SOU 1946:12

Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m

N 4-0 ('?

oå (- - CUL"

(P( * IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012

STATENS”0FF*ENTI;IGA UTRED-NINGAR41946:12 " ECKLES[ASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

OM

TAN DLÄKARUTBILDNINGEN S ORDNANDE ,M. M.

Del I.

AVGIVET AV

1944. ÅRS TANDLÄKARUTBILDNINGSSAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1946

Statens offentliga *utredningar 1946

Kronologisk förteckning

Betänkande angående rundmdion i Sverige. Dess aktn- ella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet.

. Norstedt. 168 5. K.

Dödföddbeten och tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskniogen och dess förhål- lande vid olika former av förlossning.-tvära samt dess socialmedicinska och befolkningspoiitiska betydelse. AV 0. Gyllenswärd. Beckman. 115 R. S. . Betänkande med förslag till ändrade grunder för flott- ningslngstiftnineren m. m. nggström. 99 s. Jo. Betänkande med förslag angående uniformspliktens omfattning för viss personal vid försva1sväsenc1et.v. Petterson. 59 s. Fö. Betänkande om baiwnkosfnademas fördelning med för- slag angående allmänna bainbidiag m. 111. V. Petterson. 351 s . . . Betänkande om barnkostnaderuas fördelning med för- slag angående allmänna. barnbidrag 111. m." Bilagor. Beckman. 153 5. S.

Anm. Om särskild tryckort ej angiven,

stavarna. till det depaiwtement under vilket utredningen avgivits, t. ex. E.

departementet.

. Betänkande och förslag rörande åtgärder för all; be— gränsa antalet kontraktsanstiillt manskap inom krigs- makten. Beckman. 136 s. Fö. . 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag

9. 10.

1].

12.

till hoställsordning för folkskolans lärare m.m. Marcus. 146 s. Fi. 1945 års universitetsheredning. 1. Docentinstitntionen. nggström 62 9.14). Betänkande med förslag till omorganisation av vii”- och vattenbylvgnadsstyrelsen m.m. Kafalog- och Tid— skriftstryck. 2173 K. 1940 års skolutrédnings betänkanden och utredningar 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolnn. A. All— män del. Idun. 341 5. E. Betänkande om tand]äkarutbildningens ordnande 111. m. Del 1. Beckman. 216 B. E. '

är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok— = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruks- En'ligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars vitre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946: 12 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

TAN DLÄKARUTBILDNIN GEN S ORDNANDE M. M.

! I 0 M | ! 1

Del [.

AVGIVET AV

1 944 ÅRS TANDLÄKARUTBILDNINGSSAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1946

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [30 46]

IN N EHÄLLSFÖRTECKNING.

Sid. Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för ecklesiastikdepartementet ............ 5

Förslag om provisoriska åtgärder för tandläkarbristens hävande den 6 juni 1945 samt däröver avgivna yttranden ................................ 9 , Kungl. Maj:ts beslut den 10 augusti 1945 om intagning av 140 elever ; vid tandläkarinstitutet i Stockholm jämte nytt uppdrag till de sakkunniga 13 De sakkunnigas förslag av den 6 november 1945 samt däröver avgivna yttranden m. m. ............................................................ 14 ! Riksdagens beslut i fråga om inrättandet av två. nya tandläkarinstitut m. m. 20 ! Sammanfattning av utgångspunkterna för de förslag, som de sakkunniga ] avgiva i detta betänkande .................................................. 20

! Kap. 1. Av de sakkunniga tidigare avgivna förslag och framställningar m. m.. .. 9 E |

Kap. 2. Tillgången på tandläkare samt prognos över det framtida antalet efter

olika rekryteringsalternativ .................................................... 22 Behovet av tandläkare ...................................................... 22 ! Den nuvarande tillgången på tandläkare .................................. 27 ! Det framtida. antalet tandläkare efter olika.rekryteringsalternativ ........ 32 ; Sammanfattning .............................................................. 36 ! Kap. 3. Principiella synpunkter på tandläkarutbildningen ........................ 38 | Framförda förslag om tekniker," plombörer och hygienister ................ 39 ! Differentierad tandläkarutbildning ......... . ................................ 45 ! Utbildning av s. k. stomatologer ............................................ 46 Gemensam grundexamen för läkare och tandläkare ........................ 47

Kap. 4. Sambandet mellan studieplan för tandläkaruibildnirig och ett tandläkar- instituts planering, organisation m. m. ........................................ 50 Kap. 5. Tandläkarutbildningen i andra länder .................................. 55 Kap. 6. Den nuvarande studieplaner: och dess brister ............................ 65 Den nuvarande studieplanen ................................................ 65 Brister i den nuvarande studieplanen ...................................... 68 Kap. 7. De sakkunnigas förslag till ny studieplan .............................. 78 Den prekliniska undervisningens ordnande ................................ 79 Den propedeutiska och kliniska undervisningens ordnande ................ 81 Förlängning av studietiden .................................................. 92 De sakkunnigas förslag till studieplan ...................................... 95 Kap. 8. Övergångsbesltimmelser och provisoriska studieanordningar m. m ......... 112 Stockholmsinstitutet ........................................................ 112 Provisoriska anordningar i Göteborg eller Malmö .......................... 115 Studieanordningar motiverade av övergången till ny studieplan .......... 119

Sid. Kap. 9. De sakkunnigas förslag till nytt tandläkarinstitat ...................... 125 Det nya institutets förläggning m. m ....................................... 125 Det nya institutets byggnad m. m. ........................................ 129 Byggnadsbeskrivning ...................................................... 129 Planeringsbeskrivning .................................................... 130 Bruttokostnader för byggnaden .......................................... 134 Bruttokostnader för utrustning .......................................... 135 Bruttokostnader in. 111. för institutets drift .............................. 136 Statens nettoutgifter för det nya institutet och kommunernas erbju- danden .................................................................... 144

Kap. 10. Sammanfattning ...................................................... 152 Särskilt yttrande av ledamöterna Nordlander, Strömbeck och Wikblad ............ 159

Särskilt yttrande av ledamöterna Kjellgren och Pålsson .......................... 163

Särskilt yttrande av ledamöterna Nordlander och Wikblad ........................ 166

Bilagor: 1) Tabeller rörande antalet tandläkare .............................. 171 2) Specifikation av kostnader för åtgärder varigenom tandläkariu- stitutets i Stockholm kapacitet ht. 1946—ht. 1947 höjes från 120 till 140 elever 3) Kostnader för undervisning i och utrustning av provisoriska lo— kaler i Göteborg eller Malmö under kalenderåret 1947. (Kalkylerna uppgjorda av de sakkunniga den 6 november 1945) ............ 175 4) Förslag över kostnader för undervisning ioch utrustning av pro- visoriska lokaler i Göteborg eller Malmö under kalenderåret 1947. (Kalkylerna uppgjorda av tandläkarinstitutets i Stockholm lärar- råd den 12 november 1945) ...................................... 177 5) Approximativa kostnader för det nya institutets utrustning 179 6) Förslag till personalorganisation vid det nya institutet .......... 180 7) Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar nr 13/1946 .............. 185 8) Bihang till Malmö stadsfullmäktiges protokoll nr 24/1946 ...... 204 9) Begreppsförklaringar till facktermer .............................. 214

' Till Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet.

I beslut den 18 februari 1944 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande tand— läkarutbildningens organisation och därmed sammanhängande utbildnings- och lokalfrågor. På grund av detta bemyndigande tillkallades den 5 juni 1944 såsom sakkunniga numera t. f. universitetskanslern, professor emeritus Th. Engströmer, tillika ordförande, landstingsdirektören S. E. 0. von Hofsten, övertandläkaren B. S. T. Kjellgren, stadskamreraren K. E. Lindbärg, gene- ralfältläkaren O. Nordlander, professorn T. E. A. Petrén, professorn J. P. Strömbeck, professorn G. E. N. Westin samt tandläkaren Å. H. Wikblad. Efter vederbörligt bemyndigande tillkallades den 6 oktober 1945 ytterligare en sakkunnig, chefstandläkaren F. Pålsson. Till sekreterare åt de sakkun— niga förordnades den 8 juli 1944 t. f. andre kanslisekreteraren i ecklesiastik— departementet P. G. Malmberg samt, sedan Malmberg den 29 november 1945 erhållit begärt entledigande, från samma dag aktuarien N. W. A. Romberg.

De sakkunniga ha antagit benämningen 1944 års tandläkarutbildningssak— kunniga. *

I enlighet med de direktiv, som angivits i statsrådsprotokollet för utred- ningen, borde denna undersöka behovet av tandläkare samt utreda. möjlig— heterna att tillgodose detta behov samt ägna undervisningsplanerna vid tand- läkarinstitutet en allmän översyn och granskning. Det borde övervägas, huru— vida icke de inledande studierna borde utvidgas till att leda antingen till en gemensam förkortad medicine kandidatexamen eller också till en i vissa hänseenden modifierad sådan examen. Det borde vidare undersökas, i vilken utsträckning tillfälle kunde beredas de studerande att erhålla under- visning med tillhjälp av kliniskt material i för dem lämpade medicinska ämnen. Frågan om de nuvarande professurernas ämnesområden borde tagas under övervägande, varjämte förslag avgivas beträffande antalet profes- surer vid institutet och omfattningen av dessa samt organisationen av den biträdande lärarpersonalen. För undervisningen i vissa ämnen kunde en när— mare anknytning till ett undervisningssjukhus komma att framstå såsom nöd- vändig. Vid utredningen borde sambandet mellan undervisning och forskning be- aktas. Den svenska odontologien borde ha möjligheter att efter förmåga göra en insats också på det internationella området. De sakkunniga borde även

överväga, vilka organisatoriska åtgärder som borde vidtagas för att åt tand— läkarutbildningen giva en fullt högskolemässig karaktär. Härvid borde prö— vas, huruvida tillräcklig anledning funnes att inrätta en självständig hög— skola eller huruvida icke undervisningen med större fördel borde infogas i den medicinska fakultetsorganisationen. För vetenskaplig forskning särskilt intresserade tandläkare torde böra kunna fortsätta sina studier och avsluta dem med disputationsprov för vinnande av odontologie doktorsgrad. Det hade understundom föreslagits, att tandläkarundervisningen borde uppdelas på. två skilda institut. Ehuru skäl, särskilt ekonomiska, kunde anföras här— emot, torde det dock vara motiverat att spörsmålet upptoges till undersök- ning. Vilken organisatorisk lösning av problemen de sakkunniga än komme att föreslå, borde förslag till detaljerad organisationsplan och stadgar fram. läggas. Särskild uppmärksamhet borde ägnas åt frågan om säkerställandet av patienttillgången för undervisningen. Tidvis hade betydande svårigheter framträtt i detta hänseende. För frågans lösning vore av vikt, att läroan- stalterna finge en så central belägenhet på förläggningsorten, att den bekvämt kunde uppsökas av patienterna. Det framhölls såsom önskvärt, att en överens— kommelse träffades med Stockholms stad om att tandläkarinstitutet i lämplig omfattning omhänderhade folktandvården i huvudstaden. I utredningsupp- draget borde jämväl ingå att framlägga förslag till det slutliga ordnandet av tandläkarundervisningens lokalbehov. Ytterligare borde undersökas behovet av en statlig utbildning av tandsköterskor och tandtekniker.

Såsom första led i fullgörandet av sitt uppdrag framlade de sakkunniga i en i kap. 1 refererad skrivelse av den 6 juni 1945 till Herr Statsrådet vissa förberedande förslag till ökning av elevantalet för tandläkarutbildning. Kungl. Maj:ts beslut i ärendet den 10 augusti 1945, vilket för de sak— kunniga har haft karaktär av direktiv, innebar bland annat, att de sak— kunniga fingo i uppdrag att i samråd med medicinalstyrelsen utarbeta dels förslag till ett tandläkarinstitut i Malmö eller Lund dels till viss provi— sorisk undervisning (jfr s. 13). Uppdraget utvidgades sedan till att avse även Göteborg. I skrivelse den 6 november 1945 ha de sakkunniga vidare avgivit preliminära förslag för att åvägabringa denna ökning av tandläkarutbild- ningen, innefattande bland annat förslag om nyinfagning av tandläkarstu- derande redan i början av år 1946.

Den ståndpunkt riksdagen (skrivelse nr 602 år 1945) tagit till de spörs- mål, vilka aktualiserats av de sakkunnigas hittillsvarande framställningar och vilka förelagts riksdagen genom Kungl. Maj:ts proposition nr 381/1945, har självfallet i betydande utsträckning påverkat här föreliggande förslag.

Efter vederbörligt bemyndigande ha'följande personer kallats att stå till de sakkunnigas förfogande för överläggningar och samråd såsom experter, nämligen professorerna G. V. Backman, F. G. Blix, U. S. von Euler—Chelpin, R. S. Fåhraeus, E. G. Glimstedt, E. Hammarsten, F. Henschen samt G. P. E. Häggqvist, med vilka de sakkunniga den 16 december 1944 samrått beträf- fande studieplanen. Vid konferens den 9 februari 1945 ha de sakkunniga

vidare haft tillfälle att överlägga med de tillkallade experterna professorerna F. G. Blix, U. S. von Euler-Chelpin, E. Hammarsten samt G. S. Kahlson.

Med vederbörligt tillstånd ha ledamöterna av de sakkunniga ”Kjellgren, Petrén, Pålsson, Westin samt de sakkunnigas dåvarande sekreterare Malm- berg under tiden 4—5 april 1945 i Lund konfererat med företrädarna för de teoretiska professurerna vid universitetets medicinska fakultet. Därjämte ha ledamöterna av de sakkunniga Engströmer, Kjellgren, Petrén samt dåvarande sekreteraren Malmberg den 16 april 1945 i Uppsala konfererat med universi- tetets medicinska fakultet.

Ytterligare ha de sakkunniga haft förmånen att i fråga om aktuella pro- blem för tandläkarutbildningen få samråda med följande experter, nämligen hovtandläkaren H. Beyron, tandläkaren Th. Brandrup-Wognsen, tandläkaren, t. f. laboratorn G. Herulf, tandläkaren, biträdande läraren Y. Hildebrand, tandläkaren, med. lic. K.-.E Hogeman, generaldirektören J. A. Höjer, tand- läkaren, t. f. laboratorn A. Lundström, professorn O. Norberg, tandläkaren, t. f. laboratorn L. Strindberg, professorn G. Söderlund, professorn G. Thourén samt avdelningstandläkaren E. Welander. Därjämte ha de sakkunniga samrått med tandläkaren, byrådirektören A. B. Maunsbach såsom särskilt utsedd repre. sentant för medicinalstyrelsen.

Med biträde av tandläkaren, docenten G. Bremer, avdelningstandläkaren S. Linder och tandläkaren T. Lönnerblad ha ledamöterna av de sakkunniga Kjellgren, Pålsson och Wikblad i Malmö den 16 augusti 1945 under ledning av de sakkunnigas ordförande och i Göteborg den 18 augusti 1945 fört preli- minära förhandlingar med olika kommunala instanser rörande aktuella pro- blem i samband med förläggande av ett tandläkarinstitut till respektive städer samt senare utarbetat vissa förslag till ett sådant institut.

Efter vederbörligt bemyndigande ha de sakkunniga vid sammanträde den 22 september 1945 i Göteborg samt den 24 september 1945 i Malmö överlagt med olika kommunala instanser i samma frågor.

Ledamoten av de sakkunniga Petrén jämte såsom särskilt tillkallade experter arkitekterna N. G:son Friberg och E. Hawerman ha under tiden den 10—11 oktober 1945 i Malmö och— Göteborg studerat de förslag till provi- soriska anordningar, vilka av respektive kommun ställts i utsikt.

Med stöd av vederbörligt bemyndigande har ledamoten av de sakkunniga Petrén i studiesyfte företagit resa till Schweiz under tiden 26 oktober—4 november 1945 och där studerat tandläkarutbildningens ordnande vid de schweiziska undervisningsanstalterna.

Därjämte har ledamoten av de sakkunniga von Hofsten jämte de sakkun— nigas sekreterare Romberg haft ytterligare överläggningar med representan- ter för sjukhusdirektionerna samt kommunala förtroendemän i Göteborg den 19 december 1945 samt i Malmö den 20 december 1945.

De sakkunniga ha från professorerna E. Husted i Köpenhamn, I. Reich- born-Kjennerud i Oslo och E. Tammisalo i Helsingfors erhållit vissa för de sakkunnigas arbete erforderliga uppgifter med synpunkter på brister i

nuvarande studieplaner och önskemål för tandläkarutbildningen i respektive länder.

J ämlikt-vederbörligt bemyndigande ha arkitekterna N. G:son Friberg samt E. Hawerman tillkallats för utarbetande av erforderliga ritningar och kost- nadskalkyler beträffande det av de sakkunniga föreslagna nya tandläkar— institutet.

Den statistiska utredning angående tandläkarkårens framtida storlek, som av de sakkunniga åberopats i deras förslag av den 6 juni respektive 6 novem— ber 1945 och som även ingår i detta betänkandes andra kapitel, har utförts av filosofie kandidaten G. Almqvist och politices magistern B. Matérn.

För att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt de sakkunniga givna uppdraget ha på nådigste befallning överlämnats bland annat följande fram— ställningar:

dels en den 8 maj 1945 dagtecknad skrivelse från svenska tandläkare—säll- skapet och Sveriges tandläkarförbund med hemställan om upprättande av ytterligare ett tandläkarinstitut,

dels en den 16 oktober 1945 dagtecknad underdånig skrivelse från odonto- logiska föreningen med önskemål och synpunkter beträffande tandläkarut- bildningen,

dels en den 16 november 1945 dagtecknad underdånig skrivelse från norr- landskommittén med vissa synpunkter på tandläkarutbildningen.

De sakkunniga hemställa, att dessa remisser måtte få anses besvarade genom vad de sakkunniga anföra i detta betänkande. Remissakterna återgå.

Av olika omständigheter ha de sakkunniga icke blivit i tillfälle att i ett sammanhang lösa det frågekomplex, vilket förelagts de sakkunniga genom direktiven till statsrådsprotokollet av den 18 februari 1944 eller på annat sätt. De närmaste arbetsuppgifterna äro enligt de sakkunnigas åsikt att av- giva förslag till organisationsplan och stadgar för tandläkarinstituten samt utreda frågan om tandsköterskors och tandteknikers utbildning. De sakkunniga ha för avsikt att i särskild skrivelse framlägga konsekvenserna för stockholms— institutets vidkommande av i detta. betänkande framlagda förslag.

1944 års tandläkarutbildningssakkunniga få härmed vördsamt överlämna be- tänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. del I, i vilket särskilda yttranden ha avgivits av ledamöterna av de sakkunniga Kjellgren, Nordlander, Pålsson, Strömbeck och Wikblad.

Stockholm den 28 januari 1946.

THORE EN GSTROMER

ERLAND von HOFSTEN BIRGER KJELLGREN EJNAR LINDBÄRG OSKAR NORDLANDER TURE PETREN FILIP PÅLSSON J. P. STRÖMBECK GÖSTA XVESTIN ÅKE WIKBLAD

TVilhelm Romberg

Kap. 1. Av de sakkunniga tidigare avgivna förslag och framställningar m. m.

Förslag angående en ökning av antalet nya elever för tandläkarutbild— ningen från och med höstterminen 1945 avgåvos av de sakkunniga i skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 6 juni 1945. Såsom motivering för det vid denna tidpunkt avgivna förslaget angav majoriteten inom de sakkunniga, att den rådande bristen på tandläkare vore sådan, att det skulle vara synnerligen värdefullt om, redan innan definitivt förslag kunde fram- läggas, åtgärder skulle kunna vidtagas för en ökning av antalet årligen ut— examinerade tandläkare. De sakkunniga hade verkställt en statistisk utred- ning rörande såväl det totala som det effektiva antalet tandläkare, vilket vore behövligt, som ock det antal årligen utexaminerade tandläkare, som vore er— forderligt för att täcka detta behov. Preliminära resultat hade visat, att om- kring 150 å 160 tandläkare årligen borde utbildas. Det lägsta antal effektiva tandläkare, som vore önskvärt —— enligt de sakkunnigas åsikt omkring 4 000 — skulle härigenom kunna uppnås. De sakkunniga betonade, att det vore ound— gängligt att åtminstone ett nytt institut för utbildningen inrättades, varom ett enhälligt preliminärt principbeslut hade fattats. Ett tillfredsställande för- slag till ett nytt institut kunde emellertid icke framläggas, förrän slutgiltig ståndpunkt tagits till den prövning av den kvalitativa sidan av tandläkarut— bildningen, som vore en av de sakkunnigas huvuduppgifter. Majoriteten inom de sakkunniga föreslog därför i huvudsak följande:

Antalet studerande, som varje höst antoges för tandläkarutbildning, borde från och med hösten 1945 ökas från 120 till 140. En förutsättning härför vore, att de kunde för sina praekliniska studier hänvisas med 60 till Karolinska in— stitutet och 40 till vardera av de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund. Över-läggningar med fakulteterna i dessa båda städer hade lett till positivt resul- tat. Ett sådant antagande hösten 1945 av 140 studerande förutsatte, att samma antal hösten 1946 kunde få tillträde till tandläkarinstitutet för den fortsatta ut- bildningen där. Lärarrådet vid tandläkarinstitutet hade icke motsatt sig en sådan utvidgning av institutet, om den funnes vara ofrånkomlig samt de därav föran- ledda kostnaderna täcktes. Lärarrådet förutsatte emellertid, att den ökning av lärarkrafterna, som vore erforderlig, så tillgodoseddes, att de mera kvalificerade av dessa erhölle ställning såsom extra ordinarie befattningshavare. Lärarrådet ville vidare understryka, att redan vid ett antal studerande av 120 ett ökat antal lärare vore i hög grad behövligt för att uppnå den kvalitativa förbättringen i undervisningen, som vore av behovet påkallad.

De betänkligheter, vilka kommo till uttryck i lärarrådets skrivelse, hade av de sakkunniga noga beaktats, men dessa finge enligt de sakkunnigas åsikt stå tillbaka inför det klart dokumenterade behovet av en snar ökning av antalet tand- läkare inom landet, framförallt för folktandvården.

En från nämnda framställning i vissa väsentliga delar avvikande uppfatt— ning uttalades av tre av de sakkunniga, nämligen tandläkarna B. Kjellgren,

F. Pålsson och Å. Wikblad, vilka i en reservation till de sakkunnigas beslut anförde i huvudsak följande:

Det årliga examinationsbehovet vore högre än vad de sakkunnigas majoritet räknat med. Tandläkarkåren borde under de närmaste 25—30 åren komma upp till en numerär av cirka 4 800 effektiva tandläkare. Härför erfordrades en årlig examination av cirka 180. En utvidgning av utbildningsmöjligheterna borde sålunda redan omedelbart i görligaste mån taga hänsyn härtill. Lärarrådets vid tandläkarinstitutet yttrande innehölle enligt reservanternas åsikt starka skäl mot en ökning av studentantalet vid tandläkarinstitutet, vilket sålunda i och för sig vore en stark motivering för avslag. Undervisningens kvalitet vid institutet borde icke äventyras genom en ytterligare ökning av det redan abnormt stora elevan- talet, vilket saknade motsvarighet vid någon jämförbar institution. Beslut borde utan dröjsmål fattas om inrättande av ett andra tandläkarinstitut i riket, vid vilket undervisningen tills vidare borde bedrivas efter den gällande fyraåriga undervisningsplanen. Byggnaden och lokalerna kunde med tanke på eventuellt framdeles utökad studieplan så utformas, att härför erforderliga utvidgningar utan större svårigheter sedermera kunde vidtagas. Det föreslagna institutet borde i sin första utformning planeras för en intagning av 40 elever per år för att seder- mera kunna utökas. Årskurserna borde dock för att fullgod undervisning skulle kunna givas icke överstiga 60 nyintagna elever.

Ett framtida tredje institut borde planeras att byggas och organiseras med direkt anslutning till den kommande nya undervisningsplanen, så snart denna vore fastställd. I samband med inrättande av detta tredje institut borde stock- holmsinstitutet nedskäras till en storlek, som lämpade sig för en fullgod under- Visning.

Under förutsättning av att beslut om ett andra tandläkarinstitut utan dröjs- mål meddelades ville reservanterna förorda, att antalet nya elever höstterminen 1945 bestämdes till 160, varav för den prekliniska undervisningen 80 skulle hänvisas till Karolinska institutet samt 40 till vartdera av universiteten i Upp- sala och Lund.

Preliminära ritningar till ett nytt tandläkarinstitut skulle enligt reservanter- nas åsikt kunna utarbetas under loppet av några månader samt överarbetas under tiden fram till våren 1946 för att då slutgiltigt kunna fastställas.

Över de sakkunnigas förslag angående ökning av antalet nya elever för tandläkarutbildning anbefalldes följande myndigheter att före den 5 augusti 1945 avgiva yttranden: universitetskanslern efter hörande av medicinska fakulteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium och tandläkarinstitutets lärarråd, medicinalstyrelsen och statskontoret. Där- jämte bereddes följande organisationer tillfälle att yttra sig: svenska lands- tingsförbundet, svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund.

I det följande redovisas de meningar, som framkommit i remissyttrandena. Sålunda anförde

Universitetskanslern:

»————

Av de avgivna yttrandena framgår, att medicinska fakulteten i Lund och karolinska institutets lärarkollegium förklarat sig villiga att motta 40, respektive 60 odontologie studerande, samt att medicinska fakulteten i Uppsala ansett sig i föreliggande läge icke kunna motsätta sig, att den prekliniska undervisningen för en del av de blivande tandläkarna under läsåret 1945—46 provisoriskt för-

lades till universitetet i Uppsala, därest en dylik åtgärd funnes ofrånkomlig och de därav föranledda kostnaderna täcktes.

Dessutom ha i ett par av yttrandena framställts förslag om vissa ändringar i studieplanen för tandläkarkandidatexamen.

Såsom de sakkunniga framhållit, måste man, på grund av den nuvarande stora bristen på tandläkare inom folktandvården, söka vidta provisoriska åtgärder för att snarast möjligt öka antalet av från tandläkarinstitutet utexaminerade tand— läkare i avbidan på det mera definitiva förslag till organisation av tandläkar- undervisningen, som de sakkunniga ha för avsikt att framlägga. Ett genomförande av det nu framlagda förslaget kommer, såsom lärarrådet kraftigt understrukit, att medföra stora olägenheter för tandläkarinstitutet, där såväl professorerna som inspektor och sekreterare sedan flera år tillbaka fått offra oproportionerligt stor tid på organisatoriska frågor av olika slag. Förslaget ifråga torde emellertid ut- göra den enda lösning av det föreliggande spörsmålet, som medför en jämförelse— vis snabb förbättring av läget.

————»

Medicinalstyrelsen:

Under åberopande av vad ovan anförts får medicinalstyrelsen

lzo understryka behovet av en kvalitativ förstärkning av undervisningen —— en- bart med hänsyn till det nuvarande stora elevantalet —— genom en omedelbar utökning av de alltför fåtaliga lärarkrafterna vid tandläkarinstitutet;

2zo avstyrka bifall till förslaget om genomförandet av ytterligare utvidgning av det nuvarande tandläkarinstitutet; 3:o betona, att frågan om en betydande och omedelbar ökning av antalet tand- läkare bör lösas genom inrättande snarast av ett nytt tandläkarinstitut, av- sett för en årlig examination av 40—60 tandläkare, med undervisningen tills vidare bedriven inom den nuvarande fyraåriga undervisningsplanens ram; 4:o tillstyrka ett förläggande av första årets teoretiska studier till de tre medi— cinska lärosätena; 5:o förorda, att, därest riksdagen kan förutsättas bevilja anslag till inrättande av ett nytt tandläkarinstitut, åtgärder måtte vidtagas, så att ett antal av 160 tandläkarestuderande kunde antagas till det första årets teoretiska under- visning i enlighet med det förslag, som gentemot de sakkunniga framförts av reservanterna; Gzo framhålla vikten av att ett tredje tandläkarinstitut efter hand inrättas för att möjliggöra en större examinationskapacitet, varvid samtidigt en nedskär- ning av det nuvarande institutet till en ur undervisningssynpunkt lämplig storlek borde äga rum.

—————»

Statskontoret.- »I likhet med de sakkunniga anser statskontoret det i högsta grad angeläget, att alla de möjligheter tillvaratagas, som kunna stå till buds för att öka utbild- ningen av tandläkare, så att folktandvårdens behov snarast kan tillgodoses.

Den i ärendet föreliggande utredningen synes giva vid handen, att allvarliga betänkligheter möta mot att permanent utbygga tandläkarinstitutet för ett så stort antal nyinskrivna elever som 140. Statskontoret anser det därför ofrån- komligt att ett nytt tandläkarinstitut snarast inrättas, förslagsvis förlagt till Lund. Med denna utgångspunkt vore det givetvis önskvärt, om en provisorisk utbyggnad av institutet i Stockholm kunde undvikas. Därest därför den av reser-

vanterna skisserade utvägen för undervisningens ordnande vid en närmare under- sökning skulle befinnas framkomlig, anser statskontoret denna utväg böra givas företräde.

Skulle den av reservanterna anvisade utvägen icke stå till buds, återstår endast en provisorisk ökning av elevantalet vid institutet i Stockholm.

— — Emellertid synes det uppenbart att, då det gäller en anordning, vilken kan väntas bli bestående endast under ett eller annat är, några mera kostnads— krävande åtgärder icke böra komma till utförande. I stället synes då med ök- ningen av elevantalet böra anstå till kommande år, i vilket fall, på sätt reser- vanterna antytt, det nya institutets lokalfråga skulle ordnas provisoriskt under de två första läsåren, och den nya institutionsbyggnaden behöva tagas i anspråk först höstterminen 1948.

Vad slutligen angår den praktiska undervisningen hösten 1945 kan statskon- toret icke finna, att de sakkunniga anfört några skäl för att denna skulle uppdelas på samtliga tre medicinska läroanstalter. En uppdelning å två, förslagsvis Stock— holm och Lund, synes fullt tillräcklig, även om elevantalet skulle bestämmas till 160.

))

Svenska, Landstingsförbundet:

)>——' _ '_—

Under de år som gått, har, om man bortser från en mindre utökning av antalet elever vid tandläkarinstitutet, endast införts viss tvångstjänstgöring för nyutexaminerade tandläkare i folktandvården. Vidare har en utredning igång— satts rörande själva tandläkarutbildningens organisation. I avvaktan på resul- tatet av denna utredning anses för närvarande gamla planerna på ett nytt tand— läkarinstitut icke kunna realiseras. Denna utredning kommer sålunda ytterligare att fördröja folktandvårdens tillgodoseende med erforderligt antal tandläkare. Det är givetvis även enligt styrelsens mening angeläget, att tandläkarna erhålla en så god utbildning som möjligt, men än angelägnare är, att tandläkare även om deras utbildning ej i alla avseenden skulle vara sådan, som man kunde önska finnas tillgängliga för tillgodoseende av det skriande behovet av tandvård för det svenska folket.. Styrelsen kan icke frigöra sig från intrycket, att statsmakterna icke tillräckligt beaktat de svårigheter, folktandvården har att kämpa med på grund av den bristande tillgången på tandläkare.

Det är emellertid av den största betydelse, att den nuvarande bristen på tand— läkare snarast avhjälpes. Såsom ett provisorium av kort varaktighet kan styrel— sen därför godtaga, att sakkunnigas förslag om omedelbar ökning av antalet elever vid tandläkarinstitutet i Stockholm realiseras. Men därjämte erfordras, att ett nytt tandläkarinstitut utan dröjsmål och utan avvaktande av slutresultatet av de sakkunnigas arbete kommer till stånd. Det är enligt styrelsens mening önskvärt, att förberedelserna härför vidtagas i så god tid, att proposition i ären— det utan dröjsmål kan föreläggas riksdagen. Det nuvarande tillståndet på detta område har tyvärr fått pågå alltför länge. Snabba och effektiva åtgärder äro nu av nöden, därest folktandvården skall kunna fylla sin uppgift.

——————>>

Svenska Tandläkare—Sällskapet och Sveriges Tandläkarförbund (i gemensamt yttrande): >> —— —— När de sakkunniga i sitt ovannämnda utlåtande nu fattat preliminärt princip- beslut om att föreslå inrättandet av åtminstone ett nytt tandläkarinstitut för åstad- kommande av ökad utbildning av tandläkare, kunna organisationerna därför med

tillfredsställelse tillstyrka detta förslag. Vi vilja dock samtidigt betona, att be- hovet av tandläkare i landet med stor sannolikhet kommer att kräva även ett tredje tandläkarinstitut.

Gentemot de sakkunnigas majoritet vilja organisationerna i likhet med reser- vanterna bestämt hävda, att det nya institutet omedelbart bör planeras och upp— rättas, även om det under läsåret 1946—1947 skulle bliva nödvändigt att ordna fantomundervisningen som ett provisorium. Enligt organisationernas uppfattning är behovet av flera utbildade tandläkare per år av den omfattning och så trän- gande, att det icke låter sig göra att — såsom de sakkunnigas majoritet ansett nödvändigt — avvakta utredningen rörande den kvalitativa sidan av tandläkar— utbildningen, innan ett nytt institut kommer till stånd. Det är icke att förvänta, att den nya undervisningsplanen kommer att kräva större förändringar beträf- fande institutens lokaler än att dessa utan större svårighet eller kostnad kunna genomföras, sedan planen ifråga fastställts. Det bör därför mycket väl låta sig göra att redan nu skapa ett nytt institut med gällande undervisningsplan. I denna fråga vilja organisationerna således helt ansluta sig till vad reservanterna härom uttalat, liksom beträffande av dem angivna data för organiserandet av det nya institutet.

En utökning med endast 20 elever årligen under ett eller flera år framåt — utredningen angående undervisningen måste väntas taga flera år i anspråk — är alltför ringa med hänsyn till det stora behovet av omedelbar ökning av antalet tandläkare. Organisationerna måste därför hävda, att en utökning med 40 elever årligen är omedelbart nödvändig. Även om skapandet av ett nytt institut skulle förorsaka ett uppskov med utökningen under ett år, uppväges denna förlust snart av det nya institutets större elevantal.

Sakkunnigemajoritetens förslag om en provisorisk höjning av elevantalet vid det nuvarande tandläkarinstitutet kommer därför — om det bifalles — med stor sannolikhet ej att kunna förverkligas på grund av brist på kvalificerade sökande till erforderliga lärartjänster. Lärarrådets krav på att- utökningen göres definitiv grundar sig också på ovannämnda förhållande, i det lärarrådet framhåller: »Skall alltså en utvidgning av tandläkarinstitutet ske, bör den göras definitiv. Endast i så fall kunna frågor i samband med erhållande av lärarkrafter m. m. vinna en tillfredsställande lösning.»

Organisationerna få med hänvisning till vad ovan anförts hemställa, att de sakkunnigas majoritetsförslag om utökning av det årliga elevantalet med 20 vid det nuvarande institutet icke måtte bifallas och att åtgärder omedelbart vidtagas för upprättandet av ett nytt institut å annan ort än Stockholm med plats för 40 elever och så planerat att ytterligare utökning kan ske om så påfordras.

———»

Den 10 augusti 1945 uppdrog Kungl. Maj :t åt de sakkunniga att i samråd med medicinalstyrelsen snarast möjligt utarbeta och till ecklesiastikdeparte- mentet inkomma med dels ett av preliminära ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till ett tandläkarinstitut i Malmö eller Lund att i erforderlig omfattning tagas i bruk hösten 1947, dels förslag till anordnande från och

l med höstterminen 1946, likaledes i Malmö eller Lund, av provisorisk under- visning av 40—60 studerande i huvudsaklig överensstämmelse med den för

andra året av tandläkarutbildningen gällande studieplanen. Uppdraget har senare utvidgats att som ytterligare alternativ för förläggning av ett nytt institut och provisorisk undervisning utöver Malmö eller Lund avse även Göteborg.

Kungl. Maj:t förklarade samtidigt hinder icke möta för tandläkarinstitutets lärarråd att från och med höstterminen 1945 tills vidare till elever vid insti— tutet årligen antaga 140 studerande, varjämte Kungl. Maj:t föreskrev, att de sålunda antagna eleverna skulle av lärarrådet enligt grunder, som fastställdes av kanslersämbetet för rikets universitet, fördelas till undervisning för tand— läkarkandidatexamen mellan karolinska institutet och medicinska fakulteten vid universitetet i Lund så att 100 studerande hänvisades till institutet och 40 studerande till fakulteten.

De sakkunniga avgåvo vidare den 6 november 1945 preliminära förslag i syfte att åstadkomma den anbefallda ökningen av tandläkarutbildningen. De sakkunniga, som utgingo ifrån, att ett antal av 180 årligen utexaminerade tandläkare vore önskvärt, föreslogo då i huvudsak följande.

I januari 1946 borde intagas ytterligare 40 tandläkarelever, som för sina pre- kliniska studier skulle hänvisas till medicinska fakulteten i Lund. En sådan sär- skild intagning skulle enligt de sakkunnigas åsikt medföra vissa fördelar, varje årsklass studerande komme att bestå av två olika grupper och härigenom förbätt- rades studiemöjligheterna för de studerande, som av olika anledningar icke kunnat vinna inträde för tandläkarutbildning vid en hösttermins början.

De hösten 1945 intagna 140 eleverna skulle fortsätta sina studier under höst- terminen 1946 och kalenderåret 1947 vid tandläkarinstitutet i Stockholm. Dessa tre terminer skulle ägnas åt förberedande tekniska kurser i tandfyllningskonst och proteslära samt propedeutisk tandkirurgi. För genomförande härför erfordrades en förstärkning av tandläkarinstitutets lärarkrafter och övriga personal, vilken emel- lertid såsom de sakkunniga i andra sammanhang betonat till en avsevärd del vore oundgänglig för institutets drift redan vid det lägre antalet elever.

De vårterminen 1946 intagna eleverna skulle efter avslutade prekliniska studier under år 1947 fortsätta sin utbildning i Malmö eller Göteborg, där en undervisning motsvarande andra året av tandläkarutbildningens studieplan provisoriskt anord- nades. Denna undervisning skulle sålunda anordnas å den plats, dit det nya in- stitutet enligt de sakkunnigas senare framlagda förslag skulle komma att för- läggas. De sakkunniga hade från vederbörande kommuner erhållit underhands- besked om att dessa vore villiga att kostnadsfritt för staten ställa tillfredsställande utrymme till förfogande för den provisoriska utbildningen samt svara för loka- lernas byggnadstekniska iordningställande. Det förslaget hade inom de sak- kunniga framförts, att vid denna provisoriska undervisning ämnet tandkirurgi skulle förflyttas från detta och till ett senare stadium av utbildningen, varigenom en icke obetydlig ekonomisk besparing skulle kunna göras. En sådan anordning hade emellertid icke kunnat godtagas av majoriteten av de sakkunniga.

En förutsättning för vad de sakkunniga sålunda föreslagit vore att ett nytt tandläkarinstitut stode färdigt att tagas i bruk i början av vårterminen 1948. De sakkunniga hade låtit uppgöra preliminära ritningar och kostnadsberäkningar för ett sådant nytt institut avsett för intagning av 80 elever årligen och majori— teten av de sakkunniga hade förordat institutets förläggning till Malmö. Inom de sakkunniga hade flera möjligheter till lösning varit uppe till diskussion. Man hade yrkat att det borde byggas antingen två nya mindre institut (med en kapacitet av

40 till 60 elever) varav det ena först och det andra sedan viss tid gått eller ett institut för cirka 80 elever i Göteborg eller ett institut för cirka 80 elever i Malmö. Medicinalstyrelsens i överläggningarna deltagande representant hade likaledes för- ordat, att två nya mindre institut skulle byggas.

I propositionen till 1945 års höstriksdag (nr 381) förklarade föredragande departementschefen sig böra utgå från att 180 nya tandläkare om året borde examineras samt att examinationskapaciteten vid det nuvarande institutet i sinom tid borde nedbringas till högst 100 tandläkare om året. Efter ingående överväganden hade departementschefen funnit sig böra förorda, att tills vidare ett nytt tandläkarinstitut uppfördes med en beräknad kapacitet av omkring 80 tandläkare om året samt att, därest riksdagen fattade principbeslut om inrät- tande av ett sådant institut, redan vårterminen 1946 intoges en ny kurs om 40 tandläkarstuderande. Departementschefen förutsatte, att de sakkunnigas arbeten med definitivt förslag till ett nytt institut så forcerades, att förslaget kunde föreläggas 1946 års riksdag.

Av tidsekonomiska skäl hade remissbehandlingen av ärendet icke hunnit avslutas vid tidpunkten för propositionens avgivande. Följande myndigheter voro anbefallda att före den 17 november 1945 avgiva yttrande: universitets— kanslern efter hörande av medicinska fakulteten i Lund samt karolinska insti- tutets lärarkollegium och tandläkarinstitutets lärarråd, statskontoret och läns- styrelserna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Svenska tandläkare- sällskapet och Sveriges tandläkarförbund bereddes tillfälle inkomma med yttranden.

Ur remissyttrandena samt en medicinalstyrelsens skrivelse i ärendet kan följande anföras.

Unioersitetskanslern:

>;___

De sakkunnigas hemställan omfattar formellt endast anvisande genom beslut av årets höstriksdag av ett anslag å 23 000 kronor för att vid medicinska teoretiska institutioner, tillhörande Lunds universitet, under vårterminen och höstterminen 1946 för 40 vid tandläkarinstitutet i Stockholm inskrivna elever anordna under- visningskurser, som äro obligatoriska för avläggande av tandläkarkandidatexamen.

Nämnda undervisningskurser ingå emellertid som led i en plan att inrätta ett nytt tandläkarinstitut, placerat antingen i Malmö eller i Göteborg. I samband med anslagets beviljande måste därför statsmakterna fatta ståndpunkt i frågan om ett nytt institut skall inrättas, samt, om så blir fallet, till spörsmålet om place— ringen av institutet och dettas kapacitet. För att den av de sakkunniga skisserade utbildningsplanen skall kunna följas, måste statsmakterna jämväl sörja för att institutets lokaler äro färdiga att tas i bruk vid ingången av vårterminen 1948.

I samtliga yttranden1 förordas, att det planerade institutet förlägges till Malmö, varigenom institutet skulle erhålla nära kontakt med en medicinsk läroanstalt.

Mot de sakkunnigas tanke, att det nya institutet skulle avses för en intagning av 80 elever årligen, ha de hörda myndigheterna icke gjort någon erinran.

1 Härmed avses de yttranden, vilka universitetskanslern infordrat från medicinska fakulteten vid universitetet i Lund, karolinska institutets lärarkollegium och tandläkar- institutets lärarråd.

I de sakkunnigas skrivelse har berörts frågan huruvida icke undervisningen i ämnet tandkirurgi, som enligt gällande studieplan skall påbörjas under det andra studieåret, det s. k. fantomåret, kunde framflyttas till ett senare stadium av ut- bildningen. Genom en sådan åtgärd skulle en icke obetydlig ekonomisk besparing kunna göras. De sakkunniga ha dock icke ansett sig böra framlägga förslag härom. Tandläkarinstitutets lärarråd har i sitt yttrande hävdat den uppfattningen, att någon undervisning i tandkirurgi icke borde äga rum under fantomåret. I detta lärarrådets uttalande har även professorn i tandkirurgi deltagit. Samma stånd- punkt har intagits av Karolinska institutets lärarkollegium.

Vid avgivandet av de sakkunnigas framställning hyste jag tvekan rörande lämpligheten av det ifrågasatta framflyttandet av tandkirurgiundervisningen. Denna min tvekan har försvunnit, sedan tandläkarinstitutets lärarråd, som ju obe- stridligen kan bäst bedöma denna sak, enhälligt uttalat sig för förslaget och karo— linska institutets lärarkollegium givit uttryck åt samma mening.

————>>

Medicinalstyrelsen:

,,___ _. _

Vid ett sammanträde under september månad 1945, vid vilket medicinalsty- relsens representant deltog, fattades ett preliminärt principbeslut av innehåll, att två nya tandläkarinstitut borde föreslås. Den i de sakkunnigas förslag omför- mälda omröstningen, i samband med vilken styrelsens representant förordat Malmö, hade avseende allenast å vilket av de båda instituten, som först borde komma till utförande.

Medicinalstyrelsen anser det föreslagna tandläkarinstitutet i Malmö beräknat för alltför stort antal studerande. Det kan nämligen befaras, att ett nytt institut av denna storleksordning omedelbart vid starten skulle råka i svårigheter bland annat i fråga om erhållande av ett tillräckligt antal kvalificerade lärare och erforderligt klientel för undervisningens behov. Erfarenhet-erna från tandläkar- institutet i Stockholm visa klart, att brist på lärare och klientel i hög grad'kan påverka utbildningskapaciteten och givetvis också utbildningens kvalitet. Ett nytt institut bör därför icke erhålla större omfattning än att man kan räkna med ett lyckligt genomförande av projektet.

Enligt styrelsens uppfattning skulle tandläkarutbildningen i riket bliva betyd- ligt bättre tillgodosedd på lång sikt, om frågan erhölle sin lösning genom inrät- tande av två nya tandläkarinstitut. Det ena borde snarast möjligt inrättas i Malmö i anknytning till den medicinska fakulteten vid universitetet i Lund.

-— —— _ Vinsterna i fråga om utbildningens kvalitet _ varav följer en i mot- svarande mån högre standard vid tandvårdens meddelande i land-et —— bör enligt styrelsens bestämda uppfattning, vilken dock svårligen kan ledas i siffermässigt bevis, spela den avgörande rollen när man utan tvekan kan uttala, att ett beslut om två mindre institut på längre sikt bleve ekonomiskt mera fördelaktigt än ett beslut om ett större. '

Beträffande förläggningsorten för ett tredje tandläkarinstitut får styrelsen framhålla, att mycket vägande skäl tala för Göteborg men att även ett institut för Norrland säkerligen skulle bliva av stort värde. Dock torde det möta betydligt större svårigheter att ordna undervisningen där. Även den möjligheten synes sedermera kunna upptagas till övervägande, att i Göteborg inrättas ett tredje och för Norrland ett fjärde institut, det sistnämnda som alternativ till den vidare ut— byggnad av instituten i Malmö och Göteborg, vilken kan komma att bliva erfor- derlig, därest de nu förefintliga respektive föreslagna instituten i en framtid

skulle visa sig otillräckliga. Medicinalstyrelsen anser sig dock för närvarande ej böra taga ställning till dessa frågor.

Den av de sakkunniga föreslagna ytterligare provisoriska utvidgningen av tandläkarinstitutet i Stockholm för tillgodoseende av undervisningen av ett antal '(20) extra elever under en kortare tid (tre terminer) vill styrelsen, under hänvis- ning till vad styrelsen härom anfört i sitt utlåtande till Kungl. Maj:t den 3 augusti 1945, ännu en gång bestämt avstyrka. Antagandet av 40 extra elever i januari 1946 synes därför icke böra komma till stånd.

Det förhållandet att 140 tandläkarstuderande antagits hösten 1945 behöver icke i och för sig medföra en provisorisk utvidgning av det nuvarande institutet, även om ett nytt dylikt icke skulle vara färdigt att tagas i bruk förrän i början av år 1948. Undervisningen av ett antal av de under höstterminen 1945 antagna stude- randena i fantomkurser och propedeutiska kurser skulle förmodligen utan större svårigheter kunna ordnas i provisoriska lokaler i Malmö även under tre terminer från och med höstterminen 1946.

-— _

Statskontoret:

>>—

Ett bland de sakkunniga utsett arbetsutskott har, enligt vad som framgår av förevarande framställning, i enlighet med de sålunda meddelade direktiven verk- ställt förberedande utredningar rörande bland annat provisorisk undervisning av 40 elever från höstterminen 1946, under förutsättning, att kurserna vid institutet i Stockholm icke samtidigt utökades. Utan att redovisa resultatet härav förorda emellertid de sakkunniga nu 'för att snarast uppnå en årlig intagning av 180 elever en i viss mån annan anordning'. Ett genomförande av detta förslag skulle medföra en temporär utvidgning av tandläkarinstitutet i Stockholm. Vidare fram— läggas preliminära kostnadsberäkningar rörande ett nytt tandläkarinstitut, vilket skulle inrättas och stå färdigt att emottaga elever först vårterminen 1948. De sakkunniga ha icke angivit några skäl för ett dylikt frångående av de meddelade direktiven. I vad mån medicinalstyrelsen medverkat vid utredningen framgår icke av framställningen. Enligt vad som under hand inhämtats från styrelsen har en representant för densamma endast beretts tillfälle att deltaga i vissa sam- manträden med de sakkunniga. Statskontoret kan icke undgå att finna nu angivna förhållanden anmärkningsvärda.

_ —— Övervägande skäl tala emellertid enligt ämbetsverkets mening för en förläggning av institutet till Lund eller Malmö. — — — Det nya institutet lärer, .som nu föreslås, i första hand planeras för utbildning av 80 tandläkare årligen. Då behovet av tandläkare i en framtid givetvis kan ytterligare växa, förefaller det emellertid statskontoret välbetänkt att planlägga institutet på ett sådant sätt, att dess kapacitet kan, därest så påfordras, utökas till årskurser om 100 elever. Det torde, som tidigare i skilda sammanhang framhållits, vara synnerligen angeläget, att institutet snarast färdigställes, om möjligt redan till hösten 1947. Under denna förutsättning, lärer någon utökad undervisning vid tandläkarinstitutet i varje fall icke erfordras.

Förslaget att antaga 40 elever för preklinisk utbildning vid instundande vår— termins början måste statskontoret motsätta sig, En intagning av elever vid tand- läkarinstitutet två gånger årligen synes redan i och för sig icke tillrådlig. Här- igenom skulle nämligen en dubblering av åtskilliga kurser bliva oundgänglig och 'förty undervisningen avsevärt fördyras. Elevintagning både vår- och hösttermin förekommer som regel icke heller vid andra högskolor eller utbildningsanstalter med fasta kursplaner. '

— Erinras må i detta sammanhang, att en minoritet bland de sakkunniga

tidigare räknat med att en ny institutionsbyggnad skulle behöva tagas i anspråk först höstterminen 1948 och lokalfrågan sålunda kunna ordnas provisoriskt även hela läsåret 1947/48. .

—————>>

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

>>—— — —— De sakkunniga ha beslutat förorda förläggningen av ifrågavarande institut till Malmö. Några skäl för detta sitt ståndpunktstagande ha de sakkun- niga emellertid ej anfört. Statsmakterna ha sålunda ej fått någon vägledning av de sakkunniga, då det gäller för dem att fatta beslut om förläggningsorten. Läns- styrelsen måste finna ett dylikt förfarande av de sakkunniga synnerligen anmärk- ningsvärt.

Vidare framgår av de sakkunnigas betänkande, att de haft under överläggning, huruvida ett eller två nya tandläkarinstitut böra inrättas, men betänkandet giver icke vid handen, huruvida de sakkunniga fattat närmare ståndpunkt till detta spörsmål. Även detta finner länsstyrelsen mycket anmärkningsvärt.

Av de till länsstyrelsen inkomna yttrandena framgår, att starka skäl kunna åberopas för det föreslagna institutets förläggning till Göteborg. I huvudsak kan länsstyrelsen ansluta sig till de i yttrandena framförda synpunkterna. Särskilt anser sig länsstyrelsen böra understryka de större möjligheter till att förse det nya institutet med patienter, som finnas i Göteborg jämfört med Malmö, samt de stora och goda resurser för den medicinskt kliniska undervisningen, som finnas att tillgå vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

————————>>

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

>>———

De sakkunnigas förslag att vid universitetets i Lund medicinska fakultet skulle med början i januari 1946 anordnas så kallad preklinisk undervisning för ytter- ligare 40 studerande, synes på ett lyckligt sätt tillgodose syftet att vinna snabb utbildning av nya tandläkare. Mot den planläggning av nämnda undervisning samt utbildningen i övrigt, som de sakkunniga föreslå, synes intet vara att erinra.

Vad angår förläggningsorten för ett nytt tandläkarinstitut, synes ett bestämt företräde böra givas Malmöförslaget med hänsyn därtill, att vid en förläggning till Malmö möjlighet vinnes till nära kontakt med vetenskapliga kretsar i den närliggande universitetsstaden Lund. Då därjämte, enligt vad utredningen giver vid handen, kostnaderna för ett institut i Malmö skulle bliva icke oväsentligt lägre än om institutet förlägges till Göteborg, förordar länsstyrelsen Malmöför- slaget.

-—————»

Svenska Tandläkare-Sällskapet och Sveriges Tandläkarförbund (i gemensamt yttrande):

»— — _

Organisationerna ha icke beretts tillfälle att taga del av de beräkningar som ligga till grund för det av de sakkunniga föreslagna antalet intagna studerande per år, 180 stycken.

Organisationerna äro emellertid med hänsyn till de initiativ som tagits av dem för ökad utbildning av tandläkare och ytterligare ett tandläkarinstitut, ange— lägna att framhålla, att examinationskapaciteten av tandläkare bör vara sådan- att den kan anpassas efter såväl det nuvarande som det kommande behovet.

De sakkunnigas förslag att giva det nya institutet en så stor kapacitet som-

80 årligen intagna elever kunna organisationerna förutom på grund av vad som ovan anförts icke heller av nedanstående skäl tillstyrka.

—— —— —— Om man dessutom tar hänsyn till erfarenheterna från institutet i Stockholm, torde man med fog kunna påstå, att ytterligare ett stort institut i Sverige med årskurser om 80—100 studerande skulle innebära, att vårt odontolo- giska undervisningsväsende icke hölle jämna steg med den internationella ut— vecklingen. Vid ett så stort institut erhåller nämligen den enskilde studeranden icke den individuella undervisning och handledning som är nödvändig för upp- nående av bästa möjliga utbildningsresultat.

Vid det till Stockholm med sina c:a 600 000 invånare förlagda institutet före- finnas stora svårigheter att erhålla patienter i tillräckligt antal till avdelningarna för proteslära och tandkirurgi. Dessa svårigheter förefunnos redan vid en årlig intagning av cirka 90 studerande. Man måste därför utgå från att samma svå- righeter-, men i avsevärt ökad grad, även måste yppa sig vid ett nära nog lika stort institut i Göteborg (c:a 300000 inv.) eller Malmö (c:a 160000 inv.). Utbildningen vid det föreslagna institutet kan således komma att äventyras genom brist på patienter. Denna mycket allvarliga risk häves icke, även om man räknar med patienter från närliggande trakter. Icke ens en väsentlig ned- sättning eller slopande av patient—avgifterna med därav följande inkomstminsk- ning för statsverket torde minska risken för att ett tillräckligt antal patienter icke skall kunna erhållas.

Med åberopande av vad ovan anförts få organisationerna hemställa, att det institut, som nu planeras icke göres större än beräknat för en intagning av cirka 40 studerande per år. Härigenom vinnes en ökning av det sammanlagda antalet årligen utbildade tandläkare jämfört med år 1942 med 70 per år. Om de närmaste årens erfarenheter skulle giva vid handen att denna ökning icke skulle vara tillräcklig, bör ytterligare efter behovet anpassad ökad utbildning komma till stånd genom upprättandet av ett tredje tandläkarinstitut.

———>>

Statsutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 296/1945) bland annat följande.

>>— _

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har det för varje år blivit allt mera uppenbart, att bristande tillgång på tandläkare i stor utsträckning för- hindrar upprättandet av planerade och beslutade tandvårdskliniker. Utskottet är ense med departementschefen om nödvändigheten av att åtgärder snarast vidtagas för att avhjälpa denna brist.

Medicinalstyrelsen har framhållit, att för hävande av bristen på tand- läkare inom folktandvården samt militär— och privattandvården en årlig examination av 180 tandläkare borde komma till stånd. I likhet med departe- mentschefen anser utskottet det av medicinalstyrelsen angivna examinations behovet icke för högt beräknat. Snarare torde man enligt utskottets mening hava anledning räkna med att nämnda siffra är hållen i underkant.

Tandläkarinstitutet i Stockholm är för närvarande avsett för en utexamine- ring av 120 nya tandläkare om året. Såsom departementschefen framhållit tala vägande skäl för att detta institut är för stort. Enligt departements- chefen borde examinationskapaciteten här i sinom tid nedbringas till högst omkring 100. För att tillgodose detta önskemål, men i främsta rummet för att avhjälpa den akuta bristen på. tandläkare för folktandvårdens behov, synes

det utskottet uppenbart, att ökade utbildningsmöjligheter på här ifrågava- rande område med det snaraste böra anordnas.

—— Utskottet har vid sin prövning av förevarande spörsmål _ med hänsyn främst till det framtida behovet av tandläkare kommit till den uppfattningen, att övervägande skäl tala för att två nya institut upprättas och får därför förorda, att riksdagen nu i princip fattar beslut härom. Emel- lertid torde det i första hand på grund av förefintlig brist på lärarkrafter _ icke låta sig göra att samtidigt igångsätta utbildningen vid båda de nya instituten. Utskottet tillstyrker därför, att nu till en början i enlighet med Kungl. Maj:ts föreliggande förslag å plats, som framdeles bestämmes, upp— föres ett nytt institut, avsett att tagas i bruk från och med den 1 januari 1948. Då det ur ekonomiska synpunkter enligt vad utskottet inhämtat torde ställa sig förmånligare med anordnande av ett institut med en årlig examinationskapacitet av 80 i stället för 60 tandläkare, tillstyrker utskottet, att institutet planlägges i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. I detta sam- manhang vill utskottet likväl framhålla, att det ur olika synpunkter är till fördel för såväl undervisning som forskning, att institutet icke tilltages för stort. Den årliga examinationskapaciteten synes utskottet därför böra bliva högst 80 tandläkare. Vid sitt tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag om att institutet planeras för utbildning av 80 tandläkare årligen har utskottet även beaktat nödvändigheten av att åtgärder snarast vidtagas för ett avhjälpande av rådande allvarliga tandläkarbrist.

Sedan detta nya institut tillkommit och så snart tillgång på lärarkrafter och övriga på frågan inverkande omständigheter göra det möjligt, torde ytter— ligare ett tandläkarinstitut böra uppföras å plats och med den examinations- kapacitet, som framdeles kan komma att bestämmas.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

___—>>

Riksdagen har (skrivelse nr 602 år 1945) dels beslutat, att två nya tand— läkarinstitut skola inrättas få. platser, som framdeles bestämmas, dels beslutat, att det ena av dessa institut skall uppföras med en årlig examinationskapa— citet av högst 80 tandläkare och avsett att tagas i bruk från och med den 1 januari 1948, dels medgivit, att ytterligare 40 tandläkarstuderande må an- tagas vårterminen 1946 för att erhålla undervisning i den ordning, departe- mentschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 9 novem- ber 1945 förordat, dels ock bemyndigat Kungl. Maj:t att i övrigt vidtaga de anordningar, som må befinnas erforderliga för ett genomförande av nämnda åtgärder.

*

Ehuru de sakkunniga av tidsekonomiska och även andra skäl icke funnit det vara på sin plats att i detta. betänkande lämna en mera detaljerad redo-

görelse för problemens tidigare behandling i olika sammanhang, har likväl en återblick över 1945 års händelser i detta avseende synts de sakkunniga nödvändig. De förslag, som avgivas i detta betänkande, måste nämligen ses mot bakgrunden av vad som under pågående utredningsarbete har förevarit och diskuterats samt blivit föremål för i vissa hänseenden bindande direktiv och beslut från statsmakternas sida. Väsentliga olikheter i uppfattningen om vilka åtgärder, som skola vidtagas för att erhålla ett ökat antal tand- läkare, ha kommit till uttryck bland såväl de sakkunniga själva i deras under år ]945 avgivna förberedande förslag som även bland de olika myndigheter och organisationer, vilka blivit hörda i ärendet. I fråga om det nödvändiga i att åtgärder snarast vidtagas har däremot rått enighet.

I enlighet med de direktiv, som successivt förelagts de sakkunniga, skola nu i första hand framläggas definitivt utformade förslag till ett nytt tand- läkarinstitut med en examinationskapacitet av högst 80 tandläkare och avsett att tagas i bruk den 1 januari 1948. Därjämte ha de sakkunniga att avgiva förslag om den provisoriska undervisningens ordnande under år 1947. De sak- kunniga framhålla vid avgivandet av sina definitiva förslag följande.

Bland de sakkunniga har redan tidigare hävdats den åsikten, att frågan om ett nytt instituts planering har ett oavvisligt samband med de förändringar i studieplanen, främst avseende studietidens längd, som de sakkunniga anse både önskvärda och nödvändiga och beträffande vilka de sakkunniga ha i uppdrag att upprätta förslag. Den debatt, som förekommit, har icke givit de sakkunniga anledning att på denna punkt ändra uppfattning. Med hänsyn till tidsfaktorns betydelse även i detta sammanhang måste de sakkunniga sålunda konsta— tera, att deras förslag till ett nytt institut icke kunnat göras alternativt i detta avseende utan helt bygger på det förslag till ny studieplan, som de sakkunniga samtidigt framlägga och förorda.

Vad storleken av institutet beträffar kan konstateras dels att rikets behov av nyexaminerade tandläkare genom riksdagens beslut beräknas uppgå till minst 180 årligen för en följd av år, dels att angivandet av kapaciteten hos detta nya institut får anses innebära, att det skall så planeras, att först vid den tidpunkt, när ett tredje institut står färdigt att utexaminera sin första årskull, kapaciteten vid behov skall kunna i mera väsentlig utsträckning ned- bringas.

I fråga om förläggningsorten för det nya institutet är det de sakkunniga angeläget att konstatera, att tiden icke tillåtit utarbetande av definitiva för- slag rörande institutets förläggning för båda de platser, vilka främst an- setts böra ifrågakomma. Med hänsyn till dels den inställning en majoritet inom de sakkunniga intagit i förslagen av år 1945, dels vad som förekommit i remissbehandlingen av dessa förslag, ha de sakkunniga sålunda nödgats ägna Göteborgsalternativet en i viss mån summarisk behandling i vad avser kostnadsberäkningarna.

Kap. 2. Tillgången på tandläkare samt prognos över det framtida antalet efter olika rekryteringsalternativ.

Behovet av tandläkare.

Redan år 1920 anförde de inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sak— kunniga för utredning rörande tandläkarinstitutets utvidgning m. m. vissa beräkningar rörande det framtida behovet av tandläkarel. Det framhölls så— lunda, att det årliga tillskottet av tandläkare, som uppgick till cirka 30 per år, icke på långt när var tillräckligt för att inom rimlig tid täcka den brist, som redan var för handen. Därtill kom, att behovet av tandläkare ansågs komma. att öka i en förut oanad grad. De sakkunniga anförde ytterligare, att, ehuru grundlinjerna för den av staten och kommunerna bekostade tandvården ännu voro oklara och att därför det framtida behovet ännu icke fullt kunde över- skådas, den utredning, som genomförts, gav vid handen, att årligen 60 tand- läkare borde utbildas, därest behovet skulle bliva någorlunda tillgodosett. Med en årlig examination av 60 tandläkare skulle totala antalet tandläkare sålunda år 1940 uppgå till 1 162 och år 1945 till 1 280. Förslaget föranledde ingen annan åtgärd från statsmakternas sida än att antalet intagna per år höjdes till 60.

Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 22 juli 1931 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet sju sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande det framtida ordnandet av tandläkarutbild— ningen i riket. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 28 oktober 1932 nedlades dock denna utredning och har därefter icke återupptagits. '

Efter framställning från tandläkarinstitutet till kanslersämbetet ökades emellertid antalet nyintagna elever per år under den tidigare delen av 1930— talet till omkring 100. Från och med år 1936, då studietiden förlängdes med ett år, intogos 80 a 90 elever årligen.

I proposition nr 214 vid 1943 års riksdag anförde chefen för ecklesiastik— departementet på grundval av en av tandläkarinstitutets lärarråd i samråd med besparingsberednmgen verkställd utredning, att tandläkarinstitutets examenskapacitet borde höjas från 90 till 120 tandläkare per år. Bakgrunden till detta förslag var det bestående behovet av tandläkare under överskådlig tid samt det temporärt ökade behovet i samband med folktandvårdens ut— byggnad.

Totala antalet tandläkare vid 1942 års ingång beräknades till omkring 2300. För utbyggnad av folktandvården ansågos 1000 nya tandläkare er— forderliga. Den militära tandvården ansågs, när den blivit fullt genomförd, komma att erfordra cirka 100 manliga tandläkare.

1 Utlåtande och förslag angående omorganisation av tandläkarundervisningen genom upprättande av en tandläkarhögskola, Stockholm 1920.

Antalet praktiserande tandläkare skulle sålunda i samband med folk- och militärtandvårdens utbyggnad och vid i övrigt oförändrade förhållanden stiga till omkring 3 400, vilka beräknades kunna omhänderha tandvården för om— kring 2400 000 personer. Detta motsvarar 14,2 tandläkare per 10000 av nämnda antal.

Med en årlig utexamination av 120 tandläkare per år skulle, om hänsyn endast togs till dödligheten före 65 års ålder, det erforderliga antalet tand- läkare uppnås omkring år 1957.

Mcdicinalstyrelsen hävdade i sitt utlåtande i ärendet, att det uppställda slutmålet inom den nämnda tidrymden, d. v. s. 3400 tandläkare med en behandlingskapacitet av 2400 000 patienter per år, var alltför begränsat. Med hänsyn härtill ansåg medicinalstyrelsen, att en ökning av antalet exami— neradc tandläkare per år till 120 icke var tillräcklig. Detta gällde i än högre grad, därest antalet kvinnliga tandläkare skulle visa en fortsatt ökning i för- hållande till antalet manliga. Därigenom skulle nämligen tandläkarkåren med all sannolikhet så småningom erhålla en väsentligt reducerad relativ be— handlingskapacitet.

Dåvarande arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, som tillstyrkte höjningen av examinationskapaciteten, betonade nödvändigheten av ett övervägande huru— vida icke andelen kvinnliga studerande vid tandläkarinstitutet borde maximeras med hänsyn till den fortgående relativa stegringen av från tandläkarinstitutet utexaminerade kvinnliga tandläkare samt försvarsväsendets mobiliserings— behov av manliga tandläkare. Sjukvårdsstyrelsen ifrågasatte sålunda, huruvida icke minst 75 % av elevplatserna borde förbehållas manliga studerande. För- svarsväsendets tandvårdsutredning 1941 var av samma mening som arméför- valtningens sjukvårdsstyrelse.

I den förut omnämnda propositionen anförde departementschefen, att kanslern för rikets universitet genom beslut den 21 april 1942 bemyndigat lärar—rådet vid tandläkarinstitutet att vid bestämmandet av den ordning, vari de sökande skulle erhålla inträde vid institutet, höja jämförelsetalet för sökande, som fullgjort militärtjänstgöring, med en halv enhet för varje hel månads militärtjänstgöring, dock högst fyra enheter, och att dessa regler till- lämpats från och med höstterminen 1942. Departementschefen ansåg, att längre gående bedömningsregler för intagning vid institutet icke borde vid- tagas i det av sjukvårdsstyrelsen angivna syftet i avvaktan på erfarenheter beträffande verkningarna av de tillämpade reglerna.

Propositionen bifölls av riksdagen.

Rörande det nuvarande och framtida behovet av tandläkare ha de sakkun— niga såsom nämnts i skrivelser av den 6 juni respektive 6 november 1945 till chefen för ecklesiastikdepartementet framlagt vissa preliminära beräkningar. I det följande framläggas de definitiva resultaten. :

Den tandvårdande verksamhet, som skall åligga en svensk tandläkarkår, bör först bestämmas, innan en analys av landets behöv av tandläkare nu och

i framtiden företagas. Från många håll ha under förflutna decennier försök gjorts att penetrera de frågor, som avgöra ställningstagandet till problemet, huru stort behovet av tandläkare är i ett land med Sveriges sociala struktur, geografiska förhållanden och befolkningstäthet. Flertalet av de företagna 'be- räkningarna har emellertid verkställts utan att den tandvårdande verksam— hetens principiella uppgift avgjorts. Även när folktandvården genomfördes, lämnades denna fråga åsido och några bestämmelser över den principiella om— fattningen av dess tandvårdande verksamhet finnas icke i annan utsträckning än att hjälpsökande patienter skola erhålla sanering av bettet i dess helhet..

Av officiella utredningar på området har utredningen1 över den militära tandvården genom 1942 års tandmönstring hos inskrivningsskyldiga värnplik— tiga särskilt markerat problemets betydelse. Denna. undersökning visar, att vid fall av svåra förstörelser av bettet den tid, som fordras för sanering och bettrestitution, blir mycket lång, varav följer, att endast ett ringa antal dylika fall hinna behandlas av en tandläkare under helårstjänstgöring. Militärunder— sökningen var begränsad till ett år inom det manliga släktets livslängd och kan icke angiva andra förhållanden än dem, som konstaterats för själva undersök— ningsperioden. Någon motsvarande undersökning för folket i dess helhet föreligger icke. Sålunda är det obekant, huru stort tandvårdsbehovet är hos kvinnorna i motsvarande ålder, men man antager, att tandsjukdomarna hos kvinnan nå högre värden än hos mannen såväl beträffande frekvens som svå: righetsgrad, åtminstone vad gäller tandrötan och dess följdsjukdomar. Tand- sjukdomarna härja svårt hos kvinnorna under fruktbarhetsperioden och vid 40—50 års ålder är sannolikt bettets förstörelse i allmänhet mycket stor sär- skilt hos mångföderskor. Man utgår vanligen från, att tandvårdsbehovet är mycket stort hos denna grupp och väsentligt större än hos männen i samma ålder.

I detta sammanhang böra nämnas de otillfredsställande förhållandena inom mödrahjälpstandvården, vilket socialstyrelsen i skrivelse till Konungen den 23 mars 1945 framhållit.

»———

I den handbok över mödrahjälpsverksamheten, som styrelsen utgav i juli 1942 och som i dessa delar fortfarande gäller, framhåller styrelsen, att all mödrahjälps— tandvård skall utföras på folktandvårdspoliklinik i den mån dylik finnes tillgäng— lig. Eftersom folktandvårdsorganisationen ännu är genomförd endast i mycket begränsad utsträckning, är det emellertid nödvändigt att mödrarna få anlita privata tandläkare. Därvid får mödrahjälp utgå endast under förutsätt-ning, att tand- läkaren förbinder sig att utföra tandvården efter en viss taxa, nämligen folktand- vårdstaxan med en förhöjning av en tredjedel.

I vissa delar av landet har det emellertid varit svårt och på sina håll omöjligt för mödrarna att få tandvård utförd efter ifrågavarande taxa, och de ha sålunda icke kunnat erhålla tandvård genom mödrahjälpen.

1 Betänkande med utredning och förslag angående tandvården vid försvarsväsendet. SOU 1944: 61 s. 139 ff.

I själva verket bottnar här ifrågavarande förhållande enligt styrelsens mening i en alltför knapp tillgång på tandläkare.

-——————>>

Vid fortsatt diskussion av problemet bör särskild hänsyn tagas till det faktum, att flertalet av de fall, som fordra omfattande tandvård, har fått bettet förstört icke i så hög grad genom tandsjukdomarnas spridning och svårighet utan väsentligen därför, att mångårig och svår vanvård av bettets sjukdomar förelegat-. Denna vanvård betingas säkerligen i stor utsträckning av okunnig- het och likgiltighet, men i andra fall bestämmes den av svårigheten att inom ett land med gles befolkning nå tandläkare vid—varje enskilt tillfälle, då tand- vård fordras. Inom de stora folkgrupper, där de vanvårdade fallen dominera, i första hand jordbruksbefolkningen, i andra industriarbetarna, orsakas emel— lertid vanvården, förutom av nämnda faktorer, främst därav att tandvården i privat praktik ställer sig för kostsam. Tandvårdsutgifterna per år räknat- äro visserligen relativt små. vid talrika besök hos tandläkare i skadans begynnelse men stiga disproportionerligt vid ökad vanvård. Denna betingas av ett stort antal faktorer, där okunnighet om hygieniska fordringar, liknöjdhet för före- byggande vård och brist på initiativ koordineras med socialmedicinska brister, brist på tandläkare, avsaknad av kommunala och statliga behandlingsmöjlig- heter, stora avstånd till tättbebyggda områden med tandläkare, dyrbara resor in. 111.

Militärutredningen har givit belägg för att tillgången till en föregående och förebyggande tandvård i högre grad än frekvensen av tandsjukdomarna bestämmer vårdbehovet. Frekvensen av tandsjukdomarna är ingalunda lik— artad inom rikets olika delar; betydande skillnader påvisades sålunda i tand— rötans frekvens inom områden, som geografiskt sett ligga varandra nära.. Självklart är, att denna olikhet i sjukdomarnas frekvens också avgör tand- vårdsbehovet och ger till resultat, att antalet individer, som en tandläkare per år kan färdigbehandla inom ett område, kan vara väsentligt större än inom ett närliggande. Men det visade sig, att, även om inom geografiskt skilda områden tandrötans frekvens var alldeles likartad, vårdbehovet i tjugoårsåldern kunde vara olika. Såsom exempel nämnes följande. Stock— holmszonen och Gotland hade likartad frekvens av tandsjukdomar, men i Stockholm fordrade icke mera än 10 man av 100 komplicerad och tidsödande vård, medan 90 man av 100 kunde erhålla sanering och bettrestitution genom tämligen enkla behandlingsåtgärder. På Gotland däremot fordrade 58 man av 100 den komplicerade och tidsödande behandling, som i så hög grad minskar antalet årligen färdigbehandlade fall per tandläkare, medan endast" 42 av 100 man kunde få sin tandvård avhjälpt genom de enklare behand— lingarna.

Behovet av tandläkare kan sålunda aldrig avgöras enbart med hänsyn till den föreliggande frekvensen av tandsjukdomarna. I högre grad avgörande är den Vård, som från tidiga barndomsår kontinuerligt meddelats individen. Härav följer, att vid rationellt genomförd småbarnstandvård och skoltand-

vård jämte efterföljande reviderande tandvård så långt ske kan, tandvårds- behovet inom ett distrikt förskjutes dithän, att flertalet fall bliva av sådan typ, att sanering och bettrestitution kunna ske genom enklare behandlings— åtgärder. Orsaken till den höga frekvensen av dylika fall inom Stockholms- zonen är att söka däri, att Stockholm till skillnad från Gotland kunnat er- bjuda det uppväxande släktet en relativt god tandvård före och under skol— perioden och tillgång på ett stort antal tandläkare för tandvårdsrevidering under åren efter skolåldern. Urbaniseringen medför således påtagligen en be— tydande sänkning av tandvårdsbehovet, även om frekvensen av tandsjukdomar håller sig konstant. Vid varje bedömning av ett framtida tandläkarbehov blir det sålunda nödvändigt att taga hänsyn till den förskjutning av tandvårds— behovet, som måste äga rum inom samhället i och med genomförandet av en ordnad tandvård, rationellt utnyttjad under uppväxt och ungdomsåren och följd av möjligheten till reviderande tandvård år från år.

