 252 200 109 200 204 300 473 800 1 320 300 602 900 2 385 500 844 800 26 713 17 582 700

420 1 445 720 1 340 315 415 430 335 690 335 455 2 575 935 270 1 010 255 1 805 310 335 765 425 360 270 470 495 550 660

5 660 7 010 48 680 95 970 100 105 82 070 23 100 19 165 31 085 45 605 32 310 27 510 79 830 13 990 19 690 9 920 478 395 18 470 29 550 4 ('30 22 800 51 430 180 665 63 120 256 230 83 230

1 829620

50 130 72 142 45 51 47 40 105 44 55 262 90 36 90 36 150 41 39 28 48 39 66 49 53 54 68

________________—_—————

Täckdikning

Beräknat antal mansdags- verken

Beräknad arbetskostnad Beräknad arbetskostnad

Antal

Gödselstäder

Ny- och ombyggnad av ekonomi- byggnader '

Beräknat antal mansdags- verken

Beräknat antal mansdags- verken

Beräknad arbetskostnad

ntal

Nr Hushållningssällskap Antal

Stockholms Uppsala Jönköpings Kronobergs

)

Gotlands Blekinge

mewmwbwa

Malmöhus Hallands

15. Älvsborgs

) Skaraborgs Värmlands Örebro

Gävleborgs

Jämtlands

1. Dessutom 1 2400 kr, 300 ende urinbrun verken. —

Södermanlands Östergötlands

Kalmar läns no

Kristianstads

Göteborgs o. Bohu läns norra

Västmanlands— Kopparbergs

Västernorrlands

Västerbottens Norrbottens

]. o. stads

läns )

) ) ) rra . . södra .. läns

! ) ) ) 8)

södra läns )

nav—Annan

före- tag

10 7 340 262 150 71 42 28 87 80 65 50 125 60 150 2 620 31 149 80 51 297 73 195 392 74

Total

8 900 6 100 318 300 686 900 97 000 33 500 37 200 21 400

I me- deltal per före- tag

890 870 935 2 620 645 470 885 765

103 300 1 185

44 000 46 800 246 000

550 720 4 920

255 400 2 045

36 000 200 000

5 510 000 26 600 37 300 83 000 34 700

123 800 20 000 83 000

206 5! 10 63 400

600 1 330

Total

810 435

31 830 68 685 13 860 4 190 4 135 2 140 12 910 4 400 4 680 24 600 25 545 3 600 16 665 2 103 459 1155

855 250 1 040 680 415 2 75 425 525 855

3 690 3 730 1 035 3 470 12 375 2 500 9 220 22 945 6 335

I me- deltal

per före- tag

81 62 94 262 92 59 98 77 148 55 42 492 204 60 111 175 1 19 25 13 68 42 34 47 59 86

före- tag

12

1 40 62 46 258 249 12 93 2 43 85 9 29 12 4 70 115 30 40 87 90 11 156 242 212 200 1 143 40

Total

6 300 42 000 61 600 76 700 53 000 76 500 7 700 26 200 21 400 18 300 12 200 7 700 70 000 16 900 14 000

35 000 28 000 46 000 11 600 50 000 97 800 80 000 82 000 432 200 16 900

I me- deltal per före- tag

525 1 050 995 1 670 205 305 640 280 500 215 425 640 1 000 145 465 875 320 510 1 055 320 405 375 410 380 420

Total

790 3 820 6 155 5 905 7 570 8 500 855 2 620 2 680 2 290 1 530 960 7 000 1 875 1 400

3 500 3 890 5 115 1 160 5 005 9 775 8 000 7 455 43 220 1 405

Ime— f.. _ deltal 0”

per före- tag

66 96 99 128 30 34 71 28 62 27 53 80 100 16 47 88 45 57 106 32 40 38 37 38 35

tag

ITIIIIII'DIII

19 27 176 31

Total

188 oo_o

15 40—0 31 700 54 300 82 000 334 700 57 600

I me- deltal per före- tag

4 535 2 860 3 035 1 900 1 855

Total

2 645 4 940 7 455 33 465 4 800

I me— deltal per före- tag

378 260 276 1 90 155

Hela riket 5489 8329100 425 742 950 135 .53377 1390000 410

fristående urinbrunn, arbetskostnad 300 kr, 25 mansdagsverken. —

mansdagsverken. — ” Dessutom 2 fristående urinbrunnar, arbetskostnad

142475 43 310 773700 2495 70905 229

2. Dessutom 9 fristående urinbrunnar, arbetskostnad 200 kr,.30 mansdagsverken. — ** Dessutom 1 fristå—

n, arbetskostnad 400 kr, 40 mansdagsverken. — 5 Dessutom 13 fristående urinbrunnar, arbetskostnad 3 300 kr, 395 mansdags-

reparationer. — 7 Av L. E. F. planerade företag ej inberäknade.

Nr Hushållningssällskap Antal

Hovmwmeob-waaov-amco-qnn v—4v—4—4v—1v—4—4

11;

F- H

18 19 20 22

Stockholms 1. o. stads läns

Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs

Kalmar läns norra .. södra .. läns

)

) | Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

Göteborgs o.Bohus » Älvsborgs läns norra södra läns

) ) Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

) , ) )

) Anal—nnan

före— tag

8 22 77

341 342 91 118 24 376 206 7 113

1

31

176 25 102 13 69 156 222 147 140

StenrOJ

Beräknad arbetskostn ad

Total

1 100 8 300 42 600 140 000 159 000 34 600 43 800 7 900 106 400 82 300 3 400 54 400 300

32 800 63 400

8 400 28 800 4 500 44 600 37 100 56 000 65 000 47 700

Hela riket 2807 1072

.___________________________—————————_

I me-

deltal

per före- tag 140 380 555 410 465 380 370 330 285 400 485 480 300

1 060 3 360 335 280 380 645 240 250 440 340

340

ning

Beräknat antal

mansdags— verken

Total

140 835

6 560 20 000 19 875 3 730 5 480 1 5—0 15 180 10 280 425 5 440 40 4 560 7 925 1 165 3 595

615 4 955 4 640 8 01 10 7 220 5 300 187 540

38

| lNNNv—CQ ICQ. v—sv—i

'ta—n 0001

no.-c oovmzo moowoov-q | I | | v—i v—l www—mang

640

Jordkörning

Beräknad arbetskostnad

Total

I me— deltal

per före- tag 150 400 415 455 225 300 185 375 340 200 125 275

250 310 215 300 240 265 225 245

___—___—

Beräknat antal

mansdags- verken

Total

30 125 715 625 100

155 870 1120 540 30 140 140

60 620 1 310

675 1 570 1 110 8 680

18 645

63

25

Avloppsförbättring

Beräknad arbetskostnad

Total

4 500

15 200 12 600 6 000 11 000 50 500 14 41 :O 10 100 64 700 5 900 4 500 9 700 700

5 600 7 600 9 000 22 200 3 900 6 200 19 500 10 200 1 900 4 000 2 600

302 500

l me— deltal

per före— tag 450 315 360 600 520 800 530 590 375 365 640 350 140 300 255 450 285 490 365 415 410 190 305 650 415

Beräknat antal

man sdags- verken

Total

570

1 515 1 405 860 1 370 5 610 1 795 2 010 8 085 590 450 970 115 785 950 1 250 2 770 490 775 1 620 1 455 210 440 260

36350

I me— deltal per före- tag

____________________________——

57 32 36 86 65 89 67 1 18 47 37 64 35 23

Hos egnahemsnämnderna inneliggande framställningar om bostadsförbättrings- understöd till företag, som icke väntas bli slutförda under år 1943.

___—_a

Beräknad arbets— Beräknat antal dags- kostnad Verken Egnahemsnämnd 182135 Total I medeltal Total I medeltal

per företag per företag ___—___

Stockholms län och stad ....... 478 634 600 1 325 52 880 111 Uppsala län .................... 186 171 700 925 14 315 80 Södermanlands län ............. 153 152 000 995 14 500 95 Östergötlands län .............. ' 338 320 800 950 26 735 79 Jönköpings län ................. 228 281 300 1 235 24 345 107 Kronobergs län ................ 511 945 200 1 850 18 000 35 Kalmar läns norra ............. 77 85 400 1 110 7 585 99 Kalmar läns södra ............. 482 425 200 810 28370 59 Gotlands län .................. 937 2 200 300 2 350 63 000 67 Blekinge län ................... 600 638 300 1 065 58 250 97 Kristianstads län ............... 794 840 000 1 060 60 000 76 Malmöhus län .................. 238 262 000 1 105 20 195 85 Hallands län ................... 748 712 000 950 47 400 63 Göteborgs och Bohus län ....... 320 1 009 800 3 155 1 67 320 210 Älvsborgs läns norra ........... 917 435 200 475 43 520 47 Älvsborgs läns södra ........... 837 429 800 515 28 665 34 Skaraborgs län ................. 368 361 000 975 34 000 92 Värmlands län ................. 1 833 10 292 000 560 308 700 168 Örebro län ..................... 223 199 800 895 20 000 90 Västmanlands län .............. 207 278 800 1 345 27 900 135 Kopparbergs län ............... 494 626 500 1 270 52 200 106 Gävleborgs län ................. 1 318 1 347 700 1 020 92 300 70 Västernorrlands län ............ 2 120 3 036 500 1 430 230 370 109 Jämtlands län ................. 2 517 2 267 000 900 207 625 83 Västerbottens län .............. 4 542 3 100 000 680 260 000 57 Norrbottens län ................ 5 530 5 262 600 950 386 245 70

Hela riket 26 996 36 316 100 1 345 2 194 420 81

1 Beräknat av kommittén.

Uppgifter rörande jordanskatlningslöretag i övre Norrland.

___—_________—_—__—_—-

1.052??? rlän 501995” län summa Antal jordanskaffningsföretag ...................... 91 20 41 Totalareal, hektar ................................ 8 468 19 236 27 704 Därav åkerareal ................................ 182 316 498 » odlingsmark .............................. 2 122 4 373 6 495 » övrig mark .............................. 6 164 14 547 20 711 [ Ungefärligt antal jordbruk, som beräknas kunna bildas 101 205 306 Beräknad exploateringstid ........................ 1—12 år 5—50 år - Under normal exploateringstid beräknad arbetskostnad, kronor .................. 1 834 820 1 215 000 3 049 820 beräknat antal dagsverk ........................ 80 900 146 875 227 775 Vid forcering av exploateringen beräknad arbetskostnad, första året, kronor ...... 298 200 656000 954 200 beräknad arbetskostnad, andra året, kronor ...... 387 900 559000 946900 beräknat antal mansdagsverken, första året, kronor 16760 79000 95 760 beräknat antal mansdagsverken, andra året, kronor 17 585 67 875 85 460

Ovan angivna mansdagsverken vid forcering av arbetet fördela sig sålunda

Västerbottens län Norrbottens län Summa l __ ___—_ : I året I II året I året I II året I året II året Röjning ................ 1 925 300 2 000 1 750 3 295 2 050 Dikning ................ 1 880 250 40 000 38 125 41 880 38 375 Vägbyggen .............. 9 000 5 600 7 000 3 000 16 000 8 600 Odling .................. 775 1 945 25 000 20 000 25 775 21 945 Byggnadsarbeten ........ 3 810 9 490 5 000 5 000 8 810 14 490

Summa 16 760 17 585 79 000 67 875 95 760 85 460

Tablå över kostnadsförändrlngar. 'Enligt Sveriges lalltbruksförbunds indexberäkningar.

Nyodling, stenröjning, jordkörning,

betesförbättring. Arbetskostnad, dagsverkare

Index 1935—37 = 100 ............

: 1939 = 100 ............ Täckdikning med rör. Materialkostnad Index 1935—37 = 100 ............ ) 1939 = 100 ............

Arbetskostnad, dagsverkare

Index 1935—37 = 100 ............

» 1939 = 100 ............ Totalkostnad Index 1935—37 = 100 ............ » 1939 = 100 ............ Byggnadskoslnader. Materialkostnad ' Index 1935—37 : 100 ............ | » 1939 = 100 ............ Arbetskostnad Index 1935—37 : 100 ............ » 1939 = 100 ............ Totalkostnad Index 1935—37 = 100 ............ > 1939 = 100 ............ Gödselsiäder och urinbrunnar. Materialkostnad Index 1935—37 = 100 ............ , 1939 = 100 ............ Arbetskostnad Index 1935—37 : 100 ............ » 1939 = 100 ............ Totalkostnad Index 1935—37 = 100 ............ > 1939 = 100 ............

Vägningstal vid kostnads— läge 1935/37

11

18

1938 1939

131'3

115'4

131'3

1241

1052

1163

1092

1008

1163

107'8

1940 1941

1354 1323 100

1154 100

1354 1001

1264 100

1131 100

124' 2 100

1171 100

1052 100

1242 100

1138 100

___—_

Kostnadsstegringen sedan 1939, beräknad i procent av 1943 års kostnads- läge utgör för

1125

1154 100

1523 1125

185-7 107-4

134? 118'7

1354 1090

1346 1149

1365 129'8

1354 1090

136'0 119'5

nyodling, stenröjning etc. ................ 35 täckdikning ............................ 39 byggnader ............................. 33 gödselstäder och urinbrunnar ............. 29

1707 1261

1239 107'4

170"? 1261

1496 1184

1448 1280

147'3 1186

1457 1244

1456 1384

147'3 1186

1468 1286

% % % %

1942

197'6 145'9

171'9 1490

1976 1459

1860 1472

1677 1483

161'3 1299

1654 141'2

153"? 1461

1613 1299

157'1 138'1

Juli 1943

H

209-4 1547

2020 175-0

209'4 154'7

206-1 1631

17913 1587

1638 131'9

1731) 1485

1571 1498

1638 1319

160'1 1407 1

Om man antar, att lönerna komma att efter kriget falla endast så myc- ket, som motsvarar det rörliga tillägget, medan materialpriserna så små- ningom återgå till 1939 års prisnivå, skulle den kommande kostnadsminsk- ningen i procent av 1943 års prisnivå bliva för

nyodling, stenröjning etc. ......................... 14'5 % täckdikning ..................................... 27 % byggnader ...................................... 28 % gödselstäder och urinbrunnar ...................... 25'5 %.

Dessa procenttal motsvara det bidrag, som behöver utgå under första året efter krigets slut, för att täcka merkostnaderna utöver dem, som kunna an- tagas bliva rådande, sedan prisläget hunnit stabiliseras efter kriget.

SYSSELSÄTTNINGSMÖJLIGHETER INOM SKOGSBRUKET VID OMFATTANDE ARBETSLÖSHET EFTER KRIGETS SLUT

U [redning avgiven av

Skogsstyrelsen

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

I skrivelse den 27 maj 1943 har Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet uppdragit åt Skogsstyrelsen att i samråd med på om- rådet verksamma organisationer föranstalta om utredning angående skogs- brukets beräknade behov av arbetskraft under den första efterkrigstiden ävensom att verkställa en inventering av sådana för sysselsättning av arbets- lösa lämpade arbeten inom skogsbruket, som äro ägnade att öka skogs- brukets produktivitet.

I anledning härav har inom Skogsstyrelsen såsom en första etapp i ut- redningen utarbetats närslutna P. M. angående beredande av sysselsättning inom skogsbruket vid omfattande arbetslöshet efter krigets slut. Till insam- ling av materialet, som legat till grund för utförda beräknningar, ha bidragit domänstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna ,stiftsjägmästarna, styrelserna för hå- radsallmänningarna samt skogssällskapet. Under utredningsarbetets gång har Skogsstyrelsen stått i kontakt med olika berörda organ. I vad avser beräk- ningarna av den önskvärda arbetsreservens omfattning med flera frågor har samarbete ägt rum med statens arbetsmarknadskommfission. Beträf- fande de framlagda förslagen ha vidare, förutom med sistnämnda organ, samråd ägt rum även med domänstyrelsen jämte representanter för Sveriges Skogsägareförbund och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, vilka icke haft något att erinra.

Under hänvisning till vad som i promemorian anförts, får Skogsstyrelsen hemställa, att Herr Statsrådet Ville vidtaga åtgärder för

dels godkännande av i promemorian angivna grunder för stats- understöd av skogliga beredskapsarbeten under en arbetslöshetskris, dels anvisande under innevarande budgetår från det å allmän be- redskapsstat uppförda förslagsanslaget till planläggning av allmänna arbeten av förslagsvis 50000 kronor till skogsvårdsstyrelserna för

planläggningsverksamhet,

dels oclc anvisande under budgetåret 1944/45 av följande belopp från motsvarande anslag, nämligen till skogsvårdsstyrelserna för pian— läggningsverksamhet förslagsvis 7 50 000 kronor, till Skogsstyrelsen för anställande av särskilda förrättningsmän för planläggningsarbeten förslagvis 70000 kronor samt till Skogsstyrelsen för lämnande av statsgaranti för skogsvårdsstyrelserna mot förlust å skogsodlingsmatc- rial förslagsvis 30 000 kronor.

I detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, deltagit herrar Andersson, Hagbergh och Holmbäck. Föredragande har varit t. f. byråchefen Plym Forshell.

Stockholm den 18 januari 1944.

GERH. STRINDLUND.

/ W. Plym Forshell.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1943 angående utredningar av ekonomiska problem sammanhängande med omställningen efter ett vapen- stillestånd, i det nu pågående kriget, har statsrådet och chefen för finansde- partementet i skrivelse den 27 maj 1943 uppdragit åt Skogsstyrelsen att verk— ställa utredning angående skogsbrukets beräknade behov av arbetskraft un- der den första efterkrigstiden ävensom att inventera sådana för sysselsätt- ning av arbetslösa lämpade arbeten inom skogsbruket, som äro ägnade att öka skogsbrukets produktivitet. Till närmare klarläggande av gränsdragning- en för det uppdrag, som avsåges bliva utfört av Skogsstyrelsen, hänvisas i skrivelsen till de direktiv, som meddelats sakkunniga för inventering av be- redskapsarbeten.

Enligt sagda direktiv borde anläggningsverksamheten inom skogsbruket bliva föremål för undersökning inom Skogsstyrelsen. Vidare framhålles såsom önskvärt, att utredningen kompletterades med en undersökning av föreliggan- de investeringsreserver och en förhandsplanering av arbeten, vilkas art och angelägenhetsgrad göra dem lämpliga såsom arbetsobjekt, avsedda att under en övergångstid öka sysselsättningsmöjligheterna. Målet borde vara att nå fram till en total investeringsreserv motsvarande ungefär två normala års in- vesteringsbehov, vilken vore så noggrant förberedd, att den, om så anses önskvärt, kunde fullt utnyttjas redan under ett första år. Inventering av beho- ven borde följas av en gallring och inbördes avvägning, som åsyftade att få fram så välmotiverade investeringsobjekt, att fullgod anledning förelåge att omedelbart utarbeta fullständiga planer för arbetenas utförande.

Skogsstyrelsen har enligt upprättad plan för utredningsarbetets igångsät- tande föreslagit, att utredningsprogrammet i första hand borde upptaga till behandling frågorna om förekomsten av lämpliga arbetsobjekt inom skogs- bruket till motverkande av arbetslöshet, om planering och förberedande i övrigt av en första arbetsberedskap samt om åtgärder för tryggande av er— forderlig arbetskraft till planering och kontroll. Styrelsen [har därför låtit verkställa en inventering av dels redan planlagda företag, dels företag, som snabbt kunna igångsättas. Då denna inventering utvisat, att befintlig reserv av redan planlagda arbetsobjekt icke motsvarar en tillräcklig beredskapsställ— ning har styrelsen dessutom utarbetat förslag till åtgärder för åstadkomman- de av ytterligare planläggning av arbeten inom skogarna. Förslag hava även utarbetats till åtgärder för tryggande av erforderlig arbetskraft till planering och dylikt samt till åtgärder för anskaffning av skogsodlingsmateriel. Där- jämte har utarbetats förslag till grunder för ett statligt stöd åt skogsvårds- och andra företag, som igångsättas för motverkande av arbetslöshet. För att när-

mare belysa och motivera de förslag, som framställts, har i samråd med sta- tens arbetsmarknadskommission utarbetats redogörelser för arbetskraftens sammansättning och för arbetskraftåtgången inom skogsbruket under vissa tidsperioder. Dessutom har gjorts en beräkning av sysselsättningsmöjlighe- terna inom skogsbruket (med undantag för avverkningsarbeten) samt de oli- ka arbetenas lämplighet för sysselsättning av arbetslösa.

I. Analys av arbetskraftförhållandena inom skogsbruket.

Sysselsättningen inom skogsnäringen. Det mesta arbetet i skogarna består av avverkningar i en eller annan form samt därmed sammanhängande syss- lor. Till övervägande del bedriva—s gagnvirkesavverkningarna under vinter- halvåret, särskilt -i Norrland och norra Svealand. Sedan utstämpling av den för avverkning avsedda skogen ägt rum, basvägar iordningställts och drivnings- arbeteti övrigt förberetts, påbörjas i dessa trakter huggning och framforsling, så snart körslor på snöföre äro möjliga. Detta inträffar i regel i slutet av no- vember eller i början av december, men under senare år torde det egentliga drivningsarbetet i större omfattning ha påbörjats först efter årsskiftet. För— hållandena skifta givetvis mellan olika landsdelar och kunna med hänsyn till väderleken för en och samma trakt växla för skilda år. Efter vinterdriv- ningarnas avslutande söker sig större delen av arbetarna till annan syssel- sättning medan för övriga på grund av menföre i skogarna en vilopaus inträ- der till islossningens början, då flottningen kan igångsättas.

I södra Sverige begränsas vinterarbetet normalt genom att man där i viss utsträckning uttager klenvirkessortiment jämväl under sommarhalvåret. Även i Norrland har man under senare år i viss mån övergått till 5. k. sommar- huggningar av framför allt massaved och liknande sortiment. Förutom driv- ningsarbeten och flottning erbjuder skogshanteringen åtskilliga andra syssel- sättningar, såsom röjningar och gallringar i yngre bestånd, hyggesvård, skogs- odling, skogsutdikning, skogsvägbyggnad m. m. Dessa arbeten kunna endast utföras under den del av året, då marken ej är tjälad eller täckt av snö.

I det intensivare skogsbruket ökas arbetsåtgången sommartid, och som en följd härav blir sysselsättningen jämnare fördelad runt året. Detta har med- fört, att i vissa trakter framträtt ett större behov av årsarbetare inom skogs- bruket. Ökningen synes dock hittills icke ha medfört någon mera påtaglig minskning av arbetskraftbehovet under vintern. I huvudsak har den arbets- kraft, som sommartid sysselsättes i jordbruket, under vintern tagit arbete i skogen, varigenom arbetskraftbehovet kunnat tillgodoses.

Arbetskraftens sammansättning och sysselsättningens fördelning på årstider.

Undersökningen angående skogsbrukets försörjningsproblem ai'iger sam- mansättningen av skogsarbetarnas yrkestillhörighet enligt efterföljande tablå, som avser förhållandena i det nordsvenska skogsområdet (sammanfattnings- vis benämnt Nordsverige) under våren 1934—våren 1935.

procent av samtliga skogsarbetare i förtjänstarbete etc.

Hemmans— Hemmans- Arrenda- Arrenda— 323212? Lösar-

ägare ägaresöner torer torsöner hemb betare

Värmlands (del av) ...... 26'6 211; 124 84 16-4 14-4 Örebro och Västmanlands

(delar av) ............ 14"? 107 21'1 11'0 24'0 18'5 Kopparbergs ............ 26'1 25'6 6'9 5'7 11'5 24'2

! Gävleborgs .............. 18'6 15-9 7-3 6'8 ao-s so-s ; Västernorrlands ........ 19-7 18-5 11-2 11-0 136 260

' Jämtlands .............. 19'2 19'5 7'9 9'2 17'2 27'0

Västerbottens .......... 35'5 32'9 9'7 3'9 6'4 15'6 Norrbottens ............ 26'1 26'0 7'2 7'2 11'8 21'7 Nordsverige ............ 24'5 22'6 8'7 7'4 14'2 22'6

Tillgängliga utredningar beträffande den procentuella fördelningen på årets månader av samtliga dagsverken vid skogsarbete och flottning be- träffande Nordsverige framlagda av socialstyrelsen samt i övrigt av arbets- löshetsutredningen i samarbete med 1928 års skogsvårdskommitté — åskåd- liggör det under året varierande arbetskraftbehovet inom skogsbruket samt olikheterna härutinnan mellan skilda delar av landet.

Tab. 2. Jan.!Febr. Mars Aprill Maj Juni Juli Augl Sept.|0kt.|Nov.| Dec. Nordsverige .................. 15”? 157 11'9 6'0 5'9 6'2 4'7 4'6 5'0 5'3 7'8 11'7 därav: Jordbrukare och deras söner.. 17'6 17'6 12'9 5'4 4'9 &? 3'5 34 40 44 7'8 13'3 Fast anställda skogsarbetare. . 86 87 85 8'4 85 83 80 80 80 82 8'3 8'5 Lös- och övriga arbetare 147 156 11'8 5'9 62 613 51 48 51 fr»! 7'6 11'2 Svealand (exkl. Kopparbergs län) ...................... 16"? 167 13'9 6'3 6'6 5'1 42 41 42 47 8'1 9'4 Götaland .................... 17"1 22'0 183 8'8 4'2 5'5 3'3 2'3 1'5 2'6 4'8 9'6

_ Av denna sammanställning framgår, att de fast anställda skogs- och flott- 1 ningsarbetarna ha en relativt jämn sysselsättning året om till skillnad från övriga grupper, för vilka skogsarbetets säsongkaraktär är starkt ut- präglad och ofrånkomlig. Det senare är framförallt fallet beträffande de skogsarbetande jordbrukarna och deras söner.

Tabellerna 1 och 2 böra emellertid läsas under reservation för de om- flyttningsrörelser, vilka sedan undersökningens utförande kan ha ägt rum särskilt under kristiden och vilka även efter återgång till fredsförhållanden kunna ge anledning till avvikande resultat.

Uppskattning av arbetskraftåtgången inom skogsbruket under vissa tidsperioder före innevarande kristid.

En uppskattning av arbetskraftåtgången under åren 1929—1932 har ut- förts av 1931 års skogssakkunniga. Resultaten av dessa beräkningar, kom- pletterade för de senaste åren av 1936 års skogsutredning, framgå av Tab. 3. Enligt de anförda beräkningarna skulle icke mindre än cirka 90 0/0 av den beräknade arbetskraftåtgängen hänföra sig till avverkningsarbeten inklusive flottning och kolning.

Tab. 3.

