SOU 1945:41
1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande
N 4-0 ('?
oå (- - CDL"
&( *, IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
F: "STATENS'OFFENTL'IGA UTREDNINCAR 19:15:41, ' _ SOCIALDEPARTEMENTET
1941. ÅRS REUMATIKERVÅRDSSAKKUNNIGAS BETÄNKANDE DEL III
UTREDNING.
OM & 4 RE—UMATIKERVÅRDENS UTBYGGANDE
OCH VIDTAGANDE I ÖVRIGT AV ÅTGÄRDER FÖR DE REUMATISKA SJUKDOMARNAS BEKÄMPANDE
STOCKHOLM 1945
Kronologisk förteckning
Betänkande med förslag till utlånningslag och lag angaende omhändertagande av utlänning i anstalt eller lörläggning. Norstedt. 169 s. Ju. Betänkande med lörSlag till organisation av en lult— [arlssu reise m. m. Norstedt. 611 s. K. Betankaude rörande särskilda åtgärder vid åter- föi'andet till ClVll verksuliinet av till beredskaps- tjänstgöring inkallad personal. liaeggslröm. 74 5. Ni. Betänkande angående den busllga utbildningen. Beckman. 167 5. S. Betankalide med utredning och förslag angående yr- kesutbildning av sjötolk av manskapsgl'ad saint at- gärder till höjande av sjölolkets allmanna och med- borgerliga bildning. ldun. 370 s. E. Utrediulig rörande den tekniskt—vetenskapliga Iorsk- ningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder lör livs— medelsforskningens ordnande. llzeggströni. 151) s. H. Betänkande rörande Sveriges snialspariga järnvägar. Del 1. Allmänna synpunkter. Idun. 109 s. K. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 2. Blekingenätets järnvägar. ldun. 124 s. 1 pl. K. Promemoria med förslag till arrendebestämmelser lör kommunal jord. Marcus. 56 s. 10. Betänkande och förslag rörande effektivisering av skyddsbemselevernas eltervård m.m. Marcus. löss. S. Utredningar angående ekonomisk elterkrigsplanerlng. 8. Framställningar och utlåtanden från kommissio- nen för ekonomisk elterkrigsplanering. 2. Betänkan- de med förslag till vissa atgärder i syfte att under depression stimulera avsättningen av varaktiga kon- sumtionsvaror m. m. Marcus. 153 s. FI. lnvelteringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. viii 350 s. Fi. ' Bilagor till investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga. kommunala och statsunderstödda an- läggningsarbeten. Marcus. 83 s Fi. Socialpolitikens ekonomiska verkningar. Av C. We- Iinder. Beckman. 113 s. S. . Stadsplaneutredningen 1942. 3. Förslag till byggnads- lag m. m. V. Petterson. 646 s. Ju. Betänkande med förslag till nyorganisation av kyr- lzlåainusilåerbefattningarna m. m. Del 1. Haggström.
s. .
Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Delå. Tiden juli 1943—juni 1944. Idun. 484 s. Fo. _ Normalbrandordning för städer, köpingar och muni- cipalsamhällen. Norstedt. 21 5. K. Normalbrandordning för landskommuner. Alterna- tiv 1. För kommuner med bygdebrandlörsvaret och skogsbrandförsväret samordnade. Norstedt. 21 s. K. Normalbrandordning för landskommuner. Alterna- tiv 2. För kommuner, i vilka skogsbrandförsvaret ordnats för sig. Norstedt. 22 5. K. _ Betänkande och förslag rörande upplysningsverksam- hel om och inom försvaret. Katalog- o. Tidskrifts- tryck. 142 s. Pii. Ungdomen och nöjeslivet. betänkande del 3. Haggström.
Ungdomsvårdskommitténs 372 s. Ju.
23. Socialvårdskommitténs betänkande. 10. smislnk nn-
24 25 26
. 19—14 års upphörd bcrednings
dersökning angående folkpensionärernas bostadsför-
hållanden m. m. Beckman. 108 s. S.
Bftänkånde angående grundpenningväsendet. Marcus. s. .
Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för lolkslwlevasenoet. Häggström. Bel s. E. homnnttens för partiellt arbetslöi'a betänkanden. Bilaga nr 1. Riktlinier för skapande av socialvå— sendets iorskningsorganisation. Av Hj. Cederström.
ldun. xx, 296 s. 4 pl. 5.
_ betänkande med för-
Slag till omläggnin av uppoördstörlarandet. Marcus. 589 s. Fi.
Stralfrättskommitténs betänkande med förslag till ändringar av strafflagen lör krigsmakten i vad den berör brott mot staten och allmänheten. Norstedt. s. u. Strafii'ättskommitténs betänkande med förslag till ändrad lagstiltning om ämbetsbrott av präst.—,Nor-
stedt. 26 s. Ju. '
. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering.
. Betänkande angående dyrortsgrupperingen.
9. Framställningar och utlåtanden från kommissio- nen för ekonomisk eiterkrigsplanering. 3. Betänkande angående den svenska handelspolitiken efter kriget m. m. Marcus. 124 S. F]. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 10. Sysselsättningsundersökningar. Marcus. 224 s. Fi. Hess- ström. 400 s. Fi. . Betänkande angående yrlåesutbudningen i Norrland.
. 1944 års skattesakkunniga
. Kommunindelningskommittén. 2.
. Kommunindelningskommittén. 3. Sv. Tryckeri AB. 304 s. _ Betänkande med förslag angående kommtssionårs- väsendet vid statens förvaltningsmyndigheter m. m. V. Petterson. 160 s. 8.
1. Betänkande med för— slag angående vissa spörsmål på den allmänna kom- munalbcskattningens område. V. Petterson. 231 s. Fl. Utredningar angående ekonomisk elterkrigsp anering. 11. Framställningar och utlåtanden från kommissio- nen för ekonomisk efterkrigsplanering. 4. Betänkan- de angående vissa arbetsmarknadsfrågor m. m. Mar- cus. 91 s. Fi. Betänkande angående revision av kommunala fond- bildningslagen m. m. Haeggström. 80 s. Fl. Betänkande med förslag till riktlinjer för en revision av rikets in- delnings i borgerliga primärkommuner. Haggström. 346 s. ..
Bilagor till kom- munindelningskommitténs betänkande med förslag till riktlinjer för en revision av rikets indelning i bor- gerliga primärkommuner. Haeggström. 124 3. S.
. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk- ningens ordnande. 8. Slutbetänkande med _utredning om silikatkemisk forskning och läderforskning m. m. Haeggström. 94 s. H. ' 1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 3. Utredning om reumatikervårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder för de reuma- tiska sjukdomarnas bekämpande. Idun. 194 s., 8.
Anni. Om särskild tryckort ej angivas. lr tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse— bokstäverna till det departement. under vilket utredningen avgivits. t.ex. E. — eckleslnstlkdeplrteinentet. .lo. - lordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningar: yttre anord- ning (nr 98) utgivas utredningen: i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1945:4—1 SOCIALDEPARTEMENTET
1941 ÅRS REUMATIKERVÅRDSSAKKUNNIGAS BETÄNKANDE DEL III
UTREDNING
OM
REUMATIKERVÅRDENS UTBYGGANDE
OCH VIDTAGANDE I ÖVRIGT AV ÅTGÄRDER FÖR DE REUMATISKA SJUKDOMARNAS BEKÄMPANDE
STOCKHOLM 1945 IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG. tassarna aa. 5l6459
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartemenlet .. ..
Avdelning 1. Inledning. Kap. 1. Kap. 2. Kap. 3.
Det allmännas åtgärder för reumatikervården i Sverige Begreppsbestämningar Sociala synpunkter...................................
Avdelning II. Antalet reumatisk! sjuka i Sverige och deras vårdbehov. Kap. 4.
Kap. 5.
Kap. 6.
Utredning om antalet reumatiskt sjuka, som sökt läkarvård under år 19-43 . .. .. .. .
Siffror ur den officiella statistiken . Alitalct anstaltsvårdade reumatiskt sjuka under åren 1936—1941, sid 46 _ Antalet väntande och väntetider på pensionsstyrelsens anstalter (1937 —februari 1945), sid. 49.
Beräkning av vårdplatsbehovet
Avdelning III. Reumaiikervdrdens fortsatta utbyggand'e.
,.
Kap. /.
Kap. 8. Kap. 9.
Kap. Kap.
Kap.
K 11 p .
Kap.
Förebyggande åtgärder .................................. Den slutna reumatikervårdens organisation.
Föregående åtgärder och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . .
Renmatikervård å invärtesmedicinska avdelningar eller särskilda
delar av desamma .. .. . .
Självständiga reumatikeravdelningar (spec1alavdeln1ngar)
Tillgodosecndet av reumatikervårdens behov av ortopedisk sak— kunskap . Förslag rörande den slutna reumatikervårdens utbyggandc med A—platser............... .
Den öppna reumatikervdrden. Den öppna reumatikervården i distrikt och vid anstalter. An— mälningsplikt Reumatikervården vid brunns- och kurorter ................
Avdelning IV. Huvudmannaskap och finansiering. Kap. 15. Kap. 16. Kap. 17.
Överväganden och förslag om huvudmannaskap och finansiering Kostnadsberäkningar ........................... . ........ Avvecklingen av pensionsstyrelsens befattning med reumatiker- Vården ................................................
Avdelning V. Kap. 18.
Sammanfattning och förslag ..............................
113
122
Särskilda yttranden ................................................ 129 1. Edström och Lindberg ........................................ 2. Edström
129
BILAGOR.
. Den akuta och kroniska ledgångsreumatismens uppkomstsätt och utveck- ling (Nanna Svartz)
. Sjukligheten i reumatisk sjukdom i Sverige enligt en under 1943—1944 utförd fältundersökning av befolkningen inom vissa distrikt av landet (G. Edstrom)
' . Formulär till »Rapport om fall av reumatisk sjukdom»
' . Förebild till »Rapport från sjukvårdsinrättning om under år 1943 vårdade
fallavreumatisksjukdom»......................................
. Antal vårdade fall av reumatisk sjukdom å lasarett, sjukstugor och van- föreanstalter under år 1943 fördelade efter vårdtidens längd
. Antal vårdade fall av reumatisk sjukdom å pensionsstyrelsens lasarettsav- delningar och kuranstalter under år 1943 fördelade efter vårdtidens längd
. Antal personer, som enligt inkomna rapporter sökt läkarvård för reuma- tisk sjukdom år 1943, fördelade på gruppdiagnoser, län och kommuntyper
. Antal rapporterade personer med reumatisk sjukdom år 1943 i 0/00 av folkmängden inom olika åldersgrupper på landsbygden och i städerna enligt 1940 års folkräkning
. Antal rapporterade reumatiskt sjuka personer i behov av sjukhusvård, som remitterats till respektive vårdats på sjukvårdsanstalt under år 1943, inomolikalänochkommuntyper
. Antal reumatiskt sjuka personer i behov av sjukhusvård, som remitterats till respektive vårdats på sjukvårdsanstalt under år 1943, fördelade efter könochålder . Antal reumatiskt sjuka personer, som vårdats å olika slag av sjukvårds- anstalter år 1943, fördelade efter antalet sjukhusvistelser
. Antal reumatiskt sjuka personer, som vårdats å olika slag av sjukvårds- anstalter år 1943,fördelade efterålder.... .. . Antal reumatiskt sjuka personer, som vårdats å sjukvårdsanstalt under år 1943, fördelade efter ålder och vårdtidens längd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1941 års reumatikervårdssakkunnigas överläggningar med experter, repre- sentanter för verk och myndigheter samt andra sakkunniga
. Exempel på vårdplatsberäkning för ett län
. Skrivelsefråndoktor KarlFrumerie .. .. .. . P. M. angående kvarstående lånebelopp den 1 juli 1947, m. m. beträffande kuranstalterna i Lidköping, Luni, Umeå, Västerås och Norrköping
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.
I beslut den 17 oktober 1941 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för social- departementet att tillkalla högst sex sakkunniga med uppdrag att inom nämnda departement biträda med fortsatt utredning av frågan om reuma- tikervårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder för de reuma- tiska sjukdomarnas bekämpande. På grund av detta bemyndigande tillkal- lades den 23 oktober 1941 såsom sakkunniga undertecknade generaldirek- tören och chefen för medicinalstyrelsen J. Axel Höjer, tillika ordförande, do- centen i reumatologi och fysikalisk terapi vid Lunds universitet Gunnar Ed- ström, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, numera lands- hövdingen Elof Lindberg, Umeå, ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. domänintendenten Bernhard Nilsson, Landeryd, ordföranden i Uppsala läns landstings hälso- och sjukvårdsberedning, medicine doktorn Axel Pet- terson och professorn i medicin vid karolinska institutet Nanna Svartz. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades den 27 oktober 1941 förste ama- nuensen i medicinalstyrelsen Martin Runald. Såsom statistiker har tjänst- gjort förste amanuensen i socialstyrelsen Curt Olsson.
De sakkunniga ha antagit benämningen 1941 års reumatikervårdssak- kunniga.
I enlighet med de direktiv, som i statsrådsprotokollet angivits för utred- ningen, borde denna i första hand undersöka lämpligheten av att anordna en eller två, med erforderlig utrustning försedda specialavdelningar för ren- matiskt sjuka i anslutning till undervisningssjukhus eller annat lämpligt sjuk- hus. Avdelningarna borde så planläggas, att de dels medförde ett ej oväsent- ligt tillskott till befintlig vårdtillgång för reumatiskt sjuka, dels ock bildade underlag för bedrivande av undervisning och forskning rörande de reuma- tiska sjukdo—marnas uppkomst och bekämpande. Utredningen borde i denna del bedrivas med sådan skyndsamhet, att förslag om möjligt kunde före- läggas 1942 års riksdag.
Såsom ett första led i fullgörandet av sitt uppdrag framlade de sakkun- niga den 24 februari 1942 betänkande del I med förslag om inrättande av kliniska reumatologiska avdelningar i Stockholm och Uppsala, samt en orto— pedisk avdelning i Uppsala, avsedda att tjäna utom sjukvården även under- visning och forskning.1
' Ej tryckt.
Med vederbörligt medgivande ha de sakkunniga föranstaltat om en utred- ning rörande de reumatiska sjukdomarnas frekvens och behovet av sluten vård. De sakkunniga avsågo med denna bland annat att vinna klarhet om den utsträckning, i vilken ytterligare sjukhusplatser kunde komma att krä- vas utöver de berörda nya kliniska avdelningarnas. och om lämpligaste for— men för en sådan utbyggnad. Utredningen skedde genom hänvändelse till landets hela läkarkår om bland annat fortlöpande registrering av alla reu— matiska fall, som kommo under vederbörande läkares vård under ett helt år.
Samtidigt med igångsättandel av nyss berörda utredning upptogo de sak— kunniga till prövning frågan om att tillgodose en del av platsbehovet genom inrättande av enklare och billigare vårdplatser för sådana sjuka, som utan att vara i behov av lasarettsvård å de dyraste platserna, A-platserna, erford- rade sluten vård. Då för närvarande sådana sjuka i viss utsträckning måste vårdas å A-platser, komme genom inrättande av enklare vårdplatser, E'plat— ser, ett antal A-platser att frigöras.
Det visade sig snart under diskussionen av detta problem, att det icke kun- de vara lämpligt att laga ställning till olika möjligheter att tillgodose be- hovet av efterbehandling och konvalescentvård för de reumatiskt sjuka så- som ett från övrig efterbehandling och konvalescentvård skilt problem. Ären— det hänsköts till Kungl. Maj:t i skrivelse från de sakkunniga den 20 mars 1942. I anledning härav föreskrev Kungl. Maj:t den 27 mars 1942, alt de sak— kunnigas uppdrag skulle utvidgas till att avse utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande av efterbehand- ling och konvalescentvård i allmänhet.
De sakkunniga framlade den 10 juni 1944 såsom ett andra led i full— görandet av sitt uppdrag betänkande del II: Utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande inom landets sjukvårdsväsen av efterbehandling och konvalescentvård (S. 0. U. 1944: 28).
Frågan om reumatikervårdens utbyggande har tidigare varit föremål för utredning dels av statens sjukvårdskommitlé, som i sitt år 1934 avgivna be— tänkande angående den slutna kroppssjukvården i riket (S. 0. U. 1934: 22) uppdragit vissa preliminära riktlinjer i ämnet, dels ock av de sakkunniga angående pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet, vilka är 1937 framlagt ett utförligt förslag i samma ämne (S. (). U. 1937: 23).
Genom 1941 års reumatikervårdssakunnigas försorg borde enligt de givna direktiven verkställas en översyn av 1937 års betänkande i ämnet med be— aktande av de erinringar, som framställts i de över betänkandet avgivna yttrandena. Därvid borde särskilt eftersträvas att få till stånd en i möjli— gaste mån rättvis avvägning mellan de för reumatikervården intresserade parterna av kostnaderna för dess utbyggande och drift.
Efter vederbörligt bemyndigande ha de sakkunniga vid sammanträde den 7 februari 1942 med tillkallade experter överlagt om vissa särskilda, under
utredningsarbetets gång uppkomna frågor berörande pensionsstyrelsens sjuk- vårdande verksamhet.
Till dessa överläggningar hade infunnit sig professorerna och överläkarna S. C. Johansson i Göteborg och S. [. Ingvar i Lund samt överläkarna vid pensionsstyrelsens kuranstalter i Nynäshamn F. F. U. Sundelin, i Tranås N. Ahlén, lasarettsläkarna B. L. Brahme, Norrköping, J. A. Bjure, Västerås. E. T. Akmar, Lidköping, S. R. Ekvall, Umeå, och C. G. Ingvarsson, Väners- borg, samt dåvarande regementsläkaren A. G. W. Engel, Boden, numera lasarettsläkare i Falun. 1 överläggningarna deltogo generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen K. Persson, byråchefen i samma styrelse C. Bro- berg, överläkaren i styrelsen, docenten G. Kahlmeter samt förste byråsekrete— raren i styrelsen M. Parenius. Därjämte deltog medicinalrådet E. Edén.
De sakunniga ha den 9 februari 1942 överlagt med styrelsen för svenska landslingsförbundet, som representerades av dåvarande statsrådet, numera landshövdingen G. Andersson, riksdagsmännen M. Andersson, Igelboda, J. E. G. Fast, Nässjö, och E. Hage, Luleå, samt styrelsens sekreterare ]. Dahl- gren. Den 13 mars 1945 ägde förnyade överläggningar rum, varvid lands— tingsförbundet representerades av riksdagsmännen Fast, R. Andersson, Voll- sjö, och C. P. Olsson, Mellerud, samt sekreteraren Dahlgren.
Vid planerandet av den ovan berörda utredningen rörande de reumatiska sjukdomarnas frekvens och behovet av sluten 'ård hade de sakkunniga den 25 april 1942 överläggningar med representanter för svenska provinsialläkar- föreningen och under maj och juni 1942 upprepade överläggningar med re— presentanter för Sveriges läkarförbund. Svenska provinsialläkarföreningen representerades vid överläggningarna av ledamöterna i föreningens styrelse provinsialläkaren C. G. Sundell, Grängesberg, förste provinsialläkaren J. F. V. G. Ankarswärd, Västerås, provinsialläkaren J. H. Castenfors, då i Vini— merby, 1111 i Enebyberg, och f. (l. förste provinsialläkaren G. E. Hagstrand, Örebro, samt suppleanterna i samma styrelse f. d. provinsialläkaren K. G. Alling, Stockholm, provinsiallälulren J. F. Bellander, Strömsund, och förste provinsialläkaren lx'. E V. Edlund, Karlstad. Till dessa överläggningar hade dessutom inbjudits medicinalrådet J. T. Bytlner. I överläggningarna med Sveriges läkarförbund deltogo fältläkaren (). R. Hybbinette och marinläka— ren J. P. Edwardson. I berörda utredning deltog en stor del av den svenska läkarkåren.
Från överläkarna för vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg, Hälsing- borg och Härnösand samt ortopediska avdelningarna i Malmö och Lund ha de sakkunniga inhämtat vissa uppgifter rörande ortopedvården.
För diskuterande av frågan om ortopedvårdens förhållande till reuma- likervården ha de sakkunniga den 17 november 1942 haft överläggningar med professor emeritus J. H. Waldenström, professorn N. A. Troell, över- läkaren C. H. Nilsonne och docenten G. G. F. Wiberg.
Nämnda och andra överläkare vid olika lasarettsavdelningar och kur- anstalter ha på begäran lämnat de sakkunniga uppgifter och synpunkter rö-
rande sjukvårdsinrättningarnas beläggning och väntetid för intagning av patienter m. 111.
De sakkunniga ha _ förutom ovan nämnda och i tidigare betänkanden redovisade överläggningar och samråd -— den 10 juni 1944 haft särskilda
överläggningar med professorn S.'lngvar samt docenterna G. Kahlmeter och E. Jonsson rörande utbyggande av reumatikervården.
För fortsatt diskussion rörande pensionsstyrelsens befattning med reuma— tikervården inbjödo de sakkunniga representanter för styrelsen till överlägg- ningar i ämnet den 14 maj 1945. Styrelsen representerades härvid av gene- raldirektören Persson, överläkaren Kahlmeter och förste byråsekreteraren Parenius. De sakkunniga ha också haft förmånen att från pensionsstyrelsen erhålla vissa för de sakkunnigas arbete erforderliga uppgifter.
Genom Kungl. utrikesdepartementets försorg ha upplysningar begärts rö- rande det i Oslo belägna specialsjukhuset för reumatiskt sjuka och de sak- kunniga ha från overlege dr. med. A. Tanberg till svar å sin begäran haft förmånen att erhålla ritningar och beskrivningar över Oslo sanitetsforenings revmatismesykehus.
Med stöd av vederbörligt bemyndigande ha de sakkunniga ävensom sekre— teraren i studiesyfte företagit resor till pensionsstyrelsens fristående kur- anstalter i Nynäshamn och Tranås samt dess lasarettsavdelningar i Lidkö— ping, Lund, Norrköping, Umeå, 7änersborg och Västerås. Därjämte ha de sakkunniga jämte sekreteraren avlagt besök vid Sätra brunn.
Efter slutförd b=arbetning av sålunda införskaffat material få de sakkun- niga härmed överlämna sitt betänkande del Ill, innehållande fortsatt utred- ning om reumatikervårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande. De sakkunniga förutsätta, att vissa av reumatikervårdens problem bliva föremål för fortsatt övervä- gande i samband med pågående eller föreslagna utredningar med vidare omfattning, t. ex. rörande öppen vård, utbildning och omskolning av de partiellt arbetsföra samt tillvaratagandet av deras arbetskraft. De sakkun- niga föreslå, att frågan om statligt understöd till kuratorsinstitutionen inom sjukvården samt frågan om ortopedvården bli föremål för särskilda ut— redningar.
Av ledamöterna Edström, Lindberg och Svartz ha avgivits särskilda ytt- randen, vilka bifogas.
De sakkunniga anhålla, att Herr Statsrådet behagade anse deras uppdrag slutfört i och med överlämnandet av detta betänkande.
Stockholm den 26 september 1945.
Vördsamt J. AXEL HÖJER. GUNNAR EDSTRÖM. ELOF LINDBERG. BERNHARD NILSSON. AXEL PETTERSON. NANNA SVARTZ.
/ Martin Ranald.
AVD. 1. INLEDNING
Kap. 1. Det allmännas åtgärder för reumatikervården i Sverige.
Under det första årtiondet av detta sekel började man i ett flertal länder komma till klarare insikt om de reumatiska sjukdomarnas stora betydelse ur folkhälsans synpunkt. Vid denna tid bereddes de reumatiskt sjuka utom i hemmen vård såsom andra sjuka på de allmänna sjulwårdsanstalterna och på kurorter. Flertalet av de reumatiskt sjuka erhöllo aldrig vård å sluten anstalt.
År 1909 begynte överläkaren Israel Hedenius att i tal och skrift väcka in— tresse för att åstadkomma ökade vårdmöjligheter för de reumatiskt sjuka.
Redan under de första åren av sin verksamhet fann pensionsstyrelsen, vars chef då var generaldirektören Adolf af Jochnick och överläkare professorn Hjalmar Forssner, att vissa grupper av sjuka, särskilt reumatiskt och nervöst sjuka, drabbades av tidig och svår invaliditet och att man därför borde säkra dem bättre möjligheter till vård. Pensionsstyrelsen började därför är 1915 att på sin bekostnad sända invalidpensionssökande sådana sjuka till vissa privata kurorter med syfte att förbättra deras tillstånd och hindra dem från att bliva varaktigt arbetsoförmögna. Då antalet hjälpsökande ökade, inköpte och ombyggde pensionsstyrelsen i början av 1920-talet för sitt klientel två kuranstalter, Tranås och Nynäs, båda sedermera om- och tillbyggda, samt nyuppförde en i Åre.
Genom överläkaren Gunnar Kahlmeters statistiska utredning 1923 över or- sakerna till invaliditet i vårt land vann reumatikerfrågan ökad aktualitet. Han visade, att mer än en femtedel av dem, som år 1918 erhållit invalid- pension från pensionsstyrelsen av annan orsak än ålderssjukdom, hade bli- vit invalider på grund av reumatisk ledsjukdom. En tio år senare utförd undersökning på motsvarande material visade samma resultat, vilket ansågs betyda, att antalet invalider med folkpension på grund av reumatisk ledsjuk— dom i vårt land vid denna tidpunkt utgjorde över 50 000. Under det halvår, undersökningen denna gång omfattade, hade ca 2 250 personer nytillkommit som reumatiska invalider.
Efter de skedda om- och tillbyggnaderna omfatta de fristående kuranstal- terna i Nynäshamn. Tranås och Åre för närvarande 5418 vårdplatser för obe-
medlade och mindre bemedlade (pensionsstyrelsens klientel) samt ca 100 vårdplatser för ekonomiskt bättre situerade vid kuranstalten i Tranås. En stor del av klientelet vid dessa utgjordes och utgöres fortfarande av ren- matiskt sjuka. Genom pensionsstyrelsens tillskyndan uppfördes vidare i slu- tet av 1920-talet speciella reumatikcravdelningar vid fem centrallasarett (Lund, Norrköping, Lidköping, Västerås och Umeå) samt något senare vid ett garnisonssjukhus (Boden), numera tillsammans omfattande 344 vård- platser för reumatiskt sjuka. Vid samma tidpunkt tillförsäkrade sig styrelsen genom byggnads- och driftbidrag ytterligare 54 vårdplatser för sådana sjuka vid Göteborgs vanf'öreanstalt och Lunds ortopediska lasarettsavdelning, nu— mera minskade till 36. I slutet av 1930-talet uppläts den Broströmska vård— anstalten i Göteborg på 25 vårdplatser för reumatiskt sjuka barn, remitte- rade från pensionsstyrelsen. Dessutom började styrelsen i viss utsträckning belägga den nyuppförda lasarettsavdelningen för nervöst sjuka i Väners- borg med reumatiska patienter.
År 1931 avlämnade pensionsstyrelsen till Kungl. Maj:t ett utlåtande, ut- görande remissvar över en till Kungl. ecklesiastikdeparlementet från »den svenska nationalkommitlen för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande» avlåten skrivelse, i vilken föreslogs, att en reumatologisk avdelning skulle uppföras vid det blivande karolinska sjukhuset. Pensionsstyrelsen tillstyrkte livligt nämnda förslag under framhällande av den stora betydelse en dylik avdelning skulle komma att få dels för vården av reumatiskt sjuka, dels för undervisningen och dels för den vetenskapliga forskningen rörande de reu— matiska sjukdomarna. Kungl. Maj:t behandlade sedermera denna fråga i proposition nr 154 är 1932, vari bl. a. yttras, att i det framlagda inbyggnads— förslaget för karolinska sjukhuset tomtplats beräknats för en för pensions- styrelsen avsedd rcumatikeravdelning om ca 60 sängar i anslutning till den medicinska kliniken. Som 1941 års reumatikervårdssakkunniga i del I av sitt betänkande framhållit, har en reumatologisk klinik på "karolinska sjuk- husets område sedermera ingått både i det förslag till reumatikervårdens utbyggande. som framlades av statens sjukvårdskommilte år 1934 och i det utlåtande, som avläts av de sakkunniga för pensionsstyrelsens invalidi- tetsförebyggande verksamhet är 1937.
Med utgångspunkt från att staten på 0 'an angivet sätt redan ingripit i och ekonomiskt understött reumatiker 'ården föreslog statens sjukvårdskom- mitté (S. 0. It. 1934: 22) ett utbyggande av densamma därigenom, att till yt- terligare några delade lasarett anslötes särskilda avdelningar (paviljonger), samt att den på så sätt utbyggda reumatikervården fortfarande skulle be- kostas av staten. Förslaget innebar, att ytterligare 9 lasarettsavdelningar på tillsammans 656 vårdplatser skulle byggas, därav 2 stora avdelningar på 'ardera 120 vårdplatser i Stockholm och Göteborg samt 7 av mindre stor- lek. Dessa avdelningar skulle tillsammans med pensionsstyrelsens ovan- nämnda 6 reumatikeravdelningar vid lasaretten och garnisonssjukhuset i
Boden, vilka då skulle öppnas även för annat klientel än pensionsstyrelsens. stå till förfogande för den slutna reumatikervården i riket.
1936 års sakkunniga för pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verk- samhet föreslogo (S. 0. U. 1937: 23), att samtliga län utom Gotlands skulle tillgodoses med egna reumatikeravdelningar. Enligt deras plan skulle till de ovannämnda 6 förefintliga pensionsstyrelsens reumatikeravdelningar till- komma ytterligare 21. avdelningar på tillsammans 1294 vårdplatser. Man skulle härigenom få en avdelning i Stockholm på 120 vårdplatser, två av- delningar i Göteborg och Norrköping på vardera 100, en avdelning i Lund på 80 vårdplatser, medan de övriga avdelningarnas storlek skulle utgöra 50 —60 vårdplatser. Utbyggnaden förutsattes taga en tid av 8 år. ] anslutning till dessa reumatikeravdelningar borde poliklinisk behandling anordnas av sådana fall, som icke oundgängligen erfordrade sjukhusvård, samt i mån av behov inrättas särskilda poliklinikhem för dessa sjuka.
Poliklinikerna skulle även tjänstgöra som ett slags centraldispensärer med uppgift att bedöma från andra läkare inremitterade fall med reumatiska symtom samt tillhandagå med råd och anvisningar rörande vård i hemorten av reumatiska åkommor. Genom kuratorer skulle de sjuka i görligaste mån bistås även i ekonomiska angelägenheter samt med anskaffande av lämplig sysselsättning eller yrkesutbildning efter behandlingstidens slut. Några sär— skilda lokala dispensärer ansågos däremot icke vara av behovet påkallade.
Vid denna tidpunkt vårdades enligt den av dessa sakkunniga företagna bearbetningen av den officiella statistikens siffror årligen över 15 000 reuma— tikerfall å lasarett, sjukstugor och militärsjuklms. Drygt 10 000 av dessa fall gingo under rubriken artriter, medan av de övriga 5 500 fallen ungefär hälf— ten kom under rubriken ischias och hälften under rubriken muskelreumatism och ryggskott. Samtidigt vårdades årligen å pensionsstyrelsens anstalter eller genom dess försorg cirka 2 000 fall av artriter, något över 100 fall av muskel- reumatism och dylikt och något mer än 300 fall av ischias. Även för övrigt vårdades ä brunns- och badanstalter samt å hemmen för kroniskt sjuka ett icke ringa antal reumatiskt sjuka.
För att närmare klarlägga de organisatoriska förutsättningarna för anord- nande av en kombinerad reumatisk-ortopedisk specialvård vid akademiska sjukhuset i Uppsala uppdrog Kungl. Maj:t år 1939 åt kanslern för rikets uni- versitet att verkställa ny utredning över ordnandet av reumatiker-ortoped— sjukvården jämte den därmed sammanhängande undervisningen vid akade- miska sjukhuset i Uppsala. År 1940 överlämnade universitetskanslern med eget yttrande ett av medicinska fakulteten och direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala utarbetat förslag i ämnet, vilket gick ut på upprättande vid ovannämnda sjukhus av särskilda specialavdelningar med självständiga överläkare för reumatikervården och den ortopediska vården. Avdelningarna skulle dock vara inrymda i samma byggnad med delvis samma lokaler, var- igenom viss besparing vid byggnadernas uppförande och drift skulle kunna
ernås. Enligt medicinska fakultetens mening borde emellertid det sålunda framlagda förslaget icke få undanskjuta det trängande behovet av nybygg- nader för vissa andra ändamål, som jämväl vore aktuella. Med hänsyn här— till och till det då rådande statsfinansiella läget ansåg universitetskanslern, att med en vidare prövning av förslaget kunde anstå.
I det sålunda uppkomna läget väcktes vid 1941 års riksdag två motioner (I: 5, II: 5), vilka utmynnade i en anhållan till Kungl. Maj:t om upprättande av förslag till två reumatikersjukhus (i Stockholm och Göteborg) om var- dera 120 vårdplatser, ävensom om framläggande för riksdagen av förslag till lämplig organisation för bekämpande av de reumatiska sjukdomarna i riket. Riksdagen uttalade i anledning av motionerna, att den i likhet med motionärerna funnit det vara en angelägenhet av största vikt, att åtgärder vidtoges för att bereda ökade vårdmöjligheter åt de reumatiskt sjuka. Då , emellertid meningarna vore delade beträffande det lämpligaste sättet för reumatikervårdens utbyggande, ansåg sig riksdagen icke böra bifalla motio- nerna, i"vad dessa åsyftade uppförande av de två ovannämnda större reu- matikersjukhusen om vardera 120 vårdplatser. Önskvärdheten av att sna- rast möjligt åvägabringa ökade möjligheter för bekämpandet av de reuma- tiska sjukdomarna syntes dock motivera en framställning från riksdagens sida. Under hänvisning härtill anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville efter den ytterligare utredning, som kunde befinnas erforderlig, taga frågan om reumatikervårdens utbyggande under omprövning och för riksdagen fram- lägga det förslag, vartill omprövningen kunde föranleda. Med anledning härav tillsattes i oktober 1941 sex sakkunniga.
Sammanfattande må understrykas, att varken 1931 års framställning från pensionsstyrelsen om byggandet av en reumatologisk klinik i Stockholm eller statens sjukvårdskommittés förslag år 1934 om 9 speciella reumatolo- giska lasarettsavdelningar eller 1936 års sakkunnigas förslag om 21 sådana specialavdelningar hittills på något sätt omsatts i verkligheten.
Kap. 2. Begreppsbestämningar.
De sakkunniga ha såväl vid sin utredning som i föreliggande betänkande indelat de reumatiska sjukdomarna i fyra grupper. Den gruppindelning, som använts, är icke strängt vetenskaplig utan har valts företrädesvis av prak- tiska skäl. De sakkunniga framlägga nämligen förslag, att statsbidrag huvud- sakligen skall lämnas till vård av patienter tillhörande vissa grupper (I och II). En liknande indelning i grupper, ehuru av något olika art, har an— vänts av pensionsstyrelsen i dess verksamhet.
Benämningen reumatiska sjukdomar omfattar i det allmänna språkbruket ett flertal till sin natur skilda sjukdomtillstånd. Gemensamt för dessa sjuk-
domar är, att de äro lokaliserade till hållnings- och rörelseorganen, särskilt lederna, samt att de vanligen medföra inskränkning i den fria rörligheten och benägenhet för smärtor, bl. a. vid väderleksväxlingar.
Olika uppfattningar råda om vad som bör räknas till de reumatiska sjuk— domarna. Forskarna på hithörande område ha sökt åstadkomma en syste— matisk uppdelning av dessa sjukdomar utan att ha kommit till en tillfreds- ställande lösning. En invändningsfri indelning av de reumatiska sjukdo- marna på grundval av de olika orsaksmoment, som framkalla dem, låter sig alltjämt icke göra. Detta beror på att orsaken till flera av dessa sjukdomar icke är känd.
E' heller har det varit möjligt att uppdela de reumatiska sjukdomarna endast efter deras lokalisation. Vid de båda viktigaste av dessa sjukdomar, den akuta och den kroniska ledgångsreumatismen, är det fråga om en all— män infektion av organismen, där ej blott lederna utan flera andra organ. främst hjärtat, ofta äro angripna.
Trots att man sålunda icke kommit fram till en enhetlig indelningsgrund, har av de utförda forskningarna framgått, att de reumatiska sjukdomarna kunna uppdelas i vissa huvudgrupper. I den medicinska nomenklaturen har det sålunda blivit alltmera vanligt att bland ledsjukdomarna särskilja två huvudslag. Man talar om ledsjukdomar av inflammatorisk natur (artriter) samt ledsjukdomar med degenerativa förändringar (artroser), vid vilka sist- nämnda ledbrosket av en eller annan anledning förändrats så, att det rea- gerat abnormt för nötning och belastning.
Till artriterna höra den reumatiska febern eller den akuta ledgångsreu- matismen samt den kroniska ledgångsreumatismen. Hit räknas även motsva- rande inflammatoriska processer i stödjeorganens övriga vävnader.
Nedan ges en kort karakteristik av de olika grupperna. En mera utförlig skildring av den akuta och kroniska ledgångsreumatismens uppkomstsätt och utveckling lämnas i bilaga 1 av professorn Nanna Svartz.
Grupp 1. Den reumatiska febern (akut ledgångsrcumatism, akut artrit eller polyartrit) omfattar sjukdomsbilder av varierande art. Det rör sig här om en allmän infektion, vilken enligt nuvarande uppfattning ofta utgår från svalget men även kan härleda sig från andra infektionshärdar. Om sjuk- domsorsaken och om sjukdomsskeendet i övrigt råda rätt skiljaktiga me- ningar. Utom lederna kunna, som redan nämnts, ett flertal andra organ och framförallt hjärtat angripas mer eller mindre svårt. I hjärtat uppstå ofta förändringar i klaffarna, som giva upphov till 5. k. hjärtvalvel/el. Ju yngre individen är, när han insjuknar i ledgångsreumatism, desto större är risken, att hjärtat angripes. Den största frekvensen av reumatisk feber är före 25- årsåldern. Recidivtendensen av denna sjukdom är stor och har uppskattats till inemot 50 %. Mest uttalad är den i uppväxtåldern. AV stor vikt för att förhindra, att ett reumatiskt hjärtvalvelfel uppkommer, är att bekämpa in-
fektioneu i tidigast möjliga skede. Vid denna behandling användes numera olika medicinska preparat. För att påverka sjukdomsprocesserna och öka möjligheterna till läkning äro vidare långvarigt sängläge, konvalescentvård och övervakning vid återgång till arbetet nöd 'ändiga. Vid den akuta led— gångsreumatismen ha symtomen icke sällan ett långdraget förlopp. Sjuk- domsbilden blir härvid ofta sådan, att någon skarp gräns gentemot en kro— nisk ledgångsreumatism icke kan dragas. Många anse de akuta och de kro- niska polyartriterna vara olika former av samma sjukdom.
De akuta resp. subakuta (något mera utdragna) reunmtiska sjukdomstill— stånden i lederna ( akuta. eller subakuta urtriter) och deras omgivning ( peri- artriter.) ha av de sakkunniga smnnmnförts till en grupp, betecknad grupp ].
Grupp 11. Den kroniska ledgånysrel[matismen (kronisk artrit eller poly— artrit) är liksom den reumatiska febern en allmän infektion av kroppen, där de flesta organ kunna vara mer eller mindre angripna. Även infektions— vägarna synas vara desamma, i det att infektionen ofta utgår från svalget, mindre ofta från tänderna, tarmen eller andra organ. Vanligen finnas flera infektionshärdar. Detta är sannolikt orsaken till att sjukdomen ofta icke läkes trots avlägsnande av en infektionshärd. Ett sådant avlägsnande av en eller flera såsom utgångshärdar misstänkta sjukliga processer ingår det oak- tat ej sällan som en del av behandlingen. även om resultatet i allmänhet icke kan i förväg överblickas.
Sjukdomsprocessen vid den kroniska ledgångsreumatismen är av mera stabil karaktär än vid den akuta och ledinflammationen står mera i centrum av sjukdomsbilden eller dominerar denna helt. Samtidigt med lederna äro även andra stödjeorgan, muskler och muskelfästen, senor och senfästen, slem- säekar m. m. i regel angripna. Ledprocessen leder gärna till brosk- och ben- förstörande förändringar och som följd härav uppstå särskilt i bristfälligt vårdade fall gärna felställda leder, vilket synnerligen ol'ta gör den sjuke till invalid. Ett uppflammande av en till synes läkt sjukdomsprocess förekom— mer ej sällan. Överkänslighet för tillstötande infektioner samt yttre skad- ligheter förefinnes under lång tid även sedan processen förefaller att ha avstannat.
Behandlingen måste vara inriktad på att med samma medel som vid den akuta artriten häva infektionen, motverka eventuellt mindre gynnsamma se- kundärreaktioner från kroppens sida samt underhålla och återställa ledfunk— tionen. En lång'och tillräckligt tidigt insatt sjukhusvård under ledfunktions- kontroll är för förebyggande av invaliditet av största Vikt. Utom långvarig sjukhusvård fordras även liksom vid den akuta ledgångsreumatismen en till- fredsställande konvalescentvård samt tillsyn efter återgången till arbetet. Hjälp till ombyte av verksamhet är ofta önskvärd.
Den kroniska ledgångsreumatismen kan uppkomma i alla åldersperioder. Oftast uppträder den dock i åldrarna mellan 35 och 60 år. När sjukdomen
icke gar till läkning, resulterar den i många fall i partiell arbetsoförmåga. i andra fall i full inxaliditet.
De sakkunniga använda i det följande beteckningen grupp [I på fall av kroniska remnatiska förändringar av in/lannnatorisk art i lederna (kronisk artrit eller poli/artrit) och deras omgivning, senor, senskidor och slemsdckar (kronisk tendinit, peritendinit och bars-it, ofta sammanfattade i begreppet kronisk periartrit).
Många anse. att benämningen reumatisk sjukdom helst borde begränsas till ovannämnda två grupper av på infektiös basis stående sjukdomslillstånd. vilka bl. a. lmrakteriseras av hög sänkningsreaktion och vissa typiska mikro— skopiska förändringar i de angripna organen. Det är sannolikt, att utveck- lingen kommer att gå i denna riktning. Redan nu intages en särställning vid sidan av de reumatiska ledsjukdomarna av ett stort antal relativt väl utfors- kade ledinflammationer, nämligen sådana beroende på tuberkulos. gonorré. syfilis och andra väl definierade infektionssjukdomar.
Gikten är en i Sverige ovanlig säregen ämnesomsättningssjukdom med lokalisation bl. a. till lederna. Den bör icke räknas till de reumatiska sjuk— domarna.
Grupp III. De degenerativa ledsjukdomarna (artroserna) karakteriseras av nötnings- och slitningsförändringar på ledytorna. Sekundärt härtill upp- träda formförändringar i lederna med benpålagringar m_. 111. Med anledning härav ha dessa former av ledsjukdomar ofta kallats deformerande artriter eller numera artroscr.
Lättare förändringar av denna art finnas hos de flesta människor efter 50—års åldern, särskilt ofta i kotpelaren. Svårare förändringar uppkomma stundom i leder, som av en eller annan anledning (av våld orsakad skada i leden, tidigare sjukdom. lokal missbildning) äro mindervärdiga. Mekanisk påfrestning av en led vid vissa former av tungt arbete är ofta en bidragande orsak. Vitaminbrist och ämnesomsättningsrnl)bningar samt lokala cirkula- tionsrubbningar antagas kunna spela en roll. Vid artriterna äro vanligen ett flertal leder angripna, vid artroserna förmärkas symtom ofta från endast en eller ett par leder. Vanligast är denna sjukdom i höftleder, knäleder eller ryggrad, vilken senare ej sällan företer förändringar i större delen eller i dess helhet. Oftast förekomma artroserna hos äldre.
Genom lämplig vård och vila kunna ledbesvären i hög grad minska och funktionsdugligheten i lederna öka, varigenom arbetsförmågan förbättras. I en del fall uppkommer dock, särskilt om sjukdomen ej behandlas, bestå- ende invaliditet. Många fall fordra sjukhusvård, dock väsentligt kortvarigare än artriterna.
Ibland uppträda degenerativa ledförändringar i leder, som förut varit säte för inflammation. En akut eller kronisk artrit kompliceras av en artros.
Grupp IV. Ischias, ryggskott, rygginsufficiens, myalgier och liknande till- stånd utgöra en heterogen sjukdomsgrupp. Vid ischias är det i många fall fråga om tryck eller skada på ischiasnerven, t. ex. genom ett s. k. diskbrick. eller genom inflammatoriska processer, tumörer etc. I andra fall bero ischias- symtom på av olika anledningar framkallad lokal överansträngning av nus- kulaturen, åtföljd av krampartad sammandragning av densamma. Ischia; är ofta ett svårt sjukdomstillstånd med ej sällan långvarig arbetsoförmåga och till och med i vissa fall bestående invaliditet. Medelåldern är mer än ardra åldrar drabbad av sjukdomstillstånd, hörande till denna grupp. Sjukdomen fordrar stundom långvarig sjukhusvård, dock i regel kortvarigare än irt- riterna. Tillgång till konsultation, ej minst ortopedisk sådan, är ofta örsk- värd. I en del fall visar sig kirurgisk behandling behövlig.
Vid rygginsufficiens föreligger en ändring av ryggmuskulaturens nornala spänningstillstånd. Den till grund liggande processen kan vara av olika slag och kan bero på överansträngning av muskulaturen eller förändringar i kot- pelaren. Psykiska moment spela här liksom för övrigt också vid ischias ofta en viktig roll. -
Jluskelreumatism (myalgier, myiter) bero i vissa fall på cirkulationsrubb- ningar i muskulaturen, i andra fall föreligga inflammatoriska processer ich i åter andra rör det sig om resttillstånd efter avlupna sjukdomar med s k. ärrsmärtor. Dessa tillstånd nedsätta visserligen ofta prestationsförmågan, i regel dock utan att medföra total arbetsoförmåga, åtminstone icke under längre period. De fordra relativt sällan vård å sjukvårdsanstatt och äro ur invaliditetssynpunkt' av mindre betydelse.
Här avhandlade sjukdomstillstånd (ischias, ryggskott, rygginsufficims, myalgier, mgiter etc.) äro ofta omöjliga att exakt avgränsa såsom enhetliga sjukdomsbilder, de övergå i varandra och förekomma ofta samtidigt. De ut— göra stundom endast ett symtom bland flera andra vid en allmänsjukdom av någon art. Man brukar då tala om reumatiska symtom vid sjukdomen i fråga. I den mån sådana symtom uppträda som självständiga, bruka de ofta betecknas som en reumatisk sjukdom och ha av de sakkunniga samman- förts i en gemensam grupp, grupp IV.
Kap. 3. Sociala synpunkter.
Dödlighet, sjuklighet och invaliditet. De reumatiska sjukdomarna ha i allmänhet icke någon hög dödlighet. Undantag är den reumatiska febern, vilken som redan nämnts i stor utsträckning angriper hjärtat, oftare ju yngre den sjuke är. I åldrarna upp till 40 år spelar denna sjukdom, frånsett de fem första åren, en väsentlig roll såsom dödsorsak. i det att ungefär 10 % av alla dödsfall i dessa åldrar såväl i vårt land som i vissa andra länder be- räknats vara orsakade av reumatiska hjärtsjukdomar. I vårt land kan detta
är ltt—ll antagas ha inneburit ca 400 dödsfall av denna anledning. Denna siffra representerar totala antalet dödsfall i hjärtsjukdomar i åldern 5—40 år och slutsatsen grundas på antagandet, att antalet dödsfall i hjärtsjuk- domar under -'lO år av annan orsak än reumatiska sjukdomar ungefär mot— svarar antalet dödsfall till följd av reumatiska hjärtsjukdomar i högre ålder. Av dessa dödsfall äro en del förorsakade av den kroniska polyartriten. Vår officiella statistik tillåter icke ett uppdelande av de olika formerna av hjärt— sjukdomar efter sjukdomsorsaker. En del dödsfall till följd av akut och kro— nisk polyartrit döljer sig också under andra dödsorsaker.
Den förlust, som förorsakas samhället genom pågående reumatisk sjuk- dom, innan in 'aliditet ansetts föreligga, kan för hela landet icke exakt. an- givas men på olika vägar beräknas. Hänsyn tages härvid till de arbetsföra åldrarna (mellan 15 och 65 år). Utgår man från en undersökning av docen- ten G. Edström beträffande. de reumatiska sjukdomarnas förekomst bland vissa kroppsarbetargrupper i Göteborg 1928—4932, kommer man fram till en årlig förlust av arbetsdagar av ungefär 8 miljoner för hela landet. Utgår man från ett av Edström bearbetat material från Göteborgs och Skånes er— kända centralsjukkassor för år 1940 och uppskattas med ledning härav den reumatiska sjukligheten i hela landet i arbetsför ålder, erhålles en förlust av ungefär (31/2 miljone ' arbetsdagar. Utgår man slutligen från ett av överläka- ren M. Ljungdahl bearbetat material från Malmö erkända centralsjukkassa år 1941. erhålles ett motsvarande värde av ca 7 miljoner förlorade arbets- dagar.
En av de sakkunniga föranstaltad statistisk undersökning över den reu- matiska sjukligheten under år 1043 i hela landet ger en relativt exakt bild av sjukdomstiden endast i den mån denna tillbragts på sjukvårdsanstalt. Ut- gående från denna siffra och med hänsyn tagen till antalet sjuka, som sökt täkare utan att anses behöva sjukhusvård, kommer man fram till att an- talet genom sjukdom förlorade arbetsdagar sannolikt icke är mindre än 5 miljoner.
Sannnanfattas de sålunda gjorda uppskattningarna, torde man vara be- rättigad att säga, att årligen minst 5 miljoner arbetsdagar och sannolikt åt- skilligt flera gå förlorade till följd av tillfällig arbetsoförmåga vid reumatisk sjukdom inom landet, vilket torde kunna uppskattas till en samhällelig årlig förlust av minst 50 miljoner kronor, representerande smnman av förlorad arbetsinkomst såsom mått på producerad nyttighet och samhällets utgifter för den sjuke.
Vid en beräkning av samhällets förluster genom den av reumatiska sjuk- domar förorsakade invaliditeten, rör man sig på säkrare grund. Vid olika tillfällen har pensionsstyrelsen genom bearbetning av sitt material utrönt omfattningen av den reumatiska invaliditeten. Senast har en sådan under- sökning ägt rum för år 1944. Under detta år förklarades 2 090 personer i ålder före 67 år såsom invalider till följd av reumatiska sjukdomar i leder
och ben. Till dessa bör läggas ett antal närbesläktade tillstånd, varigenom summan kommer att uppgå till 2 379. Ytterligare bör med sannolikhet hit räknas 75 hjärtiuvalider under 40 års ålder. Då hela antalet under året av olika sjukdomsorsaker såsom invalider förklarade personer i ålder under 67 ' år uppgick till 12 452. utgör den reumatiska invaliditeten under nämnda är alltså ungefär 20 % därav. Liknande beräkningar vid föregående tillfällen rörande invalidmaterialet från 1918 och 1928, där dock materialets grup- pering icke tillåter direkt jämförelse. samt från 1943 ha givit liknande resultat.
Då medelantalet personer under 67 års ålder. vilka 1943 uppburo invalid— pension från pensionsstyrelsen, utgjorde 153 000, kan hela antalet nämnda är levande reumatikerinvalider i arbetsför ålder beräknas till ungefär 30000. Samhällets årliga förlust till följd av denna invaliditet kan enligt ovanstående för 300 arbetsdagar 51 10 kronor per dag uppskattas till ungefär (30 000 )( 300 X 10) 90 miljoner kronor. '
På detta sätt beräknad blir samhällets årliga förlust till följd av de reu- _ matiska sjukdomarna. dödsfallen oräknade, nära 150 miljoner kronor. Denna siffra bör hållas i minnet. då man har att bedöma storleken av den insats, som kräves för att minska de reumatiska sjukdomarnas härjningar. Även med våra ännu ofullständiga kunskaper om de reumatiska sjukdomarna ha vi stora möjligheter att genom lämplig vård förekomma eller minska inva- liditet. Det är en dålig ekonomi, att icke snarast låta läkekonsten göra allt vad den förmår för sådant syfte.
I detta sammanhang må uppmärksamheten fästas vid det förhållandet, att i det stora flertalet fall den reumatiska invaliditeten i arbetsföra åldrar betingas av följdtillstånden till akut och kronisk ledgångsinflammation (grupperna I och II). De till grupperna III och IV hörande sjukdomstill- stånden, som för uppkomsten av invaliditet i dessa åldrar spela en ringa roll, äro dessutom svåra att avgränsa från ett flertal andra sjukdomstillstånd. De sakkunniga ha ansett sig böra medtaga även dessa grupper i den statis- tiska utredningen, men inrikta i fortsättningen, som redan nämnts, det hu- vudsakliga intresset på grupperna I och II såsom varande de viktigaste ur samhällets synpunkt.
Frågan om möjligheten att genom samhälleliga åtgärder förebygga de reu— matiska sjukdomarna upptages nedan i kapitel 7.
AVD. II. ANTALET REUMATISKT SJUKA I SVERIGE OCH DERAS VÅRDBEHOV
Kap 4. Utredning om antalet reumatiskt sjuka, som sökt läkarvård under år 1943.
1. Undersökningens syfte och organisation.
Med anledning av att olika uppfattningar framförts om det aktuella vård- behovet för reumatici, ha 1941 års reumatikervårdssakkunniga med veder- börligt medgivande verkställt en utredning över antalet personer, som un- der år 1943 i Sverige sökt läkarvård för reumatisk sjukdom. Initiativet till ' undersökningen togs av styrelsen för svenska provinsialläkarföreningen vid
överläggningar, som refereras i bilaga 14 sid. 176. Härvid redovisades också resultatet av en enquéte, vari behovet av ytterligare utbyggnad av reuma- tikervården uppskattats av 106 provinsialläkare för ungefär en tiondel av landets folkmängd. På grundval av resultatet föreslog föreningens styrelse de sakkunniga en mera preciserad undersökning.
Denna undersöknings huvudsyfte har varit att utröna huru många reu- matiskt sjuka, som av läkare ansetts vara i behov av sjukhusvård under år 1943. I andra hand har avsetts att ge en allmän föreställning om de reuma- ' tiska sjukdomarnas utbredning i riket. En närmare utredning av de reuma- tiska sjukdomarnas totala frekvens bland folket skulle fordra en fältunder- sökning av en representativ del av befolkningen med hjälp av intervjuare med diagnostisk förmåga, vilket skulle ställa helt andra krav rörande pla- nering, organisation och kostnader än som för de sakkunnigas syften varit nödvändigt. Möjligen kan en sådan undersökning ske i samband med före- slagen partialundersökning av folkräkningsmaterialet. En sådan fältunder- sökning av begränsad omfattning har utförts av en av de sakkunniga med bidrag från Konung Gustav V:s SO-årsfond (bilaga 2 sid. 145).
De sakkunniga ha genom medicinalstyrelsen begärt medverkan i utred- ningen av samtliga läkare i Sverige. Uppgiftsskyldighet har förelegat för alla läkare, som vårdat reumatiska patienter. Undersökningen utfördes på så sätt, att varje läkare under slutet av år 1942 tillställdes ett block med 25 rapport— kort (bilaga 3 sid. 148).
För varje patient, som läkaren under 1943 vårdat för reumatisk sjukdom, skulle ett kort ifyllas. När det tjugonde kortet, som hade en avvikande färg, ifyllts, skulle korten insändas till de sakkunniga. Vid inkommande av ett sådant färgat kort utsändes ome— delbart till avsändaren ett nytt rapportblock. När det nya blockets tjugonde kort hade ifyllts, insändes de tjugo korten jämte de sista fem korten i föregående block o. s. v. Det sista blockets ifyllda kort skulle insändas under januari månad 1944, vare sig slut- uppgift om patienten erhållits eller ej.
Rapportkortet upptog följande identifieringsruhriker: initialer till efternamn och för- namn, födelseår och födelsedatum, kön, yrke eller titel, hemortskommun och län. Varje fall skulle hänföras till en eller flera av fyra olika sjukdomsgruppcr, nämligen: I Arthri- tis acuta (febris rheumatica, polyarthritis acuta), II Arthritis chronica (primär— och sekundärkrouiska polyarthritcr, spondylarthritis aukylopoctica), III Arthrosis (arthrosis deformans, arthritis deformans, spondylitis deformans), IV Lumbago—ischias—syndrom, rygginsufficiens, myalgi och därmed jämförliga sjukdomstillstånd. Reumatiska peri— tendiniter, bursiter etc. skulle föras till grupp I eller II, allteftersom de voro akuta eller kroniska. Artriter med klar etiologi, sådana som lokal tuberkulos, gonorré, pyämi, skulle däremot ej medtagas.
Kortet upptog två frågeavdelningar. I första avdelningen frågades, huruvida patienten var i behov respektive ej i behov av sjukhusvård. Om patienten ej var i behov av sjuk- husvård, begärdes ingen ytterligare uppgift. Var han däremot i behov av sjukhusvård, frågades, huruvida han remitterats till sjukhus eller ej. Var svaret >>remitterad», fråga— des ytterligare, huruvida han blivit intagen eller ej, och i sistnämnda fall, om orsaken varit platsbrist. Andra avdelningen på kortet avsåg patient, som under redovisnings— året 1 januari 1943 31 december 1943 eller inom tre. månader dessförinnan vårdats på sjukvårdsanstalt. För sådan patient inhämtades uppgifter om utskrivningen skett alltför tidigt samt huruvida sådan utskrivning skett från lasarett och sjukstugor eller från pen— sionsstyrelsens lasarettsavdelningar respektive anstalter.
Varje fall av reumatiskt sjuk skulle rapporteras en gång för varje vårdperiod, oav— sett om patienten förut sökt annan läkare eller ej. Härigenom ha ibland erhållits dubbla uppgifter, vilket för övrigt alltid skulle vara förhållandet, då patienten genom privat— praktiserande läkares förmedling blivit intagen å sjukvårdsanstalt, eftersom poliklinik— läkare eller avdelningsläkare å dylika anstalter även skulle lämna uppgifter om intagna patienter.
Då det sedermera under utredningens gång visade sig, att rapportkort från sjukvårdsanstalterna i relativt många fall saknades för patienter, vilka av privatpraktiserandc läkare eller tjänsteläkare rapporterats intagna å anstalt, och det var önskvärt, att vissa mera specificerade uppgifter erhölles angående patienternas vårdtid, införskaffades dylika enligt ett specialformulär från samtliga lasarett, garnisonssjukhus, sjukstugor, pensionsstyrelsens anstalter och vanföreanstalter. Formuläret (bilaga 4 sid. 149) upptog samma identifie- ringsrubriker och gruppdiagnoser som rapportkortet och skulle liksom detta avse såväl från år 1942 kvarliggande som under år 1943 intagna patienter. För varje patient skulle dessutom angivas datum för inskrivning och ut- skrivning.
2. Undersökningens omfattning och representativitet.
Primärmaterialets bearbetning. Under år 1943 och våren 1944 inkommo huvudparten av rapportkorten. Under juni 1944 utgick en påminnelse till
tjänsteläkare och vissa läkare, vilka antogos böra ha haft ett stort antal reu- matikerpatienter bland sitt klientel, men vilka ännu ej lämnat uppgift. Rap- portkort, som inkommo efter 1 oktober 1944, ha icke bearbetats. Under våren 1944 insände även sjukvårdsanstalterna de begärda uppgifterna rörande an- talet vårdade fall av reumatisk sjukdom.
Bearbetningen tog sin början med uträkning av sjukhusvistelsens längd för varje fall av reumatisk sjukdom, som vårdats på sjukvårdsanstalt under år 1943. Härvid räknades den dag, som en patient intogs på sjukhuset, och den dag, som patienten lämnade sjukhuset, tillsammans som en vårddag. Med hjälp av den uträknade vistelsetiden upprättades en fördelningstabell efter vårdtidens längd för olika slag av reumatisk sjukdom dels vid lasarett och övriga sjukvårdsanstalter. dels vid pensionsstyrelsens lasarettsavdel- ningar och kuranstalter (bilagor 5 och (3, sid. 150 resp. 152).
De inkomna rapportkorten uppsorterades under hand efter gruppdiagnos, födelseår, födelsedatum och initialer. För identifiering har även använts uppgifterna om hemort och yrke. I de fall, då mer än ett rapportkort inkommit för samma person, utplocka- des dubbletterna, varvid antalet rapportkort antecknades på huvudkortet. Avsåg någon av dubbletterna rapport från sjulwårdanstalt, att personen intagits, inräknades detta kort icke i antalet rapportkort för personen i fråga. '
I början av juli 1944, då de flesta rapportkorten och uppgifterna från sjukvårds— anstalterna inkommit, började överföringen av uppgifterna om vårdtid från sjukhus— formulären till rapportkorten med hjälp av identifieringsrubrikerna. Samtidigt komplet— terades uppgifterna å rapportkortet, om utskrivning skett från lasarett och sjukstuga eller från pensionsstyrelsens lasarettsavdelningar och kuranstalter. Genom ifrågava- rande överföring erhölls även uppgift, om en rapporterad person vistats flera gånger på sjukvårdsanstalt under år 1943. I de fall då rapportkort saknades för en person, som legat på sjukvårdsanstalt under 1943, utskrevs ett rapportkort med ledning av uppgif- terna i sjuklmsformuläret (bilaga 4, sid. 149). Personer, som rapporterats intagna å sjukvårdsanstalt men ej återfunnits i sjukhusformulären, ha betecknats som ej in- tagna, om rapporten utskrivits av en praktiserande läkare eller tjänsteläkare, men uteslutits, om de rapporterats av en sjukhusläkare. Antalet personer, som av denna anledning förts till gruppen »ej intagna» uppgick till 2 435.
För att få bort även sådana dubbletter, som uppstått av att. samma person av olika läkare hänförts till skilda gruppdiagnoser, sorterades de fyra gruppdiagnoserna tillsam- mans på födelseår, födelsedatum och initialer. I dylikt fall har gruppdiagnosen med lägsta numret fått gälla, dock med det undantaget, att sjukhusdiagnosen, när sådan fun— nits, haft företräde. I de fall då två olika sjukhusdiagnoser förelegat, har patienten förts till den med lägsta numret. Antalet personer med olika sjukhusdiagnoser utgjorde sam- manlagt 407.
Uppgifterna på rapportkorten ha överförts på hålkort. vilka bearbetats maskinellt en- ligt Hollerithmetoden.
Antalet rapportskyldiga läkare. Hela antalet tillfrågade läkare eller samt- liga läkare i riket uppgick till 3 755 under år 1943. Principiellt ansågo de sakkunniga riktigt att utsända rapportblock till samtliga läkare, då man icke i förväg kunnat med säkerhet avgöra, vilka läkare, som vårdat reuma- tiska patienter. Sammanlagt ha 1 383 läkare inkommit med rapporter om vårdade fall av reumatiskt sjuka. Den stora skillnaden mellan antalet
tillfrågade och antalet rapporterande läkare torde främst bero på att många läkare icke haft reumatiskt sjuka i sin vård. Bland de tillfrågade be- finna sig sålunda äldre läkare, vilka upphört med sin praktik, samt yngre läkare utan självständig praktik. Rapportblock ha även sänts till specialister, vilka icke kunna förutsättas vårda reumatiskt sjuka, samt forskare och »teoretiker» utan praktik, liksom läkare med enbart administrativa upp- gifter. De sakkunniga ha därför funnit det angeläget att beräkna antalet bland de icke rapporterande läkarna, som kan antagas sakna reumatiskt klientel. Av nedanstående sammanställning framgår, att detta antal har uppskattats till 1939. Antalet läkare, som efter de sakkunnigas antagande behandlat fall av reumatisk sjukdom under år 1943, skulle således uppgå till 1 816, av vilka 1 383 eller 76 % fullgjort sin rapportskyldighet.
Ej rapporterande läkare, vilka av särskilda skäl icke kunna antagas ha haft några reumatiska fall att rapportera:
A. »Överåriga» (födda 1877 eller tidigare) ................................ 320 B. »Administrativa» läkare (förste provinsialläkare samt medicinalstvrelsens och hälsovårdsnämnders befattningshavare, som veterligen ej ha praktik, läkare utan praktik, amanuenser samt »teoretiker» utan praktik m. fl.) .......... 131 C. Vissa specialister .................................................... 497 D. Vissa underläkare (underordnade sjukhusläkare) ........................ 441 E. Vissa som extra läkare vikarierande, vilka icke ha praktik. Totala antalet så— dana ca 600. Av dessa ha 500 ansetts vara icke rapportskyldiga .......... 500 F. Övriga läkare, som anmält sig icke ha haft några fall att rapportera, ävensom under året avlidna .................................................. 50 1 939
Vid uppskattning av dessa grupper ha de sakkunniga haft hjälp dels av medicinalstyrelsens tjänstemän, dels av läkarutbildningssakkunnigas mate— rial.
Uppskattningarna, särskilt av grupp E, torde snarare vara för höga än för låga. Skulle det erhållna antalet läkare, som antagits icke haft reumatiska fall att rapportera, vara för stort, innebär detta. att siffrorna för reumatiker- klientelet bli för små och de sakkunnigas uppskattning av vårdbehovet allt- för låg.
Antal inkomna rapporter. Under utredningens gång utsändes sammanlagt 6 310 rapportblock med 25 rapportkort i varje block. Antalet ifyllda rapport- kort uppgick till 66 506, av vilka 66 041 ha bearbetats, medan 465 kort in- kommit för sent för att kunna behandlas. I 5 010 fall ha patienter befunnits vårdade under olika perioder av samma eller olika läkare, varför antalet rapporterade personer utgjorde 61 031.
Uppgifter enligt specialformuläret rörande vårdtiden för reumatiskt sjuka å sjukvårdsanstalter ha inkommit från samtliga lasarett, sjukstugor och van- föreanstalter. Beträffande ett lasarett, som under år 1943 årdat 348 fall av reumatisk sjukdom, inkommo uppgifterna emellertid så sew gj kun—
nat medtagas i undersökningen annat än för beräkningen av antalet vård- platser för reumatici (tabeller sid. 52, 56 och 57 samt i bilaga 5 sid. 150). I materialet ingå uppgifter från garnismissjukhusen men ej från krigssjuk- husen. Uppgifter från pensionsstyrelsens anstalter ha erhållits för samtliga lasarettsavdelningar och anstalter. För sommarkurorterna ha uppgifter icke infordrats, då pensionsstyrelsens klientel å dessa icke ansetts böra ingå i materialet »å sluten anstalt vårdade». Antalet fall av reumatisk sjukdom, som vårdats på sjukvårdsanstalt under år 1943, har uppgått till 23 304 (var- till komma nyss nämnda 348 fall). Av dessa ha vissa vårdats mer än en gång på sjukvårdsanstalt under året: antalet vårdade personer har därför varit något mindre (21 221).
Undersökningens represeritaiivitet. På grund av sättet för uppgifternas in- hämtande har undersökningen huvudsakligen kommit att representera de svårare fallen av reumatisk sjukdom. Ett avsevärt antal personer med lind- riga reumatiska åkommor söker icke läkarvård. Möjligheterna att erhålla läkarvård ställa sig också mycket olika för skilda befolkningsgrupper. Av ifrågavarande undersökning framgår, att antalet rapporterade reumatiskt sjuka, som ej varit i behov av sjukhusvård, är relativt sett större i städerna än på landsbygden, medan antalet svårare fall av reumatisk sjukdom, som ansetts i behov av sjukhusvård, är något större på landsbygden (för grupp 1 lika). Särskilt i de större städerna dominera de lindriga fallen av reumatisk sjukdom, som ej ansetts behöva sjukhusvård, vilket otvivelaktigt samman— hänger med stadsbefolkningens lättare tillgång till läkare och sjukkasseväsen- dets större utbredning i städerna.
För bedömande av de ingångna rapporternas fullständighet inom ramen för undersökningens omfattning kan erinras om att enligt de sakkunnigas beräkning ca tre fjärdedelar av de läkare, som under 1943 kunna antagas ha behandlat fall av reumatiskt sjuka, ha deltagit i utredningen. Skulle. samt- liga rapporterande läkare ha lämnat fullständiga uppgifter och de icke rap— porterande läkarna ha haft ett procentuellt sett lika stort klientel som de rapporterande, finge man det verkliga antalet läkarvårdssökande reumatiskt sjuka under år 1943 genom att höja de erhållna siffrorna med en tredjedel. En sådan beräkning bygger emellertid på två förutsättningar, som icke äro helt uppfyllda. Å ena sidan torde flertalet av de icke rapporterande läkarna ej haft ett lika stort utan ett mindre reumatiskt klientel än de rapporterande läkarna och en del torde sannolikt icke varit i arbete under hela året. De talrika inkallelserna till militärtjänst spela här en stor roll. Slutsatsen rub- bas icke av att läkare med stort klientel befinna sig bland de icke rappor— terande. Å den andra sidan är det ställt utom allt tvivel, att ej alla rappor- terande läkare lämnat uppgifter om samtliga de fall av reumatisk sjukdom, som de behandlat under år 1943. Såvitt man kan bedöma vid ett närmare studium av de ingångna rapporterna, förefaller sistnämnda felkälla vara större än den förra, vilket tyder på att de erhållna siffrorna borde höjas med mer än en tredjedel.
För Malmö stad har erhållits en kontroll på de inkomna uppgifternas fullständighet. Enligt en av professor Ljungdahl på Malmö erkända centralsjukkassas material upp— gjord statistik för år 1941 skulle 1 212 av dess då 56 157 medlemmar sökt läkarvård för reumatisk sjukdom eller ca 21 0/00. Antalet vårdsökande reumatiskt sjuka under år 1943 i Malmö utgjorde enligt rapporterna 1 218 eller 7'6 0/00 av samtliga invånare. Vid jämförande av dessa siffror får man taga hänsyn till dels att sjukkassemedlemmar söka läkare mer än icke sjukkassemedlemmar, dels att äldm'sfördelningcn är olika för sjuk- kassemedlemmar och befolkningen i dess helhet. Då :ildersfördelningen är känd för så— väl sjukkassemedlemmar år 1941 som befolkningen i (less helhet i Malmö enligt folk— räkningen 1940, kan sistnämnda olikhet elimineras. Under förutsättning att relativa an— talet rapporter i olika åldersgrupper vore detsamma för sjukkassemedlemmar som för den i undersökningen redovisade befolkningen, skulle antalet reumatiskt sjuka medlem- mar utgöra 10 0/00 av samtliga sjukkassemedlemmar. Anledning saknas att antaga någon större förskjutning av förhållandena mellan 1941 och 1943, varför _ under ovanstå— ende förutsättning —— uppgifterna från Malmö erkända centralsjukkassa skulle tala för, att hälften av de för reumatisk sjukdom läkarvårdssökande kommit till rapport. På grund av sjukkassemedlemmarnas större besöksfrekvens tyder detta på att något mera än hälften (sannolikt ca 60 %) av samtliga läkarvårdade reumatiskt sjuka rapporterats i Malmö, vilket betyder att för Malmömaterialet de erhållna siffrorna i de sakkunnigas undersökning skulle höra höjas med minst 50 %. Om man finge döma av denna parallell skulle den antagna korrektionen för utebliven anmälan med en tredjedel av antalet inkomna fall vara att anse såsom låg.
Rapporternas ofullständighet är emellertid icke likartad för hela mate- rialet. På grund av sättet för materialets insamling och bearbetning äro rap- porterna över fall, som varit i behov av sjukhusvård, ganska fullständiga. [ dessa fall ingå nämligen som huvudbeståndsdel så gott som samtliga reu— matiskt sjuka, vilka vårdats på sjukvårdsanstalt under år 1943. Vissa fel- källor vidlåder givetvis de framkomna siffrorna även rörande antalet sjuk— vårdsbehövande reumatiska fall. Skiljaktigheter i frekvensen inom vissa om— råden tyder t. ex. på att olikheter i tillgången på sjukvårdsplatser spelat roll för läkarnas bedömande av om personerna varit i behov av sjukhusvård eller ej.