Den minskning av tandvårdsbehovet, som är en följd av minskad van— vård och ökad tidig, förebyggande vård, motverkas emellertid därav, att i ett bett med många kvarvarande och vårdade tänder en tendens till utveckling och spridning av de s. k. parodontopatierna eller tandlossnandets sjukdomar inträder under senare perioder av individens liv. Över dessa sjukdomars fre— kvens och spridning i nutidssamhället under nämnda perioder finnas i vårt land inga undersökningar, på vilkas resultat slutsatser om vårdbehovet skulle kunna byggas. De undersökningar, som gjorts i andra länder, visa emeller- tid, att dessa sjukdomar i det moderna kultursamhället nått ett omfång och en spridning, som gör det berättigat att beteckna dem såsom folksjukdomar. Det förefaller sannolikt, att det åldrande bettet fordrar omfattande operativa ingrepp och protetisk behandling för att kunna bibehållas, vilket åter— igen ökar behovet av tandläkare. Därjämte är att märka, att antalet vård— sökande fall med oregelbundna tandställningar och bitningsanomalier synes öka. Huruvida iakttagelsen angiver en verklig ökning av antalet fall eller om företeelsen skall tolkas såsom resultatet av en större uppmärksamhet och vanligare diagnos, undandrager sig ännu bedömande. Då fall av denna typ visat sig medföra risker för bettets bestånd särskilt för sekundär utveckling av parodontopatierna, fordra de ovillkorligen tidig behandling; även deras behandling synes sålunda öka behovet av tandläkare.

De sakkunniga vilja slutligen fästa uppmärksamheten därpå, att, om antalet behövliga tandläkare uppskattas efter antalet förstbehandlade patienter per tandläkare och år, detta måste förutsätta, att det är möjligt att så jämnt över riket fördela tandläkarna, att beräkningsgrunden visar sig tillförlitlig. Man kan betvivla, att en dylik fördelning blir praktiskt genomförbar inom ett land med Sveriges geografiska förhållanden. Beräkningsgrunden gäller för städer och tätorter och för sådana landsortsområden, där billiga kommunikationer dagligen giva förbindelser till centrala tätorter, där tandläkare äro anträffbara. Mycket stora områden av Sverige tillgodose icke dessa fordringar. Här kan behovet av tandläkare vara betydligt större än annorstädes, men även om

man har antalet tandläkare till förfogande följer icke därmed att dessa kunna effektivt utnyttjas.

Eftersom den principiella inställningen till frågan om karaktären och om— fattningen av den tandvårdande verksamhet, som skall meddelas av tand- läkarkåren, icke synes vara avgjord och eftersom vissa grundläggande under— sökningar av tandsjukdomarnas utbredning, frekvens m. m. saknas, kan för närvarande behovet av tandläkare endast approximativt uppskattas. De sak— kunniga vilja understryka önskvärdheten av att sådana grundläggande under— sökningar företagas.

Om man emellertid utgår ifrån en tid av omkring tre timmar för sanering och bettrestitution av fall, som icke tidigare vanvårdats utan haft tillgång till tandvård av förebyggande och reviderande art under skol- och ungdomsperio— der, kan man vara berättigad räkna med att en tandläkare med 270—280 arbets— dagar per år och sex effektiva arbetstimmar per dag skulle kunna medhinna sanering och bettrestitution av mellan 5 a 600 patienter per arbetsår. Succes- sivt överföras härigenom dessa fall till revideringsfall och samtidigt minskar antalet fall, som fordra sanering och bettrestitution. Revideringsfallen torde i medeltal fordra en behandlingstid av ungefär en halvtimme. En tand— läkare i helårstjänstgöring skulle vid jämn fördelning mellan saneringsfall och revideringsfall alltså medhinna högst 300 saneringsfall jämte högst 1 500 revideringsfall per år, vilket grovt räknat skulle innebära behovet av en tand— läkare på tvåtusen vuxna personer. Härtill komma de tandläkare, som be— hövas för småbarnstandvården, skoltandvården, tandvården under efterskol— åren, militärtandvården, tandvården vid olika inrättningar m. m.

De sakkunnigas majoritet har med ledning av dessa beräkningar och under betonande av hur approximativa alla dylika uppskattningar måste bliva, tidi- gare ansett, att ett totalantal av omkring 4 000 effektiva tandläkare borde upp— nås inom de närmaste årtiondena. Detta skulle fordra en årlig examination av 150 år 100 tandläkare. Såväl de tandläkare i de sakkunnigas led, som re— serverade sig mot denna uppfattning, som även medicinalstyrelsen funno emellertid denna approximativa uppskattning vara för låg. De funno ett totalantal av 4 800 effektiva tandläkare erforderligt och förordade årlig exami— nation av 180 tandläkare. Under det fortsatta utredningsarbetet ha de sak— kunniga anslutit sig till denna senare uppskattning av examinationsbehovet, vilken jämväl riksdagen godkänt.

Den nuvarande tillgången på tandläkare.

Under den senare delen av 1800—talet var antalet tandläkare i riket helt obetydligt, vilket framgår av nedanstående tablå.

.. Ant 1

A 1- tandläkare 1 86 l l 8 1 871 32 1881 34

Efter tillkomsten av tandläkarinstitutet år 1898 har emellertid utveck- lingen gått i raskare takt. Vid sekelskiftet uppgick sålunda antalet tandläkare till 280, vilket antal år 1910 hade ökat till omkring 400 och år 1920 till omkring 625.

Den följande utvecklingen karakteriseras av nedanstående siffror.

Antal i. Prisat?

1920 627 1925 793 1930 1 194 1935 1 856 1940 2 230 1944 2 464

Antalet legitimerade tandläkare uppgick vid slutet av år 1944 till 2 6401. Under år 1945 ha enligt vad som kunnat inhämtas från medicinalstyrelsen 12 tandläkare avlidit. Under samma period ha 108 tandläkare legitimerats. Antalet legitimerade tandläkare vid slutet av år 1945 kan sålunda beräknas till omkring 2 730.

I nedanstående tabell A har tandläkarkåren fördelats efter ålder och kön. Det är givet, att det förhållandet, att tandvården nått sin nuvarande om- fattning under en relativt begränsad tidsperiod, satt sin prägel på den nuva- rande tandläkarkårens sammansättning i åldershänseende, i det att förhållande— vis många av tandläkarna nu befinna sig i de yngre åldrarna. Detta förhål— lande medför, att man i framtiden måste räkna med en kraftigare avgång från yrket på grund av ålder eller död än om det nuvarande beståndet legitimerats under en längre tidsperiod.

Tabell A. Legitimerade tandläkare vid slutet av år 1944 fördelade efter kön och ålder.?

Å 1 (1 e r Antal tandläkare ' Summa. är män kvinnor

20 —30 176 95 27 1 30—40 862 276 1 138 40—50 601 163 764 50—65 256 89 345 65— 106 16 122

Summa 2 001 639 2 640

2 En noggrannare fördelning återfinnes i bilaga 1, tabell 1.

Av de nuvarande manliga tandläkarna befinna sig över hälften (52 %) i åldrarna under 40 år under det att 5 % äro över 65 år.

1 Jfr bilaga 1, tabell 2.

Det framgår av tabell A, att 639 av tandläkarna äro kvinnor, vilket mot— svarar 24 %. Beträffande de kvinnliga tandläkarna gäller i högre grad än be— träffande männen det ovannämnda förhållandet, att de rekryterats under en relativt kort tidrymd. Andelen kvinnliga tandläkare under 40 år uppgår så— lunda. till 58 %.

I tabell B redovisas antalet praktiserande tandläkare per 10 000 av befolk— ningen vid slutet av år 1944 (jfr bilaga 1, tabell 2).

Tabell B. Antal tandläkare per 10000 av befolkningen vid slutet av år 1944.

Antal tand- Antal tand-

.. läkare per .. läkare per

La" 10000 av La" 10000 av

befolkningen befolkningen Stockholms stad ............ 9'8 Hallands län ................ 34 Stockholms län .............. 2'9 Göteborgs och Bohus län . . . . 4'5 Uppsala län ................ 3'8 " därav Göteborg ............ 6'5 Södermanlands län .......... 3'7 Alvsborgs län .............. 3'0 Östergötlands län ............ 3'3 Skaraborgs län .............. 2'3 därav Norrköping .......... 4'2 Värmlands län ......... . . . . . 3'0 Jönköpings län .............. 3'4 Orebro län .................. 3'2 Kronobergs län .............. 2 7 Västmanlands län ............ 32 Kalmar län .................. 2'4 Kopparbergs län ............ 2'8 Gotlands län ................ 1'7 Gävleborgs län .............. 27 Blekinge län ................ 2'2 Västernorrlands län .......... 2'1 Kristianstads län ............ 2'9 Jämtlands län .............. 2'6 Malmöhus län .............. 4'3 Västerbottens län ............ 1'7 därav Malmö .............. 5'1 Norrbottens län ............ 1'7 » Hälsingborg ........ 67 Hela riket ................ 3'7

Antalet tandläkare per 10 000 av folkmängden i hela riket som framgår av tabellen uppgick till 3,7 vid slutet av år 1944. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande siffra år 1920 utgjorde 1,1, år 1930 1,9 och år 1940 3,5. Bland de större städerna, som helt naturligt uppvisa högre tal än landsbygden, har Stockholm det högsta antalet (9,8). Det högsta antalet tandläkare i förhål- lande till folkmängden bland länen i riket uppvisa Göteborgs och Bohus län (4,5), Malmöhus län (4,3), Uppsala län (3,8) samt Södermanlands län (3,7).

Det lägsta antalet tandläkare i förhållande till folkmängden ha för när- varande Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län med endast 1,7 tand— läkare per 10000 av befolkningen. Därefter följa Västernorrlands län (2,1) samt Blekinge län (2,2). Sammanföras länen till större geografiska områden finner man, att de norrländska länen samt länen i den sydöstra delen av Göta- land ha det lägsta antalet tandläkare, under det att Svealand samt de södra och västligaste delarna av Götaland ha det högsta antalet.

Inom folktandvården sysselsatta tandläkare sedan år 1938, då denna tand— vårdsform beslöts, framgår av följande tablå.

Ä r _ Antal tandläkare inom folktandvården 1938 —— 1939 1 940 52 1941 1 17 1942 1 47 1 943 228 1 944 234

Enligt uppgift från medicinalstyrelsen uppgick antalet tandläkare inom folktandvården under sista kvartalet 1945 till 314, varav 57 voro utlänningar.

I tabell C ha de inom folktandvården tjänstgörande tandläkarna fördelats- efter ålder och kön. Därjämte har en uppdelning på två grupper skett, näm— ligen de som fullgöra obligatorisk tjänstgöring och övriga. Icke mindre än 70 % av de inom folktandvården sysselsatta tandläkarna tillhöra åldrarna under 40 år. Andelen kvinnor utgör 44 %.

Tabell 0. Inom folktandvården tjänstgörande tandläkare vid slutet av år 1944 fördelade efter kön och ålder.1

Ä 1 d e r Antal tandläkare D , Summa ur män kvinnor 20—30 ........................................ 33 39 72 30—40 .......................................... 49 35 84 40—50 .......................................... 33 17 50 50— .......................................... 10 6 16 Summa 125 97 222 Därav obligatoriskt tjänstgörande .............. 41 30 71 Därav ej obligatoriskt tjänstgörande ............ 84 67 151

Anm. Dessutom tjänstgjorde inom folktandvården 33 utländska tandläkare och 1 tandläkare med särskilt tillstånd, varjämte 10 studerande vid tandläkarinstitutet tjänstgjorde såsom vikarierande distriktstandläkare.

1 Tabellen byggEr på en av medicinalstyrelsen lämnad preliminär förteckning. Antalet överens- stämmer därför icke med det antal, som angivits i ovanstående tablå, vilket iir hämtat från i korrektur befmtlig tabell till Allmän hälso- och sjukvård 1944 (S. 0. S.). En noggrannare fördelning åter- finnes i bilaga 1, tabell 3.

Av tandläkarna inom folktandvården äro 71 eller 32 % obligatoriskt tjänst- görande, vilka nära nog samtliga äro under 40 års ålder.

Den geografiska fördelningen av tandläkarna inom folktandvården fram- går av tabell D.

Stora skillnader föreligga i den nuvarande utbyggnaden av folktandvården inom de olika landstingsområdena samt städerna utanför landsting. Förutom i städerna Hälsingborg och Gävle synes folktandvården vara mest utbyggd i Södermanlands län, där över 99 % av befolkningen vid slutet av år 1944

Tabell D. Folktandvårdens omfattning samt antalet tandläkare inom folktandvården år 1944 1.

Folkmängden i distrikt med folk- Antal tandläkare tandvård iprocent Antal tandläkare per 10000 av Landstingsområde, stad av totala folk. vid slutet folkmängden inom mängden inom av året distrikt med resp. landstings- folktandvård område (stad) Stockholms stad ...................... —— _ _ Stockholms län ........................ 540 22 1'3 Uppsala län .......................... 31'7 7 1'5 Södermanlands län .................... 993 32 1'6 Norrköpings stad ...................... _— _ Östergötlands län (i övr.) .............. 37'7 12 1'3 Jönköpings län ........................ 354 15 1'7 Kronobergs län ........................ 544 3 04 Kalmar län ............................ 302 4 0'6 Gotlands län .......................... 270 2 1'2 Blekinge län .......................... 95 1 07 Kristianstads län ...................... 601 23 1'5 Malmö stad .......................... —— _" Hälsingborgs stad .................... 1000 11 1'7 Malmöhus län (i övr.) .................. 439 17 1'2 Hallands län .......................... 55'0 6 0 7 Göteborgs stad ........................ —— _" Göteborgs och Bohus län (i övr.) ...... 500 9 09 Alvsborgs län ........................ 291 11 1'1 Skaraborgs län ........................ 191 7 1'5 Värmlands län ........................ 145 7 1'8 Orebro lån ............................ 235 4 0'7 Västmanlands län ...................... 65'2 15 1'3 Kopparbergs län ...................... —— _ Gävle stad ............................ 1000 3 07 Gävleborgs län (i övr.) ................ 329 7 0'9 Västernorrlands län .................... 38 1 1'0 Jämtlands län ........................ 78 2 1'8 Västerbottens län ...................... 17'3 4 10 Norrbottens län ...................... 295 9 1'3 Hela riket ............................ 271 234 1 Tabellen delvis hämtad från i korrektur befintlig tabell till Allmän hälso- och sjukvård 1944 (S. 0. S.).

var bosatt inom distrikt med ordnad folktandvård. Därnäst följer Västman- lands (65 %), Kristianstads (60 %), Hallands (55 %), Kronobergs (54 %) och Stockholms län (54 %).

Inom städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping fanns vid slutet av år 1944 någon folktandvård icke organiserad. I dessa städer finnes emellertid i olika omfattning tandvård utanför folktandvården ordnad genom kommunens försorg. Inom Kopparbergs län hade folktandvården ännu icke påbörjats. I övrigt hade folktandvården vid slutet av år 1944 den minsta om— fattningen i Västernorrlands och Jämtlands län, där endast 3,8 % respektive 7,8 % av befolkningen var bosatt inom distrikt med ordnad folktandvård. Även antalet tandläkare inom folktandvården per 10000 av folkmängden.

i de distrikt, där folktandvård finnes, företer stora variationer mellan de olika landstingsområdena. I detta fall uppvisa Jämtlands, Värmlands, Jönköpings och Södermanlandslän samt Hälsingborg de bästa siffrorna: 1,8—1,6 tand— läkare per 10000 av befolkningen; under det att Kronobergs, Kalmar, Ble- kinge, Hallands och Örebro län samt Gävle ha det lägsta antalet: 0,4—0,7 tandläkare per 10000 av folkmängden. Det är givet, att dessa variationer mellan områden till en del äro beroende på folktätheten. Om befolkningen är spridd över stora områden, torde det sålunda erfordras fler tandläkare rela- tivt sett, än om befolkningen är koncentrerad till mindre områden.

Det framtida antalet tandläkare enligt olika rekryteringsalternativ. 1

Till grund för en sådan beräkning, som här är fråga om, måste ligga ett flertal antaganden. Det första antagandet, som måste göras, gäller den fram— tida dödligheten. Det dödlighetsantagande, som kommit till användning i den här föreliggande prognosen, grundar sig på en analys av tandläkarnas dödlighetsförhållanden under åren 1921—44.

De dödsrisker, som erhöllos från denna undersökning, ha utjämnats och jämkats med hänsyn till den officiella statistikens dödlighetstabeller för att eliminera rent slumpmässiga variationer, vilka. erhållits till följd av materia- lets ringa omfattning. Därvid har hänsyn även tagits till de utvecklingsten— denser, som för närvarande göra sig gällande.

Resultatet av de ovannämnda beräkningarna redovisas i tabell 4 i bilaga 1, där för varje femårsklass och kön redovisas de överlevelsetal, som legat till grund för prognosen. I tabellen lämnas även motsvarande tal för Stockholm under åren 1931—40. Det visade sig nämligen, att dödlighetsförhållandena i Stockholm under denna period närmast anslöto sig till tandläkarnas dödlighet.

För männens vidkommande innebära antagandena, att dödligheten i åld— rarna under 40 år, vilken hittills varit lägre än befolkningsdödligheten i samma åldrar, kommer att ytterligare nedgå. För övriga åldrar ansluta sig de använda antagandena tämligen nära till den i Stockholm under åren 1931—40 observerade dödligheten, ehuru tandläkarna i åldrarna 50—70 år antagits ha en något högre dödlighet.

Vad beträffar de kvinnliga tandläkarnas dödlighet, har denna antagits visa samma variation med åldern som de manligas, men antagits genomgående ligga på en något lägre nivå.

Det bör avslutningsvis framhållas, att de gjorda antagandena måste be— traktas som approximativa, särskilt vad beträffar de kvinnliga tandläkarnas dödlighet. Det kan sålunda tänkas, att framtida förändringar i fråga om tandläkarnas arbetsförhållanden etc. kunna komma att väsentligt påverka dödligheten.

1 Till grund för de uppgifter, som anföras i det följande, ligger en av pol. mag. Bertil Matérn och fil. kand. Gösta Almqvist företagen undersökning. Av utrymmesskäl har framställning av beräkningsmetod m. m. begränsats. En fullständigare framställning samt vissa råtabeller kunna erhållas från tandläkarinstitutet i Stockholm i stencilerat skick.

För att erhålla en uppfattning om tillgången av tandläkare i framtiden fordras förutom de ovan nämnda dödlighetsantagandena vissa antaganden rörande tandläkarbeståndets >>effektivitet». Hänsyn måste sålunda tagas till avgången från yrket av annan orsak än döden samt till omfattningen av partiell yrkesutövning.

Vissa beräkningar i denna fråga ha företagits på grundval av de svar, som erhållits från en enquéte, företagen av medicinalstyrelsen i januari 1942. I allt ha bearbetats uppgifter från 96,5 % av samtliga legitimerade tand- läkare i Sverige vid årsskiftet 1941—42. Med ledning av de lämnade upp- gifterna ha de tandläkare, som utöva praktik, indelats i två huvudgrupper, nämligen dels de, som utöva yrket i full utsträckning, dels de, som endast utöva yrket i begränsad utsträckning vad beträffar den årliga arbetstiden. Gränsen mellan heltids— och deltidsutövande tandläkare har därvid satts till 1 900 timmar per år, vilket motsvarar 42 timmars arbete per vecka under cirka 46 veckor per år.

En tandläkare, som endast utövat yrket i begränsad utsträckning, d. v. s. under mindre än 1 900 timmar per år, räknades såsom h—eltidsutövande tand— läkare till samma bråkdel som förhållandet mellan det för den deltidsutövande tandläkaren angivna timantalet per år och 2 0001.

Den genomsnittliga årliga arbetstiden för de tandläkare, som utöva yrket i full utsträckning, har antagits till 2 000 timmar per år. Det årliga genomsnitt- liga timantalet varierar givetvis mellan olika åldersklasser för de tandläkare, som uppgivit sig utöva yrket i full utsträckning. För männen torde förmod- ligen gälla, att timantalet för de inom folktandvården helt sysselsatta är mindre än för de privatpraktiserande, medan det för kvinnorna möjligen kan tänkas vara tvärtom. En fullt sysselsatt tandläkare måste självfallet antagas ha viss semester och sjukledighet. Omfattningen av denna ledighet varierar med säkerhet såväl mellan män och kvinnor som mellan olika åldrar. Hänsyn borde även tagas till det förhållandet, att arbetsintensiteten hos en (SE)-årig tandläkare icke är densamma som hos en 30—åring. Då något material, som medger en tillförlitlig bedömning av dessa förhållanden, icke finnes, har i föreliggande beräkningar hänsyn därtill icke kunnat tagas. Dessutom bör det observeras, att ändringar i framtiden kunna ske i den genomsnittliga effek— tiviteten.

De erhållna resultatens värde beror givetvis även av tillförlitligheten i de inkomna enquetesvaren. Något skäl att förmoda att avsiktligt felaktiga eller missvisande uppgifter skulle ha lämnats i någon större utsträckning, före- finnes emellertid knappast. De i det följande lämnade siffrorna rörande det effektiva antalet tandläkare vid olika tidpunkter måste dock av nämnda skäl betraktas såsom synnerligen approximativa.

På grundval av de ovan anförda uppgifterna har beräknats en »effektivitets- procent» för tandläkare inom olika åldrar, civilstånd och kön. Effektivitets—

1 En deltidsutövande tandläkare med 1 000 arbetstimmar per år räknas såsom 1/2 hel- tidsutövande tandläkare o. s. v.

procenten kan sägas ange antalet fullt sysselsatta. tandläkare av 100 levande. Den genomsnittliga effektivitetsprocenten för manliga tandläkare utgjorde cirka 90, under det att motsvarande tal för de kvinnliga tandläkarna var cirka 75.

Det kan i detta sammanhang vara av ett visst intresse att redovisa de an— ledningar-, som uppgivits till att yrket i förekommande fall icke utövades i full utsträckning. För männen voro de vanligaste anledningarna »hög ålder eller sjukdom» (72 % av dem som redovisat anledning) samt >>övergång till annan verksamhet» (18 %). Ungefär samma resultat erhölls för de ogifta kvinn— liga tandläkarna, medan för de gifta. »arbete i hemmet» var det vanligaste svaret.

Förutom antaganden rörande dödlighet och effektivitet måste vissa förut— sättningar göras angående köns— och åldersfördelningen hos de nylegitimerade tandläkarna, vilka i föreliggande beräkningar grundats på de faktiska förhål- landena under åren 1935—39 rörande de nyintagna, varvid den genomsnitt— liga studietiden antagits till 5 år.

På grundval av de antaganden för vilka ovan redogjorts kan beräknas dels den genomsnittliga, återstående livslängden för en nylegitimerad tandläkare, dels det genomsnittliga antal år en nylegitimerad utövar yrket. Följande resultat erhållas:

Män Kvinnor Återstående medellivslängd vid legitimation, år: ............ 41,6 45,8 Återstående medelantal >>effektiva år» ........................... 33,1 26,8 Därav före fyllda 65 är, år: .......................................... 30,7 25,6.

Det framgår, att männen i genomsnitt ägna 6 är mer än kvinnorna åt tand- vårdsverksamhet, varav 5 före fyllda 65 år.

Slutligen måste givetvis vissa antaganden göras angående det årliga antalet nylegitimerade tandläkare i framtiden samt dessas fördelning på kön. De under vårterminen 1945 vid tandläkarinstitutet studerande ha därvid antagits komma att avlägga examen under åren fram till år 1950. De i fortsättningen intagna antagas erhålla legitimation fem år efter intagningen, alltså från och med år 1950. Om studietiden hade antagits till fyra år, hade detta medfört, att antalet tandläkare hade blivit en årskull större.

Beträffande proportionen mellan män och kvinnor bland de nylegitimerade tandläkarna vilja de sakkunniga framhålla, att säkra hållpunkter därför saknas.

För närvarande påverkas könskvoten hos de på tandläkarinstitutet intagna ( 67 % manliga och 33 % kvinnliga elever vårterminen 1945) av att de manliga inträdessökande få. tillgodoräkna sig viss poäng för fullgjord militärtjänst. Om detta system skulle upphöra, skulle andelen kvinnliga tandläkare öka starkt. För att belysa detta har poängberäkningen för de inträdessökande vid extrakursen i februari 1945 granskats. Av de» 60 intagna voro 16 kvinnor (27 %), men om hänsyn endast hade tagits till studenthetyget skulle 32 kvin- nor ha antagits (53 %).

Vid de utförda beräkningarna ha följande hypoteser beträffande antalet och fördelningen på kön av de från och med år 1950 legitimerade legat till grund. Hypotes I: Från och med år 1950 legitimeras årligen 120 tandläkare, varav 50 % kvinnliga.

j Tabell F. Beräknat antal tandläkare vid vissa tidpunkter enligt olika rekryteringshypoteser.

Hypotes I. Hypotes II. 120 nylegitimerade tandläkare årligen. 120 nylegitimerade tandläkare årligen. 50%kvinnor 30%kvinnor År Totala antalet Effektiva År Totala antalet Effektiva antalet, antalet, Män Kvinnor Summa summa Män Kvinnor Summa summa. 1944 2 001 639 2 640 2 285 1944 2 001 639 2 640 2 285 1949 2 288 818 3 106 2 659 1949 2 288 818 3 106 2 659 1959 2 595 1 344 3 939 3 228 1959 2 834 1 106 3 940 3 255 1969 2 725 1 809 4 534 3 474 1969 3 195 1 336 4 531 3 542 1979 2 690 2 197 4 887 3 544 1979 3 373 1 501 4 874 3 654 Hypotes III. Hypotes IV. 180 nylegitimerade tandläkare årligen. 120 nylegitimerade tandläkare årligen under åren 1950—54, därefter 180 årligen. 50%kvinnor 50%kvinnor Är Totala antalet Effektiva År Totala antalet Effektiva antalet, antalet, Män Kvinnor Summa summa Män Kvinnor Summa summa 1944 2 001 639 2 640 2 285 1944 2 001 639 2 640 2 285 1949 2 288 818 3 106 2 659 1949 2 288 818 3 106 2 659 1959 2 893 1 642 4 535 3 771 1959 2 744 1 494 4 238 3 506 1969 3 312 2 400 5 712 4 511 1969 3 169 2 255 5 424 4 272 1979 3 544 3 068 6 612 4 991 1979 3 416 2 931 6 347 4 800 Hypotes V. Hypotes VI. 140 nylegitimerade tandläkare årligen åren 140 nylegitimerade tandläkare årligen åren 1950—54, därefter 160 årligen. För inskrivna 1950—54, därefter 160 årligen. För inskrivna

efter år 1950 — 6 års studietid. efter år 1950 _, 6 års studietid. 50%kvinnor 30%kvinnor Är Totala antalet Effektiva Är Totala antalet Effektiva

antalet, antalet,

Män Kvinnor Summa. mmm” Män Kvinnor Summa summa.

1944 2 001 639 2 640 2 285 1944 2 001 639 2 640 2 285 1949 2 288 818 3 106 2 659 1949 2 288 818 3 106 2 659 1959 2 665 1 413 4 078 3 342 1959 2 430 1 148 4 078 3 375 1969 2 988 2 075 5 063 3 925 1969 3 564 1 496 5 060 4 013 1979 3 137 2 652 5 789 4 285 1979 3 999 1 774 5 773 4 429

Hypotes 11: Från och med år 1950 legitimeras årligen 120 tandläkare, varav 30 % kvinnliga. Hypotes III: Från och med år 1950 legitimera/s årligen 180 tandläkare, varav 50 % kvinnliga. Hypotes IV: Under åren 1950—54 legitimeras årligen 120 tandläkare, där— efter 180 årligen, i båda fallen 50 % kvinnliga. Hypotes V: Under åren 1950—54 legitimera-s årligen 140 tandläkare, där- efter 160 årligen, i båda fallen 50 % kvinnliga. För de efter år 1950 inskrivna beräknas studietiden till 6 år. Hypotes VI: Under åren 1950—54 legitimeras årligen 140 tandläkare, där- efter 160 årligen, i båda fallen 30 % kvinnliga. För de efter år 1950 in— skrivna beräknas studietiden till 6 år. Resultatet av beräkningarna angående det framtida antalet tandläkare vid olika hypoteser rörande nyrekryteringen ha sammanfattats i tabell F. Det framgår av tabellen, hur det framtida antalet tandläkare är beroende på an- talet nylegitimerade tandläkare årligen samt dessas fördelning på kön. Om de nuvarande nyrekryteringsvillkoren, vilka närmast motsvaras av hypotes II, skulle bibehållas, skulle omkring år 1980 tandläkarkåren bestå av cirka 4900 tandläkare, varav dock blott omkring 3650 effektiva.

Med samma antal legitimerade årligen men med 50 % kvinnor skulle vid samma tidpunkt totala antalet tandläkare vara ungefär detsamma, varav dock antalet effektiva ett hundratal lägre.

Enligt hypoteserna I, II, V och VI kommer antalet tandläkare vid slutet av 1950talet att vara ungefär detsamma nämligen omkring 4 000, varav 3 300 effektiva. Därefter stiger antalet kraftigare enligt hypoteserna V och VI, så att omkring år 1980 enligt dessa hypoteser antalet tandläkare uppgår till cirka 5 800, varav omkring 4 300 effektiva, under det att vid samma tidpunkt enligt hypotes I och II totala antalet är omkring 1 000 lägre och effektiva antalet cirka 800 lägre.

Enligt hypotes III och IV, av vilka den förstnämnda uppvisar en något kraftigare stegring under de närmaste åren, kommer antalet tandläkare att öka mer än enligt de förut nämnda hypoteserna. Redan omkring år 1960 kommer totala antalet tandläkare att ha stigit till cirka 4500 enligt hypotes III och 4200 enligt hypotes IV. Det effektiva antalet ligger omkring 700 lägre. År 1980 kommer antalet enligt dessa alternativ att ha uppgått till cirka 6600 respektive 6300, varav omkring 5000 respektive 4800 effektiva.

Sammanfattning.

Antalet tandläkare i riket uppgick vid slutet av år 1945 till omkring 2 730, varav cirka 300 voro anställda inom folktandvården. Antalet effektiva tand— läkare kan för närvarande beräknas till omkring 2 360, varvid med »effektiv» förstås en tandläkare, som i full utsträckning ägnar sig åt tandvård under cirka 46 veckor per år. Den nuvarande bristen på tandläkare utgör ett av de största hindren för ett snabbt utbyggande av folktandvården redan enligt de planer, som för närvarande gälla. En sålunda utbyggd folktandvård har

beräknats kräva omkring 1 200 tandläkare, d. v. s. i runt tal 900 mer än som för närvarande äro sysselsatta därinom.

För den militära tandvårdens del har det framtida behovet av tandläkare av försvarsväsendets tandvårdsutredning 1941 uppskattats till 100 tandläkare, såvida den av sagda utredning föreslagna organisationen genomföres.

Det totala behovet av tandläkare har tidigare av de sakkunniga beräknats uppgå till omkring 4 000 effektiva tandläkare. I reservationen till de sakkun- nigas skrivelse den 6 juni 1945 ansågs detta antal för litet och det beräk— nades, att totalantalet tandläkare de närmaste 25—30 åren borde uppgå till 4800, vilket erfordrade en årlig examination av 180 tandläkare. Medicinal- styrelsen delade denna uppfattning. De sakkunniga ha under det fortsatta utredningsarbetet anslutit sig till denna uppskattning av examinationsbehovet, vilken även riksdagen godtagit.

Av de ovan anförda förntberäkningarna av det totala och effektiva antalet tandläkare framgår, att ett antal av 4 800 effektiva tandläkare kommer att upp- nås snabbast enligt rekryteringshypotes III. Denna rekryteringshypotes innebär, att antalet nylegitimerade per år från och med år 1950 uppgår till 180, varvid hälften av de nylegitimerade tandläkarna förutsättes vara kvinnor. Om andelen kvinnliga blir mindre, kommer detta antal att nås tidigare.

Vid slutet av 1970—talet kommer totala. antalet tandläkare enligt denna hypotes att uppgå till 6600 tandläkare, vilket totalt motsvarar nära 5000 effektiva tandläkare enligt de antaganden rörande effektiviteten, för vilka i det föregaende redogjorts.

Om —— enligt hypotes IV _ 120 tandläkare årligen legitimeras under åren 1950—54 och därefter årligen 180, varav hälften kvinnor, kommer tandläkar kåren vid slutet av 1970—talet att bestå av nära nog samma antal som enligt nyssnämnda hypotes III; skillnaden uppgår till omkring 250 tandläkare totalt eller cirka 200 effektiva. Kravet på en snabb ökning blir dock icke tillgodo- sett i lika hög grad.

Enligt övriga anförda rekryteringsalternativ kan det erforderliga behovet (4 800 effektiva) tandläkare icke uppnås under tiden fram till år 1980. Vid denna tidpunkt kan dock det effektiva antalet uppgå till 4300—4400 en- ligt hypoteserna V och VI, vilka båda förutsätta att 140 tandläkare legiti- meras årligen under åren 1950—54 och därefter 160 årligen. Hypotes V an— tager andelen kvinnliga nylegitimerade till 50 %, under det att enligt hypotes VI motsvarande andel antages vara 30 %

De sakkunniga. konstatera sålunda under åberopande av vad ovan anförts att, om ett totalantal av 4 800 effektiva tandläkare skall ernås inom de när- maste 25 än. 30 åren, bör från och med år 1950 om möjligt 180 tandläkare legi— timeras årligen. Av praktiskt organisatoriska skäl kan emellertid detta an- tal utexamineras först från och med år 1952. I rekryteringshypotes III ingår det antagandet, att den årliga andelen kvinnliga tandläkare av de nylegiti— merade icke uppgår till mer än 50 %.

Kap. 3. Principiella synpunkter på tandläkarutbild- ningen.

I föregående kapitel har redogjorts för den nuvarande tillgången på tand— läkare inom riket och jämväl för de beräkningsgrunder, som motiverat de sakkunnigas approximativa uppskattning av landets behov av tandläkare för de närmaste årtiondena. Härav framgår att: ett behov av ytterligare omkring 2500 tandläkare skulle föreligga. Härvid förutsättes, att tandvårdsbehovet tillfredsställes genom examinerade tandläkare och att icke andra vägar och metoder anlitas för detta syfte. Sådana andra medel, som från olika håll ifrågasatts, ägna de sakkunniga. detta kapitel, liksom åt frågan om en differen— tierad tandläkarutbildning.

För lekmannen, som bedömer tandläkarkonstens praktiska utövning från egen eller andras erfarenhet av erhållen tandvård — en erfarenhet, som kan basera sig på enstaka besök hos tandläkaren eller på. mångårig befattning med en tandläkares arbetsutövning _ framträda de tekniska manipulationer, som utgöra metoderna för tandläkaren-s operativa och terapeutiska verksam- het, såsom dominerande. De synas utgöra tandläkarkonsten i egentlig be- märkelse och många av dem förefalla vara tämligen enkla. För lekmannen måste det därför framstå såsom en väsentlig fråga, huruvida icke många sådana behandlingsåtgärder skulle kunna utföras av en person med lägre utbildning, vilken yrkesutövare kunde ha erhållit kortare speciell utbild- ning för att lära sig utföra just dessa handgrepp. Även fackmän på området ha. i vissa punkter anslutit sig till förslag i sådan riktning. Vid den offentliga diskussion, som förts över hithörande problem och över de förslag, som i samband därmed sett dagen, ha motiv och av- sikt tydligt framträtt. Motivet har varit det redan angivna, nämligen att man skulle kunna ur tandläkarkonstens vidsträckta område avskilja och be- gränsa vissa behandlingsområden, där ingreppen äro av sådan enkel art och så tekniskt dominerande, att yrkesmän med enklare utbildning skulle kunna omhänderha den praktiska tandvårdsutövningen. Avsikten eller meningen med nyorientering i sådan riktning inom tandläkar-konsten är överallt en- hetlig och innebär endast, att tandvård, meddelad av sådan speciell tand— vårdspersonal, skulle ställa sig väsentligt billigare än av tandläkaren med— delad, såväl beträffande kostnaderna för det allmänna, i löner och pen- sioner, som även i patientavgifter, betalade av den enskilde individen. Ingen förslagsställare synes göra gällande, att några förbättringar i kvalitativ rikt- ning skulle kunna. vinnas på sådan väg, utan man har nöjt sig med antagandet, att tandvården inom föreslagna specialområden sannolikt skulle kunna bliva lika god som den för närvarande är, då tandläkare utövar den. Vissa framlagda förslag innebära härutinnan en kompromiss. Därvid

föreslås, att den tandvård, som skall utövas av tandvårdaren med lägre utbildning, skall ske under ständig övervakning av tandläkare och under dennes direktiv och kontroll; sådan tandläkare skall även kunna omedelbart ingripa med att rätta till eller avhjälpa missgrepp, som blivit följden av den lägre kvalificerade tandvårdarens verksamhet.

Framförda förslag om tekniker, plombörer och hygienister.

Det är särskilt tre områden av tandläkarens praktiska yrkesutövning, som ansetts vara av enbart teknisk art och vilka alltså enligt denna tankegång skulle kunna avskiljas och begränsas samt därefter överlämnas till tandvårdare med lägre utbildning. Dessa områden äro följande:

1) platt— eller plåtprotes; 2) enklare tandfyllning, särskilt inom barntandvården;

3) munhygien, d. v. s. rengöring, putsning, slipning m. 111. Vid utförandet av plattproteser begagnar tandläkaren sedan gammalt en arbetskraft i laboratoriet, s. k. tekniker, för den rad av enbart laboratorie— arbeten, varmed plattproteser utföras. Tandläkarens arbete innefattar i första hand färdigställandet av bett och mun för plåtprotes, sedan under— sökning utförts, diagnos ställts och behandlingsplan bestämts. Tandläkaren utför vid arbetsstolen avtryckstagning och bettanalys, medan laboratorie— medhjälparen, teknikern, förfärdigar modellerna och efter bettanalysens an— visningar slår in gipsmodellerna i artikulatorn, sätter upp och slipar in de artificiella porslinständerna i vaxmodeller. Därefter ingriper tandläkaren med provning av vaxmodellerna i mun, rättar och förflyttar tänderna i mo— dellerna enligt de anvisningar bett-provningen giver och avgör, huruvida käkledens rörelser ligga inom normala och önskade lägen, huruvida bett— höjden är riktigt vald och om protesen passar in i käkarnas och ansiktets anatomi samt i läpparnas och kindens individuella rörelseschema. Sedan tand- läkaren i dessa avseenden bedömt sitt arbete såsom avslutat, överlämnas modellerna till teknikern, som därefter slutför de laboratorietekniska mani— pulationerna till dess att protesen är färdig, tidigare vanligen i kautschuk, numera vanligen i konstharts, eventuellt i stål eller i guld, vilka senare mate— rial dock kräva ett flertal ytterligare justerande ingripanden av tandläkaren. Redogörelsen har avsiktligt gjorts utförlig för att visa, att teknikerns arbete är helt begränsat till det laboratorietekniska arbetet, medan tandläkaren bär an- svaret för arbetet i patientens mun. Denna rad av betydelsefulla insatser från tandläkarens sida undandrager sig i flertalet fall lekmannens uppmärk- samhet. Teknikern, som hittills huvudsakligen utbildats såsom lärling i tand- tekniska verkstäder, uppfattar ävenledes från sitt utgångsläge det tekniska laboratoriearbetet såsom det väsentliga i arbetsutövningen. Lekmannavärde- ringen och teknikeromdömet sammanflyt-a därvid till ett gemensamt önske— mål och förslag, innebärande att tandläkarens insats vid protesarbetets utförande skulle kunna upphöra och teknikern ensam taga hand om hela

det område, som plåtprotesen behärskar inom tandläkarkonsten. Var grins- linjen mellan tandläkarens och teknikerns arbete i så fall skulle ligga, har aldrig närmare preciserat—s men av hittills framlagda förslag att döma skulle tandläkaren fortfarande bestämma vilka fall, som skulle ha plåtprotes samt utföra de kirurgiska ingrepp, varmed käkarna och mun- nen färdigställas för protesen. Sedan väl läkningen av käkarnas sår inträtt och bett och mun av tandläkaren bedömts lämpade för protesen, skulle fallet hänvisas till teknikern, som därefter självständigt och på eget ansvar skulle färdigställa protesen. Såsom ytterligare motiv för framlagda förslag har hänvisats till att på området i fråga, på grund av å ena sidan det mycket stora protesbehovet, särskilt inom svensk landsort, och å andra sidan den uppenbara bristen på tandläkare ett relativt omfattande kvacksalveri ägt rum, varvid tekniker på egen hand utfört ett stort antal plåtproteser. Motion om att legalisera dylika tekniker har tidigare framlagts i riksdagen utan att för— anleda någon åtgärd. Numera ha sedan folktandvården genomförts framförda förslag en annan karaktär. Ingen torde sålunda komma på idén att söka vederhäftig motivering till ett förslag att legalisera kvacksalvande tek- nikers verksamhet. Inom vissa områden av landet domineras emellertid folk- tandvårdens verksamhet av utförandet av olika typer av plåtproteser och inom folktandvården i dess helhet måste plåtprotesframställningen nå. stor omfattning, så länge den svåra vanvård, vilken omnämnts i föregående kapitel, är förhärskande inom stora folklager. Här har därför den frågan upptagits, huruvida man icke skulle kunna förbilliga det allmännas och den enskildes kostnader för plåtproteserna genom att i folktandvården an— ställa ett större antal tekniker, vilka självständigt och på eget ansvar ut- förde plåtprotesarbetet. För att taga detta ansvar skulle dessa tekniker tidigare ha erhållit tillräcklig skolning och utbildning på området. Dylika tekniker skulle givetvis fordra lägre lön eller timersättning än tandläkaren och därmed skulle förbilligandet inträda. Huru lång teknikerns utbildning skulle vara har icke närmare angivits, icke heller har någon värdering av den eventuella besparingens storlek verkställts. De sakkunniga ha därför ansett det vara nödvändigt att före sitt ställningstagande söka bedöma dessa båda avgörande moment.

Den enda form av teknikerundervisning under statens ledning, som för närvarande finnes, är en ettårig teknikerkurs, som står under tandläkarin- stitutets ledning. Erfarenheterna från denna kurs ha redan visat, att man med ett års utbildning av dessa elever, som före inträdet på skolan ha mer eller mindre långvarig träning på tandtekniskt laboratorium, kan skapa en teknikerkår av sådan duglighet, att den är användbar att utföra labora- toriearbetet till ordinära proteser. Skulle nu fordringarna innebära, att man i stället skapade en teknikerkår, som skulle självständigt bära ansvaret även för den verksamhet, som hittills påvilat tandläkaren inom protesarbetet, måste utbildningen väsentligen utökas. Teknikern måste då ha lärt sig att på egen hand behärska hela laboratoriearbetet även för fall, där gränsen för det ordi—

nära överskrides. Även om urvalet av dessa tekniker kunde ske bland dem, som före sitt inträde på skolan under flera år arbetat på tandtekniskt labora- torium och därvid visat påtaglig skicklighet, torde minst två år för den rent tekniska utbildningen på statens skola vara nödvändiga. Om man utgår från, att teknikern skulle vara i stånd att självständigt avgöra bettanalysen och kunna. få laboratorieprodukten att passa in i käkarnas och käkledens samt ansiktets anatomi och fysiologiska rörelseschema, står det utan vidare klart, att denne tekniker inom specialområdet måste äga teoretiska kunskaper, som inotSVara tandläkarens av i dag. Frågan är, huruvida det är praktiskt genom- förbart att ur tandläkarens teoretiska kunskapsområde för specialundervis— ning avskilja enbart den del, som berör nämnda område. De sakkunniga äro övertygade om, att så icke är möjligt, men vilja trots detta utgå från en hypotes att specialområdets teori inom anatomi, fysiologi och patologi skulle kunna meddelas den nämnda teknikern. Påtagligt är, att inträdesfordringarna då måste höjas till minst realexamens nivå, sannolikt till högre. Utbild- ningstiden måste ytterligare utökas med minst ett halvt år.

Förutsättning för specialutbildning av nämnd typ åt tekniker, som på egen hand skulle bära ansvaret för plåtprotesarbetet inom folktandvården, skulle vara den ekonomiska vinsten för folktandvården. Om man uppskattar i tid det arbete, som efter bettets och munnens färdigställande för protes nu utföres dels av tandläkaren för patientens behandling i tandläkarstolen dels av teknikern för laboratoriearbetet, torde tandläkarens tid för sitt arbete ut- göra en tredjedel eller en fjärdedel av den sammanlagda tiden för hela protesframställningen. Den specialutbildade teknikerns lön är lägre än tand- läkarens; antagligen skulle man kunna avlöna minst tre tekniker för samma kostnad som två tandläkare i folktandvården. Denna lönebesparing träffar en tredjedel eller en fjärdedel av proteskostnaderna, beräknade i tid, och innebär således, att denna del, d. v. s. ersättningen för patientbehandlingen, sjunker med skillnaden i timlön för tandläkaren och teknikern. De sakkun— niga anse sålunda, att den ekonomiska vinsten skulle bliva problematisk. Projektet i dess helhet synes emellertid de sakkunniga icke böra genomföras redan av den anledningen, att man härigenom skulle giva folktandvården karaktären av tandvård för obemedlade. Den enskilde patienten skulle bli lidande genom att utsättas för experiment från en icke tillräckligt sakkunnig terapeut. Härtill skulle komma, att den vetenskapliga forskningen på om- rådet skulle avstanna, med följd att protesarbetet skulle successivt försämras..

Inom barntandoård respektive skoltandvård har under årens gång såtill— vida en specialitet utvecklats, att tandläkare ägnat sig helt åt denna tand— vård i kommunens eller folktandvårdens tjänst. I övervägande antalet fall har det varit kvinnliga tandläkare, i'stor utsträckning gifta dylika, som på detta sätt begränsat sin verksamhet. Denna utveckling sammanhänger därmed, att kvinnliga tandläkare visa särskilt intresse för barntandvård och konserverande tandvård. Då dessa skoltandläkare i stort sett aldrig

syssla med protesarbeten och endast utföra enklare tandkirurgiska in- grepp i form av extraktioner inom mjölk— och växlingsbetten, kan det synas som om de endast till viss begränsad del utnyttja sin tandläkar- examen. Ut denna tolkning har motiverats förslag att låta utbilda sär— skilda s. k. plombörer. Dessa skulle erhålla begränsad utbildning inom om— rådet för de nämnda kirurgiska ingreppen inom mjölk— och växlingsbetten, samt beträffande konserverande tandvård få sin utbildning helt lagd på de enklare tandfyllningsarbetena med amalgam och silikat; klarhet har icke lämnats i frågan om plombörernas utbildning i pulpakirurgi eller rotfyll— ning. Däremot skulle de i sin utbildning helt sakna den omfattande protes— läran och slippa ifrån utbildning inom den komplicerade konserverande terapien medelst guld— och porslinsarbeten. Dylika plombörer skulle, efter förslagsvis tvåårig utbildning, anställas inom folktandvård elle1 kommunal tandvård och ha sin verksamhet begränsad till den enklare tandfyllningen och utföra den mängd av amalgam- och silikatfyllningar, som fordras såväl för mjölk— som för växlingsbetten. De skulle arbeta under tandläkares led- ning. Denne skulle utföra undersökningen, ställa diagnoserna, uppgöra be— handlingsplanerna samt verkställa de behövliga kirurgiska ingreppen. Fallet skulle därefter överlämnas till plombören, som erhållit anvisning på vilka tänder och ytor, som skola förses med fyllningar. Inträda under behand- lingens gång komplikationer, anmäler plombören detta till tandläkaren, som ingriper och klarar av svårigheterna. På detta sätt antages behovet av tandläkare för den synnerligen omfattande förskol—, skol- och efterskol- tandvården kunna avsevärt minskas. Endast på de platser, där enmansskol— tandpolikliniker vore nödvändiga, skulle tandläkare erfordras för hela ar- betet; så snart flera tandvårdare arbetade på en poliklinik. behövde endast en vara tandläkare, de övriga honom underställda plombörer. Vore skoltand- polikliniken mycket stor, kunde flera tandläkare mellan sig uppdela den komplicerade vården, medan ett stort antal plombörer under deras ledning utförde det dagliga rutinarbetet. Försök i denna riktning ha utförts och det mest kända har under längre tid ägt rum på Nya Zeeland. Omdömena 0111 denna tandvård, som startades på grund av ett markerat nödläge, i det att tandläkare icke gingo att uppbringa, äro icke entydiga. Även i Amerika ha sådana försök i mindre skala gjorts; de sakkunniga sakna emellertid känne— dom om omfattning och vunna resultat-.

Det ligger tvivelsutan något bestickande i förslaget om plombörers an— vändning inom barn- och skoltandvården. De sakkunniga vilja först betona, att flertalet kirurgiska behandlingsmetoder även inom allmänna kirurgien äro av den art, att en speciell utbildning på ett begränsat område kan med— föra, att behandlingsmetodiken inläres och behärskas. Att detta även är möjligt i större omfattning visar erfarenheten icke minst från missions— rörelsen, där lekmän med begränsad utbildning inom kirurgisk poliklinik visat sig i stånd att självständigt utöva en omfattande kirurgisk verksamhet på missionsfältens sjukhus. Det torde vara obestridligt, att den behand-

lingsmetodik av teknisk art, som är behövlig för att utföra barn— och skol— tandvårdens amalgam— och silikatfyllningar, går att inlära av händiga per— soner under ett par års utbildning på specialområdet. Men här, liksom be- träffande teknici, är den avgörande frågan den, huruvida det oundgängligen nödvändiga teoretiska och kliniska kunnandet, vilket utgör förutsättningen för förståelsen av ingreppets betydelse och ensamt kan hindra missgrepp och onödiga skador, verkligen går att avgränsa ur tandläkarkonsten och lära ut till personer med otillräckliga förkunskaper. Varje ingrepp i en tand ut— gör i själva verket en cellulär kirurgi, där borret eller handinstrumentet vid de operativa rörelserna skär igenom tusentals cellulära kanaler i direkt för— bindelse med pulpan. Dessa celler utgöra de högst utvecklade cellerna inom skelettsystemet, de äro utomordentligt känsliga, och djupgående skador nöd— vändiggöra ingrepp på pulpan. Det kan med bestämdhet konstateras, att om även pulpakirurgien skall ingå i dessa plombörers verksamhet, måste de vara fullt utbildade tandläkare, emedan pulpakirurgien tillhör ett av de svåraste områdena inom tandläkarkonsten, som i hög grad ställer krav på tandläkarens allmänmedicinska teoretiska och kliniska kunskaper. Erfarenheter från tand— läkarundervisning ha visat, att, även om en skicklig och kompetent tand- läkare övervakar varje behandlingsdetalj, missgrepp och skador ändå icke kunna hindras, när operationen utföres av en terapeut av mindre duglighet. Lekmannen får intrycket av, att skoltandläkaren utför rutinarbetet med tand— fyllningarna mekaniskt och i en ständig upprepning. Man bör emellertid hålla i minnet, att detta till synes rent mekaniska arbete dock utföres under en ständig kontroll av den tidigare inlärda teori och klinik, som ingår i tand— läkarutbildningen. Göres en jämförelse med medicinen, kan konstateras, att många specialområden inom denna endast i ringa omfattning eller icke alls direkt beröra vissa läroområden, som ingå i läkarexamen; man behöver där— vid endast hänvisa till ögonspecialisten, öronspecialisten m. fl. För deras examen fordras årslånga studier på områden, som de i sin dagliga praktiska verksamhet aldrig komma i beröring med. Men nödvändigt är dock, att även dessa specialister bära hela kunskapen om läkar-konsten för att äga förut— sättningen att utan skada för det hjälpsökande klientelet kunna ägna sin tid åt specialistvård.

De sakkunniga vilja även fästa uppmärksamheten på, att småbarns- och skoltandvården knappast kan bliva obligatorisk, utan det måste förutsättas, att föräldrarna frivilligt överlämna sina barn till denna vård. Skoltandvården inom Sverige har hittills ägt ett gott anseende och inom de trakter, där den varit rationellt ordnad, successivt tillvunnit sig sådant förtroende, att skol- klasserna nästan hundraprocentigt utnyttjat vården. Med folktandvårdens ut— veckling komma nu allt flera föräldrar med barn i förskolåldern för att låta skoltandläkarna omhändertaga även deras vård.

Hittills ha ansökningarna till tandläkarinstitutet varit så många, att det icke torde råda någon tvekan därom, att, även om 180 elever eller därutöver skulle erfordras, sådant antal elever står till förfogande» för utbildning till

tandläkare. Om blott staten ordnar tillräckliga utbildningsmöjligheter för tandläkare, kommer det säkerligen icke att uppstå något nödläge av sådan art, att det behövliga antalet tandläkare icke kan erhållas. Ett ur många syn—— punkter till sitt resultat högst tvivelaktigt experiment med utbildning av s. k. plombörer saknar i Sverige varje sådan motivering. Plombörers användning i skoltandvården skulle tvivelsutan kunna minska dennas good—Will och med— föra till sin omfattning och svårighetsgrad svårbedömda skador på barn- materialet. Såsom enda motivering för plombörsutbildningen står då den eventuella ekonomiska vinst, som skulle framkallas av skillnaden mellan års— avlöningen till en tandläkare och till en plombör. Tandläkare skulle emel- lertid alltid behövas för undersökning, diagnos, behandlingsbestämning, över— vakning och omhändertagande av misslyckade fall, varjämte såsom nämnts endast tandläkare kunna utföra de nödvändiga kirurgiska ingreppen, icke minst rotfyllningarna; på enmanspolikliniker skulle endast tandläkare kunna användas. Att trots detta en ekonomisk vinst skulle kunna göras är påtagligt; dess storlek kan emellertid icke bedömas.

De sakkunniga ha i sitt bedömande av föreliggande problem kommit till den slutsatsen, att de bestämt avstgrka varje experiment för utbildning och användning av 8. k. plombörer inom folktandvårdens tjänst.

De sakkunniga ha sålunda hävdat den uppfattningen, att all tandvård, som förutsätter självständig undersökning och diagnos eller innebär terapeutiska ingrepp, vilka förutsätta allmänmedicinska teoretiska och kliniska kunskaper, skall enbart utföras av tandläkare med bästa möjliga utbildning. Annorlunda ställer sig problemet, när det gäller att pröva spörsmålet, huruvida tandläkaren i sin dagliga verksamhet verkligen till fullo utnyttjar behövliga hjälpkrafter. Tandläkaren har nu till förfogande teknikern i laboratoriet- och tandsköterskan i arbetet vid stolen. Emellertid är det påtagligt, att tandläkare icke ha någon hjälpkraft av sådan kapacitet som läkarna ha vid utnyttjandet av sjukskö— terskorna. För privatpraktiken är detta faktum av mindre betydelse men för folktandvården synes det vara-obestridligt, att hjälpkrafter med bättre ut— bildning och därmed högre kapacitet skulle kunna effektivt utnyttjas till be- sparing av arbetstimmar för tandläkaren och därmed till ett allmänt förbilli— gande. Såsom inledningsvis angivits, har det ansetts lämpligt, att området för tandläkarens dagliga s. k. manhggieniska verksamhet till stor del omhän- dertages av en billigare hjälpkraft. Det är den amerikanska tandläkarkåren, som intagit denna principiella inställning. Här har på kårens initiativ och be— kostnad utbildats s. k. hygienister, vilka därefter fått anställning hos tand- läkare och fått utföra större delen av dennes munhygieniska behandling. Deras arbete har sålunda väsentligen bestått i putsning och rengöring av tänder, polering av tandytor enligt tandläkarens anvisningar, tvättning och behand- ling av tandköttsranden, borttagande av tandsten samt slutligen putsning och polering av de fyllningar, tandläkaren utfört. Bevisligen går det att utbilda skickliga hygienister med god effektivitet i sitt dagliga arbete. Omdömena

om deras behövlighet gå emellertid isär. Flera fackmän, även i Skandinavien, där hygienister kommit till användning i Norge, anse dem ovärderliga i praktikutövningen. Andra fackmän däremot ha funnit föga eller intet värde i hygi'enisternas verksamhet. Såsom ett anmärkningsvärt faktum bör betonas, att användningen av dessa hygienister per tandläkare i hemlandet Amerika för varje år visat alltmera sjunkande siffror. Denna problemställning berör emellertid icke i sådan utsträckning tandläkarutbildningen, att de sakkunniga anse det behövligt att i denna första del av sitt betänkande närmare ingå på frågan; den sammanhänger däremot med utredningen över hjälpkrafterna inom tandläkarverksamheten och de sakkunniga återkomma därför till denna fråga i del II av sitt betänkande.

Ditferentierad tandläkarutbildning.

Ett annat förslag för tillgodoseendet av tandvården innebär, att man ut— bildar tvenne typer av tandläkare, en lägre kvalificerad och en högre kvalifi- cerad. Den förra med den lägre kvalifikationen skulle erhålla kortare utbild— ning med mycket begränsad undervisning i teoretiska och medicinska ämnen. Han skulle emellertid på egen hand kunna utföra ordinära och enkla protesar— beten, konserverande Vård av enkel, okomplicerad art samt de tandkirurgiska ingrepp, som bestå i lättare extraktioner och tandköttsbehandlingar. Denne enkle terapeut inom odontologien skulle ställas till förfogande för massproduk- tionen av protesarbeten och fyllningar inom folktandvården. Man skulle icke av honom begära vare sig vetenskaplig forskning eller förmåga av ett medi- cinskt skolat omdöme. Dessa senare uppgifter skulle däremot åvila den högre kvalificerade tandläkare, som därjämte skulle ta hand om alla komplicerade behandlingar inom konserverande tandvård, tandkirurgi och protetik. Denna högkvalificerade tandläkare skulle vara behövlig i ringa utsträckning, endast ett mindre antal skulle utbildas årligen. Hans arbetsuppgift inom folktand- vården skulle vara ledarens, såsom chef för någon större tandpoliklinik eller för flera mindre; särskilt centraltandpoliklinikerna skulle stå under hans led- ning. Han skulle antingen äga god medicinsk utbildning inom en avse- värt utökad studietid till tandläkarexamen eller också skulle han vara läkare med specialistutbildning inom odontologien. Fördelen med en sådan uppdel- ning av tandläkarna skulle vara dubbel: å ena sidan skulle folktandvårdens krav på mindre kvalificerad och framförallt billigare arbetskraft tillfreds- ställas, å andra sidan skulle odontologiens och medicinens krav på forskare inom specialområdet med förmåga att samarbeta med medicinen tillgodoses.

Även detta projekt kan vid ytlig granskning te sig bestickande; påtagligt är att det även skulle gå att genomföra. De sakkunniga finna emellertid ett stort antal skäl, som tala emot förslaget. Det främsta av dessa är det obe- stridliga faktum, att de stora befolkningslager, som äro hänvisade till folk— tandvården, skulle få nöja sig med en tandvård, som vore avsevärt sämre än den de för närvarande erhålla. Det kan nämligen icke råda någon tvekan

därom, att det bleve den stora mängden av de lägre kvalificerade tandläkarna, som finge utföra den verkliga tandvårdsinsatsen inom folktandvården. Folk— tandvården i dess helhet skulle därigenom få karaktären av klasstandvård och dess anseende skulle aldrig komma i nivå med privatpraktikens, som givetvis skulle domineras av de högre kvalificerade tandläkarnas prestationer. Att detta. skulle störa folktandvårdens utveckling och behandlingsmöjligheter synes självklart. Klasskillnaden skulle även på ett otrevligt sätt blandas in i själva folktandvården, i det att en till antalet begränsad och utvald del av klientelet komme under den högkvalificerade tandläkarens behandling, medan den stora massan finge nöja sig med behandling av den lågkvalificerade tand- läkaren. De sakkunniga känna sig icke ens övertygade därom, att den odonto- logiska forskningen skulle vinna härpå; sannolikt skulle såväl protetiken som den konserverande vården i tekniskt—kliniskt avseende stagnera och gå till- baka, medan vetenskapen begränsades till perifera gränsområden, som icke nödvändigtvis skulle föra. odontologien framåt. Icke heller kan garanti vinnas, att den ekonomiska vinsten skulle bliva så. betydande att häri skulle ligga något bärande motiv; det är icke säkert, att den lågkvalificerade tandläkaren, vilken bleve den egentlige tandvårdaren, skulle låta sig nöja med avsevärt lägre årsavlöning. De sakkunniga avråda sålunda bestämt från en utbild- ningsväg, som skulle uppdela tandläkarna i tvenne till utbildning och. kapa- citet skilda grupper.

Däremot ha de sakkunniga för avsikt att i del II av detta betänkande pröva och avgiva förslag rörande inrättande av odontologie doktorsgrad.

Utbildning av s. k. stomatologer.

Inom flera länder på kontinenten såsom t. ex. Italien, Polen, Österrike m. fl. är tandläkaren specialist inom medicinsk yrkesutövning på samma sätt som öronspecialisten, ögonspecialisten och andra. Utbildningen tillgår så- lunda, att alla specialister inom medicinen äga. gemensam fullständig medicinsk examen, varpå de erhålla legitimation som läkare. Därefter in- träder specialutbildningen för tandläkaren, vilken äger rum vid det egentliga tandläkarinstitutet under flera år efter läkarexamen. Man har benämnt dy— lika specialister stomatologer till skillnad från tandläkarna, odontologerna, och sättet för utbildningen kallas stomatologlinjen. Denna utbildningslinje har förordats för Sveriges del och det kan icke råda något tvivel därom, att detta fullständiga överförande av tandläkarkonsten inom medicinen skulle kunna medföra vissa betydande vinster, icke minst för forskningen. Det är också påfallande, att i de länder, där sådan utbildning funnits eller finnes, den del av forskningen inom odontologien, som utgör gränsområdet till medicinen, stått anmärkningsvärt högt. Detsamma kan icke sägas om den egentliga odon— tologien, som snarare bdivit lidande på en sådan utveckling. Orsaken härtill är mångfaldig. En person, som först utbildats till läkare, når sin utbildning

inom den tekniska odontologien vid en alldeles för sen tidpunkt i livet; er- farenheten har nämligen visat, att de svåra tekniska manipulationerna inom tandläkarkonsten skola inläras vid så tidig ålder som möjligt, om den tekniska skickligheten skall kunna förvärvas. Stomatologen är därför mindre ofta fram— stående yrkesman inom tandläkarkonsten. Härtill kommer att många av de enkla behandlingsåtgärder, som ingå. i det dagliga yrket, förefalla honom så föga fordrande, att han känner sig överkvalificerad för desamma. Detta har bevisligen lett dithän, att inom länder med stomatologutbildning den egent— liga odontologiska yrkesutövningen omhändertagits av tekniker eller andra hjälpkrafter med lägre och bristfällig utbildning. I gynnsamma fall ha dessa arbetat under stomatologens ledning, men då denne ofta kan sakna teknisk s ;icklighet på området, har han blivit alltför beroende av den lägre kvalifice— rade hjälpkraften. Tandvården i egentlig mening har därför stått anmärknings- värt lågt i dessa länder och odontologien som sådan har icke visat tendens till vetenskaplig utveckling. Erfarenheterna ha visat, att stomatologlinjen såsom enda utbildningslinje inom ett land varit mindre lämplig. Den har numera förlorat aktualitet och kan icke med vederhäftighet motiveras. De sakkunniga finna, att för svenska förhållanden, särskilt med hänsyn till folktandvården, denna utvecklingslinje icke är önskvärd och under alla förhållanden icke kan rara den för tandläkarutbildningen inom riket normgivande.

Gemensam grundexamen för läkare och tandläkare.

Även om stomatologlinjen numera är övergiven, innebär detta icke, att kravet på tillbörlig medicinsk utbildning för tandläkaren tillbakavisats. Tvärtom torde i Sverige numera allmänt erkännas, att det vore önskvärt, att medicin och Odontologi i görligaste utsträckning sammanfogades. Odonto- logiens utveckling i Sverige har varit mycket beroende av medicinens, och tandläkarinstitutet har kunnat bibehålla sin ställning såsom säte för högskole— undervisning och kvalificerad forskning tack vare det nära sambandet med karolinska. institutet. Odontologiens vetenskapliga insatser av betydenhet ligga väsentligen i det forskningsarbete, som tandläkare utfört på medicinska teore— tiska och kliniska institutioner. En utbildningslinje för tandläkare, som så långt ske kan sammanför Odontologi och medicin, måste därför bygga på en gemensam medicine kandidatexamen; detta krav har framförts av ledande odontologer och medicinare. Odontologien såg en möjlighet att i dessa avse— enden nå en lösning, när läkarutbildningssakkunniga föreslogo en medicine kandidatexamen förkortad till två års studier. Detta skulle ur flera. synpunkter ha. varit fördelaktigt för odontologien, som i en förberedande examen av sådan omfattning finner den för odontologien med medicinen gemensamma lämpliga grunden. Medicine kandidatexamen skulle därefter uppställts såsom fordran för inträde till de propedeutiska och kliniska studierna vid de egentliga tand— läkarinstituten, Odontologiens prekliniska studier skulle således försvinna

och tandläkarinstituten utgöra specialistinstitutioner i anslutning till medi— cinsk högskola eller fakultet. På så sätt skulle redan från början medicinen och odontologien kopplas samman, en förening som i vissa avseenden skulle bestå även under de propedeutiska och kliniska studierna. Vissa kurser skulle kunna göras gemensamma för odontologer och medicinare, i första hand pro— pedeutiken inom kirurgi och medicin, i andra hand kurserna inom öron-, näs— och halssjukdomar, syfilidologi, pediatrik m. fl., medan på andra områden för odontologerna speciellt tillrättalagda begränsade kurser i medicinska ämnen skulle ordnas. Tandläkarexamen bleve härigenom en odontologie licen— tiatexamen och grunden lagd för kvalificerad odontologisk forskning.

De sakkunniga finna, att ett sådant ordnande av tandläkarutbildningen enligt detta förslag skulle ur många synpunkter innebära den lämpligaste lös- ningen på lång sikt. Oöverstigliga hinder omöjliggöra för närvarande dess genomförande, främst på grund av de medicinska fakulteternas oförmåga att för närvarande utbilda den stora mängd medicine kandidater, som skulle be— hövas för att tillfredsställa såväl medicinens som Odontologiens krav. Även i andra avseenden synes tiden ännu icke vara. mogen för ett omedelbart genom— förande härav. De försök, som från de sakkunnigas sida'gjorts för att på andra.vägar söka sammanföra Odontologiens och medicinens grundläggande studier, ha, såsom i kap. 7 närmare klarlägges, icke för närvarande kunnat åvägabringa någon lösning av problemet.

Efter denna allmänna översikt av de talrika förslag, som från olika håll och i skilda syften framlagts till lösning av problemet, huru landets behov av tandvårdare lättast skulle kunna tillfredsställas, vilja de sakkunniga såsom sammanfattning framhålla, att det med säkerhet är lämpligast att utbilda ett större antal tandläkare av i stort sett den typ, som hittills utbildats inom riket. Det bör emellertid, så långt det med hänsyn till landets ekonomiska och kulturella utveckling är möjligt, tillses, att de talrika kraven på kvalitativ förbättring av tandläkarstudierna tillfredsställas samtidigt med att den kvan- titativa ökningen av antalet tandläkare genomföres.

De sakkunniga föreslå därför, att den starka bristen på tandvårdare särskilt inom folktandvården häves på så sätt, att en ökad utbildning av tandläkare omedelbart igångsättes genom intagning av 180 tandläkarelever om året. Detta nödvändiggör, att minst ett nytt institut måste byggas och utrustas inom landet och riksdagen har, som nämnts, beslutat, att två nya institut skola upp— föras. Då behovet av tandläkare är överhängande, har det synts de sakkunnigas majoritet vara önskvärt, att det nya institut, som omedelbart skall byggas, till sin kapacitet blir så stort, att den önskade siffran av 180 tandläkare per år i och med det nya institutets färdigställande kan ernås. Det nuvarande tandläkar— institutet har med 120 elever i varje årsgrupp visat sig vara allt för stort och denna belastning skulle ytterligare stegras genom den behövliga ökningen av studietiden. De sakkunniga ha enats därom, att stockholmsinstitutet snarast möjligt måste bli i tillfälle att sänka antalet studerande per årsgrupp till högst

100 elever. Härav följer, att det första nya institutet bör från början kunna mottaga och utbilda 80 studenter per årsgrupp. Vid den tidpunkt, då det tredje institutet står färdigt inom riket, bör kapaciteten för det nu planerade nya institutet, om förhållandena det medgiva, sänkas till 60 elever per års- grupp. Samtidigt bör därvid stockholmsinstitutets kapacitet ytterligare sänkas till högst 80 elever per år. Detta är emellertid en utveckling, till vilken de sakkunniga för närvarande icke ha. anledning taga definitiv ställning.

Kap. 4. Sambandet mellan studieplan för tandläkarutbild- ning och ett tandläkarinstituts planering, organisation m. m.

I diskussionen kring ett nytt tandläkarinstitut har den meningen ofta gjort sig gällande, att önskvärda eller nödvändiga förändringar av studio— planen, utökning av studietiden, införande av nya undervisningsämnen m. m. äro detaljer, som kunna genomföras sekundärt, sedan en ny institutions- byggnad med utrustning uppförts och planlagts enligt den gällande under- visningsplanen. De sakkunniga, i vars uppdrag det ingår att ägna undervis— ningsplanerna för tandläkarutbildningen en allmän översyn och granskning, ha upptagit och ingående prövat frågan i vilken utsträckning det föreligger ett samband mellan studieplan för tandläkarutbildning och ett instituts plane- ring, organisation m. m.

I denna prövning ha de sakkunniga först uppmärksammat den särställ- ning, vilken tandläkarstudierna intaga inom svensk högskoleundervisning. Det ligger närmast till hands att jämföra dessa med de kliniska.läkarstudier-na och en sådan jämförelse visar att enligt de sakkunnigas åsikt — en mar— kerad skillnad föreligger i fråga om grundläggande faktorer.

Vid de medicinska högskolornas kliniker meddelas undervisningen i stort sett därmed, att "de studerande åhöra föreläsningar och demon- strationer samt såsom assistenter närvara vid undersökningar, operationer, omläggningar m. m. och på denna väg få inlära, hur patientvården tillgår. Endast i viss mindre utsträckning utöva medicine kandidater själva patient- vårdande verksamhet. Ett undervisningssjukhus storlek och kapacitet beräknas som regel vidare icke efter antalet studerande eller dessas fördelning på olika mindre avdelningar, utan bestämmes av omfattningen av den vård av hjälp- sökande klientel, som sjukhuset genom sina läkarkrafter kan meddela. Under- visningssjukhuset skiljer' sig i stort sett från andra sjukhus endast där- igenom, att utbyggnad skett med demonstrationssalar och rum och labora— torier för lärare och studenter. Patientvården utövas av vid sjukhuset an— ställd läkar- och sköterskepersonal, vilkas undervisande verksamhet består i att studenterna kunna följa deras arbete och därigenom inlära principerna för och tekniken vid de olika undersökningsmetoderna och behandlingsåt— gärderna. Endast i den mån dessa äro av enkelt slag får den studerande hjälpa till med självständigt utförd behandling. Från regeln finnas vissa undantag, t. ex. beträffande obstetrik, kirurgisk poliklinik, där studenten i större utsträckning deltar i patientvården. Även i dessa fall äro operations— lokalernas storlek och utrustningens omfattning och användning i första hand bestämda av hänsynen till vården av det hjälpsökande klientelet, medan under- visningskravet tillgodoses i andra hand.

Vid de kliniska medicinska studierna har den studerande sålunda endast haft ringa tillfälle att utföra självständigt praktiskt arbete. Läkarens träning i att självständigt utöva patientvård genom praktiskt arbete försiggår i all— mänhet till stor del först under de år, då han efter medicine licentiatexamen i underordnad ställning tjänstgör vid olika sjukhus. Endast i undantagsfall tar numera en nyexaminerad medicine licentiat risken av att starta en privat praktik; i intet enda fall torde han ha möjlighet att direkt efter licentiatexa— men kunna erhålla pensionsberättigad statlig eller kommunal läkarbefattning.

Vid veterinärhögskolan deltaga studenterna i något större omfattning i vården av de sjuka djur, som där behandlas, men även här gäller att operativa ingrepp och övriga behandlingar väsentligen demonstreras för den studerande, som därmed lär sig undersöknings- och behandlingsmetodik.

Helt annorlunda äro förhållandena vid tandläkarutbildningen. Det är väsentligt att konstatera, att det nuvarande tandläkarinstitutet saknar själfv- stiindig patientvårdande uppgift och icke är engagerat i tandvården i Stock— holm. Det är dock de sakkunnigas avsikt att för det nya institutet söka åstadkomma en ändring så tillvida, att det avses fungera som centraltand- poliklinik och i viss mån även såsom distriktstandpolikliniker för den kom- mun, till vilken det förlägges. Härigenom får det samtidigt med eller vid sidan av undervisningsuppgiften en självständig patientvårdande arbets— uppgift. Till frågan om att tilldela institutet i Stockholm liknande uppgifter skola de sakkunniga återkomma i annat sammanhang. Vid beräkningen av ett tandläkarinstitut, t. ex. byggnadskroppens omfattning, de olika lokalernas placering och utrustning m. m. dominera emellertid undervisningssynpunk- terna på ett sådant sätt, att en jämförelse med motsvarande kalkyler för ett undervisiningssjukhus ej är genomförbar.

