SOU 1945:5
Betänkande med utredning och förslag angående yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning
N 4-0 C(
E%-
aå (- 3 $" (io-(**
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
B'ETÄNKANDE
MED UTREDNING OCH FÖRSLAG
ANGÅENDE
' YRKEVSUTBILDNING AV SJÖFOLK AV MANSKAPSGRAD SAMT ÅTGÄRDER TILL HÖJANDE AV S'JÖFOLKETS-
ALLMÄNNA OCH MEDBORGERLIGA BILDNING
AVGIVET AV
inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga
# STOCKHOLNI
1945
_Statåens offentligafut_redninga'r”1945 Kronologisk förteckning _
. Betänkande med förslag till .utlänningslag och lag an- 4. Betänkande angående den kusliga utbildningen. Beck gående omhändertagande av utlänning i anstalt eller man. 167 s. S. förläggning. Norstedt. 169 s. Ju. |5. Betänkande med utredning och förslag angående _vr . Betänkande med förslag till organisation av en luit- kesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad samt !it fartsstyrelse m. m. Norstedt. _68 s. K. gärder till höjande av sjöfolkets allmänna och mm]- . Betänkande rörande särskilda åtgärder vid återföran- borgerliga bildning. Idun. 370 5. Vet till civil verksamhet av till heredskap'stjånstgörihg inkallad personal. Heeggström. 74 s. Fil.
Anm. Om särskild tryckort ej angives, år tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse- lmkståverna till det departement., under vilket utredningen avgivits, t.ex. E. = e'cklesiastlkdepartementet, Jo. - lordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anord- ning (nr 98) ,utnivas utredningarna i omslag med "enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR1945:5 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET *
BETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG
ANGÅENDE
YRKESUTBILDNING AV SJÖFOLK AV MANSKAPSGRAD. SAMT ÅTGÄRDER TILL HÖJANDE AV SJÖFOLKETS ALLMÄNNA OCH MEDBORGERLIGA BILDNING
AVGIVET AV
inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga
STOCKHOLM 1945 mUNs TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB. 916430
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet.
Genom beslut den 30 april 1937 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag angående sjöfol- kets bildningsfräga samt att uppdraga åt en av de sakkunniga att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Därjämte skulle departementschefen bland annat äga uppdraga åt en av de sakkunniga att tillika tjänstgöra så- som sekreterare eller, om så skulle visa sig erforderligt, tillkalla särskild sekreterare.
Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 5 maj 1937 såsom sakkun- niga för nämnda ändamål kassören hos arbetarnas bildningsförbund Mau- ritz Andreas Andersson, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombuds- mannen Carl August Emanuel Lindberg och numera landshövdingen Arthur Natanael Thomson. Åt Thomson uppdrogs att såsom ordförande leda utred- ningsarbetet.
Den 4 juni 1937 uppdrog departementschefen åt numera förste byråsek- reteraren i kommerskollegium greve Fritz Kurt Werner von Schwerin att tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga.
Den 30 december 1939 beslöt departementschefen, att det utrednings- arbete, som anförtrotts de sakkunniga, skulle tillsvidare vila.
Vid sistnämnda tidpunkt hade de sakkunnigas arbete fortskridit så långt, att ett preliminärt förslag förelåg, till större delen i korrektur.
Under detta första skede av utredningen hade de sakkunniga med veder- börligt medgivande företagit resa under fyra dagar till Göteborg för över- läggningar med vissa vederbörande och för besök i anslutning därtill vid folkhögskolorna i Grebbestad och Tyft för att taga del av vissa anordningar vid dessa skolor för undervisning i navigation m. m. för fiskare och sjömän.
Sedan Sveriges redareförening gemensamt med de ombordanställdas orga- nisationer och jämväl svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse hos Kungl. Maj:t gjort framställning i fråga om anordnande av särskild yrkesutbildning för sjöfolk av manskapsgrad, förordnade Kungl. Maj:t den 4 juni 1943, att de sakkunniga skulle återupptaga sitt arbete, och föreskrevs därvid, att nämnda framställningar jämte vissa däröver avgivna utlåtanden skulle överlämnas till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid deras fort-
satta arbete. "I anledning av framställning, som i viss anslutning därtill gjordes, bemyndigade Kungl. Maj:t den 22 oktober 1943 departementschefen att för utredningen tillkalla ytterligare en sakkunnig, och tillkallade departe- mentschefen på grund härav den 29 i samma månad såSOm ytterligare sak- kunnig skeppsredaren Stig Gorthon.
Sedan landshövding Thom'son på grund av bristande tid sett sig nödsakad att anhålla om entledigande från sitt uppdrag, tillkallade departementsche— fen den 5 juni 1944 såsom sakkunnig i Thomsons ställe byråchefen i över- styrelsen för yrkesutbildning Karl Olof Josephson, samtidigt varmed åt Josephson uppdrogs att såsom ordförande leda arbetet.
Vid sina fortsatta överväganden rörande utredningsuppdraget hava de sakkunniga med vederbörligt tillstånd anlitat expertis av direktören vid Stockholms stads skolor för yrkesundervisning Konrad Andersson, såvitt angår frågan om sjöfolkets yrkesutbildning. Rörande planläggningen av vissa kurser, i vilka sådan utbildning avses skola meddelas, hava därjämte överläggningar ägt rum bland annat med särskilda representanter för Sve- riges fartygsbefälsförening och svenska maskinbefälsförbundet. Vad angår frågan om en sjömansskola vid en central verkstadsskola eller filial till en sådan skola i Lysekil, har ett förslag i fråga om en dylik sjömansskola ut- arbetats i samråd jämväl med representanter för Göteborgs och Bohus läns landsting.
För avfattande av den i betänkandet innefattade redogörelsen för det mo- derna svenska folkbildningsarbetet samt såsom expert i biblioteksfrågor vid utarbetandet av de sakkunnigas förslag, i vad angår svenska sjömansbiblio- teket och vissa anordningar i anslutning därtill, hava de sakkunniga med herr statsrådets godkännande anlitat t. f. andre bibliotekskonsulenten i skol— överstyrelsen Bengt Ossian Hjelmqvist.
Sedan ifrågavarande utredningsuppdrag nu slutförts, få de sakkunniga vördsamt överlämna sitt betänkande.
Stockholm den 20 februari 1945. KARL JOSEPHSON
MAURITZ ANDERSSON STIG GORTHON CARL LINDBERG
/ Fritz von Schwerin
Kap. I. Utredningens direktiv m. m.
Direktiven för de sakkunnigas arbete innefattas i det anförande till stats- rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 30 april 1937, varmed då- varande chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg motive- rade sin hemställan om de sakkunnigas tillkallande. Departementschefen anförde därvid följande:
)Arbetarnes bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet hava i skrivelse den 24 oktober 1936 till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t mätte låta verkställa en förutsättningslös utredning angående sjöfolkets bildningsfråga. I sin skrivelse hava förbunden särskilt fäst uppmärksamheten vid, att sjömännen till följd av sina levnadsomständigheter icke i samma grad som landets arbetare i övrigt kunde ut- nyttja förefintliga bildningsmedel. För arbetarungdomen i land hade utvecklingen medfört en väsentlig höjning av dess kulturella standard, vilket icke i samma grad kunde sägas gälla sjöfolket, vars yrkesutövning lagt hinder i vägen för begagnandet av nämnda bildningsmedel. En särskild bildnings— och yrkesutbildningstjänst borde anordnas för sjömännen, anpassad efter deras speciella yrkesförhållanden.
De i skrivelsen berörda spörsmålen hava redan tidigare varit föremål för över- väganden och åtgärder.
Sålunda anhöll riksdagen i skrivelse den 29 maj 1920 (nr 239) angående åtgärder för en vidgad folkbildningsverksamhet m. m. om utredning i ämnet. I en på grund härav inom skolöverstyrelsen verkställd sakkunnig-utredning angående anordnande av bibliotek ä fartyg förordade de sakkunniga, att bildningsarbetet bland sjömännen skulle handhavas av en särskild organisation, som visserligen borde stå i nära kon- takt med folkbildningsarbetet i övrigt i hemlandet, men som till sin förvaltning borde vara fullt självständig. En sådan organisation, benämnd svenska sjömans- biblioteket, tillkom år 1930, då Kungl. Maj:t den 20 juni fastställde bestämmelser för densamma. Dess uppgift begränsades emellertid till biblioteksverksamhet genom dels en huvuddepå i Göteborg, dels filialdepåer i andra hamnstäder, dels ock från dessa depåer till fartyg, företrädesvis sådana i långfart, utsända vandringsbibliotek. Från och med nämnda år utgår statsbidrag till denna biblioteksverksamhet.
Sedan sjökaptenen A. Myrtin år 1933 hos Kungl. Maj:t anhållit om inrättande av en sjömansskola, inkomma arbetarnes bildningsförbund och svenska sjöfolks- förbundet samma år med hemställan, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om ytter- ligare utredning rörande möjligheterna att upprätta sjömansskolor. Enligt ett vid sistnämnda framställning fogat förslag skulle ett system av femton fristående sjö— mansskolor upprättas. Ifrågavarande skolor, av vilka flertalet borde anordna kurser endast under den tid av året, då verksamheten inom sjöfarten normalt hade sin minsta omfattning, skulle hava till uppgift att bereda sjömän och fiskare tillfälle till undervisning såväl i allmänbildande ämnen som i yrkesämnen. Dessutom borde skolorna verka för en praktisk lösning av boklånefrägan för sjömän samt söka höja intresset för Studieverksamhet bland sjömän och fiskare. Vederbörande stats- myndigheter hava uttalat sig för utredningens verkställande.
Slutligen avgav år 1934 den s. k. sjömansutredningen av år 1931 ett betänkande med förslag angående frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök
i utländska hamnar. Enligt denna utredning borde ett allmänt kulturellt upplys- ningsarbete, utöver det som redan bedreves huvudsakligen genom sjömansvården (svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, evangeliska fosterlandsstiftelsen och sven- ska missionsförbundet) samt föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar, komma till stånd bland sjömännen särskilt genom föreläsningar i olika bildande ämnen, valda med hänsyn till sjömännens förhållanden. I anslutning här- till borde korrespondenskurser anordnas i de ifrågakomna ämnena eller i andra ämnen av allmänbildande art. Enligt de sakkunniga borde även i detta fall statens åtgärder i huvudsak inskränkas till ekonomiskt understödjande av redan befintliga enskilda organisationers verksamhet. I främsta rummet borde sjömansvårdsstyrelsen, som omhänderhade administrationen av de olika sjömanskyrkorna samt läs- och skrivrummen, få sig anförtrodd omförmälda angelägenheter, men även arbetarnes bildningsförbund och genom detsamma svenska sjöfolksförbundet borde tillerkän- nas medinflytande vid verksamhetens ordnande.
I detta sammanhang vill jag även erinra om den bildningsverksamhet av mera tillfällig karaktär, som med hänsyn till den omfattande konjunkturarbetslösheten under senare år av olika organisationer med understöd av statsmedel bedrivits bland arbetslösa sjömän. Redan år 1931 anordnade sålunda Kalmar folkhögskoleförening i samverkan med sjömansvårdsstyrelsen den första sjömanskursen i Oskarshamn och alltsedan dess hava åtskilliga folkhögskolekursföreningar tillsammans med sjö- mansvårdsstyrelsen anordnat kurser för sjömän. Dylika kurser hava jämväl an- ordnats av ett antal arbetslöshetskommittéer. Den mest omfattande kursverksam- heten av denna art har emellertid bedrivits av centralkommittén för sjömanskurser, tillsatt av arbetarnes bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet.
Sistnämnda kurser, vilka understötts med lotterimedel, hava anordnats på ett stort antal platser inom landet, såväl i sjöstäder som i segelsjöfartssamhällen. I regel hava kurserna varit yrkesbetonade, vilket inneburit, att såväl däcks- som maskinfolket erhållit undervisning i sina yrkesämnen, sjömanskunskap samt ma- skin- och motorlära. I planen för undervisningen har bland annat ingått att med— dela de kunskaper, som äro erforderliga för erhållande av skepparbrev av andra klass, respektive maskin- och motorskötarbevis. Undervisning har emellertid lämnats även i rent allmänbildande ämnen. Såsom lärare vid kurserna hava tjänstgjort läroverks- och folkskollärare samt för yrkesundervisningen i allmänhet maskin- och däcksbefäl, tillhörande handelsflottan, varjämte för undervisningen i frågor rörande folkbildningsarbetet m. m. arbetarnes bildningsförbunds instruktörer tjänst- gjort. Antalet deltagare i dessa kurser har varit mycket stort.
Ett spörsmål, som i.samband med kursernas anordnande krävt uppmärksamhet, har varit frågan om kursdeltagarnas uppehälle under kurstiden. Enär sjömännen i de flesta fall icke tillhört någon familjegemenskap, hava deras levnadsomkost- nader under uppehållet i hamnstad blivit relativt höga. Det har därför blivit ofrån- komligt att söka ordna stipendier för dessa sjömän. Bidrag till sådana hava i en del fall lämnats av de sjömanshus, sjömännen tillhört, eller av sjömännens hem- kommuner. I regel hava de kommuner, inom vilka kurserna hållits, deltagit i kost- naden för kurserna.
Jämsides med förenämnda kursverksamhet har slutligen föreningen sjöfolkets bildningsarbete, till vilken initiativet utgått från sjömännen själva, anordnat studie- verksamhet ombord å handelsfartygen. Denna verksamhet har framgått som ett resultat av det växande bildningsintresset bland sjömännen. Särskilda studieledare å fartygen utgöra kärnan i verksamheten. Dessa studieledare stå i kontakt med studieledningen i land och erhålla på så sätt råd och anvisningar för verksamheten.
Min nu lämnade redogörelse visar, att åtskilliga ansträngningar gjorts för att
tillgodose våra sjömäns bildningsbehov men att någon fastare och mera planmässig organisation av detta bildningsarbete ännu icke kommit till stånd.
Det är uppenbarligen riktigt att, såsom förut framhållits, sjömännens levnads- förhållanden nödvändiggöra särskilda anordningar i fråga om folkbildningsarbetet, om detta skall komma sjömännen till godo i samma grad som andra yrkesgrupper. De former, under vilka den fria och frivilliga folkbildningsverksamheten för när- varande bedrives, äro väsentligen anpassade för människor med stationär vistelse och yrkesutövning i land. För sjömannen, som större delen av året uppehåller sig ombord på fartyg och under vistelsen i land ofta icke kan nå sin hemort, möta sto1a svårigheter att tillgodogöra sig de bildningsanstalter, som stå landbefolk- ningen till buds. Av betydelse i detta sammanhang är även yrkets utpräglade karak— tär av säsongarbete och anställningarnas relativt korta varaktighet. Alla dessa om— ständigheter synas påkalla en viss differentiering av bildningsarbetets organisation med hänsyn till förevarande kår. Det torde vara tydligt, att vad som här i syn- nerhet erfordras är, att bildningsmöjligheterna göras mera lättillgängliga i rent yttre, lokalt avseende, och att de ekonomiska svårigheter, som för sjömän i sär- skild grad göra sig gällande i fråga om deltagande i ett på land anordnat studie- arbete, minskas. Jag föreställer mig, att staten måste vara beredd på att för en bildningsverksamhet på detta område göra jämförelsevis större uppoffringar än för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet i övrigt och även att i ganska stor ut- sträckning gå utanför de vanliga nnderstödsformerna.
Frågan om de erforderliga anordningarnas närmare beskaffenhet vill jag för närvarande lämna öppen. Tanken på särskilda sjömansskolor bör ytterligare prövas, men goda uppslag till en blivande organisation av bildningsarbetet bland sjömän böra även kunna hämtas från de senare årens erfarenheter om kurs- och studie— cirkelverksamhet bland sjöfolket.
I båda fallen har åt bildningsarbetet ansetts böra givas en yrkesbetonad inrikt- ning. Jag anser visserligen, att huvudvikten bör läggas på studier i allmänbildande ämnen, detta icke minst med tanke på att man för sjömännens del har att räkna med det ur social synpunkt betydelsefulla förhållandet, att de i stor utsträckning efter ett antal år övergå till andra yrken. Men jag tror även, att värdet av dessa allmänbildande studier kan ökas genom att studierna anknyta till sjömansyrkets förhållanden och att ett visst utrymme bör beredas för ämnen, tillhörande sjö- manskunskapen, detta i syfte att ifrågavarande bildningsverksamhet, samtidigt som den för sjömännens del fyller samma uppgift som det fria och frivilliga folkbild- ningsarbetet i allmänhet, må kunna tjäna till att hos sjöfolket i manskapsgrad öka dess insikter och färdigheter i till facket hörande ämnen.
Det torde icke vara uteslutet att för ledningen av ifrågavarande bildningsarbete en särskild institution måste inrättas. Jag betraktar det emellertid som en fördel, om verksamheten kunde inlemmas i den nuvarande folkbildningsorganisationen och omhändertagas av något dess organ.
Den föreliggande frågan bör enligt min mening göras till föremål för en allsidig utredning inom ecklesiastikdepartementet genom särskilt tillkallade sakkunniga.»
På grund av direktiven sådana de sålunda från början förelågo och med hänsyn till de förhållanden, från vilka de utgingo, förelåg icke tillräcklig anledning att betrakta yrkesutbildningen såsom en mera självständig faktor i fråga om de åtgärder, som kunna ifrågakomma till förbättrande av för- hållandena på detta område.
Sedan emellertid departementschefen den 30 december 1939 på grund av
världskrigets utbrott föreskrivit, att utredningsarbetet skulle tillsvidare vila och Kungl. Maj:t därefter genom beslut den 4 juni 1943 förordnat, att arbe- tet skulle återupptagas, har frågan kommit i ett delvis annat läge. Sålunda föreskrev Kungl. Maj:t i samband med nämnda förordnande, att vissa fram- ställningar i fråga om anordnande av särskild yrkesutbildning för sjöfolk av manskapsgrad skulle jämte över framställningarna avgivna utlåtanden överlämnas till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid deras fort- satta arbete. Vidare har riksdagen år 1943 i samband med behandlingen av frågan om inrättandet av en särskild överstyrelse för yrkesutbildning, i anledning av särskilda motioner, förmält sig hava funnit starka skäl för att vid yrkesskoleväsendets utbyggnad hänsyn tages till behovet av särskild yrkesutbildning för sjöfolk av manskapsgrad.
Till de ifrågavarande framställningarna och utlåtandena liksom till de nämnda riksdagsfrågorna återkomma de sakkunniga i fortsättningen.
Sina överväganden på grundval av direktiven sådana de ursprungligen meddelats och såsom de sakkunniga, i anslutning till vad nyss nämnts, i fortsättningen fattat desamma, hava de sakkunniga ansett böra föregås, bland annat, av särskilda redogörelser för det moderna svenska folkbild— ningsarbetet (kap. II) och för den lägre yrkesutbildningen för vissa närings- livets områden och för sjömansyrket (kap. III).
En riktig förståelse av den förevarande frågan synes dessutom förutsätta meddelandet av vissa upplysningar rörande lagstiftnings- och andra åtgär- der, som från samhällets sida vidtagits med hänsyn till sjöfolket (kap. IV).
I ett särskilt avsnitt (kap. V) komma att lämnas vissa upplysningar dels rörande sjömanskårens storlek och sammansättning samt geografiska för- delning med hänsyn till hemortsförhållanden, dels beträffande den svenska handelsflottans bemanningsförhållanden, sysselsättningsområden och syssel- sättningsfrekvens. Sjömanskårens sammansättning med hänsyn till ålders- förhållanden samt sjömännens genomsnittliga årliga seglationstid m. m. komma att i sammanhanget beröras liksom också vissa undersökningar an- gående yrkesvalet av sjömän, som i förtid avgått från yrket.
En särskild redogörelse för sjömännens arbets- och anstållningsförhål- landen kommer att lämnas i ett annat avsnitt (kap. VI).
Ingående uppmärksamhet kommer vidare att ägnas åt kommunernas med statsbidrag bedrivna understödsverksamhet bland arbetslösa. Redogörelsen, som tager sikte på sjöfolkets förhållanden, kompletteras med vissa upplys- ningar rörande den kursverksamhet, som i anslutning därtill förekommit. ävensom angående sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa och de för den- samma gällande bestämmelserna (kap. VII).
Den kursverksamhet dels av sjömansvården och dels av arbetarnas bild- ningsförbund och svenska sjöfolksförbundet, som jämväl omförmäles i de ursprungliga direktiven, kommer att behandlas i ett därpå följande avsnitt (kap. VIII).
Vissa tidigare framställningar och yttranden i fråga om åtgärder till sär- skild yrkesutbildning av sjöfolket i manskapsgrad samt till höjande av sjö- folkets allmänna och medborgerliga bildning komma att göras till förmån för en särskild redogörelse (kap. IX).
De sakkunnigas förslag och kostnadsberäkningar sammanfattas i de två sista avsnitten (kap. X och XI).
Kap. II. Det moderna svenska folkbildningsarbetet.
Uppkomst och utveckling. Det moderna svenska folkbildningsarbetet har till syfte att vid sidan av det egentliga undervisningsväsendet — och som fortsättning av detta — öka, utveckla och fördjupa de vuxna medbor- garnas allmänna bildning. Till sin natur är folkbildningsarbetet fritt och frivilligt; det bygger på medborgarnas egen självverksamhet, vare sig denna har formen av enskilda studier eller studier i grupp. Inom folkbildnjngs— arbetet verksamma organ söka främja det angivna syftet genom att anordna föreläsningar och kurser, genom att upprätta och underhålla bibliotek och genom att tillhandahålla studieplaner och andra hjälpmedel för studier. Viktiga led i denna verksamhet äro de populärvetenskapliga föreläsningarna, de 5. k. flyttande folkhögskolekurserna, folkbiblioteken, studiecirkelrörelsen, radions lyssnargruppverksamhet och korrespondensinstituten. Den verksam— het, som bedrives av folkhögskolorna, kan likasä även om den faller innanför folkundervisningens råmärken — räknas till folkhildningsarbete i vidsträckt bemärkelse.
Det svenska folkbildningsarbetets historia går tillbaka till det begynnande 1800-talet, då de första folkbiblioteken upprättades. Från början tillkomma folkbiblioteken med tanke på landsbygdens befolkning och voro — liksom folkhögskolorna från slutet av 1860-talet — uttryck för en strävan att göra bondeklassen bättre rustad för sina uppgifter i det nya svenska samhälle, som växte fram under 1800-talet och för vars tillkomst folkskolestadgan 1842, kommunallagarna 1862 och representationsreformen 1865 voro av grundläggande betydelse. I motsats härtill var den tidigare föreläsnings- och kursverksamheten, sådan denna framträdde i bildningscirklar och arbetarföreningar, helt inriktad på stadsbefolkningen och framkallad av de nya behov, som först skråväsendets upplösning och sedan arbetarklassens framträdande skapade. Den första bildningscirkeln, som efter engelsk före- bild stiftades i Stockholm är 1845, var direkt avsedd att utgöra en ersätt- ning för de tidigare skråsammanslutningarna. Bildningscirklarna hade på sitt program kurser, föreläsningar och biblioteksverksamhet, och samma program hade även de äldre liberala arbetarföreningarna, som voro i det närmaste jämnåriga med bildningscirklarna och liksom dessa i första hand vände sig till, hantverkarklassen. Föreläsningsverksamheten togs senare sär- skilt om hand av arbetarinstituten, som ursprungligen voro tänkta som en för städerna avpassad motsvarighet till folkhögskolorna. Det äldsta grun-
dades i Stockholm år 1880 och hade tillsyfte att möjliggöra »arbetarnas deltagande i vår tids kultur», ett program, som även låg till grund för inrät— tandet ett par tre decennier senare av särskilda folkhögskolor för arbetare.
Som en följd av industribefolkningens tillväxt kom även biblioteksrörel- sen att mot slutet av århundradet bli koncentrerad till städerna; den hade då efter 1860-talets uppblomstring haft en period av påtaglig tillbakagång. Vid övergången till det nya århundradet kan man samtidigt konstatera, att - det tidigare filantropiska inslaget i folkbildningsarhetet började förtunnas. Folkbildningsarbetet blev en folkets egen angelägenhet och togs om hand av folkrörelserna, främst nykterhets- och arbetarrörelserna. I dessas hägn växte en livlig bildningsverksamhet fram med tyngdpunkten förlagd till studiecirklar, bibliotek och i viss utsträckning även föreläsningar. I och med att åttatimmarsdagen lagfästes fick studiearbetet ökade möjligheter och därtill ökad betydelse genom den allmänna rösträttens införande. Även utanför folkrörelsernas direkta verkningskrets vann folkbildningsarhetet ter— räng, varvid statens understöd kom att spela en avgörande roll. Redan år 1884 hade den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten erhållit stat- ligt stöd. De efter finskt mönster och i samverkan med folkhögskolorna anordnade s. k. flyttande folkhögskolekurserna erhöllo statsunderstöd från och med budgetåret 1928/29. Sedan år 1905 har riksdagen jämväl beviljat understöd åt folkbiblioteksväsendet. Statens olika understöd ha gång efter annan väsentligt ökats och verksamt bidragit till det uppsving, som föreläs- nings- och kursverksamheten och icke minst den kommunala biblioteks- verksamheten kunnat uppvisa de båda senaste årtiondena. Samtidigt har bildningsarbetet vunnit insteg inom nya samhälls— och intressegrupper. Både jordbrukarungdomen, de religiösa sammanslutningarna och tjänstemännen ha organiserat egen bildningsverksamhet. Som medhjälpare i bildningsarbe- tet ha studenterna i ökad utsträckning kommit att deltaga.
I och med rundradions framträdande vid mitten av 1920-talet erhöll folk— bildningsarhetet nya möjligheter att inom de vidaste kretsar väcka intresse för bildning och studier. I samma mån som radiotekniken förbättras, har man skäl att vänta, att radions möjligheter till insatser på detta område komma att avsevärt vidgas. Ännu ett nytt bildningsmedel har tillkommit med korrespondensundervisningen, som fått en allt vidsträcktare spridning. Det skall vidare nämnas, att folkbildningsarhete på senare år upptagits av en rad institutioner och organisationer med inriktning på konst, musik, tea- ter, hembygdsvärd, idrott o. s. v. Inom de militära förbanden bedrives slut- ligen sedan några år med statligt stöd en omfattande frivillig bildningsverk- samhet.
Nuvarande läge. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för folk- bildningsarbetets nuvarande läge, varvid särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt statens stödåtgärder på detta område. Endast de viktigaste gre-
narna av folkbildningsarhetet komma att beröras. Till komplettering kan här nämnas, att staten lämnar sitt stöd även åt andra former av folkligt bild- ningsarbete. Det är redan nämnt, att staten understöder de militära för- bandens bildningsverksamhet. Vidare utgå enligt riksstaten för budgetåret 1944/45 50 000 kronor som bidrag till verksamheten vid hemgårdar och studiehem, 284 400 kronor som bidrag till undervisnings- och upplysnings- verksamhet m. m. för nykterhetens främjande samt 13 500 kronor i under- stöd och stipendier till folkliga musikskolan i Arvika. I detta sammanhang må även nämnas, att 1944 års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställt om utred- ning angående grunderna för understödjandet av det fria och frivilliga bild- ningsarbetet. Riksdagen har därvid framhållit, att det fria och frivilliga bildningsarbetet numera blivit i allt högre grad differentierat samt att detta _ icke minst studiecirkelverksamheten — utgör en bildningsfaktor, som har en mycket väsentlig uppgift att fylla. Man kan alltså, heter det, ifråga- sätta huruvida icke statsbidrag borde utgå jämväl till andra former av detta bildningsarbete än de, som nu åtnjuta sådant. Med anledning av denna riks— dagens hemställan har ecklesiastikmim'stern sedermera efter vederbörligt bemyndigande tillkallat sju sakkunniga med uppdrag' att inom ecklesiastik- departementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande grunderna för statens understödjande av det fria och frivilliga bildningsarbetet jämte därmed sammanhängande frågor.
Den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten. Den populärveten- skapliga föreläsningsverksamheten handhaves i första hand av lokala före- läsningsanstalter (föreläsningsföreningar). Sådana anstalter funnos under budgetåret 1927/28 till ett antal av 808; antalet hade tretton år senare ned- gått till 516 för att därefter stiga på nytt och utgör nu — budgetåret 1944/45 —— 545. Anstaltema äro sammanslutna till föreläsningsförbund, som ha till uppgift att inom ett större område förmedla föreläsningar, ordna föreläs- ningsturnéer samt i övrigt befordra samarbete anstalterna emellan. F. 11. finnas 19 föreläsningsförbund, varje vanligen med ett län, i några fall med ett landskap eller ett landstingsområde som verksamhetsområde. Popu- lärvetenskaplig föreläsningsverksamhet förekommer vidare i anslutning till studiecirkelrörelsen, med arbetarnas bildningsförbund som förmedlare av föreläsningarna, vilka i detta fall undantagslöst ha formen av serieföreläs- ningar. Föreläsningsförmedlingen omhänderhaves i övrigt av de 5. k. cen- tralbyråerna, som f. n. äro tre, folkbildningsförbundeti Stockholm, central- byrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar och västra Sveriges folkbildningsförbund i Göteborg. Centralbyråerna ha till uppgift »att till- handagå anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga före- läsningar, med förmedling av föreläsningar samt med råd och anvisningar beträffande föreläsningsverksamheten» samt att uppgöra förteckningar över lämpliga föreläsare och föreläsningsämnen. De fungera därutöver som före-
läsningsförbund inom av skolöverstyrelsen anvisade områden (som regel närliggande län).
Statens understöd till den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten regleras genom kungörelsen den 5 juli 1929 med däri den 3 juni 1932 vid- tagna ändringar. Enligt denna kungörelse utgår understöd för populärveten- skaplig föreläsningsverksamhet dels till lokala föreläsningsanstalter, dels till riksförbund för studiecirkelverksamhet och dels till föreläsningsförbund och centralbyråer.
Lokal föreläsningsanstalt kan enligt kungörelsen av statsmedel erhålla högst 3 000 kronor och lägst 200 kronor för budgetår. Sedan statens anslag till föreläsningsverksamheten i samband med den rådande krisen avsevärt minskats, har det nämnda minimibeloppet tillfälligt nedsatts till 75 kronor. I regel förutsättes, att endast en föreläsningsanstalt i varje kommun äger uppbära statsunderstöd. Emellertid kunna i vidsträckta och folkrikare kom— muner flera sådana anstalter komma i åtnjutande av anslag, varvid likväl det samlade statsanslaget till de olika anstalterna inom en kommun ej må över- stiga 12 000 kronor för budgetår. Som villkor för understödets åtnjutande gäller bland annat följande: från kommunalt eller enskilt håll skall tillskju- tas minst lika stort belopp som statsunderstödet utgör; föreläsningsanstal- tens angelägenheter skola vårdas av en styrelse, som antager föreståndare och föreläsare; minst 10 föreläsningar skola anordnas under året; föreläsare och föreläsningsämnen skola väljas ur särskilda förteckningar, uppgjorda av centralbyråerna, eller vara godkända av skolöverstyrelsen; inom kommu- nen verksamma folkbibliotek och studiecirklar skola sättas i tillfälle att inkomma med förslag till föreläsningsprogram. I samband med nedsätt- ningen av minimiunderstödet till 75 kronor har antalet föreläsningar, som årligen måste anordnas, tillfälligt nedsatts från 10 till 4. Med populärveten- skapliga föreläsningar kunna under vissa förutsättningar likställas under- hållning med sång, musik, uppläsning eller dramatisk framställning, som är åtföljd av en upplysande, ur folkbildningssynpunkt lämplig framställning.
Till avlägset liggande och ekonomiskt mindre bärkraftiga orters anstalter må, för ersättande av havda resekostnader för föreläsare, kunna utgå stats- understöd med högst tre fjärdedelar av det belopp, varmed resekostnad, be- stående av utgifter för järnvägs- och ångbåtsbiljetter samt för skjutslega, i genomsnitt för varje föreläsning under budgetåret överstiger 4 kronor.
I kommuner, där ingen föreläsningsanstalt finnes, äger föreläsningsför- bund ordna föreläsningar och för dylika åtnjuta statsunderstöd enligt de villkor, som äro föreskrivna för lokal föreläsningsanstalt.
Statsunderstöd till riksförbund för studiecirkelverksamhet utgår för an? ordnande av föreläsningsserier och kurser omfattande var och en minst tre föreläsningar. Såsom villkor gäller bland annat, att föreläsningarna anord- nas i samband med studiecirkelarbete. Statsunderstöd för detta ändamål utgår för närvarande endast till arbetarnas bildningsförbund, som emeller- tid förmedlar föreläsningsserier även till andra studieförbund, varvid arbe- tarnas bildningsförbund ansvarar för föreläsarens arvode, resa och vivre mot det att rekvirenten inbetalar för 3 eller 4 föreläsningar 65 kronor, för 5 föreläsningar 70 kronor, för 6 föreläsningar 75 kronor, för 7 föreläsningar 90 kronor och för varje föreläsning därutöver 10 kronor.
De statliga understöden till den populärvetenskapliga föreläsningsverk- samheten fördelas av skolöverstyrelsen, som även utövar inspektion över föreläsningsanstalter och föreläsningsföreningar. Anslag för ändamålet har utgått från och med år 1884. Anslaget, som under budgetåren 1929/32 ut- gick med 402 000 kronor för år, har under senare år av statsfinansiella skäl kraftigt beskurits. I riksstaten för budgetåret 1944/45 är det upptaget till sammanlagt 205000 kronor, därav 25000 kronor till föreläsningar i av krigstiden föranledda aktuella frågor samt 21 000 kronor till föreläsningar inom försvarsväsendet. Av återstående 159000 kronor anvisades för året till tre centralbyråer 16 500 kronor, till 19 föreläsningsförbund 8 000 kronor, till 545 föreläsningsanstalter 76215 kronor, till resekostnader för 54 av— lägset och i skattetyngda kommuner belägna föreläsningsanstalter 1785 kronor samt till arbetarnas bildningsförbund för anordnande av föreläs— ningsserier 45 000 kronor. Av anslaget utgick vidare understöd till tidskrift för föreläsningsverksamheten. Till anordnande av föreläsningar på orter, där lokala föreläsningsanstalter icke funnes, eller genom andra organisatio- ner än dylika anstalter skulle enligt Kungl. Maj:ts beslut minst 10 000 kro- nor användas; härav ha för andra halvåret 1944 sammanlagt 5 000 kronor anvisats till centralbyråer och föreläsningsförbund.
Delanslaget till föreläsningar i av krigstiden föranledda aktuella frågor, som under budgetåren 1940/41 och 1942/43 utgick med 50 000 kronor men under budgetåret 1941/42 var helt indraget och för budgetåren 1943/44 och 1944/45 nedsattes till 25 000 kronor, fördelades för budgetåret 1944/45 med 5 000 kronor till arbetarnas bildningsförbund för anordnande av serieföre- läsningar i dylika frågor och återstående 20 000 kronor till de tre central- byråerna och de 19 föreläsningsförbunden.
För dessa föreläsningar gäller, att av beviljat belopp minst ”"'/3 skall an- vändas till föreläsningar antingen å orter, där lokala föreläsningsanstalter icke finnas, eller genom andra organisationer än dylika anstalter. Till före- läsningar, som anordnas genom lokala föreläsningsanstalter, skola kommu- ner eller enskilda tillskjuta minst lika stort belopp som det sökta stats- understödet, som får utgå med högst 50 kronor för varje föreläsning.
Av föreläsningsstatistiken för 1943/44 framgår, att under året 6 413 före- läsningar anordnats av 529 föreningar med ett medeltal av 12 föreläsningar per förening och 110 åhörare per föreläsning. Under samma år anordnades genom arbetarnas bildningsförbund 531 föreläsningsserier med 3297 före- läsningar och 52 816 deltagare till en sammanlagd kostnad av 173 402 kro- nor. Verksamheten bedrevs inom arbetarnas bildningsförbund, godtemplar- orden, jordbrukarungdomens förbund, nationaltemplarorden, svenska lands- bygdens studieförbund och tjänstemännens bildningsverksamhet.
Flyttande folkhögskolekurser. S. k. flyttande folkhögskolekurser anord- nas för närvarande årligen till stort antal över hela landet. Kurserna, som
ha till ändamål att meddela allmän och medborgerlig bildning, anordnas av särskilda folkbildningskursföreningar (bildningsförbund); sådana förenin- gar finnas inom samtliga län. Vanligen pågå kurserna tre—sex veckor. Bland ämnen, som förekomma mera regelbundet, kunna nämnas samhälls- frågor, samtidens historia, livsåskådningsfrågor, kommunalkunskap m. m. Dessutom ingå vanligen övningar i något mera elementärt ämne (moders- målet, räkning). Som lärare medverka i stor utsträckning folkhögskolornas lärare. Till folkbildningskursförening utgår statsunderstöd enligt kungörelsen den 13 oktober 1928 med ändring den 3 juni 1932.
Enligt nämnda kungörelse må endast en folkhögskolekursförening inom ett och samma område åtnjuta statsunderstöd. För anordnande av folkbild- ningskurs å plats, som ej är belägen inom folkbildningskursförenings om- råde, må statsunderstöd utgå till kursbestyrelse för dylik fristående kurs. Som villkor för understöd gäller, att kommuner eller enskilda skola för arvode till. lärare vid elementär undervisning i sådana ämnen, som ingå i folkskolans undervisningsplan, tillskjuta minst tre gånger så stort belopp och för övriga utgifter (föreståndararvode, föreläsningsarvode, organisa- tionskostnader m. m.) minst lika stort belopp som statsunderstödet för nämnda ändamål. Kurserna skola, om skolöverstyrelsen för särskilt fall ej medgiver undantag, .omfatta minst tre veckor med minst 10 undervisnings- timmar i veckan i form av föreläsningar, övningar och studiecirkelarbete. Sammanlagt minst 10 timmar av en kurs skola dock omfatta föreläsningar. Överstyrelsen brukar, där särskilda förhållanden så påkalla, medgiva ned- sättning av antalet undervisningstimmar, dock i allmänhet ej längre än till 6 timmar i veckan. I folkbildningskursförenings styrelse skall envar inom föreningens område belägen folkhögskola äga att utse en representant. Lä- rare och föreläsningsämnen skola vara på förhand godkända av skolöver— styrelsen, som fördelar understöden. Enligt en bestämmelse — som hittills icke blivit tillämpad —— skall vidare lärare med kompetens som ämneslärare med fast anställning vid folkhögskola och med tjänstgöring vid folkbild- ningskurser under minst 24 veckor per år och 10 timmar per vecka åtnjuta lön, som motsvarar begynnelselönen för folkhögskolelärare med fast an— ställning vid huvudkurs.
Anslag till flyttande folkhögskolekurser anvisades av riksdagen första gången år 1928, då ett belopp om 25000 kronor utgick. För budgetåret 1939/40 utgick anslaget med 70000 kronor, reducerades sedermera men upptages i riksstaten för budgetåret 1944/45 åter med 70000 kronor. För samma budgetår söktes hos skolöverstyrelsen bidrag från anslaget med i runt tal 83 800 kronor för anordnande av sammanlagt 215 kurser. Anslag beviljades för anordnande av 181 kurser med i medeltal omkring 386 kro- nor för kurs. Till bestyrelsen för sjömännens yrkesbestämda folkhögskole— kurs i Stockholm utgick därvid 1 000 kronor (1 kurs).
Folkbiblioteksväsendet. Folkbiblioteksverksamhet bedrives dels av kom- munala och med dem likställda, av lokala föreningar upprättade folkbiblio- tek, dels i sammanhang med studiecirkelarbete. Vissa kommunala bibliotek
tjänstgöra som centralbibliotek för sina resp. län med uppgift att supplera de lokala bibliotekens arbete genom direkt och kostnadsfri utlåning av böc— ker, som behövas i studiesyfte, genom utsändande av vandringshibliotek och genom biblioteksteknisk vägledning. Inom vissa län finnas i stället av sta- ten ägda s. k. landsbibliotek med i stort sett samma funktioner som central- biblioteken. Vid sjukhus och truppförband förekommer vidare biblioteks- verksamhet av folkbibliotekskaraktär, och av samma natur är den verk- samhet, som bedrives av svenska sjömansbiblioteket. För närvarande fin- nas något mer än 1 400 kommunala och därmed likställda folkbibliotek och närmare 3 200 studiecirkelbibliotek anslutna till något av följande sju riks- förbund för biblioteks— och studiecirkelverksamhet (tillkomståret inom parentes): arbetarnas bildningsförbund (ABF, 1912), godtemplarordens stu- dieförbund (IOGT, 1926, studieverksamhet inom orden 1902), jordbrukar— ungdomens förbund (JUF, 1918), nationaltemplarordens studieförbund (NTO, 1922, studieverksamhet inom templarorden 1904, inom nationalgod- templarorden 1906), svenska landsbygdens studieförbund (SLS, 1930), Sve- riges blåbandsförening (BBF, 1886, studieverksamhet 1907) och Sveriges kristliga bildningsförbund (SKB, 1931). De grundläggande bestämmelserna för statsunderstöd till folkbiblioteksväsendet återfinnas i kungörelsen den 24 januari 1930 angående understödjande av folkbiblioteksväsendet med däri senare gjorda ändringar och tillägg. Enligt denna kungörelse utgår även understöd till skolbibliotek av olika slag, ehuru dessas verksamhet inte är att räkna som folkbiblioteksverksamhet i egentlig mening.
Enligt kungörelsen får i varje borgerlig kommun som regel endast före- komma ett kommunalt eller därmed likställt folkbibliotek. Som villkor för statsunderstöd till sådant bibliotek stadgas, att tillskott av andra medel än statsmedel, s. k. ortsbidrag, skall lämnas för bibliotekets utveckling och vård för det arbetsår, för vilket statsunderstöd sökes. Understödet utgår i proportion till ortsbidraget, som måste uppgå till minst 40 kronor. Som allmän regel gäller, att ett bibliotek i statsunderstöd erhåller samma be- lopp som ortsbidraget, vid ortsbidrag om 400 kronor och däröver dock en- dast, om biblioteket fyller särskilda krav i fråga om läsrum och handboks- samling samt personal. Fyller biblioteket icke dessa krav, erhåller det en- dast det s. k. grundunderstödet. Vid ortsbidrag intill 400 kronor utgår detta med samma belopp som ortsbidraget men vid högre ortsbidrag utgår det enligt en fallande skala. Vid ortsbidrag över 4 000 kronor utgår det sålunda med hälften av ortsbidraget, dock minst 2 400 kronor och högst 5 000 kro- nor. Har biblioteket läsrum och handbokssamling av en viss beskaffenhet, erhåller det utöver grundunderstödet ett tilläggsunderstöd, som utgår med hälften av skillnaden mellan ortsbidraget och grundunderstödet. Har biblio- teket på visst*sätt kompetent personal, erhåller det likaså ett tilläggsunder- stöd, som även det utgår med hälften av skillnaden mellan ortsbidraget och grundunderstödet, dock högst med tredjedelen av det lönebelopp, som utgår till den kompetenta personalen. Sammanlagt uppgå sålunda grundunder— stöd och tilläggsunderstöd till högst samma summa som ortsbidraget. Bort- sett från de nämnda villkoren för de särskilda tilläggsunderstöden, som en-
dast ktmma i fråga vid bibliotek med ortsbidrag om mer än 400 kronor, skall ett bibliotek för att komma i åtnjutande av statsunderstöd fylla vissa allmänna villkor. Det skall ha en styrelse och en av denna utsedd biblio- tekarie, det skall vara uppställt i en lämplig lokal, det skall vara kostnads- fritt tiligängligt för allmänheten på regelbundna tider minst en gång i vec- kan, bokbeståndet skall vara tillfredsställande ur moralisk och konstnärlig synpunkt och biblioteket skall vid sin bokanskaffning i möjligaste mån främja den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten, om sådan fin— nes inom kommunen. Författningen innehåller vidare föreskrifter om ett visst samarbete mellan folk— och studieeirkclbiblioteken inom samma kom- mun. lN'är statsunderstödet till en och samma kommun uppgår till samman-- lagt 8 000 kronor, föreligger slutligen skyldighet för samtliga bibliotek inom kommunen att kostnadsfritt låna ut böcker även inom ett visst — för varje 3 särskilt fall fastställt — område utanför den egna kommunen.
Enligt i huvudsak samma grunder som till kommunala och med dem lik- ställda folkbibliotek, utgår statsunderstöd till folkbiblioteksverksamhet i sammanhang med studiecirkelarbete. För att ett studiecirkelbibliotek skall erhålla understöd kräves, att det är anslutet till ett riksförbund för biblio- , teks— och studiecirkelverksamhet med minst 20 000 medlemmar. Statsunder- stödet utgår till riksförbundet men beräknas med ledning av uppgifter från varje särskilt till förbundet anslutet bibliotek. Liksom vid de kommunala biblioteken ha understöden formen av grundunderstöd ochtilläggsunder- stöd, men i motsats till vad som gäller för de kommunala biblioteken utgår statsunderstödet i proportion inte till de medel, som ställas till de anslutna bibliotekens förfogande för det år, för vilket statsunderstöd sökes, utan till de lokala utgifter, som biblioteken föregående år haft för sin verksamhet och för vilka andra medel än statsmedel tagits i anspråk. I borgerlig kom— mun, där de sammanlagda lokala utgifterna för samtliga bibliotek, anslutna till riksförbund, uppgå till högst 400 kronor, beräknas statsunderstödet till de enskilda cirkelbiblioteken utgå med samma belopp som de lokala utgif- terna. Vid högre sammanlagda utgifter tillämpas en fallande skala identisk med den som gäller för de kommunala biblioteken och med samma möjlig- het för de enskilda biblioteken till tilläggsunderstöd som dessa. Understöd utgår icke till bibliotek med lokala utgifter understigande 25 kronor.
Enligt biblioteksförfattningen kan vidare statsunderstöd utgå till 5. k. fristående studiecirklar anslutna till de kommunala folkbiblioteken. Några sådana cirklar åtnjuta för närvarande icke statsunderstöd.
Det sammanlagda ärliga statsunderstödet till folkbiblioteksväsendet inom en och samma borgerliga kommun är maximerat till 10 000 kronor, varvid det kommunala biblioteket har förmånsrätt till 7 000 kronor och studiecir- kelbiblioteken till 3000 kronor.
Inom varje län, där landsbibliotek icke finnes, kan ett kommunalt eller därmed likställt folkbibliotek av Kungl. Maj:t godkännas som centralbiblio- tek och erhåller då utöver vanligt statsunderstöd ett särskilt centralbiblio- teksanslag, som uppgår till 10 000 kronor för år. Till landsbiblioteken utgår från anslaget för understöd åt folkbiblioteksväsendet ett årligt anslag om 3 000 kronor till varje för upprättande av vandringsbiblioteksförräd. Intill dess att ccntral- eller landsbibliotek blivit upprättade i 20 av rikets län er- håller dessutom folkbildningsförbundet i Stockholm i egenskap av förmed- lingsanstalt för vandringsbibliotek ett särskilt anslag om 6 000 kronor årligen.
Ur folkbiblioteksanslaget utgår vidare statsunderstöd till skoldistrikt eller skolförband med ett belopp av lägst 15 kronor och högst 1 000 kronor årli- gen för upprättande och underhåll av skolbibliotek. På liknande sätt som i fråga om folkbiblioteken är understödet uppdelat på grundunderstöd och tilläggsunderstöd. Statsunderstöd med lägst 15 kronor och högst 300 kronor årligen utgår vidare för upprättande och underhåll av skolbibliotek vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, högre folkskolor, skydds— hem, lärlingsskolor, yrkesskolor, verkstadsskolor, ettåriga handelsskolor, hushållsskolor, folkhögskolor, lantmannaskolor, lantbruksskolor, lanthus— hållsskolor, mejeriskolor och trädgårdsskolor. I fråga om samtliga skolor gäller, att understödet utgår i proportion till det tillskott av andra medel än statsmedel, som lämnas för bibliotekets utveckling och vård.
För bibliotek vid sjukvårdsinrättningar utgår statsunderstöd med ett be- lopp av högst en krona och femtio öre för sängplats för år räknat. Även i detta fall föreskrives att tillskott av andra medel än statsmedel skall lämnas för biblioteksverksamheten till minst samma belopp som det begärda stats— understödet.
Understöd till bibliotek vid truppförband utgår med samma belopp som ortsbidraget, dock högst för bibliotek vid örlogsstation 1 500 kronor, vid regemente eller motsvarande enhet 600 kronor, vid kår eller motsvarande enhet 400 kronor och vid fristående kompani eller motsvarande enhet 200 kronor, allt för år räknat. Bibliotek, som på grund av bristande tillgångar i truppförbandets lägerkassor icke kunnat erhålla mot maximiunderstödet svarande ortsbidrag, må efter skolöverstyrelsens prövning i varje särskilt fall utan hinder därav kunna tilldelas statsunderstöd med det angivna högsta beloppet.
Om det särskilda anslag som utgår till svenska sjömansbiblioteket se nedan.
I besparingssyfte ha vid ett par olika tillfällen (budgetåren 1932/36 och 1940/43) biblioteksförfattningens bestämmelser på vissa punkter försatts ur kraft. Sålunda har statsunderstödet varit nedsatt ända till 60 % av det belopp, som enligt författningen skolat utgå. För närvarande gäller alltjämt den inskränkningen, att bibliotek, som tidigare icke erhållit understöd, kan erhålla understöd endast om biblioteket kan sägas fylla ett påtagligt behov eller eljest särskilda skäl prövats föreligga. Det åligger skolöverstyrelsen att på ansökan företaga av bestämmelsen föranledd prövning redan innan det planerade biblioteket börjat sin verksamhet.
Statsunderstödet till folkbiblioteksväsendet, som år 1906 — det första år som statsunderstöd utgick _— utgjorde något över 32 000 kronor och år 1913 efter genomförandet av 1912 års biblioteksreform icke fullt 100000 kronor, är i riksstaten för budgetåret 1944/45 upptaget till 1943 500 kronor. Anslaget, som är av förslagsanslags natur, fördelas av skolöver- styrelsen, som genom en förste och två andre bibliotekskonsulenter även utövar inspektion över de berörda biblioteken. Av anslaget beräknas utgå till folk-, studiecirkel-, skol-, sjukhus-, truppförbands- och sjömansbibliotek 1780 000 kronor, till centralbibliotek 130000 kronor, till vandringsbiblio— teksförråd vid landsbibliotek 6 000 kronor och till förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek 6 000 kronor. Återstoden av anslaget avser kostnader för
lands- och centralhibliotekens inspektionsverksamhet, utgivandet av tillägg till den av bibliotekskonsulenterna redigerade s. k. grundkatalogen över böcker lämpliga för folk- och skolbibliotek, understöd till vissa biblioteks- och folkbildningstidskrifter samt kostnader för bibliotekskurser.
För kalenderåret 1943, resp. budgetåret 1943/44 utgick statsunderstöd till sammanlagt 6 792 bibliotek, därav 1 437 kommunala eller därmed likställda folkbibliotek, 1 758 bibliotek vid folkskolor, 262 bibliotek vid skolor av an- nat slag, 99 bibliotek vid sjukvårdsinrättningar, 73 bibliotek vid truppför- band och 3 163 studiecirkelbibliotek. Av cirkelbiblioteken voro 941 anslutna till arbetarnas bildningsförbund, 951 till godtemplarordens studieförbund, 212 till jordbrukarungdomens förbund, 322 till nationaltemplarordens stu- dieförbund, 487 till svenska landsbygdens studieförbund, 140 till Sveriges blåbandsförening och 108 till Sveriges kristliga bildningsförbund. I runt tal utgingo till de kommunala biblioteken 1 068 000 kronor, till skolbiblioteken 372000 kronor, till bibliotek vid sjukvårdsinrättningar 37000 kronor, till bibliotek vid truppförband 38 000 kronor och till studiecirklarnas bibliotek 405 000 kronor.
De kommunala folkbiblioteken, studiecirkelbiblioteken, Sjukhusbibliote- ken och truppförbandsbibli—oteken hade vid utgången av år 1943 ett sam- manlagt bokbestånd om c:a 68 miljoner band. För år 1943 redovisade sam— ma bibliotek en utlåning om i runt tal 14'4 miljoner band till icke fullt 1'2 miljoner låntagare.
Svenska sjömansbiblioteket. Svenska sjömansbiblioteket i Göteborg, som handhar den statsunderstödda biblioteksverksamheten bland sjöfolket, till- kom efter en utredning, som begärdes av 1920 års riksdag. Den biblioteks— verksamhet bland sjömän, som dessförinnan hade förekommit, hade i huvudsak bedrivits av organisationer med religiösa och filantropiska syften. Redan på 1870-talet hade sålunda Stockholms fruntimmersförening för bokpåsem-ission upptagit en verksamhet för att skaffa sjömännen tillgång till litteratur och under årens lopp utsänt ett stort antal bokpåsar, varje påse enligt föreningens regler innehållande en bibel, ett ex. av nya testamentet, en psalmbok samt böcker av religiös eller fosterländsk natur. Även svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans diakonistyrelse, evangeliska fos- terlandsstiftelsen och Betelföreningen i Hälsingborg hade på sitt program upptagit biblioteksverksamhet bland sjömän. Av mera allmänt innehåll voro de vandringsbibliotek, som utsändes av sjömannasällskapet i Göteborg och föreningen >>Oscar II:s vandringsbibliotek», stiftad 1906. Verksamheten höll sig likväl inom blygsamma gränser, vartill kom, att de böcker, som utsändes av Oscar II:s vandringsbibliotek, voro till ej oväsentlig del avsedda för andra utlandssvenskar än sjömännen.
Det är naturligt, att under sådana omständigheter behovet av tillgång till litteratur för studier och rekreation med tiden gjorde sig alltmera påmint,
20 och inom sjöfolkets fackföreningar förde man under åren närmast före år 1920 upprepade gånger biblioteksfrågan på tal. Ett praktiskt initiativ togs av eldareunionen, som anskaffade en boksamling på 100 band och utsände denna i lånerörelse. Vid 1920 års riksdag bragtes så frågan inför riksdagen i form av två likalydande motioner av herr C. Winberg i första kammaren och herr 0. W. Lövgren i andra kammaren. Motionärerna hemställde, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående huruvida och på vad sätt av staten understödda bibliotek måtte kunna an- ordnas ombord å svenska handelsfartyg. Med anledning av motionerna be- gärde riksdagen i skrivelse den 29 maj 1920, nr 239, den föreslagna utred— ningen, och genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1920 uppdrogs åt skolöverstyrelsen att, under beaktande av vad riksdagen i ärendet anfört. verkställa utredning i frågan om anordnande av bibliotek å fartyg och för sådant ändamål tillkalla högst två sakkunniga. Som sakkunniga tillkallades en representant för redarnas och en representant för sjöfolkets sammanslut- ningar. De sakkunniga, vilkas förhandlingar leddes av förste bibliotekskon- sulenten, avlämna—de i februari 1923 sitt yttrande, och överstyrelsen avgav sitt förslag i ärendet den 16 december 1924.
Utredningen redogjorde inledningsvis för den biblioteksverksamhet av denna typ, som bedrevs i Norge, Danmark, England och Förenta staterna, och för den liknande verksamhet, som dittills förekommit i Sverige. De sak— kunnigas förslag gick ut på att skapa en särskild organisation för biblioteks- verksamhet bland sjömän, med namnet sjömansbiblioteket. Enligt utred- ningen skulle sjömansbiblioteket upprätta och tillhandahålla vandrings— bibliotek avsedda för svenska handelsfartyg, främst sådana, som en längre tid skulle vara borta från Sverige, samt tillse att i utlandet förefunnes m-öjf ligheter att byta ut ett vandringsbibliotek mot ett annat. Det skulle vidare, så vitt det på något sätt läte sig göra, tillhandagå med utlåning av enstaka arbeten, som efterfrågades av sjömän för ett särskilt studium, och för öv- rigt i möjligaste mån bereda sjömännen tillfälle att erhålla råd och anvis- ningar för läsning och studier. Det skulle samarbeta med föreningar och institutioner, som anordnade läsrum för sjömän, och eventuellt självt ordna dylikt läsrum i samband med bibliotekets huvuddepå. Det skulle slutligen tillse, att sjömännen bleve underrättade om de tillfällen till åhörande av populärvetenskapliga föreläsningar, som stode till buds, då de vore i land. Eventuellt skulle sjömansbiblioteket självt anordna dylika föredrag i äm- nen av intresse för sjömännen. Sjömansbibliotekscentralen föreslogs skola förläggas till Göteborg, i en framtid måhända med filialdepåer i andra svenska hamnstäder av större betydelse, i första hand Stockholm, Malmö och Hälsingborg.
För sjömansbiblioteket skulle finnas en styrelse bestående av följande nio medlemmar: förste bibliotekskonsulenten i skolöverstyrelsen som ordfö- rande, en representant för Sveriges redareförening, en för Sveriges fartygs-
befälsförening, en för svenska maskinbefälsförbundet, en för vardera av Sjömans- och eldareunionerna, en för svenska kyrkans sjömansvård, en för arbetarnas bildningsförbund och en för Sveriges allmänna biblioteksför- ening. För beslutmässighet skulle fordras, att minst fem medlemmar vore närvarande. Vid lika röstetal skulle ordföranden ha utslagsröst. Samman- trädena skulle i regel hållas i Göteborg. Styrelsen skulle utse biblioteksföre- ståndare, uppgöra stat, besluta om bokinköp och övriga angelägenheter, som anginge biblioteksverksamheten och vilka ej överlämnades åt föreståndaren att avgöra, granska föreståndarens förvaltning samt avgiva årlig berättelse över bibliotekets verksamhet.
I fråga om statsunderstödets storlek framlade de sakkunniga alternativa förslag. I första hand tänkte de sig, att statens understöd skulle utgå under gynnsammare villkor än vad som gällde i fråga om annan biblioteksverk- samhet. De föreslogo därvid, att statsbidraget till sjömansbiblioteket måtte utgå med dubbelt så stort belopp som de kontanta medel, vilka anskaffats från annat håll. Vidare borde biblioteket tillåtas att som motsvarighet till statsbidraget medräkna bokgåvor, trots att det eljest i fråga om statens understödjande av folkbiblioteksväsendet varit en grundprincip, att endast kontanta bidrag godkändes som dylik motsvarighet. I fråga om bokgåvorna skulle statsbidraget dock utgå med högst samma belopp som det värde, var— till böckerna uppskattats. Statsunderstödet borde maximeras till 10 000 kro- nor. Under det första året, organisationsåret, skulle understödet enligt de sakkunnigas beräkningar komma att utgöra högst detta belopp men de föl- jande åren antagligen stanna vid en mycket lägre summa. Alternativt före- slogo de sakkunniga, att statsbidraget skulle —— på enahanda sätt som i fråga om folkbiblioteken — utgå med samma belopp som de från annat håll kommande kontanta bidragen.
Skolöverstyrelsen anslöt sig i alla delar till de sakkunnigas utredning och hemställde, att frågan om statsunderstöd åt sjömansbibliotek måtte företagas till avgörande senast samtidigt med frågan om förändrade bestämmelser om anslag till folkbiblioteksväsendet. Under åren 1925—27 återkom över- styrelsen årligen till förslaget utan att frågan gjordes till föremål för förslag till riksdagen. Med anledning av en skrivelse från utskottet för kyrklig själavård i Lunds stift, däri utskottet uttalade sig för en lösning av sjömän- nens biblioteksfråga stiftsvis, underströk överstyrelsen i oktober 1928 på nytt vikten av ett snart realiserande av 1924 års förslag om anslag åt sjö- mansbiblioteksverksamheten. Vid 1929 års riksdag antogs nya bestämmel- ser rörande statsunderstöd åt folkbiblioteksverksamheten, och i sina riks- dagspetita för budgetåret 1930/31 återkom överstyrelsen ännu en gång till frågan. Beträffande de av de sakkunniga och överstyrelsen framlagda alter- nativa förslagen med avseende på grunderna för statsunderstödets utgående ansåg överstyrelsen det alltjämt i hög grad önskvärt, att staten särskilt kraftigt understödde sjömansbiblioteket, och tillstyrkte, att statsunderstöd skulle utgå med dubbelt så stort belopp som de tillskott av andra medel än
statsmedel, som lämnades för bibliotekets utveckling och vård. Överstyrel- sen fasthöll däremot ej vid förslaget, att även influtna bokgåvor skulle få medräknas i den erforderliga motsvarigheten till statsunderstödet, då en dylik föreskrift enligt skolöverstyrelsens mening skulle innebära en full- ständig avvikelse från de principer, som lagts till grund för 1929 års ny- reglering i fråga om folkbiblioteken.
Överstyrelsens förslag upptogs icke av Kungl. Maj:t, men efter motioner av herrar Oscar Olsson i första kammaren och 0. W. Lövgren i andra kam- maren samt herr H. M. Hallén m. fl. i andra kammaren beslöt riksdagen att bevilja det erforderliga anslaget, under erinran om att det här gällde en folkbildningsfråga, som i 10 år väntat på sin lösning. I fråga om bestäm- melserna för anslagets utgående anslöt sig riksdagen till det av skolöver- styrelsen senast framlagda förslaget, enligt vilket statsunderstödet skulle utgå med dubbelt så stort belopp som de kontanta medel, som ställdes till förfogande från annat håll. Vad angår den av herr Hallén m. fl. väckta motionen kan nämnas, att motionärerna tänkt sig, att jämsides med de bok- utbyten, som de sakkunniga och skolöverstyrelsen föreslagit, även stationära bibliotek särskilt på större båtar skulle kunna ifrågakomma.
Genom beslut den 20 juni 1930 meddelade Kungl. Maj :t erforderliga före- skrifter beträffande användningen av det av riksdagen sålunda beviljade anslaget till biblioteksverksamhet ombord å svenska handelsfartyg och fast- ställde »bestämmelser angående svenska sjömansbiblioteket». Enligt dessa bestämmelser, som alltjämt oförändrade äro i kraft, har svenska sjömans- biblioteket till uppgift att bereda svenska sjömän tillgång till litteratur för studier i skilda ämnen och för bildande läsning i allmänhet samt för rekrea— tion och förströelse och skall därvid i möjligaste mån samarbeta med andra föreningar och institutioner, som bedriva biblioteksarbete eller annan bild- ningsverksamhet bland sjömän. Biblioteksverksamheten omfattar dels en huvuddepå i Göteborg, dels, i den mån tillgängliga medel det möjliggöra, filialdepåer i andra hamnstäder, dels från dessa depåer utsända vandrings- bibliotek. Styrelsen består av en av skolöverstyrelsen utsedd ordförande samt åtta ledamöter utsedda för en tid av två år av resp. Sveriges redare- förening, Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjömansunionen, svenska eldareunionen, svenska kyrkans missions- styrelse, arbetarnas bildningsförbund och Sveriges allmänna biblioteksför- ening. Bestämmelsen, att skolöverstyrelsen skulle utse ordförande i styrel- sen och icke, som de sakkunniga hade föreslagit, förste bibliotekskonsulen- ten vara självskriven ordförande, hade tillkommit på förslag av överstyrel- sen, som funnit, att förste bibliotekskonsulentens arbetsbörda ökats så kraf— tigt, att den föreslagna anordningen icke vore lämplig. I fråga om styrel- sens sammansättning är vidare att anmärka, att sedan svenska sjömans- unionen och svenska eldareunionen numera sammanslagits till svenska sjö- folksförbundet detta utser två styrelseledamöter. Styrelsen, som har sitt
" säte i Göteborg, utser inom sig en vice ordförande, en kassaförvaltare och en sekreterare och sammanträder på kallelse av ordföranden eller då minst Wi tre medlemmar därom göra framställning, dock minst två gånger om året. Styrelsen är beslutmässig om minst fem medlemmar eller suppleanter för : dessa äro närvarande. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst. Biblio- tekarien vid huvuddepån har rätt att närvara vid styrelsens sammanträden med yttrande- men ej beslutsrätt. Huvuddepån fungerar som central för utsändande av vandringsbibliotek och i den mån förhållandena så medgiva för direkt utlåning av böcker, som behövas i studiesyfte. Därjämte bör, heter det, om så ske kan, i samarbete med denna anordnas läsrum för sjö- män med en för dem avpassad handbokssamling. Filialdepåer med helt eller delvis samma uppgifter som huvuddepån anordnas till antal och på platser, som styrelsen finner lämpligt. Från huvud- eller filialdepåerna utsändas vandringshibliotek till svenska fartyg, varvid fartyg, som idka långfart, ha företräde. För varje fartyg bör lämplig person åtaga sig att ansvara för vandringsbibliotekets skötsel. Vandringsbiblioteken skola under hela den tid, de finnas på ett fartyg, hållas tillgängliga för utlåning på bestämda tider minst två gånger i veckan. Bibliotekets räkenskaper skola granskas av två revisorer, den ene utsedd av Sveriges redareförening, den andre av svenska sjömansunionen och Svenska eldareunionen gemensamt. Bibliote— ket står under inspektion av bibliotekskonsulenterna i skolöverstyrelsen.
Kungl. Maj:t föreskrev samtidigt — utöver bestämmelsen, att statsunder- stödet skulle utgå med dubbelt så stort belopp som det tillskott för biblio— tekets utveckling och vård, vilket av andra än statsmedel lämnas för det år, för vilket statsunderstöd sökes, dock högst med 10 000 kronor för år —- att minst 4/5 av beviljat statsunderstöd skulle användas för bokanskaffning och för bibliotekets underhåll, att statsunderstödet icke finge användas till arvo- den eller ersättningar åt biblioteksstyrelsens ordförande eller ledamöter, att skolöverstyrelsen skulle årligen meddela beslut rörande ansökningar om statsunderstöd och att biblioteksstyrelsen årligen före den 15 september skulle avgiva vederbörlig redovisning till riksräkenskapsverket.
Det nya biblioteket kom att börja sin verksamhet först mot slutet av budgetåret 1930/31. Frågan om bibliotekets organisationsformer visade sig nämligen bereda betydande svårigheter, sammanhängande med att flera av de i styrelsen företrädda organisationerna redan självständigt bedrevo biblio- teksverksamhet bland sjöfolket. Efter omfattande undersökningar och över- läggningar angående olika möjligheter stannade styrelsen inför ett förslag att inom en huvuddepå i Göteborg organisera tvenne avdelningar, vardera i lämplig utsträckning utnyttjande den organisationsapparat, som utformats av å ena sidan svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen och å andra sidan svenska kyrkans sjömansvård. På styrelsens förslag bestäm— des, att två tredjedelar av statsunderstödet skulle utgå till den avdelning, som fortsatte den av sjömans- och eldareunionerna (sedermera svenska sjö-
folksförbundet) bedrivna verksamheten, och återstoden till den avdelning, som fullföljde sjömansvårdens verksamhet. Den splittring av verksamhe- ten, som blev en följd av uppdelningen på två avdelningar, visa-de sig snart leda till praktiska svårigheter. Sedan Robert Dicksons stiftelses biblioteks- nämnd i mars 1934 medgivit, att svenska sjömansbiblioteket, efter det att ombyggnad av Dicksonska folkbiblioteket ägt rum, där inhystes utan sär- skilt vederlag, beslöt också sjömansbibliotekets styrelse i december samma år att sammanföra de båda avdelningarna till en enhet och förlägga denna inom Dicksonska bibliotekets fastighet, dit inflyttningen kunde ske år 1935. Bibliotekets huvuddepå är alltjämt förlagd till Dicksonska folkbiblioteket. Som bibliotekarie tjänstgör dettas chefsbibliotekarie, och vid bibliotekets skötsel biträder annan personal vid Dicksonska biblioteket. Det av sjömans- biblioteket disponerade utrymmet är emellertid i knappaste laget och torde inom en nära framtid oundgängligen behövas för Dicksonska bibliotekets egna behov. Några filialdepåer av den typ, som gällande bestämmelser avse, ha av ekonomiska skäl icke blivit upprättade vare sig i hemlandet eller i utländska hamnar. Däremot ha som förmedlingsstationer för vandrings- bibliotek utnyttjats svenska sjöfolksförbundets ombudsmannaexpeditioner (i hemlandet) och de av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse anordnade sjömansläsrummen (såväl i hemlandet som i utlandet). Dylika stationer finnas på följande orter i Sverige: Gävle, Holmsund, Hälsingborg, Härnö- sand, Karlstad, Landskrona, Luleå, Lysekil, Malmö, Norrköping, Oskars- hamn, Oxelösund, Stockholm, Stugsund, Sundsvall, Ystad och Örnskölds- vik och funnos före kriget i verksamhet i följande utländska hamnar: Ant— werpen, Buenos Aires, Calais, Danzig-Neufahrwasser, Dunkerque, Gdynia, London, Marseille, Melbourne, Narvik, Rotterdam och Stettin. Sjömansbibliotekets bokbestånd, som den 1 maj 1932 uppgick till 4 780 band, hade vid utgången av budgetåret 1943/44 vuxit till 31 831 band. Över bokbeståndet trycktes år 1938 en katalog, som omfattade cirka 3 000 bok- titlar, systematiskt ordnade enligt det för svenska folkbibliotek gällande klassifikationssystemet, och som även innehöll en speciell förteckning över facklitteratur angående sjöväsendet. Det kan anmärkas, att under senare år ett ganska betydande antal böcker måst avskrivas, sedan vederbörande vandringsbibliotek gått förlorat på grund av det låntagande fartygets för- lisning. Intill utgången av budgetåret 1943/44 ha på så sätt icke mindre än 213 vandringsbibliotek förlorats. Sjömansbiblioteket har emellertid med undantag för helt få fall av resp. rederier hållits skadeslöst för förlusten. Sjömansbibliotekets verksamhet har uteslutande avsett utsändandet av vandringsbibliotek. Av de 3 601 vandringsbibliotek, som under åren 1935/44, alltså tiden efter de båda biblioteksavdelningarnas sammanförande, utsänts till fartyg inom handelsflottan, ha 2 458 eller något mer än två tredjedelar direkt utlämnats till fartyg i Göteborgs hamn, medan 715 eller omkring en femtedel utsänts genom förmedlingsstationer i hemlandet och 428 eller
något mindre än en åttondel utsänts genom förmedlingsstationer i utlandet. Fram till budgetåret 1940/41 har verksamheten varit helt inriktad på han- ' delsfartygens personal. I samband med det pågående kriget har den emel— lertid kommit att gälla även andra kategorier. I enlighet med en överens- kommelse mellan sjömansbiblioteket och försvarsstabens bildningsdetalj har sålunda sedan krigsutbrottet ett betydande antal vandringsbibliotek utlånats till marina förband och enheter. Därjämte har styrelsen sett sig i stånd att fr. o. m. är 1941 utsträcka sjömanshibliotekets verksamhet även till perso- nalen på fyrar och fyrskepp. Verksamheten under budgetåren 1935/44 framgår av nedanstående tabell, som utvisar dels antalet från sjömans- biblioteket utsända vandringsbibliotek, dels antalet i vandringsbiblioteken ingående band och dessas fördelning på fack- och skönlitteratur. Tabellen är så till vida ofullständig som verksamheten vid förmedlingsstationerna och alldeles särskilt förmedlingsstationerna i utlandet inte exakt kunnat redovisas.
_. , . . I vandringsbiblioteken Antal vandringsbibliotek ingående band Handelsflottan F" dl' r Fyi; TO” F k Sk" _ orme mgs— *ar- , ._ oc _ ac - on- Bugfet stationer tyg i håg: lots- Stäm littera— littera- Summa _ i ut- Göte- S:a per- ma tur tur 1 risvg lan- borgs sonal * g det hamn 1935/36 . . .. 42 10 411 463 —- —- 463 6 025 8 351 14 376 1936/37 . . .. 117 50 287 454 —— —— 454 7 084 7 132 14 216 1937/38 . . . . 124 56 336 516 __ — 516 7 935 7 969 15 904 1938/39 . . . . 138 82 365 585 —— —— 585 8 846 9 028 17 874 1939/40 . . . . 50 7 257 314 — — 314 4 546 4 820 9 366 1940/41 . . .. 33 3 71 107 115 15 237 3 095 3 786 6 881 1941142 . . . . 64 46 195 305 345 24 674 7 889 11 243 19 132 1942/43 . . . . 58 70 236 364 291 23 678 7 891 10 947 18 838 1943/44 . . . . 89 104 300 493 225 13 731 8 329 11 072 19 401
Enligt gällande bestämmelser utgår som ovan nämnts statsunderstöd till sjömansbiblioteket med dubbelt så stort belopp som det tillskott för biblio- tekets utveckling och vård, vilket av andra än statsmedel lämnas för det år, för vilket statsunderstöd sökes, dock högst med 10 000 kronor per år. Det så- lunda utgående anslaget har på grund av statsfinansiella skäl under budget- åren 1932/36 varit nedsatt i likhet med vad som gällt för övriga anslag till folkbiblioteksväsendet. Vid den motsvarande reduktion av folkbiblioteksansla- gen, som företogs för budgetåren 1940/43, var däremot sjömansbiblioteket icke berört av nedsättningarna. De huvudsakliga bidragsgivarna till sjö— mansbibliotekets verksamhet ha under de gångna åren varit Svenska kyr- kans sjömansvårdsstyrelse och svenska sjöfolksförbundet. Under senare år har därtill kommit Sveriges redareförening, varjämte vid olika tillfällen en-
skilda givare bidragit med avsevärda belopp. De influtna bidragens storlek framgå av följande tabell.
Bidragsgivarc Svenska Budgetår kyrkans Svenska Sveriges . Staten sjömans- sjöfolks— redare- Ensiglga Summa
vårds- förbundet förening g styrelse 1930/31 .......... 10 000: — 1 666: 66 3 333: 33 —— —— 14 999: 99 1931/32 .......... 10000: -—- 1 666: 68 3 333: 33 -— — 15 000: 01 1932/33 .......... 8 000: _ 2 833: 32 3 333: 33 — _— 14 166: 65 1933/34 .......... 6000: -— 3 000: — 2000: —— — 13: — 11 013: -— 1934/35 .......... 6 000: — 3 000: — 2 500: — —— _— 11 500: — 1935/36 .......... 6 500: — 3 000: — 2 500: — —— —- 12 000: — 1936/37 .......... 10 000: — 3 000: — 2 500: — 1 200: —— 1 300: — 18 000: — 1937/38 .......... 10 000: -—— 3 000: — 2 500: —- -— 2 800: — 18 300: — 1938/39 .......... 10000: —- 3000: — 2500: —— 15 450: 50 800: —- 21750: 50 1939/40 .......... 10 000: — 3 100: -— 2 500: — 2 500: — 4 100: — 22 200: — 1940/41 .......... 10 000: — 3 000: —— 1 000: — 2 500: — — 16 500: —- 1941/42 .......... 10 000: -— 3 000: — 1 000: — 2 500: —— -—- 16 500: — 1942/43 .......... 10 000: — 3 750: — 1 500: -—— 3 500: —— 6 710: —— 25 460: — 1943/44 .......... 10 000: — 3 750: -—— 1 500: -— 3 500: — 2 675: —— 21 425: —
1 Varav 2 950: 50 till tryckning av katalog.
I ersättning för genom vederbörande fartygs förlisning förlorade vand- ringsbibliotek ha erhållits sammanlagt 55 360 kronor.
Utöver de ordinarie bidragen mottog sjömansbiblioteket under budgetåret 1942/43 en donation från rederiaktiebolaget Transatlantic på 5 000 kronor, varav bildades en fond benämnd Transatlantics biblioteksfond. Fonden, vars räkenskaper föras särskilt, hade vid utgången av budgetåret 1943/44 en be- hållning av kronor 5 285: 91.
Bibliotekets omkostnader under perioden 1935/44 framgå av nedanstå- ende tablå.
U t g i f t e r f ö r Budgetär olc3ti)ctl)(:12_ Frakter Övriga Summa inbin d- Bokskåp Arvoden och trans- omkost- omkost- . porter nader nader ning Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor 1935/36 .......... 10117 — 1 971 73 57 12 218 1936/37 .......... 14 115 1700 3 017 176 161 19169 1937/38 .......... 25 910 2 673 2 616 327 753 32 279 1938/39 .......... 15 610 1 787 2 475 643 12 935 23 451 1939/40 .......... 5 688 -— 2 300 592 853 9 423 1940/41 .......... 16 122 2 669 1 747 208 209 20 955 1941/42 .......... 33 911 3 043 2 512 480 2 1 562 41508 1942/43 .......... 31 665 2 349 3 124 657 3858 38 674 1943/44 .......... 33 568 1 190 3 593 732 1 582 40 665 1 Häri katalogtryckning. 2 Försäkringspremie kr. 1 113. 3 Försäkringspremie kr. 300.
Studiecirkelverksamheten. Studiecirkeln sådan den förekommer inom det svenska folkbildningsarhetet kan karakteriseras som en under fria for- mer organiserad sammanslutning mellan kamrater, som gemensamt studera ett eller annat ämne. Arbetsformerna inom studiecirkeln —— som icke bör ha mindre än fem och icke mer än femton medlemmar _— växla starkt. Den ursprungliga formen för studiecirkeln och länge den förhärskande var cir- keln utan lärare, samtalscirkeln. Numera har lärarecirklarna blivit allt van- ligare, särskilt i de fall, då man studerar rent elementära ämnen, såsom uppsatsskrivning, räkning, bokföring, språk m. m.
Inom dessa båda huvudgrupper kan man särskilja en rad olika typer av studiecirklar, även om en systematisering givetvis är särskilt vansklig i fråga om en verksamhet, som just utmärker sig genom sina fria arbetsformer. Den enklaste typen av studiecirklar är läsecirkeln, där man samlas till högläsningskvällar eller till samtal om någon bok, som deltagarna ha läst. Större anspråk på deltagarnas självverksamhet ställer ref erat- cirkeln, där deltagarna i anslutning till en studieplan referera olika arbeten, som belysa det ämne, man studerar. Liknande form har disku s- sionscirkeln, som, när den arrangeras i anslutning till en föreläsnings- kurs, brukar kallas föreläsningscirkel. En särskild typ av före— läsningscirkel är lyssnar-gruppen, där diskussionen sker i anslutning till radions föreläsningsverksamhet (se nedan under radio). En mera kvali- ficerad form av lärarecirkel är den s. k. universitetscirkeln, som ledes av universitetslärare. Slutligen kan även nämnas k 0 r r e 5 p 0 n d e n s- cirkeln, som arbetar antingen under omedelbar ledning av en lärare vid ett korrespondensinstitut, där svarsuppgifterna rättas, eller också med sär- skild lärare, som verkställer rättelserna, medan korrespondensinstitutet till- handahåller erforderlig studiemateriel.
Inom folkrörelserna är studiecirkelverksamheten samlad i särskilda bild— ningsförbund. I redogörelsen för folkbiblioteksväsendet äro redan uppräk- nade de sju förbund, som bedriva egen biblioteksverksamhet. Studiecirkel— verksamhet bedrives vidare inom tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV, 1935) samt studieförbundet medborgarskolan (SFM, 1940). Något
Antal samman- träden i
studie- cirklarna.
Antal medlemmar i stu die— cirklarna
Antal Organisationens namn studie- cirklar
Arbetarnas bildningsförbund .................. 95 052 109 590 Godtemplarorden ............................ 17 672 25 069 Jordbrukarungdomens förbund ................ 4 197 4 446 Nationaltemplarorden 8 450 9 436 Studieförbundet medborgarskolan .............. 4 552 3 162 Svenska landsbygdens studieförbund 17 336 21 945 Sveriges blåbandsförening .................... . 2 056 1 886 Sveriges kristliga bildningsförbund ............ 22 836 27 008 Tjänstemännens bildningsverksamhet .......... 6 456 4 628
Summa 178 607 207 170
särskilt statsunderstöd till studiecirklarna utgår numera inte, sedan det under budgetåren 1924/40 utgående understödet för anordnande av univer— sitetscirklar bortfallit. Däremot utgår, som ovan omnämnts, understöd till den biblioteksverksamhet, som bedrives i samband med studiecirkelverk-l samheten liksom bidrag till vissa bildningsförbund till organisations- och administrationskostnader. Antalet året 1943/44 verksamma studiecirklar samt antalet medlemmar och sammanträden i cirklarna framgå av samman- ställningen på föregående sida.
Radion. Enligt den överenskommelsm som träffats mellan aktiebolaget radiotjänst och telegrafverket, skall rundradiorörelsen bedrivas så, »att folk- upplysningcn och folkbildningsarhetet därigenom befrämjas». I enlighet härmed medverkar också radion på olika sätt i folkbildningsarbetet. Sär- skilt tillrättalagda för systematiska studier äro de föredragsserier, som år- ligen bruka anordnas under tiden oktober—mars och för vilka studiebrev med litteraturanvisningar samt förslag till diskussionsämnen och arbetsupp- gifter tillhandahållas genom radiotjänsts folkbildningssektion. På allt flera platser samlas kring dessa föredrag s. k. lyssnargrupper (radiocirklar), och genom konferenser och studieledarkurser söker radiotjänst väcka intresse för denna form av bildningsverksamhet. Till vissa serier ha utarbetats kor- respondenskurser. Till språkkurserna utges vidare särskilda textböcker. Av andra åtgärder i syfte att främja studiearbetet i dess olika former kunna nämnas de litteraturanvisningar till radioprogrammen, som offentliggöras i tidskriften Röster i radio och separat utsändas till de större biblioteken. Musikcirklarnas arbete främjar radion genom att tillhandahålla — och framföra —— typprogram för musikcirklar. Såväl till dessa typprogram som till radions teaterserier utges särskilda studiebrev.
Korrespondensundervisningen. Korrespoudensundervisningen bedrives av privata korrespondensinstitut, av vilka de mest betydande äro brevskolan och NKI-skolan i Stockholm samt Hermods korrespondensinstitut i Malmö. Korrespondensinstituten samverka på olika sätt med folkbildningsorganisa- tionerna. Särskilt kan nämnas, att utformningen av brevskolans kurspro- gram och övriga verksamhet handhaves av ett studieråd med representanter för bl. a. arbetarnas bildningsförbund, godtemplarorden, svenska landsbyg— dens studieförbund och tjänstemännens bildningsverksamhet. Korrespon- densinstitutens kurser äro av mycket olika art och omfattning. Medan det stora flertalet avser att meddela yrkesutbildning, förekomma även kurser i allmänbildande ämnen. Samtliga korrespondensinstitut tillhandahålla för studiecirklarnas behov tillrättalagda kurser (se ovan om korrespondens- cirkeln). Även av bildningsförbunden själva anordnade brevkurser före- komma. Det beräknas att årligen mer än 300000 personer åtnjuta kor- respondensundervisning.
. Folkhögskolorna. Som inledningsvis nämn-des finns det anledning — ' icke minst av historiska skäl — att räkna den verksamhet, som folkhög- skolorna bedriva, till folkbildningsarhete i vidsträckt bemärkelse, även om den formellt bedrives inom folkundervisningens ram. Gällande stadga för statsunderstödda folkhögskolor utfärdades den 5 september 1942. I anslut- ning till ett. uttalande vid folkhögskolemötet 1906 definierar den folkhög- skolans uppgift så: »Folkhögskolan avser att åt vuxen ungdom meddela allmän medborgerlig bildning, varvid väsentlig vikt skall läggas vid en väckande, till personligt tankeliv och sedlig styrka fostrande undervisning och särskild hänsyn tagas till att eleverna lära känna sin bygd och sitt land, dess historiska utveckling och nuvarande samhällsförhållanden, dess and— liga och materiella hjälpkällor. Så långt med dessa syften är förenligt, bör undervisningen därjämte hava till uppgift att bibringa eleverna sådana praktiska kunskaper och färdigheter, som kunna giva dem ökad duglighet för deras levnadsyrke.» De allmänna ordalag, i vilka denna definitiorbär hållen, motsvaras inom stadgan i övrigt av en relativt stor frihet för de enskilda skolorna att ordna undervisningen med hänsyn till sina speciella syften. Fasta kursplaner sak- nas, betyg utdelas som regel icke, och beträffande den undervisningsplan, som varje skolas styrelse har att fastställa, stadgas bl. a., att den skall in- rymma åt rektor och lärare rätt att i undervisningen använda de lärosätt, som befinnas mest ändamålsenliga. De friare arbetsformerna ha medverkat till att på senare tid vid sidan om de gamla bygdeskolorna — folkhögskolor anknutna till en bygd, ett län, ett landskap —— framträtt en rad s.k. »rörelse- skolor», som utgöra stödjepunkter inte endast för folkbildningsarhetet inom sina bygder utan även i anslutning till de rörelser, som skolorna anknyta till. Sålunda ha egna folkhögskolor upprättats av nykterhetsrörelsen (Ven- delsberg), arbetarrörelsen (Brunnsvik, Birkagården, Viskadalen, Marieborg), den kyrkliga rörelsen (Sigtuna, S:t Sigfrid, Edelvik), evangeliska foster- landsstiftelsen (Sundsgården), frikyrkorörelsen (Ljungskile, Sjövik, Kalix), kooperationen (Jakobsberg) och gymnastikrörelsen (Lillsved). Sammanlagt äro för närvarande 62 statsunderstödda folkhögskolor i verksamhet.
Enligt folkhögskolestadgan ä1o vissa ämnen obligatoriska. I första års- kurs skall meddelas undervisning i modersmålet och dess litteratur, historia, samhällslära, geoglafi, matematik och naturkunnighet med hälsolära, Även sång samt gymnasti k- och idlottsövningar skola fö1ekomma. Vid sidan av de obligatoriska ämnena förekommer vaanligen psykologi samt för manliga elever bokföring och ritning och för kvinnliga slöjd och 1 vissa fall hushålls- göromål. Enstaka folkhögskolor meddela därutöver en viss lokalbetonad yrkesundervisning. Så förekomme1 t. ex. undervisning i navigation och motorlära vid folkhögskolorna i Gamleby, Grebbestad och Tyft (se nedan kap. III). I andra årskurs må enligt stadgan ingå ett lämpligt urval av de nämnda obligatoriska läroämnena jämte de ämnen som med hänsyn till skolans sä1sl; ilda syfte anses böra upptagas, vid folkhögskola för kvinnliga , elever må därvid huvudvikten kunna läggas på undervisning i hushållsgöro—
mål. Enligt stadgan böra folkhögskolorna vara internatskolor. Minimi— åldem är normalt för manliga elever 18 och för kvinnliga 16 år.
Ungefär halva antalet folkhögskolor ägas av landstingen, de övriga av, garantiföreningar, s. k: folkhögskoleföreningar och stiftelser. Skolorna stå) under inspektion av skolöverstyrelsens folkhögskoleinspektör. Det till folk- högskolorna utgående statsunderstödet utgör enligt riksstaten för budget— året 1944/45 2 300 000 kronor. Härtill kommer ett anslag för stipendier åt elever om sammanlagt 650 000 kronor. Stipendierna fördelas enligt kungö- relsen den 30 juni 1934 med ändringar den 13 maj 1938. Stipendium tilldelas obemedlad och mindre bemedlad elev, varvid eleverna hänföras till endera av tre behovsgrader. För de olika behovsgraderna beräknas stipendierna till högst resp. 45, 25 och 15 kronor för varje läsmånad. I anledning av beslut vid 1944 års riksdag uppdrogs åt skolöverstyrelsen att verkställa utredning rörande ändring av grunderna för stipendier åt elever vid folkhögskolorna samt att avgiva det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Sedan skol— överstyrelsen i skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t den 11 oktober 1944 före— slagit höjning av stipendierna i de olika behovsgraderna till högst resp. 75, 50 och 25 kronor per läsmånad, har förslag härom upptagits i 1945 års statsverksproposition. Medelsbehovet för ändamålet för budgetåret 1945/ 1946 har i propositionen beräknats till 1 000 000 kronor.
Vid 43 av de 62 folkhögskolor, som nu äro i verksamhet, är arbetsår—et uppdelat på en huvudkurs (vinterkurs) om 21—24 veckor (oktober—april) och en fristående kvinnlig kurs (sommarkurs) om 13—16 veckor (maj—— augusti). Vid de återstående 19 skolorna förekommer endast huvudkurs. Vid 57 skolor hade huvudkurserna under läsåret 1943/44 både manliga och kvinnliga elever och omfattade vid 55 skolor såväl första som andra års— kurs, den senare avsedd för elever, som genomgått första årskursen. Vid vissa skolor förekom även en tredje årskurs. Under sommarkurserna hade 25 skolor första och andra årskurs.
Elevantalet, som växlar i betydlig utsträckning efter ekonomiska kon- junkturer, framgår av följande tabell, som utvisar medeltalet per år för de senaste femårsperioderna:
Manliga Kvinnliga
elever elever 1901—1905 ............ 901 ' 690 1906—1910 ............ 1 049 900 1911—1915 ............ 1 255 1 334 1916—1920 ............ 1 457 1 669 1921—1925 ............ 1 376 1 842 1926—1930 ............ 1 464 2 248 1931—1935 ............ 2 411 3 071 1936—1940 ............ 2 213 3 620
Vid de kurser, som slutade år 1943, utgjorde det sammanlagda antalet elever 6 301, därav 2 190 manliga och 4 111 kvinnliga.
Kap. 111. Den lägre yrkesutbildningen för vissa närings- livets områden och för sjömansyrket.
En översikt i detta sammanhang av de i vårt land förefintliga statsunder- stödda anordningarna för lägre yrkesutbildning inom skilda yrkesområden måste av naturliga skäl bliva i hög grad summarisk. Den måste sålunda i huvudsak inskränka sig till en kortfattad redogörelse, varav framgå de yrkes- områden, å vilka dylik utbildning förekommer, samt grunddragen i organisa- tionen av denna undervisning ävensom grunderna, efter vilka statsunder- stöd beräknas. Vissa upplysningar angående den omfattning, i vilken till buds stående anordningar tagas i anspråk, böra även lämnas. Vad angår yrkesutbildningen för hantverk och industri samt handel har också den historiska utvecklingen ansetts höra i korthet omnämnas. Beträffande den undervisning, som bedrives i yrkesbestämda fortsättningsskolor enligt fort- sättningsskolstadgan den 16 september 1918, ha de sakkunniga ansett sig kunna inskränka sig till att lämna upplysningar i fråga om sådana skolor i anslutning till fiskerinäring samt sjöfart och navigation. Principerna för yrkesbestämd fortsättningsskola äro desamma antingen undervisningen be- drives i ans-lutning till något av nämnda eller annat närings- eller yrkesom— råde såsom jordbruk, skogshantering, bergsbruk, järnmanufaktur, Sågverks— industri, elektroteknisk industri, kemisk-teknisk industri, textilindustri. skrädderihantverk, skomakerihantverk, handel etc.
Yrkesutbildningen för hantverk och industri samt handel.
Redan på 1800-talet funnos vissa lägre yrkesutbildningsanstalter, organi— serade som afton- och söndagsskolor, vilka åtnjöto såväl statliga som kom- munala understöd. Dessa skolor, vilka enligt ett kommittéförslag av 1874 skulle hava till huvudsaklig uppgift att åt personer, som redan inträtt i ett yrke, meddela de för de olika yrkenas rätta utövning behövliga kunskaperna, fingo emellertid en mera allmänbildande än yrkesutbildande inriktning, i det att det största antalet elever studerade sådana ämnen som matematik, fri- handsteckning, linearritning, välskrivning, svenska språket och bokföring.
I propositionen i ämnet till 1918 års riksdag anfördes av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Värner Rydén bland annat, att från
1870 till 1914 de industri- och handelsarbetande grupperna av landets be- folkning ökat väsentligt, så att de tillsammans år 1914 utgjorde 48'6 % av landets hela befolkning mot 1915 % 1870. Vidare konstaterades, att möjlig- heterna för de unga att såsom i äldre tider erhålla någon egentlig yrkes- utbildning hos arbetsgivarna hade minskat, då de yrkesutbildade arbetarnas j tid icke i någon större utsträckning utan kännbar ekonomisk uppoffring kunde användas för handledning av nybörjare. Det vore icke nog för sam-
hället att sörja för ungdomsuppfostran genom allmänna läroverk och högre flickskolor, utan samhället hade också en oavvislig plikt att giva den ung- dom, vilken skulle hava sin verksamhet inom det kroppsliga arbetets om- råde, en för dess framtida uppgifter avpassad uppfostran och undervisning. Det förelåge ett trängande behov att snarast möjligt råda bot på den känn—
bara avsaknad av teoretisk yrkeskunskap, som i alltför stor utsträckning
förefunnes inom den egentliga arbetarestammen. De då existerande lägre tekniska yrkesskolorna hade genom sin alltför allmänna läggning av under» visningsplanerna och sin föga industriella ledning alltmera förlorat kon- takten med hantverk och industri, så att arbetarna i nämnda skolor ej kun- nat finna den utbildning, varav de haft behov.
På grundval av propositionen beslöt riksdagen, dels att kommunerna skulle äga rätt att bestämma, att i hantverk, industri, handel och husligt arbete anställda lärlingar skulle vara pliktiga att under högst två läsår med högst nio månaders årlig undervisning och med i medeltal högst tolv undervis- ningstimmar i veckan deltaga i undervisningen i lärlingsskola, dock att skol- plikten i varje fall skulle upphöra, då lärjungen fyllt aderton är, dels an- gående grunderna för statsunderstöd till den lägre yrkesundervisningen. Enligt dessa grunder kunde understöd tilldelas dels av kommun upprättad lärlingsskola för industri, hantverk, handel eller husligt arbete, dels yrkes- skola för nyssnämnda verksamhetsområden, dels hushållsskola eller ettårig handelsskola, dels ock enskild skola för yrkesundervisning, allt enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t kunde finna gott meddela.
Vid 1921 års riksdag beslutades vissa ändringar rörande de ovannämnda vid 1918 års riksdag antagna grunderna för den lägre yrkesutbildningens ordnande. I anslutning till nämnda beslut utfärdades den 4 november 1921 förnyad stadga för den kommunala yrkesundervisningen, kungörelse med bestämmelser angående statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesunder- visning samt kungörelse angående statsunderstöd till kommunala och en- skilda anstalter för yrkesundervisning. Dessa författningar äro alltjämt gäl- lande, dock med vissa senare vidtagna ändringar.
De allmänt förekommande skolformerna, som närmare normeras i yrkes— skolstadgan eller som utvecklats i anslutning till nämnda stadgas allmänna bestämmelser, kunna, såvitt angår skolor för hantverk, industri (ooh handel), summariskt sammanföras i tre skolformer: verkstadsskolor, lärlingsskolor och yrkesskolor. Dessa tre former äro ofta kombinerade. På olika orter äro
olika fack företrädda i undervisningen. Skolorna äro mer eller mindre full— ständiga, de större städernas ungdom är mest gynnad, då skolorna i dessa i regel omfatta flera fack än de mindre orternas motsvarande skolor.
En närmare redogörelse rörande dessa skolformer skall lämnas i det föl- jande. För utbildningen i husligt arbete finnas lärlings- och yrkesskolor orga- niserade som motsvarande skolor för hantverk, industri och handel men också särskilda hushålls- och husmodersskolor. Emellertid synes en redo- görelse, som tager sikte även på de särskilda utbildningsåtgärderna på det husliga arbetets område, icke i förevarande sammanhang påkallad i annan mån än som har direkt intresse för utbildningen av kockar för fartygens behov.
Den ekonomiska kris, som övergick landet under de för-sta åren av 1930- talet, blev den närmaste anledningen till en väsentlig utvidgning av verk- stadsskoleorganisationen. Krisen medförde som bekant en mycket betydande ungdomsarbetslöshet, vilke-n man till en början sökte bekämpa inom ramen för den hjälpverksamhet för arbetslösa, som bedrevs under statens arbets- löshetskommissions ledning. De kurser som på grund härav anordnades kommo efter ett uttalande av 1933 års riksdag efter hand i allmänhet att alltmer få karaktären av verkliga yrkeskurser. I samband med behandlingen av det krishjälpsprogram, som förel—ades riksdagen, medgav riksdagen bland annat, att åtgärder skulle få vidtagas för en provisorisk utvidgning av yrkes- skolväsendet. 1934 års riksdag beslöt åtgärder för ungdomsarbetslösheten ' bekämpande, främst genom anordnandet av arbetsläger och ungdomsreserv- arbeten; några av arbetslägren organiserades som provisoriska verkstads- skolor.
Den provisoriska utvidgning av yrkesskolväsendet, som enligt 1933 års riksdags beslut kunde understödjas av arbetslöshetsmedel, kom icke att få någon större betydelse. 1935 års riksdag beslöt, att anslag till dessa åtgärder skulle i fortsättningen utgå under åttonde i stället för femte huvudtiteln och att Kungl. Maj:t skulle äga vidtaga de mindre jämkningar i eljest gällande understödsgrundcr, som eventuellt kunde bli behövliga. När den ekonomiska krisen lättade, reducerades ungdomsarbetslösheten i stora delar av landet i hastigare tempo än arbetslösheten bland de äldre. I vissa trakter, där närings- livet lidit allvarligt avhräck, fanns dock alltjämt en avsevärd arbetslöshet bland personer i åldern 16—25 år. Nu ifrågavarande ungdomsarbetslöshet, som förutsattes vara av en mera permanent karaktär, ansåg man sig icke kunna bemästra inom ramen för den hjälpverksamhet för arbetslösa, vilken bedrevs av statens arbetslöshetskommission. För att emellertid öka den arbetslösa ungdomens möjligheter att erhålla mera varaktig sysselsättning beslöto statsmakterna igångsätta särskilda verkstadsskolor i vissa län. Det förutsattes, att till dessa skolor skulle utgå statsbidrag enligt väsentligt för- månligare grunder än till motsvarande kommunala yrkesundervisnings-
anstalter i allmänhet. Av 1936 års riksdag utverkades bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidtaga sådana jämkningar i gällande grunder för understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning samt stipendier åt elever vid samma skolor, som kunde erfordras för genomförandet av den sålunda * tänkta skolorganisationen. Successivt under åren 1936—38 inrättades där- efter ett antal verkstadsskolor för arbetslös ungdom. Åtgärderna för inrät- tandet av de första verkstadsskolorna för arbetslös ungdom fingo med hän- syn till de då föreliggande arbetslöshetsförhållandena vidtagas med största skyndsamhet. Tillfälle gavs därvid icke att som i en normal situation plan- lägga och på förhand reglera skolornas organisation i detalj, deras ställning för framtiden, statens respektive huvudmännens förpliktelser mot skolorna och dylikt. I stor utsträckning fingo dylika frågor ställas på framtiden. Med hänsyn till dessa omständigheter tillsattes på våren 1937 den så kallade verkstadsskoleutredningen, vilken enligt de för densamma meddelade direk- tiven bland annat skulle taga ställning till problemet om ifrågavarande arbetslöshetsskolors fortsatta tillvaro, sedan de förhållanden på arbetsmark- naden upphört, som föranlett skolornas inrättande. Härom anförde före- dragande departementschefen bland annat följande:
I och med tillkomsten av dessa, av ett tillfälligt behov betingade läroanstalter hade skapats en skoltyp, som syntes utvecklingsduglig och som kunde få en mycket stor betydelse för yrkesutbildningen i landet. Verkstadsskolan såsom en form av yrkesutbildningsanstalt vore visserligen icke någon nyhet. Den hade funnits i åt- skilliga år men knappast vunnit någon större utbredning. Vad som emellertid kunde sägas utgöra en nyhet i fråga om de här avsedda verkstadsskolorna vore, att de inrättats såsom centrala anstalter för större områden, omfattande ett eller flera län och med landstingen såsom huvudmän eller ekonomiskt intresserade. Våra vanliga lärlings-, yrkes- och verkstadsskolor vore nästan undantagslöst inrättade av primär- kommunerna var för sig. Häri läge otvivelaktigt en svaghet så tillvida, att under sådana förhållanden skolornas anordnande för olika yrkesgrenar näppeligen annat än rent lokalt sett kunde ske på ett fullt planmässigt sätt med hänsyn till yrkes- livets behov, att elevtillgången bleve ojämnare och osäkrare än med ett vidsträck- tare rekryteringsområde, samt att organisationen och driften måste bliva dyrbarare än vid en centralisering till större anstalter. Det vore icke uteslutet att i dessa för— hållanden förklaringen vore att söka till att särskilt de vanliga verkstadsskolorna med deras ofta mycket dyrbara maskinuppsättning och materialförbrukning blott relativt sparsamt kommit till stånd.
Med hänsyn till det sålunda anförda ansåg departementschefen, att utred- ningen borde taga under övervägande, huruvida icke arbetslöshetsskolorna — samtliga eller vissa av dem — lämpligen skulle kunna infogas i skolsyste- met såsom en ny kategori av)yrkesutbildningsanstalter med uppgift att tjänstgöra såsom centrala verkstadsskolor för större områden. En sådan organisation borde, i händelse den visade sig livsduglig, tänkas så småningom omfatta hela landet. Departementschefen anförde vidare, att, om det eljest befunnes påkallat att få till stånd den i direktiven skisserade nya organisa— tionen, han funne det sannolikt, att staten måste giva den ett kraftigt ekonomiskt stöd.
Verkstadsskoleutredningens den 30 september 1938 avgivna betänkande med utredning och förslag angående centrala verkstadsskolor m. m. (statens offentliga utredningar 1938: 26) föranledde proposition i ämnet till 1941 års riksdag. Sedan riksdagen beslutat, att till verkstadsskola, so-m upprättades av landsting eller förening av dylika eller av landsting i förening med stad, vilken icke deltoge i landsting, eller av primärkommun inom landstings- .' område samt av Kungl. Maj:t erkändes som central verkstadsskola, finge
utgå statsbidrag enligt vissa grunder, utfärdades den 30 augusti 1941 (ändr. 1942) kungörelse angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor och den 10 oktober 1941 stadga för sådana skolor (ändr. 1944).
Efter utredningar av särskilda sakkunniga, senast av verkstadsskoleutreda ningen (betänkande den 30 december 1938, statens offentliga utredningar 1938: 54) rörande omorganisation av den statliga ledningen av yrkesskole— väsendet, beslöt 1943 års riksdag i enlighet med förslag av Kungl. Maj:t, att , den nämnda ledningen skulle överflyttas från skolöverstyrelsen, som dittills
handhaft densamma, till ett särskilt ämbetsverk, som skulle för ändamålet inrättas. Det nya ämbetsverket erhöll benämningen överstyrelsen för yrkes— utbildning.
Vidare må i detta sammanhang nämnas, att den tidigare av statens ar- betsmarknadskommission bedrivna verksamheten för yrkesutbildning av " arbetskraft, jämlikt beslut av Kungl. Maj:t den 15 juli 1944, från och med
budgetåret 1944/ 1945 i stället handhaves av överstyrelsen för yrkesutbildning. När i det följande av detta kapitel talas om >>överstyrelsen», avses därmed, då ej annat nämns, överstyrelsen för yrkesutbildning.
Verkstadsskolorna (kommunala och enskilda) höra till heldagsskolornas kategori. Dessa skolor vända sig till den ungdom, som ännu icke trätt ut i förvärvslivet. De unga skola omedelbart efter avgången från folkskolan där kunna få en elementär praktisk yrkesundervisning för att öka sina möjlig- heter att erhålla anställning och fortsatt utbildning inom olika yrken. Egent- ligen innebär verkstadsskolorna sålunda för eleverna en förlängd skoltid. Den viktigaste lokalen i dessa skolor är som namnet anger en skolverkstad, där det praktiska arbetet, skolans huvudämne. försiggår. I direkt anslutning till det praktiska arbetet ges dessutom teoretisk undervisning i huvudsak om- fattande yrkeslära (teknologi, yrkesräkning, yrkesritning, yrkeshygien), yr— kesekonomi (affärsskrivning, bokföring med kalkylation, ekonomilära) samt yrkes- och arbetslagstiftning.
Undervisningen pågår i regel hela dagen med 35—40 veckotimmars prak- tiskt arbete och omkring 8 veckotimmars teoretisk undervisning. Kurserna äro vanligen ett- till tvååriga, i många yrken ända till fyraåriga. Elevavgifter kunna upptagas vid verkstadsskola, ehuru medellösa eller mindre bemedlade lärjungar, efter skolstyrelsens beprövande, kunna helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter. I regel är undervisningen avgiftsfri för elever, som
äro mantalsskrivna inom skolområdet. I detta sammanhang bör nämnas, att i den mån elevernas arbete i skolan kan erhålla produktivt värde, eleverna må kunna erhålla ersättning härför (arbetspremier, flitpengar). ,
Utom vanliga verkstadsskolor1 finnas inbyggda verk- s t a d 5 s k 0 1 o r, vid vilka eleverna få sin praktiska yrkesutbildning i en särskild avdelning av ett industriföretag, under det att den teoretiska yrkes- utbildningen i allmänhet meddelas i av eleverna samtidigt genomgången lär- lingsskola, samt decentraliserade verkstadsskolor. Sist- nämnda skolform förekommer framförallt i hantverksyrkena. I den decen- traliserade verkstadsskolan fördelas eleverna i skolan på olika hantverks- mästare, so-m meddela eleverna praktisk undervisning i sina egna verkstäder, För erhållande av teoretisk utbildning deltaga eleverna i lärlingsskolans kur- ser för hantverks- och industriella yrken eller i kurser i anslutning till ett visst yrke under i regel de två första utbildningsåren.
De kommunala verkstadsskolorna omfatta ofta endast ett fåtal fack med några tiotal elever. Mest omfattande är verkstadsskolan i Stockholm, där under budgetåret 1944/1945 avdelningar finnas för metallarbetare, bilmeka- niker, smeder, svetsare, bleck— och plåtslagare, värme- och sanitetsmontörer, elektromekani—ker, instrumentmakare, urmakare, möbelsnickare, inrednings- snickare, fotografer, målare, murare, tapetserare, skomakare, körsnärer, pälssömmerskor, byx- och västsömmerskor, klänningssömmerskor, skräd- ' dare, damskräddare, hattmodister, slaktare och charkuterister. Skolan i Göte- borg omfattar 10 fack, däribland avdelning för skeppskockar, skolan i Malmö 7 fack. Kursernas antal är någ-ot olika är från år.
Förutom ett antal statsunderstödda enskilda verkstadsskolor finnas flera andra utbildningsformer, som kunna jämföras med verkstadsskolor. Sålunda ha vid vissa större industriföretag anordnats egna, icke statsunderstödda verkstadsskoleavdelningar. Vidare sker vid flottans varv i Karlskrona utbild- ning av filar-e, maskinuppsättare, svarvare etc. Den teoretiska utbildningen erhåller eleverna i dessa »fall som regel i de kommunala skolorna för yrkes- undervisning.
Kommunala lärlingsskolor för hantverk och industri. L ä r li n g 5 s k 0 l a n s y r k e s a v (1 e 1 n i n g a r. Lärlingsskolan avser att bereda den ungdom. som avslutat fortsättningsskolans kurs, tillfälle att samtidigt med att den erhåller praktisk yrkesfärdighet genom anställning i förvärvsarbete »in- hämta de för ett framgångsrikt arbete inom vederbörande arbetsområde grundläggande teoretiska kunskaper och, i särskilda fall, praktiska färdig- heter, som icke kunna förvärvas genom deltagandet i arbete utanför skolan».
I lärlingsskolans yrkesavdelningar få elevavgifter icke upptagas.
1 Vid vissa skolor förekomma s. k. 'växelkurser, i vilka eleverna arbeta skiftesvis i skolans verkstad och på en av skolan känd och kontrollerad hantverks- eller industri- arbetsplats, varigenom skolans vcrkstadsutrymme kan utnyttjas dubbelt.
I lärlingsskolan, som är tvåårig, varierar i allmänhet undervisningen från cirka 250—350 undervisningstimmar per år. Undervisningen är, med hän- syn till att eleverna äro sysselsatta i förvärvsarbete under den vanliga arbets- tiden, i regel förlagd till kvällarna med 6—10 timmar per vecka. De obliga- toriska undervisningsämnena äro yrkeslära (teknologi, yrkesräkning, yrkes— ritning, yrkeshygien och i mindre omfattning även verkstadsarbete), yrkes- ekonomi (affärsskrivning, bokföring med kalkylation, ekonomilära) samt yrkes- och arbetarlagstiftning. Som frivilligt ämne förekommerien del skolor undervisning i tyska eller engelska, vanligen i samundervisning med elever i lärlingsskolans avdelningar för handel. Varje avdelning bör enligt yrkes- skolstadgan avse ett bestämt yrke, och yrkesavdelningen benämnes då yrkes- avdelning för metallarbetare, snickare etc. Om emellertid de till samma yrke hörande eleverna äro till antalet mindre än fem eller då »andra om- ständigheter därtill föranleda», kunna eleverna sammanföras till avdel- ningar, omfattande elever från likartade yrken, eller ock till blandade av- delningar, de 5. k. »1ärlingsskolans avdelningar för blandade hantverks- och industriella yrken».
Lärlingsskolorna ha fått större spridning än verkstadsskolorna. Liksom förhållandet är med de senare, omfatta lärlingsskolorna olika antal fack på olika orter, oftast blott ett eller två. I Stockholm finnas under arb-etsåret 1944/1945 lärlingsavdelningar för mekaniker, elektriska montörer, möbel- snickare och murare. Mest mångsidig är Malmö lärlingsskola.
Elevantalet ino-m denna skolform kan växla väsentligt från år till år, där- för att antalet elevplatser vid yrkesavdelningarna icke är begränsat på sannna sätt som vid en verkstadsskola och lärlingsskolan i regel kan mot- taga alla elever, som söka inträde.
L'ärlingsskolans lärlingskurscr. På orter, där yrkesavdel- ningar av lärlingsskolan icke kunna anordnas, ersättas dylika avdelningar av särskilda lärlingskurser, vilka skilja sig ganska väsentligt från först- nämnda skoltyp.
Undervisningstidens längd för lärlingskurserna är i reg-el ett arbetsår. Nå- gon allmän föreskrift om hur många veckor dessa kurser skola omfatta, fin- nes icke, utan bestämmelser därom fastställas av öv-erstyrelsen i undervis- ningsplanerna för de olika kurserna. Undervisningen kan i regel bedrivas så, att eleverna endast bevista skolan under 4 undervisningstimmar per vecka, av vilka 2 timmar kunna omfatta ett biämne, till exempel svenska eller räkning.
För lärjunge, som är över 18 år och tillhör det arbetsområde, för vilket vidkommande kurs är avsedd, gäller dock icke denna bestämmelse om minst 4 timmars undervisning per vecka. Vidare äger den lokala Skolstyrelsen medgiva, att en lärjunge, som behöver förberedande undervisning i biämnen till större omfattning, må först deltaga i undervisningen av enbart dessa ämnen för att därefter övergå till huvudämne.
Eleverna hava alltså i regel stor frihet att inom den av överstyrelsen i undervisningsplanen fastställda ämneskretsen utvälja de ämnen, som med hänsyn till anlag, fallenhet, intresse, yrke och övriga omständigheter bäst passa dem. För inträde i läringsskolans yrkesavdelningar för hantverk och ' industri fordras i allmänhet, att eleverna äro anställda inom hantverk och industri. I undervisningsplanerna för lärlingskurserna saknas ofta bestäm- melser i sådant avseende.
Ehuru, såsom tidigare nämnts, elevavgifter icke kunna upptagas vid lär- lingsskolans yrkesavdelningar, kunna sådana avgifter, efter överstyrelsens godkännande, upptagas vid lärlingskurserna.
Lärlingskurser med olika ämnen äro egentligen avsedda att anordnas i följd, så att tillfälle beredes lärjungarna att successivt deltaga i de olika kurserna för att inhämta de kunskaper, som undervisningen i lärlingsskola avser att meddela.
Kort uttryckt kan sägas, att lärlingskurserna ersätta de i yrkesskolstadgan ganska strikt reglerade läringsskolans yrkesavdelningar utan att vissa be- stämmelser för denna senare skolform tillämpas.
På grund av lärlingskursernas möjligheter till anpassning ha dessa kurser fått en mycket stor omfattning. Mindre orter, som icke ha förutsättningar att samla ett nödvändigt antal elever till den mera krävande lärlingsskolans yr- kesavdelningar, ha i lärlingskurserna fått en för dem mera lämplig skolform.
Vissa kurser ha varit anordnade i anslutning till hantverk och industri i allmänhet eller ock i anslutning till något av vissa yrken. Dessa yrken kunna i huvudsak förtecknas sålunda: metallarbetare (mekaniker), svetsare. plåtslagare, motormekaniker, elektriker, snickare, byggnadsarbetare, målare. skräddare, herrfrisörer, damfrisörer, skomakare, skeppskockar (Karlskrona). Andra kurser ha anordnats såsom lärlingskurser i vissa ämnen (yrkestek- nologi med verkstadsarbete, yrkesteknologi utan verkstadsarbete, yrkesräk— ning, yrkesritning, yrkesekonomi, bokföring med kalkylation, biämnen och förberedande ämnen).
Lärlingsskolans kurser för äldre vid kommunala skolor för yrkesundervisning. En mycket vanlig skolform inom lärlingsskolan äro de s.k. kurserna för äldre. Enligt yrkesskolstadgan avse dessa kurser att bereda möjlighet för äldre arbetare, som icke genom— gått lärlingsskola, »tillfälle att vinna nödig förberedelse för inträde i yrkes- skola eller i allmänhet att förvärva för vederbörande yrke grundläggande teoretiska kunskaper i ett eller flera av de läroämnen, som ingå i lärlings- skolans undervisning».
Med äldre avses, enligt de bestämmelser, som av överstyrelsen fast- ställas för sådana kurser, personer, som uppnått den ålder, att de enligt arbetarskyddslagen m. fl. författningar icke äro att anse som minderåriga, och som sålunda fyllt 18 år. Som ett allmänt villkor för inträde i en kurs
för äldre i hantverk och industri gäller, att eleverna skola tillhöra det ar- betsområde, för vilket ifrågavarande kurs är avsedd. Personer, som på grund av arbetslöshet icke hava sysselsättning, kunna likväl vinna inträde i en sådan kurs. Kurserna för äldre pågå ett eller flera år. De kunna vidare omfatta ett eller flera läroämnen.
Antalet undervisningstimmar och läroämnenas omfattning i kurserna för äldre bestämmas för varje kurs med hänsyn till det föreliggande behovet.
Utbildningen i hithörande kurser avser företrädesvis följande yrkesområ- den: blandade hantverks- och industriella yrken, metallarbetare (mekani- ker), motormekaniker och -reparatörer, svetsare, smeder, bleck- och plåt- slagare, instrumentmakare, elektriker, snickare, målare, byggnadsarbetare, tapetserare, skräddare.
Kommunala yrkesskolors yrkes- och ämneskurser. Om denna grupp av skol- former heter det i verkstadsskoleutredningens betänkande bland annat följande:
Den egentliga yrkesskolan enligt yrkesskolstadgans terminologi är en påbyggnad på lärlingsskolan för att bereda de inom ett yrkesområde sysselsatta personerna »tillfälle att vidga och fördjupa den utbildning, vartill grunden lagts i lärlingssko- lan» (yrkesskolstadgan %% 43 och 51). Denna skola avser dels att bibringa eleverna större skicklighet i yrket, dels att giva dem nödiga förutsättningar för mera an- svarsfulla befattningar inom deras yrkesområde.
Ehuru yrkesskolstadgan gör det möjligt att bilda särskilda läroanstalter med yr- kesskolor, har utvecklingen för denna skoltyp dock varit sådan, att den, då huvud- mannen varit en kommun, anslutits till övriga skolformer av yrkesutbildning. När yrkesskolor anordnas av enskilda huvudmän, bilda de däremot ofta mera fristående kurser.
Yrkesskola kan omfatta dels y r k e s k u r s e r med fasta undervisningsplaner, i vilka kurser deltagarna erhålla »en sammanhängande grundlig utbildning i samt- liga eller flera av de ämnen, som äro av vikt för deras yrkesarbete», dels sådana kurser, ä m n e s k u r s e r, som äro fristående lärokurser i olika ämnen, av vilka deltagarna få välja dem, som de anse vara lämpliga, dels m ä 5 ta r k u r s e r an- tingen för självständiga yrkesutövare eller för dugliga yrkesarbetare, som avse att börja självständig yrkesverksamhet (yrkesskolstadgan % 45).
Kurserna kunna allt efter omständigheterna vara dagskurser eller aftonkurser (stadgan % 46) och pågå längre eller kortare tid, dock böra de, »såvida icke (skol-) överstyrelsen på grund av särskilda förhållanden finner skäl medgiva undantag», beträffande dagskurser icke pågå längre tid än ett arbetsår om trettio veckor och beträffande aftcnkurser ej över två år med högst trettio veckors undervisning varje år (% 53).
I motsats till vad som gäller vid läringsskolans yrkesavdelningar kunna elevavgifter upptagas av lärjungar i yrkesskolan i den omfattning, som be- stämmes i det av överstyrelsen fastställda reglementet för skolorna.
Läroämnena vid yrkes- och ämneskurser för hantverk och industri äro främst yrkesteknik, yrkesritning, räkning och bokföring med kalkylation. På grund av kursernas uppgift som fortbildningskurser måste en viss för-
trogenhet med yrket förefinnas hos de personer, som söka inträde i yrkes- skolans kurser. Såvida överstyrelsen inte på grund av särskilda skäl efter vederbörlig ansökan medgiver undantag, skola eleverna antingen hava med godkända betyg genomgått lärlingsskola eller hava fyllt sjutton år| och under minst två års tid ägnat sig åt praktiskt arbete inom det yrke, för vilket kursen i fråga är avsedd. Vidare måste de inträdessökande genom betyg eller avlagda prov styrka sig äga nödiga förutsättningar att inhämta undervisning i den kurs, vari inträde sökes. För inträde i mästarkurser, som anordnas i obetydlig omfattning vid de kommunala skolorna för yrkesun- dervisning, och som i förevarande sammanhang medtagas bland yrkeskur— serna, skola eleverna hava fyllt tjugu år och hava ägnat sig åt praktiskt ar- bete inom yrket minst tre års tid. Dessutom skola eleverna styrka sig äga förutsättningar att tillägna sig undervisningen. I vissa yrkeskurser hava in- trädesfordringarna satts något högre, vilket t. ex. är fallet med de jämfö- relsevis allmänna yrkeskurserna för elektriska installatörer.
Yrkeskurser förekomma företrädesvis för följande yrken: blandade hant- verks- och industriella yrken, mekaniker, metall- och maskinarbetare, motor mekaniker och -reparatörer, svetsare, elektriska installatörer, elektriker. snickare, byggnadsarbetare och byggmästare, målare, bleck- och plåtslagare, textilarbetare, rörarbetare, bokbindare, typografer och litografer, ciselörer. guldsmeder, väg- och vattenbyggnadsarbetare samt vägmästare. Yrkena i yrkesskolornas ämneskurser kunna i huvudsak förtecknas sålunda: blan— dade hantverks- och industriella yrken, mekaniker, metall- och maskinarbe- tare, svetsare, bilmekaniker, bleck- och plåtslagare, elektriker, snickare. byggnadsarbetare, målare, tapetserare, rörarbetare, ciselörer, guldsmeder och konstsmeder, klänningssömmerskor, hattmodister, charkuterister.
Även beträffande yrkesskolorna gäller, att de nått olika omfattning på olika orter.
Särskilda kurser vid kommunala skolor för yrkesundervisning. Utöver de i det föregående omnämnda kurserna och skolorna finnas av kommuner an— ordnade kurser, vilka närmast ansluta till yrkesundervisningen på lärlings- och yrkesskolstadiet. Bland dessa må nämnas särskilda kurser vid de kom- munala skolorna för yrkesundervisning i Eskilstuna, Norrköping, Malmö. Borås, Västerås, Skellefteå, Göteborg, Härnösand och Luleå, vilka äro att anse såsom särskilda preparandkurser för inträde till teknisktlärove'rk. Av lik— nande karaktär är lägre avdelningen vid Stockholms stads tekniska afton— skola. Högre avdelningen vid sistnämnda skola samt Katrineholms stads praktiska skolor och Hässleholms stads skolor för yrkesundervisning avse att meddela en elementär teknisk undervisning till sådana personer, som ämna skaffa sig anställning som ritare, verkmästare, förmän etc. inom något av vissa fack som utbildningen avser.
Avdelningar och kurser för hantverk och industri vid statsunderstödda en- skilda skolor för yrkesundervisning. I samband med redogörelsen för de kommunala verkstadsskolorna har nämnts angående verkstadsskoleavdel- ningar, som finnas inrättade vid vissa statsunderstödda enskilda yrkesunder- visningsanstalter. Utom nämnda enskilda verkstadsskolor finnas vid de en- skilda skolorna >>yrkesavde1ningar», som avse att giva eleverna en elementär teknisk utbildning (t. ex. för inträde i tekniska fackskolor och gymnasier) eller ock göra det möjligt för mera mogen ungdom att erhålla en teoretisk och praktisk yrkesutbildning. I detta sammanhang bör nämnas Slöjdför- eningens i Göteborg skola med vissa avdelningar, som kunna anses jämför— bara med de ko-mmunala verkstadsskoleavdelningarna. Övriga statsunder- stödda enskilda skolor för hantverk och industri ha i regel kortare kurser, som antingen motsvara den kommunala lärlingsskolans kurser eller yrkes- skolans yrkes-, ämnes- eller mästarkurser eller utgöra en kombination av dessa kurser. Slutligen finnes en grupp av enskilda yrkesutbildningsanstal- ter, som främst anordnar kurser för yrkesmän inom hantverket och indu- strien. I första hand omfatta sålunda dessa kurser yrkes-, ämnes- och mästar— kurser samt jämväl fristående föreläsningar. Den främsta organisationen. som med statsunderstöd bedriver utbildning av detta slag, är Sveriges hant- verks- och småin-dustriorganisation.
Skolor och kurser för handelsundervisning. I verkstadsskoleutredningens betänkande redogöres för följande särskilda slag av kommunala skolor med handelsundervisning: handelsskolor (skolor med heldagsundervisning, i regel ettåriga); lärlingsskolans yrkesavdelningar i handel (tvåårig undervisning med en undervisningtid per år av 250—300 undervisningstimmar i obliga— toriska ämnen); lärlingskurser i handel (i allmänhet deltaga eleverna i me— deltal omkring 6 timmar per vecka i successiva kurser; hit höra de fristående kurserna i stenografi och maskinskrivning, som anordnas vid yr'kesskolorna i Stockholm); särskilda kurser för äldre i handel; yrkesskolornas yrkes- och ämneskurser för handel.
Statsunderstödda enskilda skolor med handelsundervisning finnas till ett antal av 12. Vid de enskilda skolorna dominera de längre heldagskurserna.
Centrala verkstadsskolor. Enligt stadgan för centrala verkstadsskolor den 10 oktober 1941 har sådan skola till ändamål att bereda manlig och. där så befinnes lämpligt, även kvinnlig ungdom inom ett vidsträcktare område, i regel landstingsområde, tillfälle till ordnad såväl praktisk som teo- retisk yrkesutbildning för hantverk och industri. Vid bestämmandet av de yrken, vari utbildning skall meddelas, bör tillses, heter det i stadgan, att i första hand sådana yrken väljas, som hava relativt sto-r betydelse för landets eller i varje fall skolområ—dets ekonomiska liv och i vilka samtidigt ett mera väsentligt behov av yrkesutbildad arbetskraft föreligger. Bestämmandet av
producent- och arbetarorganisationer inom skolområdet. Särskilda avdel- ningar av skolan kunna efter medgivande av Kungl. Maj:t förläggas till skilda orter.
Utbildningstiden i skolan utgör i regel två år men kan, om särskilda skäl därtill föranleda, omfatta kortare tid eller utsträckas till högst fyra år. Ar- betsåret omfattar 11 månader med början tidigast den 1 juli och slut senast den 30 juni påföljande år. Undervisningstiden för vecka omfattar 48 timmar, därav 3 timmar gymnastik och idrott under hela året. Under 35 veckor anslås ! medeltal 37 veckotimmar till yrkesarbete och 8 veckotimmar till teoretisk undervisning, under återstående tid användas 45 veckotimmar ute-slutande till yrkesarbete. Överstyrelsen må, om särskilda förhållanden därtill för- anleda, besluta om annan fördelning av veckotimmarna på yrkesarbete och teoretisk undervisning än som nyss nämnts.
Undervisningen är avgiftsfri, såvida icke Kungl. Maj :t medgiver, att elev- avgifter i viss omfattning och under vissa förutsättningar må upptagas. Ele- verna kunna komma i åtnjutande av arbetspremier av den vinst, som kan uppstå vid försäljning av skolans saluproduktion.
För vinnande av inträde i central verkstadsskola gäller såsom allmänna vill- kor, att sökanden fullgjort sin fortsättningsskolplikt och att han icke upp- nått tjugofem års ålder samt att han icke lider av sjukdom, lyte eller annan defekt, som gör honom olämplig för det yrke, som utbildningen avser.
Som regel avses för varje landstingsområ—de en central verkstadsskola. Centrala verkstadsskolor finnas för närvarande i Karlskrona, Uddevalla. Tidaholm, Östanås, Örebro, Tönshammar, Sandö, Sundsvall, Vännäs och Strömbacka, varjämte såsom sådan skola erkänts en verkstadsskola i Hägg- vik, en i Ljungby och en i Övertorneå. De tre sistnämnda beräknas börja sin verksamhet i full utsträckning först under budgetåret 1945/1946.
De till antalet yrkesavdelningar största skolorna äro Karlskrona, Sunds- vall, Strömbacka, Häggvik, Uddevalla och Örebro, vid vilka förekomma — eller avses att förekomma — respektive 13, 9, 10, 10, 10 och 9 skilda yrken.
Den utbildning, som kan erhållas vid de centrala verkstadsskolorna, fram- går av nedanstående uppställning:
Yrke. Skola.
Metallarbetare: Häggvik, Ljungby, Karlskrona, Uddevalla, Tida- holm, Östanås, Örebro, Tönshammar, Sundsvall, Vännäs, Strömhacka och Övertorneå. Instrumentmakare: Uddevalla. Bilmekaniker: Häggvik, Uddevalla, Örebro, Sundsvall, Ström- backa och Övertorneå. Bil- och flygmotormekaniker: Karlskrona och Tidaholm. Flygmekaniker: Karlskrona, Örebro, Sundsvall, Vännäs och Strömbacka. Flygmotormekaniker: Sundsvall.
yrken sker i samråd med statens arbetsmarknadskommission ävensom med
Yrke. Bleck— och plåtslagare:
Värme- och sanitetsmontörer:
Smedcr: Elektriker:
Möbelsnickare:
Byggnads— och inredningssnickare:
Målare:
Betong- och asfaltarbetare: Murare:
Tapetserare: Klänningssömmerskor: Tvättpersonal:
Kockar (kvinnliga) : Kockar (manliga) :
Skola.
