SOU 1945:32
Betänkande angående dyrortsgrupperingen
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
”BETÄNKANDE
ANGÅENDE;
'AVGIVET AV
1943. ÅRS DYRORTS-KOMMITTE
STOCKHOLM '1'"945
State—ns offentliga utredningar 1945 Kronologisk förtecknintg
..1; Betänkande med förslag till utlänningslag och lag an- 17. Statsmakterna och folkhushallningen under den till
gående omhändertagande av utlänning i anstalt eller följd av stormaktskriget 1989 inrriidda krisen. Del 5. - 4 förläggning. Norstedt. 169 s. Ju. ' Tiden juli 1948—juni 1944. Idun. 484 s. F0. 3- Betänkande med "51"st till organisation av en lllft' 18. Normalbrandordning för städer, köpingar och munici- . iartsstyrelse m.m. Norstedt. 68 s. K. palsgmhällen. Norstedt. 21 & K. ':'" " 3- Betankande rörande särskilda åtgärder Vid återföran- 19. Normalbrandordning för landskommuner. Alternativ _"7 det till civil verksamhet avntill beredskapstjanstgbring 1. För kommuner med bygdebrandförsvaret och skogs- ' — inkallad personal. Haaggstrom. 74 5' Fö' brandförsvaret samordnade. Norstedt. 21 s. K. ' _f. 4' "Betänkande angående den husliga utbildningen. Beck- 20. Normalbrandordning för landskommuner. Alternativ 2.
- man. 167 s 5. .. .. ., ' -. _ For kommuner, i vilka skogsbrandforsvaret ordnats for ] _ 5. Betänkande med utredning och forslag angående yr sig. Norstedt. 22 &_ K. i
kesutbiidnin av sjöfolk av manska s rad samt åt är- .. .. der till h'öjagnde av sjöfolkets allnigngna och' medgor- 21. Betänkande och forslag rorande upplysningsverksam- ger-liga bildning. Idun. 870 s. E. het om och inom försvaret. Katalog- o. Tidskriftstryck,
. .6. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk- 142 5- Fö- __ | ningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livsme- 22- Ungdomen OCh nojeslivet._ Ungdomsvardskommitténs 3 delsforskningens ordnande. Haeggström. 150 s. H. betenkande del 3— Haeggström. 372 8- Jil— '
-'.7.' Betänkande rörande Sveriges smalspåriga Järnvägar. 23. Socialvardskommitténs betänkande. 10. Statistisk un-
" Del 1. Allmänna synpunkter. Idun. 109 s. K. dersökning angående folkpensionitrernas bostadsför- leiBetankande rörande Sveriges smalspåriga jltrnvligar. hallanden m. m. Beckman. 108 5. S. Del "2. Blekingenatets järnvägar. Idun. 124 s. 1 pl. K. 24. Betänkande angående grundpenningväsendet. Marcus. '9. Promemoria med förslag till arrendebestammelser för 64 s. H. _- kommunal jord. Marcus. 66 5. Jo. 25. Betänkande och förslag angående statsbidrag till bygg- , — -—10. Betankande och förslag rörande effektivisering av nader för folkskolevksendet. Häggström. 83 s. E. ? 51 skyddshemselevernas eftervård m.m. Marcus. 158 s. S. 26. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden. Bi- , 11. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanerlng. laga nr 1. Riktlinjer för skapande av socialvåsendets ' .. .— . 8; Framställningar och utlåtanden fran kommissionen forskningsorganisation. .Av Hj. Cederström. Idun. xx, ? ' för ekonomisk efterkrigsplanering. 2. Betänkande med 296 s. 4 pl. S. förslag till vissa åtgärder i syfte att under depression 27. 1944 års uppbördsberednings betänkande med förslag _. stimulera avsättningen av varaktiga konsumtionsvaror till omläggning av uppbördslörfarandet. Marcus. 589 . _ m.m. Marcus. 158 s. Fi. s. Fl. . __”L 12.» Investeringsniredningens 'betlinkande med förslag till 28. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till and- _, lnvesteringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, ringar av strafflagen för krigsmakten i vad den berör , kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. brott mot staten och allmänheten. Norstedt. 86 s. Ju. " Marcus. viij, 850 s. Fi. . 29. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till lind- . 18. Bilagor till investeringsutredningens betänkande med rad lagstiftning om ämbetsbrott av präst. Norstedt. ; förslag till investeringsreserv för budgetåret 1915/46 av 26 s. Ju. ; statliga, kommunala och statsunderstödda anlagg- 80. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. - ningsarbeten. Marcus. 88 s. Fi. 9. Framställningar och utlåtanden fran kommissionen 14. Socialpolitikens ekonomiska verkningar. Av C. Welin- för ekonomisk efterkrigsplanering. 3. Betänkande an- * der. Beckman. 113 s. S. gående den svenska handelspolitiken efter kriget m. m. 15. Stadsplaneutredningen 1942. 8. Förslag till byggnads- Marcus. 124 s. Fi. . lag m.m. V. Petterson. 646 &. Ju. 31. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 16. Betänkande med förslag till nyorganisation av kyr- 10. Sysselsattningsundersökningar. Marcus. 224 s. Fi. lzrgslnusziérerbefattningarna m. m. Del 1. Häggström. 82. Betänkåndeangåendedyrortsgrupperingen.Haeggström. , s. . 400 s. . ;
-. Anm. Om sai-skild tryckort ej angives, ar tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok-
stäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. =ecklesiastikdepartementet, Jo. = jord- bruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens oifentllga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement. '
STATENS OFFENTLICA UTREDNINGAR 1945:32 FINANSDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE
ANGÅENDE
DYRORTSGRUPPERIN GEN
AVGIVET AV
19M3ÄRSIDYRORTSKOMNHTTE
STOCKHOLM 1945
IVAR nncosraöms aoxrnvcxnar A.B.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid. Skrivelse till Konungen ............................................ 7 Kap. 1. Dyrortsgrupperingens tillkomst och utveckling .............. 11 Historik ......................................................... 11 Kritiken mot dyrortsgrupperingen .................................. 18 Dyrort-sfrågans behandling vid 1943 års riksdag ..................... 21 Dyrortskommitténs direktiv ...................................... 22 Kap. 2. Sammanfattande översikt .................................. 24. I. Lönegrupperingen ............................................ 24. Dyrortsfrågans uppkom-st .......................................... 24, Principiella. synpunkter på dyrortsgrnpperingen ...................... 25 Kommitténs utredningar .......................................... 26 Behovet av fortsatt dyrortsgruppering .............................. 33 II. Skattegrupperingen .......................................... 37 Kap. 3. Allmänna synpunkter på dyrortsfrågan ...................... 4.3 Dyrortsgrupperingens syfte ........................................ 43 Begreppet levnadskostnader ....................................... 47 Omständigheter, som konstituera interlokala. olikheter i levnadskost- naderna ....................................................... 51 Ifrågasatta sekundära verkningar av dyrortsg'rupperingen ............ 52 Kap. 4. Metoderna för dyrortsjämförelser .......................... 57 Grundprincipen .................................................. 57 Varuurvalet (representantvarorna) ................................. 59 Förslag angående prismaterialet och prisinsamlingen .................. 65 Viktsystemet (hushållsbudgeten). .................................. 68 Förslag angående viktsystemet .................................... 73 Speciella. problem ........ . ........................................ 74 A. Bostadsposten .............................................. 74, B. Skattepoisten ................................................ 82 C. Avståndskostnaderna ....................................... 85 D. Dyrorternas antal och avgränsning ............................ 94, Kap. 5. Kommitténs utredningar angående levnadskostnaderna på olika orter ................................................. 98 Prisnivån på olika orter i april 1944 och juni 1941 .................. 98 Delposternas bidrag till levnadskostnadernas olikhet-er .............. 107
Sid. Alternativ budget för 11:e löneklassen .............................. 122 Budgeter för olika inkomstgrupper ................................. 124 Pensionärsbudgeter ............................................... 1 27 Budgeternas procentuella sammansättning .......................... 128 Kap. 6. Förslag angående lönegrupperingen ........................ 129 Lönegrupperingen och dess utformning ............................. 129 Ortsgruppernas anordning ........................................ 130 Spännvidden i blivande lön-eskala .................................. 131 Antalet ortsgrupper .............................................. 133 Kostnadsberä/kning ............................................... 1 37 Anknytningen mellan olika dyrortsgrupperingar .................... 140 Tidpunkten för ändring i lönegrupperingen .......................... 142
Kap. 7. Utredning angående skattegrupperingen och förslag angående dess bibehållande i framtiden .............................. 144 Den nuvarande skattegrupperingens tillkomst ....................... 144 1942 och 1943 års skatteutredningar ................................ 148 Dyrort-skommitténs utredning och förslag ........................... 151
Undersökning rörande ortsavd-ragen vid den statliga beskattningen. . 152 Undersökning rörande ortsavdragen vid den kommunala beskatt- ningen (1936 års taxering) .................................... 158 Dzo (1944 års taxering) ........................................ 160
Bilaga 1. Kompletterande uppgifter till kommitténs prisgeografiska under- sökningar . ........................................................ 171 1. Det regionala samband-et i prisnivån enligt 1941 års material ...... 171 2. Hushållsbudgeter använda vid kommitténs dyrortsundersökningar . . 177 3. Ortsurvalet och prismaterialet vid kommitténs prisgeografiska under—
sökning ........................................................ 185
4. Kompletterande uppgifter till provgrupperingen av 545 orter 188 5. Försök till uppskattning av spännvidden i de totala levnads—kost— naderna år 1934 ................................................ 204
6. Beräkning av avståndskostnaderna för vissa orter .................. 206 7. Analys av levnadskostnadstalens interlokala spridning .............. 210 Bilaga. 2. Kommitténs utredningar rörande bostadsposten .............. 212
Bilaga 3. Exempel på socialstyrelsens prisgranskning vid 1941 års prisgeo» grafiska undersökning .............................................. 229 Bilaga #. Lönernas dyrortsg'radering för arbetare på den enskilda arbets—
marknad-en och inom statliga arbetsområden, reglerade genom kollektiv—
avtal ............................................................. 200
5 Sid. Bilaga 5. Undersökning rörande sjuklighet och vissa kostnader för sjukdom inom erkända lokalsjukkassor på orter av olika typ .................. 247 Bilaga 6. Tabeller till utredningarna rörande effekten på skatteunderlaget av förändringar i skattegrupperingen ................................ 253 Bilaga 7. Prisolikheterna mellan vissa tätorter 1920—1943 och deras sam— band med prisnivåns förändringar i tiden ............................ 296 Bilaga 8. Dyro-rtsfrågan i utlandet .................................... 317
Bilaga. 9. P. M. angående antalet i statens tjänst anställda personer m. m. 323
Bilaga 10. Förteckning över till kommittén överlämnade eller direkt in-
i komna framställningar i dyrortsfrågan .............................. 349 * Särskilt yttrande av herr Ekegård .................................... 351 >> » » » Nilsson ..................................... 394
>> » » » Rosberg med instämmande av herr Rundlöw .. 397 Sakregiste'r .......................................................... 399
Förteckning över numrerade tabeller.
Tabell 1. De provgrupperade 545 arternas fördelning efter levnadskostnadernas höjd i juni 1941
i och april 1944 .................................................................... 100 Tabell 2. Normalhushållets levnadskostnader (totalutgift) år 1944 och 1941 ................ 104 Tabell 3. » utgifter för livsmedel 1944 och 1941 .......................... 109 Tabell 4. » livsmedelsutgift inom olika län .............................. 110 ! Tabell 5. » utgifter för bostad 1941 .................................... 114 ' Tabell 6. » » » lyse 1941 ...................................... 118 | Tabell 7. » _ » bränsle 1944. och 1941 .......................... 119 = Tabell 8. » » » beklädnad 1944 och 1941 ........................ 120 1 Tabell 9. » » » skatter 1944 och 1941 .......................... 121 Tabell 10. » »övriga utgifter: 1944 och 1941 .............................. 123 Tabell 11. Normalhushållets levnadskostnader (totalutgift) 1944 beräknade med alternativ budget 124 Tabell 12. Totalutgiften 1944 för ett hushåll med 12000 51 13000 kronors årsinkomst ........ 125 Tabell 13. Hushållsbudgetens procentuella sammansättning ................................ 127 Tabell 14. Exempel på lönebelopp vid olika antal ortsgrupper .............................. 135
Tabell 15. De provgrupperade 545 orterna. fördelade på gällande och föreslagna dyrortsgrupper . . 136 Tabell 16. De provgrupperade 545 orterna fördelade på vissa ortsgrupper enligt totalutgiften 1944 137 Tabell 17. Sveriges kommuner fördelade efter tillhörighet till skattegrupp år 1944 ............ 149 Tabell 18—23. Texttabeller till undersökningen rörande det statliga skatteunderlaget ........ 154 Tabell 24. Kommunernas fördelning efter ändring i skatteunderlag, skattebelastning och utdebi- tering vid övergång till annan dyrortsgrupp, (Kommunal beskattning) .................. 163 Tabell 25. Antal personer med taxerad inkomst under och över bankningsgränsen vid evalvering från dyrortsgrupp I och II till högre dyrortsgrupp. (Kommunal beskattning) ............ 165 Tabell 26. Skattebelopp vid olika inkomstlägen inom vissa skatteortsgrupper ................ 167 Tabell 27—30. Tabeller till undersökningen rörande det regionala sambandet i prisnivån ...... 172
6 811. Tabell 31. De vid kommitténs beräkningar använda viktsystemen .......................... ":3 Tabell 32. Representantvarorna och deras vikter vid 1941 års prisgeografiska undersökning . . . . 1'9 Tabell 33. De 545 provgrupperade orternas fördelning på landsdelar och ortstyper .......... 136 Tabell 34. Antalet orter i kommitténs provgruppering och i hela det år 1941 undersökta mate— rialet fördelat på nu gällande löneortsgrupper ......................................... 186 Tabell 35. Antalet städer, köpingar och municipalsamhällen tillhörande högre ortsgrupper inom kommitténs material och i hela. materialet .......................................... 187
Tabell 36. Priset på. barrved och koks inom olika landsdelar och vissa ortsg'rupper i april 1944 . . 187 Tabell 37. Den kommunala utdebiteringen per skattekrona år 1944 i medeltal inom olika lands—
delar och ortstyper ................................................................ 188 Tabell 38. Lista över 545 av dyrortskommittén provgrupperade orter .................... .. 189 Tabell 39. De 545 orterna grupperade dels enligt nu gällande lönegruppering och dels i samma
grupper enligt 1944 års undersökning. 25 procents spännvidd .......................... 202 Tabell 40. De 545 orterna grupperade dels enligt nu gällande lönegruppering, dels enligt 1944
års undersökning i fem grupper med 15 procents spännvidd ............................ 203 Tabell 41. De 545 orterna grupperade dels enligt nu gällande lönegruppering, dels enligt 1944
års undersökning i fem grupper med 20 procents spännvidd ............................ 204 Tabell 42. Exempel på. avständskostnaden för vissa slumpvis uttagna orter på landsbygden enligt
kommitténs beräkning ............................................................ 207 Tabell 43. Den relativa förekomsten inom de vid dyrortsundersökningen 1941 jämförda bostads-
grupperna av vissa kvalitetsegenskaper etc. .......................................... 218
Tabell 44. Hyran per eldstad enligt 1941 års metod och efter vissa korrigeringar av denna metod 222 Tabell 45. Indextal för levnadskostnader och löner enligt vissa statliga löneavtal in. in. i olika dyrortsgrupper .................................................................... 231 Tabell 46. Kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering liknande den officiella 233 Tabell 47. Övriga kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering av lönerna .. 238 Tabell 48. Indextal för genomsnittlig löneinkomst per timme år 1942 inom olika näringsgrenar
och dyrorter ..................................................................... 245 Tabell 49. Sjuktal år 1941 inom olika ortsgrupper enligt sjukkassestatistiken ................ 250 Tabell 50. Intagningskostnader och läkarvårdsersättning år 1941 inom olika ortsgrupper enligt
sjukkassestatistiken ................................................................ 252 Tabell 51 utvisande beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten det totala
skattebeloppets absoluta och relativa fördelning etc, .................................. 253 Tabell 52 utvisande för inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten det sammanlagda
skattebeloppets absoluta och relativa fördelning etc. .................................. 254 Tabell 53 utvisande beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten det totala
skattebeloppets fördelning etc. ...................................................... 255
Tabell 54 utvisande antalet taxerade enheter med, respektive utan beskattningsbart belopp . . . . 256 Tabell 55 utvisande för ett antal undersökta kommuner dels skatteunderlag enligt gällande ord-
ning, dels ock förskjutningar i skatteunderlag ........................................ 257 Tabell 56. Förskjutning i skatteunderlag, skattebelastning och utdebitering per skattekrona i vissa kommuner vid olika. alternativ ................................................ 264 Tabell 57. Levnadskostnadsindex samt indextal över medelpriser och variationstal för 15 varu— slag med uppdelning på jordbruksprodukter och andra varuslag 1920—1943 .............. 298 Tabell 58. Den genomsnittliga prisspridningen, mätt genom variationskoefficienten, för vissa varor på dyrortsmaterialets 3 548 orter och på socialstyrelsen 49 ........................ 301 Tabell 59. Förändringen i medelpriser samt i absolut och relativ variation under olika perioder åren 1920—1943 ................. . ............................................... 306 Tabell 60. Prisregleringsåtgärder för Vissa varor 1939—1944 .............................. 309 Tabell 61. Regleringens utformning per den 15 december 1944 ............................ 310 Tabell 62. Förändringen i den relativa prisvariationen under kriget jämte försök till framskriv— ning av utvecklingen 1932—1939 .................................................... 311 Tabell A. Totala antalet heltidsanställda, i statens tjänst etc. ................................ 380 Övriga tabeller till redogörelsen-. för de statsanställdas fördelning på dyrortsgrupper ..... 334—348
Till Konungen
På föredragning av chefen för finansdepartementet, statsrådet Ernst Wig- forss, tillkallade—Eders Kungl. Maj:t den 30 juni 1943 såsom sakkunniga att utreda frågan om ny dyrortsgruppering ledamoten av riksdagens första
kammare Elon Andersson, lektorn Einar Ekegård, ledamoten av riksdagens första kammare Herman Ericsson, ledamöterna av riksdagens andra kam— mare A. L. Hansson och J. W. Mårtensson, rektorn Sven E. Ohlon, stats- rådet K. E. Rosander, folkskolläraren K.-G. Rosberg och stationsmästaren Helge Rundlöw och uppdrog åt Rosander att såsom ordförande leda de sak- kunnigas arbete. Att såsom expert biträda de sakkunniga förordnade chefen för finansdepartementet den 1 november 1943 t. f. förste aktuarien i social— styrelsen Gillis Berggren.
Sedan Rosander och Hansson begärt entledigande från ledamotskapet, tillkallade Eders Kungl. Maj:t i dessas ställe den 1 oktober 1943 ledamo-
ten av riksdagens första kammare, f. landshövdingen S. N. Linnér och ledamoten av riksdagens andra kammare Hj. Nilsson samt uppdrog åt Linnér att vara de sakkunnigas ordförande. Därtill bemyndigad genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den 25 februari 1944 tillkallade departements- chefen samma dag överdirektören Ernst Höijer att såsom sakkunnig del— taga i utredningen.
Till sekreterare åt de sakkunniga förordnade departementschefen för tiden den 1 november 1943 intill den 28 februari 1944 t. f. förste aktuarien i socialstyrelsen Gunnar Hävermark och från sistnämnda dag t. f. aktuarien i samma ämbetsverk Erik Soop. Att vara biträdande sekreterare förordna- des den 20 mars 1944 amanuensen Roland von Euler.
De sakkunniga ha antagit benämningen 1943 års dyrortskommitté. För kommitténs räkning har riksräkenskapsverket verkställt en utred— ning rörande antalet i statens tjänst anställda personer och dessas fördel- ning pä dyrortsgrupper.
Som utredningsmän rörande bostadspostens beräkning vid dyrortsgrup— peringen har kommittén anlitart ovannämnde Hävermark jämte t. f. aktua- rien i socialstyrelsen Leif Björk och rörande skatteunderlagets samband med de skattefria ortsavdragen byråchefen i finansdepartementet Kurt Wulff, taxeringsrevisorn Oscar Östman och t. f. förste aktuarien i statistiska cen- tralbyrån John Bredal-Bauer.
Till kommittén ha överlämnats eller direkt inkommit ett flertal fram— ställningar i dyrortsfrågan, på sätt framgår av en vid betänkandet fogad förteckning.
Sedan kommitténs uppdrag numera slutförts, får kommittén härmed över- lämna sitt betänkande med förslag angående dyrortsgrupperingen jämte därtill fogade särskilda yttranden av dels herr Ekegård, dels herr Nilsson och dels herrar Rosberg och Rundlöw.
Stockholm den 5 maj 1945.
Underdånigst S. LINNER ELON ANDERSSON EINAR EKEGÅRD HERMAN ERICSSON ERNST HÖIJER J. W. MÅRTENSSON HJ. R. NILSSON SVEN E. OHLON K.-G. ROSBERG HELGE RUNDLÖW
/Erilo Soap
Kap. 1. Dyrortsgrupperingens tillkomst
och utveckling
Historik. Kommittén lämnar i denna avdelning en kortfattad översikt över den statliga dyrortsgrupperingens hittillsvarande utveckling. I senare avdelningar återkommer kommittén till en redogörelse för vissa av de över— väganden, som föregått statsmakternas beslut.
Dyrortsundersökningar. Den första kända undersökningen av levnads— kostnaderna på olika orter utfördes år 1909 av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik för generalpoststyrelsens och telegrafstyrelsens räkning. Den omfattade 258 orter. År 1916, då en ny undersökning ansågs motive- rad, utsträcktes denna på framställning av socialstyrelsen, som år 1913 trätt i funktion, att avse jämväl orter, där personal tillhörande statens järn- vägar, statens vattenfallsverk och skogsstaten var stationerad och dessutom rikets samtliga kommuner.
Även i fortsättningen har det varit socialstyrelsen, som haft dyrortsun- dersökningarna om hand. Närmast följde med fem års mellanrum fyra undersökningar utförda på material från år 1919, 1924, 1929 och 1934. An- talet vid dessa särskilt undersökta orter har varit respektive 5 000, 5 700, 3 829 och 3 546.
Metoden vid alla dessa undersökningar har varit ungefär densamma. Den kan beskrivas så, att man beräknat kostnaden för en viss konsumtion av livsmedel, bränsle, lyse och bostad (senare också av såpa och halvsulning) samt för skatter på skilda orter enligt en hushållsbudget hämtad från lön- tagare med familj bestående av hustru och två ä tre barn. De medräknade posterna (den »avkortade budgeten») anses ha motsvarat omkring % av totalbudgeten. Familjens inkomstlåge har varit något varierande med början är 1909 vid omkring 2 000 kronors årsinkomst, ett belopp som seder— mera höjdes och 1934 uppgick till omkring 3400 kr. Budgeten varierades vid varje beräkningstillfälle något efter konsumtionens särdrag inom olika landsdelar. På det för prisinsamlingen använda formuläret, som ifylldes av de kommunala myndigheterna på de undersökta orterna, efterfrågades också bostadshyran för »efter ortens förhållanden medelgoda bostäder». För be— räkningen av bostadskostnaden på mera folkrika orter användes dock vid 1924 års och senare undersökningar huvudsakligen material från särskilda hyresräkningar.
Slutligen utfördes med prismaterial från juni 1941 (bostadshyran från 1939 års hyresräkning) en dyrortsundersökning, som brukat benämnas den prisgeografiska undersökningen, emedan den icke lagts till grund för någon allmän dyrortsgruppering. Den skiljer sig från de föregående i två Vik—tiga. av- seenden. Dels omfattade beräkningen samtliga i en hushållsbudget ingående poster (även beklädnad, inventarier o. s. v.) och dels har bostadshyrans be- räkning bättrats genom noggrannare hänsyn till kvalitetsförhållanden och genom en ny metod att beräkna bostadskostnaden på landsbygden. Antalet orter var 3 850.
Därigenom att 1941 års undersökning omfattade hela hushållsbudgeten har dess resultat icke blivit direkt jämförbart med föregående undersök- ningars.
Vid samtliga undersökningar från och med år 1919 till och med år 1934 beräknades ett medeltal av de funna kostnadsbeloppen för olika orter (den s. k. riksmedeldyrheten), vilket var vägt med hänsyn till folkmängden inom vissa ortstyper, så att folkrikare orter fingo större inflytande därpå än folk— fattigare.1 Detta medeltal sattes : 1 000, varefter de enskilda orternas be- lopp beräknades som indextal i relation härtill. Om exempelvis riksmedeldyr— heten vid ett tillfälle var 1 881 kronor, fick en ort med kostnadsbeloppet
1 700 1 881 delbart se, att ortens dyrhet enligt beräkningen skulle ligga 9.6 procent lägre än riksmedeltalet (100 -— 90.4 : 9.6).
Lägsta och högsta indextal voro vid 1919—34 års undersökningar föl- jande: 1 700 kronor indextalet
)( 1 000 : 904. Av indextalet kan man ome-
.. .. S ännvidd asia. ) årtal (a...... % av hogsta talet? 7 74 1 311 41.0 % 771 1 362 43.4 % 791 1 390 43.1 % 751 1 442 47.9 %
Vid 1941 års prisgeografiska undersökning fann man en högsta spännvidd av 27 procent. I vilken mån den sålunda framträdande sammanpressning— en från nära 48 procent år 1934 till 27 procent år 1941 förklaras av olikhetxer
1 Jfr not sid. 140. 2 Den procentuella skillnaden mellan levnadskostnader respektive löner på olika orter har i dettta betänkande genomgående beräknats på det större talet, vilket motiveras av att kommittén som en arbetshypotes vid diskussionen av löneskalan utgått från lönen på dyraste ort (I—ort) som givren. Man kunde eljest lika väl räkna procenttalen på det mindre talet; alla procenttal skulle i så Hall bli större. I stället för t. ex. 48 och 27 procent skulle man få 92 respektive 37 procent 0. s. v..
i beräkningsmetoden och hur mycket som kan skrivas på en faktisk utjäm- ning i prisnivån är icke fullt klart.1
Orsakerna till spännviddens ändringar skola här icke beröras, utan den
' intresserade hänvisas till framställningen i de följande kapitlen och i bilaga
i 1 och 7. | Med reservation för den brist på jämförbarhet, som sålunda vidlåder 1934 i
och 1941 års beräkningar, meddelas följande sammanfattning av deras resultat.
De åren 1934 och 1941 undersökta arternas fördelning efter totalutgiftens beräknade storlek. Indemtal, Stockholm : 1 000.
! Indextal 1934 .. 19.41 l (avkortad budget) (fullständig budget)
520—549 ........ 14 —
550—599 ........ 756 —
600—649 ........ 1 374 —
650—699 ........ 745 —
700—749 ........ 374 64
750—799 ........ 152 1 819 800—849 ........ 93 1 451 850—899 ........ 24 374 900—949 ........ 12 123
950—999 ........ — 18
1000— ........ 2 1
Hela antalet orter 3 546 3 850
Löneg'rupperingar. Någon utredning om när en medveten gradering av ar- betslöner efter levnadskostnadernas höjd på olika orter mera allmänt började tillämpas i vårt land torde ej finnas. Det är dock känt, att dyrortsgradering av löner på den allmänna arbetsmarknaden förekommit redan innan staten in-
] förde sådan för en större grupp av sina anställda.2
3, I samband med vissa löneregleringar hade staten under detta århundrades ' första decennium, som redan nämnts, intresserat sig för undersökningar rörande levnadskostnadernas interlokala variationer, och även tagit viss hän- syn till dessa vid lönesystemens avvägning. Sedan 1909 utgingo sålunda till tjänstemän i post- och telegrafverket samt sedermera statens vattenfallsverk dyrortstillägg på vissa orter. De av statens järnvägars, telegraf— och vatten— fallsverkets personal, som icke hade fri bostad och fritt bränsle som löneför- mån, erhöllo pekuniär ersättning (inkvarteringsersättning) med 20, 25, 30, 35 eller 40 procent av grundlönen, alltefter den ort, på vilken de tjänst- gjorde. Även i andra sammanhang utmättes löneförmåner olika, beroende
1 Jfr dock sid. 204 0. ff. 2 Jfr sid. 230.
på tjänstgöringsorten. Exempelvis utgingo från och med år 1908 extra löne- tillägg till tjänstemän med 15 procent om de voro stationerade i Stockholm, eljest med 12 procent, och till betjänte i Stockholm med 25 procent och i övrigt med 20 procent. Kallortstillägg för statens järnvägars personal exi— sterade redan vid seklets början.
Det första enhetliga systemet för dyrortsgradering av statstjänstemäns löner infördes av 1919 års riksdag för kommunikationsverkens personal och började tillämpas den 1 juli 1920. Den 1 januari 1922 utsträcktes samma gruppering att gälla lönerna till den civila statsförvaltningens tjänstemän. Den omfattade sju ortsgrupper med följande belopp i 7 :e löneklassen:
Ortsgrupp: A B C D E F G Årslön, kr. ..... 2 730 2 856 2 982 3 108 3 234 3 360 3 486 Relationstal . . . . 783 819 855 892 928 964 1 000
De här ovan kursiverade relationstalen äro uträknade av kommittén för att en direkt jämförelse av spännvidden vid olika grupperingar skall kunna ske. I ovanstående fall kunna de tydas så, att då en tjänsteman på ort, som tillhörde grupp G, erhöll 1 000 kronor i lön, fick den som tillhörde samma löneklass men bodde i F 964 kronor, i E 928 kronor 0. s. v. På grundval av 1924 års undersökning tillkom sedermera 1925 års lönegruppe— ring med samma relationstal för lönen som tidigare. Efter 1931 års gruppe- ring, som följde på 1929 års dyrortsundersökning, tillades ytterligare en pro- visorisk grupp (>>H») med lön överstigande lönen i G lika mycket som inter— vallet mellan dittillsvarande sju grupper (126 kronor). I 7:e löneklassen blev beloppet följaktligen 3 612 kronor i denna »H»-grupp.
Genom tillkomsten den 1 juli 1935 av ytterligare en provisorisk grupp (»I») med ett generellt tillägg oavsett löneklassen av 120 kronor på lönen i grupp »H» blev skalan följande:
Ortsgrupp: A B c D E F G ””I—I ””J
Årslön, kr. . . . 2730 2856 2982 3108 3234 3360 3486 3612 3732 Om >>I» sättes : 1 000, får A talet 732 i denna serie.
Slutligen infördes genom 1939 års lönereglering på grundval av 1934 års undersökning, som färdigställdes 1935 — och därför vanligen kallas 1935 års dyrortsgruppering —— de nio nu tillämpade ortsgrupperna med 16111 i 11:e löneklassen enligt följande serie:
Ortsgrupp: A B C D E F G H I Årslön, kr. . .3291 3 429 3567 3705 3 843 3981 4119 4257 4395 Relationstal 749 780 819 848 874 906 937 969 1 000
Stockholm har vid samtliga grupperingar hört till den högsta or'ts- gruppen.
lVIan finner av en jämförelse mellan dessa tal och uppgifterna i tablån sid. 12, att ehuru de billigaste orterna. t. ex. är 1934 lågo 48 procent lägre än de dyraste, var spännvidden mellan lönebeloppen enligt 1935 års gruppering icke tillnärmelsevis så stor. Lönen i A låg sålunda på indextalet 749 under I (Stockholm m. fl. orter), eller 25.1 procent lägre. I högre lönelägen var spännvidden ännu lägre, exempelvis 16.3 procent i 28:e löneklassen.
På 1941 års prisgeografiska undersökning följde, som redan nämnts, icke någon ny allmän lönegruppering, men uppflyttning av enstaka orter till högre grupp har ändock skett under senare år med stöd av bland annat denna undersöknings resultat. Sålunda uppflyttades den 1 januari 1944 omkring 120 orter, den 1 juli samma. är cirka 15 och den 1 april 1945 ytter— ligare cirka 20.1
Skattegrupperingar. I avseende å beskattningen infördes en dyrortsgrup— pering i fem grupper först beträffande den statliga beskattningen vid 1919 års riksdag och därefter beträffande den kommunala beskattningen vid 1920 års riksdag. I fråga om dessa grupperingars tillkomst hänvisas i övrigt till kap. 7. Här nedan följer en översikt över avdragsbeloppen sådana som de för närvarande te sig.
Följande 5 t a t 1 i g a avdrag för familjeförsörjare gälla från och med den 1 januari 1939:
Skatteortsg'rupp I I II III IV V Grundavdrag ............. - ....... kr 600' 640 680 720 760 Familjeavdrag för hustru ............. » 600 640 680 720 760 Familjeavdrag för vartdera av de två första b amen .................. » 460 500 540 580 620
Familjeavdrag för vart och ett av övriga barn. | 700 760 820 880 940 Relations-tal (om grupp V:] 000):
Grundavdrag (och hustruavdrag) ......... 789 842 8.95 947 1 000 De två. första barnen ............... 742 806 871 935 1 000 Övriga barn .................... 7 45 809 872 936 1 000 Avdrag för man, hustru och två barn ..... 768 826 884 942 1000
Utöver dessa avdrag, gemensamt kallade ortsavdrag, skall genom s. k. bankning ytterligare avdrag tillgodoräknas familjeförsörjare. Bankningen innebär, att det taxerade beloppet skall förutom med ortsavdrag minskas, om beloppet uppgår till eller överskjuter ortsavdragets dubbla summa, med ett belopp motsvarande hälften av ortsavdraget, och om det taxerade be— loppet ej uppgår till dubbla summan av ortsavdraget, med hälften av det
1 SFS 1943:875, 1944: 512 och 1945:96.
belopp, varmed taxerade beloppet överstiger ortsavdraget. Bankningen änd- rar icke relationerna mellan ortsgrupperna.
För ensamstående utgår ortsavdrag efter särskilda grunder, för vilka här ej torde behöva redogöras (KF den 17 juni 1938). Dock bör nämnas, att ortsavdrag upphör att utgå, då det taxerade beloppet uppgår till minst i grupp I 14 000 kronor, i grupp 11 14» 300 kronor, i grupp III 14 600 kronor, i grupp IV 14 900 kronor och i grupp V 15 200 kronor samt att i inkomst- skikt under dessa belopp avdraget sjunker successivt med ökad inkomst.
Från och med den 1 januari 1939 gälla följande k 0 mmu n ala orts— avdrag, vilka avse alla skattskyldiga, fysiska personer.
Skatteortsgrupp I II III IV V Grundavdrag .................... kr 340 380 420 460 500 Familjeavdrag för hustru och varje barn . . . ! 160 160 180 180 200 Relationstal (om grupp V:] 000): Grundavdrag .................... 680 760 840 ' 920 1000 Familjeavdrag för hustru ............. 800 800 900 900 1000 Avdrag för man, hustru och 2 barn ...... 745 782 873 909 1000
Med avseende å bankningen gälla samma regler som beträffande den stat- liga beskattningen för familjeförsörjare.
Dessutom skall på landsbygden inom ortsgrupp I och II ytterligare 20 kronor fråndragas den taxerade inkomsten, om denna efter bankning upp- går till högst 500 kronor.
Övriga grupperingar. Ehuru kommitténs uppdrag är begränsat till utred— ning angående dyrortsgrupperingen i vad angår löner och skatter, tor-de i detta sammanhang böra lämnas en översikt jämväl över den dyrortsgrade- ring, som införts på vissa andra områden.
För de t i l l ä g g s p 6 n s i o n e r, som utgå till folkpensionärer (även- som för blindhetsersättning), gäller sedan den 1 januari 1938 en ortsgrup— pering på tre grupper utförd med ledning av en särskild omräkning av levnadskostnaderna på skilda orter, som utfördes med 1934 års prismate- rial. På dessa tilläggspensioner ha under kristiden lagts dyrtidstillägg i flera omgångar. Under år 1944 utgingo fem sådana tillägg, av vilka tre voro lika med en månadsutbetalning av pensionen — och alltså dyrortsgraderade lik— som denna — och två likaledes motsvarande en månadspension men lägst 35 kronor. På de flesta pensioner ha dessa senare tillägg utgått med sagda minimibelopp. År 1944» blevo maximibeloppen (till pensionär, som före 1937 icke haft 5. k. pensionstillägg) följande:
Pensionsgrupp
Grundbelopp (inkl. avgiftspension) ........ kr Dyrtidstillägg (procentuella) ........... » | (fixa) ................ »
Summa pension ..................
Sedan den 1 januari 1938 äro b a r 11 b i (1 r 3. g e 11 enligt lagen om sådana bidrag liksom förskottering av underhållsbidrag till barn, dyrortsgraderade efter samma ortsindelning som tilläggspensionärernas.
Kontantunderstöden från arbetslöshetsnämnderna utgå
' sedan den 1 januari 1941 med ortsgraderade belopp, varvid likaså pensions— grupperingens indelning av orterna kommit till användning. Samma gruppe— 1 ring tillämpas sedan den 17 april 1940 för in k all a d e 5 f a milj e—
p e n n i n g, som ersatte det tidigare utgående familjeunderstödet. Beloppen
för dessa bidragsformer ställa sig sålunda:
Ortsgrupp (enl. pensionsgrupperingen) I II III Barnbidrag (maximibelopp per år) ........ kr 240 300 360 Arbetslöshetsunderstöd (max. belopp per dag) Ensamstående * ................... » 2.50 2.75 3.00 Man, hustru och 2 barn1 ............ » 5.70 6.35 7.00 Familjepenning ( maximibelopp per dag) Hustru (husföreståndarinna) ' ........... » 2.75 3.00 3.25 Hustru och 2 barn ” ................ » 4.95 5.40 5.85
1 Exklusive hyresbidrag. Även hyresbidragen äro ortsgraderade. ” Exklusive bostadsbidrag.
Kungl. Maj:ts vårdtaxa vid fattigvård och barna- v å r (1 genom främmande fattigvårdssamhälle upptager sedan den 1 juli 1927 dyrortsgraderade belopp. Ortsgrupperingen omfattar grupperna A, B och C, Vilka så uppgjorts, att grupp A motsvarar skatteortsgrupperingens grupp I, B grupperna II och III och C grupperna IV och V. Sex av de största städerna gå dock utanför systemet. Beloppen äro sedan den 1 april 1942 följande:
Ortsgrupp * A i B | C. Belopp per dag Fattigvårdsanstalter ................ kr 1.90 2.15 2.40 2.4 0 2.7 0
[0 l Barnhem ...................... 2.15
Samma ortsgrupperin-g jämte en för denna avpassad understödsskala har antagits av fattigvårdsstyrelsernas samarbetsdelegation att tillämpas av anslutna fattigvårdsstyrelser vid ersättning för hemunderstöd.
Kritiken mot dyrortsgrupperingen. »Det föreliggande grupperingssyste— met kan icke sägas ha fungerat friktionsfritt.» Detta uttalande av 1936 års lönekommitté angående lönegrupperingen avsåg tiden före 1935 års dyrorts— grupperings tillämpning och äger full giltighet också för den efterföljande perioden. Lönekommittén omnämner ett stort antal klagomål över gruppe- ringen, som framförts till Kungl. Maj:t, till socialstyrelsen eller till kom— mittén. De flesta av dessa gingo ut på anmärkningar mot sättet för pris— insamlingen vid dyrortsundersökningarnas utförande, mot bostadspostens beräkning, mot uppdelningen av kommuner på skilda ortsgrupper, mot me— toden för övergång från en dyrortsgruppering till en annan (användningen av riksmedeldyrheten) och mot avkortningen av hushållsbudgeten och där— med sammanhängande ofullständigheter i metoden.
De flesta av de påtalade förhållandena ändrades genom den förbättrade undersökningsmetod, som förordades av 1936 års lönekommitté och kom till användning vid 1941 års prisgeografiska undersökning. Då denna under- sökning emellertid icke lagts till grund för någon allmän omgruppering av orterna, har den väsentligaste grunden till missnöjet — nämligen den efter äldre metoder utförda 1935 års gruppering — kvarstått. Samtidigt har det berättigade i anmärkningarna mot de äldre beräkningsmetoderna kunnat i stort sett bekräftas genom 1941 års undersökning, vilket givetvis ingalunda dämpat kritiken. Till en ytterligare skärpning av densamma har bidragit, att 1935 års gruppering, som grundade sig på ett prismaterial från år 1934, till sina övriga brister också måst foga den att numera vara i hög grad för- åldrad. Även mot utförandet av 1941 års undersökning och socialstyrelsens på densamma grundade förslag till nya gruppgränser har kritik riktats.
Det övervägande antalet till myndigheterna framförda klagomål gäller den begränsade frågan om enstaka orters placering i dyrortsgrupp och går ut på att visa, att socialstyrelsens dyrortsjämförelse till följd av t. ex. fel— aktigheter i prismaterialet icke blivit rättvisande eller att förhållandena, sedan styrelsen utförde sin undersökning, förändrats till förfång för på orten stationerade löntagare. Ej sällan bygger framställningen på en jämförelse mellan den egna ortens levnadskostnader och förhållandena på närliggande, högre placerade dyrorter. I dessa fall ifrågasättes vanligen icke dyrorts- grupperingens allmänna berättigande; man önskar blott rättelse av vad som anses vara en felaktighet i utredningen av dyrortsförhållandena eller i tillämpningen av resultatet. Röster ha emellertid icke saknats, som oppone— rat mot dyrortsgrupperingen som sådan, menande, att denna vilar på en
felaktig grundprincip eller har för samhällslivet skadliga sekundärverk— ningar.
Följande sammanfattning av under senare tid framställda erinringar och klagomål av mera principiell innebörd må lämnas.
Den vid 1941 års undersökning tillämpade metoden för dyrortsskillnader— nas beräkning har icke ansetts tillfyllest, framför allt därför att den icke inbegripit hänsyn till de med avstånden mellan orten för konsumtionen och inköpskällan och dylikt förenade kostnaderna, som särskilt på landsbygden tynga hushållsutgifterna. Anspråken på hänsyn ha dock varit starkt varie- rande. Å ena sidan har man ansett det tillräckligt med vederbörlig hänsyn till frakten för paket från inköpsorten till bostadsorten för den löpande hus- hållsförbrukningen och ett antal resor för inköp av kläder och husgeråd ävensom för besök hos läkare och tandläkare. Å andra sidan har man utom detta önskat, att beräkningarna måtte inkludera kostnaden för skolbarns resor till ort med högre läroanstalter eller inackordering på sådan ort, stund— om också kostnaden för resor till närliggande tätorters nöjesetablissemang och till huvudstaden för besök vid dess kulturinstitutioner. Tjänstemän ha vidare framhållit önskvärdheten av att dyrortsgrupperingen inkluderade kostnaden för resor till utbildningskurser och dylikt.
Beträffande enskilda poster i levna-dskostnadsundersökningen har man pekat på att metoden för beräkningen av bostadsposten alltjämt kunde för— bättras. Storstädernas tjänstemän ha sålunda önskat hänsyn icke blott till antalet rum utan också till dessas ytstorlek. Från landsbygdshåll har yrkats på hänsyn till förekommande särskilda kostnader för vatten och avlopp på orter, som sakna kommunalt ledningsnät.
Mot socialstyrelsens förfarande att trots invändningar från de prisinsam— lande organen på orterna i Vissa fall ändra uppgivna priser har protesterats. Missnöjet har i allmänhet riktat sig mot prissänkningar, men även det mot- satta fallet har inträffat.
Socialstyrelsens förslag till tillämpning av de vid 1941 års undersökning vunna resultaten har utlöst starkt missnöje bland löntagarna. I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 17 oktober 19421 hade styrelsen fram- lagt tre alternativ till ny löne- och skattegruppering och —— då detta förslag icke skulle avse ny lönereglering — som självklart utgått från att en änd— ring i antalet ortsgrupper icke borde föreslås.
Invändningarna ha därvid i ett stort antal fall riktat sig mot att styrel- sen icke föreslagit färre ortsgrupper. Med hänvisning till förhållandet, att en väsentlig krympning av spännvidden mellan orternas indextal kunnat konstateras,2 har man funnit det orimligt, att icke detta skulle ta sig uttryck i en minskning av antalet grupper. Alla tre socialstyrelsens alter-
1 Soc. Medd. årg. 1942, sid. 801. " Jfr sid. 12,
nativ inneburo, att ett stort antal orter, som 1941 erhöllo höjda ortsindex- tal, angivande minskad levnadskostnadsskillnad i förhållande till Stock— holm, gen-om nedflyttning i ortsgrupp i lönehänseende skulle komma på större avstånd från Stockholm. Även häremot har protesterats. Det har framhållits, att om antalet ortsgrupper skulle bibehållas, borde i varje fall icke det av socialstyrelsen såsom principiellt riktigast betecknade alterna- tivet nr 2 komma i fråga, vilket alternativ innebar uppflyttning till högre ortsgrupp av ett förhållandevis mindre antal orter men nedflyttning av desto flera. Även styrelsen ansåg emellertid nedflyttningen betänklig med hänsyn till rådande förhållanden.
Rätten att »skälighetspröva» orters placering, Vilken socialstyrelsen för- behållit sig, har ansetts olämplig.
Slutligen har mot 1941 års undersökning helt allmänt invänts, att den måhända icke lämpade sig som grund för en allmän dyrortsgruppering, då det rådande prisläget kunde komma att snabbt förändras. Dyrortsfrågan borde för den skull anstå, tills världsläget ändrats.
Dyrortsgrupperingens kritiker ha emellertid också anlagt vidare syn— punkter på frågan än de som betingas av det omedelbara orts- eller grupp- intresset. Sålunda har dyrortsgrupperingen satts i orsakssammanhang med den inrikes befolkningsomflyttningen, »flykten från jordbruket» och den allmänna ekonomiska utvecklingen i landet. Dessa synpunkter ha bland annat framförts av representanter för riksförbundet rättvisa åt landsorten (RÅL), ett förbund som bildats med uppgift att övervaka landsbygdens intressen i dyrortsfrågan. Tankegången kan i korthet refereras sålunda.
Sedan rätt lång tid tillbaka pågår i vårt land en befolkningsöverflyttning från landsbygden till städerna vilken innebär, att i städerna samlas en stor del av den arbetskraft, som landsbygden alstrat och utbildat. Bortflytt- ningen av kvinnor från landsbygden har medfört en mycket ogynnsam köns- fördelning på landet, utan att därigenom framkallats ökning av den procen— tuella äktenskapsfrekvensen bland landsbygdens kvinnor. Dyrortsgruppe— ringen av statstjänstemännens löner ger högre penninginkomster till stä- dernas tjänstemän än till de på landsbygden bosatta. Ortsgradzeringen av skatteavdragen medför återigen, att en viss penninginkomst beskattas hår— dare i de lågt placerade landskommunerna än i städerna. Härav drages slutsatsen, att landsbygden bidrar mer än som är rättvist till statens inkom— ster. Sålunda skulle dyrortsgrupperingen bidraga till att leda en penning- ström från billigare till dyrare orter, framför allt Stockholm, öka befolk- ningens betalningsförmåga på sistnämnda orter och därigenom göra det möjligt för befolkningen därstädes att betala högre hyror för bostäder, som i modernitet icke ha sin motsvarighet på lägre dyrorter. Det tillbakahål- lande moment mot inflyttning till de dyra orterna, som eljest skulle ligga i de höga bostadskostnaderna, har därigenom satts ur funktion. Det kallas
för en »infernalisk orättvisa», att landsbygden på detta sätt själv tvingas finansiera det system, genom vilket dess ungdom lockas till storstäderna. Över huvud bli de lågt placerade orternas näringsidkare lidande genom den svaga köpkraften hos därvarande befolkning. Om man tager i betrak- tande icke blott prisförhållandena utan också den gifta och mera barnrika lantbefolkningens i genomsnitt större försörjningsbörda, måste denna be- folkningsgrupp anses per familjeförsörjare ha högre levnadskostnader än till exempel befolkningen i Stockholm.
I förordet till en av riksförbundet landsbygdens folk utgiven skrift, »Dyr— ortssystemets överdrifter», av läroverksadjunkten Hilding Westberg, förklarar riksförbundet bland annat följande:
»I särskilt hög grad är emellertid jordbruket som näring missgynnat, eme- dan alla landets jordbrukskommuner ligga inom allra lägsta dyrortsgruppen. De flesta andra näringar ligga åtminstone till någon del inom högre och gynnade dyrorter. För jordbruket beräknas alltså arbetskraftens betalning helt och hållet efter lägsta dyrortsskalan. Då det numera ingått i det all— männa medvetandet, att allt arbete inom jordbruket, även det, som utföres av brukarna själva och deras barn, skall ersättas efter lantarbetarlöneavta- lets grunder och uttagas i priserna på jordbruksprodukterna, är det av yttersta vikt att vi få bort dyrortssystemet, genom vilket lantarbetarlönen genomsnittligt hålles på en väsentligt lägre nivå än lönen inom de näringar, där en större del av de anställda bo inom de högre dyrorterna. Det kan icke längre anses billigare att bo på landsbygden, snarare tvärtom.»
Dyrortsfrågans behandling vid 1943 års riksdag. Den formella anled— ningen för Kungl. Maj:t att förelägga riksdagen frågan om dyrortsgruppe- ringen har varit skattegrupperingen. Denna hade tidigare fastställts för perioden 1935—39 och måste sålunda senast vid riksdagen sistnämnda år tas upp till förnyad prövning. Då någon ny dyrortsgruppering icke — såsom enligt planen bort ske —— utförts år 1939, hade skattegrupperingen förlängts successivt till att gälla till och med år 1942.
Sedan 1941 års prisgeografiska undersökning utförts och socialstyrelsen avlämnat sitt förslag till nya gruppgränser i skrivelsen den 17 oktober 1942, upptogs frågan ånyo vid 1943 års riksdag. I proposition 68 föreslog Kungl. Maj:t fortsatt giltighet av skattegrupperingen till och med år 1944 och av- visade därmed tanken att omedelbart genomföra en ny, på 1941 års utred— ning grundad gruppering.
I motiveringen härför anförde chefen för finansdepartementet, efter att ha erinrat om att 1936 års lönekommitté haft uppfattningen, att större om- grupperingar icke borde ske annat än i samband med verkliga löneregle— ringar: »Huruvida en sådan slutsats under alla förhållanden skulle visa sig tvingande, behöver icke i detta sammanhang tagas upp till prövning. Det
synes vara tillräckligt, att den förändring av de olika orternas levnadskost- nader, som försiggått efter senaste dyrortsgruppering, är av sådan natur, att en omgruppering knappast kan äga rum utan att få karaktär av en verklig lönereglering. Men därmed synes också vara klart, att utgångspunk— ter för en omedelbar omgruppering icke kunna anses föreligga på grundval av hittills företagna utredningar.»
I utlåtande (nr 1) över propositionen anförde sammansatta stats— och bevillningsutskottet bland annat, att den nuvarande dyrortsgrupperingen icke kunde anses tillfredsställande. »Ändrade grunder för dyrortsgruppe- ringen äro sålunda utan tvivel erforderliga. I likhet med departementsche— fen finner emellertid utskottet den av socialstyrelsen verkställda levnads— kostnadsundersökningen icke lämpligen kunna läggas till grund för en ny dyrortsgruppering. Utskottet delar även departementschefens uppfattning, att en sådan omgruppering vad angår löner knappast kan äga rum utan att få karaktär av en verklig lönereglering samt att en mera ingående utred- ning av olika möjligheter till problemets lösning får anses erforderlig. Ut- skottet förordar för sin del, att en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan om dyrortsgrupperingens framtida bestånd och utformning före— tages samt att därvid erforderliga undersökningar rörande levnadskostna— dernas lokala olikheter äga rum.»
Vad anginge grunderna för den föreslagna levnadskostnadsundersökning— en borde dessa enligt utskottets mening fastställas i samband med under— sökningen. Enligt utskottets uppfattning borde i större utsträckning än hittills tagas hänsyn till sådana kostnader, som visserligen ej kunde siffer- mässigt fixeras men som dock bidroge till olikheten i levnadskostnaderna mellan skilda orter. Utskottet åsyftade därvid närmast de ökade kostnader som landsbygdens befolkning i jämförelse med stadsbefolkningen får vid- kännas för vissa förmåner såsom t. ex. sjukvård och hälsovård. Särskilt borde för landsbygdsbefolkningens del kostnaderna för resor för olika ändamål beaktas. Över huvud taget borde enligt utskottets mening sådana kostna- der, varöver människorna ej själva kunde råda, på ett eller annat sätt med— räknas vid levnadskostnadsberäkningen.
Under dessa omständigheter ansåg sig utskottet böra tillstyrka bifall till propositionen. Detta blev också riksdagens beslut.
Dyrortskommitténs direktiv.1 I anförande till statsrådsprotokollet vid dyrortskommitténs tillkallande uttalade chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, sedan han refererat dyrortsfrågans behandling vid 1943 års riksdag bland annat följande:
»Den i propositionen föreslagna och av utskottet tillstyrkta allsidiga och
1 Post och inrikes tidningar den 7 augusti 1943 (nr 179).
förutsättningslösa utredningen av dymrtsgrupperingsfrågan torde nu böra verkställas. I enlighet med vad utskottet anfört, torde den böra uppdragas åt särskilda sakkunniga, representerande olika intressen och uppfattningar.
På de sakkunniga bör i första hand ankomma att i princip pröva frågan om dyrortsgrupperingens fortsatta bestånd och allmänna utformning. De sakkunniga böra sålunda taga under omprövning de motiv, som föranlett införandet av en dyrortsgruppering, med ledning därav bilda sig en mening om principerna för denna gruppering samt taga ställning även till de av ? 1936 års lönekommitté föreslagna och av statsmakterna godkända grunderna » för mätningen av lokala olikheter i levnadskostnaderna. Under förutsätt- ning att dyrortsgrupperingen anses böra äga fortsatt bestånd, torde de sak- kunniga böra framlägga förslag till de modifikationer i nämnda grunder, var- till de kunna finna anledning, samt till de nya utredningar av prisstatistisk natur som äro erforderliga för att en dyrortsgruppering enligt av de sak— ' kunniga förordade riktlinjer skall kunna genomföras. ' Såsom av ärendets behandling vid årets riksdag framgår, måste en ny dyrortsgruppering i vad avser lönerna komma att innebära en lönereglering. De sakkunniga torde lämpligen böra pröva, huruvida löneplanerna i de stat- liga avlöningsreglementena och de i analogi med dessa utformade författ— ningarna i detta sammanhang böra omarbetas, samt —- därest så är fallet —— taga ställning till spörsmålet om tidpunkten och riktlinjerna för en sådan reglering. Däremot torde frågan om regleringens närmare utformning få upptagas till behandling i särskild ordning på samma sätt som övriga all- männa löneregleringsspörsmål. Det bör därför icke åligga de sakkunniga att framlägga förslag till nya löneplaner i de statliga avlöningsreglementena utan endast att föra undersökningen av dyrortsgrupperingsfrågan så långt, att en utgångspunkt erhålles för de förhandlingar som sedermera vid lämplig tidpunkt böra upptagas, om en överarbetning av löneplanerna visar sig på- kallad. På det skattepolitiska området torde de sakkunnigas uppdrag böra på likartat sätt begränsas; eventuellt påkallade justeringar i fråga om skatte— avdragen synas sålunda böra bli föremål för särskild prövning med stöd av de resultat som nås vid de sakkunnigas utredningar.
Vid verkställandet av utredningen av dyrortsgrupperingsfrågan böra sam- mansatta stats- och bevillningsutskottets uttalanden tjäna till ledning samt beaktande skänkas den omfattande diskussion som i övrigt förekommit i ämnet.»
Kap. 2. Sammanfattande översikt
Kommitténs uppdrag beträffande lönegrupperingen sträcker sig över ett stort område med verkningar för så gott som alla statens tjänstemän och dessutom för den allmänna lönemarknaden. Så vitt utredningen angår skattegrupperingen, berör densamma så gott som hela den direkta beskatt— ningen. Utredningen sönderfaller i ett stort antal svåröverskådliga och icke sällan missförstådda detaljer. Kommittén har därför ansett det vara lämp- ligt att inleda sitt betänkande med en översikt över de frågor, som kom— mittén behandlat, och de resultat, vartill kommittén kommit. Detaljredo— görelsen och detaljmotiveringen lämnas i särskilda kapitel.
1. Lönegrupperingen.
Dyrortsfrågans uppkomst. Den i kap. 1 lämnade översikten visar, att ' dyrortsgrupperingen i nutida mening infördes i det svenska förvaltnings ; systemet genom beslut vid 1919 års riksdag och att det därefter utsträckts att gälla även andra inkomstarter, såsom folkpensioner, arbetslöshetsunder- stöd, familjebidrag m. m. Härigenom och genom liknande utveckling inom den kommunala och allmänna lönemarknaden har dyrortsgrupperingen kommit att beröra mycket stora grupper av medborgare.
Då redan undersökningarna av levnadskostnadernas höjd på olika orter bjuda på stora tekniska svårigheter och dessutom tillämpningen av sådana undersökningars resultat måste ske efter ett visst schema, som icke tillåter individuella hänsyn, är det blott naturligt, att olika uppfattningar om dyr- ortsgrupperingens berättigande och utformning kommit att göra sig gäl— lande. Redan under 1920-talet restes invändningar mot dyrortssystemets utformning, och kritiken har sedermera skärpts till följd av vissa tillkom' mande omständigheter. Sålunda har den till år 1939 planerade omgruppe— ringen av orterna blivit uppskjuten genom det andra världskrigets mellan— komst. Den gällande grupperingen, som bygger på en är 1934 utförd under— sökning, har därigenom med rätta kommit att betraktas som föråldrad. Till kritiken har också bidragit, att 1934 års undersökning icke omfattade en så fullständig hushållsbudget som senare undersökningar, varigenom dess resultat även för dåvarande förhållanden betraktades som osäkert. En är 1941 verkställd prisgeografisk levnadskostnadsundersökning, som grundade sig på beräkningar, omfattande hela hushållsbudgeten, har bekräftat an—
märkningarna. Även gentemot 1941 års undersökningsmetod har framhål- lits, att denna icke innebar vederbörlig hänsyn till samtliga på levnads- kostnaderna inverkande förhållanden, framför allt icke till de med avstån— den till inköpskällan m. m. förbundna rese- och transportkostnaderna. I av- saknad av varje beräkning över dessa avståndskostnader har man i den allmänna diskussionen stundom tillmätt desamma avgörande betydelse för levnadskostnadernas höjd; stundom har man å andra sidan helt velat från— känna dem betydelse i sammanhanget. Dyrortsfrågan har med tiden kom- plicerats ytterligare därav, att en allmän omgruppering av orterna efter de förändringar i prisnivåns regionala struktur, som ägt rum, knappast kan genomföras utan att få karaktären av en verklig lönereglering. Att under rådande kristid flytta ned vissa orter på dyrortsskalan och därmed sänka lönerna för tjänstemännen på desamma, har ansetts obilligt, medan en upp- flyttning av ett stort antal andra orter ansetts möta ekonomiska hinder.
För belysning av det sålunda givna utgångsläget kan det vara lämpligt att till en början göra en återblick på de motiv, som legat till grund för lönegrupperingen.
Principiella synpunkter på dyrortsgrupperingen. Lönegrupperingen vilar på ett förslag av kommunikationsverkens lönekommitté, som emeller- tid endast angav såsom syfte med det föreslagna systemet att genom olika totalavlöningar för tjänstemän å olika orter söka utjämna de i vårt land, särskilt under normala förhållanden, betydliga lokala växlingarna i de all- männa levnadskostnaderna.
Först 1936 års lönekommitté har i sitt den 16 september 1937 avgivna betänkande upptagit frågan om dyrortsgraderingens berättigande i löne— systemet till principiell diskussion. I korthet kan lönekommitténs stånd- punkt återgivas sålunda. Syftet med den svenska dyrortsgraderingen är att tillgodose ett rättvisekrav på lika reallön, lika konsumtionsmöjligheter för tjänstemän i samma löneklass oavsett tjänstgöringsorten. Det är dock icke helt realistiskt, framhåller lönekommittén, att uppfatta reallönen så- som bestämd enbart genom kvoten mellan penninglönen och de i penningar mätbara levnadskostnaderna. De reella fördelar, som skola motsvara en viss lön, bero jämväl av miljön på tjänstgöringsorten samt de levnadsvanor, som miljön mer eller mindre präglar. En större stad kan exempelvis erbjuda vissa fördelar och medföra vissa merutgifter, vilka icke kunna uppskattas med numerisk exakthet. Utrymme för en skälighetsprövning måste därför finnas, ehuru de statistisktmätbara levnadskostnaderna för lönedifferen— serna mellan olika orter böra tilldelas en dominerande vikt.
Dyrortskommittén har funnit den sålunda uttalade principiella stånd— punkten vara riktig. Det har därför för kommittén gällt att i första hand fastställa, huruvida olikheterna i levnadskostnader på olika orter fortfaran—
de ha sådan storleksordning, att de måste beaktas inom tjänstemännens lö— neskala för att tillgodose kravet på rättvisa. Men därjämte har kommit— tén genom de förut återgivna direktiven fått särskild anledning att under— söka sådana kostnader, som Visserligen ej kunna siffermässigt fixeras men dock måste antagas bidraga till reella olikheter i levnadskostnaderna.
Kommitténs utredningar. Vid planläggningen av sitt arbete har kommit- tén haft att utgå från att såväl departementschefen som 1943 års riksdag funnit den av socialstyrelsen 1941—1942 verkställda levnadskostnadsunder- sökningen icke lämpligen böra läggas till grund för en ny dyrortsgruppering. Av riksdagen har uttryckligen förordats, att i samband med en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan om dyrortsgrupperingens framtida bestånd och utformning erforderliga undersökningar rörande levnadskost- nadernas lokala höjd skulle äga rum. Kommittén har därför funnit nödvän- digt att verkställa ny prisinsamling. Å andra sidan har kommittén haft till åläggande att genomföra sin utredning med största möjliga skyndsamhet, och det har inom kommittén och i framställningar till kommittén gjorts gällande, att det vore angeläget att så snabbt som möjligt komma till rätta med det nuvarande systemets brister.
Därvid har kommittén till en början haft att överväga, huruvida meto- den att lägga en enda hushållsbudget till grund för levnadskostnadsunder- sökningarna fortfarande kan anses lämplig. Mot bibehållandet av densam- ma har man åberopat de skilda individuella levnadsförhållandena för sta- tens tjänstemän, ävensom olikheterna för det stora antal personer på all- männa arbetsmarknaden, vilkas löner åtminstone influeras av de statliga levnadskostnadsundersökningarna. Det är emellertid ofrånkomligt, att den officiella dyrortsgrupperingen grundar sig på beräkningar avseende en enda hushållsbudget — exempelvis en genomsnittsbudget för arbetare och tjäns- temän i städer och andra tätorter som fallet var vid 1941 års undersökning — då det måste anses praktiskt uteslutet att uppbygga en lönereglering på särskilda beräkningar för olika familjetyper, inkomstgrupper o. s. v.
Mot att nu använda den senast —— d. v. s. för 1941 års prisgeografiska undersökning — konstruerade budgeten har anmärkts, att sannolikt vissa förskjutningar ägt rum i själva konsumtionen, sedan denna budget framkom, och vissa skäl tala för att så har skett. Å andra sidan får det icke heller förbises, att även en budget, som upprättades nu, endast under en begränsad tid skulle svara mot verkligheten. Dessutom har det visat sig, att en undersökning angående den familjetyp, som borde användas så— som normalfamilj vid levnadskostnadsundersökningarna, skulle taga så lång tid, att kommittén icke ansett sig kunna stå till svars för det uppskov med kommitténs arbete, som skulle vållas därigenom. Kommittén har därför i princip utgått från samma budget som socialstyrelsen vid dess senaste ut-
redning. De särskilda korrigeringsåtgärder, som företagits i anledning här- av, och de beräkningar, som gjorts för att visa, hur resultatet med andra budgeter avviker härifrån, skola längre fram bli föremål för redogörelse.
Socialstyrelsen har för sin senaste utredning insamlat prisuppgifter från icke mindre än 3 850 orter. Det hade varit önskvärt, om kommittén kun- nat anskaffa motsvarande uppgifter, särskilt som det från början fram— hållits, att livsmedelskostnaderna undergått vissa förskjutningar. Det skulle dock varit synnerligen svårt för kommittén att under den tid kommittén ansett stå till buds anordna en så vidlyftig uppgiftssamling med därefter följande kompletteringar, rättelser och bearbetningar. Då kommittén ej har att föreslå själva placeringen av de olika orterna i eventuella dyrorts- grupper, har en undersökning av samma omfattning som socialstyrelsens senaste ansetts kunna undvikas. Kommittén har därför koncentrerat sig på en mindre, men representativ undersökning. Användbara uppgifter ha er- hållits från 545 orter belägna i olika delar av riket och representerande olika slag av kommuner. Oaktat detta antal väsentligt understiger socialstyrel- sens 3 850 uppgiftsorter, har kommittén dock ansett, att det nya materia- let vid jämförelse med 1941 års undersökning ger tillräckligt underlag för att bedöma nuläget och utvecklingstendensen i fråga om prisspridningen.
I huvudsak har vid prisinsamlingen och bearbetningen tillämpats de av 1936 års lönekommitté angivna grunderna. Kommittén har således efter- strävat att erhålla priser på samtliga betydelsefulla poster och på likvär- diga varukvaliteter.
I likhet med sammansatta stats— och bevillningsutskottet vid 1943 års riksdag anser dyrortskommittén, att en rättvisande beräkning av levnads- kostnadernas höjd på olika orter icke kan inskränka sig till att gälla enbart en värdering efter butikspriser av en viss konsumtion jämte hyror — vilket i huvudsak är innebörden i 1941 års metod —— utan att beräkningen bör ut- sträckas att omfatta vissa kostnader för resor och transpor— t e r, som äro oundgängliga för att konsumtionen skall kunna komma till stånd. Visserligen inser kommittén, lika väl som detta insetts vid tidigare utredningar, exempelvis av 1936 års lönekommitté, att någon på enbart objektiva grunder uppbyggd metod för mätning av dylika kostnader knap- past kan konstrueras. Tvärtom komma subjektiva uppfattningar här att spela en mycket stor roll. Men kommittén har ansett behovet att på den- na punkt åstadkomma en förbättring vara så trängande, att kommittén ändock gjort ett försök till uppskattning av ifrågavarande kostnader.
Principiellt är det klart, att rese— och transportkostnader och den med resorna förenade tidsförlusten öka levnadskostnaderna dels vid inköp av vissa förnödenheter — speciellt beklädnadsartiklar och inventarier — samt vid anlitande av läkare och sjukvårdsanstalter m. m. och dels till följd
av att bebyggelsens beskaffenhet tvingar till bosättning på större avstånd från arbetsplatserna. Rese- och transportkostnaderna betyda i allmänhet mest på rena landsbygden, varvid dock är att märka, att arbetsresorna kunna vara betungande även på Vissa industriorter och i storstäderna, där de innebära en ofrånkomlig fördyring av levnadskostnaderna för ett avse— värt antal löntagare, en fördyring som ofta förbises vid jämförelsen mel— lan levnadskostnaderna på olika orter. Kommittén har därför ansett sig böra i detta sammanhang erinra om deras betydelse. Emellertid är det up— penbart, att även på en och samma ort stora variationer i dessa resekost— nader kunna förekomma, vilka delvis torde sammanhänga med bostads— kostnaden —— bosättning i ett ytterområde av en stad kan föranleda lägre hyra och därigenom sänka hyrestalet men kräva höga resekostnader. Kom— mittén har icke ansett det möjligt att vid dyrortsgrupperingen taga hän— syn till kostnaderna för arbetsresor. Däremot ha kommitténs övervägan- den och verkställda provundersökningar beträffande andra med hushålls— driften sammanhängande resor och transporter givit ett mera positivt re— sultat.
För hushåll med en totalbudget av 4000—5 000 kronor synas sålunda på landsbygden tillkomma rese— och transportkostnader i samband med in- köp av större beklädnadsplagg, möbler och dylikt samt för läkarvård och tandvård ävensom i någon män för rekreation — uppskattade efter en skälig norm — med cirka lägst 50 och högst 350 kronor per år. Vid bedö— mandet av dessa siffror måste hänsyn tagas dels till att de endast aVse lands- bygdens merkostnader för resor etc. utöver de kostnader, som förekomma i tättbebyggda orter, och dels till att kostnaderna för resor till och från ar— betsplatsen ej medräknats i budgeten. De största beloppen falla på de stora kommunerna i det inre av Norrland. Hur osäkra dessa belopp än äro, torde de ge en anvisning på storleksordningen av de kostnader det här gäller. Även om delade meningar kunna råda om antalet av de resor och transporter, varpå beräkningarna grunda sig, anser kommittén, att det är tydligt, att varje rimlig beräkning kommer att som resultat ge tillägg, som å ena sidan visserligen icke äro oväsentliga för dyrortsjämförelsen, men å andra sidan heller icke äro av den storlek att de på ett avgörande sätt inverka på orternas inbördes placering. Tvärtom lär det förhålla sig så, att de högsta beloppen förekomma på orter, som i övrigt äro dyra. Så till vida bidrager alltså medräknandet av ifrågavarande kostnader till spridningen av levnadskostnadernas sammanlagda belopp.
Beträffande sättet för avståndskostnadernas medräknande bland lev- nadskostnaderna hänvisas till kap. 4. "
Dyrortskommittén har också övervägt, huruvida man borde medräkna sådana kostnader som uppstå för bams skolgång på annan ort, då under— visningsanstalt utöver bottenskolan —— t. ex. allmänt läroverk, kommunal
mellanskola eller yrkesskola — saknas på hemorten. Ehuru kommittén liv- ligt behjärtar önskemålet att alla barn oavsett bostadsorten beredas sam- ma möjligheter till utbildning, har kommittén ansett, att tanken att så- dana möjligheter skulle kunna åvägabringas med dyrortsgrupperingens hjälp icke kan realiseras. Det ligger nämligen i dyrortssystemets natur, att det i tillämpningen måste göras lika för mycket stora medborgargrupper, i och det får av praktiska skäl anses uteslutet att införa olika grupperingar för t. ex. familjer med skolbarn och familjer utan sådana barn. Man skulle -— om man vill taga hänsyn till skolresekostnaderna vid dyrortsgruppe ringen -— därför vara hänvisad att göra det inom den allmänna lönegrup— peringens ram. I följd härav skulle enligt kommitténs undersökningar skol- resor och dylikt medföra ett så litet lönetillägg för avståndsorternas tjän- stemän -— även om proportionen av skolbarn hämtas från städerna — att detta vore till praktiskt taget ingen hjälp för dem,, som hade resande eller inackorderade skolbarn. Vad statstjänstemännen beträffar, skulle ett sådant system innebära, att staten som löneförhöjning till tjänstemännen på lands- bygden finge i summa betala ut ett be10pp ungefär motsvarande totalkost— naden för barnens resor och inackordering men att detta belopp fördelades lika på alla tjänstemännen oavsett behovet. De som icke hade behov av hjälp med skolbarns rese- och inackorderingskostnader skulle sålunda få större delen av de bidrag, som skolbarnsfamiljerna behövde. Andra än fa- miljer med ortsgraderade löner efter det statliga systemet skulle icke alls till- godoses på detta sätt. Dyrortskommittén vill icke medverka till att frågan om ekonomiskt stöd åt landsbygdens studerande ungdom löses så otillfreds- ställande som inräknandet i en dyrortsgruppering av skolresor och inackor- dering på skolorten skulle innebära. Kommittén finner det däremot syn- - nerligen angeläget, att frågan löses i annan ordning, varom förslag nu är föremål för riksdagens prövning. , Med i huvudsak samma motivering, som här anförts beträffande skol= . resorna, vill kommittén avvisa tanken att genom dyrortsgrupperingen : kompensera städernas och industriorternas befolkning för de kostnader, som barnfamiljerna i orternas tättbebyggda delar få vidkännas för barnens friluftsbehov. Även i detta fall bör frågan om en rättvisare fördelning av kostnaderna lösas i annan ordning.
Beträffande vissa h 11 v u d p 0 s t e r må i detta sammanhang anmär- kas följande.
Bostadsposten har i den allmänna debatten angående dyrortsgruppe—
. ringen varit föremål för mycken uppmärksamhet. Anledningen därtill är , knappast postens stora betydelse för budgeten — enligt 1941 års- under- sökning skulle densamma representera allenast 14 procent av normalhus- hållets utgifter, och socialstyrelsens kvartalsvis verkställda undersökningar
för levnadskostnadsindex tyda på att postens relativa betydelse snarare minskats än ökats under senare år. Däremot är bostadskostnaden med dess stora periodiska utbetalningar kännbar för var och en, och kostnaden på olika orter lätt att exemplifiera. Det är därför ej överraskande, att anmärk— ningar framställts just angående bostadsposten. Mycket arbete har därför nedlagts på att finna en invändningsfri metod för dess beräkning.
Inom kommittén har övervägts, huruvida nytt prismaterial skulle an- skaffas genom en särskild hyresräkning. Det visade sig emellertid omedel— bart, att en hyresräkning knappast skulle kunna ske tidigare än i sam— band med 1944 års mantalsskrivning och att bearbetningen efter all san— nolikhet tagit ett till ett och ett halvt år i anspråk. Ett sådant uppskov ansåg kommittén icke vara försvarligt, i synnerhet som det icke kunde antagas, att under hyreslagstiftningens giltighet större allmänna förskjutningar ihyreskostnaderna ägt rum. Kommittén har därför begränsat sig till en under- sökning angående byggnadskostnader och hyror för sådana bostäder, som tillkommit efter år 1939, samt till frågan, i vad mån dessa nytillkomna bostäder inverka på hyresnivån på de olika orterna.
Före 1941 har man eftersträvat att erhålla jämförelsetal för »medelgoda lägenheter efter varje orts förhållanden». Mot detta förfarande riktades ett stort antal anmärkningar, huvudsakligen avseende att de jämförda bostä- derna vore av alltför olika kvalitet och särskilt för landsbygdens del hade alltför låg standard. Enligt förslag av 1936 års lönekommitté har vid 1941 års prisundersökning jämförelsetalen beräknats efter medelhyran per eld— stad inom tre olika kvalitetsgrupper, från vilka lägenheter med vissa bris— ter uteslutits. Även arbetsgivarlägenheter och bostadsrättsföreningslägen- heter ha uteslutits ur beräkningen. Kvalitetsgrupperna ha vid medeltals— beräkningen tillmätts lika betydelse på alla orter. Man har sålunda räknat med samma beskaffenhet av bostäder i hela riket. De sålunda framräknade beloppen ha kallats standardräknade medelhyror. Denna metod har endast använts beträffande hyresräknade orter, på vilka ett tillräckligt antal lä— genheter utan brist (minst 50) förekomma. För övriga orter — de s. k. icke hyresräknade orterna — har tillvägagångssättet varit följande. För vart och ett av sex geografiskt skilda områden, nämligen Stockholms för- ortsområde, östra Sverige i övrigt, Småland och öarna, södra Sverige, västra Sverige och norra Sverige, beräknades en standardräknad medelhyra för tre eldstäder, varvid hyresbeloppen hämtades från orter med 50—100 lä— genheter utan brist. Dessa medeltal ha antagits representera kostnaderna för en bostad om tre eldstäder dels i samtliga icke hyresräknade orter (även rena landsbygden) inom respektive sex områden och dels i sådana hyres- räknade orter, där den standardräknade medelhyran var lägre än nyss— nämnda medeltal. Grunden till detta antagande är att byggnadskostna- derna i standardorterna och i de icke hyresräknade orterna i samma om—
råde nära sammanfalla. Förfarandet torde innebära en icke oväsentlig sam- manpressning av jämförelsetalen för bostadskostnaderna, i det den höjt talen för mindre orter, framför allt landsbygden.
Kommittén har ingående behandlat möjligheten att erhålla en säkrare uppfattning av de nuvarande bostadskostnaderna på olika orter än den som 1941 års prisgeografiska utredning av bostadsposten erbjuder. Därvid har kommittén arbetat efter två linjer. Den ena går ut på att undersöka de förändringar i hyresnivån, som kunna ha inträffat efter 1939 års hyres— räkning, men i övrigt acceptera sistnämnda hyresräkning och 1941 års därpå vilande beräkning av bostadskostnaderna. Den andra söker att finna en ny metod för jämförelsetalens beräkning, där större säkerhet framför allt för likvärdig kvalitet kunde erbjudas och bättre anknytning erhållas mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter.
Vid den förstnänmda undersökningen har det antagits, att förändring- arna i hyresnivån i huvudsak framkallats dels av höjning eller sänkning av hyran efter år 1939 och dels därigenom att på vissa orter nybyggda bostäder tillkommit i sådan omfattning, att hyresnivån därigenom påver- kats. Resultatet är, att förändringarna såväl på grund av hyreshöjning, respektive —sänkning som på grund av tillskott av nya bostäder i genomsnitt för samtliga orter kunna anses små. Bägge faktorerna tillsammantagna torde ha verkat till en höjning av den genomsnittliga hyresnivån med något över två procent, ehuru höjningen på enstaka orter har varit högre.1
En regionindelning vid fastställandet av jämförelsetalen för bostadskost- naden på landsbygden av ovan angivet slag har kommittén funnit moti— verad, men vill föreslå vissa justeringar i indelningen. Framför allt bör norra Sverige uppdelas i två kostnadsområden. Vad beträffar själva an— knytningen mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter har anmärkts, att valet av storleksgrupp bland de hyresräknade orterna är godtyckligt samt att orter, tillhörande en viss storleksgrupp, kunna i olika grad vara representativa inom olika landsdelar, i följd varav beräkningen av bo— stadskostnaderna inom de särskilda regionerna kan bli ojämn. Anmärk- ningen synes icke helt sakna fog. Kommittén har därför låtit undersöka ett anknytningsförfarande på grundval av en metod, som använder ma- terial från samtliga hyresräknade orter inom varje landsdel (Bil. 2), och funnit detta uppslag äga stort intresse men anser, att metoden först bör prövas på material från en blivande hyresräkning, innan den eventuellt antages för beräkning av bostadskostnaderna i dyrortsgrupperingen. Kom— mittén har därför i sina jämförelsetal räknat med bostadskostnaderna från 1941 års prisgeografiska undersökning (1939 års hyresräkning).
Beträffande skatteposten har vid 1941 års undersökning använts en på 1936 års lönekommittés förslag vilande metod att beräkna den till grund
1 Angående hyresnivåns förändringar 1939—1944 se sid. 115 0. f.
för skatteutgiften antagna inkomsten ungefär lika med en statstjänstemans avlöning i 11:e löneklassen efter den för orten gällande lönegruppen och med ortsavdrag efter den därstädes gällande skattegrupperingen. Häremot har gjorts gällande, att inkomsten borde beräknas lika för hela riket och med ett och samma ortsavdrag i enlighet med vad som skett vid tillkom— sten av nu gällande (1935 års) dyrortsgruppering.
Dyrortskommitténs undersökningar visa, att alltjämt en ganska stark spridning av levnadskostnaderna råder på olika orter, innebärande att real— värdet av en och samma inkomst företer motsvarande variationer. Att beräkna skatteutgiften efter ett för hela riket enhetligt inkomstbelopp skulle således efter all sannolikhet leda till mindre rättvist resultat än den år 1941 använda metoden. Visserligen går ej heller denna fri från invänd- ningar. Särskilt om lönegruppernas antal minskas, kan inkomstberäkningen bli alltför schablonmässig, men denna brist torde dock kunna avhjälpas genom att en viss skälighetsprövning överlämnas åt socialstyrelsen. En an— nan risk föreligger i det avseendet, att en tillfällig hög eller låg utdebite- ring för vederbörande primärkommun skulle kunna utöva inverkan under hela grupperingens giltighet. För att förebygga sistnämnda olägenhet för- ordar dyrortskommittén att en genomsnittsdebitering för primärkommunen för de senaste fem åren lägges till grund för beräkningen av kommunal— skatten.
I övrigt anser kommittén 1941 års metod beträffande skatteposten böra bibehållas.
Slammnfattningsvis må om de i detta betänkande rekommenderade metoderna för mätning av levnadskostnaderna på olika orter uttalas, att dessa enligt kommitténs uppfattning taga all rimlig hänsyn till skilda på levnadskostnaderna inverkande faktorer. Detta innebär dock icke, att kommittén föreställer sig, att t. ex. ett avlöningssystem uppbyggt på en med dessa metoder utförd dyrortsgruppering nödvändigtvis 'skulle skänka löntagarna en lika reallön på alla orter. Så kan icke gärna vara förhållan- det. Bristen på överensstämmelse i de enskilda fallen kan sammanhänga med att vederbörande har en konsumtion, som mera avsevärt avviker från det genomsnitt, varmed man räknat vid dyrortsundersökningen. Ett i den allmänna diskussionen uppmärksammat specialfall härav är, då t. ex. sjuk— dom drabbar ett hushåll i högre grad än den genomsnittliga sjuklighet man förutsatt. En jämförelse av levnadskostnaderna på orter med olika avstånd till läkare och sjukhus ger självklart andra relationstal, då man räknar med en högre sjukdomsfrekvens, än då man räknar med den ge- nomsnittliga. Eftersom avstånden till läkare i regel äro större på rena landsbygden än i tätorter, komma levnadskostnaderna på landsbygden i allmänhet att te sig högre vid en sådan beräkning. För ett hushåll, som drabbas hårt av sjukdom, kan därför en eljest billig landsbygdsort te sig
dyrare än de flesta andra orter. Är man återigen frisk, ter sig varje ort lika billig i berörda avseende. Den förbättring i dessa avseenden, som lands- bygdens befolkning kan påfordra, synes kunna komma. till stånd i annan ord- ning än genom dyrortsgrupperingen, vad sjukvården beträffar exempelvis genom en obligatorisk sjukförsäkring, innefattande samtliga sjukvårdskostna- der. Dyrortsgrupperingen kan i alla händelser icke ge full kompensation för den större trygghet som invånarna på tätorterna åtnjuta, därför att dessa orter äro rikligare försedda med sociala anordningar i jämförelse med glesare bebodda trakter.
Och vidare må framhållas, att en dyrortsgrupperings möjligheter att garantera samma standard på varje ort i allt väsentligt äro begränsade till de materiella behoven. Förutsättningarna för tillfredsställande av andra behov, t. ex. av personlig utbildning, av rekreation under fritid, äro myc- ket växlande på olika orter. Den enskildes önskemål härutinnan äro också mycket växlande. Dyrortskommittén anser det uteslutet, att man genom en dyrortsgruppering skulle kunna åvägabringa ett tillstånd, vid Vilket alla önskemål skulle kunna tillfredsställas i lika män och på samma sätt på varje ort. Genom de tillägg för resor, som kommittén rekommenderat för landsbygdens del, torde vissa påtagliga krav, som bruka framföras i sammanhanget, i det väsentliga vara tillgodosedda. Dyrortsgrupperingens begränsade verkningsförmåga är ej tillräckligt skäl att avskaffa densam- ma, men begränsningen bör kunna utgöra ett skäl att överväga att ge löneskalan en något mindre spännvidd än den i siffror framräknade spän— ningen mellan levnadskostnadema på olika orter.
Kommittén anser, att det skulle vara till fördel för allmänhetens förtro- ende för dyrortsgrupperingen, om en särskild dyrortsnämnd med repre- sentanter för de intresserade parterna inrättades. Den skulle ha till uppgift att avgiva yttranden över framställningar av lokal natur rörande dyrorts- grupperingen.
Behovet av fortsatt dyrortsgruppering. R e s 11 1 t a t e t av kommit- téns ovan omtalade provgruppering av 545 orter framgår bäst av tab. 2 kap. 5, sid. 104 samt den på sid. 189 o. ff. återgivna listan över undersökta orter. De belopp, som där angivas, motsvara den beräknade utgiftsbudgeten för en familj om man, hustru och två minderåriga barn, tillhörande grup- pen arbetare och tjänstemän och med en inkomst, som motsvarar inkomsten för en tjänsteman i ungefär 11:e löneklassen (oräknat tjänste- och familje- pensionsavgifter). Speciella rese- och transportkostnader äro emellertid icke tillagda på dessa tabeller.
Det framgår av kommitténs beräkning, att kostnaden för hela budgeten år 1944 inom den grupp av orter, som hade de lägsta levnadskostnaderna, nämligen jordbruks- och s. k. blandade kommuner i landsdelen Småland
och öarna, uppgick — de speciella avståndskostnaderna oräknade — till i medeltal 4402 kronor. Häremot kan ställas det högsta beloppet, 5 587 kronor, vilket erhållits för Stockholm. Skillnaden mellan högsta och lägsta beloppet är 21.2 procent (1941 23.9 procent), räknat på det högre talet. Lägges till levnadskostnaderna på landsbygden i nyss nämnda landsdel en rese- och transportkostnad, som kan uppskattas till 50—100 kronor, sjun- ker differensen mellan dyraste och lägsta ortsgrupp till omkring 20 procent år 1944. Landsbygdens levnadskostnader ligga genomgående lägre än stä- dernas. I genomsnitt ligga de egentliga landsbygdskommunerna (d. v. s. landsbygdskommuner utan i tätort bosatt befolkning) 7 a 10 procent under städerna (storstäderna oräknade) i samma landsdel. Men därjämte märker man en regional, typisk skillnad i levnadskostnaderna, i det dessa i stort sett genomgående stiga från söder mot norr. Allra lägst äro de i Småland. Skillnaden mellan den i tabellen redovisade billigaste landsdelen (Småland och öarna) och den dyraste (norra Sverige) är ungefär 10 procent, något varierande beroende på vilken kommuntyp jämförelsen gäller. Tilläggas av- ståndskostnaderna, torde dock skillnaden mellan Småland och sydligaste Sverige minskas eller helt utjämnas.
De senast nämnda siffrorna synas visa, att kommunens beskaffenhet och det geografiska läget utgöra två faktorer, som på ett stadigvarande sätt bidraga till prisspridningen. En lönereglering efter kommuntyper eller regio- ner torde emellertid icke kunna ifrågasättas, då den skulle komma att inne- fatta alltför stora prisskillnader inom varje typ eller region. En individuell inplacering av tjänstemännens stationeringsorter i lönegrupperna är såle- des fortfarande nödvändig, om en dyrortsgruppering över huvud taget bi- behålles.
Beräkningsmetoden vid dyrortsjämförelsen efter de förbättringar, som föreslagits av 1936 års lönekommitté och av dyrortskommittén, torde få an- ses väsentligt mera fullständig än den varpå nuvarande lönegruppering vi- lar. Redan dyrortsskalans konstruktion enligt kommitténs förslag innebär en sammanpressning av denna skala i förhållande till den konstaterade dyr- ortsskillnaden år 1944 från ovan angivna 20 procent till 18 procent.1 Det torde dock vara ovisst, huruvida denna sammanpressning möjliggör skälig kompensation för ovanberörda i dyrortsjämförelsen ej inrymda omständig— heter, och därför bör en ytterligare sammanpressning av löneskalan, som dock ej bör understiga 15 procents spännvidd, kunna övervägas.
Vid bedömandet av denna fråga måste givetvis hänsyn tagas även till de statsfinansiella verkningarna. Enligt senare åberopade kostnadsberäk-
1 Tar man hänsyn till vissa extrema fall, kan sammanpressningen sägas ske från omkring 22 till 18 procent. Detta framgår tydligast av diagrammet sid. 131.
ningar, vilka dock äro mycket osäkra, skulle verkningarna i förhållande till sammanlagda lönekostnaden icke vara synnerligen betydande.
Vilket antal grupper, som en blivande löneskala bör omfatta, blir en lämplighetsfråga. Å ena sidan talar, såsom av 1943 års riksdag anmärktes, den minskade spännvidden för ett minskat antal grupper, å andra sidan kommer ett litet antal grupper att medföra, att inom Vissa grupper ett stort antal orter sammanpressas trots betydande skillnader i levnadskost- nadshänseende. Särskilt vid gränserna till intervallerna kunna alltför stora ojämnheter uppstå härigenom.
Efter övervägande av de olika synpunkterna har kommittén stannat vid att förorda fem lönegrupper.
Det skulle otvivelaktigt vara en brist i kommitténs utredningar angå— endelönegrupperingen,omicke antalet tjänstemän inom de olika lönegrupperna blivitklarlagt.Dethade såledesicke varit möjligt att bedöma behovet i stort av en förflyttning av tjänstemän- nen från en grupp till en annan, ej heller de finansiella verkningar, som en sådan åtgärd måste medföra. Genom en för kommitténs räkning av riks- räkenskapsverket verkställd undersökning har denna brist blivit avhjälpt. Undersökningen visar bland annat, att antalet statstjänstemän i A— och B—grupperna allenast utgjorde 15 525, eller 9 procent av samtliga egentliga statstjänstemän. Tilläggas kommunalanställda lärare och statsavlönade ar— betare, blir proportionen 35 685, eller 13 procent av 284 512. År 1941 inne- fattade dock dessa ortsgrupper 2 802 orter, eller 79 procent av samtliga 3 565 dyrortsgrupperade orter, och 3 105 396 personer, eller 49 procent av rikets folkmängd (6 370 538 personer).
Dessa siffror giva vid handen, att lönegrupperingens kvantitativa bety— delse för de lägsta ortsgrupperna överdrivits i den allmänna föreställningen, åtminstone vad statstjänstemännen angår.
Riksräkenskapsverkets utredning har också berett kommittén någon möjlighet att göra en, visserligen mycket approximativ, beräkning angåen— de kostnaderna för en ny lönegruppering, under förutsättning, att kommit— téns förslag om fem lönegrupper genomföres. Kännedom saknas emellertid om de nuvarande tjänstemännens placering i löneklass. Kommittén måste därför utgå ifrån, att fördelningen på löneklasser icke påverkas av den ändrade lönegrupperingen. Stationeringsorternas fördelning på blivande lönegrupper antages i huvudsak överensstämma med de provgrupperade 545 orternas fördelning. Vidare saknas kännedom om den blivande löne— skalan. Beräkningen har därför utgått från oförändrade löner i högsta orts— gruppen i varje löneklass och fem lönegrupper. Detta innebär emellertid intet ställningstagande från kommitténs sida till en blivande lönereglering.
Om alla dessa förutsättningar gälla, torde man kunna säga, att mot en löneskala med 18 procents spännvidd svara merkostnader för tjänstemän- nens löner på omkring 19 miljoner kronor exklusive rörliga tillägg och kristillägg. Härtill kommer en kostnad för de statsanställda arbetare, vil- kas löner genom kollektivavtal äro dyrortsgrupperade i anslutning till löne- grupperingen, på omkring 6 miljoner kronor. Kostnadsökningen för de rörliga tillägg och kristillägg, som böra medräknas, för att kalkylen skall bli full- ständig, kan ävenledes uppskattas till 6 miljoner kronor. Detta gör till— hopa 31 miljoner kronor. Räknar man alternativt med en sammanpressning av löneskalan till 15 procent spännvidd men bibehållen spännvidd av 18 procent vid ortemas utplacering i dyrortsgrupper, ökas den ovan angivna totalkostnaden med ytterligare 14 miljoner till 45 miljoner kronor.1
En dyrortsutredning blir ofrånkomligen en vidlyftig och tidskrävande apparat. Ändring av dyrortsgrupperingen har verkningar på flera områden. Det har därför framhållits bland annat av 1936 års lönekommitté, att en dyrortsgruppering borde få bestå under en icke alltför kort period. Den nuvarande tidpunkten med dess varuknapphet och speciella inriktning av produktionen, dess prisreglering, ransonering och rabatter kan synas föga lämpad för en undersökning med sikte på en framtid, som kan erbjuda helt andra förhållanden. I syfte att få någon föreställning om k 0 n j u n k- t u r v ä x 1 i n g e n s inflytande på prisspridningen har kommittén låtit verkställa en undersökning angående prisnivå och prisvariation åren 1920— 1943. Undersökningen har fått begränsas till 14, delvis 19, varuslag, samt— liga tillhörande livsmedels- eller bränslegruppen. Materialet har utgjorts av socialstyrelsens detaljprisnoteringar för 49 orter, vilka insamlats för dess levnadskostnadsindex. Det har visat sig, att prisrörelserna för de behand— lade varorna gå i samma riktning som levnadskostnadsindex (exklusive skatteposten) fastän denna index, som bygger på noteringar för cirka 150 varuslag och tjänster, icke företer lika starka förändringar under vissa perioder som priserna på de behandlade varorna. Det torde därför vara berättigat att anse sistnämnda varor såsom i viss mån typiska.
Prisspridningen för de särskilt behandlade varorna har enligt undersök— ningen påverkats av olika faktorer, delvis Växlande för olika. varor, såsom frakter, mellanhandsvinster, produktionskostnader m. m. Lågkonjunkturen i början av 1920—talet och för jordbruksprodukterna under perioden 1928—— 1933 ökade prisspridningen, varemot prisspridningen minskades i samband med den sedermera inträdda prisstegringen. De under kristiden genomförda prisregleringsåtgärderna från statsmakternas sida synas i allmänhet ha ver— kat prisutjämnande. Den under åren 1941—1943 inträffade sammanpress- ningen av levnadskostnaderna på olika orter har, såvitt kan bedömas på
1 Jfr sid. 139 0. f., där ytterligare två alternativa beräkningar redovisas.
grundval av utvecklingen för de 19 varuslag, som undersökningen omfat— tar, till mycket stor del orsakats av nämnda åtgärder. Enligt undersökningen kan en ökning av prisspridningen anses sannolik, om prisfall inträder efter kriget. Denna tendens skulle ytterligare förstärkas i den mån prisregle- ringen avvecklas. Huruvida detta skulle innebära, att en prisspridning av samma storleksordning som före kriget uppkommer, anser författaren dock ovisst, bland annat på grund av organisationernas bestående inverkan i riktning mot prisutjämning.
Dyrortskommittén har funnit dessa iakttagelser äga intresse, men an- ser sig icke kunna ställa någon prognos angående den framtida prissprid- ningens storlek, så ovissa som förhållandena äro för närvarande. Om hän- syn tages till att undersökningen icke omfattar vare sig bostadskostnader eller direkta skatter, Vilka poster plåga visa en jämförelsevis stark sprid— ning, synes det dock sannolikt, att det under avsevärd tid framåt kommer att finnas en spridning i levnadskostnaderna av nuvarande storleksord- ning. Framtidsutsikterna motivera således icke ett hårdare ingrepp i löne- systemet än som på grundval av nu bestående förhållanden kan anses
skäligt.
Kommittén konstaterar, att den nuvarande lönegrupperingen uppvisar betydande brister, och att därför en omreglering ur rättvisans synpunkt framstår såsom oundgänglig. Denna bör icke uppskjutas i avvaktan på kristidens avveckling utan genomföras, så snart förhållandena det medgiva.
II. Skattegrupperingen.
Ortsgrupperingen infördes i det svenska skattesystemet i avseende å den statliga beskattningen år 1919 och i avseende å kommunalskatten på— följande år. Avdragsreglernas principer och utformning ha upprepade gånger varit föremål för sakkunnigutredningar och överväganden inom riksdagen. Därvid har man gått ut ifrån att medborgaren för sig och — om han har försörjningsplikt — för de försörjda behöver ett belopp, som icke får minskas genom beskattningen. Storleken av detta 5. k. existens- minimum har ansetts bero dels på de efter bosättningsorten varierande kostnaderna för nödvändiga varor och dels på antalet personer, som med- borgaren har att försörja. Att avväga den av dessa faktorer beroende skatteförmågan genom en individuell prövning i varje särskilt fall har be funnits praktiskt omöjligt. I stället ha rikets olika orter efter dyrheten indelats i fem grupper med olika avdrag. Försörjningsbördans inverkan på existensminimum har fått uttryck i avdragsskalan och reduktionen av den efter avdragen återstående inkomsten, den s. k. bankningen, som innebär, att viss del av inkomsten icke beräknas mer än till hälften.
Med avseende å den kommunala beskattningen har vid upprepade till- fällen framhävts, att icke endast hänsyn till skatteförmågan utan även frågan om avdragens inverkan på skatteunderlaget i kommunerna och skattebelastningen för olika grupper av skattskyldiga måste beaktas. Där- jämte har även den synpunkten framhållits, att den förskjutning av skatte— bördan, som kunde uppstå mellan fastighetsägare och löntagare, icke finge lämnas ur sikte.
Beträffande statsskatten har kommittén på grundval av ett slumpvis ut— taget material, omfattande cirka 1/200 av totalbefolkningen, vilket enligt kommitténs mening får anses statistiskt tillfredsställande, behandlat fem olika alternativ av enhetliga avdrag för hela riket, enligt reglerna för nu— varande skattegrupper I—V. Alternativen benämnas här nedan med skatte— gruppernas nummer. Samtliga alternativ innebära avskaffandet av grup- peringen, men bibehållandet av avdrag.
Beträffande skatteutfallet medför, vid oförändrad utdebitering, alterna— tiv I en ökning av hela det utdebiterade beloppet med omkring 40 miljoner kronor, alternativ III en minskning med omkring 3 miljoner och alternativ V en minskning med omkring 41 miljoner kronor. Antalet skattskyldiga ökas enligt alternativ I med omkring 100 000 samt minskas enligt alterna— tiv III med omkring 115 000 och enligt alternativ V med omkring 340 000 personer.
Beträffande fördelningen av skattebördan mellan olika familjegrupper visar utredningen bland annat, att alternativ I medför en skatteöverflytt- ning från ensamstående och makar utan barn till familjer med barn, alter— nativ III likaledes en minskning för ensamstående men ökning för makar utan barn och familjer med barn samt alternativ V den största minsk- ningen för ensamstående, den största ökningen för familjer utan barn och någon minskning för familjer med barn. Både absolut och relativt äro dock de inträdda förskjutningarna ganska obetydliga.
Ifråga om inkomstklasserna visar alternativ I en skatteökning för in— komstklasserna under 6 000 kronor och en skatteminskning för inkomst— klassen över 15 000 kronor, alternativ III en minskning för inkomstklassen under 3 000 kronor men ökning för övriga inkomstklasser, alternativ V minskning för inkomstklasserna under 6 000 kronor och ökning för övriga inkomstklasser, framför allt för inkomstklassen över 15 000 kronor.
Beträffande de kommunala skatteavdragen förtjänar det till en början att uppmärksammas, att landskommunerna till alldeles övervägande del tillhöra skattegrupp I. Sålunda falla blott 337 kommuner inom grupp II, 43 inom grupp III och 4 inom grupp IV. Samtliga övriga landskommuner tillhöra grupp I, ingen grupp V. Bland städerna tillhöra 12 grupp I, 60 grupp II, 39 grupp III, 18 grupp IV och 5 grupp V. En ändring av de
kommunala avdragsreglerna kan således antagas medföra ganska olika re- sultat för landsbygden och för städerna.
En undersökning beträffande verkningarna med avseende å olika famil— jetypers och inkomstgruppers beskattning, jämförlig med den ovan om- talade för den statliga beskattningen, har icke kunnat genomföras. Det har nämligen visat sig, att en sådan undersökning skulle kräva en så långt gående uppdelning och bearbetning av taxeringslängder från ett stort antal kommuner med olika befolkningsstruktur och inkomstfördelning samt till— hörande olika skattegrupper, att kommittén icke för sin räkning ansett sig kunna påkalla en sådan undersökning. Det kan dock anses sannolikt, att förändringar i de kommunala skatteavdragen verka på samma sätt som förändringar i avdragen vid statsbeskattningen, i den mån inkomstfördel- ningen lämnar utrymme därtill.
Vad verkningarna för kommunerna angår, har allt ifrån skatteavdragens tillkomst framhållits, att stora avdrag skulle på landsbygden kunna med- föra stark nedgång i det kommunala skatteunderlaget och alltför tung skattebelastning för något högre liggande, men fåtaliga inkomsttagare och jämväl för fastighetsägarna, vilkas beräknade procentavkastning på fastig- heternas taxeringsvärde (fastighetsskatt) icke påverkas av avdragen. Kom- mittén har funnit angeläget att närmare undersöka dessa frågor. Detta har skett dels med användning av ett för kommunalskatteberedningens räkning inskaffat material från 77 landskommuner och 4 städer i olika skattegrup— per och dels på grundval av nytt material från 191 kommuner, varav 16 städer.
Den förstnämnda undersökningen är grundad på 1936 års deklarationer. Undersökningen har utförts efter tre alternativ, samtliga med lika orts- avdrag för hela riket, nämligen antingen enligt nuvarande skattegrupp I eller nuvarande skattegrupp III eller nuvarande skattegrupp V. Den se- nare undersökningen är grundad på 1944 års taxeringslängder och har räknat med avdrag enligt reglerna för var och en av nuvarande fem kom- munala skattegrupper.
Bland resultaten av de båda sistnämnda undersökningarna må här sär- skilt omnämnas verkningarna med avseende på skatteunderlaget, den kommunala utdebiteringen och överflyttningen av skattebelastningen från icke fastighetsägare till fastighetsägare.
Verkan är mest påfallande i de små landskommunerna. Ett utbyte av avdragsreglerna för grupp I mot grupp III åstadkommer en minskning av skatteunderlaget med i många fall 5—10 procent och en ökad utdebit-ering med 50 öre till en krona, i enstaka fall än högre belopp, per skattekrona. Skulle avdrag enligt grupp V införas, kan detta i de till grupp I hörande kommunerna medföra en minskning av skatteunderlaget med över 15 pro-
cent, i vissa fall nära 18 procent, och en ökning av utdebiteringen i många fall med en åt två kronor upp till 2 kronor 88 öre per skattekrona. Ökningen av skattebelastningen för fastighetsägarna i grupp I rör sig ofta i alter- nativ III om 2.5—5 procent upp till omkring 8 procent och i alternativ V om 5—10 procent upp till 17 procent.
I Stockholm, som för närvarande tillhör skattegrupp V, bli verkningarna de motsatta. Enligt alternativ I ökas skatteunderlaget i ett distrikt med 14.4 procent och i ett annat med 4.9 procent, enligt alternativ III med re— spektive 7.0 och 2.4 procent. Ökningen skulle drabba de lägsta inkomst— tagarna.
Förskjutningarna inom kommunerna göra sig starkare gällande vid ett allmänt lågt än vid ett mera gynnsamt inkomstläge.
Beträffande verkningarna för de enskilda av ändrade avdragsregler har kommittén funnit, att dessa både procentuellt och absolut äro ojämna och i åtskilliga fall ganska obetydliga.
Då dyrortskommittén gått att taga ståndpunkt till skattegrupperingen, har kommittén till en början konstaterat, att den nuvarande skattegruppe- ringen vilar på två principer, den ena att skattskyldigheten skall rätta sig efter skatteförmågan, sådan denna bestämmes av försörjningsbördan och beskattningsortens dyrhet, den andra att vid den kommunala beskattning- en hänsyn skall tagas till skatteunderlaget och skattebelastningen i kom— munerna, därvid särskilt fastighetsägarnas beskattning bör beaktas.
Denna. tankegång synes fortfarande äga. giltighet. Vad existensminimum beträffar, visa dock både kommitténs egna undersökningar och de utred- ningar, som skett i annat sammanhang, att avdragssystemet såsom det för närvarande är utformat icke fyller sin uppgift. Det verkar ojämnt och be- reder icke större familjer med små inkomster den lättnad, som åsyftats med avdragen. Att härav draga den slutsatsen, att skattegrupperingen ur skatteutjåmningssynpunkt är värdelös, vore dock förhastat. Ett existens- minimum, som beräknas efter enhetliga grunder för hela riket, kan icke vara rättvist, då levnadskostnaderna skilja sig med över 20 procent av levnadskostnadssiffran på dyraste ort. Härvid förbises ingalunda, att det existensminimum, som skatteförfattningarna konstruera, i de flesta fall ligger väsentligt under den normalbudget (konsumtionstyp), som kommit— tén använt för sina prisundersökningar, men det är dock uppenbart, att de viktigaste huvudposterna i normalbudgeten ha sin motsvarighet bland de nödvändiga utgifterna för en skattskyldig och hans familj och att den nyssnämnda kostnadsskillnaden därför anger storleksordningen för det skattelättnadsbehov, som föreligger på olika orter.
Ett blott utbyte av nuvarande varierande avdrag mot något av de för en viss skattegrupp gällande, vilket skulle tillämpas för hela riket, har
visat sig i åtskilliga fall medföra en tendens till överflyttning av beskatt— ning från ensamstående och makar utan barn till makar med barn och från högre till lägre inkomsttagare, således ett understrykande av vissa svagheter i nuvarande system. Den lättnad i beskattningen för de lägsta ortsgruppernas befolkning, som man måhända trott sig kunna förvänta, skulle icke komma att inträffa, om man ej övergår till något av de högsta avdragen.
I nuvarande läge måste därför ur rättvisans synpunkt önskemålet vara en reformering, icke ett avskaffande av skattegrupperingssystemet. På grund av det nära sambandet mellan nuvarande utformning därav och vissa andra tekniska skattefrågor, som äro under utredning, har dyrorts- : kommittén ansett hela detta frågekomplex böra bli föremål för behandling
i annat sammanhang.
Ur allmän synpunkt och såvitt angår statsbeskattningen synes den star— ka reduktionen av beskattningsenheternas antal i de högre alternativen er- bjuda de största betänkligheterna, och detta så mycket mera som skatte— befrielsen särskilt skulle komma att gälla de ensamstående. För att und— vika detta icke önskvärda resultat torde krävas en omprövning av reg— lerna för skattskyldighet även ur andra synpunkter än dem dyrortskom— mittén har att beakta.
I fråga om den kommunala beskattningen medför ett slopande av skatte— grupperingen medelst införande av avdrag för någon av nu gällande kom— munala skattegrupper särskilt betydelsefulla, men i den allmänna diskus— sionen ofta förbisedda verkningar. Vikten ligger här på kommunerna, icke på den enskilde skattebetalaren. Landskommunerna tillhöra såsom ovan sagts för närvarande till alldeles övervägande del skattegrupp I. Ett utbyte av där gällande skatteavdrag mot avdrag för högre grupp skulle framför allt för de små kommunerna medföra en understundom betydande minsk— ning av skatteunderlaget för icke—fastighetsägare och övervältring av be- skattningen från dem till fastighetsägarna samt en ofta avsevärd ökning av utdebiteringen per skattekrona. I de städer, som tillhöra högsta skatte— gruppen, skulle ett minskat skatteavdrag överflytta en mängd nu skatte— fria till skattskyldiga samt medföra ökat skatteunderlag och minskad de- bitering, vilken torde komma särskilt de högre inkomsterna tillgodo. Då hela den kommunala skattelagstiftningen för närvarande är föremål för utredning, torde det icke kunna ifrågakomma att isolerat vidtaga så ingri- pande åtgärder.
Den sammanpressning av levnadskostnaderna, som dyrortskommittén konstaterat, har föranlett kommittén att föreslå en minskning av lönegrup— pernas antal till fem. En tillämpning av samma prisunderlag på indelningen av kommunerna i skattegrupper kommer automatiskt att medföra en över- flyttning av ett antal kommuner, särskilt på landet, från nuvarande skatte-
grupp I till högre grupp, varvid en enhetlig grupperingför både löner och skatter kommer i tillämpning. Kommittén har likväl övervägt, huruvida den minskade spridningen i levnadskostnaderna borde föranleda en minsk— ning av skattegruppernas antal. De ogynnsamma verkningarna i flera av— seenden, framför allt för de små landskommunerna, synas dock starkt tala mot en sådan åtgärd annat än eventuellt i samband med en mera ingri— pande översyn av skattesystemet.
Kommittén har därför stannat vid den ståndpunkten, att det nu kon— staterade läget icke bör föranleda ändring i skattegruppernas antal eller avdragsbeloppen, men väl en omplacering inom grupperna i analogi med placeringen i lönegrupper.
Kap. 3. Allmänna synpunkter på dyrortsfrågan
Dyrortsgrupperingens syfte. Undersökningar rörande de lokala olikhe- terna i levnadskostnaderna komma förmodligen alltid att ha intresse ur vetenskaplig synpunkt. Kännedomen om levnadskostnadernas interlokala variationer, liksom om deras variationer i tiden, få nämligen anses vara en av grundförutsättningarna för studiet av vårt folks sociala villkor. Den sammanfattning av dyrortsundersökningarnas resultat, som plågar benäm- nas dyrortsgrupperingen, är däremot förbunden med de praktiska syften, för vilka den utförts, och dess tillvaro beror av dessa.
Hittills har dyrortsgrupperingen, som redan nämnts, använts vid löne- sättningen för statens tjänstemän och en stor del av det privata närings— livets arbetstagare, för gradering av folkpensioner, barnbidrag, arbetslös- hetsunderstöd, familjebidrag åt värnpliktiga m. m. samt av de skattefria avdragen vid den direkta inkomst— och förmögenhetsbeskattningen. Det sy- nes i detta betänkande icke opäkallat att till skärskådande upptaga frågan om de syften, som ligga bakom denna vidsträckta användning av dyrorts— grupperingen och om dessa syften kunna anses befogade.
Då dyrortsgraderingen av tjänstemännens löner infördes, angav kommu- nikationsverkens lönekommitté såsom syfte med systemet, att man ville genom olika totalavlöning på [olika orter söka utjämna de i vårt land bety— dande lokala växlingarna i de allmänna levnadskostnaderna. Det är härav tydligt, att kommittén varit inne på tanken att åstadkomma en interlokalt jämnare reallön.
1936 års lönekommitté har upptagit frågan om dyrortsgraderingens berät—
, tigande i lönesystemet till mera ingående diskussion. Kommittén uttalar1
bland annat följande: »Syftet med en ortsgradering av statstjänstemännens , löner kan vara antingen att åstadkomma en anpassning till de lokala och - regionala växlingarna i lönerna på den allmänna arbetsmarknaden för att
därigenom säkerställa likvärdiga rekryteringsmöjligheter på olika orter eller att tillgodose ett mera abstrakt rättvisekrav på lika reallön, lika konsum- tionsmöjligheter för tjänstemän med samma placering på löneskalan, oavsett tjänstgöringsort. I de allmänna motiv för det svenska systemet för dyrorts— graderingen, som vid olika tillfällen anförts, synes det senare syftet ha bildat grunden, även om någon klar utredning av syftet och metoderna att till- godose detsamma knappast åvägabragts.
Vid dyrortsgraderingens genomförande i praktiken, d. v. 5. vid bestäm-
1 Betänkande angående dyrortsgrupperingen. Stat. off utr. 1937: 32, sid. 24 0. f.
mandet av dyrortstilläggen i löneplanen, har det dock icke varit fråga om att åstadkomma en precis utjämning av reallönerna med utnyttjande av de resultat i fråga om de relativa levnadskostnaderna på olika orter, som man nått genom de tillämpade metoderna. I själva verket har löneplanens spännvidd de olika ortsgrupperna emellan i skilda löneklasser bestämts un— der inverkan av allehanda hänsyn till ”skälighet' — naturligtvis även till statsfinansiella omständigheter —— utöver hänsynen till de kalkylerade olik- heterna i levnadskostnader. Att dessa senare icke gjorts ensamt normerande — trots det deklarerade syftet att utjämna reallönerna —— torde ha berott på att beräkningarna av levnadskostnaderna på olika orter ansetts dels vila på ett i vissa stycken bräckligt underlag, dels icke innefatta alla de moment, som vid jämförelser av ”reallöner' böra tagas med i beräkningen.»
Vad angår skattegrupperingen, angavs syftet med densamma redan från början1 vara att gradera det skattefria existensminimum efter ortsdyrheten, d. v. 3. att ge ortsavdragen ungefär samma realvärde överallt. Att avdragen snart förlorade sin karaktär av uttryck för existensminimum är ett förhål- lande som må påpekas i förbigående.
Dyrortskommittén vill med instämmande i numera rådande allmänna upp- fattning för sin del uttala, att dyrortsgrupperingens uppgift bör vara att utgöra underlag för en interlokal utjämning av realvärdet av löner och vissa andra ekonomiska förmåner.2 En given förutsättning för detta omdöme är, att en interlokal spridning av levnadskostnadernas höjd av viss storlek före— ligger. Av den utredning, som redovisas i följande kap. 5 har kommittén bibragts uppfattningen, att denna förutsättning är för handen.3
Då olika uppfattning om innebörden i uttrycket utjämning av reallöner- o. s. v. synes råda, vill kommittén försöka en precisering av vad som rim— ligen synes kunna inläggas i detsamma. Principiellt anser dyrortskommit— tén, liksom 1936 års lönekommitté, att om arbetstagare på skilda orter ha lika reallön, bör detta innebära, att alla de reella fördelar, vari lönen kan omvandlas, äro lika. Till de reella fördelarna böra i princip räknas icke blott de fördelar av materiell och icke materiell art, som kunna köpas för lönen, utan även sådana fördelar, som följa av själva miljön på arbetsorten och bestå i t. ex. goda rekreationsmöjligheter och social trygghet. Dyrorts— kommittén, liksom på sin tid lönekommittén, måste dock konstatera, att man vid en dyrortsgruppering av praktiska skäl icke kan taga full hänsyn till alla sådana fördelar, en omständighet, vartill kommittén återkommer nedan. Tillsvidare må denna svårighet lämnas åt sidan.
En interlokal utjämning av vissa här ifrågakommande realvärden måste
* Se sid. 144 o. ff. ” Jfr sid. 15 o. ff. 3 Jfr sid. 101 o. ff.
tydligen anses önskvärd, men kommittén är angelägen framhålla, att även dyrortsgraderingssystemet har sin naturliga begränsning. Det bör icke till— lämpas okritiskt för utjämning av vilka realvärden som helst, och det är icke utan vidare givet, att det är till lika stor fördel ens för alla inom en och samma medborgargrupp.
Vad först beträffar den enskilde medborgarens intresse av interlokal ut— jämning av reallönen, synes det otvivelaktigt, att det för honom måste fram— stå som en gård av rättvisa, att hans kontantlön så avpassas, att en viss arbetsprestation lönas med samma reella fördelar, oavsett på vilken ort han arbetar. Hans intresse av dyrortsgrupperingen kan emellertid —— under en viss given förutsättning angående levnadskostnadernas olikhet -— vara olika starkt, beroende av flera omständigheter, i första hand naturligtvis ", på den roll kontantlönen spelar för hans hushållsbudget. Ju större del, som ! eventuellt förekommande naturainkomster upptaga av budgeten —— och i speciellt om de delar, som naturainkom-sterna täcka, tillhöra dem som ha
relativt stark interlokal kostnadsvariation — desto mindre betyder det själv- fallet, om kontantlönen är rättvist avvägd eller ej. Förhållandena ställa sig också skiljaktiga på olika inkomstnivåer. Den allmänna tendensen är, att när man kommer upp till en viss höjd på inkomstskalan, brukar intresset av lönens dyrortsgradering minskas. Detta sammanhänger — så som verk- ställda utredningar visat — med att levnadskostnadernas variation från ort till ort är mindre för högre inkomsttagare än för lägre. Detta beror i sin tur på egenheter i hushållsbudgeterna för olika inkomstskikt, vilka något förenklat kunna så beskrivas, att vissa poster, som olika orter emellan ha en relativt liten variation, betyda mer i budgeter för högre inkomstnivåer '. än för lägre, medan det omvända gäller vissa poster med starkare orts- . variation.1
Det som här ovan sagts om den enskildes intresse av reallöneutjämning
3 gäller i stort sett även om hans intresse av utjämning av andra realvärden. , Vad angår ortsgraderingen av de skattefria avdragen skall blott tilläggas, att denna synes önskvärd, därför att utan en sådan gradering möjlighet j icke finnes åstadkomma, att en viss skattesats träffar samma realinkomst . lika på alla orter. Att så skall ske är ju för den enskilde ett rättviseintresse,
och detta gäller, även om hela eller större delen av inkomsten förvärvas in natura.
En väl utförd dyrortsgruppering torde vidare bidraga till att upprätthålla lugnet på arbetsmarknaden, i det den ger ett sakligt underlag att bedöma skäligheten av lönen på olika orter, varmed icke är sagt, att dyrortsgruppe- ringen kan eller bör vara den enda grunden för ett sådant bedömande. Dyr- ortsgrupperingen spelar rollen av hjälpmedel för en reglering av levnads-
1 Jfr kap. 5, sid. 124.
standarden skilda orter emellan och ingår därvid som ett led i senare tiders allmänna strävan att genom landsomfattande uppgörelser ordna arbetsmark- nadens förhållanden.
På denna plats skall avslutningsvis tilläggas och starkt strykas under, att man bör observera den b e g r ä n s ni 11 g, som ligger i dyrortsgruppe- ringens syfte. Mycket av den oro, som skapats kring dyrortsfrågan, bott— nar i att missförstånd rått beträffande syftet och att besvikelse följt, sedan man funnit, att dyrortsgrupperingen icke motsvarat förväntningarna. Dyr- ortsgrupperingen kan — även om inga tekniska svårigheter föreligga — icke bli annat än ett redskap för utjämning av realvärdet av vissa inkomst— belopp och dylikt. Eftersom realvärdesynpunkten icke är den enda syn- punkt en människa anlägger, då hon överväger olika orters fördelar och olä— genheter, följer att dyrortsgrupperingen icke heller kan utjämna alla de olik- heter i förutsättningarna för bosättning, som råda mellan skilda orter.
Reallönens höjd är sålunda icke nödvändigtvis den enda synpunkt en lön- tagare anlägger, då det gäller att välja arbetsort. Bortsett från vederböran- des rent personliga uppfattning, som kan påverka valet och som här icke behöver tagas i betraktande, ha löntagarna ofta speciella yrkesintressen knutna till vissa orter eller vissa typer av orter. Ett vanligt fall synes vara, att städerna och framför allt storstäderna äro fördelaktigare, därigenom att de erbjuda goda möjligheter till vidareutbildning i yrket eller kontakt med kulturella och administrativa institutioner. Förhållandena äro dock olika för olika grupper av löntagare. För många är reallöneintres-set det domine— rande intresset, medan yrkesintresset är starkare kännbart eller helt tar överhanden för andra. Eftersom levnadskostnaderna vanligen stiga från landsbygden till städerna, kommer tydligen yrkesintresset att i många fall direkt konkurrera med reallöneintresset.
Yrkande har väl stundom höjts på att även yrkesfördelarna borde inkal— kyleras vid dyrortsgrupperingen, men detta låter sig icke göra av flera skäl. För det första bleve det ju icke längre en dyrortsgruppering i detta ords egentliga betydelse. Yrkesfördelarna minska ej kostnaderna. För det andra varierar det som här kallats yrkesintresset mycket starkt från fall till fall och från yrkesgrupp till yrkesgrupp, varför hänsyn genom en allmän ortsgruppering icke är praktiskt realiserbar. Över huvud taget gäller »yrkes— argumentet» endast yrkesverksamma personer. För en skatte- eller pensions— gruppering är det helt ovidkommande. Hänsyn till yrkesintresset synes där— för principiellt böra tagas i annan ordning än genom dyrortsgrupperingen, och därvid böra olika grupper av löntagare behandlas var för sig allt efter arbetets art och dylikt. Det synes ligga i sakens natur, att tillgodo-seendet av kraven på den interlokala utjämningen av yrkesfördelar i huvudsak bör ske genom naturabidrag, såsom ambulerande kursverksamhet, ökad fritid
och resebidrag till kurser, sammankomster, kulturinstitutioner o. s. v., icke genom automatiskt utgående, kontanta lönetillägg.
Redan härav framgår således, att syftet med dyrortsgrupperingen ick e
' en s i t e o rin kan vara att bilda underlag för en sådan avvägning av ' lönerna mellan olika orter, att det blir ekonomiskt lika fördelaktigt för lön-
tagarna att bo på den ena orten som på den andra.
Att yrkesintresset tagits upp till omnämnande i detta betänkande beror uteslutande på att det anförts som argument i dyrortsdiskussionen, där det uppenbarligen icke hör hemma. Frågan är dock viktig bland annat ur rekry- teringssynpunkt och väntar på sin lösning.
Begreppet levnadskostnader. För att beräkna realvärdet av en arbetslön, ett skatteavdrag o. s. v. på en viss ort måste man känna till levnadskostna- dernas höjd på orten. Av denna anledning har dyrortsgrupperingen kommit att bli en gruppering av orterna efter levnadskostnadernas höjd. Därmed har frågan uppstått, vad som skall anses höra till levnadskost- naderna vid en dyrortsundersökning och hur dessa kostnader skola mätas. I vanligt språkbruk betecknar ordet levnadskostnader kostnaden att upprätthålla en gängse levnadsstandard. Med »gängse» menar man därvid mer eller mindre medvetet det som är vanligt för den grupp av medborgare, vilkas levnadskostnader diskussionen i de enskilda fallen gäller. I allmänhet är det fråga om kostnaderna för att upprätthålla det s. k. normalhushållets standard, d. v. s. standarden för ett hushåll bestående av man, hustru och ungefär två barn, som i inkomsthänseende ligger vid genomsnittet för rikets inkomsttagare eller någon större grupp av dessa. Det är en sådan uppfatt— ning av begreppet levnadskostnader, som legat till grund för hittills utförda officiella dyrortsundersökningar. Självfallet är det vid dyrortsjämförelsen ' alltid kostnaden för en och samma standard man önskar jämföra på de olika
orterna. Det har visat sig, att tillämpningen av denna skenbart enkla regel bjuder ' på mycket stora praktiska svårigheter.
Till en början synes det lämpligt att precisera vad som i föreliggande fall kan anses höra och vad som icke kan anses höra till s t an d a r (1 e 11. Till levnadsstandarden höra självklart alla de reella fördelar, som _ enligt vad ovan sades — kunna fås ut av inkomsterna på olika orter, icke blott mate— riella utan även andra. Dessa andra, icke materiella fördelar kunna, som också antyddes, vara förenade med utgifter för den enskilda konsumenten, såsom då han betalar inträdesbiljetter till museer eller föreställningar, och de kunna vara sådana som erhållas gratis eller som följa med' själva miljön på orten, såsom behaget av ortens utseende och allmänna ka- * raktär, eller den trygghet, som ortens sociala inrättningar skänka. Sådana
miljöfaktorer undandraga sig i allmänhet helt att fångas i en statistisk dyr—
ortsberäkning. Men även vissa av de övriga icke materiella fördelarna bereda, som nedan skall visas, betydande svårigheter. Att dessa fördelar för den enskilde dock äro något reellt och ofta i hög grad standardbestämmande, är icke dess mindre otvivelaktigt. Varje statistisk beräkning av levnadskost— naderna på olika orter måste därför vara försedd med en reservation för icke mätbara men dock reella fördelar, som följa med livet på vissa orter. En dyrortsgradering av t. ex. lönerna kan aldrig göras sådan, att det blir lika angenämt för löntagarna att bo på alla orter.
Vid levnadskostnadsjämförelser är man av praktiska skäl hänvisad att i allt väsentligt identifiera hushållens levnadsstandard med deras k 0 n 5 nu m— tio n, något som principiellt sett icke är alldeles tillfredsställande. Samma standard kan nämligen upprätthållas med olikartad konsumtionssamman- sättning, varav följer, att en levnadskostnadsjämförelse, som grundar sig på beräkningar rörande kostnaden för en viss konsumtion, icke nödvändigt— vis är fullt rättvisande. Det är exempelvis tänkbart, att orter, på vilka den totala kostnaden för en kvantitativt och kvalitativt fixerad konsumtion är densamma, likväl icke äro lika i dyrhetshänseende i betydelsen att det skulle kosta detsamma att på dem upprätthålla samma standard. Genom att an— passa sin konsumtion efter de lokala prisförhållandena är det nämligen sannolikt, att hushållen på åtminstone några av dem kunde uppnå samma
skulle invändningen sakna betydelse. Emellertid är det i praktiken omöjligt att avgöra, om två eller flera konsumtionssammansättningar motsvara sam— ma standard eller i vilken mån den enas standard avviker från den andras, emedan subjektiva uppfattningar måste spela in vid värderingen. Man står sålunda vid det praktiska utförandet av levnadskostnadsjämförelser inför ett dilemma, som icke kan lösas på ett invändningsfritt sätt.
Enligt vissa beräkningar som kommittén utfört och som redovisas i bilaga 1, synes som om det fel, som begås, då konsumtionen antages över— allt lika, vore av underordnad praktisk betydelse, så länge det gäller de materiella nyttigheterna, d. v. 5. mat, kläder, bostad, husgeråd o. s. v. För dessas vidkommande skulle alltså dilemmat icke spela någon större roll, varför utvägen att identifiera standard och konsumtion vore väl försvarad.
Dilemmat betyder så mycket mera, då fråga blir om den del av hushålls— budgeten, som användes för konsumtion av icke-materiella nyttigheter. För- . utsättningarna för skilda orter att här möjliggöra en till såväl kvantitet som kvalitet lika konsumtion äro så väsentligt olika, att ett benhårt fast— hållande vid metoden skulle leda till rent orimliga resultat. Metoden är därför icke tillämplig för denna del av standarden. Här måste med andra ord
1 Ett schematiskt exempel härpå återgives nedan, sid. 69 0. f.
standard för en lägre kostnad.1 Endast om det osannolika förhållandet ! skulle råda, att anpassningsmöjligheterna på alla orterna äro lika stora, '
i *, l i l &
en viss variation" i konsumtionen förutsättas. Å andra sidan kan man icke bortse från, att en sådan förutsättning innebär ett betydande mått av god- tycke. _
Dyrortskommittén anser således, att man icke har möjlighet att be- räkna en ekonomisk kompensation för de olikheter, som råda i miljön ' mellan landsbygd och städer, mellan söder och norr, samtidigt som kom- l
l »
mittén hyser uppfattningen, att det skulle innebära ett icke oväsentligt fel i dyrortskalkylen till olägenhet framför allt för landsbygdens befolk- ning gent emot städernas att helt lämna denna fråga åt sidan, som skett vid hittills utförda dyrortsundersökningar. Från landsbygdens håll har i dyrortsdiskussionen med skärpa framhållits, att hittills utförda dyrorts- undersökningar icke tagit vederbörlig hänsyn till nu berörda förhållanden. Visserligen förefaller det, som om betydelsen av denna fråga något över- drivits i d'en all-männa diskussionen -— här torde exempelvis föreligga en _ sammanblandning av å ena sidan de på landsbygden bosatta konsumenter— nas i detta sammanhang fullt giltiga krav på tillgång till tätorternas för- delar och å andra sidan det allmänna behov av omväxling i miljön, som varje människa känner, vare sig hon bor på landet eller i staden — men kommit— tén anser dock, att de från landsbygden framförda synpunkterna i det väsentliga förtjäna beaktande.
Kommittén har därför efter ingående överväganden kommit till uppfatt- ningen, att en medelväg måste beträdas, innebärande att dyrortskalkylen i framtiden bör omfatta viss hänsyn till de särskilda kostnader, som lands— bygdens befolkning måste vidkännas för att uppnå kontakt med tätorterna. Dessa med isoleringen på landsbygden sammanhängande kostnader kunna lämpligen beräknas i form av avståndstillägg i budgeten enligt metod, som närmare beskrives i kap. 4.
Närmast gäller det att precisera, vilka delar av hushållsbud- ' g e t e 11, som böra läggas till grund för framtida beräkningar av levnadskost— naderna. Man kunde, som skett i det hittills förda resonemanget, tänka sig att som grund lägga ett hushålls totala förbrukning, men man bör också be— akta möjligheten, att det kan vara lämpligt utesluta vissa delar härav. Det kunde tänkas, att man till levnadskostnaderna räknade blott den förbruk- ning, som behövs för upprätthållande av något slag av existensminimum (vid dyrortsjämförelser för avvägning av de skattefria avdragen), eller att man dit icke räknade skatteutgifterna (i varje fall icke utgiften för direkta skatter), vilka icke äro kostnader på samma sätt som kostnaden för mat, % kläder och dylikt. En interlokal levnadskostnadsjämförelse kan förutses * komma att ge olika resultat, allt eftersom man medräknar eller utesluter olika delar av utgiftsbudgeten.
Dyrortskommittén anser, att till levnadskostnaderna i här föreliggande sammanhang bör räknas alla de utgifter, som normalt förekomma inom de folkgrupper, för vilkas räkning dyrortsundersökningen närmast göres. Moti- veringen härtill är, att ortsgraderingens viktigaste användning i fram- tiden liksom hittills torde komma att gälla löner och andra inkomstarter avsedda att täcka hushållens totala konsumtion. Man bör sålunda med- räkna såväl direkta och indirekta skatter som utgifter för all slags privat konsumtion — även sådan, som icke hör till livets egentliga nödtorft — i den utsträckning, i vilken dylik konsumtion genomsnittligt förekommer inom den folkgrupp, vars standard tages till utgångspunkt för beräkning- arna. Denna uppfattning av vad som hör till levnadskostnaderna överens— stämmer med den som tidigare kommit till uttryck genom t. ex. 1936 års lönekommitté och socialstyrelsens dyrortsundersökningar, och den torde även stämma med den allmänna uppfattningen om hithörande ting.
Lämpligheten av att medräkna de direkta skatterna vid en dyrortsunder— sökning har stundom ifrågasatts, och kommittén vill därför närmare moti- vera sitt ställningstagande på denna punkt. Förutsatt att man vid beräk- ningen önskar taga hänsyn till alla de ändamål, för vilka medborgarna normalt ge ut sina. inkomster, följer, att även alla slag av skatter på ett eller annat sätt böra inkalkyleras, eftersom de äro lika ofrånkomliga utgifter som flera andra poster i budgeten. '
Detta är så mycket Viktigare, som skatteutgiften starkt varierar mellan olika orter1 "och numera uppnått en sådan höjd, att skatteposten under- stundom inverkar på grupperingen. Den starka variationen beror framför-' allt på det svenska'samhället's organisation med primärkommuner och lands— ting såsom bärare av viktiga uppgifter. I en utredning angående dyrorts— grupperingen har man endast att utgå från detta såsom 'ett faktum, icke att ingå i prövning av själva organisationen. Härvid har man att konsta— tera", att en och samma skatt icke alltid ger samma förrnån. Sannolikheten talar för, att tätorterna ha större möjligheter än den rena landsbygden att "under i övrigt lika förhållanden — d. v. 5. vid bland annat likartat skatte- underlag — utnyttja beskattningen till standardhöjande ändamål. Men denna omständighet bör icke föranleda, att man genom utelämnande av skatteposten sänker löner och skatteavdrag på vissa orter, vilket särskilt skulle drabba skattebetalarna i en del norrlandskommuner och andra starkt Skattetyngd'a' kommuner. I vad mån en sådan åtgärd skulle inverka på skatteunderlaget och förhållandet mellan olika grupper av skattskyldiga, kan icke bedömas utan en mycket ingående undersökning, som kommittén icke ansett sig ha tillräckliga skäl att anordna.2
1 Jfr bil. 6, tab. 56. 2 Jfr socialstyrelsen, stat. off. utr. 1933: 21, sid. 347 ff.
Omständigheter, som konstituera interlokala olikheter i levnadskost- naderna. Vid hittills utförda dyrortsjämförelser har den praktiskt taget enda faktor, som tillåtits konstituera olikheter i de beräknade levnadskost- naderna på olika orter, varit priset. Otvivelaktigt tillhöra prisolikheterna de viktigaste av de omständigheter, som bestämma levnadskostnaderna på en viss ort, men de äro icke de enda omständigheterna, och det är icke utan vidare givet, att de skola vara de dominerande. Av de utredningar, som kommittén utfört och vilka redovisas i det följande, har framgått, att — om man undantar bostads— och skatteposterna — skillnaderna i priserna på de i beräkningarna ingående varorna och tjänsterna numera ha sam- manpressats avsevärt, varigenom andra på levnadskostnaderna inverkande förhållanden erhållit en relativt ökad betydelse.
Man skulle kunna kalla dessa 'andra förhållanden supplementära kost- nadselement. Man har tagit viss hänsyn till dem redan tidigare. Sålunda _ räknade man vid 1934 års dyrortsundersökning med att behovet av såväl
näring som bränsle var större i landets nordligaste del än i det övriga lan- det. Vid 1941 års undersökning räknade man med varierat behov endast beträffande bränsle. Med dessa exempel är arten av de supplementära kostnadselementen given. Det är fråga om naturbetingade konsumtions- olikheter, som svårligen kunna undvikas. Ofta sammanhänga de med kli— matet. Till detta slag av kostnader hör även den, som nämnes i direktiven för dyrortskommittén, nämligen kostnaden för sådana resor och transporter, som äro nödvändiga för upprätthållandet av den standard, som ligger till grund för dyrortsjämförelsen.
Däremot är det tydligt, att lokala levnadsvanor, som öka eller minska utgifterna på en viss ort men som icke äro en nödvändig följd av ortens ' geografiska förhållanden, icke böra få inverka på dyrortsjämförelsen. Om
sålunda befolkningen på en viss ort av någon anledning — t. ex. relativt goda inkomster — kommit att få relativt dyrbara levnadsvanor, bör detta givetvis icke få inverka på dyrortsplaceringen. . Det kan emellertid vara svårt att skilja de element, som konstituera de verkliga kostnadsolikheterna, från de andra. Även då så kan ske, gäller, att de supplementära kostnadselementen äro svåra "att "siffermässigt fixerar. Subjektiviteten får här relativt stort spelrum, såväl när det gäller att ur- skilja dessa element som när det gäller att beräkna dem. Enligt direktiven har dyrortskommittén emellertid att ägna speciellt intresse åt just sådana kostnadselement, varför de i denna framställning komma att behandlas relativt utförligt. ' ' , I detta sammanhang må tilläggas, att det även vid enrenodlad prisjäm- lförelse kan uppstå betydande svårigheter att genomföra en korrekt beräk; ning av kostnaden för en bestämd standard på skilda orter. Detta skall be- lysas med ett par exempel. På'en ort med övervägande små inkomsttagare
52 finna handlandena, att det icke lönar sig saluföra dyrare varukvaliteter. Vid en dyrortsundersökning får man av de insamlade noteringarna lätt intryc— ket, att det här gäller en billig ort, vilket kan vara oriktigt. Det är visser— ligen icke uteslutet, att de låga priserna äro betingade av att man haft större anledning att på denna ort rationalisera t. ex. distributionen, men det kan också hända, att de billiga kvaliteterna äro i förhållande till användbarhe- ten dyra. På en ort med välsituerad befolkning återigen kan det vara omöjligt leta upp tillräckligt antal av t. ex. bostäder av ordinär kvalitet för att en statistiskt hållbar jämförelse skall kunna göras med andra orter. Kommittén har genom sina egna undersökningar kommit till uppfattningen, att risker för felbedömning av levnadskostnaderna på en ort på grund av nu berörda förhållanden äro ganska stora, och vill därför understryka vikten av att kravet på identiska kvaliteter vid'kostnadsjämförelsen upprätthålles med rigorös noggrannhet.
Ifrågasatta sekundära verkningar av dyrortsgrupperingen. I den offentliga debatten angående dyrortsgrupperingen har, som ovan omtalats, understundom gjorts gällande, att dyrortsgrupperingen skulle ha skadliga verkningar för befolkningsrörelsen och den allmänna ekonomiska utveck- l lingen i landet. *
Dyrortskommittén har ingalunda förbisett dessa problem. Vad angår ' överflyttningen från landsbygd till städer och andra tätorter samt från jord- ; bruk till andra näringar är det emellertid icke fråga om en isolerad svensk ' utan en internationell företeelse. I stort sett torde denna bero på, att indu- stri, handel och samfärdsel utvecklats starkare än jordbruket och därigenom haft större behov av arbetskraft och kunnat erbjuda bättre inkomster. För vårt land, som jämförelsevis sent tagit del i den industriella utvecklingen, utgjorde ännu vid sekelskiftet den del av befolkningen, som tillhörde jord- bruket med binäringar 55.1 procent, under det att densamma år 1940 ned- gått till 33.9 procent. Den stora utflyttningsströmmen från jordbruket tog före den svenska industriens uppsving formen av emigration, Vilken ännu åren 1901—10 omfattade en årlig genomsnittssiffra av 25 767 personer men 1931—40 allenast 2 576 personer årligen. Det torde således till stor del vara landsbygdens tidigare utvandraregrupper, som nu söka sig till städerna. För 1 svenska förhållanden är det emellertid karakteristiskt, att industrien icke uteslutande anhopats i storstäderna, utan är utspridd på ett stort antal ; mindre samhällen, som också i regel förete ökning i jämförelse med den 5 rena landsbygden.
Beträffande den nu pågående folkomflyttningen uttalar överdirektören Ernst Höijer följande)" som kommittén tillåter sig citera:
; ! l
* Befolkningssituationen ur allmän Och geografisk synpunkt. Ymer 19441, h. 2, sid. 130 0. f,
»Omflyttningen innebär huvudsakligen en yrkesväxling mellan jordbru— ket och de övriga näringarna, som huvudsakligen berört un-gdomsåldrarna och den yngre medelåldern och starkare präglat den ikvinnliga delen av be- folkningen än den manliga. En typisk skiljaktighet mellan könen framträ- der också i det avseendet, att kvinnornas övergång i allmänhet sker vid tidigare ålder än männens. Jämför man för jordbruksbefolkningen födelse— kullarna från 1930/21 och 1920/11, vilka vid 1940 års slut voro respektive : 10—20 och 20—30 år gamla, befinnas dessa sålunda bland männen ha ; minskats med respektive 8.5 och 26.7 procent, medan minskningen för kvin- * nornas del är betydligt större eller respektive 18.3 och 44.5 procent. För 3 födelsekullarna från 1910/01 är avgången däremot betydligt starkare för männen (19.9 procent) än för kvinnorna (9.6 procent).
De starka förskjutningar, som i fråga om befolkningsrörelsens olika. fak- torer karakteriserat den gångna tiden, ha medfört en del rubbningar i köns- ' proportionen och ålderssammansättningen bland jordbruksbefolkningen och befolkningen inom övriga näringsgrenar. Jordbruket lider brist på personer i mellanåldrarna men överskott på gamla, på samma gång som proportio— nen mellan män och kvinnor är mycket ojämn inom å ena sidan jordbruks- befolkningen och å andra sidan befolkningen inom övriga näringsgrenar. Om jag som exempel väljer ut personer i åldern 20—25 år, kommo år 1940 inom den förstnämnda delen av befolkningen endast 625 kvinnor på 1 000 män, medan inom den övriga befolkningen proportionen var 1 135 kvinnor på 1 000 män. Och bland de ogifta var jordbruksbefolkningens kvinno-' underskott ännu mycket större. I den nyssnämnda åldersgruppen svarade där mot 1 000 män endast 453 kvinnor och i åldern 25—30 år endast 354. Just i de åldrar, där flertalet äktenskap ingås, är alltså proportionen mellan de äktenskapsledliga männen och kvinnorna rent orimlig, på samma gång som jordbruket inom de arbetsföra åldrarna över huvud taget lider brist på både manlig och kvinnlig arbetskraft.
De missförhållanden, som den hittillsvarande utvecklingen medfört och som exemplifierats i det föregående, påkalla onekligen stor uppmärksamhet. De faror för Vårt folks framtida bestånd, som genom den sjunkande nativi- teten ännu för några år sedan syntes överhängande men som nu för hela landets del åtskilligt förminskats, ha för jordbruksbefolkningens del i hög grad skärpts genom den starka inrikes omflyttningen. Innebörden av vårt befolkningsproblem har förskjutits och allt mera fått karaktären av ett om- flyttningsproblem, vars allvarligaste sida är jordbruksbefolkningens arbets- , krafts- och familjebildningsfrågor. Det är emellertid icke osannolikt, att även denna nya fas av befolkningsproblemet är av övergående natur och att ett nytt jämviktsläge kommer att inträda. Men därom är det icke möj— ligt att profetera, då den kommande utvecklingen bestämmes icke endast
av demografiska faktorer utan också av så oberäkneliga förhållanden som den framtida konjunkturutvecklingen och produktionens arbetskraftsbehov inom olika näringsgrenar.»
Kommittén delar författarens uppfattning angående den pågående folk- omflyttningens betydelse. En helt annan fråga är dock, huruvida denna påverkas av dyrortsgrupperingen.
Vad först angår dyrortsgrupperingen för statens egna och därmed lik- ställda befattningshavare, ligger det i sakens natur, att deras stationering bestämmes efter helt andra hänsyn än löneläget på den ena eller andra orten. Sålunda förlägges exempelvis ett antal järnvägstjänstemän till en järnvägsknut på grund av trafikens behov, och detta vare sig platsen är be— lägeni H- eller I-grupp eller i A— eller B—grupp. Lärarplatser vid folkunder— visningen eller vid de allmänna läroverken inrättas till följd av kraven på undervisning utan avseende på stationeringsortens läge i lönegrupperingen. I de lägsta ortsgrupperna, vilkas missgynnande särskilt varit föremål för an- märkning, äro befattningshavarna enligt riksräkenskapsverkets utredning så fåtaliga i jämförelse med befolkningen i övrigt, att deras avlöning, vare sig den behålles oförändrad eller höjes till någon högre grupp, näppeligen kan utöva något inflytande på inkomstläget för befolkningen i övrigt och därmed på dess kvarstannande eller bortflyttning.
I viss män kan Stockholm anses intaga en särställning. Bortsett från de dyrortsgrupperade arbetarna i statens tjänst uppgår enligt riksräkenskaps— verkets utredning antalet statliga befattningshavare jämte folkskollärare och med dessa likställda med stationering i Stockholm till omkring 45 000 personer, varav cirka 29 000 tillhöra första—tolfte lönegraderna eller där— med jämförliga lönelägen. Att antalet är så stort, torde finna sin förklaring däri att Stockholm är säte för hela den centrala administrationen, vilken på senare tid vuxit starkt, varjämte till Stockholm förlagts ett antal högre och lägre utbildningsanstalter med betydande personal. Att huvudstaden som sådan dragit till sig banker och affärsledningar med stor kontorsper- sonal ligger i sakens natur. Det kan icke anses uteslutet, att lönesättningen för statens befattningshavare särskilt i de lägre lönegraderna påverkar den allmänna marknadens löner. Det sannolika är dock, att dessa båda om- råden ömsesidigt inverka på varandra och att därvid den allmänna arbets— marknaden med dess vida större personal är den starkare faktorn, som ur konkurrenssynpunkt föranleder en viss nivå för motsvarande grupper av statens befattningshavare.
Frågan sammanhänger med dyrortslönesystemets tillämpning inom den allmänna arbetsmarknaden. Arbetslönerna i Sverige regleras numera i större utsträckning än kanske i något annat land genom kollektivavtal. Under kollektivavtalens utveckling uppkom redan tidigt och före den stat—
liga lönegrupperingen en variation av lönerna efter olika orter.1 Delvis torde detta ha sammanhängt med föregående lönelägen och kvarhållandet eller avskaffandet av naturaförmåner. Delvis torde lönesättningen ha framkom- mit såsom resultat av maktförhållandena inom de avtalsslutande fackför- i eningarna, men i längden måste man dock antaga, att önskemålet att an-
passa lönerna efter levnadskostnaderna på de olika industriorterna, haft i den största betydelsen. , Numera ha enligt en av kommittén verkställd utredning omkring 45 000 arbetare sina löner reglerade direkt efter den statliga lönegrupperingen och omkring 400 000 arbetare kollektivavtal med lönerna på olika sätt bestämda efter olika orters dyrhet. I dessa senare fall torde det knappast vara möj— ligt att fastställa, vilken betydelse de statliga lönesättningarna haft för löne- skalorna. På grund av den starka växlingen mellan skalor och gruppbild— ning förefaller det dock antagligt, att betydelsen ofta inskränkt sig till att man vid förhandlingarna använt det officiellt insamlade prismaterialet.
