Innehållsiörteckning.

Betänkande den 16 maj 1945 angående den svenska handelspolitiken

etter kriget ...................................................... Särskilt yttrande av herr Bonow ........................................ Särskilt yttrande av herrar Gusta/son och von Heland ..................... Särskilt yttrande av herr Hérnod, fru Lilliehöök, herrar Nordenson, Sandberg,

Söderlund och Wehtje ............................................... Särskilt yttrande av herr Liedberg .......................... .

...........

Bilagor: ]. Multilateralismen i Sveriges utrikeshandel. Av fil lic. Ingemar Gerhard ........ 2. PM angående vissa detaljer i den handelspolitiska organisationen. Av fil. dr Arne Björnberg .............................................................

Skrivelse den 28 maj 1945 angående den ekonomiska statistiken ....... Bilaga: Program för statistik över produktionsförhållandena inom industrien ..............

Utlåtande den 14 mars 1945 över motion 1:23 om åtgärder för plan- läggning av det iortsatta utredningsarbetet på socialpolitikens och socialvårdens område ............................................. ) Utlåtande den 16 mars 1945 över motion |]: 354 angående utredning om anordnande av hygieniska inrättningar på arbetsplatserna .......... Särskilt yttrande av herrar Liedberg, Nordenson och Wehtje ................

Utlåtande den 6 april 1945 över förslag rörande försäljning av kronans vid en avveckling av beredskapen överilödiga motorfordon, cyklar, bilbatterier och reservdelar .......................................

Utlåtande den 6 april 1945 över motion 1:78 om en utredning angående beiolknings- och näringstörhållanden i Sverige .....................

Utlåtande den 6 april 1945 över motion ll: 447 om en utredning angående den framtida organisationen av handeln med brännoljor m. m. ..... Särskilt yttrande av herrar Hérnod, Liedberg, Nordenson, Söderlund, Wehtje och , Åselius ........................................................... Särskilt yttrande av herrar Gustafson, van Heland, fru Lilliehöök och herr Sandberg ..........................................................

Utlåtande den 13 april 1945 över motion ll: 73 angående utredning om skoindustriens iramtida organisation m. m. ........................ Särskilt yttrande av herrar Gustafson, Hérnod, Liedberg, Nordenson, Sandberg7 Söderlund, Wehtje eeh Åselius ........................................ Särskilt yttrande av herr von Heland ................................... Särskilt yttrande av fru Lilliehöök ....................

Sid.

31 31

32 33

35

57 69

83

89

93 97

99

101

103

108

113

115

123 123 124

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

Till KONUNGEN.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigspl'anering har i en särskild dele— gation till behandling upptagit frågan rörande vår utrikeshandel och han- delspolitik efter kriget. Till överläggningar inom denna delegation ha, efter med—

• Sida 6
•  Original

givande av chefen för finansdepartementet, som experter kallats represen— tanter för de statliga handelspolitiska organen liksom ett stort antal repre- sentanter för enskilda organisationer på exportens och implortens område. Under dessa överläggningar ha bland annat till diskussion upptagits frågan rörande vårt handelspolitiska läge under övergångsåren närmast efter kriget. vår utrikeshandels utvecklingsmöjligheter och intressen på längre sikt samt den till dessa problem anknytande frågan rörande vår handelspolitiska orga- nisation efter kriget. På basis av denna diskussion samt förarbeten, som ut— förts inom kommissionens kansli samt inom Industriens utredningsinstitut, har utarbetats följande översikt rörande några viktigare utvecklingstenden- ser och problem på utrikeshandelns område samt ett därtill anknytande för- slag till vissa förändringar av den statliga handelspolitiska organisationen. Till betänkandet fogas även som särskilda bilagor en av fil. lic. I. Gerhard, Sveriges allmänna exportförening, författad översikt över multilateralismen i Sveriges utrikeshandel samt en av fil. dr Arne Björnberg utarbetad prome- moria angående vissa detaljer i den handelspolitiska organisationen.

Utrikeshandelns roll för den svenska folkförsörjningen.

Utrikeshandelns stora betydelse i Sveriges nationella ekonomi är numera så allmänt känd och erkänd att detta förhållande knappast behöver närma-re belysas. Visserligen svarar exportverksamheten direkt endast för en mindre del av nationalinkomsten. Under den närmaste förkrigstiden var även denna andel på tillbakagång. Enligt beräkningar vid konjunkturinstitutet sjönk den sålunda under 1930-talet från omkring 19 % till 15 0/0 av nationalin- komsten (brutto-). Denna minskning sammanhängde till en betydande del med' jordbruksexportens nedgång. Den svenska exporten domineras emel- lertid av industriprodukter. Inom industriproduktionen bildar exporten ett mera väsentligt inslag än inom näringslivet i övrigt. Även för industripro- duktionens del sjönk dock exportens andel under 1930-talet från 1/3 till 1/4 av totala värdet.

Importens storleksordning inom det svenska folkhushållet belyses därav, att den i förhållande till nationalinkomsten under de här berörda förkrigs- åren uppgick till omkring 20 0/0.

Även om de här anförda relations'talen kunna förefalla låga, ligga de lik— väl internationellt sett på en hög nivå. Sverige är jämfört med andra länder ett av utrikeshandeln i hög grad beroende land. Men vidare bör uppmärk- sammas, att utrikeshandelns betydelse icke utan vidare framgår av sådana enkla relationstal som de här angivna. Det låter sig knappast i exakt form bevisas, men det framstår som ganska uppenbart, att utrikeshandeln i sär- skilt hög grad bidrager till att höja vår allmänna ekonomiska standard. Ge- nom utrikeshandeln infogas vårt land i en lönande arbetsfördelning olika länder emellan. Utrikeshandeln ger oss tillgång till billiga och delvis ound- gängliga råvaror, liksom den väsentligt ökar värdet av våra för export läm-

• Sida 7
•  Original

pade naturtillgångar, skog, malm o. s. v. Den möjliggör vidare en ökning av vår produktionskapacitet på vissa områden långt över de relativt begrän- sade inhemska behoven, varigenom specialiseringens och stordriftens för- delar kunna uppnås. Den gör det samtidigt möjligt för oss att utnyttja mot- svarande fördelar, som uppstå i utlandets exportindustri.

Kommissionen har icke velat underlåta att anföra dessa egentligen själv- klara synpunkter för att därmed understryka betydelsen av, att vårt närings— liv finner vägen tillbaka till ett omfattande internationellt byte.

Även ur en annan synpunkt än den här anförda är utrikeshandeln av av- görande betydelse för utvecklingen inom näringslivet, nämligen i fråga om dess konjunkturförhållanden. Såsom kommissionen redan tidigare framhållit, inta-ger exporten i förening med benägenheten att importera en strategisk plats i de svenska konjunktur-sammanhangen. En väsentlig förutsättning för ett förverkligande av målsättningen om en hög och jämn sysselsättning un- der bevarande av relativt fria marknadsförhållanden är såväl på kort som på längre sikt, att exporten efter kriget icke endast åter uppnår sin förkrigsvo- lym utan därutöver om möjligt utvecklas i takt med landets produktions- möjligheter.

Utrikeshandeln bildar emellertid icke endast en väsentlig orsaksfaktor bland dem, som påverka det svenska näringslivets konjunkturtendenser. Av likvärdig betydelse ur konjunktursynpunkt är, att exporten skapar ett inter- nationellt utrymme för vår konjunkturpolitik. Endast om exporten håller jämna steg med de mot tillväxten av vår nationalinkomst svarande behoven av importerade varor, kunna vi behålla vår rörelsefrihet i fråga om konjunk— tur- och sysselsättningspolitiken utan långt gående importbegränsningar med en däremot svarande försämring av vårt folks försörjning och ekonomiska standard som följd. Endast vid en sådan gynnsam exportutveckling kan den fulla sysselsättningens politik förverkligas utan en tendens till autarki, som verkar bromsande på det ekonomiska framåtskri'dandet.

Utvecklingstendenser inom den svenska utrikeshandeln.

! | Såsom framgår av de ovan anförda relationstalen, sacka'de vår export un- der 1930-talet efter i förhållande till den allmänna produktionsutvecklingen i Sverige. Medan exportens volym under 1920dtalet i det närmaste fördubb- ' lades, nådde den trots ett livligt uppsving mot slutet av 1930-talet aldrig mera ] väsentligt över 1920-ltal-ets toppnivå. Samtidigt gick dock världshandelns vo- l lym kraftigt tillbaka, och i förhållande därtill lyckades den svenska expor- j ten i själva verket väl hävda sin ställning. ' Den snabba exportutvecklingen efter förra världskriget får i främsta rum— ; met tillskrivas den snabbt stigande marknaden i olika transoceana länder, främst Förenta staterna. De av kriget drabbade europeiska ländema gingo däremot under 1920-talet starkt tillbaka i betydelse som svenska exportlän- der. Detta gällde i främsta rummet Tyskland och Frankrike, men även i viss mån England. Den snabba återhämtningen inom svensk export liksom det

• Sida 8
•  Original

8 därav beroende allmänna konjunkturuppsvinget under årtiondet närmast ef- ter förra "kriget får sålunda främst tillskrivas handelns nyorientering mot transoceana marknader. Under 1930-talet bibehölls i huvudsak den sålunda inträdda förskjutningen i olika avnämareländer's relativa roll för den svenska exporten. Den tyska upprustningen under senare hälften av 1930-talet ökade endast i mindre grad detta lands andel av den SVensk'a exporten. —— Trots tendenserna till förskjutning mot de transoceana länderna förblev dock Eu- ropa alltjämt vår viktigaste marknad, där 3]4 av våra exportprodukter avsattes.

Förskjutningarna i den svenska exportens länderfördelning påverkas i be— tydande grad av de ekonomiska utvecklingstendenserna i olika länder. Ett samband mellan nationalinkomstens stegring och importutvecklingen kan ju allmänt iakttagas-. Av intresse är emellertid'att konstatera, att Sveriges an- del av importen till de enskilda viktigare avnämarländerna under 1930-talet genomgående visar en kraftigt stigande tendens. Som exempel må nämnas, att Sveriges andel av respektive länders import mellanår 1929 och 1938 i frå- ga om Tyskland, Förenta staterna, Japan och Kanada nära fördubblades. På övriga-europeiska marknader inklusive de nordiska ökades andelen med mer än 1/4 och på den engelska med 1],. I de utomeuropeiska råvaruländerna ökades de svenska varornas andel av importen med nära hälften. Även i ett flertal andra länder steg denna andel. *

Den Svenska exportens väl hävdade ställning under 1930- talet, med dess tillbakagång av världshandelns volym, kan sålunda icke tillskrivas utveck- lingen på något särskilt land och väl sannolikt icke heller några enstaka ex- pOrtprodukter, Utvecklingen synes snarare visa, att den svenska exporten re- lativt allmänt. kunnat hävda sig väl i konkurrensen på världsmarknaden. Det- taförhållande framstår som en ljuspunkt under. en tid, då de internationella handels-restriktionerna tenderade att hämma utvecklingen."

Den "svenska exportens utveckling före kriget får emellertid även ställas i samband med den ständiga förskjutning mot nya varor och kvaliteter, som ägde rum inom svensk exportindustri. Inom skogsindustrien kan man peka på den snabba förskjutningen från trävaror mot cellulosa, inom cellulosa- industrien på en numera avslutad utveckling mot en ökad export av sulfat— masSa, en minskning av den mekaniska massan och en allt längre driven förädling av cellulosan, främst genom blekning till konstsilkemassa rn. m. Inom pappersindustrien finner man en snabb ökning av exporten av om- slagspapper och smörpapper, medan tidningspapper Visar en vikande tendens. Sådana nya fabrikat som plywood och wallboard visa även en" snabb utveck- ling under 1930-talet. Inom järnindustrien genomfördes som bekant under 1920-talet en gmndlig omläggning i riktning mot en mera utpräglad kvali- tetsproduktion. Dessa tendenser fullföljdes under 1930—talet, och ett närmare studium av järnexporten skulle visa en starkt differentierad utveckling mot nya kvaliteter och nya former av manufakturerin-g. Inom verkstadsexporten äro förskjutningarna mellan olika varor kanske än mera utpräglade. Gamla viktiga exportvaror, såsom separatorer och ångturbiner, byggda på äldre Svenska uppfinningar, förlora successivt i betydelse, medan andra produkter,

• Sida 9
•  Original

såsom kullager och enligt nya principer byggda fartyg, under 1930-talet snabbt vunno en ökad marknad. Mot periodens slut minska-des även expor- ten av sådana varor som tändstickor och gatsten. Överhuvud taget gick ut- vecklingen under mellankrigsperioden, och kanske i särskilt utpräglad grad under 1930-talet, i riktning mot en högre förädling av exportprodukterna. Denna tendens avspeglas delvis i den tillgängliga handelsstatistiken. Enligt en officiell beräkning växte sålunda helfabrikatens andel i totalexporten från omkring 25 0/0 år 1913 till över 40 0/0 i slutet av 1930-talet. Men utvecklingen mot högre kvalitet och längre driven industriell förädling registreras endast delvis i sådana siffror.

Helt allmänt kan sålunda fastslås, att en ständig utveckling av nya varor och högre kvaliteter —— vid sidan av en intensiv kostnadssänkande rationa- lisering _ utgjort viktiga förutsättningar för den svenska exportens konkur- rensförmåga före kriget.

Den svenska importens utveckling följde under mellankrigsåren i huvud- sak växlingarna i nationalinkomsten. Man kan emellertid även i detta avse- ende iakttaga en viss skillnad mellan utvecklingstendenserna under 1920- 0ch 1930-talen. Medan importen under 1920-talet snarast växte snabbare än nationalinkomsten, blev under 1930-talet importen något efter i utvecklingen. Mot slutet av 1930-talet steg importen dock betydligt över 1920-talets nivå. Sverige har sålunda i fråga om sin import icke följt den allmänna tendens till

; nedgång, som under denna tid framträdde inom världshandeln. Detta för-

hållande framträder även på så sätt, att Sverige nästan över lag ökat sin an- del av olika ursprungsländ—ers export. För sådana länder som Förenta sta- terna, Storbritannien, Frankrike, Norge, Finland, Nederländerna, Belgien och flera transoceana länder har Sveriges andel av exporten närmare fördubblats under 1930-talet eller i vissa fall ökats i än högre grad. Denna utveckling sammanhänger icke endast med Sveriges utpräglade frihandelspolitik utan även med den internationellt sett mycket gynnsamma konjunkturutveckling- en inom Sverige.

Importens stegring under 1930-talet skulle dock ha varit väsentligt större, om icke betydelsefulla strukturella förskjutning-ar ägt rum i dess samman- sättning, nämligen i främsta rummet en förskjutning från import av färdig- varor till import av motsvarande råvaror. Flera orsaker ha säkerligen med- verkat till den snabba utvecklingen av den inhemska förädlingsindustrien på bekostnad av motsvarande import. Delvis torde den få ställas i samband med de autarkiska tendenserna ute i världen. Hade den svenska exporten under 1930-talet icke hållits tillbaka av olika handelshinder, skulle produk- tionskrafterna måhända icke i så stor utsträckning ha sökt sig över till på hemmamarknaden inriktad förädlingsindustri. Utvecklingen mot ökad själv— försörjning befrämjades även av de förändringar av de internationella valuta- relationerna, som ägde rum under 1930—talet. Men den stod sannolikt även i samband med tillväxten av köpkraften inom landet, som möjliggjorde en produktion för hemmamarknaden i stör-re skala och som en följd därav till lägre kostnader än tidigare, samt med den tendens till ökad teknisk och

• Sida 10
•  Original

kommersiell skicklighet, som successivt utvecklas i ett högindustn'aliserat land.

Genom denna förskjutning inom importen, som i och för sig medförde be- sparingar av valutor, vidgades det internationella utrymmet för den svenska konjunkturutvecklingen, vilket med hänsyn till de mindre gynnsamma ex- porttendenserna eljest måhända kunde ha blivit alltför trångt.

Liksom i fråga om exporten inträdde under årtiondet närmast efter första världskriget en tendens till ökning i Förenta staternas och en del andra utomeuropeiska länders andel i den svenska importen. Europeiska produk- ter utgjorde dock vid 1930-talets slut alltjämt huvudparten av svenska importen, räknat efter ursprungsländer omkring 2/.o., varav ungefär hälften tyska och engelska varor.

Importens och exportens fördelning på olika länder avvek i hög grad från varandra, och detta gav den svenska utrikeshandeln under mellankrigsåren en utpräglat multilateral karaktär, såsom framgår av en till detta betän- kande fogad bilaga (Bilaga 1). Ännu 1928 uppgick summan av samtliga im— port- och exportöverskott på enskilda länder, räknat i enbart cif— eller enbart fobpriser, till ungefär 1/3 av den svenska utrikeshandelns värde. Ett import- överskott förelåg framför allt visavi Tyskland samt hela den amerikanska kontinenten. Exportöverskott förelåg å andra sidan visavi England, de nor- diska länderna, vissa av övriga europeiska länder samt Afrika, Asien och Australien. Från länder med exportöverskott på Sverige erhöllos ett stort antal av våra viktigare råvaror, medan omvänt länder med importöverskott av svenska varor voro viktiga marknader bl. a. för våra skogsprodukter. Genom utvecklingen under 1930-talet med dess utveckling mot bilateralism och preferensbehandling framträder även i svensk utrikeshandel en viss ten- dens mot minskad grad av multilateralism. Summan av import- och export- överskotten uppgick dock vid slutet av 1930-talet till omkring 1/4 av utrikes- handelns värde.

Problemställningar för utrikeshandelns utveckling på längre sikt.

Möjligheterna äro givetvis begränsade att utnyttja erfarenheterna från för- krigstiden som underlag för ett bedömande av vår utrikeshandels utveck- lingsmöjligheter efter kriget. Det är nämligen uppenbart, att det andra världs- kriget i ännu högre grad än det första kommer att innebära ett brott i ut- vecklingen, som kommer att påverka förutsättningarna för världshandeln även på längre sikt. Dessa av kriget framkallade förändringar kunna ännu endast delvis överblick-as.

Vad gäller vårt eget näringsliv, kan man konstatera, att de tendenser mot ökad självförsörjning, som framträdde redan före kriget, av naturliga skäl förstärkts genom avspärrningen från världsmarknaden, även om de på många områden hållits tillbaka av bristen på råvaror. Flera av de tillverk- ningar, som utvecklats under kriget, exempelvis inom järn-, verkstads- och den kemiska in-dustrien och som ersatt tidigare import, komma sannolikt att visa sig konkurrensdugliga efter kriget och i vissa fall bilda ett led i en fort-

• Sida 11
•  Original

satt utveckling. Man har exempelvis anledning räkna med en fortsatt tillväxt av den kemiska industrien samt produktionen av handelsjärn. Genom den utveckling av mera bestående art, som ägt rum under kriget, har en viss minskning av våra importbehov inträtt, som i motsats till strukturföränd- ringarna under 1930-talet främst gäller importen av råvaror. Storleken i för- krigspris av denna importminskning har uppskattats till 100 år 150 milj. kr. Genom denna förskjutning har sålunda det internationella utrymmet för vår konjunkturpolitik icke oväsentligt vidgats.

Förändringarna på exportmarknaderna under kriget komma väl knappast att framträda fullt tydligt förrän bättre kontakt uppnåtts med respektive länder. Redan nu kan man emellertid konstatera, att de gamla avnämarlän- derna på vissa områden genom utveckling av sin produktionskapacitet och sin produktionsteknik kunnat göra sig mindre beroende av våra exportvaror. På marknaderna för exempelvis järn och stål samt verkstadsprodukter kom— mer det säkerligen i många fall att visa sig svårt att återerövra gamla mark- nader.

Även i andra avseenden ha betydande förändringar inträtt på världsmark- naden, som kunna innebära utvecklingsmöjligheter både i positiv och nega— tiv riktning. Till sådana förändringar få främst räknas den liksom under förra kriget påskyndade industrialiseringen, framför allt i råvaruländerna. Den i förändring stadda politiska världsbilden innebär givetvis också en rad osäkerhetsmoment rörande världshandelns framtida struktur.

Av alla dessa skäl är det klart, att vår utrikeshandel, icke ens sedan om— ställningen från krigsförhållandena i huvudsak genomförts, kan väntas ten— dera tillbaka mot förkrigstidens förhållanden. Erfarenheterna från förkrigs— tiden synas i vissa avseenden ge vissa allmänna anvisningar om, i vilken rikt- ning vår utrikeshandels utvecklingsmöjligheter framför allt ligga.

Tendenserna till självförsörjning med vissa tidigare importerade varor ha i det föregående berörts. Sådana tendenser kunna vara betingade av ett nytt tekniskt-ekonomiskt läge och sålunda äga rum utan skydd av en höjd tullnivå och subventioner respektive, vad gäller jordbruksproduktionen, vara mo- tiverade av våra långsiktiga försörjningsintressen samt önskvärdheten att till- t'örsäkra en skälig levnadsstandard åt den vid en så rationell drift som möj- ligt erforderliga jordbruksbefolkningen. Med sist nämnda undantag kunna sådana utvecklingstendenser icke betraktas som avsteg från den svenska fri- handelsvänliga linjen, som är ett uttryck för vårt intresse att bereda utrymme för importen i konkurrens med vår egen inhemska produktion. Förutsättning- en härför måste dock vara, att importpriserna ha karaktären av »värl—ds- marknadspris» och icke av genom enskilda organisationer eller statliga regle- ringar utomlands på ett tillfälligt sätt manipulerade priser. Av intresse ur här anlagda synpunkter äro vissa tendenser till en ny organisation av världs- marknaden, som möjligen komma att bli av bestående betydelse. De varuav- tal för stora internationella råvaror, som träffats mellan vissa ledande länder, kunna sålunda möjligen komma att bilda inledningen till ett skede med en »organisera—d frihandel».

• Sida 12
•  Original

Som ovan framhållits var exportens inriktning före kriget i hög grad be- tingad av den allmänna ekonomiska utvecklingen i olika länder. Tydligt ä1, att särskilt stora utvecklingsmöjligheter föreligga" 1 ett antal ännu ekonomiskt outvecklade, delvis transoceana länder, där industrialiseringsprocessen under ! kriget påskyndats. Det förefaller därför sannolikt, att liksom efter förra kri- get nya utvecklingsmöjligheter för vår utrikeshandel komma att öppna sig på ett antal sådana marknader.

Av allt att döma måste vår utrikeshandel även efter kriget kännetecknas av en betydande rörlighet, om den med framgång skall kunna göra sig gällande på världsmarknaden. Den svenska exportindustriens ständigt fortgående om- läggning mot nya produkter får givetvis icke anses vara avslutad. En fortsatt utveckling, som sannolikt kommer att tendera mot en ännu högre förädling på många områden, är inledd och kommer att äga rum. Särskilt angeläget är att en sådan utveckling förverkligas på det skogsindustriella området, där den begränsade råvarubasen under de närmaste årtiondena kommer att tvinga till en viss inskränkning av den förbrukade råvarukvantiteten. En fortsatt utveckling av exporten på detta viktiga område kräver, att den kvantitativa expansionen, som avslutades med 1930-talet, ersättes av en påskyndad ut- veckling mot högre förädling. _— Samtidigt måste man vara på det klara med, att gamla försprång i fråga om kvalitet och teknik kanske icke kunna hållas på alla områden. På järnindilstriens område har onekligen utveck- lingen av legeringstekniken i förening med de tekniska erfarenheterna under krigsansträngningarna lett till en viss utjämning av kvalitetsnivån mellan olika länder. I samma mån bli strävandena mot höjd effektivitet och lägre kostnader av större betydelse än tidigare.

Det. framstår vidare som uppenbart, att det även i framtiden kommer att ligga i Sveriges intresse, att utrymme beredes för en så multilateral inriktning av världshandeln som möjligt. Detta intresse, som under alla förhållanden är ekonomiskt motiverat, förstärkes av den speciella inriktningen av Sveriges utrikeshandel. Man kan utgå ifrån, att den svenska exporten även efter kri- get kommer att ha sin tyngdpunkt i ett antal stora .specialartiklar, som _ del- vis av transportekonomiska skäl — ha sin marknad koncentrerad till en be- gränsad krets av större avnämare. Den under förkrigstiden iakttagna för- skjutningen inom importen från färdigvaror till råvaror, som knappast kan beräknas vara reversibel, kommer även att i högre grad än tidigare binda vår import till en viss länderfördelning. Att de fördelaktigaste export- och importmarknaderna skulle sammanfalla, ter sig under sådana förutsättningar helt orimligt. Ett klart svenskt intresse är därför en utveckling mot en så fri multilateral handel som möjligt. Det säger sig självt, att den svenska utrikes- handeln i främsta rummet kommer att orienteras mot de länder, där en så- dan utveckling gör sig starkast gällande, för att där fritt kunna välja sin mest gynnsamma marknad.

Det behöver knappast framhållas, att en sådan utveckling mot en fri inter- nationell handel blir i hög grad beroende av de olika ländernas förmåga till ett ekonomiskt samarbete. Det faller utanför ramen för detta betänkande att

• Sida 13
•  Original

närmare ingå på de problem, som komma att möta detta samarbete; Här skall endast pekas på några frågor, som måste få sin lösning för att ett internatio- nellt handelssystem, baserat på fri handel, skall kunna fungera”. Därför kräl- ves bland annat, att balans uppnås i betalningsförhållandena mellan olika länder genom internationella kapitalrörelser, som i sin tur bygga på förtro- ende för det internationella systemet, samt vidare att ett stabilt internatio- nellt valutasystem upprättas, vilket i sin tur förutsätter dels den angivna ba- lansen i betalningsförhållandena, dels en förmåga hos de enskilda länderna att reglera sina konjunkturer. ' * ' - —

Vårt handelspolitiska läge under åren närmast efter" kriget. '

Den internationella bakgrunden.

Även om strävanden mot en fri världshandel efter kriget komma att göra sig gällande, kan man icke bortse ifrån, att under en övergångstid närmast efter kriget en rad hinder för en sådan utveckling komma att vara förhanden. I det följande skall ett försök göras att sammanfatta några drag i det inter- nationella läget, som kunna väntas bli av särskild betydelse för vår utrikes— handel. Till denna kortfattade framställning bör fogas den allmänna reser— vationen, att man på detta område rör sig på synnerligen osäker mark.

Kriget kommer att lämna ett flertal, främst europeiska länder med en starkt nedsatt produktionskapacitet men med enorma varubehov för återuppbygg- nad och —— till en början — löpande varuförsörjning. Exportkapaciteten kom- ma att vara nedsatt både på grund av nedsatt kapacitet i exportindustr-iema, brist på råvaror och på grund av trängande inhemska varubehov.

Ett flertal länder (England, Holland, Belgien, Frankrike, Norge, Japan) ha fått sin handelsflotta starkt reducerad och få därigenom en motsvarande försämring av sin betalningsbalans. _

Ett flertal länder ha vidare uttöm't sina valutareserver respektive måst avyttra sina räntebärande utländska tillgodohavanden samt ådragit sig skul- der för varulev-eranser och dylikt under krigsansträngningen. Välkänt är att man för Englands del, som före kriget täckte ett underskott i sin handels- balans av omkring 400 milj. pund genom andra inkomster av olika slag, har räknat med en minskning av sådana valutainkomster efter kriget med om- kring 200 milj. pund. Samtidigt har England under kriget ådragit sig skul- der, som även om icke lend-leaseleveransern—a räknas, uppgå till milj-ard- belopp.

I de transoceana »råvaru»-1änderna, exempelvis Syd- och Mellanamerika, Australlien, Nya Zeeland, Sydafrika och Indien, har liksom under förra kri— get industrialiseringen påskyndats och därigenom försvåras ett återuppta- gande av färdigvaruexporten från de gamla industriländerna i de banor, som följdes före kriget. Detta kommer i särskilt hög grad att drabba på sådan export inriktade europeiska länder. Till dessa länder hör England, som står

• Sida 14
•  Original

inför nödvändigheten att genomföra icke endast en återuppbyggnad av för— * störd- bebyggelse utan även en grundlig reorganisation och nyorientering av sin exportindustri. En sådan omställning kan knappast annat än delvis hin- na genomföras under de första efterkrigsåren. '

De länder, som efter kriget av något eller flera av angivna skäl måste väntas få sin betalningsbatlans försämrad, svarade före kriget för en mycket betydande del av världshandeln. Det är därför tydligt, att dessa länders be- talningssvårigheter i hög grad kom-ma att sätta sin prägel icke blott på de- ras egen utan även på övriga länders handelspolitik.

De handelspolitiska åtgärder, som kunna bli framtvingade i de länder, vilka få sin betalningsbalans försämrad (i det följande benämnda »valuta- svaga länder»), äro i första hand av följande slag:

a) Begränsning av importen genom importrestriktioner. Prioritet kan där- vid komma att beredas för varor, avsedda för elementär folkförsörjning och återuppbyggnad respektive som råvaror för exportindustrien. Om icke av andra skäl, kan importen av högförädlade varor komma att begränsas till förmån för billigare råvaror i syfte att spara valutor.

b) I den mån ett exportöverskott på ett va-lutasvagt land uppstår, kan med stöd av valutakontroll komma att förhindras, att de knappa valutartillgång- arna tagas i anspråk för en multilateral handel. Exportl'änd'ernas möjlighe- ter att utnyttja sina fordringar skulle därigenom bli begränsade.

0) De valutasva—ga ländernas export kan, i den mån kapacitet föreligger, komma att forceras för att i utbyte erhålla valutor eller varor. Huruvida även exportsubventioner i en eller annan form därvid kunn-a komma till användning, är icke möjligt att nu bedöma. Av intresse är emellertid, att denna möjlighet allvarligt diskuterats även i ett sådant traditionellt frihan- delsland som England. De valutasvaga ländernas export kan även komma att i betydande utsträckning medvetet dirigeras till sådana länder, från vilka angelägna importvaror kunna erhållas.

I en eller annan av dessa former kommer sannolikt handeln och valuta— rörelserna att bli föremål för regleringar från de valu'tasvaga ländernas sida, i många fall troligen under en flerårig övergångstid. Handeln kommer att dirigeras på ett sätt, som i många avseenden kommer att innebära avsteg från principen att köpa och sälja i 'den billigaste marknaden. Som exempel kan nämnas risken för en dirigerad samhandel inom det brittiska impe- riet. För övriga länder kan en sådan tendens, om den förverkligas, komma att medföra rubbningar i handelns inriktning och ekonomiska lönsamhet.

Bland de länder, som stå utanför denna krets av valutasvaga länder, kom- mer utan jämförelse Förenta staterna att spela den största rollen i den in- ternationella handeln, åtminstone i fråga om återupplivandet av de traditio- nella handelsförbindelserna från förkrigstiden. Man kan utgå från att För- enta staternas handelspolitiska rörelsefrihet icke kommer att begränsas av några betalningssvårigheter. Dess inställning till den internationella handeln och kreditgivningen kommer att bli i hög grad utslagsgivande även för de

• Sida 15
•  Original

beta-lningssvaga ländernas handelspolitik. De åtgärder från Förenta stater- nas sida, som framför allt skulle kunna bli av betydelse, äro främst följande:1

a) Regleringen av de skulder, som uppstått under kriget.

b) Kreditgivning åt de valutasvaga länderna. Vamkredjter på längre sikt komma att lätta dessa länders handelspolitiska läge, varigenom deras knappa valutatillgångar komma att frigöras för annan import. Vidare kommer åter- uppbyggnadsarbetet att påskyndas, och därigenom kommer ett tillfrisknan- de av de krigshärjade ländernas näringsliv och då även exportindustri att gå snabbare. Valutakrediter komma att i än högre grad underlätta dessa länders handelspolitiska rörelsefrihet och att minska skärpan av deras han- dels- och valutapolitiska restriktioner.

c) En ökning av Förenta staternas import. En sådan utveckling skulle kunna komma till stånd genom en nedsättning av de amerikanska import- tullarna. Även med nuvarande tullar bör emellertid en betydande ökning av importen i jämförelse med förkrigstiden inträda, om Förenta staternas na- tionalinkomst efter kriget kan upprätthållas vid nuvarande höga nivå. Men detta skuHe förutsätta en framgångsrik konjunkturpolitik i syfte att upprätt- hålla en hög sysselsättning. Enligt erfarenheterna från förkrigstiden är För- enta staternas import mycket känslig för förändringar i nationalinkomsten. Importen stiger vid en konjunkturförbättring snabbare än nationalinkomsten. Enligt amerikanska beräkningar skulle en stegring av Förenta staternas nationalinkomst efter kriget upp till den nivå, som svarar mot full sysselsätt- ning, leda till en mycket väsentlig ökning av importen från olika länder. För Englands del skulle en sådan konjunktur i Förenta staterna innebära ett sådant uppsving i exporten — både direkt till Förenta staterna och till andra länder, som påverkas av den amerikanska konjunkturen — att det befarade underskottet i den engelska betalningsballansen till en väsentlig del skulle elimineras.

Å andra sidan skulle en amerikansk exportoffensiv på de transoceana rå- varuländerna, exempelvis Syd- och Mellanamerika, vara ägnad att skärpa de europeiska ländernas betalningssvårigheter.

d) Förenta staternas sjöfartspolitik ef-ter kriget. Medan som ovan. framhål- lits ett stort antal länder under kriget fått se sin handelsflotta starkt redu- cerad, har Förenta staternas handelsflotta byggts ut långt över förkrigsnivån. Olika meningar synas föreligga inom Förenta staterna röran-de dess sjöfarts— politik efter kriget. Uppenbart är att dess utformning blir av största betydelse för de länder, som äro särskilt beroende av sjöfartsinkomster för utjämning— en av sin betalningsbalans.

En snabb nedskrivning av fordringar respektive en långsiktig reglering av dessa, en riklig kreditgivning och en kraftig importökning från Förenta sta- ternas sida samt ett avstående från möjligheterna att utvidga sjöfarten skulle väsentligt förbättra de valutasvaga ländernas betalningsförhållanden, med-

1 Vad här säges om Förenta staterna, gäller i tillämpliga delar och i mån av deras betydelse inom världshandeln Kanada och andra länder med liknande ställning i handels— och valuta- politiskt hänseende. Till denna grupp torde även med viss reservation Sverige få räknas.

• Sida 16
•  Original

föra ettmildrande av handels och valutarestriktionema samt underlätta och påskynda en övergång till ett friare handelssystem. Genom sin ledande ställ- ning inom vär-ldshandeln efter kriget skulle Förenta staterna sålunda på ett avgörande sätt kunna befrämja en utveckling mot en friale och därmed även! större handel. En motsatt politik skulle tvärtom förstärka tendenserna mot* långtgående handelsrestriktioner' 1 ett stort antal länder. Även vårt läge blir 1 hög grad» beroende av Förenta staternas politik, kanske främst indirekt _ge- nom dess verkningar på andra länder.

Icke minst. med hänsyn till här sist berörda frågor öppna sig möjligheter till vitt skilda utvecklingstendenser på världshandelns område. Att i dag be— döma den ena eller andra utvecklingen som mer eller» mindre sannolik är knappast. möjligt, då olika länders ekonomiska utrikespolitik knappast. ännu hunnit meraklart utkristalliseras. För vår del kunna vi. endast ge uttryck åt en förhoppning om en gynnsam inställning ,till :dessa problem från utlandets sida samt åt vår vilja att medverka till en snabb utveckling .mot en friare han- del.. Men samtidigt måste vi bereda oss på de svårigheter som måste uppstå i ett mindre gynnsamt internationellt ekonomiskt klimat. Vi måste förbereda en handelspolitik och en handelspolitisk organisation-, som gör det möjligt att möta de svårigheter, som i ogynnsamt fall kunna uppstå. Ur denna praktiska synpunkt har det tett sig mest ändamålsenligt att i den följande diskussionen av vårt handelspolitiska läge efter kriget utgå från mindre gynnsamma ut- v ecklingsalternativ.

Sovjetunionens betydelsefulla roll' 1 den internationella handeln har icke be- rö1ts i det föregående sammanhanget på grund av den särställning detta land av flera skäl kan väntas komma att inta-ga. I detta sammanhang må endast framhållas att Sovjetunionens utrikeshandel även efter kriget av allt att döma kommer att taga formen av ett av staten i detalj dirigerat byte.

Ett liknande system för den handelspolitiska organisationen kommer må- hända efter kriget att under åtskilliga år tillämpas även i ett flertal länder på kontinenten. Detta kommer i främsta rummet att gälla de av de allierade ockuperade länderna samt sannolikt även vissa av de befriade länderna, an- tingen på grund av ett ekonomiskt nö-dtvång eller som resultat av en extrem politisk utveckling.

I den föregående analysen har hänsyn ej tagits därtill, att under en första övergångstid, medan kriget med Japan ännu pågår, tillgången på ton- nage kan komma att bilda en trång sektion för vissa delar av den internatio- nella handeln. Hur tilldelningen av tonnage för olika ändamål inom den inter- nationella sjöfartspoolen kommer att utfalla under olika tider, torde ännu icke kunna överblickas. Den risken föreligger dock, att en begränsning av det för de enskilda länderna tillgängliga transportutrymmet under den för export och import erforderliga nivån kan komma att bilda en särskild anledning till handelsregleringar.

• Sida 17
•  Original

% l l ?.

Sveriges handelspolitiska intressen.

Såsom ovan framhållits, får man under övergångstiden närmast efter kri- gets slut räkna med betydande skillnader mellan olika länders handelspolitis- ka läge. Endast för en del av världens länder vågar man räkna med en sådan valutasituation, att de kunna slå in på en relativt fri handelspolitik. Det är tämligen uppenbart, att dessa länders marknader komma att utöva en sär- skild dragningskraft på den svenska utrikeshandeln på grund av de uppen- bara fördelar, som en handel med sådana länder erbjuder. I jämförelse med länder med friare handelsförbindelser måste man i de länder, som föranledas att på olika sätt binda och reglera sin utrikeshandel, räkna med risk för ett starkt försämrat bytesförhållande.

Av flera skäl blir Sverige dock under åren närmast efter kriget sannolikt hänvisat till att inrikta en betydande del av sin exportkapacitet på valuta- svaga länder. En sådan export kan vara motiverad av flera olika skäl:

a) Vi önska aktivt bidraga till världens ekonomisk-a rekonstruktion. Detta framstår för oss icke endast som ett humanitärt utan även som ett svenskt intresse, då ju vårt land är beroende av att världens ekonomi återigen kan börja fungera. I förhållande till vissa länder inom gruppen av valutasvaga länder kommer export på kredit i den ena eller den andra formen att te sig som ett nödvändigt led i denna vår medverkan till världshandelns återupp- byggnad.

b) Vi ha redan engagerat oss för omfattande leveranser till krigshärjade länder, främst till de nordiska grannländerna, och det kan komma att fram- stå som en förpliktelse att ytterligare utsträcka dessa krediter.

c) Våra exportindustrier äro delvis sedan förkrigstiden inriktade på leve- rans till gruppen av valutasvaga länder. En omställning till andra marknader kan icke utan vidare ske eller ter sig i varje fall icke alltid lämplig, med hän— syn till våra handelspolitiska intressen på längre sikt. Av denna anledning kan exporten under den närmaste tiden ej heller nå den omfattning, som är erforderlig ur sysselsättningspolitiska synpunkter, om den icke inriktas även på denna grupp av länder. .

I viss utsträckning kan det sålunda framstå som en förpliktelse respektive ett intresse för oss att inrikta vår export på länder med internationella be- talningssvårigheter. Dessa länders exportkapacitet även vad gäller varor, lämpade för den svenska marknaden, kan emellertid väntas bli begränsad. I andra fall kunna inköp från dessa länder bli möjliga, men endast till "ab- normt höga priser. Måhända komma vi för att begränsa vår kreditgivning att i viss mån tvingas till avsteg från principen att köpa i den billigaste mark- naden. Ett betydande exportöverskott på sådana länder kommer dock sanno- likt att uppstå med sin motsvarighet i infrusna fordringar, antingen risken bäres av enskilda eller av staten.

Skulle en betydande del av vår exportkapacitet bli bunden för leverans till mera valutasvaga länder, kan lätt den situationen uppstå, att en tillräcklig exportkapacitet icke blir disponibel för övriga marknader, varifrån genom bilateralt eller multilateralt byte behövliga importvaror kunna erhållas, fram- 2—458024.

• Sida 18
•  Original

för allt då från Förenta staterna och de transoceana råvaruländerna. Vid fria importmöjligheter från sådana länder kan en tendens till ett betydande im- portöverskott visavi dessa länder bli följden. Importöverskotten kunna må- hända till en tid finansieras genom anlitande av valutareserven, i den mån denna är disponibel. Tänkbart är även, att dessa länders exportintressen, sär- skilt sedan den värsta va-ruhungern i världen stillats, kommer att föranleda dem till en viss kreditgivning,

En alltför stark utveckling av exporten på de valutasvaga länderna kan sålunda komma att snedvrida hela vår utrikeshandel. Hur långt denna utveckling kommer att gå, blir tydligen beroende av, hur långt den svenska staten respektive enskilda exportörer äro beredda att sträcka sin kreditgiv- ning. I viss utsträckning framstår, som ovan anförts, en sådan kreditgivning som en förpliktelse till svensk medverkan i den internationella återuppbygg- naden eller som ett intresse med hänsyn till exportens utveckling på längre sikt. Kreditgivningen liksom de svenska gåvorna ha emellertid redan nu sträckts så långt, att enligt kommissionens mening fortsättningsvis en bety- dande återhållsamhet bör iakttagas, om icke allvarliga skador skola upp- stå för sv-enskt näringsliv och utrikeshandel. I Kungl. Maj:ts proposition nr 139/ 1945 ha angivits vissa faktorer, som innebära en begränsning av utrym— met för svensk kreditgivning till utlandet. Kommissionen, som ansluter sig till de i propositionen anförda synpunkterna, vill särskilt peka på den ovan angivna snedvridning av vår utrikeshandel, som kan bli följden av en alltför långt driven och ensidigt på vissa länder inriktad kreditgivning. Denna sned- vridning kan komma att innebära, att exporten hålles tillbaka på de mark- nader, där de största utvecklingsmöjligheterna erbjuda sig. Exporten kan därigenom på längre sikt komma att ställas inför våldsamma och svårlösta om—ställningsproblem. Vår utrikeshandel kan vidare komma att drivas in på bilaterala banor, och möjligheterna till en ekonomiskt inriktad, multilateralt utvecklad handel komma i samma män att begränsas. Importen kan därige- nom komma att fördyras, och ett förnyat upptagande av vår normala im— port kan hållas tillbaka av betalningssvårigheter. Sådana konsekvenser böra enligt kommissionens mening ägnas den största uppmärksamhet i det fort- satta handelspolitiska arbetet. Vid statlig kreditgivning föreligger risk, att exportörerna såväl som medborgarna i allmänhet underskatta sådana svå— righeter och de konsekvenser de ytterst få för det svenska folkhushållet. I de fall, då kreditgivningen icke föranledes av humanitära eller liknande skäl synes böra övervägas, huruvida icke hela eller åtminstone en del av kredit- risken bör bäras av den enskilde exportören. Därigenom skulle uppnås en efter läget inom exportindustrien bättre avpassad begränsning av den svenska kreditgivningen.

De svårigheter, som följa med en sådan kreditgivning och en motsvarande inriktning av exporten, kunna emellertid sannolikt icke undvikas under tiden närmast efter kriget. I den män och så länge sådana förutsättningar gälla, torde det bli nödvändigt att underkasta den svenska utrikeshandeln en viss grad av kontroll. Bland de synpunkter, som därvid kunna behöva hävdas

• Sida 19
•  Original

av de statliga myndigheterna i förhållande till den enskilde exportören respek- tive importören, må följande särskilt nämnas:

Beträffande exporten:

a) Totala exportkv—antiteten på valutasvaga länder kan behöva begränsas. När exporten sker på statlig kredit och denna är begränsad till sitt totala | belopp, behöver den direkta exportregleringen endast avse exportvolymens | fördelning på olika varor. När den av staten burna kreditrisken icke är be- ? g-ränsad till sitt totala belopp, kan däremot ett behov föreligga att även be- ) gränsa den totala exportvolymen. När enskilda exportörer helt eller delvis & bära kreditrisken, kan detta i och för sig verka återhållande på den totala ;

l i i i !

kreditvolymen. De valutasvaga länderna kunna emellertid väntas i många fall ', vara beredda att betala synnerligen höga priser för särskilt begärliga varor. Även i sådana fall kan det därför bli nödvändigt att förhindra en ansvällning av exporten, särskilt om kreditgivningen till vederbörande land kan väntas ge upphov till en mycket osäker fordran.