Karlskrona, Uddevalla, Örebro, Tönshammar och Sandö. Häggvik, Ljungby, Karlskrona, Östanås, Örebro, Tönshammar, Sundsvall, Vännäs, Strömbacka och Övertorneå. Häggvik, Ljungby, Karlskrona, Östanås, Sandö, Sundsvall, Vännäs och Strömbacka. Häggvik, Karlskrona, Uddevalla, Östanås, Örebro, Tönshammar, Sundsvall och Strömbacka. Häggvik, Karlskrona, Uddevalla, Tidaholm, Öre- bro, Sandö, Vännäs och Strömbacka. Ljungby, Karlskrona, Uddevalla, Östanås, Öre- bro, Tönshammar, Sandö, Strömbacka och Över- torneå. Häggvik, Ljungby, Karlskrona, Uddevalla, Ös- tanäs, Örebro, Tönshammar och Sandö. Karlskrona. Ljungby, Karlskrona, Uddevalla, Östanås, Töns- hammar, Sundsvall, Vännäs, Strömbacka och Övertorneå. Karlskrona och Uddevalla.
Häggvik. Häggvik.
Häggvik, Vännäs, Strömbacka och Övertorneå. Sandö och Sundsvall.
Förutom ovanberörda yrkesutbildning förekommer vid sex centrala verk- stadsskolor (Häggvik, Karlskrona, Uddevalla, Örebro, Sundsvall och Ström- backa) undervisning i svetsning i särskilda läraravdelningar. Sådana lärar- avdelningar för undervisning i vcrktygsskötsel förekomma i Karlskrona, Uddevalla och Örebro.
Vissa av de nämnda centrala verkstadsskolorna hava omorganiserats från verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom. Såsom verkstadsskolor av sist- nämnda slag kvarstå tillsvidare endast fyra skolor, nämligen Uppsala och Stockholms läns landstings verkstadsskolor i Gimo, Byske kommuns verk- stadsskolor, Uddevalla verkstadsskolor (avdelning för skräddare) och Lyse- kils stads verkstadsskolor. En föreliggande framställning rörande sistnämnda skolors omorganisation till central verkstadsskola eller filial av sådan skola med utbildning av båtbyggare och sjömän kommer i sitt givna sammanhang i det följande att närmare behandlas. Den förutvarande verkstadsskolan för viss arbetslös ungdom i Mölndal har omorganiserats till flyganekanjkerskola.
Grunderna för statsunderstöds beräknande. I fråga om statens medverkan till upprätthållande av de skoltyper, som normeras i y r k es s k 0 l s t a (1 g a n, äro särskilda bestämmelser meddelade i ovannämnda kungörelse den 4 no-
vember 1921 angående statsunderstöd till kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning med i denna kungörelse sedermera vidtagna ändringar.
För kommunala och enskilda skolor lämnar staten icke något bidrag till skollokaler liksom icke heller till deras möblering, uppvärmning och belys- ning, vilket allt måste bekostas av skolans huvudmän. Till de lärlings- och yrkesskolor, som äro kommunala, utgår statsbidraget med högst två tredje—den lar av utgående arvoden åt lärarna. dock högst med i författningen angivna belopp per undervisningstimme1 samt med hälften, eller i undantagsfall intill två tredjedelar, av kostnaderna för undervisningsmateriel (beträffande statsunderstöd till vissa elektriska installatörskurser se kap. X). Statsunder— stöd till verkstadsskolorna utgår enligt samma grunder, som gälla för lär- lingsskolorna, vad kvarnskolan i Mariestad beträffar dock med vissa avvi- kelser. Enskilda skolor kunna erhålla statsunderstöd enligt enahanda grun- der, men då det tillgängliga anslaget är begränsat, bli de utgående understö- den till dessa sko-lor ofta avsevärt lägre.
För de centrala verkstadsskolorna gälla väsentligt förmånli- gare bestämmelser enligt ovannämnda kungörelse den 30 augusti 1941 an- gående statsbidrag till centrala verkstadsskolor.
Sålunda bidrager staten med hälften av kostnaderna för anskaffning av undervisningslokaler samt lokaler för administration m. m. (dock ej kost— naderna för tomt och vissa ledningar), med högst hälften av kostnaderna för anskaffning av inventarier och inredning för undervisningslokaler samt med nio tiondelar av kostnaderna för anskaffning av erforderlig första upp- sättning av stadigvarande undervisningsmateriel (maskiner samt verk- tyg o. d.).
Vad angår avlöningarna åt rektor och övriga lärare bidrager staten med belopp motsvarande hela avlöningskostnaderna (dock med viss i författ— ningen angiven maximering). Till nödvändig nyanskaffning (komplettering) av maskiner utgår bidrag efter motsvarande grund, som gäller i fråga om anskaffande av en första uppsättning av undervisningsmateriel. Till under— håll och förbrukning av undervisningsmateriel (inklusive bland annat komplettering av verktyg o. d.) utgår bidrag med belopp, beräknat efter 70 kronor för elev och år, dock att bidraget ej må uppgå till högre belopp än som svarar mot huvudmannens verkliga kostnader för ändamålet under den tid bidraget avser. Vidare utgår statsbidrag till bestridande av kost— nader för sjukvård åt eleverna med belopp, beräknat efter 10 kronor för elev och år, samt till gäldande av avgifter för obligatorisk olycksfallsför- säkring för eleverna med belopp, motsvarande hela kostnaden härför. Stats- bidrag till gäldande av övriga årliga kostnader för driften (administration m. m.) utgår med belopp, beräknat efter etthundra kronor för elev och år. dock att statsbidraget sammanlagt ej må uppgå till högre belopp än som sva- rar mot huvudmannens verkliga kostnader för ändamålet under den tid bidraget avser.
Då de centrala verkstadsskolorna beräknas i stor utsträckning få bedrivas såsom internatskolor, har statsbidrag måst beräknas även för vissa härmed förbundna kostnader. Sålunda utgår statsbidrag för anskaffning av lokaler för elevinternat samt av inventarier och inredning av sådant internat efter samma grunder som i fråga om undervisningslokaler samt inventarier och inredning för sådana lokaler.
Liksom i fråga om undervisningslokaler kunna lokaler för internat för- hyras. I båda fallen bestämmer Kungl. Maj:t storleken av de statsbidrag (i regel hälften), som mä utgå till hyreskostnaderna.
Ifråga om verkstadsskolorna för viss arbetslös ungdom har huvudmannen bekostat anskaffningen av lokaler för undervisning och administration m. m. Staten har påtagit sig alla övriga kostnader för verk- samheten med undantag för kostnaderna för värme, lyse och renhållning.
Det må anmärkas, att ovannämnda begränsningar i fråga om statsbidragen i vissa fall icke gälla med avseende är vissa skolors yrkesavdel- ningar för flygmckaniker, rörande vilka av 1943 års riksdag be- slutats särskilda bidragsgrunder.
Statsbidrag till elevstipeudter. Förslag till beredande av stipendier åt ele- ver vid yrkesundervisningsanstalterna framlades första gången för 1921 års riksdag, som emellertid ansåg, att dessa skolors organisation ej för det dåvarande vunnit tillräcklig stadga. Först vid 1930 års riksdag beslöts, att stipendier finge utgå till eleverna vid ifrågavarande anstalter med samma belopp och efter samma grunder som till elever vid folkhögskolorna och de lägre lantbruk-sundervisningsanstalterna. Stipendienivån har i enlighet här- med undergått vissa växlingar. I kungörelse den 23 maj 1930 (ändrad 1932 och 1938) angående stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter f ö r y r k e s u n d e r vi s ni n g äro stipendierna i olika behovsgrader be— stämda till högst respektive 45, 25 och 15 kronor i månaden.
Vad de centrala verkstadsskolorna beträffar, utgå enligt kun- görelsen den 30 augusti 1941 angående statsbidrag till sådana skolor elev- stipendier efter samma grunder, som gälla i fråga om statsbidrag till stipen- dier åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid övriga statsunder- stödda kommunala samt vid enskilda anstalter för yrkesundervisning. Riks- dagen hade på denna punkt uttalat följande.
»Vad elevstipendierna beträffar anser riksdagen det principiellt riktigt att samma grunder här komma i tillämpning som de, vilka gälla med avseende å stipendie- beloppen vid lantmanna- och lanthushållsskolor. Dessa belopp fastställdes av 1939 års lagtima riksdag för de tre särskilda behovsgraderna till respektive 60, 40 och 20 kronor. Emellertid har 1940 års lagtima riksdag beslutit, att med genomförandet av 1939 års nämnda riksdagsbeslut tills vidare skulle anstå. Med hänsyn härtill bifaller riksdagen departementschefens förslag, att stipendier åt elever vid blivande centrala verkstadsskolor tills vidare må utgå enligt samma grunder som vid övriga
yrkesundervisningsanstalter. Riksdagen förutsätter dock, att vid den tidpunkt. då det statsfinansiella läget medgiver att 1939 års riksdagsbeslut sättes i kraft, stipen— dierna vid de centrala verkstadsskolorna samtidigt bringas i nivå med stipendierna vid lantmanna- och lanthushållsskolor. I samband därmed bör enligt riksdagens mening även till prövning upptagas frågan om förhöjt stipendium till elev i andra och högre årskurs. Skulle emellertid dessförinnan läget på arbetsmarknaden bliva sådant, att vid stipendiefrågans bedömande arbetslöshetssynpunkter anses böra till- mätas avgörande betydelse, torde, såsom departementschefen förutsatt, spörsmålet om stipendiebeloppens avvägning vid de centrala verkstadsskolorna böra upptagas till särskild omprövning.»
Av riksdagen 1942 erhöll Kungl. Maj:t medgivande att höja stipendierna .till elever vid central verkstadsskola till högst 60 kronor per månad. Den 11 augusti 1944 beslöt Kungl. Maj:t i överensstämmelse härmed förhöjning av stipendierna till högst 60 kronor för månad beträffande sådan till högsta behovsgraden hänförlig elev, som har sin hemort så belägen, att han måste vara helinackorderad på skolorten. Tidigare hade Kungl. Maj:t i ett par fall medgivit, att stipendier till detta belopp finge utgå vid central verkstadsskola, som ombildats från verkstadsskola för viss arbetslös ungdom.
1943 års riksdag beslöt, att stipendium om högst 60 kronor per elev och mån—ad skulle efter behovsprövning få utgå till elev i ettårig flyg- m e k 3 n i k e r a v (1 e 1 n i n g vid kommunal eller central verkstadsskola, under förutsättning att eleven på grund av denna utbildning måste inackor- deras å den ort, där utbildningen äger rum.
Vad angår verkstadsskolorna för viss arbetslös ung- d 0 111 ha stipendier till elever tidigare utgått 'efter väsentligt förmånligare grunder än som i allmänhet gällt för elever vid kommunala anstalter för yrkesundervisning och centrala verkstadsskolor. Stipendier åt elever vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom utgå med högst 60 kronor för månad.
Den 9 juni 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt överstyrelsen att, med beaktande av vad riksdagen i ämnet anfört, verkställa utredning röran-de ändrade grun- der för stipendier åt elev vid anstalt för yrkesundervisning, som stode under överstyrelsens inseende. Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1944 överlämnade överstyrelsen den begärda utredningen och därpå grundat för— slag till kungörelse angående stipendier åt obemedlade och mindre bem-ed- lade elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yr- kesundervisning. Stipendium avsågs sko-la utgå med visst grundbelopp samt i förekommande fall tillägg beräknat för nödvändiga merutgifter. I sådant hänseende innehöll % 6 av förslaget följande bestämmelser:
1. _Vid bestämmandet av det belopp, som skall tillkomma varje anstalt, beräknas för obemedlad eller mindre bemedlad elev enligt nedanstående grunder stipendium, som kan utgå med dels ett grundbelopp, dels även i förekommande fall tillägg såsom bidrag till bestridande av elevernas nöd- vändiga merutgifter för intagandet av måltider utom hemmet, för helinackor-
dering å elevhem eller inackordering på annat sätt å kursorten, för anskaff- ning och underhåll av kläder vid fleråriga kurser från och med andra året samt med kursvistelsen direkt sammanhängande kostnader för resor.
2. Grundbelopp utgår till obemedlad, hemmaboende elev med högst 60 kronor per kursmånad ä dyraste ort. Tillägg beräknas för obemedlad elev med följande belopp per kursmånad:
a) 5 kronor, om elev måste intaga en måltid per arbetsdag utom hemmet,
b) 10 kronor, om elev måste intaga två måltider per arbetsdag utom hemmet,
c) högst 20 kronor, om elev är inackorderad å kursorten,
d) 5 kronor vid fleråriga kurser från den tidpunkt, andra årskursen bör- jar, samt
e) högst 5 kronor som bidrag till resor.
3. För mindre bemedlad elev beräknas de belopp, som överstyrelsen med hänsyn till elevens ekonomiska förhållanden kan finna skäliga. I statsverkspropositionen, åttonde huvudtiteln, till 1945 års riksdag har överstyrelsens förslag såtillvida icke vunnit godkännande, som en formlig uppdelning av stipendierna i grundbelopp och tillägg icke ansetts böra ifråga— komma med hänsyn till likställigheten med folkhögskolornas samt lant- manna- och lanthushållsskolornas elever. Vidare har icke ansetts lämpligt att sammanknyta stipendietilldelningen med gällande dyrortsgruppering. I likhet även i övrigt med vad som i propositionen föreslagits för elever vid folkhögskolor samt lantmanna- och lanthushållsskolor, avser förslaget rö- rande stipendier åt elever vid kommunala och enskilda anstalter för yrkes- undervisning (inklusive centrala verkstadsskolor, verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom samt flygmekanikerskolan i Mölndal) stipendier till belopp av högst 75 kronor i första, 50 kronor i andra och 25 kronor i tredje behovs- graderna, allt per elev och månad.
Elevfrekvensen vid de ovannämnda skolorna. Av verkstadsskoleutredningens betänkande (statens offentliga utredningar 19:38:26) framgår, att antalet elever i m a r s 1 9 3 8 utgjorde vid de kommunala anstalterna för yrkesun- dervisning 29 806 (med dubbelräkning av 724 elever, som deltagit i olika kur- ser) och vid de statsunderstödda enskilda anstalterna för sådan undervis- ning 5 683 eller sålunda vid båda slagen av skolor tillsammans 35 489.
I fråga om elevernas fördelning på olika skolformer framhåller utred— ningen, att lärlingsskolans yrkesavdelningar, som vore avsedda att bliva de egentliga grundläggande skolorna för yrkesundervisning, genomgått en obe- tydlig förändring sedan 1921 och att det kunde ifrågasättas, huruvida icke utvecklingen av denna skolform stagnerat. Däremot syntes de i yrkesskol- stadgan mera fria skolformerna, särskilda kurser för äldre och yrkesskolans ämneskurser, hava ökat väsentligt liksom även de från och med år 1927 inrättade lärlingskurserna. Heldagsskolorna, särskilt verkstadsskolorna och
de ettåriga handelsskolorna, hade utvecklats betydligt under de sista tio åren. Enligt uppgifterna från våren 1938 gick 17'1 % av hela elevantalet vid de kommunala skolorna för yrkesundervisning i heldagsskolor om minst en termins längd. Om eleverna i arbetslöshetsskolor icke medräknades, bleve procenttalet 134. Vid samma tidpunkt tillhörde 43'9 % av hela elevantalet vid de statsunderstödda enskilda skolorna heldagskurser om minst en ter- mins längd.
Av tabellbilagor till betänkandet framgår följande fördelning av eleverna på olika skolformer, såvitt angår hantverk och industri:
Lärlings Yrkes- Verk Övriga skolor och Kurserför skolans stads- heldags- .. . _ amnes— Summa larlmgs- aldre skolor skolor och yrkes- kurser kurser
Kommunala anstalter för yr- kesundervisning ........ 3 188 712 4 307 1 744 2 209 12 160 Statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesunder— visning ................ 219 441 766 303 452 2 181
Summa: 3 407 1 153 5 073 2 047 2 661 14 341
Det är att märka, att i siffran för kommunala verkstadsskolor inräknat's även 1 230 elever vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom.
Inom överstyrelsen har verkställts en motsvarande statistisk undersök- ning avseende s-ista hälften av ma rs 1 9 4 4. Enligt denna undersökning utgjorde totalantalet elever vid de kommunala anstalterna 39 901 och vid de statsunderstödda enskilda anstalterna 6456. Hela elevantalet för båda slagen av anstalter uppgick alltså till 46 357, vilket innebär en ökning från mars 1938 med icke mindre än 33 %.
En fördelning av elevantalet i slutet av mars 1944 i skolorna för hantverk och industri göres i nedanstående tabell.
.. . Yrkes— __ Larhngs- , . 223211; skolor och Kurser för 213322? skÖofÄgoach Summa skolor larhngs_ aldre och yrkes- kurser
kurser kurser
Kommunala anstalter för yr- kesundervisning ........ 3 893 4 244 1 936 2 260 1 2 332 14 665 Statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesunder- visning ................ 234 938 306 352 = 375 2 205
Summa 4 127 5 182 2 242 2 612 2 707 16 870
1 varav 1 114 i heldagskurser. 2 » 256 » »
I siffran för kommunala verkstadsskolor ingå 887 elever vid de centrala verkstadsskolorna och 471 elever vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom.
Antalet deltagare i skolor för h a n d el utgjorde i mars 1938 vid de kom- munala anstalterna 8 894 och vid de statsunderstödda enskilda anstalterna 2 327. Motsvarande antal voro under sista delen av mars 1944 11 121 och 3 075. Under rubriken »H 11 s 1 i g t a r b (; te» redovisas för mars 1938 för de kommunala skolornas del 8 752 elever och för de enskilda skolorna 1 175; marssiffrorna 1944 voro 14 115 och 1 176.
Storleksordningen av statens kostnader för den lägre yrkesundervisningen för hantverk, industri och handel (och husligt arbete). Statens kostnader för ifrågavarande ändamål gäldas ur de å riksstaten (åttonde huvudtiteln) under rubriken »kommnnala och enskilda anstalter för yrkesundervis- ning» anvisade anslagen till »understöd åt kommunala anstalter för yrkes- undervisning» (förslagsanslag, för budgetåret 1944/1945 upptaget till 3 000 000 kronor), »understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning» (f örslagsanslag 460 000 kronor), »bidrag till inrättande av centrala verkstads- skolor -m. m.» (förslagsan-slag 3 000 000 kronor), »bidrag till driften av cent- rala verkstadsskolor» (förslagsanslag 1 200 000 kronor), »understöd åt verk— stadsskolor för viss arbetslös ungdom» (förslagsanslag 150 000 kronor), »bi- drag till inrättande av flygmekanikeravdelningar» (förslagsanslag 1 040 000 kronor), »bidrag till driften av flygmetkani-kerskolan i Mölndal» (förslags- anslag 210 000 kronor), »bi-drag till anordnande av kurser för utbildning av elektriska installatörer» (förslagsanslag 27 600 kronor), »stipendier åt elever vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning» (förslags- anslag 1 000 000 kronor), »stipendier åt elever vid centrala verkstadsskolor» (förslagsanslag 850000 kronor), »stipendier åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom» (förslagsanslag 100 000 kronor), samt »stipendier åt elever vid flygmekanikerskolan i Mölndal» (förslagsanslag 125 000 kro- nor). Sammanlagt har sålunda för yrkesutbildning av här ifrågavarande slag för budgetåret 1944/ 1945 anvisats 11162600 kronor, varav till stipendier 2 075 000 kronor. Anslagen till stipendier ha för budgetåret 1945/1946 i statsverkspropositionen beräknats till sammanlagt 2 940 000 kronor.
Under samma huvudtitel anvisas ett särskilt anslag till utbildande av lärare vid yrkesundervisningen, för budgetåret 1944' 1945 upptaget till 45 000 kronor.
Det må anmärkas, att till yrkesundervisningcn pä lärlings- och yrkesskol- stadiet icke hänföres bland annat den utbildning, som bedrives vid tekniska läroverk, handelsgymnasier eller »särskilda anstalter för yrkesundervisning», för vilka olika slag av skolor särskilda anslag anvisas å riksstaten; hit räknas ej heller den vid statens hantverksinstitut bedrivna undervisningen.
Praktiska mellanskolor samt inbyggda linjer vid allmänna läroverk och kommu- nala mellanskolor; yrkesbestämda högre folkskolor. Under senare tid ha tillkom-
mit vissa nya skol-former med tyngdpunkten lagd på den praktiska utbild- ningen, nämligen dels praktiska mellanskolor och dels inbyggda praktiska linjer vid allmänna läroverk och kommunala mellanskolor. Undervisningen i praktiska mellanskolor omfattar skolans samtliga (fyra) år, under det att undervisningen i de inbyggda linjerna endast är tvåårig. Av båda skolfor— merna —— praktiska mellanskolor och inbyggda linjer —— finnas tre typer: för handelsutbildning, teknisk utbildning och huslig utbildning.
Av tillhopa 18 praktiska mellanskolor finnas två för handelsutbildning, en för teknisk utbildning och en för huslig utbildning i Göteborg, en särskild för varje nämnt slag av utbildning i Stockholm, en för alla tre slagen av utbildning i vardera Hälsingborg och Örebro, en för handelsutbildning och en för teknisk utbildning i Norrköping, en för teknisk utbildning i Kristian- stad samt en för handelsutbildning å envar av följande orter: Jönköping, Malmö, Nacka, Uddevalla, Uppsala och Östersund. Av det sagda framgår, att denna skolform har sin största betydelse för handelsutbildningen.
Allmänna läroverk med inbyggda praktiska linjer finnas för närvarande till ett antal av 29 (endast i fem fall vid högre allmänt läroverk; återstående 24 vid realskolor å skilda orter i landet), därav icke mindre än 26 för han- delsutbildning, två för teknisk utbildning (Stockholm och Höganäs) och en för huslig utbildning. Endast en kommunal mellanskola har inbyggd linje (Mölndal), för handelsutbildning.
I detta sammanhang bör nämnas, att styrelsen för Göteborgs praktiska mellanskolor hos Kungl. Maj:t anhållit om tillstånd att från och med läs— året 1945/1946 på försök anordna en fyraårig sjöfartsteknisk linje. Ansök- ningen har av skolöverstyrelsen tillstyrkts i skrivelse den 17 januari 1945.
De yrkesbestämda högre folkskolorna 1 (två- eller treåriga), ur vilken skol— form de praktiska »mellanskolorna utvecklats, har sin största betydelse för den husliga utbildningen; vid 9 av skolorna förekommer emellertid även eller enbart handels- eller teknisk undervisning (skolor med handelsutbild- ning: Arlöv, Borås, Gävle, Lund och Västerås; med teknisk utbildning: Falun, Hofors, Södertälje, Uppsala och Västerås).
Den statsunderstödda lägre lantbruksundervisningen.
Vad den lägre lantbruksundervisningen beträffar, bedrives sådan med statsunderstöd vid vissa permanenta institutioner: lantbruksskolor, lant— mannaskolor, jordbrukets yrkesskolor samt lanthushållsskolor. Med en ge- mensam benämning brukar denna undervisning betecknas såsom den fasta lantbruksundervisningen. Till den fasta lägre lantbruksundervisningen kan också hänföras vissa kurser vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgård-s- institut. Dessutom höra till den lägre lantbruksundervisningen vissa statsun- derstödda särskilda utbildningskurser. Lanthushållsskolorna äro avsedda
1 f. n. 17, därav tre med inriktning på jordbruk.
uteslutande för kvinnlig ungdom, varför en redogörelse rörande dessaskolo-r icke är i detta sannnanhang påkallad. Vidare har i detta sammanhang bort— setts, förutom från den utbildning i anslutning till jordbruk, som enligt vad tidigare nämnts förekommer vid vissa fortsättningssko-lor, även från den motsvarande utbildning, som meddelas vid vissa yrkesbestämda högre folkskolor.
lantbruksskolan är den äldsta skolformen. För närvarande upprätthållas åtta lantbruksskolor, av vilka tre ägas av staten nämligen "Ultuna, Alnarp och Berga, en av hushållningssällskap, en av en stiftelse, återstående tre äro privatägda. Lantbruksskolorna ha till huvudsaklig uppgift att genom två— årig praktisk och teoretisk undervisning utbilda förmän vid jordbruket. Förutom den tvååriga kursen finnes en ettårig kurs för meddelande av all- män praktisk-teoretisk jordbruksutbildning ät blivande jordbrukare. För att vinna inträde såsom elev vid lantbruksskola fordras att hava genomgått folk- skola, att vara fri från påvisbara sjukdomsanlag och lyten, att äga tillräck- liga kroppskrafter för utförande av lantbruksarbete och att under minst ett år hava varit sysselsatt med dylikt arbete samt att hava fyllt 18 år.
För inträde i den ettåriga kursen fordras att äga något högre kunskaper än vad folkskola kan giva i svenska, räkning, geometri samt naturlära.
Undervisningen är avgiftsfri och elev erhåller vid skola kost, bostad med värme och lyse samt läkarvård, elev i tvåårig kurs avgiftsfritt, och elev i ett- årig kurs mot viss av lantbruksstyrelsen bestämd avgift (f. n. 300 kr.). Antalet elever i lantbruksskolorna utgör c:a 300.
Gällande bestämmelser för lantbruksskolorna och deras undervisning fin- nas i stadgan den 21 juni 1940 för statsunderstödda lantbruksundervisnings— anstalter. Behövande elever kunna erhålla understöd av statsmedel med högst 180 kr. per elev och år.
Vid den år 1939 beslutade onmrganisationen av den lägre lantbruksunder- visningen godkände riksdagen höjning av ifrågavarande understöd till högst 250 kronor, men på grund av det statsfinansiella läget kunde nämnda höj— ning av stipendierna därefter ej genomföras. Emellertid har lantbrukssty- relsen, i anslutning till vad i 1944 års statsverksproposition och jordbruks- utskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 1 i ämnet anförts, verkställt ytterligare utredning angående möjligheterna att genom ökade stipendier eller andra åtgärder göra lantbruksundervisningen lättare tillgänglig för de ekonomiskt sämre ställda skikten av landsbygdsungdomen. Enligt denna ut— redning böra elevunderstöden åtminstone täcka kostnaderna för kost och logi vid skolan. För lantbruksskolornas del innebär förslaget höjning av un- derstödet till högst 325 kronor (respektive 1 andra och tredje behovsgraderna 225 och 125 kronor) för läsår. Kungl. Maj:t, som godkänt detta förslag, har i 1945 års statsverksproposition föreslagit höjning av elevunderstöden i en- lighet härmed.
Statsbidrag till lantbruksskoloma utgår till dels avlöning åt föreståndare, ämneslärare och e. o. ämneslärare (grundlön, ålderstillägg, rörligt tillägg och kristillägg) samt åt speciallärare (högst 10 kronor per lektion). dels drift- kostnader med ett grundbelopp av 5 400 kronor och ett tilläggsanslag av 5 kronor per elev och månad. Gällande bestämmelser i ämnet återfinnas i kungörelsen den 5 september 1942 angående statsbidrag till lantbruksun-der- visningsanstalter m. m.
Lantmannaskoloma ha till uppgift att meddela kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande. Lantmannas-kolans huvudlkurser äro 1) vinter- kurs eller sommarkurs om minst 125 arbetsdagar, 2) fortsättningskurs till vinterkurs om minst 110 arbetsdagar, 3) längre kurs om minst 230 arbets- dagar samt 4) helårskurs.
Vid lantmannaskolorna meddelas huvudsakligen teoretisk undervisning utom vid helårskurs och vissa fortsättningskurser, vid vilka eleverna även erhålla praktisk utbildning.
Antalet lantmannaskolor utgör för närvarande 48, av vilka de flesta ägas av landstingen.
För att antagas till elev i lantmannaskola fordras att hava genomgått folk- skola, att hava under minst ett år varit sysselsatt med lantbruksarbete samt att hava fyllt 18 år.
Undervisningen är avgiftsfri, men elev vid lantmannaskola bekostar själv sitt uppehälle vid skolan.
Antalet elever vid lantmann-askolorna utgör c:a 1 800. Behövande elever kunna erhålla understöd av statsmedel med högst 45 kronor per månad. Höjning av ifrågavarande belopp till högst 60 kronor godkändes av 1939 års riksdag, men har med genomförandet därav måst anstå; i anslutning till ovannämnda utredning av lantbruksstyrelsen har i 1945 års statsverksproposition föreslagits höjning av högsta understödsbelop— pet till 75 kronor (respektive i andra och tredje behovsgraderna 50 och 25 kronor).
Gällande bestämmelser angående lantmannaskolorna och deras undervis- ning finnas i ovannämnda stadga för statsunderstödda lantbruksundervis- ningsanstalter.
Enligt förenämnda kungörelse angående statsbidrag till lantbruksunder— visningsanstalter erhålla lantmannaskolorna liksom lantbruksskolorna stats- bidrag till avlöning åt föreståndare, ämneslärare och e. o. ämneslärare samt åt speciallärare och till skolans driftkostnader med visst grundbelopp per kurs (vinterkurs 3 600 kronor, vinterkurs + fortsättningskurs 5 400 kronor, vinterkurs + längre kurs 7 200 kronor. vinterkurs + fortsättningskurs + längre kurs 9 000 kronor, helårskurs 5 400 kronor) samt ett tilläggsanslag av 5 kronor per elev och månad.
Till bestridande av kostnader för uppförande av för lantmannaskola er-
forderliga lokaler, däri inbegripet bostäder åt lärare och elever, för om- eller tillbyggnad av sådana lokaler eller till förvärv av byggnad för skolans behov utgår statsbidrag enligt bestämmelser i kungörelsen den 22 december 1939 angående statsbidrag till nybyggnader m. 111. vid lantmanna- och lanthus- hållsskolor. Dylikt bidrag utgår med tre fjärdedelar av de av Kungl. Maj:t godkända kostnaderna. I byggnadskostnaderna må inräknas kostnader för fast inredning, för iordningställande och inhägnande av byggnadstomt samt för anordnande av brunn eller vattenledning ävensom för ritningar, arbets- ledning och kontroll över arbetet. Statsbidrag må icke beviljas för kostna— der avseende byggnad, vilken är erforderlig för drivande av jordbruk vid skolan.
Jordbrukets yrkesskolor. I syfte att åstadkomma ökade möjligheter för ungdomen att omedelbart efter avslutad folkskola förvärva praktisk och teoretisk yrkesutbildning i jordbruk har under senare år på initiativ från vissa lokala organs sida på flera håll inrättats yrkesskolor för utbildning av jordbruksarbetare, däribland Gålö jordbruksskola i Stockholms län, jord-- bruksskolan vid Vittjärvsgården i Norrbottens län, jordbruks- och lanthus— hållsskolan i Pålkem i sistnämnda län samt jordbruksgården i Sorsele i Västerbottens län.
Yrkesskolan på Gålön upprättades av Stockholms läns och stads hushåll- ningssällskap å den Prins Carls uppfostringsinrättning tillhöriga egendomen Stegsholm år 1941, sedan lantbruksstyrelsen, efter anmodan av Kungl. Maj:t, verkställt av riksdagen 1938 begärd utredning angående lantbrukets lär- lingsfråga och därvid framställt förslag bland annat om inrättande av två- åriga yr'ke-ss'kolor i jordbruk för pojkar efter genomgången folkskola. Enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle undervisningen i dessa skolor vara prak- tiskt lagd och avse att bibringa eleverna nödig färdighet och vana vid arbe— ten, som förekomma vid ett jordbruk, men även ett visst mått av teoretiska insikter i de för jordbrukets utövande grundläggande ämnena. Förutom ut— bildning i jordbruk skulle eleverna erhålla undervisning i smide, sadelma- keri, slöjd, trädgårdsskötsel och Skogshushållning. Varje årskurs skulle om— fatta högst 25 elever.
Jordbruksskolan vid Vittjärvsgården upprättades för ett flertal år sedan av Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag. - Vid skolan, som var treårig, an- togos såsom elever i första hand sådana söner till bolagets arbetare, som icke kunde beredas anställning inom bolagets industriella verksamhet. Bolaget har numera överlämnat egendomen Vittjärvsgården till Norrbottens läns hushållningssällskap, som därstädes inrättat en tvåårig yrkesskola för poj- kar, organiserad i huvudsak på samma sätt som Gålö jordbruksskola.
Skolan i Pålkem och jordbruksgården i Sorsele — inrättade av respektive stiftelserna Norrbottens läns arbetsstugor och Västerbottens läns arbetssta- gor _ äro i vissa avseenden organiserade annorlunda än de övriga skolorna.
Skiljaktigheterna bestå huvudsakligen däri, att föreståndarna för de förra skolorna icke avlagt agronomexamen, varför förekommande teoretisk under- visning måste han—dhavas av särskilda timlärare, samt att till de sistnämnda skolorna äro knutna ettåriga lanthushållsskolor för kvinnliga elever.
Till uppehållande av verksamheten vid de ifrågavarande skolorna med undantag av jordbruksgården i Sorsele har före den 1 juli 1944 utgått stats- bidrag av medel, som under femte huvudtiteln anvisats för bekämpande av arbetslösheten eller för arbetsmarknadens reglering. Efter proposition av Kungl. Maj:t till riksdagen 1944 bestr—idas emellertid numera statsbidragen för ändamålen liksom statsbidrag till skolan i Sorsele från anslag under nionde. huvudtiteln. Under sin vistelse vid skolan erhålla eleverna fri under- visning, fri kost och logi, fria arbetskläder samt viss arbetspremie.
Statsbidrag utgår till dels lärarnas avlöning, dels skolans driftkostnader med visst grundbelopp, 5 400 kronor per år och med visst tillägg per elev och månad. I 1945 års statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit, att statsbidrag till nybyggnader vid jordbrukets yrkesskolor må utgå enligt samma grunder och från samma anslag som i fråga om statsbidrag till lant— manna— och lanthushållsskolor.
Vissa kurser vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Vid insti- tutet förekommer en (1 r i f tl e d a r k u r s, som har till ändamål att meddela undervisning i 'de för ett rationellt jordbruks utövande erforderliga teoretiska grunderna i och för utbildning till ledare av medelstora och större jordbruk. Vid kursen, som är ettårig, kunna antagas 30 elever. För att kunna antagas till elev fordras att hava fyllt 22 år samt att vara fri från värn- pliktstjänstgöring under den tid, kursen pågår, att äga god hälsa och goda kroppskrafter, att hava genomgått lantbruksskola eller lantmannaskolas längre kurs eller vinterkurs jämte fortsättningskurs eller helårskurs med vissa kvalificerade betyg i vissa huvudämnen, att äga insikter i svenska och matematik motsvarande minst betyget godkänd i realexamen, att hava med goda vitsord deltagit i praktiskt jordbruksarbete under minst tre år, vari dock må inräknas den tid, då vederbörande genomgått lantbruksskola.
Elev erlägger i underv isningsavgift 300 kronor. För bostad m.m. erlägges en avgift av 200 klonor och för kost den av gift. som styrelsen för Alnarps— institutet bestämmer.
Behövande elever kunna erhålla understöd av statsmedel enligt samma grunder, som gälla för elever i lantmannaskolor samt nedsättning i eller befrielse från undervisningsavgift.
M e j e ris k ola n i A 1 n a r p har till ändamål att meddela undervis- ning i grunderna för mjölkhushållningen samt giva övning och färdighet i mejeriarbetens utförande, ledning och ordnande. Undervisningen, som är både praktisk och teoretisk, omfattar ett år och ny kurs börjar varje halvår.
I varje kurs mottagas minst 22 elever. För att vinna inträde som elev
fordras att hava fyllt 21 år samt vara fri från värnpliktstjånstgöring under den tid, kursen pågår, att vara fri från sjukdom eller smitta, att äga tillräck- liga kroppskrafter för utförande av mejeriarbeten, att hava med goda vits- ord genomgått folkskola, att hava under minst en månad deltagit i ladu- gårdsarbete, att hava under minst fyra år med goda vitsord deltagit i de vid ett—mejeri förefallande göromål, därav under minst tre år vid av lantbruks- styrclsen auktoriserat elevmcjeri.
Elev erlägger för bostad m. ni. en avgift av 125 kronor och för kost den avgift, som styrelsen för institutet vid Alnarp bestämmer.
Fem behövande elever, som med nit och framgång bedriva sina studier, kunna erhålla stipendier å 500 kronor var.
Förslag är å bane om inrättande vid institutet av en mejerimästarekurs om sex månader för 14 elever.
Trädgårdsskolan i Alnarp har till ändamål att meddela un- dervisning i grunderna för trädgårdsskötsel samt giva övning och färdig— het i trådgårdsarbetens utförande, ledning och ordnande.
Undervisningen, som är både praktisk och teoretisk, omfattar två år. Årli— gen kunna antagas 12 ordinarie elever.
För att vinna inträde som elev fordras att hava fyllt 21 år och att vara fri från värnpliktstjänstgöring under den tid kursen pågår, att äga god hälsa och goda kroppskrafter, att besitta god folkskolebildning med vissa kvalifi- cerade betyg eller ock genomgått vinterkurs vid folkhögskola, samt att under minst tre år hava med goda vitsord deltagit i olika trädgårdsarbeten under fackmans ledning.
Ordinarie elev erhåller avgiftsfri undervisning, kost, bostad samt läkar- vård. Behövan—de elever kunna erhålla understöd av statsmedel enligt samma grunder som för elev i lantbruksskola.
Gällande bestämmelser för driftledarkursen, mejeriskolan och trädgårds- skolan i Alnarp återfinnas i stadgarna den 22 september 1938 för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.
I 11 0 v sla g a r s k () la u v id A 1 n a r p erhålla eleverna även under- visning i skötsel och reparation av lantbruksmaskiner. Kurserna, som för närvarande omfatta tre månader, avses skola utökas till kurser om fyra månader. Två sådana kurser avses skola anordnas varje år. Hovbeslagar— kursen i Alnarp har sin motsvarighet vid veterinärhögskolan och veterinär— inrättningen i Skara. I statsverkspropositionen till 1945 års riksdag föreslås, att behövande elever i kurser av här ifrågavarande slag skola erhålla under— stöd enligt motsvarande grunder som gälla för elever i lantmannaskola.
Särskilda utbildningskurser. De i det föregående omförmälda särskilda ut- bildningskurserna avse utbildning för olika ändamål, som nedan närmare framgå.
För vissa utbildningskurser för kontrollassistenter utgår statsbidrag enligt reglemente den 28 februari 1914 med däri senare vidtagna ändringar. Kursernas ändamål är att bereda undervisning åt så— dana personer, som önska utbilda sig till kontrollassistenter med uppgift att tillhandagå kontrollföreningar med biträde vid verkställande av mjölk- undersökningar och uppgörande av beräkningar med avseende å nötboska- pens och svinens avel och utfodring. Kursen omfattar minst sex veckor. För att kunna antagas till elev i dylik kurs fordras examen från stats— understödd lantbruks- eller lantmannaskola eller att äga motsvarande kun- skaper, varjämte fordras att hava minst två år deltagit i lantbruksarbete. Till kursen utgår statsunderstöd med dels ett grundanslag av 800 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 10 kronor för varje elev. Elev er- lägger en kursavgift av 15 kronor och är skyldig att själv hålla sig med kost och husrum. I 1945 års statsverksproposition föreslås, att behövande elever skola erhålla understöd enligt motsvarande grunder, som föreslagits för elever i lantmannaskola.
Till kurser för personer, som önska utbilda sig till m j ö 1 k b c d ö m a r e för att i mejeri verkställa viss undersökning av mjölken och meddela de anvisningar och råd, vartill sådan undersökning kan föranleda, utgår statsunderstöd enligt reglemente den 14 augusti 1930. Sådan kurs skall pågå tre veckor. För att kunna antagas till elev fordras att hava genom- gått statsunderstödd mejeriskola eller statsunderstödd kontrollassistentkurs och i sistnämnda fall därjämte att hava praktis'erat i mejeri. Till kursen utgår statsunderstöd med dels ett grundanslag av 600 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 15 kronor för varje elev. Någon elevavgift utgår ej. Elev är skyldig att själv hålla sig med kost och husrum.
I kungörelse den 19 december 1930 stadgas angående statsunderstöd till fortbildningskurser för me jeripersonal. Sådan kurs har till ända- mål att höja yrkesskickligheten hos dem, som äro anställda såsom tillverkare av smör och ost. Kurserna äro antingen kortare kurser om minst 10 dagar eller ock längre kurser om minst 20 dagar. Såsom villkor för statsunderstöds utgående gäller, att kursen är för eleverna avgiftsfri och att eleverna erhålla fri kost och fritt husrum samt ersättning för kost— naderna för resa till och från kursorten. Statsunderstöd utgår dels såsom grundanslag med högst 750 kronor för kortare kurs och högst 1 500 kro- nor för längre kurs, dels såsom bidrag för varje elev med högst 10 kronor för kortare kurs och högst 15 kronor för längre kurs, dels ock såsom ersättning för kostnaderna för kos't och husrum åt eleverna med högst 4 kronor för dygn och elev ävensom för kostnaderna för elevernas resor till och från kursorten.
Dessutom finnas mejeriskolor, i första hand avsedda för kvinnor men numera även tillgängliga för mån, om tillräckligt antal kvinnor icke anmä- ler sig till inträde (kungörelser den 30 juli 1921 och den 22 september
57 1938). Vid kvinnlig mejeriskola utgå understöd med högst 100 kronor till obemedlad och högst 50 kronor till mindre bemedlad elev för varje årskurs.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat, föreligger förslag om inrättande av en mejeriskola i Kroksta invid Örnsköldsvik, organiserad på samma sätt som den till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut förlagda mejeriskolan.
Till kurser för utbildande av dugliga och skickliga ladugårdsförmän och svinskötare utgår statsunderstöd jäm- likt reglemente den 28 september 1917 med däri senare gjord ändring. Kursen, som är övervägande praktisk, skall omfatta sammanlagt ett år för varje elev. För att kunna antagas till elev fordras i regel att hava fyllt 19 år. Därjämte fordras, bland annat, minst ett års förpraktik ävensom vanlig folkskolebildning. Den praktiska delen av kursen anordnas vid lämplig egen- dom, vars innehavare förbinder sig att mot i särskild ordning bestämd gott- görelse, som utgår av statsmedel, bereda den praktiska undervisningen på sätt i reglementet stadgas. Den teoretiska delen av kursen, vilken i allmänhet omfattar en månad, är förlagd till lantbruksskola, lantmannaskola eller an- nan lämplig plats. Gottgörelse utgår även för denna del av undervisningen av statsmedel. Under kursen äger elev dels åtnjuta fri bostad jämte bränsle samt kost, som, därest eleven är gift, skall innefatta full stat, dels ock utbe- komma kontant, elev, som undergår utbildning till ladugårdsförman, minst 450 kronor, och svinskötarelev minst 500 kronor.
Sedan lantbruksstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 januari 1944 framlagt förslag om viss omorganisation av utbildningen av ladugårdsför— män och svinskötare, har i 1945 års statsverksproposition föreslagits, att vid lantbruksskolorna och tre. lantmannaskolor skola inrättas ettåriga ladugårds— förmansskolor för praktisk-teoretisk utbildning av 105 elever årligen. För ytterligare 45 elever anordnas praktisk utbildning under tio och en halv månader vid enskilda egendomar och teoretisk utbildning vid någon lant- bruks- eller lantm-annas-kola under en och en halv månad. För att antagas till elev fordras att hava fyllt 19 år och fullgjort minst ett års ladugårds— praktik. Elev skall erhålla, förutom kost och logi, en kontant lön av minst, om han är ogift, 480 kronor och, om han är gift, 720 kronor. Till bestri- dande av dessa månadslöner föreslås skola utgå statsbidrag i form av elev— understö—d med ett belopp av 360 kronor per elev.
För utbildningen av svinskötare avses två sexmånaders kurser. I dessa kurser skola 12 elever erhålla praktisk utbildning under fem månader och teoretisk utbildning under en månad. För att antagas till elev fordras minst 18 års ålder och viss förpraktik. Förutom kost och logi samt fri resa till och från den ort, där den teoretiska utbildningen anordnas, skall elev erhålla en kontant lön av minst 300 kronor, varav i statsbidrag 250 kronor.
Till utbildningskurser avsedda att bereda praktisk och teoretisk under-
visning åt personer, som vilja utbilda sig till 1 a d u g ä r (1 s s k ö t a r e. utgår statsunderstöd enligt reglemente den 3 juni 1938. Kurs av ifråga- varande slag skall omfatta minst tre månader. För anställning som elev fordras att hava förut deltagit i skötsel av kreatur. Statsunderstöd till sådan kurs utgår med dels ett grundanslag av 600 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 90 kronor för varje elev. Samtliga elever erhålla under tiden för kursen fri bostad och kost. Elev erlägger ej någon avgift för undervisningen. Till elever i här avsedda kurser utgå understöd enligt enahanda grunder, som enligt vad ovan nämnts gälla för lantmannaskolor- nas elever.
Vidare anordnas av hushållningssällskapen vissa kortare kurser i ladu- gårdsskötsel, för vilka statsunderstöd utgå enligt kungörelse den 3 juni 1938. Sålunda äger lantbruksstyrelsen, i mån av tillgång på medel, be- vilja hushållningssällskap statsunderstöd med: för en veckas utbildnings- kurs 150 kronor för varje kurs,.för tvåveckors utbildningskurs 250 kronor för varje kurs, samt för en månads fortbildningskurs 600 kronor, jämte, i samtliga fall, 2 kronor för varje elev och dag. Samtliga elever skola under kurstiden erhålla fri bostad och kost. Undervisningen är såväl teore- tisk som praktisk, i fortbildningskurs dock huvudsakligen teoretisk.
Till undervisning för i det mindre jordbruket del- tagande män och kvinnor utgår understöd enligt reglemente den 17 juni 1936 och kungörelse samma dag.
Vidare finnas trädgårdsskolor och kurser i trädgårds- sköts el, till vilka understöd eller bidrag av statsmedel utgå.
Statsunderstöd. Statsunderstöd till ovannämnda ändamål med undantag av driftsledarkursen samt mejeri- och trädgårdsskolorna vid institutet i Alnarp, för vilka medel utgå ur särskilda anslag å nionde huvudtiteln under rubri— ken »Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut», bestridas ur anslag under samma huvudtitels rubriker »Lägre lantbruksundervisning m. m.» (för budgetåret 1944/1945 tillhopa 4233 900 kronor), »Undervisning för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor» (60 000 kronor) samt »Trädgårdsundervisningen» (84 200 kronor).
Den statliga och statsunderstödda lägre skogsundervisningen.
Den fasta lägre skogsundervisningen meddelas i huvudsak vid statens skogsskolor, för närvarande fyra till antalet och förlagda vid Hällnäs i Västerbottens län, Bispgården i Jämtlands län, Bjurfors i Västmanlands län och Kolleberga i Kristianstads län. För dessa skolor gäller en av Kungl. Maj:t den 30 juni 1937 utfärdad stadga. De hava till uppgift att meddela nödiga teoretiska kunskaper samt praktisk insikt och färdighet i skogs-
hanteringen till den utsträckning, som erfordras för anställning såsom skog- vaktare eller därmed jämförlig förman inom skogsbruket. Skogsskola står under tillsyn av en lokalstyrelse. Inspektionsverksamhet utövas av domän- styrelsen. Undervisningen meddelas lärjungarna efter en av domänstyrelsen fastställd undervisningsordning, avseende såväl teoretisk som praktisk under- visning. Lärokurs vid skogsskola omfattar tiden från och med den 16 oktober till och med den 30 september nästpåföljande år. För inträde vid skogsskola erfordras bl. a. skoglig praktisk verksamhet under minst två år med goda vitsord ävensom avgångsbetyg från av domänstyrelsen anordnad eller där- med jämförlig kolarskola. Lärjunges ålder vid lärokursens början skall ej understiga 19 eller överstiga 30 år. Lärjungarnas antal vid skogsskolorna är för närvarande 70 för läroår räknat. Lärjunge åtnjuter vid skogsskola kost- nadsfri undervisning och fritt husrum. Lärjungarnas kosthåll vid skolan ombesörjes och bekostas av dem själva. Underhållsmedel (stipendier) ut- delas för närvarande med 250 kronor åt varje lärjunge.
Domänstyrelsens kolarskola är förlagd till Skinnskattebergs kronopark i Västmanlands län. Den har i främsta rummet till ändamål att meddela sådan insikt och färdighet i kolning med tillhörande arbeten, som erfordras för inträde vid skogshögskolan, statens skogsmästarskola och statens eller därmed jämförlig skogs-skola. I regel anordnas årligen tre lärokurser, var- dera med omkring två månaders säväl praktisk som teoretisk undervisning. Inspektionsverksamhet utövas av domänstyrelsen. Till grund för undervis- ningen ligger en av domänstyrelsen meddelad arbetsordning. Elevernas antal vid varje lärokurs är högst 36. Elev vid kolarskola åtnjuter fri undervisning och husrum, men bestrider själv sitt kosthåll. Elev tilldelas för närvarande stipendium om 40 kronor. Detta gäller dock ej elev, som avlagt student— examen.
För utgifter för statens skogsskolor m. m. anvisa Kungl. Maj:t och riks- dagen för varje år, såsom ersättning till statens domäners fond, förslags- anslag å nionde huvudtiteln. För budgetåret 1944/1945 utgör detta anslag 152 900 kronor. Från samma anslag utgår bidrag till stipendier åt elever vid Järnkontorets kolarskola vid Gammelkroppa i Värmlands län. Järnkon— torets skogvaktarskola på samma plats drives utan egentligt statligt understöd.
Förutom nu berörda skogsundervisning vid statens skogsskolor och kolar- skola anordnas av domänstyrelsen kortare kurser i redskapsvård.
Genom arbetslöshets-kommissionens försorg anordnades under 1930-talet i samarbete med domänstyrelsen kortare kurser i avverkningsteknik o. d. å skilda platser i landet för arbetslösa. Jämväl statens arbetsmarknadskommis- sion anordnar huggarkurser för ovan arbetskraft för tillgodoseende av arbetskraftsbehovet vid skogsavverkningar.
Därjämte må framhållas att skogsvårdsstyrelserna, var och en inom sitt verksamhetsområde, plåga anordna kortare kurser av växlande längd för utbildning av plantörer, röjnings- och gallringsförmän m. fl. och meddelande
av insikt i de elementära grunderna för skogsvård och färdighet i vanligen förekommande skogliga göromål. I viss utsträckning lämnas bidrag från de av skogsvårdsstyrelserna förvaltade skogsvårdskassorna för underlättande av genomgång av dylika kurser.
Av chefen för jo—rdbruksdepartementet tillkallades år 1943 en särskild ut- redningsman för verkställande av utredning rörande införandet av en mel— lanform i det skogliga undervisningssystemet såsom ersättning i viss män för den förutvarande ettåriga fortsättningsskolan vid Kloten. Genom beslut vid 1944 års riksdag i anslutning till nämnda utredning har en ny skola, statens skogsmästarskola, med förläggning i Skinnskatteberg i Västmanlands län inrättats med början från och med den 10 januari 1945. För skolan har Kungl. Ma jzt utfärdat stadga den 8 december 1944. Statens skogsmästarskola har till uppgift att genom teoretisk och praktisk undervisning meddela så- dana kunskaper i skogshanteringen, som erfordras dels för förvaltare i det mindre och medelstora skogsbruket samt för vissa andra befattningshavarc i allmän och enskild tjänst inom skogsbruk och träförädling, där högre kompetens än skogsskola är önskvärd, dels för innehavare och förvaltare av kombinera-de jordbruks- och skogsegendomar, dels för självständiga före- tagare ino-m skog'sh'antering och trävarurörelse.
.
Bortsett från skogsundervisningen vid vissa fortsättningsskolor och viss sådan undervisning vid lantbruksskolor och lantmannaskolor -—4— några av dessa skolor äro starkt skogsbctonade — tor-de på skogsbrukets om- råde i övrigt i vårt land icke förekomma någon direkt statligt under- stödd lägre fackutbildning. Emellertid föreligger förslag till ändring bärut- innan i ett av 1936 års skogsutredning den 26 november 1938 avgivet betänkande (statens offentliga utredningar 1938: 58). Förslaget i nu åsyftad del innebär, att särskilda arbetarkurser skola anordnas av skogsvårdsstyrel- serna. Undervisningen i dessa kurser avses skola ligga rätt nära de special- kurser, som redan för närvarande anordnas av skogsvårdsstyrelserna för utbildande av vissa förmän inom skogsbruket (för kultur-, röjnings-, gallrings- och dylika arbeten).
Rörande de sålunda tilltänkta nya kurserna anföres i betänkandet bland annat följande.
»Av vikt för anslutningen till kurserna torde vara, att deltagarnas utgifter såvitt möjligt begränsas. Kurserna böra sålunda förläggas å lämplig tid av året och på sådant sätt, att resekostnaderna ej bliva onödigt stora. Ersättning, som utgår till skogsvårdsstyrelsen för vid kursen utfört arbete, bör vidare i sin helhet som arbets- premier tillfalla deltagarna. ————— Elev bör erhålla logi pä styrelsens be— kostnad men bör vara skyldig att gälda med kosthållet förenade utgifter, dock att elev, även om de verkliga utgifterna skulle vara större, icke må avkrävas högre ersättning för kost än 50 kronor per månad. Med hänsyn till den allmänna nyttan av denna verksamhet och till att vederbörande vid genomgående av kurs mången gång torde bliva nödsakad avstå från en väsentligt högre arbetsinkomst än de
arbetspremier, som kunna utbetalas, vill utredningen förorda bidrag av allmänna medel i form av stipendier, avsedda att möjliggöra för obemedlade eller mindre bemedlade elever att gälda avgiften för kost. Utredningen ansluter sig i detta hän- seende till det förslag, som framlagts av verkstadsskoleutredningen i dess den 30 september 1938 avgivna betänkande angående centrala verkstadsskolor m. m. (sta- tens offentliga utredningar 1938: 26). Detta förslag skulle, tillämpat på kurser av förevarande beskaffenhet, innebära att elev av stipendiemedel erhölle i första be— hovsgraden högst 20 kronor, i andra behovsgraden högst 30 kronor och i tredje behovsgraden högst 50 kronor, allt per månad.
Det torde icke kunna undvikas, att arbetspremierna utgå med varierande belopp allt efter de till verksamhetens förfogande på olika orter stående arbetsobjekten. Då utredningen räknar med att kursdeltagarna i förhållandevis stor utsträckning skola rekryteras ur högre ålderskategorier _än de, som eljest normalt äro represen— terade vid yrkesundervisning, finner utredningen det motiverat, att i vissa fall sti— pendier utöver de ovan angivna kunna utgå, nämligen i form av bidrag till per- soner med försörjningsskyldighet. Det skulle eljest kunna inträffa, att kursdeltagare trots all flit av lokala förhållanden förhindrades uppnå de arbetspremier, som ut- ginge vid andra liknande kurser, och på grund därav bleve urståndsatta att full- göra den försörjningsskyldighet, som eventuellt åligger dern. Förhöjda stipendier borde då kunna utgå. Dylikt bidrag bör dock ej ifrågakomma i andra fall, än då försörjningsplikten omfattar minst två personer-. Under alla förhållanden synqs bidraget böra begränsas till, därest försörjningsplikten är av nyssnämnd omfattning, högst 25 kronor per månad samt för varje person därutöver, beträffande vilken försörjningsplikt föreligger, ytterligare högst 5 kronor per månad.
Till kursdeltagare utgående kontanta förmåner — arbetspremier, stipendier och bidrag _ må icke sammanlagt uppgå till högre belopp än som motsvarar den på orten gängse dagsinkomsten för fullgod skogsarbetare. Reducering av sådan orsak skall göras i första hand av bidrag och därefter av stipendium. Arbetspremierna må dock ej undergå minskning av nu angiven grund.»
Stipendier och bidrag föreslås skola utgå av statsmedel. Medelsanvis- ningen har ansetts till en början icke böra bestämmas till högre belopp än 25 000 kronor för år.
Skogsutredningens ifrågavarande förslag i sin ursprungliga utformning har ännu ej upptagits av Kungl. Maj:t. Skogsstyrelsen har emellertid i underdå- nig framställning den 15 september 1941 föreslagit ett realiserande av det- samma i något modifierad form och — i varje fall till en början — utan tillskott av särskilda statsmedel. Kostnaderna förutsattes därvid kunna be— stridas genom ianspråktagande av medel, varöver sko-gsvårdsstyrelserna i vanlig ordning förfoga. Ehuru detta senare förslag av Kungl. Maj:t och riks- dagen lämnats utan erinran, hava de senaste årens extra-ordinära förhål— landen lagt hinder i vägen för dess genomförande.
Av intresse i förevarande samband torde vara den ökade uppmärksamhet, som frågan om skogsarbetarkårens rekrytering för närvarande tilldrager sig. Därest denna fråga i överensstämmelse med framställda önskemål skulle göras till föremål för utredning, synes man hava anledning antaga, att jäm- väl utbildningsspörsmålen komma under omprövning.
Statsunderstödda utbildningsanordningar för fiskare.
I vissa kusttrakter, där fiskerinäringen dominerar, ha inrättats yr k es- bestämda fortsättningsskolor i anslutning till fiske- rin äringen. Den fackundervisning som förekommer, ingår i ämnet »arbetskunskap» och omfattar sådana ämnesdelar som fiskevattnet, fiskarna och fiskevården, fångst. och fångstredskap, till näringen hörande praktiska beräkningar grundade på gällande priser, båtar och båtmotorer, navigation, hygieniska, samhälleliga och etiska synpunkter i fråga om arbetet m. m. Jämlikt kungörelsen den 24 juli 1934_ angående undervisning i engelska språ- ket i yrkesbestämd fortsättningsskola i anslutning till fiskerinäring kan i ämnet »arbetskunskap» ingå även engelska språket med 80 timmar eller mera. Undervisningen i fortsättningsskolan omfattar minst 360 timmar, om skolan är tvåårig och minst 180 timmar om den är ettårig. Ingår i undervis- ningen även engelska språket, förlänges den i fråga om tvåårig skola med 40 timmar eller i fråga om ettårig skola med 60 timmar. Utom arbetskun- skap omfattar undervisningen även medborgarkunskap och modersmålet. Det finns för närvarande endast ett fåtal fortsättningsskolor i anslutning till fiskerinäringen och de sakna därför större betydelse för näringen i dess hel— het. Lokalt ha de emellertid sin givna betydelse med hänsyn till att fort— sättningsskolan är obligatorisk för den ungdom det gäller.
För närvarande finnes ilandet en fast fiskeriskola vid Aneboda, Ugglehult, i Kronobergs län. Den drives av södra Sveriges fiskeriförening u. p. a. och står under lantbruksstyrelsens överinseende. Enligt nu gällande reglemente för skolan, vilket utfärdats av lantbruksstyrelsen den 6 november 1937, är dess ändamål att genom meddelande av undervisning på fiskets om- råde utbilda fiskeritjänstemän, fiskodlare och fiskare såväl på sötvattensfis- kets som saltvattensfiskets område. Fullständig undervisningskurs i denna skola anordnas i regel vartannat år och skall enligt reglementet pågå under 46 veckor.
Undervisningens läggning och de förkunskaper, som erfordras för inträde vid skolan, göra att den närmast är avsedd för dem, som vilja ernå kompe— tens för anställning som fiskeritjänstemän hos hushållningssällskapen eller liknande privata befattningar eller som föreståndare vid fiskodlingsanstal- ter. Såväl undervisning som uppehälle vid skolan ävensom vid de olika platser, där praktisk utbildning äger rum, är kostnadsfri för högst 5 elever.
Under de båda senare år, då fiskeriskola hölls, deltogo 7 respektive 6 elever.
Under de år, då fiskeriskola icke avhålles, anordnas jämlikt av föreningen uppgjorda, av lantbruksstyrelsen godkända förslag, olika specialkurser. Så- lunda avhålles då en sex-veckorskurs i fiskrcdskapstillverkning i Aneboda med föreläsningar i fiskeribiologi, fiskevård och fiskerilagstiftning, en sex-
dagarskurs i dammkultur i Aneboda samt fyra två— till tredagarskurser i fiskevård, fiskerilagstiftning och dammkultur, förlagda till olika platser i södra Sverige. Samtliga dessa kurser äro avsedda för fiskare, lantbrukare m. fl. och bedrivas enligt av lantbruksstyrelsen fastställd plan. De äro av ungefär samma omfattning som vissa av lantbruksstyrelsen anordnade fiske- vårdskurser, vilka nämnas i det följande. Deltagandet i dessa kurser är kost- nadsfritt, men bidrag för resor eller uppehälle utgår ej.
För bestridandet av kostnaderna för såväl fiskeriskolan som ovannämnda kurser åtnjuter föreningen statsunderstöd, vilket under de senaste åren utgått med 8 375 kronor årligen.
Förutom vid Aneboda har undervisning i för fiskare vik- tiga ä m 11 en såsom navigation, motorlära, författningar rörande sjöfart och fiske in. in. under flera år vid sidan av övrig undervisning meddelats vid folkhögskolorna i Grebbestad och Tyft i Göteborgs och Bohus län samt i G amleby i Kalmar län. Från rektorerna vid dessa skolor ha de sakkunniga införskaffat särskilda redogörelser för undervis- ningens organisation och omfattning m. 111. Av redogörelsern-a, vilka återgivas i bilaga A, inhämtas i huvudsak bland annat följande.
Med vinterkurserna 1921/1922 infördes vid folkhögskolorna i Grebbestad och Tyft särskilda kurser för fiskare och sjömän, vilka kurser numera be- nämnas skolornas navigationsavdelningar. Vid vardera skolan är undervis- ningen i vissa av de allmänbildande folkhögskoleämnena gemensam för na— vigationsavdelningens och övriga vinterkursens (vanligen första årskursens; i T yft i viss utsträckning också andra ärskursens) elever. Såsom egentliga fackämnen upptagas navigation, sjömanskap, motorlära, matematik och författningskunskap. Vid båda skolorna omfattar fackämnesundervisningen 18 a 20 veckotimmar under hela kursen. De ämnen, i vilka gemensam under— visning meddelas, äro i Grebbestad svenska språket, naturlära, hälsolära, räk— ning, bokföring, motorlära, sång och gymnastik; åtminstone vad navigations— avdelningens elever beträffar omfattar undervisningen i naturlära även så— dana ämnesdelar som väderlekslära, stjärnkunskap och havsbiologi. De mot- svarande allmänbildande ämnena vid skolan i Tyft förtecknas sålunda: svenska språket, litteraturhistoria, historia, geografi, statskunskap, kommu- nalkunskap, nationalekonomi, naturlära, hälsolära, räkning, möteslära, sång och gymnastik; vissa år även bokföring och välskrivning.
Undervisningen är så avpassad, att elev efter slutad kurs skall kunna såsom privatist avlägga skepparexamen av l:a klass vid navigationsskola. I allmänhet åtnöja sig emellertid eleverna med fiskeskepparexamen eller skepparexamen av 2:a klass, vilka kun-skapsprov kunna avläggas vid respek— tive folkhögskolor omedelbart efter kursernas slut. Undervisningen i motor— lära meddelas i den omfattning, som erfordras för motorskötarbevis. Det bör nämnas, att vid skolan i Grebbestad numera även förekommer undervis—
ning i enklare matlagning, avsedd att giva främst fiskare och sjömän på mindre fartyg tillräckliga kunskaper för att tillreda kosten under vistelse till sjöss.
För undervisningen i fackämnena är vid vardera skolan anställd lärare med sjökaptensexamen. Obemedlade elever från Göteborgs och Bohus län åtnjuta, förutom stipendier av statsmedel, förmånen av fri bostad jämte värme och lyse, om de bo i skolans elevhem; mindre bemedlade sådana elever betala halv hyra. Från och med år 1944 beviljar Göteborgs och Bohus läns landsting dessutom stipendier åt elever från lan-dstingsområdet med be— lopp motsvarande per elev 1/3 av det statliga stipendiet. Särskilt vid skolan i Grebbestad utgå stipendier av donationsmedel till sammanlagt ganska bety- dande belopp.
Antalet clever i navigationsavdelningen vid skolan i Grebbestad har under tioårsperioden 1935)/1944 uppgått till 91, huvudsakligen och i ungefär lika stor utsträckning sjömän och fiskare. Det största elevantalet redovisas för vinterkursen 1938/1939, som räknade 23 deltagare. Elevantalet vid folkhög- skolan i Tyft uppgives ha uppgått till sammanlagt 411 under 24 vinterkurser. Det högsta antalet redovisas för kursen 1940/1941, då 33 elever deltoge i navi- gationsundervisningen. I nu pågående vinterkurs deltaga 23 elever i denna undervisning.
Beträffande folkhögskolan i Gamleby är undervisningen därstädes i navi- gation m. m. delvis ordnad på ett annat sätt än vid de båda andra nämnda folkhögskolorna. Sålunda pågår den huvudsakligen på eftermiddagarna un- der hela kurstiden utöver det vanliga skolschemat. Fackämnena äro i huvud- sak desamma som i de övriga skolorna men timantalet i dessa ämnen är mindre och uppgår sålunda endast till 10 a 12 i veckan. Efter avslutad kurs avlägges skepparexamen av 2:a klass. Skolans rektor handhar själv under- visningen i fackämnena. Vid skolan anordnas även en specialkurs för bli- vande motorskötare.
Antalet deltagare i navigationskursen har växlat mellan högst 34 och lägst 10. De flesta deltagarna ha varit fiskare. Motorskötarkurserna ha räknat än flera deltagare än navigationskurserna.
Under åren 1939—1940 anordnades genom lantbruksstyrelsens försorg två längre undervisningskurser för fiskare. Den ena, avsedd för västkustfis— kare, var förlagd till folkhögskolan i Tyft och pågick från den 20 november till den 16 december 1939 med i regel 7 timmars undervisning per dag i äm— nen såsom fiskarnas systematik och anatomi, havsfiskefrågor, fiskeriadmi— nistration, fiskhandel, båtbyggeri, författnings- och föreningskunskap, bok- föring m. m. Kursen hade 9 deltagare och i statsanslag hade erhållits 5 000 kronor. En närmare redogörelse även för denna kurs lämnas i den nyss åbe— ropade bilagan. — Den andra kursen, som var avsedd för sötvattens- och ost— kustfiskare, var förlagd till folkhögskolan i Forssa, Gävleborgs län. Under—
visningsplanen var här i stort sett densamma som vid Tyft, med undantag av att havsfiskefrägor utbytts mot frågor berörande ostkust- och sötvattensfis- karna och deras miljöförhällanden. I kursen som pågick under tiden 5 t'ebrual'i—2 mars 1940, deltogo 20 elever. Statsanslaget var även för denna kurs 5 000 kronor. Deltagandet i båda kurserna var kostnadsfritt, och även för resor till kurserna och uppehälle erhöllo deltagarna vissa bidrag. Avsikten är att åter anordna dylika kurser, när lugnare förhållanden inträda.
Utom nu nämnda u n d e r v i s ni n g f ö r f i s k 3 r e har dylik hittills meddelats i k 0 r t a re k u rs e r av olika slag och förlagda till olika orter. Lantbruksstyrelsen har sålunda under ett flertal år anordnat två är tre kurser årligen.1 Kurserna ha omfattat 3 dagar och avsett undervisning i fiske och fiskevård, huvudsakligen berörande sötvattensfisket. Medel till dessa kurser ha 'av Kungl. Maj:t ställts till lantbruksstyrelsens förfogande ur anslaget till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen. För budgetåren 1936/1937, 1937/1938 och 1938/1939 anvisades respektive 1000, 1 200 och 1 350 kronor. Deltagarantalet i kurserna dessa är var sammanlagt respektive 89, 102 och 153.. Kurserna ha varit avgiftsfria och för kost och logi ha deltagarna erhållit bidrag med omkring hälften av kostnaderna. _
Under en följd av år har genom länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län försorg anordnats undervisningskurser i navigation m.m. f ö r f i s k a r e inom länet. Kurserna hava varit av a m b u l a t o ri s k karaktär. Kostnaderna för dessa kurser ha bestritts dels med ortsanslag dels med medel från anslaget till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen. Statsbidraget har i regel utgått med belopp motsvarande halva kostnaden för varje kurs. Detsamma gäller i fråga om vissa liknande kurser ehuru av mindre omfattning — i allmänhet kurser om en å två veckor —— vilka hållits i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Gävleborgs och Västernorrlands län. Sistnämnda kur- ser hava anordnats i Kalmar län av länsstyrelsen, i Malmöhus län av Malmö- hus läns havsfiskeförening och i övriga län av vederbörande hushållnings- sällskap, ofta i samband med fiskarenas organisationer. Under de senaste åren har deltagarantalet i kurserna på grund av beredskapstjänstgöring och andra faktorer i samband med kriget varit mindre än tidigare. Under budgetåret 1938/1939, alltså sista fredsåret, anvisades 4 795 kronor till tre navigationskurser i Göteborgs och Bohus län. Dessa kurser hade samman- lagt 21 deltagare och varje kurs pågick under cirka 10 veckor enligt plan, återgiven som bilaga B till detta betänkande. För de mindre omfattande navigationskurserna i andra län utbetalades samma år 1 614 kronor i stats— bidrag för 6 kurser med sammanlagt 104 deltagare. Plan för en dylik kurs
1 Under de senaste åren ha dylika kurser på grund av svårigheten att erhålla elever icke avhållits.
5—916436
innehålles i bilaga B 1. Nu nämnda kurser äro alla kostnadsfria, men del- tagarna få själva svara för resor och uppehälle.
Anstalter för utbildning inom sjömansyrket. .
Viss undervisning i fortsättningsskola m. m. I likhet med vad som gäller bl. a. i fråga om fiskerinäringen, kan yrkesbestämd fortsättningsskola inrättas även i anslutning till sjöfart och navigation. En ettårig sådan skola finnes för närvarande i Göteborg. I ämnet »arbetskunskap» ingår i detta fall endast navigation och sjömansskap och sålunda bl. a. icke engelska språket. Under- visningen i nämnda ämne omfattar sammanlagt 150 timmar. Av skolöver- styrelsen den 22 juni 1942 fastställd läroplan för nämnda fortsättningsskola återgives såsom bilaga C.
Angående förslag om anordnande vid Göteborgs praktiska mellanskolof av en fyraårig sjöfartsteknisk linje har nämnts i det föregående.
Den lägre hefälsutbildningen. Den första svenska undervisningsanstalten för sjömän synes hava inrättats i Stockholm på grund av ett kungl. brev år 1658. Denna anstalt vann med tiden efterföljd å andra orter. Först med till— ' komsten av 1841 års reglemente för navigationsskolorna i Stockholm, Göte- borg, Gävle, Malmö och Kalmar erhöll emellertid navigationsskoleväsendet en fastare organisation. För särskilda »lägre navigationsskolor» i Karls- hamn, Visby och Härnösand utfärdades reglementen den 14 maj 1842. Seder- mera tillkommo navigationsskolor i Västervik (1859) och Strömstad (1880). År 1912 indrogos navigationsskolorna i Gävle, Karlshamn, Visby, Västervik och Strömstad, medan skolorna i övriga städer bestå även efter senaste om- organiSationen 1931.
Förnyade reglementen för navigationsskolorna utfärdades den 13 februari 1866, den 1 juni 1877, den 6 juni 1890 och den 29 mars 1912. Från och med den 1 juli 1931 gäller stadgan för navigationsskolorna i riket den 19 juni 1931. Överstyrelse för navigationsskolorna är kommerskollegium. Den närmaste tillsynen utövas av särskilda direktioner, en var bestående av skolans rektor och fyra eller sex andra ledamöter, av vilka halva antalet, däribland ordföranden, utses av Kungl. Maj:t och den andra hälften av stadsfullmäktige i vederbörande stad. Staden tillhandahåller kostnadsfritt lokaler åt skolan.
Tidigare omfattade fullständig navigationsskola endast sjökaptensklass och styrmansklass samt övermaskinistklass och maskinistklass. Genom 1912 års reglemente tillko-mmo skepparklass och tredje maskinist- klass. Utökningen stod i samband med vissa förändringar i avseende å fordringarna för utövande av befäl å fartyg, vilka innefattades i befälsförord- ningen den 29 mars 1912. Rörande motiven till de vidtagna ändringarna in- hämtas ur det kommittébetänkande (av den 30 oktober 1906), som i väsent—
liga delar låg till grund för reglementet och förordningen, hurusom ett antal föreningar av sjöfartsidkare m. fl. inkommit med framställningar om vidta— gande av åtgärder för bättre utbildning av handelsflottans befäl och därvid uttalat krav på skärpta bestämmelser i avseende å befälhavarens kompetens, i fall där särskild sådan dittills icke erfordrats, ävensom på skärpta behö— righetsvillkor i övrigt för såväl befälhavare som styrmän och maskinister. Kommitténs överväganden i anslutning till de sålunda framställda kraven utmynnade i förslag bland annat om »inrättande av två lägre grader av befälhavare, l:a och 2:a klass skeppare» med kompetens att föra befäl i sådana fall, där innehavande av styrmans- eller befälhavarebrev icke synts erforderligt, om införande av en ny klass av examinerade maskinister —— maskinist av tredje klass — »avsedd dels för självständig maskinisttjänst i mindre maktpåliggande befattningar, speciellt sådana i vilka (nuvarande) reglemente icke föreskriver examinerad maskinist, såsom t. ex. å större ång- slupar, ångfärjor, bogserångfartyg och mindre lastångfartyg, samt dels till biträde åt maskinister av högre klass å andra ångfartyg», samt slutligen om inrättande av en lägsta grad av maskinisttjänst, benämnd maskinskötare, vars behörighet skulle inskränkas till att sköta maskineriet å vissa mindre passagerarångfartyg i begränsad fart.
För utbildande av skeppare av l:a klass och maskinister av 3:e klass före- slog kommittén anordnande av särskilda tremånaders kurser vid naviga- tionsskola, vilka skulle avslutas med skepparexamen av l:a klass, respektive maskinistexamen av 3:e klass. I anslutning härtill inrättades genom 1912 års förordning behörighetsbreven skepparbrev av l:a klass och maskinistbrev av 3:e klass.
Skepparklass finnes nu vid samtliga fem navigationsskolor. Därjämte har under åren 1938—1944 undervisning till skeppar/examen av l:a klass anordnats i en särskild skepparkurs med anslag ur handel-s— och sjöfarts- fon-den. Denna kurs har varit förlagd till Lysekil med undantag för åren 1942 och 1943, då den hölls i Skärhamn. Att särskilda kurser för privatister årligen pågå vid två folkhögskolor har nämnts i det föregående.
3:e maskinistklass finnes inrättad vid samtliga skolorna utom vid den i Kalmar, som omfattar endast nautisk linje.
För inträde i de olika klasserna fordras, förutom att vara svensk med- borgare, att äga tillräcklig syn— och hörselförmåga enligt vad därom när- mare finnes föreskrivet samt, om inträde sökes på nautisk linje, normalt färgsinne, ävensom att ej vara behäftad med lyte eller sjukdom, som gör vederbörande olämplig för ifrågakommande hefälstjänst till sjöss. Vidare fordras, att sökande vid anställd prövning visat sig äga nödiga insikter i svenska språket och matematik samt, vad inträde i skepparklass beträffar, jämväl färdighet i kompassens avläsning. Därjämte fordras att ha fullgjort viss del av den praktiska tjänst, som är föreskriven för erhållande av
respektive behörighetsbrev. Vad inträde i skepparklass beträffar är sålunda föreskrivet, att av den praktiska tjänst, som erfordras för erhållande av skepparbrev av l:a klass, skall ha fullgjorts minst 36 månader, därav minst 12 månader i östersjö— eller vidsträcktare fart. För inträde i 3:e maskinist- klass fordras, att av den för erhållande av maskinistbrev av 3:e klass före- skrivna praktiska tjänsten fullgjorts minst 15 månader, varav minst 6 måna- der å fartyg och 6 månader å mekanisk verkstad, dock att i sistnämnda tid mä ingå högst 3 månader av sådan ersättningstjänst för arbete å mekanisk verkstad, som enligt vad särskilt är stadgat må godtagas för erhållande av maskinistbrev av 3:e klass. Det bör nämnas, att såsom sådan ersättnings- tjänst godtages bland annat yrkesarbete vid verkstadsskola för mekaniker.
Kommerskollegium äger i särskilda fall, då omständigheterna anses där— till föranleda, medgiva undantag från ovannämnda villkor för vinnande av inträde i de olika klasserna.
Undervisningen omfattar i skepparklass 13. veckor och i 3:e maskinist- klass likaledes 13 veckor eller, om undervisningen meddelas i aftonkurs, om- kring 38 veckor. I skepparklass meddelas undervisning i matematik, navi- gation, sjömanskap, författningskunskap, svenska språket samt hälso- och förbandslära. I 3:e maskinistklass äro ämnena matematik, maskinlära, svenska språket samt hälso- och förbandslära. Ämnenas omfattning i respektive klasser framgår av bilaga D. Undervisningen i skepparklass utgör ett avslutat helt, såtillvida som det mera undantagsvis förekommer, att elev efter avlagd skep—parexamen fortsätter att läsa på högre examen. Den, som avlagt maskinistexamen av 3:e klass och som senast året därefter söker in- träde i närmast högre klass —— 2:a maskinistklass — är, om han i examen blivit godkänd i alla ämnen, befriad från inträdesprövning till nämnda högre klass. Motsvarande befrielsegrund gäller icke för den som från skep- parklass vill fortsätta att läsa på styrmansexainen.1
Elev i skeppar- eller 3:e maskinistklass har att erlägga inträdesavgift med 10 kronor och kursavgift med 8 kronor.
Antalet utexaminerade elever under tioårsperioden 1935—1944 har i genomsnitt per år uppgått till 77'9 i skepparklasserna och till 815 i 3:e maski— nistklasserna.
Enligt kommittéförslaget skulle 2:a klass skeppare ej vara skyldig un— derkasta sig någon navigationsskolekurs utan endast ett förhör (s k e p p a r— e x a 111 e 11 a v 2 : a kl a s s) inför navigatio-nsskoleföreståndare, därvid han skulle visa sig äga kännedom bland annat om sjökortet, kompassen och kursers avsättande, om gällande stadganden angående åtgärder till und-
1 I styrmansklass omfattar undervisningen 37 veckor. Styrmansexamen är obligatorisk för inträde i sjökaptensklass, i vilken undervisningen omfattar 33 veckor. Undervisningen i 2:a maskinistklass omfattar 37 veckor och i övermaskinistklass 33 veckor. Maskinist- examen av 2:a klass förutsättes för inträde i övermaskinistklass. Viss utbildning vid flottan jämställes med examen i de olika klasserna vid navigationsskola.
vikande av ombordläggning samt om vad som bör iakttagas i händelse av strandning. Om sättet för inhämtande av de erforderliga kunskaperna ansåg kommittén ej nödigt att lämna några närmare föreskrifter. Kommittén an- förde på denna punkt följande: »Väl skulle kommittén i likhet med vad från några håll gjorts gällande, anse ändamålsenligt, att mindre nautiska kurser eller sjömansskolor bleve anordnade för undervisning i navigering för dem, som så önskade, men anordnandet därav har kommittén ansett ligga utom området för den offentliga navigationsundervisningen.» »De kun- skaper varom nu är fråga», tillade kommittén, »äro för övrigt av den enkla beskaffenhet, att de lätteligen självständigt kunna inhämtas ur en mindre lärobok, som för ändamålet borde utgivas.» »De sålunda uppställda ford- ringarna äro», summerade kommittén sin uppfattning, »särskilt vad beträf- far 2:a klass skepparen, ingalunda stränga och utgöra endast ett minimum av den erfarenhet och de kunskaper i sjömansyrket, som man är berättigad att fordra hos personer, åt vilka en befälhavarplats kan anförtros.» I detta sammanhang är det av intresse att anteckna, att kommittén i fråga om det ovannämnda förhöret för erhållande av 2:a klass skepparbrev erinrade om, att navigationsskolor funnes på så många orter — 10 stycken för det då- varande —— att någon svårighet att inställa sig vid en sådan skola i allmän— het ej syntes förefinnas, särskilt i betraktande därav, att enligt vad statisti— ken utvisade, endast ett fåtal fartyg av den beskaffenhet, att de borde föras av 2:a klass skeppare, funnes i sådana delar av landet, som vore mera av- lägset belägna från navigationsskola.
l överensstämmelse med kommitténs förslag inrättades skepparbrev av 2:a klass liksom också maskinskötarbevis.
Genom befälsförordningen den 12 juni 1936, vilken från och med den 1 januari 1937 ersatte förordningen i ämnet den 29 mars 1912, tillkomma ytterligare vissa lägre behörighetshandlingar, nämligen fö ra rb e vis a v l:a. 2:a och 3 :e klass samt fiskeskepparbrev av l:a och 2 : a k l a s s. Redan dessförinnan hade 111 o to r s k ö 't a r h e vi s införts som komplement till maskinskötarbeviset. Vad beträffar fordringarna för skepparbrev av 2:a klass samt för olika slag av förarbevis och fiskeskeppar— brev ävensom maskin- och motorskötarbevisen, gälla enligt den nuvarande befälsförordningen och därtill sig anslutande bestämmelser i navigations- skolestadgan följande föreskrifter.
För erhållande av skepparbrev av 2:a klass fordras att hava avlagt fiske— skepparexamen eller Skepparexamen av 2:a klass. Förstnämnda examen avlägges -— enligt & 13 mom. 2 befälsförordningen — vid av staten under- stödd anstalt för undervisning i navigation åt fiskare. Med detta uttryck avses vissa ambulatoriska kurser för fiskare, som omnämnts i det föregående. Skepparexamen av 2:a klass (5 47 navigationsskolestadgan) avlägges efter anmälan hos rektor vid navigationsskola sedan föreskriven praktisk tjänst fullgjorts. Prövningen förrättas av rektor, om denne är nautiskt utbildad,
men eljest av annan nautiskt utbildad ordinarie lärare vid skolan, som rektor för ändamålet utser. Prövningen äger rum å tid och i den ordning, som rek— tor bestämmer. Vid prövningen skall närvara sakkunnigt och opartiskt vittne, förordnat av kommerskollegium. För att vid prövningen kunna god- kännas skall, enligt å 14 mom. 5 befälsförordningen, examinan-d hava visat sig äga nödig kännedom om sjökortet, kompassen och dess deviation, loggen och lodet samt kursers och pejlingars rättande och avsättande, om segling i strömvatten, om rodrets och propellerns verkan, om utprickning i svenska och angränsande farvatten, om gällande stadganden angående åtgärder till undvikande av ombordläggning samt om vad som bör iakttagas i händelse av sjöolycka ävensom översiktlig kännedom om de svenska lagar och för- fattningar, vilkas tillämpning ankommer på befälhavare å segelfartyg i östersjöfart. Det ankommer på kommerskollegium att meddela erforderliga närmare föreskrifter angående omfattningen av dessa examensfordringar. Av kommerskollegium sålunda meddelade föreskrifter återfinnas såsom bi- ' laga E. Bortsett från förut omnämnd, företrädesvis för fiskare avsedd un— dervisning vid vissa folkhögskolor jämte viss undervisning vid sjömans- institutet i Stockholm, förekommer såsom regel icke statsunderstödd un— dervisning för Skepparexamen av 2:a klass. Dock har sådan undervis- ning i ganska stor utsträckning förekommit under en tidigare arbetslös- hetsperiod genom den kursverksamhet, som då bedrevs. Beträffande de praktiska fordringarna för skepparbrev av 2:a klass gäller såsom regel, att vederbörande skall hava fullgjort tjänst på däck under minst 3 är å fartyg om minst 20 ton i fart utanför öppen kust eller utomskärs eller i motsvarande fart å Vänern eller Vättern. För avläggande av Skepparexamen av 2:a klass utgår en avgift av 20 kro— nor, varav hälften tillfaller examensförrättaren och hälften examensvittnet. I detta sammanhang bör nämnas, att sjöförsvarets utbildningskommission i sitt den 27 november 1943 avgivna betänkande med förslag angående ut- bildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap vid marinen (statens offentliga utredningar 1943144) ifrågasatt särskild kompletterande utbild- ning för värnpliktiga, som hänvisas till vissa underbefälskurser. Sådan kurs synes, framhåller kommissionen, även om i densamma bör ingå både teore- tisk och praktisk befälsutövning i lämplig omfattning, dock huvudsakligen böra omfatta sådan kompletterande utbildning, som kan komma att bli till mera nytta både för försvaret och de värnpliktiga själva. För däcksavdel- ningen föreslås denna kompletterande utbildning avse att giva sådana kun- skaper, som ingå i fordringarna för Skepparexamen av 2:a klass. En dylik utbildning, fortsätter kommissionen, kan nämligen vara av värde för de värnpliktiga i deras fortsatta verksamhet såväl i det militära som i det civila livet. Dessutom är enligt kommissionen att antaga, att de flesta även komma att uppskatta, att utbildningen på detta sätt leder fram till en officiell kom- petens, som författningsenligt styrkes genom utfärdat intyg. Enligt vad de
sakkunniga inhämtat, är kommissionens förslag i angivna hänseende föremål för fortsatt utredning inom marinstaben för att, om så visar sig möjligt, cffektueras i ett nytt skolreglemente för värnpliktiga för tillämpning från och med hösten 1945.
Vad beträffar utbildningen för det fast anställda manskapet vid marinen, må i detta sammanhang nämnas, att undervisningen i underbefälskola för däcksavdelningen är så avpassad, att denna bland annat skall motsvara Skepparexamen av 2:a klass. Inom kustartilleriinspektionen pågår utredning, på grund av kommissionens förslag, om sådan komplettering av utbildningen av eleverna i kustartilleriets signal- och minavdelning, att den skall leda fram till Skepparexamen av 2:a klass.
De teoretiska fordringarna för förarbevis av l:a klass eller förarbevis av 2:a klass (befälsförordningen & 14 mom. 4 och 2) äro skäligen enkla. I nu berört hänseende 'kräves sålunda endast, att vederbörande vid förhör — an- tingen vid navigationsskola inför rektor, därest denna äger nautisk utbild- ning, samt eljest inför av rektor därtill utsedd ordinarie lärare med sådan utbildning, eller ock inför någon statens fartygsinspektör med dylik utbild- ning eller inför särskild sakkunnig förordnad av länsstyrelse —— visar sig äga nödig kännedom om sjökortet, kompassen, loggen och lodet samt kursers och pejlingars rättande och avsättande, om utprickning i svenska farvatten, om gällande stadganden angående åtgärder till undvikande av ombordlägg- ning samt om vad som bör iakttagas i händelse av sjöolycka. I avseende å de praktiska fordringarna för bevisens förvärvande är föreskriven en tjänste- tid av minst 3 år till sjöss på däck å fartyg om minst 20 ton i fråga om förarbevis av l:a klass och en tjänstetid av minst 1 år till sjöss i tjänst på däck i fråga om förarbevis av 2:a klass.
För erhållande av förarbevis av 3:e klass (5 14 mom. 1) fordras allenast att vid sådant förhör, varom nyss nämnts, hava visat sig äga nödig kännedom om gällande stadganden angående åtgärder till undvikande av ombordlägg- ning samt om sjökortet och om utprickning i svenskt farvatten. Någon fordran på praktisk tjänst är icke uppställd beträffande förarbevis av 3:e klass.
För erhållande av fiskeskepparbrev av l:a klass (5 13 mom. 2) fordras att hava avlagt fiskeskepparexamen samt att hava tjänstgjort sammanlagt minst 3 år på däck å fartyg i östersjö- eller vidsträcktare fart. I fråga om fiske- skepparbrev av 2:a klass (5 13 mom. 1) fordras kunskaper i enahanda om- fattning som beträffande förarbevis av ]:a klass och förarbevis av 2:a klass. Den praktiska tjänsten är bestämd till minst 2 års däckstjänst ä fartyg i östersjö- eller vidsträcktare fart.
Vad slutligen angår maskin- eller motorskötarbevis (& 18), äro följande föreskrifter meddelade. För erhållande av maskinskötarbevis fordras att vid förhör inför maskintekniskt utbildad ordinarie lärare vid navigationsskola, någon statens fartygsinspektör med ingenjörs- eller maskinteknisk utbildning
eller av kommerskollegium förordnad sakkunnig hava visat sig äga nödig kännedom om de allmänna grunderna i ångmaskinlära samt om mindre sjö- ångmaskiner och deras skötsel. I fråga om motorskötarbevis fordras att vid förhör inför nyss nämnd vederbörande hava visat sig äga nödig kännedom om de allmänna grunderna i motorlära samt om oljemotorer (med och utan omkastning) samt deras skötsel. I båda fallen förutsättes, att förhöret verk— ställes efter fullgjord praktisk tjänst under minst 11/2 år. Av denna tjänstetid skola i fråga om maskinskötarbeviset minst 8 månader hava tillbragts såsom eldare å ångfartyg, vars maskinstyrka uppgår till 50 hästkrafter eller mera, och den tid, som kan återstå, såsom maskinarbetare vid mekanisk verkstad i arbete med sjöångmaskiners tillverkning eller reparation. Beträffande motor- skötarbeviset skola av den sammanlagda tjänstetiden 11/2 år minst 8 månader hava tillbragts såsom motorman å motorfartyg, vars maskinstyrka uppgår till 35 (25) hästkrafter1 eller mera, och den tid, som kan återstå, såsom ma- skinarbetare vid mekanisk verkstad i arbete med tillverkning eller reparation av oljemotorer om minst 35 (25) hästkrafter.
Rörande vissa kurser för erhållande av motorskötarbevis har nämnts i det föregående. Maskinskötarutbildning förekommer i viss utsträckning vid sjö- mansinstitutet i Stockholm, där också utbildning sker av motorskötare. Ovan- nämnda förslag av sjöförsvarets utbildningskommission om kompletterande utbildning för vissa värnpliktiga avser, vad maskinavdelningen beträffar, att utbildningen avpassas med hänsyn till de fordringar, som föreskrivas för erhållande av maskinskötar- eller motorskötarbevis. Enligt vad de sakkun- niga inhämtat, är förslaget föremål för fortsatt utredning inom marinstaben för att, om så visar sig möjligt, effektueras i ovannämnda nya skolregle- mente för värnpliktiga.
Samtliga ovannämnda behörighetshandlingar utfärdas av kommerskol— legium med undantag av förarbevis av 2:a och 3:e klass, fiskeskepparbrev samt maskin- och motorskötarbevis. Ersättning för undergående av förhör, som erfordras för förarbevis av l:a klass, utgår med 10 kronor. Förarbevisen av 2:a och 3:e klass utfärdas enligt fastställt formulär av den, som förrättat förhöret. Ersättning för förhöret utgår med 10 respektive 5 kronor. Fiske- skepparbrev utfärdas av vederbörande länsstyrelse. Ersättning för förhör, som förutsättes för erhållande av fiskeskepparbrev av 2:a klass, utgår med 10 kronor. Vad slutligen angår maskin- och motorskötarbevisen, utfärdas de- samma, enligt fastställt formulär, av den som förrättat förhöret. Ersättningen för förhöret är i detta fall bestämd till 20 kronor. — För utfärdande av intyg eller bevis över hållet förhör utgår icke i något fall särskild ersättning.
Under åren 1934—1938 utfärdades skepparbrev av 2:a klass till ett antal av 135 i medeltal per år. Medeltalet för åren 1939—1944 utgjorde 74. År
1 Siffra framför parantes angiver indikerade hästkrafter. siffra inom parantes effektiva hästkrafter.
1937, med vilket år den nuvarande befälsförordningen trädde i kraft, ut- färdades 413 förarbevis av l:a klass. Antalet sådana bevis sjönk under åren 1938—1944 till resp. 138, 86, 53, 50, 36, 54 och 62. Beträffande förarbevis av 2:a och 3:e klass samt fiskeskepparbrev föreligger icke någon samlad sta- tistik. Så är icke heller fallet rörande maskin- och motorskötarbevisen.
De sakkunniga hava ansett sig höra i en särskild promemoria (bilaga F) sammanfatta vissa allmänna bestämmelser, som enligt befälsförordningen gälla för rätten att utöva befäl. I anslutning därtill angivas vissa skärpnin- gar, som den nuvarande 1936 års befälsförordning innebär i jämförelse med den närmast därförut gällande lagstiftningen. I promemorian lämnas vidare en redogörelse angående räckvidden av den befälskompetens, som grundas på olika slag av behörighetsbrev och -bevis.
Utbildningen av skeppskockar. År 1909 upprättades av Sveriges redareför- ening en kockskola i Göteborg, vilken förblev i verksamhet till och med år 1916. För denna skola erhöll föreningen under åren 1912—1916 statsbidrag med sammanlagt 16 775 kronor. Skolan upphörde emellertid med sist- nämnda år på grund av alltjämt ökade kostnader för dess drift.
Efter förslag av de 5. k. skeppstjänstkommitterade anvisade Kungl. Maj :t den 23 januari 1922 ur handels- och sjöfartsfonden ett belopp av 2 850 kro— nor för anordnande av en försökskurs för utbildning av skeppskockar. Kursen förlades till Stockholm. I anledning av förnyat förslag av nämnda kommitterade den 28 februari 1923 uppdrog Kungl. Maj:t den 31 augusti 1923 åt kommerskollegium att, efter samråd med socialstyrelsen, i Stock- holm eller Göteborg anordna en tremånaderskurs för utbildning av skepps- kockar. Medel till denna kurs ställdes till förfogande genom Kungl. Maj:ts brev sistnämnda dag och den 12 december 1924. Tillhopa anvisades för ändamålet 5625 kronor från ovannämnda fond. Kursen kom till stånd i Göteborg.
Under åberopande bland annat av erfarenheterna från den kursverksam— het, som sålunda försöksvis anordnats, gjorde nya stewartföreningen fram- ställning i fråga om verksamhetens fortsättande och ytterligare utvecklande. Kungl. Maj:t ställde genom beslut den 30 april 1926 ett belopp av 7 500 kronor till förfogande för ändamålet från handels- och sjöfartsfonden. Kur- sen, som skulle anordnas av kommerskollegium efter samråd med social- styrelsen, förlades till Göteborg med början den 1 april 1927 och fortgick under fyra månader. I den berättelse, som den 14 februari 1928 avgavs an- gående anslagets användning, uttalade dåvarande t. f. chefen för kommers- kollegii fartygsinspektionsbyrå och dåvarande byråassistenten för sjöfarts- ärenden i socialstyrelsen, att, enär bristen inom handelsflottan på verkligt duglig manlig kökspersonal alltjämt vore starkt framträdande, syntes det i hög grad önskvärt, att utbildningen av skeppskockar med det snaraste
ordnades på mera definitivt sätt och i största möjliga överensstämmelse med den yrkesskoleundervisning, som genom statens och kommunernas försorg ägde rum inom andra yrkesgrenar. I avvaktan härpå förordades, att ett anslag på 7 500 kronor beviljades som ett första bidrag till en kurs för ut- bildning av skeppskockar, vilken på initiativ från vissa sydsvenska rederi- företag vore avsedd att anordnas i Hälsingborg. Härmed torde hava åsyf- tats en framställning av södra kretsen av Sveriges redareförening den 14 februari 1928 om bidrag med ett belopp av nyssnämnda storlek från han- dels- och sjöfartsfonden till upprättande av en kockskola i nämnda stad. Skolan skulle enligt framställningen anordna kurser om fyra månader med tio elever i varje kurs. Elev skulle hava att erlägga viss avgift men skulle härför åtnjuta även förmånen av fri bostad och kost under hela kurstiden. Undervisningen angavs vara avsedd att omfatta praktisk matlagning, födo- ämneslära, räkning och bokföring, hygien samt författningskännedom. Såsom föreståndare för kursen skulle anställas en erfaren steward. Den teoretiska delen av undervisningen skulle däremot ombesörjas av en skol— kökslärarinna. Genom beslut den 2 mars 1928 beviljade Kungl. Maj:t det begärda bidraget. Ytterligare bidrag för ändamålet från handels- och sjö- fartsfonden beviljades under åren 1929—1935 med sammanlagt 55000 kronor.
Bidraget för 1935 var beräknat att utgå med 250 kronor för en var i hel (eller större del av) kurs deltagande elev, som visats hava före sitt inträde i kursen haft anställning sammanlagt minst 12 månader såsom kock eller kockelev å fartyg med en bruttodräktighet av minst 750 registerton, dock att det sammanlagda bidraget till dylika kurser under året icke finge över- stiga 7000 kronor. Såsom villkor för bidragets åtnjutande skulle gälla bland annat, att kurs för vilken bidraget påkallades, skulle stå under över- inseende av kommerskollegium och socialstyrelsen. Tillika bestämdes, att kommerskollegium och socialstyrelsen gemensamt skulle utse kontrollant för kurserna, vilken skulle äga åtnjuta arvode av redareföreningens södra krets med 50 kronor per kurs, för vilken bidrag utginge.
Kostnaderna för skolan synas hava helt bestritts av redareföreningen, i den mån de icke täckts av statsbidragen och elevavgifter.
De nyssnämnda bestämmelserna om viss föregående tjänst såsom vill- kor för att kunna antagas till elev —-— vilka tillkommit sedan från sjöfolks- förbundets sida rests starka invändningar mot den överproduktion av skepps- kockar, som skolans verksamhet från detta håll ansågs medföra — synes hava haft till följd, att skolan nedlades redan omkring mitten av 1935.
Under åren 1928—1934 torde i kurser av ifrågavarande slag hava de]- tagit tillhOpa omkring 220 sjömän.
Parallellt med den ovannämnda verksamheten bedrevs under åren 1928 —1933 utbildning av skeppskockar vid Halmstads stads anstalter för yrkes- undervisning och under ett par senare år också vid motsvarande skolor i
Karlskrona, där en avdelning för utbildning av skeppskockar alltjämt finnes inrättad, ehuru densamma på grund av bristande elevtillströmning under kriget icke varit i verksamhet efter utgången av arbetsåret 1941/1942.
Den 20 februari 1942 fastställdes undervisningsplan för verkstadsskola för skeppskockar vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning, där en kurs för skeppskockar påbörjats i augusti 1941, sedan en nybyggnad för sko- lorna för detta och vissa andra ändamål kommit till stånd.
Tillkomsten av den centrala verkstadsskoleorganisationen har medfört vidgade möjligheter för den manliga ungdomen att förskaffa sig utbildning för kockyrket. För närvarande är sådan utbildning för manlig ungdom an— ordnad vid centrala verkstadsskolorna i Sundsvall och Sandö. Då erfarenhe- terna givit vid handen, att en tvåårig utbildningstid verkar hämmande på elevanslutningen till kockskola, har man vid skolorna i Sundsvall och Sandö inskränkt utbildningen till ettårs-kurser. I dessa kurser pågår utbildningen på försök enligt undervisningsplan, som eljest gäller för yrkesavdelning för , kvinnliga kockar.
Enligt gällande undervisningsplan för skeppskockavdelningen i Karls- krona, fastställd den 6 maj 1933, omfattar varje kurs omkring sex månader. Undervisning meddelas i följande läroämnen, nämligen praktiskt hushålls- arbete (700 timmar), närings- och födo—änmeslära (40 timmar), yrkesekonomi samt hygien och sjukvård 40 timmar), allt enligt kursfördelning som fram- går av bilaga G.
I Göteborgs stads verkstadsskola för skeppskockar omfattar varje kurs omkring 10 månader.
Undervisningen pågår 44 timmar i veckan under hela kursen. Följande läroämnen ingå däri: yrkesarbete (matlagning, tvätt och renovering av klä- der); yrkeslära (närings- och födoämneslära med varukännedom, matlag- ningslära och matsedelsteknik, material- och verktygslära, bostadsvård); yrkesekonomi (yrkesräkning och bokföring, uppsats- och affärsskrivning, ekonomilära); engelska; yrkes- och arbetarlagstiftning; allmän- och yrkes- hygien; gymnastik. Rörande den närmare kursomfattningen hänvisas till den fullständiga undervisningsplanen (bilaga H).
Den vid yrkesavdelningarna för kockar vid centrala verkstadsskolorna i Sundsvall och Sandö på försök tillämpade undervisningsplanen återgives i den nämnda bilagan såsom parallelltext till göteborgsplanen. De båda kurs- planerna synas icke förete allt för stora olikheter. Den väsentliga skillnaden såvitt angår kursinnehållet består däri, att undervisningen i engelska som förekommer enligt kursplanen för Göteborg, icke har sin motsvarighet vid skolorna i Sundsvall och Sandö.
Vad beträffar själva de yttre anordningarna för yrkesarbetet vid de ovan- nämnda skolorna torde dessa endast för göteborgsskolans del ha anpassats efter de speciella förhållanden, som i allmänhet äro rådande ombord å far- tygen.
Utbildningen av radiotelegrafister. För att kunna antagas såsom radiotele- grafist å svenskt fartyg fordras, förutom svenskt medborgarskap, att hava erhållit av telegrafstyrelsen utfärdat certifikat. Två slag av certifikat finnas: certifikat av första klass och certifikat av andra klass. Rörande fordringarna för certifikatens erhållande gäller, i anslutning till bestämmelser i allmänna reglementet till internationella f järrförbindelsekonventionen, att vederböran- de inför föreståndaren för telegrafverkets undervisningsanstalt avlagt god- kända prov i: a) fartygsradiostationernas handhavande samt kännedom om deras verkningssätt; b) kännedom om gällande reglementen rörande radio- kommunikation; c) färdighet i telegrafering (sändning och mottagning med hörseln) med given hastighet (för första klass certifikat 125 tecken per minut vid klar text, 100 tecken per minut vid code; för andra klass certifikat 80 tecken per minut, endast code); d) viss kunskap i engelska språket.
Av telegrafverket anordnas i mån av behov kurser för certifikatens förvär- vande. För att kunna antagas i sådan kurs fordras att hava fyllt 17 år. I regel antages ej sökande över 25 års ålder. Kursen omfattar omkring 7 må- nader med en daglig undervisningstid av 7 timmar. För deltagande i kursen _ utgår en avgift av 150 kronor. Före kriget anordnades kurs såsom regel varje år. Antalet deltagare utgjorde i medeltal omkring 25 per kurs.
Efter år 1940 har någon kurs av ifrågavarande slag icke anordnats, då behovet av radiotelegrafister kunnat fyllas genom kurser (varje för 10—15 elever), som Sveriges redareförening årligen anordnat i Göteborg, samt ge- nom att militära radiotelegrafister i viss utsträckning efter slutad militär- tjänst erhållit anställning såsom fartygstelegrafister. Visserligen äro redare- föreningens kurser, vilka förekommit ett tjugutal är, främst avsedda för utbildning av s. k. styrmanstelegrafister, men dessa kurser ha på de sista åren i viss mån också hållits öppna för andra än sådana med utbildning å nautisk linje vid navigationsskola.
Enligt vad som från telegrafstyrelsens sida upplysts, torde tillsvidare icke behöva anordnas särskilda kurser av telegrafverket, då under kriget utbildats ett mycket stort antal radiotelegrafister, särskilt vid flyget, vilka då den mili- tära beredskapen lättar, kunna förutses skola söka sig över till motsva- rande civila yrke.
Kap. IV. Lagstiftning och välfärdsanordningar m. m. beträffande sjöfolket.
Några uppgifter till belysning av sjöfartens betydelse för landet. Sverige har visserligen gemensamma långa landgräns'er med Norge och Finland, men detta hindrar icke, att landet ur handelns och sjöfartens syn— punkt har ett nästan helt och hållet insulärt läge. Praktiskt taget all export och import går sålunda sjövägen och endast en ringa del sker över land- gränsen. Då ett sådant förhållande alltid varit rådande, är det icke annat än naturligt, att landets innevånare mycket tidigt kommit att sysselsätta sig med sjöfart. Sveriges sjöfart har emellertid under århundradenas lopp varit underkastad starka växlingar. Av de under senare tid inträffade för- ändringarna må här särskilt erinras om övergången från segelfartyg till maskindrivna fartyg under de två sista decennierna av 1800-talet, en utveckling, som sedermera fortsatt under 1900—talet och som varit av ge- nomgripande betydelse. På 1890-talet var den svenska sjöfartens läge be- kymmersamt. Förhållandena framkallade tillsättandet av den s. k. handels- och sjöfartskommittén 1898. Det förslag till samverkan av enskilt initiativ och statligt stöd, som kommittén framlade, medförde betydelsefulla resultat och grunden lades till den moderna aeran i svensk sjöfart. och utrikes handel. För den senaste tidens utveckling framstår jämsides med segelfar— tygens undanträngande av motors-egelfartygen såsom mest markant motor- fartygstonnagets tillväxt på bekostnad av ångfartygstonnaget; sedan 1942 överväga inom handelsflottan motorfartygen vad det sammanlagda tontalet beträffar.
Man räknade före kriget med att ungefär hälften av det svenska utrikes varuutbytet gick på svenska kölar. Inrikessjöfarten ombesörjes även under normala tider praktiskt taget helt av svenska fartyg.
Till belysning av sjöfartens betydelse för landet må följande siffror anföras. Värdet av exporten uppgick år 19371 till omkring 2 000'4 miljoner kronor. Importens värde samma år utgjorde omkring 2 123'4 miljoner kronor. Såsom av dessa siffror framgår, var handelsbalansen för det nämnda året negativ
1 1937 kan anses såsom ett gott är för sjöfarten. År 1938, det sista året före kriget, uppgick exporten till omkring 1 843'3 miljoner kronor och importen till omkring 2081'8 miljoner kronor.
med ett importöverskott å omkring 123 miljoner kronor. I själva verket har Sverige icke haft positiv handelsbalans sedan 1929.1 Till betalning av im- portöverskottet bidrager den svenska handelsflottan med högst avsevärda belopp årligen. På grundval av en av kommerskollegium verkställd under- sökning (för år 1933; statens offentliga utredningar 1936z22) har be- räknats, att omkring hälften av handelsflottans utgifter i utrikesfart åt- går till bestridande av sjöfartens omkostnader i utlandet, medan andra hälften kommer Sverige tillgodo i betalningsbalansen.2 Med tillämpning härav på förhållanden-a 1937, då handelsflottans bruttoinkomster i utrikes fart uppgingo till omkring 336 miljoner kronor, skulle ett belopp av 168 miljoner kronor hava kommit Sverige till godo det nämnda året. Beloppet täckte mer än väl exportunderskottet samma år. Det är sålunda tydligt, att utfallet av betalningsbalansen i hög grad beror på sjöfartens insatser. — Fraktintäkterna i inrikes sjöfart utgjorde 1937 43 miljoner kronor och 1938, sista hela fredsåret, 44 miljoner kronor.
Av kommerskollegii nyssnämnda undersökning framgår, att sjöfolkets sammanlagda hyresinkomster under 1933 belöpte sig till omkring 40 mil— joner kronor. Häri är ej inräknat värdet av kost och logi ombord. Redarnas utgifter för kosten beräknades enligt utredningen till mellan 11 och 12 miljoner kronor. En senare, år 1941 framlagd utredning av kommerskolle- gium, avseende åren 1936 och 1937, upptar hyresinkomster-na under 1937 till 43 miljoner kronor och redarnas utgifter för kosten till 134 miljoner kronor.
Ej nog med att sjöfarten gör landet liknande tjänster som en export- näring. Sjöfarten under det egna landets flagga har varit en verksam faktor vid öppnandet av handels- och andra förbindelser med främmande länder. Att bevarandet av dylika förbindelser, vilka delvis äro av livs— viktig betydelse för vårt land, under vissa omständigheter uteslutande beror på vår egen sjöfart och våra möjligheter att upprätthålla densamma, torde i den tid vi nu genomleva vara uppenbart för alla. Sjöfartens direkta och indirekta betydelse ur försvarssynpunkt lärer heller knappast kunna överskattas. .,
Lagstiftning. Av ålder har sjömansyrket varit beroende av särskild lagstiftning, vilken i våra dagar vuxit ut till ett helt komplex av författningar. Sveriges äldsta sjölag utfärdades 1667 och gällde ända till 1865. Den nu gäl- lande sjölagen är av den 12 juni 1891. Sjölagens bestämmelser om besätt— ningen hava — efter betydelsefulla ändringar genom lag den 1 juni 1917
» 1 Exportöverskotlet år 1929 uppgick till 297 miljoner kronor. Det största importöver- skottet under åren fram till krigsutbrotlsåret 1939 redovisas för 1931 med 3051 miljoner kronor.
2 En ändring synes ha inträtt i denna relation under de sista åren före kriget. Kom- merskollegium har för år 1939 räknat med att 38 procent av bruttofraktbeloppel i utrikes fari åtgålt för utgifter i utlandet.
—— numera ersatts av en särskild lag —— sjömanslagen —— av den 15 juni 1922. I denna lag regleras sjömannens tjänsteavtal, och lagen innehål- ler i sådant hänseende föreskrifter bland annat om tjänsteavtalets ingå— ende, om tiden för tjänsteavtalets bestånd, om hyran, om sjukvård och be- gravning, om befälhavares rätt att avskeda sjöman, om sjömans rätt att er- hålla entledigande, om tjänsteavtalets upphörande vid fartygs förolyckande samt om tvist angående tjänsteförhållandet. Lagen inrymmer vidare före- skrifter om skeppstjänsten och reglerar i sådant avseende frågan om befogen- . heter och åligganden i tjänsten, om tillträde av och utevaro från tjänsten samt om medtagande av gods, om skeppsarbetet, kosthållet och hälsovårdsförhål- landena, om rätt att påkalla syn å fartyg samt om tvångsmedel. Ytterligare stadgas i lagen bland annat angående disciplinstraff. Särskilda föreskrifter äro slutligen meddelade, förutom angående ansvar, om laga domstol och rättegång i mål, som skola bedömas enligt samma lag. Sjömanslagen inne- håller dock långt ifrån alla bestämmelser, som äro av betydelse för sjö— mannen såsom sådan. I särskilda författningar inrymmas bestämmelser om sjöfolks inskrivning vid sjömanshus samt om på- och avmönstring, om deras arbetstid, kosthåll och bostäder, om ersättning för förlust av effek- ter vid fartygs förolyckande, om vissa yttre arbetsvillkor ombord, såsom om arbetarskydd och fartygshygien m. m. Yrkebs egenart har vidare för- anlett lagstiftning om särskild ålderspensionering av sjöfolk.
Till följd av kriget hava tillkommit bland ann-at lag om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän, förordning om viss skattefrihet för krigs— riskersättning till sjömän och lag om krigsförs-äkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.
De sakkunniga återkomma i det följande till den ovannämnda lagstift— ningen i vissa delar; i kap. VI behandlas mera ingående de särskilda före- skrifterna angående bostäder och arbetstid samt i anslutning därtill platsför- medlingsförhållandena för sjömansyrket.
Gällande fordringar för utövande av sjömansyrket. Enligt sjömanslagen må minderårig under 15 år ej användas i skeppstjänst. I eldartjänst må ej an- vändas den, som icke uppnått 16 års ålder. Då fartyg nyttjas i annan fart utanför svenskt farvatten än i Öresund eller å Oslofjorden intill Larvik, må i eldartjänst eller i tjänst såsom kollämpare ej användas den, som icke uppnått 18 års ålder. Från sistnämnda föreskrift liksom från stadgandet att minder- årig under 15 år ej må användas i skeppstjänst, äger emellertid Konungen eller myndighet, åt vilken Konungen uppdrager prövning av dylika frågor, för särskilda fall medgiva undantag, dock ej beträffande minderårig, som icke uppnått 14 års ålder. Vissa fordringar i avseende å hälsotillstånd och kropps- beskaffenhet äro jämväl föreskrivna för anställning till sjöss. I detta sam- manhang bör nämnas, att till kostnader för läkarundersökning av sjöfolk utgår statsbidrag enligt grunder, som stadgas i förordningen angående läkar-
intyg för sjöfolk den 31 december 1917 med däri sedermera vidtagna änd— ringar. För ändamålet anvisas å riksstaten under tionde huvudtiteln ett särskilt förs-lagsanslag, för budgetåret 1944l1945 upptaget till 35 000 kronor.
I övrigt är — bortsett från anställning såsom radiotelegrafist — sjömans— yrkets utövning i lägre grader icke förbundet med särskilda villkor; dock att den som avtalsstridigt lämnat sin tjänst (rymt) icke utan vidare äger i Sverige taga ny anställning, för vilken påmönstring är föreskri— ven. l*”ör att kunna i Sverige påmönstras fordras nämligen bland annat att vara vid svenskt sjömanshus inskriven. Rymmer sjöman, skall han av- föras ur sjömanshusets register, och frågan om hans återinförande blir be- roende på särskild prövning. Uttryckligen är stadgat, att sjöman, som ett flertal gånger rymt från svenskt handelsfartyg, ej må återinföras i registret, så framt ej särskilda skäl tala därför. Redan denna föreskrift innebär ett erkännande från samhällets sida av nödvändigheten av särskilda personliga kvalifikationer hos sjömannen såsom yrkesutövare; föreskriften torde näm- ligen sakna sin motsvarighet inom varje annat motsvarande yrke.
Förordningen angående tjänstgöringsbetyg för sjö-folk den 30 september 1921 innebär ytterligare erkännande i samma riktning. Enligt nämnda för- ordning skall varje sjöman — med undantag endast beträffande förste eller ende styrman eller förste eller ende maskinist —— som påmönstrats å svenskt fartyg, då han avgår från tjänsten och icke omedelbart ånyo påmönstras å samma fartyg, tilldelas tjänstgöringsbetyg att företes vid sökande av ny an- ställning till sjöss. Betyget skall utfärdas av fartygets befälhavare enligt vissa grunder, som innehållas i förordningen, och innefatta vitsord och upplysningar rörande sjömannens tjänstgöring å fartyget under hela den tid, sjömannen senast varit å fartyget i ett sammanhang anställd. I tjänst- göringsbetyget (å fastställt formulär) skall ovillkorligen lämnas vitsord icke blott om sjömannens uppförande utan även om hans tjänstbarhet. Av be- tyget, som skall utfärdas i samråd med förste eller ende styrmannen (ev. med den främste av däcksmanskapet), respektive med förste eller ende maskinisten och vara försett med bestyrkande att dylikt samråd skett, är befälhavaren skyldig taga avskrift, avsedd att förvaras vid det sjömanshus, vid vilket sjömannen är inskriven.
Sjömanshusen och deras verksamhet. Bestämmelserna angående sjömans- husen och deras verksamhet innefattas i kungörelsen angående sjömans- husen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. den 9 juni 1939 (ändrad den 18 juli 1942 och den 4 februari 1944). Kungörelsen utfärdades, sedan frågan om sjömanshusens omorganisation efter upprepade utredningar varit föremål för beslut vid riksdagen 1938. Beslutet innebar i första hand, att av tidigare fyrtiosju sjömanshus i lika många städer sjutton skulle in- dragas med utgången av juni 1939. För närvarande finnas alltså sjömanshus i trettio städer i Sverige.
Till Sjömanshusens uppgifter höra huvudsakligen att föra register över svenska sjömän, som sysselsättas å svenska handelsfartyg, samt att verk- ställa på- och avmönstring av sjömän jämte handhavandet av därmed i sam- band stående angelägenheter ävensom att ombesörja viss understödsverk- samhet.
Före omorganisationen avsåg sjömanshusens understödsverksamhet såväl sjömän som änkor och barn efter sjömän. Understöd utdelades för kalender- år (årsunderstöd) eller, med mindre belopp, för tillgodoseende av tillfälliga behov. Från och med den 1 juli 1939 har, i samband med den pensionering enligt försäkringstekniska grunder, som enligt vad nedan framgår beslutats för sjömän, årsunderstöden för sjömän upphört. Med hänsyn till ikraft- trädandet av lagen den 18 juni 1937 om barnbidrag äro barnunderstöden från sjömanshusen för närvarande under avveckling. Sjömanshusens under- stödsverksamhet kommer alltså i fortsättningen att inskränka sig till bere- dande dels av årsunderstöd åt änkor efter sjömän, dels ock av tillfälliga understöd.
Under år 1943 utbetalades från sjömanshusen årsunderstöd till 2 801 änkor (och barn) med tillhopa 402 683 kronor. Summan av tillfälliga under- stöd utgjorde samma år 21 954 kronor.
Den allmänna uppsikten övel sjömanshusen utövas av kommerskolle- gium'. Den närmare förvaltningen handhaves av särskilda sjömanshus- direktioner, en var bestående av fem ledamöter och lika många suppleanter, förordnade av kommerskollegium för tre kalenderår 1 sänder efter förslag av vissa representativa fackorganisationer, företrädande »redareklassen», »befälhavareklassen», »maskinbefäls- och styrmansklassen» samt »man- skapsklassen».
Till sjömanshusdirektionernas åligganden hörde före omorganisationen, bland annat, att föranstalta om de anordningar, som vid de särskilda sjö- manshusen kunde finnas vara till allmänt gagn för sjöfolket eller eljest ägnade att tillgodose Sjömanshusens ändamål. Med stöd av denna föreskrift ha i vissa fall bidrag till läsrumsverksamhet lämnats av sjömanshusen, lik- som dessa genom särskilda anslag understött kursverksamhet bland sjöfolket. Föreskriften har i den ovannämnda kungörelsen ersatts av följande bestäm- melse: »I övrigt äger sjömanshusdirektion att föranstalta om eller medverka till de anordningar, som vid de särskilda sjömanshusen kunna, utan att med- föra utgift för sjömanshuset, finnas vara till allmänt gagn för sjömännen eller eljest ägnade att tillgodose sjömans-husens ändamål». Genom en särskild övergångsbestämmelse till kungörelsen må emellertid direktion, som med stöd av den tidigare gällande föreskriften föranstaltat om anordning vid sjömanshuset, som tillgodoser ett lokalt behov, lämna bidrag till'ändamålet även fortsättningsvis tillsvidare, så framt före utgången av år 1937 förekom— mit bidrag därtill och kommerskollegii godkännande inhämtats.
Sjömanshusens inkomster utgöras numera huvudsakligen av tonavgifter,
statsanslag och ränta å kapital. Tonavgifterna, som uppbäras för fartyg i utrikes fart, uppgingo år 1938 till omkring 672 000 kronor. På grund av förhållandena har tonavgiftsuppbörden under krigsåren högst väsentligt nedgått; år 1943 utgj-orde den endast omkring 296000 kronor. Av tonav- gifterna tilldelades efter omorganisationen t. o. m. budgetåret 1943/1944 han- delsflottans pensionsanstalt årligen visst belopp för sin verksamhet. Ton- avgifterna skola från och med den 1 juli 1944 i sin helhet tillfalla sjömans- husen, varvid statsanslaget till sjömanshusen avses skola i motsvarande mån minskas. Statsanslaget är för budgetåret 1944/1945 bestämt till 206 000 kro- nor. Ränteinkomsterna uppgingo år 1943 till omkring 328 500 kronor, däri icke inräknad avkastningen av donationer, vilkas kapitalbelopp uppgår till omkring 2 miljoner kronor.
Handelsflottans pensionsanstalt. I samband med Sjömanshusens om- organisation skedde, som ovan berörts, en omläggning även av det tidigare pensionsväsendet för sjömän. För handelsflottans pensionsanstalt gällde före omorganisationen alltjämt reglementet den 29 januari 1864. För rätt till pension fordrades enligt reglementet, såsom detta tillämpades, att sjö- mannen fyllt 55 år och under 25 år varit inskriven vid sjömanshus samt tjänstgjort i svensk utrikes sjöfart under 17 års tid sammanlagt minst 150 månader. Pensionerna voro indelade i fyra olika klasser med visst antal pensioner i varje klass. De utgingo med olika belopp per är, högst (l:a klas- sen) med 240 kronor och lägst (4:e klassen) med 135 kronor (inklusive i samtliga fall vissa tilläggspensioner). Hela antalet pensionärer utgjorde den 30 juni 1938 2303, varav i fjärde klassen (manskapsklassen) 1 236. Till bestridande av utgifterna för pensioneringen stodo till förfogande stats— anslag och fondräntor å tillhopa omkring 368 000 kronor. _ Från sjömans- husen utdelades samma år årsunderstöd till 2 698 sjömän med sammanlagt 308 309 kronor.
Omläggningen innebar, att Sjömanshusens understödsverksamhet, i vad den avsåg årsunderstöd för sjömän, från och med den 1 juli 1939 övertogs av handelsflottans pensions'anstalt och samordnades med anstaltens övriga verksamhet till åstadkommande av en pensionering enligt försäkringstek- niska grunder. Till grund för pensioneringen lades sjömännens hyresav- gifter (1 % av hyran), vilka avgifter före omorganisationen tillföllo sjömans- husen för deras understödsverksamhet. Des-sa avgifter tillföras från och med år 1939 i stället handelsflottans pensionsanstalt. De ursprungliga bestämmel— serna sarnmanfattades i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt den 9 juni 1939. Någon pensionering i verklig mening åsyftades emellertid icke med denna reform; omläggningen hade sålunda huvudsakligen organisato- risk innebörd och avsåg att utgöra grund för en vidare påbyggnad.
Sjöfolkets pensionsfråga togs upp på nytt vid riksdagen 1941 och en ny inredning kom till stånd genom särskilt tillkallade utredningsmän. Sedan
betänkande med förslag i ämnet avgivits i slutet av år 1942, framlade Kungl. Maj:t till riksdagen 1943 proposition (nr 239) med förslag till lag om av- gifter för sjöfolks pensionering. Riksdagen antog förslaget och lagen, som utfärdades den 30 juni 1943, trädde i kraft den 1 juli 1944. Genom denna lag kan sägas att, låt vara i begränsad omfattning, en obligatorisk tjänste- pensionering genomföres för svenska sjömän i utrikes fart tillhörande mänskapsklassen? I anslutning till lagen har nytt reglemente för anstalten utfärdats den 4 februari 1944 och, som förut nämnts, ändringar genomförts i sjömanshuskungörelsen.
I finansiellt hänseende skall pensioneringen i första hand bygga på av- giftsplikt för sjömännen och redarna. För sjöman i manskapsklass har hyresavgiften höjts till sex procent av hyran och redareavgiften är bestämd till tre och en halv procent av hyran. (För befälet är hyresavgiften oför- ändrat en procent och någon redareavgift utgår icke.) Avgiftsskyldigheten upphör med det kalenderår, varunder sjömannen fyllt 54 år. Det statliga bidraget till pensionskostnaderna har höjts till en miljon kronor årligen, var- jämte tillkommer ett belopp av 200 000 kronor såsom ersättning för pen- sionsanstaltens förutvarande andel i tonavgifterna.
Försäkringen avser i huvudsak allenast tjänstepensionering (ålderspen- sion). Pensionsberättigad blir varje svensk sjöman, som under minst 36 må- nader fullgjort svensk utrikes sjötjänst och därvid erlagt hyresavgift. Har avgift erlagts för kortare tid än 36 månader, återbetalas densamma, från viss uppnådd ålder. Pensionsåldern är 55 år för menig sjöman. Om pensionen ut- tages från senare ålder, erhålles häremot svarande försäkringsmatematisk förhöjning av pensionen.
Pensionen är sammansatt av två delar, hyresavgiftspension och tilläggs— pension. Hyresavgiftspensionen grundas försäkringsmatematiskt på inbe- talade egna avgifter och är alltså till sin storlek helt och hållet beroende av dessa avgifter. Tilläggspensionen, som bekostas av redarnas och statens bidrag, beror av sjötidens längd och i viss mån av dess kontinuitet, den- samma stiger sålunda avsevärt med längre tids sjötjänst.
Vid manskapspensionens bestämmande tages i regel. jämväl hänsyn till folkpensionen, sålunda att sjömannen -— från och med 67 års ålder med inräknande av folkpensionen — erhåller en från år till är såvitt möjligt lika pensionsinkomst.
För att giva en föreställning om storleken av den nya manskapspensio- nen skall ett exempel lämnas. I detta antages sjömannen hava gått till sjöss vid 20 års ålder och därefter hava seglat varje är sex månader till dess han
1 Hit hänföres i förevarande sammanhang och f. n. annan sjöman än befälhavare, styrman, maskinist, radiotelegrafist och steward. För sjöbefälet innebär den nya pen- sionsordningen i sak ej någon större ändring. Pensionsfrågan för befälets del har i huvud- sak vunnit sin lösning genom inrättandet år 1938 av sjöbefälets pensionskassa, under- stödsförening. Denna kassa, som meddelar fullständig ålders-, invaliditets- och familje- försäkring, har tillkommit som följd av särskilda överenskommelser i kollektivavtal mellan Sveriges redareförening och vederbörande befälsorganisationer.
fyllt 55 år. Månadshyran, varå avgifterna beräknas, antages ha utgjort 80 kronor i åldern 20—24 år, 130 kronor i åldern 25—29 år och 180 kronor från 30 års ålder. Om hänsyn icke tages till folkpensionen, skulle sjöman- nen från fyllda 55 år i livsvarig pension årligen erhålla 238 kronor som ' hyresavgiftspension och 218 kronor som tilläggspension eller sammanlagt 456 kronor. Inberäknas folkpensionen, enligt nuvarande grunder för dennal, erhåller han från 55 till 67 år en årlig sjömanspension av 610 kronor och från fyllda 67 år under sin återstående livstid sjömanspension och folk- pension, som sammanlagt i varje fall ej torde komma att understiga 610 kronor. Väntar sjömannen att taga ut sin pension, till dess han fyllt 57 år, kan han från denna ålder påräkna en årlig pensionsinkomst, inklusive folk- pensionen, av 741 kronor. Väntar han till 60 år, skulle han under gjorda antaganden erhålla en pensionsinkomst av 922 kronor under sin återstående livstid.
Utöver den obligatoriska försäkringen anordnas en frivillig försäkring hos handelsflottans pensionsanstalt. Härigenom beredes möjlighet för sjömän bland annat i inrikes fart, för vilka icke på annat sätt tillfredsställande försäkring ordnats, att säkerställa sin ålderdomsförsörjning.
Invalidförsäkring ingår icke i det nya pensionssystemet. Efter behovs- prövning kan sjöman i vissa fall dock tillerkännas mindre årligt belopp så- som invalidunderstöd. Särskilt yngre sjömän, vilka på grund av sjukdom eller kroppsskada nödgats lämna sjömansyrket, kunna i stället för invalid- understöd beredas engångsbidrag för omskolning till nytt yrke. Prövning huruvida omskolningsbidrag skall utgå, skall äga rum efter samråd med pensionsstyrelsen, vars sjukvårdande verksamhet även omfattar omskol— ning. Bidraget avses kunna bestämmas till högst 800 kronor i ett för allt.
Svensk konsuls befattning med sjöfolk i vissa hänseenden. Liksom det inom landet ankommer på sjömanshusombudsman (i vissa fall på magistrats- sekreterare eller föreståndare för tullanstalt m. fl.) att verkställa på- och av- mönstring av sjöfolk, åligger sådan förrättning i utlandet svensk konsul. Angående konsuls befattning med sjöfolket stadgas i konsulatinstruktionen. Konsul kan försträcka nödställd sjöman medel till sjukvård, uppehälle och hemförskaffning. Medel härför utgå av riksstatsanslaget »gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar». Rörande an- slagets historik och dispositionen av anslaget under vissa tidigare år har lämnats utförlig redogörelse i det betänkande, som sjömansutredningen av år 1931'på sin tid avgivit (statens offentliga utredningar 1934: 5).