Till belysning av skillnaden på den öppna arbetsmarknaden mellan lönerna inom högsta och lägsta dyrortsgrupperna kunna anföras några upp— gifter från socialstyrelsens lönestatistik för år 1943. För manliga arbetare inom samtliga industrigrupper utgjorde löneinkomsten per år inom dyr- ortsgrupp A 3 240 kronor och inom lönegrupp I 5 301 kronor och för kvinn- liga arbetare respektive 2 064 och 3 027 kronor. Lönerna inom den lägsta dyrortsgruppen understego alltså lönerna inom den högsta gruppen med 38.9 procent för de manliga och 31.8 procent för de kvinnliga arbetstagarna. Denna avsevärda differens i genomsnittslönerna är delvis orsakad av att näringsgrenar med mera kvalificerat arbete och relativt högt löneläge i järn- förelsevis stor utsträckning äro lokaliserade till dyrare orter. En jämförelse mellan timlönerna i högsta och lägsta dyrort inom de olika näringsgrenarna ger för är 1942 till resultat, att lönen i A-ort med 34 procent för männen och 24 procent för kvinnorna understiger lönen på I-ort. Motsvarande skill- nad beträffande de statsanställda i lägre och medelhöga inkomstlägen (upp till 15:e löneklassen) är omkring 25 procent. Så länge med objektiva meto— der konstaterade, betydande skiljaktigheter i levnadskostnaderna på olika orter bestå, synes det icke sannolikt, att den allmänna arbetsmarknadens löner kunna utjämnas. En sådan utjämning torde väl också strida både mot arbetsgivarnas och arbetstagarnas intresse. Det är även påfallande, att trots de relativt låga lönerna en rad småindustrier uppstått på platser, som tillhöra de lägsta dyrorterna, och att dessa förmått draga till sig arbets- kraft, icke minst kvinnlig, från den närliggande landsbygden. 1 _Det är för övrigt icke utan Vidare klart, att de höga arbetslönema i de större städerna draga med sig en ökad tillströmning av arbetskraft till dessa
1 Jfr bilaga 4, sid. 230.
städer. För arbetstagarna kunna de högre nominallönerna visserligen inne- bära en lockelse, ehuru även den motverkas av de högre levnadskostna- derna. Men för arbetsgivarna medföra storstädernas högre löner ökade pro- duktionskostnader, som försätta de dit förlagda företagen i ett ur konkur- renssynpunkt försämrat läge gent emot likartade företag på orter med lägre löner. I fråga om företag, som icke äro bundna till en viss plats, är det andra faktorer än lönerna exempelvis skatter och tomtpriser, som bestämma deras lokalisering, och lönernas storlek verkar närmast i riktning mot en överflyttning till orter med lägre nominallöner.
Kommittén måste således stanna vid den uppfattningen att den statliga lönegrupperingen har en underordnad inverkan på befolkningsströmmens nuvarande riktning från landsbygden till städerna.
Kap. 4. Metoderna för dyrortslamförelser
Grundprincipen. Det synes motiverat att inleda detta kapitel med en kort beskrivning av den grundprincip, varpå. dyrortsjämförelsen bygger, då det visat sig, att bristande kännedom härom ofta försvårar den all- ! männa diskussionen i ämnet. Principen framgår tydligt av följande be- f skrivning av tillvägagångssättet vid en dyrortsundersökning.
Man insamlar från olika orter vid —— såvitt möjligt — ett och samma tillfälle genom de lokala myndigheternas försorg uppgifter om priser på ett antal förbrukningsartiklar, tjänster 0. s. v., varefter dessa multipliceras med kvantitetstal, som äro lika för alla orter. Kvantitetstalen avse den genomsnittliga konsumtionen i hela riket för en vanlig typ av hushåll och ha erhållits från tidigare utförda hushållsbudgetundersökningar. Produk- terna av priserna och kvantiteterna summeras. Summorna, som sålunda betyda kostnaden för en och samma konsumtion på de olika orterna, be- traktas som uttryck för levnadskostnadsnivån på respektive ort.
Denna metod har modifierats och kompletterats i ett par avseenden, vil- ket dock icke innebär något avsteg från principen. Modifieringen innebär, att man i ringa mån varierat kvantitetstalen på livsmedels- och bränsle- kontot efter de lokala växlingarna i valet av födoämnen och bränslesorter, kompletteringen, att man tagit hänsyn till viss med klimatets lokala väx- lingar sammanhängande levnadskostnadsolikhet. (För skattepostens beräk- ning gälla särskilda regler, som här kunna förbigås.)
Följande stiliserade räkneexempel avser att åskådliggöra metoden.
Pris (kr) per enhet på: Kvantitet Utgift (kvantitet )( pris) på: Varuslng -_——_— (lika för alla Ort 1 Ort 2 Ort 3 arter) Ort 1 1 Ort 2 Ort &
30 32 36 enheter 60 kr 64 kr 72 kr
18 16 20 15 16 18
17 18 » 16 » 20 » » 90 » 96 >> 108 >>
252 » 260 » 290 » Indextal alt. 1 1 000 1 032 1 151
i 2 869 897 1 000 » S* 955 985 1098
2
28 28 30 3 » 84 » 84 » 90 » 1 6
. Det är en rent konventionell angelägenhet, hur man vill framställa re— . sultatet av beräkningen. Ingenting hindrar, att man låter levnadskostnads— nivån representeras helt enkelt av slutbeloppet i kronor för respektive ort.
1 Ovägt medeltal för de tre orterna : 1 000.
Dyrortskommittén anser, liksom på sin tid 1936 års lönekommitté, att detta sätt att framställa resultatet är det bästa, därför att det är lättast begripligt.1 För Vissa ändamål kan det emellertid vara praktiskt att ut- trycka talen i procent av varandra eller —— vilket är ungefär samma sak —— såsom indextal. '
Vill man sålunda uttrycka levnadskostnaderna på de tre orterna i ovan- stående exempel i form av en indexserie, kan man sätta beloppet för t. ex. den billigaste orten lika med 1 000. Då blir beloppet, indextalet, för ort 2 1 032 och för ort 3 1 151 (alt. 1). Man ser omedelbart av dessa'indextal, att det är 3.2 procent (1 032 -— 1 000 = 32 promille eller 3.2 procent) dy- rare på ort 2 och 15.1 procent dyrare på ort 3 än på ort 1. Sätter man be- loppet på den dyraste orten (3) lika med 1 000, blir indextalet 869 för ort 1 och 897 för ort 2 (alt. 2). Levnadskostnaderna skulle alltså vara 13.1 pro- cent (1 000 — 869 = 131 prömille eller 13.1 procent) lägre på ort 1 och 10.3 procent lägre på ort 2 än på ort 3. Man kan naturligtvis också grun— da indexserien på ett ovägt eller vägt medeltal av kronbeloppen för or- terna. Hur man än gör, är det uppenbart, att orternas inbördes placering blir oberoende av om man utgår från kronbelopp ellerfrån indextal och att det ur resultatets synpunkt är likgiltigt, vad som lägges till bas för indexta- len. Den procentuella skillnaden mellan indextalen och mellan kronbelop- pen är i alla alternativen densamma, vilket man lätt kanförvissa sig om.
En variation av samma metod att räkna ut levnadskostnadsolikheten för de tre orterna, som bättre visar innebörden i beräkningen, är följande. Man utgår från priserna på en av orterna (eller från något medelpris för flera eller alla orterna) och uttrycker varje pris på de övriga som indextal (eller procenttal) härav. Man väger därefter samman indextalen för de olika varuslagen till ett medelindextal för varje ort, och detta blir ortens dyrortsindextal. Vikterna vid sammanvägningen är det ekonomiska värdet av de olika varorna (utgiftsbeloppen) på den ort, vars priser tagas till bas, när man räknar ut varornas indextal. Räkningen ställer sig för ovanståen— de exempel sålunda, om man till bas tager priserna på ort 1.
Prisindextal för Indextal multiplicerat med vikt
Varuslag Ort 1 Ort 2 ' Ort 3 Ort I * Ort 2 1 Ort 3 A ...... 1 000 1 067 1 200 60 60 000 64 020 i 72 000 B ...... 1 000 1 000 1 071 84 84 000 84 000 89 964 C ...... 1 000 889 1 111 18 18 000 16 002 19 998 D ...... 1 000 1 067 1 200 90 90 000 96 030 108 000
Summa . . . — — — 252 252000 260 052 i 289 962 Medelindextal (om ort 1 = 1 000) — — 1 000 1 032 1 151
1 Jämför dock angående vissa olägenheter härav vid jämförelse mellan olika dyrortsundersökningar sid. 141] 0. f. '
Man kan, i stället för att som härovan begagna kronbeloppen som vik— ter, uttrycka viktsystemet såsom en serie procent- eller promilletal, varvid de olika varornas belopp beräknas 1 procent (promille) av sin summa. Man förenklar härigenom räkneproceduren. I stället för att dividera med 252 hade man i så fall 1 ovanstående exempel endast behövt sätta decimalkom— mat för att få indextalen 1 nedersta raden.
När prisolikheterna för de enskilda varorna uttryckas som indextal, inser , man utan vidare, att det 1 föreliggande exempel var onödigt att medtaga priset både på vara A och vara D. Resultatet skulle blivit detsamma, om man medräknat endast en av varorna och låtit denna representera bägge, d. v. s. givit den vikt för bägge (i exemplet vikten 150), vilket innebär en besparing vid prisinsamlingen och bearbetningen av materialet. Huruvida prisdifferenserna orterna emellan i verkligheten förlöpa parallellt, vet man vid en dyrortsundersökning tyvärr icke på förhand, men man kan göra vissa antaganden härom.. Sådana antaganden äro för övrigt av praktiska skäl nödvändiga, då det icke är möjligt att i beräkningarna medtaga alla de tusentals varuslag, som ingå i ett hushålls årsförbrukning, utan man är hänvisad till ett urval av dem — de 5. k. representantvarorna.
Varuurvalet (representantvarorna).1 Det som kräves av en representant- vara är tydligen, att den företer samma lokala prisvariation som den eller de andra varor, som den representerar. I praktiken kan man icke vänta, att hundraprocentigt riktig representation skall föreligga, men en sådan bör givetvis vara det mål man strävar efter, då representantvarorna ut— väljas. Det krav på urvalet, som är praktiskt realiserbart, är att detta bör vara så rikhaltigt, att tendentiösa felaktigheter icke förekomma. _Man bör sålunda ha grund för antagandet, att varje enskild felaktighet är av mindre betydelse och att felaktigheterna verka i olika riktning, så att de stora talens lag kan öva sitt utjämnande inflytande på resultatet.
Då det gäller att avgöra, vilka varor som i prishänseende kunna represen— tera varandra, brukar man utgå från antagandet, att varor med samma ursprung (samma material, bearbetning o. s. v.), s. k. besläktade varor, också förhålla sig på samma sätt vid den lokala prisspridningen, d. v. s. ' ha ungefär samma prisdifferenser (i procent räknat). Som exempel på så- dana varor kunna nämnas olika sorter av socker (strösocker, bitsocker, krossocker) eller av mjöl (rågmjöl, rågsikt), kött från olika delar av sam- ma djur (sidfläsk, skinka), kol och koks, ved av olika träslag, olika be— klädnadsplagg (kostymer, klänningar, rockar, kappor) o. s. v. Riktigheten . av antagandet har i en del fall kunnat styrkas genom praktiska prov,
" En lista över de vid den prisgeografiska undersökningen 1941 använda representantvarorna åter- finnes 1 tab. 32, sid. 179 0. f.
men någon systematisk undersökning av prissambandet har icke utförts i vårt land.
Den noggrannaste avvägningen av representantvarorna med avseende på dessas antal och vikt har kunnat ske inom livsmedels- och bränslekon— tona, där man genom hushållsbudget— och konsumtionsundersökningar er— hållit väl specificerade uppgifter om förbrukningen att falla tillbaka på. Förekommande brister inskränka sig här till fall, som sannolikt sakna praktisk betydelse. Beklädnadspostens detaljer äro icke så väl kända, och sämst är kännedomen om de s. k. »övriga utgifterna», exempelvis utgif— terna för inventarier, husgeråd, rengöringsmedel, fordon, resor, sjukvård, kroppsvård, försäkringar m. 111. För beklädnadsposten och »övriga utgifter» är ett hushållsbudgetmaterial från år 1933 det senast anskaffade, som kan lämna några upplysningar, och detta material är bearbetat på ett sätt som icke tillåter en för dyrortsundersökningar fullt rationell specificering av de- taljerna. Vad kläderna beträffar, ha möjligheterna att välja representant— varor inskränkts ytterligare därigenom att variationerna i snitt och utfö- rande av dam— och barnkläder äro så stora, att man icke ansett sig kunna erhålla jämförbara kvaliteter från olika orter på sådana plagg. Herrklä— derna ha därför i stort sett fått representera icke blott herrarnas utan även damernas och barnens garderob. Observeras bör, att även dam- och barn- klädernas ekonomiska vikt medräknas, varigenom dock hela beklädnads- budgeten kommer med i dyrortsjämförelsen. Detta tillgår så —— för att taga ett stiliserat exempel — att om herrkostymer ingå med 80 kronor, mot— svarande % kostym, i den ursprungliga budgeten, damklänningar av ylle med 50 kronor och dito barnkläder med 50 kronor, räknar man med herr— kostymer för 180 kronor, (1. v. s. kostnaden för 11/3 herrkostym. Om in- ventarie- och husgerådsposterna gäller något liknande. Mångfalden av före— mål och variationen beträffande kvalitet och utförande har här gjort, att var och en av de utvalda representantvarorna fått vikten för en mycket oenhetlig samling förnödenheter.
Det kunde förmodas, att dyrortsundersökningarna skulle bli i avsevärd mån lidande av nu berörda svagheter i viktsystemet. Så är emellertid knap- past fallet, då den praktiska betydelsen av bristerna sannolikt icke är stor. Det förhåller sig nämligen så, att de budgetposter, där en mera ingående kännedom om sammansättningen saknas, äro i mycket stor utsträckning sammansatta av förnödenheter, vilkas priser vart och ett för sig icke alls företer någon variation från ort till ort eller en mycket ringa sådan. De viktigaste undantagen härifrån torde vara kostnaden för reparationsarbeten och hemhjälp, och det är därför ett önskemål, att den andel, varmed dessa utgiftsposter ingå i budgeten blir noggrant utredd vid kommande budget- undersökningar.
Icke ens de olika födoämnenas priser förete numera större interlokala skillnader, än att rätt stora fel i varuslagens avvägning gent emot varandra får begränsad betydelse. Det är i stället budgetens huvudposters inbördes avvägning, som har betydelse i sammanhanget.
I syfte att erhålla en uppfattning om det regionala sammanhanget i pris- , nivån för att på grundval härav kunna bedöma behovet av representant- ! varor har kommittén underkastat 1941 års prismaten'al en specialbearbet- ning, vars resultat detaljerat redovisas i bilaga 1 och här skall återges i vissa huvuddrag.l
För jämförelse av eventuellt förekommande sammanhang i priserna ha först utvalts vissa liv sm ed el, nämligen mjölk, ost, ägg, nötkött (stek), potatis, vetebröd och grovbröd. Beräkningarna grunda sig på prisuppgif- ter för samtliga orter i tre för ändamålet utvalda landsdelar, nämligen Malmöhus län, Västmanlands och Örebro län samt Västernorrlands län, vilka fått repreSentera respektive södra, mellersta och norra Sverige.
Redan av tabell 27, sid. 172, framgår, att ett visst samband råder i pris— förändringarna för mjölk, ägg och potatis, då man jämför kommuntyperna inbördes. Alla dessa varuslag äro dyrast i städerna och billigast på lands- bygden. Mellan mjölk och bröd synes sambandet snarast negativt, d. v. s. brödpriset sjunker, när mjölkpriset stiger, medan osten ter sig indifferent och nötsteken visar vacklande tendens. Från söder till norr återigen råder tydlig tendens till ökade priser för mjölk, bröd och potatis samt i stort sett även för ägg, vacklande tendens för ost och övervägande omvänd tendens, d. v. s. fallande priser för nötstek. Dessa förhållanden belysas ytterligare genom korrelationsberäkningar, men framställningen skall här icke tyngas av dessa utan den intresserade hänvisas härutinnan till bilagan.
Sammanfattningsvis kan sägas, att de här betraktade varornas priser i övervägande grad variera på samma sätt från kommuntyp till kommuntyp liksom från landsdel till landsdel men att denna samvariation ofta är täm— ligen svag och att även motvariation förekommer. Om mjölk och ägg un- dantagas, synes däremot intet eller obetydligt samband föreligga mellan priserna på olika varor inom kommuner av samma typ och samma lands— ' del. Det ringa sambandet av sistnämnda slag kan möjligen tänkas tyda på. att prisnoteringarna icke varit helt jämförbara utan avsett olika kvaliteter, något som i särskilt ringa män kan misstänkas för varor som mjölk och ägg. Ett starkare samband hade å andra sidan kunnat tänkas tyda på en för en ort genomgående tendens till för höga eller för låga noteringar. , De utförda beräkningarna torde berättiga till slutsatsen, att det för en ! rättvisande dyrortsundersökning är önskvärt att många slag av matvaror
% ______________ l 1 Jfr sid. 171 o. ff.
noteras. Omdömet avser i första hand 1941 års prissituation. Till följd av den sedermera minskade prisspridningen gäller det icke i samma mån är 1944.
Utanför livsmedelsposten hafyraposterutvaltsföratt belysa samvariationen i priserna orterna emellan, nämligen ur beklädnads- posten kostym och herrskor, bland husgeråden tallrik och bland tjänsterna hårklippning. Priser på dessa varor insamlades 1941 på 197 s.k. huvud- orter. Sambandet mellan de olika priserna synes genomgående Vara obe- tydligt eller obefintligt.
En beräkning har även utförts, som avser att belysa, huru b u (1 g e- t e n s h u v 11 (1 p 0 s t e r variera mellan orterna. Härvid ha indextalen för huvudposterna för samtliga i 1941 års prisundersökning ingående 3 850 orter använts. Dessa ha indelats i fyra kommuntyper —— städer med över respektive under 20 000 invånare, industri- och agglomererade kommuner samt jordbruks- och blandade kommuner. På grund av detta större antal orter och ortsgrupper har vid denna beräkning sambanden kunnat fast- ställas med större säkerhet än vid de ovan redovisade beräkningarna. Bo- stadsposten har — på grund av sin särställning i fråga om beräkningsme— toden — icke medtagits, trots att en jämförelse mellan variationen i bo— stadskostnaden och övriga kostnader skulle varit av intresse. I tabell 29, sid.. 175, återfinnas genomsnitt av indextalen för huvudposterna för ovan- nämnda ortsgrupper. Av denna undersökning rörande huvudposterna fram- går, att sambandet mellan dessa är starkare, än som kunde fastställas för ovan redovisade enstaka varuslag. Ett utpräglat samband föreligger mel- lan livsmedelskostnaderna och kostnaderna för övriga poster, när man går från en kommuntyp till en annan. Sambandet mellan livsmedels- och be- klädnadskostnaderna är dock därvid relativt svagt, medan sambandet mel- lan livsmedelsposten och posten »övriga utgifter» är tämligen starkt. Sam- bandet mellan beklädnadsposten och övriga poster är något svagare liksom mellan »övriga utgifter» och skatter. N är man går från landsdel till lands- del, förändras kostnaderna för flertalet poster på tämligen enahanda sätt-. Ett undantag utgör, som man kunde vänta, bränsleposten, som icke synes ha något nämnvärt samband med övriga poster. En antydan till motva- riation framträder t. * o. 111. vid jämförelsen livsmedel- bränsle. Bränslepos- ten är dock beräknad icke blott med hänsyn till prisvariationerna från ort till ort utan också med hänsyn till klimatolikheter (mellan fyra zoner) och till ransoneringsbestämmelser. Även mellan skatter och »övriga. ut- gifter» synes samvariationen svag.
Prisinsamlingen. Proceduren vid insamlingen av de till grund för lev— nadskostnadsberäkningen lagda priserna på representantvarorna har om— fattats med livligt intresse från allmänhetens sida. Man har med rätta haft
klart för sig, att systematiska fel i prismaterialet kunna få avgörande be- tydelse för beräkningens utfall och därmed för orternas placering på dyr- ortsskalan.
Svårigheterna att fullgöra den till synes enkla uppgiften att verkställa en korrekt prisinsamling äro ganska stora. Dels bjuder uppfyllandet av kravet, att noteringarna skola gälla en preciserad kvalitet på betydande tekniska svårigheter, och dels kan det vara vanskligt nog att hålla uppgif- iterna fria från ovidkommande inflytande från de intresserade parternas ' sida.
Vidprisinsamlingentill 1 935 års dyrortsgruppering gick man tillväga på följande sätt. Prisuppgifterna för olika varuslag-in— samlades av socialstyrelsen i form av medelpriser för två skilda veckor, dels den 23—28 oktober 1933, dels den 23—28 april 1934. Endast upp- gifterna från den senare tidrymden lades till grund för grupperingen. Det tidigare prismaterialet inskaffades som förberedelse till och kontroll på de senare prisuppgifterna.
Prisuppgifterna lämnades av de kommunala myndigheterna i orterna. Dessa priser hade sålunda intet som helst samband med de hushålls- budgetundersökningar, som socialstyrelsen tid efter annan anordnar, och som —- enligt vad ovan beskrivits — endast läggas till grund för viktsy- stemet vid prisernas sammanvägning. Icke heller böra dessa priser, som ofta sker, sammanblandas med de noteringar, som av socialstyrelsens om- bud på ett mindre antal orter insamlas för de fortlöpande beräkningarna av levnadskostnadsindex. '
Även en uppskattning av hyrespriserna på orten gjordes av de kommu- nala myndigheterna på. det allmänna prisinsamlingsformuläret. Dessutom anskaffades uppgifter om hyrespriserna vid den allmänna hyresräkning, 'som beträffande flertalet orter med utpräglad hyresnivå vidtogs i sam- band med mantalsskrivningen för år 1934. Såsom" orter med utpräglad hyresnivå betraktades orter med åtminstöne något hundratal i den fria marknaden uthyrda lägenheter. Därjämte inhämtades genom ett. flertal statliga verk upplysningar om de hyror, som befattningshavare vid dessa verk betalat för sina bostäder i—den fria hyresmarknaden.
Uppgifter om de direkta statliga och kominunala skatterna erhöllos till
lstörre delen från statistiska centralbyrån. Skatteutjämningsbidragen för olika orter meddelades från finansdepartementet.
Till följd av framförda önskemål från löntagarhåll upptogs sedermera frågan om medverkan vid prisinsamlingen av representanter för de in- tresserade parterna. Detta betydelsefulla spörsmål berördes först 1 ett till ?1936 års lönekommittés betänkande angående dyrortsgrupperingen fogat särskilt yttrande av vissa för överläggning med lönekommittén tillkallade personalrepresentanter. Dessa förordade inrättandet av särskilda lokala
prisnämnder, inrymmande representanter för statstjänare och andra, vilka prisnämnder borde beredas visst medinflytande vid insamling och gransk- ning av det prismaterial, som skulle läggas till grund för en ny dyrorts- gruppering. Framställningar i liknande syfte hade senare ingivits till Kungl. Maj:t från ett flertal organisationer av statstjänstemän m. fl. Socialstyrelsen, som den 31 mars 1939 till Kungl. Maj:t avgivit infordrat utlåtande över ifrågavarande framställningar, förklarade sig dela uppfattningen, att tjän- stemännen och deras organisationer borde beredas medinflytande vid så— väl själva prisinsamlingen som vid materialets granskning, närmast inom lokala, likformigt sammansatta prisnämnder. Styrelsen förutsatte emeller- tid, att prisuppgifterna nu liksom vid föregående undersökningar av detta slag skulle avgivas av vederbörande kommunala myndigheter på eget ansvar.
I den kungl. kungörelsen d e n 9 m a j 1 9 4 1 angående skyldighet för kommunala myndigheter att till socialstyrelsen avlämna prisuppgifter stadgades, att i kommuner (inkl. köpingar och municipalsamhällen) med över 1 500 invånare skulle prisinsamlingsnämnd under opartisk ordförande och med lika antal representanter för löntagare och arbetsgivare vara obli— gatorisk. På mindre orter skulle sådan nämnd tillsättas, om detta av kom- munmedlem skriftligen påkallades hos den kommunala myndigheten före 1 juni 1941. Prisinsamlingsnämnderna kommo således att fungera vid 1941 års prisgeografiska undersökning. Vid detta. tillfälle insamlades priserna endast under en period, nämligen den 16—21 juni 1941. Granskningstiden för allmänheten var denna gång 8 dagar.
Uppgifter om priser på livsmedel, bränsle och lyse erhöllos år 1941 från 3850 orter och bearbetades för var och en av dessa. Priser på beklädnads- artiklar och varor och tjänster tillhörande posten »övriga utgifter» erhöllos från lika många orter men utnyttjades icke för den slutliga dyrortsberäk— ningen. I stället tillämpade socialstyrelsen för dessa poster ett system med s. k. huvudorter. Städer och vissa andra större tätorter antogos sålunda vara. inköpsorter och dessas priser gälla icke blott för den på dessa orter bosatta befolkningen utan även för den kringliggande landsbygdens invå- nare. Antalet huvudorter var 197.
För komplettering av insända uppgifter till 1941 års undersökning av- lätos 529 anmärknings— och frågeskrivelser, varav 505 blevo vederbörligen besvarade. Beträffande prisuppgifter från 2750 lokalmyndigheter ansåg man sig inom socialstyrelsen nödsakad att, med ledning av uppgifter från grannkommuner eller annat prismaterial, i någon punkt ifrågasätta avvi- kelser från de av de kommunala myndigheterna insända prisuppgifterna. Enligt föreskrift i kungl. kungörelsen den 9 maj 1941 underställdes de så- lunda ifrågasatta avvikelserna skriftligen vederbörande uppgiftslämnare, varvid meddelades, att uteblivet svar skulle tolkas som godkännande av ändringen. Endast 190 kommuner besvarade ifrågavarande anmärkningsskri-
65 vel'ser, varvid svaret i 151 fall innebar vidhållande av tidigare lämnade upp- gifter. I sådana fall har frågan om avvikelse tagits under förnyat övervägande inom socialstyrelsen. '
Åtskillig kritik har framställts mot socialstyrelsen i fall, då styrelsen av- vikit från de lämnade prisuppgifterna. Dyrortskommittén har varit ange- lägen kontrollera det berättigade häri och har därför undersökt några av de mest omstridda fallen från 1941 års undersökning. Dessa äro Eksjö, Hults- fred, Vimmerby och Ronneby. Av bilaga 3, där prismaterialet för dessa och ytterligare några orter framlägges, framgår, att styrelsens korrigeringar för Eksjös och Ronnebys del inneburit övervägande sänkningar Och för Hultsfreds och Vimmerbys del övervägande höjningar.
Efter granskning av dessa fall har dyrortskommittén kommit till upp- fattningen, att socialstyrelsens ändringar i stort sett varit befogade. Vis- serligen finns icke anledning betvivla, att de av prisinsamlingsnämnderna noterade priserna faktiskt förekommit, men all sannolikhet talar för att de i allmänhet gällt andra kvaliteter än dem, socialstyrelsen avsett. Genom den överblick av prismaterialet från flera orter, som styrelsen har, får den större möjligheter bedöma sådana förhållanden än de lokala myndig— heterna. Kommittén har å andra sidan full förståelse för de senares reak— tion, då styrelsen —— som stundom skett -— åsätter ett pris som svarar mot en kvalitet, som icke saluföres å orten. Åtgärden kan icke dess mindre vara; fullt befogad ur rättvisesynpunkt. Enligt de principer, som kommit- tén uttalat sig för, bör nämligen icke den omständigheten, att handlan- dena på vissa orter saluföra endast högre eller lägre kvaliteter på de note- rade varuslagen få föranleda, att orterna placeras högre respektive lägre på dyrortsskalan.
Det är sannolikt, att den på vissa punkter jämnare prisnivå, som fram- kommit vid dyrortskommitténs egna, i det följande redovisade undersök— ningar, jämförda med 1941 års undersökning i Viss mån betingats av att kommittén varit mindre bunden av hänsynen till de enstaka orterna vid granskningen och korrigeringen av prismaterialet än vad socialstyrelsen varit.
Förslag angående prismaterialet och prisinsamlingen. Dyrortskommit— tén anser den i bilaga 1 (tab. 32) upptagna listan över represe n t ant- v a r o r i stort sett tillräcklig och väl sammansatt. Det är visserligen tro— ligt, att ett sakligt sett lika säkert och välmotiverat grupperingsresultat skulle kunna uppnås med färre representantvaror, men med hänsyn till de ökade krav, som i så fall måste ställas på prismaterialet, anser kommittén det icke tillrådligt att mera avsevärt reducera varornas antal. De utred— ningar som kommittén utfört angående sammanhanget i prisnivån mana också till försiktighet, då de givit vid handen, att visserligen tendenser till
samvariation från ort till ort mellan olika varuslags priser förekomma men att dessa icke äro enhetliga och stundom svaga samt att även motstridande tendenser (motvariation) förekommer — med andra ord, att sammanhang visserligen finns men att detta ofta Växlar från en varugrupp tillen annan.
En systematisk prövning av varornas representativitet har som nämnts aldrig utförts, och icke heller kommittén skulle — även om det därför er— forderliga materialet hade funnits tillgängligt — haft möjlighet till en så— dan på den till buds stående tiden. Kommittén förutsätter emellertid, att socialstyrelsen icke betraktar listan som definitiv för kommande dyrorts— undersökningar utan utnyttjar de tillfällen, som framtiden kan bjuda, till förbättringar av densamma. Kommittén syftar härvid bland annat på det tillfälle till kontroll, som de hushållsbudgetundersökningar böra ge, varom styrelsen gjort framställning till Kungl. Maj:t den 2 januari 1945.1 Tills Vidare synes den befintliga listan utan större olägenhet kunna läggas till grund för dyrortsjämförelser. Lyckligtvis är ju den interlokala spridningen i prisnivån minst på de punkter, där kännedomen om varornas representa— tivitet är som svagast, d. v. s. beträffande beklädnadsartiklar och s. k. »övriga utgifter».
Följande önskemål om kompletteringar kunna dock omedelbart anmälas. På beklädnadsposten och posten »övriga utgifter» böra införas ytterligare noteringar representerande priset på personliga tjänster utöver de tre som finnas (skolagning, hårklippning och tillfällig arbetshjälp i hemmet). För- slagsvis medtages notering på enklare skrädderiarbete, såsom Vändning av herrkostym, och dagsverkspriset för okvalificerat kr0ppsarbete, såsom flytt- ningshjälp eller dylikt. Vidare bör kostnaden för tandvård och telefonabon— nemang noteras särskilt, då kostnaderna härför synas förete icke obetyd- liga regionala växlingar. Dessa senare priser torde kunna inhämtas centralt och alltså ej behöva belasta frågeformuläret.
Noteringen för biljettpris vid biografbesök synes däremot olämplig och böra utgå, då ingen garanti finnes för att den verkligen avser enhetlig kvalitet. Större rättvisa mellan orterna torde uppnås, om man låter denna post ingå i det för alla orter lika kompletteringsbeloppet.
Vad prisinsamlingsproceduren beträffar, anserkommit- tén, att införandet av prisinsamlingsnämnder på orterna måste betecknas som ett framsteg. Någon ändring i denna anordning, sådan den tog sig ut— tryck i kungl. kungörelsen den 9 maj 1941 har kommittén ej att föreslå.
Enligt kommitténs uppfattning kan oron kring dyrortsgrupperingen till en Viss del hänföras -- icke till grupperingen som sådan — utan till dyr- ortsfrågans tekniskt invecklade natur och de missförstånd som till följd härav uppstå i den allmänna föreställningen om hithörande ting. Det skulle
1 Återgiven i Sociala Meddelanden, årg. 1945, häfte 1.
därför innebära en väsentlig fördel, om vissa klagomål och framställningar till myndigheterna med anledning av dyrortsgrupperingen, finge granskas av en särskild d y r o r t s 11 ä m n d, sammansatt av t. ex. fyra representan- ter för de av grupperingen närmast intresserade parterna under ordföran— deskap av en opartisk ordförande. Dess uppgift skulle vara att avgiva ytt- randen i särskilt tveksamma fall av lokal natur och sålunda vara analog med, men väsentligt mera begränsad, än den uppgift som utövas av all- männa lönenämnden. Förtroendet till myndigheternas handhavande av hit- hörande frågor skulle härigenom stärkas. Kommittén vill därför förorda inrättandet av en sådan nämnd.1
Till en ökad förståelse för dyrortsgrupperingen skulle vidare enligt kom- mitténs mening bidraga ökad upplysning om dyrortsjämförelsens natur, beräkningssättet och resultatets innebörd. Åtskillig kritik, som beståtts dyrortsgrupperingen, skulle aldrig uttalats, om fakta varit fullt kända för vederbörande. Såväl vid prisinsamlingen som tillkännagivandet av beräk- ningarnas resultat är det därför angeläget, att myndigheterna lämna en populärt hållen orientering om syftet med och innebörden i det som är för händer.
Kommitténs egen prisinsamling har visat, att svårigheterna att tillräck- ligt uttömmande beskriva varuslagen, särskilt beklädnadsartiklar, husgeråd och möbler, äro mycket stora. Det är tydligt, att 1941 års beskrivning av nyss uppräknade artiklar varit i många fall alldeles otillräcklig. Visserligen torde inga systematiska fel kunna påvisas som resultat härav, men det är ändå angeläget, att osäkerhetsmomcnten undanröjas. Det har föreslagits, att man borde radikalt förändra prisinsamlingsproceduren för dessa varor genom att låta särskilda branschsakkunniga vid resor över landet notera priserna på huvudorterna. Detta skulle principiellt vara det bästa arrange— manget men torde få anses onödigt dyrbart och tidsödande i förhållande till Vinsten med detsamma. Det synes räcka med att beskrivningen på varu- listan göres utförligare och kompletteras med illustrationer av föremålen till ledning för de lokala myndigheterna. Vid varulistans uppgörande är det vidare angeläget, att vederbörande inom socialstyrelsen beredas möj- lighet att i samråd med sakkunniga inom olika branscher grundligt studera marknaden beträffande speciellt kläder, husgeråd och möbler, icke minst för att möjliggöra en säkrare bedömning av det sedermera inkommande prismaterialet.
Vid bearbetningen av prismaterialet bör socialstyrelsen liksom hittills ändra de av orternas myndigheter lämnade uppgifterna allenast efter korrespondens i med dessa myndigheter.
1 Jfr socialstyrelsens förslag angående inrättande av en riksprisnämnd samt länsprisnämnder (stat. off. utr. 1933: 21, sid. 88 o. ff.).
Om mellan orter tillhörande samma län eller prisgeografiska område pris— olikheter skulle framkomma, vilka enligt styrelsens bedömande måste vara att anse som slumpvariationer eller beroende av missuppfattningar beträf- fande de för notering avsedda kvaliteterna, bör styrelsen liksom hittills äga frihet utjämna dessa olikheter genom att beräkna medeltal för den ortstyp och det område, som kan komma ifråga, och åsätta detta medelpris de berörda enskilda orterna. Denna metod synes vara att rekommendera särskilt då fråga är dels om varor, vilkas priser snabbt förändras i tiden, såsom potatis och rotfrukter, dels om sådana varor beträffande vilka kvalitetsföre- skrifterna kunna vara svåra att upprätthålla.
Viktsystemet (hushållsbudgeten). Vid 1934 års dyrortsundersökning lik— som vid tidigare undersökningar utgick man från ett viktsystem, som var grundat på hushållsräkenskaper förda av familjehushåll representerande skilda inkomstgrupper och socialklasser i såväl städerna som på landsbyg— den.1 Vid prisinsamlingen noterades, som redan nämnts, endast priserna för livsmedel, bränsle- och lyseartiklar, bostad, skatter ävensom för halvsulning av skodon och såpa, varför endast motsvarande poster medtogos av hus— hållsbudgeterna. Livsmedels- och bränslekvantiteterna varierades dels efter skilda vanor inom vissa landsdelar m. m., och dels i grova drag efter det med klimatet Växlande kaloribehovet. Vid 1934 års undersökning indelades landet i fem delar, och inom dessa ställde sig kalorivärdet (d. v. 5. den värmemängd, som kunde utvinnas ur de medräknade varuslagen) hos födan och bränslet uttryckt i indextal sålunda:
_, _ " Bränslets kalorivärde (index- Fodans kalorlvarde tal med Svealand = 100)1
(indextal med Svealand : 100) Orter utan Orter med fossilt bränsle fossilt bränsle
Södra Götaland .............. 101 ! 86 92
Norra » .............. 101 92 95 Svealand .................. 100 100 100 Nedre Nordsverige ............. 100 123 128 Övre » ............. 108 154 161
1 Kaloritalen ha beräknats av kommittén. Att seriema för orter med resp. utan fossilt bränsle icke helt sammanfalla, kan bero på att olika evalveringstal använts.
__________________—_——————
Som man ser, var det endast bränslet som hade olika kalorivärde inom alla landsdelarna. Födans kalorivärde var praktiskt taget detsamma inom alla landsdelar utom övre Norrland, där det med 8 procent översteg värdet för de övriga.
1 Viktsystemet återgives i 1936 års lönekommittés betänkande (stat. off. utr. 1937: 32), sid. 10 0. f.
Vid 1941 års prisgeografiska undersökning frångick man tidigare till- lämpade principer såtillvida, att den utvalda budgeten hänförde sig uteslu- tande till vissa medelinkomstskikt inom tätorternas befolkning och att endast bränsleförbrukningen tilläts vara olika inom skilda landsdelar.
Den vid 1941 års undersökning använda bränslebudgeten hade följande klimatzoner (de medräknade kvantiteternas kalorivärde anges i form av indextal, varvid zon 1 satts : 100):
Zon 1 (Stockholms stad, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs och Älvsborgs län) .. 100 Zon II (ll/Ialmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kalmar, Gotlands, Hallands
samt Göteborgs och Bohus län) ........................ 92 Zon III (Uppsala, Västmanlands, Örebro, Värmlands, Kopparbergs,
Gävleborgs och Västernorrlands län) .................... 108 Zon IV (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län) .......... 125
Variationerna mellan söder och norr äro som man ser mindre enligt denna tabell än enligt den år 1934 använda.
Den vid 1935 års undersökning använda metoden att modifiera budgeten efter de lokala växlingarna i konsumtionen av enstaka varuslag motiveras med att bristande hänsyn till sådana lokala särdrag medför risk, att orter med från medelförbrukningen avvikande konsumtionsförhållanden komma för högt på dyrortsskalan — om nämligen de lokala särdragen innebära en ekonomisk anpassning efter de lokala prisförhållandena. För Sveriges vid- kommande gäller, att konsumtionen av livsmedel och bränsle i de mellersta landsdelarna i stort sett överensstämma med riksmedeltalet, medan de syd— ligaste delarna och Norrland samt i vissa avseenden västkusten uppvisa avvikelser. En tendens till höjning av sistnämnda landsdelars placering skulle alltså eventuellt föreligga vid dyrortsberäkning med gemensam budget.
Ett fingerat exempel må förtydliga det sagda. Antag, att man vill med ledning av priserna på tre varuslag —— ägg, mjölk och nötkött — inbördes gradera södra, mellersta och norra Sverige. I södra Sverige äro alla varu— slagen billigare än i övriga landsdelar, men äggen äro relativt allra billigast. Det omvända gäller för Norra Sverige, medan mellersta Sverige intar en mellanställning. Medelkonsumtionen, som närmast överensstämmer med konsumtionen i mellersta Sverige, lägges till grund för beräkningen. Sedan man multiplicerat priserna i varje landsdel med genomsnittskvantiteterna och adderat beloppen, befinnes det kanske, att kostnadssummoma räknat från söder till norr förhålla sig som talen 95, 100 och 107. Det är lätt att inse, att i teorin intet hindrar, att hushållen i södra Sverige kunde behålla standarden både vad näringstillförseln och smak beträffar och ändå ha en
större förbrukning av ägg och en mindre av kött och mjölk, samtidigt som de gjorde en besparing, och att hushållen i Norra Sverige kunde behålla standarden och ändå göra en besparing genom att minska förbrukningen av ägg och öka den av mjölk och kött. Efter en sådan anpassning till de lokala marknadsförhållandena bli kanske relationstalen mellan landsdelarna 94, 100 och 105, vilka äro att betrakta som de »riktiga» relationstalen. Det som däremot är svårt att inse är hur mycket hushållen skola ändra proportionerna vid anpassningen. Här komma — framför allt när det gäl- ler smakstandajrden -— individuella förhållanden, varom intet generellt kan sägas, att spela en avgörande roll.
Den hänsyn, som tages till lokala variationer i konsumtionen, då olika budgeter användas för olika landsdelar, medför, att dyrhetsjämförelsen kommer att inkludera icke blott pris— utan även konsumtionsolikheter.1 Detta. är en olägenhet, såvida man icke vet, att de skilda budgeterna repre- sentera samma standard. Men detta kan man vanligen icke veta, då någon allmänt godtagbar, objektiv metod att jämföra standarden vid olika slag av konsumtion endast i undantagsfall kan uppletas. De frågor, som skulle avgöras, tillhöra typen: hur skola mjölk och ägg eller frukt och kaffe bytas mot varandra, så att standarden blir oförändrad? Mot generell hän— syn till lokala konsumtionsvanor talar också skälet, att det icke utan Vi— dare är givet, att ett lokalt särdrag i konsumtionen verkligen är uttryck för en ekonomisk anpassning. Syftet med den lokalt varierade budgeten är ju, att man vill undvika, att orter med en från genomsnittet avvikande förbrukning komma för högt på dyrortsskalan. Även om det är rimligt förutsätta en viss grad av anpassning (d. v. s. att negativt samband i stort sett föreligger mellan pris och förbrukning), är det intet som hindrar, att man i vissa trakter kan tänkas genomgående upprätthålla en oekonomisk
1 I en artikel i Statsvetenskaplig tidskrift (årg. 1940, sid. 135 0. f.) har dåvarande amanuensen Lars Widén uttalat, att olikheten i kvantitetstalen mellan de fem landsdelsbudgeterna vid 1935 års gruppering skulle innebära olikhet i den ekonomiska standard, varpå beräkningen grundar sig. Han beräknar kostnaden för alla budgeterna enligt riksmedelpriserna och finner en bekräftelse härpå i följande resultat vad livsmedlen beträffar:
Kr Relationstal Kr Relationstal Södra Götaland ........ 1 075 101 Nedre Nordsverige .. . 1 072 101 Norra Götaland ........ 1 061 100 Övre Nordsverige . . . . 1 150 108 Svealand .............. 1 065 100
Variationen i kostens värde överensstämmer som man ser ganska nära med den som gäller för kalorivärdena enligt texttablån ovan. W:s invändning mot metoden är säkerligen i princip riktig —- emellertid torde man icke ha någon garanti för att en beräkning av landsdelsbudgeterna med riksmedelspriserna avslöjar eventuella fel i konstruktionen av budgeterna eller bekräftar deras rik- tighet. Hade summorna blivit lika för t. ex. södra och norra Götaland, hade man ändå icke kunnat påstå, att budgeterna vore riktigt uppgjorda. Just inom södra Götaland är kanske en budget, som med riksmedelspriser ger 1 procent högre värde än budgeten i norra Götaland, den rationellaste (billigaste för den givna närings— och smakstandarden). Härom vet man emellertid intet bestämt, såsom också W. antyder.
konsumtion av enstaka varuslag. Den höga förbrukningen av vetemjöl och kaffe i Norrland, för att taga ett exempel, är sannolikt icke uttryck för en ekonomisk anpassning. Att alternativt till metoden att räkna med den faktiskt konstaterade variationen i förbrukningen på teoretiska grunder konstruera den för varje landsdel mest lämpliga förbrukningen, får anses uteslutet. Härtill kommer, att eventuella felaktigheter till följd av bristande variation av budgeten kunna antagas vara av underordnad betydelse. Detta påstående grundar sig delvis på ett räkneexperiment med skilda budgeter, som redovisas i bilaga 1.1
Metoden att taga generell hänsyn till lokala variationer i förbrukningen genom att räkna med varierande kvantiteter enligt 1934 års metod synes därför icke böra förordas. Detta betyder icke, att lokal variation på en— staka punkter aV budgeten under alla omständigheter måste undvikas. Sådan variation är tvärtom övervägande fördelaktig, om den inskränkes till fall, då den kan bestå i utbyte av »besläktade» varor mot varandra. Denna situation föreligger t. ex. då olika brödtyper förekomma ojämnt i konsumtionen. Andra fall gälla skilda slag av fisk (torsk, makrill, gädda, abborre) eller av bränsle (björkved, barrved). lVIan kan i dylika fall för olika orter medräkna den billigaste brödtypen, fisksorten o. s. v. inom ett urval med ungefär samma egenskaper ifråga om näringsvärde och smak. Den besvärliga standardfrågan spelar vid sådana byten ingen eller ringa roll, till skillnad mot det fall att man önskar taga generell hänsyn till alla påvisbara olikheter i förbrukningen.
Det finnes emellertid andra metoder än den här ovan berörda att minska olägenheten av en enda budget vid dyrortsundersökningar, vilka hittills icke försökts. Bland dem förtjänar särskilt att nämnas kedjeindexmetoden, som —— för att råda bot på en alldeles analog svårighet vid beräkningen av levnadskostnadernas förändringar i tiden —- från och med mars 1943 till— lämpas vid uträkningen av socialstyrelsens levnadskostnadsindex. Tilläm- pad på det geografiska området skulle denna metod innebära följande. För två intilliggande landsdelar t. ex. södra och norra Götaland räknas med en och samma budget, som representerar medelkonsumtionen inom dem, i detta fall medelkonsumtionen i Götaland. För en tredje landsdel, t. ex. Svealand, räknas med en budget, som representerar Svealand och norra Götaland. Med denna budget omräknas dessutom dyrheten i norra Göta— land. Med det relationstal, som erhålles mellan de bägge alternativen för norra Götaland, omräknas samtliga dyrortstal för södra Götaland (eller Svealand), varefter resultatet för södra Götaland och Svealand kan direkt jämföras. På motsvarande sätt går man stegvis över till återstående lands- delar. Om man härvid går från söder mot norr eller omvänt är naturligtvis likgiltigt för orternas inbördes placering på dyrortsskalan.
1 Sid. 184 0. f.
Kommittén vill emellertid icke förorda kedjemetoden, då denna är rela- tivt arbetskrävande och vinsten med densamma icke torde stå i propor— tion till kostnaden.
Vilctsystem för olika ändamål. Då dyrortsgrupperingen är på tal, avses vanligen med detta ord den officiella, niogradiga lönegrupperingen eller den femgradiga skattegrupperingen. Dessa grupperingar grunda sig på samma dyrortsundersökning, nämligen den som enligt vad ovan nämnts till vikt— system har hushållsbudgeter hämtade från »normalhushåll» i medelin- komstläge. Resultatet av den med detta viktsystem år 1934 utförda orts— grupperingen tillämpas emellertid icke blott för reglering av löner och skatteavdrag. Skattegrupperingen användes också för variation av nor- merna för fattigvårdsunderstöd genom främmande fattigvårdssamhälle m. m. (jfr kap. 1).
Lönegrupperingen tillämpas icke lika för alla lönelägen, i det att den procentuella spänningen mellan lönerna i de olika ortsgrupperna är mindre för högre än för lägre lönelägen. Inplaceringen av orterna i de nio dyrorts— grupperna är alltså lika för alla tjänstemän, men tillämpningen på lönee skalan av den vid dyrortsundersökningen funna spännvidden mellan orts- grupperna är olika.
Utom ovan nämnda grupperingar, som alla grunda sig på samma dyrorts- undersökning, har en gruppering av orterna utförts, som grundar sig på sammanvägning av prismaterialet efter de proportioner, som antagits före— komma i en pensionärsbudget.
Anledningen till att olika budgeter använts för grupperingar för olika ändamål är tydligen, att man funnit, att de skilda folkgrupper, för vilkas skull man önskat införa en dyrortsgradering, icke skulle få sina intressen tillbörligt tillgodosedda genom en enda dyrortsberäkning. Man har kort sagt funnit, att levnadskostnaderna skilja sig i olika hög grad för olika folkgrupper, då man går från ort till ort. Av liknande anledning är det som man icke ansett sig kunna tillämpa lönegrupperingen likformigt över hela löneskalan.
Frågan om det bör vara en enda eller flera grupperingar av orterna, om i sistnämnda fall dessa böra grunda sig på en och samma beräkning och hur grupperingarna eljest böra anordnas kan sålunda icke bedömas, förrän man genom praktiska prov konstaterat, hur stor levnadskostnader- nas spridning faktiskt är för olika intressegrupper. Några sådana prov ha utförts av kommittén, som i följande kapitel redovisar resultatet.1
I detta sammanhang må slutligen beröras de av professor E. L i n (1 a h 1 och f i l. l i C. L. L e m n e på uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté utförda jämförelserna mellan levnadskostnaderna på landsbygden och i
1 Sid. 1241 o. ff.
städerna.1 Dessa utredningsmän arbetade med flera viktsystem, som till- lämpades parallellt. Principen var, att jämförelsen mellan landsbygden och städerna utfördes på grundval av kostnadsberäkningar för två budgeter, nämligen dels en budget för landsbygdshushåll och dels en budget för stads- hushåll. Med varje budget beräknades kostnaden på vissa orter. Samma prismaterial användes till bägge budgeterna. Man kom —— eftersom olika budgeter sällan ge exakt samma resultat —— härigenom till två något skilj- aktiga resultat och antog, att den »verkliga» levnadskostnadsolikheten skulle ligga någonstans mellan dessa. Om man för att illustrera metoden ; säger, att en beräkning enligt landsbygdsbudgeten ger till resultat, att lev— * nadskostnaderna i en viss stad ligga 6 procent högre än på en viss ort på landsbygden och att beräkningen enligt stadsbudgeten anger skillnaden till 5 procent, skulle den »verkliga» skillnaden ligga mellan 5 och 6 procent. Metoden grundar sig på samma tanke som den, vilken ligger bakom idén att blanda stads- och landsbygdsbudgeter, men den är en principiellt sett bättre utformning av densamma. Man får veta de sannolika gränser, inom vilka det eftersträvade talet ligger. Vid en dyrortsgruppering vinner man dock icke mycket i praktiken på detta, ty — förutsatt att man icke önskar göra t. ex. en skattegruppering för städernas och en för landsbygdens be— folkning —— kvarstår behovet att vid tillämpningen av resultatet beräkna ett medeltal mellan de bägge gränsvärdena.
För särskilda ändamål, som kräva finare beräkningar och belysning från flera sidor t. ex. jämförelser av realinkomsterna för de jordbrukande be- folkningsgrupperna och för industriarbetarna, är det däremot mycket vär- defullt med alternativa beräkningar av den typ som Lindahl-Lemne givit exempel på.
Förslag angående viktsystemet. Dyrortskommittén anser, att det vikt— system (den budget), som skall användas vid en dyrortsundersökning i princip bör vara enhetligt, d. v. s. lika för alla landsdelar och orter. Hänsyn till lokala särdrag i hushållningen bör tagas, endast när möjlighet föreligger att byta »besläktade» varor mot varandra. Likaså bör självklart sådana särdrag i konsumtionssammansättningen beaktas, som äro framtvungna , av eventuellt förekommande ransonering, om levnadskostnaderna höjas till följd av densamma.
Risken för att man med ett enhetligt viktsystem skulle åstadkomma en _skev jämförelse, synes kommittén mindre än risken för att man med ett varierat viktsystem (d. v. s. olika budgeter för olika landsdelar) råkar mäta kostnaden för olika standard. De felplaceringar, som kunna bli följden av 1 ett enhetligt viktsystem, torde för övrigt vara långt färre nu än för endast
1 Jordbruksbefolkningens levnadskostnader (stat. off. utr. 194411), sid. 38 0. f.
tio år sedan, sammanhängande med att den regionala prisskalan starkt sam- manpressats under mellantiden.
Däremot vill kommittén icke anse det uteslutet, att en viss ökning av de mest kalorialstrande födoänmena införes i budgeten vid beräkningar för övre Norrland, då klimatet i denna landsdel otvivelaktigt ställer större krav på näringstillförseln. Likaså anser kommittén det Värt att överväga, om icke hänsyn borde tagas till att klimatet i de kallare delarna av Norr— land ställa större krav också på klädedräkten. Några beräkningar i denna riktning ha icke utförts av kommittén, då härför skulle fordrats rätt ingå- ende förundersökningar. Kommittén anser, att denna fråga bör hänskjutas för avgörande av socialstyrelsen. En viss variation av bränsleförbrukningen allt efter klimatzoner synes utan vidare befogad.
Kommittén anser vidare, att det viktsystem som lägges till grund för lönegrupperingar och dylikt, liksom vid 1941 års prisgeografiska undersök- ning, lämpligen kan avse hushållsbudgeten för familjehushåll om man, hustru och ungefär två barn bosatta i städer och andra tätorter och åt- njutande en inkomst motsvarande en tjänstemans i ungefär 11: e löneklas- sen enligt civila avlöningsreglementet. Resultatet av beräkningar med hjälp av ett sådant viktsystem torde — med den prisspridning, som åtminstone för närvarande råder — bli tillämpligt för utredningar rörande skatteavdra- gen, oaktat dessa gälla även andra samhällsgrupper.
Måttstock för den sammanpressning av ortsskalan, som liksom hittills synes böra tillämpas vid avvägningen av lönen i höga lönelägen, bör vara en särskild beräkning grundad på en budget avseende tjänsteman med familj i ungefär 28: e löneklassen.
Speciella problem.
A. Bostadsposten. Vid 1 9 3 4 ä r s 0 0 h t i d i g a r e utförda dyr- ortsundersökningar skulle, som redan omtalats i historiken, på prisinsam— lingsformuläret antecknas det genomsnittliga hyresbeloppet för medelgoda lägenheter efter ortens förhållanden. Såsom också påpekats, grundade man emellertid vid de senare dyrortsundersökningarna beräkningarna för de flesta tättbebyggda samhällen på särskilt anskaffat hyresräkningsmaterial. Icke heller detta material ansåg man sig kunna renodla, så att resultatet för varje ort blev uttryck för en likartad bostadskvalitet.
En viss sortering efter kvalitet utfördes dock. Vid granskningen av hy- resuppgifter från orter med hyresmarknad uteslötos sålunda vid 1934 års undersökning vissa grupper av bostäder. I första hand utsöndrades lägen— heter, som utdömts av hälsovårdsmyndighet, men i övrigt lämnades kvali- tetsförhållandena utan beaktande såsom utsöndringsgrund. Av hänsyn till hyressättningen utsöndrades dels lägenheter, vid vilkas uthyrning ett un-
derstödsmoment spelat in, dels lägenheter, uthyrda av offentliga och en— skilda arbetsgivare åt hos dem anställda personer, dels ock av kommuner ägda och till privatpersoner uthyrda lägenheter (ofta belägna i byggnader, avsedda att rivas). Den största utsöndrade gruppen utgjordes emellertid av lägenheter, begagnade av ägaren själv, samt andra lägenheter, för vilka blott ett uppskattat hyresvärde kunde erhållas. Denna grupp var särskilt stor i villasamhällen och på orter, där bostadsföreningslägenheter utgjorde en avsevärd del av bostadsbeståndet. Av de återstående, vid dyrortsgruppe- ringen medräknade lägenheterna skedde en kvalitativ uppdelning, nämli-
; gen med hänsyn till förekomsten eller frånvaron av centralvärme. Då cen- * tralvärmelägenheterna i allmänhet efter frånräknande av bränslekostna— , derna. väsentligt överstiga andra lägenheter i pris, ansåg man sig — för
att icke få för låga jämförelsetal för orter, i vilka centralvärmelägenhe— terna utgjorde en mindre andel av bostadsbeståndet än å orterna i genom— snitt, och för höga jämförelsetal för orter med ett relativt stort antal dylika lägenheter — böra beräkna medelhyran som om för alla städer och . stadsliknande samhällen centralvärmelägenheternas frekvens motsvarat
det för samtliga städer och stadsliknande samhällen uträknade genom— snittet, eller 27 procent av hela lägenhetsbeståndet. Innan denna s. k. standardräkning gjordes, hade man för vardera lägenhetsgruppen beräknat medelpriset per eldstad för lägenheter av olika storlek från 1 kök eller 1 rum (: 1 eldstad) till högst 3 rum och kök (: 4 eldstäder), och av dessa olika eldstadsmedelpris hade tagits ett enkelt medeltal. Större lägenheter än 3 rum och kök blevo, såsom alltför fåtaligt representerade i mindre samhällen, ej beaktade. Vidare blevo enligt Kungl. Maj:ts direktiv, lägen— heter med bostadsrum understigande 9 m2 eller kök (kokvrå) understigan— de 6 m2 icke medräknade med undantag för lägenhetstypen ett rum med kokvrå, vilken typ medräknades såsom På eldstad.
Den i budgeten ingående bostadskostnaden avsåg en lägenhet närmast motsvarande 2 rum och kök, varför man erhöll bostadskostnaden genom att multiplicera ovannämnda medelhyrestal med 3. Vid tidigare gruppe- ringar hade gjorts en avräkning för olikheter i gängse rumsstorlek i skilda landsändar.
För landsbygdens del beräknades med ledning av de kommunala myn-
' digheternas hyresuppskattning och, i förekommande fall, uppgifter om
tjänstemannahyrorna (d. V. 3. de hyror som betalades av Vissa tjänstemän för av dem i fria marknaden hyrda lägenheter) en generell bostadskost- nadsnivå å alla orter, med uppdelning allenast i orter med tämligen alle— narådande jordbruksbygd och sådana av mera »blandad» eller mera in- » dustriellt betonad karaktär. I samtliga jordbrukskommuner uppskattades , sålunda bostadskostnaderna till 250 kronor; i flertalet »blandade» och indu-
strikommuner till 300 kronor.
1 9 3 6 å r s l 6 n e k 0 m m i t t é underkastade metoden för bostads— postens beräkning en mycket ingående granslming, som resulterade i för- slag, som otvivelaktigt inneburo väsentliga förbättringar.
Den av lönekommittén föreslagna metoden innebär i korthet, att be- räkningen delas upp på två avdelningar, den ena avseende orter med hyres- marknad av viss storlek (t. ex. minst 50 lägenheter utan brist), de 5. k. hyresräknade orterna, och den andra avseende övriga orter, huvudsakligen landsbygden. Bostadskostnaderna på de hyresräknade orterna bestämmas med ledning av en särskild hyresräkning och under noggrant hänsynsta— gande till bostädernas beskaffenhet (jfr nedan). Bostadskostnaderna på de övriga orterna bestämmas i anslutning till hyresnivån på ett antal mindre men hyresräknade orter inom samma landsdel (region) och sättas lika på alla icke hyresräknade orter inom landsdelen. Om därvid de hyresräknade arternas hyra (medelhyra) skall sättas oförändrad eller ej på de icke hyres- räknade orterna, blir beroende av resultatet av en byggnadskostnadsunder- sökning. Om denna visar, att det kostar mera eller mindre, att bygga en bostad (ett egnahem) på de icke hyresräknade än på de hyresräknade or- terna i samma landsdel, sättes bostadskostnaden (hyran) i motsvarande mån högre respektive lägre på de icke hyresräknade orterna. Eljest sättes den lika. Lönekommittén exemplifierar metoden sålunda: »Antag, att man konstaterar, att inom en region anskaffningskostnaden (inklusive tomt .o. s. v.) för den valda typbostaden genomsnittligt för ett antal mindre, hyresräknade orter utgör 10 000 kronor och att anskaffningskostnaden för samma bostad inom ett antal icke hyresräknade landskommuner är genom- snittligt 8 000 kronor. Under i övrigt lika förutsättningar (beträffande fi- nansieringsmöjligheter o. s.' v.) betyder detta, att tjänstemän på de senare orterna kunna hålla en bostad av viss standard till en årlig kostnad, som är 80 procent av den kostnad, vilken tjänstemän på de förra orterna ha att bära för en likadan bostad. Enligt här ovan föreslagna metod skulle ett dylikt relationstal användas att fastställa förhållandet mellan bostadskost- naderna på de hyresräknade, respektive icke hyresräknade orterna på föl— jande sätt: om t. ex. för de utvalda mindre, hyresräknade orterna inom regionen hyrestalet genomsnittligt uppgår till 400 kronor, skulle talet för den årliga bostadskostnaden på de icke hyresräknade orterna fastställas till 320 kronor.»
Lönekommitténs riktlinjer följdes Vid 1941 års prisgeografiska undersök— ning. Socialstyrelsen säger i sin redogörelse härför bland annat följande.
Beräkningen av bostadsposten grundar sig i huvudsak på två inom so- cialstyrelsen verkställda undersökningar, nämligen dels särskild bearbet- ning av uppgifter från 1939 års allmänna hyresräkning och motsvarande uppgifter för Stockholms stad, dels en undersökning av byggnadskostna-
derna för en egnahemsbostad av viss typ å vissa orter på landsbygden i juli 1939. På grundval av material från 1939 års allmänna hyresräkning har man * beräknat den genomsnittliga standardräknade (jfr nedan) nettohyran per | eldstad (boningsrum eller kök) i sådana städer, köpingar, municipalsam- hällen eller landskommunernas icke municipala delar, för Vilka i hyresräk— | ningen redovisats minst 50 hyreslägenheter utan brister (av nedan angivna slag). Vidare skulle där vara representerade minst 6 av följande 9 lägen- ? hetskategorier, nämligen bostadslägenheter om 1, 2 och 3 rum och kök,1 : tillhörande kvalitetsgrupperna 1 (med centralvärme och enskilt badrum), 2 (med centralvärme, utan enskilt badrum) och 3 (utan centralvärme). Som lägenheter med brist betraktades de lägenheter, Vilka brusto i fråga om minst en av följande fordringar: a) golvets nivå minst 30 cm över angrän- sande mark, b) rumshöjden i varje rum ej lägre än 2.1 m, e) alla boningsrum möjliga att uppvärma samt d) tillgång till både vatten- och avloppsledning. Beträffande Stockholm, som ej deltog i 1939 års hyresräkning, verkställ— des en motsvarande bearbetning av uppgifter, hämtade ur de i samband med mantalsskrivningen för år 1940 avgivna huvudförteckningarna. Dessa uppgifter hade i samråd med Stockholms stads statistiska kontor gjorts till föremål för granskning av en särskilt tillkallad byggnadstekniker. Beträffande var och en av de undersöktaaorterna (tillhopa 327) beräk— nades medelhyran (exklusive värmekostnad) för var och en av de 9 ovan nämnda Iägenhetskategorierna (lägenheter om 1, 2" och 3 rum och kök in- om kvalitetsgrupperna 1, 2 och 3). I de fall, då den redovisade hyran för centraluppvärmda lägenheter innefattade ersättning för värme (och even- tuellt varmvatten), erhölls nettohyran genom att den sålunda redovisade bruttohyran minskades med en uppskattad värmekostnad. Denna beräk— nades för lägenheter inom kvalitetsgrupp 2 i Stockholm till 14 hektoliter koks per eldstad och för övriga orter genom att tillämpa jämförelsetal för närmast liggande ort, vilka meddelats i statens bostadsnämnds betänkande (stat. off. utr. 1939: 36). Bränsleåtgången i kvalitetsgrupp 1 (med badrum) antogs i samtliga orter överstiga åtgången i kvalitetsgrupp 2 med 6 hekto- liter koks per eldstad. De sålunda beräknade kvantiteterna multiplicerades , med ett kokspris av 2 kronor 85 öre per hektoliter, vari även ansågs ingå en uppskattad kostnad för värmeledningens skötsel. Denna uppskattning av bränsleutgiften baserade sig dels på socialstyrelsens statistik över minut— handelspriser å koks, dels på uppgifter från fastighetsägareföreningar i vissa städer om kokspriserna i juni 1939, vilka införskaffats genom förmed- ling av Sveriges fastighetsägareförbund. ; Å orter,, där hyresuppgifter saknades för en- eller flera av de 9 angivna lägenhetskategorierna eller där en eller flera av dessa kategorier i materialet
1 Utan smårum, d. v. 3. rum med under 9 kvm golvyta.
l l
representerades av mindre än 4 bostadslägenheter, uppskattades medelhy- ran för respektive lägenhetsgrupper med ledning av de relationer, som kon- staterats mellan medelhyrorna för de olika kategorierna inom vissa större landsdelar.1
Sedan sålunda för varje ort beräknats (respektive uppskattats) medelhy— ran per eldstad inom vardera av de 9 angivna lägenhetskategorierna, erhölls en standardräknad medelhyra per eldstad för varje ort genom att medel— hyrorna för respektive lägenhetskategorier sammanvägdes med hänsyn till den relativa frekvensen av varje kategori i samtliga de 327 orter, för vilka hyrestal beräknades. Dessa frekvenstal voro (i procent av hela antalet lägenheter):
Samtliga kvalitets—
grupper
12.1 20.8 41.3 ............ 11.4 16.8 41.6 3.7 5.7 17.1
1000
För var och en av de 327 undersökta orterna beräknades en (standard— räknad) medelhyra för 3 eldstäder (motsvarande 2 rum och kök). Beträf- fande orter med 50—100 hyreslägenheter (utan brist) beräknades vidare medeltal för den standardräknade medelhyran för 3 eldstäder inom var- dera av följande områden: Stockholms förortsområde (655 kronor), östra Sverige i övrigt (455 kronor), Småland och öarna (365 kronor), södra Sve— rige (430 kronor), Västra Sverige (480 kronor), norra Sverige (450 kronor).
Dessa medeltal ha antagits representera kostnaden för en bostad om 3 eldstäder dels i samtliga icke hyresräknade orter inom respektive ortsgrup- per, dels i sådana hyresräknade orter, där den standardräknade medelhyran understeg nyssnämnda medeltal för mindre orter inom vederbörande region.
Detta förfarande har motiverats av de resultat, som framkommo vid socialstyrelsens undersökning av byggnadskostnaderna för en egnahems- bostad av viss typ (tre rum och kök) i vissa orter på landsbygden.2 Denna undersökning omfattade i allt 124 orter, som deltagit i 1939 års hyresräk— ning, och 65 icke hyresräknade orter med övervägande jordbruksbefolk—
1 Härvid räknas till östra Sverige Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Väst- manlands län, till Småland och. öarna Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gotlands län, till södra Sverige Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, till västra Sverige Hallands, Göteborgs och Bo- hus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län samt till norra. Sverige Kopparbergs, Gävle- borgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. ” Soc. Medd. årg. 1940, sid. 209 0. f.
ning. På grundval härav har den genomsnittliga byggnadskostnaden mom olika landsdelar beräknats som följer:
Beräknad genomsnittlig Östra Småland Södra Västra Norra byggnadskostnad (kr) i Sverige och öarna Sverige Sverige Sverige
a) hyresräknade orter med
50—100 läg. utan brist 14 789 13 918 14 483 14 493 14 586 b) icke hyresräknade orter 14 445 13 350 14 319 13 817 14 576 b) i % av a) ...... 97.7 95.9 98.9 95.3 99.9
Som synes skulle den genomsnittliga byggnadskostnaden å de icke hy— resräknade orterna ligga blott obetydligt lägre än i de hyresräknade orterna inom samma landsdel. Den största skillnaden (4.7 procent) finner man i västra Sverige. Det torde kunna sägas, att de konstaterade skillnaderna i fråga om byggnadskostnader för en bostadslägenhet av enhetlig standard mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter äro så små, att det kan anses befogat att — i anslutning till de principer för beräkning av bostads— kostnaderna på landsbygden, som rekommenderats i 1936 års lönekommit- tés betänkande angående dyrortsgrupperingen — för samtliga icke hyres- räknade orter inom en landsdel uppskatta bostadskostnaden till samma be- lopp som den standardräknade medelhyran för smärre hyresräknade orter i samma landsdel. Samma förfarande har tillämpats beträffande sådana hyresräknade orter, för vilka ingen medelhyra kunnat beräknas på grund av hyresmarknadens ringa omfattning.
Då man sålunda fastställt bostadskostnaderna i de icke hyresräknade orterna m. m. inom varje landsdel lika med ett medeltal av de standard- räknade medelhyrorna i vissa hyresräknade orter, kommer den sålunda be— räknade bostadskostnaden att överstiga den standardräknade medelhyran i vissa av de orter, som ingå i medeltalsberäkningen. Det har ansetts lämp- ligt att göra uppskattningen av bostadskostnaderna i de mindre orterna enhetlig så till vida, att man icke för någon hyresräknad ort fastställer en lägre bostadskostnad än på den kringliggande landsbygden. I de orter, där den standardräknade medelhyran varit lägre än den för landsbygden ,i samma region bestämda bostadskostnaden, har man därför insatt den sistnämnda kostnaden i stället för ortens standardräknade medelhyra. — Det må framhållas, att ett hyresmedeltal i och för sig ej kan betraktas som ett allmängiltigt mått på den faktiska bostadskostnaden i en ort, där en väsentlig del av befolkningen är bosatt i egna hem. Om man för de smärre hyresräknade orterna hade sökt att direkt beräkna årskostnaden för en egnahemsbostad av viss standar,d skulle dessa kostnader med all sanno— likhet ha visat mindre spridning mellan olika orter än de standardräknade hyresmedeltalen.
Genorn lönekommitténs metod kan man säga, att bostadspostens beräk- ning i princip förts upp på samma nivå, som beräkningen av övriga i dyr- ortsjämförelsen ingående poster, i det den kommit att överallt avse kost— naden för en och samma standard.
D y r o r t 5 k 0 m mi t t é 11 har lagt sig vinn om att utröna, huruvida metoden kunde ytterligare förbättras, och till den ändan underkastat 1939 års hyresräkningsmaterial en grundlig specialbearbetning, vars resultat de— taljerat redovisas i bilaga 2.
Av bilagan framgår, vilka de kostnadselement äro, som påverka hyres- beloppet och vilka möjligheter man har att vid en hyresräkning ta hänsyn till desamma. Där behandlas sålunda frågan om betydelsen av bostadsut- rymmet (antal rum, kök 0. s. v. och dessas ytinnehåll), förekomsten av bi- utrymmen, såsom hall, förstuga, jungfrualkov, garderober och källare, förekomsten av vattenledning och avlopp, elektrisk ström, sanitär utrust- ning, köksinredning, vidare lägenhetsstommens egenskaper (väggarnas, ta— kets, golvets o. s. v. beskaffenhet) och lägenhetens läge i förhållande till omgivningen. Av framställningen här ovan har framgått, att man redan vid 1941 års prisgeografiska undersökning tog hänsyn till de viktigaste av dessa kostnadselement, Betydelsen av de övriga kan vara mycket stor i de en- skilda fallen, men synes av den nu verkställda specialbearbetningen att dö- ma icke vara mera avsevärd för hyresmedeltalens relationer olika orter emellan. Det är nämligen fördelningen av elementen orterna emellan, som måste vara olika, för att hyrestalens relationer skola påverkas. För övrigt torde ofta vissa lyxbetonade kvalitetsegenskaper hos lägenheterna i den populära föreställningen spela en roll som icke motsvaras av verkligheten.
Från tjänstemannaorgani-sationer i Stockholm framförda önskemål om vederbörlig hänsyn icke blott till antalet rum med viss minimistorlek utan även till lägenheternas ytstorlek, ha visat sig praktiskt orealiserbara. Uppgifter om ytans storlek saknas för närvarande nästan helt. Att genom en allmän hyresräkning anskaffa fullt användbara uppgifter härom anses knappast möjligt, så länge man icke åvägabringar en allmän uppmätning av lägenheternas yta efter en viss gemensam norm. Möjligen skulle man vid en kommande hyresräkning kunna anordna en intensivundersökning av ett representativt utvalt bostadsbestånd, varvid bland annat ytuppgi-f— t'er inhämtades genom utbildade lokalbesökare. Med ledning av sådana uppgifter kunde man eventuellt konstruera relationstal, med vilka orternas hyrestal korrigerades för den växlande ytstorleken. Om dessa uppgifter skulle vara ägnade att nämnvärt förbättra jämförbarheten vid en dyrorts— gruppering, synes dock ovisst.
Även vissa andra egenskaper hos lägenheterna äro av praktiska skäl svåra eller omöjliga att taga hänsyn till vid en dyrortsjämförelse. Detta
gäller särskilt en del av lägenhetsstommens egenskaper och bostadens orien— tering i väderstreck och i förhållande till omgivningen. Ehuru sådana egen— skaper vanligen växla starkt från fastighet till fastighet äro de dock i all- mänhet icke alltför ojämnt företrädda på de flesta orter.
Av bilagan framgår vidare, att en provberäkning utförts, varvid hänsyn tagits till vissa kvalitetsegenskaper hos bostäderna utöver dem som beak— tades vid 1941 års bearbetning av materialet. Förutom till förekomsten av centralvärme, enskilt badrum och bostädernas egenskap att icke förete viss brist (jfr ovan) har hänsyn sålunda tagits till lika standard ifråga om varmvatten, gemensamt badrum, duschrum, W. c. och spis, varjämte lägen— heter med vatten eller avlopp endast utom lägenheten frånsorterats. Resul- tatet av beräkningen återfinnes i tabell 44.1 Även om möjligheterna att utföra beräkningarna på ett fullt realistiskt sätt icke varit idealiska, torde resul- tatet Visa, att skillnaden mellan de hyrestal, som framräknats enligt 1941 års metod och enligt den ytterligare förbättrade metoden är ganska ringa. En bidragande orsak till detta förhållande synes vara, att det fel som kan följa av bristande hänsyn till en viss egenskap (t. ex. varmvattnet) mildras därav att egenskapen företrädesvis förekommer i kombination med någon av de egenskaper, till vilka hänsyn redan tagits enligt 1941 års metod. Så— lunda förekommer varmvatten framförallt inom kvalitetsgrupp 1 enligt 1941 års indelning (lägenheter med centralvärme och eget badrum) men icke alls inom grupp 3 (lägenheter utan centralvärme).
Vad slutligen beträffar metoden för bostadspostens beräkning på i 0 k e h y r e 5 r ä k n a d e o r t e r, har kommittén icke funnit anledning före- slå ändring i själva huvudprincipen, d. v. s. att generella hyrestal beräknas för vissa landsdelar med ledning av hyrestalet för viss kategori av hyres- räknade orter inom respektive landsdel. För anknytningen till de hyres- räknade orterna har kommittén alternativt till 1941 års metod prövat en i bilaga 2 beskriven grafisk metod. Den sistnämnda synes kommittén i prin- cip överlägsen, emedan den grundar sig på materialet från samtliga hyres- räknade orter inom varje landsdel och icke enbart på det relativt knappa material, som kan föreligga för den minsta typen av hyresräknade orter. Avgörandet, om denna metod skall användas i framtiden, torde dock få åvila socialstyrelsen, sedan denna eventuellt ytterligare prövat den nya me-
' toden vid en kommande hyresräkning.
Kommittén har uppmärksammat möjligheten, att en viss skevhet kan inkomma i kalkylen, då man jämställer bostadskostnaden på. hyresräknade orter med kostnaden på icke hyresräknade orter, därigenom att driftskost- naden på de senare i vissa avseenden blir större. Detta gäller kostnaden för vatten, avlopp m. m. på orter, som sakna kommunalt eller annat allmänt ledningsnät. Emellertid torde sådana merkostnader vanligen uppvägas av
1 Sid. 222. 6
lägre tomtkostnader. Efter de nu verkställda undersökningarna torde det finnas all anledning antaga, att dessa omständigheter ägnas vederbörlig uppmärksamhet vid kommande dyrortsjämförelser.
Dyrortskommittén har funnit den av 1936 års lönekommitté föreslagna och av socialstyrelsen vid 1941 års prisgeografiska undersökning ytterligare förbättrade metoden för bostadspostens beräkning så väl utvecklad, att kommittén icke finner nödvändigt yrka på någon förändring av densamma.
Kommittén har visserligen övervägt att föreslå hänsyn vid en komman— de dyrortsundersökning till lägenheternas ytstorlek och vissa kvalitetsegen— skaper utöver dem som vid 1941 års beräkning renodlades vid jämförelsen av bostadskostnaden på hyresräknade orter. Dessa kvalitetsegenskaper äro: 1) förekomsten av vattenledning eller avlopp inom respektive utOm lägen- heten, 2) förekomsten av gemensamt badrum, 3) köksspisens egenskap att vara vedspis eller gas— (elektrisk) spis, 4) golvbeläggningens art (skurgolv, parkett, av husvärden bekostad linoleum o. s. v.). Men då utredningarna rörande dessa förhållanden givit vid handen, att sådan hänsyn skulle givit dels mycket små utslag, dels i Viss mån utslag åt olika håll — i det hän— synen till ytstorleken skulle verkat att höja jämförelsetalen för de större städerna och hänsynen till kvalitetsegenskaperna att höja talen för de mindre orterna — medan samtidigt dessa förfiningar av metoderna verkat fördröjande på materialets bearbetning, har kommittén ansett sig icke böra förorda desamma. .
Kommittén vill dock fästa uppmärksamheten vid att en undersökning av hithörande förhållanden är av visst intresse även ur dyrortssynpunkt, varför kommittén gärna ser, att den kommer till stånd i samband med den allmänna hyresräkningen.
Kommittén har observerat, att bostadsrättsföreningslägenheter och äga- relägenheter blivit allt vanligare under senare år och vill därför ifrågasätta, om icke viss hänsyn till sådana lägenheter borde tagas vid kommande dyr— ortsundersökningar. Tyvärr torde det vara ogörligt att beräkna den mot hyran svarande årliga kostnaden för dylika lägenheter, varför dessa icke direkt skulle kunna påverka orternas hyrestal. Det synes dock rimligt, att man tager vederbörlig hänsyn till antalet av desamma, då proportionerna av lägenheter tillhörande olika kvalitetsgrupper uträknas i och för stan— dardräkningen av hyresmedeltalen. Huruvida och i vad mån en beräkning av antalet av dessa grupper av lägenheter kan genomföras, får bedömas i samband med frågan om den tid som får användas för bostadsundersök- ningen.
B. Skatteposten. Skatteposten utgjorde vid 1941 års levnadskostnadsun— dersökning 9 procent av den budgetsumma — cirka 4 600 kronor — som socialstyrelsen framräknade för vissa samhällen. Enligt dyrortskommitténs
framräkning av 1941 års budget till år 1944 uppgår procenttalet för skatte- posten detta år till omkring 10. Posten är alltså av sådan storleksordning, att det är angeläget tillse, att,metoden för Skatteutgiftens beräkning icke ger anledning till anmärkning.
Skatteposten är i rätt hög grad föränderlig från tid till annan. Hur exakt en uppgift än må vara vid insamlandet, kan detta aldrig innebära någon garanti mot lokala eller allmänna förskjutningar. Till möjligheten att un- danröja sådana fel, som härleda sig från tillfälliga växlingar i kommunal- skattesatsema, återkommer kommittén i det följande. Överhuvud gäller beträffande skatteposten, liksom beträffande flera andra poster, att en an- passning av dyrortsregleringen efter mera kortvariga förskjutningar mäste vägas mot behovet av stabilitet i det statliga lönesystemet under en viss period.
Skatteutgiftens storlek beror — bortsett från statens och kommunernas utgiftsbehov — på den skattskyldiges inkomst (inklusive förmögenhetsde len), de allmänna avdragen och de för stats- och kommunalskatten fast— ställda ortsavdragen. Vid 1935 års dyrortsgruppering (som i stort sett ännu gäller) har för hela riket inkomsten för normalfamiljen beräknats till sam- ma belopp (3 400 kronor) och avdragen enligt reglerna för skattegrupp III. Häremot har särskilt från tjänstemannahåll anmärkts, att metoden endast vore rättvisande för medeldyra orter, medan orter med högre allmänna lev- nadskostnader missgynnades och orter med lägre allmänna levnadskostnader gynnades, eftersom de beskattningsbara inkomsterna och således även skatte— utgifterna. på de förra. orterna borde vara större och på de senare mindre än i det vid dyrortsgrupperingen använda medelläget.
I anledning av dessa anmärkningar föreslog 1936 års lönekommitté, att inkomsten skulle variera på samma sätt som lönerna i gällande löneskala för reSpektive ortsgrupper. Avdragen för kommunala utskylder, vilka äro de viktigaste av de allmänna avdragen, skulle beräknas efter utdebiteringen under uppgiftsåret och ortsavdragen enligt reglerna för skatteavdrag vid då gällande skattegruppering. Denna metod har tillämpats vid 1941 års prisgeografiska undersökning och vid kommitténs beräkningar för år 1944.
Även mot denna metod har riktats kritik. Innebörden därav torde i hu— vudsak vara, att det är orättvist att räkna med olika inkomstbelopp på olika orter och att det för skattedragarna utanför de statsanställdas krets saknas anledning att beräkna skatteunderlaget efter statstjänarnas löne- skala. Den tillämpade beräkningen av skatteutgiften efter gällande ”dyr- ortsgruppering anses också kunna medföra en så lågt beräknad skatteutgift på vissa orter, att dessa kvarhållas i en alltför låg ortsgrupp eller till' och med sänkas till lägre ortsgrupp.
Såvitt inkomsten angår, har den nu framförda kritiken upptagit sam- ma principfråga som diskuterades av lönekommittén, nämligen om skatte
utgiften bör beräknas på samma eller varierande inkomstbelopp. Utöver de argument för det senare alternativet, som anfördes av lönekommittén, må här framhållas följande.
I den äldre metoden för beräkning av skatteposten utgick man, såsom förut omnämnts, från inkomstbeloppet 3 400 kronor för hela riket. Belop- pet synes vara tämligen godtyckligt valt, möjligen hämtat från socialsty- relsens hushållsbudgetundersökningar. Det är att märka, att i den nyss nämnda kritiken av den numera använda metoden, man icke, såvitt kom- mittén kunnat finna, föreslagit, med vilket be10pp man skulle räkna såsom gemensam inkomst. Det torde också vara synnerligen svårt att motivera ett sådant för hela riket gemensamt belopp. Då däremot enligt den nu- mera använda metoden inkomsten beräknas efter lönerna i den dyrorts- graderade skalan, innebär detta självfallet icke, att samtliga skattskyldiga ha inkomster efter denna skala, utan allenast ett antagande, att de skatt— skyldigas inkomster på olika orter variera på ungefär samma sätt som lev— nadskostnaderna och de på dessa uppbyggda löneskalorna, varigenom skat— ten efter vederbörliga avdrag kommer att stå i relation till ungefär samma realinkomst på varje ort.
F örslag angående skatteposten. Dyrortskommittén har således kommit till resultatet, att förslaget om återgång till äldre beräkningsmetod med ett gemensamt inkomstbelopp är behäftat med större svagheter än den nu använda metoden.
Kommittén vill emellertid fästa uppmärksamheten vid att enligt de upp- gifter, som insamlats vid 1944 års prisundersökning, utgiftssummorna sär- skilt på de billigare landsbygdsorterna växla ganska starkt (upp till om- kring 10 procent). Om lönegruppemas antal minskas, såsom dyrortskom- mittén ifrågasätter, kan det tänkas, att spännvidden inom vissa grupper ökas och att därför, särskilt inom orter, vilkas utgifter ligga vid gränsen till högre eller lägre grupp, beräkningen av skatteutgiften blir alltför scha— blonmässig. För att förebygga att orättvisa uppstår härigenom, vill kom— mittén förorda, att socialstyrelsen erhåller rätt att i dylika fall efter skälig- hetsprövning jämka skatteutgiften.
Då summorna för levnadskostnaderna enligt såväl 1941 som 1944 års uppgifter beräknats på grundval av den genomsnittliga konsumtionen inom hushåll tillhörande löntagare med inkomst ungefär som i 11:e löneklassen enligt civila avlöningsreglementet inklusive faktiskt utgående rörliga till lägg och kristillägg är det självklart, att sistnämnda två tillägg böra med- räknas också Vid skatteberäkningen.
Vad härefter angår beräkningen av själva skatteavdragen, följer av det föregående, att dyrortskommittén ej kan ansluta sig till tanken att använ- da ett för hela riket lika skatteavdrag vid Skatteutgiftens beräkning. Det torde ej heller vara möjligt att på det stadium, då uppgifterna samman-
ställas för en dyrortsundersökning, avgöra, om den pågående undersök- ningen kommer att leda till ändrade avdragsregler eller till överflyttning av en viss ort från en skattegrupp till en annan inom den gällande skatte— grupperingen. Varje sådant antagande måste bli godtyckligt. Kommittén ansluter sig därför till lönekommitténs förslag att tillämpa avdragen enligt den vid beräkningen gällande skattegrupperingen.
Lönekommittén ifrågasatte under hänvisning till ett av socialstyrelsen tidigare framställt förslag, att man borde ifråga om de kommunala skatte- satserna använda ett genomsnitt av flera års skattesatser för att undvika tillfälliga kastningar i beloppen. Dyrortskommittén ansluter sig till detta förslag på det sätt, att den anser en utdebiteringsprocent motsvarande ge— nomsnittet för de fem senaste åren böra läggas till grund för beräkningen av skatten till primärkommunen. Någon liknande genomsnittsberäkning, när det gäller landstingsskatten eller statsskatten, synes däremot icke vara av behovet påkallad.
C. Avståndskostnaderna. Det har redan i annat sammanhang påpekats, att man vid en allsidig utredning av dyrortsförhållandena icke kan nöja sig med att i kalkylen för de deltagande orterna medtaga endast priserna vid inköpskällan på de förnödenheter, varom fråga är, utan att man bör komplettera beräkningen med hänsyn till en rad andra omständigheter, som påverka levnadskostnaderna. Som sådana omständigheter ha nämnts klimatets inverkan på bland annat livsmedels— och bränsleförbrukningen och de rese— och transportkostnader, som uppstå till följd av avstånden mellan konsumenterna och den plats, där varorna eller tjänsterna inköpas eller eljest övertagas av dessa.
Hänsyn till avståndskostnader ha icke tagits vid någon hittills utförd dyrortsundersökning.
Allmänna synpunkter på avståndsfrågan. Resor och transporter företagas dels då konsumenterna anskaffa livsmedel, husgeråd m. m., som krävas för den egentliga hushållsdriften, dels när de själva förflytta sig inom orten eller till andra orter för att komma till sitt arbete eller för att komma i åtnjutande av behövlig sjukvård, rekreation o. s. v. Kostnaderna härför kunna utgå i form av penningutlägg eller (och) som kraft— och tidsförlust.
Principiellt förefaller det klart, att man vid en dyrortsundersökning bör taga skälig hänsyn till alla med hushållningen förenade kostnader för resor och transporter, som krävas för att den levnadsstandard skall kunna upp- rätthållas, som ligger till grund för dyrortsjämförelsen.
Med uttrycket »skälig hänsyn» menas, att hänsynen bör tagas under förutsättning att en viss anpassning efter orternas växlande förhållanden äger rum på de punkter, där anpassning är möjlig, t. ex. då det gäller inköp av förnödenheter till hushållet. Den anpassning det här är fråga om gäller
antalet inköpstillfällen. Väl är det sannolikt, att de täta inköpstillfällen, som de korta avstånden i tätorterna möjliggöra, verka till att där höja standarden i jämförelse med vad fallet är på landsbygden, men betydelsen härav torde i den allmänna föreställningen vara avsevärt överdriven. Ut- rymmet för klok anpassning synes tvärt om tämligen stort på denna punkt. Att förutsätta, att den enhetliga standard, som dyrortsjämförelsen avser, endast kunde uppnås genom tillämpning av tätortsbefolkm'ngens vanor ifråga om butiksbesök synes därför icke logiskt nödvändigt. En sådan förut- sättning skulle också leda till orimliga resultat.1 Det bör observeras, att härmed icke uttalats, att den faktiskt förekommande besöksfrekvensen på landsbygden ger möjlighet till samma standard som den faktiskt förekom- mande frekvensen i tätorterna, blott att man icke bör och icke rimligen kan vid en dyrortsjämförelse förutsätta att tätorternas frekvens är nöd- vändig för att uppnå tätorternas standard.
Hur många resor och transporter som skola anses erforderliga på orter med långa avstånd för att levnadsstandarden icke skall bli lägre än på orter med korta avstånd och hur kostnaden för dessa resor och transporter skall beräknas, torde emellertid kunna avgöras endast efter 5 k ä 1 i g— h e t s p r ö v 11 i n g. Frågan om avståndskostnaderna blir härigenom i väsentlig mån av annan beskaffenhet än övriga problem, som måste lösas vid en dyrortsjämförelse.
Det sagda gäller sådana resor och transporter, beträffande vilka en viss anpassning till orternas förhållanden kan anses rimlig. Beträffande de övriga —— t. ex. resor i samband med sjukdomsfall — kan den allmänna regeln formuleras, att antalet resor och transporter lämpligen bör svara mot det g e n o m 5 n i t t 1 i g a behovet av desamma. Att här förutsätta färre resor än genomsnittsbehovet, vore obilligt, och att räkna med flera, synes heller icke motiverat. En beräkning efter individuella behov är icke möjlig.
Den sålunda formulerade regeln har vissa konsekvenser, vilka icke alltid klart insetts i den allmänna diskussionen. Dessa äro, att de enskilda hus- håll, vilka till äventyrs ha större behov av resor och transporter än ge- nomsnittet, icke kunna genom den dyrortsgraderade lönen uppnå samma standard som personer med det genomsnittliga behovet av resor. De som ha behov av färre resor och transporter än genomsnittet återigen kunna nå en högre standard än genomsnittet. Tankegången må förtydligas med ett exempel.
Antag, att man inkluderar hänsyn till arbetsresor vid levnadskostnads— beräkningen och att det genomsnittligt förekommer arbetsresor i vart tion— de hushåll. Om arbetsresorna på en viss ort faktiskt kosta 50 kronor om året för dem som måste resa, blir tydligen avståndstillägget såvitt på ar-
1 Jfr kap. 3, sid. 47 o. ff., där standardproblemet utförligare behandlats.
betsresorna ankommer 5 kronor i dyrortskalkylen för denna ort. Uppen- barligen räcker icke detta tillägg för en arbetsresande löntagare med dyr- ortsgraderad lön att uppnå samma standard på denna ort, som motsvaran— de löntagare kan uppnå på ort, där arbetsresor icke förekomma. Den som icke reser återigen, får på den förra orten 5 kronor — eller annat belopp alltefter kompensationens storlek inom olika löneklasser — utöver vad lön- tagarna få på den senare orten och likväl alla övriga levnadskostnader vederbörligen täckta. Ett med detta analogt fall är då behovet av resor , har samband med skolgång på annan ort. Även resor i samband med sjuk- , dom kunna räknas till denna kategori. Visserligen förekommer inom prak- tiskt taget varje familj en viss sjuklighet, varför genomsnittsbehovet här är mera representativt, men för dem som ha större eller lägre behov än detta, gäller det ovan sagda.
Dyrortskommittén har övervägt dessa förhållanden och för sin del kom- mit till slutsatsen, att det är praktiskt ogörligt att —— huru önskvärt det eljest kunde synas — vid en dyrortsgruppering på ett rimligt sätt taga hänsyn till andra avståndskostnader än dem, som sammanhänga med så- dana resor och transporter, med vilka alla behöva räkna. När det gäller andra behov blir dyrortsgrupperingen som instrument för skapandet av rättvisor mellan olika orter icke effektiv. Kommittén återkommer härtill nedan.
Diskussion av frågan om olika slag av avståndskostnader och dessas be- tydelse för levnadskostnaderna. Till en början skola avståndskostnaderna vid inköp av livsförnödenheter beröras. Kostnader förekomma här dels, då kö— pet beordras, dels då varorna föras hem. I den mån säljaren besörjer trans- porten och priset inkluderar kostnaden härför, kommer denna vid en dyr- ortsundersökning automatiskt med som en i penningar uttryckt levnads— kostnad. I den mån köparna själva måste bege sig till butiken och styra om transporten av varorna, blir frågan mer komplicerad. Man måste då för att rätt bedöma densamma taga hänsyn till minst två omständigheter — bortsett från värderingen av naturaprestationen — nämligen transport- vägens längd och marknadens organisation på orten, d. v. s. hur differen- tierad handeln är på skilda butiker (eller lokaler) och hur dessa ligga i ' förhållande till varandra. Dessa bägge faktorer ha olika betydelse på olika orter.
Det är intet tvivel underkastat, att de avståndskostnader, som uppstå vid de dagliga inköpen av livsförnödenheter, äro de som i stort sett be- tunga hushållen mest. Det är emellertid här icke fråga om den absoluta i kostnaden utan om den olikhet i kostnaderna, som kan råda mellan olika * orter, varför anförda omständighet icke ensam kavlificerar för hänsyns— , tagande vid en dyrortsberäkning. Även om man tager hänsyn till att hus-
hållen böra underkasta sig en skälig anpassning till orternas skiftande för— hållanden, är det dock otvivelaktigt, att kostnaderna väga tyngre på landsbygden, isynnerhet i landets norra, glest bebyggda delar. Till en viss grad kunna kostnaderna utjämnas genom biltransporter, såsom skedde un- der förkrigstiden. I sådant fall ingå kostnaderna i varupriset.
Samma principfrågor möta, när det gäller inköp av kläder, möbler och dylikt, ehuru frågan här får andra proportioner. Då det gäller sistnämnda varuslag, saknas nämligen i regel försäljningsställen på landsbygden, och även på smärre tätorter är ofta sorteringen så liten, att man vid en dyr— ortsjämförelse knappast kan räkna med dem. Det är sålunda vanligt, att köparna för att förvärva ifrågavarande förnödenheter måste företaga resor med järnväg, buss, båt o. s. v., vilka orsaka kontanta utlägg och tidsförlust.
Analoga fall till de ovan skildrade äro då hushållen nödgas anlita läkare, sjukhus och specialister för reparation av hem och bohag eller vilja besöka inrättningar för rekreation eller andlig kultur. I dessa fall få invånarna på skilda orter vidkännas helt olika kostnader, därför att till arvodena åt de anlitade personerna respektive inträdesavgifterna, resekostnad av varie- rande storlek tillkommer.
En bearbetning av hushållsräkenskaper från socialstyrelsens budgetun— dersökning av år 1933 har givit vid handen, att 150 undersökta hushåll bosatta i städer och andra tätorter under ett års tid inköpte mera bety— dande poster (för 10 kronor eller mera per vecka) av kläder (utom skodon) i genomsnitt 6.1 gånger. Av 98 undersökta räkenskaper syntes framgå, att läkare besökts eller besökt hemmet i genomsnitt icke fullt två gånger på året, och att tandläkare besökts två år tre gånger. Sistnämnda frekvenstal var dock mycket osäkert. Sjukhusvistelse hade förekommit i knappt nämn— värd utsträckning bland de i hushållsbudgetundersökningen deltagande. Det är dock att märka, att sjukdomsfrekvensen bland deltagarna i en så- dan undersökning får antagas vara lägre än normalt.
En särskild undersökning grundad på statistiskt material från sjukkas— sornas verksamhet har verkställts av kommittén i avsikt att uppgifter måtte erhållas om kostnadsskillnaderna mellan städer och landsbygd. Re— sultatet redovisas i bilaga 5. Antalet sjukdomsfall framgår icke av denna statistik, men uppgifter om antalet sjukhjälpsdagar kunna vara av intresse såtillvida som dessa visa, att ingen påtaglig skillnad synes föreligga mellan städer och landsbygd. Utredningen visar också, att kostnaden per medlem och år för intagning på sjukhus skiljer sig mellan landsbygd och städer med i genomsnitt 2 ä 4 kronor. Då antalet intagningar icke är känt, bli emellertid ifrågavarande uppgifter för kommitténs syften av begränsat värde.
En inom Sveriges folkskollärarförbund verkställd utredning om lärarfa- miljers rese- och transportkostnader, vars resultat ställts till kommitténs
förfogande, ger vid handen, att i genomsnitt för 343 på landsbygden bo— satta hushåll de kontanta resekostnaderna vid sjukdomsfall och för tand- vård utgjorde 20 kronor per år, varvid avståndet till närmaste läkare i ge- nomsnitt var 13.6 km och kostnaden per resa till densamme 6 kronor 60 öre. I städerna var hela kostnaden i genomsnitt för 123 hushåll 3 kronor 80 öre. Antalet sjukdomsfall, som föranlett sjukresa, var på landsbygden 1.3 och i städerna 2.3 per år enligt detta material. För 158 på landsbygden bosatta familjer, som lämnat uppgifter om rese— och transportkostnader i samband med anskaffning av hushållsförnödenheter (även livsmedel) ut—
' gjorde genomsnittsbeloppet 86 kronor per år, vartill kommo resekostnader
för rekreation och kulturella behov med 158 kronor. Sistnämnda tal torde få anses högt och förklaras av den speciella yrkesgrupp, som uppgiftsläm- narna tillhöra. Medelavståndet för dessa hushåll till inköpsorten för klä— der, husgeråd och dylikt var 28.7 km. Beloppen ha beräknats på primär— uppgifter avseende april 1944. En av 101 uppgiftslämnare utförd uppskatt— ning för ett helt år slutade på totalt 257 kronor, varav 166 kronor rese- kostnader för rekreation och kulturella behov.
Kommittén har icke ansett, att det förebragta materialet varit ägnat att grunda en säker uppfattning om antalet besök och resor för olika ända- mål eller kostnaden för dem, men har använt detsamma för kontroll av storleksordningen av det antal resor, som kommittén efter en skälighets— prövning kommit fram till.
Särskild uppmärksamhet har i den allmänna diskussionen ägnats de av- ståndskostnader, som uppkomma, då barn för att komma i åtnjutande av högre undervisning måste företaga resor till skolorten eller vara inackor— derade på densamma. Detta gäller i första hand den rena landsbygden, men även mindre tätorter ha i viss utsträckning samma problem. Det kun- de invändas, att behovet av högre skolundervisning icke tillhör de tvingan- de behov, som skola vara utgångspunkten för en beräkning av levnads— kostnaderna. Det är ju heller icke lika allmänt som behovet av föda, klä- der o. s. v. Då levnadskostnadsbegreppet vid dyrortsundersökningarna emellertid icke fattats såsom kostnaderna för en minimistandard utan som kostnaden för en gängse och skälig standard, inkluderande bland annat till- fredsställandet av ett visst mått av intellektuella behov, förströelse o. s. V., skulle det kunna ifrågasättas, att denna standard också i vederbörlig om- fattning får inbegripa högre skolundervisning.
Kostnader för skolbarns resor till skolorten (eller för inackordering på denna), tillhöra emellertid det slags avståndskostnader, som drabba som- liga hushåll hårt och andra icke alls. Generell hänsyn till sådana kostna— der genom en dyrortsgruppering —— och en dyrortsgruppering kan endast taga generell hänsyn, om man icke vill införa särskild gruppering för skol— barnsfamiljer och särskild för andra _ skulle innebära, att ersättningen
för kostnaden sloges ut på alla hushåll. En löntagare, som fick sin lön dyrortsgraderad under hänsynstagande till skolresekostnader, skulle alltså få ett tillägg på denna grund, vare sig han har barn, som reser till skolort eller icke. Vidare skulle kostnaden slås ut på medelantalet år, som lönta- garna äro yrkesverksamma, eftersom praktiskt taget ingen har skolbarn under hela den tid han är i arbetsför ålder. Även om frekvensen av barn, som besöka högre skolor, hämtas från städerna, där inga avstånd av- skräcka, skulle genom de nu anförda omständigheterna det tillägg, som kunde tänkas ingå i en dyrortsberäkning bli så litet per hushåll, att den som verkligen hade resande (eller på skolort inackorderade) barn, icke skulle bli hjälpt därav. En lösning av landsbygdens skolfråga efter dyr— ortslinjer skulle sålunda icke bli någon verklig lösning. På anförda grunder anser sig kommittén icke kunna förorda, att skolresekostnaderna medräk— nas vid dyrortsjämförelsen.
I samband med nu nämnda för landsbygden typiska kostnadspost kan nämnas den kostnad, som tätorternas befolkning får vidkännas för att erhålla rekreation på landsbygden. Ju större tätort, desto större avstånd att övervinna och desto större kostnad för att rekreationen skall komma. till stånd. Till avståndskostnaderna böra i detta sammanhang räknas den särskilt för hushållen i tätorternas centrala områden ganska betydande ar- bets- och tidsåtgången för att skaffa barnen i förskolåldern frisk luft och motion. Icke heller till dessa slag av avståndskostnader anser dyrorts— kommittén att hänsyn lämpligen kan tagas genom en dyrortsgruppering.
I diskussionen om dessa ting brukar anföras, att också kostnaderna för resor till och från arbetet borde räknas med vid dyrortsjämförelser. Så- dana kostnader ha betydelse särskilt för befolkningen i storstäderna, på vissa industriorter och på rena landsbygden, framför allt i Norrland.
Betraktar man till en början förhållandena i en storstad som Stockholm, Göteborg eller Malmö, inser man, att det vore orimligt förutsätta, att hela den kontorsarbetande befolkningen skulle vara bosatt inom gånghåll från affärscentrum och hela den fabriksarbetande inom gånghåll var och en från sina fabriker. En viss grad av åkande till och från arbetet måste an- ses vara naturligt inom sådana orter. Önskar en arbetsgivare, som där har anställda, ge dessa samma reallön, som löntagarna på en mindre ort, är det tydligen nödvändigt, att han tar hänsyn till ett Visst tillägg till arbets— resor. Det förefaller lika naturligt, att för en landskommun räkna arbets— resorna som en särskilt fördyrande omständighet, om det t. ex. visar sig, att de anställda icke kunna få bostäder annat än på stort avstånd från arbetsplatsen. Det är minst lika orimligt att förutsätta, att dessa skola bygga sig nya bostäder intill arbetsplatsen som att storstadsborna skola tränga sig samman kring sina arbetsställen. I bägge fallen är det ortens
beskaffenhet, som framtvingar arbetsresorna —— i storstaden den täta be— byggelsens vidsträckthet och på landsbygden bebyggelsens splittring.
Som exempel på orter med dryga kostnader för arbetsresor ha anförts skogskommuner. Skogsarbetarna och vissa tjänstemän (jägmästare och dy- lika) ha nämligen lång väg till sina arbetsplatser. I detta fall är det dock uppenbart, att avståndskostnaderna principiellt icke tillhöra dyrortsbe- räkningen. Det är i detta fall icke ortens beskaffenhet, som utgör orsaken till resorna, utan arbetets art. Att arbetsresorna för skogsarbetare etc äro lbetungande, har härmed uppenbarligen icke förnekats, men resonemanget har avsett att visa, att kompensationen för arbetsresorna är en yrkesan- gelägenhet, som bör göras upp mellan berörda löntagare å ena sidan och dessas arbetsgivare å den andra, liksom övriga lönespörsmål. Resorna äro i detta fall en omkostnad för inkomstens förvärvande, som i högre eller lägre grad uppstår överallt, där skogsarbete bedrives.
Av samma skäl som anförts beträffande skolresorna anser kommittén, att hänsyn icke bör tagas till arbetsresor vid dyrortsjämförelsen. Som kom- pletterande grund för denna sin ståndpunkt vill kommittén anföra, att de tekniska möjligheterna att uppskatta arbetsresornas relativa betydelse för olika orters invånare synas oöverstigliga.
Det synes klart, att avståndens inverkan på levnadskostnadernas inter- lokala spridning minskats under innevarande århundrade och att den kom— mer att minskas ytterligare i framtiden genom trafikväsendets utveckling. Allt som kan göras för att främja denna utveckling är sålunda ägnat att minska den bestående spännvidden i levnadskostnaderna mellan städer och landsbygd.
Detsamma gäller alla andra åtgärder, som vidtagits eller komma att vid- tagas för att göra olika orter och landsändar delaktiga i sociala inrättningar och anordningar för utbildning och andlig och lekamlig rekreation. Kom- mittén syftar härvid på sådana åtgärder som statsmakternas stöd åt före- läsningsverksamheten, riksteatern, vandringsutställningar av bildande konst och dylikt samt bidrag till täckande av sjukvårdskostnaderna på landsbygden. En lösning av frågan om landsbygdens samlingslokaler har givetvis stor betydelse i sammanhanget.
Till denna kategori av åtgärder hör också anordnandet av Skolskjutsar 'på landsbygden, av sommarvistelse på landet för barn från städerna och beviljandet av anslag till täckande av landsbygdsungdomens kostnader för skolresor och inackordering på skolorter, varom proposition avlämnats till 1945 års riksdag. En lösning av frågan om obligatorisk sjukförsäkring med täckning av med sjukvården förenade avståndskostnader skulle innebära jett betydande steg mot jämställdhet med tätorternas invånare. * Förslag omgående avståndskostnaderna. Dyrortskommittén har under sitt arbete erhållit intryck av att det är en brist i nuvarande dyrortssystem,
att levnadskostnadsjämförelsen icke tager hänsyn till rese— och transport- kostnadernas inverkan på levnadskostnaderna på olika orter. Anmärk- ningen att nu gällande dyrortsgruppering bland annat på denna grund verkat att öka spännvidden i jämförelsetalen mellan städer och landsbygd finner kommittén riktig. Kommittén vill därför förorda, att vid komman— de dyrortsundersökningar vissa tillägg till hushållsbudgeten beräknas för rese- och transportkostnader på de ortstyper, för vilka avståndskostnaderna ha den största betydelsen, d. v. s. landsbygdens orter.
Den teoretiskt bästa metoden för beräkning av avståndskostnaderna torde vara, att landsbygden indelas i regioner allt efter avstånden1 till in- köpskällan, läkaren, tandläkaren o. s. v., varefter rese- och transportkost- naden för en resa respektive transport beräknades regionvis, och antalet resor etc. bestämdes. Genom att multiplicera antalet resor och transporter med kostnaden per fall skulle man få ett totalbeIOpp för varje region. I vissa fall skulle det icke räcka med ett regionsystem, eftersom inköpskällan för förnödenheterna och läkarna långt ifrån alltid finnas på samma plats, utan det skulle komma att bli ett system av varandra korsande regioner.
Av flera skäl lär man icke kunna tillämpa ett sådant system i praktiken. Redan den omständigheten, att en uppdelning av orterna i delar med sär— skilda avståndsberäkningar och därav eventuellt följande placering i olika dyrortsgrupper måste anses utesluten, är ett absolut hinder för metoden. Men även de praktiska svårigheterna att utföra beräkningen äro ägnade att inge starka betänkligheter. I beräkningen ingå dessutom flera moment som — inom ganska vida gränser —— måste komma att bli godtyckligt valda, varför resultatet under inga omständigheter kan komma att beteck— nas som mer än en uppskattning. Detta gäller framför allt a n t a l e t resor och transporter, d. v. 5. den ena faktorn vid multiplikationen. Här- till kommer, att en efteråt inträffad ändring i inköpskällans läge, läkarens bostadsort o. s. v. kan kullkasta beräkningen, eller minska dess giltighet.
Kommittén har efter diskussion av olika utvägar stannat inför en myc— ket stark förenkling av den ovan skisserade metoden, varigenom beräk- ningen närmar sig den utväg, som antydes i direktiven, ett slags poäng— sättning av avståndskostnaden.
Av den principdiskussion, som refererats i detta kapitel och i kap. 3, framgår, att kommittén visserligen funnit det uteslutet, att man genom en dyrortsgruppering skulle kunna åvägabringa fullständig rättvisa mellan olika ortstyper i nu berörda avseende och att den hänsyn, som kan tagas vid dyrortstalens beräkning måste i det väsentliga fotas på en skälighets-
1 Avstånden i kilometer, eller ännu hellre tidsavstånd (d. v. 5. den färdväg, som med till buds stående transportmedel, medhinnes under en viss tidsrymd, t. ex. % timme).
prövning, men att detta icke är tillräcklig anledning att avstå från av— ståndstilläggen.
Att under dessa omständigheter angiva, att de av kommittén föreslagna avståndstilläggen täcka kostnaderna för exakt de eller de resorna och transporterna, är tydligen vilseledande. Det enda som kan sägas, är att- kommittén tänker sig, att tilläggen helt allmänt representera de merkost- nader, som landsbygdens hushåll få vidkännas för resor och transporter — 1 utöver dem som förekomma i tätorterna — och som bero på bebyggelsens gleshet.
Avståndstilläggen böra sålunda beräknas under förutsättning, att an- skaffandet av kläder, bohag och andra hushållsförnödenheter ävensom be— sök hos läkare och tandläkare årligen kunna ske ungefär i samma utsträckning som i tätorterna. Det bör likväl härvid förutsättas, att en viss anpassning ägt rum av den egentliga hushållsdriften, emedan stadsbornas inköpsvanor —- vad avser antalet inköpstillfällen — icke kan följas. Hänsyn till kost— naden för arbetsresor och resor till skolorter eller inackordering på dessa bör icke anses inkluderad.
Det ovan sagda utgör givetvis intet hinder för att man som grundval för skälighetsprövningen av avståndskostnaderna föreställer sig ett konkret antal resor för vissa uppgivna ändamål. En sådan föreställning synes tvärtom nödvändig, om avståndstilläggen icke skola gripas ur luften.
Kommittén hade till en början tänkt sig att bygga metoden på en kal— kyl av det slag, som redovisas i bilaga 11, men fann, att detta skulle bli både osäkert och invecklat. Den i bilagan återgivna tabellen visar för ett antal orter kostnaden för 12 inköpsresor till den s. k. huvudorten, 6 resor till läkare (därav en bilresa) och 6 till tandläkare per år samt transporten av ett paket från huvudorten per vecka. Kostnaden härför varierar från ett fyr— tiotal kronor till upp emot 350 kronor per år. Tabellen torde dock visa den ungefärliga kostnadsramen för rese- och transportkostnaderna.
Tillämpningen av metoden för avståndsberäkningen måste i praktiken komma. att bli så schematisk att särskild hänsyn icke kan tagas till flera än ett avstånd och det synes då lämpligt att anknyta tilläggen till avstån- det mellan den ort som skall dyrortsplaceras och huvudinköpsorten. Föl- jande huvudregler torde kunna angivas.
För avstånd kortare än 6 km räknas intet avståndstillägg. För längre avstånd utgå tilläggen med lägst 50 kronor och därefter med jämna 50— kronorsintervaller upp till högst 350 kronor vid nuvarande rese- och trans— porttariffer. Sju grader av tillägg skulle alltså förekomma.
Avståndstillägg skulle åsättas alla orter, som icke själva äro huvudin— köpsorter. Varje kommun (särort) betraktas därvid som en enhet, och
1 Sid. 206 o. ff.
avstånden räknas från kommunens befolkningscentrum till huvudortens centrum, eller — för större huvudorter — till butikscentrums periferi.
Då det gäller att avgöra, till vilken avståndsgrupp en viss ort skall höra., synes det enligt kommitténs uppfattning tillräckligt, om avstånden upp— mätas fågelvägen på kartan. Alternativt kan dock den finare metoden an- vändas att med hjälp av en detaljerad avståndskarta avgränsa särskilda områden —— en för varje tilläggsintervall — kring varje inköpsort. För än— damålet kan användas kartor av den typ, som influtit i 1940 års norrlands— utrednings »Utredning angående Norrlands näringsliv»,1 vilken karta är uppbyggd på tidsavstånd.
Det är uppenbart, att socialstyrelsen, som i praktiken skulle ha att ge- nomföra beräkningen av avståndstilläggen, måste ha rätt till jämkningar såväl i dessa regler som i de enskilda fallen vid reglernas tillämpning. Vad det sistnämnda angår bör styrelsen ha rätt att flytta orter till såväl högre som lägre avståndsgrupp eller i svårare fall konstruera särskilda mellan— grupper. Därvid torde särskilt vara att observera växlingen mellan hyres— räknade och icke hyresräknade orter, så att icke den skillnad i budgetens totalbelopp, som ofta uppstår vid gränsen mellan områden med generella hyrestal eller mellan orter med generellt hyrestal och hyresräknad ort en— bart till följd av stelheten i metoden att beräkna bostadsposten, ytterligare förstoras.
Särskild uppmärksamhet kommer att få ägnas valet av huvudinköpsort.
D. Dyrorternas antal och avgränsning. Antalet av de dyrorter, som sär— skilts vid tidigare grupperingar, har som framgått av historiken, varit mycket stort, eller lägst 3 546 och högst 5 700. Principen har varit, att varje stad, köping, municipalsamhälle och landskommun varit föremål för särskild dyrortsundersökning, varjämte i dyrortshänseende heterogent sam- mansatta kommuner uppdelats på en eller flera särorter.
Ur administrativ synpunkt blir grupperingen av ett så stort antal orter betungande, samtidigt som det ter sig överflödigt att göra särskilda be- räkningar för så många orter, då antalet tjänstemän på de flesta av dem är mycket litet och orterna i vart fall vid tillämpningen sammanföras till ett jämförelsevis ringa antal grupper. Enligt kommitténs uppfattning skulle en lättnad kunna åstadkommas genom att antalet s ä r o r t e r minska— des, vilket utan olägenhet torde kunna ske i avsevärd mån.
Kommittén har vidare övervägt möjligheten att genom en sammanslag- ning av angränsande kommuner tillhörande samma typ med avseende på bebyggelse och näringsliv skapa större områden, för vilka en gemensam dyrortsberäkning kunde utföras.
1 Stat. off. utr. 1943: 39, sid. 197.
Det har emellertid visat sig, att vinsten genom ett sådant arrangemang icke är mera avsevärd. Det måste nämligen — så som vårt land är be- skaffat _— komma att resultera i ett ganska stort antal områden, vilkas gränser torde få antagas komma att förskjutas från ett undersökningstill— fälle till nästa. För att icke åstadkomma orättvisor för orterna närmast intill dessa gränser, skulle man således bli nödsakad ändock utföra ett stort antal beräkningar med kommunen eller annat mindre område av liknande storleksordning som underlag. Under dessa omständigheter har det synts , kommittén motiverat att rekommendera fortsättande efter nuvarande me- * tod med individuell beräkning för varje ort.
Självklart bör därvid utgiftspost, som i budgeten har stor vikt och er- farenhetsmässigt varierar starkt från ort till ort, såsom skatteposten, be- räknas efter varje orts individuella förhållanden men för särskilda artiklar kan — som angivits i det föregående1 — det anses fullt tillräckligt, om det använda prismaterialet efter socialstyrelsens bedömande är representativt för den ortstyp och den bygd, som respektive ort tillhör. Prisinsamlingen skulle visserligen alltjämt i princip gälla alla orter, men styrelsen bör ha rätt att för särskilda artiklar sätta g e n e r e l l a p r i s e r för enhet- liga områden, vilket är fördelaktigt i två avseenden. Förutom att tillfälliga kastningar eller felaktigheter i de individuella orternas priser bli utan ef— fekt på resultatet vinner man, att dyrortsberäkningen kan gå avsevärt snabbare, då arbetet icke behöver fördröjas genom väntan på enstaka pris- formulär eller korrespondens med orterna rörande reellt sett oväsentliga ting. Generaliseringsförfarandet finge givetvis bli växlande för olika lands- delar, allt efter kommunernas ytstorlek. Att ange någon bestämd regel sy- nes icke nödvändigt, utan avgörandet av detaljerna bör åvila socialsty— relsen.
Priserna på beklädnadsartiklar och »övriga utgifter» böra liksom vid 1941 års undersökning insamlas från ett antal huvudinköpsorter. Övrig in- samling av dessa priser synes överflödig.
En speciell svårighet erbjuder bostadsposten, i det att—det noterade pri— set, hyran, ofta växlar mycket starkt inom ett och samma administrativa område. Frågan gäller sålunda huruvida avgränsningen av den geogra- fiska enhet, från vilken hyresmaterial insamlas på de olika orterna, bör ske efter den administrativa gränsen eller någon annan gräns -— t. ex. det tättbebyggda områdets gräns. Frågan har betydelse för städer med glesare bebyggda ytterområden eller förorter och sålunda framför allt för storstä- derna. I ytterområdena eller förorterna äro hyrorna vanligtvis lägre än i den egentliga staden, varemot såsom i annat sammanhang påpekats, lev— nadskostnaderna fördyras genom resekostnader för dem, som ha sitt arbete
1 Sid. 68.
i huvudortens kärnområde. Till dylika resekostnader anser kommittén att hänsyn icke kan tagas vid en dyrortsjämförelse. Följer man nu strikt den administrativa gränsen, kan det tänkas, att jämförelsen mellan skilda orter blir missvisande, blott därför att denna gräns omsluter mer eller mindre av förortsbebyggelse. Någon generell regel för att undvika faran för fel- placeringar av nu berörda orsak synes dock svår att uppställa. Då frågan likväl har en viss betydelse, vill kommittén förorda, att socialstyrelsen i framtiden liksom hittills må kunna vidtaga för tillfället lämpliga motåtgär- der. Dessa kunna bestå i att styrelsen i sitt förslag till Kungl. Maj:t an- gående orternas placering förordar sammanslagning av närliggande kom- muner eller delar av kommuner till en dyrort eller uppdelning av en admi- nistrativ ort i flera dyrorter, allt i syfte att åvägabringa bättre jämför- barhet med andra orter. Givetvis bör därvid icke en sammanhängande tätort delas i flera delar. Huvudregeln skulle sålunda alltjämt vara, att den administrativa orten finge utgöra geografisk enhet för dyrortsberäkningen.
För att mildra de olägenheter, som följa av att en ringa skillnad i lev— nadskostnaderna vid grupperingen kan åstadkomma att närliggande orter placeraspå var sin sida om en gruppgräns, harsocial- styrelsen hittills haft rätt till skälighetsprövning av orternas placering och har med stöd härav i ett antal fall föreslagit såväl upp- som nedflyttning av orter. Anledningarna till sådana ingripanden torde komma att bli färre i framtiden, om det generaliseringsförfarande genomföres, som kommittén rekommenderat beträffande behandlingen av prismaterialet, men rätten till skälighetsprövning synes dock böra kvarstå obeskuren.
Den allmänna regeln bör vara, att enstaka »öar» av högre eller lägre placerade orter, som ingå i ett eljest med avseende på dyrortsplaceringen enhetligt område skola föranleda skälighetsprövning. Därvid bör utjämning av placeringen äga rum, om icke skillnaden motiveras av säkert konstate— rad, mera betydande olikhet i levnadskostnaderna, som icke är av snabbt övergående natur. Dessutom torde skälighetsprövning vara motiverad be— träffande orter, som placerats intill gränserna för områden med generella hyrestal eller olika belopp för avståndstillägg.
Slutligen vill kommittén i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid den olägenhet, som består i att en regel saknas för förfarandet, då en orts administrativa ställning ändras genom i n k 0 r p 0 r e r i n g med ort tillhörande annan dyrortsgrupp.1 Då sådant inträffat, har hittills den inkorporerade delen fått stå kvar i sin tidigare skatte- och lönegrupp, tills den efter besvär hos Kungl. Maj:t fått placeringen prövad och eventuellt ändrad. Fall ha också inträffat, då vederbörande myndigheter utan vidare be-
1 Jfr stat. off. utr. 1933: 21, sid. 74.
handlat den inkorporerade delen, som om den tillhört den inkorporerande ortens dyrortsgrupp. Det synes därför påkallat, att en bestämmelse införes, att Kungl. Maj:t vid inkorporeringar efter socialstyrelsens hörande beslutar om den nytillkommande kommundelens tillhörighet till dyrortsgrupp med' av- seende på beskattning, lönesättning, folkpensioner o. s. v.
kap. 5. Kommitténs utredningar angående
levnadskostnaderna på olika orter
I utredningsuppdraget ingår icke attutföra en dyrortsgruppering av ri- kets orter, men dyrortskommittén har funnit det nödvändigt att som un- derlag för sitt bedömande av dyrortsgrupperingens berättigande och fram- tida utformning göra en provundersökning för att utröna den faktiskt rå— dande olikheten i levnadskostnaderna i skilda landsändar och inom olika typer av orter.
Den detaljerade beskrivningen av tillvägagångssättet vid dessa undersök- ningar lämnas i bilaga 1. Föreliggande kapitel ägnas huvudsakligen åt re- sultatet, och framställningen skall så litet som möjligt tyngas med redovis- ning av metoder och övriga omständigheter, som eljest tillhöra en regelmäs— sig berättelse.
Prisnivån på olika orter i april 1944 och juni 1941. I detta kapi- tel lämnas en redogörelse för de olikheter i levnadskostnaderna, som kommittén funnit föreligga mellan skilda landsdelar och ortstyper och som bero huvudsakligen på olikheter i p r i s e r n &. Undantag härifrån utgör bränslekostnaden, på vilken icke blott de interlokalt varierande pri— serna utan även ransonerings— och klimatolikheter tillåtits inverka.
De uppgifter, som här lämnas för juni 1941, ha direkt hämtats från so» cialstyrelsens då utförda prisgeografiska undersökning. De hänföra sig till samma urval av orter, som ingå i kommitténs utredning från april 1944.
Resultatet av beräkningarna återfinnes dels i listan över de 545 orterna i bilaga 11, dels i de till detta kapitel hörande tabellerna 1—10. Det framgår av de sistnämnda, att beloppen avse dels totalutgiften för hushållsbudgeten (tab. 1 och 2), dels de sju huvudposterna livsmedel, bränsle, lyse, bostad,. beklädnad, skatter och övriga utgifter. Dessa belopp äro summor, som re— presentera utgiften under ett år för ett hushåll bestående av man, hustru och två minderåriga barn i ett inkomstläge ungefär motsvarande en stats— tjänstemans i 11:e löneklassen. Bakom de redovisade beloppen för livs- medel, bränsle, beklädnad och »övriga utgifter» ligga beräkningar omfat— tande ett flertal förnödenheter, enligt den förteckning, som lämnats i tabell 32, bilaga 1.2
1 Sid. 189 ff. ” Sid 179 0. f.
Diagram över arternas fördelning efter levnadskostnadernas höjd (exklusive avståndskostnader) 19.41 och 19.44.
(Uppgifterna avse dels samtliga 3, 850 orter, som iii-gingo i 1941 års undersökning, dels de 545 av dyrortskommittén undersökta orterna. Angående konstruktionen av kurvan för samtliga orter 1944— se bila a 1 unkt 7.) Anfa/ g p Orfer
Sami/lya orfer 7947
_ » 19111; (Beräknad fördelning)
5175 orfer 19111 » 1941;
100
Det prismaterial, som kommittén använt för 1944 års beräkning har till största delen erhållits genom priskontrollens organ men har också delvis förmedlats av socialstyrelsen eller anskaffats direkt av kommittén genom hänvändelse till de kommunala myndigheterna. Till en början bearbetades '_ livsmedelspriser från 1574 orter. Det befanns emellertid, att detta material (var mycket ojämnt, i det uppgifter för enskilda varuslag fattades än på. ' den ena, än på den andra orten. En utgallring utfördes därför, och efter .»denna återstodo 545 av de bäst representerade orterna. Det är dessa orter, ' om beräkningarna i tabellerna 1—10 m. fl. avse. Från dem kan man säga, att ett tämligen fylligt och tillförlitligt material förelegat.
Tabell 1. De provgrupperade 545 arternas fördelning efter levnadskostnadernas höjd i juni 1941 och april 1944. (Räknat på ett genomsnittligt inkomstläge ungefär motsvarande 11:e löneklassen.)
A I 1 9 4 1 Å r 1 9 4 4 i 1 Antal orter Antal orter Den beräknade .:. = _ Index för ..L : _ Index för totalutgiften, _; g 5" Samtliga klassmitt ”s %* :|) Samtliga klassmitt - .: :a - - .:, .: # —— - kronor "å % å gå Själ; "å å få gå fälg]; Sa 952,02 An- y =1000) ås again” An- % =1000) & 's & tal & så ”1 a -.—. s s 3 800—3 899 . . 2 — 2 0.4 734 — | —— —- —— —— 3 900—3 999 . . 28 1 29 5.3 753 —— —- — —— — 4 OOO—4 099 . . 57 5 62 11.4 772 —— —— —- —— — 4 100—4 199 . . 92 19 111 20.4 791 — — —— — —— 4 200—4 299 . . 88 37 125 22.9 810 1 — 1 0.2 761 4 300—4 399 . . 46 26 72 13.2 829 18 —- 18 3.3 779 4 400—4 499 . . 25 23 48 8.8 848 58 1 59 10.8 796 4 500—4 599 . . 10 25 35 6.4 867 111 25 136 25.0 814 4 600—4 699 . . 8 14 22 4.1 886 87 23 110 20.2 832 4 700—4 799 . . 4 13 17 3.1 905 49 27 76 13.9 850 4 800—4 899 . . 2 8 10 1.8 925 19 29 48 8.8 868 4 900—4 999 . . —— 4 4 0.7 944 11 25 36 6.6 886 5 000—5 099 . . -— 6 6 1.1 963 5 15 20 3.5 904 5 100—5 199 . . —— 1 1 0.2 982 3 15 18 3.5 922 5 200—5 299 . . — 1 1 0.2 1 001 —— 11 11 2.0 940 5 300—5 399 . . —— _ — — —— — 4 4 0.7 958 5 400—5 499 . . —— — — -—-— —— —— 3 3 0.6 975 5 500—5 599 . . — — —— —— —— — 5 5 0.9 993 Summa 362 183 545 100.0 ——- 362 183 545 100.0 -— Medeltal . . . kr 4 220 4 457 4 300 —- — 4 614 4 886 4 705 — — Standardavvi- kelse'” . . . » 173 255 233 — — 151 253 230 — —— Variations- koefficient,” % 4.10 5.72 5.42 — —— 3.27 5.18 | 4.89 — —
1 Inklusive särorter. ” Standardavvikelsen är ett uttryck för de enskilda fallens (de 545 orternas) genomsnittliga av- vikelse (skillnad) ifrån medeltalet (enligt föregående rad i tabellen). '" Variationskoefficienten : standardavvikelsen i procent av medeltalet.
____________—_f————_————
Följande omständigheter beträffande materialet äro av vikt att obser- vera. I den för april 1944 beräknade livsmedelskostnaden ingå vissa priser, som av brist på aktuella uppgifter måst hämtas från 1941 års undersök- ning. Detta gäller hela posten fisk och dessutom kalvkött, kaffebröd, skor-
por, frukt m. m., alltsammans till ett värde av nära 20 procent av hela livsmedelsposten. Bostadsposten och priset på elektrisk ström, skolagning (ingår i beklädnadsposten) och arbetshjälp i hemmet (ingår bland »övriga utgifter») äro likaledes oförändrade överförda från 1941 års undersökning. De tal, som rubricerats såsom gällande april 1944, äro således icke helt från detta datum.
Samma viktsystem (hushållsbudget), som socialstyrelsen begagnade vid 1941 års undersökning, har använts vid kommitténs beräkningar för år 1944, varför resultaten blivit direkt jämförbara. Endast för bränsleposten har den komplikationen tillstött, att ransoneringsbestämmelserna och med dem proportionen mellan olika bränsleslag ändrats mellan beräkningstill- fällena.
Den text, som i det följande ledsagar tabellerna kommenterar i första hand den maximala spännvidden i levnadskostnaderna, då det helt natur— ligt är denna, som har den största betydelsen för kommitténs ställnings— tagande. Den genomsnittliga spännvidden mellan ortema beröres något utförligare i bilaga 1.
Totalutgiften. I tabell 1 äro utredningens viktigaste data koncentrerade. Man finner, att levnadskostnaderna år 1941 på den billigaste orten, beräk- nade efter 1941 års metod, representerades av ett belopp på mellan 3 800 och 3 900 kronor och levnadskostnaderna på den dyraste av 5 200—5 300 kronor. Mot 1 001 kronor på den dyraste orten svarade ungefär 734 kro— nor på den billigaste, vilket också framgår av tabellen (kolumnen index). År 1944 hade hela raden av belopp stigit, dock mest på de. billigare orter— na, och härigenom har en sammanpressning ägt rum. Stegringen samman- hänger med prisnivåns allmänna höjning under kristiden och överensstäm— mer ganska väl med den som framkommit vid de officiella beräkningarna av levnadskostnadsindex. Billigaste ort låg 1944 på indextalet 761 under dyraste ort (Stockholm). Bortsett från den enstaka orten i billigaste grup- pen, ligger en icke obetydlig del av orterna år 1944 vid indextalet 779 eller 22 procent under den dyraste orten.
Av tabell 1 framgår vidare, att landskommunerna i stort sett ligga lägre på dyrortsskalan än tätorterna. Medeltalet understiger städernas med 5.6 procent (1944). Emellertid är icke detta. tal ett renodlat uttryck för den rådande skillnaden mellan land och stad i vårt land, dels emedan orternas läge i norr eller söder inom det i beräkningen representerade urvalet in- verkat på resultatet, dels emedan i bägge grupperna övergångsformer mel— lan egentliga landsbygdsorter och tätorter ingå.
Dessa förhållanden studeras bättre på tabell 2. Betraktar man till en bör— jan de tal, som avse år 1944, ser man, att de beräknade totalutgifterna
Södra och mellers Sverige.1
5500 kr. och över .
å»; Ul. _ .; få ”'ta D Totalutgift. Tätorter Lam (inkl. särorter) komm —4 500 kr. 4 500—4 699 » 5 4 700—4 899 » % % 4 900—5 099 » © & 5100—5 299 » ä 5 5 300—5 499 » 9 5 I
Karta 1 ( forts.). Totalutgiften ( (exklusive avståndkostnader) på die 545 provgrupperade orterna. NTorra Sverige.
Totalutgift. Tätorter Lands-
å ä . . % :(inkl' [kommuner
särorter) '
——4500 kn 4500——4699 » uwamg» ? 4900——5099 » 5100——5299 » 5300—-5499 »
5 500 kr. och över .
&%%'QHDQO
Inmammu
O Tätorter (städer) över 100000 invånare.
Tabell 2. Normlhushållets levnadskostnader (totalutgift, kronor) år 1944 och 1941 inom olika landsdelar och ortstyper. (Särskilda avstånds— kostnader äro här icke inräkmde. )1
m :i— :'5
...g. gå så så ”ååå så 1.35
s; %; :=. %: äss ;s %&
m m m 8 > m ”) 53 ..å 3 ' m % år
1944.
Jordbruks- och blandade kommuner ...... 4 535 4 402 4 562 4 579 4 676 4 804 4 593 Industrikommuner m. m. .............. 4 523 4 454 4 646 4 773 4 688 4 852 4 656 Köpingar OCh municipalsamhällen -------- 4 597 4 577 4 723 4 924 4 881 5 194 4 816 Städer med under 20 000 invånare ...... 4 744 4 767 4 903 4 972 5 023 5 360 4: 961 : » 20 000 invånare och däröver3 . 5 036 5 015 5 115 5 126 5 194 —— 5 097 Storstäder (Malmö, Göteborg, Stockholm). . 5 062 — 5 249 5 587 — —— 5 299
Medeltal för grupperna ................. 4 749 4 643 4 866 4 993 4 892 5 053 —
1941.
Jordbmk— och blandade kommuner ...... 4 122 3 994 4 172 4 200 4 214 4 424 4 188 Industrikommuner m. m. .............. 4 136 4 008 4 268 4 401 4 241 4 456 4 252 Köpingar och municipalsamhällen ........ 4 223 4 122 4 310 4 515 4 392 4 744 4 384 Städer med under 20 000 invånare ...... 4 351 4 310 4 469 4 538 4 520 4 913 4 517 » > 20 000 invånare och däröver3 . 4 625 4 565 4 675 4 757 4 748 — 4 674 Storstäder (Malmö, Göteborg, Stockholm) . . 4 616 — 4 904 5 246 — —— 4 922
Medeltal för grupperna ................. 4 346 4 200 4 466 4 610 4 423 4 634 —
1 Denna tabell liksom tab, 3—10 äro sammandrag av uppgifterna på listan sid. 189 o. ff. An- talet i de särskilda grupperna ingående orter framgår av bilaga 1, tab. 33, sid. 186. ” Jordbruks- och blandade kommuner äro s. k. A- och B- kommuner enligt statistiska central- byråns indelning (motsvarande typ 5, 6 och 7 enligt listan sid. 189), industrikommuner m. m. äro C- och D-kommuner enligt centralbyråns indelning jämte särorter m. m. (typ 8 och 9 enligt listan). 3 Exklusive storstäder.
enligt kolumnen längst till höger stiga från 4 593 kronor i de s. k. jord- bruks- och blandade kommunerna till 5 097 kronor i de större städerna (storstäderna oräknade). Räknar man ovägda medeltal mellan de bägge typerna av städer (exkl. storstäderna) erhålles tablån överst sid. 105.
Skillnaden i levnadskostnader mellan landsbygd och städer synes med ledning av dessa tal kunna anges till 7 a 10 procent. Storstäderna, som icke ingå i denna kalkyl, avvika mera. Skillnaden mellan Malmö, Göte— borg och Stockholm, (raden »storstäder» enligt tab. 2) och jordbruks- och blandade kommuner inom vederbörande landsdelar är sålunda respektive 10.4, 13.1 och 18.0 procent. Till det sagda skall fogas anmärkningen, att det råder en osäkerhet i de anförda talen, som betingas främst därav, att
Gävle- Västra Östra borgs och Norra Sverige Sverige Koppar- Sverige bergs län &
J ordbruks- och blandade
Totalutgift 1944 enl. Södra Småland tab. 2 inom Sverige och öarna
kommuner ...... kr 4 535 4 402 4 562 4 579 4 676 4 804 Städer (exkl. storstäder) » 4 890 4 891 5 009 5 049 5 108 5 359 Differens ........ » 355 489 447 470 432 555 Differens i % av det större talet ........ 7.3 10.0 8.9 9.3 8.5 10.4
: bostadsposten trots de från och med 1941 års undersökning införda förfi— nade metoderna måste anses rätt schematiskt angiven för de icke hyres- räknade orterna, d. v. s. för den egentliga landsbygden och en del smärre ' tätorter.1 De framräknade differensernas exakthet är sålunda blott sken-
bar. Talen torde böra uppfattas blott som uttryck för den allmänna stor- ) leksordningen av här omhandlade typolikheter. De enskilda fallens sprid— ! ning kring gruppmedeltalen är slutligen tämligen stor, men differenserna äro statistiskt Säkerställda.
Vänder man på frågan och beräknar differensen för olika ortstyper inom de mest skiljaktiga landsdelarna ter sig resultatet sålunda:
! Jordbruks- Industri- Köpingar och Städer med och blandade kommuner municipal- under 20 000 kommuner m. m. samhällen invånare
Differens i totalutgiften 1944 enligt
tab. 2 mellan dyraste och billigaste landsdel ............. kr.
Differens i % av dyraste landsdel. .
Den dyraste landsdelen har i jämförelsen varit norra Sverige, den billi- ' gaste »Småland och öarna», även beträffande småstäderna, bland vilka södra % Sveriges orter varit något billigare. »Ortstypernas vittnesbörd! om den regio— Ä nala växlingen i dyrheten är, som tablån visar, föga enhetlig. Sannolikt bör man fästa största avseendet vid [den differens, som framkommit be- . träffande grupperna köpingar-municipalsamhällen och städer, därför att ' dyrortsjämförelsen här är principiellt mest tillfredsställande utförd. Det Ii prismaterial, som erhållits från tätorterna torde nämligen få anses bättre ' representativt, och detta gäller speciellt den i sammanhanget viktiga bo— * stadsposten. Det förefaller därför motiverat att räkna med en levnads- kostnadsolikhet av storleksordningen drygt 10 procent, såsom uteslutan-
1 Jfr vidare sid. 117 nedan.
de betingad av regionala förhållanden. Denna skillnad är praktiskt taget oberoende av att hänsyn icke tagits till de speciella avståndskostnaderna, då dessa kunna antagas vara ungefär lika stora inom tätorter av samma storlek. Däremot beror den uppenbarligen av hur landsdelarna (särskilt norra . Sverige) avgränsats. '
Den billigaste ortsgruppen enligt tabell 2 är »jord-bruks- och blandade kommuner» inom landsdelen »Småland och öarna» med totalutgiften (år 1944) 4 402 kronor eller 21 procent ( 21.2) lägre än beloppet för Stockholm, som enligt tabellen uppgår till 5 587 kronor. Denna spännvidd kan till allra största delen hänföras till Stockholms karaktär av storstad. Skillnaden mel- lan östra Sverige å ena sidan och »Småland och öarna» å den andra uppgår nämligen till endast ett fåtal (högst 7) procent, om man gör jämförelsen inom ortstyperna. Även denna skillnad skulle vara icke obetydligt lägre, om icke Stockholms förorter med höga hyresbelopp inginge bland orterna i alla ortstyper.
Närmast efter huvudstaden framträder gruppen städer med under 20 000 invånare i norra Sverige som den dyraste ortsgruppen. Den billigaste orts- gruxppens belopp ligger 958 kronor, eller 17.9 procent, lägre än denna grupps.
Jämför man de nu kommenterade talen med totalutgifterna för år 1 9 4 1 enligt samma tabeller, skall man finna, att en viss måttlig sammanpress— ning av prisnivån ägt rum mellan 1941 och 1944. Tabell 1 antyder, att spännvidden mellan Stockholm och billigaste grupp av orter — bortsett från de fåtaliga orterna med extremt låga tal — som nu är 22 procent, år 1941 uppgick till 25 procent. Av talen å tabell 2 kan uträknas, att skillnaden mellan Stockholm och billigaste ortsgrupp, som nu är 21.2 procent, år 1941 var 23.9 procent.
Skillnaden mellan landsbygd och städer är 1941 uträknad på samma sätt som ovan framgår av följande sifferrader.
__ Gävle- Södra Småland Västra Ostra borgs och Norra
Sverige och öarna Sverige Sverige Koppar- Sverige bergs län
Differens i totalutgiften 1941
mellan städer och lands- bygd ......... kr
| Differensen i % av större talet
Dessa tal avvika föga från dem som tidigare meddelats för 1944, varför man icke lär kunna säga, att någon sammanpressning mellan landsbygd och städer (exklusive storstäderna) enligt dessa beräkningar ägt rum se— dan 1941. Talen för Stockholm och Göteborg ligga dock något närmare övriga städer inom respektive landsdel år 1944 än 1941.
Till belysning av den regionala spännvidden kan följande sifferserie för år 1941 uppställas.
Jordbruks- Industri- Köpingar och Städer med och blandade kommuner municipal- under 20 000
kommuner m. m. samhällen invånare Differens i totalutgiften 1941 mellan dyraste och billigaste landsdel, kr 430 448 622 603 Differensen i % av större talet . . . 9.7 10.1 13.1 12.3
Dessa tal äro genomgående högre än de som ovan redovisats för år 1944, varigenom antydes, att den sammanpressning av prisnivån, som ägt rum under tiden 1941—1944 i huvudsak skett på det regionala planet, d. v. 5. mellan landsdelarna. Till samma resultat kommer man, om man jämför differensen mellan landsbygd och städer enligt tabell 1. Denna differens, räk— nad på medeltalen, är nämligen procentuellt ungefär densamma vid bägge tillfällena. Den minskning i den allmänna spridningen, som konstaterats, måste alltså ha berott på att grupperna landskommuner och städer sam— manpressats var för sig.
Delpostemas bidrag till levmzdskostnademcw olikheter. Följande tablå avser att i stora drag visa, huru budgetens huVudposter (livsmedel, bostad, bränsle, lyse, beklädnad, skatter, övriga utgifter) bidragit till de ovan be- skrivna interlokala skillnaderna i de totala levnadskostnaderna. Talen äro beräknade på uppgifterna för år 1944 i tabellerna 2—10.
är se % y.. se
är. ä 35 "få 3 5” 35
å! & 5 ”% E 5 E 59 3 %
52 å 25 's "å =O pa *.: 3.8
= g _a ;,3 e m = Q !], Livsmedel . . . kr 1993 2024 31 1944 2093 149 1928 2090 162 Bostad ..... » 439 654 215 410 558 148 365 1 168 803 Bränsle ..... » 238 345 107 269 312 43 218 328 110 Lyse ...... » 47 46 — 1 55 49 — 6 52 41 — 11 Beklädnad . . . » 539 545 6 540 544 4 538 550 12 Skatter ..... » 452 544 92 450 599 149 421 495 74 Övriga utgifter . » 885 895 10 883 898 15 880 915 . 35
Totalutgift. . . » 4593 5053 460 4551 5053 502 4402 5587 1185
1 Ovägda medeltal av talen för de sex landsdelarna enligt tab. 2——10. = Ovägda medeltal av talen för de bägge grupperna av städer landsdelsvis och därefter av talen för landsdelarna enligt tab. 2—10. 3 Ovägda medeltal av talen för ortstyperna enligt tab. 2—10, utom städer med över 20000 in- vånare (och storstäder). " Jordbruks- och blandade kommuner i »Småland och öarna».
|__—
I första jämförelseledet finner man den egentliga landsbygden ställd * gentemot städerna. Den sammanlagda skillnaden på 460 kronor, som här .framträder, förklaras till 47 procent (215 kronor) av bostadsposten, medan resten har sin orsak i skatte- och bränsleposten. På livsmedlen komma en— dast 31 kronor, eller knappt 7 procent av hela skillnaden. Det bör obser— veras, att i stadsgruppen ingår vid denna jämförelse icke Stockholm. Vill man se, hur landsbygden ställer sig i förhållande till denna ort, bör man lägga märke till kolumnen näst längst till höger. Skillnaden mellan total— utgiften enligt denna kolumn (5 587 kronor) och landsbygdsgruppen (4 593 kronor) är 994 kronor, varav 729 kronor på bostads- och 97 på livsmedels— posten, medan skatteposten avviker med blott 43 kronor.
Det andra jämförelseledet ställer den billigaste landsdelen (»Småland och öarna») gentemot den dyraste (»norra Sverige»). Totalskillnaden, 502 kronor, är av ungefär samma storleksordning som skillnaden mellan lands- bygden och städerna i första jämförelseledet men annorlunda fördelad. Livsmedel, bostad och skatter bidra med ungefär lika mycket, vilket inne— bär, att bostadens andel är betydligt lägre och livsmedlens betydligt större än i förra jämförelseledet. I förhållande till respektive posters hela storlek är dock skillnaden i livsmedelsposten mycket mindre än i bostads— och skatteposterna. Man finner lätt, att beloppen för den billigaste landsdelen understiga beloppen för den dyraste med 7 procent för livsmedlen, 27 pro- cent för bostaden och 25 procent för skatterna.
I det tredje jämförelseledet i tablån står den dyraste orten (Stockholm) gentemot den billigaste gruppen av landskommuner. Skillnaden är här 1 185 kronor, varav 803 kronor, eller 68 procent, förorsakas av bostadsposten och 162 kronor, eller 14 procent, av livsmedelsutgifterna. Den skillnad, som orsakas av priserna för beklädnad och »övriga utgifter», är, som man ser, obetydlig, och skattepostens bidrag är skäligen ringa.
Kombinerar manikolumnen för dyraste landsdel (norra Sverige) med ko- lumnen för dyraste ort (Stockholm) finner man, att skillnaden mellan ko- lumnerna praktiskt taget helt faller på bostadsposten, som är 610 kronor högre i Stockholm, och skatteposten, som är 104 kronor högre i norra Sverige.
Här följer en presentation av huvudposterna var för sig.
Livsmedelsposten. Livsmedelspostens bidrag till spridningen i totalut- giften är, som nyss konstaterats, ringa, då fråga är om förhållandet lands- bygd-städer, men ganska betydande, då det gäller den regionala sprid— ningen (mellan norr och söder).
109 Tabell 3. N ormalhushållets utgifter ( kronor) för livsmedel 1944 och 1941.
V) :O R Landsdel :: år) % å & €., &! En %D åå 5 år) % % Ortstyp mm (12 8 >m (12 ägg m % a 1944-. Jordbruls- och blandade kommuner ...... 1 946 1 928 1 966 2 002 2 040 2 077 1 993 Industrikommuner m. m. .............. 1 943 1 928 1 990 2 042 2 031 2 075 2 002 Köpingar och municipalsamhällen ........ 1 942 1 945 1 985 2 039 2 028 2 115 2 009 Städer med under 20 000 invånare ...... 1 969 1 976 2 002 2 035 2 053 2 103 2 023 » , 20 000 invånare och däröver . . 1 997 1 990 2 017 2 032 2 008 _ 2 009 Storstäder ............................ 1 987 — 2 043 2 090 —— —— 2 040 Medeltal för grupperna ................. 1 964 1 953 2 001 2 040 2 032 2 093 — 1941. Jordbruls— och blandade kommuner ...... 1 739 1 740 1 769 1 817 1 845 1 901 1 802 Industrikommuner m. m. .............. 1 769 1 737 1 820 1 889 1 854 1 914 1 831 Köpingar och municipalsamhällen ........ 1 779 1 771 1 809 1 885 1 850 1 984 1 846 i Städer med under 20 000 invånare ...... 1 809 1 820 1 846 1 889 1 896 1 976 1 873 i » » 20 000 invånare och däröver . . 1 850 1 858 1 881 1 926 1 875 — 1 878 Storstäder ............................ 1 831 — 1 916 1 961 _- —— 1 903 , Medeltal för grupperna ................. 1 796 1 785 1 840 1 895 1 864 1 944 -—
Ur tabell 3 hämtas material till följande sammanställning, som visar skillnaden i livsmedelsutgiften mellan dyraste och billigaste landsdel enligt 1944 års beräkning.
Jordbruks- Industri- Köpingar och Städer med och blandade kommuner municipal- under 20 000
kommuner m. m. samhällen invånare
Differens i livsmedelsposten mellan norra Sverige och »Smäland och öarna» .............. kr.
Differensen i % (av större talet) . .
De anförda skillnaderna äro statistiskt Säkerställda. Från norra till södra Sverige skulle man sålunda i allmänhet kunna räkna med en sänkning av livsmedelsutgiften på 6 ä 8 procent.