Även i de båda sist nämnda fallen kan 'det bli nödvändigt att påverka ex- portens fördelning på olika varusl'ag. Den ovan angivna tendensen till handels- reglering från de betalningssvaga ländernas sida kan bland annat göra det till ett svenskt intresse att främja export av en vara i förhållande till en ' annan, som lättare kan avsättas på andra marknader. Viktiga bytesmedel

kunna därigenom reserveras för dessa andra marknader, liksom den tradi— tionella exporten av en vara med svagare handelspolitisk ställning kan upp- rätthållas. b) Åtgärder kunna, särskilt i samband med statlig kreditgivning, i vissa , fall bli påkallade för att förhindra, att en stegring av exportpriserna på- , verkar prisbildningen inom landet. Utan att kommissionen i detta samband tar ställning till formerna för sådana åtgärder, må erinras om, att ett problem ; av denna art redan har uppkommit och givit anledning till det förslag till i uttagand-e av prisutjämningsavgifter, som framlagts i Kungl. Maj:ts propo- l sition nr 255/1945. 5 Beträffande importen: a) Det kan i vissa fall framstå såsom ett allmänt handelspolitiskt in- ? tresse att utnyttja importmöjligheterna från länder, där fordringar blivit in- frusna, även om detta måste ske till högre priser än från länder, gentemot _vilka annars ett betydande importöverskott skulle uppstå, En sådan han- delsreglering måste emellertid utnyttjas med den största återhållsamhet. Det måste nämligen såväl ur penningpolitisk som handelspolitisk synpunkt fram- stå som synnerligen angeläget att i största möjliga utsträckning kunna till- lämpa den för den fria importhand-eln vägledande principen att köpa i den billigaste marknaden. * b) Begränsningen i våra exportmöjligheter likSOm i vår valutareserv kan ,i ogynnsamt fall framtvinga en inskränkning av vår import från de trans- joceana länder, där tillgången på vissa varor kan bli riklig. 1 Med hänsyn till ovan berörda tendenser inom den internationella han— ideln kan man förutse, att våra exportörer och importörer under tiden när-

• Sida 20
•  Original

mast efter kriget i betydande utsträckning komma att ställas inför en mo! nopolistiskt organiserad motpart. Detta kommer i varje fall att gälla vid handel på Sovjetunionen samt sannolikt även ett'antal krigshärjade länder på Europas kontinent. Även Storbritanniens utrikeshandel kan, särskilt un— der ogynnsamma betingelser, befaras tendera i samma riktning. Situationer kunna då inträda," där staten icke overksam kan åse, hur olika svenska im- portörer och exportörer spelas ut mot varandra. Föjden därav kunde bli en försämring av vårt bytesförhållande gentemot utlandet. Sådana risker be- höva ej föreligga, när på svensk sida finnas hållfasta organisationer inom export- och importnäringen. Men i vissa fall kan det bli nödvändigt att ge- nom statliga regleringar — eller potentiella möjligheter till sådana — tillse, att ett enhetligt uppträdande kommer till stånd även från svensk sida. — Riskerna av här antytt slag ökas, ju större sektor av vår utrikeshandel, som är underkastad en långt gående bilateral reglering. Erfarenheten från för- krigstiden visar nämligen, att prisbildningen inom den fria sektorn av utri- keshandeln som ett potentiellt alternativ utövar en starkt återhållande ver- kan på abnorma prisbildningstendenser inom den mera bundna sektorn. Det- ta förhållande gör det till ett svenskt intresse, att en dominerande del av ut- rikeshandeln inriktas på länder med ett multilateralt och relativt fritt ut- format handelssystem.

Under en första övergångstid kan vidare knappheten på tonnage för vissa ändamål, delvis beroende av åtgärderna inom den internationella sjöfarts— poolen, tvinga till en prioritetsbedömning såväl av export som import.

Alla dessa motiv 'för en fortsatt reglering av utrikeshandeln under tiden närmast efter kriget ta främst sikte på att på kort sikt förbättra vårt läge vad gäller importmöjligheter, valutatillgångar samt penningpolitiska risker. En ; annan syftning få de dock, i den mån de avse att på längre sikt säkerställa , exporten av vissa varor. Det kommer sannolikt under åren närmast efter , kriget ofta att ligga nära till hands att ingripa i utrikeshandeln av kortsik- tiga skäl. Som en allmän princip bör dock gälla, att sådana regleringar en- dast böra tillgripas, när mycket betydande fördelar för folkhushållet kunna ' uppnås. Mindre handelspolitiska vinst-er på kort sikt böra icke få föranleda reglering-ar av utrikeshandeln, som begränsa dess rörelsefrihet, särskilt vad gäller möjligheten att köpa i den billigaste respektive sälja i den mest för- , månliga marknaden samt att på längre sikt bygga upp värdefulla handels- , förbindelser. Reglerande ingrepp få lätt till följd motåtgärder från utlan- dets sida, och vinsten av de handelspolitiska åtgärderna blir därigenom åt— minstone i det långa loppet illusorisk. En sådan avvägning mellan olika synpunkter bör icke endast taga sikte på det enskilda fallet utan bör också vägledas av 'den insikten, att vi kunna riskera att i vår mån bidraga till att insnärja den internationella handeln i band, som kunna bli svåra att upp- lösa. Vi kunna genom ett motsatt, mera generöst förfarande stödja de ten- denser till fri handel, som man måste hoppas skola göra sig alltmer gällan— de. Det bör vidare ihågkommas, att Sverige sedan mellankrigstiden har ett anseende som frihandelsvänligt land. Detta representerar en good will, som icke lättsinnigt bör förslösas.

• Sida 21
•  Original

!

Grunddrag i den nuvarande handelspolitiska organisationen.

Avsikten med den närmast följande framställningen är endast att ange vis- sa grunddrag i den nuvarande handelspolitiska organisationen. I en särskild bilaga har framlagts en mera fullständig översikt över de olika organen inom denna organisation och deras arbetsuppgifter.

Med en viss schematisering kan den statliga handelspolitiska organisatio- nen sägas ha följande fyra huvuduppgifter:

a) Planläggning i större och mindre sammanhang av den svenska handels- politiken, särskilt som förberedelse för handelsförhandlingar.

b) Beslut rörande riktlinjer för den svenska politiken.

c) Handelspolitiskt förhandlingsarbete.

d) De handelspolitiska riktlinjerna samt handelsavtalens tillämpning vad gäller statliga åtgärder.

Den närmare utformningen av handelspolitiken under kriget måste ses mot bakgrunden av vår avspärrning från en stor del av våra normala handelsför- bindelser. Den dominerande synpunkten har givetvis varit kravet på att vår försörjning med olika livsmedel och råvaror måste tryggas. Uppfyllandet av detta krav har i sin tur nödvändiggjort en omfattande reglering av hela vår utrikeshandel. I princip har sålunda staten varit ansvarig för såväl omfatt- ningen som sammansättningen av vår export och import.

Handhavandet av de handelspolitiska regleringarna har legat på särskilda organ. Staten har genom dessa på ett smidigt sätt kunnat effektivt stödja den handelspolitik, som i olika lägen ansetts påkallad. De uppgifter, som dessa or- gan tilldelats, ha dels varit av administrativ natur dels omfattat handelspoli- tiskt planläggningsarbete i olika avseenden.

Den handelspolitik, som byggts upp genom denna statliga verksamhet, har uppdragit en ram för den affärsverksamhet på export- och importområdet, som utövats av det enskilda näringslivet och dess organisationer.

Handl-äggningen av de handelspolitiska ärendena har under krigsåren i re- gel skett i en viss ordning under medverkan av ett antal statliga och enskilda organ. Hastigt uppdykande uppgifter ha dock ofta nödvändiggjort planlägg- ning och beslut genom informellt samråd mellan ledande personer inOm de olika handelspolitiska organen. Reglerna för handläggningen av de han-dels- politiska frågorna under kriget ha därför helt naturligt i viss mån växlat.

Den normala proceduren har varit att handelskommissionen verkställt er- forderliga utredningar och avgivit förslag till handelsavtalsförhandlingar och lejdtrafik. Såsom underlag har kommissionen härvidlag haft detaljerade för- slag till svenska önskemål rörande import och export, utarbetade inom för- sörjningskommissionerna, där särskilda byråer handhaft själva planläggnings- arbetet. Vid denna planläggning har ofta samråd förekommit med olika nä- ri-ngsorganisationer, importföreningar och vissa enskilda företag. .

Han-delskommissionen har sammanställt och i vissa fall överarbetat dessa planer, som vanligen avsett önskade varukvantiteter. I vissa fall 'har-det

• Sida 22
•  Original

grundläggande utredningsarbetet på liknande sätt som inom försörjningskom- missionerna utförts inom handelskommissionen. Dessa planer ha, innan för- handlingar kommit till stånd, underkastats en granskning i stort inom veder- börande departement. Vid överläggningar inom departementen, vanligen ut- rikes-, handels- eller folkhushållningsdepartementet, ha representanter för berörda kriskommissioner samt för det enskilda näringslivet i växlande ut- sträckning deltagit. I den mån särskilda betalnings- och valutafrågor blivit aktuella ha representanter för riksbanken deltagit i överläggningarna.

Återuppbyggnadsnämnden har verkställt en planläggning av Sveriges med- verkan i det internationella återuppbyggnadsarbetet, i första rummet inom den ram som de statliga krediterna anvisat, dels allmänt, dels i förhållande till särskilda länder och dels beträffande vissa varor. Detta har skett i nära samarbete med försörjningskommissionerna, ävensom med näringsorganisa- lionerna.

Det här antydda förfarande! har närmast tillämpats vid planläggning rö- rande varuutbytet med utlandet. Särskilt under de senaste åren ha emeller- tid frågor av detta slag ofta haft en sådan räckvidd, att de kommit att bilda ett betydelsefullt led i den ekonomiska politik-en i stort. Handelspolitiska frågor ha även uppstått, som varit av direkt penningpolitisk betydelse, eller eljest av en allmän ekonomisk innebörd. Detta har exempelvis gällt större frågor rörande prisbildningen på export- och importvaror samt rörande kre- ditgivningen till utlandet. Sådana frågor ha påkallat medverkan särskilt av finansdepartementet ävensom av riksbanken. Ärendenas vidare beredning har brukat ankomma på statssekreterama i finans- och folkhushållningsde— partementen, chefen för utrikesdepartementets handelsavdelning samt ord- föranden i handelskommissionen.

Den handelspolitiska ståndpunkten har utformats inom regeringen, och in- struktioner ha utfärdats av vederbörande departementschef. Förhandlings- arbetet har sedermera omhänderhafts av utrikesdepartementets handelsav- delning, vars personal ofta förstärkts med särskilda förhandlingsdelegerade, i vissa fall hämtade från näringslivet. För de återkommande förhandlingarna med vissa länder ha funnits permanenta regeringskommissioner.

Under förhandlingarnas gång ha naturligt nog nya frågor ofta dykt upp, respektive planerna måst anpassas efter förändringar i förhandlingsläget. Där- vid har alltefter ärendenas art och omfattning den ovan beskrivna proceduren upprepats med inhämtande av yttranden samt därpå följande föredragning inför vederbörande statsråd, eller, särskilt i mindre frågor, beslut fattats efter ett enklare förfarande, såsom överläggningar med vederbörande förhandlings- delegation och särskilda sakkunniga.

Tillämpningen av de handelspolitiska besluten samt uppgjorda handels- avtal — ett under kriget omfattande arbete —— och mångfalden av beslut i mindre handelspolitiska frågor ha i främsta rummet ankommit på handels- kommissionen, respektive i vederbörande avseenden valutakontoret och clearingnämnden m. fl. verkställande organ. Dessa verkställande organs åt- gärder ha, där så erfordrats, underställts vederbörande departementschef för prövning.

• Sida 23
•  Original

Som redan berörts har det enskilda näringslivet i viss utsträckning beretts tillfälle att på olika stadier av deras handläggning framföra sina synpunkter på de handelspolitiska frågorna. Ett sådant samråd har sålunda förekommit vid försörjnings- och handelskommissionernas förberedande planläggning, i vissa fall även vid beredningar inför handelsministern eller regeringen, ge- nom kontakt med utrikesdepartementet och direkt deltagande i förhandlings- delegationer samt slutligen i kontakt med handelskommissionen vid tillämp- ningen av den fastställda handelspolitiken. I viss utsträckning ha närings- organisationer, sådana som importföreningar och exportföreningar, själva handhaft tillämpningen i sådana frågor som kvotfördelning mellan olika före- tag, givetvis i intimt samråd med handelskommissionen.

Det enskilda näringslivets deltagande i det handelspolitiska arbetet har under krigsåren skett i olika former. Genom representation i kommissioner och förhandlingsdelegationer, genom att näringsorganisationernas yttranden infordrats och genom de kontakter, som i olika sammanhang tagits av på det handelspolitiska området verksamma statliga org-an. Under vissa perioder har från näringslivets sida kontakten i många fall betecknats som bristfällig, vad gäller möjligheten att i god tid erhålla informationer om uppgjorda rikt- linjer och träffade beslut samt att göra gällande det enskilda näringslivets synpunkter. Detta torde främst förklaras därav, att handelspolitiken i stor utsträckning måst föras under ett politiskt tryck, som dels begränsat rörelse- f-riheten och dels försvårat en öppen diskussion med intresserade parter inom det enskilda näringslivet. Beslut har även i många fall måst fattas så snabbt, att kontakt med det enskilda näringslivet icke alltid kunnat medhinnas i den utsträckning som kunnat vara önskvärd. Vad gäller planläggningen, har denna under senare år i så hög grad dominerats av försörjningspolitiska syn- punkter, att något större utrymme icke har kunnat beredas åt därifrån even- tuellt avvikande affärsmässiga önskemål inom det enskilda näringslivet.

Den handelspolitiska organisationen efter kriget. Allmänna synpunkter.

Såsom ovan framhållits, kommer en viss statlig reglering av utrikeshandeln under en tid efter kriget sannolikt att bli nödvändig. Den handel, som kom- mer till stånd, kommer troligen i viss utsträckning att förutsätta reglering av kvantiteter och i vissa fall måhända även av priser. En sådan reglering kommer väl sannolikt liksom hittills att i huvudsak ske med stöd av import- och exportförbud. Behovet av en särskild organisation för handelspolitikens tillämpning kommer under denna tid att kvarstå. Likheterna beträffande de frågor, som under denna tid måste bli föremål för statlig planläggning re- spektive förhandling, bli sannolikt även betydande.

Så småningom böra emellertid framträda betydande olikheter i förutsätt- ningarna för den handelspolitiska verksamheten. Ganska snart bör en ten-

• Sida 24
•  Original

dens mot friare handelsförbindel'ser framträda i förhållande till vissa län- der, och man har anledning hoppas, att på något längre sikt förutsättningar för en friare handel skola uppstå på allt flera områden. Vidare har man anledning räkna med, att det rent politiska trycket från utlandet på vår handelspolitik skall lätta. Därigenom skapas dels ett större utrymme för ekonomiska överväganden inom utrikeshandeln, dels större möjligheter till en mera öppen handelspolitisk diskussion. Samtidigt kunna, alltefter som varutillgången ökas, de försörjningspolitiska synpunkterna på utrikeshandeln väntas träda tillbaka till förmån för normala ekonomiska överväganden, i främsta rummet gällande utrikeshandelns lönsamhet. Samtidigt komma pen- ningpolitiska och andra allmänt ekonomiska synpunkter att vid handelspo- litikens utformning få tillmätas en större roll, än som varit fallet under kri- get. Under fredsförhållanden bör man även kunna räkna med, att det han- delspolitiska läget icke skall undergå så snabba omkastningar, att tid icke skall stå till buds för ingående förberedande planläggning och överläggningar. När kriget upphör och spärren västerut häves, bör vidare uppstå en allt större rörlighet i fråga om inriktningen av vår utrikeshandel. Dämed ökas behovetav en mera allsidig planläggning av vår handelspolitik, där handeln med varje särskilt land får ses som en del av ett stort sammanhängande helt. Problemet om avvägningen mellan handelsintressen på längre sikt och ome- delbara handelsresultat får även större betydelse än tidigare.

När de försörjningspolitiska och rent politiska synpunkterna successivt träda i bakgrunden till förmån för 'de ekonomiska, som i sista hand gälla utbytet för folkhushållet av hela vår utrikeshandel, ökas betydelsen av ett samråd från de handelspolitiska myndigheternas sida på planläggningsstadiet med representanter för näringslivet, och speciellt för import- och exporthan- deln. Detta samråd blir av särskild vikt när det gäller att återknyta till gamla exportmarknader och tidigare inarbetade förbindelser.

Under åren närmast efter kriget synes sålunda komma att krävas ett bättre utvecklat org-an med uppgift att ur allmänna ekonomiska synpunkter på ett förberedande stadium allsidigt planlägga utrikeshandeln. Ett förslag till ut- formning av ett sådant organ framlägges i det följande. Framhållas må i detta sammanhang endast den allmänna synpunkten, att ett från de beslu- tande statsmakterna fristående, planläggande organ erbjuder den fördelen att man i handelspolitiken inför en kontinuitet i fråga om kunskaper och erfarenheter, som särskilt vid växlingar i de politiska inst-ansernas samman- sättning kan vara av värde.

Kommissionen förutsätter, att även under de beredningar av handelspoli- tiska ärenden, som inom departementen föregå regeringens beslut, liksom vid olika slag av förhandlingar en fortlöpande kontakt hålles med representan- ter för _näringslivet. Den ovan berörda förberedande planläggningen torde nämligen i regel komma att bindas vid en relativt stel, skriftlig procedur, som knappast ger utrymme åt alla de växlande synpunkter, som kunna anläggas på de handelspolitiska frågorna. Då därjämte det handelspolitiska läget stän- d-igt kommer att förskjutas under förhandlingarnas gång, kan det enskilda

• Sida 25
•  Original

näringslivets deltagande i det handelspolitiska arbetet knappast begränsas till den förberedande planläggningen.

Slutligen må framhållas, att de uppgifter, som för närvarande ankomma på handelskommissionen och andra liknande administrativa organ, vid en utveckling mot en friare handel efter kriget successivt komma att bortfalla. En viktig uppgift blir att tillse, att de regleringar av utrikeshandeln som icke längre fylla någon funktion ur allmänna handelspolitiska synpunkter, avveck- las snarast möjligt.

Förslag till förändring av vissa handelspolitiska organ.

Enligt kommissionens mening fyller den nuvarande handelspolitiska orga- nisationen, sådan den utvecklats under krigsåren, icke alla de krav, som måste ställas under de förhållanden, som kunna väntas bli rådande efter kriget. Kommissionen anser det dock icke möjligt att på nuvarande stadium så klart överblicka de handelspolitiska utvecklingstendenserna på längre sikt, att det vore lämpligt eller ens möjligt att nu framlägga förslag till en mera perma- nent organisation på det handelspolitiska området. Däremot kan man nu, :, såsom i det föregående närmare utvecklats, börja skönja arten av de handels-

politiska problemen under övergångsåren efter kriget. Trots att en anpassning av den handelspolitiska organisationen efter dessa övergångsförhållanden måste få karaktären av ett provisorium, har kommissionen ansett att en om- läggning av organisationen nu bör företagas, särskilt som denna kan ske utan mera genomgripande förändringar. Det förslag, SOm kommissionen i det föl- jande framlägger, innebär nämligen i huvudsak, att en fastare ordning skapas för vissa handelspolitiska arbetsformer och därutöver endast en viss förenk- ling av den nuvarande organisationen.

Den anmärkning, som med tanke på efterkrigstidens problem kan riktas mot den nuvarande organisationen, är i första hand, att planläggningen av handelspolitiken är relativt splittrad på olika organ. Sålunda fungerar i nära anslutning till utrikesdepartementets handelsavdelning dels handelskommis- sionen, dels återuppbyggnadsnämnden för olika slag av ärenden. Därjämte äro exempelvis försörjningskommissionerna i viss mån självständigt verksamma som planläggande organ.

En annan brist, som för alla framstått uppenbar, är, att representanter för sakkunskap och enskilda intressen inom näringslivet — i vidaste bemärkelse — icke på ett mera regelbundet sätt beretts tillfälle till kontakt med den han- delspolitiska planläggningen och verksamheten i övrigt. Kommissionen anser det ur allmänna synpunkter vara synnerligen angeläget, att handelspolitiken tillföres all den sakkunskap, som finnes samlad ute i näringslivet, och att de olika intressen, som där finnas, få tillfälle att göra sig hörda vid handelspo- litikens utformning. I detta syfte är det nödvändigt att representanter för näringslivet fortlöpande dels få fullständiga informationer om det handelspo- litiska läget och planeringen av de statliga åtgärderna, dels få tillfälle att framlägga sin uppfattning om handelspolitiken. Kommissionens förslag avser

• Sida 26
•  Original

att med tanke på efterkrigstidens problem skapa fastare organisatoriska for- ] mer för en sådan kontakt mellan de statliga myndigheterna och näringslivet.

Ifrån de angivna utgångspunkterna vill kommissionen framlägga följande förslag till utformning av ett centralt organ på det handelspolitiska området:

a) Äteruppbyggnadsnämnden sammanslås med handelskommissionen.

b) Utöver de uppgifter, som för närvarande handläggas av handelskom- i missionen och de som ytterligare tillföras kommissionen genom nämnda sam- i manslagning, bör åt den nya handelskommissionen uppdragas att såsom det , centrala handelspolitiska organet verkställa de utredningar och avgiva de för- slag, som erfordras som underlag för statsmakternas beslut i handelspolitiska frågor, särskilt i vad avser förberedelser för handelsförhandlingar med främ- mande makter.

c) Den nya handelskommissionen föreslås bestå av fem ledamöter. Därvid torde i första hand en representant för utrikesdepartementet (chefen för han— d'elsavdelningen) och en representant för riksbanken komma i fråga. Valet av övriga ledamöter i kommissionen bland den sakkunskap i handelspolitiska eller allmänt ekonomiska frågor, som kan stå till förfogande, torde icke vara , lika givet. Under den första övergångstiden närmast efter krigets slut kunna de svenska försörjningsfrågorna väntas komma att spela en väsentlig roll inom handelspolitiken. Det kan därför tänkas vara lämpligt att i den nya handelskommissionen ingå representanter för någon eller några av de försörj- ningskommissioner, som i detta sammanhang närmast komma i fråga. För- sörjningsintressena synas alternativt kunna bevakas av en representant för folkhushållningsdepartementet. En annan institution, som med hänsyn till 3 sina arbetsuppgifter åtminstone på längre sikt borde vara representerad, är kommerskollegium.

Näringslivets representation i den nya handelskommissionen behandlas i det följande.

d) I syfte att säkerställa en intim kontakt med näringslivet bör tillsättas ett handelskommissionens råd. Inom denna institution bör kommissionen er- hålla tillgång till en omfattande och specialiserad sakkunskap, ej blott inom 3 särskilt viktiga grenar av utrikeshandeln utan även inom därav beroende inhemska näringsgrenar, SåSOm viktigare hemmaindustrier, jordbruk med bi- näringar samt skogsbruk, liksom även inom bank- och finansväsende samt sjöfart. Rådet bör även omfatta representation för de anställda. Konsument- intressena böra likaså vara representerade.

Rådet bör med lämpliga mellanrum och i övrigt, då förhållandena så på- kalla, sammanträda för att erhålla informationer och för att med kommis- sionen överlägga i viktiga handelspolitiska ämnen. I sådana frågor böra medlemmarna av rådet även beredas tillfälle att avge särskilda yttranden.

e) Rådet kan antagas få ett så stort antal medlemar, att en fortlöpande kontakt med kommissionen beträffande den handelspolitiska utvecklingen av praktiska skäl icke ständigt kan upprätthållas. Visserligen kan denna svårighet övervinnas därigenom, att kommissionen i förekommande fall till sina överläggningar som sakkunniga inkallar enskilda medlemmar av rådet.

• Sida 27
•  Original

Men därutöver föreligger ett starkt behov av en mera fortlöpande tillgång till representation för sådana delar av näringslivet, som intaga en särskilt viktig plats i vår utrikeshandel eller som äro starkt beroende därav. Det tor- de vara praktiskt, att några av rådets ledamöter utses att fortlöpande del- taga i kommissionens arbete och där jämväl redovisa sin ställning till före- kommande frågor. Antalet av dessa i kommissionen mera kontinuerligt ar- betande råd-sledamöter bör icke göras för stort. Skulle deras antal tillåtas svälla, kommer enligt all erfarenhet organisationen icke att visa sig hållbar, utan måhända representanterna för näringslivet skjutas åt sidan i planlägg- ningsarbetet. Exportindustri, importhandel, hemmamarknadsindustri, jord- bruk, koopera'tion och anställda böra dock vara på detta sätt representerade i kommissionens arbete. I många frågor torde under den närmaste tiden behov föreligga, att kommissionen för sitt löpande arbete kan tillföras sak.- kunskap även från rederinäringen. Kommissionen, som dock icke velat fö- reslå att antalet näringsrepresentanter ökas utöver de nämnda sex, förut- sätter, att en representant för rederinäringen från rådskretsen inbjudes del- taga i alla frågor, som beröra sjöfarten.

f) Till följd av de ökade uppgifter, som skulle tillkomma den nya han- delskommissionen, bör dess sekretariat i erforderlig utsträckning förstärkas : och så organiseras, att det mera rutinmässiga expeditionsarbetet icke kom-

mer att tynga de arbetskrafter, vilka avses för handelspolitiska planlägg— ningsuppgifter.

Den parlamentariska kontrollen över handelspolitiken.

I det föregående har berörts bl. a. problemet om näringslivets förhållande till de handelspolitiska frågornas behandling. Ett amiat spörsmål, som kom- missionen anser sig böra, om än i största korthet, fästa uppmärksamheten på, gäller riksdagens roll i detta sammanhang, d. v. s. den parlamentariska kontrollen över handelspolitiken.

De handelspolitiska frågorna, liksom för övrigt hela utrikespolitiken, ha i vår riksdag allt sedan de nuvarande grundlagarnas tillkomst varit föremål för en tämligen skiftande behandling, delvis beroende av ändringar i själva grundlagstexten, delvis till följd av ändringar beträffande frågornas natur. Tendensen torde emellertid intill det andra världskrigets utbrott, med undan— tag för åren under det första världskriget, ha gått i riktning mot ett ökat riksdagsinflyt-ande.

Det dröjde i själva verket länge, innan Kungl. Maj:t tillerkände riksdagen del i beslut om traktater. Sålunda inträffade det under de första årtiondena efter 1809 att konungen i åtskilliga fall på egen hand ingick överenskom- melser med främmande makter, även då överenskommelserna berörde ämnen, som tillhörde riksdagens maktbefogenhet.

Tidigare handelsöverenskommelser, vilka ofta gällde ändringar i tulltaxan, kom-mo emellertid fr. o. m. 1860-talets mitt såsom bevillnings-frågor emellan-

• Sida 28
•  Original

åt att underställas riks-dagens prövning, varvid vederbörande propositioner i regel hänvisades till bevillningsutskottet. 1921 års stora grundlagsreform skapade en fastare ordning i detta avseende och ökade väsentligt riksdagens traktatpolitiska rättigheter. Att riksdagens befattning med traktatfrågor, även handelstraktater, efter denna reform ökade har dock icke ansetts böra mo- tivera den slutsatsen, att riksdagens reella inflytande över traktatpolitiken på motsvarande sätt ökade. Sedan under regeringens ledning underhandling- arna slutförts, har riksdagen i regel ställts inför ett fullbordat faktum utan egentliga möjligheter att företaga sig annat än att bekräfta det av regeringen uppnådd-a resultatet. Naturligen har dock den förefintliga riksdagskontrollen , medfört, att hänsyn till riksdagsopinionen tagits under avtalsförberedelserna. * Exempel saknas icke heller på att riksdagen begagnat sin rätt att avslå ett avtal.

Utrikesutskottets tillkomst 1937 har skapat möjligheter till en koncentra- tion i fråga om riksdagens behandling av utrikespolitiska frågor överhuvud taget. Under det andra världskriget synes dock en viss tendens ha kunnat iakttagas till minskat riksdagsinflytande på handelspolitiken, en tendens som i vissa avseenden torde ha kunnat skönjas redan under 1930-talet. Till denna utveckling torde närmast före och under kriget ha bidragit en förskjutning av de handelspolitiska frå-gornas natur, de ha oftas-t fått en annan innebörd än att vara tullfrågor. Under krigstiden har dessutom i regel en viss brådska karakteriserat han-delsfrågornas behandling, vilket torde ha medverkat till att förhindra ett mera tidsödande hänskjutande till riksdagen. Från riks- dagens sida synes under kriget knappast någon större reaktion ha gjort sig gällande mot det minskade parlamentariska inflytandet över handelspoliti- ken, vilket främst får antagas ha berott på att de fyra stora riksdagspartier- na känt sig väl företrädda vid dessa frågors behandling genom sina i rege- ringen placera-de partiledare.

Med hänsyn till handelspolitikens stora och växande betydelse för landets hela ekonomiska utveckling är det enligt kommissionens uppfattning av betydelse för bibehållandet av de demokratiska arbetsformerna inom stats— livet, att en fast parlamentarisk kontroll över handelspolitiken kan utövas. Riksdagen borde enligt denna uppfattning beredas möjlighet att taga ställ- 1 ning till alla principiellt mera viktiga handelspolitiska frågor samt dessutom , få tillfälle att mera kontinuerligt följa handelspolitiken i dess uppläggning och tillämpning. Därigenom skulle med säkerhet dessa frågors behandling ; komma att tillföras ytterligare en värdefull bedömning. Dessutom skulle han- delspolitiken komma att av riksdagen kunna övervägas tillsammans med övriga ekonomiskt- politiska frågor.

Kommissionen har här tagit upp två olika problem, som icke böra sam- manblandsas, nämligen dels frågan om näringslivets medverkan vid de han— delspolitiska frågornas behandling, dels frågan om den parlamentariska kon- trollen över handelspolitiken. I förra fallet har kommissionen framfört ett direkt förslag till organisationsnormer. I senare fallet anser sig kommissio-

• Sida 29
•  Original

' 1 | 1 1 )

nen icke böra sträva efter att" framlägga ett konkret förslag. Kommissionen har därför velat begränsa sig till att på detta sätt redovisa sin uppfattning angående behovet av en starkare parlamentarisk kontroll över handelspoli— tiken och hemställer att Eders Kungl. Maj:t ville låta frågan bli föremål för utredning.

I handläggningen av och beslutet rörande detta ärende ha, förutom under- tecknad ordförande, deltagit samtliga kommissionens ledamöter med undan- tag av herrar Sandler och Åselius. I herr Sandlers ställe har såsom suppleant deltagit herr Arne Lundberg.

I överläggningarna har även deltagit statssekreteraren Dag Hammarskjöld. Under ärendets behandling ha efter förordnande av chefen för finansdepar— tementet följande personer såsom experter varit adjungerade kommissionen, nämligen vice riksbankschefen K. Böök, bergsingenjören B. H. Dahlerus, Jem— kontoret, direktören J. L. Ekman, Svenska Trävaruexportföreningen, direktö- ren G. Fredlund, Kooperativa Förbundet, kabinettskammarherre R. von Hei- denstam, Sveriges Allmänna Exportförening, direktören E. Kördel, Sveriges Grossistförbund, konsuln Th. Lundgren, Svenska Cellulosaföreningen,direktö- ren L. Lundquist, Svenska Pappersbruksföreningen, direktören R. Sachs, kabinettssekreteraren S. Sahlin, utrikesrådet R. Sohlman, direktören A. H. Stensgård, Sveriges Lantbruksförbund, bankdirektören J. Wallenberg, han- delsrådet T. Vinell, Sveriges Allmänna Exportförening och direktören G. N. Österdahl, Sveriges Grossistförbund.

Efter beslut av kommissionen ha vidare såsom observatörer vid överlägg- ningarna närvarit direktören i statens handelskommission S. Brusewitz, herr C. Brynolf, Inköpscentralernas Aktiebolag samt direktören G. A. Florenius, Svenska Handelsagenters Förening.

Särskilda till detta betänkande fogade yttranden ha avgivits av dels herr Bonow, dels herrar Gustafson och von Helan-d, dels herr Hernod, fru Lillie- höök, herrar Nordenson, Sandberg, Söderlund och VVehtje, dels oclc av herr Liedberg.

Några av de av chefen för finansdepartementet förordnade experterna ha önskat särskilt tillkännagiva sin uppfattning i frågan. Sålunda ha herrar Dahlerus, von Heidenstam, Körde], Sachs, Vinell och Österdahl uttalat, att de anse det oriktigt och vända sig med bestämdhet mot tanken på att skapa en ny handelskommission, i vilken såsom ledamöter skulle ingå allenast ämbets— män eller eljest företrädare för statliga organ men där den praktiska erfaren- heten om de frågor, kommissionen får att behandla, helt saknar företrädare. Vidare ha herrar Ekman, Lundgren och Lundqvist anmält sin anslutning till de synpunkter, som framförts i särskilt yttrande av herr Hernod m. fl. Herr Fredlund har önskat anmäla sin anslutning till av herr Bonow avgivet särskilt yttrande samt herr Stensgård sin anslutning till av herr Liedberg avgivet sär-

• Sida 30
•  Original

om handelskommissionens storlek, velat ansluta sig till av herr Hernod m. fl. i särskilt yttrande anförda synpunkter.

Stockholm den 16 maj 1945.

Underdånigst

% skilt yttrande. Herr Wallenberg har slutligen, utan att taga ställning till frågan I !

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering *

GUNNAR MYRDAL

Ingvar Svennilson

• Sida 31
•  Original

Särskilt yttrande

av herr Banow ang. den svenska handelspolitiken efter kriget.

Undertecknad får härmed anmäla avvikande mening från majoritetens förslag till sammansättning av det handelspolitiska organet. Den nya han- delskommissionen föreslås bestå av fem ledamöter. Därvid torde i första hand en representant för utrikesdepartementet (chefen för handelsavdelningen) [och en representant för riksbanken komma i fråga. Valet av övriga ledamö- Eter i kommissionen, bland den sakkunskap i handelspolitiska eller allmän- !ekonomiska frågor, som kan stå till förfogande, torde icke vara lika givet. ;Under den första övergångstiden närmast efter krigets slut kunna de svenska ;försörjningsfrågorna väntas komma att spela en väsentlig roll inom handels- åpolitiken. Dessa synas därför under ifrågavarande övergångsperiod böra be- ivakas av en representant för folkhushållningsdepartementet. Det är av vikt ;att konsumentintressena bli direkt företrädda inom kommissionen, förslags- ivis genom en representant för vardera konsumentkooperationen och fack- ' föreningsrörelsen.

Särskilt yttrande

' av hrr Gustafson och von Heland ang. den svenska handelspolitiken efter i .

*krlget. !

l 1. Kommissionen borde tydligare, än vad som skett, framhålla att utrikes— Ihandeln ej får dirigeras på sådant sätt, att priserna på de viktigaste hemma- !marknadsnäringarnas produkter oskäligt nedpressas. Utrikeshandeln måste iha till syfte att höja levnadsstandarden för hela folket, varför bl. a. även de !30 0/0 av Sveriges folk, som äro direkt beroende av jordbruksnäringeu, måste Qi lika hög grad som övriga samhällsgrupper få del av landets ökade produk- ition och välstånd. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att reallönen för !jordbrukets arbetskraft snarast bör bliva jämställd med reallönen för andra Egrovarbetare på landsbygden. Utrikeshandeln måste därför handhavas på så- Edan sätt, att givna löften snarast kunna infrias och att den jordbrukspolitik kan föras som statsmakterna fastställa med stöd av den pågående jordbruks- gutredningens förslag. ! 2. Handelskommissionens råd kan antagas få ett så stort antal medlem- ?mar, att en fortlöpande kontakt med kommissionen beträffande den handels- politiska utvecklingen av praktiska skäl icke ständigt kan upprätthållas. Vis— serligen kan denna svårighet övervinnas därigenom, att kommissionen i före- kommande fall till sina överläggningar som sakkunniga inkallar enskilda medlemmar av rådet. Men därutöver föreligger ett starkt behov av en mera fortlöpande tillgång till representation för sådana delar av näringslivet, som

• Sida 32
•  Original

intaga en särskilt viktig plats i vår utrikeshandel eller som äro starkt bero- ende därav.

Till skillnad från majoriteten, anse vi att dessa representanter för närings- livet böra ha samma ställning i kommissionen som representanterna för det allmänna. Ett organ delat i två grupper, den ena med och den andra utan! beslutanderätt kan löpa fara att brista i inbördes samverkan och anSvar. De goda erfarenheterna från traktatberedningen borde föranleda," att man orga- , niserar handelskommissionen på liknande sätt. Vi föreslå därför den anord-g ningen, att Kungl. Maj:t utser ett antal personer, som representera erfaren- heten inom näringslivet samt bilda en anknytning till där föreliggande vikti- * gare intressen, att vara ledamöter av kommissionen. Antalet av dessa repre- sentanter för näringslivet i kommissionen bör icke göras för stort. Jordbruk, industri och konsumentintresset böra dock vara på detta sätt representerade i kommissionen.

Önskvärt hade varit, att kommissionen för sitt fortlöpande arbete hade kunnat tillföras sakkunskap även från skogsbruket och rederinäringen. Dessa områden böra vara representerade i den större rådskretsen och det är ange- läget att dessa representanter i denna egenskap kunna stå i nära kontakt med kommissionens arbete. Vi ha däremot icke velat föreslå, att antalet närings- representanter ökas utöver de nämnda tre.

3. SOm kommissionen framhåller är det ur allmänna synpunkter synner- ligen angeläget, att handelspolitiken tillföres all den sakkunskap, som finnes samlad ute i näringslivet, och att de olika intressen, som där finnas, få till— fälle att göra sig hörda vid handelspolitikens utformning. Med hänsyn till handelspolitikens stora betydelse för landets hela ekonomiska utveckling är, det sålunda synnerligen viktigt, att representationens sammansättning i han- delskommissionen ej kan bliva föremål för berättigad kritik. Av de sex nä- ringsrepresentanterna, som enligt majoritetens förslag skola utses att fortlöpan- de deltaga i kommissionens arbete, skola landets största näringsgrenar jord-, och skogsbruket endast erhålla en ledamot för jordbruket. Med hänsyn till; skogsbrukets stora betydelse hävda vi att även de enskilda skogsägarna böra? ha en representant för skogsbruket som deltagande i kommissionens arbete,, därest majoritetens förslag med många representanter lägges till grund förf kommissionens organisation.

Särskilt yttrande

av herr Hérnod, fru Lilliehöök, herrar Nordenson, Sandberg, Söderlund och Wehtje ang. den svenska handelspolitiken efter kriget.

Beträffande sammansättningen av den nya handelskommissionen har pla- neringskommissionens majoritet tänkt sig, att antalet ledamöter skall kunna begränsas till fem. Majoriteten har också angivit vissa riktlinjer för utväl— jande av ledamöterna. Sålunda ifrågasättes, att såsom ledamöter i kommis- sionen skulle ingå representanter för utrikesdepartementet och riksbanken,

• Sida 33
•  Original

någon eller några av försörjningskommissionema, alternativt folkhushåll- ningsdepartementet, samt på längre sikt även kommerskollegium.

Under överläggningen om denna organisatoriska fråga har betonats ange— lägenheten av att i handelskommissionen komme att ingå icke endast per- soner med erfarenhet från statlig förvaltning utan även personer med prak— tisk erfarenhet från sådana områden av näringslivet, som närmast beröras av kommissionens verksamhet. Tillgång till dylik sakkunskap inom själva kommissionen skulle underlätta kommissionens uppgift samt möjliggöra en smidig och effektiv anpassning till de på export- och importmarknaderna föreliggande faktiska förhållandena i Sverige och i utlandet.

Planeringskommissionens majoritet torde icke vilja underkänna denna synpunkt men synes föreställa sig, att utrymme för dylik sakkunskap skall kunna beredas inom ett antal av fem ledamöter i handelskommissionen. Då enligt vår mening detta svårligen låter sig göra, särskilt om man vill bereda representation för två av försörjningskommissionerna, anse vi, att man, om så skulle erfordras för att ge utrymme åt den angivna praktiska sakkun- skapen, bör öka antalet ledamöter i handelskommissionen till sju. En dylik anordning torde icke innebära någon otymplighet eller annan olägenhet ur administrativ synpunkt. Bland ledamöterna böra enligt vår uppfattning två representera den erfarenhet, varom nyss nämnts.

Särskilt yttrande

av herr Liedberg ang. den svenska handelspolitiken efter kriget.

Rådet kan antagas få ett så stort antal medlemmar att en fortlöpande kon- takt med kommissionen beträffande den handelspolitiska utvecklingen av praktiska skäl icke ständigt kan upprätthållas. Visserligen kan denna svå- righet överbryggas därigenom, att kommissionen i förekommande fall till sina överläggningar som sakkunniga inkallar enskild-a medlemmar av rådet. Men därutöver föreligger ett starkt behov av en ständig kontakt med sak- kunskapen inom näringslivet. För att tillgodose detta intresse föreslås, att Kungl. Maj:t utser ett antal personer från näringslivet att permanent deltaga i kommissionens löpande arbete. Dessa skola vid kommissionens överlägg— ningar representera erfarenheten inom näringslivet samt bilda en anknyt— ning till där föreliggande viktigare intressen.

Beträffande den ställning, som dessa representanter för näringslivet böra intaga inom den nya handelskommissionen, ha två olika meningar gjort sig gällande. Enligt den ena skulle de visserligen permanent deltaga i kommis- sionens överläggningar men skulle icke äga deltaga i kommissionens beslut; de skulle dock ha att redovisa sin inställning till kommissionens förslag. Enligt den andra borde de inom kommissionen ha samma ställning som re- presentanterna för det allmänna.

Som skäl för den förra ståndpunkten, med beslutanderätten förbehållen 3—458024.

• Sida 34
•  Original

de statliga representanterna, har anförts, att den handelspolitiska planlägg- ningen i sista hand vore en statlig angelägenhet. Representanterna för nä- ringslivet borde informeras och höras, deras synpunkter borde klarläggas och deras sakkunskap tillföras den handelspolitiska planläggningen, men detta förutsatte icke med'ansvarighet i besluten.

Till stöd för den senare uppfattningen, till vilken jag anslutit mig har anförts, att endast under förutsättning, att de icke-statliga representanterna intoge ställningen av för kommissionens beslut ansvariga medlemmar, kun- de deras deltagande i kommissionens arbete väntas bli av fullt Vär-de. Utan medansvarighet jämväl i själva besluten komma de lätteligen att framstå såsom representanter för särskilda intressegrupper och sålunda i mindre grad känna sig föranledda att taga ansvar för ett ståndpunktstagande, som innebure avvägning mellan skilda intressen. Ett organ delat i två grupper, den ena med och den andra utan beslutanderätt skulle överhuvud löpa fara att brista i inbördes samverkan och ansvar. Vid en sådan anordning riske- rade man att de avgörande överläggningarna och ståndpunktstagandena kom- me att förläggas inom den förra gruppen och de icke beslutfö-ra medlem- marna att sättas i efterhand och ställas inför fullbordade fakta. En sådan utveckling måste betraktas såsom synnerligen olycklig, då det här vore fråga om ett arbetsfält med ständigt växlande förhållanden och mångskiftande praktiska problem, för vilkas lösning erfordrades en fortlöpande intim sam- verkan med näringslivet. Självfallet vore det statsmakternas sak att träffa de slutgiltiga avgörandena, men på det stadium av den handelspolitiska verk- samheten, som komme att representeras av den nya handelskommissionen, syntes inga fullgoda skäl tala för att beslutanderätten skulle uteslutande för- behållas de i kommissionen ingående ämbetsmännen.