Enligt redogörelsen kommer anslaget till användning för följande ända- mål (siffrorna inom parentes angiva utgiftsbeloppen i kronor för budget-
1 Folkpensionen jämte tillägg kan f. 11. (1944), inklusive dyrtidstillägg, beräknas till omkring 500 kronor i lägsta ortsgrupp. Med detta belopp minskas årsbeloppet för sjö- mannens tjänstepension från fyllda 67 år.
året 1937/1938): 1) sjukvård åt sjömän behäftade med venerisk sjukdom (28 5 sjömanslagen) (36 806: 05), 2) hemsändning av besättningar från för— lista fartyg (3131:57), 3) understöd enligt överenskommelser med främ- mande stater (3867: 65), 4) förskott åt rederier för utgifter för sjuka och bemsända sjömän (se nedan), 5) sjukvård och understöd åt nödställda sjö- män (se nedan), 6) hemsändning av nödställda sjömän (se nedan) samt 7) understöd och hemsändning av andra nödställda svenska undersåtar (19 295: 13) .1
Utgifter för ändamål, som avses vid 1) och 2), stanna å statsverket, medan utgifter eljest för sjukvård, understöd och hemsändning av sjöfolk skola ersättas i vissa fall av redaren och eljest av sjömannen. Utgifter, som så- lunda ålegat redaren att ersätta, hava för budgetåret 1937/1938 uppgått till 5 703 kronor 5 öre. Rörande utgifter, som enligt vad nyss nämnts skolat ersättas av sjömännen själva, lämnas nedan en sammanställning dels av utbetalningar för ändamålet å anslaget, dels ock av verkställda återbetal— ningar. Sammanställningen avser budgetåren 1927/1939. För budgetåren 1927/1932 hava Siffrorna hämtats ur sjömansutredningens betänkande; övriga siffror hava tillhandahållits från utrikesdepartementet.
Utbetalningar
Återburna
B n d g e t a r Sjukvard och Hemsänd- Summa förskott
understöd ningar Kr. Kr. Kr. Kr. Kr.
1927/1928 .......... 51 420: 31 12 622: 95 64 043: 26 4 848: 79 59 194: 47 1928/1929 .......... 58 806: 33 9 300: 68 68 107: 01 4 917: 27 63 189: 74 1929/1930 .......... 55 317: 10 11 941: 55 67 258: 65 8 240: 77 59 017: 88 1930/1931 .......... 80 918: 07 23 047: 90 103 965: 97 14 910: 85 89 055: 12 1931/1932 .......... 49 694: 14 16 478: 21 66 172: 35 19 067: 09 47 105: 26 1932/1933 .......... 28 847: 14 18 872: 55 47 719: 69 33 864: 24 13 855: 45 1933/1934 .......... 25 783: 48 10 946: 31 36 729: 79 36 447: 19 282: 60 1934/1935 .......... 24 022: 56 8 373: 10 32 395: 66 31 862: 53 533: 13 . 1935/1936 .......... 25 862: —— 10 028: 23 35 890: 23 29 192: 96 6 697: 27 1936/1937 .......... 13 917: 92 8 793: 89 22 711: 81 25 237: 61 överskott 2 525: 80 1937/1938 .......... 22 035: 36 9 290: 51 31 325: 87 25 852: 08 5 473: 79 1938/1939 ......... 27 228: 41 9 883: 79 37 112: 20 27 229: 71 9 882: 49
Medan tidigare en mycket liten del av de förskotterade medlen ersatts, har från och med budgetåret 1932/ 1933 en högst avsevärd ändring till det bättre skett. Detta sammanhänger med en effektivisering inom utrikes- departementet med biträde av sjömanshusen av anordningarna för ford- ringarnas indrivande. Under budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 återburos nästan lika stora belopp, som under samma år förskotterats. För budgetåret 1936/1937 återbars ett belopp, som med mera än 2 500 kronor översteg det
1 Från och med budgetåret 1933/34 användes anslaget även till förskottering av utgifter för understöd åt nödlidande utlandssvenskar. Det förskotterade beloppet utgjorde för bud— getåret 1937/38 33 149: 77.
under budgetåret förskotterade beloppet, synbarligen beroende på en fortsatt återbäring av förskott från tidigare budgetår med jämförelsevis sämre äter- bäringsresultat. '
Beträffande utvecklingen efter krigsutbrottet i september 1939 har utrikes- departementet meddelat, att anslaget i mycket avsevärd omfattning måst tagas i anspråk för utgifter 'i samband med omhändertagande och hemsänd- ning av besättningar från förlista fartyg ävensom för evakuering av svenskar från av kriget hotade eller härjade områden. På grund av rådande förhål- landen hava samtidigt stora svårigheter uppstått beträffande indrivning av statsverkets fordringar hos sjömän i utlandet. Allt detta har samverkat till att de sifferuppgifter, vilka finnas tillgängliga beträffande krigsåren, icke låta sig jämföras med motsvarande uppgifter för tiden före' krigsutbrottet.
Betalningen av hyra samt vissa uppgifter från postsparbanken. I sjö- mansutredningens betänkande har utförligt redogjorts för gällande bestäm- melser angående betalning av hyra till sjöfolk samt angående den omfattning, vari dragsedel1 kommit till användning, såvitt kunnat utläsas av uppgifter från postsparbanken för vissa år (1929—1932 samt per den 30 september 1933). Till komplettering av uppgifterna i betänkandet i sistnämnda hän- seende må följande av postsparbanken tillhandahållna uppgifter för åren 1933—1938 anföras, därvid för fullständighetens skull återgivas även de motsvarande uppgifterna för 1929—1932.
Antalet hos postsparbanken deponerade postsparbanksböcker, utfärdade för sjömän, utgjorde vid slutet av nedannämnda år följande:
år 1929 .......... 334 år 1934 .......... 2 148 » 1930 .......... 694 » 1935 .......... 2 444 » 1931 .......... 1115 » 1936 .......... 2 615 » 1932 .......... 1 623 » 1937 .......... 3 174 » 1933 .......... 1 915 > 1938 .......... 3 828
Summariska uppgifter angående omfattningen av insättningar och uttag- ningar å hos banken deponerade sjömanssparböcker under nämnda år med- delas i efterföljande tabell.
Å r Insättningar Uttagningar Överskott Kr. Kr. Kr.
1929 .......... 101 735 47 467 54 268 1930 .......... 276 208 138 402 137 806 1931 .......... 401 172 220 122 181 050 1932 .......... 495 223 367 426 127 797 1933 .......... 500 175 343 079 157 096 1934 .......... 598195 364 538 233 657 1935 .......... 629 184 457 928 171 256 1936 .......... 652 610 475 921 176 689 1937 .......... 668 502 514 302 154 200 1938 .......... 916 119 606 251 309 868
1 Enligt 20 5 första stycket sjömanslagen äger sjöman fordra. att viss del av hyran efter dragsedel månatligen utbetalas till bestämd person här i riket eller för sjömannens räkning insättes i svensk bank.
Innestående behållning å hos banken deponerade postsparbanksböcker för sjömän vid slutet av åren 1933—1938 framgår av följande tabell:
Behållniug År Behållning kr. * kr.
371435 576 007 577 230 1937 555 801 479 654 1938 672 674
Trots att den ovanstående statistiken omfattar även vissa utpräglade krisår, hava siffrorna, som angiva antalen sparbanksböcker, varje år fort- satt att stiga. Likaså visa siffrorna för insättningar en oavbruten stegring. Jämsides härmed utvisa, som naturligt är, siffrorna för uttagningar en stegring om än densamma icke varit alldeles oavbruten. Den innestående behållningen utgjorde den 31 december 1938 672 674 kronor, innebärande en ökning under året med omkring 117 000 kronor.
Från postsparbanken hava även tillhandahållits specificerade uppgifter i här berörda hänseende per den 10 maj 1938 rörande sjöfolk av olika kate- gorier. Uppgifterna, vilka avse en fördelning av antalet sagda dag i post- sparbankens förvar befintliga sjömanssparböcker med hänsyn till olika kate- gorier sjömän och inom varje kategori för sig efter födelseårsgrupper och storleken av innestående behållning, återgivas i bilaga J. Sammanlagt redovisas 3422 sparbanksböcker, varav komma å »kaptener» 34, styrmän 87, radiotelegrafister 31, övermaskinister 14, maskinister 86, elektriker 19, stewarder 29, kockar 141, uppassare 175, båtsmän 31, timmermän 36, matro- ser 604, jungmän 334, motormän 350, smörjare 74, pumpmän 5, eldare 611, städerskor 10 och sjömän utan angiven specialitet 751. Om man utgår från att sistnämnda siffra avser olika slag av menige sjömän, skulle på sjöfolket av manskapsklass komma tillhopa 3201 böcker och på befälet (»kaptener», styrmän, övermaskinister och maskinister) återstående 221 böcker.
Av tabellarisk sammanställning å följande två sidor framgår, hur de me- nige sjömännens sparbanksböcker fördela sig å sjömän av olika åldersklas- ser. Sammanställningen lämnar även upplysningar om den innestående be- hållningen å olika böcker.
På menige sjömän i åldern 18—37 år (födelseårsgrupperna 1901—1920) komma icke mindre än 2 491 böcker motsvarande nära 78 procent av hela antalet för menige sjömän. Vid en jämförelse mellan åldersgrupperna 18—27 år och 28—37 är (motsvarande födelseårsgrupperna 1911—1920 och 1901 ——1910) finner man, att sparverksamheten varit störst i den förra, yngre åldersgruppen såväl med hänsyn till antalet sparare som med avseende å det sparade beloppets storlek, genomsnittligt sett.
Den ökade användningen av postsparbanken såsom förmedlare av sjö- folkets penningtransaktioner samt såsom sparbank för sjöfolket, vilken den lämnade redogörelsen antyder, har sammanhängt med en vidgad propa-
Antal böcker med nedanstående
Sjömän födda år
100: 01 —150 — 150: 01 —200 — 200: 01 —300 — 300: 01 —400 _
—1880. . . . 1881—1890. . .. 1891—1900. . .. 1901—1910. . .. 1911—1920. . .. 1921— ........ 13 ålder ej upp—
given ....... 80
Summa 2 238 : 156 101
4 10 25 25
ICDM LOOOOODM qw HNOOOGH [ww 01:0me
huk [0930me
|
... _. M 1 65 kl 60 128 CD _
gandaverksamhet från postsparbankens sida. Denna verksamhet har sträckt sig även till utlandet. För propagandan har Kungl. Maj:t genom särskilda beslut ställt medel till förfogande.
Det frivilliga sparandet medelst dragsedel har, enligt vad de sakkunniga från postsparbanken inhämtat, även under de efterföljande krigsåren fort— gått i ungefär samma utsträckning som tidigare. Sparpropagandan bland sjömännen har även under dessa år kunnat bedrivas såväl inom som utom landet. Anslag för ändamålet har senast beviljats genom Kungl. Maj:ts be- slut den 1 december 1944. Det huvudsakliga sparandet bland sjömännen sker dock numera i annan ordning, nämligen därigenom att redarna _— jämlikt vid höstriksdagen 1939 antagen lagstiftning — ålagts skyldighet att i postsparbanken insätta viss del av sjömännens krigsriskersättning. Till en början var hälften av sålunda insatta medel, utom för vissa undantagsfall, spärrad för uttag under två år. Då prövningen av den för dylika undantags- fall medgivna uttagsrätten — vilken anförtrotts postsparbanken — visade sig förenad med stora svårigheter, upphävdes spärregeln den 15 mars 1940. Från denna tidpunkt står det sjöman fritt att utan inskränkningar när som helst uttaga i postsparbanken insatt krigsriskersättning. Undantag gäller dock beträffande sjöman, som befinner sig i utlandet. Ända till den 1 juli 1943 har postsparbanken ägt att till dylik sjöman översända i banken in- satta krigsriskersättningsmedel endast om »synnerliga skäl? därtill före- legat. Remitteringen av dylika medel har regelmässigt skett telegrafiskt och utbetalningen till sjöniannen har förmedlats av vederbörande svenska kon- sulat på platsen. Frågan huruvida synnerliga skäl för uttag förefunnits, har prövats av konsulatet. Jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 juni 1943 har denna bestämmelse mildrats i så måtto, att medel må av postsparbanken sändas till sjöman i utlandet så snart'»skälig anledning» därtill föreligger.
sparbanksböeker för menlge
behållning i kronor.
750: 01 —1 000 _— 1 000: 01 —1 500: — 1 500: 01 —2 000: —— 2 000: 01 —2 500: _ 2 500: 01 —3 000: — 3 000: 01 —3 500: — 3 500: 01 —4 000: _— 4 000: 01 —4 500: — 4 500: 01 —5 000: — över 5 000: _
20 137 426 1 239 1 252 24
1335th [535wa lennali liowool— Ila—»I lir—roll llllwl [lost—_. ll—mll I—I | ll
103 18 14 10 .. 3 201
nh.
nu | | I i | [
Någon mera ingående behovsprövning skall således icke vidare erfordras. Särbestämmelserna rörande sjömän i utlandet ha i praktiken haft sin till- lämpning endast beträffande sjömän, som befinna sig utanför Skagerack- spärren.
Det är högst betydande belopp av sjömännens krigsriskersättning,'som under krigsåren insatts i postsparbanken. Utvecklingen belyses av följande uppgifter: redan i december 1940 utgjorde behållningen 8182159 kronor,
den steg till 10 882 556 kronor i december 1941 och till 15 326 119 kronor i december 1942. I december 1943 utgjorde den 19 296 870 kronor. Per den 31 oktober 1944 redovisas en behållning av 21 350 250 kronor. Det är att an- taga, att övervägande delen av detta belopp tillhör sjömän, som befinna sig utanför spärren.
Sjöfolkets utskyldsbetalning. Frågan om sjöfolkets utskyldsbetalning har länge stått på dagordningen i vårt land.
1924 års uppbördssakkunniga hade att behandla en till desamma över— lämnad framställning från sjöfartshåll, att fartygsbefälhavare måtte åläggas att för gäldande av sjömännens skatter vid avmönstring göra visst procen— tuellt avdrag å deras löner på samma sätt som skedde för uttagande av den s. k. hyresavgiften. Redovisningen av de avdragna beloppen avsågs skola ske till uppbördsmyndigheterna genom vederbörande sjömanshus. Initiati- vet medförde emellertid icke något positivt resultat.
Frågan om ett särskilt skattesystem för sjöfolk togs därefter upp i motion vid riksdagen 1934. Motionen föranledde riksdagens skrivelse nr 177 med anhållan om utredning rörande sådana ändringar i gällande lagstiftning, att taxeringsförfarandet och utskyldsbetalningen för sjöfolket förenklades och gjordes mera effektiva. 1936 års uppbördskommitté hade enligt sina direk- tiv att överväga skrivelsen. Beträffande själva skattesystemet intog kom—
mittén den ståndpunkten, att det låg utom dess uppdrag att verkställa ut— redning och framlägga förslag i fråga om grunderna för utgörande av de direkta skatterna, innebärande att sjöfolket därutinnan i ett eller annat hän- seende skulle försättas i en undantagsställning. I fråga om uppbörden av sjöfolkets utskylder yttrade kommittén, efter att hava övervägt olika möj- ligheter att anordna denna så att skattebetalningen skulle kunna i görligaste mån underlättas och uppbördsresultatet samtidigt förbättras, att — enär grundad anledning förelåge att antaga att på frivillighetens väg, genom post- sparbankens skatteförmedling för sjömän möjligheter skulle kunna skapas att för sjöfolket underlätta skattebetalningen, samt då på sätt kommittén föresloge även restindrivningen borde kunna göras mera effektiv — kom— mittén ansåge sig icke böra förorda införande av ett särskilt uppbörds— system för sjöfolket.
Efter förslag av vissa för utredning rörande intressekontorens utveckling tillkallade sakkunniga, vilka den 28 mars 1942 avgåvo sitt huvudbetänkande, förordnades därefter postsparbankschefen J. Enger att såsom särskild sak- kunnig fullfölja sistnämnda utredning i vad avsåge utskyldsbetalning av sjöfolk. Postsparbankschefens förslag (statens offentliga utredningar 1942: 37) gick ut på, att ett intressekontor skulle anordnas hos postspar— banken med uppgift att förmedla betalning av utskylder för sjömän. På närmare anförda skäl ansåg utredningsmannen det icke genomförbart att grunda ett dylikt intressekontor på frivillig anslutning och föreslog därför i stället, att anslutningen skulle göras obligatorisk. Förslaget, som avstyrk- tes av flertalet av de hörda personalsammanslutningarna inom sjöfarts- näringen, har ansetts icke böra läggas till grund för lagstiftning. Frågan om åvägabringande av ett förbättrat uppbördssystem är numera föremål för utredning genom försorg av särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga. Skulle denna fråga finna sin lösning genom införande av regler om löne- avdrag för skatt beträffande samtliga anställda, kommer även sjöfolket att inbegripas i en sådan anordning.
Viss skattefrihet för sjömän. Genom förordning den 30 juni 1943 har sjö— man å svenskt fartyg tillförsäkrats viss skattefrihet för inkomst i form av krigsriskersättning. Enligt förordningen skall sålunda vid taxering till kom- munal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt femtio procent av ersättningen av nämnt slag, som för åren 1943 och 1944 utgått eller kan komma att utgå till befälhavaren eller den som tillhör besättningen på svenskt fartyg, icke utgöra skattepliktig inkomst. Undantag göres dock för sådan del av krigsriskersättning för kalenderår, som överskjuter tiotusen kronor.
Billigare biljettpris för sjöfolk vid resa å järnväg. Såsom en följd av den ekonomiska krisen under förra hälften av 1930-talet tillkom det medgivande.
som alltjämt gäller för sjömän i utrikes fart, att i vissa fall komma i åtnjutan- de av reduktion till hälften av eljest gällande biljettpris å svenska järnvägar — statens såväl som enskilda —— samt å fartyg i fart mellan svenska fastlan- det och Gotland. Nu gällande bestämmelser i ämnet innefattas i Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 7 juni 1940 och den 21 februari 1941. Genom dessa bestämmelser är sjöman —— så länge av riksdagen beviljat an- slag står till förfogande — tillförsäkrad förmånen av femtio procents reduk— tion av eljest gällande biljettpris för resa, som han »under anställning eller i anslutning till anställning å svenskt handelsfartyg i utrikes fart» företager i tredje klass å järnväg eller motsvarande klass å fartyg mellan svenska fastlandet och Gotland i följande fall, nämligen dels vid resa till hemorten a) i samband med semester eller eljest beviljad tjänstledighet efter en an- ställningstid få samma fartyg eller hos samme redare av minst 5 månader, dock endast en gång under varje 5-månadersperiod av anstållningstiden, b) i fall av hyresavtals upphörande på grund av fartygets uppläggning, c) vid entledigande på grund av sjukdom, (1) vid entledigande i fall, då det visas vara en välfärdsfråga för vederbörande att bliva fri från anställningen ombord; dels vid resa från hemorten, efter vistelse därstädes i ovan angivna fall, för återinträde i anställningen eller tillträde av annan anställning hos samma redare; dels oclc —— i fråga om sjöman, som jämlikt % 31 sista stycket befälsförordningen anställts såsom fartygs- eller maskinbefäl utan att vara därtill behörig enligt de i förordningen eljest föreskrivna villkoren och som frånträder anställningen i hamn, där behörigt befäl kan anskaffas —— vid resa till hemorten eller till hamn, där ny hyra må kunna erhållas.
Undantag från ovanstående bestämmelser hava gjorts för sådant fall, där det enligt författning eller avtal åligger redaren att bekosta vederböran- des resa.
För ändamålet anvisade riksdagen första gången år 1936 —— för budget- året 1936/1937 — ett förslagsanslag å 50 000 kronor. Enahanda belopp an- visades för budgetåret 1937/1938. För budgetåret 1938/1939 upptogs an- slaget till 100 000 kronor och för budgetåret 1939/1940 till 145 000 kronor. Därefter sänktes anslaget till 75000 kronor för budgetåret 1940/1941 och till 25 000 kronor för budgetåret 1941/1942. För senare budgetår har ansla- get återförts till sin ursprungliga storlek 50 000 kronor.
Sjömansvål'den. Verksamheten i utlandet. Sjömansutredningens ovan- nämnda betänkande innehåller även en redogörelse för olika förekommande former av verksamhet till sjömännens omvårdnad och trevnad i utländska hamnar. Redogörelsen avser bland annat den verksamhet i sådant hän- seende, som bedrives av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, evangeliska fosterlandsstiftelsen, svenska missionsförbundet och föreningen för skandi- naviska sjömanshem i utländska hamnar. Verksamheten avser, såvitt angår de tre förstnämnda institutionerna, förutom rent religiösa uppgifter, bland
annat ombesörjande av läsrum för sjöfolk, under det att föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar omhänderhar upprättandet och driften av sjömanshem i vissa hamnar i utlandet. I detta sammanhang tilldrager sig den förstnämnda verksamheten det största intresset. Det heter i betänkandet om denna bland annat följande:
»Svenska kyrkan bedriver för närvarande genom sin sjömansvårdsstyrelse verk- samhet i följande utländska hamnar, nämligen Antwerpen, Buenos Aires, Calais, Danzig, Dunkerque, Genua, Gdynia, Helsingfors, Hull, Kiel, Köpenhamn, London, Marseille, Melbourne, Oslo, Rotterdam, Skagen, Stettin, Tallinn och West Hartlepool. Med hänsyn till växande ekonomiska svårigheter kommer emellertid på grund av numera fattat beslut verksamheten i Genua och delvis även i Marseille att nedläggas med utgången av år 1933. Evangeliska fcsterlandsstiftelsen omhänderhar sjömans- vårdande verksamhet bland sjömännen i Grimsby, Hamburg, Liverpool och Liibeck. Svenska missionsförbundets verksamhet av ifrågavarande art omfattar allenast en hamn, Sunderland.
I det övervägande antalet hamnar stå särskilda kyrkolokaler till förfogande för den egentliga religiösa verksamheten. I samtliga nu åsyftade fall är till den nämnda verksamheten anknuten även särskild läsrumsverksamhet. Fränvaron även i vissa av de betydelsefullaste utländska sjöstäderna av svensk sjömanskyrka med till- hörande läsrum innebär å andra sidan icke, att svenskt sjöfolk i dessa städer skulle sakna en fast replipunkt av sjömanskyrkans eller läsrummets karaktär. Tvärtom är även i flertalet sådana hamnar sörjt för sjömännens behov i det hänseende, varom här är fråga. Genom det —————— samarbete, som äger rum mellan olika nordiska religiösa organisationer, äro nämligen praktiskt taget samma för- måner, som tillkomma norskt, danskt (och finskt) sjöfolk, tillförsäkrade även svenskt sjöfolk genom de norska, danska (och finska) sjömanskyrkornas och läs- rummens verksamhet. Det säger sig självt, att motsvarande är förhållandet beträf- fande det norska, danska (och finska) sjöfolket med avseende å de nämnda svenska inrättningarna. »
Genom försorg av sjömansvårdsstyrelsen tillkom sedermera ett läsrum för sjömän även i Aberdeen, varjämte läsrumsverksamheten i Marseille bi- behölls. Evangeliska fosterlandsstiftelsen har numera inrättat läsrum även i Bremen, Calcutta och Immingham. En från sjömansvårdsstyrelsen till- handahållen förteckning över samtliga nordiska sjömanskyrkor och läsrum i utlandet återgives såsom bil-aga K. I vissa fall har såsom av bilagan fram- går, lokalerna blivit förstörda genom krigshändelser.
Rörande de närmare formerna för verksamheten lämnas i betänkandet följande redogörelse.
»Det må uppmärksammas, att begreppet läsrum, som så ofta möter i redogörelser om sjömansvårdens verksamhet, icke är att tolka strängt efter bokstaven, då där- med mången gång avses ganska betydande lokalutrymmen fördelade 'på ett flertal rum. Såsom föreståndare för sjömanskyrka och läsrum fungerar sjömanspastor, i de allra flesta fall biträdd av särskild assistent.
I läsrummen stå till sjömännens förfogande tidningar och tidskrifter av alle— handa slag. Omkring ett sjuttiotal svenska tidningar äro på en gång representerade i samtliga de ifrågavarande läsrummen tillhopa. Bibliotek med böcker i olika bil— dande ämnen höra även undantagslöst till läsrummens utrustning. För sjömannens
ostörda sysselsättning med skrivgöromål är även i de allra flesta fall väl sörjt, i det att då förhållandena så medgivit, särskild lokal avskilts till skrivrum. Brevpapper och övriga erforderliga skrivutensilier tillhandahållas kostnadsfritt vid läsrummen. Det åligger instruktionsenligt sjömanspastorn att vara sjöman behjälplig med expedie- ring av post, liksom det —————— även ankommer på sjömansprästen att tillhandagå sjömannen med biträde vid hemsändande av penningremissor men också med uppbevarande av kontanta medel och andra värdesaker. I vissa fall är läs- rumsverksamheten förbunden med kaférörelse i viss mindre omfattning, dock givet- vis ntan någon som helst utskänkning av alkoholhaltiga drycker. Läsrummen häl- las i allmänhet öppna någon timme på förmiddagen, ett par timmar på eftermid- dagen samt kvällarna mellan kl. 63—10.»
I anslutning till det nyss anförda må framhållas, att läsrummen till den del de alltjämt äro i verksamhet regelmässigt hållas öppna för besökande praktiskt taget hela dagarna. _
Ifråga om vissa publikationer, som utgivas av sjömansvårdsstyrelsen, säges i betänkandet följande.
»Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse ombesörjer tidskriften »Ute och Hemma; tidning för svenskt sjöfolk», som utkommer med 12 nummer per är, förutom sär- skild jultidning, liksom tidskriften »De våra i främmande land», som också utkom- mer med 12 särskilda nummer om året. Sistnämnda tidskrift avser huvudsakligen att i hemlandet sprida kännedom om och vidmakthålla intresset för sjömansvårdens verksamhet. I allmänhet inskränker sig det rent religiösa innehållet i dessa båda tidskrifter till allenast en eller ett par kortare artiklar i varje häfte. Återstoden av innehållet särskilt i den förstnämnda tidskriften är ägnad huvudsakligen åt upp- satser i olika sjöfarten i vidsträcktare bemärkelse eller i varje fall sjömännen be- rörande förhållanden. Tidskrifterna tillhandahållas sjömännen kostnadsfritt.»
För den mycket omfattande distribution av tidningar och tidskrifter, som sjömansvårdsstyrelsen ombesörjer, har styrelsen inrättat en central i Göte- borg. Därifrån utsändas under normala förhållanden enligt uppgift från sjömansvårdsstyrelsen dagligen dagstidningar i omkring 600 exemplar samt dessutom per vecka omkring 100 exemplar veckotidningar och per månad mera än 100 exemplar månadstidskrifter till sammanlagt icke mindre än omkring 120 läsrum —— nordiska och andra (företrädesvis engelska) — å olika platser i samtliga världsdelar.
Tidningen »Ute och hemma» utgives i en upplaga av 10 000 exemplar, vilka till större delen åtgå för utdelning till sjömän på olika platser värl- den runt. Tidningen finansieras genom det nämnda julnumret (senaste upplaga 50 000 exemplar), vilket huvudsakligen försäljes i hemlandet. Tid- skriften »De våra i främmande land» utgår numera såsom bilaga till »Svenska kyrkans missionstidning».
Betänkandet innehåller dessutom en sammanfattning av gällande, den 12 maj 1933 utfärdade stadgar för svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse även- som en redogörelse angående sjömansvårdens ekonomiska förhållanden, av- seende bland annat ett anslag å riksstaten »till religiös och social verksam-
het bland svenskar i vissa utländska hamnstäder». Anslaget, som —— visser- ligen under olika rubriker — anvisats ända från och med år 1876, har i varje fall från och med år 1913 uteslutande avsett avlöningar, så långt det- samma räckt, åt den i sjömansvårdens tjänst anställda personalen, främst sjömansprästerna. Från och med budgetåret 1942/1943 utgå avlöningarna i stället ur kyrkofonden under rubriken »Avlöningar till vissa i utlandet sta- tionerade sjömanspräster». Enligt kungl. brev till statskontoret den 30 juni 1942 skall sålunda avlöning till en svensk sjömanspräst i envar av städerna Antwerpen, Buenos Aires,_Danzig, Hull, London, Melbourne, Rotterdam, Stettin och West Hartlepool från och med den 1 juli 1942 tills vidare ut- betalas ur kyrkofonden i enlighet med vissa närmare angivna grunder. Av- löningen utgör 5 000 kronor per år jämte dyrtidstlllägg därå. Till vissa av sjömansprästerna utgår därjämte ur fonden avlöningsfyllnad till reglering av vissa kursförluster samt kristillägg. Tillhopa har för nu nämnda ända- mål under budgetåret 1943/1944 åtgått 86 630 kronor.
Sjömansvårdsstyrelsens utgifter för sjömansvården i utlandet under år 1943 belöpte sig till sammanlagt 474 734 kronor 96 öre. Inkomsterna för samma år uppgingo till 754 196 kronor 91 öre. De olika inkomstkällorna och utgiftsändamålen framgå av följande inkomst- och utgiftsredogörelse för året.
Inkomster: Utgifter: Kr. Kr. anslag till stationerna . . . . 162 486: utbetalda statsanslag . . . . 85 399: hjälp till sjömän och sjö— mansfamiljer .......... 87 343: : sjömansvårdens publika- tioner 88 förvaltnings- och upplys- ningsverksamhet räntor m. m. avsättning till byggnads— fonder . 192 279: 60 87 182: 35.
Kronor 754 196: 91 Kronor 754 196: 91
allmänna gåvoinkomster . . 539 315: 17 kollekter genom domka-
pitlen ................ 70 924: 63 sjömansvårdens publika-
tioner ................ 49 172: 92 statsanslag till avlönande
av sjömanspräster . . . . 85 399: räntor : 31
Till belysande av läsrumsverksamhetens utveckling under senare tid an- föras i tabell å nästföljande sida statistiska uppgifter för åren 1932, 1937 och 1938. Siffrorna för år 1932 äro hämtade ur sjömansutredningens betän- kande, medan sifferuppgifterna för 1937 och 1938 hava meddelats de sak- kunniga direkt från sjömansvårdsstyrelsen.
Det framhålles från sjömansvårdens sida, att besöksfrekvensen i läsrum- men åren 1937 och 1938 varit den största, som förekommit i sjömansvårdens mera än 60-åriga historia.
(
1932 1937 1938 Antal Antal Antal
Besök i läsrummen ............................. 136 330 196 077 210 981 därvid skrivna brev ........................... 30 501 44 536 45 810
» . mottagna brev ......................... 13 553 14 817 14192 Tidningar och tidskrifter i läsrummen ............ 676 706 721 Läsrumsbibliotekens bokbestånd (antal band) ...... 9 693 12 857 14 307 hoklan ....................................... 4 088 6 896 8 233 utdelade böcker (utom biblar och testamenten).. 1703 3 150 4381 Samkväm och fester ............................ 1 155 1 288 1 393 därav med föredrag ........................... 590 606 580 deltagare ..................................... 61 969 72 617 72 123
Till ytterligare belysning av den verksamhet, som genom sjömansvårdssty- relsens försorg bedrives bland sjömännen i utlandet, och den vikt, styrelsen lägger vid denna gren av den samlade verksamheten, må följande utdrag ur styrelsens i tryck föreliggande berättelse för tiden den 1 januari 1934—den 1 juli 1936 anföras.
>>I främmande, hamnar måste den kyrkliga sjömansvårdens bildningsarbete vä- sentligen begränsa sig till föreläsningsverksamheten, enär sjöfolkets i regel kort- variga uppehåll därute inskränker möjligheterna att anordna systematiska kurser. Sistnämnda arbetsuppgift får överlämnas till den inländska sjömansvården, som också under vinterns lågsäsong för sjöfarten utövat framgångsrik kursverksamhet i ett flertal svenska hamnar. Emellertid är sjömanskyrkornas föreläsningsverksam- het liksom biblioteksarbetet av utomordentlig betydelse. En sjömanspräst fram- lägger i sina berättelser till styrelsen följande tänkvärda synpunkter på denna fråga. 'Den viktiga bildningsverksamheten bland sjöfolket synes mig rymma stora möjlig- heter för våra sjömanskyrkor. Dessa äro som inga andra institutioner skickade att utföra detta viktiga uppdrag, både genom sina talrikt besökta läsrum och genom sin i allmänhet för bildningsarbete välkvalificerade personal. Särskilt näraliggande är ju den kristliga bildningsverksamheten, då präster och assistenter i allmänhet torde äga goda möjligheter att ge sjöfolket orientering i livsåskådningsprohlem och kristen livssyn. Men gränserna kunde göras mycket vidare, ty även meddelandet av profana kunskaper kan vara ett andens vapen mot den själlösa fördumningen och den råa okunnigheten såväl bland sjöfolk som vanligt folk. Inga kyrkliga kon— centrationssträvanden behöva leda till ringaktning för detta arbete, ty i rätt anda lett bildningsarbete kan ej annat än öppna dörrarna för det evangeliska arbetet bland sjömännen. Fruktar man för andra konsekvenser, eller visa sig verkligen andra konsekvenser, så är det antingen fel på bildningsarbetet eller också fel på den religion, som är ledmotivet för bildningsarbetarna i kyrkans tjänst?»
Såsom exempel på ämnen för föreläsningar vid sjömanskyrkorna har sjömansvårdsstyrelsen tillhandahållit förteckningar över föreläsningarna vid sjömanskyrkorna i Antwerpen 1941 och Danzig 1942 (bilaga L).
Rörande förhållandena och verksamheten under kriget hava de sakkun- niga från sjöinansvårdsstyrelsen mottagit en den 30 december 1944 dag— tecknad redogörelse av i huvudsak följande innehåll.
»Kriget har i stor utsträckning inverkat på sjömansvårdens arbete i utländska hamnar. Kyrkorna i Rotterdam, Dunkerque, Calais, Hull, Kiel och Stettin ha helt
förstörts. Kyrkorna i London och West Hartlepool ha skadats, ävensom Evangeliska Fosterlandsstiftelsens kyrka i Hamburg. I Dunkerque och Calais har verksamheten legat nere sedan krigsutbrottet, då ingen svensk sjöfart förekommit där.
I Rotterdam har verksamheten fortsatt i provisoriska lokaler. I London har läs- rummet provisoriskt satts i stånd. Gudstjänster ha hållits i den bombhärjade kyr— kan. I West Hartlepool och_Hamburg äro lokalerna brukbara.
På grund av sjöfartens förskjutning har ny verksamhet upptagits i flera brittiska hamnar. Aberdeen har fått egen präst samt bistation i Buckie. Londonprästen tjänstgör huvudsakligen i Glasgow, medan West Hartlepoolprästen verkar iham- nar vid Bristolkanalen med Cardiff som huvudstation. Hullpastorns arbete är f. 11. av ambulerande natur med besöksverksamhet i ett flertal hamnar vid ost- och syd— västkusterna.
I Buenos Aires, där verksamheten redan före kriget var av betydande omfattning, har den ytterligare tillvuxit, så att en assisterande präst blivit nödvändig. Denna utveckling antages komma att fortsätta även efter kriget på grund av de svensk- argentinska förbindelsernas stadiga tillväxt. Under 1944 har grundstenen lagts till den nya svenska kyrkan och det svenska sjömanshemmet i Buenos Aires.
I vilken utsträckning de nya stationerna i Storbritannien komma att bibehållas efter kriget, torde bero på hur förhållandena då gestalta sig, och givetvis framför allt på sjöfartens omfattning. Troligen kommer det att bli önskvärt med fortsatt verksamhet i Bristolkanalhamnarna.
I de tyska hamnarna har under hela kriget pågått en omfattande verksamhet till frampå hösten 1944, då den svenska sjöfarten på tyska hamnar praktiskt taget upp— hörde. Sjömansprästerna i Stettin och Danzig kvarstå dock på sina poster för att tjäna och bistå kvarvarande svenskar och andra nordbor. I Gotenhafen (Gdynia) har verksamheten varit av mindre omfattning. Denna kyrka är nu att betrakta som bistation till Danzig.
Angående arten av det bildningsarbete, som utföres vid sjömanskyrkorna, kan framhållas, att ej blott sjömansprästerna utan även deras assistenter äro personer med akademisk utbildning, och att särskild vikt vid tillsättandet av dessa befatt- ningar fästes vid vederbörandes förmåga att leda bildningsarbetet.
Genom kriget har sjömansvårdens arbete, särskilt bortom spärren, fått väsentligt ökad betydelse i flera avseenden. Främst står uppgiften att på allt sätt vidmakt- hålla och stärka förbindelserna mellan sjöfolket och deras anhöriga i hemlandet. Sålunda ha sjömansprästerna avsänt tusentals telegram från sjömännen till hem- landet. Vidare ha prästerna på allt sätt sökt föra fram hälsningar till sjömännen från deras anhöriga, t. ex. genom att anteckna och vidarebefordra radiohälsningar, samt genom att bidraga till att ge spridning åt sjömansvårdens organ 'Ute och Hemma*, som hittills innehållit omkring 9800 personliga hälsningar från anhöriga i Sverige till sjömän bortom spärren jämte hundratals efterlysningar efter saknade sjömän.
På vissa ställen utger man egna tidningar, innehållande väsentligare nyheter från hemlandet av särskilt intresse för sjöfolket och utlandssvenskarna. En del nyare böcker ha kunnat utsändas från Sverige till kyrkorna, men i huvudsak har man fått klara sig med vad som kunnat erhållas från landsmän på platsen. Läslusten är betydande, och böckerna ha utnyttjats till det yttersta. Förråden ha icke räckt till. trots alla ansträngningar att utöka dem.
Spridningen av svenska dagliga tidningar och tidskrifter till utländska hamnar ha givetvis avsevärt minskat genom kriget. Emellertid distribuerar sjömansvårds- styrelsens tidningscentral i Göteborg alltfort tidningar till de utländska arbetsstatio— ner, som kunna nås med vanlig postgång. Vad beträffar spridningen av ”Ute och
Hemma” gäller, att denna fortfarande kan ske i betydande utsträckning, då denna tidning bl. a. befordras med fartyg och på andra vägar, som ej stå andra tidningar och tidskrifter till buds. >>
Verksamheten i hemlandet. Även i hemlandet bedrives sjömansvård i huvudsak i de former, som ovan antytts beträffande sjömansvården i ut— landet. Den inhemska sjömansvården är emellertid i mycket liten grad cen— traliserad. Den ombesörjes sålunda av lokala organisationer, som intill senaste tid icke varit i annan mån samordnade än som i allmänhet följt av den i ovannämnda stadgar intagna föreskriften därom, att sjömansvårds- styrelsen äger att »genom råd och samverkan främja den kyrkliga sjömans- vård, som utövas av lokala organisationer i svenska hamnar», vilket icke inneburit att några mera genomgripande organisatoriska åtgärder vidtagits. Det tidigare »centralrådet för svenska kyrkans sjömansvård i hemlandet» hade på sitt program bland annat att lämna respektive lokalorganisationer råd och praktiskt bistånd för verksamhetens bedrivande, att uppehålla för— bindelse dels med svenska kyrkans sjömansvård i utländska hamnar, dels ock med andra organisationer för sjömansvård för eventuellt samarbete, samt att vara det organ för svenska kyrkans verksamhet bland sjömän i hemlandet, med vilket utanför sjömansvården stående organisationer kunde förhandla i gemensamma angelägenheter. I särskilda av sjömansvårdssty- relsen den 14 december 1933 antagna föreskrifter angående ett utskott för sjömansvården i hemlandet samt angående vissa sjömansvårdskonferenser säges, att sjömansvårdsstyrelsen övertoge centralrådets verksamhet sådan den enligt nyss återgivna bestämmelser bedreves »och med särskild hänsyn till bildningsarbetet bland sjömännen genom svenska sjömansbiblioteket och studiekurserna för arbetslösa sjömän». För den sålunda övertagna verk- samhetens handhavande skulle tillsättas ett utskott om fem personer. Ut- skottet skulle äga att för verksamhetens bedrivande disponera de medel, vilka genom kollekter, gåvor, bidrag från staten, svenska röda korset eller på annat sätt komme sjömansvårdsstyrelsen tillhanda för verksamheten i hemlandet. Det bestämdes vidare, att sjömansvårdsstyrelsen skulle ingå till Kungl. Maj:t med anhållan, att en årlig kollekt för sjömansvården i hem— landet finge upptagas i de stift — till antalet för närvarande sex1 —— vilka icke själva bedreve inländsk sjömansvård. Slutligen skulle minst vart- annat år på kallelse av sjömansvårdsstyrelsen en konferens för den in- ländska sjömansvården äga rum. Ombud till sådan konferens skulle utses efter följande grunder: »a) resp. stiftsråd eller, där sådana ej finnas, biskopar [0011 pastor primariHS] utse vardera två ombud, b) styrelserna för den kyrk- liga sjömansvården i Stockholm och Göteborg utse två ombud, e) så länge samarbete mellan sjömansvården i hemlandet och svenska röda korset före- finnes, utser det sistnämnda likaledes två ombud.» Dessutom skulle sjömans-
1 Västerås, Karlstad, Strängnäs, Luleå, Skara och Visby. 7—916436
vårdsstyrelsen till ombud till konferensen kalla för den inhemska sjömans- vården intresserade personer, företrädesvis lekmän.
Emellertid beslöts vid konferensen i Malmö 1937, i syfte att få till stånd en fastare organisation av bildningsarbetet bland sjömän, att inrätta ett »representantskap för sjömansvårdens bildningsarbete i hemlandet». Det konstituerande sammanträdet ägde rum i Gävle den 6 maj 1938, då stadgar antogos. Enligt 5 1 i stadgarna för detta representantskap utgör dess uppgift att främja och organisera studiecirkel-, biblioteks-, kurs- och föreläsnings— verksamhet ,bland sjömännen. Representantskapet utgöres enligt 5 2 av stadgarna av ombud för »kyrkliga institutioner och organisationer, vilka äga till uppgift att främja sjömansvård i hemlandet». Enligt % 3 är repre— sentantskapct anslutet till Sveriges kyrkliga bildningsförbund.
Bland organisatoriska åtgärder, som tidigare i allt fall förekommit, mär- kes inrättandet av särskilda stiftsadjunktstjänster för sjömansvård (med av- löningar ur kyrkofonden). Sådana stiftsadjunkter finnas för närvarande i ärkestiftet samt Göteborgs, Härnösands, Linköpings och Lunds stift.
Enligt uppgift från sjömansvårdsstyrelsen har utskottet under åren 1937. tål-10 och 1943 åtnjutit följande inkomster:
1937 1940 1943
Kr. Kr. Kr. Kollektmedel ............................... 6 300: 19 10 944: 17 9 400: 85 Andra gåvor ............................... 1 000: — 205: 69 125: 85 Röda Kors-medel ........................... —— — 1 000: — Räntor .................................... 118: 54 142: 73 95: 44 Summa kronor 7 418: 73 11 292: 59 10 622: 14
Utgifter—na för samma år redovisas sålunda:
1937 1940 1943 Kr. Kr. Kr. Administration .............................. 1 278: 95 1 402: 20 1 156: 50 Fartygsbibliotek och stationer ................ 3 256: 20 3 571: 25 2 000: —- Tidskriften »Ute och Hemma» .. _ 1 500:— — Röda Kors—medel ............................ 1 000: _- 1 000: — 1 000: —— Studiekurser ................................ 6 000: — 1 050: — 5 000: —- Räntor .................................... 39: — -— —— Diverse utgifter ............................ 660: 63 640: 20 603: 85 Summa kronor 12 234: 78 9 163: 65 9 760: 35
Då utgifterna för något år överstigit inkomsterna, har skillnaden täckts med behållning från föregående år. I vissa fall ha utlovade anslag till verk- samheten inbetalts i efterskott; sålunda inflöto röda korsets anslag för åren 1937 och 1940 först respektive följande år.
Enligt uppgift från nämnda utskott ombesörjas från sjömansvårdshåll för närvarande 56 läsrum på 50 olika platser i Sverige. Av dessa sjömansvårds- institutioner äga 40 samband med den egentliga kyrkliga sjömansvården. Återstående 16 ombesörjas huvudsakligen av evangeliska fosterlandsstif— telsen och frireligiösa samfund.
Rörande omfattningen av verksamheten vid stationerna i samband med den kyrkliga sjömansvården hava de sakkunniga genom förberörda utskotts förmedling fått mottaga specifika uppgifter i vissa hänseenden; på grundval
Kamrataftnar (samkväm)
Antal böc- Utlämnade fartygs- ker, som bibliotek tillhörande läsrummen Antal Antal eget biblio- svenska annan Antal deltagare åhörare tek inne- sjömans- organisa- c:a c:a håller» c:a biblioteket tion
Föreläsningar
Göteborg. . . . 87 200 3 780 2 375 1 115 12 Stockholm . . 33 100 3 780 2 500 3 600 21 Norrköping. . 25 000 2 700 — 550 Halmstad. . . 13 825 400 400 400 Malmö ...... 10 640 3 600 3 000 450 Sundsvall . . . 7 560 2 100 500 400 Varberg ..... 5 500 240 200 150 Oxelösund . . 5 000 600 — 100 Holmsund. . . 4 975 1 600 — 350 Härnösand . 4 500 690 600 380 Hälsingborg . 4 300 1 800 — 300 Stugsund . . . 4 300 2 280 190 1 Landskrona . 3 915 1 600 — 150 300 Gävle ....... 3 840 2 000 1 400 Limhamn . . . 3 460 400 295 250 Karlsborg. . . 2 060 600 185 260 (Nederkalix) Karlskrona. . 1 940 Karlshamn . 1 575 Åhus ....... 1 530 Klagshamn. . 1 510 Sölvesborg . . 1 450 Slite ........ 1 355 Skutskär. . . . 1 230 Trelleborg. . . 1 200 Ystad ...... 1 170
mmmcoa—oowmww OOUINQHMÅHÄNIOÄ
225 145 200 185 —— 100 170 —— 50 145 30 440 _— 150 100 40 —— 200 100 360 rett antal 225 föreläsningar» 20 —— 250 80 —— 75 60 —— 350 50 —— 80 120 400 10 _— 300 100 195 ——
p—l anamma—mum
[QD—i
Västervik . . . 1 160 Bergkvara . . 885 Västerås . . . . 660 Stocka ...... 620 Ronneby. . . . 500 Munksund .. 500 Öregrund . .. 450 Mörbylånga . 220 Kristinehamn 210 Simirishamn . 200 Mönsterås. . . 190 Svartvik. . . . 150
Summa 237 880 1 Ej uppgivet.
40 75 50 50 60 30
blr-lN UÄNOGOHQMUAM
%
av dessa har sammanställningen på föregående sida verkställts. De olika stationerna upptagas i sammanställningen i storleksordning efter besöksan— talet. Uppgifterna avse kalenderåret 1937.1
Under år 1937 har antalet besök vid ovan förtecknade läsrum uppgått till omkring 237 880. Minst 984 kamrataftnar (samkväm) hava hållits med ett deltagarantal av mera än 31 070. Föreläsningar hava hållits vid 16 stationer med ett sammanlagt åhörarantal av över 10 800. Läsrum till ett antal av 31 hade egna bibliotek om sammanlagt omkring 11 170 band. 11 läsrum hade därjämte ombesörjt utlämnande av 152 fartygsbibliotek, varav 77 tillhörande svenska sjömansbiblioteket och återstående 75 andra organi— sationer.
Av tillgängliga uppgifter framgår, att de olika stationernas utgifter un- der år 1937 uppgått till sammanlagt 129 109 kronor. I nämnda belopp tor- de emellertid icke ingå samtliga kostnader för understöd m. m., som före- kommit. Icke heller torde däri hava inräknats värdet av hyra för lokal, som i vissa fall kostnadsfritt upplåtits av kommuner eller enskilda. I fråga om sättet för utgifternas bestridande framgår av likaledes tillgängliga upp- gifter, att särskilda kommuner och sjömanshus bidragit med tillhopa 5 147 kronor respektive 5 593 kronor. I övrigt hava utgifterna bestritts av kollekt- medel och andra inkomster. Kollektmedel hava redovisats särskilt till belopl: av 12 939 kronor. Bland övriga inkomster märkas anslag i vissa fall från vederbörande stifts sjömansvård (tillhopa 2 700 kronor). Den övervägande delen av inkomsterna har utgjorts av bidrag från enskilt håll, hopbragta genom insamlingar, basarer eller i form av medlemsavgifter eller gåvor eljest. Det sammanlagda beloppet härav uppgick till 102 730 kronor. '
Någon motsvarande undersökning som den ovanstående för 1937 har icke verkställts för något senare år.
I kapitel VIII skall lämnas ingående redogörelse för den kursverksamhet för sjömän, som sjömansvården i stor utsträckning upprätthöll under en tidigare period och alltjämt i viss omfattning bedriver bland annat vid sjö- mansinstitutet i Stockholm.
Sjömansinstitutet i Stockholm. Vad angår Stockholm ombesörjes sjömans— vården därstädes av Stockholms domkapitel genom en för ändamålet bil- dad stiftelse, benämnd Stockholms kyrkliga sjömansvård — Sjömansinsti- tutet. Stiftelsens angelägenheter handhavas av en styrelse om tio personer, som tillsättas av Stockholms domkapitel.
I mars 1935 utfärdades av prins Oscar Bernadotte, statsråden och che— ferna för ecklesiastik- och handelsdepartementen, överståthållaren, ärke- biskopen, generaldircktören och chefen för kommerskollegium, ordföranden
1 Läsrummet i Mörbylånga har numera upphört; nya läsrum hava tillkommit i Luleå, Skelleftehamn och Norrtälje. Ett tidigare läsrum i Oskarshamn ombesörjes numera av den kyrkliga sjömansvården.
i Sveriges allmänna sjöfartsförening, verkställande direktören i Sveriges redareförening samt verkställande direktörerna i rederiaktieholaget Nord- stjernan och Stockholms rederiaktiebolag Svea m. fl. ett upprop, däruti, under erinran om den förtjänstfulla verksamhet, som under en lång följd av år ut- övats av Stockholms kyrkliga sjömansvård, vädjades till allmänheten om bi- stånd till inrättandet genom sjömansvårdens försorg av ett »rymligt, välbe- läget och hemtrevligt Sjömansinstitut i Sveriges huvudstad». Enligt den plan, som förelåg, skulle sjömansinstitutets uppgift vara att bereda sjömännen under deras vistelse i hamn en god tillflyktsort och därmed en ersättning för det egna hem, som de genom sitt yrkes art i de flesta fall nödgades sakna: att stödja och främja studieverksamheten bland sjömännen i form av yrkesbestämda folkhögskolekurser samt genom föreläsningar och studie- cirklar; att stödja och främja biblioteksverksamheten såväl ombord som bland de under uppläggningsperioderna talrika arbetslösa sjömännen i samarbete med svenska sjömansbiblioteket; att bereda möjlighet att mot- taga besättningar av främmande nationalitet i Stockholms hamnar, för att visa dem gästfrihet samt genom föreläsningar, filmförevisningar, utflykter etc. söka orientera dem i svensk kultur; samt att bereda sjömansvården vidgade möjligheter att stå sjömännen till tjänst med råd och anvisningar i personliga angelägenheter, hjälpa dem att bevara kontakten med sina hem och anhöriga samt i andligt och lekamligt avseende vara dem till hjälp.
Den sålunda år 1935 igångsatta insamlingen medförde gåvor till så stort belopp att —— tillsammans med anslag av lotterimedel å tillhopa 210000 kronor (Kungl. Maj:ts beslut den 18 december 1936 och den 10 juni 1938), av stadsfullmäktige i Stockholm beviljat bidrag av donationsmedel till be- lopp av 200000 kronor samt ett av Alice och Knut Wallenbergs stiftelse lämnat bidrag å 150 000 kronor — till sjömansvårdens förfogande för in- stitutets upprättande stod ett belopp av omkring 650 000 kronor. För ända- målet inköptes fastigheten med adress Stadsgården 22 i Stockholm för 705000 kronor. Vissa ombyggnadsarbeten, som voro nödvändiga, utfördes såsom beredskapsarbete med statsbidrag å 25 000 kronor. Av lotterimedel ställdes genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 mars 1941'till förfogande ett tilläggsanslag å 35 000 kronor. Härutöver lärer för ombyggnadsarbeten och inredning hava åtgått omkring 140000 kronor, som täckts genom fortsatt insamlingsverksamhet. De nya lokalerna kunde i färdigt skick tagas i bruk i mars 1942.
Fastigheten omfattar sju våningar, av vilka sjömansinstitutet för eget bruk disponerar de tre understa, varje med en golvyta av omkring 300 m2, medan övriga våningar för annat ändamål uthyrts av institutet. I botten- våningen inrymmas föreläsningssal för tvåhundra personer med fullständig ljudfilmsanläggning samt vidare verkstadslokal för undervisningen i de kurser för sjömän, som varje år anordnas vid institutet. Våningen en trappa upptages av läsrum och bibliotek samt förrådsrum för fartygsbibliotek. I
våningen två trappor slutligen inrymmas lokaler för studiecirklar, gymna— stiksal, duschrum och tvättstuga samt rum för kaféservering. Institutet ut- ger en kvartalstidskrift benämnd »Med sjömän i hamn».
Fritidshem för sjömän i Göteborg. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, ha planer varit å bane att ersätta det nuvarande läs- och skrivrummet i Göte- borg för sjöfolk med ett sjömansinstitut motsvarande. det i Stockholm. I samband med förslag, som numera överväges om utvidgning av stadens verkstadsskola med yrkesavdelningar även för sjöfolk av andra kategorier än skeppskockar,1 torde emellertid dessa planer ha fått vika för tanken i stället på att av läs- och skrivrummet göra ett fritidshem för sjöfolk utan att förbinda detsamma med särskilda anordningar för yrkesundervisning. För ändamålet har från redarehåll gjorts en donation & 300 000 kronor och ytterligare medel lära från enskilt håll kunna påräknas såsom bidrag till hemmet. Framställning har gjorts om upplåtelse från stadens sida kost- nadsfritt av byggnadstomt för hemmet.
Sjömanshem i vissa svenska städer. Huvudsakligen på enskilt initiativ ha i åtskilliga svenska hamn-städer inrättats särskilda sjömanshem med syfte att tillhandahålla kost och logi åt sjömän under deras vistelse i hamn. Sådana sjömanshem finnas åtminstone i Stockholm, Göteborg, Malmö, Häl- singborg, Karlskrona, Norrköping, Sundsvall, Härnösand och Luleå, var- jämte i Landskrona ett sådant hem är under byggnad. -
Vid flera av dessa sjömanshem finnas dessutom för sjömännen särskilda läs- och skrivrum samt samlingslokaler. Bäst utrustat är i sådant hänseende det nybyggda sjömanshemmet i Göteborg med läs- och skrivrum samt hög- tidssal, som rymmer omkring 100 personer och som avses bl. a. för populär- vetenskapliga föreläsningar för sjömän. I samma byggnad inrymmas även lokaler för arbetarnas bildningsförbund och för sjömansförmedlingen.
Hemmet anses närmast vara att betrakta såsom en osjälvständig s. k. fiduciarisk stiftelse; budget och bokslut för hemmet intagas i stadens utgifts- och inkomststat respektive dess bokslut och styrelsen tillsättes av stads- fullmäktige. Medel till det nuvarande hemmets uppförande ha erhållits genom bidrag dels av lotterimedel, 250000 kronor (Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1932 och den 7 juni 1935) och av arbetslöshetsmedel, 213000 kronor, dels av anslag av stadsfullmäktige å tillhopa 1032 000 kronor (varav 125 000 kronor ur With. Röhss” donationsfond), dels genom donationer å tillhopa 126 400 kronor. Göteborgs stad har även lämnat lån till byggnadens uppförande. Nybyggnaden har dragit en kostnad av om- kring 2 000 000 kronor.
I övrigt har statsbidrag endast i ett fall utgått till något av ovannämnda
1 Jfr. i kap. X omnämnt beslut av Kungl. Maj:t den 26 januari 1945.
sjömanshem, nämligen till sjömanshemmet i Norrköping, som år 1936 av lotterimedel tilldelats ett belopp av 20 000 kronor. Däremot ha kommunerna i flera fall bidragit till sjömanshemmen på olika sätt i samband med deras tillkomst eller genom anslag till verksamheten. I bilaga M lämnas närmare uppgifter rörande de ovannämnda sjömans- hemmen i vissa hänseenden.
Sjömansutredningen av år 1931 och därav föranledda åtgärder. För- eningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar. Nykterhet'spropa- gandan bland Sjöfolket- Vissa tidigare framträdande missförhållanden bland svenskt sjöfolk i utländska hamnar föranledde tillkallande år 1931 inom handelsdepartementet av särskilda utredningsmän att biträda vid utredning av frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. Dessa utredningsmän antogo benämningen »Sjömansutredningen av år 1931» (betänkande: statens offentliga utredningar 1034: 5).
I det anförande till statsrådsprotokollet, som föregick Kungl. Maj:ts bc- myndigande åt chefen för handelsdepartementet att tillkalla utrednings— männen, uttalade departementschefen bland annat följande. Vid utrednin- gen borde i första hand undersökas, i vad mån den dittills i skilda former bedrivna verksamheten till sjömäns omvårdnad och trevnadiutländskaham- nar kunde behöva utvidgas och göras mera ändamålsenlig samt på vad sätt detta lämpligen kunde befrämjas genom det allmännas medverkan. Vidare borde genom utredningen klarläggas, i vilka former upplysningsverksam— heten bland sjöfolket rörande farorna i hamnstäderna lämpligen borde be- drivas för att bliva av nödig effektivitet och givas erforderlig anpassning dfter den miljö, där upplysningen skulle spridas. Än vidare borde under utredningen olika utvägar att mera direkt påverka sjömännen till större sparsamhet med intjänta hyresmedel tagas under omprövning, varvid ut— redningsmännen genom samarbete med postsparbanken borde tillgodogöra sig den erfarenhet, varav nämnda anstalt vore i besittning. Då förvaltnin— gen av det å tredje huvudtiteln upptagna anslaget för hjälp och bistånd åt nödställda sjömän ålåge chefen för utrikesdepartementets arvs- och ersätt- ningsbyrå, borde jämväl den erfarenhet beträffande hjälpverksamheten, som samlats å denna byrå, tillgodogöras av utredningsmännen. Slutligen borde i utredningsuppgiften ingå att taga under ytterligare övervägande, huruvida och i vilka former sparverksamheten bland sjöfolket lämpligen borde. genom stadganden av obligatorisk innebörd befordras, ävensom att, om utredningen härtill föranledde, utarbeta förslag till erforderliga bestäm— melser i ämnet.
Flertalet utredningsmän ansåg utredningen icke hava visat, att tillräck- ligt fog förelåg för en så genomgripande åtgärd som införandet i lagstift- ningen av ytterligare tvingande bestämmelser med avseende å sättet för hyras betalande. Två av utredningsmännen anförde reservation med yr-
kande om utvidgad lagstiftning i här berört hänseende, till en början så— som provisorium under fem år. Rörande vissa andra i betänkandet inne— fattade förslag rådde däremot full enighet. Dessa förslag avsågo dels be- myndigande för generalpoststyrelsen att av postsparbankens medel årligen använda visst belopp till ersättning åt ombud för bedrivande av Sparpropa- ganda bland svenska sjömän, dels ökat statsanslag till svenska kyrkans sjömansvård (staten skulle övertaga kostnaderna för avlöning även av en sjömanspräst i Gdynia), dels bekostande av statsmedel för utarbetande och tryckning av en av styrelsen för svenska läkarnas nykterhetsförening före- slagen skrift angående alkoholens skadeverkningar samt rörande könssjuk- domarna, dels åtgärder för att på effektivt sätt bringa till sjömännens kän- nedom vissa möjligheter till profylaktisk behandling mot könssjukdomar, dels anordnande av upplysningsverksamhet bland sjömännen i utrikes fart genom föreläsningar i olika bildande ämnen, dels tilldelande av statsbidrag åt sjömän för deltagande i korrespondenskurser i sådana ämnen, dels höj- ning till 10000 kronor av den i det ordinarie förslagsanslaget till under— stöd åt folkbiblioteksväsendet ingående anslagsposten >>till biblioteksverk— samhet ombord ä svenska handelsfartyg», dels tilldelande åt den svenska avdelningen av föreningen för skandinaviska sjömanshem i främmande hamnar av ett engångsanslag å 200000 kronor, att av lotterimedel utgå med 50 000 kronor under ett vart av fyra år, under förutsättning bland an- nat att minst 25 000 kronor varje gång från enskilt håll tillskjutits, dels vid- tagande av särskilda åtgärder i vissa hamnar, åsyftande ett organiserat samarbete mellan svensk konsul, sjömanspräst och sjömanshem med sikte på att åstadkomma förbättrade förhållanden bland svenskt sjöfolk i respek— tive hamnar. Utredningsmännen uttalade sig även till förmån för en fort- satt utveckling av den kursverksamhet bland sjömän, som framkallats un- der en svår arbetslöshetskris. Utredningsmännen ansågo sålunda, att kurser av ifrågavarande slag hade en mycket viktig mission att fylla, icke minst ur synpunkten av nödvändigheten att bereda sjöfolket i gemen ökade bildnings- möjligheter i all den utsträckning, som vore möjlig under de rådande för- hållandena. Utredningsmännen funno sig därför böra förutsätta, att, i mån som förhållandena det påkallade, statens medverkan i detta hänseende skulle även för framtiden få påräknas i erforderlig omfattning. *
Utredningsmännens närmare motivering till förslaget om särskild upplys- ningsverksamhet bland sjömän återgives i kap. X.
Vissa av de av utredningsmännen framställda förslagen hava numera vunnit beaktande. Så är förhållandet med förslagen angående visst bemyn- digande åt generalpoststyrelsen och åtgärder till spridande av kännedom om förefintliga möjligheter till profylaktisk behandling mot könssjukdom. Vidare åtog sig staten avlöningen till en sjömanspräst i Gdynia. —— På grund av förhållandena under kriget har emellertid indragning senare skett av
anslaget härtill liksom ock av anslaget till avlöningen åt en sjömanspräst i Calais, och Dunkerque. — Tillika har den provisoriska minskningen av under- stöden till folkbiblioteken upphört, varigenom _— såsom tidigare nämnts — anslagsposten »till biblioteksverksamhet ombord å svenska handelsfartyg» ånyo upptagits till det ursprungliga beloppet, 10 000 kronor. Därjämte har den svenska avdelningen av föreningen för skandinaviska sjömanshem i främmande hamnar fått sig tilldelad två anslag, vartdera å 50 000 kronor av lotterimedel genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 december 1936 och den 10 juni 1938. I överensstämmelse med vad utredningsmännen jämväl förutsatt, har den nämnda avdelningen därjämte uppburit fortsatt årligt anslag ur han- dels- och sjöfartsfonden till och med år 1938. För de följande åren hava framställningar om årliga anslag icke gjorts av avdelningen på grund av rå- dande förhållanden. I den svenska avdelningens styrelse utses numera en ledamot av Kungl. Maj:t.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat, ha sjömanshemmen i Cardiff och Rotterdam blivit full-ständigt förstörda genom krigshändelser. I behåll, ehuru i vissa fall skadade, torde ännu vara sjömanshemmen i Antwerpen, Ham- burg, Liverpool, Marseille, New Castle och Rouen. Sjömanshemmet i Hull har försålts år 1944.
I anslutning till ovannämnda förslag av sjömansutredningen rörande viss nykterhetspropaganda bland sjöfolket — vilket förslag icke föranlett åtgärd från Kungl. Maj:ts sida »— må nämnas, att nykterhetsfrågan under senare tid varit föremål för uppmärksamhet inom sjöfolkets egna led även så till- vida som bland medlemmar av sjöfolksförbundet och för saken intresserade personer i övrigt bildats vissa organisationer för nykterhetsfrämjande verk- samhet (logerna >>Ledfyren» och »Vinga fyr» av I. 0. G. T.) med uppgift tillika att verka för studieintressets höjande även på andra områden. Dess- utom .iro under förberedande ytterligare sex loger i olika hamnar. En på logen »Ledfyrens» vägnar hos Kungl. Maj:t gjord framställning om anslag med visst belopp till nykterhetsfrämjande verksamhet bland sjöfolket har omförmälts i statsverkspropositionen (åttande huvudtiteln) 1939. Skolöver- styrelsens utlåtande över framställningen hade inkommit vid så sen tid- punkt, att närmare överväganden i saken icke medhunnits. Departements- chefen fann sig därför icke kunna för det dåvarande förorda särskilt bi- drag till ändamålet. Departementschefen framhöll emellertid såsom önsk- värt, att överstyrelsen till ett följande budgetår undersökte, om icke nämnda verksamhet skulle kunna omhänderhavas av någon eller några av de nu befintliga nykterhetssammans]utningarna.
Emellertid torde, enligt vad de sakkunniga inhämtat, sedermera icke något hava blivit åtgjort i denna fråga på grund av förhållandena till följd av kriget. En av skolöverstyrelsen tillstyrkt framställning av Sveriges stor-
loge av I. 0. G. T. om ett anslag av 500 kronor för utgivande och distribu- tion av en broschyr, innehållande en kortfattad framställning av alkohol- frågan med särskild hänsyn till 'sjömanslivets förhållanden jämte en för- teckning av 1.0. G.T:=s loger och dessas ombud i en del större hamnar i in- och utlandet, lämnades utan bifall genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 maj 1939.
Internationella åtgärder. Sjömansyrkets även internationellt sett egen— artade förhållanden har föranlett internationella arbetsorganisationen att vid upprepade sammanträden (sjöfartskonferenser) till behandling upp- taga frågor rörande sjöfolkets arbetsförhållanden. Sådana konferenser hava hållits i Genua 1920 och i Geneve 1926, 1929 och 1936 (sistnämnda är höllos två konferenser). Därjämte har en förberedande teknisk sjö- fartskonferens hållits i Geneve 1935, och slutligen hava enstaka sjöfarts- frågor behandlats av internationella arbetsorganisationen å allmänna sam- manträden, nämligen 1921, 1929 och 1932. Rörande vissa av konferensen na 1920 och 1926 (första och andra sjöfartskonferenserna) fattade beslut innehållas upplysningar i propositionerna nr 361 till 1921 års riksdag och nr 152 till 1027 års riksdag. Vid tredje sjöfartskonferensen (1929) antogs icke något konventionsförslag eller någon rekommendation, utan konferen- sen var uteslutande ägnad åt första behandlingen av de frågor, som blevo föremål för slutligt avgörande vid fjärde sjöfartskonferensen; upplysningar rörande förhandlingarna vid tredje sjöfartskonferensen innehållas i proposi- tionen nr 240 till 1934 års riksdag.
Vid den första av de två konferenser, som avhöllos år 1936, eller den fjärde i ordningen av samtliga konferenser, antogos förslag till fem kon- ventioner, nämligen angående 1) minimifordringar på yrkeskompetens hos befäl å handelsfartyg, 2) semester för sjömän, 3) redarens förpliktelser ifall sjöman drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden, 4) sjukförsäkring för sjömän samt 5) arbetstid och bemanning å fartyg. Därjämte antogos tvä rekommendationer, nämligen angående åtgärder till främjande av sjömän- nens välfärd i hamnarna, respektive arbetstid och bemanning å fartyg. Vid den senare av de två konferenserna 1936, den femte sjöfartskonferensen, antogs förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för barns användande till sjöss, innefattande partiell revision av en är 1921 tillkommen konvention i samma ämne. Samtliga dessa konventioner och rekommendationer hava förekommit till behandling vid 1938 års riksdag.
Texterna till minimiålderskonventionen, sjöarbetstids- och bemannings— konventionen samt sjöarbetstids- och bemanningsrekommendationen finnas i översättning såsom bilagor (Bil. A. B. och C.) fogade vid propositionen nr 223(1938. Arbetstids- och bemanningskonventionen samt rekommenda-
tionen i samma ämne hava lagts till grund för det förslag till ny sjöarbets- tidslag, som framlades med nämnda proposition.1 Ett med proposition nr 224(1938 framlagt förslag till lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer i sjömanslagen grundade sig på förslaget till minimiålderskonvention. Sedan båda dessa förslag antagits av riksdagen, utfärdades särskilda lagar i dessa ämnen den 30 september 1938 och i anslutning därtill vissa administrativa föreskrifter (kungörelsen den 30 september 1938 med närmare föreskrifter rörande tillämpningen av sjöarbetstidslagen samt förordningen samma dag angående ändrad lydelse av 55 5 och 6, 5 22 mom. 3 samt 5 23 befälsförord- ningen).
De ifrågavarande konventionerna hava numera ratificerats, dock såvitt angår konventionen angående arbetstid och bemanning med förbehåll för ratifikation av, förutom övriga nordiska länder, Nederländerna och Sovjet- unionen samt Storbritannien såsom villkor för ikraftträdandet av Sveriges ratifikation, uppenbarligen för att bibehålla handlingsfrihet i lagstiftnings- väg på detta område, intill dess konventionen kunde komma att erhålla en allmännare anslutning från viktigare sjöfartsländers sida. Denna förut- satta allmännare anslutning har till följd av kriget åtminstone tillsvidare ute- blivit, varför sistnämnda konvention ännu icke kommit i tillämpning för Sveriges del.
Förslaget till konvention angående årlig semester för sjömän upptogs till behandling 1 propositionen nr 28611938 med förslag till lag om semester m. m. Texten finnes såsom bilaga (Bil. B) fogad vid propositionen. Röran- de frågan om ratifikation av konventionen uttalade föredragande departe- mentschefen bland annat, att genom en lagstiftning i enlighet med det då föreliggande departementsförslaget tillerkändes arbetstagarna väsentligt bättre förmåner än som stadgades i konventionsförslaget. I vissa betydelse- fulla avseenden avveke emellertid departementsförslaget från konventio- nens föreskrifter. Avvikelserna syntes departementschefen vara så väsent- liga, att han ansåge någon ratifikation från Sveriges sida av konventionen icke kunna ske. Konventionsförslaget förklarades sedermera av riksdagen med hänvisning till vad departementschefen uttalat, i samband med anta- gande av förslag till lag om semester m. m., vilket förslag ledde till utfär- dande av lagen i ämnet den 17 juni 1938, icke föranleda något uttalande från riksdagens sida. mande frågan om fartygs bemanning inskränkte sig föredragande departements— chefen till en förklaring, att han funnit vissa härutinnan föreliggande sakkunnigtörslag grundade å riktiga principer och ägnade att tjäna såsom grundval för blivande lagstiftning i ämnet. Departementschefen förmälte sig sålunda avse att framdeles ånyo anmäla denna fråga för slutlig prövning och därvid framlägga i huvudsaklig överensstämmelse med sak- kunnigförslagen upprättade författningstörslag rörande säväl manskaps— som befälsbeman-
ningen, ägnade att bringa konventionens bestämmelser i detta ämne itillämpning för Sveriges del.
Texterna till förslaget till konvention angående kompetens hos fartygs- befäl, förslaget till konvention angående redarens förpliktelser i fall sjöman drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden, förslaget till konvention angå- ende sjukförsäkring för sjömän samt rekommendationen angående åtgärder till främjande av sjömännens välfärd i hamnarna hava i översättning fo- gats vid propositionen 239f1938.
.Förslaget till konvention angående kompetens hos fartygsbefäl har enligt beslut av riksdagen ansetts icke kunna för närvarande ratificeras av vårt land. Rörande detta förslag förelåg en promemoria av kommerskollegium, däruti kollegium bland annat framhållit, att den svenska lagstiftningen i ämnet visserligen vore långt mera utvecklad, än som på det hela taget kräv- des för att uppfylla i förslaget angivna fordringar, och jämväl med avse- ende å det materiella innehållet i allt väsentligt vore mer än tillfyllest här- för, men att i vissa hänseenden förelåge bristande överensstämmelse, bott- nande i nationella förhållanden, till vilka konventionsförslaget icke tagit hänsyn.
I fråga om förslaget till konvention angående redarens förpliktelser, ifall sjöman drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden, fann riksdagen — sedan vederbörande utskott framhållit, att avgörandet av frågan om Sveriges rati- ficering av konventionen borde anstå tills vidare i avvaktan på resultatet av i ämnet inlett nordiskt samarbete och det utredningsarbete, som därav kun- de följa — att med ställningstagande till ratificeringsfrågan borde tills vi- dare anstå.
Vad angår förslaget till konvention angående sjukförsäkring för sjö- män, åberopades i propositionen bland annat ett uttalande av kommers- kollegium därom, att förslaget förutsatte förefintlighet av obligatorisk sjuk- försäkring för sjömän, vid vilket förhållande och då sådan försäkringsform hittills icke för någon medborgargrupp annat än i fråga om vissa yrkes- sjukdomar (såsom ett annex till den obligatoriska olycksfallsförsäkringen) kommit till stånd här i landet och antagligen icke heller kunde förväntas bliva genomförd under den närmaste framtiden, konventionsförslaget icke för närvarande kunde anses hava praktisk betydelse för Sveriges vidkom- mande. Riksdagen uttalade, att ratificering för Sveriges vidkommande icke för närvarande syntes kunna ifrågakomma.
Beträffande syftet med rekommendationen angående åtgärder till främ— jande av sjömännens välfärd i hamnarna må här återgivas, vad proposi- tionen i sådant hänseende innehåller: »Syftet med rekommendationen är framför allt att giva impulser till en utveckling av den verksamhet, som på skilda håll bedrives i ändamål att bereda sjömän hjälp och skydd i ham— narna, och särskilt att föranleda till att denna verksamhet utsträckas till så många sjömän som möjligt ävensom till att olika former av dylik verk- samhet, samordnas nationellt och internationellt. I detta syfte anbefalles i första hand upprättande i hamnarna av lämpligt sammansatta offentliga
eller offentligen erkända institutioner med upplysande, rådgivande och samordnande uppgifter. Såsom ett medel för ernående av samband mellan olika regeringars verksamhet på ifrågavarande område anvisas upprätt- hållande av kontakt mellan regeringarna och internationella arbetsbyrån och ingivande av regelbundna redogörelser till byrån rörande gjorda erfa- renheter och framsteg. Vidare anbefalles det regeringarna att genom lag- bestämmelser eller ordningsföreskrifter ingripa mot missförhållanden, som särskilt kunna innebära faror för sjömän i moraliskt eller fysiskt hänseen- de, ävensom att genom vederbörlig tillsyn övervaka givna föreskrifters ef- terlevnad och effektivitet m. m. Därnäst behandlas frågan om sexualhy- gieniska åtgärder och andra föranstaltningar för hälso- och sjukvård till för- män för sjömän. Till hjälp för sjömän under vistelse i större hamnar för- ordas inrättande av ”sjömanshem” och ”sjömansinstitut” samt beredande av tillfällen till hälsosam rekreation m. m. Vidare anbefallas åtgärder i syfte att hjälpa” sjömän att spara och draga försorg om regelbunden utbe- talning av hyresmedel till hemmavarande familjemedlemmar. Avslutnings- vis framhälles i rekommendationen, hurusom gagnet av flertalet av de för- ordade åtgärderna är beroende av att sjömännen erhålla kännedom om dem, varför konferensen uppmanar till upplysningsverksamhet och propa- ganda i olika former. Till sist vädjar konferensen till regeringarna att icke uteslutande vårda sig om sjömän av egen nationalitet, utan att handla i den internationella samhörighetens anda.»
Vad angår sjömanshem och sjömansinstitut m. m., grundar sig den ovan- stående redogörelsen på rekommendationens Del IV, vilken har följande lydelse: »Ätgärder böra vidtagas, åtminstone i de stora hamnarna, för att materiellt och i andra avseenden hjälpa sjömän till rätta under deras vis- telse därstädes; särskilt förördas följande åtgärder:
a) inrättande eller främjande av ”sjömanshem” av tillfredsställande be- skaffenhet samt erbjudande god kost och bra logis till måttliga pris;
b) inrättande eller främjande av ”sjömansinstitut” _ vilka kunna vara skilda från *sjömanshemmen' men böra så mycket som möjligt stå i för- bindelse med dem — innehållande samlings- och rekreationslokaler (mat- salar, rum för spel, bibliotek m. m.);
c) organiserande, såvitt möjligt i samverkan med sportklubbar ombord, av tillfällen till hälsosam rekreation, såsom sport, utflykter m. m.;
(1) befordrande av allt, som är ägnat att främja sjömännens familjeliv.» I anslutning till särskilda yttranden av kommerskollegium och social- politiska delegationen uttalade föredragande departementschefen, att väl syntes missförhållanden av sådan art, som närmast föranlett tillkomsten av rekommendationen, icke egentligen vara för handen i de svenska ham- narna, och angivna önskemål rörande välfärdsanordningar av olika slag förefölle att för Sveriges vidkommande vara i icke oväsentlig mån tillgodo- sedda. Emellertid syntes departementschefen i allt fall åtskilligt kunna och
böra göras i syfte att bereda sjömännen bättre skydd och hjälp, när de komme i land. I främsta rummet syntes detta böra ske genom uppmuntran och stöd åt den frivilliga verksamheten, och förslag om lämpliga åtgärder i sådant syfte borde alltfort ägnas välvillig uppmärksamhet. Jämväl i öv- rigt borde rekommendationens anvisningar beaktas. Lagstiftningsåtgärder eller andra särskilda åtgärder från de svenska statsmakternas sida syntes däremot icke för närvarande påkallade i anledning av ifrågavarande re- kommendation. Till den av departementschefen sålunda uttalade uppfatt- ningen anslöt sig riksdagen.
Kap. V. Statistik angående sjömännen och handelsflottan.
Sjömanskårens storlek 111. m. Den svenska sjömanskårens storlek och sammansättning vid utgången av år 1940 framgår av uppgifter, som fram- kommit vid den senast framlagda allmänna folkräkningen, avseende för- hållandena vid slutet av år 1940 (Folkräkningen den 31 december 1940, del III, utgiven år 1943). Under »Sjöfart» upptages egentliga yrkesutövare till ett sammanlagt antal av 30 267. Såsom sjömän hava särskilt redovisats 25 168 personer av följande kategorier:
Män Kvinnor Summa
fartygsbefälhavare och styrmän .............. 5 439 4 5 443 radiotelegrafister 129 —— 129 maskinbefäl 1 977 eldare 2 327 däcksmanskap 13 060 serveringspersonal 415 kökspersonal ............................... 1 593 städare och städerskor 224
Summa 24 469 25 168
Den ovanstående redovisningen är såtillvida icke fullständig, som den icke upptager annat maskinmanskap än eldare men däremot icke motormän, smörjare, pumpmän etc. Av en jämförelse med vissa uppgifter i övrigt rörande antalet egentliga yrkesutövare inom sjöfarten, som framgått av folkräkningen, torde emellertid kunna sägas, att hela antalet maskinman— skap, eldarna inräknade, i varje fall icke överstigit 3462. Antages denna siffra för maskinmanskapet, skulle siffran för sjömän vid utgången av år 1940 ha utgjort 26 303 och manskapskåren vid samma tidpunkt haft föl- jande storlek och sammansättning: däcksmanskap
maskinmanskap ekonomipersonal (serverings-, köks- och städningspersonal) ..............
Summa 18 754
Av ekonomipersonalen ha hänförts 1 299, varav 302 kvinnor, till »förvalt- ningspersonal» och återstoden 933, varav 393 kvinnor, till »arbetarpersonal». Under den ovannämnda rubriken »Sjöfart» redovisas icke fiskare liksom icke heller personal hänförlig till någon av vissa andra rubriker såsom
»Lots— och fyrväsen», »Kanal- och hamnväsen» samt »Bärgningsverksam— het». — Under rubriken »Saltsjöfiske» redovisas 11483 egentliga yrkes- utövare, varav 10491 företagare, 26 förvaltningspersonal och 966 arbetar- personal.
Resultatet av folkräkningen har uppenbarligen påverkats av krigsförhål- landena även vad sjöfolket angår. Enligt folkräkningen den 31 december 1930 utgjorde antalet sjömän under rubriken »Sjöfart» icke mindre än 35 462 eller sålunda omkring 9200 flera än vad som tio år senare redo— visats. Även om de båda undersökningarna icke verkställts enligt exakt samma grunder, förklaras icke den påvisade stora skillnaden enbart därav och av en under mellantiden inträffad minskning av den svenska handels- flottan, utan måste också sammanhänga med att sjömännen under kriget i viss utsträckning vunnit anställning inom andra yrken.
Angående sjömännens geografiska fördelning med hänsyn till deras hemortsförhållanden lämnar 1940 års folkräkning vissa upplysningar, av vilka framgår, att av ovannämnda 25 168 sjömän mera än hälften voro hemmahörande i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län (503 procent). I övrigt kommo på Stockholms stad och län 15'2 procent, på Kalmar län 65 procent, på Västernorrlands län 52 pro- cent och på övriga sjutton län tillhopa sålunda icke mera än 228 procent. För icke något av nämnda sjutton län redovisas större antal än 618 (Öster- götlands län). Det må i detta sammanhang erinras om, att av rikets fem navigationsskolor äro belägna en i Göteborg, eni Stockholm, en i Malmö, en i Kalmar och en i Härnösand.
När det härefter gäller att belysa storleksförhållandena, vad beträffar 'landelsflottans bemanning och vissa andra förhållanden, som avses i detta sammanhang, hava de sakkunniga ansett sig kunna åtnöja sig med att med- dela en redogörelse, som på grundval av uppgifter från vissa tidigare år ut- arbetats under ett första skede av utredningen. Året 1937 är det sista är, som i allmänhet omfattas av redogörelsen; i fråga om fartygsuppläggningar- nas storlek lämnas upplysningar även för 1938. Förhållandena 1937 torde i övriga hänseenden kunna anses i stort sett belysande även för tiden intill krigsutbrottet. Sjöfarten under 1939 och följande år har uppenbarligen så starkt influerats av krigsförhållandena, att en redogörelse därför i detta sammanhang saknar egentligt intresse. I mån som kompletterande upplys- ningar ansetts vara av betydelse, ha sådana meddelats i särskilda noter.
Storleken av handelsflottans bemanning (fartyg om 20 nettoton och där- över) under ett vart av vissa senare år i jämförelse med 1913 framgår av diagram å nästa sida grundat på siffror i kommerskollegii sjöfartsberättelser för respektive år. Bemanningen uppgick år 1913 till mera än 23 000 man. Krisåret 1921 representeras av den lägsta siffran för samtliga åren, icke fullt 19 000. Därefter och fram till och med år 1930 visar diagrammet en
Handelsflottans bemanning 1913—1937.
å fartyg om 20 nettoton och däröver (pråmar ej inberäknade). [ 24 000 / 23 000 _ & X Total beman- 22 000 "mg 21 000 X / /X V .
25 000 ' 1 ' T
I | 1
20 000
Ång— och 19 000 motor—fartyg 18 000
17000. X / V
16000
15 000
14 000 13 000
12 000
11 000
10 000 9 000
8 000 7 000
6 000 5 000 *
4 000 Segelfartyg o. Y segåll'åi'tlyg
. me & p-
J 000 maskin 2 000
1 000
oavbruten stegring, starkast från 1921 till 1922 men även särskilt fram- trädande från 1927 till 1930, för vilket sistnämnda år den högsta siffran redovisas. Från år 1930 och fram till och med år 1935 är kurvan nedåt- gående. En begynnande stegring inträder 1936 och fortsätter 1937.1 Be-
1 Numera föreligga siffror även för åren 1938—1943. Bemanningen uppgick den 31 de- cember 1938 till_ 22413, 1939 till 22 534, 1940 till 19149, 1941 till 16 918, 1942 till 16 465 och 1943 till 15560.
Handelsflottans bemanning åren 1920—1937.
Ång- och motorfartyg. —————— Segelfartyg och segelfartyg med hjälpmaskin.
! I I | F
/
// Däckspersonal
Maskinpersonnl
Övrig personal
Däckspersonnl
Befälhavare D:o
_ Maskinperso- nal och övrig personal
manningssiffran för 1937 uppgick dock icke till mera än 22 259 (1935: 22 171) mot 24 760 för 1930; alltså en minskning från 1930 till 1937 med 2 501. Nedgången sammanhänger givetvis med den minskning, den svenska handelsflottan under vissa år företett. Antalet fartyg den 31 december 1937 uppgick till allenast 2 265 mot 2 499 den 31 december 1930. Bruttotonnaget redovisas vid samma tidpunkter till 1 574 230 respektive 1 735 453 ton. En minskning alltså från 1930 till 1937 med 234 fartyg om tillhopa 161 223 bruttoton.1
I diagrammet ovan belyses grafiskt, hur handelsflottans bemanning under ett vart av vissa år fördelar sig på befälhavare, däckspersonal, ma- skinpersonal samt övrig fartygspersonal (ekonomipersonal och radiotele-
1 Antalet fartyg har sedermera varje är fortsatt att sjunka och utgjorde den 31 decem- ber 1938 2259, 1939 2242, 1940 2202, 1941 2 120, 1942 2089 och 1943 2076. Brutto- tontalet sjönk från 1 574230 är 1937 till 1 396 999 ton 1942 men har under är 1943 åter stigit till 1 420 608.
grafister). En uppdelning av dessa personalgrupper har härvid gjorts på å ena sidan ång- och motorfartyg och å andra sidan segelfartyg och segel- fartyg med hjälpmaskin. Av diagrammet framgår, att däckspersonalen allt- jämt, trots segelfartygens gradvisa försvinnande ur handelsflottan, avsevärt dominerar med avseende på numerären. Tillväxten under senare tid av gruppen »övrig personal» är påfallande. Denna personalgrupp räknar nu- mera sjöfolk till ett antal motsvarande betydligt mera än hälften av maskin- bemanningen. Ökningen sammanhänger i främsta rummet med tillväxten av passagerarfartygsflottan, som krävt en alltjämt växande stab av köks- och annan ekonomipersonal, såsom uppassare m. fl.
Till däckspersonalen har i det föregående hänförts även styrmännen. 1 överensstämmelse härmed har till maskinpersonalen räknats även maskin— befälet (maskinister av olika grader samt maskinskötare och motorskötare). De examinerade styrmännens antal utgjorde enligt tillgängliga uppgifter för 1937 1 661. Härtill komma »oexaminerade styrmän» och bästemän, de se- nare å segelfartyg med hjälpmaskin och andra segelfartyg, tillhopa 986. Antalet radiotelegrafister var 119, under det att maskinbefälets antal utgjorde 2255. Sjöfolk av manskapsgrad redovisas för 1937 med följande antal: däckspersonal 6758, maskinpersonal 4375, övrig personal 4053. I sist- nämnda siffra ingå kvinnor till ett antal av 1 448.
I kommerskollegii den 14 september 1933 till Kungl. Maj:t överlämnade sta- tistiska utredning angående svenska handelsflottans bemanning år 1931. vilken utredning fått i första hand tjäna såsom grundval för 1933 års be- manningssakkunnigas undersökningar rörande då rådande bemanningsför- hållanden inom svenska handelsflottan (statens offentliga utredningar 1934: 23), återfinnes följande sammanställning rörande den svenska handels- flottans och dess bemannings fördelning på olika fartkategorier:
antal brutto- beman-
fartyg ton ning oceanfart . 142 697 910 5 106 »annan europeisk fart» ............ 97 193183 2 024 nordsjöfart . 237 356 026 4 490 östersjö-nordsjöfart ................ 132 171 241 2 220 östersjöfart . 175 181 5 029 kustfart 35 361 1 641 inre fart . 55 728 3 100
Summa 2 181 1 684 630 23 610
På östersjö-nordsjöfart och vidsträcktare fart kommo sammanlagt 13 840 man. I övrigt voro enligt tablån anställda i östersjöfart 5 029 man, i kust- fart 1 641 man och i inre fart 3 100 man. Det torde kunna antagas, att om än de absoluta talen för de olika fartkategorierna icke äro exakt desamma nu som 1931, proportionen dem emellan dock är väsentligen enahanda.1
1 Uttalandet gäller förhållandena före kriget.
Av följande med utgångspunkt från uppgifterna i ovanstående tablå gjorda sammanställning framgår bemanningen i medeltal (avrundade hela tal) per fartyg i de särskilda farterna:
oceanfart . .................... 36 man1 annan europeisk fart ............ 21 man nordsjöfart .................... 19 man , östersjö-nordsjöfart man östersjöfart .................... man kustfart . man inre fart man
samtliga farter man.
Sammanställningen utvisar, att medeltalet ökar med fartens vidsträckthet, dock att för östersjöfarten gäller samma medeltal som för inre farten, och medeltalet för kustfarten överstiger ett vart av dessa medeltal med två en- heter. Denna oregelbundenhet torde sammanhänga med förekomsten av ett förhållandevis stort antal passagerarfartyg såväl inom kustfarten som i den inre farten. Det är emellertid uppenbart, att om alla de företrädesvis mindre fartyg, vilka icke omfattas av kommerskollegii statistik, medräknats, medel- talssiffran för inre farten skulle hava blivit betydligt lägre; och måhända skulle även för nämnda fall medeltalssiffran för kustfarten hava i någon mån påverkats i sänkande riktning.
För närmare kännedom om bemanningsförhållandena å fartyg av olika slag och storlek inom de ovanberörda farterna oceanfart-östersjöfart må hänvisas till bilaga N, som utgör en sammanställning av vissa uppgifter ur tabellbilaga till kommerskollegii nyss åberopade utredning.
I detta sammanhang är det av intresse att konstatera, att av kommers- kollegii sjöfartsberättelse för år 1931 framgår, hurusom i fart enbart mellan utländska hamnar under nämnda år sysselsatts, förutom ett segelfartyg med hjälpmaskin om 259 bruttoton, 60 ång- och motorfartyg om tillhopa 265 649 bruttoton.2 Medelstorleken av dessa fartyg utgjorde omkring 4 427 bruttoton. Detta tontal understiger med endast omkring 230 ton medeltontalet för far- tygen i oceanfart i ovanstående tablå, om de i noten angivna fartygen (med ett sammanlagt bruttotontal av omkring 51 000 ton) frånräknas. Man torde därför kunna antaga, att de svenska fartyg, vilka sysselsatts i fart endast mellan utländska hamnar, praktiskt taget helt utgjorts av fartyg i oceanfart och att följaktligen bemanningen å desamma sammanlagt uppgått till om- kring (60X30) 1800 man.
1 Frånräknas A.B. Svenska Amerikalinjens fartyg »Kungsholm», »Gripsholm» och .Drott- ningholm» (av vilka »Kungsholm» numera försätts till utlandet) med tillsammans omkring 1 000 man, blir medeltalet för oceanfarten 30 man. * Härvid har hänsyn tagits endast till fartyg, som ännu vid årets slut tillhörde den svenska handelsflottan.
I fråga om den svenska handelsflottans användning utgör den uppmärk- sammade företeelsen av svenska fartygs sysselsättning i enbart internationell fart icke något isolerat förhållande för det angivna året utan har haft sin motsvarighet under en lång följd av år, såsom närmare belyses av följande grafiska sammanställning.
Fartyg, använda till transport av passagerare, post och gods. I fart endast mellan utländska hamnar.
Antal ——————— Bruttoton (1 000 ton).
| I
' Ång— och motorfartyg
Utvecklingen sedan 1913 beträffande handelsflottans användning komplet- teras i Övrigt av diagrammen nedan och å sid. 118, av vilka det förra avser fartyg använda i fart mellan svenska och utländska hamnar och det senare upptager fartyg i fart endast mellan svenska hamnar.
Fartyg, använda till transport av passagerare, post och gods. I fart mellan svenska och utländska hamnar.
Antal ————— —— Bruttoton (1 000 ton).
| | | :
'x " &
* Ång- och mo torfa rtyg
Ång- och motorfartyg Segelfartyg med hjälp- maskin
Segelfartyg med hjälp- maskin Segelfartyg
Fartyg, anlända nu transport av passagerare, post och gods. ] fart endast mellan svenska hamnar.
Antal ——————— Bruttoton (100 ton). ls
& Ång— och motorfartyg
Ång— och motorfar tyg
Segelfartyg
med hjälp—
maskin 4 Dzo
Segelfartyg * D :D
1913 1920 1930
1 kommerskollegii årliga statistik redovisas även fartyg, som icke under någon del av året kommit till användning. Antalet dylika fartyg är 1937 utgjorde 57 med ett sammanlagt bruttotontal av 5 378; således uteslutande mindre fartyg.
om iartggsuppläggningamas storlek vid skilda tidpunkter under året. Det är nogsamt känt, att uppläggningarna tidvis kunna vara mycket omfattande. En säsongmässig uppläggning, särskilt av mindre fartyg, förekommer så— lunda varje år under vintern. Men även vid andra tidpunkter av året kunna uppläggningarna hava stor omfattning beroende på konjunkturerna på frakt- marknaden. För att följa utvecklingen på detta område har Sveriges redare- förening ombesörjt särskild statistik avseende svenska fartyg. Statistiken har fortlöpande återgivits i kommersiella meddelanden. Med ledning av de siffror, som sålunda offentliggjorts, har nedanstående grafiska sammanställ- ning utarbetats, vilken närmare belyser utvecklingen under tiden den 1 ok- tober 1930—den 31 december 1938.
Uppgifterna avse den 1 i varje månad. Sammanställningen tager hänsyn endast till de av konjunkturförhållandena framkallade upplåggningarna och avser dessutom endast fartyg om 300 bruttoton eller mera. Sålunda hava icke medräknats fartyg upplagda för reparation, klassning eller på grund av vintersäsong och ej heller fartyg under 300 ton.
Det framgår av diagrammet, att uppläggningarna varit synnerligen om— fattande under åren 1931—1934. En återhämtning inleddes 1935 och för- hållandena förbättrades ytterligare under 1936. År 1937 förekom knappast
Emellertid lämnar den officiella statistiken icke några upplysningar 1
Antal 240 220 200 180 160 1401933 . 5 1201934 ; 1932 g 100 1932 1931 1931 | 0 1933 60 i 1935 1930 | 40 1934 i 30 1938 1936 1935 1937 1938 19360.1937
5 o 7.
Dec. Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept Okt
någon uppläggning alls på grund av konjunkturerna. 1938 förekom åter en rätt omfattande uppläggning. Undantagslöst äro siffrorna för mars och april högst för varje år. November- och decembersiffrorna äro i allmänhet » de lägsta. Sin absolut största omfattning nådde uppläggningarna den 1 april 1933, då 245 fartyg om 370 000 ton voro upplagda.
Äldersförhållandena m. m. inom sjömansyrket. Särskilda statistiska un- dersökningar rörande sjömännen ha framlagts i de i det föregående berörda pensionsutredningarna, dels av 1934 års sjömanshussakkunniga (prome- moria den 30 december 1937), dels ock av sjömanspensionsutredningen av ! år 1941 (statens offentliga utredningar lil—12:55). De sakkunniga ha ansett sig böra uppehålla sig jämförelsevis utförligt vid dessa undersökningar i vad de avse 1) åldersfördelningen bland sjömännen, 2) inträde i utrikes fart, 3) avgång ur utrikes fart, samt 4) årliga seglationstiden i utrikes och jämväl viss inrikes fart. Med utgångspunkt från de förhållanden som varit rå- dande under arbetslöshetskrisen bland sjöfolket på 1930-talet, förelåg an- ! ledning att verkställa undersökning jämväl i avseende å inriktningen av i sjömännens yrkesval vid avgång i förtid från sjömansyrket. På de sak-
kunnigas uppdrag utfördes en sådan undersökning av förste aktuarien i pensionsstyrelsen fil. lic. Erik Lindh, vilken jämväl verkställt de nämnda statistiska undersökningarna för sjömanspensioneringen. I samma hän— seende företogs för de sakkunnigas räkning undersökningar inom svenska sjöfolksförinlndet. 1 bilaga 0 återgives Lindhs promemoria i ämnet tillika med en redogörelse för undersökningarna inom sjöfolksförbundet.
Åldersfördelningen bland sjömännen. Sjömalrshussakkunnigas undersök- ning grundade sig på uppgifter beträffande sjömän, vilka voro födda i månader med udda nummer (januari, mars, maj, etc.) av år, slutande på
0 eller 5, från 1860 och framåt, och vilka den 31 december 1935 voro eller varit inskrivna vid sjömanshus. Denna undersökning kom sålunda att om- fatta omkring en tiondedel av samtliga från 1870-talets senare är t. o. 111. år 1935 vid sjömanshus inskrivna personer. Sjömanspensionsutredningens undersökning verkställdes år 1942 och omfattade alla vid sjömanshus nämnda år inskrivna personer, vilkas födelseår slutade på 0 eller 1, d. v. 5. en femtedel av hela stocken år 1942 inskrivna sjömän. Dessutom gjordes en särskild undersökning beträffande sjömän, vilka,— oavsett om de voro vid sjömanshus inskrivna eller icke — enligt sjömansrullor, utfärdade för inrikes fart, eller manskapsförteckningar hade deltagit i inrikes sjöfart under år 1938.
Beträffande sjöfolk, som deltagit i utrikes sjöfart något av åren 1935__. 1938, redovisades omkring 26 000 män och omkring 1 100 kvinnor. Antalet sjöfolk, som året 1938 deltagit i utrikes fart, beräknades ha utgjort omkring 25 000.
Beträffande inrikes sjöfarten framgick, att i sådan fart år 1938 enligt in- rikes sjömansrullor och manskapsförteckningar deltagit omkring 6 100 per- soner, av vilka omkring 3 700 varit inskrivna vid sjömanshus. Omkring 60 procent av dessa hade under de närmast föregående åren ochi vissa fall även under undersökningsåret även idkat utrikes sjöfart. Sjömännen i fråga fördelade sig på följande sätt:
”Menige
_ Befäl Man Kvinnor Inallcs
Inrikes rullor ........................ 290 1 020 180 1 490 Manskapsförteckningar : '
inskrivna vid sjömanshus ............ 530 1 510 140 2 180 ej inskrivna vid sjömanshus .......... 340 * 1 660 460 2 460
Inalles 1 160 4 190 780 (i 130
Därav inskrivna vid sjömanshus ........ 8 2 0 2 5 3 0 3 2 0 3 6 7 0
År 1938 skulle sålunda omkring 30 000 personer gjort utrikes eller inrikes sjöfart (å fartyg om 20 nettoton och däröver). Denna siffra torde stå i till- fredsställande relation till den totala bemanningssiffra av omkring 22400 personer, som i kommerskollegii sjöfartsstatistik redovisades såsom den genomsnittliga bemanningen för seglationstiden å de i handelssjöfart år 1938 använda fartygen om 20 nettoton och däröver, befintliga vid årets slut.
Beträffande sjöfolk i utrikes fart var åldersfördelningen år 1935 bland menige sjömän, sammanlagt omkring 20 000 personer, följande:
Ålder, år Procent Ålder, år Procent 65—75 ............ 0'4 35—40 ............ 8'9 60—65 ............ 0'7 30—35 ............ 13'2 55—60 ............ 1.4 25—30 ............ 21'0 50—55 ............ 2'8 20—25 ............ 24'7 45—50 ............ 4'6 -—-20 ............ 16'0 40—45 ............ 6'3
100.0
Medtelåldern var sålunda för sjömän i manskapsklass omkring 30 år. Bland befäl, som gjort utrikes sjöfart år 1935, sammanlagt omkring 5 000 personer, var åldersfördelningen en helt annan än för manskapet såsom framgår av följande tabell.
Ålder, år Procent Ålder, år Procent 65—75 ............ 1'1 40—45 ............ 11'4 ($O—65 ............ 3'5 35—40 ............ 13'0 55—60 ............ 9'1 30—35 ............ 16'1 500—55 ............ 12'7 25—30 ............ 14'2 455—50 ............ 12'8 20—25 ............ 6.1 100.0
Medelåldern för sjömän i befälsställning var sålunda omkring 41 år. För sjöfolk i inrikes fart, som omfattats av pensionsutredningens under- sökning, var åldersfördelningen år 1938 följande:
B e f äl M ” " i g & F 6 d e l s e ä r .. .
procent man kvmnor procent procent
1870—71 ............ 6-7 2-0 2-7 1880—81 ............ 24-4 6-1 95 1890—91 ............ 22-0 8-9 19-7 1900—01 ............ 30-6 15-4 21-8 1910—11 ............ 16-3 27-9 25-9 1920—21 ............ — 39-7 20-4 100-0 100-0 100-0
Medelåldern torde sålunda för år 1938 kunna beräknas ha utgjort för befäl omkring 45 år, för menige män omkring 30 år och för kvinnor om- kring 35 år. '
I fråga om befäl, som ej voro inskrivna vid sjömanshus, framhålles, att en stark förskjutning åt högre åldrar vore påfallande; befäl i mycket unga åldrar vore i denna grupp knappast förekommande. I fråga om meniga, som icke voro inskrivna vid sjömanshus, vore procenten personer i mycket unga åldrar stor, avsevärt större än bland sjömän i utrikes fart.
Inträdet i utrikes fart. Tidpunkten för första anställning i utrikes fart fram— går av tabellen överst å sid. 122.
Första utrikesfarten inträffade före fyllda 20 år för närmare två tredje- delar av samtliga sjömän, som överhuvud taget deltagit i sådan fart; medelåldern synes icke ha nämnvärt förskjutits under den överblickade tidsperioden. Endast för en åttondedel ägde första utrikesfarten rum efter fyllda 25 år; efter fyllda 30 år torde en första utrikesfart vara mycket ovanlig.
Första utrikes fart
Födelseårsgrupper
1860/1875 procent
1880/1895 procent
1900/1910 procent
25—
Medelålder
före 17 år ......... 18—19 är .........
före 20 är .........
20—24 år ......... år .........
I
33-1 25-4
58.5
299 1115
00-0 20?
33-2 273
005
26'6 12-9
100-0 20-2
31'0 31-6
62'6
24-9 12-5
100-0 205!
I nedanstående tabell återgivas motsvarande uppgifter för däcks-, maskin— och kökspersonalen tagna var för sig.
Födelseårsgrupper Inträdesålder 1860/1875 1880/1895 1900/1910 Däcks— Maskin- Köks- Däcks- Maskin- Köks- Däcks- Maskin- Köks— pers. pers. pers. pers. pers. pers. pers. pers. pers. procent procent procent procent procent procent procent procent procent. före 17 år ..... 36-4 5'8 49-4 41-7 160 504 405 16-7 420 18—19 år ..... 25'6 19-1 33-3 25-1 31-2 24-4 28-4 33-6 32-1 före 20 år ..... 60-0 24-9 82-7 66-8 47-2 74-8 68-9 50-3 74-1 20—24 år ..... 27-9 50—3 13-9 23-6 34-0 15-6 21-4 31-0 18—2 25— år ..... 10'1 24-8 3-4 9-6 1843 9-6 9-9 18-7 7—7 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-() 100-0 100-0 100-0 Medelålder 19-9 22-8 18-5 19—6 21-4 19-1 19-6 21-3 19-2
Gruppen däckspersonal visar en genomgående tendens till någon förskjut- ning nedåt i tiden för första utrikes sjöfart; medelåldern för inträdet i denna fart torde ligga obetydligt under 20 år. Även beträffande maskin- personalen kommer till synes en tendens till lägre ålder för första utrikes— farten. Till en början skedde inträdet i utrikesfarten tämligen sent inom denna grupp —— endast för omkring en fjärdedel före fyllda 20 år. Medel- åldern torde numera för denna personal vara något över 21 år. Vad slut- ligen beträffar kökspersonalen torde man, i motsats till vad som är förhål- landet för de andra tjänstegrupperna, kunna konstatera någon tendens till höjning av medelåldern för första utrikesfarten. För äldsta födelseårsgrup— pen framkom sålunda en medelålder av 18'5 år men för yngsta gruppen en medelålder av något över 19 år.
Avgången ur utrikes fart. För belysande av avgången ur svensk utrikes sjöfart må återgivas följande tabell rörande antalet år 1935 i utrikes fart kvarstående personer, födda åren 1870—1905, vilka ägnat sig åt dylik sjö-
fart. Åtskillnad har gjorts mellan befäl och menige; procenttalen ha be- räknats för befäl å antalet personer inom årsklassen, som förvärvat befäls- behörighet, och för menige å antalet övriga personer inom årsklassen, som deltagit i utrikes fart.
Befäl Menige .. Befäl Menigo I odelseår Procent Procent Fodelseår Procent Procent
1870 ........ 5'9 0'8 1890 ........ 46'2 6'1 1875 ........ 20'6 1'4 1895 ........ 41'2 7'7 1880 ........ 35'9 2'8 1900 ........ 65'8 13'0 1885 ........ 34'0 4'5 1905 ........ 72'4 24'6
Man kan konstatera, att vid fyllda 30 är knappast en tredjedel kvarstår av de sjömän tillhörande en viss årsklass, som inträtt i utrikes sjöfart -— i 24'6 procent av de menige och 72'4 procent av befälet av 1905 års årsklass. Då inom denna årsklass 8'2 procent vunnit befälsbehörighet, skulle detta betyda, att av hela årsklassen omkring 29 procent skulle kvarstått vid 30 års ålder. För befälet visade sig avgångsförhållandena helt annorlunda än för manskapet, vilket givetvis sammanhängde med att sjömansyrket för befäl icke såsom för manskapet är ett genomgångsyrke utan i allmänhet blir för livstiden bestående, så länge tjänstbarhet är förhanden. Att en relativt stor , avgång kunde påvisas vid yngre år, torde sannolikt sammanhänga med över- " gång till inrikesfart.
Vad beträffar avgångsförhållandena för manskapet, torde även böra åter- givas vissa resultat, som framkom-mit vid jämförelse mellan olika personal- * grupper och födelseårsgrupper. Tabellen överst å sid. 124 visar -— för olika
födelseårsgrupper och med fördelning i tjänstekategorier —- den procent av ' hela antalet till födelseårsgruppen hörande, i svensk utrikes sjöfart inträdda
personer, som kvarstått i dylik tjänst vid uppnådd ålder av 30, 40, 50 och 60 år.
Jämväl den ifrågavarande tabellen visar, att vid fyllda trettio år —— då rekryteringen till yrket kan anses avslutad — i utrikes sjöfart kvarstår knappast mer än fjärdedelen av de sjömän av viss årsklass, som gjort sitt inträde i utrikes sjöfart. Däcks- och kökspersonal syntes på senare tid kunna anses ungefärligen jämställda; maskinpersonalen visade något större sta- bilitet, i det att vid trettio är omkring tredjedelen vore kvar i tjänst.
I fråga om de ovannämnda siffrorna för menige sjömäns avgång ur ut- rikes fart understrykes emellertid i pensi-onsb—etänkandet, att dessa siffror hän-förde sig till på senare tid aktuella förhållanden. En viss tendens till minskad avgång syntes redan nu kunna konstateras, vad angår yngre år- gångar. Det vore vidare sannolikt, att en förbättrad pensionering för menigt sjöfolk i viss grad komme att minska avgången, i synnerhet i något äldre årsklasser.
I visst samband med den stora avgångsfrekvensen bland menigt sjöfolk säväl ur utrikes sjöfart som ur sjöfart överhuvud taget torde få sättas den relativt ringa förekomsten av gifta personer bland manskapet. Detta för-
Födelseårsgrupper
1860—1870 procent
1875—1885 procent
1890—1905 procent
Däckspersanal
30 år ............... 23-2 262 237 40 » ............... 12-5 14'4 — ............... 7'6 ——
: Iaskinpersonal 30 är ............... 34-3 34-1 32-9 40 » ............... 15-0 16-7 — 50 » ............... 10-5 9—4 —
hållande, som naturligtvis är särskilt utpräglat inom yngre åldrar, belyses av följande, ur pensionsbetänkandet hämtade tabell, vilken grundar sig på uppgifter från 1930 års folkräkning (del VII, sid. 38). Tabellen avser »sjö— män, eldare och examinerade maskinister».
Ålder Sjömån Samtliga man 20—25 år ...................... 22 5-7 25—30 » ...................... 12'1 32'7 30—35 » ...................... 23'6 59'4 35—40 » ...................... 32'7 72'8 40—45 » ...................... 44'7 '? 7.6 45—50 » ...................... 557 7 87 50—60 » ...................... 59'3 77'8 60—65 » ...................... 60'7 73'6
Kökspersonal
30 år ............... 9-3 18-2 24-3 40 » ............... 44) 10-9 —— ; 50 » ............... 2-4 8-3 — , 60 » ............... 1-0 —— — i | Samtliga f 30 är ............... 23-0 27-8 271 i 40 » ............... 11-9 14-8 _ | 50 » ............... 7-3 8-2 — I 60 » ............... 2'8 _- — 1 l l
Procenttal gifta
fart för menigt sjöfolk erhöllos följande resultat vid en inom pensions- utredningen utförd statistisk undersökning, som avser den procentuella fördelningen efter olika antal seglationsmånader under en viss femårsperiod bland personer i olika åldrar. Femårsperioden omfattar, för sjömän, vilkas
Den årliga seglationstiden. Beträffande den årliga seglationstiden i utrikes i l
födelsetal slutar på 0, åren 1930—34, och för sjömän, vilkas födelsetal slu- tar på 1, åren 1931—35.
Seglationsmånader
Ålder under
perioden 0—10 10—20 20—30 30—40 40—50 50—60 60 0—60
% % % % % % % %
60—65 är .... 3-3 8-9 18—9 15-5 17-8 35-6 0-0 100-0 50—55 » 82 8-2 20-0 23-6 16-4 19-1 4-5 100-0 40—45 » 6-4 14-0 15-2 24-1 22-5 16-5 1'3 100-0 30—35 » 7-5 12-2 20—2 26-9 23-2 9-5 0—5 100-0 20—25 » 8-2 14—0 30-0 34-3 12-2 1-3 0.0 100-0
De sålunda redovisade resultaten avse sjömän, som utförde utrikes seg- lation jämväl under perioden 1935—38 (1936—38). Det visade sig, att sjö- män, som seglat såväl under perioden 1930—34 (1931—35) som perioden 1935—38 (1936—38) och under förstnämnda period hade relativt lång seg- lation för år räknat, även hade det under andra perioden.
Nedanstående tabell visar — fortiarande för menigt sjöfolk, som gjort utrikes seglation under båda ifrågavarande perioder _ antalet är, under vilka sådan seglation ägt rum under första (femårs-)perioden och antalet seglationsmånader i genomsnitt för varje kalenderår under samma period.
Alder under Seglationsär Sigåftåzpåäåråger perioden per person kalenderår 50—55 år .................. 4'40 6'88 40—45 » .................. 4'49 6'84 30—35 )) .................. 4'38 6'44 20—25 )) .................. 4'33 5'56
Det visar sig alltså, att den årliga genomsnittliga seglationen närmar sig 7 månader för de båda äldsta åldersgrupperna, är något lägre för ålders- gruppen 30—35 år samt är föga över 51/2 månad för den yngsta ålders- gruppen.
För meniga sjömän, vilka gjort utrikes seglation under den första perio- den men ej under den efterföljande, omfattade seglationen under den första perioden, såsom naturligt är, omkring hälften så många seglationsår som för de i tabellen avsedda sjömännen. Men dessutom, vilket är mera anmärk- ningsvärt, befanns det, att antalet seglationsmånader per kalenderår "1 genom- snitt nedgått till två tredjedelar.
Beträffande sjöfolk i inrikes fart omfattar pensionsutredningens under- sökning, som förut framgått, endast är 1938. På grundval av uppgifter i rullor för inrikes fart och manskapsförteckningar redovisades i undersök— ningen följande medeltal seglationsmånader år 1938 i inrikes fart för me- nigt sjöfolk, som under året tjänstgjorti sådan fart.
Seglationsmänader i inrikes fart per person är 1938
kvinnor Inrikes rullor ' 3'4 Manskapsförteckningar : inskrivna vid sjömanshus ........ 5'1 3'8 ej inskrivna vid sjömanshus ...... 63 50
Antalet seglationsmånader är givetvis störst bland icke inskrivna sjömän, enär dessa kunna förutsättas ej alls därjämte ha idkat utrikes sjöfart. Vad beträffar inskrivet manligt sjöfolk, hade 54 procent av de å sjömansrullor upptagna och 52 procent av de i manskapsförteckningar upptagna jämväl deltagit i utrikes sjöfart under perioden 1935(36)—38. För kvinnorna voro motsvarande procenttal 62 och 65. Medelseglationen i utrikes fart för de sjömän, som under angivna period jämväl idkat sådan fart, syntes enligt undersökningen, såvitt uppgifter härom förelegat, kunna beräknas per per- son och år ha utgjort omkring 4 månader.
Kap. VI. Sjömännens arbets- och anställnings-
förhållanden.
Under benämningen sjömän sammanföras alla de medlemmar av be- sättningen, av såväl befäl- som manskapsgrad, vilka äro antagna av redaren eller befälhavaren samt anställda för egentlig skeppstjänst, således för far- tygets navigering och manövrering, maskintjänsten inbegripen, ävensom för tillredning av kosten m. m. (John Alséns kommentar till sjömanslagen sid. 32). Stundom förekomma ombord även andra personer, vilka visserligen äro antagna av redaren eller befälhavaren men till följd av anställningens art icke kunna betecknas såsom sjömän tillhörande »den egentliga besätt- ningen», exempelvis fartygsläkare, kypare eller musikanter. Inom en så- lunda given ram inrymmas yrkesutövare ä fartyg i alla förekommande farter från den mest begränsade farten i hamnar, floder, kanaler och in- sjöar till den vidsträcktaste av alla farter, oceanfarten.
För sjömän i den mest inskränkta farten gestalta sig livet och arbets- förhållandena ofta knappast annorlunda än för andra yrkesarbetare i samma trakt. Många gånger bo och äta sjömännen i sådan fart i land och till- bringa endast arbetstiden ombord. Helt annorlunda ställa sig förhållandena för de i vidsträcktare fart sysselsatta sjömännen. I regel framträda sjömans— yrkets särdrag mera utpräglade med fartens vidsträckthet och kontrastera sålunda mot förhållandena inom andra yrkesområden starkast i utrikes l'art och framför allt i avlägsnare dylik fart.
Bortsett från sjömän i sådan mera begränsad fart, som ovan exempli- fierats, är för sjömän av alla kategorier gemensamt, att de under anställ- ningstiden äro helt knutna till fartyget. Fartyget är deras arbetsplats, deras hem och den plats där de ha att tillbringa sin fritid när fartyget är till sjöss. Det kan gå halvannan månad och mera, innan sjömannen får tillfälle att sätta sin fot i land; på segelfartygens tid hade man att räkna med flera månader —- en enkelresa med en fullriggare England—Australien tog på den tiden som regel omkring 31/2 ä 4 månader i anspråk. I mera begränsad fart, exempelvis medelhavsfart, är tiden till sjöss väsentligt kortare. En resa med ett tioknops fartyg och utan mellananlöpningar tager omkring tre veckor mellan Göteborg och Svarta havshamnar; en resa Göteborg— Port Said utföres på sexton—aderton dagar av ett ordinärt trampfartyg
men på omkring elva dagar av ett modernt linjefartyg; en resa Tyne—Stock- holm i vanlig kolfart räcker i sjön ungefär 5 dagar; en motsvarande resa Gdynia—Stockholm går på två dagar 0. s. v. Den svenska utrikes sjöfarten ombesörjdes före kriget till omkring 37 procent av reguljär linjefart (statens offentliga utredningar 1941: 34, sid. 20). Karakteristiskt för denna är, för- utom regelbundenheten i och för sig i fråga om anlöpandct av vissa slut- hamnar, många gånger även mellananlöpningar av andra hamnar. Här- igenom förkortas den sammanhängande tiden till sjöss, men i gengäld bliva också uppehållen i de särskilda hamnarna mera inskränkta till tiden, bero- ende på de mindre lastkvantiteter, som lossas eller lastas. Ett hamnbesök kan sålunda mången gång komma att omfatta blott några timmar.
Ju större och modernare ett fartyg är, dess dyrbarare är det, och dess angelägnare är det för den företagare, som förfogar över detsamma, att kontinuerligt uppehålla driften och att sålunda med så korta uppehåll som möjligt hålla fartyget i gång. Ett exempel härpå utgöra de stora och dyr- bara tankfartyg, som ingå i vår handelsflotta. Dessa fartyg, som i regel varit tidsbefraktade av utländska bolag, hava besättningar om tipp till 38 man — i visst fall ända upp till 45 man —— per fartyg. De sysselsättas i fart över hela världen och komma endast undantagsvis till Sverige även under normala tider och då merendels för klassning och reparation. Det är icke ovanligt, att det dröjer ett par år eller mera, innan besättningarna åter- komma till Sverige. Man lärer kunna räkna med, att fartygen av detta slag äro undergång i sjön omkring 300 av årets 365 dagar. Det är emellertid icke enbart tankfartygen, som erbjuda exempel på synnerligen kortvariga hamnbesök även i så vidsträckt fart som oceanfart. Såsom ytterligare så- dana exempel må nämnas lastmotorfartygen »Amerikaland» och »Svea- land» om respektive 15 377 och 15 339 bruttoton, vilka före kriget för ame- rikansk företagares räkning gingo i malmfart mellan Cruz Grande i Chile och hamnar på Nordamerikas ostkust, företrädesvis på Sparrows Point (Baltimore). En rundresa med ett av dessa fartyg, av vilka »Amerikaland» numera krigsförlist, tog omkring 35 dygn i anspråk; hamnuppehållen räckte varje gång icke mera än 1—3 timmar i Cruz Grande och 1—2 dygn i Spar- rows Point. Emellertid måste det understrykas, att de nu anförda exemplen icke representera regeln. I allmänhet taga hamnbesöken väsentligt längre tid i anspråk, såväl vad angår varje besök för sig som besöken tillsamman— tagna i förhållande till tiden till sjöss.
En undersökning rörande den sammanlagda tiden för uppehållen i hamn i förhållande till den tid fartygen äro till sjöss, angives i proposition 240/1934 ha givit till resultat, att fartyg i oceanfart genomsnittligt torde tillbringa närmare hälften av tiden i hamn. I inskränktare fart ökades i regel tiden för hamnliggande i förhållande till gångtiden; sålunda syntes hamn- tiden för fartyg i nordsjöfart merendels uppgå till mer än hälften av den sammanlagda tiden och ofta kunna väsentligt överstiga den tid, var—
under fartygen varit i gång. I än inskränktare fart liksom även i den kust- trafiksliknande medelhavsfarten och annan därmed likartad sjöfart utgjor- des emellertid den tid, varunder fartygen varit i hamn, till väsentlig del av ankomst- och avgångsdagar; tiden för egentlig hamnvistelse syntes dock äveni trafik av sistnämnda slag kunna vara betydande. Men det bör under- strykas, att med den tillväxande linjefarten varje hamnuppehåll för sig ten- derar att bliva allt kortare.
Under hela den tid, sjömannen av' manskapsgrad sålunda är ombord och icke upptagen av arbete för fartygets räkning, är han, om han ickeföre- drar att vistas i det fria, i regel hänvisad att uppehålla sigi skans, hytt eller mässrum. I vissa moderna fartyg har han även tillgång till särskilt säll- skapsrum (dagrum).
De angående bostäder å fartyg före den 1 januari 1944 gällande bestäm— melserna innefattades huvudsakligen i Kungl. Maj:ts förordning den 20 maj 1927 angående bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda, vilken på sin tid ersatte bostadskapitlet i förordningen angående fartygs byggnad och ut- rustning den 23 december 1915. Genom särskilda övergångsbestämmelser blevo emellertid föreskrifterna i nämnda kapitel även fortsättningsvis gäl- lande med avseende å ett stort antal äldre fartyg. Den 30 juni 1943 utfär- dades kungörelse med nya föreskrifter på detta område. Kungörelsen trädde i kraft den 1 januari 1944, men gälla vissa övergångstider för tillämpningen på äldre fartyg. Det följande utgör en redogörelse för några av de viktigaste föreskrifterna i 1943 års kungörelse (med viss ändring den 10 december samma år).
Kungörelsen äger tillämpning å svenskt fartyg, när det till sjöfart nyttjas, med undantag för sådant av kronan ägt eller nyttjat fartyg, som icke i allmän trafik befordrar gods eller passagerare, lustsegelfartyg samt fartyg med en bruttodräktig- het understigande 20 registerton, å vilket icke någon är mot betalning anställd.
Bo ä fartyg anställda ombord, skall fartyget vara försett med sovrum för dem. För män och kvinnor skola, skilda sovrum finnas. Å maskindrivet fartyg om minst 300 bruttoton samt å icke maskindrivet fartyg —— såsom sådant räknas även segelfartyg med hjälpmaskin —— om minst 400 brutto- ton skola särskilda sovrum finnas för befälet, för däcksmanskapet, för maskinman- skapet, för ekonomipersonalen och för övriga ombord anställda, under det att å de maskindrivna mindre fartygen erfordras skilda sovrum endast för befälet, för ekonomipersonalen och för övriga ombord anställda. Å icke maskindrivna fartyg om 50 upp till 400 bruttoton är tillfyllest med skilda sovrum för befälet och för övriga ombord anställda. Å varje fartyg om minst 200 bruttoton skola särskilda sovrum finnas för befälhavaren, för fartygsbefälet i övrigt samt för maskinbefälet. Uppgår bruttodräktigheten till 400 ton eller mera, skall envar av befälet ävensom föreståndaren för ekonomiavdelningen och varje radiotelegrafist hava särskilt sovrum.
Högsta antal, som må inhysas i samma sovrum, utgör fem personer, om fartygets bruttodräktighet uppgår till 100 men ej till 400 ton, fyra personer, om fartygets bruttodräktighet uppgår till 400 men ej till 1 200 ton. Uppgår fartygets bruttodräk-
tighet till 1 200 ton eller mera, skola tvåmanshytter vara anordnade, dock må, om sådant däcks- eller maskinmanskap eller sådan ekonomipersonal, som ej är inhyst i sovrum för en person, utgöres av udda antal personer, tre man inhysasi ett av de för dessa personer avsedda sovrummen. Detaljerade föreskrifter äro meddelade med hän- syn till rymd, durkytans storlek, inredning m. 111. För varje person skall finnas en rymd av minst 3-4 kubikmeter (för fartyg om mindre än 300 bruttoton 2'05 kubik- meter). Sovrum skall ha en fri durkyta om minst 1 kvadratmeter för varje person, om fartygets bruttodräktighet uppgår till 400 ton eller mera. Å fartyg, vars brutto— dräktighet uppgår till 100 men ej till 400 ton, skall den fria durkytan vara 075 kvadratmeter, för fartyg om mindre bruttodräktighet än 100 ton är föreskriven en fri durkyta av minst 06 kvadratmeter. För befäl, föreståndare för ekonomiavdel- ning och radiotelegrafist å fartyg med en bruttodräktighet av 1200 ton eller mera gälla strängare bestämmelser, durkytan behöver dock icke i något fall vara större än två kvadratmeter (å fartyg om 2000 bruttoton eller mera). Särskilda regler gälla i fråga om durkytans beräkning, den fria durkytans form rn. 111. Över den fria durkytan skall rummets höjd vara minst 1'85 meter. Sovplats må ej under— stiga 1-83 meter i fri längd och 06 meter i fri bredd. Den får ej anbringas när- mare durken än 03 meter och över densamma skall, från dess botten räknat, fin- nas en fri höjd av minst 075 meter. Vidare gäller, att endast en sovplats må an— bringas över annan sådan plats samt att sovplatser icke må anbringas vid sidan av varandra utan att vara åtskilda av mellanvägg eller tillräckligt mellanrum. Be- träffande inredningen i övrigt gäller generellt, att hord skall finnas. Därjämte skall finnas en sittplats för varje i rummet inhyst person. Bordet och en av sittplatserna skola vara så anordnade, att plats för skrivning kan beredas. Såväl bordet som sittplatserna må vara fällbara och bordet må utgöras av utdragbar skiva. Även angående belysningsförhållanldena i sovrummen stadgas i kungörelsen.
Å fartyg, med undantag av pråmfartyg, skall, om bruttodräktigheten uppgår till 200 ton eller mera, för befälet och radiotelegrafisterna finnas särskilt mässrum för intagande av måltider. Uppgår bruttodräktigheten till 400 ton eller mera, skall dessutom finnas särskilt mässrum för övriga ombordanställda. Uppgår dräktigheten till 3000 ton eller mera och utgöres ekonomipersonalen av fyra eller flera perso- ner, skall denna personal hava särskilt mässrum. Å pråmfartyg och å andra fartyg om mindre än 400 bruttoton skola, i sovrum för ombord anställda personer, för vilka mässrum ej finnes, sådana anordningar vara vidtagna, att alla, som äro in- hysta i samma sovrum, kunna därstädes sittande vid bord samtidigt intaga sina måltider.
Utöver ovanämnda bestämmelser innehåller kungörelsen föreskrifter bland annat i fråga om rummens förläggning å fartyget, deras skyddande mot vatten och fukt m. m. samt angående luftväxling, uppvärmning, kabyssrum, tvättrum, klosettrum och sjukrum m. m.
Föreskrifterna avse givetvis minimifordringar. 1943 års föreskrifter inne- bära en väsentlig förbättring i jämförelse med föreskrifterna i 1927 års för— ordning och än mera i förhållande till bestämmelserna av år 1915. Hur fort utvecklingen i själva verket förlupit på detta område belyses bäst därav, att sistnämnda bestämmelser vad manskapet angår icke i något fall gingo längre i fråga om bostädernas uppdelning än att, jämte särskilda hytter för kökspersonal och kvinnlig personal, särskilda skansar skulle finnas för däcks- och maskinmanskap å fartyg om 200 ton eller mera; därjämte sak» nades varje föreskrift om mässrum.
Det må dock framhållas, att redarna i stor utsträckning låtit inreda sina fartyg långt över den lagligt fordrade standarden. I synnerhet i fråga om ny— byggnader ägnas numera stor omsorg även åt anordnandet och inredningen av bostäder för manskapet. Jämte de obligatoriska mässrummen förekomma numera i vissa fall också särskilda sällskapsrum (dagrum) för manskapet. Enligt en sammanställning verkställd inom kommerskollegium voro den 1 januari 1942 av sammanlagt 450 svenska fartyg om minst 1200 tons bruttodräktighet 335 utrustade med tvåmanshytter för besättningarna. Där- jämte hade 33 mindre fartyg tvåmanshytter. Av nedanstående tabell fram- går de nämnda 450 fartygens fördelning på olika tontalsgrupper.