Det är intressant att iakttaga, hurusom det också i n o m landsdelarna — då dessa såsom i tabell 4 uppdelas på län — framträder en viss »gång» i livsmedelsutgiften. De billigaste länen tyckas ha sitt centrum i Småland. Lägst bland stadsgrupperna komma städerna i Kronobergs och bland
Tabell 4. Normalbushållets livsmedelsutgift inom. olika. län. ( Utgift per år enligt priser i april 191,43
Städer,. köpingar och Lan dsby d? 1 Landsdel och län mumcrpalsamhallen g 1 Antal Medelutgift, Antal Medelutgift orter kr orter kr östra Sverige. Stockholms stad .............. 1 2 090 _ _— Stockholms län ............... 10 2 090 19 2 053 Uppsala län ................. 5 2 020 13 2 080 Södermanlands län ............. 9 2 011 21 2 003 Östergötlands län .............. 7 2 004 17 1 982 Småland och öarna. Jönköpings län ............... 12 1 964 12 1 921 Kronobergs län ............... 7 1 935 14 1 928 Kalmar län ................. 9 1 967 17 1 929 Gotlands län ................ 2 2 032 2 1 964 Södra Sverige. Blekinge län ................ 4 1 960 11 1 941 Kristianstads län .............. 10 1 956 11 1 934 Malmöhus län ............... 19 1 959 26 1 948 Västra Sverige. Hallands län ................ 6 1 962 17 1 941 Göteborgs och Bohus län ......... 8 1 997 20 1985 Älvsborgs län ................ 12 1 983 36 1 973 Skaraborgs län . ............. 7 1 993 7 1 977 Örebro län ................. 8 2 012 11 1 984 Värmlands län ............... 9 2 031 14 2 008 Kopparbergs-Gävleborgs län. . Kopparbergs län .............. 10 2 039 22 2 038 Gävleborgs län ............... 7 2 038 16 2 035 N orra Sverige. Västernorrlands län ............ 5 2 088 23 2 06.0 Jämtlands län ............... 3 2 061 15 2 050 Västerbottens län ............. 6 2 087 9 2 086 Norrbottens län .............. 7 2 166 9 2 151 Samtliga 183 2 009 362 1 997
1 Cirka 20 procent av livsmedelsposten beräknad på. priser från juni 1941. ” Inklusive särorter.
landsbygdsgrupperna Jönköpings län. Härifrån stiga beloppen åt alla vä- derstreck, dock minst söderut. Speciellt de skånska städerna utmärka sig genom låga belopp. Till de billigaste länen få också Hallands och Blekinge län räknas, medan Gotland håller sig på något större avstånd. Över Älvs- borgs och Skaraborgs län stiga beloppen mot Värmland och via Östergöt— land mot mälarlänen och vidare norrut i ganska jämna serier. Skillnaden mellan närliggande län är dock ingenstädes stor, i allmänhet icke över 2 procent. De högsta beloppen observeras för Norrbottens län. De överstiga med cirka 5 procent lägsta beloppen i samma landsdel. I jämförelse med Kronobergs län ligger Norrbottens belopp 231 och 223 kronor högre (för städer respektive landsbygd), vilket räknat på Norrbottens tal motsvarar 10 a 11 procent.
Stockholm och städerna i Stockholms län ligga vad livsmedelskostna- derna angår i jämnbredd med de flesta av norra Sveriges städer. Endast Norrbotten uppvisar högre tal. Jämförd med huvudstaden ligger kostnaden i städerna i Kronobergs län 155 kronor eller 7 procent lägre.
De måttliga växlingar, som sålunda konstaterats i livsmedelsposten, sam— manhänga i relativt hög grad med priserna på mjölk och potatis. Dessa 5 varuslag betyda mycket för hushållsutgifternal, samtidigt som de förete en relativt stor interlokal variation. Det finns andra varuslag, som också variera ganska starkt —— såsom mjukt bröd och grönsaker _ men dessa _ha långt mindre vikt i budgeten. Den nyss angivna skillnaden mellan ] Norrbottens och Kronobergs län på 223 a 231 kronor skulle minskas med i cirka 70 kronor, om mjölk- och potatispriset vore lika på ifrågavarande orter. I en rad fall har man funnit praktiskt taget samma pris över hela *landet, eller — i den mån prisvariation observerats — icke funnit säkra belägg för att denna orsakats av annat än kvalitetsolikheter. Detta gäller hårt bröd, kaffe, kaffesurrogat, kakao och margarin.2 I andra fall, såsom beträffande smör och ost, har den framkomna variationen varit minimal.
Förhållandena ha förändrats rätt mycket på livsmedelsmarknaden sedan 1941. Medan t. ex. mjölkpriset vid den prisgeografiska undersökningen detta. år befanns variera mellan lägst 24 öre på landsbygden i södra Sverige och 33 öre i Stockholm och en del tätorter i norra Sverige, varie— rade det 1944 mellan 25 och 32 öre. Ostpriset, som nu är ungefär lika över hela landet, företedde 1941 växlingar på 5 51 10 procent. Äggpriserna varie- rade i april 1944 endast med upp till 6 procent mot över 25 procent i juni 1941. Sötlimpan var 1941 ända till 40 procent billigare på sina håll i södra Sverige mot de dyraste orterna i Norrland, medan 1944 års VR—bröd upp- visade en skillnad på 20 procent. Många andra fall innebärande samman— pressning av prisolikheterna kunde anföras, men knappast några fall av
1 Jfr tab. 32, sid. 179. 2 Jfr en undersökning utförd på 1941 års material, bilaga 1, sid. 171 o. ff.
Södra och mellerst Sverige.
Livsmedelsutgift.
Tätorter Land (inkl. särorter) komm!
under 1 900 kr.
1 900—1 949 » 1 950—1 999 » 2 000 —2 049 »
2 050—2 099 »
2 100—2 149 » 2 150 kr. och över .
anamma inmatningar
Karta 2 ( forts. ). Livsmedelsutgiften på. de 545 provgrupperade orterna. Norra Sverige.
. . I I . ?? E & ufo
5 m _a
% w
% 0 5 ä % % Livsmedelsutgift. & Tätorter Lands- & (inkl. särorter) kommuner
under 1 900 kr. 1900—1949 » 1 950—1 999 » % ä 2 000—2 049 » © % 2 050—2 099 » å ä 2 100—2 149 » 6 a 2 150 kr. och över . . Tätorter (städer) över 100 000 invånare.
114 Tabell 5. No-mwlhwzhållets utgifter (kranar) för bostad 1941. ( Samma belopp ha tillämpats vid beräkningen för år 1944.)
| H m I- 5.9 & Laudsdel En % å & nu än En ååå = ?g 3 % 0, år 13,: så åäååa åå %& tt ' .> 5 a s YP m m 8 >o; m ä "% _D U) 2 & ____———————_'F————'————_ Jordbruks— och blandade kommuner ...... 430 365 479 460 450 451 439 Industrikommuner m. m. .............. 430 365 486 533 458 472 458 Köpingar och municipalsamhällen ........ 460 403 490 609 555 559 513 Städer med under 20 000 invånare ...... 536 505 576 609 607 750 597 > » 20 000 invånare och däröver . . 658 662 703 758 739 — 704 Storstäder ............................ 753 —— 898 1 168 — -— 940 Medeltal för grupperna ................. 545 460 605 690 562 558 —-
ökad spridning. Skillnaden i hela livsmedelsutgiften mellan dyraste grupp av norrlandsorter och billigaste grupp av orter i »Småland och öarna», som enligt tabell 3 uppmättes till 9 procent år 1944, var år 1941 omkring 12 procent. Det är lätt att se av tabellerna, att utjämningen skett genom en relativt stark stegring för de billigare orterna. Att priskontrollen och därmed sammanhängande åtgärder här spelat en betydande roll är säkert.1
Den utjämning i livsmedelspriserna, som ägde rum under perioden 1934 —1941, var dock ännu större. Den enligt dyrortsundersökningarna billi- gaste orten hade 1934 en livsmedelskostnad, som med 41 procent under— steg den dyraste ortens. 1941 var skillnaden 25 procent. Till splittringen av prisnivån 1934 torde jordbrukskrisen verksamt ha bidragit och till den sedermera inträdande sammanpressningen av spridningen prisstegringen i kombination med de statliga stödåtgärderna åt jordbruket och jordbrukar— nas producentorganisationer.1
Bostadsposten. Det har redan nämnts, att bostadsposten vid kommitténs beräkningar för april 1944 oförändrad övertagits från 1941 års prisgeogra— fiska undersökning, som i sin tur hade materialet för bostadsposten från 1939 års hyresräkning. Några nya hyrestal för 1944 skulle icke kunnat an- skaffas utan en ny hyresräkning, som — även om den gjorts i liten skala -— skulle tagit så lång tid i anspråk, att kommitténs arbete avsevärt för— dröjts. Kommittén avstod därför från att skaffa nytt material och ansåg sig så mycket hellre kunna göra detta som den funnit skäl för uppfattningen att inga sådana förändringar inträffat sedan 1939, att totalbilden av hyres— nivåns olikheter förändrats.
Redan det faktum, att hyresstopp för orter med över 2 000 invånare gäl—
1 Jfr bilaga 7, sid. 296 o. ff.
sambandef mel/an hyresnivå ad; or/ssfarlek myr 1939 &. km.,-aim,
offer i övre Nordlvorfgo
xo+Ibl
|.
|.
» nedre
» b'sfra Sverige
. vädra
»
»
150
» Små/and o. på öarna » södra Sverig-
10000 20000 300M MM 50000 100
ler från 1 januari 1942 kunde anses medföra, att inga större, allmänna för- ändringar inträtt. Den officiella levnadskostnadsindexen anger också blott en stegring med 2 procent för bostadsposten mellan 1939 och 1944.
Kommittén har trots detta funnit det angeläget närmare utreda förhål— landet. För den skull ha uppgifter sammanställts från 1939 års allmänna hyresräkning, den år 1941 verkställda partiella hyresräkningen och social- styrelsens statistik över byggnadsverksamheten. Med detta material ha de Viktigaste av de faktorer, som verka till en förändring, kunnat belysas.1 För 274 städer, köpingar och municipalsamhällen har sålunda beräknats t i l l s k 0 t t e t av nybyggda hyreslägenheter åren 1940—4943. Relativt till det äldre beståndet av dylika lägenheter växlade tillskotten-mellan olika storleksgrupper av orter utan att likväl — trots avsevärda förändringar för enstaka orter — någon tydlig tendens för viss ortstyp kunnat utläsas ur materialet. Möjligen kan man tala om antydan till relativt stark tillväxt inom de medelstora tätorterna. En gruppering av 190 orter efter hyres- nivåns höjd sådan denna var vid hyresräkningen år 1939 visade heller ingen bestämd tendens beträffande tillväxten. Med hjälp av en kombination av
1 De för denna utredning sammanställda tabellerna återgivas ej här.
de bägge hyresräkningarna och nybyggnadsstatistiken har vidare för 35 orter kunnat utföras en kalkyl över hyresnivåns förändring 1939/40— 1943/44. Denna kalkyl visar, att genomsnittsökningen uppgår till 2 pro— cent — liksom enligt den officiella beräkningen av levnadskostnadsindex —— och att orterna fördela sig kring detta genomsnitt utan bestämd tendens för viss ortstyp. Spridningen är ganska stor. Orter finnas med en ökning överstigande 5 procent (detta gäller tre orter med medelhöga eller höga hyror), liksom även orter med mindre ökning än 1 procent (detta gäller två orter i de högsta och en ort i de lägsta hyresgrupperna).
Det torde härav framgå, att 1939 års bostadsbelopp alltjämt i stort sett äro väl användbara för ett studium av hyresnivåns a l l m ä n n a inter- lokala växlingar. Däremot är det tydligt, att metoden måste ge föråldrade siffror för enstaka orter (t. ex. orter med uppväxande krigsindustri), där extremt stora ändringar i bostadsbeståndet ägt rum. De uppgifter om bo- stadsposten för enskilda orter, som redovisas i listan i bilaga 1, kunna där- för i några fall vara föråldrade. Det tänkbara felets storlek bör emellertid icke överdrivas. Det bör alltid hållas i minnet, att den hyresnivå, som skall mätas vid en dyrortsundersökning, icke är enbart de nybyggda lägenheter— nas nivä utan h e l a bostadsbeståndets nivå (låt vara att man vid be— räkningen icke tager med hela bostadsmassan utan väljer ut vissa kvali— tetsgrupper och standardräknar dessa). Då dessutom standardräkningen av hyresmedeltalen innebär, att högklassiga lägenheter tillmätas samma vikt på alla orter, torde inses, att effekten på hyresmedeltalet av nybygg- nadsverksamheten i allmänhet blir betydligt dämpad.
Vid studiet av de bostadskostnadsbelopp, som redovisas t. ex. i tabell 5 och för de enskilda orterna i bilagan, bör ihågkommas, att de icke hyres- räknade orterna, d. v. s. i stort sett landsbygden, ha fått sig äsatta beräk- nade kostnadstal, lika för alla orter inom landsdelarna.1 Dessa tal torde i de allra flesta fall ligga högre än det som faktiskt betalas för gängse hyres— bostäder på landsbygden. Att så kan vara fallet beror på att de i dyrorts— undersökningen medräknade talen representera hyran för relativt högklas- siga bostäder av typer, som äro sällsynta på landsbygden, men någorlunda rikligt företrädda på de hyresräknade orterna. Beräkningen är sålunda icke realistisk för landsbygdens del i betydelsen att den återspeglar en faktisk situation med avseende på hyresutgifterna. Dess syfte är ju heller icke att ge en sådan bild. Den avser fastmer att åstadkomma jämförelser mellan orterna av kostnaden för en viss, kvalitativt och kvantitativt lika standard.
Att bostadsposten har en mycket stark interlokal variation framgår re- dan av gruppmedeltalen i tabell 5. Ingen annan post visar så stora olikheter, vare sig i absoluta eller i relativa tal.
1 Jfr kap. 4-, sid. 78.
Avgjort störst är spridningen mellan landsbygd och tätorter, och även mellan landsdelarna förekomma skillnader, som visserligen icke äro lika ge- nomgående men relativt starkare än för livsmedlen. Lägst är belop- pet ilandsdelen »Småland och öarna» med 365 honor i landskommu- nerna. Det sista är det lägsta belopp, som vid dyrortsundersökningen 1941 åsatts någon enstaka ort. Av listan i bilaga 1 framgår, att det är detta låga hyrestal, som mest bidragit till att landsbygdsorterna i Småland och öarna kommit lägst också vad angår totalutgiften. Även de hyresräknade orternas bostadskostnader äro emellertid låga i Småland, ett förhållande, som lyser igenom på tabell 5. På det hela taget framstår enligt denna tabell östra Sverige som den dyraste landsdelen vad avser bostadskostnaden och detta vare sig Stockholm, som uppvisar landets utan gensägelse högsta hy- restal, räknas med eller ej. Förhållandet har emellertid sin förklaring i att förorter till Stockholm med sina höga hyrestal ingå i samtliga ortstyper i denna landsdel och höja beloppen. Frånräknas dessa förorter, måste östra Sverige överlämna sin plats som den dyraste bostadslandsdelen till norra
: Sverige.
Landsbygden i västra Sverige har erhållit det högsta generella hyres- talet, medan norra Sveriges landsbygd kommit relativt lågt. Såsom framgår av bilaga 2 har det dock vid kommitténs utredningar framkommit, att norra Sverige i framtiden lämpligen bör uppdelas på två landsdelar, av vilka åtminstone den nordligaste bör ha högre bostadstal i förhållande till övriga landsdelar än de vid 1941 års prisgeografiska undersökning och kom— mitténs egen provgruppering tillämpade. Från samma bilaga hämtas det på sid. 115 reproducerade diagrammet, som bättre än tabell 5 visar hyres- kostnadernas relationer olika landsdelar och ortstyper emellan. De där upp- dragna linjerna ha beräknats på grundval av material från samtliga är 1939 hyresräknade orter (utom förorter) med fullständiga hyresuppgifter.
Lyseposten. Tabell 6 och listan i bilaga 1 visa lyseposten enligt 1941 års utredning, vilken oförändrad övertagits för kommitténs egna beräkningar avseende år 1944. Det är visserligen känt, att åtskilliga förändringar inträf— fat i taxorna för olika orter sedan 1941, men med hänsyn till postens ringa betydelse för slutresultatet vid en dyrortsgruppering har det icke ansetts nödvändigt att för kommitténs behov — som ju består i att få en över-
blick i stort — kosta på denna post det tidskrävande och mödosamma ar— bete som en revision innebär.
Man lär icke finna några tydliga tendenser till olikheter i kostnaderna för elektrisk ström mellan stad och landsbygd eller mellan de här avgrän- sade landsdelarna. Möjligen skulle mälarlänen vara relativt väl ställda i fråga om taxorna.
118 Tabell 6. Nomalhushållets utgifter (kronor) för lyse 1941. (Samma belopp ha tillämpats vid beräkningen för år 1941/,.)
X 0 ”O G ä, ä 5 & å nu i Landsdel sen =E så; då Om— En» 35 '%'5 %% %% 55 ”går?» 55 åå
> ' > :o :> "' :. >— > Ortstyp x mm [E% >m 01 ägg Ånn Så” X
Jordbruks- och blandade kommuner ...... 49 52 44 36 47 54 47 Industrikommuner m. m. .............. 49 631 46 38 44 48 48 Köpingar och municipalsamhällen ........ 51 53 45 44 45 49 48 Städer med under 20000 invånare ...... 47 50 45 45 41 43 45 » > 20 000 invånare och däröver . . 50 45 45 42 49 —— 46 Storstäder ............................ 47 —— 32 41 —— —— 40 Medeltal för grupperna ................. 49 53 43 41 45 49 _—
1 Om Högby kommun på Öland utgår ur gruppen, sjunker talet till kr. 50. Jfr listan sid. 198.
Bränsleposten. Det har redan nämnts, att bränslepostens variationer en- ligt t. ex. tabell 7 orsakas icke blott av olikheter i priset på bränsle utan också därpå, att landet vid beräkningen indelats i fyra klimatzoner, för vilka olika bränslebehov förutsatts, och att bränsleransoneringen tvingar till olikheter i förbrukningen av skilda bränslesorter, vilket ävenledes för- anleder kostnadsolikheter.1
Indelningen i klimatzoner har medfört, att orter, som kommit på var sin sida om en zongräns, fått sig tillmätta bränslekostnader, som avvika med i allmänhet 8 procent men -— när det gäller övergången från södra till norra Nordsverige — 16 procent, något som givetvis ter sig egendomligt i de enskilda gränsfallen. Vid jämförelser av orterna enligt bilaga 1 bör därför den för varje ort angivna klimatzonsiffran observeras.
Tillämpningen av bränsleregleringen medför stora svårigheter vid dyr- ortsjämförelser, eftersom den ansluter sig till de individuella förhållandena med avseende på det normala bränslevalet och dessa förhållanden icke äro säkert kända. Antaganden sådana som att man i städerna för uppvärm— ning av bostaden tidigare använt uteslutande koks och på landsbygden (utom vissa delar av södra Sverige) uteslutande ved måste därför medföra viss osäkerhet. Till denna typ av osäkerhetsmoment hör också antagandet, att ersättningsveden — d. v. s. ved som utlämnas i stället för fossilt bräns- le — icke förbrännes lika effektivt i kokspannorna som normalveden i kakelugnarna. Genom detta antagande och hänsyn härtill vid beräkningen har tätorternas bränsleutgift kommit att höjas i förhållande till landsbyg-
1 Jfr sid. 181 o. ff.
Landsdel
Södra Sverige 5 .. och öarna Vastra Sverige Östra Sverige * Gävleborgs & och Koppar- bergs län Medeltal för grupperna
1944.
Jordbruks- och blandade kommuner ......
Industrikommuner m. m.
Köpingar och municipalsamhällen ........ Städer med under 20000 invånare ...... > » 20 000 invånare och däröver . . Storstäder
Medeltal för grupperna .................
1941.
Jordbruks- och blandade kommuner ......
Industrikommuner m. m. Köpingar och municipalsamhällen ........ Städer med under 20000 invånare ...... » » 20 000 invånare och däröver . .
Storstäder
Medeltal för grupperna .................
dens med ett belopp, som kan approximativt beräknas till i genOmsnitt omkring 40 kronor.
Betraktar man bränsleposten på tabell 7 sådan den blivit efter alla anta— ganden av antytt slag, finner man, att växlingarna äro mycket stora. Skill- naden mellan landsbygd och städer är flerstädes omkring 33 procent räk- nat på städernas tal. Lägst är skillnaden i södra Sverige (16 procent räknat på städernas tal) och högst i norra Sverige (37 procent). Den förhållande- vis ringa skillnaden i södra Sverige förklaras av att veden där är relativt dyr på landsbygden, medan koksen och kolet i städerna äro relativt billiga. De relativt låga talen för Stockholm och Göteborg sammanhänga med att kokstilldelningen där är större än i åtskilliga andra städer inom samma landsdelar, däremot icke med låga priser.
Det är påfallande, huru små olikheterna äro mellan landskommunerna i olika landsdelar. Endast södra Sverige avviker nämnvärt, och detta av nyss nämnd orsak. För tätorterna däremot finner man en icke obetydlig stegring från söder mot norr. Bland köpingarna och municipalsamhällena understiger sålunda beloppet i södra Sverige beloppet i norra Sverige med 18 procent och bland städerna (med under 20 000 invånare) med 22 procent.
Den bild tabell 7 ger av bränslekostnaden inom olika ortsgrupper 1941
Landsdel går; 25 & åå ggn ååå & år åå .s a: 355 ms: 3:25» 56 %& Ortstyp någ, gg >.; 0.5 ägg 2.5 åå 1944. Jordbruks— och blandade kommuner ...... 539 538 536 540 537 541 539 Industrikommuner m. m. .............. 540 539 538 544 536 542 540 Köpmgar och muuicipalsamhällen ........ 540 540 537 545 540 544 541 Städer med under 20000 invånare ...... 542 542 541 544 540 548 543 » n 20 000 invånare och däröver . . 546 543 545 549 547 —— 546 Storstäder ............................ 540 — 545 550 —— —— 545 Medeltal för grupperna ................. 541 540 540 545 540 544 — 1941. Jordbruks- och blandade kommuner ...... 492 483 494 498 485 511 494 Industrikommuner m. m. .............. 493 483 497 506 484 510 496 Köpingar och municipalsamhällen ........ 490 479 494 496 492 509 493 Städer med under 20 000 invånare ...... 492 489 497 498 482 514 495 ' » 20 000 invånare och däröver . . 518 504 505 518 506 — 510 Storstäder ............................ 485 — 496 514 —— — 498 Medeltal för grupperna ................. 495 488 497 505 490 511 -—
avviker i någon mån från den som erhölls 1944, men detta torde i det Vä- sentliga bero på bränsleransoneringens inverkan, d. v. s. på ändringar i pro— portionerna mellan bränsleslagen, och på en olikhet i beräkningsmetoden. År 1941 räknade socialstyrelsen icke med ökad vedåtgång vid vedeldning i kokspanna, varigenom skillnaden mellan landsbygd och städer då blev mindre.
Beklädnadsposten. Utgifterna för kläder och skodon företedde redan en— ligt 1941 års beräkning mycket liten interlokal variation, och förhållandena ha. sedan dess ytterligare utjämnats. Detta framgår av tabell 8.
Av förteckningen över representantvarorna1 har framgått, att socialsty— relsen vid 1941 års undersökning fann sig föranlåten antaga, att ett par varuslag, tillhopa upptagande 2.6 procent av hela beklädnadsutgiften, hade samma pris över hela landet. Genom bland annat tillkomsten av priskon- trollerade kläder och skodon har denna grupp utvidgats så starkt, att kom- mittén för sina beräkningar kunnat antaga, att icke mindre än 66 procent av hela posten haft samma pris överallt. Härav större delen av utjämningen. Den starkast varierande delen av posten är numera priset på skolagning.
1 Bilaga 1, sid. 180.
i
121 Tabell 9. Normwlhushållets utgifter (kronor) för skatter 1944 och 1941.
l!- :'6
Landsdel ...g. 'å % s_a e.g. ååå gg. 1; å
5: ;å få? se ååå» så
Ortstyp m m 8 >”) U) &? ”ä 3 Åm. åå) ha
1944. Jordbruks— och blandade kommuner ...... 418 421 419 429 472 554 452 Industrikommuner m. m. .............. 411 426 411 435 458 545 448 Köpingar och municipalsamhällen ........ 427 465 471 458 484 668 496 ' Städer med under 20000 invånare ...... 463 488 511 508 542 630 524 » » 20 000 invånare och däröver . . 560 559 561 504 568 — 550 Storstäder ............................ 496 — 506 495 — — 499 Medeltal för grupperna, ................. 463 472 480 472 505 599 —— 1941.
Jordbruks- och blandade kommuner ...... 356 363 362 359 381 476 383 Industrikommuner m. m. .............. 347 359 347 354 371 467 374 Köpingar och municipalsamhällen ........ 358 386 402 375 386 549 409 Städer med under 20000 invånare ...... 372 380 400 391 415 497 409 » - 20 000 invånare och däröver . . 439 428 420 387 451 — 425 Storstäder ............................ 392 -— 477 398 — —— 422 Medeltal för grupperna ................. 377 383 401 377 401 497 —
Det må erinras om att det använda prismaterialet beträffande bekläd- nadsartiklar såväl 1941 som 1944 insamlats från endast omkring 200 hu- vudinköpsorter. De i t. ex. tabell 8 för landskommuner angivna beloppen grunda sig alltså på uppgifter från de tätorter, i vilka kommunernas be— folkning antagits göra sina inköp. Detta gäller dock ej skolagningen, vars pris insamlats separat för varje i undersökningen deltagande ort.
Skatteposten. Den interlokala variationen av skatteposten sådan denna ter sig på tabell 9 betingas i rätt hög grad av beräkningsmetoden. Talen äro räknade på olika inkomstbelopp, allt efter den löneortsgrupp, som or— terna tillhöra enligt gällande statliga lönegruppering, och med faktiskt gäl— lande dyrortsgraderade allmänna avdrag. Inkomstnivån motsvarar unge- fär en statstjänstemans i 11:e löneklassen. Detta system, som i princip av— ser en ungefärlig tillpassning till skatten på ett och samma realvärde på alla orter, har använts både för 1941 och 1944 års beräkningar.
Av tabell 9 finner man, att det så framräknade skattebeloppet — om- attande både stats-, kommunal- och landstingsskatt samt folkpensionsav- 'ften — visar ganska oregelbundna interlokala växlingar. En viss tendens ill stegring från söder mot norr är dock märkbar. Extremfallen, d. v. s.
122 norra Sverige jämfört med södra Sverige, visa år 1944 för jordbruks- och blandade kommuners del en skillnad på. 25 procent (räknat på det större talet), för industrikommuner på 22 procent, köpingar och municipalsamhäl— len 36 procent och städer med under 20 000 invånare 26 procent. Man märker också en tendens till stegring från landsbygden mot städerna av : liknande storleksordning men denna är ännu ojämnare. Påfallande är, hu- rusom storstädernas skattebelopp äro lägre än den närmast mindre stads- gruppens.
Om skatteposten helt borttages ur dyrortskalkylen, skulle skillnaden mellan städer och jordbrukskommuner som enligt tablån sid". 107 är 9 procent (räk- nat på städernas totalutgift) sjunka till 8 procent. Skillnaden mellan Stock— holm och billigaste ortsgrupp skulle däremot stiga från 21 till 22 procent.
År 1941 voro maximiskillnaderna mellan landsdelarna —- procentuellt sett — ungefär desamma som 1944. Städernas tal voro även då högre än landsbygdens, men skillnaden var mindre än 1944. Det sista sammanhänger i huvudsak med att en sänkning i den kommunala utdebiteringen inträffat mellan 1941 och 1944, vilken var relativt stor för landsbygdens del.
Övriga utgifter. Om denna post gäller i ännu högre grad än om bekläd- nadsposten, att prisnivån är helt eller i det närmaste enhetlig över hela landet. Vid kommitténs beräkningar har det efter ett studium av marknads- förhållandena ansetts berättigat att sätta ett antal delposter, tillhopa ut- görande icke mindre än 73 procent av hela posten, helt lika på alla orter. Vid 1941 års undersökning gällde detta 69 procent av posten.1 Av resten är det egentligen endast posten arbetshjälp i hemmet (daghjälp), som före- ter större interlokala variationer. Den redan 1941 mycket jämna kostnadsnivån har sålunda blivit ytter- ligare utjämnad. De extrema talen enligt tabell 10 skilja sig härigenom med endast 4 procent (räknat på det större talet).
Om prisinsamling från 200 huvudorter gäller för denna post detsamma som beträffande beklädnadsposten. Ett undantag från regeln finnes även här, nämligen arbetshjälp i hemmet, för vilken separat notering inhämtats från varje ort.
Alternativ budget för 11:e löneklassen. De ovan redovisade beräkning- arna av levnadskostnaderna på skilda orter ha som nämnts alla utförts med den av socialstyrelsen för 1941 års prisgeografiska undersökning be- gagnade budgeten. Denna hade framkommit såsom ett preliminärt resultat av en i noVember 1941 verkställd hushållsbudgetundersökning.
Sedan det definitiva resultatet av budgetundersökningen blivit färdigt, har emellertid en ny, från den preliminära något avvikande budget konstru- erats och kommit till användning vid socialstyrelsens fortlöpande levnads-
1 Jfr förteckningen över representantvarorna sid. 180.
123 Tabell 10. Normalhushållets »övriga utgifter» (kronor) 1944 och 19.41.
| In
ro :.. _:g ,,
Landsdel .. & "2 g a a .. a %" åå == & "
** 52.53 a': :*: .com ä': 32.
"ä &! ua -0 g o :a o __,vM En 0 cu T; &
Ortstyp må (åå >,?) 30,5 ååå 2.5 "5 än 1944.
Jordbruks- och blandade kommuner ...... 888 880 882 886 882 892 885 Industrikommuner m. m. .............. 889 885 887 899 888 895 891 Köpingar och municipalsamhällen ........ 889 880 877 893 891 903 889 Städer med under 20000 invånare ...... 894 887 890 893 885 903 892
» » 20 000 invånare och däröver . . 896 893 898 898 899 — 897
Storstäder ............................ 913 —- 909 915 —— —- 912
Medeltal för grupperna ................. 895 885 891 897 889 898 — 1941.
Jordbruks- och blandade kommuner ...... 812 806 810 820 811 822 814 Industrikommuner m. m. .............. 813 806 816 834 814 823 818 Köpingar och municipalsamhällen ........ 813 806 812 825 816 830 817 Städer med under 20000 invånare ...... 818 814 817 827 815 829 820
» » 20 000 invånare och däröver . . 821 813 824 827 831 — 823
Storstäder ............................ 828 _ 837 854 —- — 840
Medeltal för grupperna ................. 818 809 819 831 817 826 —
kostnadsindexberäkningar. Sistnämnda budget, som i det följande för kort— hetens skull kallas indexbudgeten, har lagts till grund för en alternativ be- räkning av de 32 genomsnittsbelopp, som redovisats i tabell 2. Innan denna beräkning presenteras, skall nämnas, att indexbudgeten skiljer sig från 1941 års dyrortsbudget huvudsakligen i följande avseenden: den har lägre livsmedels-, bostads-, bränsle- och skatteposter men större beklädnads- post och större post »övriga utgifter». Det är lätt att förutse, när man vet detta, att spännvidden mellan orterna kommer att te sig mindre, då detta viktsystem användes, än då dyrortsbudgeten från år 1941 lägges till grund, eftersom de mest varierande posterna fått mindre vikt men de synnerligen jämna posterna beklädnad och övriga utgifter fått ökad betydelse.
Av tabell 11 framgår, att omdömet besannas, men att skillnaden dock är tämligen ringa. Spännvidden mellan Stockholm och den billigaste grup- pen av orter (jordbruks— och blandade kommuner i »Småland och öarna») är här 19.6 procent mot 21.2 procent enligt tabell 2. Extremorten Södra Hestra (listan sid. 201), som med dyrortsbudgeten kom att ligga 23.5 pro- cent under Stockholm, placeras vid den alternativa beräkningen 21.8 pro- cent under nämnda stad.
Indexbudgeten torde få anses vara en förbättring av 1941 års budget,
Tabell 11. N ormalhushållets levnadskostnader ( totalutglft, kronor) 1944 inom olika landsdelar och ortstyper beräknade med alternativ budget ( »indexbudgeten» ).
I L! cs än?! Be! Landsdel »s» "ås se så» 55% ;s» 35 0, %: as M:?» få: amaze gä tstyp 0) mg >m m 8353 m 27” O
Jordbruks- och blandade kommuner ...... Industrikommuner m. m. .............. Köpingar och municipalsamhällen ........ Städer med under 20000 invånare ......
> » 20 000 invånare och däröver . . Storstäder ............................
4 680 4 770 4 892 4 692 4 865 4 782 4 940 4 752 5 001 4 959 5 260 4 900 5 046 5 091 5 409 5 035 5 189 5 248 — 5 161 5 615 -—— _ 5 349
Medeltal för grupperna ................. 5066 4970 5125 ——
men med hänsyn till den ringa skillnaden i resultatet har kommittén ansett det berättigat att begagna den senare för huvudkalkylema på 1944 års material. Bättre jämförbarhet med 1941 års beräkningar har därigenom uppnåtts. Detta hindrar likväl icke, att kommittén vid sin uppfattning om den maximala spännviddens storlek låtit sig vägledas även av resultatet av den alternativa budgeten.
Budgeter för olika inkomstgrupper. Då det synes vara av stor betydelse för bedömningen av dyrortsberäkningarnas tillämplighet att känna till lev- nadskostnadernas interlokala spännvidd för skilda inkomstgrupper, har kommittén låtit utföra några kalkyler häröver. Dessa inskränka sig i hu- vudsak till en beräkning för en inkomsttagare med 12000 är 13 000 kro- nors årsinkomst, ungefär motsvarande lönenivån för en statstjänsteman i 28:e löneklassen.
Beräkningen har tillgått så, att var och en av de sex huvudposterna i normalbudgeten enligt tabell 3—8 och 10, nämligen utgifterna för livsmedel, bostad, bränsle, lyse, beklädnad och övriga utgifter, ökats med olika tal, så att de erhållit den storlek och de inbördes proportioner, som gälla för en familj i 12000 år 13 OOO—kronorsläget. För skatten har en särskild beräk— ning gjorts med utgångspunkt från inkomsterna på skilda 'orter för en tjän— steman i 28:e löneklassen. Summan av de så omräknade posterna visa för olika ortsgrupper de nya relationerna mellan dessa.
Budgeten har erhållits från en inom socialstyrelsen utförd bearbetning av uppgifter från vissa postsparbankens budgetbokförare. Dess huvuddrag framgå av bilaga 1.
Det kunde tyckas, att särskilda beräkningar borde utförts för var och en av de omkring 200 olika delposter, vari normalbudgeten uppdelats, men
Tabell 12. Totalutgiften ( kronor) inom olika landsdelar och ortstyper år 1 91,4 för ett hushåll med 12 000 d 13 000 kronor årsinkomst.
h Koppar— bergs län
Småland och öarna Vastra Sverige Östra Sverige Gävleborgs grupperna
Ortstyp
oc Medeltal för
Jordbruks- och blandade kommuner ...... 12 081 11 841 12099 12 151 12 334. Industrikommuner m. m. 12 062 11958 12 229 12 519 12 363 Köpingar och municipalsamhällen ........ 12198 12191 12 409 12 766 12 733 Städer med under 20000 invånare ...... 12 485 12545 12 794 12 854 12 998
» » 20000 invånare och däröver . . 13 081 13 036 13 211 13 165 13 364 13 102 —— 13 383 13 943
material för en så noggrann beräkning har icke funnits tillgängligt annat ' än för livsmedelsposten. Icke heller denna har dock nyräknats för 28:e löne- .— klassen, då det visats genom tidigare budgetundersökningar, att de olika
livsmedlens inbördes proportioner i utgiftsbudgeterna för olika inkomst- grupper avvika anmärkningsvärt litetl, varför en sådan hänsyn ansetts över— flödig i föreliggande fall. Även i övrigt är det osannolikt, att en noggran—
, nare beräkning, om den kunnat utföras, ändrat det väsentliga resultatet.
Av större vikt att observera är, att även proportionerna mellan huvud—
,- posterna i den högre inkomstklassens budget äro i viss mån osäkra, beroen-
de på att antalet av de hushållsräkenskaper, som ligga bakom kommitténs viktsystem, är ringa. De olikheter, som framträda mellan det högre inkomst— lägets och normalinkomstlägets budgeter, äro visserligen till sin allmänna tendens typiska, varför så till vida anledning icke finnes att misstänka fel— aktigheter, men resultatet av beräkningarna, som redovisas i tabell 12 måste dock med hänsyn till. det anförda betecknas som relativt osäkert. Det framgår av tabellen, att spännvidden mellan Stockholm och billi— gaste ortsgrupp är endast 15.1 procent mot 21.2 procent enligt beräkning- arna för 4 000 år 5 000 kronorsläget (enligt tabell 2). Det rör sig alltså om en betydande sammanpressning av den interlokala spridningen jämfört med normalinkomstlägets förhållanden. En blick på viktsystemet i bilagan vi— sar, att sammanpressningen måste vara en följd av den relativt stora Vikt, som posten »övriga utgifter» har i de högre inkomsttagarnas budget, och den lägre vikt, som de från ort till ort mera varierande posterna livsme- del och bränsle intaga. Skatteposten, som har en delvis annan interlokal va- riation än övriga varierande poster, bidrar till att minska spännvidden mel—
1 Hushållsbudgeter och livsmedelskonsumtion i städer och tätorter 1940—1942 (stat. off. utr. Sthlm 1948)», sid. 22.
126 lan ytterlighetsgrupperna men åstadkommer i rätt många enskilda fall en omflyttning av arternas inbördes ordning. Trots detta är sammanpress— ningen i stort sett ganska jämn, vilket antydes av följande tablå.
Jämförelse mellan arternas spridning för 11 :e och 28:e löneklasserna. (Antalet orter fördelat efter ortsindextal. Stockholm : 1 000).
28:e löneklassen I 11 d e x t a 1 11:e löneklassen 801—850j851—9OOI901—950' 951—1000 1001——
Indextal : 751—800 ...... . 20 — 801 -—850 ...... 311 5 851 -—900 ...... 12
901—950 — 20 951—1 000 ..... — ——
Summa 343 138
Orterna ha här ordnats efter sina indextal (Stockholm : 1 000) i grup- per med 50 enheters intervaller. Man ser, att den lägsta ortsgruppen — med indextal upp till 800 — helt utgår, då man rör sig med 12 OOO—kronors- budgeten. Likaså ligger huvudmassan av orter inom var och en av de när— mast högre två grupperna en gruppintervall högre i 12 OOO-kronors alterna- tivet. Av de 320 orterna mellan index 801 och 850 ligga sålunda enligt det senare alternativet 311 i gruppen 851—900 0. s. V.
Fyra orter (Gällivare, Boden, Östersund och Luleå) ha placerats högre än Stockholm —— huvudsakligen beroende på de höga skatterna på dessa orter.
Ytterligare skall nämnas, att ett försök gjorts att beräkna levnadskostna- dernas olikheter för en familj med lägre inkomst än normalhushållet, eller cirka 3 500 kronor — ungefär motsvarande nivån för en statstjänstemans i 5:e löneklassen. Försöket har utförts efter samma metod som övriga hit- tills beskrivna alternativa beräknmgar, nämligen genom sammanvägning av budgetens huvudposter i ändrade proportioner. I detta fall har _man minskat vikten för bostad och »övriga utgifter» och ökat densamma för livs- medel. Skatteposten har beräknats särskilt på en inkomst som för en stats— tjänsteman i 5:e löneklassen. Tyvärr har någon fullt tillförlitlig budget icke stått till buds, varför beräkningens resultat får betraktas som så osäkert, att det icke förtjänar i detalj återgivas. Den maximala spännvidden blev ungefär densamma som för 11:e löneklassen, eller noggrannare angivet obe- tydligt mindre.
Huruvida detta resultat är riktigt, måste anses ovisst. Det nämnes, eme- dan den lärdomen otvivelaktigt kan drogas av beräkningen, att i varje fall ingen väsentligt ökad spännvidd generellt råder för inkomsttagare i 3 OOO—kronorsläget jämfört med 4 OOO—kronorsläget, något som man eljest måhända kunde anse sannolikt.
Pensionärsbudgeter. Genom en av socialstyrelsen nyligen utförd under- sökning rörande inkomster och utgifter för de viktigare kategorierna. av folk— pensionärer ha vissa uppgifter om dessas hushållsbudgeter erhållits. Materialet till undersökningen insamlades i november 19431 och har, med hänsyn till den ringa tid, som förflutit sedan dess, jämte de rådande, relativt stabila pris- och konsumtionsförhållandena, ansetts utan omräkning kunna läggas till grund för en särskild beräkning av levnadskostnadernas lokala spridning med 1944 års prismaterial. Denna beräkning har tillgått så, att huvudposterna enligt beräkningarna. för 11:e löneklassen sammanvägts i de proportioner, som pensionärsbudgeten angivit. Livsmedelsposten har dock först omräknats så till vida, att hänsyn tagits till den större roll, som mjölk- och matfettsrabatterna spela i pensionärernas budget. Skatteposten har helt utelämnats. De använda budget—erna gälla närmast åldriga makar (utan barn) bosatta i städer och andra tätorter.
Resultatet visar, att om hänsyn endast tages till de kontanta utgifterna, föreligger en skillnad i levnadskostnaderna mellan dyraste ort —— som även i detta fall var Stockholm — och billigaste grupp av orter — jordbruks— och blandade kommuner i landsdelen »Småland och öarna» — på 24.4 procent (räknat på Stockholms tal). Häremot svarar enligt det föregående en skill- nad för normalhushållet på 21.2 procent. Tilläggas naturaposterna, ökas spänn— vidden, så att de 24.4 procenten stiga till omkring 27 procent. Omvänt skulle levnadskostnaderna i Stockholm vara omkring 35 procent högre än på den billigaste landsbygden, vilket man lätt räknar ut med ledning av nyssnämnda tal (27 procent).
Dessa beräkningar visa, att levnadskostnadernas spridning är större för pen- sionärer än för hushåll i mera normalt inkomstläge. Förklaringen är givetvis den, att de mellan olika landsdelar och ortstyper starkt varierande posterna bostad och bränsle, ävensom livsmedelsposten, ha relativt stor andel i pen- sionärernas budget.
Resultatet beror emellertid i väsentlig mån på, vilken budget man väljer. För exempelvis en ensamboende pensionär är spännvidden ännu större än den angivna. Det är vidare att märka, att de folkpensionärshushäll, som läm- nat uppgifter till de här använda viktsystemen, tillhöra de mest vitala inom denna kategori, och därför utan tvivel haft inkomster genom arbete 111. m. ut- över genomsnittet, vilket i sin tur med stor sannolikhet möjliggjort en icke
1 Jfr Soc. Medd, årg. 1944, sid. 308.
fullt typisk utgiftsbudget. De vid dyrortsjämförelser utjämnande posterna beklädnad och »övriga utgifter» kunna sålunda antagas ha spelat en relativt stor roll i deras budget.
På. grund härav kan med säkerhet antagas, att spännvidden i levnadskost- naderna för det genomsnittliga pensionärshushället är större än den som här framkommit. Det är t. o. m. möjligt, att den är avsevärt större.
Budgeternas procentuella sammansättning. Den budget, som använts vid kommitténs provgruppering, återges i tabell 31, sid. 178 (kol. 2). Det är den s. k. 1941 års dyrortsbudget, och tabellen visar sålunda dess samman— sättning detta år.
Det kan emellertid vara av visst intresse att konstatera, huru samman- sättningen av denna budget blev år 1944 enligt kommitténs beräkningar. För den skull återges i tabell 13 här invid den procentuella sammansättningen av budgeterna för de ortsgrupper, som redovisats i tablån nedtill på. sid; 107. Direkt jämförbarhet mellan dessa budgeter och budgeten i tabell 31 räder icke, då den senare hänför sig till ett genomsnitt av tätorter, vilket kommittén icke ansett sig ha anledning särsldlt studera. Den kvantitativa konsumtion, som ligger .bakom värdesiffrorna, är emellertid densamma i alla budgeterna.
Tabell 13. Hushållsbudgetemas procentuella. sammmättning är 19.44 (1941 års konsumtion).
0 _; .) fx
m "5 ** .:: ”"* == 0» n. ** 8
så så % = =» 32 s i;»;
:s .2 S :.. 3 :E 0 3 lö .PP än % _"4
=; & s % % .a, e 2 .; s ; 8
:=: '”
" å ** .a *5 O ” != &
Livsmedel .......... 43.4 40.1 42.7 41.4 43.8 37.4 Bostad ............ 9.6 12.9 9.0 11.0 8.3 20.9 Bränsle ........... 5.2 6.8 5.9 6.2 4.9 5.9 Lyse ............. 1.0 0.9 1.2 1.0 1.2 0.7 Beklädnad .......... 11.7 10.8 11.9 10.8 12.2 9.8 Skatter ........... 9.8 10.8 9.9 11.8 9.6 8.9 Övriga utgifter ....... 19.3 17.7 19.4 17.8 20.0 16.4 Totalutgift 100.0 100.0 | 100.0 100.0 100.0 100.0
Tabell 13 redovisar, som härav framgår, icke nägra genom budgetunder- sökningar direkt observerade hushållsbudgeter avseende »Småland och öarna», norra Sverige 0. s. v. utan anger blott, hur dylika budgeter skulle te sig, om samma konsumtion genomfördes på alla orter. Livsmedelsposten skulle, som man finner, variera mellan 37.4 och 43.8 procent av totalsumman, medan bo- stadsposten, som enligt 1941 års viktsystem upptog 14 procent av det hela (tab. 31), skulle växla mellan lägst 8.3 och högst 20.9 procent 0. s. v.
Kap. 6. Förslag angående lönegrupperingen
Lönegrupperingen och dess utformning. Enligt direktiven skola de sak— kunniga pröva, huruvida löneplanerna i de statliga avlöningsreglementena och de i analogi med dessa utformade författningarna i detta sammanhang böra omarbetas samt — därest så är fallet —— taga ställning till spörsmålet om tidpunkten och riktlinjerna för en sådan reglering. Däremot skulle frå- gan om regleringens närmare utformning upptagas till behandling i särskild ordning. Det skulle därför endast åligga de sakkunniga att föra undersök- ningen av dyrortsgrupperingsfrågan så långt, att en utgångspunkt erhölles för de förhandlingar, som sedermera vid lämplig tidpunkt borde upptagas, om en överarbetning av löneplanerna visade sig påkallad.
Utgångspunkten vid bedömandet av frågan om lönegrupperingens be— stånd och utformning är kännedomen om de rådande olikheterna i levnads— kostnaderna på skilda orter. Enligt kommitténs utredningar består trots det utjämnande inflytandet från den statliga prisregleringen för närvarande en olikhet mellan dyraste och billigaste ort på omkring 24 procent, om tillägg för rese— och transportkostnader icke inräknas. Bortser man från extremfall, kvar- står en skillnad på omkring 21 procent, räknat på den dyrare ortens tal. Till- läggas skäliga belopp för rese- och transportkostnader —— av kommittén upp- skattad—e till 50 a 100 kronor för de billigaste orterna —— sj-unker sistnämnda differens till omkring 20 procent. För extrema fall synes man böra räkna med en spännvidd på omkring 22 procent. Dessa skillnader anser kommittén vara så betydande, att en fortsatt lönegruppering utan tvekan är motiverad.
Den angivna skillnaden i levnadskostnaderna — 20 procent — gäller i första hand tjänstemän i lägre löneklasser och upp till omkring 11:e löne— klassen. För högre placerade tjänstemän torde skillnaden vara mindre. En- ligt utredningen i kap. 5 skulle den för 28:e löneklassen ha en storleksord- ning av ungefär 15 procent. Även denna spännvidd är enligt kommitténs mening stor nog att motivera en ortsdifferentiering av lönerna.
Lönegrupperingen bör liksom tidigare vara. en enda och grunda sig på levnadskostnadsberäkningar närmast avseende arbetar— och tjänstemanna— familjer vid en inkomstnivå ungefär motsvarande 11:e löneklassen i det nu— varande statliga lönesystemet. Vid tillämpningen på löneskalan bör dock liksom hittills iakttagas, att den procentuella spännvidden är mindre för högre än för lägre inkomsttagare. En minskning av skillnaden i lön mellan olika ortsgrupper synes därför motiverad för de högre löneklasserna. Det erinras om att löneskalan för närvarande är så, konstruerad, att den pro— centuella spännvidden är praktiskt taget lika för l:a till och med 13:e löneklasserna, därefter minskas den successivt för att i 24:e klassen uppgå till omkring 80 procent och i 32za klassen till omkring 55 procent av den
procentuella spännvidden i l:a—13:e klasserna, då denna beräknas på I-orts- lönen.
Ortsgrupperllas anordning. Principen vid gnuppgränsernas dragande kan förslagsvis vara, att man till en början konstaterar, huru stor spännvidden i levnadskostnaderna är mellan de bägge orter eller snarare grupper av orter med någorlunda stor betydelse, vilka anses böra ligga på nedre gränsen av den lägsta respektive övre gränsen av den högsta dyrortsgruppen. I intervallet mellan dessa inplaceras därefter med jämna mellanrum gränserna mellan det antal grupper man önskar indela orterna i. Lämpligen uttryckas gruppgränser- na såsom krontal, som härletts från det vid dyrortsundersökningen framkomna talet för dyraste eller billigaste ort (grupp av orter). I de så uppställda orts- grupperna kunna. de enskilda orterna utan Vidare insättas med ledning av det vid dyrortsundersökningen framkomna totalbeloppet.
I praktiken torde i detta system behöva göras vissa modifikationer be— tingade av att antalet orter i dyraste gruppen under alla omständigheter kommer att bli så litet, att man på förhand kan säga, att Stockholm blir den dominerande orten bland dem. På denna grund, och då dessutom Stock- holm —— som framgår av senare avsnitt i detta kapitel — av praktiska skäl bör tagas till utgångspunkt för övergången från en gruppering till nästa, blir det lämpligt, att utan vidare placera Stockholm mitt i den dyraste ortsgruppen. Från denna punkt bestämmes därefter den lägsta ortsgruppens nedre gräns. Enlikt kommitténs utredningar skulle denna gräns ligga 20 procent under mitten av högsta grupp (Stockholm).
Dä grupperna anordnas på detta sätt, äger vid lönesättningen automa— tiskt en viss sammanpressning av löneskalan rum i förhållande till dyrorts- spännvidden. Detta sammanhänger med det självklara förhållandet, att löntagare på orter, som ligga i nedre delen av sina grupper, få högre lön och löntagare på orter, som ligga i övre delen av grupperna, få lägre lön än som deras dyrortsplacering egentligen motiverade. lWitten av den hög- sta ortsgruppen och mitten av den lägsta komma alltså att skilja sig mindre än spännvidden mellan dyraste och billigaste ort (ortsgrupp). Enligt kom- mitténs förslag kan denna automatiska sammanpressning visserligen äga rum endast från ett håll, eftersom dyraste ort placerats i mitten av högsta gruppen, men att den ändock icke är oväsentlig i de alternativ, som kom- mittén övervägt, framgår av tabell 14 och diagrammet här invid.
Hur stor sammanpressningen blir, beror på hur många lönegrupper man önskar ha. Ju färre grupper som den totala spännvidden indelas i, desto större blir avståndet från lägsta gruppens nedre gräns till samma grupps mitt och desto större följaktligen sammanpressningen.
Enligt kommitténs förslag, vilket innebär fem grupper — som nedan skall närmare utvecklas —— blir den maximala spännvidden sammanpressad från 20 till omkring 18 procent (noga räknat 17.8 procent).
Spännvidden mellan orterna enligt kommitténs utredning:
| 22% —20% ——18%-16%—14% —12% —10% —874 —6% —4'/.' -2%
T T
'lligaste ort Stockholm
Ortsgmppernas anordning enligt kommitténs förslag:
Grupp 1. Grupp 2. Grupp 3. Grupp 4. Grupp 5.
'_iff'ff'f
illigaste ort —18 % —13.5 % —9 75 —4.5 % Stockholm
Det må tilläggas, att det här föreslagna sättet för gruppernas anordning är i viss mån godtyckligt. Man kunde alternativt placerat även den billi- gaste orten eller gruppen av orter i mitten av lägsta grupp. Att kommittén valt den föreslagna anordningen motiveras med att det av flera skäl an- setts olämpligt att utsträcka dyrortsskalan hur långt ned som helst — i detta fall till 22 procent under dyraste ort — blott därför att enstaka orter finnas med mycket låga jämförelsetal. Bland annat är det ur praktisk syn- punkt en fördel att begränsa skalan, därför att stegen mellan ortsgrupperna därigenom kunna göras mindre eller antalet grupper färre. Anordningens innebörd blir tydligen, att alla orter, vilkas levnadskostnader med mer än 18 procent understiga levnadskostnaderna i Stockholm, höjas vid lönesätt- ningen och behandlas, som om deras jämförelsetal vore blott 18 procent lägre än Stockholms.
Sedan man fastställt, om spännvidden i levnadskostnaderna och spänn- vidden i Iönebeloppen helt skola motsvara varandra, eller i vilket förhållande de eljest skola stå, kan lönen i högsta och lönen i lägsta ortsgrupp bestäm- mas. Beloppen i övriga grupper avpassas med jämna mellanrum inom inter- vallet mellan lönerna i högsta och lägsta grupp. De så uträknade beloppen kunna sägas representera mitten av varje grupp.
Spännvidden i blivande löneskala. Kommittén har haft att taga ställning till frågan, huruvida full hänsyn skall tagas till en viss, konstaterad dyrorts- skillnad vid lönesystemets anordning eller om differenserna mellan löne— satserna endast till en del skola svara mot dyrortsskillnaderna. Härvid ha följande omständigheter beaktats.
Spännvidden i lönen mellan ortsgrupperna I och A enligt nu gällande lönereglemente är 25 procent i t. ex. 11:e löneklassen, ehuru den genomsnitt- liga skillnaden i ortsindextalen för i dessa grupper ingående orter enligt 1934- års dyrortsundersökning, som ligger till grund för gällande gruppering, var mycket större (39 procent). Man tilllämpar sålunda en löneskillnad, som
är mindre än den konstaterade dyrortsskillnaden. Huruvida detta med— vetet anordnats, därför att levnadskostnadsberäkningarna år 1934 icke om— fattade hela hushållsbudgeten, varvid Vissa utjämnande delar utelämnats, är ovisst, då någon motivering veterligen icke givits. 1936 års lönekommitté, som ägnat denna fråga ingående behandling, antyder, att det är möjligt, att systemet uppkommit därigenom att man från början icke ansåg, att syftet med dyrortsgraderingen av lönerna var att genomföra en fullständig ut— jämning av reallönerna, utan blott att man ville ge ett »skälighetstillägg» åt de dyrare orternas tjänstemän. Uppfattningen att grupperingen borde innebära en fullständig utjämning av reallönerna skulle framträtt senare.
I det rådande systemet för rörliga tillägg och kristillägg efter levnadskost— nadernas förändringar i t i (1 e n utgår icke full kompensation, utan löne— tilläggen utgöra 50—75 procent av den konstaterade olikheten i levnads— kostnaderna (räknat från basen). Motiveringen härtill torde vara, att syftet med tilläggen icke är att åstadkomma full täckning för levnadskostnadernas växlingar, då en sådan princip vore »såväl sakligt obefogad och till sina allmänna konsekvenser vansklig som praktiskt omöjlig att helt realisera.»1 Under kristider skulle ett lönesystem med full kompensation kunna omintet- göra sin egen grundval, som är ett något så när stabilt penningvärde.
Den principiella motivering för endast partiell kompensation, som så- lunda anförts beträffande rörliga tillägg och kristillägg, kan icke anföras till stöd för att dyrortsgraderingen av lönerna icke skulle helt motsvara den kon- staterade levnadskostnadsskillnaden. Den praxis, som råder på sistnämnda område, har uppstått vid en tidpunkt, då situationen vad angår de för grup- peringen grundläggande undersökningarna var en helt annan än den som blir rådande, om kommitténs förslag vinner tillämpning.
Kommittén anser sig därför oförhindrad att pröva sakskälen för och emot full överensstämmelse mellan löneskala och konstaterade dyrortsskillnader under hänsynstagande uteslutande till vad som kan anses skäligt gentemot löntagarna på olika orter.
I ett tidigare sammanhang har kommittén framhållit, hurusom det finns olägenheter med vistelsen på orter av vissa typer, som icke siffermässigt komma till uttryck vid en dyrortsjämförelse, varvid den allmänna tenden— sen är, att de glest bebyggda landskommunerna — trots medräknandet av vissa avståndskostnader i dyrortskalkylen — bli något för lågt placerade i förhållande till tätorterna. Då landskommunerna i allmänhet tillhöra de låga dyrortsgrupperna, talar denna omständighet för en viss sammanpressA ning av löneskalan, varigenom dessa orters tjänstemän skulle få en rela— tivt högre lönesättning än den som anges av den siffermässigt framräknade kostnadsskillnaden.
* 1936 års lönekommittés betänkande med förslag till avlöningsreglemente. (Stat off. utr. 1937: 48), sid. 33.
Den anförda anmärkningen att dyrortssystemet missgynnar vissa orter gäller emellertid endast, då orter av olika typ ställas mot varandra, såsom då en landskommun jämföres med en tätort. Den gäller icke, då de jäm- förda orterna äro av samma typ, vilket kan vara fallet, då en landskommun i södra Sverige jämföres med en landskommun i norra Sverige, eller då en tätort i södra Sverige jämföres med en tätort i norra. I sådana fall är full överensstämmelse mellan löneskalan och kostnadsskillnaderna motiverad.
En lösning av denna fråga kan endast åstadkommas genom en inbördes avvägning av olägenheterna av den ena och den andra utvägen. För sin del vill kommittén göra följande uttalande.
Beräkningsmetoden vid dyrortsjämförelsen efter de förbättringar, som föreslagits av 1936 års lönekommitté och av dyrortskommittén, torde få anses väsentligt mera fullständig än den, varpå nuvarande lönegruppering vilar. Redan dyrortsskalans konstruktion enligt kommitténs förslag inne— bär en sammanpressning av den konstaterade dyrortsskillnaden från — om man tar hänsyn även till de extrema fallen — 22 procent till 18 procent. Det torde dock vara ovisst, huruvida denna sammanpressning möjliggör skälig kompensation för ovanberörda i dyrortsjämförelsen ej inrymda om- ständigheter. Kommittén anser därför, att en ytterligare sammanpressning av löneskalan till en spännvidd, som dock ej bör understiga 15 procent, bör kunna övervägas. Resultatet skulle således bli, att kommittén — i rådande situation vad angår levnadskostnadernas variationer —— räknar med en maximal skillnad på 18 procent i levnadskostnaderna vid orternas inplace- ring i dyrortsgrupper men anser att en sammanpressning av spännvidden mel— lan lönebeloppen i yttergrupperna till 15 procent ändock kan övervägas.
Vid bedömandet av denna fråga måste givetvis hänsyn tagas även till de statsfinansiella verkningarna. Enligt senare åberopade kostnadsberäk- ningar, vilka dock äro mycket osäkra, skulle verkningarna härav i förhål— lande till sammanlagda lönekostnaden icke vara synnerligen betydande.
Antalet ortsgrupper. Principiellt sett skulle det idealiska vara, att lönen för varje ort avpassades efter det för densamma uträknade dyrortstalet. Man skulle med ett sådant system undvika de olägenheter, som nu uppstå blott genom att orter, som sins emellan uppvisa rätt betydande levnads- kostnadsskillnader, sammanföras till en grupp och behandlas lika. En ringa skillnad i levnadskostnaderna mellan två närliggande orter kan vara nog att föra dessa till olika dyrortsgrupper och medföra en betydande olikhet i lönen, vilket därav berörda befattningshavare med skäl kunna betrakta som omotiverat. Framför allt är emellertid systemet med gruppindelning ett svårt hinder för revisioner vid ändrade dyrortsförhållanden, i det detta ger
anledning till svåra komplikationer, då orter blott genom en ringa sänk— ning av levnadskostnaderna flyttas ner enhel grupp på löneskalanå
En noggrann följsamhet mellan levnadskostnader och lön är emellertid av praktiska skäl utesluten.
I den allmänna diskussionen har frågan om lönegruppernas antal tillmätts en mycket större betydelse än den egentligen förtjänar. Detta förklaras av att utgångspunkten för diskussionen varit de tidigare genomförda automa— tiska övergångarna från en placering i lönegrupp till nästa placering och se- nast socialstyrelsens förslag av den 17 oktober 1942 angående automatisk övergång från 1934 års till 1941 års gruppering. Så som frågeställningen då var, fick den bestående grupperingen med dess gruppantal ett avgörande inflytande också på spännvidden mellan högsta och lägsta lönegrupp. En minskning av antalet grupper måste under dessa omständigheter framstå som den enklaste metoden att minska spännvidden mellan lönerna i högsta och lägsta grupp. Det sistnämnda —— att minska spännvidden — är uppen- barligen det väsentliga i sammanhanget.
Då emellertid en ny lönegruppering enligt förutsättningen för dyrorts— kommitténs arbete icke bör ske utan en samtidig lönereglering, kommer frågan i ett annat läge. liian blir då mindre bunden av det rådande sy— stemet och får möjlighet att angripa problemet från rätt håll. Detta inne— bär, att man i stället för att påverka spännvidden mellan lönerna genom att minska eller öka antalet grupper kan ställa frågan sålunda: Hur många lönegrupper äro lämpliga, då en total spännvidd i levnadskostnaderna på så och så mycket konstaterats?
Enligt dyrortskommitténs mening är det som av ovanstående framgår en ren lämplighetsfråga, hur många ortsgrupper man väljer. Å ena sidan har man att ställa det ideala kravet på största möjliga antal grupper, å andra sidan det praktiska kravet att det »möjliga antalet» icke göres så stort, att tillämpningen blir onödigt tungrodd. Utgår man —— för att få ett konkret exempel för ögonen —— från nuvarande årslön i 11:e löneklassen på I-ort (exklusive rörligt tillägg och kristillägg) och en spännvidd mellan billigaste och dyraste grupp av orter på 20 procent, erhålles det resultat, som framgår av tabell 14, i vars sista rad (e) lönebeloppen enligt nu gällande reglemente medtagits för jämförelse.
Till exemplet .skall ytterligare nämnas, att det, i enlighet med vad ovan anförts, ansetts rimligt att placera Stockholm i mitten av högsta gruppen och nedre gränsen av lägsta gruppen på 20 procents avstånd från Stockholm. Spännvidden mellan högsta och lägsta belopp är enligt alternativ a 18.8 pro- cent och minskas, enligt vad som ovan sagts, då antalet grupper blir färre,
1 Jfr även 1936 års lönekommittés betänkande, (Stat. off utr, 1937), sid. 109, andra stycket. ned- ifrån o. ff.
Tabell 1.4. Exempel på lönebelopp ( kronor ) vid olika antal ortsgrupper ( och under Mss förutsättning angående lönen i dyraste grupp).
Gruppens nummer
a) Nio grupper ...... 3 571 3 674 3 777 3 880 b) Sju » ...... — — 3 585 3 720 c) Fem » ...... — —— —— —— d) Tre >. ...... -—— — —
3 291 3 429 3 567 3 705
e) Gällande reglemente . .
så att den i alternativ b är 18.5 procent, alternativ c 17.8 procent och alter- nativ d 16.0 procent. Skillnaden i kronor mellan ortsgrupperna är i alter- nativ a 103, alternativ b 135, alternativ 0 195 och alternativ d 351. Höjda med nu utgående rörligt tillägg och kristillägg (tillhopa 31 procent) stiga ! de till respektive 135, 177, 255 och 460 kronor. Enligt nu gällande löneregle- l mente är skillnaden (inklusive tilläggen) 181 kronor.
Med utgångspunkt från dessa tal kan lämpligheten av olika gruppantal bestämmas. Helst borde man som komplement ha uppgifter om hur grän- serna mellan ortsgrupperna gå på kartan, därför att antalet fall, då orter ; tillhörande skilda grupper gränsa intill varandra, också är av betydelse. ; Mycket av den kritiska inställning, som försports mot dyrortsgrupperingen, * har ju som redan antytts kommit från löntagare i närliggande orter, vilka i hänförts till olika lönegrupper. Tyvärr saknas dock sådana uppgifter, varför
man har att hålla sig till sannolikheten, att antalet »gränsfall» är färre, ju färre grupper man har.
Dyrortskommittén har, som redan antytts, för sin del funnit alternativet c, innebärande fem lönegrupper, vara det mest lämpliga. Steget mellan in— tilliggande dyrortsgrupper är här visserligen så högt som 255 kronor (in- klusive rörligt tillägg och kristillägg), vilket med 74 kronor överstiger nu gällande differens, men med hänsyn till att antalet fall, då intilliggande kommuner (orter) komma att tillhöra olika dyrortsgrupper, kan antagas bli avsevärt färre än vid nu gällande system med dess nio grupper, synes alternativet dock kunna rekommenderas. Kommittén har vid detta sitt ställningstagande vägletts även av hänsynen till den förenkling i admini- strativt hänseende, som en nedskärning av nuvarande nio ortsgrupper till fem innebär, icke minst därigenom att löne- och skattegrupperingarna kunna göras praktiskt taget överensstämmande.
Om löneskalan enligt föregående avsnitt alternativt sammanpressas till 15 procents spännvidd, minskas steget mellan ortsgrupperna från 255 till
Tabell 15. De provgrupperade 51,5 orterna fördelade på gällande och föreslagna dyrortsgrupper.
Obs! Avståndskostnader äro icke tillagda dyrortstalen för landsbygdens orter, varför dessa blivit något för lågt placerade. Spännvidden mellan mitten av grupp 5 (där Stockholm placerats) och mitten av grupp 1 är 18 procent (exakt).
Gruppens nummer i föreslagen gruppering (jämte totalutgift enligt listan sid. 189)
Dyrortsgrupper enligt nu gällande | | _ Summa gruppering 2 3 4 D —4 707 4 708—4 958 4 959—5 209 5 210—5 461 5 462—— kr kr kr kr kr A ......... 232 5 —— —— —— 237 B ......... 85 42 — —— — 127 C ......... 13 60 3 -—— _ 76 D ......... — 29 14 * — 43 E ......... —— 2 1 24 — -— 26 F ......... — " 1 " 13 8 — 22 G ......... _ —— — 7 —— 7 H ......... — —— — 2 3 4 6 I ......... —— —— — —— 1 1 Summa 330 139 54 17 5 545 * G:a, Uppsala by, Oxelösund. 2 Backa.
” Sundsvall, Kiruna.
217 kronor (d. v. s. ungefär i relationen 15/ 18). Beloppen i de fem orts? grupperna te sig sålunda:
Gruppens nummer:
1 2 3 4 5 15 % spännvidd ........... 3 736 3 901 4 065 4 230 4 395 18 % » (enl. tabell 14) (3 615) (3 810) (4 005) (4 200) (4 395)
Huruvida lönen i Stockholm skall vara oförändrad, som förutsatts i här anförda exempel, eller hur den i annat fall skall ändras, blir beroende på den realprövning av lönenivån, som förutsättes äga rum, innan omgruppe- ringen av orterna genomföres vid lönesättningen. Det är uppenbart, att de av dyrortskommittén här ovan angivna riktlinjerna för en ny löne— gruppering icke kunna tillämpas för automatisk övergång till den nya grup- peringen, utan att omgrupperingen måste kombineras med en lönereglering.
I tabell 15 och 16 visas, huru de 545 orter, som ingå i kommitténs prov- gruppering, fördela sig på ortsgrupper, dels (tabell 15) vid det av kommittén förordade alternativet med fem grupper, dels för jämförelse härmed vid
(
Tabell 16. De provgrupperade 545 orterna fördelade på vissa ortsgrupper enligt totalutgiften 1944. (Spännvidden mellan mitten av högsta ortsgrupp och nedre gränsen av lägsta ortsgrupp är 20 procent.)
Gruppens nummer
Nio grupper . . 215 Sju. . . -— Tre
tillämpning av alternativen nio, sju och tre grupper. Att märka är, att av- ståndskostnaderna icke ingå i de vid placeringen begagnade beloppen, var— för alla landsbygdsorter kommit något för lågt.
Kostnadsberäkning. Ett försök till beräkning av kostnaderna för en för- ändring i dyrortssystemet har utförts på grundval av riksräkenskapsverkets utredning angående tjänstemännens antal inom olika ortsgrupper. Beräk- ningen stöter emellertid på åtskilliga svårigheter, som göra den synnerligen approximativ.
Riksräkenskapsverkets utredning innehåller uppgifter om personalens för— delning på lönegrader, däremot icke på löneklasser. I enlighet med uppgif- ter, som för vissa personalgrupper insamlats av finansdepartementet, har — där icke särskilda uppgifter föranlett avsteg från denna regel —- för ordi- narie personal räknats med lönegradens näst högsta löneklass. För extra- ordinarie personal har räknats med två löneklasser under högsta och för den extra personalen med den lägsta löneklassen. De fel, som kunna uppstå ge- nom dessa antaganden, torde icke öva någon starkare inverkan på den be— räknade kostnaden för förändringar i dyrortssystem och löneplaner.
Kostnaderna ha beräknats på de i nu gällande löneplaner angivna be10p- pen. Utgående rörligt tillägg och kristillägg ha sålunda beräknats för sig. Till tjänste— och familjepensionsavdrag har ingen hänsyn tagits.
Vissa grupper ha måst lämnas utanför den egentliga kostnadsberäkningen, då det varit oklart, med vilka lönebelopp man skulle räkna. Detta gäller framför allt arbetare, sådana arvodister, som icke med säkerhet äro orts— grupperade, viss tillfällig personal inom statens järnvägar och telegrafver— ket samt poststationsföreståndare. Då i synnerhet arbetarna utgöra en be- tydande grupp har med hjälp av uppgifter i den officiella lönestatistiken för statliga verk och byggnadsarbeten m. m. likväl en kalkyl utförts.
Beträffande stationeringsorternas fördelning på blivande ortsgrupper har antagits, att samtliga orter tillhörande grupperna A—E skulle vid en kom— mande allmän dyrortsgruppering förflyttas på samma sätt som de 545 prov-
grupperade orterna i motsvarande ortsgrupp. Av bilaga 11 framgår, att de provgrupperade orterna inom var och en av de lägre ortsgrupperna enligt 1941 års undersökning fördelade sig efter dyrhet på ungefär samma sätt som samtliga 3 850 orter och sålunda utgöra ett med hänsyn till dyrheten 1941 i n o in var och en av grupperna A—E representativt urval av orter. Man kan därför med ett visst fog antaga, att de alltjämt återspegla fördel— ningen för samtliga orter.
För att närmare belysa förhållandet beträffande orterna i de högre orts—— grupperna visar en tablå i nyssnämnda bilaga1 fördelningen efter dyrhet enligt 1941 års undersökning bland samtliga. städer, köpingar och municipalsamhäl- len och bland de provgrupperade orterna av samma kategorier -— alltså sedan landskommunerna frånsorterats. Även denna jämförelse antyder, att de prov- grupperade orterna äro tämligen representativt fördelade. Med ledning av dyr— hetstalen från 1941 års undersökning har beträffande de mera betydande av de orter, som icke ingå i provgrupperingen, antaganden gjorts om deras inplacering i de nya grupperna. Stockholm har ju i såväl riksräkenskapsverkets som kom- mitténs undersökningar särredovisats, varför denna ort icke berett några be— kymmer.
Beträffande tjänstemännens uppdelning på de särskilda orterna bygger beräkningen på antagandet, att de fördela sig lika på varje ort inom var och en av grupperna A—E. De tjänstemän som enligt riksräkenskapsverkets utred- ning tillhöra grupp A ha således antagits fördela. sig lika på alla A-orter, de som tillhöra grupp B ha antagits fördela sig lika på alla B-orter o. s. v. För orter i högre grupper har med hjälp av uppgifter om antalet anställda vid järnvägen, folkmängdssiffror m. m. de olika orterna tilldelats en särskilt be— räknad andel av antalet tjänstemän inom ortsgruppen ifråga. Hänsyn har även tagits till de mera betydande av de orter, som icke ingå i provgruppe— ringen men som med viss sannolikhet kunnat inplaceras i de nya grupperna. Dessa antaganden innesluta sannolikt en felkälla. En exakt undersökning skulle emellertid krävt en uppgiftsinsamling, som icke för närvarande ansetts böra äga rum.
Kostnadsberäkningarna gälla tre provgrupperingar omfattande fem orts- grupper och med respektive 15, 18 och 20 procents spännvidd2 i dyrhet mellan mitten på högsta och mitten på lägsta grupp, varvid full överensstämmelse i spännvidd mellan löneskalor och dyrortsskalor förutsatts. Det här berörda fallet med 15 procent spännvidd gäller som nämnts spännvidden i d y r h e t och bör sålunda icke förväxlas med det fall, som tidigare i detta kapitel be— rörts under rubriken »Spännvidden i blivande löneskala» och som avsåg 18
1 Tabell 341 och 35 sid. 186 och 187. . 2 Hur orterna gruppera sig enligt dessa alternativ framgår av tabellerna sid. 136 och bilaga 1, sid. 203 och 204.
procent spännvidd i dyrhet i kombination med en löneskala av 15 procent
spännvidd (jfr nedan).
Liksom i nuvarande löneplan har spännvidden antagits ha sitt mam'mum i löneklasserna 1—13 för att minska i högre löneklasser. Minskningen har utförts i samma proportion som i nuvarande löneplan. För lägre löneklasser, där spännvidden enligt gällande löneplan minskas, ju lägre på löneskalan man kommer, har däremot räknats med samma spännvidd som i löneklass 1—13.
Beräkningarna ha vidare utförts under förutsättning, att nuvarande lön på I-ort behålles oförändrad i den högsta ortsgruppen, varigenom den min- skade spännvidden i löneskalarn tager sig uttryck i en höjning av lönerna för de lägre grupperna. Denna förutsättning innebär emellertid intet ställnings- tagande från kommitténs sida till frågan, hur en framtida lönereglering bör utföras. Det är blott ett antagande, som gjorts för att kalkylen skall komma att utvisa den högsta rimliga gränsen för kostnadsökningen.
I nedanstående tablå visas antalet av och den beräknade nuvarande löne- kostnaden för vissa grupper av tjänstemän och arbetare.
j_ Antal 1. I kostnadsb—eräkningen ingående personal, med officiell dyrortsgruppering Tjänstemän ......................... 153 793 Arbetare (utom städningspersonal) . . . . 43 595 ( 2. I kostnadsberäkningen icke ingående, dyr- ” ortsgrupperad personal Poststationsföreståndare .............. 2 532 Tillfällig personal vid telegrafverket och statens järnvägar .................... 3 4419 Väg- och platsvakter m. fl. vid statens järnvägar ........................... 866 Städningspersonal .................... 41 4—37 3. Icke dyrortsgrupperad personal Statstjänstemän ..................... 40 450 Arbetare (inklusive städningspersonal). . 35 390
Summa 284 512
Nuvarande beräknad totalkostnadl
660 miljoner kronor
190 » >> 10 >> >> >> »
. >> » 5 >> » 100 >> >> 150 >> »
Den kostnadsökning, som beräknats enligt ovan relaterade grunder, uppgår
för tjänstemännens del till 20 respektive 19 och 18 miljoner kronor utan rörliga tillägg och kristillägg och till 26 respektive 25 och 24 miljoner kronor med så—
För de arbetare, vilkas lön regleras i enlighet med den officiella dyrorts- grupperingen, har ökningen beräknats ännu mera summariskt, i det den an-
1 För tjänstemännens del exklusive rörligt tillägg och kristillägg; tjänste- och familjepensions- avdrag ej utförda. i l i de tre alternativen med 15 procents, 18 procents och 20 procents spännvidd dana tillägg
tagits vara proportionell mot den som enligt ovan framkommit för tjänste- männens del. Den blir med denna metod, inräknat rörliga tillägg och kristill- lägg, ungefär 6 milj. kronor i alla. tre alternativen. Totalökningen (inklusive tillägg) skulle alltså uppgå till respektive 32, 31 och 30 miljoner kronor vid en spännvidd av respektive 15 procent, 18 procent och 20 procent i såväl
dyrorts- som löneskala. '
Om däremot ortsgrupperingen konstrueras så att levnadskostnaderna i den högsta och den lägsta av de 5 grupperna skilja sig med 18 procent, men samtidigt löneskalan sammanpressas till 15 procents spännvidd, stiger kost- nadsökningen med omkring 12 miljoner kronor för tjänstemännens och 2 miljoner kronor för arbetarnas del, varigenom totalökningen stiger från nyss- nämnda 31 miljoner kronor till 45 miljoner kronor.
Anknytningen mellan olika dyrortsgrupperingar. I 1936 års lönekom- mittés betänkande är frågan om samspelet mellan dyrortsgruppering och lev- nadskostnadsindexberäkning så utförligt behandlad, att det torde få anses överflödigt, att dyrortskommittén ingår därpå. Frågan om att erhålla. en fast punkt vid övergång från en dyrortsgruppering till en annan, synes likväl böra av kommittén beröras.
För anknytningen av resultatet från på varandra följande olika dyrortsgrup— peringar har socialstyrelsen hittills använt den s. k. riksmedeldyrheten. Detta är ett på visst sätt vägt medeltal av de för rikets orter beräknade levnads— kostnadstalen.1 Med utgångspunkt från riksmedeldyrheten, som satts : 1 000, ha. indextal beräknats för dyrheten på de enskilda orterna. Vid över— gången från en gruppering till nästa har man betraktat riksmedeldyrheten som hela systemets upphängningspunkt. Om man undantar övergången mellan 1920 och 1925 års grupperingar har riksmedeldyrheten i det statliga lön-e— systemet fått spela rollen av en fast punkt belägen på visst avstånd från gruppgränserna i ortsgrupp C. I praktiken har förfarandet inneburit, att orter, som fått sina indextal höjda eller sänkta sedan föregående gruppering, behandlats, som om levnadskostnaderna där stigit respektive sjunkit.
Detta system medför betydande olägenheter. För det första verkar en änd— ring av d y r h e t e n på en ort eller grupp av orter så, att även andra. or- ters placering i systemet äcndras. En höjning eller sänkning av levnadskost- naderna. på ett håll påverkar nämligen riksmedeldyrheten, med påföljd att övriga orters indextal — vilka ju framkomma genom en division, vid vilken riksmedeldyrheten är nämnaren _ också ändras. Höjning av levnadskostna- derna på ett håll medför sänkning av indextalen på andra håll och vice versa.
1 Inom Varje län indelades orterna i grupper efter kommuntyp. För varje grupp togs ett oviigt medeltal av jämförelsetalen för dyrheten (kronbeloppen); Riksmedeldyrheten var ett medeltal av dessa gruppmedeltal så beräknat, att varje gruppmedeltal fick inverka i proportion till den samman- lagda folkmängden på de orter, som ingingo i gruppmedeltalet.
Fördetandra verkaren ändring av folkmängdens fördelning såsom t. ex. inflyttningen från landsbygden till städerna, till förskjutning av riksmedeldyrheten och därmed av hela skalan av därpå beräknade indextal. Om sålunda storstädernas folkmängd ökas, höjes riksmedeldyrheten, enbart därigenom att storstädernas vid beräkningarna framkomna höga dyrhetstal få ökad vikt vid medeltalsberäkningen. Följden blir, att alla orters indextal —— även storstädernas egna — sänkas i samma proportion som riksme- deldyrheten höjts. Då detta system kombineras med en löneskala med fasta gruppgränser, kunna orter, som ligga nära en gruppgräns komma att flyttas över till intilliggande grupp blott på grund av förskjutningen i folkmängdens fördelning.
Dessa förhållanden ha utförligt behandlats av 1936 års lönekommitté. Denna kommitté framhåller bland annat att problemet förenklas, om man avstår från att gruppera om orterna annat än i samband med löneregleringar. Även vid sådant arrangemang kunde det emellertid synas önskvärt med en utgångspunkt, som kunde bevaras från ett grupperingstillfälle till nästa. Detta borde icke så förstås, att man skulle eftersträva direkt samband mel- lan grupperingarna utan endast att man borde begagna en objektivt rimlig utgångspunkt, som kunde bibehållas vid kommande grupperingar. Efter en diskussion av olika alternativ säger kommittén, att det sannolikt vore lämp— ligt att till utgångspunkt taga den dyraste ort av verklig betydelse från vilken tillförlitligt prismaterial förelåge och att detta i praktiken torde komma att bli Stockholm. Gruppgränserna finge därefter med jämna mellanrum dragas nedåt på dyrortsskalan. Lönekommittén var dock angelägen framhålla, att det icke är nödvändigt med en sådan bestämd utgångspunkt..
Dyrortskommittén delar i allt väsentligt lönekommitténs uppfattning i denna fråga men vill tillägga, att den anser det önskvärt, att man på ett eller annat sätt finner en rimlig metod för övergången från en dyrortsgruppering till nästa. Detta önskemål betingas främst av pedagogiska skäl. Då man i stället för att beräkna indextal presenterar resultatet av dyrortsundersök- ningar i form av kronbelopp — vilket enligt lönekommitténs likaväl som dyr- ortskommitténs mening är det lämpligaste — synes nämligen följa, att en viss omtanke måste ägnas frågan om jämförbarheten mellan de olika under- sökningarna, för att icke missförstånd skola uppstå. Kommittén syftar här— med på den omständigheten, att ändringar i beräkningsmetoden eller i valet av hushållsbudget kan verka till att de vid olika dyrortsundersökningar fram— räknade kostnadsbeloppen icke bli jämförbara utan, ställda bredvid varandra, alstra föreställningar om förändringar i levnadskostnaderna, vilka icke inträf- fat. Vid en dyrortsundersökning är valet av hushållsbudget inom vissa gränser av ringa betydelse för orternas inbördes placering men påverkar starkt själva krontalen. Vid 1935 års undersökning utgick socialstyrelsen från konsumtio—
nen inom ett hushåll tillhörande löntagare med inkomst ungefär som en tjän- steman i 10:e löneklassen. 1941 tog man sikte på en tjänsteman i 11:e löne— klassen. Kostnadsbeloppen för de skilda orterna bestämmas till sin allmänna storleksordning av den budget, som tages till utgångspunkt för beräkningen. Väljer man 10:e löneklassen en gång och 11:e löneklassen en annan, skilja sig beloppen ungefär så mycket som skillnaden i lön mellan dessa klasser. På sam- ma sätt återspeglas varje ändring i budgetläget i resultatet.
Då budgeten alltid torde böra. ansluta sig till den aktuella verkligheten, måste man räkna med att budgetläget kommer att undergå förändringar. De krontal, som framkomma vid en dyrortsberäkning, kunna därför avvika från tidigare antingen på grund av ändrade levnadskostnader, på grund av en förändring i metoderna eller helt enkelt på grund av ett ändrat inkomst- läge för budgeten. Då en förskjutning i löneplaceringen endast bör föranledas av de bägge första faktorerna, torde den sistnämnda. faktorns inverkan böra klargöras. Detta lär bäst ske därigenom att man utgår från förhållandena på en Viss ort och för denna ort fastställer, hur stor skillnaden i budgetläget år.
Då ett dylikt fastställande icke torde kunna. ske utan hänsyn till diverse omständigheter rörande priser och konsumtion på berörda ort, följer att man måste välja en ort, där tillgången till uppgifter om dessa ting är mycket god. Av dessa. skäl är Stockholm otvivelaktigt den bästa orten att välja till an— knytningspunkt för dyrortsgrupperingarna.
Det må påpekas, att det givetvis icke kan vara vare sig någon speciell för— del eller olägenhet för en ort att bli utsedd till anknytningspunkt för dyrorts- systemet. Då Stockholm på ovan anförda skäl föreslagits härtill, innebär detta alltså icke, att statstjänstemännens löner i Stockholm förutsättas stå utanför diskussionen. Proceduren vid den lönereglering, som enligt kommitténs upp- fattning hör samman med en allmän omgruppering av orterna, bör självfallet också omfatta realprövning av lönenivån i Stockholm.
Tidpunkten för ändring i lönegrupperingen. Vad angår tidpunkten för genomförandet av en ändring av löneplanen torde det sommaren 1943 ha le- gat nära till hands att antaga, att om vårt land fortfarande finge behålla freden, varutillgången vid världskrigets avslutande skulle kunna ökas väsent- ligt inom riket och därigenom ett fallande prisläge inträda. I följd därav bor- de det vara möjligt att avveckla kristillägget eller en del därav. Under sådana förhållanden hade en lönereglering, som även innefattade en behövlig justering nedåt, varit relativt lätt att genomföra.
Denna optimistiska uppfattning torde nu i allmänhet vara övergiven och vårt försörjningsläge under den närmaste efterkrigsperioden betraktas såsom ovisst.
Hurudant än försörjningsläget blir, måste kommittén dock erinra, att nu gällande ortsgruppering vilar på ett mer än 10 år gammalt material och att, sedan det insamlades, förändringar i budgetens sammansättning och i kost- naderna ägt rum. De nuvarande lönebestämmelserna framstå därför icke utan skäl för ett stort antal befattningshavare såsom orättvisa. En omregle- ring bör ur rättvisans synpunkt icke uppskjutas i avvaktan på en förbättrad varutillgång. I vad mån det statsfinansiella läget hindrar en lönereglering, faller utanför kommitténs bedömande. Kommittén kan allenast förorda, att den av kommittén föreslagna förändringen genomföres så snart omständighe- terna det medgiva..
Kap. 7. Utredning angående skattegrupperingen och förslag angående dess bibehållande i framtiden
Den nuvarande skattegrupperingens tillkomst. Genom beslut vid 1919 års lagtima riksdag infördes i statsbeskattningen bestämmelser om orts— avdrag. Dessa. bestämmelser utgå från grundsatserna, att av en persons in- komst så stor del, som motsvarar existensminimum för honom och hans fa- milj, bör vara helt fri från skatt till staten, att den del av inkomsten, som överstiger detta existensminimum men ej dubbla. summan därav, bör beskattas allenast till hälften samt att storleken av detta existensminimum bör beräk— nas till olika belopp, beroende på levnadskostnaderna å den ort, där skatt— skyldig är bosatt. Med avseende å levnadskostnadernas höjd indelas samt- liga orter i riket i- fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar orter med lägsta och ortsgrupp V med de högsta levnadskostnaderna. Denna indel— ning verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter Konungen äger meddela. och gäller för en tid av fem år i sänder. För en var svensk med- borgare, som var här i riket mantalsskriven, avdrogs från det taxerade beloppet såsom fritt från skatt ett belopp av 600, 700, 800, 900 eller 1 000 kronor, allt efter som han var mantalsskriven inom ort, tillhörande respektive orts- grupp I—V. Utom ortsavdrag utgingo jämväl s. k. familjeavdrag. Skattskyl- dig, som var gift åtnjöt avdrag med 200 kronor för hustru, och så framt det för honom taxerade beloppet icke översteg 6 000 kronor med 100 kro- nor för varje av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars ålder vid början av det år, taxeringen skedde, understeg 15 år.
Till grund för 1919 års beslut ligger en av särskilda sakkunniga (landskam- rer 0. V. Landén, professor Knut Wicksell, revisionssekreterare E. Waller) utarbetad promemoria. Däri anföres bland annat följande.
»Så länge den skattskyldiges inkomst icke överstiger existensminimum för honom och hans familj, d. v. s. vad som oundgängligen fordras för hans och hans familjs uppehälle med hänsyn till mat, kläder, bostad, bränsle, lyse, sjukvård m. m., kan den skattskyldige icke anses äga någon somhelst skatte— förmåga, och även när hans inkomst överstiger detta existensminimum, torde skatteförmågan närmast representeras icke av hela inkomsten, utan av den del av inkomsten, som överstiger existensminimum, eller den s. k. fria in- komsten.
Existensminimum växlar emellertid allt efter det antal personer, den skatt- skyldige har att försörja, och allt efter levnadskostnadernas höjd å den ort., där han är bosatt. Så snart den skattskyldiges inkomst överstiger existens- minimum, får han anses äga någon förmåga att av det överskjutande beloppet
bidraga till bestridande av statens utgifter, och ju högre detta överskjutande belopp blir, desto större del därav kan den skattskyldige utan oskäligt be— tungande avstå. Även här förefinnes emellertid en olikhet beroende av sam— ma förhållanden, som inverka på storleken av existensminimum, i det att t. ex. en ensamförsörjare kan av det överskjutande beloppet avstå en större del än den som har stor familj att försörja.
Om man utgår från att, på sätt ovan antagits, en skattskyldig saknar skatteförmåga för den del av inkomsten, som icke överstiger existensminimum för honom och hans familj, kommer man till det resultat, att av den skatt— skyldiges inkomst ett belopp motsvarande existensminimum bör fritagas från all skatt, och att ett sådant fritagande bör ske, oberoende av huru stor in— komst den skattskyldige därutöver äger. Först den del av inkomsten, som överstiger existensminimum, blir då föremål för beskattning.
För att nå ett absolut tillfredsställande resultat i fråga om storleken av det belopp, de skattskyldiga enligt denna princip böra få avdraga, borde man strängt taget i fråga om varje skattskyldig uträkna vad som åtgår till hans och hans familjs uppehälle. Ett sådant förfaringssätt blir emellertid självklart av praktiska skäl omöjligt, då man ju icke i skattelagstiftningen kan taga hänsyn till rent individuella omständigheter, utan måste söka en utväg att efter vissa givna genomsnittsnormer fastställa ett existensminimum. En väg, som härvid vore teoretiskt möjlig, ehuru svår att i praktiken använda, skulle vara att för varje ort i riket fastställa ett belopp, vartill existensminimum för ensamförsörjare kunde beräknas uppgå, samt därefter för familjeförsör— jare öka detta belopp med vissa procent för hustru och vissa procent för varje barn, olika allt efter deras ålder. Emellertid skulle det medföra allt för mycket besvär att fullt exakt uträkna existensminimum för ensamförsörjare inom varje särskild ort, vadan man nog i praktiken bleve tvungen att sam- manföra de olika orterna i Vissa större grupper med ett och samma belopp för existensminimum, och redan härigenom vore ett avsteg gjort från den teoretiska rättvisan. Även om, på sätt de sakkunniga föreslå, orterna i riket indelas i ett mindre antal grupper med för varje grupp bestämt belopp för ensamförsörjares existensminimum, synes det Vidare möta svårigheter att tillämpa procentuella tillägg härtill för familjeförsörjare. Taxeringsmyndig— heten skulle bliva tvungen att verkställa en räkneoperation för bestämmande av varje skattskyldig familjeförsörjares existensminimum och att avdraga detta belopp från det taxerade beloppet. Detta skulle medföra avsevärt ar— bete, varjämte möjligheterna till misstag och felräkningar bleve stora, sär— skilt med hänsyn till den reduktion av den existensminimum överskjutande delen av det taxera—de beloppet, som de sakkunniga föreslå. De sakkunniga hava därför icke velat förorda, att frågan löses på denna väg.
De sakkunniga hålla före att problemet enklast kan lösas på det sätt, att samtliga orter i riket efter levnadskostnadernas dyrhet indelas i ett visst
antal grupper och att man därefter beräknar vad existensminimum för en ensamförsörjare inom en var av dessa ortsgrupper utgör. Härvid bör man om möjligt söka avväga grupperna så, att existensminimum för ensamför- sörjare kommer att uttryckas i fulla hundratal kronor; dessa för att så myc- ket som möjligt förenkla alla erforderliga räkneoperationer. Till de Sålunda funna beloppen lägges ett visst fixt, av ortens dyrhet oberoende belopp för hustru och för varje underhållet barn, och böra jämväl dessa belopp lämpligen bestämmas i jämna hundratal kronor.
Uppdelningen av orterna i olika dyrortsgrupper torde, på sätt jämväl so- cialstyrelsen i avgivet utlåtande ansett, kunna ske med tillräckhg grad av noggrannhet genom en uppdelning av samtliga orter inom riket uti fem olika grupper, därvid grupp I omfattar orter med billigaste och grupp V orter med dyraste levnadskostnader.
Genom en sådan ortsindelning som den föreslagna kunna visserligen till synes vissa orättvisor uppstå, i det att ort, varest levnadskostnaderna en- dast obetydligt överstiga kostnaderna i en annan ort, i vissa fall kommer att hänföras till högre ortsgrupp än den senare och sålunda skattskyldiga i den förra orten få tillgodonjuta 100 kronor större avdrag än skattskyldiga i den senare, men detta är en olägenhet som alltid måste förefinnas, såvida man icke vill uträkna precisa beloppet av existensminimum å varje särskild ort och fastställa detta belopp såsom skattefritt avdrag, vilket torde vara praktiskt taget outförbart.
Indelningen av orterna i olika grupper synes icke kunna ske i skatteför- ordningen eller ens efter i densamma angivna schematiska grunder såsom folktätheten i de olika. orterna, deras egenskap av stad eller land och dylikt, vilket t. ex. gjorts i Frankrike, utan synes böra överlåtas åt socialstyrelsen, som är den myndighet, som har tillgång till härför erforderligt materiel.»
De sakkunniga föreslogo också införandet av bankningen. Vad kmnmumlbeskattningen angår beslöt 1920 års riksdag att införa vissa. bestämmelser angående ortsavdrag. Enligt dessa skulle från det taxerade beloppet avräknas hälften av orts- och familjeavdragen enligt statsskatte- förordningen. Den del av det taxerade beloppet, som överstege vad sålun- da skulle avdragas, men icke dubbla summan därav, skulle medräknas till hälften. I motiveringen till detta förslag anförde statsrådet Thorsson bland annat följande. Det hade ifrågasatts, att avdrag vid den kommunala beskattningen skulle anordnas efter samma principer som av 1919 års riksdag fastslagits ifråga om den statliga beskattningen. Med hänsyn till de små inkomstbelop— pen inom särskilt en del mindre landskommuner torde det emellertid, om ej de få stora medelinkomsterna i dylika kommuner skulle bli alltför tungt be- skattade, vara erforderligt att sätta avdragsbeloppen lägre vid den kommu- nala än vid den statliga beskattningen.
1921 års kmnmumkkattekmnmitté verkställde ingående undersökningar angående de sålunda införda orts- och familjeavdragens verkningar och fram- lade förslag till modifiering av då gällande regler. Förslaget innefattade framför allt den ändringen, att bankningen skulle försvinna.. I kommitténs uttalanden beröras vissa principfrågor. Då dessa ofta återkomma må följan- de här återgivas.
»Frågan om ett lämpligt ordnande av orts- och familjeavdragen har visat sig synnerligen svårlöst. Å ena sidan vill man naturligtvis bereda de mindre inkomsttagama all rimlig och skälig lättnad i skattebördan, å andra sidan står nödvändigheten att sörja för att icke antalet skattekronor inom kommu- nerna så nedskäres, att debiteringen på de kvarvarande skattekronorna springer upp till oskälig höjd. På många håll särskilt inom de mindre lands- kommunerna klagas över, att avdragen understundom medtaga så stora delar av den taxerade inkomsten, att vad som återstår att beskatta varder alltför hårt ansträngt. Särskilt anmärkes att, då hemmavarande barn användas i föräldrarnas verksamhet, skatteplikten för familjen i dess helhet kan genom den samfällda inkomstens lämpliga uppdelning och anpassning efter avdra- gen högst väsentligt reduceras eller till och med helt försvinna. Detta missför- hållande har i till kommittén inkomna yttranden med skärpa framhållits.
Vid övervägande av frågan om ortsavdragen har kommittén beträffande den teoretiska motiveringen av dessa avdrag till en början kommit till den uppfattning, att fiktionen om ortsavdraget såsom uttryck för ett. efter dyr- ortgrupperingen avpassat existensminimum, vilken fiktion anfördes som bä— rande grund för ortsavdragets skattefrihet, då det samma år 1919 infördes i statsbeskattningen, icke kan upprätthållas. Den kan inte upprätthållas re— dan därför, att ett sådant existensminimum i verkligheten är ett annat och mindre, per person räknat, för medlemmarna i ett gemensamt hushåll än för en ensamstående person. Faktiskt kunde den ej heller upprätthållas, då orts- avdragen år 1920 infördes i kommunalbeskattningen, utan nödgades man då nedsätta skattefriheten till hälften av ortsavdragen enligt statsskatteförord- ningen, d. v. s. till halvt existensminimum, vilket naturligtvis i och för sig är en orimlighet. Frågan om och i vad mån en inkomst, som överstiger vad som under inga förhållanden kan beskattas, bör göras bidragspliktig har i verklig- heten föga med existensminimum att göra, utan beror av den bärkraft i skatte- hänseende, som man anser sig böra. tillmäta en sådan inkomst. Och härvid lärer det vara klart, att ju mindre inkomsten är, ju svagare är den såsom skatteobjekt och ju större skattefritt avdrag behöver den, medan däremot skatteförmågan stiger i den mån, som inkomsten stiger, och i samma mån behöver den mindre skattefritt avdrag, så att vid en viss punkt inkomsten nått den storlek, att den kan anses icke vara i behov av något skattefritt . avdrag alls.»
Vid 1928 års riksdag uttalade departementschefen, statsrådet Lyberg, bland annat följande beträffande avdragens verkningar för kommunerna. »Sär- skilt för den kommunala beskattningens del kräves vid avdragens bestäm- mande rätt stor försiktighet dels på grund av den ofta ringa tillgången till mera bärkraftiga beskattningsföremål i en mängd små kommuner och dels på grund av vikten att i vidaste kretsar upprätthålla den med erläggandet av direkta skatter obestridligen åtföljande större ansvarskänslan i kommunens angelägenheter. Det synes därför vid avdragens bestämmande vara viktigt att taga. hänsyn till vad den kommunala beskattningen kräver utan att dock lämna statsskatten ur sikte.» Ej heller finge man lämna ur sikte vare sig den förskjutning av den kommunala skattebördan, som vid ändrade avdrag upp— stode i förhållandet mellan å ena sidan fastighetsägare och å andra sidan lön— tagare eller den betydelse som en ändring av avdragen finge för statsbeskatt- ningen.
Propositionen föreslog en sänkning av vissa avdrag. Särskilda utskottet förordade en höjning av familjeavdragen i förhållande till de av Kungl. Maj:t föreslagna och åberopade som motiv härför bland annat. »Utskottet har kommit till den uppfattningen att ett konsekvent fast— hållande vid att avdragen skola stå i Visst förhållande till levnadskostnaderna i de olika ortsgrupperna medför ej önskvärda resultat. En sådan sänkning som i propositionen föreslagits för ortsgrupp I skulle i ett antal kommuner medföra en rätt betydlig övervältring av skattebördan på de allra minsta in- komsttagarna inom löntagargruppen.» Till detta resultat Ville utskottet ej medverka. Utskottet och riksdagen företogo därför höjning av familjeav— dragen i de 3 lägsta ortsgrupperna.
Från de här åberopade förarbetena till gällande skattelagstiftning kan fast- hållas den principiella utgångspunkten, att man velat skapa ett skattefritt exi— stensminimum samt att det i rättvisans intresse ansetts nödvändigt att diffe- rentiera beloppet av existensminimum efter den växlande dyrheten på be- skattningsorten och den skattskyldiges försörjningsbörda. Dessa principer ha vidhållits oaktat den kritik, som bland annat av kommunalskattekommittén riktades mot avdragssystemets utformning. Tillika har hänsyn tagits till verk- ningarna för framför allt de små kommunerna.
Nu gällande skatteavdrag angivas på sid. 15 och 16. Kommunernas fördelning år 1944 på skattegrupper framgår av tabell 17 .
1942 och 1943 års skatteutredningar. Under de senaste åren har frågan om de ortsgrupperade skatteavdragen enligt gällande lagstiftning behand— lats i två utredningar, den ena kornmunalskatteberedningens år 1942 avgivna betänkande angående omläggning av den kommunala beskattningen och den andra familjebeskattningssakkunnigas betänkande av år 1943 angående änd— rade grunder för familjebeskattningen. Den förra avser endast den kommu-
149 Tabell 17 . Sveriges kommuner fördelade efter tillhörighet till skattegrupp 1944.
Därav i skattegrupp
Samt-
liga I och
I och 1 n III
II och IIoch H i nr IV
m (Illlplch
| Landskommuner1 2338 1966 16 1 311 9 1 31 2 1 — _ Municipalsamhäl-
len ....... 238 96 — —— 912 _ — 423 — 9* —— _ Köpingar . . . . 57 23 2 — 21 _ —— 9 -— 2 — Städer ...... 123 10 1
_ 54 5 15 32 2 13 2 3 Summa. 2756 2095 19 1 477 14 2 114 4 25 2 3
1 Exkl. municipalsamhällen. 2 Därav 35 i kommuner tillhörande skattegrupp I.
3 » 20 » ) » » II och 3 grupp I. | » 7 » » » » III ) 1 ) II. 5 Örebro, I, II och IV (numera enbart grupp IV).
nala och den senare endast den statliga beskattningen. Följande synpunkter i dessa utredningar äga särskilt intresse för dyrortskommittén.
Kommunalskatteberedningen1 har angående avdragssystemet uttalat, att skatteunderlaget i kommunerna i stort sett icke borde minskas. Fastän bered— ningen ansåg gällande avvägning av skattebördan i förhållande till familje- storleken icke vara tillfredsställande, fann beredningen det nödvändigt att skattedifferentieringen vid den kommunala beskattningen hölls inom relativt
» snäva gränser med hänsyn till de följder som ett inkräktande på kommuner- ; nas skatteunderlag kan medföra. Beredningen föreslog därför, att för ensam-
stående skatteavdraget skulle minskas med inkomstens stegring och helt bort- falla vid en taxerad inkomst av 3 000, 3 400, 3 800, 4 400 och 5 000 kronor i respektive ortsgrupper. Härigenom skulle ökat skatteunderlag tillföras kom- munerna. Beredningen åsyftade att åstadkomma en viss Skattelättnad för familjer med barn och ansåg för detta ändamål att tyngdpunkten i avdragen för andra än ensamstående borde läggas på familjeavdragen. Beredningen föreslog därför någon nedsättning av grundavdraget med höjning av familje- avdragen till samma belopp som grundavdraget i respektive ortsgrupper. Förslaget innebar ökning av ortsavdraget för äkta makar med barn, med större ökning ju större försörjningsbördan är och större i högre ortsgrupp än i lägre. Bankningsregeln skulle bibehållas för andra än ensamstående. De för familjeförsörjarna föreslagna lättnaderna antogos i första hand kom- ma fastighetsägarna tillgodo, enär enligt en av beredningen verkställd ut- redning fastighetsägare, som äro fysiska personer, till ungefär 80 procent äro familjeförsörjare, under det att motsvarande procenttal för icke fastig- hetsägare är allenast omkring 30 procent.
1 Stat. off. utr. 19442z344.
Ehuru beredningen framhåller, att den icke tagit ställning till frågan om nuvarande dyrortsgrupperings riktighet och ehuru beredningen torde ha an- sett ortsavdragen äga ganska ringa betydelse för barnrika familjer i de lägsta inkomstskikten, har beredningen såsom framgår av ovanstående redogörelse , dock sökt åstadkomma en bättre avvägning av avdragssystemet särskilt med ' hänsyn till familjeförsörjarna. Kommunernas behov av skatteunderlag har * dock härvid ständigt beaktats.
I beredningens förslag ingår, att nuvarande garantiskattesystem utbytes mot objektskatt på fastigheter. I följd härav kommer icke något procentav— drag att ske från inkomst av fastighet. Sistnämnda inkomst kan således komma att lämna större utrymme för ortsavdragen.
F amiljebeskattningssakkunnigal, vilka enligt vad ovan sagts allenast be— handlat den statliga beskattningen, framhålla, att själva det gällande avdrags- systemet visserligen innebär, att skattelättnaden varierar efter dyrortsförhål- landen och försörjningsbörda, men att till följd av bankningsbestämmelserna och beskattningens progressivitet skattelättnaden även kommer att i ganska hög grad bli differentierad efter inkomstens storlek. I vissa inkomstlägen kunna nyssnämnda båda faktorer få till följd, att ehuru ortsavdragen äro lika, skattelättnaden per barn blir mindre allteftersom familjen växer.
De sakkunniga konstatera vidare, att en jämnare fördelning av barnförsörj- ningsbördan endast i ringa utsträckning kan tillgodoses genom ändring av grunderna för den statliga beskattningen, eftersom den övervägande delen av familjeförsörjarna med barn betalar ingen eller så ringa skatt till staten, att skattens eftergivande icke skulle medföra någon nämnvärd lättnad. Även om man genom en höjning av barnavdragen skulle åstadkomma lättnad för de familjer med barn, vilkas inkomster äro tillräckliga för ett fullt utnyttjande av avdragen, och därigenom ernå en viss befolkningspolitisk effekt, skulle en sådan åtgärd medföra att en ännu större del av befolkningen bleve helt fri från direkt skatt till staten, vilket ej kan anses tillfredsställande. De sak- kunniga framhålla, att de övervägt ett system med direkta barnbidrag och avdrag direkt på skatten, men av statsfinansiella skäl funnit detta icke för närvarande kunna genomföras. De sakkunniga anse likväl, att frågan om ut- jämning av barnförsörjningsbördan inom inkomstbeskattningens ram bör lösas för de inkomstklasser, där skattens storlek medger en ökad differentiering och föreslå därför, att barnavdragen höjas samt att bankningen, som icke all- tid kan utnyttjas, avskaffas. För makar med barn föreslås högre barnavdrag för det andra och följande barnen än för det första, emedan det första barnet anses i tämligen ringa grad minska familjens ekonomiska bärkraft. Den minskning av skatteunderlaget, som vållas genom dessa förslag, vilja de sak- krmniga kompensera genom en minskning av ortsavdragen för ensamstående
1 Stat. off. utr. 1943:3.
och makar utan barn. För dessa böra avdragen från och med vissa inkomst- skikt successivt minskas för att i högre inkomstskikt övergå till tillägg till det taxerade beloppet, vilka stiga med inkomsten. Vid utformandet av sitt förslag ha de sakkunniga utgått från 5 skattegrupper liksom för närvarande, men framhållit, att detta icke innebär något ställningstagande till frågan om principerna för ortsgruppsindelningen.
Såsom framgår av dessa korta redogörelser har i båda utredningarna ön— skemålet att lätta försörjningsbördan för barnfamiljerna varit en av de le- dande synpunkterna. Med avseende å den kommunala beskattningen har framför allt hänsyn till kommunernas skatteunderlag och med avseende å statsbeskattningen statsfinansiella skäl samt risken att öka antalet skattefria medborgare satt gränser för förslagen. För att bereda medel till de föreslagna skattelättnaderna ifrågasätta. båda utredningarna skärpning av beskattningen för de ensamstående. Vart för sig innebära förslagen betydande ingrepp i gäl- lande avdragsregler, men själva dyrortsgrupperingen har icke i någondera utredningen varit ett förstahandsintresse.
Dyrortskommitténs utredning och förslav. Dyrortskommitténs upp- gift är begränsad till frågan om de skattefria avdragens gradering efter lev- nadskostnadernas höjd på skilda orter, men kommittén har vid sitt ställ— ningstagande funnit nödvändigt att ägna största beaktande åt nyssnämnda huvudsynpunkter i skatteutredningama av år 1942 och 1943.
Enligt sitt uppdrag har dyrortskommittén i första hand att undersöka frå- gan om skattegrupperingens avskaffande. Teoretiskt sett skulle detta kunna ske antingen i den form att skatteavdragen överhuvud taget avlägsnas ur skattelagstiftningen eller så att ett för alla orter lika skatteavdrag införes, varvid exempelvis kan väljas skatteavdraget för någon av nuvarande orts— grupper. Ett gemensamt avdrag efter någon helt ny regel kan också tänkas.
Beträffande avdragssysterrwts avskaffande överhuvud erinras, att avdragen enligt sin tillkomsthistoria äro avsedda att skydda ett visst minimum av in- komst från att tagas i anspråk för skatteändamål. Även om det nuvarande systemet blott bristfälligt fyller denna uppgift, är det dock tydligt, att om skatteavdragen skulle avskaffas utan att ersättas av något annat, skulle detta medföra att skattskyldighet komme att inträda i många fall, där skatte— förmåga saknas. En förpliktelse till formen, som icke kan uppehållas i verk- ligheten, kan icke vara lämplig ur principiell synpunkt.
Kommitténs undersökningar ha icke speciellt inriktats på denna fråga. Det framgår dock indirekt av de utredningar, som refereras i det följande, att en väsentlig utvidgning av skatteenheternas antal skulle komma att äga rum, i händelse avdragen helt avskaffas, samt att denna ökning framför allt skulle omfatta inkomsttagare i de lägsta inkomstskikten, icke minst familje- försörjare, som för närvarande tack vare avdragen äro fria från skatt. Inom
kommunerna skulle borttagandet av avdragen på flera håll, särskilt i de stör— sta städerna, medföra en avsevärd överflyttning av skattebelastningen från de högre till de lägre inkomsttagarna. Om dessa följder skulle kunna. förebyg— gas, skulle säkerligen en ganska ingripande förändring av beskattningsreg- lerna bli nödvändig. Varken kommunalskatteberedningen eller familjebeskatt— ningssakkunniga ha ifrågasatt avdragens avskaffande. Dyrortskommittén an— ser sig icke heller kunna förorda en sådan åtgärd.
Vad härefter angår avskaffandet av skattegrupperingen i den formen att skatteavdrag fortfarande finnas, men att dessa utgå efter enhetliga grunder för hela riket har kommittén låtit verkställa undersökningar beträffande verk- ningarna dels för den statliga och dels för den kommunala beskattningen. Undersökningarna ha verkställts på det sätt att för ett material av skatt- skyldiga, som torde få anses vara representativt, lika avdrag för hela riket beräknats enligt reglerna för var och en av nu gällande fem skattegrupper under jämförelse med resultatet av nu gällande fem olika avdrag för de sär- skilda skattegrupperna (för en viss del av utredningen har beräkningen en- dast genomförts med avdrag enligt skattegrupper I, III och V). Något alter- nativ med avdrag enligt helt nya grunder har kommittén icke ansett i detta sammanhang erforderligt att undersöka.
Undersökning rörande ortsavdragen vid den statliga beskattningen. Beträffande den statliga beskattningen har undersökningen genomförts un- der ledning av byråchefen i finansdepartementet K. Wulff. Redogörelse för resultatet följer här nedan.
Undersökningsmaterialet utgöres av uppgifter, som ingå dels i materialet till 1940 års folkräkning, dels i 1941 års taxeringslängder. Uppgifterna ur folkräkningsma- terialet, som utgöras av nominativa utdrag ur församlingsböckerna enligt ställ- ningen den 31 december 1940 och mantalsuppgifterna 1944, ha uttagits slumpvis och upptaga cirka en 200-del eller närmare bestämt 5.56 pro—mille av totalbefolk— ningen. De över dessa personer upprättade förteckningarna ha genom länsstyrel— sernas försorg påförts de uppgifter angående beskattningen, som ingå i kolum— nerna 19—21 av 1941 års taxeringslängder, d. v. s. antaget taxerat belopp, med- givet statligt ortsavdrag samt antaget beskattningsbart belopp.
Undersökningar ha verkställts, huruvida de vid bearbetningen erhållna resul- taten, såväl de som röra demografiska förhållanden (kön, ålder, civilstånd, barn- antal m. 111.) som taxeringsförhållanden (taxerat be10pp, beskattningsbart be- lopp) kunna anses representativa d. v. s. inom rimlig felmarginal återspegla den riktiga proportionen för landet i dess helhet. Beträffande taxeringsförhållande- na ha sålunda jämförelse gjorts med statistiska centralbyråns berättelse över skattetaxeringarna år 1941, som i tabell 21 bland annat redogör för storleken av taxerat belopp och beskattningsbart belopp för fysiska personer, o-skifta döds- bon samt familjestiftelser. Det visar sig, att för landsbygden den relativa andel, som undersökningen representerar ifråga om taxerat belopp, utgör 5.5 promille, medan motsvarande befolkningsandel är 5.6 promille, d. v. 5. det erhållna resulta— tet är nära nog överensstämmande med det förväntade. Motsvarande tal för städerna äro respektive 5.7 och 5.5 promille. Ifråga om beskattningsbart be10pp
äro jämförelsetalen, avseende undersökningens relativa andelar för landsbygden 5.5 promille och för städerna 5.9 promille. Det beskattningsbara beloppet utgör för landet i dess helhet enligt skattetaxeringarna 44.6 procent av det taxerade beloppet, medan inom undersökningens delmassa motsvarande andel uppgår till 45.5 procent.
De iakttagna skiljaktigheterna mellan erhållna och förväntade resultat äro så— lunda små och materialet torde därför få anses i stort sett representativt. Vid de efterföljande beräkningarna har emellertid en differentiering efter taxeringens storlek måst ske. Då materialets representativitet härigenom uppenbarligen min- skat, är det tydligt, att endast grovt approximativa resultat erhållits. Detta torde emellertid icke hindra, att man av desamma kan erhålla en ganska god föreställning om i vilka riktningar den ifrågasatta utjämningen av ortsavdragen skulle verka.
Beräkningsmetoden. De skattskyldiga ha till en början uppdelats efter de sär— skilda ortsgrupper, till vilka de hört. Inom varje ortsgrupp har därefter skett en uppdelning efter familjeförhållandena (ensamstående, makar utan barn, makar med 1, 2 etc. barn, ogift med 1, 2 barn). Slutligen har varje därvid erhållen be- folkningsgrupp uppdelats efter inkomstens storlek i olika inkomstklasser. Be- träffande varje inkomstklass har uträknats medelvärdet av det taxerade belop- pet för de till klassen hörande skattskyldiga, vidare det mot medelvärdet sva— rande beskattningsbara beloppet ävensom den därå enligt gällande skattesatser ' belöpande inkomst— och förmögenhetsskatten samt värnskatten. Genom att mul—
tiplicera summan av de erhållna skattebeloppen med antalet skattskyldiga in- om klassen har beräknats det sammanlagda skattebelopp, som utgått av samtliga de ifrågavarande skattskyldiga. De för de olika klasserna framkomna beloppen ha därefter summerats, varvid erhållits det sammanlagda skattebelopp, som er- lagts av samtliga undersökta skattskyldiga.
Beräkningar, som nu sagts, ha gjorts under olika antaganden ifråga om orts— _ avdragens storlek. Förutom med det fall att avdragen utgått enligt gällande grun-
der ha sålunda räknats med följande fem alternativ, nämligen att inom hela riket tillämpas de nu för någon av ortsgrupperna I, II, III, IV eller V gällande ortsavdragen.
En jämförelse mellan resultaten av de verkställda beräkningarna har visat den relativa ökning eller minskning i skatteutfallet, som skolat följa av de ifråga— satta ändringarna av avdragen. Då de relativa förändringarna kunna förutsättas bliva i stort sett desamma för samtliga skattskyldiga i hela riket som för under- sökningens delmassa, och då det totala skatteutfallet varit känt har också ök- ningen respektive minskningen för riket i dess helhet kunnat ungefärligen beräk— nas. På liknande sätt ha beräknats förskjutningarna ifråga om skattebördans fördelning mellan olika befo-lkningsgrupper.
Skatteutfallet inom hela riket. En utjämning av ortsavdragen i enlighet med vad ovan sagts skulle under förutsättning av oförändrade skattesatser få till följd de ändringar i skatteutfallet för hela riket, som framgå av tabell 18. Såsom siff— rerna där utvisa skulle den minsta ändringen åstadkommas, därest utjämningen skedde på så sätt, att inom hela riket tillämpades de nu för ortsgrupp III gäl- lande avdragen.
Skattebördarzs fördelning & de olika ortsgrupperna. Av särskilt intresse i detta sammanhang har givetvis varit att undersöka de olika alternativens verkningar med avseende å skattebördans fördelning mellan de befolkningsgrupper, som upp- kommit genom den nuvarande indelningen efter dyrort. Härutinnan hänvisas till tabell 52 samt till sammanställningen i tab-ell 19, som för varje dyrortsgrupp ut—
.!
Ökning (+), resp. minskning (_) i förhållande till det enligt gällande grunder utgående beloppet
milj. kr
+40 +18 —— 3 ——22 ———41
Alternativ 1 ........
)
visar dels det sammanlagda skattebeloppet vid tillämpning av gällande ortsav- drag dels ock den ökning eller minskning i skattebeloppet, som skulle ha upp- kommit vid de ifrågasatta ändringarna av ortsavdragen. Då en ökning eller minskning av det totala skattebeloppet för riket utgör en i detta sammanhang icke särskilt åsyftad effekt, har vid beräknandet av de absoluta talen i tabell 52 ansetts lämpligast att utgå från ett i förhållande till gällande bestämmelser oför- ändrat skatteuttag för hela riket.
För uppnåendet härav hade tydligen erfordrats, att utdebiteringsprocenten sänkts eller höjts allt eftersom ändringen av ortsavdragen vid oförändrade skatte- satser skulle ha resulterat i en ökning eller minskning av det totala skattebelop— pet. Med hänsyn till det begränsade syftet med förevarande undersökning har vidare antagits, att sänkningen respektive höjningen av utdebiteringsprocenten skulle ha skett proportionellt, så att den nuvarande progressionen bibehållits.
Tabell 19. Inkornst- och förmögenhetsskattens samt värmkattens sammanlagda belopp fördelat å respektive ortsgrupper.
Ortsavdrag enligt
gällande alt. 1 alt. 2 j alt. 3 | alt. 4. ! alt. 5 grunder milj. kr ökning (+) resp. minskning (_) i milj. kr _______________._____ Ortsgrupp I ....... 69.5 —— 4.8 —— 7.4 — 9.8 — 12.2 —— 14.3 » II ....... 60.9 —0.2 -—2.0 ——3.6 — 5.2 —— 6.8 » III ....... 1320 i0.0 + 0.4 + 0.8 + 1.1 + 1.2 ! IV ....... 92.4 + 2.4 + 3.1 + 3.4 + 4.0 + 4.5 » V ....... 1863 + 2.6 + 5.9 + 9.2 + 12.3 + 15.4
Samtliga 54:10 i 0 :l: 0 :l: 0 '_'-. 0 :.t. 0
Av tabell 19 framgår, att samtliga alternativ innebära skattelättnad för de båda lägsta men skatteökning för de båda högsta dyrortsgrupperna. För orts- grupp III skulle utjämningen av ortsavdragen medföra endast obetydlig ändring av det sammanlagda skattebeloppet. Skattelättnaden för ortsgrupperna I och II blir, som väntat, större ju högre ortsavdragen bestämmas. För ortsgrupp I upp- går den till minst 4.8 milj. kronor (alternativ 1), och högst 14.3 milj. kronor
gm: w_w, ..
(alternativ 5), motsvarande omkring 7, respektive 20 procent av det enligt gällande grunder utgående beloppet. För ortsgrupp II blir skattelättnaden mycket obetydlig vid tillämpning av alternativ 1. Allt eftersom ortsavdragen ökas, stiger emellertid skattelättnaden och vid tillämpning av alternativ 5 uppgår den till omkring 7 milj.. kronor, motsvarande 11 procent av det enligt gällande grunder utgående beloppet.
Ökningen av det sammanlagda skattebeloppet för ortsgrupp IV blir lägst 2.4 milj. kronor (alternativ 1) och högst 4.5 milj. kronor (alternativ 5), motsvarande något mer än 2.5 procent respektive icke fullt 5 procent. För dyrortsgrupp V slutligen blir ökningen lägst 2.6 milj. kronor (alternativ 1) och högst 15.4 milj. kornor (alternativ 5), motsvarande nära 1.5 procent och drygt 8 procent. An- märkningsvärt är här, att alternativ 1 innebär en procentuellt större ökning av skattebördan för ortsgrupp IV än för ortsgrupp V. Detta torde bero på att antalet inkomsttagare med beskattningsbart belopp ökas kraftigare i ortsgrupp IV än i ortsgrupp V vid en sänkning av gränsen för skattskyldighetens inträdande.
Skattebörda'ns fördelning mellan befolkningsgmpper av olika familjetgp. Orts- grupperingens slopande vid den statliga beskattningen skulle, som nämnts, få verkningar i olika riktningar. Förutom en utjämning av skattebördan mellan de olika befolkningsgrupper, vari rikets befolkning för närvarande är uppdelad med hänsyn till bostadsortens dyrhet, skulle åtgärden medföra Vissa förskjut- ningar i skattebördans fördelning mellan befolkningsgrupper av olika familjetyp. Härutinnan hänvisas till tabellerna 51 och 52. En sammanställning av de olika alternativens verkningar i nu förevarande avseende har gjorts i tabell 20.
Tabell 20.
Ortsavdrag enligt
alt. 1 I alt. 2 alt. 3 | alt. 4 alt. 5
Familjetyp gällande
grunder ökning (+) eller minskning (——) i förhållande till skatt enligt gällande grunder
Ensamstående ....... — 0.9 —— 1.1 — 1.5 —— 1.7 —— 2.2 Makar utan barn ..... —— 3.2 —0.9 + 1.2 + 3.2 + 5.8 Familjer med barn . . . . + 4.1 + 2.0 + 0.8 — 1.5 —3.1
Samtliga io _+_0 io io _+_0
Av siffrorna i tabell 20 framgår, att utjämningen av ortsavdragen är gynnsam för befolkningsgruppen ensamstående, vilket alternativ som väljes, och att sam— manlagda skattebeloppet för denna grupp minskar med storleken på ortsavdra- gen. För gruppen makar utan barn medföra alternativen 1 och 2 skattelindring medan de övriga alternativen innebära ökad skattebörda. I detta fall ökar gruppens sammanlagda skatt med storleken på. ortsavdragen. Gruppen familjer med barn slutligen få vidkännas en skatteökning vid alternativen 1 och 2. Alter- nativ 3 innebär för denna grupp i stort sett oförändrad skattebörda, medan alter- nativen 4 och 5 medföra en skattelättnad. Liksom för ensamstående minskar för familjer med barn det sammanlagda skattebeloppet alltefter som ortsavdragen öka. Både absolut och relativt sett äro de inträdda förskjutningarna ganska obe—
tydliga. Störst är ändringen för familjer med barn vid tillämpning av alterna— tiv 1, då en skatteökning uppkommer å 4.1 milj. kronor motsvarande omkring 3 procent av nu utgående belopp.
Vad ovan sagts äger tillämpning vid en differentiering av befolkningen alle- nast efter familjetyp. Sker inom de grupper, som därvid framkommit, en diffe- rentiering även efter den nuvarande dyrortsindelningen, visar det sig, att alter- nativen icke verka i samma riktning för alla delgrupper tillhörande viss familje- typ. Till belysande härav har i tabell 21 angivits ökning eller minskning i skatte— bördan för ensamstående, makar utan barn och familjer med barn i de olika ortsgrupperna vid tillämpning av alternativen 1 och 5.
Tabell 21 .
Ortsgrupp
Familj-et” 1 11 m IV V
ökning (+) eller minskning (—) i förhållande till det enligt gällande grunder utgående beloppet
Ensamstående alt. 1 — 2.2 + 0.2 + 0.6 + 1.5 — 1.0 ' ' ' ' » 5 — 7.7 —-3.6 — 0.4 + 1.1 + 8.4
» 1 —1.1 —0.6 —1.9 —0.5 + 0.9
Makar utan bam ' ' » 5 — 2 3 — 1.0 + 2 5 + 2 a + 3.8 Familjer med bam » 1 — 1.5 + 0.2 + 1.3 + 1.4 + 2.7 ' 5 —4.3 —2.2 —0.9 + 1.1 + 3.2
Av tabellen framgår, att utjämningen av ortsavdragen är särskilt gynnsam för gruppen ensamstående i ortsgrupp I. I denna ortsgrupp minskar sålunda det sam- manlagda skattebeloppet för gruppen enligt alternativ 1 med 2.2 milj. kronor och enligt alternativ 5 med 7.7 milj. kronor, motsvarande omkring '7 respek— tive 2& procent av det enligt gällande grunder utgående beloppet. Däremot leder utjämningen av ortsavdragen för ensamstående i de högre ortsgrupperna till ökad skattebelastning. Undantag härifrån utgör dock alternativ 1 ifråga om ensam- stående i ortsgrupp V, där en Skattelättnad blir följden. Detta torde bero på att i sagda ortsgrupp finnas förhållandevis få ensamstående med mycket låga in- komster. Genom sänkningen av ortsavdragen till de för ortsgrupp I nu utgående beloppen skulle därför icke fångas in så många nya skattebetalare och för de en— ligt gällande grunder skattepliktiga ensamstående skulle ökningen av det be- skattningsbara beloppet betyda mindre än den sänkning av utdebiteringsprocen- ten, som finge ske för att det sammanlagda skattebeloppet icke skulle överstiga vad som nu uttagits. — Ökningen enligt alternativ 5 i ortsgrupp V motsvarar cirka 8 procent av nu utgående belopp.
Även för makar utan barn i de lägre ortsgrupperna är en utjämning av orts- avdragen enligt de ifrågavarande alternativen förmånlig. Skattelättnaden uppgår i ortsgrupp I till något mer än en miljon kronor enligt alternativ 1 och till 2.3 milj. kronor enligt alternativ 5, motsvarande nära '7, respektive 144 procent av nu utgående belopp. I ortsgrupperna III och IV blir det ökning eller minskning be— roende på vid vilket läge utjämningen sker. Om ortsavdragen bestämmas enligt
alternativ 1 blir resultatet en skattelättnad, bestämmas avdragen enligt alterna- tiv 5 blir utgången den motsatta. I ortsgrupp V uppkommer i alla tänkta fall en skatteökning. Enligt alternativ 5 uppgår ökningen till 3.8 miljoner kronor, motsva- rande något mer än 8 procent av det belopp, som uttages enligt gällande grunder.
Av gruppen familjer med barn är det endast den del som tillhör ortsgrupp I, som enligt alla alternativen få skattelättnad. Enligt alternativ 5 blir lättnaden relativt sett betydande eller omkring 21 procent av nu utgående belopp. I orts- grupperna II och III blir resultatet skatteökning eller skattelättnad, beroende på vilket alternativ som väljes. I de båda högsta dyrorterna inträder enligt samtliga alternativ en ökning. Denna är i förhållande till nu utgående belopp icke obetyd— lig, i ortsgrupp IV 4 ä 5 procent och i ortsgrupp V '7 ä 8 procent.
Skattebördans fördelning å olika inkomstklassen Vid alla ändringar i grunder- na för skattens uttagande är givetvis av särskilt intresse att undersöka, huru åt— gärden verkar med avseende å skattebördans fördelning mellan högre och lägre inkomsttagare. Av tabell 53 framgår vilka förskjutningar i detta hänseende, som skulle bliva följden av dyrortsgrupperingens slopande på sätt nu ifrågasatts. En sammanställning av uppgifterna i bilagan har gjorts i tabell 22 här nedan, vilken angiver dels sammanlagda skattebeloppet för vissa inkomstklasser vid tillämp— ning av gällande grunder, dels ock den ökning eller minskning häri, som skulle uppkomma vid tillämpning av de ifrågavarande alternativen.
Tabell 22.
Ortsavdrag enligt
Inkomstklass kr gällande alt. 1 [ alt. 2 alt. 3 * alt. 4: ' alt. 5 ' grunder
skatt i ökning (+) eller minskning (—) i förhållande till
milj. kr skatt enligt gällande grunder
___—___—
600— 2 990 ...... 81.2 + 9.3 + 2.5 — 4.8 —- 11.0 . 3000— 5 990 ...... 117.4 + 4.8 + 2.8 + 0.9 — 1.4 — 3.7 6000— 8990 ...... 54.1 — 0.1 + 0.3 + 0.6 + 0.8 + 0.9 9000—14 990 ...... 48.1 — 0.5 + 0.2 + 1.1 + 1.7 + 2.4 15 OOO—w ......... 2402 — 13.5 — 5.8 + 2.2 + 9.9 + 17.9 i 0.0 i 0.0 i 0 0 i 0.0
Samtliga 54:10 + 0.0
Såsom siffrorna i ovanstående'tabell utvisa, skulle för inkomstklasserna under 6000 kronor sammanlagda skattebeloppet bliva högst vid tillämpning av det al- ternativ som innebär de lägsta ortsavdragen. Ju högre ortsavdragen beStämmas desto lägre blir skatten. För inkomstklasserna över 6 000 kronor blir förhållandet det rakt motsatta. För dessa är det alternativ fördelaktigast, som innebär det låg— sta ortsavdraget. Förskjutningarna i förhållande till de belopp, som uttagas enligt - gällande grunder, äro relativt blygsamma för inkomstklasserna mellan 3 000 och 15 000 kronor och överstiger i intet fall 5 procent. För den lägsta inkomstklassen blir ökningen i förhållande till det enligt gällande grunder utgående beloppet vid alternativ 1 9.3 milj kronor, motsvarande 11 procent. Skattelättnaden vid alter- nativ 5 upppgår till 17.5 milj. kronor eller nära 22 procent. Den skattelättnad å 13.5 milj. kronor, som inkomstklasserna över 15 000 kronor erhålla enligt alter—
nativ 1, motsvarar nära 6 procent av det enligt gällande grunder utgående be— loppet, medan den skatteökning å 17.9 milj. kronor, som dessa inkomstklasser få vidkännas enligt alternativ 5 motsvarar något mer än 7 procent.
For att belysa huru ökningen, respektive minskningen av skattebeloppet för de olika inkomstklasserna fördelar sig å grupperna ensamstående, makar utan barn och familjer med barn har tabell 23 sammanställts.
Tabell 23.
Ensamstående Makar utan barn Familjer med barn
Inkomstklnss kr alt. 1 alt. 5 alt. 1 alt. 5 alt. 1 alt. 5
ökning (+), resp. minskning (——) i förhållande till skatt enligt gällande grunder
600— 2 990 ........ . — 13.4 + 0.9 —- 1.8 + 0.9 — 2.3 3000— 5990 ........ . . — 1.8 + 4.1 —3.9 6 000— 8 990 ........ . . + 0.9 + 0.7 — 0.9 9 000—14 990 ........ . . . + 1.1 + 0.4 + 0.5
+ 6.9 _ 2.0 + 3.5 + 5.3 + 4.1 — 3.1
Antalet taxerade med och utan beskattningsbart belopp. Vid en utjämning av ortsavdragen på sätt här ifrågasatts kommer förhållandet mellan antalet taxerade med och antalet taxerade utan beskattningsbart belopp att förändras. Närmare uppgifter härom lämnas i tabell 54. En utjämning av ortsavdragen i nivå med gällande ortsavdrag i ortsgrupp I skulle medföra en ökning av antalet skattskyl- diga med omkring 4 procent av hela antalet taxerade, motsvarande för hela ri— ket i runt tal 100 000. Övriga alternativ innebära alla en minskning av antalet skattskyldiga. Enligt alternativ 5 utgör denna minskning icke mindre än 13.3 procent av hela antalet taxerade, motsvarande för riket i dess helhet i runt tal 340 000.
De i redogörelsen åberopade tabellerna 51—54 återfinnas i bilaga 6 till detta betänkande.
Undersökning rörande ortsavdragen vid den kommunala beskattningen. Beträffande den kommunala beskattningen har till en början under led— ning av kommunalskatteberedningens statistiker revisor O. Östman utförts en undersökning byggd på 1936 års taxeringar (1935 års inkomster). Då det inom kommittén framkommit farhågor, att detta material möjligen skulle vara otillräckligt för en så ömtålig och svårbedömd fråga samt dessutom en avsevärd inkomstförändring sannolikt ägt rum under senare år, har ytterligare en undersökning genomförts under ledning av t. f. förste ak—
tuarien i statistiska centralbyrån J. F. Bredal-Bauer, byggd på 1944 års taxering.
Revisor Östman har lämnat följande redogörelse för sin undersökning. Ta- bellbilagorna återfinnas i bilaga 6 i detta betänkande.
1936 års taxering. Kommunalskatteberedningen, som år 1942 avgav betän— kande, däri bland annat frågan om ändrade ortsavdrag behandlades hade för sina överväganden låtit provtaxera 77 landskommuner och & städer på grundval av 1936 års deklarationer. Av landskommunerna tillhörde 52 ortsgrupp I, 20 orts- grupp II och 4! ortsgrupp III, varjämte 1 kommun tillhörde såväl I som II. Av städerna tillhörde 2 ortsgrupp III, medan de båda övriga tillhörde respektive I och IV. Arbetstabellerna beträffande ifrågavarande landskommuner och stä- der voro upplagda så, att fastighetsägare å ena sidan och icke-fastighetsägare å. den andra kunde behandlas för sig. För ett antal smärre städer och delar av stä— der företogos ytterligare vissa undersökningar.
Ifrågavarande arbetsmaterial har gjorts till föremål för särskild bearbetning för 1943 års dyrortskommittés räkning. Undersökningen, vars resultat framgår . av tabell 55, sid. 257 o. ff., har inriktats på att belysa verkningarna för ovan— berörda kommuner av enhetliga kommunala ortsavdrag för hela riket. De i bi- lagan redovisade alternativen I, III och V ansluta sig helt till nuvarande kom— munala ortsavdrag i ortsgrupperna I, III och V.
Då undersökningen visat, att ett tillämpande av alternativ V för kommuner i ortsgrupp I skulle ha inneburit en kraftig minskning av skatteunderlaget och därmed betydande förskjutningar av skattebördan mellan olika skattskyldiga i kommunerna, har det ej ansetts nödvändigt att räkna detta alternativ för samt- liga ifrågavarande kommuner.
Tabell 55 visar som synes för 77 landskommuner och 4 städer de procentuella ändringarna i såväl skatteunderlag som skattebelastning, därvid i båda fallen ' uppdelning mellan fastighetsägare och icke-fastighetsägare ägt mm. För de ej provtaxerade städerna och stadsdelarna visas endast förändringarna i det totala skatteunderlaget. l i
Vad beträffar skatteunderlaget finner man av tabellen, att det vid varje alter- nativ uppkommer en mindre procentuell ändring i förhållande till nuvarande ord— ning för fastighetsägare än för icke—fastighetsägare. Detta sammanhänger bland annat med att fastighetsägamas skatteunderlag grundar sig ej blott å inkomst utan även å fastighet och att fastighetsskatteunderlaget till sin storlek är obe- roende av ortsavdragen. Vidare äga fastighetsägarna från sin inkomst av fastig- ' het göra 5. k. procentavdrag, varigenom de i många fall ej helt kunna tillgodogöra sig ortsavdragen.
Alternativ I innebär uppenbarligen en ökning av skatteunderlaget för samt— ! liga kommuner tillhörande högre ortsgrupp än I. Då denna ökning, enligt vad nyss framhållits, är relativt mindre för fastighetsägare än för icke-fastighetsägare, måste tydligen beträffande kommuner i ortsgrupperna II—V detta alternativ medföra en förskjutning av skattebördan från de förra till de senare. På samma sätt kan man sluta sig till att alternativ III medför en förskjutning av skatte— bördan från icke-fastighetsägare till fastighetsägare i kommuner tillhörande orts-,
grupp I eller II och i motsatt riktning för kommuner tillhörande ortsgrupp IV eller V liksom att alternativ V i ortsgrupperna I—IV medför en förskjutning från icke-fastighetsägare till fastighetsägare.
Aktuarien Bredal-Bauer har lämnat följande redogörelse för sin undersök- , ning. Tabellbilagorna återfinnas i bilaga 6 (tabell 56, sid. 264 0. if.) till detta . betänkande.
1944 års taxering. Uredningen berör 168 landskommuner, utvalda ur samt— liga län och representerande olika typer med hänsyn till yrkeskaraktär, dyrorts— grupp m. m., samt 16 städer. I fråga om landskommunerna ha i 7 fall i kommuner— na ingående municipalsamhällen behandlats för sig, därav i 3 fall, emedan samhäl- let tillhör en annan dyrortsgrupp än kommunen i övrigt, samt i de återstående 4— fallen, enär samhället varit av sådan storlek, att det ansetts vara av ett visst intresse att redovisa detsamma åtskilt från moderkommunven. Utredningen kan därför anses omfatta 191 kommuner, varav 16 städer. Resultatet av utredningen framlägges i tabell 56 i bilaga 6 och sammanfattningstabellerna 24: och 25.
Som primärmaterial för utredningen ha använts dels 1944; års fastighetsläng- der samt inkomsttaxeringslängd-er för fysiska person-er m. fl. (A-längder), vilka lånats från länsstyrelserna, dels vissa hos statistiska centralbyrån befintliga sam- mandrag över 1944 års taxeringar samt uppgifter om år 1944 beslutade kommu- nala utdebiteringar.
Ur inkomstlängderna ha uppgifterna om enligt kommunalskattelagen taxerad och beskattningsbar inkomst överförts till särskilda arbetstabeller, varvid belop— pen grupperats efter ortsavdragets storlek. Sålunda ha först alla uppgifterna för ensamstående avskrivits, därefter alla avseende 2 personer etc. För varje dylik familjekategori har åtskillnad gjorts mellan taxerade belopp, som ej uppgå till ortsavdragets dubbla summa, och övriga taxerade belopp. På så sätt har antalet personer, vilkas tax-erade inkomst ligger und-er den s. k. bankningsgränsen kunnat särskiljas från dem vilkas taxerade inkomst överstiger densamma. Vi- dare ha de poster försetts med en särskild beteckning, vilka avse personer, som i fastighetslängden återfunnits såsom skattskyldiga för fastighet, oavsett om av inkomstlängden framgår, att personerna i fråga haft inkomst av fastighet eller ej. Sålunda ha arrendatorer, vilka oftast ha inkomst av jordbruksfastighet, i denna undersökning ej räknats som fastighetsägare annat än i de numera få— taliga fall, när skattskyldigheten för fastigheten ej åvilar ägaren utan arren- datorn.
På grundval av de ur längderna extraherade uppgift-erna om taxerad och be— skattningsbar inkomst har en omräkning (evalvering) av skatteunderlaget verk- ställts, varvid för varje av utredning-en berörd kommun de beskattningsbara inkomster beräknats, som skulle framkomma, om kommunen överflyttades från den ortsgrupp, den nu tillhör, till var och en av de övriga förekommande orts- grupperna. Då ortsgruppernas antal nu är fem, har således för varje kommun den beskattningsbara inkomsten omräknats fyra gånger. Med hänsyn till den stora omfattningen av härför erforderliga räkneoperationer har en exakt beräk- ning icke utförts utan vissa förändringar i skatteunderlaget (t. ex. genom de i vissa landskommuner förekommande särskilda 20 kronors avdragen) hava en— dast uppskattats. De härvid uppkommande felaktigheterna torde emellertid med säkerhet ej kunna räknas i annat än promille av skatteunderlaget.
Kommunernas skatteunderlag består förutom av den till ortsavdrag berätti- gade taxerade inkomsten, även av skattekronor, som påföras fastigheter, samt av taxerad inkomst, som ej är berättigad till ortsavdrag, nämligen inkomst för juridiska personer (vilka f. ö. ofta äro fastighetsägare) samt i kommunen ej mantalsskrivna fysiska personer. Fastighetsskattekronorna samt den icke orts— avdragsberättigade inkomsten bilda tillsammans ett skatteunderlag, som icke förändras, om kommunen flyttas från en dyrortsgrupp till en annan. Uppgifter om detta skatteunderlag ha erhållits ur statistiska centralbyråns primärupp- gifter med undantag för de a annan ort mantalsskrivna fysiska personernas in- komster, om vilka uppgifter hämtats ur inkomstlängderna. Om ortsavdragen ökas och det skatteunderlag, som beröres därav, nedgår, kommer det fasta skatteunderlag, som icke beröres av ortsavdragen, att ingå som en relativt större andel i det totala. skatteunderlaget. Under förutsättning, att samma skattebelopp behöver utdebiteras, måste sålunda en förskjutning i skattebelastningen till nackdel för det fasta skatteunderlaget inträffa vid stigande ortsavdrag, medan motsatt förhållande inträffar, om ortsavdragen skulle minskas. Då. f. n. flertalet landskommuner tillhöra den lägsta ortsgruppen, I, måste för dessa varje för- ändring av ortsavdragen enligt nu gällande grund-er medföra en ökad skattebe— lastning för fastighetsägare och likställda (d. v. s. inkomstskattekronor för ju- ridiska person-er m. fl., som ej påverkas av ortsavdragen).
I tabell 56 lämnas först uppgifter om antal skattekronor. Därvid med- delas särskilda uppgifter för fastighetsägare och likställda samt övriga skatt- skyldiga. Skattekronorna för fastighetsägare och likställda (i tabellen beteck— nade med F) bestå av dels fastighetsskattekronor och inkomstskattekronor för icke ortsavdragsberättigade skattskyldiga, ldels inkomstskattekronor för sådana ortsavdragsberättigade personer, vilka även äro skattskyldiga för fastig— het. Observeras torde, att sistnämnda inkomstskattekronor kunna härröra ej blott från inkomst av fastighet (överskjutande det 5. k. procentavdraget) utan även från inkomst av rörelse, tjänst eller kapital, dock alltid under förutsättnin- gen, att inkomsttagaren även är skattepliktig för fastighet. Skattekronor för öv- riga skattskyldiga (i tabellen betecknade med Ö) grunda sig helt på beskatt- ningsbar inkomst för ortsavdragsberättigade fysiska personer, vilka icke tillika äro skattskyldiga för fastighet. Fastighetsägarnas skattekronor kunna sålunda sägas bestå av en fast och en rörlig del, övriga skattskyldigas skattekronor en— dast av en rörlig.
De i tabell 56 angivna skattekrontalen utvisa ej exakt det skatteunderlag, varå kommunalskatt utdebiterats. De avse resultatet av taxeringsnämndernas beslut och hänsyn har ej tagits till prövningsnämndernas ändringar. (Pröv— ningsnämndernas arbete pågår för övrigt alltjämt.) Eftertaxeringar ha ej hel— ler medtagits. För städerna Södertälje, Linköping, Hälsingborg och Östersund äro skattekrontalen framräknade, i det att vid bearbetningen av längderna för dessa städer var 5:e sida medtagits, med undantag för Linköping, där en- dast var 10:e sida bearbetats. Uppgifterna om utdebiteringen per skattekrona ha erhållits ur hos statistiska centralbyrån befintliga primäruppgifter.
I tabellen redogöres närmast efter uppgifterna om antal skattekronor och ut- debitering per skattekrona. för den procentuella ökningen eller minskningen i skatteunderlaget, om kommunen flyttas till olika ortsgrupper, samt den därmed sammanhängande procentuella förskjutningen i skattebelastningen mellan fas— tigh-etsägare och likställda samt övriga skattskyldiga. Den sistnämnda avser det procenttal varmed fastighetsägarnas respektive övriga skattskyldigas ur-
sprungliga andel i det totala skatteunderlaget skulle ökas eller minskas, om kom- munen överföres till annan ortsgrupp.
Storleken av procentuella förändringen i skatteunderlaget beror till stor del på förekomsten av »fasta» skattekronor. Är dessas antal relativt stort i förhål- lande till det ortsavdragsberättigade skatteunderlaget, kommer givetvis en ökning eller minskning av ortsavdragens storlek att i lägre grad påverka skatte- underlaget, än om detta till större delen grundar sig på avdragsberättigad in- komst. Även inkomstfördelningen inom kommunen spelar en mycket betydande roll. Om skatteunderlaget huvudsaklig-en grundar sig på den beskattningsbara inkomst—en hos ett stort antal personer i de lägsta inkomstklasserna, kommer oftast en höjning av ortsavdragen att medföra en relativt större sänkning av skatteunderlaget än om detta till större delen skulle bestå av den beskattnings- bara inkomsten hos ett mindre antal inkomsttagare, vilka genomsnittligen be- finna sig i högre inkomstklasser. I detta sammanhang må nämnas, att en lik- nande undersökning av förskjutningen i skatteunderlag och skattebelastning, som tidigare utförts av kommunalskatteberedningen, i allmänhet utvisade större procentuella förändringar än föreliggande undersökning. Detta torde emellertid sammanhänga med den inverkan, vilken som ovan nämnts inkomstfördelningen utövar på förändringarna i skatteunderlaget vid övergång mellan olika dyrorts- grupper. Kommunalskatteberedningens kalkyler grunda sig nämligen på upp- .gifterur 1936 års längder. Under nämnda taxeringsår lågo inkomsterna i regel på en avsevärt lägre nivå än taxeringsåret 19441.