Enighet har rått därom, att antalet näringsrepresentanter i kommissionen måste starkt begränsas, om dess funk-tions-duglighet skall kunna upprätt- hållas. Skulle deras antal tillåtas svälla, kommer enligt all erfarenhet orga- nisationen icke att Visa sig hållbar utan att som sådan i realiteten skjutas åt sidan. Det föreslås därför, att antalet näringsrepresentan'ter ävenledes be- gränsas till sex. De böra utväljas så, att de representera exportindustrien, importhandeln, hemmamarknadsindustrien och jordbruksnäringen. Vidare föreslås en representant för kooperationen, på grund av dess roll som kon- sumentorganisation och importör, samt en representant för de anställda.

Önskvärt hade varit, att kommissionen för sitt fortlöpande arbete hade kunnat tillföras sakkunskap även från rederinäringen. Detta område bör vara representerat i den större rådskretsen och det är angeläget att dess re- presentanter i denna egenskap kunna stå i nära kontakt med kommissionens arbete. Kommissionen har däremot icke velat föreslå, att antalet närings- 3 representanter ökas utöver de nämnda sex. Det kan övervägas huruvida ett antal statliga representanter i den nya handelskommissionen även borde fastställas till sex.

• Sida 35
•  Original

xonmssronan rön Bil. ] till Betänkande angående den EKONOMISK arrmxarcsrnmmmne svenska handelspolitiken efter kriget.

Multilateralismen i Sveriges utrikeshandel.

Att Sverige under normala förhållanden kunnat utveckla en utrikeshandel så stor, att den per invånare räknat överträffas endast av ett fåtal länder, beror icke minst på att den 'i hög grad kunnat baseras på multilaterala handelsförbindelser. De svenska importörerna hade ännu under de sista fredsåren frihet att uppsöka den gynnsammaste marknaden utan hänsyn till om Sverige därigenom fick sina största leverantörer på ett håll och de största kunderna på ett annat. Såsom nedan skall visas, »var det multilaterala inslaget i den svenska utrikeshandeln före kriget betydligt större än för världen i sin helhet.

Denna multilaterala tendens nådde såväl i Sverige som i världen i övrigt sin höjdpunkt under senare hälften av 1920-talet. Man kan beräkna att år 1928 mer än en tredjedel av den svenska utrikeshandeln hade formen av import- och export- överskott. Nu ger ju, såsom nedan närmare skall visas, balansen i handeln med ett land icke alltid ett mått på storleken av det multilaterala inslaget. Hand-elsbalansen kan till en del vara bilateral och svara mot andra poster i bytesbalansen. Som ex- empel kan nämnas, att en del av det svenska importöverskottet från Tyskland är av bilateral karaktär och motsvarar avkastning på svenskt kapital, liksom svenska emigranter skänka oss en liten del av importöverskottet från Förenta Staterna. Om— vänt kunna poster i bytesbalansen göra det multilaterala inslaget större än vad han- delsbalansen utvisar. I regel rör det sig emellertid härvid endast om mindre juste- ringar, och i stort sett ge handelsbalanserna vad Sverige beträffar en verklighets- trogen bild av det multilaterala systemet. ”'illfogas bör endast, att multilateralis- mens betydelse är åtskilligt större än vad som framgår av handelsbalansernas an- del, eftersom den bilaterala handeln till icke ringa del vilar på multilateralt er- hållna råvaror m. m.

Trots att multilateralismen är av så stor betydelse för den svenska utrikeshandeln, har mig veterligt aldrig något försök gjorts att undersöka dess omfattning eller belysa dess inriktning. Detta har väl berott på att möjligheten för ett land att byta export— mot importöverskott tidigare ansågs vara en så självklar sak, att den icke behövde ägnas något särskilt intresse. Bilateralismens framträngande un- der 1930-talet och risken för att den efter kriget vinner ytterligare terräng gör det emellertid av vikt, att man klargör för sig hur det multilaterala systemet ut- vecklats och vad detta system betydde, icke minst för Sverige, när det tilläts fun- gera någorlunda fritt.

I. Det multilaterala systemet.

Den enkla innebörden i termen multilateral handel är ju att fordringar på vissa länder få användas för att betala skulder på andra håll. Principiellt erhålles den balans, som visar graden av multilateral'ism, genom att man för varje handels- partner summerar upp samtliga poster i bytesbalansen. Av praktiska skäl — brist på uppgifter —— får man dock vanligen nöja sig med det utslag, som handelsbalansen ger.

• Sida 36
•  Original

Denna möjlighet att utjämna skulder till ett land mot fordringar på ett annat är ju framförallt av betydelse genom 'att den gör det möjligt för ett land att uppsöka den fördelaktigaste marknaden utan hänsyn till i vilken utsträckning detta ger upphov till import- och exportöverskott i handeln med de olika länderna. Det behöver härvid icke endast gälla prisfrågor, utan den internationella handelsstatisti- ken ger många exempel på 'att industriländerna kunna erhålla viktiga råvaror (t. ex. gummi eller tenn) endast från vissa mycket begränsade områden, vilka icke alls i samma grad äro intresserade av de köpeintresserade ländernas export-artiklar eller vilkas export till stor del representerar förräntning och amor-tering till det land, som genom kapitalinvesteringar utvecklat vederbörande områdes näringsliv. Det är slå- ende hur ofta man finner, att industriländerna kunna skaffa sig de behövliga råva— rorna endast genom en ganska betydande multilateral handel. Sverige utgör härvid icke något undantag.

Multilateralismens största betydelse är sålunda att ge tillträde till den fördelak- tigaste marknaden _ vare sig det nu gäller import eller export. Vid sidan härav har det multilaterala systemet flera andra uppgifter, varav den viktigaste torde vara att öppna vägen för kapitalöverflyttningar. Väldiga internationella kapitalöverfö- ringar ha ju under de senaste sjuttio åren utvecklat näringslivet, ofta i form av en industrialisering, i det ena 'landet efter det andra, Sverige icke undantaget. Och denna utveckling är långt ifrån avslutad. I en industrialiserande efterkrigsvärld kan man, i varje fall om någorlunda stabila förhållanden uppnås, räkna med mycket stora internationella kapitalrörelser.

Allt kapital måste emellertid överföras i form av varor (och tjänster), och när sedan räntan skall betalas måste även detta ske i form av varor. Det lånande landet mottager kapitalet i form av en serie importöverskott och återbetalar det med ränta i form av exportöverskott. Ibland kan naturligtvis denna förskjutning i handels- balansen ordnas rent bilateralt, alltså så att det land, som lånar ut pengar, får en extra export av samma storlek till lånmottagaren (resp. minskad import från denne). Detta kan tänkas, när det utlånande landet är högt industrialiserat och kan leverera vad ett nytt land behöver av t. ex. maskiner och kommunikationsmedel för att bygga upp sitt näringsliv. Det vanliga är emellertid att det upplänande landet gör sina upp- köp även hos andra än långivaren, och denna del av kapitalöverföringen måste alltså ske multilateralt. Det största exemplet i den vägen har Kanada givit. Detta land erhöll under sin uppodlingspeniod 1900—1913 kapital från Storbritannien till det väldiga beloppet av 1750 milj. dollars, vilket användes för inköp huvudsakligen i Förenta Staterna, så att Kanada under denna period fick ett importöverskott från sistnämnda land på 1720 milj. (1011. Till sin stora långivare Storbritannien hade Kanada däremot under denna tid ett betydande exportöversko-tt.

Icke heller är det vanligt att det upplånande landet kan förränta och betala till— baka sina lån direkt till långivaren. Ej sällan måste dess exportöverskott söka sig fram över flera andra länder, innan det klädes i varor, som äro begärliga för det land, som skall ha amorteringarna eller räntan. Även kapitalets förräntning och återbetalning möjliggöres sålunda i stor utsträckning genom den multilaterala han— deln. Det wäldigaste exemplet härpå har England givit. Före kriget hade detta land en mycket stor årlig inkomst från sina betydande kapitalinvesteringar i tropiska länder, och denna inkomst tog England under 1920—talet i sin helhet hem multilateralt —— gentemot länderna ifråga hade England då rentav ett exportöverskott.1

Även i övrigt är det icke ovanligt, att betalningen för de olika formerna av »osyn- lig» utrikeshandel sker multilateralt. Norge hämtar sålunda en del av betalningen för sin handelsflottas tjänster icke direkt från t. ex. England utan multilateralt i form av importöverskott bl. a. över Sverige.

De strängt bilaterala avtalen återigen ha visat sig betydligt minska de ekonomiska fördelar, som utrikeshandeln har att ge. Världsmarknaden söndersplittras i en

i S* Under 1930—talet fick denna ränteöverföring en bilateral karaktär.

• Sida 37
•  Original

rad avgränsade handelsförhålland-en med oenhetlig prisbildning. Brist på vissa varor medför samtidigt en oekonom'isk utökning av självförsörjningen. Såsom erfarenheten Wisat göra sig ock de politiska faktorerna långt mera gällande vid bilateral han- delspolitik.

Endast genom ett multilateralt handelssystem kan en världsmarknad bestå och de olika ländernas näringsliv bringas att anpassas till varandra. Multilateralismen ger en enhetlig prisbildning och tillgång till den förd—elaktigaste marknaden, den tillför län- derna varor, som annars skulle vara svåråtkomliga, den bereder vägen för interna- tionella kapitalöverföringar och internationella betalningar i form av räntor, frakter m. m. genom transferering över ett eller flera länder.

II. Multilateralismen inom den svenska utrikeshandeln.

Om vi nu övergå till att närmare undersöka det multilaterala systemet, så måste

| till en början några ord sägas om det härför tillgängliga materialet. Nationernas För- bund har i sina översiktsverk Europes Trade (1941) och The Network of World Trade (1942) ägnat ett par intressanta kapitel åt multilateralismen, varvid dock helt naturligt endast större länderområden kunnat beaktas. Svensken F. Hilgerdt, som deltagit i detta NFzs arbete, publicerade i aug. 1935 i Svenska Handelsbankens Index , en artikel om »Den tilltagande bilateralismen — en förändring i världshandelns struktur». Frågan om det multilaterala inslaget i speciellt den svenska utrikeshan- j (leln synes däremot icke tidigare ha varit föremål för behandling, varför endast sta- tistiskt material och då i första hand handelsstatistiken här kan komma till an— Vändning.

Principiellt är det naturligtvis bytesbalansen, som skall ge utslag för storleken av det multilaterala inslaget i handeln länderna emellan. Nu är det emellertid i all- mänhet av brist på statistiska uppgifter omöjligt att på de olika länderna dela upp andra poster i bytesbalansen än de båda stora: importen och exporten. Sverige hör till det mindretal länder, som i NF:s statistik1 räknas som » creditor countries», men en bild av våra utländska kapitalttillgångar och dessas fördelning på olika länder | erhöllo vi först genom den allmänna valutadeklarationen vid utgången av 1943. Man nödgas därför hålla sig till handelsbalanserna och justera den bild, som de ge, med vad man vet om den internationella fördelningen av landets sjöfart, utländska kap'ital'investeringar, tnristväsen, emigrantremissor m. m.

Till en början har man då den vanliga handelsstatistiken. Den ger för Sverige lik- som för de allra flesta länderna »frontier values». Det betyder alltså att import- | värdet räknas cif och inbegriper icke blott vad varan kostar hos säljaren utan även tilläggskostnader i form av frakt, försäkringar rn. m., som uppstå för att föra varan till köparen. Exporten däremot räknas fob, alltså utan kostnader för transporten till köparen.2

Detta betyder emellertid, att de ur handelsstatistiken hämtade balanserna ge en

l skev bild av fördelningen mellan import- och exportöverskott i handeln med olika : länder. Importöverskotten bli större än de i verkligheten äro, under det export-

överskotten bli undervärderade. Summerar man på detta sätt beräknade handels- balanser för världens alla länder, kommer man till det onekligen förbluffande resul- tatet, att världen som helhet har ett icke obetydligt importöverskott ehuru importen och exporten äro identiska.3 Skillnaden mellan värdet av världens export och import motsvarar transportkostnaderna för världens utrikeshandel. Den uppgick 1928 till 9 proc. och 1938 till 12 proc. av exportens värde.

Trots att sålunda >>frontier values» ge för små export- och för stora importbalanser

1 Balances of Payments (olika årgångar). 2 Viktigare undantag härifrån utgöra Förenta Staterna, Kanada och Sydafrikanska Unionen, som räkna såväl import- som exportvärde feb. " Dylika astattstiskaw importöverskott lära i mer än ett land ha föranlett oro för den >ogynn- samma» handelsbalansen.

• Sida 38
•  Original

komma de ganska allmänt till användning. Sålunda brukas de genomgående i NF:s förutnämnda publikationer. Därmed uppstår alltså en betydande differens mellan ett lands exportöverskott och mottagarens importöverskott. Intet hindrar att de båda räkna importöverskott från varandra.

En riktigare uppfattning av handelsbalanserna måste man få genom att mot varandra ställa efter likartade grunder beräknade värden och närmast då cif- import mot cif—export. För Sveriges vidkommande erhåller man ju dylika ba- lanser genom att mot den svenska importstatistikens värden ställa de värden för importen från Sverige, som var och en av våra mänga handelspartners noterar i sin handelsstatistik. För det fåtal länder, som räkna importvärdet fob, måste därutöver en höjning göras för den beräknade transportkostnaden. Genom att på detta sätt kombinera svensk och utländsk importstatistik erhålles alltså en bild av den verk— liga balansen mellan import och export i handeln med ett visst land.

Naturligtvis är det ingenting som hindrar, att man på samma sätt mot var- andra ställer de fob-beräknade exportvärdena. Man hämtar sålunda ur den svenska statistiken siffrorna för vår feb-export till olika länder och ställer mot dessa fob- exporten från våra olika handelspartners sådan den återfinnes i vederbörande lands handelsstatistik. En dylik fob-beräkning ger i stort sett samma utslag som den ovannämnda cif-beräkningen, dock med vissa karakteristiska avvikelser, som vi återkomma till här nedan. Rent allmänt kan dock sägas, att man vid arbete med importvärden i regel befinner sig på säkrare grund än fallet är med exportvärden. På grund av tullar och andra restriktioner ha länderna i allmänhet mycket stort intresse av att för importen få fram så riktiga värdesiffror som möjligt, vilket icke i samma utsträckning är fallet med exporten. Uppfattningen att importvärdena äro mest tillförlitliga delas också av dem, som bearbeta denna statistik, men någon närmare undersökning av frågan har icke gjorts. I den mån exportvärdena icke äro särskilt ägnade att belysa någon viss sida av multilateralismen kommer därför i fortsättningen den cif-beräknade importen att användas.

Nästa problem, som uppenbarar sig, gäller vad som skall räknas som import— resp. exportland. Den svenska handelsstatistiken har för närvarande som bekant som huvudgruppering ursprungs- och förbrukningsländer. Vid sidan härav publiceras dock ett par översiktstabeller med inköps- och försåljningsländer, och detta var den enda gruppering, som användes under åren 1905—35.

En undersökning av multilateralismen i den svenska utrikeshandeln för ett år som 1928, då detta system kulminerade, måste i fråga om den svenska handelsstatistikcn alltså utgå från inköps- och försäljn'ingsländer. Detta behöver i och för sig ej vara något fel, eftersom multilateralismen närmast är frågan om de fordringar och skulder, som utrikeshandeln ger upphov till gent emot varje land. Å andra sidan har den under 1930-talet framträngand'e bilateralismen förskjutit intresset mot ur- sprungs- och förbrukningsländer. Som exempel behöver endast den svensk-tyska clearingen nämnas. Enligt denna fingo från Tyskland [i transithandel inköpta produk- ter icke belasta denna clearing utan måste betalas till ursprungslandet. Vidare för- håller det sig ju så, att den svenska utrikeshandeln utvecklats mot en allt mera di- rekt kontakt med tillverkarna av de förnödenheter vi importera och med förbrukarna av svenska exportprodukter. Med hänsyn till dessa faktorer och till det förhållandet, ' att en dylik utveckling kan väntas få särskild betydelse för efterkrigstiden, hade det för vår undersökning varit mest önskligt med en svensk ursprungs- och förbruk- j ningsstatistik, men för Sveriges vidkommande finnes som nämnts dylik först fr. o. m. 1936. Därav följer att när här en jämförelse skall göras mellan åren 1928 och 1938 ' — för att belysa utvecklingen under 1930-talet _ så måste för överenss-tämm-elsens . skull även för sistnämnda är inköps- och försäljningsländer användas.

Därmed inställer sig emellertid ett nytt problem. I motsats till Sverige hade fler- talet av våra handelspartners redan 1928 'i sin handelsstatistik infört en redovisning efter ursprungsländer för sin import. Man kommer alltså därmed att mot svensk cif-import fördelad på inköpsländer ställa våra handelspartners cif-import från

• Sida 39
•  Original

Sverig-e såsom ursprungsland. Nu förhåller det sig emellertid så, att i motsats till importen den svenska exporten icke är föremål för någon nämnvärd transithandel. Undertecknad behandlade denna fråga i en artikel i Svensk Utrikeshandel nr 18 1941 och kunde därvid konstatera, att medan år 1939 10,5 procent av Sveriges import infördes i transithandel (alltså från annat land än där varan framställtS), var det endast 2 procent av den svenska exporten, som icke gick direkt till förbrukaren. Nu ha liknande siffror uträknats för år 1938, och dessa ge ungefär samma resultat, nämligen att 13,1 procent av vårt lands import erhölls genom transithandel, under det 1,8 procent av exporten gick i transit. Sveriges export går med andra ord till minst 98 procent direkt till förbrukaren. Emellertid måste denna siffra anses för hög.1 Det är nämligen betydligt svårare att utforska huruvida de svenska export- produkterna skola förbrukas i annat land än dit de sålts än att i fråga om im- porterade varor få uppgift om huruvida de äro tillverkade i det land, varifrån de sålts. Transithandeln med den svenska exporten blir med andra ord ej till fullo statistiskt redovisad. *Då emellertid den redovisade transithandeln understiger 2 procent av totalexporten, kan det här endast röra sig om en obetydlig felkälla.

Detta förhållande att den svenska exporten på några få procent när går direkt till förbrukaren betyder, att i stort sett försäljnings-, destinations- och förbruknings- land sammanfaller. Man kan därmed utan större fel ställa den svenska importen från inköpsland mot samma lands import från Sverige som ursprungs- eller avsändnings- land. De uppkomna balanserna visa alltså med endast obetydlig avvikelse det multi- laterala inslaget i vår utrikeshandel räknat eft-er inköps- och försäljningsländer.

Att en dylik överensstämmelse mellan den svenska statistikens försäljningsland och motpartens import från Sverige räknad efter ursprung eller »consignment» verk- ligen föreligger kan man för övrigt pröva genom att jämföra den svenska exportens fördelning på olika områden med motsvarande fördelning i världens import från Sverige. Detta har skett i nedanstående tabell.

Den svenska exportens uppdelning på världsdelar enligt dels svensk, dels internationell statistik.

Svensk stat. Int. stat. Världsdelar milj. kr. % milj. doll. %

A. 1928 Europa .............. l 228'0 78'0 346 764 Afrika ............... 33'2 21 12 2'6 Asien ................ 593 37 18 4'0 Amerika ............. 232'6 14'8 68 150 Australien ............ 21'6 1'4 9 2'0 S:a 1 574'7 1000 453 100'0

B. 1.938 Europa .............. l 472'2 79'9 423 78.3 Afrika ............... 34'5 1'9 12 2'2 Asien ................ 61'6 3'3 20 3'7 Amerika ............. 254'6 13'8 76 141 Australien ............ 20'5 1'1 9 17 S:a 1 8433 1000 540 100-0

1 Ehuru det icke har någon betydelse i detta sammanhang kan det nämnas, att även siffran för transitimporten är för låg, huvudsakligen på grund av att i samma mån som länder, som driva transitförsäljning till oss, låta en det av de produkter de själva tillverkat gå till Sverige genom något transitland, erhålles en för låg siffra för resp. länders transithandel med oss. Det är framförallt fallet med Förenta Staterna. Under de sista fredsåren var enligt en under— sökning av fil. dr Sven K. Stockman (Bulletin bimestriel juni 1939 utgiven av Société Belge d,Etudes & d'Expansion) omkring 16—17 procent av vår import av transitkaraktär.

• Sida 40
•  Original

Siffrorna i kronor bygga på ett fullständigt annat material än dollarvärdena. De förstnämnda beloppen äro hämtade ur den svenska exportstatistiken och gälla fob, under det dollarvärdena erhållits genom att summera den cif-räknade importen från Sverige för samtliga länder inom resp. världsdel.1 Som synes är överensstämmelsen mycket god.

För såväl 1928 som 1938 gäller dock, att i den utländska handelsstatistiken Europa får en mindre andel än i den svenska. Skillnaden är densamma under båda åren och uppgår till 1,1; procent. De övriga världsd-elarna ha en i motsvarande grad större andel. Denna differens har till en d-el sin naturliga förklaring i att kostnaderna för att transportera den svenska exporten till europeiska länder är betydligt mindre än till övriga världsdelar. Vår export till utomeuropeiska länder blir procentuellt räknat mer fördyrad än exporten till Europa. Därmed följer ju att i den cif- räknade utländska importstat'istiken marknaderna utanför Europa få relativt högre siffror än i den fobräknade svenska exporten.

Även om skillnaden i transportkostnader ger en viktig del av förklaringen till Europas lägre andel i den utländska statistiken, så får man icke förbise, att här samtidigt är att återfinna den felkälla, som den visserligen obetydliga transithandeln inom vår export likväl utgör. Denna transithandel betydde nämligen år 1938 till icke mindre än 85 procent att europeiska länder tjänade som mellanhand för export avsedd för transoceana länder. Tabellen visar emellertid, att det råder en mycket god överensstämmelse mellan den svenska exporten på försäljningsländer och ut- ]andets import räknad efter ursprung eller »consignment». På dylikt sätt beräknade balanser ge alltså ett fullt användbart material för den undersökning, som det här är fråga om.

Sedan man genom på detta sätt beräknade balanser fått fram en bild av det multilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel, kan det vara av intresse att för jäm- förelsens skull undersöka vart man kommer med de balanser, som erhållas ur en- bart svensk handelsstatistik. Dessa senare balanser komma ju genom att de bygga på cif-import och fob-export att överskatta importöverskotten och underskatta ex— portöverskotten. En någorlunda riktig totalbild av den multilaterala andelen böra de däremot kunna ge. En jämförelse visar också att överensstämmelsen mellan de >>rik- tiga» (n'f-balansernas och de >>oriktiga» cif-fob-balansernas totalbilder är förvånans- värt stor. Sålunda utvisa de förstnämnda att år 1928 multilateralismen omfattade 28,4 procent av Sveriges utrikeshandel, under det de sistnämnda balanserna ge siff— ran 29,7 procent. För 1938 ger kombinationen svensk och utländsk handelsstatistik en multilateral andel på 20,8 procent mot 22,4 procent enligt enbart svensk statistik. I båda fallen visar sålunda den svenska cif-fob-balansen en något större multilateral— ism. Detta beror emellertid till en del på att den utländska statistiken sådan den publicerats av NF ej noterar lägre värden än en miljon gulddollar.

Denna goda överensstämmelse mellan den multilaterala andelen enligt de båda beräkningarna visar att svenska cif-.fob—balanser äro väl användbara när det gäller att mäta det totala multilaterala inslaget i vår utrikeshandel. Däremot ger beräk- ningen självfallet felaktiga utslag vid behandlingen av enskilda länder och områden. När denna metod dock trots allt användes i NF:s utredningar, så måste man röra sig med två värden, nämligen en balans ur vardera landets handelsstatistik, vilka avvika högst avsevärt från varandra eller rent av gå i motsatt riktning.

Slutligen skall i detta sammanhang pekas på att de parallelluppgifter, som sedan 1936 finnas tillgängliga i svensk handelsstatistik med gruppering både efter inköps- och försäljningsland och efter ursprungs- och förbrukningsland, ge möjlighet att belysa hur multilateralismen varierar beroende på vilket statistiskt system, som an— vändes. En dylik jämförelse ger vid handen ett betydligt större multilateralt inslag vid gruppering efter ursprungs- och förbrukningsländer. År 1936 var denna multi-

' Korrigering har skett för USA:s feb-räknade import.

• Sida 41
•  Original

lateralism 15 procent större än för inköps- och försäljningsländer, och för 1938 var differensen 16 procent.

Det nämndes ovan, att vid kombination av svensk och utländsk handelsstatistik det uppstår en visg differens, om man använder balanser byggda på de cif-räknade importvärdena eller de fob-räknade exportvärdena. Såsom redan omnämnts kommer den förstnämnda beräkningen att i huvudsak motsvara inköps- och försäljningslän- der. Räknar man däremot med exportvärdena kommer man att å ena sidan ha utlandets export efter >>consignment» och å andra sidan Sveriges export räknad efter försäljningsland. Eftersom hos oss försäljningslandet nära sammanfaller med förbrukningslandet, kommer en dylik balans på feb-värdena att i någon mån närma sig den bild ursprungs- och förbrukningsländer skulle ge, om dylik statistik funnes tillgänglig för de båda är, som här avses. Man kan därför vänta sig att, liksom vi funnit fallet vara i den svenska statistiken, dylika .fob-balanser skola visa en större multila'teralism än cif-balanserna. Detta är också fallet. För 1928 utvisa cif- balanserna från kombinerad svensk och utländsk statistik ett dylikt inslag i den svenska utrikeshandeln på 28,4 procent, under det motsvarande fob-balanser ge siffran 33,6 procent. För 1938 ge cif-balanserna 20,8 procent mot 24,2 procent för fob-ba- lanserna. Relationen mellan de båda värdena är de båda åren ungefär densamma eller 18 resp. 16 procent.

I det följande skola för att belysa multilateralismen i första hand användas balan- ser beräknade på grundval av kombinerad svensk och utländsk handelsstatistik. Därvid komma närmast i fråga de cif-räknade importvärdena. För att närmare belysa olika drag i den svenska multilateralismven komma emellertid därtill också de cif-fob—räknade balanserna ur svensk handelsstatistik att användas, dock med aktgivande av deras underskattning av exportöverskotten och överskattning av im- portöverskotten. Från NF:s övers-iktsverk över utrikeshandeln komma vi därtill att hämta liknande balanser belysande multilateralismen för olika världsdelar och större länderområden.

Som redan nu påpekats äro emellertid handelsbalanserna, hur de nu än beräknas, icke alltid i sin helhet utslag för multilateralism utan kunna utjämnas bilateralt av andra poster i bytesbalansen. Viktigast är härvid för Sveriges vidkommande in- komsten av vår utländska sjöfart. Även fördelningen av våra utländska investeringar har en viss betydelse. I det följande skall därför uppmärksamhet ägnas åt de modi- fikationer av det multilaterala inslaget, som dessa former av >>osynlig» utrikeshan- del innebära, i den mån uppgifter finnas tillgängliga. Vad fraktinkomsterna beträffar är ju detta i ganska hög grad fallet, under det uppgifterna om fördelningen av våra utländska investeringar liksom av utlandcts investeringar i Sverige äro mera ofull- ständiga. Först genom valutadeklarationen av den 31 dec. 1943 erhölls ju en någor- lunda fullständig bild av våra utländska investeringar, under det våra skulder till utlandet ännu icke äro på samma sätt klarlagda.

III. Multilateralismen i varldshandeln.

Den svenska utrikeshandeln utgör som nämnts ett led i den multilateralism, som sedan 1870-talet utvecklat sig i världshandeln. Ett visst multilateralt drag har natur- ligtvis den internationella handeln alltid haft. En lustig triangelhandel etablerade sålunda under 1700-talet det svenska Ostindiska kompaniet. Kina och Indien sålde gärna sitt te, siden och porslin men icke i utbyte mot svenska exportvaror utan endast mot klingande mynt. Det silverproducerande Spanien å andra sidan tog gärna emot svensk metallmanufaktur. Och så kunde svenska ostindiefarare gå ut med last av svenska produkter, som levererades i Cadiz. Som betalning erhölls den i Kina gångbara valutan spanska silverp-iastrar, vilken fördes till Kanton och där byttes mot Österns beundrade lyx, som därefter kunde föras hem till Sverige.

• Sida 42
•  Original

Det var emellertid först så sent som på 1870-talet, parallellt med kommunikatio— nernas utveckling till lands och sjöss, som ett multilateralt system började växa fram och en serie handelsbalanser knöt samman de olika ländernas utrikeshandel till det världsomspännande nät, som den moderna världshandeln utgör.

Föregångare på området var England. I detta land tog ju den industriella revo- lutionen sin början, och England blev därför tidigt beroende av en stor råvaruim- port. En vitt utgrenad utrikeshandel arbetades upp, samtidigt som betydande kapi- talinvesteringar gjordes framförallt i transoceana råvaruländer. Till en början var också detta varuutbyte av bilateral karaktär, så att Englands växande inkomster från dessa kapitalinvesteringar gåvo upphov till motsvarande importöverskott i handeln med resp. länder.

Det var i denna handel, som efter 1870 en förändring inträdde. England blev då en allt större kund hos en del europeiska länder, bl. a. Sverige, och fick från dem ett hastigt stigande importöverskott trots att England icke hade några stora investe- ringar där. Med Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Spanien samt Sverige, Norge och Danmark hade England under 1860-talet haft en fullt utjämnad handels- balans. Under 1870-talet uppstod nu i Englands handel med dessa länder ett årligt importöverskott på 10 milj. pund, vilket steg till 60 milj. per år under 1890- talet och 74 milj. under 1900-talets första decennium. En liknande utveckling skedde i Englands handel med Förenta Staterna. Importöverskottet därifrån steg sålunda från 13 milj. pund per år under 1860-talet till 68 milj. under 1890-talet och 85 milj. under 1900—1909 trots att Englands inkomster av kapitalinvesteringar i detta land ej väsentligt ändrades under denna tid. Från övriga länder däremot minskade England sitt årliga importöverskott från 55 milj. pund under 1860-talet till endast 5 milj. 1900—09.1

Denna utveckling betydde alltså, att England ej längre tog hem sina inkomster ' från de transoceana investeringarna bilateralt utan i form av hastigt stigande im— portöverskott från en rad västeuropeiska länder samt Förenta Staterna (ökning från 13 milj. pund per år under 1860—69 till 159 milj. 1900—09). Samtidigt fingo dessa länder möjlighet att med sina exportöverskott till England finansiera en stigande import från de råvaruländer, som hade räntor o. (1, att erlägga till England.

Under 1800-talets sista är utvecklades den multilaterala handeln vidare genom att nya länder drogos in i kretsen. Förenta Staterna blev nämligen då (1898) nettoex— portör av industriprodukter med stora leveranser av särskilt järn och stål, metall- produkt—er och maskiner till en rad länder inom den tempererade zonen, som då höllo på att utveckla och industrial'isera sitt näringsliv. Från 1881—85 till 1926—30 steg sålunda USA:s årliga exportöverskott till Kanada från 1 till 350 milj. dollar, till Australien och Nya Zeeland från 1 till 124 milj., varjämte handeln med Argen— tina vändes från ett importöverskott på 1 milj. till ett exportöverskott på 70 milj. dollar.

Dessa »nya» länder finansierade sina stigande inköp i USA med ökade leveranser till Europa. Kanada blev ju därmed för vår världsdel den store veteleverantören, under det de övriga länderna förutom spannmål kunde leverera mindre hållbara livsmedel som t. ex. kött, sedan förbättrade kylningsanordn'ingar gjort det möjligt att sända dyl-ika livsmedel genom det tropiska bältet till Europa. Dessa länder kommo därmed att i det multilaterala systemet intaga en plats mellan USA och Europa. Samtidigt utvidgade Förenta Staterna sitt exportöverskott till Europa till att gälla även andra länder än England. Hand-ein med Tyskland svängde sålunda om från ett importöverskott på 15 milj. dollar 1890 till ett exportöverskott på 87 milj. år 1900, och USA:s exportöverskott till Holland steg under samma tid från 5 till ' 73 milj. dollar.

' The Network of World Trade, tabell sid. 84. Även flertalet övriga siffror i detta avsnitt äro hämtade ur denna skrift eller ur Europe's Trade.

• Sida 43
•  Original

Även inom vår egen världsdel utvecklades multilateralismen åtskilligt. Europa kom därvid att alltmer befästa sin ställning som nettoimportör från de övriga världsdelar- na. Detta importöverskott finansierade Europa i första hand med avkastningen av sina allt större utländska investeringar och i andra hand med de tjänster, som dess flotta, bank- och försäkringsväsen m. m. gjorde åt de utomeuropeiska länder- na, liksom till en mindre del med de belopp, som sändes hem av europeiska emi— granter eller här spenderades av turister från andra världsdelar (framförallt ame- rikanare). För år 1928 har avkastningen av de utomeuropeiska investeringarna be- räknats till 2,1 miljarder gulddollar och nettoinkomsterna av olika tjänster till 2 miljarder.

Men under det praktiskt taget samtliga europeiska länder taga del av detta im- portöverskott från övriga världsdelar, var det före det nu pågående kriget endast några få länder och då i första hand England, .för vilka detta europeiska import— överskott i sista hand var avsett. Grundmönstret i multilateralismen hade sålunda blivit, att de europeiska länderna över lag hade importöverskott från övriga världs— delar och betalade dessa med exportöverskott till de få länder, som voro de slutliga mottagarna av de utomeuropeiska fordringarna.

I denna utveckling har Tyskland intagit en viktig plats. Den snabba industrialise- ringen där krävde hastigt stigande importöverskott från utomeuropeiska råvaru- leverantörer och från Förenta Staterna. Tysklands importöverskott från dessa län- der mer än femtondubblades från 65 milj. mark 1890 'till 1 100 milj. 1900 och nådde 1912 2100 milj. mark. Detta väldiga importöverskott finansierade Tyskland med hastigt stigande exportöverskott till de flesta europeiska länder. De slutliga mot- tagarna av dessa transoceana överskott, framförallt England och Holland, mottogo emellertid endast en mindre del direkt från Tyskland utan större delen via ett eller flera europeiska mellanled, framförallt industriländerna men också agrarländer som Spanien, Danmark, Finland och Baltikum. Dessa länder — sammanlagt 14 till an- talet — hade sålunda 1928 en överskottsimport från Tyskland på 787 milj. dollar men ett exportöverskott till England på 855 milj. Sistnämnda siffra är säkerligen för låg, eftersom England samma år noterade ett importöverskott från dessa 14 länder på icke mindre än 1338 milj. dollar.

I viss utsträckning gingo icke heller dessa länders exportöverskott direkt till Eng- land utan via ytterligare något led. E-tt närliggande exempel lämna en del av de svenska exportö-verskotten, som nå England via de nordiska grannarna.

Redan i början av innevarande århundrade hade den multilaterala världshandeln antagit de huvuddrag, som den sedan bibehållit. Den snabba utvecklingen fram till 1914 betydde ej några större förändringar. Efter ett fyraårigt avbrott under förra världskrig-et kom handeln ganska snabbt åter i gång och utvecklades kraftigt under 1920-talet fö' att mot dess slut kulminera. Den karakteriserades då av en världs- omspännande serie import- och exportöverskott.

Såsom framgått av det föregående voro för det multilaterala systemet fram till 1920-talets slut två faktorer av dominerande betydelse. Den ena berörde icke minst vårt land och var Englands ställning som mottagare av utländska betalningar till mycket stora belopp. Sina största investeringar hade England i en rad tropiska länder (Sydostasien, Indien, de tropiska jordbruksländerna och mineralproducen- terna i Latinamerika samt Centralafrika). Dessa inkomster hemtog emellertid Eng- land multilateral-t — till områdena i fråga hade landet i själva verket ett visst ex- portöverskott — som importöverskott från den europeiska kontinenten, från Förenta Staterna och slutligen från en rad »nya» länder. Dessa områden kunde alltså med exportöverskotten till England finansiera stora inköp i de tropiska länderna, vilka senare därmed sattes 'i tillfälle att betala sina skulder till England.

Den andra utmärkande faktorn i det multilaterala systemet under 1920-talet var en stor amerikansk kapitalexport, som medförde exportöverskott för Förenta Sta- terna åt olika håll. En betydande del av dessa lån gingo till Tyskland, som därmed

• Sida 44
•  Original

finansierade importöverskott från framförallt de »nya» länderna. Dessa sistnämnda kunde i motsvarande grad öka sina inköp i USA —— ännu ett exempel på multila— teral kapitalexport.

Det multilaterala systemet fick sin största utbredning mot slutet av 1920—talet. Till omkring 70 procent utjämnades då för de olika länderna import-en mot ex; porten gent-emot varje enskild handelspartner. Av de återstående 30 procenten var en liten del också bilateral och gällde framförallt en del fall, då importöverskott representerade en kapitalavkastning från vederbörande land. Omkring 25 procent av världshandeln byggde emellertid direkt på den multilaterala handeln, och därut- över är att märka att en betydande del av den bilaterala handeln var beroende av multilateralt erhållna råvaror m. m. '

Detta multilaterala system trängdes under 1930-talet tillbaka av de gamla och nya handelspolitiska vapen, som länderna i ökad utsträckning tillgrcpo. De mest effek- tiva nyheterna på detta område, och särskilt då clearingen, hade en direkt bilateral karaktär. När därigenom framförallt import- och exportöverskotten kapades redu- cerades världshandeln och därvid i ännu högre grad dess multilaterala del. Den eko- nomiska fördelen av den återstående handeln blev mindre i samma mån som inköp och försäljningar kommo att dirigeras av den bilaterala principen i stället för av strävan efter den gynnsammaste marknaden. Till den förändring i världsmultilate- ralismens mönster, som denna utveckling medförde, återkomma vi i fortsättningen i samband med behandlingen av multilateralismen i den svenska utrikeshandeln under 1930-talet.

IV. Multilateralismen i Sveriges utrikeshandel 1928.

Det multilaterala systemet fick som nämnts sin största utbredning mot slutet av 1920-talet, då goda tider och relativt stor handelspolitisk frihet rådde. För Sverig-es vidkommande kan härvid 1928 anses som ett typiskt år — redan 1929 befann sig den multilaterala andelen av vår utrikeshandel i sjunkande. Vi skola därför här närmast taga 1928 till utgångspunkt .för att belysa multilateralismen i Sveriges ut- rikeshandel mot slutet av 1920—talet.

Tabell 1, som återfinnes efter texten, ger till att börja med en bild av storleken av det multilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel. Om balanserna beräknas på så sätt, att man för var och en av våra handelspartner ställ-er den cif—räknade importen. hämtad ur den svenska handelsstatistiken, mot resp. lands cif-import från Sverige enligt vederbörandes egen handelsstatistik, så erhålles ju, som tidigare nämnts, en bild av multilateralimens storlek räknad efter inköps— och försäljningsländer. En dy- lik beräkning ger, såsom tabellen utvisar, till resultat, att år 1928 den multilaterala andelen av Sveriges utrikeshandel var 28,4 procent. Använder man däremot för balan- sernas uträknande enbart svensk statistik och ställer för varje handelspartner vår cif-import mot vår fob-export, blir den multilaterala andelen något större eller i det närmaste 30 procent. Till en del beror denna differens på att vid angivandet av balanserna i milj. dollar en mängd små balanser bortfalla.

Nu ger emellertid, såsom vi tidigare funnit, grupperingen efter ursprungs- och förbrukningsländer en bättre bild av multilateralismen. Tyvärr föreligger ju för 1928 ej dylik svensk statistik, men genom en kombination av fob-exporten enligt svensk statistik med fob-exporten till Sverige ur motpartens handelsstatistik erhållas ba- lanser, som i varje fall närma sig en gruppering efter ursprung och förbrukning. Denna beräkning ger en multilateral andel på närmare 34 procent. Slutligen kunna vi gönav ett försök att beräkna hur stor andelen skulle ha varit, om material för ursprungs- och förbrukningsländer verkligen funnits tillgängligt. Vi antaga att den relation mellan de båda siffrorna, som fanns 1938 och som är beräknad på grundval av det parallellmaterial, som då fanns, även gällde för 1928. Man kommer då fram

• Sida 45
•  Original

till att år 1928 i runt tal 35 procent av Sveriges utrikeshandel var multilateral räk- nat efter handelsbalanserna med ursprungs- och förbrukningsländerna.

En av Nationernas förbund efter samma grunder gjord beräkning av multilateralis- mens andel av världshandeln under 1928 ger siffran 30 procent. Man kan sålunda konstatera, att det multilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel mot 1920-talets slut var betydligt större än för världen i övrigt. Denna differens är i själva verket ännu större. En icke obetydlig del av världsmultilateralismen hänförde sig nämli- gen 1928 till Englands väldiga utländska kapitalavkastning och Förenta Staternas kapitalexport. För världen i övrigt var alltså det multilaterala inslaget i motsvarande grad mindre.

Hur denna stora multilateralism i Sveriges utrikeshandel var inriktad belyses i tabellerna 2 och 3. I den förstnämnda lämnas dels cif-balanserna, dels fob-halan— |serna för 1928 med kombinerad svensk och utländsk statistik, under det tabell 3 '.för samma år ger den svenska handelsstatist'ikens cif-fob-balanser beräknade efter inköps- och försäljningsländer. i Vilken beräkning man nu än följer, finner man att de viktigaste multilaterala in- , slagen i Sveriges utrikeshandel under 1928 voro å ena sidan mycket betydande im- ! portöverskott från dels Tyskland, dels USA och övriga amerikanska stater och å I

|

|

andra sidan ungefär lika stora exportöverskott till dels det övriga Europa, dels Afrika, Asien och Australien. Följer man cifberäkningen, uppgick importöverskot- ; tet från Tyskland och Amerika till 119 milj. gulddollars (gamla), under det export- l överskottet till den övriga världen var 114 milj. (1011. I sistnämnda fall kom Eng- I land på första plats med 32 milj., därefter följde våra nordiska grannländer med 423 milj. och det övriga Europa med 22 milj. doll. Exportöverskottet till Afrika uppgick till 11 milj., till Asien till 15 milj. och till Australien 'till 7 milj. doll. Den på svensk statistik grundade tabell 3 ger i stort sett samma bild, endast att samt- liga exportöverskott utgöra blott 420 milj. mot importöverskottens 550 milj. kr. , Denna på inköps- och försäljningsländer grundade statistik döljer emellertid några i väsentliga drag i den svenska multilateralismen. Uppgifter om ursprungs- och för- brukningsländer saknas som nämnts för 1928, men fob-balanserna i tabell 2 ge i alla fall siffror, som gå i denna riktning. Om vi därvid först hålla oss till handeln med de europeiska länderna, så är "att märka, att England, Danmark och Tyskland äro de stora förmedlarna av den svenska transitimportcn. År 1938 gick genom dessa tre länder drygt 80 procent av allt vad | Sverige köpte i transit. Man kan utgå ifrån att även är 1928 det måste ha varit en I icke obetydlig del av vår import från ifrågavarande länder, som icke kommer i be- | tråk-tande, om man räknar lned ursprungs- i stället för inköpsländer. Detta betyder

alltså, att i verkligheten importöverskottet från Tyskland var åtskilligt mindre än ' cif-balansen har visat, under det tvärtom exportöverskottet till England var betydligt

större. Utslag i denna riktning ger också en jämförelse med fob-balanserna i tabell 2. Exportöverskottet till England stiger nämligen från cif-räkningens 32 milj. doll. till ] fob-räkningens 59 milj., under det importöverskottet från Tyskland reduceras från ; 82 till 50 milj. doll. För Danmarks vidkommande betyder en räkning efter ursprungs- i land att importöverskottet vändes i exportöverskott, alltså samma balans som kän- netecknar vår handel i övrigt med de nordiska länderna och Baltikum.