I viss utsträckning har utan beaktande av givna direktiv diagnoser särskilt beträffande artroser rapporterats, trots att de mera varit att betrakta som ett sekundärt fynd vid en av annan sjukdom betingad sjukhusvistelse. För Visby lasarett tager sig detta förhållande synbart uttryck i siffrorna för gruppför- delningen. För materialet i dess helhet synes denna felkälla icke spela nå- gon större roll.
Rapporterna över f'all av reumatisk sjukdom, som ej varit i behov av sjuk- husvård, äro givetvis icke så fullständiga som de rörande sjukhusvårdsbehö- vande. De kunna ej sägas ge en riktig uppfattning om frekvensen av reuma- tiska sjukdomar i en viss trakt, då de äro starkt påverkade av läkartillgång samt sociala och ekonomiska Skiljaktigheter mellan olika orter.
På grund av beredskapstjänstgöring, skogsarbete och dylikt torde den manliga befolkningen under år 1943 ha utsatts för större påfrestningar än normalt och ganska många torde även ha ådragit sig reumatisk sjukdom å
annan plats än hemorten. Härvid bör erinras om, att de rapporterade sjuka fördelats efter hemortskommuner och icke efter vistelseorten vid insjuk- nandet. Det är sannolikt, att detta i viss mån påverkat utredningens resultat rörande de reumatiska sjukdomarnas frekvens inom olika områden m. 111.
Beträffande utplockningen av dubbletter och överföringen av uppgifter från sjukhusformulären till rapportkorten gäller, att en viss ofullständighet ofrånkomligen vidlåder all identifiering av personer från olika uppgiftsläm- nare. Om t. ex. olika födelseår uppgivits för samma person, har denne på grund av den nu ändå registreringsmetoden blivit dubbelräknad. Även andra fel ha kunnat uppstå genom felläsning eller felskrivning. De härigenom upp- komna felen lorde sakna betydelse ur statistisk synpunkt.
Som slulomdönie om undersökningens fullständighet och tillförlitlighet har utredningens statistiker, amanuensen (lurt Olsson, sammanfattningsvis : anfört: [ »Risken att insjukna i reumatisk sjukdom torde ha varit något större är ' 1943 än normalt på grund av beredskapstjänstgöring och skogsarbete Ifråga— l varande förhållande torde även orsakat en viss förskjutning i undersöknin- l gens resultat rörande de reumatiska sjukdomarnas frekvens inom olika om— ! råden liksom i proportionen mellan män och kvinnor. ) Genom den använda metoden för uppgifternas insamling ha alla reuma- l tiskt sjuka, vilka ej sökt läkar- eller sjukhusvård under år 1943, uteslutits ur l undersökningen. l Inom ramen för undersökningens omfattning torde mellan tre femtedelar l och tre fjärdedelar av samtliga läkarvårdssökande under år 1943 ha rap- l porterats.
Rapporterna över å sjukvårdsanstalter vårdade reumatiskt sjuka under 1943 synas vara i det närmaste fullständiga. Med anledning härav torde uppgif- terna om antalet reumatiskt sjuka, som rapporterats 'ara i behov av sjuk- husvård, vara visserligen icke fullständiga men i stort sett representativa för
. de faktiska förhållandena under år 1943. De sjukvårdsbehövande reuma- tiska fallens frekvens inom olika orter kunna dock ha påverkats av de spe- ciella förhållandena är 1943 liksom även av den förefintliga tillgången på sjukvårdsplatser, vilken kan ha influerat läkarnas bedömande av behovet , av sjukhusvård. l Rapporterna över antalet reumatiskt sjuka, vilka av läkarna ej ansetts
vara i behov av sjukhusvård under 1943, äro ofullständiga och kunna ej anses representativa för frekvensen av lindrigare fall av reumatisk sjukdom.»
3. De olika reumatiska sjukdomarnas frekvens.
Antal rapporterade fall av reumatisk sjukdom. Hela antalet redovisade fall av reumatisk sjukdom fördelade på olika sjukdomsgrupper framgår av
tabell nedan. Sammanlagt ha inkommit 66041 rapporter. De flesta rappor- te'rade fallen tillhörde grupp IV (lumbago-ischias m. m.), i vilken redovisats 27 909 fall eller 422 % av samtliga. Den därnäst största av de fyra sjuk- domsgrupperna var grupp 11 ("kroniska artriter) med 17 668 rapporter eller 268 % av samtliga. I grupp lll (artroser) hade redovisats 11 814 fall (17'9 %) och i grupp I (akuta artritcr) 8650 eller 131 % av alla rapporterade fall. Antalet rapporterade artriter, d. v. s. grupperna I och 11 tillsammantagna. uppgick till 26318 fall (40 %) eller obetydligt lägre än antalet redovisade fall i grupp IV.
Antal rapporterade fall av reumatisk sjukdom, som erhållit läkarvård under år 1943, fördelade på gruppdiagnoser.
. _ . Samtliga (Jrupp I Grupp 11 brupp III Grupp IV grupper I behov av sjukhusvård. Landsbygden ................. 3 566 6 427 3 165 5 953 19 111 Städer under 30 000 inv ....... 941 1 528 757 1 687 4 913 Städer över 30 000 inv. ....... 1 413 2 369 1 025 1 933 6 740 Ej angiven hemort ............ 52 40 36 160 288 Hela riket .................... 5 972 10 364 4 983 9 733 31 052 därav: män ......................... 2 974 3 218 2 448 6 305 14 945 kvinnor ...................... 2 998 7 146 2 535 3 428 16 107 Ej i behov av sjukhusvård. Landsbygden ................. 1 461 3 649 3 232 9 194 17 536 Städer under 30 000 inv. .. . . . . 360 851 797 2 360 4 368 Städer över 30 000 inv. ....... 837 2 796 2 784 6 578 12 995 Ej angiven hemort ............ 20 8 18 44 90 Hela riket .................... 2 678 7 304 6 831 18 176 34 989 därav: män ......................... 1181 2 612 3 195 11124 18 112 kvinnor ...................... 1 497 4 692 3 636 7 052 16 877 Oavsett behovet av sjukhusvård 8 650 17 668 11 814 27 909 66 041
Antal rapporterade personer med reumatisk sjukdom. Enligt undersök— ningsplanen skulle personer, som sökt läkarvård för reumatisk sjukdom—mer än en gång under 1943, rapporteras för varje ny vårdperiod. Genom utplock- ning av dylika dubbletter har erhållits antalet rapporterade personer, vilka redovisas i tabeller å nästa sida. Sammanlagt ha inkommit rapporter över 61031 reumatiskt sjuka personer. Fördelningen på olika gruppdiagnoser var densamma som för hela antalet rapporterade fall enligt tabell ovan. Relativa antalet rapporterade män och kvinnor var även ungefär lika stort som i denna tabell. Proportionell mellan könen växlade avsevärt för olika reumatiska sjukdomar såsom framgår av följande tablå:
Antal därav i % tillhörande grupp rapporterade personer I II III IV Män ....................... 30 591 125 17-3 17-2 53-0 Kvinnor .................... 30 440 13-7 35-1 18!) 32-3 Tillhopa .................... 61031 13-1 26-2 180 427
Tabell här nedan ger vid handen, att 28209 av samtliga redovisade sjuka eller 46 2 % rapporterats vara i behov av sjukhusvz 1rd. Antalet dylika svårare sjukdomsfall var relativt sett större inom grupperna I och II och lägre inom grupperna III och IV, såsom nedanstående tablå utvisar:
därav i % Antal rapporterade personer i behov av sjuk- ej i behov av sjuk- husvård husvärd Grupp 1 ................... 7 995 683 31-7 II .................. 16 004 572 42-53 » III ................. 10 998 425 57-5 » IV ................. 26 034 34? 65-8
På grund av ofullständigheten i redovisningen av lindrigare reumatiska fall är andelen av antalet personer, som ansetts ej vara i behov av sjukhus— vård, genomgående för låg.
Antal rapporterade reumatiskt—sjuka personer, som sökt läkarvård under år 1943, fördelade på gruppdiagnoser.
Samtliga I III G V Grupp I Grupp I Grupp rupp I grupper I behov av sjukhusvård. Landsbygden . ................ 3 283 5 663 2 952 5 445 17 343 Städer under 30 000 inv ....... 864 1 367 726 1 543 4 500 Städer över 30 000 inv. ....... 1 262 2 092 971 1 764 6 089 Ej angiven hemort ............ 52 40 30 155 277 Hela riket .................... 5 461 9 162 4 679 8 907 28 209 därav: män ......................... 2 698 2 866 2 282 5 725 13 571 kvinnor ...................... 2 763 6 296 2 397 3 182 14 638 Ej i behov av sjukhusvård. Landsbygden ................. 1 383 3 433 2 989 8 694 16 499 Städer under 30 000 inv. . ... . . 339 . 800 744 2 230 4 113 Städer över 30 000 inv. ....... 792 2 601 2 569 6 159 12 121 Ej angiven hemort ............ 20 8 17 44 89 Hela riket .................... 2 534 6 842 6 319 17 127 32 822 därav: män ......................... 1 124 2 443 2 974 10 479 17 020 kvinnor ...................... 1 410 4 399 3 345 6 648 15 802 Oavsett behovet av sjukhusvård. 7 995 16 004 10 998 26 034 61 031
Av tabell sid. 27 framgår även fördelningen på landsbygd och städer av de rapporterade reumatiskt sjuka. På landsbygden voro 33 842 personer hemmahörande eller 556 % av samtliga rapporterade med angiven hemort. För ett närmare klarläggande, hur 1110tsvarande siffror variera för de olika sjukdomsgrupperna inom olika lån och kommuntyper, hänvisas till bilaga 7 sid. 154.
Relativa antalet rapporterade personer inom olilcu [än 111. 111. En tydligare bild av de reumatiska sjululomarnas förekomst i städerna och på lands— bygden erhålles av diagram nedan, där antalet rapporterade reumatiskt sjuka år 1943 uttryckts i promill av medelfolkmängden under året.
Diagrammet visar, att andelen av de reumatiskt sjuka, som rapporterats vara i behov av sjukhusvård, är ungefär lika stor på landsbygden som i stå- derna, dock i samtliga grupper utom grupp I i städerna något mindre, men att hela antalet rapporterade personer med reumatisk sjukdom genomgående är högre i städerna än på landsbygden. Diagrammet belyser även proportio—
Antal rapporterade reumatiskt sjuka män och kvinnor i slätterna och på landsbyg- den i promill av medelfolkmängden år 1943.
Heldragen stapel: Rapporterade personer i behov av sjukhusvård. Streckad stapel: Samtliga rapporterade personer.
Rapporterade l 252335; IMa" & gå,”; en . DKvinnor ?” 5.0 %— , / LANDSBYGDEN % STÄDERNA % 4,0 % % (&. —1 2 / = % = % : å / : 3,0 é % 'r % E 5 g 2" i 5 f 5 : : % 5 l l :— E : E : : r-1 / E 2.0 - % E % : i % ;— s & E % : ) 5 ; % % & e 7,0 | i ' : O 117 1 ][ Ja 212
nen mellan män och kvinnor i de olika grupperna i städerna och på lands— bygden. Som synes bilda grupperna II och [V varandras motsatser beträf- fande de båda könens sjuklighetsfrekvens, medan könsfördelningen i grup— perna I och III är jämnare. Detta gäller såväl städer som landsbygd.
Antalet rapporterade reunmtiskt sjuka per 1000 invånare i hela riket frmngär av följande tablå:
Grupp [ Grupp II Grupp Ill Grupp IV Samtliga
Samtliga personer ............. 1-2 2-5 1-7 4-0 9-4 mån ........................ 1—1 1-7 1-6 5-1 9-5 kvinnor ..................... 1-3 3-2 1-7 3-0 9-1 Personer i behov av sjukhusvård 0-8 1-4 0-7 1—4 4-3 män ........................ 0-8 0-9 0-7 1-8 4-2 kvinnor ......... - ............ 0-8 1-9 0-7 1-0 4-4
Tablån visar, att minst 9'4 promill av landets befolkning haft reumatisk sjukdom. som föranlett läkarbesök under år 1943, därav minst 4'3 promill så svårt, att de befunnits 'ara i beho ' av sjukhusvård. På grund av den ofullständiga *apporteriugen torde dessa relationstal böra höjas till ca 15 respektive 5 promill. ()111 man dessutom kunde taga hänsyn till alla fall av reumatism, vilka ej sökt läkare under år 1943, finge man säkert ett avsevärt högre relationstal för samtliga reumatiskt sjuka, där sjukdomen påverkat arbetsförmågan och egentligen krävt läkarvård [jfr bilaga 2 sid. 145).
I diagrammen sid. 30 32 åskådliggöres antalet rapporterade personer inom olika län i förhållande till folkmängden under året. Länen ha ordnats i stigande skala efter relativa storleken av antalet reumatiskt-sjuka, som 'arit i behov av sjukhusvård.
Betraktar man i dessa diagram de streckade staplarna, angivande hela antalet rapporterade personer inom olika grupper, finner man den högsta relativafrekvensen artriter i Västmanlands län och Stockholms stad (55 respektive 51 promill); Stockholms stad visar den högsta sjuklighetsfrekven- sen ichn för grupperna III och IV (31 respektive 62 promill). Den lägsta relativa frekvensen artriter redovisas på Gotland (21 promill), som även har det lägsta relativa antalet personer med ischias 111. 111. (15 promill). Det rela- tiva antalet artroser är lägst i Blekinge län (07 promill).
Enligt vad som framhållits rörande undersökningens representativitet, är det ej möjligt att draga några bestämda slutsatser av dessa skillnader mel- lan olika län beträffande frekvensen av reumatiska sjukdomar vare sig i hela materialet eller i olika grupper. Detta utesluter icke, att reala olikheter kunna förefinnas.
Då emellertid rapporterna för de å sjukhusen intagna reumatiskt sjuka äro i det närmaste fullständiga och dessa uppgifter ingå som stommen i gruppen »personer i behov av sjukhusvård», är man av variationerna inom denna grupp berättigad att draga något säkrare slutsatser. Det högsta an-
Antal rapporterade artriter (grupp I och XI) per 1000 invånare inom olika län 1943. Heldragen stapel: Personer i behov av sjukhusvård. Streckad stapel: Samtliga personer, som sökt läkarvård år 1943.
2,2 mede/tal 3,7 medeltal fdr hela riket for hela riket Uppsala län Gotlands ., Stockho/ms ,. Blek/age ,, Göteborgs o. Bohus ., Örebro ., Östergötlands Gävleborgs ,, Jämtlands ,, Stockholms stad Kronobergs län Kristianstads u Kopparbergs ,, Södermanlands ,, Kalmar ” Värmlands ,; Malmöhus ,, Älvsborgs ,,
Skaraborgs » Västmanlands u Västerbo [tens ,, Hallands n Västernorrlands ., Jönköpings ;, Norrbottens .,
7,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 Antal sjuka personer i %; av tb/kmängden är l943
talet sjukvårdsbehövande artriter finner man dels i övre Norrland — inom Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län med respektive 2'9, 21; och 2'7 promill — dels i västra Sverige — inom Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län med respektive 2'7, 26 och 2'6 — samt i Jönköpings län och Västmanlands län med 2'8 respektive 2'6 promill. En låg siffra uppvisar Uppsala och Gotlands län med 1'3 respektive 1'4 promill. I övrigt är frekven-' sen tämligen jämn i hela landet och ligger omkring riksmedeltalet (2'2 pro- mill). Beträffande Norrland torde de stora avstånden bidraga att öka be-
Heldragen stapel: Personer i behov av sjukhusvård. Streckad stapel: Samtliga personer, som sökt läkarvård år 1943.
Uppsala Östergötlands Jönköpings Blekinge Örebro Kopparbergs Kalmar
län ., ,,
::
Göteborgsa. Bohus .,
Gävleborgs
1 Västerbo/tens Stockho/ms
, Krist/bostads Skaraborgs Västmanlands jämt/and:
! Stockho/ms Kronobergs Värmlands Norrbottens Mo/mb'hus Södermanlands Gotlands Hallands Västernorrlands Älvsborgs
stod län
få, 7 mede/tal l, 7 mede/tal är hela riket tär hela riket ____-__L__. : ___- __ --.: : ———I-—- | I _LZIIl : I :l:1 : I"”? : ___—__A : ' :::-_J ? l '- : -:.ch ..... _. __L _______ :” ___ ------J ________ _, l __| _______ L _______ i —1"::|:_'.= ! [ j __-______'_ ___________ ,
3,0 4,0 5,0 60 Antal sjuka personer i %D av folkmängden 071943
hovet av anstaltsvärd. För vissa län med låg frekvens, t. ex. Uppsala och Gotlands län, torde brister i rapporteringen medverka. Det relativa antalet sjukvårdsbehövande i grupperna III och IV är lika- ledes högst i västra och norra Sverige samt lägst i Uppsala län. Enligt enquetens resultat skulle ca en tredjedel av personer, som år 1943 j sökt läkare för akuta artriter, och ungefär hälften av dem, som detta år sökt läkare för kroniska artriter, bedömts icke vara i behov av sjukhusvård. Detta förefaller anmäkningsvärt. Tydligt är att sjukhusvårdsbehovet bedömts i un— derkant, vilket med hänsyn till knappheten på vårdplatser synes förståeligt.
32 Anlal rapporterade personer med ischias 111. 111. (grupp IV) per 1000 invånare inom olika län 1943.
Heldragen stapel: Personer i behov av sjukhusvård. Streckad stapel: Samtliga personer, som sökt läkarvård år 1943.
i!» medeltal 4,0 medeltal
Malik—9; & r/kef Uppsala län Gotlands .. Stockho/ms .. Stockholms stad ::: Malmöhus län Jämtlands ..
Kristianstads .. Östergötlands ..
Kalmar .. Örebro .. Gävleborgs ..
Södermanlands ..
Blekinge .. Jönköpings ..
Göteborgs a. Bonus ..
Kopparbergs .. Älvsborgs ..
Västmanlands ..
Kronobergs ..
Västernorrlands ..
Skarabo/gs . Värmlands .. lla/lands .. Västerbottens ..
Norrbo/rens ..
7,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 Antal sjuka personer i %. av folkmängden år 7943
4. Reumatiskt sjuka personers ålderstördelning.
Älderssummansättningen inom olika reumatiska sjukdomar. I tabell sid. 33 redovisas män och kvinnor inom olika sjukdomsgrupper efter ålder, dels för gruppen »i behov av sjukhusvård», dels för samtliga rapporterade per— soner. Tabellen lämnar även uppgifter om medianåldern eller den ålder, före vilken 50 % och efter vilken 50 % av de rapporterade vårdats för ren-
åldersfördelningen för sjukvårdsbehövande reumatici.
Antal reumatiskt sjuka personer. som sökt läkarvård under år 1943. fördelade eller kön oeh ålder.
Grupp 1 Grupp Il Grupp lll (irupp IV Män Kv. S:a Män Kv. S:a Män Kv. S:a Män Kv. S:a Antal personer i behov av sjukhusvård.. . . . . . . .. 2 698 2 763 5 461 2 866 6 298 9162 2 282 2 897 4 679 5 725 3 182 8 907 därav i "(,: under öiu' ........... 0-7 1-1 0-9 0-1 0—1 0-1 _ - (ro 0-0 0-0 ."). -lll » ........... »1-2 3-3 3-7 0-2 0—3 ()-3 00 (N) (N) (tvO 0-1 0-0 10 l:") .. ........... 8-6 5-9 7-2 (N; H". 0—5 00 (kl 01 0-2 0-6 0-3 15 '_m .. ........... 11-0 12—0 11-5 1-9 2-1 2—1 0-4 0-3 0-3 1-5 2-9 21» 20 25 . ........... 19-3 14—4 17-1 6-9 4—2 5-1 1-2 0-5 0-8 8—4 7-1 7-9 25 itll " ........... 12-1 11'1 1145 6-1 5'3 5-6 143 1-0 11 10-5 10'4 105 :in— ::.". . ........... 11-2 11-4 11-3 9-9 6—9 7-9 2-9 1-5 2-2 16-7 14-4 15-9 35 m .. ........... 8-6 11-2 9 9 9-9 9-3 9-5 5-4 :5—1 _1-1 16-9 14-9 16»: _10 l.") .. ........... li-O 7-6 (i 8 10-0 10-6 10-6 8-5 6-1 7-s 16-6 14-9 16-0 15 50 » ........... 5-7 64! ("»-0 10-9 12'3 114) 9-8 9-0 9'4 "ll-5 98 10-9 50 VS.". » ........... 2-9 5-4 4-2 10-0 14-3 12 9 9-9 11»7 10-8 ('.-9 3-2 7- 55 on . ........... 2-6 3-9 3-2 9-6 111; 10.9 14-3 16-6 15-5 5-0 6-5 5-5 (in a.". » ........... 2-7 2-3 2-3 8-8 9-1 9—0 1'3-6 17-4 16 5 3-0 5-1 3—7 455 74) » ........... 2-0 2-1 2-0 6-8 (i-G (H; 15-4 14-2 14 8 1-7 2-4 2-0 74) 7-75 _. ........... u-s 1-2 1 0 4-1 3-9 4-0 8-1 9-4 87 0-8 1-4 1-0 75 81) » ........... 0-9 u-o () 8 2—6 2-0 2-2 5-6 6-2 5-9 0-3 0-8 0-5 80 år och däröver .. (l-i' 0-3 0 2 (V) 09 0-9 1-7 2-8 2-3 (l-l 0-4 (l-2 Åledianaldern (år) ...... 21 31 *”) 17 49 49 59 (50 5!) 39 40 39 Samtliga personner ...... 3 322 -,I 173 7 995 5 309 10695 16004 5 256 5 742 10998 [6204 9 880 26034 därav i "(.: under 5 är ........... U-T 41-7 tl-T 00 U'] 01 » ' ,,. —' 0'0 ('I-U (H) 5 in » ........... :i-s 2-8 :i-o 0—1 02 0-2 0-1 0-1 (M (M) (l-U o-o in, 15 » ........... 7-2 4-7 5.9 0-5 0-4 0-4 0-0 0-1 0-1 0-1 0—5 0-3 15 20 » ........... 10-1 10-6 10-4 1-5 1-9 1'8 0-3 0-4 0-3 1'6 2-8 2-0 20, 25 » ........... 17-1 13-6 15-3 54 3-5 »1-1 0-9 0-5 ()-7 (5-6 7-0 G-s 25 itu » ........... 11-7 11-0 11 3 5-5 4-8 5-1 1-4 1-0 1-2 9-0 10.1 9-4 31) 35 » ........... 12-1 12—4 12-3 (.)-1 6-4 7-3 2-9 1-9 24 15-2 14-1 14-3 35 m » ........... (.)-:. 11-2 10—4 1040 8-7 9-1 5-5 3-2 »1-3 _ 15-9 1-1-4 15-3 44), l:". » ........... 7-1 8—3 7-7 10-2 10-2 10-2 8-0 5-8 (5-8 15-6 14-4 15-2 45 in » ........... (9-3 (3-8 (i 6 11-8 12-2 12—0 9-9 8 9 9-4 11-9 10-1 11-2 S(t 5.3 » ........... .i-1 (#4 5-3 10.3 114 130 11-6 14-2 13%) 8-3 8-7 8-4 55. on » ........... 34 3-9 3—6 10-2 12-4 11 7 lui-4 17 3 15 9 6-6 7-3 6-9 tio 65 » ........... 15-1 2-8 3-0 9-3 9-6 (l-5 15-8 16—5 113-2 fi'l 5-0 4-4 o:”. TU » ........... 1-9 2-3 21 77 7-4 "-5 1—1-5 13-3 13-9 2-8 2-7 23 70 75 » ........... 0-9 1-3 1-1 -l-8 4-3 1-5 7-5 8—7 8-1 1-3 1—7 1-5 75 80 » ........... 1.0 o-s 0-9 2-5 ").-'i *..-4 5-2 5—5 5—3 0—5 (M (H. 80 år och däröver .. (7-5 0-4 (1-4 1-1 1-1 1-1 2-0 2-6 2-3 0-4 U-4 0-4 Iledianåldern (år) ...... 29 32 31 47 51 50 58 58 58 40 m 40
Den vanligaste åldern för reumatiskt sjuka inom grupp I är 20—25 år, vilket maximum är kraftigt uttalat med starkt sjunkande antal sjuka såväl mot högre som lägre ålder. I grupp II är åldersfördelningen mera jämn. Den högsta frekvensen finner man i åldern 50—55 är, men någon så anmärk-
Åldersfördelningen av reumatiskt sjuka personer, som enligt inkomna rapporter varit i behov av sjukhusvård under år 1943.
' % _ % i _ Grupp ! Grupp ll f 75 "" ( anta/personer 5467 ) __ ( antal personer 9/62 ) —'4—————— 75 : ( mediono'ldern 29är ) ( medianä/dern 49är) _
_ ( typisk ålder 27 är ) ( typisk ålder 5250 _ -
70 _ _ 70 5 5 o _a 70 20 30 40 50 60 70 80 70 20 30 40 50 60 70 80
_ 80 är och däröver 80 är och do"/over Grupp lll _— __ Grupp IV 75 _ ( antal personer 4679 ) __ "7 —/ antal personer 8907) " 75 i ( medlanä/dern 59är ) ( med/onä/dern 39är); _ (typisk älder 62 år ) _
70 . _ _. , , Wi— E
5
10 20 30 40 50 en 7o__._ao :o za 30 40 so'go 7o_ eo 80 ur och dara var 80 or och do'räver
ningsvärd topp som i grupp I förekommer ej. I grupp III är åldern 55—70 år den vanligaste, medan motsvarande ålder i grupp IV är 30—45 år.
Relativa antalet reumatiskt sjuka inom olika åldrar. Antalet sjukvårds— behövande reumatiskt sjuka män och kvinnor i olika åldrar i promill av samtliga i motsvarande ålder 1943 framgår av diagram sid. 35 och 37. Be- folkningens fördelning på åldersklasser år 1943 har framräknats med hjälp av siffrorna för år 1941 under antagande av oförändrad dödlighet.
Antal reumatiskt sjuka personer inom olika gruppdiagnoser, vilka rapporterats vara i behov av sjukhusvård under år 1943, i promill av den beräknade folkmängden inom olika åldrar år 1943.
%0 l l ! [ [ %o i l ! a I ' * : 4,00 —'—'4[—Wf— 3 _Mi , if —— ? , X , 4,00 ! " ,,”. x ; _MG" ,/ *xGrupplY ; ( 5—arsgrupper) [' x 3,00 __”, ' __-..” .— ; * __" 3,00 [1 GrupaHL. *._ I I, . ... ..- 2,00 2,00 f'N-x_ s. **— x —-— & X 1,00 .. . _ *x , . ,,_ 1,00 | x— f— xxx 0,00 0,00 50 55 70 75 8007 4,00 &_ 4,00 X! &I X 300 * —— 300 I .. .. N. ,o' '-.____x_ ___?— 2,00 x 200 Gry/701]? 700 / _—*k 1.00 . x * / /z// .-". X— s***—— , J arv/mr =— 0,00 . --:"- ------------------- i 0.00
5 70 75 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 år
För grupp I är som framgår av diagram ovan den relativa frekvensen för såväl män som kvinnor störst i åldern 20—25 år. De båda könen visa även i övrigt en ganska god överensstämmelse dock på ett beaktansvärt un- dantag när. I värnpliktsåldern framträder en kraftigt markerad topp i sjuk- lighetsfrekvensen för männen. I 21-årsåldern uppgår det relativa antalet män med akut artrit år 1943 till 31 promill eller nära fyra gånger större än medeltalet för samtliga män. Vid 10—15—års åldern och 30—35-års åldern år den ungefär lika och något mer än hälften av motsvarande i 20—25-års åldern. För kvinnor framträder ingen dylik utpräglad'topp. Den största fre- kvensen visar åldrarna 18—20 år (17 promill), varefter sjukligheten sakta sjunker med stigande ålder.
Beträffande grupp ll finner man en pata '11" olikhet mellan män och kvinnor. För männen stiger sjuklighetstrekvensen mycket långsamt fram till (SO-års åldern, där den har ett föga uttalat maximum (ettårsmaximum ?] promill). För kvinnorna däremot stiger den relativa frekvensen starkt till en kraftigt markerad topp i 50—55-års åldern. Den maximala frekvensen uppvisar öl—åringarna med hela 52? promill. Den kvinnliga sjuklighetsfre— kvensen är högre lin männens inom samtliga åldrar, men kvinnornas stora övertalighet i grupp ll beior f "amfö Allt på den höga sjuklighetsprocenlen i åldern vid och efter klimakteriets inträdande.
För grupp 111 är sjuklighetsproeenten obetydlig före 35 år. Därefter stiger (len raskt till (Sö-års åldern. där den visar ett tydligt maximum. Ännu vid öO-års åldern år den knappt hälften av den maximala. Några större. ()lik— heter mellan män och kvinnor förefinnas icke. Kvinnornas sjuklighetsfre— kvens kulmineur dock något tidigare (öl—(32 år) och maximum är något svagare markerat än för männen.
Inom grupp IV är det 40—års åldern, som är den mest utsatta för såväl män som kvinnor. Före 15 år och efter 70 år är sjuklighetsfrekvensen obe— tydlig. I åldern 30—50 år äro männens frekvenstal dubbelt så höga som kvinnornas, vilka ej heller ha lika kraftigt märke 'nd topp som männen i 40— års åldern.
I diagram sid.. belyses den 1"el;1ti1.1 sjuklighetsl"'1eku'nsen .1v s.1|11t|ig.1 reumatiska sjukdomar tillsammantagna i olika 1”'*.1l(l1a1 för män 1espektive _5 40—45 och (35, som äro mer utsatta för reumatiska sjukdomar än närliggande. Den J.5-års åldern. varefter risken minskar fram kvinnor. För männen finner man, att det är åldrarna 20 (30 högsta frekvensen erhålles i 40 till 50—års åldern. Sjuktighetsfrekvensen ökar därefter långsamt fram till (Sä-års åldern. då den ånyo avtager. Vid 20 25-års åldern är det den akuta ledgångsreumatismen (grupp I). som starkast påverkar den totala sjuklig— hetsfrekvensen i de reumatiska sjukdomarna. medan isehins m. 111. (grupp IV) dominerar vid 40—45 år och de deformerzmde ledtol .)ndr1n'arn.1 (grupp Ill) vid (Stl—öö år. De förutberörda förhållzuulena unde' ur 1943 tala emel— lertid för att den erhållna hög-1sjuklighetsfrekvensen för männen i åld *arnn 120—25 och 40
1' or kvinnorna tilltager risken att (lral)l)as_av någon av de olika reumatiska
lö ."11' större eän normalt.
sjukdomarna successivt med åren fram till öO—tiö—års åldern för att där— efter avtzgt '.a Sjuklighetsfrekvensen påverkas med stigande ålder först av grupp I, därpå av grupp IV, så av "rupp it och sist av grupp lll.
Att för båda könen det relativa antalet sjuk. .1vt ager efter 65- -.11's .1lde111 torde bero på att sjuka i de. högsta .1ldr.1111.1 endast 1 ringa utsträckning söka läkarvård. Särskilt "aller detta för grupp lll.
I bilaga 8 sid.156 redovisas den relativa frekvensen reumatiskt sjuka städer och på landsbygd inom olika åldersgrupper. Befolkningens fördel-
Samtliga reumatiskt sjuka personer, vilka rapporterats vara i behov av sjuk- husvård under år 1943. i promill av den beräknade folkmängden inom olika åldrar är 1943.
%»
_ l
. 1 l
, , . l '.
9,00 ' _ ' '. Il 9.00
.. ————- 5 -0'rsgrupper Man i 7 -ärsgrupper
-------- - -- 5 - årsgruppef
Kvinnorf......_---- 7-årsgrupp6f'
3,00
2,00
7,00
0,00
171"
ning efter ålder i städerna och på landsbygden är hämtad ur 1940 års folk— räkning.
Den relativa sjuklighetsfrekvensen för sjukvårdshehövande reumatici är tämligen lika i städer och på landsbygd för såväl män som kvinnor. Sjuk- lighetsprocenten inom olika åldersgrupper ligger högre på landsbygden i ål- dern 20—50 år, medan för äldre personer sjukligheten är större i städerna. Detta gäller framförallt för männen, medan tendensen för kvinnorna är mera obestämd. Stadsbefolkningens förut berörda övertalighet inom gruppen »reu- matiskt sjuka. ej i behov av sjukhusvård» ligger företrädesvis inom de högre åldrarna.
5. Reumatiskt sjuka personers vårdmöjligheter.
Syftet med den företagna undersökningen har också varit att utröna, hur stor del av de reumatiskt sjuka, som under år 1943 varit i behov av sjuk- husvård, verkligen erhållit sådan samt i så fall av vad slag och lmr länge. I vilken omfattning de reumatiskt sjuka erhållit sjukhusvård belyses av bilagor 9 och 10 sid. 158 resp. 161 samt åskådliggöres även av diagram sid. 39.
Antal personer remitterade till sjukhus. De flesta, som intagits å sjukhus, ha inkommit på läkarremiss. Antalet sjukvårdsbehövande reumatiskt sjuka. som blivit remitterade till sjukhus, framgår i sammandrag av följande tablå.
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Tilthopa |
Personer i behov av sjukhusvård 5 401 9 162 4 679 8 907 28 209 därav i %: remitterade .................. 91-0 83-11 90-6 91-6 88-6 ej remitterade ................. 9-0 17—0 9-4 8-4 11—4
Sammanlagt ha 24 981 eller 89 % av samtliga sjukvårdsbehövande blivit remitterade. Det relativa antalet remitterade har varit tämligen lika för grup— perna I, III och IV men avsevärt lägre för grupp II. Att en person, 501111 av läkaren bedömts vara i behov av sjukhusvård, ej remitterats till sjukhus. kan bero på många omständigheter. Det är en allmänt känd sak, att kroniskt sjuka ha större svårigheter än akut sjuka att erhålla sjukhusvård. Det stora antalet ej remitterade sjuka i grupp II skulle därför — i den mån orsaken ligger hos läkarna _. kunna tyda på att läkarna av detta skäl i viss utsträck- ning avstått från att remittera kroniska artriter.
Antalet remitterade respektive ej remitterade personer visar ingen större skillnad mellan stad och land men varierar avsevärt inom olika län. En myc- ket hög procent ej remitterade patienter redovisas i Hallands län för grup- perna I—III och i Uppsala län för grupperna II—IV.
Av bilaga 10 sid. 161 framgår, att kvinnori samtliga grupper i något mindre utsträckning än män remitterats till sjukhus och där erhållit vård. Tenden- sen framträder i grupperna I, II och III. Tabellen utvisar vidare, att pro- centen remitterade och vårdade patienter minskar med stigande ålder. Detta framträder något tydligare för kvinnor än för män, särskilt i grupp I och grupp IV.
Antal personer vårdade å sjukhus. I vilken utsträckning sjukvårdsbehö- vande reumatici remitterats till sjukvårdsanstalt och även intagits å dylik anstalt, visar följande sammanfattning. Den procentuella andelen framgår av diagram sid. 39.
Av antalet sjukhusvårdsbehövande reumatiskt sjuka år 1943 ha 21221 eller 75 % av samtliga blivit intagna på sjukhus. Antalet remitterade patien—
Antal rap-
porterade personer i remit- ej vårdade å sjukhus på grund av
behov av terade till ej remit- vårdade a
sjukhus- s'ukhus terade sjukhus plats— annan ej upp- tilltro vård ] brist orsak given orsak pa
, Grupp_ I ..... '5 461 4 972 » II.... 9162 7609 » III. .. 4 679 4 240
» IV.... 8907 8160
| Tillhopa ..... 728 209 24 981
489 4 223 1 553 (i 236 439 3 639 747 7 123 3 228 21 221
5-1 79 33 65 231
47 88 40 88 263
648 749 1 206 1 373 528 601 884 1 037 3 266 3 760
ter, som ej kunnat erhålla sjukhusvård, har uppgått till 3 760 eller 15 % av antalet remitterade och 13 % av samtliga personer »i behov av sjukhus- vård». I grupp I har 15 % av antalet remitterade ej inkommit på sjukhus. Motsvarande tal för grupp 11 var 18 %, grupp III 11 % och grupp IV 13 %.
700
90
80
70
50
50
40
30
20
70
Antal rapporterade reumatiskt sjuka personer i behov av sjukhusvård
år 1943. Värdar/e & sjukhus Ej vårdade a" sjukhus 7 Ej remitterade [ A % / / ___ __, _ _ _ _ __ __ _, fffAJ
GruppIZZ Grupp ll?
% 700
90
80
70
60
'50
30
20
70
Relativa antalet å sjukhus vårdade personer varierar rätt avsevärt inom olika län, som framgår av bilaga 9 sid. 158. Beträffande de låga procenttalen i Uppsala län gäller, att antalet redovisade. rapporter är så litet, att inga be— stämda slutsatser kunna dragas. I Södermanlands län bero de låga relativ— talen på att antalet vårdade på Eskilstuna lasarett ej är medräknat.
6. S'ukhusvården av reumatiskt s'uka ersouer. .! .
Olika slag av sjukudrdsanslulter. Hur de reumatiskt sjuka, som vårdats å sjukhus under är 1943, fördela sig på olika slag av sjukvårdsanstalter. ger bilaga 11 sid. 163 vid handen. En äskådligare bild av förhållandena lämnas i diagram nedan.
Antal reumatiskt sjuka personer vårdade 51 olika slag av sjukvårdsans[aller1 under år 1943.
Enbart EnbartpenSIbnss/y- Enbart Både lasarett lasarett el. / relsens lasarettsavd van före - (el sjukstuga) och sjukstuga / el. kurans/a/t anstalt annan anstalt % % ”” mun % '” 7 2 / 90 Lu 90 80 80 70 i, 70 60 ./ 60 50 _, — 50 40 40 30 30 20 20 70 70 0 0 Gru I Gru H Gru lll Gru Zl? pp PP PP no
1 Se not 2 och 3 till bilaga it, sid. 163.
Den övervägande delen av de reumatiskt sjuka har vårdats enbart på lasa— rett eller sjukstugor. ltesten har till största delen vårdats antingen enbart på pensionsstyrelsens lasarettsavdelningar och kuranstalter eller både på dessa anstalter oeh lasarett eller sjukstugor. Pensionsstyrelsen har gjort sin största insats för de reumatiskt sjuka inom grupp ll. lnom grupperna III och IV spela vanl'öreanslalterna en viss, om ock i fråga om antalet förhållandevis ringa roll. Sammanlagt ha under året 17 165 eller 81 % vårdats enbart på lasarett eller sjukstugor, 3 073 eller 14 % enbart på pensionsstyrelsens an- stalter och 4121 eller 2 % enbart på vanföreanstalter. Därtill komma 562, som vårdats på mer än ett slag av sjukvårdsanstalter under år 1943.
En närmare analys av de olika sjuk 'årdsanstalternas kvantitativa bety- delse för renlnatikervården blir dock först möjlig, då hänsyn tages även till vårdtidens längd vid de olika anstalterna.
.lntal sjuk/i”suis-fels'er. (lenom identifieringen av de redovisade personerna i sjukvårdsformulären och i rapportkorten ha uppgifter även erhållits om bara mänga gånger de sjuka vistats på sjukhus under ar 1943. Av bilaga 11. sid. 1433. framgår. att 19482 reumatiskt sjuka under aret legat en gång på sjukhus, 1 412 eller (3'6 % två gånger och 327 eller 1'5 % minst tre gånger. Två eller flera sjukhusvistelser ha förekommit talrikast inom grup- perna I och II, där 10 resp. 13 % under året haft flera än en sjukhus— vistelse. av vilka dock ofta vistelser å två olika sjukhus komma i omedelbar följd.
Ä[(lers/örtleluingen vid olika sjukvdrtlsunstuller. I bilaga 12, sid. 164. lämnas en redogörelse för åldern bland 'årdade reumatiskt sjuka inom olika sjukvårdsanstalter. Då huvudmassan av de reumatiskt sjuka v'årdats på lasarett eller sjukstugor, överensstämmer helt naturligt de sjukas ålders- l'ördelning vid dessa anstalter med åldersfördelningen för samtli *a sjukvårds- behövande reumatiei (se tabell sid. 33). lnom grupp II, där det relati 'a an- talet vårdad— å lasarett och sjukstugor är minst, föreligger dock en viss av— vikelse, i det att åldrarna över 5.) år äro starkare representerade i lasaretts- klientelet.
På pensionsstyrelsens lasarettsavdelningar och kuranstalter är däremot ålderssammansältningen hos de vårdade helt annorlunda än för samtliga reumatiskt sjuka. Den karakteriseras f'ämst av att antalet vårdade i åld— rarna under 15 år och över 55 år är mycket litet, medan de arbetskraftigaste åldrarna mellan 20 och 50 år dominera inom samtliga sjukdomsgrupper. Detta sammanhänger med att pensionsstyrelsens vårdplatser beläggas främst ur försäkringstekniska synpunkter. Dock är att märka, att tillkomsten av det Broströmska hemmet för hjärtsjuka barn medfört en viss förskjutning i äldersfördelningen inom grupp [.
Vårdtidens längd vid olika sjukvärdsanstaller. Vid bedömande av de reu- matiskt sjukas vårdförhållanden räcker det ej med att undersöka i vilken utsträckning, som de lyckats erhålla sjukhusvård. För de reumatiska sjuk—
domarna har vårdtidens längd en mycket stor betydelse för sjukhusvårdens resultat. I bilaga 11, sid. 163, lämnas vissa uppgifter om medelantalet vårddagar för reumatiskt sjuka personer vid olika sjukvårdsanstalter.
Vid lasarett och sjukstugor har vårdtiden under år 1943 i genomsnitt va— rit densamma för grupperna I och II (42 resp. 43 vårddagar) och ungefär dubbelt så lång som vårdtiden för gupperna III och IV (22 resp. 24 dagar). Det bör observeras, att antalet vårddagar här utgör den samlade vårdtiden för varje patient, i de fall han haft fler än en sjukhusvistelse under året. Ä pensionsstyrelsens anstalter ha de reumatiskt sjuka erhållit avsevärt längre vård. Vårdtiden har där varit längst inom grupp II med i genomsnitt (37 dagar. I grupp I har medelantalet vårddagar per person uppgått till 64, i grupp III till 51 och i grupp IV till 54 dagar. Även vanföreanstalterna ha haft längre vårdtid än lasaretten men ej kommit upp till samma vårdtid som pensionsstyrelsens anstalter.
Vårdtiden inom olika åldersgrupper. I bilaga 13, sid. 165, har antalet reumatiskt sjuka person-er, som vårdats på sjukvårdsanstalt under år 1943, fördelats efter ålder och vårdtidens längd.
Inom grupperna I och II har medelantalet vårddagar varit högst i de yngsta åldrarna samt sjunkit med stigande ålder till ca två tredjedelar resp. tre femtedelar av den maximala vårdtiden. Inom grupperna III och IV har där- emot den genomsnittliga vårdtiden varit ungefär densamma i alla åldrar.
Spridningen inom olika åldersgrupper efter antalet vårddagar visar karak— teristiska skillnader mellan de olika sjukdomsgrupperna. På grund av den stora olikheten beträffande såväl ålder som vårdtidens längd mellan de reu— matiskt sjuka, som vårdats på lasarett och sjukstugor och på pensionsstyrel- sens anstalter, blir fördelningen ojämn, vilket tydligast framträder inom grupp 11.
Vårdtidens längd för fall av reumatisk sjukdom, som ntskrjuits från sjuk— vårdsanstalt under tiden 1/1—31/12 1943. För beräkning av antalet av ren- matiskt sjuka belagda vårdplatser å lasarett, sjukstugor och vanföreanstalter samt pensionsstyrelsens anstalter ha de från sjukvårdsanstalterna inkomna uppgifterna fördelats på utskrivna under tiden 1/1—31/12 1943 och kvarlig— gande den lll 1944. I bilaga 5 sid. 150 redovisas dessa grupper å lasarett, sjuk- stugor och vanföreanslalter fördelade efter vårdtidens längd och i bilaga 6. sid. 152, har en motsvarande redovisning lämnats för vårdade å pensionssty— relsens anstalter. Resultaten av tabellerna framgå klarare av diagrammen sid. 43 samt sid. 44 och 45. Det bör härvid observeras, att undersökningen i detta fall avser antalet vårdade fall av reumatisk sjukdom och ej antalet vår— dade personer. I bilagor 5 sid. 150 och 6 sid. 152 äro således sådana personer dubbelräknade, som vårdats två gånger på samma slag av sjukvårdsanstalt eller på flera än ett slags sjukvårdsanstalt.
Vårdtiden för fall av reumatisk sjukdom, som vårdats å pensionsstyrelsens anstalter under år 1943, har endast i undantagsfall avvikit från den av sty-
nmga
nu .
ic" w-
1);
som utsk'Fli'its—Vunilerfim-n lll—lllllå Will, fördelade efter antalet vårdveckor.
Grupp II.
Summa vårddagar Summa fall Genomsnittligt antal vårddagar Medlanvårdtld (dagar) Typisk vårdtid (dagar)
148171 4151
36 29
Antal 19
fall
600
_.
400
Antal fall
800 *—
_ Grupp lll. _
81 692 3872 21
Summa vårddagar
Summa fall
Genomsnittligt antal varddagar Medianvérdtid (dagar)
— Typisk vårdtid (dagar)
17
400 '— 200 —i
200
100 '—
12 14 24 26 28 30
600
Grupp l. _
141518 4047
Summa vörddagar Summa fall
400
Genomsnittligt antal vårddagar Medianvardtld (dagar) Typisk vårdtid (dagar)
200
100 —
Åm' _ Grupp IV. Summa vårddagar
Summa fall
Genomsnittligt antal vårddagar Medianvardiid (dagar)
_ Typisk vårdtid (dagar)
153520 7039 22
19 12
1600
1400 1200
IL
1000 l__ r
600 400 200 _
100 _
0 4 .
Se not 1, diagram sid.
10 12 14 16 18 20
Antal vdrdveckor
22 24 26 23 30
44.
0 7. 4 6 8 10 12 14 16 Antal vårdveckor
10
20 24
Antal fall av artriter (grupp I och 11) å pcnsionsstyrelsens lasarettsavdelningarl och kuranstalterZ. som inskrivits under . . [iden 1/1 fll/12 19113. fördelade efter antalet vårdplater.
Antal Antal fall '"" Grupp i. Grupp ||.
120. Summa vårddagar 1200 Summa vårddagar 172577 Summa fa Summa fall 2580 Genomsnitt gi antal varddagar Genomsnittligt antal vårddagar 67 Medianvardtid (dagar) Mediunvardtid (dagar) 62
110. Typisk vårdtid (dagar) Typisk vårdtid (dagar) 59
100
90 80 70 60 50 40 30 20
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 Antal vårdveckor Antal värdveckor
;xklusive pensionsstyrelsens vårdplatser '.'i ortopediska avdelningen i Lund och vauföreanstaiteni Göteborg, vilka redovisas tillsammans _. m.m] lasarett.. nL-.m___i__dim:i.r ' ' __
'"" Grupp lll. Grupp IV.
120
Summa vdrddagar 11086 240 Summa vérddagur 25065 Summa fall 216 Summa fall 455 Genomsnitt gt antal vårddagar 51 Genomsnitt gi antal vårddagar 55 Medlanvdrdiid (dagar) 58 Medianvardtld (dagar) 59 Typisk vårdtid (dagar) 59 220 Typisk vårdtid (dagar) 59
110 100 200 90 180 80 160 70 140 60 120
40 80 30 60 20 40
JLi—|__ * o 0
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 0 2 4 6 E 10 12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 Antal vårdveckor Antal vdrdveckor
1 Se not 1, diagram, sid. 411. — 2 Se not 2, diagram sid. 11.
relsen stipulerade vårdtiden av två månader. Inom grupperna III och IV ha även fumiits ett fåtal, som avbrutit sin sjukhusvistelse tidigare och då före- trädesvis efter en— månad, medan inom grupperna I och II har funnits ett visst antal, som legat tre resp. fyra månader. Den genomsnittliga vårdtiden avviker därför från den typiska vårdtiden (59 dagar); i grupp I har den uppgått till 62 dagar, i grupp II till 67 dagar och i grupperna III och IV till 51 resp. 55 dagar. i
Fall av reumatisk sjukdom, som erhållit vård å lasarett 111. in. under 1943, ha haft en mera kontinuerlig fördelning av vårdtiden. Inom grupperna I och II har antalet utskrivna kulminerat under tredje veckan och inom grup- perna III och IV redan under den andra veckan. Den genomsnittliga vård- tiden har här inom grupperna I och II uppgått till 35 resp. 36 dagar och inom grupperna III och IV till 21 resp. 22 dagar. För ett närmare klarläg— gande av fördelningen efter vårdtidens längd hänvisas till bilaga 5 sid. 150 och diagram sid. 43.
Kap. 5. Siffror ur den officiella statistiken. Antalet anstaltSVårdade reumatiskt sjuka under åren 1936—1941.
I samband med frågan om sjukhusvården av reumatiskt sjuka är det av in- tresse att belysa variationerna i antalet fall av reumatiska sjukdomar, som enligt den officiella statistiken intagits å olika sjukvårdsanstalter under när— . mast föregående decennium. För att bilda sig en uppfattning i förevarande & spörsmål ha de sakkunniga låtit verkställa utredning rörande antalet å lasa— ' rett (de av pensionsstyrelsen disponerade avdelningarna undantagna), sjuk- stugor och militärsjukhus intagna civila reumatikerfall åren 1936—1941. Dylika uppgifter ha även bearbetats för pensionsstyrelsens lasarettsavdel— ningar och vinterkurorter, brunns— och badanstalter, vanföreanstalter, hem för kroniskt sjuka samt enskilda sjukhus och sjukhem. Resultatet av denna utredning återfinnes i tabell sid. 47, där uppgifterna från lasarett, sjukstugor, inilitärsjukhus och vanföreansialter sammanslagits för att crnå större jäm- förbarhet med de i bilaga 5 sid. 150 redovisade fallen av reumatisk sjukdom under år 1943. Beträffande antalet civila fall av reumatiska sjukdomar, som vårdats å lasarett, sjukstugor och militärsjukhus, föreligger dessutom en bc- räkning av medeltalet dylika fall under åren 1933—1935, som verkställts av , särskilt tillkallade sakkunniga angående pensionsstyrelsens invaliditetsföre— byggande verksamhet (S 0. U. 1937z23, sid. 139). För å dessa sjukvårds- anstalter vårdade reumatici kunna förändringarna i antalet intagna sålunda följas från 1933 fram till 1944, då antalet dylika fall — om man bortser från det förhållandevis ringa antalet reumatikerfall, som vårdats å vanföre- _anstalterna, liksom militärpersonalen, som behandlats för reumatiska sjuk-
o
domar a garnisonssjukhusen — är i stort sett jämförbart med de i bilaga 5
sid. 150 och tabell nedan redovisade siffrorna. Den för åren 1933—1935 gjorda uppdelningen på diagnosgrupper skiljer sig dock från den av de sak- kunniga tillåmpade för åren 1936—1941 och 1943.
Antal intagna eivila reumatikerfall in olika slag av sjukvårdsanslalter åren 1936—1941 och år 1943.
1 I denna grupp ingå även militärsjukhns. 2 År 1943 har även medräknats reumatiska fall bland militärpersonalen å garnisons- sjukhus. Detta år avser vidare antalet utskrivna reumatikerfall i stället för antalet in- tagna, vilket dock torde föga inverka på jämförbarheten med siffrorna från föregående år.
Grupp— Antal intagna civila reumatikerfall under Sj n k v [1 r (1 s a n s t a 1 t e r diag- nedanstående år 110501" 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1943” Lasarett, sjukstugor och van- föreanstalter1 .............. I 4 075 4 367 4 550 4 574 4 707 4 204 4 047 II 3 626 3 681 3 843 3 601 3 878 4 218 4152 III 4 168 4 564 5 028 4 526 4 216 4 795 3 872 IV 3 287 3 383 3 895 4 038 4 302 4 229 7 039 Tillhopa 15 156 15 995 17 316 16 739 17103 17 446 19 110 Pensionsstyrclsens lasarettsav- (lclningar och kuranstalter.. I 150 124 168 238 198 241 411 II 1 592 1 575 1 783 1 959 2 155 2 327 2 580 III 258 315 356 280 304 340 216 IV 316 252 436 479 715 679 455 Tillhopa 2 316 2 266 2 743 2 956 3 372 3 587 3 662 Brunns— och badanstalter ..... I 337 436 518 420 221 236 — II 2221 2410 2261 2266 1 642 1 732 — III 1 172 1 207 1 332 1307 914 1 073 — IV 1 872 1 623 1 785 1 839 1 303 1 245 —— Tillhopa 5 602 5 676 5 896 5 832 4 080 4 286 — Enskilda sjukhem och hem för kroniskt sjuka ............. I 156 172 191 114 222 230 — II 1 051 1 026 1 033 930 1 087 980 —-— III 486 529 447 451 582 518 — IV 252 240 243 203 212 219 — Tillhopa 1 945 1 967 1 917 1 698 2 103 1 947 — Samtliga sjukvårdsanstatter. . . I 4 718 5 099 5 430 5 346 5 348 4 911 — II 8 490 8 692 8 920 8 756 8 762 9 257 — III 6084 6615 7163 6564 6016 6726 — IV 5 727 5 498 6 359 6 559 6 532 6 372 — Tillhopa 25 019 25 904 27 872 27 225 26 658 27 266 —
Betraktar man antalet reumatikerfall å samtliga anstalter, vilket kan föl- jas under åren 1936—1941, ha vissa variationer förekommit. Antalet stiger från 25 000 år 1936 till 27 900 år 1938, varefter det sjunker fram till år 1940. Mellan 1940—1941 inträder ånyo en stegring i antalet vårdade reumatiskt sjuka (26 700 resp. 27 300). Antalet fall, som vårdats på lasarett, sjukstugor och vanföreanstalter, visar för åren 1936—1941 motsvarande fluktuationer, som
antalet intagna å samtliga anstalter. Nedgången från år 1938 brytes doCk redan efter år 1939. För dessa kategorier föreligga även någorlunda jäm- förbara uppgifter för åren 1934 och 1943. Mellan 1934 och 1936 har antalet anstaltsvårdande reumatikerfall icke nämnvärt förändrat sig, medan en stigande tendens klart framträder mellan 1941 och 1943. Antalet fall å lasarett, sjukstugor och vanföreanstalter uppgick 1943 till 19110 och 1934 till 15 553, vartill torde böra läggas mellan 600 och 700 fall, som vårdats å vanföreanstalterna under 1934 samt sannolikt omkring ett halvt tusental militära fall, som vårdats å garnisonssjukhusen. För år 1934 föreligger även uppgift om antalet reumatici, som vårdats å de av pensionsstyrelsen dispo- nerade lasarettsavdelningarna samt styrelsens kuranstalter eller av styrelsen hänvisats till vård å sommarkurorter (S.O.1_1.1937:23, sid. 140). Antalet uppgick 1934 till 2 472, motsvarande siffra var är 1943 3 662. Med ledning av här lämnade siffror ha de sakkunniga beräknat, att antalet sjukhusvår- dade reumatiska fall stigit från ca 19000 är 1934 till ca 23 000 år 1943 eller med 21 %. För hela antalet vårdade fall av reumatiskt sjuka filmas inga jämförbara siffror åren 1934 och 1943, eftersom vårdade å brunns- och bad- anstalter samt enskilda sjukhus och sjukhem blott äro redovisade för åren 1936—1941.
Den ovan påtalade stegring, som antalet å lasarett, sjukstugor och van— föreanstalter intagna reumatikerfall uppvisar mellan åren 1941 och 1943, hänför sig i sin helhet till grupp IV. Mellan berörda är har antalet fall i denna grupp stigit från 4 229 till 7 039 eller med 66 %. (truppen har ökat under hela perioden 1936—1940, men ökningen har varit relativt obetydlig jämfört med förhållandena under 1941—1943. Av övriga grupper visar grupp lll något större variationer än grupperna I och II, vilka förändrat sig ganska obetydligt under den undersökta perioden. Mellan 1941 och 1943 har grupp lll minskat med 18 ,'ij, medan grupperna I och 11 minskat med 4 respek— tive 2 %. _
Antalet fall av reumatisk sjukdom, som vårdats å brunns- och badanstal- ler har på grund av särskilda förhållanden varit något mindre under åren närmast el'ter år 1939, medan antalet vårdade å privata sjukhem och hem för kroniskt sjuka varit relativt konstant med undantag för åren 1939 och 1940. Det är väsentligen kroniska artriter (grupp ll) och artroser (grupp III), som varit hänvisade. till dylika vårdanstalter.
Antalet reumatiska fall å pensionsstyrelsens anstalter har med undantag för år 1937 successivt ökat under åren 1936—1941. Liksom för lasaretten in. in. har en ökning inträffat även mellan åren 1941 och 1943, till vilket grupperna I och II framförallt bidragit. Relativt sett har ökningen varit störst i grupp I, som stigit med icke mindre än 71 % (från 241 till 411). Motsvarande ökning för grupp 11 utgjorde 11 %. Grupperna III och IV ha däremot minskat under åren 1941—_1943. Ökningen av samtliga vårdade å
pensionsstyrelsens anstalter sammanhänger delvis med tillskapandet av nya vårdplatser för reumatiskt sjuka genom att sedan 1941 neurosanstalten i Vänersborg i viss utsträckning upplåtit platser åt reumatiskt sjuka och Bro- strömska barnsjukhuset övertagits av pensionsstyrelsen för vård av barn med akut reumatisk infektion. Även kuranstalterna i Nynäshamn, Tranås och Åre ha dessutom under åren 1936—1944 i stigande omfattning belagts med reumatiska fall genom ianspråktagandc av vårdplatser, som ursprung- ligen belagts med neuroser.
Trots denna fortgående stegring av antalet genom pensionsstyrelsen vår— dade har 'årdbehovet tydligen icke blivit tillgodosett.
Antalet väntande och väntetider på pensionsstyrelsens anstalter 1937—februari 1945.
litt otillfredsställt vårdbehov plågar ge sig uttryck i uppskov med intag— ning på förefintliga vårdplatser. Från pensionsstyrelsens anstalter har upp- gifter erhållits om väntetiden för intagning av reumatiker på styrelsens an- stalter, nämligen den tid, som förflutit mellan dagen för läkarintygets ut- färdande och intagningsdagen. Uppgifterna avse de den 1 november 1944 inneliggande patienterna och äro uppsatta i nedanstående tabell:
l'ledelväntelider för intagning av reumatiker å pensionsstyrelsens kuranstalter.
Väntetider i dagar för .antallcr
män kvinnor Nynäshamn ........... 68 62 Tranås ............... 7.1 78 Åre .................. 52 67 Umeå ................ 73 107 Lidköping ............ _, 77 Västerås .............. 72 120 Norrköping ........... 62 86 Lund ................ 81 116 Vänersborg ........... 70 | 75
[ de sakkunnigas betänkande del II (S. 0. U. 1944: 28) sid. 17 äro anförda ungefärliga väntetider å medicinska 1asarettsavdelningar.
De sakkunniga ha från pensionsstyrelsen inhämtat vissa uppgifter rörande styrelsens sjukvårdande verksamhet i vad den avser vård av reumatiskt sjuka. Följande tablå utvisar antalet å styrelsens— kuranstalter och ren- matikeravdelningar under tiden januari 1937—februari 1945 inneliggande och väntande.
-l til/H.?"
Tablå
över pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet i vad den avser vård av ren-
matiskt sjuka (inneliggande oeh väntande) under åren 198741944 samt. januari.;
februari 19 15.
1937 Inneliggande Väntande. , .
Summa
1938 Inneliggande Väntande... Summa
1939 lnneliggande Väntande. . . Summa
1940 lnneliggande Väntande. . . Summa
1941 Inneliggande Väntande. . . Summa
1942 lnneliggande Väntande. . . Summa
1943 [nneliggande Väntande. . . Summa
1944 Inneliggaude Väntande. . Summa
1945 Inneliggandc Väntande. . .
Summa
Jan. Fein Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov Dec. 457 479 495 4181 77 910 935 890 536 507 489 481 375 424 513 486 676 449 406 470 399 366 285 338 832 903 1 008 967 1 15'] 1 359 1 3—11 1 360 935 873 77/- 819 463 481 490 507 502 900 1 012 869 520 525 510 500 291 361 406 493 663 415 332 350 336 320 309 321 75'. 8.12 896 1000 1 165 1 315 l3'11 1219 856 815 819 821 452 516 536 522 548 644 693 739 549 539 5719 538 301 259 334 359 421 443 401 377 346 327 235 236 753 775 870 881 969 1 087 1 0971 1 116 895 966 781 775 454 506 505 515 446 476 509 526 525 561 600 562 205 229 254 255 287 299 284 353 375 314 262 257 659 7115 759 770 733 775 793 879 900 875 862 819 540 601 611 585 624 606 661 628 598 618 633 611 241 249 279 278 323 397 305 288 283 258 219 221 781 850 890 863 917 1 003 966 916 881 876 852 832 542 613 635 579 604 617 748 762 609 638 665 655 250 261 317 337 395 481 346 293 267 267 207 216 792 871 952 916 999 1098 1 091 1 55 876 905 872 871 570 525 710 677 673 702 1 030 1 027 692 689 683 715 231 323 492 614 708 792 468 435 424 409 441 446 801 818 1 202 1291 1381 1 141 1498 1462 1116 1098 1 124 1 161 749 766 744 686 698 664 1 173 1 120 675 718 769 763 438 610 719 634 890 1 032 599 586 603 598 520 532
1187 1376 14621 1320 1588 1 696 1772 1706 1 283 1 316 1 289 1 295 709 685 481 603
1 190 1 288
Anm. Uppgifterna över antalet väntande äro genomgående något för låga. Från Tranås- austalten ha nämligen under dessa år blott uppgift över totalantalet väntande lämnats, ej uppdelat på reumatiskt sjuka ogh övriga, varför siffrorna därifrån ej medtagits. Under de tidigare åren var antalet därstädes vårdade reumatiskt sjuka mindre än under 1943———-15, då antalet väntande i Tranås kan uppskattas till ca 106 genomsnittligt.
Siffrorna för väntetiderna understryka. att ett otillfredsställt vårdbehov föreligger. men säger föga om dess storlek.
Kap. 6. Beräkning av vårdplatsbehovet.
Iv'r'iregricmle utredningar och reluissyttrunden däröver. Statens sjukvårds- kommitté l,)eräknade med ledning av en av pensionsstyrelsen upprättad 1). M. 1934 behovet av v:"trdplatser för renmatikervården till 1 plats per 5 000 51 6 000 im ånare eller lågt räknat till 1 000 platser för hela riket. För- utom de då befintliga 330 platserna å pensionsstyrelsens lasareltsm'delningar skulle således behövts 670 nya vårdplatser.
[ remissyttrande över detta förslag framhöll medicinalslyrelsen. att vård— platsantalet måste ökas. om vårdtiden för reumatiskt sjuka fram-deles skulle bestämmas efter samma principer som för andra lasarett—sfall. Svenska föreningen för invärtes-medicin påpekade den stora betydelsen a ' att ifråga- varande. sjuka finge. en snar vård och att det vore nödvändigt för und- vikande av alltför långa väntetider att räkna med ett större antal vårdplatser än det föreslagna.
1936 års sakkunniga utgingo från en räkning av antalet patienter. som under åren 1933—1935 å lasarett och sjukstugor samt under år 1934 å pen— sionsstyrelsens anstalter vårdats för reumatiska åkommor. och uppskattade med ledning härav renmatikervårdens platsbehov till 1800. motsvarande ett nybyggnadsbehov av 1 300 vårdplatser.
Vid remissbehandlingen av detta förslag framhölls bl. a. av pensions- styrelsen, att vårdplatslkhovet med hänsyn till den stora betydelsen av att de akuta ledfallen bereddes snar vård. icke borde beräknas lägre än de sak- kunniga föreslagit. Förste provinsialläkaren i Hallands län höll före, att en på bredare bas lagd inventering av renmatikerfallen skulle ge en icke ovä- sentligt högre siffra än den. vartill de. sakkunniga kommit. lån i Gävle till— satt kommitté framhöll, att det vore en förutsättning för inordnande av pensionsstyrelsens knrortsverksamhet i den allmänna. sjukvården, att ren— matiker färden utbyggdes i sådan omfattning, att möjlighet till dylik värd stode alla värdbehövande till buds, varför platsantalet f 'ån början icke finge sättas för lågt. Å andra sidan vore det möjligt. att en kommande utveck- ling kunde reducera platsbehovet, *arför detta borde beräknas i under- kant. Svenska landstingsförbundet betonade, att varje uppskattning av he.- hovet av vårdplatser för reumatiskt sjuka måste bli osäker. då någon definition på reumatisk sjukdom icke gåvcs. Denna omständighet talade för att vårdorganisationen utformades med försiktighet.
De sakkunniga ha vid sina beräkningar av antalet. behövliga nya vård- platser utgått från följande överväganden. Hela antalet behövliga vårdplat- ser eller summan av nu med reumatiska sjuka belagda ( V I) och av sådana. som behöva nyanskaffas (V”) är lika med hela antalet remnatiskt sjuka. som under e.tt år äro i behov av sjukhusvård (P), dividerat med det antal patienter, som under årets lopp efter 'arandra kunna vårdas på samma
vårdplats. Sistnämnda antal är lika med 360 dagar dividerade med den önskvärda med—elvårdtiden uttryckt i dagar (T). Beräkningen utfördes såle. des enligt formeln:
, ,_P_P-'I'__,_P-T , ”H”—W)” 360 ' ill—360 ” . T' 3
Denna formel ger uttryck för det förhållandet, att proportionella avvikel— ser i fråga om det totala patientantalet och den önskvärda vårdtidens längd ha samma inflytande vid beräkningen av antalet nya behövliga vårdplatser. Det är sålunda lika viktigt att vid båda de avgörande faktorernas bedömande iakttaga så stor omsorg som omständigheterna medgiva.
Patientuntulet har beräknats enligt följande tablå med kommentar.
Reumatiskt sjuka i behov av ltemitterade ej sjukhusvård intagna på grund av ltedu- _ cerat "”'" Summa , ” lij vårdade å sjuk— 5 :x antal ?:"ll; antal i Nar— vårdsanstalt ; _": rr ej vår- ”mo behov dade å . ': EF & __ dad' 33 .a av sjuk- . . isumma ;, - — ' ( _; sjuk- ; &, ... ,. __. :. = f , . huspt. » 2 ..og 20:14—(1 : ;.- .—1 . xards- & ; ,: U :: 5 + % E ] -d 3 a + ) anstalt " 5 E? 5 5 ; _ 5 1 ;? "' = 21.5 :l: _ in .] |) | ( d ( r g | 11 | 1 j | 11 Grupp 1. . . 4 458 489 7-19 1 238 5 090 54 47 101 602 882 5 340 » lf. . 0 732 1 553 1 373 2 920 9 658 79 88 107 1 384 1 845 8 577 » lll . 4 088 439 (301 1 040 5 128 33 40 73 470 027 4 715 » IV . 7 494 747 1 037 1 784 9 278 05 88 153 758 1 011 3 505 Summa 22 772 3 228 3 700 (i 983. 29 760 231 203 7194 3 277. "| 367) 27 137
Kolumn a upptar sammanlagda antalet full av reumatisk sjukdom, som enligt bilagor 5 och 6 under år 1943 utskrivits från pensionsstyrelsens och and 'a sjukvårdsanstalter. Dessa siffror kunna betraktas som tillförlitliga. Uppgifterna i kolumnerna b. e. f och g äro hämtade från den å sid. 39 intagna tablån och avse sjuka personer. De äro således något för låga i förhållande till siffrorna i kolumn a. men detta har endast den verkan. att slutsummorna i kolumnerna e och k bli något för små och att de på dem grundade beräkningarna av vårdplatsbehovet komma att utfalla i ull—- derkant.
I kolumn a upptagna 22 772 fall motsvaras i tablån å sid. 39 av 21221 personer, en skillnad av mindre än 7 %. ()m mots 'arande fel vidlåder i kolumn ([ upptagna 6988 personer, som utgöra ungefär en fjärdedel av iotalantalet, skulle den använda beräkningsmetoden innebä'a ett fel, som för totalantalet understiger 2 % och torde kunna negligeras med hänsyn till den osäkerhet. som (")verbuvudtaget föreligger i fråga om dessa beräk- ningar.
. av-———-w__u ...—___ .-v_4.
Av kolumn b framgår, att ett överraskande stort antal patienter, som rap- porterats 'ara i behov av sjukhusvård, icke blivit remitterade till sjukhus. Några sifl'ermässiga uppgifter angående orsakerna härtill kunna icke läm— nas. I vissa fall har remissens uteblivande kunnat bero därpå, att veder— börande läkare ägt kännedom om, att platsbrist för tillfället omöjliggjort in- lagning av icke särskilt brådskande fall. Stundom upplysa anteckningar på rapportkorten, att patienten åtminstone för tillfället avböjt remiss till sjukhuset.
I kolumn c redovisas de reumatiskt sjuka, som remitterats till sjukhus men ej blivit intagna. I denna grupp ingå ej mindre än 2 435 patienter, som av de remitterade läkarna betecknats som intagna men ej kunnat återfinnas i sjukhusrapporterna och på denna grund förts till gruppen »ej intagna». Som orsak till att sjukhusvård ej kommit till stånd anges i ett begränsat an— tal fall (kolumnerna f och g) platsbrist respektive annan angiven orsak, men i det övervägande flertalet fall har frågan om orsaken lämnats obesvarad. Det måste således både i fråga om denna och närmast förut nämnda grupp lämnas öppet, i vilken mån dessa patienter hade begagnat sig av sjukhus- vård, även om ett större antal vårdplatser hade stått till förfogande. Att h*akta är också att en del av de patienter, som i slutet av året betecknats som vårdbehövande och icke erhållit vård. kunnat erhålla sådan unde-r år 1944. Så mycket är emellertid klart att såväl siffrorna i kolumnerna b och c som deras summa i kolumn (1, i den mån de bero på här berörda om- ständigheter, äro något för höga för att läggas till grund för en beräkning av vårdplatsbehovet.
Ur en annan synpunkt äro de angivna siffrorna minimisiffror, som skulle. ha utfallit väsentligt högre, om läkarna allmänt fullgjort sin rapportskyl- dighet. Uppgifterna om de reumatiskt sjuka, som ehuru i behov av sjuk- husvård icke erhållit sådan, påverkas således i motsatta riktningar av fel, som ha tendens att utjämna varandra. När dessa till en viss grad osäkra siffror i kolumn (1 läggas till de mer än tre gånger så stora praktiskt taget exakta siffrorna i kolumn a, minskas härigenom den relativa osäkerheten i fråga om deras summa (kolumn e). De sakkunniga anse sig därför kunna betrakta de i kolumn e angivna siffrorna såsom relativt goda approximativa bestämningar av antalet reumatiskt sjuka i behov av sjukhusvård, ägnade att läggas till grund för en beräkning av vårdplatsbehovet.
De sakkunniga ha icke förbisett, att ovanstående bedömande av de an- förda siffrornas värde lider av den svagheten, att man nöjt sig med att konstatera, att de påverkas av fel i motsatta riktningar utan att det visats, i vad mån dessa fel uppväga varandra. Möjligheterna att prestera en om också endast i någon mån bindande bevisning i detta avseende äro dock icke stora.