Beträffande uppgifterna om ändring i skatteunderlag och skatt-ebelastning för fastighetsägare och likställda samt övriga skattskyldiga må framhållas, att desamma äro genomsnittstal för samtliga av vardera kategorien och att de in— dividuella avikelserna givetvis kunna vara högst varierande. En person, som är skattskyldig endast för fastighet men ej för inkomst, får i händelse av ändrade ortsavdrag naturligtvis samma skatteunderlag som förr och måste därför helt bära den höjda utdebitering, som kan bliva erforderlig till följd av skatteunder- lagets nedgång. En annan person åter, som är skattskyldig endast för låg inkomst kan, om ortsavdraget ökas, måhända bliva utan beskattningsbar inkomst. _
Vad uppgifter för de särskilda kommunerna beträffar är att observera, att förskjutningen i skatteunderlaget i regel är 2 år 3 gånger större för andra skatt- skyldiga än för fastighetsägare och likställda. _
De sista uppgifterna i kommuntabellen avse den höjning eller sänkning av ut- debiteringen per skattekrona, som skulle erfordras om kommunen överfördes till annan ortsgrupp men samma skattebelopp alltjämt skulle utdebiteras. En viss kompensation för höjd utdebitering erhålles emellertid- därigenom att skatte- underlaget sjunker. De i kommuntabell—en angivna förändringarna i debiteringen komma därför i praktiken att utan någon motverkande faktor drabba endast de skattskyldiga, vilka ej komma i åtnjutande av ortsavdrag.
Som sammanfattning av uppgifterna i kommuntabellen lämnas i tabell 241 upp- gifter om antal kommuner, i vilka vid övergång från den nuvarande ortsgruppen till någon av ortsgrupperna I, III eller V förändringarna i skatteunderlag, skat- tebelas-tning och utdebitering ligga inom vissa intervall. Dessutom ha för lands— kommunerna särskilda uppgifter» om ifrågavarande förändringar lämnats för A- och B- samt C- Och D—kommuner vid evalvering från ortsgrupp I till ortsgrupp III och från ortsgrupp I till ortsgrupp V. Bokstäverna avse den vid 1940 års folk— räkning begagnade beteckningen för kommunens yrkeskaraktär, varvid hänsyn tages till storleken av jordbruksbefolkningens relativa andel. Med A- och B-
Tabell 2.4. Kommunernas fördelning efter andring i skatteunderlag, skattebelastning och utdebitering vid övergång till annan dyrortsgrupp.
Ökning eller minskning i utdebiteringen av allmän kommunalskatt per skattekrona
Procentuell ökning eller minskning i skattebelast—
ningen för fastighetsägare och likställda
Procentuell ökning eller minskning i skatteunder- laget
Förändring i ortsgrupp
S:a
.”. un
__'.13[ 103 ""i 09'0 ng arpuiul —% l'OI % 0'9—9'5 % 9? ng arpuim
% 0'01—1'9 % 9 mg arpuiur "”I OO'Z—IO'I "DI OO'I—OG'O % 0'01—1'9 % O'QI—I'OI
Landskommuner och städer.
Vid övergång till ortsgrupp I från ortsgrupp II . . . 37 — — — 37 37 —- —— — 37 35 » ) » » » » ) III. . . 11 _ — 17 14 —— —— 17 12
6
» » » » 1» » IV... 1 1 > » » » )) » V,__ —- 2—— 2 —
0 1
3 2 2 — — 133 82 49 2 — 133 74 1
= ] lmll
H H 70 01
Vid övergång till ortsgrupp III från ortsgrupp I . » » ' » ' ' » II . . 36 —— —— 87 36 >> ' » » >> ' » IV. . 2 — —- — 2 2 ) | » » » » » V . . 2 __ _ _ 2 2
Vid övergång till ortsgrupp V från ortsgrupp I . — 23 94 16 133 6 73 51 3 133
» » | ' » ' » II . . . 2 26 9 — 37 11 24 2 _— 37 ) » l » » » ) IV . . . 12 5 _ _ 17 14 3 — — 17 1 2
) » » » )) » V,_,
— _ 37 32
Mwarll
O'.) (N mammi
Enbart landskommuner.
Vid övergång från ortsgrupp I till ortsgrupp III: A- kommuner............ 49—— 53 26 25 2——- 53 2129 53
. . . . 4 B- » ..... . . . . . ....... 7 48 — — 55 37 18 -— — 55 30 25 — — 55 1 13 —— — 24 18 6 —— — 24 22 2 —— — 24
1 en
A- kommuner . . . . . . . ..... . . . . . — 3 37 13 53 4 21 26 2 53 — 21 28 4 53 B- » ...... . . . . . . . . . . — 7 45 3 55 1 34 19 ' 1 55 2 26 27 -— 55 C-ochD- » ..... — 1212 _— 24 1 17 6 ——- 24 3 18 3 — 24
Anm. Vid övergång från lägre till högre dyrortsgrupp inträffar procentuell minskning i skatteunderlaget men ökning av skattebelastningen för fastighetsägare och likställda samt höjning av utdebiteringen per skattekrona, medan motsatt förhållande äger rum vid över-
gång från högre till lägre dyrortsgrupp.
kommuner förstås sådana kommuner där befolkningen tillhörande yrkesgruppen jordbruk med binåringar utgör minst 75 procent respektive 75—50 procent av den sammanlagda folkmängden tillhörande yrkesgrupperna jordbruk med binär-ingar, industri och hantverk, samfärdsel, handel, allmän förvaltnings- tjänst och fria yrken. I C-kommunerna understiger jordbruksbefolkningen 50 procent av de nämnda huvudgrupperna. D-kommunerna kännetecknas av att minst % av folkmängden är bosatt i tätorter (befolkningsagglomerationer). Av tab-ellen framgår, att de största förskjutningarna förekomma i de mest jord- bruksbetonade kommunerna, A-kommunerna. I dessa år även inkomstfördel— ningen ogynnsammast. '
Undersökningen har, som förut nämnts, berört 191 stads- och landskommuner inräknat några särskilt redovisade municipalsamhällen. Några slutsatser, huru- vida en alldeles motsvarande fördelning på de i tabell 24 upptagna intervallen skulle framkomma, om undersökningen utsträcktes att omfatta samtliga landets kommuner, torde ej med säkerhet kunna dragas ur det föreliggande materialet. Tabellerna torde endast utvisa inom vilka gränser förändringarna torde vara att finna.
Den största förändringen i skatteunderlaget vid evalvering från ortsgrupp I till ortsgrupp V uppvisar Öxabäcks kommun i Älvsborgs län, där skatteunder— laget vid en dylik omräkning nedgår med 18.6 procent. Den minsta förändringen skulle förekomma i Brågarps kommun i Malmöhus län, där motsvarande rela- tivtal utgör 5.1 procent. Orsakerna till två så pass skilda resultat torde vara att söka såväl i fördelningen mellan fasta och rörliga skattekronor i skatteunderlaget som i inkomstfördelningen, vilka båda torde vara mycket olika i dessa kommuner.
För andra skattskyldiga än fastighetsägare, för vilka förändringen i regel är relativt större än för kommunen i dess helhet, uppvisar Vickleby i Kalmar län en nedgång med ej mindre än 30.1 procent vid övergång från ortsgrupp I till orts- grupp V, vilket ger vid handen att i nämnda kommun dylika skattskyldigas in- komster till övervägande delen äro tillfinnandes i de lägsta inkomstklasserna.
Den största procentuella ökningen i skattebelastningen för fastighetsägare och likställda, 10.6 procent, inträffar vid omräkning från grupp I till grupp V i Norra Fågelås kommun i Skaraborgs län, Vilket tyder på att inkomsttagarna äro rikligt förekommande i de lägsta inkomstklasserna. Den minsta ökningen i skattebelastningen skulle vid dylik omräkning uppgå till 1.8 procent och inträffa i Skärby kommun i Malmöhus län.
Höjningen i utdebiteringen per skattekrona slutligen skulle, likaledes vid övergång från grupp I till grupp V, bli störst i Krokstads kommun i Göteborgs och Bohus län, där den skulle komma att utgöra 2.84 kronor, under det att skatt-en i Brågarps kommun i Malmöhus län ej skulle behöva höjas med» mer än 0.19 kronor per skattekrona. I Bjärtrå kommun i Västernorrlands län, som nu tillhör ortsgrupp II, skull-e vid kommunens överflyttning till ortsgrupp V utde— biteringen behöva höjas med ej mindre än 2.88 kronor.
Som exempel på inträdande förskjutningar vid övergång från en ortsgrupp till den närmast liggande kan nämnas att vid evalvering från ortsgrupp II till orts— grupp III inträffar den största nedgången i skatteunderlaget i Ljustorps kom- mun i Västernorrlands lån, den minsta i Smögens kommun i Göteborgs och Bohus län, där den uppgår till respektive 5.1 procent och 1.5 procent. Den största ökningen i skattebelastningen, för fastighetsägare och likställda, 3.2 procent, inträffar i Ytterjärna kommun i Stockholms län, den minsta, 0.1 procent, i Hälle- viksstrands municipalsamhälle i Göteborgs och Bohus län. Den största höjnin-
Tabell 25. Antal personer med taxerad inkomst under och över bankningsgränsen vid evalvering från dyrortsgrupp I och II till högre dyrortsgmpp.
Dyrortsgrupp
Taxerad inkomst I 1 III
Antal % Antal %
Under bankningsgrånsen: Fastighetsägare och likställda . . 2184 3.3 3 772 5.7 Övriga ............... 2 520 3.9 6 730 10.4
Summa 4 704 7.2 10 502 16.1
Över bankningsgränsen: Fastighetsägare och likställda . . 18 423 28.3 16 835 25.9 Övriga ............... 42 010 64.5 37 800 68.0
Summa 60 433 92.8 54 635 83.9
Totalsumma 65 137 1000 65 137 100.0
Under bankningsgränsen: Fastighetsägare och likställda . . 791 1.6 1 088 2.2 Övriga ............... 2 233 4.6 3 399 7.0
Summa 3 024 6.2 4 487 9.2
Över bankningsgränsen: Fastighetsägare och likställda . . 10 437 21.4 10140 20.8 Övriga ............... 35 359 72.4 34 193 70.0
Summa 45 796 93.8 44 333 90.8
Totalsumma 48 820 100.0 48 820 100.0
1 Nuvarande ortsgrupp.
gen av utdebiteringen per skattekrona, 1.03 kronor, skulle bli erforderlig i Bjärtrå kommun i Västernorrlands län. I Smögens kommun i Göteborgs och Bohus län skulle skatten ej behöva höjas med mer än 4 öre per skattekrona.
Såsom inledningsvis nämndes, särskildes vid extraherandet av uppgifterna ur inkomstlängderna d—e taxerade belopp, som lågo under bankningsgränsen, från
dem, som lågo över densamma. Vid evalveringen av skatteunderlaget har även hänsyn måst tagas till att vissa taxerade belopp, som i en ortsgrupp ligga över, i en högre ortsgrupp kunna komma att ligga under baun'kningsgränsen. Alla dylika belopp hava på olika sätt utmärkts i de arbetstabeller, som använts vid utredning-en. Ur dessa kunna därför uppgifter erhållas om antal personer som vid olika alternativ befinna sig på ena eller andra sidan av bank-ningsgränsen. I tabell 25 lämnas uppgifter härom, varav framgår huru antalet personer över bankningsgränsen sjunker, när ortsavdraget stiger, samt huru motsvarande ökning sker av antalet under bankningsgränsen. I tabell-en har endast redo- visats förskjutning vid övergång från grupperna I och II till grupperna III och V. Samtidigt ha fastighetsägare och likställda redovisats åtskilda från övriga skatt-skyldiga. '
Av tabell 25 framgår, att medan i ortsgrupp I 7.2 procent av de skattskyldiga finnas under bankningsgränsen, skulle detta vid övergång till ortsgrupp V bliva fallet med 25 procent. Sistnämnda tal faller till nära .*?/3 på andra än fastig- hetsägare och likställda. I ortsgrupp II hava 6.2 procent av de skattskyldiga taxerat belopp, som faller under bankningsgränsen. Vid övergång till ortsgrupp V skulle procenttalet höjas till 14.5, främst genom att andra än fastighetsägare och likställda passera bankningsgränsen. Att procenttalet i det sistnämnda fallet är avsevärt lägre än i det förstnämnda, torde bero på att i kommunerna tillhörande ortsgrupp II inkomstfördelningen är gynnsammare än i kommunerna i orts— grupp 1—
Slutligen har kommittén till belysning av verkningarna för den enskilde skattebetalaren av de olika avdragsreglerna beräknat skatteutgifter enligt alternativ I, III och V för familjeförsörjare i olika inkomstlägen och med två respektive fyra barn. Resultatet framgår av tabell 26.
Beträffande förhållandet mellan de båda grupperingarna hänvisas till följande översikt.
1935 års lönegruppering (med de senare tillkomna grupperna H och I):
Grupp A = orter med indextal1 ...................... under 931 » B = » » » ...................... 931— 990 » C = » >> >> ...................... 991—1 050 » D = >> >> >> ...................... 1 051—1 110 » E = > >> >> ...................... 1 111—1 170 >> F = > >> » ...................... 1 171—1 230 » G = >> » » ...................... 1 231—1 290 >> H = > >> >> ..................... 1 291—1 350 >> I = > » >> ...................... 1351——
1935 års skattegruppering: Folkmängd 1941 y
I = orter med indextal under 951 .............. 2 468 156 38.7 II = » >> >> 951—1 070 .............. 1 560 854 24.5 III = > > >> 1 071—1 190 .............. 1 094 913 17.2 IV = » >> >> 1 191—1 310 .............. 605 860 9.5 V = » > >> 1 311— .............. 640 755 10.1
Summa 6370 538 100.o
* Riksmedeldyrheten : 1 000.
Tabell 26. Skattebelopp1 vid olika, inkomstlägen inom vissa, skatteortsgrupper.
Differens, kr.
Ortsgrupp I I—Ill . I—V
Makar med 2 barn.
Inkomst 2200 kr.
Statsskatt ...... 5.00 5.00 5.00 Kommunalskatt . . 97.00 76.00 55.00 Summa 102.00 81.00 60.00 21.00 42.00
Inkomst 3 000 kr.
Statsskatt ...... 44.62 25.60 8.37 Kommunalskatt . . 177.00 156.00 135.00 Summa 221.62 181.50 143.37 40.12 78.25
Inkomst 4 000 kr.
Statsskatt ...... 102.00 82.87 63.75 Kommunalskatt . . 277.00 256.00 235.00 Summa. 379.00 338.87 298.75 40.13 80.25
Inkomst 5 000 kr.
Statsskatt ...... 183.60 140.25 121.12 Kommunalskatt . . 377.00 356.00 335.00 Summa 560.60 496.25 456.12 64.35 104.48
Inkomst 8 000 kr.
Statsskatt ...... 556.35 486.20 416.05 Kommunalskatt . . 677.00 656.00 635.00 - Summa 1 233.35 1 142,20 1 051.05 91.15 182—30 Inkomst 10 000 kr. Statsskatt ...... 830.85 760.70 690.55 Kommunalskatt . . 877.00 856.00 835.00 Summa 1 707.85 1 616.70 1 525.55 91.15 . 182.30
Makar med 4 barn. Inkomst 2 200 kr.
Statsskatt ...... 5.00 5.00 5.00 Kommunalskatt . . 53.0 0 44.0 0 35.0 0 Summa 58.00 49.00 40.00 9.0 0 18.00
'1 I tabellen redovisade statsskattebelopp avvika från dem, som angivas i 1941 års familjehe- skattningssakkunnigas betänkande, tab. I. Den senare tabellen anger statsskatten vid vissa värden för det taxerade beloppet, vilket erhålles efter avdrag av kommunalskatten.
Kommunalskattebeloppen ha beräknats enligt en utdebitering av 10 kronor per skattekrona.
Differens, kr.
Ortsgrupp
I—III I—V
Inkomst 3000 kr.
Statsskatt ...... 5.00 5.00 5.00 ] Kommunalskatt . . 129.00 102.00 75.00 1 Summa 134.00 107.00 80.00 *
Inkomst 4000 kr.
Statsskatt ...... 15.80 5.00 5.00 Kommunalskatt . . 229.00 202.00 175.00 Summa 244.30 207.00 180.00
Inkomst 5000 kr.
Statsskatt ...... 72.67 38.25 7.70 Kommunalskatt . . 329.00 302.00 275,00 Summa 401 .67 340.25 282.70
Inkomst 8000 kr.
Statsskatt ...... 266.47 210.37 177.22 Kommunalskatt . . 629.00 602.00 575.00 Summa 895.47 812.37 752.22
Inkomst 10 000 kr.
Statsskatt ...... 518.22 393.1 7 291.9 7 Kommunalskatt . . 829.00 802.00 775.00 | Summa 1 347.22 1 195.17 1 066.97 152.05 28025 |
De synpunkter för avgörandet av skattegrupperingens fortsatta tillvaro och dess eventuella. utformning, som böra tillmätas största vikt, torde vara dels frågan om rättvisa. för den enskilde medborgaren och dels de verk— ningar för stat och kommun, som borttagande eller ändring av skattegrup- peringen kan beräknas medföra.
Vad först angår rättvisa—synpunkten må erinras om, att då. förslaget om skatteavdrag med gradering i fem ortsgrupper genomfördes, grundade sig beslutet icke på någon verklig levnadskostnadsundersökning. N är sådana undersökningar sedermera utförts på ett mer och mer förfinat sätt för löne— grupperingen, ha. de tillämpats även för skattegrupperingen. Detta. har varit så. mycket naturligare som beträffande skattegrupperingen själva inplace— ringen av orterna och beträffande lönegrupperingen förslaget till inplace— ring varit överlämnade åt samma myndighet, socialstyrelsen.
Av de två huvudfaktorer, på. vilka prisundersökningarna vila, nämligen prisinsamlingens lokala omfattning och normalbudgeten, torde det utan vidare kunna antagas, att den förstnämnda är tillräckligt representativ även för skattegrupperingen. Normalbudgeten kan väl diskuteras, eftersom
det är obestridligt, att skattegrupperingen rör mycket flera och mera olik— artade samhällsskikt än lönegrupperingen för statens tjänstemän och att avsevärda skillnader i levnadsvanor och behov finnas mellan de olika skikten. Det skulle dock vara praktiskt omöjligt att för alla dessa skikt göra. särskilda undersökningar och inrätta särskilda avdragsskalor. Över- gången från den ena till den andra skalan borde också möta så gott som oöverstigliga svårigheter. Det torde därför vara berättigat att låta dyrorts- kommitténs resultat beträffande levnadskostnaderna gälla jämväl för va- riationerna i skattebetalarnas skattekraft, såvitt dessa bero på hemortens större eller mindre dyrhet.
Jämför man nu prisspridningen sådan den framgår av kommitténs lev- nadskostnadsundersökningar med gällande skatteavdragsskalor, kan man konstatera, att full analogi icke räder. Mellan avdragen i skattegrupp I och skattegrupp V äro skillnaderna i vissa fall större, i andra mindre än den konstaterade prisskillnaden. Inom avdragsskalorna äro intervallerna ojäm- na, vilket delvis torde förklaras genom avdragsreglernas tillkomst. De skatteutgifter, som uträknas enligt tabell 26, visa också skillnader, vilka ibland äro större, ibland mindre än prisspridningen mellan grupperna. Dessa anmärkningar ge i sin mån stöd åt uppfattningen att nuvarande avdrags— system är behäftat med åtskilliga brister, såsom också kommunalskatte— beredningen och familjebeskattningssakkunniga konstaterat. Å andra sidan synes det obestridligt, att när en spridning i levnadskostnaderna på om— kring 22 procent kvarstår och när de direkta skatterna nått en sådan tyngd som för närvarande även för de lägre inkomsttagarna, skulle införandet av lika skatteavdrag i hela riket strida mot avdragssystemets syfte att utjäm- na den reella skattebelastningen. Ett borttagande av skattegrupperingen skulle således icke bidraga till rättvisa i skattelagstiftningen. En sådan ändring att lägre skattegrupp skulle uppflyttas till högre, skulle öka antalet av dem, som icke kunde fullt utnyttja skatteavdragen.
Vad härefter angår verkningarna för staten av skattegrupperingens av- skaffande må såsom sammanfattning av den ovan åberopade utredningen framhållas följande. Skatteutfallet minskas eller ökas vid olika alternativ för grupperingens borttagande. Derma verkan kan emellertid undvikas ge— nom ändrad utdebitering. Däremot skulle oundvikligen uppkomma i vissa alternativ en avsevärd minskning och i andra alternativ en ökning av de beskattningsbara enheternas antal. Minskningen skulle stå i strid mot ön- skemålet att låta så stora medborgargrupper som möjligt dela medborgar- skapets förpliktelser och ansvar. Ökningen skulle komma till stånd genom att de svagaste inkomstskikten skulle beläggas med skatt. Förskjutningar i skattebördan skulle uppstå mellan ensamstående och familjeförsörjare samt mellan olika inkomstklasser. Det kan dock knappast sägas att dessa förskjutningar ha mycket stor betydelse. Överhuvud torde undersökning-
en visa, att intet av de undersökta alternativen lämpligen kan genomfö- ras utan en omläggning av avdragssystemet för den statliga beskattningen i samband med en avvägning av skattebelastningen i dess helhet.
I fråga om den kommunala beskattningen har utredningen inriktats på verkningarna för det kommunala skatteunderlaget, skattebelastningen och förskjutningen från icke-fastighetsägare till fastighetsägare. Båda de verk— ställda undersökningarna visa, att de största verkningarna av avdragens förändring uppträda i små kommuner med svagt skatteunderlag. lVIinsk- ningen av skatteunderlaget är påtagligt större enligt den Östmanska un- dersökningen än enligt den Bauerska, ett förhållande, som säkerligen för- klaras därigenom att den förstnämnda genomgående rör sig med lägre in- komster än den senare. Avdragsförhöjningen genom flyttning från grupp I till högre grupp har därför givit starkare utslag såväl i fråga om reduk- tionen av skattekrontalen som överflyttningen till fastighetsägare från icke— fastighetsägare. Ökningen av den kommunala utdebiteringen, som icke be- räknats annat än i den Bauerska utredningen med dess starkare inkomst— underlag, visar det oaktat för många landskommuner påfallande höga siff— ror. Det är också Värt att uppmärksamma, att i ett av Stockholms taxe— ringsdistrikt enligt den Östmanska utredningen skatteunderlaget vid för- ändring från avdrag enligt grupp V till grupp I skulle ökas med över 14 procent, Vilket uppenbarligen innebär en överflyttning av den kommunala beskattningen från högre till lägre inkomsttagare.
Undersökningarnas resultat torde kunna sammanfattas sålunda. Det nu— varande avdragssystemet är behäftat med brister i flera avseenden. Syste— met står emellertid i så nära samband med andra frågor rörande skattskyl- digheten och skattebelastningen, att en väsentlig omläggning av detsam- ma icke lämpligen bör äga rum isolerad. Om avdragsbeloppen skulle sät— tas lika för hela riket, skulle detta för den enskilde skattskyldige icke så— vitt angår statsskatten medföra mera betydande verkningar annat än i vissa undantagsfall, men såvitt kommunalskatten angår understundom medföra kännbar ökning av utdebiteringen och överflyttning av skatte— bördan från icke-fastighetsägare till fastighetsägare. För staten skulle en sådan åtgärd enligt vissa alternativ åstadkomma en avsevärd förändring i skatteenhetemas antal och skatteavkastningen. För kommunerna, framför allt de små landskommunerna, kan en ändring av avdragssystemet medföra stark nedgång i skattekrontalet, särskilt om det allmänna inkomstläget är nedpressat.
På grund av dessa omständigheter och då spridningen i levnadskostna— derna fortfarande motiverar olika skatteavdrag, har kommittén icke an- sett sig böra föreslå någon ändring i skattegruppernas antal eller avdrags— beloppen. En omplacering av orterna mellan grupperna i analogi med pla— ceringen i lönegrupper synes dock böra genomföras.
171 Bilaga ].
Kompletterande uppgifter till kommitténs prisgeografiska undersökningar.
1. Det regionala sambandet i prisnivån enligt 1941 års material.
I syfte att erhålla ett underlag för bedömningen av frågan om antalet för en dyrortsundersökning behövliga representantvaror har dyrortskommittén under- sökt det interlokala sammanhanget i prisnivån enligt 1941 års prismaterial. En redogörelse härför följer här nedan.
Livsmedel. För studiet av eventuellt förekommande sammanhang i priserna ha utvalts vissa varuslag, nämligen mjölk, ost, ägg, nötkött (stek), potatis, vete- bröd och grovbröd. Jämförelse av prisvariationerna har skett emellan mjölk å ena sidan och ost, ägg och nötkött å andra sidan, mellan ägg och nötkött samt mellan potatis, vetebröd och grovbröd. Urvalet av varor och kombinationen av jämförel-seled ha delvis bestämts av beräkningstekniska förhållanden. Beräkning- arna beträffande dessa livsmedel grunda sig på prisuppgifter för samtliga orter i tre för ändamålet utvalda landsdelar, nämligen Malmöhus län, Västmanlands och Örebro län samt Västernorrlands län, vilka fått representera respektive södra, mellersta och norra Sverige.
Redan av tabell 27 framgår, att ett visst samband råder i prisförändringarna för mjölk, ägg och potatis, då man jämför kommuntyperna inbördes. Alla dessa varuslag äro dyrast i städerna och billigast på landsbygden. Mellan mjölk och bröd synes sambandet snarast negativt, d. V. 5. brödpriset sjunker, när mjölk- priset stiger, medan osten ter sig indifferent och nötsteken visar vacklande ten- dens. Från söder till norr återigen råder tydlig tendens till ökade priser för mjölk, bröd och potatis samt i stort sett även för ägg, vacklande tendens för ost och övervägande omvänd tendens, d. v. s. fallande priser för nötstek. Nederst å ta- bellen har angivits variationsbredden kring medeltalen för de olika varuslagen. Det övre talet visar variationen i pris för hela materialet. Talet för t. ex. mjölk (6.0) anger, att mjölkpri-set i omkring 98.8 procent av samtliga orter avviker från medeltalet för samtliga orter med mindre än 6.0 öre, (1. v. s. ligger mellan grän- serna 33 och 21 öre. Det undre talet anger, att i genomsnitt för de redovisade grupperna av orter inom samma landsdel och av samma typ variationen håller sig inom gränserna i— 42 öre räknat från medeltalet för respektive grupp. Varia- tionen inom grupperna är som synes av avsevärd storleksordning.
Tabell 28 ger ett mera preciserat besked om samma förhållanden som belysts av föregående tabell. Den visar för varje par av jämförda varuslag tal — s. k. korrelationskoefficienter -—- som utgöra mått på samvariationen i de båda va— rornas priser. Dessa koefficienter kunna antaga värden mellan +1 och —1. Om de båda priser, vars variationer jämföras, stå i ett bestämt förhållande till var- andra, så att en viss ökning respektive minskning i det ena priset från en ort till en annan alltid motsvaras av en viss bestämd ökning respektive minskning i det andra priset, antar korrelationskoefficienten värdet 1. Om omvänt en viss
Tabell 27. M edelpv'lser (öre) för vissa livsmedel inom tre landsdelar och vissa kommuntype'r. (Material från 1941 års prisgeografiska undersökning.)
Ortsgrupp m.m.
Mjölk Nötstek
Vetebröd Grovbröd
]. Medelpriser. Malmöhus län:
Städer ......................... 28 264 265 322 101 50 14 Industri- och agglomererade kommuner ...... 27 246 260 318 101 51 13 Jordbruks- och blandade kommuner ........ 25 232 258 309 105 52 11
Örebro och Västmanlands län:
Städer ......................... 29 296 253 319 108 66 15 Industri- och agglomererade kommuner ...... 28 294 254 312 107 68 13 Jordbruks- och blandade kommuner ........ 26 281 254 315 109 70 13
Västernorrlands län:
Städer ......................... 31 304 254 308 108 83 16 Industri- och agglomererade kommuner ...... 31 300 254 308 116 81 14 Jordbruks- och blandade kommuner ........ 27 233 256 308 122 82 14
Samtliga orter 27 259 256 312 109 6! 13
2. Variationsbredd.1
&) för hela materialet (654 orter) .......... 6.0 109 27 47 37 38 7.1 b) inom ovannämnda undergrupper (genomsnitt) . . 4.2 46 27 46 33 23 6.1
* Talen för variationsbredden ange (i öre) avstånden till de gränser på ömse sidor om me- deltalen, mellan vilka de enskilda orternas priser vid inormal) fördelning i de flesta fall (98.8 %) falla. (Variationsbredden = 2.6 gånger standardavvikelsen.)
ökning i det ena priset motsvaras av en viss bestämd minskning i det andra, får koefficienten värdet -—1 och i de fall, då intet samband föreligger, värdet 0. Vår- den mellan 0 och 1 innebära sålunda, att en högre eller lägre grad av samvariation föreligger, värden mellan 0 och —1, att en högre eller lägre grad av motvariation föreligger. Liksom de flesta statistiska värden äro dessa koefficienter behäftade med risk för slumpens inflytande. Den säkerhet, varmed man med hjälp av en dylik koefficient kan påstå, att en samvariation (respektive motvariation) före- ligger, bero-r dels på koefficientens storlek och dels på det antal priser eller pris- medeltal, varpå den grundar sig. En kontroll av säkerheten har utförts för samt- liga i tabellen redovisade koefficienter. De tal som kunna anses statistiskt fullt Säkerställda ha satts med kursiv stil och strukits under med ett streck, de som visat sig praktiskt taget Säkerställda med kursiv stil utan streck. De värden, som icke äro Säkerställda men som med avsevärd sannolikhet kunna sägas innebära, att samvariationen icke är betingad av slumpen, äro satta med vanlig stil, och de värden, som med större sannolikhet än 5 procent kunna vara åstadkomna av slumpen, ha satts inom parentes.
Tabell 28. Sambandet mellan vissa. livsmedelspriser inom vissa orter och ortsgrupper. (Material från 1941 års prisgeografiska undersökning.)
Korrelation (samvariation resp. motvariation) mellan priserna för
mjölk och .. vetebröd och grovbröd ___—___ agg OCh ___—__ och ägg | ost Inötstek notstek grovbröd | potatis potatis
Variation & priserna :
1. Från ort till ort (beräknad på samtliga berörda 654 orter).
2. Från kommuntyp till kom- muntyp, beräknad på medel- talen för kommuntypen inom var och en av de 3 landsde- larna (genomsnitt lör lands- delarna ............
3. Från landsdel till landsdel, beräknad på medeltalen för landsdelarna inom var och en av de tre kommuntyperna (ge- nomsnitt för kommuntyperna)
0.95 (0.19 (0.31) (0.24) (0.50) (4148) (—0.ee)
(0.57) (—0.69) (—0.51) (0.08) 0.92 0.34 0.91
4. Från ort till ort inom var och en av de 9 kombinatio- nerna av kommuntyper och landsdel (genomsnitt för de 9
grupperna) ..........
0.35 (—0.02) (&: (0.07) (0.02) (0.05) (—0.00)
Till att börja med ha priserna för de varor, som jämförts, t. ex. mjölk och ägg, sammanställts ort för ort utan hänsyn till arternas typ eller läge. De koef- ficienter, som därvid erhållits, redovisas i tabellens rad 1. Talet 0._57 innebär, att ett otvivelaktigt och icke alldeles obetydligt samband mellan mjölkpris och äggpris konstaterats. Det kan sålunda fastslås, att det föreligger en tendens till relativt högt ägg'pris på de orter, där mjölkpriset är högt, och omvänt. Samban- det kan uttryckas så — vilket icke kan utläsas ur tabellen ——- att när mjölkpriset från en ort till en annan stiger med 1 öre, stiger äggpriset i genomsnitt med 8.1 öre. Omvänt stiger mjölkpriset i genomsnitt med 0.04 öre när äggpriset stiger med 1 öre. Emellertid innebär talet 0.57 också, att betydande avvikelser från dessa genomsnittliga samband förekomma. Att avvikelserna äro avsevärda, framgår redan av följande resonemang. Om ovannämnda samband gällde lika för varje ort, så att en prisskillnad på mjölk om 1 öre exakt motsvarades av en prisskill- nad på. ägg om 8.1 öre, skulle ju med nödvändighet även det omvända vara fallet, nämligen att en prisskillnad på ägg om 1 öre motsvarades av en prisskillnad på. mjölk om 1/8 öre. Detta är emellertid på grund av avvikelserna från det genom- snittliga sambandet ej fallet. Korrelationskoefficienten är just ett uttryck för i vad mån dessa bägge relationstal (8.1 och 0.04) motsvara varandra. Att en tydlig samvariation från ort till ort i mjölkpris och äggpris föreligger, är icke annat än man kunde vänta. Ett uttryck för att de bägge priserna förändras på överens-
stämmande sätt, när man går från en kommuntyp till en annan, ger korrelations— koefficienten 0.95 på rad 2. Detta värde har erhållits som genomsnitt för de tre undersökta landsdelarna.
Samvariationen i mjölk- och äggpris, när man går från landsdel till landsdel, har studerats inom var och en av de tre ortstyperna och ger i genomsnitt korre— lationskoefficienten (0.57) på rad 3.
Även frånsett det inflytande, som tillhörigheten till en viss kommuntyp eller en Viss landsdel utövar på båda de jämförda priserna — för mjölk och för ägg —— föreligger ett visst samband dem emellan. Ett mått på detta samband utgör ko— efficienten Q._35 på nedersta raden, som beräknats som ett genomsnitt av motsva- rande koefficienter inom var och en av de 9 ortsgrupper, som erhållas genom en samtidig indelning efter kommuntyp och landsdel. Talet anger, att ett tämligen svagt ehuru säkerställt, samband föreligger mellan mjölk- och äggpris mellan or- ter tillhörande samma typ och samma landsdel.
Betraktar man de övirga varuslag, som ingå i beräkningarna, ser man, att samvariationen i priserna mellan de enskilda orterna genomgående är lägre än vad som konstaterats i fråga om mjölk och ägg. Beträffande mjölk och ost fram— träder en viss motvariation när man går från landsdel till landsdel.
Sammanfattningsvis kan sägas, att de här betraktade varornas priser i över- vägande grad variera på samma sätt från kommuntyp till kommuntyp liksom från landsdel till landsdel men att denna samvariation ofta är tämligen svag och att även motvariation förekommer. Utom i ett fall (mjölk och ägg) synes intet eller obetydligt samband föreligga mellan priserna på olika varor inom kommu- ner av samma typ och i samma landsdel. Det ringa sambandet av sistnämnda slag kan möjligen tänkas tyda på att prisnoteringarna icke varit helt jämförbara utan avsett olika kvaliteter, något som i särskilt ringa män kan misstänkas för varor som mjölk och ägg. Ett starkare samband hade å andra sidan kunnat tän— kas tyda på en för en ort genomgående tendens till för höga eller för låga note- ringar.
Trots att de ovan redovisade beräkningarna endast grunda sig på uppgifter från de tre angivna landsdelarna, torde de berättiga till slutsatsen, att det för en rättvisande dyrortsundersökning är önskvärt att många slag av matvaror note— ras. Omdömet avser i första hand 1941 års prissituation. Till följd av den seder- mera minskade prisspridningen gäller det icke i fullt samma mån är 1944.
Övriga utgifter. Utanför livsmedelsposten ha fyra poster utvalts för att belysa samvariationen i priserna orterna emellan, nämligen ur beklädnadsposten kostym och herrskor, bland husgeråden tallrik och bland tjänsterna klippning. Priser på dessa varor insamlades 194—1 å s. k. huvudorter. Sambandet mellan de olika pri- serna synes genomgående ha varit obetydligt eller ob-efintligt.
Huvudpostema En beräkning har även utförts, som avser att belysa, i vad mån budgetens huvudposter variera på samma sätt mellan orterna. Härvid ha indextalen för huvudposterna för samtliga i 1941 års prisundersökning ingående 3850 orter använts. Dessa ha indelats i 4skommuntyper -— städer med över respektive under 20 000 invånare, industri- och agglomererade kommuner samt jordbruks- och blandade kommuner. På grund av detta större antal orter och ortsgrupper har vid denna beräkning sambanden kunnat fastställas med större säkerhet än vid de ovan redovisade beräkningarna. -
Bostadsposten har —- på grund av sin särställning i fråga om beräkningsmeto- den — icke medtagits, trotsatt en jämförelse mellan variationen i bostadskost-
Tabell 2.9. M edeltal av indextalen för vissa huvudposter inom vissa landsdelar och. kommuntyper. (Material från 1941 års prisgeografiska undersökning.)1
* Genomsnittet för städer + andra tätorter = 1 000. . * Variationsbredden har på. grund av det större materialet beräknats något vidare än vad som ovan skett i fråga om enskilda varuslag. Inom det avstånd från medeltalen som anges av de här redovisade talen falla sålunda vid en »normal» fördelning cirka 99.7 procent av samtliga orter.
Bränsle Skatter 3235; I Södra Sverige: Städer med över 20000 invånare . . 993 1 021 1 024 1 032 1003 » » under 20000 » . . 965 985 988 917 992 Industri- och agglomererade kommuner 946 990 913 854 989 Jordbruks- och blandade kommuner. . 933 982 891 845 988 Östergötland, Småland, Gotland: Städer med över 20000 invånare . . 1 012 1011 1 017 '989 996 » » under 20000 » . . 973 968 933 932 990 Industri- och agglomererade kommuner 946 967 755 887 985 Jordbruks- och blandade kommuner . . 936 970 710 904 985 Västra Sverige: , Städer med över 20000 invånare . . 1 018 989 1054 1 119 1 007 l » » under 20 000 » . . 988 985 1 098 1 021 995 ' Industri- och agglomererade kommuner 972 977 931 897 990 Jordbruks- och blandade kommuner . . 941 968 774 871 982 Mälarlänen: Städer med över 20000 invånare . . 1 015 1 018 1094 955 1 007 » » under 20 000 » . . 1 011 990 1 029 927 1 006 Industri— och agglomererade kommuner 1 002 992 921 873 1 007 Jordbruks- och blandade kommuner. . 976 990 784 852 996 l Kopparbergs och Gävleborgs län: ; Städer med över 20000 invånare . . 999 1 002 1 079 1 095 1 009 i » » under 20 000 » . . 1 011 958 961 1 009 991 ' Industri- och agglomererade kommuner 991 969 795 916 988 Jordbruks- och blandade kommuner . . 984 961 719 928 985 Norra Sverige: Städer med under 20 000 invånare . . 1 054 1 020 1 105 1 202 1 007 Industri- och agglomererade kommuner 1 042 1 016 844 1 194 1 001 Jordbruks- och blandade kommuner. . 1 013 1 017 734 1 156 1 000 Hela riket: ................. 969 983 829 922 991 Städer med över 20 000 invånare . . 1 007 1 012 1 050 1 017 1 004 » » under 20000 » . . 996 984 1 021 984 997 Industri- och agglomererade kommuner 986 988 870 949 995 Jordbruks- och blandade kommuner . . 951 978 779 894 988 Variationsbredd : ' a) för hela materialet .......... 136 107 470 479 47 b) inom undergrupperna (genomsnitt) . 88 95 396 353 41.
Tabell 30. Sambandet mellan vissa huvudposter inom olika orter och ortsgrupper. (Material från 1941 års prisgeografiska undersökning.)
Samvariation :" huvudpos- ternas kastnadssummor:
1. Från ort till ort (beräk- nad på. samtliga orter) .
2. Från kommuntyp till kommuntyp
a) beräknad på medel- talen för 4 kommun- typer .........
b) beräknad på medel- talen för kommunty- perna inom var och en av de 6 landsde- larna (genomsnitt för landsdelarna) . . . .
3. Från landsdel till landsdel a.) beräknad på medel- talen för de 6 lands- delarna .......
b) beräknad på medel- talen för landsdelar- na inom var och en av de 4 kommunty- perna (genomsnitt för kommuntyp)
4. Från ort till ort inom varochen av de 24kom- binationema av kom- muntyp och landsdel (genomsnitt för de 24
grupperna) .......
Samvariationer mellan kostnadssummorna för
livsmedel och kläder och övriga utgifter och
(0.02) (0.80)
naden och övriga kostnader skulle varit av intresse. I tabell 29 återfinnas ge— nomsnitt av indextalen för huvudposterna för ovannämnda ortsgrupper.
Av översta raden i tabell 30 framgår, att sambandet mellan huvudposterna är starkare, än som kunde fastställas för ovan redovisade enstaka varuslag. Talen på. rad 2 a ha beräknats på medeltalen för de fyra kommuntyperna. På dessa tal inverka-r sålunda det förhållandet, att orter tillhörande de olika kommuntyperna förekomma i olika antal inom de olika landsdelarna. Vid beräkningen av talen på rad 2 b har denna inverkan eliminerats, därigenom att de — på analogt sätt
—__.__a.=.._—q_-.=-rp£—_—.—v . -
som ovan skett beträffande vissa livsmedel — beräknats" på medeltalen för kom- muntyperna inom varje landsdel för sig. Sistnämnda. tal visa, att ett utpräglat samband föreligger mellan livsmedelskostnaderna och kostnaderna för övriga pos— ter, när man går från en kommuntyp till en annan. Att sambandet mellan livs- medels- och beklädnadskostnaderna är relativt svagt, är naturligt med hänsyn till att landbygdskommunernas priser hämtats från huvudorter tillhörande övriga kommuntyper. Mellan livsmedelsposten och posten »övriga utgifter» är samban- det dock tämligen starkt. Sambandet mellan beklädnadsposten och övriga poster är något svagare liksom mellan »övriga utgifter» och skatter. När man går från landsdel till landsdel (rad 3 b), förändras kostnaderna för flertalet poster på tämligen enahanda sätt. Ett undantag utgör, som man kunde vänta, bränsle— posten, som icke synes ha något nämnvärt samband med övriga poster. En an- tydan till motvariation framträder t. o. rn. vid jämförelsen livsmedel—bränsle. Bränsleposten är dock beräknad icke blott med hänsyn till prisvariationerna ort från ort utan också med hänsyn till klimatolikheter (mellan 4; zoner) och till ran- soneringens bestämmelser. Även mellan skatter och »övriga utgifter» synes sam- bandet svagt. Bland kommuner i samma landsdel och av samma typ förefinnes ett visst — icke alldeles obetydligt — samband mellan de olika huvudposterna. Undantaget utgöres härvidlag av skatteposten, som synes variera helt eller i huvudsak oberoende av övriga levnadskostnader.
2. Hushållsbudgeter använda vid kommitténs dyrortsundersökningar.
Kommitténs beräkningar av levnadskostnaderna på olika orter ha, som när- mare framgår av kapitel 5, i huvudsak utförts med samma hushållsbudget (vikt- system), som användes av socialstyrelsen för 1941 års prisgeografiska under- sökning. Denna grundade sig, vad angår huvudposternas storlek, på prelimi- nära uppgifter från en i november 1941 utförd hushållsbudgetundersökning. Detaljerna —— d v. s. sammansättningen av varje huvudpost för sig — var, vad angår livsmedelsposten hämtad från socialstyrelsens fortlöpande konsumtionsun— dersökning i städer och andra tätorter, vad angår beklädnadsposten och »övriga utgifter» från viktsystemet för 1935 års levnadskostnadsindex, vederbörligen framräknat till juni 1941, och vad angår bränsleposten från en kalkyl uppgjord på grundval av då gällande ransoneringsbestämmelser.1
Huvudposterna i 1941 års budget framgå av följande tabell 31 (budget 2) och detaljerna av tabell 32. '
Det tekniska förfarandet vid 1941 års undersökning, var att varje huvudpost färdigställdes för sig med hjälp av de i tabell 32 angivna kvantitetstalen. Där- efter beräknades indextal för varje huvudpost och varje o-rt, varvid basen fick vara ett vägt genomsnitt av talen för städer och andra tätorter, som avsågs att ungefär motsvara genomsnittet för de orter, på vilka socialstyrelsens budgetbok- förare varit bosatta. Dessa ortsindextal för huvudposterna vägdes därefter sam— man till ett totalindextal motsvarande totalutgiften, varvid vikterna voro huvudposternas procentuella andel av totalutgiften enligt 1941 års budget (tabell 31, budget 2 nedre hälften). Denna budget hade färdigställts, medan de andra uträkningarna pågingo. *
1 Jfr Soc. Medd, årg. 1942, sid 413 0. f. 12
Tabell 31. De vid kommitténs beräkningar använda viktsystemen ( hushållsbudgetema).
Samtliga budgeter avse familjehushåll i städer och tätorter om man, hustru och ungefär två min- deråriga barn, utom budget nr 5, som avser två åldriga pensionärer utan barn (i städer och tätorter).
Budget nr 1 | 2 ' 3 1941 å" 1941 års Bud ' " . . .. get Pensionars- . prehminara dyrorts- 194! års för högre budget uttr.. ägde "5.332?- t...... — bu dget)1 ( e nitlv) tagare : nov. 1943 Absoluta tal, kr Livsmedel ....... 1 783 1 874 1 731 2 919 996 Bostad ......... 638 640 552 1 200 351 Bränsle ........ 178 274 239 630 126 Lyse .......... 40 46 35 64 33 Beklädnad. . . . . 813 503 548 1357 137 Skatter ........ 381 411 (305) (1 791) -— Övriga utgifter . . . . 1218 822 940 4765 396 Summa 5 051 4 570 4 350 12 726 2 039 Relativa tal, %. Livsmedel ....... 35.8 41.0 39.8 22.9 48.9 Bostad ......... 12.6 14.0 12.7 9.4 17.2 Bränsle ........ 3.5 6.0 5.5 5.0 6.2 Lyse .......... 0.8 1.0 0.8 0.5 1.6 Beklädnad ....... 16.1 11.0 12.6 10.7 6.7 Skatter ........ 7.6 9.0 (7.0) (14.1) — Övriga utgifter . . . . 24.1 18.0 21.6 37.4 19.4 Summa 1000 1000 1000 100.0 100.0
* Motsvarar 1935 års indexbudget, som avsåg 49 orter, men omräknad att gälla genomsnittet för samtliga städer och andra tätorter. Den urspnmgliga indexbudgeten i juni 1941 återges i Soc. Medd. 1942, sid. 413.
Värdet av de i tabell 32 angivna varukvantiteterna svarar mot kronbeloppen i kolumn 1, tabell 31. Räknar man med 1941 års medelpriser ut det sammanlagda värdet av de i tabell 32 angivna kvantiteterna livsmedel erhålles alltså summan 1 783 kronor; för kläderna erhålles 813 kronor 0. s V. Innebörden i den räknepro- cedur, som ovan skildrats, kan sägas vara, att huvudposterna, sedan de beräknats med de kvantiteter, som återfinnas i tabell 32, ökades, livsmedelsposten i propor- tionen 1874/ 1783, bränsleposten i proportionen 274/178 o. s. v. Även skatte- postens vikt ökades, som man ser, medan klädernas och övriga utgifters vikter minskades.
Skatteposten hade före denna höjning beräknats för varje ort, under antagande att inkomsten varit densamma som för en tjänsteman i 11:e löneklassen enligt civila avlöningsreglementet med hustru och två avdragsberättigande barn. In- komsten varierades efter gällande lönegruppering och ortsavdragen efter gällande
Tabell 32. Representantvarom och deras vikter vid 1941 års prisgeografiska undersökning.
Procentuell andel
Procentuell andel
Bäline- av av Rååne' av av Representantvara en et resp. total- Representantvara en et resp. total-
(prelim- huvud- utgif- (prelim. huvud- utgif- budget) post, ten budget) post ten (prel. (def. (prel. (def. bud- bud- bud- bud- get) get) get) get) ___—___—
_ Matbröd av vete Livsmedel 100-00 41-00 och mjölk ..... 6 kg 0.40 0.16
Mjölk ________ 9111 14377 6.06 Kaffebröd ...... 22 » 1.90 0.78 Smör ......... 41 kg 9.22 3.78 Skorpor ------- 8 ' 0-80 0-33 Ost __________ 19 , 259 110 Potatis ........ 435 » 3.59 1.47 Ägg _________ 35 , 539 231 Gula ärter ...... 8 » 0.40 0.16 Nötkött, stek . . . . 10 » 1.79 0.73 Ärter på burk . . - 12 i-kg 0.50 0.21 , . soppkött _ 13 ,, 1_79 03,3 Apelsiner ...... 9 kg 1.00 0.41 , , malet _ _ _ 10 » 1.69 (”59 Citroner ....... 81 st 1.00 0.41 Gödkalvkött, stek _ 8 ), 1.69 (159 Katrinplommon . . . 27 kg 2.49 1.02 , , malet. 8 ,, 1.60 0.66 Torkade äpplen. . . 22 » 2.49 1.02 Fläsk, färskt sidfläsk 26 » 4.79 1.96 Vitkål -------- 44 ” 1-60 0—66 , salt , 13 » 2.49 Log Morötter ...... 34 » 0.90 0.37 Fläskkorv ______ 35 ,. 5_09 209 Socker ........ 111 » 3.79 1.55 Blodpudding ..... 12 » 1.10 0.45 KaHe --------- 7 » 1-96 0—80 Gädda ________ 9 ,, 1.10. (145 Pilsner ........ 23 11. 0.40 0.16 Sill, färsk ...... 9 » 0.65 0.27 Svagdricka ----- 4 10-1 0.50 0-21 Strömming, färsk . . 11 » 0.65 0.27 Kompletteringspost Torsk ........ 15 » 1.1o 0.45 (likaförallaortery _ 4-09 1-68 Makrill ....... 16 » 1.10 0.45 Sålt Sl." ....... 18 » 1.40 0.57 Bostad. _ _ 14.00 Vetemjöl ....... 142 » 3.69 1.47 Rågmjöl ....... 33 » 0.60 0.25 Rågsiktmjöl ..... 49 » 1.10 0.45 BTämle-' "* — 6.00 Havregryn ...... 44 » 1 . 6 0 0. 6 6 Bj örkved ...... —— — -— Makaroner ...... 14 » 0.60 0.25 Barrved ....... — — —-— Hårt rågbröd, spis- Koks ......... _ — —— bröd ........ 22 » 1.00 0.41 Kol _________ _ _ _ Knäckebröd ..... 19 » 1.00 0.41 Kokgas _______ _ __ __ Sötlimpa ....... 22 » 1.00 0.41 Mjukt grovbröd . . 28 » 1.10 0.45 Matbröd av vete Lys-e. 100'00 1'00 och vatten . . . . 9 » 0.50 0.21 El. ström, ...... 130kWh 100.00 1.00
1 I denna post ingå följande varuslag (procentuell andel av livsmedelsposten anges inom pa- rentes): margarin (3.81), kaffesurrogat (1.33) och kakao (1.10). Härifrån avgår matfettsrabatten (2.15). ' Kvantiteterna varierades efter ransoneringsbestämmelsema och vissa klimatzoner.
Procentuell Procentuell andel andel Bäkne- av av Räkne- ' av av R t '. enhet resp. total- enhet res . total— epresen an vara (prehm. buvud- utgif— Representantvara (prellm. huvåd— ”gm * budget) post ten budget) post ten * (prel. (def. (prel. (def. bud- bud- bud- bud- get) get) get) get) Beklädnadsartiklar. 100.00 11.00 Säng ........ 0.93 st 1.47 0.26 Yllety ger till dam- Trådgardiner . . . 4.36 m 0.69 0.12 klänning . . _ . 9.86 m 7 88 0 87 Vaddmadrass . . . 0.39 st 0.69 0.12 Bomullstyg till Sängfilt ...... 0.57 » 0.69 0.12 damklänning . . 27.53 » 5.50 0.60 Handdukar . . . . 0.55 duss. 0.59 0.11 Ullgarn ...... 0.66 kg 1_40 0.15 Lakansväv . . . . 3.32 111 0.59 0.11 Herrkostym . . . . 1.50 st 26.46 291 Porslinstallrikar . . 1.09 duss. 0.59 0.11 ; Vinteröverrock . . 0.65 » 10.61 1.17 Kadegods ..... 1.24 » 0.59 0.11 % Herrhatt ...... 2.49 » 4.05 034 Dricksglas . .V . . . 3.44 » 0.59 0.1 1 Herrskjorta . . . . 4.64 » 553 0.72 Mjölkfat ...... 2.84 st 0.59 0.11 Herrkalsonger . . . 5.06 » 350 040 Hink ........ 1.58 » 0.34 0.06 Damstrumpor . . . 7.93 par 4.18 0.46 Aluminiumkastrull 1.24 » 0.34 0.06 Herrstrumpor . . . 9.86 ' 4.35 0.48 Stekgryta ..... 0.81 » 0.34 0.06 Arbetsblus ..... 127 st 0.90 0.10 Trådspik ...... 3.12 paket 0.34 0.06 Herrkängor . . . . 1.89 par 5.24 0.58 Hushållshammare . 1.99 st 0.34 0.06 Herrlågskor . . . . 1.80 » 5.24 0.58 Vedsåg m. stålbåge 0.59 » 0.34 0.06 Damlågskor . . . . 2.17 » 5.24 0.58 Elektriskt strykjärn 0.31 » 0.34 0.06 Halvsulning och Bordsknivar . . . . 0.37 duss. 0.59 0.11 kläckning, he" - 3-22 St Såpa ........ 18.95 kg 1.44 0.26 H 1 1 ' h 6.19 0.68 . . _ & VS" ning (äe 3 Tvall'llngor . . . . 5.11 » 1.44 0.26 Knacka"? am ' '97 ” Rakning ...... 12.50 st 0.41 0.07 omp e erlngs- .. . . post (lika för alla Hsa'kllpp'nlngz herr 10.13 » 1.27 0.23 orter)! ______ _ 2.62 0.28 Biljettprls, biograf 28.25 » 2.63 0.47 Omnibus, enkel resa 22.05 » 9 1.65 0.30 Skatter. __ 900 ) , tur. o. ret. 13.84 » ' 1.65 0.30 Hyrbil, enkel resa . 3.54 » ' 1.65 0.30 ö ' t ' t . 100.00 18.00 Arbetshjälp i hem- unga u gif er met ....... 10.06 dagar 4.04 0.73 Matbord ...... 0.21 st 1.47 0.26 . .__ Komplettermgs- Stolar av bjork . . 0.14 å-dusa. 1.47 0.26 post (lika för alla Pinnstolar av björk 0.49 » 1.47 0.26 orter) ...... —— 69.36 12.49
* I denna post ingå. följande varuslag (procentuell andel av beklädnadsposten anges inom pa- rentes): bomullsgarn (1.40) och galoscher (1.22).
* I denna post ingå följande förnödenheter (procentuell andel av posten »ö'vriga. utgifter: anges inom parentes): linoleummatta (1.88), symaskin (0.34), glödlampa (0.35), handtvål (1.44, tand- kräm, rakblad m. 111. (0.92), medicin (2.58), läkararvode (2.35), skolböcker (0.40), skolavgifter (1.65), böcker och tidningar (5.48), förenings- och försäkringsavgifter (16.32), radiolicens (0.82), leksaker (0.56), grammofonskiva (0.42), velociped (1.59), järnvägsresor (1.65), ränta 5. lån (0.75), telefon och telegram (1.15), postporto (0.58), skrivmateriall (0.42), tobak (4.39), sprit— drycker (8.74) samt övriga ej specificerade utgifter (14.08).
” 10 km per resa,
_____________—-———————_—
skattegruppering. Inkomsten var givetvis ökad med utgående rörligt tillägg, för är 1939 i genomsnitt 5.25 procent. Avdrag för tjänste- och familjepension gjordes icke. Däremot avdrogs 200 kronor för livförsäkringspremier och dylikt. Såväl skatt till staten som till landsting och primvärkommun räknades ävensom folk- pensionsavgiften.
Vid kommitténs beräkningar för år 1944 har metoden med ortsindextal icke varit lämplig, utan förfaringssättet har varit följande.
Med hjälp av räkneenheterna (kvantitetstalen) ivtabell 32 beräknades ,med priserna från april 1944 kostnaden för varje huvudpost för sig och därefter höjdes eller sänktes summan för respektive post i den relation som rådde mellan pos— terna enligt budget 1 och 2 i tabell 31. Livsmedelsposten höjdes alltså med 5.1 procent (: relationen 1874: 1783), bostadsposten togs oförändrad, bränsleposten höjdes med 53.9 procent, lyseposten höjdes med 15.0 procent, beklädnadsposten minskades med 38.1 procent och »övriga utgifter» minskades med 32.5 pro— cent. Skatteposten höjdes med 6.5 procent, ett tal, som erhölls efter en sär- skild kalkyl. Eljest beräknades skatten efter samma regler som 1941 med den skillnad likvisst, att även tjänste— och familjepensionsavgifter fråndrogos. Att i ett fall som detta avpassa skatteposten, som ju icke beräknas som kostnaden för en viss kvantitet, fullt korrekt torde emellertid vara praktiskt ogörligt. Det bör måhända inskjutas, att svårigheten sammanhänger med att levnadskostnadernas beräkning med samma viktsystem vid olika tidpunkter innebär —— icke att de skilda posterna skola ingå med samma inbördes ekonomiska vikt ——- utan att beräkningarna skola avse samma konsumtion vid bägge tillfällena.
Det har omtalats, att i livsmedelsposten ingick vid 1944 års beräkning ett an- tal varuslag (cirka 20 procent av postens värde) med sina priser från år 1941, i beklädnadsposten ingick likaså skolagning och i posten »övriga utgifter» arbets— hjälp .m. m. efter 1941 års priser. Detta innebar dock icke, att dessa poster in- fördes med 1941 års belopp i kalkylen, blott att den interlokala variationen i pos- terna överensstämde med den som förekom 1941. Förfaringssättet har nämligen varit, att ifrågavarande delar av budgeten först kostnadsberäknades med 1941 års priser och att de så erhållna beloppen därefter ökades i enlighet med den pris- stegring för respektive post, som vid socialstyrelsens prisindexberäkningar fram— kommit mellan 1941 och 1944.
Det framgår av noterna till tabell 32, vilka utgiftsposter som år 1941 antogos ha samma kostnad över hela landet. Vid 1944 års undersökning upptog förteck- ningen ytterligare följande poster:
1. Livsmedelsposten: Hårt bröd, kaffe.
2. Beklädnadsposten: Ylletyg, ullgarn, herrkostym, herröverrock, skor av alla slag.
3. »Övriga utgifter»: Filt, lakansväv, strykjärn, tvålflingor. Angående bränslepostens beräkning må lämnas följande upplysningar.
De av socialstyrelsen vid 1941 års undersökning använda kvantitetstalen ha icke ansetts användbara för 1944 års beräkning, emedan bränsleransoneringen icke obetydligt ändrats sedan nämnda år. Genom den minskade tilldelningen av fossilt bränsle har uppvärmningen av bostäderna i hus, som eldas med värmepannor avsedda för sådant bränsle, i hög grad fördyrats.
Utgångspunkten för beräkningarna har, för att icke jämförbarheten med år 1941 skulle brytas mer än nödvändigt, varit den totalkvantitet effektiv värme, som erhölls av de bränslekvantiteter, varmed socialstyrelsen räknade till upp- värmning av bostaden år 1941. Till eldning av kokspislar har det vidare antagits,
att kvantiteterna bränsle voro desamma 1944 som 1941. För uppvärmning av bo- staden har bränslekommissionens bestämmelser ansetts gälla. Dessa gå ut på att rikets orter indelas i fyra grupper, där fastigheterna tilldelas växlande andelar fossilt bränsle av sitt normala behov. Dessvärre kompliceras frågan om denna ransonerings verkningar av att tilldelningen är olika till fastigheter av olika stor- lek —- ju större fastighet, desto mindre andel fossilt bränsle. För att rätt kunna taga hänsyn härtill borde man känna licenskvantiteternas medelstorlek på skilda orter. Då det sålunda här räknats med de största vid ransoneringen särskilda licenskvantiteterna, innebär detta en felkälla. För städer och andra större tät— orter med deras stora fastigheter torde denna betyda relativt litet, enär de licens— kvantiteter, som ge lägsta andel fossilt bränsle, ändock äro tämligen små (högst 200 poäng, eller motsvarande värmebehovet (för en medelstor villa i mellersta Sverige). På mindre orter, där de små fastigheterna äro relativt flera, betyder den mera. På småorterna blir osäkerheten större också av den anledningen, att det antal fastigheter, som icke använda koks ens under normala tider torde vara relativt större.
Vid tilldelning av skilda bränsleslag tillämpar bränslekommissionen en poäng- skala, som dock icke helt ansluter sig till vederbörande bränsleslags värmevärde, utan undervärderar veden i förhållande till kol och koks. Anledningen härtill är, att den ved, som går till ersättning för fossilt bränsle, icke kan utnyttjas till sin fulla effekt på ifrågakommande härdar, varför tilldelningen av ved som ersätt- ning för fossilt bränsle måste vara relativt riklig. Tar man — som skett vid här redovisade beräkning — hänsyn till bränslekommissionens poängsättning, kommer man till det till synes egendomliga resultatet, att det icke blott går åt i summa mer bränsle i fastigheter, som tidigare uppvärmts med fossilt bränsle, än i vedeldade fastigheter, utan att det till och med går åt mera ved än i de sistnämnda, trots att dock en viss mängd fossilt bränsle utdelas. Hänsyn till den här omtalade särskilda kostnadsfördyringen vid utbyte av koks mot ved togs icke vid socialstyrelsens beräkning 1941. Förhållandet spelade vid det tillfället heller icke så stor roll som 1944».
I enlighet med ovanstående har antagits, att tilldelningen av fossilt bränsle i bränslekommissionens ortsgrupper1 varit följande under säsongen 1943/44:
Bränsleortsgrupp 1 . . . . . . . 100 % fossilt bränsle av hela tilldelningen » 2 ........ 60 % » » » » » D 3 ........ 4—0 % » » » » » >> 44 ..... . 15 % » » » » »
Bränsleortsgrupp ............
Orter utan kokgas.
Kol ................. hl Björkved .............. m' Barrved ............... rn3
Orter med kokgas. Kokgas ............... ms
1 Jfr B. X:s cirkulär nr 142 och 217.
4
utan kokl
Orter med eller utan kakgas.
Koks ................. "hl Björkved .............. ma Barrved ............... ma Pannved ............... m'
Bränsleortsgrupp ............ 41: k utan 0 !
Orter utan kokgaa.
Koks ................. hl Kol ................. hl Björkved .............. ms Ban-ved ............... m" Pannved ............... m'
Räknat på medelpriserna för de 60 tätorter, sam delta i socialstyrelsens fort- löpande prisstatistik, blir kostnaden för bränslebudgetema följande:
Bränsleortsgrupp ............
Orter utan kokgas ......... kr. Orter med kokgas ......... kr.
Det är uppenbart, att då man icke kunnat väga fram en särskild medelbudget för varje ort med hänsyn till förekomsten av skilda bränslebudgeter, har valet av bränslebudget betydelse för orternas dyrortsplacering. Vid provgrupperingen har det antagits, att alla. landskommuner, som enligt bränslekommissionens indel- ning tillhöra gruppen 4., räknats till grupp 41 utan koks. För särorter belägna i landskommuner har dock räknats med koks, såvida icke särorten legat i lands— delen Norra Sverige. Till grupp 2 och 3 höra inga landskommuner. För lands- kommuner tillhörande ortsgrupp 1 har räknats med tilldelning som enligt tablån ovan för grupp 1. Det bör observeras, att totalutgiften för bränsle, beräknad med här ovan angivna kvantiteter höjdes avsevärt enligt vad förut sagts, vilket innebär, att man realiter räknade med betydligt större bränslekvantiteter än dessa tal ge vid handen.
Slutligen ha bränslekostnaderna liksom 1941 justerats med hänsyn till klima-
tet allt efter ortens tillhörighet till någon av de fyra klimatzoner, som angivits i kap. 4.1
Den verkliga klimatskillnaden mellan landsdelarna är större än justeringstalen ange men har här dämpats med hänsyn till att köksbränslet icke behöver varieras efter klimatzoner.
Den alternativa beräkning för en tjänsteman i 11:e löneklassen, vars resultat redovisas i tabell 11, kapitel 52,'grundar sig på budget 3 i tabell 31. Resultatet har uppnåtts genom att de sex huvudposterna (skatteposten ej medräknad) ju- sterats med relationstalen mellan procenttalen i budget 2 och 3 i tabellens nedre del. Härigenom undveks den sänkning av totalutgiften från 4 570 till 43350 kro— nor, som eljest skulle inträffat och som har betydelse för skattepostens inplace- ring. Denna post har övertagits från den beräkning för 11:e löneklassen som ovan beskrivits men insatts i budgeten oförändrad (utan höjning).
Det hela har resulterat i någon höjning av totalutgiften jämfört med budget 2, vilket förklaras av att skattepostens relativt ringa andel i budget 3 givit utrymme för ökning av övriga poster.
— Budgeten vid framräkningen av levnadskostnaderna för 12 OOO—kronorshushållet
enligt tabell 12 i kapitel 5 framgår av budget 4, tabell 31, här ovan. Materialet till budgeten har varit sammandrag av årsräkenskaper, som förts i budgetbok från postsparbanken. I samband med revisionen av viktsystemet för levnadskostnads— index våren 1943 insamlades sammanlagt 351 sådana årssammandrag, av vilka 34 hänförde sig till hushåll med över 10 000 kronors årsutgift. _
Med hänsyn till det ringa antalet räkenskaper, som ligger till grund för bud— geten och materialets allmänna beskaffenhet —— budgetböckema tillåta som be— kant en viss variation i sättet att gruppera utgifterna, vilket också utnyttjats av bokförarna -- får det av kommittén använda viktsystemet anses som ganska svagt. Den allmänna karaktären av budgeten strider dock på intet vis mot vad man kunde vänta sig för ifrågavarande inkomstskikt, Den inbördes uppdelningen av posterna bostad, bränsle och lyse är särskilt osäker.
Levnadskostnadernas beräkning har tillgått så, att huvudposterna, beräknade enligt budget 2, ökats i relation som beloppen i budget 4 överstiga beloppen i budget 2. Detta gäller dock ej skatteposten, utan denna har insatts direkt som den framkommit vid en beräkning för en inkomst som i 28:e löneklassen enligt stat- liga civila avlöningsreglementet med dyrortsgradering o. s. v., vilket gav en något högre skattepost på de flesta orter, än som svarar mot den relativt låga skatt, som budgeten anger.
Beträffande denna budget skall blott tilläggas, att förutom familjemedlemmar- na har i hushållningen deltagit ett hembiträde under i genomsnitt 65 procentav året. I övrigt må. hänvisas till redogörelse i Sociala Meddelanden årgång 1945, sid. 215.
' Beräkningen har utförts för var och en av de 5445 provgrupperade orterna, ehu— ru endast sammandragsuppgifterna meddelas i detta betänkande..
Beräkningen för folkpensionärer enligt tabell 13, kapitel 5, grundar sig på en sammanvägning av huvudposterna med den budget, som angives i kolumn 5, ta- bell 31.
I detta avsnitt skall slutligen redogöras för en beräkningav livsmedelskost- naderna i södra respektive norra Sverige med ledning av varierade viktsystem.
= sn. 69. = Sid. 124.
Syftet med densamma har varit att utröna, om det negativa samband, som för— modas föreligga mellan pris på och konsumtion av enskilda varuslag, har bety- delse för orters inbördes dyrortsplacering.
Kostnaden i vardera landsdelen har beräknats dels enligt konsumtionen i södra Sverige och dels enligt konsumtionen i norra Sverige. Viktsystemen ha erhållits från socialstyrelsens fortlöpande kousumtionsundersökningar i städer och andra tätorter år 1944. De avse hushåll ungefär motsvarande normalhushållet. De an- vända priserna äro 1944; års medeltal för städerna i landsdelarna med respektive namn enligt kommitténs indelning. Eftersom priser icke funnits för alla varuslag ha. icke hela budgeterna kunnat medtagas.
Resultatet angav, att orterna i norra Sverige skulle vara 6.3 procent dyrare än i södra Sverige mätt efter södra Sveriges konsumtion och 5.7 procent dyrare mätt efter norra Sveriges konsumtion. Skillnaden ligger åt det håll man kunnat vänta men saknar praktisk betydelse. Måhända hade den blivit större, om budgeterna va- rit fullständiga. Budgeter avseende totalko-nsumtionen skulle sannolikt givit större utslag. Det bör dock observeras, att man i praktiken icke kan grunda en dyr- ortsundersökning på extrema viktsystem och att skillnaden mellan olika lands- delars viktsystem och ett genomsnittssystem icke äro så stora som mellan lands- delssystemen inbördes.
3. Ortsurvalet och prismaterialet vid kommitténs prisgeografiska undersökning.
De 546 orternas fördelning på landsdelar och ortstyper framgår av tabell 33. Från de län, som via priskontrollnämnden lämnat material till livsmedels- och bränsleposten utvaldes de fullständigaste formulären. Därvid blevo landskom- munerna i stort sett underrepresenterade men man tillsåg, att från varje lands- del åtminstone 10 år. 20 jordbrukskommuner blevo medtagna. Skaraborgs och Örebro län ha blivit relativt klent representerade, och Västmanlands län har icke bidragit med något formulär.
De i kommitténs utredning medtagna orternas representativitet med avseen- de på belägenhet i dyrortsskalan belyses av tabell 34. Man ser omedelbart, att A-orterna äro starkt underrepresenterade.
Detta har emellertid mindre betydelse, om blott det urval av lågt placerade orter, som erhållits, verkligen är typiskt för de lägre ortstyperna. Procenttalen i tabellen antyda, att så skulle vara. fallet. Inom var och en av ortsgrupperna A—E fördela sig de provgrupperade orterna efter dyrhet ungefär som samtliga orter inom respektive grupp. Representativiteten tycks vara minst god inom grupp C. Av tabell 35 lär man finna, att då landskommunerna tagits bort, för— dela sig återstående orter tämligen lika i hela materialet och i kommitténs urval.
Nedan under rubriken »Analys» (punkt '7) visas, hurusom en rekonstruktion av samtliga orters fördelning efter dyrhet med stor säkerhet kunnat verkställas med hjälp av de 545 i kommitténs material ingående orterna, ett förhållande som ytterligare styrker, att representativiteten är god.
Landsdel Ortstyp
Småland och öarna Gävleborgs och Koppar- Medeltal för
grupperna
Jordbruks- och blandade kommuner . . . . 31 243 Industrikommuner m. m .......... 14 119 Köpingar och municipalsamhällen ..... 14 83 Städer med under 20 000 invånare . . . 14 82 » » över 20000 » 2 15 Storstäder .................. -— 3 Summa 75 545
Tabell 3.4. Antalet orter i kommitténs provgruppering och i hela det år 1941 un— dersökta materialet fördelat på nu gällande löneortsgmpper (1935 års gruppering) och inOm varje ortsgrupp efter dyrhet år 1941.
Indextal 1941 (Stockholm = 1 000)
Kommitténs material . . . 237
Därav i % med indextal:
Summa
Samtliga år 1941 under- sökta orter
Därav i % med indextal:
— 765 ......... 766— 796 ......... 797— 827 ......... 828— 859 ......... 860— 890 ......... 891— 922 ......... 923— 963 ......... 954— 984 ......... 985—1 016 .........
Summa
2 2.96
100
—— 765 ......... 14 1 — — — 766— 796 ......... 57 11 — —— —— 797— 827 ......... 29 64 33 2 —— 828— 859 ......... 0 22 59 44 8 860—— 890 ......... 0 2 8 44 61 891— 922 ......... —
923— 953 ......... —— 954— 984 ......... — 985—1 016 ......... —
Tabell 35. Antalet städer, köpingar och municipalsamhällen tillhörande de högre ortsgrupperna inom kommitténs mterial och i hela materialet fördelat
på nu gällande lönemtsgrupper och efter dyrhet år 1941.
Indextal 1941 Hela materialet vid 1941 års Kommitténs material (de prov- (Stockholm = 1000) undersökning grupperade orterna) Ortsgrupp .......... F G H F G H 865— 889 ......... 6 — — 3 — —- 890— 904 ......... 10 — -— 5 — -— 905— 921 ......... 21 —— 1 10 — —— 922— 937 ......... 6 4 —— 3 4 —— 938— 952 ......... 2 2 1 —— 1 1 953— 968 ......... — 5 4 -— 2 3 969— 984 ......... — -— 2 —— —— 2 985—1 000 ......... — —— 1 ——- — —
Summa 45 11 9 21 7 6
Den i tabellverket genomförda indelningen av orterna i landsdelar överens— stämmer med den indelning, som gäller för de generella hyrestalen för lands- bygden. Ortstypsindelningen har fastställts efter prov som visat, att ingen tydlig skillnad vad gäller livsmedel och totalutgift framkommit mellan jordbruks— och blandade kommuner inbördes eller mellan industrikommuner, särorter etc. in- bördes.
De i provgrupperingen medtagna orternas formulär voro i många fall ofull- ständiga. Särskilt från landskommunerna saknas uppgifter om priset på mjölk, potatis och andra lantmannaprodukter ävensom på ved. Priset från närliggande ort av samma typ eller landsdelens och ortstypens genomsnittspris har i sådana fall insatts på formuläret.
Det har förutsetts, att viss skevhet kunde tänkas föreligga i urvalet av orter på så sätt, att priser huvudsakligen från de dyrare delarna av i prishänseende
Tabell 36. Priset på barrved och koks inom olika landsdelar och vissa ortstyper i april 1944.
.. .. Gävleborgs S (1 0 t N Svearime Svårigae OCh Koppar— Svgiiåe g bergs län
Jordbruks- och blandade
kommuner. Barrved . . . kr. per m' 14.61 13.38 13.13 Koks ..... » » hl - - -
Städer (exkl. stor-
städerna). Barrved . . . kr. per m' 17.32 17.41 16.20 15.68 Koks ..... » » hl 4.91 5.08 5.00 4.96
Tabell 37 . Den kommunala utdebiteringen per skattekrona ( för skatt till primär- kommun och landsting efter avdrag av skatteutjämningsbidrag) år 1944 i medel- tal inom olika landsdelar och ortstyper. (Beräknat på de 545 prov- grupperade orterna.)
x .a; oa åå ,: ä 2 Landsdel så =! år?» då, B&S Nå'n '_'—
s's —. ;s %; aga Es åå
Ortstyp (BJ; åå >å =O än .5 ; g Zz?) "% 2 c.”) 0 g N'
O
Jordbruks- och blandade kommuner . . . 10.51 10.66 10.51 10.79 11.89 14.23 11.43 Industrikommuner m. m. ......... 10.16 10.84 9.44 10.03 11.27 13.32 10.84 Köpingar och municipalsamhällen ..... 10.04 11.53 11.37 9.72 11.02 15.22 11.48 Städer med under 20000 invånare . . . . 10.80 11.61 11.89 11.54 12.17 13.22 11.87 » » 20000 invånare och däröver . 12.57 12.50 12.01 10.19 12.30 -— 11.91 Storstäder .................. 9.50 -— 9.39 8.15 —— — 9.01 Medeltal för grupperna ........... 10.60 11.43 10.77 10.07 11.73 i 14.00 —
heterogent sammansatta orter erhållits, men företagna stickprov på denna punkt ha icke besannat farhågorna.
Ifråga om de relativa mjölkkostnaderna råder någon osäkerhet, då det icke är uteslutet, att prisuppgifterna från landskommunerna i vissa fall avse oskummad mjölk, medan uppgifterna från alla tätorter avse fetthaltsstandardiserad mjölk.
Granskningen och korrigeringen av priserna har underlättats genom priskon- trollens bestämmelser om högstpriser. Särskilt ha dessa varit till fördel när det gällt mjukt bröd, som eljest tillhör de svårast kontrollerade varuslagen.
Viss kontroll av prismaterialet har erhållits genom jämförelse med konsum— tionsföreningarnas till kooperativa förbundet rapporterade prisnoteringar, vilka av förbundet ställts till kom-mitténs förfogande.
En speciell kontroll av mjölkprisets förändring mellan åren 1941 och 1944 har utförts med hjälp av prisuppgifter, som erhållits från mejeriernas riksförening.
Beträffande två av huvudposterna, nämligen bränsleutgiften och skatteutgiften, beror resultatet av dyrortsjämförelsen icke blott av prisolikheter respektive olik— heter i skattesatserna utan också av beräkningsmetoden, vilken av skäl som redo- visats, ansetts böra varieras efter lokala förhållanden. Som komplement till re- spektive tabell 7 och tabell 9 (kapitel 5) lämnas därför uppgifterna i tabell 36 och 37.
4. Kompletterande uppgifter till provgrupperingen av 545 orter.
Här följer närmast en lista med individuella uppgifter för de 545 av kom— mittén provgrupperade orterna.
Det bör observeras, att de provgrupperade orternasp placering icke utgör förslag från kommitténs sida, utan att grupperingens syfte blott är att exem-
ifiera den rådande interlokala spridningen i levnadskostnaderna (jfr texten sid. ). De för år 1944 angivna talen härstamma delvis från år 1941. Detta gäller” la bostads- och lyseposterna, c:a 20 % av livsmedelsposten och vissa smärre lar av posterna beklädnad och »övriga utgifter» (jfr sid. 99 o. ff.). Kodsiffrorna för ortstypen ha följande betydelse: O = storstad (Stockholm, Göte— rg eller Malmö); 1 = annan stad med minst 20 000 invånare; 2 = stad med under 000 invånare; 3 = köping eller municipalsamhälle; 4 = särort (icke—administrativ 'tort); 5 = skogskommun ; 6 = jordbrukskommun; '? = blandad jordbruks- och dustrikommun (50—75 % av befolkningen tillhörande jordbruk med binäringar); = industrikommun (ej agglomererad kommun med mindre än 50 % av befolk- 'ngen tillhörande jordbruk med binäringar); 9 = övriga landskommuner (kommun, 111 ej är administrativ tätort men med minst 2/3 av befolkningen agglomererad ensom rest av kommun, från vilken särort avskilts). Beteckningarna avse för— "llandena år 1941. Orterna ha ordnats efter totalutgifternas storlek är 1944.
Tab. 38. Lista över 545 av dyrortskommittén provgrupperade orter.
' "cl & Utgift i april 1944, kronor Total- 0 r t e r & 5 E', utgift (skattegrupp och dyr— Län E = &” ,_. va 2 s = 3 5 nu i juni ortsllttera en1.19185 5 å 3 Så % å ä 5,2 "En-€: % 5:51; 1941, ”" ”W””) M ;; == 53 s = en så” s 5; 1... ________._—______— Stockholm (V, I) . . . — l 0 I 2 2 090 1 168 328 41 550 915 495 5587 5246 Gällivare (IV, H). . . Norrbottens 3 IV 4 2208 669 383 41 549 905 782 5537 5094 Boden (IV, H) . . . . Norrbottens 2 IV 4 2183 723 408 28 553 929 689 5513 5 120 "'stersund (V, H) . . . Jämtlands 2 IV 4 2062 858 473 33 543 907 629 5505 5068 Euleå (IV, V, H) . . . Norrbottens 2 IV 4 2 125 780 425 40 557 913 660 5500 5005 iruna (IV, H). . . . Norrbottens 3 IV 4 2 198 747 418 41 552 920 584 5460 5015 undsvall (IV, H) . Västernorrlands 2 III 4 2084 780 391 48 553 900 694 5450 4952 idlngö (IV, G) . Stockholms 2 I 2 2085 828 420 54 550 915 556 5408 4973 aparanda (IV, G). . Norrbottens 2 IV 4 2164 690 298 38 555 897 755 5397 5057 tocksund (IV, G) . . Stockholms 3 I 3 2109 882 377 67 549 922 459 5365 5026 meå (IV, G) ..... Västerbottens 2 IV 4 2085 777 389 60 540 900 583 5334 4853 almberget (IV,G). . Norrbottens 3 IV 4 2178 522 387 41 548 905 732 5313 4910 ärnösaud (IV, F) . . Västernorrlands 2 III 4 2095 696 397 37 545 892 630 5292 4790 ollefteå (IV, G) . Västernorrlands 2 111 4 2104 798 341 53 545 894 550 5285 4863 odertälje (IV, F) . Stockholms 2 I 4 2097 780 369 38 556 892 550 5282 4853 ycksele (III, F) . . . Västerbottens 3 IV 4 2 113 726 341 58 547 896 585 5266 4763 öteborg (IV, G) . . . Göteb. o. Bohus 0 11 2 2043 898 316 32 545 909 506 5249 4905 axholm (III, F) . Stockholms 2 I 4 2 129 693 412 43 545 918 494 5234 4858 ristmehamn (III, F) Värmlands 2 III | 4 2060 669 356 51 547! 897 653 5233 4805 olndal (III, F) . Göteb. o. Bohus 2 II 3 2035 648 429 46 544 902 625 5229 4795 arlstad (III, IV, F) Värmlands 1 III 3 2029 702 371 48 545 900 623 5218 4779 veg (III, F) ..... Jämtlands 3 IV 4 2087 594 369 55 540 900 671 5216 4674 kellefteå (IV, F). . . Västerbottens 2 IV 4 2080 723 375 45 548 896 541 5208 4727 2 3 Jfr texten sid. 181 0. if. 1 Med revisioner intill oktober 1944. Jfr texten sid. 69.
Orter
(skattegrupp och dyr- ortslittern enl. 1985
Ars gruppering)
Län
Gävle (IV, F) ..... Gävleborgs Saltsjöbaden (IV, F) . Stockholms Örebro (IV, F) . . . . Örebro Borås (III, F) ..... Älvsborgs Söderhamn (III, F). . Gävleborgs Huddinge (III, F) . . Stockholms Frösö (II, E) ..... Jämtlands Norrköping (11, III, F) Östergötlands Hudiksvall (IV, F) . . Gävleborgs Övertorneå (III, E). . Norrbottens Jakobsberg (III, E). . Stockholms Karlskrona (III, F). . Blekinge Kalix (III, F) ..... Norrbottens Ludvika (III, E) . . . Kopparbergs Vilhelmina (III, E) . . Västerbottens Uppsala (IV, F). . . . Uppsala Örnsköldsvik (III, E) . Västernorrlands Eskilstuna (III, E) . . Södermanlands Katrineholm (III, E). Södermanlands Nyland (III, E). . . . Västernorrlands Karlskoga (II, E). . . Örebro Landskrona (III, E) . Malmöhus Malmö (III, F) . . . . Malmöhus Falun (III, E) ..... Kopparbergs Täby (III, E) ..... Stockholms Nedertorneå (111, D). Norrbottens Gustavsberg (II, D). . Stockholms Arvika (II, D) ..... Värmlands Edefors (111, E) . . . Norrbottens Bollnäs (III, E). . . . Gävleborgs Nyköping (III, E) . . Södermanlands Överluleå. (II, E) . . . Norrbottens Jönköping (II, 111, E) Jönköpings Dalarö (II, D) . . . . Stockholms Ljusdal (III, E). . . . Gävleborgs Vännäs (111, E). . . . Västerbottens
Skelleftestrand (III, E) Kungälv (II, D). . . . Kalmar (III, E). . . . Botkyrka. (III, D) . . . Visby (111, D) . . . . Trollhättan (III, D) . Piteå landsk. (II, C) . Alingsås (II, D). . . .
Västerbottens Göteb. o. Bohus Kalmar Stockholms Gotlands Älvsborgs Norrbottens Älvsborgs
Ortstyp
NDHNMCDHNWODWWHQMN—INOF—IQMOHHWMHNHWNJOQH##MHNWNHHWH
Klimatzon
III
III III
III III II II III
IV III IV III
Bränslegrupp
mhpwpppmwppu—pu—m—u—ppmwpoaoauxuxw—»»»pppmmpw—wpwwwww»
2 008 2 100 1 998 2 041 2 074 2 125 2 074 2 039 2 078 2 187 2 096 1 963 2 106 2 041 2 119 2 024 2 052 2 034 2 031 2 104 2 014 2 008 1 987 2 038 2 114 2 159 2 072 2 077 2 160 2 084 2 000 2 170 1 984 2 094 2 045 2 057 2 065 1 985 1 995 2 100 2 035 1 997 2 119 1 988
739 384 759 396 801 356 735 349 612 374 655 394 621 379 768 339 600 339 450 250 655 400 732 317 450 335 711 346 450 346 756 354 666 332 747 337 708 320 474 297 681 342 618 347 753 326 654 394 655 309 450 273 655 363 558 352 450 246 615 341 732 332 450 246 666 342 655 342 591 342 585 316 450 400 648 341 657 304 655 268 594 346 669 345 450 267 618 368 Utgift i april 1944-, kronor
49 547 899 41 550 913 40 544 899 44 545 897 44 546 875 43 550 907 45 542 907 48 548 904 52 542 886 76 553 909 41 547 922 58 545 897 35 536 915 38 536 894 55 544 906 39 555 896 47 542 900 39 545 894 46 549 886 48 543 888 39 541 903 60 548 897
568 5 194 431 5 190 545 5 183 560 5 171 641 5 166 485 5 159 587 5155 506 5 152 638 5 185 702 5 127 465 5 126 611 5 123 746 5 123 556 5 122 699 5 119 490 5 114 573 5 112 515 5 111 551 5 091 736 5 090 556 5076 596 5 074
47 33 55 76 39
540 537 542 551 545
913 496 5062 900 502 5058 915 468 5058 905 634 5048 907 466 5047 889 913 879 890 921 890 907 888 900 888 902 896 915 888 898 895 893
40 71 49 47 46 44
546 549 541 545 557 540 41 550 46 543 48 534 49 547 45 540 45 545 64 545 67 548 43 544 48 552 41 536
584 5 046 649 5 038 528 5 037 486 5 032 638 5 028 561 5 027 433 5022 567 5 022 572 5 012 613 5 012 545 5 006 556 4 998 449 4 996 518 4 996 499 4 995 660 4 991 545 4 980
Utgift i april 1944, kronor
Orter
:: &
3 &
(skattegrupp och dyr- L 5, n d _2
ortsltttera enl. 1935 _E 2
års gruppering) & :E
m Bräcke (III, D). . . . Jämtlands 3 IV 4 2033 477 325 63 547 915 629 4989 4611 V:a Frölunda (III, E) Göteb. o. Bohus 9 II 3 2034 573 391 59 543 911 473 4984 4643 Lund (III, D) ..... Malmöhus 1 II 3 2029 642 321 49 543 900 498 4982 4611 Motala (II, E) . . . . Östergötlands 2 I 4 1 978 636 339 47 545 888 543 4976 4559 Filipstad (II, C) . . . Värmlands 2 III 4 2036 567 359 54 537 889 533 4975 4506 Norrtälje (II, C) . . . Stockholms 2 I 4 2075 543 359 40 545 894 512 4968 4538 Vänersborg (III, D) . . Älvsborgs 2 I 4 2023 582 365 41 541 898 514 4964 4606 trängnäs (III, D) . . Södermanlands 2 I 4 2032 651 315 37 543 896 490 4964 4554 Sandviken (III, D) . . Gävleborgs 3 III 4 1976 687 331 38 544 892 495 4963 4491 Kristianstad (II, D) . Kristianstads I II 4 1 987 639 331 31 548 888 533 4957 4454 Margretelund (II, B). Stockholms 4 I 4 2118 655 326 31 545 915 365 4955 4622 Borlänge (III, D). . . Kopparbergs 3 III 4 2058 609 341 41 539 896 471 4955 4506 kellefteå landsk.(II,C) Västerbottens 8 IV 4 2061 540 344 45 543 888 533 4954 4412 =Arvidsjaur(III,D). . . Norrbottens 5 IV 4 2129 450 229 63 545 901 636 4953 4517 iSkövde (III, D). . . . Skaraborgs 2 I 4 2003 642 337 48 542 887 488 4947 4580 Enköping (II, D). . . Uppsala 2 III 4 2020 585 345 43 555 894 502 4944 4517 Avesta (11, C) ..... Kopparbergs 2 III 4 2027 600 349 47 537 885 498 4943 4454 Krylbo (III, D). . . . Kopparbergs 3 IV 4 2045 594 349 44 536 893 481 4942 4438 Norrfjärden (II, C). . Norrbottens 7 I 4 2105 450 246 51 550 895 644 4941 4564 Värmdö (II, D). . . . Stockholms 7 II 4 2090 655 206 37 548 915 482 4933 4695 ?Varberg (II, D). . . . Hallands 2 IV 4 1962 618 320 49 543 890 551 4933 4559 lArjeplog (III, D) . . . Norrbottens 6 II 3 2189 450 246 48 548 890 562 4933 4538 Backa (III, F) . . . . Göteb. o. Bohus 9 I 4 2044 558 362 33 544 902 489 4932 4533 Lidköping (II, C). , . Skaraborgs 2 II 4 2011 621 351 39 537 888 482 4929 4475 Halmstad (II, D). . . Hallands 1 I 4 2002 597 313 52 549 892 523 4928 4575 Vingåker (II, D) . . . Södermanlands 3 III 4 2024 609 329 44 545 878 494 4923 4522 G:aUppsala by (III, E) Uppsala 4 III 4 2034 462 402 30 556 896 531 4911 4464 Mjölby (II, C) . . . . Östergötlands 2 I 4 1 986 585 351 44 542 890 509 4907 4443 Strömstad (II, D). . . Göteb. o. Bohus 2 II 4 1 993 567 304 51 539 885 566 4905 4491 Hallsberg (II, D). . . Örebro 3 III 4 1 980 609 361 41 534 888 492 4905 4485 Kristineberg (II, C). . Västerbottens 4 IV 4 2134 450 281 60 547 896 530 4898 4335 Stigsjö (I, B) ..... Västernorrlands 6 III 4 2065 450 214 49 540 880 699 4897 4344 Lysekil (III, D). . . . Göteb. o. Bohus 2 II 4 2015 516 350 38 535 887 556 4897 4470 Sorsele (III, D). . . . Västerbottens 5 IV 4 2110 450 229 75 543 874 602 4883 4538 Uddevalla (III, D) . . Göteb. o. Bohus 2 II 4 1 959 588 310 46 542 890 545 4880 4412 Söderköping (II, C). . Östergötlands 2 I 4 2024 534 320 52 535 894 521 4880 4480 Skara (II, C) ..... Skaraborgs 2 I 4 2003 543 349 53 542 884 505 4879 4454 Vallentuna (II, C) . . Stockholms 8 I 4 2027 655 215 32 539 907 503 4878 4527 Säter (111, D) ..... Kopparbergs 2 III 4 2059 522 349 31 539 882 495 4877 4375 Nederluleå (III, C). . Norrbottens 7 IV 4 2142 450 250 43 550 894 547 4876 4548 Trelleborg (III, D) . . Malmöhus 2 11 1 1 990 648 283 45 539 894 475 4874 4501 äggdånger (II, C). . Västernorrlands 6 III 4 2059 450 301 48 538 880 597 4873 4359 Växjö (II, C) ..... Kronobergs 2 I 4 1976 537 331 58 547 900 523 4872 4359 Timrå (II, C) ..... Västernorrlands 9 III 4 2046 450 304 46 544 892 588 4870 4422
a. . . .
Orter % å %; Utgift 1 april 1944, kronor 33171 (”äääååiååpeåfh153' Lan % _å — sä % % = 5. så 5 gg, ggg; ära gruppering) 0 g 3 Så & ä 5- ä & gå,, % åå kr. » Kungsbacka (II, C). . Hallands 2 II 4 1 976 642 320 62 537 884 447 4868 4501| Oxelösund (III, E) . . Södermanlands 3 I 4 2011 612 315 44 545 882 456 4865 44171 Västervik (III, D) . . Kalmar 2 II 4 1976 561 331 45 541 886 523 4863 44701 Ljustorp (II, C). . . . Västernorrlands 6 III 4 2074 450 233 48 549 885 624 4868 45333 Forshaga (I, C) . . . . Värmlands 3 III 4 2059 480 309 42 539 836 597 4862 4485 Eslöv (II, C) ..... Malmöhus 2 11 3 1 979 567 362 44 538 904 468 4862 4412 Torshälla (11, C) . . . Södermanlands 2 I 4 2004 549 334 53 545 894 480 4859 4443 Säbrå (II, C) ..... Västernorrlands 8 III 4 2074 450 266 45 544 888 592 4859 4485 Åmål (II, D) ..... Älvsborgs 2 I 4 1983 552 329 35 538 890 526 4853 4344 Nässjö (II, D) . . . . Jönköpings 2 I 4 1964 585 317 48 545 897 495 4851 4422 Byske (II, C) ..... Västerbottens 7 IV 4 2082 450 244 58 542 888 586 4850 4380 Smedjebacken (II, C) Kopparbergs 3 III 4 2012 531 339 46 536 889 496 4849 4344 Torsby (II, C) . . . . Värmlands 3 III 4 2024 480 357 52 531 870 529 4843 4323 Gnesta (II, C) . . . . Södermanlands 3 I 4 2017 531 309 43 545 877 520 4842 4386 Hedemora (II, C). . . Kopparbergs 2 III 4 2023 537 351 31 542 882 476 4842 4391 Norrala (II, C) . . . . Gävleborgs 7 III 4 2065 450 248 56 542 872 605 4838 4401 Oskarshamn (III, D) . Kalmar 2 II 4 1 991 537 285 46 548 890 535 4832 4449 Tierp (II, C) ..... Uppsala 3 III 4 2024 540 322 45 540 880 476 4827 4323 Grödinge (I, B). . . . Stockholms 9 I 4 2039 655 220 29 547 907 429 4826 4475 Sättna, (II, C) . . . . Västernorrlands 6 III 4 2054 450 229 46 544 885 618 4826 4417 Ronneby (II, C) . . . Blekinge 2 II 4 I 972 501 293 59 547 886 566 4824 4449 Offerdal (11, C) . . . . Jämtlands 5 IV 4 2088 450 229 58 534 892 573 4824 4449 Koppom (I, B) . . . . Värmlands ,4 III 4 2047 480 309 45 535 885 518 4819 4307 Sollefteå lk (III, D) . Västernorrlands 7 III 4 2119 450 279 53 545 894 478 4818 4464 Bollnäs landsk. (II, C) Gävleborgs 7 III 4 2 046 450 281 44 540 877 580 4818 4307 Karlshamn (II, C) . . Blekinge 2 II 4 1 965 522 304 40 547 894 544 4816 4332 Finspång (II, C) . . . Östergötlands 3 I 4 1999 552 326 47 542 896 447 4809 4376 Tranås (II, C) . . . . Jönköpings 2 I 4 1999 552 317 49 534 881 476 4808 4421 Färila (II, B) ..... Gävleborgs 4 III 4 2057 450 284 49 543 900 523 4806 4376 Kopparberg (II, C). . Örebro 3 III 4 2026 543 324 39 540 884 450 4806 4344 Ulricehamn (II, C) . . Älvsborgs 2 I 4 1 964 549 354 47 541 889 461 4805 4344 Nora (II, B) ...... Örebro 2 III 4 2022 519 334 38 539 905 447 4804 426( Storvik (II, C) . . . . Gävleborgs 3 III 4 2001 522 339 43 540 898 461 4804 428] Liden (II, B) ..... Västernorrlands 6 III 4 2060 450 213 56 543 905 576 4803 4396 Mariefred (11, C) . . . Södermanlands 2 I 4 2005 522 306 53 540 884 489 4799 4311 Skänninge (II, B). . . Östergötlands 2 I 4 2013 495 336 47 541 882 484 4798 4344. Bollstabruk (II, C) . . Västernorrlands 4 III 4 2060 450 221 43 546 892 584 4796 449( Sunne (II, C) ..... Värmlands 3 III 4 2029 480 339 40 535 890 482 4795 4311 Mölnlycke (II, D) . . Göteb. o. Bohus 4 II 4 2034 522 299 32 543 902 463 4795 447( Årjäng (II, C) ..... Värmlands 3 III 4 1 979 480 312 49 538 880 554 4792 4401 Sveg (III, D) ..... Jämtlands 6 IV 4 2067 450 246 55 542 892 538 4790 445! Hunnebostrand (II, C) Göteb. o. Bohus 3 II 4 1940 480 323 43 530 866 607 4789 4375 Häggenås (II, C) . . . Jämtlands 6 4 2018 450 246 53 539 892 ,589 4787 4425 Hede (II, D) ..... Jämtlands 5 4 2066 450 229 66 540 888 547 4786 4464.
___—___—
Orter
(skattegrupp och dyr- ortslittera en]. 1985 års gruppering)
Pålsboda (I, B). . . . Ängelholm (II, C) . . Hälsingtuna (II, B). . Stöde (II, C) ..... Grängesberg (II, C). . Överlännäs (II, C) . . Sävar (I, B) ...... Nordmaling (II, B). . Sunnersta (III, D) . . Indal (II, B) ..... Rättvik (II, C) . . . . Näs (I B) ....... Mörsil (II, C) ..... Valdemarsvik (II, C). Huskvarna (II, C) . . Vada (I, B) ...... Segersta (II, C). . . . Oviken (II, B) ..... . Borgholm (II, C). . . Deje (II, B) ...... Degerfors (I, G). . . . Torpshammar (II, C). Ås (II, C) ....... Bodum (II, C) . . . . Äsarne (II, C) ..... Graninge (II, B) . . . Vetlanda (I, B) . . . . Malung (I, B) ..... Hofors (I, B) ..... Hög (II, B) ...... St. Kil (II, III, B). . Östhammar (II, B) . . Grums (I, B) ..... Holm (II, B) ..... Edsele (II, B) ..... Falkenberg (II, C) . . Fritsla (I, A) ..... Orsa (III, D) ..... Mellerud (II, C) . . . Varnum (I, B) . . . . Bengtsfors (I, B) . . . Slite (II, C) ......
Län
Örebro Kristianstads Gävleborgs Västernorrlands Kopparbergs Västernorrlands Västerbottens Västerbottens Uppsala Västernorrlands Kopparbergs Jämtlands Jämtlands Östergötlands Jönköpings Stockholms Gävleborgs Jämtlands Kalmar Värmlands Örebro Västernorrlands Jämtlands Västernorrlands Jämtlands Västernorrlands Jönköpings Kopparbergs Gävleborgs Gävleborgs Värmlands Stockholms Värmlands Västernorrlands Västernorrlands Hallands Älvsborgs Kopparbergs Älvsborgs Värmlands Älvsborgs Gotlands Jämtlands
. Västerbottens
Ortstyp
—J —J CD C» —4 CD CD 00 ha CD C” CD 53 00 C” då UD ED en —q en CD Hi "& Hå bo CD CD 07 55 (» »» —J G» CD "i —J 05 —4 Mb —4 —J 60 C0
Khmatzon
III
III III III III IV IV III III III IV IV
H
III IV II III III III IV III IV III
III
,III
III III
III III III 11
III III II
IV IV
Branslegrupp
mmpmpwpm—w—uxppmpwpuxw—pppwmm—w—u—pw—u—ppmwmpm»n—ppu—uxwp
Utgift i april 1944, kronor
Livs- medel
2 003 1 969 2 059 2 045 2 064 2 064 2 084 2 080 2 001 2 047 2 023 2 018 2 094 1 988 1 950 2 044 2 039 2 051 1 954 2 013 1 954 2 051 2 051 2 090 2 008 2 074 2 026 2 100 1 994 2 054 2 021 2 059 1 986 2 065 2 064 1 929 1 997 2 065 1 967 2 035 1 945 2 029 2 040 2 083
Bostad
480 633 450 450 465 450 450 450 522 450 453 450 450 531 498 455 450 450 447 480 480 450 450 450 450 450 471 450 549 450 480 455 480 450 450 546 480 450 480 480 480 365 450 450
Bränsle
[009 mu cp nu
248 228 331 216 250 246 354 216 331 250 269 297 348 254 248 250 357 317 389 256 246 194 246 198 311 248 322 248 266 280 374 216 216 307 405 331 326 249 323 312 250 246
Lyse
mswwswmmww—pwhw www—»wow—mmmwu
03
01 (I'll?— (JIK— pumphnswwpwwpmwasmm—
Bekläd— nad
542 545 542 547 535 542 535 529 556 539 539 533 542 541 546 542 540 532 533 539 534 552 531 539 535 541 532 540 540 537 544 537 537 544 534 539 545 542 540 546 544 537 532 527
Ovriga utgifter
oooo (OQO mos
883 889 890 887 884 892 896 885 888 892 896 883 890 907 873 903 884 875 871 900 899 884 903 887 884 879 890 886 880 883 863 900 894 892 888 883 881 901 882 896 892 884
427
475
484 481
407
478 447 524
368
Skatter Total— utgift
4 784 4 782 4 782 4 780 4 780 4 779 4 779 4 779 4 778 4 778 4 775 4 774 4 771 4 771 4 764 4 763 4 761 4 761 4 760 4 756 4 753 4 753 4 750 4 748 4 748 4 747 4 746 4 745 4 745 4 742 4 742 4 737 4 736 4 736 4 735 4 735 4 732 4 730 4 728 4 728 4 728 519 4 725 505 4 724 485 4 723
442 422 544 576 447 569 523 522
600 490 576
479 494 512 570 513 529
501 534 547 558 545 478 487
521 495 517 482 409 490 459 515
Orter
(skattegrupp och dyr- ortslmera enl. 1986 års gruppering)
Storfors (II, B) . . . . Mosås (I, B) ...... Stenkvista (I, B) . . . Åstorp (I, B) ..... Öregrund (II, B) . . . Vemdalen (II, D). . . Krokek (II, B) . . . . Holmön (II, B) . . . . Ljusdal (11, B) . . . . Askersund (II, B). . . Eksjö (1, C) ...... Sidensjö (I, A) . . . . Hjo (I, A) ....... Hammarö (II, B) . . . Järpås (I, A) ..... Vika (1, A) ...... Höganäs (II, C). . . . Ystad (II, C) ..... Junsele (II, B) . . . . Venjan (I, B) ..... Turinge (II, B) . . . . Klövsjö (11, C) . . . . Grillby (II, B) ..... Norrbärke (II, B) . . . St. Tuna (II, B) . . . Björna. (I, A) ..... Alvesta (II, C) . . . . Eda (II, B) ...... Laxsjö (II, C) ..... Gideå (II, B) ..... Rengsjö (I, B) . . . . Kinna (II, B) ..... Ed (I, B) ....... Hörnefors (II, B). . . Hällesjö (11, B). . . . Torhamn (I, B). . . . Hille (II, B) ...... Enånger (II, B). . . . Surte (II, C) ..... Åryd (I, A) ...... Lindesberg (II, B) . . Laholm (I, B) ..... Ljungby (I, B) . . . . Klippan (I, B) . . . .
Län
Värmlands Örebro Södermanlands Kristianstads Stockholms Jämtlands Östergötlands Västerbottens Gävleborgs Örebro Jönköpings Västernorrlands Skaraborgs Värmlands Skaraborgs Kopparbergs Malmöhus Malmöhus Västernorrlands Kopparbergs Stockholms Jämtlands Uppsala Kopparbergs Kopparbergs Västernorrlands Kronobergs Värmlands Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Älvsborgs Älvsborgs Västerbottens Jämtlands Blekinge Gävleborgs Gävleborgs Älvsborgs Blekinge Örebro Hallands Kronobergs Kristianstads
Ortstyp
wwwLea—1.r-ala—1awwwqmumw—wmmwummmwwmwwwmwmqqmmmwapm
Klimatzon
III
II
IV
IV III III
III
III
III II II
III
III
IV III III III III
III IV III III
IV IV II III III
II III II
II
Bränslegrupp
»»»ppmwpppppppppm—w»>>.»—pwphpquwn—w—m—u—wwm—ms—u—u—m—v—m—
Livs- medel
2 008 1 980 2 053 1 959 2 027 2 057 2 045 2 090 2 052 2 017 1 967 2 035 2 000 2 027 1 972 2 062 1 986 1 959 2 081 2 117 2 062 2 058 1 996 2 019 2 037 2 053 1 975 2 003 2 029 2 015 2 074 1 978 1 979 2 054 2 027 1 920 2 018 2 048 2 007 2 065 2 042 1 969 1 948 1 949
Utgift i april 1944, kronor
Bostad
480 480 455 513 455 450 455 450 450 504 492 450 480 480 480 450 483 519 450 450 455 450 455 450 450 450 480 480 450 450 450 483 480 450 450 430 450 450 522 430 489 480 462 513
Bränsle
302 336 285 329 289 229 292 246 244 301 31 7 213 312 283 323 268 287 278 199 248 268 229 322 254 288 216 297 253 229 216 248 352 266 260 229 259 248 236 284 204 294 323 326 302
Lyse
mormor:pose—.mmpwmppu—pmmmu—wwu—wawm—aw U' 31
Bekläd- nad
534 542 539 542 532 532 546 537 537 538 542 534 544 540 532 535 540 542 546 537 541 535 547 536 536 536 546 539 536 536 530 544 541 528 539 541 539 532 537 542 539 545 544 537
Övriga utgifter
881 891 890 892 894 892 912 884 888 879 879 890 869 880 880 896 896 895 891 875 884 892 886 898 900 890 883 878 892 890 880 888 874 884 907 893 887 879 911 882 886 894 878 889
Skatter
457 449 475 429 484 507 414 438 490 426 461 534 458
476 464 464 470 506 427 457 489 460 484 444
392 4684 515 4 684 393 4 682 426 4 681 471 4681 435 4 680
Total- utgift
___—___,-
Orter
(skattegrupp och dyr- ortslittera en]. 1935 års gruppering)
Säters landsk. (II, B) Nordmark (II, B). . . Höör (I, B) ...... By (I, B) ....... Floda (I, B) ...... Frötuna (I, A) . . . . Folkärna (I, B). . . . Husby—Rekarne (I, B) Ramundeboda (II, B) Söderala (II, C). . . . Skeda (I, A) ...... Åhus (I, B) ...... Ludvika landsk. (II, B) Gamleby (II, C) . . . Kävlinge (I, B) . . . . Äppelbo (I, A) . . . . Styrsö (II, C) ..... Hovsta (I, B) ..... Sölvesborg (II, B). . . Mollösund (I, B) . . . Karlanda (I, A). . . . Bogen (I, A) ..... Gislaved (I, B) . . . . Sillhövda (I, A). . . . Värnamo (I, B). . . . Hörby (I, B) ..... Malmön (II, B). . . . Hallsta och Hallstavik
(I, B) ........ Lysvik (I, A) ..... Brålanda (I, A). . . . Ödsmål (I, A) ..... Näsby (I, B) ..... Färjestaden (I, B) . . Nås (I, B) ....... Frillesås (I, A) . . . . Lösen (II, B) ..... Bergsjö (II. B) . . . . Sundborn (II, B) . . . Östuna (I, A) ..... Breared (I, A) ..... Lindome (I, B) . . . . lingsås landsf. (I, B) ogdal (II, C) .....
Län
Kopparbergs Värmlands Malmöhus Kopparbergs Kopparbergs Stockholms Kopparbergs Södermanlands Örebro Gävleborgs Östergötlands Kristianstads Kopparbergs Kalmar Malmöhus Kopparbergs Göteb. 0. Bohus Örebro Blekinge Göteb. o. Bohus Värmlands Värmlands Jönköpings Blekinge Jönköpings Malmöhus Göteb. o, Bohus
Stockholms Värmlands Älvsborgs Göteb. o. Bohus Örebro Kalmar Kopparbergs Hallands Blekinge Gävleborgs Kopparbergs Stockholms Hallands Hallands Älvsborgs Göteb. o. Bohus
wwwqwummwquwamwammmmqqmwoooo
qmmqm—iqm—iapmqmqu—
Klimatzon
III III II III III
III
III III
II III II II III II III II II III III
II
II
III
II III II III II II III III
Bränslegrupp
Hume—w—»»ppmwmuwnpmhmmppu—u—Hm—p
»»»Fppmpppampms—m—
Livs— medel
2 060 1 984 1 983 2 005 2 034 2 070 2 017 2 028 2 000 2 043 2 028 1 981 2 025 1 995 1 959 2 052 2 100 2 002 1 939 1 970 1 991 2 019 1 918 2 013 1 973 1 937 1 994
1 993 1 997 1 959 1 984 2 024 1 954 2 023 1 948 1 984 2 002 2 065 2 004 1 964 2 001 2 002 1 954
Utgift i april 1944, kronor
Bostad Bränsle
450 480 489 450 450 455 450 455 480 450 455 430 450 365 540 450 480 480 489 480 480 480 471 430 459 528 480
296 259 280 288 248 219 248 286 271 254 228 336 274 297 278 248 276 336 312 317 246 246 312 259 302 286 299
455 480 480 480 480 365 450 480 441 450 450 455 480 480 275 480 268 480 219
315 246 300 221 289 354 248 289 235 241 241 220 270
59
Bekläd- nad
536 528 545 533 534 552 535 545 535 539 545 540 536 537 544 539 548 541 542 528 540 534 543 540 542 543 534
537 530 533 542 537 540 542 541 541 532 531 542 547 537 536 538
Ovriga utgifter
882 873 879 880 888 907 885 894 887 872 890 884 894 878 903 882
Skatter
422 484 445 478 455 428 496 438 445 468 464 450 430 537 394 437
4 667 4 666 4 666
902 301 4666 895 882 879 873 893 889 889 886 880 875
880 863 890 902 903 894 878 875 901 879 896 888 900 884 901 873
376 462 441 475 440 481 474 450 429 446 4656 4370
443 489 457 489 370 498 461 449 501 493 430 507 423 407 394 514
4 665 4 665 4 663 4 661 4 661 4 658 4 657 4 657 4 656
4 652 4 651 4 651 4 649 4 649 4 649 4 649 4 648 4 646 4 646 4 646 4 644 4 644 4 643 4 640 4 639
4 234
4 344 4 218 4 323 4 580 4 260 4 144 4 081 4 244 4 265 4 066 4 218 4 249 4 255 4 354 4 291 4 307
Orter
(skattegrupp och dyr- ortsiittera enl. 1985 års gruppering)
l
Kvänum (I, A) . . . . Landa (I, A) ...... Vimmerby (I, A) . . . Jönåker (I, A) ..... Simrishamn (I, B) . . . Djurö (II, B) ..... Älmhult (I, B) . . . . Vikingstad (I, B) . . . Skredsvik (I, A) . . . Barva (I, A) ...... Lillån (I, B) ...... Skogs-Tibble (I, A). . Åsbräcka (I, A). . . . Tidan (I, A) ...... Härkeberga (I, A) . . . Malmköping (I, B) . . Riala (I, A) ...... Färgelanda (I, A) . . . Vallberga (I, A). . . . Våmb (II, B) ..... Mosjö (I, A) ...... Alfta (II, B) ...... Färnebo (II, B). . . . Vassända-Naglum
(II, B) ........ St. Skedvi (1, A) . . . Söderbärke (I, A). . . Farhult (I, A) ..... V. Husby (I, A). . . . Grebo (I, A) ...... Herrestad (1, A). . . . Gullholmen (I, B). . . Säfsnäs (I, B) ..... Gustafs (I, B) ..... Gagnef (I, A) ..... Ljusterö (I, A) . . . . Ockelbo (1, A) ..... Vitsand (1, A) ..... Käringön (II, B) . . . Brämhult (I, A). . . . Hålanda (I, A) . . . . Tönnersjö (I, A). . . . Lid (I, A) ....... Högäs (1, A) ......
Län
Skaraborgs Hallands Kalmar Södermanlands Kristianstads Stockholms Kronobergs Östergötlands Göteb. o. Bohus Södermanlands Örebro Uppsala Älvsborgs Skaraborgs Uppsala Södermanlands Stockholms Älvsborgs Hallands Skaraborgs Örebro Gävleborgs Värmlands
Älvsborgs Kopparbergs Kopparbergs Malmöhus Östergötlands Östergötlands Östergötlands Göteb. o. Bohus Kopparbergs Kopparbergs Kopparbergs Stockholms Gävleborgs Värmlands Göteb. o. Bohus Älvsborgs Älvsborgs Hallands Södermanlands Göteb. o. Bohus
Ortstyp
m—q—imm—i—lwqw—Imwm—iawmmpwmw
admammm—i—J—i—rmmqmmam—rm
Klimatzon
HHHHHHHEEH
III III
III
H
11
III III III
III III II
H
II III III III
III III
P
medel
Bränslegrup Livs-
1 978 1 962 1 945 2 010 1 941 2 097 1 896 2 011 1 952 2 045 1 967 2 007 2 007 1 987 2 033 1 975 2 029 1 957 1 934 2 000 2 007 1 997 2 007
pmwppppwpm—m—pppn—w—w—mum—u—u—n—
1 987 2 042 2 010 1 988 2 011 1 988 1 997 2 005 1 984 2 031 2 029 2 059 2 015 1 982 2 015 2 054 1 992 1 922 2 015 1 983
amana—mappppumw—w—ppp
Bostad
480 480 462 455 555 455 456 455 480 455 480 455 480 480 455 531 455 480 480 430 480 450 480
480 450 450 430 455 455 455 480 450 450 450 455 450 480 480 480 480 480 455 480
Bränsle
303 249 276 257 262 215 314 234 210 220 336 238 257 315 238 299 220 240 282 262 233 234 259
291 248 248 266 234 234 234 276 248 248 248 235 248 246 285 240 228 262 252 221
Utgift i april 1944, kronor
Lyse
66 56 23 47 49 39 49 55 40 35 33 28 41 29 33 41 54 33 22 43 49 58
46 30 60 52 32 39 53 48 41 35 33 43 43 47 48 36 29 37 31 44
Bekläd- nad Övriga utgifter Skatter
880 880 892 890 884 907 873 890 890 882 895 888 876 87 9 886 887 883 882 894 887 891 880 885
413 464 465 460 407 368 514 450 514 450 376 466 441 388 435 360 457 470 450 422 419 462 388
537 541 540 539 543 542 545 532 538 541 542 537 536 548 539 538 539 542 542 542 543 537
541 535 532 540 543 542 540 530 529 533 534 543 543 528 537 548 534 549 536 540
890 87 8 883 896 900 882 886 891 883 892 886 893 880 865 875 893 883 892 882 890
378 429 429 440 436 471 446 381 475 421 430 382 430 460 366 354 459 463 433 445
Total- utgift
4 639 4 638 4 637 4 635 4 636 4 634 4 634 4 634 4 633 4 630 4 630 4 629 4 626 4 626 4 624 4 624 4 623 4 622 4 615 4 615 4 615 4 615 4 614
4 613 4 612 4 612 4 612 4 611 4 611 4 611 4 611 4 610 4 610 4 610 4 610 4 609 4 608 4 606 4 605 4 605 4 605 4 604 4 603
Orter
(skattegrupp och dyr- ortsliuera en]. 1985 är! gruppering)
Enviken (II, B). . . . Bro och Låssa (I, A) . Blomskog (I, A). . . . Bjuv (I, B) ...... Värö (I, A) ...... Skällerud (I, A). . . . Rådmansö (I, B) . . . Husum (II, B) ..... Boda (I, A) ...... Håby (1, A) ...... Sundals-Ryr (1, A) . . Gudhem (I, A) . . . . Tomelilla (I, A). . . . Hemsö (I, A) ..... Löberöd (I, B) ..... ': Hemsjö (I, B) ..... ? Börstil (I, A) ..... Bergum (I, A) ..... Nårunga (I, A) . . . . i Mörkö (I, A) ..... Ytterselö (I, B). . . . Nättraby (II, B) . . . Järbo (I, A) ...... Madängsholm (II, B) . Oskarström (I, B) . . Vallda (I, A) ..... Herrljunga. (II, B) . . Veinge (I, A) ..... Dannike (I, A) . . . . Kvibille (I, A) ..... Båstad (I, B) ..... Mullsjö (I, A) ..... S:a Sandby (I, A). . . Bolstad (I, A) ..... Uppsala-Näs (I, A) . . Östraby (I, A) ..... Vårdinge (II, B). . . . Dunker (I, A). . . . . Bräkne-Hoby (I, A). . Klågerup (I, A). . . . Siljansnäs (I, A). . . . Vinslöv (I, A) ..... Jämshög (I, A) . . . . Smögen (II, C) . . . .
Län
Kopparbergs Uppsala Värmlands Malmöhus Hallands Älvsborgs Stockholms Västernorrlands Kopparbergs Göteb. o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Kristianstads Västernorrlands Malmöhus Älvsborgs Stockholms Älvsborgs Älvsborgs Södermanlands Södermanlands Blekinge Älvsborgs Skaraborgs Hallands Hallands Älvsborgs Hallands Älvsborgs Hallands Kristianstads Skaraborgs Malmöhus Älvsborgs Uppsala Malmöhus Stockholms Södermanlands Blekinge Malmöhus Kopparbergs Kristianstads Blekinge Göteb. o. Bohus
Khmatzon
III III III II II
III III II
II III II
P—il—(V—(Hl—tl—i
Utgift i april 1944, kronor
Branslegrupp
uppe—»»»Hhhw>;—Hiphop»:—huse-law»ppmmpHaumpppppppHpm—wx
Livs- medel
2 023 2 024 1 975 1 932 1 948 1 979 2 004 2 014 2 008 1 952 1 924 1 975 1 948 2 078 1 940 1 962 2 000 2 052 1 970 2 029 2 010 1 929 1 937 1 969 1 934 1 992 1 970 1 920 2 003 1 970 1 955 1 979 1 967 1 946 2 035 1 961 1 982 1 985 1 922 1 982 2 032 1 949 1 967 2 008
Bostad
450 455 480 430 480 480 455 450 450 480 480 480 465 450 430 480 455 480 480 455 455 430 480 480 480 480 480 480 480 480 453 480 430 480 455 430 455 455 430 430 450 430 430 480
Bränsle
248 233 246 262 249 262 215 221 248 207 229 240 278 213 279 246 234 240 228 215 215 258 228 285 256 249 300 282 240 269 282 285 275 228 238 279 225 220 21 7 273 248 279 214 272
Lyse
00 01 48 45 60 66 41 41 41 47 46 60 35 48 51 45 41 60 49 35 46 36 46 39 51 45 48 44 29 64 37 54 54 36 41 32 55 56 31 46 58
56 53 44
Ovriga utgifter
885 901 869 893 875 877 890 890 884 886 875 890 892 884 880 889 883 902 880 884 888 885 890 881 896 884 882 890 893 880 888 882 906 886 888 880 892 880 882 913 87 7 882 886 844
Skatter
430 396 452 482 437 41 1 447 444 41 6 484 489 439 419 365 470 439 420 323 460 422 445 495 476 383 425 391 381 438 365 396 402 360 424 462 382 425 417 462 533 374 389 433 470 382
Orter
(skattegrupp och dyr- ortslittera enl. 1985 års gruppering)
Bjäresjö (I, A) . . . . Tyringe (I, A) ..... Högby1 (I, A) ..... Ekeby (I, A) ..... Barsebäck (I, A) . . . Hjärtum (H, B) . . . Ärla (I, A) ....... Hölö (1, A) ...... Håbo-Tibble (I, A) . . Everöd (I, A) ..... Strömsnäs bruk (I, B) . Gränna (I, A) ..... Skogsbygden (I, A). . Kölingared (I, A). . . Sollebrunn (I, A) . . . Berghem (I, A) . . . . Ramdala (I, A). . . . Tjärnö (II, C) ..... Anderslöv (II, C). . . Råby—Rönö (I, A). . . Väne-Ryr (I, A) . . Rönnäng (I, B). . . . Järbo (I, A) ...... Häradshammar (I, A) . Borrby (1, A) ..... Sexdrega (I, A) . . . . Eringsboda (I, A). . . Mariannelund (I, A) . Upphärad (I, A) . . . Svalöv (I, B) ..... Sävsjö (I, A) ..... Vadsbro (I, A) . . . . Skurup (II, B) . . . . Tierp (I, A). . . . . . Degerhamn (I, A) . . . Slöinge (I, A) ..... Sya (1, A) ....... Julita (I, A) ...... Kågeröd (I, A) . . . . Billesholm (I, B) . . . Axberg (I, A) ..... Ö.Ryd(L A) ..... Finnerödja (I, A). . . Stenkumla (I, A) . . .
Län
Malmöhus Kristianstads Kalmar Uppsala Malmöhus
Göteb. o. Bohus Södermanlands Södermanlands Uppsala Kristianstads Kronobergs Jönköpings Älvsborgs Älvsborgs Älvsborgs Älvsborgs Blekinge Göteb. o. Bohus Malmöhus Södermanlands
. Älvsborgs
Göteb. o. Bohus Gävleborgs Östergötlands Kristianstads Älvsborgs Blekinge Jönköpings Älvsborgs Malmöhus Jönköpings Södermanlands Malmöhus Uppsala Kalmar Hallands Östergötlands Södermanlands Malmöhus Malmöhus Örebro Östergötlands Skaraborgs Gotlands
Ortstyp
6 3 8 6 7 8 7 7 6 7 3 2 6 6 4 7 7 6 3 6 7 9 8 7 7 7 7 3 7 3 3 7 3 7 4 4 8 6 4 4 7 6 4 6
Klimatzon
III
HHHHl—IH
Bränslegrupp
1 4 4 4 1 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 1 4 4 1 4 4 1 4 4 4 4 1 4 4 1 4 4 4 4 4 1 1 4 4 4 4
Utgift i april 1944, kronor
Livs- medel
1 970 1 926 1 870 2 022 1 976 1 958 1 980 2 024 1 975 1 995 1 924 1 962 1 957 1 967
1.974
1 964 1 911 1 961 1 932 1 982 1 993 1 963 1 993 1 972 1 932 1 971 1 922 1 929 1 982 1 925 1 934 1 987 1 928 2 020 1 925 1 910 1 990 1 990 1 972 1 938 1 982 1 944 1 961 1 957
Bostad
430 430 365 455 430 480 455 455 455 430 399 4 08 480 480 480 480 430 480 430 455 480 480 450 455 430 480 430 435 480 430 429 455 453 455 365 480 455 455 430 430 480 455 480 365
Bränsle
279 310 217 238 278 221 259 220 238 219 295 302 228 228 284 240 249 210 280 220 228 285 248 211 279 240 202 268 240 279 271 220 287 233 340 312 211 220 279 266 233 234 285 215
Lyse
hPa—. e.o—l
228 26 66 37 24 26 28 55 48 44 35 60 25 33 52 61 48 45 36 52 35 45 46 52 48 51 26 49 55 21 56 24 45 55 35 25 43 60 38 39 44 67
Bekläd— nad
545 534 529 537 545 537 540 543 538 542 539 541 532 532 535 539 536 537 539 540 542 534 536 543 536 532 537 543 537 541 542 535 534 537 544 537 539 542 545 542 532 539 531 531
Övri ga utgifter
895 907 868 883 887 888 875 881 891 887 878 889 878 873 898 876 878 877 884 892 890 905 881 905 884 889 885 875 883 889 892 878 882 875 890 880 886 878 889 885 887 889 861 872
Skatter
382 411 489 405 384 444 432 416 438 435 479 416 452 422 365 429 505 435 447 426 391 340 416 425 449 391 531 452 405 439 429 456 411 406 440 374 432 438 389 425 394 446 384 536
utgift Total-
4 568 4 567 4 566 4 566 4 566 4 565 4 565 4 565 4 563 4 563 4 562 4 562 4 562 4 562 4 561 4 561 4 561 4 561 4 560 4 560 4 560 4 559 4 559 4 556 4 556 4 555 4 555 4 553 4 553 4 552 4 552 4 552 4 551 4 550 4 549 4 548 4 548 4 548 4 547 4 546 4 546 4 546 4 546 4 543
Total— utgift i juni 1941, kr.
4060 4113 4165 4202 4218 4181 4192 4228 4160 4113 3987, 4123; 4223 41651 4129' 4192 4129 4328 4255 4118 4202 4291 4150 4202 4134 4087 4165 4144 4207, 4223' 4186? 4155 4186 4134 4050 4081 4165 4186 4155 4281 4150 4129 4029 4066
Orter
(skattegrupp och dyr- ortslittera en]. 1935 års gruppering)
Hällnäs (I, A) ..... Billeberga (I, A) . . . Ö. Stenby (I, A) . . . Björnlunda (I, A). . . Tuna (I, A) ...... Skedevi (I, A) ..... Mörbylånga (II, B) . . Skanör med Falsterbo
(I, A) ........ Landeryd (I, A). . . . Gunnarp (I, A) . . . . Genevad (I, A) . . . . Enköpings-Näs (I, A) . V:a Karup (I, A). . . Bo (I, A) ....... Bärfendal (I, A) . . . 'Barkåkra (I, A). . . . Vårdnäs (I, A) . . . . Rödbo (I, A) ..... Toresund (I, A). . . . hIarkaryd (I, B) . . . Varnum (I, A) ..... Tranemo (I, A) . . . . Vanstad (I, A) . . . . Veberöd (I, A) . . . . Stigtomta (I, A). . . . Osby (1, A) ...... Svedala (II, B) . . . . Hofterup (I, A). . . . Västerstad (I, A) . . . Tegelsmora (I, A). . . Virserum (I, A) . . . . Hol (I, A) ....... Länghem (I, A). . . . Tolånga (I, A) . . . . Gunnarsnäs (I, A). . . Vinberg (I, A) ..... Hultsfred (II, B) . . . Forshälla (I, A). . . . Laxarby (I, A) . . . . IVIarieholm (I, B). . . Vrå (I, A) ....... Gustav Adolf (I, A) . Nyhamnsläge (I, A) .
Län
Uppsala Malmöhus Östergötlands Södermanlands Uppsala Östergötlands Kalmar
Malmöhus Östergötlands Hallands Hallands Uppsala Kristianstads Örebro
Göteb. o. Bohus Kristianstads Östergötlands Göteb. o. Bohus Södermanlands Kronobergs Älvsborgs Älvsborgs Malmöhus Malmöhus Södermanlands Kristianstads Malmöhus Malmöhus Malmöhus Uppsala Kalmar Älvsborgs Älvsborgs Malmöhus Älvsborgs Hallands Kalmar Göteb. o. Bohus Älvsborgs Malmöhus Kronobergs Skaraborgs Malmöhus
Ortstyp
(9403—10—10)
lli—'IG=Cal—10':WQwQQQQw—IQWQQW—lm—Iw—lm—IQQQ4053de
Klimatzon
II
Bränslegrupp
pumpens—nu—
NyhrP-HbP—HÄFFHål—'kåkFhHHHPhHHrP—HBIPW—FFHFFHW—RWWH
Utgift i april 1944, kronor
Livs- medel
1983 1 958 1 960 2 000 1 990 1 969 1 950
1 986 1 998 1 923 1 898 2 011 1 955 1 996 1 925 1 948 1 972 1 974 2 000 1 908 2 016 1 973 1 907 1 918 2 010 1 935 1 920 1 939 1 949 2 025 1 962 1 973 1 972 1 936 1 964 I 925 1 939 1 967 1 940 1 920 1 942 1 974
Bostad Bränsle
455 430 455 455 455 455 365
238 285 234 232 238 211 353
430 455 480 480 455 430 480 480 430 455 480 455 402 480 480 430 430 455 430 462 430 430 455 381 480 480 430 480 480 372 480 480 430 280 365 234 480 215 430 282
280 211 259 282 238 280 233 221 282 186 221 220 295 240 262 272 285 215 261 279 279 276 233 255 240 222 287 269 256 283 210 240
Lyse
56 37 38 32 33 45
49 49 26 30 40 39 48 46 67 58 22 56 32 41 52 48 28 56 46 52 60 26 54 40 44 53 48 52 48 45 45 48 51 59
Bekläd- nad
540 540 550 542 538 540
539 549 534 539 547 543 537 532 543 541 540 536 538 535 539 536 539 539 534 539 539 543 540 529 536 535 535 540 539 533 539 543 537 547 533
' 880
Övriga utgifter
897 892 877 888 884 898
905 886 876 894 886 888 880 873 897 890 894 881 872 878 882 908 896 890 884 892 891 880 884 878 885 885 890 869 884 874 882 870 896 870 874 904
Skatter
414 376 422 388 395 449 388
347 389 416 416 368 399 368 453 386 420 363 415 458 348 351 423 411 389 426 387 394 386 357 460 363 379 386 346 379 465 391 391 398 499 373 362
Orter
(skattegrupp och dyr- ortslittera enl. 1985 års gruppering)
Rinkaby (I, A) . . . . Väderstad (I, A) . . . Torrskog (I, A). . . . Bodafors (I, A) . . . . Tunaberg (I, A). . . . Mjällby (I, A) ..... Vä (1, A) ........ Ripsa (I, A) ...... Esarp (I, A) ...... Horn (I, A) ...... Dalum (I, A) ..... Lästringe (I, A). . . . Billinge (I, A) ..... Höja (I, A) ...... Gårdby (1, A) ..... Gällstad (I, A) . . . . St. Köpinge (I, A) . . Kristianopel (I, A) . . Tvååker (I, A) . . . . Gryt (I, A) ...... Lerbäck (I, A) ..... Lza Slågarp (I, A) . . Jonstorp (I, A) . . . . Timmele (I, A) . . . . Hurva (I, A) ..... Stora Malm (I, A) . . Långaröd (1, A). . . . Klagstorp (I, A). . . . Färlöv (I, A) ..... Tystberga (1, A) . . . N. Rörum (I, A) . . . Tolg (I, A) ...... Jung (1, A) ...... Ö. Vemmenhög (I, A) . Getinge (I, A) ..... Vånga (I, A) ...... Veddige (I, A) ..... N. Åsarp (I, A). . . . Hjortsberga (I, A) . . Vislanda (I, A) . . . . Diö (I, A) ....... Örkened (I, A) . . . . Gärdserum (I, A) . . . Hudene (I, A) .....
Län
Örebro Östergötlands Älvsborgs Jönköpings Södermanlands Blekinge Kristianstads Södermanlands Malmöhus Östergötlands Älvsborgs Södermanlands Malmöhus Kristianstads Kalmar Älvsborgs Malmöhus Blekinge Hallands Östergötlands Örebro Malmöhus Malmöhus Älvsborgs Malmöhus Södermanlands Malmöhus Malmöhus Kristianstads Södermanlands Malmöhus Kronobergs Skaraborgs Malmöhus Hallands Kristianstads Hallands Älvsborgs Kronobergs Kronobergs Kronobergs Kristianstads Kalmar Älvsborgs
Ortstyp
4—4mpmq-J—isioooamq—iqoommq-qqqos—i—qaqqqq—qq—iq—iamqqmw—uqa
Klimatzon
H HHC: FlåpF—FPl-P—Fwå">>>HPPHFQHHQHW—Hwam—w—kapbiuäPPHPPW—w—w—W—mm—
H
II II
II
H
II II II
II II II III II II II II II II II II
II II
HH
II II
Bränslegrupp
Utgift i april 1944, kronor
1 961 1 924 1 957 1 955 1 919 1 920 2 003 1 959 1 964 1 934 1 980 1 937 1 930 1 888 1 976 1 958 1 898 1 907 1 954 1 951 1 941 1 952 1 972 1 941 1 996 1 957 1 944 1 930 1 97 2 1 913 1 944 1 981 1 902 1 932 1 941 1 940 1 918 1 960 1 933 1 933 1 848 1 991 1 961
455 480 365 455 430 430 455 430 455 480 455 430 430 365 480 430 430 480 455 480 430 430 480 430 455 430 430 430 455 430 365 480 430 480 430 480 480 365 365 365 430 365 480
211 240 277 215 253 259 209 275 211 240 215 276 248 323 240 269 259 249 211 233 273 282 228 276 197 266 275 259 215 290 234 220 297 208 259 219 240 234 235 295 275 201 240
540 543 545 537 535 542 548 534 529 533 535 537 544 533 534 540 536 537 535 534 535 540 536 534 541 535 539 542 533 539 541 540 532 537 544 536 525 540 547 539 536 535 517
Ovriga utgifter
890 870 869 882 878 879 879 896 866 881 875 888 882 890 881 895 878 878 883 875 886 900 885 888 878 871 894 883 879 887 888 884 882 879 887 871 886 879 896 881 873 872 870
420 416 431 396 435 426 379 367 431 383 399 394 406 450 342 354 446 391 420 371 362 339 354 371 390 386 362 391 398 374 463 343 386 391 363 382 391 431 438 393 449 424 351
Orter
(skattegrupp och dyr- ortsltttera enl. 1985 Års gruppering)
Dalskog (I, A) ..... Resteröd (I, A) . . . . Tingsryd (I, A) . . . . Sund (I, A) ...... Lidhult (I, A) ..... Västrum (I, A) . . . . Baldringe (I, A). . . . Järstorp (I, A) . . . . Alsterbro (I, A). . Fagerhult (I, A). Barnarp (I, II, A). Eskelhem (I, A). . . . Gunnebo (I, A) . . . . Örtofta (I, A) ..... )Lenhovda (I, A). . . . qullabo (I, A) ..... Långaryd (I, A). . . . Angelstad (I, A) . Åseda (I, A) ...... Ö:a Torsås (I, A). . . iHjälmseryd (I, A). . . iAnnerstad (I, A). åLjuder (I, A) ..... .S' Unnaryd (I, A). Fågelfors (I, A) . . . . Ingatorp (I, A) . . . . Aneboda (I, A) . . . . Odensvi (I, A) ..... Vrigstad (I, A) . . . . oftahammar (I, A) . . Ljungby (I, A) . . . . Halltorp (I, A) . . . . Vimmerby landsk. (I, A) Härlunda (I, A). . . . Fliseryd (I, A) . . . . Reftele (I, A) ..... Långemåla (I, A). . . Visingsö (I, A) . . . . Villstad (I, A) ..... Lommaryd (I, A). . . S. Hestra (I, A). . . .
Län
Älvsborgs Göteb. o. Bohus Kronobergs Östergötlands Kronobergs Kalmar
Malmöhus Jönköpings
. . Kalmar . Kristianstads
Jönköpings Gotlands Kalmar Malmöhus Kronobergs Kalmar J önköpings
. Kronobergs
Kronobergs Kronobergs Jönköpings .Kronobergs Kronobergs Jönköpings Kalmar Jönköpings Kronobergs Kalmar Jönköpings Kalmar Kalmar Kalmar Kalmar Kronobergs Kalmar Jönköpings Kalmar Jönköpings Jönköpings Jönköpings Jönköpings
Ortstyp
qqqmq—r—imq—z—J—r—rammeoaoooa—r—ioo-q-qamppmmmpqmqqu—Ia
Klimatzon
HHHHHHHH
Hd
II II II II II II
II
HHHH
PPFFFFPFFW—FFF—FF-FQPFFFPPFFFDFH—FåHIPDFHÅPF—PPHDF—FHÅPPF—DÖ
Bränslegrupp
Utgift i april 1944, kronor
Livs- medel
1 938 1 933 1 920 1 933 1 969 1 965 1 902 1 950 1 897 1 935 1 987 1 971 1 971 1 941 1 914 1 904 1 930 1 943 1 904 1 922 1 923 1 913 1 919 1 920 1 938 1 925 1 920 1 935 1 916 1 942 1 928 1 917 1 948 1 875 1 909 1 923 1 904 1 901 1 926 1 868 1 877
Bostad
480 480 365 455 365 365 430 365 365 430 365 365 365 430 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365 365
Bränsle
228 221 248 211 211 214 275 243 234 211 249 201 273 280 225 195 231 211 211 208 234 234 222 234 194 211 211 215 211 194 194 194 197 199 194 211 194 219 211 234 234
Lyle
43 38 60 48 47 60 46 55 61 61 38 67 45 43 60 67 45 60 55 60 60 55 40 49 60 48 60 37 59 36 37 37 49 52 60 49 60 56 49 59 35
Bekläd- nad
538 534 545 535 544 538 541 540 540 532 535 541 534 535 544 534 539 535 541 541 540 543 533 537 539 540 541 533 536 534 539 540 540 528 545 540 543 534 538 540 540
Övriga utgifter
Tabell 39. De 545 orterna grupperade dels enligt; nu gällande (1935 års) löne— gruppering och dels i samm grupper enligt 1941; års undersökning ( exkl. avståndskostnader). 25 procents .s'pc'inrwidd.1
1944 års provgruppering
1935 års gruppering (nu gällande)
4 277—4 449 (B) »; 4 450—4 622 4 (C) 4 623—4 801 (D) 4 802—4 974 (E) | M, ... | , 4975—5147 Or av H NJ (F) 5 327—5 499 (H)
» O
Då. det kan vara av intresse att se, hur de 545 orterna gruppera sig efter ytter- ligare några alternativ utöver dem, som redovisats i kapitel 6, ha. här bifogade tabellerna 39, 40 och 41 sammanställts. Samtliga dessa tabeller grunda sig på totalbeloppen är 1944 enligt listan här ovan2 och inbegripa alltså icke avstånds— kostnader, vilka icke kunnat beräknas för varje ort.
Tabell 39 visar, dels hur de 545 orterna ligga i lönegrupper enligt gällande be— stämmelser, dels hur de skulle komma att ligga, om de placerades i samma grup— per efter resultatet av kommitténs provgruppering, och enligt det sätt att an- ordna grupperna som kommittén föreslagit i kapitel 6. Man ser, att enligt gällande gruppering 237 av orterna ligga i grupp A, 127 i B 0. s. v. Enligt kommitténs beräkning för är 1944 skulle —— trots att avståndskostnaderna icke tillagts —— en- dast en ort bli kvar i grupp A. I grupp I återigen skulle Stockholm, som enligt 1935 års gruppering var ensam i sin grupp, få sällskap av 4 andra orter. Vilka de orter äro, som ligga i de olika grupperna, kan man räkna ut med hjälp av listan och de uppgifter om gruppgränserna som lämnas i tabellhuvudet. Spännvid- den mellan mitten av grupperna I och A är 25 procent räknat från I, såsom en- ligt löneskalan. Eftersom Stockholm har krontalet 5 587 och enligt kommitténs förutsättningar antagits ligga mitt i högsta gruppen, kommer mitten av grupp A att ligga vid krontalet 4190 kronor (5587 - 75 procent) enligt 1944 års siffra.
Det må påpekas, att tabell 39 icke visar, hur lönebeloppen enligt kommitténs mening böra avpassas, endast hur orterna inbördes komma att fördela sig, om de placeras in i nuvarande grupper enligt kommitténs metod.
Denna metod grundar sig, som framgått av kapitel 6, på två av praktiska skäl motiverade men icke logiskt nödvändiga antaganden, nämligen dels att gruppe— ringen upphänges på Stockholm och räknat från denna ort avgränsas nedåt och dels att Stockholm placeras mitt i den högsta gruppen. Om man bortser från de
; Kursiverat tal betyder, att orterna ligga i samma ortsgrupp enligt 1935 och 1944 års gruppering. Sid. 189 0. if.
Tabell 40. De 545 orterna grupperade dels enligt nu gällande (1935 års) löne- gruppering, dels enligt 1941; års undersökning ( exklusive avstånds- kostnader) i fem grupper med 15 procents spännvidd.
1944 års provgruppering 4 5
Summa 1935 års gruppering 552232— 533— (nu gällande)
praktiska skälen, kunde man lika gärna välja någon annan ort eller grupp av orter till upphängningspunkt. Väljer man t. ex. någon av de orter, som enligt 1935 års gruppering tillhöra grupp A, men enligt tabell 39 flyttats upp i grupp B och låtit denna ort ligga kvar i lägsta gruppen, hade tydligen alla orter, som enligt kommitténs sätt att gruppera kommit i högre grupp än den lägsta, flyttats nedåt. Det beror nu på om de ligga nära övre eller nedre gränsen eller nära mitten i sina respektive grupper, om de flyttas över en gruppgräns eller ej. Eventuellt skulle alla i grupp I placerade orter kommit i H i stället.
Tabell 40 visar, hur orterna gruppera sig, om det förutsättes, att antalet grup- per är fem och att spännvidden mellan mitten på högsta och lägsta grupp är 15 procent. Med spännvidd menas i detta fall, liksom när det gäller utplaceringen av orterna enligt 1944 års tal i tabell 39, spännvidden i l e v n a d s k 0 s t 11 a- d e r n a (exklusive avståndskostnader). Eftersom ett stort antal orter ligga på större avstånd från Stockholm än 15 procent, medför förutsättningen, att den lägsta gruppen kommer att omfatta en rad orter, som rätteligen bort ligga i en ännu lägre grupp. Detta fall bör icke förväxlas med ett, som behandlades i kapi- tel 6 och avsåg 15 procents spännvidd i lö n e 11. I sistnämnda fall gällde det en gruppering av orterna efter 18 procents spännvidd i levnadskostnaderna men ändock en spännvidd i lönen av 15 procent, d. v. 5. en sammanpressning av löne- skalan i förhållande till dyrortsskalan. Om man jämför arternas placering enligt tabell 15 och enligt tabell 40, är det lätt att inse, varför det i kostnadskalkylen1 först angivna alternativet innebärande 15 procents spännvidd i såväl dyrorts— som löneskala medför mindre kostnadsökning än alternativet 18 procents spänn- vidd i dyrortsskalan och 15 procent i löneskalan. Det är uppenbarligen det förhål- landet, att orternas fördelning på de fem grupperna har sin tyngdpunkt längre ned åt de billiga orterna enligt tabell 40 än enligt tabell 15, som verkat på detta Sätt.
1 Sid. 140.
.Tabell 1,1. De 545 orterna grupperade dels enligt nu gällande (1935 års) löne— gruppering, dels enligt 1941; års undersökning (exklusive avstånds- kostnader) i fem grupper med 20 procents spännvidd.
1944 års provgruppering 1 2 3 4 5 . . 4 273— 4 610— 4 890— 5 169— 5 448— Summa
”flängäfgnlgmg & 4 609 4 889 5 168 5 447 _ A .................. 196 41 _ _ _ 237 B . . . .............. 25 100 2 — _ 127 c .................. 3 64 9 _ _ 76 D .................. _ 15 28 _ _ 43 E .................. _ 1 24 1 _ 26 F .................. _ _ 9 13 _ 22 G .................. _ _ _ 7 _ 7 H .................. _ _ _ 1 5 6 1 .................. _ _ _ _ 1 1 Summa 224 221 72 22 6 545
I tabell 41 visas en placering av orterna under förutsättning att spännvidden i levnadskostnaderna mellan orter i mitten av högsta och lägsta grupp är 20 procent. I övrigt äro förutsättningarna desamma som för övriga provgrupperingar. Även denna tabell svarar mot en av kostnadsberäkningarna i kapitel 6.
5. Försök till uppskattning av spännvidden i de totala levnadskostnaderna år 1934.
Vid 1934 års dyrortsundersökning användes, som i kapitel 1 angivits, en s. k. avkortad budget, vilken icke omfattade varor och tjänster hörande till posten beklädnadsartiklar (utom skolagning) och till posten »öv—riga utgifter» (utom såpa). Med denna budget blev spännvidden i levnadskostnaderna mellan Stockholm och billigaste ort 47 procent1 räknat på Stockholms tal. Vid 1941 års prisgeografiska undersökning, som grundade sig på fullständig budget, blev motsvarande spänn- vidd 27 procent. En fråga, som omfattats av stort intresse har varit, i vilken mån sammanpressningen från 47 till 27 procent har berott på metodändringar — främst budgetens ökning _ och hur mycket som berott på prisändringar.
Att fullständigt utreda denna fråga torde icke vara möjligt, då man saknar bland annat priser för de delar av budgeten, som utelämnades 1934. Ett försök till överslag av vad budgetens avkortning betydde skall dock redovisas här nedan.
I 1936 års lönekommittés betänkande2 visas på sid. 166—167 en beräkning för 15 städer är 1934 avseende en fullständig budget. De minsta av dessa städer äro Tidaholm och Värnamo. Den avkortade budgeten för dessa orter motsvarades av indextalen 713 respektive 691, om Stockholm sättes : 1 000. Tilläggas för
1 Mellan dyraste ort (som icke var Stockholm) och billigaste ort var spännvidden 48 procent. ” Stat. off. utr. 193.732.
_, ._..._ _ -..—_ .._.,_._.__-.,t.-.;._— ,.
alla tre orterna de felande posterna, bli totalbeloppens indextal för Tidaholm och Värnamo 763 respektive 748. Budgetens komplettering har alltså betytt en minskning av spännvidden från respektive 28.7 och 30.9 procent till 23.7 och 25.2 procent. Enligt 1941 års prisgeografiska undersökning var spännvidden mellan Stockholm och de bägge orterna respektive 18.4 och 19.1 procent. I dessa fall skulle alltså enbart kompletteringen av budgeten bidragit med omkring hälften av nedgången i differensen mellan Stockholm och orterna.
Övergår man nu till ytterlighetsfallet Dänningelanda, som 1934 hade det lägsta indextalet, eller 526, ställer sig kalkylen för nämnda år sålunda:1
Stockholm Dänningelanda
Indextal
Krom" Krom" (Stockholm = 1 ooo)
Avkortad budget .......... 2 682 1 412 | 526 Felande poster ........... 1 430 1 224 '. Fullständig budget ......... 4 112 2 636 641
För felande poster ha här insatts motsvarande tal som för Värnamo och Tida- holm, vilket är godtyckligt men icke torde innebära något större fel. Enligt 1941 års metod är det nämligen huvudinköpsortens priser, som skola räknas, när det gäller ifrågavarande poster, och som sådana torde Värnamo och Tidaholm vara representativa i detta fall. Egentligen skulle priserna noterats i Växjö, som är Dänningelandas huvudort.