Även det multilaterala inslaget i vår handel med de transoceana länderna blir | ganska annorlunda, om man övergår till att räkna med ursprungsländer. Detta fram- går dock icke så tydligt av foh-balanserna i tabell 2. Enligt dessa reduceras visser- ligen vårt exportöverskott till Asien från cif-balansern'as 15 milj. (1011. till feb-tabel- lens 9 milj., men i verkligheten kan denna balans vid en fullt genomförd gruppering efter ursprungsländer beräknas bli vänd i ett icke obetydligt svenskt importöver- skott. Ej heller visar tabellen den kraftiga ökning av det importöverskott från Latin- amerika, som uppstår, när ursprungsländerna tagas till utgångspunkt för balansen. Däremot ger reduktionen av Sveriges exportöverskott till Afrika och Australien från t i |

• Sida 46
•  Original

18 (cif) till 12 (fob) milj. doll. ett riktigt uttryck .för den förskjutning, som kan väntas vid beräkning efter ursprungsländer.

Vi ha alltså kunnat konstatera, att år 1928 den svenska utrikeshandeln till omkring 35 procent var av multilateral karaktär, om man räknar med handelsbalanserna fotade på ursprungs- och förbrukningsländer. Såsom förut framhållits är det emel- lertid icke handelsbalansen utan bytesbalansen gent emot varje särskilt land, som Visar hur stort det multilaterala inslaget är. De justeringar av handelsbalanserna det här blir fråga om äro emellertid icke stora och taga därtill i viss utsträckning ut varandra. År 1938 utgjorde importen och exporten av varor sålunda närmare 90 procent av de i bytesbalansen ingående posterna.1 De viktigaste posterna vid sidan av varuhandeln äro den utländska sjöfarten och de internationella räntebetalning— ' arna. Övriga poster representerade 1938 endast 4 procent av bytesbalansen.

Vad först den utrikes sjöfart-en beträffar, så räknar ju den svenska handelsstati— * stiken importen cif och exporten fob. Det betyder att i bytesbalansen fraktinkomster- na från den svenska handelsflottans utrikesfart i sin helhet räknas som inkomst, en- *

dast med avdrag för de svenska rederiernas utgifter i utlandet. Däremot uppstår ej någon motsvarande utgift för utländska fartygs deltagande i befruktningen av de i ' den svenska utrikeshandeln ingående varorna. Genom att cif-räkna importen ha vi ju redan debiterat oss alla transportkostnader för att få varorna hit och samtidigt , i det fob-räknade exportvärdet ej tillgodoräknat oss någon kostnad för transporten. En korrigering av de svenska cif-fob-balanserna på denna punkt sker alltså genom att i fall av importöverskott detta reduceras med nettoinkomsten av vår utrikes sjöfart på resp. land och i fall av exportöverskott detta ökas med samma siffra. Detta låter ju ganska enkelt, men stora svårigheter tillkomma vid utförandet av denna korrigering. Sålunda är den svenska handelsflottan sysselsatt ej blott med att frakta varor ingående i den svenska utrikeshandeln utan också i betydande grad med fart mellan olika utländska hamnar. De inkomster denna fart ge upphov till skola naturligtvis inräknas i bytesbalansen med de länder, som erlägga frakterna. Ännu mycket viktigare är emellertid, att denna korrigering av cif-fob-balanserna byg- ger på förutsättningen, att vår handel med varje land i huvudsak ombesörj-es av fartyg ur Sveriges och ifrågavarande lands handelsflotta. Detta håller i praktiken icke streck. Som ett ytterlighetsfall kan Australien nämnas. År 1928 ombesörjdes vår handel med denna värdsdel till 78 procent av fartyg, som icke voro hemma- hörande vare sig i Sverige eller i Australien. För Asiens vidkommande var motsva- rande siffra 60 procent, för USA 24 och för Holland 44 procent för att endast nämna några mera anmärkningsvärda exempel. Här skulle alltså cif-importen reduceras med de belopp, som höra andra länder till. Av brist på material är dock en dylik beräkning svår att utföra.

Något annorlunda ligger saken till, om vi i stället utgå ifrån de handelsbalans-er, som erhållits genom att kombinera den svenska handelsstatistiken med våra han- delspartners statistik. Som vi sett kunna därvid användas balanser beräknade an- tingen på exportens fob-värden eller importens cif-värden. I båda fallen bygga ba- lansernas användbarhet på att de båda länderna i ungefär lika utsträckning taga del i transportarbetet. I den mån så ej är fallet, måste en justering av balanserna ske. Även för en dylik justering är det svårt att få användbart material, men en allmän uppfattning kan erhållas av det i vår statistik publicerade materialet över det i sjöfart på olika länder använda tonnagets fördelning efter nationalitet.

Man kommer därvid till den slutsatsen, att ett beaktande även av utrikessjöfar- * ten vid balansernas beräknande snarast stärker det multilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel. Visserligen visa sig i några fall importöverskotten vara av bilateral karaktär och utgöra betalning för den svenska handelsflottans tjänster. Detta var

1 Bytesbalansen beräknad enligt Bertil Ohlin i Utrikeshandel och handelspolitik, sid. 7] (2:a uppl.).

• Sida 47
•  Original

; framförallt fallet med vår sjöfart på USA, som till 66 procent utfördes av svenska

men endast till 10 procent av amerikanska fartyg. Även importöverskottet från övriga amerikanska stater samt från Holland och Polen utgjorde till en del betal- ning för de svenska fartygens större andel av sjöfrakterna och var sålunda av bilateral karaktär. Å andra sidan få vi emellertid talrika fall, då svenska exportöver- skott förenas med en övervikt för den svenska sjöfarten på vederbörande områden. Detta är fallet med hela Afrika och Australien samt också Asien, om man räknar efter inköpsländer. Andra mera närliggande exempel erbjuda England, Frankrike och Finland. Av multilateral karaktär bli ju också de fall, då vi ha importöver- skott från ett land trots att dettas andel av transporterna är större än vår egen. Ett dylikt förhållande ökar högst väsentligt de multilaterala dragen i vår handel med t. ex. Tyskland och Danmark. De anförda exemplen visa hur beaktandet även av sjöfarten något förändrar den bild av det multilaterala systemet, som handels- balanserna ge, men som nämnts rör det sig ej om någon större korrigering, och den allmänna slutsatsen blir närmast, att den multilaterala andelen något höjes.

Vad återigen beträffar kapitalavkastningens roll, så kan den avfärdas på några få rader. Det rör sig alltså här om avkastningen på svenskt kapital i utlandet efter avdrag för avkastningen på utländskt kapital i Sverige. För förkrigsnivån äro upp- gifterna på detta område mycket bristfälliga, men man kan nog våga det uttalandet, att vår nettoinkomst från utländska investeringar är av i hög grad bilateral karak- tär. Den alldeles övervägande delen kommer nämligen från Tyskand och Förenta Staterna och motsvarar en del av vårt importöverskott från dessa länder. Dock bör det multilaterala inslaget ej förbises. Det representeras av länder, som erlägga räntor till oss men likväl mottaga ett svenskt exportöverskott. Exempel utgöra våra nor- diska grannar liksom också England och Frankrike. Av multilateral karaktär är också vår egen räntebetalning till länder från vilka vi hämta importöverskott, t. ex. Schweiz.

När vi nu här gjort ett försök att förutom varuhandeln även beakta sjöfart och kapitalavkastning, vilka poster sammanlagt omfatta 95 procent av vår bytesbalans, så inträda därmed ej några större förskjutningar i den bild, som handelsbalanserna ge. Däremot är det troligt, att det multilaterala inslaget i sin helhet något försvagas. Visserligen ger sjöfarten upphov till betalningsposter av både bi- och multilateral karaktär med kanske övervikt för det senare, men kapitalavkastningen är till alldeles övervägande delen bilateral, och detsamma torde gälla även några icke beaktade poster, t. ex. remissorna från emigranter. Det bör emellertid än en gång under- strykas, att i detta avsnitt vi rört oss med ett mycket bristfälligt material och att därför de slutsatser, som dragits, äro mycket vaga.

Det är för det svenska näringslivet synnerligen viktiga råvaror, bränslen och livs- medel. som erhållas genom denna multilaterala handel. Här behöver endast i kort- het erinras om att Asien ger oss importöverskott av t. ex. gummi, jute, te och sojabönor, under det vi i form av stora importöverskott från Latinamerika hämta sådana viktiga varor som koppar, salpeter, hudar, kaffe, majs och linfrö. Nord— amerika ger också koppar och tobak samt därutöver bl. a. mineraloljor, bomull, bilar, maskiner, frukt och vete. I importöverskottet från Tyskland slutligen få vi kol och koks, kemiska produkter, järn i olika former, maskiner och instrument, textilier

' ITI. m-

Redan denna korta exemplifiering visar i huru hög grad svenskt näringsliv under normala förhållanden i form av importöverskott erhåller råvaror och maskiner för industri och jordbruk, flytande och fasta bränslen, för folkförsörjningen viktiga livsmedel o. s. v. Att år 1928 omkring 35 procent av Sveriges utrikeshandel var mul- tilateral säger sålunda endast en del av sanningen om detta systems betydelse. Dessa importöverskott betalas med exportöverskott på andra håll, där man har stort be- hov av de produkter, som Sverige är särskilt lämpat att framställa genom sin rike- dom på skog, malm och vattenkraft eller på grund av arbetskraftens skicklighet på

• Sida 48
•  Original

t. ex. det tekniska området. Mot en mångsidig svensk import står en relativt en- sidig export. Som exempel behöver kanske endast pekas på att Sveriges största kund och mottagare av vårt största exportöverskott, alltså England, från Sverige brukar erhålla en import, som till 60 procent består av skogsprodukten

När mot 1920-talets slut det multilaterala systemet var som mest utvecklat i Sve- riges utrikeshandel, betydde det emellertid ej blott ett utjämnande av importöver- skott mot exportöverskott, utan det utgjorde samtidigt ett icke oviktigt led i den världsmultilateralism, med vars hjälp stora internationella betalningar möjliggjor— des. Den dominerande faktorn i denna världsmultilateralism var, som tidigare nämnts, Englands stora utländska fordringar, vilka hämtades hem multilateralt över en hel rad länder. I denna betalningskrets blev Sverige ganska tidigt inlemmat. Dels kommo vi att i likhet med de flesta europeiska länder taga emot en del av Europas importöverskott från övriga världsdelar, vilket vi hade att i form av exportöverskott vidarebefordra till de slutliga mottagarna, dels fingo vi en plats i den kedja exportöverskott, varmed Tyskland kring sekelskiftet började finansiera sin hastigt stigande råvaruimport, och vilka exportöverskott även de hade huvud- sakligen England men även Holland som slutliga mottagare.

Mot 1920-ta1ets slut hämtade sålunda Sverige en del av sina importöverskott direkt från länder, som på grund av investerat brittiskt kapital hade räntor o. (1. att erlägga till England. Detta gällde framförallt våra importöverskott från Sydost- asien, Indien och en rad länder i Latinamerika. Vårt importöverskott från USA kan också betraktas som ett led i denna betalningskedja, men därvid var även USA att betrakta som ett genomgångsland. Av Englands utländska investeringar beräk- nades 1930 endast 5 procent (200 milj. pund) vara placerade i Förenta Staterna. Det stora importöverskott, som England erhöll från USA dels direkt, dels via bl. a. Sverige, berodde därför mindre på fordringar hos detta land utan mera på att USA hade en stor nettoimport från de tropiska länder, där England var den stora fordringsägaren.1

Vad slutligen beträffar Sveriges importöverskott från Tyskland, så utgjorde även detta ett led i de betalningar, som hade huvudsakligen England till slutmål. Tysk— land hade nämligen både direkt och indirekt blivit mottagare av importöverskott. som inneburo betalningar till England.2 Men Tysklands eget exportöverskott till England var relativt litet. Det mesta gick över ännu ett led, nämligen en rad väst- europeiska länder och däribland Sverige.

Under det sålunda mot 1920-talets slut de svenska importöverskotten till största delen representerade betalningar, som över flera eller färre led voro på väg mot England, så utgjorde Sveriges exportöverskott till detta land, trots att det var myc— ket betydande, dock långt ifrån ett motsvarande belopp. Detta berodde på att icke heller från Sverige dessa överskott alltid gingo direkt utan över ännu ett led. Detta sista led utgjorde framförallt våra nordiska grannländer, som betalade betydande importöverskott från Sverige med överskottsexport på England.

När man på detta sätt försöker placera in den svenska multilateralismen mot 1920-talets slut i sitt internationella sammanhang, finner man alltså, att de över hela världen gående betalningarna till England spelade en dominerande roll. Enligt fob-beräkningen i tabell 2 uppgick värt exportöverskott direkt till England och indirekt över Danmark, Finland och Norge till icke mindre än 83 milj. dollar. Även en del av exportöverskottet till det övriga Europa på 31 milj. gick Vidare till Eng- , land, bl. a. över Baltikum. I jämförelse härmed te sig de återstående exportöver- skotten på 12 milj. (till Afrika och Australien) ganska obetydliga.

1 År 1928 var Förenta Staternas importöverskott från de tropiska länderna 950 milj. doll., under det Englands importöverskott från USA stannade vid 680 milj. del]. 2 Det kan dock erinras om att en betydande del av Tysklands överskottsimport från bl. a. de )nyar länderna byggde på en kapitalimport från USA, som i sin tur var dessa länders store leverantör (alltså en multilateral kapitalexport).

• Sida 49
•  Original

Der. andra stora faktorn 'i världsmultilateralismen under 1920—talet, nämligen Förenta Staternas kapitalexport, spelade däremot icke någon nämnvärd roll för det multilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel.

Slutligen skall här endast tillfogas, att multilateralismen i Sveriges utrikeshandel mot slutet av 1920-talet även till en del var bärare av den kapitalexport från Sverige, som då ägde rum.

V. Utvecklingen under 1930-talet.

Världsmultilateralismen nådde sin höjdpunkt mot slutet av 1920-talet, samtidigt som ju också världshandeln kulminerade. Därefter följde en period, då under tryc- ket ar massarbetslöshet och andra följder av depressionen handelsrestriktioner och monetära åtgärder i stigande fart tillgrepos för att så långt möjligt förbehålla hemma- marknaden för den egna produktionen. Ett uttryck för denna självförsörjningsten- dens var, att framförallt livsmedlen hejdades av de nya importhindren _ en ut- vidgad jordbruksproduktion blev i de livsmedelsimporterande länderna ett relativt lätt förverkligat program. Betydligt svårare är ju att ersätta bristen på metaller och andra mera speciella naturtillgångar. Livsmedlens andel av världshandeln sjönk__ från 26 procent 1928 till 22 procent 1937, under det råvarorna fingo sin andel höjd från 35 till 40 procent och blevo den största varugruppen. De distanserade därmed industriprodukterna, som under 1928 hade utgjort 39 procent av världs- handeln men 1937 gått något tillbaka, nämligen till 38 procent. Samtidigt med och delvis till följd av denna förskjutning i sammansättningen gick världshandelns volym snabbt tillbaka och återfick icke under de goda tider, som rådde under senare hälften av 1930—talet, samma storlek som den haft under 1929.

En jämförelse mellan 1928 och 1938 visar emellertid icke blott en nedgång i världs- handeln utan i ännu högre grad en reduktion av världsmultilateralismen. De nya, effektiva handelspolitiska vapnen hade på allt flera håll kommit att brukas i med- vetet bilateralt syfte. Den förändring av världshandeln i detta hänseende, som ägde rum efter 1928 och som till större delen blev bestående fram till krigsutbrottet, kan kortast karakteriseras med att förbindelserna länderna emellan blevo mera direkta, något som ju ligger i bilateralismens natur. Som vi sett hade tidigare exportöver- skott i ständigt nya varors skepnad vandrat från land till land, innan de nått den slutliga mottagaren. Att bryta en sådan kedja måste ju få kännbara verkningar, eftersom därmed också de föregående och efterföljande leden mer eller mindre falla bort. Men detta var just vad som skedde, när i enlighet med den bilaterala principen i första hand importöverskotten kapades (t. ex. genom clearing). De drab- bade länderna hade på dessa förlorade exportöverskott i sin tur baserat import- överskott från andra håll, vilka nu ej kunde upprätthållas. Ingreppen mot de multilaterala delarna av världshandeln kommo på detta sätt att snabbt sprida sina verkningar.

Denna tendens till direkta, bilaterala förbindelser kom att få en alldeles särskild” betydelse för handeln mellan stormakterna i Europa och deras utomeuropeiska besittningar. Under det moderländerna tidigare till stor del hämtat hem kapitalav- k'astningen och andra inkomster multilateralt, kom här under början av 1930-talet i stor utsträckning en bilateral utjämning att ske. Av utomordentlig betydelse för världshandeln var, att denna utveckling framförallt kom att beröra England, det land som tidigare mer än något annat utgjort centrum för världsmultilateralismen. År 1928 hade England i handeln med imperiet haft ett exportöverskott på 184 milj. dollars. Tio år senare var det ersatt med ett importöverskott på 483 milj. —— alltså en förskjutning i passiv riktning med icke mindre än 667 milj. dollar. Under samma tid reducerades Englands importöverskott från den övriga världen med 488 milj.

4—458024.

• Sida 50
•  Original

— huvudsakligen beroende på minskad införsel från Europa. En liknande utveckling, fastän naturligtvis i mindre skala, ägde rum i Frankrike och Holland.1

Vilken oerhörd inverkan på världshandelns multilaterala systern en dylik ut- veckling måste få säger sig självt. En rad länder, framförallt i Europa, hade ju som vi sett tidigare varit inlänkade i dessa handelskedjor och genom exportöver- skott, som i sista hand varit avsedda huvudsakligen för England och Holland, finansierat sina råvaruinköp i transoceana länder. Dessa länder ställdes nu utan- för.

Denna tendens att bilateralt utjämna de internationella betalningarna gällde emel- lertid ej blott handeln inom »imperierna» utan också mellan länderna i övrigt. Även här spelade England en icke obetydlig roll, och de båda tendenserna till bilateralism gripa så in i varandra, att de äro svåra att särskilja. Här skall endast deras sam- manlagda verkan illustreras med några siffror. Kontinentaleuropas exportöverskott till England (och Irland) sjönk från 670 milj. dollar 1928 till 390 milj. 1938. Sam- tidigt sjönk de tropiska ländernas exportöverskott till Kontinentaleuropa från 340 till 90 milj. dollar och de >>nya» ländernas från 710 till 120 milj. dollar.

Denna utveckling fick helt naturligt en rad återverkningar i de drabbade länder- na och särskilt då i Förenta Staterna och Tyskland, som varit de största »fömied- larna» av de europeiska importöverskotten. För oss är därvid utvecklingen i Tysk- land av särskilt intresse. Trots att Tyskland hade betydande räntor att erlägga till USA, hade det 1928 stått som mottagare av ett större transoceant importöverskott än något annat land i Europa, nämligen 1 500 milj. dollar. Detta hade Tyskland till mer än hälften eller 800 milj. dollar finansierat med exportöverskott till en rad europeiska länder, överskott som i sista hand voro avsedda för huvudsakligen Eng- land. Utvecklingen efter 1928 slog nu sönder detta tyska system av handelsbalan- ser, och landet kom därefter att i stigande utsträckning dirigera sin export direkt till de viktigare råvaruleverantörerna, främst Sydosteuropa och Latinamerika. Sam- tidigt ökades inköpen i de länder 'till vilka Tyskland trots denna nyorientering er- höll exportöverskott. Resultatet blev att Tyskland från 1928 till 1938 reducerade sitt exportöverskott till de europeiska industriländerna, Skandinavien och Baltikum från 730 till 258 milj. dollar samtidigt som landets importöverskott från brittiska domi- nions, Indien och de europeiska besittningarna sjönki ungefär samma takt eller från 721 till 191 milj. dollar.

Det multilaterala hemtagandet, särskilt för Englands vidkommande, av internatio- nella betalningar blev sålunda ersatt av en bilateral utjämning, och därmed försva- gades i hög grad den viktigaste av de krafter, som hållit världsmultilateralismen i gång. Vid sidan härav hade som nämnts USA:s kapitalexport under 1920-talet spelat stor roll för de multilaterala balans-erna. Även denna faktor förlorade snart sin be- tydelse, i det att en kraftig reduktion av USA:s utländska utlåning gjorde sig märkbar redan under senare hälften av 1928. Förenta Staternas kapitalexport sjönk från rekordsiffran 1 050 milj. dollar und-er första halvåret nämnda år till 439 milj. under det andra halvåret. Därmed berövades en rad länder den dollarvaluta, varmed de finansierat importöverskott antingen direkt från USA eller vanligen indirekt över något tredje land.

Den nedgång i världsmultilateralismen, som ägde rum efter 1928 och som fort- satte under hela den följande depressionen, kom naturligtvis att i hög grad beröra den svenska utrikeshandeln med dess stora inslag av multilateralism och dess starka engagemang i det världsomspännande system av handelsbalanser, som i sista hand syftade till hemtagandet av Englands stora utländska fordringar.

När det gäller att belysa denna tillbakagång i det multilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel efter 1928, synes 1938 erbjuda ett lämpligt jämförelseår. De båda

1 Frankrike hade 1928 ett exportöverskott till sina utomeuropeiska besittningar på 94 milj. doll., vilket 1938 var vänt i ett importöverskott på 119 milj. Under samma tid vändes Hollands balans med kolonierna från + 13 till — 8 milj. doll.

• Sida 51
•  Original

i

åren intaga i konjunkturhänseende en ganska likartad ställning. Sedan den multi- laterala andelen av vår utrikeshandel under 1930-talets första är nått ett bottenläge, började den att återigen stiga under decenniets senare hälft. En jämförelse mellan 1928 och 1938 ger därför en bild av den nedgång, som blivit bestående trots att det ekonomiska läget åter blivit gott.1 Och trots att den svenska utrikeshandeln i sin helhet under denna tid hade en relativt gynnsam utveckling och ökade sin andel av världshandeln från 1,3 till 2,1 procent.

Ätervända vi nu till tabell 1 (återfinnes efter texten), finna vi, att trots upp- gången under senare hälften av 1930-talet multilateralismen inom Sveriges utrikes- handel 1938 var betydligt mindre än vad den varit tio år tidigare. Sista kolumnen av tabellen visar, att beräknad enligt svenska cif-fob—balanserna den multilaterala andelen av Sveriges utrikeshandel från 1928 till 1938 reducerades med 25 procent.

De på kombinerad svensk och utländsk statistik beräknade balanserna ge för cifvärdena en nedgång på 27 procent och för fobvärdena 28 procent. Utslagen äro alltså ganska lika och visa, att under denna tid minst en fjärdedel av den svenska & multilateralismen gick förlorad. Dess andel av den svenska utrikeshandeln reduce-

?

rades från bortåt 35 procent 1928 till endast 25 procent 1938. Denna nedgång har i lika mån drabbat import- och exportöverskotten.

I tabellerna 2 och 3 är det nu möjligt att i stora drag följa hur denna nedskärning av den multilaterala handeln drabbat systemet av år 1928. Det mest framträdande draget är som väntat, att importöverskottet från Tyskland och exportöverskottet till England reducerats. Detta var ju, som vi sett, det viktigaste momentet i den inter- nationella utvecklingen och måste få stor återverkan på Sveriges utrikeshandel.

Vad först importöverskottet från Tyskland beträffar, visar tabell 2 att enligt cif- balanserna det reducerades från 82 milj. dollar 1928 till 15 milj. 1938, under det fob- räkningen ger en nedgång från 50 till 25 milj. dollar. I tabell 3 visar den svenska statistiken, att detta vårt importöverskott från Tyskland reducerades .från i runt tal 330 milj. kr. 1928 till 160 milj. kr. 1938.2 I de båda sistnämnda fallen rör det sig alltså om en nedgång till hälften. Exportöverskottet till England återigen sjönk enligt cifbalanserna från 32 till 23 milj. dollar och enligt svensk handelsstatistik från 115 till 70 milj. kr. Därmed hade alltså det mest markanta draget i den svenska multilateralismen kraftigt försvagats. År 1928 hade handelsbalanserna (cif) med England och Tyskland motsvarat 12,5 proc. av hela vår utrikeshandel. Tio år se- nare var siffran endast 3,6 procent.3

Det var emellertid ej blott vårt exportöverskott till England utan också nästan samtliga övriga exportöverskott, som drabbades av den ökade bilateralismen. Till en början kan handeln med Frankrike nämnas. Såsom ovan antytts var Frankrike ett av de länder, som under 1930-talet dirigerade om sin utrikeshandel i »imperierikt- ning». Handeln med de utomeuropeiska besittningarna vändes från ett exportöver- skott på 94 milj. dollar 1928 till ett importöverskott på 119 milj. 1938, samtidigt som koloniernas andel av moderlandets utrikeshandel nästan fördubblades och sist- nämnda år uppgick till 27 procent. Frankrike övergick med andra ord till att taga hem avkastningen från sina koloniala investeringar bilateralt. Samtidigt skar landet helt bort det importöverskott, som det 1928 haft med Europas små industriländer, till vilka ju Sverige räknas. Sveriges export till Frankrike sjönk från 25 milj. dollar 1928 till 19 milj. 1938, och med lika många miljoner reducerades värt ex-

” Skillnaden mellan 1937 och 1938 är i detta hänseende mycket liten, i det den multilaterala andelen i Sveriges utrikeshandel är en aning större det sistnämnda året. Däremot är 1939 oan- vändbart som jämförelseår, eftersom kriget då redan satt stora spår i form av väldiga import- överskott av upplagringskaraktär från olika håll.

? Trots att de svenska cif—fob-balanserna ge en skev bild genom att visa för stora import- och för små exportöverskott. låta de naturligtvis sig mycket väl användas för att belysa ut- vecklingen mellan två tidpunkter, då balansen går i samma riktning.

** Räknar man enligt svensk handelsstatistik (cif-fob-balanser) blir resultatet ett liknande, nämligen en nedgång från 13'6 proc. 1928 till fri) proc. 1938.

• Sida 52
•  Original

portöverskott dit, nämligen från 9 till 3 milj. dollar, alltså till endast en tredjedel. En ännu större nedgång 'i vårt exportöverskott till Frankrike visar fobräkningen el- ler .från 13 till 1 milj. dollar. Enligt den svenska handelsstatistiken slutligen vändes vår handel med Frankrike från ett exportöverskott på 31 milj. kr. 1928 i ett importöverskott på 1 milj.

Även exportöverskottet till de europeiska länder, som i vår tabell betecknats som »övriga», föll helt bort och vändes i ett mindre importöverskott. Det rör sig här om Baltikum, Polen, agrarländerna i Sydosteuropa, Spanien och Portugal. Vår export till dessa länder minskades, samtidigt som importen ökades — i sistnämnda fall spelade de polska kolen den viktigaste rollen. Följden blev att vårt tidigare export- överskott till dessa länder på 22 milj. dollar (cif) försvann nästan helt.

Gå vi så utanför Europa, kan samma utveckling konstateras där. Sveriges export- överskott till Afrika, Asien och Australien uppgick 1928 till 33 milj. dollar (cif) räk— nat efter inköps- och försäljningsländer. Tio år senare hade det reducerats till 27 milj. Enligt fobräkningen var nedgången större eller från 21 till 13 milj. dollar. Den svenska statistiken Slutligen visar en minskning av vårt exportöverskott till dessa världsdelar från 80 milj. kr. 1928 till 60 milj. 1938.

Så långt den nedskärning, som under 1930—talet drabbade de svenska exportöver- skotten. Vända vi så blicken mot importöverskotten, har det redan nämnts, att det största, alltså det i handeln med Tyskland, under 1930-talet reducerades till mindre än hälften. Det andra stora importöverskottet hämtade vi 1928 från Amerika. Här intager genom sin storlek vår handel med Förenta Staterna en särställning. Vare sig man nu räknar cif, fob eller använder svensk handelsstatistik, får man det oväntade resultatet, att från 1928 till 1938 vårt importöverskott från detta land fördubblades, vilket ju betyder en kraftig förstärkning av det multilaterala inslaget i vår handel. i En närmare granskning visar emellertid, att det här rör sig om en av det väntade kriget i hög grad påverkad företeelse. Hålla vi oss för enkelhetens skull till den svenska handelsstatistiken, hade Sverige 1928 ett importöverskott från Förenta Sta- terna, som uppgick till 86 milj. kr. Denna siffra sjönk kraftigt redan påföljande år och låg ända fram till 1937 betydligt under 1928 års importöverskott. Därefter skedde emellertid en oerhört snabb uppgång. År 1936 hade Sverige från USA ett importöverskott på 35 milj. kr., påföljande år var det 97 milj., 1938 173 milj. och 1939 icke mindre än 240 milj. kr. —— alltså en sjudubbling på tre år. Denna fantas- tiska utveckling sammanhängde med stora svenska beredskapsköp av viktiga för- nödenheter. Som exempel kan nämnas, 'att vår import från USA av mineraloljor fyrdubblades från 19 milj. kr. 1936 till 76 milj. 1939. Samtidigt fördubblades våra inköp av bildelar från 18 till 37 milj. kr. Även i fråga om en mångfald andra varor skedde under dessa sista fredsår en forcering av den svenska importen från USA, som i samband med ett endast obetydligt höjt exportvärde gav ett hastigt stigande importöverskott. Att utvecklingen av Vår handelsbalans med USA avviker från bilden i övrigt är alltså ganska naturligt. Om man icke sträcker jämförelsen från 1928 längre än till 1936, fås emellertid även här en reduktion av det multilaterala inslaget i form av ett från 86 till endast 35 milj. kr. reducerat svenskt importöver- skott.

Från de övriga länderna i Amerika hämtade Sverige 1928 likaledes ett bety- dande importöverskott. Även detta multilaterala inslag försvann under 1930-talet. Enligt cifbalanserna hade denna överskottsimport, som 1928 uppgick till 20 milj. dollar, tio år senare helt försvunnit och ersatts med ett exportöverskott på 3 milj. dollar. En liknande utveckling visar den svenska handelsstatistiken, enligt vilken vi från Amerika, USA frånräknat, år 1928 hade ett importöverskott på 73 milj. kr., som 1938 vänts i ett litet exportöverskott på 1 milj. kr.

Om man bortser från den av speciella förhållanden föranledda utvecklingen av vår handel med USA, ger alltså en granskning av Sveriges utrikeshandel under 1930-

• Sida 53
•  Original

talet till resultat, att de multilaterala inslagen minskats eller helt försvunnit. De tidi- gare stora svenska exportöverskotten till England, Frankrike och en rad andra euro- peiska länder liksom till Afrika, Asien och Australien ha skurits ned. Samma öde har drabbat våra stora importöverskott från framförallt Tyskland och de ameri- kanska länderna. Mellan 1928 och 1938 var det drygt en fjärdedel av den svenska multilateralismen som föll bort.

Det är emellertid två ländergrupper i Europa, som ännu icke berörts, nämligen våra nordiska grannar samt »övriga industriländer». Här har utvecklingen varit en helt annan. Under 1930-talet var det nämligen ett genomgående drag, att Europas små industriländer hos varandra sökte ersättning för en del av den handel, som de förlorat genom att stormakterna orienterat om sitt varuutbyte i riktning mot utom- europeiska besittningar eller viktiga råvaruleverantörer. Till denna ländergrupp hörde Sverige, Belgien, Holland, Schweiz, Österrike och Tjeckoslovakien. En liknande ut- veckling skedde i Italien. Sveriges import från dessa länder steg från 48 milj. dollar 1928 till 85 milj. 1938, samtidigt som deras import från Sverige ökades från 43 till 62 milj. dollar. Enligt svensk statistik ökades vår handelsomsättning med I dessa länder från 330 till 530 milj. kr. med ett ökat svenskt importöverskott som följd. | Även med våra närmaste nordiska grannar Danmark, Norge och Finland skedde [ under dessa år en utvidgning av handelsförbindelserna. Omsättningen ökades enligt

den svenska statistiken från 415 till 500 milj. kr., samtidigt som vårt exportöver- skott till dessa länder steg från 75 till 93 milj. kr.

Man kan sålunda konstatera, att under 1930-talet vår handel icke obetydligt öka- des med de europeiska små länder, som ha ett väl utvecklat näringsliv. Och därvid blev också det multilaterala inslaget förstärkt, nämligen i form av ett ökat svenskt importöverskott från industriländerna och ett ökat exportöverskott till de agrar- och skogsländer, som utgöra våra närmaste grannar. Denna utveckling kontrasterar skarpt | mot den bild, som handeln med övriga områden givit oss.

Som vi sett gick under 1930-talet drygt en fjärdedel av den svenska multilateralis- men förlorad i samband med en internationell utveckling i samma riktning, vars viktigaste drag var att England tog hem en god del av sina utländska fordringar direkt i stället för multilateralt och att USA:s kapitalexport upphörde. En viktig roll spelade även Tysklands jämte andra kontlinentaleuropeiska länders systema- tiska arbete på att i bilateral anda dirigera sin export mot de viktigaste leveran- törerna.

Tyvärr måste man räkna med att efter kriget Englands icke minst för den svenska multilateralismen så betydelsefulla ställning som slutmål för stora utländska be- ! talningar blivit i grund förändrad. Å andra sidan voro ännu under de sista freds- i åren svensk utrikeshandel och svenskt näringsliv i så hög grad baserade på det , multilaterala systemet, att det synes vara ett stort svenskt intresse att efter kriget ' så långt möjligt i handelspolitiken göra sig till tolk för detta system. Resultatet av våra ansträngningar i sådan riktning blir emellertid beroende av den framgång, som västmakterna och särskilt då Förenta Staterna kunna uppnå i att med valuta- fond-er och internationell långivning även på längre sikt överbrygga de akuta hindren för en återgång till multilateral handel. Göras återigen icke några särskilda an- strängningar för att i världshandeln återinföra den multilaterala principen, riskerar man "att även den vid krigsutbrottet kvarstående långt ifrån obetydliga multilatera- * lismen till större delen går förlorad.

Stockholm den 16 maj 1945.

Ingemar Gerhard

• Sida 54
•  Original

Tab. ]. Det multilaterala inslaget i Sveriges utrikeshandel 1928 och 1938.

(Procentuell andel av utrikeshandelns hela omsättning.)

varför denna siffra ej satts ut i tabellen.

13 e r ä k n i n g 1928 1938 målgång /

I Svensk cifimport mot utlandets citimport (komb. svensk och utländsk statistik) ...................................... 28'4 208 27 11 Svensk cifimport mot svensk fohexport (sv. stat.); inköps- o. försäljningsländer ........................................ 29'7 22'4 25

111 Svensk fobexport mot utlandets fobexport (komb. svensk och utländsk statistik) ...................................... 33'6 24'2 28 IV Svensk citimport mot svensk fobexport (sv. stat.); ursprungs— och förbrukningsländer .............................. 34'4 1 25'9 *

1 Siffran beräknad under antagande av samma relation mellan 11 och IV under 1928 som under 1938. I detta antagande ligger ju samtidigt att nedgången 1928—38 blir 25 proc.,

• Sida 55
•  Original

Balanserna i den svenska utrikeshandeln 1928 och 1938. (1 milj. gamla gulddollars 1928 och nya 1938.)l

1 9 2 8 1 9 3 8 Område Sv:s imp. Imp. fr. Sv. Balans Sv:s imp. Imp. fr. Sv. Balans A. Gif. Europa: England .............. 74 106 +32 96 119 +23 Tyskland ............ 142 60 -—82 121 106 —15 Frankrike ............ 16 25 + 9 16 19 + 3 Övr. industriländer? . . . 48 43 — 5 85 62 ——23 Nord. länder3 .......... 45 68 + 23 50 82 +32 Övr. Europa .......... 22 44 +22 34 35 + 1 Amerika: USA ................ 67 50 —17 85 51 —34 Övriga ................ 38 18 —20 22 25 + 3 Afrika .................. 1 12 +11 3 12 + 9 Asien .................. 3 18 + 15 9 20 +11 Australien .............. 2 9 + 7 2 9 + 7 Summa 458 453 — 5 523 540 +17 1 9 2 8 1 9 3 8 Exp. t. Sv. Sv.s exp. Balans Exp. t. Sv. Sv:s exp. Balans B. Fab. Europa: England .............. 47 106 + 59 57 113 + 56 Tyskland ............ 103 53 — 50 107 82 —25 Frankrike ............ 11 24 +13 14 15 + 1 Övr. industriländerä... 41 43 + 2 69 55 —14 Nord. länder3 .......... 42 66 + 24 44 75 +31 Övr. Europa .......... 22 38 +16 28 30 + 2 Amerika: USA ................ 57 45 —12 64 42 —22 Övriga .............. 39 18 —21 35 22 —13 Afrika .................. l. 9 + 8 2 9 + 7 Asien .................. 5 14 + 9 12 15 + 3 Australien .............. 2 6 + 4 2 5 + 3 Summa 370 422 + 52 434 463 +29

* Värdeangivelse har skett i vid resp. tidåmnkt gällande valuta. Detta motsvarar också bäst utvecklingen av den svenska kronan. r 1928 var nämligen 1 svensk krona lika med 02680 (gamla) gulddollars och motsvarade 1938 02514 (nya) gulddollars. Uppgifterna äro sammanställda ur den av NF publicerade handelsstatistiken i The Network of World Trade, annex III World Trade by Countries of Provenance and Destination. —— ? Belgien, Holland, Schweiz, Italien, Österrike och Tjeckoslovakien. — 3 Danmark, Finland och Norge.

• Sida 56
•  Original

Tab 3. Balanserna i Sveriges utrikeshandel enligt svensk handelsstatistik. (Gif-import mot rob-export; milj. kr.)

.. j_ .. .. . . .. Ursprungs— och förbruk- Inkops och forsaljnmgslandcr ningsländer Områden 1928 1938 1938 Im- Ex- Im- Ex- Im- Ex- port port Balans port port Balans port port Balans Europa: England .......... 275 390 +115 379 449 + 70 252 428 +176 Tysldand ........ 531 198 —333 499 335 ——164 454 335 —119 Frankrike ........ 59 90 + 31 62 61 — 1 63 60 — 3 Övr. industriländer1 176 158 -— 18 318 211 —107 280 206 — 74 Nord. länderse ...... 171 246 + 75 204 297 + 93 162 294 +132 Övr. Europa ...... 80 155 + 75 138 119 — 19 153 122 — 31 Amerika: USA ............ 252 166 — 86 339 166 —173 337 165 —172 Övriga... ......... 140 67 — 73 88 89 + 1 215 92 -—123 Afrika .............. 5 33 + 28 12 34 + 22 25 44 + 19 Asien .............. 10 50 + 40 37 61 + 24 122 74 — 48 Australien .......... 9 22 + 13 6 21 + 15 19 23 + 4 Summa 1 708 1 575 —133 2 082 1 843 —239 2 082 1 843 —239 1 Belgien, Holland, Schweiz, Italien, Österrike och Tjeckoslovakien. — 2 Danmark, Finland

och Norge.

• Sida 57
•  Original

KOMMISSIONEN

FÖR Bil. 2 till Betänkande angående den EKONOMISK EFTERKRIGSPLANEBING svenska handelspolitiken eller kriget.

PM ang. vissa detaljer i den handelspolitiska organisationen.

Den i första rummet av försörjningsskäl betingade regleringen av den svenska utrikeshandeln under det andra världskriget har omhänderhafts av en rad olika organ, varvid en samverkan i regel skett mellan på området verksamma statliga och enskilda organ. Denna samverkan har i fråga om de statliga organen underlättats, därigenom att samma personer ofta varit verksamma inom flera organ. Utan an- språk på fullständighet komma i det följande vissa uppgifter rörande den handels- politiska organisationen att lämnas.

I utrikeshandelsfrågornas handläggning medverkande statliga organ äro nu främst följande: utrikes—, finans-, handels- och folkhushållningsdepartementen, vidare riks- banken, handelskommissionen, återuppbyggnadsnämnden, försörjningskommissioner- na, priskontrollnämnden, clearingnämnden, valutakontoret, trafikkommissionen, svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet samt medicinalstyrelsens ma- terialnämnd.

1. Grunddrag i de handelspolitiska frågornas handläggning.

Fråga om handelsavtal föredrages i regeringen av chefen för handelsdepartemen- tet. Chefen för utrikesdepartementets handelsavdelning tjänstgör såsom särskild före— dragande i handelsdepartementet och torde i verkligheten kunna betraktas såsom handelsministerns statssekreterare för utrikeshandelsärenden.

I denna egenskap har han, då fråga angående ingående av nytt handelsavtal eller förlängning av tidigare slutet avtal aktualiserats, på uppdrag av handelsministern be— gärt yttrande i ärendet av handelskommissionen. Därvid ha remisshandlingarna även direkt brukat delgivas vederbörande försörjningskommissioner med anmodan till dessa att avgiva sina yttranden till handelskommissionen, där t. f. generaldirek- tören för kommerskollegium sedan 1941 varit ordförande. Handelskommissionen har därefter på grundval av försörjningskommissionernas utredningar samt efter egna överväganden, varvid de handelspolitiska synpunkterna särskilt beaktats, avgivit yttrande till chefen för handelsdepartementet. Med hänsyn till försörjningsfrågornas betydelse ha sådana yttranden i regel också delgivits chefen för folkhushållnings- departementet.

För utredning av frågor, vilka aktualiserats av stundande avtalsförhandlingar, har handelskommissionen i regel haft anledning att inhämta yttranden även från pris- kontrollnämnden, medicinalstyrelsens materielnämnd samt andra organ och myn- digheter. Vidare har samarbete ägt rum med vederbörande näringsorganisationer, så- » som Sveriges allmänna exportförening samt olika branschorganisationer, främst trä-

varuexportföreningen, cellulosaföreningen, pappersbruksföreningen och jernkon- toret.

Innan regeringen lämnat direktiv för handelsförhandlingarna, har utredningsma- terialet behandlats i gemensam beredning med handels- och folkhushållningsmi-

• Sida 58
•  Original

nistrarna. Därvid har ofta finansministern och i enstaka fall även utrikesministern deltagit.

Beträffande importen genom lejdtrafiken har handelskommissionen brukat kvar- talsvis uppgöra importplaner. Detta har skett på grundval av yttranden från för— sörjningskommissionerna, d. v. s. i regel industri- och l'ivsmedelskommissionerna, vilka äro utrustade med personalstarka utrikeshandelsbyråer. Dessa ha i sin tur härvidlag samarbetat med representanter för importhandeln. Importplanerna ha se— dermera överlämnats -till folkhushållningsministern för granskning, varefter han— delskommissionens definitiva disposition av tillgängligt fartygsutrymme företagits.

Frågor om leveranser "av varor från Sverige till främmande länder för återupp- byggnadsändamäl eller såsom led i en humanitär hjälpaktion ha i regel aktualiserats genom framställningar till utrikesdepartementet från vederbörande främmande be— skickningar i Stockholm om hjälpkreduiter och/eller tillstånd att i Sverige inköpa varor.

Chefen för utrikesdepartementets handelsavdelning har som regel för yttrande , remitterat dessa framställningar 'till statens återuppbyggnadsnämnd, vilken så gott , som utan undantag i sin tur däröver inhämtat yttranden från vederbörande försörj- ningskommissioner. Beträffande vissa varuleveranser, t. ex. medicinalier och övrig sjukvårdsutrustning, har yttrande inhämtats även från svenska kommittén för in- ternationell hjälpverksamhet. I de fall större leveranser ifrågasatts, varvid det kun- nat förutses, att de svenska tillgångarna icke skulle räcka för att helt tillfreds- , ställa efterfrågan från utlandet, har äteruppbyggnadsnämnden utarbetat planer för en lämplig fördelning av leveranskapaeiteten på skilda länder. I åtskilliga fall har återuppbyggnadsnämnden ansett sig böra höra representanter för näringsorganisa- tionerna. Återuppbyggnadsnämndens bedömning av frågorna på grundval av inhäm- tade yttranden har alltid skett i nära samråd med handelskommissionen, vilket varit desto lättare som nämndens och handelskommissionens ordförande har varit sam- ma person och nämndens kansli varit förlagt till handelskommissionen. Handels- ! kommissionens direktör har dessutom i egenskap av sakkunnig plågat deltaga i nämndens sammanträden. Nämndens yttranden ha föredragits i gemensam bered- ning med handels- och folkhushällningsministrarna, varefter regeringens beslut genom utrikesdepartementet delgivits vederbörande främmande länders represen- tanter.