Den patientvårdande verksamheten vid ett tandläkarinstitut har till upp- gift att lämna behandlingsmaterial till studenten för dennes dagliga träning i utförande av de för examen nödvändiga arbetena. Patientvården ligger där- igenom till övervägande del i de studerandes händer; endast ett mindre antal svåra kirurgiska ingrepp utföras enbart av lärare. Vid tandläkarinsti- tutet i Stockholm har hittills icke funnits någon direkt anställd för ut- övande av tandvård. Kostnaderna för lärar-personalen avse uteslutande er- sättning för deras verksamhet såsom lärare. Självklart komma vid demon— strationerna för studenten en stor mängd ingrepp att utföras av lärarperso— nalen såsom undervisningsuppgift. Men slutbehandlingen av fallet och får- digställandet av det arbete, där läraren ingripit med demonstration av någon detalj, utföres helt av studenterna. De svenska tandläkar—studierna äro så— lunda lagda enligt kravet, att tandläkarexamen definitivt markerar den tid— punkt, vid vilken den studerande är fullt färdig att på egen hand starta en privatpraktik eller utnämnas till tandläkare i statlig eller kommunal tjänst. För att detta skall vara möjligt fordras, att studenten under studietiden i tillräckligt många upprepningar utfört ett och samma ingrepp och till ett bestämt minimiantal fått olika arbeten godkända. Han skall även inom

varje detaljgren av odontologien ha utfört samtliga inom denna gren van- ligen i praktiska livet förekommande behandlingsåtgärder. Den blivande tandläkaren kan därför under studietiden icke erhålla tillräcklig träning enbart därigenom, att han utför den rad av enkla behandlingar, som det hjälpsökande klientel, vilket anländer till institutionen, är i behov av. Det fordras, att klientel finnes i sådant antal, att varje student har möjlighet att utvälja det fall och den behandling, som han vid respektive stadium av sin utbildning oundgängligen behöver för att nå sitt betyg i ämnet. Härav följer, att samtidigt som mer än nog av patienter stå till buds för vissa vanligen förekommande ingrepp och behandlingar, kan brist råda på andra icke så vanliga fall, vilka studenten dock måste ha behandlat, såvida han icke som färdig tandläkare skall stå handfallen inför dylika arbetsuppgifter och därmed vara mindre lämpad för såväl privat som statlig eller kommunal arbetsutövning.

Efter att ha konstaterat denna markerade skillnad i undervisningen, var- igenom enligt de sakkunnigas mening jämförelser hämtade från t. ex. läkar- utbildningen i detta avseende måste frånkännas aktualitet-, ha de sakkun— niga sökt fastställa, om denna särpräglade undervisning ställer sådana krav på ett instituts detaljplanering, att även obetydliga förändringar i studie- planen måste medföra betydande förskjutningar i de olika avdelningarnas storlek och utrustning. Man har då att främst erinra om att ett tandläkar— institut väsentligen är uppbyggt på speeialavdelningar, som var och en äger sin bestämda karaktär och oftast sin säregna utrustning. Om planläggning och utrustning av ett tandläkarinstitut vore likartad för alla specialgrenar inom undervisningen, skulle krav på efteråt genomförda förändringar kunna till— l'redsställas t. ex. genom tillbyggandet av en flygel eller en ny våning. I stort sett är emellertid aldrig så förhållandet. En specialavdelning kan icke arbeta på olika ställen inom samma institution, såvida icke de mycket stora kostnaderna av dubblering och utökning av antal lärare och personal skola tagas, samtidigt som klientelet störes genom remisser till olika platser inom en och samma byggnad. Dessa speeialavdelningar kunna ej heller ökas i an— tal arbetsplatser och lärarrum eller beträffande laboratoriestorlek m. m. utan att vidlyftiga och kostbara ombyggnader verkställas.

De förändringar, som alltid gå att genomföra, äro minskningar av års— gruppernas storlek, varigenom avdelningarna bliva mindre belagda och icke utnyttjade till full effektivitet. De förändringar däremot, som medföra de största svårigheterna, äro dels förlängning av studietiden, vilket alltid måste innebära platsbehov för ännu en ny årsgrupp vid dess fördelning på de olika avdelningarna, dels sådana förskjutningar olika ämnen emellan, vilka medföra förlängd studietid på en avdelning och i motsvarande grad förkortad på en annan. Ett institut kan nämligen — enligt de sakkunnigas åsikt icke utan stor olägenhet byggas så, att det inom sig kan tillåta'dylika utvidgningar eller för- skjutningar. Om man såsom exempel väljer att bygga ett institut för fyra års- grupper är 80 studenter i vardera, så är det icke förenligt med god ekonomi

och planläggning att därefter utöka studietiden till fem år med fem års- grupper är 80 studenter i vardera. Ingen ny flygel eller ny våning kan lösa. de problem, som vid sådan utökning av studietiden 'uppställas. Eller för att taga ett annat exempel. Ämnenas placering och storlek inom en studieplan kan icke sekundärt mbbas så, att t. ex. 80 studenter av en årsgrupp, från att tidigare ha tjänstgjort halva läsåret på en avdelning och halva läsåret på en annan, efter förskjutningen tjänstgöra två tredjedelar av läsåret på den första och endast en tredjedel på den andra avdelningen. Den enda om- organisation, som därvid utan större olägenheter kan genomföras, är för- flyttning av personal, men det är att observera, att även biträdes— och sköterskepersonalen för flertalet avdelningar inom ett tandläkarinstitut äger specialutbildning och icke utan vidare kan omflyttas till andra avdel- ningar. Lärarna äga markerad utbildning och meritering för sin speciella uppgift Och kunna icke förflyttas för tjänstgöring på annan avdelning; de äro bundna till tjänstgöring på den specialavdelning, för vilkens verksamhet de utbildats. Lokalernas utrustning är olika och en avdelning kan icke utan betydande kostnad ombyggas att upptaga verksamhet, som tidigare påvilat annan avdelning. Om därför undervisningen på vissa avdelningar till typen av lokalernas användning och utrustning ligger varandra nära och om man äger anledning förvänta, att förskjutningar i tiden inom studieplanen mellan dessa ämnen i framtiden kunna förväntas, bör man vid institutionens planc- ring tillse, att dessa avdelningar redan från början i görligaste mån sam— organiseras, så. att framtida förändringar kunna äga rum utan alltför stora ombyggnader och kostnader.

Erfarenheterna från den nyligen genomförda ombyggnaden och moderni— seringen av tandläkarinstitutet i Stockholm jämte tidigare gjorda försök att i vissa detaljer ändra studieplanen ha lämnat ett rikt material för de sak— kunnigas bedömande. Vid utökningen av tandläkarinstitutets kapacitet från 90 till 120 studenter i årsgruppen visade sig förändringen medföra stora lokala om- byggnader av sådan omfattning och svårighet, att kostnaderna härför uppgingo till disproportionerligt höga belopp. När det samtidigt gällde att något för- bättra studieplanen, framgick att de lokala förhållandena bildade en tvångs— tröja för rörelserna inom studieschemat. De önskvärda kvalitativa föränd— ringarna, som eljest kunde ha ägt rum innanför ramen, voro icke möjliga att genomföra, såvida icke betydligt ökat utrymme och nya avdelningar med ut- rustningar kunde ha ställts till förfogande.

De sakkunniga hävda sålunda att det råder ett mycket starkt samband mellan studieplan och ett instituts planering, organisation, m. m. samt

(att ett nytt tandläkarinstitut icke lämpligen bör planeras till byggnad och utrustning, innan den studietid och studieplan, för vilkas tillgodoseende in— stitutionen är avsedd att funktioner-a, är bestämd.

Principen för uppbyggandet av ett tandläkarinstitut bör, såvitt de sak- kunniga kunnat överblicka problemställningen i dess helhet, alltså vara den,

att byggnaden från början konstrueras efter en studieplan, som kan anses vara av sådan kvalitet, att den kan gälla för de närmaste årtiondena eller för den tidrymd, inom vilken en institution av ett tandläkarinstituts typ kan an- ses tillfredsställa moderna krav. Planläggningen bör ske först, sedan man fastslagit, att krav sannolikt icke komma att resas på större förändringar av undervisningen under angiven period.

Med utgångspunkt från denna principiella inställning, vilken enhälligt om- fattas av de sakkunniga, granskas i följande kapitel den nuvarande studio— tidens och studieplanens lämplighet. De från olika håll framförda kraven på förbättring av tandläkarstudierna prövas, varefter de sakkunniga fram— lägga förslag om ny studieplan och en därefter avpassad förändring av studie— tiden. Sedan studieämnenas antal, omfattning och tid på studieschemat så lunda bestämts, framlägga de sakkunniga förslag rörande det nya institutets förläggning, byggnad och utrustning. De sakkunniga skola i särskild skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet framlägga konsekven— serna av stockholmsinstitutets anpassning efter den förändrade studietiden och studieplanen.

Kap. 5. Tandläkarutbildningen i andra länder.

För att giva större möjligheter att bedöma den nuvarande studieplanen för tandläkarutbildningen i Sverige och de krav på en förbättring, som göra sig gällande, ha de sakkunniga ansett det vara viktigt att här lämna en kort- fattad skildring av hur tandläkarutbildningen är organiserad i andra länder.

Belgien.

För tillträde till odontologiska studier erfordras studentexamen. För tandläkarexamens avläggande krävas 5 års universitetsstudier, nämligen dels tre års prekliniska medicinska studier, som äro gemensamma för medicinare och odontologer, dels två. års odontologiska specialstudier vid något av de sex belgiska tandläkarinstituten. Av dessa äro tre anslutna till universiteten i Liege, Gent och Louvain och de tre övriga äro fristående institutioner, be— lägna i Bryssel. Efter tandläkarexamens avläggande fortsätta många tand— läkare med klinisk—medicinska studier för att genomgå läkarexamen, varefter tandläkaren blir specialist i tand- och munsjukdomar (stomatologi).

Danmark.

Undervisningen som sker vid Danmarks Tandläkarhögskola i Köpenhamn bedrives ej gemensamt med medieinarnas. De medicinsk-teoretiska kurserna, som givas av medicinska fakultetens professorer, äroihuvudsak förlagda till den medicinska fakultetens teoretiska institutioner. Den nu gällande 4-åriga studieplanen infördes så sent som år 1943. Enligt vad de sakkunniga inhämtat från högskolans ledning lider Studieplanen av brister, betingade av att en del ämnen tilldelats alltför kort studietid. En revision av studieplanen inne— bärande förlängning av studietiden till omkring 5 år anses därför nödvändig och ett utskott är i arbete med att framlägga förslag härom.

Finland.

Utbildningen av tandläkare sker i Helsingfors vid »Odontologiska inrätt— ningen», som sorterar under medicinska fakulteten och är en universitetsni- stitution. Undervisningen i såväl medicinsk-teoretiska som medicinsk—kliniska ämnen sker gemensamt med medieinarnas. För inträde till odontologiska stu— dier fordras studentexamen. Intagning av nya elever sker vid början av varje termin. Studietiden är 41/2—5 år.

De prekliniska studierna bedrivas under 4 terminer och avslutas med odon— tologie kandidatexamen. Den femte gives propedeutisk undervisning, under vilken odontologer och medicinare gå gemensamt på de medicinska institu— tionerna och sjukhusen. Undervisningen omfattar bland annat föreläsningar i allmän patologi, allmän kirurgi, inre medicin, farmakologi, bakteriologi och syfilidologi. Under denna termin gives dessutom även propedeutisk under-

visning i form av föreläsningar i tandkirurgi, tandfyllningslära, materiallära samt röntgenologi.

Dessa studier bedrivas utanför odontologiska inrättningen, som är inredd uteslutande för specialstudier i Odontologi. 120—150 odontologie kandidater kunna samtidigt undervisas där.

Med sjätte terminen vidtager den egentliga fackundervisningen med före- läsningar, fantomkurser och klinisk undervisning i tandkirurgi, proteslära, tandfyllningslära, tandreglering o. s. v. Denna undervisning pågår i fyra & fem terminer beroende på elevens flit och de gjorda framstegen. En stor del elever slutföra sina praktisk—kliniska arbeten under första halvan av tionde terminen och genomgå tentamen före terminens slut. Under många år har även sommarundervisning (juni och augusti. månad) anordnats, så att slut— examen —- odontologie licentiatexamen —— har kunnat avläggas under nionde terminen. En odontologie licentiat äger också rättighet att efter att ha publicerat och offentligen försvarat en akademisk avhandling å Odontologiens område, erhålla doktorstitel: doctor odontologiae.

Bland de främsta önskemålen rörande en förbättring av tandläkarutbild— ningen i Finland kan nämnas tandläkarkårens krav på en preklinisk utbild- ning, som är identisk med medicinarnas och avslutas med medicine kandidat— examen.

Frankrike.

Tandläkarutbildningen är ordnad dels vid fyra medicinska fakulteter, dels vid åtta, fristående tandläkarinstitut. Undervisningen, som icke är samordnad med den medicinska, grundar sig på en år 1909 utfärdad förordning, sena-ro ändrad och kompletterad vid olika tillfällen.

Tandläkarutbildningen kräver minst fem års odontologiska studier. Dessa äro fördelade på en tvåårig, preklinisk studiekurs och en därpå följande tre- årig fackkurs.

För tillträde till studierna kräves studentexamen. Den förberedande, två- åriga studiekursen avslutas med en examen, som omfattar bland annat fantom- prov i protesteknik och muntlig prövning i fysik, oorganisk, organisk och fysiologisk kemi, mekanik och metallurgi.

Härefter påbörjas den treåriga fackkursen, som varje läsår avslutas med en examen i de ämnen, som genomgåtts. Första året läses anatomi, fysiologi, tandanatomi, embryologi, bakteriologi, aseptik och antiseptik. Samtidigt ut— föres praktiskt arbete i konserverande tandläkarkonst och protetik. Andra året studeras allmän patologi och terapi, mun— och tandpatologi med terapi samt munhygien. Samtidigt pågå tjänstgöringar å tandläkarinstitutets polikliniska avdelningar samt laboratorieövningar. Det sista året ägnas i huvudsak åt studier, med praktiskt-kliniskt arbete, i tandkirurgi, anästesi, konserverande tandläkarkonst och proteslära. Härefter avlägges den definitiva examen, som är uppdelad i två avdelningar. Den första omfattar praktiska prov i tandsjuk— domarnas igenkännande och behandling; den andra praktiska prov i konserve-

rande tandläkarkonst och proteslära. Efter godkända slutprov erhålles legiti— mation som tandläkare.

Odontologiens speciella, kliniska och i synnerhet— tekniska läroänmen anses jämförelsevis väl tillgodosedda i den franska studieplanen för tandläkare. De medicinsk-teoretiska och medicinsk-kliniska disciplinerna äro emellertid svagt företrädda. Vidare saknas koordination mellan läkar- och tandläkarstudier. På grund härav kan en tandläkare, vilken även önskar avlägga läkarexamen, som regel icke erhålla någon som helst kompensation för under odontolog- studierna genomgångna medicinska kurser utan måste underkasta sig hela läkarutbildningen, som är femårig (förutom ett premedicinskt studieår omfat- tande fysik, kemi och biologi samt ett praktiskt sjukhusår efter läkarexamen). En läkare, som önskar avlägga tandläkarexamen, får emellertid väsentlig av— kortning i de odontologiska studierna, vilka därför av denne kan genomföras efter cirka två år. I Paris finnes för övrigt ett särskilt, fristående tandläkar- institut, som endast mottager elever med läkarexamen för utbildning till specialläkare i tand— och munsjukdomar, s. k. stomatologer, vilkas utbildning sålunda kräver sammanlagt cirka 8—9 års odontomedicinska studier.

Den nuvarande, franska studieplanen anses skapa en tandläkare, som in en alltför utpräglad »t-ekniker» med otillräcklig medicinsk utbildning och som därför ej fyller de krav, som böra ställas på en nutida odontolog. Sedan om— kring 25 år tillbaka ha därför upprepade gånger yrkats på. reformer av tand- läkarutbildningen. Statliga kommittéer ha även sysslat härmed. Refonnför- slagen ha å ena sidan avsett att fördjupa de medicinska studierna, huvudsak— ligen inom ramen av den nuvarande femåriga studieplanen. Å andra sidan har, huvudsakligen från stomatologhåll, krävts, att den odontologiska utbildningen skulle utformas på grundvalen av avlagd läkarexamen. Dessa reformförslag ha emellertid ännu icke, såvitt är känt, lett till några påtagliga resultat.

Italien.

För tillträde till tamlläkarstudier fordras avlagd läkarexamen. De odonto- logiska specialstudierna kräva omkring 2 år, varefter erhålles specialistkom— petens i tand— och munsjukdomar (stomatologi). Tandläkarundervisning med— delas vid 17 tandläkarinstitut, som äro anslutna till universitetens medicinska fakulteter.

Nederländerna.

För tillträde till tandläkarstudier erfordras avgångsexamen från latin- gymnasium eller s. k. sekundärskola; den senare motsvarar närmast vårt real— gymnasium.

Den prekliniska, teoretiska tandläkarundervisningen meddelas vid univer— sitetets i Utrecht medicinska fakultet och den praktisk-kliniska undervis- ningen vid ett till universitetet anslutet tandläkarinstitut.

Under första studieåret läses anatomi, histologi, fysiologi, allmän patologi och farmakologi. Under andra studieåret läses tand— och munanatomi, tand—

och munpatologi, allmän kirurgi, allmän och speciell bakteriologi samt metal- lurgi. Samtidigt med dessa teoretiska studier bedrivas under de två första åren även praktiska studier och laboratorieövningar i odontologisk teknik ( fantomkurser i proteslära, konserverande tandläkarkonst och ortodonti).

Vid slutet av första och andra studieåren förrättas tentamina i de teore- tiska studieämnena samt i odontologisk teknik (med praktiska prov).

De tredje och fjärde studieåren ägnas huvudsakligen åt kliniska studier och tjänstgöringar i tand— och munsjukdomar-nas diagnostik, patologi och terapi med receptskrivning, konserverande tandläkar-konst, proteslära och ortodonti, varefter tandläkarexamen avlägges i dessa ämnen. De odontolo— giska studierna kräva sålunda sammanlagt minst fyra år. Enligt uppgift är studieschemat så koncentrerat, att de studerande vanligen behöva fem år för att avlägga tandläkarexamen.

Norge.

De norska tandläkarna utbildas vid Norges Tandläkarhögskola i Oslo. För inträde fordras studentexamen och studietiden är 4 år.

Under det första studieåret åhöra studenterna föreläsningar i anatomi, spc— ciell tandanatomi, histologi, fysik, kemi och materiallära, varjämte de genomgå l'antomkurs i plattproteslära. Första året avslutas med tentamina i spec. tand- anatomi, fysik, kemi och materiallära.

Det andra studieåret ägnas dels åt föreläsningar i anatomi, histologi, fysio- logi, farmakologi, allm. patologi, bakteriologi, karies-patologi och histologi- kurs i pulpapatologi, dels åt fantomkurs i kron-brolära (varannandagstjänst- göring) och tandfyllningsfantomkurs (varannandagstjänstgöring) samt dels —under en månad åt kurs i käkortopedi. Efter andra året avläggas tentamina. i anatomi-histologi, fysiologi och bakteriologi.

För tredje studieårets elever givas föreläsningar i allm. patologi, farmako— logi., plattproteslära, kron- och broproteslära, pulpapatologi, barntandvård, kariesetiologi och profylax, käkortopedi, kirurgi och spec. patologi. Under detta år påbörja studenterna sina arbeten på patienter, i det de ägna varannan dag åt protekniskt—kliniskt arbete och varannan dag åt konserverande tandbe- handling. e— ».

Fjärde studieåret åhöra studenterna föreläsningar i plattproteslära, kron- och broproteslära, konserverande tandbehandling, barntandvård, käkortopedi, speciell kirurgisk patologi och terapi samt röntgen. Därjämte arbeta de kli— niskt på konserverande avdelningen varannan dag och på protesavdelningen varannan. Under detta sista studieår undervisas eleverna dessutom gruppvis vid Ullevål Sykehus käk- och tandavdelning, som har 30 vårdplatser.

Från Norska Tandläkarhögskolans ledning ha de sakkunniga erhållit upp— gift om, att bland annat följande önskemål äro aktuella. >>I. Kjemi, fysikk, filosofi og latin som medicinerne.

Anatomi, noen utvidelse samt disseksjonsövelse (bode-hals). Utvidet generel patologi, egen lägre]: i speciel patologi. Egen röntgenavdeling med dosent (er allerede tatt med på årets budsjet).

sem

.. Mere farmakologi (ökct reseptrett).

'. Nye fag:

Rettsodontologi. Yrkesetikk. Ökonomi. Regnskapförsel og administrasjon av praksis.

. For fantomkursenes og det kliniske arbeides vedkommende foreslåes en rasjo- nalisering av undervisningen med bedre modellrekker og mere effektiv hjelp (1 assistent pr. 8 eller 10 studenter). Det er ingen bestemmelse tatt om öking av arbeidstiden enno. Det er imidler- tid helt umulig å öke undervisningsbyrden ytterligere med de 4 år som vi no har (la studentene er opptatt så å si hele dagen på Högskolen. Det er også et stadig krav fra de kliniske avdelinger om å få öket arbeidstiden da de nye teeretiske fag, som med årene er kommet til, har minsket den tid studentene har til rådighet til & arbeide på pasientene. Vi er for tiden i ferd med å endre vår undervisningsplan, men komiteen er enno ikke i arbeide.» *]

Polen .

Tandlä.karutbildningen i den polska republiken, sådan den existerade före senaste värlskriget, var ej enhetligt ordnad.

I Lwöw och Kraköw försiggick tandläkarutbildningen enligt österrikiskt mönster. För tillträde till tandläkarinstituten, anslutna till medicinska fakula teterna vid nämnda universitet, erfordrades läkarexamen, somiPolen krävde sex års medicinska studier. För tandläkarutbildning föreskrevs därutöver 11/2—2 års odontologiska speeialstudjer, vilka medförde specialistkempetens som tandläkare. På denna väg kunde emellertid ej anskaffas tillräckligt med kunniga tandläkare, varför ett statligt tandläkarinstitut, lydande direkt under undervisningsdepartementet, inrättades i WVarszawa år 1918.

För tillträde till detta institut erfordrades avgångsexamen från gymnasium. De odontologiska studierna krävde sedan minst 4 år.

Under de två första åren studerades dels naturvetenskapliga och teoretisk— medicinska ämnen, såsom kemi, anatomi, histologi, fysik, fysiologi, allm. patologi, bakteriologi och farmakologi, dels odontologisk teknik med fantom- kurser i konserverande tandläkar-konst och proteslära. Under de två sista åren undervisades huvudsakligen i klinisk—medicinska och klinisk-odontologiska ämnen, nämligen internmedicin, hygien, allmän kirurgi, öron—, näs- och hals— Sjukdomar, dermatologi, stomatologisk kirurgi, konserverande tandläkar-konst, odontologisk protetik, ortodonti, röntgenologi, tandläkarkonstens historia, odontologisk etik och rättsmedicin.

I slutet av varje läsår anställdes tentamina i under året inlärda ämnen. Efter sista årets sluttentamina erhölls diplom som tandläkare.

Före senaste världskriget framlades förslag om enhetligt ordnande av tandläkarutbildningen, enligt vilket det fristående, statliga tandläkarinstitutet i Warszawa skulle upphöra med sin utbildning, varefter tandläkarutbildningen skulle helt anknytas till de medicinska fakulteterna med en tvåårig, odontolo— gisk utbildning efter avlagd läkarexamen. Detta förslag har, såvitt känt är, ej kommit till utförande.

Studentexamen erfordras för tillträde till tandläkarstudier. För tandläkar- konstens utövande fordras tre olika universitetsexamina:

1. Den naturvetenskapliga examen eller I:sta propedeuticum. Denna, som iir gemensam för läkare, tandläkare och veterinärer, omfattar ämnena fysik, oorganisk och organisk kemi, botanik, zoologi och jämförande anatomi. (Denna examen motsvarar närmast vår s. k. medikofilexamen, som avskaf- fades år 1907.) . Den anatomisk—fysiologiska examen eller 2zdra propedeuticum, som om- fattar ämnena anatomi, embryologi, histologi och fysiologi. '- . Den egentliga fackprövningen eller tandläkarexamen, som omfattar allmän patolog. anatomi, allmän kirurgi och munhålans speciella kirurgi, farma— kologi, munorganets patologi och terapi, konserverande tandläkarkonst, orto- donti och proteslära. Studietiden för lzsta och 2zdra propedeutica utgör 2 år och för den egent— liga fackprövningen minst 21/2 är, varför den schweiziska tandläkarexamen kräver minst 41/2 års universitetsstudier. De flesta studerande använda dock längre tid, 5 år och mer, i det de vanligen avlägga medicinarnas 2zdra prope- deuticum oavkortad (anatomi och fysiologi kunna nämligen givas något av— kortade för odontologerna). Medicinarnas 21dra propedeuticum fordras dels för doktorering i Odontologi, dels för fortsatta medicinska studier efter tand— läkarexamens avläggande.

Den tekniska och kliniska, odontologiska undervisningen bedrives vid fyra tandläkarinstitut, som äro anslutna till de medicinska fakulteterna vid de kantonala universiteten i Basel, Bern, Geneve och Ziirich. Det årliga antalet nyutexaminerade tandläkare från dessa institut har under de senaste 25 åren varierat mellan omkring 60 och 90.

Efter tandläkarexanrens avläggande finnes möjlighet att vid medicinsk fakultet erhålla odontologie doktorsgrad.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat har man för avsikt att inom den när— maste tiden framlägga förslag om en sådan förändring av studieplanen att de prekliniska studierna skola obligatoriskt omfatta 5 terminer, varefter de egentliga tandläkarstudierna skulle kräva 8 terminers studier och hela tand- läkarutbildningen (S'/2 år.

Sovjetunionen.

I Sovjetunionen är tandläkarutbildningen ännu ej överallt enhetligt ordnad. ()dontologien företrädes vanligen av särskilda professurer vid universitetens medicinska fakulteter, och det ingår som obligatoriskt läro— och examensänme till läkarexamen, som kräver fem års medicinska studier. Varje läkare erhåller alltså en viss utbildning i Odontologi. Av varje medicinsk specialist fordras, att denne efter avlagd läkarexamen, dels fullgjort ett praktiskt sjukhusår, dels bedrivit två års studier på sitt specialområde. För vissa medicinska specia- liteter, där behovet av fackmän är särskilt stort, såsom inom tandläkarkonsten,

räcker det emellertid med två års specialstudier utan sjukhusår. Då sålunda läkar-studierna kräva fem år, blir den sammanlagda studietiden för tandläka— ren minst 7 år.

Spanien.

För tillträde till odontologiska studier, liksom till medicinska, fordras stu— dentexamen. De prekliniska studierna, som äro gemensamma med medici— narnas, kräva tre år. De klinisk-odontologiska studierna, som äro treåriga, äro förlagda till tandläkarinstitutet i Madrid, vilket är anslutet till universi— tetets medicinska fakultet. Tandläkarutbildningen kräver sålunda samman- lagt 6 års studier.

Storbritannien.

För att bliva inskriven som odontologie studerande fordras, liksom för att bliva antagen till medicine studerande, att ha fyllt 18 år och att ha undergått en allmän, närmare angiven skolutbildning, som är kontrollerad eller godtagen av universiteten. Sedan en premedicinsk examen avlagts i ämnena oorganisk och organisk kemi, fysik samt biologi, vidtaga de odontologiska studierna vid tandläkarskolorna. Under de två första åren bedrivas dels prekliniska studier i teoretisk-medicinska ämnen, i stor utsträckning gemensamt med de medicine studerande, dels praktiska studier och övningar i odontologisk teknik. Där— efter följa två års praktiska och teoretiska studier i klinisk—odontologiska och klinisk-medicinska ämnen. Efter minst fem års studier, inberäknat den pre— medicinska examen, kan tandläkarexamen avläggas. Vid flera universitet kan dessutom högre odontologiska examina absolveras efter det ytterligare 1——3 års mera avancerade studier bedrivits i Odontologi och medicin.

Då studierna för blivande tandläkare i stor utsträckning sammanfalla med studierna för blivande läkare, är det möjligt för den, som avlagt tandläkar- examen, att efter ytterligare 2—3 års medicinska studier även avlägga läkar— examen. Båda examina kunna sålunda erhållas efter 7—8 års medicinska och odontologiska studier.

I Storbritannien finnas sammanlagt 20 tandläkarskolor, de flesta mer eller mindre fast anknutna till universitet och sjukhus. Samtliga 20 tandläkar— skolor ha en sammanlagd examinationskapacitet av bortåt 450 tandläkare per år. Före kriget utexaminerades endast omkring 350 per år, vilket ansågs otill— räckligt för tillfredsställande av det aktuella tandvårdsbehovet.

Tjeckoslovakiet.

För utövande av tandläkarkonsten erfordras läkarexamen, som kräver 5 års medicinska studier, samt, i händelse man önskar uteslutande praktisera som tandläkare, dessutom ett års specialstudier i Odontologi vid något av tandläkarinstituten, förbundna med de medicinska fakulteterna vid universi— teten i Prag, Brno och Bratislava.

Tyskland.

Tandläkarundervisningen meddelas vid särskilda tandläkarinstitut. Före senaste världskriget funnos 22 sådana, samtliga förbundna med tyska univerv sitets medicinska fakulteter. Nuvarande studiordning för tandläkare daterar sig från är 1909.

För tillträde till den odontologiska undervisningen fordras studentexamen och, därest denna är avlagd vid realläroverk, tillika fyllnadsprövning i latin.

Under de tre första, prekliniska terminerna studeras dels naturvetenskap- liga och teoretisk-medicinska ämnen, såsom kemi, fysik, materiallära, metallurgi, anatomi, histologi och fysiologi, dels propedeutisk, odontologisk teknik (fantomkurser i proteslära och konserverande tandläkar-konst). I slutet av tredje terminen avlägges förberedande tandläkarexamen.

Under de fyra följande, huvudsakligen praktisk—kliniska terminerna stu- deras konserverande tandläkarkonst, proteslära, tand— och munsjukdomar, den tal röntgendiagnostik, tand- och munkirurgi, odontologisk ortopedi, allmän och speciell patologi, bakteriologi, farmakologi, hygien, invärtes medicin, syfi— lidologi samt oto-, rhino- och laryngologi. Härefter avlägges tandläkarexamen, som sålunda sammanlagt kräver minst 31/2 års odontologiska studier. Sedan är 1919 finnes odontologie doktorsgrad inrättad.

Då studietiden för utbildning till tandläkare är jämförelsevis kort, blir den tid, som ägnas åt de olika och särskilt vissa ämnen, knapp. Detta gäller såväl de grundläggande, medicinsk—teoretiska studieämnena, som i synnerhet de mera praktiskt—kliniskt betonade disciplinerna inom Odontologi och medicin. På. grund härav blir tandläkarens allmänmedicinska vetande och odontologiska. kunnande jämförelsevis begränsat och anses icke svara mot de krav, som böra ställas på en nutida tandläkare.

Koordinationen mellan studieplanen för tandläkare och läkare är brist— fällig, vilket medför, att en tandläkare, som önskar avlägga läkarexamen, måste nära nog taga upp de medicinska studierna från början.

För avhjälpande av anförda brister ha under årens lopp, särskilt i slutet av 1920- och början av 1930-talet, yrkats på reformer av den tyska tandläkarut bildningen. Enligt vissa förslag skulle då bland annat nuvarande studieord» ning i stort sett bibehållas men tiden för studierna utökas till 9 a 10 terminer-, d. v. s. 41/2—5 år, varvid en grundligare utbildning skulle kunna vinnas både i odontologiskt och medicinskt hänseende. Förslag ha även framlagts om att avlagd läkarexamen, liksom i Österrike och Tjeckoslovakiet, skulle krävas för tillträde till odontologiska studier, som då skulle göras tvä—åriga; den samman— lagda studietiden för denna typ av tandläkare skulle sålunda bliva omkring 7 år. Hittills ha dessa reformförslag, som under de senaste 10—12 åren ägnats mindre uppmärksamhet, icke vunnit beaktande av myndigheterna.

Österrike.

Liksom i Tjeckoslovakiet betraktas odontologien i Österrike som en specia— litet inom medicinen och för utövande av tandläkarkonsten erfordras läkare

examen, som kräver 5 års medicinska studier. Den, som efter avlagd läkar— examen ämnar ägna sig helt åt tandläkaryrket, brukar bedriva ett till två års studier vid något av tandläkar-instituten, anslutna till de medicinska fakul- terna vid universiteten i Wien, Graz och Innsbruck.

Amerikas Förenta Stater.

För tillträde till universitetsstudier erfordras som regel tolv års grundläg— gande skolstudier. Efter dessa, som vanligen avslutas i lil-årsåldern, är den ame- rikanska studenten färdig för den akademiska studiebanan vid ett »college», och tidigare, intill omkring år 1920, ha desamma även räckt till för inträde vid de amerikanska tandläkarskolorna ( »dental schools»). Enligt nu gällande bestäm- melser skall emellertid den studerande, som vill vinna inträde vid en tand- läkarskola, utöver den 12-äriga skolutbildningen ha bedrivit minst två års studier vid ett >>college» och därvid genomgått obligatoriska kurser i engelska språket, fysik, biologi, allmän och oorganisk kemi. För övrigt tillrådes den studerande att utöver dessa obligatoriska ämnen efter fritt val medtaga ett antal andra ämnen, såsom jämförande anatomi, biokemi, ett främmandes språk, psykologi, logik, matematik, sociologi etc. Dessa minimifordringa-r för till— träde till tandläkarstudierna överskridas emellertid numera i stor utsträck— ning. År 1944 hade sålunda omkring 50 % av de nyexaminerade tandläkarna. tre eller fler college-år i sin s. k. predentala utbildning och omkring 30 % hade akademisk grad, (1. v. s. minst fyra års collegestudier.

De egentliga odontologiska studierna vid tandläkarskolorna omfatta fyra. år och avslutas med tandläkarexamen, varvid odontologisk, akademisk grad erhålles. Den från en tandläkarskola nyutexaminerade tandläkaren får emel- lertid icke praktiklieens, förrän han avlagt en andra examen, en odontolo- gisk statsexamen, inför en särskild odontologisk examensnämnd i den stat, där han ämnar utöva praktik. De odontologiska studierna fordra sålunda minst (i, vanligen 7——8 år.

Den amerikanska studieplanen för tandläkare har tidigare starkt domine— rats av Odontologiens speciella, tekniska och kliniska läroämnen. I samband med studietidens förlängning ha emellertid de medicinsk—teoretiska och medi- cinsk—kliniska ämnena tillmätts ett allt större utrymme utan att man därför nämnvärt har knappat in på de rent odontologiska disciplinerna. Den ame- rikanske tandläkaren får sålunda numera en betydligt fylligare, grundläggande biologisk—medicinsk utbildning än vad som för ett 20—30—tal år sedan var fallet. Vid några universitet har man för övrigt redan samordnat läkar— och tandläkarstudierna så, att det efter 4 års studier vid tandläkarskolan är möj— ligt att taga läkarexamen efter ytterligare 2 års kompletterande medicinsk- kliniska studier. För att detta skall kunna ske, ha bland annat de två första studieåren vid tandläkar- och läkarskolan gjorts identiska eller i det närmaste identiska.

I U. S. A. finnas för närvarande 39 tandläkarskolor, av vilka 34 bilda själv- ständiga fakulteter eller avdelningar, »departments», inom universiteten. Av

dessa 34 institutioner äro 10 fakulteter inom statsuniversitet och 24 inom univeristet, som huvudsakligen drivas med donationsmedel. De 5 återstående tandläkarskolorna, som äro relikter av ett tidigare, odontologiskt undervis- ningsskede, äro helt fristående, privata undervisningsanstalter, som i några fall även inkludera läkar-, apotekar— och sköterskeskolor. Dessa 5 privatskolor äro emellertid föremål för omorganisation och anslutning till universitet.

Det genomsnittliga antalet odontologie studerande per tandläkarskola och årskurs utgjorde åren 1940 och 1942 respektive 49 och 55.

Latinamerikanska länder.

Tandläkarundervisningen i de latinamerikanska länderna bedrives vanligen vid särskilda tandläkarinstitut, som äro anslutna till universiteten antingen direkt såsom särskilda odontologiska fakulteter eller indirekt via de medi— cinska fakulteterna.

För tillträde till studierna krävas i allmänhet samma skolkunskaper som för läkarstudier. I följande stater förekommer 5-årig odontologisk utbildning: Argentina, Chile, Ecuador, Guatemala, Mexiko, Paraguay, Salvador och Uruguay. I övriga länder är den odontologiska utbildningen antingen 3-årig med två föregående s. k. predentalår, såsom i Bolivia och Brasilien, eller 4—årig med ett föregående predentalår, såsom i Haiti och Peru. Under predentalåren läsas naturvetenskapliga, premedicinska ämnen.

Kap. 6. Den nuvarande studieplanen och dess brister.

Den nuvarande studieplanen. 1

Elever till tandläkarstudier intagas en gång årligen, nämligen vid början av höstterminen (den 15 september). Det första årets studier äro helt för- lagda till karolinska institutets teoretiska institutioner2 och meddelas av där— varande professorer. som för denna undervisning uppbära särskilt arvode. Under det första studieåret lämnas undervisning i

1) anatomi, cirka 80 föreläsningar, 2) histologi med embryologz', cirka 100 föreläsningar, 3) kemi med metallurgi och läkemedelslära, cirka 110 föreläsningar, 4) fysik och fysiologi, cirka 80 föreläsningar, 5) patologi med bakteriologi, cirka 100 föreläsningar.

Undervisningen meddelas uteslutande i form av föreläsningar och de— monstrationer. Några praktiska övningar i form av dissektioner och labora- tioner äro de studerande icke i tillfälle att utföra. Det första studieåret av- slutas sista dagarna i maj med tandläkarkandidatexamen.

De tre följande läsåren äro studierna helt förlagda till tandläkarinstitutet och avslutas med tandläkarexamen.

I denna ingå fyra ämnen: tandfyllningskonst, proteslära med tandreglering, tandkirurgi, allmän kirurgi.

Av dessa fyra ämnen äga de tre första professurer. Det fjärde, allmän kirurgi, meddelas av lärare, som är överläkare på kirurgisk sjukavdelning i Stockholm och docent vid karolinska institutet, vilken för kursen i ämnet uppbär särskilt arvode.

Vid sidan av dessa huvudämnen ingår undervisning i flera specialgrenar, som tillhöra respektive professurer. I ämnet tandfyllningskonst ingår sålunda undervisning dels i barntandvård, dels i rotfyllning eller s. k. pulpakirurgi. Barntandvårdsundervisningen försiggår på en från tandfyllningsavdelningen frigjord underavdelning, som i lokalavseende sammanslagits med avdelningen för tandreglering eller ortodonti. Såsom närmast ansvarig lärare för under- visningen i barntandvård står en avdelningstandläkare, vilken befattning dock redan av tandläkarinstitutets lärarråd begärts uppflyttad i laborators ställ— ning. Undervisningen i rotfyllning eller s. k. pulpakirurgi sker på lokal inom samma etage som tandfyllningsavdelningen. Såsom närmast ansvarig lärare för ämnet står en laborator. Föreläsningsserierna inom såväl ämnet barntand- vård som rotfyllning ingå i professuren i tandfyllning; professorn i detta ämne är även chef för underavdelningarna i barntandvård respektive rotfyllning och

1 Jfr schema på sid. 67. 2 Såsom provisorisk åtgärd sedan år 1945 även till medicinska fakultetens i Lund institutioner.

har som närmast underlydande den nämnde avdelningstandläkaren i barn- tandvård respektive laboratorn i rotfyllning.

Professuren i proteslära och tandreglering har såsom huvudavdelning av— delningen för proteslära. Undervisning och tjänstgöring i tandreglering försiggå inom särskilt. iordningställd lokal, vilken, såsom redan nämnts, sam- arbetar med avdelningen för barntandvård. Såsom närmast ansvarig för undervisningen står en laborator, vilken fungerar under professorn i ämnet. Här har frigörelsen gått längre, i det att hela undervisningen i tandreglering omhänderhas av laboratorn.

Inom professuren i tandkirurgi ligger undervisningen i parodontologi och därmed den kirurgiska delen av parodontoterapin. Undervisningen för- siggår i särskild lokal inom samma etage som tandkirurgiska avdelningen och står närmast under ledning av en laborator, som fungerar under professorn i tandkirurgi. Undervisningen i dental röntgendiagnostik har även placerats in under undervisningen i tandkirurgi. Undervisningen och tjänstgöringen försiggår emellertid på en från tandkirurgiska avdelningen helt avskild speci- ellt utrustad röntgenologisk avdelning. Frigörelsen från tandkirurgien är be— träffande undervisningen fullständig, i det att professorn i tandkirurgi icke meddelar undervisning i röntgendiagnostik; denna omhänderhas helt av labo- ratorn i ämnet. Sammanslagningen av tandkirurgi och dental röntgendiagnostik gäller sålunda endast administration och undervisningens organisation.

Eftersom intagning av nya elever endast sker vid höstterminens början och grupper omfattande 120 studenter icke samtidigt kunna beredas under- visning i något praktiskt eller kliniskt ämne, måste eleverna uppdelas i två lika stora grupper, som terminsvis alternera med varandra.

Av det andra studieårets båda terminer ägna de båda grupperna en hel termin åt den m'opedeutisk-tekniska s. k. fantomkursen i tandfyllningskonst, vilken därmed avslutas, Den återstående terminen delas till hälften mellan en förberedande fantomkurs i proteslära och åt propedeutiska kurser i tand— kirurgi, innefattande patientundersökning, anästesilära och extraktionslära samt röntgenteknik. Fantomkurser benämnas de tekniskt praktiska kurser, där studenterna ej syssla med patientbehandling, utan enbart i laboratoriet på modeller och molager, huvudsakligen" extraherade tänder, utföra de kavitets— preparationer, fyllningar och protesarbeten, som de efter kursens godkän- nande få tillstånd utföra på patienter. Fantomkursen i proteslära meddelar de tekniska kunskaper, som äro erforderliga för att taga käk— och bettavtryck samt på härigenom erhållna modeller förfärdiga avtagbara eller fastsittande proteser.

Under det tredje studieåret ägnas den ena. terminen helt åt den fortsatta fantomkursen i proteslära, som därmed avslutas. Den andra terminen delas. till hälften mellan klinisk undervisning i tandkirurgi, i vilket ämne såväl parodontologien som även röntgendiagnostiken ingår, och klinisk undervis- ning i ortodonti (tandreglering) och barntandvård. Undervisningen i dessa. kliniska ämnen avslutas därmed. '

ANATOMI 80 föreläsningar

HISTOLOGI med - EMBRYOLOGI 100 föreläsningar KEMI med METALLURGI och LÄKEMEDELSLÄRA 110 föreläsningar

FYSIK eeh FYSIOLOGI 80 föreläsningar

PATOLOGI med BAKTERIOLOGI 100 föreläsningar

3:dje l. nde terminen nde ]. 3:dje terminen

NU VARANDE STUDIEPLAN

äzte ]. Gzte terminen

PROTES

Fantom

TANDKIRURGI och nörrenv mer.

TANDFYLLNING

Fantom

PROTE S Fantom

(S:ta ]. inte terminen 7:de l. Szde terminen 8:de ]. 7:de terminen

...»

rmnxmnnel och RÖNTGEN

Klinik

enrenor'n och nmnmnnvlnn

TANDFYLLNING Klinik

PROTES Klinik

Under det fjärde och sista studieåret ägnas en termin åt klinisk tjänst— göring i tandfyllningskonst, i vilket ämne även undervisningen i rotfyllning eller pulpakirurgi ingår, och en termin åt undervisning i proteslära, vari även käkprotetiken ingår.

De sex utbildningsterminerna vid tandläkarinstitutet, alltså de tre av- slutande åren av tandläkarundervisningen, uppdelas sålunda i två lika långa hälfter, varav den första helt ägnas åt s. k. fantomkurser i tandfyllningskonst och proteslära samt åt propedeutik inom tandkirurgi och röntgen. Den andra hälften ägnas helt åt klinisk undervisning och tjänstgöring i dessa ämnen jämte rotfyllning och ortodonti samt barntandvård. Undervisningen i protes— lära omfattar 21/2 terminer, i tandfyllningskonst 2 terminer, i tandkirurgi med parodontologi och röntgenologi 1 termin, ortodonti och barntandvård 1/2 termin.

Därjämte meddelas under tredje studieåret en kurs i allmän kirurgi, om— fattande föreläsningar och demonstrationer på sammanlagt ungefär 70 under— visningstimmar.

Brister i den nuvarande studieplanen.

I detta avsnitt lämna de sakkunniga först en allmän översikt av brister i den nuvarande studieplanen för att därefter fästa uppmärksamheten vid pro- blem, vilka sedan länge gjort sig märkbara och med allt större styrka kräva en lösning.

Man kan sålunda konstatera såsom en allmän svaghet hos den nuvarande studieplanen, att det första studieåret helt och hållet ägnas teoretiska studier. Tandläkarens yrke fordrar emellertid en icke obetydlig manuell färdighet, som icke alla. elever kunna tillägna sig. Erfarenheten visar, att det finnes elever, som klara det första teoretiska året med vackra betyg, men som, när de "komma till fantomkurserna med modelleringsarbete etc., visa sig icke äga tillräcklig manuell färdighet för att på tillfredsställande sätt genomgå kursen. Det vore därför synnerligen önskvärt, om kurser, som kunna avslöja bristande praktiska anlag, inlades redan under det första studieåret. Sådana kurser skulle även på ett tidigt stadium giva den blivande tandläkaren en föreställ— ning om vad han i sitt yrke delvis kommer att syssla med och därigenom väcka större intresse för studierna.

Det första årets undervisning i de teoretiska ämnena lider avsevärt av att eleverna icke äro i tillfälle utföra praktiska övningar i form av dissektioner och laborationer. De kunskaper, studenterna under detta år inhämta, äro rent inlästa kunskaper, som icke grunda sig på upplevda minnesbilder och förståelse, varför de snart gå förlorade. Behållningen av de teoretiska stu— dierna skulle avsevärt ökas, om föreläsningar och demonstrationer kunde kompletteras med dissektioncr och laborationer. I själva verket ha stu- dierna i berörda avseende under de senare decennierna försämrats, ty tidi- gare fingo odontologie studerande själva utföra vissa dissektioner och labora— tioner.

Den redan vunna erfarenheten från bland annat folktandvården har visat, att den nutida svenske tandläkaren inom vissa stora undervisningsområden, såsom konserverande tandvård och ordinära protesarbeten och enklare tand- kirurgiska behandlingar, är väl vuxen sin uppgift. Det finnes däremot på— tagliga brister inom bestämda undervisningsområden, där utbildningen vid tandläkarinstitutet har för kort tid anslagen för att kunna meddela annat än ytliga kunskaper. Dessa områden äro i första hand följande:

1) diagnosen och behandlingen av de s. k. parodontopatierna eller tand- lossnandets sjukdomar, de jämte karies vanligaste bettdestruerande folk- sjukdomarna,

?) barntandvård, särskilt vad beträffar tidiga diagnoser av munhålans sjukdomar och bettsjukdomar samt profylaktiska åtgärder mot dessa samt

3) diagnos och terapi av bettets anomalier och. skador såväl under upp— växt-åren (ortodonti) som inom det adulta bettet, s. k. bettanalys och bett- terapi; denna senare spelar i nutiden en mycket stor roll ävenför modern protetik. '

Från folktandvårdens målsmän ha vid olika tillfällen framförts krav på utökad och förbättrad undervisning i dessa ämnen, om den planerade verk- samheten för den svenska folktandvården skall kunna genomföras med önsk- värd effektivitet. Även från den privata tandvårdens sida ha önskemål om en sådan utökad och förbättrad undervisning uttalats. Detta har tagit sig uttryck i anordnandet av vittomfattande fortsättningskurser. Sålunda ha dylika kurser, som arrangerats av de svenska tandläkarorganisationerna, under senare år haft en allt större tillslutning av deltagare. Under 1944 ha icke mindre än 1250 tandläkare, hälften av hela den svenska tandläkarkåren, på egen bekostnad genomgått fortsatt utbildning vid sådana kurser. Det största antalet kurser har hänfört sig till ämnesgruppen bettanalys och balanserad artikulation. Vidare kan betonas ämnesgrupperna tandreglering (odontolo- gisk ortopedi), barntandvård, tandorganets histopatologi, röntgen samt mo- dem protes- och tandfyllningsteknik. Som synes avse dessa fortsättnings— kurser väsentligen att giva ökad utbildning i de ämnen, vilka de sakkun- niga här ovan påtalat vara bristfälligt tillgodosedda i den nuvarande studie— planen. Dessa ämnen böra därför snarast beredas ökad tid på den studie- plan, som skall tillämpas vid den fortsatta utbildningen av tandläkare för folktandvårdens behov.

En nackdel med de teoretiska studierna är, att undervisningen i metallurgi och läkemedelslära är förenad med undervisningen i kemi och att bakterio— 'logiundervisningen är förenad med den i patologi.

För att tandläkaren skall kunna fullt behärska och förstå den praktiska tandläkarkonsten i alla dess tekniskt viktiga delar, erfordras grundliga kun- skaper om de material, med vilka han arbetar. Särskilt är ingående känne— dom om metallernas och deras legeringars kemiska och fysiska egenskaper av stor betydelse. En viss undervisning i metallurgi har hittills ingått i kemi- kursen. men härigenom har ämnet icke kommit till sin rätt på. ett ur pedagogisk

synpunkt riktigt sätt. En särskild kurs i materiallära med huvudvikten lagd vid metallurgi samt hållfasthetslära och materialprövningsmetoder bör in— läggas i studieschemat på. ett ganska tidigt stadium.

Undervisningen i läkemedelsläm behöver avsevärt utökas, bland annat för att möjliggöra erforderlig ökad rätt för tandläkare att skriva ut läkemedel samt narkosgivningsrätt i lämplig utsträckning, och denna undervisning bör meddelas av en farmakolog. I studieschemat bör farmakologiundervisningen förläggas så. nära de kliniska studierna som möjligt.

Då flertalet av de sjukdomar, som tandläkaren i daglig praktik behandlar, äro av infektiös art, har bakteriologien i nutidens Odontologi erhållit allt större betydelse. Den dentala bakteriologien utgör ett strängt specialiserat område och undervisningen inom detta bör från början äga den särskilda inriktning, att den passar in i den odontologiska pedagogiken. Erfarenheten har till fullo bevisat, att bakteriologiundervisningens hopkoppling med patologien är olämplig; denna uppfattning om särskiljandet av bakteriologi och patologi i undervisningen för tandläkarstuderande har företrätts bland annat av läraren på området vid karolinska institutet.

Läran om allmänna sjukdomsföreteelser eller allmän patologi, jämte läran om tandens säregna sjukdomar eller tandpatologi, bör intaga en betydande plats på undervisningsschemat för tandläkare. Den nu gällande studie— planens anordning av undervisningen i patologi visar stora brister. I de pre- kliniska studierna till tandläkarkandidatexamen ingår under andra terminen en kurs på ungefär 90 timmar i föreläsningar och demonstrationer, liköpp— ningar m. m. under benämning kurs i allmän patologi. Denna undervisning utgör ett sammandrag av motsvarande undervisning till medicine kandidat- examen men med de förkortningar och koncentrationer, som föranletts av den väsentligt kortare studietiden för tandläkarkandidatexamen. Undervis- ningen i patologi för medicinare är ordnad sålunda, att nyss nämnda kurs i allmän patologi, meddelad av professor i allmän patologi för medicine kan- didatexamen, kompletteras av en undervisning i speciell patologi, ävenledes meddelad av professor i ämnet, till medicine licentiatexamen.

Såsom en allvarlig brist i nuvarande utbildning framträder frånvaron av en speciell undervisning i tandpatologi till tandläkarexamen. Något särskilt undervisningsämne med den speciella tandpatologiens innehåll finnes så- lunda icke i den nuvarande studieplanen, ej heller omhändertages tand- patologien av någon fackutbildad patolog såsom lärare; den senare bristen givetvis en följd av den förra. Denna svåra brist i undervisningsschemat har under de senare årtiondena nödtorftigt reparerats därigenom, att lärarna i ämnena tandfyllningskonst och tandkirurgi enligt kanslerns be— stämmelser på lärarrådets förslag sinsemellan uppdelat den speciella tand— patologien så, att läraren i tandfyllningskonst tagit huvudparten av denna, medan läraren i tandkirurgi ägnat sin uppmärksamhet åt den del av tand— patologien, som sysslar med parodontopatierna eller sjukdomarna i tandens upphängningsapparat. Denna provisoriska anordning har möjliggjorts där—

i E | |

igenom, att dessa båda lärare ägt personliga förutsättningar för samt speciell meritering i tandpatologi. Men följden har blivit, att både tandfyllnings- konstens och tandkirurgiens undervisningsområden blivit alltför stora. Vad först tandfyllningskonsten beträffar, bör betonas, att tandpatologien under de sista årtiondena visat utomordentligt livlig utveckling och numera nått en omfattning, fullt jämförbar med övriga specialområden av medicinen. Detta har medfört, att tandpatologien, för att enligt kanslerns bestämmelser kunna meddelas på undervisningsschemat, allt mer ansträngt undervisnings— planen och upptagit allt flera timmar av antalet föreläsningar och demonstra— tioner. Undervisningen har samtidigt av brist på tid, lärare, lokaler och ut- rustning endast kunnat givas i rent teoretisk form med demonstration av bildmaterial. Studenten har alltså tillägnat sig ämnet såsom en utan— tilläxa; ingen tid har stått till förfogande för demonstration av preparat eller för undervisning vid mikroskopet. Eleven har måst inlära det omfattande och komplicerade ämnet till sin tentamen utan att han någonsin varit i till- fälle att själv i mikroskopet studera de sjukdomar, vilkas detaljbilder han endast inläst för tentamenstillfället.

Den del av tandpatologien, som ligger inom tandkirurgiens område, har visat samma starka utveckling under de gångna årtiondena. Även där har resultatet blivit detsamma, nämligen att tandpatologien vid sin tillväxt pres— sat åt sidan andra utomordentligt betydelsefulla områden av ifrågavarande professur-, i viss utsträckning operationsläran men särskilt parodontoterapicn. Skall tandkirurgien såsom undervisningsämne i framtiden på ett tillbörligt sätt omhänderha de viktiga uppgifterna att på en gång meddela undervis— ning i tandkirurgi och samtidigt bära ansvaret för undervisningsresultaten i fråga om parodontologi, är det nödvändigt, att läraren befrias från skyldig— heten att även bära bördan av den speciella makro- och mikroskopiska tandpatologien.

Splittringen av tandpatologien på två kliniska undervisningsområden såsom tandfyllningskonst och tandkirurgi har även medfört betydande dubbel— undervisning och därmed tidsförlust. Båda områdena beröra väsentliga delar av hårdsubstanspatologien eller benpatologien, varför båda fordra en' all— män översikt av denna huvudgren av patologi-en för att fortsatt undervisning skall bliva begriplig. Infektions- och inflammationslärorna dominera inom all tandpatologi och måste därför beredas plats på föreläsningsschemat så— väl inom tandfyllningskonst som inom tandkirurgi. Läran om avitaminoser och hormonrubbningar, om mineralstörningar och kostbrister ingå såväli den tandpatologi, som tillhör tandfyllningskonsten, som i parodontopatolo— gien. Samma gäller även det i nutiden så betydelsefulla området för den s. k. fokala infektionen eller allmäninfektionen med bland annat dentalt ur— sprung. Denna anknyter nämligen såväl till karies —— pulpit —— apikalostit— komplexet, vilket ingår i tandfyllningskonstens undervisningsområde, som till parodontopatikomplexet, som ingår i tandkirurgiundervisningen. Erfaren- heterna ha visat, att det icke är organisatoriskt möjligt att genomföra en sådan

anordning av föreläsningstemata för varje årsgrupp studenter, att dubbel- undervisning på området undvikes. Erfarenheten har vidare visat, att denna dubbelundervisning i flera avseenden kan verka förvirrande på studenten, emedan betydande skillnader kunna föreligga i form och innehåll från två. professorers undervisning. Då studenten, såsom redan nämnts, icke blir i till— fälle till självständiga studier utan endast till inläsning av utantilläxan, saknar han förmåga att på riktigt sätt kunna utnyttja en sådan dubbelunder— visning.

Till vad ovan anförts bör ytterligare betonas, att man icke äger anledning förmoda, att tandpatologien för framtiden kan inrymmas inom de nämnda kliniska undervisningsområdena, icke minst därför att blivande innehavare av professurerna inom tandfyllningskonst och tandkirurgi icke måste äga specialutbildning inom tandpatologi. Tidigare ha inom tandläkarundervis- ningen lärare varit verksamma inom båda ämnena och under årtionden uppe— hållit sådan befattning utan att äga sådan specialutbildning; under deras tid har undervisningen inom tandpatologien helt eller till väsentliga delar legat nere. För framtiden skulle dylika risker kunna leda. därtill, att den tandpatologi, som för nutidstandläkaren är en av de främsta förutsättningarna. för förståelsen av yrkesutövningen, skulle under längre eller kortare perioder kunna. försvinna från undervisningen.

En mycket stor brist i de kliniska studierna är, att de studerande icke där— under ägna någon tid åt medicinska ämnen. För den rätta bedömningen av odontologiska fall erfordras emellertid ofta ett allmänt medicinskt vetande. Tandläkaren bör känna till vad som med medicinsk och kirurgisk behandling kan åstadkommas av ett odontologiskt fall och han bör därför äga så grundläg— gande kunskaper i dessa ämnen, att han på ett annat sätt än vad nu är fallet kan kommunicera med läkare. Tandläkarens möjligheter att under krigsför- hållanden fylla sin uppgift i den allmänt sjukvårdande verksamheten skulle även därigenom förbättras. En viss grundläggande undervisning i intern— medicin och pediatrik, käkkirurgi och öron-, näs- och halssjukdomar är därför önskvärd för att icke säga nödvändig. En sådan undervisning skulle även i avsevärd grad vidga tandläkarnas möjligheter att tränga in i medicinska problem och därigenom även möjliggöra fruktbärande odontologisk forsk— ning, som förde till en förbättrad profylax och sålunda till målet: en minskad frekvens av tandsjukdomarna.

Det bör med skärpa betonas, att denna undervisning i medicinska ämnen endast avser att lämna tandläkaren den propedeutiska kunskap på området, som är nödvändig för hans dagliga arbetsutövning. Den behöver därför tilldelas endast sådan tid på studieschemat, som möjliggör för tandläkaren att behärska terminologien på området och känna till undersökningsmöjligheterna och förstå remissförfarandet. Undervisningen avser nämligen icke att göra honom kompetent till självständiga diagnoser eller terapeutiska åtgärder.

Odontologiens anknytning till internmedicinen är av relativt sent datum.

Orsakerna. härtill äro främst att söka i en äldre periods uppfattning om tand- organet såsom en en gång för alla färdigbildad del av skelettsystemet. Tand- organet ansågs icke i- någon väsentlig grad deltaga i den allmänna ämnesom— sättningen utan antogs vara oberört av förändringar i det allmänna hälsotill— ståndet, och dess sjukdomar påstodos sakna inverkan på organismens allmän- tillstånd. En revolutionerande förändring på området inträdde med vitamin— och mineralforskningarna omkring 1920. Därvid påvisades, att förhållandet tvärtom var det, att utbytet mellan tanden och organismen är så livligt, att tandorganet tidigare än något annat organ inom kroppen reagerar med svåra förändringar även för svaga rubbningar i vitaminstandard, hormonstandard, mineraltillförsel och övriga kostbrister. Tandförändringarna utvecklas, innan kliniska symtom på ifrågavarande rubbningar och brister annorstädes kunna konstateras. Tandorganet har därför använts för att fastställa, diagnosticera och differentialdiagnosticera dylika rubbningar. Vid utredandet av dessa frågor har även bevisats, att ett stort antal sjukdomar, i främsta rummet mag- och tarmsjukdomar samt sjukdomar i inre organ och inresekretorisk körtel— apparatur, påverka tandens struktur och mineralisering och därigenom be— stämma dess reaktion, hälsotillstånd och känslighet för yttre skador. Sain- tidigt med denna nyorientering i förbindelsen mellan Odontologi och medicin framlades läran om den s. k. fokala infektionen. Enligt denna lära påverkas allmäntillståndet av infektioner, som utgå från mindre infektionsportar och infektionshärdar inom olika organ. Bestämmande inverkan på organismens infektionsstatus tilldelas infektionsvägarna och de dolda infektionshärdarna inom svalgringen, särskilt i tonsillerna, samt inom bettet, dess kariösa och pulpitiska härdar, dess infektionshärdar runt rotspetsarna och den djupgående infektionen från parodontopatierna. På dessa båda vägar, bristtillståndens och sjukdomarnas inverkan på tandens hälsa och dess sjukdomar jämte tan— dens infektiösa sjukdomars betydelse för allmänt hälsotillstånd, har odontolo- gien knutits allt närmare till såväl internmedicin som pediatrik. Lika betydelse- full som Odontologiens anslutning är till kirurgien i fråga om behandlings— metoder och behandlingsteknik, lika betydelsefull är dess anslutning till internmedicin och pediatrik, särskilt vad gäller bekämpandet av tandsjuk- domarna genom profylaktiska åtgärder för att minska tandsjukdomarnas svåra härjningar hos vuxna och barn.

Bristen på särskild undervisning i internmedicin och i pediatrik finna de sakkunniga vara sådan, att den snarast bör avhjälpas. Redan 1920 betonades bland bristerna i dåvarande tandläkarundervisning frånvaron av undervis— ning i internmedicinl, varför en särskild undervisning i ämnet föreslogs enligt följande:

»Den nytillkommande kurs i medicin, som enligt de sakkunnigas förslag skall ingå i läroplanen till tandläkarexamen, bör liksom kirurgikursen ordnas såsom en kort, systematisk föreläsningskurs med demonstrationer av undervisningen bely- sande fall samt av vanliga kliniska undersökningsmetoder, och skall densamma.

1 Förslag angående upprättande av en tandläkarhögskola. 1920 s. 118 ff.

omfatta de allmännast förekommande medicinska sjukdomarna med särskilt be- aktande av de inre rubbningar och sjukdomstillstånd, som stå i samband med tändernas och munhålans sjukdomar eller i övrigt, icke minst i avseende å. smittoa farligheten, äga betydelse för tandläkarens verksamhet, samt de förändringar, som vid Vissa av dessa sjukdomar träffa tänderna, käkarna och munhålan. — _ —— De sakkunnigas uppfattning är emellertid, att nedannämnda huvudgrupper böra ingå i undervisningen:

Förgiftningar med: metaller, syror, alkalier, alkohol, opium, morfin, cocain, adrenalin.

Akuta infektionssjukdomar: röda hund, mässling, scharlakansfeber, influensa, difteri, tyfus, koppor, vattkoppor, barnförlamning, påssjuka, reumatisk feber. tuberkulos.

Blodsjukdomar: anaemi och chloros, perniciös anaemi, leukaemi, scorbut, morbus maculosus, purpura, haemophili.

Ämnesomsättningssjukdomar: sockersjuka, gikt, ålderdomssjukdomar, osteo- malaci.

Nervsjukdomar: förlamningar, sinsibilitetsrubbningar (i ansikte, munhåla, tunga), nevralgier (i nerv. trigeminus, facialis), kramp; något om sjukdomar i hjärnan och ryggmärgen (hjärnblödning, hjärnabscess, meningit, varig och tuber- kulös inflammation), epilepsi, hysteri, nevrasteni, tetanus, chorea.

Lungsjukdomar: lungkat—arr, lunginflammation, lungsäcksinflammation, lung- tuberkulos.

Hjärt— och kärlsjukdomar: akut endokardit, klaffel (hjärtfel) myokardit, fett- hjärta, stenocardit, pericardit. Arterioscleros, aortaaneurism.

Matsmältningsorganens sjukdomar: mag- och ducdenalsår, blödning, tarmkatarr och tarmsår, blindtarmsinflammation, acut och kronisk peritonit, gallsten och sjukdomar i levern.

Njursjukdomar och blåssjukdomar; njurinflammation, tuberkulos, njursten. blåskatarr.

Sjukdomar i samband med menstruation, graviditet och förlossning. Barnsjukdomar: rachitis, scrophulos, Barlows sjukdom. Rubbningar i den inre sekretionen.

Hudsjukdomar (yrkesekzem).

Undervisningen i medicin bör, då även denna för de tandläkar-studerande är av mera propedeutisk natur, enligt de sakkunnigas mening meddelas redan under femte terminen och ske genom föreläsningar jämte demonstrationer och examina— torier. Under hela denna termin skola enligt förslaget föreläsningar a 1 timme hållas två, gånger varje vecka; vid dessa är hela årsklassen på en gång närvarande. Undervisningen förlägges till Kungl. Serafimerlasarettets medicinska avdelning eller till annat för ändamålet lämpligt medicinskt sjukhus i Stockholm.»

Till skada för svensk Odontologi och till hinder för effektiviteten i det profylaktiska bekämpandet av tandsjukdomarna. föranledde detta de sakkun— nigas av år 1920 framlagda förslag ingen åtgärd från statsmakterna. Utök- ningen av undervisningen gen-om en kurs i internmedicin två. timmar i veckan under en termin beviljades icke. Under de tjugofem år, som sedan dess för— flutit och under vilka är anknytningen mellan Odontologi och internmedicin vuxit sig allt starkare, har ingen som helst ordnad undervisning på området givits de svenska tandläkarstuderandena. Odontologien har sålunda officiellt inom detta område icke hunnit längre är 1945 än till den punkt, där den stod år 1920. Under tiden har i de flesta andra kulturländer tandläkarundervis—

ningen berikats med mer eller mindre omfattande kurser i internmedicin och pediatrik.

Undervisningen i den allmänna kimrgiens grunder bedrives nu i form av katedrala föreläsningar och i samband därmed företages något besök å en större kirurgisk operationsavdelning. Då den allmänna kirurgien är av fundamental betydelse för varje form av specialiserad kirurgi, borde speciell omsorg ägnas detta område och den nuvarande undervisningen med dess fullständiga av- saknad av praktiska demonstrationer å sjukavdelning måste rubriceras som bristfällig. Härtill kommer, att den blivande tandläkaren under sin utbild— ningstid måste göras förtrogen med allmän och speciell kirurgisk verksamhet, så att han kan utnyttjas såsom assistent och lär sig skriva journaler.

Då den praktiska odontologien i så stor utsträckning representerar ett specialiserat kirurgiskt handlande, torde det vara befogat att inom undervis- ningssohemat för tandläkarexamen giva undervisning i den allmänna kirur- giens grunder, tandkirurgien och den speciella käkkirurgien så gott utrymme och en sådan utformning, att den blivande tandläkaren bibringas grundliga och gedigna insikter i dessa ämnen.

Det förhållandet, att det icke finnes en till institutet knuten kirurgisk vård- avdelning med kirurgiskt välutbildad läkare som avdelningschef, innebär en påtaglig brist för undervisningen i kirurgi. De under pågående tandbehand— ling uppträdande komplikationerna, såsom septiska inflammationstillstånd i munbotten eller käkar, luxation av tänder in i käkarnas bihålor m.m., vilka oftast kräva vård å kirurgisk avdelning, måste under nuvarande förhållanden från institutet remitteras till sjukhus. Det fortsatta sjukdomsför— loppet och behandlingen undandrages helt den studerande, som sedermera i sin praxis mången gång ställs inför samma situation. Diagnostik av större käk— och munhåletumörer samt behandling av defekter, missbildningar eller deformeringa-r av käkskelettet och komplicerade olycksfallsskador inom käkar Och munhåla falla utanför den nuvarande tandkirurgiska avdelningens arbets- område. Närmare bekantskap med de olika kirurgiska bedövningsmetoderna, särskilt narkosen, ernås icke heller genom den nuvarande undervisningen.

Den nära anatomiska samhörigheten mellan munhåla, käkar och tänder å ena sidan samt näsa, bihålesystem och svalg å den andra medför helt natur- ligt. att tandläkaren i sin praktiska verksamhet ofta ställes inför pro— blem, för vars lösande insikter i öron-, näs- och halssjukdomamas klinik er— fordras. Inflammatoriska tillstånd i näsans bihålor kunna ofta förorsaka ansiktssvullnad och smärtor med sådan lokalisation, att den kliniska sjuk— domsbilden helt liknar en från tänderna utgången sjukdomsprocess. Från kindtänderna i överkäken kunna inflammationer övergripa på den närbelägna käkhålan, som även vid tandextraktion kan skadas med en sekundärt över- gripande inflammation som följd; cystiska tumörer, utgångna från överkäkens kindtänder, utveckla sig ej sällan in i käkhålerummet. Exemplen kunna mång- faldigas på. det nära samband, som kan råda mellan tandens och käkhålans sjukdomar och där tandläkaren för ett riktigt diagnostiskt bedömande be-

höver känna bihåleinflannnationens kliniska bild. Inom svalget finnes ett flertal sjukdomar, där tandläkaren genom ökade insikter i halsläkarens verk- samhetsområde kan tidigt diagnosticera och till specialbehandling remittera svalgsjukdomen. Som exempel må här blott anföras den från halsmandeln utgångna abscessen, den till tonsillen lokaliserade sårnad, som benämnes angina Vincenti, den syfilitiska halskatarren eller tonsillförändringen m. m. Frågan om den kroniska munandningen, särskilt hos barn, och möjligheterna till dess hävande har stor betydelse för behandlingen av vissa bettanomalier. De allergiska sjukdomstillstånden i näsan bör tandläkaren känna, då han bland sitt klientel kan påträffa dylika, vilka kunna förhjälpas till sak— kunnig behandling. Lika väl som tandläkaren intresserar sig för käkleden och dess sjukdomar, bör han äga. insikter i ytteröre- och mellanöre—inflammatio— nernas sjukdomsbilder, då variga inflammationer i käkleden och smärtornas ]okalisation härvid ävensom ibland genombrott av varet till yttre hörsel- gången kunna förväxlas med inflammationer i mellan- eller ytterörat.

Av det ovan sagda framgår behovet av en orienterande undervisnings— kurs i öron-, näs- och halssjukdomar för den blivande tandläkaren. Förut» om att härigenom tandläkarens syn på de odontologiska frågeställningarna av— sevärt vidgas, får han förutsättningar att utanför sitt egentliga verksamhets— område bidraga i sjukdomsbekämpandet genom ett intimt och fruktbringande samarbete med öron—, näs- och halsspecialisten.

Genom den fortgående utbyggnaden av skol—, militär— och folktandvården komma allt fler tandläkare att bli statligt eller kommunalt anställda. För att en tjänstetandläkare på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla sin uppgift i samhällets tjänst erfordras, att han är insatt i det sociala sjukvårdsväsendets allmänna organisation och att han är väl förtrogen med alla. förordningar, som gälla denna och särskilt den sociala tandvården. Det måste därför betecknas som en avsevärd brist i den nuvarande studieplanen, att de blivande tand. läkarna under sin studietid ej erhålla någon som helst undervisning i social— medicin och författningsknnskap.

De sakkunniga finna det slutligen vara en stor nackdel i den nuvarande studieplanen, att nya elever endast kunna mottagas engång om året (vid höst— terminens början). Detta medför nämligen för många studenter en onödig väntetid. Om en nyintagning ägde rum även vid början av vårterminen, skulle detta innebära ett halvårs vinst för de elever, som i maj månad avlagt en studentexamen med så goda betyg, att de utan att genomgå fyllnadspröv— ningar kunna vinna inträde vid tandläkarinstitutet, men som fullgöra värn— plikt fram till december månad. För många studenter är en termin tillräcklig för att genomföra nödvändig fyllnadsprövning i ett eller annat ämne. Sådan studieordningen nu är, måste även dessa studenter vänta ett helt år, innan de kunna vinna inträde vid tandläkarinstitutet. Med endast ett intag om året bli studentgrupperna så stora, att de måste halveras. Grupperna med halva

antalet måste sedan, som nämnts, alternera med varandra, varav följer, att kurserna för den ena gruppen gå i en annan ordning än för den andra, vilket vållar svåra störningar i studieschemats tillämpning. Till och med gräns— linjen mellan fantomperiod och klinikperiod i undervisningsschemat infaller olika för de båda grupperna. Den ena gruppen har sålunda. avslutat sin tjänst— göring i tandkirurgi, innan den ens fullbordat sin fantomkurs i proteslära.

Denna brist kan, såsom de sakkunniga i annat sammanhang föreslå, av- hjälpas genom två nyintag av elever per år. Varje studentgrupp kan då följa studieplanerna i exakt samma följd mellan de olika. ämnena.

Kap. 7. De sakkunnigas förslag till ny studieplan.

I kap. 6 har lämnats en redogörelse för den nuvarande studieplanen och en allmän översikt av bristerna i denna samt av de aktuella problem, som beröra. tandläkarutbildningen. I föreliggande kapitel avse de sakkunniga att framlägga förslag till avhjälpande av nämnda brister.

I överensstämmelse med de direktiv, som angivits i statsrådsprotokollet för utredningen, ha de sakkunniga undersökt möjligheterna att intimt sam- manknyta de prekliniska medicinska och odontologiska studierna.

Ur flera synpunkter skulle det vara önskvärt, att de odontologiska studierna till en början följde den studieplan, som tillämpas för medicinarna, så. att blivande läkare och tandläkare bedreve sina första akademiska studier tillsam— mans fram till en gemensam förberedande examen. De vidgade insikter i de teoretiska medicinska ämnena, en sådan examen skulle skänka den blivande tandläkaren, skulle giva honom bättre möjligheter än han nu har att tränga in i medicinska problem och sålunda- vara honom till gagn i hans kommande yrkesutövning. Om blivande läkare och tandläkare tillbragte sin första studie— tid gemensamt såsom likställda elever vid våra medicinska lärosäten, skulle detta medföra, att tandläkarstuderande, som visade särskilt intresse och lämp lighet för vetenskapligt arbete, omhändertoges för sådana uppgifter vid de teoretiska institutionerna, liksom fallet nu är med medicine studerande. Detta skulle otvivelaktigt visa sig utomordentligt värdefullt för framtida odontolo- gisk forskning. Slutligen skulle en för medicinare och odontologer gemen— sam förberedande examen medföra stora fördelar för de allt flera tandläkare, som efter avlagd examen ämna avlägga medicine licentiatexamen eller känna behov av att öka sina medicinska kunskaper genom att genomgå. en eller annan av de tjänstgöringar eller kurser, som ingå i nämnda examen.

En gemensam preklinisk examen för medicinare och odontologer skulle emellertid icke medföra uteslutande fördelar för de blivande tandläkarna. Ehuru odontologien utgör en del av medicinen, är den en specialitet, som arbetar med egna terapeutiska metoder, vilka av sin utövare ofta fordra stor manuell färdighet. En gemensam medicinsk—odontologisk preklinisk examen skulle vidare icke oväsentligt förlänga de teoretiska odontologiska studierna och det skulle dröja ännu längre tid, än vad nu är fallet, innan tandläkarstude- randena. blevo insatta. i de speciella arbetsmetoder, vilka de som tandläkare skola begagna sig av.