Om man för de båda stora grupperna »ej remitterade» och »efter remiss ej intagna» (kolumnerna b och c), tillsammans 6988 patienter (kolumn (1)
tillämpar den för en liten del, 494 patienter, av den sistnämnda gruppen angivna fördelningen av orsakerna till sjukhusvårdens uteblivande, erhåla les ett reducerat antal patienter, för vilka platsbrist kan antas ha förelegat (kolumn i). Med hänsyn till det på sid. 25 motiverade antagandet, att högst tre fjärdedelar av fallen blivit rapporterade ha nyss angivna siffror (")kats med en tredjedel (kolumn j). varefter det sålunda omräknade antalet patienter. som ej erhållit sjukhus 'år'd, adderats till antalet å sjukhus vår— dade lkolumn al.
På detta sätt har erhållits ett annat uttryck för det antal reumatiskt sjuka. som bör läggas till grund för en beräkning av vårdplatsbehovet. De sålunda erhållna värdena understiga de förut framlagda med cirka 10 %. Det an- vända förfaringssättet kan måhända ur formella synpunkter förefalla mera tilll'redsställande än det ovan tillämpade men grundar sig på så osäkra antaganden, att det erhållna resultatet icke kan betecknas såsom sanno- likare än det förut anförda. Med hänsyn till vad å sid. 22, 23, 24 och 31 an- förts. torde motsatsen vara förhållandet. Jämför i denna fråga också sid. 60. De sakkunniga ha vid sådant förhållande ansett sig böra grunda de fortsatta beräkningarna på de i kolumn e. anförda siffrorna.
lftirdtidens längd. Under det att beräkningen av det antal patienter. som bör beredas sjukhusvård, kan baseras på ett statistiskt underlag, är bestäm- mandet av den för olika kategorier av reumatiskt sjuk: önskvärda vård- lidens längd en erfarenhets- och bedömningsfråga.
Det torde. råda allmän enighet därom. att det för uppnående av ett bestå- ende lälmingsresultat vid behandling av reumatiskt sjuka fordras väsent- ligt. längre vårdtider än de nu tillämpade. Uppgifter angående des-sa. häm- tade ur bilagor 5 och (3. ha sammanställts i nedanstående tablå. Medel- vårdtiden vid pensionsstyrelsens anstalter (kolumn a) påverkas av dess normalvårdtid 60 dagar (den maximala vårdtid, som i 'anliga fall medgives .utan särskild ansökan), under det att medelvårdtiderna å andra sjukvårds— anvstalter (kolumn b) äro avsevärt lägre. Uträknas en gemensam medel- vårdtid för samtliga vårdade (kolumn e), kommer densamma i de flesta fall att ansluta sig till medelvårdtiden för lasarettsfallen på grund av dessas större. talrikhet. Endast i fråga om grupp II. som utgör huvudparten av klientelet å pensionsstyrelsens anstalter, framträder en större avvikelse. från
Nuvarande medelva'irdtid (lagar Föreslagen nn-delvz'rrdtid (trupp )» " . ensrons Andra vård- Samtliga Ökning styrelsens , Dagar , anstalter vardanstaller "(, av 0 anstalter a 1) c d (: Grupp I ............ (52 35 37 60 62 % » II ...... -. , . . . (37 36 43 90 88 % * » III .......... öl 21 23 40 74 % » IV ........... 55 22 21 710 67 %
_......—.._ ,
medelvårdtiden för lasaretten, såsom det framgår vid en jämförelse mellan siffrorna i kolumnerna ]) och c av tablån. .
Vid övervägandet av frågan om de önksvärda vårdtiderna för olika grup— per av reumatiskt sjuka ha de sakkunniga varit medvetna om det relativt stora inflytande,-som även små förändringar av dessa niedelvårdtider ha på beräkningen av behovet av nyanskaffade vårdplatser. Ett uttryck för detta inflytande kan erhållas. om i den på sid. 52 anförda formeln vårdtiden T antages vara en dag. Det totala antalet behövliga vårdplatser blir i så fall
)
:å Detta uttryck anger det antal vårdplatser. varmed vårdplatsbeho- vet varie 'är vid en förändring i uppskattningen av den önskvärda vårdtiden med 1 dag. Med användande av de i tablån sid. 52 kolumn e anförda uppgif- terna pa reumatiskt sjuka i behov av sjukhusvård. ha genom division med 360 erhållits följande. 'ärden, nämligen för grupp I 16. för grupp H 27. för grupp lll 14 och för grupp IV 26 vårdplatser. Då antalet för ren- matilu-rvården nu använda vardplalser kan bet'aktas som konstant. kom— mer hela denna 'ariation av 'årdplatsbehovet att avse de n_'anskaffa(le vårdplatserna och får därigenom desto större relativ betydelse.
De sakkunniga uppskatta de önsk 'ärda inedelvz'irdtideriia för .-l- och E- min] tillsmnnmntugnu, för grupp I till (50 dagar. för grupp ll till 90 dagar och för grupperna lll och IV till 40 dagar. I jämförelse med nuvarande vårdtider å pensionsst_vrelsens anstalter innebär detta en ökning endast i fråga om grupp ll, men för de. övriga grupperna en förkortning. I förhål- lande till medelvårdtiderna för samtliga anstalter är ökningen genomgående och rätt avsevärd (tablå sid. 54 kolumn e).
Det finns en särskild omständighet, som manar till försiktighet vid anla- gandel av en förlängd medel Vårdtid. nämligen att ett visst antal patienter. 'a 15 % av de i bilaga 5 redovisade. vårdas å sjulu'ardsanstalt under helt kort tid. någ'a få dagar till en vecka. sannolikt ofta för utredning. lin det av dessa patienter lorde ha saknat anledning att begagna sig av en förlängd 'årdlid. även om den skulle ha stått till buds.
.t andra sidan föreligga enligt upplysningar. som de sakkunniga emotta- git från tillfrågade. läkare med erfarenhet på om 'ådet. ett icke obetydligt antal fall. som med fördel skulle behöva vårdas mycket lång tid. t. 0. 111. mer än 6 månader. om färdplatstillgången tilläte. det. Överläkare Gunnar Ix'ahlmeter uppger. att av de å hans avdelning på södersjukhuset under ett år vårdade kroniska artriterna omkring 60 % kunna anses ha varit eller vara i behov av minst 6 månaders sammanhängande sjukhusvård. Överläkare l. Lundholm. Östersund, meddelar, att 37 av öö fall av kroniska poly'artriter (57 %) vid utskrivningen voro i sådant tillstånd, att de skulle ansetts behöva en sammanhängande vårdtid av minst 6 månader för att behandlingsresulta- tet skulle bli optimalt. Docenten G. Edström uppger mots 'arande siffra för renmatikeravdelningen i Lund till 30 % och professor Nanna Svarta upp-
skattar den till 15 % av under år 1943 på karolinska sjukhusets medicinska klinik. vårdade artriter. » 'Lasarettslåkare Albert Grönberg, Vänersborg, rapporterar inom ett mate- rial av 137 fall 67 fall, dår långvarig behandling skulle ha kunnat ge optimalt resultat. Överläkare Fredrik Sundelin, Nynäshamn, ger icke något direkt svar på den framställda frågan, men meddelar, att under år 1943 3 fall er- hållit en sammanhängande vårdtid på mer fin 6 månader.
Hur stort antalet av dylika fall med behov av mycket lång vårdtid än må vara, måste det inverka förlängande på medelvårdtiden.
Uträkning av vårdplatsbehovet.
Enligt den på sid. 52 angivna formeln beräknas antalet för reumatiker- vården behövliga nya vårdplatser såsom skillnaden mellan totalantalet sådana och det antal vårdplatser, som redan nu äro belagda av reumatiskt sjuka. Totalan—talet behövliga reumatilcervårdplatser, beräknade enligt nämnda for- mel, framgår av nedanstående tabell.
Antalet behövliga vårdplatser för reumatiskt sjuka under år 1943 enligt olika alternativ rörande vårdtideus genomsnittliga längd.
Antal rappor- teradedall .av !, Beräknat antal vårdplatser belagda av reumatiskt sjuka, om vårdtiden reumatisk Smk" 11 för samtliga fall, vilka av läkare ansetts vara i behov av sjukhusvård dom 1 behov av 1 år 1943. i medeltal varit sjukhusvård 1948, vårdade _ i 60 dagar för grupp I 90 dagar 90 dagar för grupp 1 Grupp— 51 sjuk- 'i'-l doch 90 dagar för grupp I] för grupperna I och II och 120 dagar för diagnoser vårds- var- fl samt 40 dagar för samt 40 dagar för grupp II samt 40 dagar anstalt dåd" * grupperna III och IV grupperna III och tv för grupperna III och IV 'utskrivna f i - _ - .; _ — . _ lrån s'uk- Smk" livårdade ej h", vårdade CJ & ". vårdade 03 vår. J vårds-t . dade a . dade a . . dade a vårds- | å sjuk- 4. å s_juk- _. a sjuk- _. an- vå d _ sjuk— to— vå ds- sjuk- to- vårds- sjuk- lo- anstalt statt r s vårds- talt r vårds- talt ' vårds- lalt under år anstalt anstalt anstalt 19,13 i 1943 anstalt ”13 anstalt 1943 anstalt 1943) H ' 19.13 " 1943 ' 1943 I ........... 4 458 1238. 743 206 949 1114 310 1424 1114 310 1424 II .......... 6 732 2 920 1 683 732 2 415 1 683 732 2 415 2 244 975 3 219 III ......... 4 088 1 O40| 454 116 570 454 116 570 454 116 570 IV .......... 7 494 1 784| 833 198 1 031 833 198 1 031 833 198 1 031 Samtliga. . . . 22 772 6 988: 3 713 1 252 4 965 4 084 1 356 5 440 4 645 1 599 6 244
Tabellen tar i första hand hänsyn till ovan angivna medelvårdtider av 60 dagar för grupp I, 90 dagar för grupp II samt 40 dagar för grupp III och IV, men upptar även några andra alternativ, som varit föremål för över- vägande. Härigenom lämnas några konkreta exempel på medelvårdtidens stora betydelse vid beräkning av vårdplatsbehovet. En Ökning av medel- vårdtiden för grupp I från 60 till 90 dagar skulle således betyda ett ytter-
ligare behov av 1424—949=47ö vårdplatser och en ökning av vårdtiden för grupp II från 90 till 120 dagar ett ytterligare behov av 3 219—2 415 = 804 vårdplatser.
Antalet vård ;latscr som redan nu äro hela du av reumatiskt siuka har
) . , beräknats med utgångspunkt från antalet varddagar enligt bilagor 5 och 6 på sätt, som framgår av nedanstående tabell.
Antal vårdplatser belagda av reumatiskt sjuka under år 1943.
anstalter».
Antal vårddagar för reuma- Antal vårdplatser belagda av reumatiskt tiskt sjuka, som under år 19-13 sjuka under år 19—13 (antal vårddagar divi— ('.rnppdiagnoser utskrivits från (lerat med 360)
pensionsstyrel- andra sjuk- pensionsstyrel- andra sjuk- totalt sens anstalter1 vårdsanstalterf sens anstalter vårdsanstalter
I .................. 25 278 141 518 70 393 463 II ................. 172 577 148 135 479 412 891 III ................ 11 086 81 692 31 227 258 IV ................. 25 065 153 520 70 426 496
Samtliga ........... 234 006 524 865 650 1 458 2 108
1 Här ingå ej pensionsstyrelsens vårdplatser å ortopediska avdelningen i Lund (24 plat- ser) och vantörcanstalten i Göteborg (1943 12 platser), vilka förts till vandra sjukvårds—
2 Samtliga lasarett, garnisonssjukhus, sjukstugor och vanföreanstalter.
Antalet behövliga nya vårdplatser för reumatikervården, vid ovan sid. 55 angivet alternativ för medelvårdtiderna i olika grupper (60, 90, 40 och 40 dagar), framgår slutligen av följande uppställning.
Antal behövliga vårdplatser.
Tolalanlalcl minskat med be/intliga = nya platser Grupp I .............. 949 » » 463 = 486 » II .............. 2415 » » 891 = 1524 » I+ II .......... 3 364 » » 1354 = 2 010 » III .............. 570 » » 258 = 312 » IV .............. 1 031 » » 496 = 535 » III + IV .......... 1 601 » » 754 = 847 Summa 4 965 » » 2 108 = 2857
I tabell sid. 56 är totalantalet vårdplatser fördelat på två patientkate- gorier, nu vårdade och nu ej vårdade å sjukvårdsanstalt. De vårdplatser, som beh—öva nyanskaffas, kunna fördelas på dessa båda kategorier enligt följande beräkning. '
Behövligt antal nya vårdplatser.
antal nya platser ” lör nu ej + till lörlängning vårdade av vårdtid för nu vårdade
(lrnpp l .......... 480 = 200 280 » [t .......... 1521 .. 732 ,. 792 » I II ...... 2 010 = 938 101”! » lll .......... 312 = 1111 ',- 196 » IV .......... 535 = 198 i 337 .) III IV ...... 847 = 311 533
Summa 2 857 = I 252 1 605
Härav framtfår, att, merän hälften av de nya vårdplatserna skulle atgä för att 111öjliggöra en pa ovan angivet s.itt förlängd våldtid åt patienter som ledan nu erhålla sjukvhusvå1d. unde1 det tatt. något mindre än hälften av dessa platser skulle stå till buds för vård av patienter. som behöva men hil- tills ej erhållit sjukhusvård.
Utbyggnadsbehovet, som lwråknats till nära .? 000 vårdplatser, nedvär- drras pd nedan anförda praktiska skäl för närvarande till 2 000.
1034 års sjukvårdsförslag räknade med ett nybyggnadsbehov av 650 11:umatikerplalser. 1937 års förslaguppskatlade behovet till det dubbla. 1 300. De sakkunniga ha kommit fram till ungefär en fördubbling, av detta antal. 2857. Tillsammans med lö1 handen 1.11.1nde 2108 vardpl.1tser,be— lagda med reumatici, skulle, detta komma att betyda 5 000 vårdplatser fö1 reumatiskt sjuka. ett antal. som i och för sig i betraktande av de reumatiska sjukdonnu'nas stora. betydelse icke förefaller orimligt. De. sakkunniga påpeka. att. tuberkulossjukhusen tillsammans förfoga över nära det dubbla antalet vårdplatser. Å andra sidan visar en enkel undersökning svårigheten av att inom en kortare tidrymd få så många platser som 3 000 nybyggda för reumatikervården. De sakkunniga äro också på det klara med. att det icke synes lika angeläget att tillgodose alla de olika grupperna av reumatiskt sjuka. De sakkunniga ha redan i kapitel 2 utvecklat. hurusom särskilt grup- perna I och II spela den största rollen såsom invalidiletsframkallande, mc— dan grupperna III och särskilt IV icke så ofta förekomma bland invalidi- tetsorsaker i arbetsför ålder. I fråga om grupperna lll och IV tillkommer. att gränsen mellan hälsa och sjukdom ofta är flytande och att det allmänna tillståndet och särskilt nervsystemet spela en stor roll för symtomens svårig- hetsgrad. För grupp IV tillkommer slutligen. att de olika tillstånd. som räk- nats till den, äro utomordentligt svåra att avg*änsa mot andra sjukdomstill- stånd. och ofta alls icke höra till de reumatiska sjukdomarna. Anförda fakta klar'gö1'a.1.1rfi')r det är viktigzeu' att sörja för sjukvårdsbchovet för grup- perna I och II än för grupperna III och IV.
Tlots att de sakkunniga vid sina beräkningar hållit sig till minimivården. kunna osäkra faktorer dock icke uteslutas. Ian sådan .11 villigheten hos patienterna att kvarstanna på sjukhuset, så länge det ur medicinsk syn- punkt är behövligt. Praktiska erfarenheter från vården av de tuberkulösa
artriter-na, där än längre vårdtider ur medicinsk synpunkt äro erforderliga, lyder på att risken i verkligheten ej är så stor. I och med att den medicinska upplysningen stiger. torde denna risk bli än mindre.
Av större betydelse skulle det vara, om en effektiv profylax kunde instal— leras eller om nya upptäckter förkortade vårdtiden mera avsevärt eller med- förde full läkning i tidigt stadium i större utsträckning än för närvarande. En sådan utveckling skulle kunna medföra ett minskat behov av vård— platser.
Därför synes det de sakkunniga rimligt att i första hand inrikta sig på att anskaffa de 2000 platser. som äro behövliga för artritvården. Denna ned— skärning med ett 1000-tal platser behöver icke helt gå ut. över grupperna lll och IV, då de vårdfall inom dessa, som befinnas mest värdbehövande. även borde. kunna intagas på de för reumatiska sjukdomar avsedda plat- serna. »
l)e sakkunniga föreslå således, att man söker att för reumatiska sjuk— domar. i främsta rummet reumatiska artriter, anskaffa 2000 nya 'ård- platser. Utbyggnadstiden bör då göras kort.
Enligt de sakkunnigas tidigare förslag. betänkande del II. skulle vid maxi- mal utbyggnad Iio'gst ca 1000 platser kunna anskaffas pä IC-avdelningar och på hem för kroniskt sjuka vid större sjukhus. Återstående minst i 000 platser skulle således behöva nyby rgas såsom A-platser.
Såframt de nu av reumatikerpatienter belagda vårdplatserna även fram- gent komma att ställas till reumatikervärdens förfogande och sedan 1000 A—platscr nyanskaffats. skulle för vård av patienter tillhörande grupperna I och II komma att finnas tillgängliga 463 + 801 + 1 000 : 2 354 A-platser. I detta antal ingå även av reumatikerpatienter belagda platser ä av pensions— styrelsen drivna anstalter. som icke äro belägna i anslutning till lasarett. Härtill skulle. komma ] 000 platser ä Ii—avdelningar och hem för kroniskt sjuka. Artritpatienlerna skulle under dessa förhållanden komma att i genom— snitt värdas något mer än 70 % av sjukhustiden ä A-platser och något mindre än 30 % av samma tid :i If.-platser.
Medelvardtiden ä A—plats skulle således komma att utgöra för grupp I (70 ”7; )( (30) 42 dagar och för grupp II (70 % X 90) 63 dagar och under- stiga nuvarande medelvärdtider ä pensionrsstyrelsens anstalter med 62 — 42 :20 dagar respektive med 07—163=4 dagar. Den förlängning av den genomsnittliga medelvärdtiden ä A-plats, som skulle. erhållas genom Pali- serandet av detta program, skulle vara mycket måttlig och utgöra för grupp I 42—37=5 dagar samt för grupp II (53 ,,, 48:15 dagar. En förlängd sjukhusvård skulle således erhållas huvudsakligen i form av vård ä E-plats. t'r medicinsk synpunkt förefaller detta acceptabelt, även om särskilt för de akuta fallen en längre vårdtid ä A-plats vore önskvärd.
Som ä sid. 57 när-mare redovisats. ha de sakkunniga beräknat antalet behövliga nya vårdplatser för akuta artriter till 486. Då för närvarande
patienter med sådan sjukdom vårdas å 463 vårdplatser, blir totalantalet platser för akuta artriter 949. Av detta antal kommer enligt ovanstående beräkningar 30 % (285) att vara E-platser och 70 % (664) A-platser, en för- delning, som de sakkunniga finna acceptabel. Då antalet belagda A-platser som nämnt är 463, blir den behövliga och önskvärda utbyggnaden av A-platser för akuta artriter (grupp I) cirka 200 vårdplatser.
Motsvarande beräkning för patienter med kroniska artriter blir: Antalet behövliga nya vårdplatser 1524, antalet befintliga platser 891, totalantal platser för kroniska artriter 2 415, av vilka 725 E-platser och 1 690 A-plat- ser. Då för närvarande finnas 891 A-platser, blir det antal sådana platser. som bör nyanskaffas för kroniska artriter (grupp 11), cirka 800.
Sjukdomsfall, hörande till grupperna III och IV, förutsättas såsom hittills bli vårdade främst å invärtesmedicinska och ortopediska avdelningar, med ett och annat besvärligare fall å reumatikeravdelning på samma sätt som redan nu sker å pensionsstyrelsens anstalter. Utvecklingen får visa, om dessa patienter kunna finna vård inom den nu uppsatta ramen för 11tl')yggnaden eller om senare en fortsatt utbyggnad måste ske.
Ett observandum är, att i pro-vinsialläkarutredningens uppskattning av an- talet reumatikerfall tillhörande grupperna III och IV, 'som årligen icke kunnat beredas plats å reumatikeranstalt, lasarett eller sjukstuga (den enda fråga i denna utredning, se bilaga 14, sid. 179, fråga 6, som tillåter en direkt jämförelse med de sakkunnigas utredning) leder till antagandet av en plats- brist, som för hela landet skulle ligga inom gränserna
6671X102X403 7171x102x 403 _ _ (_F—f3604 ——=) 711 och (___36—04 —=> 191 vårdplatser, medan de sakkunniga stannat för en siffra på (116 + 198) 314 (sid. 58). Även detta talar i sin män för att de sakkunnigas siffra för det otillfredsstållda vårdbehovet är att anse som låg.
1 antal patienter, uppskattade. 2 faktor för att erhålla rikssiffran från den av de i undersökningen deltagande läkarna berörda tiondelen av befolkningen i riket.
= antal önskvärda vårddagar. 4 dagar per år.
. - ...—rn.—._ ..?. ..
AVD. III. REUMATIKERVÅRDENS FORTSATTA UTBYGGANDE
Kap. 7. Förebyggande åtgärder.
Kunskaperna om de reumatiska sjukdomarnas orsaker och uppkomst äro ännu så bristfälliga, att förebyggande åtgärder mot dem icke kunna sättas in med tillbörlig skärpa. Vad man känner till om dessa sjukdomar är dock tillräckligt för att tillåta en rad av åtgärder. ägnade att minska sjukdomsfallens antal och svårighetsgrad.
Sjukdomsprofylur.
Grupperna I och II. 'ad såväl den akuta som den kroniska artriten be— träffar rör det sig, som i kapitel 2 närmare anförts, om en allmän infektion. I allmänhet utgår infektionen från slemhinnorna i matsmällningskanalen och luftvägarna. lnfektiösa processer, utgående från mandlar och länder, antagas ibland såsom ingångsport. Den reumatiska infektionen på inträng— ningsstället behöver icke förorsaka någon process, som ger alarmerande symtom. Tvärtom är infektionen ofta helt obetydlig och förefalle' att 'ar: av s. k. banal ka ”aktår.
På grund härav anse mångt. att. sådana banala infektioner, av allmän— heten ofta kallade. >, förkylning», svalgkatarrer, halsfluss, m. fl., böra ordent- ligt omskötas med sångläge etc. vid minsta feberstegring. och att man sär- skilt i skolor, kaserner och på arbetsplatser, där ett större antal människor arbeta eller bo tillsammans, måste hålla en fortlöpande kontroll av sådana infektioner och isolera dem, som visa sjukliga symtom. Sannolikt är detta riktigt. I praktiken är det svårt, mången gång omöjligt att genomföra. Strängare och effektivare åtgärder gentemot infektioner, som här avses., skulle med all sannolikhet minska antalet artriter.
För närvarande synes man vänta framsteg enligt två linjer. Dels söker man genom lufthygieniska åtgärder minska infektionsrisken i gemensamma
lokaler, dels prövas den profylaktiska verkan av vissa kemiska medel. l)('fi— niti '11 resultat äro ämm icke vunna.
Olika människor ha mycket olika motståndskraft mot sådana infektio— ner, som ovan nämnts. Man antager, att här kunna finnas ärftliga moment, att konstitutionen kan bli förändrad efter vissa sjukdomar, att kosten kan spela en roll för slemhinnornas moLståndsk'aft etc. I allmänhet har man nog den uppfattningen, att den, som genom ett härdande friluftsliv håller sig i form, har mindre risk att sjukna i banala infektioner än den. som för- vant sig genom ständig vistelse i jämn och hög värme, alltför riklig påkläd— ning och mycket stillasittande. Blir infektionen av tillräcklig styrka. synes den dock ofta vara den för insjuknandet bestämmande faktorn.
li 11 uppfattning går ut på att kroniska infektioner, t.( '.1 . i halsm: null: 11'11;1. skulle hindras att f'amkalla ledg ångsretunatism genom att man i tid radi- k.1lt .1vläg snade det sjukligt föränd ade organet. Ävenså 1'eko111111enderas av vissa läkare långtgående åtgärder vid inflanunatorisk.) tandproeesser. Detta har stundom lett till att patienter på denna indikation fått alla tänder avlägsnade. Vidtag as dylika åtg färdel, sedan ledg1”1ngsreumatism redan bör— jat, blir resultatet ibland en förbättring, ibland en försämring och ibland intetder1 . Ett definitivt omdöme är i det enskilda fallet oftast omöjligt. Vad särskilt tandbehandlingen beträffar, vore ett effektivt förebyggande av tand- röta givetvis den bästa åtgärden. Den näst bästa är en så tidig behandling av uppstående t1111dsk.1dor,att tandpulpan aldrig blir dubbadF()lkta11d'1”1r— (lens snara utbyggande till full effektivitet med tyngdpunkten lagd pa den regelbundna översynen allt iflån den tidigaste barnaaldel 11 far i har avhand— lade lörhållanden ytterlig 'are en god 111otivering.
Vad beträffar tand arden på sjukavdelning ar f(")r1eumatiker och pa andra sjukavdelningar och anstalter är en sådan i lörsta hand av terapeutisk be— tydelse men har därtill ock en profylaktisk.
Man har velat tilldela viss yttre påverkan. såsom kraftig avkylnin;T och mekaniskt våld, en roll för 11ppt1äd1111det av ledgångsreumatism och tänkt sig dessa moment som framkallande hos personer, där infektionen vid till— l'ället varit latent. l'”(")rsäkringsbolagen synas räkna ett sådant samband så pass visst, att de låta ersättning utgå såsom om sjukdomen uppstått genom detta yttre moment. Slutsatsen synes böra bli, att liksom man under hälsans (hg) ar bor l1.i1da si", bör man vid symtom på en lätt infektion snarast vara försikti" sayäl med köld som med krafti,.,111" anst 'ängningar och idrott. 111. 111.
Grupp III. De nötnings- och slit11i11"sprocesser i lederna, som iakttagas vid de 5. k. arlroserna, uppstå och fölvärras under förhållanden. som man delvis kan undvika. Åt deras uppträdande i den senare -1nannaåldern är väl icke mycket att göra. Alltför slitsamt, tungt och framför allt enformigt kroppsarbete, som utsätter vissa ledg ång "a1 för osedvanlig a och langvarig: påtres [ning. '11, bör man söka undvika Det tar möjligt, att ledg1”1n'*arnas mot-
. ..., ...—...a.”- .., w-J—w—vlnw—vu— m
va,.-. ...
.__._...
ståndskraft kunna ökas "(nom sunda v111o1 såsom en sund föda och vid- makthållande av en god 11111skelstyrka, så som kan ske genom luft- och sol-- bad, gymnastik. idrotts- och friluftsliv. Säkert är, att missbildade och tidi- ga1e. sjuka lede' äro särskilt utsatta för här behandlade sjukliga förändringar och att man därför särskilt i sådana fall bör1 vara aktsam och i tid söka be— handling. Särskilt för knäleder. höffledel och r1""rad kan ('11 övernormal kroppsvikt betyda en svår påfrestning.
(irupp IV. Även föl denna "r,upp ischias, ryggskott och r1""111suf11c1ens 111. 111. spelar abnorm belastning. felaktig hållning, över1ikt och ovanli" längd en viss roll. Denna grupp är så heterogen. med lidandet lok. 1lise1at till ben. brosk. 11111skler. bindväv eller nerver. att allmängiltiga riktlinjer ej kunna uppdragas.
Såsom framgår av här givna synpunkter. äro de flesta mot ledgångs— reumatis1nens uppträdande hittills riktade. '”1 tgäldern na sådana, som höra till ett sunt levnadssätt i allmänhet. Dessa åtg1ir'de1 1111 en mycket bredare moti- vcring, och del ras eventuella roll i förhållande till le gångsreumatism blir endast ett ytterligare understnkande av densamma. Man synes ha 1ätt att v.i11t11 st(")1re möjligheter att f()1(l)_1 '1'1'1 reumatiska sjukdomar a1 pågående forskningar rörande lufthygien. arbetshygi'en och kemoprofylax.
Invalidilc[spm/”ylar.
När en le g1111"s1eu1n11tisn1 ledan uppstått, måste den sjukes liv i många avseenden omläggas. Ett tillräckligt konsekvent och tillräckligt långva1igt sängläge anses v ara av stor betydelse. De rörelser, som småningom böra utfö- ras, skola vara noggrant avvägda. Samtidigt bör den medicinska behand- lingen med terapeutiska medel sätta in. Som redan förut betonats, är en tillräckli'ft tidig och tillräckligt lån'fvari'f behandling under ständig kontroll av sakkunniga läkare. det vil(ti"aste.111ir det gäller att förhindra. att sjuk- domen skall fortskrida fram mot invaliditet. Härigenom kan sjukdomen bringas in i vilostadiet. Då den i de flesta fall, och särskilt gäller detta led- gångsinflanunationcrna, har stor benägenhet att från tid till annan åter göra sig påmint, är en fortlöpande regelbunden kontroll av sakkunnig läkare också en mycket viktig åtgärd för att hindra sjukdomens fortskridande till invaliditet.
Jämte dessa medicinska regler bör också 11ppmärksamheten riktas pz” två sociala områden, bostäderna och arbetet. Liksom kyla och fukt i lägenheten, mörker och bofällighet i allmänhet i densamma oförmånligt på- verka de boendes hälsa och arbetsförmåga, så synas de särskilt o-g.län1pli lör de reumatiskt sjuka. Den uppfattningen synes allmän bland sakkunniga att dåliga bostadsförhållanden för ledgångsreumatiskt sjuka innebära fö.— sämrade utsikter till läkning och ökade. risker för invaliditet.
Nlotsv1'11andc gäller också om arbetsplatsens förhållanden. Liksom ute— arbetare sjukna i ledgångsreumatism i större utst-äckning än inncarbetare blir det ofta en bjudande nödvändighet att låta t. ex. en skogsarbetare, som fått en reumatisk ledgångsreumatism. erhålla ett mindre pressande och lämpligare arbete. Många reumatiskt sjuka uppnå överhuvudtaget icke full arbetskraft utan komma att tillhöra den stora skaran av partiellt arbets- föra. Denna grupps problem, vilka just för närvarande äro under utredning och med rätta tilldraga sig ett allmänt intresse. äro av alldeles speciell bety— delse för de ledgangsreumatiskt sjuka.
De mv 1l1d1tctsforebvm'ande fakto1e1n11 äro alltså framför andra en till- 1äcklig utbyggnad av reumatikervården med en lillbi'nlig organisation av den efterföljande över vakningen samt bostadshygieniska och 1111)(1tst1_v"'-ie nisk1 åtgärder.
Det är gott och väl, att de för samhällsutvecklingen ansvarig., a vidtaga 11tg är- (ler. som enligt ovanstående giva möjlighet att i ganska 1äsentlig mån minska de reumatiska sjukdomarnas härjningar. Än större möjligheter här— till komma att f(ileligga då vetenskap-en givit oss säk1'1e1r besked om (tc- renmatiska sjukdomarna. Likväl blir det allmännas atgärder här som på andra hall till föga eller ingen nytta, om icke allmänheten första att räll värde-ra och tillgodogöra sig dem. Det gagnar icke mycket att möjlighetei föreligga för en tidig behandlin", om den ledgangssjuke icke soke1 den. Det nyttar icke mycket att utöka antalet sjukv1'irdsplatser, om patienten i förtid lämnar sjukhus(t och (lälmed ater f1amkallar en törv' 11' 111 av sitt tillstånd. Det är ej heller no:-. att det allmänna hjälper till en god bostad denna måste ocksa genom en god ()mvaldnad vidmakthallas. Liknande resone111ang kan föras beträffande samtliga i detta kapitel b1rörda punkte1. Härav följer, att det är av mycket stor vikt, att allmänheten erhaller god upplysning om de reumatiska sjukdomarna, deras förlopp och behandling. Vid sjukdomar av så l1'1ngv11rig och survgande karaktär är en sådan folkupplysning särskilt nödvändig. l stor 11tst11ickning s11111ma11falle1' en sådan upplysning med en allmän hälso '1'irdsupplys11ing. I andra avseenden åter måste den alldeles .sär— skilt inriktas på de reumatiska sjukdomarna självz
De sakkunniga lörmena, att det 1'11'11v vikt, att p111'1llellt med l'(")1'bätlra(le xar—datgärdcr en intensiv folkupply'sning igångsättes. Liksom på and '11 hälso— vårdsmnråden bör medicinalstyrelsen 1111 ans "11'et för denna upplysnings- verksamhet. Till styrelsens förfogande bör liksom skett i f1'1 '11 om andra områden (barnavården, könssjukdomarna) ställas ett arligt belopp, förslags- vis 30 000 kronor, att användas för sådan upplysning på 111111 de olika v1'15'111. som numera stå till buds.
De sakkunniga filma lämpligt, att ärenden rörande (le reumatiska sjuk. domarna. som under den närmaste utbvggnadstiden komma att kräva myc- ken tid, i medicinalstyrc isen handläggas av en särskild föreda gande.
Det faller av sig självt. att medicinalstyrelsens rolli fö1sta hand måste
.4 _ .-..__.__._......—_. .. ___—.._,_._._._—___ ——_———__.__—____ __
bli att organisera och övervaka. Liksom sker på andra nämnda områden måste själva upplysningsarbetet överlämnas åt kompetenta krafter, som erhålla ersättning. De sakkunniga ha tagit del av planerna att starta en nationalförening till bekämpande av de reumatiska sjukdomarna och för- mena. i enlighet med erfarenheterna från nationalföreningen mot tuberkulos, att en sådan förening skulle kunna ha en stor uppgift just i detta upplys- ningsarbete.
Den slutna reumatikervårdens organisation.
Kap. 8. Föregående åtgärder och förslag.
Mellan tidigare vidtagna åtgärder och framlagda förslag till reumatiker— vårdens organisation råder ur sjulwärdsteknisk synpunkt överensstämmelse i flera väsentliga avseenden. även om avvikelser förekomma i fråga om detaljer.
Statens sjukvårdskommitté och 1936 års sakkunniga ha varit ense därom, att reumatiska ledgångssjukdomar principiellt icke borde vårdas på fristå— ende anstalter utan på avdelningar inom större sjukvårdsinrättningar. Här— för ha anförts flera skäl, av vilka här endast skall nämnas fördelen av till- gång till konsultation av olika specialister. Pensionsstyrelsen har i fråga om sina lasarettsavdelningar följt samma princip. Dess fristående vårdanstalter voro ursprungligen avsedda huvudsakligen för psykoneuroser. I yttrandena över 1937 års betänkande har principen att reumatikeravdelning, om sådan inrättas, bör vara ansluten till större sjukvårdsinrättning, mött allmänt gillande.
Pensionsstyrelsens lasarettsavdelningar för reumatikervård äro anslutna till invärtesmedicinska avdelningar under gemensamma överläkare. Statens sjukvårdskommitté föreslog inrättandet av ytterligare några dylika avdel- ningar, som skulle vara organiserade på samma sätt med undantag för två något större, som skulle ha egna överläkare. 1936 års sakkunniga förordade likaledes reumatikervårdens utbyggande med särskilda reumatikeravdel- ningar, dock i ännu större antal. Av dessa skulle några få, större, erhålla egna överläkare, men de flesta anslutas till invärtesmedicinska avdelningar och sortera under deras överläkare. Där den sammanlagda arbetsbördan eljest skulle bliva för stor, borde överläkarna handha reumatikeravdelning- arna med hjälp av biträdande Överläkare.
Detta förslag tillstyrktes i princip av flertalet hörda instanser, bl. a. medi- cinalstyrelsen. pensionsstyrelsen, svenska läkaresällskapet, föreningen för invärtesmedicin, lasarettsläkareföreningen och svenska landstingsförbundet.
kran manga länsstyrelser och landsting framhölls dock. att det vore lämp— ligare alt anordna ett mindre antal reumatike'avdelningar av sådan större storlek. att anslällandel av egna specialutbildade läkare vore motiverat. .X andra sidan avstyrktes förslaget. i princip bland annat av centralstyrelscn för Sveriges läkart'örlmnd. som icke fann specialavdelningar för reumatiskt sjuka nmtivcrade och i stället förordade utökning av (1 x allmänna medicinska och kirurgiska avdelningarna samt av hemmen för kroniskt. sjuka. Fran vissa hall. särskilt karolinska institutets lärarkollcgium och medicinska fakulteten i t'ppsala. framhölls betydelsen av att speciell ortopedisk sak— kunskap stode till de. reumatologislm m'delningarnas Iörfogande. Medicinska l'akulkten i Lund payrkade ytterligare utredning i s_vft * att na en fastare organisatorisk ordning med angivande av de särskilda uppgifter. som lämp— ligen borde tillkomma de olika instrumenten __ de. medicinska. reumatolo— giska och orlopcdiska ;wdelningarna ,,,, i kampen mot de reumatiska sjuk— domarna.
Åleningsskiljaktiglu'terlm i fraga om lämpligaste sättet för reumatiker— vardens organisation sammanhänga utan tvivel med det puticntumrll. till vilktt man i första hand tagit hänsyn.
Vad fran prnsionsstyrtlscns sida åsyftades med dess sjukvardande verk- samhet. framgår av följande citat ur ett. _vttrand ' av byråchet'en i pensions— styrelsen Carl Broberg: »sa snart det efter folkpensioneringens första tid blivit klart. att kroniskt-1eumatiska lrdsjululomar var den mest invalidi- scrande sjukdomsgrup—pin. näst (fter de egentliga ålderdomssjnkdomarna. och att det ej var ordentligt. sörjt för 'ård av de reumatiska sjukdomarna. ansåg sig pensionsstyrelsen böra vidtaga åtgärder fö ' att söka avhjälpa detta misst'örhållande. Pensionsstyrelsen eftersträvade att nå resultat snarast möj— ligt och ansåg sin uppgift böra begränsas. Avsikten var sålunda icke att söka avhjälpa hela vårdbehovet för de. reumatiska sjukdomarna utan att söka skapa en hjälpvrrksamhct till folkpensioneringen för att i möjligaste mån söka f*amflytta tidpunkten för invaliditetens inträdande. Pensions— .styielsin har aldrig avsett att laga l,)efattning med de akuta reumatiska sjuk- domarna. Det ligger i sakens natur. att dessa sjukdomar måste ha sina vard- möjligheter på närmast möjliga håll. var och en inom sitt län. och att det är olämpligt att t'ansportcra dem långa vägar. Det torde *åda endast en mening om. att man ur synpunkten av folkhälsans befrämjande framför allt bör sörja för att värdmöjligheterna för dessa akuta fall förhätt *as. varigenom också utsikterna att förebygga kroniska fall i hög grad ökas».
När därför f'ån olika håll i _vtt'andcn över 1937 års betänkande och senare (professorn S. Ingvar. överläkaren I:. Sundelin m. fl.) påtalades den snäva indikationsställning för vården å pensionsstyrelsens anstalter. som dcnna stvrrlsc har ansett sig böra upptälla. äro dessa påpekanden icke nagon anmärkning mot pensions-styrelsen. som med energi ingripit till reumatiker— vardtns fromma utan avse att utgöra en u gangspunkt för de ytterligare
atg ä1'de',1 som otvivelakti'vt älo nödvändiga och redan länge tr an de mest skilda hall påyrkats.
Statens sjukvårdskommitte tog i sitt 1934 avgivna betänkande likaledes 1änsyn endast till den kroniska le1 gångsreumatismen och den deforme 'ande ledg1'ingssjukdomen och föreslog således icke någon ändring bet 'äffande den värd d1 akuta fallen dittills ätnjutit ä lasarettens in 'ärtes1nedicinska av—
delningar.
Ä1e11 1936 als sakkunniga, som i plincip anslöto sig till sjukvardskom- mittens förslag. ägnade enligt meddelade direktiv sitt huvudintresse ät de. kroniska 111111 p1'1v11'kba1'a fallen. som borde vårdas ä de föreslagna reuma- tikcravdelningarna. medan de kroniska, icke p1"1verkbara borde hänvisas till 111-111 I'1")1 kroniskt sjuka. 'ådana fall av kroniska artriter, som huvudsakligen !11ä11l1- 1)1top1 disk vard skulle mott: 1gas 11 de ortopediska avdelningarna, där sadana funnes , och eljest 11 de kir'mgiska avdelningarna. —»—— Lr principiell synpunkt 1"1)1e d1t riktig: 1st, att de akuta och subakuta reumatiska ledfallen
-. m.m—WWW
) 1'11111111tis1n. som pa grund av platsbrist icke kunde mottagas å de. medicinsk. "& avdelningarna. finge intagas å de speciella reumatikeavdelningarna. dock att barn i första hand borde beredas värd ä t'örefintlig barnavdelning. .111l ltlts pa de medicinska av delningar1.111 Dä det vore. svart. fö' att icke
1"_'>'a omöjligt. att i piaktiken upprätthalla en bestämd skillnad mellan dessa och de kroniska fallen och med hänsyn till överbeläggningen på de medi— cin ka avdelning: 1'1n 1 förordade des sakkunnigz, att akuta fall av ledgänrrs-
chra tveksamt vore det. huruvida även fall av muskelreumatis'm ryggskott och ischias skulle få mottagas å reumatiker av delninffarna, där de på grund ; av fallens talrikhet lätt kunde framkalla platsbrist för det egentliga klien-
t1tet. patienter med kronisk ledgångsreumatism. Svårigheterna för dessa fall att erhålla värd 1'1 annat håll, den ofta långvarig a arbets1)f1")rma"an och
den hotande invaliditeten. ansagos emellertid tala för att dessa fall icke borde. helt utestängas utan om ock med stor försiktighet borde kunna intag as ä reu—
matikc 'avdelning. Sistnämnda uttalande innebär uppenbarligen. utan att det direkt utsäges '. att 1936 års sakkunniga av '.11'1). att huvudparten av dessa fall liksom av de
akuta och subakuta ledfalle-n skulle vardas å sjuk-stugol och lasarett. Sär-
betonades med större eftertry ek i 1issa remissyttranden över de sakkunnigas
! skilt de invärtesmedicinska avdelningarnas betydelse för reumatikervården ? ! betänkande. ?
Formerna för den slutna reumatiker 'årdens organisation sädana de t' 'am— la'fts i tidig are. förslag och i remissytt' andena över dessa ha diskuterats vid de (")1'erläg'g11ing,ar som redo1isas å sid. () och följande. Härvid f'amförda synpunkter aterges i bilaga 14 sid. Hål) i utdrag. mestadels i de tillkallade experternas egen formulering.
I det följande upptas till närmare behandling reumatiker 'ärd ä invärtes—
medicinsk avdelning (kap. 9), reumatikervard å självständiga reumatiker- avdelningar (kap. 10) samt tillgodoseende av reumatikervården med orto- pedisk sakkunskap (kap. 11).
Kap. 9. Reumatikervård å invärtesmedicinska avdelningar eller särskilda delar av desamma.
1936 års sakkunniga diskuterade liksom statens sjukvårdskommitté, sedan linjen att inrätta självständiga 'årdanstalter förkastats, endast två alter- nativ: 1. utökning av antalet vårdplatser å lasarettens medicinska avdel- ningar, 2. utbyggande av särskilda avdelningar i anslutning till medicinska huvudavdelningar. Dessa alternativ behandlade möjligheterna att utöka redan befintliga invärtesmedicinska avdelningar huvudsakligen vid central— lasaretten, detta med anledning av de krav på tillgång till konsultation av olika specialister, som ovan berörts. Såväl härutinnan som i frågan om bort- seendet i stort sett från behovet av ökat vårdplatsantal för de akuta led— fallen hade 1936 års sakkunniga ansett sig bundna av givna direktiv. I yttrandena över betänkandet riktades emellertid en stark kritik mot de sak- kunnigas förslag just på denna punkt, främst är 1937 från professor Sven Ingvar: »Förvisso torde icke mer än en mening råda om att vårdbehovet för reumatiska patienter i landets olika delar endast delvis är tillgodosett, och följaktligen måste det anses som i högsta grad önskvärt, att reumatikervår— den på lämpligt sätt utbygges. Frågan reser sig emellertid genast, om det kan vara berättigat att utbygga reumatikervården i första hand för den grupp av patienter, som pensionsstyrelsen intresserar sig för, eller om det icke är riktigare att utbygga denna vård för alla reumatici i landet, vilka behöva sjukhusvård.»
I fortsättningen av sitt utlåtande framhåller professor Ingvar bland annat, att förläggaudet av en reumatologisk avdelning till centrallasarett under särskild läkare, vilken läkare vore nödvändig om icke överläkaren å den all- männa medicinska avdelningen skulle bli överbelastad av arbete, i själva ver- ket skulle innebära, att två medicinöverläkare placerades i residensstaden vid centrallasarettet, medan en rad lasarett ute i länet och därmed stora delar av länet icke hade tillgång till invärtesmedicinsk sakkunskap på annat håll än på centrallasarettet. Det vore mest ratio—nellt, att i den mån reumatiker— vården verkligen behövde nya sjukhus i landet, tillfredsställa detta behov genom inrättandet av nya invärtesmedicinska avdelningar.
Efter att ha kritiserat det förhållandet, att så många lasarett med 75 eller flera sängar alltjämt sköttes helt och hållet av en kirurg, som ofta saknade eller hade endast otillfredsställande invärtcsmedicinsk spccialutbildnin-g, och föreslagit en delning av dessa odelade lasarett, fortsätter professor Ingvar:
; >=l)etta här framförda förslag att företaga den i vårt land för närvarande behövliga utbyggnaden av reumatikervården i främsta rummet genom att ! utveckla den interna vården överhuvudtaget ter sig så mycket naturligare i som ingen torde kunna jäva den satsen, att det Övervägande största antalet , uv reumatiska sjukdomar absolut icke för sin skötsel är i behov av någon [ specialiserad reumatologisk avdelning utan med största fördel kan skötas å ; ”marina medicinska avdelningar.» * Professor Ingvar tillstyrkte förslaget i vad det gällde tillkomsten av reu- ( matologiska avdelningar i Uppsala, Göteborg och Stockholm, avstyrkte för—
slaget vad det gällde byggandet av smärre reumatologiska avdelningar i övrigt i landet i samband med centrallasaretten, samt förordade i övrigt omedelbar utredning av möjligheterna till främjandet av den interna sjuk- l vården i landet överhuvudtaget, dels genom byggandet av nya billiga vård- avdelningar för kroniskt sjuka och konvalescenter, dels genom ett bättre tillvaratagande av sommarkurorternas sjukvårdsmöjligheter.
Vid de överläggningar, som refereras i bilaga 14, sid. 166, ha alla de exper- ter, som tagit ställning till frågan, varit eniga om den stora betydelsen av att söka åstadkomma ökade möjligheter till vård av de akuta artriterna på de invärtesmedicinska avdelningarna.
Sålunda yttrar t. ex. överläkare Akmar: »Då den reumatiska affektioneu såsom sådan måste betraktas såsom en medicinsk allmänsjukdom, bör det ligga närmast till hands att den omhänderhas av en medicinare.»
Överläkare Engel, då i Boden: »Det måste ur synpunkten av de reu- matiska sjukdomarnas bekämpande vara ett första plans intresse, att de medicinska vårdplatserna i landet utökas. Icke bara de akuta och subakuta polyartriterna utan även flertalet skulderledsaffektioner, tendiniter och peritendiniter samt de akuta ischias- och lumbagofallen höra hemma på interna avdelningar. Även vid en med specialavdelningar utbyggd reuma— tikervård torde den stora mängden av dessa sjukdomsfall åtminstone i sjuk- domens tidiga skede komma att söka sig till de medicinska avdelningarna. Även beträffande den kroniska ledg'ångsreumatismen föreligger ofta akutise- ringar med indikationer för omedelbar intagning. » & Överläkare Sundelin, Nynäshamn: »I det yttrande i frågan, som jag hade
tillfälle att, avgiva till 1936 års sakkunniga för utredning av pensionsstyrel-
' sens invaliditetsförebyggande verk-samhet, framhölls, att det vore bättre, att I de medicinska avdelningarna utvidgades, så att polyartritfall kunde inläggas
! bland de övriga interna fallen, än att inrätta små sidoo-rdnade reumatiker— ? avdelningar till de medicinska avdelningarna. Detta motiverades bl. a. med att den kroniska polyartriten var en högintressant invärtessjukdom, väl värd internistens intresse.»
!)e sal.—kunniga.
Med ledning av den företagna utredningen ha de sakkunniga i likhet med dr allmänt uttalade åsikterna i denna fråga kommit till följande uppfattning. Såsom tidigare utvecklats. anse de det vara en prinu'ir angelägenhet att tillse, att de akuta ledsjukdomarna och de initiala stadierna av de kroniska artri— Iernri få tillräckligt tidig och tillräckligt långvarig vård. Denna vård bör före— trädesvis äga rum på invärtesmedicinska avdelningar. Det är, som redan inledningsvis betonats, ytterst sällan endast lederna. som äro angripna. Det rör sig om en invärtes allmänsjukdom, där även hjärtat och kärlsystemel. digestionsapparaten och de blodbildande organen förete rubbningar. Väl ut— bildade im'ärtesmedicinska läkare böra ha ans 'aret för 'ården av dylika fall. lnstrumentarierna samt undersökningsmeloderna vid ifrågavarande sjuk- domstillstånd skilja sig icke metodologiskt från dem, som användas vid andra invärtes sjukdomar. För vården är ingen annan utrustning behövlig än den, som bör finnas på varje väl utrustad invärtesmedicinsk avdelning.
Åtgärder böra följaktligen vidtagas för att bereda ökade vårdmöjligheter å de invärtesmedicinska avdelningarna såväl för fallen av akut och subakut polyartrit som för de. tidigare stadierna av den kroniska polyartriten. Fall av kronisk artrit kunna ofta med fördel även i senare stadier givas vård på medicinsk avdelning. De reumatiska affektionerna äro därutinnan lika övriga svårare sjukdomar, att ju tidigare en riktig diagnos ställes och en ändamåls— enlig behandling insättes och i ju större utsträckning vården kan bli till— räckligt långvarig, dess bättre bli slutresultaten. De sakkunniga anse sig därför först böra inrikta sin uppmärksamhet på de akuta fallens vårdbehov (akuta artriter, tidiga su'bakuta och subkroniska artriter, därjämte även tidiga fall av övriga reumatiska affektioner).
De invärtesmedicinska zwdelningarnas möjligheter att mottaga ett större antal av dessa patienter äro mycket begränsade. Detta sammanhänger med att utvecklingen inom invärtesmedieinen. som under de senaste årtiondena och särskilt under det allra senaste varit utomordentligt livlig, ännu icke följt.—'. av en utbyggnad av antalet invärtesmedicinska platser i en utsträck— ning. som mots 'arar behovet. En mångfald olikartade sjukdomstillstånd. som tidigare endast kunde obetydligt eller ej alls påverkas av tillgängliga metoder. kunna nu tack vare framstegen på olika grundläggande områden från första insjuknandet erhålla en kausal in 'ärtcsmedicinsk behandling. Denna behandling med nyupptäckta medel är emellertid av sådan natur. att den åtminstone i all 'arliga fall icke bör ske annat än på sjukhus. Detta 'tarvar ökat antal sjukhusplatser. Vidare ha förbättrade undersökningsmöj— ligheter genom nya kemiska, fysiologiska och serobakteriologiska metoder givit den nutida medicinen väsentligt ökade möjligheter till tidig diagnos samt möjlighet att bedöma och följa resultatet av använda behandlingsmetoder. Även dessa framsteg ha medfört behov av ett väsentligt större antal invärtes-
Antal varlllilils r a imline.—'medicinska avdelningar med spel-ialläkare den I januari lill—'. fördelning på olika län.
Älellicinplatser 1 1— lt _. . lnvanare Sjukvarilsomrmle 1000—la] a avdelningar med special l- ”. 00 läkare Norrbottens län .............................. 22434; 713 U-z: Västerbottens län ............................ 225-li 2213 t-u Jämtlands län .......................... . ..... 14114; 811 tm: Västemorrlamls [än .......................... 275-11 318 (Nu i Gävleborgs län | ............................ ti tl- (ravle stad | l l ; Kopparbergs län ............................ 10.3 (14 Västmanlands län ............................ 102 (M; Örebro län .................................. 131 (1-7 Värmlands län ............................... 11 1 U—t Skaraborgs län ............................... 107 0-1 Älvsborgs län ................................ 333-11 213 IM; Göteborgs och Bohus låin ..................... 2111—34 111; I'M; Göteborgs stad ............................... 2904; 2813 l-u Hallands län ................................. 152-7 112 (M; Malmöhus län ............................... 3761 3118 ()».s' Malmö stad ................................. 113—1 15!) (1—11 f Kristianstads län ............................ 250-4". 1 13 (H: [ Blekinge län ................................. 157 1-1 ; Gotlands län ................................ » _ tro ! Kalmar län .................................. 1811 U-s : Kronobergs län ............................... 15.3 1'o ! Jönköpings län .............................. 95 11-1 Östergötlands län ............................ ms (1-3 Norrköpings stad ............................ 112 14; Södermanlands län ........................... 1159 0-9 Uppsala län ................................. 7 155 1-1 [ Stockholms län .............................. ROU-s 250 U—s Stockholms stad ............................. tilll-'_' 1 263 241 (3323-34 528! u—s & lliksplalser: % Serafimerlasareltel ........................... 59 ; Karolinska sjukhuset ......................... 74.) i ; Wilitiirsjnkllus: (Vartllnlatser, reserverade för mili— i tiirer) *? Garnisonssiukhnset. Stockholm ................ 1-11) | Summa ti S:!Zl-s :; 562 ll-H [ ' Fördelning mellan de fyra still-sla städerna och t länen i övrigt: | Städerna .................................... 1 1431-4 1 791 i..-, i Länen i övrigt. ............................. 5 31524 3 493 0.7
medicinska platser, skötta av im'ärtesmedicinsk läkare med största tillgäng- liga kompetens. Detta behov kan tänkas tillgodosett på olika sätt.
Olika sjukvårdsområden ha utbyggt sin im'ärtesmedicinska vård i mycket olika utsträckning, såsom framgår av tabell ovan. I; denna tabell iiro
Förteckning
över antalet medicinska och kirurgiska platser 51 avdelningar med speeialläkare
den 1 januari 1944.
Lasarett Medicinska Kirurgiska Serafimerlasarettet .................................. 181 187 Karolinska sjukhuset ................................ 175 175 Sabbatsbergs sjukhus ................................ 267 259 S:t Görans sjukhus .................................. 1671 141 S:t Eriks sjukhus ................................... 1113 166 Södersjukhuset ...................................... 273 139 Södertälje lasarett ................................... 80 135 Lasarettet i Stocksund .............................. 83 148 Akademiska sjukhuset, Uppsala ...................... 155 183 Nyköpings lasarett .................................. 79 88 Eskilstuna lasarett .................................. 90 128 Linköpings lasarett .................................. 138 121 Norrköpings lasarett ................................. 92 110 Jönköpings lasarett .................................. 95 131 Växjö lasarett ...................................... 110 117 Kalmar lasarett ..................................... 104 133 Västerviks lasarett .................................. 76 112 Karlskrona lasarett .................................. 100 142 Karlshamns lasarett ................................. 57 86 Kristianstads lasarett ................................ 143 141 Allmänna sjukhuset, Malmö .......................... 150 182 Lasarettet i Lund ................................... 174 215 Lasarettet i Hälsingborg ............................. 131 130 Halmstads lasarett .................................. 92 126 Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg ...................... 286 303 Uddevalla lasarett ................................... 116 128 Vänersborgs lasarett ................................. 89 115 Borås lasarett ...................................... 133 150 Lidköpings lasarett .................................. 107 152 Karlstads lasarett ................................... 114 175 Örebro lasarett ..................................... 151 152 Västerås lasarett .................................... 102 121 Falu lasarett ....................................... 105 181 Gävle lasarett ...................................... 101 140 Sundsvalls lasarett .................................. 138 182 Örnsköldsviks lasarett ............................... 48 115 Östersunds lasarett .................................. 89 155 Umeå lasarett ...................................... 135 150 Skellefteå lasarett ................................... 91 120 Summa avdelningar 39. Summa platser 5 230 5 831 Garnisonssjukhuset i Stockholm ...................... 149 108 » i Sollefteå ........................ 62 —-— » i Boden ......................... 76 632 » i Eksjö .......................... 45 — Summa platser ') 562 (i 004
* Härtill kommer ett växlande antal platser på efterbehandlingssjukhus.
upptagna sjukvårdsplatser endast ä avdelningar med invärtesmedicinska överläkare. Platser ä odelade lasarett och sjukstugor, på vilka de sjuka vårdas av kirurg eller tjänsteläkare, äro således ej medtagna. Siffrorna
påvelkas i vissa fall därigenom, att 111s111'1lleus faktiska upplät, "11111;"s0111- rådens gränser ick alltid sammanfalla med stads- och länsgränserna. Sä- dana som de föreligga visa de, att de invärtes1nedic111sk .1 platserna växla mellan 20 i Stockholm, om rikssjukhusens platsei lör Stockholms stad inräknas, ned till 04 promill i Kopparlmrgfs, Värmlands, Ska1aborgs och Jönköpings län jämte cGävleborf's län med Gävle stad och 0' 3 promill i Norr- bottens län. Gotlands län har inga av specialutbildade läkare skötta civila invärtesmedicinska platser. En invärtesmediciusk avdelning har under den militära beredskapen tillfälligt varit upprättad vid krigssjukhus mom länet. De fyra största städerna utantör landsting med en blefolkning .11' 1 101 400 invanarc uppvisa 1 791 1111'11tesmedicmskä pl11tse1'( '5),0/oo den övriga de- len av befolkningen, 5362 400 personer, 3 193 vårdlplätser (07 ()./00) läm- törclsetalen äro icke helt riktiga, da äv en frånsett rikssjukhusen i Stock- holm mänga patienter från landet' 1 övrigt vardas a de stora slädel nas sjuk— hus. Ytterligare tillkomma vårdplatser .1 garnisonssjukhusen samt 11 ma- rinens sjukhus i K111lskr0n11,det sistnämnda icke 1nedt.1'"et i tabelle1na. Sammanlag 11 antalet invärtesmedicinska våidplatser är (tabell sid. 72) 11 39 avdelningarö 230, medan antalet platser .1 mots 11r11ude 39 kirurgiska avdelningar 'är 5 834.
Genom av de sakkunniga toresl1'1en utbyggnad av li-värden skulle ävä ga'b1ing11s en viss avlastning av de invärtesmedicinska 111delning11r1111 men behovte av ökat antal vårdplatser 11 dessa måste likväl till 11isentlig del täckas genom nybvggnad.
I nagon ringa utsträckning skulle sådan uyby'"gn11d kunna tänkas ske genom utökning av redan belintliga v11rd111de111i11g..1r Som av tabellen sid. 72 f'111111g11r, 1111 ett tiotal invärlesmedicinska a1delningar ett s.1 litet plats- antal. att temetiskt ett 30-1111 platser, i 111151111 tå fall till och med f'lel11, skulle. kunna vinnas genom tillbygT guad, 111151 unmäns kanske 300 platser
Huvudsakligen finge man tänka sig" en njbyggnad .1v hela invärtesmedi- cinska avdelning'11runde1 egen överläkare Härvid får överv. gas, 0111 denna utby'gnad bör ske genom en fortsatt uppdelniu'r av odelade lasarett eller genom en dubbleringr av de invärtesmedicinska avdelningarna vid central- lasa1ette11.N.1gr11 planer på atgärder .1v sistnämnda art 1111 icke hörts av i den allmänna diskussionen och de sakkunniga finna den heller icke böra komma i frä'"11 förrän i sista hand.
För närvarande bör man huvudsakligen inrikta sig på att söka erhall.1 det behövliga antalet nya invärtesmedicinska vårdplatser genom delnimr av de odelade lasaretten
I överensstämmelse med de representanter för den invärtesmedicinska sakkunskapen, vilka ovan citerats, anse de sakkunnig a en sådan delning av odelade lasarett med skapande av nya invärtesmedicinska avdelningar av allmänt medicinska skäl högeligen påkallad. Redan 1111 nio landsting
fattat principbeslut om uppdelning av tolv odelade lasarett. lta flera andra hall är en liknande uppdelning under allvarlig diskussion.
Även om en sa väsentlig utbyggnad av den inviirtesmedieinska varden skulle. iiga rum under närmaste åren, att ett par tusen platser och kanske flera skulle tillföras denna. men samtidigt beläggningsprineiperna bli oför- ändrade, sa att liksom för närvarande ett mindretal (enligt statistikerns beräkning ca 8 %) av totala platsantalet bleve belagt med artriter. skulle hela den omtalade utbyggnaden icke komma att betyda mer än några hundra vårdplatser för artritvarden. Härigenom skulle (] * akuta artriterna (behov enligt sid. 60 ca 200) tillgodoses, men icke några vårdplatser er- hallas för de kroniska.
Relativa antalet reumatiskt sjuka på medicinska avdelningar å vissa lasarett.
.tn tal in tagna reuma- Åntal in- Antal intagna reumatiskt sjuka a lm , %, av samtliga tagna medicinska avdelningarna 1943 intagna at de' mediem- l'.asarelt zl de med. Ska avdelningarna . 1943 avd. ar
NHS Grupp Grupp (trupp Grupp Samtl. (.irupp (linn? Till-
l ll lll lV grnpperl o. 11 lV ' Impa
Sabbatsbergs sjukhus. . . 3 591 7' 26 24 57 179 2-7 2 1 5-9 S:t Eriks sjukhus ...... 5 449 95 86 54 89 324 8-"t 2 6 5-9 Södertälje lasarett ...... 1 193 26 21 25 84 196 3-9 5-0 8-9 Stocksunds lasarett ..... 1 395 H 51 12 16 93 -t-7 2!) 6-7 Nyköpings lasarett ..... 1 311 it 37 .'H 58 173 6-1: 7-0 113-'.' Eskilstuna lasarett ..... 1 940 51 50 51 58 216 5-4 ä—s ]1-2 Linköpings lasarett ..... 2 061 54 44 18 716 162 4—8 3-1 7-9 Norrköpings lasarett1 . .. 2 '.!-16 38 55 18 77 188 Al".) »1'2 8-t Växjö lasarett ......... 2 (186 69 85 76 111 341 7-1 9-0 16-4 Kalmar lasarett ........ 1 758 37 31 57 70 195 3-9 7-2 11-1 Västerviks lasarett ..... 1 533 51 22 38 38 H!) ts 41-9 9-7 Karlskrona lasarett. . . . . 1 750 32 29 9 5»! 124 3-5 3-6 7-1 Kristianstads lasarett.. . 2 318 86 86 79 86 337 74 7-1 H-S Malmö allmänna sjukhus 2972 50 79 53 19 231 .t-zs :t-f» 7-s Uddevalla lasarett ...... 1 847 52 77 17 86 262 70 7-2 1—1-2 Borås lasarett ......... 2 533 77 97 85 128 387 6-9 8-4 15-3 Lidköpings lasarett ..... 1 918 69 58 19 91 237 6-(; 5—7 12-3 Karlstads lasarett ...... 2 289 34 76 53 119 282 4.8 7-.'. 12-:: Västerås lasarett ....... 1 969 48 71 36 -15 195 5-8 4-1 9-9 Falu lasarett .......... 1 896 52 3—1 10 37 133 (lui 2.5 70 Sundsvalls lasarett ..... 2 016 88 110 52 72 322 6-8 -t-2 11-0 Örnsköldsviks lasarett . . 942 28 17 21 28 94 4-8 5-2 10-0 Lunds lasarett ......... 3 217 50 112 131 83 876 5-0 6-7 11-7 Tillhopa 51 130 1 2l5 ] 854 ] 005 i 532 5 106 5-03 5-0 ltt-O
1 inkl. med. barnavdelning. ” Siffran 5 % för antalet reumatiska artriter anger % av samtliga intagna å de medi— einsk-a avdelningarna. Då reumatiska patienter ha en högre medelvärdtid än genomsnittet å dessa avdelningar, motsvaras siffran 5 av ett högre antal upptagna vårdplatser. Enligt statistikerns uppskattning äro av de 805 platserna i tabell sid. 57 (andra sjukvårdsanstalter än pensionsstyrelsens grupp I och 11 393 + 412 = 805) ungefär 435 belägna å invärtesmedi— cinska avdelningar med deras samlade platsantal av cirka 5 500. Detta innebär, att unge- fär 8 % av dessa avdelningars vårdplatser äro belagda av reumatiska artriter.
["/År (tlf i/rugusull utvidgning nu den inn/irl('sntedicinsku vården i större utsträckning skall komma reuututilt'erndrden till godo, föresld de sakkunniga, utt särskilda delar (11) de utbyggda eller nybyggda inudrlesmediciuskn (u)— delningurnu reserveras för rei)nmtikerudrd, lun)u(lsult'li_(/en för artriter, och komma att föreslå statsbidrag för byggande (11) sådana för reumatikerfall reserverade vårdplatser.
lnvändningar ha rests mot att varda reumatiska artritt'all annat än vid centrallasarett. där i fall av behov konsultation av olika specialister står till buds tse sid. 6.5). Fransett att redan 1111 ett antal sadana fall vardas och maste vardas a perife*a anstalter, och att detta ofta visat sig kunna ske. torde den anförda invändningen numera ha förlorat i styrka. Dels blir det vid ett perifert lasaretts uppdelning därstäd(s till:, 'ang lör den medicinske (")1e1l('ik(tre|1 till konsultation av kirurg och röntgenolog, dels har en ny form av konsultation uppstatt. Specialist med avdelning ('t cent "tllasarett eller annat lasarett kan nämligen avlägga regelbundna besök vid annan anstalt. Sa tillgodoses till exempel Nynäsltamnsanstaltens behov av orto— pedisk konsult genont besök av ortoped fran 'anför 'anstalten i Stockholm. Medicinalstyrelsen som för närvarande överväger dessa t'l'a:'()1'.l1ar enligt vad de sakkunniga ("rlarit planer pa att söka fa sadan anordning mer' spridd.
l)e sakkunniga ha vid sammanträde med (")verläkarna vid pensionssty- relsens avdelningar oclt anstalter. sasom framgår av bilaga l-l. sid. 169, och vid sina besök (1 anstalterna erfarit. att det största behovet av konsultation gjort sig "ältande i f'(1:'a ()111 ottoped samt öron- näs och l1(1lsl(ik(1re.F(")r (")11i:'( specialiteter. fransett tandvard. som f(")ruts('ittes böra inga i rutin- vardet). [tar det mest varit f'ai :'( (1111 ett ett (r annat fall per manad för (")gonsjukdontar och gynekologi flerstädes (lock ()t'.tare
l)(' s(tkkut111"' (gt finna saledes. att (11t1it(1vdelnin:'at kunna förläggas även till and1a i11v'('trtesntedici11ska avdelningar 5111 de vid centrallasaretten.
Mot tidig "(tre. för:.sla' att ansluta reumatikeravdelnin: 'ar till invättesmedi— ('inska avdelningar under en gemensam (")1('1l('ik( tre har riktats den anmärk- ningen. att denne överläkare skulle erltalla en alltför sto ' arbetsb(')rda. För att undvika denna svårighet och även av andra skäl bör man begränsa en sadan ansluten retunatikeravdelnings storlek till 30, möjligen i något fall högst 40 vårdplatser och hela den gemensamma avdelningen under den gentensamme överläkaren till 120. Under sadana förlu'tllanden kan man icke upp "itthålla en fordran pa reumatiker avdelningens förläggande i en särskild byggnad. lteumatike. "avdelningens hu1udsakliga särkaraktär kom— me att betingas där av, att vårdplatserna ('1 densamma äro reserverade för re.unuttikervard. d. v. s. att garantier finnas för att de komma denna till godo. vilket naturligtvis icke alltid är fallet i fråga om de platser å invärtes— medicinsk avdelning. som endast med statistisk sannolikhet äro upplåtna ät reumatikerpatienterna. Detta är en mycket viktig synpunkt i fråga om
vården av reumatiskt sjuka, som enligt erfarenhet lätt bli undanträngda av andra patienter. För liknande uppfattning gör sig överläkare Kahlmeter i pensionsstyrelsen till tolk i följande yttrande: »Det är endast de akuta och subakuta fallen av reumatisk infektion. som med fördel kunna skötas av den rena invärtesmedicinska läkaren, men om man skall få säkerhet för att få dessa fall mottagna även de lindriga s. k. smygande fallen —— och framför allt för att de skola få tillräckligt långvarig vård måste det finnas för dem reserverade platser å de interna lasaretten. Om dessa platser ligga i en särskild paviljong eller utgöra en del av den allmänna invärtesmedi- cinska avdelningen respektive av en efterbeh(tndlingsavdelning, det är av mindre central betydelse — bara de akut och subakut reumatiskt sjuka icke bli utan rationell vård i det sjukdomsskede, då de ha alla möjligheter att bli helt återställda.»
1 vilken omfattning sådana för reumatikervärd reserverade avdelningar kunna konnna till stånd vid ut— eller nybyggnad av invärtesmedicinska av— delningar är helt beroende av huvudmännens intresse för desamma.
De sakkunniga räkna med möjligheten att för reumatikervård reserverade avdelningar om ca 30 platser skulle kunna anordnas vid några, kanske 5 centrallasarett och dylika avdelningar om i medeltal 25 platser vid åt- minstone 20 genom delning av odelade lasarett nybildade invärtesmedi- cinska avdelningar. Även om härvid den nuvarande beläggningen med reumatikerpatienter ("1 redan befintliga invärtesmedicinska avdelningar och odelade lasarett skulle minskas med tillsammans ett 100-tal komme reu— matikervården att tillföras en vinst av (5 )( 30 + 20 )( 25 _ 100 =) 550 nya vårdplatser.
Andra försök till uppskattning av nämnda vinst ha givit vitt skilda resul- tat. Räknar man under i övrigt oförändrade förutsättningar med det ex- trema antagandet att de reserverade avdelningarna allmänt uppnå en stor— lek av 40 platser erhålles ett tillskott av (5 )( 30 + 20 X 40 # 100 =) 850 vårdplatser. Antar man å andra sidan, att de för reumatikervård reserve- rade avdelningarna i genomsnitt komma att inrymma endast 20 patienter och förutom vid 5 centrallasarett inrättas vid endast 15 delade lasarett samt att minskningen av den nuvarande beläggningen i detta fall stannar vid 50 platser erhålles ett resultat av (5 X 20 + 15 X 20 —— 50 =) 350 l]_':l vard- platser.
Av det anförda framgår, att dessa beräkningar vidlådas av stor osäkerhet. Ett tillförlitligt resultat kan ernås först sedan de olika landstingen var för sig tagit ställning till problemet.
Berörda vinst (för artritvården av ca 550 platser under de närmaste åren genom sådana tillbyggnader till eller nybyggnader av invärtesmedicinska avdelningar, vilka de sakkunniga antaga tvångsfritt ingå i sjukvårdens naturliga utveckling, skulle innebära, att utom hela det beräknade plats- behovet för de akuta artriterna (200 vårdplatser) upp mot hälften av plats-
77 behovet för de kroniska artriterna (hela behovet 800 nya A-platser) bleve tillgodosett.
Vid dessa beräkningar har ingen hänsyn tagits till det otillfredsställda vardbeluwet för grupperna III och IV (847 vårdplatser, se sid. 57). Det är sannolikt att detta i praktiken kommer att betyda ett något minskat antal disponibla vårdplatser för de kroniska artriterna. Å andra sidan bör ett hundratal vårdplatser förväntas bli vunna för grupperna III och IV genom förutsatt nybyggnad av invärtesmedicinska avdelningar.
Kap. 10. Självständiga reumatikeravdelningar (specialavdelningar).
Föregåemlq utredningar och yttranden däröver.
Såväl statens sjukvårdskommitté som 1936 års sakkunniga föreslogo, att ett fåtal större reumatikeravdelningar skulle få en självständig ställning un- der egna Överläkare. Om denna avdelningstyp har det visat sig föreligga stora meningsskiljaktigheter.