Vid de föredragningar inom vederbörande departement, varom ovan talas, ha självfallet också finansdepartementet och riksbanken varit representerade, i den mån betalnings- och valutafrågor aktualiserats eller de handelspolitiska frågorna haft en penningpolitisk innebörd och måst bedömas ur mera allmänna ekonomiska syn— punkter.

Tilläggas bör att i vissa fall även trafikkommissionen, cleaningnämnden och valuta- kontoret medverkat vid handläggningen av utrikeshandelsärenden. V'id bedömande av vissa speciella frågor har stundom även generaltullstyrelsen anlitats.

Traktatberedningen har visserligen icke formellt avskaffats men har icke varit i funktion under kriget. Kommerskollegium, som har en handels- och administrativ byrå, har under kriget endast i ringa utsträckning anlitats vid bedömningen av ut- nikeshandelsärenden. Däremot har den expertis, som är tillfinnandes inom ämbets- verket, utnyttjats, särskilt inom handels-, industri— och trafikkommissionerna samt återuppbyggnadsnämnden ävensom inom andra av de här nämnda organen, var- , jämte kollegium haft att verkställa utredningar av olika slag i hithörande ämnen. '

• Sida 59
•  Original

; | | 7 l 7 i » | ! i l i i i

2. Utrikesdepartementets handelsavdelning och utrikesrepresentationens befattning med handelspolitiska och kommersiella ärenden.

Utrikeshandelns alltmer dominerande roll för Sveriges ekonomiska liv sedan förra världskriget har medfört, att utrikesförvaltningen fått en inriktning, som i högre grad än tidigare varit orienterad mot kommersiella och handelspolitiska mål. Denna inriktning kom till uttryck redan år 1921 'i en sammanslagning av de diplomatiska och konsulära kårerna, i ändrade principer för rekryteringen samt i inrättandet på försök av en speciell handelsavdelning inom utrikesdepartementet. Ett ytterligare steg och ett avgörande sådant togs år 1928 i och med handelsavdelningens inför- livande med den ordinarie staten för utrikesdepartementet och de handelspolitiska ärendenas överförande till denna avdelning. Handelsavdelningen organiserades en- ligt beslut av 1928 års riksdag på två byråer, en traktatbyrå och en kommersiell in- formationsbyrä. Avdelningen hade till en början endast en byråchef till sitt förfo- gande, enär den ena av byråerna var direkt underställd avdelningschefen. Avdel- ningens växande arbetsbörda nödvändiggjorde emellertid 1934 inrättandet av ytter- ligare en extra byråchefsbefattning, vilken genom beslut av 1937 års riksdag upp- fördes på departementets ordinarie avlöningsstat.

Utvecklingen på utrikeshandelns område under 1920-talet medförde en utvidgning även av utrikesrepresentationens kommersiella uppgifter. Det gällde nu icke blott att skapa nya marknader för svensk export utan även in-lensifierad strävan för att ät Sverige bevara redan inarbetade försäljningsområden. Detta föranledde bland annat viss ändring i principerna för tillsättandet av handelsattachéer. Före det första världskriget rekryterades handelsattachéposterna huvudsakligen med perso- ner ur näringslivet, vilka ägde speciell kännedom om avlägsna, för dåtida svensk export ännu obearbetade marknader och därför ansågos särskilt lämpade för dylika befattningar. Efter kriget anställdes emellertid handelsattachéer ofta även vid större beskickningar i länder, där den svenska exporten var väl inarbetad, bland annat i Berlin, Paris, Madrid och Washington, De kommersiella uppgifterna blevo nämligen på grund av de statliga ingripandena mera handelspolitisk-t betonade, vilket medförde behov av särskild sakkunskap för frågor i samband med tillämpning av handels- avtalen. En följd av denna förändring av handelsattacbéernas verksamhet blev, "att dessa i allt större utsträckning började rekryteras bland för sådana uppgifter läm- pade tjänstemän inom statsförvaltningen, främst utrikesrepresentationen.

Men även i övrigt försiggick under perioden mellan de båda världskrigen en ut- byggnad av representationen i utlandet. Den betingades, förutom av ökade avsätt— ningssvårigheter på flertalet marknader och därmed följande behov att söka nya avsättningsområden, av en allmän tendens att söka knyta direkta handelsförbin- delser med mera avlägset belägna länder. Utvecklingen av de svenska handelsför- bindelserna på dessa marknader i vad avser såväl export som import befrämjades också av de under de senaste årtiondena tillkomna svenska transoceana sjöfarts— linjerna.

Bland de utvidgningar av utrikesrepresentationen, som förekommo under 1930- talet och vilka huvudsakligen torde ha tillkommit av kommersiella och handelspoli- tiska hänsyn, må nämnas följande befattningar: sändebud i Lima sam't legations- råd med chargé d'affaires, ställning i Bogota 1931, sändebud i Teheran samt lega- tionssekreterare i Kairo 1936, sändebud i Kairo, generalkonsul i Reykjavik samt chargé d,affaires i Santiago 1937, sistnämnda post i stället för det tidigare vicekon- sulatet i Valparaiso, chargé d”af.faires i Athén, chargé d'affaires i Belgrad, lega- tionssekreterare med chargé dlaffaires' ställning i Lissabon och chargé d”affaires i Caracas 1938 samt slutligen legationsråd i Havana och en lönad vicekonsul vid det olönade konsulatet i Wellington 1939. Den geografiska fördelningen av de nya be- fattningarna var ett uttryck för den ökade betydelse, de fjärran belägna markna-

• Sida 60
•  Original

derna, särskilt Sydamerika, tillmättes såsom avsättningsområden för svensk pro- duktion.

Såsom ovan antytts organiserades utrikesdepartementets handelsavdelning 1928 på två byråer, av vilka den första byrån närmast hade att handlägga traktatärenden, under det att den andra byrån hade till uppgift att behandla frågor rörande kom- mersiell information. Den handelspolitiska utvecklingen under 1930-talet medförde emellertid en utomordentlig ökning av handelsavdelningens arbetsbörda på det trak- tatpolitiska området. Under det att tidigare handelstraktater som regel avslötos för längre tidsperioder och till alldeles övervägande del voro av tämligen ensartad karaktär —— avtal innehållande allmänna bestämmelser på basis av mestgynnad nationsklausulen — kommo under 1930-talets lopp avtalsförhandlingar att föras med ett stort antal stater årligen eller i många fall t. o. m. halvårs- eller kvartals- vis, samtidigt som även själva avtalen blevo väsentligt mera komplicerade. Vidare gåvo de allt oftare förekommande clearing—, betalnings- och kontingentavtalen an- ledning till ständigt återkommande smärre förhandlingar. Härtill kom att ofta en eller flera av handelsavdelningens tjänstemän måste avdelas för att leda eller del- taga i dessa olika förhandlingar, varigenom arbetsförhållandena inom avdelningen förrycktes. Under sådana förhållanden visade det sig redan några år efter handels- avdelningens reorganisering 1928 nödvändigt att fördela det tmktatpolitiska arbetet på handelsavdelningens båda byråer, vilket hade till följd, att även den byrå, vilken enligt den ursprungliga organisationsplanen skulle ägnat sig åt kommersiell infor— mation, i huvudsak blev sysselsatt med traktatpolitiska uppgifter. Även med denna , fördelning av de traktatpolitiska uppgifterna på båda byråerna visade det sig emel- lertid, att handelsavdelningens arbetsbörda blev för stor för den inom den dåva- rande organisationsplanen tillgängliga personalen.

Vid det andra världskrigets utbrott kom ovan antydda behov av förstärkning av personalen vid utrikesdepartementets handelsavdelning att ytterligare accentueras. De åtgärder för reglering och kontroll av utrikeshandeln, som vid krigets början måste vidtagas, föllo i stor utsträckning inom utrikesdepartementets verksamhets- område. Särskilt i samband med tillkomsten av de olika handelsavtalen med krig- förande och neutrala makter samt vid tillämpningen av dessa avtal fingo utrikes- departementets handelsavdelning samt utlandsrepresentationen nya viktiga uppgifter att fylla. Sålunda ägde som nämnt förarbetena till respektive förhandlingar rum i samverkan mellan handelskommissionen, de olika försörjningskommissionerna och näringsorganisationerna m. fl. samt utrikesdepartementet. Själva förhandlingarna för- des i regel av tjänstemän inom utrikesdepartementets handelsavdelning samt, vid förhandlingar utomlands i åtskilliga fall av högre tjänstemän vid vederbörande be- skickningar. Till förhandlingsdelegationerna voro dessutom ofta knutna såväl tjäns- temän ur utrikesrepresentationen som experter och sakkunniga från försörjnings- myndigheter och näringsliv.

Samtidigt som en del av utrikesdepartementets tidigare arbetsuppgifter inom han- delspolitiken under kriget krympt samman, ha vissa nya tillkommit till följd av utrikeshandelns efterkrigsplanering för återuppbyggnadsleveranser, vilket givit anled- ning till omfattande förhandlingar med främmande makter. I samband härmed må nämnas, 'att chefen för utrikesdepartementets handelsavdelning är ledamot i statens återuppbyggnadsnämnd.

Vid sidan av förhandlingsarbetet kommo de rent rutinmässiga handelsärendena att mångfaldigas och växa i betydelse. Detta gällde framför allt frågor i samband med tillämpningen av handelsavtalen samt valutaärenden m. m.

För att tillgodose de ökade kraven på det handelspolitiska och kommersiella om- rådet genomfördes 1939 inom utrikesdepartementet vissa organisatoriska föränd- ringar. I stället för a-tt som dittills vara organiserad på en traktatbyrå och en kom- mersiell informationsbyrå indelades handelsavdelningen efter geografiska grunder. Tre byråer inrättades:

• Sida 61
•  Original

Första byrån: handläggning av handelsärenden rörande Tyskland, Norge, Dan- mark, Holland, Belgien, Ungern, Slovakien och Schweiz.

Andra byrån: handläggning av ärenden huvudsakligen rörande Brittiska imperiet samt Förenta staterna. Dessutom sorterar tills vidare även Linder denna byrå de mellan- och sydamerikanska ärendena.

Tredje byrån: handläggning av ärenden avseende Frankrike, Spanien, Portugal, Italien, Turkiet, Sovjetunionen, Finland, Polen och Balkanländerna.

Därtill skapades i början av kriget — oktober 1939 _ inom departementet ett särskilt organ för handläggning av genom kriget uppkomna blockad- och sjöfarts- frågor —— sjöfartsbyrån. Efter Skagerackspärrcns tillkomst i april 1940 har en av byråns huvuduppgifter stått i samband med lejdhandeln västerut. Men även andra transportproblem ha handhafts av byrån, exempelvis Petsamotrafiken 1940—41 samt transiteringshandeln via Sovjetunionen samma tid.

Slutligen har chefen för handelsavdelningen sedan 1940 en biträdande avdelnings- chef vid sin sida. Tidvis ha två biträdande avdelningschefer samtidigt tjänstgjort.

Till jämförelse må nämnas, att i början "av 1939 i medeltal åtta karriärtjänstemän voro tilldelade handelsavdelningen, medan antalet under de senaste åren uppgått till i medeltal 18.

När varuutbytet med Tyskland i år upphörde, blev arbetsfördelningen på handels- avdelningen i avvaktan på en mera definitiv reglering något skild från den ovan anförda länderfördelningen mellan byråerna.

Även de kommersiella arbetsuppgifterna vid ett flertal av våra beskickningar ha under kriget undergått en stark stegring. För representationen i många länder har detta medfört, att arbetet i främsta rummet ägnats löpande ärenden i samband med det direkta handelsutbytet mellan Sverige och vederbörande land. Detta arbete har varit särskilt omfattande och haft en speciell inriktning vid de beskickningar, vilkas anställningsländer berörts av lejdtrafiken. I Förenta staterna har sålunda för ärenden av handels- och transportteknisk natur under beskickningen i Washington skapats en särskild organisation med säte i New York —— den s. k. lastkommittén — under ledning av handelsrådet vid beskickningen och med en talrik tjänstemanna- stab. Även beskickningens i London handelsavdelning har under kriget i övervägande grad varit sysselsatt med löpande frågor rörande sjöfarten och lejdhandeln. En i sjöfartsfrågor sakkunnig person har under hela kriget varit knuten till beskick- ningen i egenskap av sjöfartsattaché. Beskickningen i Berlin slutligen har haft en särskild handelsavdelning under handelsräds ledning med en efter förhållandena an- passad personal till sitt förfogande. Vid alla övriga beskickningar ha handelsären- dena handlagts av de ordinarie beskickningstjänstemännen.

I den s. k. Amerikautredningens betänkande den 14 april 1943 framhölls den utomordentligt stora betydelse, som framför allt de kommersiella men även de kul- turella förbindelserna med de nord- och sydamerikanska staterna med all sannolik- het komme att få efter krigets slut. Med hänsyn härtill och då relationerna till andra transocena länder då syntes betydligt svårare att överblicka, hade de sakkun- niga Itills vidare begränsat utredningen till att avse endast sta-terna på de amerikanska kontinenterna. Beträffande de inom uppdragets ram fallande spörsmål, vilka ej behandlats i betänkandet, skulle de sakkunniga i sinom tid återkomma med utred- ning. De åtgärder, vilka de sakkunniga inom det sålunda geografiskt begränsade ämnesområdet föreslogo, avsågo bland annat en förstärkning och effektivisering av Sveriges officiella representation i såväl Nord- som Syd- och Mellanamerika, även innebärande genomförandet av en viss förbättring av tjänstemännens dåvarande lönefiörmåner. Såsom skäl för en förstärkning och effektivisering av representationen på de amerikanska kontinenterna anfördes bland annat, att man ej kunde förutse, att den under kriget införda, så gott som fullständiga statliga regleringen av handeln annat än gradvis kunde avvecklas och med all sannolikhet under viss tid komme att tilll stor del vidmakthållas. Dessutom komme denna avveckling av statliga regle-

• Sida 62
•  Original

ringsåtgärder i stor utsträckning att bli beroende av mellanstatliga förhandlingar, för vilka utrikesrepresentationens medverkan torde vara oundgänglig. Redan under kriget hade behovet av en stärkt officiell utlandsrepresentation på ett flertal platser gjort sig alltmera gällande och, ehuru det till en det varit möjligt att tillgodose de ökade kraven i berörda hänseende genom omflyttning av personal, som på grund av krigshändelserna kunnat frigöras från sina ordinarie poster, måste de svenska re— presentationerna i flertalet fall anses vara i personalhänseende på ett otillfredsstäl- lande sätt rustade att på ett effektivt sätt tillvarataga de svenska intressen av fram- för allt kommersiell natur, som under kommande fredsförhållanden komme att er- fordra deras stöd.

Med anledning av Amerikautredningens förslag ha vissa för Sveriges utrikeshan- del betydelsefulla personalförstärkningar .företagits.

3. Traktatberedningen.

Traktatberedningen, som tillkom 1932, är som nämnt formellt alltjämt icke upp- löst, ehuru den i realiteten icke har fungerat efter världskrigets utbrott. Detta organ kom under sin verksamhetstid att bli »interdepartementalt», stående mellan utrikes- departementet och handelsdepartementet, med ledningen förlagd till det senare. Be- redningen var direkt underställd chefen för handelsdepartementet, vilken ägde att, liksom utrikesministern personligen, deltaga i överläggningarna. Beredningens ord- förande och ledamöter utsågos av Kungl. Maj:t. Ordföranden var regelmässigt che- fen för kommerskollegium, Handelsdepartementet representerades av statssekrete- raren i departementet, utrikesdepartementet av chefen .för dess handelsavdelning. Beredningens tre övriga ledamöter representerade exportintressena, industrien och jordbruket; exportens och industriens representanter utgjordes av verkställande di- rektörerna vi Sveriges allmänna exportförening samt Sveriges industriförbund.

Vid traktatberedningens överläggningar voro i regel även chefen för kommers- kollegii handels- och administrativa byrå, ofta även chefen för kollegii industribyrå närvarande. Vid behandlingen av tullfrågor adjungerades regelbundet en tjänsteman i generaltullstyrelsen, och vid behandling av frågor rörande clearingavtal eller valuta- förhållanden tillkallades alltid en tjänsteman i riksbanken. I .förekommande fall kallades även representanter för andra myndigheter än de ovan nämnda, såsom lantbruksstyrelsen, och för olika näringsorganisa-tioner, såsom jernkontoret, cellu- losaföreningen, pappersbruksföreningen, trävaruexportföreningen m. fl., varjämte rådplägning under hand i stor utsträckning skedde med representanter för dessa och andra myndigheter och näringsorganisationer samt med enskilda företagare. Traktatberedningen hade eget kansli under ledning av beredningens s-ekreterare, tillika föredragande, som vid sin sida hade en amanuens och erforderligt antal kanslibiträden.

Ett handelstraktatärendes behandling rent tekniskt sett var i regel följande: Då en viss fråga blev aktuell, anhöll chefen .för utrikesdepartementets handelsavdelning genom skrivelse till statssekreteraren i handelsdepartementet om ett uttalande i ämnet från handelsdepartementets sida. Ärendet anmäldes för handelsministern, som genom remiss anmodade traktatberedningen att yttra sig, varpå beredningen omedelbart eller efter att hava berett berörda organisationer och/eller enskilda tillfälle att yttra sig avgav utlåtande till chefen för handelsdepartementet. Från handelsdepartemen- tet överlämnades beredningens utlåtande med eget uttalande (oftast blott i form av hänvisning till beredningens utlåtande) till utrikesdepartementet, varifrån det med eller utan särskild instruktion vidarebefordrades till vederbörande förhand- lare för att tjäna till ledning vid underhandlingarna med främmande makters repre- sentanter. Den sålunda skisserade gången av handelstrakta—tärendenas beredning var

• Sida 63
•  Original

förekommande behov. Det inträffade att beredningen efter muntlig remiss samman- trädde med endast någon timmes varsel, t. ex. för att taga ställning till någon under pågående förhandlingar uppkommen fråga; i brådskande fall förekom det under— stundom också att beredningens mening genom departementets representanter bringa- des till vederbörande departementschefers kännedom.

Härav framgår att tmktatbcredningen ehuru till formen en sakkunnigberedning inom handelsdepartementet, 'i realiteten blev ett självständigt arbetande administra— tivt organ, vars uppgifter i mycket voro likställda med dem, som åvila de centrala i den normala. Traktatberedningens arbetssätt anpassade sig emellertid smidigt efter verken.

4. Statens handelskommission.

När den världspolitiska krisen skärptes hösten 1939, utfärdades genom kungö— relse den 26 augusti samma år export- och importförhud .för ett antal varor. Sam- wtidigt tillsattes statens handelslicensnämnd, vilken fick till uppgift att handlägga . ärenden angående meddelande av undantag från nämnda förbud. Utvecklingen vi— . sade emellertid snart, att de i augusti 1939 vidtagna åtgärderna icke voro till fyllest. Ytterligare exportförbud blevo erforderliga och nya arbetsuppgifter tillkommo, vilket allt fordrade en utbyggnad av statens handelslicensnämnd till en central organisation för handhavande av alla de frågor, som ägde samband med Sveriges varuutbyte med utlandet under rådande extraordinära förhållanden. _ Den 10 november 1939 förordnade sålunda Kungl. Maj:t om inrättande av statens * handelskommission, för vilken instruktion samtidigt utfärdades. I anslutning här- till förordnades, att vad i allmän författning eller genom särskilda Kungl. Maj:ts be- slut finnes stadgat rörande statens handelslicensnämnd skulle från och med den 20 november 1939 i tillämpliga delar ha avseende på handelskommissionen.

Handelskommissionen åvilar enligt instruktionen huvudsakligen följande arbets- uppgifter.

Kommissionen har att verkställa erforderliga utredningar och avgiva förslag b'e- träffande varuutbytet med utlandet i enlighet med gällande handelsöverenskommel- ser, i den mån dylika uppgifter icke ankomma på annan myndighet. Det åligger vidare handelskommissionen att handlägga ärenden rörande beviljande av undantag från stadgade export- och importförhud. I arbetsuppgiftema ingår att meddela föreskrifter och lämna råd och upplysningar i fråga om tillämpningen av de för kommissionens verksamhet givna bestämmelserna samt att handha tillsynen över att sagda föreskrifter och bestämmelser efterlevas. Slutligen skall kommissionen för- valta och redovisa medel, som inbetalats eller på annat sätt ställts till kommissionens i förfogande. För att fylla dessa arbetsuppgifter äger kommissionen att av verk och inrättningar erhålla de upplysningar och det biträde som äro erforderliga, varjämte i samarbete bör upprätthållas med sådana näringslivets organisationer, som beröras av ' kommissionens. verksamhet. i Handelskommissionen består av åtta av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, Kungl. Maj:t utser bland ledamöterna en ordförande och en vice ordförande. Ordförande har de senaste åren varit t. f. chefen för kommerskollegium. Övriga ledamöter äro nu förre direktören i Sveriges industriförbund, vice riksbankschefen, direktörerna i Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund och Sveriges lantbruks— förbund, organisationschefen i Kooperativa förbundet samt en riksdagsman, som tidigare varit jordbruksnäringens företrädare i traktatberedningen.

Hos handelskommissionen finnes anställd en direktör, vilken, efter anmälan av kommissionens ordförande, förordnas av Kungl. Maj:t. Annan erforderlig personal antages av kommissionen, som äger att i mån av behov anlita särskilda sakkunniga. Det åligger ordföranden att planlägga och leda arbetet inom ramen för de före-

• Sida 64
•  Original

skrifter, som i ämnet meddelas av kommissionen, Direktören utövar den närmaste ledningen av kommissionens kansli, som är indelat i följande avdelningar:

1. Sekretariat med statistisk avdelning.

2. Exportlicensavdelning, uppdelad på fyra grupper samt en grupp för kompen- sationsärenden.

3. Importlicensavdelning med grupp för valutaärenden.

4. Transportavdelning.

5. Kontorsavdelning, under vilken sorterar en avdelning för s. k. gåvolicenser.

Beträffande de olika avdelningarnas arbetsuppgifter må återges följande utdrag ur en av direktören i handelskommissionen S. Brusewitz i >>Från departement och nämnder», nr 9/1944 lämnad redogörelse.

Sekretariatet.

Sekretariatet skall upprätta viktigare skrivelser i organisatoriska och administra- tiva frågor rörande handelskommissionen, verkställa förberedelser till avtalsförhand— lingar beträffande utrikeshandeln och andra likartade utredningar, utarbeta sam- manställningar rörande handelsavtalens innehåll och tillämpning samt avlämna redo- görelser för handelskommissionens verksamhet m. m.

Under sekretariatet lyder den statistiska avdelningen, vars främsta uppgift är att sammanställa och tillhandahålla statistiskt material avseende kommissionens licens- givning beträffande varuslag, kvantiteter, länder, utnyttjade licenser m. m.

Exportlicensavdelningen.

Handelskommissionens viktigaste uppgift är att handha exportlicensgivningen. De första exportförbuden utfärdades i augusti 1939. De omfattade bl. a. flertalet livs- medel, fodermedel, fettråvaror, kemiska ämnen och produkter, mineraloljor, rå- kautschuk, spånadsämnen samt flertalet metaller och hade till syfte att trygga den inhemska försörjningen samt att förhindra att landet genom planlös utförsel beröva- des för sin produktion och .förbrukning viktiga förnödenheter. Under de följande månaderna tillkomma exportförbud för ytterligare ett antal ur försörjningssynpunkt betydelsefulla varor. Samtidigt infördes emellertid exportförbud för ett flertal ty- piska svenska exportartiklar, såsom järnmalm, trävaror, pappersmassa, tidnings- papper, verktygsstål samt varmvalsat och kallvalsat järn. Avsikten med de nu nämn— da förbuden var i första hand att möjliggöra en ur handelspolitisk synpunkt önsk- värd kontroll över den svenska exporten. Sedermera ha flera omfattande utvidg- ningar av exportförbuden skett genom kungörelser den 8 december 1939 och den 26 april 1940. Vid sistnämnda tidpunkt infördes exportförbud för bl. a. ämnen och halvfabrikat samt åtskilliga helfabrikat av järn och stål. En betydande del av den svenska exporten var sålunda belagd med exportförbud, då de på grund av av- spärrningen alltmer ökade svårigheterna för varuförsörjningen föranledde utfärdan- det av allmänt exportförbud den 21 mars 1941 med giltighet från och med den 1 april samma år. Från exportförbud undantagna äro numera blott vissa på särskild s. k. frilista upptagna varuslag.

Statens handelskommission handhar för närvarande exportlicensgivningen för samtliga exportförbjudna varor med ett undantag nämligen förnödenhetsartiklar för fartyg eller för fartygs utrustning erforderligt gods, där statens trafikkommission är '

licensg-ivande myndighet.

Vid exportlicensgivningen har handelskommissionen att ta hänsyn till exportens önskvärdhet ur försörjningssynpunkt, varvid samråd sker med de statliga myndig- heter, som övervaka tillgången av skilda varuslag. Sålunda äger ett nära samarbete rum med industrikommissionen, livsmedelskommissionen och bränslekommissionen. I prisspörsmål sker samråd med priskontrollnämnden. I åtskilliga fall höras även

• Sida 65
•  Original

näringsorganisationerna, vilkas hjälp ofta anlitas i sådana fall, där fråga uppkom- mer om fördelning olika exportörer emellan av begränsade exportkontingenter eller eljest en mera direkt kontakt med exportörerna bef-innes önskvärd. Vid exportlicens- givningcn har vidare övervakandet av de olika handelsavtalens fullföljande blivit en alltmer arbetsfylld uppgift, i den mån avtalen blivit allt flera och deras bestäm- melser rörande varuutbytets utformning och omfattning blivit mera ingående och preciserade.

Som regel äger Sveriges varuutbyte med utlandet rum på grundval av med re- spektive länder avslutade handelsöverenskommelser. På vissa marknader, med vilka varuutbytet ej reglerats genom handelsavtal förekomma dock 5. k. privata kompen- sationsaffärer, där det i princip överlåtes åt köparen och säljaren 'att träffa avtal och för respektive myndigheter framlägga förslag om ett direkt utbyte av vissa varor. Dessa affärer kontrolleras av handelskommissionen ur säväl export- som importsynpunkt. För den ifrågasatta svenska exporten fordras nämligen som regel alltid exportlicens. Exportliceusfrågan underkastas i dessa affärer noggrann pröv- ning, varvid bedömes huruvida varan bör avstås mot den erbjudna kompensations- varan, huruvida dess pris är att anse som tillfredsställande m. rn.

Importlicensavdelningen.

I samband med den första exportförbudskungörelsen utfärdades också import- förbud på vissa varor såsom kaffe, te, kakaobönor, kakaopulver samt vissa kryddor. Avsikten med dessa importförbud var icke att försvåra eller minska tillförseln av berörda varor utan att genom ett licenssystem möjliggöra en viss reglering av va- rornas fördelning i fråga om såväl direkt förtullade varor som från frihamnar och tullnederlag uttagna partier. För handläggning av hithörande importlicensärenden inrättades inom den dåvarande handelslicensnämnden en särskild avdelning, vilken från den 1 december 1939 överflyttades till l-ivsmedelskommissionen, som sedermera handlagt dessa ärenden. Senare infördes med giltighet från och med den 27 mars 1940 importförbud på ett antal såsom umbärliga betraktade varor, i fråga om vilka licensgivningen handhaves av handelskommissionens importl-icensavdelning. Dessa importförbud omfatta omkring 200 varuslag, motsvarande c:a 6 0/0 av värdet av den totala importen under åren närmast före krigsutbrottet. Avsikten med dessa im- portförbud var att begränsa införseln av lyxbetonade eller umbärliga varor och därigenom spara landets valutaförråd.

För att möjliggöra en lämplig fördelning av inkommande varor samt annan kon- troll över importen har dessutom vid sidan av de vid krigsutbrottet gällande im- portförbuden på de viktigaste livsmedelsvarorna införts importförbud för vissa ur försörjningssynpunkt viktiga importvaror. Härvid har dock i allmänhet vederbö- rande försörjn'ingskonnnission förordnats till l—icensgivande myndighet. Sålunda hand- läggas de importförbud, som utfärdats för bl. a. sill, jordnötter, kopra, sojabönor, fett och Oljor av animaliskt och vegetabiliskt ursprung, tvä-tt- och rengöringsmedel samt fisk av livsmedelskommissionen medan importförbuden för bl. a. smörjmedel, fisknät och konsthartser administreras av industrikommissionen.

En arbetsuppgift, som äger nära samband med importlicensgivningen, år kom-

, missionens samarbete med valutakontoret och clearingnämnden. Under rådande för-

hållanden har det nämligen visat sig nödvändigt att bedöma varuutbytes- och betal- ningsspörsmål i ett sammanhang, vilket medfört ett nära samarbete mellan handels- kommissionen och nyssnämnda myndigheter.

Transportavdelningen.

De svårigheter, som den i april 1940 inträffade avspärrningen medförde för den svenska utrikeshandeln föranledde handelskommissionen att upprätta en .särskild transportavdelning. Denna avdelning är organiserad på två underavdelningar en för

5—458024.

• Sida 66
•  Original

frågor beträffande lejdbåtstrafiken och transportförhållanden i samband med den svenska handeln med Spanien och Portugal. Beträffande importen från transoceana länder uppgöres i vederbörlig ordning importplaner, vilka följas av avdelningen vid behandlingen av spörsmål rörande sammansättningen av importlaster. Vid exporten har i den mån lastutrymmet varit otillräckligt företräde som regel lämnats högvär- diga varor framför lågvärdiga och skrymmande dylika.

För importen respektive exporten erfordras av handelskommissionen utfärdat s. k. lransporttillstånd. Det åligger transportavdelningen att i samråd med försörjnings- myndigheterna granska och gradera inkommande ansökningar om dylikt tillstånd. Transporttillståndet för till skeppning godkända varupartier kunna i avseende å im- porten eventuellt vara förknippade med villkor rörande varornas fördelning mellan skilda importörer etc. På grundval av föreliggande material sammanställer avdel- ningen vidare skeppningslistor på gods, som kan komma i fråga för skeppning inom ramen för det tonnage, som står till buds, samt fördelar i samråd med försörjnings- myndigheterna godset på förefintliga fartygslägenheter, varvid s. k. las-[planer upp- importärenden och en för exportärenden och har till uppgift att handlägga samtliga rättas för varje lägenhet. |

5. Statens återuppbyggnadsnämnd.

l l l Den 10 mars 1944 beslöt Kungl. Maj:t att tillsätta en Statens citeruppbyggnuds-l nämnd med uppgift att handha ärenden rörande svensk statlig medverkan i det in- l ternationella återuppbyggnadsarbetet. Till ledamöter i nämnden utsågos ordföran-W dena i handels-, industri- och livsmedelskommissionerna, vice riksbankschefen samt * chefen för utrikesdepartementets handelsavdelning. Dessutom inrättades ett sekre-I tariat med erforderlig kanslipersonal. i Den statliga medverkan i återuppbyggnadsarbetet, som därmed avsågs, skulle ij första hand grundas på leveranser av varor och tjänster från Sverige. Nämnden, skulle sålunda särskilt handlägga ärenden rörande export för återuppbyggnadsända- mål. Bland andra prestationer, som kunde ifrågakomma, må nämnas utförande av transporter för andra länders räkning. Beträffande arbetsfördelningen mellan återuppbyggnadsnämnden och handelskom— missionen må följande omnämnas: Helt naturligt har utvecklingen medfört, att de förfrågningar, som ingå från olika svenska företag om offerttillstånd och möjligheterna att erhålla exportlicens för efterkrigsleveranser, på senare tid starkt ökat i antal. Mellan återuppbyggnads— nämnden och handelskommissionen tillämpas den arbetsfördelningen, att återupp- byggnadsnämnden handlägger sådana ärenden, som falla inom ramen för de över— enskommelser om återuppbyggnadskrediter som slutits samt vidare sådana ärenden, som eljest ha karaktären av återuppbyggnads- eller hjälpleveranser, såsom export till Finland, i den mån den icke är reglerad genom gällande handelsavtal och över- huvud leveranser av denna karaktär till de krigshärjade länderna i Europa. Den väsentliga delen av nämndens arbete har i övrigt utgjorts av planläggningen och förbered'andet i olika avseenden av den svenska medverkan till återuppbygg— nadsarbetet, dels allmänt och dels i förhållande till särskilda länder, såsom för när—j varande är fallet beträffande Finland. Däremot handläggas ärenden rörande denw reguljära svenska efterkrigsexporten, särskilt på andra länder än de nu nämnda, allt fortfarande av handelskommissionen. Därvid höres emellertid återuppbyggnads- nämnden i ärenden av principiell natur samt då fråga är om objekt av den storleks— ordning att förfogandet däröver kan inverka på dispositionerna i andra avseenden. Därigenom att återuppbyggnadsnämnden och handelskommissionen arbeta under samma tak med delvis samma personuppsättning, har man sökt sörja för att de olika synpunkterna bli beaktade och att onödig omgång undvikes.

• Sida 67
•  Original

Som tidigare nämnts inhämtar återuppbyggnadsnämnden i regel yttranden från försörjningskommissionerna och vissa andra myndigheter. Därjämte har nämnden i åtskilliga fall också inhämtat näringsorganisationernas uppfattning, antingen ge- nom skriftlig remiss, genom att representanter för dessa organisationer inbjudits t-ill nämndens sammanträden eller under hand.

Härtill må läggas, att såväl handelskommissionen som återuppbyggnadsnämnden administrativt lyda under fo]khushållningsdepartementet.

Stockholm den 15 maj 1945. Arne Björnberg

• Sida 68
•  Original

• Sida 69
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet,

, Under arbetet med sysselsättningspolitiken fann kommissionen för ekono- ' misk efterkrigsplanering även anledning att ägna uppmärksamhet åt frågan i om den ekonomiska statistiken. Kommissionen uppdrog i detta sammanhang ; åt professor Erik Lundberg samt docent Ingvar Svennilson att utarbeta för- ; slag till en förbättrad ekonomisk-statistisk information. De synpunkter och & förslag som framläggas i denna skrivelse grunda sig på en av dem framlagd [ promemoria. Avsnittet rörande arbetsmarknadsstatistiken har utarbetats un- i der medverkan av fil. dr Richard Sterner. Framställningen har begränsats , till den ekonomiska statistik, som är av mera omedelbar betydelse för sys- '; selsättningspolitiken. Det statistiska material, som erfordras för mera djup- i gående analyser av förändringar i näringslivets struktur eller för belysning ' av en sådan fråga som pris- och kostnadsutvecklingen har icke behandlats i i detta sammanhang. I sin skrivelse rörande investeringspolitiken av den 4 oktober 1944 med

) därtill fogad bilaga har kommissionen framhållit, att en snabb och ingående

ekonomisk—statistisk information är nödvändig för att sysselsättningspoliti- ! tiken skall kunna genomföras på en gång smidigt och effektivt. De syssel- ! sättningspolitiska åtgärderna måste ständigt anpassas efter det speciella kon- i junkturläget med beaktande av dess inslag av strukturella förskjutningar. i För att detta skall bli möjligt och för att lämpliga åtgärder i god tid sko—la å hinna förberedas och vidtagas, kräves icke endast en registrering av redan in- i träffade förändringar i näringslivet utan även om möjligt en konjunktur- ; prognos baserad på en analys av utvecklingstendenserna i näringslivet samt * kännedom om planerna för statens och näringslivets åtgärder. Den statistiska information, som är nödvändig för ett framgångsrikt full- ; följande av syssetsättningspolitiken, kan i huvudsak sägas vara av två slag: ; 1. För den praktiska administrationen av sysselsättningspolitiken krävas l snabba informationer och förhandsomdömen om förändringar i sysselsätt- ningen inom olika näringsgrenar och på olika orter.

2. För den mera allmänna konjunkturbedömningen krävas utöver sådana direkta uppgifter om sysselsättningen mera allmänna uppgifter om föränd- ringar i olika delar av” det ekonomiska systemet.

• Sida 70
•  Original

I denna promemoria skall frågan om snabbinformation för de arbetsmark- nadspolitiska organen icke upptagas till närmare diskussion. Det är kommis- sionen bekant att statens arbetsmarknadskommission ägnar dessa frågor en fortlöpande uppmärksamhet, och att med tanke på omställningssvårigheterna i samband med krigets avslutning organiserats ett nytt rapportsystem, avseen- de planerade avskedanden eller permitteringar, i vilket utom de uppgiftsläm- nande företagen medverka socialstyrelsen, industriens omställningskommitté samt länsarbetsnämnderna. Kommissionen har därför ingen anledning att närmare ingå på denna sida av problemet utan vill här inskränka sig till att framhäva den stora betydelsen av ett effektivt rapportsystem av detta slag. Uppmärksamhetet skall i stället ägnas åt sådana statistiska uppgifter, .som kunna tjäna en mera allmän överblick av utvecklingen på olika områden av näringslivet.

Då frågan om jordbruksstatistikens framtida utformning enligt uppgifter är under utredning inom 1942 års jordbrukskommitté, skall den ej beröras i detta sammanhang.

För att den statistik som insamlas icke endast skall bli av historiskt intresse utan även av verklig betydelse för den aktuella sysselsättningspolitiken, är det nödvändigt att insamlingen och bearbetningen försiggår så snabbt som möjligt. De förslag till omläggningar av statistiken, som i det följande fram- läggas, ha utarbetats just med sikte på att uppnå en sådan ökad snabbhet såväl i fråga om redan nu insamlad som ny statistik.

Kommissionen har endast i viss utsträckning ingått på statistiskt-tekniska frågor och förutsätter, att dessa bli lösta i samråd med vederbörande upp- giftslämnare och deras organisationer samt på området sakkunniga organ,

I. Statistik, belysande läget på arbetsmarknaden. A. Snabbstatistik.

Den månatliga statistiken angående arbetskraftens sysselsättning och före- komsten av arbetslöshet är för närvarande icke enhetligt organiserad. En splittring framträder sålunda redan i fråga om materialets gruppering, vilket begränsar möjligheterna till en allmän överblick. Sålunda avviker socialsty- relsens sysselsättningsstatistik samt arbetslöshetsstatistiken inbördes i fråga om uppdelningen på olika branscher. Socialstyrelsens branschindelning an- sluter sig i fråga om industrien närmast till industristatistikens. men har icke anpassats efter den omläggning av branschindelningen, som år 1940 verk—

ställdes för industristatistikens del. Det vållar därför mycket stora svårigheter ,

att inbördes jämföra förändringarna i produktion, sysselsättning och arbets- löshet inom olika branscher. Ett angeläget önskemål är att i detta avseende en standardisering sker, lämpligen i anslutning till industristatistikens nya gruppering. Detta skulle innebära, att den efter fackförbund grupperade ar- betslöshetsstatistiken uppdelades på olika branscher i enlighet med industri—

• Sida 71
•  Original

statistiken. Denna omläggning skulle gälla såväl uppgifterna om industriell arbetslöshet i olika fackförbund som uppgifterna om arbetslöshet och under- stödsverksamhet i de enskilda arbetslöshetskassorna. På motsvarande sätt borde uppgifterna rörande andra näringsgrenar grupperas i enlighet med yr- kesgrupperingen i 1940 års folkräkning. Denna överensstämmer, vad gäller industrien, med industristatistiken.

Den nu föreliggande statistiken möjliggör icke en tillförlitlig uppskattning av arbetslöshetens totala omfattning och dess fördelning på branscher och orter. Det går icke att utan dubbelräkning kombinera de serier, som utarbetas på grundval av uppgifter från arbetslöshetskassorna, fackföreningarna, ar- betsförmedlingarna och arbetslöshetsnänmderna. Om en allmän obligatorisk arhetslöshetsförsäkring införes, kommer sannolikt denna svårighet att 'av- » lägsnas. Det blir då möjligt, att med utgångspunkt från ett enda källmaterial ' bilda sig en väsentligt mera fullständig bild av arbetslöshetens omfattning. ' Då det emellertid kommer att dröja flera år, innan en sådan allmän arbets- löshetsförsäkring träder i funktion, vore det angeläget att redan under den kritiska m-ellantid som förestår få till stånd en mera enhetlig och alltom—fat- j_ tande arbetslöshetsstatistik. En säkrare överblick än som för närvarande är i möjlig borde kunna vinnas, om de olika uppgifterna angående arbetslösheten 3 i själva bearbetning-en kombinerades med varandra, så långt detta är tekniskt

möjligt.

Ett angeläget önskemål är även, att uppgifterna om arbetslöshet såväl en- i ligt fackföreningarna som arbetslöshetskassorna i större utsträckning kunde i grupperas på olika orter. I vårt land saknas praktiskt taget varje lokal ana- ilys av arbetslösheten, bortsett från de sporadiska uppgifter, som erhållas i genom olika specialundersökningar, vid vilka de ordinarie uppgifterna om iarbetslösheten knappast utnyttjas med tillräcklig effektivitet. Det är även l l l |

av vikt att de från fackföreningarna härstammande uppgifterna underkastas en mera ingående kontroll än vad som för närvarande är fallet.

Ett annat önskemål är, att uppgifterna om arbetslösheten publiceras tidi— . gare, än vad nu är fallet. Statistiken publiceras först under andra månaden .efter den som uppgifterna avse. Det borde icke vara otänkbart att minska i denna eftersläpning till högst en månad. & Arbetsförmedlingsstatistiken kan i viss utsträckning tjäna som ett index ;på utvecklingen av arbetslösheten och sysselsättningen. Den innehåller emel- ilerti-d felkällor och oegentligheter av många olika slag, som aldrig blivit ;ordentligt bortrensad-e. Det göres sålunda i de löpande uppgifterna ingen lskillnad mellan kortvariga » jobb» på några timmar eller dagar, t. ex. snö— ;skottning, och verkliga anställningar. Man har visserligen kommit ifrån att lredovisa enbart ansökningar om arbete och har en särskild serie, som åter- ger antalet arbetssökande personer per månad. En del av dessa kunna ha !arbete på annat håll men lägga in ansökan om arbete för att byta plats. Dessa bli icke särredovisade, och arbetsförmevdlingsstatistiken kommer där- för vid sin nuvarande uppläggning icke att ge en bild av förhållandet mellan lediga platser och arbetslösa.

• Sida 72
•  Original

Socialstyrelsens statistik rörande sysselsättningen har numera erhållit en relativt tillfredsställande utformning. Vissa mindre omläggningar äro dock önskvärda. Ovan har berörts frågan om branschgrupperingen. De olika in- dustribranscherna torde numera i huvudsak vara relativt väl representerade i denna statistik. Detsamma gäller däremot knappast övriga i statistiken in- gående näringsgrenar. Uppgifterna om sysselsättningen inom byggnadsverk- samheten synas sålunda vara baserade på ett alltför litet material för att kunna tillmätas något större värde. Önskvärt vore att antalet uppgiftsläm- nare på detta område kunde kraftigt utvidgas. Uppgifterna om sysselsätt- ningen vid statliga och kommunala verk samt byggnadsarbeten synas i sitt nuvarande skick vara relativt värdelösa. Av uppgifterna framgår nämligen icke vilka arbetsområden uppgifterna avse. På denna punkt borde en ut- byggnad och specialisering äga rum; om det icke är möjligt, synas uppgif- terna saklöst kunna utgå. I fråga om handel, varulager och samfärdsel är representativiteten alltför låg. Det kan överhuvud ifrågasättas, om det är möjligt eller ens av praktiska skäl nödvändigt att insamla en så omfattande statistik, som skulle behövas för att erhålla en representativ bild av syssel— sättningen inom dessa näringsgrenar.