De sakkunniga ha för övrigt icke ansett sig kunna föreslå. en gemensam pre— klinisk examen för medicinare och odontologer redan av den anledningen, att det, enligt vad de sakkunniga efter ingående prövning funnit, icke föreligger någon praktisk möjlighet att inom rimlig tid genomföra en sådan anordning. Våra medicinska läroanstalters teoretiska institutioner ha nämligen icke på

långt när den storlek och den organisation, som undervisningen av så många elever skulle kräva.

De sakkunniga ha även diskuterat ändamålsenligheten av att fullständigt skilja de odontologiska studierna från de medicinska, varvid självständiga tandläkar-högskolor med egna teoretiska institutioner och egna professorer och övriga lärarbefattningar i de teoretiska ämnena uppfördes. Frånsett de rela- tivt mycket stora kostnader, vilka genomförandet av en sådan organisation. måste draga, uppväcker genomdrivandet av en skilsmässa mellan den medi— cinska och odontologiska undervisningen allvarliga betänkligheter. Ehuru odontologien i stor utsträckning arbetar med egna metoder, är och förblir den dock en del av medicinen. Utövarna av läkarkonsten och tandläkarkonsten behöva motsvarande teoretiska underlag och den grundläggande vetenskapliga forskningen måste bedrivas inom samma områden. Särskiljande av odontolo— gien och den övriga medicinen skulle för bådas utveckling säkerligen vara till skada.

De sakkunniga ha därför enats om att, utan att föreslå ett införande av en. gemensam examen, söka bibehålla och stärka kontakten mellan odontologien och den övriga. medicinen. Med beaktande av denna princip ha de därför ut— arbetat förslag till en ny studieplan, i vilken de brister, som vidlåda den nu— varande, i möjligaste mån avlägsnats.

Den prekliniska undervisningens ordnande.

För att avhjälpa de svagheter och brister, som vidlåda den nuvarande studie— planen och för vilka redogjorts i kap. 6, erfordras dels att en del ämnen få en ny placering i studieplanen, dels att en del ämnen erhålla en utökad studietid.

En kurs i speciell tandanatomi, under vilken eleverna i betydande omfatt- ning ägna sig åt manuellt arbete i form av modelleringar av tänder, ingår mr i de s. k. fantomkurserna. De sakkunniga föreslå, att denna kurs med bibe— hållande av sin nuvarande omfattning och allmänna uppläggning flyttas till de prekliniska studiernas första termin, då. den kommer att infalla under den tid, då undervisningen i de övriga delarna av anatomien meddelas. Här— igenom få eleverna redan vid början av sina odontologiska studier ägna sig åt manuellt arbete med nära anknytning till delar av deras blivande verksam— het som tandläkare.

Den undervisning, som meddelas i metallurgi, är för närvarande förenad med undervisningen i kemi och sålunda förlagd till den första studieterminen. Detta har, som tidigare nämnts, visat sig vara en olämplig anordning och pla— cering av ämnet. De sakkunniga föreslå, att undervisningen i metallurgi skiljes- från den i kemi och förlägges i samband med de propedeutiska kurserna i' proteslära och tandfyllningskonst. Tandläkaren begagnar sig i sin yrkesut— övning numera ej endast av metaller, utan han har tagit en hel rad olika material såsom kautschuk, konstharts etc. i sin tjänst. Läroämnet metallurgi bör därför-utvidgas att omfatta även dessa andra material och då lämpligen be—

nämnas materiallära och metallurgi. Undervisningen i detta ämne bör ej en- bart ske i form av föreläsningar med demonstrationer, utan eleverna skola även ägna sig åt praktiska övningar.

Även undervisningen i läkemedelslära är på den nuvarande studieplanen förenad med kemiundervisningen. Under hänvisning till vad som framhållits i kap. 6 vilja de sakkunniga betona nödvändigheten av att denna undervisning intar en självständig plats på studieschemat, att den meddelas av en farmako— log av facket och att den erhåller en ökad omfattning och flyttas från de prekliniska till de propedeutiska studierna. Läroämnets benämning bör för- ändras till farmakologi.

En undervisning i propedeutisk bettlära utgör nu inledningen till den pro— pedeutisk—tekniska kursen i proteslära och avser att ge studenten en bredare anatomisk—fysiologisk grund för de propedeutisk-tekniska kurserna. De sak— kunniga föreslå, att undervisningen i propedeutisk bettlära vidgas och gives såsom en särskild kurs förlagd till senare delen av den andra prekliniska studie- terminen, alltså omedelbart före de propedeutisk—tekniska kurserna i proteslära och tandfyllningskonst. Detta har sin stora betydelse, då studenterna genom hittillsvarande studieanordning lätt få en alltför teknisk—mekanisk inställning till särskilt de propedeutiska kurserna i proteslära och tandfyllningskonst och ha svårt att se sina åtgöranden i deras rätta anatomisk-fysiologiska samman— hang. Undervisningen i propedeutisk bettlära bör ske i form av föreläsningar . med demonstrationer och praktiska tillämpningsövningar.

En detaljerad kännedom om tandorganets mikroskopiska byggnad och ut- veckling är förutsättningen för att den praktiskt verksamme tandläkaren rätt skall kunna bedöma sjukliga förändringar i detta organ. Undervisningen i tandorganets histologi och embryologi måste därför ägnas mycket stor om- sorg och de sakkunniga föreslå, att den meddelas såsom en särskild kurs, spe- ciell tandhistologi, skild från undervisningen i histologiens övriga. områden.

Den för närvarande anslagna tiden till ämnena. anatomi och fysiologi, var— dera 80 timmar, har visat sig vara alltför knapp för att meddela studenterna erforderliga kunskaper. Införandet av den nedan föreslagna undervisningen i intern medicin och pediatrik nödvändiggör, att eleverna bibringas större ana- tomiska och fysiologiska kunskaper. Anatomien bör ägna mera tid åt bröst- och bukhålans organ, särskilt hjärtat och lungorna, liksom åt hjärnan och åt körtelsystemet med inre sekretion. Fysiologien bör beredas tillfälle fördjupa undervisningen särskilt i vad avser andnings— och cirkulationsorganen, den inre sekretoriska apparaten och näringsfysiologien. De sakkunniga föreslå sålunda, att den för anatomi och fysiologiunrlervisningen anslagna tiden något utökas.

För att studierna av de medicinska teoretiska ämnena skola kunna bedrivas rationellt och giva ett gott resultat fordras, enligt vad erfarenheten visat, att de icke bedrivas enbart i form av föreläsningar med demonstrationer, utan att de studerande själva få utföra praktiska övningar i form av laborationer och dissektioner. Förutom den hjälp för inlärandet och förståelsen av de teore—

tiska ämnena sådana praktiska övningar innebära för tandläkareleverna, komma de även ur annan synpunkt att medföra en stor fördel. Införandet av sådana praktiska övningar nödvändiggör nämligen, att kursledaren erhåller hjälp av amanuenser för att under övningarna handleda de studerande. Dessa tjänster böra besättas med tandläkare, odontologie kandidater eller studerande, när lämpliga sådana finnas. Härigenom skapas möjlighet för tandläkare och bli- vande tandläkare att erhålla en grundläggande vetenskaplig utbildning vid de teoretiska institutionerna, en möjlighet, som i denna form för närvarande saknas.

Genom över-flyttandet- av kursen i speciell tandanatomi från de propedeu— tiska studierna till de prekliniska, genom förläggandet av en kurs i propedeu— tisk bettlära till de sistnämnda studierna, genom att undervisningen i särskilt histologi men även i anatomi och fysiologi vidgas och genom att studietiden för såväl anatomi, histologi, fysiologi som kemi utökas för att bereda plats på studieschemat för dissektioner och laborationer, blir det första studieåret så belastat, att det icke finnes någon tid över för att meddela undervisning i all- män patologi och bakteriologi och detta ehuru undervisningen i metallurgi och i läkemedelslära utbrutits från kemiundervisningen och förlagts till senare tid— punkt i studieplanen. De sakkunniga föreslå därför, att patologi-undervisningen liksom även den i bakteriologi förlägges till en senare tidpunkt, en anordning vilken, såsom nedan framhålles, medför avsevärda fördelar för studiernas rationella ordnande.

Den propedeutiska och kliniska undervisningens ordnande.

De brister, som de sakkunniga påvisat i kap. 6 i fråga om den propedeutiska och kliniska undervisningens ordnande, ha medfört dels krav på en utökning av den för närvarande på studieschemat tillmätta tiden för vissa ämnen, dels frigörande av tid inom studieplanen för i huvudsak helt nya ämnen. Förslag i dessa båda hänseenden ha vunnit enighet bland de sakkunniga i fråga om de motiveringar, som här framläggas. Däremot råda skiljaktiga meningar, såsom närmare framgår av det följande, beträffande parodontologiens plats i studieplanen, omfattning samt företrädares ställning.

1. Förslag till utökning av tiden för ämnen, vilka helt eller delvis äro företrädda på nuvarande studieplan.

Den på medicinsk och vetenskaplig grund baserade kliniskt-röntgenologiska diagnosen av parodontopatierna och dessas kirurgiskt—protetiska behandling är av tämligen sent datum. Karieslära och kariesterapi ha hittills i stort sett dominerat den svenska undervisningsplanen för tandläkare: de båda största undervisningsämnena, tandfyllningskonst och proteslära, syssla närmast uteslutande med diagnos och behandling av karies och dess följdsjukdomar. Först under senare tid har för parodontologi beretts provi- soriskt utrymme inom undervisningen i tandkirurgi. Samtidigt ha diagnosen

och terapien av dessa sjukdomar såväl inom privat praktik som särskilt inom folktandvården tilldragit sig allt större uppmärksamhet och ställt stora krav på tandläkarens kunskaper och behandlingsförmåga. Dessa krav har, såsom tidigare betonats, den nuvarande undervisningen på området icke på långt när kunnat tillgodose.

För de sakkunniga har här förelegat problemet, om kravet på ökad studie— tid för och förbättrat resultat av undervisning i parodontologi bäst skulle till— fredsställas därigenom, att ämnet erhölle egen professur och sålunda finge självständig företrädare vid varje tandläkarinstitut. Ämnets betydelse är sådan, att en professur från många synpunkter kan motiveras, kanske icke minst med hänsyn till att behandlingen av hithörande sjukdomar i nutiden kräver icke blott kirurgiska operativa ingrepp utan även bett-terapeutiska och protetiska behandlingar. Emellertid blir gränsen till professuren i tand— och käkkirurgi å ena och professuren i proteslära å andra sidan svår att a_n» giva. Den kirurgiska vården bildar en enhet med tandkirurgien både vad beträffar undervisning och utnyttjande av behandlingslokaler och opera- tionsavdelning. På principiellt likartat sätt förhåller det sig med anslut— ningen till prxotesundervisningen. Även om de protetiska arbetena för paro— dontopatiernas behandling intaga en särskild plats inom proteskonstruktio— nerna, kunna de knappast i undervisningsavseende avskiljas från övrig protes— undervisning. De utföras otvivelaktigt bäst inom samma lokaler och på samma behandlingsplatser som övrig protetisk vård. De sakkunniga föreslå (jfr även s. 92), att tandkirurgiens område både i fråga om undervisning och behandling betydligt utvidgas därigenom att undervisning i käkkirurgi införes i den hittills begränsade tandkirurgien. Då samtidigt parodontologi fordrar ökad plats på studieschemat, kommer ämnet tand— och käkkirurgi, inneslutande parodontologi, att bliva en gren av odontologien av samma storleksordning som karieslära och proteslära. De sakkunniga föreslå därför, att undervisnings— mnrådet för den nuvarande professuren i tandkirurgi vidgas att omfatta käkt kirurgi samt att parodontologi liksom hittills ingår såsom en huvudgren av denna professur, vilken i hög grad kommer att betonas av denna under— visning. Vidare föreslå de sakkunniga, att denna professur benämnes pro— fessur i tand- och käkkirurgi. Såsom ansvarig för den dagliga undervisningen och tjänstgöringen i parodontologi föreslås en laborator i ämnet, vilken dock icke bör erhålla samma självständiga ställning som laboratorn i röntgen och i barntandvård (jfr nedan), eftersom ämnet närmast är beroende av utveck— lingen inom området för tand— och käkkirurgi. Parodontologiundervisningen bör äga rum i lokal inom tandkirurgiundervisningens ram. Denna lokal bör därjämte äga nära anslutning till lokal för bettanalys.

Mot dessa de sakkunnigas förslag reservera sig herrar Nordlander och Wikblad.

Undervisningen i dental röntgendiagnostik bör göras fullständigt fri och erhålla sin bestämda. utökade tid på undervisningsplanen såväl för propedeu—

83 tisk undervisning som för klinisk-diagnostisk. De sakkunniga föreslå, att röntgenavdelningens administration och organisation skiljas från tandkirur- giska avdelningen. Avdelningen för dental röntgendiagnostik bör bliva en fullt självständig avdelning, som står till förfogande för samtliga undervis- nings— och tjänstgöringskliniker inom instituten såsom en central remissanstalt.

Under utredningens gång har frågan om en självständig professur i ämnet dental röntgendiagnostik diskuterats.

De sakkunniga. ha emellertid icke ansett sig böra föreslå inrättandet av en sådan. Så länge undervisningen är begränsad till dental röntgendiagnostik, iir området enligt de sakkunnigas åsikt icke av den storlek och betydelse, att det såsom läroämne motiverar en självständig professur. De sakkunniga föreslå såsom lärare i ämnet en laborator, vilken inom fakultet eller kolle- giam ensam bär ansvaret för undervisningen och avdelningens administra- Iion. Tentamen i ämnet bör ingå i tandläkarexamen.

Undervisningen i ortodonti (tandreglering) har :i nutiden erhållit allt större betydelse, särskilt efter folktandvårdens införande. De sakkunniga ha diskuterat möjligheten att låta detta ämne bliva en utpräglad specialitet. I så fall skulle alltså den väsentliga tjänstgöringen och undervisningen på området äga rum såsom en specialutbildning efter tandläkarexamen, varefter dessa specialister skulle dels stå till förfogande för privat praktik, dels om- händertaga denna specialistvård på centralpolikliniker inom folktandvården, till vilka fallen av tandreglering remitteras. Det föreligger inga tvivel om att en sådan specialistutbildning i framtiden kommer att äga rum i hög grad. Erfarenheter från folktandvården visa emellertid, att det i praktiken kan bliva svårt att praktiskt genomföra remittering av alla hithörande fall till centrala polikliniker, där specialister stå till förfogande. De oregelbundna tandställningarna och bettanomalierna, vilka utgöra de skador, som orto— dontien behandlar, äro så talrika och så spridda inom riket, att varje skol- tandläkare inom folktandvården bör äga möjlighet att diagnosticera och be— handla åtminstone de enklare fallen. Svåra fall, som fordra specialistens er- farenhet och behandlingsskicklighet, synas vara de enda, som böra remitteras till centrala polikliniker under Specialists ledning. Särskilt med hänsyn till de påtagliga och berättigade kraven från folktandvårdens sida föreslå de sak— kunniga en väsentlig utökning av undervisningen i tandreglering, så att den examinerade tandläkaren verkligen blir i stånd att taga hand om åtminstone de enklare fallen. Samtidigt som undervisningen på området alltså avses erhålla en betydligt större plats på. undervisningsplanen föreslå de sakkun- niga, att ämnet helt befrias från sammankoppling med undervisning i protes- lära. Detta har i stort sett genomförts i den undervisningsplan, som för när- varande gäller för tandläkarinstitutet.

De sakkunniga ha i detta sammanhang till särskild prövning upptagit frågan om bettanalgsens ställning på studieschemat. Ortodontien utgör läran om tandställnings- och bettanomaliernas uppkomst och utveckling hos den

växande individen jämte kännedom om diagnosmöjligheterna och de profylak— tiska och terapeutiska åtgärderna. I nutidens diagnostiska terapeutiska ar— bete inom alla grenar av tandläkarkonsten, men särskilt beträffande parodonto— terapien och protesläran, har bettanalys och betterapi tilldelats allt större roll. när det gällt att bestämma och utföra profylaktiska bettinslipningar och terapeu— tiska rekonstruktioner. För parodontologien har bettanalysen avgörande bety- delse i sin förmåga att anvisa den patogenetiska mekanism, som i flertalet fall i form av bettraumata ligger bakom sjukdomens uppkomst och utveckling. En tidig diagnosticering av dessa skador är ett verksamt vapen i kampen mot dessa. Bettanalysen och därtill anknutna profylaktiska och terapeutiska be- handlingar av bettet äro av relativt sent datum och ha icke kunnat beredas plats på det nutida studieschemat till tandläkarexamen. Den nyexaminerade tandläkaren står därför främmande såväl inför problemställningarna som inför det diagnostiska och terapeutiska arbetet inom området. Talrika fort— sättningskurser på området visa, såsom framhållits i kap. 6, att det föreligger ett behov av att reparera bristerna i undervisningen beträffande detta ämne. Det är emellertid icke möjligt att på denna väg för varje tandläkare skapa den kunskapsmängd och den träning, som är behövlig för att han i det dag- liga arbetet skall kunna utöva särskilt den profylaktiska verksamhet genom bettinslipningar och korrigeringar, som äro nödvändiga för att i någon mån. hejda den starka utbredningen av parodontopatierna.

De sakkunniga föreslå för den skull, att undervisning i bettanalgs och -terapi inplaceras på studieschemat. Genom bland annat konferenser med specialister och representanter för ämnet inom tandläkarkåren och profes- sorerna i ämnena tandkirurgi och proteslära ha de sakkunniga försökt vinna klarhet, i vilket sammanhang en sådan undervisning bäst bör äga rum. På- tagligt är, att bettanalysen i stort sett berör samma undervisningsområden som ortodontien. Skillnaden ligger däri, att medan ortodontien väsentligen begränsat sin verksamhet till det växande bettet, sysslar bettanalys och terapi med den vuxnes bett. Under sådana förhållanden har det synts de sakkunniga lämpligast att sammanföra ortodontiundervisningen och undervisningen i bettanalgs till ett ämne. De sakkunniga föreslå, att vid vartdera tandläkar— institutet inrättas en ny professur, omfattande undervisning i ortodonti, betydligt utvidgad utöver den omfattning den för närvarande äger inom proteslärans ram, och i det nya nndervisningsämnet bettanalgs och terapi. För undervisning i bettanalys, vilken bör meddelas på särskild underavdel— ning, ansvarar närmast en laborator under professorns ledning. Professurens benämning har föranlett ingående överläggningar och diskussioner bland de sakkunniga. De ha stannat inför beteckningen professur i odontologisk ortopedi. Denna benämning torde på möjligast bästa sätt täcka undervis— ningsområdet.

Barntandvården har i nuvarande tid utvecklat sig till en särskild speciali- tet. Denna tillhör flera grenar av tandläkarkonsten. Huvudparten av den-

samma är knuten till tandfyllningskonsten, och i överensstämmelse härmed har även undervisningen på området hittills legat inom tandfyllningskon- stens professur. Förutom denna anknytning till tandfyllningskonst äger barn- tandvården även många förbindelser med tandkirurgi och parodontologi icke minst därför, att mjölkbettets parodontiter utgöra en sjukdom för sig med sär— egna diagnostiska, patologiska. och terapeutiska problem. Samtidigt anknyter barntandvården till ortodontien, i det att ett stort antal tandställnings— och bit- ningsanomalier utvecklas redan inom mjölk— och växelbettet och först observe- ras inom barntandvården. Kravet på ökad tid på studieplanen och undervisnin- gens placering först vid en sådan tidpunkt, att den studerande nått behövlig mog— nad och behandlingsskicklighet, tillmötesgå de sakkunniga genom sitt förslag till studieplan. De ha vidare övervägt, huruvida en särskild professur i ämnet bör inrättas. Ämnet synes emellertid i alltför hög grad falla inom tandfyll— ningskonstens, tandkirurgiens och den odontologiska ortopediens skilda läro- områden, för att motiv skulle föreligga att därjämte tillskapa en särskild professur. Det har synts de sakkunniga vara klarlagt, att föreläsningsserien inom en dylik professur i flertalet punkter måste sammanfalla med de före- läsningar och med den dagliga undervisning, som inom de nämnde tre ämnena meddelas. Undervisningen i barntandvård synes vara en speciellt tillrättalagd tillämpning av dessa ämnen att gälla för mjölk- och växelbettets perioder i individens liv. Flera skäl skulle säkerligen kunna åberopas för att även i fort- sättningen anknyta barntandvården till professuren i tandfyllningskonst. De sakkunniga. ha emellertid särskilt fäst sig vid de skäl, som åberopats för att, icke minst med hänsyn till förskol- och skoltandvårdens betydelsefulla ställning in- om svensk folktandvård, låta barntandvården ha en egen representant inom fakultet eller kollegium, en representant, som bär ansvaret för ämnets fortsatta utveckling. De sakkunniga. föreslå därför, att ämnet barntandvård på den nya studieplanen helt frigöres från undervisningen i tandfyllningskonst. Undervisningen och tjänstgöringen försiggå på en särskild avdelning och stå under en laborators ledning. Denne laborator är ensam representant för ämnet och tentamen i detsamma ingår i tandläkarexamen. Undervisnings— avdelningen bör vara så lokaliserad inom tandläkarinstitutets byggnad, att nära anknytning kan ske till avdelningen för ortodonti.

De sakkunniga anse, att tandpatologien bör avlägsnas ur tandfyllnings— konstens och tandkirurgiens undervisningsuppgifter. I stället för att dela tandfyllningskonstens professur i två ämnen, varav tandpatologien utgör det ena, bör tandpatologien i sin helhet såväl beträffande den huvudpart, som ligger inom tandfyllningskonstens område, som beträffande parodontopatien, som ligger inom tandkirurgien, sammanslås till en enhet och utgöra ämnet för en ny professur i patologi vid varje tandläkarinstitut. Om undervisningeni tandpatologi koncentreras inom en professur, vinner man en enhetlig över- sikt av ämnet, dubbelundervisning försvinner och sålunda erhålles även ökad tid för andra ämnen. Undervisningen bör därjämte helt överföras i en fack—

mans hand, så att även på detta specialområde en patolog av facket bär ansvaret för ämnet och dess framtida utveckling. Studenten bör få tid till föreläsningar och demonstrationer på området samt även för att deltaga i studier och undersökningar av preparat samt framför allt för mikroskopiska studier.

De sakkunniga ha till särskild granskning upptagit frågan om den all- männa patologiens ställning i förhållande till tandpatologienl allmän patologi finnes enligt nuvarande studieplan en fackman anställd, professorn i patologi vid karolinska institutet, och under kalenderåret 1946 även motsvarande professor vid Lunds universitet. Dessa lärare uppbära härför vardera ett särskilt arvode. Om vid tandläkarinstituten inrättas en professur i tand- patologi, bör denna professor även kunna omhändertaga undervisningen i den allmänna patologien. Denna undervisning utgör i så fall den första så att säga propedeutiska delen av undervisningen i patologi för tandläkare. Den kan i så fall såsom nämnts tagas bort från de prekli— niska studierna och i stället inleda de propedeutiska studierna vid tandläkar— instituten. Samme professor ger båda undervisningarna, vilket leder till att dessa samordnas. Detta innebär betydande tidsvinster och undanröjer den nuvarande risken för dubbelundervisning. Även ur ekonomisk synpunkt är en sådan anordning gynnsam. Kostnaderna för en professur i tandpatologi äro ungefär desamma som kostnaderna för ett arvode till en speciallärare i tandpatologi jämte arvodet till en lärare i allmän patologi. Eftersom de sak- kunniga hävda, att den nuvarande anordningen med tandpatologiens inpress— ning inom ämnena tandkirurgi och tandfyllningskonst icke bör bibehållas, erfordras nämligen i varje fall en speciallärare i tandpatologi. Undervisningen gör betydande vinster på samman-slagning till ett undervisningsämne av de båda kurserna.

De sakkunniga ha vänt sig till Svenska patologföreningen med en redo- görelse för dels de nuvarande bristerna, dels planer på en ny professur i patologi. Föreningen, som tagit frågan under ingående granskning, har i skrivelse till de sakkunnigas ordförande framhållit bland annat följande:

»Föreningen hyser den uppfattningen att det för tandläkekonsten i vårt land skulle vara av mycket stor betydelse om fackpat—ologer anställdes vid dessa tand— läkarinstitut med uppgift att helt ägna sig åt den del av patologien, som berör in- stitutens verksamhetscmråde. Den odontologiska patologien har nämligen utvecklats till en omfattande specialitet. Densamma kan för närvarande icke behärskas av de medicinska högskolornas lärare i patologi, vilkas tid och intressen huvudsak- ligen måste vara inriktade på andra delar av det vittomfattande ämnet, och som dessutom salma tillräcklig kontakt- mcd den kliniska odontologien. Med ökat antal lärarkrafter vid de medicinska högskolorna och genom att läkare med patologi— utbildning inrikta sig på odontologiska problem kan denna situation emellertid tänkas undergå förändring.

Patologföreningen förutsätter att de föreslagna lärarna i patologi vid tandläkar- instituten skola vara läkare och besitta kompetens motsvarande liknande befatt- ningsinnehavare vid de medicinska högskolorna. Dylika lärare skulle säkerligen vara en stor tillgång för tandläkarinstituten genom sin vidare utblick över allmän-

medicinska problem och i många frågor kunna stå till tjänst med nödig medicinsk expertis. Patologföreningen hyser givetvis den uppfattningen, att kompetens för dessa lärarbefattningar jämväl måste innesluta en specialkompetens i form av ådaga— lagd vetenskaplig skicklighet på den odontologiska patologiens område. Föreningen anser sig dock icke kunna taga ställning till, huru stora kraven skola ställas på de sökande till de föreslagna befattningarna beträffande allmänna insikter i odon- tologi, särskilt med hänsyn till de odontologiska behandlingsmetoderna.»

Patologföreningen uttalar sig även om förslaget att sammanslå undervis— ningen i allmän patologi med undervisningen i tandpatologi till en professur och yttrar häröver:

>>Under förutsättning att särskilda lärarbefattningar i patologi inrättas vid tand— läkarinstituten förefaller det Patologföreningen naturligt att deras innehavare skola svara såväl för den undervisning i allmän patologi, som hitintills meddelats av professor i patologi vid medicinsk högskola, som den undervisning i tandpatologi som hitintills meddelats av lärarna i tandfyllnadskonst och tandkirurgi.»

Forskningen inom tandpatologien är av avgörande betydelse för klarläggan- det av de stora folksjukdomar, som tandsjukdomarna utgöra. Det hade därför varit önskvärt att just inom en sådan professur kunna bereda plats för största möjliga forskningsuppgift vid sidan om undervisningsuppgifterna. Med hän— syn härtill hade det varit att föredraga, om man kunnat begränsa professuren till tandpatologien, varigenom denna kunnat bliva såväl en undervisnings- som en forskningsprofessur. Genom att även lägga undervisningen i allmän patologi under denna professur blir undervisningsuppgiften så stor, att forsk- ningsmöjligheten får en förhållandevis alltför ringa plats. Hänsyn till möjlig— heten att snabbt och praktiskt genomföra en ny kvalitativt förbättrad studie— plan samtidigt med den kvantitativa utvecklingen har varit bestämmande för de sakkunniga, då dessa likväl föreslå, att vid varldem tandläkarinstitutet in— rättas en professur i patologi med den dubbla undervisningsuppgiften i all- ma'n patologi och i tandpatologi.

Såsom utförligt betonats är den förening av undervisningen i allmän patologi och bakteriologi, som kännetecknar den nuvarande studieplanen, icke tillfredsställande. De sakkunniga föreslå därför, att patologi och bakte- riologiundervisningen särskiljas och att den senare inlägges såsom en själv- ständig kurs, given av en fackman under den tredje studieterminen.

Såsom ovan framhållits föreslå de sakkunniga, att undervisningen i läke— medelslära frigöres från kemiundervisningen och att den, avsevärt utökad, under nanm av kurs i farmakologi, förlägges till tidpunkten närmast före de kliniska studiernas början, d. v. s. till den femte studieterminen. Farmakologi— undervisningen föreslås meddelas av en farmakolog av facket.

Tidigare ha, de sakkunniga även framlagt förslag om att undervisningen i metallurgi bör skiljas från sin nuvarande sammanknytning med kemiunder- visningen, att den bör utökas och benämnas kurs i materiallära och metallurgi

och att den bör förläggas till den propedeutiska studieperioden. Undervis- ningen föreslås givas av lärare med högre teknisk examen.

Undervisningstiden för ämnena proteslära och tandfyllningskonst bör bibehållas vid den nuvarande. Detta innebär, att ämnet proteslära samman— lagt får två. och en halv termin av undervisningstiden, medan ämnet tand— fyllningskonst har sammanlagt två terminer. Däremot föreslå de sakkun- niga i anslutning till överflyttningen av viss del av det propedeutiska under— visningsschemat till det prekliniska studieåret en annan fördelning mellan de propedeutiska och kliniska studieperiodema inom anslagen, samlad studietid. Detta träffar särskilt ämnet tandfyllningskonst, där tiden för den propedeutisk—tekniska undervisningen nedskurits, medan i stället motsva— rande tid lämnats som utökning åt undervisningen i rotfyllning. Genom dessa åtgärder avse de sakkunniga att inom båda ämnena nä större effek- tivitet av den till undervisningen anslagna tiden.

Till särskild utredning ha de sakkunniga upptagit frågan om dessa båda ämnens benämning. Påtagligt synes vara att gränslinjen mellan ämnena är svår att draga, emedan båda syssla med ersättningar för förstörda delar, tandfyllningskonsten förstörda delar av tanden, protesläran förstörda delar inom bettet. Inom tandfyllningskonsten ingår dels och i mindre utsträck- ning tandfyllning i egentlig mening, dels tandprotetik i form av inlägg och kronor, dels slutligen pulpakirurgi. Samtidigt har tandfyllningskonsten så- som sitt stora nndervisningstema kariesläran. I protesläran ingår dels den fortsatta tandprotetik, som hör samman med bettrekonstruktionerna i form av hon och broarbeten, dels den ersättning av bettet, som sker genom platt-protesen. Gränsdragningen mellan de båda ämnena kan sålunda ske på. flera sätt. De sakkunniga ha övervägt att uppdela området i en lärostol för plattprotes, benämnd professur i käkprotetik, och en lärostol för tandfyll- ning, tand- och broprotetik, benämnd professur i tandprotetik. Flera skäl synas emellertid tala för att någon bestämd gränslinje mellan käkprotetik och tandprotetik icke går att draga. De sakkunniga ha därför icke velat till— styrka denna uppdelning. Den nuvarande uppdelningen, som inom ett om- råde sammanfattar såväl plattprotetiken som broprotetiken och inom ett annat den konserverande tandvården i form av tandfyllning och tandprotetik jämte rotfyllning, synes de sakkunniga alltjämt vara den fördelning av det stora undervisningsområdet, som för framtiden är lämpligast. Vad däremot benämningarna beträffar, ha de sakkunniga särskilt fäst uppmärksamheten därvid, att beteckningen Odontologi icke ingår i någon nu befintlig pro— fessur. Det synes dock vara påtagligt, att de båda nu nämnda ämnena i sin helhet representera. odontologien i egentlig bemärkelse. De sakkunniga föreslå därför, att båda professurerna enhetligt benämnas professurer i Odontologi. Den del av denna, som motsvarar den nuvarande tand— fyllningskonsten och inom vilken kariesläran ligger helt representerad, föreslås benämnd professur i Odontologi, företrädesvis kariesläm. Den

andra professuren, som huvudsakligen sysslar med plattbro- och käk- protetik, föreslå de sakkunniga benämnas professur i Odontologi, före— trädesvis proteslära. Benämningarna »företrädesvis karieslära och proteslära» tillhöra endast det officiella språket på området i syfte att beteckna prof fessurernas omfattning och området för den särskilda meriteringen. Pro— fessurernas vanliga benämning torde bliva professurerna i Odontologi. En granskning av den föreslagna studieplanen visar, att så långt ske kan inom samma lokaler och samma kliniksalar och föreläsningsrum undervisningen i de båda ämnena samordnas. Genom sådana åtgärder finnes möjlighet för de förskjutningar mellan ämnena i olika riktningar, som erfarenheten kan visa vara erforderliga.

2. Förslag till inplacering av ämnen, vilka i huvudsak icke ingå i nuva- rande studieplan. Kraven på en ordnad undervisning inom internmedicinens område finna de sakkunniga, såsom torde ha framgått av deras framställning i kap. 6, nu böra tillgodoses. Ur många synpunkter skulle genomförandet av ett sådant förslag betyda ett storartat framåtskridande för odontologien, särskilt med hänsyn till det alltmer betonade kravet från samhällets sida att odontologien icke bara bör behandla tandsjukdomarna, sedan de väl tillåtits utbreda sig, utan även måste deltaga i det profylaktiska bekämpandet av tandsjuk— domarnas uppkomst. Alla skäl tala för att profylaxen kan ernås endast med inremedicinens och pediatrikens hjälp. För den skull föreslå de sak- kunniga, att överläkare för inre medicin eller läkare med motsvarande kom- petens vid de sjukhus, till vilka tandläkarinstituten knytas, erhåller för— ordnande att vid tandläkarinstituten meddela en kurs i internmedicin. I denna föreläsnings— och demonstrationskurs böra till en början tillhörande områden av pediatriken inneslutas. Sedan detta system, vilket redan de sakkunniga av år 1920 föreslogo, prövats, bör till närmare granskning senare upptagas frågan, huruvida internmedicin och pediatrik böra skiljas från varandra även i tandläkarundervisningen och meddelas i speciella kurser. Omfattningen av ämnet bör motsvara, vad 1920 års sakkunniga angiva, men därtill bör även läggas en tjänstgöringsperiod för den blivande tandläkaren vid internmedicinsk avdelning. Undervisningens omfattning och anordning skulle äga rum enligt följande schema.

1. Undervisning i form av kliniska-polikliniska föreläsningar. Dessa böra icke meddelas med målet. att uppöva vederbörandes diagnostiska färdigheter, utan inriktas på att giva. adepterna en uppfattning om det patofysiologiska underlaget och skeendet vid ifrågavarande sjukdomar, undersökningsmöjlig— heter, avsikten med undersökningarna, sjukdomarnas relation till tand— organet etc. De böra lämpligen omfatta: allmän översikt över invärtesmedicinens verksamhetsområde och under- sökningsmetoder;

repetition av näringsfysiologien, bristsjukdomar, speciellt vitamin- och mineralbrist;

repetition av hormonfysiologi och —kemi, endokrina sjukdomar;

ämnesomsättningens sjukdomar;

sjukdomar i digestionsorganen;

blodsjukdomar;

begreppet fokalinfektion och i samband härmed en översikt över hjärt, njur— och ledsjukdomar;

vegetativa nervsystemet och dess relation till tändernas sjukdomar;

barnsjukdomar.

I undervisningen bör även ingå en allmän orientering över ämnet syfili- dologi.

2. Tjänstgöring på avdelning för invärtesmedicinska sjukdomar. På lämp- lig avdelning för invärtes sjukdomar bör finnas möjlighet för vård av pa- tienter med tandsjukdomar, vilka behöva intagas på sjukavdelning för under— sökning eller behandling. På denna avdelning böra odontologiska under- sökningar kunna utföras. Sjukavdelningens överläkare eller annan härtill utsedd läkare bör utöva poliklinisk vård i samband med konsultativ verk— samhet vid utbildningsanstalten för tandläkare, till vilken han är knuten. Härför erfordras på denna institution mottagningslokal med utrustning, bland annat elektrokardiograf och spirograf för ämnesomsättningsundersökning, vidare laboratorium med specialutbildad sjuksköterska. Erforderliga rönt— genundersökningar, som icke kunna utföras på institutionen, remitteras till röntgenavdelningen på det lasarett, dit specialavdelningen förlagts. Undervisningsområdets betydelse skulle enligt de sakkunnigas åsikt i och för sig väl motivera en ny professur inom området. Det har emellertid synts de sakkunniga, att erfarenhet inom undervisningsområdet först måste vinnas, innan ett förslag av sådan räckvidd som en särskild professur i ämnet frame lägges. Den väg, de sakkunniga av år 1920 föreslogo, synes sålunda till en början böra prövas.

Undervisningen i allmän kirurgi är av den största betydelse för den bli— vande tandläkaren, och det är av särskild vikt, att han därunder får tillfälle att följa. kirurgisk poliklinisk verksamhet samt närvara vid operationer och följa vården vid kirurgisk vårdavdelning. Sådan tjänstgöring har sin stora betydelse icke blott för den blivande tandläkarens allmän—medicinska skol- ning utan även för hans förmåga att fullgöra militär tjänstgöring som läkar- biträde i händelse av krig. '

De sakkunniga föreslå, att undervisningen i allmän kirurgi gives av över— läkare vid det anslutna sjukhusets kirurgiska avdelning eller läkare med motsvarande kompetens. Goda möjligheter till praktiska demonstrationer utöver dem på institutets egen operationsavdelning givas då även på. sjuke husets kirurgiska polikliniska operations- och vårdavdelningar.

Under dessa tjänstgöringar beredes den blivande tandläkaren goda till- fällen att lära. känna de teoretiska grunderna för allmännarkosen och dess

praktiska handhavande samt att här erhålla den undervisning, som erfordras för att tandläkaren skall kunna få narkosrätt i lämpad utsträckning i likhet med vad som är förhållandet i bland annat U. S. A., England och Tyskland.

Munhålans och käkarnas kirurgiska sjukdomar utgöra ett område av kirurgien, där avgränsningen gentemot Odontologi, allmän kirurgi, särskilt rekonstruktiv kirurgi (plastikkirurgi) och oto—rhinologi stundom är svår och där ofta samarbete kräves mellan de nämnda specialitet-ernas representanter. Den nuvarande tandkirurgiens begränsning har varit den, att patienterna en- dast ha kunnat behandlas ambulatoriskt. Tillgången till allmän bedövning och möjligheten att inlägga patienter på en sjukavdelning på det anslutna sjukhuset efter utförd operation för fortsatt vård i egen regi skulle väsent— ligt öka tandkirurgens arbetsområde och under förutsättning av kirurgisk kompetens av den omfattning, som kräves för lasarettsläkartjänst, giva honom möjlighet att behandla flertalet komplikationer till odontologiska fall samt självständigt handlägga en stor del av de käkkirurgiska fallen.

En sådan tand- och käkkirurgisk klinik skulle även fylla en viktig pedago- gisk funktion. Genom att förlägga operationsavdelningen inom tandläkar— institutet skapas möjlighet för varje blivande tandläkare att under viss tid av sin utbildning tjänstgöra på denna. I det dagliga arbetet på insti— tutets olika avdelningar tillstöta icke sällan komplikationer till skilda ingrepp i form av blödningar, munbottenflegmonen, käkosteomyeliter, alveolarosteiter, luxationer av tänder in i överkäkens bihåla eller perforation till densamma. in. 111. Dessa fall måste. nu i regel insändas till sjukhus och undandragas därigenom helt den studerandes iakttagande. Under sin tjänstgöring på en till institutet ansluten sjukavdelning skulle den studerande däremot få rik- liga tillfällen att följa behandlingen av de komplikationer han i sin kommande verksamhet då och då måste uppleva och taga ställning till.

För att ytterligare belysa den betydelse en undervisning i käkarnas kirur— giska sjukdomar skulle ha för den blivande tandläkaren torde det vara nöd— vändigt att något beröra de skador och sjukdomar å käkarna, som bliva före- mål för kirurgisk behandling. Förutom de ovannämnda komplikationerna i an— slutning till behandling kommer en icke ringa del av klientelet att utgöras av patienter med missbildningar och deformiteter inom munhåla och käkskelett, medfödda eller uppkomna. genom traumatiska, inflammatoriska, inresekreto— riska eller näringsbristskador. Såsom exempel härpå kunna nämnas ensidig eller dubbelsidig underutveckling av käken, extrema former av framskjutande överkäke eller underkäke och öppet bett, käkfrakturer, förändringar inom käk— leden med knäppningar, habituella luxationer eller anchylos m. nu. Till tand— och käkkirurgiens område borde däremot ej räknas gom- och läppspaltor, andra mer höggradiga medfödda missbildningar samt maligna tumörer i tunga och munbotten, vilka alltjämt böra handläggas av allmän— eller plastikkirurgen respektive radiologen; frakturer med större mjukdelsskador och bendefekter tillhöra gränsområdet. Förläggas dessa fall, där större eller mindre med— verkan av specialiserad tandläkare kan behövas, till allmän—(plastik)kirur—

gisk avdelning av det anslutna sjukhuset—, kunna de studerande sättas i till- fälle följa dem, även om de icke helt handläggas av tandläkarinstitutets lärarstab.

De ovan anförda exemplen torde vara tillräckliga för att ge en uppfatt— ning om det verksamhetsområde, käkkirurgien skulle omfatta. Genom att under utbildningstiden länka in den blivande tandläkaren i detta arbete och göra honom förtrogen med de diagnostiska och terapeutiska resurserna inom berörda område samt genom de vidgade vyer beträffande protetikens använd— ningsområden inom kirurgien, den studerande erhåller, uppfostras den bli- vande tandläkaren till intim kontakt med den slutna sjukvården. Detta bör i hög grad främja ett framtida värdefullt samarbete mellan läkare och tand— läkare. Då dessutom tandläkaren i sin praktik möter flertalet av till käk— kirurgien hörande sjukdomar, torde han genom sin tidigare utbildning i käk- kirurgi bliva bättre skickad för dessa sjukdomars diagnostik. Genom att kunna bedöma terapiens förutsättningar och möjligheter kan tandläkaren bättre be- kämpa dessa sjukdomar genom samarbete med specialisten.

De sakkunniga föreslå, att undervisning i mun— och. käkkirurgi utanför gränserna av den nuvarande tandkirurgiundervisningen meddelas på tand- läkar-instituten och sanimanföres med en utvidgad undervisning i tandkirurgi. De sakkunniga föreslå vidare, att denna undervisning så organiseras att vid tandläkarinstituten operationsavdelningen för tandkirurgi utökas att omfatta lämpliga operationslokaler för mun- och käkkirurgi samt att på vederbörande sjukhus kirurgiska avdelningar det antal sängar frigöres, som sjukhusets kapacitet tillåter med hänsyn till de allmänna beläggningsförhållandena. Er- farenheten får visa de lämpligaste formerna för fördelningen av de käk- kirurgiska fallen på sjukhuset. Med tiden komma de sannolikt att samman- föras till en käkklinik av lämplig storlek.

De sakkunniga ha slutligen, såsom framgår av kap. 6, påvisat avsaknaden av undervisning i öron-, näs- och halssjukdoniar samt socialmedicin och för- fattningskunskap. På där anförda skäl föreslå de sakkunniga, att kurser i dessa båda ämnen inläggas i studieplanen; den förra samtidigt med under- visning i käkkirurgi, men given av fackman på området och den senare under sista studieterminen.

Förlängning av studietiden.

Efter noggrann granskning av de talrika krav, som till de sakkunniga fram— förts i fråga om utökad tid för undervisningen i vissa ämnen och nya ämnens upptagning på. studieplanen, ha de sakkunniga föreslagit, att de ämnen böra tillgodoses, vilka. här närmare behandlats. Vidare ha de sakkunniga samtidigt föreslagit de åtgärder, som synts de sakkunniga nödvändiga för att dessa ämnens företrädare skola erhålla den ställning som vederbörande ämnes vikt och omfattning synas motivera.

I detta avsnitt upptaga de sakkunniga i första hand frågan huruvida någon

nedskärning av nu tilldelad tid för vissa av ämnena i tandläkarexamen skulle kunna äga rum och härigenom sålunda helt eller delvis vinnas erfor- derlig tid. Efter ingående överläggningar med representanterna för ifråga— varande ämnen ha emellertid de sakkunniga kommit till den bestämda upp- fattningen, atl någon dylik nedskärning icke bör ske, såvida man icke vill riskera en avsevärd försämring i de kliniskt—tekniska kunskaper, som den nyexaminerade tandläkaren nn äger. De sakkunniga ha prövat frågan huruvida inom de båda största ämnena, proteslära och tandfyllningskonst, tid skulle kunna vinnas från den kliniska tjänstgöringsperioden genom att de stude— rande i större utsträckning än hittills finge använda tekniska biträden för det långvariga och tidsödande laboratoriearbetet. De sakkunniga under— stryka, att sådan hjälp bör lämnas de studerande i så stor utsträckning, som är möjligt med hänsyn till deras egen utbildning. Någon besparing av under— visningstiden kan emellertid härigenom icke erhållas. De kliniskt tjänst— görande studenternas dagliga arbetsbörda inom dessa båda ämnen kan räknas till nära tio timmar om (lagen, emedan de studerande ha möjlighet att utan- för de sex timmarnas kliniska. tjänstgöring på behandlingssal utnyttja minst två timmar dagligen för tekniskt arbete på laboratoriet, vartill komma van— ligen två timmars föreläsningar dagligen. Överansträngningen bland studen- terna synes vara påtaglig, och en relativt stor procent når icke tjänstgörings- betyg inom anslagen tid utan tvingas komplettera studierna under en extra termin.

De sakkunniga konstatera, att studenterna vid nuvarande studieplan be- höva mera än åtta terminer för att nå examen, i det att de som regel måste utnyttja ytterligare en nionde termin för att nå tjänstgöringsbetyg, varefter examen avlägges under den tionde terminen. I nedanstående tabell över— blickas siffrorna för studietidens längd vid tandläkarinstitutet under åren 1939—1945.

Under åren 1939—1945 utexaminerade tandläkare fördelade efter antalet använda

terminer. Ä r Summa Relativ fördelning, Studietid, åren 1939—1945 % terminer 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 Män Kv. I allt Män Kv. I allt 8 1 2 »4 —— —— 3 —— 3 1 9 42 28 13 35 34 16 32 138 62 200 39 37 39 10 14 12 22 39 31 22 43 119 64 183 34 39 35 11 6 11 8 10 7 4 14 35 25 60 10 15 12 12— 5 5 15 12 15 6 12 55 . 15 70 16 9 14 Summa 68 56 58 98 87 48 101 350 166 516 100 100 100

Den nuvarande studietiden av fyra år, varav tre vid det egentliga tand- läkarinstitutet, är sålunda för flertalet studerande icke tillräcklig, för att de skola nå den kunskapsnivå och behandlingsteknik, som fordras enligt gäl—

lande undervisningsplan. Även om tekniska biträden ställas till förfogande för hjälp åt studenterna under den kliniska tjänstgöringens arbetsterminer, kommer detta påtagligen icke att kunna medföra sådan minskning av under— visningstiden i dessa ämnen, att på så sätt åstadkommes tid för andra. ämnen, antingen utvidgning av redan förefintliga eller införande av nya.

Med stöd härav ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att den nuvarande undervisningsplanen genom hittills tillgodosedda krav på en förbättrad utbildning visat sig vara för knappt 'lillmätt samt

att, eftersom ökad tid på undervisningsplanen bör lämnas åt ämnesgruppen som nu äro dåligt tillgodosedda, och eftersom nya ämnen, som äro behövliga i tandläkarens utbildning, böra upptagas på studieplanen, tiden för denna måste förlängas.

De sakkunniga erinra i detta sammanhang om den översikt av tandläkar- utbildningen i andra länder, som lämnats i kap. 5. Det framgår därav, att. tandläkarutbildningen i de flesta andra länder kräver längre tid än i Sverige samt att önskemål om ytterligare förlängd studietid äro aktuella på flera håll.

Vid detaljvärdering av den utökning av studietiden, som samtliga ifråga- varande befintliga och nytillkommande ämnen enligt de sakkunnigas mening fordra, har inom de sakkunniga visserligen den åsikten hävdats, att sexårig studietid för tandläkare vore nödvändig ur undervisningens synpunkt. Med allt beaktande av undervisningens krav ha de sakkunniga emellertid med hän— syn till nödvändigheten att ur nationalekonomisk och de studerandes egen synpunkt begränsa studietiden icke velat överskrida en studietid av fem år och ha efter långvariga utredningar över möjligheten att koncentrera under- visningen inom varje läroområde enhälligt beslutat föreslå en studieplan (117— sedd för fem års studier.

Förutsättningarna för denna äro, dels att de prekliniska studierna ben gränsas till endast fyra ämnen, genom att såväl den allmänna patologien som farmakologien och metallurgien överföras till den propedeutiska studie- perioden, dels att de nya ämnen av medicinsk karaktär, som inlagts i ut— bildningen, internmedicin, patologi och käkkirurgi, erhålla begränsad tid på studieplanen. De sakkunniga. betona, att en studietid av 5 år synes vara oundvikligen nödvändig, för att man skall nå en sådan standard på tand- läkarexamen, att den kan sägas tillfredsställa nutidens krav. Den föreslagna studieplanen kräver emellertid tack vare genomförd koncentrering, omdisponef ring samt rationellare utnyttjande av lärarkrafter och annan personal endast i relativt ringa utsträckning längre studietid än den nuvarande trots den avse- värda kvalitetsförbättringen. _

De sakkunniga föreslå. slutligen —— jfr även kap. 8 att den nya Sta-(lia- planen genomföres successivt med början för de studenter, som intagas till preklinisk undervisning vid början av höstterminen 1947.

De sakkunnigas förslag till studieplan.

Studietiden utgör sålunda ö studieår, vartdera uppdelat i en hösttermin och en vårtermin. Höstterminen börjar den 1 september och pågår till och med den 31 januari med en månads uppehåll för julferier. Vårterminen börjar- den 1 februari och sträcker sig till och med den 31 maj med 4 dagars uppe- håll för påskferier. Borträknas helgdagar och vissa lovdagar omfattar var—— dera terminen omkring 16 veckor eller 96 arbetsdagar. En arbetsdag beräknas omfatta 6 tjänstgöringstimmar.

De sakkunniga. föreslå, att intagning av nya studerande sker vid början av varje termin, varvid 50 elever intagas till institutet i Stockholm och 40 till det nya institutet.

Studierna, vilka återgivas i schemaform på s. 96, indelas i tre avsnitt:

1. De prekliniska studierna, omfattande 2 terminer. "2. De propedeutiska studierna, omfattande 3 terminer. 3. De kliniska studierna, omfattande 5 terminer. De elever, som vunnit inträde vid tandläkarinstitutet i Stockholm, genomgå sina prekliniska studier vid karolinska institutet, de, som intagits vid det nya institutet, ha sina prekliniska studier förlagda till medicinska fakulteten vid universitetet i Lund. _ De prekliniska studierna avslutas med tandläkarkandidatexamen. Som allmän regel för de propedeutiska och kliniska studierna gäller, att det för fortsatta studier erfordras godkänt terminsbetyg över närmast före— gående termins studier, d. v. s. att samtliga i terminsstudierna ingående övningskurser och slutförhör blivit godkända. Terminsbetyget, godkänt eller icke godkänt, bestämmes vid slutet av varje termin av lärarkollegiet, som härvid har att taga hänsyn till resultaten i samtliga de i studieterminen in- gående ämnena. För de underkända elever, som endast ha att utföra smärre kompletteringar av studierna för erhållande av godkänt terminsbetyg, anord— nas under augusti månad särskilda kompletteringskurser. Är den under- kända terminen en hösttermin, kan en sådan elev erhålla lärarkollegiets till- stånd att fortsätta studierna. under följande vårtermin för att under augusti månad genomgå kompletteringskurs. Övriga underkända elever få gå om den underkända studieterminen. Underkännes elev å samma studietermin ånyo och detta utan giltiga skäl (värnpliktstjänstgöring, sjukdom, havande— skap etc.) skiljes eleven från fortsatta tandläkarstudier.

Första studieåret.

Första studieterminen.

I nu gällande studieplan gives anatorniundervisningen endast i form av föreläsningar med demonstrationer av uppdissekerade preparat. Den till- mätta tiden, 80 timmar, är alltför knapp.

I den nya studieplanen har för anatomiundervisningen anslagits en tid av 150 timmar. 90 av dessa timmar upptagas av föreläsningar, medan de. återstående 60 timmarna ägnas åt dissektioner.

lzsts terminen. 2:dru terminen.

ANATOMI föreläsningar: 90 timmar dissektioner: 60 .

F 'SIK och FYSIOLOGI föreläsningar: 90 timmar laborationer: 60 _ »

SPECIELL TANDANATOMI föreläsningar: 25 timmar laborationer: 83 »

HISTOLOGI lill—ll) EMBRYOLOGI föreläsningar: 90 timmar laborationer: 60 :

SPECIELL TANDHISTOLOGI föreläsningar: 25 timmar laborationer: 83 »

SJÄLVSTUDIER, TENTAMENS- ARBETE

KEMI

föreläsningar: 90 timmar laborationer: 110 »

PROP. BETTLÄRA

föreläsningar: 25 timmar laborationer: 49 »»

SJÄLVSTUDIER, TENTAMENS- ARBETE

Bzdje terminen.

4:de terminen.

FÖRESLAGEN STUDIEPLAN

PREKLINISKA STUDIER

1 4 -2:dra terminen

özte ternllnen.

ODONTOLOGI, PROTE Fantom PLATTPROTES

68 dagar

Kurser i : MATERIALLÄRA och METALLURGI

24 timmar ALLMÄN PATOLOGI 96 timmar BAKTERIOLOGI 48 timmar

ononromol, PROTESIÄRA Fantom BROPROTES 72 dagar

(Anm. I protesinnmmkursen ingå. tentamen-beten förpatodontoterapi jämte frakturlörband.)

ODONTOLOGI, KARIESLÄRA Fantom

TANDFYLIANI

68 dagar

MATERIALLÄRA med METALLURGI

4 dagar

TANDKIBURGI PROPEDEI'TIK

24 dagar

llTG-PROPEDEI'TIK 16 (ingar

FARMAKOLOGI 8 dagar

Rule terminen. Sulo terminen.

PROPEDEUTISKA

STUDIER

3—5:te terminen

KLINISKA STUDIER

(Ai—lOzde terminen

linie terminen.

"lule terminen.

(S:te terminen.

TANDKIRURGI och PARO- DONTOLOGI. POLIKLINIK

40 dagar

RTG-DIAGNOSTIK 8 dagar

BETTANALYS 16 (lagar

Kurser i: ALLMÄN KIRURGI 96 timmar INTERNMEDICIN

M timmar _

"DONTOLOGI, KARIES- och

m (Ingar

onox'romei, KARll—ZS- och rnornstinA K L I x 1 x

% dngnr

ODONT. OBTOPEDI ORTODONTI

16 dagar

ODONTOLOGI, KARIESLÄRA ROTFYLLNING

32 (lagar B ARNTAN DVÄ lm 32 dagar

ODONT. ORTOPEDI ORTODONTI

24 dagar

OPERATIONSLÄBA, TANT-, PARODONTO- och xÄKKInURm

32 dagar

PARODON TOTl-IRA P( 24 dagar

TAN DPATOLOG I 10 dagar

ODONTOLOGI KARIE£'- och PROTESLÄRA SEMINARIUM 16 dagar

Kursen gives av professorn i makroskopisk anatomi _ eller under hans ledning efter kanslers godkännande av annan fackman på området, prosektor eller docent —— som härför uppbär särskilt arvode.

Anatomiundervisningen avslutas med tentamen i anatomi. För tentamen i detta ämne erfordras godkänt slutförhör i speciell tandanatomi.

Undervisningen i speciell tandanatomi är i hittills gällande studieplan förlagd till det s. k. fantomåret och sker i form av föreläsningar och modelle— ringsarbeten.

I den nya studieplanen bibehåller kursen i speciell tandanatomi sin nu— varande omfattning eller 108 timmar, varav omkring 25 upptagas av före— läsningar. _

Kursen gives av en specialutbildad tandläkare, som härför uppbär särskilt arvode.

Kursen avslutas med slutförhör, som inskrives i tentamensboken. God- känt slutförhör i speciell tandanatomi är obligatoriskt för tentamen i anatomi.

I nu gällande studieplan sker undervisningen i histologi med embryologi endast i form av föreläsningar och demonstrationer av i mikroskop utlagda preparat. Tiden för undervisningen är 100 timmar.

I den nya studieplanen har undervisningen i tandorganets utveckling och mikroskopiska byggnad brutits ut ur histologi- och embryologiundervisningen såsom en särskild kurs, benämnd speciell tandhistologi. '

Undervisningen i histologi med embryologi har tilldelats en tid av 150 timmar, av vilka 90 upptagas av föreläsningar. De återstående timmarna ägnas åt laborationer, under vilka eleverna förfärdiga histologiska preparat.

Kursen gives av professorn i histologi _ eller under hans ledning efter kanslers godkännande av annan fackman på. området, laborator eller docent som härför uppbär särskilt arvode.

Undervisningen avslutas med tentamen i histologi. För tentamen i detta ämne erfordras godkänt slutförhör i kursen i speciell tandhistologi.

I den hittills gällande studieplanen ingår undervisningen i speciell tand- histologi i läroämnet histologi med embryologi. Då det, såsom tidigare fram— hållits, är utomordentligt viktigt för förståelsen av de fortsatta studierna att äga en detaljerad kännedom om tandorganets histologi och embryologi, har denna kurs i speciell tandhistologi inlagts i studieplanen. Denna kurs har tilldelats 108 undervisningstimmar, av vilka cirka 25 utgöras av före— läsningar. Den återstående tiden upptages av mikroskoperingsövningar.

Kursen gives av professorn i histologi eller under hans ledning efter kanslers godkännande av annan fackman på området, laborator eller docent — som härför uppbär särskilt arvode.

Kursen avslutas med slutförhör, som inskrives i tentamensboken. Godkänt slutförhör i speciell tandhistologi är obligatoriskt för tentamen i histologi.

I den nu gällande studieplanen meddelas undervisningen i fysik och fysiologi, som omfattar 80 timmar, i form av föreläsningar och demonstra- tioner.

I den nya studieplanen har undervisningen i fysik och fysiologi erhållit 150 timmar, varav 90 föreläsningstimmar. De återstående 60 timmarna ägnas åt labörationer.

Kursen gives av professorn i fysiologi —— eller under hans ledning efter

'kanslers godkännande av annan fackman på området, laborator eller docent —— som härför uppbär särskilt arvode.

Kursen avslutas med tentamen i fysiologi. För tentamen i detta ämne erfordras godkänt slutförhör i propedeutisk bettlära.

Undervisningen i propedeutisk bettlära har tidigare utgjort inledningen till den propedeutisk-tekniska kursen i proteslära. Av skäl, som tidigare fram- hållits, har den förflyttats till de prekliniska studierna och avsevärt fördju— pats. Kursen avser att omfatta 72 timmar, av vilka 25 äro föreläsningar.

Kursen gives av specialutbildad tandläkare, som härför uppbär särskilt arvode.

Kursen avslutas med slutförhör, som inskrives i tentamensboken. God— känt slutförhör i propedeutisk bettlära är obligatoriskt för tentamen i fysiologi.

I den hittillsvarande studieplanen ingår undervisningen i läkemedelslära och metallurgi i kemiundervisningen. Att detta ej kan vara en tillfredsstäl- lande anordning har vid upprepade tillfällen framhållits bland annat av läraren i dessa ämnen vid karolinska institutet. Undervisning i läkemedels— lära och metallurgi har i den nya studieplanen frigjorts från kemiundervis— ningen och förlagts till den propedeutiska studietiden, där den gives av var sin fackman.

Hitintills har kemiundervisningen omfattat 110 timmar och bedrivits i form av föreläsningar och demonstrationer.

I den nya studieplanen har kemiundervisningen tilldelats 200 timmar, varav 90 utgöras av föreläsningar, medan de återstående 110 timmarna ägnas åt laborationer.

Kursen gives av professorn i medicinsk kemi — eller under hans ledning efter kanslers godkännande av annan fackman på området, laborator eller docent —— som härför uppbär särskilt arvode..

Kursen avslutas med tentamen i kemi. Det första studieåret är härmed avslutat. Det har ägnats åt:

anatomi .................................. 150 timmar : 25 dagar speciell tandanatomi ...................... 108 » = 18 » histologi med embryologi ................ 150 » = 25 >> speciell tandhistologi ..; ................. 108 » = 18 » fysik och fysiologi ...................... 150 » = 25 » propedeutisk bettlära .................... 72 >> : 12 » kemi ...................................... 200 » = 33 »

Summa 156 dagar—

Trots att praktiska övningar inlagts under det första. studieåret, ingåri detta dock mycket teori, som av eleverna fordrar självstudier. För dessa studier finnes emellertid tillräcklig tid anslagen, då på. schemat endast upptagits sam- manlagt 156 av de 192 arbetsdagar, som ingå, i de båda terminerna.

Andra studieåret. Tredje och fjärde studieterminerna.

Undervisningen i allmän patologi och bakteriologi har i hittills gällande studieplan, såsom tidigare angivits, fallit inom området för tandläkarkandidat- examen och meddelats under andra terminen av det prekliniska studieåret. Undervisningen i de båda ämnena har därvid givits inom en och samma kurs och föreläsningarna ha hållits av samma lärare.

I den nya studieplanen förlägges undervisningen i patologi och bakteriologi till den tredje studieterminen och samtidigt skiljas allmän patologi och bak- teriologi från varandra, så att bakteriologiundervisningen lämnas av särskild fackman inom bakteriologien i en kurs, vari laboratorieövningar ingå.

Den allmänna patologien bibehåller samma omfattning och innehåll som enligt nu gällande studieplan. Undervisningen meddelas dels i form av 64 föreläsningar, dels i form av demonstrationer av preparat och mikroskopiska bilder samt fria föredrag i samband med liköppningar. Härtill har anslagits 96 timmar, varigenom undervisningen i dess helhet erhållit ungefär samma antal timmar, som den för närvarande äger.

Undervisningen meddelas av professorn i tandpatologi vid tandläkarinsti- tutet, som häråt ägnar ungefär halva sin undervisningstid. Återstående hälften av professorns undervisningsskyldighet ägnas den speciella tandpatologien, såsom nedan (s. 107) angives.

Den speciella undervisningen i bakteriologi begränsas till en kurs på 48 timmar, vartill komma 24 föreläsningar. Kursen avser att lämna samma all- männa översikt av bakteriologien, som tidigare meddelats enligt nuvarande studier till tandläkarkandidatexamen. Denna översikt kompletteras med före- läsningar och demonstrationer över tandbakteriologien, och de studerande be- redas därjämte tillfälle att, fördelade i mindre grupper, på ett bakteriologisktr odontologiskt laboratorium få tillbörlig inblick i bakteriologisk teknik.

Undervisningen meddelas av fackman inom bakteriologi, laborator eller docent, som härför uppbär särskilt arvode.

Efter kursernas avslutning sker slutförhör i vart och ett av dessa ämnen och betyg inskrivas i tentamensboken. Godkända betyg utgöra förutsättning för godkänt terminsbetyg och därmed för fortsatta studier.

I daglig tjänstgöringstid omfattar undervisningen i allmän patologi % av terminen eller tillsammans 16 dagar.

Undervisningen i bakteriologi omfattar 1/12 av terminen eller sammanlagt 8 dagar.

Genom att den propedeutiska bettläran, som hittills i viss mån ingått i proteslärans propedeutiska kurser, överflyttats till slutet av andra terminen, har möjlighet vunnits, att under tredje terminen inlägga undervisningen i metallurgi.

Den föreslagna kursen i materiallära och metallurgi påbörjas under tredje studieterminen med kurs i metallurgi och förlägges i samband med den pro— pedeutiska kursen i proteslära. Den får en omfattning av 24 timmar. Under- visningen utgöres av föreläsningar med demonstrationer och praktiska övningar. Den bör ges av speciallärare med högre teknisk utbildning (av läraren i fantomkursen). Kursen avslutas med slutförhör, som inskrives i tentamensboken.

En propedeutisk-teknisk kurs, s. k. fantomkurs, inleder (enligt nuvarande studieplan) undervisningen i proteslära. Kursen omfattar 11/2 termin eller sammanlagt 144 dagar. Den är fördelad inom tvenne speeialområden av pro— tesläran: 1) platt- eller plåtprotesen och 2) kron- och broprotesen.

Den nya studieplanen upptager 140 dagar åt denna propedeutiska kurs. Undervisningen meddelas under tredje och fjärde studieterminerna och med 68 respektive 72 dagar. Tredje terminens 68 dagar upptagas helt av under— visningen inom plåtprotes. Denna undervisning fortsätter direkt under nästa termin, som avslutas med kursen i kron— och broprotes.

I proteslärans propedeutiska kurser kunna vidare även inbegripas fantom- arbeten för parodontoterapi samt undervisning i de tekniskt grundläggande arbetsmetoderna (svetsning, frihandslödning, bandteknik, trådböjning efter modell etc.), som komma till användning inom odontologisk ortopedi och frakturförbandslära.

Kursen gives av lärare, tillhörande lärarstaben inom professuren i protes- lära.

Den tredje studieterminen upptages sålunda av:

undervisning i allmän patologi .................. 16 dagar >> >> bakteriologi ...................... 8 » propedeutisk-teknisk kurs i proteslära .......... 68 >> undervisning i metallurgi ........................ 4 >>

Summa 96 dagar

Den propedeutiska undervisningen i tandkirurgi består enligt nuvarande studieplan dels av en allmän propedeutisk kurs, dels av kurs i anestesi- och injektionslära, dels av kurs i extraktionslära.

Enligt nu gällande studieplan har denna undervisning i tandkirurgi sam— manlagt 48 dagar eller 1/2 termin, men då ingår i undervisningen även en kurs i röntgenpropedeutisk teknik, emedan röntgenundervisningen helt till— hör tandkirurgiundervisningen. Denna studieanordning har visat sig vara olämplig. Röntgenundervisningen bör helt skiljas från tandkirurgien och er- hålla en självständig ställning i likhet med förhållandet med röntgenunder— visningens specialställning inom övrig medicinsk undervisning. Erfaren- heten har visat, att en propedeutisk undervisning i tandkirurgi icke bör för— siggå under hela dagen, emedan nybörjarna icke kunna utnyttja hela studie- tiden på ett tillfredsställande sätt. Bättre undervisningsresultat ernås, om kursen gives under halvdagsperioder, så att varje studerande erhåller tre dylika per vecka. Den propedeutiska undervisningen i ämnet omfattar där- för sammanlagt 24 dagar.

...», N...—... ...,- ..,...._..—-. _ . -... ...

Kursen gives av lärare tillhörande lärarstaben inom professuren i tand- och käkkirurgi. Den fjärde studieterminen upptages sålunda av: propedeutisk-teknisk kurs i proteslära. (fortsätt-

ning från tredje terminen) .................... 72 dagar propedeutiska kurser i tandkirurgi .............. 24 »

Summa 96 dagar

Den propedeutisk—tekniska kursen i proteslära och de propedeutiska kur- serna i tandkirurgi avslutas med slutförhör och betyg inskrivas i tentamens— boken; godkända betyg utgöra förutsättning för godkänt terminsbetyg och därmed för fortsatta studier.

Det andra studieåret är härmed avslutat. Det har ägnats åt:

propedeutisk-teknisk kurs i roteslära .................. 140 dagar ,, . metallurgi .............. .P ............................ 4 >> j1 /2 termln propedeutiska kurser i tandkirurgi ...................... 24 >> 1/4 >> allmän patologi .......................................... 16 » ( 1/ » bakteriologi .............................................. 8 » [ 4

Summa 192 dagar 2 terminer Tredje studieåret.

Femte och sjätte studieterminerna.

Den återstående delen av kursen i materialläv'a och metallurgi inlägges under femte terminen och omfattar 24 timmar (se undervisningen under tredje ter— minen).

Enligt nu gällande studieplan inledes undervisningen i karieslära, eller den s. k. tandfyllningskonsten, med en propedeutisk-teknisk kurs, s. k. fantom— kurs i tandfyllning. Kursen omfattar 96 dagar.

Tidigare har påvisats, att konsekvenserna av en intagning av en mycket stor studentgrupp på höstterminen varje år äro, att denna studentgrupp måste uppdelas i tvenne hälfter, vilka därefter alternera. Den s. k. fantom- kursen i tandfyllning får då ofta inleda fantomundervisningen, och de på området fullständigt otränade studenterna behöva därför hela terminen för att nå godkänt betyg på kursen. Kursen inledes alltid med 18 dagars under— visning i tandmodellering. Denna är flyttad till de prekliniska studiernas första termin i anslutning till undervisningen i tandanatomi.

Den nya studieplanen tilldelar den propedeutisk—tekniska kursen i karies— lära 68 dagar. En nedskärning av 28 dagar har sålunda verkställts. Genom omflyttningen av undervisningen i tandmodellering vinnas 18 dagar. Reste— rande 10 dagar kunna borttagas, eftersom den propedeutisk—tekniska kursen alltid infaller under femte undervisningsterminen. Studenterna ha nämligen då avslutat den propedeutisk—tekniska kursen i proteslära och böra sålunda ha nått en icke oväsentlig teknisk färdighet.

Kursen gives av lärare, tillhörande lärarstaben inom professuren i karieslära.

De återstående 24 dagarna av terminen fördelas mellan undervisning i röntgenpropedeutisk teknik och i farmakologi.

Enligt nu gällande studieplan ingår all röntgenundervisning inom tand- kirurgiundervisningens ram. Nu föreslagna studieplan frigör röntgenunder- visningen till ett självständigt ämne. Undervisningen fördelas på en pro- pedeutisk kurs i dental röntgenteknik och på en klinisk kurs i röntgen,- diagnostik. Den första av dessa förlägges till femte studieterminen och er- håller där 1/6 av terminen. Undervisningen bedrives på två halvdagsperioder i veckan, vilket sammanlagt blir 16 dagar. Utanför dessa övningstimmar för— läggas föreläsningar och demonstrationer till ett antal av 32 eller 2 per vecka.

Kursgivare se s. 103.

Enligt nu gällande studieplan få de studerande sin undervisning inom ämnet farmakologi begränsad till en serie föreläsningar i läkemedelslära, som ingå i kursen i kemi under de prekliniska studiernas första termin. Såsom redan tidigare framhållits utgör detta en betydande brist i nuvarande under- visning. Till laboratorieövningarna i ämnet föreslås 48 timmar. Undervis— ningen upptager förutom denna övningstid 32 föreläsningar eller demonstra— tioner, fördelade med 2 per vecka.

Kursen gives av professorn i farmakologi _ eller under hans ledning efter kanslers godkännande av annan fackman på området, laborator eller docent — som härför uppbär särskilt arvode.

Den propedeutisk—tekniska kursen i karieslära, den propedeutiska kursen i röntgenteknik och kurserna i materiallära och farmakologi avslutas samtliga med slutförhör, betyg inskrivas i tentamensboken och godkända betyg utgöra förutsättning för godkänt terminsbetyg och därmed för fortsatta studier.

Den femte studieterminen upptages sålunda av:

propedeutisk—teknisk kurs i karieslära .......... 68 dagar propedeutisk kurs i dental röntgenteknik ........ 16 » kurs i farmakologi ................................ 8 » materiallära ...................................... 4 »

Summa 96 dagar

Efter den femte terminen vidtaga kurser och tjänstgöringar, i vilka själv— ständiga patientbehandlingar ingå. De tredje, fjärde och femte terminerna ha sålunda helt ägnats åt propedeutiska kurser i olika ämnen samt special- kurser i allmän patologi, bakteriologi och farmakologi. I översikten på s. 96 ha dessa terminers studier sammanfattats under rubriken de propedeutiska studierna. Vid den femte terminens slut sker alltså en markerad förändring i den tandläkarstuderandes utbildning, i det att han därmed övergår från förberedande kurser och övningar till patientvårdande verksamhet, vilken därefter fortsätter under loppet av fem terminer. Den första av dessa ter- miner eller den sjätte studieterminen utgör en övergångstermin, som ägnas en rad grundläggande kurser och övningar på patienter. Efter denna utbild- ning är den studerande färdig för den egentliga tandvården på patient, vilken

alltså omfattar de två sista studieåren. I övergångsterminen ingå följande kurser och tjänstgöringar.

Enligt nu gällande studieplan ingår i slutet av de propedeutiska kurserna i de olika odontologiska ämnena en kurs i allmän kirurgi på omkring 70 före— läsnings- och demonstrationstimmar.

På den nya studieplanen ha två halvdagsperioder i veckan under den sjätte studieterminen ägnats åt utbildningen inom ämnet.

Undervisningen omhänderhas av överläkare eller läkare i motsvarande ställning vid kirurgisk avdelning av det sjukhus, till vilket institutet är an— slutet, vilken härför uppbär särskilt arvode.

Undervisning i internmedicin ingår icke i nuvarande studieplan, vilket tidigare angivits såsom en betydande brist. Enligt föreslagen studieplan skall undervisning i ämnet givas genom en kurs, som går parallellt med undervisningen i allmän kirurgi och samordnas med denna. Två halv— dagsperioder per vecka ägnas åt kursdeltagandet, vari ingår tjänstgöring på internmedicinsk respektive pediatrisk vårdavdelning och mottagning. Detta innebär 96 timmar, förutom vilka undervisningen omfattar 32 föreläsningar eller demonstrationer.

Kursen gives av överläkare eller läkare i motsvarande ställning vid medicinsk avdelning av det sjukhus, till vilket institutet är anslutet, vilken härför uppbär särskilt arvode.

Den tidigare nämnda undervisningen i röntgendiagnostik försiggår enligt nu gällande studieplan under femte och sjätte studieterminerna och ingår i tandkirurgiens studieschema.

På den nya studieplanen får denna kurs självständig karaktär. Den till— delas 48 timmar på terminen, motsvarande för varje student en halvdags- period per vecka; förutom denna övningstid har kursen 32 föreläsningar eller demonstrationer.

Kursgivare för såväl den propedeutiska kursen under femte terminen som för den klinisk-diagnostiska under sjätte terminen blir föreståndaren för in— stitutets röntgenavdelning, vilken såsom laborator i ämnet skulle självstän- digt företräda detta.

En propedeutisk kurs i bettanalys införes på studieplanen. Den innebär studentens övning inom den speciella teknik, som består i rekonstruktion i apparatur av bettets individuella rörelser samt i den direkta och indirekta terapien ävensom profylax mot rubbningar och traumata vid bettfunktio- nen. Kursen ägnas 1hs av terminen eller två halvdagsperioder per vecka; för— utom denna tjänstgöringstid givas 32 föreläsningar och demonstrationer. Undervisningen meddelas av professorn i odontologisk ortopedi. Bett—

analysen upptager 1/3 av dennes undervisningsskyldighet. De övriga 2/3 ägnas åt undervisning i ortodonti (se härom s. 107).