Antal fartyg
Bruttoton Därav med två- Totalt manshytter
800—1 000 ....... , ........... 41 13 1 OOO—1 200 .................. 46 20 1 200—1 600 .................. 137 108 1 600—2 000 .................. 63 50 2 000 och däröver .............. 163 144 Summa 450 335
I detta sammanhang tilldrager sig även indelningen av det dagliga livet ombord särskilt intresse. Härvid är en redogörelse först påkallad rörande manskapets samman-sättning å olika fartyg samt rörande arten av det ar- bete, som ankommer på olika kategorier anställda.
Det ligger i sakens natur, att det arbete ombord, som har avseende å far- tygets manövrering och framdrivning måste försiggå i skift. Härav är det till sjöss förekommande vaktsystemet betingat. Detta system innebär, att erforderligt antal av däcks- och maskinmanskapet från början avdelas för att avlösa varandra i arbetet å däck resp. i maskinen. Särskilt å vissa passa- gerarfartyg förekommer även vaktindelning av sjömän tillhörande ekonomi- personalen.
Däcksmanskapets storlek bestämmes med hänsyn till det erforderliga an- talet skift (»vakter») och man på varje vakt och i övrigt av det större eller mindre behovet av s. k. dagmän, d. v. s. personal för fartygets underhåll och rengöring samt andra därmed sammanhängande arbeten. Timmerman- nen och båtsmännen äro de främsta bland dagmännen på däck. Benäm- ningen »timmerman» härleder sig från segelfartygens tid, då ännu ombord förekommo egentliga timmermansarbeten. För de numera förekommande snickeriarbetena ombord svarar alltjämt timmermannen. På denne ankom- mer därjämte, förutom vanligt sjömansar'bete i mån av tid, skötsel och underhåll av ankarspel, roderledningar och i vissa fall även av styrmaski- nen. Till hans åligganden hör dessutom i vissa trampfartyg att sköta rodret vid ankomst till och avgång från hamn. Båtsmannens uppgift är jämställd med en lagförmans i land. Efter förste styrmannens (i enstaka fall andre
styrmannens) order leder båtsmännen dagmännens arbete. Han förutsättas sålunda kunna allt, vad till sjömansarbeten hör, splitsning av tågvirke och wire, knopning, tillblandning av färg, målning etc. Vad tillskärning och sömnad av segel beträffar, äro fordringarna i sådant avseende numera i all- mänhet inskränkta till att avse kapell av olika förekommande slag samt lagning av presenningar m. m. Båtsmannen svarar dessutom inför förste styrmannen för verktyg och materiel, som erfordras för arbetenas utfö- rande. Matrosen bör liksom båtsmannen vara fullt förtrogen med alla förekommande sjömansarbeten. Lättmatrosen användes förr huvudsakligen såsom rorsman och utkiksman samt för handräckningsgöromål av olika slag, varjämte på honom företrädesvis ankom att tjänstgöra såsom vinsch- man vid lossning och lastning; numera användas alla kategorier av däcks— manskapet utan åtskillnad såsom rors- och utkiksmän. Likaså utföras underhållsarbeten och arbetet vid vinscharna oberoende av den kategori sjömannen närmast tillhör. I fråga om vinschar-betet bör uppmärksammas, att detta alltmera tenderar att övergå till göromål, som ankomma på stuveri- arbetarna. Den obefarne jungmannen är nybörjaren i däckstjänst.
Bland maskinmanskapet å ångfartyg är i regel donkeymannen den mest kvalificerade. Han skall kunna utföra sådana maskinarbeten som pack- ning av boxar, slipning av ventiler, sättning av lager 0. d. Ofta fordras, att han skall äga erfarenhet i smidesarbete och svarvning. Ursprungligen hörde till befattningen att under övermaskinisten handhava den ångpanneanläggning ombord, som levererar drivkraften till vinscharna (donkeypannan). Denna uppgift ankommer emellertid numera ofta på en av eldarna. Mera undan— tagsvis höra till maskinbesättningen sådana särskilda befattningshavare som förrådsman, smed, svarvare och elektriker. Smörjaren biträder donkeyman- nen i arbetet och bör följaktligen äga ganska ingående kännedom om maski- neriet. I övrigt har han att sköta smörjningen av maskinen under gång. Förutom själva eldningen av ångpannorna ankomma på eldarna sådana arbeten som sotning, murning av flamugnar, pannrengöring m. m. Läm- paren är ofta nybörjaren i maskinen. Han har att ur kolboxarna lämpa fram kolet till fyrdurken och biträder med förekommande arbeten såväl i hamn som till sjöss. Ä motorfarty gen förekomma motormän av olika grader samt å tankfartyg dessutom pumpmän. Ä större motorfartyg höra till besättningen också smed, svarvare och elektriker.
Kökspersonalen eller med en vidsträcktare innebörd »ekonomipersonalem består av steward, kock och uppassare av olika slag. Å vissa fartyg inne— havas befattningar, som nu sagts, av kvinnor (förestånderskor, kokerskor, mässflickor och städerskor). Å de större passagerarfartygen tillkomma en hel del både manliga och kvinnliga befattningar av andra slag. Stewarden (förestånderskan) handhar rekvisition och redovisning av provianten och svarar direkt i förhållande till befälhavaren för dess vård samt fördelar det arbete, som ankommer på ekonomipersonalen.
Å vissa fartyg förekomma dessutom radiotelegrafister. Härutinnan gälla bestämmelserna i Kungl. Maj:ts förordning angående fartygs utrustning med radiotelegrafinstallation m. m. den 9 december 1932 (ändrad den 8 decem- ber 1933; jfr ock kommerskollegii kungörelse den 4 april 1933 Ser. A. nr 3).
Det vanliga tvåvaktssystemet kan i sin tillämpning variera, men såsom klargörande exempel kan följande vaktindelning tjäna. Den första vak- ten (A-vakten) tjänstgör ena dygnet kl. 0—4 (den s. k. hundvakten), 8—12,30 samt 18,30—24 och avlöses av den andra vakten (B-vakten) mellan kl. 4—8 och 12,30—18,30. Nästpåföljande dygn har B-vakten hund- vakten och i övrigt motsvarande tjänstgöringstid som A-vakten dygnet förut, under det att sistnämnda vakt övertagit B-vaktens tjänstgöringstid från det första dygnet. Tredje dygnet har A-vakten samma tjänstgöringstider som under första dygnet och likaså B—vakten. På detta sätt växla arbetstiderna regelbundet varannan dag under hela den tid fartyget är i sjön. Systemet innebär för de sålunda vaktindelades vidkommande en arbetstid av 14 respektive 10 timmar vartannat dygn. I nämnda tjänstgöringstid äro icke måltidsraster inräknade.
Emellertid är särskilt efter tillkomsten av den nya sjöarbetstidslagen av den 30 september 1938 (ändrad den 19 juni 1942 och den 17 mars 1944), , vilken trädde i kraft den 1 januari 1939, även den ordinarie arbetstiden till i sjöss i stor utsträckning inskränkt till åtta timmar om dygnet. Arbetstiden i hamn var redan enligt de därförut gällande bestämmelserna principiellt inskränkt till 8 timmar. Rörande lagens innehåll må följande huvudsakliga . stadganden anföras.
Ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad sjöman, som ej tillhör ekonomiper- sonalen, utgör i nordsjö- eller vidsträcktare fart, eller i fart vari ingår resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än 12 timmars oavbruten gång (fjärrtrafik), sammanlagt högst 24 timmar för två dygn i följd, dock må vad manskapet beträffar arbetstiden för dygn räknat ej överstiga 8 timmar för sjöman, som tillhör däcks- manskapet å fartyg över 2 000 bruttoton, eller för sjöman, som tillhör maskinman- skapet å fartyg över 700 bruttoton, liksom icke heller för eldare å annat fartyg, »som har att för hand verkställa eldning med kol, därest resan under vanliga för- hållanden kräver mer än 24 timmars oavbruten gång samt fartyget är statt i 1) vid- sträcktare fart än nordsjöfart eller 2) nordsjöfart och har en maskinstyrka av minst 250 indikerade hästkrafter eller ock 3) inskränktare fart och har en maskinstyrka av minst 600 indikerade hästkrafter». Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman å fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart eller eljest i »fjärrtrafik» utgör för dygn räknat högst 8 timmar, dock att arbetstiden icke må överstiga 48 timmar i veckan. Därest icke annat överenskommits, skall dagmannens ordinarie arbetstid till sjöss förläggas mellan klockan 6 och klockan 20. För sjöman tillhörande ekonomiper— sonalen utgör ordinarie arbetstiden till sjöss i fart, varom nyss nämnts, för dygn räknat högst 10 timmar eller, i fråga om passagerarfartyg, högst 12 timmar. Be- träffande annat fartyg än passagerarfartyg skall, såvida ej annat överenskommits, ekonomipersonalens ordinarie arbetstid till sjöss förläggas mellan klockan 5 och klockan 20. Den ordinarie arbetstiden till sjöss för ekonomipersonalen ä passage-
rarfartyg skall så förläggas, att en sammanhängande vilotid av minst 8 timmar erhålles under loppet av 24 timmar. I fråga om arbetstiden till sjöss & helgdag i fart, varom i detta stycke är fråga, gälla särskilda föreskrifter för såväl vaktindelad sjöman som för dagman och sjöman tillhörande ekonomipersonalen. Likaså gälla i sådan fart särskilda föreskrifter i fråga om ordinarie arbetstid vid fartygs ankomst till eller avgång från hamn.
I ovannämnda fart utgör ordinarie arbetstid i hamn 1) för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, högst 8 timmar om dygnet och högst 48 timmar i veckan, samt 2) för sjöman, som tillhör ekonomipersonalen, högst 8 timmar om dygnet, »dock att där för behörig fortgång av den övriga besättningens skeppstjänst eller för pas- sagerarnas betjänande så kräves, dylik sjöman må, utöver sagda tid, såsom ordi- narie arbete åläggas skeppstjänst å passagerarfartyg under sammanlagt högst 2 timmar om dygnet, och å annat fartyg under sammanlagt högst 1 timme om dyg- net». Rörande helgdagsarbete under fartygets uppehåll i hamn är föreskrivet, att såsom ordinarie arbete icke må åläggas sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, »annan skeppstjänst än vanligen förekommande löpande göromål och lättare ren— göring under tillhopa högst 1 timme», samt ekonomipersonalen »annan skepps- tjänst än sådan som erfordras för besättningens och passagerarnas förplägning jämte nödig uppassning i övrigt samt lättare rengöring». I fråga om den ordinarie arbetstidens förläggning i hamn stadgas, att arbetstiden skall för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, å söckendag förläggas mellan klockan 6 och klockan 18 och å helgdag —— i regel —— mellan klockan 7 och klockan 9. För ekonomipersona- len å annat fartyg än passagerarfartyg skall ordinarie arbetstiden förläggas å söckendag mellan klockan 5 och klockan 19 och å helgdag —- i regel — mellan klockan 6 och klockan 19.
I fråga om fartyg i »närtrafik», varmed avses annan fart än som i lagen definie- rats såsom »fjärrtrafik», skall, där skeppstjänsten ej är anordnad på sätt som ovan nämnts rörande fjärrtrafiken, ordinarie arbetstid utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd, dock att sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen å passagerarfartyg, icke må såsom ordinarie arbete åläggas skeppstjänst under längre tid än samman- lagt 63 timmar i veckan.
Utom den ordinarie arbetstiden må sjöman kunna åläggas visst arbete, som är att hänföra till säkerhetstjänst, utan att särskild ersättning därför utgår. Mot sär- skild ersättning må sjöman kunna åläggas övertidsarbete i viss utsträckning. Bland de i sådant avseende gällande bestämmelserna märkes föreskrift därom, att å fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart övertidsarbete ej må förekomma regelbundet till Sjoss.
Det må även nämnas, att enligt särskilt stadgande i lagen fartyg skall under resa hela tiden anses nyttjat i den fart, som bestämmes av det från svenskt land längst bort belägna i resan ingående farvatten, dock ej i den mån fartyget till följd av storm, sjöskada eller annan trängande nöd kommit utanför farvatten, som resan skolat omfatta.
Lagen äger, med vissa undantag, tillämpning beträffande arbete, som utföres av å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning eller eljest på grund av för- mans uppdrag ombord å fartyget eller annorstädes. Bland nämnda undantag mär- kes arbete, som utföres av 1) radiotelegrafist eller radiotelefonist, som är anställd uteslutande i sådan egenskap, 2) person, vilken å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart är anställd huvudsakligen för passagerares direkta betjänande, samt 3) person tillhörande redarens familj å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart. Vidare hava undantag gjorts beträffande kronan-s fartyg, om vilket Konungen icke annorlunda förordnat, lustfartyg samt i vissa fall i fråga om fiske- eller fångstfartyg, isbrytar- eller räddnings- eller bärgningsfartyg samt skolfartyg ävensom beträf—
fande dels segelfartyg utan hjälpmaskin. dels sådant segelfartyg med hjälpmaskin. vars bruttodräktighet understiger 100 ton, dels ock annat fartyg, som har en netto- dräktighet understigande 20 ton och nyttjas i inskränktare fart än nordsjöfart, så- vida ej Konungen om fartyg, varom nu sagts, annorlunda förordnat.
Till lagen hava fogats vissa övergångsbestämmelser, vilka emellertid kommit att sakna praktisk betydelse med undantag för någon kortare tid efter lagens ikraft- trädande.
Den långa arbetstid, som medan fartyget är till sjöss, i stor utsträckning åvilar sjömännen, medför många gånger att större delen av deras lediga tid åtgår till sömn och vila. En annan del tages i anspråk för måltider samt för tvätt och underhåll av personlig utrustning. Den tid, som återstår, kunna de ägna åt kamratligt umgänge samt åt läsning eller annan sysselsättning. Denna tid kan uppenbarligen i dessa fall icke bliva lång.
Under fartygs uppehåll i hamn inordnas väl sjömännen under mera nor- mala arbetsförhållanden. Förutsättning är emellertid, att uppehållet ej blir av alltför kort varaktighet. Själva ankomst- och avgångsdygnet för oftast med sig förlängd arbetstid, som kräves för fartygets klargörande, förhalning, förtöjning m. m. Täta och kortvariga hamnanlöpningar äro därför snarast ägnade att ytterligare inskränka och splittra den tid, som står till sjömannens eget förfogande. Att mången sjöman visar oförmåga att rätt tillvarataga ledighetstiden i hamn, är alltför väl känt.
Rörligheten inom sjömansyrket kommer till uttryck icke minst i fråga om anställningsförhållanden'a. En menig sjöman mönstrar nu för tiden så gott som undantagslöst under villkor om sju dagars uppsägning samt avmönst- ring i svensk hamn, om påmönstringen skett i sådan hamn. Under segelfar- tygens tid avsåg anställningen som regel resa eller eljest längre tid. De förut återgivna statistiska undersökningarna ha visat, att under åren före kriget den årliga anställningstiden för menige sjömän i utrikes fart i medeltal upp- gick till allenast 6 ä 7 månader. Den stora omsättningen av besättningar å svenska fartyg i utrikes fart belyses även i viss mån genom de olika sjömans- husens statistik rörande på- och avmönstringar inom riket. Å sid. 136 lämnas en sammanställning härutinnan för år 1938, det sista hela året före kriget. Totala siffran för på- och avmönstringar inom riket utgjorde nämnda år 90 510. Det är i detta sammanhang även av intresse att vinna en uppfatt- ning om den mönstringsfrekvens, som under mera normala tider förekom- mer i olika hamnar. De dåvarande sjömanshusen ha därför i sammanställ- ningen upptagits i ordningsföljd efter mönstringarnas antal.
Sådana förhållandena gestalta sig även under tider av normal sysselsätt- ning inom sjömansyrket, måste en menig sjöman alltså räkna med att upp- hörande av anställning följes av en tids arbetslöshet under väntan på ny hyra. Det är med hänsyn härtill tydligt, att platsförmedlingsförhållandena inom yrket för sjömannen äro av mycket stor betydelse.
Antal på- Antal på- Sjömanshus och av- Sjömanshus och av- mönstringar mönstringen-
Göteborg .................... 31 722 Västervik ................... 705 Stockholm .................. 12 266 Söderhamn .................. 661 Hälsingborg ................. 8 587 Lidköping ................... 626 Malmö ...................... 4 767 Uddevalla ................... 575 Landskrona ................. 2 677 Umeå ....................... 556 Lysekil ..................... 2 062 Trelleborg .................. 527 Gävle ....................... . 1833 Hudiksvall .................. 512 Luleå ....................... 1 794 Västerås .................... 472 Karlstad .................... 1 730 Strömstad ................... 455 Kalmar ..................... 1 709 Kristianstad ................. 417 Norrköping .................. 1 700 Ystad ....................... 377 Oskarshamn ................. 1 688 Skellefteå ................... 298 Sundsvall ................... 1 611 Simrishamn ................. 258 Sölvesborg .................. 1 521 Södertälje ................... 225 Marstrand .................. 1 415 Varberg ..................... 191 Nyköping ................... 1 402 Falkenberg .................. 183 Karlshamn .................. 1 219 Ronneby .................... 174 Visby ....................... 954 Karlskrona .................. 168 Härnösand .................. 777 Piteå ....................... 136 Halmstad ................... 752 Haparanda .................. 44 Örnsköldsvik ................ 746 Uppsala ..................... 18
Nämnda förhållanden voro före år 1920 mycket otillfredsställande. Såväl de olika organisationerna som en hel del privata arbetsförmedlingar om- besörjde förmedling av platser för sjömän, s. k. förhyrning. Dessa voro var för sig inriktade på att förhyrningsverksamheten skulle bedrivas så att i första hand de egna intressena tillgodosågos. Att dessa olika intressen icke alltid sammanföllo med sjöfartsnäringens eller sjöfolkets bästa var givetvis att vänta. För skapande av lugnare förhållanden inom sjömansyrket tog år 1919 statsrådet och chefen för civildepartementet initiativ till den offentliga arbetsförmedlingens övertagande av förhymingsverksamheten för sjöfolk, och under loppet av år 1920 öppnades genom socialstyrelsens försorg mari- tima fackarbetsanvisningar (sjömansförmedlingar) i rikets fyra största hamnstäder, Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg. Upprättandet av dessa fyra specialförmedlingar för sjömansyrket var det första steget till övertagandet av hela förhymingsverksamheten. Det fullständiga övertagan— det skedde år 1922, då socialstyrelsen till det övriga arbetsförmedlingsnätet anknöt sjömansförmedlingsombud, placerade i hamnar, där förhyrnings- verksamhet tidigare bedrivits; på ytterligare några orter förlades sjömans- förmedlingsverksamheten direkt under därvarande arbetsförmedlingsorgan.
Genom sjömansförmedlingens inrättande fick Sverige sin första hela facket omfattande specialarbetsförmedling, i enlighet med den av Sverige år 1921 ratificerade Genuakonventionen angående arbetsförmedling för sjömän.
! ;
Denna konvention antogs av andra internationella arbetskonferen-sen i Genua 1920 och stadgar förbud mot sjömansförhyrning i förvärvssyfte samt för- pliktelse för ratificerande nation att inrätta och upprätthålla ett effektivt och mot behoven svarande systern om avgiftsfri sjömansförmedling. För när- varande finnas sjömansförmedlingar i Stockholm, Södertälje, Oxelösund, Norrköping, Motala, Västervik, Oskarshamn, Kalmar, Visby, Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg, Åhus, Simrishamn, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Göteborg, Uddevalla, Lysekil, Karlstad, Västerås, Gävle, Söderhamn (Stugsund), Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Örnsköldsvik, Umeå (Holmsund), Skelleftehamn och Luleå.
Genom sjömansförrnedlingarna tillsattes under åren före kriget i genom- snitt 25 000 platser. På grund av under kriget inträdda förhållanden har en nedgång i platstillgången ägt rum, och antalet tillsatta platser har under senare år i genomsnitt utgjort omkring 22 000.
S jömansförrnedlingen utgör som nämnts en gren av den offentliga arbets— förrnedlingen, och dess verksamhet är intimt knuten till denna. Sedan sjö— folket är 1943 bildat erkänd arbetslöshetskassa har sjömansförrnedlingens samhörighet med den övriga arbetsförmedlingen ytterligare understrukits. Under väntetiden på arbetstillfällen till sjöss kan nämligen sjöfolket åläggas att göra vissa besök på andra avdelningar av arbetsförmedlingen för att be— vara sin rätt att komma i åtnjutande av understöd från arbetslöshetskassan. Meningen med dessa besök är, att sjömännen skola komma i kontakt med arbetstillfällena inom andra yrken och därigenom givas tillfälle att erhålla sin försörjning under väntetiden i land.
Något för sjömansförrnedlingens verksamhet specifikt är det 5. k. törn- systemet. Härmed menas, att de arbetssökande på sjömansförmedlingen. upp- föras på listor i tur och ordning, alltefter som de anmäla sig såsom sökande och därefter erbjudas anställning till sjöss i den ordning de anmält sig. De som varit arbetslösa längsta tiden, erhålla förtursrätt vid anvisning av arbete före sjömän med kortare tids arbetslöshet bakom sig. Det ifrågavarande systemet medför, bland annat, att sjömännen icke skola behöva med nöd- vändighet uppehålla sig i hamnstäderna för att bevaka sina intressen, utan i stället i sina respektive hemorter kunna avvakta besked, då de äro i tur till ny anställnings erhållande. Sjömansförmedlingen underrättar sjöman- nen, när han kommit på »högtörn», d. v. s. kommit i tur till anställning. Ett villkor för att sjömannen skall få behålla sin »törn» är, att han en gång i månaden anmäler hos sjömansförmedlingen, att han önskar kvarstå såsom aktuell sökande. Denna anmälan kan, om han så önskar, antingen insändas genom arbetsförmedlingen i hemorten eller göras skriftligen direkt till sjö- mansförmedlingen. Vissa lättnader i avseende å törnsystemets tillämpning äro överenskomna för särskilda fall. Bland annat äger sjöman, som efter överenskommelse med vederbörande befäl önskar återgå i det fartyg han
lämnafpå grund av sjukdom, semester, fartygets uppläggning, klassning, reparation eller dylikt, rätt därtill utan avvaktande av den ordning, i vilken han åter anmält sig till erhållande av arbete, om han inom viss tid anmält förhållandet för sjömansförmedlingen. Vidare äger sjöman, som efter att ha erhållit ordinarie anställning tvingats lämna sin tjänst antingen på grund av sjukdom, olycksfall eller beredskapstjänst eller på grund av fartygets uppläggning, haveri eller försäljning till utlandet, behålla sin plats på listan hos sjömansförmedingen, under förutsättning att anställningen icke inne- hafts längre tid än sex veckor. För sjöman, som visat sig ha genomgått för sjöfolk avsedd yrkesskola, är överenskommet, att denna tid må utsträckas till tre månader. Sjömansförrnedlingens medverka-n är heller icke nödvän— dig vid överflyttning av enstaka sjömän från ett fartyg till annat inom samma rederi eller rederikoncern.
Systemet för platsförmedlingen vill befordra, att sjömännen under väntan på hyra bege sig till sina hemorter. Enligt upplysningar från statens arbets- marknadskommission i november 1944 voro under då rådande brist på arbetstillfällen till sjöss av de vid sjömansförmedlingarna i Stockholm, Göte- borg, Hälsingborg och Malmö inskrivna sjömännen 70 procent kvar i sina hemorter, medan återstående 30 procent befunno sig i hamnstäderna. Under tider av minskad sysselsättning inom yrket kan man emellertid räkna med att ett stort antal hyressökande sjömän utan egna förtjänstmöjligheter uppe- hålla sig i de större hamnstäderna, där utmönstring äger rum. Rörande sjö- männens existerrsbetingelser under iråkad arbetslöshet skola vissa upplys- ningar lämnas i det följande.
Kap. VII. Kommunernas med statsbidrag bedrivna kon- tantunderstödsverksamhet bland arbetslösa. En redogörelse med hänsyn till sjöfolket. Sjöfolkets erkända arbetslös- hetskassa.
Den omfattande konjunkturarbetslöshet inom sjömansyrket, som förekom under förra hälften av 1930-talet framkallade på ett tidigt stadium krav på särskilda åtgärder till lindrande av arbetslöshetens verkningar bland sjöfol- ket. Dessa krav gjorde sig med så mycket större styrka gällande, som den ekonomiska krisen kom att omfatta snart sagt alla näringslivets områden, vilket för sjöfolkets del i största utsträckning innebar hinder för övergång till annat yrke. De anordningar, som av statsmakterna vidtagits för lind- rande av arbetslöshetens verkningar i allmänhet vid denna tid, kunde —— åtminstone till en början —— i förhållandevis ringa utsträckning tillgodo- komma sjömännen och detta av flera orsaker, vilka av det följande skola närmare framgå.
1922 års »hjälpkungörelse». De nämnda anordningarna vilade dels på praxis i anslutning till av statsmakterna gjorda uttalanden och innefattades dels i kungörelsen den 7 juli 1922 angående statsbidrag till arbetslöshets- hjälp. Den centrala ledningen för hjälpverksamheten utövades av statens arbetslöshetskommission. Tyngdpunkten i verksamheten låg på beredandet av arbeten åt de arbetslösa vid särskilda för ändamålet igångsatta arbets- företag, vilka vid nämnda tidpunkt huvudsakligen bedrevos i arbetslöshets- kommissionens regi (statliga reservarbeten). Beträffande denna del av verk- samheten fanns intet angivet i nämnda kungörelse, men de i denna upptagna villkoren för beredande av arbetslöshetshjälp gällde enligt praxis även i fråga om de statliga reservarbetena. Vid sidan av dessa funnos i kommunal regi bedrivna statsunderstödda reservarbeten (statskommunala reservarbe- ten) och en statsunderstödd kommunal understödsverksamhet. Kommun och landsting kunde sålunda i vissa fall och under särskilda förutsättningar erhålla bidrag av statsmedel till understöd åt oförvållat arbetslösa enligt särskilda i kungörelsen omförmälda grunder. Dessa grunder (i vissa fall kompletterade i enlighet med ovannämnda praxis) voro väsentligen föl-
jande. Kommun, som önskade bedriva verksamhet för beredande av dylikt understöd, hade att inhämta arbetslöshetskommissionens medgivande. An- sökan om arbetslöshetsunderstöd gjordes hos vederbörande understödsor- gan (arbetslöshetskommitté) i den kommun, där sökanden uppehöll sig. Om sökanden icke kunda beredas lämpligt tillfälle till utkomst genom eget arbete (eller understöd i form av reservarbete), kunde efter nämnda under- stödsorgans närmare beprövande understöd beviljas, därvid en sådan om- ständighet som att sökanden hade smärre besparingar eller eget hem icke fick utgöra hinder för understöds beviljande, liksom vid behovsprövningen hänsyn icke borde tagas till sådana tillgångar som bohag eller arbetsred- skap. Erhöll sökanden bidrag av arbetsgivare eller arbetslöshetskassa, finge enligt kungörelsen understöd likväl till honom utgå, dock med högst så stort belopp, att detsamma jämte nämnda bidrag uppginge till två tredje— delar av den i orten vid tiden för lämnandet av understöd vanliga avlö- ningen för arbetare av samma arbetsförmåga och med liknande arbete som sökanden. Beviljat arbetslöshetsunderstöd utdelades genom vederbörande understödsorgans försorg och kunde efter omständigheterna utgå i kontanta penningar eller, helt eller delvis, i naturaförmåner, exempelvis livsmedel, arbetsredskap eller beklädnadspersedlar. Bland föreskrifter, som under- stödstagare hade att ställa sig till efterrättelse vid äventyr av understödets indragande, fanns stadgande meddelat därom, att nnderstödstagare vore pliktig att å därför utsatta tider anmäla sig hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen och att antaga arbete, som genom arbetsförmedlingen anvisades honom. Vidare hade han att efter anvisning av understödsorga- net samvetsgrant deltaga i lämplig kurs, som anordnats för att bereda arbets- lösa utbildning. Arbetslöshetsunderstöd tilldelades vidare i regel allenast sökande, som var mantalsskriven inom kommunen, men kunde utgå jämväl till annan person under förutsättning, att han hade stadigvarande uppehåll i kommunen och kunde antagas där hava större möjlighet till försörjning än i mantalsskrivningskommunen. Vägrades understöd åt person, som var man- talsskriven i annan kommun, kunde vederbörande understödsorgan hän- visa honom att söka understöd i den kommun, där han var mantalsskriven. [ sådant fall kunde understöd tilldelas honom till bestridande av kostnaden för hans resa till mantalsskrivningskommunen; statsbidrag kunde utgå till halva beloppet av sådant reseunderstöd.1 Bland vissa ytterligare föreskrifter i ämnet innehöll kungörelsen därjämte bestämmelse därom, att statsbidrag för ändamålet skulle —— där ej omständigheterna prövades föranleda lägre bidrag — utgå för en var understödstagare med enahanda belopp, som i sådant hänseende tilldelades honom av kommunala eller landstingsmedel,
1 I kungörelsen & 14 stadgas dessutom: »Har person, som icke är mantalsskriven i den kommun, där han vistas, av vederbörande understödsorgan i nämnda kommun förvägrats arbetslöshets- understöd, kan dylikt, där så prövas skäligt, tilldelas honom av länshjälpskommitté, och må stats- bidrag till understöd utgå jämväl i detta fall.» Denna bestämmelse saknade emellertid vid sagda tidpunkt praktisk betydelse.
dock med viss maximering även härvidlag. Vidare fick statsbidrag ej utgå för mera än sex dagar i veckan. Där synnerligen vägande omständigheter påkallade, att statsbidrag utgick till understöd åt arbetslösa, ehuru enahanda belopp ej kunde ställas till förfogande av kommunala eller landstingsmedel, kunde framställning om statsbidrag göras hos Konungen.
De begränsade möjligheter, som ovannämnda kungörelse erbjöd i fråga om understöds erhållandennder vistelse i annan kommun än mantalsskriv- ningskommunen, jämte det förhållandet att endast oförvållat arbetslösa, (l. v. 5. personer, som avskedats till följd av arbetsbrist, enligt kungörelsen kunde komma i åtnjutande av understöd, föranledde i februari 1931 svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen att rikta en framställning till chefen för socialdepartementet om vissa åtgärders vidtagande till hjälp åt det i hamnstäderna arbetslösa sjöfolket. Den vid denna tid rådande eko- nomiska depressionen hade enligt framställningen i särskilt hög grad drab- bat sjömännen. Då dessa i allmänhet icke vore hemmahörande i hamn- städerna, där de emellertid hade att uppehålla sig för att avvakta lämpliga hyrestillfällen, komme de endast i undantagsfall i åtnjutande av den hjälp, kommunerna med eller utan statsbidrag lämnade. Det framhölls vidare, att därest en sjöman önskade vid tillfälle återvända hem, återstode för honom oftast intet annat än att själv sluta sin anställning; resor på tropiskt far- vatten vore vidare, särskilt för maskinpersonalen, fysiskt så påfrestande, att vederbörande knappast uthärdade mera än två eller tre resor. Enligt bestämmelserna kunde emellertid sjömän, som nu nämnts, icke komma i åtnjutande av understöd, enär de frivilligt lämnat sin anställning. I anled- ning av framställningen och sedan statens arbetslöshetskommission där- över avgivit utlåtande, medgav Kungl. Maj:t den 20 mars 1931, att stats- bidrag till understödsverksamhet för försörjningspliktiga arbetslösa sjömän finge tills vidare, dock högst till och med den 30 april 1931, utgå i den omfattning kommissionen i varje särskilt fall bestämde till högst 75 procent av kostnaderna. I samband härmed bestämdes, att hinder icke skulle möta att meddela understöd ät försörjningspliktiga arbetslösa sjömän, vilka fri- villigt lämnat sin sista anställning, under förutsättning att vederbörandes arbetslöshet varat minst fyra veckor och den arbetslöse därunder icke blivit av den offentliga arbetsförmedlingen hänvisad till arbete å den öppna mark- naden. Motsvarande bestämmelser som de sist angivna kommo sedermera på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 21 oktober 1932 i tillämpning be- träffande visst antal arbetslösa i Stockholm, därvid emellertid bestämmel- sen om försörjningsplikt icke längre bibehölls. Sedermera hemställde svenska sjömansunionen, svenska eldarunionen och svenska stewartsföreningen hos Kungl. Maj:t, att till lindrande av nöden bland det arbetslösa sjöfolket medel måtte anvisas till kontantunderstöd m. m. åt arbetssökande sjömän i hamn- kommunerna. Över denna framställning avgav statens arbetslöshetskom-
mission yttrande, däruti kommissionen hemställde om bemyndigande att för understöd åt hjälpbehövande arbetslösa sjömän, som icke uppehöllo sig i mantalsskrivningskommunen, utgiva statsbidrag intill högst 75 procent av kostnaden; kommun, som till annan hjälpverksamhet beviljats högre statsbidrag än till 75 procent, skulle äga rätt att uppbära dylikt bidrag även för den till förmån för sjömän särskilt bedrivna hjälpverksamheten. Kungl. Maj:t medgav den 18 november 1932, att under tiden fram till och med den 31 december 1932 statsbidrag av kommissionen finge beviljas på sätt kommissionen föreslagit. Då de förutsättningar, under vilka denna sär— skilda hjälpverksamhet för sjömän beviljades, alltjämt bestodo vid utgången av år 1932, medgav Kungl. Maj:t, på därom av arbetslöshetskommissionen gjord framställning, förlängd tillämpning av bestämmelserna i brevet den 18 november 1932 tills Vidare för tiden till och med den 30 juni 1933. med vilken dag kungörelsen den 7 juli 1922 upphörde att gälla.
1933 och 1934 års »hjälpkungörelser». 1922 års kungörelse ersattes" när- mast av kungörelsen den 26 juni 1933 angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, vilken förblev gällande till och med den 30 juni 1934. Även jämsides med denna kungörelse tillämpades på grund av särskilda Kungl. Maj:ts beslut vissa av de ovannämnda särbestämmel— serna för sjömän. Övriga särbestämmelser hade blivit onödiga, därigenom att motsvarande föreskrifter hade intagits i 1933 års kungörelse att gälla beträffande alla arbetslösa. Ett fortsatt bibehållande av de återstående sär- bestämmelserna, d. v. s. bestämmelserna om understöd åt hjälpbehövande arbetslösa sjömän, som icke uppehöllo sig i mantalsskrivningskommunen. ansågs sedermera icke erforderligt med ikraftträdandet den 1 juli 1934 av kungörelsen i ämnet den 30 juni 1934. Sistnämnda kungörelse, i vilken nya stadganden infördes angående arbetslöshetshjälp åt icke hemortsberättigade men som i övrigt i huvudsak var likalydande med 1933 års kungörelse, är —— visserligen med ändringar i särskilda delar den 28 juni 1935, den 30 juni 1936, den 30 juni 1937 och den 30 juni 1944 — alltjämt gällande; dock att vad som i 1934 års kungörelse stadgas om statens arbetslöshetskommis— sion numera i stället gäller om statens arbetsmarknadskommission (kung. den 7 maj 1940) samt att ändring vidtagits i fråga om de grunder, efter vilka statsbidrag beviljas. Härtill återkomma de sakkunniga nedan.
Följande huvudsakliga bestämmelser i den sålunda ännu gällande kun- görelsen erbjuda i förevarande sammanhang särskilt intresse.
Den centrala ledningen av den statliga och statsunderstödda hjälpverk- samheten vid oförvållad arbetslöshet utövas av statens arbetsmarknadskom- mission, vilken äger att med avseende å verksamheten meddela anvisningar och råd. De lokala åtgärderna för verksamheten omhänderhavas inom varje kommun av en arbetslöshetsnämnd (motsvarande organ före den 1 juli 1944 benämndes arbetslöshetskommitté); kommun kan antingen inrätta
särskild arbetslöshetsnämnd eller uppdraga åt ordinarie kommunal myn- dighet att vara arbetslöshetsnämnd. Statlig och statsunderstödd hjälp- verksamhet bedrives under tre huvudformer, nämligen dels statliga och stats- kommunala reservarbeten, dels kontantunderstödsverksamhet (dagunderstöd och hyreshjälp) och dels särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbets- löshet. De statliga reservarbetena ha emellertid sedan den 1 juli 1940 ersatts av statliga beredskapsarbeten, som utföras efter den öppna marknadens vill- kor. Statskommunala reservarbeten förekomma fr. o. m. samma tidpunkt endast i obetydlig omfattning för beredande av hjälp åt mindre konkurrens- duglig arbetskraft. De ha i regel ersatts av Statskommunala beredskaps- arbeten, som även utföras efter den öppna marknadens villkor. Den, som vill komma i åtnjutande av. arbetslöshetshjälp enligt kungörelsen, har att därom göra ansökan hos arbetslöshetsnämnden i den kommun, där han uppehåller sig. Vid prövning av den arbetslöses behov skall hänsyn tagas till inkomster och tillgångar hos samtliga hemmavarande familjemed- lemmar; dock bör hänsyn icke tagas till sådana tillgångar som bohag eller arbetsredskap. Ej heller må den omständigheten, att den arbets— löse har smärre besparingar eller eget hem, utgöra hinder för att arbets- löshetshjälp beredes honom. Den som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat erbjudet lämpligt arbete, må ej åtnjuta arbetslöshetshjälp under viss av arbetslöshetsnämnden bestämd tid, minst fyra veckor, efter det sådant förhållande inträffat. Arbetslöshetsnämnd skall i första hand eftersträva att bereda sökande tillfälle till utkomst genom eget arbete. I detta syfte skall den arbetslöse regelbundet anmäla sig hos den offentliga arbetsför- medlingen. Kan lämpligt arbete icke beredas å öppna marknaden och kan. där sökanden prövas böra komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp, syssel- sättning icke lämpligen beredas i reservarbete, skall nämnden efter in— hämtande av de ytterligare upplysningar, som må befinnas erforderliga. och efter omsorgsfull prövning av behovet samt övriga på frågan inverkande omständigheter skyndsamt meddela beslut, huruvida och i så fall med vilket belopp, från vilken tidpunkt och på vilket sätt dagunderstöd skall utgå samt huruvida annan i kungörelsen avsedd åtgärd bör vidtagas. Sökande, som enligt lagen om fattigvården äger hemortsrätt inom annan kommun än den, där ansökan om arbetslöshetshjälp göres, må utan hinder av sagda omstän- dighet kunna komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp. Dock bör arbets- löshetshjälp i regel icke tilldelas sådan sökande, därest han icke vistats inom kommun under en tid av minst nio månader och tillika under denna tid innehaft anställning av mera stadigvarande beskaffenhet. Arbetslöshets- nämnd, som finner sig icke böra lämna arbetslöshetshjälp åt sökande, som enligt lagen om fattigvården äger hemortsrätt inom annan kommun, må hänvisa honom att söka dylik hjälp i den kommun, där han äger hem- ortsrätt, samt, efter av arbetsmarknadskommissionen meddelat tillstånd, till-
dela honom understöd till bestridande av kostnaden för hans resa till hem- ortsrättskommunen. Till sådant reseunderstöd utgår statsbidrag med halva beloppet. _
I avseende å kontantunderstödsverksamheten skiljes i författningeh på dagunderstöd och hyreshjälp. I fråga om dagunderstöd gäller bland annat, att arbetsmarknadskommissionen bestämmer det högsta antal arbetslösa inom kommunen, för vilket vid varje tillfälle statsbidrag till dagunderstöd må beräknas. Statsbidrag till dylikt understöd utgår, på sätt nedan närmare angives, med ett grundbidrag av 20 procent, som utbetalas månadsvis, samt, om kommunens kostnader för arbetslöshetshjälp i olika former äro mera betungande, även med ett i efterhand fastställt s. k. årskostnadsbidrag. Kommissionen har att pröva, huruvida visst antal av de understödsrum, som tilldelas kommun, skall förbehållas hjälpsökande, vilka enligt lagen om fattigvården äga hemortsrätt inom annan kommun. Lämnar kommis- sionen föreskrift av denna innebörd, utgår statsbidraget till dagunderstöd för sådan arbetslös med ett grundbidrag å 75 procent, som utbetalas månads— vis, varjämte återstående 25 procent få inräknas i underlag för årskostnads- bidraget. Statsbidrag utgår allenast under förutsättning, att vad i berörda hänseende av kommunala medel utgivits förklarats icke vara att anse såsom fattigvårdsunderstöd. Statsbidrag må ej utgå för mera än sex dagar i veckan 1 och ej heller för tid före sjunde dagen, räknat från och med den dag, då an- € sökan om arbetslöshetshjälp blivit gjord. Dagunderstöd må icke utgå till den, som i anledning av arbetslöshet åtnjuter fattigvård för sig eller sin familj av annat slag än som avses i 50 5 2 mom. i lagen om fattigvården eller som då fråga är om fattigvård för någon, i förhållande till vilken han är att anse såsom familjeförsörjare, utgöres av vård å sjukvårdsanstalt, dock skall vad sålunda föreskrivits icke utgöra hinder för understöds utgivande åt den, som i synnerligen trängande fall för sig eller sin familj tillfälligt åtnjuter fattigvård av annat slag än nyss nämnts. Dagunderstöd må utgå med högst de belopp, som arbetsmarknad'skommissionen enligt Kungl. Maj:ts bemyndi- gande medgiver för var och en av de tre ortsgrupper, i vilka kommunerna indelats enligt lagen om folkpensioneringen. För tid, under vilken arbetslös åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa, må dagunderstöd icke ut- givas till honom. Ätnjuter arbetslös bidrag från annan arbetslöshetskassa eller från arbetsgivare eller är han eljest i anledning av arbetslösheten lag— ligen berättigad till regelbundet utgående understöd, må dagunderstöd till honom utgå med högst så stort belopp, att detsamma jämte sådant bidrag eller understöd uppgår till det för vederbörande ortsgrup'p- fastställda dag— understödsbeloppet. Vid bestämmande av understödsbelopp skall hänsyn därjämte tagas till att det totala understödet, varmed förstås summan av dagunderstöd och hyreshjälp, ej må uppgå vare sig till den i orten gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft eller till de inkomster vederbörande 1 åtnjutit under förutvarande arbetsanställning. Dagunderstöd må efter om-
ständigheterna utgå i penningar eller, helt eller delvis, i naturaförmåner, såsom livsmedel eller beklädnadspersedlar. Till skyldigheter, som åvila dag- understödd arbetslös, hör att efter anvisning av arbetslöshetsnämnd sam— vetsgrant deltaga i kurs, som av nämnden anordnas för att bereda unga arbetslösa utbildning.
Hyreshjälp, varom ovan nämnts, är avsedd att i särskilt ömmande fall tilldelas person, som åtnjuter dagunderstöd, och utgår för ensamstående med belopp lika med högst hälften av vad som inom kommunen får ifrågakomma i hyreshjälp till familjeförsörjare.
Det är i detta sammanhang av intresse att anteckna jämväl, hurusom kungörelsen innehåller föreskrifter om särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslöshet. Sålunda bedrives enligt kungörelsen statsunderstödd hjälpverksamhet för unga arbetslösa under tre huvudformer, nämligen dels kursverksamhet, anordnad genom vederbörande arbetslöshetsnämnd, dels frivillig arbetstjänst och dels ungdomsreservarbeten. Till frågan om kurs- verksamheten, som i detta sammanhang är av särskilt intresse, återkomma de sakkunniga nedan.
Att trots vissa sålunda vidtagna reformer svårigheter alltjämt ansågos kvarstå i fråga om det arbetslösa sjöfolkets inordnande i full utsträckning i den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet fram— gick sedermera därav, att svenska sjöfolksförbundet fann anledning före- ligga att i framställning till chefen för socialdepartementet i början av år 1935 — under påstående bland annat att vistelsekommunerna i allmänhet varit föga benägna att ikläda sig kostnader för arbetslöshetshjälp till sjömän, som icke vore därstädes hemmahörande —— hemställa, att statsbidrag till kostnaderna för dagunderstöd åt arbetslösa sjömän finge utgå med hela understödsbeloppet. I sitt häröver avgivna yttrande den 19 februari 1935 uttalade dåvarande arbetslöshetskommissionen -— som visserligen funnit vissa i yttrandet anförda jämförande sifferuppgifter antyda, att arbetslösheten under år 1934 inom gruppen sjöfart och fiske gått tillbaka och att sänk- ningen härvidlag varit minst lika omfattande som inom övriga delar av näringslivet —— att framställningen utan tvivel avsåge ett synnerligen be- hjärtansvärt ändamål. Vissa svårigheter, anförde kommissionen, uppkomme naturligen för i vistelsekommunen icke hemortsberättigade sjömän i fråga om arbetslöshetshjälp. För sjömännen syntes det nämligen vara förenat med vissa risker att återvända till hemortskommunen, genom att de i dylika fall icke alltid kunde bevaka arbetsmöjligheterna inom sitt ordinarie yrke. Kommissionen ville emellertid för sin del icke tillstyrka genomförandet av en sådan anordning, att hela dagunderstödet skulle ersättas med statsmedel. En dylik anordning skulle kräva en väsentlig utvidgning och omläggning av dåvarande kontrollanordningar; överhuvud syntes knappast en kommu- nal myndighet böra tilldelas rätt att utdela understöd, vilka helt bestriddes 10—916436
med statsmedel. Däremot hade kommissionen intet att erinra mot att stats— bidrag till arbetslösa sjömän utginge —— därest motiv härför kunde anses föreligga — efter förmånligare grunder än till andra arbetslösa och med högre andel än vad dåmera gällde. En dylik anordning kunde emellertid, framhöll kommissionen, träffas inom ramen av gällande bestämmelser. Kom- missionen hemställde, att framställningen därför icke måtte föranleda någon åtgärd. I yttrandet hade upplysts, att kommissionen med stöd av 41 å i 1934 års kungörelse, på därom av vederbörande kommuner gjorda framställ- ningar, medgivit, att statsbidrag till dagunderstöd åt icke hemortsberättigade finge utgå med 75 procent, därest kommunen till övrig hjälpverksamhet åtnjutit lägre statsbidrag. Enligt då senast föreliggande uppgifter utgjorde antalet understödsrum för dylika icke hemortsberättigade över 500. Det över- vägande flertalet av dessa hade tagits i anspråk för arbetslösa sjömän. Till kommissionen hade från kommuner, som åtnjöte statsbidrag med 75 procent eller lägre procenttal, beträffande förevarande verksamhet dittills icke in- kommit framställningar om högre statsbidrag än 75 procent. Hinder före- låge emellertid icke att till denna hjälpverksamhet medgiva väsentligt högre statsbidrag; framställning härom skulle emellertid underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t (jfr Kungl. Maj:ts proposition nr 232/1935) uttalade föredragande departementschefen, att han med hän- syn till vad arbetslöshetskommissionen anfört rörande möjligheterna att inom ramen av gällande bestämmelser tillgodose hjälpbehovet i fråga om arbetslösa sjömän på ett mera effektivt sätt än dittills, ansåge sig icke böra påkalla någon ändring i nämnda bestämmelser.
Icke heller en senare under året gjord framställning i enahanda syfte av arbetarnas bildningsförbunds och svenska sjöfolksförbundets central— kommitté för sjömanskurser föranledde särskild åtgärd från departements— chefens sida. Rörande denna framställning och ett däröver avgivet yttrande av arbetslöshetskommissionen skall nedan i särskilt sammanhang närmare redogörelse lämnas.
Det må uppmärksammas, att framställning om statsbidrag till dagunder- stöd åt icke hemortsberättigade med 75 procent såvitt angår särskilt sjömän icke torde ha blivit gjord sedan början av 1937. Detta förhållande lärer, en- ligt vad de sakkunniga inhämtat, ha sammanhängt, förutom med den under tiden därefter starkt minskade arbetslösheten, eventuellt också med den om- ständigheten, att kommissionen under senare är (intill 1941) jämlikt ovan- nämnda 41 % lämnat allt flera kommuner generellt medgivande av högre statsbidrag för icke hemortsberättigade oavsett yrke, varigenom anledningen för kommun att till kommissionen ingiva särskild framställning i fråga om sjömän så småningom bortfallit. Från och med år 1941 fastställes statsbi- dragens procentuella storlek endast i undantagsfall på förhand (jfr nedan).
Beträffande nu gällande grunder för statsbidrag till kommunernas arbets— löshetskostnader kan följande anföras. Statsbidrag utgår i två former: all- mänt årskostnadsbidrag (årsbidrag) och särskilt arbetsbidrag. Det förra ut- går å kommunala kostnader, vilka betingats av behov av arbetslöshetshjälp, och under förutsättning, att arbetsmarknadskommissionen på förhand god- känt de hjälpåtgärder, för vilka årskostnadsbidrag begäres. Årskostnads- bidragets storlek bestämmes av förhållandet mellan årskostnaden och det kommunala skatteunderlaget, det måste sålunda fastställas i efterskott och ' det är så konstruerat, att kommunernas egna kostnader för arbetslöshetens bekämpande icke skola komma att överstiga 1 krona 50 öre per skattekrona. ;Ärskostnadsbidraget utgår med minst 20 piocent av godkända kostnads- belopp. Det särskilda arbetsbidraget beviljas för visst arbete, dess storlek fastställes i samband med tillståndet till arbetets utförande, varvid hänsyn enligt vissa normer tages till vederbörande kommuns skattekraft (antal skattekronor per invånare) och totala skattebelastning. Arbetsmarknadskom— missionen avgör i varje särskilt fall, huruvida såväl årskostnadsbidrag som särskilt arbetsbidrag må beräknas för visst arbete. Fastställande och utbe- ( talning av statsbidrag till årskostnad för visst är kan sålunda icke ske förrän efter utgången av året. Vad gäller t. ex. dagunderstöd och hyresbidrag, ut- (betalas dock månadsvis ett grundbidrag å 20 procent (i fråga om icke hem- ortsberättigade 75 procent) av godkända kostnader. Därutöver kunna hårt skattetyngda kommuner, vilkas förhållanden tyda på ett avsevärt större slutligt årskostnadsbidrag än 20 procent, erhålla förskott för bedrivande av sin verksamhet.
Kursvcrksamheten enligt ovannämnda hjälpkungörelser. Den kursverk— samhet bland arbetslösa, som enligt ovannämnda understödsbestämmelser avsågs kunna anordnas i de särskilda kommunerna, blev i själva verket mycket litet omfattande ända fram till och med år 1931 (statens arbetslös- hetskommissions berättelse för aren 1925—1934). På grund av Kungl. Maj ts )beslut i anledning av ett utav 1931 års ungdomsarbetslöshetssakkunniga väckt förslag vidgades emellertid hjälpformen avsevärt från och med år 1932. Sin största omfattning hade verksamheten i februari 1934 (5 077 kurs- deltagare).
Vid anordnandet av kurs av här förevarande slag var arbetslöshetskom- mitté ansvarigt organ. Kommittén hade sålunda att utse lärare och kurs- ledare och uttaga arbetslösa till deltagande i kurs, varvid de ovan om- nämnda bestämmelserna rörande åtnjutande av arbetslöshetshjälp skulle lända till efterrättelse. Sålunda kunde exempelvis till deltagare i kurs endast utses arbetslös, som vore hjälpbehövande, arbetsför och arbetssökande, och kursdeltagare måste avbryta kurs, så snart lämpligt arbete erbjödes ho- nom. Då arbetslöshetshjälp ej kunde åtnjutas av den, som var under 16 år (före den 1/7 1933: 15 år), var därmed också minimiålder bestämd för del-
tagande i kurs av förevarande slag. Högsta ålder var i regel 25 år, men arbetslöshetskommissionen beviljade, där särskilda skäl härför kunde anfö- ras, dispens i fråga om maximiåldern. Särskilt gällde detta yrkesbetonade kurser av den natur, att genomgången av desamma kunde anses förbättra även den äldre arbetslöses möjligheter att ånyo erhålla arbete.
Före igångsättande av kurs skulle arbetslöshetskommissionens tillstånd inhämtas. Vid meddelandet av dylikt tillstånd föreskrev kommissionen det högsta antal, som fick deltaga i kurs, och, för den händelse understödsverk- samhet skulle ifrågakomma, det antal, som fick komma i åtnjutande av understöd.
Statsbidrag till kursernas anordnande kunde utgå med belopp, motsva- rande hela kostnaden för 1ärarlöner och arvode åt kursledare. Därjämte kunde statsbidrag utgå till arbetslöshetsunderstöd åt kursdeltagarna efter samma normer som för understödsverksamhet i övrigt. Övriga utgifter bestredos av kommunala eller andra medel. Från och med den 1 juli 1934 kunde emeller- . tid härjämte statsbidrag med högst 50 procent utgå för sådan undervisnings— ; materiel, som användes vid kursen och till vilken statsbidrag i annan ord- ning icke beviljats.
)
Den kursverksamhet, som i det föregående skildrats, har, ehuru i mindre utsträckning, omfattat även särskilda yrkeskurser för sjömän. Sålunda fram- går av uppgifter från arbetsmarknadskommissionen, att kurser av ifrågava- rande slag under vissa år anordnats i Göteborg (är 1934 en kurs om 12 vec-| kor för 25 sjömän), Malmö (är 1934 två kurser om 12 veckor för 60 sjömän och 1935 en kurs om 10 veckor för 30 sjömän), Norrköping (är 1933 en kurs om 6 veckor för 30 sjömän) och Stockholm (år 1932 2 kurser om 6 veckor för 50 sjömän, 2 kurser om 4 veckor för 80 sjömän och 2 kurser om 11 veckor för 50 sjömän samt 1933 två kurser om 11 veckor för 50 sjömän) Samtliga dessa kurser hava alltså avsett 375 sjömän.
Av tillgängliga uppgifter rörande ämnesvalet i vissa av dessa kurser fram- går följande. Göteborgskursen 1934 omfattade beträffande deltagarna av kategorien däcksfolk navigation och sjömanskap, praktiskt arbete (tågvirke. segel, snickeri, ytbehandling och målning av trä, samt övningar för—erhål— lande av livbåtscertifikat), svenska språket, räkning, engelska språket, hy- gien och förbandslära, medborgarkunskap och gymnastik. I malmökurserna 1934 undervisades i svenska språket och litteratur, engelska språket, mate- matik, medborgarkunskap och sjömanslagstiftning, välskrivning, hälsolära och gymnastik. 1935 års kurs i Malmö var yrkesbetonad och avsåg sålunda även sjömansarbeten och navigation (respektive maskin— och motorlära) samt ekonomisk geografi; medborgarkunskap och välskrivning ingingo icke! ] sistnämnda kurs. Kursen i Norrköping avsåg svenska och engelska språken,j räkning samt studiecirkelarbete i sociala ämnen och omfattade därjämtei vissa föreläsningar. Stockholmskurserna slutligen anordnades såsom yrkes-
betonade kurser med undervisning i navigation och sjömanskap (respek— tive maskin- och motorlära), hälsovård (vari inbegreps dels förbands- och allmän hälsolära, dels sexualhygien), engelska språket och föreläsningar om studieverksamhet. I en föreliggande redogörelse angående stockholmskur- serna upplyses, att »sedan nämnda kurser pågått en tid, lades huvudvikten alltmera på den praktiska utbildningen, navigation och maskinlära, och fö- reläsningarna i anglic utbyttes mot föreläsningar i sjömanslagstiftning». Be- träffande en av stockholmskurserna 1933 framgår, att kursen omfattat även & praktiska övningar i stor utsträckning (90 timmar mot 130 timmar teori). : Statsbidrag har utgått till lärar- och kursledarearvoden i samtliga kurser i liksom till understöd åt kursdeltagarna. Sammanlagt beviljades för först- nämnda ändamål 16 806 kronor. Statsbidragsprocenten i fråga om under- stöden till kursdeltagarna utgjorde 50 för hemortsberättigade och 75 för icke hemortsberättigade.
Vid sidan av den kursverksamhet, för vilken i det föregående redogjorts, utvecklade sig efter hand en särskild kursverksamhet för arbetslöst sjöfolk, ombesörjd av sjömansvården och vissa bildningsinstitutioner, främst arbe- ltarnas bildningsförbund. Till denna kursverksamhet återkomma de sak- I kunniga närmare i nästföljande kapitel. Emellertid hava de sakkunniga, ,] enär sistnämnda kursverksamhet och särskilt vad angår den av arbetarnas : bildningsförbund gemensamt med svenska sjöfolksförbundet bedrivna verk- samheten i stor utsträckning ekonomiskt möjliggjorts genom understöd åt de särskilda kursdeltagarna enligt grunderna för ovan återgivna understöds— bestämmelser, ansett sig höra i detta sammanhang närmare beröra den ovan omförmälda framställningen av arbetarnas bildningsförbunds och svenska sjöfolksförbundets centralkommitté för sjömanskurser rörande vissa änd- ringar i understödsbestämmelserna med hänsyn särskilt till kursverksam- heten.
Centralkommittén anförde i sin framställning, att den genom dess för- ; sorg bedrivna kursverksamheten för sjömän i hög grad vore beroende av att ? kursdeltagarna kunde beredas dagunderstöd. Syftet med kursverksamheten motverkades emellertid enligt centralkommittén i viss utsträckning genom de grunder, efter vilka dagunderstödsverksamheten bedreves. Kommittén framhöll i sådant hänseende, att det enligt dess uppfattning vore otillfreds- , ställande, att skyldighet åvilade sådana kursdeltagare, som uppbure dag- understöd, att vid lämnat utmönstringserbjudande omedelbart avbryta be- vistandet av kursen och antaga det erbjudna arbetet. Vidare syntes arbets- löshetskommittéerna eftersträva, att urvalet av kursdeltagare begränsades till sådana personer, som kommittéerna ansågo böra bliva delaktiga av un- derstödsverksamheten, varigenom studieintresset blott i mindre utsträckning komme att tillgodoses. En viss obenägenhet hade, fortsatte centralkommit- tén, kommit till synes från kommunernas sida att medverka till anordnande
av dagunderstöd för icke hemortsberättigade sjömän. Centralkommittén före- slog, att dagunderstöd till inom vistelsekommunen icke hemortsberättigade sjömän helt skulle bekostas av statsmedel, varigenom enligt kommitténs lör- menande olägenheter av nu antydd art skulle kunna undanröjas. Jämsides med dagunderstödet borde till icke hemortsberättigade sjömän utgå särskilt hyresbidrag. Arbetslöshetsdirektiven borde vidare i vissa hänseenden kom- pletteras med bestämmelser, som toge sikte på sjömännens säregna yrkes— förhållanden.
Arbetslöshetskommissionen, som den 17 maj 1935 yttrade sig över fram- ställningen, hänvisade beträffande yrkandet på att dagunderstöd åt arbets- lösa sjömän skulle få utgå helt av statsmedel, till vad kommissionen i sådant hänseende anfört i sitt ovannämnda yttrande den 19 februari 1935 och an- förde i övrigt följande.
Beträffande centralkommitténs förslag, att samtliga icke hemortsberättigade del— tagare i sjömanskurser jämsides med beviljat dagunderstöd borde kunna tillerkän- nas hyreshjälp, må framhållas, att en sådan anordning icke låter sig genomföra inom ramen av nu gällande bestämmelser. Tillräckliga skäl synas kommissionen heller icke föreligga för att en sådan ändring av de härutinnan gällande bestäm- melserna skulle kunna ifrågasättas, att icke-hemortsberättigade sjömän tillerkändes en särställning i nu förevarande hänseende.
Den strävan, som enligt vad centralkommittén anfört, kommit till synes hos arbetslöshetskommittéerna, att vid urvalet av kursdeltagare tillmäta hjälpbehovet hos de arbetslösa en mera avgörande betydelse än vederbörandes studieintresse, sam- manhänger uppenbarligen med att arbetslöshetskommittéernas medverkan ifråga- satts för anordnande av dagunderstödsverksamhet för kursdeltagarna. För uttagande av sådana deltagare i de genom centralkommitténs försorg anordnade sjömanskur- serna, SOm icke skola åtnjuta dagunderstöd. äro anordnarna av kurserna givetvis icke bundna av arbetslöshetskommittéernas inställning. Vid beviljandet av dagunder- stöd åt kursdeltagare åter låter sig uppenbarligen icke förena med nu gällande bestämmelser för hjälpverksamheten för arbetslösa att tillmäta vederbörandes studie- intresse särskilt avseende med eftersättande av kravet på förefintligt hjälpbehov. Tillräckliga skäl synas kommissionen heller icke kunna åberopas för att, såsom av centralkommittén ifrågasatts, frilaga sjömän, som uppbära dagunderstöd i samband med deltagande i kurs, från skyldighet att omedelbart antaga erbjudet lämpligt arbete 51 öppna marknaden. I den mån den genom centralkommitténs försorg anord- nade kursverksamheten fullföljer andra syften än den statliga eller statsunderstödda hjälpverksamheten för arbetslösa, synas kommissionen de av centralkommittén för- fäktade intressena böra tillgodoses i annan ordning än genom beredande av arbets- löshetshjälp åt kursdeltagarna.
Slutligen må anmärkas, att något hinder givetvis icke föreligger för arbetslöshets— kommittéerna att till vägledning för beviljandet av dagunderstöd åt arbetslösa sjö— män, i den mån så befinnes ändamålsenligt, inhämta kompletterande upplysningar rörande de hjälpsökande hos Sjömanshusens och sjöfolksförbundets ombudsmän.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde kommissionen, att den gjorda framställningen icke måtte föranleda åtgärd.
Det har icke varit möjligt att i efterhand siffermässigt fastställa hela om— fattningen av den understödsverksamhet, som tillgodokommit deltagare i
. .&r '-liI-l—CL'J —
l l l l | |
kurser, vilka enligt vad ovan nämnts anordnats av nämnda centralkommitté m. fl. Däremot har från arbetsmarknadskommissionen kunnat tillhandahållas uppgifter å antalen understödsrum över huvudtaget, som förbehållits arbets- lösa sjömän under vissa år. I vissa fall har angivits, att understödsrum av- sett kursdeltagare. Uppgifterna i sistnämnda hänseende kunna emellertid icke vara uttömmande, enär understödsrum uppenbarligen i stor utsträck- ning avsett kursdeltagande sjömän utan att detta särskilt angivits i kommu- nernas ansökningar om statsbidrag. Det må erinras om, att sålunda förelig- gande uppgifter om understödsrum och kursdeltagare icke omfatta den kurs- verksamhet för sjömän, beträffande vilken enligt vad ovan nämnts stats- bidrag utgått jämväl till lärar- och kursledararvoden.
I det följande lämnas en redogörelse rörande kontantunderstödsverksam- heten bland sjöfolket på grundval av nyssnämnda uppgifter från arbets- marknadskommissionen. Uppgifterna avse åren 1932—1937 och omfatta till- hopa 3376 sjömän (understödsrum). Till en början må i anslutning till respektive »hjälpkungörelsers» föreskrifter och vid särskilda tillfällen med- delade beslut i fråga om statsbidragets procentuella storlek lämnas upplys- ning, huru nämnda antal sjömän fördelar sig på olika är och understöds- rum med hänsyn till statsbidragets procentsats.
Antal understödda sjömän, fördelade efter statsbidragets procentuella storlek.
År 30 % 40 % 50 % 55 % 60 % 75 % 80 % 90 % Summa 1932. . . . -— — — -—— _ 420 — 20 440 1933.... _ — —— — — 1 110 —- 20 1130 1934. . . . —— — 62 — —— 938 30 30 1 060 1935. . . . —— —— 30 10 —— 439 —- 30 509 1936.... 5 11 — — 1 160 — 30 207 1937. . . . — -—- —— —— —- 30 — — 30 Sum ma 5 11 92 10 1 3 097 30 130 3 876
Tillhopa 19 kommuner omfattas av redovisningen. Städer, som sålunda åtnjutit statsbidrag, äro följande, nämligen Gävle, Göteborg, Halmstad, Häl- singborg, Härnösand, Kalmar, Karlskrona, Landskrona, Lysekil, Malmö, Norrköping, Oskarshamn, Simrishamn, Stockholm, Sundsvall, Söderhamn, Sölvesborg och Västervik. Endast en landskommun, S:t Nikolai (Oxelösund) av Södermanlands län, har åtnjutit statsbidrag för ändamålet. 90-procentigt bidrag har utgått allenast till Oskarshamn. 80-procentigt bidrag utgick år 1934 till Lysekil för 30 sjömän. I övrigt har bidragsprocenten utgjort högst 75. I samtliga fall, där lägre bidragsprocent än 75 förekommit, har den gällt i respektive understödskommun hemmahörande sjömän. Har stats- bidrag medgivits till 75 procent eller till högre procentsats, har det avsett arbetslös sjöman Oberoende av hemortsförhållande utom beträffande till— hopa 200 sjömän —— understödsrum — i fråga om vilka föreskrivits, att de
skulle förbehållas i understödskommun icke hemortsberättigade sjömän. Om- fattningen av den statsunderstödda verksamheten i respektive kommuner un— der ovannämnda år framgår av nedanstående sammanställning.
Antal understödda år Summa K 0 m m u n understöd 1932 1933 1934 1835 1936 1937
Gävle ............. -— 20 59 20 —— —— 99 Göteborg .......... 300 600 475 165 12 —- 1 552 Halmstad ......... — — 30 30 —— —— 60 Hälsingborg. . . . . . . —— 85 50 30 30 —— 195 Härnösand ........ — 45 20 6 13 — 84 Kalmar ........... —— —— 25 30 39 —— 94 Karlskrona ........ — —— 25 30 — —— 55 Landskrona ........ — 30 70 30 — —— 130 Lysekil ............ —- — 30 30 18 — 78 Malmö ............ — 125 50 -— — -— 175 Norrköping ........ — _ 30 31 30 30 121 Oskarshamn ....... 20 20 30 30 30 —- 130 S:t Nikolai ........ 20 35 — 15 — —-— 70 Simrishamn ........ -— --— 36 — — — 36 Stockholm ......... 100 100 -— — — —— 200 Sundsvall .......... _ 50 35 30 15 — 130 Söderhamn ........ — 20 26 — — —— 46 Sölvesborg ......... — —- 34 32 20 — 86 Västervik .......... — —- 35 —— —— —— 35
Summa 440 1 130 1 060 509 207 30 3 376
Ovanstående 200 understödsrum, i fråga om vilka föreskrivits, att de skulle förbehållas i understödskommun icke hemortsberättigade sjömän, för- dela sig på olika år och kommuner sålunda:
Å r K o m m n n Summa 1934 1935 1936
Halmstad ....................................... — 10 —— 10 Kalmar ......................................... -— 20 28 48 Landskrona ...................................... 20 -— —— 20 Lysekil .......................................... _ —- 17 17 Norrköping ...................................... 20 — — 20 Simrishamn ...................................... 29 — ——- 29 Sundsvall ........................................ — — 10 10 Sölvesborg ....................................... 24 22 — 46
Summa 93 52 55 200
En fullständig bild av den ovannämnda understödsverksamhetens omfatt- ning får man emellertid icke utan kännedom om dagantalen, som understö- den avsett. Upplysningar i sådant hänseende framgå av efterföljande tabell. Det må erinras, att understöd enligt de vid de olika tidpunkterna gällande bestämmelserna icke utgått för mera än sex dagar i veckan. Hänsyn härtill har icke tagits vid meddelande av nedanstående sifferuppgifter, som grunda
sig på upplysningar avseende vissa sammanhängande perioder. Siffrorna böra alltså minskas med en sjundedel för att giva ett fullt exakt uttryck för understödsverksamhetens omfattning.
Å r
1933 1934 1 935 1936 1937
Summa un- derstöds- dagar
Gävle ............. G öteborg .......... Halmstad ......... Hälsingborg ....... Härnösand ........ Kalmar ........... Karlskrona ........ Landskrona ........ Lysekil ............ Malmö ............ Norrköping ........ Oskarshamn ....... S:t Nikolai ........ Simrishamn ........ Stockholm ......... Sundsvall .......... Söderhamn ........ Sölvesborg ......... Västervik ..........
Summa
400 400
8 300
21 400
1 400 24 300
4 080 1 485
2 040 20 400 420 2 645 9 100 3 750 280
69 900
2 936 20 325 2 130 4 500 2 780 1 750 1 900 3 640 2 100 2 750 2 070 2 100
2 520 3 950 1 598 2 312 2 450
61 811
3 000 7 950 2 070 2 070
624 2 130 2 130 2 160 2 100 2 170 2 700
930
1 215 2 240
33 489
1 005
960
11 564 1 680
7 336 65 619 4 200 12 660 5 233 5 899 4 030 7 840 4 722 23 150 8 020 7 480 3 975 2 520 17 400 9 920 1 878 5 512 2 450
199 844
Beträffande de i det föregående omförmälda, i vederbörande understöds- kommun icke hemortsberättigade 200 sjömännen framgå understödsdagar- nas antal av följande sammanställning:
År
1935 1936
Summa understöds- dagar
Halmstad ................................. Kalmar ................................... Landskrona ................................ Lysekil .................................... Norrköping ................................ Simrishamn ................................ Sundsvall .................................. Sölvesborg .................................
Summa
1 520 1 380 2 030
1 632 G 562
690
1 540 3 650
1 470 493
670
2 633
690 2 890 1 520
493 1 380 2 030
670 3 172
12 845
Nedanstående tabell innehåller en fördelning av totalantalen understöds- dagar på olika månader av respektive år.
Antal understödsdagar år
1933 1934 1936
15690 13019 1 487 13350 18171 5008 13175 17 990 ' 4 136 2 215 7 894 _ 5 310 2 442 921 4 620 -— 12
Januari ........................ Februari ....................... Mars ........................... April ........................... Maj ............................ Juni ........................... Juli ............................ 1 550 —— Augusti ........................ 1 550 — September ...................... 1 760 —— Oktober ........................ 2 350 255 November ...................... 3 240 450 December ...................... 5 090 1 590
Summa 69 900 61 811 11 '
Illllllll
älllllllll
De i det föregående omförmälda fall, rörande vilka inom arbetslöshets— kommissionen antecknats, att understöd avsett deltagare i sjömanskurs, avse sammanlagt 256 sjömän under ett år, 1935. Av nämnda antal sjömän kommo på Göteborg 75, Halmstad 30, Hälsingborg 30, Karlskrona 30, Lands- krona 30, Lysekil 30 och Norrköping 31. Tillhopa redovisas för dessa sjö- män 17 875 understödsdagar.
Den ovanstående redogörelsen avser förhållandena fram till och med är 1937. Rörande vissa kurser, som därefter anordnats med bidrag av arbets- löshetsmedel, respektive i vissa fall helt bestritts av dylika medel, hänvisas till vad därom säges i särskilda sammanhang i nästföljande kapitel.
Sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa. Sjöfolkets arbetslöshetskassa bil- dades den 28 maj 1943 och kassan antogs såsom erkänd arbetslöshetskassa från och med den 10 juli 1943. Kassan har till ändamål att bereda sina med- lemmar understöd vid arbetslöshet i enlighet med vad som stadgats i för- ordningen om erkända arbetslöshetskassor. Dess verksamhetsområde är be- gränsat till de inom sjömansyrket i Sverige anställda arbetarna. Medlems- antalet utgjorde den 31 oktober 1944 c:a 8 200, av vilka c:a 250 voro kvinnor.
I stadgarna föreskrives, att kassans styrelse skall ha sitt säte i Göte— borgs stad.
Kassans stadgar följa bestämmelserna i förordningen om erkända arbets- löshetskassor av den 15 juni 1934.
För att erhålla rätt till understöd fordras, att medlemmen skall uppfylla vissa villkor, vilka föreskrivas i stadgarna. Utom de för samtliga kassor ge- mensamma villkoren, som återfinnas i 14 % kassaförordningen, fordras, att medlemmen skall ha erlagt minst 52 veckoavgifter eller ock till kassan erlagt minst 12 veckoavgifter och därefter fullgjort värnpliktsljänstgöring under så lång tid, att densamma jämte den tid, för vilken avgifter erlagts till
kassan, motsvarar minst 52 veckor, det 5. k. icke tidsbestämda avgiftsvill- koret. Såsom ytterligare villkor för utgivande av understöd skall gälla, att medlemmen för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande för- flutna 12 månaderna erlagt minst 20 veckoavgifter, det 5. k. tidsbestämda avgiftsvillkoret. Detta sistnämnda Villkor bortfaller, då medlemmen blir arbetslös efter en arbetsperiod, som varat högst 4 veckor, under förutsätt- ning att han fullgjort karenstid och i övrigt varit understödsberättigad före arbetsperiodens början samt att han omedelbart efter dess slut ansöker om understöd. I fråga om båda avgiftsvillkoren få avgifter erlagda till annan arbetslöshetskassa medräknas. Vidare föreskrives, att medlemmen, innan un- derstöd kan utgå, skall genomgå en väntetid (karenstid) av 6 arbetslösa da- gar, vilka måste ligga inom loppet av 14 kalenderdagar. För att räkna sig någon dag tillgodo såsom karensdag eller för någon dag uppbära understöd skall medlemmen den dagen stå till arbetsmarknadens förfogande, vilket han ådagalägger genom att söka arbete hos den offentliga arbetsförmedlingen.
Det icke tidsbestämda avgiftsvillkorets kapitalbildande uppgift har i stor utsträckning ersatts genom de tillskott, vilka kassan erhållit från svenska i sjöfolksförbundet. Dessa uppgå till sammanlagt 285 000 kronor och genom | det sista, i november 1944 tillskjutna beloppet av 35 000 kronor uppnåddes l
den lättnaden för kassamedlemmarna, att dessa för det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret fingo tillgodoräkna sig 32 veckoavgifter, erlagda till förbun- det före tiden för kassans start. Härigenom kunde i november 1944 omkring hälften av medlemmarna beräknas bliva understödsberättigade vid inträdan-
l de arbetslöshet. l Daghjälp utgår under högst 90 dagar under loppet av 12 på varandra i följande månader. Att märka är dock, att daghjälp icke utgår i full utsträck- ning under tiden 1 januari—30 april. Antalet understödsdagar under denna tid är nämligen begränsat till 30. Denna bestämmelse har tillkommit närmast med anledning av att säsongarbetslöshet är en inom sjömansyrket vanligt förekommande företeelse vid denna tid, beroende på isförhållanden m. m. Om understöd skulle utgå även under hela denna tid, måste avgifterna
väsentligt höjas. Daghjälp utgår med 3 kronor per dag, å vilket belopp från och med den 1 januari 1945 utgår ett kristillägg med 75 öre per understödsdag. Dess- utom uigår barntillägg och hustrutillägg för familjeförsörjare enligt för— ordningen den 15 december 1914 angående beloppet av barntillägg och hustru- tillägg. Barntillägget utgår med 1 krona om dagen och hustrutillägget med 1 krona 25 öre om dagen. I fråga om arbetslös sjömans rätt till understöd ur kassan jämväl för tid, varunder han deltager i sjömanskurs eller annan ut- bildningskurs, gäller, att sådant understöd (daghjälp jämte ev. barntillägg och hustrutillägg) utgår för dag, som kurstiden icke omfattar mera än tre timmar av ordinarie arbetstid (kl. 7.30—17.00), medan för annan dag icke någon del av understödet utgår.
För att medlem, som under 12 på varandra följande månader åtnjutit understöd under sammanlagt 90 dagar, skall på nytt kunna erhålla under- stöd fordras, förutom uppfyllandet av övriga villkor, att medlemmen erlagt avgift till kassan motsvarande minst 2 veckoavgifter.
Avgifterna till arbetslöshetskassan äro följande. Inträdesavgift till kassan erlägges med 1 krona.. Vid övergång från annan erkänd kassa behöver ny inträdesavgift icke erläggas. Fast avgift erlägges med 55 öre för varje kalen- dervecka, varunder medlemmen minst 16 timmar för annans räkning mot avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem eller varunder medlemmen med bibehållen avlöning, minst motsvarande arbetsförtjänsten under 16 timmar, åtnjutit ledighet av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring och barnsbörd. Fast avgift erlägges jäm- väl för tiden, varunder medlemmen utfört beredskapsarbete eller annat arbete för arbetslösa.
Övriga villkor och stadganden följa i stort sett de allmänna föreskrifter, som äro givna i kassaförordningen.
Kap. VIII. Sjömansvårdens samt arbetarnas bildningsför- bunds och svenska sjöfolksförbundets kursverksamhet för sjömän.
Sj ömansvården.
Tiden till och med år 1936.
Från sjömansvårdshåll har åtminstone i Stockholm särskild kursverk— samhet för sjömän bedrivits sedan förra hälften av 1920-talet. Det torde från början huvudsakligen hava varit i matematik samt tyska och engelska språ- ken, som undervisning meddelats i sådan kurs. Större betydelse erhöll dock denna verksamhet först senare under den omfattande arbetslöshet, som gjorde sig gällande under åren närmast efter 1931, då från sjömansvårdens sida samarbete i avseende å kursverksamheten i större omfattning inleddes med vissa bildningsorganisationer.
I samverkan med Kalmar läns folkhögskolekursförening anordnades en kurs i Oskarshamn år 1931. Erfarenheterna från denna manade till en ut- vidgning av verksamheten. Beslut härom fattades vid årsmöte i Hälsingborg i maj 1931 med dåvarande centralrådet för svenska kyrkans sjömansvård i hemlandet under ordförandeskap av biskopen E. Rodhe. Enligt mötets beslut skulle centralrådets uppgifter på detta område utgöra ]) att på lämpliga platser taga initiativ till kurser och föranstalta om bildande av kursstyrelser, 2) att biträda respektive kursstyrelser med uppgörande av kursplaner, 3) att anskaffa medel till stipendier för kursdeltagare, vilka för sitt deltagande i studiekursen därav vore beroende, 4) att tillhandahålla kursstyrelserna un- dervisningsmateriel, läroböcker etc., som erfordrades för kursverksamhetens bedrivande, 5) att tillhandahålla sådant formulärtryck, som erfordrades för att statistiskt belysa vissa viktiga förhållanden angående sjömännen och arbetsresultatet vid studiekurserna, samt 6) att biträda kursstyrelserna med att helt eller delvis leda kurserna genom en av centralrådet anställd kurs- ledare. Det tänkta antalet kurser var sex; en var av kurserna skulle om- fatta 25 dagar med omkring 6 undervisningstimmar per dag i form av före- läsningar och övningar. Ämnen, som i första hand borde förekomma i dylik kurs, förtecknades sålunda: 1) navigation, 2) stats- och kommunalkunskap, 3) socialförsäkring, 4) det moderna näringslivet, 5) svenska språket och 6) räkning. I andra hand skulle förekomma astronomi, ekonomisk geografi,
skattefrågor, välfärdsanordningar för sjömän, litteraturkännedom, psyko- logi och religionshistoria.
Centralrådets beslut förutsatte emellertid, att understödsfrågan (stipendie— frågan) ordnades, så att medellöshet icke finge utgöra hinder för deltagande i kurs av ifrågavarande slag. Centralrådets arbetsutskott ingick därför den 27 juli 1931 till Kungl. Maj:t med ansökning om bidrag av lotterimedel till kursernas anordnande, varvid beräknades, att varje kurs skulle komma att räkna 40 deltagare och samtliga kurser alltså avse 240 deltagare. Tillhopa begärdes för ändamålet 26700 kronor enligt följande kalkyl: stipendier 15 000 kronor, föreläsararvoden 5 000 kronor, arvode till en särskild kurs— ledare 1500 kronor, rese- och traktamentsersättning till denne 500 kronor, undervisningsmateriel, läroböcker, annonsering m. m. 4 700 kronor. Efter hörande av kommerskollegium och skolöverstyrelsen beviljade Kungl. Maj:t genom beslut den 4 december 1931 bidrag för ändamålet av lotterimedel med 21 500 kronor. Jämlikt tillika meddelad föreskrift avgav centralrådet den 30 maj 1933 redovisning rörande statsbidragets användning. Därav framgår, att i särskilda kurser anordnade i Halmstad, Kalmar, Landskrona, Ronneby och Stockholm (dubbelkurs) under tiden den 17 januari—den 5 mars 1932 och omfattande en var minst 3 veckor deltagit 282 sjömän, varav 195 sjö- män av kategorien däcksfolk och återstående 87 av gruppen maskinfolk. Kurserna hade varit så lagda, att de fört fram till Skepparexamen av 2:a klass respektive förhör för erhållande av maskin(motor-)skötarbevis. 108 sjömän hade godkänts i nämnda examen och 75 i förhöret. Statsbidraget hade använts för att bereda kursdeltagarna kost och logi samt för under- visningsmateriels anskaffande.
Den 8 september 1932 gjorde centralrådet framställning om fortsatt bidrag för ändamålet avseende vintern 1932—1933. Centralrådet erinrade i sin framställning därom, att enbart i Stockholm och Göteborg uppginge under normala förhållanden vintertid de arbetslösa sjömännens antal till omkring 1 800 sammanlagt. Arbetslösheten bland sjöfolket hade emellertid, uttalade centralrådet, blivit mera omfattande än någonsin tillförne, till följd av den stora uppläggning av fartyg som förekom, och de sociala vådorna härav hade framträtt i tydligare dager än eljest. De flesta av dessa arbetslösa saknade stödet av ett hem och ägde för övrigt ofta icke hemortsrätt i den hamnstad, där de vistades. Kurser hade planerats skola avhållas i Göteborg, Hälsing- borg, Malmö, Norrköping och Stockholm. Kurserna i Hälsingborg, Malmö och Norrköping vore avsedda för 30 deltagare under 21 dagar och, med 6 undervisningstimmar per dag. Kursen i Stockholm1 skulle omfatta 42 dagar och giva plats för 60 deltagare med 6 undervisningstimmar per dag. I Göte-
1 Denna liksom övriga här nämnda stockholmskurser voro i själva verket dubbelkurser, vis— serligen med gemensamma föreläsningar men med i övrigt skild undervisning för dåcks- och maskinfolk.
borg skulle avhållas två kurser om 40 dagar men med vardera icke flera än 20 deltagare och med endast 4 undervisningstimmar per dag. Schemat för kurserna upptog nu navigation och sjömanskap, maskinlära, stats- och kom- munalkunskap, skattefrågor, ekonomisk geografi, det moderna närings- livet och arbetsmarknaden, sjömanslagen, socialförsäkring, religions- historia, psykologi, hälsovård (inkl. nykterhetsfrågan), litteraturkän- nedom, historia, svenska språket och räkning. Med denna uppläggning av kursverksamheten beräknades det erforderliga statsbidraget — till stipendier och undervisningsmateriel — till 19 000 kronor. Sedan kom- merskollegium och skolöverstyrelsen avgivit särskilda yttranden över framställningen, beviljade Kungl. Maj:t den 24 november 1932 ett en- slag å 14 500 kronor. Av centralrådets den 1 november 1933 avgivna redo- . görelse rörande anslagets användande framgår, att någon kurs i Norrköping icke kommit till stånd samt att övriga kurser avhållits i huvudsaklig över- ensstämmelse med ovan omförmälda plan. Kurserna hade infallit under tiden januari—maj 1933. Tillhopa 161 sjömän hade deltagit i dessa kurser.
I förnyad framställning i ämnet den 22 maj 1933 ansökte centralrådet om statsbidrag å 22 000 kronor för anordnande av kurser i Göteborg (2 kurser), 1 Hälsingborg, Malmö, Norrköping (2 kurser) och Stockholm under vintern ,. 1933 1934. Kurserna i Göteborg och Stockholm voro planerade att räcka ? 6 veckor, medan 4 veckor anslagits till övriga kurser. Tillhopa voro kurserna avsedda för 220 deltagare. Kursschemat upptog samma ämnen, som enligt vad ovan nämnts planerats för de närmast föregående kurserna, dock att »religionshistoria» utbytts mot ett ämne benämnt rlivsåskådningar». Efter » vederbörandes hörande beslöt Kungl. Maj:t över framställningen den 1 de- cember 1933, därvid ett belopp av 14 500 kronor beviljades för ändamålet. Enligt en senare avgiven redogörelse synes antalet kurser i Göteborg hava uppgått till 3, medan endast 1 kurs hållits i Norrköping. Tillhopa 182 sjö- män hade deltagit i kurserna. I Stockholm hade centralrådet genom Stock- holms kyrkliga sjömansvård anordnat en studiekurs för sjöfolk efter i största utsträckning praktiska riktlinjer. Om värdet av denna kurstyp hade, beto- nade centralrådet, Sveriges allmänna sjöfartsförening uttalat, att ett »fortsatt inslående på den av Stockholms kyrkliga sjömansvård beträdda vägen skulle vara en åtgärd i rätt riktning för att tillgodose föreliggande behov av yrkes- utbildning för sjöfolket».
Den framställning, som följde den 6 april 1934 avsåg verksamheten under j vinterhalvåret 1934—1935 och utmynnade i krav på ett till 28000 kronor ; förhöjt bidrag till fortsatt kursverksamhet i sist omförmälda fem städer. Enligt planen skulle hållas tre kurser om 6 veckor och med 60 (3X20) del- tagare i Göteborg, en kurs om 6 veckor (är 1934) med 40 deltagare och en kurs om 8 veckor (är 1935) likaledes med 40 deltagare i Stockholm samt en
kurs om 4 veckor med 30 deltagare i en var av övriga städer. En daglig undervisningstid av 5 timmar beräknades beträffande samtliga kurser. Med stöd av de erfarenheter, som vid den ovannämnda stockholmskursen vun- nits, förmälte sig centralrådet vilja giva samtliga planerade kurser »en i största möjliga grad praktisk syftning», samtidigt som behovet av allmän- bildning även i viss utsträckning komme att tillgodoses. I sådant syfte hade vissa förändringar vidtagits med avseende å kursschemat för året. Utöver de tidigare ämnena navigation och sjömanskap, maskinlära, stats- och kom- munalkunskap, socialförsäkring, handelsgeografi (ekonomisk geografi), livsåskådning, hälsovård, svenska språket och räkning upptog sålunda sche- mat för de planerade kurserna även följande ämnen, nämligen livbåtskun- skap, sjömansarbeten, ekonomisk eldning och maskinreparationer, simning och livräddning samt engelska språket, varjämte det tidigare ämnet hälso- vård skulle avse även upplysningar rörande sexuell hygien. I stället för »sjö- manslagen» upptog det nya schemat »författningskunskap». De tidigare äm- nena »skattefrågor», »det moderna näringslivet och arbetsmarknaden», »psy- kologi», »litteraturkännedom» och »historia» hade däremot slopats. Efter vederbörandes hörande meddelade Kungl. Maj:t beslut i ärendet den 7 juni 1934, därvid även denna gång ett belopp av 14 500 kronor anvisades. I sin angående statsbidragets användning den 3 juni 1935 avgivna berättelse redo— visade svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses utskott för sjömansvård i hem- Sandet, som dåmera övertagit centralrådets arbetsuppgifter, kursdeltagare till ett antal av 156. Av de planerade 3 kurserna i Göteborg och 2 kurserna i Stockholm synas av redogörelsen att döma endast 2 respektive 1 hava kom- mit till stånd. Kurserna avhöllos i början av år 1935 med undantag av en kurs i Göteborg, som förlades till oktober—december 1934.
Efter förnyad framställning av nämnda utskott tilldelade Kungl. Maj:t, efter skolöverstyrelsens hörande, vederbörande statsbidrag å 14 500 kronor för kursers anordnande under verksamhetsåret 1935—1936. Kungl. Maj:ts beslut var av den 7 juni 1935. I dessa kurser, vilka varit anordnade i Göte- borg, Hälsingborg, Malmö, Norrköping och Stockholm —— en i varje stad — deltogo tillhopa 156 sjömän. Kursen i Göteborg hade omfattat icke mindre än 11 veckor och den i Stockholm 10 veckor, kursen i Norrköping 5 veckor och övriga två kurser vardera 4 veckor.
En av utskottet den 3 februari 1936 gjord ansökning om bidrag till fort- satt kursverksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med den senast i så- dant hänseende bedrivna verksamheten lämnades utan bifall genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1936. Kommerskollegium och skolöverstyrelsen hade, efter remisser, var för sig tillstyrkt framställningen.
Från och med år 1932 hava statsbidragen, vilka samtliga utgått av lotteri- medel, uttryckligen varit avsedda att användas till stipendier och undervis— :
ningsmateriel. Ersättning åt lärare och föreläsare har i viss utsträckning be- stritts av bidrag ur anslaget till flyttande folkhögskolekurser. Härutinnan liksom beträffande sättet för täckandet av vissa övriga kostnader för kur- serna framgå närmare upplysningar i det följande.
Rörande villkoren för bidragens tillgodonjutande har från och med år 1932 gällt, att vid anordnande av kurser eller beviljande av understöd till dylika samråd skulle ske med arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet, respektive under senare är förbundens centralkommitté för sjömanskurser, samt att kursverksamheten skulle stå under skolöver- styrelsens inseende och vara anordnad enligt plan, som av skolöverstyrelsen fastställts. År 1934 tillkom föreskrift därom, att Sveriges redareförening skulle äga att genom en representant deltaga i förberedelserna för och anord- nandet i övrigt av kurserna samt att skolöverstyrelsen ägde, om så funnes lämpligt, förordna särskild inspektor för verksamheten. I övrigt hava vissa bestämmelser angående redovisning och revision varit meddelade.
Angående de åtgärder, vartill föreskriften om visst samarbete med arbe- tarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet (respektive central- kommittén) föranlett, hänvisas till vad den efterföljande redogörelsen rö- rande den av dessa förbund bedrivna kursverksamheten i sådant hänseende innehåller.
Från skolöverstyrelsen hava de sakkunniga fått mottaga en den 4 juni 1937 dagtecknad »förteckning över kurser för arbetslösa sjömän, hållna un- der budgetåren 1931/1937 med bidrag ur anslaget till flyttande folkhögskole- kurser». Förteckningen upptager tillhopa 28 kurser, till vilka dylikt bidrag utgått med sammanlagt omkring 15 400 kronor. I detta belopp är inräknat ett till »c:a 500 kronor» angivet belopp till kurs i Karlskrona, för vilken överstyrelsen fastställt kursplan den 4 oktober 1932. Denna kurs synes hava anordnats i samarbete med arbetarnas bildningsförbund; i varje fall upp- tages förbundet såsom bidragsgivare med 1 000 kronor (av lotterimedel) till KOSt och logi åt kursdeltagare. Övriga kurser torde på ett eller annat undan- tag när utgöras av kurser, för vilkas anordnande, enligt vad ovan nämnts, bidrag av lotterimedel ställts till kyrkans sjömansvårds förfogande. Såsom anordnare av kurserna angivas i förteckningen följande organisationer: Hal- lands folkbildningsförbund (kursen i Halmstad 1932), Kalmar läns folkhög- skolekursförening (förutom ovannämnda kurs i Oskarshamn 1931, kursen i Kalmar 1932), Malmöhus läns folkbildningskursförening (kursen i Lands— krona 1932 samt kurserna i Hälsingborg och Malmö), Blekinge folkhögskole- kursförening (kursen i Ronneby 1.932), bestyrelsen för sjömännens folkhög- skolekurs i Stockholm, respektive under vissa senare år bestyrelsen för sjö- männens yrkesbcstämda folkhö'gskolekurs i Stockholm, centralstyrelsen för Sveriges kyrkliga bildningsförbund (kurser i Göteborg), Göteborgs och Bo- hus läns bildningsförbund samt Östergötlands folkhögskolekursförbund.
Någon samlad redogörelse för inkomster och utgifter för hela den ifråga- varande från sjömansvårdshåll ombesörjda kursverksamheten äro de sak- kunniga icke i tillfälle att lämna. Endast beträffande viss del av kursverk- samheten stå härför erforderliga uppgifter till förfogande. Det uppgifts- material, vartill de sakkunniga sålunda haft tillgång, hänför sig till vissa kurser i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Norrköping. På grundval av sålunda tillgängliga uppgifter hava nedanstående sammanställ- ningar verkställts.
Utgifter. nglåer Kurs- Lokal- »Exa— Lektion er annan ledare hyra, Sam- mens- Diverse Understöd Kurser och före- och städning, kväm . (stipen- Sum läsningar under- ordnings- ] se och o d ] k08t_ utgifter dier) :( visnings- m"n y .. ' y ' nad» materiel a varme Stockholm 10 kurser under åren 1932—1936 ...... 12 767: 95 3 844: 32 — 840: 50 838: 04 430: — 731: 91 22 961: 79 42 414) Göteborg ' . 8 kurser under åren ( 1933—1936 ...... 6 934: — 2 947: 06 —— 620: — _— —— — 11 556: 95 22 053 Malmö 1 4 kurser under åren ) 1933—1936 ...... 3 926: — 1 369: 41 300: —— 800: — — -— 223: 99 6 737: 74 13 357( Hälsingborg 3 kurser under åren 1934—1936 ...... 2 745: 50 487: 39 150: — 450: — 30: —— — 225: —— 5 675: 83 9 763 Norrköping ( 2 kurser under åren | 1934—1935 ...... 3 156: — 354: 53 245: —— 120: —— 167: 33 — 27: — 3 039: 30 7 109 27 kurser ) Summa kronor 29 529: 45 9 002: 71 695: — 2 830: 50 1 035: 37 430: — 1 207: 90 49 971: 61 94 70
De i förestående tabell upptagna utgifterna hava bestritts med följande inkomster: Bidrag från anslaget till Bidrag från . Kursema i Lotterimedel flyttande sjömans- Blgäagt få? Summa folkhögskole— vårdshäll ** & kurser Stockholm ......... 25 206: 36 5 800: — 11 408: 15 —- 42 414: 51 Göteborg .......... 13 089: _ 2 186: — 6 783: 01 —- 22 058: 01 Malmö ............ 8 112: 50 1 935: 50 3 142: 50 166: 641 13 357: 14 Hälsingborg ....... 6 181: 22 1 350: -— 2 172: 50 60: — 9 763: 72 Norrköping ........ 3 593: 64 1 701: — 1 814: 52 —— 7 109: 16 Summa 56 182: 72 12 972: 50 25 320: 68 226: 64 94 702: 54 ' 1 Därav kursavgift 1936 140 kronor. )
Kostnaderna i medeltal per kurs framgå av nedanstående sammanställning:
lektioner och föreläsningar ................ kr. 1093z68 böcker och annan undervisningsmateriel ...... » 333: 43 kursledare och ordningsmän ................ » 25:74 lokalhyra, städning, lyse och värme .......... » 104: 83 samkväm o. d. ............................ » 38:35 »examenskostnad»1 ........................ » 15: 93 diverse utgifter ............................ » 44: 74 understöd (stipendier) . .................... » 1 850: 80
Summa kr. 3 507: 50
Såsom ovan framgår avse förestående uppgifter tillhopa 27 av före- nämnda, av svenska kyrkans sjömansvård till ett sammanlagt antal av 33 redovisade kurser, till vilka bidrag av lotterimedel utgått. För anordnande av nämnda 27 kurser hava tagits i anspråk av lotterimedel 56 182 kronor 72 öre och av medel från anslaget till flyttande folkhögskolekurser 12 972 kro- nor 50 öre. Då av lotterimedel anvisats tillhopa 79 500 kronor, skulle på återstående (33 27) 6 kurser, för vilka (fullständiga) utgifts— och inkomst- uppgifter icke stått till förfogande, komma ett belopp av 23 317 kronor 28 öre av dylika medel. Av ovannämnda belopp 15 400 kronor, som enligt skol- överstyrelsens uppgifter anvisats till sjömanskurser under budgetåren 1931/1932—1936/1937, kunna å nyssnämnda 6 kurser tillsammans icke hava kommit större andel än (15 400—12 972: 50) 2427 kronor 50 öre.
Det redovisade antalet deltagare i samtliga 33 kurserna utgör 937. Därav komma 646 på de nyssnämnda 27 kurserna. Sistnämnda antal fördelar sig på de olika sjöfolkskategorierna sålunda: 339 däckspersonal, 299 maskin- personal och 8 ekonomipersonal,
Utvecklingen efter år 1936.
Vad angår tiden efter 1936 har, enligt vad som från sjömansvårdssty- relsen upplysts för de sakkunniga, sjömansvården fortsatt sin kursverk- samhet för sjömän enligt de tidigare riktlinjerna. På grund av förhållan- dena har verksamheten under denna tid varit koncentrerad huvudsakligen till två platser, Stockholm och Göteborg, ehuru tidvis kurser för arbets- lösa sjömän anordnats även i Norrköping (i samarbete med arbetarnas bild- ningsförbund och med bidrag av arbetslöshetsmedel). En kurs av mot- svarande karaktär som de sistnämnda har också förekommit i Gävle.
I Stockholm har efter tillkomsten av det av sjömansvården ombesörjda sjömansinstitutet i staden kursverksamheten fått permanent karaktär. Så- lunda anordnas varje år kurser om 6 år 8 veckor för tillhopa omkring 30 sjömän, för vilka sjömansinstitutet bestrider uppehållet under tiden. I Göteborg bedrives en motsvarande verksamhet i läsrummet för sjömän
1 Angående vad med »exam'enskostnad» avses, se å sid. 175.
därstädes, dessa kurser äro emellertid av mindre omfattning, i regel endast 2 51 3 veckor för omkring 20 sjömän varje år. På båda platserna anordnas också studiecirklar för sjöfolk i viss omfattning, företrädesvis i svenska. engelska, tyska och matematik.
I sammanlagt fem kurser i Norrköping, varje omfattande 7 51 10 veckor, deltogo i genomsnitt per kurs 30 sjömän. Gävlekursen omfattade 7 veckor och räknade 23 elever.
Bidrag till kostnaderna för den ovannämnda kursverksamheten ha, vad angår kurserna i Stockholm och Göteborg, utgått ur anslaget till flyttande folkhögskolekurser med sammanlagt 7 802 kronor 75 öre. Summan av bidragen av arbetslöshetsmedel för Norrköpings— och Gävlekurserna utgör 9 185 kronor 82 öre. För hela kursverksamheten har åtgått 70 552 kronor 74 öre, och har sjömansvården av egna medel tillskjutit det belopp, 53 564 kronor 17 öre, som utgör skillnaden mellan nyssnämnda totalkostnad och de åtjnutna bidragen ur förberörda anslag och av arbetslöshetsmedel.
I den i ett tidigare sammanhang skildrade verksamheten, som sjömans- vården bedriver och av vilken kursverksamheten utgör en del, ingår nu- mera en omfattande föreläsningsverksamhet vid sjömansinstitutet i Stock- holm och vid läsrummet i Göteborg, tidvis också vid läsrummet i Malmö. I Stockholm anordnades under 1944 20 föreläsningsaftnar och 33 filmföre— ställningar med respektive 2 327 och 3624 deltagare. Antalet föreläsnings- aftnar i Göteborg var samma år 23 med 2 665 deltagare. Kostnaderna för föreläsningarna i Stockholm och Göteborg ha delvis bestritts av svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran.
Arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet.
Åren 1932—1936.
Den 6 oktober 1932 ingingo arbetarnas bildningsförlmnd och svenska sjö— folksförbundet gemensamt till Kungl. Maj:t med en ansökning, däruti för- bunden hemställde om statsbidrag med 60 000 kronor till kursverksamhet bland arbetslösa sjömän. Förbunden åberopade, att för det dåvarande om- kring 9 000 sjömän gingo arbetslösa i svenska hamnar och att denna siffra kunde förväntas komma att stiga ytterligare under hösten. Förbunden fram— höllo vidare, att sjömännen i stor utsträckning hade sin hemort i andra kom- muner än i de ifrågavarande hamnstäderna, varför det ofta vore förenat med svårigheter att inordna dem i den vanliga statliga och kommunala under- stödsverksamheten; de voro därför i regel hänvisade till den hjälp, som kunde lämnas dem av enskilda, sjömansläsrum m. fl. samt av vederbörande fackliga organisationer. Svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen hade redan under år 1931 i arbetslöshetsunderstöd utbetalat tillhopa 276 855 kro- nor. I ansökningen betonades de större vådor i olika avseenden, vilka den påtvungna arbetslösheten medförde för sjöfolket'i jämförelse med andra
arbetslösa. Förbunden funno det därför nödvändigt, att genom kursverk- samhet, vartill initiativ tidigare tagits från annat håll, sörja för en fortsatt utveckling av det enskilda bildningsarbetet bland de arbetslösa sjömännen. I sådant syfte hade förbunden utarbetat en plan för kursverksamhet under vintern 1932—1933 av i huvudsak följande innebörd. Verksamheten skulle ledas av en central bestyrelse sammansatt av representanter för förbunden. Kurser av följande tre typer skulle förekommaf folkhögskolekurs, till plan och innehåll likartade de med statsunderstöd anordnade folkbildningskur- serna (flyttande folkhögskolekurser); yrkeskurs, med uppgift att giva del- tagarna undervisning i sådana ämnen, att deltagarna skulle vid kursens slut kunna avlägga av kommerskollegium godkänd examen (maskinskötarkom- petens eller Skepparexamen av 2:a klass); samt medborgarkurs, däri under- visningen skulle >>huvudsakligen omfatta samhällsvetenskapliga och sociala ämnen». Folkhögskolekurs och yrkeskurs beräknades omfatta vardera 10 veckor samt medborgarkurs 71/2 veckor. Föreläsningsarvode beräknades till 15 kronor för föreläsning. I kurskostnaderna voro inräknade kontantunder- stöd till deltagarna med 2 kronor per man och dag.
Genom beslut den 24 november 1932 beviljade Kungl. Maj:t, efter hörande av kommerskollegium och skolöverstyrelsen, av lotterimedel ett belopp av 45 500 kronor för ändamålet, därvid som villkor för bidragets åtnjutande föreskrevs, förutom vissa bestämmelser angående bidragets redovisning, att arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet vid anordnande av kurser eller beviljande av understöd till dylika skulle samråda med cen- tralrådet för svenska kyrkans sjömansvård i hemlandet, samt att kursverk- samheten skulle stå under skolöverstyrelsens inseende och anordnas enligt plan, som blivit av skolöverstyrelsen fastställd. Dylik plan godkändes seder- mera av skolöverstyrelsen den 24 januari 1933.
Av en i september 1933, av förbundens centralkommitté för sjömanskur— ser avgiven redogörelse angående användningen av det ovannämnda stats- bidraget inhämtas bland annat följande. Då av begärda 60 000 kronor en- dast 45500 kronor beviljats för ändamålet, hade sådan förändring i av- seende å den planlagda verksamheten måst vidtagas, att två folkhögskole- kurser, kostnadsberäknade till 14 000 kronor, uteslutits ur planen. Tillhopa 13 kurser hade anordnats, varav 5 yrkeskurser och 8. medborgarkurser. Genom att de kommunala och statliga understödsorganen för arbetslösa del- vis övertagit kostnaderna för understöden, hade huvudparten av statsbidra— get kunnat användas till de egentliga kurskostnaderna. Vederbörande före- ståndare för arbetarnas bildningsförbunds lokalavdelning hade i regel funge- rat såsom kursledare. Antalet sökande till kurserna hade varit större än som kunnat mottagas. Det hade åvilat sjöfolksförbundets ombudsman på platsen att välja ut de mest studieintresserade. Lokaler för kurserna hade upplåtits av arbetarnas bildningsförbund eller skola på platsen (i ett fall navigationsskola). Kursdeltagarnas ålder hade varierat från lägst 18 till
högst 54 år; medelåldern utgjorde 27'8 år. Deltagarna hade genomgående visat stort intresse för undervisningen i synnerhet vad yrkesämnena anginge. Kostnaderna för kursverksamheten hade uppgått till 57 130 kronor 91 öre.
I en ansökning till Kungl. Maj:t den 25 april 1933, däruti ovannämnda båda förbund hemställde om fortsatt statsbidrag å 50 000 kronor, framhölls, att en fortsatt kursverksamhet borde bedrivas i en något "ökad omfattning och sålunda omfatta, förutom månaderna januari—april, även månaderna oktober—december. Den sålunda ifrågasatta utvidgningen behövde enligt ansökningen icke medföra krav på större ökning av statsbidraget, enär man tänkt sig, att understödsverksamheten för kursdeltagarna i huvudsak skulle överflyttas på de kommunala och statliga arbetslöshetsorganen.
Efter hörande av kommerskollegium och skolöverstyrelsen beviljade Kungl. Maj:t den 1 december 1933 bidrag för ändamålet av lotterimedel med 45500 kronor under enahanda villkor, som förekrevs genom ovan- nämnda beslut den 24 november 1932. Enligt en av skolöverstyrelsen den 17 januari 1934 godkänd, av förbundens centralkommitté för sjömanskurser upprättad generalplan, skulle till ledning för undervisningen tjäna en under- visningsplan av i huvudsak följande innebörd. Kurser, som kunde ifråga— komma voro av fyra slag, nämligen yrkesbetonad folkbildningskurs, elemen- tär medborgarkurs, högre medborgarkurs och folkhögskolekurs. Varje kurs skulle omfatta 60 dagar (10 veckor) och rymma 30 deltagare. I de olika kurserna skulle förekomma ämnen fördelade på antal undervisningstimmar enligt nedanstående uppställning:
Yrkesbetonad folkbildnings- kurs för sjömän
Elementär Högre medbor- medbor- gar kurs garkurs
Folkhög-
å större maskin- skolekurs drivna fartyg å segelfar-
tyg eller motorsa- gelfartyg
Ämnen
däcks— maskin- personal personal
Antal Antal Antal Antal Antal Antal timmar timmar timmar timmar timmar timmar
Navigation och sjömanskap 70 — . 50 — —— —— Maskin- och motorlära,
elektroteknik samt prak-
tiskt maskinarbete ..... —— 70 —— -— —-— —- Motorlära ............... -— —— 24 —— _ —— Svenska språket ......... 40 40 40 50 50 "' 60 Engelska » ......... 40 40 —— 40 40 —— Tyska » ......... -— —— 40 _ — _— Räkning och geometri ..... 40 40 40 70 70 —— Medborgarkunskap ....... —— —— — 30 30 20 Studiecirkelarbete ........ 40 40 40 40 40 40 Gymnastik, simning och
livräddning ............ 10 10 10 10 10 - 10
Summa
Kurserna skulle vidare omfatta föreläsningar till bestämt antal timmar. I yrkesbetonad folkbildningskurs skulle antalet föreläsningstimmar utgöra 44 (allmänbildande ämnen 20, sjömanslagen 8, välfärdsanordningar för sjömän 6 samt hygien och förbandslära 10). Elementär medborgarkurs skulle om- fatta 26 föreläsningstimmar (allmänbildande ämnen 20 samt välfärdsanord- ningar för sjömän 6). I högre medborgarkurs skulle motsvarande timantal utgöra 28 (allmänbildande ämnen 20 och sjömanslagen 8). Timantalet före- läsningar skulle i folkhögskolekurs uppgå till 108 enligt följande fördelning: kulturutvecklingen 20, näringsgeografi och nationalekonomi 20, arbetsmark- nad och socialpolitik 18, litteraturkännedom 10, filosofi och religion 10, astro- nomiska världsbilden 6, hygien och folkhälsa 8, sjömanslagen 10 samt väl- färdsanordningar för sjömän 6. Slutligen skulle i varje kurs anordnas fyra samkväm med deltagarna.
Elementär medborgarkurs skulle avse »att meddela allmänbildning, samt för befälsaspiranter så långt kursens undervisningstimmar i svenska språket och räkning medgiva, meddela de förkunskaper, som erfordras för inträdes— provet till navigationsskola». Om högre medborgarkursen hette det i pla— nen, att den avsåge att vara en fortsättning på den nyssnämnda kursen och skulle för dem, som önskade vinna inträde i navigationsskolas styrmans- eller andra maskinistklass, söka meddela de kunskaper, som vid inträdes- prövningen erfordrades. Folkhögskolekursen åter skulle »tjäna de sjömän, som genom bokliga studier skaffat sig viss allmänbildning och önska er- hålla en allmän inblick i samhällslivet och kulturutvecklingen».
Enligt särskilda till generalplanen hörande anvisningar skulle, sedan 10- kalbestyrelse för sjömanskurs uppgjort kursplan, denna jämte ekonomisk tablå insändas till centralkommittén för att av kommittén underställas skol- överstyrelsen för godkännande. Vidare skulle enligt nämnda anvisningar särskild ledare för kursen utses av kursbestyrelsen. Denne skulle, bland an- nat, föra fortlöpande anteckningar om kursarbetet och elevernas deltagande i undervisningen. För varje kurs kunde två ordningsmän utses, vilka borde dels »förmedla den intimare kontakten mellan kursdeltagarna och kursled— ningen», dels biträda kursledaren med kursarbetet och förekommande ord- ningsfrågor. Om särskild vaktmästare saknades för de lokaler, som kursen använde, borde ordningsmännen svara för lokalernas öppnande, stängande och vädring. Vid varje lektions början skulle en av ordningsmännen an- mäla, om alla voro närvarande. Skälen för eventuell frånvaro skulle anmä- las till kursledaren och antecknas i dagboken. Ordningsmännen skulle vi- dare vaka över kursdeltagarnas allmänna uppförande såväl inom som utom kursen och känna personligt ansvar för att kursens anseende icke äventyra- des. För sitt arbete borde ordningsmännen erhålla arvode till visst belopp. I kurserna borde någon betygsättning icke förekomma, dock skulle eleverna erhålla intyg om genomgången kurs och' vad denna omfattat.
Av en av centralkommittén för sjömanskurser i september 1934 avgiven
ordnade sjömanskurser icke mindre än 15 varit yrkesbetonade, 2 hade va- rit medborgarkurser och 2 folkhögskolekurser. Av tillgängliga uppgifter be- träffande 492 kursdeltagare hade framgått, att dessa i hemortshänseende voro fördelade på 87 kommuner och 40 sjömanshus. Rörande understöden till kursdeltagarna innehåller berättelsen följande: »Det kommunalt-statliga arbetslöshetsunderstödet till kursdeltagarna har i regel utgått med kronor 10: 80 per vecka, vilket, om söndagarna medräknas, utgör kronor 1: 55 per man och dag. För detta belopp har ej kursbestyrelse kunnat ordna kost- och logifrågan för kursdeltagarna, utan har måst nöja sig med att ordna endast matfrågan eller låta dem på vanligt sätt uppbära kontantunderstöd. I vissa fall har dock kursbestyrelserna med tillhjälp av enskilda medel lyckats ord- na såväl kost- som logifrågan och därvid i viss utsträckning tillämpat inter- natskoleidén.» _ »Då kursbestyrelserna icke haft tillgång till enskilda me- del och sålunda icke på ovannämnda sätt kunnat ordna för kursdeltagarna, har följden gärna blivit att kurseleverna fått näringsbekynnner på grund av arbetslöshetsunderstödets otillräcklighet som materiellt underlag för kurs- arbetet, vilket inverkat menligt på kursandan och arbetet vid kursen.» — Rö— rande erfarenheterna i undervisningshänseende från kurserna säges i berät- telsen i huvudsak följande: »Yrkesämnena hava kurseleverna ägnat påfal- lande stort intresse, vilket icke minst varit fallet vad beträffar de praktiska sjömansarbetena såsom splitsning, knopning, tagling etc.» —— »Räkning, svenska och engelska språken ha varit mycket omtyckta undervisnings- ämnen. Gymnastiken har däremot ej omfattats med så allmänt intresse, det- vis beroende på att lämpliga lokaler i många fall ej stått till förfogande, och att många av kursdeltagarna ej kunnat räknas till ungdomen. Simning och livräddning ha dock flertalet ägnat sitt intresse. Omkring en tredjedel av kursdeltagariia synes ej ha varit simkunniga.» -— »Skillnaden i ålder och tidigare skolunderbyggnad har givetvis betytt vissa svårigheter i undervis- ningen. Av de ovannämnda 492 kursdeltagarna hade 74 tidigare genomgått sjömanskurs.» Vidare upplyses, att genomsnittsåldern för samtliga nyss- nämnda elever var 28 är; mera än hälften av eleverna var i åldern 25—27 år, vilket i första hand berodde på att arbetslösheten varit störst inom denna åldersgrupp. De sammanlagda kostnaderna för kurserna hade uppgått till 62 848 kronor 74 öre.
berättelse angående nyssnämnda bidrags användning framgår, att av 19 an- ! l l l
På ansökning av centralkommittén om fortsatt bidrag för ändamålet och sedan kommerskollegium och skolöverstyrelsen var för sig yttrat sig över densamma, ställde Kungl. Maj:t den 7 juni 1934 ett belopp av 45 500 kro- nor till förfogande för anordnande av kurser under hösten 1934 och vintern 1934—1935 för arbetslösa sjömän. Till de tidigare villkoren fogades nu före- skrifter därom, att Sveriges redareförening skulle äga att genom en represen-
tant deltaga i förberedelserna för och anordnandet i övrigt av kurserna, samt att skolöverstyrelsen ägde att, om så funnes lämpligt, förordna särskild in- spektor för verksamheten.
Den 23 januari 1935 godkändes av skolöverstyrelsen särskilda kursplaner för 16 olika kurser.1 Kursplanerna upptogo endast i ett mindre antal fall an- talen undervisningstimmar i olika ämnen, som kurserna skulle omfatta. I övrigt förtecknades i planerna endast de olika ämnena och för desamma avsedda lärare.
I en den 12 september 1935 avgiven redogörelse angående bidragets an— vändning upplyser centralkommittén, att undervisningen i huvudsak bedri- vits efter centralkommitténs »normalplaner», ehuru i vissa hänseenden modi- fierade. Sålunda hade i ett par kurser som nytt undervisningsämne upptagits bokföring (med 15 timmar). Vidare hade undervisningen huvudsakligen be— drivits i form av lektioner, varför endast ett mindre antal föreläsningar före- kommit. I redogörelsen omförmäles även en instruktionskurs för utbildning av studieledare å fartyg, som avhållits i Hälsingborg. Enligt en redogörelsen bifogad ekonomisk tablå hade de sammanlagda kostnaderna för verksam- heten belöpt sig till 51 932 kronor 73 öre.
Den 7 juni 1935 anvisade Kungl. Maj:t på centralkommitténs ansökning ett belopp av 45 500 kronor av lotterimedel, att användas för anordnande av kurser under verksamhetsåret 1935—1936 för arbetslösa sjömän under i huvudsak enahanda villkor, som föreskrivits genom Kungl. Maj:ts ovan— nämnda beslut den 7 juni 1934.
Särskilda kursplaner för tillhopa 13 kurser godkändes av skolöverstyrel- sen den 9 januari 1936. Kurserna voro av tre slag, dels rena yrkesskolekur- ser, dels yrkesbetonade kurser, dels ock s. k. medborgarkurser. Kurspla- nerna företedde sinsemellan väsentliga avvikelser även inom varje grupp för sig. Då dessa avvikelser uppenbarligen i vissa hänseenden varit betingade av lokala förhållanden, har i detta fall en redogörelse angående kurspla- nerna synts böra fullständigas med angivande även av orterna för respek- tive kurser. Av de godkända kursplanerna avsågo tre rena yrkesskolekurser, sju yrkesbetonade kurser och tre medborgarkurser. Ur kursplanerna haya hämtats de uppgifter angående kurserna, som framgå av följande samman— ställning.
1 Därav för en kurs å Ven, som emellertid i det följande hänförts till studiecirklarnas kategori.
Stockholm?
skinkunskap och räkning (24) .
(70)
Sjömansfrågor (4). Bildningsfrågor (4). Allmän hygien (10). Sexualhygien (20). Simning och livräddning
(s) .
(I mån som kursplan parentes.) Gävle.3 Navigation (40) och sjö- manskap (20), resp. ma— skin- och motorlära samt elektroteknik (40) även— som praktiskt arbete (20). Svenska språket (40). Engelska språket (40). ' Räkning och geometri (40).
Medborgarkunskap, mötes- teknik och bokföring (30) .
Gymnastik och livräddning (10) .
Föreläsningar (28) .
3 yrkesskolekurser.
Landskrona.”
sjömanskap (20) och praktisk sjömanskap (100), resp. båtkunskap (15), teoretisk maskin- kunskap (20) och prak- tisk maskinkunskap (100) .
(8). Simning och livräddning
(15).
7 yrkesbetonade kurser.
(Siffrorna inom parentes angiva antal timmar.)
Lysekil.
Sjömanskap (94) resp. ma- Båtkunskap (15). teoretisk Navigation (70), motorlära
och verkstadsbesök (20).
Hygien och hälsovårdslära Författningskunskap, styr-
ningsregler, skrivelser m. m. (15).
upptager antal timmar, angives timantalet inom
Göteborg.
Sjömanskunskap (naviga- tion, båtkunskap m. m.) (40) resp. maskinkunskap (maskin- och motorlära, elektroteknik) (40). Svenska språket (40). Engelska språket (40). Räkning (30). Medborgarkunskap (25).
N äringsgeografi (25) .
Simning och livräddning
(10). Personlig hygien ombord å
fartyg (förbandslära m. m.) (10). '
Föreläsningar (14) .
Kalmar.
Navigation m. m., resp. ma— skinlära m. 111.
Svenska språket. Engelska språket. Räkning och geometri.
Gymnastik m. m.
Föreläsningar.
1 Denna kurs kom sedermera att fullföljas såsom yrkesbetonad kurs endast för maskinfolk. ' Denna kurs synes sedermera icke hava kommit till stånd. 3 Denna kurs synes sedermera icke hava kommit till stånd annat än som studiecirkel.
Norrköping. Oskarshamn. S_andsvall. Sölvesborg. Navigation (60) Sjömanskunskap Navigation, sjöman— Navigation m. m., resp. maskin- och (40), resp. ma- skap och meteoro- resp. maskin- och motorlära (60) . skinkunskap (40) . logi, resp. maskin- motorlära. - och motorlära.
Svenska språket Svenska språket Svenska språket. Svenska språket. (40). (30).
Engelska språket Engelska språket. (40). _ Räkning (40). Räkning (30). Räkning och geo- Räkning och geo— ! metri. metri. Bokföring och med- borgarskap. Geografi. Studiecirkelarbete Studiecirkelarbete. Studiecirkelarbete. (40). Simning och liv- Simning och liv- räddning (10). räddning. Hygien och för- Personlig hygien Hälsovårdslära, för- Hälso-och förbands- bandslära (10). (20). bandslära med öv- lära. ningar. Föreläsningar (32). Föreläsningar (12). Föreläsningar.
3 medborgarkurser.
(I mån som kursplan upptager antal timmar, angives timantalet inom parentes.)
Stockholm. Halmstad.1 Hälsingborg. Svenska språket (30). Svengka språket (32). Svenska språket. Välskrivning (5). . Engelska språket (34). Engelska språket (32). Engelska språket. : Medborgarkunskap (35). Medborgarkunskap (16). Medborgarkunskap. ) Räkning och geometri (32). Räkning och geometri. ' (Sjömansfrågor (4). Sjömanslagen, välfärdsan-
ordningar för sjömän (8)".
Bildningsfrägor (4) . | ) )Simning och livräddning Livräddningsövningar. ) (8). )
Studiecirkelarbete (32). Studiecirkelarbete.
Hälso- och förbandslära (8) .
' Föreläsningar (8) . Föreläsningar.
1 Denna kurs synes sedermera icke hava kommit till stånd annat än som studiecirkel.
Enligt berättelse av centralkommittén den 29 september 1936 rörande an— slagets användning hade tillhopa 13 kurser hållits1 jämte en ny instruk- tionskurs för utbildning av vissa studieledare även denna gång i Hälsing- borg. På vissa andra platser än där kurserna hållits, hade anordnats särskilda studiecirklar; så var förhållandet i Gävle, Halmstad, Karlshamn, Karlskrona, Ronneby, Töreboda och Ven. Tillhopa 17 studiecirklar höllos på nämnda platser. Dessutom anordnades ett antal studiecirklar i anslutning till kur- serna. Hela antalet fristående studiecirklar eller cirklar i anslutning till kur- serna utgjorde 29. De ämnen, som studiecirkelverksamheten avsåg, voro så långt av tillgängliga uppgifter framgår: svenska språket, matematik, en- gelska språket, bokföring, medborgarkunskap, föreningskunskap, sjömans- kunskap och navigation samt »studiecirkelverksamhet».
Centralkommitténs kostnader för den ifrågavarande kursverksamheten ——- vissa av studiecirklarna inberäknade _— angavs i berättelsen hava uppgått till 53 044 kronor 60 öre.
Sammanfattande uppgifter angående kursverksamhetens omfattning, kursernas längd och förläggning till vissa delar av året. En sammanfattning på grundval av ovanstående och i övrigt tillgängliga uppgifter angående omfattningen av den av arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet bedrivna kurs- verksamheten bland arbetslösa sjömän under åren 1933—1936 _ med
_ 1933 1934 1935 1936 1933—1936 lx u r s 0 r t
ysk m
=(: 5 B =(; 5 =4
ysk f
% B
Gävle .............. — Göteborg ........... 2 Halmstad .......... -— Hälsingborg ........ -—- Härnösand ......... -— Kalmar ............ — Karlshamn ......... — Karlskrona ......... —- Landskrona ......... _— | Lysekil ............. — Malmö ............. — Mjällby ............ — Norrköping ......... 1 Oskarshamn ........ -— Simrishamn ......... — Stockholm .......... —— Sundsvall ........... 1 Sölvesborg .......... —— Ve_n ................ — Västervik ........... 1
Summa 5
! |
= Illllllllululnauunln | | NHwhw—Awwl [MNNI wu) MdH I ...
_ e; ) ) jD—Åb—Ål ) IHlep-Alu-n-n-Agxi—n—u—x
.— m HI—lb—IHIHHI [ ]HHHij—IIHNH , l ) ull—_al—Hllllll—lllul I |
1 2 40 1 13 19 17 10 S:a 59 kurser
[0
lslll—llll—lllllllal—l
) [:.
1 Därvid för Hälsingborg uppgivna 2 kurser hava i det följande räknats som en.
undantag av inslruktionskurserna 1935 och 1936 i Hälsingborg för utbild- ning av vissa studieledare — lämnas i vidstående tabell. De i tabellen an- vända förkortningarna innebära: f folkhögskolekurs, y yrkesbetonad kurs, ysk yrkesskolekurs och m medborgarkurs.
Även om de sakkunniga icke funnit någon principiell skillnad föreligga mellan de ifrågavarande folkhögskolekurserna och medborgarkurserna, hava de likväl icke funnit sig böra här sammanföra dem under gemensam beteckning, då i allt fall dessa kurser sinsemellan förete viSsa olikheter i fråga om tidsomfattning m. m.
Enligt tabellen hava hållits 59 kurser, varav 2 folkhögskolekurser, 16 medborgarkurser, 40 yrkesbetonade kurser och 1 yrkesskolekurs. Av tabellen framgår vidare, att medan 1933 de flesta av kurserna voro med— borgarkurser, en omkastning skett under de efterföljande åren, så att de yrkesbetonade kurserna dessa år varit i majoritet. Förhållandet torde hava föranletts av uttalade Önskemål från sjömännens egen sida. Åtminstone i ett fall, där kurs var planerad såsom medborgarkurs och plan för dylik blivit av skolöverstyrelsen fastställd, lärer sålunda sedermera på kursdel— tagarnas begäran kursen hava blivit ändrad till yrkesbetonad kurs.
Av tillgängliga handlingar framgår, att de såsom folkhögskolekurser be- tecknade kurserna omfattat omkring 10 veckor. Medborgarkurserna år 1933 pågingo omkring 7 veckor (i ett fall 8 veckor); för åren därefter har kurs- tiden omfattat omkring 10 veckor, med undantag beträffande tre kurser, som varat resp. 6, 8 och 9 veckor. Yrkesskolekursen i Lysekil år 1936 på- gick 4 veckor (29 dagar). De yrkesbetonade kurserna hava i regel omfattat omkring 10 veckor, dock hava även kurser på omkring 9 och 11 veckor förekommit (1 kurs har omfattat endast 7 veckor).
Samtliga ifrågavarande kurser —— utom medborgarkurserna i Göteborg och Sundsvall år 1935, vilka ägt rum under sista kvartalet — hava varit förlagda till årets första del. Med nämnda undantag torde ingen kurs hava börjat senare än den 20 februari. Tidigast synes kurs hava börjat den 7 januari. I allmänhet hava kurserna slutat under senare delen av mars eller i början av april. Icke i något fall torde kurs under föråret hava avslutats senare än den 21 april.
Antalet kursdeltagare. Beträffande antalet deltagare i de kurser, som upp- tagits i den föregående tabellen, har sammanställningen a nästa sida verk- ställts på grundval av föreliggande uppgifter.
Kurserna hava räknat ett deltagarantal av tillhopa 1 694. Emellertid' betyder icke detta, att ett så stort antal olika sjömän deltagit i kur- serna. I själva verket hava nämligen ett jämförelsevis stort antal sjömän deltagit i två kurser under olika är, i sin mån vittnande om ett stort in- tresse för verksamheten bland sjöfolket. Å andra sidan bör även uppmärk-
1933—1936 D D M E D E
Gävle ......... 10 20 —— 16 16 — — — — — —- -- 26 36 — Göteborg ...... 29 26 —— 27 27 -—- 33 26 4 17 —— 10 106 79 14 Halmstad ..... 14 8 2 17 9 2 16 13 1 — — -— 47 30 5 Hälsingborg... . 13 13 3 15 17 1 29 17 —— 14 14 2 71 61 6 Härnösand. . . . 13 17 2 12 16 2 — — —— —— — — 25 33 4 Kalmar ....... 15 10 _ 16 12 — 17 11 1 14 9 1 62 42 2 Karlshamn. . ... 18 10 1 -—— — — — _— — — _— — 18 10 1 Karlskrona. . Ä . —- —- — 27 13 _— 22 11 — _ _— — 49 24 — Landskrona. . . . 15 16 _— 15 17 — 17 16 — — — —— 47 49 —— Lysekil ........ — — —- 30 — — 30 —— —— 22 — — 82 —— —— Malmö ........ 15 10 — 19 36 6 — — — —— — —— 34 46 ti Mjällby ....... — — -— — —— _ 13 — — — — — 13 — — Norrköping. . . . 13 17 2 10 18 2 14 19 1 12 19 2 49 73 7 Oskarshamn. . . _ —— — 19 16 — 21 15 — 17 9 2 57 40 2 Simrishamn. .. . — — — 33 3 1 — —— — —- —— —— 33 3 1 Stockholm ..... — — -—-— -— — — 16 25 -— 15 26 -— 31 51 — Sundsvall ...... 13 18 — 20 11 —- 25 20 1 12 15 — 70 64 1 Sölvesborg ..... —— — — 19 11 —— 18 12 1 28 7 —-— 65 30 1 Ven ........... — —— — 20 — — — -— —-— — —- -—— 20 —- — Västervik ...... 21 12 3 25 3 4 — — — —— — — 46 15 7
Summa 189 177 13 840 225 18 271 185 9 151 99 17 951 680 57
379 583 465 267 1 694 D = däcksmanskap; M = maskinmanskap; E = ekonomipersonal.
sammas, att antalet kursdeltagare, som tabellen angiver, utgör det största antal deltagare, som varje kurs vid något tillfälle haft, samt att avgången under pågående kurs i vissa fall varit jämförelsevis stor, i några fall t. 0. in. mycket stor.