Uppgifterna om sysselsättningen omfatta numera endast antalet sysselsatta arbetare under det att sysselsättningen i arbetstimmar slopats. Uppgift om — arbetstid per vecka och förekomsten av korttidsarbete insamlas en gång om året och vavse endast en vecka i november. Då under en kommande kris ar- betstiden per vecka kan undergå snabba förskjutningar och det dessutom kan förekomma säsongvariationer i fråga om korttidsarbete o. d., är det ett angeläget önskemål, att denna specialundersökning utföres åtminstone två gånger per år. Däremot synes poängbedömningen av tillgången på arbete och arbetskraft saklöst kunna utgå. Den torde icke vara av något större vär— de vare sig för arbetslöshetspolitiken eller för en mera inträngande kon- junkturanalys. Såsom i ett senare sammanhang skall beröras, synes det vara lämpligare att gen-om uppgifter om order och dylikt söka skapa ett underlag för en prognos röran-de konjunkturutvecklingen.

Det har i detta sammanhang icke varit möjligt att mera i detalj utforma ett förslag till omorganisation av arbetsmarknadsstaltistiken. För att få en enhetlig uppläggning av denna statistik och dessutom få till stånd en fort- löpande, mera ingående analys av det ofta svårtolkade materialet, synes det kommissionen vara nödvändigt att förstärka den statistiska organisatio- nen. Vare sig detta skall ske inom socialstyrelsen eller arbetsmarknadskom- missionen, bör hela detta arbete ställas under enhetlig ledning av en väl » skolad ekonom och statistiker. Av värde skulle vara, om inom en sådan sta- tistikcentral för arbetsmarknaden regelbundet kunde utarbetas analyser och översikter av läget på arbetsmarknaden. Eventuellt skulle sådana under- sökningar — på samma sätt som för andra områden _— kunna sammanfattas i en årsbok rörande utvecklingen på arbetsmarknaden.

• Sida 73
•  Original

B. Arbetsmarknadsbalanser.

Den ovan behandlade snabbstatistiken kan emellertid endast väntas ge en uppfattning om utvecklingstcndenserna på arbetsmarknaden. Däremot blir det knappast möjligt att med ledning av denna statistik bilda sig en helhets- bild av arbetskraftens sysselsättning på olika områden. Vissa »Vita fläckar» komma säkerligen att bestå, där någon fortlöpande kartläggning av syssel- sättningen icke alls kommer till stånd. Detta kommer framför allt att gälla sådana områden av näringslivet, där produktionen är uppdelad på ett stort antal mindre enheter.

För utformningen av den ekonomiska politiken är det emellertid av största betydelse att med icke alltför långa mellanrum få till stånd en mera full- ständig kartläggning av arbetskraftens sysselsättning i kombination med uppgifter om förekomsten av arbetslöshet. En sådan statistik torde bli allt- för omfattande för att kunna göras fortlöpande. Man torde i stället få tänka sig att uppgöra en fullständig balans för tillgången på och sysselsättningen av arbetskraft i samband med folkräkningar, som då icke böra företagas med större tidsavstånd än fem år.

Kommissionen vill förorda att den planerade folkräkningen för år 1945 upplägges på ett sådant sätt, att det blir möjligt att uppgöra en fullständig balans för hela landets tillgång på och användning av arbetskraft. För att detta skall bli möjligt, bör i folkräkningen icke endast ingå uppgifter om yrke utan även om arbetskraftens sysselsättning respektive förekomsten av arbetslöshet. I samband härmed hör även registreras, hur stor del av be- folkningen i arbetsför ålder, som av olika anledningar _— sjukdom, studier, hemarbete etc. _ icke tillhör arbetsmarknaden. Uppgifterna om sysselsätt- ningen l)öra fördelas på näringsgrenar och branscher samt på olika stora företag inom dessa och böra kombineras med arbetskraftens åldersfördel- ning. Därigenom skulle även skapas ett underlag för mera ingående progno- ser rörande åldersfördelningen inom olika branscher samt behovet av ny- rekrytering av arbetskraft.

För den händelse det icke skulle visa sig vara ur praktisk synpunkt lämp- ligt att tillgodose alla dessa önskemål inom ramen för en allmän folkräkning, bör i varje fall övervägas att inhämta sådana uppgifter för ett representativt urval av befolkningen. Genom en sådan representativ undersökning borde även förekomsten av invaliditet och partiell arbetsförhet kunna kartläggas.

nu

II. Statistik för en analys av forandringarna i näringslivet;

Det är framför allt i tre avseenden som den ekonomisk-statistiska informa- tionen synes böra förbättras för att vara till nytta vid sysselsättningspoliti- kens planläggning. Först och främst erfordras sådana data, som kunna läg- gas till grund för en bedömning av framtidsutsikterna för export och investe- ringsverksamhet. Hit höra bland annat uppgifter om exportindustriernas or-

• Sida 74
•  Original

derbeläggning och planerna för investeringsverksamheten inom landet. Vi- dare kräves snabbstatistik över industripr—oduktion, handelsomsättning samt lagerställning. I och med att den ekonomiska analysen vidgas till att om- fatta hela samhällsekonomien erfordras slutligen en, om också blott preli- minär, beräkning av den aktuella nationalinkomsten, vilket kräver en sam- manfattande statistisk överblick av hela det ekonomiska livet.

A. Utrikeshandel.

Den faktiska exporten och importen torde få anses vara nöjaktigt känd ge- nom den under kriget utvidgade månadsstatistiken över handeln. Önskvärt är emellertid, att rubriceringen i handelsstatistiken — i stället för att som nu föl- ja den för tulltaxeringen uppgjorda statistiska varuförteckningen —— anpassas efter industristatistiken.

För att bedöma exportens framtidsutsikter är det av vikt att känna order- stock och lagerställning inom exportin-dustrien.

B. Investeringsverksamhet.

Socialstyrelsen publicerar årligen uppgifter om byggnadsverksamheten i de städer och tätorter, för vilka byggnadsstadga gäller. Därutöver publicerar sty- relsen varje kvartal uppgifter om fullbordade, beviljade och under arbete varande byggen i ett hundratal av de största orterna. Beträffande bostadsbyg- gandet finnes en likartad, till sin datering mera exakt månadsstatistik hos sta- ens byggnadslånebyrå. Nu nämnda statistik omfattar emellertid endast en del av den totala byggnads- och anläggningsverksamheten. Allt bostadsbyggande inom områden, där byggnadsstadgan ej gäller, och en stor del av anläggnings- verksamheten inom industri och transportväsende faller sålunda utanför.

I och med att al'bctsmarknadskommissionen nu påbörjat en statistisk bear- betning av de utförliga uppgifter, som innehållas i ansökningarna om bygg- nadstillstånd, synas möjligheter föreligga att få en mera differentierad och fullständig bild av byggnads- och anläggningsverksamheten. Detta material har karaktär av förhandsuppgifter och omfattar byggnads- och anläggnings- företag med mer än tre arbetare. Den faktiska byggnadsverksamheten kan vis- serligen få en något annorlunda utformning och fördelning i tiden, men ma- terialet har den fördelen, att det kan bearbetas snabbt samt ger en hittills saknad överblick av de aktuella investeringsplanerna på detta område.

Om den nuvarande byggnadsregleringen enligt kommissionens förslag upp- häves, torde det vara behövligt att ha kvar en anmälningsplikt till ett statligt organ i en eller annan form för alla större byggnadsföretag. I samband där- med kan då inhämtas de data, som erfordras för en fortlöpande statistisk överblick av byggnadsverksamheten. Därest denna statistik kommer till stånd, förefaller det naturligt, att den hopsmältes med socialstyrelsens och byggnads-

l l 1 l

• Sida 75
•  Original

lånebyråns byggnadsstatistik till en enhetlig och i möjlig mån fullständig sta- tistik över byggnads- och anläggningsverksamheten.

Som ett komplement till den nu behandlade allmänna byggna—dstatistiken är det i hög grad önskvärt att erhålla en årlig produktionsstatis-tik av industri— statistikens typ över byggnads- och anläggningsverksamheten. Planer på en sådan statistik, byggd på årsuppgifter från samtliga företag med mer än fem arbetare, förelågo redan före kriget inom kommerskollegium, men kommo ej till utförande. Enligt kommissionens mening böra dessa planer nu fullföljas.

Industriens investeringar i maskiner och apparater torde nöjaktigt framgå av de av kommerskollegium årligen verkställda undersökningarna av industri- ens investeringar och investeringsplaner. Vi-d dessa undersökningar efterfrå- gas jämväl värdet av investeringar i byggnader och anläggningar, vilket del- vis innebär en dubblering av den tidigare behandlade byggnadsstatistiken. Nå- got skäl att för den skull inskränka kommerskollegii invest-eringsenquéte fö— religger ej.

I fråga om affärsbanksstatistiken kunna vissa önskemål framställas med hänsyn till behovet av bättre material för bedömande såväl av penningmark- nadens läge som av investeringsutvecklingen och dess karaktär. Det är ur sistnämnda synpunkt som kommissionen vill föreslå vissa kompletteringar av bankstatistiken, i vad den rör bankernas inhemska utlåning till allmänheten.

För närvarande redovisas i bankinspektionens rapporter beviljade lån och

' krediter i räkning, fördelade efter säkerheternas art i fyra grupper: mot in—

teckning i fast egendom, aktier, obligationer m. m. samt namnsäkerhet. Den— na fördelning är ur de synpunkter, som här ha betydelse för den ekonomiska politiken, huvudsakligen av formell art. Bankstatistiken ger sålunda ingen upplysning om till Vilka områden av näringslivet, som de av bankerna utlå- nade medlen gått, vilket det ur många synpunkter skulle vara värdefullt att äga kännedom om. Vidare skulle det vara önskvärt att erhålla material till belysning av kreditgivningens fördelning på mindre respektive större företag, vilket skulle kunna ske genom en uppdelning på vissa storleksgrupper av de lån och krediter, som lämnas till näringslivet. För detta ändamål bör en spe- cialredovisning lämnas för utlåningen, vilken redovisning skulle ge uppgifter om lån, beviljade och utestående krediter samt inrikes växlar, var för sig (ef- ter frånskiljan-de av sådana inrikes växlar, lån och beviljade respektive ute— stående krediter som avse andra utländska kunder än banker och bankirer), med fördelning dels på storleksklasser dels på olika grupper av låntagare. Den sistnämnda fördelningen skulle avse lån till jordbruk, industri och hantverk, handel, bostadsbyggande och övriga näringsgrenar, andra aktielån än som in- gå under någon av ovanstående rubriker samt övriga lån. Dessa uppgifter be- höva ej redovisas för varje bank utan endast i sammandrag för samtliga ban- ker. Det är en teknisk-statistisk fråga, i vad mån denna statistik kan bygga på representativa uppgifter och uppskattningar respektive bör vara grundad på fullständigt material.

• Sida 76
•  Original

C. Industriell produktion m. m.

a. Årsstatistik.

Årliga uppgifter angående industriproduktionen och sysselsättningen inom industrien insamlas av kommerskollegium. Denna statistik har från och med år 1941 utvidgats med uppgifter rörande kostnader för råvaror och löner. Vär— det av kommerskollegii statistik för en analys av de aktuella förskjutningar- na i produktionen begränsas i hög grad därigenom, att resultaten kunna fär- digställas först med en betydande eftersläpning. Visserligen bruka preliminära sammanställningar göras, men den definitiva publikationen, innehållande in- dustristatistiken, har under senare år utkommit först ett åt två år efter det år, som uppgifterna gälla. Ett synnerligen angeläget önskemål är, att denna efter- släpning minskas.

Angeläget är emellertid att ett sådant påskyndande av industristatistikens bearbetning icke medför en försämring av dess tillförlitlighet därigenom, att man gör avkall på det synnerligen noggranna granskningsarbete, som brukat föregå den slutliga sammanställningen. Ett sådant granskningsarbete måste alltid bli tidskrävande, och arbetsfördelningen vid granskningen kan sanno- likt icke drivas alltför läng't, utan att effektiviteten minskas. För att likväl kunna påskynda industristatistikens publicering, synes man böra överväga möjligheten att på ett tidigt stadium framlägga uppgifter, baserade på ett mindre men likväl tillräckligt representativt urval av företag. För att belysa den tidsbesparing, som vid en sådan begränsning bör vara möjlig, må näm- nas, att, om man utesluter företag med mindre än 11 arbetare, antalet upp- giftslämnande företag enligt 1940 års industristatistik minskas med 63 0/o, me- dan arbetarantalet minskas med endast 9 0/0. Representativiteten i fråga om produktionen, om man utesluter de mindre företagen, är större än vad som anges av arbetarantalet. En sådan bearbetning av ett representativt urval av företag kan ske enligt flera olika alternativ. Sålunda kan man tänka sig, att ett material av samma omfattning som det nuvarande insamlas årligen, men att en preliminär industriberättelse framlägges, baserad på ett mindre urval av detta större material. Ett annat alternativ vore att de mindre företagen ute- slötes ur den årliga industristatistiken och att uppgifter för dessa endast in- samlades exempelvis vart femte år. En sådan utförligare industriberättelse skulle eventuellt kunna utsträckas i riktning mot en fullständig industriell företagsräkning.

b. Snabbstatistik.

För en analys av utvecklingstendenserna inOm industrien är det i första hand av betydelse att kunna följa förändringarna i produktionen och dess in- riktning. Som underlag för en prognos rörande produktionens utvecklingsten- denser kunna vidare tjäna uppgifter om lager av in0m landet tillverkade in- dustrivaror samt vidare, när produktionen sker på order, uppgifter om order— ingång och orderställning.

• Sida 77
•  Original

Månatliga uppgifter angående industriproduktionen insamlas sedan år 1932 av Sveriges industriförbund och ligga till grund för dess månatligen publi- cerade produktionsindex. Delvis baseras denna index på uppgifter, som in- samlas av respektive branschorganisationer, delvis bygger den på från före- tagen direkt insamlat material. Jämte produktionsstatistik insamla bransch- organisationerna i växlande utsträckning uppgifter om råvaruanskaffning, lager, försäljning och leveranser. Under kriget har därjämte inom statens industrikommission organiserats en statistik rörande industriproduktionen, som delvis innebär en dubblering av industriförbundets och branschorgani- sationernas statistik, men som delvis också omfattar andra uppgifter. Tyngd- punkten av industrikommissionens statistik har naturligt nog förlagts till uppgifter rörande lager och förbrukning av importerade och andra knappa råvaror.

De uppgifter om produktion, lager och order-ställning, som insamlas av bransehorganisationerna inom industrien respektive av industriförbundet för dess produktionsindex, äro inom många branscher redan nu fullt tillräckliga som ett underlag för den ekonomiska analysen. Inom andra branscher be- höva de kompletteras i vissa avseenden. Därvid böra erfarenheter kunna överföras från den inom de statliga kommissionerna under kriget organise- rade statistiken.

Ett detaljerat förslag till utvidgning av branschorganisationernas statistik har uppställts i bilagan. Utöver de i bilagan berörda branscherna insamlar industriförbund—et för sin produktionsindex även uppgifter från glas- och porslins-, snickeri- samt livsmedelsindustrien. Sveriges industriförbund har efter anmodan från kommissionen hänvänt sig till respektive branschför- eningar med en förfrågan, huruvida de vore villiga att dels utvidga sin sta- tistik enligt det uppgjorda programmet, dels ställa erforderliga uppgifter till förfogande för det allmännas organ. På denna hänvändelse har i samtliga fall positiva svar lämnats. Man torde sålunda kunna utgå ifrån, att indu- striens branschorganisationer inom den närmaste tiden komma att organi- sera sin statistik i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda preli- minära förslaget och att dessa uppgifter skola ställas till förfogande för det allmänna.

På basis av dessa utvidgade uppgifter från industriföretagen och deras branschorganisationer kommer industriförbundets produktionsindex sanno- likt att kunna förbättras. Bland annat blir en mera ingående specifikation av olika industri—grupper möjlig. Avsikten vore även att Industriens utred- ningsinstitut på basis av branschorganisationernas uppgifter skulle kunna för det allmänn-as räkning på särskild begäran eller regelbundet utföra er- forderliga sammanställningan och översikter. På utredningsinstitutet skulle även ankomma att i mån av behov biträda branschföreningarna vid insam- landet och bearbetningen av det statistiska materialet.

Så länge brist på bränsle räder, torde man liksom hittills under kriget kunna följa förändringarna inom skogsbruket med ledning av de uppgifter, som sammanställas av bränslekommissionen. Vid återgång till mera normala

• Sida 78
•  Original

förhållanden blir avverkningen av brännved av mindre betydelse ur syssel- sättnings- och konjunktursynpunkt. Huvudintresset får då koncentreras till industriens råvaruanskaffning från skogsbruket. Erforderliga uppgifter där- om torde kunna inhämtas i samband med den ovan behandlade industriella månadsstatistiken. Man bör sålunda kunna räkna med att från respektive branschorganisationer erhålla uppgifter angående den beräknade virkes- fångsten för sågverk och massafabriker. Detta torde lämpligen kunna ske vid varje årsskifte, då även uppgifter om inneliggande virkeslager böra kun- na inhämtas. Motsvarande uppgifter angående kolnin'gen för järnbrukens räkning torde även kunna inhämtas genom Svenska järnbrukens träkols- förening.

Medan kommissionen ännu är inne på frågan om industristatistikens bear- betning, vill den icke försumma att framföra ett önskemål angående vissa detaljer i industristatistikens innehåll, vilket har aktualiserats under ko-m- missionens arbete.

Denna statistik redovisar fullständiga uppgifter rörande försäljningsvärde för samtliga medtagna varugrupper, medan däremot kvantitetssiffror saknas för ett stort antal varugrupper. Kommissionen har särskilt kunnat konsta- tera brister i fråga om kvantitetsuppgifterna för viktigare varaktiga konsum- tionsvaror. Försäljningsvärdena ge visserligen en viss vägledning för ett be- dömande av produktionens omfattning under olika år. En fullständigare redovisning av kvantiteterna skulle emellertid i hög grad underlätta en be- dömning av konjunkturernas inverkan på denna produktion och vara av värde för sysselsättningspolitiken. I Vissa fall torde svårigheter föreligga att kvantitativt uppskatta tillverkningen, om nämligen i varugruppen ingår ett flertal skiljaktiga artiklar under gemensam varubeteckning. Men för andra grupper är så icke fallet. Kvantitetsuppgifter för sådana varugrupper som sy- maskiner, dammsugare, vissa elektriska apparater m. ni. borde kunna er- hållas i samband med värdesiffrorna. Liknande bristfällig redovisning torde föreligga även på andra områden än konsumtionsvaruområdet, och en över— syn härav vore önskvärd. I andra länder är statistiken på detta område be- tydligt mera tillfredsställande än i Sverige, och det förefaller rimligt att an- taga, att en ändring i ovan angiven riktning med relativt enkla medel skulle kunna komma till stånd även här.

D. Handel inom landet.

Den officiella statistiken rörande varudistributionen är knapphändig. Före kriget var den enda officiella källan till kunskap om den samlade omfatt- ning-en av handeln 1931 års företagsräkning. Under kriget har den allmänna omsättningsskatten givit möjlighet att snabbt uppskatta den totala omsätt- ningen av omsättningsskattebelagda varor. För Stockholms del ha även om- sättningsskattedieklarationernas uppgifter om den totala omsättningen bear- betats månadsvis för olika branscher.

• Sida 79
•  Original

Efter kriget är det ovisst, om den allmänna omsättningsskatten kommer att bibehållas. Skulle så ej bli fallet, torde man för en snabb information om omsättningens variationer inom handeln vara hänvisad till statistik av stickprovskaraktär. För vissa branscher finnes sådan på enskilt initiativ till- kommen statistik. Affärsekonomiska forskningsinstitutet vid handelshögsko- lan i Stockholm insamlar sålunda varje kvartal uppgifter från ett relativt begränsat antal företag inom fyra olika branscher, nämligen textil-, sko-, järn- och färghandel. Vidare har detaljhandelns utredningsinstitut påbörjat insamlandet av en tills vidare intern kvartalsst-atistik över speceri- och livs- medelshandelns omsättning. Genom medverkan av Kooperativa förbundet, ICA.—gruppen, enhetsprisaffärerna och andra fristående detaljhandelsföre- tag borde den nuvarande privata omsättningsstatistiken för detaljhandeln kunna kompletteras. En liknande statistik för grosshandeln, där den på grund av det betydligt mindre antalet företag lättare kan göras representa— tiv, vore även av värde.

Om de företag, som deltaga eller komma att deltaga i statistiken över han- delsomsättningen, tillämpa bruttoredovisning av lagret, bör det vara möjligt att komplettera denna statistik med uppgifter om lagrens förändringar. Så- dana uppgifter i förening med lämplig prisstatistik äro av stor bety-delse vid analysen av konjunktursammanhangen.

Kravet på lagerstatistik kan även motiveras ur beredskapssynpunkt. En— ligt uppgift är denna fråga föremål för uppmärksamhet inom ekonomiska l'örsvarsberedskapsutredningen. Vad som härvidlag främst borde komma i fråga är löpande uppgifter om lagren av bränsle, viktiga råvaror och kon- sumtionsvaror.

Det torde få ankomma på konjunkturinstitutet att i samarbete med en- skilda institut och branschorganisationer få till stånd den ovan antydda ut- vidgningen av statistiken rörande varudistributionen.

III. Inkomstutveckling.

För den ekonomiska politiken, speciellt för n'ksstatens utformning, är en snabb information angående nationalinkomstens förändringar och fördelning påkallad. Den produktionsstatistiska vägen för nationalinkomstens beräk- nande är ej vframkomlig i detta sammanhang enär det statistiska materialet ej kan sammanställas i tid. Nationalinkomsten måste därför uppskattas från inkomstsidan. En sådan uppskattning måste för närvarande bli både ofull- ständig och grov. Konjunkturinstitutet och riksräkenskapsverket ha var för sig sökt uppskatta betydelsefulla delar av nationalinkomsten, främst lönein- komsterna, på grundval av snabbt framkommande löne- och sysselsättnings- statistik m. 111. Enligt förslag av 1940 års finansstatistiksakkunniga verkstäl- les vidare från och med 1944 en utvidgad bearbetning av taxeringsresultaten för i A-längden redovisade fysiska personer. Den sammanlagda nettoinkoms- ten uppdelas härvid bland annat på åtta olika verksamhetsgrenar samt på

• Sida 80
•  Original

företa-gare, anställda och icke yrkesverksamma. Däremot sker ej någon upp- delning efter förvärvskiållans art. Detta i och för sig värdefulla statistiska material möjliggör emellertid ej någon uppskattning av nationalinkomstens olika komponenter. En sådan skulle däremot en bearbetning av rörelsebila- gorna till företags och företagares deklarationer möjliggöra.

En fullständigare, mot en nationalinkomstberäkning syftande bearbetning av deklarationsmaterialet skulle bli möjlig, om på de nuvarande deklarations- blanketterna för rörelse av olika slag även redovisades totala omsättningen och vissa kostnadsposter, i främsta rummet utbetalda lönesumman och värdet av inköpta varor och driftsförnödenheter samt avskrivning-ar och nettovinst. Även antalet anställda bör kunna redovisas.

Genom en omläggning av blanketterna i sådan riktning skulle dessa även bli lättare att överblicka för deklaranterna och erbjuda ökade möjligheter till kontroll vid taxeringsarbetet.

Sedan flera år tillbaka har ett stort antal jordbrukares deklarationer spe- cialbearbetats med gott resultat. En fullständigare bearbetning av deklara- tionsmaterialet borde emellertid kunna genomföras genom en rationalisering. Redan på sommaren skulle sålunda hos länsstyrelserna, där alla deklarationer ändå genomgås, kunna ske en hålkortsstansning av de betydelsefullaste pos- terna. Kostnaderna härför kunna knappast bli betungande. De stansade hål- korten skulle sedan skickas till en maskinstatistisk central för vidare bear- betning. Kommissionen förutsätter att de föreslagna åtgärderna icke komma att onödigtvis betunga taxeringsmyndigheternas arbete.

De nya uppgifterna förutsättas komma att åtnjuta samma skydd vad be- träffar deras offentliggörande som gäller för de nu lämnade uppgifterna. Vad som ur här andragna synpunkter är av intresse är icke det enskilda fö- retagets ställning utan utvecklingen, totalt och branschvis.

Sedan en del är lämna alla industriföretag, med undantag för de minsta. omfattande uppgifter om här berörda förhållanden till kommerskollegium. Såsom kommissionen ovan framhållit bör en motsvarande statistik även uppläggas för byggnadsverksamheten. En komplettering av detta material skulle möjliggöra att det lades till grund för den eftersträvade beräkningen av nationalinkomsten. För dessa delar av näringslivet vore en utvidgad re- dovisning på deklarationsblanketterna icke nödvändig, om en tillräckligt snabb bearbetning av ifrågavarande uppgifter kunde ske inom kommers- kollegium.

På någon av dessa vägar borde en uppskattning av nationalinkomsten av- seende föregående år kunna bli färdig på hösten. Man skulle få fram denna uppdelad på näringsgrenar och inkomsttyper. Vidare skulle man erhålla uppgifter om den totala omsättningen samt dennas uppdelning på branscher, vilket allt vore av värde för arbetet med den nya riksstaten. Alldeles frånsett beräkningen av nationalinkomsten vore det av stor betydelse för en allmän ekonomisk analys att få brutto_ och nettovinster samt kostnader kartlagda på detta sätt. Som biprodukt skulle även erhållas en årlig aproximativ före- tagsräkning.

• Sida 81
•  Original

Sammanfattning av kommissionens förslag.

De ovan framlagda synpunkterna på den ekonomiska statistiken innefatta följande viktigare konkreta förslag:

1. Arbetslöshetsstastiken rationaliseras så, att en bättre överblick över det aktuella läget blir möjlig. Arbetsförmedlingsstatistiken differentieras i högre grad än hittills. Sysselsättningsstatistiken kompletteras med fullständi- gare uppgifter om presterade arbetstimmar och arbetstimmar per vecka. Hela statistiken för industriens arbetsmarknad utformas i närmare överens- stämmelse med industristatistiken. För att uppnå en enhetlig uppläggning av all arbetsmarknadsstatistik ställes denna under ledning av en väl skolad ekonom och statistiker inom socialstyrelsen eller arbetsmarknadskommiss-io- nen.

2. Med regelbundna mellanrum, förslagsvis ö—årsvis, uppgöres på basis av allmänna folkräkningar en allmän balans för arbetskraftens sysselsättning. Den planerade folkräkningen för år 1945 uplägges på ett sådant sätt, att detta blir möjligt. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt frågan om antalet invalider och partiellt arbetsföra. 3 Handelsstatistikens rubricering anpassas efter industristatistiken, så att en bättre överblick av exportens och importens roll inom folkhushållet blir möjlig.

4. Statistiken rörande investeringsverksamheten kompletteras med fort- löpande uppgifter om byggnadsverksamheten för alla ändamål. l detta syfte bör en anmälningsplikt i en eller annan form för alla större byggnadsföretag kvarstå även efter kriget. Planerna på en årlig produktionsstatistik av in- dustristatistikens typ över byggnads- och anläggningsverksamhet böra full- följas.

5. Ät kommerskollegium uppdrages att framlägga förslag till åtgärder för ett påskyndande av den industriella årsstatistikens publicering. (i. Möjligheterna att komplettera och utvidga affärsbanksstatistiken i fråga om den inhemska utlåningen till allmänheten undersökas.

7. Åt konjunkturinstitutet uppdrages att i samarbete med enskilda forsk- ningsinstitut och branschorganisationer få till stånd en utbyggnad av sta- tistiken rörande varudistributionen.

8. Möjligheterna undersökas att genom en omläggning av deklarations- uppgifterna åstadkomma en årlig bearbetning i syfte att snabbt erhålla en uppskattning av nationalinkomsten samt deSS fördelning på näringsgrenar och inkomsttyper, eller att genom en snabbearbetning av kommerskollegii material ernå samma syfte. Kommissionen konstaterar slutligen med tillfredsställelse, att industriens branschorganisationer förklarat sig hava för avsikt att upplägga sin må- nadsstatistik rörande produktion, lager och orderställning i anslutning till bilagda program samt att i erforderlig utsträckning ställa sin statistik rörande dessa förhållanden till det allmännas disposition.

• Sida 82
•  Original

82 l beslutet rörande detta ärende ha, förutom undertecknad ordförande, del- tagit samtliga kommissionens ledamöter med undantag av herr Sandler i vilkens ställe såsom suppleant deltagit herr Arne Lundberg. Stockholm den 28 maj 1945. Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

GUNNAR MYRDAL

Karin Kock

• Sida 83
•  Original

konmssronsn rön EKONOMISK EFTERKRIGSPLANEHING

Bil. till skivelse ang. den ekonomiska statistiken.

Program för statistik över produktionstörhållandena inom industrien.

Industrigrupp och tillverkning

Uppgiftslämnare-

Hrfordcrliga uppgifter

U ppgifts- period Organ som borde kunna ha statistiken

om hand

Anmärkningar

Järnmalmsgriwor

J ärlwerk Tackj ärn . kokstack j ärn träkolstackj ärn

Göt ordinär produkt kvalitetsprodukt

Valsat och smitt järn och stål, spe- cificerat på träd, plåt etc., ev. med uppdelning på kva— litets— och handels- järn

J ärligrossi sier

Valsat och smitt järn och stål, spe- cificerat på samma sätt som bas järn- verken

itt urval större företag

Järnverksföre- ningens med— lemmar

Samtliga större järngrossister

Lager; tillverkning; leveranser; orderin- gång samt order- stoek Lager, tillverkning; leveranser, ev. upp- delat på inhemsk marknad och export Lager; tillverkning; leveranser, ev. upp- delat på inhemsk marknad och export Lager; tillverkning; leveranser, cv. upp- delat på .inhemsk marknad och export. Uppgift om order— ingång samt total orderstock i ton ma- terial eller arbets- timmar

Lager; inköp från ut— landet och från svenska järnverk; leveranser

Månad Månad Månad Månad

Svenska Gruv- föreningen

J ärnverks- föreningen

Valsjärns— o. rörimportö— rers fören.

Hittills har i Järnverksföreningens statistik

ingått uppgifter om järnverkens produk—

tion. Det torde vara önskvärt att om möj—

ligt en komplettering i följande avseenden kunde ske:

1. Uppgifter om lager och leveranser i lik- het. med vad som nu infordras avindustri- kommissionen; leveranserna ev. uppde- lade på inhemska marknaden och export. En längre gående specifikation av varu- slagen som gör det möjligt att särskilja sådant järn som direkt användes för byggnads- och anläggningsverksamhet (armeringsjärn, balkar m. m.). Uppgift om orderingång samt total orderstock, mätt i arbetstimmar eller ton, ev. med uppdelning på inhemsk marknad och export.

Uppgifter om rörelserna hos grossisterna torde

få. anses vara av stort värde som kom- plement till järnverkens statistik för be- dömande av tillförseln av järn till in- hemska marknaden. Dylika uppgifter läm- nas för närvarande månadsvis till industri- kommissionen.

• Sida 84
•  Original

Industrigrupp och tillverkning

Uppgiftslämnarc

Erforderliga uppgifter

Uppgi fts— period

Organ som borde kunna ha statistiken

om hand

Anmärkningar

Verkstadsinduslrien

inkl. Varv, järn— och metallmanufaktur— vcrk, elektrotek— niska industrier samt instrument— fabriker

Byggnadsråvnrn— industrier Cement

Tegel

Träindustri

Sågverk och hyvleri- er, plywood- och wallboardfabriker

Mekanförbundets medlemmar samt vissa andra företag

Samtliga cement— fabriker

Tegelindustri— föreningens medlemmar

Aktuell sysselsättning räknad i arbetstim— mar med fördelning på Order för inhems- ka marknaden och för export. ()rderheläggning med motsv. uppdelning jämte beräknad la— gel-produktion

Lager; tillverkning; leveranser; ev. även orderstoek Lager; tillverkning; leveranser; ev. även orderstoek

Månad

Kvartal

Mån ad

Kvartal

Mekanförbnn- ,det

Skånska Cement AB

Tegelindustri— föreningen.

För att kunna följa utvecklingen inom verk- stadsindustrien torde det vara av stort vär- de att uppgifter lämnas om såväl den aktuella sysselsättningen i arbetstimmar, vilket redan nu sker till industriförbundet, som orderbeläggningen för de. närmast föl— jande månaderna. De senare uppgifterna torde icke bli alltför betungande då lik— nande uppgifter två gånger årligen lämnas till industrikommissionen sedan hösten 1940. Mekanförbundet har redan prelimi- närt diskuterat möjligheterna att fortsätta industrikommissionens statistik efter kri- get. Förbundets medlemmar representera emellertid endast något mer än hälften av totala antalet arbetare inom verkstads— industrien. För att undersökningarna skola bli tillräckligt representativa torde det där- för vara nödvändigt att uppgifter infordras även från vissa större företag exempelvis järn- och stålmanufakturverk, som ej äro anslutna till förbundet.

Uppgifter inhämtas sedan några är tillbaka månadsvis av industrikommissionen. l'ppgifter om produktionen ha hittills en— dast infordrats årsvis av kommerskollegi— um. Tegelindustriföreningen, som represen— terar så gott som samtliga företag av större betydelse, har emellertid planer på att upp— rätta produktionsstatistik.

Den av trävaruexportföreningen upprättade statistiken över medlemmarna är fullt till— fredsställande och torde böra bibehållasi

• Sida 85
•  Original

Industrigrupp Och tillverkning

Uppgiftslämnare

Erforderliga uppgifter

Uppgifts— period

Organ som borde kunna ha statistiken

om hand

Anmärkningar

Timmer

Sågade och hyvlade trävaror

Plywood

'Wallboard

Pappers- och grafisk industri Cellulosafabriker och träsliperier Massaved

'l”rävaruexp0r t— föreningens medlemmar

Trävaruexport— föreningens medlemmar

litt urval övriga sågverk

Samtliga ply— woodfabriker

Företag tillhö- rande Svenska Wallboardfabri- kanternas före— ning

l.ager vid årsskiftet. Beräknad timmer- fångst under kom- mande år Lager vid årsskiftet; produktion; försälj- ning och leveranser med uppdelning på inhemsk marknad och export Lager vid årssk'tet; produktion; försälj- ning och leveranser med uppdelning på inhemsk marknad och export.

Lager; tillverkning; leveranser för in- hemska marknaden och för export samt orderstock Lager; tillverkning; leveranser för in- hemska marknaden och för export samt orderstock

Lager, beräknad vir— kesfångstunderkom— mande år

Årsvis (lämnas i januari man.) Månad

Halvår eller möj— ligen kvartal Månad

Varje års- skifte

Trävaruexport- föreningenoch vissa bransch— föreningar Trävaruexport— föreningen

V ssa b'ansch- föreningar

Svenska Ply— woodfabri- kanter—nas förening

Svenska Wall— boardfabri— kantc; nas förening

Svenska Cel— lulosaföre- ningen

sin nuvarande utfornlnin". Då föreningen huvudsakligen endast omfattar sågverk i Norrland, som normalt nästan helt (före kriget 90 %) producera för export (— till— verkningen motsvarar c:a 50 % av total— produktionen —) torde det vara av intresse att utvidga statistiken på detta område till att omfatta även de större sågverken utanför föreningen. Industrikommissionen inhämtar sedan några år tillbaka produk- tions- och lageruppgifter halvårsvis från c:a 2,500 dylika sågverk. Man torde emel— lertid kunna uppnå tillfredsställande repre— sentativitet även om antalet företag he- gränsas till 500 och eventuellt ännu färre.

Plywoodfabrikantföreningen inhämtar redan nu fullständiga uppgifter från samtliga företa".

W'allboardfabrikantförcningen inhämtar re- dan nu fullständiga uppgifter. I föreningen ingår emellertid icke ett av de större före— tagen, vars produktion dock icke motsvarar ¹⁰ % av kapaciteten.

Samtliga uppgifter ingå iCellulosaförening-

ens nuvarande statistik. Den omfattar

samtliga företag.

• Sida 86
•  Original

Industrigrupp och tillverkning

Uppgiftslämnare

Erforderliga uppgifter

Uppgifts- period

Organ som borde kunna ha statistiken

om hand

Anmärkningar

Kemisk massa

Mekanisk massa för avsalu

Pappersbruk Olika slag av papper

T exfi [industrien Spinnerier

Garn av bomull, ull m. m.

Väverier Vävnad av bomull och ylle in. m.

Sömnadstabrikcr

Samtliga cellu— losafabriker

Svenska Trämas- seförenin gen 5 medlemmar

Svenska pappers- bruksförening- ens medlemmar

Samtliga spinne- rier

Samtligamera be— tydande företag

Ett urval större företag

Lager; tillverkning; leveranser; försälj— ning, sålt olevererat (orderstockl Lager; tillverkning; leveranser; försälj- ning; sålt olevererat (orderstock)

Tillverkning; leveran- ser; ej tillverkade order (orderstock)

Produktion

Produktion; leveran- ser av vävnader med uppdelning på olika typer

Produktion av vissa typer av varor

Mån ad Mån ad

Månad

Må nad

Månad

Svenska Cel— lulesaföre— ningen Svenska Trä— masseföre- ningen Svenska pap- persbruks- föreningen

Textilrådet Textilindustri— förbundet

»

Konfektions— fabrikantför-

eningen

Svenska

Trämasseföreningens medlemmar, för vilka en fullständig statistik över lager, produktion m. m. finnes, svara för c:a 75 % av avsaluproduktionen. Det kan därför möjligen diskuteras om statistiken bör utvidgas till att omfatta även vissa företag utanför föreningen. Uppgifter om produktionen vid de företag som själva förbruka sin massa finnas icke. Dylika uppgifter torde ej heller vara av större intresse i detta sammanhang.

Pappersbruksföreningens nuvarande statistik

l l 1

omfattar så gott som hela produktionen. De företag som ligga utanför äro av mindre betydelse. — Uppgifter om inneliggande ej tillverkade order inhämtas för närvarande endast beträffande några få papperssorter. Det torde vara av visst intresse att sta— tistiken i detta avseende utvidgas.

Mycket ingående uppgifter om förbrukning och lager av råvaror, produktion m. in. av garner och vävnader m. m. inhämtas för närvarande av industrikommissionen varje eller varannan månad. Det bör vara av intresse att denna statistik till en del bibehålles efter kriget.

• Sida 87
•  Original

Industrigrupp och tillverkning

Uppgiftslämnare

Erforderliga uppgifter

Uppgifts- period

Organ som borde kunna ha statistiken

om hand

Anmärkningar

Trikåfabriker

Skn- och läderinduslri

Garverier _ Bottenläder Ocll ovanläder m. m.

Skofabriker Skodon av olika slag

Ett urval större företag

Svenska Garveri— idkareföre- ningen

Skofahrikantföre- ningen jämte vissa andra före— tag

Totala vikten av pro- duktionen med upp— delning på vissa varugrupper

Lager; tillverkning; leveranser av berett läder; orderstoek

Tillverkning (ev. la— ger vid årsskiftena)

Månad

M ånud

Månad

Textilrårlel.

Svenska (inr— veriidkare- föreningen Svenska Sko- fabrikant- fören ingen

(iarveriidkareföre nin gen, vilken representerar

c:a 90 % av kapaciteten, har fullständig statistik över produktion m. m. av hotten— läder. Däremot ej fullständigt i fråga om ovanläder bl. a. beroende på svårigheterna att få ett enhetligt mått på produktionen.

Skofabrikantföreningen inhämtar för närva—

rande uppgifter om produktionen halvårs- vis från sina medlemmar jämte några andra företag bl. a. Oscaria och Kooperativa för— bundet. Sammanlagt representera dessa företag mer än 80 % av totala produktio- nen. Uppgift om lager torde knappast vara av något större intresse då produktionen av olika skäl huvudsakligen sker på he— ställning.

• Sida 88
•  Original

• Sida 89
•  Original

Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

(ienom remiss den 9 februari 1945 har Kungl. Maj:t anbefallt kommissio- Lnen för ekonomisk efterkrigsplanering att till utskottet avgiva yttrande över motionen I: 23 om åtgärder för planläggning av det fortsatta utredningsar- :beiet på socialpolitikens och socialvårdens område. Genom remiss den 16 ifehruari 1945 har Kungl. Maj:t anbefalli kommissionen att till riksdagens inndra kammares andra tillfälliga utskott avgiva yttrande över motionen II: 49 (likalydande med 1: 23). Med anledning härav får kommissionen anföra följande. , Såsom i motionen framhålles pågår för närvarande ett mycket omfattande |nlredningsarbete rörande socialpolitikens och socialvårdens utbyggnad. Det- ila arbete är av naturliga skäl fördelat mellan flera olika kommittéer, bland vilka socialvårdskommittén och befolkningsutredningen torde vara de vikti- gaste. Det är svårt att åstadkomma nödig koordination i denna omfattande sociala planeringsverksamhet, men detta behov av koordination bör i gör— ,ligaste mån tillgodoses, ty eljest uppstår risk för att de nya reformerna, när ide föras ut i livet, icke komma att bilda en rationellt konstruerad enhet. i Med hänsyn härtill vore det synnerligen önskligt, att jämsides med det ;pågående utarbetandet av detaljförslag och med tillvaratagande av redan vunna utredningsresultat, de allmänna principerna för socialpolitikens fram- ilida utveckling underkastades en mera ingående förberedande prövning, var- [vid beaktande jämväl skulle skänkas åt nu aktuella befolkningslpolitiska och ;vissa skolpolitiska spörsmål. Koordinationssynpunkten borde därvid vara den avgörande. En dylik prövning kunde ske inom socialdepartementet eller ge- iIIOIII särskilda sakkunniga i kontakt med pågående utredningar och borde | kunna färdigställas 'till den höstriksvdag, varmed man numera allmänt räknar.

Utredningsarbe-tet i olika sakkunnigkommittéer torde nu ha fortskridit så långt, att riksdagen efter en sådan koordinerande bearbetning borde kun- nu ta ställning till problemen i stort på sådant sätt att ledning gåves åt den blivande uformningen i detalj. Härigenom ernå-ddes att riksdagen icke, som eljest lätteligen blir fallet, endast ställes inför i detalj utarbetade förslag. medan de möjliga alternativen till dessa förslag vanligen icke alls äro utfor-

• Sida 90
•  Original

made och diskuterade. Vidare bleve det möjligt för utredningsorganen att med större trygghet än under nuvarande förhållanden gå till detaljbearbet- ningen av de särskilda frågorna. Det komme likaledes att föreligga större säkerhet för att de olika delarna i reformverket komme att stå i rationellt förhållande till varandra.

I anknytning till en sådan översyn bör det också bli möjligt att verkställa vissa ungefärliga kalkyler rörande de aktuella reformprogrammens finansiel— la konsekvenser. Sådana kalkyler äro av stor betydelse för en rationell av- vägning mellan olika reformprogram. Vare sig man önskar en hastig utbygg- nad av samhällets socialpolitik eller icke och oavsett om man vill bereda en stor plats i en framtida budget för social reformverksamhet eller ej, kom- mer man dock alltid att ålägga sig en viss finansiell begränsning. Frånvaronl av en finansiell plan för socialpolitiken —— även en mycket ungefärlig oclr elastisk sådan —»— kan under sådana omständigheter leda till att vissa reform— behov tillgodoses på bekostnad av andra. l

En dylik sammanfattande planering av den socialpolitiska utbyggnadenl skulle också ha betydelse ur en annan synpunkt, vilken kommissionen han särskilt intresse av att bevaka. Såsom kommissionen framhållit i sitt betän-l kande med förslag om stöd åt avsättningen av varaktiga konsumtionsvaror under en depression, har socialpolitikens utbyggnad under senare år i myc- ket följt ungefär samma kurva som konjunkturerna. Med hänsyn till att det är under depressionsperioder som det föreligger särskilt behov av att den allmänna köpkraften stödjes, skulle det emellertid vara mera rationellt, om, socialpolitikens utbyggnad i stället försigginge så att säga »trappstegsvis» på det sättet, att utvecklingen intensifierades under lågkonjunkturer och _— åt- minstone relativt sett hölles tillbaka under högkonjunkturer. Detta kan emellertid ske på ett mera tillfredsställanude sätt än eljest, om till grund föl” det socialpolitiska reformarbetet läge en viss sammanfattande plan, till vit- ken statsmakterna i princip tagit ställning.