Antal mansdagsverken 1 miljoner

Avverknings- dädgnrggsfhnås-il. Summa arbeten arbeten 1929—30: Norrland och Dalarna ...... 21'6 1'5 23'1 Landet i övrigt .............. 15'7 2'1 17'8 Hela landet 37'3 3'6 409 1931: Norrland och Dalarna .......... 17'8 1'5 19'3 Landet i övrigt .................. 13'6 2'3 159 Hela landet 31'4 3'8 35'2 1932: Norrland och Dalarna .......... 16'4 1'5 17'9 Landet i övrigt .................. 12'7 2'3 15'0 Hela landet 291 38 32'9 1933: Norrland och Dalarna .......... 19'3 1'8 21'1 Landet i övrigt ................ 132 26 15'8 Hela landet 32'5 4'4 36'9 1934: Norrland och Dalarna .......... 21'8 1'9 23'7 Landet i övrigt ................ 15'5 2'4 17'9 Hela landet 37'3 4'3 416 1935: Norrland och Dalarna .......... 21'5 1'9 23'4 Landet i övrigt .................. 155 23 17'8 Hela landet 37'0 4'2 41'2 1936: Norrland och Dalarna .......... 22'0 1'8 23'8 Landet i övrigt ................ 1513 22 17'7 Hela landet 37'5 4'0 41'5 1937: Norrland och Dalarna .......... 22'9 1'6 24'5 Landet i övrigt ................ 15'9 2'1 18'0 Hela landet 38'8 3'7 42'5

Vad beträffar antalet i skogsbruket sysselsatta personer, är detta endast uppskattningsvis känt. Vid folkräkningarna uppmärksammas nämligen vid yrkesgrupperingen uteslutande den huvudsakliga sysselsättningen, varför där blott angivas arbetare med skogsarbete som huvudyrke. Inom yrkesgruppen skogsbruk redovisades av 1930 års folkräkning inalles 87 300 yrkesutövare,

i skogsarbete sysselsatta personer, som vid folkräkningen hänföras till hem- mansägare och andra jordbrukare av skilda slag. Arbetslöshetsutredningen kom vid sina undersökningar fram till ett genomsnittligt årsbehov av 185 000 skogsarbetare, därav högsta antalet i februari med 390 000 och lägsta antalet i september med 84 000. För Norrland och Dalarna beräknades ett genom- snittligt årsbehov av 92 000 skogsarbetare, ett högsta antal av 170 000 i febru- ari samt ett lägsta antal av 48 000 i oktober. Arbetslöshetsutredningens siffror torde närmast gälla åren 1915—28. Med ledning av den beräknade arbets- kraflåtgången och under i övrigt samma förutsättningar som arbetslöshetsut- redningen, har 1936 års skogsutredning gjort en kalkyl, avseende åren 1934—— 1937, vilken givit till resultat ett årsbehov av genomsnittligt 170 000 arbetare totalt. I samband med undersökningen rörande skogsbygdens arbets- och lev- nadsvillkor har antalet skogsarbetare i Nordsverige, dock ej sådana sysselsatta i egen skog med avverkning för husbehov, skogskulturåtgärder o. dyl., upp- skattats till 145 000 (våren 1934—våren 1935). ' Enligt socialstyrelsens undersökning rörande skogsbygdens arbets- och lev- nadsvillkor uppskattas av nyssnämnda 145 000 skogsarbetare under en 12- månadersperiod utförda dagsverken i skogs— och flottningsarbete till drygt 11 miljoner, motsvarande i genomsnitt tre månaders arbete på varje skogs- arbetare. Antalet dagsverken i medeltal per skogsarbetare i olika socialgrup- per framgår av nedanstående tablå.

varav i Nordsverige 70 000. Bland dessa äro icke inräknade de stora grupper ! l !

Tab. 4. ___—f_— Hemmans- Arrenda— Arbetare .. ägare och torer och med egna hem Lösarbe- . L a n deras deras och fasta skogs- tare Samtliga söner söner arbetare

_____________________——

Värmlands (del av) ............ 43 93 113 70 69 Örebro och Västmanlands (dc—

lar av) ...................... 52 136 146 85 108 Kopparbergs .................. 53 101 143 81 76 Gävleborgs .................... 49 108 113 85 81 Västernorrlands .............. 54 79 88 78 70

L Jämtlands .................... 70 87 92 86 81 g Västerbottens ................ 71 83 92 88 76 ' Norrbottens .................. 78 100 96 100 88 ; Nordsverige .................. 60 95 109 84 78

____________———————

| Arbetsperiodernas längd och samspelet med annan sysselsättning.

Av socialstyrelsen har i fråga om *skogsarbetarna i Nordsverige jämväl framlagts uppgifter om arbetsperiodernas längd inom olika förekommande sysselsättningar och yrken. Undersökningen, som grundar sig på en bearbet- ning av olycksfallsstatistik, visar det genomsnittliga antalet lönearbetsdagar för samtliga skogsarbetarkategorier vid en del sysselsättningar under åren 1933 och 1934.

Väl—ml”? Ko - .. Väster- .. Väster- Norr- ans-. att? fn;— Nosa- lands län bergs l" lands l" tens tens sverige (delar av) lan lan lan lan

Samtliga skogsarbetare:

Skogsarbete .................. 126-9 116'6 103-s 101-4 963 99-3 96'9 105-9 ! därav vid avverkning: ! huggning .................. 57'4 602 547 67't 67'8 670 678 639 körning .................... 644 607: 559 64: 68-4 6213 (;?-5 63-0 Flottningsarbete ................ 40'0 373 502 329 280 3015 354 34'8 Jordbruksar-J i egen kost ...... 77'9 69'2 72'8 54'6 41'4 47'9 41'6 58'5

bete (hos iarbetsgivares kost 142'6 157'4 1202 1052 105'9 114'1 936 1193 andra) ' oavsett löneform . . 112'8 1033 981 776 76-1 749 618 87'8 Vägarbete ...................... 71'5 5313 602 57'4 573 487 494 54'4 Sågverks- och stuveriarbete . . . . — 830 606 82'3 706 891 576 741 Byggnads— o. snickeriarbete . . . . 60'7 41'6 49'5 57'6 57'3 60”? 50"? 54'3 Reservarbete .................. 92'1 68'1 65'1 85'6 81'2 82'8 85'3 81'0 Övrigt arbete (hos andra) ...... 633 GT?! 71'2 633 610 66'3 73'7 66'4 Eget förvärvsarbete ............ — 91'1 704 655 693 92'1 71'4 74'7 &

På varje skogsarbetare i Nordsverige kommer sålunda enligt denna under- sökning, vars resultat något avviker från det nyssnämnda, i medeltal 106 ar- betsdagar, utförda vid skogsarbeten av olika slag. Uppgifterna avse visserligen åtminstone delvis en tid, då skogsbruket hade stark känning av ekonomisk depression och skogsarbetena därför ej drevos i normal omfattning. Trots detta anses nämnda medeltal troligen vara högre än det faktiska under nor- mala förhållanden, enär hemmansägarna, vilka pläga ha skogsarbete kortare tid än någon annan arbetarkategori, äro starkt underrepresenterade i under- sökningsmaterialet.

Som en sammanfattning av de olika arbetarkategoriernas sysselsättnings- förhållanden har socialstyrelsen upprättat efterföljande tablå över den pro- centuella fördelningen av arbetsdagarna (exklusive spilldagar) under ett år.

I tablån anförda uppgifter ge en inblick i de skilda näringsgrenarnas och yrkenas relativa betydelse för skogsarbetarnas försörjning. Bl. a. framgår, vad redan tidigare berörts, nämligen att skogsarbetarna i stor utsträckning äro be- roende av arbetsförtjänster genom arbete av annat slag än skogs-, flottnings- och jordbruksarbete. Särskilt vägarbeten ha därvid varit av stor betydelse för försörjningen, vilket beror dels på detta arbetes omfattning, dels på att dags- inkomsten vid vägarbete brukar vara relativt gynnsam för en skogsarbetare.

Hemmansägare visa sig vara ute i lönearbete under i genomsnitt två femte— delar av året, varav inom skogsbruket ungefär en fjärdedel av året. Arrenda- torer, torpare, småbrukare m. fl. inneha lönearbete i genomsnitt mer än halva året, varav inom skogsbruket ungefär två femtedelar av deras arbetsår. Hem-

Tab. 6. ________________________ Hemma- årigenda- söner till Ijåsltl; d Lösar— .. . Hemmans- a orer ' jordbrukare ans a a betare och S 'sselsattmna .. torpare och * skogs- o. .. . ) agare småbru årsanställda flottnin s- ovriga ar- k jordbruks— g betare are arbetare arbetare f_— Samtliga skogsarbeten ............ 27'7 40'9 29'3 70'1 34'5 Flottningsarbete .................. 3'1 31 16 48 30 Jordbruksarbete (hos andra) ........ 03 06 85 1'0 5'5 Vägarbete ........................ 4'8 3-5 2'7 08 59 Sågverks- och stuveriarbete ........ 04 02 03 01 13 Byggnads— och snickeriarbete ...... 09 11 04 01 14 Övriga arbeten hos andra .......... 2'0 1'3 1'2 0'8 6'0 Reservarbete ...................... 04 11 1:33 2'1 5'9 Eget förvärvsarbete (ej jordbr.) 08 04 02 01 13 Värnplikt, skolgång ................ 00 00 15 08 18 Sjukdom .......................... 02 07 04 1'0 0'6 Eget jordbruksarbete .............. 59'4 47'1 52'6 — — Utan arbete .......... . ........... — — - — 183 328 Totala antalet arbetsda ar 100'0 100'0 1000 1000 1000 g

masönerna ha haft lönearbete i skogen under drygt en fjärdedel av året, de fast anställda skogs- och flottningsarbetarna under något mer än två tredje- delar därav. Lösarbetarnas skogsarbete motsvarar ungefär en tredjedel av året.

Arbetstörhållandena inom skilda skogskategorier.

Arbetsförhållandena te sig givetvis högst olika å bondeskogarna i jämfö— relse med kronoparker samt bolags- och andra större skogar. Skogsarbetet å förstnämnda skogar utföres huvudsakligen av hemmansägarna själva vid tid- punkter, då jordbruket ej kräver någon större tillgång på arbetskraft. Vid större avverkningar, dikning eller skogsvägföretag, som fo1ceras under viss period, anlitas lejd arbetskraft. I första hand anställas hä1vid 1 trakten boende lösarbetare, som på så sätt beredas en mycket tillfällig sysselsättning. Sam- spelet mellan sysselsättningen i jordbruket ochi skogen underlättar och utgör en förutsättning för en tillfredsställande lösning av de mindre skogsägarnas försörjningsproblem. För innehavarna av de minsta brukningsdelarna äro emellertid under vissa tider av året arbetstillfällena inom det egna skogs- eller jordbruket otillräckliga. Dessa skogsägare äro därför i hög grad beroende av arbetsinkomster utanför det egna jord— och skogsbruket. Då dylika arbetstill- fällen ej stå till buds, uppstå försörjningssvårigheter Under normala tider kan sysselsättning erhållas i andra arbeten såsom vägarbeten m.m., vid lågkon- junkturer däremot nedgår omfattningen av sådana arbetstillfällen, och svå- righeter uppstå för ifrågavarande arbetare att få full försörjning. Under före- gående arbetslöshetskriser ha därför förutom skogsarbetarna även hemmans-

ägare, arrendatorer och dessas söner ofta måst ta sin tillflykt till reservar- beten.

Ä större kronoparker och bolagsskogar bedrives i regel uthålligt skogsbruk. Arbetarna få härigenom mera varaktig sysselsättning. För att trygga arbets- kraftbehovet å kronoparkerna ha upplåtits skogs— och kronotorp, odlingslä- genheter samt kolonat. Avkastningen från dessa är ett viktigt komplement . till skogsarbetarnas kontantförtjänster. Genom de stora möjligheter, som fin- ' nas att å kronoparkerna samordna avverknings- och skogsvårds- m. fl. arbe- ten, bliva arbetstillfällen även mera jämnt fördelade på årets olika delar än vad fallet är beträffande bondeskogarna. Även å bolagsskogarna är arbets- tillgången mera stabil än å bondeskogarna. Under ogynnsamma konjunkturer måste man dock räkna med att brist på arbetstillfällen uppstår för de arbetare, som i vanliga fall äro sysselsatta å bolagsskogarna.

Arbetsförhållandena inom skogsbruket under krigstiden.

Arbetet i skogarna under krigsåren har framförallt karakteriserats av det stora behovet av arbetskraft för tryggandet av vår bränsleförsöjning enär mycket stora kvantiteter ha måst avverkas för detta ändamål. Sålunda har enligt vedproducenternas redovisningar under bränsleåret 1941/42 avverkats 44,6 milj. 1113 travat mått ved och massaved samt under 1942/43 ca 52 milj. 1113. Den stora brist på arbetskraft, som under krigsåren varit rådande inom skogs- bruket har framförallt gjort sig kännbar, när det gällt att skaffa arbetare för avverkning av fastighetsägarna genom produktionsplikt ålagda avverknings- kvantiteter. Ovan arbetskraft har därför i stor omfattning måst tillföras skogs- bruket, vilken arbetskraft delvis utgjorts av arbetslösa från en mängd olika yrkesområden. Vidare hava industriarbetare permitterats från sina ordinarie sysselsättningar enbart för att tillfälligt bidraga till skogsbrukets arbetskraft- försörjning. Härtill kommer slutligen tjänstepliktiga, tillhörande 1943 års värnpliktsklass, vilka genom beslut av Kungl. Maj:t ålagts tjänsteplikt i skogs- bruk eller torvhantering. Genom nu angivna åtgärder ha tämligen stora ar- betsstyrkor tillförts skogsbruket. Under vintern 1942 torde sålunda den »ova- na» arbetskraften ha uppgått till mer än 40 000 man.

En annan gren av skogsnäringen, som under kriget krävt avsevärt större arbetskraft än under normala förhållanden, är kolningen. Enligt verkställda beräkningar har under bränsleäret 1942/43 avverkats ej mindre än ca 4,7 miljoner m3 travat mått långved, avsedd för kolning i ugn eller mila. För att ytterligare belysa omfattningen av verksamheten kan nämnas, att omkring 5 000 kolugnar varit i gång under nyssnämnda bränsleår.

En i detta sammanhang mycket betydelsefull omständighet, som karakteri- serat skogens arbetsmarknad under krigsåren, har varit, att de vana skogs- arbetarna i stor utsträckning redan från krigets början övegått till andra sys- selsättningar, som varit mera lönande eller möjligen mindre ansträngande än skogsarbetet.

För närvarande pågår utredning inom industriens utredningsinstitut rö— rande utvecklingen för träförädlingsindustrierna vid övergång från krigs- till fredshushållning. Någon beräkning av omfattningen av de arbetstillfällen, som inom skogsbruket bortfalla vid övergång till fredshushållning, anses ej kunna göras förrän resultatet av nämnda utredning föreligger.

II. Beräkning av sysselsättningsmöjligheterna inom skogsbruket (med undantag för avverkningsarbeten) samt de olika arbetenas lämplighet för sysselsättning av arbetslösa.

Olika slag av arbeten och deras omfattning.

Inom skogsbruket finnas, såsom framgått av olika utredningar och nu se- nast av resultaten från andra riksskogstaxeringen, rika möjligheter att skapa arbetstillfällen för arbetslösa vid produktiva och samhällsgagnande företag. Betydande möjligheter finnas att stegra skogarnas avkastningsförmåga såväl i kvantitativt som kvalitativt avseende. Här må nämnas, att 1931 års skogs— sakkunniga, som undersökt möjligheterna för produktionsökning, kommo till den uppfattningen, att det finnes ca 5 miljoner hektar för skogsbörd tjänliga marker, varå det kunde anses befogat att utföra olika åtgärder av grundför- bättrande natur.

De olika arbeten, som bortsett från avverkningsarbetena — i första hand kunna ifrågakomma för sysselsättning av arbetslösa, äro följande:

1. Skogsvägbyggnader Skogsdikning och bäckrensning Återväxtåtgärder av grundförbättrande natur Röjning i stavaskog och vissa slag av ungskog Betesvallsanläggningar för skogens fredande mot bete

Flottledsbyggnader

959”ng

1. Skogsvägsbyggnadcr. Av den i 1936 års skogsutrednings betänkande nr 3 (SOU 1943: 4) lämnade redovisningen rörande skogsbrukets behov av vä- gar å enskilda skogar framgår, att detta är mycket omfattande. Det närmaste behovet, sådant det ter sig, då enbart de mest angelägna vägarna medräknas, har enligt skogsutredningen beräknats vara följande:

V ä g t y p Lälnåd i Kosäad i Byvägar (ombyggnad) .............................. 5 048 18 891 000 Permanenta skogsbilvägar (nybyggnad) ................ 16 452 75 201 000 Bilbasvägar (nybyggnad) ............................ 800 1 207 000 Summa 22 300 95 299 000

Enligt sammanställning, som domänstyrelsen låtit upprätta i oktober 1941, skulle det ytterligare behovet av bilvägar å skogar under domänverlcets för- valtning vara följande:

V ä g t y p Läklåd i Koss-ad i

Tunga skogsbilvägar ................................ 2 927 23 416 000 Lätta skogsbilvägar ................................ 518 3 108 000 Bilbasvägar ........................................ 876 876 000 Summa 4 321 27 400 000

Med ledning av det i ovanstående tablå angivna behovet av vägar å en- skilda skogar har gjorts en beräkning av arbetskraftåtgången vid dessa ar- beten. På grund av de stora fordringar man numera ställer på utförandet av skogsvägar, har emellertid räknats med något högre kostnader än ovan an- givna. Behovet av arbetskraft har under sådana förhållanden beräknats bliva följande:

V ä g t y p 131???”ng- Byvägar (ombyggnad) ........................ 2 500 000 Permanenta skogsbilvägar (nybyggnad) ........ 9 000 000 Bilbasvägar ................................ 100 000

Summa 11 600 000

Den beräknade dagsverksåtgången för bilvägar'å skogar under domänver- kets förvaltning framgår av nedanstående.

Tunga skogsbilvägar .......................... 1 900 000 Lätta skogsbilvägar .......................... 250 000 Bilbasvägar .................................. 70 000

Summa 2 220 000

De vägar, som redovisats i ovanstående tablåer, äro erforderliga för sko- garnas rationella skötsel — alltså för utfrakt av skogsprodukter —— och fylla ett mera stadigvarande transportbehov. Det får anses i hög grad angeläget, att skogsbrukets transportförhållanden förbättras, vilket skulle möjliggöra ett fullständigare utnyttjande av skogarnas avkastning samt skapa förut- sättningar för en intensivare skogsvård. Skogsvägarna hava även betydelse därigenom, att de kunna tjänstgöra som utfartsvägar för avsides belägna gårdar samt bidraga till utförandet av nyodlingar och möjliggöra en önskvärd bosättning av skogsarbetare ute på skogarna.

2. Skogsdikning och bäckrensning. 1931 års skogssakkunniga hava i sitt betänkande (SOU 19.” 3:12) beräknat, att inom landet skulle finnas en sammanlagd areal dikningsbar mark av ca 2 600 000 ha. Räknar man med, att dikningsarbetena i medeltal kräva en ar- betsåtgång av 16 dagsverken per ha, skulle totala arbetskraftåtgången inom landet för dikningsarbeten utgöra ca 41 miljoner dagsverken.

Uppfattningarna om vilka marker, som äro att anse som dikningsbara, äro emellertid numera ej desamma som för ett tiotal år sedan. Man har över- gått till en allt strängare bedömning för att med säkerhet kunna påräkna ett gott resultat av dikningsingreppen. Dessutom hava avsevärda arealer torr-

.rm.__._____________—_...._

lagts å såväl enskilda som domänverkets skogar, sedan 1931 års skogssak- kunniga gjorde sin beräkning av de dikningsbara markerna. Vid andra riks— skogstaxeringen har inventerats förekomsten av försumpad skogsmark och myr inom Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norr- bottens län med undantag av sistnämnda läns lappmark. Såväl försumpad skogsmark som myr har för olika ägaregrupper vid inventeringen uppde- lats i vissa undertyper, vilka i sin tur fördelats efter godhetsgrader, höjdom- råden o. s. v. Uppgifter härom hava inhämtats från statens skogsförsöks- anstalt, varefter med ledning härav de dikningsbara markerna inom ifråga- varande områden beräknats i samråd med föreståndaren för skogsförsöks- anstaltens naturvetenskapliga avdelning. Beträffande de delar av landet, som ej berörts av andra riksskogstaxeringen, har med ledning av tillgängliga upp- gifter gjorts en uppskattning av arealerna för dikningsbar försumpad skogs- mark och dikningsbar myr. Enligt ovannämnda beräkningar skulle totala omfattningen inom landet å enskilda skogar av ifrågavarande marker som . med säkerhet äro dikningsbara —— vara följande: Beräknad ungefärlig areal ha Dikningsbar försumpad skogsmark .............. 500 000 Dikningsbar myr .............................. 550 000

Summa 1 050 000

Utdikning av denna areal beräknas kräva en arbetskraftåtgång av ca 16,8 miljoner dagsverken.

Erforderliga dikningsåtgärder å domänfondens skogar kräva enligt upp- gifter, lämnade av domänstyrelsen i oktober 1943, en arbetsåtgång av om- kring 1 725000 dagsverken. Ifrågavarande uppgift avser arbetsbehovet å marker, som vid noggrann inventering befunnits lämpliga för dikning.

Det är ej uteslutet, att framdeles vissa sumpskogar och myrar av lägre godhetsgrad kunna bliva dikningsbara, framför allt om det kan visa sig eko- nomiskt möjligt att utföra gödslingar med träaska el. dyl.: resultaten av vissa försök på detta område tyda härpå.

Utdikning av försumpade skogsmarker samt godartade kärr och myrar är ett effektivt medel för virkesproduktionens höjande. Många utdikade om- råden räknas till våra mest högproduktiva skogsmarker.

3. Återväxtåtgärder av grundförbättrande natur. Till dessa åtgärder räknas skogsodling eller annan åtgärd (hyggesrensning, markberedning, hägnad till skydd mot beteskreatur m. m.) för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å följande marker med otillfredsställande skogstillstånd, nämligen: l. skogsmark, som av ålder helt saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka träd, samt

2. vanhävdad skogsmark, där skogsbeståndet är av synnerligen otillfreds- ställande slutenhet och tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter.

Åtgärderna skola vara av grundförbättrande natur och inrymma sålunda ej det normala föryngringsarbetet inom enskilda skogar, för vars utförande lagligt tvång föreligger.

Totala arealen inom landet av ifrågavarande marker har av 1931 års skogs- sakkunniga beräknats utgöra 2 029 700 ha. Sedan nämnda tidpunkt har arealen minskat på grund av att åtgärder av olika slag vidtagits. Med stöd ; av tillgängliga uppgifter har gjorts en uppskattning avseende omfattningen av kal skogsmark å enskilda skogar, för vilken reproduktionsplikt ej förelig- ger och som är av sådan beskaffenhet, att skogsodling eller annan åtgärd å densamma kan anses ekonomiskt försvarlig. Uppskattning har även skett av den areal, som representeras av de »förvildade» hagmarkerna. Beträffande återstående skogstyper, som kunna hänföras till vanhävdad skogsmark, näm- ligen restskogar, som sakna möjlighet att giva en nöjaktig produktion samt skräpskogar av annat slag, har för de områden, som berörts av andra riks- skogstaxeringen, från statens skogsförsöksanstalt inhämtats uppgifter om fö- rekomsten å enskilda skogar av ifrågavarande skogstyper. För övriga delar av landet har förekomsten av dylika skogstyper bedömts med ledning av till- gängliga uppgifter. Totala arealen inom landet av ifrågavarande marker har med stöd av nämnda kalkyler beräknats vara följande:

Ungefärlig

areal ha

Av ålder kal skogsmark ........................................ 300 000 Restskogar, som sakna möjlighet att giva eu nöjaktig produktion och

därför böra snabbt avvecklas .................................. 300 000 Förvildade hagmarker .......................................... 300 000 Skräpskogar av annat slag ...................................... 150 000

Summa 1 050 000

Under antagande att arbetsåtgången för erforderliga åtgärder i medeltal , utgör 8 dagsverken per ha, skulle totala arbetskraftåtgången utgöra ca 8,4 ! miljoner dagsverken. 5

Å domänfondens skogar kräves, enligt av domänstyrelsen nyligen verk- ställd undersökning, en sammanlagd arbetsåtgång _av omkring 1 973 600 dags- verken för utförande av erforderliga återväxtåtgärder. Häri ingår även röj- ningsarbeten i stavaskogar och liknande skogar, för vilka särskilda uppgif- ter ej kunnat erhållas. Liksom i fråga om dikningsåtgärder är uppgiften om arbetsåtgången grundad på de arealer, som vid noggrann inventering befun- nits vara i behov av ifrågavarande åtgärder.

Skogsodlingsåtgärderna äga stor betydelse för ett bättre utnyttjande av markernas produktionsförmåga och för åstadkommande av en ökad virkes- produktion.

4. Röjning i stavaskog och vissa slag av ungslcog. Med röjning förstås i detta sammanhang sådan beståndsvårdande hugg- ning, där det utfallande virket på grund av alltför klena dimensioner icke kan tillgodogöras. Detta är i utpräglad grad förhållandet i den s. k. stavaskogen, Vilken endast förekommer i Norrland. Den utgöres av mycket täta och trög-

t

växande bestånd —— vanligen gran — med ytterst ringa skiktningsförmåga, vilka icke utan röjning kunna framväxa till avsättningsbara dimensioner. Med stavaskog kan här jämställas sådan ungskog, som äger dålig skiktningsför- måga och är i behov av utglesning för att inom rimlig tid nå avsättnings- bara dimensioner. Sistnämnda slag av ungskogar förekomma också huvud- sakligen i Norrland.

Vid andra riksskogstaxeringen har stavaskogarnas omfattning undersökts. Med ledning av härvid erhållna arealer inom hittills omtaxerade områden samt efter uppskattning av stavaskogarnas areal inom övriga delar av lan- det, har den totala förekomsten å enskilda skogar av denna skogstyp kunnat beräknas. Den totala arealen av tätväxande ungskog med dålig skiktningsför- måga har uppskattats med ledning av tillgängligt material. Beräkningarna hava givit följande resultat:

Ungefärlig

. areal ha

Stavaskog ...................................................... 110 000 Tätväxande ungskog med dålig skiktningsförmåga .................. 490 000

Summa 600 000

Under antagande att arbetsåtgången för erforderliga åtgärder i medeltal ut— gör 5 dagsverken pr ha, skulle totala arbetskraftåtgången utgöra ca 3 miljoner dagsverken. Angående motsvarande åtgärder å domänfondens skogar hänvisas till vad som anförts under punkt 3.

I fråga om nyttan av dylika åtgärder kan anföras, att röjningarna äga stor betydelse för åstadkommande av en såväl i kvantitativt som kvalitativt hän- seende förbättrad virkesproduktion.