I ett remissyttrande över statens sjukvårdskommittés betänkande finner centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund, att bärande skäl för vård av reumatiska sjukdomar på specialavdelningar icke förebragts, utan att dessa sjukdomsfall böra beredas vård på de avdelningar, dit de med hänsyn till sin natur höra. d. v. s. på invärtesmedicinska avdelningar eller hem för kro— niskt sjuka respektive kirurgiska och ortopediska avdelningar. Ä andra sidan framhåller dåvarande styresmannen för Umeå lasarett, doktor W. Möller, att samtliga reumatikeravdelningar böra förestås av egna specialutbildade lasarettsläkare, då man icke kan förutsätta, att alla överläkares på medi— cinska avdelningar kunskaper och intresse räcka till även för den ganska speciella reumatiska sjukvården.
Samma motsättningar framkomma i yttranden Över 1936 års sakkunnigas förslag. Så framhåller överläkaren G. Frising som sin åsikt, att reumatiker- avdelningar överhuvudtaget äro obehövliga; deras uppgifter böra fördelas på medicinska och ortopediska respektive kirurgiska avdelningar. I samma riktning uttalar sig en annan ortoped, docenten N. Silt'verskiöld. Däremot yttra sig överläkarna Kahlmeter och Sundelin samt docenten Edström till för- mån för anordnandet av ett mindre antal större reumatikeravdelningar. På samma sätt förorda flera länsstyrelser och landsting, att reumatikeravdel- ningar av sådan storlek inrättas, att det kan anses motiverat att vid dem anställa egna specialutbildade överläkare.
I detta sammanhang kan även hänvisas till det yttrande, som 1937 avgavs av professor Sven Ingvar: »Den behandling, som å de reumatiska avdel- ningarna ges de sjuk:, är ju i själva verket ingenting annat än den allmänna
hygieniska vård och fysikaliska terapi. som den interna medicinen sedan årtionden betraktat som sina behandlingsmetoder för olikartade invärtes sjukdomar. Dock ma framhållas, att en behandlingsform därutöver måste tillämpas å de reumatiska avdelningarna, nämligen oblodig ortopedisk be— handling, framförallt bestäende i korrektionsgipsar.>: . . . =>l)e av de sakkun- niga tilltänkta smärre reumatikeravdelningarna vid olika cent ”allasarett skola enligt planen sammankopplas med de interna avdelningarna under samma överläkare. Detta innebär emellertid enligt min bestämda övertygelse stora risker, att zn'delningarna icke komma att skötas som specialavdelnin- gar i den mening den moderna reumatologin fordrar. Det finnes inga garan— licr för att alla överläkarna å medicinska zn'dclningarna. vilka fä en annex— avdelning för reumatiskt sjuka, verkligen ha intresse för (len specialortopc- diska behandling. som de reumatiska ledförändringarna krä 'a. icke heller, att underläkaren. som de. sakkunniga på självständigt. sätt tänkt sig skola sköta reumatike'avdelningarna, har nödvändig specialutbildning. Det före- ligger med and ':1 ord fa 'a för att terapin ä dessa reumatikeravdelningar kom— me ' att bedrivas på identiskt samma sätt som å den medicinska avdelningen. Detta kan naturligtvis icke 'ara tilllredsställande för de svårare fallen. som äro i behov av *speciallreumatologisk värd . . .»
lifte' att ha anfört sin mening, att det ("ivervägaiule antalet av reumatiska sjukdomar med största fördel sköles å genuina medicinska avdelningar (se sid. 69), fortsätter professor Ingvar: »Nalurligtvis finnas it and 'a sidan en del komplice'ade fall, som verkligen äro i behov av specialvård. Dessa fall torde utan olägenhet kunna rymmas å de specialavt'lelningar. som redan fin- nas i landet. l)et torde vara särskilt rationellt. att reumatiska specialavdel— ningar arbeta i Stockholm och Göteborg samt i universitetssläderna Lund och ITppsala. För l'ppsala anföra ju sakkunniga särskilt tungt vägande skäl för inrättandet av en rcumatikeravdelning vid det Akademiska sjukhuset. Dessa nämnda avdelningar böra samtliga vara så ston. att de föreslas av egna sjiilvständiga överläkare. De större diagnostiska och terapeutiska re— surser. varöver dessa avdelningar otvivelaktigt komma att dispone'a redan tack vare det förhållandet, att de ingå som delar i våra största sjukhuskol- lektiv, kommer säkerligen att medföra, att dessa avdelningar verkligen ut- veckla sig till den högsta instansen pa den reumatiska 'årdens område på ett helt annat sätt, än de av de sakkunn'ga föreslagna småavdelningarna vid centrallasaretten någonsin skulle kunna göra. De mera invecklade fallen. som icke kunna emottagas vid våra redan i gång varande reumatikeravdelningar i landet jämte de i l'ppsala. Göteborg och Stockholm nyplanerade, skola sä- kerligen kunna finna behövlig 'ärd vid våra kirurgiska och ortopediska lasarettsavdelningar eller vid 'anföreanstalterna.»
I Norge togs ett reumatologiskt specialsjukhus, Oslo Sanitetsforenings Itevmatismsykehus, i bruk 1938. I'pplysningar om detsamma ha av de sak- kunnig; införskaffats genom utrikesdepartementets försorg. Bland de er—
hallna handlingarna märkes den skrift, som utgavs vid sjukhusets invigning, varifrån följandf av överläkaren dr. med. Andreas 'lianberg må anföras:
Det hersker over att enighet om at bygging av spesialsykehus eller spe- sialavdelinger er et. uundvaerlig ledd i behandlingen av disse sykdommer. lit sykehus for revmatikere forlanger et fysikalsk-terapeutisk utstyr som 'äre fylkessykelms ikke er i besiddelse av, da dette ikke inngär i den 'anlige s_vke— lmsplau. lin kan heller ikke bOrtse fra den verdi som ligger i at hele per— sonalet pä en sån anstalt, leger. s_vkepleiersker. s_vkegymnaster, badebetje- ning o. s. v. vil erverve seg en s:erlig innsi'kt og erfaring i pleie og behand— ling av disse spesialsykdommer. en kunnskap som sikkert vil spre seg langt ut over s_vkehusets omrade. Det vil ogsä bidra til å skape interesse for det store sosiale onde som den revmatiske s_vkdomsgruppe representerer og sym— pati for den store skare av ulykkelige mennesker som trues av framtidig invaliditet.»
! diskussionen om dessa s. k. spccialavdelningar intas en viktig plats av frigan om läkarnas utbildning och kompetens och av det därmed samman- hängande spörsmälet huruvida reumatologien bör betraktas som en avskild medicinsk specialitet. l yttranden över statens sjukvardskommiltes betän- kande respektive 1936 års sakkunnigas förslag dra professor Ljung ahl och överläkare Frising i tvivelsmal, att detta kan vara berättigat. Den senare efterlyser uppgift på den specialutbildning, som skulle. va ':1 utmärkande för reumatologcn. Ifdström anför i ett utlåtande, bilagt ett av medicinska fakul- teten i I.und avgivet remissyttrande, att en sådan läkare måste ha utbildning. kunskaper och skicklighet såväl inom invärtes medicin som inom konser 'a- tiv ortopedi och i fysikalisk te'api. ] ett nedan sid. 80 citerat. utlåtande helt nyligen ger Kahlmeter liksom tidigare uttryck åt liknande uppfattning.
De reumatiska sjukdomarna anses principiellt tillhöra den interna medi- cinens område. men vid deras behandling kräves även i stor utsträckning ortopediska synpunkters beaktande. Sä är t. ex. fallet vid den kroniska led- gängsreumalismen. där den redan i tidigare stadier uppl *ädande tendensen till felställningar och stelhet i lederna mäste motarbetas genom sjukgym- nastiska övningar och andra mobiliserande åtgärder jämte korrigerande ske— nor och bandage. Enligt en äsiktsriktning äro dessa uppgifter så enkla. att de kunna anförtros åt de medicinska avdelningarnas läkare. Denna mening företrädes av professor 'l'roell, som »icke kunnat bibringas uppfattningen, att diagnostiken och terapin vid de reumatiska sjukdomarna skulle vara nä- got sä säreget och speciellt, att icke överläkarna vid våra lasaretts medi- cinska avdelningar fullt kunna behärska den».
Å andra sidan finnes den åsikten. att för dessa ätgärders vidtagande k *ä- ves ortopedisk skolning. Svenska läkarsällskapet framhåller i sitt yttrande. över 1937 års betänkande. att för självständiga reumatikermdelningar borde utom intern även ortopedisk sakkunskap kunna påräknas hos överläkaren. ! ett yttrande inför de. sakkunniga den lt) juni IGN-t anför överläkare Kahl-
meter: »En del behövliga ortopediska åtgärder kan utföras av den fullt spe- cialutbildade reumatologen själv — som måste ha så mycket grundläggande ortopedisk utbildning att han både kan 'tänka ortopediskt” och själv utföra enklare ortopediska ingrepp.»
Denna uppfattning. att de internt utbildade läkarna, som skola vårda de reumatiskt sjuka, böra ha utbildning även i ortopedi möter gensagor från fackortopedernas sida. Av dem som yttrat sig inför de sakkunniga säger pro- fessorn XValdenström, att »läkaren på en reumatisk avdelning skall vara me— dicinskt utbildad, men ej ortopediskt; den ortopediska sakkunskapen skall finnas intill», d. v. s. vara tillgänglig genom konsultation med läkare vid en till samma centrallasarett förlagd ortopedisk avdelning. — Överläkaren Ila- rald Nilsonne och docenten G. lViberg ha uttalat sig på liknande sätt. Så säger Nilsonne: »Reumatikeravdelningar böra alltid samorganiseras med ortopedisk och medicinsk avdelning; att skapa reumatikerspecialister, som ha en kort (ett års) ortopedisk utbildning och vilka inom en rayon skulle. arbeta självständigt, skulle endast leda till en defekt ortopedisk vård.» — Docentcn N. Silfverskiöld, som överlämnat ett inlägg i en tidigare diskus- sion, intar en extrem inställning, i det han anser, att flertalet av de s.k. reumatiska sjukdomarna i själva verket tillhöra ortopedin, nämligen artro- ser och spondyloser samt rygginsufficienser och lumbago-ischias-fall; även de kroniska polyartriterna anser han såsom ortopediska åkommor, huvud— sakligen lokaliserade till lederna. I sjukvården funnes redan en organspe- cialitet för sjukdomar och skador i stöd je- och rörelseorganen, nämligen orto- pedin. Man hade här föreslagit, att reumatikeravdelningen skulle föreslås av en medicinsk överläkare, som fått t. ex. ett års ortopedisk utbildning. Men så enkelt vore det nog icke. Ortopedin som terapi vore i hög grad icke. blott en kunskap utan också en färdighet, en teknisk skicklighet, som för- värvades av den. som år efter år hölle på med en dylik specialitet. Särskilt gällde detta i fråga om dosering av korrektion och dylikt. De sjukdomar och skador, som hade sin huvudsakliga lokalisation i stödje— och rörelse- organen, och dit hörde väsentligen de reumatiska sjukdomarna, borde där- för skötas på ortopedisk avdelning med ortoped som överläkare. Avdelningen kunde eventuellt uppdelas på en kirurgisk-ortopedisk och en medicinsk-orto- pedisk underavdelning, till vilken sistnämnda de 5. k. reumatiska fallen skulle föras och på vilken en intern-medicinskt utbildad underläkare skulle finnas. Silfverskiöld, som är övertygad, att en sådan organisation vore fram- synt, finner själv densamma vara för radikal för att omedelbart kunna vinna anslutning och stannar för att tills vidare förorda en partiell lösning.
Det kan bemärkas, att artritvårdens organisation i U. S. A. i stort sett ut- vecklats efter de av Silfverskiöld skisserade linjerna, d. v. 5. med de kro- niska artriterna vårdade huvudsakligen å ortopediska sjukhus eller avdel— ningar (arthritic Clinics).
När de sakkunniga öve rg-1 till att för egen del fatta ståndpunkt till dessa s. k. spt'Clle.H delnmg 11 för reumatikervård, vilja de betona, att de icke där- igenom att de an 'ända detta vedertagna ord taga ställning till frågan om reumatologin bör anses såsom en från invärtesmedicinen avskild självstän- dig specialitet. Ej helle' anse de sakkunniga lämpligt att 1111 närmare söka fixera vissa speciella kompetenskrav såsom villkor för anställning såsom överläkare på en sådan avdelning. Det må ankomma på medicinalstyrelsen att som hittills med hjälp av sina vetenskapliga råd under hänsynstagande till alla de ganska olikartade meriter, som hos de sökande kunna förekomma och bö "1 skänkas hänsyn, upprätta sitt förslag, varvid givetvis fordran på den grundläggande utbildningen i invärtesmedicin måste upprätthållas.
Med sneda/avdelning av se de sakkunniga särskild sjukhusavdelnin". helt avsedd för 'ardeu av reumatiska fall ochi främsta rummet för lång .1rig' och ur ledsynpunkt komplicerade fall av kroniska artriter. för vilkas behand- ling utom invärtesmedicinsk även viss ortopedisk utrustning och sakkun- skap erford'as. Denna mellangrupp mellan sådana fall, som fordra en rent intern och dem, som behö ".1 en rent ortopedisk behandling, är den grupp, som med nuva'ande vårdmöjligbeler har svårast att erhålla en tillfredsstäb lande vård. Härför fordras nämligen utom goda invärtesmedicinska anord- ningar för undersökning och behandling även specialutrustuing för konser- 'ativ ortopedi med gipsningssal, bandageverkstad, korrektionsapparater 111. 111. och därjämte en tillfredsställande utrustning inom den fysikaliska terapin _ för rörelse. bad. 'ärmebehandling 111. 111. Om sådana avdelningar äro helt avsedda för reumatiska fall, kunna de även såsom i de båda föregående ut- redningarna rörande reumatikervården framhållits. i fråga om sjukadel- ningarna planläggas enklare än invärteslncdicinska avdelningar. Å andra sidan behöva de större utrymmen för arbetsterapi, och då patienterna i större utsträckning än å en invärtesmedicinsk avdelning äro uppegående, större dagrum och matsalar.
Det är uppenbart att koncentrationen på ett större material av enbart hållniugs- och rörelseorg faneus invärtes sjukdomar bör kunna ge vederbö- ande läkare en stö11e erfarenhet inom detta speciella om ade samt även göra 'årdpersonalen me'a tränad, vilket kan vara av särskild betydelse vid medicinsk rörelse— och badbehandling. Det torde även få betraktas som en fördel för 1eum.1likerv.1rden, att ett antal läkare helt ägnar sig åt densamma.
Såsom framg'n' av det föregaende bedömas de s.k. speeialavdelningarna för reumat1kerv1rd p.1 mycket olika sätt. Somliga anse dem vara överflö- diga. da deras uppgifter kunna fördelas på invärtesmedicinska och orto- pediska avdelningar andra betrakta dem som viktiga organ inom reuma— tikervården med uppgift att utöva en kombinerad intern och ortopedisk terapi. De sakkunnig a betrakta dem av olika skäl såsom. nödvändiga. Ut- - bvggandet av såväl efterbehandlingsavdelningar och nya invärtesmedicinska
avdelningar som ock av ortopediska avdelningar. när frågan 0111 dem blir aktuell, äro omfattande företag, vilkas genomförande i full utsträckning måste ta avsevärd tid och vilkas resultat endast delvis komma reumatiker- 'ården till godo. Vill man inom överskådlig tid uppnå ett mera avsevärt re— sultat i fråga om "förbättrade 'årdmöjligheter för de kroniskt reumatiskt sjuka, måste därför. såsom framgår a ' å sid. 57 o. f. och 76 med siffror be- lagda slutlcdningar. även i organisationsplanen ingå specialavdelningar. som helt tjäna reumatikervården.
Det förslag till utbyggande av specialavdelningar för reumatikervården- som diskuterats av de sakkunnigz, upptar i likhet med det av statens sjuk— vårdskommitté framlagda ett begränsat antal dylika, vilka således komma att ha upptagningsområden, som omfatta mer än ett län. Ett förslag till rikets indelning i 8 sådana områden eller räjonger framlägges i tabell sid. 83.
Vid full utbyggnad skulle inom 'arje räjong komma att finnas en special— avdelning, 'arvid man för områdena nzris ll och Ill räknat med de t 'å i de sakkunnigas betänkande del I tidigare föreslagna avdelningarna vid 1111- dervisningssjukhusen, akademiska sjukhuset i Uppsala och karolinska sjuk- huset i Stockholm samt en delvis såsom reumatologisk disponerad invärtes— medicinsk avdelning å Södersjukhuset. Vidare upptar förslaget utökning av de nuvarande reumatikeravdelningarna i Lidköping. Lund, Norrköping och Umeå till ungefär dubbla storleken, givetvis med anslällandet av egna över» läkare, samt nyanläggning av en avdelning inom vardera av räjongerna n:ris V och VII om respektive 100 och 120 patienter. eventuellt förlagda i .lön- köping, 'ärnamo eller Växjö respektive Göteborg.
Det är tveksamt, om i denna översikt avdelningarna i Boden och Västerås bort medtagas, då de mera överensstämma med typen reserverad del av in— värtesmedicinsk avdelning.
Uppförandet av de ifrågasatta specialavdelningarna måste föregås av 1111» dersökningar om de lokala betingelserna. De sakkunniga ha under hand in— hämtat, att sådana möjligheter och intresse för frågan f 'än huvudmännens sida flerstädes föreligger. Givetvis äro if'åga om 'äjonguppdelning och spe— cialavdelningars placering alternativ tänkbara.
Det, antal platser, som skulle. vinnas genom realiserandet av ovannämnda eller likvärdig plan, utgör såsom det framgår av tabellen 1148 eller tillsam— mans med de tidigare. föreslagna platserna vid undervisningssjukhusen (77 + 69) 591. Härifrån torde dock möjligen böra avräknas 30 platser vid van— för xanstalten i Göteborg och 24 platser vid ortopediska avdelningen i Lund, som varit upplåtna till reumatikervård och vid en nyo ganisation eventuellt återford'as av sjukhusför'altningarna. Nettovinsten skulle i så- dant fall utgö'a 537 platser.
Den i tabell sid. 83 ifrågasatta räjongindelningen får icke inkräkta på 11ndervisningssjukhusens rätt att från skilda delar av riket draga 'till sig ett antal'ur undervisningens och forskningens synpunkt betydelsefulla fall av reumatisk sjukdom.
i i |
Värdplatser Värd- plats . per Inv. S:a ,.. . Iläjong Län 1000 1000 Avdelningar n »r r lyft”: Nu S:a S:a 190 (300 t. t. ( m _ åar" disku- avdel- för inv.!- llga Iorc- terade nin rii'ong nare slagna ( g "' för räjong I. Norrbottens ...... 226 Boden 48 48 Västerbottens ..... 226 Umeå nn 60 120 Jämtlands ........ 143 Västernorrlands. . . 276 871 168 19 II. Gävleborgs ....... 27—1 Kopparbergs. . .. . . 252 Västmanlands. . . . 175 Västerås 56 56 I'ppsala1 ......... 141 84") I'ppsala 74 74 130 15 III. Stockholms stadi. . 634 Karolinska sjukhuset 69 tl!) Södersjh. 643 64 Stockholms län. . . 301 Gotlands ......... 59 997. 133 14 IV. Södermanlands. . . . 196 Östergötlands ..... 326 Norrköping 56 att 112 Örebro ........... 232 75'. 112 11 V. Jönköpings ....... 248 Jönköping 100 100 Kronobergs ....... 153 Värnamo eller Växjö Kalmar .......... 225) 630 100 16 VI. Blekinge ......... 147 Malmöhusl. . . ... . 539 Lund 68 68 136 Kristianstads ..... 251 937 136 15 VII. Hallands ......... 153 Göteborgs1 och . Bohus. . . .. .. 495 Göteborg 120 120 120 15 Älvsborgs södra del 167 815 VIII. Älvsborgs norra del 167 Skaraborgs ....... 243 Lidköping _ 56 44 100 Värmlands . . . . . . . 270 680 100 15 Hela riket ........ 6 523 408 143 .'./.3 999 15
1 För undervisningssjukhus kommer räjongens platsantal att något. minskas. då där kan behöva intagas patient från annan räjong av betydelse för undervisningen. 3 Av dessa äro 48 ordinarie.
Kap. 11. Tillgodoseendet av reumatikervårdens behov av ortopedisk sakkunskap.
Det har tidigare framhållits, att vid de reumatiska sjukdomarnas behand— ling enligt de sakkunnigas uppfattning främst invärtesmedicinska synpunk— ter böra beaktas. Det är därjämte ofta nödvändig att beakta även de orto- pediska. Det har visat sig råda ganska stora lncningsskiljaktigheter om bästa sättet att tillgodose detta behov vid behandlingen av de fall. som kräva såväl iuvärtesmedicinsk som konservativt ortopedisk behandling. Däremot räder full överensstämmelse därom, att me 'a svårbedömda och tekniskt mera krä- vande t'all ford 'a konsultation med en fackortoped och att operativa ingrepp och framställning av mera komplicerade bandage böra överlämnas åt denne (eller, där ortopedisk kirurg icke kan erhållas, åt annan kirurg).
Redan nu vårdas ett icke ringa antal patienter med reumatiska sjukdomar på ortopediska anstalter. Det totala antalet sådana patienter å nämnda an— stalter har under åren 1936— »1941 hållit sig tämligen konstant omkring 600 eller något däröver årligen. Fallen av akut ledgångsreumatism (grupp I) utgöra självfallet ett försvinnande fåtal, ca ()'5 % av de. 600. Grupp IV, som innefattar bl. a. ischia'sfalleu, visar en intressant stegring från 34 % under periodens första hälft till 51 % under den senare, medan artroser-na (grupp III) sjunkit från 28 % till 23 % och de kroniska polyartriterna (grupp II) i ännu högre grad från 36 % till 24 %. Man får ett intryck av att det växande intresset för den operativa behandlingen av ischias på dessa anstal- ter undanträngt framförallt de kroniska polyartriterna.
De sakkunniga ha haft förmånen att rådföra sig med ett antal framstående ortopeder (se bilaga 14. sid. 179). Av dessa ortopeder har särskilt professor W'aldenström understrukit, att det är platsbrist, som hindrar de ortopediska anstalterna att emottaga flera reumatiska patienter. Docenten lViberg fram- håller den långa 'äntetiden särskilt vid vanföreanstalten i Stockholm som ett bevis för behovet av en utbyggnad av ortopedvården överhuvudtaget.
Av de sakkunniga inhämtade upplysningar angående väntetiden vid de ortopediska lasarettsavdelningarna och vanföreanstalterna under år 1943 ha sammanställts i följande tabell.
Stockholm kvinnor ............................ ca 5 månader män . .............................. >> 3 » barn . .............................. >> 1 månad Göteborg medeltal . .......................... 1 månad 8 dagar Malmö .................................... 1/2—3 månader Lund män . .............................. 1 månad 19 dagar kvinnor ............................ 1 månad 14 dagar Hälsingborg .................................... tinst 1 månad Härnösand .................................... 2—3 månader
lin fullständig utredning av platsbehovet på de ortopediska avdelning- arna och uppgö'andet av en plan för organisationen av denna vård i dess helhet faller utanför reumatikervården och det uppdrag, som läm— nats It)-11 års reumatikervårdssakkunniga. Ortopedvården omfattar stora delar av ryggradens och extremiteternas kirurgi och berör utom håll- nings- och rörelseorganens defekter och deformiteter många olika sjuk— domar, olycksfall m. fl., som ej heller ha något att göra med reumatiker- vården. Ortopedvårdens sammankoppling med den sociala vanförevården är ett komplicerande moment. Reumatikervårdens ortopediska sida utgör därför endast en bråkdel av ortoped—vården i dess helhet och bör därför icke bli beroende av ett fullständigt ordnande av denna senare. Ortopedvården står inför ett utbyggande, som ännu icke funnit sina former. Det skulle i hög grad fördröja den lösning av reumatikervårdens problem, vilken icke bör få undanskjutas. om den skulle göras bero-ende av ett slutgiltigt stånd- punktstagande till ortopedins utbyggnad, dess förhållande till extremitets- kirurgi, vanförevård m. 111. Detta bör ej heller vara nödvändigt, då man bör kunna finna formen att tillgodose reumatikervårdens behov av ortopedisk sakkunskap genom relativt enkla åtgärder, som icke behöva i väsentlig mån inverka på utvecklingen av ortopedvården för övrigt. De sakkunniga vilja här endast beröra sådana frågor, som ha direkt sammanhang med det för- slag till reumatikervårdens organisation, som i detta betänkande framlägges.
I de sakkunnigas plan för reumatikervårdens utbyggande ingå bl. a. åtta specialavdelningar för reumatiskt sjuka, främst sådana med artriter, anord— nade dels genom utvidgning av de'befintljga reumatikeravdelningarna i Lid- köping, Lund, Norrköping och Umeå, dels genom uppförande av nya i Stock— holm, Uppsala och Göteborg samt en inom Småland.
Åtskilliga av de instanser, som yttrat sig över 1937 års betänkande, ha framhållit önskvärdheten av en samorganisation av reumatiker- och orto- pedvården. Medicinska fakulteten i Uppsala framställer som »ett önskemål, att speciell ortopedisk sakkunskap stode till reumatikeravdelningarnas för- fogande». Svenska lasarettsläkareföreningen anför: »Anställandet av en sko- lad ortoped vid centrallasaretten med egen vårdavdelning och med egna motltagnings- och behandlingslokaler vore därför av den största betydelse även för reumatikervården och finge icke negligeras, då det gällde att bestämma riktlinjer för densamma.» Styrelsen för Svenska vanföreanstal- ternas centralkommitté poängterar starkt det ortopediska inslaget i reuma- tikervården samt ifrågasätter, huruvida man icke vid reumatikervårdens ordnande borde ha tagit sikte på att begynna med reumatikeravdelningar vid sådana lasarett, där tillkomsten av en ortopedisk specialavdelning inom överskådlig tid kunde anses sannolik eller åtminstone möjlig.
Samtliga ortopeder, som uttalat sig inför de sakkunniga, ha framhållit, att sådana specialavdelningar, som avses för vården av de svåraste reuma— tikerfallen, böra vara samorganiserade med ortopediska avdelningar d. v. s.
de >>l)(")ra utgöra del av sådana centrallasarett. där ortopedisk avdelning finnes inrättad eller där ortopedisk anstalt finnes i samma stad» (profes— sor XValdenström). Detta villkor är uppfyllt vad beträffar Stockholm. (iöte- borg och Lund (samt Borås). Det redan avlämnade förslaget till uppfö- rande av en reumatologisk klinik i Uppsala upptar jämväl förslag till ('11 därmed sammanbyggd ortopedisk klinik.
I lf1neå.Nor1k(")ping. lidköpin;r och för den planerade Smalandsanstal- ten saknas ortopediska avdelninga1 1r. l)e sakkunniga förutsätta. att behovet av fackoitoped pa dessa ställen i varje fall tillsvidare tillgodoses därige- nom. att en sådan anställes vid lasarettet med rätt att dispone'a över ett visst antal sängar å dess v11d'1vdeln1n'1' . För att möjliggöra hans arbete inom den konservativa ortopedin maste lasarettet-s utrustning kompletteras med en bandageverkstad samt eventuellt bättre 111(")jlia,fheter för fysikalisk terapi (flera sjukgymnaster etc.). Härjämte böra tillräckliga mottagnings- och operationslokaler ställas till ortopedens disposition.
Även för den enkla ortopediska behandlin'f. som k *äves vid de medicinska avdelninga1.na där akuta och tidiga kroniska reumatikeitall 'årdas, bör. såsom det lramhållits i svenska läkaresällskapets yttrande över 1937 års betänkande, möjlighet finnas till erforderlig konsultation med ortoped eller kirurg, helst ortopediskt utbildad. Närmast till hands är här läkaren vid lasarettets kirurgiska avdelning. I övrigt har det föreslagits, att behovet av ortopedisk sakkunskap vid dessa lasarett skulle tillgodoses genom anstäl- landet vid centrallasarettet av en ortopedisk konsult, som ett par gånger i månaden skulle besöka de nämnda lasaretten 1 och för konsultation. l sadana fall, där kompliee ad ortopedisk behandling ä1 nöd ändig. bör denna uttö- rasa ortopedisk anstalt.
De sakkunniga lmna lör sin del. att denna tankes "enomförbar'het 1 prak- tiken intimt sammanhänger med den uttormning, som den 01 topedrska sjuk- vården kan komma att erhålla i utbyggt skick. Bliva de ortopediska anstal- terna fålaliga, blir verksaInhetsområdet för var och en av dem stort och kommer att omfatta många, i de mera glest. bebyggda länen på stor: av- stånd belägna lasarett, vilkas besökande kommer att för den konsulterande ortopeden tag'i bort lör mycken tid llån den egna avdelningens skötande såvida icke tjänsterna dubbleras. Systemets användbarhet synes va .1 be— roende av en lämplig av 'ägning vid uppgörandet av en plan för ortoped—
ardens utbygg'inde.
Förslagets genomförbarhet s_vnes sålunda vara i viss mån beroende av att en kommande. utrednin'f av ortopedvårdens organisation ger vid handen. att ett behov tö1elig'te1 av tleia mtopediska anstalter inom varje sådan kon- sultationsräjon'f. Sådana l(")relinnas redan inom nagl .1 av dem. nämligen [ 111e'.11.ij011_"'en med utom en töreslagt 11 ortopedisk av delning 1 l m å vanföre- anstalten i Hainö's'and lundaräjonuen med ortopediska avdelningari ' Lund och Malmö och vantöreanstalten i ll.ilsin'fbor'*. och Götebor'fs1äjonUen med
vanl'örranstalten i Göteborg (eventuellt även en ny ortopedisk avdelning) samt Solhe-mssjukhuset i Borås. I Stockholm finnes utom vanför>anstalten och Eugeniahennnet en avdelning för ortopedi (och kirurgisk tuberkulos) vid S:t (iörans sjukhus. I l'ppsala- och Norrköpingsräjongerna torde frågan kunna lösas genom anställande av överlalig läkarpersonal utöver den. som kräves för avdelningens eget behov.
] 11 särskild fråg a är huruvida läkarna vid redan befintlig a ortopedanstal- 1(1' ur huvudmännens synpunkt kunna få disponeras för en sadan ambulant konsullationsverksamhet och om de. 1111 'arande inneha (arna av dessa läkar- l)("'lattninga1 äro villiga att åta'fa sig denna nya uppgift. De sakkunniga linna. att det för 11'1'11'1'111an(le saknas f(")1'uts1"1ttningar för ett generellt genom— förande av en sådan plan och begränsa sig till att uttala (")nske111alel . att den genoml'öres lokalt, i (len mån så ske kan. 0111 och när icke så är fallet. får konsultation äga rum med kirurgen på platsen eller patienten remitte'as till specialavdelning för reumatikervård, som förutsättes ha omedelbar till— gång lill konsultation. eller också direkt till ortopedavdelning.
De sakkunniga finna anstållandet av en ortoped och bered-andet av god- kännbara arbetsförhållanden för honom vara ett villkor för upprättande av ieumatologiska specialavdelning ar. sådana de av detta betänkande före— stas for Lidköpinf'. Norrköping, Småland och Umeå.
Även ur arlopedvårdens synpunkt torde placerandet av en ortoped på dessa orter kunna acceptelas som en första utbyggnad. De sakkunniga föreslå, att en ()1 ersyn av o1t0pedv11rden snarasti "(ger rum genom en särskild utredning
'Kap. 12. Förslag rörande den slutna reumatikervårdens
utbyggande med A-platser.
l)e sakkunniga ha 1 kapitel () be' äknat behovet av nya A-plalser för artrit- varden till minst 1 000.
Enligt utredningen i kapitel 9 borde utsikter kunna förefinnas att å intern- medicinska Sjukhusavdelmng 1r som nvbygg as, eller särskilda dela' av så- dana som tilll)_1ggas, f11 för re1u11al1ke1v1rden dispone 11 ca 550 reserve "1de plats1r inom de närmaste åren. Av dessa skulle. 200 behövas för vå1den a ' akuta a1".t1iter medan 11 övriga platser subakuta elle akutiseradet ;fdl av kroniska altriter kunde, beledas plats.
Enligt utredningen i kapitel 10 kan enligt de sakkunnigas plan vinnas 537 specialplalser för de. kroniska reunratiska artriterna, med något så när jämn fördelning av dessa platser över landet.
Det har redan påpekats, att anskaffandet av de sålunda beräknade plat- serna kräver landstingens villighet att medverka. Det måste förutsättas. att frihet här inom vissa g'änser lämnas huvudmännen att verkställa utbygg-
naden i den ordning de finna lämplig. Som anfördes i de sakkunnigas över- läggningar med landstingsförbundets representanter. kan det ena lands— tinget föredrag a den centraliserade ntvagnaden och det. andra en decentra— lisering. Inom de sakkunni"a företrädei professor Nanna S1111tz den me- ningen, alt man borde f01cera utbyggnaden av de leserverade invärtes111edi— cinska 1" ardplatserna och 111 de foreslagna specialavdelning arna till att börja med endast bygga de i Stmkhohn, Uppsala. Göteborg och möjligen _1tle1— lig are en. Docent Edström och landshövding Lindberg anse den snabbaste effekten ernås för ren11111tikervården genom att söka få pet1si()11sst_1'r('lsens lasarettsavdelning ar eller flertalet av dem snarast utbvg" a till dubbla stor- leken enligt angiven plan. De sakkunniga anse det 1'1'1111 av vikt för s_vfte- målet att så snart som möjligt erhålla det önskade antalet platser att låta varje landsting följa de linjer som det efter frågans ompro1 nn1(( finner 1ar11 de för sig lämpligaste. Å Åandm sidan medföra de betydande statsbidrag. som de sakkunniga ämna föreslå. att staten bör kunna förutsätta ett intimt samalbete mellan statsmakterna och l1111dslin((en i f1'"1g1(a om utb_vg((naden. De intressen, som statsvelket har att l)e111k11, äro bland annat en snabb ul- byggnad av platser för artrit 'årdens olika former, en rimlig avvägning mel- lan A-platser och E-platscr uppförda med statsbidrag, samt en lämpli(( pla- cerin(r av specialavdelning (111 för ieumaliskl ledganUssjuka. En naturlig form for sama1betet synes mm, att statsbidrag lill utbyggnaden och driften av reumatiker 111de11 inom ett län uf går först sedan en plan för reumatike1— vårdens ordnande blivit av landstinget fastställd och av medicinalst1 relsen godkänd. Detta bör kunna ha skett inom ett år, sedan riksdagen fattat be- slut i ärendet.
De sakkunnig as majoritet finner de sk 1] som anförts för att bereda de akuta artriterna liksom vissa stadier av de kroniska artriterna vård på in- värtesmedicinska avdelningar, liksom de skäl, som hänföra sig till fördelen för kroniska artriter i mera framskridet stadium att 1" ardas på specialavdel— ningar, sadana de av de sakknnni( a planl11((ts,så starka, att samhället bör främja utbyggnaden saväl av reservelade delal av invärtesmedicinska av- delningar som av specialavdelningar, alldeles fransett de numerära syn- punkterna. De sakkunnigas förslag 0111 understöd åt båda dessa typer blir redan härigenom motiverat. Därtill understryka de sakkunniga den bety— delse, som specialavdelning med egen överläkare skulle kunna få för den öppna vården och eftervården. Ett ytterligare skäl att vid utbyggnad av reumatikervården gå på båda linjerna ligger däruti, att detta s_vnes nöd- vändiet för att inom rimlig tid vinna den utbv((((nad. som de sakkunniga finna vara den minsta, som nu bör ske. Såsom sådan räkna de sakkunniga med hänsyn till frågans försummade läge de närmaste fem till sex åren.
Ett landstings plan bör upprättas enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär. Detta bör upptaga antalet platser å redan byggda anstalter, som inom landstingsområdet äro belagda med eller reserverade för reumatiker-
| i | i i | 1 1 i
patienter av olika kategorier, samt den utbyggnad, som landstinget vill före- taga såsom förutsättning för erhållande av statens bidrag till vården av sina ä sjuklms vårdade patienter med akuta eller kroniska reumatiska artriter. Fördelningen av dessa föreslagna platser å A—platser och E-platser bör an- givas liksom dessa avdelningars placering. Vid ansökan om byggnadsbidrag bör angivas de föreslagna A-platsernas fördelning på invärtesmedicinsk av- delning och specialavdelning. Ävenledes bör meddelas, hur man tänkt sig ordna tillgången för den sistnämnda till ortopedisk sakkunskap samt hur man vill tillgodose behovet av mottagningslokaler för den öppna värden.
För underlättande av planernas uppgörande 1111 de sakkunniga uträknat vissa tal, s 'arande mot den utbyggnad av 550 invärtesmedicinska och 537 specialplatser, som de sakkunniga anse för de. närmaste åren önskvärd och möjlig. Dessa fördelningstal för behövliga vårdplatser av olika typer per 100000 in 'ånare äro för invärtesmedicinska A-platser 15, för specialplatser 15 och för efterbehandlingsplatser 16. Vid planernas granskning bör dock likformighet med hänsyn till platsernas fördelning på olika vårdtyper icke krävas.
Anförda tal taga ingen hänsyn till att olika landsting utbyggt den invärtes- medicinska vården i mycket olika utsträckning, se sid. 71. I fall där ut- byggnaden av denna vård med A—platser kan anses tillfredsställande, kan vid planernas granskning kravet på reu11111tikervårdsplatser för ett visst landsting anses fyllt i och med en förbindelse av landstinget att avsätta be- hövligt antal reumatikervårdsplatser på invärtesmedicinska avdelningar. Så- dant landsting skall dock vara skyldigt att för reumatikervården nyanskaffa erforderligt antal E-platser.
Fördelningstalen erhållas på följande sätt. . Antalet 1111 med artritfall belagd-11 invärtesmedicinska vårdplatser (not 2 till tabell sid. 74) 435 tillsammans med antalet inom den närmaste tiden för artritfall på invärtes— medicinsk avdelning reserverade vårdplatser (sid. 76) 550 gör 985. Divideras denna siffra med 65 (rikets in 'ånarcantal uttryckt i 100000), erhålles siffran 15 som det antal vårdplatser, man bör söka erhålla för reumatiska artriter på eller i anslutning till invärtesmedicinsk avdelning inom ett län för varje hundratusental invånare.
Fördelningssiffran 15 såsom mått på antalet spccialplatser per hundratusen invånare erhålles ur tabell sid. 83.
Siffran 16 såsom mått på behövliga antalet efterbehandlingsplatser för artriter per hundratusen invånare erhålles sålunda. Genom division av siffran för totala antalet behövliga platser 3364 (sid. 57) med 65 (rikets invånareantal uttryckt i 100000) er- hålles siffran 52 såsom antal artritplatser för 100 000 invånare. 30 % av denna siffra (sid. 59) ger (len sökta siffran, 16. '
Skillnaden mellan talen 52 och (15 + 15 +16) 46 representerar platser på pensionsstyrelsens fristående anstalter, odelade lasarett 111. fl.
I bilaga 15 sid. 190 ges ett exempel på en vårdplatsberäkning i en plan för ett tänkt län.
Närmare om beräkningar av dessa olika platsers antal läses i detta be-
tänkandcs kapitel 9 om invärlesmedicinska avdelningar, kapitel 10 om specialavdelningar och i de sakkunnigas betänkande del ll om efterbehand- lingsm'delningar.
Ovan angivna tal för invärtesmedicinska platser, 15 : 100000, siktar till en nybyggnad av 550 sådana platser för artriter, liksom talet för special— platser. 15 på 100000 mots 'arar en nybyggnad av 537 sådana. l)e sakkun- niga befara, att viss eftersläpning, som oftast är fallet, även i denna fråga skall göra sig gällande på några håll. Då de sakkunnigas siffra för antalet nya Å-platser, 1 000, är en minimisiffra, föreligger intet hinder för ett lands- ting att vid uppgörande av sin plan föresla ett .störri antal platser. än vad de sakkunnigas fördelningstal skulle innebära. På medicinalstyrelsen ankom— mer sedan att laga ställning till de olika planerna ur räjong— och rikssyn— punkter.
Sedan samtliga landstings planer inkommit till medicinalstyrelsen, hör det åligga denna myndighet att i samråd med centrala sjukvårdsheredningen sammanjämka de olika planerna, vid behov efter förhandlingar med sjuk- vardsledningarna i de särskilda sjukvårdsområdena. Landstingens planer höra kunna vara ingivna till medicinalstyrelsen före den I januari 1947. Då styrelsens godkännande av planerna är föreslaget såsom villkor för det stat— liga driftbidragets utgående, bör hela den angivna proceduren vara slutförd, förslagsvis till den ] juli 1947.
Det bör ock ankomma på medicinalstyrelsen att. i fortsättningen uppmärk- samt följa utvecklingen och verka för att den fortsatta utbyggnaden kom— mer att smidigt anpassas till det aktuella behovet.
De. föreslagna formerna för utbyggnaden av artritvården äro sådana, att om i framtiden vårdplatsbehovet till följd av vetenskapens utveckling skulle nedgf. eventuellt ledigblivna platser kunna utan vidare utnyttjas för andra värdgrenars vårdbehov.
Den öppna reumatikervården.
Kap. 13. Den öppna reumatikervården i distrikt och vid anstalter. "Anmälningsplikt.
Den öppna sjukvården tillgodoses för när 'arande på landsbygden huvud- sakligen genom tjänsteläkare, i viss utsträckning genom privatpraktiseramle läkare. och vid behov genom specialistkonsultation vid lasaretten. I städerna utövas den öppna vården dels av tjänsteläkare och enskilt praktiserande läkare dels genom mottagningar vid olika sjukvärdsinrättningar eller vid ftislaende polikliniker. I stort sett har den öppna värden, frånsett den, som lämnats av tjänsteläkarna och på poliklinikerna. varit föga reglerad av det
allmänna. Det har fran visst läkarhåll förmenats, att poliklinikerna borde avskaffas och att den öppna 'ården för övrigt kunde betraktas som till- fredsställande. Av medicinalstyrelsen företagna opinionsundersökningar visar. att en utbredd folkopinion har en annan mening, nämligen att det pa många håll är alltför svårt att komma i åtnjutande av både allmänvård och specialistvård.
(ienomfö'andet av en allmän sjukförsäkring. i och för sig mycket önsk- värd. skulle. konnna att accentuera svårigheterna och nödvändiggöra. att samhället ägnar större. uppmärksamhet åt dessa problem. Utredning härom pagar i medicinalstyrelsen; denna utredning synes klargöra. att. ett ökat antal läkare och sjuksköterskor mäste ställas till förfogande för (len öppna värdens behov. De sakkunniga vilja för sin del understryka, att denna slut- sats synes ha sin tillämpning ej minst för den öppna reumatikervården.
Den öppna renmot[Irervärdens uppgifter.
Givetvis är den öppna läkarvårdens uppgifter vid de reumatiska sjukdo- marna desamma som vid and 'a sjukdomar och syftar till en tidig diagnos och beredande av nödig värd, för fall, som äro i behov av sjukhus 'ärd, snabbt beredande av sådan samt en tillräckligt noggrann eftervärdande tillsyn efter utskrivningen från sjuk 'årdsanstalten. De akuta och kroniska reumatiska ledsjukdomarnas ofta smygande karaktär. uttalade tendens till långdraget förlopp och stora recidivbenägenhet göra dessa den öppna värdens uppgifter särskilt maktpåliggande. när det gäller dem. Det är av stor vikt att våra läkare både i sin undervisning före examen och under fortbildningskurserna förvärva erforderlig kännedom om dessa sjukdomar. De sakkunniga ha redan hänvisat till vad härom anförts i sitt förslag om reumattnogiska avdel- ningar vid undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala. Motsvarande synpunkter gälla Lund och Göteborg.
Angivna sjukdomsförlopp medför också särskilda konsekvenser av social natur. ät vilka läkaren mäste skänka uppmärksamhet. I första hand röra dessa måhända arbetsförhällandena. Även om den sjuke efter vistelsen på A—plals vårdats tillräckligt länge på E-plats och kanske på konvalescent— anstalt. bör arbetsbördan vid återinträde i arbetet icke på en gång påläggas patienten i samma utsträckning som före insjuknandet. En husmo-der bör om möjligt beredas hemhjälp under denna första tid. En arbetare i ett tungt yrke och under s 'åra klimatiska förhållanden bör om möjligt placeras i en lindrigare verksamhet. Viss möjlighet till vila under arbetet bör beredas. Där en dålig bostad kan antagas ha genom sitt trånga utrymme eller kvalitativt daliga l,)eskaffenhet bidragit till sjukdomens utbrott, bör den sättas i bättre stånd eller annan anskaffas.
Det är givet. att läkaren för fullgörandet av dessa sociala uppgifter måste söka bistånd av andrz, främst sociala kuratorer, distriktssköterskor. hälso— vardsnämnder och hemvärdarinnor. '
Om dessa uppgifter med hänsyn till de reumatiska ledgängssjukdomarnas allvarliga karaktär i första hand gälla de här under grupperna [ och II sammanförda sjukdomarna. skaffa de under grupperna III och IV samlade sjukdomarna den öppna värden ett stort arbete genom sitt större antal och genom att de i sa mycket större del kunna behandlas uteslutande i den öppna värden.
Omfattningen av den öppna renmatikerminlen.
Enligt den utredning, som redovisats i kapitel 4, söktes under 1943 läkare för reumatiska sjukdomar av minst 1 % av befolkningen. Fyra promill ledo av artriter och sex promill av andra reumatiska sjukdomar. Städernas siffror äro betydligt högre än landsbygdens. 11 procent mot 0'9 procent. Då många. som skulle behövt söka läkare på landsbygden. av olika orsaker icke gjort det, är det sannolikt, att, det verkliga läkarvårdsbehovet pä landsbygden är 'äsentligt högre.
Edström har på grundval av en å sid. 19 omnämnd undersökning upp— skattat antalet pågående reumatiska affektioner till 2 procent av befolk— ningen för artriterna och ungefär lika många för övriga reumatiska affek- tioner. Oavsett den osäkerhet, som måste vidlåda dessa siffror, tala de liksom den stora skillnaden i antalet för reumatiska sjukdomar sökande i städer och på landsbygd för att en sjukkassereform. innebärande bl. a. fria resor till läkaren, komme att väsentligt öka antalet sökande reumatikerpatienter. särskilt på landsbygden. Detta understryker behovet av en rationell ord- ning för den öppna värden. som på bästa sätt tillvaratager tillgängliga läkar- krafter och inordnar dem i möjligast effektiva system. Av dessa övervägan- den t'amgår, att den öppna reumatikervårdens problem beröra många tio- tusental. sannolikt mellan ett och två lmndratusental patienter om året och således ha mycket stor omfattning.
Formerna för den öppna reumalilccrvårdcn.
Frågan om en dispensärverksamhet för patienter med reumatiska sjuk- domar väcktes är 1928 i Västmanlands län av doktor A. Bjure, som fram— lade ett förslag i en artikel i »Tidskrift för den svenska pensionsförsäk» ringen», vilket föranledde en motion i ämnet vid 1929 års riksdag. Sär— skilda mottagningar startades är 1931 i Surahammar av doktor .]. Bellander i samarbete med Västerås” lasaretts reumatologiska avdelning, vars över- läkare var Bjure. Dittills hade en patient efter en kur på avdelningen icke varit föremål för systematisk eftervård. I vissa fall hade pensionsstyrelsen genom pensionsnämndens ordförande på orten efterhört tillståndet för att vid behov få patienten remitterad till ny läkarundersökning, men i allmänhet var eftervården inskränkt till fullföljande av redan vid utskrivningen beslu- tade åtgärder sådana som tandvård, remiss till vanföreanstalt för special-
behandling eller i några fall beredande av yrkesutbildning. ] och med det genom Bellander och Bjure etablerade samarbetet blev eftervården mera effektiv. Redan under patientens vistelse på sjukavdelningen kunde en brist- fällig bostad ställas i ordning och efter utskrivningen blev patienten föremål för regelbunden uppmärksamhet. För samarbetet mellan sjukavdelning och ' lokaldispensär var en kurator på sjukavdelningen nödvändig. Full enighet | rådde icke mellan de båda läkarna, i det Bellander ville utbygga den lokala verksamheten med en centraldispensär för länet, medan Bjure menade. att överläkaren på reumatologiska avdelningen ävensom kuratorn vid samma avdelning borde kunna verka som en central för reumatikervården utan sär- skild organisation, medan den lokala dispensärens arbete i huvudsak borde , ävila distriktssköterskan, vars distrikt icke borde vara större än 1 500, högst 2 ()()0 personer. Även Bjure vill dock numera tillstyrka, att man börjar med inrättandet av centraldispensärer och först senare, om så skulle visa sig önskvärt och behövligt, utvidgar verksamheten med lokala dispensärer (So- cial medicinsk tidskrift 1945, häft. 4; se också bilaga 14 sid. 173).
1936 års sakkunniga framlade förslag om att i anslutning till av dem före— slagna reumatikeravdelningar i varje län borde anordnas poliklinisk be- handling. Poliklinikerna borde tjänstgöra såsom ett slags centraldispensärer med uppgift att bedöma från andra läkare inremitterade fall med reumatiska s_vmlom samt tillhandagå med råd och anvisningar rörande vård i hem- orten av reumatiska åkommor. Vid vederbörande lasarett anställda kuratorer borde självfallet taga hand även om reumatikervärdsfallen och i möjligaste _ mån bistå dem i ekonomiska angelägenheter samt med anskaffandet av i lämplig sysselsättning eller yrkesutbildning efter behandlingstidens slut. Förutsatt att tjänsteläkare-, distriktssköterske- och lulralorsinstilulionerna utbyggdes i erforderlig omfattning. borde däremot särskilda lokala dispen- särer för ändamålet icke bliva av behovet påkallade.
Nämnda sakkunniga ingingo även på frågan om avgifterna vid ifråga- varande poliklinikcr. De förutsatte, att medicinalstyrelsen skulle fastställa en lämplig taxa, eventuellt med särskilda normer för storstadspoliklini- kerna. Skulle vinst uppkomma, borde densamma fonderas för att täcka ett kommande års underskott. Uppkommen brist borde eljest täckas till hälften var av staten och huvudmannen. Dock borde statens bidrag per år och poli— klinik icke överstiga 5 000 kronor.
Vid ärendets remissbehandling uttalade svenska lasarettsläkaret'öreningen starka betänkligheter att i större utsträckning överflytta den ambulanta och öppna sjukvården från de formationer, som nu omhänderhade densamma. En dylik förskjutning av öppen sjukvård till de anstalter, som insattes för- i sluten vård, rubbade själva grunden för fördelningen av vårdprincipen och ' kunde innebära en allvarlig fara för den vårdordning, som hade gammal
hävd i vårt land. Enligt föreningens mening hade det varit i hög grad önsk- värt.- att sakkunniga än kraftigare framhållit behovet av kuratorsinstitutio-
nen och dispensärvården för de reumatiskt sjuka. i första hand i anslutning till distriktssjukvården (tjänsteläkare och distriktssköterska). För att nå största möjliga nytta av behandlingen vore det av vikt, att de sjuka efter utskrivningen från sjukhuset ej lämnades åt sitt öde och, kanske ej fullt friska, finge återvända till en miljö, olämplig i fråga om arbetsförhållauden och hygieniska förhållanden. ] vården borde ingå, att kontakten med dessa sjuka ej släpptes, att övervakning skedde och att det i görligaste män. i sam- arbete med olika institutioner, arbetades för att den återvunna hälsan eller förbättringen ej äventyrades. En planläggning över hur ett sådant arbete borde läggas vore förtjänt av beaktande.
l yttrandena över 1936 års sakkunnigas betänkande intog den öppna var- den icke större plats. De sakkunnigas förslag lillstyrktes av bland andra pen- sionsstyrelsen. styrelsen för T'anås kuranstalt och överläkaren S. Ekvall i Umeå, medan överläkaren vid Nynäs kuranstalt F. Sunde-lin avstyrkte den föreslagna poliklinikorganisationen, enär den kunde komma att leda till en slentrianmässig och ytlig behandling av patienterna.
De sakkunniga.
L'nder den diskussion, soul följt på ovan återgivna yttranden och förslag. har det gjorts gällande bland annat, att man borde i överensstämmelse med förhållandena inom tuberkulosvården ordna cenlraldis-pensärer. under led- ning av överläkare vid en central reumatikervårdsanstalt och medverkan av social kurator, samt distriktsdispensärer under ledning av tjänsteläkare och medverkan av distriktssköterskorna. I verksamheten skulle ingå en full- ständig registrering av ledgångsreumatiska fallen baserad på anmälnings- plikt. l)e. sakkunniga finna icke en omfattande organisation lämplig. (Zentral- disputsärerna ha i tuberkulosvården speciella mycket viktiga uppgifter. i första hand utforskande av smittvägar och bekämpande. av smittas sprid- ning. I fråga om reumatikerpalienlerna gäller det framför allt el'tervårdande åtgärder samt en del profylaktiska åtgärder med hänsyn till hemmiljö och arbete. Tillgo—doseendet härav kräver otvivelaktigt medverkan av kurator vid vårdanstalten samt distriktssköterska och tjänsteläkare i hemorten. I fråga om arbetsanskaffning och eventuell omskolning måste även andra samhälleliga organ träda in. Denna efterföljande 'ård och tillsyn kräver stor uppmärksamhet och ett väl funktionerande samarbetssyslem mellan de olika medverkande. Framgången av verksamheten är i hög grad beroende av att de tjänstemän och institutioner, 'som förutsättas skola medverka. sna- rast möjligt bli så talrika respektive utrustade, att de kunna motsvara ford- ringarna. Det är de sakkunniga bekant, att utbyggnadsplanerna för distrikts- skölerske- och tjänsteläkarorgani-sationerna, som för närvarande handläg- gas inom medicinalstyrelsen, icke kunna förväntas fullt genomförda förrän (fter måhända något tiotal år. Därtill kommer, att kuratorsinstitutionen,
som visserligen för närvarande är under utbyggnad och föremål för intresse från olika nu arbetande konnnitteers sida (statens sjukhusutredning av år 1943. kommittén för partiellt arbetsföra, medicinalstyrelseutredningen rörande den öppna vården) dock icke ännu på fler: är kan tänkas utbyggd i behövlig utst *äckning.
När härtill konnner, att den öppna vårdens organisation för när 'arande ligger i stöpsleven, finna de sakkunniga riktigt, att nu icke komma med något utarbetat förslag till den öppna reumatikervårdens ordnande. De sak- kunniga nöja sig med att i anslutning till den mening. som enligt ovanstående hävdats av många, förorda, att den öppna reumatikervården för närvarande ordnas på följande sätt.
Patienten skötes i allmänhet av läkaren i hemorten. l,)istriktssköter'skan medverkar i mån av tid vid den fortlöpande kontrollen av bo—stadsförhållan- dena och hälsotillståndet. Vid behov sändes patienten för konsultation till en öppen mottagning vid avdelnin", där reumatikerpatienter vårdas. På sjuk— husläkarens omdöme blir beroende, om en tids sluten vård är att anbefalla. Har patienten vårdats på sjukhus, skötes eftervården, om så behöves, från detsamma. Eljest övertage's ansvaret enligt skedd överenskommelse åter av hemortsläkaren. På sjukhusen "tillsättas kuratorer i behövlig utst'äckning. ej minst för de in 'ärtesmedicinska och reumatologiska avdelningarna.
Man skulle sålunda följa nuvarande förhållanden med de ändringar i dessa. som kunna komma att ske, men därtill för en räjong av olika stor- lek, upp till två eller fler län, få rådgivningscentraler för reumatiska patien- ter vid särskilda sjukzwde'lningar, där sådana vårdas. Frågan om formen för reumalikermottagningar vid sjukhus borde, av medicinalstyrelscn upptagas till dryftande i samband med frågan om omorganisationen av övrig öppen vård vid lasaretten. Det synes de sakkunniga lämpligt, att vederbörande överläkare, som vårdar de reumatiska patienterna. har öppna mottagningar. i 'arje fall för lmnsultation.
Vad beträffar frågan om unnu'illlingsplikt vore det för frågan om den forl- salta utbyggnaden av renmatikervården av intresse att statistiskt kunna följa sjukd(nnsfrekvenscn. Anmälningsplikt bör därför införas för alla läkare. dock endast för fall av artritis reumatlca acuta samt. pågående förut icke, anmälda fall av artritis chronica. Ehuru de reumatiska sjukdomarna icke äro i egentlig mening smittsamma, borde denna amnälan kunna ske på rapportlmrt över smittsamma sjukdomar, som ingivas till tjänsteläkare och av dem var fjortonde dag via förste prtwinsialläkarna insändas till medici— nalstyrelscn. Styrelsen skulle hä 'av ha stor nytta för bedömandet av frågor beträffande den fortsatta utbyggnaden av reumatikervården.
Frågan om ersättning till patienterna för resor till lasarett eller öppen mottagning kan förväntas bliva löst i samband med sjukkassereformen. om till grund för beslut lägges socialvårdskommitténs förslag. De såkkunniga ingå därför icke närmare härpå.
Frågan om att genom statsbidrag påskynda kuratorsvårdens utbgggande torde böra hänskjutas till särskild utredning. Inom de sakkunniga har fram— förts ett förslag, att omsorgen om patienterna och deras sociala angelägen— heter under och efter sjukhusvistelsen skulle tillgodoses genom samarbete av särskilda sociala tjäntemän på sjukhusen (kuratorer), distriktssköter- skorna i hemorten samt för arbetsanskaffning och yrkesutbildning ett cen— tralt organ för varje län, inordnat under landstingets sjukvårdsförvaltning
! t
och i närmaste samarbete med länsarbetsnämnd och lokal industri liksom med övriga motsvarande länsorgan. De sakkunniga utveckla icke närmare denna plan, då ärendet, som redan anförts, snarast torde böra upptagas till särskild utredning för sjukhusväsendet i dess helhet. .
Här givet förslag om att tjänsteläkare i distrikten med hjälp av distrikts- . sköterskorna skola ha närmaste ansvaret för den fortlöpande övervakningen av de reumatiska patienterna lider av den svagheten, att varken provinsial- läkare- eller distriktssköterskeorganisation inom de närmaste åren kan få en sådan utbyggnad, att de överallt kunna fullgöra en sådan uppgift på till- fredsställande sätt. I den mån de medicinska eller reumatologiska avdel— ningarna förses med kuratorer och skrivbiträden. borde omedelbart en viss kontroll av tidiga fall, i vilka ett fortsatt följande av förloppet är av yttersta vikt. kunna ske genom (len centrala anstalten. Ett mönster för en sådan verksamhet finnes på radiumhemmet i Stockholm. Där bestämmer läkaren vid patientens utskrivning. hur ofta patienten skall infinna sig för efter- undersökning och med vilka mellanrum. Dä tidpunkten nalkas, erhåller patienten ett meddelande med närmare besked. Även om icke alltid ett sådant meddelande från en reumatologisk central behövde medföra ett personligt besök vid centralen, utan patienten i första hand kunde uppsöka distrikts- sköterska eller provinsialläkare. skulle ett sådant fullföljande från sjukhusets sida av den eftervårdande kontrollen säkerligen bidraga till att patienten vid recidiv komme till ny behandling i så god tid, att invaliditet kunde före— kommas.
I den mån de långvariga och framskridna fallen samlades till vissa spe— ciella avdelningar inom bestämda räjonger, komme en stor del av reuma- tikerklientelet att bli föremål för central kontroll genom regelbundna på- i minnelser om förnyad läkarnndersökning. Centraldispensärens idé skulle på detta sätt för denna del tvångsfritt bli förverkligad. Detta är ett icke ovik- f tigt ytterligare skäl att specialavdelningarna enligt de sakkunnigas plan sna- ' rast komme till stånd.
Utredningen avstår sålunda från att föreslå något bestämt schema för den öppna reum-atikervärdens ordnande för närvarande. Man synes kunna hjälpa sig fram med användande av förefintliga hjälpformer, endast uppmärksam- heten inriktas på problemet och samtliga intresserade parter söka medverka till ett gott resultat.
Från en i Stockholm verksam invärtesmedicinsk läkare, doktor Karl Fru- merie, har till de sakkunniga inkommit en skrivelse, som återgives i bilaga 16 sid. 191. Dennes förslag om utnyttjande av sjukhusavdelningar för fysikalisk terapi även för den öppna 'ården torde på sina håll i viss utsträckning redan vara realiserat. exempelvis vid garnisonssjukhuset i Stockholm vad avser mili- tära patienter. I den mån lokaler och personaltillgång tillåta, synes förslaget värt att omedelbart överföras i verkligheten, särskilt för patienter, som även i övrigt njuta eftervård vid sjukhuset. Förslaget ligger helt i linje med den tendens att låta sjukhusens vårdtekniska resurser fullt utnyttjas även för den öppna värden, som för närvarande gör sig gällande på olika håll i landet. Där särskilda anläggningar på eller i anslutning till sjukhusen skulle bli nöd- vändiga för förslagets realiserande, kan man fråga sig, om icke sådana borde förläggas utan samband med sjukhus, exempelvis i samband med badhus- anläggning eller gruppmottagning, då det icke i och för sig anses önskvärt att i onödan draga alltför stort antal människor inom sjukhuslokalerna. Även Frnmeries förslag synes böra upptagas till närmare utredning av medi- einalstyrelsen.
Kap. 14. Reumatikervården vid brunns- och kurorter.
! detta samband bör beröras brunns— och kurorternas betydelse för den öppna reumatikervården. I 1937 års betänkande erinrades om den betydelse, som dessa haft och alltjämt hade för reumatikervårdens tillgodoseende. De sakkunniga kommo till den slutsatsen, att ett begränsat användande av dessa sjukvårdsanstaller för vård av lättare reumatikerfall alltjämt vore berätti- gat framförallt sommartid. l)e framlade icke något konkret förslag, hur det allmänna skulle kunna stödja denna brunns- och kurorternas verksamhet.
Vid remissbehandlingen av berörda betänkande underströks från flera håll. medicinska fakulteten i Uppsala, professor D. Holmdahl, professor S. Ingvar, denna kur- och brunnsanstalternas betydelse för reumatikervården.
Medicinska fakulteten i Uppsala anförde: »Beträffande värdet av kur- och brunnsanstalter i reumatikervårdens kommande organisation kunde fakul- teten ej dela de sakkunnigas mening, att sådana anstalter helt borde träda i bakgrunden.»
Professor Ingvar anförde: »Det ringa intresse som statsmakterna och de centrala sjukvårdsmyndigheterna visat för kurortsväsendet i vårt land stode i skarp kontrast till det sätt på vilket statsmakterna i andra länder på alla sätt sökt befordra utvecklingen av sitt kurorts räsende. I alla europeiska kut— turländer, Tyskland, Frankrike, Österrike, Tjeckoslovakiet etc. etc., åtnjöte ju kurortsväsendet statsmakternas särskilda intresse och beskydd. Detta be— rodde säkerligen icke uteslutande på den roll kurorterna spelade för turist- väsendet utan även på insikten om kurortsväsendets betydelse för folkhälsan.
Man behövde i detta sammanhang endast peka på de stora uppoffringar. som det nya Ryssland gjort på att utbygga sitt kurortsväsende som ett viktigt led i folkhälsans höjande.»
Det vore Ingvars övertygelse, att de svenska sonnnarkurorterna alltjämt för vårt land representerade en betydelsefull sjukvårdsresurs, som under nu- varande förhållanden icke tillvaratoges i önskvärd utsträckning. Ett starkare intresse än det som hittills från våra centrala sjukvårdsmyndigheter ägnats vårt kurortsväsende vore här enligt Ingvars mening av nöden.
I några av de inkomna svaren på en av 1941 års reumatikervårdssakkun- niga gjord enquete rörande efterbehandling och konvalescentvård (se del II) erinrades om den betydelse för dessa vårdformer, som våra kur- och brunns- orter hava. Överläkare Bjure i Västerås säger: »att badortsvården i många fall kan ersätta inte endast värden vid efterbehandlingssjukhus och kon— valescen them utan även ej så sällan vården å lasarett, varigenom den också kan bidraga till att i icke så ringa mån minska behovet av vårdplatser vid dessa olika anstalter.»
Våra svenska kurorter, speciellt våra sommarkurorter, vilka beträffande reumatikervården spela den viktigaste rollen, ha för närvarande en synner— ligen ansträngd ekonomi. Skola de kunna fortsätta arbeta under goda medi- cinska och bostads-hygieniska förhållanden, synes ett understöd från det allmännas sida vara erforderligt.
De sakkunniga ha gjort en utredning över huru många reumatikerfall, som under år 1936—1941 vårdats å brunns— och badanstalter (se tabell sid. 47). Därav framgår, att årligen under dessa år där vårdats lägst 1 863 (1940) och högst 2 846 (1937) artriter, alltså en icke obetydlig del av samtliga vårdade. Också pensionsstyrelsen har i sin sjukvårdande verksamhet använt sig av sommarkurorterna. Under 1930-talet vårdades där av dess klientel årligen ca 250 artritfall. År 1940 1941 sjönk detta antal men har under är 1944 åter stigit till en högre siffra (361).
Antalet av pensionsstyrelsen remitterade patienter, lidande av ledgängsreumalism och neuralgi, som vårdats å sommarkurort under tiden 1935—1944.
Å Ledgängsreumatism , Neuralgi . r män kvinnor Summa män kvinnor Summa
1935 ........... 56 148 204 36 20 56 1936 ........... 75 189 264 28 29 57 1937 ........... 63 203 266 37 22 59 1938 ........... 44 235 279 10 40 50 1939 ........... 21 92 113 8 12 20 1940 ........... —— — _ —— — —— 1941 ........... 13 18 31 6 3 9 1942 ........... 14 98 112 9 15 24 1943 ........... 68 190 258 13 27 40 1944 ........... 109 252 361 29 25 54
Summa 463 1 425 1 888 176 193 369
De svenska brumis- och kurorter, som vårda sjuka och avgiva årsrapport till medicinalstyrelsen kunna uppdelas i följande fyra grupper:
Förteckning över svenska bad- och kurorter, vilka avgivit årsrapport för 1942 till Medicinalstyrelsen.
]. Kurortssanntorier. Ramlösa Hultafors Ryds brunn Mösseberg Strömstad Saltsjöbaden Söderköping (5 st.) Tranås 4. Mindre brunnar och bad. Tyringe Götarp Ulricehamn (6 st.) Holsby brunn
2. Större sommarkurorter ägda av offenl— Lannaskede lig samfällighet. Lundsbrunn Loka Marstrand Sätra Rostock Varberg (3 st.) Stene
3. Större somnmrkluorter. ägda av enskild Södra Vi (8 st.) samfällighet. Medevi
Ett av kurortssanatmierna, Tranås, äges av pensionsstyrelsen och fyller en funktion, motsvarande den enskilda avdelningen på en lasarettsavdelning. De öv riga sanatorierna äro även så gott som uteslutande avsedda för ekono- miskt bättre situerade. Tyringe har dock tidigare haft en avdelning fö1 mindre bemedlade, som belagts av pensionsstyrelsen.
Den andra gruppen består av kurorterna Loka, Sätra och Varberg. Så gott som hela det ovan berörda å sommarkurorter behandlade pensionsstyrelse- klientelet har här vårdats. Pensionsstyrelsen har för dessa sjuka under senare år bidragit med högst ungefär 5 kronor per värddag.
Under vissa år har vid ett par av de till tredje och fjärde grupperna hö- ande brunnarna och kurorterna ett mindre antal patienter, tillhörande pen- sionsstyrelsens klientel, vårdats under enahanda förhållanden. Genom pen— sionsstylelsen hal sålunda staten redan givit och ger fo1tfarande de av dessa anstalter, där pensionsstyrelsens klientel vårdas, ett ej obetydligt ekonomiskt understöd.
Då mycket olika uppfattningar föreligga om effekten av den fysikaliska terapin, ha professorn D. E. Holmdahl och docenten B. E. Ingelmark på de sakkunnigas begäran sökt få en siffermässig uppfattning av vårdresultatet för patienter, som under åren 1941—1944 vårdats å Sätra brunn. Sedan gam— malt utgöres här huvudparten av vårdklientelet av personer med framskridna fall av subakut, subkronisk eller primärkronisk ledgångsreumatism utan tecken på aktivitet samt deformerande artros. Undersökningen omfattar 424 ledsjuka, som vårdats vid brunnen under nämnda år. Arbetsförmågan, så- dan den uppskattats av de båda läkarna och patienten, har tabellerats för lnän och kvinnor, under och över 50 är, dels vid inskrivningen, dels vid ut—
skrivningen och dels efter en tid av ett, tva eller flera är. som förflutit efter utskrivningen.
En del patienter ha icke besvarat frågeformulären eller icke besvarat dem så, att svaren blivit användbara. Det är givet, att mot en undersök- ning av denna art, där icke objektiva kriterier å patientens arbetsförmåga erhållits, principiella invändningar kunna göras. Materialet kommer att i vetenskaplig tidskrift publiceras utförligt. Författarnas slutsatser äro, att goda resultat i övervägande antalet fall nåtts av behandlingen och att dessa resultat i ungefär tre fjärdedelar av antalet fall blivit bestående, i en fjärde- del till och med förbättrats efter en observationstid av ett till flera år. me- dan den sista fjärdedelen försämrats i hemmen. Även sjuka med deforme— 'ande artroser, för vilka det omedelbara behandlingsresultatet icke varit så tydligt framträdande, visade denna tendens till förbättring i hemmet. Detta anse författarna bero därpå. att patienterna på Sätra brunn, där behand— lingen huvudsakligen bestär i bad, värmebehandling, massage och rörelser. efter behandlingens avslutande icke » släppas vind för väg» utan vid utskriv— ningen få ett individuellt avpassat, av den behandlande läkaren kontrollerat rörelseschema, som mot slutet av vårdtiden upprepade gånger genomgåtts tillsammans med den behandlande gymnasten. Patienten uppmanas enträget att utföra dessa rörelser morgon och kväll. De. ingångna svaren vittna om att dessa råd i stor utsträckning följas.
De sakkunniga anse den utförda undersökningens resultat bekräfta all- mänhetens värdesättning av en systematisk, under läkares kontroll genom- förd fysikalisk terapi. Dä denna med goda resultat synes kulma lämnas vid vissa kurorter till ett billigare pris än å sjukhus, finna de sakkunniga för sin del viss form av kurortsvård böra understödjas av det allmänna. Att låta ett sådant bidrag utgå ej blott till kroniska artriter utan även till art- roser synes rimligt, då redan nu en stor del av det klientel, som med ett avsevärt bidrag från pensionsstyrelsen vårdas å vissa sommarkurorter, be- står av artroser. ()111 denna understödsverksamhet från pensionsstyrelsens sida skall upphöra, bör den ersättas av någon annan form för statligt under- stöd, så mycket mer som ifrågavarande patienter till stor del tillhöra dem som under sitt föregående liv haft hårt kroppsarbete och svag ekonomisk ställning. Pågående åldersklassförskjutning konnner med säkerhet under det närmaste årtiondet att allt mera öka antalet av sådana patienter. Då de sakkunniga sett sig nödsakade att i stort sett inskränka utbygguadsprogram- met för den allmänna sjukvården till 'ården av artriter, är det dess ange- lägnare, att artroserna i så stor utsträckning som möjligt, i (len mån deras sjuk 'årdsbehov kan tillgodoses på vissa kurorter. också få tillfälle till sak— kunnig omvårdnad å desamma. _ Till frågan om lämplig form för ett statligt stöd återkomma de sakkun- niga i ett följande kapitel.
Kap. 15. Överväganden och förslag om huvudmannaskap och finansiering.
Huvudmannaskap.