Även ur en annan synpunkt som kommissionen har anledning att särskilt understryka, skulle en sådan planering vara av värde. I sitt remissyttrande över investeringsutredning-ens år 1944 framlagda förslag (SOU 1944: 12) framhöll kommissionen bland annat följande (SOU 1944: 57, s. 26):

»Beträffande den offentliga investeringsverksamheten vill kommissionen mera att- mänt framhålla följande. Ett sammanhang bör eftersträvas mellan de av myndig— heterna fastställda riktlinjerna .för samhällets allmänna utveckling och investerings- verksamheten. Önskvärt vore att man bättre än hittills kunde samordna dessa ut— vecklingslinjer genom program och prognoser och samtidigt tillse att investerings- planerna koordinerades med dessa så, att även de investeringsobjekt, som planerades för att möta en eventuell arbetslöshetskris, bleve inpassade i ett större utvecklings- sammanhang, varvid även en mera rationell ekonomisk och social avvägning mellan olika behov kunde ske. Särskild hänsyn bör tagas till investeringsbehoven just i en? arbetslöshetssituation. En sådan samordning, som här förordas, synes böra efter—lj strävas t. ex. vid en fortsatt utbyggnad av socialpolitiken, skolpolitiken 0. s. v. Fört att illustrera vad som här avses må, utan att kommissionen därför har velat taga ståndpunkt till de olika projekten. såsom exempel pekas på de investeringsmöj— ligheter, som skulle kunna uppkomma genom inrättande av skollunchlokaler, upp-

• Sida 91
•  Original

förande av skolhem i läroverksstäderna, anordnande av bad — icke minst i lands- kommun-erna — inrättande av lekstugor och daghem för barn, gemensamma tvätt- stugor, samlingslokaler, vissa slag av semesterhem o. s. v. Därest statsmakterna funne att det av arbetsmarknadspoltitiska skäl vore motiverat att exempelvis ut- vidga yrkesskole- eller arbetsförmedlingsverktsamheten, borde en sådan utvidgning äga rum just under en arbetslöshetskris. Skulle vidare en utvidgning av undervis— ningsmöjligheterna t. ex. för landsbygdens del eller en höjning av skolåldern ur andra synpunkter anses önskvärd, tala många skäl för att sådana åtgärder 'i så fall lämpligen planerades så, att deras genomförande kunde påbörjas under en even— tuell arbetslöshetskris efter kriget, enär därigenom riskerna för ungdomsarbetslöshet skulle minskas samtidigt som i vissa fall en utbyggnad av skollokalerna kunde bli ett arbetsobjekt.»

Kommissionen vill understryka, att ett sådant sammanhang mellan in- vesteringsverksamheten och den allmänna samhällsutvecklingen givetvis för- utsätter vad SOIll i det citerade stycket utsäges, nämligen att de allmänna riktlinjerna för denna utveckling blivit i förväg fastställda.

Det är kommissionens mening att en koordination av utredningsarbetet på socialpolitikens område i enlighet med vad ovan förordats icke bör och icke heller behöver fördröja reformarbetet och hindra nu föreliggande re- formförslags snara prövning och genomförande. På något längre sikt bör tvärtom genom en sådan planläggning, vilken naturligtvis icke bör göras stel en större rörlighet och större förmåga av anpassning ernås.

I handläggningen av detta ärende, ha, förutom undertecknad ordförande, deltagit samtliga kommissionens ledamöter med undantag av her-rar Bonow, Ericsson, Grevin, Hernod, Sandler och Westerlund. I herr Sandlers ställe har såsom suppleant herr Lundberg deltagit i ärendets behandling.

Stockholm den 14 mars 1945. Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

GUNNAR MYRDAL

Karin Kock

• Sida 92
•  Original

• Sida 93
•  Original

Till riksdagens andra kammares första tillfälliga utskott.

Genom remiss den 16 februari 1945 har Kungl. Maj:t anbefallt kommissio- nen för ekonomisk efterkrigsplanering att till utskottet avgiva yttrande över motion 11: 354 angående utredning om anordnande av hygieniska inrättning- ar på arbetsplatserna. Genom skrivelse den 19 februari 1945 har hemställts att kommissionen samtidigt med att yttrandet i ärendet expedieras till utskot— tet en avskrift måtte överlämnas till första kammarens andra tillfälliga ut- skott. Med anledning härav får kommissionen anföra följande.

Det är väl bekant, att det vid sidan av sådana arbetsplatser, där de hygie- niska anordningarna äro goda, fortfarande finns ett stort antal arbetsställen där dylika anordningar äro synnerligen bristfälliga eller helt eller delvis sak— nas. Detta förhållande är också föremål för uppmärksamhet såväl från yrkes- inspektionens som från arbetsmarknadsparternas sida. Under nuvarande klisförhållanden ha dock de arbetsgivare som önskat åstadkomma förbätt- rade förhållanden i stor utsträckning varit förhindrade därifrån på grund av l)yggnadsregleringen. Det finns emellertid fortfarande åtskilliga arbetsgivare, som icke ägna frågan något intresse, liksom det även finns många arbetare, vilka icke med tillbörlig energi framföra krav på nödiga förbättringar eller till och med underlåta att på rätt sätt använda och vårda sådana hygieniska anordningar som åstadkommits. Både på arbetarhåll och arbetsgivarhåll tor- de dock intresset för dessa angelägenheter vara stigande. Allteftersom den lokala säkerhetstjänsten utvecklas och blir mera effektiv skapas också ökade förutsättningar för fortsatta förbättringar.

Inom Industriens utredningsinstitut planlägges för närvarande en utred- ning som torde komma att bedrivas under samarbete med Landsorganisatio- nen. Genom denna utredning, som är avsedd att utmynna i praktiska förslag om hur de hygieniska anordningarna på arbetsplatserna i olika fall lämpli— gen böra utformas, torde ytterligare förutsättningar komma att skapas för nödiga förbättringar.

Om man sålunda kan vänta sig åtskilligt av ett alltmer intensifierat sam- arbete mellan företagar- och arbetsgivarorgan å ena sidan och Landsorgz- nisationen å den andra, är dock att märka, att dessa samarbetssträvanden knappast inom rimlig tid komma att få tillräcklig effekt över hela närings—

• Sida 94
•  Original

livet. Det är en allmän erfarenhet, vilken också bekräftas genom den i motio— nen citerade av svenska metallindustriarbetarförbunde' utförda utredningen, i att brister i fråga om arbetshygieniska anordning ar sä skilt ofta förekomma på mindre arbetsställen, vilka i vida mindre grad än (b större företagen äro representerade i svenska arbetsgivareföreningen elle1 i industriförbundet. Visserligen finnes det många mindre företag, som följi med i utvecklingen, men detta sker ofta med en sådan eftersläpning, att småföretagen i fråga om arbetshy Gieniska anordningar befinna sig på en lägle genomsnittlig stan- dard än de större arbetsställena. Dessutom förekomma ofta brister på arbets-

ställen vilka icke tillhöra industrien, såsom butiker, kontor, restauranger och kaféer. En orsak till att de mindre arbetsställena -— till vilka även det övervä- gande flertalet butiker, kontor, restauranger och kaféer höra — befinna sig på en lägre genomsnittlig arbetshygienisk standard än övriga företag, är att de minsta arbetsställena äro undantagna från arbetarskyddslagens bestäm- melser i fråga om vissa hygieniska anordningar. Småföretagen ha också i många fall mindre möjlighet än öv1iga företag att ikläda sig de för dem hög-a fasta kostnader som en mera fullständig utrustning med hygieniska anord- ningar skulle vålla. Härtill kommer, att yrkesinspektionen icke har sådan kapacitet att den förmår effektivt övervaka alla företag. De mindre företa- gen besökas sålunda i genomsnitt endast ungefär en gång vartannat eller vart tredje år och i vissa fall ändå mera sällan. En förutsättning för att yrkeshy- gienen skall bli bättre utvecklad särskilt i fråga om mindre arbetsställen är sålunda, att lagstiftningen kompletteras och att yrkesinspektionens arbets- krafter förstärkas. Förslag om sådan förstärkning och även om vissa för- bättringar i arbetarskyddslagen är också under utarbetande inom 1938 års arbetarskyd—dskommitté.

Det är för övrigt icke endast arbetarnas behov av bättre arbetshygieniska förhållanden, som det kan vara anledning att i detta sammanhang uppmärk— samma. Särskilt när det gäller livsmedelsindustrien är ju hygienen på arbets- platserna också ett viktigt konsumentintresse. Detta intresse torde vara väl tillgodosett inom sådana livsmedelsindustrier vilka äro underkastade effek- tiv kontroll enligt enhetliga bestämmelser. Så är exempelvis förhållandet i fråga om mejerihanteringen, för vilken gäller en särskild mejeristadga. i fråga om slakterierna är emellertid kontrollen icke väl organiserad, när det gäller vissa mindre slakterier, som närmast stå under hälsovårdsnämndernas , inseen—de. Även konservindustrien hör till de livsmedelsbranscher, för vilka behov föreligger av mera effektiva och enhetliga hygieniska kontrollföre— skrifter.

Kommissionen har själv icke anledning att ta befattning med de yrkeshy— frieniska problemen annat än 111 en alldeles speciell synpunkt som också framföres 1 den remitterade motionen. Det kommer sannolikt vid en eventuell framtida lågkonjunktur fortfarande att föreligga behov av att förbättra de arbetshygieniska anordningarna på ett stort antal arbetsplatser, och det kommer då att te sig som uz— arbetsmarknadssynpunkt önskvärt. att detta

• Sida 95
•  Original

behov blir till så stor del som möjligt tillgodosett just under en sådan period av onormalt låg arbets—tillgång. Det kan här bli fråga om en ganska betydan- de mängd ombyggnads- och ändringsarbeten, spridda över hela landet. Ett effektivt utnyttjande av denna arbetsreserv skulle i icke ringa utsträckning bidraga till att skapa sysselsättning.

Visserligen kan man vänta sig en automatisk ökning av ombyggnads- och ändringsarbeten för sådana ändamål på grund av den uppdämning av denna verksamhet som av förut angivna skäl ägt rum under kriget. Men det före- faller angeläget att en sådan utveckning befrämjas genom särskilda åtgärder. Ur denna synpunkt är det viktigt, att den förstärkning av yrkesinspektionen [och komplettering av arbetarskyddslagstiftningen som nu planeras med det lsnaraste kommer till stånd. Det är vidare önskvärt att arbetsmarknadspar- iterna söka beakta behovet av att de arbetshygieniska anordningarna särskilt |utbyggas under lågkonjunkturer liksom att kommunala organ söka verka för ?samma ändamål. i I vissa fall låter det sig icke göra att på nuvarande plats och inom det giv- ina utrymmet åstadkomma tillfredsställande anordningar av här ifrågavaran- jde slag. Där så är förhållandet måste förr eller senare en flyttning över- vägas. Det kan härvid exempelvis vara fråga om hantverks- och småin- dustriföretag, som äro inrymda i saneringsmogna fastigheter men ha svårig- heter att finna andra lämpliga lokaler. Dylika problem ha i vissa fall lösts genom att för småföretagen avsedda särskilda hantverkshus med gemensam- ma hygieniska anordningar uppförts.

Då det allmänna ur sysselsättningssynpunkt har intresse av att arbets— löshetsperioder utnyttjas för att tillgodose här avsedda behov, har ifrågasatts, ;huruvida icke staten bör finansiellt understödja förbättringar av arbetshygie- lniska anordningar, om de komma till stånd under en lågkonjunktur. Här- emot kan den invändningen göras, att det. icke skulle vara lämpligt att med statliga medel finansiera sådana förbättringsarbeten, vilka företagarna under alla förhållanden äro skyldiga att utföra. Skulle rena subventioner eller rän- [tefria lån komma i fråga, kan måhända befaras, att många företagare frestas latt till nästa lågkonjunktur uppskjuta även förbättringsarbeten som äro så gangelägna, att de omedelbart böra komma till utförande. Å andra sidan får jihågkommaS, att åtskilliga företag, och kanske i synnerhet sådana smärre larbetsställen, där förbättringshehoven äro särskilt stora, just under en de- :pressionsperiod kunna ha mindre möjligheter än eljest att själva finansiera en höjning av den arbetshygieniska standarden. Det är dessutom tänkbart att för ändamålet icke behöva ifrågakomma subventioner utan endast lån som erbjudas till statens självkostnadsränta. Inom kommissionen har också fram- ;hållits, att det vore mest naturligt och ändamålsenligt att låta företagen av isina överskott i goda tider skattefritt lägga upp fonder, som bindas vid här ifrågavarande ändamål och finge disponeras i lågkonjunkturer. Utan att 'själv taga definitiv ståndpunkt i dessa frågor, vill kommissionen förorda

tt de upptagas till prövning i samband med den utredning som nedan före— lås.

• Sida 96
•  Original

Med hänvisning till vad som sålunda anförts vill kommissionen tillstyrka? att frågan om förbättra-de arbetshygieniska anordningar göres till föremål för utredning i samverkan med andra organ som arbeta på detta område, varvid man bör sträva efter att begagna en eventuell lågkonjunktur för till- godohavande av de arbetshygieniska behoven.

I handläggningen av detta ärende ha förutom undertecknad ordförande, deltagit samtliga kommissionens ledamöter med undantag av herrar Bonow, Ericsson, Grewin, Hernod, Sandler och Westerlund; i herr Sandlers ställe har såsom suppleant deltagit herr Lundberg.

Särskilt till denna skrivelse fogat yttrande har avgivits av herrar Lied— berg, Nordenson och VVehtje.

Stockholm den 16 mars 1945.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering GUNNAR MYRDAL

Karin Kock

• Sida 97
•  Original

Särskilt yttrande

av herrar Liedberg, Nordenson och Welitje, som ansett att kommissionens yttrande bort hava haft följande lydelse:

Till riksdagens andra kammares första tillfälliga utskott.

Genom remiss den 16 februari 1945 har Kungl. Maj:t anbefallt kommis- sionen för ekonomisk efterkrigsplanering att till utskott-et avgiva yttrande över motion 111354 angående utredning om anordnande av hygieniska in- rättningar på arbetsplatserna. Genom skrivelse den 19 februari 1945 har hem- ställts att kommissionen samtidigt med att yttrandet i ärendet expedieras till utskottet en avskrift måtte överlämnas till första kammarens andra tillfälliga utskott. Med anledning härav får kommissionen anföra följande.

Kommissionen, som till fullo inser de arbetshygieniska problemens stora betydelse, har emellertid icke funnit sig böra "taga ställning till dessa problem i annan mån än att vidtagandet av arbetshygieniska anordningar kan skapa en sysselsättningsreserv under en lågkonjunktur och därmed åstadkomma en konjunkturutjämnande effekt. Till frågan om särskild utredning kan anses påkallad för vinnande av motion-ens syften är kommissionen sålunda ej be— redd att taga ställning. Kommissionen vill endast i detta sammanhang erin— ra om att inom Industriens utredningsinstitut planlägges en utredning, som torde komma att bedrivas under samarbete med Landsorganisationen och som är avsedd att utmynna i praktiska förslag om huru hygieniska anord— ningar på arbetsplatsen i olika fall lämpligen böra utformas. Vidare äro, såsom motionärerna framhålla, hithörande frågor föremål för behandling av 1938 års arbetarskyddskommitté, som kan väntas innevarande år avgiva förslag till ny arbetarskyddslagstiftning, varvid skärpta hygieniska krav torde komma att ställas.

Vid ett stort antal företag ha planerade åtgärder till förbättrande av de hygieniska förhållandena icke kunnat komma till stånd på grund av den uppdämning av byggnadsverksamheten, som blivit en nödvändig följ-d av krigsförhållandena. Dels på grund härav, dels ock av andra skäl kan det vän- tas, att vid en eventuell lågkonjunktur efter kriget ett behov kommer att föreligga att förbättra de arbetshygieniska anordningarna på ett stort antal arbetsplatser. Det framstår då som synnerligen önskvärt ur arbetsmarknads- synpunkt, att detta behov till så stor del som möjligt tillgodoses just under en sådan period av onormalt låg arbetstillgång. Ett effektivt utnyttjande av denna arbetsreserv skulle i icke ringa utsträckning kunna bidraga till att skapa sysselsättning.

• Sida 98
•  Original

Med hänsyn till det allmännas intresse att arbetslöshetsperioder utnyttjas för att tillgodose här avsedda behov kan ifrågasättas, huruvida staten icke bör finansiellt understödja förbättringar av arbetshygieniska anordningar, om de komma till stånd under en lågkonjunktur. Häremot kan den invänd- ningen göras, att det icke skulle vara lämpligt att med statliga medel finan— siera sådana förbättringsarbeten, vilka företagarna under alla förhållanden * äro skyldiga att utföra. Skulle rena subventioner eller räntefria lån komma i fråga, kan måhända befaras, att många företagare frestas att till nästa lågkonjunktur uppskjuta även förbättringsarbeten, som äro så angelägna, ' att de omedelbart böra komma till utförande. Å andra sidan får ihågkommas, att åtskilliga företag, och kanske i synnerhet sådana smärre arbetsställen, där förbättringsbehoven äro särskilt stora, just under en depressionsperiod kunna ha mindre möjligheter än eljest att själva finansiera en höjning av den arbetshygieniska standarden. S'tödåtgärder för ändamålet böra icke taga formen av subventioner utan endast av län. Det har även inom kommissio- nen anförts, att det vore mest naturligt och ändamålsenligt att låta företagen av sina överskott i goda tider skattefritt lägga upp fonder, som bindes vid här ifrågavarande ändamål och finge disponeras i lågkonjunkturer.

Kommissionen anser att fråga om åtgärder för att på detta område åstad- komma en önskvärd konjunkturutjämning lämpligen bör bli föremål för övervägande inom det nyligen tillsatta investeringsrådet. *

• Sida 99
•  Original

Till KONUNGEN.

Genom remiss den 20 februari 1945 har kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering anbefallts avgiva utlåtande över ett av särskilt tillkallade utredningsmän i skrivelse den 19 februari 1945, med därtill fogad utredning,

• Sida 100
•  Original

avgivet förslag rörande försäljning av kronans vid en avveckling av bered- skapen överflödiga motorfordon, cyklar, bilbatterier och reservdelar. I anled— ning härav får kommissionen anföra följande.

Av utredningen framgår att vid en avveckling av beredskapen följande ungefärliga antal militära fordon beräknats restera för försäljning, nämligen 2 550 bilar, 9 550 lastbilar, 250 Skåpbilar, 230 bussar, 3 500 motorcyklar och 50000 cyklar. Därtill komma omkring 14000 bilbatterier samt reservdelar till ett inköpsvärde av ca 5 milj. kronor.

Kommissionen anser sig icke ha anledning att i annan mån taga ställning till utredningsmännens förslag än i fråga om möjligheterna vid en försäljning av ifrågavarande fordon att underlätta sådana åtgärder som vidtagas i ar- betslöshetsbekåmpande syfte samt att undvika sysselsättningsrubbningar.

Utredningsmännen ha själva framhållit, att det såväl ur ekonomiska som andra synpunkter vore lämpligast att de militära övertaliga bilarna i största möjliga utsträckning överfördes till annan statlig eller statsunderstödd verk- samhet, och de ha också preliminärt undersökt möjligheterna härför. Dessa undersökningar ha bland annat visat, att ett icke obetydligt antal av ifråga— gavarande fordon behövas för ett effektivt fullgörande av statliga och stats- understödda åtgärder i arbetsskapande syfte. Kommissionen finner det med hänsyn härtill önskvärt att ett erforderligt antal fordon ur de militära förråden måtte reserveras för andra statliga behov efter beredskapens avveckling, främst då sådana som sammanhänga med åtgärder för sysselsättningsfrå— gornas lösning. Samtidigt vill kommissionen uttala önskvärdheten av att i liknande syfte en transportreserv ur här ifrågavarande fordonspark måtte kunna ställas till förfogande även för de kommuner, som skulle önska kom- ma i fråga såsom köpare av fordon.

Slutligen synes det kommissionen önskvärt att, med hänsyn till vikten av att vid fordonens försäljning så små sysselsättningsrubbningar .som möjligt uppstå, denna försäljning ordnas på sådant sätt som av de sakkunniga före— slås, nämligen i kommission genom bilfabrikanter och bilimportörer.

I handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknad ordförande, deltagit samtliga kommissionens ledamöter, med undantag av herrar Hernod, Lindberg, Sandler och Söderlund, samt såsom suppleant för herr Sandler herr Lundberg.

Stockholm den 6 april 1945. Underdånigst

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

GUNNAR MYRDAL

Arne Björnberg

• Sida 101
•  Original

Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Genom remiss den 9 februari 1945 har Kungl. Maj:t anbefallt kommissio- nen för ekonomisk efterkrigsplanering att till riksdagens första kamvmares andra tillfälliga utskott avgiva yttrande över motion I: 78 om en utredning angående befolknings- och näringsförhållanden i Sverige samt att till social- departementet insända avskrift av yttrandet. I anledning härav får kom- missionen anföra.

Motionärerna ha genom en undersökning av befolknings- och näringsför— hållandena inom Roslagen, det vill säga vissa delar av norra Stockholms län och angränsande områden av Uppsala län, pekat på en rad omständigheter, vilka äro uttryck för att befolknings- och näringsutvecklingen inom nämnda område råkat i ett ogynnsamt läge. I motionen anföres att de begränsade möjligheterna till utkomst på landsbygden ha lett till en stark avfolkning och att åldersfördelningen är sådan, att man måste vänta sig en fortsatt av— folkning, även om flyttningen från landsbygden skulle upphöra. Bakom de begränsade utkomstmöjligheterna på landsbygden förutsättes ligga bland an- nat de omständigheterna, att jordbruket icke är särdeles bärkraftigt, att jor- den är topografiskt splittrad, att brukningsdelarna ofta äro alltför små och att klimatet är mindre gynnsamt. Vidare anföres att fisket, som i kustban- det och skärgården alltjämt är betydande, dock under normala förhållan- den endast ger en blygsam inkomst. Även beträffande städerna och de öv- riga tätorterna, som hysa en dryg fjärdedel av områdets befolkning, fram- träda i detta hänseende vissa oroväckande tendenser.

Med hänsyn till att Roslagen enligt mo—tionärernas uppfattning borde äga rika förutsättningar för ett differentierat och blomstrande näringsliv, synes den mindre tillfredsställande utvecklingen bottna i antingen en bristande företagsamhet, när 'det gäller att utnyttja förefintliga möjligheter, eller en felaktig inriktning av näringslivet, måhända i bägge dessa omständigheter. Det pekas också på de nackdelar, som följa av att jorden i Roslagen i stor utsträckning tillhör bolag och enskilda st—orgods, och det därmed samman- hängande arrendesystemet.

Enligt motionärernas uppfattning äro förhållandena i Roslagen sådana, att ett ingripande från statens sida vore påkallat för att främja dess närings-

• Sida 102
•  Original

liv. Det framhålles i motionen att det emellertid torde finnas skäl att under- söka, om icke även i andra delar av Sverige en liknande situation råder och samma hjälpbehov skulle föreligga. En utveckling pågår, som kan kom- ma att resultera i att stora delar av vårt land läggas mer eller mindre öde och sjunka allt mer tillbaka i fråga om befolkningstal och levnadsstandard.

I viss utsträckning äro de förhållanden, som av motionärerna påtalats, redan nu föremål för uppmärksamhet och utredning. Vissa i motionen be- rörda frågor ha sålunda upptagits till behandling inom 1942 års jordbruks- kommitté, norrlandskommittén samt inom en särskild genom Sveriges indu- striförbund, Landsorganisationen, Statens byggnadslånebyrå och Sveriges lantbruksförbund i—gångsatt näringsgeografisk och befolkningsstrukturell ut— redning. Kommissionen finner dock, att en komplettering, fördjupning och koordination av dessa undersökningar är erforderlig och anser sig därför böra tillstyrka motionens utredningsyrkande. Kommissionen kan visserli- gen själv varken utföra eller övervaka någon sådan utredning men räknar med att vid fullgörandet av sitt uppdrag få anledning att överväga frågan om hur ett mera samordnat utredningsarbete avseende den regionala nä- ringsplaneringen lämpligen bör organiseras.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknad ordförande, deltagit samtliga kommissionens ledamöter, med undantag av herrar Hernod, Lindberg, Sandler och Söderlund, samt såsom suppleant för herr Sandler herr Lundberg.

Stockholm den 6 april 1945.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

GUNNAR MYRDAL

Arne Björnberg

• Sida 103
•  Original

Till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

Genom remiss den 16 februari 1945 har Kungl. Maj:t anbefallt kommis- sionen för ekonomisk efterkrigsplanering att till riksdagens andra kammares ; andra tillfälliga utskott avgiva utlåtande över motion nr 447 i andra kamma- — ren, likalydande med motion nr 288 i första kammaren, om en utredning an- ' gående den framtida organisationen av handeln med brännoljor m. m. Sam-

tidigt har Kungl. Maj :t anbefallt kommissionen att tillställa folkhushåll— ningsdepartementet avskrift av utlåtandet. Med anledning härav får kom- missionen anföra följande.

Såsom i den remitterade motionen framhålles, var bensinhandeln före kri- get organiserad på ett i vissa hänseenden mindre tillfredsställande sätt. Den låg övervägande i händerna på internationella bolag, som ofta samarbetade för att hälla priserna uppe och som länge tillämpade en sådan politik gent- emot de i Sverige verksamma dotterföretagen, att dessa icke erhöllo nägra vinster som kunde beskattas, medan de utländska moderföretagen däremot lämnade överskott. Dessutom ledde konkurrensen mellan de olika företagen till att distributionsnätets kapacitet avsevärt översteg vad som var erforder- 3 ligt för den svenska marknaden. Det är exempelvis väl bekant, hurusom

service- och pumpstationer tillhörande olika företag ofta lågo tätt intill var- andra. Enligt uppgift i en utredning av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga (Rationaliserings- och ersättningsfrågor i samband med ifråga- 1' satt införande av statligt brännoljemonopol, SOU 1986: 45) funnos i mitten , på trettiotalet icke mindre än 13 505 bensindistributörer, varav 1 227 service-

stationer, 8 051 singlepumpar och 4 227 fat- eller flaskförsäljare. Under för- utsättning att distributionen organiserades genom ett monopol skulle vid då- varande förhållanden enligt av samma sakkunniga verkställd överslagsbe- räkning antalet distributionsställen kunna nedbringas till 4225, varav 610 servicestationer, 3 015 singlepumpar och 600 fat- eller flaskförsäljare. Olje- handelns fördelning på flera företag vållade även extrakostnader för löner, transport- och lagringsanordningar, central och regional administration samt rek—lam.

• Sida 104
•  Original

Under trettiotalets senare del var utvecklingen jämförelsevis gynnsam, vil- ket delvis torde ha berott på att bolagen i viss mån beaktade den kritik som framkommit såväl i nyssnämnda som i tidigare (SOU 1935: 25 och SOU 1935: 61) utredningar. Sålunda genomfördes en viss rationalisering av distri- butionen av Oljebolagen själva. Därjämte ökades konsumtionen under sena- re delen av trettiotalet så mycket, att även detta bidrog till att minska över- kapaciteten. De internationella dotterbolagen i Sverige började redovisa vins- ter, som kunde beskattas. Efterhand framträdde allt fler fristående import- företag, vilka bedrevo konkurrens med de samverkande internationella stor- företagen delvis under samarbete med den kooperativt organisera—de Bilägar- nas Inköpscentral och därtill anslutna inköpsföreningar. Bensinpriset höll sig också på en väsentligt lägre genomsnittlig nivå än under tjugotalet. Distri- butionskostnaden var begränsad till i regel mellan en tredjedel och en fjärde- del av detaljpriset (inklusive skatt) för bensin.

Denna gynnsamma utveckling torde dock icke ha fortskridit så långt som skulle ha varit önskvärt. Alltjämt låg bensinhandeln till större delen i hän— derna på samarbetande internationella bolag, vilka icke kunde antagas vara primärt inriktade på att tillgodose den svenska marknadens intressen. Trots rationalisering och konsumtionsökningen förekom fortfarande, att flera ben- sinstationer voro belägna i omedelbart grannskap till varandra, utan att detta var erforderligt med hänsyn till konsumtionens intressen. Om priset också å ena sidan var förhållandevis lågt, var det å andra sidan så stabilt att det förefaller ovisst huruvida konkurrensen verkligen var fullt effektiv.

Därefter har frågan kommit i nytt läge genom att den personalstyrka, som är knuten till företag avsedda för bensindistribution starkt reducerats efter genomförande av krigsavspärrningen och detta trots inkallelser och personalåtgång för gengasdistributionen. Därigenom försvinner eller försva- gas för tillfället ett av de argument mot en rationalisering och omorganisation av driften, som oftast framfördes under 1930-talets bensinmonopoldebatt. Vidare har distributionsnätet i stor utsträckning reduce-rats, i det att ett stort antal under kriget överflödiga bensinpumpar för översyn och förvaring häm- tas hem av bolagen. Det föreligger därför ökade möjligheter att anpassa distributionsnätet efter behovet. Läget har även förändrats så tillvida som utsikterna till en effektiv konkurrens nu te sig gynnsammare än tidigare. Kooperativa förbundet, som äger vissa oceananläggningar, vilka emellertid äro uthyrda till ett internationellt bolag, kommer, enligt vad kommissionen erfarit, vid hyreskontraktets utlöpande år 1947 att återförvärva förfogande- rätten till desamma. Dessutom har nyligen organiserats en större koopera- tiv sammanslutning för import, handel och raffinering av olja, nämligen Sveriges oljekonsumenters riksförbund, vari ingå följande organisationer: Kooperativa förbundet, Bilägarnas inköpscentral, Svenska lantmännens riks- förbund, Svensk andelsfiskförening u. p. a. och Västkustfiskarnas central- förbund. '

Kommissionen vill understryka angelägenheten av att bensin- och olje- handeln helt eller till övervägande del ligger i händerna på ett eller flera

• Sida 105
•  Original

organ, som äro beredda att gentemot utländska storbolag och andra främ- mande inflytanden tillvarataga den svenska marknadens intressen. Detta ter sig nu desto viktigare, eftersom det föreligger fara för att världshandeln kom- mer att bli mycket starkt påverkad av olika internationella och nationella regleringar. I detta sammanhang måste också krigsberedskapssynpunkten beaktas. Det ter sig numera uppenbart, att stora lager av olja behöva lagras inom landet för att en verklig försvarsberedskap skall uppnås. Då råoljan är bensinen vilda överlägsen i fråga om lagringsduglighet, betyder detta, att vårt land i väsentligt Ökad utsträckning måste övergå till import av råolja och att stora lagrings- och raffineringsanläggningar måste åstadkommas. Även om vår kapacitet för oljeraffinering redan ökats och en ny sådan ök- ning planerats, förtjänar dock övervägas, om icke ytterligare åtgärder i denna riktning äro behövliga.

Det är sålunda ur olika synpunkter erforderligt att frågan om bensinhan- delns organisation underkastas en omprövning. Härvid bör även övervägas huruvida fara föreligger för att distributionsnätet ånyo kan få en för stor kapacitet i förhållande till behovet. Visserligen är det mycket möjligt eller till och med sannolikt, att en ytterligare expansion av bilismen kan medföra, att ett distributionsnät av den omfattning som fanns under trettiotalet kan bli fullt utnyttjat. Just konkurrensen mellan olika företagsgrupper »— vilken ur andra synpunkter är förmånlig _— kan emellertid medföra, att utbyggan- det av distributionsnätet kan försiggå hastigare än vad som svarar mot för- ändringarna i behovet, så att en överkapacitet i alla fall upprätthålles. Den nya kooperativa organisationen kan exempelvis behöva bygga ut sitt distri- butionsnät för att inom alla landsdelar kunna effektivt konkurrera med de internationella storbolagen. — Man bör vid bedömandet av distributions- nätets lämpliga omfattning icke ta sikte på något minimum, som skulle or- saka dyrbara väntetider för bensinkonsumenterna och hindra motorismens utveckling. Det gäller att i stället söka finna ett optimum, som innebär, att konsumtionens berättigade intressen fullt tillgodoses utan onödig överdim—en- sionering av distributionsapparaten.

Kommissionen vill därför tillstyrka en utredning om den framtida orga- nisationen av handeln med brännoljor. Vid denna utredning böra olika alter- nativ till den nuvarande ordningen övervägas. Ett alternativ är ett monopol, som helt behärskas av staten eller av inhemska konsumentintressen eller eventuellt både av staten och av olika konsumentintressen. Vid ett dylikt för- enhetligande av bensinhandeln kan distributionsapparaten sannolikt lättast avpassas efter behovet, och samtidigt ökad säkerhet uppnås för ett samfällt ' uppträdande av de svenska köpintressena på världsmarknaden. Det kan i detta sammanhang nämnas, att den svenska importen år 1938 uppgick till 3 0/0 av världshandeln med bensin och till en större andel av försäljningen från de länder, varifrån vi tillfredsställde vårt bensinbehov. Ett annat alter- nativ är att handeln med brännoljor ombesörjes av två eller tre olika före- tag, exempelvis ett statligt eller halvoffentligt företag, ett konsumentkoope- rativt företag och, eventuellt, ett rent privat företag. Härigenom skulle er—

• Sida 106
•  Original

hållas en stimulerande konkurrens, samtidigt som handeln helt eller delvis ombesörjdes av organ, som företrädde mera allmänna svenska intressen. Man kan även diskutera en organisation med statlig eller konsumentkoope— r'ativ kontroll [av import och partihandel men med fri konkurrens för distri- butionen i detaljhandeln.

Då det icke är uteslutet, att bensinimport i avsevärd omfattning kan kom- ma i gång redan före utgången av innevarande år och då en eventuell om- organisation av handeln med brännoljor bör komma 'till stånd dessförinnan, är frågan av synnerligen brådskande natur. Det vore därför önskvärt, att för- slag med anledning av utredningen kunde framläggas vid den höstriksdag, som i år eventuellt kan komma till stånd.

Även i fråga om handeln med kol och koks synes frågan om en omorgani- sation böra upptagas till övervägande. För närvarande finns omkring 160 import- och lagerhandelsfirmor samt ca 4 000 detaljförsäljningsställen. Då flera företag eller försäljningsställen kunna ha samma ägare, är dock antalet ekonomiska enheter något mindre. Importörerna voro före kriget samman— slutna i Svenska stenkolsimportörernas förening. Under kriget har på 'stat- ligt initiativ en tvångskartellering kommit till stånd, varvid importörerna sammanslutit sig i Svenska kolimportörernas förening 1939 u. p. a. Import- kvantiteterna ha uppdelats och priserna fastställts genom myndigheternas försorg. lmportörernas förtjänster torde ha ökats dels därför att avsättningen blivit säkrad på grund av knappheten dels emedan vissa andra risker av- lyfts genom statliga regleringsåtgärder samtidigt som handelsvinsten per ton ökats.

Den importreglering, som under kriget genomförts, är konstruerad med tanke på att den skulle gälla endast under en jämförelsevis begränsad tid. Emellertid har kriget dragit ut på tiden, och de därmed förenade olägenheter- na ha därför efterhand gjort sig mera kännbara. Det är numera uppenbart. att import av kol och koks för lång tid framåt kommer att bli helt beroende av öVerenskommelser, som kunna träffas av staten med exportländerna och som kommer att avse såväl kvantiteter som priser. Det är inte ens säkert, att världshandeln med kol och koks kommer att bli fri, när den nuvarande knapp- heten på världsmarknaden upphör. Redan före kriget förelågo vissa för- hållanden, som i någon mån kunde motivera ett mera samlat uppträdande från de svenska importintressenas sida. Sålunda var exporten från varje enskilt exportland reglerad antingen genom karteller eller genom statliga åtgärder. Mot slutet av fredstiden framträdde också vissa tendenser till sam- arbete mellan olika exportländer. Efter kriget kan man emellertid, som sagt, räkna med en väsentligt mera ingående reglering, i varje fall under lång tid framåt. Under alla förhållanden kommer importen icke på länge att bli beroende av den enskilda företagsamhetens insatser, och frågan om en omorganisation av handeln med' kol och koks måste därför betecknas såsom synnerligen aktuell.

Det synes dessutom böra övervägas, om icke den inre distributionsappara- ten delvis är överdimensionerad. Det är bekant, att kedjehandel med kol och

• Sida 107
•  Original

planlösa transporter i viss utsträckning förekommit före kriget. Även andra rationaliseringsmöjligheter torde föreligga, ehuru det är svårt att utan när- mare undersökning bilda sig en uppfattning om betydelsen därav.

Av anförda skäl vill kommissionen tillstyrka, att även frågan om kol- och kokshan—delns organisation upptages till utredning, varvid, liksom beträffan- de oljehandeln, böra beaktas olika alternativ, exempelvis bibehållande tills vidare av nuvarande ordning, statligt importmonopol eventuellt med av- görande inflytande för olika förbrukargrupper i förening med fri handel på den inre marknaden, importmonopol som tar hand även om lagerhandeln. Ett annat alternativ är att ett statligt importföretalg eller ett statligt import- och partihandelsföretag konkurrerar med ett motsvarande konsumentkoope- rativt företag. Liksom i fråga om bensinhandeln bör även i detta fall krigs- *beredskapssynpunk-terna noga beaktas. Även denna utredning synes böra , bedrivas med sådan skyn—dsamhet, att resultaten därav kunna praktiskt ut- ' nyttjas, innan importen nått större omfattning.

Kommissionen vill till sist anföra en synpunkt, som synes böra beaktas vid en eventuell omorganisation av handeln med såväl brännoljor som kol och 1koks. I den mån statliga monopol eller halvoffentliga företag skapas för ldessa ändamål, måste iakttagas att dessa få en sådan finansiell konstruk- tion, att det ekonomiska driftsresultatet klart framgår av räkenskaperna. Kommissionen har tidigare, särskilt i sitt yttrande av den 7 februari 1945 angående den fortsatta driften vid skifferoljeverken i Kvarntorp och Kinne- Kleva, framhållit angelägenheten av att, där av särskilda skäl speciella sub— ventioner utgå till statliga fönetag, detta måste ske i sådana former, att sub- ventionen icke döljes utan klart framträder. När det gäller statliga eller halv- ioffentliga företag Vilka driva handel med var-or som äro underkastade sär- tskild beskattning, såsom fallet är med bensin, tobak eller sprit, är det lika l viktigt, att det ur räkenskaperna med all tydlighet framgår vad som är skatt * och vad som icke är skatt. I annat fall finns ingen möjlighet att med ledning lav räkenskaperna kontrollera, huruvida verksamheten är skött med ekono- l misk effektivitet eller icke. i l handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknad ordförande, ldeltagit samtliga kommissionens ledamöter med undantag av herr Sandler, ,i vilkens ställe såsom suppleant deltagit herr Lundberg. ! Särskilt till detta utlåtande fogade yttranden ha avgivits av dels herrar 5 Hernod, Liedberg, Nordenson, Söderlund, YVehtje och Äselius och dels herrar ;Gustafson, von Heland och Sandberg, samt fru Lilliehöök. l l l l

& Stockholm den 6 april 1945.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

GUNNAR MYRDAL Karin Kock

• Sida 108
•  Original

Särskilt yttrande

av herrar Hérnod, Liedberg, Nordenson, Söderlund, Wehtje och Äseliusl rörande motionerna I: 288 och II:—147 om en utredning angående den fram- tida organisationen av handeln med brännoljor m. 111.

Vad först angår utredningsförslaget i fråga om oljehandeln må framhållas, att detta motiveras i huvudsak med argument, hämtade från den utredning, som år 1933 verkställdes av de 5. k. motorbränslesakkunniga. Denna kom- mitté, vars huvuduppgift var att söka finna en väg för tillfredsställande ut- nyttjande av den svenska sulfitspriten, växlade över ett sidospår in även på frågan om en statlig reglering av oljehandeln. Kommittén gav sitt förord åt ett monopol i de något svävande ordalagen, att de av kommittén anförda syn- punkterna borde tagas i betraktande vid frågans bedömande och att vissa av de åberopade omständigheterna talade till förmån för en statlig reglering av rörelsen, varvid avgörande skäl kunde anföras för valet av monopolformen,

Motionärerna ha tagit kommitténs framställning till utgångspunkt för vissa antaganden om hur oljebolagens marknadsorganisation kan förväntas komma * att utveckla sig efter kriget, »om intet samhälleligt ingrepp sker». Antingen, ! förmoda de, blir det fri konkurrens som hittills eller ock ett privatmonopol l eller en kartell, som behärskar hela den svenska marknaden. Frikonkurren- ! sens system skulle medföra en »överdimensionering av dstrbuonsappa

l l

raten», vilken icke vore >>odelat fördelaktig för konsumenterna». Privatmono- polet åter skulle ha till följd höga priser och andra ej närmare angivna olä- genheter. Farorna för en utveckling efter dessa linjer skulle avlägsnas genom ett statligt monopol, som skulle ha »Vissa» möjligheter ej blott att erhålla lägre inköpspriser utan ock »att ordna import och distribution med hänsyn till samhällets olika behov».

Denna argumentering kan förefalla enkel och följdriktig. Men slutsatsens premisser äro föga hållbara.

Den från 1933 års kommitté hämtade uppfattningen, att ett bibehållande av den fria konkurrensen på oljehandelns område skulle medföra en fort— satt eller måhända ytterligare stegrad överorganisation av försäljningsappa- raten bottnar i en iakttagelse, som utan tvivel var befogad vid den tidpunkt den avsåg, d. v. 5. åren kring 1930-talets början. Ben-sinkonsumtionen hade under tiden närmast förut gått språngartat i höjden, och konkurrensen, mellan bolagen för att fylla dess anspråk föranledde anläggande av flera; försäljningsställen än nödigt för en rimlig behovstäckning. Disproportionen underströks särskilt av den i början av 1930-talet inträdande depressionen med dess starkt minskade efterfrågan på bensin och andra oljor. Sedan svängde emellertid konjunkturkurvan, en del rationaliseringsåtgärder vid- togos samtidigt, och raultatet blev, att, medan förbrukningen från 1932/33 fram till tiden för det nya krigets utbrott stegrades med bortåt 80 0/o, antalet försäljningsställen förblev praktiskt taget konstant.

• Sida 109
•  Original

Det huvudargument, som döljer sig bakom denna anmärkning eller att iöverorganisationen skulle väsentligt för—dyra oljorna, äger — alldeles bortsett |från att det numera förlorat det mesta av sitt sakunderlag — i själva verket föga praktisk betydelse. En undersökning, som Oljebolagen publicerade med anledning av 1933 års kommittébetänkande, visar nämligen, att amortering- en av det kapital, som investerats i de anläggningar, kommittén betraktade som överflödiga, representerade en kostnad, motsvarande endast en bråkdel av ett öre per liter av den försålda bensinen. Även om hänsyn tages till öv- riga möjliga kostnadsbesparingar genom distributionsapparatens topphugg— ning, kommer försäljningspriset att kunna minskas endast i obetydlig grad. : Därmed har också det viktigaste sakliga motiv, motionärerna anfört mot fri- !konkurrensens bibehållande, fått en väsentligt minskad bärkraft. : Vad därefter angår farhågorna för verkningarna av det andra av motio- |närerna uppställda alternativet — privatmonopol eller kartell — så bygga idessa helt på teoretiska antaganden om de olägenheter monopolistiska sam- :manslutningar i allmänhet anses kunna medföra. Någon erfarenhet om hur kent sådan organisation verkat inom svensk oljehandel föreligger nämligen icke. Om motionärerna trott sig kunna finna material för sina sannolikhets- kalkyler härom i påståendet av 1933 års kommitté, att ett samarbete mellan Oljebolagen existerat, bör framhållas, att, enligt vad Oljebolagen meddelat, detta samarbete, vars former för övrigt voro mycket lösliga, främst avsåg åtgärder för enhetliga rabattvillkor samt för att begränsa onödiga reklam- lkostnader och investeringar i distributionsapparaten. Dess ingrepp i pris— ,politiken synes ha varit av varsammaste art. Detta bekräftas också av kom- imitténs erkännande, att den svenska marknaden icke avskurits från världs— marknaden eller blivit föremål för en från de internationella p—risnotering- ,arna oberoende prissättning. Det av kommittén insamlade materialet visade ii stället, att den svenska marknaden dragit fördel av den internationella Ikonkurrensen och åtnjutit förmånen av i stort sett låga priser. Detta förhål- !lande har kännetecknat också tiden därefter, och inga skäl tala för att ett ibibehållande av oljehandelns hittillsvarande organisation skulle ändra läget. ! Till belysning av prisfrågans utveckling ha i nedanstående tablå detalj- !handelspriserna på bensin med avdragen skatt sammanställts ur olika källor ;för perioden fr. o. m. 1925 till världskrigets utbrott. Där ändringar skett 'under visst är, har den högsta och lägsta noteringen anförts.