5. Betesanläggningar för skagens fredande mot bete. Den verksamhet, som avser åtgärder för betesförbättring, omhänderhas vad beträffar de enskilda skogarna i regel av vederbörande hushållningssällskap. I detta sammanhang avses därför endast betesanläggningar inom de enskilda skogar, som utgöra tillämpningsområde för norrländska skogsproduktions- anslaget. Verksamheten i anledning av nämnda anslag, som handhaves av respektive skogsvårdsstyrelser, omfattar nämligen bland annat anläggning av hetesvallar, Tillämpningsområdet omfattar skogar, som äro underkastade be- stämmelserna i 1932 års lappmarkslag, samt skyddsskogar inom Kopparbergs och Jämtlands län. Enligt uppgifter i norrländska skogsproduktionsutred- ningens betänkande (SOU 1940: 3) har beräknats, att erforderliga betesanlägg- ningar inom Norrbottens och Västerbottens lappmark skulle draga en kost- nad av ca 9 500 000 kronor, motsvarande en beräknad arbetskraftåtgång av ca 800 000 dagsverken. Enligt 1936 års utredning rörande beredskapsarbeten skulle behovet av be- tesanläggningar å kronoparker och ecklesiastika skogar vara följande:

Betesvallarnas Dagsverks— Anläggnings- areal, ha åtgång kostn. kr. Kronoparker ............................ 1 628 43 481 239 800 Ecklesiastika skogar .................... 2 135 70 960 551 970 Summa 3 763 114 441 791 770

Med de erfarenheter man nu har angående ändamålsenliga åtgärder å be- tesvallarna är det upp-enbart, att ovanstående dagsverksåtgång och kostnader för betesvallarna inom sistnämnda tvenne kategorier av skogar äro avsevärt för lågt beräknade.

Skogsmarkens betning utgör ett allvarligt hinder för en god virkesproduk- tion. Den uppfattningen är numera allmän, att betesfred i skogen utgör ett oeftergivligt villkor för en rationell skogsvård. Härtill kommer att kulturbe- tena även äro ägnade att höja jordbrukets avkastning genom nyupptagning av mark till högre kultur. I samband med att statsbidrag beviljas från norr- ländska skogsproduktionsanslaget genomföres betesreglering för respektive fastigheter, varigenom det gemensamma skogsbetet upphör.

6. Flottledsbyggnader. Våra flottleder äro i jämförelsevis stor utsträckning i behov av förbättrings- arbeten. Enligt inventering verkställd av 1936 års utredning angående bered- skapsarbeten beräknades arbetskraftbehovet för flottlcdsbyggnader i Norr- land, Dalarna och Värmland för 10-årsperioden 1937—1946 utgöra ca 770 000 dagsverken. Arbetslösa kunna också lämpligen sysselsättas i flera andra arbeten inom skogsbruket såsom anläggning av cykelstigar, utförande av stamkvistning m. m. Arbetskraftåtgången å enskilda skogar under perioden 1941—1946 för cykelstigar har beräknats utgöra 832 000 dagsverken och för stamkvistning 335 700. Dessa beräkningar hava på uppdrag av statens industrikommission utförts år 1940 av sekreteraren i Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas för- bund. Enligt beräkning, verkställd år 1940 genom domänstyrelsens försorg, ut- gjorde arbetskraftbehovet för anläggning av ur luftskyddssypunkt erforder- liga cykelstigar å domänfondens skogar inom de sju norra länen 290 000 dags— verken. Arbetskraftåtgången för utförande av stamkvistning å domänfondens skogar under perioden 1937—46 utgjorde ca 215000 dagsverken enligt be- räkningar i betänkande, utgivet av 1936 års utredning angående beredskaps- arbeten. Vad angår omfattningen av vissa förut berörda åtgärder, har här lämnats uppgifter, som ej kunna anses helt aktuella, enär åtskilliga arbeten utförts, sedan undersökningar och insamling av material verkställts. Totala behovet av åtgärder är emellertid så stort i förhållande till vad som utförts efter det utredningarna verkställts, att det ej ansetts erforderligt att i detta samman— hang söka korrigera uppgifterna i anledning av efteråt utförda arbeten. De uppgifter, som härstamma från 1939 och senare torde giva en tämligen exakt bild av det nuvarande läget, enär verksamheten med undantag för skogs- vägbyggnader under kriget varit relativt obetydlig å ifrågavarande områden. Av följande sammanställning framgår de beräknade sysselsättningsmöjlig- heterna inom enskilda och domänfondens skogar. Det bör särskilt obser- veras, att för vissa åtgärder avses ej totala arbetskraftbehovet utan endast ar— beten, som böra utföras under en viss period. Vissa uppgifter avse endast be— gränsade delar av landet. (Ex. betesanläggningar å enskilda skogar.)

Tab. 7. Enskilda Domänfon- Åtgärd w Anteckningar Dagsverksåtgång Skogsväg- 11 000 000 2 220 000 Beräkningen för enskilda skogar grundar sig på uppgifter byggnader hämtade ur 1936 års skogsutrednings betänkande nr 3.

Avser det närmaste behovet av vägar. Uppgifter för domänfondens skogar äro grundade på sammanställ- ning, upprättad av domänstyrelsen i oktober 1941.

Skogsdikning 16 800000 1 7:25 000 Uppgifter avseende enskilda skogar äro beräknade med och bäck— ledning av material från andra riksskogstaxeringen. rensning För delar av landet, som ej berörts av nämnda taxe-

ring, hava motsvarande arealer uppskattats med led- ning av tillgängligt material. Uppgifter för domänfondens skogar ha lämnats av domän- styrelsen i oktober 1943.

Återväxtät- 8400 000 1974000 För enskilda skogar avses endast marker, varå repro- gärder duktionsplikt ej föreligger. Uppgifter avseende enskilda skogar äro delvis beräknade med ledning av material från andra riksskogstaxeringen. För delar av landet, som ej berörts av nämnda taxering, hava motsvarande arealer uppskattats med ledning av tillgängligt mate- rial. Beträffande förekomsten av vissa slag av marker, som äro i behov av ifrågavarande åtgärder, har intet material insamlats vid riksskogstaxeringen, varför om- fattningen endast är grundad på uppskattning. Uppgifter för domänfondens skogar har lämnats av do—

mänstyrelsen i oktober 1943.

Höjning i 3 000000 Ingåriupp- Uppgiften grundar sig beträffande stavaskog huvudsak- stavaskog giften om ligen på arealen av dylik skog enligt andra riksskogs- samt tätväx— återväxt- taxeringen. Arealen av tätväxande ungskog är upp— ande ungskog åtgärder skattad med ledning av tillgängligt material. Anläggning av 800 000 43 000 För enskilda skogar är uppgiften grundad på beräkningar betesvallar iNorrländska skogsproduktionsutredningens betänk-

ande. Avser endast Västerbotten och Norrboilens lapp— mark. För domänfondens skogar är uppgiften hämtad ur betänkande avgivet av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten.

Anläggning av 832 000 290 000 Uppgiften ang. enskilda skogar grundar sig på beräkning

cykelstigar utförd år 1940 och avser åtgärder-, som skola utföras under perioden 1941—1946. Uppgiften ang. domänfondens skogar är grundad på be-

räkning år 1940 avseende behovet av cykelstigar ur luftskyddssynpunkt. Uppgiften avser endast de 7 norra länen. "Utförande av 336 000 215 000 Uppgiften å enskilda skogar grundar sig på beräkning stamkvist- utförd år 1940 och avser perioden 1941—46. Uppgift- ning . en för domänfondens skogar är hämtad ur betänkande

utgivet av 1936 års utredning angående beredskaps- arbeten och avser åtgärder, som skola utföras under perioden 1937—46.

Flottledsbygg- 770000 Enligt inventering verkställd av 1936 års utredning an- nader gående beredskapsarbeten. Åtgärderna avse perioden 1937—46. Summa 41 768 000 6 467 000 770 000 49 005 000

De olika arbetenas lämplighet för sysselsättning av arbetslösa.

Under arbetslöshetskrisen i förra hälften av 1930-talet vidtogo statsmakter- na i och för arbetslöshetens bekämpande och lindrande olika åtgärder för be- redande av ökade arbetstillfällen inom skogsbruket. Den verksamhet, som härvid bedrivits, t01de hava väl fyllt sitt ändamål. Skogsvårdsstyrelsernas för-; skilda verksamhetsgrenar redan uppbyggda Olganisation möjliggjorde låga' fö1valtningskostnader och ett snabbt igångsättande av de olika arbetena

De enskilda arbetsfö1etagen, varom nu är fråga, äro i regel av förhållan- devis ringa omfattning. Då de emellertid förekomma utspridda här och var inom skogsområdena, skapas därigenom lämpliga arbetstillfällen för de lös- arbetare, som äro sysselsatta inom skogsbruket samt för det stora antal inne— havare av ofullständiga jordbruk, vilka på sätt tidigare framhållits, sakna tillräcklig sysselsättning inom den egna fastighetens jord— och skogsbruk och vilka sålunda i mer eller mindre grad äro beroende av arbetstillfällen utanför den egna gården. Den senare arbetarekategorien har på grund av löpande göromål vid jordbruket svårt att för längre tider lämna sina hem för att deltaga i beredskapsarbeten å annan ort.

Vissa väg- och dikningsföretag kunna dock ha så stor omfattning att större arbetsstyrkor där kunna anställas. Inom Norrbottens och Västerbottens lapp- marker, där statsbidrag från Norrländska skogsproduktionsanslaget utgår till såväl skogsvårdsåtgärder som betesanläggningar, kunna större arbetsstyrkor beredas sysselsättning, därigenom att olika slag av arbeten äro koncentrerade inom ett begränsat område.

Här ifrågavarande arbeten inom skogsbruket fordra i allmänhet ej större yrkesskicklighet och lämpa sig synnerligen väl för de lösa skogsarbetare samt. innehavare av mindre jordbruk och lägenheter, vilka i första hand böra be- redas arbete. Även andra, vid grovarbete vana personer kunna lämpligen sysselsättas vid utförandet av dessa åtgärder. Arhetsobjekten lämpa sig emel-l lertid i regel ej för utförande vintertid, vilket får anses vara en olägenhet,- då det gäller sysselsättning av arbetslösa. Under vintern pågå emellertid av- verkningsarbetena, vilka äro de ojämförligt viktigaste för sysselsättning av de arbetare, som under normala förhållanden arbeta i skogsbruket.

I det följande skall i korthet närmare redogöras för de olika åtgärdskale- goriernas lämplighet för sysselsättning av a1betslösa. Vad som komme1 att' anföras överensstämmer i huvudsak med de uttalanden i ämnet, som gjorts! av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten

Skogsvägarna avse såväl större som mindre företag. Särskilt inom södra! Norrland, Dalarna och Värmland äro företagen ofta av sådan storleksord—Ä ning, att sysselsättning kan beredas åt större arbetsstyrkor. Vägarbetena äro| särskilt väl ägnade för sysselsättning av arbetslösa med förutsättningar för; grovarbete. De kunna pågå under större delen av året, eller så snart snö och? tjäle ej utgöra hinder. Kostnaderna för företagen bestå till övervägande del av arbetslöner.

ning. Större sådana företag förekomma dock här och var inom landet. Skogs- utdikningsarbeten kunna utföras större delen av året eller då marken ej är tjälad; även dessa arbeten äro lämpliga för arbetslösa som äga förutsättningar för grovarbete.

Jämväl företag avseende äterväxtälgärder ha i regel ringa omfattning. Rensningshuggningar kunna företagas under större delen av året eller då marken ej är snötäckt. Markberedning utföres huvudsakligen under hösten men kan utföras under större delen av året, eller så snart snö och tjäle ej utgöra hinder. Skogsodlingar utföras huvudsakligen under våren. Då så lunda vissa återväxtåtgärder kunna utföras under därför lämplig årstid, äro sådana arbeten ej fullt lika lämpliga för beredande av sysselsättning åt ar- betslösa som de förut nämnda arbetena. Vid skogsodlingar kunna emeller- tid förutom män även sysselsättas kvinnor och ungdom, vilket särskilt inom vissa trakter kan vara en fördel. Ur skoglig synpunkt äro dessa åtgärder, så- som tidigare framhållits, synnerligen betydelsefulla.

Röjning i stauaskog och vissa slag av ungskog förekommer huvudsakligen

-i norra Sverige. Företagen hava endast undantagsvis större omfattning. Röj- |ningsarbetena lämpa sig väl för att skapa sysselsättning vid arbetslöshet. De kunna utföras under hela året med undantag för den tid, då rikligare snö— tillgång förekommer, och ställa icke särskilt höga krav på kroppskrafter hos arbetarna.

Betesvallsanläggningar för skogens fredande med bete avse i detta sam- ;1nanhang, såsom först påpekats, endast sådana inom tillämpningsområdet för norrländska skogsproduktionsanslaget, där bidragsverksamheten hand- haves av respektive skogsvårdsstyrelser. Varje företag har i och för sig ringa omfattning, men då företagen ligga koncentrerade inom byarna, kunna re- lativt stora arbetsstyrkor beredas sysselsättning. För de skogs- och jord- bruksarbetare, vilka hava svårigheter att finna sysselsättning året runt, kun- na dessa företag erbjuda ett värdefullt arbetstillskott. Arbetena kunna ut- i föras under hela året med undantag för den tid, då snö eller tjälförhållanden flägga hinder i vägen. , Arbeten vid flottledsbyggnader äro lämpliga för sysselsättning av arbets- lösa, som äga förutsättningar för grovarbete. Dylika arbeten kunna till stor udel utföras av personer utan speciell yrkesskicklighet, Utförandet sker före- trädesvis under vinterhalvåret. ; 101 Skogsdiknings- och bäckrensningsföretagen har i allmänhet ringa omfatt- l

III. Beräkning av den erforderliga arbetsreservens storlek.

Då arbetet i skogarna till ca 90 0/o utgöres av avverkningsarbeten och där- med sammanhängande sysslor, spelar förekomsten av dessa arbeten en avgö- rande roll i fråga om sysselsättningsmöjligheterna i skogsbruket. Till bely- sande av vilken betydelse växlingarna i avverkningsprogrammet kan ha för sysselsättningsmöjligheterna må nämnas, att avverkningsarbetena under låg-

konjunkturen 1932 krävde 29,1 milj. dagsverken, under det att arbetskraft- åtgången år 1937, ett år av typisk högkonjunktur utgjorde 38,8 milj. dags— verken. Den sannolika utvecklingen i fråga om gagnvirkesavverkningarnas storlek är under utredning och kan f. n. ej bedömas; däremot torde med största sannolikhet kunna förutses, att vedavverkningarna efter krigets slut få minskad omfattning, varigenom en del arbetskraft frigöres. Behovet av träkol torde också komma att minskas och medföra inskränkning av kol- ningsverksamheten, som under kriget berett sysselsättning för stora arbets- styrkor.

Ehuru skogsvårdsarbeten kräva ringa arbetskraftåtgång i jämförelse med avverkningar, hava de förstnämnda arbetena ändock mycket stor betydelse såsom arbetsreserv därigenom, att de huvudsakligen utföras under sommar- månaderna, då skogsarbetarna eljest komme att söka sig till andra arbets— marknader. Arbetskraftbehovet i skogarna är nämligen, såsom närmare framgår av tab. 2, kap. 1, vid normala förhållanden under sommarmåna- derna ej mer än tredjedelen så stort som under januari och februari måna- der. Detta ogynnsamma förhållande uppväges emellertid i viss mån av att många hemmansägare, som arbeta i skogarna under vintrarna, hava syssel— sättning inom jordbruket under somrarna.

För att kunna avväga den lämpliga omfattningen av en sysselsättnings- reserv inom skogsbruket, vore det givetvis av största betydelse, att kunna

bedöma den sannolika utvecklingen på ifrågavarande arbetsmarknad. Det = skulle sålunda vara önskvärt att kunna beräkna antalet personer, som vid inträdande arbetslöshetskris skola beredas arbete samt vilka olika kategorier arbetslösa, som böra beredas sysselsättning inom skogsbruket. En kartlägg— ning över, inom vilka delar av landet arbetslösheten i första hand beräknas inträda, skulle också underlätta en ändamålsenlig planläggning av bered- skapsarbetena. Med det ovissa läge, som f. 11. råder, kunna emellertid några tillförlitliga prognoser avseende dessa förhållanden ej ställas.

De befolkningsgrupper, som vid inträdande arbetslöshet i första hand böra beredas sysselsättning inom skogsbruket, äro, förutom rena skögsarbetare, även innehavare av mindre jordbruk och lägenheter samt dessas söner, vil- ka ej kunna få full försörjning från jordbruket, utan måste arbeta i skogar- na under större eller mindre delen av året. Ända från krigets början är 1939 hava, såsom tidigare framhållits, från dessa befolkningsgrupper bety- dande överflyttningar av arbetskraft ägt rum till andra verksamhetsområden, framför allt till anläggningsarbeten, torvindustrien m. fl. Till belysande här- av må nämnas, att enligt av arbetsmarknadskommissionen verkställd ut- redning antalet vana skogsarbetare sysselsatta i skogsbruket under januari månad är 1943 utgjorde 76 000 st. mot 100 000 st. under samma månad 1942. Minskningen utgjorde alltså ej mindre än 24 000 st. Dessa uppgifter få au- ses såsom approximativa. Även under tiden 1939—1941 har en betydande överflyttning ägt rum. Uppgifter härom ha emellertid ej kunnat erhållas. Man torde få räkna med, att en del av de personer, som skaffat sig nya sys- selsättningar, även efter krigets slut få fortsätta inom sina nya yrken, men

det stora flertalet torde sannolikt, på grund av arbetenas upphörande, nöd- gas återvända till respektive hemorter och sina förutvarande arbeten.

Med ledning av de antaganden och bedömanden, som för närvarande kun- nat göras avseende den sannolika utvecklingen vid en fredskris, har, efter samråd med arbetsmarknadskommissionen, den arbetsreserv av ifrågava- rande arbeten, som erfordras för att möta den först inträdande arbetslöshe- ten, beräknats till omkring 6 000 000 dagsverken. Härvid har förutsatts, att inom skogsbruket endast skulle sysselsättas sådan arbetskraft, som under normala förhållanden arbetar i skogarna.

Planläggningen måste emellertid få ytterligare omfattning, då det enligt direktiven är önskvärt att nå fram till en total arbetsreserv motsvarande ungefär två normala års investeringsbehov. Ehuru behovet av arbetskraft in— , om här ifrågavarande arbeten är svårt att beräkna, kan dock med stöd av de uppgifter, som lämnats i tab. 3, kap. 1, en sådan arbetsreserv antagas böra omfatta ca 8 000 000 dagsverken.

IV. Inventering av sysselsättningsmöjligheterna som representeras av dels redan planlagda, ej utförda arbetsobjekt, dels övriga företag, som snabbt kunna igångsättas.

För att befordra utförandet av skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar ha särskilda statsanslag stått till förfogande, nämligen statens skogsutdiknings- anslag, statens skogsodlingsanslag, anslaget till väg- och flottledsbyggnader samt norrländska skogsproduktionsanslaget. För att bereda ökade försörj- ningstillfällen inom skogsbruket under arbetslöshetsperioder och samtidigt främja skogsvården har för budgetåren 1932/33—1934/35 samt 1938/39 bevil- . jats medel från anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar. Under innevarande kris har verksamheten i anledning av de ordi- narie anslag-en starkt minskat. Undantag härifrån utgör vägbyggnadsverk- samheten. Minskningen har främst berott på nödvändigheten av att använ- , da all tillgänglig arbetskraft i vedavverkningarna och andra angelägnare ar- 1 beten. Å de enskilda skogarna finnas därför planlagda skogsvårdsföretag * av rätt stor omfattning, till vilka statsbidrag redan beviljats, men som ej ' blivit utförda på grund av att arbetskraften använts för angelägnare arbe- ten. Vidare finnas planlagda diknings- och skogvårdsföretag å bolagsskogar, vartill statsbidrag ännu ej sökts på grund av att medel ej funnits disponibla från det ovannämnda anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å en- skilda skogar. Bolagen ha nämligen ej rätt till bidrag från de ordinarie ansla- gen till sådana åtgärder. Å andra enskilda skogar ha bidrag i vissa fall begärts för planlagda företag av den anledningen att det med hänsyn till bristen på arbetskraft icke varit lämpligt att under innevarande kristid i större omfatt— ning igångsätta nya arbeten avseende skogsutdikning och skogsodling. Dess— utom sker f. n. planläggning i jämförelsevis stor utsträckning av vägföretag

samt av skogsvårdsföretag och betesanläggningar, till vilka bidrag är avsett att utgå från respektive vägbyggnadsanslaget och norrländska skogsproduk- tionsanslaget. På grund av brist på arbetskraft ha arbetena ej hunnit utfö- ras i samma takt som planläggningen skett, varför en viss reserv av planlag— da företag uppstått.

Ä allmänna och ecklesiastika skogar, som stå under direkt förvaltning av vederbörande myndigheter, kunna olika skogsvårdsätgärder snabbt igång— sättas utan vidlyftig planläggning. Helt annorlunda äro förhållandena å de enskilda skogarna, där särskilda överenskommelser måste träffas med veder— börande skogsägare i de fall, då statsbidrag skola utgå till företagen. Vissa företag å enskildas skogar äro dock av den art, att de ej fordra något nämn— värt planläggningsarbete. Sådana arbeten äro hyggesrensning och skogsod- ling å reproduktionspliktig mark samt dikesrensningar å äldre dikningsfö- retag, till vilka statsbidrag förut beviljats och där rensning av dikena kon- traktsenligt måste utföras.

Å domänfondens skogar ha omfattande planläggnings- och inventerings- arbeten skett, avseende dels skogsmarker med otillfredsställande produktion, dels dikningsarbeten och underhållsarbeten å äldre dikningsföretag. Även å kronoparkerna sker f. n. planläggningen av vägföretag i snabbare takt, än arbetena utföras.

För att utröna omfattningen av planlagda väg- och skogsvårdsföretag samt av andra företag, som snabbt kunna igångsättas utan vidlyftigt planlägg- ningsarbete, har från de olika skogliga myndigheterna införskaffats erfor- derligt material. Hänvändelser hava sålunda skett till domänstyrelsen, skogs— vårdsstyrelserna, stiftjägmästarna, styrelserna för häradsallmänningarna samt skogssällskapet. Hos samtliga dessa myndigheter hava uppgifter be- gärts rörande följande arbeten:

Skogsvägsbyggnader,

skogsdikning och bäckrensning, återväxtåtgärder (beträffande enskilda skogar avses icke lagligen åvilande åtgärder),

röjning i stavaskog och vissa slag av ungskog, andra ej särskilt specificerade skogsvårdsföretag, kulturhetesanläggningar (endast inom områden där norrländska skogspro- duktionsanslag-et äger tillämpning) samt

dikesrensningar.

Från skogsvårdsstyrelserna hava dessutom begärts uppgifter, avseende »eftersatta skogsvårdsarbeten lagligen åvilande eller ej», varmed avsetts hyg— gesrensning och skogsodling å reproduktionspliktig mark samt andra skogs- vårdsföretag, som markägarna väntas igångsätta utan att statsbidrag. beviljas. Beträffande de allmänna och ecklesiastika skogarna äro samtliga hyggesrens- nings- och skogsodlingsåtgärder redovisade under rubriken återväxtåtgärder.

Inventeringen har ej omfattat flottledsbyggnader, för vilka arbeten uppgifter införskaffats av arbetsmarknadskommissionen.

i e r i I

I det efterföljande skall redogöras för resultaten av de insamlade uppgif- terna. Med hänsyn till de olika möjligheterna att få arbeten snabbt påbörjade och utförda under en arbetslöshetskris, hava de olika åtgärderna uppdelats i tvenne grupper, nämligen:

]. Åtgärder, till vilka, beträffande de enskilda skogarna, statsbidrag utgått eller väntas utgå.

II. Andra åtgärder.

Uppdelningen grundas å bland annat det förhållandet, att tiden för ut- förandet av arbeten, till vilka statsbidrag beviljas, kan regleras genom vissa villkor, varför det är lättare att få dessa åtgärder snabbt utförda än icke bidragsberättigade arbeten. De mindre skogsägarna äro dessutom ofta i behov av kontanter och utföra därför givetvis i första hand sådana arbeten, för vilka en viss ersättning erhålles.

Sammanställningar över de inkomna uppgifterna återfinnas beträffande åt- gärder tillhörande grupp I i tab. 8—12 samt i tab. 13—15 för grupp II. Total- sammandrag återfinnes i tab. 16 och 17.

Beträffande möjligheterna att snabbt igångsätta de företag, som upptagits i tablåerna, må för arbeten å de enskilda skogarna anföras följande. Till huvud- parten av de under grupp I upptagna företagen har statsbidrag beviljats. För dessa torde, med undantag av vägföretagen, kontraktstiden i stor utsträckning redan hava utgått, varför vederbörande markägare på grund av svårighet att anskaffa arbetsfolk erhållit någon kortare tids uppskov med arbetenas full- görande. Dylika företag kunna därför beräknas snarast bliva utförda i sam- band med en arbetslöshetskris. Med hänsyn till dagsverksprisets stegring torde kostnadsberäkningarna för en stor del av nämnda företag böra revideras. Detta arbete bör i huvudsak kunna utan större tidsutdräkt utföras på rummet. I grupp I ingår i viss utsträckning även företag, bl. a. avseende bolagsskogar, till vilka statsbidrag ännu ej beviljats på grund av att medel ej funnits till- gängliga. Företag tillhörande denna kategori beräknas också kunna snabbt igångsättas under förutsättning, att statsbidrag beviljas. För planlagda väg- företag gäller i allmänhet, att relativt lång tid återstår, innan kontraktstiden utlöper. Dessa företag komma givetvis att utföras i händelse av arbetslös- het, men det är icke möjligt att framtvinga deras fullbordande före kon- traktstidens utgång. Vad slutligen beträffar redan planlagda skogsodlings- åtgärder kan det tänkas, att alltför knapp tillgång på lämpligt frö och plan- tor kan hindra deras omedelbara utförande.

Uppgifter avseende andra skogsvårdsarheten, stamkvistning m. fl., ha läm- nats under förutsättning, att statsbidrag skulle utgå till dessa åtgärder. En- dast fem skogsvårdsstyrelser ha lämnat uppgifter om ifrågavarande åtgärder, av vilka styrelsen i Västernorrlands län redovisar en arbetsåtgång av 55 000 dagsverken. Skogsstyrelsen har emellertid ej funnit skäl föreslå några stöd- åtgärder för ifrågavarande arbeten, varför anledning finnes antaga, att endast en mindre del av här upptagna arbeten komma till utförande. Under grup- pen »andra åtgärder» ha även redovisats ca 188 000 dagsverken dikesrens-

Tab. 8. Skogsvägar, redan planlagda företag samt företag, som snabbt kunna igångsättas med ringa eller ingen plan- läggning.

Enskilda skogar

företag

Östergötlands .. . . . . . . . . Jönköpings . . Kronobergs . . . . Kalmar norra....