Av hela det nämnda antalet kursdeltagare komma (21—l—36—I—6) 63 på folkhögskolekurserna, (225+197+13) 435 på medborgarkurserna och åter— stående (705+453+38) 1 196 på de yrkesbetonade kurserna och yrkes- skolekursen i Lysekil. Medelantalet deltagare pr kurs har utgjort 1933 29"). 1934 307, 1935 27'3 och 1936 267. För samtliga dessa år uppgick medel— talet till 28'7. Motsvarande medeltal för medborgarkurserna och de yrkes— betonade kurserna tagna varje grupp för sig hava utgjort: för medborgar— kurserna 28'1, 30'5, 25'2, 24'0 och 27'1, samt för de yrkesbetonade kurserna 30'8, 30'6, 277, 281 och 293. Medelantalet deltagare i folkhögskolekurserna 1934 uppgick till 31'5. Yrkesskolekursen i Lysekil avsåg, som av tabellen framgår, 22 sjömän.
I ovannämnda 29 studiecirklar deltogo 321 sjömän. Kostnaderna för kursverksamheten. Rörande kostnaderna för den ifråga— varande kursverksamheten lämnas i efterföljande tabell uppgifter samman- ställda med ledning av särskilda till centralkommittén, av vederbörande kurs—
bestyrelser avgivna redogörelser och införskaffade kompletterande uppgifter till dessa redogörelser. I detta sammanhang har till en början bortsetts från kostnaderna för understöd (och ,s. k. stipendier).
Kursverksamheten år
1933 1934 1935 1936 1933—1936 Kr. Kr. Kr. Kr. Kr.
Utgiftsposter
Lektioner och föreläsningar. . 11 337: 65 31 308: 14 20 969: 70 11 961: 25 75 576: 74 Böcker och skrivmateriel samt
annan undervisningsmateriel 2 109: 77 4 140: 21 4 550: 98 3 197: 18 13 998: 14 Arvoden till kursledare och
ordningsman ............ 1 500: — 3 590: —- 3 119: — 1 925: — 10 134: — Lokalhyra, städning, lyse och
värme .................... 1 201: 45 2 897: 70 2 447: 60 1 061: — 7 607: 75 Samkväm o. d. ............. 668: 35 1 995: 34 1 479: 91 1 300: 97 5 444: 57 |Examenskostnad» ........... 1 189: 80 74: 50 54: 50 —— 1 318: 80 Diverse utgifter ............. 424: 47 1 465: 03 1 205: 39 726: 55 3 821: 44
Summa 18 431: 49 45 470: 92 33 827: 08 20 171: 95 117 901: 44
De sammanlagda kostnaderna för samtliga åren 1933—1936 hava sålunda, frånsett utgifterna för understöd, utgjort 117 901 kronor 44 öre.
Lärararvodena i kurserna hava i regel utgått med 4 kronor för under- visningstimme i svenska, räkning och geometri, engelska språket, tyska språket och geografi, liksom i medborgarkunskap och studiecirkelarbete. I vissa fall hava dock arvoden beräknade efter 5 kronor per timme före- kommit. Arvoden i vissa fackämnen såsom navigation (sjömanskunskap) och maskinlära hava i regel utgått efter 5 kronor men i vissa fall efter 4 eller 6 kronor, allt för timme räknat. Föreläsningsarvodenas storlek har varierat med ämnets art. De vanligast förekommande arvodesbeloppen hava utgjort 10, 15 eller 20 kronor för föreläsning. Den näst största utgiftsposten i den ovanstående tablån utgöres av böcker och skrivmateriel samt annan undervisningsmateriel. Det är — naturligt nog —— huvudsakligen i de yrkes— betonade kurserna, som utgifter hänförliga till »annan undervisningsmate- riel» förekommit. Arvoden till kursledare hava utgått med olika belopp, i regel med 100 eller 150 kronor. I allmänhet voro arvodena lägre det första undervisningsåret än under de senare åren. I ett fall har arvode utgått med 225 kronor. I vissa dubbelkurser har arvodet varit bestämt till 300 kronor. I särskilda fall ha förekommit »kassörsarvoden» å 50 eller 100 kronor. I mån som särskilt ordningsmansarvode utgått, har detta utgjort 15 a 20 kronor, i vissa fall 30 kronor per kurs. Till rubriken »samkväm o. d.» hava hänförts även utgifter för resor för studieändamål och utflykter. Under rubriken »examenskostnad» hava sammanförts vissa utgifter, som varit förbundna med avläggandet av Skepparexamen av 2:a klass samt för förvärvandet av maskin- eller motorskötarbevis. Kostnader av ifråga- varande slag hava av kursbestyrelserna bestritts huvudsakligen under
det första redovisningsåret. Ehuru de yrkesbetonade kurserna under de senare åren erhållit allt större rum i kursomfattningen, hava likväl »exa- menskostnaderna» under åren 1934—1935 varit jämförelsevis mycket obe- tydliga -— för 1936 redovisas icke några kostnader av detta slag — vilket allt måste innebära att vederbörande kursdeltagare själva — under åren 1934 och 1935 i största utsträckning och under år 1936 i full utsträckning -— haft att, i mån som examen avlagts eller bevis förvärvats, bestrida ut- gifterna härför. Posterna »lokalhyra, städning, lyse och värme» och »di- verse utgifter» torde icke kräva särskilda kommentarer, särskilt som nedan lämnas upplysningar även angående medeltalen av kostnader av ifråga- varande slag för kurser av olika typer.
Kurskostnadernas fördelning på olika kurstyper framgår av efterföljande
uppgifter. Yrkesbetonade kurser. Å r i U t % 1 f ** 5 p 0 s t e f 1933 1934 1935 1936 1933—1936 l Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Lektioner och föreläsningar ..... 5 740: 65 24 869: 64 17 782: — 9 608: 88 58 001: 17 l Böcker och skrivmateriel samt annan undervisningsmateriel.. . 685: 92 3 618: 53 3 924: 74 2 447: 73 10 676: 92 Arvoden till kursledare och ord- ningsmän ................... 535: — 2 910: — 2 664: — 1 441: 25 7 550: 25 Lokalhyra, städning, lyse och värme ....................... 421: 45 2 322: 70 2 093: 50 806: — 5 643: 65 Samkväm o. d ................. 45: 80 1 294: 65 1 275: 91 865: 06 3 481: 42 »Examenskostnad» .............. 1 189: 80 74: 50 54: 50 _ 1 318: 80 1 Diverse utgifter ................ 174: 10 859: 61 978: 99 510: 18 2 522: 88 Summa 8 792: 72 35 949: 63 28 773: 64 15 679: 10 89 195: 09 M edborgarkurser. l Å r U t g i f t 5 P 0 s t e Y 1933 1934 1935 1936 1933—1936 Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Lektioner och föreläsningar ..... 5 597: — 2 653: _ 3 187: 70 1 827: 37 13 265: 07 Böcker och skrivmateriel samt annan undervisningsmateriel .. 1 423: 85 291: 91 626: 24 569: 25 "2. 911: 25 Arvoden till kursledare och ord- ningsmån .................... 965: — 370: —— 455: — 383: 75 ?. 173: 75 Lokalhyra, städning, lyse och * värme ....................... 780: — 300: — 354: 10 205: _— 1 639: 10 Samkväm o. d ................. 622: 55 332: 44 204: — 435: 91 1 594: 90 »Examenskostnad» .............. _— — —— _ — ; Diverse utgifter ................ 250: 37 363: 92 226: 40 202: 477 i 043: 16 3 Summa 9 638: 77 4 311: 27 5 053: 44 3 623: 75 2 627: 23 4 l i
Kostnaderna för folkhögskolekurserna år 1934 och yrkesskolekursen i Lysekil 1936 uppgingo till 5 210 kronor 2 öre respektive 869 kronor 10 Öre.
Av nedanstående tabell framgår genomsnittskostnaderna för de yrkes- betonade kurserna, medborgarkurserna och folkhögskolekurserna tagna varje grupp för sig.
År
1933 1934 1935 1936 1933—1936 Kr. Kr. Kr. Kr. Kr.
Yrkesbetonade kurser ................. 1 759 2 397 2 213 2 240 2 230 Medborgarkurser ..................... 1 205 2 156 1 263 1 812 1 414 Folkhögskolekurser ................... —— 2 605 — — 2 605
, Kostnaderna i medeltal per kursvecka utgjorde för samtliga kurser (med i medeltal 28 a 29 deltagare) 222 kronor, för de yrkesbetonade kurserna (medeltal 29 a 30 deltagare) 230 kronor, för medborgarkurserna (medeltal 27 deltagare) 177 kronor och för folkhögskolekurserna (medeltal 31 a 32 deltagare) 257 kronor. Motsvarande medeltal för yrkeskursen i Lysekil (22 deltagare) var 210 kronor.
Beträffande de yrkesbetonade kurserna och medborgarkurserna har an- setts vara av intresse att meddela specifika medeltalssiffror för samtliga åren rörande de särskilda utgiftsposterna. Upplysningar i sådant hänseende fram— gå av nedanstående sammanställning.
Yrkesbeto- Medborgar-
nad kurs kurs
1 Kr. Kr.
!
) Lektioner och föreläsningar ................................ 1 450: 03 829: 07 ( Böcker och skrivmateriel samt annan undervisningsmateriel. . . 266: 92 181: 95 Arvoden till kursledare och ordningsman .................... 188: 76 135: 86 Lokalhyra, städning, lyse och värme ........ . ............... 141: 09 102: 44 Samkvåm o. d ............................................ 87: 04 99: 68
»Exa'nenskostnad» ......................................... 32: 97 —- Diverse utgifter ........................................... 63: 07 65: 20 2 229: 88 1 414: 20
Till ovanstående kostnader för den egentliga kursverksamheten komma ) dessutom vissa utgifter för de tidigare nämnda studiecirklarna samt för ! instruktionskurserna 1935 och 1936 i Hälsingborg för utbildning av studie- ledare.
Kostnaderna för studiecirklarna uppgingo, i den mån dessa redovisats särskilt och sålunda icke ingå i kostnaderna för själva kurserna, till 6 408 kronor 87 öre. I detta belopp äro icke inräknade understöd till deltagarna.
De båda instruktionskurserna i Hälsingborg drogo en kostnad av 7 965 kronor 16 öre. I detta fall hava inräknats reseersättningar och stipendier samt utgifter för kost och logi åt deltagarna. Till dessa kurser återkomma de sakkunniga i det följande.
Slutligen redovisas utgifter för den centrala administrationen av verksam- heten med följande belopp:
1 933 Kr. Kr.
Kr.
»Centralkommittén» ............... 2 371: 87 —— — —— Administration ................... 5 000: — — —— 6 750: — Trycksaker ...................... 480: 95 -— — — Läroböcker, undervisningsmateriel
och trycksaker ................. —- 10 651: 44 2 089: 95 4 534: 98
6 450: — — 8 539:
Instruktörens arvode och resor. . . . _— 6 700: —
7 852: 82 17 351: 44 Summa kronor 95 11 284: 98
De 1fragavarande administrationskostnaderna hava salunda for samtliga åren 1933—1936 uppgått till 45 029 kronor 19 öre.
verksamheten under åren 1933—1936 hava enligt den ovanstående redo- görelsen uppgått till följande belopp:
De sammanlagda kostnaderna för den av centralkommittén ombesörjda kursverksamheten (yrkesbetonade kurser m. fl.) kr. 117 901z44 ,
studiecirklar ................................. » 6 408: 87 instruktionskurserna i Hälsingborg ............ » 7 965: 16 den centrala administrationen . ................ » 45 029: 19
Summa kronor 177 304: 66 (
I fråga om utgifterna för understöd åt kursdeltagare (yrkesbetonade ( kurser m. fl.) och deltagare i studiecirklar giva de utgiftsredogörelser för respektive kurser, som stått till de sakkunnigas förfogande, icke tillräcklig ledning för fastställande av storleken av de sammanlagda kostnaderna. Icke heller framgå av redogörelserna fullständiga upplysningar angående de bidrag, utöver anslag av lotterimedel, som lämnats för verksamheten. Emellertid har numera avlidne instruktören för sjömanskurserna uppgivit totalkostnaderna för den av centralkommittén ombesörjda kurs- och under- stödsverksamheten under åren 1933—1936 till 232 229 kronor 59 öre. Då utgifterna för kursverksamheten enligt vad nyss nämnts uppgått till 17 7 304 kronor 66 öre, skulle mellanskillnaden 54 924 kronor 93 öre motsvara de ( understödskostnader — frånsett dem i samband med instruktionskurserna ( i Hälsingborg _— som kommittén eller kursbestyrelserna fått vidkännas. )
Sättet för täckandet av kostnaderna. Kostnaderna för den ifrågavarande verk- ) samheten hava huvudsakligen bestritts av lotterimedel. Dessutom hava kom— muner, vissa sjömanshus, svenska sjöfolksförbundet, kooperativa förbundet, vissa fonder och enskilda lämnat bidrag till ändamålet. Följande inkomst-
förteckning upptager samtliga inkomster och grundar sig vad beträffar bi- dragen från kommuner, sjömanshus m. fl. på uppgifter av nyssnämnda in- struktör:
anslag av lotterimedel (4 X 45 500) ............................ kr. 182 000:— bidrag från vissa kommuner (i ett fall av landsting 500 kronor) . . » 14 972: 64 » » vissa sjömanshus ................................ > 13 636:— » » svenska sjöfolksförbundet . ........................ » 7 100:— » » kooperativa förbundet ............................ » 6 000: — » » fonder och enskilda (däribland från redare 1 825 kronor) » 8 401: 95 inkomst av bokförsäljning .................................... » 119:—
Summa kronor 232 229: 59
x
Samarbetet med sjömansvården. I ovannämnda bidrag från »fonder och enskilda» har inräknats ett belopp av 2 500 kronor, som enligt kursredogö- relsen från Norrköping för år 1936 för ändamålet anslagits av »Svenska kyrkans sjömansvård». Bortsett från Halmstad, där ordföranden i kurs- bestyrelsen utgjorts av en representant för statskyrkan, synes något orga- niserat samarbete icke hava rått mellan sjömansvården och vederbörande kursbestyrelser. Ett visst samråd har dock ägt rum mellan sjömansvården och centralkommittén.
Utvecklingen efter år 1936.
o
Diagrammet över fartygsuppläggningarna a sid. 119 återspeglar sjöfarts- konjunkturens utveckling under vissa år. Efter de svåra depressionsåren 1931—1934 följde en förbättring 1935, som fortsatte 1936 och ledde till full sysselsättning av fartygen under 1937. Till följd av de förändrade sys- selsättningsförhållandena för fartygen och därmed också för sjöfolket kunde en successiv avveckling av kursverksamheten äga rum. Under åren 1937—1940 inskränkte sig verksamheten till ett antal kurser om 14 dagar i Göteborg med ett sammanlagt deltagareantal av 87. Dessutom deltogo varje år ett antal sjömän i kurser och studiecirklar, som arbetarnas bild- ningsförbund och sVenska sjöfolksförbundet för arbetslösa av skilda yrken anordnade med bidrag av lotterimedel, vilka för ändamålet beviljats av Kungl. Maj:t den 29 maj 1936 (25 000 kronor), den 10 juni 1938 (10000 kronor) och den 14 oktober 1939 (10 000 kronor).
Åren 1941 och 1942 inträdde tidvis på grund av inskränkningar i sjöfarten under några särskilt stränga vintermånader en viss arbetslöshet bland sjö— folket, som hade'till följd inrättandet vartdera året av en enstaka kurs om 14 dagar i Göteborg. Under en stor del av första halvåret 1943 rådde på grund av de politiska förhållandena avbrott i den så kallade lejdtrafiken på Amerika. För sjömän, som härigenom blivit arbetslösa, anordnades två 14- dagars kurser, likaledes i Göteborg. I nu nämnda fyra kurser deltogo till- hopa 80 sjömän. Kurserna hava betecknats såsom medborgarkurser, ehuru
av mottagen redogörelse synes framgå, att de icke alldeles saknat yrkes- betoning. Senare under år 1943 kom till stånd en kurs i Göteborg om tre veckor och med 30 deltagare. I kursen meddelades undervisning i prak- tiskt sjömanskap och allmänbildande ämnen. Kursen följdes av en ny kurs i början av 1944 med 17 deltagare.
I anslutning till nyssnämnda kurser under första halvåret 1943 anord- nade Sveriges redareförening och svenska sjöfolksförbundet livbåtsövningar för sjömän. Initiativet till dessa övningar framkallades av vissa händelser i samband med motorfartyget »Brasils» och motortankfartyget »Sveajarls.» förolyckande genom minsprängning utanför norska kusten i januari 1943, då två hela livbåtsbesättningar förolyckades under omständigheter, som icke blivit fullt utredda men som kunna tyda på förefintliga brister i man- skapets utbildning för livbåtstjänst.
Den studiecirkelverksamhet på vissa platser i olika delar av Sverige, sont i anslutning till kursverksamheten förekom under åren 1935 och 1936, har därefter haft sin motsvarighet under åren 1942—1944 (fram till den 1 juni), då i Göteborg anordnats tillhopa sju studiecirklar, av vilka fem i matematik och engelska språket med sammanlagt 36 deltagare och två i möteskunskap med tillhopa ett tjugotal deltagare.
Den kurs- och studiecirkelverksamhet, som sålunda förekommit under åren 1941—1944, har, frånsett ovannämnda livbåtsövningar, helt bekostats av medel, som från reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ställts till förfogande på grund av beslut av Kungl. Maj:t den 30 januari och den 21 augusti 1942 samt den 16 juli 1943.
Kurs- och studiecirkelverksamheten i land under tiden efter år 1936 har som av den ovanstående redogörelsen framgått, haft en förhållandevis mycket'liten omfattning till följd av att sjöfolket under tiden haft ganska jämn sysselsättning i yrket. Att det uppmärksammade förhållandet icke får fattas som uttryck för minskat' studieintresse hos sjöfolket, framgår redan av den anförda orsaken till verksamhetens" inskränkning och belyses ytterligare av uppgifterna i det följande. Av dessa skola framgå, att genom den föregående kurs- och studiecirkelverksamheten i land grundlagts ett bildningsintresse, som sträcker sig utöver det, som enbart eller huvudsak— ligen framkallats av sjöfolkets sysselsättningsbehov under tider av på- tvungen ledighet och som i största utsträckning förenats med anspråk på understöd från det allmännas sida. Ur synpunkten av de sakkunnigas upp- drag påkalla de närmare omständigheterna i samband med den antydda utvecklingen särskild uppmärksamhet.
Föreningen sjöfolkets bildningsarbete. Initiativet till föreningens” bildande utgick från deltagarna i instruktionskursen i Hälsingborg år 1935. Enligt de stadgar, som vid konstituerande möte antogs, skulle föreningens upp-
| ) i i i |
gift vara dels att »i anslutning till den statsunderstödda bildningsorganisa- tionen», som handhade sjöfolkets kursverksamhet, verka för sjömännens bildning och personliga förkovran, dels att bland förutvarande deltagare i sjömanskurserna verka för kamratlig sammanhållning samt för fort- satta studier och fortsatt behandling av frågor, som varit föremål för behandling vid kursarbetet, dels ock att ombord i fartygen verka för ord— nad studieverksamhet samt att söka rikta uppmärksamheten på kulturella arbetsuppgifter, varigenom gemensamhetslivet ombord kunde höjas och förbättras. Medlemskap i föreningen kunde vinnas dels av sjöfolk samt, efter särskild prövning, av andra »för sjöfolkets bildningsarbete verkligt in- tresserade personer» (aktivt medlemskap), dels ock av andra personer (be- gränsat medlemskap),'vilka årligen erlade en årsavgift av en krona. Med- lemsavgiften för aktiva medlemmar var bestämd till 25 öre per månad, var- till kom en inträdesavgift av 50 öre. Vid arbetslöshet, sjukdom och värn- pliktstjänstgörings fullgörande skulle medlem vara befriad från avgiftens erläggande. Stadgarna innehöllo därjämte vissa föreskrifter om politisk neutralitet i studiearbetet samt om lokalavdelningars inrättande m. m. Rö- rande studiecirkelarbetets organisation innehöllo stadgarna följande.
»Studiecirklar bildas ombord i fartygen i syfte att få till stånd ordnad studie- verksamhet. Studiecirkeln skall bestå av minst fyra medlemmar, varav en fungerar som studieledare. Cirkelns medlemmar skall bland besättningen söka vinna an- slutning till föreningen och studieledaren skall dels till huvudstyrelsen anmäla nya medlemmar och rekvirera medlemsbok, dels upptaga inträdes- och medlemsavgif- terna till föreningen och redovisa för dessa medel, antingen direkt till huvudstyrelsen eller till första anträffbara uppbördsman inom föreningen. Studieledaren skall vid besök i främmande hamnar i samverkan med konsulat och andra institutioner söka få till stånd studiebesök å viktigare industriföretag, sevärdheter och kulturella in- stitutioner. Studieledaren skall vid besök i svensk hamn träda i förbindelse med föreningens lokalavdelning eller, där sådan ej finnes, A. B. Fzs lokalavdelning på platsen för att få kännedom 0111 dels vilka studiecirklar som äro i verksamhet (till vilka föreningens medlemmar äga fritt tillträde) och dels vilka föredrag och under— hållningar av bildande art, som förekomma i staden under den tid fartyget ligger i hamn.»
Ur en den 15 maj 1937 avgiven berättelse av föreningens styrelse angå- ende föreningens verksamhet under tiden intill den 1 maj 1937 må följande utdrag anföras.
»Den bildningsrörelse, som uppstått bland sjöfolket, har varit ytterligt svår att medelst organisatoriska åtgärder ge det stöd, den oundgängligen behöver. Den senast tillämpade arbetsmetoden att giva bildningsintresse- rade sjömän direkta uppdrag att bilda studiecirklar ombord i fartygen har visat sig vara ändamålsenlig, och på en tid av 10 månader, som föreningen haft anställd studieledare, gett till resultat 24 studiecirklar, varav nio i eng- elska och sju i svenska språket, sex i räkning och två i föreningskunskap med ett sammanlagt antal medlemmar av 144. Antalet enskilda kurser'pr
korrespondens, som förmedlats, utgör 25. Bibliotek ha förmedlats till far- tyg dels från svenska sjömansbiblioteket och dels från folkbildningsför- bundet.»
Samtidigt framhölls emellertid, att arbetet inom studieledningen tidvis varit förlamat av brist på medel och sålunda icke kunnat bedrivas konse- kvent och planmässigt, vilket angavs självfallet hava inverk'at på arbets- resultatet. Att studiearbetet till sjöss stötte på svårigheter, varav man i folk- bildningsarhetet i land icke hade några erfarenheter, framhölls i berättelsen också såsom självfallet. Av den brevväxling, som ägt rum mellan studie- ledarna och centralledningen, framginge dock, att man hade att räkna med ett intresse, som bottnade i en stark, känsla av att man just till sjöss vore i särskilt behov av intellektuell sysselsättning, som också bättre än något annat vore ägnad att ge lyftning åt gemensamhetslivet ombord.
Det ville vidare synas styrelsen, som om studiefrågan till sjöss i huvud— sak vore en organisationsfråga. I sådant hänseende komme säkerligen vissa trader att få lämnas mer eller mindre utom räkningen, men i stort sett gällde'frågan, hur en samverkan skulle kunna åvägabringas mellan studie- intresserade sjömän ombord i fartygen och en central studieledning i land, som icke endast ägde de yttre resurserna utan satte som mål att få till stånd ett verkligt bildningsarbete till sjöss. Det gällde sålunda, att i bild— ningsfrågan slå en brygga mellan sjön och land, med vars tillhjälp det bleve möjligt för sjöns arbetare att bättre än hittills få kontakt med sam— hällets kulturella verksamhet.
För sjömännens del funnes emellertid även en yrkesbildningsfråga, som behövde få en lösning, och det vore betydelsefullt, om denna fråga kunde delvis lösas i yrkesbetonade studiecirklar under anställningstiden till sjöss. Då man erinrade sig de mycket gynnsamma erfarenheter, som vunnits i fråga om fartygsbefälet såsom lärare i kurserna, där även ett personligt in- tresse för själva saken klart kommit till uttryck från befälets sida, så läge det enligt styrelsen nära till hands att tro, att det bland befälet skulle finnas intresse för att åtaga sig undervisning i yrkesbetonade studiecirklar ombord i fartygen. Studiecirklar i sjömanskap, maskin- och motorlära samt elektro- teknik skulle få stort värde för sjömännens yrkesbildning liksom för ge- mensamhetslivet ombord.
Kunde man även komma därhän, att sjöfolkets studiearbete stöddes av redarna på så sätt, att i fartyg, varest studiefrågan blivit aktuell, upprätta- des fasta bibliotek med ett antal läroböcker och uppslagsböcker, så skulle saken ytterligare främjas.. Om samarbetet med redarna även kunde sträcka sig dithän, att viss medverkan lämnades för anskaffande av en för man- skapet avsedd radioanläggning med hörlurar till varje koj, i likhet med vad fallet vore på sådana större inrättningar som sjukhus etc., så vore detta ett icke oväsentligt steg framåt mot lösandet av sjöfolkets bildningsfråga. En- ligt styrelsens mening borde emellertid icke bibliotek och studiecirklar vara
enda formen av bildningsverksamhet ombord i fartygen, utan dessa anord- ningar borde i viss utsträckning kompletteras med föreläsningar.
Slutligen hade samarbetet med kooperativa förbundets korrespondensskola fått särskild betydelse genom skolans beredvillighet att anpassa korrespon- denscirkelverksamheten efter sjömännens yrkesförhållanden.
Föreningen gjorde upprepade framställningar om bidrag av lotterimedel för sin verksamhet. Icke någon av dessa framställningar vann bifall. Där- emot beviljade Kungl. Maj:t genom beslut den 16 oktober 1936 av det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter ett belopp av 1 000 kronor till spridande av vissa skrifter (»Sociala räkneexempel» samt »Sjö- folk och bildningssträvan»).
De ekonomiska Svårigheter i avseende å verksamheten, som antyddes i redogörelsen, hava numera tvingat föreningen att upphöra med sin verk- samhet. Uppenbarligen hade de knappt tilltagna medlemsavgifterna icke förslagit till verksamheten, vartill sällade sig svårigheter ifråga om avgif- ternas indrivning; helt naturligt för övrigt eftersom medlemmarna — till ett uppgivet antal av 380 — såsom i största utsträckning sjöfarande voro spridda snart sagt över hela världen. I själva verket var också föreningen för sin verksamhet i hög grad beroende av det understöd i olika former, som lämnades föreningen dels av svenska sjöfolksförbundet och dels av ar- betarnas bildningsförbund. Bland annat upplät arbetarnas bildningsförbund lokal för verksamhetens administration och ställde även i övrigt sin orga- nisation i viss utsträckning till förfogande för densamma. Utvecklingen kom bland annat härigenom att i viss mån innebära en dubblering av den verk- samhet, som arbetarnas bildningsförbund bedrev.
Studieeirkelverksamheten i arbetarnas bildningsförbunds och svenska sjöfolks- förbundets regi. Med den utveckling saken sålunda tog, förelåg icke längre anledning för de ovannämnda förbunden att lämna sin medverkan till för- eningens fortbestånd. Arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksför- bundet beslöto i stället, är 1937, atti egen regi fortsätta och ytterligare utveckla de arbetsuppgifter, som föreningen sjöfolkets bildningsarbete tidigare gjort till sina. I sådant syfte tillsattes såsom en första åtgärd och som ett försök i Göteborg en särskild instruktör i studiefrågor för sjömän. Denne började sin verksamhet med september månads ingång. Rörande sättet för det sålunda fortsatta arbetets bedrivande inhämtas av en av instruktören avgiven berät- telse den 8 april 1938 avseende verksamheten under tiden till och med mars 1938 i huvudsak följande.
Hösten 1937 trycktes ett upprop i 10 000 exemplar betitlat »Nya tag i sjö- folkets studiearbete», vilket genom sjöfolksförbundets förmedling utdelades till sjömän såväl ombord som i land. Uppropet infördes dessutom in extenso
i »Sjömannen». Vidare publicerades artiklar och intervjuer om saken i ett flertal tidningar. En överenskommelse träffades med arbetarnas bildnings- förbunds centralbyrå och kooperativa förbundets brevskola om upprättande av ett »nederlag» av korrespondenskurser i Göteborg till instruktörens för- fogande. Denna anordning hade visat sig nödvändig, då kursmaterialet måste levereras omedelbart efter cirklarnas bildande. I ett flertal fall hade instruktören måst medföra materiel samtidigt med cirkels bildande, enär fartyg avgått samma dag. Vid cirklars förberedande hade vanligtvis tillgått så, att sjöfolksförbundets kontrollant vidtalat besättningsmän å arbetsför— medlingen eller vid besök ombord om bildande av studiecirkel i något ämne. Då intresse funnits härför, hade instruktören anmodats besöka fartyget i fråga i och för bildande av studiecirkel. Ofta hade flera besök måst göras på ett och samma fartyg, innan cirkel kommit till stånd, och i en hel del fall hade försöken strandat av olika anledningar,
Angående omfattningen av verksamheten innehåller berättelsen bland an- nat följande. Omkring 180 fartygsbesök hade avlagts av instruktören och vissa medhjälpare. Antalet bildade studiecirklar ombord i fartyg hade upp- gått till 56 med sammanlagt 343 deltagare. Cirklarna voro fördelade på 44 fartyg, på få undantag när 5. k. långtradare. Några av dessa cirklar hade kommit av sig redan från början och en del andra hade så småningom upp- hört innan kurs genomgåtts, beroende på flera omständigheter såsom brist på intresse, brist på lämplig studieledare, för tidig avmönstring o. s. v, I ett flertal rapporter meddelades, att cirklarna arbetat någorlunda bra, i andra att cirklarna arbetat synnerligen bra. Valet av studieämnen hade i början varit synnerligen ensidigt. På senare tiden hade en förändring emellertid skett. Sålunda hade under mars 1938 bildats 7 cirklar i fackföreningskunskap, 3 cirklar i arbetarrörelsens historia och 2 cirklar i engelska språket. Det sist- nämnda ämnet hade eljest varit det dominerande. 35 cirklar hade nämligen sysslat med eller sysslade alltjämt med detta ämne, vilket komme sig därav. att sjömännen som bekant i ganska stor utsträckning hade praktisk nytta av engelska språket. De flesta cirklarna, som studerade arbetarfrågor (fackför— eningskunskap etc.), hade bildats under den då senast förflutna tiden. ln- struktören hade även fått förmedla korrespondenskurser till enskilda sjö- män ombord. Detta hade vanligen skett i fall, då det ej lyckats att få till stånd studiecirkel i visst ämne. Hade i sådant fall en besättningsman varit intresserad av korrespondenskurs, så hade instruktören ansett som sin plikt att uppmuntra denne och hjälpa honom.
Vidare framhölls, att vissa svårigheter förekommit i fråga om anskaffande av nödvändig litteratur till studiecirklarna, d. v. 5. då det gällt de cirklar. som skulle studera ämnen såsom socialismen, fackföreningskunskap och arbetarrörelsens historia. S jömansbiblioteket hade nämligen icke varit i stånd att i hast möta den efterfrågan på litteratur, som dessa Specialämnen krävde. I de fall cirkel icke kunnat erhålla den nödvändiga litteraturen, så hade detta
givetvis inverkat menligt på cirkelns studier. Litteraturfrågan syntes dock för framtiden komma att lösas någorlunda tillfredsställande genom att sär- skilt anslag för litteraturinköp från sjöfolksförbundet beslutats. Boklådor från sjömansbiblioteket till cirklarna hade ombesörjts av instruktören, vil- ket tagit en betydande del av hans tid i anspråk. Boklådor med blandad lit- teratur till besättningen —— vid sidan av cirkelstudierna —— hade även för- medlats genom honom.
I de flesta fall hade kursavgifterna helt erlagts vid studiecirkelns bildande. Men i rätt många fall hade avgifterna lämnats i efterskott, d. v. s. insänts till instruktören, när båt anlöpt utländsk hamn, eller måst inkasseras vid återkomsten till Göteborg; detta hade skett, då deltagarna vid cirkels bil- dande saknat kontanta medel. I regel hade cirklarna fullgjort sina avgifts- betalningar; endast i något undantagsfall hade detta icke skett. Förr eller senare måste frågan om kursavgifternas erläggande ordnas på ett mera effektivt sätt. Till de flesta cirklarna hade sjöfolksförbundet lämnat stipen— dier, vilket givetvis varit av stor betydelse. Förutom med arbetarnas bild- ningsförbunds korrespondensskola och kooperativaförbundets brevskola hade upprätthållits förbindelse med Hermods korrespondensinstitut i Malmö. Samtliga dessa hade levererat korrespondenskurser; leveranserna hade skett snabbt och till belåtenhet. Göteborgs lokalavdelnings expedition hade varit behjälplig med en del expeditionella ärenden. Dessutom hade lokalavdelnin- gen upplåtit lokal för sammanträden och förvaringsrum för materiel.
Sin erfarenhet av verksamheten sammanfattade instruktören sålunda:
»Sävitt jag kan bedöma förefinnes stora möjligheter att skapa fram en bestående studieverksamhet ombord i fartygen. Den är för övrigt på god väg att skapas. Om ock siffran bildade studiecirklar icke utgör en exakt barometer på studiearbetets omfattning och intensitet, så visar den att det finns ett relativt stort antal sjömän, som äro studieintresserade _ större än man kanske från början trott. Men för att kunna stabilisera denna studiecirkelverksamhet är det nödvändigt att hålla kon— takten med de bildade studiecirklarna från början och till dess kurs är genom- gången.»
I bilaga P förtecknas de studiecirklar, som förekommo under redogörelse- perioden. .
Enligt uppgifter, som tillhandahållits de sakkunniga av den nämnde in— struktören framgår, att intresset för verksamheten ytterligare stegrades under det nästföljande verksamhetsåret, som omfattade tiden till den 1 april 1939. Under denna tid voro 67 cirklar i verksamhet med sammanlagt 406 del- tagare (bilaga P 1). Kriget, som utbröt hösten 1939, fick givetvis en häm- mande inverkan på arbetet, så att för verksamhetsåret, som slutade dun 31 mars 1940, icke kunde redovisas flera än 51 cirklar med 301 deltagare. Tillkomsten av sjöfartsspärren väster ut i samband med aprilhändelserna 1940 i Norge och Danmark blev naturligtvis icke utan stora verkningar för det fortsatta bildningsarbetet. En mycket stor del av handelsflottan av-
stängdes från förbindelse med hemlandet och fartygsbesättningarna hind- rades härigenom i mycket stor utsträckning från att draga nytta av den tillskapade organisationen. Det är huvudsakligen för besättningarna å lejd- båtarna, som bildningsåtgärderna därefter haft betydelse. Sedan lejdbåts- trafiken efter avbrottet under en stor del av första halvåret 1943 åter kom igång; bildades under månaderna maj—juli 14 studiecirklar med 80 del— tagare.
Under arbetsåret 1943/1944 voro 27 studiecirklar i verksamhet å tillhopa 18 fartyg.
Bland åtgärder, som av arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolks- förbundet vidtagits i syfte att stimulera sjöfolket till deltagande i förbundens bildningsverksamhet märkes bland annat utgivandet år 1939 av ett flygblad »Studera ombord», vilket utdelats ombord i fartygen i stort antal exemplar. Vidare bör nämnas en uppsatstävling i januari—april 1940, anordnad i samarbete med kooperativa förbundets brevskola och tidningen »Vi». Tid- ningen »Vi» hade redan i augusti 1939 utgivit ett speciellt sjömansnummer med ett flertal artiklar och uppsatser i sjöfolkets studiefråga. Det säger sig självt, att sjöfolksförbundets eget organ »Sjömannen» också med olika ar- tiklar bidragit till att väcka intresse för bildningsarbetet.
Instruktionskurser för utbildning av studieledare.
Av tillgängliga uppgifter rörande förberörda instruktionskurser 1935 och 1936 i Hälsingborg för utbildning av studieledare å fartyg framgår i huvud- sak följande.
I cirkulär den 8— maj 1935 meddelade centralkommittén, att en kurs komme att hållas i Hälsingborg från den 26 maj till den 8 juni 1935. Kursen vore avsedd för sjömän, som ådagalagt påtagligt studieintresse och vore villiga att sedermera taga initiativ till studiearbetc i fartygen. Sjöfolksförbundets ombudsmän hade att förmedla ansökningar om deltagande i kurserna till centralkommittén och därvid upplysa, på vad sätt sökandena ådagalagt in- tresse för studieverksamhet. Samtidigt meddelades, att kursdeltagarna komme att erhålla fritt uppehåll under kurstiden, beräknad till 14 dagar (dagarna för ankomst och avresa inräknade), fria resor till och från kursen, tri undervisningsmateriel samt, per man, 10 kronor i kontanter (stipen— dium). Följande undervisningsplan skulle gälla för kursen, som skulle om- fatta 12 dagar med en daglig undervisningstid av 4 timmar; deltagarantalet var beräknat till 35.
Föreläsningar Antal timmar Medborgarkunskap .................. 6 Sociala frågor för sjömän ............ 6 Föreningskunskap .................. 6
Bildningsarbetet ....................
x Medborgarkunskap .................. 6 Sociala frågor för sjömän . . .......... 6 Föreningskunskap .................. 6 Bildningsarbetet .................... 6 24
Summa 48
Tillhopa icke flera än 16 sjömän kommo att deltaga i kursen. Av dessa hade 11 förut genomgått sjömanskurs, därav 3 två sådana kurser.
Den kurs, som följde under våren 1936, avhölls den 14—den 30 april och räknade 27 deltagare. Det framgår icke av tillgängliga uppgifter, om och i så fall i vilka avseenden ändringar i ovanstående kursplan vidtagits i fråga om denna kurs.
I det föregående har nän111ts,'att kurs—erna dragit en sammanlagd kostnad av 7 965 kronor 16 öre. Utgifterna ha redovisats sålunda:
1935 1936
Kr. Kr. Reseersättningar och stipendier ............................. 818: 20 1 319: 10 Kost och logi at deltagarna ................................ 705: 81 1 621: 15 'Lokalhyror, samkväm, utflykter m. m ....................... 256: 85 319: 95 Föreläsningar och lektioner ................................ 628: — 751: —- Böcker och undervisningsmateriel ........................... 319: 40 307: 56 Extra studiecirkelarbete, kurssekreterare ..................... —— 351: 50 Kursledar- och ordningsmansarvoden samt diverse utgifter. . . . 236: 90 329: 74 Summa kronor 2 965: 16 5 000: —
År 1939 anordnades ytterligare en studieledarekurs för sjömän, denna gång i Brunnsvik. Kursen, som omfattade tiden den 20 februari—den 4 mars räknade ett 30-tal deltagare. Följande ämnen behandlades i kursen: sjö- folkets bildningsarbete, studiecirkelarbetet ombord, sjömanslagen , sociallag- stiftuing, internationell arbetarrörelse, fackföreningskunskap samt skönlit- teraturen som bildningsmedel. Kostnaderna för kursen upp,, [ringa till sam- manlagt 3 359 kronor 11 öre, därav för resor och inackordering 2 744 kro- nor 20 öre samt för själva undervisningen 614 kronor 91 öre. Sistnämnda belopp bestreds av lotterimedel, som ställts till förbundens förfogande genom det å sid. 179 omnämnda beslutet av Kungl. Maj:t den 10 juni 1938.
Ytterligare en studieledarkurs med 30 deltagare avhölls i december 1943 i Bommersvik. En mindre del av kostnaderna i samband med kursen be- streds av arbetsmarknadskommissionen av medel ur anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m.m.
Kap. IX. Vissa tidigare framställningar och yttranden samt därav föranledda åtgärder. Uttalande av riksdagen 1943.
Under den omfattande kursverksamhet för sjömän, som bedrevs under arbetslöshetskrisen på 1930-talet, rådde, särskilt under den första tiden, stor förbistring ifråga om kursernas organisation och sättet för medelsanskaff— ningen. I avsaknad av ett sammanhållande organ för hela verksamheten kom den även i fortsättningen att lida av en viss planlöshet.. En bestämd tendens till förenhetligande gjorde sig emellertid redan på ett tidigt stadium gällande, nämligen ifråga om ämnesvalet i kurserna. Sålunda kom verk- samheten alltmer att övergå till yrkesbetonade kurser och det manuella yrkesarbetet att givas allt större utrymme i kursplanerna. Denna utveck- ling var direkt påverkad av ett yttrande från auktoritativt sjöfartshåll och överensstämde med kursdeltagarnas egna önskemål. Sveriges allmänna sjö— fartsförening hade i ett yttrande över en framställning av sjökaptenen A. Myrtin uttalat sig för vidtagande av särskilda åtgärder till förbättrande av sjöfolkets yrkesutbildning och härav föranleddes sjömansvården att för sin del övergå till kurser »med i största möjliga grad praktisk syftning» sam- tidigt som den övriga verksamheten blev övervägande yrkesbetonad.
Sjökaptenen A. Myrtins framställning. I Myrtins framställning av den 19 juli 1933, vilken berörts i direktiven för de sakkunniga, åberopades, att i Eng— land årligen ett stort antal unga män erhölle utbildning i sjömansskap å fartyg tillhörande ett år 1756 bildat sällskap, »The Marine Society». I Sverige, där motsvarighet till denna institution saknades, vore den skol- skeppsutbildning som förekom uteslutande avsedd för befälsaspiranter. För andra sjömän saknades enligt Myrtin varje möjlighet att erhålla undervis- ning i diverse sjömansarbeten, som förekomme i varje fartyg. Efter att hava närmare framhållit vissa olägenheter, som härav uppstode för både befälet och nybörjaren men även ur sjösäkerhetssynpunkt i alhnänhet —— så t. ex. syntes livbåtsmanövrerna å fartygen visa, att tillräcklig kännedom saknades om sättet för livbåtarnas handhavande — utvecklade Myrtin sitt förslag sålunda:
»För att en sådan eventuell skola skall bliva så bra som möjligt, bör den för- läggas till ett fartyg'där förhållandena i största mån motsvara vad som sedan väntar ombord på ett handelsfartyg. Då ett segelfartyg torde vara billigare än ett ångfartyg och samtidigt kan vidga blicken för yrket, torde ett sådant vara att föredraga. Ett
stort antal av våra yngre sjömän, vilka nu gå arbetslösa, efter att förut ha varit ute som jungmän, torde vara intresserade av att få genomgå en sådan skola på några månader, då de ju genom en dylik anordning ej endast erhölle undervisning som gav större möjligheter att sedan få en bättre plats utan även samtidigt erhöllo sitt uppehälle för en tid framåt. Anställningarna inom sjömanskåren såsom jungman, lättmatros o. s. v. äro nu endast beroende av den tid vederbörande har farit till sjöss, och begreppen innesluta ingen tillförlitlig uppgift om sökandens kvalifika— tioner för anställningen i fråga. Befälhavarna å fartygen stå därför ganska ovetande om en nyanställd man, tills han visat vad han kan. Ett betyg om genomgången sjömanskurs kompletterad med vissa års sjöpraktik skulle säkert åstadkomma en ändring på detta missförhållande. Kunde en sådan sjömansskola göras obligatorisk så småningom, vilket väl är det mest önskvärda, vore mycket vunnet för vår sjöfart.»
Efter hörande av Sveriges allmänna sjöfartsförening avgav kommerskol- legium utlåtande i ärendet till chefen för handelsdepartementet den 31 mars 1934. Kommerskollegii utlåtande avsåg jämväl en framställning av arbetar- nas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet och beröres närmare nedan" 1 samband med en redogörelse för sistnämnda framställning.
Sveriges allmänna sjö/artsförening anförde 1 sitt yttrande, av den 27 feb- ruari 1934, i huvudsak följande.
»Ehuru yrkesskickligheten hos våra svenska sjömän genomsnittligt icke torde stå den motsvarande hos något annat lands sjöfolk efter, torde emellertid utvecklingen såsom en naturlig följd av maskinteknikens landvinningar ha fortgått mot ett min- skat intresse, särskilt inom en yngre generation av sjömännen, för åtskilliga av de färdigheter, som tidigare och med rätta utgjorde sjömannens —— yrkesmannens stolt- het. Ett motverkande av den tendens som sålunda gjort och alltjämt gör sig gäl- lande är en angelägenhet, vars betydelse icke bör underskattas. Härutinnan torde också enligt styrelsens mening åtskilligt kunna vinnas genom en lämpligt anordnad yrkesskolemässig undervisning i viss överensstämmelse med vad som på ett flertal andra yrkesområden sedan länge tillämpats. Det bör i detta sammanhang icke förbises, att allenast den del av däcksbefälet, som erhållit sin praktiska utbildning å fartyg som exempelvis »Abraham Rydberg» eller »C. B. Pedersen», de enda större segelfartyg Sverige ännu ägerl, kan förutsättas besitta tillräcklig praktisk kompetens för lämnandet av den erforderliga handledningen i vissa sjömansarbeten, varom här är fråga. Även ur befälsrekryteringens synpunkt skulle sålunda en komplette- rande undervisning som den ifrågasatta vara synnerligen önskvärd.»
Efter att hava erinrat om vissa anstalter, som vidtagits till lindrande av arbetslöshetens verkningar bland sjöfolket, fortsatte sjöfartsföreningen som följer:
»Emellertid har under år 1933 av sjömansvården försöksvis ombesörjts även en yrkesmässig, delvis rent praktisk kurs, nämligen i Stockholm. Denna kurs har i nu åsyftad del vad angår däcksfolk föreståtts av en från tidigare långvarig tjänst å djupvattenseglare i olika sjömansarbeten särskilt förfaren sjökapten, som meddelat praktisk undervisning i de färdigheter, som huvudsakligen torde avses i den före- varande framställningen, samt vad beträffar maskinfolket närmast handhafts av
* »Abraham Rydberg» har under kriget försålts till utlandet; »C. B. Pedersen» förliste år 1937 på resa från Australien.
befattningshavare hos mellersta och norra Sveriges ångpanneförening. Den hand- ledning, som sålunda kommit maskinfolket till del, har avsett bibringandet av erforderlig kännedom om de ekonomiska principerna för eldning. I övrigt har kursen omfattat undervisning, bland annat, för däcksfolket i sjömanskunskap (na- vigation) samt för maskinfolket maskinkunskap (maskin- och motorlära) ävensom gemensamt för båda manskapskategorierna svenska språket, räkning och hälsolåra samt författningskunskap, varjämte övningar i simning och livräddning förekom- mit. I de livbåtsövningar, som förekommit, har även maskinfolket deltagit. Erfaren- heterna från den nyssnämnda kursen hava enligt vad styrelsen inhämtat från skilda håll betecknats såsom enbart goda.
Det förefaller därför styrelsen, som om ett fortsatt inslående på den sålunda beträdda vägen, skulle vara en åtgärd i rätt riktning för att tillgodose den före— varande framställningens syfte.
Att en handledning i flertalet praktiska färdigheter som här avses icke med nöd- vändighet förutsätter dess anordnande ombord å ett fartyg, synes styrelsen tämligen uppenbart och bestyrkes för övrigt av erfarenheterna från den nämnda kursen i Stockholm. Därmed är emellertid icke sagt, att om möjlighet erbjudes till under- visningens förläggande helt till ett fartyg, en sådan anordning icke skulle vara att föredraga under vissa förhållanden. Sålunda måste ett initiativ av det slag, som tagits i här bifogade skrivelse1 till styrelsen från skeppsredaren Alex Pedersen i Göteborg, hälsas med den största tillfredsställelse. Dock måste den av skeppsredare Pedersen beräknade tiden för varje kurs _— c:a 14 dagar — få anses allt för knappt tilltagen, varför en väsentlig förlängning av sådan kurs måste förutsättas för att undervisningen skall kunna antagas giva tillfredsställande resultat. Det säger sig emellertid självt, att den utväg som anvisats av Pedersen, även förutsatt en jämk— ning som den nyss antydda, icke kan annat än i viss begränsad omfattning leda till en lösning av problemet. Samtidigt som styrelsen sålunda varmt tillstyrker ett fullföljande av det nämnda initiativet, finner styrelsen sig därför höra förorda en närmare undersökning rörande förutsättningarna för en i viss motsvarighet till den ovannämnda kursen i Stockholm omlagd och eventuellt utvidgad verksamhet över- huvudtaget varom här är fråga. Att i varje fall den engångskostnad för material— anskaffning som därvid kan ifrågakomma icke bör kunna lägga hinder i vägen för en omläggning som den ifrågasatta, synes styrelsen med all tydlighet framgå av bifogade förteckning å erforderligt material för en kurs beräknad för omkring 20 deltagare. Styrelsen har därvid utgått från att erforderligt tågvirke, wire och segelduk (presenning) skall kunna kostnadsfritt ställas till-förfogande av intresse- rade redare m. fl. såsom fallet varit i fråga om den ovannämnda kursen i Stock- holm. Vad angår ort, där större skeppsvarv finnes, skulle det i anslutning till det ovan anförda vara synnerligen önskvärt, om överenskommelse kunde träffas med vederbörande varvsledning, som medgåve undervisningens förläggning i lämplig om- fattning till varvets riggningsverkstad. Genom en dylik anordning skulle nämligen möjliggöras praktiska övningar även med sådant grövre tågvirke samt mera styv och svårhanterlig wire, som icke kan utan mera omfattande anordningar komma till användning i undervisningen på annat håll.
Ehuru det torde få anses ligga i sakens natur, må likväl särskilt framhållas ange— lägenheten av att handledningen i segelsömnadsarheten bör omfatta även själva tillskärningen av enklare kapell (till luftrör o. d.), mastkragar m. m.
Styrelsen vill slutligen framhålla intresset av, att en viss'sovring kommer till stånd
1 I skrivelsen föreslogs bland annat, att barkskeppet |G. B. Pedersen» skulle under uppehå— len i svensk hamn mellan australienresorna ställas till förfogande för grundläggande praktisk utbildning i kurser om c:a 14 dagar.
med avseende å de sökande till. kurs av ifrågavarande slag. Sålunda bör enligt styrelsens uppfattning allenast sådan sökande, som styrker sig hava fullgjort för- slagsvis 12 månaders sjötjänst, kunna antagas till elev.»
Sjömän och fiskare ofta samma personer; vissa framställningar avseende utbild- ning av fiskare. Det nära samband som råder mellan sjömännens och havs- fiskarenas bildningsfrågor framgår redan av den inventering av utbildnings- möjligheterna, som lämnats i en föregående del av betänkandet. Men detta samband inskränker sig icke enbart till likheter i yrkesutövningen och vissa utbildningsanordningars gemensamhet för båda yrkeskategorierna. Det be- står också däri, att i verkligheten någon bestämd yrkesgräns i stor utsträck- ning icke uppråtthålles, i det att ofta en sjöman, som en viss tid, helst i yngre år, ägnat sig åt tjänst inom handelsflottan, under en annan period av sitt liv kan vara sysselsatt såsom fiskare. Å andra sidan händer det, att yrkes- fiskare för längre eller kortare tid övergå till sjömansyrket. En säsongmässig yrkesväxling är dessutom vanlig i vissa landsdelar. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden måste här omnämnas även vissa framställningar, som gjorts, och åtgärder, som vidtagits, med sikte på en förbättrad yrkesutbild- ning för fiskare.
Frågan om inlemmandet av fiskareutbildningen i den yrkesundervisning, som upprätthålles med statsunderstöd ur det å riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till kommunala anstalter för yrkesundervis- ning (kungörelsen den 4 november 1921), var efter framställning av skol- överstyrelsen den 12 november 1932 föremål. för Kungl. Maj:ts prövning den 28 april 1933.
Styrelsen för Strömstads skolor för yrkesundervisning hade hos skolöver- styrelsen gjort ansökning om statsunderstöd för anordnande av elementära kurser i navigation, eventuellt även av en kortare kurs i fiskerilära, såsom förberedande utbildning för dem som ville ägna sig åt sjömans- och fiskar- yrket. Kurserna beräknades omfatta sextio undervisningstimmar i naviga— tion (fiskerilära tjugo timmar), fördelade på två terminer om tio veckor vardera. Överstyrelsen hade funnit kurserna till sin nivå och anordning i övrigt utgöra en motsvarighet till »lärlingskurser» för andra yrken, för vilka understöd utginge enligt & 1:16) i ovannämnda kungörelse med ändrad lydelse genom kungörelse den 20 juni 1924 men ansåg det tveksamt, huru- vida de yrken för vilka kurserna avsetts, fiskeri och därmed sammanhän- gande sjöfart, vore att hänföra till dem som avsåges med kungörelserna. Överstyrelsen, som fann kursernas syfte synnerligen behjärtansvärt, ansåg sig icke böra avgöra ärendet utan att först hava underställt Kungl. Maj:t » denna principfråga. Överstyrelsen hemställde därför om förklaring, att hinder icke skulle möta för överstyrelsen att, när de lokala förhållandena sådant påkallade, i enlighet med de för statsunderstöd till kommunala an- stalter för yrkesundervisning gällande grunder och på de för dylika under- stöd gällande villkor, bevilja understöd till kurser för fiskeri och därmed
sammanhängande sjöfart vid kommunala skolor för yrkesundervisning, an- ordnade i huvudsak på det sätt, som angivits beträffande de i Strömstad planerade kurserna av ifrågavarande slag.
Kommerskollegium fann i avgivet yttrande den 5 december 1932, att det kunde vara av intresse, att tillfälle lämnades sjöfolk i allmänhet att i mån av utrymme deltaga i ifrågavarande yrkesundervisning vid läroanstal— ter, som stode under skolöverstyrelsens överinseende. Med hänsyn till att idkare av sjömansyrket under normala tider endast tillfälligtvis och under kortare perioder vistades i land, ville kollegium tillika ifrågasätta, huruvida icke kurserna kunde koncentreras till kortare perioder. I fråga om kurs- omfattningen ansåg kollegium sig böra förorda, att undervisningen gjordes tillräcklig för att Skepparexamen av 2:a klass skulle kunna avläggas.
Lantbruksstyrelsen förordade i utlåtande den 28 februari 1933 bifall till skolöverstyrelsens framställning.
Däremot fann statskontoret sig i utlåtande den 4 april 1933 icke kunna tillstyrka framställningen på grund av den ståndpunkt, som riks- dagen 1921 intagit. I sådant hänseende erinrade statskontoret, att den ovan- nämnda föreskriften innebar en på Kungl. Maj:ts förslag (statsverkspropo- sitionen 1921, åttonde huvudtiteln p. 212) tillkommen utökning av statens understödjande verksamhet med avseende å yrkesundervisning. I berörda sammanhang hade Kungl. Maj:t föreslagit en ytterligare utvidgning av den statsunderstödda yrkesundervisningens arbetsområden till att omfatta, för- utom skolor för industri, hantverk, handel eller husligt arbete, jämväl skolor för andra därmed jämförliga hanteringar. Såsom sådana yrkesgrupper hade anförts chaufförer, spårvägs- och jämvågspersonal, telefonister, hotell— och vaktbetjänte. I fråga om detta senare förslag hade riksdagen uttalat föl- jande: »En sådan utvidgning, som nu ifrågasättes, anser sig riksdagen icke kunna medgiva. Dels hava statens kommunikationsverk inrättat särskilda skolor för utbildande av för dem behövlig personal, dels torde i fråga om övriga yrkesgrupper något statsintresse i egentlig bemärkelse näppeligen kunna anses vara för handen. Ett tilläventyrs förefintligt behov i föreva- rande avseende torde lämpligen böra tillgodoses förmedelst enskild före- tagsamhet.»
Genom ovannämnda beslut den 28 april 1933 lämnade K u n g 1. M a j :t framställningen utan bifall.
Frågan om särskilda åtgärder till beredande av förbättrade utbildnings- möjligheter för fiskareungdomen togs därefter upp av svenska ostkust- fiskarnas centralförbund, som i skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 april 1936 hemställde om utredning rörande upprättande av en fiskeribetonad folkhögskola för fiskareungdomen. Framställningen föranledde uppdrag åt lantbruksstyrelsen den 23 april 1937 att verkställa utredning rörande åväga- bringandet på lämpligaste sätt av särskild undervisning för utbildning i
fiskaryrket samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill ut- redningen kunde föranleda. Den utredning som lantbruksstyrelsen i anled— ning härav verkställde, innefattades i styrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 november 1938. En redogörelse för utredningens innehåll och vissa av statsmakterna vidtagna åtgärder på grund av utredningen lämnas i det följande under särskild rubrik.
I detta sammanhang må nämnas, att förbundet genom en särskild studie- nämnd sedan 1937 omhänderhar studieverksamhet bland förbundets med- . lemmar. Denna verksamhet har, enligt inhämtade upplysningar, hittills be- drivits huvudsakligen i form av föreläsningar, kurser och studiecirklar i fiskelägena. Undervisningen avser räkning, rättskrivning, kommunalkun- å skap m. m. samt såsom yrkesåmnen fiske och fiskevård, motorlära, navi-
gation, bokföring och föreningskunskap (angående undervisningen i navi- gation m. m. jfr upplysningar å sid. 65). Av »Handledning och program för studieåret 1944—1945 samt redogörelse för verksamhetsåret 1943-— 1944», som nämnden i tryck utgivit, framgår, att till förbundet äro anslutna tolv lokalavdelningar (länsförbund). En omfattande biblioteksverksamhet ; bedrives särskilt inom vissa av dessa avdelningar, främst Gävleborgs- och ! Gotlandsavdelningarna, medelst vandringsbibliotek, vilka rekvireras från ' folkbildningsförbundet samt från centralbiblioteken inom respektive län. Ett motsvarande initiativ togs av svenska västkustfiskarnas » centralförbund år 1943, då en studienämnd tillsattes för bildnings- * verksamhetens handhavande inom förbundets fem distrikt.
Framställning av arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet den 15 november 1933. Innan kommerskollegium den 31 mars 1934 utlät sig angående Myrtins framställning, hade kollegium att taga ställning till en av arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet den 15 november 1933 hos Kungl. Maj:t gjord framställning om utredning rörande möjligheten att upprätta särskilda sjömansskolor av vissa slag, som avsåges i ett fram— ställningen bilagt utkast. Enligt nämnda utkast skulle sjömansskolornas uppgift vara att bereda sjömän och fiskare tillfälle till undervisning för såväl allmänbildning som yrkeskunskap; dessutom borde skolorna verka för en praktisk lösning av boklånsfrågan s'amt söka leda det fria bildningsarbetets , studieverksamhet till sjöfolket såväl under deras hemmavistelse som under ( sjötjänsten liksom ock till fiskarbefolkningen. För att förverkliga dessa idéer borde skolorna: 1) varje är, framför allt vintertid, anordna såväl yrkes- betonade kurser som folkbildningskurser; 2) meddela undervisning i svenska språket och räkning, som fordrades för att vinna inträde vid navigations- skola; 3) upprätta lokala sjömansbibliotek för utlåning av böcker till sjö- män, som vistades i land, samt upprätta studiecirkelbibliotek, som kunde medtagas till sjöss; 4) utgöra depåer för svenska sjömansbiblioteket; 5) verka för att erforderliga lokaler tillhandahölles i större hamnar, där sjö-
männen kunde bedriva studier; samt 6) verka för att studiecirkelmetoden och korrespondensundervisningen bleve känd och tillämpad bland sjömän- nen, såväl under tiden till sjöss som under vistelsen i land, ävensom i övrigt förmedla kontakt mellan sjöfolket och den fria bildningsverksamheten repre- senterad av föreläsningsföreningar, arbetarnas bildningsförbund, I? 0. G.' T. m. fl.
i fråga om kategorien fiskare skulle skolornas funktioner vara: 1) att an- ordna fiskerikurser antingen i samband med sjömanskurserna eller såsom särskilda kurser; 2) att verka för att i fiskerisamhällena upprättades studie- hem, som kunde bliva en tillflykt för den bildningsintresserade delen av fiskarbefolkningen; 3) att verka för att bibliotek upprättades i anslutning till studiehemmen, antingen såsom filial till kommunalbibliotek eller såsom studiebibliotek i anslutning till någon centralorganisation för bildningsverk- ' samhet eller ock att åtminstone vandringsbibliotek tillhandahölles från folk- bildningsförbundet eller centralbibliotek i län, där sådant funnes; 4) att verka för att studiecirkelmetoden och korrespondensundervisningen bleve känd och tillämpad blånd fiskareungdomen; 5) att verka för att föreläsningar och underhållning anordnades i fiskarsamhällena, därvid förutsattes med- verkan även av frivilliga krafter; 6) att verka för att fiskarbefolkningen lärde sig utnyttja radion i bildningshänseende samt 7) att verka för för— bättrad hygien medelst anordnande av kurser i samaritvård, föreläsningar, gymnastikkurser, folkbad etc.
Sjömansskolor borde enligt utkastet upprättas i följande 15 städer, näm- ligen Härnösand, Sundsvall, Gävle, Stockholm, Norrköping, Västervik, Kal- mar, Karlshamn, Simrishamn, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Göteborg och Lysekil. Eventuellt borde i stället för Härnösand ifrågakomma annan, än nordligare belägen stad. Skolorna i Stockholm, Malmö (eventuellt i stället Hälsingborg) och Göteborg skulle utgöra skolor av A-typ med kurser
1 (
(högst 3 månader) såväl höst som vinter. Övriga skolor, av B-typ, skulle anordna kurser endast under vintern. Vinterkurserna skulle omfatta tiden den 10 januari—den 10 april; höstterminen tiden den 20 september—den 20 december. I andra hand avsåg utkastet upprättandet även av en sjömans- högskola, nämligen för så vitt de 15- ovannämnda skolorna erfarenhets- mässigt skulle visa sig motsvara sina uppgifter. Denna föreslogs bliva två— årig och skulle mottaga bl. a. sjömän, som tidigare genomgått kurs vid nå- gon av övriga skolor. Sjömanshögskolan skulle äga humanistisk och social läggning men även meddela undervisning, som hade värde för anställning såsom ombudsman vid sjömanshus, t. ex. undervisning i bokföring. Över huvudtaget skulle sjömanshögskolan avse att utbilda personer ur sjömän- nens egna led, vilka ägde förutsättningar för personligt representativa och kulturella arbetsuppgifter inom manskapskåren bland sjöfolket.
Den 27 februari 1934 avgav skolöverstyrelsen, efter samråd med kommerskollegium'och lantbruksstyrelsen, yttrande över
sistberörda framställning. I sitt yttrande anförde skolöverstyrelsen bland annat följande.
Det läte sig icke bestrida, att sjömännen på grund av sitt yrkes natur hade långt svårare att få tillgång till och utnyttja de bildningsmedel, som gratis eller mot ringa kostnad stode de flesta andra medborgare till buds. Överstyrelsen hyste därför den uppfattningen, att det vore synnerligen önsk- värt, att från statens sida ytterligare åtgärder vidtoges för att sprida och för- djupa bildningsintresset bland svenska sjömän. Sjömansyrket vore i vårt land i viss utsträckning säsongbetonat, och ett antal av våra sjömän syntes få räkna med att gå utan arbete några månader i början varje år. Den tanke, som låge bakom förslagsställarnas framställning, att dessa månader skulle utnyttjas till studiearbetc under sakkunnig ledning och i lämplig miljö, vore enligt överstyrelsens mening mycket beaktansvärd. Att en särskild skol- inrättning för sjömän i de större hamnarna, på lämpligt sätt ledd, skulle få en stor betydelse för sjömännen. borde kunna anses som ganska visst. I det arbetsprogram, som förslagsställarna skisserat för sjömansskolorna, in— ginge även vissa uppgifter rörande biblioteksverksamhet bland sjömän och fiskare. Med anledning härav ville överstyrelsen framhålla, att en organisa- tion för att bereda sjömännen tillgång till litteratur skapats genom till- komsten av svenska sjömansbiblioteket. Enligt för detsamma gällande före- skrifter skulle jämte en huvuddepå i Göteborg filialdepåer av detta bibliotek anordnas på olika platser. På grund av de begränsade resurserna hade filial-' depåer dock ännu icke kunnat inrättas. Det syntes emellertid överstyrelsen riktigare att låta denna organisation vinna stadga och ytterligare utbyggas än att företaga en ändring i den sålunda beslutade organisationen genom att upprätta fristående sjömansbibliotek i olika hamnstäder. Vid utbyggandet av svenska sjömansbibliotekets verksamhet syntes också böra tagas under om- prövning, huruvida filialdepåer lämpligen borde anordnas i anslutning till eventuellt inrättade sjömansskolor. Slutligen ville överstyrelsen framhålla, att redan nu vissa statsunderstödda bildningsanstalter sökte att förverkliga det program, som förslagsställarna uppgjort för de föreslagna sjömanssko— lorna av B-typ, nämligen några av de statsunderstödda folkhögskolorna (Grebbestad, Tyft och Gamleby). Erfarenheterna från undervisningen av sjö- män och fiskare vid dessa folkhögskolor hade varit de allra bästa.
Möjligheten av att anknyta särskilda för sjömän och fiskare avsedda kur- ser av det slag, som av förslagsställarna kallats B-skolor, till härför lämpade folkhögskolor syntes överstyrelsen därför böra undersökas. Visserligen kunde för det dåvarande endast ett fåtal folkhögskolor mottaga ett större antal elever, än de under då pågående kurser hade, men man syntes med ganska” stor sannolikhet kunna räkna med att elevantalet ginge ned avsevärt, så snart arbetslösheten minskades. Om en utredning av det slag, söm i fram- ställningen avsåges, komme till stånd, syntes det överstyrelsensjälvfallet, att den erfarenhet, som vunnits av förslagsställarna, bordebliva-företrädd,
men även den erfarenhet, som samlats inom svenska kyrkans sjömansvård, ävensom vid våra folkhögskolor, syntes på lämpligt sätt böra få komma ut— redningsarbetet till godo.
Med uttalande av önskvärdheten av att sålunda framhållna synpunkter beaktades vid utredningsarbetet, förklarade sig överstyrelsen tillstyrka fram- ställningen.
Under åberopande av skolöverstyrelsens nyssberörda yttrande samt med hänvisning till vad Sveriges allmänna sjöfartsförening i ovannämnda ytt— rande den 27 februari 1934 i ämnet anfört, föreslog k 0 m m e r s k 0 l l e- gium i utlåtande den 31 mars samma år, att den utredning, som skol- överstyrelsen tillstyrkt, skulle omfatta jämväl frågan om ordnandet av sjö- folkets i manskapsgrad praktiska utbildning, därvid särskilt det uppslag i sådant hänseende, som innehölles i sjöfartsföreningens yttrande, borde göras till föremål för undersökning.
Förnyad framställning av arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbun- det i oktober 1936. I en senare skrivelse den 24 oktober 1936 hava arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet ytterligare utvecklat sin syn på sjöfolkets bildningsfräga, därvid förbunden även betonade vikten av att vissa kortare kurser anordnades för dem, som stode i begrepp att gå till sjöss, så att den nypåmönstrade ungdomen bibragtes upplysningar om de förhållanden, som hörde samman med sjömannnes yrke.
Lantbruksstyrelsens utredning år 1938 och därav föranledda åtgärder. I sin i det föregående omnämnda skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 november 1938 framhöll lantbruksstyrelsen, efter att ha lämnat en närmare översikt över * de utbildningsmöjligheter som förelåge för fiskarena i vissa huvudsak- | liga delar återgivna i kap. III — att fiskarena i allmänhet erhölle endast i den undervisning, som folkskolan skänkte, samt att de, som genomgått den vanliga skolundervisningen, därför icke alls eller blott mycket knapphändigt erhållit undervisning i ämnen, som mera direkt berörde deras yrke. Detta tillstånd vore enligt styrelsens åsikt uppenbarligen otillfredsställande. För att en fiskare med framgång skulle kunna utöva sitt yrke, vore det av vikt, att han erhållit undervisning och tillägnat sig kunskap i ämnen som tillhörde hans fack. Detta gåve honom möjlighet att bättre bedöma sitt yrke från olika sidor och kunde även sätta honom i stånd att mera tänka över de problem, som berörde det dagliga utövandet av yrket. Allteftersom fisket utvecklats och blivit mera specialiserat, gjorde sig också behovet av under- visning starkare gällande. Styrelsen vore därför av den uppfattningen. att det för fiskare vore av stor vikt att erhålla undervisning uti yrkesbetonade ämnen. I varje fall syntes det vara angeläget, att från det allmännas sida bereddes möjlighet för honom att erhålla dylik undervisning.
Visserligen hade svenska ostkustfiskarena i sin framställning avsett att
undervisningen skulle omfatta såväl fackliga som allmänbildande ämnen, men det lantbruksstyrelsen anförtrodda utredningsuppdraget syntes, i varje fall i första rummet, avse undervisning i fackämnen. Det syntes styrelsen också vara lämpligt att i första hand söka tillgodose behovet av undervis- ning uti ämnen, som hade mera direkt beröring med yrkesutövningen, all- denstund fiskare liksom andra hade möjlighet att för erhållande av under- visning i allmänbildande ämnen genomgå folkhögskola.
De yrkesbetonade ämnen, uti vilka möjlighet skulle beredas för fiskare att i viss närmare angiven omfattning erhålla undervisning, vore i huvud- sak följande: navigation och motorlära; fiskeredskapslära; båttyper, båt- modeller, ritningar till båtar; författningar rörande fiske och sjöfart; fiskeri- administrationen och åtgärder till fiskets stödjande m. m.; beredning av fisk; fiskhandel m. m.; organisation bland fiskare och föreningskunskap; naturlära för fiskare; fiskevård; fisket och industrien; fiskeri; geografi; samt meteorologi.
Dessa ämnen skulle i sin närmare angivna omfattning enligt lantbruks- styrelsens mening utgöra grundstommen till den undervisning, som skulle meddelas fiskare. Det vore givetvis möjligt, uttalade styrelsen, att den fram- tida erfarenheten kunde föranleda ändringar, begränsningar eller utvidg- ningar av undervisningsplanen. Vidare framhölls, att icke alla fiskare hade samma behov av undervisning i alla ämnen. Vissa delar såsom tillverkning av redskap, konstbefruktning, kläckningsanstalter, dammhushållning m. 111. hade knappast någon betydelse för västkustens yrkesfiskare men stor be- tydelse för fiskare vid insjöar, floder och ostkusten. Å andra sidan erbjöde undervisning exempelvis om andra länders fiske och om konventioner med främmande länder icke samma intresse för sötvattensfiskare som för väst- kustfiskarena. Vid uppgörandet av närmare undervisningsplan för olika kategorier fiskare finge givetvis tagas hänsyn härtill. För många fiskare på västkusten vore undervisning i engelska språket önskvärd, men då här— för'erfordrades en mera ingående undervisning under längre tid, hade sty— relsen icke ansett sig för det dåvarande böra föreslå någon undervisning i detta ämne.
Vid bedömandet av frågan, hur den ovannämnda undervisningen skulle på lämpligt sätt anordnas, erinrade lantbruksstyrelsen om de undervisnings- kurser i navigation och motorlära för fiskare inom Göteborgs och Bohus län vilka givits under en lång följd av år. Då dessa kurser började, förklarade fiskarena med bestämdhet, att nämnda undervisning borde meddelas vid kortare kurser, som måste ambulera mellan de olika fiskelägena. Fiskarena förmådde, anfördes det, icke underkasta sig den ekonomiska uppoffringen, som bleve en följd av att genomgå en längre kurs på främmande ort. Kur- serna hade sedermera varit och voro alltjämt ambulatoriska. När sedermera dylika kurser kommit att givas utmed större delen av landets kust, hade de överallt av samma anledning fått en ambulatorisk karaktär. Uti de allra
flesta i samband med utredningen inkomna yttrandena hade också starkt förordats, att undervisningen anordnades i form av ambulatoriska kurser. Bland annat hade västkustfiskarenas centralförbund föreslagit dylika kur— ser såsom enda form för undervisningen.
I de inkomna yttrandena hade endast Stockholms läns och stads, Kristian- stads, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens läns hus-* hållningssällskap uttalat sig för inrättandet av särskild skola för fiskeri- undervisning. De nämnda hushållningssällskapen utom Kristianstads läns förordade emellertid även bibehållande av de ambulatoriska kurserna.
För egen del ansåg lantbruksstyrelsen det givetvis önskvärt, att det inrät— tades en eller flera folkhögskolor eller fackskolor för fiskare, där de kunde erhålla undervisning såväl i medborgerliga ämnen som i mera yrkesbetonade ämnen. Men på grund av redan anförda skäl hade man anledning befara, att en sådan skola icke skulle få tillräckligt antal elever. Man rörde sig här , på ett område, där man finge försöka sig fram och låta erfarenheten visa,
I
om en fiskeribetonad folkhögskola lämpligen borde inrättas. Med den be- gränsning i undervisningens omfattning, som lantbruksstyrelsen i anslut— ning till det av Kungl. Maj:t givna utredningsuppdraget föreslagit, syntes inrättande av en fiskeriskola i den mening svenska ostkustfiskarnas central— förbund tänkt sig för det dåvarande icke vara erforderlig.
Lantbruksstyrelsens förslag innebar, att den utvidgade fiskeriundervis— ningen till _en början och försöksvis borde meddelas efter två linjer. De ovannämnda ambulatoriska kurserna borde bibehållas och utökas både be— träffande antal och omfattning. Två grupper av läroämnen borde helt över- låtas på ambulatorisk undervisning, nämligen dels navigation och motor- lära, i vilka ämnen förekom undervisning även vid ett par folkhögskolor i ' Göteborgs och Bohus län, dels ock de olika metoderna för beredning av fisk. Genom att utesluta dessa ämnesgrupper från undervisningen vid fasta sko— lor skulle också vinnas mera tid till övriga ovan angivna undervisnings- ämnen i längre undervisningskurser vid sådana skolor. Rörande undervis- ningen i sistnämnda ämnen uttalade lantbruksstyrelsen, att det kunde ligga nära till hands att, såsom svenska centralförbundet tänkt sig, på försök an- ordna undervisning vid en särskild avdelning vid en folkhögskola eller lantmannaskola i likhet med vad som vore fallet vid vissa folkhögskolor beträffande navigation och motorlära. Undervisningen finge då utsträckas över hela den tid dessa skolor påginge och eleverna i fiskeriämnena uppe- hålla sig vid skolan hela denna tid. Därigenom kunde, betonade lant- bruksstyrelsen, fiskerieleverna få tillfälle att i viss utsträckning även till- , ägna sig undervisning i de allmänbildande ämnen, varuti undervisning vid 1 nämnda skolor meddelades. Här komme emellertid svårighet för fiskarena att vara borta från fisket under längre tid att göra sig gällande. Dessutom syntes möta vissa svårigheter att å skolans schema finna plats för de spe- ciella fiskeriämnena. Därtill skulle undervisningen i fråga på det sättet kom-
ma att draga avsevärt ökade kostnader och stora svårigheter uppstå att an- skaffa kompetenta lärare. Lantbruksstyrelsen ville därför för det dåvarande stanna vid förslag, att under läsåret 1939/1940 anordnades två längre under- visningskurser i nyss angivna ämnen, en för västkusten och en för ostkusten. Dessa kurser, som skulle koncentreras till en tid av fyra är fem veckor var- dera, borde lämpligen kunna förläggas till folkhögskola eller lantmanna- skola. Kurserna skulle förläggas till tid, som vore lämplig för respektive sko- lor och som såvitt möjligt med hänsyn till fiskets utövande vore passande ' även för fiskarena. Det syntes lantbruksstyrelsen vara lämpligt, att den ena kursen förlades till Tyft och den andra vid någon folkhögskola inom Gävle— borgs län. Då emellertid denna senare kurs vore avsedd för både ostkust- och sötvattensfiskare och dessa fiskarekategorier ofta vid sidan av fisket även idkade något jordbruk, syntes även en på ostkusten lämpligt belägen lantmannaskola kunna komma i fråga. I anslutning till sitt ifrågavarande förslag framhöll lantbruksstyrelsen uttryckligen, att det givetvis vore önsk- värt, att eleverna vid kursen på västkusten omedelbart därpå fortsatte att genomgå folkhögskolekursen, liksom ock att eleverna vid kursen på ost- kusten genomginge den skola, vid vilken kursen anordnades, men man borde enligt lantbruksstyrelsen icke räkna med något tvång i detta hän- seende.
Skulle de sålunda tänkta två fiskerikurserna bliva eftersökta och slå väl ut, borde enligt lantbruksstyrelsen flera dylika kurser anordnas varje år och förläggas till folkhögskolor eller lantmannaskolor även vid andra delar av kusten och eventuellt även till dylika skolor belägna i de inre delarna av landet. Rektorerna vid respektive skolor borde stå som kursernas förestån- dare. Förslaget innebar vidare bland annat, att lantbruksstyrelsen skulle få i uppdrag att efter omständigheterna'bestämma, vid vilka skolor de två kurserna skulle hållas, samt att i samarbete med rektorerna vid veder- börande skolor uppgöra närmare undervisningsplan för kurserna och be- stämma tiden för deras hållande.
Lantbruksstyrelsen beräknade ett antal av tjugofem deltagare i varje kurs. Enligt styrelsens mening syntes kurser knappast böra anordnas för ett mindre antal än tio deltagare, dock ville styrelsen icke förorda, att ett minimiantal fixerades, då det syntes lämpligare, att styrelsen fick i uppdrag att efter omständigheterna bestämma om en kurs skulle hållas eller ej.
De sammanlagda kostnaderna för två kurser beräknades till omkring 10 000 kronor. Rörande de därmed avsedda ändamålen anförde lantbruks- styrelsen i huvudsak följande: Fiskeritjänsteman, som förordnades att med- dela undervisning vid kurserna, borde skäligen komma att åtnjuta ett arvode av 5 kronor per lektion; då andra lärare anlitades, borde räknas med en högre ersättning; kursernas föreståndare, som skulle mottaga anmälningar, sköta inkvarteringen och utöva tillsyn var och en för sin kurs m. m., borde givetvis också erhålla ett arvode, förslagsvis 200 åt 300 kronor.
Det finge anses nödvändigt, att deltagare icke behövde vidkännas några kostnader för deltagande i kursen. Då de i regel knappast kunde bära andra ekonomiska uppoffringar än dem, som bestode i förlust av arbets- förtjänst under kurstiden, borde åtminstone till en början räknas med att staten påtoge sig nämnda kostnader. Till kursdeltagarna borde sålunda utgå understöd motsvarande kostnaderna för kost och bostad, böcker och skriv— materiel samt resekostnader. För kost och bostad kunde kostnaderna be— räknas till 2 kronor per dag och för böcker och skrivmateriel till 12 kronor per deltagare. Reseersättningen syntes i genomsnitt per deltagare böra upp- skattas till 30 kronor. Därtill komme kostnader för lokal, annonser, under- visnings— och demonstrationsmateriel m. m.
' Om det framlagda förslaget till anordnande av nyssnämnda två kurser vunne statsmakternas bifall, borde lantbruksstyrelsen få i uppdrag att an- ordna kurserna i huvudsaklig överensstämmelse med det avgivna förslaget.
I fråga om de ambulerande kurserna i navigation och motorlära föreslogs en ökning av anslaget för ändamålet med 2 000 kronor.
I proposition till riksdagen 1939 upptogs lantbruksstyrelsens ovannämnda förslag. Föredragande departementschefen uttalade, att han funne det väl avvägt. Jordbruksutskottet, som den 21 februari 1939 yttrade sig över Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, hade i detta samman- hang även att behandla två inom riksdagen väckta motioner (I: 99, II: 101), i vilka yrkats, att riksdagen för anordnande av engelska språkkurser för . fiskarebefolkningen måtte anvisa ett belopp av femtusen kronor. Utskottet, som tillstyrkte Kungl. Maj:ts framställning, uttalade beträffande det i motio- nerna framförda yrkandet, att Ibehov av dylik språkundervisning för västkus— tens fiskarbefolkning förelåge. Såsom motionärerna antytt borde, uttalade utskottet i fortsättningen bland annat, de kunskaper i engelska, som fiska- rena kunde hava förvärvat i fortsättningsskolorna, kompletteras genom sär- skilt anordnade kurser. Sådana språkkurser syntes utskottet självfallet böra inriktas på att bibringa deltagarna de kunskaper i språket, som för dem vore av mest praktisk betydelse. Hur dessa kurser närmare borde anordnas, hade emellertid icke angivits i motionerna. Av flera skäl syntes det vara lämpligt, att denna fråga, däri inbegripet såväl kursernas anordnande som medels— behovet, närmare utreddes, innan särskilt anslag för ändamålet beviljades av riksdagen. Härvid stode det givetvis Kungl. Maj:t öppet att försöksvis anordna sådana kurser med anlitande av till förfogande stående medel. Då utskottet emellertid förutsatte, att Kungl. Maj:t ägnade spörsmålet erfor- derlig uppmärksamhet, syntes särskild åtgärd från riksdagens sida i anled- ning av motionerna icke erfordras. '
B i k sda gen beslöt i överensstämmelse med vad utskottet yttrat. På grund av detta beslut kommo under åren 1939—1940 kurser till stånd vid folkhögskolorna i Tyft i Göteborgs och Bohus län och i Forssa i Gävleborgs län. Vissa upplysningar rörande dessa kurser hava lämnats i kap. III.
Framställningar av Sveriges redareförening m. fl. sjötartsorganisationer i december 1942 samt svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse i februari 1943. I samband med Kungl. Maj:ts beslut den 4 juni 1943 om utredningsarbetets återupptagande överlämnades till de sakkunniga, för att tagas i övervägande vid deras fort- satta arbete, dels en framställning från Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksför- bundet och svenska stewartsföreningen av den 30 december 1942 om vid- tagande av åtgärder för anordnande vid yrkesskolorna —— företrädesvis i de större hamnstäderna _ av yrkeskurser för sjöfolk av manskapsgrad, dels ock en framställning i samma ämne av svenska kyrkans sjömansvårds- styrelse av den 23 februari 1943 jämte över framställningarna avgivna ytt- randen av kommerskollegium och skolöverstyrelsen. Rörande motiven mä följande utdrag anföras ur Sjöfartsorganisationernas framställning.
»Det förhåller sig så, att behovet av en rationell sjömansutbildning tidigare icke varit så markerat som nu. Den yrkeskunskap, som förut ombord i fartygen kun- nat bibringas det uppväxande släktet, visade sig kunna någorlunda fylla syftet att säkerställa rekryteringen av manskap i mera ansvarsfulla befattningar. Med tiden har emellertid situationen härutinnan förändrats. Utvecklingen under senare tid ombord i fartygen har nämligen i allt högre grad påvisat nödvändigheten av en ordnad yrkesutbildning jämväl för sjömannen såväl på däck som i maskin och köksavdelningen. Den förkortade arbetstiden med därav följande rationalisering av arbetet försvårar det fordom praktiserade förfaringssättet, att nybörjare i yrket , sattes i s. k. akterhand vid ett arbetes utförande för att på så sätt inhämta erfor- l derlig praktisk färdighet i detsamma. ' Den hårda internationella konkurrensen har även föranlett rederierna att med ! utnyttjande av skeppsbyggnadsindustriens möjligheter bygga fartyg, vilka för sin l skötsel fordra yrkeskunnigt folk i helt annan utsträckning än tidigare. Det torde [ icke kunna bestridas, att de moderna fartygen med sina dyrbara och invecklade ' framdrivningsmaskinerier och inrättningar för lastning och lossning samt lastens
bevarande i högre grad än tidigare kräva en kunnig och samvetsgrann personal. Den stora kapitalinvesteringen i handelsflottan och den framträdande roll, som sjöfarten spelar bland landets näringar, gör det även till ett samhälleligt intresse att tillse, det dugligt folk står till buds vid bemannandet av fartygen. Även ur sjö- säkerhetssynpunkt är detta nödvändigt.
Sjömansyrket har alltmera tenderat att bliva ett genomgångsyrke, vilket uppen- barligen icke är till gagn för vare sig utövarna av detsamma eller sjöfartsnäringen i sin helhet. I det långa loppet torde handelsflottan ej vara betjänt av en dylik ordning. En utbildning, varigenom en kärna av kurrnigt sjöfolk bildas, vore enligt organisationernas mening till stor nytta. På så sätt välutbildat sjöfolk ombord i fartygen komme att visa sig vara av synnerligt värde icke minst såsom förhands— män vid förekommande arbeten ombord.»
Organisationerna antyda följande mått på färdigheter och kunskaper, som vid anordnande —av yrkesutbildning för sjöfolket bör eftersträvas vad däcks- och maskinpersonalen angår, nämligen
i fråga om däckspersonalen: kunnighet i vissa elementära sjömansarbeten, såsom splitsning, knopning och enklare segelsömnad, grunderna för mål— ning, färdighet i kompassens avläsning, kännedom om vanligast förekom-
mande lod och loggar, varjämte bör förekomma någon övning i svenska och matematik; samt
i fråga om maskinpersonalen: elementära kunskaper i maskinskötsel, svarvning, smide och filning samt någon kännedom om ångmaskiners och motorers konstruktion, drivmedlens sammansättning och beskaffenhet, var- jämte bör förekomma någon övning i svenska och matematik.
Övningar i livbåtars handhavande och sjösättning föreslås skola före- komma i mån så kan ske.
De föreslagna yrkeskurserna avses ej skola bindas till viss ort utan in- rättas vid ett flertal anstalter för yrkesundervisning för att i så stor utsträck- ning som möjligt bereda ungdomen möjligheter till ett vidgat yrkesval. I sammanhanget påpekas vikten av en god grundläggande utbildning för dem _ bland sjöfolket, som efter fullgjord praktisk tjänst söka inträde vid naviga- tionsskolorna för vidareutbildning till befäl. Organisationerna förutsätta, att representanter såväl för redarna som för de ombordanställda skola beredas tillfälle att deltaga bland annat i uppläggningen av de ifrågavarande kur- serna, så att dessa komma att bedrivas på för sjöfarten mest ändamåls- enliga sätt.
Vad angår kökspersonalen uttalas, att den vid Göteborgs stads yrkesskolor anordnade kursen för utbildande av skeppskockar hittills varit väl besökt och visat sig i sin mån fylla ett länge känt behov. Det framhålles emellertid, att antalet kockar som därifrån utexamineras icke på långt när förslår för den erforderliga nyrekryteringen, varför det synes nödvändigt att även vid andra yrkesskolor inom landet anordna motsvarande kurser, där så är möjligt.
Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse hemställer, under åberopande av den av sjömansvården sedan länge ombesörjda kursverksamheten för sjö- folk samt av de skäl som anförts i ovannämnda organisationers framställ— ning, att sådan förändring av gällande författningar angående yrkesutbild- ning måtte vidtagas, att dessa författningar komma att avse även yrkes- utbildning för sjöfartsnäringen och att kurser för yrkesutbildning av sjömän måtte erhålla understöd ur anslaget till understöd åt kommunala och en— skilda anstalter för yrkesundervisning.
K o m m e r s k'ol le g i 11 m har i sitt yttrande, av den 30 mars 1943, ansett de spörsmål, som beröras i framställningarna, nära sammanhänga med de sakkunnigas utredningsuppdrag och framhåller angelägenheten av att riktlinjer för sjöfolkets yrkesutbildning bliva klarlagda, innan de efter- krigsproblem, vilka otvivelaktigt komma att inställa sig för sjöfartsnäringen efter fredsslutet, bliva aktuella.
S k 0 lö v e r sty r e ls e 11 delar i sitt, den 17 april 1943 avgivna ytt- rande kommerskollegii uppfattning om frågans nära sammanhang med de sakkunnigas uppdrag. Överstyrelsen uttrycker emellertid en viss tvekan, huruvida utbildningen inom sjöfartsnäringen, särskilt i vad den avser ut-
bildning av däcks- och maskinpersonal, bör inrymmas inom ramen för den yrkesutbildning, som åtnjuter understöd från nyssnämnda anslag. Härvid fäster överstyrelsen avseende vid att den teoretiska yrkesutbildningen för sjöfartsnäringen för närvarande meddelas huvudsakligen vid navigations- skolorna, som sortera under kommerskollegium, och att —— som ock sjö- fartsorganisationerna påpekat — den nu föreliggande yrkesutbildningsfrå- gan för manskapet står i visst samband med en fortsatt utbildning vid navi- gationsskolorna. Med hänsyn härtill har synts överstyrelsen böra övervägas, om icke den i framställningar—na avsedda utbildningsfrågan borde lösas på annat sätt än som föreslagits med kurser vid skolor för yrkesundervisning.
Riksdagen 1943. I samband med frågan om inrättandet av en särskild över— styrelse för yrkesutbildning behandlade 1943 års riksdag två motioner (1:268 och 11:386) i fråga om sjöfolkets yrkesutbildning. I motionerna hade yrkats, att riksdagen måtte besluta, att även yrkesutbildningen för sjö- folk i manskapsgrad förlades under nämnda överstyrelse samt att hos Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande yrkesutbildning för sjöfolk i manskapsgrad. Riksdagen fann starka skäl tala för att vid yrkesskole- väsendets utbyggnad hänsyn toges till behovet av särskild yrkesutbildning för sjöfolk av manskapsgrad. Detta slag av yrkesundervisning borde enligt riksdagens mening lämpligen falla under verksamhetsområdet för den nya överstyrelsen. I sammanhanget erinrade riksdagen om att Kungl. Maj:t i anledning av förberörda framställningar av Sveriges redareförening m. fl. organisationer samt svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse föreskrivit, att förevarande utredning av de sakkunniga skulle återupptagas.
Kap. X. De sakkunnigas förslag.
Sjöfolkets yrkesutbildning.
Av den föregående utredningen har framgått, att utvecklingen i allt snab- bare tempo framkallat åtgärder av statsmakterna för att tillgodose ett växande utbildningsbehov inom skilda yrkesområden. Framför allt gäller detta yrkesutbildningen inom hantverk och industri men även för jordbru- ket och delvis också för skogsbruket hava långtgående åtgärder vidtagits eller planerats. Vad angår sjömansyrket inskränka sig de av statsmakterna vid- tagna åtgärderna i utbildningsväg huvudsakligen till att avse, förutom befäl, endast skeppskockar och radiotelegrafister. _— Dock har Kungl. Maj:t nu— mera och så sent som den 26 januari 1945 efter ansökning av styrelsen för Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning medgivit, att för anord- nande våren 1945 vid nämnda skolor av vissa utbildningskurser för däcks- och maskinpersonal av manskapsgrad statsunderstöd'må utgå under de i kungörelsen den 4 november 1921 angående statsunderstöd till kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning stadgade villkor och förut— sättningar. —— Mot bakgrunden av de ifrågavarande förhållandena beträf— fande hantverket och industrien samt i betraktande av de revolutionerande omvälvningar, som under senare tid förekommit på fartygsteknikens alla om- råden, ter sig avsaknaden i största utsträckning av egentliga utbildnings— anstalter för det meniga sjöfolket såsom en allvarlig brist. De sakkunniga äro av den bestämda uppfattningen, att erforderliga åtgärder måste vidtagas för att åstadkomma rättelse härutinnan. De hålla före, att en verklig och gedigen yrkesutbildning för sjöns arbetare skulle —— med den erfarenhet som föreligger från andra yrkesområden —— utgöra ett viktigt bidrag till den höjning av sjömanskåren, som man sedan länge eftersträvar i vårt land och för vilka strävanden tillsättandet såväl av sjömansutredningen av 1931 som av nu förevarande sakkunnigberedning får ses såsom uttryck. Beträffande utbildningens närmare art kunna de sakkunniga inlednings— vis inskränka sig till en hänvisning till Sveriges redareförenings m. fl. orga- nisationers nyss återgivna framställning angående yrkesutbildning för sjöfolk. Vad änmesvalet beträffar, grundar sig denna väsentligen på ett av de sakkunniga med biträde av vissa experter på ett tidigt stadium av utredningen utarbetat preliminärt förslag, vilket under hand ställts till förfoga-nde för intresserade inom sjöfarten och sjömansvården för
att tjäna som underlag för en diskussion inom av frågan berörda kretsar samt vara tillgängligt vid anordnandet av den kursverksamhet, som under mellantiden förekommit. Det bör emellertid anmärkas, att de sakkunnigas nyssnämnda förslag upptog vissa ytterligare yrkesspecialiteter m. m., vilka icke synas ha vunnit beaktande i den ovannämnda framställningen. De sak- kunniga hava emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga att härutinnan frångå sitt nyssnämnda förslag. Samma förslag har för övrigt också, efter hänvändelse från dansk sida, stått till förfogande vid utarbetande av det förslag till yrkesutbildning av danskt sjöfolk, som återgives såsom bilaga Q och vilket för närvarande är under övervägande av vederbörande myndig- heter i Danmark.
Frågan om utbildningens närmare anordnande har varit föremål för ingående överväganden av de sakkunniga.. Under utredningens gång hava de sakkunniga, som även dryftat tanken på inrättandet av fri— stående sjömansskolor och eventuellt, i viss anslutning till sådana skolor, också segelfartygsutbildning för nybörjare i däckstjänst, blivit alltmera övertygade om ändamålsenligheten ur olika Synpunkter av att i stället an- knyta utbildningen till yrkesskolorganisationen. De sakkunnigas uppfatt- ning i nu förevarande hänseende står i god överensstämmelse med 1943 års riksdags uttalande, att starka skäl synts tala för att vid yrkesskolväsendets utbyggnad hänsyn tagas till behovet av särskild yrkesutbildning för sjöfolk av manskapsgrad samt att detta slag av yrkesutbildning lämpligen bör falla under överstyrelsen för yrkesutbildning.
De sakkunniga hava sökt med ledning av tillgängliga uppgifter siffermäs- sigt uppskatta behovet av utbildningsmöjligheter. De hava därvid räknat med en årlig nyrekrytering till yrket av 3 000. Normalt skulle alltså krävas samma antal utbildningsmöjligheter. Beräkningen har emellertid mest teo- retiskt intresse, då det ju icke är fråga om obligatoriskt deltagande i utbild- nintgskurserna och många sjömän säkerligen icke vilja underkasta sig den uppoffring av tid och pengar, som ett kursdeltagande måste medföra sett på kort sikt. Därtill kommer behovet av kompletterande utbildning beträf- fande även sjömän av.något äldre årgångar, vilka med den brist på kvalifi— cerade arbetsledare såsom timmermän och båtsmän samt deras motsvarig- heter i fartygens maskinavdelningar, som under senare tid rått, icke erhållit tillräcklig handledning i utförandet av vissa sjömansarbeten- och dylikt, som ankommer på en god sjöman att kunna. Hur stor kontingent av sjömän av de båda nämnda kategorierna, som kan påräknas för kursverksamheten, låter sig icke på förhand beräkna. Emellertid föreligger grundad anled— ning att antaga, att deltagarantalet icke kan förväntas bliva alltför stort, om icke någon direkt och påtaglig fördel därav står att vinna för veder- börande. Härvid synes icke återstå annan utväg än överenskommelse av- talsvägen mellan vederbörande fackorganisationer.
De sakkunniga hålla bestämt före att, för att syftet med de föreslagna åtgärderna skall kunna nås fullt ut, en sådan överenskommelse mellan fack- organisationerna måste komma till stånd. '
De sakkunniga hava ägnat—ingående uppmärksamhet åt frågan om ford- ran å viss föregående tjänst till sjöss för att bliva antagen för utbildningen, och hava de funnit övervägande skäl tala för en sådan anordning såsom regel. Bland dessa skäl må nämnas angelägenheten både ur samhällets och den enskildes _synpunkt, att kostnader icke i onödan nedläggas på förhands- utbildning av personer, som måhända icke tåla sjön eller eljest äro mer eller mindre oförmögna att förlika sig med sjömanslivets speciella förhållanden. Vidare kommer utbildningen otvivelaktigt'att vinna i effektivitet, om elc— verna redan vid inträdet äga den elementära kännedomen om yrket och de hjälpmedel, som däri komma till användning. Ur sist angivna synpunkter föreligger anledning till visst undantag i allmänhet från regeln, nämligen i fråga om elever i utbildningsanstalt för den mindre sjöfartens och fiskets behov, såsom kommer i det följande att närmare utvecklas i samband med förslag om sådan anstalt. Undantag från regeln synes även i vissa andra fall —— dispensvis — böra kunna medgivas, exempelvis för det fall, att till- räckligt antal elever med förutsatt sjötjänst icke anmäla sig till den kurs det gäller. De sakkunniga vilja för sin del föreslå, att den nämnda fordran på föregående sjötjänst bestämmes till dylik tjänst under sammanlagt minst ett år.
Den moderna yrkesutbildningen bygger på växelverkan mellan teori och praktik. Med beaktande av grunderna härför föreslå de sakkunniga ytter- ligare, att utbildningen fördelas på två perioder med tillräckligt uppehåll emellan för att den, som önskar förkovra sina färdigheter utöver den grund- läggande kursens schema, skall hinna förvärva erforderlig praktik till sjöss för deltagande i en efterföljande påbyggnadskurs.
Den grundläggande, »lägre» kursen hör erhålla en Omfattning av tolv veckor, under det att för påbyggnadskursen, den »högre» kursen, torde vara tillräckligt med åtta veckor. Vid överarbetning av ovannämnda preli- minära förslag till vissa kursplaner hava de sakkunniga anlitat biträde av direktören för Stockholms stads skolor för yrkesundervisning Konrad An- dersson. Direktör Anderssons utredning efter direktiv av de sakkunniga återgives i bilaga I. De sakkunniga hava, efter anlitande av expertis jämväl av verkställande direktören i Sveriges fartygsbefälsförening, sjökaptenen Wilhelm Rosendahl och verkställande direktören i svenska maskinbefäls-. | förbundet Anders Söre, enat sig om följande förslag till kursplaner för ' respektive däckspersonal och maskinpersonal. ;
Däckspersonal.
L ä g r e k u r s 0 m 1 2 v e 0 k 0 r: sjömanskap 48 timmar, sjömansslöjd 120 timmar, båtkunskap (livbåtsövningar) 48 timmar, materielvård och varukännedom 84 timmar, matematik 60 timmar, författningskunskap 36 timmar, engelska språket 30 timmar, ämne eller ämnen efter fritt val (före- läsningar) 12 timmar, personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall 24 timmar, simning och livräddning 18 timmar, gymnastik 24 timmar; tillhopa 504 timmar motsvarande 42 timmar i veckan.
Högre kurs om 8 veckor: navigation och sjömanskap 68 timmar, sjömansslöjd 48 timmar, matematik 48 timmar, författningskunskap 32 tim- mar, svenska språket 48 timmar, ämne eller ämnen efter fritt val (föreläs— ningar) 12 timmar, personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall 20 timmar, simning och livräddning 12 timmar samt gymnastik 16 timmar; tillhopa 304 timmar motsvarande 38 timmar i veckan.
Maskinpersonal.
Lägre kurs om 12 veckor: maskinkunskap (inberäknat materiel- vård och varukännedom) 72 timmar, praktiskt arbete 180 timmar, båtkun- skap (livbåtsövningar) 48 timmar, matematik 60 timmar, författningskun- skap 36 timmar, engelska språket 30 timmar, ämne eller ämnen efter fritt val (föreläsningar) 12 timmar, personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall 24 timmar, simning och livräddning 18 timmar, gym- nastik 24 timmar; tillhopa 504 timmar motsvarande 42 timmar i veckan.
Högre kurs om 8 veckor: maskinkunskap (läskurs) 40 timmar, maskinkunskap, praktiskt arbete 104 timmar, matematik 48 timmar, för- fattningskunskap 24 timmar, sven-ska språket 32 timmar, ämne eller ämnen efter fritt val (föreläsningar) 12 timmar, personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall 16 timmar, simning och livräddning 12 tim- mar, gymnastik 16 timmar; tillhopa 304 timmar motsvarande 38 timmar i veckan.
Rörande kursomfattningen i de särskilda ämnena få de sakkunniga hän- visa till bilaga II, som utarbetats bland annat i samråd med ovannämnda experter.
Efter ämnets art avses undervisningen skola försiggå i lärosal, arbetslokal eller å fartyg, vartill kommer behov av föreläsningssal samt av tillgång till gymnastiksal och badinrättning, allt enligt fördelning som framgår av den nyssnämnda bilagan 1. För att för verksamheten erforderliga lokaler skola kunna i tillräcklig utsträckning utnyttjas och med hänsyn till erforderlig lärarpersonal, har det synts de sakkunniga nödvändigt att räkna med kon- tinuerliga kurser under hela året med uppehåll endast under viss del av sommaren samt omkring jul och nyår. Tyngdpunkten av verksamheten
måste emellertid med hänsyn till rådande säsongarbetslöshet inom sjömans- yrket under månaderna januari—mars och in i april under alla förhållanden tänkas förlagd till dessa månader. De sakkunniga hava därför räknat med att vid skola av ifrågavarande slag skall under nämnda månader pågå undervisning i tre parallellavdelningar för vardera däcks- och maskinper- sonalen, varje avdelning med 15 deltagare; under övriga delar av året torde åtminstone icke såsom regel elevtillströmningen bliva av den omfattning, att en uppdelning av eleverna på olika avdelningar blir erforderlig..Vad nyss sagts, gäller om den lägre kursen. Vad den högre kursen beträffar, synas kurser av detta slag böra beräknas till allenast en per skola och år för var- dera däcks- och maskinpersonalen och av motsvarande skäl som ovan nämnts förläggas till årets första månader. Även sådan kurs är beräknad för 15 deltagare.
Det ovanstående förslaget till kursplaner bygger i väsentliga hänseenden på erfarenheter från den tidigare omfattande kursverksamheten för sjömän, men denna erfarenhet kan, i betraktande av de speciella förhållanden, under vilka verksamheten tillkom och bedrevs, ej anses tillräcklig för ett definitivt ståndpunktstagande, när det gäller utformning av planerna på längre sikt. De sakkunniga anse därför, att överstyrelsen för yrkesutbild- ning bör äga befogenhet att vidtaga de ändringar i kursplanerna, som må befinnas lämpliga efter vunnen praktisk erfarenhet i tillräcklig omfattning rörande desamma.
De sakkunniga hade från början icke ansett nödvändigt att låta sitt för- slag omfatta även särskilda yrkeskurser för kökspersonal, all- denstund redan tidigare meddelade bestämmelser medgiva inrymmandet av sådana kurser i yrkesundervisningsanstalternas verksamhet och detta slag av utbildning i och för sig med viss fördel låter sig anordna vid anstalter av befintligt slag. Emellertid synas icke de nuvarande faktiska utbildnings- möjligheterna fullt ut motsvara det behov, som kan antagas gälla under normala förhållanden. Därtill kommer angelägenheten av att bereda för- kovringsmöjligheter för sjömän av denna kategori, som genom praktik till sjöss förvärvat erforderlig kännedom om de speciella förhållanden, som äro för skeppskockyrket utmärkande och de särskilda fordringar som dessa för- hållanden medföra i yrkesutövningen på olika slag av fartyg och i skilda trader. Det har vidare visat sig ur praktisk-organisatorisk synpunkt lämp- ligt att samordna den ifrågavarande utbildningen med den övriga här före- slagna yrkesutbildningen i vissa hänseenden. Bland annat har synts önsk- värt att bereda de elever det gäller tillfällen till måltider till billigast möjliga priser. Detta syfte vinnes på ett naturligt och lämpligt sätt, om matlag- ningen av kockeleverna i viss omfattning avses för samtliga elevers behov. Därvid har förutsatts, att elevernas måltider tillhandahållas till självkost— nadspris. Med hänsyn till det anförda ha de sakkunniga slutligen icke tve-
kat att avse inrättande vid skola av ifrågavarande slag jämväl av utbild- ningskurser för skeppskockar.
Beträffande skeppskockyrket göra sig, i anslutning till vad som nyss an- förts i fråga om skeppskockutbildningen vid vissa redan befintliga anstalter, icke i full utsträckning eller med samma styrka gällande motsvarande skäl. som föranlett de sakkunniga att vad däcks- och maskinpersonalen beträffar föreslå, att i regel skall fordras viss tids föregående tjänst till sjöss för in- träde i här tilltänkta utbildningsanstalter. Härvid är att beakta, att platstill- ! gången för nybörjare inom skeppskockyrket är väsentligen mindre än mot- svarande tjänstetillgång inom övriga ifrågavarande tjänstegrenar, icke bara absolut utan även relativt taget.
Med beaktande av vad nyss framhållits, föreslås-, att kurserna läggas dels såsom kurser för nybörjare, dels ock såsom kurser för sjömän i yrket; för de senare torde höra, i analogi med vad som föreslagits beträffande däcks- och maskinpersonalen, uppställas fordran på ett års föregående praktisk tjänst till sjöss för inträde i kurs. De förra kurserna måste givetvis bliva jämförelsevis mera omfattande med hänsyn till det elevklientel det gäller, under det att de senare kurserna, vilka synts lämpligen böra uppdelas i en »lägre» och en »högre» kurs, torde kunna göras betydligt kortare. Kur- serna föreslås skola omfatta, nybörjarkurs omkring 34 veckor, nyssnämnda »lägre» kurs 12 veckor och den »högre» kursen 8 veckor. Sistnämnda kurs är avsedd för dem, som efter genomgång av den »lägre» kursen och där— efter förvärvad ytterligare praktik till sjöss, vilja utbilda sig vidare inom yrket med tyngdpunkten lagd på fartygens provianteringsförhållanden och vad därmed har samband, särskilt i fråga om längre resor och på avlägsna farvatten. Detta slag av utbildning torde få anses vara av särskild betydelse för blivande stewarder.
Nybörjarkursen är beräknad för 12 deltagare och avses skola anordnas under tiden mars—december med uppehåll en månad under sommaren. Den »lägre» kursen avses skola rymma 24 deltagare i två avdelningar med 12 elever i varje och förläggas till januari—april, parallellt med vissa övriga ovannämnda sjömanskurser under samma tid. Den »högre» kursen om 8 veckor, likaledes med 12 deltagare, avses skola infalla under månaderna januari—mars.
Kurserna ansluta sig vad ämnesvalet beträffar till vissa kurser för skepps- kockar, för vilka nårmare redogörelse lämnats i en föregående del av ut- redningen. I kurserna avses sålunda skola ingå, förutom matlagning såsom huvudämne, jämväl tvätt och rengöring av kläder; närings- och födoämnes- lära med varukännedom, matlagningslära och matsedelsteknik, material- och verktygslära samt bostadsvård; yrkesräkning, bokföring, uppsats- och affärsskrivning samt ekonomilära; engelska språket; yrkes- och arbetslag- stiftning; allmän hygien och yrkeshygien; gymnastik och idrott samt sim- ning och livräddning. Tillhopa avses undervisningen, i anslutning till be-
räkningar i bilaga I, skola omfatta i nybörjarkursen omkring 1 560 timmar (med inlagt frivilligt ämne omkring 1 600 timmar) och i den lägre kursen 480 timmar, motsvarande 1 veckotimmar 46 (resp. 47) för nybörjarkursen och 40 för den lägre kursen. Det mindre antalet veckotimmar för den lägre kursen i jämförelse icke blott med nybörjarkursen utan också med mot- svarande lägre kurser för däcks- och maskinpersonalen sammanhänger med . intresset av att söka nedbringa behovet av undervisningslokaler så långt som | möjligt. En ökning av undervisningstiden i matlagning i den lägre kursen åtminstone med ett par timmar i veckan skulle i och för sig hava varit önsk— värd. Då emellertid en sådan ökning med hänSyn till storleken av elev- antalet i olika parallellavdclningar och i den högre kursen mäste hava förut— satt en dubblering av skolans köksutrymmen, hava de sakkunniga ansett sig böra inskränka sitt förslag beträffande antalet undervisningstimmar i ) matlagning (samt tvätt och rengöring av kläder) i den lägre kursen till att avse allenast 23 timmar i veckan. (
För den högre kursen hava de sakkunniga avsett en veckotimplan av samma omfattning som för den lägre kursen, med de jämkningar i av— ( seende å undervisningens innehåll, som betingas av kursens syfte sådant ) det nyss angivits. (
Liksom i fråga om kurserna för däcks- och maskinpersonalen förutsättes, ( att överstyrelsen för yrkesutbildning skall äga befogenhet att vidtaga de , jämkningar i avseende å ovanstående kursplaner, som må befinnas erfor— derliga med hänsyn till erfarenheten.
i
En fullständig skola enligt de sakkunnigas förslag skulle i överensstämmelse med det ovan anförda lämna plats för 90 elever av kategorien däckspersonal, lika många av maskinpersonalen, 48 av köks- personalen, eller sålunda för tillhopa 228 elever av samtliga kategorier varje år.
De sakkunniga hava antagit inrättandet av fyra sådana skolor anslutna till yrkesskolorganisationen, av vilka förslagsvis en i Stockholm, en i Göte- borg, en i Hälsingborg (eller möjligen Malmö) och en i Kalmar (eventuellt annan lämplig stad på ostkusten). För platsvalet har varit bestämmande dels vederbörande städers och landsändars karaktär av sjöfolkscentra, dels den påräkneliga tillgången av lärarkrafter.
Om alla dessa fyra skolor komma till stånd, skulle plats beredas för 912 4 elever per år, vilket antal väl icke täcker det teoretiska behovet men torde ( motsvara ett antagbart praktiskt behov under normala förhållanden, såvitt i nu kan bedömas och under förutsättning, att intresset för saken f rån veder- börande fackorganisationers sida medför sådan överenskommelse som ovan nämnts.
Det ovannämnda förslaget till kursplaner avser utbildning av sjömän för handelsflottan i allmänhet men ej särskilt för den mindre sjöfarten
; i i
och fisket. Otvivelaktigt gör sig ett starkt behov gällande av en för denna sjöfart avpassad utbildning med hänsyn till de krav på yrkesfärdig- het, som måste ställas på sjömännen på de mindre och minsta fartygen. En sjöman på ett litet fartyg med ett fåtal besättningsmän måste sålunda vara insatt, icke bara i däckstjänstens förhållanden, utan i erforderlig utsträck- ning även i maskineriets skötsel, varjämte i många fall fordras, att han skall kunna handhava även matlagningen ombord.
Det nämnda behovet har dokumenterats genom en framställning i ämnet till Kungl. Maj :t från Göteborgs och Bohus läns landsting den 27 november 1944. Framställningen avser omorganisation av den nuvarande verkstads- skolan i Lysekil för arbetslös ungdom till en central verkstadsskola, even- tuellt till en filial av en sådan skola, med utbildning i särskilda avdelningar för sjömän och båtbyggare. De kursplaner, som tillhöra förslaget, hava så- vitt angår utbildningen av menigt sjöfolk utarbetats efter samråd med de sakkunniga. Kursplanerna återgivas i bilaga III.
De föreslagna kurserna för sjömän äro av två slag: kurser närmast av- sedda för yngre och dessutom särskilda kurser för äldre (18—30 år). De förra kurserna avse dels utbildning för menig sjötjänst under tre perioder, varje period om 31/2 månader, med lika långt uppehåll mellan perioderna för att bereda tillfälle till praktik inom yrket, dels ock utbildning till befäl (fiskeskepparexamen) i två, huvudsakligen teoretiska påbyggnadskurser, vardera omfattande 5 veckor, med viss tid för praktik mellan kurserna.
I kurserna för äldre avses skola meddelas undervisning för fiskeskeppar- examen samt viss motorskötarutbildning i två kurser om 3 och 2 månader med visst uppehåll mellan kurserna för praktisk tjänst. Dessa kurser om- fatta — liksom de nämnda påbyggnadskurserna för yngre sjömän — med hänsyn till sitt ändamål i övervägande grad teoretisk undervisning.
Frågan om befälets utbildning är för närvarande under övervägande av särskilda, på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1943, av chefen för handelsdepartementet tillkallade utredningsmän. De sakkunniga hava med hänsyn härtill funnit det ligga utom området för sitt uppdrag att taga ställ- ning till de föreslagna kursplanerna till den del de huvudsakligen avse så- dan utbildning. Det synes emellertid de sakkunniga naturligt, att då fiske- skepparkåren till stor del — om icke rent av till större delen — rekryteras just ur den befolkning, för vilken den föreslagna sjömanSSkolan i första hand avses, fiskeskepparexamen i viss utsträckning också bör kunna avläg- gas vid skolan, helst som fordringarna för dylik examen med hänsyn till den jämförelsevis lägre behörighet som därmed avses icke för närvarande äro eller i fortsättningen kunna göras alltför omfattande. De sakkunniga se i en sådan anordning en parallell i viss mån till den utbildning, som bedrives vid vissa folkhögskolor med undervisning, förutom i de vanliga folkhögskole- ämnena, även i Specialämnen som ingå i sjömansutbildningen med viss be- fälsbehörighet såsom mål.
Ovannämnda kurser om tre perioder för utbildning för menig sjötjänst omfatta följande ämnen med nedanstående antal undervisningstimmar i de olika ämnena:
Praktisk undervisning i Teoretisk undervisning i
kurserna kurserna 1 2 | 3 | S:a 1 2 3 S:a
Sjömanskap .................. — -—— —— -— 10 1 O -— 20 Sj ömansslöjd .................. 160 1 61 —— 321 — —— —— -— Navigation .................... _ 10 20 30 -— 1 5 25 40 Båtkunskap (livbåtsövningar) . . 30 10 — 40 — — —— — Materielvard och varukännedom 25 1 5 1 0 50 10 1 0 10 30 Matematik .................... —— —- — — 25 20 15 60 Förtattningskunskap .......... — — —— — —- -—— 20 20 Hygien ...................... — —— _ —— 10 10 — 20 Simning, gymnastik ............ 45 45 45 135 — —- — —- Föreläsningar .................. —— —— _- — —— 2 2 4 Svenska språket .............. — — —— —— 15 13 — 28 Motorlära .................... _ 30 525 555 —— —- 48 48 Fysik med elektricitetslära —— 148 — 148 25 30 — 55 Matlagning .................... 320 161 —- 481 25 1 0 -— 35 Telegrafi (signalering) .......... 20 20 —— 40 —— —— _— ——
Summa 600 600 600 1 800 120 120 12 380
I kurser, som senast nämnts, avses skola utbildas 45 elever årligen. Det är att märka, att den ungdom som skolan i första hand vänder sig till, kan antagas på få undantag när vara uppvuxen i den närmaste kontakt med sjölivets förhållanden och härunder från yngsta år hava förvärvat, för- utom viss vana vid sjön såsom färdväg under växlande vind- och väderleks- förhållanden, även en icke obetydlig förtrogenhet med båtar och redskap av olika slag samt deras skötsel. De sakkunniga hava därför icke ansett erforderligt, att, såvitt angår kurserna företrädesvis för yngre, krav upp- ställes på föregående tjänst till sjöss, på sätt i det föregående föreslagits såsom regel i fråga om vissa andra kurser. I överenssstämmelse med vad som gäller för fiskeskepparexamen vid av staten understödd anstalt för under- visning i navigation åt fiskare (befälsförordningen & 13 mom. 2), ifråga- sättes nu icke heller sådant krav beträffande vissa ovannämnda sjömans- kurser med undervisning fram till nämnda examen.
De sakkunniga hava funnit det ovanstående förslaget till kursplan väl ägnat att läggas till grund för en försöksverksamhet parallell med en verk- samhet enligt de sakkunnigas förslag i det tidigare.
Av den förestående principiella uppläggningen har framgått, att staten i fråga om sjömansutbildningen såvitt nu är i fråga, bör inskränka sig till att bestämma grunderna och villkoren för sin medverkan till yrkesskolorga- nisationens utbyggnad med utbildningskurser för sjömän ( sjömansskola).
% » i %
Initiativet till upprättandet av sådan skola förutsättes alltså skola tillkomma vederbörande huvudman för kommunal yrkesutbildningsanstalt eller central verkstadsskola.
Då sjömansskolorna avses skola mottaga elever från hela landet och icke endast från vissa lokalt begränsade områden och sålunda få karaktär av riksskolor, torde det vara nödvändigt, för att den tilltänkta utbyggnaden skall komma till stånd och verksamheten säkerställas, att vederbörande kommuner åtminstone icke åsamkas mera väsentliga utgifter för ändamå— let. Härutinnan vilja de sakkunniga åberopa grunderna för Kungl. Maj:ts beslut den 16 oktober 1942 angående statsbidrag till kvarnskolan i Marie- stad och 1944 års riksdags beslut, efter proposition av Kungl. Maj:t angå— ende bidrag till anordnande av kurser för utbildning av elektriska installa- törer. I bäda fallen gälla, på grund av att vederbörande yrkesskolstyrelser ansetts icke utan vidare hava intresse av att anordna andra utbildningskur— ser än som motsvara det lokala behovet, förmånligare bidragsgrunder än för kommunala yrkesundervisningsanstalter i allmänhet och vad beträffar instal- latörskurserna till och med förmånligare än som gälla för centrala verkstads— skolor på grund av förhandenvarande proportion mellan olika kostnads- element beträffande sådana kurser. Vad angår kvarnskolan i Mariestad utgår, ur anslaget till understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervis- ning, statsbidrag dels till rektorsarvode med 3 000 kronor, dels till avlöning åt lärare med belopp, motsvarande hela avlöningskostnaden, dock högst 50 procent utöver vad som i sådant hänseende kunnat tillerkännas skolan enligt bestämmelserna i kungörelsen den 4 november 1921 angående stats- understöd till kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning, dels ock i övrigt enligt bestämmelserna i nämnda kungörelse. Vad angår kurserna för elektriska installatörer bestridas driftkostnaderna i den mån de icke täckas av elevavgifter — 20 kronor per elev _— helt av statsmedel; huvudmännen hava endast att tillhandahålla lokaler med den erforderliga utrustningen. Statsbidraget utgår ur ett särskilt anslag å riksstaten å 27 600 kronor. Anslaget har förslagsanslags natur.
Att staten rörande de elektriska installatörskurserna helt påtagit sig drift- kostnaderna och icke blott en större del av desamma sammanhänger även med att dessa kurser avse utbildning för ett yrke, beträffande vilket staten uppställer obligatoriska kompetenskrav.
När det gäller att bedöma bidragsgrunderna till de föreslagna utbildnings- anstalterna för sjöfolk, har man att beakta, förutom deras tilltänka karaktär av riksskolor, bland annat följande förhållanden.
I fråga om säkerheten till sjöss gäller i vårt land en omfattande lagstift- ning. Den grundläggande föreskriften innefattas i 5 a % sjölagen, däri det bland annat heter, att fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt och — med undantag för viss lokalfart — icke må hava mindre däcksbe- sättning än som jämte befälet är i vardera av två vakter tillräcklig för
skeppstjänsten å däck, medan fartyget är i gängl, ej heller, om det är ång- fartyg, mindre maskinbesättning än som jämte maskinbefälet är i vardera av två vakter tillräcklig för skeppstjänsten i maskinen under fartygets gång. Närmare föreskrifter om vad i detta och vissa andra i paragrafen berörda avseenden skall iakttagas, utfärdas av Konungen. Bland stadganden, som i anslutning till 5 a % sjölagen utfärdats, må nämnas 3 och 4 %% förordningen angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg den 9 december 1932. Enligt nämnda 3 % må icke maskindrivet fartyg på långresa å utom— europeiska farvatten, Medelhavet och Svarta Havet häri ej inbegripna, hava mindre maskinbesättning än som jämte maskinbefälet är i envar av tre vak- ter tillräcklig för skeppstjänsten i maskinen under fartygets gång. Vidare må den del av maskinbesättningen, som ständigt erfordras för fartygets framdrivande å sagda farvatten, lämpare och smörjare således undantagna, icke utan tvingande skäl fördelas på mindre än tre vakter. I 4 % givas före- skrifter om antalet godkända båtmän å maskindrivet passagerarefartyg, som nyttjas i utrikes fart och därvid avlägsnar sig mera än 20 nautiska mil från närmaste land. Med godkänd båtman förstås enligt samma paragraf varje man av besättningen, som enligt behörigen utfärdat intyg dels äger tillräck- lig övning i allt med båtars utsättande förbundet arbete och i hanterandet av åror, dels äger kännedom om och färdighet i manövrering av båtar, dels ock är i stånd att riktigt uppfatta och besvara order rörande båttjänsten. Sådant intyg utfärdas, enligt fastställt formulär, av nautiskt utbildad far- tygsinspektör eller annan nautiskt utbildad person, som kommerskollegium därtill utsett. Båtmansintyg, utfärdat av utländsk statsmyndighet, må av kommerskollegium förklaras skola äga enahanda giltighet som om det ut- färdats i den ordning som nyss sagts. Vidare åligger det jämlikt Sjölagens 26 & befälhavaren att tillse, att fartyget är i samtliga de avseenden, som i 5 a % omförmälas, i behörigt skick. Straff för åsidosättandet av denna skyl- dighet stadgas i 292 & sjölagen.
Ovanstående bestämmelser angående bemanningen kompletteras i till- lämpningen av vissa föreskrifter i sjöarbetstidslagen, för vilken särskild redogörelse lämnats i det föregående.
För kontroll å efterlevnaden bland annat av bestämmelserna röra-nde far- tygs bemanning är sörjt genom föreskrifter i lagen om tilISyn av fartyg den 16 oktober 1914 samt förordningen med närmare föreskrifter angående sist— nämnda lag den 31 december 1914. Särskilt må framhållas stadgandet i lagens 24 % därom, att vederbörande tillsynsmyndighet äger att, bland an- nat, för det fall att fartyget är så illa bemannat, att resa därmed skäligen kan antagas föranleda livsfara för dem, som äro ombord, i erforderlig ut- sträckning förbjuda fartygets nyttjande, intill dess missförhållandet blivit undanröjt. Vidare innehåller kun-görelsen angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. den 9 juni 1939 vissa föreskrifter till kontroll av bemanningsförhållandena.
; i 1 i |
1 Den 14 december 1943 har Kommerskollegium, med stöd av 31 ånyttjandeförordningen , den 9 december 1932, utfärdat kungörelse med närmare föreskrifter rörande särskilda säker- :
hetsåtgärder vid nyttjande av fartyg vid krig eller krigsfara. I 4 & stadgas följande: »Å fartyg skola, där det är under gång, såväl dag som natt förefinnas på däck en utkiksman, en rorsman och, om fartygets bruttodräktighet uppgår till 200 registerton eller mera, en man för avlösning och övriga förekommande sysslor. Understiger fartygets bruttodräktighet , 1 000 registerton, må vakthavande fartygsbefäl inräknas i den personal, som sålunda skall förefinnas på däck.» Bestämmelsen äger tillämpning i fråga om svenskt handelsfartyg, när ,- det nyttjas till sjöfart utanför svenskt farvatten.
Bortsett från vissa föreskrifter angående befälet, radiotelegrafister och båtmän uppställes i den ifrågavarande lagstiftningen icke någon fordran på kompetens för den ena eller andra befattningen ombord. Såsom av upp- lysningar i en föregående del av betänkandet framgått, har emellertid Sve- irige ratificerat en internationell konvention bland annat rörande beman- ningen av fartyg, visserligen under förbehåll för ratifikation av en hel del ,främmande länder. I konventionen lämnas föreskrifter bland annat rö- irande minimiantal av däcksbemanning, kvalifikationer för sådan bemanning %samt proportionen mellan mera eller mindre kvalificerade däcksmän. I sist— nämnda hänseenden utgå bestämmelserna från att erforderlig yrkesfärdig- het förvärvats under viss tids arbete till sjöss. Då den förutsatta mera all- Wmänna anslutningen ännu icke ägt rum har, såsom nämnts, konventionens "bestämmelser rörande bemanningen åtminstone tills vidare icke införlivats Åmed lagstiftningen i vårt land. . Om redan ett i författningsväg fastslaget kompetenskrav av den natur, :som gäller i fråga om elektriska installatörsyrket, ansetts motivera Särskilt iförmånliga bidragsgrunder i fråga om kostnaderna för utbildningen för 'yrket, så synes det de sakkunniga uppenbarligen föreligga ett icke mindre fog för att på motsvarande sätt säkerställa utbildningsmöjligheterna för sjö- &mansyrkets utövare, i fråga om vilka i anslutning till vad nyss nämnts, i .trots av sjösäkerhetens fordringar, icke ifrågasatts annat kompetenskrav än , som består i fordran å viss tids arbete i själva yrket men utan någon garanti "'vad beträffar kvaliteten av den utbildning som i arbetet erhålles. ' De sakkunniga skulle anse härav motiverat, att för utbildningen finge 'avses statsbidrag enligt motsvarande, jämväl i detta fall förmånligare grun- der, som gälla för elektriska installatörer, om icke förelåge särskild anled- ning för vissa kommuner att påtaga sig åtminstone mera nämnvärda kost- nader för utbildningen. Uppenbarligen är detta fallet med sådana större städer, som åtnjuta väsentliga fördelar i skatteinkomsthänseende av sjö- farten.
De sakkunniga hava med hänsyn härtill ansett sig kunna stanna vid för- slag om statsbidrag för utbildningen enligt i huvudsak motsvarande grun- der, som gälla för centrala verkstadsskolor. Såsom Ovan har framgått utgår förslaget från Göteborgs och Bohus läns landsting från denna grund för bidragets beräkning.
I överensstämmelse med vad som gäller för centrala verkstadsskolor bör undervisningen som regel vara avgiftsfri.
För Sjömansskolan avses en fö r e s tå n (1 a r e med ställning såsom avdelningsförcståndare vid den kommunala undervisningsanstalt eller cen- trala verkstadsskola det gäller. Till föreståndare synes böra utses lärare vid Sjömansskolan.
De sakkunniga hava i samråd med yrkesskoldirektör Andersson antagit
lärarbehovet sålunda: 1 årsanställd lärare i sjömanskap, sjömans- slöjd, matematik, navigation och båtkunskap, 2 under tre månader anställda lärare i samma ämnen, 1 årsanställd lärare i maskinkunskap (teoretisk och praktisk), 1 under tre månader anställd lärare och erforderligt antal tim- lärare i sistnämnda ämne, 1 årsanställd lärare i matlagning m. m., 1 under tre månader anställd lärare i sistnämnda ämne, timlärare i yrkesräkning m. m. för kockpersonalen samt vidare erforderligt antal timlärare i mate— matik, svenska och engelska språken, författningskunskap, hygien, simning och livräddning, gymnastik, vartill kommer erforderligt antal föreläsare i hygien och allmänna ämnen.
Årsanställd lärare bör erhålla avlöning enligt motsvarande grunder, som gälla för icke ordinarie sådan lärare i jämförliga ämnen vid vederbörande kommunala anstalt för yrkesundervisning, respektive centrala verkstads- skola med den jämkning likväl, som påkallas av skillnaden i tjänstgöringens omfattning. Till lärare, som utsetts till föreståndare för skolan förutsättes skola utöver lära-ravlöningen utgå visst arvode. Månadsanställd lärares av- löning har likaledes ansetts böra utgå efter motsvarande grunder, som gälla för sådan lärare vid vederbörande kommunala anstalt för yrkesundervis- ning eller centrala verkstadsskola. För timlärare hava de sakkunniga an- sett vissa bestämmelser i kungörelsen den 5 september 1942 angående er- sättning åt biträdande lärare och timlärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter böra analogivis i viss utsträckning komma i betraktande. De sakkunniga hava därvid utgått från avlöningen till timlärare vid de tekniska läroverken.