Enligt 1941 års undersökning låg Dänningelanda på indextalet 761, d. v. 5. 23.9 procent under Stockholm. Differensen 1934 var med den avkortade bud— geten enligt tablån här ovan 47.4 procent och med den kompletterade 35.9 pro- cent. Även i detta fall skulle en komplettering alltså till synes ha bidragit med ungefär hälften till nedgången i differensen mellan 1934 och 1941.
Härav kan emellertid icke slutsatsen dragas, att den andra hälften av differen- sens nedgång skulle bero på prisernas utjämning. 1941 års beräkning utfördes nämligen med en budget, som skilde sig från den som användes 1934, även sedan den senare kompletterats. Hur och i vilken mån den kvantitativa konsumtion, som ligger bakom budgeterna och ge dessa deras innehåll, skiljer sig är dock svårt att avgöra. Vidare har metoden för bland annat bostadspostens beräkning och skattepostens beräkning ändrats sedan 1934. Ändringen beträffande bostads- posten har verkat utjämnande på de framräknade dyrortsskillnaderna särskilt vad gäller skillnaden mellan Stockholm och de icke hyresräknade orterna, till vilka Dänningelanda hör, medan ändringen i skatteposten i stort sett torde verkat till en ökning.
Att noga angiva, hur mycket metodomläggningarna respektive prisutjämningen betytt för spännviddens nedgång 1934—1941 torde med anledning härav få läm- nas därhän. Det synes vara tillräckligt att konstatera, att spännvidden mellan Stockholm och billigaste ort, om man 1934 räknat med komplett budget, sanno-
1 Beloppen överensstämma vad storleksordningen beträffar icke med dem som återgivas i anförda tabell i lönekommitténs betänkande, emedan den där använda budgeten motsvarade cirka 15 procent lägre inkomstnivå än 1934 års dyrortsbudget, Beloppen ha därför här höjts i motsvarande män. Då proportionerna mellan avkortad och fullständig budget synes ha varit densamma i båda fallen, , har berörda förhållande ingen betydelse för resultatet.
likt skulle nedgått från 47 procent till cirka 36 procent eller ungefär halvvägs mot den spännvidd om 27 procent, som konstaterades 1941.
Det kan tilläggas, att denna slutsats icke behöver strida mot den som dragits med ledning av en av socialstyrelsen utförd beräkning1 för 39 orter, som angav, ' att prisförändringen mellan 1934 och 1941 betytt mera än metodomläggningarna. Styrelsens beräkning gäller nämligen för det första icke extremfall utan ett genom— snitt av orter med olika dyrhet. För det andra utfördes styrelsens beräkning som en jämförelse mellan avkortad och komplett budget är 1941. Styrelsens beräkning svarade alltså på frågan: vad betydde budgetens komplettering 1941? Vår be- räkning här ovan svarar på frågan: vad skulle budgetens komplettering betytt 1934? Eftersom prisnivån var jämnare 1941 än 1934, betydde givetvis komplet- teringen mindre 1941 än 1934.
I detta sammanhang må erinras om den beräkning av levnadskostnadsskillna- derna mellan landsbygd-en och städerna, som utförts av professorn Lindahl och licentiaten Lemne2 och som även omfattar år 1934. Denna beräkning, som grun- dade sig på fullständiga budgeter, angav en sannolik differens mellan ett genom- snitt av_städer och landskommuner år 1934 till 9 procent (räknat på städernas tal) mot 7 procent år 1941. Sistnämnda tal understiger något den differens (7 år 10 procent), som av kommittén enligt kapitel 53 beräknats mellan städer och landsbygd år 1941, vilket i huvudsak förklaras av att utredningsmännen an- vänt en budget med tendens till lägre differens (d. v. s. en budget, där posterna beklädnad och »övriga utgifter» ha relativt stor vikt). Full överensstämmelse kan heller icke krävas av den anledningen, att utredningsmännen använt ett annat ortsurval än dyrortskommittén. De förras stadsgrupp utgjordes av de 49 orter, från vilka socialstyrelsen insamlade prismaterial för levnadskostnadsindex, och de— ras grupp av landsbygdsorter av 67 för ändamålet utvalda kommuner.
En uppfattning om spridningens förändring mellan 1934, 1941 och 1944 torde dock erhållas, om man kedjar ihop utredningarnas resultat på följande sätt. Enligt socialstyrelsens prisgeografiska undersökning skilde sig utredningsmännens stadsgrupp och landsbygdsgrupp år 1941 med 9 procent, medan utrednin-gsmän— nen, som nyss nämndes, kommo till resultatet 7 procent med sin budget. Mot sistnämnda 7 procent svarade enligt utredningsmännen år 1934 9 procent. Efter- som viss proportionalitet i detta fall kan påräknas, lär det icke vara alltför fel— aktigt, om man med ledning av dessa tal räknar ut, att socialstyrelsens 9 pro— cent år 1941 motsvarades av 11 år 12 procent år 1934. Mellan 1941 och 1944 har, som nämnts, ingen större ändring i relationen städer—landsbygd kunnat påvisas.
6. Beräkning av avståndskostnaderna för vissa orter.
I tabell 42 återgives en lista över ett 120-tal landskommuner utvalda från olika län med angivande av de orter, där närmaste läkare och tandläkare har sin mot— tagning ävensom av vederbörande huvudinköpsort för kläder, inventarier och dylikt. Ortsurvalet torde få betraktas som ett slumpurval bland orter med järn— vägs- eller bussförbindelser. De i kolumnen längst till höger angivna beloppen ha enligt kapitel 4 beräknats för 6 resor till läkare (därav en bilresa), 6 resor till tandläkare och 12 inköpsresor till huvudorten. Samtliga resor ha beräknats tur
”' Refererad i proposition nr 68 till 1943 års riksdag. ” Stat. off. utr. 1944-: 1, sid. 45 0. f. 3 Jfr sid. 104.
Tab. 42. Exempel på avståndskostnaden för vissa slumpvis uttagna orter på landsbygden enligt kommitténs beräkning.
Närmaste ort för Avstånds- Län och ort kostnadi Läkarebesök Tandläkarebesök Inköp kr.
Stockholm län.
Riala Norrtälje Norrtälje Norrtälje 142 Österhaninge Stockholm Stockholm Stockholm 107 Knivsta Knivsta Knivsta Uppsala 46 Uppsala län
Löt Enköping Enköping Enköping 123 Nysätra Enköping Enköping Enköping 93 Skäfthammar Alunda Alunda Östhammar 85 Villberga. Enköping Enköping Enköping 52 Södermnlands län
Stigtomta Nyköping Nyköping Nyköping 89 Österåker Julita Vingåker Vingåker 73 Dunker Malmköping Malmköping Malmköping 69 Trosa-Vagnhärad Trosa Trosa Trosa 67 Björnlunda Gnesta Gnesta Gnesta 53 östergötland: län.
Jonsberg Norrköping Norrköping Norrköping 181 Västra Harg Mjölby Mjölby Mjölby 110 Asby Österbymo Osterbymo Tranås 91 Gistad' Linköping Linköping Linköping 90 Fornåsa Motala Motala Motala 84 Krokek Krokek Norrköping Norrköping 70 Vreta kloster Vreta kloster Vreta kloster Linköping 42 Jönköpings län.
Myresjö Vetlanda Vetlanda Vetlanda 75 Hänger Värnamo Värnamo Värnamo 68 Sandseryd Norrahammar Norrahammar Norrahammar 65 Barnarp Jönköping ' Jönköping Jönköping 52 Kronobergs län.
Ekeberga Lessebo Ekeberga Växjö 113 Vittaryd Ljungby Ljungby Ljungby 108 Tävelsås Växjö Växjö Växjö 77 Hjortsberga Alvesta Alvesta Alvesta 57 Kalmar län.
Böda Borgholm Borgholm Borgholm 209 Kristdala Kristdala Oskarshamn Oskarshamn 98 Åby Kalmar Kalmar Kalmar Gotlands län.
Hellvi Slite Slite Slite Hamra Hemse Hemse Hemse Roma Visby Visby Visby Fardhem Hemse Hemse Hemse
Län och ort
Blekinge län.
Nättraby Mjällby Asarum Lösen
Kristianstads län. Vånga V. Karup Ravlunda Össjö Hammenhög Vä. Färlöv . Ignaberga Vinslöv
Malmöhus län.
Södra Vram Gässie Billinge S. Sand-by Balkåkra Gislöv Dagstorp Örja
Hallands län.
Gunnarp Frillesås Slättåkra Grimeton Vallda
Göteborgs och Bohus län. Ödsmål Torsby Lyse Tanum Backa
Älvsborgs län. Valbo-Ryr Hällstad Håcksvik
Skaraborgs län.
Istrum Brunnhem Locketorp Utby Gökhem Sunnersberg Ottravad Södra Kedum
Närmaste ort för
Läkarebesök
Karlskrona Sölvesborg Karlshamn Karlskrona
Kristianstad Båstad Brösarp Ängelholm Burby Kristianstad Kristianstad Hässleholm Vinslöv
Åstorp Vellinge Eslöv
Lund Ystad Trelleborg Kävlinge Landskrona
Ullared Varberg Halmstad Varberg Kungsbacka
Göteborg Kungälv Lysekil Tanum Göteborg
Högsäter Ulricehamn Svenljunga
Skara Falköping Skövde Mariestad Falköping Lidköping Tidaholm Vara
Tandläkarebesök
Karlskrona Sölvesborg Asarum Karlskrona
Kristianstad Båstad
Brösarp Munka-Ljungby Hammenhög Kristianstad Kristianstad Hässleholm Vinslöv
Åstorp Vellinge Eslöv
Lund Ystad Trelleborg Kävlinge Landskrona
Ullared Varberg Halmstad Varberg Kungsbacka
Stenungssund Kungälv Lysekil Tanum Göteborg
Färgelanda Ulricehamn Svenljunga
Skara. Falköping Skövde Mariestad Falköping Lidköping Tidaholm Vara
Inköp
Karlskrona Sölvesborg Karlshamn Karlskrona
Kristianstad Ängelholm Tomelilla Ängelholm Simrishamn Kristianstad Kristianstad Hässleholm Kristianstad
Hälsingborg Malmö Eslöv
Lund Ystad Trelleborg Kävlinge Landskrona
Varberg Varberg Halmstad Varberg Kungsbacka
Göteborg Göteborg Lysekil Strömstad Göteborg
Uddevalla Ulricehamn Svenljunga
Skara Falköping Skövde Mariestad Falköping Lidköping Tidaholm Vara
Avstånds- kostnad i
kr.
68 59 47 33
111 98 82 77 61 58 50 51 46
81 80 70 64 58 48 44 41
116 95 76 74 49
141 98 72 68 46
142 125 121
109 92 86 73
. 73 64 64
Värmlands län.
Gillberga Lysvik
Ö. Ullerud Ny
Örebro län.
Glanshammar Lerbäck Ervalla.
V (wtmanla nds län.
Gunnilbo Karbenning :* Irsta Norrby
Kopparbergs län.
Silvberg Boda Sundborn Äppelbo
Gävleborgs län.
Ilsbo Enånger Valbo Färila Kårböle
Västernorrlands län. Fjällsjö Björna Timrå. Säbrå Arnäs Skön
Jämtlands län.
Revsund Ytterhogdal Vemdalen Aspås Frösö
Västerbottens län.
Sorsele Burträsk
Nordmaling Byske
Norrbottens län.
Tärendö Arjeplog Karl Gustav Överluleå
Län och ort
Jukkasjärvi (Övre Soppero)
Läkarebesök
Gillberga Torsby Deje Arvika
Örebro Askersund Nora
Skinnskatteberg Norberg Västerås Sala.
Borlänge Rättvik Falun Vansbro
Hudiksvall Njutånger Gävle Färila
Fjällsjö Örnsköldsvik Sundsvall Härnösand Örnsköldsvik Skönsberg
Bräcke Sveg Hede Östersund Östersund
Sorsele Burträsk
Nordmaling Skellefteå
Vittangi Tärendö Arjeplog Haparanda Boden
Närmaste ort för
Tandläkarebesök
Säffle Torsby Deje Arvika
Örebro Askersund Nora
Västanfors Norberg Västerås Sala
Borlänge Rättvik Falun Vansbro
Hudiksvall Njutånger Gävle Färila
Sollefteå Själevad Indalsälven Härnösand Örnsköldsvik Skönsberg
Bräcke Sveg Sveg Krokom Östersund
Storuman Burträsk
Nordmaling Byske
Kiruna Pajala Arvidsjaur Haparanda Boden
Inköp
Säffle Torsby Karlstad Arvika
Örebro Askersund Nora
Västan fors Norberg Västerås Sala.
Borlänge Rättvik Falun Vansbro
Hudiksvall Hudiksvall Gävle Ljusdal
Sollefteå Örnsköldsvik Sundsvall Härnösand Örnsköldsvik Sundsvall
Östersund Sveg Sveg Östersund Östersund
Storuman Skellefteå
Umeå Skellefteå.
Kiruna Malmberget Arvidsjaur
Haparanda Boden
Avstånds- kostnad i kr.
104 100 96 83
124 113 104
107 82 69 64
110 101 84 84
103 73 65 50
225 172 73 65 55 32
221 195 160 126
49
154 121 120
80
341 250 201 104
62
___—__
och retur för en vuxen person. I beloppet ingår vidare kostnaden för 52 paket a 2 kg från inköpsorten.
Avstånden ha beräknats från kommunens huvudbygd (i regel från kyrkan). Inga kostnader ha inräknats för färd till eller från stationen.
I ungefär halva antalet fall grunda sig beräkningarna på uppgifter från ve- derbörande kommunala myndigheter. I övriga fall ha de framskaffats av kom- mittén genom anlitande av låkarförteckningar och dylikt. Materialet torde i åt- skilliga avseenden vara felaktigt. Beloppen äro heller icke avsedda att vara kolm— mitténs förslag till avstånd-stillägg för just ifrågavarande orter. Beräkningen avser blott att ge en bild av den allmänna storleksordningen av kostnaden för ifrågasatta kommunikationer. Med hänsyn till det knappa ortsurvalet bör resul- tatet icke heller anses som representativt för varje län taget för sig.
7. Analys av levnadskostnadstalens interlokala spridning.
Till en början skall redogörelse lämnas för en komplettering av materialet till 1944— års undersökning att omfatta icke blott de 5415 provgrupperade orterna utan samtliga de 3850 orter, som ingingo i 1941 års undersökning.
Medeldyrheten på samtliga 3850 orter var 1941 4243 kronor (4 300 för de 545 orterna enligt tabell 1 i kapitel 5). Utgår man från de medeltal av totalutgif— terna år 1941 för 32 ortsgrupper (landsdelar och ortstyper), på vilka de 546 or— terna uppdelats för redovisningen i kapitel 5, tabell 2,1 och multiplicerar upp dessa medeltal med hela det antal orter, som ingingo i dessa grupper vid 1941 års undersökning, får man en beräknad medeldyrhet motsvarande den nyssnämnda, som dock grundar sig endast på de 545 orternas belopp. Detta medeltal blir 4240 kronor. Överensstämmelsen torde få betraktas som synnerligen god.
Medeldyrheten för 3 850 orter år 1944 beräknades på samma sätt som nyss beskrevs för år 194—1 och blev 4639 kronor. Medelfelet för detta medeltal har beräknats till 6.1 kronor.
För standardavvikelsen för samtliga 3 850 orter 19%, som nedan betecknas med 0,5, har följande uppskattningsformel kommit till användning:
,? __ 1 NLO 2 12 12 ! OS —3850 få? nLOZwLO M +o (M),
där mm betecknar totalutgiften för en enskild ort inom en viss landsdel (L) och tillhörande viss ortstyp (0). Med "nu; betecknas antalet orter tillhörande en viss ortsgrupp bland de 545 undersökta orterna och med N LO samtliga orter inom ifrågavarande grupp. M' markerar den på ovan angivet sätt beräknade medel- dyrheten för samtliga 3 850 orter (41 639 kronor) och o' (M') medelfelet för detta tal. Standardavvikelsen har på detta sätt uppskattats till 190 kronor och varia- tionskoefficienten, d. v. s. standardavvikelsen i procent av medeltalet, till 4.10. Det kan nämnas, att en på motsvarande sätt utförd, på totalutgiften för de 545 orterna grundad, uppskattning av standardavvikelsen för samtliga orter 1941 gav till resultat värdet 199, vilket nära överensstämmer med det faktiska värdet, som var 201. Den mot sistnämnda tal svarande variationskoefficienten är 4.74. fMinskningen i spridningen för alla 3850 orterna mellan 1941 och 1944 skulle alltså vara 141 procent.
1 Sid. 104.
I tabell 1 (kapitel 5) angavs, att standardavvikelsen för totalutgiften på samt- liga 54—5 provgrupperade orter (exklusive avståndskostnader år 1941 var 233 och år 194-& 230. Motsvarande variationskoefficienter vore respektive 5.41 och 44.89, vilket betyder att den genomsnittliga spridningen mellan de 545 orterna nedgått från 194-1 till 19444 med omkring 10 procent.
I diagrammet på sid. 99 har fördelningen efter totalutgift åskådliggjo—rts be— träffande samtliga orter 1941 samt de 545 undersökta orterna 1941 och 1944—. Därjämte visas en fördelning för samtliga orter 1944/le, som konstruerats med led- ning av uppgifterna för de 545 orterna. Vid beräkningen ha orterna indelats i ovan nämnda ortsgrupper efter landsdel och ortstyp. Inom varje grupp har frekvensen av orter inom vissa levnadskostnadsintervaller multiplicerats upp med förhållandet mellan det totala antalet orter i ortsgruppen och den del därav, som ingick i de 545 orterna. En utjämning av frekvenstalen med hjälp av större intervaller har utförts på vissa punkter. --
Spridningen i totalutgiften, varpå standardavvikelsen utgör ett mått, har vi- dare uppdelats på sina huvudkomponenter, nämligen de levnadskostnadsolik- heter, som föreligga dels mellan olika landsdelar och dels mellan olika-ortstyper.
Vad först beträffar den beräknade spridningen år 1944 för samtliga 3 850.0r- ter blev resultatet, att 21 procent av den totala spridningen skulle orsakats av skillnader i ortstyp, 36 procent av skillnader i fråga om landsdel och 31 procent av spridningen mellan orter av samma typ och i samma landsdel. Den äter- stående resten om 12 procent uppkommer därigenom att skillnaden i ortstyp icke i alla landsdelar påverkar totalutgiften i samma grad, respektive att skill- naden i geografiskt läge icke har samma inverkan på orter av olika typ.
Därefter har efter samma metod variationen mellan de gruppmedeltal som redovisas i tabell 2 (kapitel 5) analyserats. Om man bortser från storstäderna, som-endast finnas i tre av landsdelarna, består denna undersökningsmassa av 29 element. Resultatet blev, att av hela variansen mellan dessa upptog variansen mellan landsdelarna 32 procent, mellan ortstyperna 60 procent, varjämte en rest på 8 procent återstod. — *
Den genomsnittliga spridningen i levnadskostnaderna, liksom den här Ovan redovisade variansanalysen, har i och för sig ett mycket begränsat intresse, ef— tersom resultatet i hög grad betingas av antalet orter, som ingå i beräkningen, respektive ortstypsindelningen och landsdelarnas antal och avgränsning, d. v.. s. av vissa tämligen godtyckligt valda element. Det har dock'ansetts motiveratatt redovisa dessa beräkningar i föreliggande framställning, då de, sammanställda med framtida, efter samma metoder. och med samma indelningsgrunder utförda beräkningar, kunna belysa variansens förändringar i tiden.
Kommitténs utredningar rörande bostadsposten.
På uppdrag av 194-3 års dyrortskommitté har t. f. förste aktuarien i socialstyrelsen G. Hävermarlc utarbetat en promemoria angående bostadsförhållanden och hyres- läge i olika orter, där vissa metodproblem vid interlokala bostadskostnadsjäm— förelser upptagits till diskussion. Vidare har t. f. aktuarien i socialstyrelsen Leif Björk utfört och i en promemoria redovisat resultatet av en undersökning angå- ende årskostnadema för ett eget hem på vissa orter. Promemoriornas huvudpunk— ter refereras i det följande i korthet.
Bostadsbudgeten. Enligt vedertagna principer för lokala levnadskostnadsjäm- förelser bör bostadsposten i likhet med övriga poster i hushållsbudgeten avse en
och samma konsumtionsstandard på alla orter. De övriga posterna avses mot- ' svara kostnaden för genomsnittskonsumtionen inom på visst sätt definierade nor— malfamiljer (hushåll av viss sammansättning och i vissa inkomstklasser). Bostads— posten har däremot gällt alla hushåll, som hyra lägenheter i öppna marknaden av viss storlek, vid senaste undersökningen 1, 2 och 3 rum och kök. Man har förmod- ligen tänkt sig att de erhållna kostnadstalen skulle återspegla de regionala och lokala kostnadsskillnaderna även för normalfamiljens bostadsstandard. Det är emellertid icke givet, att ett sådant antagande är tillåtet, icke ens för orter med fullt utbildad hyresmarknad.
Det är visserligen som bekant för slutresultatet icke nödvändigt att viktsyste- ' met är exakt anpassat till bostadsvanorna hos dem, beräkningarna skola gälla, ' men en ungefärlig anslutning härtill är dock påkallad. Prisspridningen torde näm- ligen icke vara densamma för alla lägenhetskategorier och kvalitetsklasser.
Ett uppfyllande av kravet, att bostadsposten och dess sammansättning skall * avse samma hushåll som budgetens övriga poster, förutsätter en undersökning av bostadsvanorna inom de hushållstyper, som representera normalfamiljen. En så- dan undersökning bör avse förhållandena vid tiden för prisundersökningen. Det , må framhållas, att en dylik bostadssocial undersökning kräver en viss tid, vari- j genom fastställandet av det viktsystem, som hänför sig till normalfamiljen, kan , försena beräkningen av bostadstalen.
Lägenheternas upplåtelseform. Skola bostadstalen motsvara no-rmalfamilj ens bostadskonsumtion, är det även utan en dylik undersökning uppenbart, att även andra lägenheter än i öppna marknaden uthyrda böra beaktas. I nedanstående tablå visas, hur lägenhetsbeståndet i tätorter med över 1 000 invånare fördela sig på de olika upplåtelseformerna.1
Uthyrda i fria marknaden .............................. 55.4 procent Upplåtna av stat eller kommun .......................... 3.8 »
>> » bostads(rätts)förening ...................... 5.2 » » » bostadssoeialt företag ...................... 1.9 » » » arbetsgivare (ej stat eller kommun) .......... 7.9 »
>> » släktingar, övriga begagnade lägenheter ...... 2.8 » Begagnade av ägaren .................................... 20.5 » Outhyrda och obegagnade ............................... 2.5 »
Summa 100.0 » 1 Enligt allmänna bostadsräkningen 1939 och kommunala bostadsräkningen i Stockholm 1935.
Av tablån framgår, att de i fria marknaden uthyrda lägenheterna visserligen ut— göra den övervägande delen av bostadsbeståndet (55 procent), men att bety- dande delar komma på lägenheter, som begagnas av ägaren (21 procent) eller som upplåtas av arbetsgivare (8 procent).
Fördelningen efter upplåtelseform varierar starkt mellan de enskilda orterna. Sambandet med ortens storlek är markerat. Det kan sålunda nämnas, att andelen i fria marknaden uthyrda lägenheter är störst i Göteborg (74 procent) och i orter med mindre än 1 000 invånare endast uppgår till i genomsnitt 25 procent. Lägen- heter använda av ägaren, vilka i Stockholm endast utgöra 6 procent, uppgå i nämnda ortsgrupp till 41 procent och på landsbygden intill tätorter till 55 pro— cent. Arbetsgivarelägenhcternas andel understiger i de tre storstäderna 3 procent men överstiger i de minsta ortsgrupperna 20 procent. Bostads(rätt)förenings- lägenheter slutligen utgöra i flertalet orter en mycket obetydlig del av bostads- beståndet (störst i städer med 30 000—100 000 invånare, 6.1 procent) men uppgå i Stockholm, lVIalmö och Uppsala till respektive 12, 14 och 29 procent.
Ju mindre andel hyreslägenheterna utgöra av hela bostadsbeståndet, desto- min- dre blir sannolikheten för att hyrorna för dessa äro normerande för bostadskost— naderna i allmänhet i orten. Dels kan ålderssammansättningen av hyreslägen- heter och andra lägenheter vara väsentligt olika, och därmed, genom olika bygg- nadskostnader, finnas olika förutsättningar för årskostnadens-årshyrans storlek. Av moderna lägenheter kan exempelvis i en ort hyreslägenheter ha tillkommit under de senaste åren mot relativt höga kostnader, medan de moderna egnahem- men byggts under 1930-talets mitt, då byggnadskostnaderna voro icke oväsentligt lägre. Dels kan sambandet mellan byggnadskostnaden och årskostnaden—årshyran för hyreslägenheter skilja sig på ett onormalt sätt från vad som gäller för andra lägenheter. I ett litet samhälle är det ej ovanligt, att hyran bestämmes enligt andra grunder än dem, som gälla vid en större, utbildad hyresmarknad. En stor del utgöres av den ena lägenheten i tvåfamiljshus, där ägaren bebor den andra. Hyran kan i sådana fall utgöra icke ersättning för lägenhetens rätta andel av årsomkostnaden för hela fastigheten utan snarare ett bidrag att täcka ägarens bostadskostnader. Den kan mycket väl ligga på dumping-nivå under tider, då till- räcklig tillgång på bostäder finnes. Exemepelvis kan i ett brukssamhälle, där en dominerande andel utgöres av arbetsgivarelägenheter, förekomsten av dessa lägen- heter pressa ned hyrorna för de lägenheter, som uthyras i öppna marknaden och som ofta tillhöra tvåfamiljshus.
I storstäder, där större delen av bostadsbeståndet uthyres i öppna marknaden och där sannolikheten är stor för att hyreslägenheterna skola kunna beträffande bostadskostnaden representera även lägenheter upplåtna i andra former, låta sig bostadstalen väl bestämma med hjälp av enbart hyrorna för hyreslägenheter, fastställda vid allmänna hyresräkningar. .
I mindre orter, exempelvis sådana med mindre än 5000 invånare, där hyres- lägenheterna utgöra en mindre del av bostadsbeståndet och där även hyrespris- sättningen kan vara bestämd av särskilda omständigheter, är det mera tveksamt, om det är realistiskt att bestämma orternas hyrestal endast med hyresräkningar. Var gränsen för ortens storlek bör sättas, är naturligtvis svårt att avgöra.
Skulle beräkningarna för hyreslägenheter kompletteras med prisundersökningar för andra upplåtelseformer, borde främst arbetsgivarelägenhete'r, ägarelägenheter och bostads(rätts)föreningslägen'heter komma i fråga. Det kunde synas önskvärt att låta åtminstone dessa fyra huvudtyper ingå i bostadspostens beräknande, i så fall efter deras faktiska förekomst i varje ort.
Det skulle emellertid möta oöverstigliga svårigheter att söka genomföra detta. Beträffande arbetsgivarelägenheterna ge arbetsavtalen eller hyresavtalen ingen ledning. Den eventuella kontanta ersättningen för bostaden är i regel icke avsedd att helt motsvara en beräknad årskostnad för bostaden. Ersättningen kan i stål- let sägas utgöra, i mycket växlande proportioner", dels en kontantersättning, dels en löneförmån in natura. När bostaden icke helt utgör en löneförmån, kan hyran allt efter omständigheternaligga mellan 0 kronor och upp till något belopp mot- svarande det som skulle utgå, om lägenheten uthyrdes i öppna marknaden. En synnerligen arbetskrävande beräkning av den ungefärliga årskostnaden för bo— staden skulle behöva ske. Med den sammanblandning av hyra och lön, som så- lunda förekommer, kan emellertid icke väntas att dylika beräknade belopp kom- ma att tillerkännas någon reell innebörd.
För ägarelägenheterna kunde beräknas den årliga kostnaden. Liksom för hyres- lägenheterna skulle hela beståndet ingå i räkningen och sålunda omfatta ägare- lägenheter av alla förekommande åldrar och kvaliteter, sålunda ej blott nybyggda lägenheter av viss kvalitet. De problem, som uppstå vid beräkning av bostads- kostnadstalen, skulle vara desamma som vid hyresräkningar. De speciella pro- blemen avse beräkningen av årskostnaden för varje enskild lägenhet. Denna be- räkning kräver emellertid sådana uppgifter, som förmodligen egnahemsägama i gemen icke ha möjlighet att korrektsamman-ställa och redovisa.
Även för bostads(rätts)föreningslägenheternas vidkommande möta oöverkom- liga svårigheter att riktigt mäta den verkliga årskostnaden. Man vore nämligen nödsakad att i varje enskilt fall taga hänsyn till såväl insatsens storlek som de prestationer i form av reparationer m. m., som i växlande omfattning åvila, för— eningen respektive lägenhetsinnehavaren. _
Lägenheternas storlek. Enligt 1939/ 40 års hyresräkning växlar lägenheternas genomsnittliga storlek; uttryckt i antalet boningsrum och förekomsten av kök eller kokvrå, icke obetydligt mellan orter av olika storlek. Mellan de enskilda orterna'framträda givetvis än större olikheter. Eftersom hyran per eldstad väx— lar med storlekskategorien, är det, vid sammanfattandet av hyresläget i ett enda hyrestal för varje ort,. nödvändigt att räkna med en för alla orter lika standard— fördelning av lägenheterna efter störlekskategorier. Dessutom är man av prak- tiska skäl nödsakad att begränsa räkningen till de vanligaste kategorierna; hyres— medeltal måste nämligen grundas på ett icke alltför litet antal lägenheter.
Vid tidigare dyrortsgrupperingar omfattade beräkningarna enkelrum (enkel- kök), 1 rum med kokvrå, 1, 2 och 3 rum och kök. De två förstnämnda kategori— erna, som omfatta ett färre antal lägenheter än övriga nämnda kategorier var för sig, ha uteslutits vid den senaste undersökningen. Därmed har man dels slup— pit kategorier av lägenheter, som uppträda i ett alltför ringa antalvi alla orter utom de större städerna, dels undgått svårigheten att evalvera kokvrån i eld- ' stadsantal. Den använda relationen 1 kokvrå : 1/2 eldstad är "godtyckligt vald.
Denna begränsning av beräkningarna till endast de tre viktigaste lägenhets— kategorierna måste anses nödvändig, särskilt när samtidigt vidtagits utsortering av s. k. bristlägenheter och därmed en reducering av det antal lägenheter som utgöra underlaget för beräkningarna. '
De vid hyrestalsberäkningarna använda lägenhetskategorierna om 1, 2 och 3 rum och kök omfatta 73 procent av samtliga hyreslägenheter. De numera ute- slutna kategorierna enkelrum (-kök) och 1 rum med kokvrå utgöra 14 procent.
De lägenhetskategorier, till vilka beräkningarna begränsats, få representera även övriga kategorier. Därvid antages, att dessa övriga kategorier av större och
mindre lägenheter sammantagna visa samma lokala hyresvariationer som de tre i beräkningarna ingående kategorierna. Hur därmed i verkligheten förhåller sig är ej fullt utrett. Skulle emellertid beräkningarna avse normalfamiljen, bli dessa om- ständigheter av mindre betydelse. Av hushåll tillhörande normalfamiljens typ torde nämligen den övervägande delen begagna bostäder om 1, 2 eller 3 rum och kök och endast ett ringa fåtal större eller mindre lägenheter.
Antalet undersökta lägenheter begränsas ytterligare, i det att vissa grupper inom nämnda lägenhetskategorier uteslutas, nämligen dels sådana lägenheter, i vilka minst ett av rummen är mindre än 9 m2, dels sådana lägenheter som i kvalitetshänseende betecknats som bristfälliga efter vissa närmare fixerade regler.
Enligt den förstnämnda utgallringsregeln utgå ytterligare 7.6 procent av samt- liga lägenheter eller 10 procent av lägenheterna om 1, 2 och 3 rum och kök, enär de innehålla minst 1 rum om 6—9 mz. Därigenom kvarstå endast cirka 65 pro— cent av samtliga hyreslägenheter. Bland dessa upptaga lägenheter om 1 rum och kök 47 procent, lägenheter om 2 rum och kök 39 procent och lägenheter om 3 rum och kök 14 procent.
Man har hoppats att genom denna utgallring åtminstone i någon mån få en korrektion för det förhållandet, att genomsnittsstorleken av lägenheterna inom varje storlekskategori växlar lokalt. Det har förmodats att lägenheternas totalyta är minst i södra Sverige och störst i norra Sverige. Därtill kan sägas, att total- ytan troligen är relativt liten även i storstäderna.
Det är möjligt, men ej självklart, att resonemanget är riktigt. En lägenhet kan ges mindre totalyta på flera sätt. Ett är att minska storleken å ett eller flera av rummen radikalt under 9 mf, medan övriga rum och köket jämte andra utrym- men (hall etc.) bibehålla sin yta oförändrad. Ett annat sätt är att minska ytan något för alla utrymmen men ej så långt att ytan av något rum understiger grän- sen 9 m2. Ett stort antal lägenheter med något rum under 9 m2 behöver därför ej betyda en genomsnittligt låg totalyta å lägenheterna i vederbörande ort. Det är visserligen troligt, att man inom en given ort genom utsortering av lägenheter med smårum utsorterar de minsta lägenheterna i respektive lägenhetskategorier inom ifrågavarande ort, givetvis med enstaka, för resonemanget betydelselösa undantagsfall. Men det är icke säkert, att man med denna metod sorterar bort fler lägenheter i orter med låg genomsnittlig storlek ä lägenheterna än i andra orter. Det är ej ens orimligt att antaga, att metoden i enstaka fall kan verka i motsatt riktning.
I en ort med lägre genomsnittlig totalyta för lägenheter i en viss lägenhets- kategori än i andra orter behöver icke antalet lägenheter med smårum med nödvändighet vara högre. Det är eljest just den förutsättningen man gör, när ,man hoppas på framgång med ifrågavarande metod. .
Detta förhållande gäller dock knappast gruppen 1 rum och kök. Är det enda rummet under 9 m2, kan denna undernormala storlek på sin höjd kompenseras men näppeligen mer än motvägas av ett extra stort kök. I 2 rum och kök och framför allt 3 rum och kök är det däremot icke alls säkert att förekomsten av ett litet rum är ett tecken på liten total lägenhetsyta.
Vid bearbetningen av 1939/40 års hyresräkningsmaterial har det visat sig, att smårum äro minst vanliga i 1 rum och kök (4 procent), medan procenttalet är 14 för 2 rum och kök och 27 för 3 rum och kök. I de större lägenhetskategorierna (4 eller fler rum och kök) äro lägenheter med smårum än mer vanliga (50 pro- cent); det torde i regel vara fråga om jungfrukammare.
Av hyresräkningen har även framgått, att smårumslägenheterna ingalunda äro vanligast i de orter och landsdelar, där man förmodar att ytstorleken inom olika lägenhetskategorier är i genomsnitt lägst. Tvärtom redovisas det största antalet smårumslägenheterna i övre Norrland, där lägenhetsytan förmodats vara större än i sydligare landsdelar. Antingen är den rådande uppfattningen om lägenheter- nas ytstorlek i olika delar av landet felaktig, eller också leder den använda utjäm- ningsmetoden (utsortering av smårumslägenheter) till ett resultat motsatt det av- sedda. Även om metoden vore i och för sig riktig, kvarstår ovisshet om huru— vida den är tillräcklig eller ej. Det är tydligt, att en tillförlitlig undersökning av lägenheternas ytstorlek i olika orter och landsdelar behöver ske och att metoder- na för beräkning av hyrestalen böra omprövas på denna punkt.
För en utjämning av olikheterna i lägenheternas genomsnittliga totalyta är följande tillvägagångssätt teoretiskt tänkbart. Sådana lägenheter utväljas som ha 1 rum och kök, 2 rum och kök eller 3 rum och kök, där rummen skola vara minst 9 m2 och köken minst 6 m2, vidare tambur eller hall men ej serverings- rum eller jungfrualkov. Lägenheterna bli dessutom vid kvalitetsgrupperingen klas- sificerade efter förekomsten av badrum. Vidare medtagas av lägenheter om 1 rum och kök endast sådana med en nettoyta av exempelvis 35—48 mg, av 2 rum och kök 50—65 m2 och av 3 rum och kök 68—90 m2. Lägenheternas faktiska fördelning efter storlek i hela landet får givetvis i verkligheten bestämma gräns— dragningen. För varje ort uträknas medelytan å varje storlekskategori. En kor— rektion av ortens medelhyra göres, så att den motsvarar en viss standardmedel- storlek å lägenheterna t. ex. 40, 58 och 80 m2. Om ortens lägenheter ha medel-
vstorleken 42 ni2 så ändras icke hyran i proportionen i—g, utan med ett något
mindre tal. Detta är något olika för var och en av de tre kvalitetsgrupperna. Det skall vara uttryck för att hyran per ni2 av två lägenheter om 40 respektive 42 m2, som i alla andra hänseenden än storleken äro exakt lika, icke är densam- ma utan något högre för den mindre lägenheten, eftersom kostnaderna för utrust— ning etc. äro fasta och lika för båda lägenheterna, oberoende av deras storlek.
Det är emellertid svårt att rätt mäta lägenhetsytan. Hur väl genomtänkta an- visningar än ges, torde de komma att uppfattas på olika sätt. Frågan skall be- svaras av alla fastighetsägare, icke av en elit av uppgiftslämnare, och den krä- ver ett omfattande arbete. Det har därför hittills aldrig ansetts vara möjligt att begära en dylik uppgift i allmän räkning. De ytuppgifter, som erhållits vid mindre undersökningar, ha inhämtats av särskilda lokalbesökare och avse endast en ringa del av ett fåtal orters bostadsbestånd. Endast för någon enstaka ort kunna möjligen, på grund av särskilda omständigheter, finnas enhetliga ytuppgifter samlade för flertalet lägenheter.
Ytstorleken är en så betydelsefull uppgift, att den borde ingå i en räkning. Men vetskapen om svårigheterna för uppgiftslämnarna i allmänhet gör det osan— nolikt, att det skall gå att vid en allmän hyresräkning få så tillförlitliga uppgifter härom, att de kunna användas vid beräkningar av hyrestalen för en dyrortsgrup- pering. Därmed tages dock ej. ställning till frågan om lämpligheten över huvud taget att infordra dylika uppgifter för andra ändamål, som icke ställa så stora krav på uppgifternas tillförlitlighet.
Saken skulle vara i ett annat läge, om det t. ex. i lag påbjudes att hyreskon- trakt skall innehålla uppgift om lägenhetens totalyta, uppmätt efter en viss norm, och om det för den skull sker en dylik tillförlitlig uppmätning genom lämpliga förrättningsmän.
Vid en kommande intensivundersökning av ett representativt utvalt bostads- bestånd böra emellertid bland annat fullt tillförlitliga uppgifter om lägenheternas totalyta kunna inhämtas genom vederbörande lokalbesökare. Denna undersök— ning bör göras så, att därur kunna erhållas upplysningar representativa för olika landsdelar och storleksklasser av orter. Därest karakteristiska skillnader fram- träda mellan dessa grupper beträffande lägenheternas ytstorlek, bör övervägas att med ledning härav vid en eventuell ny dyrortsundersökning införa en korrek- tion å orternas hyrestal med hänsyn till den växlande ytstorleken. Det är att förvänta, att korrektionsfaktorerna icke komma att bli så stora som de vid tidi- gare dyrortsundersökning använda.
Lägenheternas kvalitet. I samma mån de faktiska kvalitetsolikheterna äro , knutna till den använda kvalitetsgrupperingen, ha de blivit eliminerade vid stan— dardvägningen. Frågan uppställer sig emellertid om efter detta förfarande några lokala kvalitetsdifferenser kvarstå och om i så fall möjligheter finnas att eliminera även dessa vid kostnadsjämförelsen. För att visa hur härmed förhåller sig, ha vissa undersökningar utförts för ett antal representativa orter.1 Därvid har fast- ställts förekomsten av vissa utrymmen och bekvämligheter till vilka hänsyn icke tagits vid grupperingen efter storlek och kvalitet (hall, förstuga, garderober, ser— veringsrum, jungfrualkov, skafferi, matkällare, annat förvaringsutrymme, vatten och avlopp, varmvatten, spisens art samt den sanitära utrustningen) samt upp- gifter om boningshusets (storlek, byggnadsmaterial och ålder. I tabell 413 anges för de undersökta orterna den frekvens, med vilken vissa bostadselement ingår 1 or- tens hyrestal. Talen ha erhållits genom sammanvägning av procenttalen för varje kvalitetsgrupp och storlekskategori med samma viktsystem, som användes för sammanvägningen av hyrestalen vid prisundersökningen 1941. De ange sålunda den kvalitetsdifferens, som återstår i materialet efter den utjämning, som stan- dardvägningen innebär.
Förekomsten av hall, förstuga, jungfrwzlkov, sewedngsrum och garderober visar visserligen betydande variationer mellan enskilda orter, men det spåras icke — med vissa undantag — någon tydlig tendens till att dessa utrymmen äro vanligare i större orter eller i orter med högre hyresnivå än i andra. Icke heller torde förekomsten av matkällare och andra förvaringsutrymmen utom lägenheten vara av någon betydelse för hyresspridningen mellan större och mindre sam— hällen. För enstaka o-rter kunna däremot dessa faktorer vara av vikt. Det är bland annat möjligt, att förhållandena i storstäderna avvika oförmånligt från andra orter på grund av höghusbebyggelsen. I fråga om utrymmen utomhus i anslutning till bostaden tillkommer den högsta standarden i regel egnahem- men medan höghusen uppvisa en relativt låg stan-dard. Det torde emellertid vara ogörligt att i en hyresräkning särskilt behandla dylika omständigheter, hur betydelsefulla de än kunna vara. Man är hänvisad till att som hittills ute- sluta hyreslägenheter med egen trädgård.
Lägenheter, som sakna tillgång till antingen vatten eller avlopp utsorterades såsom bristfälliga enligt de principer, som tillämpades vid senaste prisundersök— ning. Emellertid kunna dessa bekvämligheter finnas inom byggnaden ehuru ej tillgängliga inom lägenheten. Dylika lägenheter förekomma i lokalt växlande ut- sträckning, såsom framgår av tabell 43. Det torde vara motiverat att minska kvalitetsolikheten mellan hyrestalen genom att framdeles utsortera även dessa lägenheter.
1 För orter med över 10000 inv. endast en representativ del av orten.
maxima-»ww—
Södra och Västra Sverige samt Småland och öarna.
Göteborg .............. Malmö ................ Hälsingborg ............. Örebro ................ Borås ................ Jönköping .............. Karlskrona ............. Kalmar ............... Uddevalla .............. Kristianstad ............. Växjö ................ Huskvarna ............. Falköping .............. Oskarshamn ............. Sunne köping ............
Nybro ................ Arlövs munipalsamhälle ...... Kinna ! ...... Tomelilla köping .......... Älmhults » .......... Alvesta municipalsamhälle ..... Mönsterås köping .......... Vara köping ............ Askersund ....... _ ....... Tyringe municipalsamhälle . . . . Bodafors köping .......... Höörs » .......... Vaggeryds municipalsamhälle . . .
Östra Sverige och nedre Nordsverige.
Norrköping ............. Eskilstuna .............. Gävle ................ Västerås ............... Uppsala ............... Falun ................ Norrtälje .............. Oxelösunds municipalsamhälle . Vadstena .............. Krylbo köping ........... Morastrands köping ......... Borensbergs municipalsamhälle . .
Stockholms förorter.
Sundbyberg ............. Stuvsta. municipalsamhälle .....
Övre Nordsverige.
Sundsvall .............. Östersund .............. Luleå ................ Kiruna municipalsamhälle ..... Skellefteå ..............
280 602 154 270 62 099 48 572 47 931 35 923 28 100 21 280 16 416 15 935 15 505 9 182 9 065 8 730 8 479 7 278 7 133 6 684 5 282 4 815 3 328 3 179 2 955 2 803 2 752 2 509 2 307 2 176 2 176 2 023 1 719 1 590
70 379 40 110 39 923 37 848 37 657 14 079 5 138 3 073 3 013 2 045 1 687 996
10 628 4 405
18 700 16 171 13 737 10 713 8 294
Lägenhet med
hall eller
90.0 94.7 87.7 94.4 81.0 78 2
Mb-
93.1 86.1 87.9 90.5 92.2 90.7 88.8 86.1 91.9 89.4 93.5 93.6 93.2 93.3 83.1 96.1 92.4 94.9 88.6 92.8 92.3 96.6 96.6 93.6 94.4
87.9 92.0 92.6 93.7 88.6 94.8 92.4 90.1 93.2 85.3 85.4 97.8
95.5 92.9
91.5 92.1 90.2 93.4 95.7
föratgua Lägenhet utan
garderob Lägenhet med jungfrualkov Lägenhet med serveringsrum
_ ewwwmwswe
H PPS—”99899? PPPPDEONEOPFPDP'HHN lmm—ao—iwlwmupo—iwh—mr—mu—m—i >—
€D
!
Psepreeeepwwgssmswes
_l» ...
mh
prao—ooHaamer—oo»—m—iuuur—wmomwwwqå—nwo
.OQNOW linie"
T* ::
' H 935”? quo-a
ms
50.590
H mwmwwo—ipmmc—w
24509”???ng wav—xiooxiv-aaux
uk
,... 9 ...
2919. H NPPFFF???
!
f**k?— ODD:
ut
19.5 18.5
).;
semen OJH—"IQ
Lägenhet med varmvatten
34.0 43.4 41.9 44.8 45.6 44.0 35.5 43.3 31.4 47.8 41.6 44.9 32.6 37.5 22.8 36.4 40.5 37.5 28.6 35.2 39.0 34.7 36.7 32.5 42.9 46.8 42.2 42.5 29.9 41.2 38.6 39.3
45.6 38.9 37.4 35.8 42.0 39.8 44.3 39.2
421 45.0
Lägenhet med enskilt badrum Lägenhet med
gemensamt bad- rum + ev. dusch
Lägenhet med skafferi
31.3 29.9 29.5 31.7 29.5 29.5 29.8 31.2 29.8 30.2 29.5 30.1 30.0 29.7 . 29.5 29.5 29.8 29.5 29.5 29.9 30.3 29.5 29.5 29.5 29.5 29.5 29.5 29.5 29.5 29.5 29.5 29.8
99.3 99.9 98.9 99.6 97.8 99.5 96.8 98.0 96.1 96.8 97.9 99.9 99.1 94.7 92.4 98.6 97.8 98.2 93.5 92.4 99.5 88.0 97.3
98.8 99.4 98.0 95.9 90.1 97.9 96.5 98.5
31.6 30.4 30.2 31.3 29.5 29.6 30.2 30.5 30.0 29.5 29.5 30.5
99.2 98.6 98.8 99.2 96.1 98.5 96.5 94.4 97.5 99.1 96.8 97.7
29.7 29.5
99.6 99.1
29.8 31.2 29 6 29 8 30.4
97.1 98.4 94.0 99.4 99.0
0 I— tu .— ,— :d :4 .. %
Lägenhet med
29.3 81.2 97.1 97.7 99.0 92.5 73.9 93.0 84.4 87.5 95 1
.%5
Må 95 2 77.7 88.2 96.5 97.9 70.9 97.0 87.5 87.9 90.4 91.9 98.4 99.4 82.3 81.4 96.2 99.9 96 2
mm
94.4 83.0 97.8 96.9 84.8 96.4 93.9 97.7 72.8 96.8 85.5 . 98.9
60.0 84.8
94.3 97.7 93 7 91 5 92 5
Lägenhet med
avlopp inom lägenheten
både vatten och
99.4 99.8 98.4 99.1 97.8 98.2 98.9 98.2 95.6 97.4 95.4 99.2 97.8 96.5 97.9 96.4 , 98.0 * 91.5 97.9 97.0 96.3 . 88.6 I 99.3 ' 89.3
97.2 .
93.9
Lägenhet med
93.5 , 98.6 98.8 00.0
w. c. inom lägenheten
Lägenhet med gasspis
68.4 71.5 66.5 57.4
58.2 57.8 65.1 47.7 61.9
35.5
43.1
lllllilll!
Illll
Lägenh et m ed elektrisk spis
co WPPPP
)..1
H wauq—lmmwar—wmw—mew—
prproreswpppep
M HIGH
W ::
Lägenhet med annan spis
30.5 28.3 33.2 41.7 61.9 41.7
40.9 .
34.5 52.1 38.0 87.5 92.5 63.0 88.8 93.3 55.2 87.5 78.5 80.7 100.0 72.0 81.3 73.6 97.4 92.3 100.0 82.0 88.4 100.0 98.5
Lägenhet i 1 —2-fsmiljshus
HHH
_. ?PPWPPPNPP
wM—IUDFGIU—INIKQ
ww ”? on.:—
20.
22. 23.0 22.4 29.8 24.9 27.3 33.5 46.8 38.1 44.7 59.6 20.2 19.4 24.1 51.1 56.3 CD 03 ,;
Lägenhet i 9- och flerfamiljs— hus
96.8 95.3 92.3 89.5 89.5 83.6 90.7 91.3 89.8 94.7 78.6 66.2 80.0 66.6 77.5 77.0 77.6 70.2 75.1 72.7 66.5 53.2 61.9 55.3 40.4 79.8 80.6 75.9 48.9 43.7
Lägenhet i 8- och fler- famlljshus
BV
Byggnadsår
trä.
%&
sten 1935—89
19.0 24.4 23.8 20.4 24.6 28.7 25.4 26.1 21.4 33.0 24.7 20.7 21.7 29.4 13.2 19.4 17.2 24.4
19.1 367' 21.2 25.8 21.6 35.8 17.5 18.6 30.2 23.6 27.1
1920—35
19.6 19.1 24.8 29.4 20.7 21.9 20.4 30.4 24.5 12.9 19.2 16.6 17.5 17.3 26.5 23.5 21.1 10.9 24.1 41.5 14.2 29.2 37.6 14.9 16.3 39.4 24.8 14.6 44.9 44.3
1900—20
27.5 26.2 19.9 29.6 28.3 17.4 23.3 16.3 30.5 21.5 16.4 25.8 33.3 20.7 33.9 25.3 17.2 18.8 29.4 14.7 33.6 20.4 13.6 19.8 21.2 14.9 38.9 12.0 18.0 10.5
1880—1900
Före 1880
4»— PPHPPPPPPDEQN?9 H
1—1
HEDE—*EOPPPFDT'f—DPNSD o-Hosowmmwoq»wquomomwwu—awww
I
H .” QD
Orn— byggd
11.8
Mb we
m—TQUYFF—ODIQH
Till den sanitära utrustningen räknas — utom vatten och avlopp — främst badrum (enskilt eller gemensamt för flera lägenheter), duschrum, tvättställ, av— träde (w. c. eller annat avträde). Lägenheter med enskilt badrum bilda kvalitets- grupp 1, när även centralvärme finnes, eller ingå i kvalitetsgrupp 3 när central- värme saknas. De förra få samma vikt i alla orter genom standardvägningen. I kvalitetsgrupp 3 förekomma badrumslägenheter endast i obetydlig utsträckning. Det kan diskuteras, om det icke vore lämpligt att ur denna kvalitetsgrupp ute- sluta lägenheter med badrum. Därigenom skulle kvalitetsutjämningen i detta hänseende bli fullständig. Lägenheter, som ha badrum gemensamt med andra lägenheter, förekomma i varierande utsträckning, huvudsakligen inom kvalitets— grupp 2. Som framgår av tabell 43, föreligger beträffande anträdet mellan större och mindre orter och mellan orter med höga och låga hyrestal än mer betydande kvalitetsskillnader, som det kan vara anledning att söka avlägsna. Gjorda kal— kyler beträffande installationskostnaderna för dessa bekvämligheter och de hyres— differenser, som en olika utrustning i dessa hänseenden kunna tänkas medföra. tyda emellertid på, att det icke kan bli frågan om några avsevärda ändringar i hyrestalen för orterna, om kvalitetsskillnaderna i sanitetsutrustningen mellan olika orter avlägsnades.
I bostadsräkningen finnes uppgift om förekomsten av varmvatten från cen— tralberedare. Man kan i detta sammanhang inskränka sig till att beakta de fall, då ersättning härför ingår i hyran och att för dessa avräkna denna kostnad från hyran vid den avräkning, som ändå sker beträffande bränslekostnaderna för lä- genheter med centralvärme (se Sociala Meddelanden 1942, sid. 406). Vid dessa beräkningar har hittills helt schematiskt antagits, att alla lägenheter med eget badrum och centralvärme (kvalitetsgrupp 1) ha varmvatten och andra icke. Be— räkningarna böra alltså på denna punkt förfinas och ansluta sig till den faktiska förekomsten av varmvatten.
För att demonstrera betydelsen av de lokala standardolikheterna med avse— ende på spisens art torde det räcka med att skilja på två grupper av lägenheter, en bättre med gasspis, elektrisk spis eller annan beträffande bekvämligheter jämförlig spis (t. ex. Agaspis) och en sämre med spis av annat slag (vanlig ved- spis, kolspis etc.) och att räkna med en viss kostnadsdifferens dessa grupper emel- lan. I fråga om övrig köksinredning, som givetvis kan växla rätt avsevärt, saknas uppgifter i bostadsräkningen. Det kan emellertid förmodas, att standarden här— vidlag i viss mån följer kvalitetsgrupperingen, varför de lokala olikheterna i sam— ma mån utjämnas genom standardvägningen.
I fråga om förekomsten av sopnedkast, vilken icke finnes upptagen i bostads- räkningen, torde man kunna räkna med att de genom standardskillnaden mellan olika orter uppkomna lokala hyresdifferenlserna äro så små, att det ej kan vara behövligt att upptaga denna post i hyresräkningarna.
Det kan däremot övervägas, om icke vid en kommande bostadsräkning golv- beklädnaden bör efterfrågas. I fråga om korkmattor, bör man i så fall veta, om de tillhöra fastigheten eller ägas av hyresgästen. Om det skulle råda betydande lok-ala olikheter, kan man möjligen överväga att justera metoderna för hyres- beräkningen med hänsyn härtill.
Vid sidan om de ovan berörda bestämmes lägenhetsstandarden av en rad för- hållanden i fråga om byggnadens stomme och byggnadssätt, underhåll m. m. Det kan förmoda-s, att det finnes lokala olikheter i bostadsbeståndets ålders- sammansättning. Dylika brister böra sålunda framträda särskilt i orter med relativt ålderdomligt bostadsbestånd, även om bostäderna underhållas i samma
grad i alla orter. Olikheterna kunna skärpas ytterligare, om underhållet efter- sättes i en del orter med äldre lägenheter. Så kan exempelvis vara förhållandet i samhällen, där lägenheter uthyras i öppna marknaden mot hyror, som pressats under det normala genom att bostadsbeståndet till stor del omfattar på billiga villkor upplåtna arbetsgivarelägenheter.
Bostadsbeståndet är i genomsnitt äldre i mindre samhällen med relativt låga hyrestal. Standardvägningsmetoden vid beräkningen av hyrestalen har emeller- tid medfört, att denna omständighet icke kommer till uttryck i hyrestalen. Inom varje kvalitetsklass för sig äro lägenheterna i mindre samhällen icke äldre än i större orter, snarare kan spåras det motsatta förhållandet. Detta får till följd, att de yngsta lägenheterna, tillkomna åren 1935—39, få större vikt vid beräk- ningen av hyrestalen i småsamhällen än i de större orterna, och att för de äldsta lägenheterna förhållandet är det motsatta.
Med dessa resultat för ögonen kan man ej utan vidare hävda, att den lokala hyresspridning, som senaste hyresundersökning redovisat, delvis beror på kvalitetsdifferenser mellan orternas bostadsbestånd i fråga om dessas allmänna egenskaper. Däremot kunna givetvis hyrestalen för enstaka orter ha blivit för låga på grund av undernormal bostadskvalitet i nämnda hänseenden, men detta gäller lika väl dyra som billiga orter. Detta hindrar naturligtvis ej, att dylika kvalitetsdifferenser mellan större och mindre orter kunna finnas, men dessa ma- nifesteras i så fall ej i bostädernas ålder utan på annat sätt, som ej kan konsta— teras vid en bostadsräkning. Även bostäder av samma ålder kunna nämligen växla till kvaliteten mellan olika orter.
En lägenhets värde bestämmes även av dess belägenhet. Detta gäller såväl dess läge i byggnaden och dess orientering åt olika väderstreck som dess omgivning och avståndet till arbetsplats, butiker, skolor, nöjes— och fritidslokaler, platser för friluftsliv m. m.
I samband härmed kan erinras om betydelsen av hur ortens administrativa gräns är dragen, om den innesluter hela agglomerationen eller utesluter en del perifera delar, 5. k. förorter. Ju snävare gränsen drages, desto fler av de perifert belägna lägenheterna inom agglomerationen uteslutas och desto mer väga de dyrare, mera centralt belägna lägenheterna. Hyrestalet blir högre än det, som gäller för hela agglomerationen. Å andra sidan behandlas dessa förorter såsom självständiga orter, och deras hyresmedeltal äro lägre än huvudortens.
Här uppstår frågan vilka geografiska enheter man bör räkna med: Agglome— rationen, de administrativa enheterna eller olika delar var för sig inom dessa administrativa områden.
Det kan möjligen sägas, att bostadens avstånd i förhållande till arbetsplats m. m. utgör en omständighet, som kan lämnas obeaktad vid bostadspostens be- handling och som i stället beaktas under posten resekostnader. Det är dock icke givet, att under sistnämnda post kan falla allt som här avses.
I varje fall synes det knappast vara möjligt att i en hyresräkning särskilt be- akta dessa omständigheter i en kvantitativ (form utan endast upptaga denna punkt i förteckningen över sådana kvalitetsförhållanden i samband med bosta— den, som måste hållas utanför beräkningarna och som sålunda få ohämmade väga i hyrestalen med sina faktiska vikter för varje ort.
För att ge exempel på de korrigeringar i hyrestalen, som kunna erhållas genom föreslagna förbättringar i den senast använda prisundersökningsmetoden, ha vissa beräkningar utförts. Resultatet redovisas i tabell 44. I första kolumnen meddelas för varje ort hyrestalen enligt 1941 års metod. I andra kolumnen återfinnas de
Tabell 4.4. Hyran per eldstad enligt 19./;] års metod och efter vissa korrigeringar av denna metod.
Orter
I. Södra och Västra Sverige samt Småland och öarna.
Göteborg ........ Malmö .......... Hälsingborg ....... Örebro .......... Borås .......... Jönköping ........ Karlskrona Kalmar ......... Uddevalla ........ Kristianstad ....... Växjö .......... Huskvarna ....... Falköping ........ Oskarshamn ....... Sunne köping ......
Skara Eksjö .......... Höganäs ......... Lysekil ......... Nybro .......... Arlövs municipalsamhälle Kinna municipalsamhälle Tomelilla köping . . . . Älmhults köping . . . . Alvesta municipalsam— hälle ..........
Mönsterås köping. . . . Vara köping ....... Askersund ........
Tyringe municipalsam- hälle ..........
Hyrestal (hyra per
1941 års metod
298 251 210 268 242 221 242 217 196 216 183 166 190 179 148 185 164 159 172 142 186 161 155 137
161 134 174 168
126
eldstad)
.:» > '_' 33 .. iiäååå s =__ 0 = =
sgaeåå g 5'5,g_g'5 299 300 251 252 210 211 269 269 242 244 222 224 243 246 219 218 197 203 217 216 184 190 166 166 191 197 180 186 148 156 186 191 165 170 161 169 173 184 143 148 187 194 168 174 155 . 161 141 150 161 166 136 141 176 184 139 172 126 132
Orter
Bodafors köping Höörs köping ...... Vaggeryds municipal- samhälle
II. Östra Sverige och nedre Nordsverige.
Norrköping ....... Eskilstuna ........ Gävle Västerås ......... Uppsala ......... Falun Norrtälje
Oxelösunds municipal- samhälle
Vadstena Krylbo köping Morastrands köping . .
Borensbergs municipal— samhälle
III. Stockholms för- orter.
Sundbyberg .......
Stuvsta municipalsam- hälle ..........
IV. Övre Nordsverige.
Sundsvall Östersund ........ Luleå Kiruna municipalsam- hälle ..........
Skellefteå ........
H yrestnl (hyra per
1941 års metod
112 165
118
_ 259 251 246 284 254 217
200 167 194 190
141
280
228
264 287 257
246 241
eldstad)
d:o-efter ut- sortering av vissa läg.1 d:o d:o efter viss kvalitets-
112 165
119
261 251 247 285 255 218 179
200 168 195 190
141
280
228
266 288 259
246 242
utjämning"
259 256 249 287 258 222
'184
207 175 —198 194
* 145
281 239 270 293 262
251 241
1 Lägenheter utan egen vatten- eller avloppsledning, som ha tillgång till bådadera inom bygg-
naden.
"' Kvalitetsutjämningen avser varmvatten, badrum, duschrum, w. c. och spis.
hyrestal, som erhållas efter utsortering ur materialet av lägenheter, som själva sakna vatten eller avlopp, men som ha tillgång härtill inom byggnaden. Vid be— räkningen av hyrestalen i tredje kolumnen har eftersträvats samma standard i alla orter jämväl beträffande varmvatten, gemensamt badrum, duschrum, W. c. och spis. I denna standard ingår varmvatten i alla lägenheter i kvalitetsgrupp 1 men icke i några lägenheter tillhörande grupp 2. Gemensamt badrum eller dusch— rum saknas givetvis i grupp 1 men finnes i halva antalet lägenheter i grupp 2. Alla lägenheter ha w. c. Elektrisk spis, gasspis eller därmed jämförlig spis skall finnas i alla lägenheter i grupperna 1 och 2 men saknas helt i grupp 3.
Av tabellen framgår, att hyrestalen icke ändras nämnvärt för de större stä— derna men höjäs något för de mindre samhällena. Hyresspridningen minskas så- lunda något, ehuru icke så mycket som man möjligen kunnat vänta.
Bostadspostens beräkning för icke hyresräknade orter. Vid 1941 års pris— undersökning beräknades hyrestal för 327 orter med minst 100 hyreslägenheter utan brist. För orter med mellan 50 och 100 sådana lägenheter beräknades vi— dare medeltal av dessa hyrestal för vissa större områden.1 Dessa medeltal antogo-s representera kostnaden för en bostad om 3 eldstäder dels i samtliga icke hyres— i räknade orter, dels i sådana hyresräknade orter, för vilka det beräknade hyres— l talet understeg nyssnämnda medeltal för mindre orter inom vederbörande region.
Detta förfarande motiverades med de resultat, som framkommit vid socialsty-
. relsens undersökning av byggnadskostnaderna för en egnahemsbostad i vissa or- ter på landsbygden. Det ansågs, att skillnaderna i fråga om byggnadskostnaderna för en bostadslägenhet av enhetlig standard mellan hyresräknade och icke hyres— räknade orter voro så små, att man — i anslutning till de principer, som rekom- menderats av 1936 års lönekommitté — kunde uppskatta bostadskostnaden för icke hyresräknade orter till samma belopp som den standardräknade medelhy— ran för smärre hyresräknade orter i samma landsdel.
Vid en förnyad dyrortsgruppering uppstå tre olika problem med avseende på
I bostadskostnaderna i icke hyresräknade orter. Dessa gälla dels huruvida en för— nyad undersökning av årskostnaderna för egna hem i olika orter är nödvändig, dels hur en anknytning av kostnadstalen för de icke hyresräknade orterna lämp- lig-en bör ske till de hyrestal, som erhållas vid en förnyad hyresräkning, och dels hur långt uppdelningen av de icke hyresräknade orterna på grupper med sär— . skilda bostadstal bör drivas. ; Vissa. undersökningar, som belysa den förstnämnda frågan, ha på kommitténs
% föranstaltande utförts på basis av hos socialstyrelsen och statens byggnadslånebyrå | befintligt material samt uppgifter från andra myndigheter och organisationer. lUndersökningama tyda på, att skillnaderna i årskostnaderna för ett eget hem i mellan hyresräknade och övriga orter icke äro av den storleksordningen, att de & motivera förnyade undersökningar.
f Av större vikt än ett exakt fastställande av kostnadsrelationen i detta hän— f seende mellan de hyresräknade och icke hyresräknade orterna är frågan om an- l knytningen mellan de generella talen för de icke hyresräknade orterna och de hyrestal som erhållits vid hyresräkningen. 1941 års metod att inom de olika landsdelarna sätta bostadstalen för icke hyresräknade orter lika med de genom- snittliga. hyrestalen för orter med 50—100 lägenheter innebär ett avsevärt mått av godtycke utöver det, som ligger däri, att man fastställer samma bostadstal för samtliga orter inom en landsdel. Dels är valet av storleksgrupp bland de
1 Jfr kapitel 4, sid. 27.
224 hyresräknade orterna i och för sig godtyckligt, dels kunna orterna inom de så- lunda valda storleksgrupperna förete olika fördelning i fråga om folkmängd och antal hyreslägenheter och vara i olika grad representativa för de smärre tätorter— na inom respektive landsdel, dels slutligen kan för enskilda landsdelar antalet av dylika orter vara så ringa att det ej kan läggas till grund för tillförlitliga medel- talsberäkningar. En alternativ metod att lösa det här berörda anknytningsproble- met diskuteras i det följande. Därvid belyses även frågan om uppdelningen av de icke hyresräknade orterna på grupper med särskilda bostadstal.
På. grundval av material från 1939 års hyresräkningoch den prisgeografiska undersökningen 1941 ha vissa beräkningar verkställts rörande sambandet mellan å ena sidan hyrestalen för de hyresräknade orterna och å andra sidan orternas folkmängd. S. k. förorter ha uteslutits ur materialet, då de icke utgöra själv— , ständiga agglomerationer, utan kunna antas vara till sin hyresprisnivå beroende av huvudorten snarare än av sin egen folkmängd.
I diagrammet på sid. 115 är var och en av de undersökta orterna utsatt efter sin folkmängd och sitt hyrestal. För folkmängden har i diagrammet en logaritmisk skala använts. Man ser av punktsvärmens utsträckning, att hyrestalen äro större ju större folkmängden är. För att sambandet mellan folkmängden och hyres— talen bättre skall framträda oberoende av orternas geografiska läge, har man skilt i sär vissa naturliga hyreslandsdelar. Hur denna uppdelning lämpligen borde ; ske, har prövats med länen som enheter. Den hittills använda indelningen1 har ' icke visat sig till alla delar lämplig. Sålunda bör norra Sverige delas i två lands- delar, en nedre omfattande Kopparbergs ooh Gävleborgs län och en övre. Det är tveksamt, till vilken del Västernorrlands län bör höra. Det har emellertid i den fortsatta undersökningen räknats till nedre Nordsverige. Hallands län har hän- förts till södra Sverige, ehuru det nästan lika väl kan räknas till västra. I dia- grammet ha orterna i de olika landsdelarna markerats med olika tecken. Då sambandet mellan orternas storlek och hyrestal i varje landsdel befunnits i det närmaste rätlinigt, ha i diagrammet vidare utritats de linjer, s. k. regressions- linjer, kring vilka orterna inom varje landsdel sprida sig. Som synes av diagram— met, är spridningen mellan de enskilda orterna rätt avsevärd. Linjerna illu- strera det genomsnittliga sambandet mellan folkmängden och hyrestalet. Linjens lutning anger, hur snabbt hyrestalet stiger med ortens storlek. Linjens läge anger ' hyresnivåns höjd. Ligger linjen för en landsdel (se t. en:. övre Nordsverige) ovan- . för de övriga, innebär detta, att hyran där ligger på en högre nivå än i andra; landsdelar för varje ortsstorlek. De samband, som linjerna illustrera, kunna uttryckas sålunda:
Östra Sverige: ........ Hyrestalet2 = 61.34 gånger log. för folkmängden — 25.1 kr Småland och öarna: . . . . » = 64.69 » » >> >> —— 76.1 >> Södra Sverige: ....... » = 51.32 » » » » — 15.0 » Västra Sverige: ....... » = 61.25 » » » » — 46.9 » Nedre Nordsverige: . . . . » = 58.47 » » >> » — 17.5 » Övre Nordsverige: ..... » = 72.67 » > » » -— 48.8 »
De sex landsdelarnas regressionslinjer äro i det närmaste parallella; den större lutningen för övre Norrland beror huvudsakligen på Östersunds ovanligt höga hyrestal. Den skillnad i lutnlng som finnes kan ej anses signifikativ; t. o. m. lin- jen för övre Norrland ligger inom felgränserna. Detta betyder, att hyran stiger
** Se not sid. 78. 2 För 1 eldstad.
med ortens storlek på samma sätt eller i samma takt i alla landsdelar. De olika landsdelarna skilja sig sålunda från varandra endast genom hyresnivåns allmänna höjd.
Varje landsdel kan sålunda anses som ett naturligt hyresprisområde, inom vil- ket inga markanta geografiska olikheter finnas utan där hyresskillnaden mellan orterna huvudsakligen beror på deras storlek. Det får naturligtvis ej bortses från, att det råder en icke obetydlig spridning mellan orterna oberoende av storleken, sammanhängande dels med mindre geografiska olikheter, dels med andra, icke be- aktade faktorer (t. ex. ortens läge i förhållande till kommunikationslinjer, ortens utvecklingshastighet under den tid nuvarande bostadsbestånd uppbyggdes etc.).
Ett tänkbart alternativ till den vid 1941 års undersökning tillämpade metoden skulle vara, att med ledning av sådana beräkningar, som åskådliggjorts i dia- grammet, för varje landsdel bestämma den hyra, som svarar mot ett visst invå- narantal (t. ex. 1500) och sätta bostadstalet för de icke hyresräknade orterna inom landsdelen lika med den sålunda bestämda hyran.
Som illustration till den angivna metoden återges i nedanstående tablå de hy— restal, som för olika invånarantal kunna avläsas i diagrammet.
& Medelhyra för 3 eldstäder i orter med
1000 inv. | 1 250 inv. 1 500 inv. 1 750 inv. | 2 000 inv. &
Östra Sverige ........ 477 495 510 522 531 Småland och öarna ..... 354 372 387 402 411 Södra Sverige ........ 417 432 444 453 462 Västra Sverige ........ 411 428 443 455 466 Nedre Nordsverige ..... 474 492 505 516 527 Övre Nordsverige ...... 507 529 546 561 573 R_— Genom denna metod undgår man att grunda hyresgenomsnitten på ett fåtal
, orter inom ett kort intervall å storleksskalan. Man undviker även den olägenhet, som skulle ligga i att behålla den gamla metoden och vidga kretsen av under— sökta orter till ett vidare intervall. Ett sådant förfarande skulle medföra, att , resultaten för de olika landsdelarna påverkades av en olika fördelning av orterna inom detta intervall.
För anknytningen enligt den skisserade metoden är det nödvändigt att välja en storlekstyp, som är någorlunda väl representerad i hyresräkningsmaterialet. Det bör emellertid framhållas, att valet av ortsstorlek, vilken metod som än användes, är subjektivt inom en tämligen bred marginal. Som framgår av de ovan angivna hyrestalen, är emellertid detta val av stor betydelse vid fastställandet av hyrestalen för de icke hyresräknade liksom för de mindre hyresräknade orterna. Det bör understrykas, att frågan härom är av avsevärt större vikt än frågan om relationen mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter i fråga om års—_ kostnaden för ett eget hem.
Innan den här skisserade metoden fastställes, kan det emellertid vara skäl att göra en analys av sambandet mellan hyra och ortsstorlek, där ortens storlek icke bestämmes av antalet invånare utan av antalet hyreslägenheter. 11:")
Det kan nämnas, att beräkningar av sambandet mellan ortsstorlek och hyres- nivå, liknande de ovan beskrivna, utförts i Tyskland för omoderna lägenheter om 2 rum och kök.1 Tillämpas där använda metoder på hyresräkningens material, finner man en mycket noggrann överensstämmelse med de svenska förhållandena. Hyran för en omodern lägenhet stiger sålunda i Tyskland med folkmängden i orten i praktiskt taget samma takt som i Sverige.
Till sist har i nedanstående tabell gjorts en sammanställning avsedd att de- monstrera betydelsen av de olika metoder, som hittills tillämpats vid fastställande av bostadskostnaderna i olika orter. Av olika skäl har en enda landsdel, västra Sverige, utvalts för närmare studium. Förhållandena kunna emellertid väntas vara analoga i övriga landsdelar.
Hyrestal, beräknade enligt vissa. olika, metoder. _Indextal (Göteborg : 100).
__________________—————————————— 1941 års metod ' Ovägda 1935 års tal metod endast en- generella ligt hyres- hyrestalet räkning infört Västra Sverige. ___—==— Göteborgs stad .................... 100 100 100 100 Göteborgs förorter .................. 65 64 70 70 Städer, köpingar och municipalsamhällen med 20 000—100 000 invånare . .. .......... 83 82 82 82 10 000— 20000 > ............ 66 68 70 70 5 000— 10 000 » ............ 57 58 63 63 1 000— 5 000 » ............ 47 49 57 57 mindre än 1000 _ > ............ 44 49 53 55 Icke administrativa tätorter med minst 1 000 invånare ............... 46 46 53 55 mindre än 1000 invånare ............. 37 39 51 55 Landsbygden ...................... - 34 » 57 Kristinehamn ..................... 69 73 76 76 Uddevalla ....................... 65 64 68 68 Arvika ......................... 58 60 63 63 Hjo ........................... '39 42 45 ." 5 Tidaholm 35 41 49 55
Å 1939/40 års hyresräkningsmaterial ha beräknats hyrestal enligt olika meto- der, varvid hyrestalen för Göteborg i varje serie satts : 100. De ovägda talen utgöra medeltal av eldstadshyrorna för samtliga uthyrda lägenheter om 1, 2 och 3 rum jämte kök. I nästa serie (1935 års metod) äro hyresmedeltalen för central- värmelägenheter och andra lägenheter standardräknade (cirka 50 procent 0. v.- lägenheter i alla orter). Denna metod visar en överraskande ringa inverkan på talen. Genom den år 1941 tillämpade metoden har däremot landsbygdens och
1 Jahrbuch 1939, Arbeitswissenschaftlichcs Institut der D. A. F., Berlin, del 11, sid. 244 0. if.
småsamhällenas hyrestal höjts i väsentlig grad. För orter med under 1 000 invå— nare tillkommer en mindre extra höjning genom "att det generella hyrestalet på— förts dessa. Hyresrelationerna mellan Göteborg och andra större orter ned till sådana med omkring 10 000 invånare äro däremot i stort sett oberoende av den beräkningsmetod man väljer.
Den landsbygden åsatta hyran har höjts väsentligt från att utgöra endast % av Göteborgs stads medelhyra enligt 1935 års metod till att omfatta över hälften.
I tablån återges även siffror för olika stadstyper, från städer med relativt mo- dernt bostadsbestånd (Kristinehamn och Uddevalla) till städer med ålderdomlig, omodern bostadsbebyggelse (Hjo, Tidaholm). Talen för de sistnämnda orterna ha liksom landsbygdens hyrestal höjts avsevärt genom de nya beräkningsgrunderna.
Exempel på socialstyrelsens prisgranskning
Sölvesborg Karlskrona Karlshamn Varuslag gå .ää ge”-å. åå gå". ,ää d?ga. ,225 525 32%” se; ååå" så; 33%" 555 ååå” ga..- sa;-; 35..- gsä gas.: 325 35..- 325 :,:-22 arg-g 5.33 mm: =.!32 w>-= 522 mm; 3 '— a man '— lå. ==: H E. 33 :a H Lå. Sas Ägg ............. kg 2.80 — Nötkött, färskt, stek . . . » 3.30 — » m.alet » 3.20 — Sill, färsk .......... : 1.00 —- * Strömming, färsk ..... » 1.00 —— » Vetemjöl .......... » 0. 44 -— Knäckebröd ........ ) 0.93 -— Gula. ärter ......... ) 0.80 _ Apelsiner .......... ' 2.10 -— l Vitkål ........... » — 0.60 [ Morötter .......... » 0.40 — ] Kakao ........... hg 0.37 —— l Ylletyg till damklänning . 111 5.76 — 6.26 —— 6.90 —— 5.40 6.90 Bomulltyg till d:o . . . . ' 1.70 — 1. 90 — 1. 76 — 1.62 —— Ullgarn ........... kg 19.60 —— 18. 00 -— 13.00 18.00 15.00 18.00 Bomullsgarn ........ » 5.36 — 5. 80 — 5.80 — 5.80 — Herrkostym ........ st 136,00 — 146,00 — 160.00 —— 103.50 146.00 j Vinteröverrock ....... ' 120.00 130.00 130.00 — 145.00 —- 103.60 130.00 Herrhatt .......... » 9.60 12.60 12.60 — 12.60 -— 18.60 14.60 Herrskjorta ........ » 11.60 — 9.60 — 11.60 —— 9.76 10.60 Herrkalsonger ....... par 5.76 — 5.00 —— 5.00 — 3.96 5.00 Herrstrumpor ....... ' 2.50 3.60 3.75 —— 3.50 —— 3.40 -— Arbetsblus ......... st 5.20 -—— 5. 00 6.00 5. 00 6 00 5.00 6.00 Herrlågskor ........ par 22.00 ——- 23. 60 — 22. 00 — 22.00 — Damlågskor ........ ) 17.60 20.00 19.00 -— 20. 00 —— 19.60 — Matbord .......... st 100,00 —- 66.00 70.00 86.00 — 60.00 70.00 i Stolar av björk ..... 6 ' 150.00 —— 120.00 —— 135,00 — 96.00 108.00 ; Pinnstolar av björk . . . 6 ' 33.00 — 33.00 —- 35.00 -— 33.00 — Säng ............ » 18.00 — 16.00 18.00 18. 00 — 23.50 21.00 Linoleummatta ...... 111 10.96 — 12.00 10.96 10. 96 — 7.60 10.96 Trådgardiner ........ ' 3.00 — 1. 80 — 2. 26 _ 1.46 1.80 Sängfilt ........... st 14.60 — 11.00 15.00 16.60 — 10.76 15.00 Kaffegods ........ duss. 5.76 —— 5.26 —— 4.20 5.00 5. 00 _ Dricksglas ........ ) 1.60 —— 1. 60 — 1.70 — 2. 76 1.90 Mjölkfat .......... st 1.86 — 2. 32 — 2.00 — 3.10 2.50 Hink ............ » 2.46 — 2.60 —— 2.60 _ 2.60 — Aluminiumkastrull . . . . » 2.86 —— 3.10 — 4.00 _ 3.66 — Stekgryta, ......... » 3.50 _ 3. 55 —— 6. 00 — 7.10 6.00 Vedsåg ........... i 6.00 — 6. 30 — 6. 30 —— 7.10 — Elektriskt strykjärn . . . . » 14.60 —— 12. 60 — 13 70 — 12. 64 — Bordsknivar ....... duss. 17.00 — 21.00 —— 18. 00 — 22.60 20.00 Tvålflingor ......... kg 3.70 — 2.64 — 2.40 — 2.60 — Hyrbil ....... enkel resa 5.00 — 4.80 6.00 7.00 6.00 8.00 6.00 Arbetshjälp i hemmet . 1 dag 6.00 — 4.60 —— 5. 60 — 5.00 —
229 Bilaga. 3.
vid 1941 års prisgeografiska undersökning.
Ronneby Eksjö Nässjö Tranås Västervik Vimmerby Hultsfred =?.5._ "”' ut':_ '”" iaf:. "ä nå'_ _";3 1:51, "”i så_ I"; så, I”; är: 78: :'59 74: 5555 859 78; 3152? 882 såå” äss s:..— 325 5,5..— 325 ss.: geg— g:; 323; 25; 335 35..- ggg 35..— 82; 1:22 rag-___- :ES rag-g 1:23 rag-g ::.22 "35”: ::..-8 (of:—q n-NB män :l—3 mä: Ha nas Ha nu HE. und HS. mä HS. man Ha und Ha md ___—___—
3.00 2.80 2.80 _ 2.80 _ 2.70 _ 2.66 _ 2.40 _ 2.60 _ 3.00 — 3.30 _ 3.00 _ 3.05 _ 3.00 — 8.00 3.20 2.80 — 3.40 3.10 3.00 _ 3.00 — 3.00 _ 2.95 — 3.00 _ 2.80 _
_ 1.20 1.90 1.50 1.50 — _ 1.25 _ 1.10 _ 1.10 — 1.10 1.00 _ 0.90 _ 1.00 _ 1.10 — 0.80 _ 0.90 _ 0.90 — 0.46 _ 0.42 _ 0.43 _ 0.49 _ 0.44 _ 0.48 _ 0.43 —- 1.30 1.05 1.00 — 0.90 — 0.90 _ 1.00 _ 0.82 _ 0.93 _ 0.80 _ 0.90 _ 0.80 — 1.00 0.90 0.80 _ 0.74 _ 0.80 _
2. 70 — 2.20 _ 2. 00 — 2.30 — 2.91 1.94 2.00 _ 1.70 —
0.55 1.00 — 1. 47 0.80 0.70 _ _ 0.60 _ 0.00 0.75 _
0.50 — 0.80 0.60 0.60 _ 0.55 _ 0. 60 0.45 _ 0.45 _ 0.35 0.37 0.53 0.37 0.53 0.37 0.37 _ 0.37 _ 0.45 0.37. 0.37 17.25 6.90 9.50 6.00 6.70 _ 6.30 _ 7.50 6.50 3.25 6.50 3.75 6.50
1.70 _ 1.75 _ 1. 40 — 1.52 — 1.45 _ 1.15 1.40 1.35 _ 14.50 18.00 18.50 — 11.60 18.00 18.00 — 16.00 _ 11.60 16.50 _ 16.00
6.50 5.80 5.80 — 5.80 _ 5.80 , _ 5.50 5.80 5.80 — - _ 5.80 150.00 _ 168.00 _ 162.50156.00130.00146.00140.00 —1?g-gg132.50130.oo — 160.00 —178.00 146.00 146.70 _ 130.00 _ 126.00 — 90.00 120.00 120.00 _ 18.00 14.00 16.00 13.50 14.50 _ 13.00 — 10.00 11.00 _ 9.50 12.50 12.50 _ 13.25 11.66 11.66 _ 10.50 _ 10.00 8.50 10.50 9.00 _
.! 9. 50 6.00 7.00 6.00 6.25 _ 4.75 6.00 6.00 3.75 6.25 4.00 5.00 , 3. 75 — 4.00 _ 3.66 _ 3.50 _ 3.50 2.60 3.50 2.75 3.50 ; 6. 50 _ 5.50 _ 5. 30 — 5.00 _ 5.60 3.05 5.50 ' 6.00 — 22.00 _ 27.00 23.00 22.55 _ 23.00 _ 23.50 22.05 _ 24.00 _ % 17.00 19.00 22.50 19.90 _ 18.00 _ 18.00 _ 16.55 _ 17.00 _ : 70.00 — 76.00 80.00 _ 130.00 100.00110.00 _ 68 00 71 50 80. 00 108.00 _ 180. 00 160: 00 166,00 _ 168,00 _ 125.00 _ 102. 00 144. 00 90. 00 120: 00 36.00 _ 3150 34.50 — 32.00 — 2200 33._ 00 31.50 33.00 18.00 _ 17. 00 _ 19.00 _ 21.00 _ 20.00 18.50 _ 17.00 _ 10.96 — 10.95 _ 10.40 10.95 10.95 _ 10.95 — 10.95 _ 10.95 _
2 00 _ 2.00 _ 1.50 _ 2.25 _ 1.86 _ 1.66 _ 1.25 _ 19.50 16.50 16.75 _ 13.20 _ 14.00 _ 10.00 12.50 12.75 _ 13.00 _
5.80 — 9.27 5.75 4.50 5.50 6. 80 _ 6.00 _ 6.95 . — 4.50 5.50 1.80 _ 1.48 _ 1.66 _ 2 86 2.00 1.85 _ 1.86 _ 1.70 _ 3.10 2.50 2.53 _ _ 2.50 2. 86 _ 3.40 _ 3.08 _ 2.40 _ 2.60 _ 3.10 2.68 2.55 — 2.68 _ 2.68 _ 2.68 __ 2.60 _ 3.10 _ 3.25 _ 3.75 3.25 3.10 _ 3.10 — 3.10 _ 3.00 _ 3 55 — 5.18 _ 4.95 5.18 6.18 —— 6.00 _ 6.15 _ 3.54 5.18 6.80 — 5.55 6.50 7. 25 — 6. 89 _ 5.75 7.00 7.25 _ 7.00 _ 11.50 12.50 10.00 13.00 11.00 —— 14.00 _ 11.85 _ 13.88 — 10.75 — 16. 00 18.00 18.00 — 19.40 — 21. 00 _ 16.00 _ 16.75 _ 18.00 —
4.00 2.75 2. 40 _ 4.25 2.7 4.00 _ 2.40 — 2.11 _ 2. 66 _ 6.00 _ 5.61 _ 5.00 _ 5.50 _ 6.00 _ 4.00 _ 6.00 _
4. 00 4.50 4.50 _ 6.00 _ 5.00 — 5.00 _ 4 00 6.00 3.50 —
Lönernas dyrortsgradering för arbetare på den enskilda ; "arbetsmarknaden och inom statliga arbetsområden, reglerade genom kollektivavtal.
Icke blott inom den del av arbetsmarknaden, som faller under de statliga avlöningsreglementena, utan även inom de statliga arbetsområden, för vilka kollektivavtal'gälla, och stora delar av den enskilda arbetsmarknaden äro lö- nerna genom för hela riket enhetliga bestämmelser reglerade efter levnadskost- naderna på de olika orterna. Även på områden, för vilka ingen enhetlig reglering av lönevillkoren på olika orter föreligger, ansluta sig ofta olikheterna i löneläge orterna emellan mer eller mindre nära till olikheterna i levnadskostnader. Å andra sidan förekommer också, att riksavtal angående löner innehålla bestäm- melser om lönedifferenser mellan olika orter, som endast föga motsvaras av levnadskostnadsolikheter och vid vilkas tillkomst hänsyn huvudsakligen tagits till andra omständigheter än dessa.
Dyrortsgradering av löner på den enskilda arbetsmarknaden torde ha före- kommit tidigare än på den statliga. Redan vid detta sekels början innehöll så— lunda avtal för åtskilliga viktiga fack bestämmelser om ortsgruppering vid löne- sättningar, som i huvudsak synes ha varit anordnad med tanke på levnadskost- nadernas olika höjd. Exempelvis upptog tarifferna för de typografiska facken 1904 sex ortsgrupper, verkstadsavtalet 1905 tre grupper och avtalet för Berg- slagernas m. fl. mellansvenska enskilda järnvägar 1907 fem grupper.1
De områden, som för närvarande sakna dyrortsbestämd lönedifferentiering, äro i regel antingen utpräglade landsortsnäringar —- ofta sådana, som huvud- sakligen äro lokaliserade till en viss landsdel, eller sådana, där de olika företagen sins emellan uppvisa särskilt betydande olikheter i förutsättningarna för löne- bildningen. Som exempel på näringsgrenar av det förra slaget kan nämnas järnbruken (43 000 arbetare), vilkas riksavtal sakna dyrortsgruppering. Som exempel på det senare slaget av arbetsområden kan sågverksindustrin tjäna. På grund av de stora skiljaktigheter, som här föreligga mellan de olika före- tagsenheterna med hänsyn till avsättningsförhållanden (export- respektive hemmamarknad), rationaliseringsgrad, transport-förhållandena m. m., ha löne— differenserna mellan orterna till övervägande delen bestämts av andra faktorer än levnadskostnadsolikheterna. För lantarbetarna slutligen regleras lönerna genom distriktsavtal, varvid visserligen en ringa löneskillnad gör sig gällande mellan större regioner, nämligen södra och mellersta Sverige, Gävleborgs och Kopparbergs län samt Norrland, men lönerna inom varje område äro lika. Vid studiet av hithörande ting märker man, att förekomst-en i avlöningen av naturaförmåner, såsom fri bostad, minskar intresset för dyrortsgradering av kontantlönen.
Den följande framställningen befattar sig huvudsakligen med arbetargrupper,
”' Kollektivavtal angående arbets- och löneförhållanden. Utg. 1908—1911 av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik. Del I—II. — Beträffande tidigare rådande lokala lönedifferenser se Alf Johanssonf Lönebildningen i Sverige före industrialismens genombrott, i Studier i ekonomi och historia tillägnade Eli. F. Heckscher, sid. 62 o. ff. och G. Bagge, E. Lundberg och I. Svennilson, Wages in Sweden, I, sid. 337 o. ff.
Tab. 45. Indemtal för levnadskostnader och löner enligt vissa statliga
löneavtal m. m. i olika dyrortsgrupper. (Stockholm 1 000.)
E%—
Timlön enl. kollektivavtal "llimförtjänst enl. Lön enl. lonestatlstrken for Ortsgrupp Levnads- statl. industri, handel enl. 1935 kostnader löneplan, Telegraf— Statsjärn— Vatten- Försvars— m. m. (standard. ars grup— 19411 löne- verkets vägarnas falls— verkens medeltal) pmmg klass 6 linjearb.1 banarb. verkets , ””'”" __. . elektriker arbetare man kvmnor ___—___— Antal arbetare —— — 4 700 8 000 1 100 19 500 — -— A 786 751 736 650 701 738 657 762 B 814 782 767 692 734 772 701 798 C 842 813 798 734 760 799 745 786 D 869 844 834 769 786 832 762 837 E 885 875 870 818 818 866 800 840 F 902 906 902 888 864 899 811 882 G 936 938 938 965 909 933 871 915 H 949 969 969 986 955 966 . 966 889 I 974 1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 Därav Stockholm 1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 1 Avser vissa yrkeskunniga arbetare.
vilkas löner på ett eller annat sätt varierats efter de lokala dyrhetsförhållan- dena. De indelas därvid i tre grupper, nämligen dels sådana, för vilka den offi— ciella dyrortsindelningen (eventuellt med smärre ändringar)1 gäller, dels sådana, för vilka ortsgrupperna avgränsats mer eller mindre på samma sätt som vid den officiella dyrortsindelningen. och dels sådana, vilkas löner eljest varierats efter dyr— ort. Det är klart, att gränserna mellan dessa tre grupper — i synnerhet mellan de bägge sista — äro mycket svävande och att man kan ha olika uppfattning om till vilken grupp ett visst avtal är att hänföra. Det torde emellertid vara praktiskt att på detta eller liknande sätt söka åstadkomma en systematisering av materialet. Läsaren kan själv genom studium av tab. 415—47 bilda sig en uppfattning om fördelningen av avtalen skett på lämpligaste sätt. Tabellnum— ren ha satts så, att de korrespondera mot nyssnämnda gruppindelning. I tab. 45 redovisas sålunda sådana avtal, vilka innebära, att den officiella dyrortsindel— ningen gäller, 0. s. v.
Det avgörande för avtalens hänförande till den ena eller andra gruppen har varit i första hand den grad, i vilken olika dyrortsgrupper enligt gällande offi— ciella indelning varit blandade inom avtalens ortsgrupper. I vad mån detta är fallet framgår av tab. 416—47. Som kompletterande bedömningsgrund ha genom— snitten av ortsgruppernas dyrortsindextal enligt 1941 års undersökning för varje avtal jämförts med de genomsnittliga indextalen för de officiella orts— grupperna A, B, C 0. s. V. i 1935 års dyrortsindelning, sådana som dessa tal
1 Det bör observeras att överensstämmelsen i första hand gäller arternas fördelning på grupper, icke spänningen i lönen mellan ortsgrupperna. Den sistnämnda skiljer sig i allmänhet från den som gäller i lönereglementena för statens tjänstemän.
tedde sig vid 1941 års undersökning. De sistnämnda återges i första kolumnen av tab. 1. Man kan också jämföra kollektivavtalens grupper med indextalen över spänningen i löner för olika ortsgrupper enligt lönereglem-entet för sta- tens tjänstemän (andra kolumnen i tab. 45). Däremot synes det mindre lämpligt jämföra med spänningen mellan ortsgrupperna enligt 1935 års gruppering, då denna spänning aldrig uttagits i de statliga lönereglementena och då de en— skilda avtalen i vissa fall torde ha justerats med hänsyn till resultatet av 1941 års prisundersökning.
Godtager man den ovannämnda uppdelningen av avtalen på tre huvudtyper, kan följande tablå uppställas avseende senaste tidpunkt (intill 1 oktober 1944) då avtal slöts.1
Antal arbetare med dyrortsgraderade löner 1) efter officiell ortsgruppering .................................... 46 000 2) efter ortsgruppering liknande den officiella ...................... 75 000 3) efter annan ortsindelning ..................................... 316 000
Summa 437 000.
I anslutning till tab. 415—47 må i övrigt förutskickas, att de lokala lönedifferen— serna i många fall icke säkert framgå av kollektivavtalen. Detta är fallet, t. ex. i den mån avtalen endast gälla minimilöner och dessas lönesatser överskridas. Ehuru på åtskilliga områden, där ackordsarbete förekommer, såväl timlön som ackordspris fastställas i riksavtalen och därvid vanligen med samma dyrortsgra- ' dering, händer det ofta, att ackordsprisen lämnas öppna för förhandlingar vid de enskilda arbetsställena, varigenom de icke komma att stå i konstant relation till timlönen. Härtill kommer, att den utsträckning, vari ackordsarbete förekom— mer, växlar från ett för-etag till ett annat och därmed arbetsförtjänsten. I viss utsträckning utjämnas härigenom uppkomna ojämnheter i arbetsförtjänsten genom bestämmelser om ackordskompensation.
Den officiella dyrortsindelningen gäller för vissa riksavtal å statliga arbets- områden, bland annat för statsjärnvägarnas ban— och-verkstadsarbetare, telegraf- verkets linjearbetare, vattenfall-sverkets elektriker, postverkets o-mnibusförare och försvarsverkens civilarbetare, eller för sammanlagt cirka 43 000 arbetare. En del justeringar av den officiella indelningen för orter utmed vissa järnvägs— eller kraftledningssträckor ha dock gjorts. På en del arbetsområden, som skulle kunna betecknas som halvstatliga, har likaledes i riksavtalen den officiella dyr- ortsgrupperingen fastslagits, t. ex. i avtalen för de enskilda järnvägarna (3000 arbetare). Så vitt kunnat utrönas, har eljest för arbetare på den privata arbets- marknaden icke i något fall lönenivån gjorts automatiskt beroende av den offi— ciella dyrortsgrupperingen.
Ur några av här berörda avtal redovisas vissa uppgifter i tab. 4—5. I denna ha sammanställts å ena sidan indextal för timlönen och å andra sidan medeltal för dyrheten i förhållande till Stockholm enligt 1941 års undersökning. Till kallortstillägg har i denna sammanställning icke tagits hänsyn. Medeldyrheten inom ortsgrupperna har beräknats som ovägt medeltal av indextalen för samt- liga orter, som ingå i respektive grupp. Hänsyn till olikheterna i folkmängd eller i antalet av de arbetare, som beröras av respektive avtal å de olika orterna,
* Sedan detta skrivits, ha nya avtal slutits inom åtskilliga fack, varvid i en del fall ändringar i ortsgrupperingen m. m. vidtagits.
Tab. 46 a. Kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering
liknande den officiella. Tre, fyra eller fem grupper.
Vid angivandet av indextalen för medeldyrbeten på orterna, liksom av
indextalen för lönerna, har, där intet annat angives, Stockholm satts = 1 000 (resp. 100).
Avtalsslutande parter m. m. Grupp 1 2 3 4 | 5 Svenska Arbetsgivareför— Stockholm 1 D-ort 2 B-orter eningens Allmänna grupp — 1 H-ort 1 E-ort De Förenade Förbunden och 2 F-orter Svenska Grov- och Fabriks- arbetareförbundet gällande för till Allmänna Gruppen hörande gummifabriker (1943, 4 700 arbetare) Medeldyrhet 978 884 811 Timlön: Manlig arbetare ........ 100 89 79 Fullgod yrkesarbetare ..... 100 90 79 Kvinnlig arbetare ....... 100 91 86 AB Vin- och Spritcentralen Stockholm 1 F-ort Malmö 2 B-orter . -- Svenska Bryggeriindu— 1 G-ort (F) 2 C-orter striarbetareförbundet. 1 H-ort (1944, 700 arbetare) Medeldyrhet 1 000 935 880 818 Timlön: Fullgod manlig yrkesarbetare . 100 94 90 80 Kvinnlig arbetare ....... 100 91 87 78 Svenska Skofabrikantföre— Stockholm 4 F—orter 3 C-orter 5 A-orter ningen — Svenska Sko- och 1 G-ort 7 D-orter 4 B-orter Läderindustriarbetarför— 3 E-orter 4 C-orter bundet 1 F-ort 1 D-ort (1944, 5000 arbetare) Medeldyrhet 1 000 902 869 812 Timlön: Fullgod manlig arbetare. . . . 100 95 91 86 ) kvinnlig ) 100 96 92 88
Avtalsslutande parter m. m. Grupp 1 2 3 4 5 Sveriges Konfektionsindu- Stockholm — 3 F-orter 1 D-ort striförbund — Svenska Be- klädnadsarbetareförbundet ( damhattfabrikation en gros) (1944, 500 arbetare) Medeldyrhet 1 000 — 901 854 Timlön: Utlärd manlig arbetare 100 — 89 85 » kvinnlig ) 100 — 91 85 Sveriges Pälsvaruarhetsgiva- Stockholm Göteborg 1 E-ort 1 C-ort reförening och Svenska Be- (G) 7 F-orter 3 D-orter klädnadsarbetareförbundet 1 E-ort (194-l 1100 arbetare) Medeldyrhet 1 000 935 898 856 Timlön: Utlärda och självständigt arbe- tande skärare ........ 100 95 90 85 Sömmerskor ........... 100 95 90 85 Sveriges litografiska Tryc- Stockholm Göteborg 2 F-orter 1 D-ort 1 B-ort keriägares Förbund — (G) 1 E-ort Svenska Litografförbundet (tapetfabriker) (1944, 400 arbetare) Medeldyrhet 1 000 935 907 869 777 Timlön: Manlig arbetare ........ 100 97 89 87 80 Kvinnlig » ........ 100 97 89 87 81 Rörledningsfirmornas Riks- 1 F-ort 3 C-orter 4 C-orter 20 B-orter 13 A-orter förbund — Svenska Metall- 3 G—orter 5 E-orter 11 D-orter 26 C-orter 1 B-ort industriarbetareförhundet 1 H-ort 5 F-orter 12 E-orter 16 D-orter (1944: 6 600 arbetare) 2 I—orter 6 G—orter 15 F-orter 1 E-ort 6 H-orter Medeldyrhet (Grupp 1=1000) 1 000 958 921 875 823 Timlön Grupp (1:100): Manliga arbetare ........ 100 92 85 79 71
Tab. 46 b. Kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering liknande den officiella. Sem grupper.
Vid angivandet av indextalen för medeldyrheten på orterna, liksom av indextalen för lönerna, har, där intet annat angives, Stockholm satts = 1 000 (resp. 100).
Avtalsslutande parter m. m. Grupp
1 2 3 | 4 | 5 6 Sveriges Tryckeriers Ar- Stockholm 1 F-ort 4 E-orter 1 C-ort 3 B-orter 4 A—orter betsgivareförbund— 1 H-ort 2 G-orter 10 F—orter 11 D-orter 5 C-orter 5 B-orter Svenska Typografförbun- 1 H-ort 3 E-orter det (1944, 3 800 arbetare) Medeldyrhet 977 940 898 861 819 802
Timlön :
Utlärd yrkesarbetare. . . . 100 97 93 89 85 81
Sveriges Bokbinderiidka- Stockholm Göteborg 3 E-orter 6 D-orter 3 B-orter 5 A-orter res Arbetsgivareförbund 1 H-ort 1 F-ort 8 F—orter 4 E-orter 3 C-orter 5 B-orter , —— Svenska Bokbindare- * förbundet
(1944, 7000 arbetare)
Medeldyrhet 972 930 897 867 819 795 Timlön: Utlärda manliga arbetare (fyllda 20 år, 3:e året) . 100 97 93 89 85 81 Utlärda kvinnliga arbetare
Sveriges Chokladindustri- Stockholm 1 F-ort Göteborg 1 D-ort 1 D-ort 3 C-orter förbund —— Svenska Livs- 1 H-ort (G) 7 F-orter 2 E-orter medelsarhetareförbundet 1 I-ort (1944, 4200 arbetare) Medeldyrhet 1 000 953 935 903 875 816 Timlön: Manlig arbetare ...... 100 98 95 93 89 84 Kvinnlig arbetare ..... 100 99 95 94 90 87
Elektriska Arbetsgivare Stockholm lH-ort 1 F-ort 1 E-ort 3 C-orter 6 A-orter föreningen -— Svenska med 4 G-orter 8 F-orter 17 D-orter 6 B-orter Elektriska Arbetareför- omnejd 6 H-orter 12 E-orter 15 C-orter bundet 9 F-orter 1 D-ort (1943, 4200 arbetare) Medeldyrhet (974) 956 948 900 873 822
Timlön:
Fullgod arbetare ...... 100 115 92 87 84 76
l | i '. ? (fyllda 19 år, 3:e året) . 100 97 93 90 85 82
Avtalsslutande parter m. m.
Grupp 2 | 3 | 4
Sveriges Konfektionsin- Stockholm Göteborg 1 E-ort 1 B-ort dustriförbund — Sven- 1 H-ort (G) 10 F-orter 2 C-orter ska Beklädnadsarhetare- 12 D-orter förbundet (konfektions- 4 E-orter industri en gros) (1944, 14200 arbetare)
Medeldyrhet 978 935 904 853
Timlön: Manliga konfektionsarbetare 100 95 90 85 Kvinnliga » 100 96 91 86 Smidesverkstädernas Ar- Stockholm Göteborg ') 4 E-orter betsgivareförbund — (G) 6 F-orter Svenska Metallindustriar- betareförbundet (1944, 1 000 arbetare)
Medeldyrhet 1 000 935 (944) 892
Timlön:
Fullt utbildad yrkesarbetare 100 93 92 84 Arbetare, som fyllt 19 år . 100 92 92 85 Bilverkstädemas Arhets- Stockholm 3 G-orter 11 E-orter 15 C-orter
givareförbund ——- Svenska Metallindustriarbetareför-
bundet (1944, 4200 arbetare)
Medeldyrhet
Timlön: Fullt utbildad manlig yrkes- arbetare ..........
Sveriges Litografiska Tryckeriiigares förbund Svenska Litografför- bundet (1943, 1 300 arbetare)
Medeldyrhet
Timlön: Utlärda litografer Kvinnliga biträden .....
1 000
100
Stockholm
1 000
100
4 H-orter 15 F-orter 15 D-orter
2 E-orter 947 895 851 92 86 79 Göteborg 3 E-orter 2 D-orter (G) 5 F-orter 1 E-ort 935 898 868 97 93 89 97 93 90
5 6 3 A-orter 6 A-orter l B—ort 2 B-orter 5 C-orter 1 C-ort 1 D-ort 823 782 80 75 81 77 1 B-ort ”) 2 C-orter 3 D-orter 859 (793) 78 69 77 68
5 C-orter 7 A-orter 13 B-orter 3 C-orter
819 805
74 69
1 B-ort
816
81 82
1) I den officiella dyrortsindelningen ingående G- och H-orter, utom Göteborg.
,) ) I , , » A- » B-orter, »
Åkersberga.
Tab. 46 c. Kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering liknande den officiella. Sju eller flera grupper.
Vid angivandet av indextalen för medeldyrheten på orterna, liksom av idextalen för lönerna, har, där intet annat angives, Stockholm satts = 1 000 (resp. 100).
Avtalsslutande parter
Grupp
m. m. 1
Sveriges Skrädderi- arbetsgivures Cen- tralförening —— Svenska Bekläd- nadsarbetareför- bundet (1944, 2 700 arbetare) Medeldyrhet
Veckolön: Manlig veckoarbet are Kvinnlig arbetare . .
1 000
100 100
(G)
935
95 95
2 |
Stock- Göteborg holm
3 | 4 |
3 F-orter 1 D-ort 1 G-ort 3 E-orter 4 H-orter 10 F -orter
90 90
85 85
5
1 D-ort 1 B-ort 2 C-orter 3 E-orter 3 C-orter 1 D-ort 1 D-ort
872 836 827
80 80
75 75
70 70
___—___—________
AB Svenska To- baksmonopolet — Svenska Tobaksin- dustriarbetareför- bundet (1943, 2 200 arbetare)
Medeldyrhet Timlön ........
Avtalsslutande parter m. m.
Sveriges Träindustriför- bund — Svenska Träin- dustriarbetareförbundet (1944, 11 000 arbetare)
Medeldyrhet ........
Timlön : Manliga arbetare ...... Kvinnliga arbetare .....
Stock- holm
1 000
100
1 H-ort
orter
964
96
6 F-orter
1 F-ort 12 F- 11 E- 3 G- orter orter
orter 1 F- ort
925 903 88 7
92 85 81
1 F-ort 1 D—ort 1 E-ort
1 D-ort
873 83
908 853
80
15D- 3B- 4A- 77 A- orter orter orter orter 1 F-ort 30 C- 37 B-
orter orter
856 838 807 778
74
80 77 73 71 68 |
har nämligen vid denna beräkning icke kunnat tagas. Som jämförelse ha även indextal, som visa lönen för en statstjänsteman i 6:e löneklassen inom de olika ortsgrupperna i förhållande till Stockholm, fogats till tab—ellen. Som synes är löneolikheterna mellan ortsgrupperna enligt kollektivavtalen starkare än enligt det statliga lönereglementet. Tabellen belyser vidare, hurusom spännvidden i timlön mellan ortsgrupperna är betydligt större än spännvidden i levnadskost- naderna, sådana som dessa tedde sig enligt 1941 års prisundersökning. Real- lönen per timme, framräknad på de i tabellen meddelade uppgifterna blir därför för telegrafverkets linjearbetare 8 procent, för SJ:s banarbetare 17 procent och för vattenfallsverkets elektriker 11 procent lägre i ortsgrupp A än i Stockholm.
I vissa riksavtal (tab. 46) har man som nämnts ett dyrortssystem liknande den officiella dyrortsgmppe/ringen. I många fall torde man ha placerat de olika
Tab. 1,7 a. Övriga kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering av lönerna. Tre eller fyra grupper. Vid angivandet av indextalen för medeldyrheten på. orterna, liksom av
indextalen för lönerna, har, där intet annat angives, Stockholm satts = 1 000 (resp. 100).
Avtalsslutande parter m. m. Grupp 1 | 2 | 3 | 4 Svenska Garveriidkareförening- 3 F—orter 1 B—ort 4 A-orter en —— De Förenade Förbunden 3 C-orter 3 B—orter (1914, 2300 arbetare) 4 D-orter 3 C-orter 2 F-orter 2 D orter Medeldyrhet (grupp 1 = 1 000) 1000 957 907 Timlön (grupp 1 = 100): Manlig arbetare .......... 100 91 86 Kvinnlig arbetare ......... 100 86 83 Sveriges Arbetsgivareförening 1 D-ort 1 A—ort 12 A-orter för Hotell och Restaurante! 3 F-orter 9 C-orter 34 B-orter samt Restaurantemas Arbetsgi- 2 G-orter 15 D-orter 31 C-orter vareförening — Sveriges Hotell— 1 H-ort 19 E-orter 20 D-orter och Restaurangpersonals För- 2 I-orter 22 F-orter 2 E-orter hund. 3 G-orter (1944, 16 900 arbetare) 6 H-orter Medeldyrhet (grupp 1 = 1 000) 1 000 935 873 Timlön (grupp 1 = 100): 1 :e kock, kokerska eller kallskänka 100 93 89 Spisbiträde, köksbiträde ...... 100 85 81
Avtalsslutande parter m. m. Grupp 1 2 3 4 Sveriges Verkstadsförening — Stockholm Göteborg 9 B-orter 76 A-orter Svenska Metallindustriförbundet 1 H-ort 47 C-orter 52 B-orter och Svenska Gjutareförbundet 37 Dorter 10 C-orter (1944, 125 000 arbetare) 18 E-orter 20 F-orter 1 G-ort 2 H-orter Medeldyrhet 978 935 860 792 Timlön: Manlig yrkesarbetare, som uppnått 24 års ålder och arbetat minst 7 år i yrket ........... 100 94 92 86 Manlig arbetare, som uppnått 18 års ålder ............. 100 88 85 77 Kvinnlig arbetare, som uppnått 20 års ålder ............. 100 93 90 85 Kvinnlig arbetare, som uppnått 18 års ålder ............. 100 91 88 83 Allmänna Arbetsgivareförening- 11 F-orter 11 D-orter 12 C—orter 7 A-orter en _ Svenska Livsmedelsarbe- 2 G-orter 6 E-orter 2 D-orter 11 B-orter tareförbundet. 3 H-orter 1 F-ort 1 C—ort (Slakteriavtalet 1944, 3 000 arbetare) Medeldyrhet (grupp 1 = 1 000) 1 000 948 915 882 Veckolön (grupp 1 = 100) Slakteriarbetare med 2 års yrkesvana 100 97 92 88 Charkuteri— o. konservfabriksarbe- tare med 4 års yrkesvana . . . 100 97 93 89 Kvinnlig slakteriarbetare med 2 års yrkesvana .......... 100 97 90 86 Kvinnlig charkuteri- o. konservfa— briksarbetare med 4 års yrkes- vana ............... 100 97 93 86
orterna i grupper efter det statliga mönstret. I åtskilliga fall ha dock parterna av olika anledningar gjort avvikelser därifrån, t. ex. på grund av att löneläget vid ett visst företag redan vid grupperingens genomförande var högre än som motsvarade dess officiella placering.
Till denna avtalstyp ha räknats riksavtalen för tryckerierna, bokbinderi- och tobaksindustrierna m. fl. I de flesta av dessa fall är ortsgrupperingen hop- trängd. d. v. s. bestående av ett färre antal grupper än den officiella. Typiska äro i detta avseende avtalen för gummi— och skoindustrierna.
Tab. 47 b. Övriga kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering av lönerna. Fem eller sea: grupper.
Vid angivandet av indextalen för medeldyrheten på orterna, liksom av indextalen för lönerna, har, där intet annat angives, Stockholm satts = 1 000 (resp. 100).
Grupp
Avtalsslutande parter m. 111.
Svenska Arbetsgivareför- Göteborg 1 F-ort 1 F—ort 1 C-ort 1 C-ort eningens Allmänna Grupp — Svenska Grov- och Fabriksarbetareför- bundet, avseende por- slinsfabriker 1943. (1943, 2200 arbetare)
Medeldyrhet (Göte-
borg = 1 000) 1 000 971 968 942 912
Timlön: Manlig arbetare ...... 100 90 96 89 90 Kvinnlig ! ...... 100 93 98 93 93
Svenska Sockerfabriks- Stockholm Göteborg 1 A-ort 2 B—orter 10 A-orter A. B. — Svenska Grov- 2 C-orter 1 C-ort 2 B-orter och Fabriksarbetareför- 2 D-orter bundet 2 E-orter (1943, 4800 arbetare) 1 F-ort
Medeldyrhet 1 000 935 857 813 790 Timlön: » Manliga yrkesarbetare . . . 100 94 86 82 80 l Kvinnliga » . . . 100 95 86 83 80
Pappersmasseförbundet 1 A-ort 3 B-orter 3 B-orter 1 A-ort 4 A-orter — Svenska Pappersindu- 2 B-orter 5 C-orter 3 C-orter 3 B-orter 1 B-ort striarbetareförbundet. 15 C-orter 1 D-ort (1944, 11600 arbetare) 6 D-orter 1 F—ort 1 E-ort 2 F-orter 2 G-orter 1 H-ort
Medeldyrhet (grupp 1 = 1 000) ......... 1 000 971 992 929 914
Timlön (grupp 1 = 100): 100 97 94 90 80
Grupp
Avtalsslutande parter m. m.
1 2 | 3 4 | 5 | 6 Sveriges Textilförbund— 1 H-ort 1 C-ort 1 A-ort 12 B-orter 21 A-orter Svenska Textiler-betare- 3 I-orter 1 D-ort 2 B-orter 9 C—orter 15 B-orter förbundet 1 E-ort 3 C-orter 8 D-orter (1944, 37 600 arbetare) (i F-orter 7 D-orter 2 G-orter 5 E-orter 8 F-orter Medeldyrhet (grupp 1 = 1 000) 1 000 914 882 851 809 Timlön (grupp 1 = 100): Manliga textilarbetare. . . 100 96 93 88 85 Kvalificerade special- arbetare .......... 100 96 94 89 85 Kvinnliga textilarbetare . . 100 97 95 91 88 Kollektivavtal för pap- 1 B-ort 3 C-orter 1 A-ort 17 A-orter 6 A-orter persindustrien. 3 F—orter 1 E-ort 8 B-orter 7 B-orter (1944, 12600 arbetare) 4 G-orter 3 C-orter 1 D-ort
Medeldyrhet (grupp 1 = 1 000) ......... 1 000 929 895 858 824 Timlön (grupp 1 = 100) . 100 97 94 90 85
Sveriges Kvarnyrkesför- Stockholm 2 F-orter 3 E-orter 1 A-ort 1 B-ort 9 A-orter bund — Svenska Livsme- 1 G-ort 4 F-orter 3 D-orter 5 C-orter 4 B-orter delsarbetareförbundet 2 E-orter 1 D-ort (1943, 1 300 arbetare) 1 E-ort
Medeldyrhet ........ 1 000 907 Veckolön manlig arbetare . 100 92
862 85
841 795 80
Inom övriga arbetsområden med dyrortsgraderade löner (tab. 47) har i all— mänhet Stockholm utskilts som en grupp, kompletterad med två eller flera ortsgrupper. På en del håll har man verkställt lönegraderingar efter särskilda grund-er, endast delvis med ledning av den officiella grupperingen. Det typiska för de avtal, som räknats till denna kategori, är att dyrortslittera förekomma i stark blandning inom varje ortsgrupp. En viss tendens till anslutning till den officiella ordningen kan likväl alltid märkas. Hit höra avtalen för de mekaniska. verkstäderna, för byggnadsindustrin samt för pappers- och pappersmasseindu- stri-erna.
Förutom de avtal, som ovan nämnts och som redovisas i tab. 41.5—47, innehålla avtalen för väg— och vattenbyggnadsverkets vägunderhållsarbeten och för fri- sörer bestämmelser om dyrortsgraderade löner. Enligt det förra avtalet ha rikets vägmästarområden länsvis indelats i grupper. Även inom vissa län va— rieras lönen rätt avsevärt mellan olika vägmästarområden. Inom frisöryrket 16
Tab. 47 c. Övriga kollektivavtal innehållande bestämmelser om dyrortsgruppering av lönerna. Sju eller flera grupper. Vid angivandet av indextalen för medeldyrheten på orterna, liksom av
indextalen för lönerna, har, där intet annat angives, Stockholm satts = 1 000 (resp. 100).
Avtalsslu- Grupp tande parter m. m. 1 2 | 3 | 4 | 5 6 7 8 9 10 11
nas Arbets- holm orter orter 1 D-ort orter orter orter
l Tidningar— Stock- 4 G- 16 F- 1 Bm 26 D- 30 c- 5 A- | 1 | | 1 l l
givareför- 5 H- 10 E— 2 E- 3 D- 18 B—
ening —- orter orter orter orter orter *
Svenska 3 F— 1 F-ort 2 C- ! ! Typograf- orter orter förbundet ' i (1944, 6 000
arbetare)
Medeldyrhet 1000 950 904 882 861 841 805
Veckolön .. 100 97 94 91 88 85 81
Byggnads- 2 C— lD-ort 2 A- 1 C—ort 60 A- 4 A- 5 A- 9 A- ] ämnesför- orter orter 2 D- orter 'orter orter orter 7 1 bundet —- 4 'D- 8 B- orter 32 B- 5 B- 1D-ort , Svenska orter orter orter orter ( * Grov- och 2 E- ' 4 c- 17 C- 2 c. 1 * Fabriksurbe- orter | orter orter orter l tareförbun- 11 F- ' 5 D- 4 D- 1 det orter orter orter ? ! (1944,11300 1 H- 1 E—ort 2 G- * arbetare) ; art 1 F-ort orter+ 1
Got-
land o.
Öland Medeldyrhet (1941 Grupp 3 1a = 1 000) . 1 000 943 934 952 906 887 909 897
Timlön : . (Grupp 1 | = 100)
Manliga yr- kesarbetare . 100 97 96 93 91 89 87 83
Avtalsslu- Grupp tande parter _ m.m. 1 2 3 4 5 e 7|8l9|10|11 Allmänna 1 E— 3 E- 4 C- 4 C- 3 C- 2 B- 5 A— 25 A- 24 A- 6 A- Arbetsgiva- ort orter orter orter orter orter orter orter orter orter reforensinz- lF-ort 5 D- 2 D- 3 D- 2 c- 7 B- 6 B- 1 B-ortl B-ort en — ven- orter orter orter orter orter orter 2 C- Ska Handfls' 1 E-ort 1D—ort 4. C- 1 C-ort orter arbetarefor- bundet. Me- ”"" jeriavtalet (1944, 550 arbetare) Medeldyrhet (Hälsingborg . = 1 000) 1 000 1 008 964 960 966 934 922 903 905 902 Veckolön l (Hälsingborg ! = 100): i | Manlig meje- rim-betare efter 4 år i Yrket . . . 100 97 94 90 89 87 84 81 79 77 Kvinnlig me— jeriarbetare efter 4 år i yrket .. . 100 98 95 93 91 91 86 | 86 86 84 Svenska Stock- lH-ort 1 G-ort 3 H- lE-ort 3 B- 2 B- 2 A— 2 A- 9 A- 12 A- Byggnztdsin- holm orter 7 F- orter orter orter orter orter orter dus'f'fo" orter 2 c— 1 C-ort 3 C- 10 B- 21 B- 11 B— bundet — _ 3 G- orter 4 D- orter orter orter orter Svenska Mu- 2 19 C 8 1, C rareförbun- orter D— orter 20 D- - C- —ort det, Svenska lH-ort orter 9 E— orter orter orter Byggnads- 5 E- orter 2 E- 4 D- lD-ort lräarbetare- orter 10 F- orter orter _ förbundet, 3 F- orter Svenska orter Grov- och F abriksarbe- tareförbun- det. (1944, 80 000 arbetare) Medeldyrhet 1 000 956 936 965 915 869 882 852 834 810 795 Timlön: Murare, trä- arbetare . . 100 120 106 97 91 89 84 82 78 74 71 Grovarbetare 100 122 106 97 90 88 84 81 78 73 71
Tab. 1,8. Indextal för genomsnittlig löneinkomst per timme år 1912 inom olika näringsgrenar och dyrorter.
( Löneinkomsten inom dyrortsgrupp D = 1 000.)
(Siffrorna inom parentes ange, att. indextalen avse färre än 150 arbetare.)
Dyrortsgrupp
A | B I c D E | F I G | H I 3 Män Malmbrytning och metall- industri .......... 836 932 977 1 000 1 034 1 040 1 141 1 458 1 249 Jord- och stenindustri . . . 926 1 007 1 020 1 000 1 128 1 094 1 195 (1 503) 1 591 Träindustri ......... 870 945 979 1 000 1 048 1 027 1 027 (1 075) 1 432 Pappers- och grafisk industri 808 919 930 1 000 1 070 1 093 1 238 1 203 1 401 Livsmedelsindustri ..... 905 899 1 038 1 000 1 070 1 184 1 203 1 272 1 380 Textil- och beklädnadsin- dustri ........... 894 923 972 1 000 1 056 1 056 1 183 (1 190) 1 296 Läder-, hår- och gummivaru- fabriker __________ 924 994 1 013 1 000 1 158 1 114 1 203 (1 108) 1 247 Kemisk-teknisk industri . . 675 733 762 1 000 835 816 874 (1 175) 922 Byggnadsverksamhet . . . . 850 885 930 1 000 1 000 1 035 1 050 1 070 1 245 Statliga verk och byggnads- arbeten m. m ....... 817 900 1 061 1 000 1 100 1 128 1 167 1 206 1 283 Kommunala verk och bygg- nadsarbeten m. m. . . . (1 057) 879 948 1 000 1 046 1 086 1 299 1 098 1 471 Handel och varulager . . . (841) 855 979 1 000 1 048 1 110 1 221 1 228 1 345 Samfärdsel ......... (1 227) (1 071) 733 1 000 1 047 949 871 1 086 949 Visa övriga grupper . . . . 832 902 1 005 1 000 1 049 1 082 1 152 1 196 1 310 Vågt genomsnitt1 862 921 978 1 000 1 050 1 065 1 144 1 268 1 313 Kvinnor Malmbrytning och metall- industri .......... 881 873 839 1 000 915 915 1 203 1 119 1 127 Pappers- och grafisk industri 893 1 010 961 1 000 1 000 1 087 1 068 (1 049) 1 282 Livsmedelsindustri ..... 822 860 981 1 000 981 1 075 1 075 1 178 1 318 Textil— och beklädnadsin- dustri ........... 960 980 939 1 000 1 020 1 071 1 091 (970) 1 192 Läder-, hår- och gummivaru- fabriker .......... 933 971 1 000 1 000 1 077 1 087 1 115 (885) 1 221 Kemisk-teknisk industri . . 748 780 811 1 000 811 795 (803) (1 150) 906 Statliga verk och byggnads- arbeten m. m ....... (789) (927) 862 (1 000) (1 098) 1 122 1 122 (1 203) 1 130 Vissa. övriga grupper . . . . (950) (1 099) 1 050 1 000 1 059 1 168 1 109 (1 396) 1 208 Vägt genomsnitt1 911 954 939 1 000 1 004 1 054 1 094 1 062 1 195 Medeldyrhet (1941) 904 936 969 1 000 1 018 1 038 1 075 1 092 1 120
1 Genomsnittet med grupp I = 1 000 återges i tab. 45.
Indeztal för den genomsnittliga löneinkomsten per timme för arbetare inom industri, hantverk m. m. under 1942 inom olika dyrortsgrupper.
(Dyrortsgrupp D = 1 000.)
Män Kvinnor Levnadskostnader ortsfåmPP Sillågel'Sålgåilngäls' Antal arbetare Löneinkomst Antal arbetare Löneinkomst per timme per tlmme A 904 47 286 808 6 837 894 B 936 59 773 907 8 907 952 C 969 51 564 965 6 913 952 D 1 000 45 860 1 000 9 269 1 000 E 1 018 37 017 1 058 7 059 1 010 F 1 038 57 578 1 058 22 028 1 038 G 1 075 30 893 1 174 8 652 1 115 H 1 092 6 952 1 360 1 131 1 192 I 1 120 43 733 1 331 15 974 1 221
har en indelning skett landskapsvis, men enstaka större städer ha införts i högre ortsgrupper än landskapet i övrigt.
En jämförelse mellan de i tab. 45—47 återgivna uppgifterna om löne- respek- tive levnadskostnadsolikheterna mellan de olika ortsgrupperna ger intrycket, att lönerna i flertalet fall, trots alla nu nämnda avvikelser beträffande ortsin- delning etc., tämligen väl anpassats efter de tillämpade ortsgruppernas genom- snittliga levnadskostnader. En oproportionerligt stark lönedifferentiering fram- träder endast för skrädderierna. och bilverkstäderna.
Riksavtalen täcka, som nämnts, icke på långt när hela arbetsmarknaden. Att för alla de arbetargrupper, som sakna riksavtal, undersöka huru lönesat- serna förhålla sig till levnadskostnaderna, har varit ogörligt. Löneläget för samt- liga av den officiella lönestatistiken berörda arbetare (med eller utan riksavtal) inom de olika ortsgrupperna belyses däremot av ovanstående tablå över den genomsnittliga timlönen inom industri och hantverk, handel och transportväsen, allmän tjänst m. m. är 1942. Det bör vid studiet av tablån observeras, att det här är fråga om faktisk löneinkomst — icke om avtalad lön, Vilket hade varit bättre. Andra uppgifter ha emellertid icke stått till buds.
Indextalen i tablån återspegla det relativa löneläget inom de olika. orts- grupperna, såsom det betingas dels av lönesatsernas höjd och dels av arbetar- gruppernas fördelning på olika näringsgrenar på de olika orterna. Genomsnitts- lönen påverkas nämligen av att näringsgrenar med höga löner i relativt stor utsträckning äro lokaliserade till dyrare orter. Den genomsnittliga timlönen stiger tydligen avsevärt mer än levnadskostnaderna från lägsta till högsta orts- grupp. Stegringen är påfallande svagare för kvinnor än för män. En föreställ— ning om i vad mån dessa förhållanden även föreligga för de särskilda närings- grenarna erhålles av tab. 48. Denna tabell, likaväl som nyssnämnda tablå, måste dock presenteras med vissa reservationer. Även inom de olika närings-
grenarna kunna nämligen skiljaktigheter med avseende på fördelningen på yrkesgrupper och kvalificerat respektive okvalificerat arbete snedvrida löne- relationerna. Det är vidare tydligt, att den beräknade medeldyrheten icke med någon större precision kan sägas mäta levnadskostnaderna på de orter, där de olika näringsgrenarna äro lokaliserade. Uppgifterna äro dock tillräckliga för att visa, att relationerna i timlön mellan ortsgrupperna i rätt hög grad variera från den ena näringsgrenen till den andra. Stegringen är dock mindre än den som framträdde i tablån. Detta framgår av de vägda genomsnittstal, som beräknats för ortsgrupperna, varvid indextalen för de olika näringsgrenarna vägts samman med hänsyn till totala antalet arbetare inom respektive närings— gr-en. Tabellen antyder, att stegringen i timlönen från lägsta till högsta dyr- ortsgrupp, åtminstone för männens del, är starkare än stegringen i levnadskost- naderna.
247
Undersökning rörande sjuklighet och vissa kostnader för sjukdom inom erkända lokalsjukkassor på orter av olika typ.
Av amanuensen i pensionsstyrelsen Sten Wengström. !
Syftet med föreliggande undersökning har varit dels att söka fastställa, huru— vida någon skillnad beträffande sjuklighet föreligger mellan å ena sidan med- lemmarna i erkända lokalsjukkassor, som ha sina verksamhetsområden i städer och samhällen, och å den andra sådana, som tillhöra sjukkassor med verksamhetsom— råden på landsbygden, dels att göra en jämförelse beträffande vissa slag av ut- gifter för sjukdom mellan ovannämnda kategorier.
Det material, som stått till förfogande, har utgjorts av uppgifter avseende år 1941 lämnade av erkända lokalsjukkassor, vilka uppgifter delvis förelegat i form av officiell statistik i publikationen »Erkända sjukkassor år 1941» och delvis häm— tats ur vissa arbetstabeller, som uppgjorts å pensionsstyrelsen (sjukkassebyrån).
Först skall något nämnas om de erkända sjukkassorna och de bestämmelser, som reglera deras verksamhet, för att det följande skall bli mera förståeligt. De erkända sjukkassorna äro av två olika slag, lokalsjukkassor och centralsjukkassor. Dessa båda slag av organisationer uppbära tillsammans den statsunderstödda sjuk- kasseverksamheten, men varje organisation såsom sådan är i sin verksamhet själv— ständig och svarar för sina egna utfästelser. Den, som vill bli delaktig av den stats- understödda sjukförsäkringen, måste i princip vara medlem av både lokal- och cen- tralsjukkassa. Medlemskap i endast lokalsjukkassa är icke tillåtet. Medlemskap i endast centralsjukkassa får, bortsett från vissa städer, förekomma endast på ort, för vilken ingen lokalsjukkassa finnes upprättad.
Skillnaden mellan lokal- och centralsjukkassa framträder i första hand i verk— samhetsområdets utformning. Lokalsjukkassas verksamhetsområde skall utgöras av en kommun (stad eller landskommun); dock kunna å ena sidan två eller flera när- gränsande kommuner sammanföras till ett lokalsjukkasseområde och å andra sidan en kommun uppdelas på flera dylika områden. Därvid — liksom i övrigt vid varje antagande till erkänd lokalsjukkassa — fordras emellertid som regel, att antalet sjukkassemedlemmar inom området uppgår till minst 100. Centralsjukkassas verk— samhetsområde skall utgöras av ett eller flera landstingsområden eller stad, som icke deltager i landsting. Såsom allmän regel gäller, att inom ett och samma verk— samhetsområde endast en erkänd sjukkassa av vardera slaget —- således en lokal- sjukkassa och en centralsjukkassa — får utöva verksamhet.
Den väsentliga skillnaden mellan lokal- och centralsjukkassor ligger emellertid i de uppgifter, vartdera slaget av kassor har att fullfölja. I lokalsjukkassas upp— gifter ingår att handha dels läkarvårdsförsäkringen samt dels försäkringen för sjuk- husvård och sjukpenning för den första tiden — antingen 18 eller (ifråga om kas— sor med minst 500 medlemmar) 90 dagar — av varje sjukdomsfall. Till central- sjukkassas uppgifter hör först och främst att ifråga om s. k. indirekt anslutna med- lemmar, d. v. 5. medlemmar, som tillhöra lokalsjukkassor inom området, dels i viss utsträckning deltaga i kostnaderna för deras läkarvårdsförsäkring och dels
svara för försäkringen för sjukhusvård och sjukpenning efter den 18:e respektive 90:e dagen. För medlemmar vilka icke tillhöra lokalsjukkassa — s. k. direkt an— slutna medlemmar — handhar centralsjukkassan hela sjukförsäkringen.
Sjukhjälpi erkänd sjukkassa skall omfatta dels ersättning för medlems utgifter till sjukvård (sjukvårdsersättning) och dels understöd i penningar per dag (sjuk— penning). Som regel skall en medlem vara försäkrad för både sjukvårdsersättning och sjukpenning. För vissa medlemskategorier är dock medgivet att tillhöra kassor- na för erhållande endast av ettdera slaget av sjukhjälp. Sålunda äger den, som icke har eget förvärvsarbete, ävensom gift kvinna, vara försäkrad för enbart sjuk- vårdsersättning, och den, som på grund av lag eller utfästelser är berättigad att av annan erhålla läkarvård, får vara försäkrad för enbart sjukpenning.
Sjukvårdsersättning skall utgivas vid varje sjukdom, som kräver läkarvård, och skall motsvara 2/ 3 av det belopp, vartill den sjukes utgifter för läkarvården upp— gått, inräknat i förekommande fall kostnaden för läkarens resa. Överstiga utgif— terna för läkarvården det belopp, vartill de skulle ha uppgått, beräknade enligt en av Konungen för detta ändamål fastställd taxa, skall kassans ersättning till den sjuke dock utgöra endast 2/3 av detta belopp. (Ett fåtal kassor utgiva dock hel ersättning för läkarvård.) Taxan avser sådan vård, som kan meddelas av varje legitimerad läkare; skolande vid beräkningen av ersättning för utgifter för annan läkarvård (s. k. specialistvård) så anses, som om för sjukdomen meddelats vård som nyss sagts.
Styrkes med läkarintyg att vård å sjukvårdsanstalt är erforderlig skall i stället för ersättning för läkarvård lämnas ersättning för sjukhusvård, innefattande er— sättning för den sjukes intagande och vård å anstalten. Sådan skyldighet förelig- ger ifråga o-m vård såväl å sjukvårdsanstalt, som drives av stat, landsting eller kommun eller till vars drift utgår bidrag av statsmedel, som även å godkänt en— skilt sjukhem. Lika med vård å anstalt, som nu sagts, räknas vidare även vård som beredes den sjuke genom pensionsstyrelsens försorg. Kassan är dock icke pliktig att ersätta sjukhusvården med högre belopp, än som skulle utgått för den sjukes intagande och vård å allmän sal å lasarett, drivet av det landsting eller den stad, där den sjuke är bosatt. Lämnar erkänd sjukkassa ersättning för sjuk— husvård, är kassan berättigad att minska den sjukes sjukpenning under vårdtiden med belopp, motsvarande kostnaderna för vården. Har den sjuke familj, som för sitt uppehälle är av honom beroende, får dock högst halva sjukpenningen på detta sätt avdragas. Många av kassorna utge emellertid oavkortad sjukpenning under vårdtiden.
Utom för medlem kan erkänd sjukkassa meddela sjukvårdsersättning även för medlems barn under 15 år. Denna s. k. barnförsäkring är på frlvillighetens väg med ett fåtal undantag införd i kassorna. En annan prestation, som sjukkassa frivilligt kan åtaga sig, är meddelande av ersättning för av läkare föreskrivna läke— medel och sjukvårdande åtgärder. Dessa sjukhjälpsformer förekomma dock ej så ofta.
Sjukpenning skall utgivas vid varje sjukdom, som medför förlust av arbetsför— mågan, eller för vars botande den sjuke enligt läkares föreskrift bör fullständigt avhålla sig från arbete.
För sjukhjälp i form av ersättning för utgifter till läkarvård få inga begräns- ningar göras i fråga om understödstiden. Vad beträffar sjukpenning och ersätt— ning för sjukhusvård, skall dylikt understöd utgå för en understödstid av minst 2 år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. Genom stadgebestämmelse kan sjukhjälpstiden utvidgas utöver vad här sagts, vilket sjukkassorna begagnat sig av
inom åtskilliga områden. Därvid har man i allmänhet stannat vid 3-årig sjuk- hjälpstid, detta emedan statsbidrag ej utgår för tid därutöver. I en av central- sjukkassorna är emellertid sjukhjälpstiden obegränsad.
Sjukhjälp får som regel icke utgivas för sjukdomsfall, som inträffar inom 60 dagar efter inträdet (väntetid). Genom stadgebestämmelse kan väntetiden ut- sträckas, dock icke till mer än 120 dagar. Sjukpenning får icke utgivas för de 3 första dagarna av varje sjukdomsfall (karenstid) och ej heller för tid, innan an- mälan om sjukdomsfallet gjorts, där det ej är uppenbart, att hinder mött för an- mälans verkställande.
Jämförelse beträffande sjukligheten inom A-, B-, C- och D-kommuner1 samt städer-2. Undersökningen, som avser år 1941, det sista år för vilket officiella sifferuppgifter förelågo, har omfattat lokalsjukkassorna inom följande 12 län: Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Gö— teborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Från undersökningen ha undantagits ett mindre antal kassor, vilka börjat sin verksamhet under år 1941. Det har i första hand gällt att få fram ett s. k. sjuktal (jfr härom nedan) för varje grupp av kassor med verk— samhetsområden inom samma kommuntyp A—, B-, C- och D-kommuner samt städer för vart och ett av de undersökta länen. Vidare har det varit nödvändigt till följd av längsta sjukhjälpstidens olika längd, att göra skillnad mellan kassor, som meddela sjukhjälp högst 18 dagar för ett sammanhängande sjuklighets- tillstånd, och sådana som utsträckt sjukhjälpstiden till högst 90 dagar för varje likaså sammanhängande sjuklighetstillstånd.
Från arbetstabeller, som uppgjorts inom pensionsstyrelsen (sjukkassebyrån) ha sammanställts uppgifter om antalet sjukhjälpsdagar under året för män respek- tive kvinnor för samtliga 18-dagarskassor med verksamhetsområden inom före- trädesvis A-kommuner inom ett Visst län, motsvarande uppgifter för samtliga 18- dagarskassor med verksamhetsområden inom företrädesvis B-kommuner inom samma län 0. s. v. Man får sålunda samtliga dagar för vilka lokalsjukkassorna inom länet utgivit sjukpenning eller (och) lämnat ersättning för sjukhusvård i stort sett uppdelade på de olika kommuntyperna. Från samma tabeller ha vidare upp- gifter hämtats rörande antalet (medeltalet av antalet vid årets början och slut) sjukpenningförsäkrade män respektive kvinnor. Med sjukpenningförsäkrade med— lemmar avses här dels medlemmar, som äro enbart sjukpenningförsäkrade, dels sådana, som äro både sjukpenning- och sjukvårdsförsäkrade. Summering av medlemsantalet har skett på liknande sätt som för sjukhjälpsdagarna. Genom att för exempelvis 18-dagars A-områdeskassor inom Uppsala län dividera antalet sjukhjälpsdagar för män respektive kvinnor samt män och kvinnor till- sammans med antalet sjukpenningförsäkrade män respektive kvinnor samt män
esk—Ånger verksamhetsområdets karaktär i närings- och bebyggelsehänseende enligt följande be- t ning: A kommun med minst 75 procent av befolkningen tillhörande jordbruk med binär-ingar. B kommun med 50—75 procent av befolkningen tillhörande jordbruk med binär-ingar. C kommun med mindre än 50 procent av befolkningen tillhörande jordbruk med binäringar, ej agglomererad. D Kommun med minst :73 av befolkningen agglomererad (i tätorter boende). Ingår i lokalsjukkassas verksamhetsområde mer än en kommun av olika karaktär i ifrågavarande hänseende, har kassan hänförts till det slag av kommuner, som, räknat efter innevånarantalet, överväger inom området. 2 Städerna Göteborg, Norrköping, Malmö, Hälsingborg, Landskrona och Trälleborg äro icke med- tagna i denna undersökning.
Tab. 49. Sjuktal år 1941 inom olika ortstyper enligt sjukkassestastistiken (sammandrag för 12 län).
1 | 2 s 4 5 6 | 7 8 9 10 Sjuk- Sjuk- iigféetl lägg— S i " k ” a 1 Genom- Kommun- Antal hiälps- hjälps- Pjuk- sjuk- Män + kvinnor snitta- typ kassor dagar. dagar, pen- pen- Män Kvinnor kol. 3 + kol. 4 ålder, män kvinnor ”så ååå, k01.8:kol.5 kol.4:kol.'6 kol.5+ km är 18-dagars- kassor Landsbygd A . . . . 161 77100 82409 29 617 26017 2.6 3.2 2.9 35.5 B . . . .' 258 145 604 140768 53492 45479 2.7 3.1 2.9 37.2 C . . . . 127 132822 110250 42 390 33 407 3.1 3.3 3.2 37.5 D . . . 34 44 375 42 503 15 642 13228 2.8 3.2 3.0 39.0 Städer . . . 18 23 615 39 060 8 937 11 563 2.6 3.4 3.1 37.0 90—dugars- kassor Landsbygd A . . . .= 13 23 651 25 483 6075 4908 3.9 5.2 4.6 36.4 B . . . . 28 66031 72 723 14330 12120 4.6 6.0 5.2 38.0 C . . . _l 32 136155 124 662 22573 18302 6.0 6.8 6.4 39.5 D . . . . 24 161049 134295 27814 21444 5.8 6.3 6.0 39.4 Städer . . 34 310105 429 937 57 306 64893 5.4 6.6 6.1 38.6
och kvinnor tillsammans har man fått ett mått på sjukligheten inom 18-dagars A—områdeskassor inom Uppsala län 0. s. v. Dessa sjuktal representera emellertid icke fullt ut den verkliga sjukligheten bland kassornas medlemmar. Här har näm- ligen endast sådana sjukdagar kunnat medräknas, för vilka sjukpenning eller sjuk- husvårdsers'a'ttning utgått enligt kassornas stadgar. Dessa föreskriva som förut nämnts författningsenligt viss väntetid och karenstid, varunder som regel icke utgår sjukhjälp av ifrågavarande slag med undantag för att sjukhusvårdsersättning erhålles under karenstiden. Därjämte kan rätten till sjukhjälp av någon anledning ha förverkats. De för sjukdom, föranledd av olycksfall i arbete, yrkessjukdom rn. m. gällande bestämmelserna, varigenom de erkända sjukkassorna kommit att för sådana fall utge sjukhjälp i mycket obetydlig omfattning, inverka också. Vidare må framhållas, att medlemmar, som äro inkallade till militärtjänstgöring och där- under åtnjuta avgiftsbefrielse, i allmänhet ej äro berättigade till sjukhjälp från kassorna. Även om uppgifterna sålunda icke kunna tillmätas fullt allmängiltig betydelse, äro de dock väl ägnade att ge en belysande bild av hithörande förhål- landen. Enär medelåldern i kassorna har en viss inverkan på sjukligheten, har för varje områdestyp (A-, B—, C- och D—områden samt städer) uträkn-ats en genom— sni—ttsålder, varvid hänsyn tagits till de olika medlemsantalen i kassorna. Slut- ligen har ett sammandrag gjorts för samtliga 12 län (tab. 49).
Som resultat av undersökningen kan för 18—dagarskassornas del fastslås, att nå— gon väsentlig skillnad mellan sjuktalen för de 5 olika kommuntyperna inom de undersökta länen icke föreligger. A- och B—områdeskassorna uppvisa båda ett sjuk—- tal av 2.9, C-områdeskassorna 3.2, D-områdeskassorna 3.0 och stadskassorna 3.1.
För 90—dagarskassorna däremot kan konstateras en viss, icke obetydlig, skillnad mellan å ena sidan A- och B—områdeskassorna med sjuktal på 4.5 respektive 5.2 och å andra sidan C— och D-områdeskassorna samt städerna med sjuktal på re- spektive 6.4, 6.0 och 6.1. Hur stor del olikheten i ålderssammansättningen har i denna skillnad mellan sjuktalen är dock vanskligt att uttala sig om. Som framgår av sammandraget varierar genomsnittsåldern på följande sätt. För A-områdes— kassor var den 36.4, för B-områdeskassor 38.0, för C- och D—områdeskassor var genomsnittsåldern nästan lika, 39.5 respektive 39.4, samt för stadskassor, slutligen 38.6 år.
Jämförelse beträffande kostnaderna för intagning å sjukvårdsanstalt mellan A-, B-, C- och D-kommuner samt städer. Undersökningen, avseende förhållandena under år 1941 har omfattat lokalsjukkassorna inom följande 8 län: Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Koppar- bergs, Västernorrlands och Norrbottens län. Från undersökningen ha undanta- gits ett mindre antal kassor, vilka börjat sin verksamhet under år 1941. Uppgif- terna om antalet sjukvårdsförsäkrade medlemmar och kostnaderna för intagning å sjukvårdsanstalt ha hämtats från 5. k. beräkningslistor, vilka för beräkning av statsbidrag (sjukvårdsbidrag) uppgjorts inom sjukkassebyrån. Med sjukvårds— försäkrade medlemmar menas här, dels sådana medlemmar, som äro enbart sjuk— vårdsförsäkrad-e, dels sådana, som äro försäkrade för såväl sjukvårdsersättming som sjukpenning. Beträffande kostnaden för intagningen må följande framhål— las. Medlemmarnas utgifter för intagning å sjukvårdsanstalt ersättes i sin hel- het av sjukkassan, dock med vissa inskränkningar. Som redan framhållits är kassa icke pliktig att lämna ersättning med högre belopp, än som skulle ut- gått för den sjukes intagande å lasarett, drivet av det landsting eller den stad, där den sjuke är bos-att. Då den sjuke anlitat dyrare fortskaffn-ingsmedel än nödvändigt, lämnas ersättning av kassan med belopp, motsvarande kostnaden för det billigaste fortskaffningsmedel, som bedömes erforderligt.
De siffror, utvisande intagningskostnaderna per 100 medlemmar, som framräk- nats för de olika typerna av kassor, utvisa tydligt, att kostnaderna för intagning å sjukvårdsanstalt äro betydligt högre för medlemmar tillhörande landsbygdskas- sor än för medlemmar i stadskassor. För 18—daga1's A—områdeskassor äro de exem— pelvis fyra gånger så höga som för 18-dagars stadskassor och för 90-dagars B- områd—eskassor likaså fyra gånger så höga som för 90-dagars stadskassorna. Jämför för övrigt tab. 50.
Jämförelse beträffande utgiven läkarvårdsersättning inom A-, B-, C- och D-områden samt städer. Undersökningen har omfattat samma 8 län, som gjorts till föremål för undersökning av intagningskostnaderna, och har likaså ' avsett förhållandena under år 1941. Förutom det fåtal kassor, vilka på grund av att de börjat sin verksamhet und-er år 1941 undantagits från undersökningen, ha tre— kassor, vilka lämna full ersättning för medlemmarnas läkarvårdsutgifter, uteslutits. Uppgifterna över antalet sjukvårdsförsäkrade medlemmar och kost— naderna för läkarvårdsersättning ha hämtats ur de tidigare omnämnda beräk—
* gifter för läkarvård utan den av lokalsjukkassorna till medlemmarna utgivna läkarvårdsersättningen, vilken utgör 2/3 av medlemmarnas utgifter för läkar- vården, beräknade enligt den tidigare omnämnda taxan.