» södra . . Gotlands............... Blekinge Kristianstads. . . . . . . . . .. Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus . . . Älvsborgs. . . . . Skaraborgs............. Värmlands . . . Örebro Västmanlands. . . . . . . . . . Kopparbergs .. . Gävleborgs Västernorrlands . . . . . . . . Jämtlands Västerbottens . . . . . . . . . . Norrbottens. . . . . . . . . Skogssällskapct . . . . . . . .

Stockholms Uppsala Södermanlands

Summa

791

antal dagsverks-

åtgång

30 000 20 000 45 300 70 000 45 000 22 000 36 000 24 000 16 000 17 000 24 000 20 000 400 15 200 88 000 40 000 28 000 163 000 223 000 198 000 13 000 18 000 43 000 1 17 000

315900

dags— verken per företag

1 667 1 429 795 636 1 098 647 434 490

296 667 10000 200 691 3 677 471 2 333 2 911 6 371 5351 1 625 9 000 2 867 2 017

1 497

Domänfondens skogar

antal dagsverks—

företag

1 FIN-NLQ =D v—u

INGQ 10 1 35 10 22 25 29 15 16 76 79

416

åtgång

1 500 23 100 8 200 22 500 1 800 3 500

3200

5 800 3 800 1 600 5 300 800

47 700 11 800 13 600 45 400 47 700 59 200 35 100 26 700 58 300 171 600 315 300

913 500

dags— verken per företag

I

1 500 1 004 1 171 1 324 900 700 :" 33 829 422 400 530 800 1 363 1 311 1 360 2 064 1 908 2 041 2 340 3 338 3 664 2 258 3 991

2196

Ecklesiastika skogar

antal företag

oc

dagsverks- åtgång

dags— Verken per företag

10

antal företag

139 71 93 161 122 78 38 109

Summa

dagsverks- åtgång

12

31 500 43 100 53 500 97 000 57 400 37 100 73 900 22 700 22 300 1 600 45 400 28 700 71 600 38 100 117 100 86 400 77 700 232 200 258 100 224 900 72 500 189 600 358 300 117 000 2 357 700

dags— verken per företag

13 1 658 1 165 836 698 808 399

459 339 507 400 473 870 587 488 3 082 793 1 895 2 470 5 162 4 685 2 589 2 431 3 812 2 017 1 415

Tab. 9. goésdiknlng nell

Län

Stockholms . . . .

Uppsala.........

Södermanlands Östergötlands .. Jönköpings. . . . . Kronobergs . . . . Kalmar norra.

) södra. . Gotlands. . . . . .. Blekinge . . . . . .. Kristianstads .. Malmöhus Hallands

Göteborgs o. Bohus Älvsborgs

Skaraborgs. . . . . Värmlands. . . .. Örebro Västmanlands . . Kopparbergs Gävleborgs. . . . . Västernorrlands Jämtlands . . . . . Västerbottens . . Norrbottens. . . .

Skogssällskapet .. Summa 4783

Enskilda skogar

antal företag

011

100 80

1 19 150 304 52 50 194 45 20 124 450 768 784 300 38

(lagsverks- åtgång

12 000 6 800 8 900 1 500 70 000 30 000

5300 5 000 3 000 4 000 9 000

7 000 9 000 58 000 4 200 7 000 10 000 10 200 8 000 10 000 54 000 100 000 86 000 45 000 21 900

585800

dags- verken per företag

4

185 6.) 182 43 1 17 250 56 104 30 50 101

59 60 191 81 140 52 227 400 81 120 130 110 150 580

123

Domänfondens skogar

antal företag

29

3 43 50

192 140 92

dagsverks- åtgång

8 800 1 600 S 400 21 800 19 800 4500

17 100 1 300

6 800 :) 200 5 400 11 300 10 600 4 000 26 000 21 100 12 500 3 400 14 000 10 500 84 700 69 700

368500

dags— verken per företag

7 303 533 19'.) 436

404 346 271 1 300 252

elirensnlng, redan planlagda företag samt sia—sina för etag, som smt—WW som fordra ringa eller ingen planläggning.

Ecklesiastika skogar

antal företag

dagsverks- åtgång

:.

100 3 500 5800 6700

3 900

400 1 100

4 100 5 200 16 600 12 400

600 800 5 000

1 000 3 300 1 700 1 000

dags- verken per företag

50 66

antal företag

94 108 94 138 708 191

241 101 82 126 170 178 462 228 64 265 111 79 138 520 873 993 451 38 6 453

Sn m m a

dagsverks- åtgång

'20 800

S 400 17 400 26 800 95 600 41 200

31 300 4.100

4 400 16 900

16 300 19 600 85 900 27 200 11 000 36 600 32 100 25 500 13 400 69 000 113 800 172 400 115 700 21 900 1 027 500

(lags- verken per företag

13

221

78 185 194 135 216

130

43 54 134 96 94 186 1 19 172 138 289 323 97 133 130 174 257 )80"

1 59

Tab. 10. Återväxtåtgärder

(för domänfondens skogar även röjning), redan planlagda företag samt företag, som snabbt kunna igångsättas med ringa eller ingen planläggning. (Beträffande enskilda skogar äro repro— duktionspliktiga åtgärder ej här medtagna.)

n k' " ' tika a n Dagsverksåtgång 1 2 | 3 | 4 | :; Stockholms ................... —- 10 300 —- 10 300 Uppsala ...................... 400 2 200 _ 2 600 Södermanlands ................ 400 14 100 -— 14 500 Östergötlands _ . i .............. 6 300 33 700 4 000 44 000 Jönköpings .................... 2 000 18 800 5 100 25 900 Kronobergs ................... 10 200 22 500 3 600 36 300 Kalmar norra ................ G 500 , södra ................ — i 45 400 2 900 54 800 Gotlands ...................... _- 5 800 5 800 Blekinge ...................... 800 900 —- 1 700 Kristianstads .................. 8 000 500 8 500 Malmöhus .................... 10 000 100 10 100 Hallands ..................... 9 000 700 —- 9 700 Göteborgs och Bohus .......... 65 500 6 800 72 300 i Älvsborgs ..................... 1 000 18 500 6 000 25 500 : Skaraborgs .................... 300 27 600 10 300 38 200 ' Värmlands .................... 21 700 —— 21 700 Örebro ....................... _ 68 100 200 ' 68 300 Västmanlands ................. 5 000 40 700 300 46 000 Kopparbergs .................. — 228 600 1 500 230 100 Gävleborgs .................... _ 64 600 — 64 600 Västernorrlands ............... — 104 000 1 900 105 900 Jämtlands .................... 8 000 94 700 3 100 105 800 Västerbottens ................. 72 000 416 000 3 500 491 500 Norrbottens .................. . —— 570 300 2 500 572 SOU Sk ogssällskapet ................ 15 500 —- 15 500 Summa 220 900 1 816 600 44 900 2 082 400 |

ning. Dessa arbeten, som under innevarande kristid är vissa håll blivit efter— ; satta på grund av brist på arbetskraft, kunna förväntas bliva utförda i stor utsträckning vid inträdande arbetslöshet. Av redovisade dagsverksåtgång för eftersatta skogsvårdsarheten, lagligen åvilande eller ej, ha för skogsvårds- styrelserna i de båda nordligaste länen uppgivits ej mindre än 690000 dagsverken, under det att vissa skogsvårdsstyrelser från södra delarna av landet ansett, att några eftersatta dylika arbeten ej förefinnas. Den beräknade stora arbetsåtgången inom de nordligaste länen förklaras, förutom därav att reproduktionsskyldighet inom dessa områden förelegat under kortare tid, jämväl bland annat av att man på senare tid blivit övertygad om att skogs-

redan planlagda företag samt sådana företag, som snabbt kunna igångsättas och som fordra ringa eller ingen planläggning.

Enskilda Ecklesiastika L ä n skogar skogar Summa Dagsverksåtgång 1 | 2 | B | 4 Stockholms. ............ _ Uppsala ................ 300 300 Södermanlands .......... — —— '— Östergötlands ........... 700 700 Jönköpings ............. 4 000 1 700 5 700 Kronobergs ............. — 200 200 Kalmar norra ........... | 1 100 1 100 ) sodra ........... [

Gotlands ................ — — Blekinge ................ 500 500 Kristianstads ............ —— — Malmöhus .............. — — Hallands ................ — —- — Göteborgs och Bohus . . . . — —— Älvsborgs .............. — 2 000 2 000 Skaraborgs .............. 5 000 5 000 Värmlands ............. —— -— Örebro ................. Västmanlands ........... 1 700 100 1 800 Kopparbergs ............ — 500 500 Gävleborgs .............. -— _ Västernorrlands ......... 22 000 4 300 26 300 Jämtlands .............. 8 000 2 800 10 800 Västerbottens ........... 37 000 1 000 38 000 Norrbottens ............. 35 000 -— 35 000 Skogssällskapet .......... 17 600 17 600

Summa 126 100 19 400 145 500

odlingar äro nödvändiga å trakter, där man förut haft anledning antaga, att tillfredsställande återväxt skulle kunna erhållas genom självföryngring. i den redovisade arbetskraftåtgången ingår också arbetsbehovet för det för- yngringsprogram, som måste fullföljas i lappmarkerna å de stora kalytor, som uppkommit efter den snabba exploateringen av den övermogna sko— gen. Det är uppenbart, att så omfattande arbeten, som det här är fråga om, ej kunna snabbt framtvingas till utförande redan vid början av en arbetslös- hetsperiod.

Enligt direktiven för utredningen bör sysselsättningsreserven för två års bChOV vara så noggrant förberedd, att den kan fullt utnyttjas redan under ett första år. Av vad som nyss anförts angående möjligheterna att snabbt

Tab. 12. Anläggning av kultur-beten, redan planlagda företag samt sådana företag, som snabbt kunna igångsättas och som fordra

ringa eller ingen planläggning. (För enskilda skogar ingå betesanläggningar endast inom tillämpningsområdet för norrländska skogsproduktionsanslaget.)

Enskilda

L ä n skogar

1

&

Stockholms ................... — Uppsala ...................... — Södermanlands ................ Östergötlands ................. — Jönköpings ................... __ Kronobergs ................... Kalmar norra ................. » södra ................. _— Gotlands ...................... — Blekinge ...................... Kristianstads .................. — Malmöhus .................... Hallands ..................... — Göteborgs och Bohus .......... — Älvsborgs ..................... — Skaraborgs .................... Värmlands .................... — Örebro ....................... Västmanlands ................. —— Kopparbergs .................. — Gävleborgs .................... -—— Västernorrlands ............... -— Jämtlands .................... — Västerbottens ................. 45 000 Norrbottens ................... —— Skogssällskapet ................ 200 Summa 45 200

Domänfondens skogar

Ecklesiastika skogar

Dagsverksåtgång

3

4

500 1 500

i 300

Summa

14 200 51 000 300

. 400 100

1 200 100 300 48 700 1 000

200 119 800

sätta i gång de redovisade arbeten framgår, att åtskilliga av företagen ej fylla detta krav. Den redovisade arbetsåtgången för enskilda skogar måste därför rätt avsevärt reduceras, om den endast skall avse åtgärder, som kunna utnyttjas på sätt direktiven angiva. Härvid måste hänsyn även tagas till att arbeten för närvarande utföras i rätt stor utsträckning och att beredskaps- ställningen ständigt förändras. Under sådana förhållanden torde man försik- tigtvis böra räkna med att den sysselsättningsreserv å enskilda skogar, som omfattar arbeten möjliga att igångsätta redan ett första år, ej uppgår till mer än drygt hälften av i tablåerna redovisade dagsverken eller 1,8 mil—

joner dagsverken.

Tab. 13. Andra skogsvårdsåtgärder,

stamkvistning m. fl., redan planlagda företag samt sådana företag, som snabbt kunna igångssättas och som fordra ringa eller ingen planläggning.

Enskilda Ecklesiastika L ä n skogar skogar Summa Dagsverksåtgång 1 | 2 | 3 | 4 _ Stockholms ............. - Uppsala ................ 2 500 —— 2 500 Södermanlands .......... _ — Östergötlands ........... 10 000 10 000 Jönköpings ............. — 200 200 Kronobergs ............. —— —— Kalmar norra ........... — — — » södra .......... —— Gotlands ................ _— Blekinge ................ — — — Kristianstads ............ — — Malmöhus .............. — — -— Hallands ............... Göteborgs och Bohus . . . . _ Älvsborgs ............... 200 204) Skaraborgs .............. — 1 300 1 300 Värmlands .............. — —— — Örebro ................. -— 300 300 Västmanlands .......... 1 000 300 1 300 Kopparbergs ............ 7 000 1 000 8 000 Gävleborgs ...... . ....... —— —— Västernorrlands ......... 55 000 100 55 100 Jämtlands .............. — 100 100 Västerbottens ........... —- —- Norrbottens ............. -— — _— Skogssällskapet .......... 3 700 3 700 Summa 79 200 3 500 82 700

Domänslyrelsen har i samband med lämnandet av uppgifter för domän- fondens skogar. I en promemoria lämnat vissa meddelanden angående de olika åtgärderna. Av denna framgår bland annat, att för vägar och skogs- dikning planer redan finnas upprättade. Den redovisade arbetsåtgången för dikesrensning avser arbeten, som omedelbart kunna igångsättas utan plan- läggning. Äterväxt- och röjningsarbeten väntas också omedelbart kunna igångsättas och tarva endast ringa planläggning. Av redovisade dagsverken för nyssnämnda åtgärder beräknas ca 637 000 belöpa på plantering. Dagsverks- åtgången för återväxtåtgärder och röjningsarbeten omfattar totalbehovet av dylika åtgärder med" undantag för 157 000 dagsverken, avseende plantering inom Norrbottens och Västerbottens län, för vilka plantmaterial icke torde

redan planlagda företag samt företag, som snabbt kunna igångsättas och som fordra ringa

Län

1

Stockholms ................... Uppsala ...................... Södermanlands ................ Östergötlands ................. Jönköpings ................... KrOnobergs ................... Kalmar norra ................. » södra ................. Gotlands ..................... Blekinge ...................... Kristianstads .................. Malmöhus .................... Hallands ...................... Göteborgs och Bohus .......... Älvsborgs .................... Skaraborgs .................... Värmlands .................... Örebro ....................... Västmanlands ................. Kopparbergs .................. Gävleborgs .................... Västernorrlands ............... Jämtlands .................... Västerbottens kustland ........ » lappmark ........ Norrbottens kustland ........ » lappmark ........ Skogssällskapet ................

Summa

eller ingen planläggning.

Enskilda skogar

2

4 000 3 200 7 000 6 000 11 000 1 100 2 500

1 600 400 5 800

1 200 800 2 100 10 000 1 3 000 6 500

20 000 5 200 % _ 62 000

> 25 000

188 400

Domänfondens skogar

Ecklesiastika skogar

Dagsverksåtgång

3

900 400 900 1 900 2 800 7 800

> 1 400 900

70C 100 600 2 500 3 200 1 100 5 400 4 900 24 200 8 500 27 700 37 200

97 500

82 800

818 400

4

1 700 1 500

6800

Summa

5

4 900 3 600 7 900 7 900 14 800 10 300

4100

2 500 400 6 500 1 300 600 3 300 5 300 11 000 18 600 11 600 24 800 28 500 29 400 43 900

159 500

107 800

508 000

kunna anskaffas inom de närmaste åren. Enligt domänstyrelsens uppfatt- ning skulle något hinder sålunda ej möta för att redan nästa år kunna igångsätta alla redovisade arbeten.

Ä domänfondens skogar möta givetvis ej samma svårigheter att få arbe- ten igångsatta, som vad fallet är å enskilda skogar. Av olika orsaker såsom bland annat svårigheter att ordna förläggningsplatser för alla arbetare och riskerna för att frö och plantor ej skola kunna anskaffas i tillräcklig mängd, bör man försiktigtvis ändock räkna med att den redovisade dagsverksåt- gången även för dessa skogar bör nedjusteras något. Den arbetsreserv, som å !

Tab. 15. Eltersatta, lagligen åvilande skogsvårdsarbeten å enskilda skogar

samt andra skogsvärdsarbeten, som väntas igångsättas är dessa skogar utan att statsbidrag beviljas.

Eftersatta, lagligen Eftersatta, lagligen åvilande skogs- åvilande skogs— L ä n vårdsarbeten m.fl. L ä n vårdsarbeten m. fl. Dagsverksåtgång Dagsverksätgång l ] 2 1 | 2 Stockholms .............. , Göteborgs och Bohus . . . . Uppsala ................ Älvsborgs ............... ] Södermanlands .......... Skaraborgs .............. [ 54 000 Östergötlands ............ Värmlands .............. Jönköpings .............. Örebro ................. | Kronobergs ............. Västmanlands ........... Kalmar norra ........... 54 000 Kopparbergs ............ 24 000 » södra ........... Gävleborgs .............. 5 000 Gotlands ................ Västernorrlands ......... 45 000 Blekinge ................ Jämtlands .............. 36 500 Kristianstads ............ Västerbottens ........... 210 000 Malmöhus .............. Norrbottens ............ 480 000 Hallands ................ 854 510

U) :: B 5 a:

dessa skogar står till buds för att fullt kunna utnyttjas redan under ett första år, uppskattas därför till att i runt tal omfatta 3,1 miljoner dagsverken.

Ä de ecklesiastika skogarna beräknas arbetskraftåtgången vid redan plan- lagda med flera företag uppgå till ca 345000 dagsverken. Inom vissa stift förefinnas obetydligt med planlagda företag och för ett stift, Uppsala, har ej redovisats några sådana arbeten. Enligt vad stiftsjägmästaren meddelat, har här ej planlagts några skogsvägar, varjämte övriga företag, som när- mast kunna ifrågakomma, äro av ringa omfattning. Stiftsjägmästaren i Gö- leborgs stift meddelar, att redovisade arbeten, omfattande ca 63 000 dagsver- ken, vore önskvärda att få utförda, men att »skogarnas ekonomi ej kan bära mer än högst 20 0/0 av kostnaderna». Beträffande beräknad arbetsåtgång för kulturbeten må nämnas, att av sammanlagt ca 69 000 dagsverken för enbart Skara stift redovisats ej mindre än ca 66 000 dagsverken. Den tillgängliga ar- betsreserven å ecklesiastika skogar har, med ledning av ovannämnda för- hållanden avseende Göteborgs stift, justerats till att sammanlagt omfatta ca 300 000 dagsverken.

Uppgifter ha även begärts över planlagda m. fl. företag å häradsallmän— ningar och besparingsskogar. Svar ha emellertid inkommit endast för ett få— tal besparingsskogar, varför den redovisade arbetsåtgången torde understiga de sysselsättningsmöjligheter, som i verkligheten finnas. För häradsallmän- ningarna ha uppgifter lämnats av sekreterarna i Sveriges häradsallmännings-

8—438779.

Tab. 16. Sammaniattning.

Av nedanstående tablå framgår den totala omfattningen av redan planlagda företag samt så- dana företag, som snabbt kunna igångsättas och som fordra ringa eller ingen planläggning.

,. . _ Häradsall— Enskilda Doman- Ecklesra männingar .. skorrar fondens stika och bcspa- Summa Å t g a r (1 e r skogar skogar ringsskogar Dagsverksåtgång 1 | 2 | 5 | 4 | 5 | 6 I. Åtgärder, till vilka beträffande cn— skilda och allmänningsskogar, stats- bidrag utgår eller kan förväntas utgä. Skogsvägbyggnader ................ 1 315 900 913 500 128 300 —— 2 357 700 Skogsdikning och bäckrensning ..... 585 800 368 500 73 200 —— 1 027 500 Återväxtåtgärder (beträffande do— mänfondens skogar även röjning) 290 900 1 816 600 44 900 2 082 400 Röjning i stavaskog och ungskog .. 126100 se återväxt 19 400 145 500 Anläggning av kulturbeten ........ 45 200 5 800 68 800 119 800 Summa för I 2 293 900 3 104 400 334 600 5 732 900

11. Andra åtgärder.

Stamkvistning m. fl. åtgärder ...... 79 200 3500 — 82 700 Dikesrensning, som å enskilda och

allmänningsskogar kontraktsenligt

skola utföras .................... 188400 313 400 6800 — 508 600 Ettersatta, lagligen åvilande skogs-

vårdsarbeten å enskilda skogar

m. fl. åtgärder .................. 854 500 — — 854 500 Summa för II 1 122 100 313 400 10 300 — 1 445 800 — — —— 106 800

Totalsumma 3 416 000 3 417 800 344 900 106 800 7 285 500

förbund. Någon uppdelning å olika åtgärder har ej skett, varför dagsverks- åtgången endast redovisats i sammandragstablåerna. De arbeten, som avses, äro huvudsakligen skogsdikning och ålerväxtåtgärder, för vilka planer ännu ej upprättats, men som ändock snabbt kunna igångsättas. De planlagda före- tag avseende skogsvägbyggnader å ifrågavarande skogar, till vilka bidrag utgå från anslaget till väg- och flottledshyggnader, hava redovisats av skogs- vårdsstyrelserna och ingå i uppgifterna för de enskilda skogarna. I efterföl- jande beräkningar har kalkylerats med en tillgänglig arbetsreserv å härads- allmänningar och besparingsskogar av 100 000 dagsverken.

Den av uppgiftslämnarna redovisade arbetstillgången vid planlagda m. fl. företag har sålunda av olika skäl ansetts böra justeras, för att man skall kom- ma fram till en investeringsreserv, som fyller de i direktiven uppställda kra— ven, nämligen att kunna fullt utnyttjas redan under ett första år. *

Tab. 17. Beräknad dagsverksåtgång, länsvis fördelad, lör planlagda företag samt företag, som snabbt kunna igångsättas, å olika kategorier av skogar. Dagverks- åtgången avser samtliga de åtgärder, som inventeringen omlattat.

! Enskilda skogar l ___—__— Härads- Åtgärder Domän- Ecklesia- allm. 0. Summa ” till vilka Andra fondens stika bespa- summa- L :i n statsbidrag åt aärd e r Summa skogar skogar rmgs- rum vantas skogar , utgå Dagsverksåtgång 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 1: | 7 »;

Stockholms ........ 50 300 7 000 57 800 21 500 _ 2 500 81 300 Uppsala .......... 27 500 6 700 34 200 27 300 -— 15 000 76 500 Södermanlands ...... 56 700 7 900 64 600 31 600 100 16 000 112 300 Östergötlands ...... 79 500 16 300 95 800 79 900 13 200 23 000 211 900 Jönköpings ........ 128 200 22 200 150 400 43 200 25 900 1 000 220 500 Kronobergs ........ 67 700 1 100 68 800 38 300 23 500 — 130 600 Kalmar norra ...... 55 000 3 200 58 200 , södra ...... 36 200 600 36 800 l 67 100 19 100 _ 181 200 Gotlands .......... 3 000 14 600 17 600 8 000 _ 25 600 Blekinge .......... 21 300 400 21 700 6 700 1 300 —— 29 700 Kristianstads ........ 43 300 7 800 51 100 11 800 2 600 —— 65 500 Malmöhus .......... 20 400 —— 20 400 1 700 — — 22 100 Hallands. . . . . ....... 61 600 7 200 68 800 11 300 20 200 — 100 800 Göteborgs o. Bohus. . 107 100 9 000 116 100 13 600 13100 142 800 Älvsborgs .......... 87 900 4 800 92 700 80 000 62 500 1 600 236 800 Skaraborgs ........ 64 300 6 600 70 900 53 200 91 100 6 000 221 200 Värmlands .......... 95 000 10 000 105 000 40 400 15 800 _ 161 200 Örebro ........ '. . . . 56 000 14 500 70 500 144 900 2 700 9 000 227 100 'ästmanlands ...... 44 900 7 500 52 400 114 400 3 800 10 000 180 600 Kopparbergs ........ 171 000 31 000 202 000 325 600 18 700 22 700 569 000 Gävleborgs ........ 233 000 25 000 258 000 111 600 — 369 600 Västernorrlands . . . . 274 000 100 000 374 000 172 400 9 300 555 700 Jämtlands .......... 129 000 41 700 170 700 200 700 12 300 — 383 700 Västerbottens ....... 258 000 272 000 530 000 73 500 6 200 —— 1 309 700 Norrbottens ........ 123 000 505 000 628 000 1 039 100 3 500 — 1 670 600 Summa 2 293 900 1 122 100 3 416 000 3 417 800 844 900 106 800 7 285 500

Med stöd' av de antaganden, som gjorts, beräknas den nu tillgängliga arbets- reserven ha följande omfattning:

Dagsverks—

åtgång Enskilda skogar .............................. 1 800 000 Domänfondens skogar ........................ 3 100 000 | Ecklesiastika skogar .......................... 300 000 | Häradsallmänningar och besparingsskogar ........ 100 000

Summa 5 300 000

Ovanstående uppgifter äro att anse som approximativa.

V. Planläggning av ytterligare arbeten.

Av beräkningarna i kap. IV framgår att den reserv, som redan förefinnes av redan planlagda 111. fl. företag, uppenbarligen är otillräcklig. Det gäller därför att inom så kort tid som möjligt planlägga nya företag, tills arbets- reserven nått erforderlig storlek. Man får givetvis härvid beakta erfarenhe— terna från föregående arbetslöshetskriser ifråga om möjligheterna att bereda sysselsättning inom skogsbruket. Det kan t. ex. konstateras, att effekten i fråga om arbetslöshetens lindrande då hade blivit avsevärt större, om de bi- dragsberättigade arbetena hade stått till förfogande redan vid krisens början. Sedan anslagen beviljats, åtgår nämligen avsevärd tid, särskilt beträffande skogsvägbyggnader, innan arbetena äro planlagda och kunna påbörjas. Verk- samheten avseende understödet till diknings— och skogsvårdsarheten nådde 5 sålunda under föregående kris ej någon större omfattning förrän år 1933, då sysselsättningen inom föryngrings- och diknings- m. fl. arbeten i skogarna beräknades uppgå till 4,4 miljoner dagsverken. Ä de enskilda skogarna är det därför särskilt angeläget, att denna verksamhet snarast igångsättes, enär skogsvårdsstyrelserna först måste bedriva en omfattande propaganda för att ; få skogsägarna intresserade för dessa arbeten. Det får också anses ändamåls- enligt, att planläggningen huvudsakligen sker åt dessa skogar på grund av det stora behov av produktionsbefrämjande åtgärder, som här förefinnes. Av den ytterligare arbetsreserv å ca 2,7 miljoner dagsverken (Sp—5,3) som be- funnits erforderlig, synes under sådana förhållanden en reserv av ca 2,2 miljoner dagsverken böra tillskapas å de skogar -— främst enskilda varå utförandet av skogsvårdsåtgärder kommer att understödjas. Såsom framgår av kapitlet om sysselsättningsmöjligheterna inom skogsbruket, föreligger ett mångdubbelt större beh0v av åtgärder inom de enskilda skogarna, än vad . denna arbetsreserv kräver.