För den ovan ifrågasatta skolan i Lysekil har icke befunnits erforder- ligt med en särskild avdelningsföreståndare för Sjömansskolan; rektorn (eventuellt rektorn-filialföreståndaren) avses såsom sådan skola handhava det närmaste föreståndarskapet även för sjömansskolans del. Det är tyd- ligt, att med den speciella inriktning och organisation av verksamheten, som är tänkt för denna skola, det ovanstående schemat för lärarpersona- lens sammansättning i övrigt icke kan vara tillämpligt i detta fall. Däremot föreligger icke motsvarande anledning till frångående för Lysekilsskolans del av ovan angivna grunder i fråga om beräkningen av lönerna till lärarna med undantag av rektorn (filialföreståndaren). Till dessa frågor återkomma de sakkunniga i det följande i sitt givna sammanhang i samband med kost— nadsberäkningarna i övrigt för sjömansskolorna.
Motsvarande skäl, som på sin tid föranlett bestämmelserna om statsbi- drag till elevinternat vid central verkstadsskola, göra sig i viss ut- , sträckning gällande även för dylikt bidrag till elevinternat vid sjömans— skola. I båda fallen gäller, att eleverna kunna antagas i största utsträck- ning hava sin hemvist på annan ort än den där skolan är belägen. .Vlen me- dan de centrala verkstadsskolorna _ bortsett från vissa andra omständig—
l l
heter såsom grund för internatskoleidéns tillämpning —— måste bygga på denna idé med hänsyn till bristande eller otillräckliga inkvarteringsmöjlig- heter på skolorterna, föreligger under normala förhållanden icke sådant skäl av mera tvingande natur för sjömansskolornas del, vilka med visst undan- tag tänkas förlagda till storstäder eller i varje fall jämförelsevis större stä- der med mera omfattande inkvarteringsmöjligheter. Det är att märka, att vissa anordningar, som det ovanstående förslaget avser, möjliggöra i varje fall ett visst förbilligande av elevernas uppehälle under kurstiden utan att internat behöver ifrågakomma. Det har emellertid synts de sakkunniga riktigt och skäligt, att kommun som inrättar sjömansskola också skall be- redas tillfälle till statsbidrag för elevinternat, om anordnande av sådant an- ses med hänsyn till de lokala förhållandena lämpligt. Bidraget torde böra få beräknas efter samma grunder, som gälla för elevinternat vid central verk- stadsskola.
De sakkunniga hava ingående övervägt frågan om stipendier av statsmedel åt eleverna i sjömansskolorna för mötande av det understöds- behov under kurstiden, som kan väntas i största utsträckning föreligga. Nu- varande bestämmelser angående statsbidrag till elevstipendier vid stats- understödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning, vilka genom särskild iförfattningsföreskrift gjorts tillämpliga även beträffande centrala verkstadsskolor, medgiva icke tilldelning av stipendium av stats- medel till annan elev än sådan, som deltager i sammanhängande kurs med heldagsundervisning om minst fem månader. Redan på grund härav kunna dessa bestämmelser icke utan vidare, såsom skett beträffande centrala verk- stadsskolorna, göras tillämpliga på sjömansskolorna med den omfattning som är föreslagen beträffande flertalet kurser vid dessa skolor. Emellertid har i statsverkspropositionen, åttonde huvudtiteln, till 1945 års riksdag i samband med förslag om höjning av stipendiebeloppen för de olika behovs— graderna ifrågasatts jämväl sådan ändring av bestämmelserna, att stipen- dier skola kunna utgå även till elever i kortare kurser. Härutinnan åberopas det i det tidigare omnämnda förslaget av överstyrelsen för yrkesutbildning, som i sådant hänseende anfört bland annat följande: »En koncentrerad, kompletterande yrkesutbildning vid särskilda kurser för lärlingar eller yrkes- män un—der en kortare tid än fem månader kan förvisso vara av stor bety- delse, och värdet av denna utbildningsform ökas väsentligt, om kursutbild- ningen får återkomma ett par gånger under utbildningstiden. Denna växel- undervisning synes värd all uppmuntran och kurser av liknande art skulle med fördel kunna anordnas för lärlingsutbil-dning även inom andra än hant- verksyrken.» Den av överstyrelsen i anslutning till nämnda uttalande före- slagna författningstexten (% 3 mom. 2) lyder sålunda: »Överstyrelsen för yrkesutbildning äger medgiva, att stipendium jämväl må utgå till elev i så— dan kortare yrkesutbildningskurs med heldagsundervisning, som på ett bety-
delsefullt sått kompletterar i näringslivet eller eljest pågående eller genom- gången praktisk yrkesutbildning men som med hänsyn till sitt ändamål icke behöver omfatta fem månader eller mera.» Det synes de sakkunniga, som om de i det föregående föreslagna kurserna för sjömän med hänsyn till deras allmänna karaktär och omfattning vore att inbegripa under kurser, som av överstyrelsen sålunda avsetts.
Uppenbarligen äro de nuvarande stipendiebeloppen för de olika behovs— graderna otillräckliga för det elevklientel det gäller. Enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning äro även de i statsverkspropositionen föreslagna bc— loppeu 75, 50 och 25 kronor per elev och kursmånad alltför knappt till- mätta för att kunna tänkas i någon större mån säkerställa tillslutningen till sjömansskolorna. Det synes därför nödvändigt, att för sjömansskolornas elevklientel avse stipendier till högre belopp än som i propositionen ifråga- satts för yrkesundervisningsanstalternas elever i allmänhet. För en sådan differentiering talar i och för sig sjöfartens liksom sjömännens befogade intressen av en kompensation för vissa utbildningsanordningar bland annat i form av aftonskolor, som stå till buds för andra yrkesutövare, men däremot icke för sjöfolket på grund av yrkets natur. De sakkunniga hava i anslut- ning härtill funnit det av överstyrelsen för yrkesutbildning framlagda för- slaget jämväl i vad det avser grunderna för stipendiebeloppens beräkning — i denna del återgivet å sid. 46—47 — väl ägnat att komma i tillämpning för sjömansskolornas del.
Såsom i det tidigare nämnts, äga sjömän i utrikes fart enligt bestämmel- ser i särskilda kungl. brev den 7 juni 1940 och den 21 februari 1941 i vissa fall vid resor till eller från hemorten åtnjuta reduktion till hälften av eljest gällande biljettpris är svenska järnvägar —— statens såväl som enskilda —— samt å fartyg i fart mellan svenska fastlandet och Gotland. Det synes de sakkunniga av omständigheterna starkt motiverat, att denna rätt till n ed- sättning i biljettpriset utsträckes att gälla även i fråga om sjö- man, som efter att hava blivit antagen till elev i sjömansskola företager resa från hemorten eller avmönstringsorten i Sverige för att inställa sig vid skolan. Motsvarande rätt synes böra tillkomma honom jämväl i fråga om återresa från skolan efter slutad kurs.
Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående inrättandet vid kommunal anstalt för yrkesundervisning eller central verkstadsskola av utbildningskurser för sjö- män ( sjömansskola) samt angående statsbidrag fär ändamålet.
& 1. Vid kommunal anstalt för yrkesundervisning eller central verkstadsskola må efter medgivande av Kungl. Maj:t anordnas praktisk och teoretisk yrkes- utbildning av sjömän.
Med sjömän förstås i denna kungörelse, med undantag som i 5 2 mom. 1 andra stycket sägs, allenast menigt sjöfolk för fartygs däcks-, maskin- och köksavdelningar.
Utbildningen bedrives i yrkesavdelning för sjömän (sjömansskola). Med avseende å sådan skola gälla de föreskrifter, som meddelas i efterföljande paragrafer och därutöver, i tillämpliga delar, de för vederbörande kommu- nala anstalt eller centrala verkstadsskola meddelade bestämmelser i den mån de icke strida mot nyssnämnda föreskrifter.
52.
1. Sjömansskola omfattar såsom regel tre utbildningslinjer: en för däcks- personal, en för maskinpersonal och en för kökspersonal. För den mindre sjöfartens och fiskets behov må kunna inrättas sjömans- skola utan uppdelning på särskilda linjer, som i första stycket sagts, och med undervisning jämväl till fiskeskepparexamen.
2. Utbildningen bedrives inom envar av nämnda linjer i en lägre och en högre kurs, båda avsedda för sjömän i yrket; för kökspersonalen tillkom- mer dessutom en kurs för nybörjare. Kurserna omfatta i regel: lägre kurs omkring 12 veckor, högre kurs om- kring 8 veckor och nybörjarkurs för kökspersonal omkring 34 veckor. Kurserna böra såsom regel kontinuerligt anordnas under de tider av året, som tillsammans normalt utgöra läsår, så att i regel åtminstone någon kurs inom varje linje pågår under sådan tid. I fråga om sjömansskola, som avses 1 mom. 1 andra stycket, ankommer det på överstyrelsen för yrkesutbildning att bestämma angående längden av förekommande kurser och tiderna för deras anordnande.
åå.
Undervisningstiden för vecka skall, där ej helgdag eller medgivna ledig- hetsdagar föranleda minskning, omfatta:
för däckspersonal: lägre kurs 42 undervisningstimmar, högre kurs 38 undervisningstimmar;
för maskinpersonal: lägre kurs 42 undervisningstimmar, högre kurs 38 undervisningstimmar;
för kökspersonal: lägre kurs 40 undervisningstimmar, högre kurs 40 un- dervisningstimmar samt nybörjarkurs 46 undervisningstimmar.
Vid sjömansskola, som avses i g 2 mom. 1 andra stycket, må undervis— ningstiden per vecka icke överstiga 48 undervisningstimmar, ankommande det på överstyrelsen för yrkesutbildning att meddela närmare bestämmelser angående timantalet för olika kurser vid sådan skola med iakttagande av. nämnda begränsning.
g4.
'Undervisningen i sjömansskola skall vara avgiftsfri, därest icke Kungl. Maj:t medgivit, att elevavgifter i viss omfattning och under vissa förutsätt- ningar må upptagas.
ss.
Sedan Kungl. Maj:ts medgivande till inrättande av en sjömansskola läm— nats, har överstyrelsen för yrkesutbildning att utfärda reglementariska före- skrifter för densamma; ankommande det på skolans styrelse att avgiva för- slag, som betingas av särskilda lokala förhållanden.
Bestämmelserna skola utfärdas i anslutning till det för vederbörande kommunala undervisningsanstalt eller centrala verkstadsskola gällande reglemente och avse kursernas förläggning till tiden, undervisningsplaner med timplan och kursfördelning för sjömansskolans särskilda linjer samt i övrigt de förhållanden, rörande vilka med hänsyn till sjömansskolans upp- gift och verksamhet särskild reglering befinnes erforderlig vid sidan av eller utöver reglementets föreskrifter.
ge.
Såsom allmänna villkor för inträde i sjömansskola skall gälla, att sökan— den fullgjort sin fortsättningsskolplikt, att han icke uppnått 25 års ålder och att han icke lider av sjukdom, lyte eller annan defekt — bland annat med avseende å färgsinne, syn och hörsel — som gör honom olämplig för den yrkesriktning, som utbildningen avser.
För inträde i lägre kurs vid skola, som avses i % 2 mom. 1 första stycket, fordras dessutom, att han tjänstgjort till sjöss under sammanlagt minst ett år. För inträde i högre kurs vid sådan skola förutsättes, att sökanden genom— gått lägre kurs å linje, som inträdesansökan avser, eller att han på annat sätt styrkt kompetens för inträde i den högre kursen.
5 7.
För att såsom avdelningsföreståndare för Sjömansskolan biträda veder- börande rektor skall, där så erfordras, av överstyrelsen för yrkesutbildning efter förslag av Skolstyrelsen förordnas därtill lämplig lärare i sjömans— skolan. Sådant förordnande meddelas för viss tid, högst fem år.
% 8.
Statsbidrag till engångs- och årliga kostnader för undervisningen utgå efter samma grunder, som gälla i fråga om statsbidrag för motsvarande ändamål till central verkstadsskola, dock att statsbidrag till avlöning till föreståndare och övriga lärare utgår enligt bestämmelser, som Kungl. Maj:t meddelar efter förslag av överstyrelsen för yrkesutbildning.
anv-_ u.. man../_, ”.a-__. *.wv
% 9. I fråga om sjömansskola, för vilken inrättande av elevinternat befinnes nödvändigt, utgå statsbidrag till anskaffning av lokaler samt av inventarier och inredning för ändamålet efter samma grunder, som gälla för elevinter- nat vid central verkstadsskola. % 10. Statsbidrag till elevstipendier utgår och fördelas av Skolstyrelsen enligt , grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer efter förslag av överstyrelsen för 5 yrkesutbildning i samråd med centralledningen för sjöfolkets bildningsverk- ' samhet. & 11.
Angående rätt för elev vid sjömansskola att i vissa fall åtnjuta nedsätt- ning i biljettpriset vid färd å järnväg eller med fartyg för inställelse till kurs vid skolan respektive vid avresa därifrån efter slutad kurs gäller vad därom särskilt är stadgat.
% 12.
Beträffande villkoren för statsbidrag-samt rörande ansökning om tillstånd att inrätta sjömansskola och om statsbidrag ävensom angående sättet och ordningen för rekvisition av statsbidrag skola bestämmelserna för central verkstadsskola i angivna hänseenden gälla i tillämpliga delar.
% 13. Överstyrelsen för yrkesutbildning må, där särskilda skäl därtill föranleda, i särskilda fall medgiva avvikelser från föreskrifterna i & 2 mom. 2 första —tredje styckena, & 3 första stycket och & 6.
Såsom ytterligare motivering till det ovanstående förslaget i vissa hän— seenden få de sakkunniga anföra följande.
510ch55.
Det har synts de sakkunniga naturligt och lämpligt, att Sjömansskolan organiseras såsom en särskild yrkesavdelning (verkstadsskola) vid kommu— nal anstalt för yrkesundervisning eller central verkstadsskola, som ifråga- kommer för ändamålet, och likaså, att de för anstalten eller centrala verk- stadsskolan gällande föreskrifterna bliva tillämpliga även för sjömanssko- lans förhållanden, utan andra avvikelser än som befinnas erforderliga med hänsyn till sjömansskolans speciella uppgift och därav betingade särskilda omständigheter.
5 2 mom. 2.
Ett ändamålsenligt och fullständigt utnyttjande av erforderliga resurser i avseende å lokaler och annan utrustning samt av lärarkrafter förutsätter,
i anslutning till vad som tidigare anförts i vissa hänseenden och i betrak— tande av de föreslagna statsbidragsgrunderna, en på förhand given kombi- nation av undervisningen, så att denna blir så jämnt som möjligt fördelad på olika delar av året. Härvid har räknats med att i regel minst en kurs inom envar av de tre utbildningslinjerna pågår vid varje tidpunkt av ett normalt läsår. Att'tyngdpunkten av den samlade verksamheten måste tän- kas förlagd till den tid av föråret, då normalt inträder säsongarbetslöshet inom sjöfarten, har tidigare nämnts.
Det bör få ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att medgiva de avvikelser i fråga om antalet kurser, kursernas längd och förläggning till olika delar av året, som av förhållandena må påkallas i särskilda fall. Be- stämmelse bland annat härom har intagits i % 13.
Då förslaget till sjömansskola för den mindre sjöfartens och fiskets be- hov utgår från allenast en viss — om än så betydelsefull —— del av detta behov och anspråk på motsvarande skolanordningar kan komma att fram- ställas även för andra trakters vidkommande än som förslaget mera ome- delbart avser, kan det befinnas lämpligt att vidtaga vissa modifikationer i fråga om kursernas längd m. m. Det har därför synts de sakkunniga mindre ändamålsenligt att i kungörelsen inrymma särskilda föreskrifter, som mera direkt precisera kursernas längd och tiderna för deras anordnande. Härtill kommer angelägenheten i och för sig, med hänsyn till den föreslagna verk- samhetens karaktär av försök, att giva chefsmyndigheten så fria händer som möjligt att laga efter lägligheten även med hänsyn till det behov som redan anmälts. De sakkunniga hava därför valt, att föreslå befogenhet för överstyrelsen för yrkesutbildning att bestämma i de nu åsyftade hän- seendena.
& 3. Sista stycket. Ur motsvarande synpunkter som i nästföregående stycke fram- hållits har det synts de sakkunniga böra överlåtas åt överstyrelsen för yrkes- utbildning att i fråga om sjömansskola för den mindre sjöfartens och fiskets behov bestämma antalet veckotimmar för olika kurser. Det förevarande för- slaget till en sjömansskola i Lysekil utgår från ett veckotimtal av 48 för menigt sjöfolk.
5 6."
Föreskrifterna i första stycket överensstämma med bestämmelserna i % 16 mom. 1 i stadgan för centrala verkstadsskolor, dock att till orden »lyte eller annan defekt» fogats orden »bland annat med avseende å färgsinne, syn och hörsel». I sistnämnda avseenden gälla särskilda bestämmelser i fråga om tjänsten till sjöss, olika för olika befattningar. Jämför härom bland annat Kungl. Maj:ts förordning angående läkarintyg för sjöfolk den 31 december 1917 55 2 och 3, 5 2 enligt dess lydelse genom kungörelse den 22 maj 1925, samt i anslutning härtill medicinalstyrelsens cirkulär den 24 november'l'934
Ser. A. nr 135 (även kungörelsen den 26 februari 1937 angående sättet för styrkande i vissa fall av beskaffenheten av sjömäns färgsinne).
De sakkunniga hava i den allmänna delen av motiveringen förutsatt, att dispens från regeln om ett års föregående sjötjänst skall kunna medgivas, exempelvis för det fall att tillräckligt antal elever med föreskriven sjötjänst icke anmäler sig till den kurs det gäller. I anslutning härtill förutsättes, att genom särskild reglementsföreskrift tillgodoses behovet av viss tids för- handsanmälan till kurs.
I likhet med vad som gäller för inträde i central verkstadsskola, bör över- styrelsen för yrkesutbildning äga befogenhet att, då särskilda skäl därtill föranleda, medgiva avvikelser från de föreskrivna inträdesfordringarna jäm- väl i övriga hänseenden. Bestämmelse om överstyrelsens dispensrätt har in- tagits i g 13 av förslaget.
5 7.
Den inskränkande satsen »där så erfordras», har tillkommit med fäst av- seende på sjömansskola i huvudsak av Lysekilsskolans typ med undervis- ning vid samma verkstadsskola allenast i viss mindre omfattning för annan yrkesutbildning än sådan för sjömän. Förordnande som i paragrafen sägs, synes i huvudsaklig överensstämmelse med föreskrift i & 27 mom. 1 stadgan för centrala verkstadsskolor böra få avse högst fem år.
5 8.
Innan närmare erfarenhet vunnits angående verksamheten med hänsyn till antalet kurser samt föreslagen undervisningsplan med timplan och kurs- fördelning, torde med avseende å sjömansskola icke böra i författningsväg fastställas generella föreskrifter i avseende å lönerna till lärare i viss mot- svarighet till bestämmelserna i % 5 kungörelsen angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor.
5 10.
De sakkunniga hava föreslagit, att stipendier skola få utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder. som överstyrelsen för yrkesutbildning föreslagit i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1944. Det torde alltså och i anslutning till det förevarande stadgandets innehåll få ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med den i det följande till in- rättande föreslagna centralledningen för sjöfolkets bildningsverksamhet att utarbeta förslag till närmare föreskrifter rörande stipendietilldelningen på grundval av överstyrelsens nyssnämnda förslag.
5 11.
Paragrafen har avfattats med utgångspunkt från att riksdagens medgi- vande samtidigt inhämtas därtill, att det under tionde huvudtiteln uppförda anslaget till beredande av billigare biljettkostnader för sjöfolk vid resor till
och från hemorten i vissa fall må komma i fråga jämväl för det i paragra— fen angivna ändamålet.
5 13.
I anslutning till vad som tidigare i skilda sammanhang anförts i fråga om antalet kurser, kursernas längd och antalet veckotimmar samt inträdes— fordringarna, har i denna paragraf intagits bestämmelse, avseende befogen- het för Överstyrelsen för yrkesutbildning att medgiva avvikelser från kun- görelsens föreskrifter i dessa hänseenden.
Viss yrkesbetonad kursverksamhet samt frågan om omskolning av sjömän, som icke längre fylla föreskrivna fordringar i fråga om hälsotillstånd och kroppsbeskaffen- het samt syn och hörsel. I betraktande av de förhållanden, som voro rådande under några år före tidpunkten för de sakkunnigas tillkallande, förelåg" från början särskild anledning att beakta kursbehovet under en eventuell för- nyad arbetslöshetskris inom sjöfartsnäringen. De preliminära förslag till kursplaner, som de sakkunniga utarbetade, togo därför sikte också på för- hållandena under en sådan kris. Med utgångspunkt från erfarenheterna från den senaste krisen och med beaktande även av att storleksordningen av kostnaderna för kursverksamheten nära sammanhänger med omfattningen av inslaget av yrkesarbete i kurserna, utarbetades förutom kursplan för allmänbildande kurser, skilda kursplaner med sådant inslag av jämförelse- vis mindre omfattning. Ifrågavarande kursplaner för yrkesbetonade kurser hava sedermera för sitt ändamål blivit föremål för viss överarbetning. I sålunda ändrat skick återgivas de i bilaga IV. Kurserna beräknas omfatta en var omkring 8 veckor. Vad kursinnehållet beträffar avses detta skola inom ramen för de förslag, som innehållas i den förut åberopade bilagan II lämpas efter föreliggande behov och förhållanden.
Emellertid hava de sakkunniga funnit en verksamhet som nu nämnts med hänsyn till sitt syfte icke närmast hänförlig till frågan om sjöfolkets yrkes- utbildning såsom sådan utan fastmera utgöra ett spörsmål, som har sitt egentliga och närmaste samband med frågan om åtgärder till ökad allmän- bildning hos sjöfolket. Till sistnämnda fråga återkomma de sakkunniga i följande avsnitt, vari vissa förslag komma att framställas med avseende å särskild kursverksamhet vid sidan om sjömansskolornas kurser.
Det bör i detta sammanhang framhållas, att de sakkunniga med be- aktande också av sjömansyrkets i det föregående påvisade karaktär av genomgångsyrke i viss omfattning —— till övervägande förehaft frågan om behovet och lämpligheten av särskilda åtgärder i omskolningshänseende be— " träffande sjöfolket. De sakkunniga hava därvid uppmärksammat, att gäl- ' lande fordringar för olika anställningar till sjöss beträffande hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet samt syn och hörsel, många gånger omöjliggöra ett
kvarstannande i yrket av sjömän, som äro fullt arbetsföra för annan yrkes- verksamhet, men som på grund av ensidig yrkesutbildning hava svårt att erhålla anställning i land. De sakkunniga hava emellertid funnit, att så- dana åtgärder —— alldeles frånsett att de tämligen säkert skulle medföra en ytterligare ökning av förtidsavgången även av lämpligt folk och därigenom redan i och för sig motverka en förhöjning av yrkesstandarden — knappast låta sig med fördel genomföras med hänsyn till den mycket obestämda ten- dens i fråga om yrkesvalet, som kan utläsas såsom resultat av vissa genom de sakkunnigas försorg verkställda undersökningar. Vad nu sagts har sin tillämpning huvudsakligen beträffande däcksfolket. Vad maskin- och eko- nomipersonalen beträffar, lärer yrkesvalet efter slutad sjötjänst av natur- liga skäl hava en ganska bestämd inriktning. Just på grund härav föreligger
emellertid beträffande dessa kategorier knappast något omskolningsproblem såsom sådant.
Sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning.
När de sakkunniga ansett en verklig och gedigen yrkesutbildning utgöra ett viktigt bidrag till sjömanskårens lyftning D, så innebär icke detta, att de ? se lösningen av hela frågan i anordnandet av sådan utbildning. Det har
synts de sakkunniga lika angeläget, att de i utbildningsväg föreslagna an- ordningarna kompletteras med åtgärder med mera omedelbart allmänbil- dande syfte. Härvid erbjuder sig utvägen av en lämplig utveckling av sjö-' ' mansbibliotekets verksamhet samt av den kursverksamhet, som alltjämt, ehuru i mindre omfattning, ombesörjes dels av svenska kyrkans sjömans- vårdsstyrelse och dels gemensamt av arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet, ävensom av den studiecirkelverksamhet som, efter initiativ ur sjömännens egna led, bedrives av de nämnda förbunden. I sammanhanget hava de sakkunniga beaktat de möjligheter, som kor- respondensundervisningen innebär. Ur de sakkunnigas synpunkt utgöra även de i det föregående omnämnda folkhögskolorna med sina sjömans- kurser en tillgång att slå vakt om. Slutligen anse de sakkunniga, i anslut- ning till ett uppslag av sjömansutredningen av 1931, de möjligheter som vissa svenska sjömansläsrum i utlandet innebära för en organiserad före- läsningsveiksamhet för sjöfolket i utrikes fart, höra på lämpligt sätt till- varatagas. De sakkunniga hava ansett erforderligt, att för hela den ifråga- varande verksamheten —— med undantag av undervisningen vid vissa folk- högskolor — avses ett sammanhållande och samordnande organ. 1 De föreslagna åtgärderna äro betingade av förhållandena redan under i normala tider men därutöver krävas otvivelaktigt vissa'beredskapsåtgärder i händelse av en mera omfattande konjunkturarbetslöshet till motverkande av dess skadeverkningar. Förhållandena under den stora sjöfartskrisen på 1930—talet talar sitt tydliga språk i fråga om dessa verkningar men giva 15—916436
också anvisningar om de linjer, efter vilka en lösning av beredskapsfrågan bör sökas. Vid en förnyad kris torde ett återupptagande av den tidigare kursverksamheten för arbetslöst sjöfolk utgöra ett verksamt medel i kam- pen mot de nedrivande krafterna under den sjömännen påtvungna ledig— heten.
Sjömansbiblioteket. Den verksamhet, som bedrives av svenska sjömans- biblioteket i Göteborg, har enligt de sakkunnigas mening i stort sett mot- _ svarat sitt syfte. En allmän utökning av bibliotekets resurser, däri inräknat en förstärkning av personalen och en förbättring av bibliotekets lokaler, synes emellertid nödvändig, om biblioteket skall kunna fylla de krav, som framför allt en utvidgad kurs- och studiecirkelverksamhet bland sjöfolket kan komma att ställa. Även vissa nya verksamhetsformer torde böra prövas. De sakkunniga föreslå inga principiella förändringar i sjömansbibliotekets , nuvarande organisation. Som de sakkunniga nedan närmare utveckla, * föreslås den nuvarande styrelsen för sjömansbiblioteket skola ombildas till en styrelse för all bildningsverksamhet bland sjöfolket. Bibliotekarien vid huvuddepån skall äga rätt att närvara vid styrelsens sammanträden då biblio- teksärenden handläggas och äger därvid yttrande- och förslagsrätt men del- tager ej i besluten. i I gällande bestämmelser angående sjömansbiblioteket förutsättes, att vid sidan om huvuddepån även filialdepåer med helt eller delvis samma upp- gifter skola upprättas >>i den mån tillgängliga medel det möjliggöra». Några sådana filialdepåer hava icke hittills kommit till stånd. Däremot hava sjö- folksförbundets lokala expeditioner (i hemlandet) och vissa sjömansläsrum (såväl i hemlandet som i utlandet) fungerat som förmedlingsstationer för från huvuddepån utsända vandringsbibliotek. De sakkunniga föreslå ingen ändring härutinnan. Av praktiska och ekonomiska skäl synas för närvarande några egentliga filialdepåer icke böra upprättas. Arbetet med sammansättningen av vandringsbiblioteken bör som hittills vara centraliserat till huvuddepån i Göteborg. Den nu föreliggande svårigheten att vid förmedlingsstationerna tillmötesgå från låntagarnas sida framställda önskemål om viss samman— sättning av vandringsbiblioteken blir mindre framträdande, om sjömans- bibliotekets verksamhet, såsom nedan föreslås, utvidgas till att även omfatta utsändande —— Och tillhandahållande genom förmedlingsstationerna —— av särskilda Studiebibliotek i sådana ämnen, som kunna förväntas vara av speciellt intresse för sjöfolket. De sakkunniga förutsätta vidare, att de större förmedlingsstationerna skola sättas i tillfälle att disponera över ett relativt omfattande lager av vandringsbibliotek med därav följande större urvals— möjligheter för låntagarna. Vad förmedlingsstationernas antal beträffar, förutsätta de sakkunniga, att förmedlingsstationerna i utlandet, för närva- rande 11, där så lämpligen kan ske, utökas.
I anslutning härtill och med beaktande av vad arbetarnas bildningsför- bund och svenska sjöfolksförbundet anfört i sin framställning 1933 an- gående upprättande av sjömansskolor, hava de sakkunniga diskuterat lämp- ligheten av att upprätta lokala sjömansbibliotek för utlåning av böcker till sjömän som vistas i land. Det har därvid synts de sakkunniga tydligt, att en effektiv utlåningsverksamhet av detta slag skulle komma att kräva så stora kostnader för såväl bokinköp och lokaler som personal, att den redan med hänsyn härtill icke läte sig anordna. Enligt de sakkunnigas mening skulle den icke heller vara erforderlig. Det behov av lånemöjligheter, som före- finnes, torde bättre tillgodoses genom att redan befintliga lokala bibliotek göras tillgängliga även för” sjömän utan hemortsrätt i vederbörande kom- mun. Det torde icke kunna föranleda några allvarligare erinringar, om som villkor för statsunderstöd till kommunala och med dem likställda folkbiblio- ' ' tek liksom till biblioteksverksamhet i sammanhang med studiecirkelarbete föreskreves, att sjömän, som tillfälligt vistades inom vederbörande kom- mun, erhölle rätt till boklån på enahanda villkor som gälla för kommunens egna invånare. Det synes icke obilligt, att sjömännen, som endast undan— tagsvis kunna utnyttja sin lånerätt i hemortskommunens bibliotek, på detta sätt kompenseras för de lånemöjligheter de gå förlustiga. I Danmark läm- nar av samma billighetsskäl ett stort antal städer årliga kontanta bidrag till biblioteksverksamheten bland sjömän. För att komma'i åtnjutande av den av de sakkunniga sålunda föreslagna allmänna lånerätten torde vederbö- rande sjöman vid besök å här avsett bibliotek lämpligen böra styrka sin identitet genom uppvisande av sjöfartsbok eller på annat sätt. En förteck— ning över de bibliotek, som närmast kunna tänkas bliva utnyttjade av sjö- folket, förutsättes komma att tillhandahållas sjömännen på lämpligt sätt.
De sakkunniga utgå sålunda från att sjömännen under vistelse i land i största möjliga utsträckning för sin bokförsörjning böra hänvisas till de resurser, som stå medborgarna i gemen till buds. I vissa fall torde det emel- lertid vara nödvändigt att göra avsteg från denna principiella ståndpunkt. Vid befintliga eller blivande studiehem för sjömän förefinnes sålunda ett behov av böcker för läsning på stället, som endast undantagsvis kan till- godoses med utnyttjande av de reguljära bibliotekens resurser. Det Synes de sakkunniga rimligt, att styrelse för studiehem, där statsunderstödd kurs- verksamhet bedrives, skall genom sjömansbibliotekets förmedling kunna erhålla en handbokssamling av samma typ som de sakkunniga nedan före- slå skola ställas till förfogande för därtill lämpade fartyg. Därjämte skola, som de sakkunniga nedan återkomma till, dyrare läroböcker, söm behövas i kursverksamheten, liksom även de redan omnämnda »studiebiblioteken», på : rekvisition av kursbestyrelsen kunna utlånas av sjömansbiblioteket för den tid, som den ifrågavarande kursen pågår.
Vad de sakkunniga här ha yttrat angående sjömännens bokförsörjning i land gäller förhållandena i hemlandet. Vad utlandet beträffar må erinras
om att läsrum med tillgång till svenska böcker och tidningar finnas anord- nade i anslutning till de svenska sjömanskyrkorna. Av den utredning om utlandssvenskarna, som år 1941 avgavs av socialstyrelsen (Statens offent- liga utredningar 1941136), framgår emellertid, att understöd med stats- medel erfordras, om någon effektiv biblioteksverksamhet av detta slag skall kunna komma till stånd. Skolöverstyrelsen har också i anslutning till nämnda utredning föreslagit ett årligt statsanslag för ändamålet av högst 10 000 kronor. Anslag skulle utgå med förslagsvis högst 1 000 kronor per folkbibliotek och 300 kronor per skolbibliotek, och för understöd skulle krävas, att ett minst lika stort belopp tillskötes av andra intresserade parter (församling, förening), liksom att biblioteket hölles gratis tillgängligt för utlåning för alla svenskar på platsen. Beträffande bibliotek, som ägdes av ' annan korporation än svensk utlandsförsamling, borde vidare föreskrivas —i viss analogi med vad gällande biblioteksförfattning stadgar beträffande folkbibliotek, som äges av lokal förening —— att biblioteket skulle stå under en styrelse, i vilken chefen för vederbörande svenska officiella representa- tion i landet, efter prövning av bibliotekets ändamålsenlighet, utsett minst en ledamot. De sakkunniga vilja för sin del förorda förslaget, som synes ägnat att främja också sjöfolkets intressen.
Såsom framgår av den i det tidigare lämnade redogörelsen för sjömans- bibliotekets hittillsvarande verksamhet har biblioteket under senare år ut- sänt vandringsbibliotek jämväl till fyr- och lotsplatser samt till marinens fartyg. Den verksamhetsgren, som avser marinens far- tyg, är helt- av tillfällig natur och torde kunna upphöra, så snart normala förhållanden åter inträda. Däremot torde, så länge centralbiblioteksorgani- sationen ännu icke blivit genomförd för hela landet, ett mera bestående behov föreligga av vandringsbibliotek till personalen vid fyr- och lotsplat- ser. De sakkunniga hava intet att erinra mot att sjömansbiblioteket även i fortsättningen i mån av tillgångar söker tillgodose detta behov.
I syfte att främja det organiserade studiearbetet ombord föreslå de sak— kunniga, att sjömansbiblioteket utvidgar sin verksamhet till att omfatta ut- sändande dels av s ä r s k i 1 (1 a s t u di e b i b 1 i o t e k av vandringsbiblio- tekstyp, dels av fasta handboksbibliotek avsedda för fartyg med därför lämpade lokaler.
»Studiebiblioteken» äro avsedda att innehålla litteratur i anslutning till bestämda studieämnen. I första hand böra ifrågakomma sådana ämnen, som mera allmänt äro föremål för studier ombord, såsom sjömanskap, mo- torlära, engelska språket, svenska språket, matematik, astronomi, författ- ningskunskap, ekonomisk geografi, hälsolära. Varje bibliotek beräknas kom- ma att omfatta ett tiotal band. Till skillnad från de övriga vandringsbiblio- teken, som sammansättas individuellt med hänsynstagande till eventuellt framställda önskemål, skulle studiebiblioteken till sin sammansättning vara standardiserade och finnas i förråd åtminstone på de större förmedlings-
stationerna. Som de sakkunniga ovan påpekat, skulle möjligheten att er- hålla studiebibliotek på förmedlingsstationerna göra behovet av dessas ut- byggande till verkliga filialdepåer mindre trängande. Det kan nämnas, att det danska sjömansbiblioteket utsänder liknande »Studiebogkasser», som för närvarande tillhandahållas i elva olika ämnen, nämligen »dansk Sofarts Historie», »Skibsbygning og Skibsvaerfter», »Maskiner og Kedler», »Astro- nomi», »Meteorologi», »Erhvervsgeografi», »den danske Fagforeningsbe- vaegelse», »de danske politiske Partier», »Danmarks Historie», »Hojskole- bevwgelsen» och »Kristendomskunds'kab». Enligt de sakkunnigas mening skulle studiebiblioteken, som ovan nämnts, jämväl kunna komma "till an- vändning vid den i land förekommande kursverksamheten för sjömän.
Med förebild hämtad från norska och i viss mån också danska förhål- landen förorda de sakkunniga vidare, att fartyg, som har särskilda lokaler för studiearbetet eller eljest med hänsyn till lokaliteterna ombord befinnes därför lämpat, utrustas med ett fast handboksbibliotek, bestående av lämp- liga böcker i ungefärlig omfattning enligt bilaga V, som uppgjorts till led- ning för kostnadsberäkningarna i det följande. Härigenom vore det möjligt att realisera ett gammalt önskemål, som bland annat framförts av föreningen sjöfolkets bildningsarbete i dess årsberättelse 1937 . De fasta biblioteken böra tillhandahållas genom sjömansbiblioteket, som i fortsättningen bör sörja för att ntkommande arbeten av lämplig typ tillföras biblioteken och tillse, att föråldrade arbeten utrangeras. Som de sakkunniga ovan nämnt, synas liknande handbokssamlingar böra tillhandahållas studiehem, där statsunder- stödd kursverksamhet bedrives.
De 10 k al e r, som sjömansbiblioteket för närvarande disponerar i Dick- sonska folkbibliotekets fastighet i Göteborg, äro redan nu otillräckliga. Här- till kommer, att Dicksonska folkbiblioteket enligt till de sakkunniga läm- nade underhandsmeddelanden inom en snar framtid torde komma att för eget bruk behöva de ifrågavarande lokalerna. Under sådana omständigheter . ha de sakkunniga undersökt möjligheterna att på annat håll i Göteborg er- hålla erforderliga utrymmen för bibliotekets räkning. De utrymmen, som krävas, kunna uppskattas till c:a 100 m2 för magasin och uppackningsrum och c:a 30 m2 för expeditions- och arbetslokaler, vartill komma lager- utrymmen för vandringsbibliotekslådor. Enligt vad de sakkunniga inhäm- tat, torde det icke vara omöjligt, att lämpliga lokaler skulle kunna ställas till förfogande i det nyuppförda sjömanshemmet genom att nu för bostads- ändamål använda utrymmen upplätes åt biblioteket. De sakkunniga hava vidare inhämtat, att ledningen för det planerade fritidshemmet för sjömän i sina preliminära planer räknar med att där kunna inrymma sjömansbiblio- teket. Även andra möjligheter synas kunna komma i fråga. De sakkun- niga äro icke'för närvarande beredda att på denna punkt avgiva ett bestämt förslag. Det torde böra överlåtas åt den blivande centralledningen för bild- ningsverksamheten bland sjöfolket att träffa avgörande i saken, varvid en-
ligt de sakkunnigas mening av organisatoriska och praktiska skäl bör efter- strävas, att biblioteket erhåller lokaler i nära anslutning till andra lokaler i Göteborg för bildningsverksamhet bland sjöfolket.
Rörande den erforderliga personalen må framhållas föl- jande. Arbetet vid huvudbiblioteket i Göteborg bestrides för närvarande av personal vid Dicksonska folkbiblioteket, som i ersättning uppbär arvoden, som för budgetåret 1943/44 uppgått till sammanlagt 3 593 kronor. Med den utvidgning av bibliotekets verksamhet, som de sakkunniga föreslagit, och med den ökade lånefrekvens, som torde vara att motse, blir det nödvändigt att vid biblioteket anställa en assistent med heltidstjänstgöring. Bibliotekarie- befattningen, som hittills innehafts av chefsbibliotekarien vid Dicksonska folkbiblioteket, synes däremot alltjämt böra bibehållas som bisyssla. Den kontakt med landets allmänna folkbiblioteksväsen, som därigenom erhålles, synes de sakkunniga innebära mycket bestämda fördelar. Utöver bibliote- karie och assistent erfordras extra arbetskraft i den utsträckning, som fram- går av de sakkunnigas beräkningar i det följande.
Statsunderstödet till sjömansbibliotekets verksam- h et utgår för närvarande med dubbelt så stort belopp som det tillskott för bibliotekets utveckling och vård, som från annat håll ställes till förfogande, dock högst 10 000 kronor för år. De sakkunniga förutsätta, att statsunder- stödet även i fortsättningen kommer att utgå efter gynnsammare beräknings- grunder än dem som gälla för understöd till annan folkbiblioteksverksam- het. Det synes de sakkunniga motiverat, att staten åtager sig hela kostnaden för personal och lokaler och vissa nödvändiga expenser, medan övriga kost- nader intill ett visst belopp höra till två tredjedelar bestridas av staten, under förutsättning att den återstående tredjedelen tillskjutes från annat håll. Statsunderstödet skulle alltså få formen dels av ett fast belopp, avsett att bekosta lokaler, personal och nödvändiga expenser, dels av ett belopp, — som — på samma sätt som nu — utgår med dubbelt så stort belopp som de medel, som intresserade organisationer och enskilda tillskjuta. Härutöver föreslå de sakkunniga visst engångsbelopp för anskaffande 'av handboks- bibliotek till fartyg och studiehem.
Kursverksamheten. En utveckling av verksamheten synes de sakkunniga böra ske efter i huvudsak följande linjer.
Initiativ till anordnande av kurs förutsättes skola tagas av lokal kurs— bestyrelse. Det förutsättes, att alltid åtminstone någon del av kursen om- fattar ämne eller ämnen, som anknyta till sjömansyrket men bör i öv- rigt råda största möjliga frihet i fråga om ämnesvalet. Sålunda böra även kurser med jämförelsevis stark yrkesbetoning 'kunna ano-rdnas. Riktlinjer för yrkesbetonade kurser hava givits i den tidigare åbero- pade bilagan IV. För allmänbildande kurs har nedanstående kursplan
utarbetats såsom exempel och för att tjäna som utgångspunkt för en när- mare redogörelse för kursverksamheten sådan den av sakkunniga är tänkt.
Allmänhildande kurs.
Kursen avses omfatta 8 veckor med cirka 36 timmar i veckan.
Ä m n e n Antal timmar
Allmän och speciell ekonomisk geografi .............................. 40 ; Astronomi ........................................................ 8 Matematik ........................................................ 50 Författningskunskap ................................................ 40 Svenska språket . .................................................. 60 Engelska språket .................................................. 50 Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall .......... 20 Simning och livräddning ............................................ 10 Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar ........................ 12 Summa 290 Kursplan.
Allmän och speciell ekonomisk geografi. Havet. Fastlanden. Sjöar och floder. Klimaten. Befolkningsförhållanden. Världshandeln. Samfärdseln (särskilt vatten- vägarna). Världshandelsflottan. — Sveriges näringsliv, export och import. Sveriges sjöfart och dess betydelse för landet. Den svenska handelsflottans sammansättning. Det viktigaste om grannländernas och de större staternas näringsliv, export och im- port samt sjöfart.
Astronomi. Allmän orientering om sådana astronomiska förhållanden, som äro av betydelse för sjöfolket
Matematik. Enklare aritmetiska uppgifter, in- och utländsk sorträkning, enkel regula de tri, enklare yt- och rymdberäkningar.
Författningskunskap. En orienterande översikt angående sjölagstiftningen i Sverige, särskilt med hänsyn till skydd mot olycksfall ombord. Sjömanslagen och övrig före- kommande lagstiftning rörande sjömannen. Stats- och kommunalkunskap (medborgar- kunskap i lämplig omfattning). Undervisningen bedrives i lämplig omfattning i anslut— ning till innanläsning av eleverna av valda delar av författningstexten.
Svenska språket. Huvuddragen av form- och satsläran. Rättskrivning och inter- punktionslära.
Engelska språket. Uttals- och läsövningar; enkla övningar —— i mån så låter sig göra _i anslutning till grammofonskivor —— i syfte att eleverna må vänja örat upp- fatta vanliga ord och uttryck. Läsning av enkla texter, särskilt med anknytning till yrket.
Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall. Kroppens vård (kläder, renlighet, frisk luft, arbete och vila). Olika födoämnen och deras närings- värde. Alkoholen och dess skadeverkningar. Försiktighetsåtgärder vid smittsam sjuk— dom. Geografisk översikt av de svårare smittsamma sjukdomarnas utbredning. -—— Kroppens organ och deras förrättningar. Sjukdomarna och deras behandling (skanscndemier, vanliga akuta sjukdomsfall, yttre skador, smittsamma könssjuk- domar). Profylax mot könssjukdomar. — Första hjälp vid olycksfall särskilt med hänsyn till konstgjord andning. Gasskyddsövningar.
Simning och livräddning. Det beläknas, att en fullvuxen person lär sig att hjälp- ligt simma på den anslagna tiden 10 timmar, vilka förutsättas fördelade på hela den
tid kursen omfattar. För deltagande i livräddningsövning förutsättes viss färdighet i simning (minst 200 meter) redan vid kursens början.
Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar. I mån så låter sig göra bör ät— minstone något ämne avse en orientering rörande lämpliga metoder för fortsatt studiearbetc ombord. Uppmärksamhet bör därvid ägnas frågan om skötseln av vandringsbibliotek. Vidare bör vid val av föreläsningsämne beaktas även behovet av upplysningar i ämnet medhorgarkunskap.
Allmänbildande kurs beräknas, såsom av kursplanen framgått, omfatta omkring åtta veckor med 36 timmar i veckan och inalles sålunda omkring 290 timmar.
Särskilt författningskunskap, astronomi och ekonomisk geografi hava in- lagts i kursen såsom ämnen anknytande till yrket. Detsamma gäller om engelska språket. I synnerhet om ett större antal sjömän tillhörande ekonomipersonalen anmäler sig till kurs av ifrågavarande slag, vilken av- ses gemensam för samtliga kategorier sjöfolk, torde ett lämpligt antal tim- | mar i nyssnämnda, till yrket anknytande ämnen kunna med fördel utbytas mot ett motsvarande antal timmar i bokföring.
) i I
I kursen böra ingå 12 föreläsningstimmar i ämnen efter fritt val. I övrigt bör undervisning i föreläsningens form i regel icke förekomma i kurserna. Undervisningen bör med andra ord i all den utsträckning, som är möjlig och lämplig. bygga på självverksamhet hos eleverna. Sålunda bör exempel— vis undervisningen i författningskunskap icke bedrivas såsom föreläsningar med eller utan läxuppgifter. Lämpligare synes vara, att läraren lämnar en kort orientering, och i anslutning därtill författningstexten läses av eleven, varpå följa överläggning och förklaring i anslutning till det lästa. Arbets- skyddslagstiftningen bör i tillämpliga delar vinna erforderligt beaktande i undervisningen; har i kursen inlagts praktiskt ämne kan undervisningen i detta ämne i given omfattning anknyta till de övningar som förekomma. Det förutsättes, att undervisningen även i övrigt planlägges och bedrives på ett sätt, som lämpar sig för att stimulera till och underlätta ett fortsatt studiearbete i självverksamhetens form. Om deltagarna i kursen sedermera ombord fortsätta sitt studiearbete i sådan form, kan detta förutsättas verka väckande på deras omgivning med hänsyn till intresset för studier, och del- tagarna kunna även på sina respektive arbetsplatser förutsättas vara niogna för att taga initiativ och för att stödja de anordningar, som ställas till för— fogande för sjömännen i bildningsavseende. De sakkunniga föreslå därför, att undervisningen åtminstone i ett ämne alltid delvis bedrives såsom studie- cirkel med en korrespondenskurs såsom underlag och under ledning av sak- kunnig lärare för att eleverna skola få tillfälle att sätta sig in i korrespon- densundervisningens metod. Minst två brev i en korrespondenskurs böra kunnavbehandlas i cirkeln under kursen. De i dessa studiebrev ställda svars- uppgifterna insändas efter den för korrespondensundervisningen karakte- ristiska metoden till vederbörande korrespondensinstitut för granskning,
och de rättelser, som institutets lärare därvid meddelar, behandlas gemen- samt i kursen. I detta sammanhang vilja de sakkunniga hava framhållit de möjligheter till underlättande av språkundewisningen, som lämpliga gram- mofonkurser erbjuda. Eleverna böra under kursen få träning och anvisning på hur sådana kurser lämpligen böra begagnas för att giva ett gott utbyte.
Vad elevantalet beträffar bör detsamma icke överstiga 20 per kurs. Å andra sidan förutsättes, att antalet åhörare av föreläsningarna icke skall ( vara begränsat utan att denna del av verksamheten i stället skall stå öppen för sjömän i allmänhet, oavsett om de tillhöra kursen eller icke. Sjöman, som styrkt sitt intresse för självstudier genom att i förväg hava genomgått lämplig korrespondenskurs, bör äga företräde vid konkurrens om inträde i kursen.
För vissa yrkesbetonade kurser har räknats med ett större timantal per vecka än för allmänbildande kurs. I övrigt avses de ovanstående grunderna för verksamheten i tillämpliga delar gälla även för sådan kurs, dock att del- tagareantalet i yrkesbetonad kurs såsom regel icke bör överstiga 16.
De sakkunniga hava dessutom övervägt, om icke lämpligen borde upp— ställas krav på viss föregående tjänstetid till sjöss för rätt att deltaga i kur- ser av här avsedda slag. Emellertid hava de sakkunniga ansett sig böra avstå härifrån, enär ju det förhållandet att kurserna avse sj ö m ä n, d. v. 5. personer, som redan inträtt i yrket, enligt de sakkunnigas uppfattning inne- bär tillräcklig garanti för att undervisningen skall komma det egentliga sjö- folket till godo. Dock synes under i övrigt lika förhållanden sjöman med längre sjötid böra äga företräde till inträde i kurs framför sjöman med kor- tare tid till sjöss.
För en sjöman, som redan deltagit i en kurs, bör enligt de sakkunnigas uppfattning så mycket mindre föreligga hinder att ett följande år genomgå ny kurs om utrymmet tillåter, som det fastmera är ett framträdande önske- mål, att sjömännen i största möjliga utsträckning tillgodogöra sig de bild- ningsmöjligheter som de föreslagna anordningarna erbjuda.
Uppsikten över kursverksamheten avses skola ankomma på det centralorgan, som inledningsvis nämnts och som i det följande kommer att närmare behandlas. Det bör ankomma på detta centralorgan att _ efter förslag av vederbörande lokala kursbestyrelse — för varje särskild kurs fastställa ämnen, timantal, kurstid, elevantal m. m. Centralledningen bör därvid tillse, att de anvisningar, som förslaget innebär, i huvudsak följas. Under förutsättning att — såsom de sakkunniga föreslå i det följande _ stipendier av statsmedel skola utgå till eleverna, bör kurs dock ej göras kortare än 8 veckor med i medeltal minst 36 timmar i veckan. Vad elev- antalet angår, bör centralledningen tillse, att det icke avsevärt understiger vad ovan angivits. Tillika bör centralledningen i särskilda fall, då omstän- digheterna därtill föranleda, äga medgiva antagande av större antal kurs- deltagare än 20, respektive 16 i fråga om yrkesbetonad kurs.
I fråga om kostnaderna för kursverksamheten torde deras bestridande ankomma på vederbörande lokala kursbestyrelse såvitt angår lokalhyra, lyse, bränsle och städning samt andra utgifter av expensnatur beträffande lokalen, ävensom av förekommande ersättning till ordnings- man. Arvoden till kursledare, lärare och föreläsare föreslå de sakkunniga skola helt bekostas av staten. Ovannämnda två brev i korrespondenskurs och korrespondensinstitutets medverkan i övrigt i anslutning till dessa brev, liksom även erforderliga läroböcker och förbrukningsmateriel, förutsättas skola bekostas av vederbörande kursbestyrelse eller eleverna själva med bi— drag av statsmedel, vad läroböckerna beträffar i den mån de icke erhållas såsom lån från sjömansbiblioteket. De sakkunniga utgå från att läroböcker i elementära ämnen och språk skola av eleverna behållas för eventuell fort- satt förkovran i- det ämne det gäller, under det att läroböcker i tekniskt eller eljest speciellt ämne, vilka i allmänhet betinga ett jämförelsevis högre pris, skola kunna efter rekvisition hos sjömansbiblioteket av kursbestyrelsen stäl- las till förfogande såsom lån under pågående kurs. De sakkunniga anse skäligt, att nämnda bidrag bestämmes att utgå med två tredjedelar av de verkliga kostnaderna, såvitt angår nyssherörda brev i korrespondenskurs m. m. samt läroböcker, och med hälften beträffande förbrukningsmateriel.
Det högre bidraget till två brev i korrespondenskurs m. m. samt läro— böcker anse de sakkunniga motiverat därav att, såsom ovan framhållits, undervisningen obligatoriskt skall delvis bedrivas såsom korrespondenscir- kel samt i övrigt i största möjliga utsträckning ske i anslutning till lämpliga läroböcker, medan å andra sidan kursdeltagarna under kurstiden måste förutsättas avstå från Varje slag av förvärvsarbete och sålunda sakna alla in- komster av sådant arbete under denna tid.
För statsbidrags åtnjutande enligt ovan föreslagna grunder måste alltid förutsättas, att kursplan och lärare liksom ifrågakommande korrespondens- kurs och läroböcker blivit i vederbörlig ordning godkända. Vad läroböc- kerna beträffar, skall det dessutom åligga centralledningen att bestämma, vilka läroböcker som skola för kursen inköpas och tillhandahållas eleverna såsom deras egendom, respektive vilka som kunna erhållas såsom lån från sjömansbiblioteket. I detta sammanhang må även hänvisas till vad om läroboksfrågan sägs nedan under »Studiecirklar».
Rörande den för de praktiska övningsämnena erforderliga utrustningen, som icke är att hänföra till förbrukningsmateriel, torde beträffande sjömans- institutet eller dåremot svarande inrättning av mera permanent natur, i analogi med vad som föreslagits för sjömansskolornas del, få utgå stats- bidrag med nio tiondelar.
Såsom i det föregående förutsatts beträffande eleverna i sjömansskolorna måste antagas, att sjömän, som anmäla sig till deltagande i de nu ifråga- varande kurserna, mera i undantagsfall kunna med egna medel bestrida sitt uppehälle under kurstiden. De sakkunniga hava övervägt
olika möjligheter att tillgodose det understödsbehov som sålunda kan an- tagas i största utsträckning föreligga. Härvid ha de grunder för stipendie- tilldelning, som innefattas i överstyrelsens för yrkesutbildning i det tidigare omnämnda förslag den 17 oktober 1944, ansetts kunna och höra komma i be- traktande. De sakkunniga hava icke bortsett från att stipendietilldelningen beträffande eleverna i de allmänbildande kurserna måhända mest naturligt borde anknyta till folkhögskolornas stipendiegrunder på grund av kurser- nas natur. Men å andra sidan äro sistnämnda stipendiegrunder _ även så- dana de föreslagits av skolöverstyrelsen i dess skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 oktober 1944 — avpassade med hänsyn till folkhögskolorna såsom *internatskolor och utan varje differentiering efter dyrortsförhållandena. Sjö- manskursernas kursbestyrelser sakna motsvarande möjligheter att förbilliga elevernas uppehälle genom tillgång till egna bostads- och ekonomilokaler för elevernas behov. Det är vidare i detta sammanhang nödvändigt att hålla i minne, att sjömännen på grund av sitt yrke icke i samma utsträckning som övriga medborgare kunna tillgodogöra sig andra statsunderstödda bildnings- anordningar. Då de av överstyrelsen för yrkesutbildning föreslagna grun- derna lämna större utrymme för en med hänsyn till sistnämnda förhållande mera rättvis behandling- av sjömännen, hava de sakkunniga ansett sig böra förorda deras godkännande även för sjömanskursernas del.
Liksom i fråga om antagen elev i sjömansskola synes starkt motiverat att sjöman, som antagits till elev i kurs som ovan föreslagits och som företager resa från hemorten eller avmönstringsorten i Sverige för att inställa sig till kursen, kommer i åtnjutande av reduktion till hälften av eljest g ä 1 l a nd e b i 1 j e t t p ris e r ä svenska järnvägar — statens såväl som enskilda —— samt å fartyg i fart mellan svenska fastlandet och Gotland. Motsvarande förmån bör tillkomma elev vid återresa efter slutad kurs.
Rörande omfattningen av den kursverksamhet som de sak- kunniga i det' föregående skisserat, må framhållas följande. Från den av de sakkunniga hävdade utgångspunkten, att sjöfolket i all den utsträck- ning, som är möjlig, bör beredas ökade kunskaper, är det uppenbarligen ett förstarangsintresse, att kursverksamheten gives en så vid omfattning som möjligt. Det torde emellertid vara klart, att intresset för kursverksamheten inom sjöfolkets led icke i ett slag kan bliva så omfattande, att en alltför vid- sträckt kursorganisation kan erfordras från första början. De sakkunniga hava för sin del räknat med att till en början endast omkring åtta kurser per år skola komma att anordnas, därav vid sjömansinstitutet i Stockholm i vanlig ordning två yrkesbetonade kurser av typerna 1 för däcks- och maskinpersonal i bilagan IV. Av övriga sex kurser antagas två bliva yrkes- betonade av typerna 2 och återstående fyra allmänbildande kurser med yrkesinslag. Det må understrykas, att dessa antaganden icke innebära ett ställningstagande i annan mån än som erfordras för en uppskattning av kostnaderna för kursverksamheten.
Det är uppenbart, att det i tider av mera omfattande arbetslös- h et bland sjöfolket kommer att ställas i hög grad ökade anspråk på kurs- verksamheten. Det har synts de sakkunniga angeläget, att även ett sålunda. ökat behov i största möjliga utsträckning tillgodoses genom kurser av här ifrågavarande slag. En sålunda utvidgad kursverksamhet måste med hän- syn till erfarenheterna från den tidigare arbetslöshetskrisen förutsättas bliva till stor del yrkesbetonad. Det ligger i sakens natur, att för en sådan verk- samhet icke kan avses en alltför omfattande materielutrustning. De sak- kunnigas kostnadsberäkningar i det följande beträffande yrkesbetonade kurser avse alltså endast sådana kurser under mera normala förhållanden.
Studiecirklar. Såsom ett mycket viktigt led i åtgärderna till en höjning av sjöfolkets standard se de sakkunniga ett utvecklande och fullföljande av det av arbetarnes bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet tagna initiativet till organiserad studieverksamhet bland sjöfolket ombord. Denna verksamhet, på ett förståndigt sätt ledd och utvecklad, skulle utan tvivel utgöra ett högst värdefullt komplement till kursverksamheten. För att syftet med denna studiecirkelverksamhet fullt ut skall kunna nås, måste emeller- tid förutsättas, att verksamheten i största möjliga utsträckning bedrives så- som korrespondenscirklar eller lärarcirklar. Med andra ord böra s. k. fria studiecirklar, som varken begagna sig av korrespondensmetoden eller stå under godkänd lärares ledning, endast i undantagsfall understödjas, med mindre grunden till bildandet av sådan cirkel är att söka däri, att godkänd korrespondenskurs icke finnes utarbetad i ifrågavarande ämne samt icke heller godkänd lärare står till förfogande. De sakkunniga återkomma nedan till lårarfrågan såsom sådan. För de fria studiecirklarna återstår alltid möj- ligheten att rekvirera erforderliga läroböcker såsom lån från sjömansbiblio- teket, i mån som bibliotekets tillgångar medgiva.
För att stimulera och i större utsträckning möjliggöra studiecirkelverk- samheten ombord, sådan den här är tänkt, torde det vara erforderligt, att staten, liksom när det gäller kursverksamheten, i understödshänseende sträcker sig längre än vad som i vissa avseenden hittills skett i fråga om folkbildningsarhetet i allmänhet. Det må sålunda uppmärksammas, att stu- diecirkel, som anordnas ombord i fartyg, endast i undantagsfall torde kunna komma att få flera än 5 ä 6 deltagare och att kostnaderna per capita för lärare härigenom komma att ställa sig jämförelsevis högre än i den vanliga' studiecirkelverksamheten, som i allmänhet räknar med ett avsevärt större deltagarantal per studiecirkel. De sakkunniga tveka därför icke att föreslå, att till kostnaderna för lärare i studiecirkel ombord i fartyg får utgå stats- bidrag med tre fjärdedelar av de verkliga kostnaderna. Beträffande kostna- derna för korrespondenskurs och läroböcker torde statsbidrag få utgå med hälften av de verkliga kostnaderna. Liksom i fråga om kursverksamheten förutsättes, att läroböcker, som betinga ett jämförelsevis högre pris, icke
skola behöva ifrågakomma till inköp utan i stället kunna erhållas såsom lån från sjömansbiblioteket.
Då det är att förutse, att engelska språket — såsom det inom sjömans- kretsar och för övrigt inom sjöfarten över huvud taget internationellt mest förekommande —— torde komma att även fortsättningsvis i särskild grad tilldraga sig intresse såsom studieämne ombord, hava de sakkunniga i an- slutning till sin rekommendation i det föregående av grammofonkurs i språkundervisningen funnit sig böra föreslå, att statens medverkan vid till— handahållande av kursmaterialet sker på så sätt, att grammofonskivorna ställas till förfogande såsom lån på samma eller likartat sätt som beträf- fande vandringsbiblioteken, dock mot viss avgift, och att staten bidrager till studiecirkelkostnaderna i övrigt i överensstämmelse med ovannämnda grunder. Den nämnda avgiften torde böra bestämmas att motsvara en fjärde- del av kostnaden för skivorna, vilket, om man utgår från att en uppsätt- ning skivor förbrukas under loppet av två kurser, skulle för statens del innebära en kvarstående utgift för skivorna motsvarande hälften av de verkliga kostnaderna.
I fråga om de korrespondenskurser av olika slag, som kunna ifråga— komma för den cirkelverksamhet, som här är i fråga, få de sakkunniga hänvisa till bilaga VI, vilken upptager en samling exempel på dylika kurser. Förteckningen gör alltså icke anspråk på att vara i någon mån uttömmande utan har här närmast verkställts för att giva erforderlig ledning för kost- nadsberäkningarna.
I de fall där studiecirkel bedrives enligt korrespondensmetoden, erbjuder läroboksfrågan såsom sådan ingen svårighet, enär förekommande korrespondenskurser anknyta till redan utarbetade läroböcker, i den mån icke kursbreven äro tillräckligt utförliga för att göra läroböckerna obehöv- liga. För annan cirkelverksamhet kan däremot, åtminstone till en början, läroboksfrågan vålla vissa svårigheter. Enligt vad de sakkunniga — delvis på grund av direkta undersökningar — trott sig finna, föreligga dock goda förutsättningar för en lösning av denna fråga utan mera ingripande åtgärder från det allmännas sida, alldenstund intresset inom affärslivet på detta om- råde torde vara tillräckligt stort för att frågan efter hand skall vinna sin lösning genom privat försorg. Särskilda korrespondenskurser med tillhö- rande läroböcker i tekniska och vissa andra ämnen avsedda att komma till användning i undervisningen av sjöfolk hava i viss utsträckning redan fär- digställts och andra äro under utarbetande. De sakkunniga förutsätta, att centralledningen för bildningsverksamheten med uppmärksamhet följer ut- vecklingen även på detta område och tager de initiativ, som därav kunna för- anledas. Det intresse för saken, som förefinnes hos korrespo-ndensinstituten, bör enligt de sakkunnigas uppfattning i första hand utnyttjas för att få till stånd lämpliga, för sjömännens förhållanden och behov avpassade kurser, framför allt i samhällslära (inklusive sjölagstiftning i viss omfattning) samt
engelska språket såsom grundläggande teoretiska ämnen på det område det gäller.
Vad angår lärarfrågan, hava de sakkunniga ansett sig böra utgå ifrån såsom ganska oundgängligt och i varje fall såsom högst önskvärt, att h e- fälets intresse skall kunna påräknas för studiecirkel- verksamheten i tillräcklig omfattning, för att frågan därigenom skall kunna på det mest ändamålsenliga sättet lösas. Härvid må icke förglömmas de möjligheter till ökad och fördjupad bildning, som anordningarna inne- bära även för befälets egen del. Särskilt må framhållas de möjligheter, som erbjudas genom ett ökat utnyttjande av sjömansbibliotekets resurser liksom vad färdigheterna i språk beträffar, av tillgängliga grammofonkurser. Det är de sakkunnigas bestämda uppfattning, att om befälets medverkan icke skulle vara att påräkna för studieverksamheten ombord, särskilt såvitt an- går vissa tekniska ämnen, åtskilligt skulle gå förlorat av vad som eljest skulle vara att vinna av de föreslagna åtgärderna. De sakkunniga våga där- för hysa en ganska fast förvissning, att saken med hänsyn till den vikt, som måste läggas vid densamma, skall vinna full förståelse från såväl redarnas som befälets sida.
De sakkunniga förorda, att till lärare i studiecirkel ombord beräknas arvode i regel efter tre kronor per undervisningstimme, varav tre fjärde-' delar, som skulle komma på statens del, utgör två kronor 25 öre. Central- ledningen för studieverksamheten skall likväl hava befogenhet att i undan- tagsfall, då särskilda omständigheter därtill föranleda, godkänna arvode till ett till fyra kronor förhöjt belopp. Statsbidraget avses även i sistnämnda fall få utgå med tre fjärdedelar av arvodet.
I fråga om studiecirkel, som bedrives såsom korrespondenscirkel, hava de sakkunniga icke funnit erforderligt att såsom villkor för statsbidragets åt- njutande föreslå ett visst minsta antal cirkeldeltagare. De sak- kunniga hava nämligen ansett de högst avsevärt billigare priser, som kor- respondensinstituten tillämpa beträffande studiecirklar med visst minimi- antal deltagare i jämförelse med vad kurs för enskild studerande betingar, utgöra tillräcklig garanti för att statsbidrag enligt de föreslagna grunderna endast skall förekomma till cirklar med lämpligt minsta antal deltagare. Ur en motsvarande synpunkt synes icke heller vara erforderligt att bestäm- ma visst minsta antal deltagare i lärarcirklar.
Vad frågan om enskild studerande angår bör enligt de sak- kunnigas uppfattning sådan studerande icke under alla förhållanden be- skäras möjligheterna att erhålla statsbidrag till korrespondenskurs. Härför talar särskilt det förhållandet, att den enskilde sjömannen, som på grund av bristande studieintresse hos övriga ombord i samma fartyg anställda eller eljest icke kan bliva medlem av studiecirkel, icke kan såsom arbetarna i land jämsides med sitt förvärvsarbete utnyttja de resurser, som tillhanda- hållas i form av aftonskolor eller genom det fria folkbildningsarbetet. Det
har synts de sakkunniga visserligen kunna möta betänkligheter att alltför mycket utsträcka rätten till statsbidrag, när det gäller enskild studerande, särskilt ur den synpunkten, att man har förhållandevis mindre garanti för att påbörjad kurs fullföljes än vad som är fallet, när den bedrives i studie— cirkel. Emellertid utgör redan det avsevärt högre kurspriset för enskild stu- derande (åtminstone i vissa fall 3 gånger det för deltagare i studiecirkel till- lämpade) en ganska stark garanti för att den, som bestämt sig för en dylik högre kursavgift, också skall söka få ut det mesta möjliga av kursen. Vidare måste förutsättas, att den centrala ledningen förvissar sig om att vederbö- rande enskilde studerande med hänsyn till sina förkunskaper har förmågan att på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig kursen. De sakkunniga före- slå, att statsbidraget till enskild studerande bestämmes att utgå med en tredjedel av kostnaderna för korrespondenskurser. En och samme enskilde studerande synes vidare icke böra annat än i undantagsfall, då särskilda om- ständigheter prövas föreligga, få åtnjuta högre bidrag för år räknat än 25 kronor. Med hänsyn till ovannämnda betänkligheter synes vidare vara erforderligt att, innan närmare erfarenheter vunnits på detta område, be- gränsa statens bidrag till enskilda studerande till högst 1 000 kronor under ett år. Enskilda studerande böra enligt de sakkunnigas mening icke kunna tillerkännas särskilt bidrag av statsmedel till inköp av läroböcker i vidare mån än om sådana ingå i korrespondenskurs.
»
Ett ordnande av den viktiga kontrollfrågan i avseende a stats-
bidra-gens användning erbjuder otvivelaktigt vissa svårigheter. De sakkunniga hava ägnat denna fråga ingående överväganden. De sakkunniga hava därvid tillgodogjort sig särskild expertis genom samråd med förestån- daren för kooperativa förbundets brevskola, rektorn S. A. Stahre. Av dessa överväganden har framgått, att vad bidragen till kostnaderna för korrespon- denskurser beträffar, frågan torde kunna på ett fullt tillfredsställande sätt lösas i samarbete med förekommande korrespondensskolor genom successiva inbetalningar i efterskott av statsbidraget, sedan korrespondensskolan avgivit vederbörliga rapporter. Rörande de 5. k. lärarcirklarna torde det få an- komma på vederbörande lärare att i samband med avlämnandet av bestyrkt redogörelse för undervisningen och dess resultat samt sedan ett belopp mot- svarande de på eleverna belöpande kostnaderna inlevererats, rekvirera det arvode, som enligt ovanstående grunder må kunna ifrågakomma. Statsbidrag till anskaffande av läroböcker synes böra få utbetalas, i mån som inbetal- ningar göras av elevernas andelar i kostnaderna för dessa. De sakkunniga vilja redan i detta sammanhang betona vikten av att centralledningen för studieverksamheten ägnar den nyssnämnda kontrollfrågan behörig upp- märksamhet i dess särskilda detaljer. ,
Liksom i fråga om statens understödjande av kursverksamheten föreslå de sakkunniga, att för statsbidrags erhållande i fråga om studiecirkelverk- samheten kursplan (studieplan), lärare samt förekommande korrespondens- kurs och läroböcker blivit i vederbörlig ordning godkända.
För att i erforderlig mån tillgodose behovet av lärarkraftet i en utvidgad bildningsverksamhet bland sjöfolket enligt ovan skisserade grunder, torde det vara nödvändigt att vissa åtgärder vidtagas. Av särskild betydelse synes det härvid vara att bland befälet söka stimulera intresset för lärarverksamheten och att giva erforderlig handledning i lärar- gärningen åt dem bland befälet, som vilja direkt intressera sig för saken. Härutöver synes man höra giva dem bland manskapet, som må vara därför lämpliga, tillfälle att utbilda sig såsom studiecirkelledare.
l förstnämnda hänseende torde sålunda kunna och höra ifrågakomma, att eleverna i navigationsskolornas styrmans— och 2:a maskinistklasser samt sjökaptens- och övermaskinistklasser meddelas upplysningar rörande före- fintliga anordningar till underlättande av självstudier inom olika ämnes- områden samt anvisningar i erforderlig och lämplig omfattning rörande de möjligheter, som svenska sjömansbiblioteket erbjuder samt anordnande av studiecirkel och sättet för arbetets bedrivande i cirklar av olika slag. Vid sidan av en sålunda förutsatt obligatorisk undervisning, vilken med hänsyn till det fåtal timmar i varje klass, som för ändamålet kan ifrågakomma, icke synes behöva inkräkta på den vanliga timplanen, torde åtminstone vid en eller annan navigationsskola böra anordnas frivilliga kurser för att giva för saken intresserade elever lämplig orientering i pedagogiska och andra tillämpliga hänseenden. Det torde böra ankomma på centralledningen för studieverksamheten att föreslå den närmare kursomfattningen säväl vad an— går den obligatoriska undervisningen som rörande de frivilliga kurserna samt att avgiva förslag å lämpliga lärare härför. De sakkunniga utgå från, att ett särskilt anslag ställes till förfogande för ändamålet. Rörande grunderna för anslagets beräkning torde man förslagsvis kunna utgå från att den obli- gatoriska undervisningen i envar av nämnda klasser skall omfatta 2 timmar och att vid två navigationsskolor skola anordnas frivilliga kurser, vardera omfattande 5 dubbeltimmar, sålunda sammanlagt för båda kurserna 20 timmar. - .
I fråga om åtgärder till utbildande av studiecirkelledare bland manskapet vilja de sakkunniga förorda kortare instruktionskurser i viss överensstäm- melse med de tidigare av arbetarnes bildningsförbund och svenska sjöfolks- förbundet gemensamt anordnade kurserna för sådant ändamål. Antalet del- tagare i kurs av ifrågavarande slag, vilken avses skola anordnas vid lämplig folkhögskola, torde böra beräknas till 30. Därvid förutsättes emellertid, att eleverna uppdelas i grupper, så att i undervisningen i vissa huvudämnen del- taga på en gång högst 15 elever. För att så långt möjligt tillgodose olika intresseriktningar i studieavseende bland elevklientelet torde vara lämpligt, att åsyftade huvudämnen variera olika är. På samma sätt bör även anord- ningen med gruppindelning lämna möjlighet till viss valfrihet från elevernas sida i fråga om studieämnen. Det måste givetvis vara angeläget för central- ledningen att tillse, att ämnesvalet i kurs av ifrågavarande slag står i över-
ensstämmelse med den faktiska utvecklingen av studiecirkelverksamheten ombord i fartygen. Kursen avses omfatta 14 dagar med en undervisningstid i genomsnitt av 3 timmar om dagen för varje grupp för sig samt av 2 tim- mar om dagen för de båda grupperna gemensamt. Då kursen är avsedd att utbilda studiecirkelledare, ligger stor vikt uppå, att undervisning och före- kommande övningar i största möjliga utsträckning inriktas på att bibringa deltagarna insikter och vana i olika förekommande cirkelmetoder, därvid särskilt korrespondensundervisningens metodik bör vinna beaktande. Vidare förutsättes sjömansbiblioteket och dess användning ingå i undervisningen i erforderlig omfattning. I fråga om antagning såsom elever i dylik kurs torde, under i övrigt lika förhållanden, sjöman som tidigare deltagit i studie- cirkelarbete, böra äga företräde.
Det har synts de sakkunniga befogat, att staten ikläder sig samtliga med nu ifrågavarande kursverksamhet förbundna kostnader och däribland även utgifterna för kursdeltagarnas resor till och från kursen.
Instruktörer i hamnarna. Erfarenheterna. sådana de framgå bland an- nat av den av arbetarnes bildningsförbund i samarbete med svenska sjöfolks- förbundet försöksvis ombesörjda instruktörsverksamheten i Göteborg, synas starkt tala för instruktörsidéns accepterande även vid ett organiserande med bidrag av statsmedel av bildningsverksamheten, som här är i fråga. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör sålunda även fortsättningsvis instruktör fin- nas i Göteborg samt därjämte avses särskilda instruktörer till att börja med för Stockholm och Hälsingborg. lnstruktörens huvudsakliga uppgifter böra, enligt förebilden från Göteborg, vara att genom personlig påverkan bland sjö- folket väcka och stimulera intresset för studiearbete, att därvid lämna upp- lysningar om förefintliga anordningar och institutioner i folkbildningens tjänst, samt att tillhandagå med råd och anvisningar i studiehänseende bland annat i fråga om sjömansskolornas kurser och studiecirklars anordnande, liksom rörande ämnesval för de sistnämnda. Han avses dessutom skola tjäna som mellanhand mellan centralledningen av studieverksamhet-en och redan i gång varande studiecirklar ävensom att biträda med utbyte av fartygs- bibliotek.
Instruktörerna avses skola antagas av centralledningen efter särskilt an- sökningsförfarande. Möjlighet bör stå öppen för centralledningen att, därest icke full daglig tjänstgöringstid skulle erfordras för någon av dem, eller verksamheten å en eller annan av de nämnda orterna skulle kunna ligga helt nere under viss del av året, med anlitande av medel, som ställas till förfogande för avlöning åt instruktörerna, tillgodose instruktörsbehovet även å annan ort eller andra orter, som av centralledningen må kunna anses böra ifrågakomma. Med beaktande härav hava de sakkunniga icke nu ansett sig böra ifrågasätta, att bestämmelserna i avlöningsreglementet för icke-ordi- narie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen skola komma i tillämp-
ning med avseende å de nämnda tjänstemännen, åtminstone icke förrän till- räcklig erfarenhet vunnits beträffande verksamheten å de särskilda orterna. De sakkunniga föreslå i stället, att avlöningarna nu bestämmas att utgå i form av särskilda arvoden, förslagsvis för närvarande till belopp av 6 400 kronor per instruktör och år. Förutsatt att verksamheten upprätthålles i full utsträckning under hela året, skulle alltså för år räknat tillsvidare för ändamålet åtgå tillhopa 19 200 kronor.
Centralleduingen för bildningsverksamheten. De anordningar, som de sak- kunniga sålunda ifrågasatt till höjande av sjöfolkets allmänna bildnings- nivå, förutsätta en lämplig och fast organiserad centralledning med ganska vittgående befogenheter. Redan erfarenheterna från den tidigare kursverk- samheten giva vid handen nödvändigheten av att en sådan centralledning kommer till stånd. Enligt de sakkunnigas nu föreliggande förslag kommer väl själva kursverksamheten —— till den del den icke skall omhänderhavas under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning —— att få en mindre om- fattning än som fallet varit under vissa tidigare år. I gengäld avses emel- lertid studiecirkelverksamheten m. m., som under åsyftade tidigare period befann sig på sitt tidigaste försöksstadium, få en alltmera ökad omfattning, vartill komma uppgifter av alldeles ny natur, som sammanhänga med den tilltänkta föreläsningsverksamheten för svenskt sjöfolk i vissa utländska hamnar. Vidare får icke förglömmas, att den åsyftade kursverksamheten kan komma att svälla ut i mycket hög grad under en förnyad arbetslös- hetskris.
Med hänsyn till de av sjömännens speciella behov och förhållanden be— tingade särdragen i den föreslagna verksamheten, torde densamma icke med fördel låta sig direkt omhändertagas av något existerande folkbildnings- organ. Det synes i stället vara erforderligt att, såsom i sakkunnigdirektiven alternativt ifrågasatts, för verksamheten avse en särskild institution. En dylik institution, av de sakkunniga förslagsvis benämnd centralbyrån för bildningsverksamhet bland sjöfolket, förutsättes skola stå under ledning av en på lämpligt sätt utsedd styrelse. Denna måste givet- vis omhänderhava även de uppgifter, som åvila den nuvarande styrelsen för svenska sjömansbiblioteket. Det synes därför lämpligt, att sistnämnda sty- relse ombildas med hänsyn till de vidsträcktare uppgifter, som skulle an- komma på styrelsen för nämnda byrå. Byrån med sin styrelse synes böra närmast sortera under skolöverstyrelsen, som alltså, bland annat, bör hava inspektionsskyldighet beträffande verksamheten. Skolöverstyrelsen förut- sättes härvid skola i erforderlig omfattning samråda med överstyrelsen för yrkesutbildning. Att dylikt samråd i vissa fall kan vara erforderligt jämväl med kommerskollegium, respektive (i fråga om fiskarena) med lantbruks- styrelsen följer av det sätt, varpå den statliga administrationen med avse- ende å respektive näringsgrenar är anordnad. Vidare måste förutsättas sam-
råd med arbetsmarknadskommissionen vid en utökad kursverksamhet un- der en eventuell förnyad arbetslöshetskris.
I styrelsen för byrån böra ingå representanter såväl för skolöverstyrelsen som för överstyrelsen för yrkesutbildning och kommerskollegium, däremot torde knappast vara erforderligt att avse särskild representant för lantbruks- styrelsen i betraktande av den jämförelsevis mindre betydelse, som vissa av de föreslagna anordningarna med hänsyn till sin natur kunna förväntas erhålla för fiskaryrkets utövare. Vart och ett av de tre förstnämnda ämbetsverken torde hava att utse en representant jämte suppleant för denne. I övrigt bör i styrelsen ingå en representant för envar av sjömansvårdsstyrelsen, Sveriges allmänna biblioteksförening, arbetarnas bildningsförbund, sveriges redare- förening, Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinvbefälsförbundet och svenska sjöfolksförbundet. Jämväl för envar av dessa ledamöter i styrelsen avses en suppleant skola utses. Myndigheternas representanter föreslås skola utses tillsvidare; övriga ledamöter och suppleanter för viss tid, förslagsvis för två år i sänder. De sakkunniga hava haft under övervägande förslag att repre- sentanterna för nämnda organisationer skulle utses av Kungl. Maj:t efter förslag av organisationerna. De hava emellertid slutligen och med hänsyn till de i vårt land för det frivilliga och det fria bildningsarbetet allt ifrån början vedertagna principerna —— senast uttryckta genom statsrådets och chefen för ecklesiastikdepartementet uttalande till statsrådsprotokollet den 13 oktober 1944 i anslutning till bemyndigande att tillkalla vissa utred- ningsmän med uppdrag att biträda med utredning och avgiva förslag rö- rande grunderna för statens understödjande av det nämnda bildningsarbetet jämte därmed sammanhängande frågor — för sin del icke funnit anledning föreligga att föreslå en anordning av nyss nämnd innebörd. I stället avses rätten att utse ledamöter tillkomma de nämnda organisationerna såsom så- dana, envar beträffande sina representanter.
Framhållas bör också, att de sakkunniga ingående övervägt, huruvida i betraktande av de nämnda principerna för det frivilliga och det fria folk- bildningsarhetet överhuvud taget vore förenligt med'en så omfattande stat- lig representation i styrelsen, som förslaget innebär. Avgörande för förslaget har varit — förutom den omständigheten att i detta fall ställes proportions- vis större anspråk på statens ekonomiska medverkan än i tidigare motsva- rande fall — att det otvivelaktigt måste anses innebära en framträdande praktisk fördel för verksamheten, om styrelsen tillföres en direkt represen- tation för de ämbetsområden det gäller, varigenom också skulle tillgodoses vederbörande ämbetsverks intressen ur samordningssynpunkt av att kunna mera omedelbart följa verksamheten.
Ordförande i styrelsen avses skola utses av Kungl. Maj:t. I fråga om byråns förläggning hava de sakkunniga övervägt alternativen Stockholm och Göteborg. Då de sakkunniga stannat för förslag om Göte- borg såsom förläggningsort, så grundar sig detta förslag ytterst på nödvän-
(ligheten för verksamheten av nära lokal förbindelse med sjömansbiblio— teket, vilket icke minst ur synpunkten av bibliotekets under lång tid för- värvade goodwill bland bidragsgivande kretser på orten, icke gärna kan utan tvingande skäl ifrågakomma till förflyttning därifrån. Sådana skäl föreligga _ såsom redan av det tidigare framgått _ enligt de sakkunnigas uppfattning i detta fall icke; det erforderliga samarbetet mellan byrån och ovannämnda myndigheter synes sålunda icke med direkt nödvändighet förutsätta gemensam förläggningsort, såsom antagits i fråga om byrån och sjömansbiblioteket. Härtill kommer, att Göteborg mera än Stockholm är den direkta utgångshamnen för den vidsträcktare sjöfarten. Vidare har det hittillsvarande organisationsarbetet beträffande studiecirklarna ombord haft sin förnämsta stödjepunkt i Göteborg, låt vara att pionjärarbetet vad kurs- verksamheten beträffar räknar Stockholm såsom huvudort. För en för— läggning av biblioteket och byrån till en och samma ort tala dessutom orga- » nisatoriska skäl, så tillvida som för biblioteket och byrån kan avses gemen- sam biträdespersonal i viss utsträckning.
Det bör ankomma på en sålunda sammansatt styrelse att taga initiativ i frågor, som beröra sjöfolkets bildningsintresse, att verkställa utredning och avgiva förslag i frågor, som för sådant ändamål remitteras till styrelsen från Kungl. Maj:t, chef för statsdepartement, skolöverstyrelsen eller annat statligt ämbetsverk, att årligen i god tid till skolöverstyrelsen avgiva förslag rörande anslag för verksamheten, att tillse att till förfogande ställda anslag komma till användning för därmed avsedda ändamål enligt de närmare föreskrifter, som må varda meddelade, att fastställa arbetsordning för byråns tjänstemän samt att antaga för byråarbetet erforderliga tjänstemän inom ramen för tillgängligt anslag. Styrelsen bör hava att årligen före september månads utgång till Kungl. Maj:t, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkes- utbildning, kommerskollegium och lantbruksstyrelsen avgiva berättelse an- gående verksamheten under nästförflutet verksamhetsår.
Därjämte avses skola på styrelsens handläggning ankomma — förutom i huvudsak de uppgifter, som för närvarande åligga styrelsen för svenska sjö- mansbiblioteket — i regel (jämför nästa stycke) frågor om godkännande av kursplan (studieplan i studiecirkel), korrespondenskurs och läroböcker samt kursledare och lärare, allt enligt vad därom ovan nämnts, ävensom över huvud taget förekommande ärenden av utgi-ftsnatur. Vad frågan om god- kännande av korrespondenskurs och läroböcker beträffar, förutsättes givet- vis även skälighetsprövning med Ihänsyn till det pris, som vederbörande korrespondensinstitut betingar sig för den kurs eller lärobok det gäller.
Det säger sig självt, att ärenden av det slag, som fört-ecknats i nästföre- gående stycke, i den mån de icke äga principiell innebörd eller eljest större. betydelse, i tillämpningen icke med nödvändighet förutsätta handläggning av styrelsen in pleno utan i stället höra med fördel kunna genom särskild instruktionsföreskrift eller genom delegation i annan ordning hänvisas till
handläggning endast av en eller ett par styrelseledamöter därtill utsedda efter ärendenas art.
I betraktande av vad som gäller för andra folkbildningsinstitutioners verksamhet, hava de sakkunniga övervägt, om icke beträffande vissa av nyssnämnda ärendesgrupper det slutliga avgörandet borde tillkomma skol- överstyrelsen i stället för styrelsen för centralbyrån, vilken sistnämnda sty- relse alltså för nämnt fall skulle hava att underställa ärendena skolöver- styrelsens avgörande. Det har emellertid synts de sakkunniga varken erfor- derligt eller lämpligt med ett dylikt underställande med hänsyn till styrel- sens sammansättning.
Den ifrågavarande byrån förutsättes därjämte skola utrustas med före- ståndare och erforderlig biträdeshjälp. Föreståndaren avses skola svara för t beredningen och föredragningen inför styrelsen av ärenden, som handläggas , av denna och som icke utgöras av biblioteksärenden, ifråga om vilka bered— 5 ningen och föredragningen, i viss anslutning till vad som tidigare nämnts, i avses skola tillkomma bibliotekarien vid sjömansbiblioteket. I övrigt hör han hava att på eget ansvar handhava förekommande löpande ärenden, i den utsträckning, som arbetsordningen förutsätter. I sistnämnda hän- seende bör ävila föreståndaren att tillhandagå lokala kursbestyrelser och * andra intresserade med råd och upplysningar i frågor om anordnande av ' kurser och studiecirklar samt att även i övrigt meddela sjöman råd och upp- f lysningar i studiefrågor, när framställning därom göres. Beträffande före— 1 ståndarens rådgivande verksamhet i fråga om anordnande av sjömanskurs ; måste denna mången gång förutsätta befogenhet och skyldighet att företaga * resa till ort och ställe för att skaffa sig tillräcklig kännedom om de lokala ,: förhållandena i olika hänseenden samt att —- och detta icke minst viktigt i —— tillse att olika berörda intressen få tillfälle att göra sina synpunkter gäl- lande i fråga om kursernas närmare anordnande. Härtill kommer angelägen- , heten att tillfälle beredes honom att i övervakande och kontrollerande syfte följa undervisningen i pågående kurs, något som även är önskvärt för kon— tinuiteten inom kursverksamheten såsom helhet betraktad. De sakkunniga t hava slutligen räknat med att föreståndaren skall tjänstgöra såsom lärare i ovannämnda frivilliga kurser (vid navigationsskolorna) för blivande studie- cirkelledare och i den mån tiden medgiver även meddela den obligatoriska undervisning, som i det åsyftade sammanhanget jämväl ifrågasatts. De sak- kunniga anse även de nu anförda synpunkterna böra beaktas i instruktions- hänseende.
Med hänsyn till de uppgifter av organisatorisk och annan omdömes- krävande natur, som icke minst under försökstiden komma att åvila före- ståndaren, och härav betingade anspråk på erfarenhet och skicklighet inom olika ämnesområden, som måste ställas på föreståndaren, ligger det stor vikt uppå, att till befattningen ifrägakommer endast person, som fyller dessa anspråk. De sakkunniga hava övervägt om icke med hänsyn till kostnader-
na befattningen skulle kunna uppehållas såsom halvtidstjänst. Emellertid hava de sakkunniga funnit sig böra bestämt avråda från en dylik anordning, då i allt fall de arbetsuppgifter, om vilka här är fråga, tillsammans torde helt kräva sin man. Den större eller mindre framgång av verksamheten på detta, till stora delar oprövade område kan nämligen förväntas bliva i alldeles särskilt hög grad beroende på föreståndarens arbetsinsats i olika hänseen- den. Det skulle då icke vara lyckligt, om denne icke finge tillfälle att , odelat ägna sig åt sin uppgift. —— De sakkunniga räkna med, att förestånda— ren får till sin hjälp ett biträde, som förutsättes skola under de tider, före— ståndaren företager resor i tjänsten, handlägga de löpande ärendena och i , övrigt fullgöra förekommande expeditionsgöromål.
De med byråns verksamhet förbundna kostnaderna anse de sakkunniga böra helt bäras av staten. Styrelsens ledamöter och suppleanter synas böra komma i åtnjutande av ersättning i form av dagarvoden till belopp av 25 kronor per sammanträdesdag. För sina resor böra ledamöterna och supple— anterna åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass II C i allmänna resereglementet, därest icke vederbörande på grund av innehavande tjänst eller eljest är berättigad till ersättning enligt förmånligare grunder.
Med hänsyn till den försökskaraktär, som de sakkunniga vilja tillägga hela den ifrågavarande verksamheten, intill dess tillräcklig erfarenhet vunnits åtminstone i de mera väsentliga hänseendena, hava de sakkunniga avstått från att utarbeta förslag i detalj till styrelseinstruktion eller att närmare än som ovan skett precisera byråföreståndarens arbets- uppgifter. Såväl i det ena som i det andra av de nämnda hänseendena torde emellertid tillräckliga hållpunkter hava givits i det föregående för att en försöksverksamhet skall kunna komma till stånd enligt de sakkunnigas intentioner. _
För genomförande av ett på detta betänkande i nu förevarande del grun— dat förslag torde härvid såsom åtgärder i första hand krävas utseende av en styrelse enligt ovan framställt förslag ävensom ett åtminstone provisoriskt reglerande av föreståndarfrågan, så att styrelsen redan från början får till sitt förfogande nödig arbetskraft för verksamhetens närmare planläggning och ett fortsatt handlande därefter. En bland de angelägnastc uppgifterna blir därvid utarbetandet av förslag till preliminär instruktion för styrelsen.
Vad angår avlöningen till byråföreståndaren under försökstiden torde densamma böra utgå i form av arvode, förslagsvis bestämt till 10 000 kronor för år, med rätt för denne att åtnjuta resekostnads- och traktamentsersätt- ning enligt klass II C i allmänna resereglementet.
Folkhögskolorna i Grebbestad, Tyft och Gamleby. De sakkunniga vilja erinra om skolöverstyrelsens, efter samråd med kommerskollegium och lantbruksstyrelsen, i utlåtande den 27 februari 1934 uttalade uppfattning. att erfarenheterna från den undervisning av sjömän och fiskare, som före-
kommer vid folkhögskolorna i Grebbestad, Tyft och ”Gamleby,—voro de allra bästa. Lantbruksstyrelsens sedermera den 11 november 1938 fram- ställda förslag om överflyttning helt till vissa ambulatoriska kurser av undervisningen i navigation och motorlära m. m. för fiskare har uppen- barligen sammanhängt med vissa svårigheter att inpassa denna undervis- ning i den organisation av fiskeriundervisningen i övrigt, som lantbruks- styrelsen ifrågasatt. Emellertid framhöll lantbruksstyrelsen uttryckligen —— enligt vad tidigare nämnts — såsom ett önskemål, att eleverna i den till- tänkta fiskerikurs-en (om 4 år 5 veckor) vid folkhögskolan i Tyft omedelbart efter slutad kurs fortsatte att genomgå folkhögskolekursen, liksom ock att eleverna i en motsvarande kurs på ostkusten genomginge den skola, som där ifrågakomme för ändamålet. Om sålunda redan lantbruksstyrelsen, som givetvis haft att företrädesvis beakta de rent yrkesmässiga synpunkterna, ansett sig kunna och höra på sätt som skett uttala sig till förmån för fiskar- ungdomens anlitande av de möjligheter i undervisningshänseende, som folk— högskolekurserna innebära, är det uppenbart, att de sakkunniga, som hava att ägna uppmärksamhet åt sjöfolkets bildningsfråga även ur en vidsträck- tare synpunkt, måste tillerkänna folkhögskoleidén såsom sådan än större betydelse för den fråga det här gäller.
De sakkunniga anse alltså synnerliga skäl tala för att sjöfolket även i fortsättningen tillförsäkras tillgång till undervisning i navigation m. in. vid de angivna folkhögskolorna. Med hänsyn till att denna undervisning vid sko- lorna i Grebbestad och Tyft avser att föra fram icke endast till skeppar- examen av 2:a klass eller fiskeskepparexamen utan jämväl, för elever som så önska, till Skepparexamen av l:a klass vid navigationsskola, samt vidare i redogörelsen för verksamheten vid skolan i Gamleby ifrågasatts en mot- svarande omfattning av undervisningen även vid denna skola, ha de sak- kunniga med beaktande av grunderna för nu pågående utredning angående befälsutbildningen ansett sig icke böra taga ställning till den ifrågavarande undervisningens omfattning och organisation. Därest befälssakkunniga vid sitt ställningstagande angående befälsutbildningen för sin det icke skulle finna anledning att till omprövning upptaga jämväl frågan om befälsutbild- ningen vid de nämnda folkhögskolorna, torde det få ankomma på den till inrättande föreslagna centralledningen för bildningsverksamheten att göra den framställning angående utbildningens organisation m. 111. inom ramen för nuvarande omfattning av densamma, som må vara påkallad.
Föreläsningar i utländska hamnar. Sitt förslag i fråga om anordnande av särskild föreläsningsverksamhet för svenskt sjöfolk i utländska hamnar motiverade sjömansutredningen av år 1931 i huvudsak med nedanstående uttalande.
»Få, om ens några andra yrkesutövare torde vara i sådan avsaknad av möjlig- heter att begagna sig av olika samhälleliga hjälpmedel till ett kulturellt uppåt—
stigande i mera vidsträckt bemärkelse som just sjömännen i allmänhet i utrikes fart. Det ligger stor vikt uppå, att något göres från statsmakternas sida för att råda bot på detta uppenbara missförhållande. I huvudsak synas emellertid statens åtgärder även i detta fall kunna inskränkas till ekonomiskt understödjande verk— samhet, då enligt de sakkunnigas uppfattning den förevarande angelägenheten torde häst kunna omhänderhavas av vissa med sjömännens förhållanden redan tidigare i olika hänseenden nära förtrogna organisationer, nämligen förutom sjömansvårds— styrelsen jämväl arbetarnes bildningsförbund, det senare i samarbete med sjöfolkets egen organisation, svenska sjöfolksförbundet.
Härvid hava de sakkunniga utgått från, att upplysningsverksamheten lämpligen bör bedrivas huvudsakligen genom föreläsningar i olika bildande ämnen, valda med hänsyn till sjömännens förhållanden, och i anslutning därtill korrespondens- kurser i de ifrågakomna ämnena, eller andra ämnen av allmänbildande art. Före- läsningsverksamheten bör givetvis koncentreras till de för svensk sjöfart betydelse- fullaste utländska hamnarna, där svenskt sjöfolk uppehåller sigi större myckenhet på en gång. Bland annat ur nu angiven synpunkt torde åtminstone i första hand Danzig och Gdynia, liksom Hamburg, Rotterdam, Antwerpen, Rouen, London, New— castle och Hull böra komma i betraktande. Av näraliggande skäl torde däremot någon transocean hamn icke kunna ifrågakomma vid en särskilt organiserad före- läsningsverksamhet sådan som den ovan tänkta. Å andra sidan är det uppenbart, att den nyss gjorda uppräkningen av vissa hamnar icke kan betraktas såsom ut— tömmande eller ens i sin'begränsade omfattning giltig under alla förhållanden. Här liksom på andra liknande områden mäste givetvis förutsättas en viss rörelse- frihet, som medgiver erforderlig anpassning efter omständigheterna.
Redan med hänsyn till lokalfrågan synes det de sakkunniga uppenbart, att sjö- mansvårdsstyrelsen, som i sista hand omhänderhar administrationen av de olika sjömanskyrkorna samt läs- och skrivrummen, bör få sig anförtrodd den närmaste befattningen med den nu åsyftade angelägenheten. —— —— —
Det är de sakkunnigas förhoppning, att en ökad föreläsningsverksamhet som den ovan antydda även skall komma att i icke oväsentlig mån stimulera intresset för självstudium inom sjömanskåren och därmed i sin mån icke minst genom exemplets makt, bidraga till en vidgad och fördjupad uppfattning om de bildningsvärden, vilkas riktiga förståelse utgör den säkraste grunden för allt framåtskridande. De sakkunniga hava icke förbisett de svårigheter av olika slag, som på grund av sjö- mansyrkets natur möta den vanlige sjömannen vid hans famlande försök att på egen hand tillgodogöra sig även en förhållandevis blygsam boklig bildning utöver den, som folkskolan förmår meddela. Men just ur synpunkten av dessa särskilda svårigheter anse de sakkunniga allt rimligt stöd böra lämnas sjömannen i hans nämnda strävanden. Att staten lämnar sin medverkan härutinnan måste i främsta rummet tillerkännas en psykologisk betydelse, som icke kan överskattas.»
Rörande kostnaderna för verksamheten framhöllo utredningsmännen, hurusom med stöd av vissa uppgifter bland annat angående arvoden och traktamentsersättningar vid den populärvetenskapliga iföreläsnings'verk- samheten i Sverige de sammanlagda kostnaderna, inklusive reseersätt- ningar, vid anordnande i tre särskilda omgångar varje år av föreläsnings- turnéerfenvar omfattande ett femtontal hamnar på kontinenten och de brittiska öarna, kunde beräknas till omkring 10 000 kronor. Därvid hade förutsatts", att varje omgång skulle omfatta två särskilda föreläsningar i varje hamn. Med hänsyn till det synnerligen behjärtansvärda ändamål,
varom här vore fråga, och de alldeles särskilda förhållanden som förelåge, syntes kostnaderna böra få helt bestridas av statsmedel.
I utlåtande till Kungl. Maj:t den 4 maj 1934 uttalade skolöverstyrelsen, att starka betänkligheter särskilt i ekonomiskt avseende anförts mot för- slaget från flera folkbildningsorganisationers sida. För egen del yttrade skolöverstyrelsen följande.
>>Liksom de sakkunniga anser överstyrelsen, att här omhandlade föreläsnings- verksamhet, på grund av de säregna förhållandena helt måste bestridas med stats— medel.
I likhet med flertalet hörda folkbildningsorganisationer har överstyrelsen kom- mit till den uppfattningen, att ett genomförande av de sakkunnigas förslag om tre turnéer årligen av svenska föreläsare till ett femtontal utländska hamnstäder med två föreläsningar på varje plats skulle ställa sig så dyrbart, att man måste hysa starka tvivel om, huruvida resultatet kunde förväntas motsvara kostnaderna. Över- styrelsen finner det därför liksom svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse riktigast. att denna föreläsningsverksamhet till en början igångsättes i mindre skala för att så småningom utbyggas, om erfarenheterna gå i gynnsam riktning.
Det torde då vara lämpligast, att icke _ åtminstone icke till en början —— binda verksamheten med detaljerade bestämmelser utan låta det organ, som får den närmaste ledningen om hand, vilket —— med hänsyn till att svenska kyrkans sjö- mansvårdsstyrelse dels ensam förfogar över erforderliga lokaler, dels har den ri- kaste erfarenheten om möjligheten att samla publik till föredrag för sjömännen i de utländska hamnarna —— väl i regel torde bli denna styrelse, söka sig fram till den arbetsform, som för varje fall kan befinnas mest ändamålsenlig. Överstyrelsen hyser för sin del den uppfattningen, att turnéer av den art, som de sakkunniga föreslagit, i regel torde vara en mindre lämplig form för organisationen av denna föreläsningsverksamhet. I viss utsträckning torde såsom styrelsen för svenska sjö- mansbiblioteket tänkt sig, medverkan kunna vinnas av lämpliga personer (svenskar), som äro bosatta på föreläsningsorten eller i dess närhet, kanske stundom även av svenska lärare, läkare, präster och vetenskapsmän eller andra föreläsare, som till- fälligtvis besöka ifrågavarande hamnstäder. I den mån speciella föreläsare behöva kallas, torde den av sjömansvårdsstyrelsen föreslagna åtgärden, att föreläsaren sfationeras någon tid i en centralt belägen hamn för att, allteftersom förhållan- dena påkalla, verka dels därstädes, dels i närliggande hamnar vara att föredraga framför de nämnda turnéerna. Den föreläsare, som uppehölle sig i Antwerpen, kunde då besöka Rotterdam och eventuellt även London, den åter, som befunno sig i Danzig, borde även få föreläsa i Gdynia.
För att möjlighet skall beredas att genom försök komma fram till den ända- målsenligaste formen för den föreslagna verksamheten, vill överstyrelsen föreslå, att ett extra reservationsanslag för ändamålet upptages i riksstaten. Under för- sökstiden synes anslaget kunna sättas lägre än de sakkunniga tänkt sig. Över- styrelsen föreslår, att det under första budgetåret upptages till 5000 kronor.»
Såsom villkor för anslagets utgående syntes överstyrelsen böra föreskri- vas, att ansökning om statsanslag skulle ingivas till skolöverstyrelsen samt vara åtföljd av plan — upptagande föreläsare och föreläsningsämnen —— samt kostnadsberäkningar för verksamheten, att skolöverstyrelsen skulle äga att besluta om anslagets fördelning, att en av skolöverstyrelsen godkänd styrelse skulle åtaga sig anordnandet av ifrågavarande upplysningsverksam—
het i enlighet med av överstyrelsen fastställd plan och ansvara för använd ningen av till verksamheten anslagna medel, samt att verksamheten skulle stå under tillsyn av skolöverstyrelsen med rätt för överstyrelsen att, där så befunnes erforderligt, förordna särskild inspektor.
De sakkunniga hava för sin del funnit det ifrågavarande förslaget väl värt att prövas i den modifierade form och omfattning skolöverstyrelsen ifrågasatt; dock att styrelsen för centralbyrån bör svara dels för anordnan- det av ifrågavarande upplysningsverksamhet i enlighet med uppgjord plan, dels ock för användningen av till verksamheten anslagna medel ävensom i övrigt utöva den närmaste tillsynen av verksamheten.
Kap. Xl. Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.
Hemställan.
Kostnaderna för inrättande och drift av sjömansskola vid kommunal anstalt för yrkesundervisning eller central verkstadsskola.
I det föregående hava de sakkunniga ansett det böra ankomma på de lokala intressena att taga initiativ och framställa förslag i fråga om inrät- tandet av sjömansskola av föreslagen art och omfattning. I det angivna sammanhanget hava de sakkunniga utgått från att sådant initiativ skall vara att påräkna från vissa större sjöfartsstäder, förslagsvis Stockholm, Göteborg, Hälsingborg (eller möjligen Malmö) samt Kalmar (eventuellt annan lämplig stad på ostkusten). De sakkunniga hava icke ansett nödvändigt för sitt upp- drag att i förhand utreda de närmare förutsättningarna för skolornas för- läggning till respektive städer med hänsyn till lokaler etc. Det är att antaga, att åtminstone i flertalet fall nybyggnader för verksamheten skola befinnas erforderliga. Eftersom byggnadskostnaderna växla med orten och standarden av byggnaderna samt materialet för desamma, kunna kostnaderna för loka- ler som erfordras för skolorna, nu icke angivas annat än approximativt. Detta gäller i viss utsträckning också i fråga om delar av den för skolorna erforderliga utrustningen med inventarier, maskiner (fundament) o. d. De sakkunniga hava heller icke bortsett från möjligheten att det i enstaka fall kan visa sig förmånligare att helt eller delvis förhyra för verksamheten er- forderliga lokalutrymmen än att nybygga desamma. De sakkunniga vilja därför framhålla, att de följande beräkningarna mera åsyfta att angiva storleksordningen av kostnaderna för de föreslagna sjömansskolorna än att utgöra kostnadsberäkningar, avsedda att ligga till grund vid beslut om upp- rättande av dylika skolor.
På uppdrag av de sakkunniga har yrkesskoldirektör Konrad Andersson —— vilken bl. a. på sin tid biträtt verkstadsskoleutredningen med kostnads- beräkning för de centrala verkstadsskolorna — verkställt utredning angå- ende kostnaderna för anskaffning av stadigvarande undervisningsmateriel in. 111. för skolorna samt i fråga om erforderliga lokalutrymmen för de- samma. Direktör Andersson har även biträtt med beräkningen av de årliga kostnaderna för skolan samt angående fördelning av kostnaderna (engångs—
och årliga) på stat och kommun. Direktör Anderssons utredning även i dessa hänseenden återfinnes i huvudsakliga delar i den tidigare åberopade bilagan I. Beräkningarna utgå från en sjömansskola vid yrkesskolorna i Stockholm.
Med tillämpning av vad de sakkunniga i det föregående föreslagit samt i övrigt i huvudsak av yrkesskoldirektör Anderssons beräkningar skulle kost— naderna för en sjömansskola kunna beräknas på sätt framgår av nedan- stående uppställm'ngar. Det må framhållas, att de sakkunniga icke i alla hänseenden i detalj kunnat vad beträffar lokalerna samt deras inredning och utrustning med undervisningsmateriel rn. m. taga ställning till skälig- heten i och för sig av de ifrågavarande beräkningarna. Vidare synes icke uteslutet, att kostnaderna för materielanskaffningen i viss utsträckning skall kunna nedbringas genom att varvs- och rederiföretag och andra intresserade enskilda ställa delar därav till förfogande kostnadsfritt eller till reducerade priser.
A. Engångskostnader.
Undervisningslokaler samt lokaler för administration m. in.: enligt be- räkningar i bilagan I erfordras en byggnad med en golvyta av omkring 1 050 m2 och en volym av 5 200 m3; om byggnadskostnaderna beräknas till 68 kronor 1113 blir totalkostnaden omkring ...................... 350 000 De sakkunniga hava icke ansett sig böra räkna med särskild gymna- stiksal för skolan. För ändamålet avses i stället skola förhyras lokal. Stadigvarande undervisningsmateriel "(maskin-er samt verktyg o. d.): i arbetslokal för däckspersonal ............................ 3 010 verkstadslokal för maskinpersonal ........................ 15 520 demonstrationslokal för däcks- och maskinpersonal ........ 96050 lokaler för kökspersonal ................................. 27 590 föreläsningssal; tillika dagrum för 150 elever och omställbar till matsal för 64 elever montering av maskiner och apparater i verkstadslokalen för maskinfolk och demonstrationslokalen samt utomhus å gård, jämt-e ledningar för desamma (elektriska och ångrörslednin— gar), ävensom erforderliga betongfundament .............. 2000 diverse kostnader och oförutsedda utgifter uppföras med ...... 4 330 153 000 i i i i
Inventarier och inredning för undervisningslokaler:
' tre lärosalar ............................................ 6360 materielrum till d:o 670 lärarerum
arbetslokal för däckspersonal ............................. 1 031 materielrum till d:o 200 verkstadskontor till d:o .................................. 390 verkstadslokal för maskinpersonal ........................ 988 materiel- och verktygsrum till d:o ........................ 500 verkstadskontor för d:o ' 390 demonstrationslokal för däcks- och maskinpersonal ........ 828 lokaler för kökspersonal ................................ 6085 _. .... _... ,... ... ,... _. ,... _. .... ..
i föreläsningssal, tillika dagrum för 150 elever och omställbar till matsal för 64 elever i tvätt- och klädrum för elever ............................. elektrisk armatur diverse kostnader och oförutsedda utgifter uppföras med .. .. 29 000
Första uppsättning av förbrukningsmateriel för undervisningen: för däckspersonal » maskinpersonal
Inventarier och inredning, som icke hava samband med undervisningen: föreläsningssal, tillika dagrum för 150 elever och omstållbar till matsal för 64 elever inventarier och inredning av expeditionsrum för föreståndare .. 720 d:o av rum för skrivbiträde och vaktmästare ................ 2475 diverse inventarier 990 diverse kostnader och oförutsedda utgifter uppföras med ..... 815 5900
Summa engångskostnader kronor 539 000
B. Årliga kostnader.
Avlöning till föreståndare och övriga lärare: arvode till föreståndare 1 ärsanställd lärare, 10/11 av yrkeslärares avlöning 4800 kronor + 64 procents rörligt tillägg ............................ 7156 2 d:o 1 under tre månader anställd lärare är 650 kronor per månad .. 1 950 3 under tre månader anställda lärare år 650 kronor per månad 5850 timlärare i maskinkunskap, 192 timmar 51 kronor 7: 60 ........ 1 459 timlärare i matematik, svenska och engelska språken, 642 tim- maråkronor7:60.................. ................... 4879 timlärare i yrkesräkning m. m. för kockelever, 74 timmar 51 kronor 7: 60 timlärare i författningskunskap, 224 timmar 21 kronor 7: 60 . . . . 1 702 timlärare i hygien (sjuksköterska), 272 timmar 5 kronor 5:53 1 504 timlärare i simning och livräddning, 141 timmar 51 kronor 5: 53 780 timlärare i gymnastik, 185 timmar å kronor 5: 53 ............ 1 023 föreläsare i hygien, 68 timmar å kronor 20:—— .............. 1 360 föreläsare i allmänna ämnen, 76 timmar 5 kronor 20: _ ...... 1 520 till avlöning åt vikarier under sjukdom .................... 800 47 858
förhyrning av gymnastiksal, 164 timmar 51 kronor 3: — .............. 492
nyanskaffning (komplettering) av maskiner. För de första åren torde sådan nyanskaffning icke bliva erforderlig; de sakkunniga hava därför icke beräknat något belopp för ändamålet.
underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel o. d. i överens- stämmelse med uppgifterna i bilaga I har räknats med 200 kronor per kurs för däckspersonal (6 kurser) och 500 kronor per kurs för maskin- personal (6 kurser) samt 2 000 kronor för kockkurser under ett år eller sålunda tillhopa för samtliga kurser .............................. 6200
. sjukvård och olycksfallsförsäkring av eleverna. I bilaga I har räknats med ett totalbelopp av 1 440 kronor. De sakkunniga hava med ledning av vissa uppgifter från riksförsäkringsanstalten beräknat kostnaderna i form av premier för olycksfallsförsäkringar till 509 kronor. Till kost- naderna för sjukvård uppföras 640 kronor ........................
Övriga ärliga kostnader (administration m. m.): i huvudsaklig överensstämmelse med uppgifterna i bilaga I upptagas här: ersättning till skriv-, kassa- och hokföringshiträde, 250 kronor per månad 3 000 ersättning till vaktmästare och materielvärdare, 300 kronor per månad ........................................... 3 600 (hyra för gymnastiksal, se ovan) värme, lyse, el. kraft, lampor, proppar, underhåll m. m., om- kring 19 000 renhållning, tvätt m. m. ................................. 1 300 skrivmateriel, trycksaker, telefon, annonser, porton m. m. .. 2 000 premier för olycksfallsförsäkring av lärare och övriga an- ställda 200 till anskaffning av böcker m. m. ........................ 300 brandförsäkring 200 till onera, vatten, gärdsrenhällning m. m. .................. 4 000 till diverse kostnader och oförutsedda utgifter uppföras här .. 5 034
1 149
38 634
Summa årliga kostnader kronor 94 333
Med tillämpning i princip av statsbidragsgrunderna för central verkstads- skola skulle statsbidrag till sjömansskola —— utan elevinternat -— utgå för följande ändamål med nedanstående belopp.
Statsbidrag till engångskostnader:
till anskaffning av undervisningslokaler samt för administration m. m., bi- drag med belopp motsvarande hälften av kostnaderna för ändamålet (punkt A 1 ovan) till anskaffning av den första uppsättningen av stadigvarande undervis- ningsmateriel (maskiner samt verktyg och dylikt); bidrag med belopp motsvarande nio tiondelar av kostnaderna (punkt A2) ..............
till anskaffning av inventarier och inredning för undervisningslokaler; bi- drag med belopp motsvarande hälften av kostnaderna för ändamålet (punkt A3) .....................................................
175 000
137 700
14 500
Summa statsbidrag till engångskostnader kronor att av huvudmannen tillskjutas ......................................
Summa kronor
Statsbidrag till årliga kostnader:
till avlöning åt föreståndare och övriga lärare; bidrag med belopp motsva- rande hela avlöningskostnaden (punkt B 1) utom avlöning till sjukvika- rier 800 kronor ..................................................
327 200 211 800 539 000
47 058
till förhyrning av gymnastiksal; bidrag beräknat motsvara hälften av kost— naderna (punkt 132)
till underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel o. (1. (punkt B 4); bidrag beräknat efter 70 kronor för elev och år (elevantalet = 702 elev- månader dividerat med 11, motsvarande antalet månader, som läsår om- fattar vid central verkstadsskola) 64 elever ........................
till sjukvård av elever; bidraget beräknat efter 10 kronor per elev och år (640 kronor), samt till gäldande av avgifter för obligatorisk olycksfalls- försäkring för eleverna, bidrag med belopp motsvarande hela kostnaden härför (punkt B 5) ............................................... 1 149
till gäldande av övriga kostnader för driften (administration m. m.) (punkt Bö) (inkl. även ersättning till sjukvikarier) bidrag beräknat efter ett- hundra kronor för elev och år .................................... 6400
Summa statsbidrag till årliga kostnader kronor 59 333 att av huvudmannen tillskjutas ...................................... 35 000
Summa kronor 94 333
Såsom nämnts utgå de ovanstående beräkningarna från en sjömansskola vid yrkesskolorna i Stockholm. Vad beträffar de föreslagna skolorna i Göte- borg, Hälsingborg och Kalmar hava de sakkunniga i anslutning till inled- ningsvis framhållna synpunkter ansett sig kunna avstå från att låta verk- ställa särskilda kostnadsberäkningar för nybyggnader, utrustning m. rn. För det bedömande av mera principiell innebörd, varom här är fråga, torde vara tillfyllest med beräkningarna för Stockholmsskolan, vilka i betraktande av de högre byggnadskostnaderna m. m. i Stockholm, under alla förhållanden giva en uppfattning om de kostnader, som högst kunna ifrågakomma för envar av övriga skolor.
Vad driftkostnaderna beträffar, hava de sakkunniga verkställt omräkning av lönekostnaderna med hänsyn till de olika städernas dyrortsplacering men i övrigt utgått från siffrorna från Stockholmsskolan såsom maximi- siffror.
Från sålunda angivna utgångspunkter skulle de årliga kostnaderna för åsyftade skolor enligt specifikationer i bilaga VII uppgå till, i avrundade tal, högst,
för en skola i Göteborg ...................... 91 500 » » » » Hälsingborg ................... 89000 » >> » » Kalmar ....................... 88 500
Med tillämpning i princip av statsbidragsgrunderna för centrala verk- stadsskolor skulle de ifrågavarande kostnaderna i anslutning till beräknin- gar i den nyssnämnda bilagan fördela sig på staten och skolans huvudmän enligt följande uppställning:
Tillskott av huvudmannen kronor
skolan i Göteborg 56 500 35 000 91 500 » » Hälsingborg . . . . . . . . . . . . 54 000 35 000 89 000 >> » Kalmar 53 500 35 000 88 500
Summa kronor
Statsbidrag kronor
I fråga om skolan i Lysekil föreligga kostnadsberäkningar från skolans huvudman, avseende en fristående central verkstadsskola, ev. filial till en sådan skola, med avdelningar för sjömän och båtbyggare. Beräkningarna omfatta även kostnader för elevinternat. Jämväl dessa beräkningar hava utförts med biträde av yrkesskoldirektör Andersson. De sakkunniga, som tagit i betraktande, att med den organisation av verksamheten, som befun- nits lämplig för den trakt det gäller (avdelningar för båtbyggare och sjö— män, med utbildning för de sistnämnda i viss utsträckning även till befäl av lägre behörighetsgrad), hela kostnadsfrågan måste bedömas i ett sam- manhang, hava icke funnit anledning till erinran mot de huvudsakliga prin- ciper, som. ligga till grund för beräkningarna, därvid de sakkunniga även beträffande Lysekilskolan tillsvidare bortsett från frågan om stipendier åt eleverna. '
För anslagsberäkningarna i det följande är det emellertid nödvändigt att frånskilja kostnaderna för båtbyggarutbildningen. Med den ståndpunkt de sakkunniga i det föregående intagit i fråga om fiskeskepparexamen såsom mål för undervisningen i vissa påbyggnadskurser, föreligger icke motsva- rande anledning till frånskiljande av kostnaderna jämväl för dessa kurser. Då de sakkunniga på anförda skäl funnit sig böra avstå från att taga ställ— ning till de för desamma avsedda kursplanerna såsom sådana, hava de också måst avstå från detaljprövningen beträffande lärarkostnader m. m. i fråga om» dessa kurser. De eventuella jämkningar, som härav må kunna påkallas med avseende å de föreliggande beräkningarna —— vilka i övriga delar vad anordningarna för sjömansutbildningen beträffar icke heller i tillämpningen i huvudsak föranleda erinran från de sakkunnigas sida — kunna emellertid icke vara av den storleksordning, att totalresultatet påverkas i mera nämn- värd grad. Vidare giva de ifrågavarande beräkningarna icke'i alla hänseen- den, såsom i fråga om avlöningen till rektor, utgifterna för fastigheterna och administration m. m., fasta hållpunkter för ett mera exakt bedömande av kostnadernas fördelning på de olika utbildningsgrenarna. I sådana fall har måst tillgripas utvägen av en proratafördelning av kostnaderna med hänsyn till antalet elevmånader (sammanlagda antalet 8025, varav för sjö- män av alla kategorier 645 och för båtbyggare 157'5). En sammanställning av kostnaderna för sjömansutbildningen — med därå belöpande statsbidrag i princip motsvarande de för centrala verkstadsskolor gällande grunder — ter sig i anslutning till de ifrågavarande beräkningarna i bilagan III och från ovan angivna utgångspunkter sålunda:
Tillskott av Statsbidrag huvudman- nen
I-Iela kost- naden
Ny- och ombyggnad av fastigheter: teori- och verkstadshyggnadl (ombyggnad) . . 102 800 51 400 elevhem (gemensamt ändamål) .............. 164 800 82 400 bostadshus ( » » ) .............. 25 700 25 700 ändringsarbeten i nuvarande verkstadsbygg-
nad, tills ombyggnad kan ske (gemensamt ändamål) 4 800 — 4 800
Kronor 298 100 133 800 164 300 Nyanskaffning av stadigvarande undervisnings- materiel: utrustning i skolkök 27 7302 24 957 2 773 utrustning i demonstrationslokal ............ 26 600 23 940 2 660 utrustning i arbetslokal .................... 4 100 3 690 410 utrustning i motorverkstad 25 200 22 680 2 520 maskiner för undervisning i elektroteknik. . . . 4 900 4 410 490 verkstadsutrustning för undervisning i elektroteknik ............................ 900 810 90 verktygsutrustning för undervisning i do 830 747 83 utrustning för undervisningen (gemensamt ändamål) 2 090 1 881 209 segelbåtar för övningssegling ................ 5 000 4 500 500
Kronor 97 350 87 615 9 735
Nyanskaffning av inventarier: inredning i skolkök ........................ 3 870 1 935 1 935
» demonstrationslokal 450 225 225 » arbetslokal 700 350 350 » verkstadskontor ................ 450 225 225 » motorverkstad .................. 1 680 840 840 » verkstadskontor ................ 450 225 225
elektrisk armatur (gemensamt ändamål) ...... 2 814 1 407 1 407
Kronor 10 414 5 207 5 207
Utrustning av lokaler (gemensamt ändamål): för eleverna (elevhem) ...................... 9 314 4 657 _4 657 » husmor 1 880 —— 1 880 » kokerska 756 —— 756
11 950 4 657 7 293 Summa engångskostnader kronor 417 814 231 279 186 535
1 Beräkningarna verkställda med utgångspunkt från att byggnaden till % disponeras ute- slutande för sjömansutbildningen och återstående %, för båtbyggarutbildningen. ” I bilagan upptages ett belopp, som är 3.870 kronor större. Beloppet 3.870 kronor utgör i runt tal summan av beräknade kostnader för arbetsbänk, arbetsbord, pallar, kateder, skåp etc., som egentligen äro att hänföra till inredning och inventarier. Beloppet har här upp- förts bland posterna under rubriken »Nyanskaffning av inventarier».
Engångskostnaderna belöpa sig alltså till sammanlagt 417 814 kronor, varav skulle komma på staten 231 279 kronor och på huvudmannen 186 535 kronor.
17—916436
Tillskott av Statsbidrag huvudman- nen
Hela kost- naden
*
Avlöning till rektor och övriga lärare: rektor (gemensamt ändamål) ................ Kurser, närmast avsedda för yngre (i bilagan betecknade såsom kurser nr 1—3): lärare i sjömanskap ........................ » i motorlära » i matlagning ........................ » i elektroteknik ...................... timlärare i teori, 718 timmar är kronor 6.45.. föreläsningar, 12 timmar a kronor 20.— .. .. timlärare i gymnastik, 135 timmar a kronor 4.70 x 11/21) ............................
Kronor
fortsättningskurser (nr 4 och 5) samt kurser för äldre ................................
Summa kronor
Utgifter för hyra m. m. (innan verkstadsskolan ombyggts men sedan nytt elevhem och båt- byggeri uppförts; gemensamt ändamål) . ... Underhåll och förbrukning av undervisnings- materiel, statens bidrag beräknat efter 70 kro- nor per elev och år (sammanlagda elevantalet = 645 elevmånader dividerat med 11) 59 elever: kurser, närmast avsedda för yngre. (nr 1—3) 3 150]
fortsättningskurser (nr 4 och 5) samt kurser för äldre .............................. 1 ml
Sjukvård och olycksfallsförsäkring av eleverna:
kurser, närmast avsedda för yngre (nr 1—3) 1 449 fortsättningskurser (nr 4 och 5) samt kurser för äldre .............................. 243 Administrationm. m. (gemensamt ändamål), statens bidrag beräknat efter 100 kronor per elev och år 11212 5 900 5 312
Summa årliga kostnader kronor 72 517 58 369 14148
1 2 kurser samundervisningz den tredje kursen samundervisning med båtbyggarna.
Summan av de årliga kostnaderna uppgår enligt tabellen till 72 517 kro- nor, varav kommer på staten 58 369 kronor och på huvudmannen 14 148 kronor.
Vid sina anslagsberäkningar i fråga om statsbidrag till elevstipendier har Överstyrelsen för yrkesutbildning beträffande de centrala verkstadsskolorna utgått från att i runt tal 83 procent av eleverna skola vara stipendieberät— tigade enligt överstyrelsens förslag. Överstyrelsen har vidare för nämnda elever räknat med ett genomsnittligt månadsstipendium av 75 kronor. De sakkunniga hava i brist på mera direkta hållpunkter för bedömandet av
antalet stipendier bland sjömansskolornas elever ansett nämnda procenttal och genomsnittsbelopp godtagbara vid en uppskattning av medelsbehovet för nyssnämnda ändamål.
Antalet elevmånader har i det föregående beräknats till (702 )( 4 + 645) 3453. 83 procent härav utgör 2866. Hela kostnaden för stipendier kan alltså beräknas till (2 866 )( 75) 214 950 kronor.
Vid en fullt ut genomförd organisation enligt de sakkunnigas förslag i det föregående skulle statens utgifter i form av bidrag till verksamheten ut- göra: engångsbidrag ( 4 X 327 200 + 231 279) 1 540 079 kronor och årliga bidrag, frånsett utgifter för elevstipendier (59 333 + 56 500 + 54 000 + 53 500 + 58 369) 281 702 kronor. Till elevstipendier skulle erfordras 214 950 kronor.
Det må erinras om att siffrorna för engångsbidrag och årliga bidrag utom utgifter för elevstipendier utgöra beräknade maximisiffror. Vidare måste in- ordnandet av den nuvarande avdelningen för skeppskockar vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning i en sjömansskola därstädes medföra be- sparing på det anslag, varifrån kostnaderna för driften för närvarande utgå för ändamålet. Å andra sidan hava de sakkunniga icke funnit anledning för närvarande att räkna med kostnader för särskilt elevinternat för annan skola än Lysekilskolan.
Vidare ingå icke i de ovanstående beräkningarna kostnader för biljett- nedsättning i vissa fall till elever i sjömansskola. Statens utgifter härför torde per är icke komma att överstiga 5 000 kronor. Ifrågavarande kostna- der torde i anslutning till vad i det tidigare anförts böra få utgå av det under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till beredande av billi- gare bil jettkostnader för sjöfolk vid resor till och från hemorten i vissa fall.
Anslag för ändamålet för budgetåret 1945/ 1946. Sjömansskolan i Lysekil beräknas börja sin verksamhet med ingången av år 1946. Emellertid avses teori- och verkstadsbyggnaden komma till utförande först senare. På bygg- nadskostnaderna belöpande statsbidrag har för sjömansskolans del ovan angivits till 51 400 kronor. Frånräknas detta belopp, skulle såsom erforder- ligt statsbidrag till engångskostnader för ändamålet under budgetåret 1945/46 kvarstå ett belopp av omkring 180 000 kronor, vilket belopp emel— lertid icke torde kunna helt utnyttjas under nämnda budgetår. Icke heller i fråga om övriga fyra sjömansskolor torde böra räknas med, att för desamma avsedda byggnader komma att i full utsträckning tagas i anspråk redan under nämnda budgetår. Detsamma gäller i fråga om utrustningen. De sak— kunniga vilja föreslå, att för samtliga skolor för ifrågavarande budgetår be- räknas ett belopp av 800 000 kronor, motsvarande omkring hälften av stats- bidraget till de beräknade totala engångskostnaderna. För nu ifrågavarande ändamål torde böra å åttonde huvudtiteln under rubriken »Kommunala och
enskilda anstalter för yrkesundervisning» anvisas ett särskilt anslag till så— lunda angivet belopp. Anslaget förutsättes få förslagsanslags natur.
Vad angår frågan om statsbidrag till driften av sjömansskolor under budgetåret 1945/1946, uppskattas detsamma vad Lysekilsskolan beträffar till omkring 15 000 kronor. Om ytterligare tre av skolorna skulle komma i verksamhet med ingången av år 1946, skulle för dessa tre erfordras ett be- lopp av omkring 180 000 kronor. Sammanlagt skulle alltså erfordras om- kring 195 000 kronor. Detta belopp torde såsom särskilt förslagsanslag an- visas under nämnda rubrik å riksstaten.
Vad slutligen angår frågan om medelsbehovet för stipendier, synes det- samma under nyss angiven förutsättning böra beräknas till 130 000 kronor. Jämväl för detta ändamål erforderligt anslag torde böra såsom särskilt an- slag anvisas under rubriken »Kommunala och enskilda anstalter för yrkes- undervisning» och få förslagsanslags natur.