Enligt nu gällande studieschema upptages 1/2 termin av klinisk kurs i tand- kirurgi och parodontologi, vari dock den kliniska röntgenundervisningen mgår.

Undervisningen har på det nya studieschemat tilldelats 40 dagar, vilket, sedan de 8 dagarna avsedda för röntgenologiundervisningen omplacerats, innebär, att ämnet behåller sin tidigare omfattning. Tjänstgöring med patientvårdande verksamhet i tandkirurgisk poliklinik med övningar i injek— tions- och extraktionsteknik samt patientvård inom parodontologien erhålla vardera 20 dagar.

Kursen gives av lärare, tillhörande lärarstaben i professuren för tand— och käkkirurgi.

Utanför den dagliga tjänstgöringstiden gives den föreslagna kursen i öron-, näs- och halssjukdomar i form _av föreläsningar och kliniska demonstrationer av specialutbildad fackman. Den omfattar 16 timmar.

Samtliga sjätte terminens kurser avslutas med slutförhör, betyg inskrivas i tentamensboken; godkända betyg utgöra förutsättning för godkänt termins- betyg och därmed för fortsatta studier.

Den sjätte studieterminen upptages sålunda av:

kurs i allmän kirurgi ............................ 16 dagar » i intern medicin ............................ 16 » klinisk kurs i röntgendiagnostik ................ 8 >> kurs i bettanalys ................................ 16 » klinisk kurs i tandkirurgi och parodontologi.... 40

Summa 96 dagar Det tredje studieåret är härmed avslutat. Det har ägnats åt:

propedeutisk-teknisk kurs i karieslära .................. 68 dagar

1 5/ ' l

. .. 4 termin materiallara 4 » j / i

propedeutisk kurs i dental röntgenteknik ................ 16 >> * 1, T , klinisk kurs i röntgendiagnostik ........................ 8 » i "AL " i kurs i farmakologi ........................................ 8 » 1/12 » kurs i allmän kirurgi .................................... 16 >> 1, &) kurs i intern medicin .................................... 16 >> /3 ' kurs i bettanalys ........................................ 16 » 1/c » klinisk kurs i tandkirurgi och parodontologi ............ 40 » 5/12 »

Summa 192 dagar 2 terminer

Härutöver kommer den föreslagna kursen i öron-, näs— och halssjukdomar.

Fjärde studieåret. Sjunde och åttonde studieterminerna. Den kliniska undervisningen och tjänstgöringen inom de båda stora äm- nena av odontologien, karieslära och proteslära, upptager enligt den nu gällande

studieplanen hela det sista läsåret vid tandläkarinstitutet. Detta läsår för- delas i en termin för kariesläran och en termin för protesläran. I tjänst- göringen inom kariesläran ingår undervisning och tjänstgöring på rotfyll- ningskliniken under en period av tre veckor.

Detta kliniska studieår har av erfarenheten visats vara tillräckligt för protesläran, men otillräckligt för kariesläran, särskilt med hänsyn till under— visningen på rotfyllningskliniken. Den nya studieplanen upptager en betyd— ligt utvidgad undervisning i behandlingen av parodontopatierna. Den kirur- giska delen av denna undervisning är förlagd till avdelningen för tand- kirurgi och parodontologi. Den protetiska delen av samma undervisning lägges inom proteslärans undervisningsområde, som därigenom utökas. De 96 dagar, som protesläran enligt nuvarande studieplan erhållit, äro därför icke tillräckliga utan ha utvidgats med ytterligare 8 dagar, avsedda för de specialarbeten, som av varje student utföras i parodontoterapeutiskt avse- ende. Dessa 8 dagar tagas från undervisningstiden i karieslära, som där- igenom beskäres till sammanlagt 88 dagar. I gengäld befrias den under dessa terminer från undervisningen i rotfyllning, vilken i stället överflyttas till följande studieår och där utvidgas att omfatta 32 dagar. Detta innebär emellertid icke någon utökning av undervisningstiden i karieslära. Enligt nuvarande studieplan har detta ämne sammanlagt 192 dagar, fördelade på 96 dagar för fantomundervisningen och 96 dagar för den kliniska undervis— ningen, inneslutande undervisningen i rotfyllning. Denna undervisning blir oförändrad enligt det nya studieschemat, men får en bättre och effektivare fördelning i 72 dagar för fantomundervisningen, 88 dagar för klinisk under- visning och 32 dagar för undervisning i rotfyllning, eller sammanlagt 192 dagar. Protesläran vinner däremot 8 dagar för sin kliniska undervisning.

Den kliniska tjänstgöringen i dessa båda ämnen är vid det nya tand- läkarinstitutet planerad sålunda, att den tandläkarstuderande vid en och samma arbetsplats, som han tilldelas för hela läsåret, utför allt kliniskt arbete inom Odontologiens båda huvudgrenar (se härom vidare under bygg— nadsförslaget). Härigenom vinnas stora fördelar ur såväl undervisningssyn- punkt som med hänsyn till patientvårdens effektivitet. Vid uppgörande av behandlingsplan och vid behandlingens slutförande måste hänsyn samtidigt tagas till den konserverande vård, som faller inom karieslärans undervis- ningsområde, och till den protetiska behandling och bettrekonstruktion, som tillhöra proteslärans undervisning. Ett ständigt samråd mellan lärarperso— nalen på protesavdelningen och motsvarande lärarpersonal på kariesterapeu- tiska avdelningen bör försiggå för varje fall för att största möjliga värde av undervisning och behandling skall kunna utvinnas. Även för patienten är det av många skäl, tidsbesparing, mindre antal besök, tillbörlig effektivitet av varje behandling m. in., av största betydelse att slippa ständiga remisser och förflyttningar från avdelning till avdelning. Erfarenheten har därjämte visat, att bedömningen av behandlingsplanen sker olika på de båda avdel- ningarna, varav icke sällan följer, att behandlingar måste göras om till stor

tids- och ekonomisk förlust för patienten och till skada för undervisningen. Dylika missgrepp komma helt att undvikas genom den för det nya institutet föreslagna anordningen. Denna gemensamma tjänstgöring i klinisk karies- lära och proteslära kan av tekniska skäl icke genomföras vid tandläkarin- stitutet i Stockholm, utan där måste denna reform anstå till den tidpunkt, då en ny institutbyggnad uppförts.

Det fjärde studieåret har sålunda ägnats åt:

klinisk undervisning och tjänstgöring i karieslära 88 dagar » » » » » proteslära 104 » Summa 192 dagar eller 2 terminer. Femte studieåret. Nionde och tionde studieterminerna.

I anslutning till vad ovan anförts beträffande fördelningen av undervis— ningen i karieslära konstateras här, att klinisk undervisning och tjänstgöring i rotfyllningsteknik placerats under 32 dagar, motsvarande två dagar i veckan, på den nionde studieterminen. Denna tjänstgöring ställer största krav på den studerandes tekniska skicklighet, emedan behandlingarna torde tillhöra den svåraste delen av den odontologiska terapien. Det är därför av stort värde, att tjänstgöringen kan läggas så sent på studieschemat, att den stu— derande redan slutfört behandlingarna på kariesterapeutiska och protetiska klinikerna. Behandlingarnas utförande fordra därjämte ett mognat omdöme, och erfarenheten från den nuvarande studieplanen, där rotfyllningskursen varannan termin ligger i början av fjärde studieåret, har visat, att det är olämpligt att på ett för tidigt stadium i undervisningsschemat inlägga den kliniska tjänstgöringen i detta ämne; härmed förhindras effektiviteten i stu- dierna och patientvården blir lidande. Undervisningens placering enligt det nya studieschemat på nionde studieterminen synes giva garanti för att denna brist i nuvarande undervisning häves. '

Undervisningen och tjänstgöringen på avdelningen ledes av en laborator, som tillhör lärarstaben inom professuren i karieslära.

Såsom tidigare påvisats är den alltför ringa tid och den provisoriska an- ordning, som enligt nuvarande studieplan givits undervisningen i barntand- värd, en av de största bristerna i nuvarande studier. Icke minst med hän— syn till folktandvårdens krav är det av största betydelse, att detta ämne får en självständig ställning på studieschemat.

Enligt nu gällande studieplan försiggår undervisning i barntandvård till— sammans med undervisningen i ortodonti. De båda ämnena upptaga till— sammans 48 dagar, varav omkring hälften ägnas barntandvården. Av orga- nisatoriska skäl har undervisningen på området måst läggas in i början på den kliniska tjänstgöringen och försiggår nu alternerande redan under femte respektive sjätte studieterminen. Denna anordning är i hög grad olämplig, men har icke kunnat undvikas i den hittills tillämpade fyraåriga studie—

planen. Den studerande har vid detta tidigare skede i undervisningen ingen träning på patientvård, behandlingen av barnen sker långsamt och osäkert och det psykologiska omdöme, som för barntandvårdens utövning ställes in- för stora krav, kan studenten ännu icke ha tillägnat sig.

Enligt den nya studieplanen ingår den självständiga undervisningen i barn— tandvård på den nionde studieterminen och har här tilldelats 32 dagar eller två dagar i veckan. Vid detta stadium i undervisningsschemat bör studenten ha nått den mognad i omdöme och den skicklighet i patientvård, som för honom möjliggör att under angiven tid till största möjliga effektivitet utnyttja undervisningen på området.

Barntandvårdsavdelningen och undervisningen därstädes står under led— ning av en laborator i ämnet, vilken givits samma självständiga ställning som laboratorn i röntgenologi.

Undervisningen i ortodonti har hittills av organisatoriska skäl och brist på tid måst inläggas såsom en sträcktjänstgöringskurs under alternerande femte och sjätte terminerna vid tandläkarinstitutet. Undervisningen pågår som nämnts samtidigt med den i barntandvård.

Erfarenheten har visat, att det är felaktigt att placera undervisningen i ortodonti så tidigt på studieschemat och att giva den sträcktjänstgörings— form. Tiden är därjämte för knappt tillmätt för att giva den studerande den utbildning på området, som kräves särskilt för den i viss utsträckning de— centraliserade vården av tandregleringsfallen, som blir nödvändig inom folk— tandvården.

För att studenten skall kunna hinna att se så många fall som möjligt och följa dessa under tillräcklig tid, emedan behandling av tandregleringsfall van— ligen drar ut på tiden och först kan överblickas efter längre tids förlopp, har på den nya studieplanen undervisningen och tjänstgöringen i ortodonti ut— sträckts över hela det sista studieåret. Under den nionde terminen tilldelas ämnet 16 dagar, motsvarande två halvdagsperioder per vecka, och under den tionde terminen 24 dagar, eller tre halvdagsperioder per vecka. Studenten blir därigenom i tillfälle att följa fallen under ett helt år och kan koncentrera sitt arbete under den sista terminen, då han redan nått erfarenhet på om- rådet under en föregående termin. Sammanlagda studietiden på området blir 40 dagar, vilket sålunda med 16 dagar överskrider nu anslagen studietid. Då den studerande vid denna tidpunkt torde ha nått tillräcklig erfarenhet och mognat omdöme, vilka båda egenskaper särskilt betonas för undervisningen i orto— donti, bör den anslagna tiden i någon mån räcka till för den kvalitativa för- bättring av studierna på området, som i nutiden fordras. Undervisningen gives av professorn i odontologisk ortopedi, som häråt ägnar 2/3 av sin undervisning inom ämnet (jfr s. 104).

Såsom tidigare motiverats har i det nya studieschemat tandpatologien fri- kopplats från ämnena karieslära och tandkirurgi, där den undervisats rent teoretiskt och intagit en dominerande plats.

Under nionde terminen inlägges en särskild kurs omfattande två halvdags- perioder i veckan eller sammanlagt 16 dagar i ämnet tandpatologi. De stude- rande ägna sig härunder åt mikroskopiska studier, där de genomgå tand- organets histopatologi i anslutning till föreläsningar och demonstrationer, som beröra Odontologiens samtliga tekniska och kliniska behandlingsåtgärder mot de dentala sjukdomarna. Undervisningen får härigenom stor betydelse för odontologisk klinik, diagnos och terapi.

Kursen gives på tandpatologisk avdelning av professorn i tandpatologi, som häråt ägnar jfr s. 99 — den andra hälften av sin undervisningsskyldighet.

Tand- och käkkirurgisk operationslära jämte parodontoterapi. Tidigare har betonats beträffande tandkirurgi, att operationsläran är i alltför ringa grad representerad på studieschemat samt att parodontoterapien fordrar ökad studietid. I syfte att avhjälpa dessa. brister ha under den sista studietermi- nen tandkirurgi och parodontoterapi tilldelats sammanlagt 40 dagar, mot— svarande 4 halvdagsperioder i veckan. Dessa föreslås så fördelade, att minst 3 halvdagsperioder per vecka ägnas åt den komplicerade parodontoterapien.

Tandkirurgiens föreslagna utvidgning att omfatta även tillhörande om— råden av mun— och käkkirurgi avser operationsläran med tillhörande teori och klinik. För tandkirurgiens del fordras ökad tid för de operativa ingreppen mot de periapikala ostiterna och mot rotcysterna, s. k. rotspetsresektioner, för utmejsling av retinerade tänder samt åt alveolarkirurgien för parodontopa— tierna. I detta operativa arbete bör studenten aktivt deltaga och i största möj- liga utsträckning själv få utföra operationen. För denna undervisning och tjänstgöring beräknas minst 2 halvdagsperioder per vecka. I mun- och käk— kirurgien utanför tandkirurgiens begränsning skall tandläkaren deltaga dels såsom assistent vid operationerna på tandläkarinstitutets operationsavdelning, dels såsom tjänstgörande på det anslutna sjukhusets kirurgiska (eventuellt plastikkirurgiska) avdelningar. Han blir därvid i tillfälle att följa fallens be— handling, sjukperioden i sängen, konvalescensperiod och läkning samt tränas i att föra journal.

Åt undervisningen anslås 96 timmars tjänstgöring, motsvarande 2 halvdags— perioder per vecka. Undervisningen gives av professorn i tand- och käkkirurgi.

Tand— och käkkirurgi jämte parodontoterapi upptager sålunda sammanlagt 56 av den sista terminens 96 dagar. Ämnet tandkirurgi, som nu omfattar sammanlagt en termins undervisning, erhåller således på studieschemat efter utvidgningen med mun— och käkkirurgi och med ökad tid för parodon- tologien sammanlagt 120 dagar. I överensstämmelse med vad ovan angivits beträffande de 24 dagar, som böra räknas för röntgenundervisningen i nu- varande studieplan, bör jämförelse ske till de 72 dagar, som tandkirurgien nu realiter äger av studieschemat. Ämnets totala utökning omfattar så- lunda 48 dagar eller en halv termin. Utökningen torde vara tillräcklig för att bereda erforderlig tid såväl åt pa—rodontologi och parodontoterapi som åt assistent- och jourtjänstgöring inom området för mun- och käkkirurgi.

Nu gällande studieplan har icke lämnat någon tid övrig för ett avslutande seminarium inom ämnena karieslära och proteslära. Därigenom sakna dessa ämnen den behövliga sammanfattningen och avslutningen. Den färdiga tand— läkaren har inom områdena i fråga nått en betryggande teknisk skicklighet, men icke den kliniska bedömningsförmåga, som utgör förutsättning för diagnos och behandlingsplan. Dessa brister ha särskilt gjort sig gällande inom folktandvården, där man fäst sig vid den examinerades oförmåga att snabbt avgöra behandlingsplan och skriva godtagbara journaler över fallen. För att avhjälpa dessa brister har under sista studieterminen inlagts ett seminarium för karieslära och proteslära på sammanlagt 16 dagar eller 96 timmar.

Seminariet gives av professorerna i karieslära och proteslära en dag i veckan.

Under den tionde studieterminen inlägges utanför tjänstgöringstiden en kurs, omfattande 8 timmar, i socialmedicin och författningskunskap. Kursen gives av specialkunnig fackman, som härför erhåller särskilt arvode.

Kursen i rotfyllningsteknik avslutas med förhör, som inskrives i tentamens— boken och utgör förutsättning för godkänt terminsbetyg. Kurserna i barntand— vård och tandpatologi avslutas med tentamina, som ingå i tandläkarexamen. Kursen i ortodonti avslutas med tentamen i ämnet odontologisk ortopedi, vilket ingår i tandläkarexamen.

Undervisningen i karieslära, i proteslära samt i tand- och käkkirurgi av- slutas med tentamina i respektive ämnen, vilka ingå i tandläkarexamen.

Därmed är det sista studieåret vid tandläkarinstitutet avslutat. Det har ägnats åt:

rotfyllning ................................................ 32 dagar 1/3 termin barntandvård .............................................. 32 » 1/3 ortodonti .................................................. 40 >> ':'/12 tandpatologi .............................................. 16 » 1/e parodontoterapi 24 » 7/ operationslära i tand-, parodonto- och käkkirurgi ...... 32 » 12 seminarium, karieslära och proteslära .................. 16 >> 1/6

Summa 192 dagar 2 terminer

Härutöver kommer den föreslagna kursen i socialmedicin och författnings- kunskap.

De kurser och tjänstgöringar, som ingå i studierna till tandläkarexamen, äro sålunda genomgångna vid slutet av tionde studieterminen. Under de när- mast följande månaderna ske tentamina i de sista ämnena, varefter tandläkar— ”examen avlägges.

Sammanfattning över de propedeutiska och kliniska terminerna i under- visningstiden enligt nuvarande och föreslagen ny studieplan.

Nya studieplanen omfattar 8 terminer, vardera 16 veckor, vardera 6 dagar, 96 dagar per termin: sammanlagt 768 dagar. (Nuvarande studieplanen 6 terminer=576 dagar.)

Odontologi, företrädesvis karieslära. Nuvarande Förslaget Fantom .................................................... 96 dagar 68 dagar Klinik .............................. '. ....................... 96 » 88 » Rotfyllning ................................................ (18 >> ) 32 >> Seminarium ................................................ 8 »

Summa 192 dagar 196 dagar Odontologi, företrädesvis proteslära. Fantom .................................................... 96 dagar 68 dagar Fantom .................................................... 48 » 72 » Klinik ...................................................... 96 » 104 » Seminarium ................................................ 8 »

Summa 240 dagar 252 dagar Tand- och käkkirurgi.

Propedeutik ............................................. 148 dagar 24 dagar Poliklinik och parodontologi ............................ 148 » 40 » Parodontoterapi .......................................... 24 » Operationslära, tand-, parodonto- och käkkirurgi ...... 32 »

Summa 196 dagar 120 dagar Odontologisk ortopedi.

Bettanalys .................................................. — 16 dagar Ortodonti .................................................. 24 dagar 40 » Summa 24 dagar 256 dagar

Patologi. Nuvarande Förslaget Allmän patologi ...................... (100 timmar) 16 dagar : 96 timmar

Tandpatologi .......................... —— 16 » = 96 » Summa 100 timmar 32 dagar : 192 timmar

Allmän kirurgi ........................ (70 timmar) 16 dagar = 96 timmar

Röntgenlära.

Propedeutik ............................ 3 — 16 dagar = 96 timmar Diagnostik .............................. —— 8 » = 48 » Summa — 24 dagar : 144 timmar

1 Röntgenundervisningen ingår i siffrorna. ? Härtill komma, ett stort antal undervisnings— och tjänstgöringstimmar från klinik- tjånstgöringen på mottagningsavdelningen, kliniksalarna och parodontopatiavdelningen, vilka icke kunna på förhand beräknas. 3 Ingår nu i tandkirurgiens undervisningstid; tandkirurgien vinner sålunda på röntgen— undervisningens frikoppling 24 dagar.

Nuvarande Förslaget Barntandvård .............................. 24 dagar ' 32 dagar : 192 timmar Internmedicin .............................. —— 16 >> 96 » Farmakologi .............................. 8 » 48 » Bakteriologi ................................ 8 >> 48 » Mater-ialliira och metallurgi .............. — 8 » 48 »

Ö vers i k t. Nuvarande Förslaget

Odontologi, karieslära .................................. 192 dagar 196 dagar » , proteslära .................................. 240 » 252 Tand- och käkkirurgi .................................... 96 » 120 Odontologisk ortopedi .................................. 24 » 56 Patologi ................................................. 32 Allmän kirurgi .......................................... — 16 Röntgenlära .............................................. —— 24 Barntandvård ............................................ 24 32 Internmedicin ............................................ — 16 Farmakologi .............................................. — 8 Bakteriologi .............................................. — 8 Materiallära och metallurgi ............................ 8

576 dagar 768 dagar

Fördelningen av det nya studieårets 192 dagar på utökning av tid för redan befintliga samt på nya ämnen är följande: Odontologi, karieslära .................................................. 4 dagar » , proteslära ................................................ 12 Tand- och käkkirurgi .................................................. 124 Odontologisk ortopedi ................................................ 32 Patologi ................................................................ 32 Allmän kirurgi .......................................................... 16 Röntgenlära ............................................................ 24 Barntandvård ............................................................ 8 Internmedicin Farmakologi ............................................................ 8 Bakteriologi ............................................................ 8 Materiallära och metallurgi ............................................ 8

Summa 192 dagar

' Verklig ökning 48 dagar

"Kap. 8. Övergångsbestämmelser och provisoriska studie- anordningar m. m.

Genom Kungl. Maj:ts 1 kap. 1 refererade beslut den 10 augusti 1945 erhöll tandläkarinstitutets lärarråd tillstånd att vid början av höstterminen 1945 till elever vid institutet antaga 140 studerande, vilka till undervisning för tand— läkarkandidatexamen så skulle fördelas mellan karolinska institutet och medi- cinska fakulteten vid universitetet i Lund, att 100 studerande hänvisades till institutet och 40 studerande till fakulteten.

Vidare intagas enligt riksdagens beslut den 18 december 1945 vid början av vårterminen 1946 vid tandläkarinstitutet 40 nya elever, som vid medicinska fakulteten vid universitetet i Lund skola genomgå preklinisk utbildning under ett år. Härigenom och på grund av den omständigheten, att övergång föreslås skola ske från 4—årig till 5—årig studieplan från och med höstterminen 1947, blir det nödvändigt att under åren 1946 och 1947 införa vissa övergångsbe- stämmelser och provisoriska studieanordningar. De sakkunniga taga i detta kapitel slutgiltig ståndpunkt till de delar av problemen, som berörts i de sak- kunnigas tidigare framställningar eller som aktualiserats av redan fattade beslut m. m. från statsmakternas sida eller de sakkunnigas i detta betänkande framlagda nya förslag.

Stockholmsinstitutct.

Vid början av höstterminen 1946 finnas alltså 140 studerande, som avlagt tandläkarkandidatexamen och som skola påbörja sina propedeutiska och kliniska studier för tandläkarexamen. Dessa studerande måste samtliga helt eller del— vis fortsätta sina studier vid tandläkarinstitutet i Stockholm. De 100 stude— rande, som genomgått sina prekliniska studier i Stockholm, fortsätta och full— borda sina studier med tandläkarexamen därstädes jämte 20 av de 40 elever, som i Lund fullgjort sina prekliniska studier. De återstående 20 av dessa stu- dera vid institutet i Stockholm endast under höstterminen 1946 och vår- och höstterminerna 1947. Därvid skola samtliga 140 ägna sig åt förberedande tekniska kurser i tandfyllningskonst och proteslära samt propedeutisk tand— kirurgi. Fr. o. m. vårterminen 1948 skola sistnämnda 20 studerande, vilka så— lunda fullgjort sina prekliniska studier i Lund och tillbringat tre terminer vid institutet i Stockholm, därefter under tre terminer fullborda. sina studier vid det nya tandläkarinstitutet.

Under höstterminen 1946 samt vår— och höstterminerna 1947 komma så— lunda vissa kurser vid tandläkarinstitutet i Stockholm att omfatta 140 elever mot för närvarande 120. Tandläkarinstitutets lärarråd har förklarat det vara möjligt att undervisa dessa utökade kurser, dock endast under den förutsätt— ningen, att viss utökning av antalet lärare—, sköterske- och biträdestjänster samt höjning av materialanslagen medgives.

De ifrågavarande 140 studenternas studieplan under de tre terminer de alla. tillbringa vid tandläkarinstitutet i Stockholm överensstämmer fullständigt _ med den nu för kurser omfattande 120 elever gällande studieplanen. Ars- kursen omfattande 140 studenter uppdelas i överensstämmelse härmed i två lika stora grupper (A och B), vardera, sålunda bestående av 70 elever mot för närvarande 60. De båda gruppernas studieplan framgår av följande tablå.

Tablå ].

Höstterminen 1946 Vårterminen 1947 Höstterminen 1947

Grupp A Grupp B Grupp A Grupp 13 Grupp A Grupp B

Tandfyllnings- fantomkurs. (Varjedags- tjänstgöring)

Protesfantom- kurs. (Varannan dag) Tandkirurgisk och röntgen- propedeutik. (Varannan dag)

Protesfantom- kurs. (Varannan dag) Tandkirurgisk och röntgen- propedeutik. (Varannan dag)

Tandfyllnings_ fantom kurs. (Varj cdags— tjänstgöri ng)

Protesfantom- kurs.

(Varjedags— tjänstgöring)

Tandkirurgisk och röntgen- klinik. (Varannan dag)

Ortodonti och bamtandvård.

(Varannan dag)

Personalorganisationen vid tandläkarinstitutet i Stockholm är mycket knappt beräknad för den undervisning, som terminsgrupper omfattande 60 elever kräva. När grupperna nu komma att utgöras av 70 elever, kommer detta dessutom att medföra, att grupperna bli för stora för att tillfredsställande kunna undervisas såsom en enhet. Liksom en klass i en skola, när elevantalet stiger över en viss nivå, uppdelas i tvenne parallellklasser, måste även 70-mannagrupperna vid tandläkarinstitutet uppdelas i två parallellgrupper, var och en med sina egna lärare. Detta skulle strängt taget nödvändiggöra en dubblering av den nuvarande lärarpersonalen vid de kurser, som belastas av 70—mannagrupperna. , Vissa föreläsningar och demonstrationer kunna emellertid utan större olägen- het hållas samtidigt för hela 70-mannagruppen, varför en fullständig dubble- ring av ifrågavarande lärartjänster icke är nödvändig.

Den förstärkning av lärarpersonalen, som enligt de sakkunnigas förslag av den 6 november 1945 är ofrånkomlig, när studentgruppema måste uppdelas i parallellgrupper, framgår av följande tablå 2.

Tablå 2.

avdelningstandläkare. assistenter. amanuens.

Protesavdelningen ...................... 1

avdelni ngstan dläkare. assistenter. amanuenser.

Tandfyllningsavdelningen ..............

avdelningstandläkare. assistent. amanuenser.

Tandkirurgiska avdelningen ............

avdelningstandläkare. amanuens.

Röntgenavdelningen ....................

Ortodonti-barntandvårdsavdelningen. . . . assistent.

Det ökade elevantalet nödvändiggör även en utökning av sköterske- och biträdespersonalen vid institutet. Någon dubblering av dessa befattningar behöver emellertid icke företagas utan endast den utökning, som direkt fram- . tvingas av det större antalet elever. Den utökning, som här är ofrånkomlig, framgår av tablå 3.

Tablå 8.

Protesavdelningen ...................... 1 tandsköterska.

1 tekniskt biträde. Tandfyllningsavdelningen .............. 1 tandsköterska.

1 tekniskt biträde. Tandkirurgiska avdelningen ............ 1 tandsköterska. Ortodonti-barntandvårdsavdelningen. . . _ 1 tandsköterska. Gemensam personal .................... 1 reparatör.

1 kontorsbiträde.

Som redan tidigare framhållits är institutets nuvarande personalorganisa- tion, som på sin tid uppgjordes gemensamt av besparingsberedningen och tandläkarinstitutets lärarråd, ytterst knappt beräknad. Såsom framgår av tablå 1 belastas de olika avdelningarna vid tandläkarinstitutet icke likartat av de utökade elevgrupperna. De sakkunniga föreslå likväl, i enlighet med vad de tidigare framhållit, att denna personalförstärkning i sin helhet genomföres redan vid ingången av budgetåret 1946/47 och sedermera bibehålles även efter det elevantalet återgått till nuvarande nivå. De föreslagna tjänsterna måste nämligen anses oundgängligen nödvändiga för institutets drift och undervis— ningens rationella bedrivande redan vid nuvarande elevantal av 120. Under övergångstiden vårterminen 1948—höstterminen 1951 kommer enligt de sak— kunnigas förslag att vid båda instituten parallellt tillämpas 4- och Ö—årig studieplan. Den nya studieplanen fordrar en utökning av lärarstaben m. m., varför det kan förutsättas, att de krafter, som i detta sammanhang föreslås, komma att tagas i anspråk för att täcka detta behov.

Det utökade elevantalet nödvändiggör även en höjning av andra anslag. Denna anslagshöjning betingas av större materialutgifter, ökade expenser samt större inköp och förbrukning av undervisningsmaterial.

För beredande av nödigt utrymme åt de nya befattningshavarna tarvas iord— ningställande av vissa rum. Lämpliga utrymmen härför finnas inom institutets vindsutrymmen.

Slutligen vilja de sakkunniga understryka nödvändigheten av att den för- stärkning av institutets administrativa ledning, som skisserats i Kungl. M aj:ts proposition nr 381/1945, genomföres. Ifrågavarande förstärkning skulle åstad— kommas genom att lärarrådets vice ordförande beredes sådan nedsättning i sin undervisnings- och examinationsskyldighet för att biträda med handlägg- ningen av inom lärarrådet förekommande ärenden, Vilken Kungl. Maj:t finner skäligt fastställa. För det ökade arbete och ansvar, vice ordföranden sålunda

_— v—vv—M-w-a .

pålägges, skulle han -— utom nedsättningen i hans övriga arbetsuppgifter rimligen beredas viss ekonomisk gottgörelse. De sakkunniga föreslå, att denna anordning blir bestående till dess att ny organisationsplan för stockholms— institutet är genomförd.

Årskostnaderna för dessa av de sakkunniga föreslagna åtgärder, vilka för lärar- och personalbefattningar föreslås bestå även för tiden från vårterminen 1948, kunna sammanfattas sålunda:

Lärarbefattningar ............................................................ kronor 80 750 Sköterske- och biträdespersonal .......................................... » 31 296 Anslagshöjning för förbruknings- och undervisningsmaterial... » 22 000 Arvode till vice ordföranden i lärarrådet .............................. » 3 000

Summa kronor 137 046 Härtill komma engångskostnader för byggnads och inred-

ningsarbeten ............................................................... kronor 40000 Genom bilaga 2 specificeras dessa årskostnader.

Provisoriska anordningar i Göteborg eller Malmö.

De 40 elever, vilka enligt riksdagens beslut den 18 december intagas för prekliniska studier i Lund vårterminen 1946, skola genomgå det andra årets studier till tandläkarexamen inom provisoriska lokaler, belägna på den plats, där det först uppförda av de båda beslutade nya tandläkarinstituten är beläget. Enligt de förhandlingar, vilka förts med representanter för respektive städer och vilka utmynnat i juridiskt bindande erbjudanden från respektive städers stadsfullmäktige (se härom vidare bil. 7—8) skola lokaler ställas till förfogande för denna undervisning.

De provisoriska lokalerna för denna propedeutiska undervisning kalender- året 1947 ligga i Göteborg inom Vasa sjukhus' område och i Malmö inom Allmänna sjukhusets område och ställas till förfogande hyresfritt och utan kostnad för byggnadsteknisk inredning. De äro på båda platserna fullt tillräckliga för sitt ändamål. Lokalerna i Göteborg äro mera rymliga (1 390 m2) än i Malmö (1 000 m2), studenternas klubbrum ej inräknade.

I fråga om kostnaderna för de provisoriska lokalernas utrustning samt för undervisningens bedrivande i dessa lokaler anföra de sakkunniga följande.

Göteborgs sjukhusdirektion har i skrivelse den 27 december 1945 till Göte- borgs stadsfullmäktige bland annat framlagt detta förslag:

»Sjukhusdirektionen erinrar i fråga om provisoriska lokaler om att det från stadens sida under hand gjorts utfästelser, att dylika lokaler skola kostnadsfritt under ett år upplåtas inom norra halvan av västra paviljongen å Vasa sjukhus, där en golvyta av cirka 2 000 in2 kan disponeras för ändamålet. Den kostnadsfria upplåtelsen innefattar enda-st lokalen som sådan; sålunda icke värme, vatten, gas och elektrisk ström, vilka förnödenheter beräknas tillhandahållas institutet från Vasa. sjukhus på i stort sett samma villkor, som enligt ovan skulle gälla för leverans till det nya institutet å Sahlgrenska sjukhuset.

Sagda lokaler inom Vasa sjukhus behöva emellertid byggnadstekniskt iordning- ställas för att kunna tjäna som undervisningslokaler för tandläkarkandidater.

Kostnaden härför har beräknats till 94 300 kronor. 'I byggnadstekniskt iordning— ställande ingå erforderliga ombyggnadsarbeten samt målning, behövlig förändring av värmeledningssystemet, framdragning till förbrukningsställen av ledningar för gas, vatten och avlopp, sanitära installationer såsom tvättfat, W. C., utslagsbackar i städrum och dylikt samt elektriska installationer, dock ej armatur. Bänkar och bord i laboratorier samt annan specialinredning ingår icke liksom ej heller even- tuellt erforderliga särskilda ventilationsanläggningar för fantomlaboratoriet eller andra lokaler. Vid under hand förda förhandlingar ha stadens representanter för- klarat sig vilja hos stadsfullmäktige tillstyrka och begära att denna inrednings- kostnad skulle betalas av staden.»

Stadsfullmäktige i Göteborg ha den 17 januari 1946 (jfr bilaga 7) bifallit direktionens framställning. Vidare har sjukhusdirektionen i Malmö i skrivelse den 28 december 1945 till stadsfullmäktige i Malmö bland annat anfört följande.

>>Med anledning av direktionens ovannämnda skrivelse den 11 april 1945 he— viljade stadsfullmäktige den 22 juni 1945 (under nr 208 i protokollet) för utbygg- nad till folktandvård enligt en ändrad plan bl. a. dels 190 005 kr. för byggnads- arbeten i Gamla medicinen, dels 84 536 kr. till tandläkarutrustning m. m. i så- lunda anordnade lokaler, varigenom bl. a. ytterligare 8 tandläkare skulle beredas arbetsplatser.

Nämnda utbyggnad i Gamla medicinen har ännu ej påbörjats, dels på grund av att ifrågavarande lokaler ej bliva disponibla förrän i början av 1946, dels med hänsyn till ett event. provisoriskt utnyttjande av desamma för tandläkar- undervisningen. Vid de förhandlingar, som härutinnan förts med 1944 års tand- läkarundervisningssakkunniga, har nämligen bl. a. framhållits, att en av för— utsättningarna för inrättandet av ett tandläkarinstitut i staden är att lokaler kunna ställas till förfogande för ett provisoriskt anordnande av viss tandläkar- undervisning under kalenderåret 1947. Härvidlag ha ifrågavarande lokaler i Gamla medicinens bottenvåning till höger om huvudtrappan, vilka sålunda äro avsedda för utbyggnad till folktandvård enl. 2:dra etappen, befunnits lämpliga. Härutöver erfordras för den provisoriska undervisningen, dels" de lokaler i andra våningens södra flygel, vilka f. n. användas för flyktingsjukvården, dels några rum i andra våningens norra flygel, vilka f. n. disponeras som förrådslokaler. Förslag till byggnadstekniskt iordningställande av dessa lokaler för nämnt ändamål har uppgjorts i samråd med sakkunniga och av dem till— kallade experter. _

Förslaget är uppgjort så, att ändringarna i de lokaler i bottenvåningen, som senare skola inredas för folktandvård enl. 2zdra utbyggnadsetappen, i största möjliga utsträckning sammanfalla med det tidigare för tandpoliklinikens utbyggnad godkända förslaget. Bl. a. utföras tillbyggnaderna invid huvudtrappan helt efter detta förslag. Vidare inredes det nya tandtekniska laboratoriet så, att det framdeles kan oförändrat bibehållas. De byggnadstekniska förändringar, som för utbyggnad till folktandvård behöver vidtagas efter det tandläkarundervisningen lämnat lokalerna, kunna sålunda beräknas bli jämförelsevis begränsade.

Lokalerna i andra våningen ha ändrats i minsta möjliga utsträckning. I sitt ändrade skick kan dessa lokaler, sedan tandläkarundervisningen flyttat över till de nya institutlokalerna, ånyo disponeras för sjukvårdsändamål utan att härför erfordras större förändringar eller kostnader.

Den begränsade tid, som på grund av ärendets brådskande natur stått till buds, har ej medgivit upprättandet av noggrannare kostnadskalkyler för lokalernas byggnadstekniska iordningställande, men en summarisk kostnadsberäkning (se bil.), tilltagen i överkant, ger vid handen att en summa å högst 219 815 kr.

skulle [härför vara erforderlig, varvid sålunda det mesta av. denna kostnad kan anses komma jämväl den fortsatta utbyggnaden av tandpolikliniken till godo.

För det av stadsfullmäktige i juni 1945 beviljade anslaget å 190 005 kr. för byggnadsarbeten i Gamla medicinen erfordras sålunda ett tillskott å högst 29 810 kr. Beträffande det samtidigt beviljade anslaget år 84 536 kr. till tandläkarutrustning m. ni. behöver ej mer än c:a 15 000 kr. tagas i anspråk för poliklinikens räkning under år 1946—47 , nämligen kompletterande utrustning till det nya tandtekniska laboratoriet, möbler och inredning för två nya personal- rum samt för förråds- och arkivutrymmen. Efter sagda tidpunkt torde direktionen vara i stånd att närmare angiva användningen av de av det provisoriska tandläkar- institutet disponerade lokalerna.

På grund av vad ovan anförts föreslår sålunda direktionen, att nämnda lokaler i Gamla medicinen ställas kostnadsfritt till förfogande för ifrågavarande proviso- riska tandläkarundervisning samt att staden åtager sig att svara för lokalernas byggnadstekniska iordningställande enligt uppgjorda ritningar och förslag, därvid staden dock icke bör bekosta ventilationsanordningar utöver normal omfattning. Värme, vatten, gas och elektricitet bör betalas av staten efter sjukhusets själv- kostnadspris. »

Stadsfullmäktige i Malmö ha den 18 januari 1946 (jfr bil. 8) bifallit direk— tionens framställning.

De sakkunniga föreslogo i sin skrivelse av den 6 november 1945 genom ett majoritetsbeslut, att denna grupp om 40 studenter helt skulle följa den studie,- plan, som tillämpas för motsvarande årsgrupp vid tandläkarinstitutet i Stock- holm. Kursen skall sålunda uppdelas i två lika stora grupper, A och B, av vilka grupp A under vårterminen 1947 genomgår tandfyllningsfantomkurs, medan grupp B under samma termin ägnar sig åt protesfantomkurs och kurs i tandkirurgisk och röntgenologisk propedeutik. Under höstterminen 1947 skola de båda grupperna växla. så, att grupp A då genomgår protesfantomkurs och kurs i tandkirurgisk och röntgenologisk propedeutik, medan grupp B helt ägnar sig åt tandfyllningsfantomkurs. '

Statsverkets kostnader för anordnandet av denna provisoriska undervisning belöpa sig enligt detta förslag till för Göteborg 138 600 kronor och för Malmö 132 400 kronor för år och 142 300 kronor i engångskostnader och framgå av bifogade specifikation (bil. 3). Av de sålunda föreslagna engångskostnadema kan den allra största delen, omkring 130000 kronor, jämte delar av poster, som upptagits under årliga kostnader, omkring 30 000 kronor, beräknas komma det nya institutet till godo. I fråga om dessa statsverkets kostnader kan föl— jande framhållas.

För undervisningen erforderliga inventarier torde samtliga med undantag av en _del inredning såsom enklare träbänkar, hyllor etc. komma till använd— ning vid det planerade nya tandläkarinstitutet, varför kostnaden är att betrakta som en del av den framtida inrednings- och utrustningskostnaden för detta. Statsverkets kostnader för inventarier bli desamma i Göteborg som i Malmö.

Å omkostnadskontot äro utgifterna för expenser, särskilt bränsle, svårbe- stämda, då bränslepriset kan väntas fluktuera. Uppvärmningskostnaderna bli

något större för Göteborg på grund av de rymligare lokalerna. De upptagna utgifterna för sjukvård, publikationstryck, förbrukningsartiklar, vidmakthål- lande av utrustning, vetenskaplig verksamhet stå i viss proportion till mot svarande poster i stockholmsinstitutets budgetförslag för 1946—1947 och ha enahanda motivering. För undervisningsmaterial kräves första året en relativt stor summa, då ett tillräckligt åskådningsmaterial m. m. är av största betydelse för undervisningens effektivitet och detta i stort sett måste nyanskaffas. Likaså kräves ett första större anslag för anskaffande av facklitteratur. Dessa två senare utgifter böra betraktas som kostnader, vilka egentligen tillhöra det kommande institutets utrustningskostnader. Detta förslag innebar följande beträffande lärarpersonal m. m.

Lärarstaben är beräknad att fylla undervisningsårets behov enligt läroplanen. Inom fantomkursämnena ha lärarna beräknats intaga samma ställning som gäller för motsvarande kursgivare vid tandläkarinstitutet i Stockholm. Då någon klinisk undervisning under detta år icke gives i dessa ämnen och fantomkursernas omfatt- ning är fastställd, har någon chefsbefattning i professors ställning under detta läsår icke ansetts nödvändig.

I ämnet tandkirurgi skall enligt gällande undervisningsplan under detta år givas en undervisning, som är grundläggande för den studerandes utbildning i detta ämne och har betydelse för att tidigt bibringa eleverna de viktiga allmänna grunderna för omhändertagande av de vårdsökande patienterna. Då det här gäller för vederbörande lärare att leda och taga ansvar för elevernas första patientbe— handlingar, blir undervisningen av särskild vikt. Dessa förhållanden —— ämnets grundläggande karaktär och behandlingsansvaret — motivera, att den tandkirurgiska avdelningen redan från första början ställes under en chef i professors ställning. Professorn i tandkirurgi kommer under första året att inta den ledande platsen bland lärarna och bör därför anses mest lämpad att under det första året svara för institutionen och representera densamma i dess förhållande till allmänheten, till vederbörande kommun och till universitets- och andra statsmyndigheter. På grund härav bör ett arvode som prefekt (rektor, inspektor) ställas till förfogande för ett med dessa uppgifter förenat arbete och ansvar.

De utom avdelningscheferna erforderliga biträdande lärarna beräknas på de olika avdelningarna vara relativt kvalificerade krafter i avdelningstandläkares eller assistents ställning. Därtill kommer för varje avdelning en amanuens. Av— delningstandläkaren hänföres till tandkirurgiska avdelningen, där han biträder i undervisningen särskilt beträffande den propedeutiska röntgenkursen.

För den kliniska avdelningens skötsel beräknas en avdelningssköterska (exami- nerad sjuksköterska) jämte en tandsköterska. Behovet av teknisk hjälp vid fantom- undervisningen kräver anställandet av en tekniker. Ett kanslibiträde erfordras som hjälp i kansliarbetet, som under detta år kan väntas bli relativt omfattande genom handläggningen av de frågor, som stå i samband med den nya undervis- ningens organisation. En vaktmästare anställes för expeditionella och andra göromål.

Föreslagna löner för såväl lärare som övrig personal motsvara de vid tandläkar— institutet i Stockholm gällande. Då det nya tandläkarinstitutet, vari det här av- handlade årets undervisning även ingår, är att redan från början betrakta som en permanent institution, har tjänsteställningen för lärare och personal upptagits efter samma grunder som vid tandläkarinstitutet i Stockholm.

Lönestaten framgår av specifikation i bil. 8. Detta förslag om tillämpande av studieplan var emellertid såsom nämnts icke enhälligt. Minoritetens i kap. 1 s. 14 omnämnda förslag har i remissbe-

handlingen upptagits av karolinska institutets lärarkollegium och tandläkar- institutets lärarråd, varvid lärarrådet med samma utgångspunkter som minori— teten framlagt följande förslag.

>>Lärarrådet har slutligen ingenting att erinra mot, att till praeklinisk undervis- ning vid medicinska fakulteten i Lund vid början av vårterminen 1946 antagas 40 nya elever, liksom skedde med de elever, som från och med höstterminen 1945 bedriva dessa sina studier i Lund. Enligt lärarrådets mening böra emellertid dessa elever antagas av tandläkarinstitutet i Stockholm samt fortfara att vara dess elever under det propedeutiska, eller s. k. fantomåret, under vilket undervisningen som bekant är avsedd att bedrivas i provisoriska lokaler å annan plats. Lärarrådet hävdar även den uppfattningen, att någon undervisning i ämnet tandkirurgi under detta år icke bör äga rum, alldenstund bärande skäl för dess plats på undervis— ningsschemat under detta första år icke har förebragts. Dessutom hänvisar lärar-rådet- till bilaga, vara-v framgår den avsevärda kostnadsbesparing, som skulle ernås genom ett uppskjutande av undervisningen i ämnet tandkirurgi.»

Lärarrådets här omnämnda bilaga finnes fogad till betänkandet såsom bilaga 4. Av denna framgår, att enligt lärarrådets uppfattning dels tand— kirurgiundervisningen gör en stor vinst genom den ifrågasatta förskjutningen dels kostnaderna bliva väsentligt mindre. En sammanställning av statsverkets kostnader ger vid handen att dessa skola bliva, beräknade efter de grunder som angivas i nämnda bilaga följande, nämligen i årskostnader för Göteborg 84 300 kronor och Malmö '79 300 kronor samt 86 240 kronor i engångskostnader för utrustning och inredning

De sakkunnigas ordförande han, såsom framgår på s. 16,1 sin egenskap av t. f. universitetskanslei sedermera anslutit sig till den lösning av frågan, som här refererats.

I anledning av vad som förekommit, ha de sakkunniga i detta betänkande till förnyad prövning upptagit denna fråga. Härvid ha de sakkunniga beslutat föreslå den lösning, vilken lärarrådet förordat.

Häremot reservera sig herrar Kjellgren och Pålsson, varjämte herr Wik— blad, som i övrigt anslutit sig till de sakkunnigas majoritet reserverar sig mot beräkningsgrunderna i lärarrådets förslag.

Studieanorduingar motiverade av övergången till ny studieplan. När det nya tandläkarinstitutet, som är byggt med tanke på en 5-årig studie— plan och för en årlig intagning av 80 elever, vid början av vårterminen 1948 står färdigt, skall det enligt vad som framgår av det föregående emottaga dels 20 av de 140 elever, som tillbringat tre terminer vid tandläkarinstitutet i Stockholm, dels de 40 elever, som under två terminer haft sina studier för— lagda till provisoriska lokaler. Härtill komma 40 elever, som under vår- och lröstterminerna 1947 bedrivit prekliniska studier. Det nya institutet, byggt för 4 X 80 = 320 propedeutiskt och kliniskt arbetande elever, skulle alltså när det öppnas mottaga 100 elever. De studentgrupper, som tidigare studerat antingen i Stockholm eller i de provisoriska lokalerna, ha följt den hittillsvarande 4—åriga

Tablå 4. Det nya institutets belastning.

Vi. som- Ht. Vt. som" Ht. vc. Som- Ht. Vt. Som- Ht. Vt. Som- Ht. Vt. Som- Ht. Vt. som" Ht. Vt. Som- Ht. Vt. som" Ht. 111841. mar mar mar mar "lar mar mur mar

46 46 46 47 47 47 48 48 48 49 49 49 50 50 50 51 51 61 52 52 52 53 53 53 54 54 54

Anatomi ...... 4614 _ 461144714 _ 471154815 _ 481154915 _ 49115 5015 _ 501155115 _ 511155215 _ 521155315 _ 531105415 _ 54115 Histologi ..... . 4614 _ 461144714 _ 471154815 _ 481154915 _ 49115501" _ 501155115 511155215 _ 52115531å _ 5311-55415 — 54115 Kemi ........ 461l _ 4611447 14 _ _ 47115 — 481548115 _ 491549115 _ 50155011å _ 511551115 _ 521552115 — 531553115 _ 54.15 Fysiologi ...... _ 461446114 _ 47 14 4.7115 _ 481548115 _ 491549115 _ 50155011b _ 511551115 — 521552115 —— 531553115 _ 5415 Patologi _ _ 461446114 _ 4714 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Tandanatomi .. _ — — _ _ 471154815 _ 481154915 _ 49115 5015 _ 50115 5115 — 51115 5215 _ 521155315 _ 531155415 54115 Spec. histologi.. _ _ _ — _ 471154815 _ 481154915 _ 491155015-_ 5011-55115 _ 511155215 _ 52115 5315 _ 531155415 _ 54115 Prop. bettiära.. — _ — —- — 47115 _ 4815 48115 _ 4915 49115 _ 501550115 _ 511551115 _ 521552115 5.31553115 — 5415 Farmakologi.... _ _ _ _ _ _ _ _ _ — _ 471154815 _ 481154915 _ 49115.5016 _ 5011551 15 511155215 _ 52115 3—4 3—4 3—4 3-4 3—4 3—4 3—4 3—4 3—4 3—4 3—4 Prov.fantomlab.———461*—461*——-—-———————-————————-—————— Prittesfantomlab. _ _ _ _ _ -_ 4714 _ 471154815 _ 481154915 _ 491155015 _ 50115511å _ 511155215 — 521155315 _ 53115

40

Protesfantomlab. _ _ _ _ -— _ 4614 _ 71447115 _ 48154811å _ 491549115 _ 501550115 _ 511551115 _ 521552115 _ 5315 11 20 50

4714 20 Tandf. fantom. _ _ _ — _ — 4714 _ 47144714 _ 471154815 _ 4811—549 15 — 491155015 _ 501155115 _ 511155215 _ 52115 40 40 50 Tandkirurgiprop. _ _ _ _ _ — 4614 — _ 4714 _ 481548115 _ 491549115 _ 501550115 _ 511='=51115 _ 521552115 _ 5315 20 40 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 47115 10 Röntgen prop... — _ _ _ — 4614 _ _ 4714 _ 471154815 _ 4.81154915 — 491155015 — 501155115 _ 511155215 _ 52115 20 10 0—7 6—7 0—7 6—7 6—7 6—7 0—7 0—7 6—7 6—7 6—7 Bettanalys — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 4711ö _ 481548115 _ 491549115 _ 501550115 _ 511551115 _ 5215 6—7 6—7 0—7 0—7 0—7 0—7 0—7 0—7 0-7 0—7 Protesl'a'ra, klinik _ _ _ _ _ _ _ ST4 4614 _ 46144714 47 144815 _ 481154915 _ 491155015 _ 50115511'o _ 51115 s 15 15 50 40 20 20 20 20 20 20 20 20

ST4 47115 47115 48 15 48115 49 15 4911& 50 15 50115 51 15 s 4 20 20 20 20 20 20 20 20 20

Karieslära klinik? 49115 50115

20 20 49 15 50 15 20 20 Tnndkir. klinik 49115 50 I5 51 15 (Parodontologi) 1 6 1 6 1 & Röntgenklinik . . 49 15 49115 50 15 51 15

3 3 3 3

Barntandvård . . 47115 48 I5 48II5 49115 14 14 14 14

Rotfyllning . . . . ” 47115 48 15 48115 49115 14 14 14 14

Allm. patologi . . 50115 51 15 51115 52 i5 52115 53 15 53115 Tandpatologi . . 47115 48 15 48115 49 15 49115 50 15 50115 0—7 6—7 6—7 6—7 ',6—7 6—7 6—7

Käkkirurgi . . . . 49 I5 49115 50 15 ÖOII5 51 l5 ölIIå 52 15 6—7 6—7 6—7 6—7 6—7 6—7 6—7 Allm. kirurgi . . - — 47Il5 48 I5 48115 49 15 49115 50 i5 6—7 5—7 6—7 6—7 6—7 6—7

Ortodonti ...... 48 15 48415 49 15 49115 50 15 50H" 6—7 0—7 0—7 0_7 6—7 0—7

4711548. I5 48115 49 15 49115 50 I5 10 10 10 10 10

Tand-e.käkkirurgi 47115 48 I5 48Il5 ' 49115 50 15 (operationslära) 16 16 16 16 16 Intornmedicin . . 49II5 50 I5 50115 51 I5 51115 52 I& 0—7 6—7 6—7 6—7 6—7 5—7

Seminarium . . . . * -— _ * 47115 48 15 48115 49 I5 49Ilå 50 15 6—7 6—7 6—7 6'7 6—7 6—7

Förklaring till tablå 4:

Kurserna äro angivna med dels ett tvåsiffrigt tal, som anger det år de praekliniska studierna börja, dels en I eller 11, den förra betyder att kursen börjat en vårtermin, den senare att början gjorts en hösttermin, dels en " eller 5, som betyder att kursen Följer en 4-, resp. ö-årig studieplan. Den lilla siffra, som står under kursens beteckning betyder det antal elever, som ingå i gruppen. Står ingen sådan siffra utsatt, betyder detta att hela kursen =40 elever, går gemensamt. ST betyder den kurs som gått 3 kliniska terminer i Stockholm och ha 3 terminer kvar vid det nya institutet. Kursen 46l14 flyttar efter de prekliniska studiernas avslutande till Stockholm.

studieplanen och måste fullborda sina studier efter denna plan. Även den stu- dentgrupp, som börjar sina prekliniska studier vårterminen 1947, bör följa den 4—åriga studieplanen, enär alla skäl tala för att övergången från 4—årig till 5-årig studieplan bör ske samtidigt vid institutet i Stockholm och det nya institutet. De 100 studenter, som från början belägga det nya institutet, skola alltså alla följa den 4—åriga studieplanen.

Eftersom övergången till den nya studieplanen bör ske samtidigt vid stock- holmsinstitutet och det nya institutet, framlägga de sakkunniga i detta avsnitt följande synpunkter och förslag. En samtidig övergång till en förlängd studietid skulle innebära, att under ett år, i detta fall år 1951, endast 40 tandläkare skulle utexamineras. Med hänsyn till den för framtiden väsentligt utökade examina- tionen skulle en förlust av 100 a 140 tandläkare år 1951 kunna anses vara utan avgörande betydelse. De sakkunniga ha emellertid funnit dels att en sådan förlust bör undvikas med hänsyn till folktandvårdens behov av tandläkare dels att det föreslagna institutets kapacitet är sådan, att den under tiden 1948—1951 tillåter en lösning av denna fråga, som samtidigt innebär ett minskande av denna förlust och ett mera ekonomiskt utnyttjande av insti- tutet under denna tid.

Det nya institutet kommer, när det öppnas, att beläggas av tre olika student- grupper, en omfattande 20 och två omfattande 40 elever. Genom bedömning av dessas och de efterföljande terminsgruppernas successiva beläggning av institutet fram till år 1952, då institutet är fullbelagt, har för varje särskild undervisningslokal inom institutet dettas belastning i detalj kunnat fast— ställas. Se tablå 4. Härav framgår, att den halvårsgrupp, som börjar sina prekliniska studier vårterminen 1947 och som normalt skall omfatta endast 40 elever, utan olägenhet kan utökas till 100 elever. De sakkunniga föreslå sålunda, att denna grupp utökas med 60 elever, varigenom erhålles ett extra tillskott av 60 nya tandläkare år 1951.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund har emellertid ej möjlighet att genomföra den prekliniska undervisningen för en så stor grupp som 100 studenter. De sakkunniga föreslå därför, att 40 av de 100 vårterminen 1947 nyintagna eleverna mottagas vid medicinska fakulteten i Lund, medan de återstående 60 hänvisas till karolinska institutet, som är det enda medicinska lärosäte, som kan mottaga en så stor studentgrupp. Som framgår av tablå 5 möter ett sådant arrangemang ej några svårigheter, enär denna extrakurs vid karolinska institutet börjar en vårtermin och sålunda alternerar med de ordi- narie kurserna, som börja höstterminer.

Tablå 5. Höstterminen 1946 Vårterminen 1947 Höstterminen 1947 Anatomi ............................ ordinarie extra ordinarie Histologi ............................ ordinarie extra ordinarie Kemi ................................ ordinarie extra ordinarie Fysiologi ............................ ordinarie extra Patologi ............................ — ordinarie extra (Tablan visar hur den extra kursen vid karolinska, institutet alternerar med de ordinarie.)

De sakkunniga ha föreslagit, att den nya Ö-åriga studieplanen börjar till- lämpas på de studentgrupper, som intagas vid början av höstterminen 1947. Från och med denna termin skola då nya elever intagas för prekliniska studier så, att vid början av varje termin 50 intagas vid karolinska institutet och 40 vid medicinska fakulteten vid universitetet i Lund. De nyintagningar av elever till prekliniska studier, som skett eller skall ske under perioden vår— terminen 1944—vårterminen 1948, framgå av följande tablå.

Tablå e. h.-t. 44 v.-t. 45 II.-t. 45 v.-t. 46 h.—t. 46 VI.-t. 47 II.-t. 47 v.-t. 48 — 40 40 — 40 40 40 Stockholm ........ 120 60 100 — 120 60 50 50

(De kursiverade talen markera kurser, som följa den B-åriga studieplanen.)

Denna översikt visar emellertid, att karolinska institutet höstterminen 1946 skulle belastas med en studentgrupp omfattande 120 elever. Höstterminen 1944 hade karolinska institutet att undervisa en lika stor grupp av tandläkar— studerande. Erfarenheten från denna kurs visar emellertid klart, att det er- bjuder utomordentligt stora svårigheter att omhänderha undervisningen för en så stor grupp. De sakkunniga föreslå därför, att 120-gruppen höstterminen 1946 uppdelas så, att 80 av eleverna få sin utbildning i Stockholm, medan de återstående 40 hänvisas till Lund. N ågon svårighet för medicinska fakulteten i Lund erbjuder det icke att en hösttermin mottaga en grupp av 40 elever, enär denna, såsom framgår av tablå 7, alternerar med de ordinarie kurserna, som i Lund börja vårterminer.

Tablå 7. Vårterminen 1946 Höstterminen 1946 Vårterminen 1947 ordinarie extra ordinarie Histologi ............................ ordinarie extra ordinarie Kemi ................................ ordinarie extra ordinarie Fysiologi ............................ ordinarie ordinarie extra Patologi ............................ ordinarie ordinarie extra

(Tablan visar hur rlen extra kursen vid medicinska fakulteten i Lund alternerar med de ordinarie.)

Införes den av de sakkunniga föreslagna studieordningen skulle, beräknat efter det nuvarande elevantalet vid tandläkarinstitutets olika kurser och de nyintagna elevgruppernas storlek, under den närmaste 10-årsperioden inom landet utexamineras, såsom framgår av tablå 8, ej mindre än omkring 1500 nya tandläkare. Det framgår även, att det varje år äger rum examination av minst 100 tandläkare och detta trots det att studietiden under denna tidsperiod förlängts med ett år. Detta åstadkommes genom intagningen av den extra grupp, som under år 1947 genomgår prekliniska studier i Stockholm och där- efter fullbordar sina studier vid det nya tandläkarinstitutet, som då är lågt belastat.

Antal utexaminerade tandläkare

Å r i Stockholm milzsååtåya Summa. 1945 ............ i .............................. 1 07 107 1947 .......................................... 134 — 134 1948 .......................................... 185 — 185 1949 .......................................... 120 —— 120 1950 .......................................... 120 40 160 1951 .......................................... —- 100 100 1952 .................................... ' ...... 100 80 180 1953 .......................................... 100 80 180 1954 .......................................... 100 80 180 1955 .......................................... 100 80 180 Summa 1 066 460 1 526

Kostnaderna för den prekliniska undervisningen under de studieår, då den nuvarande studieplanen fortfarande tillämpas, framgår av följande sam—

manställning: _ Elevantal i K 0 st n a (1 Summa Termin Lund Stockholm Lund Stockholm Kr. Vårterminen 1946 ........ 40 —-— 23 000 — 23 000 Höstterminen 1946 ........ 40 80 23 000 25 950 48 950

Vårterminen 1947 ........ 40 60 23 000 24 200 47 200

Kap. 9. De sakkunnigas förslag till nytt tandläkarinstitut.

Det nya institutets förläggning m. m.

I de sakkunnigas uppdrag ingår att inkomma med förslag till ett nytt tand— läkarinstitut beläget i Malmö, Lund eller Göteborg. För att tagas under över- vägande har dessutom till de sakkunniga överlämnats norrlandskommitténs skrivelse av den 16 november 1945 med vissa synpunkter på tandläkarutbild- ningen, innebärande bland annat en hemställan, att sådana beslut icke borde fattas av statsmakterna, som i framtiden skulle förhindra inrättande av ett norrländskt tandläkarinstitut.

Vid avgivandet av sina slutliga förslag framhålla de sakkunniga följande. För att kunna bedöma till vilken plats det första av de båda beslutade tand- läkarinstituten bör förläggas, erfordras, enligt de sakkunnigas åsikt, i första hand en granskning av de fordringar, som ett institut måste ställa på förlägg- ningsorten med hänsyn till sina undervisnings— och forskningsuppgifter. Där— jämte bör undersökas, i vilken utsträckning en anknytning till folktandvården uppställer särskilda problem, för vilkas tillgodoseende de lokala förutsätt- ningarna äro olika. Slutligen bör hänsyn även tagas till de fördelar och nack— delar, som ett instituts pllacering kan beräknas medföra för de studerandes ekonomi, trivsel m. m.

Tillgång på patienter för undervisningen synes de sakkunniga vara den kanske främsta fordran, vars tillgodoseende ett tandläkarinstitut måste för- vänta av förläggningsorten. Det är sålunda nödvändigt, att institutet ligger inom ett tillräckligt stort befolkningscentrum och inom detta centralt med hänsyn till kommunikationsmöjligheterna. Invånarantalet i Göteborg utgör cirka 315 000 och i »Stor—Göteborg» d. v. s. inklusive samhällen och lands- bygd inom 2 mils radie _ cirka 400 000. I själva Malmö stad finnas 172 000 invånare och inom ett område med 2 mils radie, Malmö medräknat, finnas om- kring 250 000 invånare. Båda städerna synas kunna erbjuda det klientel, från vilket ett tandläkarinstitut kan erhålla det för undervisningen nödvändiga antalet patienter.

I kommunikationshänseende torde föreslagna tomter inom Göteborg och Malmö vara tillfredsställande belägna, dock med något företräde för Malmö.

Patienttillgången torde lättare säkerställas, om det nya institutet erhåller en patientvårdande uppgift och sålunda engageras i statligt eller kom- munalt driven folktandvård. De sakkunniga förutsätta, såsom redan nämnts i kap. 4, att institutet skall fungera såsom _centraltandpoliklinik och i viss mån även såsom ersättare för distriktstandpolikliniker för den kommun, till vilken det förlägges. Beträffande Göteborg kan folktand- vårdens organisation preliminärt beräknas innefatta en centraltandpoliklinik

samt 19 distriktstandpolikliniker med tillhopa 88 arbetsplatser. Föreliggande plan för framtida utbyggande av folktandvård i Malmö innefattar en central— tandpoliklinik samt 9 distriktstandpolikliniker med tillhopa 34 arbetsplatser. Beräkningarna äro utförda vid skilda tidpunkter och äro därför icke jämför- bara. Från Malmö har uppgivits, att behovet där är större. Det får anses innebära betydande fördelar för säkerställande av patienttillgången, om orga- nisationen av folktandvården på institutets förläggningsort kan äga rum parallellt med uppbyggandet av det nya institutet. Förutsättningar för att så skall ske finnas i båda städerna.

Erfarenheterna från undervisningen vid tandläkarinstituteti Stockholm ha visat, att lokal anknytning till ett sjukhus med speeialavdelningar för intern- medicin, kirurgi och öron-, näs— och halssjukdomar utgör ett krav, som icke bör åsidosättas vid uppförandet av ett nytt institut. En sådan anknytning är en förutsättning för den studieplan, som de sakkunniga framlagt i kap. 7, och i nära nog samma utsträckning även för nu gällande studieplan. I Göteborg och Malmö finnas förutsättningar för att tandläkarkandidaterna skola erhålla undervisning i klinisk medicinska discipliner. Båda städerna torde kunna ställa till förfogande erforderliga fullgoda lärare i klinisk medicinska ämnen redan genom den personal, som finnes anställd vid respektive sjukhus, vartill komma för Malmös del de resurser, som erbjudas av den medicinska fakulteten i Lund.

Viktiga förutsättningar för en kvalificerad odontologisk-vetenskaplig in— sats skapas enligt de sakkunnigas uppfattning framför allt genom det forsk- ningsarbete, som tandläkare få tillfälle utföra på medicinska teoretiska och kliniska institutioner. Tillgången på medicinska-teoretiska institutioner spelar sålunda en mycket stor roll för den odontologiska forskningen. Det kan till exempel nämnas, att de tre nuvarande professorerna vid tandläkarinstitutet i Stockholm ha disputerat på avhandlingar, som utgått från någon av karolinska institutets teoretiska institutioner och att av de sammanlagt 8 av- handlingar, på vilka tandläkare disputerat efter erhållen dispens, ha 6 utgått från medicinska teoretiska institutioner. Sådana institutioners betydelse för medicinsk och därmed även för odontologisk forskning framgår vidare, om man på kliniska och teoretiska institutioner fördelar de avhandlingar, som för— svarats vid karolinska institutet under 10—årsperioden 1936—45. Av inalles 119 avhandlingar utgingo 35 från klinik och teoretisk institution gemensamt, 53 enbart från klinik och 31 enbart från teoretisk institution. Av författarna till de 53 kliniska avhandlingarna hade emellertid 32 i en eller annan form samarbetat med teoretisk institution. Av lO—årsperiodens 119 avhandlingar var det alltså endast 21, som utgivits oberoende av teoretisk institution.

Eftersom ett tandläkarinstituts uppgift är att utbilda tandläkare och främja odontologisk forskning, bör uppenbarligen på förläggningsorten för ett institut ställas det kravet, att för forskningsarbetet nödvändiga medicinska teoretiska

institutioner stå till förfogande. Inom Sahlgrenska sjukhuset har Göteborg erforderliga vårdavdelningar, som i stort sett kunna sägas motsvara de medi- cinska undervisningsanstalternas kliniker. Det kan i detta sammanhang vidare framhållas, att klinisk medicinsk undervisning i och för sig icke är någon nyhet för Göteborg. Stadens ledande sjukhusläkare ha sålunda handhaft medi— cinsk fortsättningsutbildning och vidare undervisas sedan hösten 1945 ett 40—tal norska studenter på stadens olika kliniker för avläggande av medicine licentiatexamen. Göteborg saknar däremot medicinska teoretiska institutioner. Genom motion i riksdagens andra kammare, nr 2/1946, har på där anförda skäl yrkats skyndsam utredning i fråga om inrättande av en medicinsk under— visningsanstalt i Göteborg.

Ett till Malmö förlagt tandläkarinstitut har möjlighet att anknytas till Lunds universitets medicinska fakultet. Universitetets teoretisk—medicinska institutioner med dess lärarkrafter och vetenskapliga resurser kunna uppen- barligen lämna erforderlig hjälp åt den odontologiska forskningen. Värdet härav reduceras i detta fall knappast därigenom, att institutionerna äro förlagda till annan stad än själva tandläkarinstitutet.

Möjligheterna att anskaffa erforderlig lärarpersonal m. m. för det nya insti- tutet måste med rådande tillgång på kvalificerad personal bedömas med viss försiktighet. Då rekryteringen av den högre lärarpersonalen emellertid icke kan vara enbart lokalt bunden till förläggningsorten avstå de sakkunniga redan av denna anledning från att exemplifiera Göteborgs och Malmös möjligheter i detta hänseende. I fråga om avdelningstandläkare, assistenter och amanuen— ser torde dock det större antalet tandläkare i Göteborg erbjuda bättre rekryteringsmöjligheter.

I dyrortshänseende tillhör Göteborg för närvarande dyrort G och Malmö dyrort F. Levnadskostnaderna äro sålunda något lägre i Malmö än i Göte- borg. Skillnaden är emellertid icke av någon större omfattning och uppgår i ett normalhushålls utgifter i de två städerna till mindre än 200 kronor.1

Såsom tidigare omnämnts ha de sakkunnigas majoritet i sitt den 6 novem— ber 1945 avgivna förslag med preliminära ritningar och kostnadsberäkningar förordat institutets förläggning till Malmö.

I de remissyttranden m. m., vilka avgåvos i anledning av detta de sakkun- nigas förslag —— jfr kap. 1 _ förordade universitetskanslern, medicinalstyrel- sen, statskontoret och länsstyrelsen i Malmöhus län, att det nya institutet förlades till Malmö, under det att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordade institutets förläggning till Göteborg. Medicinska fakultetens vid universitetet i Lund remissvar till universitetskanslern innehöll bland annat följande.

1 Betänkande angående dyrortsgrupperingen (SOU 1945: 32) tab. 2 s. 104, tab. 11 s. 124.

>>——————

Fakulteten önskar emellertid med eftertryck framhålla, att för den händelse preklinisk undervisning skall fortsätta — i samma eller ökad utsträckning efter höstterminen 1946 vid Lunds universitet och mycket talar härför — synes det nödvändigt att en viss utökning av de underordnade lärarkrafterna vid de teore- tiska institutionerna kommer till stånd, så mycket mer som redan den medicinska undervisningen kräver en sådan utökning.

Beträffande frågan om förläggningen av det nya institutet får fakulteten fram- hålla att erfarenheten från den vetenskapliga verksamheten vid tandläkarinstitutet i Stockholm, visar betydelsen av nära samarbete mellan teoretiskt medicinska in- stitutioner och ett tandläkarinstitut. Om hela den prekliniska undervisningen för de elever, som avses genomgå Malmöinst—itutet förlägges till Lund tillvaratagas dessa möjligheter till befruktande samverkan mellan medicin och Odontologi. För den händelse en del av de 80 odontologie studerandena skulle få sin utbildning på annan ort än Lund t. ex. Uppsala torde svårigheter uppstå från denna synpunkt.

Liknande invändning kan göras mot förläggande av ett institut i Göteborg. För den händelse en sådan anordning träffas kan nämligen preklinisk utbildning under en överskådlig framtid icke tillhandahållas i Göteborg enär varken kompetenta lärare i flertalet ämnen eller teoretiska institutioner där stå till förfogande.

Beträffande den framtida samordningen mellan medicinska fakulteten och ett eventuellt nytt tandläkarinstitut i Malmö finner fakulteten inrättandet av en odon- tologisk sektion inom medicinska fakulteten böra övervägas.

Fakulteten önskar vidare framhålla fördelen av det samarbete på det kliniska området som förläggningen av institutet till Malmö erbjuder genom de välutrus- tade klinikerna vid Malmö Allmänna sjukhus och de närbelägna universitetskli- nikerna i Lund. I detta sammanhang må även framhållas att fakulteten inlett underhandlingar med Malmö stads myndigheter och statsmakterna om förläggning av klinisk undervisning för medicine kandidater till sjukhusets avdelningar i större utsträckning än vad som nu är fallet. Från Malmö stads sida har härvid visats ett stort intresse för ett sådant utvidgat samarbete. Självfallet skulle en sådan anordning även utgöra en stor tillgång för ett nytt tandläkarinstitut förlagt till Malmö.»

Karolinska institutets lärarkollegium anförde i sitt yttrande till universitets— kanslern.

>>-— —— _—

Beträffande förläggningen av det nya tandläkarinstitut, som blir nödvändigt för den årliga utbildningen av dessa 180 tandläkare, ha inom de sakkunniga rått olika meningar, i det att en minoritet förordat Göteborg, under det att majoriteten röstat för Malmö. Ehuru åtskilliga skäl tala för ett institut i Göteborg i anslutning till Sahlgrenska sjukhuset, vill läkarkollegiet dock bestämt förorda alternativet Malmö, då enligt kollegiets förmenande ett nytt tandläkarinstitut för närvarande endast kan tänkas existera i nära förbindelse med en medicinsk fakultet i detta fall Lunds universitets, som redan förut på många sätt i undervisningens intresse samarbetar med Malmö stads sjukhus.»

Förutsättningarna för anordnande av tandläkarutbildning i Norrland äro visserligen för närvarande icke i detalj utredda, men de sakkunniga under- stryka, att det enligt deras åsikt icke är möjligt att förlägga i varje fall det första nya tandläkarinstitutet till någon norrländsk stad. Lund är som befolk- ningscentrum säkerligen otillräckligt för att en förläggning dit av själva insti—

tutet åtminstone under nuvarande förhållanden bör komma i fråga. Vad Göte— borg och Malmö beträffar är det däremot klart, att i båda städerna finnas, ehuru i växlande omfattning, de betingelser, som de sakkunniga anse vara nödvän— diga för ett tandläkarinstitut. Vid en detaljvärdering och granskning av de fordringar, vilka ett tandläkarinstitut ur undervisnings— och forskningssyn- punkt m. m. ställer på förläggningsplatsen, ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att de bästa förutsättningarna synas föreligga i Malmö, var— för de sakkunniga sålunda föreslå, att det första nya institutet förlägges till Malmö. Vid denna summering av skälen för och emot i jämförelse med en förläggning till Göteborg ha framför allt möjligheterna att ansluta det nya institutet till den medicinska fakulteten i Lund fällt utslaget. När de sak- kunniga intagit denna ståndpunkt, ha de icke låtit sig påverkas av det för- hållandet, att kostnaderna för inrättande av ett nytt institut i Malmö be— räknas bliva något lägre än motsvarande kostnader beträffande Göteborg.

En minoritet inom de sakkunniga, bestående av .herrar Kjellgren, Nord- lander, Westin och Wikblad, har förordat, att det första nya institutet för- . lägges till Göteborg, varvid för herrar Kjellgren och Westin den enligt deras mening väsentligt mindre möjligheten att i Malmö lösa lärarfrågan varit utslagsgivande.

Det nya institutets byggnad m. m.