Ä domänfondens skogar sker för närvarande en omfattande planläggning av väg- och dikningsföretag. Då arbetena ej hinna utföras i samma omfatt- ning som planeringen, ökas arbetsreservens storlek successivt. Några särskilda åtgärder för ytterligare forcering av planläggningsarbetet å dessa skogar synes därför ej nu erforderlig. Däremot är det önskvärt, att planläggning av bered- skapsföretag kommer till stånd å ecklesiastika skogar, häradsallmänningar samt allmän-ningsskogar i Norrland och Dalarna.

Planläggningen av beredskapsarbeten måste under arbetets gång givetvis smidigt anpassas efter det sysselsättningsbehov, som kan beräknas förefinnas inom olika orter. För att kunna skapa en tillräcklig reserv torde icke kunna undvikas, att arbeten komma att planläggas i vissa trakter av landet i större omfattning än vad erfordras för det närmaste behovet vid” en arbetslöshetskris. Då endast produktiva arbeten komma i fråga, torde dessa emellertid förr eller senare komma till utförande, varför planläggningsarhetet ändock icke kan anses bortkastat.

I det följande skall i korthet redogöras för vilka olika åtgärder, som inom de enskilda skogarna böra bliva föremål för skyndsam planläggning.

Skogsvägar.

Den rika tillgången på lämpliga arbetsobjekt samt vägbyggnadsarbetenas lämplighet för arbetslösa bidrager till att anläggning av skogsvägar i första hand bör ifrågakomma, då det gäller att skapa en sysselsättningsreserv inom de enskilda skogarna.

Erfarenheter från skogsvägbyggnader under föregående arbetslöshetskris.

I och för lindrande av arbetslösheten under denlsenaste krisen ställdes, för utförande av skogsvägar å skogar under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt, ett särskilt statsanslag till förfogande, »anslaget till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo». (Kungl. Maj:ts kungörelse nr 549/1933). Sålunda an- visades härför för vart och ett av budgetåren 1933/34 och 1934/35 ett belopp av 500 000 kronor. Statsbidrag utgick med 25 procent av kostnaderna. För att sysselsättning skulle beredas i främsta rummet arbetslösa uppställdes vissa villkor. Statsbidrag skulle sålunda utgå till företag, som voro ägnade att lindra eller motverka arbetslösheten i orten. Organisationen av denna nya verk- samhet beredde skogsvårdsstyrelserna vissa svårigheter, bl. a. beroende på att styrelserna vid denna tidpunkt saknade personal med nödiga kvalifikationer för dessa uppgifter. Arbetena kommo därigenom för sent igång och först år 1935 kunde en verksamhet av större omfattning utövas. Bidragsprocenten torde också bara varit för låg, för att kunna stimulera skogsägarnas intresse för dylika företag.

1936 års utredning angående beredskapsarbeten har ansett, att verksam- heten bör återupptagas främst i direkt beredskapssyfte, »då endast därigenom möjlighet kan åvägabringas för en snabb utvidgning av verksamheten, därest förhållandena på arbetsmarknaden skulle giva anledning därtill». I fråga om de villkor, som under en kris med omfattande arbetslöshet böra föreskrivas, anser utredningen att »en skärpning av bestämmelserna i arbetslöshetslind— rande syfte böra vidtagas, varjämte det torde visa sig erforderligt för att under sådan tid i nödig utsträckning stimulera skogsägarna till utförande av dylika arbeten att höja statsbidragen från 25 till 50 procent av kostnaderna för företa gen >>.

Planläggning au vc'igiöretag, avsedda som sysselsättningsreserv. För att skapa en tillräcklig sysselsättningsreserv är det angeläget, att sådana förberedande åtgärder snarast vidtagas, att, om utvecklingen på arbetsmark- naden så påkallar, färdiga planer i tillräckligt antal omedelbart finnas att tillgå. Det gäller därvid ej enbart att planlägga erforderliga företag, utan även att träffa vissa överenskommelser med markägarna bland annat om att vid uppkommen arbetslöshet i orten igångsätta och utföra företagen inom viss tid, som av myndigheten bestämmes med hänsyn till läget på arbetsmarkna- den. En förutsättning för det högre statsbidrag, som eventuellt kommer att , utgå, bör nämligen vara, att företagen skola stå till förfogande för bered- skapsändamål.

Skogsvägnätets planläggning.

Vägarna indelas i allmänna och enskilda vägar. Med allmän väg menas sådan för den allmänna samfärdseln upplåten väg, som hålles genom det allmännas försorg. Allmänna vägar äro av tre slag, huvudväg, bygdeväg och ödebygdsväg. Alla vägar, som icke äro allmänna, äro enskilda, oavsett var de äro belägna. Med skogsväg förstås i detta sammanhang sådan med motor- fordon farbar enskild väg, som har till huvudsakligt ändamål att främja ut- forsling av skogsprodukter. Skogsvägarna indelas i stamvägar och andra skogsvägar. Såsom stamväg betecknas sådan året runt med motorfordon farbar skogsväg, som utgör huvudled för utforsling av skogsprodukter från större skogsområde. Det får anses särskilt angeläget att samtliga kommuni- kationer samordnas på änd'amålsenligaste sätt. Upprättandet av en allmän behovs- och utbyggnadsplan för det enskilda skogsvägnätet inom varje om- råde, där behovet av i synnerhet stamvägar är aktuellt, synes därför vara en mycket angelägen åtgärd innan planläggningen av skogsvägar som beredskaps- arbeten tar större omfattning. Härvid måste även andra trafikintressen beak- tas samt undersökas om det allmänna vägnätet är tillfredsställande ur skogs- brukets synpunkt. Då så anses erforderligt, böra åtgärder vidtagas i syfte att söka påskynda utförandet av sådana redan beslutade allmänn—a vägar, på vilka viktigare skogsvägar komme att utmynna.

Stamvägar.

Vid den omfattande utbyggnad av skogsvägnätet, som kan förväntas ske i samband med en arbetslöshetskris, är det givetvis ett naturligt och riktigt krav, att huvudlederna i första hand bliva föremål för planläggning, särskilt som dessa företag. dessutom i många avseenden äro bäst lämpade för att bere- da arbetslösa sysselsättning. Bland dessa utväljas därpå de företag, som enligt utbyggnadsplanen äro mest angelägna. Det får anses lämpligt att skogsvårds- styrelserna i första hand inrikta sig på att få dessa företag planlagda. Antalet , intressenter i sådana företag torde bliva relativt stort, vilket medför att en ' omfattande upplysningsverksamhet fordras från skogsvärdsstyrelsernas sida för att kunna ena intressenterna kring ett gemensamt företag. I de fall, då enighet ej kan ernås, torde man, med hänsyn till betydelsen av dessa vägars tillkomst även böra räkna med att eventuella tredskande kunna tvingas att deltaga i företagen. Under sådana förhållanden får en av de för företaget intresserade hos länsstyrelsen begära förordnande för förrättningsman att handlägga förrättning enligt lagen om enskilda vägar. På grund av det i regel stora antalet intressenter komma sannolikt även övriga företag avseende stamvägar ofta att handläggas enligt nämnda lag. Denna omständighet kom- mer givetvis att fördröja planläggningen särskilt i de fall, då förrättning-arna överklagas. Här anförda förhållanden göra det angeläget att planläggning av stamvägar, avsedda som beredskapsföretag, förberedas i så god tid som möjligt.

Andra skogsvägar.

Inom vissa områden, särskilt i de södra delarna av landet, är det allmänna vägnätet så tätt utbyggt, att skogsvägarna oftast komma att utbyggas som stickvägar från de allmänna vägarna. Planläggning av andra skogsvägar som beredskapsföretag kan här omedelbart igångsättas. Samtidigt med planlägg- ningen av stamvägar kan givetvis också planläggning ske av de övriga skogs- vägar, som utmynna i dessa huvudleder.

Skogsdikning och bäckrensning.

De arbetsobjekt inom skogsbruket, som närmast efter skogsvägarna äro bäst lämpade för beredande av sysselsättning åt arbetslösa, äro företag, som avse skogsutdikning och bäckrensning. Den omfattning, vari det av staten under senaste kris härför anvisade anslaget kommit att utnyttjas, utvisar också att ifrågavarande arbeten varit synnerligen lämpliga. I och för arbets- löshetens lindrande samt för tillfälligt understödjande av vissa skogsvårds— åtgärder — skogsdikning, skogsodling och röjning — å enskildas skogar, an- visades nämligen för budgetåret 1932/33 ett särskilt anslag, det 5. k. anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder, om 2 000000 kronor. För nästkom- mande tvenne budgetår anvisades för samma ändamål ytterligare 8 500000 kronor. I syfte att genom anslaget vinna största möjliga effekt med avseende på arbetslöshetens lindrande, hade bidragsrätten utvidgats till att gälla även bland annat aktiebolags skogar. Sedan verksamhetens början och till och med år 1935 hade slutförts 8 307 skogsdikningsföretag med en båtnadsareal av 113050 ha. 1936 års utredning angående beredskapsarbeten ansåg det lämpligt att, vid en kris med omfattande arbetslöshet, ånyo ett dylikt anslag beviljades. Skog—svårdsstyrelserna äga numera den erfarenhet om dessa arbe- ten och dess organisation, att planläggning av dikningsföretag som bered- skapsarbeten snabbt kan ske. Sedan stödåtgärderna för verksamheten när- mare utformats, bör planläggning av dikningsföretag som beredskapsreserv omedelbart igångsättas.

Ätervåxtåtgärder samt röjning i stavaskog och ungskog.

Erfarenheterna från föregående arbetslöshetskris ifråga om dessa arbetens lämplighet för sysselsättning av arbetslösa äro också gynnsamma. Det tidigare omnämnda anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder har, såsom förut nämnts, även varit avsett för stödjande av återväxtåtgärder och röjningsarbe- ten. Sedan verksamhetens början och till och med år 1935 har med bidrag från anslaget slutförts återväxtåtgärder å en areal av 91 061 ha samt röjnings- arbeten å en areal av 16640 ha. Liksom ifråga om dikningsarbeten anser 1936 års beredskapsutredning, att vid en arbetslöshetskris ånyo ett för åter- växtåtgärder och röjning avsett anslag bör anvisas. Även ifråga om dessa åt- gärder hava skogsvårdsstyrelserna möjlighet att snabbt kunna igångsätta planläggnings-arbeten sedan stödåtgärderna närmare utformats.

Betesvallsanläggningar för skogens fredande mot bete.

Såsom förut framhållits avses i detta sammanhang endast betesanlägg- ningar belägna inom tillämpningsområdet för Norrländska skogsproduktions- anslaget. Inom nämnda område — huvudsakligen Norr— och Västerbottens läns lappmark — hava omfattande kalhyggen upptagits i samband med den snabba exploatering, som under de senaste åren skett av den övermogna sko- gen. Föryngringsförhållandena äro sådana, att skogsodling måste verkställas på byggena. Dessa åtgärder kunna emellertid ej utföras förrän områdena bli- va betesfredade. Då betesfrågan sålunda sammankopplats med skogsvårds- arbetet, är det synnerligen angeläget att forcera utförandet av betesanlägg- ningarna inom ifrågavarande område.

Utbildningsverksamhet.

I förevarande promemoria har hittills berörts endast beredskapsarbeten av direkt produktiv karaktär. I viss, ehuru mindre utsträckning, kunna emeller— tid även andra åtgärder sägas ha betydelse för mötande av väntade svårig- heter att sysselsätta skogsarbetare och därmed jämställda. Här syftas när- mast på utbildningskurser av skilda slag. Redan under tidigare sysselsätt- ningskriser har för övrigt denna åtgärd prövats. Om syftemålet med de be- redskapsarbeten av olika art, som här tidigare blivit föremål för ingående behandling, kan sägas vara dubbelt, nämligen att samtidigt bereda sysselsätt- ning för överskottsarbetskraft och få åtgärder utförda, som i en närmare eller fjärmare framtid öka produktionen, så kan detsamma i viss mån sägas vara fallet även med här avsedda utbildningskurser, så till vida som den ökade kunskap och yrkesskicklighet eleverna förvärva kan räknas som en form av produktionskapital. Skogsstyrelsen anser därför, att planläggning av en kurs— verksamhet av här nämnt slag bör ingå som ett led i beredskapsåtgärderna inför en väntad arbetslöshet.

Som närmare utvecklats i kap. III: Beräkning av den erforderliga arbets— reservens storlek, höra vid inträdande arbetslöshet i första hand följande befolkningsgrupper beredas sysselsättning inom skogsbruket, nämligen dels de egentliga skogsarbetarna, dels sådana innehavare av mindre jordbruk och lägenheter samt dessas söner eller annat husfolk, vilka ej kunna få full för— sörjning från jordbruket. I detta speciella sammanhang bör även en tredje kategori uppmärksammas, nämligen ungdom, som normalt skulle börjat söka sin utkomst i skogen men som hindras av brist på skogsarbete. Med hänsyn härtill böra helst två eller tre kurstyper förekomma.

En typ kan lämpligen rikta sig till de egentliga skogsarbetarna och avse att fullständiga deras praktiska yrkesskicklighet samt därjämte bibringa dem vissa allmänna skogliga kunskaper. Utbildningens mål bör vara att ge arbe- tare sådan kompetens, att han kan reda sig självständigt med flertalet i ett ordnat skogsbruk förekommande arbeten. Utbildningen skall däremot ej syfta till bibringande av kunskaper, som kunna motivera en befälsst'ällning inom yrket. En utbildningskurs av här skisserad typ och med en längd av c:a 3

månader finnes närmare behandlad i 1936 års skogsutrednings betänkande del 2. Denna bör i viss mån kunna tjäna såsom modell för de skogsarbetar- kurser Skogsstyrelsen här velat förorda. Med den kännedom som på senare år vunnits rörande betydelsen av verktygsvård och rationella arbetsmetoder, torde dock dessa frågor böra givas ett betydligt större utrymme i kurspla- nerna.

Kurser för utbildning av ungdom, som beräknas komma att rekrytera skogsarbetarkåren, måste givetvis läggas på ett mera elementärt plan än de nyss antydda kurserna, vilka förutsätta att eleverna ha god praktisk erfa- renhet av åtminstone huggningsanbeten. Ungdomsutbildning bör ha till hu— vudsaklig uppgift att redan från början lära de blivande skogsarbetarna ra- tionella och arbetsbesparande metoder vid huggning och liknande skogsar- beten. Jämsides bör dock i mindre utsträckning förekomma en allmän skog— lig undervisning, som ger bättre förståelse för arbetets förutsättningar.

Slutligen kan övervägas kurser, som rikta sig mera till ägarna av mindre skogsfastigheter eller deras söner och som avse att sätta dessa personer i stånd att i största möjliga utsträckning själva planlägga och verkställa de åt— gärder, som sammanhänga med en rationell skötsel av ett mindre skogsbruk. Kurser av sistnämnt slag allmänt kallade skogsvårdskurser —— anordnas regelbundet av ett stort antal skogsvårdsstyrelser. Endast undantagsvis äro de emellertid av den omfattning, som för här ifrågavarande ändamål anses lämp- lig. Därest kurserna skola få någon nämnvärd betydelse ur sysselsättnings- synpunkt, böra de nämligen, enligt styrelsens åsikt, pågå under en tid av 2—3 månader. Vid kurser av sådan omfattning b'ör medhinnas en rätt ingående behandling av de skogliga frågor, som ägaren till en mindre skog behöver ha insikt i.

Då skogsvårdsstyrelserna sålunda ha en icke ringa erfarenhet av kurs- verksamhet på detta område, finner skogsstyrelsen naturligt, att de ifråga- satta kurserna anordnas genom deras försorg, och detta så mycket hellre som spridande av kunskap i Skogshushållningens olika grenar enligt gällande skogsvårdsstyrelseförordning utgör en av dessa organs allra viktigaste upp- gifter. Styrelsernas allmänna erfarenhet av utbildningsverksamhet på det skogliga området torde göra dem väl skickade att, ehuru de icke tidigare än— ordnat kurser av detta slag, handhava även de föreslagna kurserna för skogs- anbetare. I skogsutredningens ovan berörda förslag förutsättes, att så skulle bliva fallet. Ytterligare ett skäl, som talar för att skogsvårdsstyrelserna böra svara för verksamheten, är det förhållandet, att många av dom, för närva- rande omkring halva antalet, äro ägare till demonstrationsskogar, på vilka i regel finnas byggnader, lämpliga till förläggnings- och undervisningslokaler.

Angående kursverksamhetens omfattning, utformning rn. 111. kan ytterli- gare följande synpunkter anföras. Ovan har framhållits som önskvärt, att olika slag av kurser anordnas. Då man icke i alla län torde få möjlighet att anordna mer än en kurs, kan det måhända bliva nödvändigt att som elever i denna mottaga såväl skogsarbetare som skogsägare, varvid man får välja den kurstyp, som i det enskilda fallet befinnes mest ändamålsenlig.

Med hänsyn till önskvärdheten av att under kurstiden så många slag av skogsarbeten som möjligt bliva föremål för praktiska studier, torde det visa sig ändamålsenligt att förlägga dem till antingen tiden mars—juni eller sep- tember—november. Även vinterkurser kunna måhända ifrågakomma, ehuru de naturligen måste bliva rätt ensidigt inriktade på avverkningsarbeten. Slut- ligen kan vid val av kurstid hänsyn i vissa fall behöva tagas till, att eleverna äro i större eller mindre utsträckning bundna vid jordbruket under dess bråda tider.

Elevantalet vid varje kurs synes ej böra överstiga 20 a 25 stycken. Det är svårt att nu bedöma den omfattning verksamheten kan tänkas få. På grund av beräknade svårigheter ifråga om lärarpersonalen torde man dock icke böra räkna med mer än sammanlagt 30—40 kurser under ett år. Med en genomsnittlig längd av 80 dagar och ett elevantal av 25 stycken skulle detta svara mot 60 000 51 80 000 dagsverken.

Som tidigare antytts bör lokalfrågan i vissa fall kunna lösas genom ut- nyttjande av skogsvårdsstyrelsernas egna gårdar. Därvid kan det stundom bliva nödvändigt att tillfälligt komplettera befintliga utrymmen för logement, lärosal, matsal eller ekonomiavdelning genom uppförande av en eller flera baracker. Sådana torde emellertid arbetsmarknadskommissionen kunna ställa till förfogande från det förråd, som anskaffats för bränslekampanjen under kriget. Där skogsvårdsstyrelserna icke disponera över lämpliga lokaler eller man med hänsyn till behovet av arbetsobjekt för eleverna måste välja ann—an förläggningsplats, kan hela skolan behöva förläggas i baracker.

Spörsmålen om anskaffande "av erforderliga lärarkrafter samt stödformer och finansieringsfrågor skola bliva föremål för behandling i kap. VI resp. VIII.

VI. Åtgärder för tryggande av erforderlig arbetskraft till plan- läggning m. m.

Under innevarande kristid hava skogsvårdsstyrelserna fått sig ålagda vissa extra uppgifter, framför allt i samband med vedavverkningsprogrammets genomförande. Trots att en del andra arbetsuppgifter inskränkts, har deras arbetsbörda i sin helhet kraftigt ökat. Härtill kommer att en icke oväsentlig del av den mera stadigvarande personalen varit inkallad till beredskaps- tjänstgöring. Samtidigt har skogsvårdsstyrelsernas ekonomi i många fall för- sämrats på grund av att inkomsterna icke stegrats i samma mån som arbets- uppgifterna ökat. Flera skogsvårdsstyrelser ha därför haft stora svårigheter att uppbringa erforderlig personal.

Såsom framgår av förut lämnad redogörelse, tab. 8—17, är reserven av redan planlagda företag synnerligen ojämn inom de olika länen och synes icke stå i förhållande till inom verksamhetsområdena befarade risker för arbetslöshet. I flera fall torde en önskvärd ytterligare planläggning av företag icke kunna åvägabringas utan att skogsvårdsstyrelserna erhålla hjälp med

anskaffande av personal och deras avlöning. Inom andra åter torde den er— forderliga utökningen av arbetsreserven kunna åstadkommas utan andra åt- gärder från myndigheternas sida än att ersättning för de merutgifter, som styrelserna åsamkas genom planläggningen av beredskapsarbeten, ställes i utsikt.

De förrättningar, som i huvudsak komma att handläggas, synas avse väg- och dikningsföretag, vilka ställa relativt höga krav på tjänstemännens kom- petens. Svårigheter att erhålla kvalificerade förrättningsmän torde komma att uppstå särskilt om anställningstiden bleve av mycket kortvarig beskaffenhet, vilket skulle bliva fallet framförallt i vissa mindre län. Då dessutom torde kunna ifrågasättas lämpligheten av att utöka skogsvårdsstyrelsernas personal- stater i och för fullgörande av en så extra ordinär uppgift som ifrågavarande, finner Skogsstyrelsen mera ändamålsenligt att avlöningar för personalökning- en utginge direkt från medel, som ställdes till styrelsens förfogande. För un- derlättande av kontrollen över dessa tjänstemäns arbete finner Skogsstyrelsen vidare lämpligt, att styrelsen direkt finge anställa ett antal förrättningsmän, vilka efter samråd med arbetsmarknadskommissionen beordrades att tjänst- göra hos olika skogsvård'sstyrelser. Härigenom bleve också möjligt att dirigera förrättningsmän till de platser, där planläggningsarhetet för tillfället vore mest brådskande.

Brist kan även väntas uppstå beträffande kvalificerade biträden till förrätt- ningsmännen. Framförallt torde detta bliva fallet ifråga om biträden vid väg- l'örrättningar. Det får därför anses som en synnerligen angelägen beredskaps- åtgärd, att kurser anordnas i olika delar av landet för att bibringa ordinarie och extra länsskogvaktare och andra därtill lämpliga skogsmän sådan utbild- ning, att de kunna biträda vid stakningar av skogsvägar, vid upprättandet av vägbyggnadsplaner samt vid kontroller och avsyningar. Skogsstyrelsen har redan ordnat flera vägkurser inom olika delar av landet, i vilka deltagit tjänstemän från skogsvårdsstyrelserna, domänverket och skogsbolagen. Dessa kurser hava varit avsedda för såväl förrättningsmän som biträden. Styrelsen har innevarande höst anordnat en kurs för skogsskoleutbildad personal an— ställd hos skogsvårdsstyrelser och bolag. Liknande kurser torde komma att anordnas till våren, så snart väderleksförhållandena det medgiva. Därvid torde även en kurs för förrättningsmän komma att avhållas. Medel för anordnande av kurserna utgår från anslaget till väg- och flottledsbyggnader, varför sär- skilt anslag härför ej erfordras.

Den ytterligare utbildning av personal för planläggning av diknings- och skogsvårdsarbeten, som eventuellt kan behövas, ordnas lämpligen på så sätt, att varje skogsvårdsstyrelse sörjer för utbildning av egen erforderlig personal.

Därest intresset för utbildningsverksamheten blir livligt —-— vissa erfaren- heter från tidigare arbetslöshetsperioder talar härför kunna svårigheter att anskaffa tillräckligt med lärar- och instruktörspersonal uppstå. Behovet av sådan personal är vid detta slag av kurser rätt stort, särskilt vid prak- tiska övningar och demonstrationer. Sälunda torde man som regel böra räkna med att för en kurs på 20—30 elever erfordras en högre skolad kraft såsom

lärare och ledare av kursen och helst 2 skogsskoleutbildade personer som biträdande lärare och instruktörer. Vid tillgodoseende av personalbehovet har man givetvis främst att räkna med skogsvårdsstyrelserna. Även om styrelser- nas arbetsbörda efter kriget kan beräknas lätta på vissa områden, torde man dock få förutsätta, att verksamheten med planläggning av olika slags bered- skapsarbeten kommer att belasta personalen med högre utbildning mycket hårt, varför skogsvårdsstyrelserna endast i begränsad utsträckning kunna till- handahålla personal av detta slag. I fråga om skogvaktare torde däremot för- utsättningarna vara gynnsammare. Denna personalgrupp, som nu huvudsak- ligen är sysselsatt med utsyningsverksamhet, kommer väl antagligen under en tid av minskade avverkningar att i viss mån lösgöras utan att kunna fullt sysselsättas med ovan nämnda planläggningsarbeten.

Om sålunda skogsvårdsstyrelserna troligen ej kunna med egen personal helt ombesörja undervisningen, torde dock lärarkrafter kunna i viss utsträckning ställas till förfogande av andra intresserade organisationer och företag. Enligt vad som under hand' inhämtats äro skogsägareföreningarna villiga att — därest så blir möjligt med hänsyn till arbetet med avveckling av krisens om- fattande vedaffärer »— medverka vid den föreslagna utbildningsverksamheten. Även från skogsbolagens sida torde påräknas viss medverkan.

Slutligen kunna måhända i något fall de assistenter, som i annat samman- hang föreslagits skola anställas direkt genom Skogsstyrelsen, även utnyttjas för här ifrågavarande verksamhet.

Under alla förhållanden torde man dock få räkna med att tillgången till lärarkrafter blir den faktor, som kommer att bestämma vilken omfattning verksamheten kan få.

VII. Åtgärder för anskaffning av skogsodlingsmaterial.

Den utvidgade verksamhet avseende skogsodling, som kan förväntas komma till stånd i samband med en arbetslöshetskris, nödvändiggör, att åt- gärder snarast vidtagas för att rationalisera anskaffningen och distributionen av skogsodlingsmaterial. Den omständigheten, att man ej vet tidpunkten, när materialet kan behövas, innebär vissa risker, som skogsvårdsstyrelserna påtaga sig, särskilt då det gäller uppdragande av plantor. Anläggning av plantsko- lor och uppdragandet av plantorna i erforderlig omfattning för beredskaps- arbetena kan nämligen förorsaka skogsvårdsstyrelserna stora kostnader, som styrelserna kunna riskera att delvis ej få ersatta, då avsättning kan- ske ej kan erhållas för plantorna, om det skulle dröja allt för lång tid, innan de planerade beredskapsarbetena komma till utförande. Man kan gi- vetvis påräkna att en del plantmaterial kan försäljas till domänverket och andra större skogsägare, men det material, som bör anskaffas för beredskaps- arbetena, omfattar så stora kvantiteter, att nyssnämnda risk ändock föreligger. Anskaffningen av skogsfrö behöver däremot ej innebära samma risker, då fröet kan förvaras under många år utan att groningsmöjligheterna försäm-

Tab. 18. Tillgången på barrträdsfrö hos samtliga skogsvårdsstyrelser den 15 oktober 1943.