Nuvarande ordning. För den vård av reumatikerpatienter, som nu lämnas a invärtesmedicinska avdelningar, ortopediska avdelningar och barnavdel- ningar samt å odelade lasarett och sjukstugor, utövas huvudmannaskapet självfallet av sjukvårdsanstalternas ägare, landstingen respektive städerna utanför landsting. Även pensionsstyrelsens till vissa lasarett anslutna reumatikeravdelningar stä formellt under landstingens respektive Norrkö— pings stads 11uvudmannaskap, likväl med den begränsningen, att huvud- männen icke fritt förfoga över vårdplatserna, vilkas beläggning sker efter direktiv från pensionsstyrelsen, varigenom de ha karaktär av riks- eller räjongplatser.
Föregående utredningar. Statens sjukvårdskomitté och 1936 års sakkun- niga förcslogo överensstämmande, att huvudmannaskapet för pensionssty— relsens reumatikeravdelningar icke blott formellt utan även reellt skulle överfö'as till landstingen respektive Norrköpings stad. Ifrågavarande av- delningar skulle därmed inordnas i den allmänna sjukvårdsorganisationen och intagningen av patienterna komma att handläggas lokalt av veder- börande läkare.
Mot dessa förslag ha under rcmissbehandlingen inga principiella invänd— ningar gjorts.
I)e sakkunniga.
Som framgår av vad de sakkunniga anfört om reumatikervårdens fort- satta utbyggnad, hysa de den uppfattningen, att reumatikervården — bort- sett från den, som lämnas vid vanföreanstalterna och vid pensionsstyrelsens fristående kuranstalter i Nynäs, Tranås och Åre bör lämnas i anslut- ning till annan allmän sjukvård och att några fristående reumatikersjukhus alltså icke böra inrättas. De sakkunniga ansluta sig till de förslag, som framlagts av de båda föregående utredningarna, att pensionsstyrelsens reu- matikeravdelningar vid lasaretten böra överlåtas till landstingen respektive Norrköpings stad. varvid dessa avdelningar dock även framgent böra be—
hålla sin karaktär av avdelningar med räjongplatser. De sakkunniga förut- sätta, att sannna principer rörande beläggningen komma att tillämpas även för nytillkommande speciella reumatikeravdelningar. Denna begränsning i huvudmännens dispositionsrält över vårdplatserna filma de sakkunniga lämplig dels för att förhindra, att de län, där specialavdelningarna äro för- lagda, bli otillbörligt gynnade, och dels för att pensionsstyrelsen skall få till hemorten närliggande placeringsmöjlighet för de pensionssökande, som av styrelsen befinnas vara i behov av anstaltsvistelse för observation eller be- handling.
Finansiering.
Nuvarande ordning. Byggnadskostnaderna för de in 'ärtesmedicinska av- delningarna vid lasaretten, för de odelade lasaretten och sjukstugorna ha burits av huvudmännen, för barnavdelningarna och övriga sp-ecialavdel— ningar likaså, eventuellt med ett till visst belopp per Vårdplats fixerat statsbidrag. I motsats härtill ha byggnadskostnaderna för de befintliga reumatikeravdelningarna vid lasaretten i Boden, Lidköping, Lund, Norr- köping, Umeå och Västerås icke till någon del påvilat huvudmännen utan täckts av lån, som lämnats av pensionsförsäkringsfonden — vars rättigheter och skyldigheter efter den 1 januari 1937 övertagits av folkpensionerings- fonden _ och vilka amorterats och förräntats av pensionsstyrelsen genom den vårdavgift, som erlagts för dess patienter.
Driftkostnaderna för vården av reumatiskt sjuka bäras nu av landstingen och städerna utanför landsting med undantag för den värd, som lämnas ge— nom pensionsstyrelsen och vid vanföreanstalterna. I samtliga fall uttages av patienterna en legosängsavgift.
Föregående utredningar. Statens sjukvårdskommitté, som enligt givna di- rektiv bl. a. hade i uppdrag att söka åstadkomma en i möjligaste mån klar avgränsning mellan statens och landstingens uppgifter i fråga om den slutna kroppssjukvården, förordade i sitt är 1934 framlagda förslag till all- män sjukvårdsplan i detta avseende följande normer:
Landstingen böra handha och delvis med bidrag från staten bekosta den värd, som lämpligen kan ordnas länsvis eller genom samarbete mellan an— gränsande län.
Staten bör handha och bekosta eller kraftigt understödja den värd, som kräver anstalter, avsedda för områden större än länet.
Dessa normer torde få anses vara principiellt godkända av 1936 års riks- dag, som vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition om statsbidrag till vissa grenar av den slutna kroppssjukvården uttalade, att riksdagen i likhet med departementschefen utan att taga ställning till denna plan i dess hel- het fann densamma i stort sett ägnad att läggas till grund för ett succes- sivt utby gande och ordnande i övrigt av den slutna sjukvården.
När statens sjukvardskonunitté med utgångspunkt från sin relativt be- gränsade plan till utbyggnad av reumatikervården uttalade den uppfatt- ningen, att kostnaderna för reumatikeravdelningarna borde bestridas av staten, kunde den såsom ett huvudmotiv åberopa dessa av statsmakterna sedermera godtagna riktlinjer, men anförde därjämte, att då befintliga an- stalter för reumatikervård (pensionsstyrelsens) inrättats utan större upp- offringar från respektive landstings och städers sida, kunde även andra huvudmän för sin medverkan till denna vårds utvidgning göra anspråk på liknande fördelar.
Dä 1936 års sakkunniga framförde ett mera vittgående utbyggnadspro- gram för reumatikervården, upptagande reumatikeravdelningar i så gott som varje län, ansågo dessa sakkunniga, att kostnaderna för reumatiker- avdelningarna med tillämpning av sjukvårdskommitténs principer borde bäras av landstingen. Med hänsyn till statens ekonomiska intresse av reumatikervårdens invaliditetsförebyggande uppgift föreslogo de sakkun- niga, att statsbidrag skulle utgå till byggnadskostnaderna för de föreslagna nya avdelningarna med halva beloppet, dock maximerat till 5 000 kronor för Vårdplats. och att byggnadslånen för pensionsstyrelsens redan befint— liga avdelningar skulle regleras så, att hälften av kvarvarande fastighets- kostnader skulle stanna hos staten och hälft-en bos landstingen.
Vad vårdkostnaden beträffar föreslog statens sjukvårdskommitté, att vår- den av reumatiker å för dem inrättade särskilda vårdavdelningar skulle bekostas av staten, medan landstingen skulle svara för vårdkostnaden av reumatiker å egna invärtesmedicinska avdelningar, å odelade lasarett och a sjukstugor. 1936 års sakkunniga, som framlade förslag om avveckling av pensionsstyrelsens sjukvårdan-de verksamhet och reumatikervårdens över- förande på landstingen, föreslogo, att landstingen skulle svara för vård- kostnaden för reumatikerna mot åtnjutande av ett statsbidrag av 2 kronor per vårddag å reumatikeravdelning under förutsättning, att för patient å allmän sal uttoges en dagavgift av högst ] krona 50 öre. För vård å in— värtesmedicinsk avdelning föreslogs icke något statsbidrag.
I. remissyttrandena över 1936 års sakkunnigas förslag har från bl. a. många landstings och länsstyrelsers sida gjorts starka invändningar mot den ekonomiska merbelastning av landstingen, som detta förslags genom- förande skulle innebära. I vissa fall har yrkats fasthållande vid sjukvårds- kommitténs förslag, att kostnaderna för reumatikervården skulle bäras av staten. I några av de fall, där man biträtt förslaget att lägga denna upp- gift på landstingen, har påfordrats ökade statsbidrag till exempel med två tredjedelar eller tre. fjärdedelar av byggnadskostnaderna och större drift- bidrag. Även där hälftendelningsprincipen för byggnadskostnaderna god- tagits, har påpekats, att maximibeloppet 5000 kronor hänför sig till den byggnadskostnad av cirka 10 000 kronor per 'årdplats, som gällde vid tiden för uppförande av pensionsstyrelsens Iasarettsavdelningar, och att hänsyn
till de verkliga kostnaderna (vid tidpunkten för remissyttrandenas avgi- vande) motiverade ett maximibelopp av 7 500 kronor. Slutligen har från några håll framhållits, att med hänsyn 'till byggnadskostnadernas föränder— lighet någon maximering överhuvudtaget icke borde ifrågakomma.
De sakkunniga ha under sina överväganden av frågan om hur reumatiker- vården skall finansieras icke kunnat undgå att taga starkt intryck av att landstingen hittills icke behövt bära någon kostnad för den reumatiker 'ård. som i rätt stor omfattning lämnats vid de särskilda reumatikeravdelnin- garna. Det har stått klart för de sakkunniga, att landstingens villighet att taga vård om det klientel, åt vilket pensionsstyrelsen hittvills ägnat sina omsorger, blir beroende av att staten verksamt bidrager till täckande av kostnaderna för reumatikervården i allmänhet. Då statens sjukvårdskom- mitté föreslog, att staten skulle bära hela byggnadskostnaden och hela drift— kostnaden för den av denna kommitté föreslagna utbygg a reumatiker- vården, låg däri ett medgivande, att det var ett statsintresse av mycket stor vikt, att de reumatiskt sjuka erhölle bättre vårdmöjligheter. När sedermera 1936 års sakkunniga framlade förslag om en fördelning av kostnaderna för reumatikervården mellan stat och landsting med den större delen lagd på landstingen, mötte detta som redan framhållits en stark kritik. 1941 års sakkunniga ha försökt att finna en linje, som skulle kunna förena de mot- satta intressena, och ha i sitt den 10 juni 1944 avgivna betänkande uttryckt sin ståndpunkt så, att staten borde påtaga sig hela kostnaden för inrättande av vårdplatser för ledgångsreumatiskt sjuka (akuta och kroniska ledgångs— inflammationer, artriter), medan driftkostnaderna borde bäras gemensamt av staten och landstingen.
I konsekvens med denna ståndpunkt föreslogo de sakkunniga i ett den 24 februari 1942 avgivet betänkande, att staten skulle ikläda sig hela kostnaden för inrättandet av kliniska reumatologiska avdelningar vid undervisnings- sjukhusen i Stockholm och Uppsala samt en ortopedisk avdelning i sist— nämnda stad. I sitt betänkande del 11 ha de sakkunniga vidare föreslagit. att byggnadskostnaderna för inrättande av reumatikervårdplatser å efter— behandlingsavdelningar skulle i princip bäras helt av staten, varvid kost- naden för sådan plats uppskattats till högst 5 000 kronor. Såsom en annan konsekvens av ovannämnda ståndpunkt föreslå de sakkunniga nu, att de genom pensionsstyrelsens ingripande uppförda reumatikeravdelningarna i Lidköping, Lund, Norrköping, Umeå och Västerås ej blott formellt utan även reellt överlåtas på vederbörande landsting respektive stad genom att nu gällande kontrakt mellan pensionsstyrelsen och vederbörande landsting respektive stad uppsägas till viss tidpunkt och byggnadslånen hos folk- pensioneringsfonden annulleras utan något ekonomiskt vederlag från lands- tingen respektive Norrköpings stad men under förbehåll, att vederbörande huvudman förklarar sig villig att medverka till den utvidgning av avdel- ningen, som kan befinnas önskvärd för tillgodoseende av reumatikervår—
dens behov. Kostnaderna för dessa avdelningars utvidgande till special- avdelningar liksom för nyanläggning av dylika föreslå de sakkunniga i en- lighet med sin principiella ståndpunkt, att staten skall bära, likväl med den begränsning. som nedan omförmäles i anslutning till de sakkunnigas för- slag om statsbidragens storlek. I samtliga dessa fall är det fråga om sa kallade räjongplatser, det vill säga vårdplatser, till vilka patienter komma från ett visst område. större än ett län, och eventuellt även från andra delar av riket.
De sakkunniga ha funnit det varken önskvärt eller möjligt, att alla led- gangsrenmatiker bli vårdade å för dem särskilt reserverade vårdplatser. De. invärtesmedicinska avdelningarna ha mycket stor betydelse för vården av de för behandling mest tillgängliga akuta och subakuta stadierna av ledgångsreumatism. Å dessa avdelningar böra därför fortsättningsvis som hittills mottagas reumatiker. Någon form för byggnadsbidrag till inrät— tande av vanliga invärtesmedicinska avdelningar ha de sakkunniga dock icke. funnit vara möjlig. Om sådant bidrag lämnades skulle detta innebära en favorisering av landsting. som kommit efter med tillgodoseende av in— 'ärtesmedicinens behov av vårdplatser och uppkalla berättigad kritik från andra landsting. Däremot synes intet vara att invända mot att ett landsting erhåller statens ekonomiska stöd enligt samma princip, som gäller för specialavdelning, om landstinget vid nybyggnad av invärtesmedicinsk av- delning. utöver behövligt antal andra invärtesmedicinska vårdplatser, in- 'ättar en för vård av artritfall avsedd särskild mindre avdelning. Dessa mindre avdelningar erbjuda jämförelsepunkter med dem av pensionssty- relsens reumatikeravdelningar, som icke. förutsättas utbyggda till special- avdelningar. således avdelningarna i Boden och Västerås, därigenom att de skulle erbjuda samma garantier som dessa, att vårdplatserna vore reser- verade för reumatiskt sjuka. För statsbidrag bör emellertid uppställas det villkoret, att avdelningen ingår såsom en del i en av medicinalåyrelsen fastställd plan för reumatikervårdens ordnande, uppgjord med hänsyn till behovet av reumatikervårdplatser för länet och angränsande områden. För intagningen, som skötes av vederbörande överläkare, bör gälla samma praxis som hittills för andra landstingsplatser, att i mån av platstillgång även utomlänspatienter emottagas.
Om sådana till invärtesmedicinska avdelningar anslutna, av staten bekos— tade reumatikeravdelningar komma att finnas inom alla län, har tydligen den av statens sjukvårdskommitté angivna regeln för fördelning av sjuk— vårdskostnaderna mellan stat och landsting genombrutits, men denna sv-”- righet ligger i själva konstruktionen av nämnda regel och kan icke undvikas, då såsom i detta fall ett sjukvårdsbehov visat sig ha större omfattning än man ursprungligen antagit.
De sakkunniga förbise icke, att detta förslag innebär en viss risk, att på sina håll nu ifrågasatt utbyggnad av odelade lasarett med invärtesmedi-
cinska avdelningar kan komma att fördröjas under av 'aktan pa statsmak- ternas ställningstagande till förslaget. Förutsättningen för att denna olä- genhet blir så liten som möjligt är därför, att de sakkunnigas förslag bli föremål för en snabb behandling och ett snart avgörande.
De sakkunniga övergå så till frågan om hur driftkostnaden för reuma- tikervården skall täckas. Som redan framhållits anse de sakkunniga, att denna kostnad skall bäras gemensamt av staten och landstingen. Det för- slag de sakkunniga framlägga avviker väsentligt från tidigare förslag. Medan statens sjukvårdskommitté och 1036 års sakkunniga tänkte sig, att staten skulle bära vårdkostnad endast för reumatiker, som erhålla vård å särskild reumatikeravdelning, och att övrig vårdkostnad skulle bäras helt av landstingen, anse 1941 års sakkunniga, att statligt driftbidrag bör utgå till vårdkostnaden för ledgångsreumatiskt sjuka (grupperna I och 11), obe- roende av om vården lämnas å reumatikeravdelning eller a invärtesmedi- cinsk avdelning, odelat lasarett eller sjukstuga.
De sakkunniga ha tidigare i detta betänkande utvecklat, att de anse det vara en primär angelägenhet att tillse, att de akuta ledsjukdomarna och de initiala stadierna av de kroniska artriterna få tillräckligt tidig och till— räckligt långvarig vård och att denna med största fördel lämnas å de in- värtesmedicinska avdelningarna och andra för invärtesmedicinska fall av— sedda vårdplatser. Dct kan då icke vara rimligt att begränsa driftbidraget för vård av reumatiker till de speciella reumatikeravdelningarna. En sådan begränsning skulle medföra risk för att reumatikerna sattes i efterhand vid ansökan om plats å de vanliga sjukvårdsinrättningarna och hänvisades att i första hand söka plats ä reumatikeravdelningarna. Vidare är att märka. att landstingen skola påtaga sig vårdkostnad för det klientel, vars vård pensionsstyrelsen nu bekostar. Det är ett fullt rättmätigt anspråk, att lands- tingen på något sätt bli kompenserade, och en god form härför vore, att de finge åtnjuta statsbidrag till driften även för vårdplatser, som de. ställa till förfogande utanför renmatikeravdelningarna. Den av de sakkunniga så— ledes uppställda principen ligger till grund såväl för förslaget i de sakkun- nigas betänkande ][ om statsbidrag till reumatikervården å efterbehandlings- avdelningar som för det förslag de sakkunniga här framlägga.
Stutsbidragens storlek.
Innan de sakkunniga framlägga förslag till statsbidrag till reumatiker— vården vilja de här upprepa, vad redan tidigare sagts. att de förslag, som här framläggas, avse sjukdomsgrupperna I och II (artriterna). För vård- platser avsedda för sjukdomsgrupperna llI (artroser) och IV (ischias, rygg- skott etc.) skulle enligt de sakkunnigas förslag i allmänhet icke utgå stats- bidrag vare sig till byggnad eller drift. Sjukvårdskostnaden för grupperna III och IV skulle som regel i sin helhet bäras av landsting. naturligen dock
mot åtnjutande som hittills av bidrag till vard av reumatiskt sjuka a vård- hem för kroniskt sjuka eller å speciell reumatologisk avdelning, när undan— tagsvis svårare fall, tillhörande dessa grupper, bleve där intagna. Pensions— styrelsens bidrag till artrosvården vid kurorter föreslås ersatt med ett direkt statsbidrag.
Byggnadsbidrug. De sakkunnigas förslag om byggnadsbidrag innebär, att staten skall i princip ansvara för hela byggnadskostnaden för specialavdel- ningarna och sådana delar av invärtesmedicinska avdelningar, som ny- byggas och avses för reumatiska artriter. Storleken av dessa kostnader kan icke säkert bedömas utan en utredning för varje särskild plats. Det kan antagas, att kostnaden blir lägre, där fråga är om utvidgning av redan befintlig reumatikeravdelning (Lidköping, Lund, Norrköping och Umeå) än där nyanläggning av reumatikeravdelning kommer i fråga (Stockholm, Uppsala, Göteborg, Småland). Likaså torde vid utökning av en invärtesmedicinsk avdelning, som skall byggas, med en mindre reumato- logisk, det utökade antalet vårdplatser ofta betinga en mindre kostnad per vårdplats. Av stor betydelse ur kostnadssynpunkt är, om redan befintliga värmecentraler och ekonomilokaler äga en kapacitet av tillräcklig storlek för att bära en utvidgning av antalet vårdplatser. Här är att märka, att behovet av värme, kök och tvätt för efterbehandlingsavdelningar även måste tillgodoses. Sannolikt är därför, att i regel värmecentraler och ekonomilokaler icke komma att förslå för inrättande av en ny vård- avdelning för reumatiker och att om- eller tillbyggnader av värmecentral och ekonomilokaler i följd härav måste företagas, vilket skulle höja kost- naden för reumatikervårdplatserna. Det kan därvid komma att visa sig. att kostnaden för reumatikerplatserna ä specialavdelning stiga till en så- dan höjd, att de icke äro skäliga i förhållande till det antal vårdplatser. som vinnes. I sådant fall måste specialavdelningarnas antal av finansiella skäl begränsas, såvida icke huvudmännen, landstingen och storstäderna. äro villiga att påtaga sig den kostnad, som överstiger ett som skäligt ansett bidragsbelopp för Vårdplats. Den ort och det län, där en reumatologisk specialavdelning blir förlagd, uppnår sådana fördelar ur skattesynpunkt etc., att det icke kan anses obilligt, att huvudmannen begränsar sina an- språk på gottgörelse av staten. De sakkunniga ha därför ansett sig kunna räkna med att statens kostnad för reumatikerplats med utrustning som regel icke skall behöva överstiga 15 000 kronor för specialavdelning. För reumatikeravdelning ansluten till invärtesmedicinsk avdelning kan stats— bidraget begränsas till högst 10 000 kronor per Vårdplats. Kungl. Maj:t bör dock äga att efter särskild prövning i de fall, där kostnaderna väsent- ligt överstiga dessa belopp, såsom exempelvis vid specialavdelning. där bandageverkstad m. m. inrättas, medgiva högre bidrag.
För specialavdelning beräknas högre bidrag utgå, emedan en sådan av— delning, som önskas förlagd till viss plats. maste bära kostnader för sär-
skild mottagning m. ni., som följer av egen överläkare, ävensom ofta torde komma att förorsaka särskilda kostnader för sin andel i gemensamma lokaler eller anordningar, medan en mindre reumatikervårdavdelning sa— som del av invärtesmedicinsk avdelning förutsättes förlagd till plats, där en sådan utbyggnad av en medicinsk avdelning bör kunna begränsas till angivet belopp per Vårdplats.
Driftbidrag. De sakkunniga. som accepterat .sjukvärdskommitténs stånd- punkt i vad den avsåg byggnadslmstnaderna för de speciella reumatiker— avdelningarna, ha i fråga om driftkostnaderna godtagit 1936 års sakkun- nigas principständpunkt. Det är emellertid uppenbart, att ett statsbidrag av 2 kronor per patient och vårddag numera måste anses vara alldeles för lågt. Under de är, som förflutit sedan 1936 års sakkunniga framlade sitt förslag, ha vårdkostnaderna undergått en mycket avsevärd stegring, vilket i och för sig skulle motivera ett höjt statsbidrag. Då härtill kommer, att den mot detta förslag framförda kritiken även ur andra synpunkter måste anses ha visst berättigande, ha 1941 års reumatikervärdssakkunniga ansett. att en höjning av statsbidraget till driftkostnaden är motiverad. De sak— kunniga ha därför i sitt betänkande om eftervårdens utbyggnad framlagt förslag om att statsbidraget för vård av artritpatient 51 A- och E-plats skall utgå med 3 kronor, under förutsättning att patientavgiften sättes till högst 2 kronor. Vid bedömandet av statsbidragets storlek bör märkas, att för närvarande icke utgår något statsbidrag för vård av ledgångsreumatiskt sjuka å lasarett och sjukstugor. Ett statsbidrag av 3 kronor för vårddag blir alltså ett ganska avsevärt tillskott till landstingens vårdkostnad och bör mer än väl kompensera såväl den utgift landstingen få genom att pen— sionsstyrelsen (staten) befrias från sjukvårdskostnaden för viss del av sitt klientel som för den efter 1937 inträdda stegringen i sjukvårdskostnaderna. I och med att pensionsstyrelsens reumatikeravdelningar övergå till 'lands- tingen, bör nämligen pensionsstyrelsen befrias från sitt åtagande att be— kosta driften av dessa avdelningar.
Då de reumatikeravdelningar av typen specialavdelning, som nu finnas eller som nyinrättas, skola inrymma så kallade räjongplatser, äro de så— lunda avsedda även för utomlänspatienter. Detta förhållande påverkar be- dömandet av frågan om storleken av det statliga driftkostnadsbidragel. Det ligger enligt de sakkunnigas mening i öppen dag, att ett landsting, som åtager sig att mottaga patienter även från andra områden än sitt eget, måste ha rätt att göra anspråk på att bli i skälig grad kompenserat för sina kost— nader för vården av utomlänspatienterna. Men även å de invärtesmedi- cinska avdelningarna kunna ledgångsreumatiskt sjuka utomlänspatienter förväntas i många fall erhålla vård. Det synes då rimligt, att samma stats- bidrag utgår vid vård av utomlänspatient, vare sig han vårdas å invärtes- medicinsk avdelning eller å specialavdelning. De sakkunniga anse sig därför böra föreslå, att statsbidraget till reumatikerpatient från annat län
:| invärtesmedicinsk avdelning eller specialavdelning fastställes till 4 kro- nor vid en högsta patientavgift av 2 kronor. Med hänsyn till bl. a. sjuk- stugornas och de odelade lasarettens karaktär av sjukvårdsinrättnin", hu- vudsakligen avsedd för visst begränsat sjukvårdsområde, föreslå de sak- kunniga icke tillämpning av det högre bidraget för utomlänspatient för dessa anstalter.
Med ett statsbidrag av 4 kronor och en patientavgift av högst 2 kronor blir huvudmannens 'ardkostnad självfallet icke täckt. Ett landsting, som a sin sjukvårdsiurättning 'årdar utomlänspatient, måste följaktligen erhålla ytterligare gottgörelse. I sitt betänkande med förslag till efterbehandlings- avdelningar ha de sakkunniga ifrågasatt, att legosängsavgiften för utom- länspatienter skulle, efter medicinalstyrelsens bestämmande, kunna fast- ställas till högre belopp än 2 kronor. Vid sina fortsatta överläggningar ha de. sakkunniga emellertid funnit ett sådant system onödigt komplicerat och föreslå därför nu, att det landsting utomlänspatient tillhör skall ha att er- lägga en vårdavgift av samma storlek som statsbidraget, det vill säga 4 kronor vid vård å allmän sal å specialavdelning och å invärtesmedicinsk avdelning samt 3 kronor å odelat lasarett, sjukstuga och efterbehandlings— avdelning. Detta förslag har givetvis avseende på nuvarande prisläge och bör justeras från tid till annan efter prisnivåns växlingar.
För reumatiska artritpatienter från det egna länet synes ett statsbidrag av 3 kronor per vårddag böra utgå såsom redan föreslagits i de sakkun- nigas betänkande del II, och detta vare sig patienten vårdas å special- avdelning, å invärtesmedicinsk avdelning (på plats, som reserverats för reumatikerpatient eller annan Vårdplats), å odelat lasarett eller sjukstuga.
Där artritpatient, som vårdas å specialavdelning eller invärtesmedicinsk avdelning, tillfälligt överföres till annan avdelning på grund av temporärt behov av vård för komplikation eller tillstötande annan sjukdom, föreslås ett administrativt förfarande i likhet med vad nu sker vid en del av pen- sionsstyrelsens reumatike'avdelningar, där patienten under sådan tillfällig vård å annan avdelning fortfarande får stå inskriven å reumatikeravdel- ningen. På liknande sätt synes man kunna förfara i framtiden.
Då statsbidrag till driften av barnavdelningar redan nu utgår, synes det de sakkunniga ej motiverat att för å sådan avdelning intagen artritpatient särskilt statsbidrag skulle utgå. De sakkunniga föreslå dock, att den i Kungl. Maj:ts kung. den 20 juli 1939 nr 538 & 4 inom. 2 stadgade begräns- ningen av antalet statsbidragsberättigade vårdplatser å barnavdelningar inom ett sjukvårdsområde helt eller eventuellt delvis måtte bortfalla, Moti- veringen härför är icke blott barnavdelningens betydelse för vård av akuta artriter utan ock den allmänna, att behovet av ett utökat antal platser å barnsjukhus flerstädes gör sig gällande, detta även med hänsyn till den mentalhygieniska barnavårdens behov av sjukhusplatser. De skäl, som i kapitel 9 anförts för ett ytterligare utbyggande av de invärtesmedicinska av-
delningarna för vuxna, galla ocksä utbyggandet av barmwdelningarna. De sakkunniga ha ansett sig icke böra mera detaljerat ingå härpä. ' När de sakkunniga föreslagit en högsta patientavgift av 2 kronor per vårddag, ha de icke förbisett, att några landsting för när farande ha en lägre legosängsavgift än 2 kronor och att ett flertal landsting reducera fastställd vårdavgift vid längre sjukdomstid. Då de ledgångsreumatiskt sjuka kräva en långvarig vårdtid, är en patientavgift av 2 kronor onekligen hög. Visserligen uppgår den avgift, som uttages å pensionsstyrelsens kur— anstalter för mindre bemedlade patienter. till 2 kronor 30 öre, varför en dagavgift på 2 kronor följaktligen innebär någon reducering. Det är dock önskvärt, att de ledgängsreumatiskt sjuka icke ekonomiskt betungas i högre grad för sin sjukvård, om de äro nödgade att mottaga den utanför sitt eget län. De sakkunniga förutsätta därför, att vederbörande landsting skola vara villiga att höja sitt eget bidrag till vård av patient utom eget län med skillnaden mellan 2 kronor och vårdavgiften vid egna sjukvårdsinrätt- ningar. Vid en allmän avlösning av legosängsavgiften genom statens för- sorg, som för närvarande övervägs inom socialdepartementet, bortfölle här avhandlade problem. Om så ej sker, bör än en gång övervägas en lego— sängsavgift om högst 1 krona, liksom inom statsunderstödd tuberkulosvård.
Ett eventuellt understödjande av de öppna mottagningarna för reuma- tiskt sjuka vid lasaretten genom stat eller kommun sammanhänger med frågan om sådant understöd till den öppna vården i allmänhet och med organisatoriska former för denna vård vid sjukhusen. Den torde därför böra behandlas av medicinalstyrelsen.
Pensionsstyrelsen har i sin sjukvårdande verksamhet även använt som- markuranstalterna (se sid. 98). Den har därvid för sitt klientel bidragit med högst kronor 5 per vårddag.
De sakkunniga, som anse att denna vårdform fyller ett behov och fort— farande bör understödjas men icke anse sig kunna föreslå större stats— bidrag för densamma än för vård ä E-plats, föreslå, att till de sommar- kuranstalter, vilka ägas av offentlig samfällighet eller allmännyttig stif- telse samt blivit av medicinalstyrelsen för ändamålet godkända, må efter prövning av medicinalstyrelsen utbetalas ett statligt driftbidrag ä 3 kronor för dag och envar därstädes vårdad artritpatient, vilken blivit dit remitterad av statligt eller kommunalt, i öppen vård eller vid sjukvårdsinrättning an- ställd läkare. Värden förutsättes i allmänhet icke böra utsträckas över fem år sex veckor för varje patient. Principiellt synes hinder icke böra föreligga för att kuranstalt, som är verksam året runt, erhölle statligt understöd i här skisserad form under förutsättning att den fyllde samtliga i detta stycke an— givna villkor. Då antalet patienter med kroniska artriter och artroser, som erhålla vård vid sommarkuranstalterna, för närvarande kunna uppskattas till ca 4 000, torde antalet, till vilka statsbidrag kan komma att utgå, icke komma att överstiga 2 000.
Då ett stort antal av de patienter, som vårdas åt dessa anstalter, äro artroser, och det betyder en icke oväsentlig avlastning av den slutna vår- den, att den del av artrosklientelet, som är i behov av speciell vård, er- håller sådan å vissa sommarkuranstalter, där patienterna för övrigt red-an i stor utsträckning vårdas med avsevärt bidrag från pensionsstyrelsen, före- slå de sakkunniga, att på i föregående stycke angivna villkor statsbidraget av 3 kronor för vårddag får utgå även för patient tillhörande grupp III.
Kap. 16. Kostnadsberäkningar.
Byggnadsbidrag.
De sakkunniga förutsätta, att proposition senast under ar 1946 avlåtes till riksdagen i enlighet med de sakkunnigas i betänkande del I framlagda förslag med däri av remisserna föranledda ändringar. Då de däri före- slagna avdelningarna vid karolinska sjukhuset i Stockholm och vid aka- demiska sjukhuset i Uppsala såsom undervisningsavdelningar böra kunna behandlas för sig och den övriga reumatikervårdens utbyggnad bör be- räknas taga sin början från och med år 1947, bör från och med detta år anslag beviljas dels för utbyggnad av artritvårdens A-platser enligt här framlagt förslag, dels för efterbehandlingsavdelning enligt förslag i de sak- kunnigas betänkande del II (S. 0. U. 1944z28). Den årliga anslagssum- mans storlek hör liksom i fråga om andra sådana statsbidrag göras be- roende av anmält behov från medicinalstyrelsen.
Statens samlade utgifter för hela den föreslagna utbyggnaden skulle kunna komma att uppgå till 550 )( 10 000 = 5'5 miljoner kronor för platser ä invärtesmedicinsk avdelning samt, frånsett undervisningssjukhusen, för platser å specialavdelning 448 X 15 000 = 072 miljoner kronor eller tillsam- mans för A-platser 122 miljoner kronor och för reumatiska patienters E- platser 7.50 X 5 000 = 3 750 000 kronor. Antages utbyggnadsperioden till sex år, vilken tid med hänsyn till den i stort sett uteblivna utbyggnaden under de gångna åtta åren icke synes vara alltför kort, skulle detta betyda ett genomsnittligt årligt anslagsbehov för A-platser av 2 miljoner och för E—platser av 01; miljoner kronor.
Det bör ankomma på medicinalstyrelsen att bevaka, att utbyggnaden icke fortskrider längre än det aktuella behovet kräver.
Driftbidrag.
Vid full utbyggnad skulle för cirka 1 300 platser på invärtesmedicinska avdelningar, odelade lasarett och sjukstugor,.på vilka patienter med reuma— tisk artrit vårdades, om statsbidrag utginge-med 3 kronor per dag, statens årliga utgift bliva (3 )( 360 )( 1 300 =) 1 404 000 kronor.
Vid pensionsstyrelsens hittillsvarande lasarettsavdelningar och fristående anstalter, där nu 549 vårdplatser belagts med reumatiska artriter liksom vid de nybyggda 448 vårdplatserna å specialavdelningar skulle statens kost— nad, med en antagen utgift av 4 kronor per dag för statens del, komma att uppgå till (997 )( 360 )( 4 =) 1 435 680 kronor. Härtill komme statens kostnader vid de föreslagna reulnatologiska klinikerna i Stockholm och Uppsala (143 vårdplatser), (143 )( 4 X 360 =) 205 920 kronor, vid reumato- logiska avdelningen av södersjukhuset (64 vårdplatser) (64 )( 4 X 360 =) 92 160 kronor samt vid de föreslagna E-avdelningarnas av artriter belagda vårdplatser (S. 0. U. 1944z28, sid. 60) 675000 kronor. Statens samlade driftbidrag skulle således i framtiden kunna komma att uppgå till högst ungefär 38 miljoner kronor om året för reumatikervården, vartill kommer det statliga bidraget till kurortsvården (se .sid. 110) förslagsvis beräknat till (3 X 35 )( 2 000 =) 210 000 kronor.
Vid denna beräkning är antaget, att samtliga platser är specialavdelningar skola beläggas med utomlänspatienter och samtliga platser å invärtes- medicinska avdelningar etc. med inomlänspatienter. Intet av dessa an— taganden är riktigt, men felen verka i motsatt riktning och någon säker beräkning är omöjlig att ge. Med största sannolikhet kommer ett större antal än beräknat att vara från det egna länet och statens driftbidrag därför att bliva något mindre än här beräknats.
Jämförelse mellan mumrande och föreslagen kostnadsförtlelning mellan sla! och landsting.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle statens årliga kostnader för reuma- tikervården i byggnadsbidrag under en utbyggnadsperiod av sex år komma att uppgå till ungefär 26 miljoner kronor per år, frånsett byggnadskostna- derna till undervisningssjukhusens avdelningar. Därtill komme ett drift- bidrag, som dock icke skulle komma att utgå med fullt belopp under ut- byggnadsåren men därefter under förutsättning av full utbyggnad enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att uppgå till högst 38 miljoner kronor årligen. Från denna summa bör dock dragas den nuvarande kostnaden, som staten nedlägger på driften av pensionsstyrelsens ca 700 platser, om man vill ha fram den föreslagna ökningen. Pensionsstyrelsens årliga kostnad kan beräknas till närmare 2 miljoner (utöver denna summa betalas minst 500000 kronor av patienterna själva eller deras hemkommuner). Statens driftbidrag till reumatikervården blir sålunda efter en utbyggnad till här föreslagna omfattning ungefär 2 miljoner kronor högre än nu.
Detta förhållande kan också uttryckas på ett annat sätt. Då enligt tabell sid. 57 staten för närvarande ansvarar för driftkostnaderna för 549 vård— platser för reumatiska artritpatienter och landstingen för 805, faller 40 % av driftkostnaderna för denna vård på staten och 60 % på landstingen.
Härvid är då icke medtaget i beräkningen, att både stat och landsting låta patienterna betala en del av kostnaderna. Staten torde lägga över något större del av sina kostnader på patienten än vad landstingen göra. Efter den av de sakkunniga föreslagna ordningen komme staten och lands- tingen att vardera bidraga med samma belopp, alltså 50 % av den del av vårdkOstnaden, som icke lägges på patienten. Detta innebär, att en icke oväsentlig del av reumatikervårdens kostnader överflyttas från landstingen till staten. Efter en eventuell avlösning av legosångsavgifterna (se sid. 110) skulle statens andel ytterligare öka.
Problemet kan också betraktas från landstingens synpunkt. Jämfört med nuvarande tillstånd skulle landstingen ådragas en ny utgift för special- platserna, dels de nuvarande 650, som nu vårdas å pensionsstyrelsens an- stalter, av (650 )( 4 X 360 =) 936000 kronor, dels för de tillkomna plat- serna å specialavdelningarna ([448 + 143] 591 )( 4 X 360 =) 851 040 kro- nor samt få en ny inkomst för de 805 av artriter belagda vårdplatserna å lasaretten och sjukstugorna av (805 )( 3 X 360 =) 869 400 kronor och för de nytillkomna 550 vårdplatserna för artriter å lasarettens invärtesmedi— cinska avdelningar av (550 )( 3 X 360 =) 594 000 kronor eller sammanlagt få en ökad årlig utgift av ca 320 000 kronor eller avsevärt lägre belopp än statens ökade utgift, ca 2 miljoner kronor. Av hela ökningen av kostnaden för den utbyggda vårdens drift stannar således en jämförelsevis ringa del (16 %) på huvudmännen.
Ortopedvårdens kostnader äro här icke medräknade.
'I'idpunkten för de föreslagna statsbidragens första utgående.
Statsbidrag till byggande och drift böra enligt de sakkunnigas mening utgå från och med viss dag gemensam för hela riket. Denna tidpunkt bör fixeras med hänsyn även till andra förhållanden. som behandlas i det följande kapitlet.
Kap. 17 . Avvecklingen av pensionsstyrelsens befattning med reumatikervården.
Pensionsstyrelsens sjukvårtlande verksamhet, omfattning m. m.
I sin sjukvårdande verksamhet disponerar pensionsstyrelsen för när- varande följande anstalter. För vård av personer, lidande av framförallt reumatiska eller nervösa sjukdomar, de fristående kuranstalterna i Nynäs- hamn med 250 platser, Äre 120 och Tranås 178 platser. Därtill kommer vid sistnämnda anstalter ett hundratal platser för helt betalande patienter. Vidare användas för verksamheten reumatikeravdelningarna (av pensions-
styrelsen ävenledes kallade kuranstalter) vid lasaretten i Norrköping 56 platser, Västerås 56, Lund 68, Lidköping 56, Umeå 60 och garnisonssjuk— huset i Boden 48 platser, vilka samtliga äro avsedda för reumatiskt sjuka. Vid vanföreanstalten i Göteborg och ortopediska avdelningen av Lunds lasarett disponerar pensionsstyrelsen deSsutom för reumatiskt sjuka respek- tive 12 (tidigare 30) och 24 vårdplatser.
För barn lidande av reumatisk hjärtsjukdom disponeras Broströmska sjukhemmet för barn i Göteborg, omfattande 25 platser. För vård åt ner— vösa patienter har styrelsen uppfört kuranstalten (neurosavdelningen) vid lasarettet i Vänersborg, omfattande 120 platser, där för närvarande en del reumatiska patienter vårdas, samt kuranstalten (neurosavdelningen) vid Malmö allmänna sjukhus med 61 platser.
Sjukvård beredes på dessa anstalter förutom åt personer, lidande av reumatisk sjukdom eller neuros, även åt ett mindre antal, lidande av astma eller följder av barnförlamning. Ä kuranstalterna i Nynäshamn, Tranås. Åre och Vänersborg ha dessutom i mindre omfattning vårdats personer med hjärt-, mag- eller tarmsjukdomar samt vid Äre även vissa fall av ögon- sjukdomar. Vissa patienter erhålla under eller omedelbart efter genom- gången sjukvård kostnadsfritt eller mot erläggande av en tredjedel av kost- naderna erforderlig tandvård samt enligt särskilda bestämmelser vissa orto- pediska bandage.
Sammanlagda antalet platser, som står till pensionsstyrelsens förfogande. är för närvarande 1 134. För vården av lättare fall anlitas dessutom i stor utsträckning under sommarmånaderna vissa brunns- och badanstalter (om— fattning se tabell sid. 98).
Pensionsstyrelsen utövar vidare sjukvårdande verksamhet genom att lämna bidrag till viss specialvård, t. ex. behandling av vissa hudsjukdomar. stämning och andra talrubbningar samt operationer med efterbehandling av barn med gomdefekter, vårdformer, där sakkunnig vård icke finnes an- nat än på en eller ett fåtal platser inom landet.
Pensionsstyrelsen lämnade under år 1943 sjukhusvård åt ungefär 4 000 reumatikerfall (se bilaga 6 sid. 152) eller cirka en åttondel av samtliga reu- matiska patienter, som detta år voro i behov av anstaltsvård. Av dessa år pensionsstyrelsens anstalter vårdade ungefär 4 000 hade enligt meddelande från pensionsstyrelsen uppskattningsvis ungefär en tiondel sökt pension och i samband härmed erhållit vård antingen för prövning av möjligheten att därigenom så förbättra patienten, att pension icke behövde utbetalas förrän vid en senare tidpunkt, eller därför att tillståndet ansetts indicera sjukhusvård genom pensionsstyrelsens försorg. De övriga ungefär 3 600 sökte hos pen- sionsstyrelsen sjukvård med anledning av att styrelsen disponerade platser för sådan vård. Fästes avseende enbart vid de kroniska artriterna (grupp II), finner man, att av sådana patienter är 1943 2 768 erhöllo värd å pen— sionsstyrelsens anstalter. Detta är ungefär en fjärdedel av samtliga inom
denna grupp. som detta år voro i behov av sjukhusvård. De som sålunda erhålla vård genom pensionsstyrelsen, utgöra ett urval bland annat ifråga om ålder och ekonomisk ställning, i det att de äldsta samt de ekonomiskt bäst ställda vid ansökningarnas granskning i pensionsstyrelsen utgallras. Där- till kräves, att utsikterna att uppnå viss grad av arbetsförmåga icke äro alltför små. Det sålunda för sjukhus'ård utvalda klientelet av kroniska artriter representerar enligt de sakkunnigas siffror mindre än hälften av hela det antal sådana, som år 1943 var i behov av sjukhusvård och upp- fyllde pensionsst_vrelsens villkor. Flertalet av dessa hade aldrig sökt vård genom pensionsstyrelsen.
Den sjukvård, som pensionsstyrelsen lämnar, är avsedd för obemedlade— och mindre bemedlade. Visst bidrag till vårdkostnaden måste alltid lämnas av sökanden själv, hans anhöriga eller kommunen. Detta bidrag utgår i regel med ett lägsta belopp av kronor 2: 30 per dag, vilket belopp i vissa fall, då patientens eller hans anhörigas ekonomiska ställning är relativt god, kan höjas, och då utgår med kronor 3: 30, 4: 30 upp till 7: 30 om dagen. Styrelsen betalar övriga vårdkostnader samt i regel kostnaden för patientens resa till och från anstalten. I de fall då sökandens ekonomiska ställning är så god, att pensionsstyrelsen med hänsyn härtill icke anser sig kunna bestrida någon del av vårdkostnaden, kan sökanden i vissa fall be- redas 'ård å styrelsens anstalter till självkostnadspris, för när 'arande i regel omkring 10 kronor och i undantagsfall upp till 13 kronor per dag och patient.
Reumatikeravdelningarna vid lasaretten i Lidköping, Lund, Norrköpi g, Umeå och Västerås ha uppförts av vederbörande landsting respektive stad genom byggnadslän, erhållna från pensionsförsäkringsfonden (se ovan sid. 102), vilka lån återbetalas genom en fastighetsavgift, som ingår i den värd- avgit't, som pensionsstyrelsen erlägger för sina å anstalterna vårdade patien- ter. Vårdavgit'ten inkluderar sålunda både fastighetsavgift och driftkost- nad. Vården av de å dessa reumatikeravdelningar intagna patienterna är helt kostnadsfri för vederbörande landsting respektive stad.
Pensionsstyrelsen lämnar vidare bidrag till kostnaden för yrkesutbild- ning och i vissa fall anskaffande av arbetsmaskiner ät yrkesutbildade, samt till upprättande eller utvidgning av konvalescenthem och till mindre bad— anläggningar på landsbygden.
Enär det utredningsuppdrag. som blivit åt de sakkunniga anförtrott, endast avser utarbetande av förslag angående reumatikervårdens ordnande i landet, upptages här ej till bedömande de delar av pensionsstyrelsens sjukvårdande och i övrigt invaliditetsförebyggande verksamhet, som ligger vid sidan av de sakkunnigas uppdrag.
Av den ovan lämnade redogörelsen beträffande den av pensionsstyrelsen bedrivna sjukvården framgår, att densamma, även frånsett reumatikervår- den, utgör en viktig och omfattande verksamhet. För ett fortsatt bedri-
vande av denna verksamhet erfordras, att pensionsstyrelsen kan disponera ett tillräckligt antal vårdplatser.
Förslag av föregående utredningar.
Som redan i kapitel 15 i korthet anförts ansåg statens sjukvårdskonnnitte. att den av pensionsstyrelsen handhavda specialvården för reumatiska sjuk- domar borde helt införlivas med den allmänna sjukvården och därmed göras tillgänglig för vårdbehövande oavsett deras förhållande till den all- männa pensionsförsäkringen. Denna uppfattning delades av 1936 års sak— kunniga och några principiella invändningar mot densamma ha icke heller gjorts under remissbehandlingen av dessa båda förslag, till vilka även 1941 års sakkunniga vilja ge sin anslutning.
1928 års pensionsförsäkringskonnnitté yttrade om pensionsstyrelsens sjuk- vårdande verksamhet (S. 0. U. 1934: 19):
Denna verksamhet har grundats å den naturliga tanken, att en försäkring, vilken liksom den nuvarande pensionsförsäkriugen delvis utgör försäkring mot invaliditet, bör vara förenad med anordningar äsyftande att förebygga invaliditets inträde. Enligt kom- mitténs förslag skall ju emellertid den allmänna pensioneringen inskränkas till att ut- göra en ren ålderdomspensionering. Vid sådant förhållande blir, om kommitténs förslag genomföres, själva grunden för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet undan— ryckt. Ett följdriktigt genomförande av kommitténs förslag anses av kommittén inne- bära, att pensionsstyrelsen befrias från uppgiften att driva en sjukvårdande verksam— het. Detta bör likväl enligt kommitténs mening icke föranleda, att verksamheten ned- lägges utan att någon motsvarighet därtill upprätthålles. Det ej blott försäkringseko- nomiskt utan även med hänsyn till den allmänna hälsovården värdefulla arbete, som pensionsstyrelsen utfört på hithörande område, bör enligt kommitténs mening tvärtom fullföljas och ytterligare utvecklas. Såväl pensionsförsäkringskommittén som statens sjukvårdskommitté, med vilken den förstnämnda kommittén samarbetat i denna fråga. anser emellertid, att ifrågavarande verksamhet bör inordnas under den allmänna sjuk- 'ården.
Förutsättningen för genomförandet av pensionsförsäkringskonnnitténs för- slag var, att pensionsförsäkringen befriades från uppgiften att meddela för- säkring mot förtidsinvaliditet samt att denna uppgift överfördes till en där- för mera lämpad gren av socialförsäkringen, nämligen sjukförsäkringen.
En minoritet inom pensionsförsäkringskommittén förordade i stället i huvudsak ett av kommittén uppgjort alternativt förslag, enligt vilket den allmänna pensioneringen bibehölles såsom en kombinerad invaliditets- och ålderdomspensionering.
1936 års sakkunniga framhöllobeträffande den av pensionsstyrelsen be- drivna kurortsverksamheten, att det visserligen icke kunde förnekas, att pensionsstyrelsen hade ett starkt intresse av att förebyggande åtgärder komme till stånd i erforderlig omfattning, men att detta icke syntes behöva eller böra medföra, att pensionsstyrelsen allt framgent skulle äga att på egen hand bedriva sjukvårdande verksamhet. Sålunda tillstyrktes ett in- ordnande av pensionsstyrelsens kurortsverksamhet i den allmänna sjuk-
vården. En första förutsättning härför vore, att reumatikervården utbygg- des i sådan omfattning och på sådant sätt, att möjlighet till dylik vård stode alla vårdbehövande till buds. Enligt de sakkunnigas förslag skulle pensions— styrelsen emellertid bibehållas vid ledningen av sin nuvarande kurortsverk- samhet tills den allmänna sjukvården blivit i erforderliga delar utbyggd och kompletterad.
Pensionsstyrelsen anförde i sitt remissvar över 1937 års betänkande, att styrelsen funnit sig i huvudsak kunna tillstyrka ett genomförande av de sakkunnigas förslag.
De sakkunniga.
1941 års reumatikervårdssakkunniga föreslå, sid. 104, att de mellan pen- sionsstyrelsen å ena sidan samt vederbörande landsting respektive stad å andra sidan gällande kontrakten beträffande reumatikeravdelningarna vid lasaretten i Lidköping, Lund, Umeå, Västerås samt Norrköping uppsägas. vederbörande landstings respektive stads byggnadslån för dessa avdelningar till folkpensioneringsfonden annuleras samt dessa avdelningar ej blott for- mellt utan även reellt överlämnas till vederbörande landsting respektive stad utan ekonomiskt vederlag till staten, under förutsättning att uppgörelse ernås på av de sakkunniga å sid. 104 angivna eller andra som skäliga befunna villkor.
Reulnatikeravdelningen vid garnisonssjukhuset i Boden tillhör staten och bör fortfa 'ande drivas som hittills för sitt nuvarande ändamål. I föregående stycke föreslagen reglering bör även i detta fall genomföras.
Samtliga angivna reumatikeravdelningars vårdplatser föreslås utnyttjade såsom räjongplatser för reumatiskt sjuka på sätt som av sakkunnigas för- slag framgår (sid. 83).
Den tidpunkt, vid vilken pensionsstyrelsens reumatikeravdelningar vid lasaretten reellt överlämnas till landstingen hör av praktiska skäl vara en och densamma för hela riket och sammanfalla med tidpunkten, då de stat— liga driftbidragen till vården av reumatiska artriter å såväl A-plats som E-plats enligt de sakkunnigas förslag börja utgå. Vid samma tidpunkt bör regleringen av de ovan nämnda byggnadslånen från folkpensioneringsfonden ske med erforderliga belopp, 1 915 519: 55 kronor (bilaga 17 sid. 193). Innan denna tidpunkt böra å sid. 88 0. f. omskrivna planer hunnit utarbetas och av medicinalstyrelsen behandlas. De sakkunniga vilja för sin del föreslå den I juli 1947 såsom sådan lämplig tidpunkt. Från denna tidpunkt skulle då även pensionsstyrelsens ekonomiska understöd till reumatikervården upphöra.
I och med att pensionsstyrelsens ekonomiska understöd av reumatiker- 'ården upphör, förfaller även främsta motivet till att ansökningar om sjuk— vård på grund av reumatisk sjukdom vid de speciella reumatikervårds-
anstalterna centralt handläggas av denna myndighet. Skulle central hand— läggning av dessa sjukvårdsärenden anses lämplig även i fortsättningen, bör den i så fall uppdragas åt statens ordinarie sjukvårdande myndighet, medi— cinalstyrelsen, genom vilken statsbidragen till reumatiker 'ården framdeles komma att utgå.
I detta sammanhang bör dock ifrågasättas, huruvida central prövning av dessa sjukvårdsansökningar överhuvudtaget bör i fortsättningen utövas. Vid central handläggning av patientens intagning kunna vissa olägenheter knappast undvikas. Bedömandet av sjukdomstillstånd endast ifrån pappers- granskning utan kontakt med patienten eller den inremitterande läkaren medför risk för felbedömning av fallets karaktär och vårdbehovets grad. Vidare medför en central granskning förlängning av tiden mellan läkarens konstaterande av vårdbehovet och patientens intagande på anstalten, en förlängning, som alltid är olämplig och många gånger kan vara direkt farlig för möjligheten att förebygga invaliditeten, d. v. s. för det ändamål. som är pensionsstyrelsens första. Hittills har dock denna tidsutdräkt delvis förorsakats av de fordringar på ekonomiska garantier i fråga om patient- avgifternas erläggande, som pensionsstyrelsen ansett sig böra uppställa. Sedan landstingen övertagit anstalterna, böra dessa fordringar givetvis mild- ras i likhet med de villkor, som tillämpas vid lasarett och sjukstugor.
Ett viktigt motiv för den centrala prövning av dessa sjukvårdsfrågor inom pensionsstyrelsen, som ägt rum alltsedan år 1915, har varit den stora bristen på vårdplatser, i här föreliggande fall för reumatikervården. Då alla reu- matiskt sjuka med de sjukvårdsresurser, som funnits, ej kunnat beredas anstaltsvård, har pensionsstyrelsen ansett, att man ur försäkringsteknisk synpunkt på sådana patienter, som i främsta rummet borde intagas, borde uppställa vissa fordringar rörande ålder, ekonomi och läkningsutsikter. var- för enhetlig handläggning genom central prövning ansågs förmånlig.
Det första villkoret för att beredas vård å pensionsstyrelsens anstalter är. att åldern icke är för hög. En fix gräns tillämpas ej, men personer, som uppnått 55 års ålder, äro vanligen uteslutna från sådan vård, enär möjlig— heterna att förebygga eller häva arbetsoförmågan i sådana fall icke äro stora. Det andra villkoret, som i själva verket i sig innefattar det första, är att sjukdomen ej är allt för svårartad utan möjlighet förefinnes att genom vården förebygga eller helt eller delvis häva arbetsoförmågan. Det tredje villkoret rör ekonomin och har formulerats så, att en förutsättning för vård genom pensionsstyrelsen är, att sjukvårdande åtgärder icke kunna antagas komma till stånd utan styrelsens medverkan. Personer, som befinna sig i god ekonomisk ställning, äro därför i allmänhet icke föremål för sjukvår— dande åtgärder även om alltför snäva gränser härvid icke alltid tillämpas. Slutligen anges såsom en förutsättning, att vederbörande sökande utan pen- sionsstyrelsens åtgärd sannolikt i en nära framtid skulle falla folkpensione— ringen till last. Detta innebär. att pensionsstyrelsen bland de reumatiskt
sjuka företrädesvis lämnat sjukvård åt de kroniska artriterna. Denna karak- tär hos klientelet på pensionsstyrelsens hittillsvarande reumatikeranstalter kan givetvis bibehållas även vid perifer beläggning. Övriga ovan nämnda villkor rörande ålder, prognos och ekonomi kunna självfallet efter anvis- ningar från medicinalstyrelsen likaledes tillämpas även vid perifer belägg- ning av anstalterna till deSs att mera väsentlig utökning av vårdplatsernas antal för reumatiskt sjuka hinner komma till stånd. I viss utsträckning till- tämpas de redan.
Enligt de sakkunnigas mening föreligger sålunda icke ens under över— gångsskedet innan reumatikervården hunnit utbyggas något hinder att till- tämpa en decentraliserad intagning av det klientel, som nu vårdas genom pensionsstyrelsens försorg. dock med ett undantag, till vilket de sakkunniga återkomma.
Sedan reumatikervården utbyggts med tillräckligt antal vårdplatser, ett mål vars snara uppnående på allt sätt bör eftersträvas, bör den perifera be— läggningen av vårdplatserna, som ur sakliga synpunkter är att föredraga, vara självfallen och kunna tillämpas utan inskränkande direktiv. Här- igenom komme huvuddelen av pensionsstyrelsens nuvarande klientel att bli jämnställd med den större delen av det reumatiska klientel, som i fråga om vårdbehov icke skiljer sig från detta men icke sökt eller kunnat erhålla vård genom pensionsstyrelsens försorg.
()van nämnda undantag anser det reumatikerklientel, som söker pension och av denna anledning blir föremål för centralt bedömande men som en- ligt pensionsstyrelsens uppfattning bör beredas anstaltsvistelse för observa- tion eller behandling. l)å hela den nuvarande speciella reumatikervården tillkommit genom pensionsstyrelsens initiativ och ekonomiska understöd. synes det vara berättigat, att pensionsstyrelsen för detta till antalet jäm— förelsevis obetydliga klientel beredes förtursrätt, så länge Kungl. Maj:t fin— ner en sådan ordning behövlig, ej blott vid pensionsstyrelsens fristående kur- anstalter utan även vid de av de sakkunniga föreslagna avdelningarna med räjongplatser. Förbehåll beträffande dessa patienters förtursrätt bör göras. när de ovannämnda reumatikeravdelningarna överlämnas till vederbörande landsting respektive stad.
Pensionsstyrelsens fristående kuranstalters (samt neurosavdelningens vid Vänersborgs lasarett) administrativa ställning och beläggning beröres blott av detta förslag i den mån det gäller intagning av reumatiskt sjuka. De sakkunniga föreslå, att samma statsbidrag, 4 kronor för utomläns- och 3 kronor för inomlänspatient per vårddag, samt samma landstingsbidrag här skall utgå som för reumatikervården i övrigt under förutsättning att patientens vårdavgift ej sättes högre än till 2 kronor per vårddag.
Bidrag bör efter samma beräkningsgrunder jämväl utgå till reumatiskt sjuka barn. tillhörande grupperna I och II. som vårdas på Broströmska vård-
hemmet för sjuka barn i Göteborg. Detta hem bör underställas medicinal- styrelsen och komma i åtnjutande av samma ekonomiska förmåner som vanföreanstalterna och kustsanatorierna på för dessa gällande villkor.
Till de reumatiskt sjuka, som vårdas på pensionsstyrelsens anstalter, ut- går för närvarande statsbidrag till resor enligt vissa bestämmelser. Styrel- sen betalar som nämnts i regel kostnaden för patientens resa till och från anstalten med belopp, mots 'arande priset för 3:e klass järnvägsbiljett, omni— busbiljett eller hyttplats å passagerarfartyg, ävensom i viss utsträckning utgifterna för landsvägsresor. Därjämte erhålla dessa patienter i stor utv sträckning tandvård under och i samband med vistelsen samt ävenledes vissa ortopediska bandager. De sakkunniga finna det rimligt, att statsbidrag även i fortsättningen utgår till dessa ändamål på ungefär likartade grunder som för närvarande. Vad först resorna beträffar skulle särskilt stadgande därom bliva onödigt. om sjukvårdskommitténs förslag om obligatorisk sjuk- försäkring på denna punkt gåve anledning till beslut av riksdagen. Om så icke hinner ske före den dag, då pensionsstyrelsen avlöses som huvudman för reumatikeravdelningarna (enligt förslaget den 1 juli 1947), böra sär- skilda bestämmelser utfärdas med samma sakliga innehåll, som de nu gäl— lande. Resebidragen synas i sådant fall böra utgå till patienter, för vilka det högre statsbidraget för utomlänspatienter avses utgå.
lfrågavarande anslag synes böra utbetalas av vederbörande länsstyrelse. när fråga är 0111 resa till räjongsjukhus för patient boende inom räjongen och till de patienter, som intagas på de fristående anstalterna, av pensions- styrelsen, så länge denna sköter deras administration. och därefter av medi- cinalstyrelsen.
Vad beträffar tandvård och ortopediska Abandager bör motsvarande gälla. i det att vederbörande huvudman disponerar medel efter den medicinska prövning, som vederbörande läkare gjort, och med medicinalstyrelsen som i efterhand insättande kontrollorgan.
Som emellertid de fristående kuranstalterna —— liksom kuranstalterna vid Malmö och Vänersborgs lasarett — fortfarande till största delen komma att vara belagda med annat klientel än reumatiskt sjuka, anse de sakkunniga, att någon ändring i dessa anstalters administrativa ställning nu ej bör göras till annan det än vad ovan anförts beträffande beläggningen med reumatiskt sjuka. Frågan om en fullständig avveckling av pensionsstyrelsens sjukvår- dande verksamhet bör göras till föremål för fortsatt utredning, eventuellt i samband med neurosvårdens ordnande i riket. Då rättigheten att belägga en sjukvårdsanstalt ej nödvändigtvis behöver vara förenad med skyldigheten att driva densamma, varpå pensionsstyrelsens nuvarande reumatikeravdel- ningar vid lasaretten utgöra exempel, kan dock frågan om samtliga pen— sionsstyrelsens sjukvårdsanstalters administrativa ställning redan nu, om så anses lämpligt, göras till föremål för Kungl. Maj:ts prövning. De sak- kunniga föreslå i så fall, att utredning i denna sak uppdrages åt de utred-
ningsmän, som för närvarande syssla med medicinalstyrelsens omorgani— sation och att det överlämnas till Kungl. Maj:t att bestämma om tidpunkten. då medicinalstyrelsen skall ingå i pensionsstyrelsens ställe såsom admi- nistrativt organ för den del av pensionsstyrelsens anstaltsvårdandc verksam- het. som den ännu någon tid bör behålla.
AVDELNING V.
Kap. 18. Sammanfattning och förslag.
De sakkunniga, som antagit beteckningen 1941 års reumatikervårdssak- kunniga på grundval av sitt uppdrag av den 23 oktober 1941 att inom socialdepartementet biträda med fortsatt utredning av frågan om reumatiker- vårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande ha härmed överlämnat sitt slutbetänkande såsom del III. Del I innefattade förslag om inrättande av kliniska reumatolo- giska avdelningar i Stockholm och Uppsala samt en ortopedisk avdelning i Uppsala, avsedda att tjäna utom sjukvården även undervisning och forsk- ning (24 februari 1942). Del II innefattade utredning och förslag rörande behovet av statligt understöd av efterbehandling och konvalescentvård samt formerna för sådant understöd och därjämte förslag om ändrade grun— der för statens understöd av värden för kroniskt sjuka (S. 0. S. 1944: 28). Den nu framlagda tredje och sista delen innehåller förslag om utbyggnad av den s. k. A-vården av reumatiskt sjuka.
I en inledande avdelning ingå de sakkunniga efter en historisk skildring (kap. 1) på begreppsbestämningar (kap. 2). Bestämd skillnad göres mellan ledgångsförändringar av inflammatorisk art, artriter, akuta (grupp I) eller kroniska (grupp II), och övriga reumatiska sjukdomar. Till dessa senare hän- föras de degenerativa ledsjukdomarna, artroserna (grupp III), samt ischias. ryggskott, rygginsufficiens, myalgier och liknande tillstånd (grupp IV). 1 ett tredje kapitel nndersökes den sociala räckvidden av de reumatiska sjuk- domarna, deras andel i sjuklighet, dödlighet och invaliditet. Den stora roll. som de reumatiska artriterna spela för uppkomsten av hjärtfel och av dem förorsakad sjuklighet och dödlighet. understrykes. De sakkunniga beräkna samhällets årliga förlust på grund av tillfällig arbetsoförmåga genom reuma- tiska sjukdomar till minst 50 miljoner kronor och den årliga förlusten till följd av den bestående reumatiska invaliditeten till ungefär 90 miljoner kronor. Samhällets ekonomiska förluster till följd av de reumatiska sjukdomarna. uppskattas således. dödsfallen oräknade. till nära 150 miljoner kronor om året.
I en andra avdelning sammanföra de sakkunniga det utredningsmaterial, som ligger till grund för deras beräkning av vårdplatsbehovet. Först redo- göres i kapitel 4 för en stor undersökning rörande antalet reumatiskt sjuka, som sökt läkarvård under år 1943. Denna undersökning, som utförts med hjälp av 1 383 läkare över hela landet, har skett på grundval av Över 66 000 rapportkort, avseende något mer än 61 000 reumatiskt sjuka personer. Detta material bearbetas för de fyra olika grupperna med hänsyn till behov av sjukhusvård, fördelning på kön, åldrar och boningsort och redovisas över- siktligt med hänsyn till skillnad på kön och sjukvårdsbehov, på landsbygd och i städer (sid. 28 och följande) samt med hänsyn till sjukvårdsbehov för de olika länen. Ävenså redovisas åldersfördelningen av personer i behov av sjukhusvård inom de olika grupperna (sid. 34—37). Efter en kontrolle- rande enquéte till lasarett och sjukstugor redovisas antalet rapporterade reumatiskt sjuka personer i behov av vård å anstalt, vilka kunnat erhålla sådan (sid. 39), samt å vilka anstalter sådan vård kunnat beredas (sid. 40). Ävenså lämnas en framställning av vårdtidcns längd inom olika grupper dels för lasarett, sjukstugor och vanföreanstalter (sid. 43), dels för pensionssty- relsens anstalter (sid. 44—45). I kapitel 5 äro sammanförda uppgifter ur den officiella statistiken om antalet anstaltsvårdade reumatiskt sjuka från år 1930—1941 (sid. 47) samt uppgifter om antalet väntande och väntetider på pensionsstyrelsens anstalter 1937—februari 1945 (sid. 50).
De sålunda framkomna siffrorna underkastas som grundval för enbe- räkning av vårdplatsbehovet en kritisk granskning i kapitel 6. De sakkun- niga, som av finansiella skäl äro angelägna att räkna i underkant, beräkna huru många nya vårdplatser. som äro behövliga, om de reumatikerpatienter, vilka av läkare under år 1943 förklarats i behov av sjukhusvård, skulle er- hållit en sådan med olika genomsnittlig längd av vårdtiden. För egen del räkna de sakkunniga med en genomsnittlig vårdtid av 60 dagar för de akuta artriterna, 90 dagar för de kroniska samt 40 dagar för artroserna och övriga reumatiska sjukdomar (sid. 55). Slutsatsen blir, att för de akuta och kroniska artriterna skulle behövas ungefär 2000 nya vårdplatser (sid. 57) samt för artroser och övriga »reumatiska » sjukdomstillstånd ytterligare cirka 850 vårdplatser. Något mindre än hälften av dessa vårdplatser skulle krävas för dem, som 1943 icke erhöllo någon vård alls på anstalt, medan något mer än hälften av platserna skulle åtgå för att de, som under detta år kommo in på anstalt, skulle fått den genomsnittliga vårdtid, som de sak- kunniga funnit såsom medelvårdtid vara den minsta godtagbara (sid. 57).
Sedan de sakkunniga sålunda beräknat utbyggnadsbehovet till nära 3000 vårdplatser, anföra de olika skäl för att för närvarande icke söka skaffa hela detta platsantal utan i första hand koncentrera ansträngningen till de 2 000 platser, som beräknats behövliga för de akuta och kroniska artriterna. Såsom sådana skäl angivas bland annat artriternas större betydelse för död- lighet och invaliditet samt ovissheten om möjligheten att behålla patienterna
på sjukhus så länge deras tillstånd det fordrar. Sedan det närmaste målet sa- lunda fixerats till en utbyggnad av 2000 platser, vilket de sakkunniga enligt ovanstående finna vara ett minimum, påminna de om föregående förslag an— gående utbyggnad av efter 'ård och vård för kroniskt sjuka. Om dessa för- slag genomföras, borde därigenom enligt de sakkunnigas beräkning upp mot 1000-talet nya vårdplalser för reumatiskt sjuka kmma beredas. De Sälk— kunniga komma därmed fram till att antalet A-platser för remnatiskt sjuka. som nu borde nyanskaffas, uppgår till minst 1 000. Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle av dessa platser 200 förväntas mottaga akuta artriter och 800 kroniska artriter.
En tredje avdelning är huvudsakligen ägnad en diskussion om, hur den önskvärda utbyggnaden av de 1000 A-platserna lämpligen skulle kunna erhållas.
Avdelningen inledes med en översikt av åtgärder, varigenom sjukdom eller invaliditet kunna förebyggas eller inskränkas (kap. 7). Medicinskt sett rör det sig dels om åtgärder till förhindrande av olika infektioners sprid— ning från person till person, särskilt genom lufthygieniska åtgärder, dels om att på olika sätt höja motståndskraften mot infektioner hos den enskilde individen. I andra hand är det frågan om att ingripa mot lokala härdar. där en infektion kan ha satt sig fast i människokroppen, för att genom deras sanering söka förekomma reumatisk sjukdom. I sådant hänseende kan man också tillskriva folktandvården en förebyggande roll. I socialt hänseende är det eljest i första hand fråga om åtgärder inom bostadsliygien och arbetshygien. I fråga om invaliditetens profylax är en tidig, tillräckligt långvarig och sakkunnig värd det förnämsta medlet. De sakkunnigas förslag om reumatikervårdens utbyggnad har således en mycket stor invaliditets- profylaktisk räckvidd. Att det utvecklas en lämplig upplysningsverksamhet härutinnan är en förutsättning för full verkan av föreslagna åtgärder.
I detta sammanhang förorda de sakkunniga bildandet av en nationalför— ening för bekämpandet av de reumatiska sjukdomarna såsom med fördel skett t. ex. i Danmark.
Betydelsen av fortsatt fördjupad forskning om de reumatiska sjukdo— marna understrykes.
De sakkunniga våga icke antaga, att omtalade profylaktiska åtgärder under de närmaste åren komma att väsentligt påverka behovet av vårdplatser för reumatiskt sjuka.
I kapitel 8 lämnas en översikt över föregående åtgärder och förslag till reumatikervårdens utbyggnad.
I kapitel 9 diskuteras reumatikervården å invärtesmedicinska avdelningar och i kapitel 10 å självständiga reumalikeravdelningar. De sakkunniga refe— rera, hur olika meningar gjort sig gällande beträffande formen för reuma— tikervård, särskilt om huruvida densamma bäst lämnades på invärtesmedi— cinsk avdelning eller å särskild reumatikeravdelning under egen överläkare.
Efter att ha övervägt de olika möjligheterna att inom närmaste åren få den invärtesmedicinska sjukvården bäst tillgodosedd med vårdplatser, av vilka då en del borde särskilt reserveras för reumatiskt sjuka, finna de sakkunniga, att på sådant sätt ca 550 vårdplatser under närmaste åren skulle kunna vinnas. De sakkunniga ha vidare uppgjort ett utkast till plan för en utbyggnad av särskilda avdelningar för reumatiska patienter under egna överläkare (sid. 83) med en indelning av landet i åtta räjonger. Såsom specialavdelningar tjänstgöra här de föreslagna avdelningarna i Stockholm och Uppsala, de nuvarande reumatikeravdetningarna i Lidköping, Lund, Norrköping och Umeå, vilka tänkas utbyggda till dubbel kapacitet och erhålla egna över— läkare, och därtill nya speeialzwdelningar i Göteborg och Småland. Genom denna plan fördelas specialavdelningarna jämnt över landet, med undantag av att de fyra nordligaste länen, där behovet av anstaltsvärd synes större. tillgodosetts i något större utsträckning. Planen, till vilken kan tänkas olika alternativ, utgår från tanken, att man lättast kan vinna specialavdelningar under särskilda överläkare genom att utgå från de redan existerande reuma- likeravdelningarna.
För att giva landstingen viss frihet att välja mellan olika typer vid ut'- byggnaden talar i första hand den historiska utvecklingen. Därtill synes det vara den enda möjligheten att på kort tid komma upp till det antal vårdplatser för reumatici, som de sakkunniga finna nödvändigt. Vidare tillgodoses genom en sådan uppdelning på platser belägna å invärtesmedi- einska avdelningar och sådana ä specialavdelningar 'ärdkraven hos de olika stadierna av artriter. Slutligen skulle en lösning efter sådana linjer få en väsentlig betydelse för den efterföljande kontrollen och den öppna värden.
Även om de sakkunniga mena sig ha iakttagit stor försiktighet i sina be— räkningar och förslag, betona de, att utvecklingen hör av medicinalstyrelsen uppmärksamt följas, så att utbyggnaden kommer att smidigt anpassas till det aktuella behovet. De föreslagna formerna för utbyggnaden göra, att eventuellt ledigblivna platser utan vidare komma att kunna utnyttjas för andra vårdgrenars behov.