Kostnaderna i samband med föreslagna åtgärder till höjning av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning.
Ett genomförande av de sakkunnigas förslag till åtgärder för ökat till- godoseende av sjömännens bildningsbehov ställer såsom av det föregående framgått krav på ekonomisk medverkan från statens sida i olika hänseen- den. Behovet av statsunderstöd står naturligen i visst förhållande till den omfattning, de föreslagna åtgärderna komma att erhålla i praktiken. Det är uppenbarligen icke möjligt att på detta stadium framlägga några exakta beräkningar härutinnan. Det måste sålunda även här understrykas, att an- ordningarna till en början böra få karaktär av försök och att ett fortsatt handlande efter de föreslagna linjerna måste bero på utfallet av denna för— söksverksamhet i dess olika delar. När de sakkunniga i det följande i allt fall framlägga resultatet av vissa beräkningar på hithörande område, få dessa beräkningar alltså betraktas såsom approximativa.
Svenska sjömansbiblioteket. Avlöningar. Som av det föregående framgår räkna de sakkunniga med att chefsbibliotekarien vid Dicksonska folkbiblioteket alltjämt skall hava överinseendet över sjömansbibliotekets verksamhet. För närvarande åtnjuter han härför ett årligt arvode av 1000 kronor. De sakkunniga ifrågasätta icke någon ändring av arvodesbelop- pets storlek. Enligt de sakkunnigas förslag skall vidare vid biblioteket finnas anställd en biblioteksutbildad assistent med heltidstjänstgöring. »Standard för svenska folkbibliotek» utgiven av svenska folkbibliotekarie- föreningen och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund utgår från att en fullt utbildad biblioteksassistent avlönas lägst enligt 17:e lönegraden i det civila avlöningsreglementet, vilket för Göteborgs vidkommande skulle för
en ordinarie tjänsteman betyda en grundlön av 5 658 kronor med 31 pro- cents rörligt och kristillägg eller sammanlagt c:a 7 412 kronor. De sakkun- niga anse tillsvidare böra räknas med ett arvode av 6 200 kronor, motsva- rande lön inklusive rörligt och kristillägg för en extra tjänsteman i 17:e lönegraden och Göteborgs dyrortsgrupp. För extra arbetsuppgifter räkna de sakkunniga vidare med ett biträde gemensamt för sjömansbiblioteket och den föreslagna centralbyrån för bildningsverksamheten. På sjömansbiblio- ltekets stat uppföres halva kostnaden eller 1800 kronor. Sammanlagt er- fordras alltså för löner ett belopp av 9 000 kronor.
0 m k 0 s t n a d e r. För närvarande åtnjuter sjömansbiblioteket förmå- nen av kostnadsfria lokaler i Dicksonska folkbiblioteket. Som de sakkun- niga framhållit, torde dessa emellertid för framtiden icke kunna stå till bibliotekets disposition. Under sådana omständigheter anse de sakkunniga sig böra räkna med lokalhyra samt kostnader för värme, ljus, städning m. m. till sammanlagt belopp av 4 000 kronor. Kostnaderna för transpor- ter m. m. kunna förväntas komma att avsevärt stiga. För närvarande före- komma kostnader för detta ändamål endast vid huvuddepån. Det torde emellertid icke få anses obilligt, att även kostnaderna för transporter vid förmedlingsstationerna bestridas med medel, som stå till sjömansbibliote- kets förfogande. De sakkunniga uppskatta de sammanlagda kostnaderna för huvuddepån och förmedlingsstationerna i hemlandet till 1200 kronor, varjämte för liknande kostnader vid förmedlingsstationerna i utlandet'ett årligt belopp av 1000 kronor beräknas. För tryckning av supplement till den katalog över sjömansbiblioteket, som utgavs år 1938, torde likaledes ett årligt belopp böra beräknas. Kostnaden för tryckning av ett supple— ment vart femte år kan uppskattas till 1500 kronor motsvarande 300 kro- nor för år. Övriga omkostnader, inventarier, telefon, skrivmateriel m. m. beräkna de sakkunniga till 4500 kronor. Häri ingår kostnaden för bok- skåp för vandringsbiblioteksverksamheten. Denna kostnad har under de senaste 4 budgetåren i medeltal uppgått till c:a 2 300 kr. per år men kan med hänsyn till den motsedda ökningen av vandringsbiblioteksverksam- heten förväntas stiga. För bokinköp och bokbindning ha de sakkunniga slutli— gen räknat med ett belopp av 25 000 kronor. De senaste årens utgifter för detta ändamål ha visserligen överstigit detta belopp men å andra sidan ha i dessa utgifter ingått avsevärda belopp för inköp av nya böcker i stället för sådana. som gått förlorade vid fartygsförlisningar.
Den årliga utgiftsstaten för sjömansbiblioteket slutar alltså på ett belopp av (9 000 + 4 000 + 1 200 + 1 000 + 300 + 4 500 —|— 25 000 =) 45000 kronor. Av dessa kostnader skola enligt de sakkunni- gas förslag kostnaderna för avlöningar och lokalhyra samt 2000 kro- nor av övriga omkostnader, inalles 15 000 kronor, helt falla på statsverket. För bestridande av övriga omkostnader föreslås staten skola på samma sätt som nu bidraga med dubbelt så stort belopp, som det tillskott som enskilda
lämna, dock med högst 20000 kronor. De av de sakkunniga gjorda kost- nadsberäkningarna förutsätta, att staten bidrager med maximibeloppet och enskilda alltså tillskjuta sammanlagt 10000 kronor. Till jämförelse kan nämnas, att sjömansbiblioteket under de senaste 6 budgetåren i medeltal årligen erhållit 10 639 kronor i bidrag från enskilda. I fråga om sjömans- biblioteket innebär således de sakkunnigas förslag en ökning av det årliga statsunderstödet från nuvarande högst 10000 kronor till högst 35000 . kronor.
E n g å n g 5 k 0 s t 11 a d e r. Utöver dessa årliga anslag räkna de sakkun- niga med ett engångsanslag för anskaffande av handboksbibliotek till fartyg och studiehem. Enligt ett av bibliotekarien vid sjömansbiblioteket uppgjort förslag skulle en lämplig handbokssamling kunna erhållas för ett pris av c:a 400 kronor. De sakkunniga räkna med att c:a 125 fartyg och studiehem skola utrustas med dylika handbokssamlingar. Den sammanlagda kostna- den härför uppgår till c:a 50 000 kronor. Det torde emellertid vara skäl att fördela kostnaderna på flera år och de sakkunniga föreslå därför, att 10 000 kronor årligen under de närmaste 5 åren måtte utgå för detta ändamål. De årliga anslagen torde böra anvisas såsom reservationsanslag.
Kursverksamheten. De sakkunniga hava i det föregående räknat med att till en början åtta kurser om året komma att anordnas, av vilka en av var- dera typerna 1 och 2 för däckspersonal, en av vardera typerna 1 och 2 för maskinpersonal samt återstående fyra allmänbildande kurser.
De yrkesbetonade kurserna av typen 1 utgöras av kurser vid sjömans- institutet i Stockholm. För kursen av typ 1 för däckspersonal avses ena- handa engångsutrustning, som i bilagan I för >>utrustning i arbetslokal för däckspersonal» kostnadsberäknats till 3010 kronor. Den erforderliga en- gångsutrustningen för den yrkesbetonade kursen av typ 1 för maskinfolk vid institutet förtecknas i bilagan VIII. Sistnämnda utrustning har med led- ning av uppgifter i bilagan I kostnadsberäknats till 5 265 kronor. Vad an- går erforderlig engångsutrustning för yrkesbetonad kurs av typ 2 för däcks- personal, inskränker sig den-samma till den materiel (märlspikar, märlpri- mar etc.), som i förstnämnda sammanhang i bilagan I kostnadsberäknats till sammanlagt 520 kronor. För kursen av typ 2 för maskinpersonal avses en engångsutrustning, som för annan kurs än sådan som anordnas vid sjö— mansinstitut eller däremot svarande inrättning av mera permanent karaktär, i bilagan VIII kostnadsberäknats till 2 799 kronor.
Vad angår de årliga kostnaderna, hava de sakkunniga ansett kostnaderna för lokaler, lyse, bränsle och städning samt andra utgifter av expensnatur ävensom förekommande ersättning till ordningsman böra helt bestridas av vederbörande kursbestyrelse, varför —— och såsom organisationen i övrigt är tänkt — icke föreligger anledning i nu förevarande sammanhang att verk- ställa särskild uppskattning av dem.
För bedömande av storleksordningen av statens bidrag till kostnaderna i övrigt för verksamheten hava följande uppskattningar gjorts. Ersättning till kursledare beräknas till 250 kronor per kurs. Till lärare beräknas ersätt- ningen genomsnittligt till 6 kronor 50 öre per lektionstimme. Till föreläsare beräknas ersättningen till 20 kronor per föreläsningstimme.
Kostnaderna för två brev i korrespondenskurs m. m. uppskattas till 3 kronor 50 öre per elev. Vad kostnaderna för läroböcker beträffar, har synts böra räknas med ett belopp av 15 kronor per elev.
Kostnaderna för förbrukningsmateriel i de yrkesbetonade kurserna av typerna 1 har i anslutning till beräkningarna i bilagan I upptagits till 590 kronor för kursen för däckspersonal och enligt beräkningar i bilagan VIII angivits till 425 kronor för kursen för maskinpersonal. Motsvarande kost- nader för kursen av typ 2 för däckspersonal beräknas (för tross av manilla, lina av hampa etc. enligt förteckning i bilagan I) till 440 kronor. För kur- sen av typ 2 för maskinpersonal beräknas förbrukningsmateriel av samma slag och omfattning som för kurs av typen 1 för sådan personal. Nu an- förda kostnader hänföra sig till en första kurs; vid fortsatt.kursverksamhet beräknas kostnaderna kunna nedbringas genom att materiel i viss utsträck- ning kvarstår från tidigare kurs.
Med tillämpning av de i det föregående föreslagna grunderna för stats- bidragets beräkning, skulle statens utgifter i form av sådant bidrag till ifrågavarande åtta kurser per år utgöra:
Engångsbidrag:
nio tiondelar av kostnaderna för utrustningen för fyra yrkesbetonade kur- ser (3 010 + 5 265 + 520 + 2 799) 11 594 kronor ....................
Årligt bidrag: hela ersättningen till kursledare (8 X 250) >> föreläsare (8 X 12) å kronor 20:—— ................ » lärare [två yrkesbetonade kurser, vardera med (330—— 12) 318 lektionstimmar, samt sex andra kurser med envar (290—12) 278 lektionstimmar] å kronor 6: 50 per timme ...................................... 14 976
två tredjedelar av kostnaderna för två brev i korrespondenskurs m.'m. (144 elever är kro- nor 3: 50 kronor 504:—-) .......................... 336 för läroböcker (144 elever å kronor 15 kronor 2 160) . . . . 1 440 hälften av kostnaderna för förbrukningsmateriel (590 + 425 + 440 + 425 kronor 1 880) Till ovanstående årliga kostnader komma statens utgifter för stipendier en- ligt motsvarande beräkningsgrunder, som kommit i tillämpning för sjö- mansskolornas del (83 procent av antalet elevmånader 288 )( 75 kronor) 17 925
Summa kronor 39 537
Ytterligare tillkomma utgifter för nedsättning i biljettpriset för elevernas resor till och från kurserna, förslagsvis beräknade till 1000 kronor.
Studiecirklar och enskilda studerande. Med stöd av erfarenheterna från den studiecirkelverksamhet ombord i fartygen, som försöksvis anordnats av arbetarnas bildningsförbund i samarbete med svenska sjöfolksförbundet, hava de sakkunniga ansett sig kunna beräkna antalet studiecirklar redan under ett första år till omkring 150. Av dessa torde en tredjedel eller så- lunda 50 antagas komma att försiggå under lärares ledning. Vidare har statsbidrag i viss utsträckning ansetts böra kunna förekomma till enskild studerande. Till statsbidrag till lärare, korrespondenskurser, grammofon- kurser (språk) och läroböcker enligt förut å sid. 236—239 angivna grunder torde böra avses ett belopp av 12 000 kronor, varav högst 1 000 kronor till enskilda studerande.
Utbildning av lärare och studieledare för studiecirklar. De sakkunniga hava föreslagit anordnande av obligatorisk undervisning vid navigations- skolorna för att göra det blivande befälet skickat att tjäna såsom lärare och studiecirkelledare ävensom i viss anslutning till nämnda obligatoriska under- visning viss frivillig kursverksamhet i samma syfte. De sakkunniga hava vidare räknat med att föreståndaren för centralbyrån skall tjänstgöra såsom lärare åtminstone i kurserna men i mån som tiden medgiver även för den obligatoriska undervisningen. Medelsbehovet för ersättning åt lärare i öv— rigt för den nämnda undervisningen hava de sakkunniga beräknat till 500 kronor.
De sakkunnigas förslag på denna punkt avser vidare anordnande årligen av en instruktionskurs för sjömän, vilka vilja utbilda sig till studiecirkel- ledare. Staten har ansetts böra ikläda sig samtliga kostnader för kursen, inberäknat även kostnaderna för deltagarnas resor till och från kursen, såsom förekommit med avseende å vissa studieledarkurser på grund av be- slut av riksdagen senast år 1937. Med stöd av erfarenheterna från de av arbetarnas bildningsförbund anordnade instruktörskurserna hava de sak- kunniga ansett medelsbehovet för ändamålet höra beräknas enligt nedan- stående uppställning:
ersättning till lärare ........................... 1200 läroböcker och korrespondenskurser ............. 500 kost och logi åt eleverna 1600
resor ........................................ 1 200 Summa kronor 4 500 Sammanlagt skulle alltså för den föreslagna undervisningen vid naviga-
tionsskoloma samt för instruktionskurs erfordras ett belopp av (500 + 4500) 5 000 kronor.
Instruktörer i hamnarna. De sakkunniga hava avsett, att staten helt påtager sig kostnaderna för avlöningarna åt vissa instruktörer i särskilda
större hamnar. Dessa kostnader hava i det föregående beräknats till 19 200 kronor för år.
Centralledningen för bildningsverksamheten. Kostnaderna för den cen— trala ledningen av bildningsverksamheten, vilka föreslagits skola helt bc- stridas av staten, hava de sakkunniga, vad den tilltänkta centralbyrån beträffar, beräknat sålunda:
Avlöningar:
1 föreståndare 1 biträde, gemensamt för byrån och sjömansbiblioteket, här upp- föres halva kostnaden ......................................
Omkostnader:
hyra för lokalen ............................................ 2 000 expenser ................................................... 3 000 5 000 resekostnader 1 200
Summa kronor 18000
Kostnaderna av expensnatur hava ansetts icke böra beräknas lägre än till 3 000 kronor för ett första år, för att därigenom sätta byrån i stånd att om- bestyra tryckning och distribution av lämplig broschyr och propaganda- materiel i övrigt för verksamheten.
Dessutom har såsom e n g å n g 5 k 0 s tn a (1 för inredning av lokalen beräknats ett belopp av 3 000 kronor.
Till arvoden och reseersättningar åt ledamöter och suppleanter i styrelsen för ovannämnda byrå enligt tidigare föreslagna grunder torde böra avses ett belopp av 3000 kronor, åtminstone för ett första år varunder ett större antal sammanträden antages bliva erforderligt. De sakkunniga hava räknat med, att sammanträdena hållas omväxlande i Stockholm och Göteborg.
Sammanlagt skulle alltså för centralledningens verksamhet under ett första år erfordras (18 000 + 3 000 + 3 000) 24 000 kronor, varav 3 000 kronor utgör engångskostnad.
Föreläsningar i utländska hamnar. För anordnande av särskild föreläs- ningsverksamhet för svenskt sjöfolk i vissa utländska hamnar hava de sak- kunniga i det föregående ansett böra beräknas ett belopp av 5 000 kronor.
Sammanfattning och anslagsberäkningar. En sammanställning av sta- tens kostnader för verksamheten efter deras natur av engångsutgifter eller årligen återkommande utgifter ter sig sålunda:
Engångsutgifter: sjömansbiblioteket, för anskaffande av handboksbibliotek till fartyg och studie-
hem under 5 år .................................................... 50 000 kursverksamheten, kronor 10 431, avrundat ....................... 10 500 centralledningen för bildningsverksamheten ........................ 3 000 13 500
Årliga utgifter:
sjömansbiblioteket .................................................... 35 000 kursverksamheten, kostnaderna för nedsättning i biljettpriset för vissa
resor ej inberäknade, kronor 39 537, avrundat .................. 39 600 studiecirklar och enskilda studerande ............................. 12000 utbildning av lärare och studieledare för studiecirklar .............. 5 000 instruktörer i hamnarna ........................................ 19 200 centralledningen för bildningsverksamheten ....................... 21000 föreläsningar i utländska hamnar ............................... 5000 101800
Summa kronor 136 800
Till ovanstående årliga utgifter komma dessutom beräknade utgifter ä 1 000 kronor till nedsättning i biljettpriset för deltagare i kurserna.
Då de sakkunniga avse, att de föreslagna anordningarna om möjligt skola komma i tillämpning redan med budgetåret 1945/1946, erfordras i anslut- ning till ovanstående uppställning i anslagshänseende för det nämnda bud- getåret dels höjning av det årliga anslaget till sjömansbiblioteket med 25000 kronor till 35000 kronor, dels ett extra anslag till anskaffande av handboksbibliotek å 10 000 kronor, dels för bildningsverksamheten i övrigt ett särskilt anslag år (13 500 + 101 800) 115 300 kronor. Såsom tidigare har nämnts, avses utgifterna för nedsättning i biljettpriset bestridas ur visst för- slagsanslag å tionde huvudtiteln.
Hemställan av de sakkunniga.
Under åberopande av vad i det föregående anförts, hemställa de sak- kunniga
dels att av riksdagen måtte utverkas godkännande av statsbidragsgrunder för sjöfolkets yrkesutbildning i huvudsaklig överensstämmelse med de sak- kunnigas förslag samt att i anslutning därtill lnåtte från och med budget- året 1945/ 1946 å åttonde huvudtiteln under rubriken »Kommunala och en- skilda anstalter för yrkesundervisning» uppföras särskilda förslagsanslag, dels till bidrag till inrättande av sjömansskolor, dels till bidrag till driften av sjömansskolor, dels till stipendier åt elever vid sjömansskolor,
dels att riksdagen måtte föreslås att för nämnda ändamål för budgetåret 1945/ 1946 anvisa respektive 800 000, 195 000 och 130 000 kronor,
dels att, under förutsättning av riksdagens godkännande som ovan nämnts, kungörelse i ämnet måtte utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag,
dels att av riksdagen måtte begäras höjning från och med budgetåret 1945/1946 av den i anslaget under åttonde huvudtiteln till »Understöd åt folkbiblioteksväsendet» ingående anslagsposten till svenska sjömansbiblio- teket med 25 000 kronor till högst 35 000 kronor, att utgå dels med ett be- lopp av 15000 kronor, dels ock med ett dubbelt så stort belopp som må komma att från enskilt håll för ändamålet tillskjutas, dock högst 20000 kronor, för att komma till användning i huvudsaklig överensstämmelse med av de sakkunniga föreslagna grunder,
dels att såsom villkor för statsunderstöd till kommunala och med dem likställda folkbibliotek samt till biblioteksverksamhet i sammanhang med studiecirkelarbete måtte föreskrivas, att sjöman som tillfälligt vistas inom ifrågakommande kommun medgives rätt till boklån på enahanda villkor, som gälla för kommunens egna invånare,
dels att riksdagen måtte föreslås att för anskaffande av handboksbibliotek till fartyg och studiehem enligt de sakkunnigas förslag för ett vart av bud— getåren 1945/ 1946—1949/ 1950 anvisa ett reservationsanslag är 10 000 kronor,
dels att skolöverstyrelsens å sid. 228 omförmälda förslag i avseende å viss biblioteksverksamhet i utlandet måtte vinna beaktande genom äskande till riksdagen av anslag för ändamålet från och med budgetåret 1945/1946,
dels att riksdagen måtte föreslås, att å riksstaten under åttonde huvud— titeln uppföra ett anslag, av förslagsanslags natur, till bidrag till ytterligare anordningar för höjande av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning, samt att för ändamålet för budgetåret 1945/1946 måtte avses ett belopp av 115 300 kronor för att komma till användning i huvudsaklig överensstäm- melse med de för detsamma föreslagna grunderna,
dels att av riksdagen måtte utverkas, att det å riksstaten under tionde huvudtiteln uppförda anslaget till beredande av billigare biljettpriser för sjöfolk vid resor till och från hemorten må från och med budgetåret 1945/1946 tagas i anspråk jämväl för beredande av billigare biljettpriser i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag vid resor av elever i sjö- mansskola eller i kurs, som för sjömän anordnas med bidrag av medel från ovan sist föreslaget anslag, i anslutning vartill ifrågavarande anslag å tion—de huvudtiteln torde böra förhöjas med 6 000 kronor till 56 000 kronor.
BILAGOR
A—Q I—VIII
Bilaga A.
Undervisning i navigation m. m. vid folkhögskolorna i Grebbestad, Tyft och Gamleby.
Göteborgs och Bohus läns folkhögskola, Grebbestad. Redogörelse av skolans rektor fil. lic. Valdemar Haneson den 18 januari 1945.
Vid skolan, som grundades 1875 och efter en rätt ambulerande tillvaro under de första åren fick sin nuvarande förläggning 1886, infördes med vinterkursen 1921/1922 en särskild kurs för fiskare och sjömän, fiskarefolkhögskolan, vanligen kallad navigationsavdelningen.
Eleverna i denna avdelning erhålla gemensam undervisning med övriga vinter- kursens (vanliga första årskursens) elever i flera allmänbildande folkhögskole- ämnen såsom svenska språket, naturlära, hälsolära, räkning, bokföring, motorlära, sång och gymnastik med anpassning särskilt vad naturläran beträffar efter kurs- deltagarnas speciella behov. Sålunda söker man meddela navigationsavdelningens elever särskild undervisning i väderlekslära, stjärnkunskap, havsbiologi m. m. Egent— liga specialämnen för fiskarefolkhögskolans elever äro motorlära, navigation, sjö- manskap, matematik och författningskunskap.
Undervisningen i de nämnda specialämnena var till en början fördelad på både höst— och värterminerna, men koncentrerades från och med vinterkursen 1929/1930 enbart till vårterminen. Denna ändring vidtogs för att motverka en tendens att eftersätta det egentliga folkhögskolearbetet för specialämnenas skull, som kunde förmärkas hos navigationsavdelningens elever, men också för att sådana elevaspi- ranter, framför allt av sjömanskategorien, som efter slutad seglation för året in- funno sig vid skolan först med vårterminens början, skulle få tillfälle att följa hela undervisningen i de nämnda specialämnena. Till följd av skärpta behörighetsvill- kor och ökade kunskapsfordringar omlades emellertid undervisningen fr. o. m. läsåret 1939/1940 till att åter omfatta en vinterkurs (21 veckor).
I navigationsavdelningens Specialämnen omfattar undervisningen 19 veckotimmar. Nämnda antal veckotimmar vinnas på bekostnad av undervisningen i slöjd och rit— ning, samhällslära, historia och geografi. För undervisningen i specialämnena är anställd lärare som avlagt sjökaptensexamen.
Sistnämnda undervisning är huvudsakligen avsedd för fiskeskepparexamen av l:a klass men är så avpassad, att elev som så önskar skall kunna såsom privatist avlägga Skepparexamen av l:a klass vid navigationsskola. Under tioårsperioden 1935/1944 har såsom elever i navigationsavdelningen deltagit sammanlagt 91 per- soner, därav huvudsakligen och i ungefär lika stor utsträckning sjömän och fiskare. Högsta antalet elever, som på en gång deltagit i navigationsavdelningens kurs, utgör 23 (vinterkursen 1938/1939).
Det bör framhållas, att den undervisning i motorlära, som enligt vad ovan nämnts jämväl meddelas vid folkhögskolan, avser ett kunskapsmått, som erfordras för erhållande av motorskötarbevis. Antalet elever, som deltaga i denna undervis- ning, uppgår till i genomsnitt 15 per år. Sedan vinterkursen 1939/1940 har under- visning i enklare matlagning meddelats manliga elever. Denna undervisning, som har tillkommit på initiativ av f. d. elever i navigationsavdelningen, avser att ge främst fiskare och sjömän på mindre fartyg sådana kunskaper i matlagning, att de kunna tillreda maträtter under färd till sjöss.
Förutom stipendier av statsmedel utgår till behövande elever stipendier av dona- tionsmedel till sammanlagt ganska betydande belopp. Obemedlade elever från Göteborgs och Bohus län åtnjuta dessutom förmånen av fri bostad jämte värme och lyse, om de bo i skolans elevhem. Mindre bemedlade sådana elever betala halv hyra. Fr. o. m. är 1944 beviljar Göteborgs och Bohus läns landsting dessutom stipendier åt elever från landstingsområdet, utgående med 1/3 av det statliga sti- pendiet.
Billströmska folkhögskolan på Tjörn, adr. Tyft, Sibräcka. Redogörelse av skolans rektor Klas V. Eriksson den 20 januari 1945.
Billströmska folkhögskolan grundades genom donation av borgmästare Lars Bill- ström och började sin verksamhet den 1 nov. 1876. Under vinterkursen 1921/1922 anordnades med ett anslag av landstinget på 2 000 kronor särskild undervisning för fiskare och siömän i den s. k. Billströmska fiskarefolkhögskolan. Namnet har kanske blivit något missvisande, alldenstund de flesta eleverna i denna avdelning varit sjömän. I dagligt tal kallas också denna avdelning »navigationsavdelningen».
Eleverna i navigationsavdelningen ha gemensam undervisning med övriga elever i folkhögskolan i alla ämnen utom slöjd (13 v.-t.), ritning (4 v.-t.), biologi (1 v.-t.) och vissa år bokföring (1 v.—t.) och välskrivning (1 v.-t.). Eleverna i denna avdelning ha alltså fackundervisning i 18 är 20 v.-t. De deltaga i folkhögskolans ämnen i svenska, litt.-hist., hist., geogr., statskunskap, kommunalkunskap, nationalekonomi, naturlära, hälsolära, räkning, möteslära, sång och gymnastik (vissa år även i bok- föring och välskrivning). Det är huvudsakligen elever i l:a årskursen, som deltaga i navigationsundervisningen, men även ett mindre antal av 2:a årskursens elever bruka läsa navigation, men de deltaga för övrigt i undervisningen i 2:a årskursens folkhögskoleämnen. Under navigationsavdelningens 'första år meddelades även undervisning i havsbiologi, fiskets historia, de olika fiskena m. m. Det var fil. dr A. Molanderi Lysekil, som kom till skolan och höll en serie föreläsningar, som illustrerades med ljusbilder. Undervisningen i fackämnena (navigation och sjölag) liksom i matematik (för navigationsavdelningens elever) och motorlära meddelas av sjökapten, som sedan den 1/1 1941 anställts som ord. ämneslärare. Utom denna undervisning i de teoretiska ämnena få eleverna i navigationsavdelningen undervis- ning i signalering och praktiskt sjömansarbete (knopning, splitsning m. m.).
Endast under första vinterkursen 1921/1922 var undervisningen i navigation förlagd till vårterminen. Då tiden ansågs för knapp för att inedhinna kurserna i de olika navigationsämnena, utsträcktes nämligen tiden fr. o. m. vinterkursen 1922/1923 att omfatta hela vinterkursen. Undervisningen i navigationsämnena har från bör- jan lagts så, att eleverna haft möjlighet att som privatister avlägga Skepparexamen av I:sta klass, och många av våra elever ha också under årens lopp som privatister avlagt denna examen vid navigationsskola. Då det givetvis vore fördelaktigt både för eleverna och skolan, om eleverna kunde få avlägga denna examen på skolan, har skolans styrelse vid upprepade tillfällen hos Kungl. Kommerskollegium an— hållit, att en dylik kurs skulle förläggas till folkhögskolan, men detta har ej be- viljats. Alltsedan navigationsavdelningens fjärde år ha däremot Skepparexamen av 2:dra klass och någon gång lzste fiskarskepparexamen avlagts av eleverna, sedan de på skolan undergått prov med rektorn vid Göteborgs navigationsskola som exa- minator. Likaledes ha de elever, som deltagit i undervisningen i motorlära, efter på skolan förrättad examination, erhållit certifikat som motorskötare, vilka certifi kat utfärdats av konsul L. Laurin i Göteborg.
Under de tjugufyra vinterkurser, som undervisning i navigationsämnena med»- delats vid Billströmska folkhögskolan, ha sammanlagt 411 elever deltagit i denna undervisning. Under de första åren var elevantalet ganska litet, men det ökades med åren allt mer och mer för att nå rekord vinterkursen 1940/1941 med 33 elever. I nu pågående vinterkurs deltaga 23 elever i navigationsundervisningen.
I undervisningen i motorlära ha utom fiskarefolkhögskolans elever även andra av folkhögskolans elever deltagit. Under de senare åren har ett 20-tal elever del- tagit i denna undervisning, och i allmänhet har ungefär halva antalet av dem be- gärt och erhållit ovan omnämnda certifikat. Från och med vinterkursen 1931/1932 ha eleverna i fiskarefolkhögskolan erhållit betyg över avlagda prov i svenska, mate- matik, motorlära och de olika navigationsämnena.
Den fiskerikurs, som hölls på Billström-ska folkhögskolan under vinterkursen 1939/1940, tillkom på initiativ av byråchefen fil. dr K. A. Andersson i Kungl. Lant- bruksstyrelsen, sedan 1939 års riksdag beslutat att anordna särskilda undervis- ningskurser för fiskare. Enligt den plan, som uppgjorts, skulle kursen hållas i oktober månad 1939. Meningen var, att de deltagare, som så önskade, skulle kunna fortsätta i folkhögskolans navigationsavdelning och sedan vid vårterminens slut avlägga fiskeskepparexamen av I:sla klass, Emellertid hade endast ett ringa fåtal elever anmält sig till denna kurs, varför den måste uppskjutas. Den hölls emeller- tid senare under fyra veckor i november och december månader 1939 med 9 del- tagare. Undervisningen meddelades huvudsakligen av K. L:s och länets fiskeri- tjänsteinän. Kursen blev fullt fristående från undervisningen i folkhögskolans uavigationsavdelning. Den varade ju inte heller mer än fyra veckor, och deltagarna lämnade alltså skolan efter kursens avslutning. Man hade kunnat vänta, att elev- tillströmningen till denna kurs skulle blivit synnerligen stor, då eleverna hade möj- lighet att under kursen förvärva sig ökade och helt visst välbehövliga yrkeskun- skaper utan några ekonomiska uppoffringar. De fingo nämligen fria resor till och från skolan, och de hade inga utgifter för bostad, mat, böcker och materiel. Det är emellertid att hoppas, att vederbörande myndigheter ej låta avskräcka sig från att fortsätta anordnandet av dylika kurser för våra fiskare, på den grund att elev- antalet vid denna första kurs ej varit så synnerligt högt.
Ett utdrag ur redogörelsen för kursen kan ha sitt intresse. Förste föreläsare var dr Arne Lindroth, som genomgick fiskarnas allmänna biologi. Sedan föreläste fil. lic. Hans Höglund om plankton och kräftdjurens biologi och uppehöll sig spe— ciellt vid hummer, räkor och krabbor. Herr Algot Alexandersson, Öckerö, behand- lade båtbyggeriets utveckling i Bohuslän från de små öppna båtarna till de moderna stora båtarna. Därefter genomgick han i detalj havsfiskeföreningens regler för byggandet av fiskefartyg av trä. Hans undervisning kompletterades av skepps- mätaren, ing. Alf Palmqvist, som framhöll ett par särskilt viktiga punkter vid byg- gandet av fiskefartyg. Fiskeriintendenten fil. dr Nils Rosén genomgick och för- klarade de författningar, en fiskare behöver känna till. Varje deltagare erhöll ett exemplar av den av havsfiskeföreningen utgivna författningssamlingen. Dr Rosén gav därefter en översikt av fisket i olika länder, särskilt i våra grannländer. I an— slutning därtill— höll ombudsman S. Corneliusson ett par föreläsningar om fiskare- organisationerna på västkusten. Fil. dr A. Molander föreläste om det bohuslänska fiskets historia och allmänna förutsättningar och utveckling, talade om överfiske, om den internationella havsforskningen och bedrivandet av fiskeriundersökningar. Sedan avhandlades mera speciellt de olika fiskena, sill-, torsk-, flundre- och makrill- fiske. Därefter avslutades denna gren med något om ålens och laxfiskarnas biologi. Dessutom förekom undervisning i bokföring och föreningskunskap, vilken under- » visning meddelades av lärare vid folkhögskolan.
Den 27—29 december 1940 hade anordnats en fiskeribetonad studieledarkurs på Billströmska folkhögskolan. Avsikten med kursen var, som namnet anger, att ut- bilda ledare för studiecirklar bland fiskare. Till kursen hade 1939 års landsting lämnat ett anslag av 500 kronor, varjämte även anslag erhållits av Folkuniversitets- föreningen och Göteborgs och Bohus läns bildningsförbund. Genom dessa anslag blev det möjligt att dels utöka föreläsningarnas antal och dels lämna deltagarna i kursen reseersättning och kost och logi på skolan. Av ekonomiska skäl hade man ej kunnat antaga mer än 15 deltagare i kursen, av vilka emellertid tre av olika skäl ej kunde infinna sig.
Under kursen höllos föreläsningar av ombudsman Sam Corneliusson om orga- nisationsarbetet bland fiskarena, av redaktör I. Gerhard om »Fiskets industrialise- ring»; »Prisbildning på fisk», »Fiskets räntabilitet» och »Den ekonomiska förenings— rörelsen», av överlärare Hj. Persson om »Hjälpmedel för studiecirkelarbetet» och »Räd och anvisningar om hur ett studiecirkelarbete skall bedrivas», av fiskeri— intendenten fil. dr Nils Rosén om »Översikt av de författningar, som särskilt äro av vikt för fiskaren att känna till», av fil. dr A. Molander »Frågor rörande fisket ur biologisk synpunkt» och av amanuens O. Hasslöf om »Bebyggelsefrågor» och »Fisket som kulturskapande faktor».
Intresset bland deltagarna var synnerligen livligt, och man uttalade förhoppning om, att denna första fiskeribetonade studieledarkurs kunde följas av flera dylika, så att så småningom ett bildningsarbete under studiecirkelns form kunde växa fram till gagn för länets stora fiskarebefolkning.
Norra Kalmar läns folkhögskola i Gamleby.
Redogörelse av skolans rektor fil. dr Bernhard Hegardt den 18 januari 1945.
Vid Gamleby folkhögskola har sedan ett tjugotal år tillbaka vid sidan av den vanliga folkhögskolcundervisningen pågått dels en kurs i navigation dels en motor- skötarekurs. Initiativet härtill togs på förslag av fiskerikonsulenten i Västervik av undertecknad, närmast med tanke på traktens fiskarebefolkning.
Antalet deltagare i navigationskursen har växlat mellan högst 34 och lägst 10 stycken. De flesta eleverna ha varit fiskare och endast en mindre del skutskeppare i allmänhet från dessa orter men också i enstaka fall från Blekinge och Skåne samt Östergötland och Norrland. Då ostkustens fiskare i allmänhet ej bedriver fiske med så stora båtar som å västkusten, har undervisningen åsyftat avläggandet av 2ze skeppareexamen, vilken examen liksom i fråga om de bohuslänska folkhögskolorna förrättas av rektorn vid navigationsskolan i Göteborg. Examen i motorskötsel för erhållandet av motorskötarbevis har avlagts inför Kungl. Kommerskollegiums re- presentant konsul L. Laurin från Göteborg. I detta sammanhang kan det kanske påpekas, att i motsats till vad det brukat vara fallet vid de bohuslänska folkhög- skolorna antalet deltagare i motorskötarekursen varit större än antalet elever i navigation.
Undervisningen i navigation har handhafts av undertecknad, som i sin ungdom bevistat Sjökrigsskolan. Undervisningen har med undantag av veckorna före exa- mens avläggande i såväl navigation som i motorskötsel pågått på eftermiddagarna utanför det vanliga skolschemat, varför detta inte behövt nämnvärt störas av denna fiskarekurs. Kursen har pågått såväl höst- som vårterminen alltså under hela vin- terkursen=21 veckor. Undervisningsämnena ha varit ungefär desamma som å Grebbestads och Tjörns folkhögskolor men timantalet i veckan något mindre cirka 10—12 timmari veckan.
Några extra stipendier utöver de vanliga statsstipendierna till folkhögskolori all- mänhet ha inte förekommit.
Mitt intryck av dessa kurser är att de ha en stor uppgift att fylla, särskilt i fråga om skärgårdsbefolkningen. Tyvärr har denna ännu inte vad ostkusten beträffar, vaknat upp till medvetande om, hur nödvändigt det är med kunskaper i navigation och okunnigheten i fråga om de enklaste regler härvidlag är ofta förbluffande stor. Visste man mer allmänt om de nya kraven lagen ställer på befälhavarens kompetens även å mindre båtar, skulle säkerligen tillströmningen till dessa kurser kunna bli mycket större än nu är fallet. Därtill kommerfatt skärgårdsbefolkningen på ost- kusten i allmänhet är mer ensamboende än på västkusten och på grund av sämre skolförhållanden ävenledes mer efterbliven. Särskilt av detta skäl är det också så önskvärt att de erhålla den uppryckning bevistandet av en folkhögskolekurs medför.
Beträffande framtiden för dessa kurser såväl här i Gamleby som i Grebbestad och i Tjörn är det av stor vikt, att möjlighet till avläggandet av lze skeppare erhålles. Såväl de nutida fiskefartygen som fraktskutorna visa en tendens att bli allt större, och då räcker det inte med 2:e skeppare för befälhavaren.
En stor fördel med förläggandet av navigations- och motorskötarekurserna till folkhögskolorna är, att eleverna samtidigt få en grundlig teoretisk utbildning, vilket är i hög grad önskvärt även med tanke på att en nutida fartygsbefälhavare och fiskare måste vara ganska hemma i skrivgöromål. Troligen kommer kravet härut- innan att ökas ytterligare i framtiden. Vid härvarande folkhögskola få därför också eleverna särskild undervisning i maskinskrivning och bokföring. En annan fördel är också att undervisningen inte blir så ensidig som vid enbart yrkeskurs, vartill kommer att det blir mycket billigare för kursdeltagarna att gå som folkhögskole- elever och erhålla stipendier som sådana än att behöva kosta på sig ett dyrbart uppehåll i en stad. Man lever ju alltid högst betydligt billigare på en folkhögskola än i en stad. Ett ytterligare värdefullt moment är den andliga uppfriskning och den möjlighet till allmänbildning och vidare syn-punkt en folkhögskolekurs medför.
Måhända kan jag i detta samband nämna att jag för en del är sedan från några intresserade i Stockholmstrakten erhöll en förfrågan, huruvida Gamleby folkhög— skola skulle kunna omändras till en fiskarefolkhögskola eller också att en särskild fiskareavdelning skulle kunna upprättas här, alltså något i stil med vad som är fallet vid en finsk folkhögskola. Kalmar läns norra landsting beslöt hösten 1944 att ombygga folkhögskolan för en kostnad av 650 000 kronor, en ombyggnad, som är avsedd att taga sin början under sommaren eller hösten 1945. I samband där- med får skolan betydligt förbättrade lokalutrymmen, varför möjlighet till upprät- tandet av en dylik särskild fiskareavdelning är tänkbar. I så fall kunde undervis- ningen organiseras bättre med en särskild lärare i navigation och med' bättre matc— riel i fråga om undervisningen. Då mig veterligen denna skola är den enda på hela ostkusten, som har dylik undervisning i navigation och motorlära (vartill man måhända kunde foga någon undervisning i fiskerikunskap), borde goda utsikter för ett sådant projekts förverkligande förefinnas. En- sådan kombination skulle medföra goda fördelar i ekonomiskt hänseende såväl för fiskeriunidervisningen som skolan som sådan.
Bilaga B.
Kursplan för vissa av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anordnade kurser i navigation för bohuslänska fiskare. Sjökortet.
Sjökortels uppgift och allmänna innehåll. Förklaring av facktermer och beteck— ningar. Uppmätning av kurser och distanser, avsättning av kurser och pejlingar. Bestickräkning.
Kompassen och dess deviation.
Kompassens konstruktion; beskrivning av kompasser, som äro vanliga å mindre fartyg. Orsakerna till deviation och dess inverkan på kompassen. Om missvisning.
[loggen och lodet. Sextanten.
Skädd- och relingsloggarna samt användningen av desamma, särskilt med hänsyn till mindre fartyg. Det vanliga lodet och dess användning i orienteringssyfte. Latitud genom observation av solens meridianhöjd.
Kurser och pcjlingar; avståndsbestämningar.
AOIika slag av kurser. Enkla pejlingar, krysspejlingar och enslinjer. Avstånds- bestämning genom fyrastreckspejling eller annan fördubbling av vinkeln på bogen; avståndet till en fyr, vars sken synes i horisonten. Tillämpning av reglerna för kur- sers och pejlingars förvandling.
Segling i strömvatten.
Begreppen kurs och fart genom vattnet och kurs och fart över grund. Att med känd strömsättning genom konstruktion i sjökortet sätta kurs i strömvatten ävensom att, då kurs och fart genom vattnet samt strömsältningcn äro kända, finna kursen över grund.
Rodrets och propellerns verkan.
Elementär redogörelse för de krafter, verkande på fartygskroppen, som uppstå när propellern sättes i rörelse, och det inflytande de ha under olika förhållanden på far- tygets manövrering.
Utprickningen.
Utprickningssystemen i svenska, norska, danska och finska farvatten, ävensom i stora drag det tyska systemet.
Reglerna för undvikande av ombordläggning m. m.
Obligatoriska ljus- och ljudsignaler; styrningsreglerna; särskilda bestämmelser för svenskt inre farvatten; livräddningsväsendet till sjöss.
Lagar och författningar.
Kännedom om %% 5 a, 26 och 32 i sjölagen samt 5 6 i registreringsförordningen (anmälan om befälhavareombyte).
Kännedom om % 3 mom. 1 och 2 samt %% 4, 5, 11, 12 och 13 i befälsförordningen.
Kännedom om vad i %% 37, 47, 51—57 i byggnadsförordningen stadgas angående fartygs utrustning (detaljkännedom ej erforderlig).
Kännedom om nyttjandeförordningen %% 17, 19, 20—26 samt att nyttjanderegle- mentet innehåller detaljföreskrifter angående förande av vissa laster såsom trä, massa och spannmål m. m. . .
Författningar rörande fisket, såsom bestämmelser om fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen; lag angående skydd för undervattens- kablar; territorialgränsens utsträckning för de olika länderna vid Kattegatt, Skage- rack och Nordsjön; vad svenska fiskare i främmande hamnar vid Östersjön och Nordsjön hava att iakttaga i avseende på fartygs mätning och nationalitetshand- lingar; vad fiskare hava att iakttaga gentemot tullmyndigheterna; märkning och mät; ning av fiskefartyg; sjömanslagen; gällande bestämmelser rörande fiskefartygs sjö- säkerhet och angående bostäder å fartyg.
Bilaga B 1.
Plan för kurs i navigation i Stockholms län hösten 1938.
Fiskerilagstiftning .......................................... » ........ 2 tim. De svenska sjökorten, deras tillförlitlighet samt beteckningar i desamma . . 7 » Loggen och lodet, problem om fart, tid och distans .................... 6 »
Kompassen; olika slag och placering ombord, missvisning, deviation och avdrift Utprickning och andra säkerhetsanordningar i svenska samt i korta drag även i närliggande farvatten ...................................... Kursers och pejlingars rättande och avsättande ........................ Gällande stadganden angående ombordläggnings undvikande I'll. fl. förord- ningar
Vad som bör iakttagas i händelse av sjöolycka .......................... Stormar och stormvarningar ......................................... Om oljemotorer ....................................................
Bilaga C.
Läroplan för yrkesbestämd fortsättningsskola i anslutning till sjöfart och navigation vid Göteborgs folkskolor.
Timplan. Arbetskunskap ......................... 150 timmar Medborgarkunskap . » Modersmålet . » Gymnastik . ............................ 15 »
Summa 264 timmar
Kursplan. Arbetskunskap.
Navigation: Sjökortet och beteckningar i detsamma. Utprickning av farleder. Kompassens konstruktion, indelning, missvisning och deviation. Rättvisande och magnetiska (missvisande) kurser och bäringar (pejlingar). Lodet och loggen. Fart och distans. Bestickföring i sjökortet med användning av de magnetiska kompass- rosorna därstädes. De enklaste ortsbestämningssåtten i sikte av land. Av-drift. Navi- gering i strömvatten. Väderlekskartor och stormvarningar.
Sjömanskap: Förordningen angående åtgärder för undvikande av ombordläggning. Ljus- och ljudsignaler. Livräddningsanstalter. Fartygets viktigaste delar. Olika fartygstyper. Sjöfartsnäringen i Sverige, dess utveckling och nuvarande ståndpunkt. Sjöfartens betydelse, särskilt med hänsyn till Göteborg.
Medborgarkunskap.
Familjen och hemmet: Hemmets ekonomi: viktigare utgiftsposter, köp på kredit och avbetalning, besparingar, skuldsättning, rusdrycks- och tobaksbrukets inverkan på hemmets ekonomi.
Ur det nutida samhällslivet: Yrkesval. Olika utbildnings- och utkomstmöjligheter. Industrialismen (arbetsfördelning, maskinteknik m. m.). Nutida samhällsrörelser.
Utförligare framställning av de kommunala och statliga organens uppgifter och arbetssätt: Statens inkomster och utgifter, taxering och självdeklaration. Kommunal och politisk rösträtt. Det proportionella valsättet. Rättsväsendet. Nationernas för- bund. Försvaret. Sociala frågor: arbetarskydd, olika former av socialförsäkring, särskilt ålderdomsförsäkringar, sjukkassor m. m. Medborgerliga rättigheter och skyldigheter.
Modersmålet.
Läsning: Värdefull och intresseväckande litteratur av huvudsakligen nyare svenska författare. Övning i att använda uppslagsböcker.
Skrivning: Sex uppsatser under läsåret. Smärre skriftliga övningar: rekvisitioner, fullmakter, kvitton, annonser, annonssvar, ansökningar av olika slag, protokoll m. m. Övning med ifyllning av vanliga blanketter. Upplysningar ur språkläran och stilistik i samband med genomgången av skriftliga övningarna. _x
Gymnastik. _
Gymnastiska rörelser och fria lekar, lämpade för elevenfa i denna ålder.
280 Bilaga 1).
Kursplaner för skepparklass och tredje maskinistklass vid navigationsskola i riket (fastställda den 16 juli 1931).
Skepparklass. Matematik.
Aritmetik: De fyra räknesätten med decimalbråk och allmänna bråk; sorträkning; enkla sifferekvationer av l:a graden med en obekant jämte tillämpningar på enkla aritmetiska uppgifter, regula de tri samt procent- och ränteräkning. Enklare last— och frakträkningsexempel.
Geometri: De enklaste lärosatserna om räta linjer, vinklar, trianglar, parallello— grammer och cirkeln till den omfattning, som är behövlig för undervisningen i navigation. Enkla yt- och rymdberäkningar.
Navigation. —
Grunddragen av den matematiska geografien. Kännedom om sjökortet och beteckningar i detsamma; utprickningssystem _och farvattensbeskrivningar, huvudsakligen berörande de till Sverige gränsande fars vattnen.
Grunderna för kompassens konstruktion, uppställning och användning; kursers och pejlingars rättande, någon kännedom om deviationens orsaker och arter samt enklare sätt att bestämma kompassens deviation,
"Kännedom om lodet och loggen samt deras användande. Bestieks förande i sjökort, jämväl i strömvatten; bestickräkning och kursers sam- mankoppling; ortbestämning i sikte av land med tillhjälp av pejlingar och avstånds— hestämning; någon kännedom om användningen av enklare radiopejlapparater. Någon kännedom om tidvattnet och enklare tidvattensberäkningar.
Kännedom om sextanten och dess användning; beräkning av latituden genom observation av solens meridianhöjd.
Någon kännedom om barometern samt om lagarna för vindens riktning och styrka; väderlekskartor, väderleksunderrättelser och stormvarningar.
Skeppsdagbokens förande.
Sjömanskap.
Gällande föreskrifter angående åtgärder för undvikande av ombordläggning samt om lots- och nödsignaler; användning av signalljusmateriel; rodrets och propellerns verkan, fartygsmanöver; räddningsåtgärder vid strandnings- och andra olyckstill- fällen. Någon" kännedom om lastens stuvning och dennas inverkan på fartygs sjö— värdighet samt om försiktighetsåtgärder vid förande av olika slags last. Lagstuc gade besiktnings- och säkerhetsföreskrifter, vilkas tillämpning åligger fartygsbefälet.
Någon kännedom om fartygets viktigaste delar, rigg, utrustning och underhåll. Någon kännedom om en sjöångpanna med återgående tuber jämte dess armatur samt om en kolvångmaskins delar; det allmännaste om ångans verkan i en kolv- ångmaskin och om maskinens handhavande; någon kännedom om förbrännings— motorer å fartyg, särskilt tändkulemotorer, deras verkningssätt och handhavande.
Författningskunskap.
Det viktigaste av sjömanslagen och sjöarbetstidslagen samt någon kännedom om andra viktigare lagar och författningar, som angå befälhavaren och besättningen; någon kännedom om certeparti och konossement.
Svenska språket. Huvuddragen av form— och satsläran; rättskrivnings- och interpunktionslära; till- lämpningsövningar. Enkla uppsatser, behandlande företrädesvis ämnen med anknytning till yrket.
Hälso- och förhandstitta.
De första åtgärderna vid inträffande olycksfall, särskilt sår- och brännskador. Kortfattad orientering rörande vanliga akuta sjukdomsfall och deras omedelbara behandling ävensom rörande tuberkulos och sexuell hygien. Alkoholens skadeverk- ningar.
Anm. Undervisningen i dess helhet skall företrädesvis avse sådana fartyg och sådan fart, varest skeppare av l:a klass är behörig att vara befälhavare.
Tredje maskinistklass.
Matematik.
Aritmetik: De fyra räknesätten med decimalbråk och allmänna bråk; sorträkning; enkla sifferekvationer av l:a graden med en obekant jämte tillämpningar på enkla aritmetiska uppgifter, regula de tri samt procent- och ränteräkning.
Geometri: Enkla geometriska begrepp och definitioner; enkla geometriska be- räkningar av triangeln, parallellogrammen och cirkeln samt prismat, cylindern, pyramiden och konen, dock utan bevis.
Maskinlära.
De enklaste fysikaliska begreppen; om kroppars allmänna egenskaper samt om värme och förbränning.
S j 6 å n g p a n n o r: Olika panntyper; den vanliga sjöångpannans konstruktion; andra eldrörpannor; armatur till ångpannor; pannsten, salt och fett i ångpannor; avrostning och frätor; driftstörningar, haverier och reparationer; ångpannors eldning, skötsel och uppläggning.
S j 6 å n g m a s k i 11 e r: Ångmaskintyper; kolvångmaskinens delar, deras sain- mansättning och verkningssätt; kondensorer; pumpar; rörledningar och deras arma- lur; smörjanordningar och smörjning; maskinskötseln i allmänhet; driftstörningar, haverier och uppläggning; något om propeller och propelleraxelledningar.
F ö r b r ä n ni n g 5 m 0 t o r e r: Någon kännedom om förbränningsmotorer, sär- skilt cxplosionsmotorer. :
M a t e r i a l l ä r a: Något om järn och stål; rost och frätor samt förebyggande därav; något om smörjmedel.
B e ] y 5 nin g sin 5 t all a ti o n e r: Någon kännedom om i mindre fartyg före— kommande elektriska belysningsinstallationer; innefattande även ackumulatorer.
Svenska språket. Huvuddragen av form- och satsläran; rättskrivnings- och interpunktionslära; till- lämpningsövningar. Enkla uppsatser, behandlande företrädesvis ämnen med anknytning till yrket.
Hälso— och förbandslära.
De första åtgärderna vid inträffande olycksfall, särskilt sår- och brännskador; kortfattad orientering rörande vanliga akuta sjukdomsfall och deras omedelbara behandling ävensom rörande tuberkulos och sexuell hygien. Alkoholens skadeverk- ningar.
Bilaga E.
Föreskrifter angående omfattningen av fordringarna för skeppar- examen av 2:a klass.
S jökortet.
Sjökortets uppgift och allmänna innehåll. Förklaring av facktermer och beteck- ningar. Uppmätning av kurser och distanser, avsättning av kurser och pejlingar.
Kompassen och dess deviation.
Kompassens konstruktion; beskrivning av kompasser, som äro vanliga ä mindre fartyg. Orsakerna till deviation och dess inverkan på kompassen. Om missvisning.
Loggen och lodet.
Skädd- och relingsloggarna samt användningen av desamma, särskilt med hänsyn till mindre fartyg. Det vanliga lodet och dess användning i orienteringssyfte.
Kurser och pejlingar; avståndsbestämningar.
Olika slag av kurser. Enkla pejlingar, krysspejlingar och enslinjer. Avstånds- bestämning genom fyrastreckspejling eller annan fördubbling av vinkeln på bogen; avståndet till en fyr, vars sken synes i horisonten. Tillämpning av reglerna för kur- sers och pejlingars förvandling.
Segling i strömvatten.
Begreppen kurs och fart genom vattnet och kurs och fart över grund. Att med känd strömsättning genom konstruktion i sjökortet sätta kurs i strömvatten ävensom att, då kurs och fart genom vattnet samt strömsättningen äro kända, finna kursen över grund.
Rodrets och propellerns verkan.
Elementär redogörelse för de krafter, verkande på fartygskroppen, som uppstå, när propellern sättes i rörelse, och det inflytande, de ha under olika förhållanden på fartygets manövrering.
Utprickningen.
Utprickningssystemen i svenska, norska, danska och finska farvatten, ävensom i stora drag det tyska systemet.
Reglerna för undvikande av ombordläggning m. m.
Obligatoriska ljus- och ljudsignaler; styrningsreglerna; särskilda bestämmelser för svenskt inre farvatten; livräddningsväsendet till sjöss.
Lagar och författningar.
Kännedom om %% 5 a, 26 och 32 i sjölagen samt 5 6 i registreringsförordningen (anmälan om befälhavareombyte).
Kännedom om att i %% 37, 47, 51—57 i byggnadsförordningen stadgas angående fartygs utrustning (detaljkännedom ej erforderlig).
Kännedom om % 3 mom. 1 och 2 samt %% 4 och 5 i befälsförordningen. Kännedom om nyttjandeförordningen %% 17, 19, 20—26 samt att nyttjanderegle- mentet innehåller detaljföreskrifter angående förande av vissa laster såsom trä, massa och spannmål m. m.
Bilaga F.
P. M. angående vissa bestämmelser i befälsförordningen.
Rätten att utöva befäl å svenska handelsfartyg eller fiskefartyg är på grund av förordningen den 12 juni 1936 angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. (be- fålsförordning)1 förbehållen svenska sjömän, som fylla vissa föreskrivna fordrin- gar. Med handelsfartyg avses icke blott fartyg (båtar och pråmar), som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande, utan även fartyg, som användas till annat ändamål, som med handelssjöfarten äger gemenskap, såsom bogsering, is- brytning, bärgnings- eller dykeriföretag. Begreppet fiskefartyg omfattar fartyg, som nyttjas för fiske eller fångst eller tillgodogörande av vad som fiskats eller fångats. Fiskefartyg av mindre dräktighet2 än 30 ton äro emellertid undantagna från för- ordningens tillämpning.
Förutom krav å svenskt medborgarskap äro i befälsförordningen uppställda föl- jande fordringar för utövande av befäl å svenskt handelsfartyg eller fiskefartyg. Vederbörande skall äga tillräcklig syn- och hörselförmåga samt, ”där fråga är om fartygsbefäl, även normalt färgsinne. Han skall innehava behörighetsbevis enligt vad därom är föreskrivet för ifrågakommande fartygs slag och storlek samt den fart, vari fartyget nyttjas. För behörighet såsom befälhavare å handelsfartyg i viss fart fordras såsom regel dessutom fullgjord tjänst såsom styrman eller befälhava— rens närmaste man (bästeman) i samma eller vidsträcktare fart. För rätt att utöva befäl såsom befälhavare, styrman eller bästeman å segelfartyg fordras viss erfaren- het från tjänst å dylikt fartyg. Särskilt behörighetsbevis erfordras icke för ut- övande av befäl å pråm av mindre dräktighet än 500 ton i fart i svenskt farvatten (varmed likställes all fart iÖresund och å Oslofjorden intill Larvik), eller & pråm av mindre dräktighet än 200 ton i östersjöfart, liksom icke heller å segelfartyg om mindre än 50 ton i fart i svenskt farvatten eller om mindre än 30 ton i östersjöfart.
Jämförda med bestämmelserna i förordningen i ämnet den 29 mars 1912, vilken med i-kraftträdandet av 1936 års förordning den 1 januari 1937 upphörde att gälla, innebära de ovannämnda föreskrifterna såtillvida en skärpning, som enligt 1912 års förordning fordran å särskilt behörighetsbevis icke fanns föreskriven i fråga om maskindrivet fartyg, annat än passagerarfartyg, under 30 ton, medan alla maskindrivna handelsfartyg genom 1936 års förordning äro underkastade reglering i nyssberört hänseende. En annan skärpning av beskaffenhet att höra här antecknas, innebär det förhållandet, att i avseende å bemanningen med fartygsbefäl segelfartyg med hjälpmaskin i 1912 års förordning likställdes med segelfartyg, men enligt 1936 års förordning äro att anse såsom maskindrivna fartyg. Vidare bör framhållas, att fiskefartygen blevo underkastade reglering med avseende å befälets antal och be- hörighet först genom den nuvarande förordningen. Visserligen innehöll 1912 års förordning föreskrifter i detta hänseende men deras ikraftträdande uppsköts gång efter annan, så att de icke kommo i tillämpning under någon del av den tid för- fattningen i övrigt var gällande.
1936 års förordning skiljer på följande slag av befäl: befälhavare, fartygsbefäl i övrigt, varmed förstås befälhavarens närmaste man (bästeman) eller styrman (styrmän), samt maskinbefäl. Ingen må utöva befälhavarbefattning, som icke fyllt
1 I vissa delar ändrad genom förordningar den 5 november 1937 och den 30 september 1938. * Med fartygs dräktighet avses i befälsförordningen dess bruttodräktighet. '
21 år eller som är förklarad omyndig. För fartygsbefäl i övrigt liksom för maskin- befäl över huvud taget är icke fastställd viss minimiålder såsom villkor för befatt- ningens utövande. Men för förvärvande av behörighetsbevis för resp. befattnihgar gäller viss minimiålder —— 19 år utom i fråga om sjökaptensbrev (21 år) samt maskinskötarbevis och motorskötarbevis (18 år).
Följande behörighetsbevis förekomma enligt förordningen:
för fartygsbefäl: fiskeskepparbrev av 2:a klass, fiskeskepparbrev av l:a klass. förarbevis av 3:e klass, förarbevis av 2:a klass, förarbevis av l:a klass, skepparbrev av 2:a klass, skepparbrev av l:a klass, styrmansbrev och sjökaptensbrev, samt
för maskinbefäl: maskinskötarbevis, motorskötarbevis, maskinistbrev av 3:e klass, maskinistbrev av 2:a klass och övermaskinistbrev.
Ovanstående behörighetsbevis berättiga till utövande av befäl i den omfattning, som av det följande närmare framgår._ Rörande antalet befäl av olika slag, som erfordras å skilda slag av fartyg av olika storlek i olika farter, hänvisas direkt till befälsförordningen (55 4—11).
Fartygsbefäl. Tablån å nästa sida, som upptager olika slag av förarbevis och skep- parbrev, angiver den vidsträcktaste behörighet varje bevis av nämnda slag medför. Behörighetsbevis med högre ordningsnummer i tablån (siffror med klammer) medför behörighet även till tjänst, till vilken ett bevis med lägre ordningsnummer be— rättigar, dock att förarbevis av l:a klass icke berättigar till utövande av befäl å fiske- fartyg.
Vad angår st-yrmansbrev medför detsamma, förutom behörighet såsom styrman å alla fartyg i all fart, behörighet såsom befälhavare: å alla fartyg i fart i svenskt farvatten; å maskindrivet passagerarfartyg om högst 250 ton och å annat maskin- drivet fartyg om högst 2 000 ton i östersjöfart; å segelfartyg, oberoende av storlek, samt å maskindrivet fartyg, annat än passagerarfartyg, om högst 400 ton i nord— sjöfart; ävensom å segelfartyg om högst 500 ton i medelhavs- och inskränkt ocean— fart. Sjökaptensbrev slutligen medför behörighet till utövande av befälhavarhefatt— ning å alla fartyg i all fart.
Maskinbefäl. Maskinskötarbevis medför behörighet såsom maskinbefäl å ång- fartyg i fart i svenskt farvatten, dock ej såsom ende (främste) maskinist å fartyg med större maskinstyrka än 75 indikerade hästkrafter i fråga om passagerarfartyg och 125 indikerade hästkrafter i fråga om annat fartyg, liksom icke heller såsom andre maskinist å passagerarfartyg med större maskinstyrka än 125 indikerade hästkrafter. Maskinskötare kan även ifrågakomma såsom andre maskinist å till passagerarfartyg icke hänförligt ångfartyg i östersjöfart, vars maskinstyrka icke överstiger 200 indikerade hästkrafter, ävensom över huvudtaget å bogserfartyg i östersjöfart; i förra fallet fordras dock, att han fullgjort den praktiska tjänst, som är föreskriven för erhållande av maskinistbrev av 310 klass. Å segelfartyg med hjälpmaskin (ångmaskin) äger han behörighet såsom maskinbefäl i fart i svenskt farvatten och i östersjöfart. Motorskötarbevis medför motsvarande behörighet i fråga om motorfartyg som maskinskötarbeviset i fråga om ångfartyg, dock att grän- sen för maskinstyrkan beträffande behörigheten såsom ende (främste) maskinist å till passagerarfartyg icke hänförligt motorfartyg är satt till 225 indikerade häst- krafter (eller 165 axelhästkrafter) i stället för den nyssnämnda gränsen 125 indi- kerade hästkrafter för ångfartyg. Dessutom tillkommer honom behörighet att utöva befattning såsom maskinbefäl å fiskemotorfartyg i all fart samt å segelfartyg med hjälpmaskin (motor) likaledes i all fart; såsom ende (främste) maskinist å motor- segelfartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart må han dock tjänstgöra endast å far- tyg, som har en maskinstyrka icke överstigande 250 (180) hästkrafter.
Maskinistbrev av 3:e klass medför behörighet till varje slag av maskinbefäls- tjänst i fart i svenskt farvatten, dock med undantag för tjänst såsom ende (främste)
Fart i svenskt farvatten
Östersjöfart
Nordsjöfart
1) Förarbevis av 3:e klass.
Befälhavare ä maskindri- drivet fartyg under 30 ton, varmed i yrkesmässig trafik befordras icke flera än 12 passagerare.1 '
2) Förarbevis av 2:a klass
Befälhavare ä maskindri- vet fartyg under 30 ton, varmed i yrkesmässig trafik befordras icke flera än 12 passagerare.1
3) Fiskeskep— parbrev av 2:a klass
Befälhavare i all fart å oberoende av storlek, samt
fiskesegelfartyg, med eller å vissa fiskemotorfartyg.”
Bästeman :" all fart ä varje slag av fiskefartyg.
utan hj älpmaskin,
4) Förarbevis av l:a klass
Befälhavare å passagerar- fartyg om högst 50 ton samt å annat- maskindrivet fartyg om högst 75 ton, allt dock endast i fart inomskärs samt är insjöar m. m.”
Bäsleman å passagerar— fartyg om högst 75 ton samt få annat maskindrivet far- tyg oberoende av storlek, allt dock" endast i nyss nämnd fart.
5) Skepparbrev av 2:a klass
Befälhavare ä segelfartyg oberoende av storlek samt å passagerarfartyg om högst 30 ton, liksom å annat ma— skindrivet fartyg om högst 75 ton.
Bäsleman å passagerar- fartyg om högst 75 ton samt å annat maskindrivet fartyg oberoende av storlek.
Befälhavare ä segelfartyg om högst 100 ton samt är pråm oberoende av storlek.
»
Bäsleman å segelfartyg oberoende av storlek samt är maskindrivet fartyg, an- nat än passagerarfartyg, om högst 250 ton.
Bäsleman å segel- fartyg om högst 100 ton.
6) Fiskeskep- parbrev l:a klass.
av
Befälhavare :" all fart & varje slag av fiskefartyg.
7) Skepparbrev av l:a klass
Befälhavare å passagerar- fartyg om högst 75 ton, samt ä annat maskindrivet fartyg, oberoende av stor- lek.
Bäsleman ä passagerar- fartyg oberoende av storlek.
Befälhavare å segelfartyg oberoende av storlek och å maskindrivet fartyg, annat än passagerarfartyg, om högst 250 ton.
Båsleman å passagerar- fartyg om högst 250 ton samt är annat maskindrivet fartyg om högst 600 ton.
2:e styrman å passågerar- fartyg om högst 1 500 ton och å annat maskindrivet fartyg om högst 2 000 ton.
Befälhavare å se- gelfartyg om högst 100 ton..
Bäsleman ä segel- fartyg oberoende av storlek.
2:e styrman å ma- skindrivet fartyg, an- nat än passagerar— fartyg, om högst 600 ton.s
1 År fråga om motorfartyg, skall befälhavaren även innehava intyg. utvisande att han äger nödig kännedom om oljemotorer (med och utan omkastning) samt deras skötsel, försåvltt icke annan ombord innehar dylikt intyg. 2—5 Se nästa sida.
maskinist å passagerarfartyg med maskinstyrka överstigande 125 (90) hästkrafter. Maskinist av 3:e klass är även behörig såsom ende (främste) maskinist å bogser- fartyg i östersjöfart liksom å annat till passagerarfartyg icke hänförligt fartyg i dylik fart, i sistnämnda fall försåvitt maskinstyrkan icke överstiger 200 (150) häst— krafter. Han är vidare behörig såsom andre maskinist i öStersjöfart, dock ej är passagerarfartyg vars maskinstyrka överstiger 500 (375) hästkrafter. Slutligen är han behörig, förutom såsom maskinbefäl å fiskefartyg av varje slag samt å segel- fartyg med hjälpmaskin i all fart, även såsom andre maskinist i nordsjöfart å till passagerarfartyg icke hänförligt fartyg med maskinstyrka om högst 250 (180) häst- krafter samt såsom tredje maskinist å alla fartyg i dylik fart, i sistnämnda fall, dock under förutsättning att han tidigare fullgjort viss tids tjänst såsom vaktbefäl. Under nu nämnd förutsättning är han behörig även såsom tredje maskinist i medelhavs- och inskränkt oceanfart. Till tredjemaskinistbefattning i vidsträckt oceanfart kan ifrågakomma maskinist av 3:e klass, som avlagt maskinisteaamen av 2:a klass_och som dessutom fullgjort viss tids tjänst såsom vaktbefäl.
För utövande av maskinbefälstjänst, till vilken maskinist av 3:e klass icke är behörig, fordras behörighet såsom maskinist av 2:a klass eller såsom övermaskinist, allt enligt de närmare bestämmelser, som meddelas i ovannämnda åå 4—7.
2 Under vissa förhållanden skall befälhavaren även innehava intyg, som i not 1 sägs. ” Beträffande motorfartyg om högst 10 meters längd förutsättes under vissa förhållan- den, att befälhavaren även innehar intyg, som i not 1 sägs. * Behörigheten omfattar även befälhavartjänst å pråm i nordsjö- eller vidsträcktare fart. 5 Skeppare av 1:a klass. som avlagt styrmansexamen, kan i all fart ersätta tredje styrman, dock ej a passagerarefartyg i vidsträckt oceanfart.
Bilaga 6.
Undervisningsplan för kurs för skeppskockar vid Karlskrona stads lärlings— och yrkesskolor, fastställd den 6 maj 1933.
Inträdesfordringar: se yrkesskolstadgan & 16. Undervisningstidens längd: 26 veckor med i timplanen angivet antal undervis- ningstimmar.
I. Timplan.
Läroämnen
Antal undervisningstimmar
Veckotimmar i medeltal
Avd. A. (13 veckor)
Avd. B. (13 veckor)
Lärlings- skolstadiet
Yrkesskol— stadiet
. Praktiskt hushållsarbete: a. Matlagning m. m ......................... b. Renovering av kläder .................... 2. Närings- och födoämneslära ................ 3. Yrkesekonomi .............................. 4. Hygien och sjukvård
30
II. Kursfördelning. 1. Praktiskt hushållsarbete.
a. Matlagning m. m.: principerna för ett rationellt matlagningsarbete; viktigare typer av tillagningssätt, tillvaratagande och utnyttjande av födoämnen; beredning av enklare och finare maträtter, någon sjukinat, allt med hänsyn till matlagning å fartyg.
Bakning av grövre och finare brödsorter. Konservering av grönsaker, frukt, kött och fisk efter olika metoder. Tillvaratagande av slakt. Rengöringsarbeten m. m.: diskning, polering m. m., kökets renhållning; tvätt av handdukar, servetter och borddukar, mangling och strykning; fläckuttagning.
Dukning, uppläggning och uppassning. b. Renovering av kläder: lappning, lagning och pressning av gångkläder.
2. Närings- och födoämneslära.
Äninesomsättningen, våra närings- och födoämnen. Födoämnenas sammansätt- ning, näringsvärde och pris, jämförelse emellan olika födoämnen i sådant avseende; kännetecken på god och dålig vara; födoämnenas förvaring och konservering. Fö- dans sammansättning under olika förhållanden. Olika utspisningsstater. Sjukmat. Enkla näringsvärdeberäkningar. Njutningsmedel: egenskaper, vanligaste förfalsk- ningar. Betydelsen av en sund kost för motarbetande av alkoholmissbruk.
Våra hjälpmedel vid födans tillagning: eld, spisar, vatten och kokkärl.
3. Yrkesekonomi.
Huvudräkning och enklare beräkningar med tillämpning på hushållsarbetet 51 fartyg. Uppsättande av rekvisitionslistor med ledning av olika utspisningsstater. Någon övning i uppsättande av enkla skrivelser såsom ansökan om plats, annonser m. m. Kort framställning av de viktigare delarna av sjölagen.
4. Hygien och sjukvård.
S
Det viktigaste om kroppens förrättningar och vård. Betydelsen av renlighet, frisk luft och solljus för hälsans bevarande. Klådedräkten nr hygienisk synpunkt.
Köksarbetets hygien. De vanligaste bakterierna, deras livsvillkor och bekämpande. Betydelsen av en smaklig och omväxlande kost och av renlighet vid matlagningen; kökspersonalens ansvar därvidlag.
Den första hjälpen vid olycksfall. Några anvisningar om sjukas vård, skötsel av sjukrum och bädd. Smitta, isolering, desinfektion.
Bilaga H.
Undervisningsplan för
Göteborgs stads verkstadsskola för yrkesavdelningarna för kockar vid cen— skeppskocknr. trala verkstadsskolorna i Sundsvall och Sandö.
I. Timplan.
Veckotim. i Veckotim. i
medeltal medeltal
Läroäinncn Läroämnen
Ht. Vt. Ht. Vt.
Yrkesarbete: a. Matlagn. Yrkesarbete ............ 37 37 b. Tvätt och renove- ring av kläder ........ .
Yrkeslära: Närings— och födoämnes- a. Närings- och födo- lära ..................
ämneslära med varu- Varukännedom .......... kännedom . Matlagningslåra och Matlagningslära ........ matsedelsteknik . . . . . Material- och verk— Material- och verktygs- tygslära, d. bOStads— lära .................. vård Yrkesekonomi : Yrkesräkning a. Yrkesräkning och Bokföring med kalkyla- bokföring .......... tion
b. Uppsats- och affärs- Journalföring och affärs- skrivning, c. Ekono- skrivning ............ milära ............ Ekonomilära ............
Engelska .............. 1
Yrkes— och arbetarlag- Yrkes— och arbetslagstift- stiftning ning Allmän— och yrkeshygien Allmän— och yrkeshygien Gymnastik Gymnastik och idrott
Summa veckotimmar Summa veckotimmar1 48 1 Anm.: Undervisning i ovanstående ämnen utom yrkesarbete, gymnastik och idrott pågå under en tid av omkring 35 veckor. Den tid, under vilken denna undervisning icke pågår, ökas timantalet i yrkesarbete till 45.
II. Kursfördelning. Yrkesarbete.
Matlagning: Instruktion före arbetet varje dag med arbetsplanering.
Beredning av måltider av olika typer, Beredning av enklare och finare mat— enklare och finare, med portionslära rätter, även vegetariska, samt hela mål— och prisberäkning, beställningsarbeten tider av olika typer med portionslära av såväl enstaka rätter som hela mål- och prisberäkningar. tider.
Metodiska övningar av typrätter, som överskådligt visar deras användningssätt och uppläggning. Särskild hänsyn skall tagas till matlagning i något större skala. användning av rester samt sparsamhet i övrigt utan att kostens näringsvärde och smaklighet lider därav. Sjukmat och dietmatlagning. Varuberäkning och inköp.
Dukning och servering. Bakning av matbröd, kaffebröd och andra bakverk för såväl det enklare som finare köket.
Konservering av olika slag samt sköt- sel av konservförråd.
Dukning, uppläggning och servering. Bakning: Beredning av grövre och fi— nare bakverk med användning av olika slags uppluckringsmedel.
Konservering: Olika metoder för kon— servering. Skötsel av konservförråd.
Rengöringsarheten i samband med ovannämnda arbeten. Tvätt och renovering av kläder: Tvätt av underkläder samt lagning och lappning,
Städning och storrengöring.
Klädvård: Tvätt av handdukar, under- kläder, kulörta kläder, ylle, gardiner: mangling och strykning; fläckuttagning;
stoppning och förstärkning av strumpor, skovärd samt vård av gångkläder. Säng- klädesvård.
I samband med undervisningen (Göteborg: arbetet) yrkeshygieniska anvisningar.
Yrkeslära.
Närings- och födoämneslära med varukännedom.
Kroppens näringsbehov. Ämnesomsättningen, våra näringsämnen och övriga be- ståndsdelar i våra födoämnen. Näringsämnenas viktigare egenskaper och föränd- ringar. Födoämnenas sammansättning, näringsvärde och pris, jämförelse mellan olika födoäm'nen 'i sådant avseende. Födans sammansätt- ning under olika förhållanden. Njut- ningsmedel. Betydelsen av en sund kost för motarbetande av alkoholmissbruk.
Födans sammansättning under olika förhållanden. Något om dietkost. Enkla näringsvärdeberäkningar. Betydelsen av en sund kost. Njutningsmedlen, egen- skaper och användning samt vanligaste förfalskningar. Motarbetande av alko- holmissbruk.
Varukännedom: Inlärande av de olika råprodukternas känne- och skiljemärken. Köttstämplar av olika slag. Fiskens och fiskkonservernas kännetecken.
Kvalitetsbedömning. Köttstämplar av
. olika slag och deras betydelse. Fiskens
och fiskkonservernas kännetecken och skiljande mellan prima, mindre god och oanvändbar beskaffenhet.
Kort översikt över konservers beredning. Kontrollens betydelse. Råd och rön vid förvaring av proviant under olika förhållanden och klimat.
Matlagningslära och mat- sedelsteknik. Demonstrationer av grundläggande tillagningssätt och typrätter. Födoäm- nenas rengöring och förberedelse. Kok- ning och stekning. Olika redningar. Typ- rätter av finare färser, gelérätter och såser. Bakning. Degar med bakpulver, jäsdegar, paj-, mör- och smördegar. Tårtanslag. Garneringar. Matsedelsteknik och fackuttryckens inlärande.
Matlagningslära.
Principerna för ett rationellt matlag- ningsarbete; viktigare typer av tillag- ningssätt. Ångkokning, dess för- och nackdelar, belysta genom praktiska ex— periment. Kokning, stekning, hryning och hur olika födoämnen reagera under tillredningen. Matlagningi större och mindre skala. Fackuttryckens innebörd och användning; matsedelsteknik.
Olika spisar, värmeskåp och kylskåp, deras utnyttjande och skötsel. Bränsle. Material använt till diskbord, arbets- bord, kokkärl och övriga husgeråd, de- ras egenskaper och behandling. Olika golvbeläggning såsom linoleummattor, parkettgolv, gummi m. m., deras be- handling och vård. Behandling av mä- lade, polerade och banade ytor. Skötseln av porslin, glas och silver. Rengörings- medel, deras egenskaper och använd- ning.
Olika slag av bränsle, egenskaper, värmeeffekt, utnyttjande, pris.
Till kokkärl, övriga husgeråd, disk- bord, arbetsbord och golvheklädnad an- vänt material (olika slags metaller, ler— gods, marmor, trä, linoleummattor, gum- mi m. m.), viktigaste egenskaper, be— handling. Skötseln av porslin, glas och silver.
Rengöringsmedel.
Spisar, kokkärl, köks- och tvättred- skap, deras vård och användning.
Bostadsvård.
Sanitära krav, uppvärmning och ven- tilation. Daglig städning av sovrum och badrum. Garderobens skötsel vid vår- och höstrengöring.
Dukning, servering och uppassning. Dukning av bord, serveringens gång. Be- tydelsen av ordning och punktlighet vid serveringen. Päpekande om de person- liga fordringar, som ställas i fråga om uppträdande och personlig anpassning.
Sanitära krav på bostaden, uppvärm- ning och ventilation. Daglig städning av sovrum och badrum. Garderobens sköt- sel vid vår- och höstrengöring.
Yrkesekonomi.
Yrkesräkning. Repetition av de fyra räknesätten med hela tal och bråk, metersystemet.
Procent- och rabatträkning. Yrkeskal- kylation samt enkla näringsvärdeberäk- ningar.
Uppsats- och affärs- skrivning.
Ränte-, procent- och blandningsräk- ning. Viktsatser och mynt i olika länder.
Journalföring och affärs- skrivning.
Enkla uppsatser över ämnen hämtade från elevernas dagliga arbete rörande arbetsmetoder och dylikt. Uppsättande av rekvisitioner, personaljournaler, mänadsrapporter och kvittenser.
Textning och upprättande av matsed- lar. Andra skrivelser av praktisk inne- börd säsom annonser, platsansökningar, telegram.
proviantjournaler, månadsrapporter, räk- ningar, kvittenser och tulldeklarationer. Uppsättande av matsedlar, textning. Nå- gon övning i uppsättande av enkla skri- velser, såsom ansökan om plats, annon- ser m. m.
Skrivelser rörande köp och byte av lös egendom, avbetalningsköp, skuld- och
borgensförbindelse. Självdeklaration.
'borgensförbindelser, fullmakter. Själv- deklaration.
Ekonomilära.
En översiktlig framställning av det väsentligaste av den teoretiska nationaleko— nomien, särskilt med hänsyn till sådana frågor, som beröra lärjungarnas yrke och
deras framtida ställning som lönearbetare eller företagare inom detsamma, såsom pris, prisbildning och prisreglering, arbetskraften och olika slag därav, lön och löneförmåner, kapital och kapitalränta, företagarverksamhet, företagsformer och företagarvinst, kooperation.
Bokföring med Icalkylation.
Bokföringens betydelse för yrkesman- nen. Enkla exempel på bildande av bok- föringsposter. Schematiskt förande av dagbok med kolumnsystem.
Kalkylationens grundbegrepp. Kost- nads- och förbrukningsberäkningar.
Engelska.
Engelska språket: Undervisningen av- ser att bibringa eleverna en viss färdig- het i att uppfatta och tala språket, för- måga att läsa och förstå engelsk text samt elementär grammatik och ett någor- lunda gott uttal, särskild hänsyn skall tagas till inlärande av förekommande yr- kestermer.
Yrkes- och arbetarlagstiftning;.
Det viktigaste av arbetarlagstiftningen med hänsyn till sjömanslagens bestäm- melser.
Lagen om arbetarskydd. Lagen om olycksfallsförsäkring. Sjukkasseväsendet. Lagen om arbetstidens begränsning. Lagstiftning rörande arbetsgivare och arbetare. Förlikning i arbetskonflikter. Arbetsförmedling och arbetslöshetsunderstöd. Något om statens organ för ekonomisk och social lagstiftning. Statens åtgärder för främjande av yrkesutbildning och höjande av arbetarnas bildningsnivä.
Allmän- och yrkeshygien.
Det viktigaste om kroppens förrättningar och vård. Personlig hygien. Sexual- hygien. Betydelsen av renlighet, frisk luft och solljus för hälsans bevarande. Kläde- dräkten ur hygienisk synpunkt. Köksarbetets hygien.
De vanligaste bakterierna, deras livs- villkor och bekämpande. Betydelsen av en smaklig och omväxlande kost och av renlighet vid matlagningen; köksperso- nalens ansvar härvidlag.
Betydelsen av ordning och punktlig- het, fordringar på uppträdande och per- sonlig anpassning.
I samband med arbetet förekomman- de akuta sjukdomar, yrkessjukdomar, förgiftningar, brännskador och olycks- händelser samt skyddsanordningar där- emot.
Den första hjälpen vid olycksfall.
Behandling av sårskador, blod- och köttförgiftningar, sensträckningar, hen- brott och matförgiftningar.
Några anvisningar om sjukas vård, skötsel av sjukrum och bädd. Smitta, isole- ring, desinfektion. Sundhetsinspektion.
( Gymnastik. ) (Gymnastik och idrott.)
Bilaga J.
Statistiska uppgifter rörande i postsparbanken deponerade .postsparbanksböcker, utfärdade for
Statistiken avser ställningen den 10 maj 1938.
Sjöman.
_ 1000 9 rang
_ 3000 9 _IO 1009 17
_ 3009 17 _l0 1000 ?
_ 1000 ? _IO 3009 €
_ 1009 8 _IO 1000 E
_ 1000 S _IO 1009 Z
_ 1009 Z _IO 1000 Z
II""II
_ 1000 Z _IO :009 I
I"!""l
_ 3009 I _IO :000 I
”I""!
GI
_ 1000 I _IO ?OGL
II""II
_ 1091. _IO 1009
.IHHNNI
_ 1009 _IO 30017
_ 300? _IO 1008
II”!"I
_ 1008 _IO 1005 _ 1003 _I0 :OQI
III”"I
l"ll"l
_ 2091 _IO 1001
III""!
_ :OOI _IO 109
HIO'DNNI
_ =O? _IO :QZ
lle—cl
_ 395 155431
"www—[ v-1
7
[BIUV 1 1
2 8 12 1
3!
Pllaslade
——-1880 1881— 90 1891—1900
10 20
1901—- 1911— 1921—
—1880 90 10 43 20 1881— 1891—1900 21 1901—— 1911—— 1921—-
—1880 90 10 2 20 1881—- 1891—1900 1901—- 1911— 1921—
S:a
Kaptener
Styrmän................
Radiotelegrafister . . . . . . . .
_2_1___ _____Z __1____
____I ____I ___1__
____2__
_1____
___111_
______
_____2_
_1____
_1_1___
____:
___221_. . _1___
-_2-2-_ __.__
___14__ _____
21.__22_ __55_
___21__ _111_
1___2__ _123_
__11___ __31_
___12__ ___1_
___2_1_ _1231
6
___.._1_ ___2 ___12: ___3_
_21132_ 4_20511 11 1 143
&
93
6 1 2 2 465
27 11
7 4
14 60 54
2
S:a 141
—1880
1881— 90 —1880 1881— 90 —1880
1901— 10 33 1911— 20 1881— 90
1891—1900 1921—
1911— 20
Uppg. sakn. 1901— 10
1891—1900 1901— 10 1911— 20 1891—1900 1901— 10 1891—1900 1901— 10 1911— 20
. Uppg. sakn. 1921—
1911— 20 1881— 90 1921—
Stewarder Elektriker
Övermaskinister . . . . . . . . Maskinister..............
Bilaga J (forts.).
% &— G) 'D 5 "d e &... q-I : l.. &) M O :C _D m _! |: & .Q f-t & =. m ...i m 0 D. 0 ”U & f-n O) = C Q. 0 "G = 0 _! = CU & h & D- m ...i m C G- ud d.) 'U : (6 l'- :O F— &: 0 & u-l en Q. 9. = m & .2 4.) m == & ...) V]
Statistiken avser ställningen den 10 maj 1938.
s_] omän.
on
_ 1000 9 JQAQ
_ 1000 9 _IO 1009 ?
_ :OO? ? _IO 3000 ? _ 3000 ? _IO =009 8
_ 3009 8 _IO 1000 8
_ :000 S _IO :009 Z
_ 2009 Z _IO 1000 Z
_ :OOO Z _IO :009 I
_ :OOQ I _IO 1000 I
_ 2000 I _IO :OQL
_ 1091. __,IO :009
_ 1009 _I0 100?
_ 300? _IO 1009
_ 1008 _IO :OOZ
_ :OOZ _IO :OGI
_ 1091 _IO :OOI
_ :OOI _IO 109
13
_ 109 _IO :QZ
9
_ ZQZ 353911
IEIUV
9
3 0 12 8 3
Pl19519995
2 10 30 22 20 128 100
Uppg. sakn. ——-1880 1881— 90 1891—1900 1901—— 1911—
1921—
Sza 175 135
—1880 90 10 20 1881— 1891—1900 1901— 1911— 1921—
Uppassare
Båtsmän
Timmcrmän ... . .. ... . ..
___1___1 ________ ________ ____1_1 _______ E_m___ _ _:____ _________ _______ _______ Z_____ _ _Z____ _________ _______ _______ 1______1 ________ __1____1 _______ _______ ___1___1 ________ ____1__1 _______ _______ ____z__2 ________ ___:__ ________ _1____1 ___L1__2 ________ _1_1___2 _______ _______ ____12_3 ________ ___121_4 ___11_2 _______ __2236_m ________ __1141_7 __3___3 __1___1 ____82_m._____2_e 21221;6 __2___2 _______ x_116m_w _____4_4 ___275_u ___21_3 __1___1 ____49_m ________ __3293_n __12__3 _______ 1_21m5_m 1____4_5 __2477_m ___21_a _______ 1__2sm_ & ____18_ s __136u_ m 1_111_ 4 _1____ 1 _11_3m_m _____e_nu __1399_n 1_____1 _______ _2_2ss_m ____15_6 __3156_w __13__4 _______ __1_wm & 1____u4m __21691w _111__3 _______ 2__3ss_m t___1u1u ____33_s _______ _______ m_mammim m_15m1m 549umm_m zemwfä __1___1 mgaammtm m _1 _ame & sååmtm 3?! n _23_ _ _ .. mmmmmm & mmmmwm & mmmmmm & mmmmm & mmmmm & %% Eka gä ska ska U wmwww U mmmwm U wwwww mmwmw mmwww . .. ..
Bilaga J (forts.).
Statistiska uppgifter rörande i postsparbanken deponerade postsparbanksböcker, utfärdade för
. " "
Sjöman. Statistiken avser ställningen den 10 maj 1938.
— 000 9 -—10 :009 17 —— :oog v _IO :ooo v — =000 v —10 :oog & — :009 s -—10 me 9 — :009 3 —10 :000 z — :ooo e —10 1009 I — 009 I _TO :000 i — :gz ism passeras
Eldarc .................. Uppg. sakn. —1880 1881— 90 1891—1900 1901— 10 1911— 20 1921—
S:a
H))HQMIQ
städerskor .............. —1880 1881— 90 1891—1900 1901— 10 1911— 20 1921—
llllll
S:a
Sjömän Uppg. sakn. —1880 1881— 90 1891—1900 1901— 10 1911— 20 1921—
S:a
Bilaga K.
Nordiska sjömanskyrkor och sjömansläsrum i utlandet.
Aberdeen. Svenskt läsrum, 21 Broad Street. Antwerpen. Svensk kyrka med läsrum, 213, Avenue dlltalie. Baltimore. Norsk kyrka med läsrum, 5 South Broadway. Blyth. Norskt läsrum. Bordeaux. Norskt läsrum, Quai des Chartrons 55. Boston. Svenskt-Amerikanskt läsrum, 9—11 Henry Street, East Boston. Skand. sjömanshem, 22 Batterymarch Street, Boston. Bremen. Svenskt läsrum (Ev. Post.-st.), Nordstrasse 423. Brisbane. Dansk kyrks-al, 108 George Street. Buckie. Skandinaviskt läsrum. Buenos Aires. Svensk kyrksal med l-äsrum, Piedras 181. Calais.1 Svensk kyrka med läsrum, Rue de Moscou. Calcutta. Läsrum (Ev. Fest,-st.), Chapel Road 11, Hastings. Cardiff. Norsk kyrka med läsrum, West Bute Dock.
» Svenskt läsrum, Hannah Street (uppt. under kriget). Danzig-Neufahrwasser: Svensk kyrka med läsrum, Neufahrwas'ser, Bergstrasse 13 B. Dunkerque.1 Svensk kyrka med läsrum, 8 Quai .des Américains. Durban. Norskt läsrum, 14 Bay Terrace, norsk kyrka. Galveston. Texas — Norskt-Amerikanskt läsrum, 18th och Market Str. Gent. Dansk kyrka med läsrum, Boulevard Port Arthur 11. Gdynia. Svensk kyrka med läsrum, Jana z Kolna. Postadr. Postbox 74. Glasgow. Svenskt läsrum, 70 Bothwell Street (uppt. under kriget).
Grimsby. Svensk kyrka (Ev. Post.-st.), Chapman Street, West Marsh. Läsrum, 44 B. Gleethorpes Road. Hamburg.? Svensk kyrka med läsrum (Ev. Post.-st.), 36 Ditmar Koelstrasse. Havre. Norsk kyrka med läsrum, Rue Dubocage de Bleville 11. Helsingfors. Svensk kyrka med läsrum, Minervagatan 6.
Hong-Kong. Norskt läsrum. _
Hull.1 Svensk kyrka med läsrum, 8 Church Street, Drypool. Immingham-Dock. Svenskt läsrum (Ev. East.-st.). Kiel.1 Svensk kyrka med läsrum, Eisenbahndamm 10. Köpenhamn. Svensk kyrka med läsrum, Sondre Frihavnsvej mitt emot Ostbane- station. Danska sjömansmissionens läsrum, Nordre Frihavnsgade 93. Leith. Norsk kyrka med läsrum vid N. Junction Street. Liverpool. Svensk kyrka med läsrum (Ev. Fest,-st.), Park Lane. London.2 Svensk kyrka med läsrum, 120 A. Lower Road, Rotherhithe (station Surrey Docks). Liibeck. Svensk kyrka med läsrum (Ev. East.-st.), H-afenstrasse %. Manchester. Norskt läsrum, Howard Street 59, Salford. Marseille. Svenskt läsrum, 26, Rue Méry. Melbourne. Svensk kyrka med läsrum, Clarendon Street, nära City Road, South Melbourne. '
' Förstörd genom krigshändelse ' Skadad genom krigshändelse.
Methil. Norsk kyrka med läsrum. Montreal. Norskt läsrum, 105 Commissioner Street. Newcastle. Dansk kyrka med läsrum, Sailors Bethel, Horatie Str., Quayside. New Orleans. Norsk kyrksal med läsrum, Prytania Str. 1772. New York. Norsk kyrka med läsrum, 33 First Place, Brooklyn. Läsrum och kyrksal i Svenska Sjöman-shemmet. North Shields. Norsk kyrka med läsrum vid Borough Road. Oslo. Svensk kyrka med läsrum å Hammersborg. Philadelphia. Norsk kyrka med[ läsrum, 22 South Third Street. Reykjavik. Läsrum. Rio de Janeiro. Läsrum, Rua Saccadara Cabral 233. Rotterdam.1 Provisorisk svensk kyrksal med läsrum, C. N. A. Looslaan 72. Rouen. Norsk kyrka med läsrum, Rue George D'Amhoise 12. San Francisco. Skandinaviskt läsrum, 9 Mission Street. Seattle (Washington). Seattle Sjömansmission, 107 Columbia Street. Compass Mission, 110 Cherry Street. ' Skagen. Svensk kyrka och läsrum, Vest Skagen. Sittingbourne. Norskt läsrum. Stanford-Le—Hope. Norskt läsrum. Stettin.1 Svensk kyrka med läsrum, Krautmarkt 2. Sunderland. Svensk kyrka med läsrum (Miss.—förb.) vid James William Street. Swansea. Norsk kyrka med läsrum vid ingången till Prince of Wales” Dock. Tallinn (Reval). Svensk kyrka med läsrum, Riiiitli 9. West Hartlepool.2 Svensk kyrka med läsrum, Middleton Road. Willemstad. Norsk kyrka med läsrum.
1 Förstörd genom krigshändelse, 2 Skadad genom krigshändelse.
Bilaga L.
Förteckning över föreläsningar vid sjömanskyrkorna i Antwerpen 1941 och Danzig 1942.
Antwerpen.
Följande ämnen ha bl. a. behandlats i föredrag vid sjömanskyrkan i Antwerpen under 1941: Från Geijers Uppsala; Geijers resa till kontinenten; Värmland; Några Strindbergsbrev, som jag funnit; Historier från det gamla Antwerpen; Dan Anders- son; Minnen från Ystad; Några dogmer i den apostoliska trosbekännelsen; Bibeln i svenskt fromhetsliv; Sveriges kyrkliga geografi; Kyrkomötet; Nä-r Skåne blev svenskt; Glimtar från ett blått hav; En: färd i det svenska landskapet; Om det and- liga livet i en— svensk församling i början av 1800-talet; Svenskt 1500-tal i fågel- perspektiv; David Bexell, en missionsbiskop; Hur en tändsticka blir till; Gent, broarnas stad.
Danzig.
Vid Sjömanskyrkan i Danzig har under 1942 hållits 49 föredrag. Bland ämnena för dessa äro följande: Hur nya testamentet blev till (serieföre- drag); M'a'nniskokroppen i friskt och sjukt tillstånd (serieföredrag); Första hjälpen vid olycksfall; Våra sinnesorgan; Med kamera genom svenska lands-kap; Passions- spelen i Oberammergau; Missionären William Carey; Johannes Hus; Reseintryck från Sverige; Hansastaden Danzig förr och nu; Konsten att tänka; Om böcker och läsning; Vad menas med bildning; En sjömanspräst ser på sin församling; Svenska Kyrkans Sjömansvård; Albert Schweitzer; Sveriges statsskick; Svenskarna i våra dagars Tyskland; Lundensiskt studentliv; Ur en' polismans anteckningar; Vad är gott kamratskap; Ödestro och Gudstro; Fädernas strid förpliktar.
Flera kvällar ha ägnats åt frågesport för meddelande av kunskaper, särskilt i fråga om geografi samt kommunal- och statskunskap.
Bilaga M.
Promemoria angående sjömanshemmen i svenska hamnar.
Sjömanshem torde för närvarande (januari 1945) finnas i nio hamnstäder i Sverige, nämligen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Karlskrona, Norrköping, Sundsvall, Härnösand och Luleå, varjämte i Landskrona ett sådant hem är under byggnad. Deras huvuduppgift är att tillhandahålla sjömännen kost och logi under vistelse i hamn, men även eljest söka de utgöra samlingspunkter för sjömännen. Till- komna på enskilt initiativ och ägda av föreningar och stiftelser stå de flesta av dem helt under privat ledning. Statsanslag ha endast i ett par fall utgått till sjömanshem, med mera betydande belopp endast till sjömanshemmet i Göteborg. Däremot har det kommunala intresset för desamma oftare tagit sig uttryck.
I det följande lämnas vissa närmare uppgifter angående de olika sjömanshemmen, vilka uppgifter erhållits efter hänvändelse till styrelserna för hemmen.
Stockholm. År 1884 bereddes i Stockholm vissa möjligheter till logi för sjömän genom förhyrande av ett par rum för ändamålet. Stiftelsen Stockholms Sjömanshem grundades år 1890, och påföljande år invigde Oscar II det nuvarande sjömanshemmet i av stiftelsen ägd fastighet. Stiftelsen står under beskydd av H. Maj:t Konungen, som förordnar ordförande och tre ledamöter i styrelsen, medan övriga tre ledamöter utses av Stockholms Sjömansmissionsförening. Sjömanshemmet, som alltjämt är inrymt i den ursprungliga fastigheten, kan bereda plats för 185 gäster. Två matsalar finnas, en med 50 och en med 18 platser, samt vidare två läsrum, vardera med omkring 80 sittplatser. Pensionärer till antal av mellan 10 och 15 mottagas till full försörjning. Till verksamheten har icke lämnats bidrag vare sig av staten eller kommunen. För inköpet av fastigheten överlämnade sjömansmissionsföreningen på sin tid en insamlad byggnadsfond på omkring 19 000 kronor. Övriga medel ha hopbragts genom gåvor. —
På grund av den nuvarande byggnadens otidsenlighet ha nybyggnadsplaner länge dryftats. Nuvarande tomt väntas komma att exproprieras av Stockholms stad och svårigheter föreligga att finna annan lämplig tomt. Så snart normala förhållanden inträda, anses det emellertid bliva oundgängligt att realisera planerna på nybyggnad. _ Det må nämnas, att Stockholms Sjömansmissionsförening även inrättat läs- och skrivrum för sjömän i Värtahamnen.
Göteborg. Sjömanshemmet i Göteborg kom till stånd som följd av en insamling år 1882 med anledning av Oscar II:s och drottning Sophias silverbröllop. Insam- lingen gav så gott resultat, att medlen visade sig räcka ej blott till uppförande av sjömanshemmet utan —— tillsammans med hyresintäkter och logiavgifter — även till säkrande av driften. Hemmet invigdes år 1886 av konung Oscar i närvaro jämväl av drottningen.
Den ursprungliga sjömanshemsbyggnaden gjorde tjänst intill senaste år, då den ersattes av en nybyggnad, uppförd å samma tomt för en kostnad av omkring 2000 000 kronor. I november 1943 invigdes det nya sjömanshemmet. Hemmet, i vars byggnad även inrymmas arbetsförmedlingen för sjöfolk samt A. B. Fzs lokaler, kan fullt utnyttjat mottaga 186 gäster. Härförutom har inretts logement, som skall stå redo för att mottaga skeppsbrutna besättningar och eljest skall kunna användas t. ex. för logering av besättningar till nybyggda fartyg. Mathällningen för hemmet är anordnad genom en restaurant i privat regi. Till läs- och skrivrummet avses skola förläggas även bibliotek. I samband härmed är populärvetenskaplig föreläs-
ningsverksamhet planerad. Hemmet har en högtidssal, som rymmer omkring 100 personer.
Medel till det nya hemmets uppförande ha erhållits genom statliga och kommu- nala anslag samt genom donationer och gåvor. Av staten ha anslagits 250 000 kro- nor av lotterimedel och 213 000 kronor av arbetslöshetsmedel. Göteborgs stad har ställt till förfogande lån, anslag och donationsmedel om sammanlagt c:a 1 400000 kronor. Slutligen har från rederi- och verkstadsbolag, svenska sjöfolksförbundet samt andra bolag och enskilda erhållits bidrag å sammanlagt 126 400 kronor.
Sjömanshemmet torde i juridiskt avseende närmast ha karaktär av en fiduciarisk stiftelse men tillhör Göteborgs stad; dess styrelse tillsättes av stadsfullmäktige i Göteborg och betraktas som en stadens styrelse.
Malmö. Föreningen Malmö sjömanshem bildades år 1888, och påföljande år uppfördes det nuvarande sjömanshemmet å tomt, som förvärvats av föreningen. För sjömanshemmets del disponeras för närvarande 17 rum med 29 sängplatser, medan övrig del av fastigheten är uthyrd. Detta sjömanshem uppges numera vara bristfälligt och otidsenligt. Man saknade ordentlig samlingslokal för hållande av bildningskurser och föredrag; ej heller funnes läsrum och biblioteksrum. Till sjö- manshemmet hade icke lämnats något statsbidrag, varemot från Malmö stad erhål— lits anslag åren 1888—1918 med sammanlagt 61500 kronor ur hamnkassan och åren 1920—1931 med sammanlagt 66000 kronor ur stadens kassa. Efter år 1931 hade verksamheten helt finansierats med inflytande hyror rn. m. och anslag av staden sålunda ej behövt anlitas.
För att få medel till nybyggnad hade föreningen vädjat till sjöfartsintresserade i Malmö jämte vissa andra städer och på denna väg hittills insamlat omkring 100 000 kronor. —— Malmö stad har till uppförande av ett nytt sjömanshem upplåtit en tomt om c:a 800 in? inom östra hamnområdet. Styrelsen för föreningen har ut- talat förhoppning om att även staten ville lämna bidrag, särskilt som det vore tänk- bart, att i byggnaden skulle kunna beredas lokaler även för sjömanshuset samt arbetsförmedlingen för sjömän. Preliminära ritningar hade uppgjorts, varvid man bland annat räknat med inredande _— förutom av 41 enkelrum och 5 dubbelrum för logerande sjömän — jämväl av samlingslokal, som gåve plats för 126 personer och kunde användas även för föreläsningsverksamhet med filmförevisning. Kost- naderna skulle enligt det tilltänkta programmet belöpa sig till mellan 900 000 och 1 000 000 kronor.
Hälsingborg. Stiftelsen Hälsingborgs Sjömanshem kom till år 1900 på grund av donationer och gåvor. Verksamheten begynte år 1902 i en av stiftelsen uppförd byggnad. Logirummen äro delade .på två avdelningar, befälsavdelningen och man- skapsavdelningen. Sammanlagt äro i dessa avdelningar anordnade 49 sängplatser; efter vissa beslutade ändringsarbetens utförande kommer antalet sängplatser att uppgå till 44. En våning i byggnaden upptages av läsrum med sittplatser för omkring 60 personer. Dessutom har hemmet en stor samlingssal. Hittills har icke erhållits eller begärts understöd från vare sig staten eller kommunen. Någon ut— vidgning av hemmet i form av tillbyggnad är för närvarande icke ifrågasatt men väl omändring av vissa logirum för att bereda flera platser. För restaurering och modernisering av byggnaden har på senaste tiden samlats medel på frivillighetens väg; under år 1942 inflöto för ändamålet gåvor av inemot 10 000 kronor.
Landskrona. Stadsfullmäktige i Landskrona antogo i slutet av år 1925 stadgar för Föreningen Landskrona Sjömanshem och beviljade anslag till föreningens verk- samhet. Kort därefter öppnade föreningen ett sjömanshem i förhyrd lägenhet. Detta sjömanshem innehöll ett läs- och skrivrum samt rum med 10 sängplatser och var fullbelagt nära nog året om. Anslaget från staden utgick med 1 000 kronor årligen och därjämte erhöllos årliga bidrag av Landskrona sjömanshus samt av
Svenska Sjömans- och Eldareunionen. Verksamheten maste emellertid nedläv ogas år 1938 på grund av att lokalerna icke uppfyllde föreskrivna villko1. Annan lämp— lig lokal stod då icke att uppbringa.
I september 1943 ingick sjömanshemmets styrelse till stadsfullmäktige med flam— ställning om fullmäktiges medverkan för inköp av fastighet i tre våningar, lämplig för sjömanshemsverksamhet. Stadsfullmäktige uttalade sig i princip för beviljande av årligt anslag till sjömanshemmet av 1000 kronor samt för att staden skulle teckna borgena ” erforderligt lan, dock högst 40000 kronor, för föreningens för- värv av fastigheten i fraga. Sedan borgensfrågan blivit klar, inköptes den 1 april 1944 en fastighet för 55 000 kronor. Ombyggnadsarbetena äro nu i gång och föl— väntas vara slutförda den 1 april 1945. Det beräknas, att fastigheten kommer att kosta föreningen omkring 120000 kronor. Bottenvåningen avses åtminstone tills- vidare skola uthyras till kontorslokaler men möjligt är, att en låne- och biblioteks- verksamhet senare kommer att —— jämte ett sjukrum —— inrymmas därstädes. Andra våningen upptages bland annat av ett större läs— och skrivrum samt bostadsrum för befäl. Tredje våningen inrymmer huvudsakligen bostäder för manskap med bad- och tvättrum samt en större sällskapshall. Hemmet beräknas kunna normalt mot— taga 25 sjömän.
Karlskrona. Sjömanshem öppnades i Karlskrona år 1889, sedan stadsfullmäktige med anledning av konung Oscars 60-årsjubileum inbjudit till teckning av frivilliga bidrag och för sjömanshemmet på så sätt insamlats ett grundkapital av 5 200 kro- nor. Årliga anslag till hemmet lämnas av staden; senast har beviljats 3 000 kronor för år 1945. Hemmet, som är avsett även för sjömän tillhörande örlogsflottan, är inrymt i förhyrd lägenhet. I detsamma finnas sovrum med sex sängplatser, läs— och skrivrum jämte bibliotek, ett särskilt skrivrum ävensom föreståndarebostad. Stadgar för sjömanshemmet ha antagits av stadsfullmäktige, som utse styrelse för hemmet och likaså revisorer. Frågan om förvärv av egen fastighet för sjömans- hemmet har dryft-ats inom styrelsen men planerandet härför har fått anstå, tills fredsförhållanden inträda.
Norrköping. Sjömanshem inrättades år 1899 av Norrköpings Sjömanshems Mis- sionsförening, som även äger den fastighet, i vilken sjömanshemmet sedan år 1932 är inrymt. Hemmet har 15 logirum, i vilka normalt kunna härbärgeras 32 per- soner. Vidare finnas läs- och skrivrum, kyrksal, som rymmer omkring 100 per- soner, samt matsal och ekonomirum. Medel för verksamheten har tidigare erhållits så gott som helt genom gåvoinsamling. Endast vid några tillfällen har hemmet mottagit större gåvor och anslag. År 1936 lämnade staten ett anslag av 20 000 kronor av lotteri- medel. Norrköpings stad har vid två tillfällen anslagit medel till sjömanshemmet, ena gången till belopp av 2 500 kronor och andra gången (för 1945) till belopp av 3 000 kronor. Staden har därjämte av donationsmedel ställt till förfogande för verk- samheten c:a 17600 kronor. På grund av testamentariska förordnanden tillföll sjömanshemmet år 1944 sammanlagt 6 200 kronor. Samma år bidrog Svenska mis- sionsförbundet med 500 kronor.
Det hade länge varit ett önskemål att få inrett några enkelrum i byggnadens vinds- våning, men den svaga ekonomien lade hinder i vägen för förverkligandet härav. —— Förhållandena nödvändiggjorde upptagande av lån för verksamheten under åren 1942 och 1943 å sammanlagt 6000 kronor.
Sundsvall. Inrättande av ett sjömanshem i Sundsvall beslöts år 1882 vid ett möte av ortens skeppsredare och sjöfolk och möjliggjordes genom att för ändamålet efter tillstånd av kommerskollegium fick disponeras 100 000 kronor av Sundsvalls sjömanshusmedel. Hemmet, som alltifrån början förfogat över egen fastighet —— nuvarande byggnad har uppförts år 1887 för en kostnad av 80 000 kronor _— kan
mottaga högst 25 logerande'gäster. Reglemente för sjömanshemmet har fastställts av länsstyrelsen. Hemmet står under tillsyn och förvaltning av samma styrelse som Sundsvalls sjömanshus (sjömanshusdirektionen). Några planer för utbyggnad eller utvidgning föreligga icke.
Härnösand. Som begynnelse till sjömanshem kan anges ett av K. F. U. K. i Härnö— sand år 1902 öppnat läsrum för sjömän. Sedermera bildades Härnösands Sjömans- hemsförening, som antog stadgar år 1905. Genom insamling: av medel möjliggjor- des anskaffande av egen fastighet, i vilken sjömanshemmet inflyttade år 1918. Hem- met inrymmer läsrum, som även användes för samkväm, två logement och två en- skilda rum ävensom föreståndarebostad. Samtidigt kunna mottages högst 25 loge- randc gäster. Årliga mindre bidrag till verksamheten lämnas av bland andra sjö— manshuset i Härnösand. Föreningen har icke åtnjutit något som helst understöd vare sig av staten eller kommunen. Några bestämda planer för utvidgning av verk- samheten föreligga för närvarande icke.
Luleå. I januari 1944 bildades stiftelsen för Luleå sjömanshem för omhänder- tagande av sjömansvården i Luleå. Stiftelsen, som för närvarande bedriver sin verk- samhet i provisoriska lokaler, förväntas kunna redan under sommaren 1945 inflytta i egen fastighet, som för närvarande är under byggnad och till vilken tomt erhållits såsom gåva av Luleå stad. Byggnaden, som uppföres av trä i två våningar, rymmer i bottenvåningen en samlingssal och en föreläsningssal samt dessutom kontorslokal om två rum med arkiv. Kontorslokalen avses skola om möjligt uthyras till sjömans- huset i staden. I övre våningen inrymmas bland annat 8 sovrum med två bäddar i varje rum, avsedda för sjömän.
Manskapsbemanningen i medeltal per fartyg i vissa farter år 1931.
En sammanställning på grundval av vissa uppgifter i kommerskollegii statistiska utredning angående svenska handelsflottans bemanning nämnda år.
Medeltal per fartyg
Bruttotnn (och antal fartyg) Bäcks. Maskin— Övrig personal Hela an-
talet manska manska — p p manl. kvinnl. manskap
OCEANFART A n g ] a rt y g Koleldade Iaslfarlyg
1 000/2 ooo .................... (13) 2 000/3 ooo ............... ... (16) _ 3 000/4 000 .................... ( 7) 4 000/5 ooo .................... (13) 5 OOO/6 000 .................... ( 6) 6 OOO/7 ooo .................... ( 1)
Oljeeldade last/artyg1 ( 6)
4 000/5 000 .................... ( s) 5 OOO/6 ooo .................... ( 2) 6 000/7 ooo .................... ( 1)
Oljeeldade passag.-fartyg 10 OOO/12 000 .................. ( 1)
Matorfartyg Last/arlyg
1 500/2 ooo ................... ( 1) 2 000/3 000 ................... (11) 3 000/4 ooo ................... (11) 4 000/5 ooo ................... ( 8) 5 OOO/6 ooo ................... (14) 6 000/7 ooo ................... ( 6) 7 OOO/8 ooo ................... ( 2) 15 OOO/16 ooo .................. ( 2)
Passagerar/arlyg
4 000/5 ooo ................... ( 2) 5 OOO/6 ooo ................... ( 6) 18 000/19 000 .................. ( 1) 21 000/22 000 .................. ( 1)
Tankfartyg
5 OOO/6 ooo ................... (1) 6 man 000 .................... (2) 7 OOO/8 ooo .................... (1) & 000/9 ooo .................... (4) 9 mom ooo ................... (5) 10 000/11 ooo ................... (1)
* varav 5 delvis koleldade.
Medeltal per fartyg
Bruttoton (och antal fartyg) Däcks- Maskin- Övrig personal Hela per- manskap manskap sonalen manl. kvinnl. ANNAN EUROPEISK PART» Ångfartyg, lastfartyg 1 OOO/1500 .................... (20) 5-80 5-10 1-80 0-65 13-35 1 500/2 OOO .................... (39) 6-10 5-72 2-51 015 14-48 2 OOO/3 000 .................... (21) 6-90 6-43 2-86 0-14 16-33 3 OOO/4 000 .................... ( 8) 7-75 8-13 312 — 19-00 4 OOO/5 000 .................... ( 1) 7-00 9-00 4-00 —— 20-00 Motorfartyg, lastfartyg 1 500/2 000 ..................... (5) 7-00 5-00 3-00 —— 15-00 3 OOO/4 000 ..................... (1) 7-00 6-00 4-00 -— 17-00 Motorfartyg, tankfartyg 6 OOO/7 000 ..................... (1) 10-00 11-00 5-00 — 26-00 NORDSJÖFART Ångfartyg, lastfartyg A. 250 hkr. och däröver 350/600 ...................... (11) 4-55 291 0-91 1-09 9-46 600/1 000 .................... (37) 4-35 3-46 1-40 0—65 986 1 OOO/1 500 .................... (98) 5-76 4-99 1-61 086 13-22 1 50012 000 .................... (45) 6-20 5-40 233 0-20 14-13 2 000/3 OOO .................... (23) 6-65 6-17 2-70 035 15-87 3 OOO/4 000 .................... ( 5) 9-00 8-20 320 0-40 20.80 5 OOO/6 OOO .................... ( 2) 10-50 12-50 5-00 — 28-00 7 OOO/8 000 .................... ( 1) 14-00 16-00 500 — 35-00 B. under 250 hkr. 350/600 ........................ (2) 5-00 200 1-50 0-50 9-00 600/1000 ....................... (1) 500 2-00 200 —— 9-00 Ångfartyg, passagerarfartyg 250 hkr. och däröver 1 000/1 500 ..................... (2) 6-00 6'50 2-00 2-50 17-00 1 500/2 000 ..................... (1) 6-00 6-00 2-00 400 18-00 2 000/3 000 ..................... (1) 7-00 9-00 3-00 4-00 23-00 4 OOO/5 000 ..................... (2) 12-00 18-00 12-00 14-00 56-00 Motor/artyg, lastfartyg 600/1 000 ..................... (2) 4-00 200 1-00 1-00 8—00 1 OOO/1 500 ..................... (1) 5-00 4-00 200 — 11-00 1 500/2 000 ..................... (1) 6-00 4-00 3-00 — 13-00 5 OOO/6 OOO ..................... (1) 11-00 9-00 5-00 — 25-00_ ÖSTERSJÖ—NORDSJÖFART Ångfartyg, lastfartyg A. 250 hkr. och däröver 350/600 ...................... ( 5) 4-20 3-00 1—80 020 9-20 600/1 000 .................... (20) 4-20 3-25 1-45 055 9-45 1 OOO/1 500 .................... (45) 5-31 4-58 1-27 0-82 11-98 1 500/2 000 .................... (32) 6-00 5-28 1-87 0-44 13-59 2 OOO/3 000 .................... (10) 7-00 6-60 250 0-40 16-50 4 OOO/5 000 .................... ( 2) 10-00 12-00 5-00 —— 27-00 5 OOO/6 000 .................... ( 1) 11-00 13-00 5-00 —— 29-00 _
Bruttoton (och antal fartyg)
Medeltal per fartyg
Övrig personal
Dåcks— Maskin- Hela per— manskap manskap sonalen man]. kvinnl. B. under 250 hkr. 150/350 ........................ (5) 4-00 2-00 080 0'60 7-40 350/600 ........................ (4) 4-25 200 1-50 050 8-25 Motorfartyg, lastfartyg 30/50 ......................... (1) — —— — —— ——- 100/150 ........................ (1) 2-00 —— 1-00 — 3-00 150/350 ........................ (1) 4410 100 1-00 1-00 7'00 350/600 ........................ (2) 4-50 2-00 200 -—— 8»50 ÖSTERSJÖFABT Ångfartyg Fartyg med över 16 tim. gångtid per dygn A. 600 hkr. och däröver Lastfartyg 400/700 ...................... ( 2) 5-00 4—00 1-00 1-50 11-50 700/1200 .................... (13) 5-23 4-16 046 2-23 12-08 1 200/2 000 .................... (14) 5-71 4-86 1-35 086 12-78 2 OOO/3 000 .................... ( 1.) 7-00 7-00 3-00 — 17-00 Passagerarfartyg 400/700 ....................... (5) 5-00 3-80 0-60 4-40 13-80 700/1 200 ..................... (4) 5-75 450 — 8-25 18-50 1 200/2 000 ..................... (3) - 6-67 6-67 —— 11-33 24-67 B. under 600 hkr. Lastfartyg 150/250 ...................... ( 7) 3-86 1-57 0-57 086 6-86 250/400 ...................... (15) 3-73 1-87 0—93 047 7-00 400/700 ...................... (20) 4—45 2-75 055 1-80 9-55 700/1 200 .................... (24) 4-71 3-67 0-62 1-75 10-75 1 200/2 OOO .................... ( 8) 5-63 4-63 1-50 062 12-38 Passagerar/arlyg 150/250 ........................ (1) 5-00 200 _ 2-00 9-00 250/400 ........................ (1) 5-00 3-00 — 4-00 12-00 400/700 ........................ (3) 5-00 3-33 —— 5-00 13-33 Fartyg med högst 16 tim. gångtid per dygn A. 600 hkr. och däröver Passagerarfartyg 400/700 ........................ (4) 5-50 3-75 200 3-75 15—00 700/1200 ....................... (2) 5-50 5-00 —— 7—00 17-50 B. under 600 hkr. Lastfartyg 250/400 ........................ (1) 4-00 2-00 1-00 — 7-00 400/700 ........................ (1) 6-00 500 — 3-00 14-00 Passagerar/arlyg 50/150 ........................ (2) 200 om _ 1-50 4-00 250/400 ........................ (3) 4-67 233 —— 3-00 10-00 400/700 ........................ (1) 5-00 4-00 _ 5-00 14-00
Bilaga 0.
Vissa undersökningar angående förutvarande sjömäns val av yrke.
P. M. av förste aktuarien i pensionsstyrelsen fil. lic. Erik Lindh.
Undertecknad har på anmodan verkställt en undersökning rörande förutvarande sjömäns val av yrke, varvid pensionsstyrelsens avgiftsregister med vederbörligt till- stånd anlitats.
Det material, varpå undersökningen grundats, äro de från sjömanshusen inkomna uppgifter till sjömanshusutredningen rörande under vissa år (födelseåret delbart med 0 eller 5) födda sjömän, som äro eller varit vid sjömanshusen inskrivna. Vid denna speciella utredning hava endast de sjömän tagits i betraktande, som voro födda 1895 (under månaderna januari, mars, ........ november, således under månader med udda nummer).
Att år 1895 utvalts har, som jag i en tidigare promemoria framhållit, sin grund däri, att de detta är födda personerna 1914, då pensionsstyrelsens verksamhet be— gynte, icke i alltför stor utsträckning hunnit bliva skrivna i annan kommun än födelsekommunen. Redan för dem som voro födda 1890 var vid en provundersök- ning resultatet avsevärt sämre. Önskvärt hade måhända varit att begagna upp- gifter för år 1890 födda personer, men detta hade medfört den nackdelen, att de icke kunnat följas så länge som personer födda 1895. Pensionsstyrelsens uppgifter om yrke har nämligen ej genomgående kompletterats efter 1927, varför uppgifter icke kunna förväntas erhållas för sjömän, som lämnat sjötjänsten efter detta år. De angivna skälen samverka sålunda för ett val av de 1895 födda sjömännen.
Som framhållits, har yrkesvalet undersökts för sjömän födda detta år (och i an— givna månader) som lämnat sjötjänst, som medför mönstringsskyldighet senast 1927. Undersökningen har verkställts med en uppdelning av materialet efter olika tjänstgöring ombord (däcks-, maskin- samt köks- och intendenturtjänst), dels efter olika grupper av sjömanshus. Vad sistnämnda uppdelning beträffar, hava sjömans- husen sammanförts på följande sätt:
1. Norrlandskusten. 5. Göteborg.
2. Stockholm. 6. De bohuslänska sjömanshusen. 3. Östersjökusten t. o. m. Blekinge. 7. Sjömanshus inne i landet.
4. Skåne och Halland.
Vad yrkena beträffar ha de dels skilts i en grupp, vilken utom självständiga företagare huvudsakligen innefattar affärsmän, kontorsanställda m. fl. Dessa redo- visas nedan för hela riket, med hänsyn även tagen till vederbörandes tjänst ombord. För övriga, således personer i väsentligen arbetareställning, ha följande yrken redo- visats:
]. Typografer, dykare, järnvägar, spår- . Sågverk o. snickeriarbetare. vägar, polis, vaktmästare, militär, . Byggnadsarbetare, murare, målare. kommunalarb. (gas, vatten etc.). . Beklädnads, textil. . Jordbruk, fiske, skogsbruk. . Livsmedel. . Gruvor, stenbrott. . Transportarbetare, chaufförer, stu- . Järn o. metall, mek. verkst. o. mon— veriarbetare. törer, »fabriksarb.». . Gruvarbetare, lagerarbetare, diverse.
Beträffande personer ] självständig ställning samt kontorsanställda m. fl. meddelas följande tablå.
Dåcks- Maskin— Köks-
personal personal personal Inalles
Disponent ............... Officer .................. Ingenjör ................. Ritare .................. Verkmästare ............. Affärsmän ............... Biträden, agenter ........ Lärare .................. , Lantbrukare ............. Konsulenter ............. Trädgårdsmästare ........ Tulluppsyningsmån ....... Lotspersonal ............. »Tjänstemäm ............ Fotografer ............... Hovmästare ............. Tillskärare ............... Studerande ..............
HH (ON
& I l l ! l—ul [slow—mau! % lHHlellimlo-wlll H H HHHhaHmamawuov-ltocohi—n
65 _| _ _- "
Inalles
En allmän översikt av materialet lämnas härnedan.
Affärsmån, . . kontorsan- Arbetare 5.1th Bli—åå Eget-$$$ 1 Summa ställda m. fl. J Ppgl g
Norrlandskusten ........... 1 8 97 49 33 197 Stockholm ................ 20 93 41 41 195 Östersjökusten ............ 20 1 1 3 52 38 228 Skåne, Halland ........... 20 1 32 43 38 233 Göteborg ................. 19 1 06 35 24 184 Bohuslän ................. 4 88 36 33 161 Inne i landet ............. 11 74 28 22 135 Däckspersonal ............ 67 372 144 131 714 Maskinpersonal ............ 25 271 117 68 481 Kökspersonal ............. 20 60 23 30 133 Samtliga ................. 1 12 703 284 229 1 328
Vid undersökningen ha ej medtagits de personer, vilka enligt uppgift från sjömans- husen avlidit. '
Som synes har i registret påträffats icke mindre än 83 % av de eftersökta per- sonerna, vilket måste anses som ett synnerligen gott resultat.
För dem som påträffats, har man i 74 % av fallen erhållit tillfredsställande upp- gift om nytt yrke.
Beträffande fyndfrekvensen inom olika orts- och tjänstgrupper, förefinnas inga framträdande skillnader. Göteborg visar dock god fyndfrekvens, Stockholm naturligt nog relativt dålig.
Jag övergår nu till en speciell redovisning av arbetargruppens yrkesval. (Se efterföljande tabell.)
Kommentarerna till de lämnade tabellerna torde icke behöva göras mer utförliga Till en början må påpekas, att ett icke ringa antal av de personer, för vilka nytt yrke icke angivits, hava emigrerat eller sedermera blivit obefintliga. För huvud- parten torde dock gälla, att de endera fortfarande idka sjöfart, men då icke längre mönstringspliktig, eller att de ägna sig åt jordbruk eller fiske eller annan å hem- orten gängse näring, men fortfarande föredraga att låta skriva sig som »sjöman», »maskinist», »eldare» e. d. Vad de sjömän beträffar, för vilka nytt yrke uppgivits, synes det vara ett påfallande stort antal, som sökt sig uppåt i samhället. För åt- skilliga var måhända sjömanskapet endast en nyttig erfarenhet eller kanske ett
'.
Norrlands- kusten Stockholm Östersj ö- kusten Goteborg Bohuslän Inlandet Däcks— personal Koks- personal
. Typografer .......... Dykare ............. Järnvägar ........... Spårvägar ........... Polis ............... Vaktmästare ........ Militär .............. Kommunalarb. (gas, vatten etc.) .........
QHHHHIj Hu,—| ali inHwHw
& M |
. Jordbruk ........... Fiske ............... Skogsbruk ..........
i.u—ä lies
. Gruvor ............. Stenbrott ...........
. Järn o. metall. . . Mek. verkst. montörer »Fabriksarb.» ........
. Sågverk, snickerier...
. Byggnadsarb. ....... Murare ............. Målare ..............
. Beklädnadsarb., textil
. Livsmedel ...........
. Transportarh ........ Chaufförer .......... Stuveriarb. .........
10. Grovarb. .......... Lagerabr. ......... *— Diversearb ......... 113 13' 9
703 863
Affärsmän, kontors- anställda m. fl..... 112 137
Summa 815 1000
äventyr, innan det egentliga livsarbetet begynte. Men intrycket av uppåtgående ten- dens kvarstår dock och blir starkare, om man tar i betraktande även den stora kategori arbetare, som redovisas i grupp 1. Undantar man här militärerna _— an- ställningen i denna ställning är ju oftare mera kortvarig -— torde man kunna räkna även befattningarna i denna grupp till ett socialt mellanskikt.
Beträffande yrkesvalet i övrigt må följande anföras. I vissa fall —— sågverk i Norrland, stenhuggerier i Blekinge och Bohuslän, fiske på västkusten —- ger ju ortsförhållandena den naturliga orsaken till yrkesvalet. Bland f. d. maskinanställda är det naturligt att söka plats vid järnverk eller mekanisk verkstad (eller som montör, eldac, maskinist e. d.). Även chaufföryrket har en viss framträdande frekvens. Jordbruksarbete samt grov- eller diversearbete äro naturligtvis vanliga. Påfallande är, att skogsarbete endast redovisats i ett enda fall. Byggnadsfacket visar även ringa frekvens (måhända är det svårt att där vinna anställning):—
Som slutomdöme må kunna framhållas, att någon speciell inriktning i de förut- varande sjömännens yrkesval, utöver de ovan antydda punkterna icke torde kunna påvisas.
Stockholm den 27 oktober 1937. E. Lindh.
Undersökningar i ämnet verkställda inom svenska sjöfolksförbundet. Redogörelse utarbetad av de sakkunnigas sekreterare.
Undersökningarna avse samtliga fall, då under 1937 och tre månader (maj—juli) av 1938 utträde ur förbundet begärts vid dess stockholmsavdel- ning. En särskild undersökning avseende antalet medlemmar, som under samma tre månader begärt utträde hos nämnda eller annan avdelning av förbundet, har jämväl utförts för att — genom en jämförelse med total— siffrorna från Stockholmsavdelningen — möjliggöra ett bedömande av hela utträdesfrekvensens omfattning.
Stockholmsavdelningens undersökning för år 1937 har givit vid handen, att under året begärts utträde av sammanlagt 355 medlemmar. Av dessa hade 313 övergått till andra fackförbund enligt nedanstående sammanställ- ning, som även angiver de olika personalgrupper vederbörande såsom sjö- män tillhört.