Därav disponibelt för 15 Lager d' fw 1943 överlåtelse utom

Skogsvärdsstyrelse av verksamhetsomradet Anm. tallfrö granfrö tallfrö granfrö kg kg kg kg Stockholms län ........ 22 40 _ Endast för plantskolor Uppsala län ............ 17 85 Södermanlands län . . .. — _ —— —— Östergötlands län ...... .) 290 — Brist Jönköping län .......... 110 871 —— — Kronobergs län ........ 17 386 — —— Kalmar norra län ...... 26 122 — » södra län ...... 12 15 —— —- Gotlands län .......... — 32 —— — Blekinge län .......... —— 210 — 60 Kristianstads län ...... — —— -— Malmöhus län .......... — 130 _ — Hallands län .......... -— — _ -— iBriSt 400 kg t' plant" Göteborgs o. Bohus län —— 152 — skolor Älvsborgs län .......... —— 1000 _— Skarahorgs län ........ _ 53 — — Värmlands län ........ 150 1 150 — — Örebro län ............ 32 198 —- —— Västmanlands län ...... 272 — — Kopparbergs län ........ 158 3 864 — Gävleborgs län ........ 218 7 432 — 2 400 Västernorrlands län . . . . 340 1 650 — 1 400 Jämtlands län .......... 393 1 344 500 Västerbottens län ...... 1 462 3 429 —— Norrbottens län ........ 2 210 480 —— Summa 5 172 23 200 480 4 360

ras. Stora svårigheter att anskaffa tillräckligt med frö kunna emellertid upp- stå, särskilt i Norrland, där intervallerna mellan kottåren äro längre än söderut. Nuvarande frölager äro också relativt obetydliga, särskilt beträffande tallfrö, vilket framgår av uppgifter avseende tillgången på barrträdsfrö per den 15 oktober 1943, som lämnats av samtliga skogsvårdsstyrelser. (tab. 18). Flera skogsvårdsstyrelser hava anmält, att redan nu brist råder å frö för eget behov. Några styrelser hava dock så stora fröpartier, att de kunna avstå en del till andra län. Det är ej möjligt att för närvarande inköpa frö från domänverket, bolag eller annat håll inom landet. Huruvida granfrö nu kan inköpas från grannländerna är för närvarande ej bekant, men möjligheterna härtill komma givetvis att undersökas.

Det får anses synnerligen angeläget att, i den mån det är möjligt, säkra be- hovet av plantor och frö för beredskapsarbetena. Med hänsyn till de risker,

som skogsvårdsstyrelserna ikläda sig ifråga om plantanskaffningen, synes det motiverat, att statlig garanti under vissa villkor lämnas skogsvårdsstyrel- serna för de förluster, som härvid kunna uppkomma. Garantier torde böra lämnas endast under förutsättning, att tillstånd till anläggning av plantskolan meddelats av Skogsstyrelsen efter prövning i varje särskilt fall. Skogsvårds- styrelses framställning härom bör göras redan innan arbetena med plant- skolan påbörjats. Enligt skogsstyrelsens förmenande bör garantien emellertid ej omfatta hela den förlust, som åsamkats skogsvårdsstyrelserna. Flera skäl, bl. a. den omständigheten att skogsvårdsstyrelserna härigenom få mera in- tresse för att söka försälja plantorna, tala härför. Skogsstyrelsen får därför föreslå, att garanti lämnas för 75 0/0 av det belopp, vartill förlusten befunnits uppgå. Vid beräkning av storleken av förlusten förutsättes få ingå alla de omkostnader, som ankomma på den del av planlmaterialet, som ej kunnat avsättas. Med hänsyn till att plantskolorna ej bliva av permanent natur torde anläggningarna komma att göras så enkla som möjligt. Inköp av mark för ändamålet beräknas endast i undantagsfall behöva ske; lämpliga områden torde kunna arrenderas för relativt billigt pris. I vissa fall kan vara ändamåls- enligt att två eller flera mindre län slå sig ihop om en gemensam plantskole- anläggning.

Beredskapslager av frö och plantor torde lämpligast kunna åstadkommas på så sätt, att hos skogsvårdsstyrelserna nu befintligt överskott jämte vad som utöver det egna aktuella behovet kan anskaffas genom insamling av frö och uppdragning av plantor) reserveras för användning vid i beredskaps- syfte anordnade skogsodlingsarheten. Skogsstyrelsen bör därför bemyndigas att i mån av behov och där så kan ske med skogsvårdsstyrelserna träffa avtal om uppläggande för Skogsstyrelsens räkning av beredskapslager av skogs— odlingsmaterial. Genom avtalet hör lämnas statsgaranti för ränte- och pris- sänkningsförluster samt ifråga om plantor för intill 75 % av den förlust, som kan uppstå därigenom att viss del av plantmaterialet måhända icke kan finna avsättning.

VIII. 'Stödformer, organisations- och finansieringsfrågor. Nu gällande bestämmelser för erhållande av statsbidrag.

I syfte att befordra utförandet av skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar hava statsmakterna anvisat bidrag utan återbetalningsskyldighet direkt till skogs- ägarna. Här nedan skall i korthet redogöras för bidragsvillkoren för de olika anslagen.

De anslag, som hittills stått till förfogande, äro statens skogsutdikningsan- slag, statens skogsodlingsanslag, anslaget till väg- och flottledsbyggnader å en- skilda skogar, norrländska skogsproduktionsanslaget samt under rådande ar— betslöshetsperioder anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar. För anslagens tillämpningsområden, för åtgärder som understödjas ge-

nom respektive anslag samt för bidragsvillkoren m. m. redogöras i tab. 19. För de olika anslagen hava utfärdats särskilda tillämpningsföreskrifter inne- hållande närmare bestämmelser avseende verksamhetens utövande.

Till skogsvårdsstyrelserna utgå särskilda förvaltningsbidrag från de olika an- slagen för handhavandet av verksamheten. Från statens skogsutdikningsan- slag, statens skogsodlingsanslag samt tillfälliga anslaget utgår förvaltnings- bidraget i regel efter viss procent av beviljat statsbidrag för företagen. Från anslaget till väg- och flottledsbyggnader samt från norrländska skogspro- duktionsanslaget utgår förvaltningsbidraget efter skogsvårdsstyrelsernas re- dovisade självkostnader. Dessa medel erhållas, med undantag för norrländska skogsproduktionsanslaget, i samband med att statsbidraget till förslagen be- viljas.

Planläggningen är beträffande företag med bidrag från norrländska skogs— produktionsanslaget kostnadsfri för skogsägarna. För övriga anslag är stad- gat, att skogsvårdsstyrelsen äger träffa överenskommelse med vederbörande skogsägare att högst 20 0/0 av planläggningskostnaderna skola återgäldas till skogsvårdsstyrelserna.

Möjligheten att erhålla statslån för utförande av skogsväg står även öppen i vissa fall under särskilda omständigheter. Bestämmelserna angående lån från skogsväglånefonden finnas intagna i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 492/1941 och nr 531/1943. I dessa stadgas, bland annat, att lån beviljas allenast till företag, som avse vägar av den beskaffenhet, varom stadgas i kungörelsen an- gående statsbidrag till väg- och flottledsbyggnader. Nyttan av företagen måste minst motsvara kostnaden.

Byggnadsbidrag och lån från skogsväglånefonden må sammanlagt icke överstiga åttio procent av den av skogsvärdsstyrelsen godkända kostnaden för företaget eller den del därav, som bidraget eller lånet avser.

Förslag, avseende bestämmelser angående statsbidrag m. m. till beredskapsföretag.

Då planläggning av företag i syfte att skapa arbetsreserv måste ske lång tid före arbetenas utförande, äro icke alla sådana företag för skogsägarna aktuella, i vart fall icke i samma utsträckning, som under normala tider, då planläggningen begäres vid den för skogsägaren lämpligaste tidpunkten. Vill- koren för de stödformer, som under en arbetslöshetsperiod höra tillämpas, måste därför vara kända för att skogsägarnas intresse för planläggningar skall kunna påräknas. I syfte att tillgodogöra sysselsättningsmöjligheter åt de arbetslösa måste skogsägarna givetvis förbinda sig att uppfylla vissa vill- kor bl. a. i fråga om tiden för arbetenas utförande, ,anställande av arbetslösa o. s. v. Nödig hänsyn måste tagas till dessa omständigheter vid avvägning av statsbidragens storlek.

Under den kris, som drabbade vårt land åren 1931—34, har, såsom förut nämnts,tvenne olika anslag —— tillfälliga anslaget samt anslaget till väg— och

flottledsbyggnader — anvisats för arbetslöshetens bekämpande och lindrande. Man torde kunna säga, att verksamheten i anledning av anslagen väl fyllt sitt ändamål. Olika skäl tala emellertid för ändamålsenligheten av att de olika åtgärderna understödjas från ett och samma anslag. Härigenom vinnes större möjlighet att smidigt anpassa bidragsverksamheten efter det behov av åtgär- der, som vid olika tillfällen kan förefinnas. Hinder bör ändock ej föreligga för Kungl. Maj:t att, om vid någon tidpunkt så kan anses ändamålsenligt, bestämma att viss del av anslaget skall utgå till särskilt slag av åtgärd. För understödjande av arbeten inom skogsbruket vid en kommande kris föreslås därför att statsmedel från ett enda anslag, i fortsättningen benämnt bered- slmpsunsluget, anvisas. Statsbidrag från detta anslag bör utgå under tider då arbetslöshet råder från och med den tidpunkt och i den omfattning som Kungl. Maj:t bestämmer.

De skogsägare, som av olika orsaker ej anse sig kunna godtaga de villkor, som komma att gälla för beredskapsanslaget, böra samtidigt hava möjlighet att i vanlig ordning erhålla bidrag från de ordinarie anslagen. Någon ändring ! av bidragsbestämmelserna för dessa ifrågasättes ej, varför de ordinarie an- slagen ej komma att vidare beröras i detta sammanhang.

Från beredskapsanslaget bör understöd utgå för utförande av samma slags åtgärder, till vilka statsbidrag utgått från anslaget till vissa tillfälliga skogs- vårdsåtgärder och som för närvarande understödjas från anslaget till väg- och flottledsbyggnader. Dessa äro dels skogsodling eller annan åtgärd för vinnan- de av ändamålsenlig skogsproduktion å vissa marker med otillfredsställande skogstillstånd samt, beträffande Norrland och Kopparbergs län, röjnings— gallring i tätväxande, till s. k. stavaskog ej hänförlig ungskog, som äger dålig ; skiktningsförmåga, dels torr-läggningsföretag, dels ock väg- och flottledsbygg- : nader å skogar i enskild ägo, Den ovannämnda röjningsgallringen synes böra vara bidragsberättigad inom hela landet.

Rätt till bidrag från beredskapsanslaget bör tillerkännas samtliga skogar, i med undantag dels för kronan tillhöriga skogar, vilka tillförts domänfonden, dels ecklesiastika skogar. Under föregående arbetslöshetskris har bidrag från tillfälliga anslaget endast utgått till de skogar, som för närvarande stå under skogsvårdsstyrelses uppsikt. Bid'ragsrätten har nu föreslagits att gälla även andra kategorier av skogar av den orsaken, att Skogsstyrelsen funnit ända— | målsenligt, att enhetliga bestämmelser gälla för skogliga beredskapsarbeten ? inom samtliga domänfonden eller kyrkofonden icke tillhöriga skogar. Syssel- ' sättningsmöjligheterna för de arbetslösa ökas givetvis också härigenom. Ur synpunkten att bereda sysselsättning åt arbetslösa är det betydelsefullt, att bidrag utgår till beredskapsföretag å aktiebolags skogar. Under föregående kris har det nämligen visat sig, att arbeten i stor omfattning snabbt kunde igångsättas å bolagsskogarna tack vare den hjälp med planläggningsarhetena och arbetsledning, som erhölls från bolagens Skogligt utbildade personal. Dessutom få företagen å bolagsskogar i regel större omfattning och äro där- igenom mera lämpade för sysselsättning av arbetslösa.

Skogsstyrelsen har nyligen till Kungl. Maj:t ingivit en promemoria med 128

vissa synpunkter på frågan om rätt för skattskyldiga att vid taxering till kom- munal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta av- drag för belopp, som avsättas till investeringsfond för skogsvårdsarbeten. Därest denna promemoria skulle föranleda åsyftad åtgärd, kommer frågan om beviljande av statsbidrag till bolag i ett annat läge och måste därför i så fall upptagas till förnyad prövning.

Statsbidrag av samma storlek som utgick från tillfälliga anslaget, torde möjligen utgöra tillräcklig stimulans för att bolagen och de större skogs- ägarna skola utföra beredskapsarbeten i nödig omfattning. En annan kate- gori, nämligen skogsägare, som för sitt och sin familjs uppehälle äro beroende av arbetsinkomster från skogen, lever däremot ofta i så små ekonomiska om- ständigheter, att det för dem skulle möta stora svårigheter att påtaga sig kost- nader för åtgärder, vars ekonomiska syfte först i en avlägsen framtid gör sig gällande. Detta förhållande kommer att längre fram närmare diskuteras.

Vid avvägning av statsbidragens storlek synes man i princip kunna utgå ifrån att ju längre man får vänta på resultaten av åtgärden desto mera mo- tiverat är det att medgiva högre statsbidrag. Skulle hänsyn uteslutande tagas till denna synpunkt, borde bidragsprocenten för skogsvägbyggnader sättas lägre än för skogsvårdsåtgärderna, d'å markägarna ofta inom relativt kort tid få nytta av vägarna. Åtskilliga andra skäl tala emellertid för att bidragen till vägföretagen hållas i minst samma nivå som bidragen till skogsvårdsföre- tagen. Därvid bör främst beaktas att vägarna, särskilt de 5. k. stamvägarna, hava stor betydelse ur allmännyttig synpunkt samt att företagen kräva för- hållandevis stora kostnader. Med hänsyn till att de olika åtgärderna i hu— vudsak kunna ur skoglig synpunkt anses vara lika angelägna att få utförda och lika lämpade för sysselsättning av arbetslösa, har ansetts lämpligt, att bidragen för olika åtgärder bliva av ungefär samma storleksordning. Hand- havandet av verksamheten underlättas också avsevärt om enhetliga bidrags- procenter tillämpas. Det har nämligen visat sig, att de skiftande bidragspro— center, som tillämpats för de ordinarie anslagen, medfört många olägen- heter.

Till torrläggningsföretag utgick tidigare bidraget från anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder med 50 0/o i de fyra nordligaste länen och med 40 0/o i övriga delar av landet. Av ovan angivna skäl synes denna skillnad ej längre böra bibehållas, särskilt som bidraget till skogsodling och röjning från nämnda anslag utgick med 50 0/0 över hela landet. Sistnämnda bidragspro- cent synes —— oavsett geografisk belägenhet böra tillämpas för alla före- slagna bidragsberättigade åtgärder med undantag för stamvägar. Med" hän- syn till vad nyss anförts angående de dryga anläggningskostnaderna för denna vägtyp samt till dessa vägars betydelse ur allmännyttig synpunkt föreslås nämligen, att statsbidraget för dessa vägar utgår med 60 %. 1 de fall, då det är synnerligen angeläget att skapa arbetstillfällen för större arbetsstyrkor, föreslås att samma bidrag utgår för annan skogsväg som för stamväg under förutsättning, att den förra tillhör samma vägsystem som ock bygges samti- digt med stamvägen.

För att kunna genomföra-vissa större företag, såsom skogsvägar och dik— ningsföretag, kan det genom förrättningar enligt respektive lagen om enskilda vägar och vattenlagen bliva nödvändigt att tvinga vissa skogsägare att del- taga i företagen. Detta kan bliva betungande för skogsägare, som enligt vad ovan sagts leva i små ekonomiska omständigheter. För att dessa förhållanden ej skola inverka hindrande på verksamheten med skapandet av en bered- skapsreserv, synes det vara motiverat med en höjning av statsbidragen för sådana skogsägare, som äro i behov av sysselsättning utanför det egna jord- bruket för att få full försörjning. Härigenom kan också bästa hushållning åstadkommas med anslagsbeloppen, då »grundbidraget» under sådana för- hållanden kan sättas lägre. För att kunna stimulera dessa mindre skogsägare att låta planlägga beredskapsföretag, torde möjlighet böra finnas att även i fall då tvångsdelaktighet i visst företag icke föreligger, bevilja förhöjt stats- bidrag.

Vid övervägande av anpassningen av statsbidraget har Skogsstyrelsen fun- nit skäligt föreslå, att tilläggsbelopp med högst 15 0/0 av godkänd kostnad må kunna utgå till dessa skogsägare. Sådana tilläggsbelopp föreslås utgå till skogsägare under förutsättning, att han driver skogsbruket som stöd för sitt jordbruk eller för sitt och sin familjs uppehälle är beroende av arbetsinkomsten från skogen samt att det kan antagas, att åtgärden, vartill bidraget ifrågasättes, icke kommer till stånd med mindre bidraget lämnas.

Bidragen från beredskapsanslaget skulle sålunda få följande storlek:

Bidrag i % av godkänd Alternativ 1. kostnad För torrläggningsåtgärd, skogsodling och röjning, annan skogsväg och flottledsbyggnader ...................... 50 För stamväg ...................................... 60 Tilläggsbelopp till Vissa skogsägare .................. 15

Förslag alt. 2 till bidragsvillkor avseende beredskapsanslaget.

Då vissa omständigheter kunna motivera högre bidrag än som ovan före- slagits, har Skogsstyrelsen funnit skäl att utarbeta ett alternativt förslag, för vilket skall närmare redogöras här nedan.

För att stimulera den planläggning i förväg av beredskapsarbeten, som är önskvärd för att en tillräcklig sysselsättningsreserv skall kunna skapas, har det ansetts skäligt, att villkoren för statsbidrag från beredskapsanslaget bordle vara något gynnsammare än de villkor, som gälla för de ordinarie an- slagen. Skogsägarna hava eljest ej samma intresse av att låta planlägga be- redskapsarbeten. De enligt alt. 1 föreslagna villkoren äro i vissa fall gynnsam- mare än vad som gäller, då motsvarande åtgärder utföras med bidrag från de ordinarie anslagen. Beträffande torrläggnings- och skogsvägföretag, vilka utföras av sådana enskilda skogsägare, som ej äro berättigade att erhålla

tilläggsbelopp, äro emellertid de föreslagna bidragen till och med lägre än vad som under vissa omständigheter normalt kan utgå enligt nu gällande bestämmelser. Enligt alt. 1 skulle nämligen bidraget för torrläggningsåt- gård utgå till dessa skogsägare med 50 0/0. Bidraget från statens skogsutdik- ningsanslag kan emellertid, där läget å arbetsmarknaden därtill giver anled- ning, efter Kungl. Maj:ts medgivande beviljas till högst 60 0/0 av den god- kända kostnaden. Förutsättning för detta högre bidrag är dessutom, att torr- läggningsföretagen äro belägna i Norrland eller i vissa socknar inom Kop- parbergs och Värmlands Hän. Från anslaget till vissa tillfälliga skogsvårds- åtgärder kan vidare bidraget till torrläggningsåtgärd utgå med 60 % å orter, där stor arbetslöshet råder. Här förekommer ej någon geografisk begränsning till de nordligare delarna av landet. Likaså kan, då synnerliga skäl därtill äro, bidrag till skogsvägbyggnad utgå med högst 75 % av den godkända kostnaden.

För att tillgodose sysselsättningsmöjligheterna för de arbetslösa böra vis- sa villkor föreskrivas angående anställande av sådan arbetskraft m. m. Med de bidrag, som föreslagits enligt alt. 1, torde några sådana speciella villkor knappast kunna uppställas utan hämmande verkan på företagens omfatt- ning. Med en förhöjning av bidragen skulle däremot kunna förknippas skyl— dighet för markägarna att anlita anvisad arbetskraft ävensom skyldighet för bidragstagarna att slutföra företagen inom viss bestämd tid.

Ovan relaterade förhållanden böra kunna motivera en höjning av före- slagna bidragsprocenter för beredskapsanslaget. Även andra skäl härför kunna åberopas, nämligen den omständigheten, att en höjning även kan vara erforderlig för att planläggningen i förväg överhuvud taget skall kom- ma till stånd i önskvärd omfattning. I detta sammanhang må omnämnas, att skogsägarna under lågkonjunktur oftast hava svag ekonomi och därför kunna vara i behov av högre statsbidrag än vad som föreslagits enligt alt. 1. I anledning av vad här anförts, föreslås alternativt att bidragen få följande storlek. Bidrag i % av godkänd Alternativ 2. kostnad För torrläggningsåtgärd, skogsodling och röjning, annan skogsväg och flottledsbyggnader ...................... 60 För stamväg ...................................... 70 Tilläggsbelopp till vissa skogsägare .................. 15

För att kunna jämföra de föreslagna statsbidragen med nu utgående bi- drag från de ordinarie anslagen hava förslagen införts i tab. 19.

I syfte att tillgodose de arbetslösas sysselsättningsmöjligheter böra vissa villkor föreskrivas för erhållande av statsbidrag från beredskapsanslaget. Villkoren synas med stöd av tidigare erfarenheter i huvudsak kunna före- slås bliva lika dem, som tidigare vunnit tillämpning beträffande bidrag från

anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder. Dessa villlkor framgå av tab. 19. 1936 års utredning angående beredskapsarbeten meddelar i sitt betänkande att vid de företag, avseende såväl dikning som skogsodling, vil- ka före den 1 juni 1937 kommit till utförande med bidrag från nämnda anslag eller 16984 st, sammanlagt utförts 2590 786 dagsverken. Av dessa ha 6,4 procent utförts av markägarna och stadigvarande arbetsfolk, 3,6 av hemmavarande barn, som icke ha stadigvarande sysselsättning i hemmet samt 90 procent av särskilt 'lejd arbetskraft. Av totalt redo—Visade dagsverken har 85 procent utförts av personer, som förut varit arbetslösa. Enligt Skogssty- relsens förmenande skulle det emellertid vara ändamålsenligt att villkoren kompletterades med den bestämmelsen, att företagen skola vara slutförda vid viss angiven tidpunkt samt att bidragstagaren i de fall, då företagen ej kunna utföras inom fastställd tid med ortens folk, blleve skyldiga anlita av arbetsmarknadsorganen anvisad arbetskraft. Därest hidJragen ej bliva högre än vad som föreslagits enligt alternativ 1, anser Skogsstyrelsen det tvek— samt om strängare bestämmelser i dessa avseenden kunna utfärdas än vad I som gäller för de normalt utgående anslagen. Med hänsyn till vad sålunda ? anförts, har Skogsstyrelsen funnit anledning förorda, att statsbidrag till här ' avsedda arbeten må utgå enligt alternativ 2.

Beträffande kostnadsberäkning av företag, som planläggas i förväg för att utgöra beredskapsarbeten, får det anses lämpligast att sådan beräkning sker efter nu gällande avtalsenliga dagsverkspriser. Avsevärt ändrade ar- betslöner kunna emellertid gälla vid den tidpunkt, då arbetena igångsättas. Av denna orsak erfordras överenskommelse med markägarna innefattande be- stämmelser om att dessa böra vara berättigade erhålla jämkning av kost- nadsberäkningen och därav följande ändring av statsbidragen, därest högre arbetslöner skulle bliva rådande och att de å andra sidan få finna sig i en sänkning om arbetslönerna sjunka. Vid ändring av kostnadsberäkning- arna böra tillämpas arbetslöner enligt gällande avtal vid tidpunkten för arbetenas igångsättande. Ändring av kostnadsberäkningen kan även bliva nödvändig för redan nu planlagda företag, om arbetslönerna vid företagens utförande avsevärt avvika från de priser, som rådde vid planläggningstill- fället.

Beträffande planläggningskostnaderna äger skogsvårdsstyrelsen enligt de , bestämmelser, som gälla för anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder

| | |

samt för anslaget till väg- och flottledsbyggnader, att av vederbörande mark- ägare uttaga viss del av förrättningskostnaderna, men kan styrelsen även åtaga sig att i sin helhet bestrida dessa. Flertalet skogsvårdsstyrelser hava sådan ekonomisk ställning, att de ej kunna medgiva markägarna befrielse från deras andel. För i förväg planlagda företag avsedda som beredskapsar- beten synes man därför generellt böra utgå ifrån att planläggningskostnader- na i sin helhet böra utgå av medel från beredskapsanslaget. Skogsvårdssty- relserna respektive skogssätllskapet och domänstyrelsen böra äga utfå kost— naderna för planläggningen från beredskapsanslaget så snart planerna äro ut- arbetade. Till ansökningarna härom torde, förutom de uppgifter för varje

enskilt företag, som i vanliga fall skola meddelas vid ingivande av fram- ställningar om statsbidrag, jämväl fogas anteckningar om inkvarteringsmöj- ligheter för arbetare och om företagens lämplighet i övrigt för sysselsättning av arbetslösa.

Möjligheter att tidigare än avsett utföra som beredskapsarbeten planlagda företag.

Tidpunkten för allmän arbetslöshet kan inträffa senare än beräknat och andra förhållanden kunna uppstå, som föranleda att. markägarna önska tidi- gare och i annan ordning utföra till beredskapsarbetet planerat företag. Be- stämmelser böra därför även intagas i överenskommelsen att markägarna, om de så önska, äga tidigare utföra företaget med bidrag från de ordinarie an- slagen. Ansökan om bidrag bör i så fall i vanlig ordning ingivas till skogs- vårdsstyrelse.

Bidrag till skogsvårdsåtgärder ä vissa marker, där reproduktionsplikt ej utkrävts.

Enligt allmänna skogsvårdslagen åligger det markägare att efter avverk- ning vidtaga sådana åtgärder, som äro erforderliga för att nöjaktig återväxt kommer att finnas inom skälig tid efter avverkningen. Uppkommer skada ge- nom brand, storm, snöbrott eller liknande och markägaren ej själv vållat ska— dan, må skogsvårdsstyrelsen kunna medgiva skälig begränsning av reproduk- tionsplikten, därest denna skyldighet skulle bliva synnerligen betungande. Jämlikt bestämmelserna i 1932 års lappmarkslag må skogsvårdsstyrelsen med- giva skälig begränsning av reproduktionsplikten, där den i särskilt fall skulle bliva synnerligen betungande. Denna bestämmelse är generell och avser ej enbart marker, där åter-växtåtgärder skola utföras efter uppkommen skada.

InOm vissa områden, synnerligast i landets nordliga delar, erbjuder sko- gens föryngring svåra och skiftande problem. Dessa äro trots ett under lång tid bedrivet forskningsarbete ännu ej helt lösta. Skogsvetenskapen känner emellertid metoder, enligt vilka i de flesta fall nöjaktig återväxt kan erhållas, även om kostnaderna för att nå detta mål måste bli mycket stora. Bland de marktyper, som kräva den dyrbaraste behandlingen för erhållande av åter- växt må framhållas s. k. råhumusmarker särskilt i höjdlägen samt vissa hed- marker. Ä dylika marker är det ofta omöjligt att efter enbart enkla hygges- vårdande åtgärder såsom hyggesrensning eller markberedning erhålla själv- föryngring i varje fall inom rimlig tid.