Sedan de sakkunniga sålunda i kapitlen 8—12 avhandlat den slutna reu- matikervårdens organisation, övergå de till den öppna reumatikervården. 1 kapitel 13 skildras den öppna reumatikervårdens uppgifter och omfattning samt dess lämpliga fördelning på tjänsleläkarna i distrikten och på anstal- ternas öppna vård. De sakkunniga komma till den slutsatsen, att fram- förda förslag om centrala eller lokala dispensärer nu icke böra ge anled- ning till nya organisationsformer, men att man i anslutning till nu rådande förhållanden borde söka vinna den ökade uppmärksamhet för och omsorg om de reumatiska sjukdomarna, som man velat nå genom förslagen om särskilda dispensärer för reumatici. De sakkunniga föreslå införande av viss anmälningsplikt för fall av akut reumatisk artrit samt pågående förut icke
anmält fall av kronisk artrit. Frånsett sådan anmälan föreslå de sakkun- niga icke fastställande av särskilda formulär för den öppna reumatikervår— den. De sakkunniga uttala sin livliga sympati för kuratorsinstitutioncn och den insats den kan göra för det reumatiska klientelet. Frågan om stats— bidrag till kuratorsvårdens utbyggande förklaras böra göras till föremål för särskild fortsatt utredning.
I kapitel 14 behandlas reumatikervården vid brunns- och kurorter och en översikt ges av dess nuvarande omfattning.
I avdelning IV behandlas överväganden och förslag om huvudmannaskap och finansiering (kap. 15) samt göras vissa kostnadsberäkningar (kap. 16). Slutligen upptages där även avvecklingen av pensionssl_vrelsens befattning med reumatikervården i kapitel 17.
På grundval av sålunda utförda utredningar och gjorda överväganden föreslå de sakkunniga
1. att staten skall påtaga sig hela kostnaden för inrättande av vårdplatser för ledgångsreumatiskt sjuka (akuta och kroniska ledgångsinflammationert. medan driftkostnaderna bäras gemensamt av stat och landsting,
2. att de genom pensionsstyrelsens ingripande uppförda reumatikeravdel— ningarna i Lidköping, Lund, Norrköping, Umeå och Västerås ej blott for- mellt utan också reellt skola överföras på vederbörande landsting respektive stad genom att nu gällande kontrakt mellan pensionsstyrelsen och vederbö— rande landsting respektive stad uppsägas till viss tidpunkt och byggnads- tånen hos folkpeilsioneringsfonden annulleras utan ekonomiskt vederlag till staten under förbehåll att vederbörande huvudman förklarar sig villig med- verka till den utvidgning av avdelningen, som kan befinnas önskvärd för tillgodoseende av reumatikervårdens behov,
3. att till dessa avdelningars utvidgande liksom till nyanläggning av spe— cialavdelning ävensom till vårdplatser, som inretts i direkt anslutning till invärtesmedicinska avdelningar och helt ställas till reumatikervårdens dis- position, byggnadsbidrag från staten skall utgå, som principiellt omfattar hela kostnaden, dock att statens kostnad i allmänhet icke skall beräknas över- stiga, för plats å specialavdelning 15 000 kronor och för plats å reumatiker- avdelning, ansluten till im'ärtesmedicinsk avdelnin”, 10 000 kronor, Kungl. Maj:t obetaget att efter särskild prövning, där kostnaderna väsentligt över- stiga dessa belopp, medgiva högre bidrag,
4. att statligt drift-bidrag skall utgå till vård av reumatikcrpatient, som vårdas på specialavdelning eller reserverad del av invärtesmedicinsk avdel— ning ävensom till patient med reumatisk artrit, som vårdas å övrig det av invärtesmedicinsk avdelning eller vid odelat lasarett eller sjukstuga, med ett belopp, som i allmänhet utgör 3 kronor för vårddag men för utomläns- patient, som vårdas å specialavdelning eller reserverad del av invärtes- medicinsk avdelnin", med 4 kronor, allt under förutsättning att högre
|
!
värdavgift icke avkräves patienten än 2 kronor; för utomlänspatient skall det landsting patienten tillhör, bidraga med lika stort belopp som stats- bidraget,
5. att såsom förutsättning för byggnads- och driftbidrag till reumatiker— vården skall fordras, att huvudmannen uppgjort plan för reumatikervårdens ordnande, som blivit av mcdicinalstyrelsen godkänd.
6. att till de sommarkuranstalter, vilka ägas av offentlig samfällighet eller allmännyttig stiftelse samt blivit av medicinalstyrelsen godkända, efter prövning av styrelsen må utbetalas ett statligt driftbidrag ä 3 kronor för dag och artrit- och artrospatient, vilken dit remitterats av statligt eller kommu— nalt anställd läkare i öppen vård eller vid sjukvårdsinrättning,
7. att frågan om statligt understöd till den öppna vården hänskjutes till den inom medicinalstyrelsen pågående utredningen rörande den öppna vår- dens organisation i allmänhet, .
8. att tidpunkten för överlämnande till landstingen av pensionsstyrelsens reumatikeravdelningar vid lasaretten skall sammanfalla med tidpunkten, då de statliga driftbidragen till vården av reumatiska artriter å såväl A-plats som E-plats börja utgå,
att vid samma tidpunkt regleringen av nämnda byggnadslån från folk— pensioneringsfonden sker med erforderliga belopp,
att tidpunkten sättes till den 1 juli 1947, före vilken tid huvudmännens planer för reumatikervårdens utbyggnad böra vara uppgjorda och av medi— cinalstyrelsen behandlade,
att i fortsättningen en central beläggning av pensionsstyrelsens fristående anstalter, respektive där så av topografiska skäl anses önskvärt av övriga räjongplatser, sker centralt endast för de fall, som söka pension hos pensions- styrelsen och av denna befinnas för observation eller vård böra intagas på anstalt,
att under en övergångstid, innan reumatikervården hunnit utbyggas och särskilt de kroniska artriterna kunna finna vård i tillräcklig utsträckning. de av pensionsstyrelsen tillämpade synpunkterna i fråga om företräde vid konkurrens om plats för personer, som synas ha större utsikter att genom behandlingen återvinna arbetsförmåga, tillämpas vid den perifera belägg- ningen genom vederbörande överläkare för de med statligt understöd upp- förda räjongplatserna efter av medicinalstyrelsen utfärdade anvisningar,
att pensionsstyrelsens intagningsprocedur förenklas särskilt i fråga" om begärda ekonomiska garantier, så att tiden mellan vårdbehovets konstate— rande och patientens intagande på anstalt väsentligt förkortas,
att den förtursrätt, som de pensionssökande enligt de sakkunnigas förslag tillerkännas i fortsättningen, skall gälla så länge Kungl. Maj:t finner en sådan ordning behövlig,
9. att anmälningsplikt införes för läkare, som vårdar fall av akut reu— matisk artrit samt pågående icke anmält fall av kronisk artrit och att sådan
anmälan skall såsom vid fall av vissa smittsamma sjukdomar avgivas till tjänsteläkare och av dem upptagas på rapportkort, som var fjortonde dag via förste provinsialläkarna insändas till medicinalstyrelsen,
10. att den stadgade begränsningen av antalet platser på barnavdelning. till vilka statsbidrag må utgå, ändras eller bortfaller,
11. att bidrag efter samma beräkningsgrunder bör utgå jämväl till ren- matiskt sjuka barn, tillhörande grupperna I och II. som vårdas på Bro- strömska 'årdhemmet för sjuka barn i Göteborg, vilket hem bör underställas medicinalstyrelsen och komma i åtnjutande av samma ekonomiska förmåner som vanföreanstalterna och kustsanatorierna på för dessa gällande villkor.
12. att frågan om pensionsstyrelsens fristående kuranstalters admi- nistrativa ställning göres till föremål för Kungl. Maj:ts särskilda prövning eventuellt efter förslag av den kommitté, som för närvarande sysslar med medicinalstyrelsens omorganisation, samt att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om den tidpunkt. då pensionsstyrelsens anstaltsvårdande verksamhet i dess helhet skall övertagas av medicinalstyrelsen.
13. att frågan om ortopedvårdens framtida organisation liksom frågan om kuratorsvårdens utbyggande och understöd genom statliga bidrag göres till föremål för särskilda fortsatta utredningar,
14. att ett årligt belopp av 30 000 kronor ställes till medicinalstyrelsens förfogande för upplysningsverksamhet rörande reumatikervården.
De sakkunniga inse, att deras förslag om statsbidrag till vissa nyupp- förda, för reiunatiker reserverade platser på invärtesmedicinsk avdelning skulle kunna åstadkomma, att huvudman uppsköte byggandet av sådan av- delning till dess statsmakterna tagit ställning till förslaget. Härav under- strykes önskvärdheten av ett snabbt ställningstagande till förslagen.
Särskilda yttranden äro avgivna av ledamöterna Edström och Lindberg gemensamt (sid. 129l. av Edström (sid. 130) samt av ledamoten Svart'l. (sid. 132).
Särskilda yttranden.
1. Av docent G. Edström och landshövding E. Lindberg, vilka anfört: Sedan 1934 ha tre statliga utredningar framlagt starkt motiverade förslag till utbyggnad av vårdmöjligheterna för de reumatiskt sjuka, utan att ännu något praktiskt resultat uppnåtts. Sådana sjuka i stort antal ha till följd härav förgäves fått vänta på att erhålla en vård, som kunde bereda dem lindring eller hot i deras svåra sjukdom. Anledningen härtill är uppenbarligen icke någon ovillighet hos stat och landsting att påtaga sig Ökade kostnader för reumatikervården, låt vara att olika meningar framträtt rörande den riktiga av 'ägningen av dessa kostnader mellan stat och landsting. Som vik- tigaste orsak till reumatikervårdens försummande framstår enligt vår me- ning, att landets läkare varit oeniga i fråga om formerna för vårdplatsbeho- vets tillgodoseende. Denna oenighet fortfar och har även kommit att prägla här föreliggande betänkande. Den primära uppgiften för de för sjukvården ansvariga myndigheterna måste vara att se till att antalet 'årdplatser för reumatiskt sjuka utan dröjs- mål ökas. Om dessa platser i främsta rummet skola inrättas å invärtesmedi- cinska avdelningar elle* å specialavdelningar, är en fråga av mindre vikt. Å båda typerna kunna reumatiskt sjuka erhålla en kvalificerad vård. När vi haft att bedöma på vilket sätt man snabbast och tillika till rimligaste kost- nad kan åstadkomma ett väsentligt ökat antal vårdplatser, ha vi funnit det uppenbart, att detta bäst sker genom att dels öka kapaciteten å redan be- fintliga lasarettsavdelningar genom inrättande av efterbehandlingsavdel-
ningar —— 'arom utredningen framlagt enhälligt förslag — och att dels — vid sidan av föreslagna undervisningskliniker — öka kapaciteten å flertalet
av redan befintliga. av pensionsstyrelsen inrättade reumatikeravdelningar vid lasaretten genom att utvidga desamma. Då det största behovet av nya vårdplatser enligt utredningens resultat förefinnes för de kroniska artriterna, som till alldeles övervägande delen utgör dessa avdelningars klientel, synes det för det föreliggande vårdbehovet vara mest rationellt att utvidga just dessa. Genom en sådan utvidgning vinner man dessutom, att dessa reuma- tikeravdelningar uppnå en storlek, som ännu mer än nu motiverar, att de ställas under särskilda överläkare, varigenom man får ett antal läkare i landet med speciellt intresse för reumatikervården, vilket otvivelaktigt blir till gagn för denna vårds intensit'iering i olika avseenden.
Genom vår anslutning till de i detta betänkande framlagda förslagen ha vi markerat. att vi icke äro motståndare till att reumatikervårdsplatser in- rättas genom tillbyggnad vid redan befintliga invärtesmedicinska avdel- ningar eller vid nyinrättande av sådana genom delning av odelade lasarett.
Vi finna det emellertid föga välbetänkt att ställa frågan om reumatiker- vårdens utbyggnad i beroende av landstingens villighet att påtaga sig de mycket stora kostnaderna för en utbyggnad av den invärtesmedicinska sjuk— vården. De beräkningar, som göras i betänkandet om det antal vårdplatser för reumatiker, som skulle kunna vinnas i anslutning till de invärtesmedi- cinska avdelningarna — nuvarande och nya anse vi mycket problema— tiska och till dem knutna förväntningar svagt grundade.
Om statsmakterna besluta enligt de sakkunnigas förslag att lämna stats- bidrag till utvidgning av nuvarande reumatikeravdelningar kan däremot redan inom ett eller annat år ett så betydande tillskott av vårdplatser för reumatiker, främst kroniska artriter, påräknas, att en märkbar förbättring av nuvarande förhållanden beträffande vänte- och vårdtider kan förväntas inträda.
Det blir sedan beroende på landstingens initiativ, i vilken omfattning ytter— ligare vårdplatser skola inrättas. De av de sakkunniga föreslagna stats- bidragen ha så tillmätts, att landstingen säkert ej skola undandraga sig att vid en ur allmänna sjukvårdssynpunkter motiverad utbyggnad av sin in- värtesmedicinska sjukvård även i tillbörlig grad tillgodose vårdplatsbehovet för remnatikerna.
2. Av docent Edström, som _ utöver vad han tillsammans med lands- hövding Lindberg ovan framhållit —— anfört följande medicinska synpunkter: Reumatikervård är en kombination av fysikalisk-terapi, invärtes-medicin och ortopedi. Det medicinska namnet på denna specialitet är reumatologi. En del reumatiskt sjuka, såsom vissa mera akuta former av reumatisk feber samt initiala stadier av kronisk artrit, behöva blott rent invärtesmedicinsk vård, andra, såsom en del senare stadier av kronisk artrit samt vissa artroser, fordra blott ren fysikalisk terapi, andra åter, såsom en del andra stadier av kronisk artrit och vissa ischiasfall, ren ortopedisk terapi. Flertalet reuma- tiskt sjuka behöva dock en kombination av dessa olika behandlingsmöjlig- heter, varför en sjukavdelning, som skall värda ett större antal reumatiskt sjuka, med nödvändighet måste vara komplett reumatologiskt utrustad. Teoretiskt kan man säga, att artriterna, vilkas slutna vård i detta betän- kande främst avhandlats, tillhöra invärtesmedicinen. Ur praktisk behand- lingssynpunkt tillhöra de i minst lika stor utsträckning den fysikaliska tera- pin och ortopedin. Detta har medfört, att artritvården utbyggts efter olika linjer i olika länder. I U. S. A. har den utbyggts som en ren ortopedisk vårddisciplin. I flertalet länder ha de speciella reumatikersjukhus, som upp- förts, kommit till stånd på kurorter och inrättats med de fysikaliska behand- lingsprinciperna som främsta ledstjärna. Det försök med mera invärtesme- dicinskt betonad reumatikervård, som gjorts i vårt land med reumatikerav- delningar anslutna till vissa invärtesmedicinska lasarettsavdelningar, är av många orsaker ännu mycket svårbedömt. Det förefaller under sådana för-
hållanden bäst att icke alltför fast förankra reumatikervårdens utbyggnad vare sig vid den ena eller den andra av dessa 3 vårddiscipliner utan i gör— ligaste mån utbygga den relativt självständigt och så att den efter kom- mande utveckling kan ackommodera sig lika väl mot den ena som den andra riktningen.
När det enligt min uppfattning är nödvändigt att snarast omorganisera flertalet reumatikeravdelningar till självständiga specialavdelningar, när dessa avdelningars storlek gör en utvidgning synnerligen lämplig och när slutligen dessa avdelningars klientel till allra största delen utgöres av kroniska artriter, den sjukdomsgrupp, som mer än övriga är i behov att få sina vårdplats- möjligheter utökade, synes det lämpligast att påbörja utbyggnaden av artrit- vården med dessa avdelningars utvidgande, varigenom även ett ökat antal vårdplatser med kombinerade vårdmöjligheter erhålles. Även initiala fall av artriter kunna naturligtvis i mån av utrymme med fördel vårdas på sådana avdelningar.
De sakkunniga ha föreslagit, att artritvården skall utbyggas på tre olika sätt:
1) genom utvidgning och nybyggande av invärtesmedicinska avdelningar, 2) genom utvidgande och nybyggande av specialavdelningar, 3) genom byggande av för artriter reserverade avdelningar vid invärtesme- dicinska avdelningar.
Sistnämnda form för utbyggnad är utan tvekan den sämsta. På vilket område av medicinen det än gäller bli sådana avdelningar lätt en sekunda vårdform. I all synnerhet lämpa sig långvariga kroniska artriter av kompli- cerad typ mycket dåligt för vård å sådana avdelningar å perifera lasarett utan egentliga konsultationsmöjligheter. Sådana avdelningar kunna därför på intet sätt ersätta specialavdelningar utan blott vårdplatser & invärtesme— dicinska avdelningar. Även där måste de dock betecknas som en nödfalls- utväg.
Då de sakkunniga emellertid funnit, att det absoluta minimibehovet av nya A-platser för artritvården utgör ca 1000, varav ca 200 för akuta och ca 800 för kroniska artriter, eller ca 500 å invärtesmedicinska vårdplatser- och ca 500 å specialplatser — ett behov som enligt min uppfattning mycket snart kommer att visa sig vara beräknat i underkant, i synnerhet behovet av specialplatser — har det visat sig omöjligt att åstadkomma ett så stort antal invärtesmedicinska platser utan sådana reserverade avdelningar, var— för statsbidraget för deras uppförande torde få anses berättigat. Det är emel- lertid av synnerlig vikt att tillse, att dessa avdelningar icke vid teoretiska resonemang anses kunna ersätta specialavdelningar.
Uppstå inom ett landstingsområde planer på att vid ett perifert lasarett uppföra en sjukavdelning, reserverad för reumatiska artriter, av en sådan storlek, att den uppnår 30 51 40 vårdplatser, bör dock övervägas, huruvida
det ej ur såväl kommunikations- som medicinsk synpunkt vore lämpligare att förlägga denna sjukavdelning till centrallasarettet, giva den egen läkare och göra en liten specialavdelning. Många vid våra centrallasarett belägna specialavdelningar, såsom ögon- och öronavdelningar, äro ej större. Den betydande konsultationsverksambet, som åtföljer läkarverksamheten vid en sådan avdelning, gör, att vederbörande läkare trots avdelningens ringa stor— lek får sin arbetsdag helt utfylld.
Om å ena sidan 'årdplatser för artriter å in 'ärtesmedicinska avdelningar och reserverade avdelningar vid dylika med sina begränsade behandlings- möjligheter ej kunna ersätta vårdplatser å specialavdelningar, kunna å andra sidan de senare mycket väl ersätta de förra. Samtliga former och stadier av artriter, såväl akuta som kroniska, så 'äl enkla som komplicerade. kunna med fördel vårdas å specialzwdelning, Att den sjuke i initialt stadium, så tidigt som möjligt, inkommer å specialavdelning, är ett medicinskt önske- mål, man vet ju ej från början, om fallet skall bli komplicerat eller ej, och enhetlighet i skötseln från början är ju uteslutande en fördel.
I den mån som spccialavdelningarna erhålla vårdplatser, minskas därför behovet av vårdplatser för artriter å invärtesmedicinska avdelningar. Er- hålla specialavdelningarna tillräckligt vårdplatsantal, behövs överhuvud taget ingen utbyggnad av de invärtesmedicinska sjukhusavdelningarna med tanke på artritvården. Om staten skall medverka till uppkomsten av både ur organisatorisk och medicinsk synpunkt mindre önsk 'ärda reserverade avdelningar, är därför enligt min uppfattning den mest diskutabla punkten i här föreliggande förslag och dessa avdelningar böra vid utbyggandet kom- ma i sista hand.
3. Av professor Nanna Svart:, som anfört:
1941 ars reumatikervårdssakkunniga ha vid sina beräkningar funnit, att för vård av akut och kronisk ledgångsreumalism (akut och kronisk artrit) ca 3360 sjukhusplatser skulle vara erforderliga. Enligt av de sakkunniga företagen utredning voro år It)-13 ungefär 1 360 platser belagda med patien— ter lidande av artrit. Ca 2 000 platser skulle sålunda behöva nyinrätlas. Av detta antal kunna ungefär i 000 platser vinnas genom de i de sakkunnigas betänkande del II föreslagna platserna för eftervård, varvid största delen skulle erhållas på E-avdelningar och den mindre delen på hem för kroniskt sjuka. Av ovanstående följer, att enligt beräkningarna ytterligare ungefär 1 000 platser, vilka borde bestå av enbart 5. k. A-platser, skulle behöva ny- inrättas. Dessa platser kunna erhållas på följande sätt.
1:o. Först och främst komma ett antal platser att bliva tillgängliga för artritvården vid den utbyggnad av vanliga invärtesmedicinska avdelningar, som kommer att äga rum i de olika länen genom landstingens försorg. De sakkunniga anse sig kunna räkna med, att ungefär 20 sådana avdelningar komma att inom de närmaste åren inrättas vid odelade lasarett i landet. 0111
det förutsättes, att samma procent av platsantalet på dessa nya avdelningar komme att beläggas med artritpatienter som för närvarande på de redan förefintliga invärtesmedicinska avdelningarna, skulle det nämnda antalet nya invärtesmedicinska avdelningar komma att tillföra artritvården endast omkring 200 platser.
2zo. För att åstadkomma ett större antal vårdplatser för reumatikerklien- telet på invärtesmedicinska avdelningar ha de sakkunniga föreslagit, att på nyinrättade sådana avdelningar ett visst antal platser, t. ex. 20—40, reser- veras för artritpatienter. Dessutom kunde på orter, där detta visar sig prak— tiskt genomförbart, redan uppförda invärtesmedicinska avdelningar, vilkas sängantal är avsevärt lägre än 120 (d. v. 5. under eller något över 90), ut— ökas med en mindre avdelning avsedd för reumatiker. De sakkunniga ha föreslagit, att statligt byggnadsbidrag skall utgå till inrättande av dessa reumatikerplatser på nya eller utökade invärtesmedicinska avdelningar. Ifrågavarande platser skulle i själva verket komma att bilda en motsvarighet till de av pensionsstyrelsen disponerade reumatikeravdelningarna, vilka nu filmas i Västerås, Norrköping etc., men skulle bliva av mindre storlek, så att det sammanlagda antalet patienter på den invärtesmedicinska avdelning-en ej översteg 120. Härvid bleve avdelningen icke större än att en överläkare väl kunde handha skötseln av densamma i dess helhet.
Som av betänkandet framgår, kan det antagas, att det antal platser, som skulle kunna tillföras reumatikervården dels genom nyinrättande av van— liga invärtesmedicinska avdelningar, dels genom dylika avdelningar med en viss del reserverad för artritpatienter och dels genom utökning av nu före- fintliga in 'ärlesmedicinslm avdelningar, vilkas patientantal är lägre än 120, uppgår till mellan 350 och 850 vårdplatser. Då, som ovan anförts, de sak- kunniga beräknat, att antalet behövliga nya platser utgör 1 000, skulle alltså för full utbyggnad av artritvården minst 150, högst 650 platser behöva an- skaffas på annat sålt.
310. En tredje utväg att erhålla platser är inrättande av specialavdel- ningar för reumatiskt sjuka under egna överläkare eller med biträdande överläkare. Två sådana avdelningar ha redan i del I av de sakkunnigas be- tänkande föreslagits, nämligen vid undervisningssjukhus i Stockholm och Uppsala. Dessa avdelningar skulle tillsammans omfatta 140—150 platser. Vidare ha de sakkunniga varit eniga om, att en avdelning på 120 sängar borde förläggas till Göteborg. Sedan dessa avdelningar kommit till stånd, skulle enligt under 2:o nämnda beräkningar platsbehovet antingen vara väl fyllt eller —— vid försiktigaste beräkning av vinsten genom utbyggnaden av invärtesmedicinska avdelningar 4— ytterligare högst 380 platser behöva an- skaffas. I betänkandet framlägges ett förslag att inklusive de 3 ovannämnda av— delningarna inrätta 8 självständiga reumatikeravdelningar. De fem ytter- ligare avdelningarna skulle åstadkommas huvudsakligen genom påbyggnad
av pensionsstyrelsens reumatikeravdelningar, vilka härvid skulle avskiljas från de invärtesmedicinska avdelningar, till vilka de nu höra.
I detta förslag att inrätta 8 självständiga reumatikeravdelningar anser sig undertecknad icke kunna instämma. Vid ställningstagande till denna fråga bör beaktas, att samtliga de av reumatikervårdssakkunniga föreslagna sjuk- husplatserna självfallet icke kunna komma till stånd under en kort tidrymd och sannolikt varken under en 5— eller 10-årsperiod. Under sådana förhål- landen bör givetvis eftersträvas, att de viktigaste delarna av utbyggnaden komma i första rummet.
Samtliga de medicinska experter, som tillfrågats i saken, ha framhållit, att de akuta artriterna och de tidiga stadierna av de kroniska böra vårdas på invärtesmedicinska avdelningar. De reumatiska artriterna äro nämligen typiska invärtes sjukdomar, vid vilka ej blott lederna utan hjärtat, blodet och matsmältningsorganen förete rubbningar. Ingen behandlingsmetod använ- des vid dessa sjukdomstillstånd, vilken icke kan utföras på en vanlig, väl utrustad invärtesmedicinsk avdelning. Det är därför för artritklientelet av grundväsentlig betydelse, att en snabb utbyggnad av den invärtesmedicinska vården kommer till stånd. Av icke mindre vikt är emellertid detta för flera andra kategorier av invärtes sjukdomar. Bristen på invärtesmedicinska sjuk- husplatser är för närvarande mycket stor. Väntetiden vid dessa avdelningar är betydligt längre än vid de kirurgiska. Av flera skäl kan det förväntas, att trängseln på de medicinska avdelningarna inom en snar framtid blir ännu mera markant. Vårdtiden är redan nu ofta för kort. En kort medelvärdtid på en sjukavdelning anges stundom som bevis på rationellt bedriven sjuk- vård. Ej sällan är det motsatsen.
Avståndet mellan nu existerande invärtesmedicinska avdelningar är allt- för långt, vilket innebär, att de sjuka ofta ha svårighet att rådföra sig med invärtesspecialist, men det medför en ännu större olägenhet nämligen i det avseendet, att många sjuka tvingas att vårdas långt från hemorten. Detta är särskilt kännbart för sådana sjuka, vilka liksom de reumatiskt sjuka ofta måste vistas lång tid på sjukhus. Det medför svårigheter vid försändelser av olika slag från hemorten samt, vilket är av särskild betydelse, gör att besök till den sjuke från hemmet ofta endast kan ske med långa mellanrum. Det innebär också, att transporterna av de sjuka bliva besvärligare.
Enligt de sakkunnigas mening bör vid utbyggnaden av den invärtesmedi- cinska vården de ledgångsreumatiskt sjuka särskilt tillgodoses. En klar an- ledning härtill liggcr i det förhållandet, att artritsjukdomcn i högre grad än någon annan sjukdom leder till invaliditet i arbetsför ålder. Reumatikerklien- telet kan lämpligen givas ett företräde genom det ovan angivna av de sakkun- niga föreslagna tillvägagångssättet, att på en del invärtesmedicinska avdelnin— gar ett antal platser reserveras för dessa sjuka. Om staten enligt förslaget be— viljar såväl byggnads- som driftbidrag till dessa platser (driftbidrag föreslås utgå även till artritpatienter på vanliga invärtesmedicinska avdelningar, på
odelade lasarett och sjukstugor samt på specialavdelningar), kan det antagas, att detta skulle stimulera till byggandet av avdelningar av denna typ och härmed även leda till en snabbare ökning av antalet invärtesmedicinska av- delningar över huvud taget, en utveckling som ur sjukvårdssynpunkt knap- past kan överskattas.
Med utbyggnaden av reumatologiska specialavdelningar bör det med undantag för avdelningarna i Stockholm, Uppsala och Göteborg enligt min åsikt anstå tills erfarenhet vunnits angående verkan av uppförandet av in- värtesmedicinska avdelningar, inklusive sådana med viss del reserverad för ledgångsreumatiskt sjuka samt av E-avdelningar. Möjligen kan det komma att visa sig önskvärt att anordna ytterligare en specialavdelning. Anledningen till att de tre ovannämnda specialavdelningarna enligt de sakkunnigas sam— stämmiga uppfattning snarast böra uppföras är, att dessa avdelningar skola fylla det särskilda ändamålet att utom sjukvården även tjäna undervisning och forskning. Beträffande två av dessa ha i del I av de sakkunnigas betän- kande skälen för inrättandet av desamma i detalj anförts. Jag vill dock ånyo påpeka, att avdelningen i Stockholm är avsedd att uppföras i anslut- ning till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut för invalidiserande sjukdomar, varigenom den får sin särskilda betydelse. Uppsalaavdelningen föreslås er- hålla speciella anordningar för såväl undervisning som forskning. I Göte- borg är en reumatikeravdelning även motiverad, då undervisning bland annat i form av fortsättningskurser för läkare redan nu meddelas därstädes och sannolikt senare kommer att bedrivas i ännu större utsträckning.
De övriga fem i betänkandet föreslagna specialavdelningarna skulle huvud- sakligen mottaga kroniska artriter med långvarigt förlopp. Även dessa sjuk- domsfall kunna liksom de tidigare skedena av artritsjukdomen med fördel vårdas på invärtesmedicinsk avdelning. Någon form av specialbehandling, som icke kan meddelas på invärtesmedicinsk avdelning med samma konsul- tationsmöjligheter, som för de akuta artriterna och de tidiga stadierna av de kroniska, förefinnes för närvarande icke. Behov av ortopedisk konsultation föreligger dock i högre grad för de senare stadierna. Erfordras sådan kon- sultation angående en sjuk, som vårdas på lasarett, där ortopedisk avdel- ning ej finnes, bör han lämpligen överflyttas till lasarett med dylik avdel— ning. Undersökningen kan också ske genom konsulterande ortoped enligt det system, som angives i betänkandet.
Som ett särskilt motiv för inrättandet av ett större antal specialavdel- ningar skulle kunna anföras, att platserna på dessa avdelningar komme att innebära en avlastning av A-platser på invärtesmedicinska avdelningar och alltså i alla händelser skulle komma den allmänna invärtesvården till godo. Specialavdelningarna skulle enligt förslaget inrättas huvudsakligen vid vissa centrallasarett. Det måste dock anses mera rationellt att inrätta in— värtesmedicinska platser, där det största behovet av dylika föreligger, näm- ligen spridda överallt i landet, varvid det självfallet är mest praktiskt att
förlägga dem till orter med odelade lasarett. Som i kritiken över tidigare betänkanden angående reumatikervården anförts, innebär uppförandet av specialavdelningar vid centrallasaretten, att tvenne överläkare med invärtes- medicinsk utbildning bli knutna till dessa lasarett, under det att det i stället vore fördelaktigare att placera den ena av nämnda överläkare i periferin. Jag påpekar ånyo värdet av att de sjuka så vitt möjligt erhålla vård och till- fälle till konsultation nära hemorten.
Framhållas må vidare, att avsikten är, att de smärre av pensionsstyrelsen disponerade reumatikeravdelningarna, som för närvarande finnas i landet, skola bestå och som hittills ta emot i första hand de långvariga artritfallen. Det har med rätta anmärkts, att den invärtesmedicinska överläkaren på de lasarett, där dessa avdelningar finnas och äro anslutna till in 'ärtesmedi- cinska avdelningar, därigenom fått en alltför stor arbetsbörda. För att av- hjälpa detta missförhållaude böra biträdande överläkare anställas vid dessa avdelningar. Kravet på biträdande överläkare vid de stora in 'ärtesmedi- cinska och kirurgiska avdelningarna börjar göra sig alltmera gällande. Dessa läkare fylla bland annat den mycket viktiga uppgiften att kunna rycka in i arbetet vid överläkarens frånvaro. Vid de in 'ärtesmedicinska avdelningar, till vilka pensionsstyrelsens reumatikeravdelningar äro förlagda, borde en- ligt min uppfattning anslällandet av biträdande överläkare snarast upptagas till diskussion.
Vid bedömandet av det framtida vårdbehovet för reumatici bör hänsyn ;: även tagas till förhållandet, att nya behandlingsmetoder kunna konnna att ' minska platsbehovet. En viss osäkerhet ligger också däri, att det givetvis icke kan förutsägas, i vilken utsträckning de sjuka komma att begagna sig av den förlängning av den genomsnittliga vårdtiden, som ingår i de sak- kunnigas beräkningar.
Sammanfattningsvis vill jag som min åsikt framhålla följande. 1) En snabb ökning av antalet invärtesmedicinska avdelningar i landet är av största betydelse för reumatikervården liksom även för andra invärtes- medicinska sjukdomstillstånd.
2) På grund av den höga procent, i vilken ledgångsreumatism leder till invaliditet, bör denna sjukdomsgrupp lämnas ett visst företräde vid inrät- tandet av nya in 'ärtesmedicinska avdelningar. Detta kan lämpligen ske genom att, såsom reumatikervårdssakkunniga föreslagit, på nyuppförda av- delningar reservera ett antal platser, t. ex. 20—40 stycken, för reumatiker- klientelet. Redan förefintliga medicinska avdelningar, vilkas sängantal av- sevärt understiger 120, kunna dessutom på de platser, där detta visar sig vara praktiskt genomförbart, utökas med en mindre reumatikeravdelning.
3) Som de sakkunniga anfört i del I av sitt betänkande, är det önskvärt, att reumatologiska specialavdelningar snarast uppföras i Stockholm och Uppsala, vilka avdelningar utom sjukvård även skola tjäna undervisning och forskning. Avdelningen i Stockholm får sin särskilda betydelse genom
att den är avsedd att uppföras i anslutning till Konung Gustaf V:s forsk— ningsinstitut för invalidiserande sjukdomar. I planerna för avdelningen i Uppsala ingå särskilda anordningar för såväl undervisning som forskning. En specialavdelning bör dessutom uppföras i Göteborg. Också denna av- delning skulle få till uppgift att utom sjukvården bereda goda möjligheter för undervisning och forskning.
4) I föreliggande betänkande framlägges förslag om utbyggnad av fem självständiga reumatologiska specialavdelningar utöver de tre ovannämnda. På ovan anförda skäl bör det enligt min åsikt anstå med inrättandet av dessa avdelningar tills erfarenhet vunnits angående effekten av övrig utbyggnad.
Bilaga 1.
Den akuta och kroniska ledgångsreumatismens uppkomstsätt och utveckling.
Av Nanna Svart:.
Ledgångsreumatismen, såväl den akuta som den kroniska, förorsakas av en infektion. Denna infektion utgår oftast från svalget. Ibland, särskilt vid den akuta ledgångsreumatismen, är sambandet mellan svalg- och ledaffek- tionen mycket påtagligt, i det att ledsymtom uppträda några dagar efter en akut halsfluss. Vanligen är icke endast halsmandlarna utan hela svalgslem— hinnan säte för inflammation. Ju mera akut och kortvarigt sjukdomsför- loppet är, ju vanligare är det, att de i slemhinnor och körtlar framkallade förändringarna spårlöst läkas ut. Vid mera långdraget förlopp bli föränd- ringarna bestående, varvid ärrvandling utgör slutstadiet. Denna inflamma- toriska process börjar i och omkring de fina blodkärlen. Den första för- ändringen består i ett utträde av fibrin (den substans, som gör att blodet levrar sig) från vävnadsvätskan samt från blodet genom kärlväggen, vilken även är skadad. Därefter äger en förökning av vävnadscellerna i blodkärls- väggen och dess omgivning rum. Härvid uppstå mikroskopiska anhop- ningar av celler. Till periferien av sådana inflammatoriska öar, vilka ofta ej äro större än 0'1——O'01 mm, vandra småningom en speciell typ av vita
Fig. ]. Förökning av vävnadsceller ibladkårlsväggama samt anhopning i periferien av Iym/ocyler.
blodkroppar, de 5. k. lymfocyterna. Se fig. 1 (experimentellt framkallade förändringar). I och med detta är den karakteristiska form av vävnadsför- ändring färdig, som brukar gå under namnet reumatisk knuta. Se fig. 2. I till exempel svalgslemhinnan kunna tusentals sådana knutor uppkomma. I månader, ja är kunna de sedermera .bibehålla ungefär samma utseende. Här lig- ger den ursprungliga infektionen i regel kvar och kan giva anled- ning till återuppblossande av de inflammatoriska processerna. Just detta förhållande är av allra största betydelse för den reuma- tiskt sjuke. Då, som i det följande skall nämnas, dylika reumatiska knutor finnas ej blott i halsen utan även på andra håll i organis- men i mångtusental, är det lätt förståeligt, att recidiv respektive försämringar under pågående sjukdom ofta skola kunna inträffa. Allt som gör, att individen kommer i sämre kondition (tillfälliga infektioner, stark av- kylning, överansträngning etc.), kan medföra, att en latent infektion börjar röra på sig. Ofta kunna genom iakttagelser rörande sänkningsreaktionen viktiga t'ingervisningar erhållas rörande sjukdomsprocessens aktivitet. För att förhindra en kraftig utveckling av de ovan beskrivna reumatiska här- darna i organismen samt för att bringa dem till läkning är tidigast möjliga behandling av utslagsgivande betydelse.
Som i det föregående nämnts, gå de inflammatoriska förändringarna i tidigt skede ej sällan tillbaka utan att efterlämna nämnvärda bestående för- ändringar. Ha ordentliga reumatiska knutor bildats, kunna dessa icke läkas ut spårlöst, utan efterlämna alltid ärr.
Den infektion, som ligger till grund för den reumatiska ledsjukdomen, debuterar som framhållits, oftast i svalget, men kan, ehuru betydligt mera sällan, utgå från en tandinfektion, från en inflammation i näsans bihålor etc. Processerna i tänder och näsa äro sannolikt oftast sekundära till en svalgaffektion, men bli i vissa fall för sjukdomens fortsatta förlopp av större betydelse än den ursprungliga härden. Man har att räkna med, att det vid ledgångsreumatism oftast finns ett flertal härdar i organismen, var och en innehållande ett stort antal reumatiska knutor. De nya härdarna uppstå antingen genom att infektionen i den första härden sprider sig direkt till omgivningen eller också kunna de uppstå genom att bakterier med blod—
Fig. 2. Reunlalisk knula under svalgslemhinnan (enl. Klinge).
banan spridas i organismen.
Vid ledgångsreumatism förefinnas också i kapseln till angripna leder lik- artade förändringar som i svalget (se fig. 3). Uppfattningen bland veten—
Fiy. 3. Reumalisl; knula i ImI/capsel.
skapsmännen om ledfö'ändringarnas natu' är icke samstämmig. De flesta anse, att de reumatiska knutorna i lederna icke äro uttryck för att bakterier finnas på platsen eller ha funnits därstädes, utan att de utgöra ett s. k. aller— giskt fenomen (("iverkänslighetsreaktion mot ett i detta fall av bakterier bildat ämne). Enligt författarens åsikt tala flera förhållanden för att det även i lederna rör sig om en verkligt inflaimnatorisk process av i princip samma natur som i svalget, men där infektionen tanligen för ett mera tynande liv.
Av stor betydelse är även att reumatiska knutor synnerligen ofta upp— komma i hjärtnmskulaturen. Att i många fall besvären från hjärtat trots detta äro anmärkningsvärt små, tyder liksom flera andra förhållanden på att det här ofta rör sig om en tämligen mild infektion. Icke desto mindre är densamma svår att bringa till definitiv läkning. Sjukdomen ge' allvar— liga symtom genom processernas starka spridning i organismen samt för— ändringarnas lokalisation och stabilitet. En lokalisation av infektionen, som är särdeles ogynnsam, är till hjärtklaffarna. Dessa angripas oftare ju yngre individen är och ju mera svårartat och akut som sjukdomen har satt in.
Förändringarna på hjärtklaffarna få sin stora betydelse genom att de vid sin ärrläkning skrumpna och härvid förändra klaffarnas form, så att de icke längre kunna fullgöra sin funktion på ett normalt sätt vid hjärtats
pumpning. Hjärtklaffel uppstår härvid med de svåra följder som detta ofta innebär för hela blodcirkulationen. Hjärtklaffel leda därför i hög procent till invaliditet och detta redan i unga år.
I det föregående har författaren talat om infektion i största allmänhet utan att angiva arten av de bakterier, som framkalla infektionen. Flertalet forskare anse, att den reumatiska infektionen sannolikt förorsakas av kul— t'ormade bakterier, s. k. kokker. Meningarna äro däremot delade, vilken art av kokker det rör sig om. Många anse, att de sjukdomsalstrande bakterierna äro blodsönderdelande kedjekokker. s. k. hämolytiska streptokokker. En ligt andra åter är det icke fråga om vanliga streptokokker utan om en annan typ av kokker. Framtida forskning kommer utan tvivel att lösa detta spörs- mål liksom även frågan, huruvida det vid denna sjukdom rör sig om en samverkan mellan s. k. virus och verkliga bakterier. Det är möjligt, att olika bakterier kunna f 'amkalla den sjukdomsbild, som vi kalla ledgångs- reumatism. Redan nu känner man till, att vissa speciella bakterier stundom ge upphov till en sjukdomsprocess, som mycket liknar den reumatiska. Detta gäller till exempel gonorré, som ej sällan är komplicerad med en ledgångs- affektion. lfnder loppet av en blodförgiftning uppträda vidare stundom led— symtom, som äro förvillande lika de reumatiska.
Många forskare ha framhållit, att den akuta ledgångsreumatismen är en från den kroniska fristående sjukdom, andra hålla före, att det rör sig om olika former av samma sjukdom. Den typ av akut ledgångsreumatism, som förhärskat under de senaste decennierna, har i viss mån haft en annan karaktär än den klassiska akuta ledgångsreumatismen, den s. k. reumatiska febern. Den form, vi numera i allmänhet ha tillfälle iakttaga, företer så ofta övergångar till den kroniska, att det förefaller sannolikast, att det i många fall är fråga om olika faser av samma sjukdom. Det är däremot möjligt, att den särskilt i detta sekels början 'anliga typen a ' akut ledgångsreumatism, den ovannämnda reumatiska febern, har en annan orsak än den kroniska ledgångsreumatismen.
Om en ledgångsreumatism antar ett mera kroniskt förlopp, kan detta ske på olika sätt. Dels kunna nya leder angripas skovvis, till exempel i anslut- ning till färska recidiverande övre luftvägsaffektioner, dels kan sjukdomen fortskrida smygande, varvid symtomen till en början kunna vara så obetyd- liga, att individen knappast fäster avseende vid dem. I alla de angripna lederna uppkomma reumatiska knutor. Vätskeutgjutning uppträder dess— utom ofta i leden. I denna vätska finnas alltid mer eller mindre rikligt var— eeller. Även ledbrosket och benändarna samt senfästen och slemsäckar an— gripas småningom. Om affektionen gripit omkring sig på detta sätt, upp- kommer så gott som alltid felställning i de afficierade lederna. Särskilt kraf— tiga och lätt iakttagbara bli felställningarna i händer, fötter och knäleder. Fig. 4 visar en typisk felställning av fingrar och handleder vid kronisk led- gångsreumatism. lin av våra yngre konstnärer (Olle Olsson) har på ett träf—
fande sätt framställt denna bild av svårt deformerade händer (fig. 5). En sådan förändring av händerna omöjliggör arbete inom flertalet kategorier av hantverk. Individen blir för all framtid en invalid.
De ledförändringar, som utom hand- och fingerdeformiteter ha den största betydelsen för individen, äro de, som träffa knälederna. Vid fortskridande
? 't 1 Fig. 4 (enl. Kahlmeler). Felställning av händerna vid kronisk Iedgånysrrmuulism. ; l : i | 1I i J
Fig. 6. Fig. 6.
av sjukdomen kunna knälederna ofta ej längre rätas ut, utan äro fixerade i mer eller mindre uttalad böjställning (fig. 6). Blir denna felställning avse- värd, omöjliggöres gången. Mången reumatiskt sjuk skulle kunna fortsätta sitt arbete. om han eller hon hade möjlighet att förflytta sig till arbetsplat- sen. Det är just knäaffektionen, som oftast lägger hinder i vägen för detta. Särskilt svårt är det för den sjuke med böjställning i knälederna, även lätt sådan, att stiga upp i spårvagnar och andra fortskaffningsmedel.
Som av 1941 års reumatikervårdssakkunniga påpekats, ha statistiska be- räkningar visat, att för närvarande mer än 30 000 personer i vårt land äro invalider på grund av reumatisk ledsjukdom. En alldeles särskild betydelse får detta genom det förhållandet, att sjukdomen mestadels drabbar personer i arbetsför ålder. Den angivna siffran hänför sig till denna åldersperiod. För unga personer, som sjukna i kronisk ledgångsreumatism, liksom för dem, som efter en akut ledgångsreumatism får ett hjärtfel, betyder. detta oftast ett avbrytande av den tilltänkta levnadsbanan. Det tvingar ofta den sjuke till ett arbete, som ej bereder honom arbetsglädje. I andra fall leder sjukdomen till s_vsslolöshet under ett eller flera decennier. Hos många reu— matiskt sjuka angripas nämligen så småningom kroppens alla leder. De sjuka kunna härvid komma i det beklagliga tillståndet, att de varken kunna gå eller stå, ej heller kläda sig eller äta själva.
Denna utgång av sjukdomen kan i stort antal fall undvikas genom vård i tidigt skede av sjukdomen. Tyvärr lyckas det visst icke alltid att hejda sjukdomen ens genom snabbt insättande behandling, men utsikterna äro be- tydligt större att gynnsamt påverka processen, innan den fått stark sprid- ning i kroppen. l)et viktigaste är att förhindra sjukdomens fortskridande genom att söka bringa den till grund liggande infektionen till läkning. Denna är ofta påverkbar av vila och allmänt stärkande behandling. Dessutom ha olika läkemedel en tydlig inverkan på processen. Allmänt känt är, hurusom salicylpreparat ofta ha god effekt. Infektionen har vidare visat sig i många fall vara bättre påverkbar än av rena salicylpreparat av en speciell förening av dylika med sulfonamidpreparat. Dessa medel ha visat sig äga en tydlig affinetet till bland annat ledkapseln. Utom av nu nämnda kemiska ämnen är sjukdomen ofta väl påverkbar av guldsalter.
Om i ett givet fall ett samband visat sig med sannolikhet föreligga mellan en inflammatorisk process i halsmandlar, tänder etc. och led- eller hjärt- sjukdomen, bör ett avlägsnande av härden övervägas. På grund av att i regel ett flertal härdar föreligga i organismen, leda dessa ingrepp dock ofta till otillfredsställande resultat.
Utom inverkan på det inflammatoriska tillståndet som sådant ifråga- komma även olika behandlingar direkt riktade mot felställning i lederna, innan de hunnit bli fixerade. Även dessa felställningar påverkas bäst, om infektionstillståndet bringas till läkning. Dessutom är rörelsebehandling, ortopedisk behandling m. 111. av stor vikt. En verkligt god ledfunktion upp-
nås dock ytterst sällan, om sjukdomen redan lett till mera utpräglade fel- ställningar.
Intet annat av de sjukdomstillstånd. som i dagligt tal bruka benämnas reumatiska, har tillnärmelsevis samma betydelse för individen och samhället som den akuta och kroniska ledgångsreumatismen. Beroende på sitt ofta långsamma förlopp och det relativt goda allmäntillståndet verka dessa åkommor icke lika skrämmande som vissa andra sjukdomar, vilka rubri- ceras som allvarliga, och dock bör ledgångsreumatism utan tvekan beteck- nas som en verkligt svår sjukdom. Den stora utsträckning i vilken den leder till fullständigt eller delvis nedsatt arbetsförmåga, och i och med detta till bristande möjlighet att försörja sig, betingar detta, liksom i icke mindre grad den tunga börda, som sjukdomen i och för sig innebär för den sjuke på grund av den rörelseinskränkning och de smärtor, den förorsakar. En kraf- tig inSats från samhällets och forskarnas sida för att minska ledgångsreu— matismens verkningar är i hög grad påkallad.
Bilaga ?.
Sjukligheten 1 reumatisk sjukdom i Sverige enligt en under 1943—1944 utförd fältundersökning av befolkningen inom vissa distrikt av landet.
.tv (I. Edström.
Sumnmnfuttumle referat.
Med hjälp av anslag från Konung Gustaf V:s 80-årsfond påbörjades under sommaren 1943 under min ledning en fältundersökning för att utröna de reumatiska sjukdomarnas frekvens och svårighetsgrad inom landet. Under nämnda sommar undersöktes befolkningen inom fyra ungefär lika stora men ur sociologisk och klimatologisk synpunkt olikartade distrikt i Sverige. nämligen Falu stad i Dalarna. vissa socknar av Ragunda tingslag i östra" Jämtland, Fjäre härad i norra Halland samt Södra Möre härad i södra delen av Kalmar län, sammanlagt cirka 50 000 invånare (Uppsala Läkarförenings förhandlingar, ny följd, Bd 49 sid. 303 358). Under sommaren 1944 fort- sattes undersökningen och befolkningen i den även ungefär lika stora Väster- viks stad (cirka 13000 invånare) i Kalmar län blev då på samma sätt genomgången. Under år 1945 fortsätter undersökningen med genomgång av Höganäs och Tidaholms städers befolkning (cirka 12.500 invånare). Av"- sikten är att under närmaste år eventuellt ytterligare fortsätta undersök- ningen. så att en befolkning av sammanlagt cirka 100 000 personer på så sätt blir undersökt.
Undersökningen tillgår sa, att medicine kandidater, som utom sin vanliga kliniska utbildning erhållit viss speciell utbildning vid Lunds lasaretts reumatologiska avdelning. gå eller cykla från hus till hus, från by till by, utfråga någon medlem av varje familj. undersöka varje misstänkt eller säkert reumatiskt sjuk samt anteckna sjukliistorierna och de kliniska fynden efter uppgjort schema. Varje sjuk läkarundersökes sålunda. Diagnoserna ha därjämte i praktiskt taget samtliga fall enligt de undersöktas uppgift tidigare fastställts av läkare. Blott sjukdomstillstånd av betydelse för den sjukes arbets- förmåga medtagas. Bagatellartade eller tveksamma sjukdomstillstånd medräknas ej. Mantalsförteckningarna användas som ledning för att ingen familj skall överhoppas.
En och annan individ har icke kunnat anträffas. Procenten sådana oan— träffbara har i de olika distrikten och socknarna varierat mellan 2 % och 9 % samt har i medeltal utgjort cirka 5 %. Med frånräknande av dessa har det 1943—44 undersökta folkmaterialet utgjorts av 61 150 personer.
Av detta material hade 4 869 individer haft eller hade reumatisk sjukdom i den bemärkelse, som här inlagts i begreppet: 1 658 personer eller 27 pro— mill hade haft eller hade reumatisk feber eller akut ledgångsreumatism (grupp I), 1 109 eller 18 promill kronisk ledgångsreumatism (grupp II), 488 eller 8 promill deformerande ledförändringar (grupp III) samt 1614 eller
26 promill ischias [grupp lV). De vid undersökningstillfället pågående av dessa fall voro tillsammans 38 promill eller resp. t'). 14. 8 samt 10 promill av de fyra kategorierna.
Åldersfördelningen av det undersökta sjukmaterialet (åldern vid insjuk— nandet) och den därav föranledda risken att insjukna i reumatisk sjukdom under olika åldrar framgår av nedanstående diagram.
zoo "' .' &. .' i ,, | '.' S"-_x ; " ' _ ': & ___ '; ,-' .: t__." "-._&__._._Kromsk ledgångsreumatism ,' I: _:3. ' ' ' Deformercnde ledforöndringar ' ,...) .' &. - . , 100 _
'.". tschias
Akut ledgångsreumatism
asff,i.--+-"t""f'i t 1 1 J | | I 10 20 30 U) 50 60 70 år
Fig. ]. Risken att insjukna [ reumatisk sjukdom under olika åldrar. 100 : In,/,,,, insjuknade per tirsgrupp och år.
100—
rllllllll'llJll 10 20 30 40 50 60 När
Fig. 2. Den genomsnittliga risken att insjukna i någon reumatisk sjukdom under olika åldrar.
Om denna befolknings sjuklighet vore representativ för hela Sverige. skulle detta betyda, att för närva 'ande cirka Mö 000 personer i landet lida av reumatisk sjukdom, tagen i ovannämnd bemärkelse, samt att cirka 130000 lida av ledgångsreumatism i akut eller kronisk jorm. Dessa siffror få dock blott betraktas som grova uppskattningssiffror, visande ungefär varest morbiditeten ligger. »
! t !, '.
147 En beräkninf'l, grundad på under undersökningen erhållna värden, som då antagits vara representativa för hela Sveriges befolkning, över hur myc- ken arbetskraft i arbetsföra åldrar, här räknad mellan 20 och 65 år, som gått förlorad för de nu levande individerna på grund av genomgången eller pågående reumatisk sjukdom, kom till följande uppskattnings 'ärden: på grund av akut ledgångsreumatism ........ approx. cirka 35 000 sjukår » » » kronisk » ........ => >> 190 000 »
» deformerande ledförändringar . . >> » 50000 >> » => > ischias ....................... » >> 30 000 »
eller tillsammans uppskattningsvis cirka 300 000 sjukår eller cirka 100 mil— joner förlorude arbetsdagar.
Med samma utgångspunkt kan man grovt uppskattningsvis räkna med, att för närvarande cirka 70 000—80 000 personer i vårt land dagligen äro arbetsoförmögna på grund av reumatisk sjukdom, här dock alla åldrar med- räknade.
Antalet inualider i reumatisk sjukdom bland den undersökta befolkningen1 utgjorde 6'65 promill, därav 062 på grund a' akut le. gångsreumalism, 378 på grund av kronisk le gångsreumatism, 185 på grund av deformerande led— förändringar samt 0'40 på grund av ischias. Skulle. invalidfrekvensen vara lika stor för hela Sveriges befolkning, skulle det betyda cirka 42 000 reuma— tiska invalider i landet, alla åldrar här medtagna.
Av de sjuka, som under undersökningen påträffadesl, hade av dem, som tillhörde grupp I 35 %, av dem, som tillhörde grupp ll 32 ”0, av dem, som tillhörde grupp III 18 % och av dem, som tillhörde grupp IV 29 %. erhållit vård å sjukhus eller kurort. Av de undersökta invaliderna hade cirka hälften aldrig erhållit någon sådan vård. Så gott som samtliga hade dock enligt givna uppgifter begärt sådan.
Den i denna undersökning funna morbiditeten inom grupp I och II, d.v.s. artritfrekvensen, överensstämmer väl med resultaten från motsvarande undersökningar i England och U. S. A. Undersökningen gav till resultat en artritfrekvens i Sverige av 20 sjuka på 1000 invånare. Collins fann för U. S. A. en genomsnittlig frekvens av 22 artriter per 1000 invånare och det engelska hälsovårdsministeriets motsvarande undersökning gav till resultat cirka 21 artriter per 1000 in 'ånare. I Finland ha Holsti och Rantasalo funnit lägre siffror, cirka 9 artriter per 1 000 invånare.
1 Blott materialet. från de 4 första under sommaren 1943 undersökta distrikten (418.160 individer med 3.823 sjuka) är i detta avseende statistiskt bearbetat.
issoipv "gj-(51 ' tunnan 'lomrlsuio i; .llti'lllltlst.xllt: .)s .._ . . . ..- - . 'uuiuu ut.. nu lll :..) m.. .i A |. ..m ”adm"!— m” un " n 1 ”' 1s:_||) ” ”'D" paj) suopuis smurfina rtuidgpuaox uno (__)lllllZK 'nmqamg) 'uuoippozs numpms Jod _._
'SJ)[Ä.|15.10A(_) uäuduumu l'a lap "sanslnsaopun nämnaren” 1a(| (
'l'ox 'el— :Pumg (',.muuisue .)An —>[atlso.l .mh'uiu|.)|)At3s11.).wsul suaslaaxjssuoisuod At: uoäigu m;.tj 'l'ox '131' mums éeåiusyjufs Jon.) (.mi'åuiulopsi: -suo.n:sa:j suosj.)J.(1ssuo!sua(l .xiz Smimpun poiu) ”OJUSBI (licht; äuuiaiujsiu unplgs oppaag 'l'ox 'el' z,.uzas g,]äipn .in saints nu uuuuoa mairzsäuiusgmumi .mpun pm råna.) u.)?iuuurnjsm .)ppoag :suägij umsuu -sp.u;..x>[ul's ut;.lj sustnlsin pig». Jojjo uuuuuojssop .iapmugtu ;).n llIOlI! Jana ggr-”,'m—gf-l/I i.).ugsåugus!.xopoi .iopun tuos 'moimd .i(__>_.1 ||
.yusJo unuuv I
&: , I |;- [S_IJQSIDIJ (”flight-3: pemuuuau|
pp./a; ]] war f_q ]
pagaanaufs .uz .xoqaq [ p.!gmanqnjs ut) noqaq ] /" I[ souäuipddmg) [: tllltltthU)[ [ _suotuoH
rama
(saanut .IJIIO pan) Ilalll .IOHO (DNÄ (suouuuuuoj lit—tinnitus) (siouiuiauaug)
'ÅH 'lX' iutlH '.l "i :. omuuu
'womnts asuvwnw A= HEJ wo mogna
('Juttuiusuuu
:souäugpddnag)
uma
:(111 lllulOHSNOIll—BH
. låt!], .mua z))[JÅ 'AM Jvzuex '.l
IJOlBulul
ittuu.) Aouaq pu sauÄu)
R A P P 0 från X—ho/ms lasarett
sjukhus sjukstuga
om under :" I' 1943 mird'ulcl fall av reumatisk sjukdom.
Initialcr Född Kön
Gru -'-3 Inta f -n lskr" '- . pp .. . . ll. lleniortskommun ” ” L" diagnos htter- Samtliga _ Datum Datum
.. Ål” Datum lu'. namnets tornamncns
Sakkunnigas anteckningar
li. li. 1900 15/10 x-holm -lands 5/1 B. S. 1919 27/2 = » » Itt/3 i—'. 1932 20/1 1 - x—by » 7,5
(2. ('. 1891 7,13 . x—sand -bergs 1537 29/0
1927 21/9 '. x-dala —lauds 10/10 20/10 1028 13/12 '. Norrköping ”= ' , kvarlig. 1898 17/6» x—bol -lands 18/12—12 It)/1 1905 10/10 x-holm 6,1 22/2 1910 1/7 x-fors 2312 13/3 1879 31/3 . x-berg 19/3 31/3 1899 9/12 x-ås 0/0 23/6 1910 3/7 . x-näs 17/12- kvarlig. 1880 17/3 x-by 18/2 2/9 1900 26/9 x—holm 10/8 2/9 1 Härmed avses såväl från är 1942 k 'arliggandc som under år 1943 intagna patienter. = Gruppdiagnoserna äro: ]. Arthritis acuta (tebris rheumatica, polyarthritis acuta); lI. Arthritis chronica (primär- och sekundärkroniska polyarthriter, spondylarthritis ankylopoetica); lll. Arthrosis (arthrosis deformans, arthritis deformans, spondylitis detormans); IV. l.umhago—isehias-svndmm. rygginsufficiens. myalgi och därmed jämförliga sjukdamstillst:'iml.
!;
Bilaga 5.
Anal vai-dalle fall av reumatisk sjukdom a lasarett, sjukstugor och vanföre- ' år 1943 fördelade. efter
Grupp 1 Grupp Il Antal varddagar Utskrivna under Samtliga vårdade Utskrivna under Samtliga vårdade tiden 1/1—31/12 fall under 1943 tiden 1/1 31/12 tall under 1943 Antal % Antal % Antal % Antal % 1 ............... 22 0-5 27 0-6 32 o-s 36 0-8 2 't .............. 84 2-1 104 2-4 133 3-2 145 3-4 —1 .") .............. 119 2-9 130 3-1 163 3-9 169 3-9 6— 7 .............. 124 3-1 125 2-9 157 3-b 159 3"? 84711 ............. 529 131 556 131 517 124 533 124 15—221 ............. 630 15-6 619 15-3 r)71 113-7 589 136 22—28 ............. 542 134 560 113-2 495 110 504 11”! 29— 3.) ............. 400 9-9 421 9-9 421 10-1 436 101 36f 1.2 ............. 354 8-7 373 8-8 344 8-3 359 8-3 43—49 ............. 262 121-5 271 6-4 302 7—3 310 7-2 511—511 ............. 209 5-1 216 5-1 253 6—1 264 6-1 57463 ............. 182 4-5 191 4-5 215 5-2 220 5-1 64—70 ............. 130 3-2 136 3-2 98 2-4 109 25 71— 77 ............. 100 2-5 105 2-5 95 2-3 98 2-3 78—— 81 ............. 84 2-1 87 2-0 91 2-1! 95 22 Säf 91 ............. 64 115 67 1-6 50 1—2 52 1-2 92498 ............. 50 1-2 52 1-2 36 04) 38 0-9 99Äl05 ............ 28 ' 0-7 30 0-7 23 0-5 26 043 106—119 ............ 52 1-3 54 1-3 52 1-2 56 141 120— 133 ............ 24 0-6 28 0-7 32 0-8 34 0-8 134—147 ............ 14 0-3 16 0-4 24 0-6 27 0-6 148—161 ............ 12 0-3 13 0-3 15 0-4 17 0-4 162—7175 ............ 7 0-2 9 0-2 11 0-3 11 0-2 1765—189 ............ 8 0-2 8 0-2 7 0-2 7 0-2 190—203 ............ 5 01 5 0—1 2 0-0 3 0-1 204 och över ........ 12 0-3 12 0-3 13 0-3 17 0-4 Simma vårdade fall. . . . "| 047 100-0 !, 245 100—0 "| 152 1004) "| 2114 100-0 Slmma vårddagar ...... 1 |] 518 lit! 171 118 135 155 37.3 Gmomsnittlig vårdtid . . 35 35 36 36 Malianvärdtid .........
e..— __a. 2.1.MM1 ,. ..
anstalter (exkl. pensionsstyrelsens lasaretlsavdelningar och kuranstalter) undter vårdtidens längd.
(Grupp 111 (trupp IV Samtliga grupper Utskrivna under Samtliga vårdade Utskrivna under Samtliga vårdade Utskrivna under Samtliga vårdande tiden 1"1—31,'12 fall under 1913 tiden 1/17—31/12 tall under 1943 tiden 1/1—31!12 tal] under 19413 Antal 00 Antal % Antal ”__ Antal 02, Antal % Antal %
34 0-9 35 0-1) 68 1-1! 76 1—0 156 0-8 174' 0-19 226 5-8 234 5-9 298 1-2 332 »1-6 741 39 815 4-11 274 7-1 283 7-2 414 5—0 140 6-1 970 5-1 1 022 5”)! 291 7-5 294 T.”) 405 5—7 113 5-7 977 5-1 991 540 930 24-1) 940 123—&) 1 543 21-11 1565 21-7 3 519 18-4 3 594 ' 18—12 743 192 752 191 1400 111-*) 1 423 197 3 344 17-5 3 413 17:11 546 1—1-1 553 1-1-0 1058 15—11 1 073 14-9 2 640 13-8 2 691 1317 295 7.6 300 7—6 632 911 647 9-0 1 748 9-1 1 804 9-"1 184 »1-7 187 4-7 444 6-3 4154 6-3 1 326 6-0 1 373 760
99 26 101 2-6 279 '1-0 285 3-9 942 4—9 967 419 69 1-8 71 1—8 186 2—IS 188 2—6 717 3-8 739 3->8 49 1-21 49 1-2 111 1-01 113 1-6 557 2—9 573 249 23 0-1'» 24 0-6 68 1-11 71 1-0 319 1-7 340 1--7 25 0-11 26 0-7 34 0-5 35 0-5 254 1-3 264 1'.-:t 19 0-5 19 0-5 28 04 28 0-4 222 1-2 229 1"? 11 0-:; 12 0-3 20 011; 23 0-3 145 0-8 154 O--8
3 0-2 8 0-2 7 0-1 7 0-1 101 0-5 105 0--å 10 (L:: 10 0-3 10 0.1 10 0—1 71 0-1 76 ().—4 9 0-2 11 0-3 10 0-1 11 01 123 0-6 132 0--7 13 0-3 13 0—3 10 O'] 10 0-1 79 0-4 85 0"4 4 0—1 4 0-1 3 0—0 3 0-0 45 0-2 50 Uni! — , ' ,,. 4 0-1 5 0-1 31 0—2 35 0--2 2 0-1 2 0-0 .. — 20 0-1 22 01 — ' - f - '- ' — 15 0.1 15 O—-1 2 0-1 2 0-1 3 [H 3 0-1 12 0-1 13 0--1 6 0-1 7 0-2 4 0-1 5 0-1 35 0—2 41 0—-2 3 372 100-() 3 987 100—0 7 039 10041 7 220 100-0 10110 100-0 111 716 100-0 111 692 83 111-'. l53 520 1311 073 5-1 865 , 7.45 041 — A 21 , 21 — 22 22 , 28 28 4 17 17 19 19 22 22
Antal vårdade fall av reumatisk sjukdom i- pensionsstyrelsens lasaretts-
delade etter vård-
Grupp ]
Grupp 11
Antal varddagar Utskrivna under tiden 1/1—31/12
Samtliga vårdade fall under 1943
Utskrivna under tiden 1/1—31/12
Samtliga vårdade fall under 1943
| Antal % Antal "fn Antal "(', Antal % 1 ............... , - ' — 1 0—0 3 0-1 2—3 .............. (i 1-1 10 2-1 1 0-0 13 0-5 4—5 .............. 1 11-2 1 o-s 2 0-1 11 o—4 11—7 .............. 3 0-7 :1 o-u 5 0- > 5 0-2 8—14 ............. 15 3.0 19 to 17 0-7 20 1-0 15—21 ............. 13 3-1 20 -1--.' 19 11-7 43 1-5 22—28 ............. 20 »1-9 23 — 4-9 35 1-4 133 28 211—35 ............. 35 8-5 38 S- 1 5-1 2-1 79 2-s 36—712 ............. 29 7-1 33 7-0 74 2—1) 93 :1-3 43—40 ............. 31. 7.5 37 T-s 100 -1-1 121 4-4 50—51) ............. 50 12—2 55 11-7 201 7-s 215 78 517—153 ............. 115 215-0 110 2-1-1; 1 200 411-5 1 203 _13-5 131—70 ............. 5 1-2 5 1—1 4.1": 1-8 50 1-3 71—77 ............. 4 1-0 13 1-3 164 11-1 16% (5-1 18—34 ............. 10 2-1 11 2—3 140 5-4 143 5.2 85—91 ............. 11 2-7 1—1 3-0 218 8-5 220 7-9 112—98 ............. 3 0-7 4 0-8 75 2-9 78 28 09—105 ............ 0 2-2 10 2-1 57 2-2 57 2-1 100—110 ............ 23 5-6 25 3-3 127 4-9 129 4-7 120—133 ............ 8 2—11 0 1-11 14 0-5 14 0-5 134—147 ............ 2 0-5 .'1 0—1; 8 0-3 0 0-3 148—161 ............ 2 (1-5 2 0-1 3 0-1 .") 0-2 162—475 ............. 2 0-5 2 0-1 5 0-2 5 0-2 176—189 ............ 3 0-7 5 1-1 11 0—2 6 0-2 190—203 ............ 4 1-0 4 0-9 1 0-0 3 0-1 204 och över ........ 6 1-5 14 3—11 2 0—1 3 U-1 Summa vårdade tall. . . . '111 100-0 .'.72 1110-11 2 580 100-() 2 768 100—() Summa vårddagar ...... 25 278 — 29 735 172 577 f 179 258 Genomsnittlig vårdtid . . 62 133 (57 — (15 Medianvårdtid ......... 57 — ._ 56 02 (51
1 Exklusive pensionsstyrels ens vårdplatser a ortopediska avdelningen i Lund och van—
1 1
avdelningar-1 och kuranstalter (icke sommarkurorter) under iii-194316:- tidens längd.
föreanstalten i Göteborg, vilka redovisas tillsammans med lasarett m. m. i bil. 5.
Grupp III Grupp IV Samtliga grupper Utskrivna under Samtliga vårdade Utskn'vna under Samtliga vårdade Utskrivna under Samtligavardadc tiden 1/1 31/12 tall under 1943 tidcn 1/1—31/12 fall under 1943 tiden 1/1—31/12 fall under 1943
Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % ,, —— — 2 0-4 1 0-0 5 01 » A — f— — —— , 2 0-4 7 0-2 25 0-6 2 0-9 3 1-4 1 O'.) 5 0-1 19 0—5 3 1-4 3 1-4 — —— — — 11 045 11 0-3 4 1-8 4 1-8 3 0—7 10 2-1 39 1-1 62 1-6 0 28 6 2-8 16 3-5 19 4-0 5-1 1—5 88 2-2 10 4-6 10 4-6 14 3-1 18 3-7 79 22 114 2- 12 5-6 12 5-5 37 8-1 38 7-9 138 3-8 167 »1-2 0 4-2 9 4-1 30 6-6 31 0-5 142 3-9 166 4-2 18 8-3 18 8-3 28 6-2 29 6-1 184 5—0 205 5-2 37 17-1 37 17-0 53 11-6 5—1 113 341 9-3 361 9-2 102 »17-2 102 -17-0 213 46-13 213 14-5 1 630 44-13 1 634 41-5 1 0-5 1 0-5 8 1-8 9 1-9 59 1-6 65 1-6 5 23 5 2-3 20 4-4 20 4-2 193 5-3 199 5-1 1 0-5 1 0-5 5 1-1 5 1-0 156 4—3 160 4-1 5 2-3 5 2-3 21 4-6 21 4-4 255 7-0 200 0-6 »— — — — 1 0-2 1 0-2 79 2-2 83 2- 1 _ — —— — 1 0-2 1 0-2 07 1-8 68 1-7 1 0-5 1 0-5 4 0-9 4 0-8 155 4"! 150 4-0 —— — — — — — ,_ —- 22 0-6 23 0-6 — — —- _ —— — — 10 0-3 12 0-3 —— — _ —- —— -—- f— — 5 0-1 7 0-2 — —— — — — — — 7 0-2 7 0-2 —— — — _ — — — 9 0-2 11 0-3 ' —— — — — —- _ _ -—-- 5 0-1 7 02 f— — — — 1 0-3 1 0-2 9 0-2 18 0-5 216 100-0 217 100-0 155 100-0 579 100-0 3 002 1000 8 036 100-0 I] 086 — 11 091 — 25 065 — 25 7104 — 237: 005 —— 245 188 51 — 51 — 55 f — 53 , 64 __ 02 »— 58 — 58 _ 59 f-— 58 01 00
.tntal personer. som enligt inkomna rapporter sökt läkarvård för reumatisk
sjukdom år 1943. fördelade på gruppdiagnoser, län och kommuntyper.