Öre er lit. Öre er lit.

År utanp skatt År utanp skatt

1925 ................ 31——35 1933 ................ 17——19 1926 ................ 29——33 1934 ................ 15——17 , 1927 ................ 24——30 1935 ................ 17 3 1928 ................ 18——24 1936 ................ 15——17 ; 1929 ................ 24 1937 ................ 15——16 j 1930 ................ 16——21 1938 ................ 15 1931 ................ 14=—16 1939 ................ 15 1932 ................ 12——19

• Sida 110
•  Original

Siffrorna visa, att bensinpriset var lågt ej blott under 1930-talets senare!: hälft utan under hela årtiondet. Något stöd för tron på att Oljebolagen sam- | arbetat för en obehörig prisuppskörtning ge dessa noteringar, vilka på sin! tid tillhörde de billigare i Europa, icke. De låga priserna i början av 1930- talet voro närmast en följd av en vid nämnda tid insättande skarp konkur- rens från en ny säljare, vars prissättning på den svenska marknaden hade karaktär av dumping och tvingade övriga importörer till förlustbringande priskoncessioner. Detta var också anledningen till uteblivandet under några år av beskattningsbara vinster hos Oljebolagen. De under 1930-talets senare år förbättrade vinsterna ha till väsentlig del sin grund i att det lyckades bo- lagen att på kommersiellt fullt korrekta vägar öka sin avkastning.

Motionärernas kritik av oljehandelns marknadsorganisation präglas såle- des främst av farhågor för en kommande utveckling, vilken ansetts kunna bli till förfång för konsumenternas intressen. Vi ha sökt visa, att dessa far- hågor sakna verklighetsunderlag och i varje fall icke stödjas av hittillsva- rande erfarenhet. Om de således ej kunna innebära tillräckliga skäl för för- sök att ersätta den nuvarande organisationen med en annan, så är detta än mindre fallet med de motiv, som motionärerna anfört till stöd för att ersät- taren bör vara ett statsmonopol. Det för denna organisationsform, nu som så ; Ofta förut, framförda huvudskälet, eller att det skulle vara möjligt för ett statsmonopol att köpa billigare än vad den enskilda handeln förmår, har ej stötts med något annat argument än vissa vaga antydningar i 1933 års kom- mittébetånkande. De framfördes emellertid där endast som antaganden och i utan saklig bevisning. Deras sannolikhet försvagas vidare av de särskilda förhållandena inom denna gren av internationell handel där säljarna äro få och med en omsättning, där även en köpare, som skall tillgodose vårt lands hela oljebehov, blir av så ringa storleksordning, att utsikterna för särskilda prismedgivanden äro mycket små. Dessutom är det ytterligt tveksamt, huruvi- da en köpare, som uppträder i form av ett statligt monopol, kan förvänta nå- gon särskild goodwill framför enskilda köpare vid förhandlingar om de världshandelsvaror, om vilka här är fråga. Det kan i stället befaras, att en statlig reglering av den svenska oljehandeln kan komma att medföra allvar- liga komplikationer vid efterkrigstidens han-delspolitiska överläggningar.

Det enda motiv, motionärerna anfört, som synes äga en viss relevans till förmån för tanken på det statsmonopol, de förorda, är påpekandet av att den nuvarande situationen ur arbetsmarknadssynpunkt är gynnsam för dess ge- nomförande. Det nuvarande antalet sysselsatta inom branschen är nämligen otvivelaktigt relativt lågt. Ersättningskraven vid inrättandet av ett monopol skulle därför bli mindre betungande. Det må emellertid påpekas, att denna synpunkt saknar varje principiell betydelse för ett ställningstagande för eller mot ett monopol. Den utgör ett motiv, som har bärkraft endast under förut— sättning av att man från början är inställd på att ett monopol skall införas. Skälet rimmar sämre, när det är fråga om en utredning, vilken enligt motionä- rernas egen formulering helt allmänt avser frågan om »den framtida organi- sationen av handeln med brännoljor». Men även om det är uppenbart, att

• Sida 111
•  Original

bakom detta neutrala skrivsätt döljer sig motionärernas önskan, att utredning- en skall utmynna i förslag till en statlig reglering, må om vikten i det sam— manhanget av ersättningsfrågan framhållas, att antalet av de personer, som vid ett monopols genomförande förutsättas bli berättigade till gottgörelse, har betydelse endast för monopolets statsfinansiella resultat under den övergångs- tid, då ers—ä'ttningsbeloppet amorteras. Av den kommitté, som sysslat med hit- hörande frågor och som framlade sitt betänkande år 1936, beräknades det rikligt tilltagna ersättningskapitalets årliga annuitet till ett belopp, som en- | dast i relativt begränsat mått minskade monopolets avkastning. Sett i denna |belysning förlorar detta argument således en stor del av sitt värde även för * de monopolintresserade Helt betydelselöst blir det självfallet, om ersättnings- grunderna _ vilket ej faller utom det möjligas ram — konstrueras på så- dant sätt, att även den under kriget permitterade eller all dessförinnan i branschen sysselsatt persona-l blir berättigad till gottgörelse.

Av det anförda framgår, att vi ej finna de skäl övertygande, sem före- bragts för behovet av en ny utredning på detta område. Då emellertid åtskil- ligt av den uppfattning, åt vilken motionärerna givit uttryck, sannolikt av- speglar en på sina håll mera allmänt företrädd opinion, torde hinder mot en utredning ej böra resas. En förutsättning för att denna skall kunna tjäna ett ur det allmännas synpunkt godtagbart syfte är emellertid, att garantier ska- pas för att utredningen planlägges och utföres på sådant sätt, att den belyser ämnet så mångsidigt som möjligt och icke på förhand inriktas på någon av de alternativa lösningar, som här kunna tänkas. Detta önskemål bör under- strykas så mycket kraftigare som majoriteten till sitt tillstyrkande av utred- ningsförslaget knutit förslag om vissa preciserade alternativ för hur oljehan- . deln enligt dess mening bör organiseras. Ett dylikt förhandsbindande måste verka hämmande på utredningsuppdragets ver'kställare och således lända till förfång för dess utförande.

I fråga om förslaget om en utredning av handeln med kol och koks kunna vi fatta oss mycket kortare. Motionärernas motivering inskränker sig här till uttalande av vissa med svävande konturer angivna önskemål, som de anse, att en ur deras synpunkt tillfredsställande organisation av kolhandeln bör fylla, och antyda i anslutning härtill, att denna handel ej bör följa utveck- , lingslinjer, som de befara bli »sannolika» eller »icke osannolika». Det ma- terial, på vilket denna motivering vilar, redovisas ej i någon punkt, och för- . slaget undandrager sig därför varje sakligt bedömande. Med samma slag av [ argumentering kunde i själva verket vilket som helst omiåde av näringslivet föreslås till »utredning», och att valet i detta sammanhang fallit på kolhan- deln tycks huvudsakligen bero på den mycket perifer-iska omständigheten, att den liksom oljehandeln är ett betydelsefullt område för vår import. Detta utredningsförslag avstyrkes såsom helt saknande rimlig motivering.

Med anledning av majoritetens uttalande om att, därest ett statsmonopol eller halvoffentligt företag skapas, det bör få en konstruktion, som gör, att det

• Sida 112
•  Original

ekonomiska driftsresultatet klart framgår av räkenskaperna, vilja vi slut— ligen framhålla, att vi ej tro, att detta syfte tillfredsställande nås endast ge- nom den av majoriteten ifrågasatta föreskriften, att det. ur räkenskaperna klart skall framgå »vad som är skatt och vad som icke är skatt». Möjligheten att med ledning allenast av bokföringen kontrollera, om ett företag är väl- skött eller ej, torde vara relativt begränsad, och i varje fall förutsättes här— för en inblick även på andra områden än dem, som gälla förekomsten av eventuella statsunderstöd. Överhuvud är frågan om den ändamålsenliga orga— nisationen av ett statligt eller statskontrollerat affärsföretag ett problem, som hittills omfattats med alltför ringa intresse, och majoritetens anmärkning i denna punk-t, som närmast berör endast en detalj, ger oss därför anledning betona den synnerliga vikten av att åt detta organisationsspörsmål ägnas en ingående uppmärksamhet, därest den begärda utredningen kommer till stånd.

• Sida 113
•  Original

Särskilt yttrande

av herrar Gustafson, von Heland, fru Lilliehöök och herr Sandberg röran- de motionema I: 288 och H: 447 om en utredning angående den framtida organisationen av handeln med brännoljor m. m.

I den remitterade motionen har vissa anmärkningar riktats mot det sätt på vilket handeln med brännoljor varit ordnad före kriget. Sålunda fram- hålles bland annat att bensinhandeln till övervägande det låg i händerna på internationella bolag, som ofta samarbetade för att hålla priserna uppe och därjämte tillämpade en sådan politik gentemot de i Sverige verksamma dot— terföretagen, att dessa icke erhölle några vinster som kunde beskattas, me— dan de utländska moderföretagen däremot lämnade överskott. De ifrågava— rande oljebolagen göra emellertid gällande, att det samarbete som ägt rum haft mycket lösliga former och att de prispolitiska ingreppen varit av var- sammaste art. Utan att grunda något ståndpunktstagande på denna uppgift bör det dock beaktas, att bensinpriset »— om man bortser från bensinskatten —— i Sverige varit förhållandevis lågt under den sista tioårsperioden före krigsutbrottet vilket även kommissionens majoritet vitsordat.

Vad gäller förhållandet att Oljebolagen i Sverige under ett antal är icke uppvisade några beskattningsbara vinster, synes detta väsentligen varit be- roende på att en ny säljare uppträdde på den svenska marknaden och därvid tillämpade priser som hade karaktär av dumping. Berörda förhållanden synes hava tvingat övriga oljeimportörer till en förlustbringande prispolitik. Under de senare åren av trettiotalet ändrades dock förhållandena så att ifrå- gavarande bolag började redovisa vinster som kunde beskattas.

Det har vidare anmärkts, att konkurrensen mellan de olika Oljebolagen föranlett en alltför stor dimensionering av distributionsnätet, i förhållande till den svenska marknadens behov och att detta medfört fördyring av ben- sinen. Såsom även framhålles i det av kommissionens majoritet avgivna ytt- randet har denna överdimensionering av distributionsapparaten som onek- ligen förefanns tidigare, numera i stor utsträckning försvunnit dels genom rationalisering och dels genom konsumtionens stegring. En viss överdimen— sionering av anordningar varigenom allmänheten skall betjänas torde också böra tolereras, om man vill ernå de fördelar, som en fri konkurrens mången gång erbjuder. Särskilt på landsbygden, med dess oftast stora avstånd, är det av stor vikt att distributionsnätet är tillräckligt utvecklat och det måste anses vara tveksamt, huruvida ett oljemonopol där kan tänkas innebära den mest tillfredsställande lösningen.

Vad särskilt gäller detaljhandeln med oljor och bensin på landsbygden, har denna hittills i största omfattning bedrivits av handlande, vid sidan av dessas övriga detaljhandelsverksamhet, något som varit mycket tillfreds- ställande säväl ur lanthandlandenas som kundkretsens synpunkter. I sist-

• Sida 114
•  Original

berörda avseende kan man alltså icke tala om någon egentlig överdimensio- nering enär samma personer »som säljer varor över disk» jämväl sköter de- taljhandeln med bensin. En på detta sätt ordnad distribution torde även i framtiden —— i varje fall på landsbygden — komma att framstå såsom den billigaste. Man bör icke överskatta de möjligheter som en i annan ordning uppbyggd inköps— och försäljningsorganisation kan tänkas giva i ekonomiskt och andra hänseenden.

Om vi ändock giver vår anslutning till den av kommissionens majoritet förordade utredningen är det väsentligen därför, att den av motionärerna uttalade uppfattningen sannolikt delas av en ganska allmänt företrädd opi- nion och det kan därför vara önskvärt att de i motionerna berörda förhål- landena bliva föremål för en ingående prövning. Vi förutsätta dock att den utredning, som kan komma till stånd, planlägges förutsättningslöst och icke på förhand begränsas till något av de alternativ som kan ifrågakomma. Enligt vår mening är det av synnerligen stor vikt, att ifrågavarande utredning verk- ställes på sådant sätt att alla på sakfrågan inverkande förhållanden allsidigt belyses. Därest, såsom kommissionens majoritet bland annat förordat, utred— ningen till övervägande del upptager inrättandet av ett i ena eller andra for- men åstadkommet statligt monopol, blir det angeläget söka bedöma vilka verkningar detta kan tänkas få i exempelvis handelspolitiskt hänseende.

I fråga om handeln med kol och koks har under kriget en reglering av importen och priserna ägt rum. Även för tiden närmast efter kriget torde man få räkna med en mer eller mindre omfattande reglering av denna han— del. Detta förhållande bör emellertid icke tagas till intäkt för krav på en förändring av denna handels organisation, såvitt det icke kan visas att större olägenheter varit förenade med den nuvarande ordningen. Enligt vår me— ning hava motionärerna icke anfört några skäl för att så skulle vara fallet. Vi kunna därför icke giva vår anslutning till utredningsyrkandet i denna del.

• Sida 115
•  Original

Till riksdagens andra Icammares andra tillfälliga utskott.

Genoin remiss den 16 februari 1945 har Kungl. Maj:t anbefallt kommissio , nen för ekonomisk efterkrigsplanering att direkt till utskottet avgiva utlåtan— , de över den inom kammaren väckta motionen nr 83 angående utredning om skoindustriens framtida organisation m. m. I anledning härav får kommissio- nen, som under ärendets behandling berett sig tillfälle att inhämta synpunk- ter på frågan från skoindustriens arbeta-re- och arbetsgivareparter, anföra ' följande. Till belysning av här ifrågavarande problem vill kommissionen först åter- » giva följande ur kommerskollegii industristatistik hämtade uppgifter angåen- de skoindustriens struktur:

Av de i industristatistiken för år 1939 redovisade arbetsställena hade 40 procent högst 10 arbetare. Därtill komma ett flertal smärre skoproducerande arbetsställen, som icke redovisas i industristatistiken. Av arbetarantalet till- hörde emellertid mer än en fjärdedel 9 arbetsställen med över 200 arbetare. drygt hälften 31 arbetsställen med över 100 arbetare och tre fjärdedelar 63 arbetsställen med över 50 arbetare. En fjärdedel av antalet i industristatisti- i i ». Antal arbetsställen Storleksgrupp (antal Antal arbetsställen Antal arbetare __ . * arbetare per arbetsställe som under 1939 43 1939 "S” 194”) 1939 1943 1939 1943 nedlagtsl nystartat? 0— 5 ............. 56 84 200 20!) 22 26 l 6— 10 ............. 46 4»; "74 358 l 7 t 11— 25 ............. 53 56 889 950 5 n l 26— 50 ............. 40 35 1 467 1 230 2 2 ! 51— 100 . . . . . . ....... 32 27 2 309 1927 -— -— l 101— 200 ............. 22 _ 16 3296 2321 — _ 1 201— 500 ............. 7 5 2049 1625 —— _ : 501—1000 ............. 2 _ 1 353 — — _ & Summa 258 269 11 967 8 673 30 41 ; * Fördelade efter arbetarantalet 1939. —— '3 Fördelade efter arbetarantalet 1943. l i i [

• Sida 116
•  Original

ken redovisade arbetare var fördelad på 195 arbetsställen med högst 50 ar— betare.

Efter krigsutbrottet undergick skoindustrien först en Viss expansion men har sedermera på grund av råvaruknapphet och statlig reglering av arbetar- antalet fått en minskad arbetsstyrka. Antalet arbetsställen synes emellertid icke alls ha minskats, utan i stället ha något fler mindre arbetsställen nystar— tats än som nedlagts. De mindre arbetsplatserna ha fått en något ökad relativ betydelse. År 1943 svarade sålunda arbe'tsställena med högst 50 arbetare för nästan en tredjedel av det redovisade arbetarantalet.

Ser man på utvecklingen under tidigare år, visar sig att de mindre arbets- ställena inom skoindustrien undergått den starkaste ökningen i antal. Det ge- nomsnittliga arbetarantalet per arbetsställe har därigenom minskats från 87 år 1913 till 47 år 1939 och 32 år 1943. Särskilt anmärkningsvärt är att arbe— tarantalet inom skoindustrien förändrade-s mycket obetydligt under åren 1923 —39, medan däremot antalet i industristatistiken redovisade arbetsställen un- der denna period ökades från 159 till 255.

Det fötjänar nämnaS, att Förenta staternas industristatistik för år 1935 re- dovisade endast 1 024 arbetsställen inom skoindustrien (exkl. gummiskofabri- ker) vardera med ett produktionsvärde av minst 5000 dollars, medan Sve- rige, som har en tjugonde] så stor folkmängd, samma år hade 240 arbetsstäl- len (egentliga skofabriker) med minst 10 arbetare eller minst 15 000 kronor i produktvärde. De amerikanska fabrikernas arbetsstyrka uppgick till 197 per fabrik, medan motsvarande siffra för Sverige stannade vid 44. De amerikans— ka fabrikerna sysselsatte 202 542 arbetare (årsmedeltal) eller tjugo gånger mer än de svenska, som hade 10 423 arbetare. Produktionen, räknat efter an- talet par tillverkade skor, var emellertid nära femtio gånger större i Förenta staterna (388,5 milj. par) än i Sverige (8,2 milj. par). Sålunda tillverkades i Förenta staterna 1918 par skor per år och arbetare eller väsentligt mer än dubbelt så mycket som i Sverige (787 par per år och arbetare).

Då det är ovisst, huruvida den amerikanska skoproduktionen har en sådan kvalitativ sammansättning, att den kan jämföras med den svenska, kunna sist anförda siffror endast tjäna "till att illustrera en frågeställning, nämligen den huruvida den jämförelsevis låga genomsnittliga storleken av den svenska pro- duktiva enheten, i förening med andra omständigheter, som äro möjliga att undanröja, verkar nedhållande på den svenska skoindustriens effektivitet till förfång för både konsumenter och arbetare.

Härtill bör först anmärkas, att de anförda uppgifterna endast avse de tek— niska produktionsenhetema. Flera sådana enheter kunna tillhöra samma före- tag. De fyra största skofabrikst'öretagen sysselsatte år 1938 ca 25 procent av industriens arbetsstyrka och svarade för omkring 30 procent av dess produk— tion (exkl. gummiskor och tofflor), räknat efter antalet par tillverkade skor. Detta visar å ena sidan, att den ekonomiska företagsstrukturen är mindre splittrad än den tekniska. Å andra sidan understryka dessa uppgifter den an— givna frågeställningen angående de mindre företagens ekonomiska effektivitet; det kan i detta sammanhang också nämnas, att den genomsnittliga produktio- nen år 1944 vid en av Sveriges industriförbund företagen utredning omfattan-

• Sida 117
•  Original

de fabriker anslutna till skofabriksföreningen samt det Kooperativa förbun— dets skofabrik och Oscaria-koncernen år 1944 utgjorde 755 par per år och arbetare, medan däremot de till Malmökoncernen anslutna skofabrikerna hade i genomsnitt en produktion av 934 par per år och arbetare och Kooperativa förbundets skofabrik 916 par. Visserligen gäller även här, att produktionen kan förete olika kvalitativ sammansättning i olika fall. Det är dessutom möj- ligt, att större företag, som ha flera underleverantörer, i den mån dessa pro- ducera halvfabrikat, av den anledningen ligga bättre tillistatistiken än andra företag. Men det framstår likväl såsom ett behov att närmare undersöka frågan om företagsstrukturens inverkan på produktionseffektiviteten.

Vid en sådan utredning bör emellertid även uppmärksammas, att många mindre företag, även om de äro formellt fristående, kunna såsom underleve- rantörer vara knutna till större företag — en faktor som ytterligare reducerar splittringen i produktionens organisation. Ett stort antal småföretagare äro s. k. torpare, vilka tillverka vända barnskor med material som erhållits på kredit från lädergrossister, vilka sedan överta produktionen för försäljning. De bedriva sålunda en specialiserad produktion. Eftersom maskinkostnaderna inom branschen äro låga, behöver den omständigheten att de icke kunna fullt utnyttja sitt maskinkapital ej vara av större betydelse. Inför kommissionen har av sakkunniga framhållits — jämför den av direktörerna Wilhelm Bahr- ke och Jan Erik Leander författade promemorian, vilken såsom bilaga 1 fo- gats till detta yttrande — att småföretagen vanligen tillverka enkla skotyper, i vilka materialkostnaden uppgår till 60 procent eller mera av produktvärdet. För en sådan tillverkning blir det av utslagsgivande betydelse hur materialet användes. I ett litet företag anses företagets ägare ha väsentligt större möjlig- het att övervaka att härutinnan iakttages nödig sparsamhet än i ett större. Administrationskostnaderna i de mindre företagen bli små. De mindre företa- gens förmåga att hävda sig i konkurrensen torde emellertid därjämte bero på att de oftare än de större företagen ha hygieniskt olämpliga arbetslokaler eller i varje fall sakna tillfredsställande hygieniska anordningar och att de., när arbetet helt eller till väsentlig del utföres av ägaren själv och medlemmar i hans familj, i stor utsträckning äro undantagna från arbetstidsregleringen. Deras ekonomiska effektivitet kan därför delvis vara fiktiv. Det förtjänar så— lunda utredas, vilka brister och fördelar systemet att anlita underleverantörer företer ur såväl samhälleliga som enskilda synpunkter.

Det finns även mindre och medelstora företag, vilka icke arbeta såsom underleverantörer till andra företag men likväl bedriva en mångskiftande produktion och — utom det att de icke kunna fullt utnyttja sina maskiner — ha höga fasta kostnader för läster, stansjärn och modeller, vilka måste förnyas vid mera omfattande typ- och modelländringar, samt dessutom ofta ha en bristfällig marknadsorientering och höga försäljningskostnad-er. Så- dana företa'g torde knappast kunna arbeta med lika stor effektivitet som större företag. .

Av det sagda framgår att även frågan om specialiseringen måste beaktas i samband med den om företagsstrukturen. Enligt vad kommissionen vid

• Sida 118
•  Original

sina överläggningar med sakkunniga inhämtat (bil. 1), kan en specialisering icke lämpligen drivas så långt, att varje företag producerar endast en typ av skor. Då materialkostnia-den svarar för omkring hälften av produktvärdet, ligger stor vikt uppå, att avfallsprocenten begränsas till det minsta möj- liga, och detta kan ske, endast när 5. k. sa-mskärning tillämpas, d. v. 5. när materialet utnyttjas för produktion av exempelvis både herrskor och dam— skor, Dessutom äro vissa skor mera mo—debetonade än andra. För att arbets— säsongerna skola kunna i någon mån utjämnas, bör tillverkning av mera modebetonade varor helst förenas med produktion av mindre modebetonade sådana, eftersom de senare kunna hållas i lager under längre tid och där- för lättare kunna produceras under lågsäsongerna. Även andra liknande sak— skäl torde kunna åberopas. Likväl kan ifrågasättas, huruvida icke specialise- ringen kan drivas längre än under nuvarande förhållanden, och framför allt, huruvida icke genom koncentration av tillverkningen till ett mindre antal producerande enheter med jämförelsevis stora specialavdelningar, vilka ge- nom samarbete bl. a. kunna utnyttja fördelen av samskärning av materialet, kan vinnas ökade möjligheter att producera skor i s. k. långa serier. Det är tänkbart, att på denna väg kunde åstadkommas en begränsning av det dyr- bara övermått av olika skotyper som betingas, icke av konsumenternas önskningar utan snarare av producenternas och detaljisternas strävanden att var och en kunna bjuda en serie av skotyper, som i fråga om detaljer av— viker från de andras.

Det är i varje fall uppenbart och ett av alla parter erkänt förhållande, att skoindustrien är starkt överdimensionerad. Detta har medfört allvarliga so- ciala olägenheter. Före kriget och under de första krigsåren förekom sålunda ett omfattande korttidsarbete inom skoindustrien. Uppgifter härom föreligga dock endast i socialstyrelsens årligen _ med undantag för 1938—39 _ före— tagna specialundersökningar avseende en vecka i november månad, men då vid denna tid icke råder lågsäsong inom skoindustrien, kunna dessa upp- gifter i varje fall icke anses överdriva omfattningen av korttidsarbelet. An- talet arbetare, som enligt företagarnas uppfattning arbetade på förkortad arbetstid utgjorde under november 1935, 1936 och 1937 respektive 21, 29 och 33 procent och vid samma tid under 1940, 1941 och 1942 respektive 26, 51 och 35 procent. Den genomsnittliga arbetstiden för dessa korttivdsarhetare utgjorde 34 51 35 timmar i veckan. Skoindustrien stod under dessa är högst på listan bland svenska industrier med korttidsarbete.

Ett annat uttryck för kortti—dsarbetets omfattning erhålles av de från in- dustristatistiken hämtade uppgifter om den genomsnittliga arbetstiden per år och arbetare, som återges i de två första raderna av följande tablå:

1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1944 Hela den egentliga

industrien ....... 2 137 2 156 2 180 2 137 2 158 2 088 2 068 -—— Skoindustrien ...... 1 935 1 931 1 987 2 035 2 088 2 051 1 782 _ KF:s skofabrik . . . . —— — 2 137 2 152 2 135 — — — Malmökoncernens

skofabriker ...... — —— — 2 194 — — —— 2 227.

• Sida 119
•  Original

Den redovisade genomsnittliga arbetstiden per arbetare var sålunda inom skoindustrien i allmänhet 5—10 procent kortare än inom hela industrien, trots att sit'ffrorna endast delvis påverkas av arbetslöshet och korttidsarbete. lnom skoindustrien förekommo dock betydande variationer. Kooperativa för- bundets skofabrik redovisade sålunda en arbetstid som föga understeg och vid ett tillfälle [. o. m. något översteg det allmänna genomsnittet för hela Sveriges egentliga industri. Det sistnämnda gällde även för Malmökoncernen, i varje fall år 1938 och med största sannolikhet år 1944. Även socialstyrelsens korttidsundersökningar liksom fackförbundets uppgifter om arbetslösheten [bil. 3) utvisa, att förhållandena äro mycket olika inom olika områden av industrien. Detta betyder emellertid icke blott, att vissa fabriker helt eller ' delvis gått fria från sådana olägenheter, utan även att andra arbetsställen

träffats därav i vida större utsträckning, än vad de allmänna genomsnitts- talen utvisa.

Först under de sista krigsåren har korttidsarbetet i huvudsak kunnat elimineras i och med att industrikommissionen, efter samråd med arbets- marknadskommissionen, ställt som villkor för materialtilldelning, att före— tagen icke skulle binda större arbetsstyrka, än som kan beredas full syssel— sättning. Även den omständigheten att skoindustrien på grund av material- knappheten fått en starkare ställning gentemot handeln och därför kunnat fördela produktionen någorlunda jämnt över året torde ha bidragit till änd- ringen. I november 1943 var procenten av korttidsarbetare inom skoindu- strien ö och i november 1944 blott 3. Den nu aktuella frågan är emellertid, huruvida vid ökad materialtillgång en återgång kommer att ske till förhål- landena från förkrigstiden.

Det är säkerligen flera faktorer som orsakat överkapaciteten inom skoin— dustrien. De ledande maskinfirmorna sälja icke maskiner utan hyra ut dem. Men även när maskinerna köpas, äro maskinkostnadema låga. Det är där- för mycket lätt att etablera nja företag. Många'nya småföretag gå visserli- gen inom kort omkull, men andra träda i deras ställe, vilket också framgår av den inledningsvis anförda tabellen. Ständigt nya insatser av »förlustkapi- tal», som dock torde vara små, bidrar till att vidmakthålla en överkapacitet. En mycket viktig faktor är säsongväxlingarna och modevariaxtionerna. Kapa- citeten är mera avpassad efter anspråken vid toppsäsong än efter det ge- nomsnittliga behovet. Dock torde knappast ens under högsäsongerna före- komma full sysselsättning under längre tid. Samarbetet mellan handeln och industrien har hittills i vissa avseenden varit otillfredsställande. Sålunda ha t'örsäljningsföretagen fått mottaga upprepade besök från försäljarna ända till in i försäljningssäsong'en, och detaljhandeln har vant sig vid att ingiva sina order jämförelsevis sent för att kunna erbjuda konsumenterna de se- naste moderna. Under själva högsäsonge-rna insändas dessutom komplette— ringsorder, som skola tillgodoses med mycket kort varsel, vilket hos fabri— kerna skapar ett behov av att ha arbetskraft i reserv.

Ytterligare en orsak till överkapaciteten är att löneskillnaderna mellan olika orter ej är så avpassad, att det icke blir lönande att förändra skoin-

• Sida 120
•  Original

dustriens förläggning. Härigenom uppstå nya produktionsföretag på orter.' som ur lönesynpunkt äro förmånligare belägna än redan existerande fabri— ker. Då emellertid dessa icke försvinna, medverkar detta till att ytterligare öka överdimensioneringen. Det har för övrigt förekommit, att skoindustri— företag, som stått inför hotet att behöva nedläggas, genom statliga sociallån. som motiverats av sysselsättningspolitiska hänsyn, kunnat vidmakthållas. vilket bidragit till att bevara överkapaciteten.

Vad arbetskraften beträffar har emellertid, såsom nyss nämndes, över— kapaciteten för tillfället undanröjts. Även vissa andra olägenheter av sko- industriens överdjm-ensionering ha begränsats. Sålunda har antalet skomo— deller minskats, vilket beror dels på statliga åtgärder, dels på att den knappa materialtillgången givit industrien en starkare ställning i förhållande till han- deln och konsumtionen och sålunda minskat frestelsen för tillverkarna att individuellt öka försäjningen genom att introducera nya skotyper. Såsom framgår av den inledningsvis anförda tabellen har emellertid själva före— tagsstrukturen icke påverkats av krigsförhållandena i någon förmånlig rikt— ning utan snarare blivit mera splittrad än förut.

Skoindustriens allmänna problem ha under senaste tid varit föremål för ökad uppmärksamhet på företagarhåll. Sålunda har inom Industriens utred- ningsinstitutet påbörjats en kartläggning av skoindustriens struktur. En råd— givande kommitté representerande både enskilda och kooperativa företag är knuten till detta utredningsarbete. Institutets kartläggning är avsedd att ge ett underlag för fortsatta åtgärder inom branschen.

Vidare ha skoindustriföretagen tillsatt en skobranschens planeringskommit- té, vilken utarbetat en plan för försäljningsarbetet, vilken plan i januari 1945 fastställts av branschens organisationer. Försäljningsbesök hos detaljhandlar— na få hädanefter, med vissa angivna undantag, endast förläggas till mars. april och maj vid försäljning till höstsäsongen och till september, oktober och november vid försäljning till vårsäsongen. Provkollektionerna få icke utökas el- ler ändras under pågående försäljningssäsong. Härigenom få fabrikerna till- fälle att i god tid före tillverkningssäsongens början färdigställa sina provkol— lektioner och i huvudsak avsluta sina försäljningar, varmed följer möjlighet att bättre planera produktionen och minska säsongväxlingarna. Det är dock att märka, att det övervägande flertalet mindre företag icke äro anslutna till branschens organisationer och att dessa utomstående företag icke äro bundna av de här refererade bestämmelserna, varför det är ovisst, huruvida den nya ordningen i praktiken kommer att få fullt tillräcklig effekt på sysselsättning- en. Det är ännu mera ovisst, huruvida dessa åtgärder komma att påverka fö- retagsstrukturen.

Från skobranschens sida ha vissa ytterligare åtgärder företagits. Sålunda har tillsatts ett branschråd med uppgift att på ett så tidigt stadium SOm mö j— ; ligt fixera säsongmoderna. Slutligen har en för branschen gemensam reklam— fond skapats med syfte att hos konsumenterna propagera för ökade skoinköp och att vägleda dem vid val av skor.

Kommissionen har sålunda funnit, att företagsstrukturen inom skoindu- strien ter sig föga rationell, att den i varje fall karakteriseras av en tydlig

• Sida 121
•  Original

överdimensionering, och att detta beror på olika omständigheter, exempelvis de starka säsongväxlingarna i efterfrågan. Kommissionen håller vidare för sannolikt. att varusortimenten äro alltför splittrade. Till de problem, som här berörs och som synas vara i behov av vidare utredning. hör frågan om pro- duktionens fördelning på olika stora enheter och de eventuella vinsterna av en koncentration av produktionen, ävensom möjligheterna att, om så befinnes erforderligt, få till stånd mera likartade arbetstids- och arbetshygieniska vill- kor inom företag av olika slag och därigenom sanera konkurrensförhållan- dena samt att genom ("iverenskommelser mellan arbetsmarknadsparterna åstad- komma en lämpligare löneavvägning mellan olika orter och därigenom undan- röja en av orsakerna till uppkomsten av överkapacitet. Det torde också böra övervägas huruvida svenska skofabriker bli alltför bundna genom kontrakt med utländska maskinuthyrningsfirmor och i vad mån statliga åtgärder er- fordras för att undanröja sådana eventuella olägenheter.

Vid en undersökning av skoindustriens förhållanden kan man heller icke

, underlåta att ingående pröva frågan huruvida det jämförelsevis höga tull-

skyddet för skodon, kan ha bidragit till att göra skoindustrien mindre effek- tiv. Såsom framgår av vissa beräkningar, anförda i Kooperativa förbundets yttrande över här ifrågavarande motion _— vilket yttrande kommissionen be- retts tillfälle att taga del av _ uppgår detta tullskydd till 1 51 2 kronor per par för pliggade grovskodon och för nätlade herr- respektive damskodon till kr. 4: 50 respektive 2: 50 per par. I vissa fall äro de billigare skorna förhållan- devis tyngre belastade än de dyrare. Tullen motsvarar stundom ungefär hela arbetskostnaden eller mera. Det ligger i öppen dag, att ett så omfattande tull- skydd på ett mycket allvarligt sätt kan bidraga till att konservera mera 'in- et'fektiva delar av skoindustrien och att undanröja incitament till ytterligare (y-ffektivitetshöjning inom övriga delar av tillverkningen.

Med hänsyn till att råvarukostnaden utgör en så bety—dande andel av pro- rluktpriset torde även frågan om garveriindus—triens och läderhandelns struk- lurrationaliseringsproblem böra upptagas till övervägande.

Visserligen ha av skobranschens företagare redan igångsatts olika utred- ningar och planerals olika åtgärder för att råda bot på vissa föreliggande missförhållanden. Såsom förut framhållits, är det emellertid osäkert, huru— vida dessa åtgärder äro fullt tillräckliga. Då dessutom hela frågan är av stort allmänt intresse, böra även arbetare och konsumenter vara representerade i planläggningen. Kommissionen vill därför tillstyrka förslaget Om en ny ut- redning avseende skoindustriens förhållanden och därmed sammanhängande problem. Utgångspunkten för denna utredning bör vara, att skoindustrien skall bli effektivt organiserad, d. v. 5. att den skall bli i stånd att producera goda skor till lägsta möjliga pris och samtidigt kunna ge en god och säker utkomst åt dem som arbeta inom denna industri. Härav följer, att utredning- en icke skall bindas av någon föreställning om att företag av viss storlek eller viss organisation är priori äro att föredraga utan tvärtom uppmärksamma möjligheten av att såväl större som mindre företagsenheter ha en uppgift att fylla inom svensk skoindustri. Det gäller sålunda att förutsättningslöst och odoktrinärt pröva olika alternativ för skoproduktionens organisation och be-

• Sida 122
•  Original

döma dessa alternativ helt ur ekonomiska och sociala effektivitetssynpunkter. Härav följer emellertid också, att utredningen skall vara oförhin-drad att, vid sidan av andra alternativ, även överväga frågan om socialisering antingen av hela skoindustrien eller vissa delar av densamma. Den fullständiga socialise— ringen skulle närmast komma i fråga, därest det skulle visa sig ogörligt att på annat sätt avlägsna de med fri konkurrens förenade nackdelarna och des. sa därjämte skulle te sig såsom större än konkurrenssystemets fördelar. I mot.— satt fall skulle det däremot visa sig förmånligare att bibehålla det nuvarande konkurrenssystemet, antingen genom att låta skoindustrien helt skötas av en— skild och kooperativ företagsamhet eller genom att bibehålla de mera effek— tiva enskilda och kooperativa företagen — större såväl som mindre —— och låta den återstående delen av produktionen övertas och omorganiseras av stat— liga eller halvoffentliga företag.

Utredningsorganet bör givetvis samarbeta med redan existerande utred- nings- och planläggningsorgan och utnyttja resultaten av dessa organs arbete. Det bör icke uppskjuta ställningstagandet till aktuella frågor, 'till dess hela utredningsprogralnmet blivit genomgånget, utan bör i stället framlägga för— 1 slag till åtgärder i sådana frågor, som kräva omedelbara åtgärder. Hit hör i första hand frågan om hur ett återinförande av korttidsarbetet efter kriget skall kunna förhindras. * l handläggningen av detta ären-de ha, förutom undertecknad ordförande. deltagit samtliga kommissionens ledamöter med undantag av herr Sandler. % Såsom suppleant för herr Sandler har deltagit herr Lundberg.

I ärendets handläggning har dessutom deltagit direktören i Sveriges indu— striförbund. G. Settergren, som av chefen för finansdepartementet förordnats att för vissa överläggningar vara adjungerad kommissionen.

Till detta yttrande fogas särskilda yttranden av dels herrar Gustafson. Hernod, Liedberg, Nordenson, Sandberg, Söderlund. VV-ehtje och Äselius, (lets herr von Heland, dels ock fru Lilliehöök. Herr Settergren har såsom adjungerad expert anslutit sig till det av herr Gustafson m. fl. särskilda avgivna yttrandet. Till detta yttrande ha vidare fogats följande bilagor,1 nämligen: Bil. 1 Om skor och skoindustri av Wlilhelm Bahrke och Jan Erik Leander. Bil. 2 Vissa statistiska anmärkningar till direktörerna Wilhelm Bahrkes och Jan Erik Leanders inlaga om »Skor och skoindustri» av Richard Sterner. Bil. 3 P. M. rörande arbetslösheten under åren 1937—44 inom svenska sko— och läderindustriarbetarförbundet av Nils Kellgren. ! 1 I

Stockholm den 13 april 1945 Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

GUNNAR MYRDAL Arne Björnberg

1 Bilagorna ha icke tryckts men finnas tillgängliga hos vederbörande utskott.

• Sida 123
•  Original

Särskilt yttrande

av herrar Gustafson, Hémod, Liedberg, Nordenson, Sandberg Söderlund, Wehtje och Åselius rörande motion AK 83 angående utredning om skoindu- striens framtida organisation m. m.

Såsom framgår av kommissionens yttrande har inom Industriens utred- ningsinstitut påbörjats en kartläggning av skoindustriens struktur. En råd- givande kommitté representerande både enskilda och kooperativa företag är knuten till detta utredningsarbete. Denna kartläggning är avsedd att ge ett underlag för fortsatta åtgärder inom branschen. Dessutom har skoindustri- företagen tillsatt en skobranschens planeringskommitté, vilken utarbetat en plan för försäljningsarbetet, vilken plan i januari 1945 fastställts av bran- schens organisationer. Berörda åtgärder syfta till att åstadkomma en rationa- lisering samt en utjämning av säsongvariationerna, även i vad avser arbets— tillgången.

Med hänsyn till anförda förhållanden synes någon åtgärd från statsmak- ternas sida icke för närvarande vara påkallad.

Särskilt yttrande

av herr von Heland rörande motion AK 83 angående utredning om skoin- dustriens framtida organisation m. m.

Det torde få anses fastslaget att produktionen inom den svenska skoindu- strien före kriget i vissa hänseenden icke var rationellt anordnad. Olika för- | klaringar till detta ha framförts. Därvid har man emellertid enligt mitt för- ! menande icke tillräckligt beaktat den roll, som den nuvarande utformningen 'av tullskyddet för skoindustrien kan ha spelat. På hudar och skinn vilar för närvarande ingen eller endast obetydlig tull. & Däremot är införsel av färdiga skor belagd med relativt hög tull, som för vissa Hyper av skor belöper sig till sex kronor per kg. Då sålunda den svenska ; skoindustrien kunnat utvecklas i stort sett helt skyddad från utländsk konkur- l rens ligger den slutsatsen nära till hands, att tullskyddets existens utgjort en [huvudförutsättning för uppkomsten av den nuvarande, mindre rationella produktionsstrukturen.

Ett borttagande av detta tullskydd på färdiga skor vore sannolikt den effek- tivaste och samtidigt den enklaste vägen att ernå en rationalisering av den svenska skoindustrien. I nuvarande läge torde en dylik åtgärd icke medföra nämnvärda arbetsmarknadspolitiska verkningar, då den inom skoindustrien

• Sida 124
•  Original

sysselsatta arbetsstyrkan under kriget kraftigt nedbringals och bestod av en- dast 8 673 arbetare under år 1943.

Under beaktande av vad ovan anförts får jag såsom mitt yrkande fram- föra, att regeringen måtte undersöka möjligheterna att sänka respektive helt borttaga det nuvarande tullskyddet på färdiga skor. Därvid bör emellertid beaktas att tullen kan tänkas fylla den funktion att den förhindrar utländsk dumping av skor på den svenska marknaden.

Däremot anser jag icke för närvarande en särskild statlig utredning angå- ende skoindustriens produktionsförhållanden påkallad, då de i motionen på- visade missförhållandena redan äro under utredning dels av skoindustrien själv, dels inom Industriens utredningsinstitut.

Särskilt yttrande

1 i 1 i av fru Lilliehöök rörande motion AK 83 angående utredning om skoindu— striens framtida organisation m. m.

Undertecknad, som anser att en statlig utredning av skoindustriens struktur ' och organisation skulle ge större möjligheter än privata utredningar att låta allmänna och sociala synpunkter på frågan göra sig gällande, kan dock eji ansluta sig till majoritetens förslag på grund av de direktiv, som i förslagen framföras för en statlig utredning vilka enligt min mening ej visa fram mot! en fullt förutsättningslös sådan.

Vid en statlig utredning, som ej tar upp frågan ur enbart företagsekono- misk synpunkt, skulle, anser jag, de med frågan förknippade sociala spörs— målen ges en mera allsidig belysning.

Då skoindustrien i stor utsträckning består av småföretag med ett arbetar- antal, som t_. o. m. understiger 10 personer, vore det angeläget att få allsidigt utrett, huruvida företagsenheter av så begränsad omfattning kunna ur såväl företagsekonomisk som social synpunkt anses icke önskvärda, eller huruvida de, genom att erbjuda på småorter och landsbygd bosatta män och kvinnor en bättre försörjning än vad som annars skulle stå dem till buds, kunna anses vara en ur samhälleliga synpunkter godtagbar industriell organisationsform.

• Sida 125
•  Original