Då genom självsådd uppkommen återväxt är att föredraga ej blott ur kost- nadssynpunkt utan även på grund av densammas förmåga att stå emot svamp- och insektsskador, är det naturligt, att skogsbruket i största utsträckning sökt tillvarata möjligheterna för sådan återväxt. Det är också förklarligt, om i viss mån ett önsketänkande i förening med respekten för mycket stora kultur- kostnader lett till en överskattning av skogsmarkernas förmåga att reprodu-

cera sig genom självsådd. Under de senaste åren har det sålunda blivit allt- mer uppenbart, att åt många hyggen, där endast hyggesvårdande arbeten ut- förts, självföryngring icke kan påräknas, trots att 10—20 år kunna ha för- flutit sedan avverkning företogs. Att nu utföra kulturåtgärder å sådana mar— ker, sedan den rätta tidpunkten därför med den övervakande myndighetens goda minne försuttits och marken hunnit förvildas, skulle i många fall leda till kostnader, som för fastighetsägare med mindre god ekonomisk ställning måste bliva mycket betungande. Det är under sådana förhållanden förklar- ligt, att den lagligen åvilande reproduktionsplikten icke kunnat helt utkrävas. Har dessutom en fastighet en eller flera gånger bytt ägare, kan det stundom bliva alldeles omöjligt att retroaktivt utkräva tidigare ägare åvilande skyl- digheter ifråga om återväxtåtgärder.

Då kultiverandet av ifrågavarande skogsmarker kan spela en roll ur sys- selsättningssynpunkt och samtidigt kan vinnas syftemålet att sätta dessa mar- ker i produktivt skick, har Skogsstyrelsen funnit lämpligt föreslå, att statsbi- drag i vissa fall må kunna utgå till skogsodlingsåtgärder å marker, där re- produktionsskyldighet ej ansetts kunna utkrävas med hänsyn till den nuva- rande ägarens ekonomiska ställning. Bidraget bör utgå å enskilda skogar med undantag för bolagsskogar inom de fyra nordligaste länen, där 1932 års lappmarkslag icke äger tillämpning. Förslaget innebär, att bondeskogar inom nämnda län, som äro belägna utanför lappmarkslagens tillämpningsomräde kunna i förevarande hänseende jämställas med lappmarksskogarna, varest begränsning av reproduktionsplikten kan medgivas. Frågan om bidrag bör avgöras efter noggrann behovsprövning i varje särskilt fall och enligt de när- mare direktiv, som komma att utfärdas av Skogsstyrelsen. Statsbidrag före- slås utgå med högst de belopp, som komma att fastställas för understödjande av skogsodlingsåtgärder å icke reproduktionspliktiga marker. I många fall kunna dessa arbeten vara speciellt lämpliga att övertagas av vederbörande arbetslöshetskommitté för att utföras genom dennes försorg. Då åtgärderna utföras i egen regi böra skogsägarna, om så påfordras, vara skyldiga anlita av arbetsmarknadsorganen anvisad arbetskraft.

Statsbidrag till betesanläggningar.

Betesanläggningar och skogsvårdsarheten inom tillämpningsområdet för Norrländska skogsproduktionsanslaget böra vid en arbetslöshetskris såsom hittills understödjas från nämnda anslag. Bidragsvillkoren för detta anslag äro så avvägda, att någon ändring ej kan anses motiverad. De bestämmelser, som utfärdats rörande arvoden till förrättningsmän, som utföra arbeten av- seende anslaget, måste emellertid revideras för att skogsvårdsstyrelserna skola få möjlighet att anställa tillräckligt kvalificerade tjänstemän för de arbetsupp- gifter som här ifrågakomma.

Bestämmelser angående ersättning till förrättningsmän, som skogsvårds-

styrelsen förordnar att upprätta skogsvårdsplan eller arbetsplan för företag, som avses i kungl. kung. den 14 juni 1940 (nr 599) angående villkor för stats- bidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m., ha fastställts i kungl. brev den 31 januari 1941.

Enligt dessa bestämmelser får arvodet till för ändamålet särskilt anställd förrättningsman med högre skoglig eller därmed jämförlig utbildning ej överstiga 15 kronor för dag (450 kronor för månad) samt eljest ej överstiga 10 kronor för dag (300 kronor för månad). Rese- och traktamentsersättning får utgå med högst samma belopp, som befattningshavare i närmast jämför- bara tjänst hos skogsvårdsstyrelse äger åtnjuta.

Dessa arvoden överensstämma i huvudsak med de ersättningar, som utgå till förrättningsmän, som upprätta hushållningsplaner för häradsallmänning- ar och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, för vilka bestämmelser finnas intagna i respektive kungl. kung. den 7 april 1933 (nr 151) åå 10—14 och kungl. kung. den 27 oktober 1939 (nr 759) åå 11-——15. Att så blivit fallet, trots att bestämmelserna tillkommit vid olika tidpunkter med olika förut- sättningar i fråga om arbetslöner, torde bero därpå, att man ansett arbetena i fråga i huvudsak likvärdiga ur synpunkten av erforderliga kvalifikationer och därför velat stadga enhetliga normer för beräknande av ersättningarna. Under sådana förhållanden har arvodena för tjänstemän, som verkställa för- rättningar avseende produktionsanslaget, bestämts efter den lönenivå, som var rådande år 1933, eller då taxan för upprättande av hushållningsplaner för häradsallmänningar fastställdes.

På grund av de starkt stegrade levnadskostnaderna, som inträtt, är det otvi- velaktigt nödvändigt att en justering av arvodena verkställes. Vid bedömande av, vilken höjning som kan anses skälig, synes man lämpligen böra utgå från en jämförelse med de lönetillägg, som på grund av levnadskostnadsökningen utgå på de statliga lönerna. På grundlöner, som äro baserade på 1935 års pris- nivå, utgår för närvarande rörligt tillägg med 15% jämte kristillägg 'med 16%, sammanlagt 31 %. Även mellan år 1933, då taxan för indelning av härads- allmänningar fastställdes. och 1935 ägde en viss ökning av levnadskostna- derna rum. Det synes därför skäligt, att ifrågavarande arvoden för förrätt- ningar avseende norrländska skogsproduktionsanslaget höjas med minst den procent, efter vilken tilläggen på de statliga lönerna nu utgå. Av praktiska skäl torde det därvid vara lämpligt att avrunda höjningen till 1/3 av nu ut- gående arvoden. Dagarvodet borde alltså utgå med 20 i stället för med 15 kronor och månadsarvodet med 600 i stället för 450 kronor. Även för personal utan högre skoglig utbildning, vilken handlägger förrättningar i anledning av skogsproduktionsanslaget, synes en motsvarande arvodesökning böra föreslås. Månadsarvodet för sådan personal borde sålunda höjas från 300 till 400 kronor.

Skogsstyrelsen kommer att under den närmaste framtiden i särskild fram- ställning till Kungl. Maj:t närmare utreda dessa spörsmål ävensom hemställa att de mätte tagas under omprövning.

Företag, som icke utföras i Skogsägarens egen regi. De stödformer för olika åtgärder, som här föreslagits, hava föresatts utgå, då företagen utföras i skogsägarnas egen regi. För företag, som lämpa sig för att utföras som statskommunala eller liknande beredskapsarbeten, torde redan vid planläggningen överenskommelse böra träffas med vederbörande intressenter, att företaget får övertagas för sådant arbete. om arbetsmarknads- kommissionen eller annan myndighet så skulle finna lämpligt. Till den myn- dighet, som låter utföra företaget, får markägaren under sådana förhållanden avstå statsbidraget samt dessutom inbetala enligt planen beräknad återstående kostnad. Det kan måhända förutsättas, att kommunerna. inom vilka företa— gen äro belägna, i första hand svara för att dessa kostnader bliva erlagda. Intressenter i företagen, som samtidigt äro i behov av arbetstillfällen, böra beredas tillfälle att, om de så önska, få fullgöra sin andel i kostnaderna i form av arbete. Planläggning, fortlöpande kontroll och slutavsyning av ar- betena bör även i dessa fall utföras genom skogsvårdsstyrelserna.

Lån från skogsväglånefonden.

Andra stödåtgärder än statsbidrag torde i regel ej komma att behövas. Skogsägarna hava ej hittills visat något intresse för att erhålla lån från skogs- väglånefonden. Sålunda har endast ett par ansökningar om lån hittills inkom- mit. Det kan emellertid inträffa, att en markägare, som saknar såväl medel som egen arbetskraft, genom laga förrättning tvingas att deltaga i Vägföre- tag och därigenom åsamkas dryga kostnader. Under sådana förhållanden kan ifrågasättas, om det ej vore lämpligt att bestämmelserna avseende skogsväg- lånefonden ändrades därhän, att statsbidrag jämte lån från skogsväglåne- fonden i vissa undantagsfall finge upp-gå till hela kostnaden för företaget- Förslag till ändring av kungörelsen ang. skogsväglånefonden bilägges.

Organisation av verksamheten.

Arbeten inom Skogsstyrelsen. Ärenden avseende anslaget till väg- och flottledsbyggnader samt de olika skogsvårdsanslagen handläggas i Skogsstyrelsen inom en särskild byrå. För- utom byråchefen tjänstgör å denna byrå vägkonsulenten samt en amanu- ens. Den utredning angående skogsbrukets beredskapsställning och de ar- beten, som komma att åvila Skogsstyrelsen i samband med skapandet av en arbetsreserv av önskvärd omfattning, torde huvudsakligen komma att handläggas inom nämnda byrå. Av utredningen återstår att utarbeta en det ytterligare redogörelser. Det torde dessutom ankomma på Skogsstyrel- sen att utarbeta tillämpningsföreskrifter till författning angående statsbi- drag till understödjande av beredskapsarbeten samt att i stort organisera verksamheten ävensom under arbetets fortgång meddela skogsvårdsstyrel- serna de ytterligare instruktioner och upplysningar, som kunna erfordras.

De förberedande arbeten, avseende planläggningsverksamheten, som an— komma på skogsstyrelsen, måste utföras inom så kort tid som möjligt för att fältarbetet snabbt skall kunna igångsättas. Det kan dessutom visa sig önskvärt, att skogsstyrelsen låter någon tjänsteman besöka olika skogs- vårdsstyrelser för att underhandla med dem om de förberedande åtgärder i fråga om bl a. anställning av förrättningsmän, anskaffning av skogsod- lingsmaterial m. fl. åtgärder, som på olika håll böta vidtagas fö1 att verk- samheten i god tid skall hinna påbörjas i avsedd omfattning. Genom dessa besök skulle säkerligen också kunna åstadkommas en enhetligare tillämp— ning av de bestämmelser, som komma att utfärdas rörande planläggnings- arbetets utförande.

Enligt av skogsstyrelsen upprättad plan för utredningsarbetets bedrivan- de är vidare avsett att i samråd med arbetsmarknadskommissionen och industriens utredningsinstitut göra en beräkning för riket och regionsvis angående den totala sysselsättningen i skogsbruket vid övergång från krigs- lill fredshushållning. Härvid är meningen att särskilt studera läget och ut- vecklingen inom huvudanvändningsområdena för skogsprodukter samt att med ledning härav göra en beräkning av det totala virkesbeloppet. Under det fortsatta utredningsarbetet måste skogsstyrelsen givetvis uppehålla nära kontakt med de myndigheter och organisationer, som hava hand om detalj— utredningarna. Arbetet inom styrelsen kommer under sådana förhållanden att avsevärt öka framför allt under den närmaste tiden, innan planlägg- ningsarbetet kommit i gång i full utsträckning.

Inom den byrå i skogsstyrelsen, som kommer att utföra utredningsarbe- tet och de förberedande arbetena för planläggningarnas igångsättande, har personalen för närvarande full sysselsättning med normalt förekommande ' arbetsuppgifter. T. f. byråchefen åligger, förutom förekommande löpande ärenden, att biträda skogsstyrelsen med de utredningar, som styrelsen fått övertaga efter 1936 års skogsutredning. Av dessa pågår utredning angående flottningslagstiftningen och därmed sammanhängande frågor. Skogsvägkon- sulenten handhar beredningen av samtliga vägärenden. Det åligger vidare denne att utarbeta tillämpningsföreskrifter, arbetsbeskrivningar, blanketter m. m. för att åvägabringa enhetlighet i vägplanernas utförande. Han skall därtill utöva rådgivande verksamhet och på olika sätt till förrättningsmän— nen förmedla nya rön och erfarenheter ävensom leda de vägkurser, vilka anordnas av skogsstyrelsen. Amanuensen förbereder ärenden avseende öv- riga ordinarie anslag.

Det ökade arbete, som kommer att åvila byrån, antages bliva av intermit— tent natur. Skogsstyrelsen anser därför att någon ny tjänsteman ej bör anställas särskilt för detta ändamål utan finner lämpligast att de nya, del- vis mycket krävande uppgifterna anförtros åt t. f. byråchefen och vägkon- sulenten. Då under sådana förhållanden byråchefen ej kan ägna nödig tid åt utredningen om flottningslagstiftningen, har skogsstyrelsen gått i författ— ning om anskaffande av förstärkning av arbetskraften till flottningsutred— ningen. Dä denna förstärkning uteslutande är föranledd av ökat arbete i 'an-

ledning av anbefalld utredning angående skogsbrukets beredskapsställning och därmed förenade uppgifter, synes det skogsstyrelsen skäligt, att medel .anvisas till skogsstyrelsen från allmänna beredskapsstaten för de ökade ut- gifter, som härigenom uppstå.

Arbeten åvilande skogsvårdsstyrelser och andra myndigheter.

Handhavandet av verksamheten med planläggning m. m. av arbeten av- sedda som beredskapsreserv bör beträffande skogar, som stå under skogs- vårdsstyrelses uppsikt, självfallet anförtros åt skogsvårdsstyrelserna, vilka genom sin erfarenhet från liknande verksamhet äro väl rustade för denna uppgift. Förvaltning och redovisning av anvisade medel anses även böra handhavas av skogsvårdsstyrelserna. Några nämnvärda ändringar av sty- relsernas organisation i anledning av en utvidgad bidragsverksamhet äro ej behövliga. Vissa styrelser torde emellertid behöva anställa extra personal och sörja för erforderlig utbildning av densamma. Några särskilda medel för anställande av sådan personal erfordras ej, då ersättning för deras ar- bete erhålles genom förvaltningsbidragen.

Skogssällskapet föreslås utöva motsvarande verksamhet för sådana under .skogsstyrelsens eller skogsvårdsstyrelses uppsikt stående skogar, vilka ägas av sällskapet eller vilkas vård och förvaltning utövas under medverkan och tillsyn av sällskapet.

Beträffande skogar, som stå under domänstyrelsens förvaltning eller till- syn, förutsättes, att förvaltning och redovisning av anvisade medel hand- haves av domänstyrelsen med biträde av styrelsen underlydande skogsstats- personal samt övriga uppgifter, under domänstyrelsens inseende och enligt dess närmare bestämmande, av vederbörande överjägmästare med biträde av honom underlydande skogsstatspersonal. För skogar, där särskild för- valtare är anställd, bör denne biträda med nyssnämnda uppgifter. Det kan förutsättas, att skogsvårdsstyrelserna och domänverkets lokala organ kom- ma att samarbeta, så att förrättningar, som beröra angränsande skogar ly- dande under olika tillsyningsmyndighet, kunna handläggas av den tjänste- man, som bor närmast eller är mest lämpad att utföra förrättningen obe- roende av om han är anställd i domänverket eller hos skogsvårdsstyrelse.

Anvisning av medel till statsbidrag och förvaltningsbidrag förutsättes, liksom varit fallet beträffande anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgär— der, ske genom beslut av Kungl. Maj:t efter framställning av respektive domänstyrelsen, skogsvårdsstyrelse eller skogssällskapet.

Finansieringsfrågor.

Anvisade medel till nu utgående anslag. Bland redan planlagda och andra företa-g, som redovisats för enskilda skogar i kap. IV, torde en det komma att understödjas .med statsbidrag från nu utgående ordinarie anslag. Storleken av de medel, som riksdagen anvisat till de olika anslagen för budgetåret 1943/44 framgår av efter-föl- jande uppställning.

Kronor Statens skogsutdikningsanslag ...................................... 200 000 Statens skogsodlingsanslag ........................................ 100 000 Anslaget till väg- och flottledsbyggnader ............................ 500000 Norrländska skogsproduktionsanslaget ..............................

Ä anslaget till väg- och flottledsbyggnader återstod den 7 januari 1944 en odisponerad behållning av 2 938 776 kronor. För Norrländska skogspro- duktionsanslaget utgjorde den odisponerade behållningen den 3 september 1943 829 872 kronor.

Vid inträdande arbetslöshet väntas ansökningar i stor utsträckning kom- ma att ingivas om bidrag från Norrländska skogsproduktionsanslaget till betesanläggningar och skogsvårdsåtgärder. En avsevärd utvidgning av plan- läggningsverksamheten avseende ifrågavarande företag är därför angelägen ur beredskapssynpunkt. Skogsstyrelsen har i sina anslagsäskanden till 1944 års riksdag hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att till nämn- da anslag för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 200000 kronor. I händelse av försämring av läget på arbetsmarknaden kan en för- höjning av ifrågavarande anslag komma att erfordras.

Beräknat behoa av medel till statsbidrag från beredskapsanslaget. Ett slutgiltigt förslag rörande erforderligt behov av medel från bered- skapsanslaget kan givetvis ej göras vid denna tidpunkt. I efterföljande upp- ställning har emellertid gjorts approximativa beräkningar avsedda att be- lysa storleken av det understöd, som erfordras från beredskapsanslaget, för att den beräknade arbetsreserven skall komma till utförande. Statsbidrag har beräknats böra utgå enligt förutnämnda alternativ 2.

____________-——————————'

Beräknad .. .. .1 i g ä . d 335323 Dggtsggggks- 5235??? 53332; mil eller ha milj. kr. milj. kr. ___—_________————— Skogsvägbyggnader; För företag, som skola planläggas. Stamvägar .......................... 100 800 000 10'0 7'5 Andra vägar ........................ 100 600 000 To 41; 200 1 400 000 17'0 12'1 Skogsdikning och bäckrensning .......... 26 000 420 000 4'2 2'5 .lterväxlälgärder : Hyggesrensning .................... % 30 000 230 000 3,2 1,9 Skogsodling ....................... Röjning i stavaskog och tätuäxande ung- skog ................................ 30 000 150 000 1'7 1'0 Summa 2 200 000 26'1 17'5

Härtill kommer beräknade statsbidrag till redan planlagda, men ej kontrakte- rade företag samt till företag under planläggning avseende vägar, dikningar och skogsvårdstöretag. (Dessa företag äro redovisade i tab. 16, kap. IV.) Se efter- följande p. 6 ..............................................................

Beräknat behov av statsbidrag 21'2

Beträffande ovanstående beräkningar må anföras följande.

1. Någon inskränkning av den ytterligare erforderliga arbetsreserven å 2,2 miljoner dagsverken på grund av att planläggning samtidigt sker av företag avseende de ordinarie anslagen anses ej påkallad, då ifrågavarande arbeten ej väntas få så stor omfattning, att de kunna hava någon större betydelse i detta sammanhang.

2. Samtliga kostnader äro baserade på ett dagsverkspris av 10 kronor.

3. Det är visserligen önskvärt att stamvägar i första hand bliva föremål för planläggning, men med hänsyn till den stora förekomsten av skogsvägar. som kunna utbyggas som stickvägar från de allmänna vägarna, och till den snabbare planläggningen av dessa enklare vägar, har beräknats, att plan- läggningen kommer att omfatta ungefär samma totala våglängd för stam— vägar och andra skogsvägar. I tablån *har ej gjorts någon kostnadsberäk- ning av flottledsbyggnader. Det kan antagas, att någon del av de till vägar beräknade statsbidragen i stället komma att utgå till flottledsbyggnader. . 4. Beräkningen av återväxtåtgärdernas omfattning har gjorts under för- utsättning, att skogsodling måste utföras i förhållandevis större utsträckning inom de nordligaste länen, än vad som var fallet under föregående arbets— löshetskris, då återväxtåtgärderna å icke reproduktionspliktiga marker hu- vudsakligen utfördes i form av hyggesrensning. Man har nämligen, såsom framhållits i annat sammanhang, alltmer kommit till insikt om, att sist- nämnda ätgärd i många fall ej är tillräcklig, för att nöjaktig återväxt skall uppkomma inom skälig tid. Omfattningen av nu föreslagna skogsodlings- åtgärder har emellertid begränsats med hänsyn till riskerna för att tillräckligt med frö och plantor ej kan anskaffas.

5. Röjning av stavaskog och tätväxande ungskog förutsättes huvudsak- ligen ske i de nordligaste länen. Det stora behovet av övriga i vissa fall angelägnare åtgärder inom ifrågavarande trakter har varit anledning till att röjning ej föreslagits i större omfattning. (i. Det möter givetvis mycket stora svårigheter att kunna beräkna stor- leken av de statsbidrag, som beräknats böra utgå från beredskapsanslaget till tidigare (kap. IV) redovisade redan planlagda eller under planläggning va- rande företag. Statsbidrag förutsättes emellertid utgå till diknings- och skogs- vårdsföretag, vilka planlagts med tanke på att bidrag skulle utgå från an- slaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar men som ej kunnat kontrakteras, på grund av att medel ej funnits tillgängliga. Dess— utom torde bidrag komma att begäras i relativt stor utsträckning till sådana planlagda vägföretag, som ej kommit till stånd på grund av att arbetskraft ej kunnat anskaffas. Med hänsyn till de förmånligare bidragsvillkoren torde statsbidrag i stor utsträckning komma att sökas från beredskapsanslaget även för vägföretag, som äro under planläggning, men tidigare redovisats vid inventering av företag, som snabbt kunna igångsättas. Många skogsägare, som kontrakterat företag, till vilka bidrag utgått från de ordinarie anslagen, men ej påbörjat arbetena, torde också för erhållande av högre bidrag vilja ikläda. sig de strängare villkoren i fråga om anställande av arbetslösa och därför önska få företagen överförda till beredskapsanslaget.

Behov av medel till förvaltningsbidrag m. m.

Kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 437) angående statsbidrag till vissa till- fälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar bör upphöra att gälla med un- dantag av för sådana påbörjade men ej avslutade företag, till vilka bidrag enligt nämnda kungörelse beviljats. Nedanstående beräkningar avseende stor- leken av de förvaltningsbidrag, som böra utgå till skogsvårdsstyrelserna för verksamhetens handhavande, grunda sig på erfarenhet om förvaltningskost- nader för företag, som utförts med bidrag från anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder och anslaget till väg- och flottledsbyggnader.

Beräknade förvalt-

Å t g ä r (1 e r ningskostnader, kronor Skogsvägbyggnader .......................................... 400 000 Skogsdikning och bäckrensning ................................ 300000 Återväxtåtgärder och röjning .................................. 440 000

Summa 1 140 000

Tillkommer förvaltningsbidrag för redan planlagda företag samt före- tag som f. n. äro under planläggning, till vilka bidrag kommer att sökas från beredskapsanslaget ............................ 360000

Summa förvaltningsbidrag 1 500 000

För skogsvårdsstyrelsernas befattningstagande med den tidigare omnämnda kursverksamheten bör utgå särskild ersättning medan eleverna vid kur- serna böra erhålla visst understöd. I det följande skall principerna för dessa ersättningars utgående något beröras.

Då skogsvårdsstyrelses befattningstagande med ifrågavarande kurser får anses ligga utanför deras normala arbete, synes det skäligt att ersättning för i anledning av verksamheten uppkomna merkostnader utgår. Följande prin- ciper böra därvid följas. Full ersättning för utbetalade arvoden till lärare och instruktörer bör utgå därest dessa befattningshavare ej äro mera fast anställda hos styrelsen; om så är fallet synes ersättning av detta slag ej böra utgå i annat fall än då det kan visas, att tillfällig personal måste an- ställas för fullgörande av arbetsuppgifter, som eljest skulle åvilat den fasta personalen.

För lärarnas och instruktörernas rese— och traktamentskostnader bör full ersättning lämnas.

Det förutsättes att skogsvårdsstyrelserna ställa av dem disponerade bygg- nader m. m. på skogsvårdsgårdarna till disposition utan särskild avgift. Mera avsevärda kostnader för lokalernas iordningsställande böra dock gäldas av statsmedel, liksom självfallet eventuella utgifter för anskaffning, trans- port och uppsättning av baracker samt anskaffning av ytterligare erforder- liga inventarier till logement, lärosalar, kök m. fl. lokaler. Erforderlig lit- teratur synes kunna utlämnas av skogsvårdsstyrelsen antingen gratis eller till nedsatt pris.

Beträffande understödet till kursdeltagarna kunna följande synpunkter an- föras.

Med undantag för eventuella nybörjarkurser torde deltagarna komma att i stor utsträckning ha försörjningsplikt, vilket måste beaktas vid avvägning av bidragen.

Vid alla de kurstyper, som här förts på tal, men främst vid kurserna för skogsarbetare kan påräknas viss ersättning från vederbörande markägare för utfört arbete. Denna ersättning bör ograverad tillfalla eleverna såsom arbets- premier. Arbetsinkomsternas storlek komma givetvis att bliva väsentligen be- roende av kursernas typ, alltså huru stor del av tiden, som utnyttjas för för- tjänstbringande arbete. Under alla förhållanden torde man emellertid kunna förutsätta att den i form av arbetsinkomster erhållna inkomsten kommer att väsentligt understiga gängse dagsverkslön i fria marknaden. Det framgår då såsom nödvändigt att kompensera eleverna genom direkta understöd i en eller annan form. Avvägningen av dessa bör dock enligt styrelsens mening ske i samband med liknande understödsfrågor och sålunda handläggas av arbetsmarknadsmyndigheterna. Som exempel på storleksordningen av de un- derstöd, som kunna komma i fråga, vill skogsstyrelsen här endast nämna det system för utbildningshjälp, som under krisen tillämpats vid omskolning av arbetslösa till skogsarbetare, vid vilket system hänsyn tages till försörjnings- bördan. I sammanfattning innebär detta, att bidrag utgår med 1,50 kr./dag och person jämte andel i lönen till kockan. Till familjeförsörjare utgår dessutom ett dyrortsgrupperat understöd, som i lägsta dyrort utgör 1,50 kr. för hustru och 0,60 kr. för varje barn. Slutligen erhålla eleverna fria resor. Det förut- sättes, att ingen avgift för logi behöver erläggas, men att deltagarna själva bekosta mathållningen. Förutom nämnda förmåner utgår stundom även hy- reshjälp.

Det synes skogsstyrelsen icke nödvändigt att utgående förmåner tillsam— mans med arbetspremierna skola uppgå till full dagsförtjänst, åtminstone icke för ungkarlar. Det torde nämligen anses skäligt, att vederbörande får göra en viss uppoffring för den ökade yrkesskicklighet, som han. vinner genom deltagande i kursen och som förbättrar hans försörjningsutsikter på lång sikt.

Statsbidraget till skogsvårdsstyrelserna för deras merkostnader i anledning av kursverksamheten bör utbetalas från det i denna promemoria föreslagna beredskapsanslaget efter därom hos Kungl. Maj:t via skogsstyrelsen gjord framställning.