Län och kommun-1 Grupp 1 Grupp 11 Grupp III Grupp IV ”De" Män Kvin- Sum— Män Kvin- Sum— Mån Kvin- Snm- Män Kvin- Sum- l'lOl' ma nor "lil "Ol' ma nor ma
1. Personer som va— rit i behov av
sjukhusvård. Utlänningar. . . . . . 22 7 29 9 14 23 10 6 16 42 8 50 Stockholms stad. .. 212 285 497 221 613 ' 834 165 273 438 333 307 640 Stockholms län 88 99 187 101 243 344 100 134 234 154 123 277 Uppsala » 31 38 69 41 65 106 18 21 39 64 25 89 Södermanlands » 89 80 169 92 179 271 97 93 190 154 106 260 Östergötlands » 112 128 240 142 273 415 64 58 122 248 149 397 Jönköpings .. 153 149 302 127 260 387 56 52 108 220 122 342 Kronobergs » 64 55 119 55 140 195 65 ' 60 125 141 81 222 Kalmar » 111 93 204 107 209 316 62 84 146 189 95 284 Gotlands » 18 20 38 10 35 45 28 34 62 22 18 40 Blekinge » 64 44 108 51 121 172 31 31 62 123 68 191 Kristianstads » 1 10 126 236 103 194 297 84 103 187 175 105 280 Malmöhus » 198 209 407 270 611 881 238 247 485 332 201 533 Hallands » 77 72 149 76 187 263 83 77 160 192 121 313 Göteb. o. Bohus » 209 235 444 159 357 516 148 145 293 432 248 680 Älvsborgs » 136 154 290 156 402 558 172 220 392 301 188 489 Skaraborgs » 122 94 216 92 308 400 96 80 176 260 169 429 Värmlands » 91 99 190 125 305 430 131 88 219 342 148 490 Örebro » 77 73 150 107 _ 205 312 70 55 125 188 98 286 Västmanlands » 86 72 158 118 176 294 58 64 122 192 70 262 Kopparbergs » 95 88 183 110 236 346 60 66 126 239 112 351 Gävleborgs » 92 124 216 99 221 320 86 74 160 208 112 320 - Västernorrlands » 164 148 312 150 284 434 142 132 274 294 159 453 Jämtlands » 42 50 92 64 137 201 35 46 81 99 48 147 . Västerbottens » 87 86 173 120 288 108 73 69 142 351 136 487 Norrbottens » 128 132 260 147 230 377 99 82 181 325 165 490 Ej angiven hemort 20 3 23 14 3 17 11 3 14 105 — 105 Hela riket ........ 2 698 2 763 I 461 2 666 6 296 9 162 2 282 2 397 'i 679 5 725 3 182 6 907
därav: jordlu'.—kommuner. 368 304 672 380 794 1 174 336 304 640 799 408 1 207 skogskommuncr. . . 126 108 234 140 248 388 104 73 177 296 95 391 bland. kommuner.. 562 535 1 097 605 1 252 1 857 526 452 978 1 112 558 1 670 industrikommuner. 388 367 755 452 886 1 338 351 327 678 820 399 1 211' tätorter .......... 260 265 525 286 620 906 237 242 479 609 349 958 ? Hela landsbygden. 1 704 1 579 3 283 1 863 3 800 5 663 1 554 1 398 2 952 3 636 1 809 5 4455 Städer under 30 000
inv. ........... 381 483 864 397 970 1 367 312 414 726 932 611 1 543 Städer över 30 000
inv. ........... 571 691 1 262 583 1 509 2 092 395 576 971 1 010 754 1 764 Ej angiven hemort 42 10 52 23 17 40 21 9 30 147 8 155
Län och kommun— Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV typer Män Kvin- Sum- Män Kvin— Sum— Män Kvin- Sum- Män Kvin- Sum- nor ma "Ol' ma IlOl' ma llOl' ma
2. Samtliga rappor- terade personer med reumatisk sjukdom 1943. Utlänningar ...... 22 9 31 13 15 28 12 9 21 56 10 66 Stockholms stad. . . 366 538 904 715 1 540 2 255 706 1 206 1 912 1 910 1 949 3 859 Stockholms län 119 142 261 200 447 647 263 310 573 690 513 1 203 Uppsala » 63 78 141 96 188 284 92 92 184 321 148 469 Södermanlands » 132 123 255 197 338 535 180 185 365 640 320 960 Östergötlands » 167 183 350 320 574 894 171 158 329 835 482 1 317 Jönköpings » 215 211 426 169 337 506 119 97 216 440 221 661 Kronobergs » 96 80 176 100 214 314 115 94 209 375 180 555 Kalmar » 158 149 307 167 342 509 125 163 288 463 238 701 Gotlands » 26 26 52 20 49 69 417 54 91 56 33 89 Blekinge » 77 73 150 71 158 229 49 60 109 245 121 366 Kristianstads » 150 191 341 154 303 457 162 182 344 460 271 731 Malmöhus » 276 272 548 428 851 1 279 475 471 946 851 515 1 366 Hallands » 93 96 189 122 225 347 137 119 256 369 209 578 Göteb. o. Bohus » 307 377 684 362 711 1 073 398 137 835 1 247 983 2 230 Älvsborgs » 188 206 394 242 575 817 264 310 574 708 444 1 152 Skaraborgs » 175 165 340 160 439 599 200 157 357 625 350 975 Värmlands » 127 137 264 226 487 713 242 204 446 779 349 1 128 Örebro » 96 102 198 190 317 507 1 38 124 262 562 263 825 Västmanlands » 119 112 231 262 441 703 187 175 362 560 288 848 Kopparbergs » 146 140 286 201 395 596 138 159 297 698 326 1 024 Gävleborgs » 154 216 370 200 434 634 352 366 718 799 406 1 205 Västernorrlands » 193 174 367 224 402 626 290 259 549 789 494 1 283 Jämtlands » 48 76 124 90 183 273 76 77 153 298 119 417 Västerbottens » 115 122 237 171 400 571 156 128 284 759 312 1 071 Norrbottens » 159 169 328 193 326 519 150 142 292 539 283 822 Ej angiven hemort 35 6 41 16 4 20 22 1 26 130 3 133 Hela riket ........ 3 22 4173 7 995 5309 10 695 16 004 5 236 5 742 10998 16 204 9 930 26 034
därav: jordbr.-kommuner. 503 459 962 _ 661 1 265 1 926 655 590 1 245 2 038 953 2 991 skogskonununer. . . 158 150 308 197 352 549 187 137 324 615 229 844 bland. kommuner.. 781 757 1 538 980 1 894 2 874 1 018 875 1 893 2 874 1 404 4 278 industrikommuner. 546 558 1 104 767 1 405 2 172 761 660 1 421 2 238 1 095 3 333 tätorter .......... 368 386 754 508 1 067 1 575 526 532 1 058 1 715 978 2 693 Hela landsbygden. 2 356 2 310 4 666 3 113 5 983 9 096 3 147 2 794 5 941 9 480 4 659 14 139 Städer under 30 000
inv. ........... 524 679 1 203 658 1 509 2 167 629 841 1 470 2 280 1 493 3 773 Städer (iver 30000
inv. . . ......... 885 1 169 2 054 1 509 * 3 184 4 693 1 446 2 094 3 540 4 258 3 665 7 923 Ej angiVen hemort 57 15 72 19 48 34 13 47 186 13 199 29
Antal rapporterade personer med reumatisk sjukdom är 1943 i"]()() av folk- mängden inom olika åldersgrupper på landsbygden och i städerna enligt 1940
års folkräkning.
Personer i behov av sjukhusvård.
Grupp I ...................... därav i åldern under 15 år ........ 15—20 » ........ 20 30 » ........ 30—50 » ........ 50 år och över .. Grupp 11 ..................... därav i åldern under 15 år ........ 15V-20 » ........ '.ZOÄSO » ........ 30——5O » 50 år och över ..
Grupp 1 I I ....................
under 30 år ........ BOÄSO » ........ 50—60 » 60 år och över ..
därav i åldern
Grupp I l' .....................
under 20 år ........ 20-—30 » 130—40 » —lO—50 » 50 år och över . .
därav i åldern
Personer ej i behov av sjukhusvård.
Grupp 1 ...................... därav i åldern under 15 år. .. . . . .. 15—20 » ........ 20—30 » ........ 307—50 »....... 50 år och över ..
Grupp 1 I ..................... därav i åldern under 15 år ........ 15—20 » ........ 20—30 » ........ 30—50 » ........ 50 år och över ..
Landsbygden Städerna Hela riket Mån Kv. S:a Män Kv. S:a Män lx'v. S:a O-s O-s 0-8 0-9 0-9 0-9 O-s 0-9 04; 0-4 0-3 0—4 0-5 0-5 0-5 0—5 0-4 0—5 1-1 14 1-3 1-1 0-9 1-0 1-1 1-3 1-2 1-6 1-3 1-5 1-4 1-4 1-4 1-5 1-4 1-4 0-9 1—1 1.0 0—9 1-1 1-0 0—9 1-1 1-0 0-5 0-5 0-5 0-5 0-6 0-6 0-5 0-6 0—5 0-9 1-9 1-4 0-9 1—9 1-5 0-9 .2-0 1 4 0-0 0-0 0-0 (m 01 0-1 0-0 ll-l U-o 0-2 0-4 0-3 0-1 0-3 0-2 0-2 0-4 0-2 0-8 1—3 1-0 06 0—9 0-7 ()-7 1-1 0-9 1—3 2-7 1-9 1-1 2-2 1-7 1-z '.!-5 1-8 1-6 3-6 2-6 1-9 3-9 2-9 1-7 3.7 2-7 0.8 -7 0—7 0-6 0-8 0-7 0-7 0—7 0-7 0-0 0-0 0-0 0-0 0-0 0-0 (.)-0 0—0 0-0 0-7 0-4 0-6 0-5 0-5 0-5 0-6 0-5 0-6 1-7 1-9 1-8 1-5 1-7 1-6 1—7 1-8 1-8 2-6 2-4 2-5 2—7 3-2 3-0 2-6 2-6 2-0 1-8 0-9 1-4 1-7 1—1 1-4 1-8 1—0 1-4 0-1 0—1 0-1 0-1 0-1 0-1 (1-1 0-1 0-1 2—2 1-0 1'6 1-8 0-9 1-3 2-0 l-u 1-5 3-9 1-7 2.9 3-0 1-9 2-4 3-7 1—8 2-7 4-0 l-s 3-1 3-5 1-8 2-6 348 1-8 2-8 : 1-3 1-0 1—2 1-7 1.1 14 1-4 1-0 1-3 5 0-3 0-4 0-3 0-4 0—5 0-5 0-3 0-4 0-4 0—1 0—1 0-1 0-1 0.1 01 0-1 U-l 0-1 0—3 0-4 0-3 0-3 0-3 0.3 0-3 0-4 0—3 0-4 0-6 0-5 0—4 0-6 0-5 0-4 0-6 0-5
5 0-6 0-5 0-5 0-8 0-7 0-5 U-r. 0-6 0-3 0-3 0-3 0-5 0-5 0-5 0-3 0-4 0—4 0—5 1—1 0-8 1-1 1-7 1-4 0—7 1-3 1-0 0-0 0-0 0-0 0-0 0-0 0-0 0-0 0-0 0—0 0-1 0-2 0-1 0-1 0-2 0-2 0-1 0-3 0-1 0-3 0-5 0-4 0-4 0-5 0-5 0-3 0-5 0-4 . 0—7 1-4 1-0 1-2 1-7 1-5 0-9 1-5 1-2 1-1 2-2 1-7 2-6 4-3 3-6 1-6 3-0 2-4
Grupp III .................... därav i åldern under 30 år ........ 30—50 » ........ 50——60 » ........ (30 år och över . .
Grupp ”' ..................... därav i åldern under 20 år. .. . . . .. 120—HBO » ........
Bil—40 » ........ 40 50 » ........
50 år och över . .
Landsbygden Städerna Hela riket Män Kv. Män Kv. S:a Män Kv. S:a 0-8 0”! 1-'.' 1-5 14 09 1-0 l-n 0-0 0-0 0'1 0-1 0-1 (l-n (l-(l 0-0 0-7 0-4 1-0 0-9 0-9 O-s (H; 0-7 1-9 2-1 3-2 4-4 3-8 2-4 3-1 2-7 2-8 2-3 5-0 54 5-2 3-1 3-4 3-4 241 1—5 »l—l 3-0 3—1 3—3 21 2-7 0-1 0-1 0—2 0-3 0-2 0—1 0": 0-2 2-3 1-4 2-5 2-5 2-5 '.!-3 l-9 2-1 5-6 2-7 6-0 4-7 5-3 5-8 3—6 4-7 6-6 2-9 7-7 5-0 (3'2 741 3-8 5-3 3-1 1-7 6-3 3-5 4-7 »1—1 2-4 3-2
Antal rapporterade reumatiskt sjuka personer i behov
län och kommuntyper.
av sjukhusvård. remitterats till respektive vårdats å sjukvårdsanstalt under år lil—':]. inom olika
SOI"
(! ii r a v i % Antal _. . _ , . mitte- dade a . vardade a sjukhusvard till . _ 4 plats— annan ej be— _, * sjukhus rade Sjukhus brist orsak svarat hjllkhm Grupp [. Ej angiven hemort ...... 52 98-1 1—9 86%; ' — 11—5 11-5 Stockholms stad. . ...... 197 93-13 6-4 81-3 I) () 0—6 11-1 12-3 Stockholms län. . . 187 93-6 (5-4 76—0 '). ] 1-6 13-9 17-6 Uppsala » . . . 69 88-4 11.6 '19-3 2-9 _ 36-2 39-1 Södermanlands » . . . 169 905 9-5 (SS-(i __ 1-3 20"; 21-9 Östergötlands » . . . 240 92-9 7—1 80—4 0-8 11—7 12-5 Jönköpings » . . . 302 88-1 11-9 70-.» 2—3 0-3 14-8 17-6 Kronobergs » . . . 119 950 5-0 83-2 _ .. 11-8 11—8 Kalmar » . . . 204 88-7 11-23 725 1—3 2-0 12-7 16-2 Gotlands » . . . 38 97-4 2-6 94-8 .-. » - 2-6 2-6 Blekinge » . . . 108 88-9 11-1 68'5 _ W. 20-4 20-4 Kristianstads » . . . 236 83-5 16—5 70-8 0-8 0—4 11-5 12'7 Malmöhus » .. . 407 89-7 10-3 70-5 2-3 2-2 14-5 19-2 Hallands » . . . 149 77-9 22-1 64-5 _ 2-0 11-4 1134 Göteborgs o. Bohus » . . . 444 92-3 7-7 83-7 05 0—7 7-4 8-6 Älvsborgs » . . . 290 92-4 7-6 77-2 1-4 1-0 12-8 15-2 Skaraborgs » . . . 216 92-1 7-9 85-2 14 —— 5-5 6-9 Värmlands » ... 190 937 (';-3 81—1 0-5 0-5 11-6 12-6 Örebro » ... 150 94-0 6-0 81-3 2-0 1-3 9-4 12-7 Västmanlands » . . . 158 90-5 0-5 74—1 2-5 0-6 13-3 16-4 Kopparbergs » . . . 183 91-3 8-7 80-4 — f— 10-9 10!) Gävleborgs » ... 216 88—13 11-1 75—9 0 % 0-9 11-6 13-0 Västernorrlands u . . . 312 92-6 7-4 83-0 _ 0-6 9-0 9—6 Jämtlands » . . . 92. 92-4 7-6 68-5 .! 1 2—2 19-8 23-9 Västerbottens » . . . 173 93-1 6.9 827 — 1-7 8-7 10-4 Norrbottens » . . . 260 92-3 7-7 8—1-6 0 i 0-8 6-5 7-7 Hela riket .............. 5461 91-0 9—0 77-3 1 0 0—9 11-8 13-7 därav: Jordbrukskommuncr ..... 672 900 10-0 77-5 1-'l 07 10—5 12-5 Skogskommuner ......... 234 94-4 5-6 83-3 ——- - 11-1 11-1 Blandade kommuner . . .. 1097 89—9 10-1 74—8 0-3 1—0 13-6 15-1 Industrikommuner ....... 755 91-0 9-0 76-2 1-6 1-2 12—0 14-8 Tätorter ................ 525 90-7 9-3 78—1 2.1 1-0 9-5 12-6 Hela landsbygden ....... 3 283 90-6 0-4 76-8 1-2 0-9 11-7 13-8 Städer under 30000 inv. 864 89-9 10-1 77-3 5 0—6 11-0 12-4 Städer över 30 000 inv. 1 262 92"! 7-3 78-1 0 7 l-O 12-9 14-6 Grupp II. Ej angiven hemort ...... 40 87-5 12-5 '77-5 —— 4 .,._ 10-0 10-0 Stockholms stad ........ 834 85-9 1—1-1 59-0 ()-4 1-2 25-3 26-9 Stockholms län. .. 344 90-1 9-9 74-7 2—3 1-2 11-9 15-4 Uppsala » ... 106 71—7 28-3 44-3 2-3 1-9 22—7 27-4 Södermanlands » . . . 271 86-7 13-3 57-6 1-1 0—7 27-3 29-1 Östergötlands .. . . . .115 257-? 12-3 73-0 1-2 0-7 12-3 14-2 Jönköpings » . . . 387 871 12-9 70-6 0-5 0-8 15-2 16'5 Kronobergs » . . . 105 89—2 10-8 70!) —— 10-3 10"?
:. (1 a r a v i % Antal .. 5:25; .. . _ . . mltte— dade :) . vårdade a Sjukhusvard till rade sjukhus plats— annan e.] be- sjukhus sjukhus brist orsak svarat Kalmar län. .. 310 83? 16-8 71-8 O-o 0-3 10-5 11-4 Gotlands » . . . 45 91-1 8-9 86-7 — _— 4-4 4-4 Blekinge » .. . 172 83.1 16-9 65-1 1-7 0-6 19-7 18-0 Kristianstads . . . 297 75'4 24'6 633 0-3 0-7 11-1 12-1 Malmöhus w . .. 881 74-7 25-3 58-3 0-9 0—5 15-0 16—4 Hallands » . . . 263 57-4 42-6 »l-t-ö —— 1-1 11-8 12-9 Göteborgs o. Bohus _. . . . 510 84-5 15—5 71—3 0—2 1-4 11-6 13-2 Älvsborgs " . . . 558 72-4 27-6 64.5 0-7 04 6-8 7-9 Skaraborgs » . . . 400 877 123 78-0 1—0 0-5 8-2 9-7 Värmlands » . . . 430 87? 123 728 0-9 1-2 12% 14-9 Örebro » ... 312 89-1 109 713-'( 0-6 1—0 13—8 15-4 Västmanlands » . . . 294 85-0 15—0 71-4 0-7 03 12-6 13-6 Kopparbergs ., . . . 340 82-4 17-6 70.8 03 1-7 9-6 11-6 Gävleborgs » . . . 320 79-1 20-9 63-8 0-9 0-6 13-8 15—3 Västernorrlands » . . . 434 857 14-11 73-0 0—2 0—9 11-6 12-7 Jämtlands » . . . 201 87-6 12-4 76-1 2-0 1-5 8-0 11-5 Västerbottens 408 902 9—8 78-4 1-7 2-7 7-4 11-3 Norrbottens .. 377 88-6 11-4 78-0 2-1 1-9 6-6 10-6 Hela riket .............. 9162 83-0 17'0 (ill-0 0—8 1-0 13-2 15-0 därav: Jordbrukskommuner ..... 1 174 83-6 16-4 70-5 1-5 1-1 10-5 13-1 Skogskommuner ......... 388 902. 9—3 76-5 11 2-8 9-8 13—7 Blandade kommuner . .. . 1 857 231-; 18-6 69-5 0-8 11 10-0 11-9 Industrikommuner ....... 1 338 86-5 13-5 72-2 1-1 0-9 12-3 14-3 Tätorter ................ 906 85! 14-8 71-1 1-0 0-7 12—4 14—1 Hela landsbygden ....... 5 663 8-1-3 15-7 71-1 1-1 1-1 11-0 13? Städer under 30 000 inv. 1367 779 221 65-1 0-4 0-5 11-9 12-8 Städer över 30 000 inv. 2 092 83-0 17—0 61-7 0-5 1-0 19-8 21-3 Grupp III. Ej angiven hemort ...... 30 93-3 6—7 83—3 — .,. 100 100 Stockholms stad ........ 438 91-1 8-9 68-43 1 (: 0-9 201 212-(; Stockholms län. . . 234 932 6—8 81-2 0 9 1-3 9-8 120 Uppsala » . . . 30 82—1 17-9 79-5 V—— 26 2-6 Södermanlands » . .. 190 95-8 —1-2 71-1 _- '# 24-7 24—7 Östergötlands » 122 91-8 8-2 76-2 _- 2-5 13-1 15-6 Jönköpings » . . .. 108 86-1 13—9 66-7 _ 28 16-6 19-4 Kronobergs » . . . 125 91.2 8'8 84-8 .. —— 6-4 614 Kalmar » ... 146 95-2 4'8 232-11 1 4 0-6 11-0 13-0 Gotlands » . . . 62 984 1-6 90-8 _ 3-2 4-9 81 Blekinge » . . . 62 90-3 9-7 72-6 32 3-2 11—3 17? Kristianstads » . . . 187 909 9-1 80—7 1-6 0-6 8.0 102 Malmöhus » . . . 485 928 7-2 70-6 1-4 0-4 11-4 13-2 Hallands » . . . 160 76 9 23—1 66-9 * 1-2 8—8 10-0 Göteborgs o. Bohus » . . . 293 90-1 9-9 78-8 0-3 1-4 9-6 11-3 Älvsborgs » . . . 392 85-5 14-5 76—1 0—5 0-5 8-4 9-4 Skaraborgs » . .. 176 91-5 8-5 81-2 1-7 0-6 8-0 10—3 Värmlands » . . . 219 91-3 8—7 79-9 0-5 0-5 10-4 11-4 Örebro » . .. 125 91-2 8-8 80—8 —— 0-8 91; 10-4. Västmanlands » . . . 122 86-9 131 705 —— 1-6 14-8 16'4 Kopparbergs » . . . - 126 88-1 11-9 80-2 _ 79 7-9 Gävleborgs » . . . 160 87-5 12-5 64-4 0 6 1-3 21-2 23-1 Västernorrlands » . . . 274 92-0 8-0 85-8 0-7 5-5 6-2
Antal Diagnusgrupper, lån och ' personer remit- ej re- vår— ej vårdade på grund av tillhopa ej kommuntyper | behov av terade . . . . mitte— dade & . vårdade a Sjukhusvard till rade sjukhus plats- e] be— sjukhus sjukhus ' brist svarat * Jämtlands län. . . 81 95-1 4-9 85-2 — -5 7-4 9-9 Västerbottens » 142 90-1 9-9 80-3 1-4 8-5 9—9 Norrbottens - 181 907 3-3 917 _ 50 5-0 Hela riket .............. 1.07!) 90-6 94 77-8 0-7 11-2 12-8 därav: .lordhrukskommuner ..... 040 909 9-1 81-4 0'6 8-0 9.3 Skogskommuner. . . . . . . .. 177 93-24 0-2 87-0 ——4 6-2 0-8 Blandade kommuner .. .. 978 88-8 11-2 77-8 0'6 9-9 10-9 lndustrikommuuer ....... 078 91-3 8-7 79-1 0'6 10-7 12-0 Tätorter ................ 179 927 7-3 795 0'8 10-7 13-2 Hela landsbygden ....... 2 952 91-3 8-' 79-3 1'0 100 120 Städer under 30 000 inv. 720 91-7 8-3 81-5 0'3 8—8 10-2 Städer över 30 000 inv. 971 91—9 8-1 79-9 0—5 108 120 (Grupp H". lij angiven hemort ...... 155 98-7 1-3 91—0 ” - 4 7-7 77 Stockholms stad. . . . . . . . 040 934 0-6 80-5 0'6 09 11-1 12—9 Stockholms län. . . 277 939 0—1 81-6 1'4 07 10? 123 Uppsala » . 89 77-5 222-5 401 1'1 2-2 28-1 314 : Södermanlands » . . . 260 91-2 . -8 00-2 1'5 0—4 213—1 125-() Östergötlands » 397 94") 5-8 829 0.3 08 10? 11-3 Jönköpings . 342 921 7—9 70-6 1'8 —— 13? 15-5 Kronobergs » 222 923 7-7 81-5 |"'9 0'9 9-0 108 Kalmar -» 284 94-7 5—3 81-3 2-5 0—7 102 113-; Gotlands - 40 100-0 _ 85-0 5'0 —— 10-0 15-0 Blekinge » . . . 191 93—2 0-8 84-8 0-5 2—1 5-8 &; Kristianstads -» . . . 280 90-4 9-6 77-1 21 1-4 9-8 13-3 Malmöhus » . . . 533 87-1 12!) 73-4 09 0-8 120 137 Hallands » . . . 313 901 9—9 79-2 »— 06 10—3 10!) Göteborgs o. Bohus » . . . 080 9-1-6 5-4 80-5 0'1 0' 7-1 8-1 Älvsborgs »» . . . 489 8719 121 79.1 'i! 8-6 8-8 Skaraborgs . . . . 429 '.)2-8 7-2 257-') 0-2 1'.) 5-6 Värmlands .. . . . 490 929 7-1 84-3 -— 7—3 8-(1 Örebro » 280 009 9-1 77-6 0-7 105 133 Västmanlands ., . 202 908 9-2 774 1'9 10—4 13—4 Kopparbergs » . . . 351 93-2 0-8 83-2 0-3 9-7 10-0 Gävleborgs .. . . . 320 85-6 11—4 09-7 03 13-1 15-9 Västernorrlands » . . . 153 903 9-7 80-6 0-2 8-6 9-7 Jämtlands .. . . . 147 925 7—5 782 2-7 10!) 14-3 Västerbottens » . . . 187 928 7-2 80-9 0-2 8-8 11-9 Norrbottens -» .. . 490 900 100 81-2 0-8 7-2 8-S Hela riket .............. 8907 9l-G 8-4 80-0 0-7 9-9 ll-G därav: Jordbrukskommuner ..... 1 207 90-4 9-6 77 T 0": 10-:% 12-7 Skogskommuner ......... 391 908 9-2 785 0-3 107 123 Blandade kommuner . . . . 1 070 902 9-8 77-4 1-1 10-8 12!) Industrikommuner ....... 1 219 929 7-1 82-4 1-1 8-8 10-6 Tätorter ................ 958 925 7 5 81-0 1-1 9-6 11-5 llela landsbygden ....... )4-15 91-3 8—7 79-3 1-0 100 120 Städer under 30 000 inv. 1543 91-7 8-3 81%.) 0-3 8-8 10-2 Städer över 30 000 inv. 1 70! 91-9 8-1 79—9 0-4 10-9 12?
161 Bilaga 10.
Antal reumatiskt sjuka personer i behov av sjukhusvård, som remitterats till
resp. vårdats å sjukvårdsanstalt under år 1943, fördelade efter kön och ålder.
Antal (! ä r a v i % . . personer : Dmgnos- och nlders- i behov av Remitte— ' . , Ej vårdade på grund av i grupper sjukhus- rade till EJ remlt- Nårdade | . terade ä sjukhus plats- annan . vard Sjukhus . obesv. tillhopa ' brist orsak : Grupp 1 ............. 51.61 91-0 9-0 77-3 1'0 0-9 11-8 13-7 | Män .............. 2 698 93-3 6-7 80-7 1-0 0'8 10-8 12-6 ! i åldern __15 år. ... 363 96-8 3-2 815 1-3 13 9-7 12-3 . 15_2o . .. 298 96-5 3-5 83-9 o—s 0-4 11-4 12-6 20_30 » .... 860 95-7 4-1 83-6 0-9 05 10-7 12-1 [ 30—50 » . . . . 851 902 9—8 78-1 0—7 0-9 10-6 12-1 i 50 år och över 320 908 9-2 75-4 1-7 1-4 12-3 15-4 ! Kvinnor ........... 2703 88-9 11-1 74-1 1—0 0-9 129 14-3 [ i åldern - .15 år.... 283 96-6 3-4 81-9 0-4 0-3 13-5 14-7 ! 15_20 » .. 332 95-8 4—2 80-9 0-7 0-7 13-5 14-9 20—30 » . ... 702 91-5 8-5 793 0—5 0-4 11-3 12? 30_50 » . ... 1009 85-0 15-0 70-3 1-4 1-4 11-9 14-7 50 år och över 435 85%. 14-5 06—8 1-5 0-6 16-6 18-7 Grupp Il ............ 9162 113—0 170 680 0-9 1-0 131 15-0 [ Mån .............. 2 866 85-1 1—1-9 70-4 0-8 0—9 13—0 14-7 & i åldern _15 år. . .. 27 9—1-4 5-6 87-3 _ —_ 7-1 7-1 15—20 » .. 55 94-13 5-4 81-1 27 _ 10-8 13-5 20_30 » .... 375 94-1 5-0 81-1 0—3 1-1 11-6 13-0 30 _50 » ... 1187 87»: 128 728 0-5 1-1 12—8 14-4 50 år och över 1222 79-8 20? (33-1 1—1 0—8 14-5 16-4 ' Kvinnor ........... (i 290 821 17-9 07-0 0—9 1-0 13-2 15-1 i åldern . _15 år. . .. 52 97-5 2-5 850 _ _ 125 125 15—20 » 135 926 7-4 79-8 _ 1-1 11-7 12-8 120—30 » ... 597 907 9-1 80—1 O's 1—1 9-0 10-6 ; 130—_50 ».... 2-165 81-9 15-1 71-4 0-8 1-4 11-3 13-5 1 50 år och över 3047 78-1 21-9 ('11-0 1-1 0—6 15-4 17.1 3 Grupp Ill ........... .1. 679 90%) 9-4 77-s 0.7 0-9 11-2 12-8 Män .............. 2282 92-2 78 80-4 0-8 0-8 10-2 11-8 i åldern ——30 år. . .. 66 90-7 3-3 82-5 _ _ 14-2 14-2 » 30_50 » . . .. 607 90-1 3-9 81-8 0-7 1-2 12—4 14—3 50 -—»60 » .... 552 93-9 6-1 80-5 0-9 0—8 11 7 13-4 3 60 år och över 1 057 890 11-0 79-2 08 0-7 8-3 9-3 * Kvinnor ........... 2 397 SE)-1 10-9 75—2 06 0-9 12-4 13!) i åldern _30 år. ... 45 90-9 & 1 82-7 _ _ 14-2 14-2 30—50 » . ... 463 95-8 4-2 81-9 0-7 1-5 11-7 13-9 50—60 » .. 678 88—2 11-8 71-5 0-3 1-5 14 9 16—7 60 år och över 2 001 257-*.! 12-8 74-7 0-8 0-4 11 -3 12-5
Antal d ä " 3 V i % . . personer Diagnos- OCh alders— i behov av Remitte- . . .. Ej vårdade på grund av grupper . . EJ remit- Waldade Sjukhus- rade till . . . _ terade a Sjukhus plats- annan . vard Sjukhus brist orsak obesv. tillhopa Grupp IV ............ 8 907 91-6 8-4 80-0 07 1—0 9-9 11-6 Alän .............. 5 725 92-3 71 80-5 0-8 1": 9-8 11-8 i åldern _20511'... . 98 94-12 5-8 78-3 _ _ 15-9 15-9 120—80 » . 1079 94-5 5-5 83-5 0-7 1—1 92 11-0 30_40 » . .. . 1921 93-13 6-7 81-2 0-4 1-1 10-3 121 40—50 » ... . 1003 91-4 S-li 79-4 1-2 1-5 9-3 12-0 50 år och över 1 024 90-'.' 9-8 780 1-0 0—4 9—9 11-3 Kvinnor ........... 3182 903 9-7 78—9 0-6 0—7 101 114 i åldern __20 år. . .. 116 95-3 -1-7 82-4 2—4 1-2 93 12-9 20_30 » .... 559 94-9 5-1 83-8 0-1 _ 10-7 11-1 30—40 » . 934 93-5 (3-5 79-8 0-3 0—7 12—7 13-7 40—50 » . . . . 785 88% 11-2 79-4 0-5 1-0 7-9 9-4 50 år och över 788 85-3 14-7 74-0 0-8 0—8 9-1' 11-3
163 Bilaga 11.
Antal reumatiskt sjuka personer, som vårdats in olika slag av sjukvårdsanstalter
år 1943, fördelade efter antalet sjukhusvistelser.1
Därav vårdade z'i Antal enbart personer enbart pensionsstyrel- enbart saväl lasarett ! vårdade lasarett och sens las-arctts- vanföre- eller sjukstuga 1 Antal sjuklnisvistelser fi sjuk- sjukstugor nulelnmgar anstalter3 som annan ' vards— och anstalt anstalt kuranstalter2 år 19,13 antal medel- antal medel- antal medcl- antal medel- per- tal vard- per- tal vard- per- tal Yt'lnl— pcr- tal vard- soner dagar soner dagar soner dagar soner dagar
Grupp 1 .............. 1223 3 765 -11-.3 292 64-1 _ _ 1136 1038 därav med
1 sjukhusvistelse ....... 3 811 3 529 35-2 282 029 _ _ _— _ 2 sjukhusvistelser ...... 333 191 713-'_' 10 _— _ _ 132 96—0 13 0. flera sjukhusvistelser 70 45 108-& _ _ _ _ 34 134-13
Grupp II. .. .......... G 236 3 081 43-4 2 213 (i?-2 34 65-0 308 94-8 därav med
1 sjukhusvistelse ....... 5 26 3 320 39-1 2 075 664 31 03-5 _ _ 2 sjukhusvistelser ...... 055 302 68-4 122 94-9 3 _ 228 93-2 3 o. flera sjukhusvistelser 155 59 81-3 16 (160—8) __ -_ 80 99?
Grupp III ............ .3 639 3 352 221 174 507 90 41-0 23 73-6 därav med
1 sjukhusvistelse ....... 3195 3 241 121-8 171 506 83 39-0 _ _ 2 sjukhusvistelser ...... 118 94 32-5 3 _ 7 _ 14 ( 66-1) 13 o. flera sjukhusvistelser 20 17 (50-6) _ —— _ _— 9 _
Grupp IV ............. 7 123 6 367 24-4 394 54-4 297 387 05 83-5 därav med
1 sjukhusvistelse ....... 0 750 6 097 226 379 533 2751 37-3 _ _ 2 sjukhusvistelser ...... 306 226 417-& 15 (124-3) 21 52-2 44 74-2 3 0:flera sjukhusvistelscr 07 4-1 76-7 _ _ 2 —- 21 103-0
Samtliga grupper ....... 21 221 17 165 314) 3 073 64-5 »121 41-2 562 971 därav med
1 sjukhusvistelse ....... 19 482 16 187 29-0 2 907 628 388 39-G _ _ 2 sjukhusvistelser ...... 1 412 813 åt?-& 150 97-1 31 132-0 418 91-2 3 o.flera sjukhusvistelser 327 165 843 16 (100-8) 2 _ 144 107-4
1 I tabellen angivna siffror inom parentes grunda sig på mindre än 20 uppgifter. 2 Här ingå ej pensionsstyrelsens vårdplatser å ortopediska avdelningen i Lund och vanföre- anstalten i Göteborg, vilka redovisas under lasarett och sjukstugor; däremot ha de på privat— avdelningen å Tranås kuranstalt intagna medtagits. Av pensionsstyrelsen understödda sommar- kurorter ingå icke i undersökningen. 3 Ortopediska avdelningarna vid lasaretten i Lund och Malmö redovisas ej under vanförean— stalter utan under lasarett och sjukstugor.
Antal reumatiskt sjuka personer, som vårdats åt olika s ig av sjukvårdsanstalter år 1943, fördelade efter ålder.
Grupp I (trupp II Grupp III Grupp IV
Antal vårdade a Antal vårdade 51 Antal vårdade 51 Antal vårdade :'i
enbart saväl enbart saväl enbart såväl enbart såväl Åldersgrupper | lasarett lasarett lasarett lasarett pen— (eller pen— (eller pen- (eller pen- (eller lasarett Sions- sjuk- lasarett sions- sjuk- lasarett sions- sjuk- lasarett sions- sjuk- van- van- van- van- eller styrel- ,. stugor) eller styrel- ., stugor) eller styrel- .. stugor) eller styrel- ,. stugor) . lurean— , lorean- , [urean- . forean- sjuk- sens som sjuk— sens .. som sjuk- sens ., som Sjuk- sens , som stalter— stalter- stalter-
stalter= stugor anstal— annan stugor anstal— annan stugor anstalt annan stugor anstal- annan
ter1 anstalt ter1 anstalt ter1 anstalt ter1 anstalt
Samtliga personer ....... 3 765 292 _ 166 3 681 2 213 34 308 3 352 174 90 23 6 307 394 297 (35 därav ] % i åldern _ 5 år. 5_10 » . 10—15 15—20 20—25 25_30 ». 30—35 » . 35—40 » . 40—45 ». 45—50 ». 50_55 ». 55—60 ». 60—65 ». 65—70 » .. 70_75 » .. 75—80 ». 80 år och
1.2 0.3 _- 0-1; 0—1 - - , - _ — 3-9 5-5 _ 3-0 0—4 0-3 — - 0—6 7»; 16—4 _ :3-0 0-5 ()-s - . O-G ( 126 123 _ tl-G 1-: 3-0 5-2 0 18-2 Int-4 » - 19.9 4—8 10-0 3—2 0- 1 2
, . , , , i , . 1
|— N U'. !; C DHNCX)
? I
cr: .— ,—
crown:
oo—o'o—es v—t
, "?!. '$
?lv—t
Hmm.—m
12-2 6-9 _ 18-7 _l-s 0-7 3-9 11-4 10.3 __ 13-9 5- 11-3 __ 13-3 7-5
8-6 _ .1-2 8-2 15-4 " 6-0 10 4 _ :i-o 11-7 12—6 _ 1-8 13-6 5-6 ) _ 1»: 12-0 1-1 ___ __ l-S 9'5 (l-f)
c.
10-4 '-7 14-3 4-2 13-3 6.7 21—8 9-3 19-2 9-8 5—5 15-4 1-3 16-9 0—0 15-1
Gl. u-o cal—(DCDNG
_i—elcowo-nnmn
malmö-omer v—lv—tv—lv—lv'l ? =D v-c C M v—4 få 00
l
_” [x v—d
..
CD "! CGHNNWWQ ?OOOv—tl*mhc
N Asma-Awad?—
NNv—tv— onvföh—nnéz Holy-tv—
C) m _
1 4 1
'_')
Hl—l—
åäöwwcbboo-réö 55 I i
l cav-ll”. _A:
, 1
.'f' N 1 '.” a
l
l
. , ,
[é
,
.
.,
||
!l 33—77w
?>!th anmmchm—oo
l , 1 ', om &; l , . , ?? :c.— 1 , l 5":
1 Se not 2, bil. 11 sid. 163 _ 2 Se not 3, bil. 11 sid. 163. Bilaga 12. i I | ; | ]
165
Antal reumatiskt sjuka personer, som vårdats å sjukvårdsanstalt under år 1943. fördelade efter ålder och vårdlidens längd.
Antal per- Mc-
soner Därav i ?.; vårdade under en tid i dagar av del-
Åldemgrupper vårdade 51 tal
mig]? . högst 10— 20— 30— 40— 59— 60— 70— 80— 90— 120— lå? ”3"!
a", 9 19 29 39 49 59 69 79 89 119 149 ? &
stall 1943 over gar
Grupp 1 ........ »1 223 113-3 113-!) 17-8 130 98 8—(; :> dl 4 % 3 3 5-5 2 .3 3 0 45 därav i åldern under 20 år... 1 (168 7-1 14-9 17-3 12-7 87 8-4 5-8 1 ') 3-2 71 3-8 66 56
20— 30 » 1269 10-4 17-8 17-4 12-5 9-1 9-8 5-0 4 0 3-8 %'2 2-5 2-5 44 30— 50 » 1361 11-4 113-3 125-7 123-? 10-6 7-9 4-9 16 3-8 5-1 1-0 2-0 42 50 år 0. över 525 128 111-6 17-5 13-1 10—9 7—7 3-7 .3 (1 2-5 4-8 2-1 1-4 40
Grupp 11 ....... (5236 S 5 10-9 10-3 91 8-2 213-? 1 1 o (n () ! 1'7 .. Q 2 8 55 därav i åldern under 20511... 217 8-9 74 9-7 3-4 (3-8 26-1 4-0 5-7 6-8 711 (3—2 8-0 72.
20-_,30 » 785 7—8 9-1 (.)-1 (5-9 6—1 28-1 .3-1 6-1 (”)-5 10-9 3-4 3—6 59 30— 50 » 2629 (i-n ?: 7-3 7-2 7-7 30-1 1—3 (3-4 8-0 (1-5 2-3 2-7 59 51). "(50 » 1416 8—2 11-5 &) '; 9-1 9-1 22-6 1-7 5-2 3-8 7-5 2-5 2-6 54 (10 år 0. över 1 189 12? 18-0 17-1 15-1 9-7 9-4 .3-8 —l-U 2-1 3-7 2') 2-3 41
Grupp lll ...... 3631) 2-1-7 128—(i 19-4 9 T 5 & .) 7 1 9 l 4 1-() 1 3 () 7 0 4 25 därav i åldern under 30 år. .. 93 36-2 215-4 15—4 7-7 2-2 2-2 3-3 2—2 , 2-2 ,, 2—2 23
30—50 » 877 25-7 26-6 12-9 10-6 5-2 10-1 3—1 1-8 (HJ 2-1 (1-8 0-2 27 50—450 » 1131) 235 24-7 20-4 10-1 5-8 8-2 1-8 1—3 1-4 1-5 0-6 0-5 28 (30 år 0. över 1739 21-3 31-4 22-1 9-1 5—2 2-7 1-5 1-2 0-8 0-7 0-7 0—3 23
Grupp [Y ....... 7123 21-11 213-? 20"! 11-1 () 8 () 7 2 'i 1 '1 1-2 1 ') 03 0 5 27 därav i åldern under 20år... 161 37-8 23-6 11-0 11-4 5-5 3-9 2-4 (1-8 1-6 1-6 -8 1-6 24
20— 30 » 1360 213—7 264; 113-4 8-7 5-6 7-4 2-3 1- 1.0 2-3 0—5 0-3 26 BOA—50 » 1209 19.3 26-3 208 11.5 7-1 7-3 2-4 l-b 1-3 1-5 1—5 () a 28 50 år 0. över 1393 19-5 28-2 22-6 12.1 7-2 4-8 1-9 1-3 0—7 0 ') -3 0 26
1941 års reumatikervårdssakkunnigas överläggningar med experter, representanter för verk och myndigheter samt andra sakkunniga.
.it. Över-läggningar med särskilt tillkallade experter den 7 februari 1942.
x
På framställning av 1941 års reumatikervardssakkunniga medgav chefen för socialdepartementet, att de sakkunniga skulle äga att lill ett samman- träde för behandling av frågor berörande pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet såsom experter kalla läkarna vid pensionsstyrelsens kuranstalter i Nynäshamn, Tranås och Åre, läkaren vid pensionsstyrelsens anstalt i Vä- nersborg, läkaren vid reumatikerpaviljougen vid garnisonssjuklniset i Boden, professorn S. Johansson, Göteborg. samt en läkare vid envar av reumatiker- avdelningarna vid lasaretten i Norrköping, Västerås, Lund. Lidköping och Umeå.
Sammanträdet ägde rum den 7 februari 1942 och i överläggningarna del- togo samtliga tillkallade experter med undantag av läkaren vid pensionssty- relsens ku'anstalt i Åre, J. (i. Kinberg. vilken anmält förhinder. Dessutom deltogo vissa särskilt inbjudna (se sid. 7).
Vid överläggningarna behandlades några i ett diskussionsprogram upp- tagna frågor rörande den fortsatta utbyggnaden av reumatiker 'ärden.
Frågan nr la: T_vder klientelets art på att det icke tillgodosedda vård- behovet för reumatiskt sjuka patienter efter det akuta stadiet nu är mindre än förr? besvarades nekande av samtliga.
Från flera håll framhölls rörande det då aktuella vårdbehovet, att om man loge hänsyn endast till det klientel. som intoges pä pensionsstyrelsens reumalikeranstalter, vore vårdbehovet tämligen väl tillgodosett. Detta moti- verades med att på pensionsstyrelsens kuranstalter funnits platser, som ej varit belagda under tiden oktober ltlilll—deeember 1941. Att platser under denna tid stått lediga finge enligt experternas mening tillskrivas tidslägel. Det hade under denna tid konstaterats ett sannolikt temporärt minskat sjuk— vårdsbehov för neuroser.
Lasarettsläkaren Ingvarsson i Vänersborg meddelade. att ehuru neurosavdelningen i Malmö på 60 platser varit stängd, hade den för neuroser avsedda kuranstalten i Villiers- l)org kunnat mottaga ett antal reumatici. Dessa utgjorde 1941 217 fall på 680 intagna. Ingvarsson ansäge, att platser för reumatici i framtiden icke kunde stå till buds i samma utsträckning.
Överläkaren Sundelin, Nynäshamn, hade gjort en undersökning om beläggningssiff— rorna på pensionsstyrelsens samtliga kuranstalter under åren 1936—1941. Resultatet härav framlades för de sakkunniga och illustrerades med kurvor. Sundelin visade, att beläggningen åren 1936—1938 varit i stort sett god, om man undantoge juni och juli
...—.....- . a_i..— mmm—MM....K.
...—..."...” c.a—....-.— ... ru...-"___
1936, då något över 100 vakanta platser funnits, sannolikt beroende på att patienter då ännu hänvisades även till privata sommarbadorter. Enligt Sundelius demonstration av kurvorna hade kuranstalterna från oktober 1939 till januari 1942 ständigt haft ett avse— värt antal lediga platser. Sundelin anförde. att det vore uppenbart, att tidsläget med-_ fört en minskning av vardbehövande nervöst sjuka, men hävdade, att tidsläget knap— past inverkat på de reumatiskt sjukas vårdbehov. Sundelin ansäge, att vårdbehovet för den kategori reumatiskt sjuka, som pensionsstyrelsen intresserade sig för, redan vore fyllt och att styrelsen i februari 1942 disponerade flera vårdplatser, än som erfordrades för dess sjukvårdande verksamhet. Sundelin drog den slutsatsen, att det i februari 1942 funnits tillräckligt med platser ;. kuranstalterna för vård av reumatiskt sjuka under förutsättning att dessa uppfyllde de fordringar om sjukdomsgrad, ålder och eko— nomisk ställning, som tillämpades i pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet, men om dessa konstlade restriktioner för vård borttoges och endast rent medicinska och humanitära indikationer för vård tillämpades, torde däremot säkerligen det befintliga vårdplatsbehovet vara mycket för litet, varför reumatikervården borde _vtterligare ut— byggas.
Överläkaren Åhlén, Tranås, uppgav, att reumatikerklientelets art vid Tranås kur— anstalt icke undergått nägon mera påfallande förändring under de senare åren. An- stalten förfogade över 178 vårdplatser, vilka före kriget till övervägande del (cirka 70 %) använts för psykoneurosfall. Efter krigsutbrottet 1939 hade de egentliga neuro- serna försvunnit så gott som helt och hållet och de därigenom ledigblivna platserna i stället belagts med reumatiker. Åhlén redogjorde för ökningen av antalet polyartritfall. vårdade 51 Tranås kuranstalt åren 1938—1941, vilken ökning framgår av nedanstående siffror?. [Fall av arthrosis deformans, rygginsufficiens, ischias etc. ha icke medräknats):
År Antal vårdade 1938 ....................... 123 1939 ....................... 197 1940 ....................... 389 19-11 ....................... 395
Då pensionsstyrelsen under samma tidsperiod mast stänga ett par av sina lasaretts- avdelningar, torde man ha rätt att antaga, anförde Åhlén, att det vore dessa avdelningars klientel, som tillförts kuranstalten och att det i varje fall icke funnes nägra bevis för att ökningen skulle vara betingad av någon ökad frekvens av reumatiska sjukdomar i landet.
Lasarettsläkarcn Akmar, Lidköping, anförde. att enligt hans uppfattning och erfaren- het vorc vårdbehovet icke mindre nu än tidigare trots att en del av de reumatiska av— delningarna under senare är icke varit fullbelagda. Den bristande beläggningen ä reu- matikeravdelningen i Lidköping hade sin grund i dels att lasarettet i sin helhet tidvis stått i beredskap. under vilken endast halv beläggning tillåtits. dels i att patienterna själva avböjt värd, emedan andra familjemedlemmar varit inkallade i beredskapstjänst och patienternas arbetskraft därför behövts för hemmets. jordbrukets och övrigt arbetes skötsel. Från verksamheten a medicinska kliniken och polikliniken hade Akmar det intrycket, att de akuta fallen av reumatiska åkommor på senare året haft en svårare karaktär än tidigare och därför sannolikt i stor utsträckning komme att vara i behov av fortsatt värd a pensionsstyrelsens kuranstalter. Möjligen komme också beredskaps- tjänstgöriug och nedsatt allmän levnadsstandard att medföra en ökning av antalet fall av reumatiska sjukdomar överhuvud taget under de närmaste åren. Det funnes enligt Akmars mening all anledning förmoda. att vårdbehovet för dessa åkommor snarare komme att bli större än mindre än förut.
Lasarettsläkaren Brahme, Norrköpind, ansåg. att orsaken till det för närvarande
(februari 1942) konstaterade överflödet på platser visserligen kunde vara tillfällig, be— roende på de många inkallelserna till beredskapstjänst och därmed sammanhängande svårigheter att sköta hemmen och gårdarna, därest hemmavarande reumatici sändes bort för vård, men tänkas kunde också, att andra faktorer gjorde sig gällande såsom effekten av tidig tonsillektomi vid akuta polyartriterna, uppkomna i samband med angivna tonsillaris, effekten av den förbättrade standarden såväl beträffande bostäder som beträffande kläder, effekten av den allmänt förbättrade allmänna hygienen, klo- kare levnadssätt, tillfälle till omedelbar vård, då sjukdomssymtomen uppträdde etc. Att vårdbehovet i stor utsträckning blivit tillgodosett framgingc av en undersökning, som Brahme verkställt och där det visat sig, att medan arbetsoförmågan bland ischiassjukå före intagandet till reumatikeravdelningen i Norrköping uppgått till 60 veckor är 1927. så hade denna tid reducerats till 3 veckor är 1936 och torde sedan dess ha sjunkit ytterligare.
Lasarettsläkaren Ekvall, Umeå, meddelade, att vid kuranstalten i Umeå klientelets art, beläggningen och väntetiden under de senaste åren varit som förut. Endast undan- tagsvis, t. ex. under julveckan, hade några platser stått lediga. På anstalten intoges i tämligen stor utsträckning reumatici, som förut varit intagna på Umeå lasaretts medi- cinska avdelning. På lasarettet hade dessa fall ofta måst kvarligga länge i väntan på plats på kuranstalten eller också utskrivas för tidigt på grund av platsbrist, innan de kunnat intagas på kuranstalten. Delvis vore detta beroende på att intagningsproceduren till kuranstalten vore omständig och tungrodd. En del vårdbehövandc fall önskade ej intagning på kuranstalten, enär vårdkostnaden där vore högre än på lasarettet (lasa- rettets dagavgift på allmän sal vore 2 kronor, för mindre bemedlade eventuellt 1 krona) och dessa fall hade ofta måst utskrivas till hemmet på grund av platsbrist. Ofta hade medicinska avdelningen dessutom nödgats intaga kroniska fall eller åldringar, som pen- sionsstyrelsen ej beredde vård på kuranstalten, men som dock genom lämplig vård kunnat bättras, så att de fått en drägligare tillvaro eller kunnat göras arbetsföra t. ex. i ett hem.
Lasarettsläkaren Bjure, Västerås, förklarade, att det vore svårt att med bestämdhet yttra sig om, huruvida klientelets art tydde på att det icke tillgodosedda vårdbehovet vore mindre än förr. Orsaken till det minskade antalet patienter tillskrev Bjure de svåra tidsförhållandena, men vore det dock möjligt, att patientantalet verkligen i någon mån minskat genom pensionsstyrelsens sjukvårdande åtgärder, genom förbättrade hygie— niska förhållanden m. m. i hemmen och på arbetsplatserna och genom att en del reu- matici beretts lämpligare arbete efter utskrivningen från en reumatologisk avdelning. Bjure framhöll, att genom en alltmera ökad kännedom bland läkare och patienter om pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet komme å andra sidan en viss ökning av antalet patienter att inträda. Bjure förmenade, att om man skulle våga draga en slut— sats av de tämligen osäkra premisserna, skulle det nog bli den, att sannolikheten talade för att någon nämnvärd ökning av reumatikerklientelet knappast kunde förväntas, men framhöll Bjure, att han därvid räknat med att den förebyggande vården och efter- vården av reumatici organiserades i enlighet med vissa av honom angivna principer.
Överläkaren Kalllmeter framhöll, att ingen av de vid överläggningarna närvarande många läkarna, som själva hade erfarenhet av vården av ett större reumatikerklientel. hade ansett, att pensionsstyrelsens för vård av reumatiskt sjuka disponibla antal platser skulle vara för stort eller ens tillräckligt under normala tider. Kahlmeter sade sig vilja mycket kraftigt instämma i ett yttrande av doktor Engel, att »alla borde vara eniga om att ytterligare utbyggnad av vårdanstalter för reumatici behövs». Detta syntes Kahlmeter så övertygande ådagalagt, att behovet ej längre skulle behöva diskuteras men väl det bästa sättet och de bästa formerna för >>reumatikerfrågans>> lösning. Kald— meter berörde tidslägets, framförallt beredskapstjänstens, inverkan på vårdplatsbehovet
samt upplyste, att det & pensionsstyrelsens vårdanstalter .znormalt» brukade vårdas minst lika många neuroser som reumatici, vanligen flera neuroser, men att förhållandet nu (februari 1942) vore det, att det vårdades ej mycket mer än hälften så många neu- roser som reumatici (ungefär i proportionen 3'5 :6). Nedgången i antalet vårdsökande under senaste tiden berodde sannolikt så gott som uteslutande på minskningen i antalet vårdsökande neuroser. Med stöd av vad Kahlmeter anfört trodde han sig kunna säga. att den påtagliga minskningen i antalet vårdsökaude till pensionsstyrelsens vårdanstalter. som kunnat konstateras under åren 1940—1941, dels hade sin grund i av kriget orsa- kade tillfälliga förhållanden, dels icke, åtminstone icke nämnvärt, berörde de reuma— tiskt sjuka och att det därför icke förehige någon anledning att nu räkna med ett mindre behov av vårdplatser i landet för reumatiskt sjuka än vad tidigare utredningar räknat med.
Fråga nr lb: Måste patient ofta utskrivas tidigare än lämpligt för att be- reda väntande plats?
Med hänsyn till den ovan berörda minskade tillgången av vårdsökande till pensionsstyrelsens kuranstalter under åren 1940—1941, varigenom lediga platser stått till förfogande, blev svaret på frågan nej.
Brahme anmärkte, att å reumatikeravdeluingen vid Norrköpings lasarett behövde man icke tillgripa för tidig utskrivning men däremot ofta på lasarettets invärtesmedi— cinska avdelning.
Ekvall meddelade, att patienterna vid kuranstalten i Umeå i regel kunnat behållas den tid, som varit önskvärd, men i vissa fall hade, såsom tidigare "skett, patienter ut- skrivits något för tidigt, enär väntande funnits, vilka kanske bättre behövt omhänder- tagas.
Bjure upplyste, att i regel hänsyn endast tagits till patientens behov av vård, varför förlängning av vårdtiden brukat begäras, då sådan ansetts vara till nytta för patienten, även om ett stort antal patienter väntat på vård. Någon enstaka gång, då ett särskilt stort antal väntande funnits, hade dock en viss hänsyn tagits härtill, såtillvida att för— längning ej begärts.
Frågan lc hade följande lydelse: Föreligger behov av en ytterligare ut— byggnad av reumatikervården (sedan Stockholm och Uppsala erhållit av- delningar orn vardera 70 platser)?
Frågan besvarades med ja av samtliga i överläggningarna deltagande experter.
Därest frågan 1 c besvarats med ja, frågade de sakkunniga (1 (1) om en sådan utbyggnad borde ske successivt med längre uppehåll eller mera i följd, som tänkts i 1937 års förslag.
Sundelin ansåg, att utbyggnaden borde ske i etapper. Akmur och Ekwall förordade en successiv utbyggnad. Övriga uttalade sig icke direkt om sättet för utbyggnaden.
Fråga nr 2. I vilken utsträckning har i Eder vård av reumatici behov förnummits av konsultation med specialist i ortopedi, öron-, näs- och hals, ögon, barn, gynekologi?
Ingvarsson besvarar frågan med att, ehuru klientelet vid kuranstalten i Vänersborg i stor utsträckning utgjorts av konvalescenter efter akut reumatisk feber, behovet av konsultation med ortoped dock förelegat men framför allt hade öron-, näs- och hals-
specialister varit belastade med tonsillektomier och värden av kroniska sinusiter. De övriga nämnda specialisterna hade praktiskt taget ej behövt anlitas.
Engel framhöll, att vid behandlingen av reumatiska sjukdomstillstånd, särskilt den kroniska infektartriten och rygginsufficienserna, möjligheterna till konsultation med öron-, näs— och halsspecialist, ortoped, röntgenolog och odontolog vore av största bc- tydelse, varför vården vid ett centrallasarett med en eller flera av dessa specialiteter vore rationellare än vid ett i enbart medicin och kirurgi delat lasarett. De möjligheter. som folktandvårdsorganisationen erbjöde genom de till centrallasaretten knutna central- poliklinikerua, borde i detta sammanhang tillvaratagas. Erfarenheterna från pensions— styrelsens kuranstalt i Boden med dess till cirka 25 % av beläggningen uppgående rygginsufficicuser med eller utan ischias, talade starkt för behovet av att äga ortopedisk sakkunskap nära tillgänglig. Engel ville göra gällande, att en stor del av den nämnda sjukdomskategorien ur såvitt behandlings— som forskniugssynpunkt vore. ett ortopediskt problem och ville starkt framhålla behovet av ortopedisk expertis i övre Norrland. Engel erinrade om, att relativt akuta indikationer för ortopedisk vård förekomme och att ortopedins verksamhetsområde icke bara omfattade, vad man vanligen associerade med begreppen vanförevård och vanföreanstalt. Vården av de reumatiskt sjuka skulle gagnas, om till vissa centrallasarett knötes ortopediska avdelningar.
Sundelin upplyste, att på Nynäs kuranstalt konsultationsbehov med otolaryngolog samt ortoped förefunnits. varför också sedan hösten 1941 en öron-näs—hals-specialist varit anställd som konsult och besökt anstalten en gång i månaden. Önskvärt vore att få dylik konsultationsmöjlighet minst en gång var 14:e dag. Ortopedisk konsultation hade sedan någraär erhållits i tillräcklig utsträckning genom tillmötesgående samarbete med vauföreaustaltens läkare i Stockholm. Ifall konsultation med annan specialist undantagsvis erfordrades, hade dylik erhållits genom utnyttjande av den polikliniskt tillgängliga sakkunskapen vid Stockholms sjukhus.
I detta sammanhang borde kanske påpekas vikten av att en reumatikeravdelning hade till sitt förfogande helst en fullständig tandklinik, men om detta ej läte sig göra, åtminstone en modernt utbildad och intresserad tandläkare, som inte endast betraktade de befintliga tuggorganen som något som till varje pris skulle repareras eller under- hållas, utau som också kunde lägga en medicinsk aspekt på sitt arbete och lojalt följde välgrundade intentioner från läkarnas sida, när det gällde att erhålla erforderlig radikal sanering av munhålan. År 1941 hade på Nynäs anordnats en fullt utrustad tandklinik och denna förestodes av på ovan antytt sätt lyckligt beskaffade tandläkare.
Åhlén ansåg möjlighet till en specialistkonsultatiou vid vården av reumatiker otvivele ilktigt vara en värdefull tillgång. Vid Tranås kuranstalt kunde av lätt insedda skäl sådan konsultation icke anordnas utan avsevärda kostnader och förekomme därför endast i enstaka fall. Emellertid vore olägenheterna av denna brist mindre än man skulle tro. De reumatiska sjukdomarna vore invärtesmedicinska åkommor och därför redde man sig i regel bra med invärtesmedicinsk kompetens. För det reumatiska klien- telet skulle man vänta sig att tillgång till konsultation med ortoped vore av särskilt stor betydelse. Den »gallring: av klientelet, som utfördes i pensionsstyrelsen, gjorde emel— lertid, att de flesta fall med ortopediska komplikationer aldrig komme till kuranstalten. Det hände också mycket sällan, att man finge in fall med svårare kontrakturer och ankyloser. Ej heller beträffande rygginsufficienserna hade man i Tranås haft några nämnvärda olägenheter av att icke kunna konsultera ortoped. Det förhölle sig näm— ligen så, att huvudparten av anstaltens >>ryggklientel» remitterades från lasarett, orto— pedisk klinik eller vanföreanstalt och de vore följaktligen redan vid hitkomsten »special— undersökta» och även specialbehandlade. Av de från ortopeder remitterade ryggfallen under åren 1940—41 vore 28 av 37 försedda med läderkorsett. Diagnosen rygginsuf— ficiens vore ett oklart begrepp och en stor del av dessa fall vore ingenting annat än
chans.—m.w_h__—H_m.m ...—.-....
:..:n...
?..Rnu n.
neuroser med subjektiva besvär från ryggen. Satte man korsett på sådana fall, så vore det vanligt, att neurosen förvärrades och fixerades och man finge vara tacksam, om ryggbesvären inte bleve värre. Bättre bleve de i varje fall sällan. En stor del av ryggfallen i Tranås vore just sådana fall, där den ortopediska behandlingen slagit slint — att återremittera dessa fall till ortopedisk behandling vore givetvis meningslöst. Alla ryggfall kunde givetvis icke skäras över en kam och även bland Trauåsklientelet före— kommer ärligen en hel del ryggfall, som måste remitteras till ortopedisk behandling.
Öron—, näs- och balsspecialist behövde av och till konsulteras för det reumatiska klientelets räkning. Det gällde då mest frågan om tonsillektomi. Det borde kanske anmärkas, att pensionsstyrelsen sedan flera år tillbaka hänvisade fall av infektartrit till lasarett för ev. tonsillektomi, innan kurortsvärd beviljades. Många fall vore därför redan tonsillektomerade vid inkomsten å kuranstalten. Övriga till denna specialitet hö- rande komplikationer (otiter, sinuiter etc.) vore mindre ofta förekommande men hade i enstaka fall krävt lasarettsvård.
Ögonsjukdomar förekomme i 'l'ranåsklientelet så sällan, att de kunde lämnas ur räkningen. Barnsjukdomar hade inte förekommit. Gynekologiska sjukdomar vore även relativt sällsynta i klientelet.
i ganska stor utsträckning, framför allt beträffande ortopedi och öron-. näs- och hals- sjukdomar, därnäst gynekologi, någon gång ögonsjukdomar. Särskilt ville Akmar fram— hålla vikten av möjligheter till ortopedisk konsultation, vilket för Akmar varit och vore en svårighet, då närmaste ortoped sutte i Göteborg och då bland läkarna å en vanlig kirurgisk avdelning tillräckligt stort ortopediskt intresse ej alltid kunde uppdrivas. Önskvärt vore, att varje reumatisk avdelning hade nära kontakt med en på samma
i l i » Akmar svarade, att konsultation vid reumatikeravdeluingen i Lidköping förekommit
plats befintlig ortoped eller ortopedisk avdelning.
Överhuvud taget kunde aldrig nog framhållas vikten av konsultationsmöjligheter åt alla håll för de reumatiska kuranstalterna. Dessa borde därför helst förläggas i anslut- ning till centrallasaretten, som hade största möjligheterna i dessa avseenden.
Brahme upplyste, att under år 1941 hade ortopedisk rådfrågning ägt rum 15 gånger, gynekologisk 16 och otolargyngologisk 92 gånger. Varje år hade dock vid enstaka till- fällen specialortoped behövt anlitas.
Ekvall uppgav, att kuranstalten i Umeå hade intimt samarbete med lasarettets spe- eialist i öron-, näs- och halssjukdomar, mindre ofta behövdes hjälp av oftalmologen. Barnläkaren komme kanske att konsulteras ofta, om barnklientelet växte. Kirurgkon- suit förekomme av och till för gynekologfall. Önskvärdhet av möjlighet till konsulte- ring av ortoped på nära håll funnes, ehuru givetvis därvidlag kirurgen kunde lämna god hjälp. Närmaste ortoped funnes i Härnösand och resorna dit för fall från övre Norrland bleve givetvis långa och dyrbara. Röntgenologisk hjälp vore önskvärd ej endast för diagnostik utan även för behandlingar. — Härtill ville Ekvall foga, att det vore önskvärt att tandläkare funnes tillgänglig inom anstalten (eller lasarettet).
Bjure konstaterade, att största behovet av konsultation vid avdelningen i Västerås förelegat beträffande ortopedi, därnäst i fråga om öron-, näs- och hals. Det vore en mycket stor fördel att ha tillgång till en specialist i ortopedi vid behandlingen av de reumatiska sjukdomarna. Då ortoped ej funnes på platsen, bleve det alltid en relativt lång väntetid för de patienter, som behövde sändas till vanföreanstalten i Stockholm. I någon mån hade man sökt kompensera den ofta påtalade bristen på ortoped i Västerås på så sätt, att kirurgöverläkaren om möjligt ordnat det så, att en av hans underläkare
haft ortopedisk utbildning.
Fråga nr 3 hade följande lydelse: I vad mån synes Eder den reumatiska vården böra utövas av
u medicinare, i nära förbindelse med vården av andra medicinska fall”? eller av
b speciella reumatologer på särskilda sjukhus?
Engel, citerad sid. 69; därefter fortsatte han: Vid undervisningssjukhusen borde fin- nas speciella, av särskilt meriterad läkare förestädda specialkliniker av tillräcklig stor— lek, avsedda för klinisk undervisning. specialutbildning i facket och vetenskaplig forskning.
Sundelin, citerad sid. 69; därjämte föreslogs, att ett icke för stort antal större reuma- tikeravdelningar inrättades i anslutning till därför lämpade centrallasarett. Dessa av— delningar skulle föreslas av egna lasarettsläkare.
Åhlén ansåg, att reumatikervården borde handhavas av en invärtesmedicinarc. En reumatolog borde f. ö. vara en invärtesmedicinare med fullgod internutbildning som viktigaste merit.
Akmar förklarade, att fragan icke vore så lätt att besvara, i synnerhet som »medici- naren» väl finge anses vara >lreumatologi och :treumatologen» medicinskt specialutbil- dad. Dä den reumatiska affektionen sasom sådan mäste betraktas som en medicinsk allmänsjukdom, borde det ligga närmast till hands, att denna omhänderhades av en medicinare. Enligt Akmars menng borde speciella reumatologer med särskild utbild— nin ' :i området placeras vid de anstalter. som vore avsedda att uppföras i anslutning till universitet och institut i Uppsala, Stockholm och Lund och som bl. a. även skulle utnyttjas i studiesyfte. Dessa specialanstalter borde då i man av behov även stä öppna för fall fran landets övriga reumatikeranstalter. som borde förestäs av medicinare . med möjlighet till sådan spccialkonsultation.
Brahme anförde, att speciella reumatologer torde vara nödvändiga, därest det reuma— tiska lidandet skulle få den mest intresserade och kompetenta värden. Detta betydde ej. att varje invärtesläkare vid en lasarettszn'delning ej skulle kunna sköta även reumatici. men erfarenheten visade, att hans intresse som regel absorberades av andra stora sjuk- vårdsgebit, varför han ej hunne med att ägna tid och krafter åt de reumatiskt sjuka. som vore nöd 'ändigt. Av denna anledning ansäg Brahme, att det vore nödvändigt med speciella reumatologer.
Ekvall förordade speciella reumatologer endast för avdelningarna vid umlervisnings- Sjukhusen,
Bjure höll före, att det icke vore någon tvekan om, att det borde vara en medicinare. som handhade värden av reumatici. Beträffande polyartriten vore det ej endast fråga om en lcdsjukdom utan om en allmänsjukdom och om diverse komplikationer, som av den behandlande läkaren fordrade goda insikter i invärtes medicin. Ej så sällan hände det även, att den under diagnosen polyartrit eller annan reumatisk åkomma in— remitterade patienten dessutom lede av någon annan sjukdom, vars behandling vore viktigare, eller också hade patienten ej alls någon reumatism utan lede av en invärtes medicinsk åkomma, som ställde stora anspråk på läkarens differentialdiagnostiska för— måga och erfarenhet.
Kahlmeter anförde, att reumatologin borde och kunde visserligen aldrig släppa sin intima samhörighet med invärtesmedicinen, varifrån den härstammade (lika litet som pediatriken, neurologien eller tuberkulosläran kan det), men den sträckte sig så pass mycket in på även andra specialfacks områden _ framförallt fysikalisk terapi och ortopedi, men även på neurologi och röntgenologi — att reumatologin icke kunde
annat än i undantagsfall tillfredsställande behärskas av en ren intern, och i varje fall icke kunde arbeta fruktbart för utforskandet av de sjukdomar den sysslade med utan att ha egna sjukavdelningar och egna företrädare. Den »reumatiska värden» borde handhavas av speciella reumatologer pä särskilda sjukhus, vilka dock icke borde ligga
_.—-.'=4lb_-. nu..-M. ... .. f..-J.M.;La-u.”
isolerade (som lung- och kustSanatorierna) utan ingå som specialavdelningar vid de stora centrallasaretten. Det vore endast de akuta och subakuta fallen av reumatisk infektion, som med fördel kunde skötas av den :=»rena= invärtesmedicinareu.
De sakkunnigas sista fråga, 441, lydde: Synes Eder reumatikerklientelets vård (efter det akuta stadiet, som givetvis tillhör de medicinska resp. pediat- riska avdelningarna) lämpligen kunna ske på en medicinsk avdelning å delat landsortslasarett?
I). eller bör den hellre förläggas till centrallasaretten? Samtliga experter voro överens om. att vården helst borde förläggas till centrallasaretten. Sundelin, Åhlén, Akmar, Ekvall och Bjure ansågo, att 'ården jämväl kunde förläggas å »delat landsortslasarett».
Brahme förklarade, att då det vore nöd 'ändigt med speciella reumatologer och enär sadana ej gärna kunde knytas till varje sjukhus, bleve det nöd 'ändigt att förlägga reu— matikerklicntelets vård till ccntrallasaretten.
Kahlmeter anså". som framgår av hans svar å föregående fråga, att »den reuma— tiska vården» borde handhavas av speciella reumatologer på särskilda sjukhus, vilka borde. inga som specialavdelningar vid de stora centrallasaretten.
I anslutning till diskussionen av ovan berörda frågor framhölls från flera håll betydelsen a ' att åtgärder företoges för den förebyggande värden och eftervärden av reumatiskt sjuka. Vidare betonades vikten av kuratorsverk- samhet och arbetsterapi.
Ingvarsson fäste uppmärksamheten på den nytta han haft av den för neuroserna ä kuranstalten i Vänersborg upplagda arbetsterapiu, som omfattade flera grader av arbete från lättaste pappersarbete till tyngre trädgårdsarbete. Många reumatici hade begärt och fått deltaga i de olika förekommande arbetena för att, innan de ginge hem, kunna pröva, i vad mån de kunde tala arbetet. På så sätt hade arbetsförmägan kunnat prak- tiskt prövas innan utskriviningen.
Kuratorsinstitutionens betydelse underströks av Ingvarsson. Engel, Ek- vall och Bjure.
Vid överläggningarna framhöll Bjure, att en reumatisk dispensärvård skulle kunna på ett mycket värdefullt sätt komplettera den nuvarande reumatikervården och göra densamma mera fullödig. Bjure erinrade om, att han alltsedan är 1928 (se artikel i Tidskrift för (len svenska pensitmsförsäkriugen 1928, som föranledde motion till 1929 ars riksdag av riksdagsmannen Gustafsson i Kasenberg, se vidare Läkarförbundets handlingar är 1930 samt slutligen Bjures yttrande till 1936 års sakkunniga för utred- ning av pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet) förordat en organiserad dispensärvård för reumatici. Den av Bjure föreslagna dispensärvården ginge ut på möjligast noggranna tillsyn av de reumatiska patienterna i avsikt att
1:o så tidigt som möjligt bereda dem lämplig vård. vare sig det vore fråga om en akut eller kronisk polyartrit, en ischias, lumbago eller en deformerande artrit, med andra ord alla de åkommor, som räknades in under de reumatiska sjukdomarna.
2zo förbättra dåliga bostäder och anskaffa lindrigare eller lämpligare arbete för dem i anslutning till vården å exempelvis en reumatisk avdelning och även eljest, i möjli- gaste män söka förhindra ett recidiv av sjukdomen eller försämring av densamma.
I de län där reumatisk avdelning funnes, borde denna (eljest den medicinska avdel- ningen i länet) utgöra centrum för dispensärvärden i den meningen att, där så er- fordrades, direktiv därifrån skulle kunna erhållas dels i fråga om lämplig behandling
av patienter, som ej behövde anstaltsvard, dels beträffande eftervärden av patienterna efter utskrivningen från kuranstalten. För ett effektivt samarbete mellan den reuma— tiska avdelningen, som i fråga om nu nämnda dispensärvärd skulle kunna betecknas som en centraldispensär, och hemorten med dess lokaldispensärer, vore det oundgäng— ligen nödvändigt, att en social kurator funnes anställd vid den reumatiska avdelningen.