1. Byggnadsbeskrivning.. För tandläkarinstitutets förläggning har i Göteborg föreslagits en tomt inom Sahlgrenska sjukhusområdet, där epidemireservpaviljongen nu är be- lägen, och i Malmö tomten nr 4 i kvarteret nr 53 Klerken, belägen omedelbart norr om Allmänna sjukhuset i Södra förstaden. Sahlgrenska sjukhusets område är icke stadsplanelagt. Detta medför, att byggnaden där kan utföras med jämförelsevis stor frihet för planläggningen. Malmötomten är däremot stadsplanelagd och bestämmelserna jämte hänsyn till kringliggande bebyggelse lägga vissa band på utformningen av en så stor byggnadsenhet som den ifrågavarande. Skissritningarnas utformning har därför i första hand bestämts av de krav, som tomten i Malmö ställer. Hän— syn har tagits till att de även skola kunna användas för tomten i Göteborg. För att i möjligaste mån begränsa byggnadens yttre höjd har en vinds- våning inretts. Till denna ha förlagts sådana utrymmen, som lämpligen för— läggas fritt eller avskilt från institutets övriga lokaler, nämligen operations- avdelning, protesavdelningens fantomlaboratorium och avdelningen för pato- logi med djuravdelning. För Göteborgstomten torde det vara lämpligare att höja taklisten en våning och därovan ha ett taklag med låg resning. En gångbar kulvert förenar byggnaden med kulvertsystemet i intilliggande sjukhus, vars värmecentral levererar erforderlig värme. Byggnaden har där— för ej särskilt pannrum utan endast fördelningsrum. Kulverten står i förbin- delse med en sänghiss avsedd för operationsavdelningen.

Byggnaden är utformad kring en rektangulär gård med minsta mått 32,3 m och största mått 41,3 in. Det invändiga fria måttet mellan byggnadens ytter- väggar är 12 m och fönstermittelavståndet är 3 m. Den fria våningshöjden är 3 m utom för—den stora föreläsningssalen, där den är 5,2 m, och för där— under belägna omklädningsrum, där den är 2,6 m.

Gårdens stora vidd och byggnadens relativt smala bredd giva välbelyst-a lokaler. Större kliniksalar och laboratorier upptaga hela bredden från ytter- vägg till yttervägg och ha förlagts så, att korridor är överflödig.

Byggnaden uppföres på betonggrund med bärande pelare i fasaderna på var 3 m. Bjälklagen utföras av järnbalkar från yttervägg till yttervägg och med mellan balkarna gjutna plattor av betong. Den inredda delen av vinden gjutes av betong,_hanbjälksvinden utföres av trä. Ytterväggarna muras av tegel med fogstruket fasadtegel och med vissa omfattningar jämte fritrappor av natursten. Taket belägges med taktegel.

Sousbassementvåningen har förlagts helt över gården och har därigenom blivit en värdefull och välbelyst våning. Sänghissen står i denna våning i förbindelse med kulverten från sjukhuset och den kan även nås av en ambu— lans, som kör in på gården genom en gårdsport. Material och sopor kunna. också köras denna väg.

Studenternas och patienternas ingångar ligga på var sin motsatta sida och ha var sin huvudtrappa, kring vilken respektive lokaler gruppera sig så, att korsande strömmar undvikas och studenterna möta patienterna först i kliniksalarna.

2. Planeringsbeskrivning. I lokalavseende har institutet en dubbel uppgift att fylla. Det skall i första hand bereda plats för undervisning åt fyra årsgrupper studenter a 80 stu- denter i varje årsgrupp och samtidigt därmed möjliggöra den forskning, som har samband med undervisningen. I andra hand bör samtidigt tillses, att det hjälpsökande klientel, vid vars behandling undervisningen försiggår, på. lämpligt sätt när olika behandlingsavdelningar och jämnt fördelas på dessa. Bemärkas bör emellertid, att de olika undervisningsavdelningarna var och. en för sig böra kunna hållas ihop till en enhet, så att icke lärare och personal förlora tid vid arbetet eller tvingas till tjänstgöring inom skilda lokaler och; våningar. Om samtliga dessa krav skulle kunna tillgodoses, borde möjlig— heter finnas att sprida avdelningarna på. ett relativt stort byggnadsområde; Då så icke är förhållandet, utan byggnadskroppen måste hållas samman inom ett starkt begränsat tomtområde, ha givetvis stora svårigheter förelegat att på ett tillfredsställande sätt lösa det föreliggande problemet. Nedan följer en redogörelse över det sätt, på vilket de olika avdelningarna planerats och- över den inbördes placeringen av desamma för att skapa en välfunktionerande enhet. Fordringarna i detta avseende ha varit desto större, som det samtidigt" gällt att så utforma institutet, att det kan fungera såsom centraltand» poliklinik. '

De besökande patienterna släppas in genom huvudingången på södra fasaden och passera till vänster, i västlig riktning således, till kapprum och toaletter. Även institutets kontor, upplysningsbyrå och patientkassa äro be- lägna här. I bottenvåningens sydvästra hörn ligger den stora vänthallen. Den i samband med denna stående västra längan av bottenvåningen upptages av den allmänna mottagningen, som ingår såsom en del av den tandkirurgiska polikliniken med dess tanduttagningssalar, bedövningsrum och tillhörande undervisningslokaler. Här sorteras sålunda klientelet på den allmänna mot- tagningen för remisserna till de olika specialavdelningarna. I övervägande antalet fall är den första åtgärden sanering av bettet och det är således syn- nerligen praktiskt, att saneringsavdelningen arbetar enhetligt tillsammans med mottagningsavdelningen. De patienter, som blivit föremål för blodiga ingrepp, såsom tanduttagningar, kunna genom en trappa nå direkt ut till västra sidogatan och slippa sålunda att åter igen gå ut i det stora vänt- rummet och blanda sig bland dettas klientel eller uppsöka kapprummet; deras ytterkläder överföras till en mindre tambur i samband med trappan.

Flertalet på allmänna mottagningen undersökta patienter få en första re- miss till röntgenavdelningen, Denna har därför placerats omedelbart under mottagning och poliklinik och upptager motsvarande utrymme i sousbasse— mentvåningens västra länga. De rum av röntgenavdelningen, som fordra först- klassig belysning, erhålla sådan i längan mot gården; mörkrum och andra lokaler ligga utefter västra fasaden och få här tillräcklig dagsbelysning. Den tidigare omnämnda trappan ut från polikliniken förbinder även denna direkt med röntgenavdelningen, varför patienterna på. enklaste sätt kunna förflytta sig mellan mottagningen och röntgenavdelningen eller mellan poli- kliniken och denna.

Till tandkirurgiska avdelningen hör också avdelningen för parodontologi. Denna har därför placerats direkt ovanför polikliniken i västra längan en trappa upp och omfattar kliniksalar och undervisningslokaler jämte en sär- skild operationsavdelning.

Den till tand- och käkkirurgiundervisningen hörande operationsavdel- ningen har bedömts böra ligga alldeles avskild, så att den icke passeras av patienter eller studenter. Den har därför fått sina lokaler i högsta våningen, vindsvåningen, där den upptager södra fasadpartiet och är på båda sidor skild genom brandmurar från övriga avdelningar. Sänghissen från kul- verten leder dit upp, och inga andra personer nå avdelningen än tjänstgörande läkare och kandidater. Avdelningen har försetts med två symmetriskt lagda operationssalar, den ena för tandkirurgi, den andra för käkkirurgi. I omedelbar anslutning till operationssalen för käkkirurgi ha infogats lokaler för käkprotetisk behandling. Professorn i ämnet har ett tjänsterum i opera- tionsavdelningen, men hans övriga rum" ha placerats i anslutning till avdel— ningarna för parodontologi och tandkirurgisk poliklinik, nämligen på västra sidan av södra fasaden i våningen en trappa. Härifrån när han sålunda lätt sina undervisningsavdelningar och från patienthall och -hiss kommer han direkt upp i sin operationsavdelning,

Parodontologiavdelningen samarbetar närmast med avdelningen för bett— analys. Samarbetet dessa avdelningar emellan beräknas bliva så ingående, att tjänstgörande kandidat med sina patienter dagligen går över från ena avdelningen till den andra. För att möjliggöra denna ständiga kontakt har underavdelningen för bettanalys inom professuren i odontologisk ortopedi placerats omedelbart inpå parodontologiavdelningen och upptager återsto— den av västra längan jämte hörnlokalen till södra fasaden i samma våning. Ortodontiavdelningen, som utgör den andra underavdelningen inom ortopedi- professuren, har placerats på andra sidan av intilliggande trapphall. I östra delen av södra fasaden ligger här först professorns rum jämte demonstrations— rum, varefter i östra längan följa kliniksalen med tillhörande undervisnings- lokaler för ortodonti. Därigenom bilda även ortodonti— och bettanalysavdel- ningarna sinsemellan en funktionerande enhet.

Medan de patienter, på vilka bettanalys skall utföras, oftast utgöras av vuxna, som vanligen samtidigt behandlas för parodontopatier, äro de be— sökande på ortodontiavdelningen vanligen barn eller ungdom. Det har där- för ansetts praktiskt att placera barntandvårdsavdelningen i omedel— bar anslutning till ortodontiavdelningen, så att de kunna ha gemensam vänt- sal och patientkontroll. Här har vidare den åtgärden vidtagits, att en trappa ungefär mitt på östra längan bereder tillträde till ortodonti— och barntand— vårdsavdelningarna. Hela barnklientelet har sålunda sin egen in— och utgång och blandas icke samman med det vuxna klientelet, som passerar genom huvudingången. Ur hygienisk synpunkt och för undvikande av smittorisker har det ansetts vara en fördel. Särskilda åtgärder ha i byggnadstekniskt av— seende vidtagits för att vid barnuppgången bereda plats åt medföljande mödrar och åt deras barnvagnar.

Institutets största patientvårdande verksamhet beräknas ligga inom den odontologiska kliniken för konserverande tandvård och för protetiska be— handlingar. Hittills har varit vanligt att skilja dessa avdelningars klinik— våningar från varandra på sådant sätt, att inom den ena enbart utföres kon- serverande vård och inom den andra enbart protetiska behandlingar. Er- farenheter från tandläkarinstitutet i Stockholm, där så alltid varit förhållan- det, ha emellertid visat, att det oftast är samma patienter, som erhålla kon- serverande vård och få proteser utförda. Samarbetet mellan avdelningarna. har försvårats, om kandidaterna och deras lärare på angivet sätt skiljas från varandra i daglig undervisning. Vid planeringen av det nya institutet har därför en annan princip följts. Studieplanen anvisar ett läsår åt klinisk verk- samhet inom konserverande tandvård och protetisk behandling. Det har då synts lämpligast, att eleven under detta år tilldelas en och samma arbets— plats, där all behandling utföres, antingen denna faller inom området för karieslärans konserverande tandvård' eller inom proteslärans olika behand- lingar. Därigenom undvikas även de talrika remitteringarna av patienterna från en avdelning till en annan. Varje elev erhåller en på tre sidor avgränsad arbetsplats, utrustad principiellt likvärdigt med en tandläkares arbetslokal

inom folktandvården. Förutom arbetsstol med tillbehör ingår även en arbets- bänk för tandtekniskt arbete jämte ett skrivbord, tvättställ m. m. i arbets- platsens utrustning. Då årsgruppen består av 80 elever, måste minst 80 dylika arbetsplatser stå till förfogande; det totala antalet har föreslagits vara 86, av vilka 6 avses för de elever, som icke medhunnit studierna inom anslagen tid. De kompletteringar dessa måste utföra beräknas icke bliva av större omfattning än att de 6 övertaliga arbetsplatserna kunna delas mellan 12 eller 18 kandidater.

Klinikvåningarna ha placerats, helt kopierande varandra, i våningarna 2 och 3 trappor upp och upptaga halva våningarna från patienthallen på södra fasadens mitt över hela östra längan fram till elevhallen på norra fasadens mitt. Här ingå i vardera våningen 43 arbetsplatser, belägna enbart utefter fönstren. I mittpartierna ha lokalerna för anästesi, demonstration, patient- kontroll m. m. inrymts. I vardera våningens nordöstra hörn ligger en klinisk demonstrationssal, omgiven av de laboratorier, som äro avsedda för de kli— niskt tjänstgörande kandidaterna. De betjäna huvudsakligen proteslära.

I de båda våningarnas västra hälft av fasaden äro de båda professorernas rum belägna. Här ingå vidare rum för laborator och för avdelningstand— läkare, mottagningsrum jämte seminariets lokaler.

I andra våningens västra länga ha placerats internmedicinens mottagnings— och undersökningslokaler jämte dess kliniska laboratorium, varefter följa en serie lärar— och sköterskerum för klinikernas personal. Den nordvästra hälften av norra fasaden upptages av lokaler för fantomundervisning i karies- läran. Däri ingår dels ett stort laboratorium för 48 elever, dels porslins- laboratorium och teknisk demonstrationssal. Detta utrymme är emellertid icke tillräckligt för ifrågavarande undervisning, varför tillhörande lärarrum, rum för tekniska biträden och gjutrum placerats omedelbart därunder i vå- ningen nedanför. Denna fantomlaboratoriernas fördelning på 'två våningar under varandra är en praktisk fördel, emedan gjutningslaboratoriet blir av— skilt för sig.

Fantomlaboratorierna för undervisningen i proteslära fordra mycket stort utrymme, emedan här samtidigt undervisas två terminsgrupper med sam- manlagt nära 90 studenter per termin. Dessa laboratorier äro mycket bull— rande och den stora mängden gips och annat material för protesframställ- ningen bemänga starkt korridorer och övriga utrymmen. Det har därför an— setts vara praktiskt att placera denna stora laboratoriesvit isolerad från klinikvåningarna. Den upptager nu ett avskilt område i vindsvåningen och inrymmes i dess östra länga från brandmurens gräns mot operationsavdel- ningen fram till studenthallen i norra fasadens mitt. Nordöstra hörnet upp- tages av teknisk demonstrationssal, varefter följa två stora laboratorier för 48 elever i vartdera, mellan vilka inlagts gipsrum, gjutningsrum och puts- rum. Lärarrum och teknikerlokaler upptaga östra hälften av våningens norra fasadparti.

Botfyllningsavdelningen med dess speciella utrustning upptager västra längan i våningen tre. trappor. Häri ingå två kliniksalar med tillhörande

stor sterilisationsavdelning jämte undervisningslokaler. I omedelbar anslut; ning till denna avdelning har placerats det bakteriologiska laboratoriet, som belägger återstoden av våningens västra hälft av norra fasadpartiet.

Laboratoriet för materialprovning har placerats i nära anslutning till biblioteket i bottenvåningens östra länga. Detsamma beredes särskild in— gång från gatan genom samma ingång som leder till barntandvårdsavdel— ningen och omfattar två laboratorielokaler jämte rum för lärare i ämnet.

Patologiavdelningen upptager västra längan av vindsvåningen fram till och med nordvästra hörnet, som disponeras av dess demonstrationssal. I lämplig anslutning härtill ligger djuravdelningen med experimentstallar och operationsrum fram till fasadens mitthall.

Rektorsexpedition och kansli ligga lätt tillgängliga för allmänhet och elever i bottenvåningens östra hälft av fasaden. Omedelbart därpå följa i våningens östra länga lärarkollegiets rum jämte ett lunchrum för lärarperso— nalen. Intill dessa lokaler ligger biblioteket med läsrum och rum för biblio— tekarie.

I bottenvåningens nordöstra hörn ligger institutionens enda bostads— lokal, avsedd för vaktmästaren. Bottenvåningens återstod av norra fasad- partiet upptages av en aula med kapprum m. m. för 350 personer.

Studenternas omklädningsrum, kårlokaler och matsal med köksavdelning utfylla sousbassementvåningens norra fasadparti och östra länga. I samma vånings södra länga inrymmas omklädningslokaler och lunchmatsal för 60 sköterskeelever, ett dagrum för institutets sköterskor samt verkstadslokaler och förråd för reparatörspersonal.

För institutets samtliga amanuenser ha lokaler ordnats i nordvästra hör— net av våningen 1 trappa upp med omklädningsrum för manliga respektive kvinnliga amanuenser och en gemensam samlingslokal.

Ritningar 'till det institut, vars byggnad och planering ovan beskrivits, överlämnas av de sakkunniga samtidigt med detta betänkande till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet. De utgöras av skissritningar i skala 1:200 av samtliga planer, två sektioner, tre fasader jämte situations- plan för Malmötomten och perspektivbilcl.

3. Bruttokostnader för byggnaden.

Byggnadens volym utgör cirka 54 950 kbm varav cirka 36 650 kbm utnyttjas till med speciell utrustning försedda lokaler och cirka 18 300 kbm till övriga mera normalt inredda lokaler, enligt följande uppställning:

Speciellt utrustade Normalt utrustade

lokaler. lokaler.

Vindsvåningen ................ 6 300 kbm 500 kbm Våningen 3 tr. .............. 8 600 » 500 » » 2 tr. .............. 8 600 » 500 >> » 1 tr. .............. 8 200 » 900 » Bottenvåningen .............. 2 670 » 7 370 » Sousbassementvåningen ...... 2 280 » 6 660 » Trapphus .................... 1 870 »

Om byggnaden uppföres i Göteborg kan kostnaden beräknas enligt följande uppställning, varvid är att märka att grundförhållandena i Göteborg möjligen kunna medföra att totalsumman varierar.

. Kronor. 36 650 kbm a 123 kr. ...................................... 4 507 950 18 300 » >> 95 >> ...................................... 1 738 500 6 246 450 Vägar och planering samt ledningar inom tomt ...................... 35 000 Enligt sjukhusdirektionens i Göteborg skrivelse till stadsfullmäktige den 27 december 1945 beräknas kostnaderna för: Gångkulvert .................................................... 47 000 Servisledning för värme ........................................ 6 000 53 000

Summa 6 334 450 Avrundas till kronor 6 335 000

Om byggnaden uppföres i Malmö kan kostnaden beräknas enligt följande uppställning: "

Kronor. 36 650 kbm a 116 kr. ...................................... 4251400 18 300 » » 89 >> ...................................... 1 628 700 5 880 100 Vägar och planering samt ledningar inom tomten .................... 50000 Kombinerad gång- och rörkulvert inklusive ledningar enligt bihang till Malmö stadsfullmäktiges protokoll nr 24/1946 .................. 163 500

Summa 6 093 600 Avrundas till kronor 6100 000

4. Bruttokostnader för utrustning.

I bil. 5 angiva de sakkunniga de beräknade approximativa kostnaderna för det nya institutets utrustning, vilka uppgå till 3 000 000 kronor. Priserna per enhet av olika slag äro dagens priser och de sakkunniga vilja i detta sam— manhang framhålla, att det knappast är troligt att dessa priser komma att kvarstå vid nuvarande nivå. Möjligheterna att anskaffa utrustning äro vidare i hög grad beroende av om det land som för närvarande torde vara den främste tillverkaren, nämligen U. S. A., kan eller över huvud taget är villigt att exportera för det nya tandläkarinstitutets utrustning nödvän- diga artiklar. Vissa möjligheter härtill synas emellertid föreligga, om avtal om leverans kunde träffas på grundval av ett riksdagens beslut redan denna vår. För den skull föreslå de sakkunniga, att medel för inköp av utrustning måtte av statsmakterna ställas till förfogande redan innevarande år samt att det uppdrages åt särskild sakkunskap att så fort ske kan efter riksdagens be— slut förbereda och genomföra ifrågavarande inköp. Med hänsyn till det önsk— värda i att i god tid planera produktion och inköp även av'sådana artiklar, vilka svensk industri nu eller efter viss planering kan tillhandahålla, förorda de sakkunniga att hela det belopp, vilket kan komma att äskas för utrust- ning, måtte få disponeras redan från och med budgetåret 1946/47.

I fråga om punkt XV i bil. 5 nämligen utrustningen av studentlokalerna samt köksavdelningen synes det de sakkunniga vara rimligt att om staten tillhandahåller lokaler av viss typ för elevkåren staten jämväl bekostar dessas inredning.

5. Bruttokostnader m. m. för institutets drift.

a) Lärare.

Den av de sakkunniga föreslagna personalorganisationen för det nya in— stitutet framgår i detalj av bil. 6. Vad beträffar de olika befattningarna m. ni. kan följande anföras.

I kap. 6 och 7 har närmare redogjorts för de motiv, som föranlett förslagen om en utökning av antalet professurer till 4 kliniska ämnen nämligen: tand— och käkkirurgi, odontologisk ortopedi, Odontologi (karieslära) och odonto— logi (proteslära) och ett teoretiskt ämne, nämligen tandpatologi.

Vad beträffar laboratorerna ha på samma sätt motiverats två självständiga laboratorsställningar i röntgendiagnostik respektive barntandvård. Därjämte har betonats, att inom de 4 kliniska läroämnena en laborator för vartdera ämnet bär ansvaret för viss del av undervisningen: i tand- och käkkirurgi en laborator för parodontologi, i odontologisk ortopedi en laborator för bettanalysen, varjämte den kliniska undervisningen i de båda odontologipro- fessurerna företrädes av en laborator i vartdera ämnet. Härtill kommer såsom den sjunde laboratorn föreståndaren för rotfyllningsavdelningen. Det sam- manlagda antalet laboratorer överskrider med en laborator det antal, som nu finnes i staten för tandläkarinstitutet i Stockholm. Laboratorerna före- träda även där samma undervisning som enligt nu föreslagen studieplan med undantag av laboratorn i bettanalys, som i den nya studieplanen ersätter laboratorn i ortodonti i den gamla planen. Den nya laboratorsbefattningen är den i barntandvård.

Avdelningstandläkarnas undervisningsuppgift är att meddela de kurser, som ingå inom området för respektive professurer. Dessa kurser avse oftast den propedeutiska tekniska eller kliniska undervisningen. När avdelnings— tandläkare tjänstgör på kliniksalarna består hans undervisning i den serie demonstrationer över operativa ingrepp eller behandlingar, som han utför för studenterna.

I ämnet tand- och käkkirurgi behövs en avdelningstandläkare för de propedeutiska kurserna i extraktions- och injektionslära. På samma sätt fordras en avdelningstandläkare på parodontologiavdelningen för att där- städes utföra den rad demonstrationer, som ingå i kursgivningen. Inom ämnet odontologisk ortopedi användes en avdelningstandläkare på ortodonti- avdelningen, som giver den propedeutiska kursen i ämnet. Inom de båda professurerna i Odontologi giva avdelningstandläkarna de propedeutisk-tek— niska kurserna. Inom kariesläran behöves sålunda en avdelningstandläkare för fantomundervisningen, medan, såsom studieplanen närmare angiver, två

avdelningstandläkare äro behövliga för samma undervisning inom protes— läran; där givas nämligen två fantomkurser för varje termin. På kliniksalarna inom odontologien fordras tre avdelningstandläkare för vartdera ämnet. De sakkunniga ha nämligen icke minst med hänsyn till erfarenheterna från stockholmsinstitutet kommit till den uppfattningen, att arbetet. på kliniksalar, där omkring 40 kandidater samtidigt dagligen tjänstgöra under 6 timmar uppdelade på två 3-timmarsperioder, måste under varje sådan period stå under ledning av någon kvalificerad lärarkraft. Därvid bör särskilt betonas, att dessa lärares dagliga undervisnings- och demonstrationsskyldighet dock för- hindrar dem att under hela denna 3—timmarsperiod stå till de kliniskt tjänst— görande elevernas förfogande. Emellertid försiggår undervisningen på av— delningen eller i nära anslutning till denna, varav följer, att dessa lärare även under undervisningstimmarna kunna bära ansvaret för avdelningens ledning. Med en laborator och tre avdelningstandläkare inorn vartdera ämnet kunna de båda stora kliniksalarna dagligen ha 4 kvalificerade lärare till förfogande inom kariesläran och inom protesläran. Härmed möjliggöres den kontroll och den kontakt med studenter och klientel, som för så stora avdelningar är nödvändig, om de samtidigt skola kunna vara verksamma inom folktandvårdens ram.

Inom avdelningarna för röntgendiagnostik och barntandvård giva avdel— ningstandläkarna den propedeutiska undervisningen och utföra på röntgen— avdelningen det diagnostiska arbetet med patientfotografering och på barn— tandvården demonstrationer för studenterna över behandlingsåtgärder. Det— samma är förhållandet på den tredje underavdelningen, nämligen rotfyll— ningsavdelningen, där avdelningstandläkaren ansvarar för den propedeutisk— tekniska kursen och utför behandlingsdemonstrationer.

På operationsavdelningen för tand- och käkkirurgi fordra de tandopera— tiva ingreppen, att en kvalificerad tandläkare står till förfogande under pro- fessorns ledning. Denne skall meddela undervisning i tandkirurgi och ut— föra den rad av tandoperationer, vid Vilka den studerande medverkar såsom assistent.

Vad slutligen den allmänna mottagningen beträffar bör det ansvarsfulla arbetet vid denna icke utföras av lärare i lägre tjänsteställning än avdel— ningstandläkare. Även denne åvilar undervisning i form av demonstrationer av fall för studenter, journalskrivning m. m.

Assistenterna användas i mindre utsträckning till att giva egna kurser av enklare art. Assistenterna på fantomkurserna och i kliniksalarna ha såsom arbetsuppgift att deltaga i kursgivningarna genom att omhändertaga det mindre kvalificerade arbetet inom desamma. På karieslärans fantomkurs fordras därför endast en assistent, medan proteslärans dubbla fantomkurser behöva två. I det kliniska arbetet inom kariesläran användes endast en assistent, den andre assistenten sköter avdelningens dagliga mottagning. Vad proteslärans klinik beträffar fordras här en assistent till medhjälpare åt varje avdelningstandläkare, emedan det dagliga demonstrationsarbetet här

är av större omfattning och svårighetsgrad än inom kariesläran och därför så belägger avdelningstandläkarnas tjänstetid, att dessa i betydligt större ut- sträckning fordra assistens. Även här tjänstgör en assistent dagligen på av— delningens mottagning. På övriga avdelningar ställes till varje avdelnings— tandläkares förfogande en assistent, dels såsom medhjälpare vid kursgiv- ningen, dels såsom tjänstgörande lärare vid arbetsplatserna. På ortodonti— avdelningen fordras ytterligare en assistent för den komplicerade patient- vården.

För patologiundervisningen har ingen prosektor eller underläkare ansetts oundgängligen behövlig. Till professorns förfogande har för den dagliga undervisningen ställts två assistenter, av vilka den ene leder och utför det dagliga arbetet på det rutinlaboratorium, där studenterna arbeta, medan den andre hjälper professorn i den synnerligen tidsödande undervisningen vid mikroskopet och demonstrationen av fall.

Amanuenserna, som arbeta 3 timmar dagligen för en årlig avlöning av 2 250 kronor, äro i vanliga fall unga tandläkare, ofta nyligen examinerade, vilka påbörja sin vetenskapliga eller pedagogiska karriär. Det är för en undervisningsanstalt av ett tandläkarinstituts omfattning av största betydelse, att ett tillräckligt antal amanuenser stå till förfogande. Deras huvuduppgift är att hjälpa studenten i det dagliga detaljarbetet vid arbetsplatsen samt att därvid verkställa den serie ingrepp, som studenten icke vågar sig på eller ännu icke fått tillräcklig träning att utföra. Erfarenheterna från tandläkar- institutet i Stockholm ha visat, att för propedeutisk—tekniska eller kliniska kurser en amanuens fordras för ett antal av ungefär 20 studenter. Då under— visningsgrupperna utgöras av 40 studenter per kurs, har den regeln följts i beräkningen av antalet amanuenser, att två amanuenser ställas till förfogande för dylik teknisk och klinisk undervisning. För det kliniska arbetet inom ämnet karieslära tagas amanuenserna i så stor omfattning i anspråk för hjälpen åt studenterna, att här en amanuens per 10 studenter visat sig vara den lämpliga beräkningsgrunden. Har varje amanuens inom detta ämne större antal studenter att dagligen hjälpa tillrätta i patientbehandlingen, få studenterna vänta onödigt länge på den behövliga hjälpen, patientvården blir lidande och verksamheten inom folktandvårdsarbetet försämras. Här har där- för föreslagits en amanuens per 10 tjänstgörande studenter. På röntgenav- delningen överskrides för undervisningen beräknat antal amanuenser med en amanuens, som här fullgör skyldigheten att utföra det stora antalet röntgen— fotograferingar av remissfall från institutets olika avdelningar.

Behovet av speciallärare inom ämnena allmän kirurgi, bakteriologi, farma- kologi, internmedicin, materiallära, socialmedicin samt öron-, näs- och hals— sjukdomar har i kap. 6 och 7 närmare motiverats och ämnenas placering fram— går av studieschemat. Lärarna i internmedicin, i bakteriologi och i materiallära utföra förutom sin kursundervisning arbetet på de laboratorier och de undersök— nings- och konsultationsrum, som ställts till dessa lärares förfogande. I dessa ämnen gives sålunda icke enbart en teoretisk kurs, utan studenterna få även del—

_ ___,—__..T,_..__._._.._. ..- , .

139 taga. i rutinarbetet inom laboratorierna för materialprovning och bakteriologi samt tjänstgöra såsom assistenter och skriva journaler på den internmedi- cinska mottagningsavdelningen. Lärarna i dessa ämnen få alltså en betydligt längre tjänstgöringsskyldighet än lärarna i öron—, näs— och halssjukdomar, i farmakologi och i socialmedicin, där enbart kurser med föreläsningar och demonstrationer föreligga. Denna olikhet motiverar skillnaden i de föreslagna arvodenas storlek.

För att demonstrera patienter för studenterna vid deras tjänstgöring i all- män kirurgi och internmedicin samt för att handleda dem i deras praktiska arbete å. de bakteriologiska och farmakologiska. laboratorierna samt å material— provningsavdelningen erfordras att respektive lärare till sitt förfogande er- håller en amanuens. För undervisningen i socialmedicin och i öron-, näs— och halssjukdomar synas amanuenser däremot icke behövliga.

Lärarnas arvoden för föreläsningar ha beräknats efter samma grunder som de, som nu gälla för lärarna i de teoretiska medicinska ämnena, d. v. s. 35 kronor per föreläsningsförhörstimma. Lärarna i internmedicin, bakteriologi och materiallära, som förestå avdelning eller laboratorium, uppbära härför vardera ett årligt arvode av 5 000 kronor.

Vid universiteten i Uppsala och Lund äro anställda särskilda befattnings- havare med uppgift att svara för tillgodoseendet av studenternas gymnastik- och idrottsintresse. De sakkunniga anse bärande skäl föreligga att bereda samma möjligheter för de studerande även vid det nya tandläkarinstitutet. Det forcerade studiearbete, som kräves av studenterna, bör om möjligt mot- vägas av lämpliga kroppsövningar. På grund av vad således anförts föreslå de sakkunniga att vid tandläkarinstitutet anställes en gymnastik— och idrotts— ledare mot ett årligt arvode av 3 000 kronor.

b) Personal. Avdelningssköterskorn'a äro sjuksköterskor med speciell utbildning eller tjänstgöring inom odontologien. Avdelningssköterskan bär ansvaret för sjuk— vårdsarbetet på undervisningsavdelningarna. De sakkunniga föreslå. en avdel— ningssköterska för hand och käkkirurgiens sammanlagda tre underavdelningar, allmänna mottagningen, polikliniken och avdelningen för parodontologi, en avdelningssköterska för röntgenavdelningen och en avdelningssköterska för rotfyllningsavdelningen. För den kliniska verksamheten i ortodonti och barn— tandvård föreslås enligt stockholmsinstitutets exempel en gemensam avdel— ningssköterska.

Undervisningen i karieslära och proteslära sker gemensamt på de båda stora kliniksalarna. Gemensam sköterskepersonal föreslås därför, och detta innebär två avdelningssköterskor, en för vardera kliniksalen. För internmedicinska avdelningen föreslås en sjuksköterska och för operationsavdelningen en opera- tionssköterska, båda med ställning såsom ansvariga för avdelningarna.

Tandsköterskor. En tandsköterska fordras för vardera av följande under— avdelningar: allmänna mottagningen, avdelningen för parodontologi och opera-

140 tionsavdelningen för tand— och käkkirurgiavdelningen; för bettanalysavdel- ningen och för ortodontiavdelningen inom avdelningen för odontolgisk orto— pedi samt för avdelningen för barntandvård.

På. de avdelningar, där tandbehandlingarna äro av större omfattning eller ha den karaktär, att en mera tidsödande assistens från tandsköterskor fordras, ökas detta. antal. Sålunda föreslås för den tandkirurgiska polikliniken med dess besvärliga extraktions- och injektionsarbete två tandsköterskor. Samma är förhållandet inom avdelningen för rotfyllning, där assistensen vid varje arbetsplats nödvändiggör två tandsköterskor. På vardera av de nämnda av- delningarna samt på parodontologiavdelningen fordras därjämte en sterilisa— tionstandsköterska, vars dagliga arbetstid blir fullt upptagen med arbetet en— bart i sterilisationsrummet.

I den gemensamma sköterskepersonalen för de två stora kliniksalarna inom Odontologi föreslås för varje kliniksal med 43 arbetsplatser åt studenterna två tandsköterskor, eller sammanlagt fyra sköterskor. För varje kliniksal fordras därjämte en sterilisationstandsköterska.

För småbarnsklientelet på barntandvårdsavdelningen fordras oundgängligen, såsom erfarenheten från Eastmaninstitutet i Stockholm visat, en sär-skild tand- sköterska för att taga hand om klientelet i väntrummet.

Kontrollbiträden. Varje avdelning fordrar en patientkontroll, som utföres av ett biträde i tandsköterskas tjänsteställning. Dylika biträden finnas på. tandläkarinstitutet i Stockholm och erfarenheten har visat, hur betydelsefull denna befattning är. För tand— och käkkirurgiavdelningen i dess helhet före— slås endast ett kontrollbiträde. Då ortodontiavdelningen och barntandvårds— avdelningen förlagts på båda sidor om en gemensam väntsal, kan här ett kon- trollbiträde betjäna båda avdelningarna. För vardera kliniksalen inom ämnena odontolgi fordras ett kontrollbiträde.

De tekniska biträdena stå i tandsköterskas tjänsteställning och äro vanligen tekniker eller tandsköterskor med särskild utbildning för teknisk assistens. Dylika tekniska biträden fordras främst på laboratorierna. inom ämnena odonto- logi och odontologisk ortopedi, sålunda föreslås inom ämnet karieslära två tek— niska biträden och för ämnet proteslära två tekniska biträden, inom bettana- lysen ett tekniskt biträde och för ortodontien två tekniska biträden, av vilka det ena fordras enbart för modellframställningar.

För röntgenavdelningen äro två tekniska biträden behövliga, det ena för det fotografiska arbetet på avdelningen, det andra för mörkrumsarbetet. Inom patologien är ett tekniskt biträde behövligt för det fotografiska arbetet, På det metallurgiska laboratoriet fordras ett tekniskt biträde för preparations— arbetet.

Preparatriser och laboratriser äro kvalificerade biträden med långvarig spe— ciell utbildning, vilka stå till förfogande för utförande av preparationsarbeten inom patologien, bakteriologiskt arbete på bakteriologiskt laboratorium och kemiskt-kliniskt arbete på kliniskt laboratorium. På tandpatologiska avdel- ningen är det icke tillräckligt med en preparatris, ännu en dylik måste användas för det omfattande dagliga rutinarbetet.

Den gemensamma personalen omfattar dels kanslipersonal med tillhörande skrivbiträden, dels reparatörspersonal och dels slutligen teknikerpersonal. Förutom denna personal fordras en föreståndarinna eller husmor såsom ledare av de på institutet tjänstgörande 60 tandsköterskeeleverna, en bibliotekarie för vården av biblioteket och en portvakt, tillika vaktmästare, som därjämte är innehavare av institutets enda bostadslägenhet. De föreslagna. fyra skrivbiträdena böra placeras ett på varje klinisk avdelning, men de böra. så till- vida räknas som gemensam personal, att deras arbetskapacitet i full utsträck— ning tages i anspråk för institutet i dess helhet. Detsamma är förhållandet med reparatörerna, av vilka den ordinarie reparatören särskilt bör stå till för— fogande för de stora kliniksalarna inom ämnena odontolgi, medan reparatörs— biträdena fördelas på olika avdelningar. Reparatörerna äga. emellertid cen- tralt belägna arbetsplatser och verkstäder och böra därför icke vara bundna till någon speciell avdelning utan kunna utnyttjas inom hela institutet.

Såsom ledare för det kliniska arbetet på laboratorierna inom ämnena odon— tolgi fordras anställning av två tandtekniker. Det synes lämpligt att icke för— dela dessa på de två nämnda. avdelningarna utan placera dem såsom för insti— tutet i dess helhet gemensam personal. Erfarenheten får därför angiva lämpligaste vägen för deras utnyttjande.

Lönestaten för här nämnda i bil. 6 specificerade lärarkrafter och personal utgör, beräknad efter F- respektive G-ort och sedan tjänste— och familjepensions- avdrag verkställts, i avrundade tal 657 000 respektive 669 000 kronor.

0) Omkostnadsstat i övrigt. Beräkningen av det nya institutets omkostnadsstat har möjliggjorts endast därigenom att en noggrann jämförelse kan verkställas med samma stat för tandläkarinstitutet i Stockholm. Det senare institutet har 3 årsgrupper stude— rande å 120 i varje eller sammanlagt minst 360 studenter, som samtidigt tjänst- göra på dess olika avdelningar. Det nya institutet föreslås få samtidigt 4 års- grupper a 80 studenter i varje eller minst 320 studenter fördelade på avd'el— ningarna. Storleksordningen mellan instituten bör sålunda icke angiva några större skillnader i omkostnadsstaten. I nedanstående översikt angiva de sak— kunniga i vänstra kolumnen de anslagsposter, som stockholmsinstitutet be— viljats för läsåret 1945—1946. Dessa anslag ha emellertid på flera punkter visat sig för små och, såsom i noten angives, har lärarrådet i petita för budget— året 1946—1947 begärt väsentlig utökning av dessa anslag, som tillstyrkts av universitetskanslersämbetet men ännu ej hunnit behandlas av departement och riksdag. De sakkunniga. finna det riktigast att vid sin jämförelse utgå från de av lärarrådet i petita begärda anslagen för 1946—1947.

I fråga om de olika punkterna i anslagsstaten vilja de sakkunniga framhålla följande.

Sjukvård. Stockholmsinstitutets begärda anslag av 1 500 kronor har i förslaget för det nya instituet beräknats till samma belopp.

142 Expanser. 'Utgifterna för bränsle, lyse och vatten kunna för den föreslagna nya in- stitutionen icke med säkerhet angivas, men då byggnaden är betydligt större än stockholmsinstitutet är det begärda. beloppet för detta säkerligen icke till- iäckligt för det nya institutet. Storleken av övriga expenser kommer i fråga om städning att överskrida stockholmsinstitutets begärda anslag av 54 000 kronor, likaledes kommer tvätt HI. m. att draga högre kostnader. De sakkunniga anse ett belopp av ungefär 200 000 kronor för expenser sannolikt bliva behövligt.

Förslag till omkostnadsstai för nya tandläkarnzstitntet.

Stockholm nuva-

rande (1945—46) ”$"”th Kronor Kronor 1. Sjukvård, förslagsvis .............................. 500 (1 1 500) 1 500 2. Expenser: a) bränsle, lyse och vatten ...................... 62 000 b) övriga expenser (städning, telefon, tvätt, kon— ;(12103 200) 200 000 torsmateriel, annonsering och lampor m. m.) 58000 3. Publikationstryck, förslagsvis ...................... 500 500 4. Ovriga utgifter: a) bokinköp och bokbindning .................... 1 500 (1 5 000) 5 000 b1)förbrukningsmateriel för institutets prak- tiska verksamhet, förslagsvis ................ 60 000 (1 60 500) 80 000 b 2) förbrukningsmateriel för kostnadsfri patient— behandling, förslagsvis ...................... —— 20 000 0) undervisnings- och åskådningsmateriel ...... 10 900 (1 15 400) 30 000 (l) institutets vetenskapliga laboratorier ........ 6 000 (1 20 000) 30 000 5. Underhållningsanslag, reservationscmslag .......... 80 000 80 000 Summa —- 447 000

Bokinköp och bokb'indning ha för stockholmsinstitutet beräknats till 5 000 kronor, vilket belopp ävenledes erfordras för det nya institutet.

Vad anslaget för förbrukningsart'lklar beträffar, vilja de sakkunniga påvisa, att det nya institutet har flera nya avdelningar, som stockholmsinstitutet sakna-r. Hit höra operationsavdelningen för käkkirurgi, avdelningen för bett- analys, mottagningen i internmedicin och patologiavdelningen, varjämte orto- donti- och parodontologiavdelningarna utvidgats. Härav motiveras, att an— slaget för förbrukningsmateriel för det nya institutet beräknas till 80000 kronor i jämförelse med stockholmsinstitutets 60 000.

Till denna post måste läggas ännu ett belopp av 20 000 kronor för att sätta institutet i stånd att utföra den kostnadsfria Behandling inom barntandvård och eventuellt ortodonti, som betingas av arbetet för folktandvården. Detta belopp motsvarar för t. ex. Malmö den årliga ersättningen från kommunen. Moster, vilka visat sig otillräckliga och för vilka höjning till angivet belopp begärts i petita för budgetåret 1946/47. Städning 54 000 kronor, tvätt 13 000 kronor, tel.-växel, annonsering 3 000 kronor, kontorsutensilier

m. m. 8 500 kronor.

_.4 —v_ u ......._.__._._.__v._..

143 Med samma motivering som beträffande storleken av anslaget för förbruk— ningsartiklar beräknas anslaget för undervisnings- och åskådningsmateriel till 30000 kronor vid jämförelse med stockholmsinstitutets i petita begärda 15 400 kronor. De nya avdelningarnas undervisning ävensom undervisningen i farmakologi, öron-, näs— och halssjukdomar samt socialmedicin komma att avsevärt taga denna anslagspost i anspråk. Stockholmsinstitutet har beräknat anslaget till de vetenskapliga labord torierna till 20,000 kronor per år och utförligt motiverat detta. Då det före— slagna nya institutets laboratorier ha större omfång och beräknas bedriva livligare verksamhet, har en anslagssnmma av 30000 kronor årligen till de— sammas drift bedömts vara skälig. Den synnerligen dyrbara utrustningen till ett tandläkarinstitut kan icke lämnas att för varje år slitas och förödas; erfarenheterna från tandläkarinsti— tutet i Stockholm ha bevisat, vilka förluster som riskeras, då anslag för in— ventariernas årliga underhåll icke stå till förfogande. Stockholmsinstitutet har utförligt motiverat ett anslagskrav på 80 000 kronor för underhåll av det nya instrumentarium m. in., som det erhållit vid ombyggnaden. Det föreslagna nya tandläkarinstitutets beräknade utrustningsanslag av 3 miljoner kronor— skulle motivera ett proportionellt betydligt högre anslag än 80000 kronor för att ernå samma effekt att uppehålla utrustningens kvalitet. De sakkunniga anse emellertid ett belopp av 80 000 årligen tillräckligt för utrustningsunder-— håll under de första åren av det nya institutets verksamhet.

I fråga om patient- och terminsavgifter vid det nya institutet framhålla de sakkunniga följande.

Patientavgifter. Vid tandläkarinstitutet i Stockholm tillämpas en taxa för utförd tandvård, vilken i flertalet punkter understiger folktandvårdstaxan, medan den för ett mindre antal behandlingar står denna nära. Patienterna inbetala efter erhållet kostnadsförslag till patientkassan den del av detta belopp, som skall tillfalla staten, och efter behandlingens slutförande och god- kännande den del av beloppet, som tilldelas kandidaten. Den förra delen utgör i medeltal en fjärdedel av summan, medan den behandlande kandidatens del upptager de återstående tre fjärdedelarna. Efter lång erfarenhet på området har lärarrådet så beräknat taxan och dess fördelning att den till staten årligen inbetalda patientersättningen med överskott brukar täcka det anslag, som in- stitutet årligen erhåller för förbrukningsartiklar för dess praktiska verksamhet.. Behandlande kandidat bekostar själv på flertalet avdelningar de handinstru— ment, borr m. in. och det material —— amalgam, silikat, ädla metaller, tänder m. m. som åtgå i behandlingen av varje fall; den honom tillkommande delen av patientbetalningen ersätter i stort sett hans utgifter för nämnda instrument och material, även om han i fall av misslyckade detaljarbeten, patientens för— svinnande utan att betala etc. kan göra avsevärda förluster. Skulle emellertid: en behandling vid institutet med avseende på instrument och material betalas. av statsanslag, skulle dessa uppgå till belopp, som för Stockholmsinstitutets;

del kunna beräknas till omkring 250 000 kronor om året; därjämte skulle sannolikt fordras två anställda personer för att inköpa instrument och material samt kontrollera deras användning och förbrukning.

De sakkunniga ha efter ingående prövning av frågan funnit sig böra föreslå att den anordning, som hittills använts vid tandläkarinstitutet i Stockholm, även i fortsättningen må utnyttjas vid instituten. Bemärkas bör, att lärar-rådet bör få behålla rätten att bestämma patientavgifter-nas storlek. Nedan an— gives, att institutets taxa i intet fall får överstiga folktandvårdens, ävensom att tandvården på barntandvårds- och sannolikt även på ortodontiavdelningen måste meddelas kostnadsfritt. Vad beträffar det föreslagna nya institutets taxepolitik, bör lärarrådet ha fria händer att allt efter patienttillströmningens storlek bestämma taxan inom angivna gränser så att å ena sidan tandvården meddelas till sådan betalning, att klientelet finner det med sina intressen för- enligt att i behövligt antal anlita institutets vård, och å andra sidan taxan icke sättes så lågt att den behandlande kandidatens instrument och materialutgifter icke kunna betalas utan anlitande av statsanslag. På förhand kan ej beräknas, huru stor tillströmningen av patienter till ett nytt institut i Malmö eller Göte- borg blir, emedan denna bestämmes av många svårbedömda faktorer. De sak— kunniga ha därför av försiktighetsskäl ansett det vara motiverat att i den be— räknade omkostnadsstaten för tandläkarinstitutet icke upptaga en beräknad inkomst från patientavgifter.

Terminsavgifter. Ehuru det icke direkt ankommer på de sakkunniga att här upptaga frågan om vilka Vägar, som skola beträdas, för att åstadkomma en minskning av studiekostnaderna för de studerande vid tandläkarinstituten ha de sakkunniga preliminärt diskuterat möjligheten att avskaffa terminsav- gifterna vid tandläkarinstituten. De sakkunniga ha emellertid ännu icke an— sett sig kunna taga definitiv ställning i denna fråga och ha här förutsatt att terminsavgifterna. bibehållas. Med hänsyn till vad ovan framhållits ha de dock icke upptagits såsom en direkt inkomst i beräkningarna till omkostnade- staten, vilket dock skedde i de sakkunnigas förslag av den 6 november 1945.

Från och med år 1945 har av reservationsanslaget å 500 000 kronor till främ- jande av medicinsk forskning vid universiteten rn. fl. läroanstalter ett belopp av 50 000 kronor årligen ställts till stockholmsinstitutets förfogande till under— stöd av därstädes bedriven medicinsk forskning. De sakkunniga finna skäligt att minst samma belopp årligen tilldelas det nya tandläkarinstitutet och före— slå sålunda att nämnda anslag höjes med 50 000 kronor till 550 000 kronor.

Statens nettoutgifter m. m. för det nya institutet.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 381 till 1945 års höstriksdag uttalade före- dragande departementschefen bland annat, att innan slutlig ställning kunde tagas till det nya institutets förläggande och anordnande, borde de av repre-

sentanter för Göteborg och Malmö i utsikt ställda ekonomiska prestationerna preciseras och få juridiskt bindande form. De avseenden, i fråga om vilka sådana prestationer under tidigare mellan de sakkunniga och representanter för respektive städer förda förhandlingar ställts i utsikt, voro

a) erbjudande rörande tillhandahållande av erforderlig tomt för det pla- nerade institutet,

b) erbjudande att kostnadsfritt för staten ställa tillfredsställande utrymmen till förfogande för provisorisk undervisning under kalenderåret 1947 samt svara för lokalernas byggnadstekniska iordningställande, (:) erbjudande att till staten utgiva det belopp, varmed stadens utgifter för folktandvård kunde tänkas bliva minskade genom ett till staden even- tuellt förlagt tandläkarinstitut.

Därutöver ha de sakkunniga ansett, att de förutsättningar och villkor borde preciseras, under vilka städerna vore villiga svara för en käkkirurgisk avdel— nings tillkomst och drift. Genom skriftlig framställning till respektive städers sjukhusdirektioner samt genom muntliga förhandlingar med kommunernas representanter ha de sakkunniga medverkat till att vederbörande kommuner numera fattat vissa bindande beslut (jfr bil. 7 och 8).

En av utgångspunkterna vid de förhandlingar, som sålunda förts från de sakkunnigas sida, har varit, att det vore rimligt, att vederbörande kommun kostnadsfritt ställde tomt för ett blivande tandläkarinstitut till för- fogande, allra helst som här vore fråga om att till en kommun förlägga en statlig institution, för vilken engångskostnaden beräknats till ungefär 6 mil— joner kronor och lönestaten till bortåt 1 miljon kronor. Vidare ha de sakkun- niga hävdat den uppfattningen, att det med hänsyn till förhållandena i övriga städer utanför landsting samt landstingen vore statens både intresse och skyl- dighet tillse, att vederbörande kommun principiellt förklarade sig beredd till staten erlägga de belopp, varmed deras utgifter för folktandvården kunde be- räknas komma att minskas genom ett till staden förlagt tandläkarinstitut.

De lokala myndigheterna i Göteborg och Malmö ha anmodats att taga definitiv ståndpunkt till ifrågavarande princip samt att, med utgångspunkt från de lokala förhållandena, uppskatta den utgiftsminskning för dess folktand- vård, som ett tandläkarinstitut skulle medföra.

Såsom framgår av bil. 7 och 8 har denna principiella ståndpunkt godtagits av vederbörande kommunala myndigheter i Göteborg och Malmö, vilka med utgångspunkt härifrån värdesatt ifrågavarande prestationer.

Såväl Göteborgs som även Malmö stadsfullmäktige ha bundit sina erbjudanden vid det villkoret, att det första av det av riksdagen beslutade tandläkarinstituten förlägges till vederbörande stad. Därtill komma i båda fallen särskilda villkor för speciella erbjudanden. I det följande komma de sakkunniga att lämna en summarisk översikt över de erbjudanden, som gjorts, och hänvisa i fråga om motivering och detaljer till nämnda bilagor.

146 &) Tomt för ett nytt tandläkarinstitut.

Stadsfullmäktige i Göteborg upplåta kostnadsfritt tomt med nyttjanderätt inom Sahlgrenska sjukhusets område om cirka 9 450 m2 till ett nytt tandläkar— institut. Därjämte utfästa sig stadsfullmäktige att lägga den del av tomten, som tillhör Göteborgs botaniska trädgård, till Sahlgrenska sjukhusets om- råde, därest ett tandläkarinstitut uppföres på området. Upplåtelsen gäller så länge ett tandläkarinstitut där är beläget och under förutsättning av att stats— makterna medgiva att en å tomten belägen, med hjälp av statsbidrag uppförd epidemireservpaviljong får rivas utan att staden blir återbetalningsskyldig för erhållet statsbidrag. Vidare skola på stadens bekostnad framdragas ledningar för vatten och avlopp, gas och elektricitet samt anordnas vägförbindelse, allt till gränsen för det upplåtna området. Kostnaderna för framdragning av servisledningar för anslutning till värmeverkets centrala dispositions- nät vid en på upprättad situationsplan ungefärligen angiven punkt beräknas till 6000 kronor. En 47 m lång kulvertförbindelse med den bli— vande sängbyggnaden för kirurgiska och medicinska vårdplatser har kostnads— beräknats till 47 000 kronor. Göteborgs stad har icke åtagit sig bekosta denna. De sakkunniga vilja i detta sammanhang vidare framhålla, att stadsfullmäktige beslutat, att åt det nya tandläkarinstitutet genom vederbörande verkstyrelse tillhandahålla värme, vatten, gas och elektricitet efter ersättningsgrunder, som närmare angivits i sjukhusdirektionens i Göteborg framställning. Förbruk- ning av vatten, gas och elektricitet borde enligt direktionens förslag samman— räknas med Sahlgrenska sjukhusets totalförbrukning för erhållande av största möjliga rabatt. Ersättning för levererad värme skulle utgå enligt uträknade genomsnittspriset för producerad ånga för värmeändamål (inkluderande amor— tering av anläggningskostnaderna m. m.).

Stadsfullmäktige i Malmö upplåta kostnadsfritt tomt med nyttjanderätt i kvarteret nr 53 Klerken inom Södra förstadsområdet till ett nytt tandläkar— institut. Upplåtelsen gäller så länge staten å tomten bedriver tandläkar— undervisning i ungefär nu planerad omfattning. Stadsfullmäktige ha vidare- uppdragit åt byggnadsnämnden i Malmö att framlägga förslag till sådan ändring av stadsplanen för kvarteret Klerken, att på den ifrågavarande tomten kan för tandläkarinstitutet uppföras byggnad av planerad höjd och utformning. Vidare framdragas på stadens bekostnad till tomtgränsen er— forderliga ledningar för vatten, avlopp, elektricitet och gas. Ånga för tek» niskt bruk och uppvärmning levereras mot ersättning till institutet från All— männa sjukhusets ångcentral genom servisledning, som bekostas av staten. Oaktat så icke uttryckligen framgår av handlingarna förutsätta de sakkun— niga att leveransen av dessa nyttigheter sker efter stadens respektive sjuk-- husets självkostnadspris.

Kombinerad gång- och rörkulvert, även lämpad för säugvagnar, inklusive ledningar har av de lokala myndigheterna beräknats kräva en anläggnings- kostnad av omkring 163 500 kronor. Kostnaderna för denna kulvert böra en.-- ligt Malmö stads förmenande helt bestridas av staten.

Då de sakkunniga emellertid anse, att den sålunda planerade kulverten kommer att möjliggöra ett rationellare utnyttjande av sjukhusets övriga kulvertförbindelser, i anledning varav hela kostnaden icke bör åvila staten, föreslå de därför, att på denna punkt nya förhandlingar upptagas med Malmö stad för att åstadkowmm en sådan ändring, att kostnaderna fördelas på sätt, som båda, parternas nytta kan motivera.

l)) Provisoriska lokaler för tandläkar-

undervisning under år 1947. Såsom de sakkunniga anfört i kap. 8 ha stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö förklarat sig villiga att utan kostnad för staten ställa till förfogande och byggnadstekniskt iordningsställa vissa lokaler för provisorisk undervis— ning under kalenderåret 1947.

c) Utgivande till staten av visst belopp

för minskning av utgifter för folk- tandvård.

De sakkunniga ha vid sina förhandlingar med vederbörande städer häv- dat, att tandläkarinstitutets kapacitet vid full utbyggnad i fråga om av elever utfört arbete motsvarar vad som kan utföras av en till två inom barntand— vård uteslutande tjänstgörande tandläkare samt av 12 med vuxet folktand- vårdsklientel sysselsatta tandläkare. De sakkunniga ha vidare ansett, att staden komme att avlastas såväl engångskostnader för dessa poliklinikers an- ordnande som även årliga kostnader för deras drift. Då institutet såsom tidigare framhållits bör fungera såsom centraltandpoliklinik på förläggnings— orten medför även detta minskade engångs- och driftskostnader för staden.

Med hänsyn till dels den olika omfattning, i vilken de båda städernas kom- munala tandvård för närvarande är utbyggd och därav följande olika erfaren- het om kapacitet och kostnader, dels rådande olikheter i anläggnings- och driftskostnader i Göteborg och Malmö i fråga om folktandvården, uppvisa de båda städernas erbjudanden i detta avseende vissa olikheter. Beträffande beräkningsgrunderna och motiveringarna härför hänvisa de sakkunniga till bilaga 7 och 8.

Göteborgs stadsfullmäktige ha beslutat, att för den del av verksamheten vid en centraltandpoliklimk, som det nya tandläkarinstitutet övertager, till statsverket utgiva dels ett engångsbidrag av 90 700 kronor, dels från och med den tidpunkt, då institutet börjar övertaga nämnda verksamhet, ett drifts- bidrag av 35 000 kronor per år för de första fem åren. Ifrågavarande drifts- bidragsbelopp bör härefter bliva föremål för förhandlingar parterna emellan. Vidare ha stadsfullmäktige beslutat att för den del av distriktstandvården för vuxna och barn, som det nya tandläkarinstitutet övertager, till stats— verket utgiva dels ett engångsbidrag av 52 000 kronor, dels från den tid- punkt, då institutet börjar övertaga denna verksamhet, ett driftsbidrag av 18 000 kronor per år för de första fem åren: Även i fråga om detta drifts-

bidrag förutsätta stadsfullmäktige, att det efter femårsperiodens utgång och sedan erfarenhet vunnits regleras efter förhandlingar parterna emellan.

Såsom villkor för ovanstående beslut ha stadsfullmäktige fordrat att garan— tier, som av Göteborgs sjukhusdirektion kunna godkännas, givas för att vid det nya tandläkarinstitutet tandvård lämnas i sådan omfattning, som kan be— räknas ankomma på två tandläkare vid centralpoliklinik samt en tandläkare inom barntandvården.

Stadsfullmäktige i Malmö ha beslutat att till statsverket utgiva dels 50 000 kronor, motsvarande engångskostnad för lokaler och utrustning för huvud- sakligt övertagande av den vård, som lämnas vid en centraltandpoliklinik, dels ett årligt driftsbidrag, som för första femårsperioden bestämmes till 5 000 kronor. De sakkunniga förutsätta, att detta bidrag avses skola utgå från och med den tidpunkt, då institutets patientvårdande verksamhet upptages. Stadsfullmäktige ha vidare beslutat att utgiva dels 455 000 kronor såsom engångsbidrag för lokaler och utrustning för huvudsakligt övertagande av den vård, som eljest skulle utföras av 12 distriktstandläkare i vuxentandvård och en distriktstandläkare i barn— tandvård, dels ett årligt driftsbidrag, som för en första femårsperiod utgår vid full utbyggnad av tandläkarinstitutet med 20 000 kronor avsett för barn- tandvården.

Då institutet redan från början kan i full utsträckning handha barntand— vården, vilja de sakkunniga framhålla att förutsättningarna för detta belopps utgående föreligga från och med år 1948.

De båda driftsbidragen skola enligt stadsfullmäktiges åsikt för senare perioder utgå enligt överenskommelser, som träffas för 5 år i sänder.

En förutsättning för det årliga driftsbidraget om 20000 kronor är att barntandvården å institutet lämnas kostnadsfritt. Stadsfullmäktiges beslut i ovannämnda hänseenden gäller vidare under den förutsättningen, att staten för- binder sig att, om och när verksamheten vid institutet nedlägges, till staden återbetala vad staden till staten erlagt såsom engångsbidrag.

Beträffande värderingen av den verksamhet, som ett tandläkarinstitut kan beräknas övertaga inom vederbörande stads folktandvård, anföra de sakkun— niga följande.

Engångskosmaden för anordnandet av en centraltandpoliklinik avsedd för en lasarettstandläkare och en biträdande lasarettstandläkare torde, med hän- syn till de lokalbehov och den utrustning, som en dylik poliklinik erfaren— hetsmässigt kräver, icke understiga 100 000 kronor, varav belöper cirka 70 000 kronor på byggnadskostnad och cirka 30 000 kronor på utrustningskostnader. När Malmö stad härutinnan erbjudit sig vidkännas ett engångsbidrag om 50000 kronor i jämförelse med ett från Göteborgs stad erbjudet engångs— bidrag om 90700 kronor, har staden motiverat en dylik begränsning av en— gångsbidraget därmed, att staden för ändamålet icke skulle behöva upp- föra helt ny byggnad utan kunna inom i Allmänna sjukhuset tillgängliga

_ _Im... .. _u—au "+

149 lokaler anordna en centraltandpoliklinik för ett belopp motsvarande hälften av eljest beräknad nybyggnadskostnad.

Beträffande engångskostnaden för anordnande av distriktstandpolikliniker torde denna kunna genomsnittligt uppskattas till cirka 35 000 kronor per tandläkare, varav belöper i runt tal 25 000 kronor på byggnadskostnad och 10000 kronor på utrustningskostnad. Denna uppskattning har godtagits av Malmö stad, som sålunda erbjudit sig bidraga med ett engångsbelopp om 455 000 kronor med hänsyn därtill, att det planerade institutets insats inom stadens folktandvård ansetts motsvara 12 distriktstandläkare sysselsatta med vuxet klientel och en barntandläkare. Från Göteborgs stads sida åter har man hävdat en från de sakkunnigas uppfattning avvikande mening, i det man gjort gällande, att inkomsterna enligt tandvårdstaxan skulle, i vad gäller distrikts— tandpoliklinikerna för vuxet klientel, täcka icke blott sedvanliga driftskost- nader utan därjämte även ränta å anläggningskostnaden eller hyra för lokalen. Stadens ifrågavarande engångsbelopp har därför på i sjukhusdirektionens skrivelse anförda skäl begränsats till ett ntrustningsbidrag för dessa kliniker om 3 250 kronor per klinik eller 39 000 kronor för 12 dylika kliniker för vuxna, vartill kommer 13 000 kronor på polikliniken för barntandvård.

Vad härefter angår de årliga bidragen anse de sakkunniga, att dessa med hänsyn till ovissheten rörande den framtida löne— och konjunkturutvecklingen m. in. böra regleras för förslagsvis en femårsperiod i sänder. Av särskild vikt har därför nu varit att få principiellt klarlagt, att vederbörande stad vore villig årligen bidraga till institutets drift med ett belopp, motsvarande den nettokostnad, staden skolat vidkännas för driften av den centraltandpoliklinik och det antal distriktstandpolikliniker, vars verksamhet beräknas bliva över— tagen av ett blivande tandläkarinstitut.

Med hänsyn till de skiljaktiga uppgifter angående huvudmannens årliga nettokostnader för driften av en centraltandpoliklinik av den omfattning här är fråga, vilka erhållits från det fåtal centraltandpolikliniker i riket, som hittills varit i verksamhet, föreligger knappast möjlighet att med bestämdhet angiva det belopp, till vilket stadens bidrag för driften av institutets cen- traltandpoliklinik framdeles bör avvägas. Under det att för första femårs- perioden Göteborgs stad härutinnan erbjudit sig erlägga ett årligt bidrag om 35000 kronor, har. Malmö stad på i sjukhusdirektionens skrivelse anförda skäl begränsat sitt erbjudande till 5 000 kronor per år.

Vad angår kostnaderna för driften av distriktstandpoliklinikerna för vuxna ha myndigheterna i såväl Göteborg som Malmö hävdat, att dessa helt kunna beräknas bliva täckta av inflytande taxeavgifter, vid vilket förhållande något årligt driftsbidrag för den å tandläkarinstitutet utförda vuxentandvården icke kunnat erbjudas. Även om de sakkunniga ifrågasätta, huruvida inkomsterna enligt gällande tandvårdstaxa vid landets distrikt-standpolikliniker med nu rådande löne- och konjunkturförhållanden verkligen kunna till fullo täcka de på denna vård belöpande driftskostnaderna, allrahelst i dessa kostnader jäm- väl inräknas lokalhyra eller förräntning av anläggningskapital, synas stats—

makterna enligt de sakkunnigas uppfattning dock icke kunna, i vad gäller första femårsperioden, undgå acceptera den härutinnan av vederbörande städer intagna ståndpunkten.

Beträffande det årliga bidrag, som skulle belöpa på den å institutet ut- förda barntandvården (avsedd att motsvara den verksamhet, som en med dylik tandvård uteslutande sysselsatt tandläkare utför under ett år) har detta, såsom framgår av det föregående, upptagits till respektive kronor 20 000 och 18 000 av Malmö och Göteborg.

I detta sammanhang fästa de sakkunniga uppmärksamheten vid att orga- nisationen av det nya institutet förutsätter, att detta skall kunna bedriva en kontinuerlig, patientvårdande verksamhet och därför vara skickat att fun- gera i folktandvårdens tjänst. Sålunda skall det i begränsad omfattning vara öppet för vårdsökande även under den tid, när eleverna ha ferier. Institutets patientvårdande verksamhet bygger på den principen, att de vårdsökande skola omhändertagas och behandlas, så långt institutets kapacitet det med- giver, efter en taxa som i intet fall överstiger folktandvårdstaxan, oav- sett om patienten behandlas av kandidat eller lärare. I den mån de vård— sökandes antal blir så stort, att institutets av de sakkunniga i detta avseende beräknade kapacitet därmed överskrides, bör däremot möjlighet finnas att på andra vägar och villkor söka tillfredsställa vårdbehovet.

De sakkunniga ha vidare anledning erinra om att jämlikt kungörelsen den 3 juni 1938 angående statsbidrag till folktandvård skall den av medicinal- styrelsen godkända planen för folktandvårdens ombesörjande jämväl inrymma en centraltandpoliklinik. För den skull föreslå de sakkunniga, att det måtte nppdragas åt medicinalstyrelsen att efter samråd med de sakkunniga genom omprövning respektive fastställande av plan för folktandvården för den kom- man, till vilken det första nya institutet blir förlagt, inplacera tandläkar— institutet såsom centraltandpoliklintk. Härigenom torde bland annat- dess— utom den i varje fall av stadsfullmäktige i Göteborg önskade garantien vinnas beträffande institutets möjligheter att fungera- i folktandvården.

d) Specialavdelning för käkkirurgi.

De sakkunniga hade vid tiden för förhandlingarnas bedrivande planerat, att vid det sjukhus, till vilket tandläkarinstitutet skulle anslutas, skulle an— ordnas en käkkirurgisk avdelning om cirka 24 sängar, vars chefsläkare tillika skulle med professors "ställning ha viss undervisningsskyldighet på institu- tet. Dettas elever skulle därigenom bliva i tillfälle att genom tjänstgöring på denna avdelning erhålla praktisk utbildning och vägledning i käkkirurgi. Såsom framgår av kap. 7 innebär emellertid de sakkunnigas slutgiltiga för- slag i fråga om undervisning i käkkirurgi, att denna infogas i tandkirurgi- undervisningen samt så organiseras, att på det anslutna sjukhusets kirurgiska avdelningar det antal sängar frigöres, som sjukhusets kapacitet tillåter med hänsyn till de allmänna beläggningsförhållandena. Operationsavdelning på

tandläkarinstitutet för tandkirurgi föreslås utökad att omfatta lämpliga operationslokaler för mun— och käkkirurgi.

Stadsfullmäktige i Göteborg ha förklarat sig villiga att åt det nya tand- läkarinstitutet genom sjukhusdirektionen tillhandahålla vårdplatser på sätt, som sjukhusdirektionen förordat.

I Malmö ha stadsfullmäktige förklarat sig i princip villiga att medverka till anordnande av en käkkirurgisk avdelning inom nuvarande ortopediska kliniken.

De sakkunniga anse att förhandlingar i denna fråga böra upptagas så snart närmare erfarenhet vunnits.

Nettoutgifterna för det nya institutet kunna sammanfattas i följande tablå.

Vid förläggning av institutet till: Göteborg Malmö Anläggningskostnader: a.) bruttokostnader för byggnaden .................... 6 335 000 6 100 000 b) utrustningskostnader ................................ 3 000 000 3 000 000 Avgår i kommunalt bidrag ........................ 143 000 505 000

Nettokostnader 9 192 000 8 595 000

Driftskostnader vid full utbyggnad: a) lönekostnader ........................................ 669 000 657 000 b) övriga driftskostnader ........... . . . ., ............... 447 000 447 000 ' Avgår i kommunalt bidrag ........................ 53 000 25 000

Nettokostnader 1 063 000 1 079 000

Härtill komma kostnaderna för den prekliniska undervisningen (jfr bil. 6), vilka belöpa sig till 69200 kronor för år. Lärarnas arvoden äro beräknade efter 35 kronor per föreläsnings-förhörstimme, varvid varje elev beräknas 1A: timme att förhöra. Arvodena till amanuenser ha upptagits till samma be- lopp, som motsvarande befattningshavare vid de medicinska läroanstalterna uppbära.

Kap. 10. Sammanfattning.

Kap. 1. I inledningskapitlet lämnas en översikt över de förslag och fram— ställningar rörande tandläkarutbildningen, vilka de sakkunniga avgivit under år 1945.

Den 6 juni 1945 inlämnade de sakkunniga förslag angående en ökning av an— talet nya elever för tandläkarutbildningen. Den rådande bristen på tandläkare hade motiverat detta förslag, innan ännu definitiv ställning till problemen hade kunnat tagas. De sakkunniga förordade, att antalet studerande, som varje höst antoges för tandläkarutbildning, borde från och med hösten 1945 ökas från 120 till 140. Den 10 augusti samma år förklarade Kungl. Maj:t, att tand- läkar-institutets lärarråd finge till elever vid institutet tills vidare årligen an— taga 140 studerande. Samtidigt erhölle de sakkunniga i uppdrag att snarast möjligt utarbeta ett av preliminära ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till ett tandläkarinstitut.

Den 6 november 1945 avgåvo de sakkunniga dessa förslag, varvid de för— ordade, att ett för 80 elever byggt institut borde förläggas till Malmö. De sakkunniga utgingo därifrån, att ett antal av 180 årligen utexaminerade tand— ' läkare vore önskvärt.

Departementschefen förordade i proposition till 1945 årshöstriksdag, att tills vidare ett nytt tandläkarinstitut uppfördes samt att riksdagen borde fatta principbeslut om inrättande av ett sådant institut. Riksdagen har den 18 december 1945 bland annat beslutat, att två nya institut skola inrättas å platser, som framdeles bestämmas, samt att det ena av dessa institut skall upp— föras med en årlig examinationskapacitet av högst 80 tandläkare och avses att tagas i bruk från och med den 1 januari 1948.

Kap. 2. I detta kapitel skildras de approximativa uppskattningar rörande behovet av tandläkare under de närmaste 25 a 30 åren, vilka de sakkunniga kunnat företaga. Samtidigt redogöres för det framtida antalet tandläkare en- ligt olika rekryteringsalternativ. De sakkunniga ha anslutit sig till den uppfatt- ningen, att ett totalantal av 4 800 effektiva tandläkare borde ernås, samt kon— statera, att detta antal lämpligast nås, därest antalet nylegitimerade per år från och med 1950 uppgår till 180. Av praktiska organisatoriska skäl kan emeller— tid detta antal utexamineras först från och med år 1952. I den rekryterings- hypotes, som de sakkunniga använt, ingår såsom ett antagande, att den årliga andelen kvinnliga tandläkare av de nylegitimerade icke uppgår till mer än 50 %. Om andelen kvinnliga blir mindre, kommer det önskade antalet tand— läkare att nås tidigare.

Kap. 3. De sakkunniga granska i detta kapitel tandläkarutbildningen ur principiella synpunkter och uppehålla sig vid en del förslag, som framförts i

den offentliga diskussionen rörande de praktiska möjligheterna att helt eller delvis ersätta tandläkare av nuvarande typ. De sakkunniga avråda bestämt från varje experiment att ersätta tandläkare särskilt i folktandvårdens tjänst på sådant sätt, att väsentliga delar av tandläkarnas nuvarande arbetsuppgifter skulle övertagas av lägre kvalificerad arbetskraft såsom tekniker eller plom— börer.

De sakkunniga avråda vidare bestämt från en utbildningsväg, som skulle uppdela tandläkarna i två till utbildning och kapacitet skilda grupper.

Utbildning av s. k. stomatologer, d. v. s. tandläkare som äro specialister inom medicinsk yrkesutövning på samma. sätt som öronspecialisten, ögon- specialisten m. m., förekommer i flera länder på kontinenten, men har erfa— renhetsmässigt visat sig vara mindre lämplig.

Ett sådant ordnande av tandläkarutbildningen, varigenom medicine kandi- datexamen göres gemensam för medicinare och odontologer, finna de sak- kunniga ur många synpunkter vara en lämplig lösning på lång sikt. Främst på grund av de medicinska undervisningsanstalternas oförmåga att för när- varande utbilda en så stor mängd medicine kandidater kunna de sakkunniga emellertid icke nu förorda denna lösning.

De sakkunniga framhålla, att det med säkerhet är lämpligast att utbilda ett större antal tandläkare av i stort sett den typ, som hittills utbildats. De finna, att de talrika kraven på kvalitativ förbättring av tandläkar-studierna böra till— fredsställas samtidigt med att den kvantitativa ökningen av antalet" tandläkare genomföres.

Kap. 4. Bland de sakkunniga har redan tidigare hävdats den åsikten, att frågan om ett nytt tandläkarinstituts planering har ett oavvisligt samband med de förändringar i studieplanen främst avseende studietidens längd, som de sakkunniga anse både önskvärda och nödvändiga och beträffande Vilka. de sakkunniga ha i uppdrag att upprätta förslag. I detta kapitel ägna. de sakkun— niga en ingående prövning åt frågan, i vilken utsträckning det föreligger ett sådant samband. Resultatet av denna analys ha de sakkunniga sammanfattat sålunda, att det råder ett mycket starkt samband mellan studieplanen och ett instituts planering m. m. samt att därför ett nytt tandläkarinstitut icke lämpligen bör planeras till byggnad och utrustning innan den studietid och studieplan, för vilkas tillgodoseende institutionen är avsedd att funktionera, är bestämd.

Kap. 5. En kortfattad översikt av tandläkarutbildningens organisation i andra länder lämnas i detta kapitel. Därav framgår, att tandläkarutbildningen i de flesta andra länder kräver längre tid än i Sverige samt att önskemål om ytterligare förlängd studietid äro aktuella på flera håll.

Kap. 6—7. I kap. 6 granska—de sakkunniga den nuvarande studieplanen och dess brister och framlägga i kap. 7 sitt förslag till ny studieplan. De sak—

kunniga ha funnit, att den nuvarande undervisningsplanen genom hittills till— godosedda krav på en förbättrad utbildning visat sig vara för knappt tillmätt. Fleitalet studentei anv ända drygt fyra och ett halvt år. Okad tid på under— visningsplanen bör lämnas åt ämnesgrupper, som nu äro dåligt tillgodo- sedda, och nya ämnen, som äro behövliga för tandläkarens Öutbildning, böra upptagas på studieplanen. Studietiden föreslås utökad från nuvaiande fy1a till fem år och den nya studietiden bör tillämpas med början fö1 de elever, som intagas till preklinisk undervisning vid början av höstte1minen 1947. De sakkunniga föreslå vidare bland annat, att intagning av nya stude— rande skall ske vid början av varje termin med hälften vardera terminen. Framlagda förslag till kvalitativ förbättring av tandläkarutbildningen kunna sammanfattas på följande sätt.

Preklin/isla studie1 till tandläkarkandidatexamen omfatta liksom hittills ett år och föiläggas till medicinsk fakultet eller högskola, teoretiska läroämnen äro anatomi, histolog1f1, 131.517; och fysiologi,. 7161111. Undervisningen 1 allmän pato- logi överföres till propedeutiska studieperioden och ingår i en föreslagen ny professur i tandpatologi vid tandläkarinstitutet.