252 Tab. 50. Intagningskostnader och läkarvårdsersättning år 1941 inom olika ortstyper enligt sjukkassestatisti/cen (sammandrag för 8 län). /
Medeltalet Intagnings- _ . Intagnings- Lakarvärds- Lakarvards» Kommuntyp Antal sjukvårdst. kostnader, kostnader per ersättning, ersättning per kassor medlemmar kr 100 medlemmar, kr medlem kr under år 1941 ' kr. ' ' ' 18-dagars- kassor Landsbygd A ..... 110 31987 18 186: 12 56: 85 95 520: 92 2: 99 B ..... 186 64 200 27 133: 92 42: 26 203 651: 39 3; 17 C ..... 101 53 360 20 094: 09 37:66 170 234: 75 3; 19 D ..... 30 23 015 6 985: 96 30: 35 82 580: 83 3 :59 Städer . . . . 13 10 282 1 515: 95 14: 74 44 094: 75 4; 29 90-dagars- kassor Landsbygd A ..... 6 4 494 1 120: 62 24: 94 14: 435: 99 3; 21 B ..... 23 20 475 9 168: 81 44: 78 65 391: 36 3: 19 C ..... 19 19 566 7 90]: 61 40: 38 56 757: 85 3:06 D ..... 21 37 080 10 360: 71 27: 94 119 611: 37 3: 47 Städer . . . . 21 69 183 7 755: 15 11:21 338 169: 30 4: 89
_____________________,————————
Undersökningen har givit vid handen, att den läkarvårdsersättning per med- lem, som utgivits av kassor med städer som verksamhetsområde, är större än mot- svarande ersättning, som lämnats av kassor omfattande landsbygdskommuner. Detta förhållande ger dock icke belägg för att kostnaderna för läkarvård i och för sig äro högre i städer än på landsbygden. Det kan i stället bero på att medlem— marna i stadskassorna -— som känt är -— sökt läkare i större utsträckning än vad medlemmarna i landsbygdskassorna gjort.
Läkarvårdsersättningen per medlem för de olika slagen av kassor framgår av , tab. 50 (högra hälften).
Familj etyp
Absoluta tal. (milj. kr.) Ensamstående . . .
Makar utan barn . Makar med 1 barn
) » 2 »
) ) 3 )
) ) 4—5 )
Ogift » 1—2 ' Summa
Relativa tal.
Ensamstående . . . ' Makar utan barn . Makar med 1 barn
) ) 2 ) » » 3 ) » ) Aj,—5 )
av förändringar i skattegrupperingen.
Gäl- lande grunder
231.2 181.2 70.1 33.1 12. 1 10.2
5410
Ortsavdrag = nuv. i ortsgrupp
Skattebeloppets absoluta fördelning
(milj. kr.)
ning (—)
Ökning (+), resp. minsk- (milj. kr.)
Ortsavdrag = nuv. i ortsgrupp
Tabeller till utredningarna rörande effekten på skatteunderlaget
Tab. 51 utvisande beträffande inkomst- och fömögenhetsskatten samt värm—kat— ten det totala skattebeloppets absoluta och relativa fördelning å nedanstående befolkningsgrupper.
I
230.3 178.0 72. 4 34.1 12.6 10.3
541.0
42.6 32.9 13.4 6.3 2.8
| 11 Im v ___—
230.1 180.3 71.3 33.5 12.3 10.3
5410
229.7 182.4 70.6 32.9 12.1 10. 3
541.0
IV V
229.5 184.4 69.6 32.3 12.0 10.3 2. 9 541. 0
229.0 186.5 68.6 31.9 11.8 10.4
541.0 _
0.5 +0 100.0 100.0 +0
I II
—1.1
+1.2 +0.4 +0.2 +0.1 +0.1 _+_0
+0 +0 io
IV|
Avdragsalternativ och familjetyp
Gällande grunder: Ensamstående. . . . Makar utan barn. . Familjer med barn . Samtliga
Ortsavdrag = nuv. l ortsgrupp I . Ensamstående. . . . Makar utan barn . Familjer med barn . Samtliga Ortsavdrag = nuv. i ortsgrupp II. Ensamstående . Makar utan barn . Familjer med barn . Samtliga Ortsavd-rag = nuv. t ortsgrupp III. Ensamstående. . . . Makar utan barn . Familjer med barn . Samtliga Ortsavdrag = mm. i ortsgrupp IV. Ensamstående. . . Makar utan barn. . Familjer med barn . Samtliga
Ortsavdrag= nuv. i ortsgrupp V. Ensamstående. . . . Makar utan barn . Familjer med barn .
30.5 15.2 19. 2 64 7
28.8- 14.9 18.4 62.1
27.4 14.6 17.7 59.7 26.0 14. 3 17.0 57.3 24.8 14.0 16.4
Absoluta tal (milj. kr.)
24. 2 20. 8 15.7 60.7
23.3 20.6 15.0 58.9 22.3 20.6 14.4 57.3 21.4 20.5 13.8 55.7
20. 4 20.4 13.9
44.2 61.1
132. 0
44.8 59.2 28.0 1320 44.7 60.4 27.3 132. 4 44.4 61. 5 26.9 1328 44.5 62.5 26. 3 1331 43.8 63.6 25.5
111 IV !
28.3 102.2
36.8 27.3 92.4 29.8 36.3 28.7 94.8 29.7 37.1 28. 7 95. 5 29.6 37.7 28.5 95.8
29. 5 38. 4 28.5 96.4
29.4 39.1 28.4
45.6 38.4 1862
101. 2 46 5 41. 1
1888 1036 47.3 41. 2
192. 1
1060 48.0 41.4
1954 1083 48. ' 41. 5
198. 5
110.6 49.4 41.6
Samt-
liga
231.2 181.2 1286 5410 2303 1780 1327 5410 2301 1809 1306 5410 2297 1824 1289 5410
229. 5 184. 4 127. 1 5410
2290 1865 1255
+ 02 —0.6 + 0.2 —0.2
—0.7 —0.8 —0.5 —20
(milj. kr.) __ 11 ! III t IVl
+0.6 —1.9 +0.5 +0.5 +0.4 +0.2 +0.4 +O.2 +0.8
—0.9
+1.5 ——0.5 +1. 4 +2.4 +1.4 +09 + 1.4 +3.1 +1.3 +0.9 +1.2 +3.4 +1.? +1.6 +1.2 +4.0 +1.1 +2.3 +1.1 —-1.0 +09 +2.7 +2.6 +1.4 +1.7 +2.s +5.9
+ 3.8 + 2.4 + 3.0 +9.2
+6.1 +3.1 +31 +12.3 +8.4 +3.8 +3.2
Tab. 5.2 utvisande för inkomst- och förmögenhetsskatten samt vvc'irnskatten det sam-manlagda skattebeloppets absoluta och
relativa fördelning på nedanstående befolkningsgrupper och ortsgrupper.
Samt-
liga.
—0.9
13. 2
8. 5 14. 5 12.0
12.5
8.3 14.1 11.5
11.9
8.0 13.8 11.0
11.3
7.8 13. 4 10.6
11
10.4 11.8 12.0 11.3
10. 5 11.7
11.9 11.2
10. 1 11.5 11.5 10.9
9.7 11.3 11.2 10.6 9.3 11.1 10.9 10.3 8.9 10.9
100 | |
Relativa tal
III
19.1 33.7 20.8 24.4 195 33.3 21.0 24.4 19.5 33.5 20.9 24.5
19. 3 33. 9 20. 8 24.6
19.3 33.9
24.6 19.2 34.1 20.0
IV
12.2 20.3 21 2 17. 1
12. 9 20.4 21.6 17.5
12.9 20.5 22.0 17.6 12.9 20. 7 22.1 17.7 12.9 20.8 22.4 17.8
V
44.2 25. 2 29.9 34.4 43.9 26. 1 31.0 24. 9 45.0 26.2 31.5 35.5
46. 2 26. 3 32.1 36.1
47.2 26.4 32.6 86. 7
48.3 26.5 33.1
_____________________—————-—-————
Ökning (+), resp. minskning (—)
Samt- '
liga
1000 100. 0 100. 0 100. 0
100. 0 100. 0 1000 1000 100. 0 100. 0 1000 1000
1000 100. 0 100. 0 100. 0 1000 1000 1000 1000 1000 100. 0 1000 | ' .!
Absoluta tal (milj. kr.) ' ' * Relativa tal Familjetyp (milj. kl.-)—
600— 8000 — 2990
GOOD—iQOOO— 15000— Samt- 600— 3000—,6000—'9000—! 15000—
Samt- 600— 3000— 6000— 9000— 15000— Samt- 8990 14990 W liga 2990 5990 8990 14990 W
liga 2990 5990 8990 14990 W liga.
6990
Gällande grunder. Ensamstående.... 65.4 48.6 14.6 12.0 90.6 2312 — — — —— —— _ 28.3 21.0 6.3 5.2 39.2 1000
Makar utan barn. . 9.3 41.2 22.0 16. 7 92. 0 1812 — —— — — — — 5.2 22.7 12.1 9.2 50.8 1000 Familjer med barn . 6.5 27.6 17.5 19. 4 57. 6 128.6 — _ — — — — 5.1 21.5 13. 5 15.1 44.8 1000 Samtliga 81.2 117.4 54.1 48.1 2402 5410 — — —— = — — 15.0 21.7 10.0 8.9 44.4 1000
Ortsavdrag = nuv. 7
ortsgrupp I. Ensamstående. 72.9 47.6 14.0 11.4 84.4 2303 +7.5—1.0—-0.6—0.6 —6.2 —0.9 31. 206 6.1 5.0 36.7 1000
6
Makar utan barn.. 102 42.9 21.8 16.4 86.7 1780 +0.9 +1.7 —0.2—0.3 —5.3 —3.2 57 24.1 12.3 9.2 48.7 1000 Familjer med barn. 7.4 31.7 18.2 19.8 55.6 1327 +0.9 +4.1 +0.7 +04 —2.0 +4.1 5.6 23.9 13.7 14.9 41.9 1000 Samtliga 905 1222 54.0 47.6 2207 5410 +9.3 +4.8 —0.1 —0.5 —13.5 i!) 167 22.6 10.0 8.8 41.9 1000
Orta-avdrag = nuv. i ortsgrupp II. Ensamstående. . . . Makar utan barn. . Familjer med barn Samtliga 8
8 48.4 14.4 11.8 87.7 2301 +2.4 —0. 2 —0.2 —0.2 —2.9 —1.1 29.5 21.0 6.3 5 1 38.1 1000 .4 42.3 22.2 16.7 89. 7 1803 +0.1 +1. 1 +0.2 io ——2.3 —0.9 5.2 23.4 12.4 9 3 49.7 100. o 5 29. 5 17.8 19.8 57.0 130. 6 io +1.9 +0 11 +04 —0.6 +2.0 5.0 22.6 13.6 15.2 43. 6 100. 0 7 1202 54.4 48.3 234 4 5410 +2.5 +2.8 +03 +0.2 —5.8 io 15.5 22.2 10.1 8 9 43.3 100. 0
b: QD
under.»
Ortsavdrag = nuv. i ortsgrupp III. Ensamstående. . . . 62.3 49.2 14.8 12.2 91.2 2207 —3.1 +0.6 +0.2 +0.2 +0.6 —1.5 27.2 21.4 6.4 5.3 39.7 1000 Makar utan barn. . 8.5 41.5 22.5 17.1 92.8 1824 —0.8 +0.3 +0.5 +0.4 +0.8 +1.2 4.6 22.8 12.4 9.3 50.9 1000 Familjer med barn. 5.6 27.6 17.4 19.9 58.4 1280 ——0.9 +0 —0.1 +0. 5 +0. 8 +0.9 4.3 21.4 13. 5 15.5 45.3 100.0
Samtliga 76.4 1183 54.7 49.2 2424 5410 ——4.8 +0.9 +0.6 +1.1 +2.2 io 14.1 21.9 10.1 9.1 44.8 1000
Ortsavdrag = nuv. 7
ortsgrupp IV. Ensamstående.... 57.5 49.8 15.1 12.5 94.6 2295 —7.9 +1.2 +0.5 +05 +4.0 —1.7 25.1 21.7 6.6 5.4 41.2 1000
Makar utan barn. . 7.9 40.5 22.8 17.4 95. 8 184.4 —1.4 —0.7 +0.2! +0.7 +3. 8 +3.2 4.3 22.0 12.3 9.5 51.9 100. 0 Familjer med barn . 4.8 25. 7 17.0 19.9 59.7 127.1 —1.7 —1.9 ——-0.5 +0. 5 +2.1 ——1.5 3.7 20.2 13.4 15.7 47.0 1000 Samtliga 70.2 1.16. 0 54.9 49. 8 2501 5410 ——11.0 —1.4 +0.8 +1. 7 +9.9 io 13.0 21.5 10.1 9.2 46.2 1000
Ortsavdrag = mm. i
ortsgrupp V. Ensamstående. . .. 52.0 50.6 15.5 12.8 98.1 2290 -—13.4 +2.0 +0.9 +0.8 +7.5 —2.2 22.
Makar utan barn.. 7.5 394 22.9 17.8 98.9 1805 —1.8 —1.8 +0.9 +11 +6.9 +5.9
22.1 6.8 5.6 42.8 1000 21.1 12.3 9.5 53.1 1000
7 40
Familjer med barn. 4.2 23.7 16.6 19.9 61.1 1256 —2.3 —3.9 —0.9 +0.5 * +3.5 —3.1 3.4 18.9 13.2 15.9 48.6 1000 Samtliga 63.7 1137 55.0 50.5 2581 5410 —17.5 —3.7 +0.9 +2.4 +17.9 +0 118
21.0 10.2 9.3 47.7 1000
Tab. 54 utvisande antalet taxerade enheter med, resp. utan beskattningsbart belopp.
Familjetyp
Antal taxerade enheter
Med beskattningsbart
belopp. Ensamstående . ...... 6 772 Makar utan barn . . . . . 2257
Familjer med barn . . . . 2578 Samtliga 11607
Utan beskattningsbart
belopp. Ensamstående ..... . . 714 Makar utan barn. . . . . 346
Familjer med barn . . . . 1514 Samtliga 2574
Ökning (+), resp. minskning (——).
Med beskattningsbart
belopp. Ensamstående . . . . . . . —— Makar utan bam. . . . . —
Familjer med barn . . . . —— Samtliga ——
Utan beskattningsbart belopp.
Ensamstående . . . . . . . — Makar utan barn ..... — Familjer med barn . . . . —
Samtliga —
* Undersökningsmaterialet 5.56 procent av rikets h
Gällande grunder
7 154 2 297 2 716
12 167
332 306 1 376 2 014
+382 + 40 +138 +560
—382 — 40 ——138 —560
Absoluta tall
Relativa tal
II
6 709 2 262 2 571
11 542
777 341 1 521 2 639
III
6 343 2 209 2 402 10 954 1 143
394 1 690 3 227
——429 —— 48 —1 76 ——653
+ 429 + 48 + 176 +653
ela befolkning.
#;
IV
5 885 2 163 2 281 10 329 1 601
440 1 811 3 852
—— 887 — 297 —1 278
+ 887 + 94 + 297 + 1 278
Ortsavdrag = nuvarande i ortsgrupp
5 478 2 114 2 123 9 715 2 008
489 1 969 4 466 —1 294 —— 143 —- 455 ——1 892
+1294 + 143 + 455 +1892
Gällande grunder
90.5 86.7 63.0 81.8 13.3 37.0 18.2
Ortsavdrag = nuvarande i ortsgrupp
,I
95.6 88.2 66.4 85.8 11.8 33.6 14.2
+5.1 +1.5 +3.4 +4.0
II
89.6 86.9 62.8 81.4 10.4 13.1 37.2 18.6
-—0.9 + 0.2 —0.2 —0.4 +0.9 —O.2 +0.2 +0.4
III
84.7 84.9 58.7 77.2 15.3 15.1 41.3 22.8
——5.8 —1.8 —4.3 —4.6
+5.s +1.8 +4.3 +4.6
78.6 83.1 55.7 72.8
21.4 16.9 44.3 27.2
V
73.2 81.2 51.9 68.5 26.8 18.8 48.1 81.5
—17.3 —11.1 —13.3
+17.3 + 5.5 +11.1 +13.3
Tab. 55 utvisande för ett antal undersökta kommuner dels skatteunderlag enligt gällande ord/ning, dels ock förskjutningar i skatteunderlag resp. skattebelastning 'vid olika alternativ för de kommunala ortsavdragen.1
Taxeringsår 1936.
Antal Procentuell ökning eller minskning av k tt - Kommuner 11.21"; skatteunderlaget | skattebelastningen (F = fastighetsägare, enligt I : icke-fastighetsägare) gällande v 1 d a 1 t e r n a t i v ordning I III V | I | III V Ortsgrupp I. Landskommuner. Vätö, Stockholms 1. . . F 2447 _ — 5.3 — 10.6 — + 3.7 + 7.7 I 1 628 — — 13.7 _ 26.5 — — 5.5 — 11 5 S:a 4075 _ _ 8.7 _17.0 _ _ _ Gottröra » F 887 — _ 2.7 _ 5.2 — + 5.5 + 11.5 I 689 _ _ 14.3 _ 27.5 _ _ 7.1 _ 14.8 ! S:a 1 576 — _ 7.8 _ 14.9 _ _ _ Litslena, Uppsalal ..... F 2169 _ — .7 _ 7.0 _ + 4.0 + 8.3 I — 835 —— — 17.1 — 32.6 — — 10.4 — 21 & 5:11 3 004 _ _ 7.4 — 14.1 _ _ _ - Holm » . . . . F 235 _ _ — _ + 88 + 18.0 1 I 187 — _ 18.3 — 34.4 — _ 11 1 _ 22.6 1 S:a 422 — — 8.1 — 15.3 _ _ _ Rasbokil » F 1 695 _ _ 3.3 _ 6.4 _ + 4.1 + 8.6 I _ 718 _ —16.2 — 31.4 _ — 9.8 — 20.4 S:a 2 413 — — 7.2 — 13.8 — _ — Bergshammar,Södermanl.l. F 1 133 — _ 2.3 —— 4.6 —— + 6.0 + 12.2 I 704 _ — 16.8 _ 31 5 _ — 9.7 — 19.5 S:a 1 837 _ — 7.8 _ 14.9 — — — Hyltinge (kommundelen), Södermanlands 1. F 4 374 _ — 1.4 — 2.7 _ + 3.2 + 6.5 I 2 086 _ — 10.9 _ 21.0 — _ 6.8 — 13.6 S:a 6460 _ _ 4.5 _ 8.6 _ _ — ' Österåker » F 2 753 _ _ 4.8 —- 9.4 — + 4.2 + 8.4 I 1 907 _ — 14.3 — 26.6 — — 6.1 — 12.2 S:a 4 660 _ _ 8.7 _ 16.5 _ _ Vinnerstad, Östergötl. l.. . F 4954 — _ 2.1 _ 4.2 _ + 3.8 + 7.8 I 4 079 _ _ 10.0 _ 19.6 _ _ 4.6 _ 9.5 S:a. 9 033 — _ 5.7 _ 11.2 _ — —— Järstad » F 527 — — 1.2 _ 2.5 _ + 3.6 + 7.0 I 152 _ _ 16.5 _ 30.9 _ _ 12.4 _ 24.1 523 679 — _ 4.7 — 8.9 — — — * Alt. I = nuvarande kommunala ortsavdrag i ortsgrupp I. » III = ) » r » » III. : V = » ) ) » 1 V.
Kommuner
(F = fastighetsägare, I = icke-fastighetsägare)
Svinhult, Östergötlands l.. F
I 513 Mariannelunds köping, Jönköpings 1. F I S:a Stengårdshult » F I S:a Villstad » F I S:a Uråsa, Kronobergs 1. F I S:a Öjaby » &. Gunnaryd »
::
Rumskulla, Kalmar l.. . .
p
S:t Sigfrid »
& Ardre, Gotlands ]. . . Stenkumla »
a Silte »
& Edestad, Blekinge 1.
a Sölvesborgs lk »
p:
Ingelstorp, Kristianstads l.
WH'Ä tfn—”11 FIN-”11 [”*—”Ä WH"; FIF—H FF)-”11 Eli—lä Eli—'?! WH'Ä :»
:»
Antal skatte- kronor eant
gällande ordning
1 697 596 2 293
4 462 3 758 8 220
767 301 1 068 6 235 6 507 12 742
841 352 1 193
1 509 1 707 3 216
1 774 855 2 629
2 853 1 255 4 108
861 238 1 099
1 136 448 1 584
663 269 932 337 166 503 1 740
910 2 650
2 651 1 551 4 202
2 004 747 2 751
Procentuell ökning eller minskning av
skatteunderlaget
| skattebelastningen
vid alternativ
111
| ...
I I ! )— 05003 010903 'co'vx'w . . .
Ill]
1
Ill
1
_.
lll
|
| ...
| 1 ] >— P”??? 712—23? 9750?—
HV—H GCD—l U'CDIQ (0ka [CW—O UIQ—70 www
[ I
1 |
l I | I II H H :wa— 9993' ss»!— wow—
Ill
1 .
_1.
as» mosu re:—mm se.—= poww—
d .
pms» (DOG!
Nr" Mai-' 035559 036503 ():—!# mono
lll
HN)
lll 11555?
Ill
1 l
I
_|-
I
1 +
| +
'up— äblll
!
| I
Kommuner
(F = fastighetsägare, I = icke-fastighetsägare)
Emminslöv, Kristianstads 1. Norra Vram, Malmöhus l. Virke '
Räng ) Önnarp » Tönnersjö, Hallands l.. . . Söndrum » Krogsered »
Kareby, Göteb. o. Bohus ].
Edsleskog, Älvsborgs l. . .
Hålanda »
Södra Åsarp »
Grästorps köping, Skaraborgs l.
Medelplana »
Södra Råda, Värmlands l.
I S F I S . F I S F I S
I S F I S ..F I S F S F
F
;> I S: I F :E F I S F
nu
9.
B.
&
F
I S:a I S:a F :a :a :a
.a I I S: F
|»
I 513.
Antal skatte- kronor enligt gällande ordning
1 382 1 028 2 410
2 545 4 222 6 767
873 335 1 208
4 770 1 280 6 050
940 307 1 247
1 472
592 2 064 4 256 3 028 7 284
608 21 7 825
1 307 706 2 013
1 372 743 2 115
772 420 1 192
1 113 3 449 4 562
3 937 4690 8 627
3 501 2 460 5 961
2 142 905 3 047
Procentuell ökning eller minskning av
skatteunderlaget | skattebelastningen vid alternativ I 111 | V | I | III ' V ___—_ _ 5.1 _ + 4.1 _ — _13.8 _ _ _ 5.5 _ _ _ 8.8 _ _ _ _ _ _ 0.6 _ 1.3 _ + 8.2 +17.0 _ _12.7 _24.8 _ _ 4.9 _10.2 _ — 8.1 _15.6 — _ _ _ _ 2.0 _ — + 3.0 _ _ _12.2 _ _ _ 7.8 _ _ — 4.8 _ _ _ — _ _ 2.3 _ 4.4 _ + 2.4 + 4.9 _ _13.1 _25.6 _ — 8.9 _183 — _ 4.6 _ 8.9 — _ _ — _ 3.8 _ _ + 2.9 _ — _15.0 _ — _ 9.0 — _ _ 6.6 — _ _ _ _ — 2.9 _ _ + 3.9 _ _ _15.9 _ _ _10.0 _ — _ 6.6 _ — _ _ _ _ 3.6 _ 7.1 _ + 3.9 + 8.2 _ —12.4 _24.0 _ _ 5.6 _11.5 _ _ 7.2 _14.1 — — — _ _ 5.9 — _ + 3.4 _ _17.1 _ _ — 8.9 _ _ 9.0 _ _ — _ _ 5.1 _ _ + 3.1 _ _ _13.2 — _ — 57 _ — _ 7.9 _ _ — _ 2.4 _ + 5.8 _ _ _17.4 _ _ _10.7 _ — _ 7.4 _ _ _ — _ _ 2.2 _ 4.1 _ + 4.0 + 8.5 _ _12.9 _25.2 _ — 7.3 _15.4 _ _ 6.0 _11.7 _ _ _ — _ 3.7 — — + 5.7 _ _ —10.6 _ _ _ 1.8 _ _ 8.9 _ _ _ _ _ _ 2.7 _ 5.3 _ + 3.1 + 6.3 _ _ 8.0 —15.6 _ _ 2.6 _ 5.3 _ _ 5.6 _10.9 — — _ _ _ 0.9 _ + 4.2 _ _ —10.5 _ _ _ 5.9 _ — 4.9 _ — _ _ _ _ 4.0 — — + 2.8 — _ _ _ 6.7
Procentuell ökning eller minskning av
Antal k tt - Kommuner Irrindr skatteunderlaget | skattebelastningen (F = fastighetsägare, enligt I = icke-fastighetsägare) gällande v i d 8 1 t e r n a t i v ordning 1 | 111 v | 1 | In | v Östervallskog, Värmlands 1. F 1 700 _ _ 3.2 _ _ + 3.1 _ I 465 _ _ 17.0 _ _ _ 11.6 _ S:a 2165 _ -— 6.1 _ _ _ _ Sunne » F 14 442 _ _ 4.0 _ 7.8 — + 3.2 + 7.0 I 7 217 _ _ 12.9 _ 26.0 _ _ 6.3 _ 14.1 S:a 21 659 _ _ 7.0 _ 13.9 _ _ _ Ånsta, Örebro 1 ...... F 3 125 _ — 2.9 _ + 4.0 _ I 3 059 — _ 10.5 _ _ _ 4.1 _ S:a. 6184: _ _ 6.7 _ _ _ Norrbyås » ..... F 1665 — 4.1 _ _ + 4.6 _ I 989 _ _ 15.5 _ _ _ 7.8 — S:a 2654 _ 8.4 _ _ _ _ Medåker, Västmanlands 1. F 1 893 _ _ 4.1 —- _ + 3.8 _ I 927 _ _ 14.8 _ _ _ 7.8 _ S:a 2820 _ _ 7.6 _ _" _ _ Frösthult » F 1 132 _ 3.4 _ + 4.1 _ I 808 _ _ 12.5 _ _ _ 5.8 _ S:a 1 940 _ _ 7.2 _ _ _ _ Aspeboda, Kopparbergs 1. F 1 552 _ 3.8 _ _ + 3.2 _ I 1 265 _ _ 10.8 _ _ _ 4 2 _ S:a 2817 _ 6.8 _ _ _ Malingsbo » F 968 _ _ 0.7 _ 1.5 + 6.0 + 12.4 I 659 _ _ 14.6 _ 28.2 _ — 8.8 _ 18.2 S:a 1 627 _ 6.3 _ 12.2 _ _ _ Bjursås » F 5 323 _ 6.2 _ 11.8 _ + 3.0 + 6.7 I 7 883 _ _ 10.8 _ 21.1 _ _ 2.0 _ 4.5 S:a 13 206 _ _ 8.9 _ 17.3 _ _ _ Nianfors, Gävleborgs l. . . F 556 _ _ 1.3 _ 2.7 _ + 5 8 + 11.8 I 279 _ _ 17.6 _ 33.3 _ _ 11.6 _ 23.4 S:a 835 _ 6.7 _12.9 _ _ _ Viksjö, Västernorrlands ]. . F 1 143 _ 2.8 _ 5.4 _ + 6.6 + 15.1 I 777 _ _ 17.8 _ 36.0 _ _ 9.8 _ 22.2 S:a 1920 — _ 8.8 _17.8 _ _ _ Näs, Jämtlands ] ...... F 1555 _ _ 3.1 _ 6.1 + 3.9 + 9.5 I 769 _ _ 14.2 _ 30.7 _ _ 8.0 _ 19.2 S:a 2 324 _ _ 6.8 _ 14.2 _ _ _ Nysätra, Västerbottens l. . F 4 442 _ _ 5.1 _ 9.8 _ + 1.8 + 4.1 I 1 766 _ _ 10.9 _ 22.4 _ _ 4.5 _ 10.4 S:a 6 208 _ _ 6.7 _ 13.4 _ _ _ Stad. Simrishamn ......... F 14 901 _ _ 2.3 _ 4.5 _ + 2.7 + 5.3 I 14 910 _ _ 7.4 _ 14.2 _ _ 2.7 _ 5 3 S:a 29811 _ — 4.9 _ 9.3 _ _ _
Kommuner
(F = fastighetsägare, I = icke-fastighetsägare)
Ortsgrupp I o. [I.
Hyltinge, Södermanlands l.
Ortsgrupp Il.
Landskommuner.
Kimstad, Östergötlands l. .
p
Mörbylånga kpg, Kalmar l.
FPH'Ä (!”—”*!
po
Hasslö, Blekinge I.
go
Burlöv, Malmöhus l. . . . .
:s
'# FFl-"=! PiP—”11
Brastad, Göteb. o. Bohus ].
;:
Smögen
D
Bottna
&
Våmb, Skaraborgs l. . . . .
&
Kopparbergs kpg, Örebro 1.
»
Hubbe, Västmanlands ]. . .
&
Högbo, Gävleborgs ]. . . .
grn—wu git-un HN"”?! mma-.! .te—”11 PiP-"11 ."?”
m
Antal skatte- kronor
enligt gällande ordning
5 044 5 073 10 117
5 426 4 720 10 146
2 792 3 223 6 015
1.295 552 1 847 24 962 26 113 51 075
3 993 3 536 7 529
3 576 2 039 5 615
507 172 679 7 592 3 289 10 881
8 751 11 290 20 041
5 419 4 355 9 774
3 931 4 562 8 493
Procentuell ökning eller minskning av
skatteunderlaget ' skattebelastningen
vid alternativ
FPP ovan— ||| +++
||| rdr-*
IOC: HH laga,.
|||
1.09 +l 9.0
|+ 9.0
H— .tosoz— Num- m,...
Hesa mono wax] Cabo cam Oeac! aux—n:o "cous: wqq iomio I+
H ?>>—l U'CD
ll p—u—A 'ca'm HH ha?»
I I
am .cm 0049.
Ill ror-
le.—.:.— HO Ipe.
NOD
m.m sw ha...
6
0. 4. 2. 2. 9. 5. 3. 7. 5. 1 10. 4. 0. 4. 1. O. 3. 2. 1. 4. 3. 2. 4. 3.
[||
claw 993159 Pri—fd NSU—' 977859 $'"??? 95993 SÖT-”H 93979” toppa 939"? 'om-ali Hum (DHD: denna mom mao coo— wocn slum :o-oo mono
! I
lll [QH Luis Co)—Å li'ca
ll +| &? low HH lisa.
+!
241—* lou»!— |:: HH !==-h !—ll—l re.:—
+ + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + +.
Uru— | ]
Procentuell ökning eller minskning av
Antal k tt _ Kommuner Län:; skatteunderlaget | skattebelastningen (F = fastighetsägare, enligt _ I = icke-fastighetsägare) gällande v i d a 1 t e r n a t i v ordning _ I | 111 | v | I | m ] v ' Ramsjö, Gävleborgs l.. . . F 4142 + 0.9 _ 1.0 _ 2.7 _ 2.2 + 2.4 + 7 I 2 197 + 7.6 _ 7.7 _ 22.4 + 4 2 _ 4.6 _ 14 3 ; S:a 6 339 + 3.3 _ 3.3 _ 9.5 _ _ ; Sättna, Västernorrlands 1. F 2 598 + 2.0 _ 2.0 _ 5.8 _ 2.7 + 1.3 + 6.5 ' I 1 208 + 10.9 _ 6.0 — 23.9 + 5.8 _ 2.8 _ 14.0 S:a 3 806 + 4.8 _ 3.2 _ 11.6 _ _ _ Timrå » » F 30 846 + 1.4 _ 2.5 _ 6.2 — 1.2 + 1.4 + 4.2 ' I 26 241 + 4.0 _ 5.4 _ 14.4 + 1.4 _ 1.6 _ 4.9 S:a 57 087 + 2.6 _ 3.9 _ 10.0 _ _ _ Ådalsliden » F 4296 + 1.7 _ 2.3 _ 5.9 _ 1 6 + 0.9 + 3 5 I 2 283 + 6.0 _ 4.8 — 15.2 + 2 6 _ 1 7 _ 6 7 S:a 6579 + 3.3 _ 3.2 _ 9.1 _ _ _ Mörsil, Jämtlands l.. . F 3470 + 1.4 _ 2.0 _ 5.3 _ 2.1 + 2.0 + 6.4 I 3 139 + 5.8 _ 6.2 _ 17.3 + 2.3 _ 2.3 _ 7.1 S:a 6 609 + 3.5 _ 4.0 _ 11.0 _ _ _ Ytterhogdal » . F 4826 + 11 _ 1.3 — 3.5 _ 2 0 + 1.4 + 4.7 I 1 779 + 8.9 _ 6.5 _ 19.7 + 5 6 _ 3.9 _ 12. S:a 6605 + 3.2 _ 2.7 _ 7.8 _ _ — Malå, Västerbottens l. . . F 7 266 + 2.0 _ 2.6 — 6.9 _ 1.5 + 0 7 + 3.3 I 2 107 + 8.9 _ 5.6 _ 20.3 + 5.2 _ 2 4 _ 11.5 S:a 9373 + 3.6 _ 3.2 _ 9.9 _ _ _ Örträsk » . F 3 099 + 2.1 _ 3.0 _ 7.7 — 1.5 —- 0.6 + 2.9 I 1 476 + 6.9 _ 4.5 —- 15.8 + 3.2 _ 1.1 _ 6.1 S:a 4 575 + 3.7 _ 3.5 _ 10.3 _ _ _ Junosuando, Norrbottens l. F 1 650 + 3.0 _ 4.4 _ 10.7 — 1.6 _ 0.2 + 3 0 I 462 + 10.6 5.2 22.5 ! 5.7 0 7 10.7 S:a 2 112 + 4.6 _ 4.5 _ 13.3 _ _ _ . ? Ortsgrupp lll. Landskommuner. . Hässelby villastads köping, + Stockholms 1. F 13 090 + 3.6 — — 3.5 -— 2.1 _ + 2.1 I I 8977 + 8.9 — _ 8.4 + 3.0 _ _ 3.1 + S:a 22067 + 5.8 _ _ 5.5 _ _ _ i Lycksele köping, Västerb. 1. F 5 546 + 4.1 _ 3.8 _ 1.7 _ + 2.0 I 8 601 + 7.1 _ _ 6 9 + 1.1 _ _ 1.3 S:a 14147 + 5.9 _ _ 5.7 _ _ _ Arjeplog, Norrbottens 1. F 9 257 + 5.4 _ _ 5.3 _ 2.5 _ + 2.7 I 4355 + 13.8 _ _ 13.1 + 5.3 — _ 5.8 S:a 13612 + 8.1 _ _ 7.8 _ _ _ Karl Gustav » F 2 566 + 4.1 _ _ 5.1 _ 2.3 _ + 2.5 I 1 311 + 11.4 _ _ 11.9 + 4.5 _ _ 4.9 S:a 3877 + 6.6 _ _ 7.4 _ _ _
Kommuner ikatte"
'ronor
(F = fastighetsägare, enligt I = icke-fastighetsägare) gällande ordning
Städer.
Katrineholm ........ F 41 034 I 5 1 489
S:a 92 523
Örnsköldsvik ........ F 23 695 I 40 418 S:a 64 113
Ortsgrupp IV.
Haparanda ......... F 7 622 I 8 203 518. 15 825
skatteunderlaget | skattebelastningen vid alternativ
I III V I 111 V + 1.6 _ _ 1.5 — 3.4 — + 3.6 + 8.1 _ — 7.6 + 2.7 _ — 2.8 + 5.2 _ _ 4.9 — _ _ + 1.6 — _ 1.5 _ 29 _ + 30 + 6.5 _ — 6.0 + 1.7 _ _ 17 + 4.7 _ _ 4.3 _ _ _ + 4.6 + 1.1 _ 2.2 _ 3.8 _ 1.2 + 1.4 + 12.5 + 3.4 _ 4.7 + 3.5 + 1.1 _ 1.2 + 8.7 + 2.3 _ 3.5 _ —— _
Tab. 55 (farten) utvisande för ett antal undersökta kommuner skatteunderlag enligt gällande ordning och förskjutningar häri.
Kommuner
Ortsgrupp
Hjo, I ................... Askersund, II ............... ' Visby, III ................. Södertälje, IV ...... 1 Östersund, V ...............
Taxeringsår 1935.
Norrköping, III 3 tax.-distr.
Stockholm, V: Sofia 2 tex.-distr ..... Engelbrekts 1 tax.-distr.
Antal skatte- kronor enligt
gällande ordning
22 562 20 488 115 868 151 660 159 784
Antal inkomst- skattekronor för fysiska personer
138 514
119 010 238 309
Procentuell ökning eller minskning av skatteunderlaget vid alternativ
+ 2.7 + 5.2 + 7.2 +10.9
+ 7.0
+ 14.4 + 4.9
nr ] v
_ 6.1 — 11.4 _ 3.2 _ 8.8
_ _ 4.8 + 2.1 _ 2.8 + 4.6 —
_ _ 6.6 + 7.0 _ + 2.4 _
Tab. 56. Förskjutning i skatteunderlag, skattebelastning och ut- för de kommunala ortsav-
Kommuner och län
(F = fastighetsägare och " juridiska personer1 0 = övriga.)
Landskommuner. Ortsgrupp I. Ljusterö, Stockholms l. . . .
Muskö »
Långtora, Uppsala l.. . . .
Ramsta » Hagby » Österlövsta » Hällnäs »
Tunaberg, Södermanlands l.
Barva »
Jäder »
Julita » Lillkyrka, Östergötl. 1.
Östra Skrukeby )
05% EPO”!!! .mOI'ij WOZFQ 930911 EPO”?! EPO"! WONaj HJO”?! FPC”?! WOW-d FPG'Ä 230111
N
3
:=
"
N
:o
&
&
N
N
&
e:)
FF 5
Antal skatte- kronor enligt nu g ällande ortsgrupp
7 483 4 801 12 284
1 890 1 802 3 692 1 739 2 052 3 791
1 585 1 391 2 976
1 158 1 360 2 518 15 110 10 646 25 756
10 541 E) 370 15 911
6 647 14 770 21 417
1 974 2 858 4 832
4 103 4 022 8 125
8 886 12 535 21 421
398 325 723
1 303 1 1 73 2 476
Ut— debi- tering enligt beslut är
1944
7.50 8.50
8.00
6.89 8.90 7.1—9 8.0—0 717) 9.27) 8.2) 8.5 9.5)
7.70
Procentuell ökning
skatteunderlaget
om kommunen
II 111 IV V
_ _1.5 — 3.2 _ 4.3 _ 6.0 _ _39 _ 9.2 —12.6 —16.9 _ —2.4 _ 5.5 — 7.5 —10.2 — _1.2 _ 3.3 _ 4.4 — 6.5 _ _3.4 _ 6.2 _ 9.3 _132 _ _2.3 _ 4.7 _ 6.8 — 9.8 _ _1.9 _ 3.9 — 5.1 _ 7.2 — ——4.o _ 9.4 _12.8 _18.4 — _3.0 — 6.8 — 9.3 _133
0.9 2.4 — '.5 5.2 _ _3.5 _ 8.1 _11.9 —16.7
2.1 5.1 7.4 10.6 _ —1.7 _ 4.5 _ 6.1 _ 8.6 — _ .7 _ 8.8 _12.2 _16.7 _ _2.8 _ 6.8 _ 94 _13.0 _ —1.5 _ 4.1 _ 5.6 _ 7.4
4.2 7.7; 11.5 16.9 _ —2.6 _ 5.6 _ 8.0 _11.3 _ _ .7 _ 6.9 _ 91 —13.0 _ _5.3 _10.R _15.4 —20.7 _ _3.5 _ 8.2 _ 11.3 —15.6
0.9 2.6 3.5 5.1 _ _2.7 _ 6.6 — 9.2 _13.1 — _2.1 _ 5.3 _ 7.4 —- 10.6 _ _0.9 _ 2.6 — 3.6 _ 5.2 _ _3.9 _ 8.8 —12.4 —17.5 — _2.7 _ 6.3 _ 8.8 _12.4 _ —1.5 — 3.8 _ 5.0 _ 7.9 _ _4.2 — 9.8 _13.7 _19.1 _ _2.8 — 6.7 _ 9.3 —13.1 _ _1.4 — 3.5 _ 4.8 _ 6.8 _ _3.9 — 9.2 —12.8 _17.8 _ —2.8 — 6.8 _ 9.5 _13.2 — _1.3 —— 2.5 _ 8.5 — 5.0
6.2 13.2 18.2 24.3 _ _3.5 _ 7.3 _10.1 _13.7 — _1.0 _ 2.5 — 3.5 _ 5.0 _ —4.9 _ 9.9 _14.2 _19.3
_2.9 _ 6.0 _ 8.6 _11.8
1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
debitering per skattekrona :" vissa kommuner vid olika alternativ dragen (1944 års taxering).
eller minskning av
Erforderlig höjning eller sänkning av utdebitering per skattekrona
| skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
Tab. 56 Antal dUbL: Procentuell ökning Kommuner och län skatte- tår; (F = fastighetsägare och kronor enli t skatteunderlaget enh !: nu g juridiska personerl .. g beslut .. allande O=övriga.) 5 år om kommunen ! ortsgrupp * 1944 I II III IV V * Ortsgrupp I (forts.). : Törnevalla, Östergötl. l. F 3 433 1.1 3.0 4.1 6.0 Ö 3 551 _ _ _ 4.2 _ 9.3 _ 13.4 _ 18.0 S:a 6 984 8.00 _ — 2.7 _ 6.2 _ 8.8 _ 12.1 Östra Harg » F 1 528 1.8 — 4.0 5.3 - 7.7 Ö 1 057 _ _ _ 4.6 _ 10.6 _ 15.3 _ 21.2 S:a 2 585 10.90 _ _ 2.9 _ 6.7 _ 9.4 _ 13.2 Rystad > F 4 242 _ _ _ 1.2 _ 3.3 _ 4.4 _ 6.4 Ö 4 469 _ _ _ 3.8 _ 9.0 _ 12.8 _ 18.3 8:11 8 711 8.00 _ _ 2.5 _ 6.2 _ 8.7 _ 12.5 Vårdsberg » F 2 835 _ 1.4 3.6 4.9 7.2 Ö 2945 _ _ —4.2 _ 9.6 _ 13.4 _18.5 S:a 5 780 7.80 2.8 6.7 9.3 13.0 Askeby » F | 1 681 _ _ _ 1.6 _ 4.1 _ 5.7 — 8.2 Ö 1816 4.4 9.8 13.7 19.0 S:a 3 497 10.00 _ — 3.0 _ 7.1 _ 9.8 _ 13.8 Örtomta » F 3 880 1.0 2.4 3.4 — 4 7 6 4263 _ _ _4.4 _10.9 _15.0 _ *01) S:a 8 143 7.50 _ _ 2.8 _ 6.8 — 9.4 _ 13.0 Bankekind » F 3 262 _ _" _ 1.0 _ 2.6 _ 3.5 _ 5.0 ö 4254 _ — —4.3 _ 9.6 —13.2 _18.2 S:a 7 516 7.50 _ _ 2.8 _ 6.5 _ 9.0 _ 12.5 Grebo » F 2 634 _ — _ 1.2 — 3.0 _ 4 1 _ 5.8 Ö 3 424 _ _ _ 4.8 _ 10.9 —15.0 _ 20.8 * S:a 6 058 10.00 3.3 7.5 10.3 14.3 1 Åtvid (sockendelen) ) F 6 185 _ _ _ 1.2 _ 3.5 _ 4.7 _ 6.9 | Ö 11384 _ _ _ 3.2 _ 7.5 —10.4 _14.6 ( S:a 17 569 5.25 _ _ 2.5 _ 6.1 _ 8.4 _ 11.9 ] Askeryd, Jönköpings !. . . _F 3 478 _ _ _ 1.5 _ 3.2 _ 4.3 _ 6.1 0 3836 _ — —4.5 _10.2 _14.9 _2o.::) | S:a 7 314 6.80 _ _ 3.0 — 6.8 _ 9.9 _ 13.5 I Bredestad ) . F 6 500 _ 1.5 3.5 4.7 6.8 Ö 7 652 3.5 7.7 10.8 14.9 1 S:a 14 152 6.60 _ _ 2.6 _ 5.8 _ 8.0 _ 11.2 1 Bälaryd » . F 3 376 _ _ _ 1.7 _ 4.2 _ 5.9 _ 8.7 &) 2 590 4.8 10.3 14.6 19.9 S:a 5 966 5.00 _ — 3.0 _ 6.9 _ 9.7 _ 13.6 Hakarp » . F 12 409 1.1 3.2 4.3 6.4 0 16 810 _ _ _ 2.6 _ 6.2 — 8.8 _ 12.3 S:a 29 219 6.00 _ _ 2.0 _ 4.9 _ 6.9 _ 9.8
1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
eller minskning av
Erforderlig höjning eller sänkning av utdebitering per skattekrona
skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
I II III | IV | V | I 11 111 IV V
+ 0.53 + 0.77 + 1.10
+ 0.78 + 1.13 + 1.66
+ 0.53 + 0.76 + 1.14
+ 0.56 _ 0.80 + 1.16
+ 0.76 —— 1.09 + 1.60
+0.53 +0.74 +'1.07
+ 0.81 + 1.15 + 1.67
+ 055 + 0.78 + 1.12 !
+ 0.34 + 0.48 + 0.71
+ 0.40 + 0.57 + 0.83
+ 0.37 + 0.54 + 0.78
+ 0.31 + 0.44 + 0.65
Tab. 56 Antal Ut: Procentuell ökning Kommuner och län skatte- 35131; (F = fastighetsägare och klllmtmr enligt skatteunderlaget juridiska personerx Bling än beslut Ö=övriga.) ga ane år om kommunen ortsgrupp 1944 i 11 i 111 | IV v Ortsgrupp I (forts.). Bottnaryd, Jönköpings l. . . F 4 736 _ _ _ 1.6 _ 3.8 _ 5.1 — 7.1 Ö 3699 _ _ _5.7 _135 _ 19.1 _26.7 S:a 8 435 7.90 _ _ 3.4 _ 8.0 — 11.2 _ 15.7 Färgaryd ) . F 18 153 _ _ _ 1.2 _ 3.3 _ 4.4 _ 6.5 Ö 11 620 _ — — 3.0 _ 6.9 _ 9.8 _ 13.4 , S:a 29 773 8.00 _ -— 1.9 _ 4.7 _ 6.5 — 9.2 * Ödestugu ' . F 3 705 _ _ _ 1.5 _ 3.8 _ 5.1 _ 7.2 1 Ö 3 034 5.2 11.2 16.1 22.0 S:a 6 739 6.60 — _ 3.2 _ 7.1 _ 10.0 _ 13.9 1 Malmbäck » . F 9 590 _ _ 1.9 — 4.9 _ 6.6 _ 9.2 i ö 9 232 — _ _ 3.8 _ 8.5 _ 11.9 _ 16.3 S:a 18 822 5.55 _ _ 2.8 _ 6.6 _ 9.2 _ 12.7 Fryele » . F 3820 _ _ —1.7 _ 4.2 _ 5.8 _ 8.3 Ö 1 900 _ _ — 5.3 — 12.2 — 16.9 _ 23.0 1 S:a 5 720 6.50 _ _ 2.9 _ 6.9 _ 9.5 — 13.2 ' Ekeberga, Kronobergs 1. . . F 6 642 _ _ _ 1.1 _ 2.6 _ 3.7 _ 5.2 i ö 8 289 _ _ — 4.0 _ 9.5 _ 13.4 _ 18.1 1 9:51 14 931 8.85 2.7 6.5 9.1 12.4 1 Bergunda » . F 3 146 _ _ _ 0.9 _ 3.2 _ 4.4 _ 6.5 1 Ö 4 801 _ _ _ 3.7 _ 8.3 _ 11.7 _ 16.2 S:a 7 947 6.20 _ _ 2.6 _ 6.3 — 8.8 — 12.4 Tolg » . F 4 496 _ _ _ 2.3 _ 5.7 _ 7.9 _ 11.2 i ö 2 064 _ _ _ 4.2 _ 9.6 _ 13.2 — 18.5 * S:a 6 560 7.45 _ — 2.9 _ 6.9 — 9.5 _ 13.5 . Asa. : . F 3 694 _ 2.4 6.0 8.3 11.7 i Ö 1957 _ _ _5.4 _10.2 _14.7 —19.9 ' 5:13. 5 651 5.85 _ _ 3.5 _ 7.5 _ 10.5 _ 14.6 Pjätteryd ) . F 3 369 _ _ _ 2.6 _ 6.4 _ 8.8 — 12.7 6 2328 _ _ _6.5 _12.8 _18.0 ——24.1 S:a 5 697 7.00 _ _ 4.2 _ 9.0 — 12.6 _ 17.4 Hallaryd » . F 4 733 _ _ _ 2.5 _ 6.2 _ 8.6 _ 11.9 Ö 2 390 _ _ _ 5.4 _ 10.3 _ 15.2 _ 20.4 S:a 7 123 7.20 — — 3.5 _ 7.6 _ 10.8 _ 14.8 Odensvi, Kalmar 1. . . . . F 4 432 — _ _ 1.2 _ 3.3 _ 4.5 _ 6.5 ö 5 946 _ _ — 4.4 _ 9.3 _ 13.0 _ 17.7 S:a 10 378 7.50 _ _ 3.0 — 6.8 _ 9.3 — 12.9 Lönneberga ) . F 14 874 _ _ 0.9 _ 2.4 _ 3.3 _ 4.8 6 12 931 _ _ _ 2.9 _ 6.8 _ 9.5 _ 13.3 S:a 27 805 5.50 — 1.8 _ 4.4 _ 6.2 _ 8.8
1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
e i 1 e r m 1 n s k n 1 n g a v Erforderlig höjning eller sänkning av
utdebitering per skattekrona
skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
Il , 111 | IV | V
* Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
Tab. 56 Antal dUtt; Procentuell ökning Kommuner och län skatte- c;]:"g (F = fastighetsägare och eålliogoäu enligt skatteunderlaget juridiska personer1 "llg d beslu Ö=övriga.) ga ”ne år om kommunen ortsgrupp 1 944 | 11 j 111 W j v * Ortsgrupp l (forts.). Långemåla, Kalmar l.. F 7861 _ _ _ 1.6 _ 4.1 —— 5.2 _ 7.6 Ö 7 038 _ 3.4 7.2 10.6 15.2 S:a 14 899 6.70 2.5 5.6 7 8 11.2 Kristvalla » . F 5 442 _ _ _ 1.7 — 4.4 _ 5 9 _ 8.6 ö 3 629 4.6 9.5 13 7 18.5 5:11 9 071 5.60 _ _ 2.8 _ 6.4 — 9 0 _ 12.6 Karlslunda » . F 6 800 _ _ _ 1.6 _ 4.4 _ 5.9 _ 8.5 Ö 4 790 4.0 8.4 12 1 16.4 S:a 11590 7.20 _ _2.6 — 6.0 _ 8.4 _11.8 Vickleby » . F 3597 1.8 4.6 6.1 8.8 Ö 1 217 _ _ _6.7 _14.8 _21.6 _30.1 S:a 4.814 7.10 _ _ 3.1 _ 7.2 _ 10.1 _ 14.2 Resmo ) . F 4148 _ _ _ 1.2 — 2.7 _ 3.7 _ 5.6 Ö 2089 _ — _3.3 — 7.3 _10.7 _15.0 S:a 6 237 6.00 — _ 1.9 _ 4.2 _ 6.1 _ 8.8 Mörbylånga (landsk.) » . F 6831 _ — _ 1.8 _ 3.9 _ 5.1 _ 7.1 ö 4487 _ _ _3.7 _ 8.1 _11.3 _15.6 S:a 11318 6.50 — _2.6 — 5.6 _ 7.6 _10.5 Hangvar, Gotlands ]. . . F 2881 _ 1.9 5.8 7.7 11.3 ö 1 664 _ _ _ 4.0 — 10.0 _ 14.1 _ 19.7 S:a 4 545 10.40 _ _ 2.7 _ 7.3 _ 10.1 _ 14.3 Gothem ) . F 2879 _ _ _ 2.2 _ 5.7 — 7.3 _ 10.7 , Ö 1227 _ _ _4.8 —10.8 —14.5 _21.8 1 S:a 4 106 11.20 _ _ 2.9 _ 7.1 _ 9.5 _ 14.0 1 Ardre » . F 2538 _ _ _ 2.7 _ 6.0 _ 7.6 _ 10.1 i 6 1176 _ _ — 4.0 _ 8.6 _ 12.1 _ 16.6 1 S:a 3714 8.00 _ _3.1 _ 6.8 _ 9.0 _12.2 Gammelgarn » . F 1 455 _ _ _ 2.9 _ 7.8 _ 10.3 _ 14.3 1 ö 617 _ _ _5.7 _10.5 _15.6 _20.6 1 8:51 2 072 9.20 _ _ 3.7 _ 8.6 _ 11.9 _ 16.6 1 Hablingbo » . F 2811 _ _ 1.8 _ 4.6 _ 6.7 _ 10.3 ö 1053 _ _ _6.5 _12.6 —18.2 _25.0 » S:a 3864 9.50 _3.1 _ 6.8 _ 9.8 _14.3 i Stänga » . F 3681 — — _ 1.7 _ 4.8 _ 6.3 _ 9.3 ö 1534 5.7 11.8 16.5 21.8 S:a 5215 6.00 _ _2.8 _ 6.8 _ 9.3 _12.9 Ramdala, Blekinge 1. . . . . F 8420 _ _ _1.9 _ 5.0 _ 67 _ 9.9 Ö 5 898 _ _ _ 4.5 — 9.6 _ 13.6 _ 18.7 8:11 14 318 12.10 _ _ 3.0 _ 6.9 _ 9.6 _ 13.5
eller minskning av
Erforderlig höjning eller sänkning av utdebitering per skattekrona
skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
I | 11 | 111 | IV | V | I I II | 111 | IV V
+ 0.17 + 0.40 + 0.56 + 0.85
+ 0.16 + 0.38 + 0.56 + 0.81
+ 0.19 + 0.46 + 0.66 + 0.96
+ 0.2—3 + 0.55 + 0.5 + 1.18 + 05 + 027 + 0.3—9 + 0.58 + 0; + 0.52 + 0.5.3. + 0.7' + 0.174 + 0.8—8 + 1.22 + 1.80 + 0.54 + 0.85 + 1.17 + 1.52
+ 0.26 + 0.59 + 0.80 + 1.11
+ 0.35 + 0.86 + 1.24 + 1.82
+ 0.30 + 0.69 + 1.03 + 1.59
+ 0.18 + 0.44 + 0.61 + 0.89
+ 0.37 + 0.90 + 1.28 + 1.89
1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
Tab. 56 Antal dUlt; Procentuell ökning Kommuner och län skatte- teiiIi-g (F = fastighetsägare och klippor enligt skatteunderlaget I juridiska personerl en.;lg 211 beslut Ö=övriga.) ga ane år Om kommunen ortsgrupp 19% 1 11 111 | lV | v Ortsgrupp I (forts.). Stiby, Kristianstads 1. F 8 973 _ _ _ 1.4 _ 4.0 _ 5.4 _ 8.0 Ö 4 602 _ _ — 4.4 _ 9.6 — 13.8 _ 19.0 S:a 13 575 7.60 — —2.5 _ 5.9 _ 8.3 _11.8 Tosterup » F 4 233 _ 0.6 1.7 2.3 3.4 Ö 1697 — _ _3.3 _ 8.1 _113 _16.1 S:a 5 930 7.00 _ _ 1.4 _ 3.5 _ 4.9 _ 7 0 Bollerup ! F 2 769 _ _ _ 1.7 _ 3.9 _ 5.3 _ 7.1 ö 2 038 _ _ _ 3.8 _ 8.3 _ 11.9 _ 15.8 S:a 4 807 6.30 _ _ 2.6 _ 5.8 — 8.1 _ 10.9 Södra Mellby » F 10 291 _ _ _ 1.7 _ 4.2 — 5.7 _ 8.3 ö 4 384 — _ — 4.6 _ 9.5 _ 13.7 _ 18.8 S:a 14 675 6.50 2.5 5.8 8.1 11.4 Skepparslöv ) F 6 390 _ 1.1 3.1 4.1 6.0 ö 4 139 _ _ _ 4.2 _ 9.6 _ 13.5 _ 18.7 S:a 10529 9.00 _ —2.3 _ 5.6 _ 7.8 _ 11.0 Köpinge » F 7 970 _ _ _ 1.9 _ 4.5 — 6.3 _ 9.3 Ö 4 167 _ — — 4.3 _ 9.3 _ 13.4 _ 18.4 S:a 12137 7.50 _ _2.7 _ 6.2 _ 8.7 — 12.4 Vånga » 1? 9 982 _ _ _ 1.5 _ 4.0 _ 5.4 _ 7.8 0 4 209 _ _ _ 5.0 _ 10.2 _ 14.8 — 19.0 S:a 14191 5.50 _ _2.5 _ 5.9 _ 8.2 _ 11.4 Färlöv » F 12 900 _ _ _ 1.2 _ 3.1 _ 4.0 _ 5.8 ö 8715 _ — _3.s _ 8.3 _ 11.7 _ 16.3 S:a 21615 6.20 — _2.2 — 5.2 — 7.1 —10.0 Farstorp ) F 3 700 _ _ _ 2.8 _ 6.8 _ 9.2 _ 13.5 0 2 320 _ _ _ 5.5 _ 10.6 _ 15.5 _ 20.7 S:a 6 020 8.10 — _ 3.9 _ 8.3 _ 11.6 _ 16.3 Vinslövs köping » _F 8 772 _ _ _ 1.4 — 3.8 _ 5.1 _ 7.3 0 7 752 _ _ — 3.5 _ 7.5 _ 10.7 _14.7 S:a 16524 8.10 _2.4 — 5.5 — 7.7 _10.8 Önnestad ! F 8 084 _ _ _ 1.7 _ 4.8 _ 6.3 _ 9.1 0 5618 _ _ _4.6 _10.1 —14.1 _ 19.2 S:a 13702 10.00 _ _2.9 — 6.9 _ 9.5 _13.2 Västra Sönnarslöv » _F 20 023 _ _ _ 0.6 _ 1.6 _ 2.1 _ 3.1 0 8 783 _ _ — 2.9 _ 6.7 — 9.6 _13.2 S:a 28 806 4.30 _ _ 1.3 _ 3.1 — 4.4 _ 6.2 Torrlösa, Malmöhus 1. F 6 217 _ _ _ 1.0 _ 2.6 _ 3.6 _ 5.4 0 11 035 _ _ —2.3 _ 6.6 — 9.3 _12.9 5111 17252 6.30 _ _2.2 _ 5.2 _ 7.2 _ 10.2
ell e r min s k n 1 n g a v Erforderlig höjning eller sänkning av
utdebitering per skattekrona
skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
Antal Ut- Procentuell ökning
Kommuner och län skatte- tdeln' kronor ering skatteunderlaget
enligt beslut ortsgrupp 1324
(F = fastighetsägare och " juridiska personer1 0 = övriga.)
enligt nu gällande om kommunen
I II 111 IV | V Ortsgrupp 1 (forts.). Håstad, Malmöhusl. F 2563 _ _ _1.4 _ 3.6 4.8 _ 6.9 Ö 3543 _ _ _2.3 _ 5.6 _ 7.9 —11.2 S:a 6106 5.50 _ _1.9 _ 4.8 6.6 _ 9.4 Blentarp » F 4188 _ _ _1.5 _ 3.8 _ 4.9 _ 7.1 ö 5189 _ _ —3.4 _ 8.3 _11.6 —16.1 S:a 9377 7.60 — _2.6 _ 6.3 _ 8.6 _12.1 Brågarp » F 6037 _ _ _0.3 _ 0.9 _ 1.2 _ 1.8 Ö 3160 _ _ _2.4 _ 5.7 _ 8.1 _11.4 S:a 9197 3.60 _ _1.1 _ 2.6 _ 3.6 — 5.1 Tygelsjö ' F 7046 _ _ _1.3 _ 3.3 _ 4.5 _ 6.6 6 7006 _ _ _2.9 _ 6.5 _ 9.4 _12.6 S:a 14052 6.50 _ —2.1 4.9 _ 7.0 _ 9.6 Västra Alstad » F 6942 _ _ _2.0 4.3 _ 5.7 _ 7.9 Ö 5019 _ _ _26 _ 7.2 _10.1; _14.4 S:a 11961 6.72 _ _2.3 _ 5.5 _ 7.6 _10.6 Stora Hammar » F 6250 _ _ —1.0 _ 2.5 _ 3.6 _ 5.1 Ö 4986 _ _ _3.0 _ 6.9 _10.9 _14.8 S:a 11236 5.50 — _1.9 _ 4.4 _ 6.7 _ 9.4 Räng 1 P 7897 _ — _O.9 _ 2.3 _ 3.2 _ 4.6 ö 3825 _ _ _2.8 _ 7.2 _10.0 _14.3 S:a 11722 5.00 _ —1.5 3.9 _ 5.5 _ 7.8 Gislöv » F 7413 _ _ _1.3 3.2 _ 4.4 _ 6.4 6 3918 _ _ _3.4 _ 7.4 _10.6 _14.6 S:a 11331 5.60 _ _2.0 4.7 _ 6.6 _ 9.2 Östra Vemmenhög ) F 6387 _ _ _1.1 _ 2.8 _ 3.8 _ 56 Ö 5278 _ _ _3.3 _ 7.1 _10.1 _14.0 S:a 11665 6.00 _ —2.1 4.8 __ 6.7 _ 9.4 Grönby » F 5474 _ _ _1.8 3.3 _ 4.6 — 6.4 6 5503 _ _ _3.o _ 7.1 --—10.0 _14.0 S:a 10977 6.40 _ _2.2 _ 5.2 _ 7.3 _10.2 Skivarp » F 13537 _ _ _1.3 3.6 4.8 _ 7.1 6 10202 _ _ _3.o _ 6.8 _ 9.6 —13.3 S:a 23 739 5.00 _ _2.0 4.9 6.9 — 9.7 Skår-by » F 6740 _ _ _1.9 _ 5.8 _ 7.2 _10.4 ö 2907 _ — _3.7 _ 7.9 _11.7, _15.7 S:a 9647 6.40 _ _2.5 _ 6.1 _ 8.5 _12.0 Balkåkra » P 3949 _ _ _1.2 _ 3.0 4.2 _ 6.0 Ö 3942 _ _ _2.7 _ 6.0 _ 8.5 _12.2 S:a 7891 5.90 _ _2.0 4.5 6.4 — 9.1
1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
eller minskning av
Erforderlig höjning eller sänkning av
_ utdebiterin g per skattekrona | skattebelastmngen
flyttas till ortsgrupp
1|1r|m|1v|v
Tab. 56 Antal dUlt; Procentuell ökning Kommuner och län skatte- teiiri-g (F : fastighetsägare och klronor enligt skatteunderlaget juridiska personer1 enlilgt (rim beslut Ö=övriga.) ga ane år om kommunen | ortsgrupp | 1944 1 I 11 | III | IV | v _____________________— Ortsgrupp I (forts.). Östra Kärrstorp, Malmöhus ]. F 7 026 _ _ _ 1.6 _ 4.4 _ 6.0 _ 8.7 Ö 4 073 _ _ _ 4.0 _ 9.3 _ 13.0 _ 18.1 S:a 11 099 5.20 _ _ 2.5 _ 6.2 _ 8.6 _ 12.1 Gårdstånga » F 3 573 _ _ — 0.9 _ 2 3 _ 3.2 _ 4.7 ö 4 388 — 3.1 7.2 10.1 14.3 8:13. 7 961 6.00 _ _ 2.1 _ 5.0 _ 7.0 _ 10.0 Gällared, Hallands 1. . . . . F 4 404 _ _ _ 1.3 _ 3.0 _ 4.2 _ 6.5 Ö 1 549 _ _ _ 6.3 _ 12.9 — 18.3 _ 23.9 S:a 5 953 6.50 _ _ 2.6 _ 5.6 _ 7.8 _ 11.4 Okome » . F 3 988 _ _ — 1.5 _ 3.4 _ 4.7 _ 7.9 ö 2 365 _ _ — 4.9 _ 10.3 _ 14.9 _ 20.4 S:a 6 353 6.60 — _ 2.8 _ 5.9 _ 8.5 _ 12.5 Ljungby ) . F 6 044 _ _ _ 1.5 _ 4.1 _ 5.6 _ 8.2 Ö 3 528 _ _ _ 5.9 — 12.0 _ 17.3 _ 23.6 S:a 9 572 6.20 _ _ 3.1 _ 7.0 _ 9.9 _ 13.9 Rolfstorp > . F 3 628 _ _ 2.3 _ 6.2 _ 8.5 _ 12.0 ö 2 683 _ _ _ 4.2 _ 8.6 _ 12.0 _ 16.5 S:a 6 311 7.25 — _ 3.1 _ 7.2 _ 10.0 _ 13.9 Onsala » . F 12 661 _ _ _ 1.1 _ 2.7 _ 3.6 _ 5.2 Ö 4671 _ _ _45 — 8.6 _12.6 _16.8 S:a 17 332 5.80 _ _ 2.0 _ 4.3 _ 6.0 _ 8.3 Morlanda (utom Hälleviks- strands municipalsamhälle), Göteb. o. Bohus 1. F 10 215 _ _ _ 2.6 _ 6 0 _ 8.0 _ 11.1 | 0 8127 _ _ —3.9 _ 78 _11.2 _15.2 | S:a 18 342 7.90 _ _ 3.2 _ 6.8 _ 9.4 —— 12.9 . Håby » . » F 2 347 _ ' _ 1.9 _ 4.6 _ 6.3 _ 9.2 Ö 2211 _ _ _3.6 _ 7.7 _11.3 _15.6 ; S:a 4 558 10.30 _ _ 2.7 6 1 _ 8.8 _ 12.3 | Krokstad » » F 3 807 _ _ _ 2.4 _ 6 4 _ 8.8 _ 12.8 ? ö 2 609 _ _ _ 5.4 _ 11.2 — 15.8 _ 21.6 | S:a 6 416 14.50 _ _ 3.6 _ 8.4 _ 11.7 _ 16.4 Rölanda, Älvsborgs l. . . . . F 2 908 _ _ _ 2.5 _ 6.9 _ 9.5 _ 13.7 Ö 1 172 _ _ _ 5.8 _ 10.9 — 15.9 _ 22.3 S:a 4 080 13.50 _ _ 3.5 _ 8.1 _ 11.3 _ 16.1 Ör » ..... F 4 700 _ _ _ 2.5 _ 5.8 _ 8.0 _ 11.6 Ö 2 312 _ _ _ 6.3 _ 13.9 _ 19.1 _ 25.0 S:a 7 012 8.00 _ _ 3.7 _ 8.5 _ 11.7 _ 16.0
1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
( forts.).
en" "1 i ”kni” % *” Erforderlig höjning eller sänkning av
utdebitering per skattekrona
skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
1 | 11 m IV | v | 1 11 111 IV v + 0.59 + 0.5 + 055 + 0.5 + 0525 + 0.80 + 0.5 + 0325 + 05 + 1.5 + nå + 1.5 + 0.57" + 0.5 + 0.85 + 1.1—T? + 015 + 1.4—5 + 1.5 + 2.8—4 + 1.5 + 2.5) + 1.0—e + 1.572
Procentuell ökning
Kommuner och län skatte- tering (F ___ fastighetsägare och klri'mt'ior enligt skatteunderlaget juridiska personerl ("1.117 Eu beslut Ö=övriga.) ga ane _ om kommunen ortsgrupp 1944 1 11 | 111 | rv | v Ortsgrupp I (forts.). Gunnarsnäs, Älvsborgs 1. F 5161 _ —2.0 _ 4.7 _ 6.6 _ 9.2 ö 3 884 _ _ 5.5 — 11.5 _ 16.7 _ 22.6 S:a 9045 5.00 _ _3.5 _ 7.6 _10.9 _ 14.9 Dalskog F 3901 _ _1.7 _ 4.3 _ 5.8 _ 8.2 Ö 2 268 _ _ 5.1 _ 11.1 _ 15.7 _ 20.8 S:a 6169 6.00 _ _3.0 _ 6.8 _ 9.4 _12.8 Gestad F 3066 — . _ 6.4 — 9.0 _13.1 Ö 1 395 _ _ 9.0 _ 15.4 _ 22.6 _ 29.1 S:a 4461 _ . _ 9.2 _13.2 _18.1 Upphärad F 4646 _ —2.0 _ 4.7 _ 6.6 _ 9.3 6 4 118 _ _ 4.0 _ 8.5 _ 12.3 _ 16.8 S:a 8764 _ _2.9 _ 6.5 _ 9.3 _12.8 Bergum F 7487 _ _1.2 3.2 _ 4.4 _ 6.3 Ö 4862 _ _4.1 _ 8.8 _12.4 —16.9 S:a 12349 _ _2.3 — 5.4 _ 7.6 _10.5 Hemsjö F 6221 —1.6 _ 4.0 _ 5.4 _ 7.9 Ö 4692 — _4. — 8.9 _12.8 _17.3 S:a 10913 _2.9 _ 6.1 _ 8.6 _-11.9 Ödenäs F 1166 _ —1.7 _ 5.1 _ 7.4 _11.1 0 738 _ -— 6.2 — 9.8 _ 12.7 _16.4 S:a 1904 9.00 _ _3.3 _ 6.9 — 9.5 _13.1 Hudene F 4389 _1.9 _ 4.9 _ 6.9 _10.0 0 3 310 — _ 4.1 — 8.6 _ 12.2 _ 16.9 S:a 7699 —2.8 6.5 _ 9.2 _12.9 Bredared F 3634 _ _2.7 _ 6.9 — 9.2 _13.2 0 2 695 _ _ 6. _ 12.2 _ 17.4 _ 23.2 S:a 6329 7.30 _ _4.4 _ 9.1 _12.7 —17.4 Öxabäck F 2727 — ——3.4 — 8.1 _11.1 _16.0 0 1 513 _ _ 6.8 _ 11.4 — 17.2 _ 23.8 S:a 4240 9.80 _ _4.6 _ 9.3 _13.3 _18.6 Östra Frölunda F 3024 _1.6 4.1 _ 5.7 _ 8.1 ö 3259 _ _4.o _ 8.8 —12.5 _17.1 S:a 6283 _ _2.8 _ 6.6 _ 9.2 _12.8 Tun, Skaraborgs ]. . F 3397 _ _0.9 2.2 _ 3.6 _ 5.0 ö 16803 — _2.6 _ 5.8 _ 8.3 _11.4 S:a 20200 5.70 _2.3 5.2 _ 7.6 _10.3 Malma . F 2731 _ _2.3 _ 6.0 _ 8.1 _11.6 Ö 1 346 _ _ 5.8 _ 10.9 — 15.8 _ 21.7 S:a 4077 _ _3.3 _ 7.6 _10.6 _15.0
* Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
( fort-!.).
e l 1 e r m i n s k 11 in g a v Erforderlig höjning eller s'an' kning av utdebitering per skattekrona
skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
Kommuner och län
(F = fastighetsägare och _. juridiska personer[ 0 = övriga.)
Ut-
Antal . skatte- deln- kronor tering enligt nu enligt
gällande beslut ortsgrupp 132;
Tab. 56
Procentuell ökning
skatteunderlaget
om kommunen
I II III IV V Ortsgrupp I (forts.).
Larv, Skaraborgs ]. F 8 581 _ — _ 1 6 _ 2.6 _ 4.1 _ 6.3 ö 4 218 _ _ _ 5.1 _ 9.7 — 13.9 _ 19.0 S:a 12 799 6.00 _ — 2.7 _ 5.0 _ 7.3 _ 10.5 Sunnersberg » F 2 093 _ _ _ 2.2 _ 5.6 _ 6.6 _ 10.8 6 2 619 — _ _ 5.1 _ 10.8 _ 15.3 _ 21.2 8:13. 4 712 10.00 _ _ 3.8 _ 8.5 _ 11.9 _ 16.6 Medelplana » F 4 816 _ _ _ 0.5 _ 1.3 _ 1.8 _ 2.5 6 4 263 _ _ _ 3.3 _ 8.5 _ 11.9 _ 17.0 S:a 9 079 6.00 _ _ 1.8 _ 4.6 — 6.5 _ 9.3 Varnhem » F 2 849 _ — _ 2.0 5.2 _ 6.9 _ 10.0 Ö 2 662 _ _ — 3.9 _ 8.4 — 11.9 _ 16.5 S:a 5 511 7.40 _ _ 2.9 6.7 _ 9.3 _ 13.1 Skånings-Åsaka » F 2 401 _ —— _ 4.1 _ 7.0 _ 8.8 _ 11.5 Ö 2 730 _ _ _ 4.5 _ 9.9 _ 14.0 _ 19.5 . S:a 5 131 7.40 _ — 4.3 _ 8.5 _ 11.6 _ 15.7 'Härlunda » F 1 844 _ _ 1.9 _ 4.9 — 6.6 _ 9.5 ö 1 931 _ _ _ 4.1 _ 9.3 _ 13.2 _ 18.7 S:a 3 775 6.30 _ _ 3.0 _ 7.1 _ 10.0 _ 14.2 Vinköl » F 3 820 _ _ _ 1.7 _ 4.2 _ 5.8 _ 8.3 Ö 2 430 _ _ _ 4.6 _ 9.8 _ 13.8 _ 19.1 S:a 6 250 4.85 _ 2.8 6.4 _ 8.9 _ 12.5 Synnerby » F 3 111 _ — _ 2.5 _ 5.8 _ 7.9 _ 11.1 Ö 2093 _ _ _5.2 _ 1.0 _15.7 _ 21.4 S:a 5 204 6.30 _ 3.6 _ 7.9 _ 11.0 _ 15.3 Slöta » F 5 217 — _ — 1.7 _ 4.0 _ 5.6 _' 8.1 Ö 4 227 _ _ _ 3.8 _ 8.1 _ 11.7 _ 16.2 S:a 9 444 5.50 _ _ 2.6 _ 5.9 _ 8.4 _ 11.7 Brandstorp » F 4 116 _ _ _ 1.0 _ 3.9 _ 5.3 _ 7.6 ö 2843 _ _ _5.0 _11.3 _15.9 _21.9 S:a 6 959 6.40 _ _ 2.7 _ 6.9 _ 9.7 _ 13.5 Stenstorp » F 5 457 _ _ _ 1.6 _ 4.0 _ 5.5 _ 7.9 ö 7 631 _ — _ 3.0 — 6.6 _ 9.5 _ 13.2 S:a 13 088 6.48 — _ 2.4 _ 5.5 _ 7.8 _ 11.0 Södra Fågelås » F 3 040 _ — _ 2.1 — 4.8 "_ 8.0 _ 10.7 Ö 2 474 _ _ _ 5.3 _ 10.9 _ 15.4 — 21.1 "S:a 5 514 7.30 _ — 3.5 _ 7.6 —- 11.3 _ 15.3 Norra » » F 3 618 _ _ _ 0.5 _ 1.2 _ 1.6 _ 2.3 Ö 5 065 _ _ _ 4.1 _ 9.4 _ 13.1 _ 18.3 S:a 8 683 6.00 _ _ 2.6 — 6.0 _ 8.3 _ 11.7
1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
( fans.).
&
l l . . e e r m 1 n 5 k n ' n g a v Erforderlig höjning eller sänkning av
utdebiterin g per skattekrona.
skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
I | II III | IV | V | I II III IV V
+ 0.47 + 0.70
Till Sill
+0. +0.
+ 1.35 + 1.99
tål!
+ 0.40 + 0.
lll || I
:II + 9 &%Il
+ 0. + 0.42 + 0.61
I'II
+ 0.76 + 1.12
ål! + 0 gäll
+0.
lll
+ 0.97 + 1.38 '
&!| + 0 %li
+0.
||| II &II äll + Sll
+ 0.20 + 0. + 0.
||| Fill cnål! åll +
9
%li
+0. +0. +0.
&I! en +
|_- 'H| CD
lll
+ 0.23 + 0. + 0.
ll äl! %!! %li + .0 "I 00
+0. +0. *+0.
||| all åll 31! + 0 (D (0
+0. +0. +0.
||| sn sen en + _ O
%
+0. +0. +0.
I I
+ 0.27
+ 0.16
+ 0.60
+ 0.38
+ 0.93
+ 0.55
Ed,
Köla
Asker
Kommuner och län
(F = fastighetsägare och
" juridiska personer1 0 = övriga.)
Ortsgrupp 1 (forts.).
Brevik, Skaraborgs 1. Norra Kyrketorp » Värmlands l. . . . Gillberga » » Vitsand » Lännäs, Örebro I.. . . » Stora Mellösa » Skerike, Västhaanlands l. Fläckebo ' Haraker » Romfartuna »
.F .F O
. F Ö S S
. F 0 S . F 0 S F ö S:a F Ö S F 0 S 0 S & a & F Ö S Sa & F 5 .F 0 s &
F ö !? Sa O S:a
Antal skatte- kronor enligt nu gällande
3 057 2 898 5 955
4 710 5 903 10 613
23 065 17 444 40 509
9 089 7 900 16 989
11 158 7 085 18 243
8 47 2 6 423 14 895
6 789 5 392 12 181
10 272 18 068 28 340
15 420 10 868 26 288
1 419 1 393 2 812
3 658 3 842 7 500
3 095 4 670 7 765
3 630 5 231 8 861
Ut- debi- tering
enligt
lll lllll ll
lll lll lll
I.!
lll
ll lll
|| ||
lll lll Ill lll lll ||
9.50
|| ||
11.00
Ill lll
7.00
Procentuell ökning
_____________—_——_—
skatteunderlaget
om kommunen
_ 7.1 _10.0 _14.4 _ 19.9 _10.6 _14.9 _ 5.9 _ 8.5 _ 9.2 _13.1
7.7 _11.1 _ 2.4 _ 3.5 _ 9.6 _13.5 _ 5.5 _ 7.8 _ 4.7 _ 6.7 _13.3 _18.5 _ 8.7 _12.2 _ 6.9 _ 9.7 _13.8 _18.6 _ 9.6 _13.2 _ 5.5 _ 7.9 _13.3 _18.3 _ 8.9 _12.4 _ 6.5 _ 9.2 _18.5 _24.5 _11.9 _16.0 _ 7.5 _10.7 _11.3 _15.8 _ 9.9 _13.9 _ 5.6 _ 7.8 _12.6 _17.4 _ 8.5 _11.8 _ 5.6 _ 8.1 _11.8 _16.5 _ 8.6 _12.3 _ 5.7 _ 8.1 _13.1 _18.1 _ 9.5 _13.2 _ 4.0 _ 5.9 _12.3 _17.3 _ 9.0 _12.7 _ 4.3 _ 6.2 _13.3 _18.5 _ 9.6 _13.5
1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag. _______________________________._____.—_—————-——_
eller minskning av
& skattebelastningen %
flyttas till ortsgrupp
Erforderlig höjning eller sänkning av utdebitering per skattekrona
...å ...å ...a—; ...i +oE +oå +oä +oå +oä +aä +oå +QÄ +oå +oå +oä +LH +oä +oå +oå +LH +oå +oä +aå +1å +uå +oå +oä +Lå
| I
II II i
+ 0.20 + 0.50 + 0.72 + 1.05
SH
+ou +5 +om +ow +on +Qä +QE +LE +om +ow +Lå +LE
+ 0.30 + 0.76 + 1.09 + 1.61
+ 0.21 + 0.52 + 0.74 + 1.09
Antal dUt: Procentuell ökning Kommuner och län skatte- tåg; (F = fastighetsägare och klrortior enligt skatteunderlaget | juridiska personer1 en 1g nu beslut Ö = övriga.) gallande år 0 m k 0 m m n n e n ortsgrupp 1944, | I | 11 | 111 | IV | V | ___—___—___——— Ortsgrupp 1 (forts.). Nås, Kopparbergs ] ...... F 11 559 _ _ — 1.2 _ 2.9 _ 4.0 — 5.8 Ö 11 301 _ _ _ 3.1 _ 7.2 _ 10.1 _ 13.9 ' S:a 22860 8.00 _ _2.1 _5.0 _ 7.0 _ 9.8 Ore » ..... F 15269 _ _ _ 1.3 —3.4 _ 4.6 _ 6.7 | 6 17 839 _ _ _ 3.3 _ 7.6 _ 10.7 _ 15.0 i S:a 33 108 8.00 _ 2.4 _ 5.6 _ 7.9 _ 11.1 ] Skorped, Västernorrlands ]. . F 6357 _ _ _ 1.9 _ 5.0 _ 6.7 _ 9.7 | Ö 7 197 _ — _ 4.4 _ 9.3 _ 13.3 _ 18.3 S:a 13 554 8.40 — _ 3.2 _ 7.2 _ 10.2 _ 14.3 Ortsgrupp II. Djurö, Stockholms 1. . . . . F 9 185 "_ + 1.0 _1 5 _ 2 4 _ 3.3 6 6468 _ +2.8 — 36 _ 62 _ 9.7 S:a 15 653 5.40 + 1.8 _ 2 3 _ 4 0 _ 6.2 Östertälje (sockendelen), Stockholms 1. F 5 239 — + 0.5 _ 1.0 1.5 2.5 Ö 8791 _ + 2.1 _ _3.o _ 5.1 — 8.2 S:a 14 030 4.85 + 1.5 _ 2.3 _ 3.8 _ 6.0 Ytterjärna (sockendelen), | . Stockholms 1. F 2 780 _ + 0.5 _ _ 0.3 _ 0.7 _ 1.4 . ö 3 707 _ + 3.6 _ — 5.7 _ 9.4 _ 14.8 : S:a 6487 10.75 + 2.3 _ _3.4 5.6 _ 9.0 | Åtvidabergs municipalsamhälle, | Östergötlands 1. F 43 304 _ + 0.5 _ — 0.9 _ 1.3 2.1 | Ö 37 401 _ + 1.1 _ — 3.3 _ 5.6 _ 8.8 | S:a 80 705 5.25 + 0.8 _ 2.0 _ 3.3 _ 5.2 | Mörbylånga köping,Kalmar l. VF 5 460 _ + 1.1 _ 1.6 2.6 4.2 | 6 4 125 _ + 2.1 — _ 3.6 _ 5.9 _ 9.0 | S:a 9 585 6.00 + 1.5 _ _ 2.4 _ 4.0 _ 6.3 I Nättraby, Blekinge'l ..... F 13 951 _ + 1.2 _ — 2.2 3.4 _ 5.5 5 10 025 _ + 3.4 _ — 4.5 _ 7.8 _ 12.2 S:a 23976 9.70 + 2.2 _ — 3.2 _ 5.2 _ 8.3 Ölmevalla, Hallands l. . F 3470 _ + 2.4 _ _2.7 _ 4.8 _ 7.3 6 2 591 — + 3.2 _ _ 5 4 — 10.8 _ 16.3 S:a 6 061 9.00 + 2.8 _ _ 3.8 _ 7.3 _ 11.2
1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
en” m 1 n 5 km ng ” Erforderlig höjning eller sänkning av
utdebitering per skattekrona.
skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
Procentuell ökning
Kommuner och län (F = fastighetsägare och skatteunderlaget |
_. juridiska personer1 0 = övriga.)
enligt nu gällande
år 0 m k 0 m m n n e n ortsgrupp 1944
I II III | IV | V
Ortsgrupp II (forts.). Harestad, Göteb. o. Bohus 1. F 2066 _ + 2.7 _ _ 4.3 _ 6 7 _ 10.8 ö 1 063 _ + 5.4 _ _ 5.1 _ 9 7 _ 15.2 S:a 3129 7.90 + 3.6 _ _4.5 _ 7 7 _ 12.3
Hälleviksstrands municipal- samhälle, Göteb.o. Bohus 1. F 1 006 _ + 3.0 _ _ 4.2 _ 6.8 — 10.9 ö 848 _ + 4.7 _ _ 4.4 _ 8.5 _ 13.1 S:a 1 854 7.90 + 3.8 _ _ 4.3 _ 7.6 _ 11.9 Lyse » F 7 412 _ + 2.5 _ _ 4.0 _ 6.2 _ 10.1 0 5 792 -— + 4.6 _ _ 5.4 _ 9.5 _ 14.6 S:a 13 204 12.00 + 3.4 _ _ 4.6 _ 7.7 — 12.1 Smögen » F 25455 _ + 0.7 _ _1.3 _ 2.0 _ 3.3 Ö 16233 _ + 1.5 _ _1.8 _ 3.2 _ 5.0 S:a 41688 2.90 + 1.1 _1.5 _ 2.5 _ 4.0 Angered, Älvsborgs l ..... F 16147 _ + 0.8 _ _1.4 _ 2.2 — 3.4 5 11628 _ + 2.7 _ _33 _ 5.9 _ 9.0 S:a 27775 5.50 + 1.6 _2.2 _ 3.7 _ 5.7 Ölme, Värmlands ]. F 7838 _ + 1.7 _2.8 _ 4.3 _ 7.0 Ö 5 612 _ + 5.1 _ _ 6.2 _ 0.7 _ 16.6 S:a 18 450 11.60 + 3.1 _ _ 4.2 _ 7.0 _ 11.0 Sunne köping » F 15031 _ + 0.6 _1.1 _ 1.8 _ 2.9 ö 14587 _ + 2.5 _ _32 _ 5.4 _ 8.6 S:a 29618 7.75 + 1.5 _ _2.1 _ 3.6 _ 5.7 Södra Finnskoga » F 10099 _ + 1.0 _ _ 1.9 _ 2.9 _ 4.7 ö 5 924 _ + 4.3 _ _ 5.0 _ 8.9 _ 14.0 S:a 16 023 10.00 + 2.2 — _3.0 _ 5.1 _ 8.1 Ramundeboda, Örebro 1. . . F 10110 _ + 0.7 _1.8 _ 2.0 _ 3.3 6 21581 — + 2.6 _ _34 _ 5.9 _ 9.3 S:a 31691 8.50 + 2.0 _2.7 _ 4.7 _ 7.4 Skultuna, Västmanlands l. . . F 5 874 _ + 0.3 _ _ 0.5 _ 0.8 _ 1.2 ö 21403 _ + 2.5 _ _3.5 _ 5.9 _ 9.3 S:a 27 277 8.50 + 2.0 _ 2.9 _ 4.8 7.6 Norrbärke, Kopparbergs ]. . . F 20039 _ + 1.0 _ _ 1.6 _ 2.6 _ 4.2 6 37 491 _ + 2.8 _ _ 4.0 _ 6.7 _ 10.6 S:a 57530 9.50 + 2.2 _3.2 _ 5.3 _ 8.4 Arbrå (sockendelen),Gävleb.l. F 21 119 _ + 1.8 _ _ 3.0 _ 4.7 _ 7.7 Ö 14 162 _ + 4.2 _ _ 4.9 _ 9.0 _ 14.1 S:a 35281 9.50 + 2.8 _ _ 3.8 _ 6.4 _ 10.3
1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
_________________.______—————_—
eller minskning av
Erforderlig höjning eller sänkning av utdebitering per skattekrona.
| skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
Tab. 56 Antal dUtt; Procentuell ökning Kommuner och län skatte- min;; (F = fastighetsägare och klriogoäu enligt skatteunderlaget i juridiska personer1 Ming d beslut Ö=övriga.) ga ane år om kommunen ortsgrupp 19449 1 11 | 111 | B | V Ortsgrupp 11 (forts.). Arbrå municipalsamhälle, Gävleborgs 1. F 6669 _ +0.8 _ _ 1.4 _ 2.2 _ 3.6 ö 8081 _ +2.6 _ _ 3.4 _ 5.8 _ 9.2 * S:a 14750 9.50 +1.8 _ _ 2.5 4.2 — 6.7 + Los » F 24195 _ +1.o _ _ 1.8 _ 2.8 _ 4.5 * ö 17 464 _ +3.3 _ — 4.1 _ 7.2 _11.3 ' S:a 41659 10.50 +2.0 — _ 2.7 _ 4.6 _ 7.4 ' Njutånger » F 27884 _ +0.9 _ — 2.0 — 2.5 _ 4.1 6 27369 _ +2.8 _ _ 3.8 _ 6.5 _10.4 S:a 55253 6.50 +1.9 _ — 2.7 _ 4.5 _ 7.2 Harmånger ) F 14694 _ +1.7 _ _ 3.1 _ 4.7 _ 7.6 ö 16413 _ +3.2 — _ 3.9 _ 6.8 _10.5; S:a 31107 9.00 +2.5 _ — 3.5 _ 5.8 _ 9.3 Timrå (sockendelen), Västernorrlands ]. F 42124 _ +0.9 _ _ 1.9 _ 2.9 _ 4.7 ö 32427 _ +3.o _ _ 4.1 _ 6.8 _10.9 S:a 74551 13.00 +1.8 _ _ 2.8 _ 4.6 _ 7.4 Vivsta-Näs municipalsamhälle, Västernorrlands 1. F 6917 _ +1.4 _ _ 2.9 _ 4.3 _ 6.3 Ö 12737 _ +2.4 _ _ 3.3 _ 5.6 _ 9.0 S:a 19654 13.00 +2.0 _ _ 3.2 _ 5.1 _ 8.0 Ljustorp » F 8451 _ +2.0 _ _ 4.9 _ 6.7 _ 9.9 Ö 6384 _ +5.1 _ _ 5.4 _ 9.8 _15.2 S:a 14835 16.50 +3.3 _ _ 5.1 _ 8.0 _12.2 Bjärtrå » F 14542 _ +2.2 _ — 4.0 _ 6.1 _ 9.9 0 15468 _ +3.9 _ _ 5.3 _ 8.9 _14.1 S:a 30010 21.00 +3.1 _ _ 4.7 _ 7.5 _12.1 Nordingrå » F 12999 _ +2.4 _ _ 4.1 _ 6.4 _10.4 Ö 9236 — : 5.2 5.8 9.9 15.4 S:a 22235 12.50 +3.6 _ _ 4.6 — 7.9 _12.5 Rätan, Jämtlands l. . . . F 8903 — +1.6 _ — 2.6 _ 4.1 _ 6.6 ö 6610 _ +4.2 _ _ 5.2 _ 9.1 _14.3 S:a 15513 9.35 +2.7 _ _ 3.7 _ 6.2 — 9.9 Lillhärdal » . F 9786 — +1.5 _ _ 2.7 _ 4.1 _ 6.7 Ö 8481 — +4.0 _ _ 4.8 _ 8.5 _13.2 S:a 18267 8.00 +2.6 _ _ 3.7 6.1 — 9.7 Holmsund, Västerbottens 1.. F 25 620 _ + 1.5 _ _ 2.6 _ 4.0 6.6 6 31941 _ +2.8 _ _ 3.6 _ 6.2 _ 9.8 S:a 57561 8.00 +2.2 _ _ 3.1 _ 5.2 8.4
* Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
eller minskning av
Erforderlig höjning eller sänkning av utdebitering per skattekrona.
| skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
IIIIIIIIIIVIV
Antal dUå: Procentuell ökning Kommuner och län skatte- tål; (F = fastighetsägare och exlfllioilorlju enligt skatteunderlaget | juridiska personerl .. g beslut .. . allande O=övnga,) g år om kommunen ortsgrupp 1944 . | 11 | 111 IV 1 v ** ( Ortsgrupp III. i 1 Järfälla, Stookholms 1. . . . . F 29 863 _ + 2.8 + 1 s _ _. 1.0 _ 2.7 ' 6 31 926 _ + 6.1 + 3 4. —— — 2.5 _ 5.9 : S:a 61 789 8.00 + 4.5 —— 2 6 _ _ 1.8 _ 4.4 i, Botkyrka :(sockendelen), i Stockholms 1. F 35 839 — + 2.0 + 1.3 _ _ 0.7 _ 1.9 + ö 42 617 _ + 5.3 _ 3.1 _ _ 2.2 _ 5.2 S:a 78 456 7.40 + 3.8 + 2.3 _ _ 1.5 3.7 Tumba municipalsamhälle, Stockholms]. F 5997 _ + 27 +17 — _11 _27 ö 11600 _ + 35 +22 _ _18 _40 S:a 17 597 7.40 + 3 2 + 2 0 _ _ 1 5 _ 3 6 Igelsta municipalsamhälle, . Stockholms 1. F 7 281 _ + 2.3 + 1.4 _ _ 0.9 _ 3 1 ö 5293 _ 5.0 : 2.8 2.3 51 S:a 12 574 4.85 + 3.4 + 2.0 _ _ 1.5 _ 4 0 Idre, Kopparbergs l ...... F 12 638 _ + 2.0 ' + 1.3 _ _ 0.7 _ 1 9 ö 6 751 _ _ 8.8 + 5.2 _ — 3.4 _ 8.1 S:a 19 389 7.55 + 4.4 + 2.7 _ _ 1.6 _ 4.1 Åre, Jämtlands 1. ...... F 11 756 _ + 4.1 + 2.5 _ _ 1.5 _ 4 0 ö 16 659 _ + 7.4 —— 4.1 — _ 3.2 _ 7 4 S:a 28 415 7.00 + 6.0 + 3.4 _ _ 2.5 _ 6 0 Undersåker (sockendelen), Jämtlands 1. F 10 666 _ + 3.3 2 1 _ _ 1.2 -— 3.2 ö 19 370 _ + 4.9 _ 2 8 _ _ 2.1 _ 5.1 S:a 30 036 8.70 + 4.4 —— 2 6 _ _ 1.8 _ 4.5 Järpens municipalsamhälle, Jämtlands 1. F 5 671 _ + 2.2 + 1.4 _ _ 0.8 2.2 Ö 14 152 _ + 4.9 + 2.9 _ _ 2.0 _ 4.8 S:a 19 823 8.70 + 4.1 + 2.5 _ _ 1.6 _ 4.1 Sorsele, Västerbottens l. . . . F 25 083 _ + 6.0 + 4.0 _ _ 1.8 _ 5 5 6 18 079 _ + 13.4 + 9.0 _ _ 4.0 _ 9 o S:a 43 162 13.50 + 9.1 + 6.1 _ _ 2.7 Edefors, Norrbottens 1. . . . F 13666 _ + 5.1 + 3.4 _ _ 1.8 _ 5 0 Ö 16479 — + 7.9 + 4.6 _ _3.3 _7 9 S:a 30 145 19.55 + 6 6 + 4.0 _ _ 2.6 _ 6 Arjeplog ) . F 23 669 _ + 4.5 + 3.0 _ _ 1.7 _ 4 4 6 18034 — + 7.7 + 4.3 _ _3.4. _77 S:a 41 703 13.80 + 5.9 + 3.6 _ _ 2.4 _ 5 8 Nedertorneå ) . F 18360 _ + 5.4 ' + 3.7 _ _ 1.7 _ 5 1 6 12 783 _ + 7.9 + 4.4 _ _ 3.6 _ 8 3 S:a 31 143 20.30 + 6.5 + 4.0 _ _ 2.5 _ 6 4
* Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
____________—————_——————_—_—__
en" *” ”1 Sk” ' "g ” Erforderlig höjning eller sänkning av
utdebitering — per skattekrona
skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
II III
Procentuell ökning
Antal
Kommuner och län skatte— 3:51; (F = fastighetsägare och erlfllimtmxiu enligt skatteunderlaget juridiska personer1 "llg d beslut Ö=övriga.) 833118 år om kommunen ortsgrupp 1944
I II | 111 | IV V
Städer.
Ortsgrupp I .
Simrishamn .......... F 28 214 _ _ _ 0.5 __ 1.3 _ 1.7 _ 2.5 Ö 34 270 _ _ _ 1.9 _ 4.6 _ 6.4 _ 9.0 ' _ 3.1 _ 4.3 _ 6.0
Ortsgrupp II .
Kumla ............ F 33 555 _ + 1.0 _ _ 1 6 _ 2.5 _ 4 [ 6 55840 _ + 2.6 _ _3 6 _6.1 _9 6 S:a 89 395 10.10 + 2.0 _ _ 2 8 _ 4.8 _ 7 5 Mariefred ........... F 6 831 _ + 0.8 _ _ 1 2 _ 1.9 _ 3 0 Ö 12590 _ + 2.5 _ _34 _5.8 _91 S:a 19 421 8.30 + 1.9 . _ _ 2 6 _ 4.4 _ 6 9 Strömstad ........... F 17 632 — + 0.6 _ _ 0 9 _ 1.5 _ 2 4 Ö 28 574 _ + 2.5 _ _ 3 3 _ 5.6 _ 8 8 S:a 46 206 10.00 + 1.8 _ _ 2 4 _ 4.1 _ 6 4 Avesta ............ F 50 927 _ + 0.3 _ _ 0 6 _ 1.0 —- 1 6 ö 75 509 _ + 2.0 —— _ 2 7 _ 4.5 _ 7 3 8:11 126 436 8.80 + 1.3 _ _ 1 8 _ 3.1 _ 5 0 Karlshamn .......... F 71 665 _ + 0.5 _ — 0 8 _ 1.3 _ 2 1 6 92196 _ +2.4 _ _34 _5.7 _90 S:a 163 861 10.00 + 1.6 _ _ 2 3 _ 3.8 _ 6 0 Ystad ............. F 70 229 _ + 0.6 _ — 0 9 _ 1.5 _ 2 4 Ö 133 326 _ + 2.2 _ _ 2 9 _ 4.9 _ 7 7 S:a 203 555 8.00 + 1.6 _ _ 2 2 _ 3.7 _ 5 9
Ortsgrupp III .
Vänersborg .......... F 49 768 _ + 1.1 + 0.7 _ 0.4 _ 1 1 Ö 111 621- — + 5.3 + 3.1 _ _ 1.3 _ 4.3 S:a 161 389 9.50 + 4.0 + 2.3 _ _ 1.0 _ 3 3 Västervik ........... F 84 001 _ + 1.2 + 0.7 _ _ 0.4 _ 1.1 ö 120 326 _ + 8.7 + 6.2 _ _ 2.5 _ 6.0 S:a 204 327 8.60 + 5.6 + 3.9 _ _ 1.6 4.0 Söderhamn .......... F 42 565 _ + 2.0 + 1.3 _ _ 0.8 _ 2.0 Ö 82 330 _ + 6.0 + 3.5 _ _ 2.4 _ 5.7 S:a 124 895 12.00 + 4.6 + 2.8 _ 1 8 _ 4.5
1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
___—___—
eller minskning av
Erforderlig höjning eller sänkning av utdebitering per skattekrona
| skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
1 | 11 | 111 | 1v | v | — + 0.8 + 19 + 2.7 +3.7 0.6 15 2.2 3.2 _1.0 _ +12 +2.4 +37 +0.1; _ —08 _1.4 _23 _11 —— +1.4 +26 +42 +06 — _0.8 _15 _24 _12 _ +1.5 +27 +43 1 +0" _ _09 _16 _26 [ __ __ _ _ _ ”[ _1.o — +12 +22 +36 + 0.7 ——09 _ 1.4 _24 _1.1 _ + 15 +2.6 +4.1 +0.s _ _11 _20 _3.2 _1.0 _ + 1.3 +23 +37 + 0.6 _ _ 0.7 _12 _19 1 _28 _1.6 _ +06 +23 ; +13 +0.s _ _03 _10 _42 _3.1 _ +1.2 +3o +29 +2.2 _ _09 _21 _25 _15 _ +1.o +2s
+123 +027 _ _0.s _1:3
. . Antal dUå: Procentuell öknlng Kommuner och län skatte- teiiri-g (F = fastighetsägare och erlilligitwrliu enligt skatteunderlaget ' ur'diska ersonerl .. ] 1 p gallande beslut 0 m k 0 m m u n e n
O = ovriga.) ortsgrupp 1324
Städer (forts.). Ortsgrupp III (forts.). ; Linköping ........... F 312 740 _ + 1.0 + 0.6 _ _ 0.3 _ 0 9 Ö 685 801 _ + 4.8 + 2.8 _ —— 2.0 _ 4.7 S:a 998 541 8.50 + 3.6 + 2.1 _ — 1.5 _ 3.5 5 Hälsingborg .......... F 641 172 _ + 1.2 + 0.5 _ _ 0.3 _ 0 8 ; Ö 807 970 _ + 5.7 + 3.6 _ _ 1.4 — 4 6 '; S:a 1 449 142 11.10 + 3.7 + 2.2 _ —— 0.9 — 2 9 Ortsgrupp IV. Södertälje ........... F 130 016 _ + 2.2 + 1.4 + 0.5 _ _ 0.9 ö 240 939 _ + 6.4 + 4.5 + 1.9 _ _ 2.6 S:a 370 955 8.90 + 4.9 + 3.4 + 1.4 _ _ 2.0 Boden ............. F 40 827 _ + 1.9 + 1.4 + 0.5 — _ 0.9 ö 145 102 — + 6.7 + 4.7 + 2.0 _ _ 3.3 S:a 185 929 9.30 + 5.7 + 4.0 + 1.7 _ _ 2.8 .. Ortsgrupp V. Sundbyberg .......... F 97 896 _ + 1.2 + 1.0 + 0.6 + 0.4 _ ö 184 213 _ + 8.9 + 7.0 + 4.4 + 2.6 _ 8:11. 282 109 7.30 + 6.2 + 4.9 + 3.1 + 1.8 _ Östersund ........... F 125 059 _ + 2.1 + 1.7 + 1.0 + 0.6 _ * ö 272861 _ + 8.8 + 6.9 + 4.4 + 2.5 — S:a 397 920 9.20 + 6.7 + 5.3 + 3.3 + 1.9 _
1 Som juridiska personer hava även räknats fysiska personer, som ej åtnjuta kommunalt ortsavdrag.
(forts.).
eller minskning av
Erforderlig höjning eller sänkning av | utdebitering per skattekrona.
skattebelastningen
flyttas till ortsgrupp
I I II | 111 IV | V I I I II | 111 | IV | V
Prisolikheterna mellan vissa tätorter 1920—1943 och deras samband med prisnivåns förändringar i tiden.
Av amanuensen vid Riksbankens ekonomiska sekretariat Robert Björkenheim.
Inledning.
Syftet med föreliggande undersökning är att studera de interlokala prisolik- heternas förändringar under en period i det förflutna för att på grundval härav bedöma, hur dessa olikheter komma att gestalta sig under den närmaste fram- tiden. Kan man vänta sig att ett eventuellt prisfall efter krigets slut kommer att åtföljas av minskade lokala prisdifferenser, eller komma prisskillnaderna mellan olika orter att öka?
Det material, som har kunnat begagnas för prognosen, är tämligen begränsat, varför de förutsägelser som göras få tagas med tillbörlig reservation. En annan omständighet, som får beaktas vid denna som vid varje annan prognos, är att de statliga ingripandenas omfattning och karaktär ej kan förutses. Det har emeller— tid visat sig omöjligt att helt bortse från den verkan, som den statliga prisregle— ringen haft på de lokala prisolikheterna. En undersökning, som endast gick ut på att fastställa, om det under normala tider föreligger något samband mellan pris- nivåns förändringar och den lokala prisvariationens storlek, skulle ha enbart teoretiskt intresse vid ett bedömande av efterkrigstidens utveckling. Ett försök att avgöra prisvariationens sannolika utveckling vid ett bortfall av prisreglering- en har därför gjorts.
Dyrortsmaterialet har tyvärr icke kunnat utnyttjas vid denna undersökning, eftersom detta endast visar prisskillnaderna under enstaka år, medan det här gällt att få mått på prisvariationens förändringar är från år. I stället har socialstyrel- sens statistik för de 49 orter, som lämna material till levnadskostnadsindex, ut— nyttjats. Denna statistik omfattar cirka 150 varuslag, för vilka noteringar ha insamlats en gång i kvartalet (för livsmedel och bränslen en gång i månaden) .1 Ur detta. material ha 15 standardiserade varuslag utvalts. Urvalet har begränsats till livsmedel och bränsleartiklar. För beklädnadsartiklar och inventarier torde det varå svårt att utan noggrann detaljgranskning avgöra, i vilken utsträckning pris- skillnaderna berott på kvalitetsolikheter eller i vilken mån de verkligen varit ut— tryck för divergerande prislägen. Därtill kommer, att materialet för dessa varu- slag är mindre representativt, eftersom priser endast noterats på 15 platser _ icke som för livsmedel och bränslen på 49 orter. De medtagna varorna äro dock
* Ortsprisema för livsmedel och bränslen publiceras kvartalsvis i Sociala Meddelanden. Årsmedel- priser för samma varor 1920—1930 återfinnas i Detaljpriser och indexberäkningar 1913—1930, Sveriges officiella statistik, samt för senare år och andra varuslag i tabeller tillgängliga på social- styrelsens fjärde byrå.
representativa i den meningen att de äro »stora» konsumtionsartiklar, vilkas prisutveckling direkt eller indirekt har bestämt prisutvecklingen för många andra mindre betydande varuslag. Utgår man från 1941 års hushållskostnadsundersök- ningar, finner man, att de uttagna 15 varuslagen representera ungefär en tredje- del av livsmedelskonsumtionen och en femtedel av bränslekonsumtionenl.
I. Prisnivå och prisvariation åren 1920—1943. _
För vart och ett av de 15 varuslagen ha årsmedelpriser samt mått på variatio- nen beräknats för åren 1920—1943 (för apelsiner dock endast för 1932—1943). Variationsmåtten ha givits såväl absolut som relativ form, i det att de i det ena fallet representera den genomsnittliga absoluta differensen mellan ortspris och medelpris, i det andra fallet denna differens i procent av medelpriset. Det abso- luta variationsmått, som här använts, brukar benämnas standardavvikelse, dess relativa motsvarighet variationskoefficient. I normala fall anger standardavvikel- sen respektive variationskoefficienten de gränser på ömse sidor om medelpriset, inom vilka 2/3 av ortsprisema ligga.
I tabell 57 samt diagram 1 ha de ovägda genomsnitten av medelpriserna sam— manställts med socialstyrelsens levnadskostnadsindex. Direkta skatter ha därvid uteslutits ur levnadskostnadstalet För att erhålla bättre jämförbarhet ha bägge serierna givits i form av indexsiffror med 1935 som basår. Av sammanställningen framgår, att de utvalda varuslagens prisutveckling i stort sett ha stämt överens med den allmänna detaljprisnivåns utveckling sådan denna återgivits av lev- nadskostnadsindex. Sålunda kan man iakttaga en kraftig prissänkning under åren 1920—1923, vilken efterträddes av ett svagare prisfall eller oförändrad prisnivå 1923—1933 (för levnadskostnadsindex 1923—1934). Därefter vidtog en stegring, som fortsatte till periodens slut. Även i enskildheter är överensstämmelsen god. Sålunda återfinner man de båda »pucklarna» kring 1925 och 1928 i prisutveck- lingen för de 15 varuslagen. En framträdande olikhet mellan de båda kurvorna är, att levnadskostnadsindex företer en mera flack utveckling. Detta är naturligt med hänsyn till den stora vikt med vilken relativt stabila priser som bostads— hyror och ersättningar för tjänster av olika slag ingå i levnadsko—stnadstalet.
I tabellen ha indextal även för den absoluta och den relativa variationen för de 15 varuslagen införts. De absoluta differenserna mellan ortspriserna minskade oavbrutet från 1920 till 1937. Anmärkningsvärt är att den absoluta variationen visade en rätt jämn nedgång 1923—1937 med avbrott endast 1933—1934, medan prissänkningen försiggick i etapper och 1923 förbyttes i en prisuppgång.
Denna olikhet i utvecklingen för medelpriser och absoluta prisdifferenser för- klarar förändringarna i den relativa vanätiomzn. Denna steg 1928 till 1932, då prisnivån sjönk snabbare än de absoluta prisdifferenserna, men sjönk 1932 till 1937, då prisnivån steg, medan de absoluta differenserna fortfarande minskade. År 1937 var den relativa variationen 23 procent mindre än 1932 och 11 procent mindre än 1928. Den undergick en ytterligare minskning under de två sista för— krigsåren och framför allt under kriget. År 1943 var sålunda den relativa varia- tionen för de 15 varorna knappt mer än 35 procent av vad den var 1932.
1 Hushållsbudgeter och livsmedelskonsumtion i städer och tätorter 1940—1942, Sveriges off. stat., Stockholm 1943.
Tab. 57. Lewzadskostnadsindem samt indextal över medelpriser och variations-tat
för 15 varuslag med uppdelning på jordbmksprodukter och, andra varuslag 1920—1943 (1935 = 100).
15 varuslag (indextal) D ä r a v
Levnads-
Ål' kostnads- Medelpris Absolut Relativ Jordbruksprodukter Övriga varor index variation variation M ' a v M | a | V M i G | v
Som framgår av diagrammet ha prisnivå och relativ prisvariation på de 49 orter- na relativt ofta förändrats i motsatt riktning under perioden 1920—1943. Vi skola nu närmast diskutera de teoretiska skälen för ett samband av viss beskaffenhet mellan M och V.
H. Teoretisk diskussion av sambandet mellan prisnivå och prisvariation.
Bakom beräkningen av V ligger ett antagande av att förändringarna i M och o äro mer eller mindre parallella. Om () är direkt proportionell mot M blir V kon- stant. Skillnader mellan V—värdena för olika är kunna, om de äro obetydliga, vara slumpbetingade, i annat fall få de föras tillbaka på systematiska orsaker, som närmare måste klargöras. Ju svagare sambandet mellan M och a är, desto större bliva emellertid förändringarna i V och desto större sannolikheten för att ett negativt samband existerar mellan M och V. Om (; är konstant, men M varierar, blir tydligen V omvänt proportionellt mot M.
Orsaken till de lokala prisskillnaderna måste uppenbarligen sökas i något av de tre priselementen produktionskostnad, frakt och handelsavans.
Vad produktionskostnaden beträffar torde denna spela den största rollen för prisolikheterna i fråga om jordbruksprodukterna. Produktionen är i allmänhet ej koncentrerad till en viss landsända och faktorer som klimat, arbetslöner m. ni. kunna därför ge upphov till lokala differenser. För industriprodukternas del torde en viss tendens till centralisering av produktionen ha förekommit under perioden 1920—1943. Detta kan ha medfört såväl enhetligare som lägre fram- ställningskostnader. Man får visserligen räkna med att transporterna blivit längre, varigenom det andra priselementet, frakten, kan ha framkallat större prisolik- heter än tidigare. Emellertid har det vid centraliserad, och i synnerhet vid mono- poliserad produktion förekommit, att fullkomligt enhetliga priser kunnat tillämpas över hela landet eller inom vidsträckta räjonger genom att producenten övertagit kostnaden för varans leverans till kunden.
För flertalet varor kvarstår dock frakten som ett självständigt priselement.1 En blick på järnvägens godstaxa visar emellertid, att dess relativa betydelse är mycket olika för olika varuslag. För de högst tarifferade varorna (t ex. kaffe, vävnader, böcker) blir kostnaden vid vagnslastförsändelser med en vikt av intill 5 ton 45 öre per kg och 500 km, för det lägst tarifferade godset (t. ex. koks, virke och järnvaror) 2 öre per kg och 500 km. Om priset i detaljhandeln, som ofta är fallet för de högst tarifferade varorna, utgör ett par kronor per kg, blir järnvägs— frakten knappast någöt väsentligt kostnadselement, Mera betydelsefull är den då för billigare varor som fisk, mjölk och potatis, i den mån längre transporter före- komma. Järnvägsfrakterna äro till största delen statligt reglerade Och utgå även på de enskilda järnvägarna efter vissa fasta taxor. Dessa 'ha i allmänhet känne- tecknats av en betydande stabilitet. Något större rörlighet har karakteriserat bilfrakterna. Transportkostnaderna till orter, som sakna järnvägsförbindelse, ha säkerligen i viss utsträckning minskat under mellankrigsperioden som en följd av biltrafikens tillväxt och vägnätets utbyggnad. Bilfrakternas betydelse strax före krigsutbrottet framgår av en uppskattning inom konjunkturinstitutet, enligt vilken är 1939 425 miljoner kronor av de totala fraktutläggen av 735 miljoner kronor ut— gjordes av utlägg för biltransport, mot 265 miljoner kronor för tåg— och 45 miljoner kronor för båttranspo'rter.2 Efter krigsutbrottet ha biltransporterna avsevärt för- dyrats. I många fall ha frakterna nära fördubblats. Inskränkningarna' i biltra— fiken under krigsåren ha givetvis också påverkat fraktkostnaderna.
Vad slutligen angår mellanhandsavansen bestämmes denna i stor utsträckning av rent lokala faktorer och är icke lika ofta som frakten reglerad genom ett cen— tralt organ. Utvecklingen har dock medfört enhetligare normer för detaljhandeln, även bortsett från priskontrollnämndens bestämmelser under krigsåren. Bransch— organisationerna ha i allt större utsträckning ägnat sig åt att uppställa kalkyle— ringsmodeller och göra upp prislistor. Sådana olikheter som bero _på att antalet mellanhänder skiftar, kunna dock kvarstå även om enhetligare marginaler till— lämpas. En intressant faktor, som blott kan nämnas i förbigående, är den koope— rativa handelns framväxt. Konsumtionsföreningarna arbeta i allmänhet med så- väl lägre som enhetligare försäljningskostnader än den enskilda handeln, men om deras inflytande lett till Ökade eller minskade prisolikheter kräver en särskild undersökning, som ej har kunnat utföras i detta sammanhang. Avanserna äro icke stabila på samma sätt som frakterna. De äro ofta kalkylerade i form av procen—
1 En utredning av lantlmndelns transportkostnader som nyligen gjorts av Affärsekonomiskaforsk— ningsinstitutet i samarbete med Detaljhandelns utredningsinstitut ger en god belysning av fraktens betydelse i förhållande till de totala försäljningskostnadema för olika varor. 2 Medd. fr, Konjunkturinstitutet. Ser. B: 4— s. 66.
tuella pålägg, varvid deras absoluta belopp variera tillsammans med produkt- priserna.
Ett ungefärligt mått på de olika kostnadselementens betydelse för konsument- priserna kan erhållas med hjälp av vissa uppskattningar som gjorts av riksban- ken och konjunkturinstitutet.
Enskildas konsumtionsutgifter beräknades 1939 utgöra omkring 8500 miljoner kronor.1 Fraktutläggen uppgingo samma år till i runt tal 700 miljoner kronor, var- av åtminstone hälften kunde antas hänföra sig till transporter av konsumtions— varor.2 Frakterna skulle sålunda ha motsvarat 4——5 procent av detaljpriserna. Avanserna kunna beräknas utgöra i genomsnitt 50 procent på produktvärdet för industriartiklar och 25 procent för jordbruksprodukter.3 Ett 50-procentigt tillägg på produktvärdet motsvarar cirka 33 procent på detaljhandelsvärdet. Det totala omsättningsvärdet av detaljhandelsvarorna uppgick till cirka 6 600 miljoner kro- nor år 1939. Av detta värde skulle, om man antar en genomsnittsmarginal av 30 procent, 2 000 miljoner kronor utgöras av handelns ersättningar. Dessa skulle sålunda representera ej fullt 25 procent av genomsnittspriserna på samtliga va- ror och tjänster. Återstående delen av konsumtionsvärdet, 6 150 miljoner kronor, får hänföras till producentkostnaderna, vilka sålunda skulle representera omkring 70 procent av detaljpriset. Däri ingå då även ersättningar för tjänster av olika slag.
Av dessa frakternas, avansernas och produktionskostnademas procentuella an- delar i detaljpriset kan man givetvis ej sluta sig till de olika elementens betydelse för prisvariationen. Det vore teoretiskt tänkbart, att avanser och produktions- kostnader vore enhetliga över hela landet, och att hela variationen i levnadskost- naderna, som år 1944 enligt dyrortsmaterialet var 5 procent finge förklaras genom fraktkostnadernas variation.
För att fullständigt klargöra hur variationen i levnadskostnaderna kommit till stånd måste man skilja ut de tre olika priselementen för olika varor och enskilda orter. Material för en dylik uppdelning finns otvivelaktigt i Viss utsträckning hos priskontrollnämnden. En sammanställning därav skulle dock vara alltför tids- krävande för att komma i fråga för föreliggande ändamål. Vidare hänföra sig priskontrollnämndens uppgifter så gott som uteslutande till krigsåren. Här skall blott påpekas, att uppdelningen mellan de olika elementen, när det gäller att förklara variationen, inte kan ske lika enkelt som när det är fråga om att förklara detaljprisernas genomsnittliga höjd, eftersom olikheterna i frakter, avanser och produktionskostnader i viss utsträckning kunna motväga varandra. Man finge därför mäta sambandet mellan ett visst kostnadselements andel i detaljpriset och dettas höjd. Det element, som därvid visade det starkaste sambandet, vore bety- d—elsefullast för uppkomsten av lokala prisolikheter.
Det kan visas, att ett positivt samband mellan prisnivå och prisvariation upp- kommer, om förändringen i prisnivån inträder till följd av en på alla orter pro- centuellt lika stor ändring i ett kostnadselement, som spelar en betydande roll för prisvariationen redan före förändringen. Ett negativt samband mellan prisnivå och prisvariation uppkommer däremot vid en absolut taget lika stor prisförändring på alla orter samt vid en prisändring till följd av en förskjutning i ett för pris- variationen mindre betydande kostnadselement.
* Riksbankens årsbok 1944, s. 26. ” Medd. fr. Konj. inst. o. a. s. 3 Bilaga till Kungl. Maj:ts prop. nr 1, 194-1, s. 100.
Tab. 58. Den genomsnittliga prisspnklningen, mätt genom variatimwkoeffibienten, för vissa varor på dyrortsnwterialets 3 548 orter och på socialstyrelsens 49 indexorter 1933—1931; samt i genomsnitt på de senare orterna 1920—1939.
1933—1934 1920—1939 1933—1934 1920—1939
3 548 49 3 548 49 orter orter 48 orter orter orter 49 orter Mjölk ...... 18 9 12 Sötlimpa . . . . 18 -— — Smör ....... 5 4 4 Torsk ...... —— 35 33 Nötkött ..... 12 — —— Strömming . . . — 17 16 Kalvkött . . . . 13 —-— — Socker ...... 4 4 4 Färskt fläsk. . . 13 9 8 Margarin . . . . — 1 2 Potatis ...... 29 —— ** Kaffe ...... ,. 4 4 Vetemjöl ..... G — — Risgryn ..... —- 10 10 Rågsiktmjöl . . . 6 4 4 Apelsiner . . . . — 13 11 Havregryn. . . . 9 5 5 Fotogen ..... — 14 12 Gula ärter. . . . — 9 11 Koks ...... f_ 16 14 Hårt rågbröd . . 14 -— -—
Om frakterna, som man får förmoda, spela den största rollen för prisvariatio- nen, skulle detta innebära, att ändrade fraktsatser medföra en ändring av pris- nivå och prisvariation i samma riktning, såvida ej fraktjusteringen är av lokal natur, medan ändrade produktionskostnader eller avanser medföra en ändring av prisnivå och prisvariation i motsatt riktning, såvida ej ändringen är av lokal na— tur. Eftersom frakterna torde vara mera stabila än övriga element och de flesta prisändringar därför få tillskrivas förskjutningar i produktionskostnader eller avanser, innebär detta, att en motsatt utveckling för M och V skulle vara det normala vid en generell prisändring.
Huruvida antagandet att frakterna spela den största rollen för prisvariationen kan upprätthållas, kan endast avgöras genom en undersökning av sambandet mellan fraktens andel i detaljpriset och dettas höjd på. olika orter och för olika varuslag.
I brist på en sådan undersökning få vi övergå till att studera sambandet mellan M och V i det förefintliga materialet åren 1920—1943.
III. Utveckling av prisvariationen 1920—1939.
a) Materialets sammansättning. Av de uttagna 15 varuslagen äro 6 jordbruks- produkter (mjölk, smör, fläsk, rågsiktmjöl, havregryn och gula ärter), 2 fiskslag (strömming och torsk), 2 fabriksartiklar (margarin och socker) samt 5 import- varor (apelsiner, risgryn, kaffe, fotogen och koks). Bland dessa varuslag förete fisk och importartiklar (utom kaffe) den största prisvariationen. Något mindre variation kännetecknar mjölk, fläsk och ärter. Minst är variationen för fabriks- artiklarna (samt smör, mjöl, havregryn och kaffe).
Att denna skillnad mellan de olika varugruppernas prisvariation icke är något speciellt för socialstyrelsens 49 orter eller för de uttagna 15 varuslagen framgår av tabell 58, där vissa variationskoefficienter, som uträknats på grundval av dyr- ortsmaterialets 3548 orter, sammanställts med variationskoefficienterna för so- cialstyrelsens 49 orter åren 1933—1934.
Uppdelningen mellan jordbruksprodukter, fisk, fabriksartiklar och importvaror är av intresse med hänsyn till den olika roll som produktionskostnader, frakter och avanser spela för prisbildningen. Fisk och importartiklar belastas ofta med rela- tivt långa transporter, varjämte mellanhandsavanserna för det mesta uppgå till högre belopp än för jordbruksprodukter och fabriksartiklar. Beträffande produk- tionen gäll—er, att jordbruksprodukter och färskvaror levereras till marknaden från en stor mängd enskilda producenter. Däremot skötes importen och fabrikationen av exempelvis fotogen och margarin av relativt stora företag, vilka, i den mån de inte ha ensamrätt på marknaden, ofta äro sammanslutna i karteller, varigenom ett starkt inflytande på den lokala prisbildningen kan erhållas. Under 1930—talet har dock en sammanslutning av jordbrukarna skett, vilken i viss grad möjliggjort en central reglering av ortspriserna. De olikheter i avkastningshänseende och pro- duktionsförhåHanden, som föreligga mellan olika landsdelar, ha dock icke kunnat elimineras.
I det följande skola vissa detaljerade uppgifter lämnas om utvecklingen av den lokala prisvariationen 1920—1939 för enstaka varuslag. Som en illustration här— till redovisas i tabell 59 den procentuella förändringen i M, a och V under olika pe- rioder. Gränserna ha dragits vid 1922, då det starka prisfallet efter kriget saktade av samt vid 1933, då ett omslag i prisutvecklingen inträffade. Som synes har ut— vecklingen av V varit mycket oenhetlig, i själva verket mer oenhetlig än' för M. Ser man på detaljuppgifterna, finner man, att den utveckling av prisvariationen, som medeltalen för samtliga 15 varor visa — med uppgång 1920—1921, återgång till 1920 års nivå 1921—1928, uppgång 1928—1932, återgång 1932—1936 samt fortsatt nedgång 1936—1939 — återfinnes renodlad endast hos smör, rågsiktmjöl och mjölk, fastän vad den sistnämnda varan beträffar, prisdifferenserna minskade 1920—1921. Förutom mjölk företedde socker, margarin och koks en avvikelse från den allmänna utvecklvingen-1920—1921. Nedgången under 1920-talet liksom upp— gången kring 1928—1932 återfinnes endast hos jordbruksprodukter och margarin. För övriga varor ökade variationen oftast under denna tid, och åren 1928—1932 inneburo därvid icke något brott i utvecklingen. Mera enhetlig var tendensen efter 1932. Samtliga varor företedde då en minskad variation. Ärter, havregryn, kaffe och koks skilja sig från övriga varor genom att den fallande tendensen av- bröts kring 1935 och ej, som för de andra varorna, fortsatte fram till krigsut— brottet. '
Det är med hänsyn till frågan om sambandet mellan prisnivå och prisvariation av intresse att undersöka, om jordbruksprodukterna, för vilka prisvariationen sjönk under mitten av 1920-talet, haft en annan prisutveckling än övriga varor. Som framgår av tabell 57 samt diagram 2 och 3, i vilka medelpriser och varia- tionstal för dels de 6 jordbruksprodukterna och dels de 9 övriga varuslagen återgivas, var prisnivån för jordbruksprodukterna så gottsom oförändrad mellan 1922 och 1928, medan övriga varuslagföretedde sjunkande priser. Det förefal- ler sålunda som om ett negativt samband mellan prisnivå och prisvariation. fun- nits även under dessa år, ehuru det försvagats genom en_tendens till minskning i prisvariationen.
b. Jordbruksprodulctelr. För mjölk och smör ha de lokala prisskillnaderna minskat nästan oavbrutet sedan början av 1920—talet. Utvecklingen har varit mycket lik- artad för bägge varorna fastän prisdifferenserna relativt sett varit betydligt större för mjölk än för smör. Det sistnämnda förhållandet torde till stor del ha berott på mjölkens lägre kilopris, som givit frakten en större relativ betydelse, trots att
en lägre tariff i allmänhet har kunnat tillämpas, åtminstone vid järnvägstrans- p01ter.
I en promemoria från 1940 rörande prisbildningen på mjölk, som utarbetats in— om Svenska Mejeriernas Riksförening, lämnas följande uppgifter om kostnaden för konsumtionsmjölk i Stockholm per den 1 april 1940.
Till ett produktvärde av 15.4 öre litern kom prisutjämningsbidrag med 2.3 öre, frakt med 1.6 öre, merkostnad för mejerierna med 4.2 öre, regleringskostnad med 0.3 öre, detaljistmarginal med 4.2 öre samt mjölkavgift med 1.5 öre. Frakten ut- gjorde sålunda 5—6 procent av detaljpriset, som var 30 öre/l. I produktvärdet ingå vissa partihandelskostnader, vilka enligt en annan uträkning. uppgingo till i genomsnitt 0.9 öre för hela landet. Antages att partihandelskostnaden i Stock- holm var ungefär lika stor som för landet i övrigt, blir avansernas andel i för- säljningspriset 17—18 procent, medan produktvärde + merkostnader utgör 65 procent. Återstående 12 procent representera regleringstillskottet.
Förändringarna i V ha i synnerhet för mjölk varit större än förändringarna i medelpriserna. En utpräglad motsättning i utvecklingen uppstod emellertid 1929—1932. Det kraftiga prisfallet ledde till en alltmer deso—rganiserad marknad, som kännetecknades av ökade lokala prisskillnader. Prissänkningen berodde som bekant på nedgången i världsmarknadspriserna på smör. Denna påverkade i för- sta rummet de mejerier, som levererade exportsmör. Dessa sänkte sina inhemska priser eller övergav'smörtillverkningen och sökte få avsättning för mjölken i form av konsumtionsmjölk. Under samma tid ökade den inhemska efterfrågan på me— jeriprodukter, men detta kunde inte hindra, att det flerstädes uppstod- »stocke ningar», som ledde till prisnedsättningar också på konsumtionsmjölkenl.
Detta tillstånd föranledde införandet av den's. kl mjölkregleringen år*1932. Den innebar bland annat, att tillverkarna av exports'mör subventionerades genom medel, som inflöto genom en avgift på all'mjölk, medan smörproducenterna in- om distrikt med speciellt låga priser tillerkändes särskilda bidrag, vilka finan- sierades genom en avgift på konsumtionsmjölken. Den sistnämnda avgiften,- som var lokalt differentierad, avskaffades 1934—, och de särskilda bidragen betalades i fortsättningen huvudsakligen genom allmänna mjölkavgiftsmedel. Genom dessa arrangemang, som möjliggjordes genom tillkomsten av en särskild riksorganisa— tion, Svenska Mejeriernas Riksförening, kom en avsevärd utjämning av lokal- priserna till stånd. Härtill bidrog också det rationaliseringsarbete, såväl inom me- jerihanteringen som inom distributionsväsendet, som SMR utförde under sin fortsatta verksamhet.
SMR anknöt till de lokala andelsföreningar, som hade bildats under 1920- talet. Dessa föreningar hade sällan trätt i kontakt med varandra och kunde genom sin oftast ringa storlek inte ställa några villkor för grossist— eller detaljhandeln. Detta blev däremot möjligt efter SMR: s tillkomst. Anmärkningsvärt är dock, att ten- densen mot enhetligare lokala priser var så framträdande redan på 1920- talet trots frånvaron av en riksorganisation för mejerierna.
Mjölk och smör äro tämligen standardiserade artiklar. När det gäller fläsk och rågsiktmjöl, kan man däremot tänka sig, att prisombuden i vissa fall ha note- rat olika kvaliteter. För fläsk föreskrives sålunda endast, att varan skall vara av »medelgod kvalitet»; för mjöl finns ingen särskild instruktion.
Den relativa prisvariationen har på det hela taget varit oförändrad 1920—1939 för dessa bägge varor, men utvecklingen har varit mycket ojämn. Efter 1932
1 M. Bonow, Staten och jordbrukskrisen, Stockholm 1935;
minskade spridningen, vilket dock för mjölets del endast innebar, att bottennivån från 1927—1928 åter uppnåddes.
Jämför man utvecklingen av den relativa prisvariationen med prisutvecklingen för fläsk, finner man ett utpräglat motsatsförhållande, i det att stigande priser ätföljts av minskad variation och tvärtom under tiden från 1920 till 1936. För mjöl gäller däremot, att prisvariationen förändrats tämligen oberoende av pris- utvecklingen.
Läget på fläskmarknaden 1930—1933 påminde delvis om situationen för me- jeriprodukterna. En avsevärd produktionsökning förekom sålunda. Genom att kontingentering infördes av baconimporten till England, kom också en del av det, som tidigare kunde exporteras, ut på hemmamarknaden. Då ett prisfall på fläsket framkallades genom sänkningen av majspriset, samtidigt som konsumtionen öka- de, kommo priserna på olika orter att undergå inbördes förskjutningar. År 1934. infördes en statlig reglering, som dock inte hade samma genomgripande karaktär som mjölkregleringen. Som en motsvarighet till SMR bildades 1933 Sveriges Slakteriförbund, som 1936 hade erhållit anslutning från % av samtliga slakterier.
Prisbildningen på. mjöl har alltsedan 1920 i väsentlig mån behärskats av Sven— ska Kvarnföreningen. Denna har i stor utsträckning kunnat diktera försäljnings- villkor och priser för återförsäljarna. Efterhand har emellertid en allt star- kare konkurrens från de kooperativa kvarnarnas sida gjort sig gällande. Fr. o. m. 1932 har spannmålshandeln reglerats genom den på statligt initiativ bildade Svenska Spannmålsföreningen 11. p. a. Denna inlöser all svensk spannmål till av Kungl. Maj:t fastställda priser men har ej inlåtit sig på att reglera detaljpriserna.
För havregryn och ärter har utvecklingen av prisvariationen varit relativt ojämn. Någon genomgående tendens till ökad eller minskad variation har ej förelegat. Vid prisstegringen för ärter 1926—1928 och 1932—1935 samt för hav- regryn 1933—1939 kunde emellertid en minskning i variationen iakttagas åtmin- stone till en början. Vid prisfallet 1920—1922 och 1928—1931 förekom däremot en ökning i variationen.
c. Fisk. Av de båda varuslagen inom denna grupp utmärker sig torsk för täm— ligen stabila priser och en nästan konstant prisvariation, medan strömmingens prisvariation undergått en så gott som oavbruten minskning sedan 1921.
Jämför man utvecklingen av medelpriser och prisvariation finner man ett ut— präglat negativt samband även i enskildheter.
Att variationen är större för torsk än för strömming, torde delvis bero på de längre transporterna, men kan också gå tillbaka på att fisk av olika storlekar har noterats på de olika platserna.
d. Fabriksartiklar. För socker ökade variationen kraftigt 1922—1930, men min- skade därefter något fram till krigsutbrottet. För margarin nådde variationen sin höjdpunkt 1924, försvann fullständigt 1927 och 1928, då enhetliga priser 110- terades över hela landet, men återkom sedermera i mindre skala.
Av dessa bägge varor torde socker ha varit fullt standardiserad. För margarin kan man befara, att vissa prisskillnader uppstått till följd av kvalitetsolikheter.
Produktionen av socker har under hela perioden varit monopoliserad och för margarin kartellbunden. Margarinkartellen har icke omfattat hela tillverkningen, men dess inflytande på den lokala prisbildningen har dock varit stort genom de prisöverenskommelser, som träffats, och de villkor, som kunnat föreskrivas åter-
försäljarna. Vad sockerbolaget beträffar, har det ej haft något direkt inflytande på detaljpriserna, men dessa ha i stället reglerats genom — visserligen icke bin— dande — prislistor, som utgivits av köpmannaförbundet.
Något utpräglat samband av vare sig positivt eller negativt slag mellan priser och relativa prisskillnader kan ej spåras för dessa varuslag, om man bortser från att variationen för socker ökade 1923—1931 samtidigt som medelpriset sjönk.
e. Importvaror. Karakteristiskt för såväl kolonialvarorna (kaffe, vis-gryn) som bränslena (fotogen, koks) är, att prisvariationen ökade under sista hälften av 1920—talet och i början av 1930—talet för att därefter undergå en snabb minsk— ning. I början av 1920-talet företedde prisskillnaderna kraftiga förskjutningar, vilka voro särskilt utpräglade 1920—1921, om man undantar koks. Såväl priser som variationstal ha under normala år kännetecknats av en viss stelhet.
Med undantag för koks kan intet tydligt motsatsförhållande spåras mellan prisutvecklingen och den relativa variationens utveckling annat än 1920—1921.
Trots att det sålunda i allmänhet förefaller att ha varit särskilda orsaker som legat bakom förändringarna i prisvariationen, är det icke lätt att finna förkla— ringarna. Det är givetvis möjligt att kvalitetsolikheter kunna ha orsakat vissa av de prisskillnader, som noterats för kaffe och risgryn, men det är svårt att tänka sig, att dessa kvalitetsolikheter plötsligt skulle ha fått ökad eller minskad omfatt— ning. Beträffande kaffe föreskriver socialstyrelsens formulär sedan 1932, att så— dan blandning skall noteras, »som till största delen består av rostat santoskaffe och i övrigt av något bättre kvaliteter». Före 1932 noterades orostat kaffe. På grund av denna ändring i föreskrifterna äro siffrorna 1932—1943 ej direkt jäm— förbara med siffrorna för tidigare år. För att ändock erhålla en fortlöpande serie har något godtyckligt antagits, att priser och variationstal förblivit oförändrade mellan 1931 och 1932.
En motsvarande ändring i noteringsföreskrifterna genomfördes 1932 för koks, i det att i stället för gasverkskoks en vara av 20—40 millimeters grovlek note— rades. För att erhålla vid genomsnittsberäkningarna användbara tal har samma metod tillämpats som för kaffe. Kvalitetsbeteckningen för risgryn är »prima vara, moulmein eller dylikt». Att olika kvaliteter kunna noteras antydes bland annat av det förhållandet, att fördelningen av ortspriserna flertalet år visar en koncentrering kring två olika prislägen.
Införsel och distribution av ifrågavarande produkter ombesörjas ofta av en mångfald små företag. Dessa kunna vara sammanslutna i intresseföreningar, men organisationerna taga sällan befattning med de lokala priserna. I den mån impor- törerna och fabrikanterna giva sina produkter karaktären av märkesvaror blir givetvis prisbildningen i detaljhandeln enhetlig. För varor, som säljas i lös vikt, utfärda vidare köpmannaförbunden inom de olika länen i många fall detaljpris- listor, som dock icke äro bindande.
IV. Prisvariationens utveckling 1939—1943.
Den nedgång i den lokala prisvariationen som ägde rum under slutet av 1930- talet fortsatte efter krigsutbrottet.
Medelpriser och variationstal ha uträknats endast till och med 1943. För år 1944 ha inga beräkningar utförts. På grund av rådande prisstopp förekommo emellertid inga väsentliga prisförändringar vare sig 1943 eller 1944: och man kan 20
Tab. 59. Förändringen i medelpriser samt i absolut Och relativ variation under olika perioder åren 1920—1943.
___—________——-—
Procentuell förändring 1920—1922 1922—1933 1933—1939 1939—1943 ___—___— Mjölk .......... M —44.1 _17.1 + 23.2 + 15.6 a' ——45.3 ——54.8 — 12.2 + 17.0 v — 2.3 —-45.3 — 29.0 + 1.5 Smör ........... M —42.9 —35.0 + 34.5 + 38.8 0 —42.5 ——49.9 —— 32.3 —- 58.1 v + 2.3 — 24.4 — 50.0 — 70.6 Fläsk .......... M —44.4 —-43.0 + 59.9 + 75.4 o' —40.4 —29.6 — 16.7 —- 38.3 v + 7.9 + 23.4 —— 48.4 —- 65.2 Rågsikt ......... M ——39.1 —28.2 + 11.9 + 2.2 (1 — 0.9 —45 1 —— 17.2 + 45.5 v + 62.5 —-23.1 _ 22.5 + 41.9 Havregry'n ........ M -—-48.4 ——39.1 + 40.3 + 34.3 .: ——32.2 —32.4 —— 21.5 + 78.9 v + 31.2 + 11.1 —— 44.3 + 33.3 Ärter ........... M -—30.8 —-31.6 + 26.9 + 88.9 0 —19.4 —48.9 + 35.7 — 40.6 v + 16.4 — 25.0 + 7.3 — 68.9 Strömming ....... M — 33.4 —— 15.3 + 2.8 + 102 9 0 —24.9 —35.1 —— 22.6 -— 42 1 v + 11.3 ——23.6 — 24.9 — 71 & Torsk .......... M ——28.0 ——-12.1 + 2.4 + 35.3 0' — 23.9 — 0.6 — 11.8 —— 69.1 v + 5.4 + 13.2 — 12.0 — 77.2 Socker .......... M _ 6.8 — 70.1 + 4.1 + 43.8 o' —31.7 —47.6 — 2.3 + 43.2 v _ 27.6 + 76.2 — 5.4 0 0 Margarin ........ M —-—52.6 ——22.8 + 32.9 + 81.6 0 — 50.4 _ 88.4 + 111.7 — 100.0 v + 2.8 — 72.1 + 66.7 — 100.0 Kaffe .......... M —— 33.8 — 9.4 — 5.9 + 88.1 a ——44.s + 39.0 -— 52.8 _ 59.9 v — 17.5 + 53.1 — 50.7 — 77 8 Risgryn ......... M —- 65.1 —— 31.2 + 13.4 + 1949 0" —39.3 _15.0 — 5 1 — 41.5 v + 75.0 + 23.8 — 16 5 — 81.6 Apelsiner ........ M - - + 102 + 77.5 0 - . -— 23.65 + 54.4 v — 31.0 —— 73.8 Fotogen ......... M _— 47.4 —— 37.7 —— 7.2 + 1721 a + 17.0 — 47.5 —— 53.2 + 4269 v + 88.0 — 16.0 —— 49 6 + 93 9 Koks ........... M —-72.1 —35.7 + 24.1 _ 4.8 a -— 78.7 —- 4.4 —— 0 3 _— 57.4 v —16.3 + 35.2 —— 18 9 — 55.2
___—___———__________._._———.
därför antaga, att såväl medelpriser söm variationstal förblivit så gott som oför- ändrade. '
Materialet för 1939—1943 är 'något större än för tidigare år i det att ytter- ligare 4 varuslag, nötkött, vitt matbröd, ägg och potatis, medtagits. Därmed blir det totala antalet varor 19. De 17 livsmedlen repreSentera nära hälften av fö- doämneskonsumtionen enligt 1942 års hushållskostnadsundersökningar."
Från 1939 till 1943 steg levnadskostnadsindex med 42 procent. Medelpriserna för de uttagna 19 varuslagen stego under samma tidsperiod med i genomsnitt 60 procent. Denna starkare uppgång beror delvis på att varor och tjänster-med re— lativt trögrörliga priser, såsom hyror och inventarier, 'ej äro representerade.
Samtidigt som priserna på de 19 varorna, höjdes med i genom-snitt 60 procent, minskade deras relativa variation med cirka 50 procent. De absoluta prisskillna- derna minskade sålunda med 20 procent trots den starka priestegringen.
Ser man på utvecklingen under de enskilda åren, finner man, att priskurvan visar ett avsaktat stegringstempo. Den relativa variationens nedgång var där— emot starkast så sent som 1942. Även mellan 1939 och 1940 företedde index för den relativa variationen en särskilt stark nedgång. Det visar sig emellertid, om man undersöker siffrorna mera i detalj, att detta huvudsakligen berodde på ut- vecklingen för två varuslag: torsk och gula ärter. Om man undantar dessa, finner man, att år 1940 ej utmärkte sig för någon sensationth stor minskning-i pris— variationen. Man kan tvärtom säga, att nedgången såväl 1940 som 1941 skedde i stort sett i samma takt som före kriget, och att någon tempoväxling ej'förekom förrän 1942, då spridningen avtog med 20 procent från närmast föregående år.
Utvecklingen av variationen 1939—1943 är resultatet av flera motverkande faktorer. Å ena sidan var utan tvivel den första snabba prisstegringen olika stark på olika orter och det är troligt att därigenom en viss tendens till ökad splitt— ring gjorde sig gällande. Vidare medförde tonnagebristen, att frakterna förlängdes för importvarorna. Fraktkostnaderna ökade ytterligare genom den starka för- dyringen av biltransporterna.
Å andra sidan ingrep staten på ett helt ann-at sätt än tidigare i prisbildningen. De statliga åtgärderna bidrogo kraftigt till att minska prisspridningen. Pris- regleringarna blevo speciellt omfattande 1941 och 1942. De organisationssträvan— den och det rationaliseringsarbete, som tagit fart på 1930-talet, fortsattes även under kriget, vilket ledde till enhetligare priser. Slutligen bidrog det förhållandet, att fraktkostnaderna vid tågtransporter ej undergingo någon avsevärd höjning att hålla de absoluta prisskillnaderna oförändrade och minska de relativa.
För att visa den relativa variationens utVeckling under krigsåren för vissa typiska vaor ha i diagram 4 införts såväl de faktiska V—värdena som de på basis av förkrigsutvecklingen framskrivna värdena för 7 varuslag. Sistnämnda tal ha erhållits genom utjämning av variationsk'öeffici'enterna under ett antalår före 1939 med hjälp av en rät linje.1 De framskrivna värdena ha även, som kommer att framgå av följande avsnitt, utnyttjats vid prognosen för efterkrigstiden. Här kan man emellertid betrakta dem blott och bart som den bakgrund mot vilken man får se de faktiska variationstalens utveckling för att lättare avgöra, om för— ändringarna under krigsåren inneburit ett brott gentemot närmast föregående. period.
1 Utjämningen har baserats på olika antal är beroende på prisvariationens utveckling för de- olika varorna: 1930—1939 för rägsikt, havregryn och socker, 1931—1939 för smör och fotogen, 1932—1939 för mjölk, fläsk, apelsiner, torsk, 1933—1939 för kaffe, 1934—1939 för ärter och ström- ming samt 1935—1939 slutligen för risgryn. Vid inritandet av den räta linjen har logaritmisk skala. använts, vilket innebär att de framskrivna 'variatiönskoefficientema bilda en geometrisk serie.
Innan vi övergå till behandlingen av de enskilda varuslagen skall något sägas om prisregleringsåtgärdernas karaktär och omfattning.1
I tabell 60 lämnas en förteckning över de viktigaste regleringsåtgärderna för representantvarorna. I tabellen angives om regleringen avsett prissättningen vid försäljning till konsument eller enbart vid grosshandel eller eventuellt i alla han- delsled. Vidare lämnas besked om prisområdesindelning införts och hur stort an— talet prisområden därvid varit. En normalprissättning utgår ofta från de före regleringen existerande priserna. Det blir dock opraktiskt att fastställa särskilda priser på alla enskilda» orter. I allmänhet indelas landet i ett mindre antal pris— områden för vilka enhetliga priser fastställas. En reglering av detta slag kan medföra en dubbel utjämning av prisskillnaderna inom landet: dels försvinna de helt inom de särskilda distrikten, och dels kunna de minska mellan olika. distrikt. Utom normalpriser förekomma även 5. k. överenskommelsepriser, när antalet pro— ducenter är begränsat. Effekten på den lokala prisbildningen är dock densam- ma. Skillnaden ligger närmast på det juridiska planet i det att överträdelser av normalpriser medföra straffpåföljd.
I den'näst sista kolumnen i tabell 60 har datum för regleringarnas tillkomst angivits.'Samtliga data utom två hänföra sig till åren 1941 och 1942. Det är alldeles obestridligt, .att ingripandenas antal ökade kraftigt 1941. Tabellen gör emellertid" icke anspråk på att vara fullständig, eftersom den endast upptar så— dana åtgärder som offentliggjorts genom tryckta cirkulär från priskontrollnämn- den eller'livsmedelskommissionen. De överenskommelser om prissättningen som träffades i form av »gentlemens agreements» i synnerhet under de första krigs— åren ha sålunda'icke redovisats. Gränsen mellan »överenskommelser» och »på- verkningar», vilka ju på .sitt sätt varit lika betydelsefulla för den lokala prisbild- ningen", men vilkas inverkan ej kan statistiskt fastställas, är för övrigt icke lätt att draga; :- ' ' ' '. '
Det'al'lmänna prisstoppet, som infördes i november 1942-, hade i och för sig ingen inverkan på de lokala prisskillnaderna. Prisstoppet innebar endast, att de priser, "som gällde den 31 oktober 1942, skulle bibehållas oförändrade. Efterhand ha dock '.vissa höjningar'av priserna *på orter, som legat under medelnivån, med— givits. 'Dettalhar ej lett till någon "uppgång för den allmänna prisnivån, eftersom sänkningar av genomsnittspri'serna medgivits för flera varor, men har troligen lett till en viss utjämning mellan orterna.