.. Dåcks- Maskin- Ekonomi- F a e k t o r b u n d personal personal personal Summa
Till Svenska metallindustriarbetareförbundet. . .. 53 75 6 184
| Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet 32 37 6 75
» Svenska transportarbetareförbundet ........ 14 14 —— 28 » Sveriges hotell- och restaurangpersonals för-
bund .................................... 1 2 20 23
» Svenska kommunalarbetareförbundet ....... 3 ' 5 2 10 » De förenade förbunden ................... 2 5 —— 7 » Svenska handelsarbetareförhundet. . .. . . . . . . 3 1 1 5 . Svenska träindustriarbetareförbundet ....... 3 — 1 (
Däcks- Maskin- Ekonomi-
Fackförbund personal personal personal
Summa
Till Telegraf— och telefonmannaförbundet ....... » Svenska elektriska arbetareförbundet ....... Svenska livsmedelsarbetareförbundet ....... Svenska pappersindustriarbetareförbundet . . Svenska målareförbundet ................. Svenska gjutareförbundet ................. Svenska gruvindustriarbetareförbundet ..... Svenska lantarbetareförbundet ............. Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet. . Svenska bokbindaretörbundet .............. Svenska skogs- och flottningsarbetareförbun- det ................................... Svenska jämvägsmannaförbundet .......... Sveriges fartygsbefälsförening .............. Svenska tullmannaförbundet .............. Svenska sågverksindustriarbetareförbundet. . Sveriges arbetares centralorganisation ......
Summa 127 1 313
lC—HlQr—t—l
...
. I
.... HHHIOMwNMNW
HHHHHI—l
Under de tre månaderna 1938 hava enligt stockholmsavdelningens upp- gifter tillhopa 110 medlemmar begärt utträde ur förbundet. Av dessa hava 08 överförts till annat fackförbund enligt nedanstående förtecknin".
Däcks— och
F a e k f ö r b u n d Däcks- Maskin— Ekonomi- maskinperso- personal personal personal nal t111horan- de insjöfarten
Summa
Till Svenska grov- och fabriksarbe- tareförbundet ............... Svenska metallindustriarheta— reförbundet ................. Svenska transportarbetareför- bundet ..................... Sveriges hotell- och restaurang- personals förbund ........... Svenska kommunalarbetareför- bundet ..................... Svenska elektriska arbetareför- bundet ........ Svenska träindustrtarbetare- förbundet. . . . Svenska livsmedelsarbetareför— bundet ..................... Svenska väg- och vattenbygg- nadsarbetareförbundet ....... Svenska bryggeriindustriarbe- tareförbundet ............... Svenska byggnadsträarbetare- förbundet .................. Svenska murareförbundet. . . . Svenska tullmannaförbundet . Svenska handelsarbetareför— bundet ................. Telegraf— och telefonmannaför- bundet. . . . ................. De förenade förbunden. .....
Hela antalet medlemmar, som vid stockholmsavdelningen och övriga avdelningar av sjöfolksförbundet under månaderna maj—juli 1938 begärt utträde ur förbundet, utgjorde 448. Siffran 110 för stockholmsavdelningen förhåller sig till talet 448 ungefär som 1: 4. Det torde med fog kunna an- tagas, att hela övergången förlupit i ungefär samma proportion och att så- lunda totalt omkring 390 medlemmar utträtt ur sjöfolksförbundet under de tre månaderna för att övergå till annat förbund. Med utgångspunkt från samma relationstal för 1937 skulle totalantalet från sjöfolksförbundet till andra fackförbund överförda medlemmar under året hava uppgått till om- kring 1 250.
Det har jämväl ansetts vara av intresse att undersöka, i vilken utsträck- ning det förekommer, att sjömansyrket rekryteras från andra yrken. I sådant hänseende har sjöfolksförbundets stockholmsavdelning tillhanda- hållit vissa uppgifter för 1937, avseende samtliga fall, där under året över- föring ägt rum av medlemmar från andra förbund. Uppgifterna hava samk- manställts i nedanstående tabell.
Antalet överförda
F a c k f ö r b u n d Däcks- Maskin- Ekonomi-
personal personal personal
m
Från Svenska metallindustriarbetareförbundet. . . 4 » Sveriges hotell- och restaurangpersonals för- bund .................................. Sveriges arbetares centralorganisation ..... Svenska byggnadstråarbetareförbundet. . . . Svenska gjutareförbundet ................ Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet Svenska målareförbundet ................ Svenska sågverksindustriarbetareförbundet fackförbund utan att av primärmaterialet framgår, från vilket förbund överföringen skett .................................. 5
Summa 14 6 25
,. raw-Ai [mp-ai HHHNNWF
Under samma år vunno vid stockholmsavdelningen 11 sjömän tillhö- rande utländska fackförbund inträde i svenska sjöfolksförbundet. Det sammanlagda antalet medlemmar, som under år 1937 inskrevos i förbundet vid dess nämnda avdelning, utgjorde 669, av vilka 50 tidigare tillhört för- bundet men på grund av försummelse att erlägga stadgad avgift strukits såsom medlemmar. Antages antalet nytillträdda medlemmar vid stockholms- avdelningen (669—50) 619 motsvara en fjärdedel av hela nyrekryteringen ' till förbundet under året, skulle hela nyrekryteringen hava omfattat omkring 2 500 medlemmar. Endast omkring 100 av dessa medlemmar skulle hava överförts från andra svenska fackförbund.
Bilaga P. Studiecirklar bildade under tiden '7/9 1937—31/3 1938 å vissa fartyg.
Dag för cirkelns bildande
!
Fartyg Studieämne
Antal del- tagare
175 1937 1938 1937 1937 1937 1938 1938 1937 1937 1937 1937 1938 1937 1937 1937 1937 1937 1937 1937 1937 1937 1937 1937 1937 1937 1938 1937 1937 1937 1937 1937 1937 1937 1938 1938 1938 1938 1938 1938 1938 1938 1938 1938 1938 1938 1938 1933 1938 1938 1938 1938 1938 1938 1938 1938 1938
Bullaren
) Carina Suecia Peipin g
»
)
) Argentina Kaaparen Vasaland
) Brageland Nordstjernan Korsholm Uruguay Birkaland Tisnaren Gotland Nippon
.
) Kexholm Klipparen Goonawarra . Margaret Johnson Gdynia Yngaren Parrakoola ) Målaren Shantung Kanangoora | Agra Nanking Drottningholm Bardaland Pacific Vingaren Ragnhildsholm ) Chile Cleopatra Svaneholm Canton Hammaren Tamara ) Anita Eknaren Vaalaren San Francisco Rydboholm Ludvig Kallberg
Engelska .................................. Fackföreningskunskap ...................... Engelska ..................................
Fackföreningskunskap ...................... Sv. arbetarrörelsens hist. Läsecirkel ................................. Engelska ..................................
Fackföreningskunskap ...... _ ................ Engelska .................................. Praktisk räkning ........................... Engelska ..................................
))
) | ) » » (maskin) .......................... Arbetarrörelsens hist ........................ |
Fackföreningskunskap ...................... Engelska ..................................
Praktisk räkning ........................... Engelska .................................. Svenska språket ........................... Engelska (maskin) ..........................
»
)) Praktisk räkning ........................... Spanska språket ........................... Engelska ..................................
Praktisk räkning ........................... Arbetarrörelsens historia .................... Fackföreningskunskap ...................... ) Engelska .................................. Fackföreningskunskap ...................... Sv. arbetarrörelsens hist. samt eng. korr. kurs.
UlUVQUIU'OJO—IÄQGJ-memmxlhwma
awammqummmaquqhmamahqqmqmm—lmmmumum
Bilaga P 1.
Studiecirklar, som varit i verksamhet under tiden 1/4 1938—31/3 1939 å vissa fartyg.
_ Fartyg Studieämne deågåäe Drottningholm Engelska ................................ 16 » (lärarecirkel) Praktisk räkning . ........................ 16 Tamara Socialismen .............................. 8 » Praktisk räkning . ........................ 3 » Engelska ................................ 6 Anita Arbetarrörelsens historia .................. 7 Bullaren Fackföreningskunskap .................... 5 Eknaren » .................... 5 Vasaland » .................... 6 San Francisco Engelska ................................ 6 » » Praktisk räkning . ........................ 4 Peiping Arbetarrörelsens historia .................. 5 » Fackföreningskunskap ........... , ......... 8 Ludvig Kollberg Engelska ................................ 7 Gullmaren Fackföreningskunskap .................... 5 » Praktisk räkning . ........................ 5 Goonawarra Fackföreningskunskap .................... 5 Kaaparen » .................... 6 Nippon Svensk rättskrivning ...................... 4 Parrakoola Praktisk räkning . ........................ 7 Uruguay Fackföreningskunskap .................... 4 » Engelska ................................ 4 Ningpo » ................................ 7 Castor (lärarecirkel) » ................ . ................ 10 Ragnhildsholm » ................................ 7 ' » ................................ 7 Nordstjernan Praktisk räkning . ........................ 7 » Spanska . ................................ 10 Kungsholm Engelska ................................ 9 » (lärarecirkel) » ................................ 9 Balaklava Svenska arbetarrörelsens historia Ä ......... 5 Consul Bratt Engelska ................................ 5 Oljaren » ................................ 6 Gunnar (lärarecirkel) » ................................ 4 Sumatra » ................................ 7 Klipparen » ................................ 3 » Praktisk räkning . ........................ 6 Kanangoora Engelska ................................ 7 Margaret Johnson Praktisk räkning . ........................ 7 Chile Svenska språket .......................... 4 Stureholm Engelska ................................ 6 Vingaren » ................................ 8
Gothia Svealand (lärarecirkel) Formosa 'l'unaholm Buenos Aires Svaneholm Mälaren Argentina (lärarecirkel) Agra )) Balboa )) Peru Hallaren (lärarecirkel) » Kolsnaren Vaalaren Annie Johnson Kalmia Yngaren )) » Trolleholm Mars Burgundia
Antal Studieämne deltagare
Praktisk räkning . ........................ Engelska ................................
Svenska språket ..........................
) ) .......................... Engelska ................................ Svenska språket ..........................
» » .......................... Engelska ................................ Praktisk räkning . ........................ Svenska språket ..........................
» » ..........................
» » .......................... Praktisk räkning . ........................ Engelska ................................ Svenska språket .......................... Fackföreningskunskap .................... Svenska språket .......................... Engelska (däck) . ........................
» (maskin) ........................ Algebra (däck) . .......................... Engelska ................................
;— it;—1»wwwwwuwwwm—u—m—zwp—zummaow
Summa deltagare 406
Bilaga Q.
Foreningen til Safar—tens Fremme's förslag till utbildning av danskt sjöfolk av manskapsgrad.
i december 1943 avgivet till Ministeriet for Handel, Industri og Safart i Köpenhamn. (Översättning; transnmt.)
1. I avsikt att höja den danska sjömanskåren och likställa dess utbildningsmöj- ligheter med landets övriga fackutbildade arbetares föreslås, att de krav, som för närvarande gälla för att kunna påmönstra som jungman respektive matros, ändras på så sätt, att varje pojke eller sjöman, som i framtiden önskar påmönstra som jungman respektive matros, kan erhålla en grundlig utbildning med av Handels- ministeriet för en var av de nämnda kategorierna fastställda avslutningsprov, som benämnas »jungmansprov» respektive »matrosprov».
2. J ungmansprovet. För närvarande ställas följande krav för att kunna påmönstra som jungman: »En jungman skall ha fyllt 16 år och farit till sjöss i minst 12 månader som skeppspojke eller gjort en resa med skolskepp.» Dessa bestämmelser föreslås ändrade sålunda: »En jungman skall ha fyllt 16 år och 1) antingen ha avlagt ett av Handelsministeriet fastställt prov, »jungmans- provet», efter minst 2 månaders undervisning på en sjömansskola samt ha seglat min-st 10 månader som skeppspojke, varav minst 4 månader på segelfartyg, 2) eller ha seglat minst 12 månader som skeppspojke, varav minst 3 månader med ett av Handelsministeriet godkänt skolskepp, som är berättigat att utfärda intyg för wavläggande av 'jungmansprov'.» Utbildningen för jungmansprovet sker antingen på ett av de förefintliga skol- skeppen eller på någon av förefintliga sjöfarts- eller sjömanshögskolor eller på de sjömansskolor, som i förevarande förslag föreslås skola upprättas (se punkt 4). Handelsministeriet utfärdar närmare regler för jungmansprovet och för jungmans- skolan. Undervisningen i jungmansskolan föreslås skola omfatta: l. Sjömansarbeten (knopning, tackling, ögon- och kort- splitsning av tågvirke, segelsömnad och -lappning) . . . . 6 tim. i veckan.
2. Båttjänst (rodd, vrickning och segling med båt) ...... 10 » » »
3. Praktiskt sjömanskap (trossförning, luckskalkning, rigg- ning av lossningsattiraljer, iskärning av taljor o. dyl. praktiska sjömansfärdigheter) ...................... Teoretiskt sjömanskap (kännedom om de viktigaste sjö- vägsreglerna [speciellt lanternförning] samt om kom- pass, logg, lod och signalering) .................... Danska, uppläsning och sång ......................
. Hälsolära (hygien, elementär kännedom om »första hjälp» och konstgjord andning) .................... Gymnastik, idrott och ev. simning och livräddning . . . . Föredrag om diverse sjömansämnen ................
Tillsammans 42 tim. i veckan.
Jungmansprovet avlägges inför en representant för Navigationsdirektoratet och en s_iökunnig censor, t. ex. en lots, sjökapten el. dyl. Vid examen lämnas betyg efter följande skala:
Jungmansprovets avgångsintyg innehåller ingen närmare betygsättning utan en- dast vitsorden »Godkänd» eller »Med beröm godkänd» (»Bestaaet med Udmaerkelse»).
3. Matrosprouet. De nu gällande villkoren för påmönstring som matros äro följande: »En matros skall ha fyllt 18 år och ha gjort däckstjänst i sjögående fartyg under minst 36 månader.» Denna bestämmelse föreslås ändrad till: »En matros skall ha fyllt 18 år och ha farit till sjöss i sjögående fartyg under minst 36 månader, varav minst 12 månader som lättmatros, samt efter minst 24 månaders sjötjänst ha avlagt ett av Handelsministeriet fastställt prov, ”matros- provet”. . Förberedelse till nämnda prov äger rum på en skola, 'matrosskolan', vid vilken sjömannen skall ha deltagit minst 6 veckor i undervisningen. Om en dansk sjö-man påmönstrar i utlandet som matros utan att ha avlagt matros- provet, skall provet, såvida sjömannen i fortsättningen önskar påmönstra som matros, avläggas första gången han avmönstrar i dansk hamn.» Handelsministeriet utfärdar närmare regler för matrosprovet —— (bl. a. innefattande undantagsbestämmelser för utlänningar — och för matrosskolan. Undervisningen i matrosskolan, som anknyter sig till de krav, som ställas på matros- provet, bör omfatta följande:
Praktiskt sjömanskap. 1. Styrning efter kompass och landmärken.
Förhalning och förtöjning av ett fartyg, belägg av stoppare o. dyl. (prov häri kan endast avläggas, om lämpligt fartyg kan ställas till disposition under provet). Sjömansarbeten (alla vanligen förekommande arbeten i 3- och 4-slaget tåg- virke och i wire samt segelsömnad och -lappning. Vanligen förekommande knopar och tacklingar m. m.). Iskäming av taljor och törnuttagning (»Gier»), luckskalkning, riggning av lossningsattiraljer. Båttjänst (intagning och utsättande av räddningsbåtar, rodd, vrickning och segling med båtar). Hivningav handlod. Betjäning och passning av såväl ång- som elektriska spel. Gymnastik, idrott och ev. simning och livräddning.
Teori. 8. Roderkommando, kompass, logg, lod. 9. Ett fartygs underhåll, materialkunskap (speciellt wire, tågvirke-målning). 10. Kunskap om de viktigaste sjövägsreglerna, särskilt lantemförning och mist- signaler. — Kunskap om elementär signaltjänst. 11. Hälsolära (elementär kunskap i »första hjälp», hygien, däri inbegripet konst- gjord andning). 12. Danska, uppläsning. sång. 13. Ordning. 14. Uppförande.
Undervisningen pågår mellan kl. 8 och 18, med 2 timmars middag och mindre pauser mellan de olika timmarna. Lördag eftermiddag ingen undervisning. Såvitt möjligt böra 2 kvällar i veckan reserveras för föredrag, och besök bör ord— nas på varv, fabriker o. dyl. Hemarbete bör endast åläggas i ringa omfattning. Exempelvis kunna följande antal undervisningstimmar i veckan i varje ämne ifrågakomma: ' Praktiskt sjömanskap (punkt 1—3—5—6) .......... 4 timmar Båttjänst (punkt 4) . .............................. 12 . Sjömaning (punkt 2) .............................. 12 . Teoretiskt sjömanskap (punkt 8—9) ................ 4 Sjövägsregler och signalering (punkt 10) ............ 2 Hälsolära (punkt 11) .............................. _ 2 Danska (punkt 12) . ' Gymnastik och idrott, ev. simning (punkt 7) ........
Tillsammans 44 timmar.
Med hänsyn till elevernas olika insikter vid inträdet i skolan förefaller det natur- * ligt att bestämma skoltiden efter elevernas kvalifikationer, och 2 klasser böra därför .. finnas vid varje skola, nämligen en förberedande klass, som varar 11/2 månad, och en matrosklass, som ävenledes varar 11/2 månad. '
Föreståndare och lärare böra företrädesvis vara nautiker jämte en duktig båts— man eller matros —— särskilt personer som tidigare sysslat med undervisning t. ex. på skolskepp eller navigationsskolor _ samt ev. ämneslärare från orten för de all- ' männa ämnena. '
Matrosprovet avlägges inför en representant för navigationsdirektoratet och en sjökunnig censor t. ex. en lots, sjökapten el. dyl. Provet, som bör räcka flera dagar, göres mycket omfattande, samtliga elever måste prövas i alla ämnen, så att det icke finnes någon möjlighet för en olämplig elev att bliva godkänd. Vid examen lämnas betyg efter följande skala:
Matrosprovets avgångsbetyg innehåller ingen närmare betygsättning utan endast vits—orden »Godkänd» eller »Med beröm godkänd» (»Bestaaet med Udmaerkelsc»).
4. Organisationen av sjömansskolorna. Det föreslås, att tillsvidare 2 sjömansskolor upprättas, nämligen 1 på Själland och 1 i Jylland; ifall senare behov skulle uppstå av en tredje skola, kunde denna— förläggas till Fyen. Envar av sjömansskolorna Skall kunna mottaga elever till jung— mansskolan och till matrosskolan. Tillsynen över skolornas skötsel och provens av- hållande tillkommer navigationsdirektoratet bl. a. för att få proven vid skolorna lika. Då detta arbete kommer att bliva ganska omfattande, blir det sannolikt nöd— vändigt att inrätta en ny tjänst i navigationsdirekoratet.
Bilaga [.
Plan över utbildningskurser för sjömän inom handelsflottan.
Kurser föreslås anordnade för däckspersonal, maskinpersonal och kockpersonal. För såväl dåcks- som maskinpersonal föreslås 3 st 3—månaders parallellkurser inom vardera facket, förlagda till tiden 7/1—6/4. Dessutom föreslås för vardera facket 2 s-t liknande 3-månaderskurser, förlagda till tiderna 15/4—14/7 och 15/9— '14/12. Samtliga dessa kurser avses för sjömän, som tidigare icke deltagit i denna utbildning. För intresserade och framåtsträvande sjömän, som deltagit i en 3-månaderskurs, anordnas därpå följande år eller senare en påbyggnadskurs om- fattande 2 månader under tiden 7/1—6/3, för såväl däcks- som maskinpersonal. Antalet deltagare i varje kurs beräknas till 15. Således skulle årligen 90 tillhörande däckspersonalen och 90 tillhörande maskinpersonalen erhålla här angiven utbildning.
Utbildningsplanen blir således för däckspersonal
l:a året 7/1—6/4 3 X 15 delt.; 15/4—14/7 15 delt.; 15/9—14/12 15 delt. 2:a året 7/1—6/3 15 delt.
' för maskinpersonal
l:a året 7/1———6!/4 3 X 15 delt.; 15/4—14/7 15 delt.; 15/9—14/12 15 delt. 2:a året 7/1—-6/3 15 delt.
För kockpersonalen föreslås 2 st 3-månaders parallellkurser, förlagda till tiden 7/1—6/4. För kockar, som deltagit i sådan kurs, anordnas därpå följande år eller senare en mera praktisk påbyggnadskurs, omfattande 2 månader under tiden 7/1-— 6/3. Den 15/3 t. o. m. den 14/12 med uppehåll 15/7—15/8 anordnas en 8 månaders utbildningskurs för nybörjare. Antalet deltagare i varje kurs beräknas till 12.
Utbildningsplanen för kockpersonal blir således
l:a året 7/1—6/4 2 X 12 delt. 2:a året 7/1—6/3 12 delt. Nybörjarkurs 15/3—14/7; 15/8—14/12 12 delt.
Förskjutningar i ovanstående kurstider måste givetvis förutsättas inträffa på grund av mellankommande sön- och helgdagar.
Sammanlagda antalet kursdeltagare i samtliga kurser under ett år blir 228. Rörande kursplaner m. m. hänvisas till bilagor 1—3 samt angående kostnaderna för utbildningens anordnande till bilagorna 4—11.
Stockholm den 28 oktober 1944. Konrad Andersson.
Bil. ] till bilaga ].
Däckspersonal.
i i arb. sal lok.
tim. pr v.
Lägre kurs 12 veckor. Läroämnen.
Sjömanskap ................... Sjömansslöjd .................. Båtkunskap (livbåtsövningar) . . . Materielvård o. varukännedom. . Matematik .................... Författningskunskap ........... Personlig hygien och hälsolära
samt första hjälp vid olycksfall Simning och livräddning ........ Ämne eller ämnen efter fritt val,
föreläsningar ................ Engelska språket .............. Gymnastik ....................
HN wuxuu—o.:—
&
som» ... NX
Antal timmar
Högre kurs 8 veckor. Läroämnen.
Navigation o. sjömanskap ...... Sjömansslöjd .................. Författningskunskap ........... Matematik .................... Svenska språket ............... Personlig hygien och hälsolära
samt första hjälp vid olycksfall Simning och livräddning ........ Amne eller ämnen efter fritt val,
föreläsningar ................ Gymnastik ....................
Antal timmar
Bil. 2 till bilaga I.
Maskinpersonal.
tim. 1 l pr v. läro- arb. sal lok.
Lägre kurs 12 veckor. Läroämnen.
Maskinkunskap (inberäknat mate-
rielvård och varukännedom) .. Maskinkunskap prakt. arbeten .. Bätkunskap (livbåtsövningar) . .. Matematik .................... Författningskunskap ........... Personlig hygien och hälsolära
samt första hjälp v. olycksfall Simning och livräddning ........ Ämne eller ämnen efter fritt val,
föreläsningar ................ Engelska språket .............. Gymnastik ....................
Antal timmar
Högre kurs 8 veckor. Låroämnen.
Maskinkunskap (läskurs) ........ » prakt. arbeten . . Matematik .................... Författningskunskap ........... Svenska språket ............... Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp v. olycksfall . Simning och livräddning ........ Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar ................ Gymnastik ....................
Antal timmar
Koekpersonnl. tim. Summa tim. Summa pr. v. tim. pr. v. tim. Lägre kurs 12 veckor. Högre kurs 8 veckor. Matlagning, tvätt o. rengöring ' Matlagning, tvätt o. rengöring av kläder ................ 23 276 av kläder ................ 23 184 Närings- o. födoämneslära m. Närings- o. födoämneslära m. varukännedom, matlag— varukännedom, matlag- ningslära o. matsedelsteknik, ningslära o. matsedelstek- material- 0. verktygslära nik, material- 0. verktygs- samt bostadsvård ......... 3 36 lära samt bostadsvård ..... 3 24 Yrkesräkning, bokföring, upp- Yrkesräkning, bokföring, upp- sats- o. affärsskrivning samt sats- o. affärsskrivnlng samt ekonomilära .............. 2 24 ekonomilära ............. 2 16 Engelska språket ........... 2,5 30 Engelska språket .......... 2,5 20 Yrkes- och arbetslagstiftning 3 36 Yrkes- och arbetslagstiftning 3 24 Allmän hygien o. yrkeshygien 2 24 Allmän hygien o. yrkeshygien 2 16 Gymnastik o. idrott samt sim- Gymnastik o. idrott samt sim- _ ning och livräddning ...... 3,5 42 __ ning och livräddning ..... 3,5 28 Amne eller ämnen efter fritt Amne eller ämnen efter fritt val ...................... 1 12 val ..................... 1 8 Antal timmar 40 480 Antal timmar 40 320 Nybörjarkurs 34 veckor. tim. pr v. Matlagning, tvätt och rengöring av kläder ...................................... 36 Närings- och födoämneslära med varukännedom, matlagningslära och matsedelsteknik, material- och verktygslära samt bostadsvård .................................. 2,5 Yrkesräkning, bokföring, uppsats- och affärsskrivning samt ekonomilära ........... 1 Engelska språket ............................................................. 1,5 Yrkes- och arbetslagstiftning .................................................. 1 Allmän hygien och yrkeshygien ................................................ 1 Gymnastik och idrott samt simning och livräddning ............................ 3 Antal timmar 46 Frivilligt ämne: ämne eller ämnen efter fritt val i form av föreläsningar .......... 1
Summa 47
Bil. 4 till bilaga I.
Erforderliga lokalutrymmen för 16 sjömanskurser årligen.
3 lärosalar a 50 m2 gemensamma för samtliga kurser ......................... 150 m2 materielrum för dessa lärosalar ............................................. 12 lårarrum ................................................................. 20 arbetslokal för praktiska övningar för däckspersonal ......................... 75 materielrum till d:o ....................................................... 20 kontor » 6 kläd- och tvättrum för 15 elever till d:o .................................... 12 verkstadslokal för praktiska övningar för maskinpersonal ..................... 90 materiel- och verktygsrum till d:o ........................................... 25 kontor till d:o ............................................................ 6 tvätt- och klädrum till d:o ................................................ 12 demonstrationslokal för däcks- och maskinpersonal ........................... 150 skolkök omfattande: kockkök 35, skafferi 6, 3 kabysser 26, kallkök 12, matrum 16 och städskrubb 5 m2 ..................................................... 100 tvätt- och klädrum för 12 elever till d:o .................................... 10 föreläsningssal tillika dagrum för 150 elever ..... " ............................ 150 W. C. och 1 urinoar ...................................................... 12 städskrubb ............................................................... 4 expeditionsrum för föreståndaren .................... , ....................... 15 rum för skrivbiträde och vaktmästare ...................................... 16 gymnastiklokal ............................................................ 156 redskapsrum till d:o ...................................................... 13 omklädningsrum till d:o ................................................... 20 torkrum till d:o ........................................................... 12 duschrum till d:o ......................................................... 12 diverse övriga oförutsedda utrymmen ......................................... 32 omkring 15 % tillägg för trappor och korridorer ............................... 170
Summa lokalutrymmen med gymnastik 1 300 » » utan » 1 050
vvuauvuuo—v.
HHHb—ll—Åb—ÅD—ÅHD—ÅHHD—Å
1 1 4 1 1 1 1 1 1 1 1
...vvuvvvovvöö'
Vid nybyggnad för ändamålet beräknas för den erforderliga nybyggnaden (utan gymnastiksal)
ett kubikutrymme av 5 200 ms. För gymnastiksalen torde man höra räkna med ett kubikutrymme av omkring 800 ms.
Bil. 5 till bilaga I.
Utrustning i arbetslokal för däckspersonal. Kr.
vinkelskruvstycke. . . . . 60: —— rörskruvstycke ........................................ 30: —— märlspikar för wire .................................... 88: —— märlprimar av hårt trä ................................ 32: —r små prickertar ..................... . . . ................ 25: _- klädkylor ............................................. 12: segelhandskar ........................................ 45: segelnålar nr 14%. och 15 samt segelkrokar .............. 19: stora hammare,2 huggmejslar, 2 stora avbitartänger ..... 21:
parallellmått för mätning av tågvirke, kauser och blockhakar 2 mindre talj or med löpare, ett stycke av en järnhalk, 2 vant-
skruvar samt diverse .................................. st kompressorsaggregat utan motor ..................... motor ................................................ färgspruta ........................................... färgtryckfat, 40 liters .................................. färgsugkoppar a 20 .................................... slangar och kopplingar .................................
155: 250: 40: 40:
pneumatiska rosthammare a 125 ........................ 250: elektrisk rosthammare .................................. 565: blåslampa ............................................. 20: rostskrapor ............................................ 25: träskrapor ............................................ 20: rosthammare .......................................... 9: 4—6 järnplåtar .......................................... 50: 1 slipsten med ställning .................................. 40: diverse penslar ........................................ 50: skyddsglasögon, handskar, respiratorer ................... 56: 2 300: __ Diverse ej specificerade verktyg ......................... 100: _ 3 010: _
HH ooo—HM MHHHH
Förbrukningsmateriel.
Tross av manilla (125 meter), lina av hampa (60 meter), wire (100 meter), segelduk (bomull eller hampa, 60 meter), sjömansgarn, bänslewire, sy- garn, likgarn, säckväv, vax, tjära, rå linolja m. m. ............... Diverse materiel för undervisning i varukännedom och materielvård (svart oljefärg, vit oljefärg, mönja, vit lackfärg, fernissa, diverse patentfärger, rå och kokt linolja, xerotin, terpentin, bensin, fotogen, diverse torra färger, färgborttagningsmedel, såpa, soda, kaustik soda, trassel, kemiska rostskydds— och träkonserveringsmedel samt prover på diverse tekniska preparat och varor m. m.) .......................
Summa kronor
Bil. 6 till bilaga ].
Utrustning i verkstadslokal för maskinpersonal.
Kr.
. 7' gängskärningssvarv, 1 000 mm mellan dubbarna ........... 3 7001—— 5' bänksvarv VL 600 ...................................... 2 000: 16” Shapingmaskin ........................................ 3 000: 20 mm pelarborrmaskin .................................... 625: liten bänkborrmaskin ...................................... 500: luftverktyg (handmejsel) ....................... . ............ 250: elektr. handborrmaskin ..................................... 185: fältässja för motordrift. .................................... 350:
» tramp med utsugningsfläkt, huv och rörledning ...... 150: elektr. driven smärgelslipmaskin .................. ' ........... 3 70: planskiva 500x400 mm vikt 54 kg ......................... 155: gassvetsningsutrustning ......... . ........................... 230: maskinparallellskruvstycken ................................. 150: bänkparallellskruvstycken a 60 kr ........................... 900: smidesstäd med stabbar .................................... 220: stocksax för plåt .......................................... 25: slipsten med ho (handdriven) för 20” sten. . -. ................ 110:
m
... u—AmN—HHHHHHHHH—H
. smideshammare ........................................... slägga (större) ............................................ » (mindre) ........................................... skaftmejslar .............................................. smidestänger ............................................. vattenpytsar ............................................. olika hammare såsom kål-, sätt och platthammare samt mejslar .handsaxar ................................................ bågfilar .................................................. handborrskaft ............................................ uppsättningar gängverktyg (5/,'—1/.') ....................... filklovar ................................................. småtänger ................................................ smörjkannor (små) ........................................ hammare (olika storlekar samt pen- och kulhammare) ........ riktlinjal ................................................. anslagsvinklar ............................................ stickcirklar ............................................... krumcirklar .............................................. fotcirklar ................................................ skjutmått ................................................ stålskalor (12') ........................................... stålmåttband (2 m) ....................................... ritsnålar ................................................. körnare .................................. . ............... lödkolvar (olika storlekar) ............... . ................. lödlampor ................................................ uppsättning rörgängverktyg (1'——1/4') .......................... st. rörtänger (olika storlekar) ................................. » röravskärare .............................................. » skiftnycklar (olika storlekar) ............................... sats huggpipor (al;—1”) ..................................... st. saxar .................................................... packningsknivar .......................................... packningskratsar .......................................... gjutskopa ................................................ gjutform för babbitslager .................................. pansarfilar ............................................... ansatsfilar (olika storlekar) ................................ halvrundfilar ............................................. rundfilar ................................................. trekantskavstål ................................ , ........... planskavstål .............................................. smörjrandmejslar ......................................... mikrometrar (0—25 och 25—=50 mm) ....................... bänkstäd ................................................. Div. svarvstål och svarvstålfåsteu samt medbringare ............... Div. övriga ej specificerade verktyg ..............................
m '»sevvvs—zQ—o
u—A >— GHUYGNÅNNWÖOOÅWMHHQ
'uvvweä—vvvzvscäv
H
.
HH
4 2 1 4 1 2 1 2 5 5 1 1 4
ww OO vvuvöv'vvwsv
sdp-AHC» CNNUlCNUVO
Övrig undervisningsmateriel:
2 st. begagnade lager med tillhörande axel. . . . . . . Div. begagnade ventilhus, flänsar och rördelar ..................... Div. planscher ä olika pannor, maskiner och maskindelar ............
Förbrukningsmaterlel.
Babbits (Svea nr 3), runt 160: Div. löd—, slip- och packningsmaterial ............................. 200: Verktygsstål ..................................................... » 100: Träkol .......................................................... 50: 510; __
Summa kostnader 16 030: -
Bil. 7 till bilaga I.
Utrustning i demonstrationslokal för däcks- och maskinpersonal.
. ängfartygsmodell, skala 1:50 ........................................ 4 000: motorfartygsmodell, skala 1 : 50 ...................................... 4 000: motorskonaremodell, skala 1 :50 ..................................... 2 000: livbåtsmodeller med dävertar ......................................... 1 500: liten båtmotor (10 hkr. livbåtsmotor) ................................. 3 500: vätskekompass ...................................................... 800: torrkompass ........................................................ 600: relingslogg .......................................................... 300: pejlskivor ........................................................... 350: handled ............................................................ 100: lodmaskin .......................................................... 500: signalställ ........................................................... 500:
13 lampor med anordning för morsesignalering ............................ 150: 1 ångvinsch 7”x10" typ W 31/2 med pålmast, bom och hissverktyg ........ 5 000: Alternativt: 1 st. elvinsch 3 ton 5 800: —— kr.
1 st. körbar modell av elstyrmaskin skala 1 : 5 omkring ..................... 3 000: 1 » » » ångstyrmaskin skala 1 : 5 ............................ 3 000: mindre kylmaskin (kolsyre) ........................................... 2 500: mindre omkastbar sjöängmaskin med balansdrivna pumpar .............. _30 000: mindre ångturbin, 5 hkr .............................................. 2 000: mindre dieselmotor 2 cyl. 110 hkr.. .. ................................. 22000: modell av sektion (rörlig) av dieselmotorn ............................. 3 000: elektrisk kompoundmotor likström helkapslad med manöveranordning c:a 2 hkr ........................................................... 500: shuntmotor, likström, helkapslad med manöveranordning, c:a 2 hkr ...... 500: 3-fas växelström kortsluten motor med startapparatur, c:a 2 hkr ......... 300: 3-fas d:o växelström släpringad motor med startapparatur, c:a 3 hkr.. . .. 400: voltmeter helkapslad ................................................. 125: amperemotor, helkapslad ............................................. 125: Whorthingtonpump .................................................. 700: Wierepump ......................................................... 500: skruvstycken ........................................................ 300: Diverse ventiler m. m. såsom I modern säkerhetsventil, 2 st. olika ångreducerings— ventiler, 1 st. injektor, div. manometrar m. m ............................. 500: 1 st. elektrisk strålkastare (vattentät lampstrålkastare) komplett ............... 300: Diverse kostnader och oförutsedda utgifter .................................. 3 000:
Summa kostnader kronor 96 050:
NHNN—e—t—HgHHH
329 Bil. 8 till bilaga I.
Utrustning i lokaler för koekutbildning samt i lokaler för matlagning åt de]- tagarna i övriga sjömanskurser.
Lokalerna omfatta kockkök, skafferi, 3 kabysser, kallkök, kylrum, mat- rum och städskrubb, sammanlagt 100 m2. Utrustning för kylrum (2 st.) vartdera omfattande 8 m3, det ena för + 40 till 6” och det andra för + 20 till 4() samt kylskåp för kallskänk 1,5 m3 för + 4” till 6”, maskinell utrustning komplett .................................. 6 100: Byggnads- och isoleringsarbeten för anläggningen ................... 1 500: Elektriska ledningar och vattenledningar till d:o .................... 100: diskmaskin Tripas F III enkeltanks ............................ 3 650: potatisskalmaskin ............................................. 840: kokgryta, mindre elektrisk 75 lit. (50 lit. 1 100: — kr.) ........... 1 200: elektrisk spis G—platt .......................................... 2 650: » grytaggregat ......................................... 1 300: Agaspis ...................................................... 1 500: vedspis ...................................................... 350: vispmaskin ................................................... 1 300: elektrisk spis med slingerställ .................................. 450: el. bakugn för 4 plåtar ........................................ 1 500: Inventarieuppsättning av köksattiralj, kokkärl o. dyl ............. 2 500: Glas, porslin, silver och linne (ej specificerat) ................... 2 000: elektrisk köttkvarn ........................................... 650:
|
Rostfri inredning i olika lokaler, omkring ....................... 3 000. arbetsbänk med bakbord, bakskåp, mjölbnckar m.m ............. 600: arbetsbord (därav ett med kryddskåp och'tre med skivor av vitbok) 500: pallar a 8:'— kr .............................................. 120: kateder med hurts och stol .................................... 175: köksskåp ..................................................... 450: tvättställ ..................................................... 100: svart tavla .................................................. . 120: Diverse hyllor och inredning i skafferi m.m ..................... 300: bord i kockarnas matsal a 50: — kr ........................... 200: stolar i » » 320: skåp i » : 200:
HHHHHHHHHH
Summa kostnader kronor
Bil. 9 till bilaga I.
Inredning av lokalerna.
Inredning av en lärosal beräknas till: Kr.
lst. lärarbord med stol ...... 140: 1 » stol för besökande ......................................... 20: 20 » elevbord a 30:— kr ........................................ 600: 20 » elevstolar a 20:— kr ....................................... 400: » planschfack ............................................... 35: » lärarskåp .................................................. 150: » materielskåp .............................................. 600: » svart tavla ................................................ 120: Diverse inventarier ............................................... 55:
Inredning av 3 lärosalar ....................................... Sx 2 120:
Inredning av materielrum: 1 st. bord med lådor ............................................ 2 » stolar ...................................................... 1 » planschfack ................................................. Materielskåp .................................................... Diverse inventarier ...............................................
Inredning av lårarrum: 1 st. bord ....................................................... 4 » stolar och 1 karmstol ....................................... 1 » skåp ....................................................... 1 » bokhylla ................................................... Spegel och mindre inventarier ....................................
Inredning av arbetslokal för däckspersonal: Maskiner, apparater och verktyg samt div. förbrukningsmateriel en].
bilaga 5 ....................................................... 16 st pallar å 8:— kr ............................................ Diverse hyllor och skåp .......................................... 1 st. sopkärl av plåt ............................................. ca 15 m. arbetsbänk med lådor a 30:—— kr. per m ................. 1 st. svart tavla .................................................
Inredning av materielrum till d:o: Diverse hyllor och skåp ..........................................
Inredning av verkstadskontor: 1 st. skrivbord? ................................................. 2 » stolar .................... 1 » skåp ....................................................... Spegel och mindre inventarier .....................................
Inredning av verkstadslokal för maskinpersonal: Maskiner, apparater och verktyg samt diverse förbrukningsmateriel
enligt bilaga 6 ................................................. 16 m filbänk med lådor a 30:——- kr. ............................. 1 st. svart tavla ................................................. Plåtlådor under svarvar .......................................... Diverse hyllor och skåp .......................................... 1 st. trasselbehållare ............................................. 1 » sopkärl av plåt. . . . .........................................
Inredning av maleriel- och verktygsrum till d:o: Diverse hyllor och skåp .......................................... Inredning av oljeförråd ........................................... '
Inredning av verkstadskontor: 1 st. skrivbord .................................................. 2 » stolar ...................................................... 1 » skåp ....................................................... Spegel och mindre inventarier .....................................
Inredning av danonstrationslokal: Maskiner, apparater samt div. åskådningsmateriel enl. bilaga 7 ...... 5 m arbetsbänk med 5 lådor ..................................... 1 st. svart tavla ................................................. 3 st. skåp a 100:—— kr ........................................... Diverse hyllor och fack ........................................... 1 st. trasselburk och 1 sopkårl av plåt ............................
Inredning av lokaler för kockulbildning enl. bilaga 8 .................
80: 40: 35: 500: 15:
150: 120: 300: 200:
58:
Inredning av föreläsningssal, tillika dagrum för 150 elever och omställbar till matsal för 64 elever:
1 st. komplett hiografmaskineri smalfilm växelström (vid likström c:a 500:—— kr. dyrare) ............................................. 4000: 1 st komplett småbildsprojektor Aviso nr 2 med en del filmer 500: 1 st. föreläsningskateder samt 1 bord och 2 stolar .................. 300: 150 st. stolar a 20:— kr ......................................... 3000: 1 svart tavla med flyttbar ställning ............................... 200:
16 » fällbara matbord a 50: — kr ................................ 800: Diverse övrig inredning och inventarier ............................ 100:
Inredning av expeditionsrum för föreståndare:
1 st. skrivbord .................................................. karmstol ................................................... mindre bord ................................................ stolar ...................................................... bokhylla ................................................... skåp ....................................................... Diverse inventarier ...............................................
Inredning av rum för skrivbilräde och vaktmästare:
p—k m t'?
. skrivbord .................................................. skrivstol ................................................... maskinskrivningsbord ........................................ mindre bord ................................................ stolar a 20:— kr ........................................... bokhylla ................................................... skåp ....................................................... mindre kassaskåp ........................................... skrivmaskin ................................................ » räknemaskin (snurra) ........................................
Diverse inventarier ...............................................
I) I) ) D » D D 0
Inredning av tre tväit- och klädrum för elever:
10 st. tvättställ i varje (Byggnadsinredning) Klädhyllor och hängare .......................................... Inredning av W. C. m. m.
Klosettstolar (Byggnadsinredning)
Urinoar .
Eleklrisk armatur i samtliga lokaler omkring .......................
Diverse inventarier:
3 st. förbandslådor ............................................... 3 » eldsläckningsapparater ....................................... Diverse anslagstavlor och skyltar .................................. Torkmattor och papperskorgar .................................... Gardiner (förslagsvis 27 fönster) är 15: —, omkring ..................
'Bil. 10 till bilaga I.
Sammandrag
av kostnader för anskaffning av första uppsättningen av stadigvarande undervisningsmateriel samt av inventarier för och inredning av undervisningslokaler.
Anskaffas
utan
med statsbidrag sta tsb
maskiner Invent. o. verktyg inredning m. m. Kronor Kronor
Kronor
Inredning av tre lärosalar .............................. 6 360 » » materielrum till d:o ....................... 670
» lärarerum ................................ 600 » arbetslokal för däckspersonal ............... 1 031 » materielrum till d:o ....................... 200 » verkstadskontor till d:o .................... — 390 » verkstadslokal för maskinpersonal ........... 988 » materiel- och verktygsrum till d:o ......... 500 »
>)
»
»
i) |) » » )
demonstrationslokal ....................... 828 lokaler för kockutbildning .................. 6 085 verkstadskontor för maskinpersonal ......... 390 föreläsningssal, tillika dagrum för 150 elever och omställbar till matsal för 64 elever ......... 3 500
» gymnastiksal och redskapsrum ............. — » expeditionsrum för föreståndare ............ — » rum för skrivbiträde och vaktmästare ...... » tre tvätt- och klädrum för elever ........... Montering av i demonstrationslokalen och verkstadslokalen för maskinpersonal samt å gården befintliga maskiner och apparater, ledningar för dessa (elektriska och ångrörsled- _ ningar) ävensom behövliga betongfundament ........... 2 000 Elektrisk armatur och diverse inventarier ................ -—— 6 000 990 Diverse kostnader och oförutsedda utgifter ............... 4 330 1 158 815
Summa engångskostnader kronor 153 000 29 000 7 000
Stats— Huvud-
Sammandrag av totala inredningskostnaderna. bidrag mannen Summa
Kostnad för maskiner, verktyg m.m. 90 % .............. 137 700 15 300 153 000 » inredning m.m. i undervisningslokaler 50 %.. 14 500 14 500 29 000 Övriga kostnader, för vilka statsbidrag ej utgår .......... _— 7 000 7 000
Summa kronor 152 200 36 800 189 000
Bil. 11 till bilaga I.
Förslag till utgifts- och inkomststat (för ortsgrupp I)
för 5 st. 3-månaderskurser för däckspersonal, 5 st. 3-månaderskurser för maskinpersonal, 2 st. 3-månaderskurser för kockar, en högre 2-månaderskurs för resp. däckspersonal, maskinpersonal och kockpersonal samt en 8—månaders nybörjarkurs för kockpersonal.
Beräknade utgifter:
Löner.1 -
Till avlöning av föreståndare (årsavlöning), förslagsvis ........................ » » 1 årsanställd lärare i sjömanskap, sjömansslöjd, matematik, navigation och båtkunskap, 10/11 av en yrkeslärares lön 4 800+64 % rörl. lönetillägg ................................ 2 under 3 månader anställda lärare i samma ämnen a 650 kr. pr månad ................................................ 1 årsanställd lärare i maskinkunskap såväl beträffande teoretiska som praktiska läroämnen ................................... 1 under 3 månader anställd lärare i samma ämnen a 650 kr. pr månad ................................................ timlärare under jan. —febr. 192 tim. i samma ämnen å 7:60 kr. per tim ............ timlärare i matematik, svenska och engelska språken 642 tim. ä 7. 60 kr. pr tim .......................................... timlärare i hygien 272 tim. ä 5:53 kr. pr tim. (sjuksköterska) (15 elever) ................................................ timlärare i simning och livräddning 141 tim. a 5:53 kr. (30 elever) .................................................... timlärare i gymnastik 185 tim. a 5: 53 kr. pr tim ............. timlärare i författningskunskap 224 tim. 21 7: 60 kr. pr tim. (30 elever) .................................................... föreläsare i hygien, 68 föreläsningar a 20: —— kr ............... föreläsare i allmänna ämnen 76 föreläsningar a 20 kr ......... 1 årsanställd kocklärare 10/11 av 4 800 kr. + 64 % rörligt löne- tillägg .................................................... 1 under 3 månader anställd kocklärare efter 1/11 av årslönen ovan för varje månad ........................................... timlärare i yrkesräkning m. m. i kockskolan 74 tim. a 7: 60 kr. pr tim .................................................... » » » semester- och sjukvikarier .................................. Ersättning till vaktmästare och materielvårdare 300 kr. pr månad ............. » » skrivbiträde samt för biträde med kassa och bokföring 250 kr. pr månad ................................... _, ...............
Summa kronor
Övriga kostnader:
Beräknad hyra för gvmnastiklokal 164 tim. a 3 kr. pr tim. 492 kr. runt ....... Värme, lyse, elektr. kraft, lampor och proppar, underhåll m. m., omkring ....... Renhållning, tvätt och lagning (städning ä 3: 25 kr. pr kvm. och år, 1 500 kg. tvätt
m. m. 600 kr.) ............................................ _ .............. Skriv- och tryckkostnader, telefon, annonser, porto m.m., förslagsvis ........... Kostnader för sjukvård och obligatoriska olycksfallsförsäkringsprcmier för eleverna,
förslagsvis ..............................................................
Kronor 3 000: _—
7 150: 3 900: 7 150: 1 950: 1 460: 4 879: 1 504:
780: 1 023:
1 702: 1 360: 1 520: 7 150: 1 950:
562: 800: 3 600:
3 000: 54 440:
500: 19 000:
1 300: 2 000:
1 440:
1 Avlöningarna till timlärare hava beräknats med utgångspunkt från avlöningarna till vissa lärare enligt kungörelsen den 5 september 1942 nr 787. Antalet dagar, som däri angivna löner motsvara, utgör, såvitt angår tekniskt läroverk, enligt inhämtade upplysningar, i regel 270. Genom att dividera lönebeloppet enligt kungörelsen med talet 270 erhålles lönen per dag; kvoten multiplicerad med 7 ger lönen per veckotimma.
Olycksfallsförsäkring för lärare och övriga befattningshavare ................... 200: Underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel m. m.
för däckspersonal 200 kr. pr kurs; således för 6 kurser .................... 1 200:
» maskinpersonal 500 » » » ; » » 6 » 3 000: » kockpersonal ......................................................... 2 000:
Brandförsåkring av undervisningsmateriel och inventarier ...................... 200:
Bibliotek ................................................................. 300:
Onera, vatten, gårdsrenhållning m. m., förslagsvis ............................. 4 000: Diverse kostnader och oförutsedda utgifter ................................... 5 030:
Summa kronor 40 170: Summa utgifter kronor 94 610:
Beräknade inkomster:
Beräknat statsbidrag (efter liknande grunder som för centrala verkstadsskolor). Till avlöning av föreståndare och lärare (hela kostnaden) ..................... 47 040: . komplettering av maskiner (inget under första året) ................... .... —— » underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel m. m. (70x64) ......... 4 480: » sjukvård för eleverna (10X64) .......................................... 640: Obligatoriska olycksfallsförsåkringspremier för eleverna ........................ 800: Till övriga kostnader för driften (100x64) ................................... 6 400:
Till bibliotek .............................................................. _—
Beräknat statsbidrag till hyra av gymnastiklokal ............................. 250:
Kr. .
Övriga inkomster: Att av skolans huvudman tillskjutas ........................................ 35 000: Summa inkomster kronor 94 610:
Bilaga II.
Kursomfattningen i de särskilda ämnena kurser för däcks- i och maskinpersonal, som avses i bilaga I.
Lägre kurs för däckspersonal.
Kursen avses omfatta 12 veckor med i regel 42 timmar i veckan och inalles sålunda cirka 504 timmar.
Ä m n e n Antal timmar Sjömanskap . 48 Sjömansslöjd .............................................. 120 Båtkunskap (livbåtsövningar) . .............................. Materielvård och varukännedom Matematik Författningskunskap Engelska språket Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar ................ Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall .. 24 Simning och livräddning .......................... . ......... 18 Gymnastik
Summa 504
Kursplan.
Undervisningen. i sjömansslöjd, båtkunskap (livbåtsövningarj, materielvård och varukännedom, första hjälp vid olycksfall samt simning och livräddning skall i största utsträckning bedrivas i anslutning till praktiska övningar i respektive ämnen. Den närmare kursomfattningen angives nedan.
Sjömanskap. K o 111 p a s 5 en, 10 d et 0 c h 10 g g e n. Beskrivning av kom- passer; något om missvisning och deviation. Vanligen förekommande lod och log- gar; något om lodets användning i orienteringssyfte. Olika slag av kurser. Enkla pejlingar, krysspejlingar och enslinjer. Avståndsbestämning genom fyrastreckspej— ling; avståndet till en fyr, vars sken synes i horisonten. Reglerna för kursers och pejlingars förvandling. U t p rick nin g. Det huvudsakligaste i fråga om utprick- ningen i svenska farvatten. Reglerna för undvikande av ombord— läggning m. m. Obligatoriska ljus— och ljudsignaler, styrningsreglerna; sär- skilda bestämmelser för svenskt inre farvatten; livräddningsväsendet till sjöss.
Sjömansslöjd. Tågvirke: vanligast förekommande knopar och stek samt splitsar (på tre- och fyrslaget tågvirke), vanligaste förekommande taglingar och bänslar, påslagning av ställningar samt iskärning av taljor. W'ire: ögonsplits och kortsplits, klädning med sjömansgarn och läggning av bänslar. I segelsömnad ingår även till- skärning av enklare slag av kapell samt eftersyn av båtsegel, solsegel, bryggdukar, livbåtskapell o. d. Övningarna i sjömansslöjd utföras till en början med smäckrare material för att senare fortsättas med grövre sådant.
Båtkunskap (livbåtsövningar). Sjösättning och ombordtagning av båtar medelst olika i sådant hänseende förekommande anordningar samt rodd i lag i större livbåt.
Dessa övningars utförande förutsätta tillmötesgående från fartygens sida, som uppe— hålla sig i hamnen (antingen upplagda fartyg, för reparation eller annat ändamål, eller fartyg, som därstädes lossa eller lasta). Det är att anbefalla, att åtminstone någon övning, där så låter sig göra, kommer till utförande i öppen sjö.
Materielvårrl och varukännedom. Rostbildningens natur. Olika förekommande medel till förhindrande av rostbildning. Pneumatiska och elektriska rosthammarel —— Borttagande av färg medelst skrapning, avlutning, bränning med blåslampa och petroleumdesiillat. Träets slipning, uttorkning, inoljuing, spackling och fernissuing. Målning för hand och med färgspruta. _ Förekommande skyddsmedel vid arbetenas utförande såsom skyddsglasögon, arbetshandskar m. m., respiratorer vid sprutmål- ning. — Behandling av tågvirke och wire samt presenning. _— Behandling av kitt, spackelfärg, fernissor och oljor samt penslar och verktyg. —— Rengöring och under— håll av arbetsmaterialct, däribland skaftning av rosthammare samt slipning av skrapor o. d. --— Fartygslaster av olika slag. Skyddsåtgärder mot frost, värme och fukt med hänsyn till olika varuslag. _
Matematik. Enklare aritmetik samt plan- och rymdgeometri; i anslutning därtill enklare arbetsproblem såsom beräkning av åtgång av segelduk för tillverkning av vanliga kapell o. d., samt —— med hjälp av vanliga tabeller — hållfaslhetsberäkningar för tågvirke och wire. Teorin för fyrastreckspejling. In— och utländsk sorträkning.
Författningskunskap. En orienterande översikt angående sjölagstiftningen i Sverige, särskilt med hänsyn till skydd mot olycksfall ombord. Sjömanslagen och Övrig förekommande lagstiftning rörande sjömannen. Undervisningen bedrives i lämplig omfattning i anslutning till innanläsning av eleverna av valda delar av för- fattningstexten.
Engelska språket. Uttalsövningar, hörövningar, läsning av lättare texter med innehåll berörande yrket. _
Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar. [ mån så låter sig göra bör åt— minstone något ämne avse en orientering rörande lämpliga metoder för fortsatt studiearbetc ombord. Uppmärksamhet bör därvid ägnas frågan om skötseln av vandringsbibliotek. Vidare bör vid val av föreläsningsiimne beaktas även behovet av upplysningar i ämnet medborgarkunskap.
Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall. Kroppens vård (kläder, renlighet, frisk luft, arbete och vila). Olika födoämnen och deras närings- värde. Alkoholen och dess skadeverkningar. Försiktighetsåtgärder vid smittsam sjukdom. Geografisk översikt av de svårare smittsamma sjukdomarnas utbredning. -— Kroppens organ och deras förrättningar. Sjukdomarna och deras behandling (skansendemier, vanliga akuta sjukdomsfall, yttre skador, smittsamma könssjuk- domar). Profylax mot könssjukdomar. — Första hjälp vid olycksfall särskilt med hänsyn till konstgjord andning. Gasskyddsövningar.
Simning och livräddning. Det beräknas, att en vuxen person blir väl simkunnig på den anslagna tiden 18 timmar, vilka förutsättas fördelade på hela den tid kursen omfattar. För deltagande i livräddningsövning förutsättes viss färdighet i simning ' (minst 200 meter).
Gymnastik. Övningar för främjande av elevernas sunda allsidiga kroppsntveck- ling. Vid övningarnas början bör läraren giva eleverna en kort orientering angående gymnastikens betydelse för individen.
Högre kurs för däckspersonal.
Kursen avses omfatta 8 veckor med i regel 38 timmar i veckan och inalles sålunda cirka 304 timmar.
Ä m n e 11 Antal timmar
Navigation och sjömanskap ................................ 68 Sjömansslöjd
Matematik .
Författningskunskap
Svenska språket . Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar ................ Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall . . 20 Simning och livräddning .................................... 12 Gymnastik
Summa 304
Kursplan.
Navigation och sjömanskap. 1) Kompassen, dess missvisning och deviation, logg och lod. Kompassens konstruktion; beskrivning av kompasser, som äro vanliga i fartyg. Om missvisning. Orsakerna till deviation och dess inverkan på kompas- sen. Den vanliga loggen samt dess användning. Olika slag av lod; lodets an- vändning i orienteringssyfte. Kurser och pejlingar; avståndsbestämningar. Olika slag av kurser och deras rättande. Avståndsbestämning genom fyrastreckspejling. Av— ståndet till en fyr, vars sken synes i horisonten (beräkning med hjälp av tabeller). U t p r i 0 k ni n g. Det huvudsakligaste i fråga om utprickningssystemet i svenska farvatten.
4) Reglerna för undvikande av ombordläggning m. m. Obli- gatoriska ljus- och ljudsignaler, styrningsreglerna; särskilda bestämmelser för svenskt inre farvatten; livräddningsväsendet till sjöss.
Sjömansslöjd. Tågvirke: Vanligast förekommande knopar och stek samt splitsar (på tre- och fyrslaget tågvirke), vanligaste förekommande taglingar och bänslar, påslagning av ställningar samt iskärning av taljor. Wire: ögonsplits och kortsplits, klädning med sjömansgarn och läggning av bänslar. I segelsömnad ingår även till- skärning av enklare slag av kapell samt eftersyn av båtsegel, solsegel, bryggdukar, livbåtskapell o. d. Övningarna utföras i hela kursen huvudsakligen med smäckrare material.
Matematik. Enklare aritmetiska uppgifter, in- och utländsk sorträkning, enkel regula de tri, enklare yt- och rymdberäkningar, ekvationslärans första grunder.
Färfattningskunskap. Lägre kursen utvidgad i viktigare delar. Svenska språket. Huvuddragen av form- och satsläran. Rättskrivning och inter- punktionslära.
Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar. Jfr kursplanen för den lägre kursen.
Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall. Fortsättning av den lägre kursen.
22——916436
Lägre kurs för maskinpersonal,
Kursen avses omfatta 12 veckor med i regel 42 timmar i veckan, inalles sålunda cirka 504 timmar.
Ä m n e 11 Antal timmar
Maskinkunskap (inberäknat materielvård och varukännedom) .. 72 » , praktiskt arbete . ............................ 180
Båtkunskap (livbåtsövningar)
Matematik
Författningskunskap
Engelska språket . ..........................................
Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar ................ 12 Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall . . 24 Simning och livräddning .................................... 18
Gymnastik
Summa 504
Kursplan. Maskinkunskap (inberäknat materielvård- och varukännedom).
Kursen, som omfattar följande ämnesdelar med nedanstående timantal (ungefär- liga), bedrives i sammanhang med demonstrationer och övningar.
M a t e ri a l l ä r a: Järnsorterna, koppar och legeringar, tekniska egenskaper; stäls härdning. Packnings- och isoleringsmaterial, smörjmedel. (6 timmar.)
Å n g p a n n o r: Kokning och överhettning. Sjöångpannors anordning. Armatur, dess ändamål, skötsel och vård; föreskrifter. Ångpannors skötsel: eldning, påeld- ning och avsläckning jämte tömning och uppläggning, matarvatten, pannsten, ren- göring, rostning och frätning, driftstörningar. (18 timmar.)
Å n g m a s k i n e r 0 c h p 11 m p a r: Kolvångmaskiners och vanliga vattenpum- pars anordning och verkningssätt. De för slitning utsatta delarna, slitningens ver- kan, delarnas eftersyn och justering. Packdosor. Slider och deras inpassning. Smörj- anordningar och smörjning. Ett mindre sjöångmaskineris anordning, dess skötsel och manövrering, vanligare driftstörningar och deras avhjälpande. (24 timmar.)
Något om elektriska belysningsaggregat för likström. Elektrisk ström och spänning. Elektriska ledningar med armatur; säkringar. Ackumulatorer. (6 timmar.)
F ö r 1) r ä n n i n g 5 m 0 to r e r: Fyrtakt och tvåtakt. Förgasarmotorers anord- ning och verkningssätt, förgasare och elektrisk tändning. Oljemotorer, särskilt tänd- kulemotorers anordning och verkningssätt. Motorers skötsel. Vanligare driftstör- ningar och deras avhjälpande. (14 timmar.) Eldsläcknings- och andra säkerhets- anordningar å fartyg. (4 timmar.)
Maskinkunskap, praktiskt arbete.
Enklare smidning: pannverktyg, mejslar o. (1. samt härdning och skärpning av eggverktyg. (20 timmar.)
Filning, gängning för hand, lödning (smörjrör, kabelskor etc.). (50 timmar.) Ompackning av rörskarvar, flänsar, packdosor. (20 timmar.) Uppmätning av spelrum i cylindrar etc. samt inpassning av slider. (11 timmar.) Upptagning av smörjränder och släppningar i lager. (14 timmar.)
Inskavning och ansättning av lager. (14 timmar.) lnslipning av kranar och ventiler. (20 timmar.) Inreglering av motorventiler samt eftersyn och reglering av förgasare. (7 timmar.) Eftersyn och rengöring av tändstift, kolvringar och filter. (10 timmar.) Övningar i skötsel av ångpanna, ångmaskin och motorer under gång, vid stilla- stående och igångsättning. (14 timmar.)
Matematik. Enklare aritmetiska uppgifter, in- och utländsk sorträkning, enkel regula de tri, enklare yt- och rymdberäkningar.
Båtkunskap, Författningskunskap, Engelska språket, Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar, Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall, Simning och livräddning, Gymnastik. Se kursplan för lägre kurs för däckspersonal.
Högre kurs för maskinpersonal.
Kursen avses omfatta 8 veckor med i regel 38 timmar i veckan och inalles sålunda cirka 304 timmar.
Ä m n e 11 Antal timmar
Maskinkunskap, läskurs .................................... 40 » , praktiskt arbete Matematik
Författningskunskap ........................................
Svenska språket
Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar ................ Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall . . 16 Simning och livräddning .................................... 12
Gymnastik
Summa 304
Maskinkunskap.
Kursen bedrives i sammanhang med demonstrationer och övningar.
I kursen förekomma m a t e r i al l ä r a samt undervisning rörande å n g p a n- nor, ångmaskiner och pumpar, elektriska belysningsag- gregat (förlikström) och förbränningsmotorer. Undervisningidessa ämnesdelar bedrives såsom fortsättning på den lägre kursen.
Matematik. Fortsättning av den lägre kursen med tillägg av ekvationslärans första grunder.
Författningskunskap. Lägre kursen utvidgad i viktigare delar. Svenska språket. Huvuddragen av form- och satsläran. Rättskrivning och inter- punktionslära.
Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar. Jfr kursplan för lägre kurs för däckspersonal.
Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall. Fortsättning av den lägre kursen.
Bilaga III.
Förslag till undervisningsplaner för verkstadsskolan i Lysekil.
I ett tidigare avgivet förslag har beräknats, att Verkstadsskolan i Lysekil skulle omfatta en avdelning för båtbyggare, två för besättningsmän samt en för motor- skötare. Samtliga kurser ha föreslagits 2-åriga för att ansluta sig till bestämmel- serna för central verkstadsskola. Sedan emellertid dessa bestämmelser frångåtts, ha nedanstående mera ändamålsenliga undervisningsplaner utarbetats.
Sjömån.
Vid omarbetning av planerna för utbildning av sjömän för fisket och den mindre fraktfarten har man försökt att få till stånd växlingsklasser, så att en stor del av elevernas skoltid skulle kunna tillbringas med praktiskt arbete på sjön.
Efter samråd med rektor K. Andersson, Stockholm, har framgått det nu före- liggande förslaget, som medger växelundervisning med ett elevantal av 45 per läsår (d. v. s. 3 kurser), det högsta antal, som landstingets verkstadsskolekommitté vill förorda.
Intagning av elever sker 3 gånger om året, den 7/3, 1/8 och 15/11, med 15 st varje gång.
Undervisningstiden omfattar 3 perioder om 31/2 månader med mellanliggande praktiktid av samma längd. Under läsåret beräknas eleverna vara lediga för jul- och påskhelgerna samt 14 dagar under juli månad i samband med början eller slutet av en kurs.
Totalt kommer eleven att stå under skolans hägn i 1 är och 71/2 år 71/4 månader, då den första delen av utbildningen är avslutad. Efter viss tids sjötjänst, minst 7 månader, har eleven därefter möjlighet att genomgå en 5 veckors teoretisk kurs och efter ytterligare sjötjänst en lika lång kurs, som utgör avslutningen på ut- bildningen.
Undervisningen är därvid så avpassad att kompetens skall föreligga för erhål- lande av l:a klass fiskarskepparbrev.
Undervisningens omfattning under de första 3 kursperioderna, som baserar sig på 48 tim per vecka, blir sammanlagt 101/2 mån = 45 veckor, därav praktik under denna tid' 1 665 tim, teori 360 tim samt gymnastik och simning 135 tim eller till- hopa 2 160 tim.
Undervisningens omfattning under 4:e och 5:e kursperioderna utgör vardera 5 veckor a 40 tim/vecka = 200 tim.
Denna sista undervisning är så gott som enbart teoretisk. På grund av den vän- tade frekvensen äro endast 2 kurser nr 4 och 1 kurs nr 5 per år föreslagna.
Undervisningens fördelning på olika ämnen framgår av följande tabell:
Praktisk undervis- Teoretisk undervisning i ning i kurserna kurserna
1 2 S:a 4 5 S:a
. Sjömanskap .................... —— 14 14 48 Sjömansslöjd .................... 160 — — —— Navigation —- 60 60 Båtkunskap Oivbåtsövn.) ........ 30 — —— -— . Materialvård och varukännedom. . 16 16 62 . Matematik ...................... 30 30 120 . Författningskunskap ............ 24 24 68 . Hygien ........................ 12 44 . Simning, gymnastik — —- . Föreläsningar 4 12 . Svenska språket ................ 10 48 . Engelska språket ................ 30 60 . Motorlära ...................... 555 -—- 48 . Fysik med el-lära .............. 148 148 — 55 . Matlagning 320 161 481 —— 35 16. Telegrafi (signalering) ............ 20 20 40 —— —— -—
Summa 600 600 6001800 120 760
Undervisningens olika avsnitt äro så förlagda att eleverna vid sin anställning till sjöss mellan skolkurserna skall kunna uträtta nyttigt arbete.
Sålunda få de i skolan först lära sig matlagning, då deras huvudsakliga syssel- sättning på sjön vid den första anställningen kommer att vara just matlagning.
Därjämte få de under den första kurstiden undervisning i sjömansslöjd, båt- kunskap, m.aterialvård samt signalering så att de med tillhjälp av de inhämtade kunskaperna under sin därpå följande praktiska tjänstgöring kan bygga upp sitt vetande i yrket.
Undervisningen i sjömansslöjd kommer att speciellt anpassas till fiskets och den mindre fraktfartens kunskapsbehov, som t. ex. nätlagning m. m.
Under den andra kurstiden repeteras och kompletteras utbildningen i sjömans- slöjd och i matlagning, varjämte undervisning sker i elektroteknik.
Praktisk undervisning i segling med öppna båtar är planerad ingå i utbildningen. I övrigt hänvisas till bilagda grafiska tablå.1
M otorskötare.
Den tidigare föreslagna avdelningen för motorskötare har ej medtagits i detta för- slag av skilda orsaker.
Med anledning av att utbildningen i motorlära för sjömän blir så väl tillgodo- sedd kan detta anses tillfyllest som kunskapsmått för behovet inom fisket och den mindre sjöfarten.
De tidigare föreslagna kurserna för motorskötare äro med hänsyn till kursernas längd (2 är) närmast att likställas med motormekaniker. Någon utbildning för detta yrke har emellertid ej varit avsikten att föreslå. Även i detta fall har nor- merna för central verkstadsskola varit orsaken till det tidigare mindre välbetänkta förslaget.
En viss fördel vinnes även genom det nya förslaget, då de färdigutbildade sjö- männen ej besitta så mycken kunskap inom motortekniken att deras övergång till motorreparationsbranschen i landtjänst blir förhjälpt.
1 Här utesluten.
Båtbyggare.
I likhet med vad fallet är för sjömansutbildningen kan det anses välbetänkt att även här anordna utbildningen i form av växlingskurser med 1/2 X 15 elever per kurs och intagning' av en sådan kurs varje läsår.
Sålunda föreslås att eleverna under 2 terminer utlånas till praktiskt arbete, var- vid en termin avses för att deltaga i byggandet av större fiskefartyg.
Skoltidens längd utsträckes till 3 år (varav ett år vid olika varv), vilket kan anses vara ett minimikrav för utbildning av båtbyggare.
För att utföra gesällarbete kan eleven dessutom, om han så vill, kvarstå i skolan ytterligare ett år, så att utbildningstiden sammanlagt skulle bliva 4 är, motsvarande t. ex. utbildningen av möbelsnickare till gesällkompetens.
Beträffande utbildningen kan anföras följande. Efter en första undervisning under 3 månader i grundläggande snickeri, varvid avses att bibringa eleven en första kunskap i verktygens handhavande och skötsel samt i träslöjdens grundelement, fortsättes utbildningen i skolans båtbyggeri med enklare uppgifter.
Under följande hösttermin är eleven anställd vid varv för byggande av fiske— fartyg eller andra större båtar. Arbetsuppgifterna äro vid dessa varv för den yngre arbetskraften av enklare slag, varför det är lämpligt att redan på detta tidiga sta- dium låta eleven komma i beröring med denna art av yrkets utövning.
Efter ytterligare ett års utbildning vid skolan utlånas eleven under en vårtermin till varv, som bygger mindre båtar, varigenom hans erfarenheter bliva mera all- sidiga. Genom att vårterminen är säsong för byggare av mindre båtar, torde någon svårighet med elevernas placering ej föreligga.
En sista hösttermin vid skolan användes till mera självständiga uppgifter och under denna tid genomgår eleven även utbildning i segelmakeri och fartygsriggning.
Denna sista utbildning kan lämpligen ske på så sätt att 2 elever under ca 1 må- nad handledes av läraren i sjömanskap för sjömännen.
Den teoretiska undervisningen för båtbyggare föreslås ske enligt följande arbets- plan baserad på 48 tim arbetsvecka.
lza term. 2:a term. 3:e term. 4:e term. Svenska ........................ 35 tim. 18 tim. — — Räkning ........................ 35 » 35 » 35 tim. 35 tim. Ritning ........................ 35 » 35 » 35 » 35 » Teknologi ...................... 35 » 35 » 35 » 35 » Yrkeshygien och yrkeslagstiftning — 17 » — —— Bokföring ...................... —— — 35 tim. — Yrkeskalkylation ................ — —— — 35 tim. Gymnastik ...................... 3 t/vecka 3 t/vecka 3 t/vecka 3 t/vecka . 37 t/vecka 37 t/vecka 37 t/vecka 37 t/vecka Praktiskt arbete """""""" ( i 35 veckor i 35 veckor i 35 veckor i 35 veckor » » % 45t/vecka 45 t/vecka 45 t/vecka 45 t/vecka """""""" i 10 veckor i 10 veckor i 10 veckor i 10 veckor
Genom den föreslagna utlåningen till varv för byggande av fiskefartyg bortfaller behovet av den vid skolan planerade slipen för större fartyg och därmed även utrustningen av denna arbetslokal.
Byggnadsplanerna ha med anledning härav omarbetats i denna riktning.
Kurser för äldre sjömän i åldern 18—30 år. "För utbildning av sjömän, som redan äro i tjänst inom fisket och den mindre fraktfarten anordnas särskilda kurser, dels en 3 månaders kurs med någon prak- tisk utbildning samt därefter en 2 månaders kurs med mest teoretisk undervisning.
Utbildningen avser att bibringa dessa yrkesmän en kunskap i navigation, som medger kompetens för l:a klass fiskarskepparbrev samt därjämte ett visst kunnande i motorns skötsel. Undervisning i engelska språket är därjämte en för speciellt fiskare betydelsefull sak.
Kurserna äro baserade på en arbetstid av för 3-månaderskursen: 42 tim/vecka = 536 tim
» 2- » : 40 » = 340 »
Ämnesfördelningen framgår av nedanstående tabell.
Praktiskt Teori Summa arbete t i m m a r 1:a året.
Svenska ............................ _ 30 30 Matematik ......................... _ 50 50 Hygien ............................ _ 24 24 Föreläsningar ...................... _ 12 12 Författningskunskap ................ _ 20 20 Sjömanskap ........................ _ 30 30 Engelska .......................... _ 30 30 Navigation ........................ _ 48 48 Sjömansslöjd ...................... 60 _ 60 Materialvård och varukännedom ...... 48 36 84 Motorteknik ........................ 60 20 80 Elektroteknik ...................... 20 10 30 Gymnastik, simning och livräddning .. 38 _ 33
Summa 226 310 536
2:a året.
Svenska ............................ _- 20 20 Matematik ........................ — 60 60 Hygien ............................ — 20 20 Föreläsningar ...................... _— 8 8 Författningskunskap ................ — 48 48 Engelska .......................... — 30 30 Navigation ........................ 30 60 90 Signalerlng ........................ 40 — 40 Gymnastik, simning och livräddning .. 24 -— 24
Summa 94 246 340
Tillhopa 320 556 876
Kursernas fördelning under läsåret framgår i övrigt av bifogade grafiska tablå. De föreslagna kurserna för äldre avses att omfatta ett elevantal av 15 st per kurs. På grund av den väntade frekvensen. äro 2 st 3—månaderskurser och endast 1 2—månaderskurs föreslagna.
Arbetslokaler.
Som tidigare nämnts kommer en särskild byggnad att uppföras för båtbyggarna och landstinget har redan anslagit medel härför.
Den nu befintliga skolbyggnaden är avsedd att i en framtid ombyggas för sitt nya ändamål. Genom mindre ändringsarbeten kan dock skolbyggnaden tills vidare provisoriskt användas till utbildning i föreslagen omfattning.
För kockutbildningen är det däremot nödvändigt att anskaffa nya lokaler, varvid en kombination med ett nytt elevhem föreslås.
Då elevantalet under så gott som hela året utgör 75 st och tidvis (10 veckor) 90 st, torde ett elevhem med plats för högst 48 elever vara lämpligt, varvid skolans nuvarande elevhem med plats för högst ett 40-tal elever föreslås bliva bibehållet.
I en framtid torde det dock vara lämpligt att utbygga det nya elevhemmet för minst 75 elever, en fråga, som dock bör upptagas till behandling först sedan en viss tids erfarenhet vunnits.
För att kunna igångsätta de här föreslagna kurserna enligt uppgjort tidsschema är det nödvändigt att följande lokaler stå färd-lga att tagas i bruk.
Bätbyggeri klart den 1 januari 1946 Elevhem klart den 1 mars 1946, alt. 1 augusti 1946 Skolhus (ändringsarbeten) klart den 1 januari 1946, alt. 1 augusti 1946. Beträffande byggnadsfrågorna hänvisas till av arkitekt Harald Olsson uppgjort nytt förslag.
Kostnaden för det nya byggnadsprogrammet torde dock ej komma att överskrida den tidigare angivna kostnadssumman.
I övrigt hänvisas till bilagda tidsschema, kostnadssammandrag, detaljkostnads— beräkningar samt av rektor Konrad Andersson uppgjort P. M.1
Lysekil den 4 oktober 1944.
G. J utcr, Rektor.
Bilaga 1 till bilaga III.
Kostnadssammandrag
för Verkstadsskolan i Lysekil, omfattande följande avdelningar:
A. 1 kurs för båtbyggare (101/2 mån) å 15 elever ................ = 15 elever B. 3 kurser för sjömän nr 1—3 (101/2 mån) å 15 elever .......... = 45 » C. 3 st fortsättningskurser för sjömän nr 4—5, (3 X 5 veckor) å
15 elever ................................................ = 15 »
D I. 2 st kurser för äldre sjömän (2 X 3 mån) är 15 elever .......... = — DII. 1 kurs för äldre sjömän (2 mån) är 15 elever .................. = 15 »
Summa 90 elever
O'tÅWNv—A
I. Engångskostnader. A. Ny- och ombyggnad av fastigheter.?
. Teori- och verkstadsbyggnad (ombyggnad). . .. . Båtbyggeri ................................ . Elevhem .................................. . Bostadshus ................................ . Ändringsarbeteni nuvarande verkstadsbyggnad,
tills ombyggnad kan ske .................. Totalt Kronor
Totalt Staten Landsting 110 000: —— 55 000: — 55 000: -— 95 000: — 47 500:— 47 500: — 205 000: — 102 500: — 102 500: -— 32 000: —- — 32 000: —— 6 000: —— — 6 000: — 448 000:— 205 000: — 243 000: —
1 Kostnadssammandraget och vissa delar av detaljkostnadsberäkningarna återgivas här såsom bilagor 1 och 2 till Bilaga III. P. M. hava här uteslutits. * Av teori- och verkstadsbyggnaden beräknas % av utrymmet komma att dispöneras för undervisningslokaler för sjömansutbildningen.
Tidsschemat (grafiska tablån) och rektor Anderssons
B. Nyanskaffnlng av stadigvarande undervis- nlngsmaterlel.
a) Båtbyggare.
. Maskiner .................................. . Verkstadsutrustning ........................ . Verktygsutrustning
Kronor
b) Sjömanskurser. . Utrustning i skolkök för sjömän ............ . Utrustning i demonstrationslokal ............ . Utrustning i arbetslokal .................... . Utrustning i motorverkstad . Maskiner för undervisning i elektroteknik . Verkstadsutrustning för undervisning ielektro— teknik .................................. . Verktygsutrustning för undervisning i elektro- teknik .................................. . Gemensam utrustning för undervisningen . Segelbåtar för övningssegling ................
Kronor Totalt Kronor
C. Nyanskalfnlng av inventarier. a) Bålbyggare. Inredning i båtbyggeri ........................ Kronor b) Sjömanskurser.
. Inredning i demonstrationslokal .............. . Inredning i arbetslokal . Inredning av verkstadskontor för d:o ........ . Inredning i motorverkstad .................. . Inredning av verkstadskontor för d:o ........ . Elektrisk armatur ..........................
Kronor c) Utrustning au elevhem.
För eleverna För husmor .................................. För kokerska
Kronor Totalt Kronor
II. Årskostnader.
A. För skolan gemensamma kostnader.
1. Fastigheternas löpande utgifter .............. 2. Administrationskostnader .................... 3. Rektorsarvode
Kronor
Totalt Staten
Landsting
4 700: 3 100: 3 300:
11 100:
31 600: 26 600: 4 100: 25 200: 4 900:
900:
830: 2 600: 5 000:
101 730: 1 12 830:
4 230: 2 790: 2 970:
9 990: '
28 440: 23 940: 3 690: 22 680: 4 410:
810:
747: 2 340: 4 500:
91 557: 101 547:
Staten Landsting
B. För båtbyggare.
. Lärarlön ..................................
. Underhåll och förbrukning av undervisnings— materiel . Sjukvård och olycksfallsersåttning . Stipendier
Kronor
C. För sjömän (nr 1—3).
. Lärarlön ..................................
. Underhåll och förbrukning av undervisnings- materiel . Sjukvård och olycksfallsersättning . Stipendier
Kronor
. För fortsättningskurser för sjömän (nr 4—5).
. Lärarlön
. Underhåll och förbrukning av undervisnings- materiel . Sjukvård och olycksfallsersåttning
. Stipendier
Kronor
E. För kurser för äldre sjömän I.
. Lärarlön 7 106: 7 106: 60 . Underhåll och förbrukning av undervisnings- materiel 600: 600: — . Sjukvård och oiycksfallsersåttning 121: 121: 50 . Stipendier 5 400: 5 400: —
Kronor 13 228: 13 228: 10
F. För kurser för äldre sjömän II.
. Lärarlön .................................. 2 259: 40 2 259: 40 . Underhåll och förbrukning av undervisnings- materiel 200: 200: -— . Sjukvård och olycksfallsersåttning 40: 50 40:50 . Stipendier 1 800: —— 1 800: -—
Kronor & 299: 90 4 299: 80 Totalt Kronor 138 509: 70 121 582: 45 16 927: 25
Bilaga 2 till bilaga 11].
Detaljkostnadsberäkningar. Årskostnader.
Löner för rektor och lärare. Ortsgrupp D.
För båtbyggare samt för den praktiska undervisningen för sjömän i kurserna 1—3 äro lärarlönerna baserade på centrala verkstadsskolornas bidragsgrunder.
För övriga kurser samt för teoriundervisningen i alla sjömanskurser äro lönerna beräknade som för timlärare och för gymnastik som för lärare i gymnastik vid de tek- niska läroverken i enlighet med S. F. 787/1942.
Rektor.
Lönegrad IV med 10 tim. teori pr vecka, mot— svarande 350 tim. pr läsår ..................
Summa Kronor
A. Bålbyggare. 1 kurs a 15 elever. Lärare i bätbyggnad 101/' män. tjänst Teoriundervisning 8 t/v a 150:— .............. Gymnastik (gemensam undervisning)
3 t/v = 1/, x 135 t. a 4:70 .................. Statsbidrag = 1 lärarlön ......................
Summa Kronor
B. Sjöman. 3 kurser a 15 elever (nr 1—3).
Lärare i sjömanskap, 9 man. tjänst ............ » » motorlära, 101/, män. tjänst » » matlagning, 9 » » » elektroteknik, 3 » Timlärare i teori med 3x360= 1080 tim/är minskat med 12 tim. föreläsningar och med rektors teori 350 tim. = 1 080 -— 12 —— 350 = 718 tim. a 6: 45 ................................ Föreläsningar 12 tim. a 20:—- kr. ..............
Gymnastik (gemensam undervisning) 3 tim./vecka = 11], x 135 tim. a 4:70
Summa Kronor
C. Fortsättningskurser för sjömän (nr 4—5).
2 kurser nr 4 a 15 elever samt 1 » » 5 » 15 »
Timlärare i teori 588 tim. ä 6: 45 .............. Föreläsningar 12 tim. a 20:— ................
Summa Kronor
D I. Kurser för äldre sjömän i åldern 18—30 år nr I. 2 kurser om 3 män. a 15 elever.
Timlärare i teori och praktiskt arbete 2X486 tim. a 6:45 ................................ Gymnastik, simning och livräddning 2x38 tim. a 4: 70 Föreläsningar 2x12 tim. a 20:—
Summa Kronor
Totalt Staten
Landsting
6 269:
357: 480:
7 106:
40 20
00
D 11. Kurser för äldre sjömän i åldern 18—30 år nr I I.
1 kurs om 2 mån. är 15 elever.
Timlärare i teori och praktiskt arbete 308 tim. a 6:45 Gymnastik, simning och livräddning 24 tim. ä 4: 70 Föreläsningar 8 tim. a 20: — ..................
Summa Kronor
Fastigheternas löpande utgifter, sedan nytt elev- hem och båtbyggeri uppförts men ej verkstads- skolebyggnadcn ombyggts.
Hyra för verkstadsskolebyggnaden Hyra för elevhemmet, Kungsgatan 4 Hyra föridrottsplan Uppvärmning av lokalerna .................... Belysning .................................... Städning .................................... Brandförsäkring ..............................
Summa Kronor
Underhåll och förbrukning av undervisnings- materiel.
A. Båtbyggare, 15 st. a 70:— ................ B. Sjöhän, kurs 1—3, 45 st. a 70:— .......... ('.. Fortsättningskurser nr 4—5 (15 veckor av 45), 15 st. ä 1/3 av 70.—
DI. Äldre sjömän, kurs I (2X3 mån. av 101/,) 15 st. ä 6i10,5x70:—— = 40: — D II. Äldre sjömän, kurs II (2 mån. av 101/,) 15 st. a 2/10, 5x70: — =13: 33 ..............
Summa Kronor
Kostnad för sjukvård och olycksfallsförsäkring. A. Båtbyggare.
Olycksfallsförsäkring 15 st. år 21:60 ............ Bidrag till medlemskap i sjukkassa 15 st. a 6:— Avgift för skolläkare 15 st. a (3 + 4) = 7: — Statsbidrag för sjukvård 15 st. a 10:—— ........
Summa Kronor
B. Sjöman. Kurs 1—3.
Olycksfallsförsäkring 45 st. a 16: 20 ............ Bidrag till medlemskap i sjukkassa 45 st. a 6:— Avgift för skolläkare 45 st. a (6 + 4) = 10: —— .. Statsbidrag för sjukvård, 45 st. a 10:— ........
Summa Kronor
C. Forlsäiiningskurser 4—5. Olycksfallsförsäkring 15 st. a (li/j. av 16: 20)=5: 40 Summa Kronor
Staten Landsting
D 1. Äldre sjömän. Kurs I. Olycksfallsförsäkring 15 st. a ”I" av 16:20 Summa Kronor
D 11. Äldre sjömän. Kurs II. Olycksfallsförsäkring 15 st. a ""/1, av 16:20 Summa Kronor
Administration.
Kontorsbiträde, kvinnligt ...................... Vaktmästare Olycksfallsförsäkring av lärare och tjänstemän .. Brandförsäkring av inventarier och materiel Annonser .................................... Trycksaker och skrivmateriel .................. Porto ........................................ Itesor ........................................ Telefon ......................................
Slalsbidrag.
Båtbyggare, 15 st a 100:—— .................... Sjömän, 1—3, 45 st a 100:—— .................. Fortsättningskurser, 4—5, 45 st a 20:— ........ Äldre sjömän, 45 st a 20:—— ..................
Summa Kronor
Stipendier.
Dessa komma att utgå efter de grunder, som riksdagen kan komma att fastställa. För att emellertid få en uppfattning om den ungefärliga storleken och fördelningen på de olika kurserna äro här upptagna de största belopp, som kunna komma att utgå enligt de grunder, som för närvarande gälla för centrala verkstadsskolor.
Totalt Staten
Landsting
Båtbyggare, 15 elever, 11 mån. a 60:— ........ Sjömän, kurs 1—3, 45 elev. 11 mån är 60:—. . .. lfcrtsättn. » 4—5, 15 » 31/2 » » » Aldre sjömän, kurs I, 15 » 6 » » »
| » » II, 15 » 2 » » »
Summa Kronor
9 900:— 29 700:— 3 150:— 5 400:— 1 800:—
49 950:—
9 900:— 29 700:— 3 150:— 5 400:— 1 800:—
40 050:—
Nyanskalfning av stadigvarande undervisningsmateriel.
Utrustning ! kökslokaler för utbildning i matlagning (15 elever).
Lokalerna omfatta kockkök, skafferi, 3 kabysser, kallkök, kylrum, matrum och städskrubb, sammanlagt 100 mg. Utrustning för kylrum 2 st vardera omfattande 8 ma, det ena för + 40—6o och det andra för + 20—4o samt kylskåp för kall- skänk, 1'5 m3 för + 40—60,
maskinell utrustning komplett .......................... 6100: byggnads- och isoleringsarheten för anläggningen ......... 1500: elektriska ledningar och vattenledningar till d:o .......... 100: 1 diskmaskin tripas FIII enkeltanks .................. 3650: 1 potatisskalmaskin 840:
elektrisk spis 6-platt ................................ 2 650:
» grytaggregat
Agaspis vedspis vispmaskin
elektrisk spis med slingerställ ........................
» bakugn för 4 plåtar ........................ 1 500: inventarieuppsättning av köksattiralj, kokkärl o. d. ........ 1 200: glas, porslin, silver och linne (ej specificerat) ............ 1 000: rostfri inredning i olika lokaler, omkring ................ 1500:
1 arbetsbänk med bakbord, bakskåp, mjölbackar m. m. .. 600: 4 arbetsbord (därav ett med kryddskåp och 3 med skivor av vitbok) ......................................... 500: 15 pallar ä 8 kr. ...................................... 120: 1 kateder med hurts och stol .......................... 175: 3 köksskåp .......................................... 450: 1 tvättställ 100: div. hyllor och inredning i skafferi m. m. ................ 300: 1 svart tavla 120: 1 elektrisk köttkvarn 650: 1 » kaffekokare 550: 1 varmbord
29 605: div. oförutsett c:a ..................................... 1 995:
_em_:
Utrustning i demonstrationslokal för sjömän (15 elever).
m ."
motorfartygsmodell
motorskonaremodell
livbåtsmodeller med dävertar ..................... vätskekompass
torrkompass
relingslogg ...................................... pejlskivor
handlod lodmaskin
signalställ
NHMMH—Hg—pw
sextant demonstrationsanordning för ekolod ............... 100: radiopejlingsapparat typ Olin ..................... 1 425: radiomottagare parallellinjaler 48: transportörer 42: passare 60: fyrlistor, svenska 82: lots, svensk, del I——V ............................ 30: Nautisk årsbok .................................. 82: Afzelius, Sjölagen219: uppsättning sjökort .............................. 300: lärobok i navigation ............................. 104: lampor med anordning för morsesignalering ........ 150: motorvinsch 7" X 10" typ W 13% med pålmast, horn och hissverktyg ................................. 5 000: körbar modell av elstyrmaskin, skala 1 :5, c:a ...... 3000: » » » ångstyrmaskin, »
vuvvvvuvavvvuu
25 093: ' . oförutsett
Utrustning i arbetslokal för sjömän (15 elever).
20 . märlspikar för wire ............................ 8 märlprimar av hårt trä ......................... 10 små prickertar ................................. 6 » klädkylor 15 » segelhandskar .................................. segelnålar nr 14% och 15 samt segelkrokar .............. 2 st. stora hammare, 2 huggmejslar, 2 stora avbitartänger parallellmått för mätning av tågvirke, kauser och block- hakar, 2 mindre taljor med löpare, ett stycke av en järn- balk, 2 vantskruvar samt div. ......................
1 st. kompressorsaggregat utan motor .......... 550: 1 » motor 1 » färgspruta .............................. 155: 1 » färgtryckfat, 40 liters .................... 250: 2 » färgsugkoppar a 20:—— .................. 40: slangar och kopplingar ......................... 40: 2 » pneumatiska rosthammare a 125:— ...... 250: 1 » elektrisk rosthammare 1 » blåslampa 0 » rostskrapor ............................. 25: 0 » träskrapor 6 » rosthammare 4—6 » järnplåtar 1 » slipsten med ställning .................... div. penslar ................................... 50: skyddsglasögon, handskar, respirator ............. 56:
1 1
1 st. sicksacksömmaskin Singer typ 32—54 ............ 640: diverse ej specificerade verktyg ......................... 100:
3 560: diverse oförutsett ca 15 % av 3560:— .................. 540:
Utrustning i motorverkstad för sjömän (15 elever).
liten båtmotor (10 hkr livbåtsmotor) .................. mindre kylmaskin (kolsyre) .......................... 1-cyl. kallstartande 30 Hk Super-Skandia marinmotor typ 211 A med friktionskoppling och vridbar propeller, inkl. montage 1 elektrisk reservtändare till d:o ........................ 1 1-cy1. 3 Hk Skandia dieselmotor typ 71 DLS, inkl. montage modell av d:o Instrumentering och apparater för motorprovningar: 1 st. likströmsgenerator, shuntlindad 20 kW 1 140 r/m, 220 volt, vent. kapslad form E. med fri normal axeltapp och 1 st. shunt- motstånd 2 090: i par spännlinjaler ......................... 35: 1 st. voltmeter, 220 volt för mont. å tavla 78: 1 amp.meter, 50 amp. med ansl. för shuntar 142: shunt 100 amp. ........................ 12:
» 25 » 16: skjutmotstånd, 25 ohm. 13 amp, ........ 105: belastningsmotstånd, i skäpmodell med strömställare och anslutningsbultar å front- platta, avsedd för uttag å effekter från 12 —24'4 kW :— montage och div. kablar ................ 225:—
1 » indikator med anslutningsanordningar ..............
1 » Whorthingtonpump . .............................. 1 » Wierepump ......................................
div. ventiler m. m. såsom 1 modern säkerhetsventil, 2 st. olika ångreduceringsventiler, 1 st. injektor, div. mano- metrar m. m. .
1 st. elektrisk strålkastare (vattentätlampstrålkastare) komplett
div. oförutsett
Maskiner för undervisning i elektroteknik (15 elever).
(I: ,... . väggproviampor med sladdar, inkl. mont. ............ 30: komp]. ringledning för provning .................. 8: polprovare, lik- och växelström .................... 13: tachometer 8: transp. voltmeter, lik- och växelström, 0—130, 0—260 58:
» amp.meter, 0—10, 0—60 amp. .............. 63: isolationsprovare, Wee-Megger med väska .......... 210: 12-volts ackumulatorer år 100 Ah ............ 189: — 378:
[OHHHHt—lb—AM
Bosch bilgenerator, 12 volt ...................... sveisomformare, transp. 380 V 3-fas växelström till
60 volt likström, 15—120 amp. begagn. likströmsmotorer med pådrag ........ 125:— växelströmsmotor, 3-fas med startanordning och inst. 1 hk, 380 volt, 1400 mm (drivmotor för provning av
bilgenerator) . instrumenttavla av marmor c:a 60 X 100 cm med föl-
jande apparater:
1 st. l-fastransformator 1—250 volt ........ 132: 1 » likriktare till 24 volt .................. 160: tavelvoltmeter 0—60 volt .............. 34: iavelamp.meter 0—15 amp. laddningsampmeter 0—20—0 amp. skjutmotstånd, 25 ohm ................ reglerbart motstånd, 250, 150, 110, 70, 45, 35, 24, 18, 12, 9, 7 ohm ............ 130: 1 » huvudströmbrytare, 3 X 25 amp. ...... 15: 1 » valsströmbrytare 3 X 25 amp.
säkringar, omkastare och kopplingsmat. mont.
div. oförutsett ca 15 % av 4 299: 64 ......................
v-Au-Ay—t—p—r-AH—pnan—UNIONMMNNNNM
m m närv—
) » ) ) ) ) ) » » » ) J) » » » )) » » >) ))
Verkstadsutrustuiug för undervisning i elektroteknik (15 elever).
. borrsvängar
spiralborrar av 3/5", 1/2", %", 3/4", 7/3”, 1” . . . . bågfilar, 10" . bågfilsblad, 10” ............................ . rundfilar, 8"
plattfilar, 10" .............................. höjtänger för 11 mm:s B-rör
» » 13'5 »
» » 16 » skiftnycklar stor]. 83 ........................
el. lödkolvar 100 watt ...................... 21:
>> » 400 blåslampa lödkolvar .................................. undersökningsborr, 24" . böjfjäder, 152 mm ......................... » 18'6 » Skruvstycke ...................................
rörstycke för max. 283 mm .................... gängkloppa med styrhylsor 13'5—28'3 mm ........ gängback av 152, 18'6, 225, 283 mm ........... svängjärn ..................................... gängtapp av 152, 186, 225, 283 mm ............ läderväska för volt- och amp.meter ..............
galvanometer
:30 :30 :70 :64 :28 :76 :53 :88
28: 27: 11: 7: 4:56 5: 5 5
60 60 40 28
52 :06 :76 6: 16: 108: 38: 23: 18: 6: 2: 3: 24: 12: 12: 15: 39: 18: 17: 75:
34 96
mellan omformaren och tavlan ........................ 250: —— 782: 41 Div. oförutsett ca 15 % av 782:41 ...................... 117:59 9003»— Verkiygsutrusfning för undervisning i elektroteknik (15 elever). 15 st. provlampor 12—220 volt . ........................ 80:— 15 » sidavbitare 5" . .................................. 73:— 15 » linjetänger 8" . .................................. 100:— 15 » flacktånger 4" .................................. 33:— 15 » kuhlotänger 7 mm . .............................. 80:—— 15 » Moraknivar med slida 200 mm .................... 26:— 15 » tumstockar, trä .................................. 36:— 15 » modellborr med skaft ............................ 13:—— 15 » skruvmejslar, 150 )( 9 mm ........................ 26:— 15 » hammare . ...................................... 1081—— 15 » blixtdornar för kuhlo ............................ 66:— 15 » skiftnycklar nr 81 ................................ 80:—— 721:— Div. oförutsett ca 15 % av 721:— ...................... 109:— 830:—m
Gemensam utrustning för undervisningen.
Filmbilder ............................................ 100: _ Div. fysikaliska undervisningsapparater .................. 600: —— » kemisk undervisningsmateriel ...................... 400: _ Materialförråd för demonstration ........................ 300:— Ritningar på båtar av div. slag .......................... 600: _ Ritningar på motorer av div. slag ........................ 250: —_ 2 250: —
Div. oförutsett ca 15 % av 2250:— _____ 350:—— 26003”
Utrustning för övningssegling. 6 st. öppna övningsbåtar 45 meters längd med ca 8 m2:s segel ........ 5 000: f — Nyanskaii'ning av inventarier. Inredning 1 verkstäder för båtbyggare. Inredning av demonstrationslokal för sjömän. Div. hyllor och fack .................................. 200:— 1 st. trasselburk och 1 sopkärl av plåt ................... 58: -— 1 » svart tavla ...................................... 120: ——
378:— Div. oförutsett ca 15 % av 378:—— ........... . .......... 72:— 450:——
ca 15 m arbetsbänkar med lådor a 30:— ................ 450:— 1 st. svart tavla 120:— 1 » sopkärl av plåt .................................. _
Div. oförutsett ca 15 % av 603:—— ......................
Inredning av verkstadskontor till do.
1 st. skrivbord
2 » stolar 1 » skåp Spegel och mindre inventarier ..........................
390: _l
Div. oförutsett ca 15 % av .390:— ...................... 60:: 450:—
Inredning 1 motorverkstaden.
Arbetsbånkar av plåt med lådor, 4 st. a 100 kr. .......... 400: 16 m filbänk med lådor a 30: —- ........................ 480: 1 st. svart tavla 120: Div. hyllor och skåp ....... . . . . ....................... 300: 1 st. trasselbehållare 25: 1 » sopkärl av plåt ................................ .. 33: Inredning av oljeförråd (i verktygsrum) ................. 100:
Div. oförutsett ca 15 % av 1458:—— ....................
Inredning av verkstadskontor till do. 1 st. skrivbord 200: 2 » stolar 40: 1 » skåp 100: Spegel och mindre inventarier .......................... 50:
390: Div. oförutsett ca 15 % av 390:——- ...................... 60: 450:—
Elektrisk armatur ................................................ 3 500: _.
Utrustning av elevhem.
& För eleverna. 10 st. matbord a 30:——— 300:— » 35:-— » till teorisal för kockar a 20:— .......... 120:— katederbord med lådor ......................... 150:— matsalsstolar & 8:—— 600:— D 802— katederstol 10: — 48 turistsängar, inbyggda, a 25:— .................. 1 200:— 24 byråer av furu i 45:— ........................ 1 080:—
231—916436 1 6 1 75 8 1
nuovo—vv—
elevrumsbord av furu a 20:— ................... 240: stolar a 8:—— 384: gardiner år 20:—- .............................. 440: madrasser a 25:— 1200: filtar år 17:50 1 680: underkuddar a 5: 50 ............................ 264: kuddar 51 7:50 ................................ 360: lakan (3 byten) '
örngott (3 byten) : 300: toiletthanddukar ä 1:25 625: väggskydd a 5:—— .............................. 480: borddukar till elevrummen & 5:— .............. 240:
vsvvuvvuvtvu
För husmor.
. säng med resår och madrass ....................... 275: byrå 175: skrivbord ..................................... . . 150: nattduksbord ................................... . 75: stolar 140: runt bord 60: toilettbord 125: fåtöljer 150: sidebord 350: soffa, klädd ........... ' .......................... 400: golvmattor 300: luft gardiner ..................................... 50: el. armaturer (II på.
wNMHl—MHHW-b—lb—Hb—A
vUUvUUUUUVVU
För kokerska.
. säng med resår och madrass ....................... byrå skrivbord nattduksbord runt bord stolar golvmatta luft gardiner ....................................
Bilaga IV.
Kursplaner för vissa yrkesbetonade kurser.
Yrkesbetonad kurs Typ 1 för däckspersonal.
Kursen omfattar 8 veckor med cirka 42 timmar i veckan och inalles sålunda cirka 330 timmar.
Sjömanskap Sjömansslöjd
Båtkunskap (livbåtsövningar) ............................... Materielvård och varukännedom ............................ Matematik ................................... . ............ F örfattningskunskap 30 Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall . . 20 Simning och livräddning ................................... 10 Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar ................ 12
Summa 330
Yrkesbetonad kurs Typ 2 för däckspersonal.
Kursen omfattar 8 veckor med cirka 36 timmar i veckan och inalles sålunda cirka 290 timmar. Navigation och sjömanskap ................................ 68 Sjömansslöjd 50 Matematik ................................................ 50 Svenska språket .......................................... 50 Författningskunskap ....................................... 30 Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall . . 20 Simning och livräddning ................................... 10 Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar .............. 12
Summa 290
Yrkesbetonad kurs Typ 1 för maskinpersonal.
Kursen omfattar 8 veckor med cirka 42 timmar i veckan, inalles sålunda cirka 330 timmar.
Maskinkunskap, läskurs .................................... 50
» praktiska arbeten .......................... 130 Båtkunskap (livbåtsövningar) ............................... 28 Matematik ................................................ 50 Författningskunskap ....................................... 30 Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall .. 20 Simning och livräddning ................................... 10 Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar ................ 12
Summa 330
Yrkesbetonad kurs Typ 2 för maskinpersonal.
Kursen omfattar 8 veckor med cirka 36 timmar i veckan och inalles sålunda cirka 290 timmar.
Maskinkunskap, läskurs .................................... 32
» praktiskt arbete ............................ 86 Matematik 50 Svenska språket Författningskunskap Personlig hygien och hälsolära samt första hjälp vid olycksfall .. 20 Simning och livräddning ................................... 10 Ämne eller ämnen efter fritt val, föreläsningar ................ 12
Summa 290
Förslag till handbokssamling för fartyg.
. Skrifter av allmänt och blandat innehåll. Almanack för alla ........................................... ' Norstedts uppslagsbok. 2 uppl. 1942 ..........................
. Religion.
Nya testamentet. Torde erhållas gratis. Psalmboken
. Uppfostran och undervisning., Hur utbildas man till sjöbefäl? 1—2. 1941. Torde erhållas gratis. Jeansson, A., Hur man ordnar och förbättrar sin ekonomi. 3 uppl. 1933 -- Skolor och stipendier. 2 uppl. 1938 ................................
. Språkvetenskap. Bergener, C., Brush up your English. 2 uppl. 1943 .................. Blomgren, S., Lärobok i engelska för navigationsskolorna. (Maskinist- avd.) 1926 ............................................... inb. Blomgren, S., Lärobok i engelska för navigationsskolorna. (Navigations- avd.) 1926 ............................................... inb. Kirchhein—er, K., 100 lektioner i tyska. 2 uppl. 1940 .............. » Nyrop, K., Lärobok i spanska. 2 uppl. 1932 .................... » Wellander, E., Hur man skriver svenska. 1941 ...................... Holmberg, J., Tysk—svensk ordbok. 1940—42 .................. inb. Nöjd, R., Engelsk-svensk ordbok. 1939—42 .................... » Ordlista över svenska språket. 8 uppl. 1942 .................... » Vising, J., Fransk—svensk ordbok. 2 uppl. 1940 ................ » Åkerlund, A., Spansk-svensk ordbok. 1942 .................... » Östergren, O., Våra vanligaste främmande ord. 18 upp]. 1941 . . . . »
H ”P””??? Edt"???
. Geografi.
Diercke, C., Skolatlas. 5 uppl. 1938 .......................... » 8: Furuskog, J., Vårt land. 1943 ..................................... 31: Våra sjökort. 1927 .............................................. 2:
. Samhälls- och rättsvetenskap (med nationalekonomi och statistik). Aldén, G. A., Medborgarens bok. 1—6. [Ny uppl.] 1944. Tills. 3 bd, inb. 25: Cohn, H. O., Vem hjälper, vem råder? 1943 .................... » 5: Groth, G. S., Groths formulärbok. 2 uppl. 1941 ..................... 3: De politiska åskådningarna. 2 uppl. 1936 ...................... inb. 3: Sjölagen. Sista uppl. 18:
» 5:
P. Teknologi.
Bergström, C. A., Fartygsmaskiner. 1—3. (1—2) 4 uppl. (3) 2 uppl.
1942—43, 1931 inb. tills. Blomgren, S., Lärobok i maskinlära. 2 uppl. 1941 .............. inb. Blomgren, S., & Dahlberg I., Radiopejling. 1931 .................... Christofferson, V., Lärobok i elektroteknik. 1931 ................ inb. Holmgren, M., Radioteknisk handbok. 1—2 (1) 4 uppl. 1943, 41 tills. Nilsson, N. G., Sjöfart och skeppsbyggeri. 1939 ................ inb. Roos, P. G. E., Maskinkunskap för sjöfolk. 1934 .............. kart. . Ekonomi (med industri, handel och kommunikationer).
Blomgren, S., Lärobok i navigation. 1935 ...................... in—h. Blomgren, S., Lärobok i sjömanskap för navigationsskolorna. 3 uppl. 1932 inb. Blomgren, S., Nautiska tabeller. 1932 .......................... » Blomgren, S., Ny saml. uppgifter i matematik, fysik, skeppsbyggeri och maskinlära, 1—4. 1937 .................................... tills. Blomgren, S., & Nilsson, B., Engelsk-svensk och svensk-engelsk ordbok 1939 inb. Collinder, P., Från» Noaks duva till gyrokompassen. 1943 ............ Nautisk årsbok inb. Stenfelt, G., Svenskt nautiskt lexikon 1920 ................ antikv. pr. Svensson, S., Handbok i sjömansarbete. 1941 ......................
. Matematik.
Nydell, S., & Anderberg, P. F., Matematik för navigationskolor. 1—3. tills. kart.
. Naturvetenskap.
Tamm, N., & Wallenquist, Å., Amatörastronomen. 1942 .......... inb. Ångström, A., Meteorologi. 1935 ..................................
. Medicin. Nilson, G., Hälso- och sjukvård till sjöss. 1938 ......................
Kronor
Aygår 20 % rabatt 91: Kronor 367:
Tillkommer bindningskostnad för 14 bd 42:
Summa kronor 409:
Korrespondenskurser.
Bilaga - VI.
Exempel på tillgängliga korrespondenskurser hämtade ur förteckningar tillhanda- hållna av tre större korrespondensinstitut: Brevskolan och NKI-skolan i Stockholm samt Hermods Korrespondensinstitut i Malmö, i tabellen betecknade med respek— tive B, N och H. !
Pris för
enskifd studie-
cirkel cirkel
pr delt. kr.
stude-
rande prdelt.
kr. kr.
lärar—
Språk:
Praktisk kurs i svenska språket. Råttskrivning. Svenska språkets form- och satslära. Skilje- teckenslära ............................... Grundkurs i svenska språket .................
D | ) ) Råttskrivnings- och skiljeteckenslära .......... Rättskrivningslära ........................... )
Uppsatsskrivning ............................ Praktisk uppsatsskrivning .................... Grundkurs i engelska språket ................ Engelsk Skrivkurs ........................... Engelska språket ............................
» » (för cirklar, del av föregående)
Engelsk snabbkurs .......................... Tysk snabbkurs ............................ . Grundkurs i tyska språket ................... Spanska språket ............................
» » (för cirklar, del av föregående)
Sociala och föreningstekniska ämnen: Grundkurs i bokföring ....................... » i » Bokföringens teori ........................... Fackföreningsbokföring ...................... Dubbel bokföring med föreningsbokföring ..... Nationalekonomi (med grundbok) ............. |) » ............................ Statskunskap ............................... » (med samhällslära) .............. D Kommunalkunskap (för landskommuner) ....... » (» stad) ................. » ......................... Svensk socialpolitik (med grundbok) .......... Sociallagstiftning och socialt arbete ...........
gift än för annan cirkel.
N B H N B H B H B B H H N N B H H
B N H B H B H N B H N B B N B N
bdb-AH
H CDOOQOOQOMCDQGOOOOUTQbUW
184 164 300
88 124 195 170 300 176
65 565 275 320 656 215 560 200
120
88 200 128 204 336 132 356 240 300 120 21 8 233 156 300 160
16: 11: 27: 16: 27: 24: 25: 43: 24: 30: 18: 18: 22: 25: 20: 18:
p.;
... 5959995935 N
50 50 50 50 50 50
H 9”?S?$?999?
b-l
v-u-A H ?H'å???='$9$999?999595:?$ lllllllälllllälll
H
p..-
1 Priset avser i detta fall att deltagarnas svarsuppgifter insändas gemensamt men gran- skas var för sig. Denna möjlighet för flertalet Hermods- och NKI-kurser mot högre av-
lgglllälllllllll
Pris för
enskild studie- lärar- stude- cirkel cirkel rande kr.
pr delt. pr delt. kr. kr.
Samhällsorienterin g .......................... Skattelagar och självdeklaration .............. Sj älvdeklaration ............................. Arbetarskyddslagstiftning ....................
» Föreningskunskap ........................... Förenings- o. mötesteknik ....................
| ) Mötes- o. sammanträdesteknik ................ Fackföreningskunskap ....................... Avtal och förhandlingar om arbetsvillkor ...... Fem kvällar kring ett problem (alkoholfrågan)..
Tekniska ämnen:
Grundkurs i matematik ...................... Algebra .................................... Matematik .................................. . Aritmetik .................................. Råknestickans användning1 ................... | ) Praktisk räkning ............................ Grundkurs i formelräkning och trigonometri. . . Översikt av begrepp ur algebra och trigonometri Grundkurs i fysik och kemi .................. Fysik ...................................... Praktisk fysik .............................. Motorlära .................................. Förbränningsmotorer ........................ & Allmän maskinlära .......................... Beskrivande maskinlära ...................... » ! Elektricitetslärans grunder ................... Elektromaskinlärans grunder ................. Elektricitetslära ............................. ) Ångpannor ................................. | Kust- och skärgårdsnavigation ............... Sjömanskapets grunder (för inträde i styrmans- klass) .................................... Geografi (för inträde vid navigationsskola) .....
H N B B H N B N H
H H
thlWCHOOOOQUlUlQDQä-"h
HHl—IH WNHOHQ
H moqmwwwqm H ...
0000. COOMNIOOWUCDOOLHCDQ
HH
238 285 172 226 218
57 64 110 240
72 32 131 104 241 155 367 208 375 208 160 150
95 190 128 300 188 250
52 64
40: ——
18: 16: 16: 16: 24: 25: 25: 11: 16:
7: 13:
16: 28: 20: 25: 25:
9: 10: 20: 25: 10:
4: 16: 13: 25: 16: 37: 23: 35: 25: 14: 16: 10: 20: 16: 30: 31: 40:
10: 12:
3: — 10: —- 50 50
mwmwwqoooommmmeo NNwNmU'U'C-l'åww
??????9599
HH ww ?aeeaweaseeeeaeee
:50 :50
1 Räknesticka ingår ej i priset. Lämplig övningssticka kan erhållas till ett pris av c:a 9 kr.
Bilaga VII.
Beräknade utgifts- och inkomststater för sjömansskolor vid yrkes- skolorna i Göteborg, Hälsingborg och Kalmar.
Beräkningarna utgå från vissa framräknade siffror för en motsvarande skola i Stockholm men med omräkning av lönekostnaderna med hänsyn till respektive städers placering i dyrortshänseende, vad timläraravlöningarna beträffar med till- lämpning av bestämmelserna i kungörelsen den 5 september 1942 (nr 787) såvitt angår sådana lärare vid de tekniska läroverken. För års- eller månadsanställd per— sonal beräknas avlöningarna med utgångspunkt från följande från Kungl. Social- stymlsen under hand erhållna jämförelsetal: Stockholm 1 000, Göteborg 935, Häl- singborg 880, Kalmar 866.
Till jämförelse återgivas även siffrorna för Stockholmsskolan.
Stock- _ Hälsing- holm Göteborg borg Kalmar
I-ort G-ort E-ort E—ort Utgifter.
Arvode till föreståndare ............ . ......... 3 000 2 805 2 640 2 598 1 årsanställd lärare .......................... 7 156 6 691 6 297 6 197 2 de ........................................ 14 313 13 382 12 594 12 394 1 under tre månader anställd lärare .......... 1 950 1 824 1 716 1 689 3 do ........................................ 5 850 5 472 5 148 5 067 timlärarei maskinkunskap, 192 timmar a Kr. 7:60 för Stockholm, 7:15 för Göteborg och6:70 för Hälsingborg och Kalmar ................ 1 459 1 373 1 286 1 286 timlärare i matematik, svenska och engelska språ- ken, 642 timmar 'a Kr. 7:60, 7:15, 6:70 och 6:70 4 879 4 590 4 301 4 301 timlärare i yrkesräkning m. m. för kockelever, 74 timmar 51 Kr. 7:60, 7:15, 6:70 och 6:70 ...... 562 529 496 496 timlärare i författningskunskap, 224 timmar a Kr. 7:60, 7:15, 6:70 och 6:70 ................ 1 702 1 602 1 501 1 501 timlärarei hygien (sjuksköterska), 272 timmar å Kr. 5:53, 5:21, 4:88 och 4:88 .............. 1504 1 417 1 327 1 327 timlärare isimning och livräddning, 141 timmar a Kr. 5:53, 5:21, 4:88 och 4:88 ................ 780 735 688 688 timlärare i gymnastik, 185 timmar å Kr. 5:53, 5:21, 4:88 och 4:88 ........................ 1 023 964 903 903 föreläsare i hygien, 68 timmar a Kr. 20:— . . .. 1 360 1 360 1 360 1 360 föreläsare i allmänna ämnen, 76 timmar a Kr. 20:—— 1 520 1 520 1 520 1 520 avlöning åt vikarie under sjukdom ............ 800 800 800 800
Summa Kronor 47 858 45 064 42 577 & 127
förhyrning av gymnastiksal .................. 492 492 492 492 underhåll och förbrukning av undervisningsma- teriel o.d. 6 200 6 200 6 200 6 200 sjukvård av elever samt avgifter för obligato— risk olycksfallsförsäkring av eleverna ........ 1 149 1 149 1 149 1 149 övriga årliga kostnader (administration m.m.). . 38 634 38 634 38 634 38 634
Summa Kronor 94 333 91 539 , 89 052 88 602
Inkomster. Statsbidrag.
till avlöning åt föreståndare och lärare ........
till förhyrning av gymnastiksal till underhåll och förbrukning av undervisnings- materiel o.d. ................... ' ........... till sjukvård av elever samt avgifter för obliga- torisk olycksfallsförsäkrlng av eleverna ...... till övriga kostnader för driften ..............
Summa Kronor
Övriga inkomster.
att av skolans huvudman tillskjutes ..........
Summa Kronor
Göteborg G-ort
Hälsing- borg E-ort
Kalmar
E-ort
Bilaga VIII.
Engångsutrustning och förbrukningsmateriel för yrkesbetonade kurser för maskinpersonal.
Engångsutrustning.
s.t fältässjor smidesstäd å c:a 25 kg. smideshammare . slägga (större)
» (mindre) skaftmejslar smidesstänger städkubbar . vattenpytsar ..................................... . .......... motordriven slipskiva skruvstycken . stocksax (för plåt) .......................... handsax » bågfilar motordriven borrmaskin . handborrskaft uppsättningar gängvelktyg (älg” —1 ]4") filklovar småtänger smörjkannor (små) .. hammare (olika storlekar samt pen- och kulhammare) .......... planskiva 500 )( 400 mm, vikt 54 kg riktlinjal anslagsvinklar stickcirkel krumcirkel . fotcirkel skjutmått ...................... . stålmätstickor (12”) . stålmåltband (2 meters) ritnålar körnare (olika storlekar) lödkolvar (olika storlekar) lödlampor uppsättning rörgängverktyg (1”—-1/4") ........ . ............... rörtänger (olika storlekar) ........................... . ....... rörskärare skiftnycklar (olika storlekar) ........................ . ....... sats huggpipor (”I.,/' —1/4”) st. saxar
uvvuvguvvuvvvva
vavvuvvvmvvvvvvv
2 4 4 1 1 2 8 4 4 1 4 1 1 2 1 2 2 2 8 2 8 1 1 4 1 l 1 2 4 2 2 4 4 2 1 4 1 5 l 2
01 |— . packningsknivar packningskrats .............................................. gjutskopa .................................................. gjutform för babbitslager (beställes) pansarfilar ................................................. trekantskavstål planskavstål ................................................ smörjrandsmejslar 1 mikrometer 1 liten sjöångmaskin .......................................... 2 000: 1 » båtmotor 2 » begagnade lager med axel .................................... 200: Diverse begagnade ventilbus, flänsar och rördelar .................... 200: 2 1 1 1 2 4 4 4
avv—tv.....vu
Summa kronor 5 265:
Förestående utrustning är beräknad för kurs, som anordnas vid sjömansinstitut eller däremot svarande inrättning av mera permanent karaktär. Beträffande annan yrkesbetonad kurs för maskinpersonal avses motordriven slipskiva och motordriven borrmaskin skola ersättas av handdriven slipskiva (kr. 30: —) och handdriven borr- maskin (kr. Sö:—). Dessutom bör i stället för planskiva 500 )( 400 mm, vikt 54 kg, kunna användas dylik skiva 400 )( 300 mm, vikt 27 kg (kr. 99:-—). Med hän- syn till transportsvårigheterna torde icke kunna ifrågakomma att utrusta dylik kurs även med ångmaskin. Kostnaderna för materielutrustn—ing för kurs av sist nämnt slag skulle alltså inskränka sig till 2 799 kronor.
Förbrukningsmateriel.
8 st. ansatsfilar (olika storlekar)
8 » halvrundfilar » 8 » rundfilar 30 » babbits
Diverse löd-, slip- och packningsmaterial .............................. 200: Verktygsstål Träkol
Summa kronor 425:
* Priset beräknat för en begagnad maskin och vissa ändringsarbeten å denna.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid. Skrivelse till departementschefen .......................................... 3 I. Utredningens direktiv m. m. ................................. 5
II. Det moderna svenska folkbildningsarhetet ...................... 10
Uppkomst och utveckling 5. 10. —- Nuvarande läge 5. 11. — Den populär- vetenskapliga föreläsningsverksamheten s. 12. —— F lyttande folkhögskolekur— ser s. 14. _ Folkbiblioteksväsendet s. 15. _— Svenska sjömansbiblioteket s. 19. -— studiecirkelverksamheten s. 27. — Radion s. 28. —— Korrespon- densundervisningen s. 28. — Folkhögskolorna s. 29.
Den lägre yrkesutbildningen för vissa näringslivets områden och för sjömansyrket .............................................
Yrkesutbildningen för hantverk och industri samt handel ...... Den statsunderstödda lägre lantbruksundervisningen ........... Den statliga och statsunderstödda lägre skogsundervisningen. . . Statsunderstödda utbildningsanordningar för fiskare .......... . Anstalter för utbildning inom sjömansyrket .................. .
En ettårig yrkesbestämd fortsättningsskola i Göteborg i anslutning till sjö— fart och navigation s. 66. —— Den lägre befälsutbildningen s. 66. — Ut- bildningen av skeppskockar s. 73. — Utbildningen av radiotelegrafister s. 76.
. Lagstiftning och välfärdsanordningar m. m. beträffande sjöfolk. . ..
Några uppgifter till belysning av sjöfartens betydelse för landet 5. 77. —- Lagstiftning s. 78. — Gällande fordringar för utövande av sjömansyrket s. 79. — Sjömanshusen och deras verksamhet 5. 80. — Handelsflottans pensionsanstalt s. 82. -— Svensk konsuls befattning med sjöfolk i vissa hänseenden s. 84. — Betalningen av hyra samt vissa uppgifter från post- sparbanken s. 86. —— Sjöfolkets utskyldsbetalning s. 89. — Viss skatte- frihet för sjömän s. 90. -—- Billigare biljettpris för sjöfolk vid resa å järnväg s. 90. _— Sjömansvärden: verksamheten i utlandet s. 91; verksamheten i hemlandet s. 97. — Sjömanshem i vissa svenska städer s. 102. —- Sjö- mansutredningen av år 1931 och därav föranledda åtgärder 5. 103. —— För- eningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar s. 104. »— Nykterhetspropagandan bland sjöfolket s. 105. —— Internationella åtgärder 5. 106. -
Statistik angående sjömännen och handelsflottan ................ 111
Sjömanskårens storlek m. m. ................. ' .............. 111 Handelsflottans bemanning s. 112. — Handelsflottans användning s. 117. -— Fartygsuppläggningarnas omfattning under vissa år 5. 118. Åldersförhållandena m. 111. inom sjömansyrket ................ 119
Åldersfördelningen bland sjömännen s. 119. —- Inträdet i utrikes fart s. 121. — Avgången ur utrikes fart s. 122. —— Den årliga seglationstiden s. 124.
Kap. VIII.
Sjömännens arbets— och anställningsförhållanden ................
Bostadsförordningen s. 129. — Manskapets sammansättning och arbets— uppgifter 5. 131. — Sjöarhetstidslagen s. 133. — Mönstringsförhållandcn m.m. s. 135. _ Sjömansförmedlingen och törnsystemet s. 136.
Kommunernas med statsbidrag bedrivna kontantunderstödsverk- samhet bland arbetslösa. En redogörelse med hänsyn till sjöfolket. Sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa ........................... 1922 års »hjälpkungörelse» s. 139. —— 1933 och 1934 års »hjälpkungörelser» s. 142. —— Nu gällande grunder för statsbidrag till kommunernas arbets— löshetskostnader s. 147. -— Kursverksamheten enligt kungörelserna s. 147. —— Sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa s. 154.
Sjömansvårdens samt arbetarnas bildningsförbunds och svenska sjöfolksförbundets kursverksamhet fär sjömän ...................
Sjömansvården ............................................. Tiden till och med år 1936 s. 157. -— Utvecklingen efter år 1936 s. 163. Arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbundet . Åren 1932—1936 5. 164. —— Utvecklingen efter år 1936 s. 179.
Vissa tidigare framställningar och yttranden samt därav föranledda åtgärder. Uttalande av riksdagen 1943 .........................
Sjökaptenen A. Myrtins framställning och däröver avgivet yttrande av Sveriges allmänna sjöfartsföreuing s. 188. —— Sjömän och fiskare ofta sam- ma personer; vissa framställningar avseende utbildning av fiskare s. 191. -— Framställning av arbetarnas bildningsförbund och svenska sjöfolksförbun- det den 15 november 1933 s. 193. — Förnyad framställning av förbunden i oktober 1936 s. 196. —- Lantbruksstyrelsens utredning år 1938 och därav föranledda åtgärder s. 196. —- Framställningar av Sveriges redareförening m.fl. sjöfartsorganisationer i december 1942 samt av svenska kyrkans sjö- mansvårdsstyrelse i februari 1943 s. 201. __ Riksdagen 1943 s. 203.
De sakkunnigas förslag ...................................... Sjöfolkets yrkesutbildning ................................... Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående inrättandet vid kommunal anstalt för yrkesundervisning eller central verkstadsskola av utbildnings- kurser för sjömän ( sjömansskola) samt angående statsbidrag för'ändamålet
Viss yrkesbetonad kursverksamhet samt frågan om omskolning av sjömän. som icke längre fylla föreskrivna fordringar i fråga om hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet samt syn och hörsel s. 224. '
Sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning ...............
Sjömansbiblioteket s. 226. — Kursverksamheten s. 230. — Studiecirklar s. 236. —- Instruktörer i hamnarna s. 241. — Centralledningen för bild- ningsverksamheten s. 242. — Folkhögskolorna i Grebbestad, Tyft och Gamleby s. 246. _— Föreläsningar i utländska hamnar s. 247.
Kostnadsbcrå'kningar och anslagsfrågor. Hemställan ............. Kostnaderna för inrättande och drift av sjömansskola vid kom— munal anstalt för yrkesundervisning eller central verkstadsskola Skola i Stockholm 5.252. —- Skolor i Göteborg, Hälsingborg och Kalmar
5. 255. — Skola i Lysekil s. 256. — Elevstipendier s. 258. — De totala kostnaderna s. 259. — Anslag för ändamålet för budgetåret 1945—46 s. 259.
Sid. 127
Kostnaderna i samband med föreslagna åtgärder till höjning av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning ...............
Svenska sjönmngbiblioteket s. 260. _ Kursverksamheten s. 262. —— Stu- diecirklar och enskilda studerande s. 264. —— Utbildning av lärare och studieledare för studiecirklar s. 264. — Instruktörer i hamnarna s. 264. -—— _Centralledningcn för bildningsverksamheten s. 265. — Föreläsningar i utländska hamnar s. 265. — Sammanfattning och anslagsberäkningar s. 265.
Hemställan av de sakkunniga ..............................
Bilagor.
Bil. A.
Bil. B.
Bil. B 1 Bil.
Bil.
»
L.;Ep'nmdp
wozs rs
*U H
P
Undervisning i navigation m. m. vid folkhögskolorna i Grebbestad, Tyft och Gamleby ............................................. Kursplan för vissa av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län an— ordnade kurser i navigation för bohuslänska fiskare ................ . Plan för kurs i navigation i Stockholms län hösten 1938 ............ Läroplan för yrkesbestämd fortsättningsskola i anslutning till sjö- fart och navigation Vid Göteborgs folkskolor ..................... Kursplaner för skepparklass och tredje maskinistklass vid navigations— skola i riket (fastställda den 16 juli 1931) ....................... . Föreskrifter angående omfattningen av fordringarna för Skepparexa-
men av 2:a klass .............................................. . P. M. angående vissa bestämmelser i befälsförordningen ...........
Undervisningsplan för kurs för skeppskockar vid Karlskrona stads lärlings— och yrkesskolor, fastställd den 6 maj 1933 ............... Undervisningsplaner för Göteborgs stads verkstadsskola för skepps- kockar och för yrkesavdelningarna för kockar vid centrala verkstads— skolorna i Sundsvall och Sandö ................................. . Statistiska uppgifter rörande i postsparbanken deponerade postspar-
banksböcker, utfärdade för sjömän .............................. Nordiska sjömanskyrkor och sjömansläsrum i utlandet ............ Förteckning över föreläsningar vid sjömanskyrkorna i Antwerpen 1941 och Danzig 1942 .......................................... Promemoria angående sjömanshemmen i Svenska hamnar ......... Manskapsbemanningen i medeltal per fartyg i vissa farter år 1931. . . . Vissa undersökningar angående förutvarande sjömäns val av yrke. ..
Studiecirklar bildade under tiden 17/9 1937—31/3 1938 a Vissa fartyg . Studiecirklar, som varit i verksamhet under tiden 1/4 1938—31/3 1939
a vissa fartyg ................................................. Foreningen til Sofartens Fremme's förslag till utbildning av danskt sjöfolk av manskapsgrad ........................................
. Plan över utbildningskurser för sjömän inom handelsflottan ..... . Kursomfattningen i de särskilda ämnena i kurser för däcks- och maskinpersonal, som avses i bilaga I .......................... Förslag till undervisningsplaner för verkstadsskolan i Lysekil. . . . Kursplaner för vissa yrkesbetonade kurser. . . ..................
321
335
. 340
357
, Sid. Bil. V. Förslag till handbokssamling för fartyg ........................ 359 Bil. VI. Korrespondenskurser ......................................... 361 Bil. VII. Beräknade utgifts- och inkomststater för sjömansskolor vid yrkes- skolorna i Göteborg, Hälsingborg och Kalmar .................. 363 Bil. VIII. Engångsutrustning och förbrukningsmateriel för yrkesbetonade kurser för maskinpersonal .................................... 365