Undervisningen i metallurgi frigöres från kemiundervisningen, överföres till propedeutiska studieperioden och gives av speciallärare i ämnet.

Även undervisningen i ldkemedelslära (farmakologi) frigöres från kemi- undervisningen, överföres till propedeutiska studieperi-oden och gives av fack— man inom farmakologien. I stället överföras från propedeutiska studieperioden två kliniska kurser i tandanatmni och bettlära och givas under prekliniska studieåret av speciallärare.

Propedeutislra och. kliniska studier till tandläkarexmnen utökas med ett år, omfatta alltså 4 år och försiggå vid tandläkarinstituten.

Undervisningsområdena för de tre nuvarande professurerna. tandfyllnings— konst, proteslära och tandreglering samt tandkirurgi ha. bedömts vara för stora för de två första professurerna, vilka därför i betydande omfattning uppdelats, och för den tredje professmen äga en icke fördelaktig fö1delning, varför även här en förändiing av professuremas innehåll vidtagits.

Professurerna föreslås till antalet fem, nämligen följande.

1. Odontologi, företrädesvis karieslära, motsvarar den gamla professuren i tandfyllningskonst befriad från undervisningsskyldighet i tandpatologi, var— jämte barntandvården frigöres under självständig laborator. 2.0dontologi, företrädesvis proteslära, motsvarar den gamla professmen i proteslära och tandreglering, vilken uppdelas så, att enbart protesläran kvar- står för professur,en medan ämnet tandregleiing eller ortodonti överföres till ny professur.

3. Tand- och käkkirmgi, motsvarar närmast den gamla professuren 1 tand— kirurgi, vilken befrias från undervisningsskyldighet i tandpatologi, men ut- ökas med undervisningsskyldighet i mun- och käkkirurgi, varjämte under-

155 visningen i röntgendiagnostik frigöres under självständig laborator. Under- visningen i parodontologi och parodontoterapi bibehålles inom professuren men erhåller betydligt ökad tid på studieschemat.

4. Odontologisk ortopedi. Denna nya professur upptager såsom huvud— ämne tandregleringen eller ortodontien, som frigöres från professuren i protes— lära; härtill kommer undervisningsskyldighet i det nya ämnet bettanalys.

5. Tandpatologl. Denna nya professur upptager dels undervisningen i allmän patologi, som enligt den gamla studieplanen under prekliniska studie— året meddelats av professor i ämnet vid medicinsk fakultet, dels undervis- ningen i tandpatologi, vilken hittills lämnats av professorerna i tandfyll— ningskonst och tandkirurgi.

Följande under-visningsänmen, som enligt den gamla studieplanen ingått i respektive professurer, ha frigjorts till självständiga tentamensämnen i tand— läkarexamen; undervisningen meddelas av laboratorer i respektive ämnen:

1. Barntandvård, ämnet har frigjorts från professuren i tandfyllnings— konst.

2. Röntgendiagnostik, ämnet har frigjorts från professuren i tandkirurgi. På den nya studieplanen har upptagits ett nytt mzdervisnings— och tenta— mensämne, nämligen Internmedicin, undervisningen meddelas av läkare på medicinska avdel— ningen vid det anslutna sjukhuset. Därjämte ha följande ämnen frigjorts från undervisningskurserna under prekliniska året och inlagts under propedeutisk respektive klinisk studie- period:

1. Bakteriologi, frigjort från kursen i allmän patologi med bakteriologi. . Farmakologi, frigjort från kursen i kemi med läkemedelslära. . Materiallära och metallurgi, frigjort från kursen i kemi med metallurgi.

(0

CD

Kap. 8. Såsom konsekvens av redan fattat beslut rörande intagning av nya elever och på grund av den omständigheten, att övergång föreslås skola ske från fyraårig till femårig studieplan från och med höstterminen 1947, är det nödvändigt att under åren 1946 och 1947 införa vissa övergångsbestäm- melser och provisoriska studieanordningar.

De sakkunniga föreslå, att en viss personalförstärkning vid stockholms- institutet genomföres vid ingången av budgetåret 1946—47. De föreslagna tjänsterna äro oundgängligen nödvändiga för institutets drift och undervis- ningens rationella bedrivande. Årskostnaderna härför ha av de sakkunniga beräknats till 137,000 kronor, vartill komma engångskostnader för byggnads- och inredningsarbeten med 40 000 kronor.

Provisoriska anordningar i Göteborg eller Malmö under kalenderåret 1947 ha av de sakkunniga beräknats draga en årskostnad av 84 000 kronor i Göte- borg och 79 000 kronor i Malmö samt 86 000 kronor i engångskostnader för utrustning och inredning.

I fråga om övergång till den nya studieplanen ha de sakkunniga funnit, att denna bör ske samtidigt vid stockholmsinstitutet och det nya institutet. En . samtidig övergång till förlängd studieplan skulle innebära, att unde-r ett år _ 1951 — endast 40 tandläkare skulle utexamineras. Med hänsyn till folk- tandvårdens behov av tandläkare ha de sakkunniga sökt eliminera en sådan nedgång i antalet utexaminerade och föreslå, att den halvårsgrupp, som skall börja sina prekliniska studier vårterminen 1947, utökas så, att man erhåller ett extra tillskott av 60 nya tandläkare år 1951. Införes den av de sakkunniga föreslagna studieordningen, skulle, beräknat efter det nuvarande elevantalet vid tandläkarinstitutets olika kurser och de nyintagna elevgrupper—nas stor- lek, under den närmaste 10—årsperioden 1500 nya tandläkare utexamineras, ehuru studietiden under perioden förlängs med ett år.

Kap. 9. I första avsnittet av detta kapitel granska de sakkunniga de ford- ringar, som ett tandläkarinstitut måste ställa på förläggningsorten i under- visnings— och forskningshänseende m. in. Att förlägga det första nya tand» läkarinstitutet till någon norrländsk stad eller Lund synes de sakkunniga omöj- ligt. I både Göteborg och Malmö finnas, ehuru i växlande omfattning, de betingelser, vilka anses vara nödvändiga för ett tandläkarinstitut. De sak- kunniga ha kommit till den uppfattningen, att det första nya. institutet bör förläggas till Malmö.

I nästa avsnitt lämna de sakkunniga en ingående byggnads- och planerings— beskrivning till förslaget till nytt tandläkarinstitut, vilket om byggnaden uppföres i Göteborg kostnadsberäknats till 6335 000 och om byggnaden upp- föres i Malmö till 6100 000 kronor. Skissritningar i skala 1:200 för det föreslagna nya institutet överlämnas samtidigt med detta betänkande till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet. Utrustningskostnaderna ha beräknats till 3000 000 kronor och de sakkunniga ha funnit det ange— läget, att det anslag, som kan komma att beviljas, ställes till förfogande redan under budgetåret 1946—1947 för att möjliggöra att avtal träffas om leverans av sådana artiklar, vilka måste inköpas utom landet, samt för att giva svensk industri tillfälle att lägga upp produktionen av sådana, vilka med viss förberedelsetid kunna produceras i Sverige. Det bör enligt de sakkunnigas åsikt uppdragas åt särskild sakkunskap att på ett så tidigt stadium som möjligt vidtaga erforderliga åtgärder, eftersom man bland annat har att räkna med att priserna komma att höjas avsevärt.

Den av de sakkunniga föreslagna personalorganisationen för det nya in— stitutet ägnas en ingående redogörelse. Lönekostnaderna, beräkna-de efter Göteborgs respektive Malmös dyrort, utgöra, sedan tjänste- och familjepen- sionsavdrag verkställts, i avrundade tal 669 000 och 657 000 kronor.

Omkostnaderna i övrigt för det nya institutet beräkna de sakkunniga med utgångspunkt från erfarenheterna från stockholmsinstitutet till 447000 kro- nor. De sakkunniga konstatera att med hänsyn till dels svårigheterna att nu bedöma patienttillströmningen dels institutets infogande i folktandvårdens

organisation det icke har varit möjligt att nu beräkna till vilka belopp in- komster från inflytande patientavgifter komma att uppgå. Vidare ha de sak- kunniga i detta sammanhang erinrat om att frågan om ett eventuellt slo- pande av terminsavgifterna upptagit-s men ännu icke slutgiltigt prövats av de sakkunniga. De ha emellertid med hänsyn till eventuellt kommande för— slag i detta hänseende icke ansett sig böra i detta förslag till omkostnadsstat upptaga beräknade inkomster av terminsavgifter.

I det sista avsnittet av detta kapitel skildra de sakkunniga de åtaganden och erbjudanden, som stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö gjort, därest det nya tandläkarinstitutet förlägges till respektive stad. I sammandrag inne— bära dessa, att städerna erbjuda sig att kostnadsfritt upplåta tomt med nytt- janderätt samt att problem i fråga om kostnader för framdragning av väg- och ledningsförbindelser m. m. i huvudsak reglerats. De provisoriska lokaler för tandläkarundervisning under år 1947, beträffande vilka de sakkunniga hänvisa till kap. 8, ställas utan kostnad för staten till förfogande och iord— ningställas byggnadstekniskt.

Städerna ha godtagit den principiella uppfattning, som de sakkunniga hävdat, nämligen att städerna borde till staten erlägga det belopp, varmed stadens utgifter för folktandvård kunde tänkas bliva minskade genom ett till staden eventuellt förlagt tandläkarinstitut. De sakkunniga ha beräknat, att det nya institutets kapacitet vad angår av elever utförd behandling svarar mot vad som presteras av en till två. inom barntandvården tjänstgörande tand- läkare samt av 12 med vuxet folktandvårdsklientel sysselsatta tandläkare. Göteborgs stadsfullmäktige ha beslutat att för den del av verksamheten vid en centraltandpoliklinik, som det nya tandläkarinstitutet övertager, till stats— verket utgiva dels ett engångsbidrag på 90700 kronor, dels ett driftsbidrag på 35 000 kronor per år. För den del av distriktstandvården för vuxna och barn, som det nya tandläkarinstitutet övertager, lämnas dels ett engångs bidrag på 52 000 kronor, dels ett driftsbidrag på 18 000 kronor per år.

Stadsfullmäktige i Malmö ha beslutat att för den värd, som lämnas vid en centraltandpoliklinik, utgiva 50 000 kronor i engångsbidrag och 5 000 kronor i årligt driftsbidrag. För den vård, som eljest skulle lämnas av distrikts- tandpolikliniker, utgiva stadsfullmäktige 455 000 kronor i engångsbidrag och 20 000 kronor i driftsbidrag per år.

De olikheter, som de båda städernas erbjudanden i detta hänseende upp— visa, bero bland annat på den olika omfattning, i vilken de båda städernas kommunala tandvård för närvarande är utbyggd, samt på olika beräknings- grunder m. 111. De sakkunniga hänvisa för detaljer till bil. 7 och 8.

I detta avsnitt ha de sakkunniga vidare konstaterat, att det nya institutet är så organiserat, att det skall kunna bedriva en kontinuerlig patientvårdande verksamhet samt att dess verksamhet i detta avseende bygger på att vård- sökande skola omhändertagas och behandlas, så långt institutets kapacitet medgiver, efter en taxa, som i intet fall överstiger folktandvårdstaxan.

Stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö ha slutligen förklarat sig i princip

158 villiga att medverka till lösningen av de problem, som den av de sakkunniga föreslagna undervisningen i mun— och käkkirurgi uppställer. Förhandlingar i denna fråga böra upptagas så snart närmare erfarenhet från denna undervis- ning vunnits.

De båda städernas erbjudanden äro generellt förbundna med det villkoret, att det första nya tandläkarinstitutet förlägges till respektive stad. Därutöver ha vissa villkor för olika detaljspörsmål uppställts, i fråga om vilka hänvisas till kap. 9 samt bil. 7 och 8.

Statens nettoutgifter för det nya institutet vid full utbyggnad, sådana de sakkunniga nu kunnat beräkna dem, utgöra i anläggningskostnader 9 192 000 kronor, om institutet förlägges till Göteborg, och 8595 000 kronor, om in— stitutet förlägges till Malmö, samt i driftkostnader 1063 000 respektive 1 079 000 kronor. Härtill komma årliga kostnader för preklinisk undervisning om cirka 69 000 kronor.

Konsekvenserna för stockholmsinstitutets vidkommande av föreslagna för— ändringar rörande studieplan och studietid skola de sakkunniga angiva i sär- skild skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet.

De förslag till tandläkarutbildningens ordnande, som de sakkunniga i detta betänkande i enlighet med sina direktiv angivit, äro enhälliga med följande

undantag:

1. Parodontologiundervisningens omfattning, plats i studieschemat och före- trädares ställning, där ledamöterna av de sakkunniga Nordlander, Strömbeck och Wikblad hysa avvikande mening och ha avgivit särskilt yttrande.

2. Organisation och kostnader för undervisning i provisoriska lokaler i Göteborg eller Malmö under kalenderåret 1947, där ledamöterna av de sak- kunniga Kjellgren och Pålsson hysa avvikande mening och ha avgivit sär- skilt yttrande.

3. Förläggningsorten för det nya institutet, där ledamöterna av de sak- kunniga Kjellgren, Nordlander, Westin och Wikblad hysa avvikande mening och herrar Nordlander och Wikblad ha avgivit särskilt yttrande.

Särskilt yttrande

av ledamöterna. O. Nordlander, J. P. Strömbet.-I.:1 och Ä. H. Wik.- blad.

De sakkunniga ha i sitt förslag till studieplan för tandläkarundervisningen gjort en sådan gruppering av de i denna undervisning ingående läroämnena, att bland annat de tre ämnena tandkirurgi, käkkirurgi och parodontologi sammanföras till ett ämne, benämnt tand- och käkkirurgi. De båda ämnena bettanalys och ortodonti sammanföras till ett läroämne, benämnt odontolo- gisk ortopedi.

Denna hopkoppling av det hittillsvarande ämnet tandkirurgi med det nya ämnet käkkirurgi innebär en betydande fördel ur flera synpunkter. Det är- mycket svårt att draga en bestämd gräns mellan dessa båda områden, vilket framgår av följande jämförelser. En från början liten och relativt obetydlig tandcysta, som utvecklats till en stor käkcysta, har därunder från tandkirur— giens område passerat över till käkkirurgien. Men oavsett alla variationer i storlek och omfattning bedömes och behandlas den efter samma principer inom båda områdena. Gränsen mellan en liten obetydlig, apikal benned- smältning, ett s. k. rotspetsgranulom, och stora, utbredda osteomyelitiska- beninflammationer eller elakartade munbottenphlegmonen är flytande. Det måste vara vanskligt att avgöra när fall som dessa skola anses höra till tand- kirurgien eller till käkkirurgien. Tanduttagningen har sedan gammalt hört till tandkirurgien med dess svårare komplikationer, exempelvis instötande av tänder i näsans bihålor, perforationer av bihålor, efterblödningar eller till- stötande käkbensinflammationer med hög feber, kräva ofta sådan sjukhus- vård, som hör till käkkirurgien. Övergången mellan dessa båda kategorier är emellertid även här flytande, och svårbedömbara fall av olika svårighetsgrad inställa sig. Många andra exempel med samma innebörd kunde andragas, men det anförda torde räcka. Ur undervisningssynpunkt vore det en stor- vinst om alla sådana fall hörde hemma på en avdelning, vars chef besutte både medicinsk och odontologisk kompetens, och där de studerande bleve satta i tillfälle att följa även svåra och komplicerade fall under hela deras behandling. Den blivande tandläkaren finge därmed någon inblick i sjukhus— rutin och de speciella synpunkter som äro förenade med vården av dylika patienter. En ytterligare fördel vunnes genom att kunskapen om de narkos— former, vilka äro lämpliga för enklare tandkirurgiska fall, samtidigt kunde meddelas.

Detta läroämne tand- och käkkirurgi, vilket sålunda omfattar hela opera— tionsläran på området från den enkla tanduttagningen och rotspetsresektio—-

] På sid. 82 i kap. 7 har hr Strömbecks anslutning icke blivit omnämnd.

nen till operationen av de stora käkcystorna, bett- och käkdeformiteter, käk— skador m. m., utgör sålunda en väl avgränsad enhet i undervisningen, som Visserligen har ett synnerligen stort omfång men som av ovan anförda skäl knappast kan bli föremål för uppdelning. Det bör givetvis företrädas av en professor.

Det måste emellertid anses vara felaktigt att till detta redan förut stora läroämne foga även läroämnet parodontologi. De parodontala sjukdomarna och deras behandling utgöra nämligen ett av de svåraste och mest komplice— rade läroämnena inom tandläkarkonsten. Det har dessutom ett omfång, som gör det uteslutet att inom den av de sakkunniga föreslagna ramen kunna med— dela en något så när tillfredsställande och enhetlig undervisning i ämnet.

Munhålans och tändernas båda huvudsjukdomar, tandrötan (tandkaries) och tandlossnandet (parodontopati), ha båda den spridning och omfattning, som är kännetecknande för en folksjukdom. Båda äro till sina verkningar lika förödande för bettet.

Parodontopatierna ha emellertid i den hittillsvarande undervisningen icke haft den plats, som deras spridning och egenskap av folksjukdom berättigat dem till. Detta omdöme gäller icke endast vårt land utan även, ehuru i varie— rande grad, övriga kulturländer.

Om tandläkarens uppgift är att i möjligaste mån söka bevara patienternas bett i funktionsdugligt skick, måste det framstå såsom lika viktigt att för— hindra att tänderna lossna och falla ut som att hejda deras sönderfall genom tandröta. Då tandlossnandet såsom förut framhållits är en verklig folksjuk— dom, vilket torde vara även för de flesta lekmän välbekant, måste behand— lingen av parodontopatierna framstå såsom en av tandläkarens huvudupp— gifter. Under 1920-talet var den gängse behandlingen av parodontopatierna ännu till övervägande delen av kirurgisk art och då kunde ett inordnande av ämnet under tand- och käkkirurgiprofessuren framstå såsom naturligt. Ut- vecklingen på detta område har sedan varit så stor att ämnet så väl i fråga om sitt teoretiska underlag som i fråga om fallens bedömning (diagnosställ- ning) och mångfalden av behandlingsmetoder nu kräver grundlig specialise- ring och sammanförande hos en huvudlärare med professors ställning. På grund av ämnets omfattning kan man emellertid nu och framdeles icke räkna med att hos en person finna kompetens samtidigt för exempelvis tandkirurgi, käkkirurgi och parodontologi eller odontologisk ortopedi och parodontologi.

Genom att de symtom, vilka karakterisera sjukdomen, äro av sådant slag att de nödvändiggöra behandling på. samtliga de terapiavdelningar, vari under— visningen varit uppdelad, har dessutom sjukdomsbildens enhetliga bedöm— ning förhindrats. Den behandling, som företagits har stundom blivit mindre planmässig och ofta begränsad till att gälla endast något av sjukdomens symtom. Denna. behandling bör dock i hela sin utsträckning behärskas av alla tandläkare och icke vara förbehållen ett fåtal specialister.

En följd av den i dessa avseenden oenhetliga undervisningen har också visat sig i att tandläkarna i allmänhet icke snabbt nog och i tillräckligt hög

grad uppmärksamma sjukdomen och dess förstadier. Detta är till stor skada, i synnerhet som i tid insatta, förebyggande åtgärder ha stora utsikter att ge ett gott resultat. Vidare saknas oftast förmåga att enhetligt och planmässigt bedöma och genomföra behandlingen av en framskriden parodontopati i alla dess olika faser. I de flesta fall inges patienten den tron att ingenting annat är att göra än att resignera inför de mer eller mindre snart väntande lös— tänderna. Härtill bidrager givetvis den nuvarande bristen på tandläkare, som gör dessa fullt upptagna med att behandla kariesskador. De senare årens forskning har dock visat så stora och mångskiftande möjligheter till behand- ling av parodontopatierna att dessa numera med framgång kunna bekämpas. Om alltså, jämsides med den ökade utbildning av tandläkare, som de sak- kunnigas förslag innebär, en tillfredsställande undervisning i parodontologi infördes skulle —— till stort gagn för folkhälsan _— många av de bett kunna bevaras, som nu gå under på grund av tandlossnandet.

En obestridlig nackdel med den av de sakkunniga föreslagna parodontologi- undervisningen är vidare att denna blir splittrad genom att försiggå på olika terapiavdelningar. Analysen av bettets funktionsstörningar utföres på av- delningen för odontologisk ortopedi, där dessutom behandlingen i sin helhet planeras och där utjämningen av mindre störningar genom bettomslipning är avsedd att utföras. I de fall, som helt eller delvis kräva behandling av konserverande eller protetisk art, sker sedan den fortsatta behandlingen på avdelningarna för odontologisk karieslära och proteslära. Den ganska enkla behandlingen med kirurgisk sanering av de inflammatoriskt förstörda mjuk- delarna sker slutligen på avdelningen för tand- och käkkirurgi, där även undervisning i profylaktisk munhygien med hembehandling, massage e'tc. skall lämnas. Den på avdelningen för odontologisk ortopedi gjorda bettana— lysen och behandlingsplanen kommer på de båda övriga avdelningarna under ny bedömning av där verksamma lärare, vilka ofta ha sin speciella och av- vikande syn på fallets behandling. Följden av det hela blir en oenhetlig och splittrad bedömning med åtföljande konsekvenser för behandlingen.

Ytterligare bör bemärkas att av dessa tre huvudbehandlingsformer är den behandling av orsaken, som ligger i bettets utjämnande genom inslipning eller genom proteser, och fixationsanordningar, betydligt viktigare för resul— tatet än den symtomatiska kirurgiska behandlingen. Den delvis profylaktiska behandlingen av de tidiga fallen med' rengöring och tandköttsetsning, som i en del fall leder till varaktiga resultat, är icke i egentlig mening kirurgisk. Det kan under sådana förhållanden icke vara lämpligt att knyta parodon— tologien till tand— och munkirurgien.

Det kan anses fastslaget att parodontopatierna uppstå genom en degenera- tion av tändernas vidfästningsanordning i käken, som bland annat är en följd av det förhållandevis ringa arbete vår tids lätt sönderdelade föda ger åt kulturmänniskans bett. Den varierande omfattningen denna degeneration får hos olika individer beror på vilka avvikelser från en normal tuggfunktion föreliggande tandställning medför, men den präglas också av de kroppsliga

och även själsliga egenskaper, vilka känneteckna individens nedärvda eller förvärvade konstitution.

Av det ovan anförda framgår nödvändigheten av en enhetlig bedömning, en enhetlig planering och en enhetligt genomförd behandling av dessa åkom— mor. Detta kan endast ske på en särskild avdelning med tillgång till sak- kunnig ledning för detta ändamål. Då först blir det möjligt att bedöma och planera det destruerade bettets behandling så att varje enskild tands existens- möjligheter värderas dels i förhållande till individens allmäntillstånd, dels i förhållande till föreliggande tandbestånd och tuggfunktion samt dels i för- hållande till föreliggande parodontopatiform. En sådan bedömning eller bett— analys kommer att utgöra grundvalen för behandlingen, vars genomförande sedan får ske så att dess olika detaljer anpassas efter den prognos som givits och den enhetliga behandlingsplan som blivit uppgjord.

Erfarenheten har visat att det är ytterst sällan en dylik förhandsbedöm- ning, även om den utförts av en tränad specialist på. området, kan genomföras utan modifikationer, betingade av omständigheter, som visa sig under arbe— tets gång. Häri ligger ett ytterligare skäl för att hela behandlingen bör sam- manföras till en särskild avdelning, vars ledare i samarbete med institutets internist behärskar behandlingens samtliga ovan berörda detaljer. Av sär- skild vikt är hans ställning som institutets bettanalytiker, gemensam för alla avdelningarna.

Av ovan anförda skäl torde det stå klart att parodontologien utgör en så stor och betydelsefull del av odontologien att åt densamma med nödvändig— het måste skapas en särskild professur. Särskilt gagnelig skulle en själv- ständig professur i parodontologi vara ur den synpunkten att detta för folk- hälsan så betydelsefulla problem där skulle kunna bli föremål för veten— skaplig bearbetning. En klarläggande utredning med åtföljande anvisningar till en effektiv behandling skulle vara av mycket stort värde för den allmänna hälsovården.

Vårt förslag kan sammanfattas på följande sätt: Undervisningen i parodontologi, som enligt de sakkunnigas förslag upp- delats på läroämnena: odontologisk ortopedi, Odontologi (företrädesvis pro- teslära) samt tand- och käkkirurgi, bör skiljas från dessa ämnen. De sålunda frigjorda delarna böra sammanföras till ett självständigt läroämne under en professors ledning samt förläggas till en särskild avdelning vid institutet. Samtidigt begränsas det av de sakkunniga föreslagna läroämnet odontologisk ortopedi till att endast omfatta vad som nu i allmänhet betecknas som orto- donti. Undervisningen i detta läroämne handhas av en laborator med mot— svarande ställning som laboratorn i barntandvård. Antalet professorer och labo- ratorer blir enligt vårt förslag lika med det av de sakkunniga föreslagna. De erforderliga ändringarna äro icke mera omfattande än att de kunna verkställas på. kort tid.

Med åberopande av de skäl som ovan anförts hemställes sålunda

att, innan studieplan för tandläkarundervisningen och ritningar för det nya institutet fastställas, det uppdrages åt de sakkunniga att genom en skynd- sam omarbetning vidtaga sådana ändringar i studieplan och ritningar, som betingas av vårt förslag i ovanstående sammanfattning.

Särskilt yttrande

av ledamöterna B. Kjellgren och F. Pålsson.

Vid de sakkunnigas behandling av frågan rörande anordnande av under— visning för tandläkarstuderande, motsvarande andra läsåret (fantomåret) i nuvarande undervisningsplan i provisoriska lokaler under kalenderåret 1947, vilken undervisning skall direkt fortsättas inom det planerade nyinrättade tandläkarinstitutets lokaler, ha tvenne förslag framkommit. Det första för- slaget, utarbetat av en subkommitté inom de sakkunniga, och här nedan be- nämnt kommitterades förslag, förordades av de sakkunniga i skrivelse av den 6 november 1945 och finnes återgivet å 5. 117—18, jämte bilaga 3. Det andra förslaget, härnedan benämnt lärarrådets förslag, s. 119 jämte bilaga 4, har senare vunnit anslutning av de sakkunnigas majoritet.

Vi kunna icke finna de skäl bärande, som framförts för lärarrådets för— slag, och anse även, att detta medför väsentligt ökade svårigheter för den nya institutionen vid dess start samt ger ett försämrat undervisningsresultat. De besparingar, som lärarrådets förslag synes medföra, äro i avsevärd grad missvisande och innebära försvårade och försämrade nndervisningsformer. Lärarrådets förslag innebär, att ämnet tandkirurgi strykes från undervis- ningsschemat under andra läsåret vid den här föreslagna nya undervisningen, vilket ger en mot stockholmsinstitutets undervisning förändrad och enligt vår mening försämrad undervisning. Motivet synes vara helt ekonomiskt, något bärande skäl ur undervisningssynpunkt har lärarrådet icke framlagt. Skulle sådant skäl förefinnas borde även schemat för undervisningen i Stock— holm ändras på liknande sätt. Kommitterade ha i sin motivering s. 118 be- tonat den stora betydelsen av att tandkirurgiundervisningen insättes på ett tidigt stadium av tandläkarundervisningen, då den ger tandläkarstuderanden den första grundläggande handledningen och praktiska erfarenheten i patient- behandling. Han får här se och lära sig igenkänna tand- och munsjukdomar av olika slag och grader, destruerade bett, olycksfallsskador m. m. samt in— hämta grundläggande kunskaper i behandlingsmetoder, aseptik, lokalbedöv- ning, extraktioner m. nu., vilket allt i hög grad även underlättar hans för- ståelse för de samtidiga, propedeutisk-tekniska kursernas undervisning.

Kommitterades förslag motiverar (s. 118) att tandkirurgiundervisningen redan under det här berörda andra läsåret av tandläkarundervisningen ställes under en ordinarie professors ledning. Utom där angivna skäl talar härför det förhållandet att under detta läsår finnes god tid för en grundlig serie föreläs—

ningar i tandkirurgi. En professor i tandkirurgi, vilken får förutsättas även vara läkare,.torde då även ha stora möjligheter att tidigt förmedla elevernas önskvärda kontakt med det närliggande sjukhusets olika avdelningar och där eventuellt kunna förmedla tillfälle för eleverna att få bevista föreläsningar av speciellt odontologiskt-medicinskt intresse, och, då tillfälle gives, även när- vara vid demonstrationer eller operationer av lämpliga fall.

En riklig tillgång på, patienter är av största vikt för att de studerande skola kunna erhålla en fullgod utbildning vid det nya institutets börjande kurser i de klinisk—praktiska grenarna av tandläkarkonsten. En under under- visningsåret i de provisoriska lokalerna bedriven praktisk-tandkirurgisk verk- samhet har stor betydelse för att säkra den senare patientillgången till det nya institutet, särskilt beträffande protesavdelningen, vid vilken risken för patientbrist enligt erfarenhet från stockholmsinstitutet är påtaglig. Det är även ur den allmänna patientrekryteringens synpunkt av vikt att allmänheten tidigt kommer till insikt om att den kan besöka institutet för att där er- hålla hjälp mot tandsjukdomar. Denna önskvärda inställning hos allmän— heten torde underlättas, om den patientvårdande verksamheten får påbörjas redan i de provisoriska lokalerna för att sedan organiskt fortsätta och till- växa vid den nya institutionsbyggnadens tillkomst.

Lärarrådets förslag ger till synes möjlighet till beaktansvärda kostnads— besparingar genom att anskaffandet av utrustning för den tandkirurgiska av- delningen bortfaller. Av den i kommitterades förslag upptagna summa 66 050 kronor erfordras då endast 10000 till en enklare utrustad demonstrationssal. Besparingen innefattar emellertid i verkligheten endast, att den övriga ut— giften för utrustning 56,000 kronor uppskjutes under ett år, då den före- slagna tandkirurgiska utrustningen senare helt kommer till användning i det nya institutets tandkirurgiska avdelning.

På lönekontot inbesparas enligt lärarrådets förslag hela personalstaten för ett år på tandkirurgiska avdelningen jämte det av kommitterade föreslagna prefektarvodet, tillsammans omkring 26 000 kronor jämte vissa rörliga tillägg. Lärarrådet har vidare ansett det möjligt att inbespara lönen för en vakt— mästare omkring 3000 kronor + tillägg genom att belasta tandteknikern, som detta år torde vara i exceptionell grad engagerad genom arbeten för tvenne fantomkursers stora och nya demonstrationsmaterial, även med vakt— mästarsysslan. Den genom denna anordning försvårade undervisningen med— för sålunda en besparing på lönekontot under ett år av 29 000—30 000 kro- nor. Besparingen förminskas dock med 12000 till sålunda 17 000—18 000 kronor genom att lärarrådets förslag ytterligare upptages, utöver av kom— mitterade för fantomkurserna föreslagen personal, en laboratorlön å 12000 kronor. Tjänsterum för denne finne-s emellertid icke upptaget i de av res— pektive städer godtagna planritningarna över de provisoriska lokalerna. Laboratorns arbetsuppgift angives som ledare för båda fantomkurserna. Någon motsvarande tjänst, som erfordrar lärarkompetens såväl i protes— lära som tandfyllningskonst, finnes icke vid stockholmsinstitutet och synes

denna befattning i sak vara helt överflödig, då vederbörande kursgivare, av— delningstandläkarna, liksom vid stockholmsinstitutet helt torde leda sina respektive fantomkurser.

I fråga om expenserna m. ni. blir en direkt jämförelse mellan lärarråde'ts förslag och kommitterades siffror väsentligt missvisande. Kommitterade ha under motivering av betydande, senare det nya institutet tillfallande nyan- skaffningar, för utgiftsgrenarna, facklitteratur, undervisningsmaterial och oför— utsedda utgifter, efter inhämtande av kursgivarnas vid tandläkarinstitutet uppskattning av behövliga anslags storlek, föreslagit anslag av sammanlagt 35000 kronor. Lärarrådet upptager samma utgiftsposter, då tandkirurgi- undervisningen förutsättes utgå, till endast 5000 kronor. Denna summa an- ses motsvara kostnaderna för 40 elever med lärare och personal under ett års fantomundervisning, men i rutinmässig drift, då ju allt grundläggande undervisningsmaterial m. m'. redan finnes anskaffat. Den oproportionerligt starka minskningen i anslagsäskandet grundar sig här på en, utan hänsyn till undervisningens särskilda svårigheter under detta första arbetsår, företagen drastisk nedskärning av anslagen till fantomkursernas undervisning, icke på en indragning av ämnet tandkirurgi i och för sig. En nedskärning av an— slagen för undervisningsmaterial, facklitteratur och oförutsedda utgifter under detta första undervisningsår utgör ett allvarligt hinder för att kunna med- dela fullgod undervisning och finna vi därför lärarrådets anslagsförslag otill— räckliga ur undervisningens synpunkt. Den undervisningsmaterial, vars an— skaffande möjliggöres genom i kommitterades förslag upptagna anslagssökan- den komma senare undervisningen vid det nya institutet helt till godo.

Ett bibehållande av tandkirurgien på. undervisningsschemat under tiden för undervisningens bedrivande i de provisoriska lokalerna underlättar be- handling av frågor i samband med det nya institutets byggande och utrust- ning, då det torde vara en fördel att härvid representanter för flera under- visningsämnen finnas på platsen. Undervisningsinstitutionens skötsel kräver även under sitt första år i de provisoriska lokalerna en ledare i professors ställning, vilket även motiveras i kommitterades framställning s. 118. Denne professor bör förmedla institutets förhållande till vederbörande medicinska fakultet, folktandvården och sjukvårdsinrättningarna i Göteborg eller Malmö samt till moderinstitutionen i Stockholm. Förhållandet till den senare, bör möjligen kunna så organiseras, att denna professor placeras som med- lem av tandläkarinstitutets i Stockholm lärarråd vid behandling av frågor rörande det nya institutet, intill dess ett nytt lärarråd kan träda i funktion vid det senare, som då i administrativt hänseende blir oberoende av Stock- holmsinstitutet.

En fråga av största betydelse för undervisningen vid det nya tandläkar— institutet, såväl i dess fullt utbyggda verksamhet i de nya lokalerna som under dess första undervisningsår i provisoriska lokaler, är möjligheten att erhålla tillräckligt med dugliga lärare. Denna fråga hänger givetvis i hög grad samman med lärarnas anställningsförhållanden. ' Kommitterade ha i

166 sitt förslag framhållit att lärarna redan från början skola kunna erhålla samma anställningsform och lönegrad som lärarna vid stockholmsinstitutet i motsvarande arbetsuppgifter. Detta innefattar att avdelningstandläkama skola kunna erhålla anställning i lönegrad Eo 18 samt att professorn i tand- kirurgi kan erhålla anställning i lönegrad A30. Undervisningsåret i de provisoriska lokalerna bör vara helt organiserat som ett första år vid det nya permanenta tandläkarinstitutet och anställningsformerna som följd härav bestämnias vara de för permanenta institutioner gällande. I lärarrådets för— slag ha samtliga lärartjänster vid undervisningen i de provisoriska lokalerna upptagits endast som arvodesbefattningar och sålunda beträffande kursgivarna placerats lägre än motsvarande lärare vid stockholmsinstitutet. Motivering härför saknas. Konsekvensen av en sålunda försämrad anställningsform torde bliva att rekryteringen av lärare till det nya institutet och särskilt till dess första arbetsår i de provisoriska lokalerna 'starkt försvåras. Ett uteslu— tande av tandkirurgien enligt lärarrådets förslag torde även ytterligare för- svårarekryteringen av dugliga lärare till de propedeutiskt' tekniska kurserna. Dessa lärare torde under detta första arbetsår bliva ganska isolerade, såväl från lärarekolleger inom annat odontologiskt undervisningsfack som även från samarbete med det intilliggande sjukhuset, om den tandkirurgiska av- delningen med dess allmänmedicinskt orienterade chef, som här skulle ha stor betydelse som förmedlare av Sådant samarbete, saknas. _

Med stöd av vad här ovan anförts hemställa undertecknade sålunda att undervisningen för andra årets tandläkarstudelande i provisoriska lokaler under kalenderåret 1947 för att icke riskera försämrad undervisning, för att underlätta den framtida patienttillgången och för att främja anställande av dugliga lärare anordnas jämlikt nu gällande undervisningsplan och enligt kommitterades å s.117—18 och 1 bilaga 3 framförda förslag.

Särskilt yttrande av ledamöterna o. Nordlander och .Å. H. Wikblad.

De sakkunnigas majoritet har såsom förläggningsort för det första nya tandläkarinstitutet föreslagit Malmö. Vi ha i stället föreslagit Göteborg och detta av följande skäl:

1. Prioritet. Göteborg har tidigare, i slutet av 1880— talet och början av 1890— talet, haft landets första tandläkarinstitut, som nedlades efter tillkomsten av det statliga institutet i Stockholm.

2. Göteborg har större tillgång på patienter för ett institut.

Den synnerligen viktiga frågan om tillgången på patientei lämjiliga för undervisning kan på ett tillfredsställande sätt lösas 1 Göteborg men knappast

i Malmö. Först och främst visa utförda undersökningar över den varierande kariesfrekvensen i riket att densamma i västra Sverige är den i riket näst största och att alltså tandvårdsbehovet där kan förutsättas vara större än i Malmö, som tillhör en landsända, där enligt samma undersökningar bettill— ståndet kan betraktas i regel vara jämförelsevis gott. Erfarenheter från Hel- singfors (400 000 invånare) och Oslo (350 000 invånare), vilkas invånarantal äro jämförbara med Göteborgs, Visa att dessa städer nätt och jämt förmå skaffa tillräckligt många patienter för ett studentantal, som är något lägre än det föreslagna. Stor—Göteborg har dubbelt så många invånare som Stor—Malmö (400000 respektive 200000). Göteborg kan uppvisa en obehandlad patient— reserv per år, som med 128 000 personer överstiger Malmös enligt följande uppställning.

Göteborg Malmö Inv.—antal ................ 400 000 200 000 Prakt.tandl..........j....' 210 90 Beh. patienter ............ 126 000 54 000 Pat. reserv ................ 274000 146000 (1 tandl. 600 pat. per år).

Ett tandläkarinstitut i Göteborg kan sålunda räkna med betydligt större patienttillgång än ett i Malmö.

3. Tomt för institutet.

Den i Göteborg för ändamålet anvisade tomten är synnerligen välbelägen med god anslutning till Sahlgrenska sjukhusets sängavdelningar. Den är vidare större än den i Malmö föreslagna och kan sålunda räcka till även för eventuellt framtida utvidgning. Den medgiver ett övergivande av den ur flera synpunkter olämpliga borggårdsform, de sakkunnigas förslag innehåller. Byggnaden kan i Göteborg byggas i öppen U-form, vilket medför bättre be- lysningsförhållanden och vindsvåningen kan där utbyggas till full vånings- höjd och i samma storlek som övriga våningar samt byggnaden förses med en flat takkonstruktion.

4. _Lärarkrafter.

Av särskild betydelse är den omständigheten, att tandläkarkåren i Göte- borg är mer än dubbelt så stor som den i Malmö (210 respektive 90) och där- igenom erbjuder bättre möjligheter att lösa de rekryteringssvårigheter, som kunna befaras vid besättandet av det stora antalet befattningshavare som avdelningstandläkare, assistenter och amanuenser (78 stycken). Detta talar för att ett institut i Göteborg inom relativt kort tid skall kunna komma i full verksamhet.

5. Den medicinskt-kliniska undervisningen och möjligheterna till forskning.

Tack vare sitt väl utvecklade sjukhusväsen kan Göteborg genom sina där verksamma läkare, vilka med endast enstaka undantag ha professors kompe-

tens eller ha haft docentförordnande, självt taga ansvaret för den medicinskt- kliniska undervisning det här gäller.

Skulle det redan nu visa sig nödvändigt kan också vissa teoretiskt-medi- cinska studier t. ex. i bakteriologi, fysiologi och medicinsk kemi utföras vid sjukhusets laboratorier av deras professorskompetenta föreståndare. Efter den inom kort genomförda ombyggnaden av Sahlgrenska sjukhuset komma institutioner och laboratorier att i ökad grad finnas tillgängliga för ifråga— varande slag av medicinskt forskningsarbete.

Genom samarbete med institutioner vid Chalmers tekniska högskola och dess materialprovningsanstalt finnas goda möjligheter för studier och forsk— ning inom ämnena kemi, materiallära och materialprovning.

6. Göteborg — ett nordiskt odontologiskt centrum.

Genom Göteborgs Tandläkare-Sällskaps verksamhet har Göteborg under årens lopp alltmer kommit att utgöra ett centrum för det nordiska samar- betet inom tandläkarkonsten, Nordiska Odontologiska Föreningen har där haft sina svenska sammanträden och representanter för tandläkarorganisa- tionerna i de övriga skandinaviska länderna ha utvalt Göteborg till plats för ett nordiskt odontologiskt fomkningsinstitut, vilket sedan länge varit pla- nerat men under kriget icke kunnat förverkligas. Den odontologiska forsk— ningen kan förutses i Göteborg bliva föremål för ett större primärintresse än i Malmö, där den torde komma att ligga i en tämligen perifer intressesfär för den medicinska fakulteten i Lund.

7. Studentkårens ställning i Göteborg. Genom införlivande av det nya institutets studenter med Göteborgs Hög- skolas studentkår komma de studerande att åtnjuta alla de förmåner, som denna i eget kårhus kan giva sina medlemmar.

Göteborg, som är rikets andra stad och som har större resurser än Malmö . att på ett tillfredsställande sätt realisera projektet, bör sålunda enligt de skäl vi här anfört utses till plats för det nya institutet. Vårt ställningstagande påverkas emellertid i första hand av farhågor beträffande lärarrekryteringen till ett institut i Malmö. Vi få därför hemställa

att det första nga tandläkarinstitutet förlägges till Göteborg.

BILAGOR

Bilaga 1.

Tabell 1. Antalet legitimerade tandläkare den 31 december 1944 fördelade efter ålder och kön.1

Ålder, Antal tandlukare

är

Män Kvinnor Summa

20—25 13 18 25 —30 163 253 30—35 301 412 35— 40 561 726 40—45 395 495

45 —— 50 206 269 50—55 130 173 55—60 97 122 60—65 29 50 65 ——70 28 38

70 —75 36 40 75— 80 32 34 80 -— 85 9 9 85—90 1 ' 1

Summa 2 001 2 640

lFördelningen har uppgjorts med ledning av uppgifter i Svensk Tandläkar-förteckning för 1944, kompletterade med uppgifter från medi- cinalstyrelsen beträffande de under 1944 legitimerade och med upp- gifter från Svensk Tandläknrtidning och från medicinalstyrelsen beträf- fande de under året avlidna.

Tabell 2. Antal praktiserande tandläkare länsvis den 31 december 1944J

Län

Antal tandläkare

Kvinnor Summa

Folkmängd

Stockholms stad .................. » län .................... Uppsala län Södermanlands län ................ Ostergötlands län .................. därav Norrköping ................ Jönköpings län .................... Kronobergs län .................... Kalmar län ........................ Gotlands län ...................... Blekinge län ...................... Kristianstads län .................. Malmöhus län därav Malmö .................... » Hälsingborg Hallands län ...................... Göteborgs o. Bohus län ............ __ därav Göteborg .................. Alvsborgs län .................... Skaraborgs län .................... Yärmlends län .................... Orebro län ........................ Västmanlands län .................. Kopparbergs län .................. Gävleborgs län .................... Västernorrlands län ................ Jämtlands län Västerbottens län .................. Norrbottens län ....................

Hela, riket

146 25 8 22 21 4 20 5 10 6 5 24 63 25 12 12 51 49

654 864 310 043 143 841 198 494 329 206

75 792 249 714 152 926 229 978

59 609 147 256 251 518 546 225 167 885

65 357 153 752 502 445 296 289 336 406 244 024 271 423 233 835 179 701 253 060 274 125 276 649 143 347 226 798 228 109

6597 348

1 Tabellen har erhållits från i manuskript befmtlig tnbell till Allmän hälso- och sjukvård 1944,

(s. 0. s.).

Tabell 3. Inom folktandvården tjänstgörande tandläkare den 31 december 1944 fördelade efter ålder och kön.1

Icke obligatoriskt Obligatoriskt Äh?"- tjäntsgörande tjänstgörande ar

Samtliga

Kv. S:a = I?! .4 S:a

20—25 1 25—30 9 30—35 16 35—40 19 40—45 10 45—50 6 50 — 55 ' 5 55—60 1

Summa 67

15 42

...i—.

tllllwm—lw sil.—lllåu—

1 Tabellen bygger på en av medicinalstyrelsen lämnad förteckning.

Tabell 4. Femåriga överlevelsetal.

Av 100 personer, som vid början av en femårsperiod befinna sig i vidstående åldersgrupp. kvarleva vid femårsperiodens slut

Åldersgrupp, år

Enligt dödlighctstabell för Stockholm

Enligt nntagandena för tandläkare 1931_1940

Män Kvinnor Män Kvinnor

99110 9940 98-45 98'65

9930 9940 9832 98'61 9910 99-25 98'02 98'48 9850 9895 9727 98-17 97-50 9830 9601 9751 95.30 9680 9417 9649

9100 94-00 91'56 - 9504 8600 9000 8782 9269 8050 85-00 82-24 88-41 73'00 7800 74-21 8092 6400 68-00 4 6261 7000

5200 57-00 48—72 56-02 3800 4200 35-24 4052 2000 2500 —

800 1100 — —

Bilaga 2.

Specifikation av kostnader tör åtgärder, varigenom Stockholmsinstitutets . kapacitet höstterminen 1946—höstterminen 1947 höjes från 120 till 140 elever.

Lärarpersonal. (Arvoden). Kronor 4 avdelningstandläkare ä 7 500 kr. ........................................ 30000 7 assistenter ä 5 000 kr. ......................................... '. ........ 35 000 7 amanuenser a 2 250 kr ................................................... 15 750

Summa kronor 80 750 Sköterska och biträdespersonal. (Arvoden).

4 tandsköterskor a 318 kr./mån. ..................... ' ..................... 15 264 2 tekniska biträden å. 318 kr./mån. ...................................... 7 632 1 reparatör a 350 kr./mån. ................................................ 4200 1 kontorsbiträde & 350 kr./mån. .......................................... 4 200

Summa kronor 31 296 Anslagshojning. Förbrukningsmateriel. Protesavdelningen .................................................... 4 000 Tandfyllningsavdelningen ............................................ 4 000 Tandkirurgiska avdelningen ........................................ 2 000 Röntgenavdelningen .................................................. 2 000 Ortodonti— och barntandvårdsavdelningen .......................... 1 000 13 000 Undervisningsmateriel. Protesavdelningen .................................................... 500 Tandfyllningsavdelningen ............................................ 500 Tandkirurgiska avdelningen ........................................ 500 Röntgenavdelningen .................................................. 500 Ortodonti- och barntandvårdsavdelningen .......................... 500 g 500 Expenser .................................................................... 5 000 Extra anslag för sekretariat ................................ ___—33) Summa kronor 22 000 Arvode till vice ordföranden .................................................. 3 000 Sammanfattning. Lärarbefattningar .......................................................... 80 750 Sköterske- och biträdespersonal ............................................ 31 296 Anslagshöjning .............................................................. 22 000 Arvode till vice ordföranden .............................................. 3 000

Summa kronor 137 046 Härtill komma engångskostnader för byggnads och inredningsarbeten ........ 40 000

Bilaga 3.

Kostnader för undervisning i och utrustning av provisoriska lokaler i Göteborg eller Malmö under kalenderåret 1947.

A. Årlig kostnad.

Lönestat. Göteborg Malmö (G-ort) (F-ort) kr. I. Tandkirurgiska avdelningen.

Professor A 30 . 10 440 Avdelningstandläkare Eo 18 ....... ' ......................... 5 103 Amanuens 2 250 Avdelningssköterska A 7 ..... . ............................... 3 132 Tandsköterska Eo 6 .......................................... 2 820

. Tandfyllningsavdelningen. Avdelningstandläkare Ro 18 ................................ 5 103 Assistent ...................................................... 5 000 Amanuens .................................................... 2 250

. Protesavdelningen .

Avdelningstandläkare Ro 18 ................................ 5 103 Assistent ...................................................... 5 000 Amanuens .................................................... 2 250

Gemensamt för tandfyllnings- och protesavdelning. Tandtekniker .................................................. 7 200

. Gemensam personal. Prefekt (rektor, inspektor) .................................... 1 700 Vaktmästare Eo 7 ............................................ 3 084 2 976 Kanslibiträde Eo 7 _ 3 084 2 976

Summa kr. 64 491 63 303

Nettolöner (lönebelopp minskade med tjänste- och familjepensionsavdrag).

Expcnser m. lll. Göteborg Malmö kr. kr.

. Sjukvård 400 400 Expenser (bränsle, lyse, vatten, städning, tvätt etc.) ........ 1 20 000 15 000 Puhlikationstryck .............................................. 200 200 . Facklitteratur .................................................. 10 000 10 000 Förbrukningsmaterial .......................................... 10 000 10 000 Undervisningsmaterial ........................................ 20 000 20 000 Vetenskaplig verksamhet ...................................... 3 000 3 000 Vidmakthållande av utrustning .............................. 5 500 5 500 Oförutsedda utgifter .......................................... 5 000 5 000

Summa kr. 74 100 69 100

PwseeewwH

* Något rymligare lokaler än i Malmö.

Posterna 4 och 6 att anse som förhandsutgifter för det nya tandläkarinsti— tutets verksamhet.

B. Engångskostnader för inredning och utrustning.

1. Tandkirurgisk avdelning jämte gemensam demonstrationssal.

Utrustningen avser följande lokaler: Professorns tjänstelokal; rum för sköterska, tandsköterska, operation, sterilisation, injektion, röntgen, extraktion, avd. tandläkare; de- monstrationssal jämte biutrymmen ................................ kr.

2. Protes- och tandfyllningslaboratorierna.

Utrustningen avser följande lokaler: Rum för avd.-tandläkare, assistenter, amanuenser, tekniker jämte fantomlaboratorium med biutrymmen .............................. kr. 76 240

Sammanställning. Göteborg Malmö kr. kr.

Ärlig kostnad .................................................... 138 591 132 403 Engångskostnader för utrustning och inredning .................. 142 290 142 290

Ur dessa kostnader ha kr 160000 beräknats såsom förhandsutgifter för det nya institutets utrustning.

Bilaga 4.

Av tandläkarinstitutets i Stockholm lärarråd den 12 november 1945 upprättade

Förslag över kostnader för undervisning i och utrustning av provisoriska lokaler i Göteborg eller Malmö under kalenderåret 1947.

A. Årlig kostnad.

Lönestat. Arvode kr. 1 laborator ............................................. _. .......... 12 000 2 avdelningstandläkare a 6 900 .................................. 13 800 2 assistenter ä 5 000 .................................. 10 000 2 amanuenser a 2 250 .................................. 4 500 1 tandtekniker, samtid. vaktmästare ............................ 7 200 1 skrivbiträde .................................................... 3 600 51 100 Expenser m. 111. Göteborg Malmö kr. kr. ]. Expenser (bränsle, lyse, vatten) .............................. 115 000 10000 2. Publikationstryck .............................................. 200 200 3. Facklitteratur .................................................. 1 000 1 000 4. Förbrukningsmaterial .......................................... 5 000 5 000 5. Undervisningsmaterial ........................................ 3 000 3 000 6. Vetenskaplig verksamhet ...................................... 3 000 3 000 7. Vidmakthållande av utrustning .............................. 5 000 5 000 8. Oförutsedda utgifter .......................................... 1 000 1 000 Summa 33 200 28 200 Förslags- anslag

33 000 28 000

Engångskostnader. Protes- och tandfyllningslaboratorier jämte demonstrationssal.

Utrustningen avser följande lokaler: Rum för avd.-tandläkare, assistenter, amanuenser, tekniker jämte

fantomlaboratorium med biutrymmen .............................. kr. 76 240 Demonstrationssal ...................................................... » 10000

Summa kr. 86 240

Sammanställning. Göteborg Malmö

kr. kr. Ärlig kostnad ...................................................... 84 300 79 300 Engångskostnader för utrustning och inredning ...................... 86 240 86 240

1 Något rymligare lokaler än i Malmö.

Motivering.

Undervisningen avser det andra läsåret. Enligt nu gällande studieplan ingår i undervisningen under detta läsår följande ämnen under angivna tider:

l) tandfyllningskonst, fantomkurs, 1 termin (4 mån.)

2) proteslära, » , 1/2 » (2 » ) 8) tandkirurgi, proped. kurs, 1/2 » (2 » )

Enligt här föreliggande förslag utgår den propedeutiska kursen i tandkirurgi från andra läsårets studier. Denna propedeutiska kurs flyttas i stället till tredje läsåret. Den kliniska undervisningen i tandkirurgi, vilken enligt gällande studieplan äger rum under tredje läsåret, flyttas för denna grupp studerande till fjärde läsåret, under vilket studieplanen icke har någon undervisning i tand- kirurgi; tandkirurgiundervisningen gör en stor vinst i denna förskjutning.

Genom att tandkirurgin utgår, bortfaller inom lönestaten lärare och personal inom ämnet.

För fantomkurserna i tandfyllningskonst och proteslära kvarstår lärarna och teknikern, varjämte en laborator i endera ämnet blir ledare för de båda fantom- kurserna, vilka därigenom upptaga hela läsårets tjänstgöring, alltså två terminer av sammanlagt åtta månader.

Personalen förstärkes med ett skrivbiträde. För samtliga befattningar ha givetvis endast räknats arvoden. Expenser m. ni. ha beräknats efter behovet från 40 elever med lärare och personal under ett års fantomundervisning.

Bland engångskostnaderna utgå kostnaderna för iordningställande av en tandkirurgisk avdelning. Till kostnaderna för protes— och tandfyllningslabora- torier ha lagts utgifter för inredning och utrustning av en demonstrationssal, summa. 10000 kronor.

Bilaga 5.

Approximativa kostnader för det nya institutets utrustning.

. Röntgendiagnostiska avdelningen jämte övriga avdelningars nt— rustning för röntgen. Kronor

A. Röntgendiagnostiska avdelningen .................... 65 000 B. Övriga avdelningars röntgenutrustning .............. 30000

. Avdelningen för tand- och käkkirurgi.

A. Tandkirurgisk poliklinik jämte allmän mottagning.. 110 000 B. Parodontologiavdelningen, 1 tr. ...................... 115000 0. Operationsavdelningen, vindsvåningen .............. 45000

. Barntandvårdsavdelningen ..........................................

. Avdelningen för odontologisk ortopedi. A. Ortodontiavdelningen ................................ 135 000 B._ Bettanalysavdelningen ................................ 110 000

. Laboratorier för fantom och klinik, avdelningarna för Odontologi. A. Fantomlaboratorium för Odontologi, karieslära, 1 och

B. Fantomlaboratorium för Odontologi, proteslära, vinds- våningen .............................................. 160 000 C. Laboratorier för klinici, 2 och 3 tr. ................ 120 000

. Kliniksalarna, avdelningarna för Odontologi, 2 och 3 tr ............. . Undersökningsavdelningen, internmedicin ............................ Rolfyllningsaodelningen ..............................................

. Patologiavdelningen .................................................. . Laboratorier för materialprooning och för bakteriologi .............. . Tjänste-, behandlings-, laboratorielokaler, 4 professorer, 7 Iaboratorer . Aula och 12 demonstrationsrum, varav 4 mindre rum ............ Djuravdelningen .................................................... . Möbler m. m.

. Studentlokalerna med köksavdelningen (40 000) .................. . Verkstadsrum, förråd ..............................................

Sterilisationsrnm ....................................................

95 000

270 000 115 000

245 000

400 000 800 000 70 000 190 000 70 000 70 000 150 000 150 000 15 000 140 000 70 000 25 000 125 000

Summa. kronor 3 000 000

Bilaga 6. Förslag till personalorganisation vid det nya institutet.

Lärare. F-ort G-ort Kronor Kronor I. Tand- och käkkirurgi. 1 professor A 30 .......................... 10 440 10 665

A 1) Allmänna mottagningen. 1 avdelningstandläkare Eo 18 ........ 5 103 5 280 1 assistent ............................ 5 000 5 000 2 amanuenser, arvode a 2 250 ...... 4 500 4 500

A2) Poliklinik, extraktion och injektion. 1 avdelningstandläkare Eo 18 ........ 5 103 5 280 1 assistent ............................ 5 000 5 000 2 amanuenser, arvode å 2250 ...... 4 500 4500

B) Parodontologi.

1 laborator Eo 28 9 324 1 avdelningstandläkare Eo 18 ........ 5 280 1 assistent ............................ 5 000 2 amanuenser, arvode ä 2 250 ...... - 4 500

Operationsavdelning. 1 avdelningstandläkare Eo 18 ........ 5 280 2 amanuenser, arvode ä 2 250 ...... 72 951 _4_5% 74109

11. Odontologisk ortOpedi. 1 professor A 30 .......................... 10 440

A) Bettanalgs.

1 laborator Ro 28 .................... 9 099 1 assistent ............................ 5 000 2 amanuenser, arvode ä 2 250 ...... 4 500

Ortodonti.

1 avdelningstandläkare Eo 18 ........ 5 103 2 assistenter, arvode a 5000 ........ 10000 2 amanuenser, arvode ä 2 250 ...... 4500 49 259

111. Odontologi, företrädesvis karieslära. 1 professor A 30 ........ . ................. 10 440

A) Fantomaodelning. 1 avdelningstandläkare Eo 18 ........ 5 103 1 assistent ............................ 5 000 2 amanuenser, arvode a 2 250 ...... 4500

F-ort Kronor B) Klinik. 1 laborator Eo 28 .................... 9 099 3 avdelningstandläkare Eo 18 ........ 15 309 2 assistenter, arvode a 5000 ." ....... 10000 8 amanuenser, arvode a 2 250 ...... 18000 0) RoVyllningsaodelning. 1 laborator Eo 28 .................... 9 099 l avdelningstandläkare Eo 18 ........ 5 103 , 1 assistent ............................ 5 000 l 2 amanuenser, arvode a 2 250 ...... 4 500 101 153 l , * IV. Odontologi, företrädesvis proteslära. l 1 professor A 30 .......................... 10440 A) Klinik. . 1 laborator Ro 28 .................... 9099 3 avdelningstandläkare Eo 18 ........ 15 309 4 assistenter, arvode ä 5 000 ........ 20000 , 4 amanuenser, arvode a 2250 ...... 9 000 ,i B) Käkprotetik. , 1 avdelningstandläkare Ro 18 ........ 5103 *, 1 amanuens .......................... 2 250 ' C) Fantomavdelning. 2 avdelningstandläkare Eo 18 ........ 10 206 2 assistenter, arvode a 5000 ........ 10000 4 amanuenser, arvode a 2250 ...... 9000 100 407 V. Tandpatologi. 1 professor A 30 .' ......................... 10440 2 assistenter, arvode ä 5 000 ............ 10000 2 amanuenser, arvode ä 2 250 ............ 4500 24 940 VI. Röntgenavdelning. 1 laborator Eo 28 (direkt under lärarrådet) 9 099 1 avdelningstandläkare Eo 18 ............ 5 103 1 assistent ................................ 5 000 3 amanuenser, arvode ä 2 250 ............ 6 750 25 952

VII. Avdelning för barntandvård.

1 laborator Eo 28 (direkt under lärarrådet) 9 099

1 avdelningstandläkare Eo 18 ............ 5103 1 assistent ................................ 5 000 2 amanuenser, arvode a 2 250 ............ 4500 23 702

G-ort Kronor

9 324 15 840 10 000 18 000

9 324 5 280 5 000 4 500

10 665

9 324 15 840 20 000

9 000

5 280 2 250

10 560 10 000 19%

10 665 10 000 E%

9 324 5 280 5 000 6 750

9 324 5 280 5 000 4 500

102 713

101919

25 165

26 354

24 104

F-ort G-ort Kronor Kronor

VIII. Lärare i internmedicin, farmakologi och bak- teriologi samt materialllira och metallurgi.

lärare i internmedicin .................. 8 640 8 640 amanuens ...................... ' .......... 2 250 2 250 lärare i farmakologi .................... 3 640 3 640 amanuens ................................ 2 250 2 250 lärare i bakteriologi .................... 8 080 8 080 amanuens ................................ 2 250 2 250 lärare i materiallära .................... 8 080 8 080 amanuens ................................ 2 250 2 250 lärare i allmän kirurgi .................. 5 880 5 880 amanuens ................................ 2 250 2 250 lärare i öron-, näs— och halssjukdomar 2 400 2 400 lärare i socialmedicin 1 008 1 008 lärare i gymnastik och idrott .......... 3000 51978 3 000 51978

r—lp—lP—lt—IHHP—lr—II—IHHHH

Summa 449 725 455 611

Personal. Tand- ocll käkkirurgi.

A 1) Allmänna mottagningen. 1 tandsköterska Eo 6

A2) Poliklinik, extraktion och injektion. 2 tandsköterskor Eo 6 ................

B) Parodontologi.

1 tandsköterska Eo 6 1 sterilisationstandsköterska Eo G....

För ovanstående avdelningar gemensam personal 1 avdelningssköterska A 7 ............ 3 132 3 246 1 kontrollbiträde Eo 6 ................ 2 820 2 922

C) Operationsavdelning. 1 operationssköterska A 7 ............ 3 132 3 246 1 assistentsköterska Eo 6 ............ 2 820 2 922 1 tandsköterska Eo 6 28 824 2 922

Odontologisk ortopedi.

A) Bettanalys.

1 tandsköterska Eo 6 1 tekniskt biträde EO 6 ..............

B) Ortodonti. 1 tandsköterska Eo 6 2 tekniska biträden Eo 6 ............

F-ort

Kronor

Med barntandvårdsaodelningen gemensam personal.

1 avdelningssköterska A 7 ............ 3 132 1 kontrollbiträde Eo 6 ................ 2 820 1 väntrumssköterska Eo 6 ............ 2 820

Odontologi, företrädesvis karieslära.

A) Fantomavdelning. 2 tekniska biträden Eo 6 ............ 5 640

B) Klinik. Gemensam personal med IV B.

2 avdelningssköterskor A 7 .......... 6 264 4 tandsköterskor Eo 6 ................ 11 280 2 sterilisationstandsköterskor Eo 6 .. 5 640 2 kontrollbiträden Eo 6 .............. 5 640

RoU'yllningsavdelning.

1 avdelningssköterska A 7 ............ 3 132 2 tandsköterskor Eo 6 ................ 5 640 1 sterilisationstandsköterska Eo 6.... 2 820

Odontologi, företrädesvis proteslära.

A) Fantomavdelning. 2 tekniska biträden Eo 6

B) Klinik. Jfr IIIB.

Tandpatologi.

2 preparatriser Eo 7 ...................... 5 952 1 skrivbiträde Eo 2 ........................ 2 202 1 tekniskt biträde Eo 6 2820 1 djurskötare, arvode ...................... 3800

Röntgenavdelning.

1 avdelningssköterska A 7 ................ 3 132 2 tekniska biträden Eo 6 .................. 5 640

Avdelning för barntaudvård. Se p. II C. Därtill 1 tandsköterska Eo 6 .............. 2 820

. Mottagning för internmedicin m. m. 1 sjuksköterska Eo 7 ...................... 2 976 1 laboratris Eo 7 .......................... 2 976 1 kliniskt biträde Eo 6 .................... 2 820

22 872

G-ort Kronor

3 246 2 922 192

hi hi Fd #4 hd _. P4 #* hd hd FJ nu %*

F—ort G-ort Kronor Kronor IX. Materiallära och metallurgi.

1 tekniskt biträde EO 6 2 820 2 820 2 922 2 922

Bakteriologi. 1 laboratris Eo 7 .......................... 2 976

Gemensam personal.

1 föreståndarinna (husmor) A 11 ........ 3 738 3 876 1 värmeledningsskötare, tillika reparatör

av hissar m. 111. Re 7 ..... . .......... 2 976 3 084 ordinarie reparatör A 7 ................ 3 132 3 246 reparatörsbiträden, arvode a 3 000 .. .. 9 000 9 000 kansliskrivare A 11 3 738 3 876 kassörska A 11 .......................... 3 738 3 876 kassörska (patientkassan) A 7 .......... 3 132 3 246 bibliotekarie, arvode .................... 3 000 , 3 000 kontorsbiträde Eo 4 2 511 2 601 skrivbiträden Eo 2 ...................... 8 808 9 120 portvakt, tillika vaktmästare A 7 (bostad) 3 132 3 246 springpojke, arvode 1 500 1 500 tandtekniker ä 7 200 .................... 14 400 62 805 14 400 64 071

[OHi—pPi—li—lb—ll—IP—IOQi—l

Summa 207 131 213 485

Kostnader för preklinisk undervisning. (Sammanlagt två kurser per år).

Arvode kronor

lärare i anatomi

amanuens .................................................................. 3 600 lärare i speciell tandanatomi .............................................. 6 200 amanuens .................................................................. 3 600 lärare i histologi med embryologi ........................................ 7 700 amanuens .................................................................. 3 600 lärare i spec. tandhistologi ................................................ 6 200 lärare i fysik och fysiologi ................................................ 7 700 amanuens .................................................................. 3 600 lärare i kemi .............................................................. 7 700 amanuens .................................................................. 3 600 lärare i propedeutisk bettlära ............................................ 4 400 amanuens .................................................................. 3 600

Summa kronor 69 200 Vissa inredningskostnader vid de teoretiska institutionerna i Lund torde ej

överstiga 20000 kronor.

Bilaga 7 .

Nr 13 1946. GÖTEBORGS STADSFULLMÅKTIGES HANDLINGAR.

Yttrande av stadskollegiet över framställning av sjukhusdirektionen angående utfästelser från stadens sida, därest ett tandläkar- institut förlägges till Göteborg.

Till stadsfullmäktige i Göteborg.

Uti skrivelse till stadsfullmäktige den 27 december 1945 har sjukhusdirek- tionen gjort framställning angående utfästelse från stadens sida, därest ett tand- läkarinstitut förlägges till Göteborg.

Nämnda skrivelse har följande innehåll:

Sjukhusdirektionen.

»Vid genomförandet av den för hela landet avsedda, statsunderstödda folktand— vården, varom statsmakterna år 1938 fattade beslut, har det visat sig, att befint- liga anordningar för utbildning av tandläkare äro otillräckliga. År 1943 beslöts därför öka intagningen vid landets enda tandläkarinstitut i Stockholm från 90 till 120 elever om året. Som ett provisorium har dessutom i början av detta år in- tagits en extrakurs om 60 studerande. Dessa åtgärder anses emellertid icke till- fyllest, allra helst som stockholmsinstitutets resurser ej äro tillräckliga för så stor sammanlagd årlig intagning av studerande som under detta år förekommit. Medicinalstyrelsen hävdar, att en årlig examination av minst 180 tandläkare snarast bör komma till stånd. För att utreda frågan om tandläkarutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål har år 1944 tillsatts en statlig utrednings- kommitté.

I augusti 1945 uppdrog statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet åt nyssnämnda utredning att i samråd med medicinalstyrelsen uppgöra förslag till ett nytt tandläkarinstitut i Malmö eller Lund att tagas i bruk hösten 1947. För- slag skulle också avgivas till provisoriska anordningar för undervisning av den första elevkursen under tiden intill dess det nya institutet blev färdigt. Från landshövdingen i Göteborgs och Bohus län samt representanter för Göteborgs stad in. fl. framhölls emellertid under hand för statsmakterna, att frågan om förläg- gande av ett nytt tandläkarinstitut till Göteborg i stället för till Malmö borde undersökas. Utredningens uppdrag ändrades också att avse utredning om ett nytt institut i Göteborg eller Malmö.

I anledning härav ha överläggningar skett å härvarande länsstyrelse den 18 augusti och 22 september 1945 mellan representanter för Göteborgs stad och 1944 års utredning för tandläkarutbildningen m. m. Staden representerades av stads— fullmäktiges ordförande, överlärare Ernst Jungen, samt stadskollegiets ordförande, överförmyndare Axel Dahlström. Då det från början var uppenbart, att ett tand- läkarinstitut borde förläggas i omedelbar anslutning till ett större kroppssjukhus, har även Göteborgs sjukhusdirektion genom särskilt utsedda delegater deltagit i överläggningarna. Även Göteborgs högskola var representerad. Vid sammanträdet å länsstyrelsen den 22 september uppdrogs det åt sjukhusdirektionen att verk- ställa erforderliga utredningar om provisoriska lokaler och tomt för tandläkar- institut i Göteborg samt att i övrigt följa ärendet.

Vare sig det tilltänkta nya tandläkarinstitutet förlades till Göteborg eller Malmö, räknade den statliga utredningen med att vederbörande stad skulle kost- nadsfritt upplåta tomt till institutet, ävensom att likaledes kostnadsfritt ställa loka- ler till förfogande under omkring ett år från hösten 1946 för undervisning intill dess det nya institutet blev färdigt av de 40 studerande, som redan i januari 1946 beräknades bliva intagna i en ny elevkurs och vilka först under ett år skulle vid medicinska fakulteten i Lund undervisas för tandläkar-kandidatexamen. Göteborgs stads delegerade förklarade sig beredda att hos stadsfullmäktige tillstyrka upp- låtelse av fri tomt till ett nytt institut härstädes ävensom fritt tillhandahållande av lokaler för provisoriet. Sistnämnda lokaler å cirka 2 000 m2 inom västra pavil- jongen å Vasa sjukhus behövde emellertid byggnadstekniskt iordningställas. Sedan den statliga utredningen låtit förstå, att man från statligt håll räknade med att iordningställandet av sagda provisoriska lokaler borde ske på stadens bekost- nad och sedan det tillika försports, att Malmö stads representanter redan gjort motsvarande utfästelse för ett provisorium i Malmö, ha Göteborgs stads represen- tanter ansett sig böra hos stadsfullmäktige söka utverka beviljande av härför erforderliga medel.

Vid ovannämnda överläggningar gjorde de tandläkarutbildningssakkunniga för- frågan, om staden kunde vara villig att lämna tandläkarinstitutet ekonomiskt bidrag med hänsyn till att en del av stadens folktandvård skulle komma att om- besörjas från tandläkarinstitutet, i följd varav stadens kostnader för distrikts— tandvård och för en centraltandpoliklinik å Sahlgrenska sjukhuset skulle i viss mån minskas. Några utfästelser härutinnan gjordes ej från stadens sida utan man Ville närmare diskutera frågan. Samtidigt framhölls dock, att tandläkar— institutet komme att begagna sig av vissa sjukhusets laboratorier och att det över huvud taget innebure stora fördelar för institutet att ha tillgång till sjukhusets patientmaterial och resurser.

Helt kort diskuterades slutligen vid sammanträdena å länsstyrelsen möjlig- heterna för tandläkarinstitutet att få disponera över erforderliga sjukhusplatser eller en närmast för käkkirurgiska fall avsedd sängavdelning. Det framhölls då, att Sahlgrenska sjukhuset just nu står inför ombyggnad i stora delar, varför möjligheter i berörda avseende syntes föreligga.

Den 6 november 1945 ingav 1944 års utredning rörande tandläkarutbildningen sitt förslag till åtgärder för beredande av utbildningsmöjligheter för ytterligare tandläkare. Utredningen förordadeett omedelbart uppförande av ett nytt institut för 80 elever, varvid elevantalet vid stockholmsinstitutet skulle sänkas från 120 till 100. Årligen skulle sålunda 180 tandläkare utbildas vid båda instituten. Utredningens majoritet förordade förläggning av det nya institutet till Malmö. En minoritet förordade i stället Göteborg.

Redan den 9 november 1945 avgav Kungl. Maj:t en proposition nr 381 till riksdagen om åtgärder för ökad utbildning av tandläkare. Departementschefen hemställer däri bland annat att Kungl. Maj:t skulle föreslå riksdagen att besluta, att å plats, som framdeles bestämmes, skall uppföras ett nytt tandläkarinstitut med en årlig examination av omkring 80 tandläkare, avsett att tagas i bruk den 1 januari 1948. Departementschefen uttalar i propositionen, att han icke är be- redd att taga slutlig ställning i förläggningsfrågan och att detta spörsmål skall upptagas vid 1946 års riksdag. Vidare framhåller departementschefen, att de av representanter för Malmö och Göteborg i utsikt ställda ekonomiska prestationerna böra preciseras och få juridiskt bindande form, innan ställning till förläggnings— frågan tages.

Medicinalstyrelsen har i sina yttranden föreslagit två nya institut, ett i Göte- borg och _ ett i Malmö. Sedan statsutskottet uttalat sig för två nya tandläkar- institut, har riksdagen den 18 december 1945 i princip beslutat två nya institut

att förläggas på orter, som senare skall bestämmas. Ett av instituten bör vara färdigt den 1 januari 1948 och avse 80 nyintagna elever per år.

Sjukhusdirektionen i Göteborg, som enligt ovan anförtrotts att för stadens räkning närmare följa detta ärende, har nu mottagit en skrivelse av den 30 no- vember 1945 från 1944 års utredning rörande tandläkarutbildningen med anhållan, att stadens prestationer i enlighet med departementschefens ovanberörda utta— lande skola preciseras och givas juridiskt bindande form. I samförstånd med stadsfullmäktiges ordförande och stadskollegiets ordförande, vilka som stadens representanter deltagit i överläggningar med statsmakternas kommitterade i före- varande fråga, vill sjukhusdirektionen nu till stadsfullmäktige ingiva framställ- ning att fullmäktige måtte besluta om vissa ekonomiska prestationer, därest ett första tandläkarinstitut skulle förläggas till Göteborg.

Innan sjukhusdirektionen närmare redogör för dessa prestationer och avgiver förslag, bör omnämnas att direktionen varit i tillfälle att efter remiss från läns- styrelsen den 12 november d. å. avgiva yttrande över tandläkarutbildnings- utredningens ovannämnda förslag av den 6 november 1945 om ett nytt institut för 80 elever i Malmö. Sjukhusdirektionen har därvid hävdat, att det icke kan anses lyckligt att koncentrera tandläkarutbildningen till få men stora institut för 80——100 elever utan att skäl tala för mindre institut med 40—60 elever. Då nu examination måste ske av 180 tandläkare om året, vore det mest naturligt, att två nya institut tillkomme och att stockholmsinstitutet följaktligen begränsades. Av därvid erforderliga två nya något mindre institut skulle det ena förläggas till Göteborg och det andra till Malmö, vilka städer äro centra inom stora befolk- ningsområden. Det först uppförda borde förläggas till Göteborg. När nu plan fram— lagts endast för ett nytt institut, ansåg sjukhusdirektionen, att några bärande skäl icke syntes föreligga för att detta placerades i Malmö utan höll före, att in- stitutet med större fog borde förläggas till Göteborg med dess större resurser i olika avseenden. I sitt yttrande utvecklade direktionen närmare de skäl, som funnes för att Göteborg bleve platsen för det föreslagna nya institutet.