För att bedöma prisregleringsåtgärdernas omfattning räcker det inte att stu— dera de' 19 representantvarorna. I tabell 61 har därför en sammanställning gjorts för samtliga konsumtionsvaror, vilken ger en bild av läget per den 15 december 1944—'. ' " 3 ' ' - ' Som tabellen visar finnas efter införandet av normalpriser på potatis, grönsaker och fisk under hösten 19% högst få konsumtionsartiklar, som äro undantagna från regleringen._För de flesta livsmedel och bränslen» gälla normal- eller över— enskommelsepriser, för övriga Varor gälla stopp-priser alltsedan hösten 1942. Va— ror sonisprit och tobak, som stå utanför prisstoppet, ha dock även de statligt reglerade priser.
Utgårman "från riksbankens konsumtionsvärdesberäkningar, finner man, att omkring 41 procent av konsumtionen är reglerad genom normalpriser vid försälj- ningen igdetaljhandeln, 3 procent på motsvarande sätt reglerad endast vid parti—
1 Närmare uppgifter om prisregleringsåtgärderna återfinnas i olika årgångar av publikationen Från departement och nämnder. Se särskilt E. Dahlin, Normalpriser och maximipriser, tvångskartelle— ring ochprisocker, 104218 samt C. Öberg, Dyrortsgruppering för vissa livsmedel, 1943: 2.
Tab. 60. Prisregleringsåtgärdcr för vissa varor 1939—1944.
Varuslag
Regleringsform
Pristyp
Vid försäljning till
Prisområden
Datum för regle- ringens tillkomst
Cirkulär
Nr
M
Mjölk
Smör
Nötkött och färskt fläsk
Potatis
Rågsiktmjöl Huvregryn
. Gula ärter
Mjukt matbröd Strömming
Torsk
Margarin
Knife
Risgryn
Apelsiner Fotogen Koks
Prov. normalpris
Def. > Normalpris
Överenskom.-pris
))
Normalpris
)
»
)
)) Garantipris Normalpris Överenskom.—pris
)
Normalpris
»
»
) Överenskom.-pris Normalpris
Överenskom.-pris
) Normalpris
)
Överenskom.-pris
»
Förbrukare
))
Detaljhandlare o. förbrukare
Detalj handlare Förbrukare Detaljhandlare Förbrukare
I alla led
» » Spannmålsbol. I alla. led Grossist
)
Detalj-handlnre o. förbruknre
Förbrukare I alla led
)
Förbrukare
)
Detaljhandlare o. förbrukare
)
)
I alla. led
)
Förbrukare
c:a 300 riktorter 20.11.41
10
2
12 12 12 13
)&me
7 Stockholm
Huwp'am
Clwb—IH
8 1 800 orter
27. 2.42 22.10.41
5. 5.41 5.1241 19. 5.42 15. 2.43 24. 9.41. 151042 11. 4.44 8. 4.42 12.10.42 7. 9.40 7. 9.40
11.11.41 3. 8.42 13. 2.42 26. 3.42 1. 1.41 18.10.41
1.12.43 11.12.40 1.12.41 14.12.42 10. 940 1.12.41
LK
.LK
LK
LK PN
:LK
LK LK LK LK LK LK LK LK
LK-
LK'
LK LK LK
523
666, 1980
477, 1980
302 53 734 1209 446 993 1819 633 987 101 101
Tab. 61 . Reglen'ngens utformning per den 15 december 1944.
I. Normal- eller överenskommelsepris i alla led eller vid försäljning till förbrukare
Gemensamt pris för hela landet
I proc. av totalkon- sumtionen'
Indelning av landet i pris-
områden den
Antal områ-
I proc. av Reglering en— totalkon- dast på. vissa sumtionen” orter
I proc. av totalkon— sumtionen'
___________________—_—-————
Margarint I Ost
Sylt och mos Tork. grönsaker Grönsakskonserv-er Honung
Kryddor Kaffel
Te, kakao Ersättningsmedel Chokladvaror Nötter Torkad frukt Vissa beklädnads—
artiklar m. m.
Summa
0.5 0.8
0.2
0.1 0.1
0.9
2.7 0.2
9.0
14.5
Mjölkl
Smör'
Ägg1
Kött och fläsk1 Färsk fiskl Salt sill Risgryn1 Mjukt matbröd1 Potatisl Potatistlingor Ärtor1 Bönor
Äpplen
Vissa grönsaker Apelsinerl Maltdrycker Fotogenl Bilkql
1
1
O 2 9 3 5 4 3 6 7 3 3 3 3 7 5 3—12 8 10
Summa. ,
3.8 3.3 1.3 6.4 1.0 0.2 0.1 0.6 1.4
Mjukt kaffe- bröd Konditori- varor Ved Kol o. koks1
0.8
3.0 0.8
0.1
0.7 0.8 0.5
1.4
0.3 21.9 |
4.6
Summa 1
_______________________—-—————
II. Överenskommelsepris eller villkor vid försäljning i
partihandeln
Mj öll Hårt bröd Havregrynl Korn gryn Mann agryn Potatismjöl Socker1 Salt
J äst
Summa.
I proc. av totalkon-
sumtionen.2
1.1 0.5
0.3
1.1 0.1
3.1
1 I texten behandlat varuslag. " Enl. Riksbankens årsbok 1944, tab. 61.
III. Stopp-pris (i alla led). IV. Ingen reglering
Hönskött och vilt Vissa fiskkonserver Skorpor Buljongprod. o.lagad mat
Läskedrycker Restaurangmåltid Kokgas
Elektrisk ström
Hyror Beklädnad, inventarier Div. varor 0. tjänster
Summa
I proc. av I proc. ay totalkon- totalkon— sumtionen= sumtionen” 0.2 Sprit 3.8 0.2 Vin 0.5 0.2 Tobak 3.3 0.1 Vissa grön- 0_9 saker 0.2 1.4 Vissa fisk- 0 3 slag 0.3 1.2 8.9 17.6 16.8 47.8 Summa 8.1
_____________—————
Tab. 62. Förändringen i den relativa prisvariationen under kriget jämte försök till framskrivning av utvecklingen 1932—1939.
Relativa variationen i procent av 1939 års variation Differens i
Varuslag och reglering pigcgnto av Noterade Framskrivna 4" års V—värden V-värden V-var en 1943 1945 & Enhetspris: Kaffe .................... 22 50 + 132 Margarin .................. 0 — — Områdespris; Fotogen ................... 194 49 _ — 75 Mjölk .................... 101 61 — 40 Potatis .................... 78 — —— Nötkött ................... 57 — _— Ägg ..................... 46 — —— Fläsk .................... 35 46 + 54 Ärter ..................... 31 148 + 352 Smör ..................... 29 40 + 38 Strömming ................. 28 67 + 139 Mjukt matbröd ............... 28 — — Apelsiner .................. 26 77 + 221 Torsk .................... 23 8,7 + 278 Risgryn ................... 18 70 + 289 Ortsprrs Koks ..................... 45 65 + 44 Parlipris: Rågsiktmjöl ................. 142 74 — 48 Havregryn Socker ....................
handelsförsäljning samt 448 procent fri från normadpriser men underkastad pris- stopp. För de viktigaste livsmedlen, vilka representera 22 procent av- konsum- tionen, har områdesindelning införts. För en tredjedel av de normalprisreglerade varorna gälla enhetspris över hela landet.1
Vid behandlingen av utvecklingen under krigsåren för de enskilda varorna är det lämpligast att anknyta till den olika utformningen av regleringsåtgärderna i stället för att bibehålla den uppdelning mellan jordbruksprodukter, fisk etc., som användes vid behandlingen av perioden 1920—1939.
För margarin infördes vid årsskiftet 1940—1941 ett enhetspris av 3 kr/kg. För kaffe infördes enhetspris under 1943. Differenserna mellan socialstyrelsens orter minskade emellertid kraftigt redan 1942 då en clearing mellan importörerna
1 Dessa andelar ha beräknats enligt riksbankens årsbok 194-4, tabell 61.
inrättades. Den tidigaste regleringen för kaffe innebar, att ett toppris fastställdes, som oavsett kvaliteten på blandningen ej fick överskridas. Prissättningen för de olika kvaliteterna i detaljhandeln skedde i allmänhet liksom före kriget enligt köpmannaförbundets prislistor. Bakgrunden till dessa prislistor var emellertid de högstpriser, som livsmedelskommissionen hade fastställt för olika ingredienser, samt de rostkalkyler, som rosterierna ålagts att lämna till kommissionen.
Bland varor, för vilka prisområdesindelning har genomförts, kan man skilja mellan mjölk, ägg, kött, fläsk, bröd, potatis och fotogen, för vilka landet har indelats i ett relativt stort antal områden, och smör, ärter, fisk, risgryn samt apelsiner, för vilka endast en grov indelning har tillämpats. För de sistnämnda varorna är det i huvudsak frakterna som lagts till grund för prissättningen, för de först- nämnda varorna har hänsyn även tagits till olikheter i produktionskostnader och distributionsförhållanden. -
För mjölk anpassades normalpriserna, som infördes i slutet av 1941, mycket nära till de rådande prisförhållandena. Förutom de 10 prisdistrikten fastställdes även omkring 3400 riktorter, på vilka särskilda normalpriser sattes med hänsyn till de lokala förhållandena. Utvecklingen av V visar även att regleringen inte fick något inflytande på. de genomsnittliga prisskillnaderna. För övriga varor medförde regleringarna genomgående en stark minskning av prisvariationen. Pro— centuellt taget minskade V mest för bröd, fisk, apelsiner och risgryn. Man får emellertid ta hänsyn till att socialstyrelsens noggrannare granskning av prisupp- gifterna, vilken efterhand ledde till att enhetligare kvaliteter noterades på de olika orterna kan ha bidragit härtill. Det är tyvärr så gott som ogörligt att säga, i vilken utsträckning prisvariationens nedgång för dessa varor från 1941 till 1943 var orsakad av minskade prisskillnader eller berodde på enhetligare kvaliteter.
En jämförelse med de på grundval av förkrigstidens utveckling framskrivna värdena visar att prisvariationen under inflytande av prisreglering Och standardi— sering minskade snabbare än före kriget för samtliga områdesprissatta varor utom mjölk. Detsamma gäller om kokspriserna vilka reglerades redan 1940, ehuru nå- gon områdesindelning icke förekom.
För de tre varor i vårt material för vilka reglering av detaljpriserna. ej har genomförts, nämligen rågsiktmjöl, havregryn och socker blir bilden en annan. För dessa varor sjönk V mellan 1939 och 1940 med undantag för socker, men steg därefter över förkrigsnivån. Detta förhållande torde bland annat kunna förklaras som en följd av de stegrade fraktkostnaderna på grund av att sjötransport fått ersättas med landtransport.
För varor och tjänster som endast underlagts stopprisreglering ha inga re- presentanter kunnat utväljas. Samma omständighet som försvårat införandet av normalpriser, den bristande standardiseringen, har hindrat en undersökning av prisvariationen. *
V. Prognos.
Av det föregående framgår att en viss tendens till motsatt utveckling för pris— nivå och relativa lokala prisskillnader gjort sig gällande under tidigare år, så långt som kan bedömas på grundval av föreliggande material. Sålunda ökade prisvariationen vid prisfallet 1920—1921 samt för jordbruksprodukternas del 1928—1932 och minskade i samband med prisstegringen efter 1933.
Man kan därför vänta sig att en ökning av prisvariationen skall inträffa vid ett framtida prisfall. Naturligtvis beror mycket på hur prisfallet kommer till stånd.
Diagram 1—3. Levnadskostnadsimlecv jämte medelpriser och relativ pris- variation för 15 rvaruslag på 49 orter 1920—1943. 12.?" 220761 50” 300 350 Z . LeunaÅsÅasfnaaåzbofez/äm/å %D”; 350 z,, 7/5; Åfyarm/gy. % gm
zz % 1.50 /J0 A” /20 //0 //0 /00 IM "' 70 I! 10 7/ 70 6” 50 J! JO 1010 If 250 !l/ m . ][ 07 m _. % / /50 *' ' AW //l //0 // 1 /00 ”7 _ _ 70 ; 'N 20 I 70 / t _____ I 60 / 50 I ll ”
gä w / m: /.7 no 4? av // ______, ”0 7 " ”"*" '_'" &_ 70 i *. 'N_ 50 752 . _ 70 'x
, "._7 M ; 54 !! '.' 70
”50 ”(of ”30 /95f /7é'0 _a!
314 Diagram Ip. Relativ prisvariation för vissa vamshzg under krigsåren ( hehlragm linjer) jämte framlm'mw förknigsvärden (streckade linjer).
ewa/m
,,,
Om det framför allt skulle vara inlandsfraktter och mellanhandsavanser som sätta sig i rörelse kan en minskning i prisvariationen väntas inträda. Emellertid är det troligare, att det blir utlandsfrakter och produktionskostnader som bli avgörande för prissänkningarna, åtminstone under den första tiden. Vidare kommer utan tvi— vel prisrörelsens häftighet och omfattning att bli av betydelse.
På grund av materialet—s ringa omfattning och motsägande vittnesbörd samt det stora antalet inverkande faktorer har det inte varit möjligt att bestämma
den sannolika förändringen i den procentuella variationen vid en viss förändring i medelpriserna. Man får nöja sig med att konstatera att de flesta tecken tyda på att man kan vänta sig en ökning av den relativa prisvariationen.
Denna ökning torde dock till storleksordningen bli mindre än den ökning, som skulle följa av prisregleringens bortfall.
Om man i diagram 1 framskriver den linje, som uttrycker huvudtendensen i utvecklingen av V under perioden 1932—1939, erhåller man för 194-4- ett värde på V, som är 60 procent högre än det faktiska värdet 1943, för 1945 ett 52 pro- cent högre värde, för 1946 ett 45 procent högre värde än 1943 etc. Om man på grund härav påstår att ett fullständigt bortfall av prisregleringen före 1946 skulle medföra en ökning i prisvariationen med 4-5 procent i förhållande till 1943, måste man göra två olika antaganden.
För det första antar man då, att alla prisregleringar, även de mest genom- gripande, skulle kunna avskaffas utan att sätta några spår efter sig. Det kan med rätta betvivlas, att upphävandet av normalpriserna exempelvis på kött— varor kommer att medföra att »allt återgår till det gamla» när det gäller pris- differenserna mellan olika orter. En annan sak är att nu gällande regleringar ej kunna få samma effekt på den lokala prisspridningen vid ett prisfall som vid en prisstegring. Den karaktär av »pristak», som normalpriserna hittills haft, kom— ma de i ett sådant läge att förlora.
För det andra antar man, att de faktorer, som bidroge till nedgången i varia- tionen under tiden 1932—1939, ha varit verksamma även under kriget och haft i stort sett samma inverkan som förut, fastän deras inflytande blivit undan- skymt av mer snabbverkande faktorer. Emellertid har prisregleringen för många varor inneburit ett förstärkande av organisationernas ställning och av rationali— seringstendenserna inom handeln. En sådan effekt kommer otvivelaktigt att kvarstå även efter kriget. Å andra sidan kan man förmoda, att de under 1930- talet verksamma faktorerna i vissa fall uttömt sin kraft, och att en vändning mot stabilare prisrelationer mellan olika orter varit att vänta, om inte kristiden tagit vid. En antydan om att så kan ha varit fallet gives kanske av det tidigare omtalade avbrottet i nedgången för den relativa variationen för varor som ärter, havregryn, kaffe och koks.
Hur det än är beställt med giltigheten av de nämnda antagandena, är det dock tydligt, att den beskrivna metoden ej kan användas för en förutsägelse be- träffande den genomsnittliga prisvariationen efter kriget beroende på att de ut— tagna varorna förete avsevärt rörligare priser än konsumtionsartiklarna i gemen och att därför även prisvariationens förändringar kunna väntas bli större än för samtliga konsumtionsvaror.
Vid prognosen måste beaktas, hur stor omfattning de olika prisregleringsåtgär- derna ha haft. I tabell 62 har därför en sammanställning gjorts av de procent- satser, med vilka variationstalen för 1943 skulle få höjas eller sänkas för att uppnå de framskrivna förkrigsvärdena för 1945, samt har angivits, hur stor del av konsumtionen, som varit föremål för respektive regleringsåtgärder.
De varor, som under kriget blivit föremål för normalprissättning med områdes- indelning i detaljhandeln, representera 26 procent av den totala konsumtionen. En ökning av variationen för dessa varuslag, så att den framskrivna förkrigs- nivån uppnåddes, skulle enligt tabell 62 innebära en ökning av den genomsnittliga prisvariationen för samtliga varuslag med omkring en fjärdedel.
Detta får givetvis icke tolkas som en förutsägelse om att den verkliga varia- tionen kommer att öka i en sådan proportion vid ett bortfall av prisregleringen.
Man får ta hänsyn till det unga antal varuslag, som varit föremål för under- sökning, samt till begränsningen i urvalet till livsmedel och bränslen och vidare till de omständigheten, att endast vissa tätorter ha lämnat material. Även om man kunde bortse från materialets bristande representativitet få vissa viktiga reservationer göras. Intet försök att uppskatta hur stor del av nedgången i pris- variationen under krigsåren, som får hänföras till större enhetlighet i kvaliteten för de noterade varuslagen, har sålunda gjorts. Ej heller har beräknats hur stor ökning i prisvariationen, som kan komma till stånd vid en nedgång i prisnivån till följd av det negativa sambandet mellan prisnivå och prisvariation.
Vad beträffar den bristande representativiteten, får man beakta möjligheten av att sambandet mellan medelnivå och relativ variation för hyror och skatter, vilka ju spela en stor roll för den totala variationen i levnadskostnaderna, kan ha gestaltat sig på ett särskilt sätt. Vidare kan den utjämning mellan priserna i städerna och på landsbygden, som förekommit under senare år, tänkas fort- sätta även efter kriget.
Så långt man kan döma av det föreliggande materialet, förefaller- det emellertid övervägande sannolikt, att de lokala prisskillnaderna, relativt taget, komma 'att öka vid det prisfall, som väntas efter krigets slut.
317 Bilaga 8.
Dyrortsfrågan i utlandet.
Dyrortsfrågan synes i en eller annan form förekomma i åtskilliga främmande länder, men ingenstädes — möjligen med undantag :för Finland — torde hit- hörande frågor ha ägnats lika stor omsorg som i Sverige. I vad mån detta kan förklaras av att de lokala variationerna i levnadskostnaderna äro större i vårt land än i andra har icke kunnat avgöras, då jämförbara undersökningar knappast synas föreligga.
Det har varit svårt att för utlandet erhålla uppgifter, såväl beträffande de prisundersökningar, som utförts, som beträffande förekommande dyrortsgra- deringar av lön-er, skatter o. s. v. Föreliggande sammanställning kan på grund härav icke omfatta alla de länder, vilkas förhållanden i dessa hänseenden äro av intresse.
Förekomsten av dyrortsgrupperade löner m.m. I Norge utgick före kriget statlig invaliditets- och ålderdomspension med olika belopp för städer och lands- bygd, nämligen med 480 respektive 360 kronor per år. Även de skattefria av- dragen, som skola motsvara kostnaden för existensminimum, äro olika för stä- daer och landsbygd. Kommunerna ha emellertid i fråga om kommunalskatten vid-sträckt rätt till förändring av dessa avdrag och någon anpassning av avdra- gen efter levnadskostnaderna kunde ick-e sägas föreligga. Före kriget väcktes (inofficiellt) förslag om utförandet av en prisundersökning enligt i huvudsak de principer, som framlagts i Sverige av 1936 års lönekommitté. På grundval av en sådan undersökning borde nämnd-a grupperingar förbättras och en löne- gruppering införas. Diskussionen härom avbröts emellertid genom ockupationen.
En tämligen summarisk dyrortsgruppering tillämpas i Danmark, gällande dels för statstjänst-emännens löner, dels för folkpensionerna. Den grundar sig huvud- sakligen på uppgifter om hyra och kommunalskatt. Grupperna äro i bägge fallen tre och utgöras av Köpenhamn, övriga städer och landsbygden. Lönerna stå inom dessa grupper i förhållandet 100 : 85 : 70. Pensionerna utgå (1930) för makar inom de tre grupperna med' 1 008, 804 och 600 kronor per år. De relativa differenserna äro alltså här något större än för lönerna. Skillnaden i pensions— belopp mellan huvudstad-en, provinsstäd-erna och landsbygden skall i princip överträffa skillnaden i levnadskostnader, vilket motiveras med att på landsbyg- den möjligheterna till mer eller mindre tillfälliga inkomster i pensionsåldern äro större, i det den resterande arbetsförmågan lättare kan utnyttjas för trädgårds— skötsel eller dylikt.
Finland är, vid sidan om Sverige, det land, där de lokala levnadskostnadsva- riationerna ägnats det största intresset. Företagna dyrortsgrupperingar och de prismaterial, på vilka dessa grupperingar grunda sig, ha där använts för flera olika ändamål av statsfinansi-ell och social art.
De tilläggspensioner, som ingå i den finska folkpensioneringen, regleras liksom i Sverige med hjälp av en indelning av kommunerna i tre grupper. Beloppen äro respektive 1 600, 2 000 och 2 400 mark per år. Till de statliga tjänstemännens
löner utgå fasta dyrortstilläg-g enligt en indelning i fyra grupper. Av dessa ha orterna i den lägsta gruppen int.-et dyrortstillägg, i följande grupp är tillägget 100 mark och i de följande 150 respektive 200 mark.
Tidigast tillämpades dyrortsgruppering-en för en skattegruppering motsvaran— de den svenska. Denna gruppering fastställes av finansministeriet för varje år. Den omfattar sex grupper. Avdragen i dessa stiga för närvarande från 1 000 mark i den lägsta till 5 000 mark i den högsta gruppen. Som ett särdrag för denna gruppering kan nämnas, att den i motsats till övriga finska grupperingar, särskiljer delar av kommuner, såsom vissa förstadsområden.
Vid utdelningen av mod-erskapsunderstöd' äro som villkor för erhållande av un- derstödet fastställda vissa övre gränser för inkomsten och dessa variera efter kommunens dyrhet. Denna gruppering använder fyra dyrortsgrupper.
Även i fråga om understöden åt de i" krigstjänst inkallades familjer och de in- kallades hyrespenning tillämpas dyrortsgruppering. De förra, de s. k. reservist- understöden, utgå i form av ett för alla orter lika grundbelopp jämte ett tillägg, som varieras för [tre ortsgrupper, utgörande 20, 30 respektive 50 procent av grundbeloppet. Hyrespenningen åt de inkallade regleras däremot icke efter de allmänna dyrh—etst—alen utan beräknas efter de speciella hyrestal, som uträknas i samband med beräkningen av dessa. Grupperingen av kommunerna för detta ändamål omfattar fem grupper, för vilka hyrespenning-en per månad är högst 150, 250, 350, 450 och 600 mark.
Slutligen utnyttjas det till .grund för grupperingarna liggande prismaterialet i en något utvidgad form vid uppskattningen av värd-et av de naturaförmåner, som beaktas vid beräkningen av medveldagslön och årsförtjänst för arbetarnas olycksfallsför'säkring samt likaså för en uppskattning av liknande förmåner för beräkning av folkpensionsavgifterna.
De tyska statstjänstem-ännens lön-er anpassas med hjälp av särskilda bostads- tillägg, »WohnungsgeldzUschiisse», efter bostadskostnaderna å olika orter. Tyska Riket indelas för detta ändamål i fem ortsklasser. De bostadstillägg, som utgå inom dessa ortsklasser, vari—era dels med tjänstemannens försörjningsbörda, dels med grundlönens storlek. Enligt förstnämnda indelningsgrund särskiljas tre grupper: gifta tjänstemän med mindre än tre, med tre eller fyra samt med fem ell-er flera minderåriga barn. Som minderåriga räknas härvid, liksom i fråga om barntill-ägg, barn t. o. m. 23 års ålder, som befinna sig under utbildning och ick-e åtnjuta en egen månadsinkomst som uppgår till 40 riksmark, dock minst t. o. m. 16 års ålder. Inom gruppen med den största försörjningsbördan, tjänste— män med fem eller flera barn, är bostadstillägg-et 33 procent större än inom gruppen med mindre än tre barn. För ogifta tjänstemän göres ett avdrag i till- lägget, som för den högsta löneklassen uppgår till ungefär 20 procent, i den lägsta till 40 procent. Det bör nämnas, att särskilda barntillägg till själva grundlönen också utgå. Graderingen av bostadstillägg-en efter barnantal är endast avsedd att utjämna de lokala kostnadsolikheterna på ett sätt, som motsvarar bostads- kostnaderna inom hushåll av olika storlek.
Efter löntagarnas tjänsteställning och grundlön indelas löneskalan i sju »tariffklasser», inom vilka bostadstillägget utgår med ett bestämt belopp för varje ortsklass. Bostadstillägget är procentuellt större i förhållande till grund— lönen inom de lägre tariffklasserna än inom de högre. För en tjänsteman med tre eller fyra barn stiger bostadstillägget inom den lägsta ta—riffklassen- från omkring 15 procent av grundlön-en inom den lägsta till 35 å 40 procent inom
den högsta ortsklassen, medan den inom den högsta tariffklas-sen blott stiger från cirka 5 procent till cirka 15 procent av grundlönen.
Förutom dessa bostadstillägg utgår i vissa bestämda orter särskilda tillägg om 3 eller 5 procent av grundlönen.
I Schweiz tillämpas sedan 1927 en dyrortsgruppering av statstjänstemän— nen-s löner. Landet indelas därvid i sex ortsgrupper. I den lägsta gruppen, till vilken räknas orter, vars levnadskostnader understiga genomsnittet för landet, få tjänstemännen vidkännas ett avdrag från grundlönen på 100—120 Fr. I näst lägsta ortsgrupp, till vilken orter med den för landet genomsnittliga levnads- kostnad-s'nivån hänföras, utgår grundlönen oförändrad. Övriga orter indelas i fyra grupper-, i vilka för ogifta ett årligt tillägg till grun-dlönen utgår med 90, 180, 270 respektive 360 Fr. För gifta äro tilläggen 33 procent högre.
Å särskilt dyra orter, belägna mer än 1 500 meter över havet, utgå dessutom särskilda tillägg.
De inkallades avlöning utgår i Schweiz efter en ortsgruppering i tre grupper. Denna sker med hänsyn endast till bostadskostnader och skatter i de olika orterna. Till prisnivån för livsmedel 'och bränsle tas endast i undantagsfall hänsyn, t. ex. i "de alpområden, där utgifterna för dessa varugrupper äro exCep— tionellt höga.
Någon differentiering av skatterna förekommer ick-e, då edsförbundet endast uppbär indirekta skatter, till övervägande delen tullar. De ka-ntonala skatterna bestämmas av varje kanton för sig med hänsyn till inkomstb-ehov, skatteunder- lag 0. s. v.
I England förekommer, enligt vad 1936 års lönekommitté på sin tid utredde, en dyrortsgradering, 'som innebär, att de för Londonplacering gälla—nde lönerna minskas med vissa fasta penningbelopp för två olika lägre ortsgrupper, i den lägsta gruppen med 10, 20 eller 30 pund, allt efter lönens storlek, och i den näst lägsta med hälften av nämnda belopp. HuVudsy-npunkten vid den engelska graderingen torde ej vara tanken på interlokalt lika reallöner utan anpassning efter den fria arbetsmarknadens lönesättning. Prisgeografiska undersökningar torde hittills icke ha företagits.
I samband med de under kriget framlagda socialpolitiska reformprojekten ha hithörande frågor aktualiserats. I Beveridg-erapporten diskuteras sålunda an- passningen av förmånerna enligt de i rapporten föreslagna socialförsäkringarna efter levnadskostnaderna. Rapporten tar därvid i betraktande endast variatio- nen i hy-reskostnad—en. Denna skiljer sig från övriga utgiftspost-er genom att den uppvisar mycket betydande variationer dels mellan olika landsdelar, dels mellan olika hushåll, även av samma storlek och inom samma landsdel. Där— till kommer — heter det — att bostadsutgift'en i motsats till utgifterna för kläder, bränsle eller lyse icke kan reduceras vid ett tillfälligt inkomstbortfall.
Det kan i förbigående nämnas, att författaren till rapporten icke stöder sina uppgifter om de regionala variationerna i hyreskostnaderna på undersökningar av hyresnivån utan på hushållsbudgetuzndersökningar, som Visa hyresutgif— terna inom arbetarhushåll inom vissa orter.
Den ifrågasatta anpassningen av försäkringsförmånerna eft-er bostadskost— naden tänkes ske därigenom att den aktuella hyran i varje särskilt fall lägges till den_del av försäkringsförmånen, som erfordras för att tillgodose övriga be- hov, vilken del skulle utgå med ett konstant belopp.
Beveridge framhåller, att man på detta sätt bättre skulle tillgodose de verk— liga behoven än genom ett enhetligt förmånsbelopp. Även ur principiell syn- punkt säges det vara lika rimligt, att förmån-erna avpassas efter hyrans stor- lek, som att de anpassas efter försäkringstagarens försörjningsbörda. Han fin- ner emellertid ätskilliga skäl tala mot ett dylikt system. Det skulle innebära, att den välbärgade i regel för samma försäkring-savgift erhölle större förmåner än den mindre bemedlade. Principen att en enhetlig försäkringsavgift skall motsvaras av enhetliga förmåner, säges vara särskilt tilltalande för den all— männa meningen och lättare att försvara än avsteg från den-samma. Härtill komma betänkligheter av administrativ och finansiell art. För ålderdomspen- sioneringens del avvisas tanken under hänvisning till att förmånstagarna ha möjlighet att i god tid före pensionsålderns inträde skaffa sig en bostad, som motsvarar deras framtida ekonomiska förhållanden.
Frågan om rimligheten och möjligheten av en enhetlig avgifts- och under- stödsskala för hela Storbritannien lämnas emellertid tills vidare öppen. I fråga om arbetslöshets- och invaliditetsförsäkringen säges en differentiering kunna vara att föredraga. Att i dessa fall utbetala lokalt lika belopp skulle innebära, att förmånerna i London i ett stort antal fall måste utfyllas genom understöd, för att hyreskostnaderna skulle täckas, samt att lantarbetarna och deras ar- betsgivare skulle få betala de höga avgifter, som fordras för att understöden skola passa förhållandena i städerna.
I Polen utgingo före kriget statstjänst-emännens löner med dyrortsgraderade ortstillägg, vilka i högsta ortsgruppen (Warschawa) uppgingo till 15 procent av grundlönen.
I U. S. A. saknas dyrortsgruppering av de federala tjänstemännens löner. Däremot ha olika myndigheter i de enskilda staterna använt en fortlöpande under-sökning av levnadskostnaderna i ett antal städer för att reglera de statsanställdas löner samt understöd av olika slag. Därvid synes intresset dock främst ha .knutit sig till den för olika orter olikformade prisutveckling-en sna— rare än till den absoluta skillnaden i levnadskostnaderna på olika orter.
Prisgeografiska undersökningar. I Finland ha prisundersökningar utförts sedan 1925, till en början vartannat år, efter 1931 med en mellantid av tre år. På grund av kriget blev dock den undersökning, som skulle ha ägt rum 1940, uppskjuten till följande år. Til—lvägagångssättet vid de senare undersökningar- na överensstämmer i huvudsak med det som tillämpa-des vid 1935 års dyrorts- gruppering i Sverige, varför en närmare redogörelse härför icke torde vara behövlig.
Orternas dyrhet har uttryckts i förhållande rtill ett riksmedeltal, vid vars be— räknande de olika orternas levnadskostnader vägts med hänsyn till folkmäng— den. Dyrh—et—sindextalen varierade år 1941 mellan 857 för den billig-aste och 1 480 för den dyraste orten (Petsamo).
En jämförelse av kommunernas relativa dyrhet under åren 1941 och 1937 — då närmast föregående undersökning verkställdes — visar, att en mycket betydande utjämning ägt rum under denna tid. Samtidigt hade konsumtions— prisnivån stigit med omkring 43 procent. Vid en granskning av de olika huvud- posternas bidrag till l-evnadskostnadsolikheterna kund-e man liksom tidigare . konstatera, att livsmedelsposten företedde de minsta och bostadsposten de : största skiljaktigheterna orterna emellan. (Beklädnad, husgeråd o. s. v. ingingo
ju icke i beräkningarna.) Livsmedelsindex varierade icke alltid i samma rikt- ning som totalind—extalet. Helsingfors, vars dyrhetstal var 1931, hade exempel- vis en livs-med'elsprisnivå, som endast med 3 procent översteg genomsnittet för riket. Bosta-dskostnaderna däremot visa en annan bild. I Helsingfors var index— talet för denna post 3 014 och i de billigaste länen 552.
Den ovan konstaterade utjämningen i orternas dyrhet sedan 1937 anges huvudsakligen bero på prisregleringen.
I Tyskland verkställdes i juli 1937 första gången en mera omfattande pris— geografisk undersökning, som delvis hade karaktären av ett experiment. Und-er- sökni-ngen avsåg bland annat att läggas till grund för en omreglering av i första hand det statliga men även det enskilda lönesystemet. Prisnoteringar insamla- des från 19 000 orter, fördelade på 144 000 kommuner. Levnadskostnadstal be- räknades emellertid endast för cirka 9000 tätorter. Den icke agglomererade landsbygden ingick sålunda icke i bearbetningen".
Prisinsamlingen avsåg livsmedel, bränsle, lyse och bostad. Skatteposten, be— klädnad och »övriga utgifter» lämnades sålunda obeaktade. Enligt föreskrif- terna skulle prisnoteringarna avse de för arbetarbefolkningen på respektive ort typiska varusorterna av medelgod kvalitet. Man avstod sålunda avsiktligt från helt jämförbara noteringar. Hänsyn till regionala olikheter i konsumtions- fördelningen avsåg man att taga på så sätt att genomsnittspriser bildades för grupper av varor, varvid man utgick från att inom en varugrupp kvalitets- relationerna skulle vara i stort sett omvänt proportionella mot prisrelationer— na. Resultatet uppnåddes därigenom att man helt enkelt tog ovägda medeltal av priserna på de varor, som ingingo i gruppen. Man erhöll på detta sätt ett slags standardiserade prisgenomsnitt, som endast skilde sig från sådana pris- genomsnitt, som vägts samman med kvantiteten enligt en budget, däri att kvantiteterna för varorna inom varugruppen satt—s inbördes lika. Icke heller vid beräkningen av pristal för livsmedelsposten i dess helhet begagnade man någon vägning utan enkla genomsnitt av priserna beräknades. — Vid den slutliga be- arbetningen användes priserna för 38 slag av livsmedel.
Uppgifterna om hyresnivån skull-e avse hyran för vissa på orten vanliga lägenhetstyper. Olikheter i hyresvillkor och kvalitet skulle dock i görligaste mån utmönstras.
Ortens levnadskostna-dstal erhölls som ett vägt medelvärde av pristalen för de nämnda fyra huvudposterna, vilka-s vikter hämtades från en omfattande hushållsbudgetundersökning, utförd 1927—1928. Indextal för de olika orterna uträknades därefter, varvid genomsnittet för samtliga storstäder sattes till 100. Med hjälp av dessa indextal indelades samtliga orter i fem grupper. Grupp- gränserna sattes vid 85, 90, 95 och 100. Rikets totalfolkmängd fördelade sig på de fem grupperna med respektive 244, 18, 23, 25 och 9 procent.
Sedan 1929 ha i Schweiz dyrortsundersökningar utförts vart tredje år med undantag för 1941, då undersökningen inställd-es. Den senaste undersökningen, för vilken närmare uppgifter föreligga är därför 1938 års undersökning. Denna omfattade i huvudsak alla kommuner med över 2 000 invånare och av övriga kommuner sådana, i vilka över 15 statstjänstemän voro station-erade. Samman— lagt berördes 490 av Schweiz nära 3 000 kommuner, inrymmande omkring två tredjedelar av den totala befolkningen och nära 90 procent av statstjänste- mannen.
Prisundersökningen gäll—de endast livsmedel, bränsle och skatter. Bostads— kostnaden undersöktes vid särskilda hyresundersökningar. Att beklädnads—
21
posten uteslöts, motiverades dels med svårigheten att erhålla prisuppgifter för identiska kvaliteter, dels med hänvisning till den relativt obetydliga prissprid- ningen för dessa varor.
Livsmedelsposten omfattade endast 8 varuslag, nämligen mjölk, smör, ägg, nötkött, fläsk, bröd, socker och bönor. För att noteringarna i möjligaste män skulle avse samma varukvaliteter gick man till väga på följande sätt. Dels be- skrevs å frågeformulären de olika varorna synnerligen ingående och dels efter- frågades priserna å åtskilliga varor av likartad kvalitet, med vilka den åsyf— tade varan kunde väntas bli förvänlad. Formulären voro något olika för koo- perativa och enskilda affärer, beroende på vissa olikheter i varusortimenten. Priserna noterad-es vid två tillfällen, slutet av april och maj 1938. Dessutom inhämtades genom tjänstemannaorganisationerna i juli och oktober uppgifter om frukt— och grönsak—spriser. Frågeformulären skilde därvid mellan butiks—, torg- och producentpriser, vilket visade sig vara av värde med hänsyn till de lokala olikheterna i salluförandet av dessa varor. Priserna på dessa varor in- gingo emellertid icke vid beräkningen av de egentliga dyrhetstalen utan an- vändes endast för att i gränsfall ge utslag i endera riktningen.
Den totala kostnadssumman för livsmedel beräknades till 180 procent av utgift-ssumman för de noterade varu-slagen med ett konstant tillägg av 110 Fr.
Bränslepriserna avsågo antracit, koksbriketter samt två sorters ved. På orter, där andra vedsorter än .de angivna voro förhållandevis vanliga, skulle priserna även på dessa angivas. Beträffande gas och elektrisk ström inhämtades centralt uppgifter om gällande taxor.
Före bearbetningen tillställdes olika tjänstemannaorganisationer på de olika orterna en sammanställning av noteringarna för kontroll och eventuell kom- plettering. Detta visa-de sig mycket värdefullt. Vid beräkning av medelpriser för varje ort togs genomsnitt av samtliga noteringar, oberoende av om de här- stammade från privata eller kooperativa affärer. Där-med erhöllo de bägge slagen av affärer vikt i någorlunda proportion till sin betydelse för ortens marknad.
Undersökningen av hyreskostnaderna inskränkte sig med hänsyn till dyr- ortsgrupperingens ändamål till att avse bostäder bebodda av statsanställda på de olika orterna. Hyran beräknades som genomsnitt per lägenhet för de orter, där antalet rum per lägenhet översteg 3.4. För övriga orter däremot kon- struerades ett hyresbelopp för en lägenhet med 3.4 rum med utgångspunkt från genomsnittshyran per rum.
Då inga direkta statsskatter utgå i Schweiz, omfattade skatteposten blott kantonala och kommunala skatter. Den beräknades som ett enkelt medelvärde av de skattebelopp, som utgick för en familj utan barn med inkomsterna respektive 4 000, 5 000, 6 000 och 7 000 Fr.
Den största spridningen framträdde för bos—tad-s- och skatteposterna, medan livsmed—els- och bränslekostnaderna endast varierade relativt obetydligt.
Totalkostnaden visade jämfört med närmast föregående undersökning, som ägde rum 1935, en minskad spridning.
I U. S. A. utföras sedan 1939 fortlöpande levnadskostnadsberäkningar för 33 större städer. Den budget, som användes och som är synnerligen detaljerad, har konstruerats att motsvara en standard, som visserligen överstiger minimi- nivån men likväl icke säges uppgå till »en tillfredsställande amerikansk lev- nadsstandard». Varje kvartal insamlas prisnoteringar och publiceras såväl kost- naden i dollar som indextal (med Washington som bas) för totalkonsumtionen och för olika huvudposter.
Bilaga 9.
PM
angående antalet i statens tjänst anställda personer m. m.1
I anledning av en av 1943 års dyrortskommitté gjord framställning upp- drog Kungl. Maj:t den 24 mars 1944 åt riksräkenskapsverket att för kom- mitténs räkning verkställa en statistisk utredning rörande antalet tjänstemän i olika dyrortsgrupper. Den anbefallda utredningen har sedermera verkställts och berättelse över densamma har tillställts kommittén. Riksräkenskapsver- ket har sedermera funnit sig höra i skilda hänseenden vidga ramen för denna undersökning och fördjupa densamma enligt de grunder, som i Kungl. Maj:ts proposition den 8 oktober 1943, nr 364, angivits för en sådan statistik över i statens tjänst anställd personal, som det bör ankomma på ämbetsverket att omhänderhava.
Undersökningen har i stort sett skett efter de riktlinjer beträffande en personalstatistik, vilka uppdrogos av 1940 års finansstatistiksakkunniga i betänkande angående finansstatistikens effektivisering (SOU 1942:48). Ef- ter samråd med 1943 års dyrortskommitté har undersökningen utvidgats till att avse även viss kommunalt anställd lärarpersonal, nämligen lärare vid folkskolor samt kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor. Anledningen härtill har varit, att ifråga— varande befattningshavare avlönas efter ett system,. likartat med det för flertalet statsanställda tjänstemän gällande, och att i systemet ingår en dyr- ortsgruppering av lönerna.
I det följande lämnas en sammanfattning av de ur dyrortskommitténs syn- punkt väsentliga resultaten av nämnda undersökning.
De för undersökningen grundläggande uppgifterna hava inhämtats genom särskilda frågeformulär. Uppgifterna avse personalbeståndet vid årsskiftet 1943—1944, .dock äro desamma i viss utsträckning hänförliga till en något senare tidpunkt. Sålunda må nämnas, att beträffande större delen av den personal, som redovisas under fjärde huvudtiteln, uppgifterna hänföra sig till den 31 januari 1944, vilket betingats av den omorganisation av den cen- trala försvarsförvaltningen, som ägde rum den 1 januari 1944. Dessa upp- gifter hava i första hand sammanställts av försvarets civilförvaltning. Upp- gifterna beträffande vattenfallsverket hänföra sig till förhållandena den 1 april 1944 och uppgifterna beträffande telegrafverket till den 1 juni 1944. Beträffande lärarpersonal hänföra sig uppgifterna angående folkskollärarna till slutet av vårterminen 1944. Detta är den senaste tidpunkt uppgifterna avse.
Större delen av såväl tjänstemän som arbetare i statens tjänst erhålla lö- ner beroende av ortsgruppering. Beträffande dyrortsgrupperingen vid 1943
1 Vissa uppgifter reviderade sedan betänkandet tryckts, varför uppgifterna om antalet stats- anställda å sid. 35 och 139 ej exakt stämma med de här meddelade.
års utgång gällde bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1939, nr 367. Genom kungörelsen den 17 december 1943, nr 875, hava emellertid åtskilliga orter ändrat dyrortsgrupp från och med den 1 januari 1944. Hänsyn härtill har tagits — förutom i de fall då de av myndigheterna lämnade uppgifterna avsett senare tidpunkt än den 31 december 1943 — jämväl i fråga om perso- nalbeståndet i övrigt med undantag för vissa till storleken obetydliga kate- gorier av personal vid postverket och statens järnvägar.
Tjänstemän.
Allmänna löneplaner. Under denna beteckning hava sammanförts de löneplaner, som tillämpas beträffande de flesta verk och myndigheter, näm- ligen enligt civila avlöningsreglementet löneplan A, som avser tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial, löneplan B, som gäl- ler för tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning, tillsatta medelst fullmakt, samt löneplan C, som avser tjänstemän, tillsatta medelst för- ordnande för viss tid eller tills vidare, så ock enligt civila icke-ordinarie- reglementet löneplan Eo, som gäller extra ordinarie tjänstemän i allmänhet, samt löneplan Ex, som gäller extra tjänstemän.
Tjänstemän i allmänhet, vilka erhålla lön enligt löneplan A i civila avlö- ningsreglementet, redovisas i tabell 1, där en uppdelning av personalen skett på allmänna civilförvaltningen (exklusive verk och myndigheter under fjär- de huvudtiteln), försvarsväsendet (inklusive till allmänna civilförvaltningen hänförliga verk och myndigheter under fjärde huvudtiteln) samt affärsver- ken. I tabellen hava tjänstemännen fördelats på lönegrad och ortsgrupp. Dessutom meddelas i tabellen summariska uppgifter om antalet manliga och kvinnliga tjänstemän.
Antalet tjänstemän med lön enligt löneplan B uppgår till 182. Antalet tjänstemän med lön enligt löneplan C uppgår till 194. Lönerna enligt dessa båda löneplaner äro ej ortsgrupperade.
I tabell 2 hava extra ordinarie tjänstemän i allmänhet, vilka avlönas enligt löneplan E0 i civila icke-ord*inariereglementet eller Meo i militära icke-ordi- narie reglementet, fördelats på ortsgrupper och lönegrader samt samma för- valtningsgrenar, som de i tabell 1. Även här meddelas summariska uppgifter beträffande manliga och kvinnliga tjänstemän.
På samma sätt som i fråga om ordinarie och extra ordinarie tjänstemän i allmänhet hava de extra tjänstemännen med lön enligt löneplanerna Ex i civila icke-ordinariereglementet och Mex i militära icke-ordinariereglemen- tet redovisats i tabell 3.
Speciella löneplaner och särskilda lönebestämmelser. Till speciella löne— planer hava hänförts löneplaner för de befattningshavare, vilka omnämnas i det följande.
Löneplan D i 59 % civila avlöningsreglementet tillämpas för provinsiallä- kare och är uppdelad i lönegrupper och löneklasser. Lönegruppen fastställes av Kungl. Maj:t för varje distrikt. Lönerna äro ej ortsgrupperade. Antalet
tjänstemän enligt denna löneplan utgör 342. Dessutom finnas 24 biträdande förste provinsialläkare och 26 extra provinsialläkare, vilka erhålla arvoden uppgående till belopp understigande 200 kronor och vilka icke ingå i sta- tistiken.
För rektorer vid vissa statliga läroanstalter utgår lön enligt löneplan E i 63 & civila avlöningsreglementet. Dessa tjänstemän uppgå till ett antal av 180.
Distriktsveterinä-rerna erhålla lön enligt löneplan F i 64 & civila avlönings- reglementet, vilken löneplan liksom D-plan-en är uppdelad i lönegrupper, fastställda av Kungl. Maj:t, och icke är ortsgrupperad. Totala antal-et redo- visade dis-triktsveterinärrer uppgår till 253.
Ekonomip—ersonalen vid statens sinnessjukhus erhåller lön enligt löneplan Ek (kungl. brev den 15 juni 1939). Motsvarande personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet erhåller lön enligt löneplan U (kungl. brev den 26 juli 1940 med ändring den 30 juni 1942). Denna löneplan överens— stämmer med löneplan Ek för I-ort. Vård— och ekonomipersonalen vid läro- anstalterna för blinda, dövstumskolorna och vårdanstalten för blinda och dövstumma med komplicerat lyte erhåller lön enligt löneplan V (SFS 1942: 637). Sistnämnda löneplan överensstämmer i vissa delar med löneplanerna Ek och U, varför dessa tre löneplaner sammanförts till en grupp. Totala antalet anställda enligt dessa löneplaner uppgår till 1 395.
Vid ett flertal myndigheter — såsom informationsstyrelsen, fortifikations- förvaltningen, arbetsmarknadskommissionen, kristidskommissionerna m. fl. — tillämpas en särskild löneplan med sju lönegrupper. Inom varje lönegrupp va- rierar månadslönen med belopp, som i den lägsta gruppen är 150 kronor och i den högsta 400 kronor per månad. Löneplanen tager ej hänsyn till orts- grupperingen. Huruvida myndigheterna vid bestämmandet av avlönings-be- loppen taga hänsyn till skillnaden i levnadskostnaderna olika orter emellan är ovisst. Huvudparten av de tjänstemän, som åtnjuta lön enligt denna löne- plan, har Stockholm som tjänstgöringsort. Som av tabell A framgår, erhålla 2 054 tjänstemän lön enligt denna löneplan.
För övriga grupper av statsanställda vid allmänna civilförvaltningen har ej ansetts böra här närmare redogöras på grund av att dessa utgöra ett rela- tivt litet antal och i allmänhet ej erhålla lön beroende av dyrortsgrupp, var- för de för dyrortskommitténs räkning torde hava föga intresse.
Det militära avlöningsreglementet omfattar officerare (löneplanerna Oa och Ob), un-derofficerare (löneplan UO) och civilmilitär personal (lönepla- nerna Ca och *Cb) ävensom extra ordinarie fänrikar (löneplan Oc) och extra ordinarie underofficerare (löneplan UEo); sistnämnda beställningar voro emellertid icke inrättade vid den tidpunkt ifrågavarande uppgifter avse. I tabell A hava ifrågavarande beställningshavare redovisats med följande an- tal, nämligen:
Officerare ......................................... 5 106 Underofficerare .................................... 5 956 Civilmilitär personal ................................ 1 296 Extra ordinarie fänrikar ............................ 1 230
En närmare redogörelse beträffande beställningshavare med lön enligt löneplanerna Oa, UO och Oc återfinnes i tabell 4. Beträffande beställnings- havare med lön enligt löneplan Ca lämnas motsvarande uppgifter i tabell 5.
Statistiken omfattar vidare enligt tabell A personal med avlöning enligt manskapsavlöningsreglementet, nämligen 21 184 med avlöning enligt löne- plan Ma (manskap i allmänhet) och 1 012 med avlöning enligt löneplan Mb (manskap i vissa särskilda beställningar). Beträffande sistnämnda kategori återfinnas närmare uppgifter i tabell 6.
Av de nu nämnda löneplanerna äro löneplanerna Ob, Cb och Ma icke ortsgrupperade.
En särskild löneplan MV (SFS 1942:638) tillämpas på extra ordinarie och extra ekonomipersonal. Denna löneplan är ortsgrupperad. Ifrågavaran- de personal, som uppgår till ett antal av 2 013, redovisas närmare i tabell 7.
Särskilda avlöningsbestämmelser (kungl. brev den 30 juni 1942) tillämpas för musikelever. Dessa uppgå till ett antal av 163.
För annan personal i reserven än reservanställda och värnpliktsavgångna har endast angivits antalet efter olika ortsgrupper; detta utgjorde samman— lagt 1 495. Fördelningen på de olika ortsgrupperna framgår av tabell A.
Beträffande armén, marinen och flygvapnet hava inkommit uppgifter rö- rande personal på reservstat och övergångsstat. 'Dessa uppgifter hava läm- nats för såväl dem som voro i tjänst den 31 januari 1944 som dem som då icke voro i tjänst. De, som icke voro tjänstgörande, hava ansetts icke böra m'edtagas i statistiken. Den tjänstgörande personalen på reservstat och över— gångsstat erhåller lön enligt den dyrort, på vilken beställningshavama äro mantalsskrivna.
Vid postverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk finnas an- ställda kontorsvakter, vilkas ersättning utgår med belopp, som varierar efter ortsgrupp samt efter ålder eller anställningstid. Antalet sådana kontorsvakter, som tillhopa utgör 500, redovisas i tabell A fördelat på respektive affärsverk samt efter ortsgrupp.
Poststationsföreståndare redovisas särskilt i tabell 8. De utgöra 2 532. Poststationsföreståndare erhålla bland annat fast ersättning, som är bero- ende av ortsgrupp och poststationens klass.
I tabell 9 hava sammanförts, till ett antal av 8 909,1 vissa tjänstemän vid postverket med lön enligt särskilda bestämmelser.
Fasta biträden vid poststationerna åtnjuta ortsgrupperad lön. Gående lant- brevbärares ersättning är beroende av våglängd och ortsgrupp samt tjänst— göringstidens längd. Åkande lantbrevbärare erhåller personlig ersättning, 'som bestämmes av ortsgrupp och våglängd samt dessutom åkdonslega, som varierar med våglängd och färdsätt. Lådbrevbärares ersättning utgår per tim- me och är ortsgrupperad. Brevbärarbiträden, postbiträden, postexpeditörsele- ver och reservpostexpeditörer, här ovan redovisade som reservpersonal, er- hålla ortsgrupperade dag- eller timarvoden. Beträffande dessa tjänstemän hava från postverket lämnats uppgifter beräffand'e dels hela antalet under
1 Dessutom tillkomma 756 postombud med viss kontrakterad ersättning.
december 1943 tjänstgörande och dels den sammanlagda tjänstgöringstiden för dessa. Med hjälp av dessa uppgifter har beräknats det antal tjänstemän, som skulle erfordrats, om de haft full tjänstgöringstid.
I tabell 10 redovisas vissa tjänstemän vid telegrafverket med lön enligt särskilda bestämmelser. Antalet utgör 60791, vilket fördelar sig på olika kategorier av tjänstemän på sätt i tabellen framgår. De extra telefonisterna erhålla ortsgrupperad lön. Telegrambärarna erhålla månadsersättning bero— ende på ortsgrupp och löneklass. Vid stationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö utgår ersättning enligt en högre löneskala, vilken är ortsgrupperad så, att olika lön utgår i de olika städerna. Väg— och platsvakter samt post- biträden avlönas per timme enligt särskilda bestämmelser. Ersättningen är ortsgrupperad. Tillfällig personal å byrå, kontor, expedition och drifttjänst med tjänst motsvarande femte lönegraden erhåller ortsgrupperad dag- eller timlön.
Arvode. Tjänstemän, vilka avlönas med arvode, återfinnas, i den mån de äro heltidsanställda, i översiktstabellen A. Närmare uppgifter beträffande dessa befattningshavare i allmänhet återfinnas i tabell 12. Ifrågavarande be- fattningshavare hava i denna tabell fördelats efter arvodets storlek, på man- liga och kvinnliga samt på samma myndighetsgrupper som beträffande löne- plan A. Dessutom hava i tabellen medtagits tjänstemän med halvtidstjänst- göring eller kortare tjänstgöring. Tabellen omfattar tjänstemän av olika slag. I gruppen arvodister ingå bland annat tjänstemän med arvoden be- stämda av Kungl. Maj:t, rekryteringspersonal, tillfälligt anställda och kon- traktsanställda. Beträffande dessa tjänstemän har icke kunnat avgöras, huru- vida lönen bestämts med hänsyn till dyrortsgrupperingen, varför någon upp- delning av dem icke gjorts på ortsgrupper.
Inom såväl allmänna civilförvaltningen (väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen) och försvarsväsendet som även vissa affärsverk (tele- grafverket, vattenfallsverket) förekommer, att arvode bestämmes såsom mot- svarande viss löneklass i löneplan för extra ordinarie eller extra tjänstemän. Hithörande befattningshavare åtnjuta i vissa fall en del av de särskilda för— måner, som tillkomma ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänstemän. Ut- över de uppgifter, vilka framgå av tabell A, lämnas i tabell 13 en redogörelse för dessa befattningshavares fördelning på löneklasser m. m.
Vid försvarsväsendet finnas dessutom tjänstemän med arvode motsvarande viss löneklass i löneplanerna Oa och UC. Närmare uppgifter beträffande dessa tjänstemäns fördelning på löneklasser och ortsgrupper återfinnas i ta- bell 14.
Arbetare.
Arbetarpersonalen har i tabell 15 uppdelats i två grupper, städningsper- sonal och övriga arbetare. För båda kategorierna gälla i viss mån andra be- stämmelser rörande dyrortsgrupperingen än för tjänstemännen. Både städ-
ningspersonal och övriga arbetare hava fördelats efter anställningsformerna personliga avtal eller kollektivavtal.
Beträffande städningspersonal hava härvid som kollektivavtal betraktats även sådana personliga avtal, enligt vilka vid fastställandet av ersättningen bestämmelserna i Kungl. Maj:ts cirkulär den 22 januari 1943 till statliga myndigheter och institutioner angående kollektivavtal beträffande städning tillämpats. Städningspersonalen erhåller i de fall, då avtalen överensstämma med nämnda författning, ersättning enligt fyra ortsgrupper, vilka erhållits genom sammanslagning av de nio ortsgrupperna i den enligt förberörda kun- görelse den 15 juni 1939, nr 367, gällande ortsgrupperingen. H och I hava sammanslagits till 1; E, F, G till Il; C och D till III och A och B till IV. Vid telegrafverket åtnjuta städerskorna ersättning, som varierar efter fem ortsgrupper, vilka också erhållits genom liknande sammanslagning. Sålun— da har en sammanslagning skett av G—H, E—F, C—D, A—B, varjämte orts- grupp I bildat särskild grupp.
För arbetare i övrigt hava endast begärts uppgifter rörande antalet inom olika ortsgrupper och enligt olika avtal sysselsatta arbetare. Löneuppgifter hava i detta sammanhang icke ansetts användbara på grund av att en stor del 'av arbetena utlämnas på ackord eller på entreprenad och arbetslöner- na dessutom äro differentierade för olika slags. arbeten. För arbetarna gälla flera olika system för ortsgruppering. Den officiella ortsgrupperingen tilläm— pas för arbetare vid statens järnvägar, telegrafverket och försvarsväsendet. Vidare finnas avtal, som ej äro dyrortsgrupperade, t. ex. vid handelsträdgår— den i Alnarp och isbrytarverksamheten, ävensom avtal med särskild di- striktsindelning, såsom fallet är vid domänverket, väg- och vattenbyggnads— styrelsen och arbetsmarknadskommission-en. Vissa kategorier arbetare, t. ex. tryckeripersonalen vid postverket och reproduktionsanstalten, bokbinderiar— betare m. fl., för vilka de olika myndigheterna ej slutit särskilda avtal utan träffat överenskommelser om tillämpandet av riksavtalen för respektive ar- betargrupper, erhålla lön enligt den dyrortsgruppering, som förekommer i riksavtalen.
Vissa kommunalanställda lärare.
Ifrågavarande undersökning omfattar även vissa större kategorier kom- munalt anställda, till vilkas avlönande statsbidrag utgår, nämligen lärare vid folkskolor samt kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, prak- tiska mellanskolor och högre folkskolor, och vilka erhålla lön enligt i stort sett samma bestämmelser som tjänstemän inom statsförvaltningen med lön enligt löneplanerna A, Eo eller Ex.
Det material, som legat till grund för utredningen rörande folkskollärarna har hämtats från skolöverstyrelsen och utgöres av till skolöverstyrelsen in- komna uppgifter från de olika skoldistrikten avseende läsåret 1943/44. De uppgift-er, som lämnas i tabell 16, belysa närmast förhållandena vid slutet av vårterminen 1944.
Till grund för de uppgifter beträffande de högre kommunala skolorna,. som lämnas i tabell 17 ligger också material, som funnits tillgängligt i skol- överstyrelsen. Detta har bearbetats i syfte att av statistiken skola kunna in- hämtas uppgifter beträffande antalet lärare med fördelning på olika an— ställningsformer vid slutet av höstterminen 1943.
I tabell A hava icke inräknats timlärare vid de allmänna läroverken, tek- niska läroverken, folk- och smäskoleseminarierna, de högre kommunala sko- lorna samt folkskolorna. Timlärarna hava ansetts icke böra redovisas efter antalet utan efter den sammanlagda tjänstgöring de bestrida. En viss dubbel- räkning skulle eljest varit ofrånkomlig, och ett särskiljande av sådana tim- lärare som innehava heltidstjänst från de övriga skulle varit omöjligt, detta på grund av att en och samma lärare kan vara timlärare vid flera skolor samtidigt eller en ordinarie eller extra ordinarie lärare hava viss timlärarun- dervisning utöver den ordinarie tjänsten. Ersättningen till timlärare vid de statliga undervisningsanstalterna och de högre kommunala skolorna är dyrortsgrupperad och utgår med visst belopp per veck-otimme. Vid folk- skolorna utgår statsbidraget med visst belopp per undervisningstimme. l frå— ga om undervisning i slöjd och hushållsgöromål är detsamma icke ortsgrup- perat. Antalet veckotimmar under höstterminen 1943 uppgick vid de allmän— na läroverken till 3 143, vid de tekniska lärov_erken till 1 235, vid- folk- och småskoleseminarierna till 232 samt vid de högre kommunala skolorna till 9 325, vilket sammanlagt skulle motsvara ungefär 550 heltidsanställda lära- re. Vid folkskolorna utgjorde antalet undervisningstimmar med undervisning av timlärare under läsåret 1943/44 tillhopa 1 508 832, vilket skulle motsvara omkring 1 300 heltidsanställda lärare. Stockholm, riksräkenskapsverkets fi- nansstatistiska byrå, den 31 maj 1945.
Bertil Ehnbom.
Tabell A. Totala antalet heltidsanställda i statens tjänst samt sådana kommunal- anställda lärare, vilka omfattas av statistiken.
Personal grupp, Personal med lön enligt ortsgrupp (;)ng Summa avlöningsbestämmelser sonal A i B l c 3 D [ E ' F I G 1 H | I I statens tjänst anställd personal Tjänstemän Allmänna löneplaner ' Allmänna civilförvalt- ningen utom fjärde hu- vudlitelns myndig- heter: Löneplan A ........ 486 640 1 151 2 892 1 810 3 118 1 420 523 4 423 _ 16 463 » B ........ _ — _ — — — _ _ _ 181 181 » C ........ _ _ _ _ _ — _ _ ' _ 138 138 » Eo ....... 249 297 543 1 220 849 1 198 398 263 3 057 _ 8 074 » Ex . . . 113 140 181 243 182 387 134 96 899 _ 2 375 Försuarsväsendel (fjärde huvudlilelns myndig- heter): Löneplan A ........ _ _ 3 5 _ 11 3 11 222 — 255 » B ........ _ _ _ — _ _ — — — 1 1 » C ........ _ _ _ _ _ _ — _ _ 17 17 » En och Meo 52 40 212 454 242 1 073 254 296 1 195 _ 3 818 » Ex och Mex 49 29 211 555 254 1 098 845 174 2 664 _ 5 379 Affärsuerken: Löneplan A ........ 2 247 2 429 3 353 4 582 3 838 7 069 3 559 1 937 8 530 _ 37 544 » C ........ — _ _ __ __ _ _ _ _ 39 39 » Eo ....... 645 836 1 117 1 595 1 317 2 172 1 075 ' 711 3 128 — 12 596 » Ex ....... 211 285 535 730 469 672 348 196 1 195 — 4641 Speciella löneplaner och lönebeslämmelser Allmänna civilförvalt- ningen ulom fjärde huvudlitelns myndig- heter: Löneplan D ........ _ _ _ _ _ _ _ _ — 342 342 » E ........ 2 14 33 34 22 36 14 7 17 _ 179 » F ........ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 253 253 » Ca ....... _ _ — _ _ — _ 6 _ -— 6 » Ek,UochV 13 _ 79 322 126 199 26 22 608 _ 1395 » för krisför- valtningen ....... _ _ _ _ _ _ — _ _ 1 809 1 809 Äldre löneplaner och övriga lönebestäm— melser: Statsråd ............. _ _ _ — — — — _ — 16 16 Landshövdingar, över- ståthållaren och un- derståthällaren ..... — — _ _ _ _ _ — _ 26 %
Personalgrupp,
Häradsskrivare ....... Besiktningsmän för motorfordon ....... Justerare av mått och vikt ............... Professorer vid universi— teten, karolinska in- stitutet m. m ...... Distriktslantmätare . . . Tjänstemän med lön enligt äldre löneplan
Försvarsväsendet (fjärde
huvudtitelns myndig- heter): Löneplan Oa .......
» Ob . . . . . . .
» UO ......
» Ca .......
» Cb .......
» E ........
» Oc .......
» Ma ......
» Mb ......
» MV ......
» för krisför— valtningen ......... Lönebestämmelser för musikelever ........ Personal vid försvars- väsendet med ej an-
givna avlöningsbe— stämmelser ........
Affärsverken: Lönebestämmelser för kontorsvakter: Postverket ........... Statens järnvägar . . , . Statens vattenfallsverk Lönebestämmelser för
poststationsförestån— dare ..............
Särskilda lönebestäm— melser för postverket
avlöningsbestämmelser _
Personal med lön enligt ortsgrupp Övrig per- Summa
A
102
121
83
|oo|
1 192
1 872
|Bjc'DIEIFlGlHII sonal
___—___
I statens tjänst anställd personal (forts.) _ — _ _ _ — _ _ 119 119
1 6 12 10 17 7 _ 5 _ 58
1 2 _ 3
46 309
62 440 ; 4 110 26 95 _ 2 56 218
59 74 15 41
1 1 532 434 1 000 808
Personalgrupp, avlöningsbestämmelser
Särskilda lönebestäm- melser för telegraf- verket ............. Särskilda lönebestäm— melser för statens järnvägar ..........
Arvode
Allmänna civilförvalt- ningen ulom fjärde hu— vudtitelns myndig- heter: Tjänstemän med lön motsvarande viss lö- neklass i löneplan En eller Ex ...........
Övriga arvodister . . . .
Försvarsväsendet (fjärde huvadtitelns myndig- heter): Tjänstemän med lön motsvarande viss lö- neklass ilöneplan Mex Tjänstemän med lön motsvarande viss lö— neklass i löneplan Oa Tjänstemän med lön motsvarande viss lö— neklass i löneplan UO
Övriga arvodister . . . .
Affärsverken:
Tjänstemän med lön motsvarande viss lö- neklass i löneplan Eo eller Ex ........... Övriga arvodister .....
Summa tjänstemän
Arbetare Kollektivavtal
Allmänna civilförvalt— ningen utom fjärde huvudtitelns myndig— heter: Arbetare utom städ- ningspersonal ......
Personal med lön enligt ortsgrupp
AlBlchlElFlGlHll
I statens tjänst anställd personal (forts.)
116 405 756 937 741 1 469 567 575 354 497 544 413 691 266 14 4 6 8 81 16 12
1 2 26 41 22 48 3
3 _ 25 43 15 64 26
11 1 65 137 45 184 82
2 12 28 20 13 51 22
8 235 7 291 11 364 17 491 12 146 25 353 10 881 73 22 88 242 165 61 63
301
217
13
58
18
87
6 377
787
553
57
51
108
132
35 683
583 541
Övrig per— sonal
2 459
408
38 897
Summa
6 079
4 110
322 10 927
258
245
720 2 459
287 408
173 718
12 806 14 112
Personal med lön enligt ortsgrupp Övrig per— Summa
AijCleEIFIGjHII som”
* Personalgrupp, : avlöningsbestämmelser
3 I statens tjänst anställd personal (forts.)
Försvarsväsendet (fjärde * huvudtitelns myndig—
1 Personliga avtal l heter): Arbetare utom städ- ningspersonal ....... 545 471 1582 2174 1749 6404 1232 941 4713 108 19919 ! Städningspersonal ..... 1 2 29 39 37 93 63 16 140 30 450 ! Affärsverken: ; Arbetare utom städ— å ningspersonal ....... 2328 1718 3977 2835 1655 5650 1295 999 96312676 34096 % Städningspersonal ..... 73 129 206 211 147 297 145 75 514 — 1797 |
Allmänna civilförvalt— 5 ningen utom fjärde . havudtitelns myndig-
heter: Arbetare utom städ— ningspersonal ....... 111 31 61 118 65 54 32 18 111 702 1 303 Städningspersonal ..... 15 18 61 77 60 111 30 25 181 76 654 Försvarsväsendet (fjärde huvudlitelns myndig- heter): L Arbetare utom städ— j ningspersonal ....... 24 4 30 34 17 83 81 20 56 131 480 ; Städningspersonal ..... 5 3 8 38 15 66 10 30 122 100 397 ? A/färsverken: ? Arbetare utom städ— i ningspersonal ....... 9 7 8 19 15 14 5 5 25 8761 8868 ? Städningspersonal ..... 1 4 18 _ 5 9 6 2 _ _ 45 Summa arbetare 3 186 2 422 6 188| 5 857 4 009 |13 223 3 047 Ia 162 | 7 949 35 390 83 433 Summa statsanställda 11421 9 713 17 552 [23 348 16 155 |38 576 13 928 8 539 43 632 74 287 |257 151
Kommunalanställda lärare
Lärare Did folkskolor . . 9 988 4 374 3 472 * 2 085 1 312 1 963 997 176 1 206 _j 25 573 Lärare vid vissa kommu—
nala läroverk m. m. . 50 140 190 | 123 184 387 207 58 359 _ | 1 698 Summa kommunalan-
ställda lärare ....... 10 038 4 514 3 662 ) 2 208 ' 1 496| 2 350 1 204j 234 1 565 _j 27 271
; allt ................ 21 459 14 227 21 214125 556 [17 351 |40 926 15 132 (s 773 45 197 74 287 [284 422
Tabell 1. Tjänstemän med lön enligt löneplan A 1 civila avlöningsreglementet.
Ortsgrupp Därav
Lönegrad Summa __ A ) B 1 c | D E | F G | H I 1 manl. kvinnl. ; Allmänna civilförvaltningen utom fjärde huvudtitelns myndigheter. I _ _ _ _ 1 — _ _ 1 2 _ 2 2 1 _ _ 1 3 4 4 1 38 52 2 50 3 1 2 139 542 263 320 67 40 34 1 408 _ 1 408 1 4 _ 2 8 30 35 74 31 12 488 680 13 667 . . 5 23 41 62 122 92 172 109 15 269 905 886 19 6 91 115 215 800 367 542 148 89 196 2 563 2 136 427 7 29 51 50 122 76 160 52 23 736 1 299 529 770 8 86 119 125 362 199 399 345 67 354 2 056 2 045 11 9 8 11 2 10 16 4 3 _ 47 101 38 63 10 18 16 15 45 22 30 11 21 34 212 204 8 11 6 5 7 17 14 24 4 2 130 209 54 155 12 23 22 17 56 47 91 63 19 102 440 385 55 ' 13 77 55 37 17 26 11 2 1 1 227 227 _ 14 1 _ 4 16 6 7 2 3 24 63 47 16 15 4 3 25 46 52 93 28 22 77 350 314 36 16 2 2 11 41 38 120 82 16 184 496 430 66 17 6 1 _ 1 5 13 5 _ 13 44 41 3 18 7 2 3 7 10 26 16 8 41 120 99 21 19 6 2 1 5 2 3 2 2 6 29 20 9 20 4 5 48 104 59 120 52 22 75 489 306 183 21 5 27 65 103 83 147 63 25 361 879 615 264 22 74 105 90 59 44 44 19 10 102 547 535 12 * 23 6 35 148 221 164 315 160 60 196 1 305 1 162 143 ' 24 4 1 10 21 27 50 17 12 158 300 295 5 26 1 4 16 33 21 48 14 10 206 353 347 6 | 27 1 11 38 70 88 221 82 27 107 645 622 23 28 1 _ 2 14 7 15 4 4 70 117 114 3 29 1 _ 6 10 13 17 7 4 21 79 78 1 30 _ 3 7 17 30 48 28 8 352 493 491 2 Summa 486 640 1151 2892 1810 3118 1420] 523 4423] 16463112 oss| 4428 Försvarsväsendet (fjärde huvudtiteln). 4 _ _ _ _ _ _ _ _ 42 42 2 40 5 _ _ _ _ _ 3 _ _ 24 27 27 _ 6 _ _ _ _ _ _ _ _ 3 3 2 1 7 _ _ 3 5 _ 3 3 11 34 59 11 48 9 _ _ _ _ _ _ _ _ 1 1 1 _ 11 — _ _ _ _ _ _ _ 7 7 — 7 12 _ _ _ _ _ _ _ _ 1 1 1 — 13 _ _ — _ _ _ _ _ 1 1 1 _ 14 _ _ — _ _ 1 _ _ _ 1 1 _ 15 _ _ _ _ _ _ _ _ 15 15 13 2 17 _ _ _ _ _ _ _ _ 2 2 2' _ 18 _ _ _ _ _ _ _ _ 3 3 3 — ' 19 _ _ — _ _ 2 _ _ _ 2 2 | _
Ortsgrupp Därav
Lönegrad Summa __
A B c D E F G : H I 1 man]. kvinnl. ___—___—
Försvarsväsendet (fjärde huvudtiteln, forts.)
20 _ _ _ _ _ _ _ _ | 7 7 7 _ 21 _ _ _ _ _ _ _ _ 34 34 33 1 22 _ _ _ _ _ _ _ _ > 6 6 6 _
| 23 — _ _ _ _ 1 _ _ _ 1 1 _ 24 — _ _ _ _ _ _ _ 9 9 9 _ I 26 _ _ _ _ _ _ _ _ 17 17 17 _ ; 27 _ _ _ _ _ 1 _ _ 2 3 3 _ : 29 _ _ _ _ _ _ _ _ 1 1 1 _ i 30 _ _ _ _ _ _ _ | _ 13 13 13 _ Summa _ _ 3 5 — 11 3 | 11 222 255] 156 | 99I
Affärsverken.
1 _ _ 12 15 21 35 18 7 79 187 _ 187 2 21 58 62 53 11 28 15 4 65 317 _ 317 4 13 46 63 79 67 91 78 28 915 1 380 9 1 371 5 1 098 968 1 059 1 411 1 109 1 833 1 003 506 1 400 10 887 10 387 _
6 334 358 584 827 585 1 154 432 249 1 079 5 602 3 441 2 161 7 58 149 226 348 429 711 460 274 1 101 3 756 3 078 678 8 166 219 380 556 448 886 424 234 769 4 082 3 910 172 9 70 48 70 57 39 49 32 6 172 543 367 176 10 88 115 186 244 213 398 241 137 394 2 016 1 997 19 11 1 32 81 111 96 198 130 42 588 1 279 183 1 096 12 197 160 264 437 457 790 319 206 459 3 289 2 896 393
13 1 3 _ _ _ 2 8 _ 18 32 5 27
14 90 52 25 17 4 15 16 1 13 233 231 2 15 8 42 91 133 118 323 132 79 478 1 404 1 328 76 16 61 49 42 42 35 74 20 14 26 363 352 11 17 2 18 57 70 69 154 75 36 275 751 734 17 18 18 49 39 25 6 25 8 6 32 208 188 20
4 20 6 32 41 48 39 114 59 30 230 599 593 6 ! 21 _ _ 3 9 6 24 9 8 96 155 155 _ 22 5 17 28 34 25 38 22 17 66 252 252 _ 24 _ 2 15 27 19 23 13 9 58 166 166 _ 25 — _ 2 4 5 14 1 7 11 44 44 _ 26 10 15 19 28 23 54 22 22 92 285 285 _ 27 _ 1 3 6 11 29 16 11 60 137 137 _
28 _ 1 _ 1 _ _ 1 _ 23 26 26 _ 29 _ _ _ _ 3 6 4 4 1 18 18 _ 30 _ _ 1 _ _ 1 1 _ 30 33 33 _
___—___—
Summa 2 247 2 429 3 353 4 582 3 838 1 7 069| 3 559 1 937 8 530 37 544 30 815 6 729 ___—___— Totalsumma 2 733 3 069 4 507 7 479 5 648 |10 198 4982 2471 13 175 54 262 43006 . 11 256
Tabell 2. Tjänstemän med lön enligt löneplan Eo (MEo) l civila (militära) icke- ordlnariereglementet. ____;—_'——_____———————_—_—————_—————'_
Ortsgrupp Därav Lönegrad Summa __ A ( B ( c ( D ( E F G H I manl.'kvinnl. ___—____________—___— Allmänna civilförvaltningen utom fjärde huvudtitelns myndigheter. 1 9] _ 1 1 _ _ 1 _ 14 26 6 20 2 29 52 50 57 44 79 39 19 423 792 54 738 3 4 _ 129 402 338 241 27 60 42 1 243 11 1 232 4 5 13 56 133 85 147 43 34 699 1 215 192 1 023 5 84 68 47 96 61 97 92 11 401 957 809 148 6 28 42 89 300 118 196 44 60 81 958 913 45 7 8 14 19 31 23 45 11 15 236 402 134 268 8 9 8 _ 5 2 8 _ _ 13 45 39 6 9 1 3 4 4 6 18 2 2 29 69 48 21 10 10 6 1 _ 2 5 1 — 15 40 36 4 11 _ _ 5 6 7 16 3 3 75 115 56 59 12 4 1 _ 4 2 17 15 1 52 96 87 9 13 28 10 8 8 6 6 3 1 14 84 84 _ 14 4 5 12 22 33 32 10 8 33 159 145 14 15 2 1 10 10 8 16 3 5 127 182 139 43 16 1 _ 3 13 6 28 21 1 110 183 164 19 17 7 33 28 28 18 35 11 11 26 197 191 G 18 1 13 18 32 12 38 14 8 215 351 241 110 19 4 1 8 10 16 25 11 4 13 92 92 _ 20 _ 3 1 1 — 6 2 _ 37 50 48 2 21 2 5 35 38 35 87 27 12 146 387 306 81 22 _ 4 9 6 17 18 7 3 59 123 119 4 23 6 1 2 _ — _ _ _ 3 12 12 _ 24 1 7 4 4 2 7 4 2 57 88 86 2 25 2 1 _ _ 1 —— 1 _ _ 5 5 _ 26 _ 2 3 6 2 11 1 1 56 82 81 1 27 _ _ _ 1 _ 6 2 1 29 39 39 -— 28 _ 2 1 1 _ _ _ _ 13 17 17 _ 29 _ 2 _ 1 5 12 3 1 25 49 49 _ 30 _ _ _ _ _ 2 _ _ 14 16| 16 _ Summa 249! 207] 543l1 220 849 | 1 198' 398| 203| 3057 | 8074| 4210 3855 Försvarsväsendet (fjärde huvudtiteln). 2 2 1 39 84 29 122 57 59 123 516 13 503 3 _ _ 3 2 1 5 3 _ 2 16 _ 16 4 1 1 23 47 18 102 29 21 216 458 60 398 5 44 19 63 130 58 182 69 113 128 806 759 47 b 1 3 5 14 3 18 4 7 13 68 30 38 7 4 3 21 31 13 75 26 30 102 305 140 165 8 _ _ 18 29 20 88 17 17 55 244 154 90 9 — _ 1 4 _ 6 1 3 G 21 17 4 10 _ 6 13 16 22 79 14 10 47 207 198 9 11 _ 1 1 5 2 34 3 8 40 94 90 4 12 _ 1 16 32 17 109 15 17 84 291 290 1 13 _ 2 1 6 4 28 2 2 25 70 69 1
Ortsgrupp Därav Lönegrad Summa A B C D | E [ F * G & H I I manl. | kvinnl. ___—& Försvarsväsendet (fjärde huvudtiteln, forts.). | 14 _ 1 1 12 19 36 _ 1 21 91 91 _ 15 _ _ 3 10 12 75 3 1 84 188 187 1 15 _ _ _ 2 _ 22 2 5 15 40 45 1 17 _ _ _ _ _ — _ _ 1 1 1 —— 18 _ _ 4 14 12 53 4 2 106 195 193 2 20 _ _ _ 3 1 _ _ _ 4 s 8 _ 21 _ 1 _ 5 6 26 3 _ 6 4 105 105 _ 22 _ _ _ _ 1 _ 2 _ 4 7 7 _ 23 _ _ _ 2 _ 2 _ _ 4 s 8 _ 24 _ _ _ 1 1 7 _ _ 36 45 45 _ 26 _ _ _ 1 _ 3 _ — 4 s 8 _ 27 _ 1 _ 3 1 1 — _ 6 12 12 _ 28 _ _ _ 1 1 _ _ _ 2 4 4 _ 30 _ _ _ _ 1 _ _ — 3 4 4 _ Summa 52 40 212 454 242 1 073 254 | 290 | 1 195 | 3 818 | 2 538 | 1 280 Affärsverken. 1 — 2 10 15 14 17 30 ' 2 62 152 _ 152 2 7 43 57 62 29 53 105 15 622 993 1 992 4 4 24 60 67 117 224 6 8 31 828 1 423 34 1 389 5 591 620 757 1 034 954 1 383 686 542 867 7 434 7 434 _ 6 3 9 24 36 20 53 7 15 7 174 30 144 7 26 44 80 114 84 194 61 47 188 933 698 140 8 _ 14 15 103 9 22 15 4 22 204 201 3 9 2 5 1 8 2 3 1 _ 3 25 23 2 10 1 15 13 18 3 15 8 2 25 100 99 1 11 2 24 31 . 36 45 55 25 17 80 915 95 220 12 3 6 3 14 5 20 5 _ 36 92 92 _ 13 _ _ _ _ _ _ _ _ 4 4 4 _ 14 _ _ 1 7 1 2 _ _ 4 15 15 _ 15 5 21 54 54 23 86 42 22 199 506 499 7 16 _ — _ — — 7 _ _ _ 7 7 __ 17 _ 3 _ 6 2 8 3 2 28 52 52 _ 18 _ _ _ _ _ _ _ _ 1 1 1 _ 19 _ 3 4 6 3 5 2 4 11 38 38 _ 20 _ _ 5 7 5 20 11 7 59 114 114 _ 21 _ _ _ _ _ 1 1 — 5 7 7 _ 22 _ 2 2 3 _ 1 1 _ 22 91 31 _ 24 _ _ _ 2 _ 3 1 1 19 26 26 _ 26 1 1 _ 3 1 _ 3 _ 22 31 31 _ 27 _ _ _ _ — _ _ _ 10 10 10 _ 28 — —— _ — — | _ _ — 2 2 2 _ 29 _ —_ _— _ _| _ _ _ 1 1 1 _ 30 _ _ _ _ _ _ _ _ 1 1 1 _ Summa 045! 930|1117|1595(1317I2172|1075| 71113128112596| 9540| 3050 &
Totalsumma 94611 173'1 872 | 3 26912 408 | 4 443 1 727 | 1 270 | 7 380] 24488 |16 303, 8 185 2—458002.
Tabell 3. Tjänstemän med lön enligt löneplan Ex (MEx) t civila (militära) icke- ' ordinariereglementet.
Ortsgrupp Därav Lönegrad Summa ___—_.— A B C D E F G H I manl. kvinnl. Allmänna civilförvaltningen utom fjärde huvudtitelns myndigheter. 1 4 1 2 2 1 4 4 _ 12 30 16 14 2 13 32 37 35 28 70 27 22 193 457 24 433 3 8 7 6 2 8 _ _ _ 14 45 16 29 4 1 _ 11 20 16 45 18 14 196 321 27 294 5 35 20 21 24 13 25 7 4 47 196 192 4 6 25 44 6 16 23 40 7 4 46 211 200 11 7 3 2 4 13 3 13 11 3 29 81 60 21 8 2 _ _ _ _ 3 _ _ 2 7 4 3 9 _ 1 _ _ _ _ _ _ 3 4 1 3 10 2 _ 1 _ _ 1 1 _ 4 9 8 1 11 _ _ 2 9 4 17 3 4 56 95 88 7 12 2 1 1 _ — _ _ _ 17 21 18 3 13 _ _ — — _ _ _ _ 1 1 _ 1 14 4 5 12 14 7 17 2 _ 7 88 63 5 15 3 4 12 14 14 9 10 6 48 126 59 61 16 _ _ 2 2 1 4 _ 1 27 37 31 6 17 _ _ _ _ _ _ _ _ 19 19 19 _ 18 4 13 26 27 18 33 13 10 36 180 83 97 19 2 _ 1 7 6 11 3 7 5 42 41 1 20 5 10 37 58 39 94 28 21 57 349 247 102 21 _ — _ — _ 1 _ _ 13 14 13 1 22 — _ _ — _ _ _ _ 43 43 41 2 23 _ _ _ — _ _ _ _ 24 24 24 _ 24 _ _ _ _ 1 _ _ _ _ 1 1 _ Summa 112 140 | 181 | 249 192 387 134 | 90 1 899 2 375 1 270 1 099 Försvarsväsendet (fjärde huvudtiteln).
1 2 1 5 16 5 62 20 7 36 154 16 138 2 21 13 118 311 121 420 126 66 622 1 818 94 1 724 3 _ _ _ _ _ 24 _ _ _ 24 5 19 4 _ — 5 21 13 104 18 8 413 582 65 517 5 10 _ 31 44 31 51 52 28 160 407 382 25 6 3 4 _ 2 3 20 2 1 70 105 49 56 7 3 2 4 30 10 40 16 15 83 203 143 60 8 —— 1 4 9 8 59 22 6 88 197 173 24 9 _ _ _ _ _ 6 _ — 16 22 19 3 10 5 1 14 26 17 55 16 5 101 240 235 5 11 _ 2 _ 5 1 18 3 _ 87 116 113 3 12 2 2 6 14 3 17 21 7 51 123 122 1 13 1 _ 14 12 15 40 10 7 84 183 181 2 14 1 _ — 6 3 24 7 3 36 80 80 _ 15 _ _ 1 15 9 33 13 2 233 306 304 2 16 _ _ _ 4 2 27 2 _ 39 74 74 _ 17 _ 1 _ 4 3 6 — 1 103 118 117 1 18 1 1 4 13 5 45 6 3 176 254 252 2
Ortsgrupp Därav Lönegrad Summa
A|B|c1D1E1F161H11 m
Försvarsväsendet (fjärde huvudtiteln, forts.).
19 _ _ _ 3 1 5 1 _ 27 37 37 _ 20 _ 1 1 7 2 20 3 4 95 133 133 _ 21 _ _ _ 2 _ 7 _ 4 34 47 47 _ 22 _ _ 2 3 _ 4 2 5 20 36 36 _ 23 _ _ _ _ 1 1 1 _ 10 13 13 _ 24 _ _ 1 5 _ 6 1 1 29 43 43 _ 25 _ _ _ _ _ 1 _ _ 6 7 7 _ 26 _ _ _ 2 _ 1 _ — 23 26 26 _ 27 _ _ 1 1 1 2 3 1 22 81 31 _ 1 1 [
Summa 49| 29 211 5551 254 1098 345 174 2664 53791 2797| 2582 Affärsverken
1 _ _ 2 1 3 2 1 _ 13 22 _ 22 2 4 3 7 8 15 12 2 5 12 08 13 55. 3 1 — 1 3 3 3 3 _ 3 17 2 15 4 _ _ 2 4 1 9 7 _ 491 514 1 513 5 203 269 413 633 425 596 315 179 532 3 565 3 565 _ 6 _ _ 1 _ _ _ _ _ 6 7 1 6 7 _ 1 15 3 — _ _ 1 34 54 18 36 8 1 2 19 4 _ 2 _ _ 4 32 32 _ 9 _ _ 1 _ _ _ _ _ _ 1 1 _ 10 _ _ 6 8 _ 2 _ _ 7 23 20 3 11 1 6 ' 16 29 11 28 7 8 32 133 56 82 12 _ 1 22 10 _ 2 2 _ 5 42 42 . _ 13 _ _ _ _ _ _ _ _ 1 1 1 _ 15 _ 2 11 21 8 12 6 1 40 101 98 3 17 _ 1 5 3 3 _ 2 1 4 19 19 _ 18 _ _ _ 1 _ _ _ _ _ 1 1 _ 20 _ _ 4 _ _ 4 2 1 5 16 16 _ 21 _ _ _ 1 _ _ _ _ _ 1 1 _ 22 _ _ 2 _ _ _ _ _ 2 4 4 _ 24 1 _ 1 _ _ _ _ _ _ 2 2 _ 26 _ _ 5 1 _ _ _ _ 2 a 8 _ 27 _ _ _ _ _ _ 1 _ 1 2 2 _ 30 _ _ 2 _ _ _ _ _ 1 3 3 _ * Summa 211] 235] 535 730 469 672 348 1961 11951 46411 39001 735 ___—_ Totalsumma 373 454 927 1528 905 2157 827 4661 47581 12 3951 79791 4416
340 | Tabell 4. Beställningshavare med 1611 enligt lönegrad i löneplanerna Oa (officerare
i allmänhet) och UC (underofficerare) samt beställningshavare med lön enligt löneplan Oc (fänrikar) i militära avlöningsreglementet. (Tabellen omfattar jämväl personal, som jämlikt bestämmelserna i krigsavlöningsreglementet åtnjuter lön enligt militära avlöningsreglementet.)
1 0 r t 5 g r 11 p p # Lönegrad Summa A B | c | D | E | F | G H | 1 1 1 Oa Officerare ! 1 2 _ 1 _ 1 2 | 1 _ | 11 18 2 50 26 158 289 135 492 256 171 665 2 242 3 43 19 98 199 83 334 163 125 1 002 2 066 4 6 1 20 65 22 62 33 43 164 416 5 1 _ 8 16 5 40 7 12 81 170 6 _ _ 24 5 2 8 4 3 46 92 Summa 102 46 | 309 574 248 | 938 464 354 | 1 969 5004 UO Underofficerare 1 75 42 | 295 427 208 1 221 375 283 | 801 3 727 2 46 20 128 276 112 624 172 140 435 1 953 3 _ _ 17 41 16 81 23 25 | 73 276 Summa 121 62 | 440 744 336 | 1926 570 443 | 1 309 5956 Oc Fänrikar 1, 21 26 | 95 211 90 | 293 146 81 | 267 1230 5 Totalsumma 244 | 134 | 844 1529 674 | 3157 1180 883 | 3545 12190
Tabell 5. Beställningshavare med lön enligt löneplan Ca i militära avlönings- reglementet (civilmilitära och civila beställningshavare i allmänhet). (Tabellen omfattar jämväl personal, som jämlikt bestämmelserna i krigsavlöningsreglementet åtnjuter lön enligt militära avlöningsreglementet.) '_'—%
0 r t 8 g r u p 13 Lönegrad Summa A B C D | E | F G H | I & 7 3 _ 30 59 | 29 82 29 45 | 33 310 10 _ _ _ 1 _ 17 _ 6 15 39 12 2 _ 45 55 27 73 30 39 44 315 14 2 2 5 8 4 19 7 5 15 67 15 1 _ _ 5 1 3 _ 4 5 19 16 _ _ _ 1 _ _ _ _ 4 5 17 _ _ 1 11 9 10 4 4 23 62 18 3 — 4 _ 2 6 1 4 12 32 20 2 2 3 4 _ _ 3 2 2 18 22 3 _ 10 20 10 43 15 14 67 182 23 _ _ _ 1 _ _ _ _ _ 1 24 1 _ 5 1 1 22 9 2 30 71 26 _ _ 7 13 4 17 7 8 23 79 27 _. _ _ _ 2 16 2 _ 32 52 28 _ _ _ 3 — 6 _ 2 23 | 34 30 _ _ _ _ _ 4 _ _ 8 12
___—___
Summa 17 4 110 182 89 318 107 1 185 | 336 | 1298
Tabell 6. Beställningshavare med lön enligt löneplan Mb imanskapsavlönings- reglementet (manskap i vissa särskilda beställningar).
%—
Ortsgrupp
Lönegrad Summa A | B | c | D | E | F | G | H | 1 ___—_ 1 _. | _ | 2 6 12 153 10 3 | 112 | 293 2 _ _ | _ 5 _ 320 14 _— 375 714 ___—___ Summa _ | _ | 2 | 11 | 12 | 473 1 24 1 3 1 487 1 1012
Tabell 7. Tjänstemän med lön enligt löneplan MV i SFS 1942: 638 (ekonomipersonal vid försvarsväsendet). %
Ortsgrupp Därav Lönegrad Summa _
A|B|C|D|E|F|G|H|I manl.kvinnl. & e _ _ 10 41 _ _ 25 48 52 139 _| 139 d 30 56 207 402 165 448 170 165 189 1832 7 1825 C _ _ _ _ _ 4 _ _ _ 4 _ 4 a _ _ _ _ _ 1 _ _ _ 1 _ 1 2 _|_ _| _ —| 32 _ 2 _ 34 _ 34 3 _ _ 1[ 1 _ _ 1 _ _ 3 _ 3 ___—. Summa 30 1 56 1218 1407116514851196121512411 2013 1 7 | 2006
1 Tabell 8. Poststationsföreståndare. Avlönings- 0 r t 5 g r 11 p p Summa Darav
klass ._ * A B c D E | F | G | H 1 manl. kvinnl. 1 17 7 4 7 — _ _ — _ 35 16 19 2 78 29 31 17 8 2 _ — — 165 91 74 3 137 49 67 26 6 1 1 — _ 287 131 156 4 170 58 63 17 9 1 1 — _ 319 140 179 5 180 63 61 17 9 3 1 _ _ 334 145 189 6 126 51 43 13 4 4 _ _ _ 241 96 145 7 92 41 31 11 5 _ 1 _ 1 182 62 120 8 75 44 24 14 3 1 1 — _ 182 60 102 9 77 38 17 8 7 3 6 _ _ 156 54 102 10 46 30 22 6 1 _ 2 _ 1 108 29 79 11 41 14 15 5 2 1 1 _ _ 79 33 46 12 37 23 11 9 4 4 — — _ 88 20 68 13 33 22 6 5 4 3 _ _ 1 74 28 46 14 21 20 7 6 2 _ 2 _ 1 59 15 44 15 24 10 12 6 2 4 1 _ _ 59 14 45 16 12 12 7 1 1 2 — — — 35 10 25 17 26 21 13 6 8 28 16 4 27 149 33 116 Summa 1192 532 434 174 75 57 33 | 4 | 31 | 2532 977 1555
Tabell 0. Vissa tjänstemän vid postverket med lön enligt särskilda bestämmdser.
Ortsgrupp Därav Personal Summa __
A|B|C|D|E|F|G|H|I man1.lcvinn1.
___—__ä—ä
Fasta biträden vid post— |
stationerna ......... 27 231 11 8 6 19 23 5 33 155 15 140 Gående lantbrevbärare. 1502 518|223 107 27 32 9 1 5 2424 2289 135 Åkande lantbrevbärare 185 59| 33 18 4 6 _ 1 _ 306 303 3 Lådbrevbärare ........ 82 190| 167
5 274 3 480 1 794
377 409 715 603 107 2403 105 80 87 16 16 7 750 664 86 Reservpersonal ........ 76 210374
Summa 1 872| 1 0001808 | 615 | 526 | 859 | 651 | 130 | 2 448| & 909 6 751 | 2 158
Tabell 10. Vissa tjänstemän vid telegrafverket med lön enligt särskilda
bestämmelser. Ortsgrupp Därav Personal . Summa _ A B C D E F G H I manl.kvinnl. | Extra tjänstemän med ? uppgift att biträda vid | utförandet av skriv-, | kontors— och ritgöromål _ 2 6 14 17 69 29 22 65 224 18 206 | Extra tjänstemän i tele- | fOHiStgl'aderna ......... 103 366 695 808 642 1210 422 249 549 5044 _ 5044 ; Telegrambärare, budbä- | rare .................. _ 4 23 48 42 76 28 16 110 347 205 142 Telefonbitråden ........ 9 10 3 9 _ 9 _ _ _ 40 _ 40 Reservtelegrafexpeditörer _ 5 5 8 11 20 9 5 24 87 _ 87 Reservtelegrafister ...... __ _ _ _ _ 3 1 3 1 8 _ 8 Timtelefonister ......... 4 14 11 40 19 36 _ _ _ 124 — 124 F. (1. tjänstemän Och pen- sionärer, som inkallats till tjänstgöring ....... — 4 13 10 10 46 78 6 38 205 11 194 Summa 116|405 756|937|741|1469 567 301 787 6079 234 5845
Tabell 11. Vissa tjänstemän vid statens järnvägar med lön enligt särskilda
bestämmelser. Ortsgrupp Därav Personal __ Summa _ A|B|C|D|E|F|G|H|I| man1.|kvinnl. Postbiträden ........... 82 38 25 5 6 3 — — _ 159 10 149 Väg- OCh platsvakter... 367 94 101 80 23 28 7 5 2 707 80 627 Tillfällig personal ...... 126 222 371 459 384 660 259 212|551| 3244 2965 279
Summa 575|354|407|544|413| 691|266|217|553| 4110 | 3055| 1055
344 Tabell 12. Arvodlster. Tjänstemän med Månadsarvode . .. . halvtids- eller kortare kronor heltxdstjanstgormg tjänstgöring manliga kvinnliga | summa manliga |kvinnliga| summa Allmänna civilförvaltningen utom fjärde huvudtitelns myndigheter.
0— 99 .................. 53 270 323 2 127 305 2 432 100—149 .................. 112 372 484 208 32 240 150—199 .................. 392 1 369 1 761 122 15 137 200—249 .................. 929 1 726 2 655 101 9 110 250—299 .................. 625 774 1 399 81 — 81 300—399 .................. 1 277 536 1 813 66 2 68 400—499 .................. 704 200 904 101 — 101 500 Och däröver .......... 1 454 134 1 588 65 1 66
Summa 5 540 | 5 331 | 10 927 | 2 871 | . 304 3 235 Försvarsväsendet (fjärde huvudtiteln).
0_ 99 .................. _ 5 5 400 36 436 100—149 .................. 28 355 383 184 1 185 150—199 .................. 97 294 391 125 — 125 200—249 .................. 87 147 234 83 — 83 250_299 .................. 110 86 196 23 _ 23 300—399 .................. 214 96 310 25 _ 25 400—499 .................. 191 4 195 92 — 92 500 eeh däröver .......... 742 3 745 14 _ 14
Summa 1 409 | 990 | 2 459 ' 940 37 933 Affärsverken.
0_ 99 .................. _ _ _ 5 1 6 100—149 .................. 3 10 13 2 — 2 150—199 .................. 9 » 38 47 _ _ _ 200—249 .................. 36 52 88 _ _ _ 250—299 .................. 35 24 59 2 _ 300—399 .................. 64 6 70 _ _ _ 400—499 .................. 44 3 47 _ — _ 500 och däröver .......... 81 84 1 1 Summa 272 ____|__________ 136 | 408 | 10 | 11
Totalsumma 7 287 | 6 507 | 13 794 | 3 827 | 402 1|| 4 229
Tabell 13. Tjänstemän med lön motsvarande viss löneklass i löneplan En eller Ex (MEx) i civila (militära) lckt>ordinariereglementeh
Löneklass
CnyhODLXDP—ic'o
M MHHHHHHHHHH
27 28 29 30
Summa Därav:
Allmänna civilför- valtningen utom fjärde huvudtitelns myndigheter ...... Försvarsväsendet (fjärde huvudtiteln)
Affärsverken .......
Ortsgrupp
A|B|C|D
l|[|llI||IIIHIIIHIHIHH55—lwu—HIIII
H q
14
1.4
I I
1
[_l
Ilmwl
IIHIHII
| | !
26 28
lewwquooua—I Susu—|
|»— |__—|__|
|w|
41 20
| |
| co—1| läqu'aåml
|m|
_ |
116
81
22 13
EIFIGIH 1
N)
(x') HANDPOJCDOH
U: 010!
HlHHHH|leN|H
|__—ul
115
16|
48 51
Därav Summa
manl. kvinnl. _ 1 1 2 2 _ _ 8 4 13 2 11 _ _ 12 20 2 18 5 5 44 147 10 137 _ 3 5 14 9 5 1 4 25 so 22 58 5 10 28 59 57 2 2 1 2 28 23 5 1 3 5 24 17 7 3 7 23 57 55 2 e 8 56 118 118 _ 1 3 6 24 24 _ 1 3 5 9 9 _ _ 9 12 28 27 1 _ 4 7 23 23 _ _ — 4 25 25 _ 1 1 15 21 21 _ _ — 9 10 16 _ 1 — 27 30 30 _ 2 _ 9 19 19 _ 2 1 16 22 22 _ 2 1 13 20 20 _ 2 2 1 10 10 _ _ _ 7 s 8 _ _ _ 2 2 2 _ _ — 6 0 0 _ 1 2 1 14 14 _ _ _ 2 3 3 _ _ _| 4 5 | 5 _ 1 2 _ 5 5 _ _ _ 4 4 4 _ _ _ 1 1 1 _ 37 78 357 807 | 021| 240 12 13 1681 322 295 26 3 58 57' 258 94, 164 22 7 132 287 231 56
Tabell 14. Innehavare av arvodesbefattning med lön enligt löneklass i löneplanerna Oa och UO i militära avlöningsreglementet.
.. 0 r t 5 g r u p p Loneplan/ löneklass _ " Summa A B C D E F G H I Löneplan Oa 10 _ _ 23 38 13 57 21 14 48 214 11 1 _ _ _ _ _ 1 1 3 6 12 | 2 _ _ 2 _ 1 1 _ _ 0 14 _ _ 2 3 2 6 3 3 _ 19 Summa 3 _ 25 43 15 64 26 18 51 245 Löneplan UO 7 10 _ 57 132 41 169 79 82 103 673 8 1 — 8 5 4 15 3 5 5 46 9 — 1 _ _ — _ _ — — 1 Summa 11 1 65 137 , 45 184 82 87 108 720
_ ,2 _Man—.--,.” __...
_; ;kan-A— ___—..- ___.
Tabell 15. Arbetare och städningspersonai.
Annan orts—
Personal å ortsgrupp gruppering Avtalsform eller ej
orts gruppe— A B C D E F G H I rade avtal
Arbetare utom städningspersonal Allmänna civilförvaltningen utom fjärde huvudtitelns myndigheter:
Kollektivavtal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 73 22 88 242 165 61 63 9 583 12 806 Personligt avtal . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 111 31 61 118 65 54 32 18 111 702
Summa 184 53 149 360 230 115 95 27 694' 13508
Försvarsväsendet inklusive fjärde huvud- titelns myndigheter:
Kollektivavtal
Personligt avtal.............
471 1582 2174 1749 6404 1232 941 4713 108 4 30 34 17 83 81 20 56 131
475 1 612 2 208 ' 1 766 6 487 1 313 901 4 769 239
1718 3977 2835 1655 5650 1 295 999 963 12676 9 7 8 19! 15 14 5 5 25 8761
Summa 2 337 ' 1 725 3 985 2 854 1 670 5 664 | 1 300 1 004 988 21 437 Summa arbetare utom städningspersonal 3090 2253 5 746 5422 3666 12266 2708 1 992 6451 35184
Affärsverken: Kollektivavtal . . . . . Personligt avtal. .
Städningspersonal
Allmänna civilförvaltningen utom fjärde huvudtitelns myndigheter:
Kollektivavtal . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . 1 13 120 70 79 381 85 22 536 _ 1 307 118 1 189 Personligt avtal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 18 61 77 60 111 30 25 181 76 654 32 622
Summa 16 31 181 147 139 492 115 47 717 76 1961 150 1811
Försvarsväsendet inklusive fjärde huvud- titelns myndigheter:
Kollektivavtal . . . . .
Personligt avtal. .
29 39 37 93 63 16 140 30 450 57 393 8 38 15 66 10 30 122 100 397 17 380 37 77 52 159 73 46 202 130 847 74 773
206 211 147 297 145 75 514 1797 1796 18 _ 5 9 6 2 _ 45 41 Summa 74 133 224 211 152 306| 151 77 514| —— 1842 5 1837 Summa städningspersonal 96 169| 442 435 343 957 339| 170 1493 206 4650 229 4421
Totalsumma 3 186 2 422 | 6 188 5 857 | 4 009 13 223 | 3 047 2 162 7 944 35 390 83 428 74 794 8 634
NCO
1 Summa 6 73 12 1
Atiärsverken: Kollektivavtal . . . Personligt avtal. .
H*” m 05!"
| |
Tabell 16. Antalet lärare vid folk- och småskolor vid slutet av vårterminen 1944. Ortsgrupp | Därav Löneplan/lönegrad aSumma A | B | c D | E F G H 1 man]. kvinnl. Löneplan A 9 3 901 1 701 1 407 775 451 637 333 64 357 9 626 20 9 606 16 2 496 604 290 48 18 _ _ — _ 3 456 2 251 1 205 17 2 714 1 642 1 401 1013 667 1 135 595 96 758 10 021 5963 4058 Summa 9 111 3 947 3 098 1 836| 1 136 1 772 928 160 1 115 23 103 8 234 14 869 Löneplan Eo 7 276 146 131 83 82 97 26 8 79 928 — 928 14 223 46 28 5 2 _ — — _ 304 118 186 15 296 208 164 130 84 82| 36 8 6 1 014 529 485 Summa 795 400 323 218 168 179 62 16 85 2 246 647 1 599 Löneplan EX 79 25 51 31 8 12 7 — 6 219 72 147 Totalsumma|9985|4372| 3472 2085|1312 1953 997 176|1206| 25 568| 8953 15 615 Tabell 17. Antalet lärare vid högre kommunala skolor. .. . Ortsgrupp Därav Skolform/anstallmngs- förhållande Summa _ A B | C | D | E F | G | H I manl. kvinnl. Kommunala flickskolor Ordinarie ............ — — 34 34 92 171 59 33 149 572 2 570 Extra ordinarie ...... _ _ 4 3 9 17 10 3 34 80 _ 80 Extra ............... _ — 2 1 7 10 7 6 6 39 2 37 Summa _ _ 40 38 108 198 76 42 189 691 4 687 Kommunala mellanskolor Ordinarie ............ 17 76 97 36 15 48 43 5 49 386 211 175 Extra Ordinarie ...... 2 22 17 4 4 10 14 2 20 95 39 56 Extra ............... 4 15 16 10 3 2 4 1 1 56 32 24 Summa 23 113 130 50 22 60 61 8 70 537 282 255 Praktiska mellanskolor Ordinarie ............ — _ _ 5 18 55 46 4 67 195 96 99 Extra ordinarie ...... — — _ 1 6 28 18 1 28 82 39 43 Extra ............... — _ _ 1 9 13 6 3 5 37 20 17 Summa _ _ _ 7 33 96 70 8 100 314 155 159 Högre folkskolor Ordinarie ............ 16 11 5 14 13 23 _ — _ 82 53 29 Extra ordinarie ...... 3 3 9 3 5 7 _ — _ 30 14 16 Extra ............... 8 13 6 11 3 3 _ _ _ 44 23 21 Summa 27| 27| zol 28 21| 33| —| _ —| 156 | 90 66 | Totalsumma 50 |140|190|123|184 387 | 207 58 | 359| 1698 | 531 | 1167
Förteckning över till kommittén överlämnade eller direkt inkomna skriftliga framställningar i dyrortsfrågan.
12.6.1942. Riksförbundet rättvisa åt landsorten, angående avveckling av dyr— ortsgrupperingen. 15.11.1942. Ronneby lokalavdelning av Riksförbundet rättvisa åt landsorten, angående provisoriska åtgärder till förmån för lägre dyrorter.
10. 11 . 1942. Löntagare m. fl. i Eksjö m. fl. orter i Småland, Blekinge och Halland med förslag, att dyrortskommitté bör tillsättas. Riksmedeldyrheten bör bibe— hållas.
53.12.1942. Statstjänstemän i Uddevalla med erinringar mot 1942 års grupperings— förslag. 23.1 1943. Sveriges kronojägarförbund, angående rätt för domänverkets tjänste— män i övre Norrland till samma dyrortsgruppering som viss järnvägspersonal. 15.5.1943. Skaraborgs läns tjänstemannaförening, angående justering av dyrorts— grupperingen för sämst ställda orter. 29. 8. 1943 och 11 . 3. 1944. Löntagare i Nederluleå kommun-, angående N eder— luleås placering i dyrortsgrupp. 24.10.1943. Österlens småskollärarinneförbuml, angående avståndskostnader på landsbygden. 25. 11 .1943. Åseda dgrortsförening med erinringar mot 1942 års dyrortsgruppe- ringsförslag. 12. 1. 1944. Stockholms statstjänstemäns samarbetsutskott, angående hänsyn till lägenheternas kvadratmeterpris vid hyreskostnadernas beräkning. 10.2.1944. Representanter för Norrbottens landskommuner, angående Norr- bottens representation i dyrortskommittén m. m. D:o den 15.5.1944, angående uppvaktning för dyrortskommittén. 10.5.1944. Finspångs köpingsnämnd, angående levnadskostnaderna i Finspång. 14. 10. 1944. Kommitterade för Kronobergs länsförbund av Sveriges allmänna folkskollärarförening, angående resekostnader på landsbygden. 17.10.1944. Representanter för tjänstemän i Karlskrona och Ronneby. Anförande vid uppvaktning för dyrortskommittén. 17.10.1944. Riksförbundet rättvisa åt landsorten. Adjunkten Malmgårds anfö- rande vid uppvaktning för dyrortskommittén. 18.10.1944. Representanter för landskommunerna i Norrbottens län med utred— ning angående levnadskostnaderna på Norrbottens landsbygd.
7. 11 . 19114. Folkskollärareföreningar i Kronobergs län, angående avdrag för tjänste— bostad.
8. 3.1945. Gällivare och Jukkasjärvi kammunalfullmäktige, angående uppflytt- ning av berörda kommuner eller delar därav till högre dyrortsgrupp. Dzo den 11. 3. 1945 med tillägg till föregående innehållande beräkning av avstånds— kostnader. .
Mars 1945. Nyeds lokalavdelning av Riksförbundet rättvisa åt landsorten, angå— ende dyrortssystemets avskaffande. 22.37.1945. Granöns municipalsamhälle, angående uppflyttning av Granön till högre dyrortsgrupp. 1.4.1945. Riksförbundet rättvisa åt landsorten, angående dyrortsgrupperingens avskaffande. | 7.4.19145. Skaraborgs läns statstjänstemannaförening med förteckning över vissa dyrortssystemets orättvisor.
Särskilt yttrande av herr Ekegård.
Till föreliggande utredning och kommittéförslag anser jag mig böra foga föl— jande reservation och enskilda utredning.
För att framställningen skall Vinna i överskådlighet, har en uppdelning av densamma skett. En första avdelning innehåller kritik av kommitténs undersök- ningar och ställningstagande rörande vissa frågor jämte en sammanfattning av egna förslag. En andra avdelning innehåller en något utförligare framställning av mina synpunkter på vissa principiella frågor, som ingå i dyrortsgrupperingens problemkomplex.
Beträffande sammansättningen av 1943 års dyrortskommitté må först fram- hållas, att de lägre dyrorterna A—C inom kommittén företrätts av endast tre ledamöter, ehuru nämnda dyrortsgrupper inrymma cirka 60 procent av rikets befolkning. Övriga dyrortsgrupper, D—I, voro till en början representerade av tillsammans sex på orter av sistnämnda gruppkategorier bosatta ledamöter.
Efter upprepade framställningar från lägre dyrorter till statsrådet och chefen för Kungl. finansdepartementet med begäran om ändring i berörda hänseende har blott den åtgärden vidtagits, att chefen för statistiska centralbyrån, över— direktör Ernst Höijer, förordnats att deltaga såsom ordinarie, medbeslutande ledamot i kommitténs utredningsarbete. Detta förordnande har skett efter över- läggningar mellan finansministern och kommitténs ordförande, utan att kommit- tén hörts eller beretts tillfälle att yttra sig i frågan.
Detta förfarande synes så tillvida märkligt, som ordföranden vid kommitténs första sammanträde vägrat framställa proposition på ett av undertecknad då framlagt förslag om att kommittén skulle beredas möjlighet att taga ställning till frågan om förstärkning av de lägre dyrorternas representation inom kom- mittén. Skälet till ordförandens åtgärd att kommittén o-åtspord medverka till inkallande av en ny ledamot har angivits vara, att kommittén bland sina leda- möter skulle erhålla en statistisk expert, som icke hade någon förutfattad me- ning, för att materialet skulle bli så objektivt och sakkunnigt behandlat som möjligt. Den logiska konsekvensen av ordförandens inställning till frågan om kommitténs sammansättning synes mig böra ha varit, att om en sådan expertis ansetts behövlig, den nya ledamoten bort haft att deltaga såsom sakkunnig ex- pert, icke såsom ordinarie, medbeslutande medlem av kommittén. Genom herr Höijers inträde i kommittén har dennas sammansättning blivit sådan, att sju av de tio ledamöterna äro bosatta å orter, som tillhöra dyrortsgrupperna D—I, vilka gruppkategorier inrymma endast omkring 40 procent av landets befolkning. Kommitténs sammansättning borde, om hänsyn tagits till fördelningen av rikets folkmängd på skilda orter, givetvis ha haft en motsatt proportion, särskilt som ju de kommitterade även haft att behandla den praktiskt taget alla vuxna med- borgare berörande skattegrupperingen.
Utan att vilja bestrida de högre dyrorternas representanters redbara strävan att söka bedöma dyrortsfrågans skilda problem på ett objektivt sätt, anser jag mig böra framhålla, att den relativa fördelningen av de högre och de lägre dyr- orternas representation inom kommittén numerärt sett icke varit ägnad att åter-
Kommitténs samman- sättning.
Sammanfatt- ning av kritik.
spegla styrkan av de intressekrav, som framställts från de lägre dyrorternas sida och vilka endast i ringa utsträckning kunna påverka majoritetens i kommittén uppfattning i vissa principiella frågor.
I den rätt omfattande reservation, som undertecknad här ansett sig böra av- giva vid sidan av 194-3 års dyrortskommittés utredning och förslag, må inlednings- vis framhållas, att det i vårt land sedan ungefär 25 år tillbaka tillämpade dyr— ortsgrupperingsförfarandet fått en alltmer invecklad karaktär. Det erbjuder där- för stora svårigheter att intränga i dess detaljer och allmänna utformning. Sedan det under många år praktiserade hemligstämplandet av vissa delar av dyrorts— utredningarnas resultat upphävts, har kritiken emellertid efter hand kunnat kon- statera högst betydande brister i använda beräkningsmetoder och därav erhållna undersökningsresultat.
Dyrortsgrupperingssystemet inrymmer likväl ännu så många kritiska punkter, att en framställning av dess allmänna planläggning och verkningar måste te sig som en synnerligen vansklig uppgift. Särskilt gäller detta, om man avser att inom ett begränsat utrymme framlägga en kritik av systemet. Denna kan under dessa förhållanden knappast bli i alla delar uttömmande. Här följande framställ- ning måste därför bli mycket summarisk, vilket också i viss mån gäller den därvid fogade kritiska granskningen.
Det torde kunna sägas, att den allmänna oklarhet, som präglat och alltjämt präglar systemet, verkat därhän, att detta med sina stora brister kunnat få be- stå under ett så stort antal år. Under denna tid ha emellertid summor av myc— ket ansenlig storleksordning i form av merutgifter i statens verksamhet utgått till statstjänare å högre dyrorter utöver de löner, som tillkommit statens befatt- ningshavare i likartade tjänster å lägre dyrorter. Det torde här röra sig om be- lopp, som knappast kunna räknas i lägre summor än tusental av miljoner kronor. En jämförelse med de från den 1 januari 19441 till innevarande års utgång be- räknade merlönerna i form av relativa överkompensationer till statstjänare å dyrortsgrupperna F—I — uppgående till 440 år 550 miljoner kronor — låter för- moda, att merlönerna under cirka 25 är betydligt överstigit en miljard och san- nolikt närmat sig till eller överskridit en andra miljard kronor.
Det synes vara ett ofrånkomligt krav, att då det gäller utgiftsbelopp för stats— verket av denna storlek, dyrortsberäkningarna utföras med den allra största nog- grannhet och att icke poster av väsentlig innebörd t. ex. approximeras eller rentav utelämnas.
Det förra förfarandet har tillämpats vid den dyrortsgruppering av år 1935, på vilken nu gällande löneplaner äro konstruerade. Det senare förfarandet föreslås av 1943 års dyrortskommitté, då man förutsätter, att bland annat viktiga kul— turella utgiftsposter, bland vilka må nämnas kostnader för barns skolstudier ä annan ort än familjeförsörjarens stationeringsort, icke skola inräknas i familje- budgeten.
En återblick på dyrortsberäkningarnas genomförande under det senaste är— tiondet torde röja, hur missvisande den approximativa metoden verkat. Medan man tidigare, före år 1937, antog, att vissa utgiftsposter, omfattande cirka 2/3 av normalfamiljens budget å skilda dyrorter, vore representativa för jämförelser även för den totala familjebudgetens lokala variationer, måste man efter 1936 års lönekommittés undersökningar konstatera, att så icke var fallet. Den »avkor- tade» budgetens användning medförde i själva verket ett mycket betydande fel, vars omfattning vid är 1943 verkställd undersökning uppskattades till något
mer än 7 procent, av högsta dyrorts värde, när jämförelsen skett mellan de »av- kortade» budgetdelarna för år 1934 och 1941. Denna beräkning grundade sig på genomsnittsvärden för vissa orter.1
Nu vill man i föreliggande utredning göra gällande, att det fel, som uppstått genom den avkortade budgetens användning, skulle ha uppgått till 10 år 11 pro- cent, om man räknar icke med genomsnittliga utan med extrema orters värden.
Redan dessa omständigheter torde få anses röja, att dyrortsberäkningarna hittills vilat på mycket felaktiga grunder. Av en är 1934 antagen levnadskost- nadsskillnad av 48 procent, räknat på högsta dyrorts värde, skulle alltså i—g eller %, d. v. s. 20.8 å 22.9 procent av levnadsko—stnadsskillnaden ha. utgjort felbedöm- ningens omfattning. Detta förhållande skulle synas så mycket mera allvarligt, som socialstyrelsen tidigare i 1933 års betänkande angående dyrortsgruppe— ringsarbetet avböjt att taga med även övriga delar av totalbudgeten. Detta vore enligt styrelsens mening »icke möjligt eller ens försvarbart» på grund av de därmed förknippade vanskligheterna.2
De berörda felaktigheterna i budgetberäkningarna, skulle, om ett i föreliggan- de kommittéutredning förebragt sannolikhetsbevis äger någon bärkraft, ha upp- gått till icke mindre än 1/5 ä 1/4 av den beräknade dyrortsskillnaden. Jämfört med högsta dyrort skulle alltså lägsta dyrort ha varit felplacerad med ungefär 1/5 ä 1/4 av dyrortsskalan eller ock Stockholm i motsvarande relation för högt placerat i förhållande till lägsta dyrort. Detta måste i så. fall anses vara en mycket uppseendeväckande upptäckt efter minst 10 år. Man måste fråga sig, varför den icke skett tidigare.
När man sökt värdera verkningarna av budgetomläggningen, har man år 1943 utgått från att denna, mätt på genonwnittsvärclen av ett visst antal orter, redu— cerar den verkliga levnadskostnadsutjämningen med ungefär Va av den konsta- terade minskningen 21 procent, räknat på högsta dyrorts värde. Denna levnads- kostnadsutjämning avsåg åren 1934—41. Budgetens tidigare felkonstruktion, som— sålunda under en följd av år varit till nackdel för de lägre dyrorterna jämfört med högsta dyrort, synes nu ha givit anledning till förslag om ökad lönekom- pensation för den lokala merdyrheten å högre dyrorter. På denna grundtanke kan också den sedan år 1943 gällande ordningen anses vara uppbyggd.
Jag anser, att det vore egendomligt, om man kunde finna giltiga skäl att före— slå och besluta, att ett fel, som hittills verkat till förmån för högre och till nack- del för lägre dyrorter, skall tagas till intäkt för att även framgent gynna de högre dyrorterna. Under sådana förhållanden anser jag, att hela dyrortsgrupperingsför— farandet blir illusoriskt ur objektiv synpunkt.
Det bör också uppmärksammas, att då nu kommittén föreslår en kompensa- tion av 18 å 15 procent av merdyrheten å högsta dyrort, dessa procenttal komma att räknas på väsentligt högre krontal för högsta dyrort, än vad som förutsättes i gällande löneplaner. Därigenom blir den ändring i löneplanerna, som borde ha anpassats efter levnadskostnadssammanpressningen till mindre än % av den år 1934 beräknade skillnaden i ortsdyrhet endast helt obetydlig. De högre dyrorter- na komma sålunda, om förslaget om full eller i det närmaste fullständig kompen—
1 Kungl. prop. nr 68, 1943, sid. 12 f. ” Stat. off. utr. 1983: 21, sid. 105. Stat. off. utr. 1937: 32, sid. 9.
sation för merdyrheten förverkligas, att med avseende på utgående lönesatser förbli i stort sett i samma läge som förut.
Vad de lägre dyrorternas statstjänare angår, så kommer ett förverkligande av kommitténs förslag, att medföra så ringa förändring, att löneökningen för alla berörda orter å dyrortsskalans nedre del stannar vid sammanlagt 45 miljoner kronor, om kompensationen för merdyrheten å högre dyrorter fastställes till 15 procent. Om densamma bestämmes till 18 procent —— vilket praktiskt taget innebär full kompensation efter införande av s k. avståndkostnader för isolerat liggande orter och utrensning av extremt billiga orter — kommer de lägre dyr- orternas statliga löntagare att erhålla en förbättring av lönerna med samman- lagt 31 miljoner kronor. Jämfört med de nu utgående, relativa överko—mpensa— tionerna å högre dyrorter är detta ett alldeles för ringa belopp att i huvudsak fördelas på omkring 106000 statstjänare å dyrorter inom dyrortsgrupperna A—E.
I föreliggande utredning anlägges principiellt den utgångspunkten, att man nu räknar med fullständig budget. Då emellertid icke heller 1943 års dyrortskom- mitté kunnat finna en tillfredsställande utväg att beräkna de merutgifter, som uppstå för en familj på landsbygden för vissa kulturbehovs bestridande och av andra av isolering betingade förhållanden, kan icke heller den av kommittén för- ordade beräkningsmetoden för normalfamiljens lokalt varierande utgifter anses godtagbar.
Vidare är att märka, att skatteposten, som för olika inkomtlägen måste ge helt olika utslag och verkningar å familjebuclgeten, icke heller kunnat genom ett dyrortsgrupperingsförfarande bemästras. På grund av ett förutsatt nödtvång att räkna med reella förhållanden i fråga om skatteutgifterna har kommittén ansett sig böra räkna med nu utgående löner och skatter, för vilka verkliga ortsavdrag finnas stadgade. Men därmed inkommer ännu ett icke ringa fel i beräkningarna, i det att en ur ortsdyrhetssynpunkt nu icke rättvis löneavvägning kommer att öva inverkan på en blivande dyrortsplacering.
Detta förfarande anser jag dessutom principiellt sett stå i direkt motsats till kommitténs hänvisning till önskvärdheten av att landsbygdens skolförhållanden, dess behov av samlingslokaler, kurser och föreläsningar m. m. bättre än nu sker tillgodoses. Då detta konstateras av kommittén, synes det nämligen innebära ett erkännande från dess sida, att den varit medveten om att de kulturella be- hovens tillgodoseende på landsbygden icke kan ske i samma omfattning som i tätorterna. Om den räknat med reella förhållanden även i detta hänseende, Så— som skett vid skattepostens beräkning. borde den enligt min mening ha kon- staterat, att en betydande skillnad råder i fråga om kulturella möjligheter i städerna och på landsbygden. Därav hade bort följa, att de kulturella synpunk- terna skulle ha beaktats med samma krav på realitet, som tillämpats vid skatte— postens beräkning.
De anförda exemplen torde få anses visa, att en dyrortsgruppering även en— ligt de av kommittén föreslagna grunderna måste komma att vila på synnerligen otillfredsställande förutsättningar.
Det som här ovan anförts må kunna gälla som en sammanfattning. av min kritik av den gällande löneordningen- och av kommitténs förslag.
Det kan icke undgå uppmärksamhet, att man alltjämt räknar med skillnader, som hänföra sig till högsta dyrorts värde. Om man på vanligt sätt beräknar skill- naden mellan 5 och 3, så utgör ju denna 2. Enligt kommitténs sätt att uttrycka
skillnaden, utgör denna 2/5 eller 40 procent av 5. Ett sådant sätt att räkna skillnader kan ha varit motiverat, när man utgick från att »riksmedeldyrhetenx skulle beräknas jämte index för orterna, varvid högsta dyrorts värde kunde sät- tas till 1 000. Men då varken beräkning av sriksmedeldyrhet» eller indexräkning nu förutsättes böra komma i fråga, har det av kommittén använda sättet att uttrycka skillnader enligt min mening intet berättigande. Dess enda effekt är, att de rådande skillnaderna i fråga om ortsdyrhet bli mera svårfattbara och att sammanpressningen av dem synes mindre, än om man räknar på lägsta dyrorts Värde. Jag har därför i den följande framställningen så att säga nödgats »över— sätta» kommitténs värden till sedvanliga uttryck för skillnader, nämligen räk— nade på lägsta dyrorts tal.
Då det vidare torde framgå, att systemets invecklade art gör varje framställ- ning av detsamma eller dess detaljer svåröverskådlig, har jag funnit mig nödsa- kad att i klarhetens intresse upprepa vissa detaljer och förhållanden, även där de tidigare nämnts i annat sammanhang..1
Det frågekomplex, som 1943 års dyrortskommitté haft sig ålagt att. utreda, kan sägas vara av större omfattning och räckvidd än kanske någon annan under senare tid aktuell ekonomisk fråga. Den berör på en gång den enskildes ekono— miska villkor och sociala ställning, kommunernas ekonomi och statens lönepolitik och finansväsen. Den statliga lönesättningen har vidare i icke ringa utsträckning kommit att återverka på löneavvägningen i den enskilda arbetsmarknaden, även om den icke kan sägas ha varit direkt normerande i berörda hänseende.
Med hänsyn till den omfattande innebörd, som grupperingspolitiken erhållit i vårt land, framstå vissa krav såsom oavvisliga, då det gäller att ompröva an— vända metoder och erhållna värden vid dyrortsgrupperingarna och att eventuellt ange nya riktlinjer för dessa beräkningar: Utgångspunkter och beräkningssätt måste vara så långt möjligt ur objektiv synpunkt oangripliga. Resultaten få icke ensidigt gagna vissa gruppintressen. Metoderna få icke ändras från tid till annan, då ur statsfinansiell synpunkt mindre önskvärda resultat skolat bli följden av oförändrade beräkningssätt. Om det likväl sker, måste verkningarna därav förut- sättas böra drabba därav berörda enskilda intressegrupper i lika mån. Dyrorts- grupperingen får icke användas som ett instrument för statsbudgetens reglering på ett sådant sätt, att större, indirekta bördor läggas på vissa orters löntagare, folkpensionärer och skattebetalare än på andra orters. Icke heller kan det ur rättvisesynpunkt anses försvarligt, att dyrortsgrupperingen och på denna grun- dade grupperingar få tjäna som medel för penningpolitikens dirigerande. Om så- dant händer, rubbas icke blott förutsättningarna för dyrortsgrupperingens be- rättigande utan även förtroendet för densamma.
En återblick på förfarandet i dyrortspolitiken under de senaste tio åren och följderna därav för löntagare å skilda dyrorter under senaste tid torde belysa dessa anförda kravs berättigande.
År 1934 förutsattes högsta dyrort vara i det närmaste dubbelt så dyr som lägsta dyrort. Den beräknade skillnaden utgjorde 92 procent. Enligt föreliggande
1 Den brådska, som präglat det sista skedet av kommitténs arbetstid i förening med det för- hållandet, att icke mer än en ringa del av kommitténs betänkande föreligger i korrektur, när denna reservation nedskrives, kan ha medfört att förbiseenden skett vid utarbetandet. Men detta får i så fall anses bero på de arbetsförhållanden, under vilka reservationen tillkommit.
Utredningens förutsätt- ningar.
Relativa över- och underko'm- pensationer i löner.
utredning har genom provgruppering av 545 orter ådagalagts, att sagda levnads— kostnadsskillnad nu utgör 29.9 procent. Dessa procenttal äro beräknade på lägsta dyrorts värde. Levnadskostnadsskillnaden är sålunda f. 11. mindre än en tredje— del av den skillnad, på vilken gällande löneplan för civilförvaltningens tjänste— innehavare och nu tillämpad skattegruppering äro grundade. Likväl ha varken löneplanerna eller skattegrupperingen ändrats. Detta gynnar på ett —— i jämfö- relse med de lägre dyrorternas statstjänares och skattebetalares därav betingade villkor — oskäligt sätt motsvarande parter å högre dyrorter.
En mycket stor relativ överkompensation har, om hänsyn tages till lönepla— nens procentuella löneavvägning och till levnadskostnadsutjämningen, åtnjutits av statstjänare å de högsta dyrorterna F—I. Under tiden från den 1 januari 1941 till utgången av innevarande år torde denna överkompensation i jämförelse med lönerna på lägsta dyrort komma att ha uppgått till icke mindre än 440 a 550 miljoner kronor. Därav kan ett belopp av över 235 miljoner kronor anses ha utgått enbart till statstjänare i Stockholm. Motsvarande underkompensation för statsavlönade inkomsttagare å de tre lägsta dyrorterna A—C synes uppgå till omkring 260 miljoner, jämfört med å högsta dyrort gällande lönesatser.1 Det bör emellertid här understrykas, att dessa" jämförelser avse en relativ över- och un— derkompensation och icke hänföra sig till reallönens storlek tidigare och nu. Vi- dare är att märka, att en förutsättning för jämförelsen är, att endast lönepla- nens relationer för kompensation för merdyrhet, beräknad på s. k. avkortad bud- get, här tagits i betraktande. Alltså har jag icke tagit hänsyn till tanken, att ökning av kompensationen bör ske, när kostnadsskillnaderna beräknas på full— ständig budget. Denna fråga kommer att belysas i det följande.
Huru stora belopp, som genom den felaktiga skattegrupperingen uttagits, res- pektive icke uttagits, hos skattebetalare å skilda dyrorter, undandrager sig be— dömande men torde uppgå till mycket ansenliga summor. ,
Genom dessa förhållanden har skapats en ordning, som på betänkligt sätt lik- nar ett privilegiesystem, varigenom i realiteten medelst oriktigt avvägd lönesätt- ning — relativt sett — en indirekt skattefrihet skänkes åt en del av landets skattepliktiga befolkning och dubbla bördor läggas på en annan del i likartat inkomstläge.
De beräkningsmetoder, som möjliggjort ett sådant förhållande, ha växlat från tid till tid. Den är 1934 beräknade levnadskostnadsskillnaden hade sålunda fram— gått av lokala jämförelser på s. k. avkortad budget. Endast omkring % av nor- malfamiljens utgifter —- eller cirka 64 procent av en budget i 3 OOO-kronorsläget -— hade underkastats prövning beträffande lokal variation.2 Före 1937 ansåg socialstyrelsen, att även den icke detaljräknade budgetdelens variation från ort till ort växte i samma proportion som summan av de detaljberäknade posterna. Då 1936 års lönekommitté påvisat, att detta icke var förhållandet, övergick man i stället till att förutsätta en högre lönekompensation än dittills på den totala budgetens merdyrhetssiffra för högre dyrorter. Detta kan anses ha varit förut— sättningen för det förslag till ny dyrortsgruppering, som socialstyrelsen avgav i oktober 1942.3
Ehuru socialstyrelsen själv konstaterat, att en sammanpressning av levnads- kostnaderna, so-m ägt rum från år 1934 till år 1941, utgjorde nära hälften av den tidigare skillnaden, förutsattes enligt givna direktiv, att ingen ändring skulle ske
" Se bilaga 1 vid denna reservation. 2 Stat. off. utr. 1937: 32, sid. 841. ” Soc. hledd. 1942, nr 10.
i löneplanen. Med det antagna beräkningssättet att ange skillnaderna med högsta dyrorts värde som utgångspunkt för jämförelsen hade den beräknade levnadskost— nadsskillnaden sjunkit från 48 procent till 27 procent eller med 21 procent. Av sistnämnda tal skulle enligt socialstyrelsen den verkliga levnadskostnadsutjäm- ningen ha utgjort något mindre än %, medan den av budgetomläggningen be- roende sammanpressningen skulle ha utgjort något mer än %.1 Dessa värden grundade sig på genomsnittsvärden för vissa orter.
Omräknas dessa relationstal för den ovan angivna skillnaden mellan levnads- kostnaderna åren 1934 och 1941, uttryckta i procent av lägsta dyrorts värde, skulle en sänkning från 92 procent till 37 procent ha förelegat. Av denna minsk— ning på 55 procent skulle alltså omkring 36 procent ha utgjort den verkliga lev- nadskostnadsutjämningen.
Trots den sålunda skedda sammanpressningen av skillnaden av den lokala pris- spridningen —— eller lägsta dyrorts fördyring med omkring 36 procent jämfört med den högsta dyrortens — ändrades icke den procentuella löneavvägningen. Man kan därav draga den slutsatsen, att som en följd av detta omkring 13 pro- cent extra beskattning i form av utebliven, berättigad löneökning kommit att drabba löntagare i löneklass 11 jämfört med löntagare i samma löneklass å högsta dyrort.2 Då skatteposten beräknas utgöra i genomsnitt 10 å 11 procent av bud- getsiffran i löneklass 11, har man på lägsta dyrort haft en på detta sätt uppkom- men, ungefär dubbel skattebörda i jämförelse med förhållandet beträffande sam- ma löneklass å högsta dyrort. Ty skatteposten beräknas å högsta dyrort utgöra endast 8 a 9 procent av budgetvärdet för nämnda ort. Den direkta och genom utebliven löneökning åstadkomna beskattningen i löneklass 11 utgör däremot 23 a 24— procent, såsom framgår av ovanstående. Räknar man med de i föreliggande utredning billigaste provgrupperade orterna, utgör denna beskattning i sagda löneklass 21 a 22 procent.3 Att märka är, att jag i förevarande fall utgår från att socialstyrelsens antagande, att övergång från avkortad till oavkortad budget för- ?rsakat ungefär % av levnadskostnadsutjämningen, är riktig, varom mera i det öljande.
Här berörda förhållande är ägnat att endast delvis belysa den nuvarande dyrortsgrupperingens och därpå grundade grupperingars verkningar. Den väsent— ligaste anledningen till den nuvarande ohållbara situationen i grupperingsväsen-
' Kungl. Maj:ts prop. nr 68, 1943, sid. 12 f. * Den beräknade dyrortsskillnaden utgör 92 procent. Kompensationen för denna merdyrhet å högsta dyrort utgör enligt löneplanen 33.5 procent. Levnadskostnadsökningen å lägsta dyrort utgjorde 36 procent.
92 procent—36 procent : 56 procent.
Mot levnadskostnadsskillnaden 56 procent svarar a: procent skillnad i lönen:
_33.5-5e ”" 92
Skillnaden: 33.5 procent—20.4 procent: 13.1 procent. Det bör uppmärksammas, att dessa värden äro beräknade på lägsta dyrorts värden och att förut— sättningen för övrigt är, att Ievnadskostnadsutjämningen till ungefär % föranletts av budgetomlägg- ningen. I dessa beräkningar ligger intet medgivande av att så varit förhållandet. Såsom torde framgå av det följande, äro beräkningarna därför ej giltiga, om man utgår från att budgetomläggningens verk- ningar icke kunna beräknas. Merbeskattningen på lägsta dyrort blir då betydligt större, eller 28 a 31 procent, d. v. s. ungefär det tredubbla mot beskattningen å högsta dyrort.
* Skatteposten utgör enligt föreliggande provgruppering för Steckholm 8.86 procent av totalbud- geten. För billigaste, här provgrupperade orter, Lommaryd och S. Hestra, utgör den 8.65, respektive 8.14 procent.
= 20.4 procent.
Skatteposten.
Sociala följder.
det måste emellertid anses vara, att grunderna för lönekompensationens beräk- ning ändrats från tid till tid. Medan man år 1931 på grund av »systemtvång» tilldelade Stockholm en högre placering och t. o. m. tillskapade en ny dyrorts- grupp, H, för nämnda ort _ enär Stockholm visserligen icke företedde högre levnadskostnader än tidigare, men landsorten blivit billigare — skedde ingen all- män omplacering av de lägre dyrorterna år 1942. Dock hade lägsta dyrort i dyr— hetshänseende närmat sig till Stockholms dyrhet med icke mindre än 36 procent, även om man godtager socialstyrelsens uppskattning av budgetomläggningens verkningar. De tre lägsta dyrortsgrupperna A, B och C borde därför praktiskt taget helt ha slopats ur dyrorts- och löneskalorna.
Orsak till att så icke skedde har uppgivits vara, att det dels icke kunde anses riktigt, att vissa rum i dyrortssystemet och löneplanerna stode tomma, dels att det prismaterial, som legat till grund för 194.1 års prisgeografiska undersökning, icke ansågs tillförlitligt.
Vad det första argumentet angår, kan det givetvis icke ha någon som helst - giltighet. Om statsmakterna beslutat, att en dyrortsgruppering skall läggas till grund för löneberäkningarna för att åstadkomma lokalt rättvisa löner, måste dyrortsskalan och löneskalan naturligtvis ändras med konstaterade förändringar i den lokala prisspridningen. Annars har dyrortsgrupperingen intet berättigande.
Beträffande det andra anförda skälet må här framhållas, att föreliggande kom- mittéutrednings provundersökningar till fullo bekräfta, att resultatet av 1941 års prisgeografiska undersökning givit ett under givna förutsättningar i huvudsak riktigt utslag. Men därjämte fastslås, att sammanpressningen av levnadskostna- derna, beräknade på högsta dyrorts värde, är omkring 4 procent större än är 1941. Omräknas procenttalen på lägsta dyrorts värde, visar det sig, att levnadskost— nadsskillnaden sjunkit till mindre än % eller från 92 procent år 1934 till 29.9 procent år 194-3. Detta svarar mot av kommittén angivna 48, respektive 23 pro- cent av högsta dyrorts värde. Levnadskostnadsskillnaden beräknades 1941 enligt kommitténs sätt att uttrycka skillnaden till 27 procent.
Men det är att märka, att den anförda skillnaden 29.9 procent (: 23 procent av högsta dyrorts värde) sänkes till 27.9 procent, om en av nuvarande dyrorts- skillnad motiverad löneavvägning enligt löneplanen och levnadskostnadssamman- pressningen lägges till grund för beräkning av skatteposten. Räknat på högsta dyrorts värde sänkes därigenom levnadskostnadsskillnaden för år 194-3 till 21.8 procent. Den genom utebliven löneökning åstadkomna relativa extra beskatt— ningen av en tjänstemannafamilj i löneklass 11 å lägsta dyrort måste därför t. o. m. anses vara lågt beräknad i ovan angivna jämförelse.
Det bör i detta sammanhang framhållas, att varken statstjänare å högsta eller andra dyrorter i här anförda löneklass 11 erhållit full löneersättning för levnads- kostnadsstegringen under kristiden. När det här talas om överkompensation å vissa dyrorter, avser detta sålunda sam nämnt endast en jämförelse med lön å lägsta dyrort, icke med avseende på reallön före krisen. Men med så mycket större eftertryck må då också understrykas, att lönesättningen å lägsta dyrorter är oskälig.
Av vad här ovan anförts, finner jag det påkallat, att en genomgripande änd- ring av grunderna för grupperingen av löner och statliga skatter snarast möjligt sker. Den nuvarande ordningen torde få anses innebära sociala vådor av oöver- skådlig räckvidd. På grund av att den enskilda arbetsmarknadens lönesatser, bland annat vid avslutande av kollektivavtal, otvivelaktigt i ej ringa utsträck-
ning påverkats av felaktiga och inaktuella uppgifter om förefintliga kostnads- olikheter mellan skilda slag av orter, har löneavvägningen även i icke statlig verk— samhet kommit att i hög grad avvika från berättigade relationer. Löneskillna- derna mellan högsta och lägre dyrorter ha med andra ord i det hela blivit långt större, än som motiverats av sedan ett antal år tillbaka säkert påvisbar verklig kostnadsspridning. Därigenom har löneläget å högre dyrorter blivit för högt i jämförelse med förhållandet å lägre dyrorter.1 Härvid bör dock anmärkas, att denna löneavvägning delvis är en följd av maktförhållandena och ortsintressenas fördelning inom vederbörande fack.
Har icke det relativt sett för höga, genomsnittliga inkomstläget å högre dyr- orter motvägts av en däremot svarande ökad fördyring av vissa nyttigheter och förmåner, måste otvivelaktigt ökad standardskillnad ha blivit följden jämfört med förhållandena å, lägre dyrorter. Det torde vara allmänt känt, att vid ett högre inkomstläge anspråken på ökad bostadsbekvämlighet i regel stegras, t. o m. mera än beträffande andra förmåner. Därav torde de höga hyrespriserna å högre dyr- orter delvis kunna förklaras. Av inom kommittén av aktuarie Hävermark utförda undersökningar har framgått, att hyressatserna —- med bortseende från en märk- bar stegring från de sydligare till de nordligare delarna av landet — stå i ett be- stämt förhållande till vederbörande orters befolkningstal. Det är sålunda be- rättigat att antaga, att det är tätbebyggelsens och urbaniseringens mer eller mindre starka fortskridande, som väsentligen medverka till att öka benägen- heten för inflyttning till vissa orter.
Såsom framgår av Ernst Höijers undersökning »Befolkningssituationen ur all- män och geografisk synpunkt» (sid. 128 och f.), koncentrerar sig denna inflytt- ning till de större tätorterna kring de år, som uppvisa högkonjunktur, medan den minskas under lågkonjunktur. Den pågående och synbarligen mycket ödesdigra flykten från landsbygden torde emellertid till ej ringa del ha sin grund i det för- hållandet, att man i städerna och särskilt i storstäderna nödgats att i stället för den starkt fördyrade manliga arbetskraften anlita den billigare kvinnliga. Denna omständighet kan visserligen icke ensam förklara tillströmningen av kvinnlig ar— betskraft till städernauÄven andra förhållanden, såsom t. ex. den i vår tid otvi- velaktigt stegrade känslan av isoleringens olägenheter i avskilda bygder, de ri- kare nöjesmöjligheterna i städerna och den mera begränsade arbetstiden äro förvisso starkt bidragande anledningar till flykten från landsbygden. De ökade arbetsmöjligheter och stegrade inkomster, som en högkonjunktur plågar fram- kalla i städerna, är otvivelaktigt en av anledningarna till flykten från jordbruket. Beträffande den nu föreliggande situationen må här endast understrykas vad Höijer framhåller i sin omnämnda, av kommittén citerade undersökning: År 1940 funnos i svenskt jordbruk endast 625 kvinnor mot 1 000 män i åldern 20—25 år, medan inom den övriga befolkningen proportionen var 1 135 kvinnor mot 1 000 män. Bland de ogifta var jordbruksbefolkningens kvinnounderskott ännu mycket större. I den nyssnämnda åldersgruppen svarade mot 1000 män endast 453 kvinnor och i åldern 25—30 är endast 354. Just i de åldrar, då flertalet äktenskap ingås, är alltså proportionen mellan de äktenskapslediga männen och kvinnorna rent orimlig. På samma gång lider jordbruket inom de arbetsföra åldrarna brist på både manlig och kvinnlig arbetskraft. Överskottet på gamla är också fram- trädancle.
De anförda svårigheterna torde man på landsbygden få räkna med under lång tid framåt. Den kvinnliga befolkning, som nu vänt landsbygden ryggen, lär väl
' lönestatistisk årsbok 1942-, sid. 114: ff.
Skatte-
avdragen.
Löneaätining och fastighets— värden.
knappast komma att i någon större utsträckning återvända till jordbruket. Tvärt om torde även framledes, liksom tidigare under emigrationens dagar, föredömet komma att locka till ytterligare avflyttning från landsbygden till städerna och särskilt till de större av dessa. Det synes därför vara en på intet sätt försvarlig politik att så att säga låta landsbygden betala sin egen avfolkning genom högre skatter till staten, än som erläggas på samma belopp i städerna. Det måste ju verka som en premiering av invandringen till sistnämnda orter, om man där får mindre skatter genom ökade ortsavdrag. Särskilt om, såsom nu är fallet, dyr— hetsförhållandena icke motivera det högre löneläget och om skatteavdragen stå i viss relation till en tidigare förutsatt men nu icke längre förefintlig merdyr— hetsgrad, måste dyrorts- och skattegrupperingarna verka i helt annan riktning än man avsett.
Till belysning av exempelvis de sedan den 1 januari 1939 gällande kommunala skatteavdragens otidsenlighet må anföras, att grundavdraget utgör 160 kronor mer i skattegrupp V än i skattegrupp I. Skillnaden utgör 32 procent av det i skattegrupp V gällande grundavdraget, men skillnaden i levnadskostnader, be- räknad på högsta dyrorts värde, utgör enligt föreliggande utredning endast 23 procent och med här ovan berörda rättelse för skatteposten 21.8 procent. En så- dan relation mellan avdrag och lokal dyrhet lämnar en viss del av skattekraften outnyttjad, jämfört med förhållandet å lägre dyrorter. Man kan gent emot ett sådant konstaterande knappast göra gällande, att livsföringen för ensamstående eller makar utan barn ställer sig relativt dyrare å högre än å lägre dyrorter, ty då ifrågasättes objektiviteten i och den effektiva räckvidden av dyrortsberäkningar— na, vilka måste anses tillämpliga för icke blott en normalfamilj utan för levnads- kostnaderna över huvud taget.