De olika slagen av understöd till eleverna böra däremot utbetalas av ar- betsmyndigheterna (länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadskommissio- nen) från anslag, som för ändamålet stå till deras förfogande.

Att på detta förberedande stadium beräkna kostnaderna för en utbildnings- verksamhet av här skisserat slag är svårt, då omfattningen ej nu kan be- dömas, Styrelsen har med vissa antagna förutsättningar gjort följande kost- nadskalkyl.

Antal kurser: 30 Elevantal per kurs: 25 Kursernas medellängd 80 dagar 1 lärare och 2 instruktörer per kurs Lärarens arvode 560 kr./månad + traktamente 12 kr./dygn Instruktörernas arvode 250 kr./månad + traktamente 10 kr./dygn Elevunderstödet per dag och elev beräknas till i genomsnitt sammanlagt 4 kr.

Ungefärlig kostnadskalkyl: Kursledning m. m.

Arvoden (c:a 3 månader per kurs inkl. förberedelser) ......... 100 000 kronor' Bese- och traktamentsersättning ............................ 60 000 »

Ovriga kostnader såsom för baracker o. dyl .................. , 20000 » _

180 000 kronor

(Elevunderstöd) ............................................. 240 000 kronor

Enligt vad som tidigare anförts bör man dock kunna räkna med att en del” av lärare- och instruktörsarvodena falla på skogsvårdsstyrelsernas ordinarie lönekostnader och sålunda ej behöva ersättas av beredskapsanslaget, I detta. skulle därför ett belopp av ca 160 000 kronor böra inräknas för tillgodose- ende av medelsbehovet för utbildningsverksamheten.

* Behov av medel för anställande av förrättningsmän för planläggning av beredskapsarbeten.

Såsom tidigare anförts, har skogsstyrelsen funnit ändamålsenligt, att ett" antal extra förrättningsmän anställas hos skogsstyrelsen för att i mån av be» hov tjänstgöra hos de olika skogsvårdsstyrelserna. Några bestämda löneklasser kunna ej fixeras för dessa tjänstemän utan böra löneförmånerna avvägas efter var och ens utbildning och kompetens. För de företag, som planläggas av ifrågavarande tjänstemän, böra skogsvårdsstyrelserna ej utfå förvalt- ningsbidrag för den del av planläggningskostnaderna, som belöpa å dessa- tjänstemäns arbete. Kungl. Maj:t har i nådigt brev den 4 januari 1944 för innevarande budgetår anvisat skogsstyrelsen ett belopp av 30 000 kronor för: bestridande av dels arvoden m. m. till ovannämnda förrättningsmän, dels vissa kostnader för förstärkning av arbetskraften inom skogsstyrelsen. För budgetåret 1944/45 torde för arvoden m. m. till förrättningsmän för plan- läggning erfordras ett belopp av 70 000 kronor. Huruvida ytterligare medel för bestridande av kostnaderna för förstärkning av arbetskraften inom skogs- styrelsen komma att erfordras under nästkommande budgetår, kan för när—' varande icke avgöras. Möjligheten för skogsstyrelsen att i fall av behov er- hålla medel till bestridande av dylika utgifter torde emellertid alltjämt böra; stå öppen.

Tab. 19. Tablå angivande villkoren m. m. för nu utgående anslag och för det an- statsbidrag för Tillämpningsområde Skogarun- Skogar Skogar der lagen Skogar A 11 s 1 (I " Bidraget utgår till följande under under om all- under * => åtgärder allmän- 1932 års männings- lagen om na skogs- lapp- skogari härads- vårds- marks- Norrland allmän- lagen lag och ningar Dalarna Statens skogsutdik- Torrläggningsförslag, vilka avse l l l — ningsanslag. (Kungl. höjande av alstringsförmågan dock ej dock ej Maj:ts kungörelse nr hos marker med hänsyn till aktie- aktie- 270/1927.) dess utnyttjande för skogsbörd. bolags- bolags- skogar. skogar. Statens skogsodlingsan- Skogsodling eller annan åtgärd 1 1 1 _ slag. (Kungl. Maj:ts för vinnande av ändamålsenlig dock ej dock ej kungörelse nr 270/ skogsproduktionåvissa marker aktie— aktie- 1930.) med otillfredsställande skogs- bolags- bolags- tillståud. skogar. skogar. Norrländska skogspro- Främjande av skogsäterväxten, 1 l 1 — duktionsanslaget. beståndsvård, skogsutdikning, endastå (Kungl. Maj:ts kun- betesanläggning, anläggning av skydds- görelse nr 599,1'1940.) väg för utforsling av skogs- skogar produkter. inom Koppar- bergs o. Jämt- lands län Anslaget till väg- och Nybyggnad av skogsväg eller ock l 1 1 1 flottledsbyggnader. sådan omläggning eller förbätt- (Kungl. Maj:ts kun- ring av förut befintlig skogs- görelse nr 530/l948.) väg eller annan enskild väg, att denna först genom sagda åtgärd kommer 1 det skick, att utforsling av skogsprodukter kan ske. = statens skogsutdiknings- och 1 1 1 1

gärder å enskildas skogar. (Kungl. Maj: ts kungörelse 4 .37/

1933.)

nr

Anslaget till under- stödjande av vissa till- fälliga skogsvårdsåt- Beredskapsanslaget.

skogsodlingsanslag samt inom fem nordligaste län till röjning och gallring i tätväxande ung- skog med dålig skiktningsför- måga.

Skogsodling. skogsutdikning, röj-

ning, röjningsgallring eller an- nan åtgärd för höjande av skogsproduktionen ävensom väg— eller flottledsbyggnad.

Samtliga skogar med undantag av dels kronan tillhöriga skogar, vilka tillförts domänfonden, dels eckle- siastika skogar.

slag till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder & enskilda skogar samt förslag till

beredskapsarbeten.

% av god- Statsbidragets storlek känd kost- nad Inom 4 nordligaste länen högst 50 I landet i övrigt » 40 Då läget å arbetsmarknaden därtill giver anledning, må i Norrland och vissa delar av Dalarna och Väst- manland utgå med högst 60 högst 50 Grundbelopp 60 Tilläggsbelopp 20 Till vägföretag: Dessutom fri skogsodlings- materiel Grundbelopp 40 Tilläggsbelopp 30 Tilläggsbelopp utgår i Vissa fall till enskild person, som själv brukar sin fastighet.

Stamväg Annan skogsväg . högst 40 Då synnerliga skäl därtill äro, må efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall byggnadsbidrag utgå

. med högst 75

: statens skogsutdiknings- och skogs- odlingsanslag. Bidrag till röjning : statens skogsodlingsanslag.

Bidrag till torrläggningsarbeten å orter, där stor arbetslöshet råder, må i särskilda fall efter Kungl. Maj:ts medgivande utgå med högst 60 För torrläggningsåtgärd, skogsodling och röjning, annan skogsväg och flottledsbyggnader För stamväg Dessutom tilläggsbelopp till vissa skogsägare

60

högst i 70

» 15

Särskilda villkor

Nyttan av torrläggningen skall minst mot- svara kostnaden därför.

Nyttan av företaget skall minst motsvara kostnaden därför. Statsbidrag må ej utgå till åtgärd, som någon är skyldig utföra enligt gällande eller äldre skogslag. Vissa undantag härför finnas beträffande van- hävdad skogsmark och skogsmark, be- vuxen med stavaskog ävensom vissa åt- gärder å skogar under 1932 års lapp- markslag.

Nyttan av åtgärderna skall stå i skäligt förhållande till kostnaderna därför.

50 Nyttan av företagen måste minst motsvara kostnaderna därför.

Nyttan av åtgärderna skola minst mot- svara kostnaderna samt bl. a. följande: 5 2 p 4. Att statsbidrag allenast må utgå under förutsättning att vid företaget huvudsakligen användes annan arbets- kraft än hos delägare i företaget fast anställd personal samt att arbete därvid i största möjliga utsträckning beredes arbetslösa personer eller personer, som hotas av arbetslöshet. % 2 p 5, att företag, som i högre grad än annat är ägnat att lindra eller motverka arbetslöshet inom orten, äger företräde till erhållande av statsbidrag. % 2 p 7, att innan statsbidrag beviljas till visst företag, Vederbörande arbetslöshets- kommitté eller motsvarande organ bör beredas tillfälle att avgiva ,yttrandei ärendet, därvid tiden för yttrandes av- givande skall så bestämmas, att före- tagets igångsättande ej fördröjes. % 2 p 8, att bidragstagare skall vara skyldig att, sedan statsbidrag till vissa företag beviljas, vid äventyr att bidragsrätten må kunna förklaras förverkad, utan uppskov igångsätta företaget.

Behov av medel för anskaffning av skogsodlingsmaterial.

I kap. VII har föreslagits att skogsstyrelsen skulle erhålla bemyndigande att träffa avtal med vissa skogsvårdsstyrelser om uppläggande av bered- skapslager av skogsodlingsmaterial och att styrelserna därvid skulle beredas statlig garanti mot förlust på denna rörelse. Att beräkna behovet av stats- medel härför låter sig knappast göra, bl. a. av den orsaken, att verksam— hetens omfattning ytterst är beroende av tillgången i naturen på skogsfrö under de närmaste åren. Skogsstyrelsen håller emellertid för sannolikt, att ett belopp av 30 000 kronor skall visa sig tillräckligt för nämnda ändamål.

Den beräknade totala kostnaden för tillskapande av den önskvärda ytter- ligare arbetsreserven om 2,2 miljoner dagsverken å enskilda skogar jämte för arbetenas utförande erforderliga statsbidrag framgår av följande sain- manställning.

Sammanställning. Kronor Statsbidrag till vägar, skogsdiknings- och skogsvårdsåtgärder ......... 21 200 000 Förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna ........................ 1 500 000 Ersättning för skogsvårdsstyrelsernas merkostnader för kurser i skogsbruk 180 000 Medel för anställande av förrättningsmän hos skogsstyrelsen för plan—

läggningsarbete ............................. ' ................. 70 000 Medel för lämnande av statsgaranti mot förlust å skogsodlingsmaterial i beredskapslager ............................................. 30 000

Sumnia 22 980 000

Skogsväglåne/onden har för närvarande en storlek av c:a 1,2 miljoner kro- nor. Låneverksamheten i anledning av beredskapsarbetena väntas ej få den omfattningen, att någon ökning av kapitaltillgången kan anses påkallad.

Av ovanstående belopp torde böra anvisas:

1) Under innevarande budgetår: Kronor Krom"

Från det på allmän beredskapsstat anvisade förslags— anslaget till planläggning av allmänna arbeten: Förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelser för plan- läggning av beredskapsarbeten ................ 50 000 2) Under budgetåret 1944/45: Från motsvarande anslag å beredskapsstaten:

Förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna ........ 750 000 Medel för anställande av förrättningsmän hos skogs. styrelsen ................................... 70 000 Medel för lämnande av statsgaranti mot förlust å skogsodlingsmaterial .......................... 30 000 3 50 000 3) Från >beredskapsanslagel» i mån av behov: För statsbidrag .................................. 21 200 000 Förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna ........ 700 000 Ersättning till skogsvårdsstyrelserna för biträde vid kurser i skogsbruk ............................ 180 000 22 030 000

Summa kronor 22 980 000.

Författningsförslag jämte speciell motivering.

Förslag till

kungörelse angående villkoren för statsbidrag till skogliga beredskapsarbeten.

Härigenom förordnas som följer:

1 &.

Från beredskapsanslaget må anvisas:

1. statsbidrag till utförande å samtliga skogar med undantag av dels kro- nan tillhöriga skogar, vilka till-förts domänfonden, dels skogar av ecklesiastik natur, av skogsodling, skogsutdikning, röjning, röjningsgallring eller annan åtgärd för höjande av skogsproduktionen ävensom väg- eller flottledsbygg- nad.

2. ersättning till skogsvårdsstyrelse, varom i 8 & sägs.

2 &.

I fråga om bidrag, som må anvisas från förevarande anslag, skola, där nedan ej annorledes stadgas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse, såvitt angår skogsodling, röjning, röjningsgallring eller andra dylika företag, be- stämmelserna i kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag, beträffande skogsutdikning bestämmelserna i kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag samt i fråga om väg- eller flottledsbyggnad, bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 530) angående statsbidrag till vissa väg- eller flottledsbyggnader m. m.

3 %.

Statsbidrag må utgå till utförande av erforderliga återväxtåtgärder å sådan inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län be- lägen skogsmark, varå vederbörande markägare enligt lag är skyldig att sörja för betryggande av återväxten men där utförandet utan statsbidrag av sådan åtgärd får anses vara för markägaren synnerligen betungande.

Statsbidrag till utförande av röjning och röjningsgallring må utgå endast till sådant företag, som avser s. k. stavaskogsbestånd eller annan tätväxande ungskog, vilken äger dålig skiktningsförmåga eller är i behov av utglesning samt under förutsättning, att gallringsvirket saknar rotvärde och icke kan utnyttjas till husbehov.

45.

Statsbidrag må utgå jämväl till aktiebolag.

åå.

Statsbidrag må utgå med dels ett grundbelopp dels ock ett tilläggsbelopp.

Grundbelopp utgår

till byggande av stamväg med högst sjuttio procent av den godkända kost- naden för företaget,

till byggande av annan skogsväg med högst sextio procent av den god- kända kostnaden för företaget, dock att, där detta utföres i samband med utbyggnad av stamväg och därigenom beredes möjlighet för samtidigt in- sättande av större arbetsstyrkor, bidrag må utgå med högst sjuttio procent av den godkända kostnaden för företaget, samt

till utförande av övriga i denna kungörelse omförmälda företag med högst sextio procent av den godkända kostnaden för företaget.

Tilläggsbelopp må, utöver grundbeloppet, beviljas enskild person, vilken för sin och sitt husfolks bärgning är beroende av arbetsinkomster vid sidan av sitt jordbruk, och under förutsättning, att *han kan antagas icke vara i stånd att utan tilläggsbelopp utföra i företaget ingående arbete.

Tilläggsbelopp må utgå med högst femton procent av den godkända kost- naden för företaget.

ö %. Företag, som i högre grad än annat är ägnat att lindra eller motverka arbetslöshet inom orten, äger företräde till erhållande av statsbidrag.

Innan statsbidrag beviljas till visst företag, skall skogsvårdsstyrelsen in— hämta yttrande i ärendet från länsarbetsnämnden.

7 &.

Bidragstagare skall vara skyldig att, därest skogsvårdsstyrelsen så påfordrar vid upprättande av förslag till visst företag ombesörja erforderlig hantlangning eller, därest sådan hantlang- ning utföres genom skogsvårdsstyrelsens försorg, ersätta styrelsen dess kost— nader i sagda hänseende,

att, sedan statsbidrag till företaget beviljats, vid äventyr att bidragsrätten må kunna förklaras förverkad, igångsätta företaget å tid, som genom skogs- vårdsstyrelsen meddelas,

att lämna de uppgifter rörande företagets utförande, som i särskild ordning må föreskrivas,

att inom bestämd tid fullborda i företaget ingående arbete i överensstäm- melse med den upprättade planen, samt

att, därest arbetet ej kan fullbordas inom sålunda bestämd tid, för arbetets slutförande anlita av vederbörande länsarbetsnämnd anvisad arbetskraft.

149 8 &.

Skogsvårdsstyrelsen äger att från förevarande anslag erhålla ersättning för bestridande av dels styrelsens kostnader för prövning av ansökning och upp- rättande av plan angående företag, som i denna kungörelse avses, dels ock övriga med verksamheten förenade utgifter.

Till skogsvårdsstyrelse må från förevarande anslag utgå ersättning jämväl för av styrelsen lämnat biträde vid i arbetslöshetslindrande syfte anordnad utbildningskurs i skogsbruk.

Framställning om anvisande av ersättning, som ovan sagts, skall i den ord- ning skogsstyrelsen föreskriver av skogsvårdsstyrelsen överlämnas till skogs- styrelsen, som har att med eget utlåtande insända handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t.

9 5.

De uppgifter, som enligt denna kungörelse ankomma på skogsvårdsstyrel- se, skola, då fråga är om statsbidrag till företag å skogar, som stå under do- mänstyrelsens förvaltning eller tillsyn, såvitt angår förvaltning och redo- visning av anvisade medel, i stället handhavas av domänstyrelsen med bi— träde av styrelsen underlydande skogsstatspersonal samt i övrigt, under do- mänstyrelsens inseende och enligt dess närmare bestämmande, av vederbö- rande överjägmästare med biträde av honom underlydande skogsstatsper— sonal eller, i fråga om skogar, för vilka särskild förvaltare är anställd, med biträde av sådan förvaltare.

Ansökning om statsbidrag till företag å skogar, som nu nämnts, skall in- sändas till vederbörande överjägmästare.

10 å. Skogsstyrelsen skall äga utfärda för tillämpningen av denna kungörelse er- forderliga föreskrifter.

Denna kungörelse träder i kraft den från och med vilken dag kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 437) angående statsbidrag till under— stödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar och cir- kuläret den 30 juni 1933 (nr 438) till domänstyrelsen, samtliga skogsvårdssty- relser och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av sistnämnda kungörelse skola upphöra att gälla, dock att i avseende ä bidrag, som beviljats före denna kungörelses ikraftträdande, dittills gällande be- stämmelser skola lända till efterrättelse.

Speciell motivering.

1 &.

I syfte att inom skogsbruket skapa arbetstillfällen i största möjliga utsträckning har kungörelsens tillämpningsområde föreslagits omfatta samtliga skogar med undantag av domänfondens skogar och ecklesiastika skogar. De förra äro kronoparker, kronoöverloppsmarker och kronans oav-

mätta marker. I motsats mot vad fallet är med kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 437) angående statsbidrag till understödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar, innefattas sålunda i tillämpnings- området sådana skogar som städernas skogar, skogar å allmänna inrättning- ars hemman, bergverksskogar, renbetesfjällens skogar, m. fl., vilka stå under domänstyrelsens till-syn eller förvaltning och å vilka statsunderstöd till skogs- vårdande åtgärder tidigare icke kunnat utgå från IX huvudtiteln.

Uttrycket »eller annan åtgärd för höjande av skogsproduktionen» avser att medföra möjlighet till statsbidrag till utförande av annan skogsvårdande eller liknande åtgärd, som icke särskilt nämnts men som efter prövning i varje särskilt fall må befinnas ändamålsenlig och välmotiverad och vars om- fattning och betydelse i det förevarande sammanhanget ej hunnit utredas. Bidrag från förevarande anslag skall dock ej utgå till betesanläggning för skogens skyddande mot betning. Denna bidragsverksamhet handhas, med un- dantag för områden under 1932 års lappmarkslag, av hushållningssällskapen.

2 5.

I paragrafen bestämmes, att för beredskapsanslaget skall med vissa un- dantag gälla motsvarande administrativa regler, som äga tillämpning beträf- fande statens skogsodlingsanslag, statens skogsutdikningsanslag och anslaget till väg- och flottledsbyggnader m. m. å skogar i enskild ägo.

35.

Paragrafens första stycke innehåller en undantagsbestämmelse från reg- lerna beträffande skogsodlingsanslaget. Enligt dessa kan statsbidrag till skogs- odling icke utgå till företag å mark, varå ägaren enligt lag är skyldig att sörja för betryggande av återväxten. Inom nordligaste delarna av landet fin- nas stora arealer skogsmark med på grund av klimatiska och biologiska or- saker svåra föryngringsförhållanden. Förekomsten av sådana marktyper är tillräckligt stor för att deras kultiverande kan få betydelse ur sysselsättnings- synpunkt. Å dylika marker ha i många fall nöjaktig återväxt icke uppkom- mit, trots att markägaren utfört de enklare hyggesvårdsätgärder, som kunna varit ålagda. Att i sådana fall, sedan markförvildning inträtt, genom kultur- åtgärder uppdraga ny skog är kostsamt och synes oskäligt hårt att med stöd av skogsvårdslagen framtvinga, så snart företaget kan anses för markägaren betungande. Bestämmelsen innebär ej ett upphävande av reproduktionsplik- ten men väl en begränsning av densamma så som fallet är enligt bestämmel- serna i 1932 års lappmarkslag. (Jfr Lag den 10 juni 1932, nr 180, 3 kap. 15 å, _ andra stycket.) Det villkoret, att åtgärdens utförande skall vara för mark- ägaren betungande, torde vid tillämpningen utestänga bl. a. aktiebolag från erhållande av statsbidrag till utförande av detta speciella slag av åtgärder. I andra stycket omförmäld röjningsgallring i »annan tätväxande ungskog, vilken äger dålig skiktningsförmåga eller är i behov av utglesning» omnäm- nes såsom bidragsberättigad åtgärd i kungörelsen nr 437/1933. Den i nämn—

da kungörelse intagna geografiska begränsningen till endast norra Sverige har emellertid nu avlägsnats, enär bidrag till röjningsgallring liksom i fråga om den s. k. stavaskogen bör utgå, oavsett var inom landet skogsbeståndet är beläget, om blott övriga villkor uppfyllas.

45.

För skapandet av arbetstillfällen i största möjliga utsträckning är det av 1 stor betydelse, att bidrag får utgå även till aktiebolag.

5 &.

Beträffande storleken av statsbidragets grundbelopp hänvisas till prome- morians allmänna motivering. Bestämmelsen om tilläggsbelopp avser ej endast att tillgodose skälighets- och rättvisesynpunkter under hänsynstagande till företagares ekonomiska ställning, eventuell tvångsdelaktighet o. (1. Den har nämligen tillkommit även med tanke på att till igångsättande av egna före- tag locka sådana befolkningsgrupper, som i fall av brist på sysselsättning på egen fastighet skulle belasta den allmänna arbetsmarknaden. Bestämmelsen

i

' är sålunda avsedd att bidraga till motverkande av uppkomsten av arbetslöshet » i orterna.

!

65.

i Liknande bestämmelser återfinnas i kungörelsen nr 437/1933.

75.

Enligt bestämmelserna för de ordinarie anslagen till understödjande av skogsvårdsåtgärder är företagare skyldig att, om så påfordras, ersätta skogs- vårdsstyrelsen tjugo procent av kostnaderna för planläggning m. m. I detta kungörelseförslag är avsett, att bidragstagaren skall vara skyldig ikläda sig endast kostnaden för nödig hantlangning vid företagets planläggning i fältet.

Bestämmelserna angående tidpunkten för företagets utförande äro avsevärt skärpta i jämförelse med motsvarande bestämmelser i kungörelsen nr 437/ 1933. Avsikten härmed är, att företagen skola komma till utförande vid ar- betslöshetspolitiskt sett rätt synpunkt. I annat fall kan det avsedda syftet, vil- ket utgjort motiv för bland annat höjda statsbidrag, helt förfelas.

Kungörelsen nr 437/ 1933 innehåller i 2 &, 4 punkten en föreskrift att stats- bidrag må utgå allenast under förutsättning att vid företaget huvudsakligen användes annan arbetskraft än hos deltagare i företaget fast anställd personal samt att arbete därvid i största möjliga omfattning beredes arbetslösa perso- ner eller personer, som hotas av arbetslöshet. Enligt kungörelseförslaget skall bidragstagare ha skyldighet mottaga anvisad arbetskraft endast för så vitt ar- , betet bedömes eljest icke kunna slutföras inom den föreskrivna tiden. Denna ' bestämmelse står i samklang med dels den i motiv till 5 & uttalade principen, att hemmaarbetskraften bör hindras tynga arbetsmarknaden, dels med som framhållits i stycket härovan om den rätta tiden för arbetenas utförande.

Så.

Skogsvårdsstyrelse bör få full ersättning för med verksamhetens handha- vande förenade verkliga kostnader, dock ej för hantlangningskostnad i det fall skogsvårdsstyrelsen underlåtit att utkräva sådan kostnad av bidragsta-

garen. 9 &.

Paragrafen motsvarar stadgandet i 2 g, 10 punkten i kungörelsen nr 437/ 1933.

10 %.

Skogsstyrelsen bör äga utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter ut- över dem, som nu gälla beträffande statens skogsodlingsanslag, statens skogs- utdikningsanslag och anslaget till väg- och flottledsbyggnader m. m. Be- träffande bidrag till annan åtgärd för höjande av skogsproduktionen än sådan, som i kungörelseförslagets 1 € omnämnts, bör skogsstyrelsen därjämte äga utfärda särskilda bestämmelser, där så befinnes av nöden.

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 3 % kungörelsen den 30 juni

1943 (nr 530) angående statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader m. m.

Härigenom förordnas, att 3 & kungörelsen den 30 juni 1943 angående stats- bidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader m. m. skall erhålla följande änd- rade lydelse:

3å.

1 mom. Byggnadsbidrag för utförande — _ kostnaden för företaget.

Byggnadsbidrag och lån från skogsväglånefonden må sammanlagt uppgå till hela den av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för företaget eller den del därav, som bidraget eller lånet avser.

2 mom. Byggnadsbidrag för utförande av flottledsbyggnad —- —— —— nyss- nämnda kostnad. 3 mom. I den av — — företagets utförande.

Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag till

kungörelse om ändrad lydelse av 2 & kungörelsen den 6 juni 1941 (nr 492) angående lån från skogsväglånefonden.

Härigenom förordnas, att 2 % kungörelsen den 6 juni 1941 angående lån från skogsväglånefonden1 skall erhålla följande ändrade lydelse:

2 &.

Lån beviljas — _— — för handen.

Län och statsbidrag må sammanlagt uppgå till hela den utav vederbörande skogsvårdsstyrelse godkända kostnaden för företaget eller den del därav, som lånet eller bidraget avser. I denna kostnad må ej inräknas marklösen eller ersättning för skada eller intrång, som å den eller de av företaget be- rörda fastigheterna orsakas av företagets utförande.

Lån utlämnas —- _ femhundra kronor.

Speciell motivering.

Vid vägbyggnadsföretag av större omfattning, där förrättning enligt lagen om enskilda vägar ägt rum, förekommer ej sällan tvångsvis bestämd delak- tighet för vissa intressenter. I de fall, då dessa hava mindre god ekonomisk bärkraft och företaget för dem icke medför omedelbar nytta, kan det vara betungande att nödgas anskaffa medel, motsvarande skillnaden mellan andel i byggnadskostnaden och beviljat statsbidrag. I avsikt att underlätta. medels— auskaffningen i dylika fall, varigenom risken att planerade företag icke kom- ma till stånd minskas, har föreslagits att statsbidrag och lån sammanlagt skall få uppgå till hela den godkända byggnadskostnaden eller den del därav, som lånet eller bidraget avser. Härtill kommer, att förslaget till bidragskun- görelse inrymmer möjlighet till bidrag i vissa fall med åttiofem procent av byggnadskostnaden, vilket i och för sig nödvändiggör en ändring av den här ifrågavarande bestämmelsen.

1 Senaste lydelse se 1943:531.