Bjure lämnade en redogörelse för kuratorns verksamhet vid centrallasarettet i Västerås samt resultatet av en första början till dispensärwärd, som igångsatts är 1941 i samråd med och på initiativ av förste provinsialläkaren i Västmanlands län G. Ankar- swärd, varvid bostadsinspektion och vissa åtgärder rörande hemvård företagits. Tillika redogjorde Bjure för ett försök med dispensärverksamhet vid reumatiska sjukdomar. som år 1931 startats i Surahammar av doktor J. Bellander och pågått under fem är.
B. Överläggningar med representanter för svenska landstingsförbundet den 9 februari 1942.
De sakkunniga hemställde i början av är 1942 hos styrelsen för svenska landstingsförbundet att få överlägga lned förbundets styrelse rörande vissa frågor avseende reumatikervårdens utbyggande. Ifrågavarande överlägg- ningar ägde rum den 9 februari 1942 och från styrelsen deltogo ä sid. 7 nämnda representanter.
Till grund för överläggningarna hade de sakkunniga utarbetat en prome— moria, i vilken inledningsvis hade lämnats en kort redogörelse för tidigare utredningar om reumatikervårdens utbyggande. Särskilt hade beaktats det är 1937 av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna betänkandet angående pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet (5. 0. U. 1937123> samt de över betänkandet avgivna yttrandena. Vidare hade promemorian upptagit tre olika linjer för reumatikervårdens utbyggande med A—platser. varav den första vore identisk med 1937 års förslag, siktande till i huvudsak en avdelning inom varje län med landstingen såsom huvudman, den andra utbyggande av ett eller flera odelade lasarett inom varje län med medicinsk avdelning, avsedd jämväl för reumatikersjuka, samt den tredje utbyggande »— med staten som huvudman av endast några få, större specialsjukhus antingen i anslutning till någon eller några förefintliga reumatikeravdel— ningar eller i anslutning till centrallasarett, som icke hade reumatiker- avdelning.
Från överläggningarna antecknades: En av de sakkunniga, landshövding Lindberg, förklarade inledningsvis. att han kommit till den uppfattningen, att staten borde svara för utbyggan- det av reumatikervården, åtminstone i dess komplicerade form. Driftkost- naderna borde fördelas mellan stat och landsting. Eftersom det vore otill- räckligt med vårdplatser på alla områden, hade Lindberg tänkt sig, att vård— platsbehovet delvis skulle tillgodoses genom inrättande av platser, billigare i byggnad och drift. Man borde hitta på en form för enklare vård av vissa sjuka, som i onödan upptoge dyrbara sjukhussängar.
Riksdagsmannen Fast sade sig icke kunna dela Lindbergs uppfattning. Eftersom landstingen blivit sjukvärdsorganisationer, komme ett genomförande av Lindbergs för- slag att medföra, att bestämmelserna om vårdavgifter bleve splittrade. Man borde icke överföra värden av de reumatiskt sjuka ä staten, då man härigenom lastade detta arbete på staten och kommande generationer. Funne man, att landstingen belastats med för mänga uppgifter, borde en del av de mera perifera uppgifterna, som lagts ä landstingen, överföras ä staten. 1937 års förslag passade ej i dessa dagar. Såväl värd— kostnaderna som byggnadskostnaderna vore helt annorlunda. Man finge nu säkert räkna med en byggnadskostnad av ungefär 20000 kronor per Vårdplats. Ofta vore det svårt för landstingen att veta, vad bidragen vore värda, då de vore villkorliga. Bi- dragen finge ocksä olika värden i de särskilda kommunerna på grund av skiftande skattetyngd. Skulle man få fram billiga s. k. B—platser —— Fast ville helst kalla dem (I-platser — kunde man ej lägga dem i närheten av centrallasaretten. De borde för- läggas ute pä landsbygden, där de kunde få en anknytning till hemmen för kroniskt sjuka. Tillkomsten av nya medicinska avdelningar skulle bliva till stor nytta för den allmänna sjukvården. Det skulle betyda en uppryckning för hela sjukvården, ej blott för reumatikervården. Fast ifrågasatte, om det vore lämpligt, att _ om man lade reu— matikervården under landstingens regi —— man bestämde, att värdavgiften skulle utgå med ett fixt belopp. Man måste beräkna billigare avgifter för :>läugliggare . Fast ville föreslå, att värdavgifterna inginge i de vanliga legosängsavgifterna. Frågan om den polikliniska verksamheten funne Fast ganska svårlöslig. Fast ansåge, att A-avdelning— arna kunde göras relativt små, under det att de billigare B-sjukhnsen kunde byggas ut i länen.
Riksdagsmannen Hage anförde: Ordnandet av reumatikervården finge ses dels ur medicinsk synpunkt, dels ur beskattningssynpunkt. Om Norrbottens län haft en ren- matologisk avdelning, som staten haft hand om och som framdeles skulle överföras på landstinget, skulle det betyda mycket från skatteutjämningens sida. Nog ansäge Hage det ligga mycket förnuft i, att staten fortsatte med denna sin verksamhet. Man lade allt mer och mer av sjukvårdande verksamhet på landstingen. Avlastandet från lands- tingen av en del perifera uppgifter mäste bliva ett villkor, ej blott ett önskemål. Staten gäve bestämda anslag för de olika ändamålen. Komme sedan kostnaderna att ökas, bleve statsbidragen desamma och därigenom fölle procentuellt större bidrag på lands— tingens lott. Staten borde taga konsekvenserna och bidraga procentuellt även med de ökade kostnaderna.
Dåvarande statsrådet Gustaf Andersson yttrade: Landstingsförbundet stode i princip kvar på den ståndpunkt, som kommit till ut- tryck i förbundets svar vid remissbehandlingen av 1937 års betänkande. Det vore höge- ligen önskvärt, att man komme till något resultat beträffande reumatikervårdens till- godoseende. Man skulle kunna tänka sig en centralisering av reumatikervården till centrallasaretten eller annorledes enligt landstingens fria val. Linjen med delning av lasarett komme att taga avsevärd tid i anspråk och för övrigt vore frågan om uppdel- ning av smålasarett ganska komplicerad. Beträffande de i 1937 års betänkande före- slagna statsbidragen till reumatikervården borde dessa bidrag avvägas efter nu rådande förhållanden. Statsbidrag komme ofta att förefalla såsom >>bagateller>>, när kostna— derna sedermera stegrades. Vidkommande värdavgifterna förklarade sig statsrådet in- stämma i vad Fast yttrat.
Riksdagsmannen Martin Andersson anförde:
Beträffande frågan om vem som skulle vara huvudman för reumatikeravdelningarna ansåge sig Andersson stå på den av Fast deklarerade ståndpunkten. Landstingen hade en de] uppgifter på såväl sjukvårdens som andra områden, vilka uppgifter ej vore lösta. Tandvård, kronisk sjukvård och en del uppgifter utanför sjukvården väntade
ännu på sin lösning. Skulle nu landstingen tilldelas ytterligare en uppgift, borde den förenas med kraftigt ekonomiskt stöd. I första hand borde man se anordningen från den praktiska sidan. Martin Andersson förklarade sig beträffande ordnandet av ren— matikervården stå på samma linje, som tidigare berörts av statsrådet Gustaf Andersson, nämligen centralisering av vården. Allmänheten skulle säkert få större förtroende för denna linje. Utbyggda invärtesmedicinska avdelningar skulle tagas i anspråk av annat klientel.
Fast sade sig vilja förtydliga sitt tidigare anförande såtillvida, att jämväl Fast me- nade, att reumatikervården borde centraliseras, ehuru den enligt Fasts mening icke ovillkorligen behövde anknytas till centrallasarett. Man kunde tänka sig ett statsbidrag. som ginge ut i ett visst minimibelopp och att staten i vissa fall kunde giva större bi- drag till särskilt skattetyngda kommuner. Fast förklarade sig vilja instämma i vad stats- rådet Andersson anfört samt tillade: Statsmakterna önskade erhålla mycket klara linjer angående kostnaderna. Det kunde eljest bliva stora svårigheter beträffande kostnader— nas fördelning mellan stat och landsting. Fast sade sig icke kunna se någon större olägenhet däri, att man byggde ut en internavdelning och förklarade, att exempelvis 80 % av vårdplatserna skulle beläggas med reumatiskt sjuka. Gränsfall finge man all- tid räkna med. Fast ifrågasatte, huruvida det vore nödvändigt med en särskild ortoped. Kunde man icke nöja sig med en internläkare? Två läkare vid dessa mindre anstalter vore kanske icke att tillräda. Om det vore brist på internplatser, så att man icke kunde taga in akuta reumatiska fall, måste man bygga särskilda A-platser för de reumatiskt sjuka.. Det vore lämpligt, att flera landsting samarbetade på detta område. Fast ansäge det nödvändigt, att en organisation ordnades för samarbete mellan värden av akuta och kroniska reumatikerfall. Man kunde lämpligen bilda en gemensam intagnings— central. Från denna central kunde viss övervakning ske och växelverkan ordnas mel- lan de olika avdelningarna.
C. Över-läggningar med särskilt tillkallade experter den 25 april 1942.
På därom av de sakkunniga gjord framställning medgav chefen för social- departementet, att de sakkunniga skulle äga att till ett sammanträde under april 1942 såsom experter kalla ledamöterna av svenska provinsialläkarför- eningens styrelse jämte suppleanter i samma styrelse.
Sammanträdet utsattes till den 25 april 1942 och i överläggningarna del— togo å sid. 7 nämnda representanter för provinsialläkarföreningen.
De sakkunniga hade före sammanträdet tillställt experterna skrivelse. innehållande frågor, avsedda att upptagas till behandling vid överläggning— arna. Vid överläggningarna upplyste styrelsens ordförande, provinsialläka- ren Sundell, att styrelsen —— sedan den erhållit kallelse till överläggningarna — beslutat utsända ett formulär till samtliga provinsialläkare berörande å sammanträdet förekommande frågor. Styrelsens sekreterare, provinsial- läkaren Castenfors, lämnade en redogörelse för rundskrivelsen. Styrelsen har sedermera tillställt de sakkunniga nedanstående gemensamma yttrande över de ä överläggningarna behandlade frågorna jämte redogörelse för be- rörda rundskrivelse:
Huvudfrågan, huruvida för närvarande _— vid sidan om Kungl. pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet -— ett otillfred'sställt behov av sluten reumatiker- vård föreläge, besvarades utan tvekan jakande. Den enquéte, som gjorts av provinsial-
.1.-...4..._.__=|_._.._;. &_ _..__.-_._.. _ ..w
läkarföreningen, visade, att av de 157 provinsialläkare, som besvarat skrivelsen, 80 % svarat jakande på denna fråga. Ett sammandrag av de inkomna svaren hade bilagts skrivelsen,
I enqnöten hade även gjorts ett försök att få fram behovet av platser för reumatici genom inskaffande av uppgifter om hur många patienter inom olika grupper, som icke kunnat beredas vård. Siffrorna vore givetvis mycket approximativa men syntes stämma ganska väl med tidigare beräkningar. För att få fram säkrare uppgifter vore det lämp- ligt att låta tjänsteläkarna anteckna alla förekommande fall under en tid av 1/2 eller 1 år och sedan lämna en översikt därav t, ex. i samband med årsberättelsen. Styrelsen finge därför föreslå, att Kungl. medicinalstyrelsen vidtoge åtgärder för att få en sådan undersökning till stånd.
En plan för utbyggande av reumatikervården vore nödvändig och reumatikervårds- sakkunniga hade i första hand föreslagit inrättandet av ett forskningsinstitut och en avdelning för reumatiska och andra invalidiserande sjukdomar vid karolinska sjuk- huset samt en avdelning för reumatisk och en avdelning för ortopedisk vård vid aka- demiska sjukhuset i Uppsala. Styrelsen ville livligt tillstyrka detta förslag. Dessa sjuk— hus komme att bliva av största vikt för studiet av de reumatiska sjukdomarna och deras behandling samt för utbildningen av de blivande läkarna, så att dessa skulle kunna få god insikt i dessa sjukdomars diagnostik, behandling och vård.
Pensionsstyrelsens anstalter borde bibehållas som riksplatser, och om möjligt borde ytterligare ett par anstalter komma till stånd inom de delar av landet, där en placering av sådana anstalter vore önskvärd.
I andra hand behövdes det inom varje län platser för reumatiskt sjuka vid central- lasaretten. Bäst vore nog avdelningar för enbart reumatiskt sjuka, A—avdelningar, men i många fall torde det bliva lättare att få till stånd utvidgningar av de medicinska av- delningarna, varvid en viss procent av platserna kunde förbehållas de reumatiskt sjuka. Överläkarna å de medicinska avdelningarna borde förestå dessa nya avdelningar.
Efterbehandlingssjukhus och konvalescenthem, B—platser, borde även komma till stånd, då de vore av särskild vikt för att behandlingen skulle kunna bliva tillräckligt lång i alla fall, där detta vore nödvändigt för att ett gott resultat skulle kunna nås. Men vid sjukhusen förelåge behov av eftervårdsplatser även för andra kategorier sjuka. Kirurgerna skulle sålunda kunna ha stor nytta av att få disponera billigare platser för en icke ringa procent av fallen å de kirurgiska avdelningarna. Om efterbehandlings- sjukhus och konvalescenthem komme till stånd, ginge det därför knappast att reservera dessa för enbart reumatici. Bäst vore dock, att en viss procent av platserna anvisades för dessa sjuka, då det annars lätt kunde befaras, att de icke komme att få tillräckligt lång och tillfredsställande vård, när behovet av platser för övriga patienter ökade.
B-sjukhusen borde placeras i så nära anslutning till lasaretten som möjligt, så att dessas utrustningar för specialundersökningar och behandling kunde utnyttjas. B-sjuk- husen behövde på så sätt endast utrustas med det allra nödvändigaste och kunde där— för göras enkla och billiga. Frågan om deras anordnande torde kunna lösas mera suc- cessivt och efter ett så småningom påvisat behov.
För att reumatikervården skulle kunna bliva effektiv, måste ett närmare samarbete mellan den öppna och slutna vården komma till stånd. Det förelåge nämligen med säkerhet ett stort behov av diagnostik och behandling icke blott av akuta och kro- niska artriter utan även av rygginsufficienser, spondylartroser, mala coxa, ischiasfall etc., krävande icke blott röntgenundersökningar och de alltmera vanliga röntgenbe— handlingarna utan även ortopediska åtgärder av olika slag såsom bl. a. korsettbehand- ling, anskaffande av fotinlägg etc. Vid planerandet av A-anstalterna måste lokaler. ut- rustning för undersökning etc. och läkarfrågan taga hänsyn till även den öppna vår- dens krav.
För att möjliggöra ett gott samarbete mellan den öppna och slutna reumatikervården torde en organisation av den öppna vården bliva nödvändig. Men hur denna lämpligen skulle utformas vore svårt att avgöra. Docent Edström hade framlagt ett förslag till en sadan organisation, som i sina väsentliga drag erinrade om vår 11uv1rande tube1- kulosdispensär. Ett sa utdifferentierat system funne styrelsen sig icke kunna tillstyrka. Tjänsteläkarna ville icke motsätta sig nödiga åtgärder, men en för långt driven dispen— särverksamhet bl. a. med särskilda mottagningar skulle verka förryckande på dessa läkares övriga verksamhet och riskerade att slå sönder deras arbete för mycket. Redan nu förefintlig social verksamhet med fastställda särskilda mottagningar för tuberkulos och förebyggande mödra— och barna 'ård hade inom vissa distrikt medfört påtagliga svårigheter. Skulle så tillkomma en dispensär med kostnadsfria undersökningar för »värk», skulle detta säkerligen medföra synnerligen besvärliga konsekvenser. Därför måste förordas ett så enkelt system som möjligt, som icke medförde alltför mycket skriverier och rapporter. Särskilda och avgiftsfria mottagningar torde för närvarande icke behöva ifrågakomma och ej heller anmälningsplikt, som föreslagits. Skulle en sådan införas borde den för övrigt åläggas alla läkare. Önskvärt vore en central kon- sultationsplats inom varje län, vid länslasaretten, dit tjänsteläkarna kunde skicka fallen för utredning. Denna borde förestås av överläkaren å medicinska avdelningen eller särskild specialist, där så vore möjligt och lämpligt. Samarbetet med tjänsteläkarna borde göras så effektivt som möjligt. Den sociala utredningen av fallen med besök i patientens hem och inspektion av bostaden etc. samt vidtagande av nödiga åtgärder särskilt under eftervårdsstadiet borde anförtros åt distriktssköterskorna under tjänste— läkarnas överinseende.
Vid konferensen hade inkommit 157 svar på enquéten, varav endast 106 voro full- ständiga. De övriga hade i allmänhet endast svarat på huvudfrågan.
De inkomna svaren kunna redovisas Sålunda.
!. Distriktets invånarantal? ................... 106 distrikt: 967 043 invånare. 2. Ungefärliga antalet invånare, som kan anses vända
sig till tjänsteläkaren för sjukvård? ........ 106 distrikt: 657 465 invånare. 3. Huvudfrågan: Föreligger för närvarande — vid
sidan av Kungl. pensionsstyrelsens invaliditetsföre- byggande verksamhet _ ett otillfredsställt behov Au samtliga 157 svaren:
av sluten reumatikervård? . ................... Ja: 126.
Nej: 26. Ej uttalande i 5 fall.
4. Ungefär huru många reumatici beräknas årligen icke kunna erhålla 'ård vid pensionsstyrelsens an- stalter? a. på grund av att åldern är över 55 år? 600— 667 1). på grund av för god ekonomisk ställning? .. 107— 114 e. på grund av att patienten icke anses kunna ge— nom vården få sin arbetsförmåga väsentligt och
varaktigt förbättrad? ............. . . . . . . 372 —— 408 d. i huru manga fall kan varden vid reumatikel- anstalten ha varit för k01t? ............... .Mycket växlande svar: >>alla, näs-
tan alla, de flesta, 75 %, hälften. inga eller 0.» 0. Hur många patienter anses årligen icke kunna er- hålla önskvärd och tillräckligt lång vård å lasarett och sjukstugor:
a. lidande av akut reumatisk feber? ............ 136—— 147 b. lidande av kronisk ledgångsreumatism? ...... 459— 500
6. Hur många fall av muskelreumatism, muskulära insufficienser, ischias och andra neuralgier, poly- neuriter, deformerande artroser (icke inflammato- riska ledförändringar) med flera ha årligen icke kunnat beredas plats 11 reumatikeranstalt, lasarett eller sjukstuga? .............................. 667— 717
Summa: 2343—2553.
I'. (1. förste pro1 11151all.1ka1en Hag ",slxand förste provinsialläkawn Edlund och provinsialläkaren Bellander hade tillställt de sakkunniga särskilda refe- rat av sina inlägg vid överläggningarna.
Vid dessa överläggningar framställdes förslag om en utredning rörande vårdplatsbchovet för reumatiskt sjuka.
D. Överläggningar med representanter för Sveriges läkarförbund.
Under maj och juni 1942 hade de sakkunnig 11 upprepade överlä gguingm med representanter för Sveriges läkarförbund (se. sid. 7). Under dessa över- läggningar planlades den utredning rörande de reumatiska sjukdomarnas frekvens och behovet av sluten vård, vilken utredning redovisas i kapitel 4.
E. Överläggningar med representanter för ortopedi och kirurgi.
De sakkunniga hade till den 17 november 1942'inbjudit representanter för ortopedi och kirurgi for överlä g11111ti'1'1ml" frågan huru behovet av ortopedisk sakkunskap bäst skulle tillgodoses vid 'ården av reumatiskt sjuka. I över- läggningarna deltogo ä sid. 7 nämnda representanter.
Från överläggningarna mä följande anföras:
Professor ll'aldenström yttrade bl. :Vid den kroniska ledgangsreumatismen upp- sta ofta kontrakturer, vilka fordra ortopedisk v.111l; en del 'av de reumatiska sjuk— domarna höra alltsa till o1topcd1en De reumatiska sjukdom.una skola alltsa vårdas pa invärtes eller ortopediska avdelningar. Anses det trots detta, att någon eller några sjukhus för reumatiska sjukdomar skall inrättas, höra de utgöra delav sådana central- lasarett, där ortopedisk avdelning finnes inrättad eller där ortopedisk avdelning finnes i samma stad'. I vårt land ha 1i ännu blott 'ett sjukhus som f1ller dessa krav, näm— ligen i Lund. Föreslaget 1i1 1111 samma anmdningr med en ortopedisk och en reuma- tikera1delning vid akademiska sjukhuset i Lpps11l.1.()n1 Örebro lasarett skulle få en ortopedisk a1delning, kunde man tänka sig en reumatikeravdelning där ocksa. En medicinskt sa litet 1noti1erad specialitet som leumatiska sjukdomar hör f.'1'sitt naturliga samband med 1111irtessjukdomarna och ortopedin återställt genom införln andet 1 en sådan medicinsk enhet. Specialiteterna böra förläggas till medicinska centra där möj— ligheter före-"finnas till allmän medicinsk utveckiing för Specialistläkaren genom sam— arbete med andra medicinens grenar, medförande förbättrad vård för de sjuka. '
"Läkaren på 'en reumatisk 111 delning skall under sadana förhållanden vara' medicinskt utbildad men ej ortopediskt iden ortopediska sakkunskapen skall finnas intill
Professor Svartz har föreslagit ortopedikonsulter för de reumatiska avdelningar, som redan tillkommit utan kontakt med ortopedi. Det kan väl tänkas att använda läkare från exempelvis vanföreanstalten som konsult i Norrköping och från den föreslagna ortopedavdelningen i Uppsala för Västerås.
Hur många nya ortopediska avdelningar, som böra inrättas och 0111 dessa böra uppstå i form av nya vanföreanstalter eller ortopediska avdelningar vid centrallasa- retten kan först avgöras efter noggrant studium av en efter vetenskapliga grunder upp- ställd statistik över de hithörande sjukdomarnas frekvens. Några nya reumatikeravdel- ningar utan samband med medicinsk och ortopedisk avdelning böra ej anläggas.
Professor Troell anförde om läkarfrågan följande: Vad som sagts om anställandet vid reumatikeravdelningar av chefläkare med 1—11/2 års ortopedisk utbildning, kan givet- vis icke innebära något verkligt främjande av sjukvården. Dessa läkares speciella sakkunskap skulle snart bli ganska litet värd, helst som det blivande sjukhusklientelct säkerligen skulle bli rätt torftigt. Jag tror till och med att det skulle bli för mycket med en ortopedisk sjukhusöverläkare _ fullt tillräckligt utbildad — i varje län. De fall han finge till behandling och varigenom hans speciella erfarenhet och kunskap skulle bibehållas och förkovras, bleve för få.
Överläkaren Nilsonne gjorde följande sammanfattning av sitt inlägg vid diskussionen: 1. Av ingressen i kommitterades betänkande synes framgå, att ej blott :>reumatisk11 utan även rent ortopediska åkommor organisatoriskt komma att beröras i denna fråga.
Reumatikerproblemet synes ej kunna behandlas fristående. Bör lösas i ett samman- hang med frågan om det ortopediska platsbehovet och den ortopediska sjukvårds- organisationen.
2. Materialundersökning efterlyses. Borde kunna åstadkommas genom en general— inventering av materialet ä nuvarande s. k. reumatikeravd. Erinrades om den material- inventering som skedde vid planläggningen av Södersjukhuset (Edholm, Nilsonne, Sahlgren). *
3. Reumatikeravd. böra ej läggas fristående utan borde alltid samorganiseras med ortopedisk och medicinsk avdelning.
4. Att skapa reumatiker-specialister, sont hava en kort (1 år) ortopedisk utbildning och vilka inom en rayon skulle arbeta självständigt, skulle endast leda till en defekt Ortopedisk vård. Docenten Wiberg uttalade: I de reumatikersakkunnigas tidigare yttranden ha även framförts synpunkter på ortopedvårdens ordnande, enär det synes ha varit fullt tyd— ligt, att tillgång till ortopediskt skolad läkare måste finnas vid en reumatikeravdel— ning; frågan har närmast varit, vilken ställning denne läkare skulle intaga i förhål- lande till avdelningen. Jag måste därvid i första hand vända mig mot ett tidigare fran ortopedhåll gjort uttalande, att ett överförande från de ortopediska avdelningarna till de reumatiska av de kroniska artriter och artroser, som icke bliva föremål för operativ terapi, skulle medföra, att nuvarande organisation av ortopedvården bleve mera tillfyllest. Eftersom dessa nu berörda fall tidigare vårdats å ortopedavdelningarna, enligt allmän erfarenhet på etttillfredsställande sätt, skulle en dylik förändring helt enkelt innebära en ned- skärning av de ortopediska avdelningarnas klientel, vartill knappast finnes någon an- ledning. Snarast understryker detta behovet av en utökning av de ortopediska avdel- ningarna. Ett överförande av dylika fall till reumatikeravdelningarna synes mig också olyckligt, då ett kirurgiskt ingrepp ofta utgör den sista terapeutiska möjligheten för dessa fall, och har ortopeden redan under den konservativa terapin skaffat sig en upp- fattning om patienten, ställer det sig lättare för honom att taga ställning till en ope- ration. Tanken att en reumatikeröverläkare med 1 51 11/2 års ortopedutbildning skulle kunna avgöra frågan om eventuell operation och i lämplig tid remittera patienten till ortopedisk avdelning förefaller otänkbar efter en så kort ortopedisk lärotid.
ltedan av det nu sagda framgår. att ett ökat antal platser vid de ortopediska avdel- ningarna vore önskvärt och ytterligare skäl därför kunna andragas.
Väntetid för patienter, innan intagning kan ske, är för närvarande vid vauföreaustal- ten i Stockholm, landets största ortopediska avdelning, mycket lång —— flera månader. Ett stort antal fall finnes. som nu skötas polikliniskt men som skulle vara synnerligen betjänta av iutagniug å ortopedisk avdelning, varigenom måhända vårdtiden skulle förkortas och resultatet förbättras. Det har vidare under diskussionen framkommit. att å de nuvarande reumatikeravdelningarna vårdas ett visst antal rent ortopediska fall, vilka ytterligare utöka skaran av ortopedpatienter. Lägger man därtill det latenta be— hov av ortopedvård, som säkerligen finnes på många håll i landet, finner jag det ganska väl styrkt, att ortopedavdelningar på skilda ställen skulle kunna fyllas.
Skulle resultatet av den förda diskussionen bli, att invärtesavdelningarna utbyggdes för att därstädes omhändertaga reumatici i ökat antal, bör detta enligt mitt förmenande ske i samband med inrättandet av ortopedavdelningar. Förslaget att en ortopedisk konsult skulle finnas för ett visst antal såväl invärtes som kirurgiska avdelningar inom en räjong kan godtagas endast under den förutsättningen, att ortopeden inom denna räjong har en självständig ortopedisk avdelning. Att ortopeden skulle för eventuellt kirurgiskt ingrepp få låna den förefintliga kirurgiska avdelningen har många nack- delar, så kan t. ex. den ortopediska efterbehandlingen fordra kontroll varje dag, vilket i praktiken skulle vara ogenomförbart med flera konsultavdelningar. Ortopeden bör absolut ha en egen sjukavdelning, där han kan samla de fall han anser lämpliga för ortopedisk värd. Vidare måste man erinra sig, att den ortopediska vården är intimt förknippad med bandagcterapin, vilken fordrar en fullgod bandageverkstad. Denna bandageavdelning utgör även ett skäl emot enbart konsultativ verksamhet, då man icke kan tänka sig provningar och justeringar av bandage genom dylika konsultresor. Dessa patienter måste vara inneliggande :i en ortopedisk specialavdelning.
Sedan jag sålunda förebragt skäl för, dels att behovet av ortopediska avdelningar säkerligen förefinnes, dels att dessa böra ställas under egen överläkare, uppställer sig frågan, i vilken utsträckning dylika sjukhus böra komma till stånd. Önskvärt hade varit att varje centrallasarett utrustas därmed, men om detta av praktiska skäl ställer sig ogörligt, skulle jag vilja föreslå, att man på platser i landet, vilka ur erfarenhets- synpunkt äro i behov av ortopedvård, i första hand uppförde dylika. Lämpligt skulle kanske vara, att en behovsundersökning för ortopediska platser utfördes, närmast i överensstämmelse med en undersökning av samma art som den doktor Nilsonne utfört här å Stockholmssjukhuseu. Den borde då hänföra sig till reumatikeravdelningar ä lasarett, ev. kunde man därvid begränsa sig till något mindre område exempelvis Stockholms stad och ett län. -
Docenten Nils Silfverslciöld, vilken av de sakkunniga inbjudits till över- ' läggningarna men var förhindrad att närvara, har tillställt de sakkunniga ett särtryck ur svenska läkarsällskapets förhandlingar den 26 oktober 1937 av hans diskussionsyttrande rörande reumatikervården. Från yttrandet an- tecknas följande:
I sjukvården finns redan en organspecialitet för sjukdomar och skador i stödje- och rörelseorganen, nämligen ortopedi. Även om gränsfall i stor utsträckning finnas, så att t. ex. en sjukdom i ett visst stadium uppenbart hör till en viss specialitet, i ett annat stadium till en annan; så finnas dock sådana organspecialiteter såsom för öron. näsa och hals, för ögat etc., vilka äro så organiserade, att motsvarande specialister; väsentligen sköta sjukdomar i dessa organ, resp. organsystem.
Man har här föreslagit, att reumatikeravdelningarna skulle förestås av en medicinsk. överläkare, som fått t. ex. ett års ortopedisk utbildning. Men så enkelt är det nog icke,
Orlopedin som terapi är i hög grad icke blott en kunskap utan också en färdighet, en teknisk skicklighet. Den, som år efter år håller på med dylik specialitet, han blir' lik— som du och bror med organsystemet, ej bara diagnostiskt och differentialdiagnostiskt utan ännu mer terapeutiskt-tekniskt, i fråga om dosering av korrektion o. dyl.
"Jag tror därför, att de sjukdomar och skador, som ha sin huvudsakliga lokalisation i stödje— och rörelseorganen, och dit höra väsentligen de sjukdomar, som i dag' här organisatoriskt avhandlas, att de böra skötas p ”1 ortopedisk avdelning med ortoped som överläkare. Jag är också övertygad om att framtiden skall bekräfta denna min upp- fattning.
I egenskap av sakkunnigex'pert för det s k. Södersjukhuset har jag, med stöd av flera årsber 'ättelser fran nagra av Stockholms största sjukhus, räknat ut, att en orto— pedisk avdelning så utökad, att den omfattar alla skador och sjukdomar i stödjel och rörelseorganen, skulle ”bli ett allmänt sjukhus största avdelning. Med hänsyn till sjuk— husens hittillsvarande organisalionsforrner kan detta förhållande ju vara ägnat att för— våna. Skulle en sådan ortopedisk avdelning infogas mellan å ena sidan den kirurgiska. ':'1 den andra den medicinskt-interna avdelningen samt uppdelas i en kirurgisk-ortope— disk och en medicinsk—ortopedisk underavdelning, den förra gränsande mot kirurgien. den senare mot medicinen, så vore planläggningen naturlig. Till den medicinsk-orto- pediska avdelningen skulle då bl. a. de 5. k. reumatiska fallen föras, och på denna av- delning skulle en intern—medicinskt utbildad underläkare filmas samt ytterligare intern konsultativ sakkunskap frän angränsande medicinsk avdelning vara nära att tillgå. ' Jag är övertygad om, att en sådan organisation vore framsynt, och att tillfället vore lämpligt införa den för de större sjukhusen i samband med den s.k. reumatikerfrä— *gans lösning. Därmed skulle ocksa det från många LISZIICllSldthYO uttalade önskemålet tillgodoses att erhålla ortopedisk avdelning.
'F'. Överläggningar med professorn Ingvar- samt doeenterna Kahlmeter och
Jonsson den 10 juni 1944.
"f
* -För överläggningar rörande linjerna lör renrnatikervardens fortsatta ut- ”byggande hade de sakkunnig a inbjudit ovan nämnda experter '
Vid' öv erlä ggningarna behandlades följande fragor:
.fi/termin]. _ _ .
E avdelningar. Böra resmatikera1'delningar särskiljas"? ()nr ej. _böra platser _reser- veras enligt kvot? Vilken kvot (max./min.)?
Kurorter'. A- eller E—oeh B-värd? Statsbidrag"?
"A.vård*"' . » . . . *
Fördelar och nackdelar av specialsjukhus. specialav delningar och ruvartcsmedrernska asjdelningazr 14 orh.1llandet till ortopedin. . _ . .» Öppen min]. . .. . _. ,_
_Centraldispensärer eller/och tjänstcläkar'e och personliga 1e111isse'1'. '
'! rkarfmgun.
,1_ . -, . _ . (K;).
Betraffande den, första tråga11,efteluarden i '1.1d den rörde. 'E- 11'de1nurff'11. ansago experterna, att reumatrkeravdelnrn ar icke behövde sarskrljas Iäa'li'l— meter framhöll, att om sjukhusvården. för. kroniskt sjukableve-pa.,ettntrll- fredsställande sätt utbygg ti,-"behövdes-'-re11'matiska- avdelningar'på WFL—avdel- nrngärna'icke'särskiljas;"gi1'et'1ris"'1111der förutsättning attl'fl'äkarna”liés'r'itte
kompetens att vårda de. reumatisktsjuka. Vidkommande kvotsiffran för reserverade platser ansåg Ing ".11', att det vore svårt att bedöma hur stor kvot, som borde avskiljas för de reumatiska fallen samt att kvotsiffrorna nog'konnne att gestalta sig olika i olika delar av landet. Kahhneter föreslog en kvot av 50 %. Jonsson ansåg det svårt att i procent uppskatta reumatiker- 'ärdens behov av 'ärdplatser pä l'I—avdelningar.
”Om första frågans andra avdelning. Irurortsmmlm, anförde Ingvar: Jag har längt— haft den uppfattningen, att knrorterna icke bliva tillräckligt utnyttjade i vårt land. Detta beror nog till mycket stor del pa bristande intresse för kurorternas verksamhet hos landets centrala myndigheter. I andra länder ha statsnmkterna ordnat med sär- skilda statliga ämbetsverk. som ha till uppgift att understödja och organisera kurorts» verksamheten. Detta anses i vissa länder vara ett starkt nationalekonomiskt intresse. ] värt land har otvivelaktigt hittills rätt från officiellt häll en underskattning av kur- orternas vardrnöjligheter. Såsom överläkare vid Ramlösa Brunn under nio somrar har jag fått en ganska grundlig inblick i våra knrortcrs värdmöjligheter. Även om säsongen blir kortare vid våra kurorter än i sydligare länder, pä grund av våra klimatiska för— hällanden, så är det dock uppenbart att kurorterna kunna göra mycket stor nytta som efterbehandlingsanstalter för en hel del fall. Den stämning och värdatmosfär, som utmärker kurorterna, kan utan vidare betecknas som synnerligen gynnsam för en mycket stor del av olikartade patientgrupper. Jag tänker pä de neurasteniska tillstan- den, säväl primära som sekundära. framkallade av tidigare gonomgängna svårartade sjukdomar av den ena eller andra sorten. alderdomsförändringar i den cardiovasculära apparaten, lätta reumatiska sjukdomar. septiska tillstånd i anslutning till uleussjuk- dom, kroniciterande tarmsjukdomar, njursjukdomar o. s. v. Jag skulle. i detta samman- han;,r livligt vilja tillrada, att särskild utredning förelages beträffande möjligheterna för ett bättre utnyttjande av vä ".1 kurorters vardmöjliglreter. 'Detta skulle innebära mycket stort gagn för en betydande grupp av patientklientelet, men även medföra för— bättrad ekonorrri av vårt krn'ortsväsende. vilken senare synpunkt icke är.—den minst behjärtansvärda. _, , _
Angående kurorternas betydelse och turvändbarhet da det,gäller reumatiska fall hän— visade Kahlmeter till vad han därom anfört i ett flertal skrifter _samt tillade: Jag vill i detta sammanhang päpeka, att vi i badorterna ha en viktig och betydelsefull möjlighet att avlasta — på somrarna ätminstone — den konstanta överhelastningen pä pensions- styrelsens kurorter, där väntetiden konstant är sa lang, att dessa kurorters ändamål blir äventyrat och till dels spolierat; väntetiden är f. n., liksom den nästan oavbrutet sedan 20 är tillbaka varit (trots att från en det håll pästätts, att.pensionsstyrelsen >rej alltid ens kunnat fylla sina platser för reumatiska fall!») mellan 2 och 3 månader. .
Enligt min mening ligger kurorternas betydelse och användbarhet för reumatiska fall uti: dels _ i mindre män — såsom ersättande B—sjnkhus för »avslutnings—» respek- tive >>efter>>—v'.”n'd av en del akuta, subaknta och snbkroniska .polyartriter, dels — och framförallt — för >>periodiskz', :: upprepad» vård av kroniska'polyartriter, och även en del fall av artln'osis deformans, där det gäller fall, som visserligen inte kunna helt, eller ens till avsevärd del, återställas, men där genom många gånger repeterade kurer .r had- ort antingen arbetsförmågan, respektive en viss arbetsförmåga kan uppehällas, eller åtminstone »hjälplösheten» kan avvändas. I båda dessa fall utgör den största gruppen fall husmödrar.
Att statsbidrag för vård av reumatiska sjukdomar & badort är synnerligen önskvärt och motiverat, i alla sådana fall, där någotsånär säkert kan beräknas, att genom bad- ortsvården, påtaglig nytta kan vinnas för arbetsförmågans',åtminstone uppehällande. eller för förbättrande av den sjukes .möjlighet attreda—sig själv och föra. ett drägligt
liv (hindra eller förminska »bjälplöshet»). Däremot s_vnes mig otvivelaktigt alltså, att statsbidrag ej bör utgå till fall, som antingen ej äro lämpliga för badortsvärd, ehuru fallen ej äro av dålig prognos (sjukhusfall), eller som äro rena >>rekreationsfall» (där behovet är problematiskt), eller som äro helt opäverkbara genom denna form av vård (»invalid—fall») .
Jonsson uttalade, att kurortSvården visserligen hade ett inskränkt användningsom- råde vid reumatiska sjukdomar, men dock vore vid riktig indikationsställning ett för— träffligt komplement till A- och E—värd. Jonsson ansåg, att om statsbidrag kunde ut- anordnas i sådana fall, där badortsbehandling vore indieerad, skulle detta säkerligen vara till fördel för reumatikervården.
Den andra frågan, A—vårdm, besvarades av Ingvar på följande sätt: Beträffande för- delar och nackdelar av specialavdelningar, invärtesmedicinska avdelningar tarvar hela denna fråga en förnyad utredning. I själva verket kan fastslås, att för närvarande i vårt land är behovet av en utvidgning av den invärtesmedicinska vården särskilt stor. De invärtesmedicinska avdelningarna, som ju i regel ledas av mycket grundligt och mångsidigt utbildade överläkare, äro ägnade att utgöra förnämliga instrument i folk— hälsans tjänst. Utvecklingen av vårt sjukbusväsende under de sista decennierna har icke skapat full rättvisa åt den invärtes medicinska specialiteten. Därom vittnar icke minst ett alltför stort antal av odelade lasarett under kirurgisk ledning, som arbeta i vårt land från norr till söder. Av största intresse är, att man numera i England offi- ciellt går in för s. k. medicinska centra, som består av grupper av praktiserande läkare. som slå sig ihop, representerande olika specialiteter. Jag tycker denna idé vara i hög grad beaktansvärd. Då framstår det odelade lasarettet, som helt och hållet behärskas och ledes av en kirurgiskt utbildad kollega, som en fullständigt föråldrad sjukhusform. Varje lasarett bör bli ett medicinskt centrum, där minst representanter för tre olika specialiteter, nämligen kirurgi, invärtes medicin och röntgenologi vinna anställning. En dylik anordning är ett utomordentligt effektivt sätt att förbättra och utvidga vårdmöj— ligheterna även för de reumatiskt sjuka. Ortopedin kommer naturligtvis alltjämt att förbli utomordentligt värdefull specialitet vid behandling av de reumatiskt sjuka.
Kahlmeter förklarade, att han i denna fråga hade samma uppfattning, som han haft allt sedan 1921 och för vilken han redogjort i flera skrifter. Kahlmeters förslag till utbyggande av A-vården innebar i korthet, att det vore bäst om det bleve reumatiker— avdelningar av 3 eller 4 olika typer: 1) Undervisningskliniker, med självständig över— läkare, vilka samtidigt böra ge dels obligatorisk undervisning för medicinare i fysika— lisk terapi samt en allmän, elementär kurs i reumatologi, dels en frivillig mer speciell kurs i reumatologi för blivande lasarettsläkare, avdelningsläkare (å reumatologiska av— delningar), respektive biträdande lasarettsläkare, och privatpraktiserande specialist- läkare i reumatologi. 2) Några större specialavdelningar, på cirka 120 sängar, med egen överläkare, i t. ex. Göteborg, Örebro, Falun, Umeå eventuellt Boden. 3) Några »halvstora» avdelningar vid förslagsvis 5 51 högst 10 centrallasarett, med en biträdande överläkare —— reumatologiskt specialutbildad — som närmaste chef, med ett sängantal på cirka 80 reumatologiska fall + högst 32 allmän-medicinska fall. 4) Små avdelningar på 50 51 60 sängar, knutna till im'ärtesavdelningen, och med den interna lasarettsläkaren som chef (närmast alltså av den typ pensionsstyrelsens nuvarande reumatikeravdel- ningar ha). Av sådana avdelningar skulle behövas ungefär 8 51 12 stycken (beroende på hur många >>halvstora» avdelningar av typ 3) byggas. På detta sätt skulle i varje län komma att finnas åtminstone en specialavdelning för vård av reumatologiska fall — antingen av kategori 1), 2), 3) eller 4).
Beträffande »förhållandet till ortopedin» meddelade Kahlmeter: Jag har alltid i hög grad haft ögonen öppna för den betydelsefulla roll, som ortopediska behandlingsprin— ciper och -åtgärder spela för vården av ledgångsreumatiska fall, men jag har alltid
_a".
starkt hållit på, och gör så alltjämt, att å ena sidan en del behövliga ortopediska ät- gärder kan utföras av den fullt specialutbildade reumatologen själv _ som måste ha så mycket grundläggande ortopedisk utbildning, att han både kan »tänka ortopediskt» och själv utföra enklare ortopediska ingrepp — och att å andra sidan en större reuma- tologisk avdelning bör ha möjlighet ej blott till konsultation med, utan till ingående samarbete med en fackortoped.
Men att ledningen av sjukavdelning för reumatiskt sjuka måste ligga i en med grund- läggande intern utbildning skolad reumatologs hand, anser jag absolut ofrånkomligt. — Och jag kan ej underlåta att med styrka framhålla, att den avvisande hållning mot självständiga, speciella reumatologiska avdelningar vid framförallt universitetsklini- kerna, men även vid några andra större centrallasarett, som en del universitets- lärare _ framförallt då professor Ingvar -— intagit, kan innebära en ingalunda liten risk för att hela den slutna reumatikervården kan komma att glida över till ortopedins representanter, och följden bli att detta stora sjukvårdsområde helt och hållet avskiljes från den interna medicinen, därifrån det utgått och dit det bör som en specialitet inom invärtesmedicinen (visserligen gränsande till ortopedin) _— en utveckling, som enligt min mening skulle vara olycklig. Den är ingalunda osannolik, tvärtom, om invärtes- medicinens representanter ej vilja erkänna reumatologin som en fullvärdig specialitet inom invärtesmedicinen.
Jonsson yttrade: De reumatiska sjukdomarna utgöra en samling sjukdomar, där sym- tom i synnerhet från liållnings— och rörelseorganen spela stor roll. De höra till invärtes- medicinen men kunna i viss mån sägas utgöra ett gränsområde mellan invärtesmedici- nen och ortopedin. Så till exempel är den typiska akuta reumatiska infektionen en sjukdom, där endast invärtesmedicinska diagnostiska och terapeutiska metoder komma till användning; vid den kroniska ledgångsreumatismen däremot behövas, utom invärtes- medicinska åtgärder, synnerligen ofta även åtgärder av ortopedisk art, nämligen fram- för allt åtgärder, som syfta till att förebygga och behandla de vid denna sjukdom så vanliga felställningarna i lederna. Dessa åtgärder äro minst lika viktiga som de in- värtesmedicinska, ty även om patienten blivit föremål för den mest förstklassiga in- värtesmedicinska behandling och den reumatiska sjukdomsprocessen läkt ut, är behand- lingen förfelad och patientens arbetsförmåga alltjämt nedsatt, om dylika felställningar fått utbilda sig på grund av att lämpliga ortopediska åtgärder icke vidtagits.
Vissa fall av kronisk ledgångsreumatism kunna i senare skede övergå till rent orto- pediska fall. Vid många andra reumatiska sjukdomar, t. ex. arthrosis deformans, vissa ryggsjukdomar m. fl., gäller detsamma för ledgångsreumatismen, nämligen att en del fall äro att betrakta som invärtesmedieinska, medan andra mer eller mindre äro i behov av ortopedisk hjälp.
Om icke en halvering i behandlingshänseende mellan invärtesmedicinare och orto- peder skall ske, synes mig det därför vara självklart, att en viss grad av ortopedisk skolning är nödvändig för den invärtesmedicinare, som skall handliava vården av reu- matiska fall. _
Fysikalisk behandling (värme etc.) förekommer ju synnerligen ofta vid reumatiska sjukdomar. Och det är ingalunda likgiltigt, vilken behandlingsform, som man väljer i ett visst fall eller t. ex. i fråga om en viss led. En felaktigt planerad fysikalisk be- handling kan vara till skada i stället för till nytta. Utan speciella" insikter i ämnet, vilka man knappast förvärvar i vanlig invärtesmedicinsk sjukliuspraxis, kan man icke leda en fysikalisk behandling på ett tillfredsställande sätt.
Detsamma gäller det sjukgymnastiska arbetet, vars ledning åvilar den läkare, som har hand om behandlingen av de reumatiska fallen. Att detta arbete bedrives på ett riktigt sätt, är av största vikt. Felaktigt bedrivet är det utan effekt, vilket man ofta ser exempel på.
I fråga om diagnostiken av reumatiska sjukdomar erfordras också speciell erfarenhet (någon nämn 'ärd spridning har så till exempel icke kännedomen om lmr man under- söker en led »— en ej oviktig undersökningsmctod vid reumatiska fall!). Diagnosen är visserligen lätt i typiska och avancerade reumatiska fall men i tidiga och atypiska kan den stundom vara rätt besvärlig. Men det är just i tidiga fall, som det är viktigt, att rätt diagnos blir ställd, så att patienten kan omhändertagas för behandling. Utsikterna för ett gott resultat av behandlingen äro ju så mycket större i färska än i avanceq rade fall.
För att reumatiska sjukdomar skola kunna skötas rationellt, äro alltså enligt min uppfattning >:vanliga»Iinvärtesmedicinska kunskaper icke tillräckliga utan speciell er- farenhet dessutom erforderlig. Dylika fall böra därför icke skötas på vanliga invärtes- medicinska avdelningar utan på specialavdelningar av för sin uppgift kompetenta läkare.
Specialkunskaper anses ju vara av värde inom andra områden av medicinen. Var- för skola just reumatikerpatienter berövas möjligheten av specialvård?
Mitt ovanstående resonemang kan icke sägas vara grundat enbart på teoretiska spe— kulationer: då man sett ett betydligt antal fall, som diagnostiskt och terapeutiskt ej be— dömts på ett fullt tillfredsställande sätt av invärtesläkare utan speciell erfarenhet i reu- matologi, får man en stark känsla av nödvändigheten av spccialutbildning på detta område. - . »
Så enormt stort som området iuvärtesmedicin är, är det ju omöjligt för en person att kunna överblicka. samtliga specialgrenar. Mitt resonemang innebär därför icke någon kritik av vår högtstående och utomordentligt kunniga invärtesmedicinska läkar- kår (varav f. ö. många medlemmar, kanske de flesta, själva beredvilligt erkänna sin oförmåga att kunna sköta reumatiska fall!) och hänför sig icke heller till dem. som kommit att särskilt intressera sig för studiet av de reumatiska sjukdomarna.
Vid behandlingen av frågan nr 3 Öppen wird framhöll Ingvar, att beträffande lokal- dispensärer för-reumatiska sjukdomar man i det längsta borde överlämna denna verk- samhet åt överläkare vid medicinska avdelningar och naturligen åt överlåkarna vid redan existerande reumatikeravdelningar.
Kahlmeler uttalade om den öppna vården följande: Otvivelaktigt skulle centraldis— pensärer för reumatiska sjukdomar fylla ett mycket stort behov och på många sätt vara till stor nytta. Som de allra viktigaste uppgifterna för >=reumatikerdispensärer» skulle jag vilja framhålla: 1) att genom dispensärsköterskor (»hälsosystrar—L, enligt finsk modell) eller kuratorer dels uppspåra tidiga fall av polyartrit och förmå dem till. respektive hjälpa dem ordna, rationell vård i tidigt sjukdomsstadium, dels övervaka att patienter, efter hemkomsten från sjukhus och annan vård, både få och använda sig av den eftervård i hemorten, som kan erhållas, varvid det kanske allra viktigaste är att medverka till lindring i ett alltför ansträngande eller olämpligt arbete —— i många fall »omplacering» eller omskolning i ett det föregående närstående arbete, utan att därför alltid fullständig yrkesutbildning till nytt yrke är nödvändig eller möjlig; 2) att genom att läkarna vid dispensärerna hade en något så när god reumatologisk utbild- ning, skulle till dem för konsultation och för uppgörande av behandlingsplan kunna av de praktiserande läkarna, respektive tjänsteläkarna reumatologiska fall sändas för konsultation och råd.
Det är fullt begripligt, att betänkligheter kan anföras mot att organisera ännu en sorts dispensär och ännu en sorts dispensärläkare, respektive »sköterskor, till alla andra dylika, som redan finnas eller planeras. Detta kan ej förnekas. Men om det blir. en reumatologisk specialavdelning — antingen av typ 1, 2, 3 eller 4 (enligt vad omnämnts under fråga 2 här ovan) — vid åtminstone ett lasarett i varje län, kan till dessa special-
avdelningar för reumatologiska fall knytas huvudantalet av =.reumatismdispensärer». Då man därtill har anledning tro, att det inom ej alltför avlägsen framtid kommer att finnas kuratorer vid varje lasarett och säkerligen flera kuratorer, torde en sådan an— ordning, att en av kuratorerua vid de lasarett, där reumatologisk avdelning finnes, specialiserar sig på att helt eller huvudsakligen ägna sig åt rreumatologisk kurators— verksamhet», icke vara en utopi, utan tvärtom komma att visa sig vara både genom- förbar och ekonomiskt lönande.
Man kan också väl tänka sig, att i framtiden — dä reumatologin blivit en erkänd specialitet och ett antal läkare, som icke söker sig till lasarettsläkarbanan, funnit det lämpligt att skaffa sig reumatologisk specialutbildning — det skulle kunna utan allt för stora svårigheter eller kostnader upprättas även fristående >>reumatologiska dispensärer» på håll, där avstånden till länets reumatologiska specialavdelning :[ centrallasarettet och dess läkare äro stora.
Jonsson anförde i denna fråga: Att även en öppen vård i form av (.lispensärverk— samhet kommer till stånd vore av största betydelse för en lycklig utveckling av reuma— tikervården. Och detta av flera skäl.
' Dels skulle en sådan öppen vård säkerligen bidraga till att diagnosen och omhänder- tagandet av de reumatiska fallen ——— det är då framför allt fråga om ledgångsreuma— tismen _ skedde på ett tidigare stadium än som nu är fallet: svårigheterna vid men också betydelsen av detta ha ovan framhållits.
Vid dispensärerna kunde en fortlöpande kontroll av behandlade fall anordnas, något som nu endast sker i mycket bristfällig utsträckning, vilket påpekats av undertecknad vid flera tillfällen. Resultatet av även den mest utmärkta behandling kan äventyras, om patienten efter den slutna vården alltför tidigt fär återgå till ett ansträngande och för hans sjukdom kanske olämpligt arbete, något som man ofta ser exempel på. — De problem, som här upprullas, äro mer av social än medicinsk art och äro ingalunda lätta att lösa. Samarbete torde bli nödvändigt med andra sociala institutioner, med arbe— tarorganisationer och arbetsgivare m. fl.
Rent medicinskt är uppgiften att övervaka och instituera den fortlöpande behandlin". som t. ex. ledgångsreumatismen med sin stora »recidiv»-tendens är i så stort behov av, och att tillse, att när >>recidiv» inträffat, den rätta behandlingen med minsta möjliga tidsutdräkt sättes i gång.
Lämpligast vore säkerligen om centraldispensärer inrättades, till exempel en i varje län. En fördel med dylika större dispensärer vore, att vederbörande läkare då kunde. förvärva tillräcklig erfarenhet på området, något som kanske icke uppnåddes vid mindre dispensärer. En annan fördel vore, att erforderliga resurser i fråga om kurators- verksamheten lättare kunde åstadkommas vid en större dispensär.
Till centraldispensärerna kunde tjänsteläkarna, som knappast kunna belastas med dylik dispensärverksamhet, remittera sådana reumatiska fall, som de icke själva kunna omhändertaga. Detsamma gäller de privatpraktiserande läkarna, ,
Någon effektiv profylaktisk verksamhet såsom vid tuberkulosdispensärerna kan ty- värr på vår nuvarande ståndpunkt icke bedrivas (möjligen med undantag för sulfon— amidprofylaxen, som införts på senare tid) på grund av att vi ännu sväva i beklaglig okunnighet om orsaken till de flesta reumatiska sjukdomar, i all synnerhet ledgångs- reumatismen.
Den fjärde och sista frågan vid överläggningarna gällde Iäkarfrågan. Denna fråga besvarades av experterna i anslutning till diskussionen om A- vården. Kahlmeter kompletterade sitt yttrande med följande:
För mig står det fullt klart, att av de i fråga nr 2 av mig skisserade fyra olika typerna av »A-vårdplatssjukhus» måste de läkare, som skola svara för vården å typ 1 (univerv
sitetsklinikerna) och typ 2 (de större specialavdelningarna) utan varje tvekan ha full- god specialutbildning i reumatologi. Jag kan tänka mig att därvid skulle fordras a) minst 2 är å allmän-intermnedicinsk avdelning, b) 2 är å reumatologisk special— avdelning (eventuellt kan 1/2 år eller 3/4 år därav få utbytas mot tjänst som under— läkare å vissa badorter med stort reumatologiskt klientel _ Loka, Sätra, Varberg), c) minst 1 år ortopedi (å ortopedisk avdelning på S:t Göran, Lund eller Malmö, respektive på någon av de 4 vanföreanstalternas kliniker).
De biträdande överläkarna å avdelningarna av typ 3 borde helst ha samma, ovan skisserade reumatologiska specialutbildning. Möjligen_kan fordringarna något redu- ceras beträffande såväl invärtesmedicin som reumatologi och ortopedi (till t. ex. minst respektive 11/2 år, 1 år och 1/2 år). För grupp 4, de till invärtesavdelningar knutna »små— avdelningarna», bör fordras, att överläkaren (som ju där blir lasarettsläkaren på den medicinska avdelningen) har åtminstone 1 års utbildning (i underläkarställning) på någon avdelning av typ 1 eller typ 2. Av underläkaren kan knappast fordras mer än att han genomgått specialutbildning som assistentläkare under t. ex. 4 månader å avdelning av typ 1 eller typ 2.
Jag kan inte underlåta att till sist påtala det lika egendomliga som absurda förhål- landet att »reumatologi», respektive »reumatiska sjukdomar», eventuellt »stödje- och rörelseorganens internmedicinska sjukdomar», alltjämt icke existerar som en av Läkar- förbundet godtagen och erkänd >>annonseringsspecialitetI.
Skälen för ett sådant sanktionerande av reumatologin som specialitet har jag upp- repade gånger framlagt i skrift. De äro så självklara och oemotsägliga, att jag ej anser mig behöva upprepa dem här. I verkligheten finns redan specialiteten, och märk— ligt nog finns docenter i reumatologi såväl vid Lunds universitet som vid karolinska institutet, men en reellt förefintlig kompetens i detta stora och viktiga medicinska om- råde —— som väl är större än något annat av invärtesmedicinens och kirurgiens »dotter- specialiteter» —— får inte meddelas till den hjälpsökande allmänhetens ledning. Det har från motståndarna till reumatologins självständiga ställning som specialitet — särskilt från professor Ingvar — sagts att »det finns så ytterst få reumatologer i landet». Hur skall något nämnvärt antal för dessa sjukdomar intresserade unga läkare kunna tänkas vara villiga att kosta på sig en lång och dyrbar specialutbildning, så länge de icke få meddela i en annons eller i en läkarförteekning att de besitter denna specialkompetens!
Kahlmeter hänvisade i sina yttranden vid över—läggningarna till följande av honom författade skrifter:
1. »Indikationerna, särskilt ur socialförsäkringssynpunkt, för behandling av poly- artriter å olika slag av sjukvårdsinrättningar>> (Särtryck från Förhandlingarne vid nordiska Socialförsäkringsmötet i Köpenhamn 6—7 september 1935).
2. » Några allmänna synpunkter på badorternas roll i hälso— och sjukvården» (Sär- tryck ur Nordisk Medicinsk Tidskrift, Bd 13, 1937. Sid. (356—662).
3. >>Yttrandc över Sakkunnigas 'Betänkande angående Pensionsstyrelsens invaliditets— förebyggande verksamhet” i vad betänkandet rör ”reumatikervården”» (Separat ur Svenska Läkartidningen nr 49, 1937).
4. >>Är reumatologiska lasarettsavdelningar ”främmande kroppar' i vår sjukvårds- organisation, och är reumatologi en specialitet eller ej?» (Särtryck ur Svenska Läkar- tidningen nr 37, 1942),
5. »Le traitement des maladies rhumatismales en Suede» (Acta Chirurgica Scandi— navica. Vol. LXXXVII Fasc. Il—IV).
(i. Överläggningar med representanter för svenska landstingsförbundet den 13 mars 1945.
Enligt de sakkunnigas direktiv borde särskilt eftersträvas att få till stånd en i möjligaste mån rättvis avvägning mellan de för reumatikervården in- tresserade parterna av kostnaderna för dess utbyggande och drift. Med hän— syn härtill och till vad de sakkunniga föreslagit i kapitel 15 »Överväganden och förslag om huvudmannaskap och finansiering» funno de sakkunniga lämpligt att bereda representanter för svenska landstingsförbundet tillfälle att yttra sig om de sakkunnigas preliminära förslag till berörda kapitel.
Förnyade överläggningar med representanter för svenska landstingsför— bundet ägde rum den 13 mars 1945 (se sid. 7), varvid de sakkunnigas för- slag om huvudmannaskap och finansiering behandlades.
Landstingsförbundets representanter förklarade vid överläggningarna, att de principiellt sett icke hade något att erinra mot de sakkunnigas förslag.
H. Överläggningar med representanter för pensionsstyrelsen den 14 maj 1945.
För att bereda pensionsstyrelsen tillfälle att taga del'av de sakkunnigas förslag till avveckling av styrelsens befattning med reumatikervården (kapi- tel 17), inbjödo de sakkunniga representanter för pensionsstyrelsen till över- läggningar i ämnet den 14 maj 1945. Styrelsen representerades härvid av generaldirektören och chefen för styrelsen K. Persson, överläkaren, docenten G. Kahlmeter och förste byråsekreteraren M. Parenius.
Vid betänkandets slutliga utformning ha de sakkunniga dragit fördel av vad vid överläggningarna framkommit.
Bilaga 15.
E X 15 M 'P E L på den platsberäkning, som bör ingå i planen. Exemplet avser ett tänkt län med 150 000 invånare.
Antal vårdplatser per 100000 inv. för 150 000 inv.
å invärtesmedicinsk avdelning ................. 15 23 fr specialavdelning ............................ 15 23 å E—avdelning ................................ 16 24
T ill de 23 vårdplatserna å invärtesmedicinsk avdelning kommer man upp genom en tillbyggnad av 20 platser till centrallasarettets medicinska avdel- ning, s'om har 90 platser. Även i fortSättningen beräknas av dessa 90 platser några, åtminstone tre, upptagas av reumatiska artriter.
Anm. -I> ett annat fall vinnes minst det ifrågasatta antalet invärtesmedi— cinska A-vplatser genom att reservera vårdplatser på ett eller flera lasarett, som delas, eller avsättas i något fall ett tillräckligt antal platser på en redan förhandenvarande avdelning enligt texten å sid. 89.
Länet utgör en del av en räjong, som har 820 000 invånare. Inom annat län av denna räjong kommer enligt utkastet till plan att finnas en special- avdelning med 120 platser. Av dessa platser bör länet kunna påräkna
150 000 (länets invånarantal) X'120 _ of) specialplatser 820 000 (räjongens invånarantal)
De 24 efterbehandlingsplatserna äro avsedda att erhållas som en reser- verad del inom en planerad efterbehandlingsavdelning vid centrallasarettet omfattande 80 platser (20 % av lasarettets 400 A—platser).
191
; 194] års Reumutikervårdssakkunniga. K. .llcdicinalstyrelsen Stockholm.
På uppmaning av Generaldirektör Axel Höjer att till Sakkunniga skrift— ligen inkomma med ett av mig till honom muntligt framfört spörsmål betr. viss rheumatikervård, får jag härmed vördsamt anföra följande.
Det finnes ett stort antal rheumatiskt sjuka _ kronisk ledgångsrheuma- tism, arthrosis deformans och muskelrhemnaliska tillstånd _ vilka på grund av sjukdomens art och grad ej äro i behov av vård på sjukhus eller kur— anstalt och vilka kunna och även behöva utföra visst arbete inom hemmet eller förvärvsarbete men som för sjukdomens rationella vård periodvis äro i behov av fysikalisk terapi av olika slag. För dessa finnas här i landet mye— ket små möjligheter att genomföra dylik behandling, då vi sakna härför av- passade institutioner under skolad ledning och övervakning. Icke ens i en stad av Stockholms storlek finnes öppen för den stora allmänheten möjlig— heter för sådan Vård med alla olika former av balneoterapi och (övrig fysi- kalisk terapi (möjligen undantagandes Södermalms medico—elektriska in- stitut) och i landsorten är frånvaron av dylika möjligheter ännu mera uppenbar.
Visserligen kan på vissa platser genom sjukhuspoliklinik fysikalisk terapi meddelas åt å dessa vårdsökande patienter men det finnes ett stort antal patienter, som behandlas utanför sjukhusen av lmsläkaren, av tjänstcläkare och specialister och det synes mig angeläget att för dessa patienter möjlig— heter till erhållande av rationell fysikalisk terapi kunde öppnas.
Det förefaller mig möjligt, att denna fråga kunde ordnas på följande sätt. På de större sjukhusen och centrallasaretten inrättas — såsom redan genom- förts bl. a. på Karolinska Sjukhuset —— en avdelning för balneoterapi, annan fysikalisk terapi och massage under ledning av häri skolad läkare, till vilken den utanför sjukhuset arbetande läkaren kunde direkt remittera patienten för fysikalisk behandling under på så sätt vetenskapligt betryggande former. Detta förfarande behöver ej heller utesluta möjligheten för praktikern att samtidigt i samråd med fysioterapeuten fortsätta sin fortlöpande övervak— ning och event. annan medicinsk behandling av patienten.
Härigenom vinnes att patienten utan att behöva intagas på sjukhus och utan att behöva byta läkare och passera stora sjukhus polikliniker med lång väntetid, som för dessa sjuka ej alltid är så lycklig, utan att behöva helt av-
bryta sitt dagliga arbete, kan komma i åtnjutande av bästa möjliga vård till fromma för fortsatt bibehållande eller förbättrande av arbetsförmågan samt att de stora möjligheter, som sjukhusen i detta avseende skulle in— rymma, bleve på ett rationellt sätt utnyttjade för hela den vårdbehövande allmänheten. Stockholm den 20 september 1944. Karl Frumerie Praktiserande läkare, specialist i invärtes sjukdomar.
193
P. M. angående kvarstående lånebelopp den 1 juli 1947, m. m. beträffande kur- anstalterna i Lidköping, Lund, Umeå, Västerås och Norrköping.
Skaraborgs läns landsting (kuranstalten i Lidköping) kronor 253125z94
Malmöhus läns landsting (kuranstalten i Lund) . . . . >> 572 055: 38 Västerbottens läns landsting (kuranstalten i Umeå) . . » 389 891:041 Västmanlands läns landsting (kuranstalten i Västerås) » 317 906: 302 Norrköpings stad (kuranstalten i Norrköping) ...... » 382 5401893
Sulman kronor i 915 519: 55
1) Avtalet mellan Kungl. Pensionsstyrelsen och Västerbottens läns lands- 9 mars 1939 11 kt 7.) ""*t- *t' k t' 210 lnars 1929 p n .) sls a s yc e . Vid kontraktets upphörande skall — på sätt mellan styrelsen och lasaretts- tlng den direktionen överenskommes — värdering äga rum av inventarierna å kur- anstalten. Det belopp, som vid sådan värdering fastställes, skall till styrelsen inbetalas.
2) Avtalet mellan Kungl. Pensionsstyrelsen och Västmanlands läns lands- 5 december 1929 7 decelnbernl929
Vid kontraktets upphörande skall — på sätt mellan Styrelsen och lasa- rettsdirektionen överenskommes — värdering äga rum av samtliga de in- ventarier, som då finnas å kuranstalten. Det belopp, som vid sådan värde- ring fastställes, skall till Styrelsen inbetalas tillika med ett belopp av kronor 12 269: 79, vilket belopp ingår i den i sjätte stycket härovan omför- mälda kostnadssumman kronor 75 000:—— och utgör den å kuranstaltens platser belöpande andelen i vissa för lasarett i sin helhet gemensamma ut- rustningskostnader. I nämnda värdering skall icke ingå linoleummattor.
3) Tillägg den få—Jääfl'f?” 113323 till avtalet den 30 maj 1923 mellan Kungl. Pensionsstyrelsen och Norrköpings stad punkt 5) sjätte stycket:
Vid kontraktets upphörande skall _ på sätt mellan styrelsen och lasaretts- direktionen överenskommes — värdering äga rum av samtliga de inventa- rier, som då finnas å kuranstalten. Det belopp, som vid sådan värdering fastställes, skall till styrelsen inbetalas, tillika med ett belopp av kronor 7 539: 58, vilket belopp ingår i den i fjärde stycket här ovan omförmälda
ting den punkt 4) sista stycket:
kostnadssumman kronor 87 199: 76 och utgör den å kuranstaltens platser belöpande andelen i vissa för lasarettet i sin helhet gemensamma utrust— ningskostnader.
9 maj 1938 13 51:15 1938
Tilläggsavtalet den punkt 5) :
23 november 1929
7 ' » v ' f) ' ." 4 , ' .fi, _
k ad 1 av talet av den 30 maj 19.13 och tlllaggsav talet av den 18 januari 1930 stadgats, skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande detta tilläggsavtal. Stockholm den 24 maj 1945.
Manne Parent us.
'
. an.—LM:
. .. Ax » QAM!
__ år? ut..», .a?
5 v. .!
Systematisk förteckning (Siffrorna inom klenuner beteckna utredningarna: nummer i den kronologisk"! hrwkninzm; )
_ Allmln legettftninl. thtuklpnlnl. Final-rd. Betänkande med förslag till utlänningslag och lag engå- ende omhändertagande av utlänning i anstalt eller för- läggning. Il] Straffrättskommitténs betänkande med förslag till än- ' dringar av strafflagen för krigsmakten i vad den be- rör brott mot staten och allmänheten. [28] Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändrad lagstiftning om ämbetsbrott av präst. [9]
svtnulttrlntlnlnl. Allmän ltntllörv-ltnlnl. Betänkande ang. dyrorlsgrnpperingcn. [321 Betänkande med försmg ang. .kommlssionärsväsendet vid statens förva.tningsmyndigbeter 111. m. ]
Kommunallörvnltnlnl.
Stadsplanelustredningen 1942. 3. Förslag till byggnadslag
in in
Kofnmnnindelningskommittén. 2. Betänkande med för- slag till riktlinjer för en revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner. [38] 3. Bilagor till kom- munindelningskolnmitténs betänkande med förslag till riktlinjer för en revision av rikets indelning i borger- liga primärkommuner. [3
Statens och kommunernas finnnsvhen.
1944 års uppbördsberednings betänkande med förslag till omläggning av upphördsförlaraudet. 127] 1944 års skattesakkunniga. 1. Betänkande med förslag ang. vissa spörsmål på den allmänna kommunalbeskatt- ningens område. 135] Betänkande ang. revision av kommunala fondbildnings— dagen rn. m. [37]
Pollll. Normalbrandordning för städer. köpingar och munici- palsamhållen. Normalhrandordning för landskommuner. Alternativ 1. [19] Alternativ 2. ]
'Nntlonalekonoml och cool-[politik.
Betänkande ang. den husliga utbildningen. lt] Betänkande och första]: rörande effektivisering skyddshemselevernas eftervård m. m. [10] Utredningar ang. ekonomisk eltelkrigsplauering. 8. [11] Inveslcrlngsutredningens betänkande med fölsläg till in- vesteringsi-eserv för budgetåret 1945/46 av statliga. kommunala och statSunderstödda anläggningsarbeten.
[12] Bilagor. [13]
Socialpolitikens ekonomiska verkningar. [14] Statsmakterna och folkhushåilningen under den till följd IV stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 5. Tiden juli 193—juni 1944. 7 Socialvårdskommitténs betänkande. 10. Statistisk under- sökning ang. folkpensionärernas bostadsförhållanden m. m. (23 Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden. Bilaga nr 1. Riktlinjer för skapande av socialvåsendets forsk- ningsorganisation. [26]
av
tho- och llukvård.
1941 års renmatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 3. Utredning om reumatikervårdens utbyggande och vid— tagande i övrigt av åtgärder för de reumatiska sjuk- dommas bekämpande. [41]
Allmlnt nlrinuvluen.
Fut'oniziun: !.on blnlrlnur.
Promemoria ”med första till ar'n'endebeslämmdser för kommunal lord. [9] .
Vattenvnen. Slog-bli.; net.-mn.
lnlnltrt. » Utredning rörande den tekniskt-vetmskapiga tor gens ordnande. 7. Förslag till åtgärder fir livnn forskningens ordnande. [6]
Bendel cell 0181an
Betänkande ang. grundpenningvisendet. [24.1
Kommunlhtlonvleen.
Betänkande med förslag till organisation av en luftkrig- styrelse m.m. 2] Betänkande rörande Sveriges smalspåriga iåmvlgnr. Del 1. Allmänna synpunkter. [7] Det 2.111ekinceuätets järnvägar. [8]
Bank-. kredlt- och pennlnlvlnl.
"renrum-vinn-
Kyrkan-en. Undervllnlnnvllen. And". odling Ilvl'lll- Betänkande med utredning och förslag mg. :rkesdnt- bildning av sjöfolk uv manskapsgrad snmt åtgärd er till höjande av sjöfolkets allmänna och medborger— Iilza bildning. [5] Betänkande med förslag till nyorganimtion av kyrkomu- sikerbefattningarna rn. 111. Dell. [16 Ungdomen och nöjeslivet. Ungdomsvårdskommitténs be- tänkande del 3. [2 2] Betänkande och förslag ang. statsndrag till byggnader för folkskoleväsendt—t ] Betänkande ang. yrkesutbildningeni Norrland. [33]
För-"ruinen.
Betänkande rörande särskilda ltgä'der vid lurar-andet till civil verksamhet av till bereisknpstiinsubnna 111-' kallad personal. 131 Betänkande och första: rörande upplysningsverksamhet om inom forna-et. [2121]
omn- lmuleu. lammen nu.