Det synes tämligen självklart, att en lika skatteprestation är lättare att full- göra å en högre dyrort, om lönerna där äro högre än å en lägre dyrort. Det er- lagda lika beloppet motsvarar å den förra orten ett färre antal arbetstimmar än å den senare. Är det allmänna kostnadsläget högre å den högre dyrorten och icke exempelvis blott hyreskostnaden, så kan det sägas, att _ett slags lokal inflation råder. Detta måste då antingen bero på otillräcklig varutillgång eller på lokalt penningöverflöd. Då man icke kan förutsätta, att brist på nödvändiga nyttig— heter, möjligen bortsett från bostäder, kan råda å en större tätort under nOr— mala förhållanden i Vårt land, måste man anse, att den rikliga penningtillgången jämte hyresmarknadens förhållanden i huvudsak är avgörande för dyrhetsläget i de större tätorterna. Det råder knappast något tvivel om att dyrortsgrupperingen och det på grundval av denna utvecklade allmänna löneläget varit och är ägnad att stegra fastighetsvärdena i huvudstaden och i andra högre dyrorter. Värdet av fastighetsskattepliktiga fastigheter i Stockholm uppgick enligt taxeringarna år 1943 till 5 163 miljoner kronor eller i runt tal till 1/5 av hela värdet för landets skattepliktiga fastigheter. Men huvudstadens befolkningstal 634 000 utgjorde år 1943 blott omkring 1/10 av rikets. Den slutsats, som kan dragas av dessa förhål— landen är närmast den, att de höga lönerna väsentligen kommer att gagna fastig- hetsmarknaden. Genom de högre skatteavdragen och de högre lönerna subven- tionerar alltså staten fastighetsmarknadens intressenter i storstäderna.
Ett minskat skatteunderlag i landskommunerna blir i de flesta fall en tämli- gen ofrånkomlig följd av den starka avflyttningen. Detta måste åter antingen medföra ökade kommunalskatter eller sänkt kommunal standard, i bägge fallen icke vad som avsetts med dyrortsgrupperingen. Minskade möjligheter till famil- jebildning och brist på kvinnlig arbetskraft i jordbruket torde vidare komma
framkalla en viss tendens till värdefall å jordbruksfastigheter, vilket i sin tur lär komma att återverka på det kommunala skatteunderlaget i landskommunerna. Vådan därav för den kommunala standarden å landsbygden jämfört med stä- dernas framträder icke minst vid en granskning av det nuvarande kommunala skatteunderlaget. I genomsnitt uppvisa städerna per invånare ett dubbelt så stort för kommunal beskattning taxerat belopp som landsbygden. Jämfört med landsbygden har Stookholm per invånare ungefär ett tre gånger så stort, för kom- munala ändamål beskattningsbart belopp som landskommunerna i genomsnitt. Genom den fortgående avflyttningen från landsbygden och särskilt från de ut— präglade jordbrukskommunerna torde denna för social jämställighet ödesdigra fördelning av samhälleliga förmåner och inkomster komma att ännu mera skärpas. Det bör härvid icke förglömmas, att städernas befolkning nu utgör endast om— kring 440 procent av landets hela befolkningstal.
Vid sidan av dessa fakta ter sig frågan, huruvida lönesättningen i den statliga verksamheten kan ha verkat normerande på löneutvecklingen i den enskilda lönemarknaden såsom ett tämligen underordnat spörsmål. Det väsentligaste i detta fall är, att dyrortsgrupperingen i dess nuvarande form blivit alldeles för- åldrad och att en viss eftersläpning av tidigare konstaterade levnadskostnads- skillnader alltjämt fått verka konserverande på löneläget. Detta är åter en di— rekt följd av att dyrortsgrupperingen, som tidigare förutsatts böra revideras ungefär vart femte är, icke vid lämplig tidpunkt reformerats. Nu är det material, på. vilket den gällande löneplanen för civilförvaltningen bygger, redan ungefär elva år gammalt. Det har ej kunnat undgås, att detta föråldrade material, när det lagts till grund för beräkning av lönedifferenser i den enskilda arbetsmark- naden, verkat förvirrande och förryckande på löneutvecklingen. Dyrortssystemet, som uppenbarligen tillkommit för att åt likställda löntagargrupper skapa likvär- diga ekonomiska och sociala villkor, har sålunda i stället kommit att verka i rakt motsatt riktning.
Då 1943 års dyrortskommitté ansett sig böra ifrågasätta konjunkturlägets in— verkan på den lokala prisspridningen och fördenskull låtit utföra en undersökning av sagda spridnings inverkan på den lokala prisbildningen å vissa livsmedel, må här först erinras om att denna undersökning ingalunda kan anses representativ för den lokalt varierande prisbildningen på andra nyttigheter och utgiftsposter. Såsom Höijer i sin anförda undersökning ådagalagt, ökas i regel inflyttningen till tätorterna under en högkonjunktur. Detta måste vid fri hyresmarknad kom- ma att framkalla en relativ stegring av hyreskostnaden i städerna. Nu har kom- mitténs undersökning lett till ett konstaterande av att prisspridningen å ett antal livsmedel på skilda dyrorter är minst vid högkonjunktur och störst vid lågkon— junktur. Med hyresposten kommer det uppenbarligen att i regel förhålla sig rakt motsatt. Man kan icke jäva denna slutsats med hänvisning till att bostadsstan- darden och hyreskostnaden torde komma att höjas även på landsbygden, ty det rör ju sig här om en jämförelse mellan hög- och lågkonjunktur. Vid ökad av- flyttning från landsbygden måste ett relativt hyresfall komma att inträda där, vilket kommer att motsvaras av en hyresstegring i tätorterna. Vad angår skatte- postens lokala variationer vid hög- och lågkonjunktur, torde först och främst kunna antagas, att dessa variationer äro mest framträdande vid en jämförelse mellan kommuner med ett relativt svagt skatteunderlag å ena sidan och kom- muner med ett starkt sådant å den andra. Detta skulle leda till slutsatsen, att landsbygdskommunerna i det hela skulle ha starkast känning av skatteökningen i en lågkonjunktur. Men då denna synpunkt icke utan vidare kan anses giltig,
Dyrortsgrup- peringen och den enskilda lönemark- naden,
Dyrortsgrup- peringen och konjunktur- förändringarna.
måste det också tagas i betraktande, att konjunkturen innebär ett sysselsätt— ; ningsmoment, vilket spelar en avgörande roll för det allmänna inkomstläget. i Därvid bör dock ihågkommas, att en kris eller en högkonjunktur icke alltid har ' samma orsaker och förlopp. Den kan drabba skilda näringsgrenar med olika styrka, beroende på vilka faktorer, som äro grundläggande för konjunkturläget. En jordbrukskris torde kunna tänkas uppstå, om importen av livsmedel starkt ökas. Å andra sidan kan en internationell hög— eller lågkonjunktur förutsättas i första hand beröra våra exportindustrier. Att antalet hjälpbehövande inom kom— munerna kommer att ökas, respektive minskas vid låg- och högkonjunktur, är självklart. Detta kommer sålunda att påkalla ett större eller mindre kommunalt skatteuttag. Fördelat på från tid till tid växlande inkomster måste skatteunder— laget för kommunala ändamål därför otvivelaktigt komma att starkt variera med konjunkturerna. Men det torde vara omöjligt att finna någon allmän regelmäs- sighet för denna Växling för olika dyrortsgrupper.
Ehuru hänsyn här tagits blott till ett par av de väsentligaste utgiftsposternas lokala förändringar under olika konjunkturlägen, lär det anförda vara tillräckligt för att visa omöjligheten att med erforderlig visshet kunna döma om den totala levnadskostnadsspridningens beroende av konjunkturväxlingarna. Allra minst kan det sägas, att ett fåtal livsmedelsposters prisvariationer kunna anses representativa för denna lokala levnadskostnadsspridning från tid till tid.
Löner och Men därtill kommer, att sammankopplandet av dyrortsgrupperingsfrågan med kmiunkturef- konjunkturproblemet torde komma att leda till säregna slutsatser. För det första torde man i så fall böra utgå från att, om en dyrortsgradering av lönerna och skatterna skall ske efter en omfattande undersökning av levnadskostnadssprid- ningen vid ett visst medelvärde av hög- och lågkonjunktur, denna undersökning bör uppskjutas, till dess ett sådant läge kan anses ha inträtt. Huru stora de före- fintliga felaktigheterna i en gällande gruppering än månde vara, måste deras av- hjälpande då få anstå, tills ett jämviktsläge i konjunkturen kan anses ha inträtt. Eller också måste man tillgripa utvägen att använda återkommande, provisoriska dyrortsgrupperingar. Därmed brytes ju planmässigheten i dyrortsregleringen. Vi- dare torde det vara omöjligt att på förhand förutse, hur stabilt konjunkturläget kommer att förbli under en tid, som behöves för en hela riket omfattande hyres- kostnadsundersökning och en samtidigt därmed företagen prövning av den lokala spridningen å övriga utgiftsposter, Den synbarligen enda säkra slutsatsen av för- utsättningen, att dyrortsgrupperingar endast torde böra ske, när ett jämviktsläge i konjunkturen anses föreligga, är, att läget kan ha undergått betydande föränd- ringar, innan undersökningarna hunnit slutföras. Men ett sådant förfaringssätt strider också mot vad man hittills ansett vara tillbörligt beträffande regleringen av dyrortssystemet vid vissa regelbundet återkommande tidpunkter. Icke minst det nuvarande läget torde belysa vådorna av att uppskjuta en sådan reglering med hänsyn till ovissheten om konjunkturernas inverkan på prisspridningen. Ingen torde vilja påstå, att en reell kostnadsökning av 40 procent å lägsta dyrort jämfört med högsta kan förklaras med hänvisning till en av kommittén påvisad, relativt ringa variation i den lokala prisspridningen på ett fåtal livsmedel. Skulle konjunkturlägets beskaffenhet få bli bestämmande för valet av tid- punkt för en ny dyrortsgruppering, torde det icke kunna undvikas, att man på högre dyrorter drager konsekvenserna av förutsättningarna, att kostnadssprid- ningen är störst vid lågkonjunktur, och då kräver ökad kompensation för den relativa ökningen av levnadskostnaderna å högre dyrorter. Det blir då också berättigat för statstjänarna å lägre dyrorter att kräva en relativt ökad kompen-
sation, när högkonjunktur inträtt. Att det första antagandet icke saknar grund, visar det anförda exemplet från år 1931, då statsmakterna sågo sig föranlåtna att tillskapa en särskild, ny dyrortsgrupp för Stockholm, oaktat ingen reell utan blott en relativ levnadskostnadsökning kunnat påvisas beträffande sagda ort.
Problemet om konjunkturernas återverkan på dyrortsregleringen och den lämpliga tiden för denna torde vidare på det närmaste sammanhänga med frågan om partiell eller full kompensation i lön för den lokala merdyrheten. Utgår man från att kompensationen skall vara full eller i det närmaste fullständig, torde det vara påkallat, att lönerna i statstjänst även med hänsyn till dyrorterna växla med konjunkturerna. En sådan anordning kan då icke åstadkommas såsom nu genom generella, procentuellt bestämda dyrtidstillägg.
Ett grundfel i den nu tillämpade metoden är emellertid att man ansett, att tilläggen böra utgå procentuellt lika å löner å skilda dyrorter. Kommitténs ut- redningar kunna anses visa, att detta icke varit befogat och att kompensationen för fördyringen i stället bort i första hand tillkomma statstjänare å lägre dyrorter. Ty genom den nu tillämpade ordningen har den reella löneökningen blivit störst å orter, där levnadskostnadsstegringen varit minst, och på de orter, där kost— nadsökningen varit störst, har den minsta kompensationen erhållits. En sådan lönepolitik strider icke blott mot den grimdtanke, som dyrortsgrupperingen avsett att förverkliga. Den är icke heller förenlig med elementär rättvisa.
Utan lokala dyrhetsundersökningar torde emellertid vid stigande kostnadsut- veckling ett sådant missförhållande icke kunna förhindras, såvida man verkligen utgår från att löneläget skall avpassas efter konjunkturutvecklingen och därav föranledd lokal stegring eller sänkning av levnadskostnaderna. Skulle emellertid tanken på fall eller i det närmaste fullständig kompensation för den lokala mer- dyrheten kamma att förverkligas, torde det bli svårt att avvisa krav på att även vid stigande och fallande konjunktur hänsyn skall tagas till den lokala prissprid- ningens förändringar. Detta kan knappast ske på annat sätt än genom ofta åter- kommande dyrortsundersökningar, vilka i det tänkta fallet torde böra ske åtmin- stone vart eller vart annat år. Av praktiska skäl torde detta vara uteslutet.
Om man sålunda inför konjunktursynpunkten i dyrorts- och lönegraderings- systemet, torde man få söka andra former för dyrtidskompensationen än de hit- tills tillämpade. Man måste med andra ord söka skapa ett med konjunkturerna varierande lönesystem. Problemets innebörd vidgas, om man utgår från att kompensationen för merdyrheten skall vara fullständig. Däremot får konjunk— turproblemet en underordmd betydelse, om endast partiell kompensation för den lokala merdyrheten beslutas.
Det nu tillämpade systemet med procentuellt utgående rörliga tillägg och kris— tillägg kan sägas utgöra motsatsen till en ordning, som bygger på att konjunk- turväxlingen skall vara bestämmande för lönesatsernas anpassning till konjunk— turläget. Skulle man utgå från att kommitténs antydan om att kostnadssprid- ningen ökas vid lågkonjunktur är riktig, borde kommittén rimligtvis ha ifrågasatt om icke det nuvarande lönesystemet borde utbytas mot ett annat, som under en kostnadsstegringsperiod skänker rättvisa åt de lägre dyrorterna. Då kommit- tén emellertid icke givit uttryck åt en sådan tanke, torde man dock kunna i själva förutsättningen finna stöd för kravet på att de lägre dyrorternas stats- tjänare nu böra erhålla ökad kompensation för nu rådande levnadskostnadsför— dyring. Införandet av konjunkturproblemet i debatten om dyrortsgrupperingen kan sålunda, om sammanställningen skall ha någon praktisk innebörd, komma att medföra måhända icke beräknade konsekvenser.
Dyrortsgrupperingens utformning i vårt land och grunderna för densamma ut- j göra redan ett så svåröverskådligt problemkomplex, att högst få kunnat fullstånw j digt intränga i de invecklade beräkningsmetoder, som därvid kommit att till- lämpas. Det torde dock få anses vara ett berättigat krav, att en anordning av den fundamentala betydelse, som systemet äger, bör vara lättfattlig för dem, som beröras därav. Skulle ytterligare, invecklade moment läggas till systemet, torde det knappast kunna undvikas, att tilltron till objektiviteten i beräkningar— na äventyras. I detta sammanhang kan det framhållas, att en så enkel omlägg— ning, som att levnadskostnadsskillnaden beräknas på det mindre talet, (1. v. 5. den lägsta dyrortens värde i stället för på det större, gör innebörden av skiljak- tigheterna mera fattbar. Undertecknad har förgäves påyrkat en sådan omlägg— ning.
Budgetomlägg- Till de omständigheter, som verkat förvirrande på opinionen, hör ovedersägli— "Ängem ””k- gen också, att man gång efter annan velat införa nya grunder för beräkning av "mqa" kompensationen för den lokala merdyrheten. Medan man, såsom 1936 års löne- kommitté framhållit1 tidigare torde ha utgått från att dyrortstilläggen snarast vore att anse som skälighetstillägg, för att befattningshavarna skulle av tjänsten ha sin »anständiga bärgning», har sedermera den tanken framförts, att full eller i det närmaste fullständig kompensation borde erhållas för den lokala merdyr- heten. Trots detta har kompensationen hittills aldrig varit annat än partiell. För en dyrortsskillnad, beräknad till 48 procent av högsta dyrorts värde, har enligt gällande löneplan löneskillnaden ansetts böra utgöra 25.1 procent i löneklass 11. Beräknad på lägsta dyrortsvärde utgör den i samma löneklass och dyrort 33.5 procent, varvid levnadskostnadsskillnaden beräknats till 92 procent. Lönesatser— na i anförda löneklass uppgå enligt löneplanen till 3 291 och 4.— 395 kronor i lägsta,I respektive högsta dyrort. Löneskillnaden har sålunda utgjort 1 104 kronor.
Dessa lönebelopp äro avvägda efter en levnadskostnadsskillnad, som alltså är 1934 förutsattes vara nästan lika stor som levnadskostnaden på lägsta dyrort eller mer än 9/10 av densamma. Men då hade endast omkring 64 procent av nor— malfamiljens budgetkostnader å skilda orter lagts till grund för jämförelsen. Åter- stående 36 procent tänktes å alla dyrorter variera på samma sätt som de detalj— räknade posternas summor för skilda orter. När 1936 års lönekommitté påvisat, att detta ingalunda var förhållandet, och föreslagit, att man skulle räkna med hela budgetsumman, tillämpades vid 1941 års prisgeografiska undersökning den- na metod, sOm socialstyrelsen tidigare funnit »icke möjligt eller ens försvarbart» att använda. När socialstyrelsen sagda år prövat resultatet av det nya tillväga- gångssättet, fann man, att sammanpressningen av levnadskostnadsskillnaden från år 1934 till år 1941 utgjorde 21 procent, varför skillnaden ju icke längre var 48 procent utan 27 procent. Omräknat på lägsta dyrorts värde hade som nämnt procenttalet för högsta dyrorts merdyrhet sjunkit från 92 procent till 37 procent. Sänkningen utgjorde sålunda 55 procent, räknat på sistnämnda dyr- orts värde. Något mer än en tredjedel av minskningen av levnadskostnadsskill- nadens värde var enligt socialstyrelsen att hänföra till budgetomläggningens verk- ningar, medan återstående cirka två tredjedelar vore att anse som ett mått på den verkliga kostnadsutjämningen. Denna skulle sålunda ha utgjort omkring 36 pro— cent av lägsta dyrorts levnadskostnader.
Mot ett av socialstyrelsen ifrågasatt, liksom mot ett av kommittén förordat kompensationsförfarande, som skulle avse att motväga verkningarna av budget— omläggningen, kan den invändningen göras, att man icke tidigare tagit hänsyn
1 Stat. off. utr. 19:57:32, sid. 132.
till det fel, som den avkortade budgetens användning medfört och som överdrivit kostnadsskillnaden med 21 å 23 procent. Detta fel motsvarar omkring 2 dyr- ortsgrupper. Det torde nu icke kunna framdragas några bärande skäl för denna höjning av kompensationen. Redan den tidiga-re av socialstyrelsen omfattade åsikten, att den icke detaljräknade tredjedelen skulle variera på samma sätt som summan av de detaljräknade posterna, synes orimlig, om man ej utgår från att styrelsen skulle ha antagit, att endast partiell kompensation för mer- dyrheten komme att stadgas. Endast under denna förutsättning synes styrelsens uppfattning förklarlig. Men därtill kommer, att budgeten även är ofullständig, så tillvida att den endast inrymmer kostnaderna för materiella behov och nyt— tigheter, men däremot utesluter utgifterna för väsentliga kulturella ändamål, däribland en så tungt vägande post som skolkostnaderna för barnfamiljer å orter, där högre skolor icke finnas.
Kommittén konstaterar, att om arbetstagare på skilda orter ha lika reallön, bör detta innebära, att alla de reella fördelar, vari lönen kan omvandlas, äro lika. Till de reella fördelarna böra i princip räknas icke blott de fördelar av ma- teriell och icke materiell art, som kunna köpas för lönen, utan även sådana för- delar, som följa av själva miljön på arbetsorten och bestå i t. ex. goda rekrea- tionsmöjligheter och social trygghet.
Om det förra momentet avser landsbygdens förhållanden och det senare den koncentrerade tätbebyggelsens fördelar, så måste det sägas, att jämförelsen icke är berättigad. Ty de goda rekreationsmöjligheterna i fria naturen bekostas i re- gel icke av samhället, men den sociala trygghet, som städer och andra tättbe- byggda orter erbjuda är till mycket stor del möjliggjord genom anslag av all- männa medel till underhåll av sjukhus m. m. Kommittén anser emellertid, att man av praktiska skäl icke kan taga full hänsyn till alla sådana fördelar, som orter av skilda slag erbjuda.
Det synes mycket betänkligt, om en lokal och kommunal standardskillnad icke skall i största möjliga utsträckning beaktas vid dyrortsgruppering för löne- och skattegradering. Man kan icke bortse från att i så fall många högst väsentliga förmåner av reell art icke tagas i betraktande. Detta förhållande framstår i sär- skild belysning, om man betänker, att de till städerna och i synnerhet till de större städerna koncentrerade betydelsefullare sociala inrättningarna och kul- turella institutionerna bekostas med landstings- eller statsmedel.
De försök, som kommittén gjort att kompensera sådana förmåner, som de större tätorternas sociala och kulturella privilegier innebära, genom att dels in— räkna vissa belopp för resor till dylika tätorter och dels föreslå en sammanpress— ning av löneskalan jämfört med dyrortsskalan, skänka enligt min mening icke rättvisa åt den egentliga landsbygden. Ty det är att märka att de belopp, 50 a 350 kronor, som ansetts böra läggas till budgetsiffrorna vid beräknandet av vissa orters lokala dyrhet, i alltför många fall icke alls komma att föranleda någon verklig löneförbättring för ortens löntagare. Beloppen äro för ringa för att på avsett vis kunna inverka på dyrortsplaceringen. Endast om man kan kon— statera, att de generellt och effektivt påverka placeringen äro dessa »avstånds- kostnader» berättigade. Detta är emellertid uteslutet.
Vad åter angår löneskalans sammanpressning i jämförelse med dyrortsskalan, bör uppmärksammas, att kommitténs betraktelsesätt principiellt innebär, att fullständig budget nu lagts till grund för jämförelsen mellan olika orters dyrhet. Av denna anledning synes kommittén anse, att kompensationen för den lokala merdyrheten efter detta bör höjas till icke mindre än 7 21 8 gånger det procen—
Tätortsdyrhet och avstånds- kostnader.
tuella belopp, som eljest med hänsyn till den gällande löneplanens relatiOner och * levnadskostnadernas sammanpressning borde utgå. |
Men det kan ej sägas, att man räknat med fullständig budget, eftersom prak- tiskt taget alla kulturella behOVS bestridande lämnats obeaktade vid budgetens konstruerande. De ovan berörda beloppen, som såsom »avståndskostnader» för- utsatts skola läggas till den lokala familjebudgeten, äro antingen i alltför många fall ineffektiva eller svara icke alls mot isoleringens olägenheter.
Skolkostna- Särskilt är därvid att märka, att skolkostnader för en tjänstemannafamilj, dema- Som är bosatt _å ort, där högre skolform icke finnes, ej medräknats. De högst betydande utgifter, i genomsnitt 1 000 kronor per år, som en familjeförsörjare mås- , te vidkännas för resor och inackordering för ett barn å annan ort än bostadsorten, göra, att för hans förhållanden dyrortsgrupperingen blir alldeles missvisande un- der den tid, då han har barn i skolåldern. Då denna tid i regel kan antagas ut- göra ett avsevärt antal år, är en löneavvägning, som icke aVser berörda förhål- landen ej rättvis för en tjänsteman i denna ställning. Skall en dyrortsgruppering och en därpå grundad dyrortslön vara berättigad, bör den givetvis vara uppbyggd på jämförelser mellan realiteter, icke med bortseende från mycket väsentliga ut— gifter.
Kommittén utgår från att det icke är generellt, att statstjänstemän ha barn i skolåldern. Av denna anledning böra icke skolkostnaderna medräknas. Men i fråga om andra utgifter utgår kommittén från att det normala skall vara måttet för jämförelsema. Man sammanblandar sålunda två skilda begrepp. Ty det norrma- la och det generella äro ej samma sak. Man kan anse det tämligen normalt, att en statstjänsteman åtminstone under ett antal år har försörjningsplikt för barn i skolåldern. Däremot är det icke generellt.
Kommitténs budget täcker ej alla de ofrånkomliga behov, som normalt sett under ett stort antal år föranleda utgifter för tjänstemän, som äro bosatta på vissa tätorter, där högre skolformer icke finnas. .
Men detta gäller ej blott kostnaderna för skolstudier. Hela kulturbudgeten har synbarligen ansetts vara en relativt ovidkommande sak eller befunnits inrymma statistiskt icke beräkningsbara faktorer. Under sådana förhållanden måste en dyrortsjämförelse bli tämligen godtycklig. Denna godtycklighet kan givetvis icke kompenseras genom relativt godtyckligt avvägda »avståndskostnader». Den noggranna statistiska metod, som kommittén eljest sökt använda, har sin ofrån- komliga begränsning och är tillämplig väsentligen endast, när det gäller rent materiella Värden. Men detta förhållande visar också, hur orimligt det är att bygga en dyrortsgruppering på sådana förutsättningar.
Om en dyrortsgruppering visar sig berättigad, blott om man utesluter de vä- sentliga utgifter, som skolkostnaderna och andra kulturella budgetposter utgöra, måste en så vidlyftig och för staten så dyrbar anordning som lönegrupperingen för statstjänarna anses vila på mer än skäligt svaga grunder. Det synes vara ett ur rättvisesynpu'nkt på intet sätt godtagbart förhållande, att å ena sidan sta- ten skall offra högst betydande belopp för tillgodoseende av behovet av högre skolor men å andra sidan vid lönesättning för statstjänare hänsyn icke skall tagas till huruvida dessa på grund av sin placeringsort kunna för sina barns räkning utnyttja sagda undervisningsanstalter eller ej. Än mer egendomligt ter sig detta förhållande, om lönen för dessa tjänstemän skall sättas lägre än för andra likställ- da statstjänare, därför att skolkostnaderna icke inräknas i levnadskostnaderna.
Men sagda förhållande kommer även att påverka skattegrupperingen, om kom- mitténs förslag vinner gillande. Ty kommittén har ansett, att en gemensam bud—
367 get bör läggas till grund för den dyrortsgruppering, på vilken såväl löne- som skattegruppering skall uppbyggas. På grund av att skolkostnaderna ej inräknas i levnadskostnaderna, måste även skatteavdragen på vissa orter bli mindre och alltså de statliga skatterna högre. Därigenom framträder den föreslagna ord- ningen som ännu mindre godtagbar.
Skolkostnaderna äro för tjänstemän, söm nödgas sända sina barn till annan ort för att där erhålla skolundervisning, av sådan storleksordning, att de omöjligen kunna uteslutas vid en rättvis dyrortsgruppering. Kostnaden för inackordering och resor torde enligt inom Skolutredningen verkställda undersökningar för ett barn uppgå till i genomsnitt 1 000 kronor per år. Även om man mot tanken att medräkna skolkostnaderna skulle, såsom kommittén gjort, vilja hänvisa till att landsbygdens skolundervisningsbehov torde komma att tillgodoses på annat sätt än genom dyrortsgraderade löner åt tjänsteinnehavare, finnes skäl att erinra där— om, att behovsprövning i varje särskilt fall enligt föreliggande förslag till ordnan— de av skolundervisning för landsbygdens barn skall komma att ske. Någon dub— bel kompensation i löner och skolbidrag kan sålunda icke komma i fråga.
Men skolkostnaderna äro tydligtvis både ur skattegrupperingens och löneav- vägningens synpunkt otvivelaktigt en så viktig faktor, att en dyrortsgruppering, som icke bygger på medräknande av denna kostnad, måste komma att te sig såsom orättvis. I själva verket torde landsbygden varai genomsnitt dyrare än de medeldyra skolstäderna, om sagda kostnader medräknas. Om skol-kostnaderna uteslutas, ställas mycket väsentliga behov utanför dyrortsgrupperingens räckvidd.
Ställer man det kravet på en levnadskostnadsundersökning, som skall läggas till grund för en mängd graderingar av ekonomiska förmåner i syfte att skapa lik- värdighet i fråga om livsföring, kan man icke utesluta kulturbehoven. Det strider alltför uppenbart mot statens uppgift att vara rätts— och kulturstat. Då alla med- borgare bidraga till kulturbehovens bestridande genom erläggande av skatter till staten, är det en orimlighet, att vid en av staten Ordnad gruppering av skatter och löner bortse från huruvida de kulturella institutionerna äro tillgängliga ”för medborgarna eller icke. Det är en motsägelse, som ej kan få förefinnas i en rätts— stat, som har att hävda allas lika rätt.
Får en sådan ordning som den ovan nämnda bestå, innebär det en favorisering av vissa medborgargrupper framför andra. I detta fall innebär det, att den mino- ritet av befolkning och skattebetalare, som är bosatt i städerna, får åtnjuta sär- skilda förmåner på andra medborgargruppers bekostnad.
Frågan om skolkostnadernas och övriga kulturbehovs medräknande vid dyrorts- gruppering mäste i själva verket bli avgörande för en sådans berättigande. Det vore utan tvivel en med det allmänna rättsmedvetandet oförenlig lösning av dyr- ortsfrågan, om man blott genom att icke taga hänsyn till kulturbehoven kunde finna en grund att bygga upp ett system av grupperingar, som omfattade löner, skatter, tilläggspensioner, barnbidrag, inkallades familjepenning och vård genom främmande fattigvårdssamhälle. En sådan ståndpunkt torde komma att uppfattas icke blott som orimlig utan som helt oantagbar. Det fordras säkerligen helt andra förutsättningar för att kunna. ge anledning att bibehålla en, till sina verkningar så problematisk eller ödesdiger och för statsverket så kostsam anordning som en lönegruppering enligt nu gällande normer. Det är icke heller någon ringa sak, att ett helt folks ekonomiska liv skall regleras genom dessa grupperingar och att den sociala och kulturella standarden skall väsentligt differentieras genom dem.
Dyrortsgrupperingen är tvivelsutan att betrakta som en kristidsför'eteelse, som fått kvarstå och erhållit alltfler förgreningar. Det har byggts på mycket oriktiga
förutsättningar. Levnadskostnaderna ha undergått så starka förskjutningar och sammanpressningar, att endast mindre än en tredjedel av den enligt löneplanen förutsatta nu kvarstår. Då söker man visa, att sammanpressningen till ungefär hälften beror på budgetomläggning. En avsevärt mindre sammanpressning än tidigare beräknat skall ha ägt rum. Hur det kan vara möjligt att vid olika till— fällen beräkna kostnadsskillnader på detta sätt, utan att antingen vid det eng. eller andra tillfället, högst väsentliga misstag eller feltolkningar av realiteter skett, synes ofattbart. På så ovissa grunder har dock en rad av grupperingar upprättats och de gälla ännu.
_Tätorts- och Dyrortsgrupperingen saknar enligt min mening reellt underlag och berättigande. SOZZTTW- Man har bland annat sammanblandat tätortsdyrhet och isoleringsdyrhet. Icke hel- yr e . ler 1943 års dyrortskommitté har gjort en sådan distinktion. Man har sålunda icke tagit vederbörlig hänsyn till de mångahanda kulturella och sociala fördelar, som urbaniseringen medför för befolkningen å tätorter och särskilt i de större städerna. Den större sociala trygghet, som livet i en stad skänker, har icke heller tidigare tillräckligt beaktats vid dyrortsgrupperingarna. Detta gäller, därest icke den hit- tills ofullständiga kompensationen för merdyrheten får tänkas ha föranletts just av tanken på urbaniseringens fördelar.
En felaktighet är ytterligare, att man icke beaktat skillnaden i den kommunala standarden å skilda orter, vilken möjliggöres av ett rikligare skatteunderlag. Det- ta kommer särskilt till synes i storstäderna, såsom ovan är anfört. Man kan icke bortse ifrån att ett skatteunderlag, som per invånare är cirka tre gånger så stort i Stockholm och omkring två gånger så stort i städerna i genomsnitt som på lands— bygden, möjliggör en helt annan kammunal standard i förstnämnda kommuntyper än i landsbygdskommunerna. Bortser man alldeles från de kulturella fördelar, som städernas befolkning därigenom åtnjuta framför landsbygdsbefolkningen, kvarstår likväl som ett ofrånkomligt faktum, att även många rent materiella sociala för— delar skänkas skattebetalaren i och genom tätbebyggelsen. Jag kan icke finna, att en dyrortsgruppering, enligt vilken dessa omständigheter ej tagas i betraktande, är berättigad.
En bestämd åtskillnad synes därför påkallad beträffande sådan ortsdyrhet, sam förorsakas av tätortsbebyggelse å den ena sidan och sådan, som beror på isolerat läge å den andra. För städer och andra tätorter torde sålunda merdyrheten böra kompenseras endast i den mån, som en allmän, regional merdyrhet kan påvisas. Såsom i annat sammanhang här framhålles,*är den i regel högre hyreskostnaden i tätorter den väsentligaste utgiftspost, varigenom den urbana miljöns fördelar för- värvas av skattebetalaren. Denna post är i själva verket för städernas och särskilt för storstädernas vidkommande av sådan betydelse, att den i huvudsak blir be- stämmande för ortsdyrheten. Denna utgiftsposts storlek står, såsom redan är an- fört, i ett bestämt förhållande till en orts invånarantal, bortsett från en regionalt utpräglad merdyrhet från sydligare till mera nordligt belägna delar av landet. Redan den omständigheten, att städerna i allmänhet äro inemot 10 procent dyrare och att Stockholm är cirka 18 procent dyrare än den omgivande landsbygden, ger ju vid handen, att det väsentligen är hyreskostnaden, som är utslagsgi- vande i berörda hänseende. Men även inom huvudstaden växla hyreskostnaderna på ett överraskande sätt. Såsom framgått av en av statstjänstemän i Stockholm föranstaltad och hos kommittén företedd undersökning av bostadskostnaderna i huvudstaden, varierade dessa för 7/10 av det undersökta materialet, som utgjort 2 148 lägenheter eller 1.94 procent av samtliga motsvarande lägenheter vid 1940 års slut på följande sätt: För ett rum och kök utgjorde den per år i genomsnitt
för olika medräknade kvalitetstyper 570—1 176 kronor, för två rum och kök 880—1 688 kronor och för tre rum och kök 1 258—2 604 kronor. Att märka är, att därvid följande kvalitetskategorier medräknats i medeltalet: våningar om ovan angivet rumsantal samt med c. v. + badrum, endast 0. v., c. v. + 0. v. + bad- rum samt utan c. v.1 Det befinnes av denna undersökning, att den genomsnittliga. hyran för nämnda våningstyper växlat betydligt eller med cirka 50 procent inom Stockholm. Detsamma gäller, fastän i mindre utsträckning i fråga om den pro— centuella variationen, om hänsyn tages endast till hyra per kvm. För ett rum och kök utgjorde den genomsnittliga kvm-hyran 17.5-—32.9 kronor, för två rum och kök 163—28.9 kronor och för tre rum och kök 15.3—27.9 kronor. Sistnämnda ge- nomsnittstal gälla samma våningsbestånd, som ovan angivits.
Dessa siffror torde vara ägnade att ingiva starka tvivel på möjligheten att ge— nom ortsundersökningar verkligen kunna på objektiva grunder beräkna merdyr- heten för orten. För landet i dess helhet torde hyresposten vid tiden för nämnda undersökning kunna uppskattas till omkring 14 procent av den totala budget- siffran. För Stockholm kan hyrespostens relativa andel av den totala budgetsiffran för löneklass 11 enligt 1939 års hyresräkning och 194-1 års prisgeografiska under- sökning uppskattas till cirka 20 procent. Om dessa 20 procent variera med 50 pro— cent, skulle detta innebära 10 procent variation å den totala budgeten. Men efter- som dyrortskillnaden enligt 1941 års undersökning utgjorde 27 procent, räknat på det större talet, (1. v. 5. Stockholms dyrhet, skulle ju detta leda till den slutsatsen, att huvudstadens läge inom dyrortsskalan svängde inom en latitud av ungefär motsvarande en tredjedel av hela skalan. Skulle vidare hänsyn tagas till att de administrativa verken till stor del ligga inom de billigare delarna av huvudstaden och att lön skall utgå efter stationsort, skulle detta kunna leda till ett så egen- domligt förhållande, som att de billigare stadsdelarnas hyra borde vara bestäm- mande för lönesättningen. Men så orimliga konsekvenser, som att Stockholm bör indelas i dyrorter, lär ingen vilja draga av den anförda kostnadsvariationen. Dock må det i detta sammanhang erinras om att man exempelvis i Växjö i många år förgäves ansökt om att staden skulle placeras i ett enhetligt dyrortsområde. Man skulle kanske önska, att större konsekvens präglat dyrortspolitiken även för lands— ortens vidkommande.
Det som ovan anförts angående levnadskostnadsvariationen inom Stockholm, har framhållits endast för att visa, hur vanskligt det är att bestämma gränserna för en dyrort rent geografiskt sett. Den administrativa enheten är förvisso syn- nerligen litet ägnad att utgöra sammanfattningen av ett dyrortsområde. Icke minst härutinnan framträder dyrortssystemets på avgörande punkter mycket god- tyckliga utformning. Hyresposten för bostäder i ytterområden kan visserligen tänkas väsentligen utjämnas med hyresutgiften i mera centrala delar av ett sam- hälle, om man medräknar resekostnader och förlorad tid för resor. Men i så fall måste denna jämförelse även utsträckas till områden, som ligga utanför tätbe- byggelsen och eventuellt utanför den administrativa enhetens gränser. Man skulle med ett ord kunna säga, att därest hyrans storlek är väsentligen bestämmande för ortsdyrheten, denna är mera regionalt bunden än inom vissa administrativa enheter. I den mån en skattebetalare eller en löntagare av den ena eller andra anledningen är tvingad att ofta företaga resor till en central ort, måste levnads— kostnaden för honom väsentligen bli lika inom ett större regionalt område än inom en stad eller annat tättbebyggt samhälle. Även med bortseende från kultur- behoven kvarstår alltså i de i statistiskt hänseende tämligen oberäkneliga utgifter-
1
c. v. : centralvärme utan badrum, c. v. + c. v. + bad : centralvärme med och utan badrum.
Dyrort och administrativ enhet.
Tätortsdyrhet
och lönekom- pensation
na för resor och tidsförlust ett par faktorer, som kunna sägas i viss utsträckning göra livsföringen lika dyr överallt inom ett större område också för en enskild person utan försörjningsskyldighet för skolpliktiga barn.
Dyrortsgrupperingen kan som nämnts anses ha tillkommit för att under vissa förutsättningar åt statens löntagare bereda möjligheter till en likvärdig livsföring, oberoende av placeringsort. I det föregående år framhållet, att detta syfte för- felats, då man sammanblandat så oförenliga företeelser som isoleringsdyrhet och urbaniseringsdyrhet.
Enär den utgående lönekompensationen för merdyrheten å högre dyrorter hit— tills aldrig varit fullständig enligt löneplanen, måste särskilda orsaker anses ha förelegat, vilka föranlett statsmakternas beslut vid skilda löneregleringstillfällen, att full lönekompensation för de högre dyrorternas antagna merdyrhet icke skolat utgå. Utan tvivel har tanken, att en urbaniserad miljö skänker en mångfald sär— skilda fördelar av både ekonomisk, social och kulturell art, starkt medverkat så— som motiv för kompensationsbegränsningen.
Förslaget om en, jämfört med beräknad större ortsdyrhet, blott partiell löne- kompensation synes först ha framförts av 19M års järnvägskommitté, som fram- höll, att vissa förmåner, som isynnerhet i huvudstaden placerade statstjänare hade, voro ägnade att i någon mån motverka stegringen av levnadskostnaderna. Kom- mittén anförde sålunda: »Särskilt gäller detta i fråga om befattningshavare, vilka äro familjeförsörjare. Dels kunna nämligen tillfällen till arbetsförtjänst för andra familjemedlemmar än familjefadern anses betydligt gynnsammare i ett större sam- hälle än på landsbygden, varför exempelvis på det förra stället vuxna barn lättare än på det senare böra kunna bidraga till familjens ekonomi utan att behöva lämna föräldrahemmet, och dels uppställa sig i städerna icke några sådana svårigheter i avseende på undervisning åt barn i skolåldern, vilka på landsbygden ofta nödga familjeförsörjaren att bekosta barnens inackordering på annan plats.» Därjämte anfördes som skäl för en begränsning, att avlöningsskillnaden mellan befattnings- havare å dyr och billig ort icke borde bli så sto-r, att det kunde uppkomma en allmännare strävan bland tjänstemännen att bli placerade å dyrorter och mot- villighet att tjänstgöra på landsbygden.1
Varken kommunikationsverkens lönekommitté eller senare lönekommittér ha anfört några skäl för löneskalans sammanpressning i förhållande till indexskalan och ortsdyrheten, vilken sistnämnda ansetts återspeglad av indexskalan. Såsom sannolik grund för detta förhållande torde få anses gälla, vad ledamoten av 1928 års lönekommitté herr Carlström utvecklade utöver kommitténs motivering för gruppantalets begränsning. Dels funnes, framhöll herr Carlström, alltid en del omätbara faktorer, som spelade in i befattningshavarnas ekonomi och livsföring, dels vore levnadskostnaderna för de lägre dyrorterna avsevärt obestämda.2
Även 1936 års lönekommitté har i sitt betänkande angående dyrortsgruppe- ringen ägnat kompensationsfrågans tidigare behandling uppmärksamhet. Kom- mittén fann, att grundprincipen för den statliga lönesättningen historiskt sett tor- de ha varit, att befattningshavarna borde avlönas efter vad som prövades skä- ligt med hänsyn till göromålens art och omfattning utan nämnvärd hänsyn till lönens större eller mindre realvärde å olika orter, givetvis med beaktande av den generella utgångspunkten, att befattningshavarna skulle av tjänsten ha sin »an- ständiga bärgning». Kommittén anförde vidare: »Då särskilda ortstillägg först bör- jade införas, torde också denna lönedifferentiering efter lokala levnadskostnader närmast ha inneburit ett av trängande behov betingat undantag från lönesätt- ningens huvudprincip. Tidigare tillägg av dyrortstilläggens karaktär torde med an-
1 Stat. off. utr. 1937: 32, sid. 131. ' Anf. bet., sid. 107.
dra ord ha varit att betrakta snarare såsom efter skälighetshänsyn givna tillskott än som ofullkomligt utformade anordningar med syfte att åstadkomma en å olika orter lika reallön.»1
Indirekt synes kommittén därmed ha framhållit, att dyrortsgrupperingen i svensk lönepolitik vore att anse som en av krisförhållandena betingad åtgärd. Jag fasthåller, att detta omdöme alltjämt måste anses ha sin giltighet. Genom att denna kristidsanordning fått äga bestånd i den statliga lönepolitiken och i an- slutning till officiella uppgifter om förefintliga lokala Ilevnadskostnadsskillnader även kommit att inverka på lönesättningen i den enskilda lönemarknaden, har grupperingsförfarandet kommit att få allt vidare verkningar. Jag tvekar icke att beteckna denna politik som ett i svenskt ekonomiliv enastående experiment, vars verkningar på ett ödesdigert sätt missgynnat majoriteten av landets befolkning och varit till gagn om ej uteslutande så dock huvudsakligen för den minoritet, som dessutom kunnat åtnjuta de mångahanda förmåner, som storstadsmiljö erna skänka.
Ett bestämt undantag måste dock därvid göras, så tillvida att dyrortsgruppe- ringen ovedersägligen måste anses ha varit berättigad för isolerade eller eljest i förhållande till södra Sveriges överskottsområden för livsmedel avlägset liggande orter och delar av landet. Intrycket av att ett verkligt behov föreligger att dyr- ortsgradera lönerna för orter i landets nordligare delar förstärkes av resultatet av de undersökningar angående bostadskostnadernas beskaffenhet, som inom 19433 års dyrortskommitté utförts av aktuarie Hävermark. Ifrågasättas må, om icke denna dyrortsgruppering eller regionalgradering bör utsträckas till att även fram- deles också gälla tilläggspensioner och andra på dyrortsgrupperingen grundade grupperingar, dock med undantag för den gruppering, som avser statliga skatter. Men därvid synes frågan om urbaniseringens återverkningar på levnadskostna- derna i land och stad eller annan urbaniserad tätort böra ägnas uppmärksamhet Igenplm en jämförelse mellan kostnaderna i sistberörda orter och omgivande lands-
yg -
I sitt ovannämnda betänkande anförde 1936 års lönekommitté emellertid även, att den uppfattningen torde vara allmän, att dyrortsgrupperingens princip vore otvetydig och innebar, att reallönen skulle vara lika å orter med olika levnads— kostnader. Kommittén har därvid tydligtvis avsett ett statistiskt påvisbart lev— nadskostnadsförhållande mellan dyra och billiga orter men bortsett från de för— måner av skilda slag, som den urbaniserade miljön skänker. Kommittén har med andra ord i sådant fall icke avsett kostnaderna för en likvärdig livsföring, vilke ju måste anses icke vara mätbar med statistiska metoder. '
Vid utformandet av nu gällande löneplan godtogs icke heller kommitténs me- ning. Mot en beräknad merdyrhet av 92 procent utöver lägsta dyrorts levnads- kostnader sattes 1önekompensationen för nedanstående löneklasser till följande procentuella belopp över lön å A-ort:
Löneklass ........... 10 ( 15 * 20 25 30 35
5 346 7 242 9 525 12 000 14 520 4 050 5 586 7 725 10 200 12 720 1 296 1 656 1 800 1 800 1 800
I-orts lön .....
A-orts lön ......... » Skillnad .......... )
32.0 29.6 23.5 17.66 14.15 24.2 22.9 18.9 15.0 12.4
Skillnadi % av Adorts lön . .
) r » » I-orts »
Kompensatio- nens storlek enligt gällande löneplan och enligt kommit- téns förslag.
I löneklass 10, där kompensationen enligt ovanstående översikt varit störst, har sålunda denna enligt 1934 års levnadskostnadsundersökning och gällande löne— plan utgjort något mer än % eller cirka 36 procent, då levnadskostnadsskillnaden mellan högsta och lägsta dyrort beräknats till 92 procent av lägsta dyrorts värde och kompensationen uppgått till 33.5 procent.
I nu föreliggande utredning har man ansett sig kunna utgå från att den för år 1934: beräknade levnadskostnadsskillnaden, 48 procent av högsta dyrorts värde, som är lika med det här angivna procenttalet 92 av lägsta dyrorts värde, icke bort beräknas till mer än 38 procent av högsta dyrorts värde. Detta gör cirka 61 procent av lägsta dyrorts värde. Orsaken till omvärderingen och minskningen av det för 1934 antagna kostnadsskillnadsbeloppet med icke mindre än 10 procent av högsta dyrorts värde och drygt 30 procent av lägsta dyrorts värde har angi— vits vara, att man tidigare icke räknat med oavkortad budget. Ehuru ett sådant konstaterande måste anses såsom ägnat att väcka stor förvåning, då man före år 1942 alltid gjort gällande, att kostnadsskillnaden vore 48 pracent av högsta dyr— orts värde, kan man utgå från att de senare antagna värdena varit åtminstone något mera riktiga än de tidigare antagna.
Härvid må anmärkas, att såsom framgått av det tidigare anförda, man icke heller nu kan anses ha räknat med fullständig budget, eftersom vissa högst väsent— liga kulturella behov icke medräknats i kostnaderna för livsföringen på lägre dyr- orter.
En sammanställning av de ursprungliga och de »korrigerade» värdena samt de genom föreliggande undersökning erhållna värdena för levnadskostnadsskillnader— na, beräknade på högsta och lägsta dyrorts värden visas i tab. I och II. Den däremot svarande kompensationen är dels den enligt löneplanen förutsatta, dels den av kommittén ifrågasatta kompensationen av 18 procent för den lokala mer- dyrheten.
Först bör här uppmärksammas, att antagandet, att man genom >>korrektion» av 1934 års värden skulle ha jämfört fullständig budget, icke är grundat, enär —— såsom tidigare visats — mycket väsentliga utgiftsposter för kulturella ändamål icke medräknats. Men även bortsett från dessa torde tanken, att kompensationen för merdyrheten å högre dyrorter nu bör höjas med icke mindre än 18.7 procent, när denna merdyrhet jämföres med lägsta dyrorts värde, och 12.2 procent, när den jämföres med högsta dyrorts värde få anses orimligt. Ännu mindre godtagbart ter sig ett sådant förslag, då man tager hänsyn till de värden för merdyrheten, på vilka den nu gällande löneplanen är uppbyggd. I detta fall skulle kompensationen komma att höjas med 37.2, respektive 26 procent.
Vid kommitténs sista sammanträdestillfälle framlades ett sannolikhetsbevis för att det i Kungl. propositionen nr 68, 1943, sid. 12 f. angivna procenttalet för den antagna felbedömningen av 1934; års reella levnadskostnadsskillnad nu bör ytter- ligare ändras så, att felbedömningen skulle ha varit ännu större än den i nämnda proposition förutsatta. Det sålunda framlagda sannolikhetsbeviset finner jag ej böra tillmätas betydelse i detta sammanhang. Enligt sagda bevis skulle icke endast cirka % utan i det närmaste hälften eller 10 år 11 procent av den statistiskt konstaterade levnadskostnadsutjämningen från 1934 ha berott på verk- ningarna av budgetomläggningen från avkortad till fullständig budget.
Dessa beräkningar äro med hänsyn till grundmaterialet alltför osäkra och t. ex. för uppskattningen av posten för nöjen, alltför orimliga, för att man på dem skall kunna grunda förslag om ökad kompensation för statstjänare å högre dyrorter,
Tab. I. Beräknade på lägsta dyrorts värden:
Kompensation enligt Levnads- löneplanen i % av Kompensa- kostnads- A—ortslön (I och II) tion i % av skillnad och (III) 18 % av lokal mer- % I-ortslön = 22.0 % dyrhet av A—orts lön
I. Enligt 1934 års undersökningsresultat . . . 92 33.5 36.4 II. Enligt de »korrigerade) värdena av 1934 års undersökning ............... 61 33.6 54.9 III. Enligt 1943 års dyrortskommittés undersök- ningsresultat ................. 29.9 22 73.6 Skillnad mellan III och I .......... _ — 37.2 » » III » II .......... —— — 18.7
Tab. II. Beräknade på högsta dyrorts värden:
Levnads- Kompensation enligt Kompensa- loneplanen 1 % av . . 0 kostnads- .. tion ! A av . I-ortslon (I och II) skillnad lokal mer- och (III) 18 % av d rhet % I-ortslön y I. Enligt 1934 års undersökningsresultat. . . 48 25.1 52.3 II. Enligt de »korrigerade» värdena av 1934 års undersökning ............... 38 25.1 66.1 III. Enligt 1943 års dyrortskommittés resultat . 23 18 78.3 Skillnad mellan III och I .......... — —— 26.0 >> » III » II .......... — —— 12.2
helst som denna kompensation skulle komma att föranleda mycket stora årliga utgifter för statsverket och samtidigt medföra en lägre lönesättning för statstjäns— temän å lägre dyrorter.
Om den avkortade budgetens användning medfört sådana följder, att hälften av den beräknade levnadskostnadssänkningen av 21 procent, eller från 48 procent Är_ Stockholm till 27 procent, under åren 1934; till 194-1, icke varit verklig utan måste anses ha 3.1-1)??ng berott på skiljaktigheten i tillämpade metoder, så har Stockholm uppenbarligen pmerå? varit för högt placerad på dyrortsskalan enligt 1934 års metod, varigenom skillna-
denilevnadsko-stnader överskattatsmed % eller å—å. Detta skulle betyda, att
Stockholm under en följd av år varit placerat mer än två dyrortssteg för högt på den 9—graderade skalan A—I . Högsta dyrort borde med andra ord ha varit G-ort. Även H-orterna liksom möjligen också nuvarande G-orter torde därmed ha otill- börligt förskjutits uppåt på skalan.
Om löneklass 11 får anses representativ för genomsnittet av löner och löntagare Vad har i så å högsta dyrort, torde beräkningen av de merutgifter, som statsverket åsamkats hågen" fel" genom den metodiska felaktigheten vid 1934 års undersökning av ortsdyrheten, ? "ng
ka tat kunna ske på grundval av följande fakta: I nämnda löneklass utgör tillägget per ”:Merket?
dyrortsrum 138 kronor. För två dyrortsrum gör det alltså 276 kronor. Räknar man med 40 000 statstjänare å högsta dyrort, skulle den årliga merutgiften för statsverket ha utgjort 11 040 000 : 11.04 miljoner kronor. Då den nuvarande löne- planen varit gällande sedan 1939 eller i det närmaste i 6 år, har statsverkets mer- utgift på grund av en felaktig metod i beräkningen av dyrortsskillnaden år 1934 uppgått till 66.24 miljoner enbart i fråga om de löner, som utgått till statstjänare i Stockholm. Därvid ha emellertid den ytterligare av dyrtidstillägg på dyrortstillägg uppkomna differensen mellan högsta och lägsta dyrorts lön icke tagits i betrak- tande. Ej heller har hänsyn tagits till andra högre dyrorters för höga placering. Skulle beräkningarna utsträckas såväl till dessa som till tiden före 1939 torde statsverkets merutgift på grund av den förutsatta oriktiga metoden icke kunna sättas lägre än till 75 miljoner kronor. Härvid bortser jag alldeles från tiden före 1934.
Det torde alltså vara riktigast att anse, att intet nu till sina verkningar be- stämbart metodiskt fel föreligger. Redan den i propositionen 68, 1943, angivna relationen mellan verklig och formell levnadsko-stnadsutjämning skulle emeller— tid leda till slutsatsen, att Stockholm och eventuellt även andra högre dyrorter nu äro för högt placerade på dyrortsskalan. I propositionen förutsattes, att något mer än % av den konstaterade utjämningen av levnadskostnaderna från 1934» till 1941 berott på budgetomläggningen. Detta skulle innebära att något mer
än ;—8 av merdyrheten år 1934 skulle ha berott på systemets felaktighet. Jäm- fört med felaktigheten i dyrortsskillnadens beräkning skulle då även dyrorts- skalans konstruktion ha avvikit från en riktig relation med ungefär samma bråkdel.1 Denna skala skulle sålunda i sin övre del ha oriktigt förskjutits uppåt så mycket, att någo-t mindre än 1/7 av densamma icke varit berättigad. Mer än en dyrort har sålunda bort bortfalla, om skalan konstruerats riktigt. Detta skulle alltså innebära, att Stockholm aldrig bort placeras högre än i H—ort. De mer- utgifter, som genom skalans felaktighet åsamkats statsverket kan anges till något mer än hälften av de ovan angivna siffrorna för den tidigare ifrågasatta felaktigheten. Man kan anse, att statsverkets merutgift i det senare fallet under 6 år uppgått till minst 30 a 35 miljoner.
Det förefaller mig uteslutet, att statsmakterna efter detta skulle kunna god- taga tanken, att de sålunda konstaterade felaktigheterna i de tidigare beräkningar- na skulle kunna tagas till intäkt för höjandet av kompensatiouen för merdyrheten å högre dyrorter.
Vad vidare angår det ovan berörda av sekretariatet uppställda sannolikhetsbe- viset, må här påpekas, att det bygger bland annat på ett för 1936 års lönekom- mittés räkning gjort försök att beräkna skillnaderna mellan verkningarna av an- vändandet av avkortad och oavkortad budget.2 Man har därvid bland annat konstaterat, att utgiftsposten för liv- och sjukförsäkringar i Stockholm utgjort 113 kronor men i Värnamo blott 99 kronor, för posten nöjen har beräknats på den förra platsen 53 kronor och på den senare till endast 37 kronor, för posten resor och utgifter för egna fordon i huvudstaden 108 kronor men i Sundsvall 87 och i Västervik, Tidaholm och Värnamo 77 kronor. Posten »gåvor och övriga utgifter» ha i Stockholm ansetts uppgå till 77 kronor men i Värnamo 58 kronor.
* Stat. off. utr. 1937: 32 sid. 174. Skillnaden i indextal utgjorde år 1935: 1442—751 : 691. I-orten omfattar indextal 1442—1350 : 108.
= Stat. off. utr. 1937: 32, sid. 166 f.
Utom det att det nu torde vara omöjligt att erhålla primäruppgifter för kon- staterande av den år 1934, verkligen förefintliga lokala prisspridningens verkning— ar för den då oräknade budgetdelens poster, torde det få anses uteslutet att de här anförda siffervärdena skulle kunna tillmätas en så objektiv innebörd, att man på dem skulle kunna bygga förslag, som om de förverkligades, skulle förorsaka statsverket nya utgifter för löneändamål, vilka torde komma att uppgå till många miljoner kronor årligen.
Jag anser alltså, att det anförda sannolikhetsbeviset vilar på alltför ovissa antaganden.
Beträffande beräknandet av kompensationen utan hänsyn till »korrektion) för oavkortad budget må följande relationstal anföras:
Räknad på A-orts Räknad på I-orts levnadskostnader levnadskostnader
I : 1943 års dyrortskommittés beräkningar ha gett en skillnad i levnadskostnader av
II: Efter korrektion för felaktigheten vid skatte- postens beräkning böra dessa siffror ändras till 27.9 % 21.8 % Härav följer att lönekompensationen enligt I bör vara 10.9 % * 12.0 % l » II » 10.16 %* 11.4 % *
1 Dessa motsägande procentsiffror utvisa med största tydlighet svårigheterna att draga fullt säkra slutsatser av olika undersökningar, som vila på olika primärmaterial, i det ena fallet 1934. års värden och i det andra det nu föreliggande materialets. Ett bättre resultat skulle ha vunnits, om man räknat med skillnader i kronor i stället för med ett kvotförfarande.
Om man utgår från att ingen säker möjlighet föreligger att nu jämföra verk- ningarna av användandet av 41kade och oavkortad budget, tillämpat på 1934 års levnadskostnadsberäkningar, så kvarstår som ett ofrånkomligt faktum, att till statstjänare & de högre dyrorterna F—I under tiden från den 1 januari 1941 till utgången av innevarande år skall med oförändrade normer ha utgått ett samman- lagt lö-nebelopp av 1,40 & 550 miljoner kronor utöver löneplanens relationer jäm- fört med den konstaterade levnadskostnadssammanpressningenl Jag kan såsom ledamot av 1943 års dyrortskommitté icke underlåta att framhålla, att jag finner en sådan lönepolitik betänklig.
Vad slutligen beträffar beräknandet av skattepostens värde i föreliggande ut- redning må följande anföras:
Man har beräknat, att skatteposten i budgeten har ett genomsnittligt värde av 10 51 11 procent av dennas totalsumma. Av budgeten för högsta dyrort synes skattepostens relativa värde utgöra cirka 9 procent.
Användes, såsom kommittén gjort, det högre talet eller I—ortsvärdet för jäm- förelsen rörande dyrheten, utgör skillnaden, räknad på detta högre tal, enligt kom- mitténs beräkningar 23 procent. Då nu emellertid skatteposten måste anses för högt beräknad, bör givetvis en reduktion ske å denna post. Man har dock hän-
1 Se följande bilaga ].
Kompensatio— nens storlek utan »korrak- tion» för bud— aqtordägg- nmgen.
Skatteposten.
Visat till att inga fixerade skatteavdragsbelopp stå till buds för genomförande av en sådan omräkning. Detta kan icke vara någon hållbar invändning mot kravet, att beräkningarna böra göras så, att de ge en verklig bild av levnadskostnads- skillnaderna. Man kan icke av formella skäl låta en reell oriktighet kvarstå, i synnerhet ej då det gäller så stora värden, som stå på spel i och genom löne- och skattegrupperingar, vilka därigenom skulle komma att byggas på redan från begynnelsen felaktiga grunder.
Det skall emellertid medgivas, att det är svårt att finna en fullt tillförlitlig och exakt metod för beräkning av skatteposten.
En tänkbar metod är denna:
A-ort: I-ort: Levnadskostnader ................... a kr. 1.299 a kr. Skatter utgöra därav ................ 0.1051 a » 0.09 - 1.299 a >> = = 0.117 a » Andra levnadskostnader .............. 0.895 a » 1.182 a » Lön, nu utgående och grund för levnads- kostnadernas och skatternas beräkning en- ligt kommitténs metod ............. k » 1.335? k >> Lön enligt min beräkning3 ............ k » 1.109 k » Härav följer: Mot lönen 1.335 k kr. svarar skatten ............. 0.117 a » » »riktig» lön 1.109 k » » » ............. x » 1.109 - 0.117 k » a = __— = .................... 0.097 > X 1.935 k (__—bl a > I-ortens skatt borde ha beräknats till ............... 0.097 3. » Övriga levnadskostnader ......................... 1.182 a » De >riktiga» levnadskostnaderna för I-ort skulle utgöra. . 1.279 a » Den mimmi- Det torde knappast kunna anses vara en överdrift att beteckna den nu tilläm-
dg lönesätt- pade lönesättningen i statens verksamhet såsom mycket otillfredsställande. Detta ”mgm' omdöme behöver icke grundas på det förhållandet, att samma reallön, som utgått före krisen, nu icke åtnjutes av statens tjänsteinnehavare. Förutsättningen för en här följande jämförelse är sålunda, att jag först bortser från sagda förhållande.
Statsmakterna föranstaltade under åren 1939—41 en omfattande undersökning, avseende såväl hyreskostnader som övriga levnadskostnader. I den föreliggande situationen fann man, att de erhållna resultaten icke kunde anses tillförlitliga. De ha nu icke blott bekräftats genom en provundersökning av 5415 orter. Det har även framgått, att minskningen av den lokala levnadskostnadsskillnaden nu är större än den för år 1941 konstaterade, i det att mindre än 23 procent av den— na skillnad återstår av tidigare förutsatta 48 procent. Om korrektion för kommit- téns beräkning av skatteposten inräknas, återstår endast 21.8 procent.
1 Medelvärde för 10 å 11 procent. 2 33.5 procent kompensation för I—ort. & Se Sid. 375, alt. I.
Ehuru det genom nämnda totala levnadskostnadsundersökning måste anses fastslaget, att dyrheten å lägsta dyrort, jämfört med konstnadsläget å högsta dyrort, stigit med icke mindre än 55 procent — eller med omkring 36 procent av lägsta dyrorts värde, om de förutsatta verkningarna av systemomläggningen toges i betraktande —— uppflyttades endast omkring 120 orter på för övrigt myc- ket tvivelaktiga grunder. Sedermera har ett litet fåtal orter ansetts böra upp— flyttas. Men den alldeles övervägande mängden av lägre dyrorter har fått kvar— bli i sina ortsgrupper.
Följderna av detta tillvägagångssätt har delvis belysts i det föregående. En mer än dubbel skattebörda har genom utebliven, berättigad löneökning därigenom kommit att drabba statens "löntagare i åtskilliga löneklasser å lägre dyrorter järn- fört med likställda tjänsteinnehavare å högsta dyrort. Utan att vilja framhålla min egen hemort Växjö såsom särskilt missgynnad kan jag såsom ett exempel på verkningarna av den förda lönepolitiken anföra följande: Växjö hade genom den år 1941 inträdda levnadskostnadsutjämningen närmat sig till högsta dyrort med 15.6 procent, räknat på sistnämnda orts värde. Det är att märka, att om Växjös dyrhet skulle ha stegrats så mycket, att den blivit lika med Stockholms, hade stegringen bort utgöra 39 procent. I verkligheten hade alltså dyrortsspänningen mellan Växjö och högsta dyrort nedbringats med exakt 40 procent av den tidigare förefintliga spänningen. Genom det av socialstyrelsen tillämpade sättet att an- knyta det nya systemet, byggt på fullständig budgetjämförelse, med det tidigare systemet, som var grundat på jämförelser med avkortad budget, skulle Växjö egentligen ha nedflyttats på dyrortsskalan trots den konstaterade lokala kostnads- ökningen jämfört med högsta dyrort. Lönerna för. ortens statstjänare borde så- lunda enligt socialstyrelsens metod att beräkna dyrortsfördelningen ha sänkts jämfört med lönerna å högsta dyrort. Nu är att märka, att 15.6 procent av högsta dyrorts värde är lika med 18.2 procent, räknat på lägsta dyrorts värde. Om det ägt sin riktighet, att ungefär % av levnadskostnadsutjämningen berott på system- omläggningen, skulle alltså återstående % av 18.2 procent eller cirka 12 procent för Växjös vidkommande ha utgjort den verkliga kostnadsökningen jämfört med Stockholm. Kompensationen bör enligt löneplanen utgöra ungefär % eller 36 pro— cent av nämnda 12 procent. Detta skulle sålunda leda till att Växjö statstjänare i löneklasserna 10—11 borde ha fått en ökning av kompensationen för merdyr— heten av 4.32 procent. Eftersom i det gällande 9—graderade dyrortssystemet 8 dyrortsrum utöver A-ort berättiga till 33.5 procent merlön å I—ort, innebär varje
33.5 %
m
: 4.19 procent. Växjö hade sålunda även enligt socialstyrelsens beräk-
ningsgrunder varit berättigat att uppflytta ett dyrortssteg från C—ortsgrupp till D-ortsgrupp. Enligt styrelsens sätt att räkna hade orten i stället bort nedflyttas till B—ort. Det torde därmed vara bevisat, att socialstyrelsens tabuleringsmetod varit missvisande med icke mindre än 2 dyrortsrum. Därmed kan jämföras, att såsom tidigare visats, på de antagna grunderna att systemomläggningen till % påverkat »kostnadsutjämningen, Stockholm aldrig bort vara mer än H-ort. Därav synes följa, att Växjö varit och är 2 a 3 dyrorter för lågt placerat i jämförelse med Stockholm, om man godtager socialstyrelsens beräkningssätt. Det bör härvid framhållas, att socialstyrelsen varit bunden av vissa direktiv, som torde ha gjort en sådan lösning av frågan ofrånkomlig, när dess förslag i oktober 1942 avgavs.
Vill man söka utröna, hur mycket i Växjö bosatta statstjänare förlorat per år genom de använda beräkningsmetoderna, kan man utgå från att lönerna i löne-
Hur en C-orts statstjänare indirekt be- skattats jämn fört med högsta dyrorts.
klasserna 10—11 äro representativa för den genomsnittliga lönesättningen. Löne- skillnaden per dyrortsrum i löneklass 10 är 132 kronor och i löneklass 11 138 kro- nor. Då i Växjö synes finnas omkring 1 500 statstjänare, har den årliga löneför- lusten för dessa, jämfört med samma antal likställda statstjänare i Stockholm uppgått till 198 000 åt 207 000 kronor, om man räknar med löneplanens relationer.
Räknar man med rörligt och kristillägg, 31 procent på löneplanens lönesatser, utgöra dessa i löneklass 10 i Växjö 1 056.60 kronor och i Stockholm 1 302 kronor. Skillnaden är alltså 245.411 kronor. I löneklass 11 utgöra sagda tillägg för Växjö 1 104.60 kronor och för Stockholm 1 361,40 kronor. Skillnaden uppgår i detta fall till 256.80 kronor. Multipliceras skillnaderna med 1 500, erhålles 367 000, respek- tive 385 000 kronor. Sammantagna med ovanstående 198 000 respektive 207 000 kronor ge de värdet på underkompensatio-nen för statstjänarna i Växjö med i genomsnitt 565000 ä 592000 per år jämfört med samma statliga löntagare i Stockholm. Från och med 1/7 1942 har rörligt och kristillägg utgjort 31 procent av lön enligt löneplanen. Intill innevarande års slut kommer detta att bli under 3 % år. Löneförlusterna under sagda tid för statliga löntagare i Växjö skall då under dessa år ha utgjort 1 977 000 ä 2 072 000 kronor.
Om man tager i betraktande, att rörligt och kristillägg från 1/7 1941 utgjorde 23 procent och för tiden 1/1 1942 27 procent, bör en reduktion för dessa lägre belopp ske. Men då skillnaderna äro ganska ringa i procenttal, kan resultatet av den tidigare lägre kompensationen reduceras till omkring 300 000 per år eller omkring 450 000 för 1 % år. Den slutliga löneförlusten för statstjänarna i Växjö skulle sålunda sedan 1/7 1 91,1 ha jämfört med samma antal statsavlönade tjänste— innehavare i huvudstaden handgjort omkring 2.4 & 2.5 miljoner kronor.
Därvid är att märka, att jag här följt den metod, som socialstyrelsens egna förutsättningar givit anledning att nu tillämpa. Skulle man däremot icke Vilja godtaga beviset för att systemomläggningen föranlett omkring % av den konsta- terade levnadskostnadsutjämningen under åren 1939—41 utan i överensstämmel- se med socialstyrelsens tidigare uttalade mening, att tillämpandet av lokala lev- nadskostnadsjämförelser med fullständig budget icke vore »möjligt eller ens för— svarbart», blir resultatet ett annat. Då skulle Växjö ha bort placeras i F-ortsgrupp. Därigenom skulle den anförda underkompensationen få anses uppgå till i runt tal 3 % miljon. Jag understryker i detta sammanhang, att jag icke anser att social- styrelsen har ansvaret för nu rådande missförhållanden.
Det kan knappast förnekas, att här blottade omständigheter äro ägnade att inge de allvarligaste betänkligheter. Ty denna orimliga lönesättning på dyrorts- grupperingens grund avser ju icke blott statstjänarna. Även den enskilda arbets- marknadens lönesatser å lägre dyrorter ha i viss mån fastlåsts genom på officiella uppgifter om lokala dyrhetsförhållanden. Detta har i betydande utsträckning till- samman 'med den statliga lönesättningen återverkat på det allmänna inkomst- läget å orterna, när dessa blivit för lågt placerade på dyrortsskalan. För kommu— ner med ett stort antal löntagare i enskild och statstjänst har därigenom det kom- munala skatteunderlaget underskridit, vad som bort vara det verkliga, om löne- sättningen varit avpassad efter reella levnadskostnader på orterna. Skatteavdra— gen ha vidare å dessa orter i alltför många fall blivit för lågt beräknade och skat- terna till staten därigenom större än tillbörligt. Särskilt betänkligt ter sig detta förhållande, då värnskatten beräknas procentuellt på den ordinarie statliga skatten.
Man måste emellertid fasthålla, att någon möjlighet att nu säkert beräkna verkningarna av de olika förfaringssätten att år 1934 använda avkortad budget och år 1941 »fullständig» budget icke föreligger. I sådant fall finnes synbarligen ingen annan utväg än att värdera resultaten av bägge metoderna lika. Man får med andra ord nöja sig med att konstatera, att levnadskostnadssammanpress- ningen nu lett till att av skillnaden är 1934 92 procent endast återstår 29.9 pro- cent och med korrektion för skatteposten 27.9 procent. Kompensationen bör i enlighet därmed sättas till 10.16 procent av lägsta dyrorts värde.
Utifrån dessa förutsättningar har i det följande sammanställts en översikt av de relativa överkompensationernas omfattning å de högre dyrorterna F—I under tiden 1/1 1941 till innevarande års utgång samt beträffande Stockholm. Därtill har fogats en på samma grunder uppställd sammanräkning av den relativa under— kompensationen för statliga löntagare å dyrortsgrupperna A—C avseende samma tid. Under den nämnda tiden har denna överkompensation å dyrortsgrupperna F—I utgjort i runt tal % miljard kronor och för Stockholm ensamt omkring 230 miljoner. För statstjänarna å de lägre dyrorterna A—C torde under-kompensa- tionen jämfört med statliga löntagare å högsta dyrort utgöra något mer än 260 miljoner kronor. Detta kan alltså anses utgöra måttet för dessa dyrorters stats- tjänares merbeskattning i jämförelse med statstjänarna. i Stockholm. Då icke hel- ler dessa sistnämnda erhållit full kompensation för kristidens levnadskostnadssteg— ring, torde det mot de statliga löntagarna tillämpade löneavvägningsmetoderna helt enkelt kunna betecknas såsom fullkomligt enastående i svensk lönepolitik.
Det behöver här icke framhållas, att läget är ohållbart. En förändring synes ofrånkomligen nödvändig. Dyrortsgrupperingen, som tillkommit för att skapa ekonomisk och social rättvisa och likställighet för statliga löntagare oberoende av stationeringsort, har i stället kommit att verka i alldeles motsatt riktning. Det kan icke förvåna, om man numera i vida kretsar betraktar den som ett instru— ment för gagnande av de högre dyrorterna och som ett medel för rationell ut- sugning av kommuner och enskilda inkomsttagare å lägre dyrorter.
Men bristerna i utformningen gäller icke blott dyrortsgrupperingen själv och den statliga lönegrupperingen utan även om andra på dyrortsgrupperingen bygg— da grupperingar, bland vilka främst må nämnas skattegrupperingen.
Beträffande denna sistnämnda må här endast hänvisas till det förhållandet, att skatteposten redan inräknats såsom en av de väsentligaste lokalt kostnadsskiljan- de faktorer, på vilka dyrortsgrupperingen är fotad. Genom att på grundval av en så verkställd dyrortsgruppering bygga upp en skattegruppering, som medför särskilda lättnader för högre dyrorters skattebetalare, dubbelräknas skatten. Man kunde ju med tillämpande av samma tillvägagångssätt beträffande andra posteri budgeten ifrågasätta, om icke det vore befogat att t. ex. särskilda hyresbidrag utginge till löntagare i vissa dyrorter i Norrland, där hyrorna äro särskilt höga. Tanken kan synas verklighetsfrämmande, men det har dock realiserats i hyres— bidrag till inkallade, vilka åtnjutit sådant bidrag utöver dyrortsgraderad hem— ortslön.
Vid sidan av det ovan anförda ter sig 1943 år dyrortskommittés uttalande, att »ingenstädes —— möjligen med undantag för Finland _ torde hithörande frågor ha ägnats lika stor omsorg som i Sverige» såsom minst sagt egendomligt. På be- gäran av undertecknad har kommittén låtit verkställa en undersökning om dyr- ortsgrupperingens förekomst i utlandet. Såsom framgår av kommitténs betänkan- de har resultatet blivit, att man ingenstädes kunnat finna ett system av den
Överkompen- satiorwrna för F—I arternas statstjänare.
Slutsats.
Skattegruppe- ringen.
Dyrortsfrågan i utlandet.
Dyrortsgrup- peringen har ringa intresse för de medel- dyra orterna.
enorma omfattning, som framvuxit i vårt land under tiden efter förra världskri- get. Andra länders dyrorts-, löne- och pensionsgrupperingar te sig närmast som ekonomiska obetydligheter vid sidan av det svenska ortsgraderingskomplexets fro- digt växande förgreningar. En blick på orsakerna till och syftet med gruppering- arna i utlandet röjer, att det väsentligen är hänsyn till de lokalt varierande hyres- kostnaderna, som i Tyskland och England betinga tilläggens storlek å statstjänste- mannalöner. T. 0. m. för en stad av Londons storlek utgöra dessa tillägg blott om- kring 550 kronor i svenskt mynt. I vårt land har man däremot ansett skäligt att bestämma dyrortstillägget till högst 1 800 kronor och med utgående tillägg t.o.m. 2 358 kronor. Vad beträffar dyrortsgruppering i U. S. A., saknas en sådan helt för federala statstjänstemän, d. v. s. sådana som avlönats av förbundsstaten Nord— amerikas förenta stater. Detta är ju så mycket märkligare, som ju unionen till sin geografiska omfattning närmast kan jämföras med en världsdel. I fråga om regleringen av de enskilda staternas tjänstetagares löner i U. S. A. har intresset knutit sig främst till den olikartade prisutvecklingen snarare än till den absoluta skillnaden i levnadskostnader på olika orter.
Vad slutligen angår Finland och Schweiz, bör märkas, att de obetydliga löne— differenser, som uppstå genom tillägg av 100—200 mark per år i det förra landet och 90—360 Fr. i det senare, på intet sätt äro jämförliga med de i Sverige ut— gående lokalt löneskiljande beloppen. I nuvarande valuta rör det sig om rena oväsentligheter. Polens starkt klass-differentierade sociala förhållanden kunna knappast anses vara föredömliga för vårt land. Det förhållandet, att statstjänarna i Warschawa erhålla 15 procent ortstillägg lär icke kunna andragas som ett skäl för att Stockholms statstjänare skola ha samma förmån.
I Danmark har man nöjt sig med tre dyrortsgrupper, huvudsakligen konstm- erade på utgiftsposterna hyra och kommunalskatt. Detta system torde i själva verket grunda sig på insikten om att dessa två poster stå i ett visst relations— förhållande till varandra, så tillvida att skatteposten i regel visar en viss tendens att minskas i kommuner med stark inflyttning men ökas vid utflyttning i större skala. Men vad eljest angår Danmark bör uppmärksammas, att mer än 1/5 av detta lands befolkning är bosatt i Köpenhamn.1 Stockholm däremot har endast omkring 1/10 av Sveriges befolkningstal. Det synes tämligen självklart, att Köpen- hamn därigenom dominerar befolkningsutvecklingen på helt annat sätt än Stock- holm.
I själva verket torde dyrortsgrupperingen för statstjänarna anses vara en an— ordning, som har ett relativt underordnat intresse för de medeldyra orternas stat— liga löntagare. Dyrortsgrupperna A—E inrymma för närvarande omkring 80 pro— cent av landets befolkning, ortsgrupperna A—F cirka 85 procent. Skulle en all- män utjämning till E-ortsplacering för alla dyrorter ske, torde statsverket komma att göra icke obetydliga besparingar, även om man utgår från att vissa områden i norra Sverige skulle få behålla sin nuvarande högre placering. En allmän utjämning till E-ort för hela riket och med vissa regionaltillägg för nordligare delar av landet torde icke behöva medföra ökade kostnader för statsverket, enär antalet statsan- ställda inom dyrortsgrupperna A—E utgör cirka 106 000 och inom dyrortsgrup- perna F—I omkring 125000. Därtill kommer omkring 61 000 efter dyrortsplace- ring icke specificerad, huvudsakligen militär personal och arbetare. Med hänsyn till bristande kännedom om denna sistnämnda, icke specificerade grupps place- ringsorter torde det ställa sig svårt att närmare ange de ekonomiska konsekven-
1 Köpenhamn med förstaden Fredriksberg hade år 1943 829 000 invånare. Danmark samma år 3975 000.
serna för statsverket av detta förslag. Men då dels den stora grupp av militär personal, som ingår i den nämnda, icke efter dyrort fördelade gruppen, torde få anses åtnjuta lön efter garnisonsort i städer, dels den till cirka 36 000 uppgående gruppen av statligt avlönade arbetare utan angiven dyrortsplacering till icke ringa del torde erhålla lön efter högre dyrortsberäkning, synes det kunna_antagas, att denna generella lönesättning enligt nuvarande dyrortslön å E-ort kommer att ställa sig ur statsfinansiell synpunkt fördelaktigare än en rekonstruktion av dyr— ortssystemet med 5-graderad skala. Enligt kommitténs beräkningar skulle näm- ligen en differens av 15 procent mellan lön i löneklass 11 å högsta och lägsta dyr- ort medföra en årlig merutgift för statsverket av omkring 45 miljoner kronor. Därvid är att märka, att man icke synes ha tagit vederbörlig hänsyn till nu ut— gående rörligt och kristillägg. Eftersom dessa tillägg äro icke oväsentligt större å högre dyrorter än å lägre, torde de komma att bidraga till underlättandet av ut- jämningen, sett ur statsfinansiell synpunkt.
Jag anser därför, att en undersökning bör ske angående möjligheten att placera hela riket i en enda dyrortsgrupp, närmast motsvarande nuvarande E-ort. Skulle det statsfinansiella läget så medgiva, bör placeringen om möjligt bli nuvarande
-ort.
Till denna enhetliga dyrortsgruppering bör emellertid enligt min mening fogas regionaltillägg för nordligare eller eljest mera isolerade orter. Då det i detta fall närmast torde komma att gälla tillägg för lärare vid folkskolorna samt ett rela- tivt ringa antal andra tjänsteinnehavare, lär de därigenom förorsakade merut— gifterna för statsverket bli rätt ringa i jämförelse med kostnaderna för en rekon- struktion av dyrortssystemet och en därpå grundad lönereglering för statstjänar— na. Hela antalet folkskollärare å orterna A—E utgör omkring 21 000, av Vilka cirka 10000 tjänstgöra på A-orter. Då A—orter äro relativt få i de nordligare delarna av landet, kunna dessa här knappast behöva tagas i betraktande. Ett relativt stort antal folkskollärare, omkring 8 000, ha sin tjänstgöring på B— och C— orter, som synas tämligen likformigt fördelade över landet, bortsett från att när- heten till storstäderna å ena sidan och ett avlägsnare läge från rikets ur befolk- ningssynpunkt mera centrala delar å den andra framkalla en tendens till lokal fördyring. Men på övriga ortskategorier utom G- och H-orter, där antalet folk— skollärare är blott cirka 900, respektive cirka 200, äro detta slags befattningsha- vare relativt jämnt fördelade. På D-orter finnas sålunda omkring 2 000, på E— orter cirka 1 300, på F-orter ungefär 1 600 och på I-ort mindre än 1 200. Med hänsyn till det relativa ringa befolkningstalet i landsbygdsorterna i övre Norrland torde det kunna antagas, att antalet folkskollärare i dessa orter är jämförelsevis ringa, jämfört med antalet lärare i övriga delar av landet.
Hur trafikverkens personal fördelar sig på orter i övre Norrland, kan här icke anges. Men det torde kunna antagas, att de till övervägande del ha sin sta— tioneringsort på orter, som redan äro högt placerade å dyrortsskalan. Detsamma gäller antagligen ett stort antal befattningshavare i domänverkets tjänst.
Man kan säga, att frågan om dyrortsgrupperingens berättigande till slut kan begränsas till en undersökning av de reella faktorer, som grupperingen uppbyggts på och till konsekvenserna därav. Med uteslutande av väsentliga utgiftsbehov för kulturella ändamål är en dyrortsgruppering av nu tillämpat slag i viss mån möjlig att verkställa. Man måste dock därvid utgå från beräkningar, vilka sakna objek— tiv grund, i det att en tillförlitlig anknytning mellan tidigare förfaringssätt med jämförelse mellan avkortad och oavkortad budget icke kan ske. Om man lik- väl gör en sådan jämförelse, visar det sig, att Stockholm är och sedan många år
Förslag.
Är en dyrorts— gruppering befogad?
Yrkande.
varit ett åt två dyrortsrum för högt placerat. Genom att icke skilja på så ofören- liga företeelser som tätortsdyrhet och isoleringsdyrhet bortser man även från de reella fördelar av materiell art, som särskilt de större städernas kommunala stan— dard medför för dessa orters invånare vid sidan av de rent kulturella förmåner, som till väsentlig del bekostas med statsskattemedel. Spörsmålet om dyrorts- grupperingens berättigande för storstäderna sammanhänger därför på det närmas- te med frågan, huruvida dessa orter böra anses vara i ekonomiskt hänseende sämre ställda än landets kommuner i genomsnitt. Detta är uppenbarligen icke fal— let, eftersom det kommunala skatteunderlaget i huvudstaden är ungefär 3 gånger så stort per invånare som för den svenska landsbygden i genomsnitt. Göteborg uppvisade även för ett för denna stad så föga gynnsamt år som 1942 ett för kom- munala ändamål beskattningsbart belopp per invånare som var cirka 1 % gång så. stort som för genomsnittet i landsbygdskommunerna.
Urbaniseringsdyrheten är det pris, som man vill betala för att vara bosatt i en tätortsmiljö. Det kan knappast företes några bärande skäl för att de, som sak- na dessa kulturella och materiella fördelar av lokal art och som likväl måste bi- draga till att bestrida en del av dem för andra orters räkning, skola erhålla lägre lön, därför att man icke tager hänsyn till dessa förmåner vid lönernas avvägning. Förhållandet måste anses vara ur lönepolitisk synpunkt oförsvarligt.
Frågan blir till sist denna: Har man anledning att till fördel för orter, där mycket väsentliga fördelar stå invånarna till buds, till stor del redan bekostade med övriga medborgares skattemedel, ytterligare öka statsverkets utgifter med 31 23. 45 miljoner kronor årligen för att konservera ett dyrortssystem, som lidit total bankrutt såsom norm för lönesättning och skattegruppering? Svaret synes endast kunna bliva ett obetingat nej.
Men däremot synes det nödvändigt att ersätta det gällande systemet med ett på regional bas upprättat lönesystem, som skänker lönepolitisk rättvisa åt stat- liga befattningshavare i mera isolerat liggande orter och delar av landet. Detta regionalsystem bör emellertid omfatta så stora områden, att den dyrortsgruppe- ringen alldeles ovidkommande administrativa enheten icke lägges till grund för indelningen.
Av anförda skäl föreslår jag, att socialstyrelsen erhåller i uppdrag att på grund av föreliggande eller senare inhämtat levnadskostnadsmaterial utarbeta förslag till en regionalindelning av landet för bestämmande av lönegruppering för statstjäna— re. Därvid bör enligt min mening hela riket placeras i en enda dyrort, motsvaran- de lägst nuvarande E-ort och högst nuvarande F—ort.
Men därvid bör fogas ett system av regionaltillägg för nordligare eller eljest mera isolerat liggande arters statstjänare. Dessa regionaltillägg böra å det fåtal orter, som nu utom Stockholm och Göteborg tillhöra ortsgrupper G—H, icke sättas lägre än nuvarande, där utgående dyrortstillägg. Jag föreslår, att socialsty- relsen även erhåller i uppdrag att utarbeta förslag till en lönegruppering för sist- nämnda orter på anförda grunder.
Till dess att detta kan hinna ske, bör enligt min mening en provisorisk dyrorts- gruppering snarast möjligt ordnas för att utjämna de mycket stora skiljaktighe- terna ifråga om reella löneförmåner, som nu förefinnas mellan högsta och lägre
dyrorter.
Bil. 1. Relativ överkompensation och underkompensation för vissa orters statstjänstemän från och med 1 januari 1941 till innevarande års utgång.
Nedanstående undersöknings förutsättningar äro att hänsyn tagits endast till levnadskostnadssammanpressningen sedan år 1934 samt till att den enligt löne— planen fastställda kompensationen för löneklass 10. Denna kompensation har be- räknats till 0.1016 av lägsta dyrort, vilket efter korrektion för skatteposten svarar mot enligt löneplanen gällande 36 procent kompensation av dyrortsskillnaden år 1934.
Hänsyn har sålunda här icke tagits till några verkningar av budgetomläggning— en, vilka år 1943, enligt beräkning å genomsnittsvärden för vissa orter, antagits utgöra något mer än 7 procent, räknat på högsta dyrorts värde.1 I föreliggande kommittéutredning har budgetomläggningens verkningar ansett utgöra 10 a 11 procent av högsta dyrorts värde. Jag kan icke finna, att någotdera av de sålunda anförda bevisen äger giltighet, då intet tillförlitligt primärmaterial för den år 1934; icke detaljräknade budgetdelen, omkring 36 procent av totalbudgeten, fin- nes att tillgå.
Icke heller anser jag, att det förhållandet, att högsta dyrort varit två dyrorts— rum för högt placerad i jämförelse med lägsta dyrort, nu bör kunna tagas till intäkt för att även fragment gynna högsta dyrort.
Skulle levnadskostnadsskillnaden år 19% ha beräknats 10 å 11 procent för högt, så innebär det nämligen, att Stockholm icke borde ha. varit I—ort utan G- ort, vilket framgår av nedanstående diagram:
Stackholms felplacering å dyrortsskalan från år 1935 till år 1945.
50 Merdyrhet Beräknad rå"
placering 1935
"0 Beräknad
"rätt place
30 10
IO
| 1 l ! | ! !
527 1011 ; Index 1000
1 Kungl. prop. nr 68, 1943, sid. 12 f.
Ortslön Nuva- Nuva- Denna L" minskad rande lön rande lön, kompensa- Kompen- Ö Orts- fint med enligt minskad tioni % av sationen k ver- grupp ]..en Ellan A-ortslön löneplan+ med A-or- A-ortens borde ha omcpensa— onep enligt 15 + 16 % tens nuva- lön enligt varitl 1011 löneplan tillägg rande lön löneplan A ...... kr. 3 153 0 4 127.40 0 0 0 —— B ...... » 3 285 132 4 300.80 173.40 5.5 40.05 133.35 C ...... » 3 417 264 4 474.20 346.80 11.0 80.10 266.70 D ...... » 3 549 396 4 646.40 519.00 16.5 120.15 398.85 E ...... » 3 681 528 4 819.20 691.80 21.9 160.20 531.60 F ...... » 3 813 660 4 99200 86460 27.4 200.25 664.35 G ...... » 3 945 792 5 165,40 1 038.00 32.9 240,30 797,70 H ...... » 4 077 924 5 338,20 1 210.80 38.4 280,35 930,45 I ...... » 4 209 1 056 5 511.00 1 383.60 43.9 320.40 1 063.20
* I-ortens kompensation bör vara 0.1016 - 3 153 = 320,34 kr., utjämnat till 320.410 kr. Varje dyrortssteg motsvarar då 320.40 : 8 = 40.05 kr.
Medelvärdet av överkompensationen för ortsgrupperna F—I blir då 863.93 kronor, Om hänsyn tages till det förhållandet, att det finnes flera statstjänare å I-orten än å de övriga, kommer detta medelvärde att kunna höjas till omkring 900 kronor.
Medelvärdet kan även anses mer än godtagbart för samtliga statstjänare, enär
Överkompensationen utgör i kronor
618 i 818
Sagda medelvärde för de nämnda fyra högsta ortsgrupperna F—I har varierat sedan den 1 januari 1941 eventuellt till utgången av 1946 på nedanstående sätt:
1/1—1/71941 793 1/2 år
1/7 1941—1/1 1942 829 1/2 år ., .. _ . 1/1 1942_1/4 1942 865 1/4 är Erhallet ur en prop.rakn1ng
1/4_1/7 1942 882 1/4 . med Siffrorna a tab. 1 1/7 1942—1/1 1946 900 31/2 år
Härav följer, att för nämnda 5—årsperiod resultatet blir:
(733 + Såg + 825 + 822 + 930 + 900 + 900 + 900) :5 : 879.55 kr.
eller utjämnat 880 kronor.
Räknar man med 100 000 statstjänare inom orterna F—I, blir den samman— lagda summan för överkompensationen under dessa 5 år:
5 )( 880 )( 100 000 = 440 000 000 = 440 miljoner kronor.
Om man räknar med 125 000 statstjänare å de nämnda orterna, blir överkom- pensationens sammanlagda belopp för nämnda tid
5 )( 880 )( 125 000 = 550 000 000 : 550 miljoner kronor.
Dessa överkompensationer utgöra de fyra högsta dyrorternas statstjänares över- betalning i jämförelse med statstjänares nu utgående lön å lägsta dyrort, om hän— syn tages till de i löneplanen stadgade pracentuella skillnaderna och med be.- traktanale av den inträdda lcostnadsutjämm'ngen mellan högsta och lägsta dyrort. Därvid ha dock icke de under innevarande år beviljade tilläggen till statstjänare i löneklass 1—8 medräknats.
Tab. 2. l-ortens överkompensation under olika. tidsrymder.
.. ., Kompensa- Kompensa- A'E"; A-lön med Tilläggets I-lon med 13:11.th _ tion i % av ' Överkom- "en g tillägg, storlek, samma 0 pensa pensation, loneplan, kr 7, tillegg, k kr. ' ' kr. . r,
3 153 3 750.60 15+ 4 ' 5 007 1 256,40 39.8 320.84 936.06 3 153 3 876,00 15+ 82 5175 1 299.00 41.2 320.34 978.66 3 153 4 002.00 15+ 128 5 343 1 341.00 42.5 320.34 1 020.66 3 153 4 065.00 15+ 144 5 427 1 362,00 43.2 320.34 1 041.66 3 153 4 127.40 15 + 165 5 511 1 383,60 43.9 320.34 1 063,20 ! Tiden 1/1»1/7 1941 = 1/2 år * Tiden 1/4. 1942—1/7 1942 = 1/4 år ' » 1/7 1941—1/1 1942 = 1/2 år 5 » 1/7 1942—1/1 1946 = sila år ' » 1/1 1942—1/4 1942=1/. »
I—ortens överkompensation i jämförelse med A-, B— Och (.”-orterna:
A—, B- och C-orternas överkompensation i medeltal-:
21 - 0 + 15 ' 133.35 + 22 -266.70
21 + 15 + 22 = 135.70 kr.
I—ortens överkompensation : 1063 kronor 20 öre.
Härav följer, att I—ortens överkompensation, jämfört med medeltalet för A-, B— och C-orternas överkompensation : 927 kronor 50 öre.
Reduceras sedan detta medelvärde för olika tidsperioder, erhålles:
1/1—1/7 1941, 1/2 år ................ 816.50 kr. 1/7 1941—1/1 1942, 1/2 år ............ 853.70 » 1/1 1942—1/4 1942, 1/4 år ............ 890.30 » 1/4 1942—1/7 1942, 1/4 år ............ 908,60 ) 1/7 1942—1/1 1946, 31/2 år ........... 927.50 »
Medelvärde för ö—årsperioden :
816. 853. 9 . . . [Tm+—239+8—23+%59+9£;3+ 927150 + 927.50 + 927.50] : 5 : 906.22
eller approximerat = 906 kr.
Räknas med 52 000 statstjänare å I—ort, blir alltså den relativa överkompen- sationen för dessa under 5 år:
5 - 906 - 52 000 : 235 560 000 : 235 miljoner kronor.
Vad A—, B- och O—orterm skola ha förlorat under anförda 5—årsperiod: i jäm— förelse med I-orten:
5 ' 906 (21 000 + 15 000 + 22 000) = 4530 ' 58000 : 262/74 milj. kr. (A-ort)l (B-ort)1 (C—ort)l
Bil. 2. Tätortsdyrhet och isoleringsdyrhet.
Ett grundläggande fel i dyrortskommitténs föreliggande utredning anser jag som nämnt vara, att man sammanblandat två så olikartade företeelser som tät- orts— eller urbaniseringsdyrhet och isoleringsdyrhet.
Om ett samhälle i en avskild trakt i övre Norrland befunnits uppvisa en dyrhet i levnadskostnadshänseende, som är likartad med den, som konstateras för en urbaniserad tätort i huvudstadens närhet, är det givetvis orimligt att förutsätta, att en lika löneinkomst skall kunna skapa möjligheter för en socialt sett likvärdig livsföring på de båda orterna. Denna skiljaktighet i fråga om levnadsbetingelser framträder i större eller mindre grad vid all jämförelse mellan orter med olika social struktur, ekonomisk prägel eller vitt skild geografisk belägenhet. En tätort och särskilt en storstad erbjuder i jämförelse med landsbygden så många fördelar av social och kulturell art och så många tillfällen till värdefull förströelse för en relativt ringa kostnad, att man måste på väsentligt sätt bortse från kravet på objektivitet för att kunna tala om likvärdighet i fråga om livsföringen i tärorter av skilda slag å ena sidan och på den rena landsbygden å den andra. Här må endast erinras därom, att sådana med allmänna medel bekostade kulturella in— stitutioner som högre skolor, större bibliotek och teatrar och andra kulturella eller sociala inrättningar så gott som uteslutande äro förlagda till de större städerna eller till andra urbaniserade tätorter av provinsiellt central karaktär. Då dylika inrättningar i vårt land till mycket stor del underhållas med statsmedel. innebär detta, att alla skattebetalare nödgas bidraga till kostnaderna därför utan att kunna i tillnärmelsevis samma omfattning som de å vederbörande tätorter bosatta inkomsttagarna och skattebetalarna utnyttja ifrågavarande institutioner och inrättningar. Även i de fall, då lotterimedel eller tipsmedel anslagits till kultu- rella eller idrottsliga ändamål, synes en omisskännlig tendens ha framträtt att gynna de större städerna och över huvud taget tätorterna på landsbygdens be- kostnad. Nöjeslivets tilltagande koncentration till städerna avspeglar sig indirekt i före-
1 Det antagna antalet statstjänare å angivna orter.
liggande uppgifter om nöjesskatternas sammanlagda belopp i städerna och på landsbygden, Medan städernas behållna intäkter av nöjesskatt år 1941 utgjorde 8.4 och för år 1942 10.5 miljoner kronor uppgick samtidigt landskommunernas be- hållna nöjesskatt till respektive 2.6 och 3 miljoner kronor.1 Därav framgår med all tydlighet, dels att städerna äro ojämförligt mera gynnade än landsbygden i av— seende på nöjesmöjligheter av varierande art, dels att städernas finansväsen kunnat draga direkta fördelar därav.
De rådande olikheterna i fråga om de kulturella och sociala förutsättningarna för livsföringen i städerna och på landsbygden äro emellertid till stor del av sådan art, att de icke kunna statistiskt uppskattas eller värderas.
Jag vill dock erinra därom, att stadskommunerna, som inrymma endast om- kring 40 procent av rikets befolkning, exempelvis för år 1941 kunde använda 916.4 miljoner kronor till kommunala utgifter. Samtidigt stannade landskommu- nernas kommunala utgifter vid 419,54 miljoner kronor? Även om statsbidrag till folkskola m. fl. ändamål medräknas, vilka för städerna år 1941 utgjorde 99.2 miljoner och för landsbygden 1505 miljoner kronor3 framstår skillnaden i fråga om de för kommunala behovs bestridande i städerna och i landskommunerna an- slagna medlen som mycket stor.
Ehuru utdebiterat belopp per skattekrona år 1941 för städerna i genomsnitt låg något högre, nämligen med 10,18 kronor mot 8,69 kronor för landsbygden, ut— visar årsgenomsnittet 1936—40 för städerna endast 8.45 kronor mot 7,97 kronor per bevillningskrona för landsbygdskommunerna. För åren 1942—43 uppgingo de kommunala skattesatserna för städerna till 9.42, respektive 8.86 mot 8.59 och 8.20 för landskommunerna.4
Men därvid är att märka, att de för 1941 till 1698 miljoner kronor uppgående landstingsutgifterna icke åvilat de större städerna.5 Landstingsskatterna utgingo för årsperioden 1936—40 med i genomsnitt 2.83 kronor per skattekrona och för åren 1941—43 med 3.07, 3.05 och 2.93 per skattekrona.6
Städernas genomsnittliga kommunala skattebörda torde sålunda endast sken- bart vara något högre än landskommunernas och i verkligheten lägre än dessas.
På ett iögonenfallande sätt framträder emellertid den högst ansenliga skillnaden i de belopp, som kunnat anslås för kommunala anordningar av städernas skatte- dragare å ena sidan och landskommunernas å den andra. Därvid bör icke bortses från att dessa kommunal-a anslag i största utsträckning utgå av kommunala skattemedel och sålunda kunna anses vara förmåner, som köpas på orten genom erlagda kommunalskatter. Trots att städernas kommunala skattesatser i genom- snitt knappast kunna anses högre än landskommunernas, kunna alltså städernas invånare sägas åtnjuta en i de allra flesta fall mycket större motprestation än landskommunernas för sin erlagda kommunalskatt.
Det är mig icke möjligt att vid bedömandet av dyrortsproblemen bortse från här berörda förhållanden, särskilt som ju de förmåner, som städernas invånare tack vare sina kommuners i regel större skatteunderlag erhålla, spela en mycket stor roll för beredande av trygghet och trivsel för stadsbefolkningen. Dessa för—
1 Statistisk årsbok 1944, sid. 320. ” Statistisk årsbok 1944, sid. 316 f. ' Årsbok för Sveriges kommuner 1944, sid. 12, 16, 24. Beloppen här ovan stå sålunda nästan i direkt relation till landskommunernas och städernas invånarantal. 4 Statistisk årsbok 1944, sid, 318. 5 Årsbok för Sveriges kommuner 1944, sid. 29. s Statistisk årsbok 1944, sid. 318. Landstingsskatt betalas icke av städerna Gävle, Göteborg, Hälsingborg, Malmö, Norrköping och Stockholm,
måner äro till viss del av sådan art, att de inom likartade kommuntyper stå i relation till storleken av de kommunala anslag, som äro nödvändiga för deras skapande. Kommittén har emellertid vid sina interlokala jämförelser icke upptagit denna sida av dyrortsproblemet till granskning. Jag anser, att den äger mycket stor betydelse för bedömandet av dyrorts- och lönesättnings— och skattegruppe— ringsfrågorna i hela deras omfattning.
Det synes mig sålunda självklart, att om två femtedelar av landets befolkning kunnat för kommunala ändamål utnyttja mer än dubbelt så stora summor som de andra tre femtedelar/za, så måste därigenom ha skapats en högre kommunal Och lokal standard, varav städernas inbyggare draga direkt fördel. Ifrågasättas må, om icke denna standard för städernas vidkommande måste antagas ligga i genom- snitt på minst dubbelt så hög nivå som på den rena landsbygden. Även om denna standardskillnad mellan orter av skilda slag icke kan med full säkerhet bestäm- mas, så måste det dock anses, att den tillfullo motiverar kravet på att vid dyrorts- grupperingsförfarande en bestämd åtskillnad göres mellan sådan dyrhet, som är framkallad av starkt utvecklad urbanisering och sådan, som måste anses bero på isolerat läge. Det synes icke finnas några giltiga skäl till att staten vid sin löne- sättning eller i fråga om skattegradering skall kompensera en urbaniseringsdyrhet, som i själva verket intet annat är än det merpris, som betalas för de förmåner av skilda slag, vilka den urbana miljön erbjuder.
Den faktor, som i första hand verkar bestämmande för städernas i regel större dyrhet, är hyreskostnaderna. Genom de inom kommittén av aktuarie Hävermark utförda undersökningarna rörande hyresposten har framgått, att hyresutgifterna å en ort stå i alldeles bestämt förhållande till ortens folktal, dock så att södra Sve- rige i det hela företer något lägre hyreskostnader än nordligare delar av landet och med en utpräglad tendens till stegring för de övre delarna av Norrland. Bort- sett från denna regionala merdyrhet skänker Hävermarks undersökningar ett klart bevis för att hyresposten på särskilt sätt återspeglar urbaniseringens inflytande på prisbildningen å bostäder. Hyreskostnaden är den väsentligaste utgiftspost, vari- genom den lokala miljöns fördelar förvärvas.
Det framstår då som en med objektiv rättvisa oförenlig tanke att den lön- tagare, som på sin ort saknar dessa förmåner, som en följd därav skall erhålla en lägre lön. Dyrortsgrupperingen av statstjänstemannalönerna måste anses ha tillkommit för att så långt möjligt bereda tillfälle till en likvärdig livsföring obe- roende av placeringsort. Jag anser, att det måste betecknas som en orimlighet. att tjänstemän på orter, där man genomgående har en högre kommunal standard, som underhålles genom en relativt sett mycket stor kommunal frikostighet, skola åtnjuta högre löner än samma slags tjänstemän på andra orter, där det kom- munala skatteunderlaget icke tillåter att skapa en med städernas i allmänhet och långt mindre med storstädernas jämförhg och likvärdig kommunal standard.
Bil. 3. Skatteposten.
Jag finner det givetvis befogat, att om en dyrortsgruppering skall tillämpas även framdeles, skatteposten skall ingå i de utgifter, på vilken ortsdyrheten be— räknas. Redan det förhållandet, att indirekta skatter påverka prisbildningen å varor och nyttigheter, som ingå i andra utgiftsposter, tala för att även de direkta skatterna böra inräknas i budgeten. Enligt kommitténs uppfattning utgör skatte- posten 10 å 11 procent i genomsnitt av totalbudgeten för löneklass 11. För högsta dyrort utgör den 8 ä 9 procent.
Nu är emellertid att märka, att skatteposten är en mycket svårbestämbar fak- tor i en familjs samlade utgiftssumma. Dels växla avdragens storlek mycket starkt vid olika inkomstlägen och för skilda familjetyper, dels äro ortsavdragen inom skattegrupperna väsentligt olika och stå icke i relation till nu förefintliga dyrhetsskillnader.1 Särskilt i avseende på skattepostens beräkning måste därför stora svårigheter uppstå, när det gäller att söka Visa, att en dyrortsgruppering, som är uppbyggd på beräkningar av den lokala variationen av en normalfamiljs utgifter, verkligen återspeglar reella förhållanden. Då full proportionalitet icke råder mellan inkomst och skatt vare sig å skilda orter, vid skilda tider eller i fråga om olika inkomstlägen eller familjetyper, måste avvikelserna från en viss norm bli mycket stora. Det måste därför under alla förhållanden bli en mera teoretisk än praktisk tillämpning av dyrortsgrupperingens idé, när skatteut- gifterna inräknas bland övriga poster i budgeten för en viss löneklass och familje-
typ.
Exempel på den statliga beskattningens grunder:
Beskattningsbart belopp för
Familjeförsörjare it;? Skikkk Estates? (mmm essäns? barn 1 ortsgrupp gruPP I | V I | V I | V 4000 kr. —— 3100 i 2860 2410 i 1930 590 | 150 Skillnad i kr. ....... 240 480 440 » i % av V . . . . 8.39 24.87 293.33 10000 » —— 9600 | 9320 8410 | 7930 5770 | 4450 Skillnad i kr ........ 280 580 1320 » i % av V . . . .l 3.00 7.31 i 29.66
Skillnaderna i beskattningsbart belopp växla sålunda för de angivna inkomstbeloppen: för 4— 000 kronors inkomst från 3 100 till 150 kronor, för 10 000 från 9 600 till 4 450 kronor. Skattegrupperingen är som synes orättvisast för de små inkomsttagarna. De procentuella avdra- gen växla för en inkomst av 4000 från 8.39 % till 293.323 % och för 10 000 kronors inkomst från 3.00 % till 29.66 %. Särskilt procenttalen för familjeförsörjare med ovan angivna tre barn stå ju icke i rimlig relation till den nu konstaterade levnadskostnadsskillnaden.
Mot en av kommittén beräknad levnadskostnadsskillnad av 23 % svarar den alltför stora skillnaden i det kommunala grundavdraget 500—340 = 160 kr. : 32 % av 500 kronor.
Om man antager, att den i Kungl. propositionen nr 68, 1943 angivna verkan av budgetomläggningen är riktig, understiger, såsom tidigare (sid. 357) visats, den i löneklass 11 å lägsta dyrort utgående lönen med cirka 13 procent, vad som med hänsyn till levnadskostnadsutvecklingen bort vara den riktiga lönen, jämfört med lönen i samma löneklass å högsta dyrort. Redan med hänsyn till sagda förhållande hade kommittén bort beräkna skatteposten på annat sätt, än som
* Därigenom lämnas i själva verket en betydande skatteförmåga å högsta dyrorter outnyttjad både för statliga och kommunala ändamål.
skett. N är nu utgående lönesatser i löneklass 11 lagts till grund för beräkning av skatteutgifterna, har effekten av levnadskostnadsutjämningen och av den för- ändrade lönerelationen mellan högsta och lägsta dyrort kommit att ge ett ur objektiv synpunkt felaktigt värde för skatteposten.
Den undersökning av dyrortsproblemet, som kommittén haft att genomföra, skall enligt direktiven vara förutsättningslös. Det synes mig icke vara i överens- stämmelse härmed, då kommittén hänvisar till att skattepostens beräkning måste ske på grundval av i lag stadgade skatteavdrag. Det gäller ju att åstadkomma en objektivt rättvisande metod att mäta lokal dyrhet. Det kan då enligt min mening icke vara riktigt att låta ett nu å högre dyrorter för högt löneläge i jäm— förelse med lönerna å lägre dyrorter komma att återverka på en blivande dyr- ortsgrupperings utformning. Därigenom komme något av nu tillämpade oriktiga lönesättning att åter framträda i en ny lönereglering.
Jag finner därför, att det endast återstår att beräkna skatterna pgoportionellt på de av kommittén nu konstaterade levnadskostnadsskillnaderna utan hänsyn till om i lag stadgade avdrag kunna tillämpas eller ej. Man kan icke gendriva ett sådant yrkande med att hänvisa till att skatt och inkomst ej äro proportio- nella. Ty detta gäller, som ovan framhållits, praktiskt taget alltid i fråga om skattepostens inverkan i budgetärt hänseende. Felet blir förvisso mindre vid jäm— förelse mellan skatteposten i löneklass 11 å skilda orter, om man förutsätter, att proportionalitet råder i fråga om skatt och inkomst å skilda orter, än om man för samma ort jämför skatt och inkomst vid olika inkomstlägen. Ur objektiv synpunkt kan det icke försvaras, att ett påvisbart fel får öva inflytande på en blivande dyrortsgruppering. Formella skäl, t. ex. avsaknad av i lag fixerade skatteavdrag för viss, lokalt varierande inkomst, kan givetvis icke anföras som grund för att en reell orättvisa skall skapas i och genom en ny dyrortsgruppe- ring.
En betänklig omständighet är därvid också, såsom tidigare framhållits, att skatteposten är en av de viktigare budgetposter, på vilka dyrortsgrupperingen förutsättes vara byggd. Den ingår också i dubbel måtto i grupperingssystemet, då den dels lägges till grund för mätning av lokal dyrhet, dels förutsättes själv vara. påverkad av denna gruppering i och genom skatteavdrag av växlande karak- tär och olika lokal storlek. I ett sådant förhållande saknas den logiska klarhet och reda, som man kan fordra i så betydelsefulla sammanhang som dyrorts- och skat- tegruppering.
Jag anser därför, att skatteposten bort beräknas enligt den ovan å sid. 37 6 an— givna metoden, vilken visserligen icke kan sägas vara invändningsfri men som dock ger ett ur objektiv synpunkt mer riktigt resultat än den av kommittén använda metoden.
Genom denna här förordade metod reduceras den beräknade levnadskostnads- skillnaden, räknad på lägsta dyrorts värde från 29.9 procent till 27.9 procent och beräknad på högsta dyrorts värde från 23 procent till 21.8 procent.
På sitt sätt belyser emellertid skattepostberäkningamas otillförlitlighet i skilda hänseenden, hur obefogat det är att tillmätta dyrortsberäkningarna alltför stort värde. Skattepostens verkningar är ju helt olika i olika inkomstlägen. Löneskalan måste ha en viss regelbundenhet, om lönerna skola dyrortsgraderas. Skattepostens betydelse i budgetärt avseende är sådan, att den gör dyrortsberäkningarnas objek- tiva räckvidd för olika inkomstlägen mycket begränsad.
Det råder emellertid en väsentlig skmnad mellan skatteutgifterna och kostna— derna för andra budgetposter, så tillvida att den enskilde skattebetalaren knap- past kan bestämma över skatteutgifternas storlek men å de flesta andra poster
mm m;.»
, ...,...
i budgeten kan göra modifikationer och anpassa sin förbrukning efter personliga önskemål eller med hänsyn till budgetära krav.
Det här anförda må kunna tjäna som argument mot tanken på att full kom- pensation för den lokala merdyrheten bör kunna utgå på den av kommittén beräknade levnadskostnadsskillnaden. Sedan denna med införande av i alltför många fall verkningslösa »avståndstillägg» och efter utrensning av extremt billiga orter ansetts böra fastställas till cirka 18 procent, kvarstår likväl ytterligare, att skatteposten enligt kommitténs beräkningsmetod överdriver den funna skillnaden med omkring 1—1.5 procent, räknat på högsta dyrorts värde.
Innebörden av att fullständig kompensation bör utgå blir ju också genom skat- tepostens olika starka inverkan i skilda inkomstlägen tämligen illusorisk. Dyrorts- grupperingen såsom grundval för lönesättningen framstår sålunda såsom en i hög grad konstlad anordning, desto mer betänklig, som den föranleder mycket stora utgifter för statsverket och är till gagn blott för en ringa del av landets befolk- ning. Jämfört med förslaget att placera hela riket i en enda dyrort, motsvarande nuvarande E-ort, och med vissa tillägg för orter, som ha ett mera isolerat läge, måste en ny dyrortsgruppering komma att kosta skattebetalarna ej oansenliga nya skatteutgifter. Jag kan icke finna, att detta bör ske på grund av att dyrorts- grupperingen blivit traditionell. Skall den bestå, måste den byggas på objektiva grunder.
Bil. 4. Skattegrupperingen.
Vad angår den del av kommitténs utredningsuppdrag, som avser skattegruppe— ringen, anser jag mig böra anföra följande:
Redan med hänsyn till det förhållandet, att skatteposten inräknats i de bud- getkostnader, på vilka en dyrortsgruppering förutsättes skola vara uppbyggd, måste det synas omotiverat att därutöver bibehålla eller upprätta en särskild skattegruppering.
Man har vid tidigare utredningstillfällen framhållit, att skattetungan endast bör drabba den del av inkomsten, som överstiger en å viss ort konstaterad all- män levnadskostnad, som skulle kunna kallas existensminimum för orten. Det är emellertid att märka, att de gällande skatteavdragen numera icke stå i något direkt samband med Ievnadskostnadsminimum. Det är också uppenbart, att den anförda tankegången är grundad, endast om skatteposten ej inräknats i budgeten vid en levnadskostnadsundersökning. Har detta skett, är ju i och med detta konstaterat, att genom skattepostens medtagande i budgetberäkningarna de 10— kala levnadskostnaderna ha en viss höjd. Den på dyrortsundersökning grundade lönesättningen förutsättes ju samtidigt vara avpassad på ett sådant sätt, att en löntagare skall ha betalat sina statliga och kommunala skatter med en del av lönen. Det finnes då givetvis intet skäl att därutöver bereda skattelättnader åt vissa dyrorters invånare. Av denna anledning måste en på lokala levnadskost- nadsundersökningar grundad skattegruppering anses omotiverad.
Om man likväl vill vidhålla kravet, att högre dyrorters inkomsttagare böra ha särskilda lättnader i avseende på utgående statliga skatter, torde man därmed ha ifrågasatt hela dyrortsgrupperingsförfarandets objektivitet. Ty antingen grun— das ett sådant yrkande på tanken, att en undersökning, som baserats på ett visst inkomstläge, icke ger en reell bild av de lokala levnadskostnadsvariationerna för andra inkomstlägen, varför en särskild skattegruppering för dessa icke jämförda
eller undersökta inkomstlägen vore berättigad. Eller också innebär yrkandet, att man förutsätter, att full kompensation för den lokala merdyrheten icke skall utgå. Någon tredje möjlighet synes ej finnas.
Vad beträffar det första tänkta motivet, så faller det på sin egen orimlighet. Bortsett från att kommittén verkställt en levnadskostnadsundersökning för ett in- komstläge, motsvarande löneklass 28 —— varvid man konstaterat en avsevärt mindre levnadskostnadsspänning för olika dyrorter än för löneklass 11 — förelig— ger ingen mera tillförlitlig, på budgetundersökningar grundad levnadskostnads- prövning, som skulle kunna sägas ge anledning att påyrka en skattegruppering, uppbyggd på beräkningar av lokala levnadskostnadsskillnader.
Vad åter det andra tänkta argumentet angår, så strider ju detta mot kommit- téns eget förslag, att —— efter tillägg av vissa »avståndskostnader» och utrensning av vissa extremt billiga orter —— fullständig lönekompensation för den lokala mer— dyrheten med 18 procent merlön utöver lägsta dyrorts lön skall utgå å högsta dyrort.
Förslagen att bibehålla skattegrupperingen och att fullständig lönekompensation för merdyrheten skall utgå äro sålunda alldeles oförenliga. Antingen måste man avstå från ynkandet på full kompensation eller frångå yrkandet på en särskild skattegruppering. Dessa förslag kunna icke förenas, utan att skatteposten dubbel- räknas och därmed ger dubbel effekt till de högre dyrorternas förmån.
Men det bör också fasthållas, att det råder en väsentlig, principiell skillnad mellan skatter till stat och kommun. Endast i den mån som vissa orter gynnas med att ha kulturella institutioner, t. ex. högre skolor, eller sociala inrättningar, såsom större sjukhus, vilka bekostas med statsmedel, kan man tala om att stat— liga skattemedel ha en mera utpräglat lokal användning. Detsamma gäller dock givetvis även, när en ur objektiv synpunkt icke försvarlig lokal lönepolitik till— lämpas. Men principiellt sett innebär ju syftet med den statliga beskattningen, att de förmåner, som kunna skapas och utvinnas genom influtna skattemedel, skola i lika mån gagna olika landsdelar och orter.
Men i fråga om uttagandet av kommunala skatter gäller det, att detta i be- tydande mån är en kommunernas privata angelägenhet. De kommunala skatter- nas storlek bestämmes väsentligen av hänsyn till den kommunala standard, som de lokalt beslutande organen önska vidmakthålla eller förverkliga. Detta gäller såväl beträffande landstingsskatter som skatter till primärkommunerna.
Såsom tidigare framhållits, är denna kommunala standard i regel betydligt högre i städerna än på landsbygden. När det förhåller sig så, att det kommunala skatteunderlaget i genomsnitt per invånare är omkring dubbelt så stort i stå- derna och i Stockholm cirka tre gånger så stort som i landsbygdskommunerna, förefaller det ur olika synpunkter vara alldeles omotiverat att bevilja särskilda skattelättnader till staten åt skattebetalare å orter, där både det kommunala” skatteunderlaget och den kommunala standarden är Väsentligt högre än i lands- kommunerna, där större delen av landets befolkning är bosatt. Detta strider icke blott mot dyrortsgrupperingens idé utan även mot elementär rättvisa.
Man kan alltså utgå från att det föreligger klara skäl för att göra en bestämd åtskillnad mellan en gruppering av skatter till staten och till kommunerna. Det synes icke kunna förebringas några bärande grunder för bibehållande av den statliga skattegrupperingen.
Däremot måste det efter de undersökningar, som verkställts inom kommittén anses ådagalagt, att ett avskaffande av den kommunala skattegrupperingen skulle medföra stora och svåröverskådliga följder såväl för enskilda skattebetalare inom
kommunerna som för kommunerna själva. Det synes därför nödvändigt, att den kommunala skattegrupperingen åtminstone tills vidare bibehålles. Detta innebär intet erkännande av att en lokal merdyrhet i storstäderna skulle motivera en sådan kommunal skattegruppering. Såsom tidigare visats, är tvärtom det kom— munala grundavdraget, jämfört med av kommittén konstaterad levnadskostnads- skillnad, cirka 10 procent för högt, varigenom en betydande skattekraft lämnas outnyttjad å högre dyrorter i jämförelse med förhållandet å lägre dyrorter. Detta förhållande bör givetvis beaktas, när det gäller att jämföra skattetungan i städerna och på landsbygden.
De kommunala organen ha visserligen möjlighet att avgöra de kommunala skatternas storlek, men en del av de kommunala behoven äro av den art, att de icke tillåta väsentliga ändringar i skattesatserna från tid till tid. Därtill kommer, att det knappast kan vara ett intresse för kommunerna själva och deras invå— nare, att den kommunala standarden sänkes. Vittgående ändringar i skatteunder— laget genom förändrade grunder för det kommunala skatteuttaget skulle givetvis främst äventyra den kommunala standarden i kommuner med relativt svagt skatteunderlag. För kommuner med ett större och starkare skatteunderlag skulle däremot riskerna bli avgjort mindre. Det synes sålunda ligga i landsbygdens eget intresse, att för närvarande inga större förskjutningar ske i grunderna för skatte- uttaget för kommunala ändamål.
Med ledning av de inom kommittén verkställda undersökningarna rörande verkningarna av olika alternativ för övergång till en enhetlig gruppering av alla rikets orter för statlig beskattning torde man kunna konstatera, att »Alternativ V» vore ur såväl allmän rättvisesynpunkt som med hänsyn till de ur befolknings- politisk synpunkt ändamålsenligast. Därigenom erhölle landsbygdens skattebeta— lare en viss om än ringa lättnad i skattetungan jämfört med de nu alltför mycket gynnade högre dyrorterna. De förskjutningar, som bleve följden i fråga om skatte- bördornas fördelning mellan barnfamiljer och makar utan barn synes vara ur be— folkningspolitisk synpunkt mest lämpliga. Dock måste det anses vara ett allvar- ligt faktum, att enligt detta alternativ antalet icke skattskyldiga enheter skulle komma att ökas med icke mindre än 13.3 procent, Vilket givetvis måste påkalla en ändring av grunderna för skatteavdragen, om »Alternativet V» skall läggas till grund för en omläggning av beskattningens utformning. Resultatet av under- sökningarna visar, att med nuvarande avdragsbelopp en förändring av gällande skattegruppsindelning till en enhetlig skattegrupp för hela riket skulle medföra en relativt ringa ändring i fördelningen av skattebördorna å olika dyrorter. Men detta sammanhänger uppenbarligen med det förhållandet, att nuvarande avdrags- belopp icke motsvara numera vanliga inkomstnivåer. Den allmänna tendensen i förskjutningarna ha dock intresse och synes röja, att en lösning av skatteav- dragsproblemet bör sökas enligt de grunder, som återfinnas i »Alternativ V». Dock torde det vara ofrånkomligt, att avdragsbeloppen ändras till att motsvara nu allmänna inkomstnivåer. Särskilt betänkligt synes, att de kommunala skatte- avdragen å högre dyrorter äro så stora, att den statliga beskattningen å dessa orter därigenom blir otillbörligt låg.
Det anförda torde visa, att en allmän översyn av skattelagstiftningen, särskilt beträffande de skattefria avdragens storlek och aVvägning, är av behovet på— kallad.
Särskilt yttrande av herr Nilsson.
Undertecknad, som icke kunnat biträda kommitténs uppfattning om bibehål- lande av dyrortsgrupperingen, vill som sin mening anföra följande.
De undersökningar rörande prisutvecklingen, som skett genom kommitténs för- sorg, ha visat, att olikheterna i levnadskostnaderna ytterligare minskats sedan undersökningen 1941. Sammanpressningen har skett genom att levnadskostnads— stegringen varit starkare på de 5. k. billigare orterna. Skillnaden mellan dyraste och billigaste grupper av orter uppgår numera enligt kommitténs beräkningar allenast till cirka 20 procent, varav en avsevärd del kommer på olikheter mellan städer och landsbygd. Flera av de kostnader, som denna dyrortsskillnad bygger på, äro emellertid icke exakt kända utan ha endast uppskattningsvis kunnat fast- ställas. Därtill kommer, att vissa. poster såsom kulturella utgifter av olika slag för dem, som bo på landsbygden, enligt min mening icke tillräckligt beaktats och att den uppskattningsvis fastställda summan för kostnader för inköp och resor upptagits för lågt.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att kommittén enligt min mening i alltför ringa mån tagit hänsyn till vissa av de synpunkter, som sammansatta stats- och bevillningsutskottet vid 1943 års riksdag givit uttryck åt. Utskottet uttalade bland annat, att sådana kostnader, som visserligen ej kunde siffermäS-- sigt fixeras men som dock bidrogo till olikheten i levnadskostnaderna mellan skilda orter, borde på ett eller annat sätt medtagas, liksom sådana kostnader, varöver människorna själva ej råda. I de direktiv för kommittén, som chefen för finans- departementet utfärdat, anfördes, att sammansatta stats- och bevillningsutskot— tets uttalanden borde tjäna utredningens arbete till ledning.
Ej heller har kommittén vid sina beräkningar tagit tillbörlig hänsyn till de för- måner och den högre standard i olika avseenden, som särskilt de större städerna kunna erbjuda sina invånare. Det förhåller sig otvivelaktigt så, att denna högre standard konstituerar en betydande del av de dyrortsskillnader, som räknemäs— sigt konstaterats i kommitténs undersökningar. Det kan starkt ifrågasättas, hu- ruvida dylika förmåner skola kompenseras genom högre löner och större skatte- avdrag. Enligt min uppfattning bör så icke vara fallet.
En undersökning av dyrortsfrågan bör även taga upp till behandling de uppen- bara missförhållanden, som den nuvarande dyrortsgrupperingen varit upphov till. Det är känt, att många tjänstemän på landsbygden, så snart möjlighet gives, söker sig in till städer och större samhällen. Detta tyder knappast på att real— lönen såsom den i allmänhet fattas, till skillnad från hur den framgår av löne— grupperingen, är lika på dessa bägge orter. Den lägre penninglönen på lands— bygden ger icke samma konsumtionsmöjligheter som den högre lönen i staden, i motsats till vad som anges vara dyrortssystemets syfte. Ett lönesystem, som leder till att befattningshavare i statens affärsverk ofta icke önska taga en be- fordran till s. k. billigare orter, kan icke vara utformad på ett riktigt sätt. Det vill synas, som om kommittén i sitt ställningstagande varit alltför bunden av ett abstrakt reallönetänkande.
Gentemot de beräkningsmetoder, som kommit till användning vid kommitténs undersökningar, kunna vissa invändningar göras. Såsom kommittén framhållit,
är det av stor vikt, att beräkningarna avse samma standard såväl i fråga om livsmedel som bostad och övriga poster. Denna princip har emellertid frångåtts beträffande skatteposten (vartill jag återkommer). Det kan vidare ifrågasättas, om sättet för hyrespostens beräknande är det mest lämpliga.
Med hänsyn till dyrortssystemets tillämpningsområden bör normalfamiljens inkomstläge motsvara ett genomsnitt av berörda folkgrupper. I fråga om löne— grupperingen, som har avseende på statens befattningshavare, synes så i stort sett vara fallet. Vad återigen beträffar skattegrupperingen, som tillämpas för alla medborgare, torde normalfamiljens inkomster ligga på en väsentligt högre nivå än vad som kan sägas motsvara genomsnittet för landets hela befolkning. För fastställande av skattegrupperingen borde man strängt taget räkna med ett lägre inkomstläge och en annan hushållsbudget än som använts i de föreliggande be- räkningarna. Att lägga samma beräkningar av levnadskostnadernas olikheter till grund för såväl lönegrupperingen som skattegrupperingen, torde sålunda knappast vara fullt riktigt.
Beträffande bostadsposten synas beräkningarna vara synnerligen invecklade, i varje fall synes det vara omöjligt för en lekman att konstatera deras riktighet. Kommittén har på ett ställe uttalat, att beräkningarna böra göras så enkla och lättförståeliga som möjligt för att dyrortsgrupperingen skall betraktas med för- troende av den stora allmänheten. I konsekvens härmed borde bostadsposten, åtminstone alternativt ha beräknats på ett enklare, och måhända också mera rättvisande sätt. Vad först angår bostadspostens betydelse är det otvivelaktigt så, att hyreskostnaden utgör den mest betydande skillnaden i dyrhet, sådan den framgår av kommitténs beräkningar (se tablån sid. 107). Det är därför av syn- nerlig vikt, att beräkningarna göras så riktiga och noggranna som möjligt. Ett ovillkorligt krav måste vara, att hyreskostnaderna avse bostäder av samma kva- litet och standard på alla orter. Det nuvarande beräkningssättet synes icke fullt utfylla detta krav, även om det är överlägset det som använts vid tidigare dyr— ortsundersökningar. Många skäl tala för att kommittén åtminstone som ett al— ternativ borde ha beräknat hyreskostnaden för en nybyggd standardlägenhet på alla orter i riket, och icke enbart lagt 1939 års hyresräkning till grund för be- räkningarna. Härigenom hade man sannolikt åstadkommit en rättvisare upp- skattning av hyreskostnaderna för en bostad av samma kvalitet på skilda orter.
En nyinflyttad tjänsteman eller den »rörliga» normalfamiljen har mera sällan möjlighet att hyra en lägenhet i de äldre husen, utan måste även på platser med ringa nybyggnadsverksamhet oftast bosätta sig i nybyggda hus. Utgifterna på olika orter för en nybyggd bostad torde skilja sig väsentligt mindre än utgifterna för äldre bostäder, och då även de senare ingå i hyresmedeltalen sänkas dessa på de mindre orterna med åtföljande verkan på arternas dyrortsplacering, vilket för en tjänsteman, som inflyttar till en »billig» ort, måste te sig mindre rättvist. Denna olägenhet av det nuvarande beräkningssättet för bostadskostnaderna är av den art, att en omläggning i den av mig föreslagna riktningen i varje fall synes böra försöksvis företagas.
Skatteposten har i kommitténs undersökningar beräknats på de lönebelopp, som utgå i olika ortsgrupper i 11:e löneklassen med avdrag för motsvarande skattegrupper. Detta tillvägagångssätt kan icke sägas vara tillfredsställande. Un- dersökningarna visa, såsom kommittén konstaterat, en betydande sammanpress— ning av de interlokala levnadskostnadsolikheterna. Det betyder, att löner och skatteavdrag i de gällande grupperingarna ej längre motsvaras av rådande skill- nader i dyrhet. En skattepost beräknad på en inkomst, som svarar mot de i dag
konstaterade skillnaderna, hade uppenbarligen minskat prisskillnaden mellan dy- raste och billigaste ort ytterligare.
Ej heller har kommittén tagit hänsyn till de förmåner av social och kulturell art, som de olika kommunerna kunna bereda sina invånare för de utgående kom- munalskatterna. De större städerna och storstäderna erbjuda tack vare det större skatteunderlaget och trots en ofta lägre utdebitering avsevärt större förmåner. Följden av det nu tillämpade beräkningssättet har blivit, att skatteposten ligger högt t. ex. i Stockholm, där den kommunala utdebiteringen genomsnittligt är låg. När man inom kommittén inte anser sig kunna taga hänsyn till att de förmåner, som utgå för skatten, variera från kommun till kommun, synes det vara tvek— samt, huruvida skatteposten skall inräknas i en undersökning av dyrortsskillna- derna.
Om de omständigheter, som i det föregående berörts, skänkts tillbörligt beak- tande vid kommitténs dyrortsundersökningar, skulle skillnaden mellan städer och landsbygd krympt ytterligare avsevärt samman.
Med hänsyn till detta och till det faktum, att städerna och främst storstä— derna i flera hänseenden medföra stora fördelar som inte kunna inkalkyleras i en dyrortsjämförelse, då de inte exakt kunna värdesättas i pengar, har jag kommit till den slutsatsen, att dyrortsgrupperingen beträffande löner bör avskaffas i sin nuvarande form. Hur den enhetslön, som skulle ersätta de utgående dyrorts- grupperade lönerna, skall fastställas, bör utredas av den lönekommitté, som av allt att döma kommer att tillsättas.
Även den nu gällande skattegrupperingen synes böra avskaffas. En uppflytt- ning av en ort från en dyrortsgrupp till en annan högre ort innebär visserligen vad statsskatten beträffar en lindring i skattebördan för de flesta skattskyldiga i den lägre ortsgruppen, men vad kommunalskattebördan beträffar, inträder en ökad belastning för fastighetsägarna. Genom de större skattefria avdragen för det stora flertalet inkomsttagare minskas det samlade skatteunderlaget, och då upp- står en procentuellt högre belastning av fastighetsunderlaget, som för fastighets- ägarna mer eller mindre motväger lättnaden ifråga om statsskatten. Ett avskaf- fande av ortsgraderingen av skatteavdragen kan sålunda få olika verkningar för stats— respektive kommunalskatteunderlaget.
Vad kommunalbeskattningen beträffar, torde med hänsyn till den väntade kommunalskattereformen ett avskaffande av skattegrupperingen av lämplighets- skäl kunna anstå, tills den nya kommunalbeskattningen införts. Någon anled- ning att uppskjuta avskaffandet av ortsgraderingen av skatteortsgrupperingen, vad angår statsskatten, synes däremot icke föreligga. Att konstruera en skatte—. skala för den statliga beskattningen, som lämpar sig för ett enhetligt avdrag, torde heller icke möta större svårigheter. Jag yrkar därför på att ortsgraderingen av de skattefria avdragen vid statsbeskattningen snarast avskaffas.
Då ett avskaffande av dyrortsgrupperingen av löner skulle innebära ökade svårigheter för löntagarna i de delar av främst Norrland, där dyrheten kan be— tecknas som isoleringsdyrhet, torde frågan om hur denna dyrhet skall kompen— seras böra upptagas till förnyade överväganden. Eventuellt kunde man tänka sig, att nu tillämpade system med närmast av klimatförhållandena betingade lönetillägg (kallortstillägg) ytterligare utvidgades.
Särskilt yttrande av herr Rosberg med instämmande av herr Rundlöw.
I kapitel 6 angående förslag till lönegruppering uttalar kommittén bland annat, att det torde vara ovisst, huruvida den av kommittén konstaterade dyrortsskill- naden på 18 procent — trots att redan detta tal innebär en viss sammanpressning till förmån för de lägst placerade orterna — möjliggör skälig kompensation för i dyrortsjämförelsen icke inrymda omständigheter, varför en ytterligare samman- pressning av löneskalan, dock ej understigande 15 procent, bör kunna övervägas.
Kommittén har ansett, att ett tillägg av 50 kronor upp till 350 kronor bör fogas till de levnadskostnader, som konstaterats för sådana orter, där frakter och resor tillkomma såsom fördyrande faktorer. Dessa s. k. avståndskostnader ha icke genom beräkningar kunnat till skäligheten bestämt fixeras och torde enligt min uppfattning få anses såsom alltför låga, i synnerhet om man tager hänsyn till den tidsförlust, som vid nödvändiga resor är ofrånkomlig.
Kommittén konstaterar, att »det finns vissa olägenheter med vistelsen på or- ter av olika typ, som icke kunna kompenseras genom en dyrortsgruppering, var- vid den allmänna tendensen är, att de glest bebyggda landskommunerna — trots medräknandet av vissa avståndskostnader i dyrortskalkylen —— bli något för lågt placerade i förhållande till tätorterna».
Även om exempelvis 50 eller 100 kronor läggas till övriga levnadskostnader på landsbygden, torde emellertid endast ett tämligen litet antal av dessa orter därigenom komma att uppflyttas till högre ortsgrupp än den de eljest skulle ha tillhört. Medräknandet av avståndstilläggen bidrager visserligen att minska spännvidden mellan dyraste ort och billigaste grupp.av orter, men den därigenom erhållna kompensationen synes alltför ringa för de orter, som kvarstå i lägsta grupp.
De lägre dyrorternas tjänstemän ha i likhet med övriga statsavlönade befatt- ningshavare erhållit en alltför låg kompensation för levnadskostnadsökningen un- der innevarande kristid och dessutom starkt missgynnats på grund av att dyr- ortsgrupperingen inte anpassats efter den av socialstyrelsen genom 1941—1942 års prisundersökning konstaterade sammanpressningen av levnadskostnaderna mellan skilda orter. AV kommitténs egna undersökningar har dessutom framgått, att en ytterligare sammanpressning av nämnda kostnader skett under tiden efter år 1941.
På grund av vad här anförts, anser jag, att kommittén mera bestämt borde ha förordat tillämpning av 15 procent spännvidd i löneskalan, beräknat på nuva- rande belopp på högsta dyrort.
Då kostnaderna för barns undervisning i olika slag av skolor utom hemorten utgör en synnerligen betungande ekonomisk belastning för landsbygdens familjer, hade det varit önskvärt, om kommittén kunnat finna någon form för inräknande av sådana utgifter bland levnadskostnaderna. På i betänkandet angivna grunder har detta inte kunnat ske.
Den till årets riksdag avgivna propositionen om anslag för bidrag till täckande av skolkostnader avser att på annat sätt lätta familjeförsörjarnas ekonomiska svårigheter i berörda avseende. Förslaget förutsätter behovsprövning från fall till fall. Enligt min uppfattning borde sådan prövning ha kunnat undvikas. Det före- ligger risk för att befattningshavare i löneskalans mellan- och högre lönegrader kunna komma att utestängas från erhållande av skolkostnadsbidrag, vilket inte bör få ske.
Då det inte kan förutsättas, att statsmakterna vilja ikläda sig kostnader dels genom direkta bidrag till ungdomens studier och dels genom inräknande av så— dana kostnader i dyrortsgraderade löner, har jag — fastän med stor tvekan -— på i betänkandet angivna grunder biträtt kommittémajoritetens uttalande på denna punkt.
Jag anser mig emellertid böra starkt understryka nödvändigheten av att den föreslagna behovsprövningen vid beviljande av skolkostnadsbidrag inte sker på sådant sätt, att landsbygdens tjänstemän komma att missgynnas. I detta sam— manhang må fördenskull framhållas angelägenheten av att anslag av för ändamå- let tillräcklig storlek anvisas av statsmakterna.
"&
Sakregister.
Sid.
Anknytning mellan dyrortsgrupperingar 94, 140 Antal dyrorter ................ 35, 130, 132 Antal tjänstemän ............. 35, 139, 323 Arbetslöshetsunderstöd, dyrortsgradering . 17 Arbetsresor ........................ 28, 86 Avkortad budget .................. 12, 204 Avståndskostnader ...... 19, 22, 27, 85, 206 Beklädnadsposten, beräkning ........ 60, 179 De lokala variationer ............... 120 Beveridgerapporten ................... 319
Bostadsposten, beräkning . . . . 19, 29, 74, 212 Anknytning mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter . . 31, 76, 81, 223 Bostadsbudget ...................... 212 Hyresräkning ........... 11, 76, 212—227 Icke. hyresräknade orter .......... 78, 223 Kvadratmeterhyra ............... 80, 216 Lokala variationer .............. 114, 115 Bränsleposten, beräkning ...... 68, 118, 181 Dzo lokala variationer .......... 181, 187 Budget (se även avkortad bud- get) ................. 12, 47, 4—9, 122, 177 Direktiv, dyrortskommitténs ............ 22 Dyrorternas avgränsning ............... 94 Dyrortsfrågan ........................ 24 Kritiken mot dyrortssystemet . 18, 24, 52 Dyrortsgrupperna, anordning ....... 130, 170 Antal .................. 14, 35, 133, 170 Dyrortsnämnd ...................... 33, 67 Existensminimum ................ (49), 144 Familjebeskattningssakkunniga ......... 150 Familjepenningens dyrortsgradering ..... 17 Fattigvärds- och barnavårdstaxors dyr- ortsgradering ....................... 17 Granskning, se Prisgranskning Huvudort .......................... 64, 93 Hyresräkning, se Bostadsposten Indextal (dyrortsindextal) .......... 58, 140 Inflyttning till städerna .......... 20, 52, 56
Inkorporering, se Dyrorternas avgränsning
Inköpsort, se Huvudort
Kallortstillägg ........................ 14 Klimatzoner .......................... 69
Kollektivavtalens dyrortsgrupperingar 55, 230 Bilverkstäder 236; bokbinderier 235; bryggerier 233; byggnadsind. 244; bygg- nadsämnesind. 242; chokladind. 235; elektriska ind. 236; garverier 238; han- delsarbetare 243»; grov- och fabriksarbe- tare 233, 240, 242; hotell och restau- ranger 238; kvarnind. 241; konfektions— ind. 234, 236; litografiska tryckerier 234, 236; metallind. 234, 236, 239; pap- persind. 240, 241; porslinsfabriker 240; pälsvaruind. 234; rörledningsfirmor 234; skofabriker 238; skrädderier 237; smides- verkstäder 236; sockerfabriker 240; statsanställda arbetare 230; textilind. 241; tidningar 242; tobaksmonopolet 237; tryckerier 235; träind. 243; vin- och Spritcentralen 233; verkstadsind. 239.
Kommunalskatteberedningen ........... 149
Kommuntyp, se Ortstyp Kompensation, se Spännvidd i löneskalor Komplettering av budget, se Avkortad
budget Konjunkturer, inverkan på levnadskost- nadsspridningen ..................... 36 Kostnadsberäkning .................... 137 Kritik av dyrortssystemet, se Dyrorts— frågan Landsdelsindelning ............ 78, 110, 224 chnadskostnader, begrepp ............. 47 Dzo lokala variationer ............ 98, 171 Levnadsstandard ................... 47, 86 Lindahl-Lemne .................... 72, 206 Livsmedelsposten, beräkning . 74, 108, 179 Dzo lokala variationer ................ 108 Lyseposten, lokala variationer .......... 118 Länsprisnämnd ....................... 67
Lönegruppering ................ 13, 24, 129 ' Lönekommitté, 1936 års 18, 25, 30, 31, 43, 76, 83, 132, 141 Ortsavdrag, se Skattegruppering Ortstyp ..................... 104, 189, 249 Pensionsgruppering ................ 16, 127 Prisgeografisk undersökning, 1941 års 12, 25, 26, 30, 76, 98, 171
D:o kommitténs .............. 27, 98, 181 Prisgranskning ................. 64, 65, 228 Prisinsamling .................. 62, 65, 185 Prisinsamlingsnämnder .............. 64, 66 Prisombud ........................... 63 Prisutveckling .................... 101, 296 Procenttalens beräkning ................ 12 _Reallön ....................... 25, 43, 237 Representantvaror (se även Budget) . 59, 179 Rese- och transportkostnader, se Av-
ståndskostnader Riksmedeldyrhet .................. 12, 140 Samvariation i priser .............. 61, 171 Sekundära verkningar av dyrortsgruppering 52
Sjukvårdskostnader ................ 27, 247 Skattegruppering .............. 15, 144, 168 Orternas fördelning på skattegrupper . . 149 Tillkomst ....................... 15, 14944 Verkningar på kommunalbeskattningen 158 Verkningar på statsbeskattningen ..... 152 Skatteposten, beräkning .......... 50, 82, 84 Dzo lokala variationer ........... 121, 188
Skatteunderlag, se Skattegruppering Skolkostnader, se Avståndskostnader Skälighetsprövning . . ........ 20, 25, 32, 96 Spännvidd, i levnadskostnader 12, 15, 34, 100, 101, 129, 131, 204:
» i löneskalor . . . . 15, 34, 131, 230 Standard, levnads-, se levnadsstandard
» bostads, se Bostadsposten
Standardavvikelse ............ 100, 172, 210 Standardräkning (-vägni.ng) ......... 30, 78 Särort ............................... 94
Tidpunkt för ny dyrortsgruppering 37, 4-2, 142, 170 Yrkesfördelar ......................... 46
-' ys Äng. 's;
'_(silrrorns igom klammer fhet'eck
nnan lagstiftning. Rättssklpnlng. Fångvård.
. nde med förslag till utlänningslag och lag anga- e mbHdertagande av utlänning i anstalt eller för— _ g: 1 . . its-kommitténs betänkande med förslag till ändringar struälagen för krigsmakten i vad den berör brott mot tån Och: allmänheten. [28]
ättakonfmitténs betänkande med förslag till ändrad tning Din *ämbetsbrott av präst. [29]
"Statsförfattning. Allmän åtatsförvaltning.
ägandejaug. dyrortsgrupperingen. [32] . — .. ]
* = Kommunalförvaltnlng. eutreduingen 1942. 8. Förslag till byggnadslag
uppböidsberednings betänkande med förslag till lag av uppbärdsförfarsndet. [27]
Ponti.
rd[ni]ng för landskommuner. Alternativ 1. [19] . 20 *” '
llationalekonomi och socialpolitlk.
' ' denns. den husllga utbildningen. [4]
- ride och förslag rörande eifektivisering av skydds- elejrernns eftervård m. m. [10] 30] hgiårljang. ekonomisk efterkrigsplanering. 8. [11] 9. gate ngsntre'dningens betänkande med' förslag till in- a .ngsgeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kom— .unäla p%)? statsunderstöddu. anläggningsarbeten. [12] ligor»:- 1 _ o itt-kens ekonomiska verkningar. 114] tu. nm terna och folkhushållningen under den till följd
mstörmakttkiiget 1989 inträdda krisen.- Del 5. Tiden 1 isla—juni 1944. [17] , jSodLvärdskommitténs betänkande. 10. Statistisk under- ?. ökuf'u'gz lang, folkpensionärernss bostadsförhällanden I 8 ' itiéns för partiellt arbetsföra betänkanden. Bilaga _ . Riktlinjer för skapande av soclaiväsendets forsk- Mörémisatlon. [26]
Hälso- och sjukvård.
Allmänt näringsväsen.
na utredningar-näs nuih'nier -i den"-kronologiska.165-teckningen) . . , , . i-.. . , .
_ rån ifs .. Å '-
e..-o
Fast egendom. Jordbruk med blniirlngar. .,
Promemoria med förslag till srrendebestämmelser för kom- ” munai jord. [9] . * "
Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.
Industri.
Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens
ordnande. 7. Försla till åtgärder för livsmedelsforsk- ningens ordnande. [6
Handel och sjöfart. Betänkande sng. grundpenningväsendet. [24]
Kommunikationsväsen.
Betänkande med förslag till organisation av en luftfarts— styrelse m.m. [2] Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Dell.
Allmänna synpunkter. [7] Del 2. Blekingenatets järn- vägar. [8]
Bank-,kredft— och penningväsen.
Försäkringsväsen.
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.
Betänkande, med utredning och förslag ang. yrkesutbild— ning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjandå] sv siöiolkets allmänna och medborgerliga bild- ning. Betänkande med förslag till nyorgnnlsation av kyrkomu- sikerbefattningarna m.m. Del 1. [16] Ungdomen och nöjeslivet. Ungdomsvärdskommitténs betän- kande del 3. [221 Betänkande och förslag ang. statsbidrag till byggnader för folkskoleviisendet. [26]
Försvursväsen.
Betänkande rörande särskilda åtgärder vid återförandet till
civil verksamhet av till beredskapstiänstgöring inkallad personal. [3] Betänkande och förslag rörande upplysningsverkssmhet om
och inom försvaret. [21]
Utrikes ärenden. Internationell rätt.
Stockholm 1945 Ivar Baggström Boktryckeri A. B. man