För att återgå till tandläkarutbildningsutredningens ovanberörda skrivelse av den 30 november 1945 med begäran om preciserande före nästkommande januari månads utgång av stadens ekonomiska prestationer, har utredningen an- givit dessa prestationer under fyra olika punkter och sjukhusdirektionen upptager dem här till behandling punkt för punkt:

1) Tomt för ett nytt tandläkarinstitut. Utredningen anför: 'Erbjudandet rörande tillhandahållande av för det planerade institutet erfor- derlig tomt bör preciseras genom ingivande av tomtkarta med dårå angivna grän- ser över området i fråga, därvid tillika bör klarläggas att gällande stadsplanebe- stämmelser icke lägga hinder i vägen för eller i vart fall kunna så jämkas att en byggnad av här ifrågasatt omfattning och karaktär kan å den erbjudna tomten uppföras. I detta sammanhang bör jämväl meddelas, hur långt i förhållande till tomtgränsen, staden är villig kostnadsfritt framdraga för byggnaden erforderliga vatten- och avloppsledningar. Spörsmål uppkommer också om institutets anslut- ning till sjukhusets värmeverk och om kulvertanläggning mellan institutet och sjukhuset.'

Sjukhusdirektionen får beträffande under denna punkt upptagna fråga anföra följande:

En förutsättning har varit att ett tandläkarinstitut skulle förläggas i nära an- slutning till ett större kroppssjukhus. Från Göteborgs stads sida ha då tre olika tomter föreslagits till förläggning av ett nytt tandläkarinstitut i staden, nämligen: 1) en tomt utanför Sahlgrenska sjukhusets område vid Guldhedsgatan, 2) den tomtplats inom Sahlgrenska sjukhusets område, där f. d. radiologiska paviljongen

är belägen samt 3) den tomtplats inom Sahlgrenska sjukhusets område, där cpi— demireservpaviljongen är belägen. Någon annan för ändamålet lämplig tomtplats inom Sahlgrenska sjukhusets område eller i dess närhet kan icke anvisas. För— läggningen vid Guldhedsgatan har av olika skäl utav tandläkarutbildningsutred- ningen ansetts mindre lämplig. Bland annat skulle en ganska dyrbar kulvertför- bindelse behövas mellan sjukhuset och ett institut därstädes. Av de båda bygg- nadsplatserna inom Sahlgrenska sjukhusets område måste platsen, där epidemi- reservpaviljongen är belägen ur flera synpunkter vara lämpligare än det område, där radiologiska paviljongen är uppförd. Från sjukhusdirektionens synpunkt är det lättare att avstå från epidemireservpaviljongen än från radiologiska pavil- jongen, som är en jämförelsevis stor byggnad i gott stånd och som ännu under många år kan användas för sjukvårdsändamål. Epidemireservpaviljongen däremot är en 20 år gammal träbyggnad i tre våningar, vilken inrymmer två vårdavdel- ningar om tillhopa 108 platser samt 16 bostadsrum i vindsvåningen. Sjukhus- direktionen anser sålunda, att ett eventuellt tandläkarinstitut bör uppföras på det område å Sahlgrenska sjukhuset, där epidemireservpaviljongen för närvarande är belägen. Paviljongen skulle rivas och avröjas genom sjukhusdirektionens för- sorg och på stadens bekostnad inom en tid av två månader från den dag direktio- nen delgivits riksdagens beslut, att ett tandläkarinstitut skall förläggas till Göte- borg.

En förutsättning för att ett tandläkarinstitut skall kunna uppföras å nyss an— given plats och att epidemireservpaviljongen därvid skall kunna rivas är dock, att statsmakterna medgiva paviljongens rivning utan att staden blir återbetal— ningsskyldig för det statsbidrag å 176 005 kronor 07 öre, som staden jämlikt Kungl. brev den 9 oktober 1925 har erhållit till paviljongens uppförande. Detta statsbidrag har beviljats enligt Kungl. kungörelsen av den 7 september 1920 (nr 667) och hälso- vårdsnämndens andra avdelning har efter stadsfullmäktiges den 15 februari 1923 lämnade bemyndigandeutfärdat förbindelse, att icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande i framtiden använda paviljongen till annat än det därmed avsedda ändamålet. Berörda epidemireservpaviljong har på senare är mycket sällan be— hövt användas för epidemivården, varför det torde vara möjligt att undvara den— samma, särskilt som ett nytt epidemisjukhus beräknas bliva uppfört inom de närmaste åren. Förste stadsläkaren samt överläkaren vid epidemisjukhuset äro också av den uppfattningen, att nya reservplatser för stadens epidemivård ej be- höva anskaffas, om epidemireservpaviljongen å Sahlgrenska sjukhuset rives.

Sjukhusdirektionen torde hava frihet att avgränsa lämplig del av Sahlgrenska sjukhusets område för ett tandläkarinstitut. Härjämte blir det emellertid nödvän- digt att disponera en triangelformad del av den närliggande botaniska trädgårdens mark. Från styrelsen för Göteborgs botaniska trädgård föreligger utfästelse enligt härvid fogad bilaga nr 1 att avstå ifrågavarande mark. Tandläkarinstitutets tomt torde kunna avgränsas i enlighet med vad å bifogade situationsplan genom streckade linjer utmärkes. Tomten omfattar därvid ett i det närmaste kvadratiskt område om 9450 mg. Området torde vara tillräckligt stort för institutets till- ämnade byggnad, vilken uppgivits innefatta 43 000 m3 byggnadsvolym. Markom— rådet i fråga kan värderas till 500 000 kronor. Vid upplåtelse därav till någon institution, skulle tomten enligt numera tillämpade principer ha åsatts ett arrende av 20 000 kronor om året. Emellertid skall tomten enligt under hand gjorda ut— fästelser tillhandahållas fritt. Detta bör enligt direktionens mening innebära, att staten utan arrende eller annan särskild ersättning får nyttjande rätt till tomten, så länge den användes till avsett ändamål, d. v. s. för ett tandläkarinstitut.

Beträffande framdragande av för institutets byggnad erforderliga ledningar för vatten och avlopp, gas och elektricitet är det skäligt, att staden bekostar fram- dragning av dessa ledningar till tomtgränsen, sådan den markerats å ovannämnda

situationsplan. Kostnaden för dessa anslutningsledningar fram till tomtgränsen beräknas uppgå till cirka 10000 kronor exklusive transformator för elektrisk ström inom institutet, vilken bör bekostas av institutet. Anslutningspunkterna till befintliga distributionsledningar ha angivits på ovannämnda situationsplan. På samma sätt bör tillfartsväg ordnas till tomtgränsen för 2 000 kronor. Från ett tandläkarinstitut på nyssnämnda område kan en kulvertförbindelse lätt erhållas till den blivande sängbyggnaden för kirurgiska och medicinska vårdplatser. Denna kulvert blir omkring 47 m lång och beräknas bliva 21/2 m bred och 2,25 m hög samt har kostnadsberäknats till 47 000 kronor. Anläggningen av denna kulvert bör helt bekostas av statsverket. Därest den nya sängbyggnad, till vilken'sagda kulvert skall anslutas, ej är färdigställd, när tandläkarinstitutet är färdigt, får det ankomma på sjukhusdirektionen att utföra och bekosta den definitiva anslut- ningen av kulverten.

Sahlgrenska sjukhusets samtliga byggnader uppvärmas av ett gemensamt värme- och kraftverk. Servisledningar för anslutning av ett tandläkarinstitut till värme- verkets centrala distributionsnät vid en å situationsplanen ungefärligt angiven punkt beräknas kosta 6 000 kronor. Samtliga abonnenter, som få värme från nyss- nämnda centrala värmeverk, ha själva fått bekosta såväl servisledningar från distributionsledningen fram till byggnaden, som även tekniska anordningar inom byggnaden (motströmsapparater, varmvattenberedare och dylikt). På samma sätt bör tandläkarinstitutet som abonnent å värme själv bekosta servisledningarna från värmeverkets distributionsledningsnät. De nyttigheter i form av värme, vatten, gas och elektricitet, som tandläkarinstitutet sålunda kommer att uttaga från respektive distributionsledningar uppmätas och betalas av institutet till sjuk- huset. Beträffande prissättningen anser direktionen, att följande principer skola gälla. .

För vatten och gas betalar Sahlgrenska sjukhuset ersättning till vattenverket respektive gasverket enligt för sagda verk gällande taxor. Stora förbrukare erhålla rabatt, vars storlek står i förhållande till årsförbrukningen enligt abonnentens alla mätare. Det synes nu skäligt, att tandläkarinstitutets förbrukning av vatten 'och gas sammanräknas med sjukhusets totalförbrukning, varvid institutet får en större rabatt än om det betraktas som direkt abonnent hos vattenverket respektive gas- verket. Sahlgrenska sjukhusets medelpris för vatten är för närvarande 201/2 öre per 1113 och för gas 10 öre per ms, i båda fallen sedan rabatt avdragits. Även priset på elektrisk ström uträknas enligt elektricitetsverkets taxor på enahanda sätt som ersättningen för vatten och gas. Sedan rabatter avdragits, är Sahlgrenska sjukhusets kostnad för närvarande 16 öre per kWh för belysningsström och 10 öre för kraftström. Den ekonomiskt fördelaktigaste och tekniskt lättaste anord— ningen är, att institutet abonnerar på 10000 volt 50 per. 3-fas högspänd växel- ström, anlägger en transformator och sålunda nedtransformerar denna högspända ström. Avgiften för sådan högspänd ström blir lägre, och kostnaden kan vid nu- varande taxor beräknas till 6—8 öre per kWh, beroende på storleken av strömför- brukningen. Därtill kommer då för institutet kostnad för transformering av strömmen.

Ersättningen för levererad värme bör utgå efter uppmätt kvantitet ånga, som förbrukats inom institutet under året. I produktionskostnaderna för värme ingår icke blott själva bränslet utan även avlöningar till personal, kostnad för maskin- förnödenheter, för elektrisk ström till maskineri m. 111. inom Värmeverket, utgifter för inventarier, skrivmaterial, brandförsäkring och dylikt samt slutligen ränta å anläggningskapitalet och avskrivningar å fastighet, maskiner och inventarier. Sjuk- husdirektionen anser, att ersättningen från tandläkarinstitutet för värme bör utgå enligt det för varje år på grundval av värmeverkets verkliga produktionskostnader uträknade genomsnittspriset för producerad ånga för värmeändamål. Det måste

enligt direktionens mening vara riktigt-, att jämväl anläggningskostnaderna i form av ränta och avskrivningar inräknas i ångpriset för tandläkarinstitutet liksom för övriga till Värmeverket anslutna stadens inrättningar, ty påkoppling av en så stor avnämare som tandläkarinstitutet kan icke ske, utan att verket förr eller senare måste utvidgas för vissa engångskostnader. I gengäld behöver institutet ej ha egen värmecentral och personal därtill. I fredstid kostade ångan 6 kronor 75 öre per ton. Under kristiden har priset stigit avsevärt och växlat i storlek allt eftersom koltilldelning erhållits.

2) Provisoriska lokaler för tandläkarinstitutet år 1947. Utredningen anför: ”Undervisningen under år 1947 beträffande vårterminen 1946 antagna 40 elever har förutsatts skola förläggas till vissa provisoriskt anordnade, under förhand- lingarna för de sakkunniga demonstrerade lokaler. Vid berörda förhandlingar hava representanter för staden försäkrat ej mindre att berörda lokaler skulle kostnads- fritt av staden ställas till statens förfogande för ifrågavarande provisoriska under- visning än även att staden vore villig svara för lokalernas byggnadstekniska iordningställande enligt därutinnan tidigare upprättade för sjukhusdirektionen framlagda preliminära ritningar. Det av representanter för staden härutinnan sålunda gjorda erbjudandet bör bliva föremål för bindande beslut från stadens sida.'

Sjukhusdirektionen erinrar i fråga om provisoriska lokaler om att det från stadens sida under hand gjorts utfästelser, att dylika lokaler skola kostnadsfritt under ett år upplåtas inom norra halvan av västra paviljongen å Vasa sjukhus, där en golvyta av cirka 2 000 ni2 kan disponeras för ändamålet. Den kostnadsfria upp- låtelsen innefattar endast lokalen som sådan; sålunda icke värme, vatten, gas och elektrisk ström, vilka förnödenheter beräknas tillhandahållas institutet från Vasa sjukhus på i stort sett samma villkor, som enligt ovan skulle gälla för leve- rans till det nya institutet å Sahlgrenska sjukhuset.

Sagda lokaler inom Vasa sjukhus behöva emellertid byggnadstekniskt iordning- ställas för att kunna tjäna som undervisningslokaler för tandläkarkandidater. Kostnaden härför har beräknats till 94 300 kronor. I byggnadstekniskt iordning- ställande ingå erforderliga ombyggnadsarbeten samt målning, behövlig förändring av värmeledningssystemet, framdragning till förbrukningsställen av ledningar för gas, vatten och avlopp, sanitära installationer såsom tvättfat, w. c., utslagsbackar i städrum och dylikt samt elektriska installationer, dock ej armatur. Bänkar och bord i laboratorier samt annan specialinredning ingår icke liksom ej heller even- tuellt erforderliga särskilda ventilationsanläggningar för fantomlaboratoriet eller andra lokaler. Vid under hand förda förhandlingar ha stadens representanter för- klarat sig vilja hos stadsfullmäktige tillstyrka och begära att denna inrednings- kostnad skulle betalas av staden.

3) Utgivande till staten av visst belopp för minskning i utgifter för folktandvård. Utredningen anför: 'Det har under de i ärendet förda förhandlingarna förutsatts, att förläggandet till staden av ett tandläkarinstitut skulle komma att i betydande grad påverka och minska utgifterna för stadens folktandvårdsorganisation, i det att institutet skulle komma att dels fungera såsom centraltandpoliklinik för staden och där- igenom befria staden från att anordna och driva en dylik klinik, dels i övrigt minska stadens behov av distriktstandläkare såväl inom barntandvården som tand- vården för vuxna. Med minskning av stadens behov av tandläkare kommer att följa besparing jämväl i fråga om hjälpkrafter och omkostnader. Representanter för staden ha i anslutning härtill förklarat, att staden vore villig till staten utgiva det belopp, varmed stadens utgifter för folktandvården sålunda kunde förutsättas bliva minskade genom ett till staden eventuellt förlagt tandläkarinstitut. Vidkom-

mande såväl centraltandpolikliniken som distriktstandvården är sålunda för sta- dens del fråga om en avlastning icke blott beträffande engångskostnader för cen- traltandpoliklinikens och vissa distriktstandpoliklinikers anordnande och utrust- ning utan jämväl beträffande på deras drift belöpande framtida årliga kostnader. För egen del hava de sakkunniga med stöd av vid tandläkarinstitutet vunnen erfarenhet ansett sig kunna räkna med, att genomsnittligt 14 av de i tandläkar- institutets kliniska undervisning deltagande eleverna fullgöra ett arbete, motsva- rande vad som presteras av en med vuxna fullt sysselsatt distriktstandläkare samt att de prestationer inom barntandvården, som kunna beräknas bliva utförda vid in- stitutets tandvårdsavdelning för barn, motsvara, vad som kan utföras av 1 till 2 inom barntandvården uteslutande tjänstgörande tandläkare, därest institutet anordnas för 60 till 80 nyintagna elever per år. Enär var och en av tandläkar- institutets elever beräknas vara sysselsatt med kliniskt arbete under tillhopa lägst 2 år skulle med utgångspunkt från angivna kalkyler med 60 respektive 80 årligen nyintagna elever institutets kapacitet vid full utbyggnad i fråga om omhänder- tagande av stadens vuxna folktandvårdsklientel motsvara lägst 9 respektive 12 distriktstandläkare. För de sakkunniga är det angeläget få preciserat med vilket engångs- och årsbelopp sjukhusdirektionen är beredd förorda, att staden ersätter staten för den minskning i stadens utgifter för folktandvårdens anordnande och drift, som staden sålunda kan räkna med, därest ett institut avsett för respektive 60 och 80 per år nyintagna elever förlägges till staden'

Såsom ovan nämnts, ha stadens representanter vid tidigare överläggningar icke gjort några direkta utfästelser i ovan berörda ersättningsfråga utan räknat med att denna fråga skulle närmare diskuteras vid kommande överläggningar. Då emellertid uttalanden gjordes i den riktningen att principen syntes riktig och att statsmakterna kunde påräkna en välvillig inställning från stadens sida i detta spörsmål, har den statliga utredningen ansett sig kunna i sitt yttrande konstatera att Göteborgs stad liksom Malmö stad vore villig att till staten utgiva det belopp, varmed stadens utgifter för folktandvård kunde förutsättas bliva minskade genom ett till staden eventuellt förlagt tandläkarinstitut. Sagda fråga har senare den 19 december i år närmare diskuterats med representanter för tandläkarutbildnings- utredningen. Det har därvid konstaterats, att en mycket stor del av den tandvård, som staden efter folktandvårdens införande måste ombesörja vid en centraltand- poliklinik å Sahlgrenska sjukhuset, skulle kunna omhändertagas av ett till sjuk- huset förlagt tandläkarinstitut, varigenom staden gjorde vissa besparingar i an- läggnings- och driftskostnader för centralpolikliniken. Vidare konstaterades, att eleverna i ett tandläkarinstitut under de två sista utbildningsåren skulle vid in- stitutet kunna behandla ett ganska stort tandvårdsklientel, varigenom staden kunde minska antalet tandläkare i distriktstandvården. Efter dessa klarlägganden torde det från stadens sida kunna deklareras, att staden i princip är villig att ut- över de redan utlovade prestationerna i fråga om fri tomt och provisoriska lokaler till staten utgiva viss ersättning för att staten genom tandläkarinstitutet omhänder— tager en del av stadens folktandvård.

Om sålunda sjukhusdirektionen nu i princip tillstyrker, att nyssnämnda ersätt— ning utgives, återstår att fastställa densamma och angiva hur ersättningen skall utgå. Härvidlag får man behandla verksamheten vid centraltandpolikliniken och distriktstandvården var för sig.

Vid Sahlgrenska sjukhuset finnes för närvarande ingen tandpoliklinik. I det nu utarbetade ombyggnadsförslaget ingår en dylik poliklinik för tre arbetsplatser beräknad för det till cirka 1 400 platser utbyggda sjukhuset. Stadsfullmäktige ha för sin del nyligen fattat beslut att hemställa om statsbidrag till folktandvård. Därest Kungl. Maj:t skulle bevilja denna anhållan och folktandvård sålunda in- föras, blir staden nödsakad att så snart som möjligt anordna en centraltandpoli-

klinik å Sahlgrenska sjukhuset. I avvaktan på färdigställandet om cirka fyra år av den nya behandlingsbyggnaden, där ombyggnadsförslagets centraltandpoliklinik skulle inrymmas, kanske det blir nödvändigt att inrätta en provisorisk dylik poli— klinik å Sahlgrenska sjukhuset, ty sjukhustandvården där är för närvarande icke tillfredsställande anordnad. Det är tveksamt, om ett tandläkarinstitut kan om— besörja hela den verksamhet, som emotses vid centraltandpolikliniken. Det är icke endast den av medicinska skäl betingade tandvården för Sahlgrenska sjukhusets patienter, som skall utföras utan på centraltandpolikliniken skall jämväl mottagas från distriktstandpoliklinikerna remitterade komplicerade fall. Det är möjligt att tandläkarinstitutet kan ombesörja all centraltandpoliklinikvård vid Sahlgrenska sjukhuset, men försiktigheten bjuder att räkna med att tandläkarinstitutet kan ombesörja så stor del av centraltandpoliklinikvården, som svarar mot vad två tandläkare — en chefstandläkare och en biträdande tandläkare _ skulle utfört å en stadens egen centraltandpoliklinik. Staden besparas därvid kostnaden för loka- ler och utrustning för två arbetsplatser samt avlöning och andra driftskostnader för dessa två tandläkare men får räkna med att ha en mindre, egen tandpoliklinik å sjukhuset. Givetvis förutsätt—es härvid att tandläkarinstitutet tillhandahåller fullt kompetenta tandläkare varje dag under hela året, så att sjukhuset icke vid behov av tandläkare för de intagna står blottställt.

Den tillämnade centraltandpolikliniken å Sahlgrenska sjukhuset har beräknats upptaga en golvyta av omkring 300 m2 och en byggnadsvolym av cirka 1 000 ms. Därest sjukhusdirektionen skulle förminska denna poliklinik från tre arbets- platser till en, behövs endast en tredjedel av utrymmet och 200 m2 yta eller 667m3 byggnadsvolym kan avvaras. Efter en byggnadskostnad av 112 kronor per 1113 representera de inbesparade lokalerna en engångskostnad av 74 694 kronor. Staden besparas jämväl kostnaden för två arbetsplatsers utrustning med 2 )( 8000 = 16 000 kronor. Det belopp som staden skulle som engångsbidrag kunna utgiva till staten som bidrag till tandläkarinstitutet, är alltså 74 694 kronor + 16 000 kronor : 90 694 kronor avrundat till 90 700 kronor.

Driftskostnaderna för 2 tandläkares arbetsplatser å Sahlgrenska sjukhusets centraltandpoliklinik beräknas till brutto 48 000 kronor om året. Därest central- tandpoliklinikklientelet helt och hållet komme från sjukhuset och bestode av fall, som av medicinska skäl skola få sin tandvård utan särskild avgift, så skulle hela sagda summa kunna anses utgöra stadens besparade utgift. Emellertid remitteras patienter från distriktstandpoliklinikerna till centraltandpolikliniken, och dessa äga att enligt taxa betala sin vård vid sagda poliklinik. Om staden själv driver polikliniken, så uppstår därför en inkomst av avgift för detta klientel. Även sjukhusets patienter kunna för övrigt under sin sjukhusvistelse önska få sådan tandvård, som de skola betala. Det betalande klientelet vid centraltandpoliklini- ken beräknas approximativt utgöra en tredjedel. Då varje tandläkare vid tillämp- ning av folktandvårdstaxan och vid här rådande förhållanden beräknas inarbeta 28 500 kronor om året och två tandläkare sålunda 57 000 kronor, skulle en tredje- del härav eller 19 000 kronor inflyta i avgifter. Man får dock räkna med att till centraltandpoliklinik hänvisade fall i viss utsträckning bliva mera tidsödande än vanliga tandvårdsfall, varför inkomstsumman bör reduceras till 13000 kronor. Nettokostnaden för två tandläkare vid centraltandpolikliniken blir alltså 48 000 -— 13 000 =35 000 kronor om året. Detta skulle kunna vara stadens årliga bidrag till tandläkarinstitutet för att institutet ombesörjer centraltandpoliklinikvård mot— svarande vad två heltidstjänstgörande tandläkare årligen prestera. Institutet skall därvid uppbära och behålla avgifter från det betalande klientelet. Eftersom drifts- kostnaderna av olika skäl kunna förändras under årens lopp, kan denna årliga ersättning till institutet icke fastlåsas för längre tid utan måste med vissa mellan— rum, exempelvis vart femte år, omprövas vid förhandlingar mellan parterna.

Ovanstående utfästelser om engångsbidrag och driftsbidrag till ett tandläkar— institut måste gälla under två viktiga förutsättningar. I första hand måste från tandläkarinstitutets sida garanteras, att tandvård lämnas i sådan omfattning att den svarar mot två tandläkares prestationer samt att sjukhuset kontinuerligt under hela året har tillgång till institutets tandläkare. Den andra förutsättningen är, att det första av de två nya instituten förlägges till Göteborg. Sker icke detta, måste staden anordna en större egen centraltandpoliklinik och kan icke gärna av— vakta den framtida tidpunkt, då ett andra institut beslutas till uppförande. En ytterligare förutsättning är, att tandläkarinstitutet till sjukhuset betalar ersätt ning efter gängse taxor för laboratorieundersökningar, bakteriologiska och pato- logiska undersökningar etc., som sjukhusets olika avdelningar utföra för institutet.

Vidkommande därefter distriktstandvården räknar utredningen med att 14 elever vid tandläkarinstitutet fullgöra ett arbete, motsvarande vad som presteras av en med vuxna fullt sysselsatt distriktstandläkare. Därtill beräknas barntand- vård ombesörjas vid institutet, motsvarande vad som kan utföras av en eller två inom barntandvården uteslutande tjänstgörande tandläkare. Vid ett institut med 80 elever i varje årskurs, vilka under två år av sin utbildning sysselsättas med kliniskt arbete, skulle elevernas prestation inom tandvården för vuxna sålunda motsvara, vad 12 distriktstandläkare utföra. Under det första driftsåret (år 1948) blir det endast fråga om 6 tandläkare. Ehuru väl sjukhusdirektionen saknar erfarenhet om tandläkarinstitut-elevers prestationer inom vanlig tandvård och sålunda har relativt små förutsättningar att bedöma hållbarheten av här gjorda kalkyler, anser sig direktionen dock efter samråd med sina tandläkare böra god- taga beräkningarna.

I Göteborgs stad har under sjutton års tid drivits kommunala tandpolikliniker huvudsakligen för vuxnas tandvård. Staden har icke haft andra engångskost- nader för dessa än utrustningen med tandläkarstolar och instrument, möbler och dylikt. Lokaler ha förhyrts. Hyran har inräknats i driftskostnaderna. Patien- ternas avgifter ha täckt alla driftskostnaderna och räckt till att bekosta jämväl av- skrivningar å inventarierna med 10 % om året samt ränta å i utrustning investerat kapital. Icke obetydliga överskott ha som regel uppstått, vilket kan utläsas av sjukhusdirektionens budget och bokslut. Om folktandvård nu införes, måste sta- den tillämpa den för hela riket gemensamma folktandvårdstaxan. Denna är något lägre än stadens egen taxa, men den är dock så hög, att tandpoliklinikernas ut- gifter även för närvarande synas bliva täckta så när som på avskrivningar och ränta. I fortsättningen kan man sannolikt ej räkna med överskott. Årliga drifts— utgifterna för en tandläkare i tandvården för vuxna är för närvarande 28 000 å 28 500 kronor inklusive hyra för lokal men exklusive ränta och avskrivning för utrustningskostnaden. Man har omräknat härvarande polikliniktandläkarnas prestationer efter gällande folktandvårdstaxa och funnit, att en tandläkare in- arbetar cirka 28 500 kronor om året. Som synes kan direktionen räkna med att kostnaderna för sagda tandvård inklusive hyra men exklusive kapitalkostnad för utrustning i stort sett täckas även efter folktandvårdens införande. Bränsletillägg till hyror måste bortfalla om någon tid och priserna på förbrukningsartiklar torde inom ett eller annat år sjunka i viss mån. Om sålunda vissa omkostnader minskas, kan kostnader för avskrivning å inventarier och ränta å utrustningskostnaderna också komma att täckas. Situationen är alltså sådan, att staden beträffande folk- tandvård för vuxna icke kan göra någon förtjänst genom att ett tandläkarinstitut förlägges till staden. Det kan också framhållas, att en del av tandläkarinstitutets klientel torde komma från inom andra sjukvårdsområden belägna närorter.

Sjukhusdirektionen anser sig på grund av sagda förhållanden ej kunna för— orda, att staden beträffande tandvården åt de vuxna skall till tandläkarinsti- tutet utgiva engångskostnader för lokaler eller bidrag till driften. Då stadens

tandpolikliniker för vuxna i stort sett bära sig, skulle det bli fråga om en direkt subvention av institutet och detta sammanfaller icke med den principiella in- ställning, som både statens och stadens representanter intagit i föreliggande fråga. Det kan nämnas, att man på andra håll i landet räknar med en byggnads- kostnad å 25 000 a 30 000 kronor per arbetsplats vid en distriktstandpoliklinik. Då det här gäller 12 arbetsplatser för vuxentandvården och 2 arbetsplatser för barntandvården enligt nedan, så skulle det röra sig om ett engångsbelopp å 420 000 kronor, därest nyssnämnda höga byggnadskostnad godtages. Om nu sta- den skulle uppföra nybyggnader för distriktstandpolikliniker i stället för att som hittills förhyra lokaler, torde detta dock kunna ske till betydligt lägre bygg- nadskostnad, närmast beroende på att golvytan per arbetsplats kan reduceras, när det blir fråga om så stora polikliniker, som staden är i behov av. Tveksam— het kan därefter råda, om staden skall utgiva utrustningskostnaden för berörda 12 inbesparade arbetsplatser för vuxna i distriktstandvården, eftersom inkoms- ten vid nuvarande folktandvårdstaxa och nuvarande prisläge för materialier icke täcker ränta och avskrivning för utrustningen. Ändring härutinnan kan dock ske. Tidigare erfordrades 5 000 kronor per arbetsplats till utrustning. Nu- mera bör räknas med 6 500 kronor. För 12 arbetsplatser blir utrustningskostna— den sålunda 78 000 kronor. Med hänsyn till rådande förhållanden och jämväl till ovissheten om kommande utveckling i fråga om kostnader synes det direktionen som om att staden kunde bidraga till utrustningskostnaden med hälften av ovan- nämnda 78 000 kronor eller 39 000 kronor att utbetalas i den mån institutet tager hand om tandvård i ovan avsedd utsträckning, d. v. 5. åren 1948 och 1949.

Vid tandläkarinstitutet skulle även barn kunna behandlas i den utsträckning att staden kunde minska distriktstandläkarnas antal med en eller två. För barntandvården råder icke samma förhållande som för tandvården för vuxna, att inkomsterna täcka utgifterna, trots att statsbidrag nu kommer att utgå med 4 kronor per barn och år. Målsmännen betala nämligen endast 2 kronor per barn och år för all den tandvård barnet behöver. En tandläkare i barntandvård be- räknas medföra driftsutgifter å 24000 kronor om året, men inkomsten av av- gifter är 2000 kronor och av statsbidrag 4 000 kronor, varför staden får till- skjuta 18000 kronor om året för varje tandläkare i barntandvården. Hyra för lokal är inräknad i nyssnämnda bruttokostnad men ej kapitalkostnad för utrust- ning. Det kan göras kalkyl för barntandvården på annat sätt, baserad bland annat på erfarenheter från folkskolans tandvård. Bruttokostnaden per tandläkararbets- timme är för närvarande cirka 13 kronor. Inkomsten av avgift och statsbidrag kan beräknas till 3 kronor per timme, så att nettokostnaden är 10 kronor per timme. Om en tandläkare fullgör 1 800 arbetstimmar om året, blir årskostnaden 18000 kronor. Fullgör han 1300 arbetstimmar blir kostnaden 13000 kronor om året. Höjes statsbidraget eller målsmans avgift, reduceras nyssnämnda sum- mor med cirka 1 000 kronor för varje kronas höjning.

I enlighet med den princip, varom ovan nämnts, kan staden anses för när- varande böra till tandläkarinstitutet utgiva någonting mellan 13 000 och 18000 kronor om året för en i barntandvården inbesparad tandläkare och om något år vid full kapacitet för institutet 26 000 än. 36 000 kronor om året för två tand- läkare. Som engångsbidrag skulle därtill för nyssnämnda två arbetsplatser ut— givas 13 000 kronor, varav hälften först vid full kapacitet för institutet. Sjuk- husdirektionen vill emellertid hålla före, att tandläkarinstitutet erhåller så många och så stora indirekta fördelar av att vara förlagt på Sahlgrenska sjukhuset och få tillgång till dess stora resurser i olika hänseenden, att en kvittning är befogad i fråga om nyssnämnda driftskostnader. Däremot blir utrustningskostnaden å 13 000 kronor i detta fallet en direkt besparing för staden.

Det är alltså sjukhusdirektionens mening, att något stadens driftsbidrag icke kan utgivas till tandläkarinstitutet för att institutet omhändertager en del av

stadens klientel inom distriktstandvården för vuxna och barn. Däremot anser sjukhusdirektionen det möjligt att förorda utgivande till staten av ett engångs- bidrag för utrustning med hälften av 78 000 kronor d. v. s. 39 000 + 13 000 = 52 000 kronor. Hälften av detta bidrag synes böra utbetalas, först sedan insti— tutet blivit fullt utnyttjat för 80 elever i varje årskurs, (1. v. s. tidigast den 1 januari 1949, om institutet tages i bruk den 1 januari 1948.

Innan sjukhusdirektionen lämnar detta avsnitt, vill direktionen framhålla, att det goda ekonomiska resultatet av härvarande tandpolikliniker gentemot den sämre ekonomiska situationen för tandpolikliniker ute i landet mycket väl kan förklaras. Vid tandpolikliniker i landstingsområdena utövas både barntandvård och tandvård för vuxna. Den senare vården torde bära sig, men det är barn- tandvården, som drar ned driftsresultatet genom att patientavgiften och stats— bidraget äro låga och icke täcka mer än hälften av de verkliga kostnaderna för barnens tandvård. Ingenstädes i landstingsområdena finnes storpolikliniker som här i staden. Vid sådana stora enheter förbilligas både anläggning och drift. Vid stadens polikliniker kunna protesarbeten göras å egna laboratorier med egen per- sonal, varigenom kostnaderna nedbringas.

4) Specialaudelning för käkkirurgi. Utredningen anför:

'Såsom vid de förda förhandlingarna framhållits har vidare förutsatts, att å det sjukhus, i vars närhet det planerade tandläkarinstitutet kommer att för- läggas, genom stadens försorg anordnas en käkkirurgisk specialavdelning om cirka 24 sängar, vars chefsläkare tillika skulle med professors ställning hava viss under- visningsskyldighet å institutet och å vilken avdelning institutets elever skulle bliva i tillfälle erhålla praktisk utbildning och vägledning inom detta ämne. De förutsättningar och villkor under vilka staden är villig svara för berörda special- avdelnings tillkomst och drift böra likaledes preciseras!

I denna fråga vill sjukhusdirektionen understryka betydelsen av att samarbete kommer till stånd mellan tandläkarinstitutet och Sahlgrenska sjukhuset, så att sjukhusets överläkare kunna få nödig tandläkarassistens vid behandling av såväl käkskador som andra tandåkommor. Det är centraltandpoliklinikens uppgift att tillhandagå med sådan assistens, och då institutet i mycket stor utsträckning förutsättes skola omhändertaga verksamheten vid centraltandpolikliniken, blir sagda samarbete självklart. På samma sätt bör sjukhusets resurser stå till in- stitutets förfogande med hänsyn till diagnos och terapi. Sjukhusdirektionen är också villig att å sjukhuset mottaga institutets elever för att de där må erhålla den utbildning i allmän sjukvård, som anses behövlig. Sjukhusets högt kvalifi— cerade överläkare stå till disposition för att ge tandläkarinstitutets elever under- visning för praktisk utbildning i ämnen tillhörande deras specialområden.

I undervisningens intresse kan det vara önskvärt att inneliggande tandvårds— fall i görligaste mån samlas till en eller flera salar eller rum inom de olika klinikerna. Sjukhusdirektionen vill gärna medverka härtill. Det gäller ej endast de kirurgiska klinikernas patienter, utan även patienter vid de övriga klinikerna såsom öronkliniken, cancerklim'ken, medicinska klinikerna ävensom pediatriska kliniker.

Det ligger i sakens natur att staden bör ställa berörda vårdplatser till för- fogande, eftersom dessa patienter ändock måste vårdas å sjukhuset. Från om- kringliggande sjukvårdsområden kan måhända komma ett eller annat vårdfall, varigenom platsbehovet i någon mån ökas och staden åsamkas en viss merutgift, eftersom den för dylika patienter fastställda legosängsavgiften icke helt täcker dagkostnaden.

Om således frågan om ett intimt samarbete mellan tandläkarinstitutet och Sahlgrenska sjukhuset till fördel för båda parter är i stort sett självklar och ej erbjuder några större svårigheter att ordna, så är förhållandet ett annat, om en

käkkirurgisk specialavdelning på 24 sängar skall inrättas i enlighet med den statliga utredningens önskemål. Sjukhusdirektionen, som förutsätter att det här icke gäller endast en vårdavdelning utan en fullständig sjukhusavdelning med tillhörande operationsavdelning, mottagningsavdelning etc., hyser av flera or— saker stora betänkligheter mot inrättandet av en dylik klinik. Käkkirurgi är så- lunda ej ännu en godkänd kirurgisk specialitet, men vida viktigare är, att behov härstädes av en sådan specialavdelning för närvarande ej synes föreligga. Sjuk— husdirektionen hyser den bestämda uppfattningen att en specialavdelning som den föreslagna ej kan fyllas med patienter från staden, och att den därför i stor utsträckning ej skulle komma att utnyttjas. En sjukhusavdelning av denna stor- leksordning blir därtill synnerligen dyrbar i anläggning och i hög grad oekonomisk i drift. Ur rent sjukvårdsteknisk synpunkt blir den efter allt att döma oända- målsenlig. Däremot saknar sjukhusdirektionen möjligheter att bedöma avdel- ningens värdc för tandläkarinstitutet ur undervisningssynpunkt.

Enligt sjukhusdirektionens förmenande har staden sålunda ej något större in- tresse av att en käkkirurgisk specialavdelning inrättas. Skulle en sådan anses behövlig med hänsyn till undervisningen vid tandläkarinstitutet, är det ett stats- intresse att anordna specialavdelningen ifråga. Med hänsyn till antalet vård- behövande måste, så vitt för närvarande kan bedömas, en sådan avdelning bli en riksavdelning. d. v. s. en avdelning, som emottager patienter från olika delar av landet. Den bör även ur den synpunkten helt bekostas av staten, även om den kan och bör inrymmas inom det kommunala sjukhuset.

Om det för tandläkarinstitutet är av vikt att ha en professor i käkkirurgi och om en sådan specialist anställes vid institutet, måste han givetvis ha ma- terial. Sjukhusdirektionen har redan uttalat sin beredvillighet att i mån av behov ställa vårdplatser inom befintliga kliniker till förfogande och har för- klarat sig villig att i görligaste mån för institutets bekvämlighet förlägga dessa platser på lämpliga ställen. Direktionen vill tillägga, att en sådan tandläkar- institutets specialist kan beredas möjlighet att använda befintliga operations- avdelningar.

Sammanfattningsvis föreslås sålunda, att staden skulle förbinda sig till föl- jande huvudsakliga prestationer, därest det första av de två beslutade nya tand- läkarinstituten förlägges till Göteborg, nämligen Direkta utbetalningar. ]) Upplåtelse av tomt å 9 450 m2 med fri dispositionsrätt till en ny- byggnad'för tandläkarinstitut samt rivning av å tomten belägen sjukvårdspaviljong. Tomten värderas till 500 000 kronor eller 20 000 kronor i årligt arrende. Sjukvårdspaviljongen kostade för 20 år sedan 350 000 kronor i uppförande, varav staden tillskjutit 174 000 kronor. 2) Upplåtelse under ett är kostnadsfritt av lokal om 2 000 m2 till provisoriskt tandläkarinstitut. Värdet av denna prestation är 30 000 kronor motsvarande ett års hyra. 3) Byggnadstekniskt iordningställande av provisoriska lokalerna, vilka arbeten beräknas kosta ...................................................... kr. 94 300 4) Framdragning till tomtgränsen av ledningar för vatten och av- lopp, gas och elektricitet samt vägar för det nya institutet ......... >> 12 000 5) Engångsbidrag till staten till följd av att institutet övertager största delen av verksamheten vid centraltandpolikliniken å Sahl- grenska sjukhuset ............................................................ >> 90 700 6) Engångsbidrag för att institutet övertager en del av distrikts— tandvården för vuxna och barn .......................................... » 52 000

kr. 249 000

7) årligt driftsbidrag till följd av att institutet övertager största delen av verksamheten vid centraltandpolikliniken, tillsvidare ............ kr. 35 000

Såsom ovan nämnts, önska statsmakterna erhålla stadens utfästelser i juridisk bindande form före utgången av nästkommande januari månad.

Sjukhusdirektionen får i anledning av det anförda hemställa, att stadsfull- mäktige måtte besluta:

1:o) att, därest det första av de båda nya tandläkarinstitut, som av riks- dagen nyligen beslutats, förlägges till Göteborg, medgiva följande prestationer från stadens sida, nämligen

a) upplåtelse inom Sahlgrenska sjukhusets område av tomt om cirka 9450 rn2 enligt härvid fogad situationsplan till ett nytt tandläkarinstitut, skolande tomten upplåtas kostnadsfritt med nyttjanderätt, så länge ett tandläkarinstitut där är beläget, allt under förutsättning att statsmakterna medgiva att å tomten belägen, med hjälp av statsbidrag uppförd epidemireservpaviljong får rivas, utan att staden blir återbetalningsskyldig för erhållet statsbidrag;

b) framdragning på stadens bekostnad till tomtgränsen av ledningar för vatten, avlopp, gas och elektricitet ävensom anordnande på stadens bekostnad av väg- förbindelse till tomtgränsen;

c) upplåtelse kostnadsfritt under år 1947 av lokaler om cirka 2 000 1112 inom Vasa sjukhus till ett provisoriskt tandläkarinstitut;

d) byggnadstekniskt iordningställande på stadens bekostnad av de provisoriska lokalerna;

e) utgivande till staten av dels engångsbidrag med 90 700 kronor för av tand— läkarinstitutet övertagen del av verksamheten vid en tillämnad centraltand— poliklinik å Sahlgrenska sjukhuset, dels ock ett driftsbidrag av samma orsak med tills vidare för de första fem åren 35 000 kronor om året från och med den tid- punkt, då institutet börjar övertaga nämnda verksamhet;

f) utgivande till staten av engångsbidrag med 52 000 kronor för av tandläkar- institutet övertagen distriktstandvård för vuxna och barn;

g) tillhandahållande åt tandläkarinstitutet av vårdplatser å Sahlgrenska sjuk- huset i enlighet med vad sjukhusdirektionen härom uttalat;

h) tillhandahållande åt tandläkarinstitutet av värme, vatten, gas och elek- tricitet efter ersättningsgrunder, som sjukhusdirektionen i denna skrivelse när- mare angivit; samt

2:o) att ett å härvid fogade situationsplan angivet område av Göteborgs botaniska trädgård skall läggas till Sahlgrenska sjukhusets område, därest det blir fråga om uppförande av ett tandläkarinstitut å sjukhusområdet.»

Sedan stadsfullmäktige genom sin ordförande den 2 januari 1946 remitterat ärendet till drätselkammarens första avdelning och drätselkammarens andra av- delning, för skyndsamt yttrande, hava sådana yttranden sedermera inkommit till stadsfullmäktige.

Drätselkammaren.

Under ärendets utredning å drätselkammarens andra avdelning har stadens fastighetskontor genom fastighetsdirektören F. Persson med kontrasignation av t.f. stadsassessorn Alvar Thorburn den 8 januari 1946 avgivit en promemoria, så lydande:

»Med resolution av den 2 januari 1946 har stadsfullmäktiges ordförande till drätselkammaren, för skyndsamt yttrande, remitterat handlingar i ärende rörande sjukhusdirektionens i skrivelse av den 27 december 1945 hos fullmäktige gjorda framställning rörande vissa prestationer från stadens sida för det fall att det första av de av riksdagen den 18 december 1945 i princip beslutade två nya tandläkarinstituten förlades till Göteborg.

Då sjukhusdirektionens ovannämnda, av en situationsplan åtföljda skrivelse i kopia tillställts avdelningens ledamöter, förutsättes i det följande kännedom om ifrågavarande framställnings innehåll.

Till en början må antecknas, att någon tvekan om stadens rätt att för ett statsändamål av ifrågavarande slag tillgodoseende av den högre undervisning- ens behov ——- ikläda sig utgift numera icke anses föreligga (jfr stadsfzs handl. 1939: 549).

Förläggandet av ett tandläkarinstitut till Göteborg bereder otvivelaktigt sta- den vissa, i föreliggande framställning icke särskilt påpekade fördelar, t. ex. lärar- stabens inflyttning, tillströmningen av elever från andra delar av landet och möjligheten för elever härifrån staden att få utbilda sig i hemstaden.

Av de ä 5. 17 och 18 i remisskrivelsen förtecknade prestationer från stadens sida sjukhusdirektionen föreslagit stadsfullmäktige att, under angiven förutsätt- ning, medgiva, synes drätselkammarens andra avdelning hava att yttra sig över de under mom. lzo) a—d upptagna. De under mom. 120) e—h antecknade komma, enligt vad fastighetskontoret inhämtat, att bliva föremål för drätselkammarens första avdelnings granskning.

Drätselkammarens andra avdelning har sålunda att i ärendet yttra sig över förslag rörande: a) kostnadsfri upplåtelse, med nyttjanderätt, av tomt för det planerade institutet inom Sahlgrenska sjukhusets område; b) framdragande av ledningar för vatt-en, avlopp, gas och elektricitet samt anordnande av vägför- bindelse till tomtgränsen, allt på stadens bekostnad; c) kostnadsfri upplåtelse under år 1947 av lokaler om cirka 2 000 m? inom Vasa sjukhus till ett proviso- riskt tandläkarinstitut; samt (1) byggnadstekniskt iordningställande på stadens bekostnad av de provisoriska lokalerna.

På avdelningen synes icke ankomma att ingå i prövning av, huruvida den föreslagna placeringen av det planerade tandläkarinstitutet är den bästa tänk- bara, eller om de för provisoriet föreslagna lokalerna i Vasa sjukhus äro lämp- liga för ändamålet. Icke heller torde det vara behövligt, att avdelningen verk- ställer någon granskning av de i ärendet uppgjorda kostnadsberäkningarna.

Med utgångspunkt härifrån får fastighetskontoret fortsättningsvis anföra följande.

Det å den handlingarna i ärendet bilagda situationsplanen medelst streck- ning markerade område sjukhusdirektionen föreslår upplåtet till tomt för det planerade institutet utgör del av stadsägoområdet nr 8433 av stadsägan nr 8430 + 8431 + 8433, f. d. 2/5 mantal Stora Änggården, litt. Ba. Större delen cirka 8350 m2 synes ingå i område stadsfullmäktige den 21 november 1907, under & 15 i protokollet, anvisat för utvidgning av allmänna och Sahlgrenska sjukhus- inrättningen, medan cirka 1 100 m2 genom stadsfullmäktiges beslut den 10 juni 1915, % 15, jämte annan mark, avsatts till botaniska trädgården.

För den till upplåtelse föreslagna delen av Sahlgrenska sjukhusets område gäller, enligt vad stadsingenjörskontoret upplyser, av Kungl. Maj:t den 15 april 1910 fastställd stadsplan, enligt vilken området ingår i kvarter, för vilket stads- planebestämmelser saknas men som, enligt tillhörande beskrivning, är avsett 'till eventuell utvidgning av därstädes belägna institutioner eller till annat ändamål, som för närvarande icke kan närmare angivas'. Ifrågavarande del av botaniska trädgården ingår, enligt av Kungl. Maj:t den 16 augusti 1918 fastställd stads— plan, i samma icke tomtindelade kvarter. I sistnämnda plan intagen kvarters- del är avsatt för offentligt ändamål. För den till upplåtelse ifrågasatta marken gälla i övrigt endast byggnadsstadgans och byggnadsordningens bestämmelser. Gällande stadsplan utgör sålunda icke hinder för områdets upplåtande och be- byggande på föreslaget sätt, i vidare mån än att jämlikt & 17 stadsplane- lagen, jämförd med 118 % byggnadsstadgan — Kungl. Maj:ts eller K. B:s till- stånd erfordras för byggnadens uppförande inom icke tomtindelat kvarter. I nämnda lagrum angivna förutsättningar för tillstånds lämnande torde föreligga, då stadsingenjören uttalat, att byggnadens uppförande ej kan anses utgöra hinder för lämplig tomtindelning inom kvarteret.

Stadsplanechefen har, på fastighetskontorets förfrågan, förklarat sig icke hava något att erinra mot områdets upplåtelse till Kronan för ifrågasatt ändamål. Stadsarkitekten motsätter sig heller icke förslaget, ehuru han anser det blivande institutets avstånd till förefintliga byggnader väl kort. Han ifrågasätter emeller- tid en mindre utvidgning av det föreslagna området åt nordväst. Avgörande härom torde kunna träffas i samband med avtals upprättande.

Styrelsen för stadens botaniska trädgård är, enligt föreliggande framställning bilagd skrivelse av den 15 december 1945, beredd medgiva att gränsen mellan Sahlgrenska sjukhusets område och naturparken regleras enligt förslaget, förut- satt att terrängen på platsen utformas på tillfredsställande sätt.

Den å området uppförda reservepidemipaviljongen har av stadsbyggmästaren, enligt bilagda värderingsbesked, bedömts hava ett värde av 375000 kronor.

Mot det föreslagna områdets värdering till 500000 kronor har fastighetskon— torets tekniska utredningsbyrå icke haft något att erinra.

Områdets kostnadsfria upplåtelse till kronan med nyttjanderätt, så länge det användes för ifrågavarande ändamål, samt iordningställande —— för en beräk- nad kostnad av 94300 kronor — och ersättningsfri upplåtelse till kronan av provisoriska lokaler för institutet i Vasa sjukhus under år 1947 finner sig fastig- hetskontoret kunna tillstyrka; ävensom framdragandet av ledningar för vatten, avlopp, gas och elektricitet samt anordnandet av tillfartsväg till gränsen för det upplåtna området, för en av staden bestridd, till sammanlagt 12 000 kronor be- räknad kostnad.

Så snart statsmakternas beslut om det första tandläkarinstitutets förläggande till Göteborg föreligger, torde av sjukhusdirektionen framställning böra göras hos stadsfullmäktige om bemyndigande att sluta erforderliga avtal, respektive rörande sättet för de föreslagna arbetenas utförande och kostnadernas bestridande.

För närvarande torde det vara tillräckligt att stadsfullmäktige avgiver från statens sida begärda utfästelser i juridiskt bindande form.

Fastighetskontoret är för sin del övertygat att ovannämnda, av sjukhusdirek- tionen föreslagna utfästelser måste lämnas av staden, om det skall finnas någon utsikt att få det första av de beslutade två tandläkarinstituten förlagt till Göteborg.

Då ärendet denna dag, till olika delar, blir föremål för samtidig behandling å drätselkammarens båda avdelningar, kan drätselkammaren icke förelägga stads- fullmäktige ett sammanarbetat förslag till beslut. Utgående från att sådant kom- mer att framläggas av stadskollegiet, får drätselkammarens andra avdelning under åberopande av det anförda hemställa, att stadsfullmäktige i ärendet bland annat ville besluta:

1:o) att, för det fall att det första av de av riksdagen nyligen beslutade två tandläkarinstituten förlägges till Göteborg, på nedan under mom. 2:o) omför- mälda villkor tillförbinda staden:

21) att, för uppförandet av föreslagen byggnad för ifrågavarande institut, till Kungl. Maj:t och Kronan, med nyttjanderätt så länge ett tandläkarinstitut där är beläget, utan ersättning upplåta det å handlingarna i ärendet bilagda situa— tionsplan utmärkta området om cirka 9 450 in2 av stadsägoområdet nr 8433 av stadsägan nr 8430 + 8431 + 8433 i stadsdelen Änggården;

b) att, på stadens bekostnad, framdraga ledningar för vatten, avlopp, gas och elektricitet samt anordna vägförbindelse, allt till gränsen för det upplåtna området; och

0) att, på stadens bekostnad, byggnadstekniskt iordningställa samt till Kungl. Maj: t och Kronans förfogande under år 1947, utan ersättning, ställa provisoriska lokaler för institutet i Vasa sjukhus om cirka 2 000 m2' ,

2: o) att såsom villkor för besluten under mom. 1: o) a)—c) skall gälla, att statsmakterna medgiva, att den å det under 1: o) a) omförmälda området upp-

förda epidemireservpaviljongen får rivas, utan att staden blir återbetalnings- skyldig för erhållet statsbidrag; samt

3:o) att det till upplåtelse till Kungl. Maj:t och Kronan föreslagna, å hanl- lingarna i ärendet bilagda situationsplan angivna området av Göteborgs bota- niska trädgård skall läggas till Sahlgrenska sjukhusets område, därest ett tani- läkarinstitut skall uppföras å sjukhusområdet.»

Drätselkammarens andra avdelning har till svar å stadsfullmäktiges ovan— nämnda remiss den 2 januari 1946 i skrivelse till fullmäktige den 8 i samma månad, under åberopande av innehållet av nyssberörda, av stadens fastighets- kontor avgivna promemoria, hemställt till stadsfullmäktige att besluta i enlighet med det i promemorian framlagda förslaget.

Beträffande den utredning, för vilken ärendet varit föremål å drätselkamma- rens första avdelning, innefattas densamma uti en av kanslichefen Y. Stenström den 5 januari 1946 avgiven, så lydande promemoria:

»I anledning av bifogade remiss från stadsfullmäktige, innefattande framställ- ning från sjukhusdirektionen med förslag till utfästelser från staden för inrät- tande härstädes av ett tandläkarinstitut får jag härmed anföra följande:

Beträffande de framställda förslagen och de till stöd för desamma åberopade skälen får jag hänvisa till framställningen, varav avskrifter bifogas denna pro- memoria.

Ärendet har av stadsfullmäktige samtidigt remitterats till drätselkammarens andra avdelning, för yttrande; och har jag med fastighetsdirektören under hand överenskommit att första avdelningen för sin del skulle behandla de förslag till beslut, som innefattas 1 mom. lzo) e), f), g) och h) under det att övriga i sjuk— husdirektionens framställning framförda förslag skulle prövas av drätselkam- marens andra avdelning. Då båda drätselkammaravdelningarna, var avdelning i vad på den ankommer, skola behandla ärendet samma dag, kan något samman- fattande förslag till beslut i ärendet i sin helhet icke av drätselkammaren fram- läggas utan torde detta på grundval av vad som anföres i de från drätselkam- maravdelningarna expedierade skrivelserna få ankomma på stadskollegiet.

De delar av ärendet, som i enlighet med vad ovan anförts, skola prövas av drätselkammarens första avdelning, äro i första hand frågorna om dels engångs- bidrag till staten för övertagande genom det beramade tandläkarinstitutet av verksamheten vid en tillämnad centraltandpoliklinik — 90 700 kronor —— och för distriktstandvård i viss utsträckning för vuxna och barn — 52 000 kronor ——- dels ett årligt driftsbidrag till staten med för de första fem åren 35 000 kronor om året såsom ersättning för av staten genom tandläkarinstitutet övertagen verk- samhet från en tillämnad centraltandpoliklinik.

Då man på kommunalt håll här i staden torde kunna vara ense om det höge- ligen önskvärda i att det tandläkarinstitut, som nu föreslås inrättat och avses tagas i bruk den 1 januari 1948, bör förläggas till Göteborg lärer staden icke kunna undgå att ikläda sig de förpliktelser, som icke minst med hänsyn till konkurrensen från Malmö stad om det nya tandläkarinstitutet, måste bliva för- bundna med institutets förläggande till Göteborg.

Då vid förfrågan under hand från byggnadstekniska byrån meddelats, att någon invändning icke torde kunna göras mot en efter 112 kronor per 1113 beräknad byggnadskostnad för en till Sahlgrenska sjukhusets område förlagd centraltand- poliklinik, lära de beräkningar, å vilka det till 90 700 kronor angivna engångs— bidraget vila, kunna godtagas.

De grunder efter vilka sjukhusdirektionen beräknat det föreslagna årliga drifts— bidraget, 35000 kronor, liksom engångsbidraget 52000 kronor till utrustnings- kostnader i samband med institutets övertagande av en del av distriktstandvår- den för barn och vuxna, undandraga sig varje närmare bedömande från min sida, och jag måste utgå ifrån att dessa beräkningar äro tillförlitliga.

Då, såvitt jag kunnat finna av den i sjukhusdirektionens framställning läm- nade redogörelsen, staden rimligen måste lämna utfästelser i den omfattning sjukhusdirektionen föreslagit, om staden skall kunna hysa förhoppning om att det första nya tandläkarinstitutet förlägges till Göteborg, anser jag mig böra tillstyrka sjukhusdirektionens framställning i den del den ankommer på första avdelningens prövning.

De bidrag, som sålunda skola från stadens sida utgivas, torde samtliga böra utgå av uttaxerade medel å sjukhusdirektionens stat. Engångsbidragen torde kunna upptagas i 1948 års utgiftsstat, då institutsbyggnaden beräknas bliva färdig med samma års ingång. Driftsbidraget torde likaledes böra beräknas utgå från och med den 1 januari 1948, då den kliniska verksamheten vid institutet avses skola börja. Utfästelserna torde böra klädas i en ur formellt juridiskt synpunkt mera exakt form än vad sjukhusdirektionen föreslagit och tillika an- knytas till vissa i sjukhusdirektionens framställning angivna förutsättningar.

Åberopande vad sålunda anförts får jag hemställa, att drätselkammaren måtte föreslå stadsfullmäktige att besluta bland annat:

1:0) att, därest det första av de båda nya tandläkarinstitut, som av riksdagen nyligen beslutats, förlägges till Göteborg -—— under villkor, som nedan i mom. 2:o) angives —— förbinda staden:

a) att för av det nya tandläkarinstitutet övertagen del av den verksamhet, som eljest skulle ankomma på en av staden inrättad centraltandpoliklinik, till statsverket utgiva dels ett engångsbidrag av 90700 kronor och dels från och med den tidpunkt, då institutet börjar övertaga nämnda verksamhet, ett drifts— bidrag av för de första fem åren 35 000 kronor för år räknat, och för tiden efter utgången av sagda fem år med årligt belopp, som på grundval av vad i sjuk— husdirektionens framställning därom anförts för varje kommande femårsperiod bestämma efter förhandlingar parterna emellan;

b) att för av det nya tandläkarinstitutet övertagen del av distriktstandvården för vuxna och barn till statsverket utgiva ett engångsbidrag av 52000 kronor;

0) att åt det nya tandläkarinstitutet genom sjukhusdirektionen tillhandahålla vårdplatser å Sahlgrenska sjukhuset i enlighet med vad i sjukhusdirektionens framställning närmare angives;

d) att åt det nya tandläkarinstitutet genom vederbörande verkstyrelser till- handahålla värme, vatten, gas och elektricitet efter ersättningsgrunder, som när- mare angivits i sjukhusdirektionens framställning;

e) att de under a) och b) här ovan beslutade bidragen skola bestridas av ut- taxerade medel å sjukhusdirektionens stat, bidragen å 90 700 kronor och 52000 kronor för år 1948, samt det utfästa femårsbidraget å 35 000 kronor årligen med erforderligt belopp för ett vart av åren 1948—1952;

2:0) att såsom villkor för besluten under Im) a) och b) här ovan skall gälla: att garanti, som av sjukhusdirektionen kan godkännas, lämnas för att vid det nya tandläkarinstitutet tandvård lämnas i sådan omfattning att den svarar mot den tandvård, som kan beräknas ankomma på två tandläkare vid centraltand- poliklinik. »

Drätselkammarens, å första avdelningen, yttrande i ärendet föreligger uti en av avdelningen till stadsfullmäktige den 8 januari 1946 avlåten skrivelse, varav här skall intagas följande:

»Genom resolution den 2 januari 1946 hava stadsfullmäktige för yttrande till drätselkammaren överlämnat handlingar i ärende, innefattande framställning från sjukhusdirektionen med förslag till utfästelser från stadens sida för inrättande härstädes av ett tandläkarinstitut.

I anledning härav har drätselkammarens första avdelning från kanslichefen Y. Stenström fått emottaga bilagda, den 5 januari 1946 dagtecknade promemoria i ärendet.

Vid avdelningens behandling av ärendet var sjukhusdirektionens ordförande herr Evert Frankenberg och direktionens kamrerare herr Evert Bunne närvarande.

Avdelningen har vid närmare övervägande funnit, att staden, med hänsyn till de minskade kommunala kostnaderna för tandvården därest tandläkarinstitut skulle inrättas härstädes, bör kunna sträcka sig något längre än vad sjukhus- direktionen från början tänkt sig beträffande utgivande av bidrag till barntand- vården. Ökningen härför skulle då avse ett bidrag med 18000 kronor per år, utgörande nettodriftskostnaden för en tandläkare inom barntandvården.»

I drätselkammarens, å första avdelningen, nyssnämnda skrivelse har avdel- ningen vidare under åberopande av vad i ärendet blivit anfört framlagt förslag till beslut av stadsfullmäktige i ärendet, såsom närmare framgår av stadskolle- giets hemställan under momenten 510) och 610) här nedan. Stadskollegiet.

Vid ärendets företagande hos stadskollegiet denna dag har t. f. sjukhusdirek- tören E. Bunne varit närvarande och lämnat ytterligare upplysningar i ärendet.

Efter att hava tagit handlingarnas innehåll och vad i ärendet i övrigt före- kommit under övervägande anser sig stadskollegiet, som tillika hört kanslichefen Olof Johnsson, böra tillstyrka bifall till de av såväl drätselkammarens första som andra avdelning i ärendet framlagda förslagen dock med viss komplettering av drätselkammarens, å andra avdelningen, förevarande hemställan, såvitt avser sättet för täckande av de däri avsedda kostnaderna.

Under åberopande av det sålunda anförda får stadskollegiet hemställa, att stadsfullmäktige måtte besluta:

lzo) att, för det fall att det första av de av riksdagen nyligen beslutade två tandläkarinstituten förlägges till Göteborg, på nedan under mom. 2:o) omför- mälda villkor tillförbinda staden:

a) att, för uppförandet av föreslagen byggnad för ifrågavarande institut, till Kungl. Maj:t och Kronan, med nyttjanderätt så länge ett tandläkarinstitut där är beläget, utan ersättning upplåta det å handlingarna i ärendet bilagda situa- tionsplan utmärkta området om cirka 9 450 in2 av stadsägoområdet nr 8433 av stadsägau nr 8430 + 8431 + 8433 i stadsdelen Änggården;

b) att, på stadens bekostnad, framdraga ledningar för vatten, avlopp, gas och elektricitet samt anordna vägförbindelse, allt till gränsen för det upplåtna om- rådet; och

0) att, på stadens bekostnad, byggnadstekniskt iordningställa samt till Kungl. Maj:t och Kronans förfogande under år 1947, utan ersättning, ställa proviso- riska lokaler för institutet i Vasa sjukhus om cirka 2 000 mg;

2:o) att såsom villkor för besluten under mom. 1zo) a)—c) skall gälla, att statsmakterna medgiva, att den å det under mom. 1:o) a) omförmälda området uppförda epidemireservpaviljongen får rivas, utan att staden blir återbetalnings- skyldig för erhållet statsbidrag; .

3zo) att det till upplåtelse till Kungl. Maj:t och Kronan föreslagna, å hand— lingarna i ärendet bilagda situationsplan angivna området av Göteborgs botaniska trädgård skall läggas till Sahlgrenska sjukhusets område, därest ett tandläkar- institut skall uppföras å sjukhusområdet;

4:o) att de med besluten under mom. 1:0) och 2:0) här ovan förenade kostna- derna skola utgå av uttaxerade medel och upptagas i vederbörande styrelsers för— slag till utgiftsstater för år 1947 men tills vidare i mån av behov förskotteras av för drätselkammaren tillgängliga medel;

5zo) att därest det första av de båda nya tandläkarinstitut, som av riksdagen nyligen beslutats, förlägges till Göteborg _— under villkor, som nedan i mom. 6:o) angives —— förbinda staden:

a) att för av det nya tandläkarinstitutet övertagen del av den verksamhet, som

eljest skulle ankomma på en av staden inrättad centraltandpoliklinik, till stats- verket utgiva dels ett engångsbidrag av 90 700 kronor och dels från och med den tidpunkt, då institutet börjar övertaga nämnda verksamhet, ett driftsbidrag, av för de första fem åren 35 000 kronor för år räknat, och för tiden efter utgången av sagda fem år med årligt belopp, som på grundval av vad i sjukhusdirektio— nens framställning därom anförts för varje kommande femårsperiod bestämma efter förhandlingar parterna emellan;

b) att för av det nya tandläkarinstitutet övertagen del av distriktstandvården för vuxna och barn till statsverket utgiva dels ett engångsbidrag av 52 000 km— nor och dels från den tidpunkt, då institutet börjar övertaga sistnämnda verk— samhet, ett driftsbidrag av för de första fem åren 18000 kronor för år räknat, utgörande nettodriftskostnaden för en tandläkare inom barntandvården, och för tiden efter utgången av sagda fem år med ett årligt belopp, som på grundval av vad i sjukhusdirektionens framställning därom anförts för varje kommande femårs- period bestämmas efter förhandlingar parterna emellan;

e) att åt det nya tandläkarinstitutet genom sjukhusdirektionen tillhandahålla vårdplatser å Sahlgrenska sjukhuset i enlighet med vad i sjukhusdirektionens framställning närmare angives;

(1) att åt det nya tandläkarinstitutet genom vederbörande verkstyrelse till- handahålla värme, vatten, gas och elektricitet efter ersättningsgrunder, som när- mare angivits i sjukhusdirektionens framställning;

e) att de under a) och b) här ovan i detta moment beslutade bidragen skola bestridas av uttaxerade medel å sjukhusdirektionens stat, bidragen å 90 700 kro- nor och 52000 kronor för år 1948, samt de utfästa femårsbidragen å 35000 kronor respektive 18 000 kronor årligen med erforderligt belopp för ett vart av åren 1948—1952; samt

özo) att såsom villkor för beslutet under mom. 5:o) a) och b) här ovan skall gälla att garanti, som av sjukhusdirektionen kan godkännas, lämnas för att vid det nya tandläkarinstitutet tandvård lämnas i sådan omfattning, att den svarar mot den tandvård, som kan beräknas ankomma på två tandläkare vid central- poliklinik samt en tandläkare inom barntandvården.

Göteborg den 9 januari 1946.

På stadskollegiets vägnar:

Axel A. Dahlström. Eric Dunberger.

Värdering av provisoriska. epidemisjukhuset vid Sahlgrenska sjukhuset.

Byggnaden, som är i tre våningar, har bottenvåningen av tegel och de båda övre våningarna av plank med oljemålad klädsel av bräder på lock. Vid båda gavlarna finnes en tillbyggnad i två våningar med nedre våningen likaledes av tegel och övre våningen av trä. Samtliga yttertak av bräder och plåt. Grunden är av betong utvändigt putsad och i mycket gott skick. Källare delvis under huset med golv av cement samt med väggar och tak putsade. Invändigt är byggnaden försedd med träbjälklag. Golv av bräder i de två nedre våningarna belagda med linoleum. Trapporna i de två nedre våningarna av konststen, i övre våningen av trä. Byggnaden, som är inredd dels till sjuksalar, dels till bostadsrum för per- sonalen, har invändigt oljemålade, putsade väggar och tak. I byggnaden finnes elektriskt ljus, vatten och avlopp, varmvatten, W. 0. samt värmeledning, varvid uppvärmningen sker från panncentral. Underhållet är mycket gott. Byggnaden, som har en byggnadsvolym av cirka 9 000 111”, varav källare 1 470 m3, värderas till 375000 kronor.

Göteborg den 7 januari 1946.

Bilaga 8.

Nr 24 1946 BIHANG TILL MALMÖ STADSFULLMÅKTIGES PROTOKOLL.

Om inrättande av ett tandläkarinstitut i Malmö.

Till stadsfullmäktige i Malmö.

I skrivelse till stadsfullmäktige den 11 april 1945 (Bihang nr 177) med förslag till ny plan för folktandvårdens ordnande i Malmö åberopades såsom ett särskilt skäl till den nya planen, att den för utredning av tandläkarundervisningens ord- nande tillsatta kungl. kommittén (1944 års utredning rörande tandläkarutbild- ningen) erhållit i uppdrag bland annat att undersöka frågan om inrättandet av ett nytt tandläkarinstitut i Malmö. Förhandlingar i denna fråga ha sedermera förts mellan tandläkarutbildningssakkunniga, å ena, samt representanter för drätsel- kammaren och sjukhusdirektionen, å andra sidan, angående de prestationer, som staden vore villig åtaga sig i samband med förläggandet av ett tandläkarinstitut till staden.

Sedermera ha de sakkunniga under hänvisning till Kungl. Maj:t i proposition nr 381 till innevarande års höstriksdag — efter framställning från kungl. ecklesia- stikdepartementet -— i skrivelse till sjukhusdirektionen den 30 november 1945, varav en avskrift bifogas, anhållit, att Malmö stad före utgången av januari 1946 måtte lämna juridiskt bindande åtagande om de ekonomiska prestationer, som sta- den enligt tidigare förhandlingar ställt i utsikt i samband med det nya tandläkar- institutets eventuella förläggande till Malmö.

Med anledning härav får direktionen i anslutning till de i ovannämnda skrivelse den 30 november 1945 upptagna punkterna 1-——4 anföra följande.

1. Vid de förberedande förhandlingarna mellan representanter för staden och 1944 års utredning rörande tandläkarutbildningen har från stadens sida erbjudits att för det nya tandläkarinstitutet tillhandahålla tomten nr 41 kvarteret nr 53 Klerken i Södra förstaden om cirka 7 700 mg, vilket område enligt gällande stads- plan är avsett för offentlig byggnad. Direktionen föreslår, att nyttjanderätten till denna tomt för det planerade tandläkarinstitutet kostnadsfritt upplåtes till staten. Tomtens läge och gränser bör angivas å tomtkarta. Enligt vad direktionen erfarit må byggnads höjd å tomten enligt stadsplanen icke överstiga 12 meter, dock att, om så erfordras, högre byggnadshöjd utan svårighet kan erhållas genom ändring av stadsplanen. Direktionen föreslår vidare, att staden kostnadsfritt till tomt- gränsen framdrager erforderliga vatten- och avloppsledningar ävensom ledningar för gas och elektricitet. Ånga för tekniskt bruk och uppvärmning till institutet kan mot ersättning tillhandahållas från Allmänna sjukhusets ångcentral, som är belägen cirka 60—70 meter från den föreslagna tomten. Servisledning från ång- centralen till institutet bör bekostas av staten. Den approximativa kostnaden för sådan rörkulvert, inklusive ledningar, har beräknats till 81 000 kronor. Beträf- fande möjligheten att, därest så skulle befinnas erforderligt, under Carl Gustavs väg och järnvägen anordna en gångkulvert mellan institutet och Allmänna sjuk— huset må anföras vad direktionens expert i hithörande frågor, ingenjören J. Öster- berg, uppgivit i avgivet utlåtande:

»Malmö stads myndigheter hava meddelat att en förbindelsegång med inre måttet 2,2 )( 2 in kan framdragas under gat-an. Med hänsyn till avlopps- kulvertens läge, kommer dock förbindelsegångens ovankant strax under gatu- planet, vilket dock ej synes utgöra något hinder. Baningenjör I. Myra vid

S. J :s kontor i Malmö har muntligen meddelat, att det ej möter något hinder från deras sida att passera järnvägen med ifrågavarande förbindelsegång. Det slutliga ställningstagandet ävensom godkännande av byggnadssättet avgöres dock av den centrala förvaltningen i Stockholm, dit ärendet, efter vederbörlig ansökan med ritningar, kommer att remitteras.» Kostnaden för kulverten, vilken även bör vara lämpad för sängvagnar, bör helt bestridas av staten, enär från sjukhusets sida, med en centraltandpoliklinik för- lagd inom sjukhusområdet, icke föreligger behov av en sådan kulvert. Om kulvert anordnas, bör servisledningen från Allmänna sjukhusets ångcentral framdragas i kulverten. Denna kan lämpligen anslutas till sjukhusområdet vid nuvarande ortope- diska kliniken, varigenom den skulle erhålla en längd av omkring 145 meter. An— läggningskostnaden för densamma har approximativt beräknats till omkring 163 500 kronor. Därest gångkulvert icke skulle anses erforderlig utan kommunika— tionerna mellan institutet och sjukhuset skulle ske genom sjukhusentrén vid Södra Förstadsgatan, kan nämnas, att avståndet denna väg från institutet till ortope- diska kliniken är omkring 730 meter.

2. Med anledning av direktionens ovannämnda skrivelse den 11 april 1945 beviljade stadsfullmäktige den 22 juni 1945 (under nr 208 i protokollet) för ut- byggnad till folktandvård enligt en ändrad plan bland annat dels 180 005 kronor (14 980 kronor + 165 025 kronor) för byggnadsarbeten i gamla medicinen, dels 84 536 kronor till tandläkarutrustning m. m. i sålunda anordnade lokaler, var- igenom bland annat ytterligare 8 tandläkare skulle beredas arbetsplatser. Nämnda utbyggnad i gamla medicinen har ännu ej påbörjats, dels på grund av att ifrågavarande lokaler ej bliva disponibla förrän i början av 1946, dels med hänsyn till ett eventuellt provisoriskt utnyttjande av desamma för tandläkarunder— visningen. Vid de förhandlingar, som härutinnan förts med 1944 års tandläkar- undervisningssakkunniga, har nämligen bland annat framhållits, att en av förut- sättningarna för inrättandet av ett tandläkarinstitut i staden är att lokaler kunna ställas till förfogande för ett provisoriskt anordnande av viss tandläkarundervis— ning från ingången av år 1947. Härvidlag ha ifrågavarande lokaler i gamla medi— cinens bottenvåning till höger om huvudtrappan, vilka sålunda äro avsedda för ut byggnad till folktandvård enligt 2:dra etappen, befunnits lämpliga. Härutöver er— fordras för den provisoriska undervisningen, dels de lokaler i andra våningens södra flygel, vilka för närvarande användas för flyktingsjukvården, dels några rum i andra våningens norra flygel, vilka för närvarande disponeras som förråds— lokaler. Förslag till byggnadstekniskt iordningställande av dessa lokaler för nämnt ändamål har uppgjorts i samråd med sakkunniga och av dem tillkallade experter. Förslaget med tillhörande ritningar bifogas. Förslaget är uppgjort så, att ändringarna i de lokaler i bottenvåningen, som senare skola inredas för folktandvård enligt 2:dra uppbyggnadsetappen, i största möjliga utsträckning sammanfalla med det tidigare för tandpoliklinikens utbyggnad godkända förslaget. Bland annat utföras tillbyggnaderna invid huvudtrappan helt efter detta förslag. Vidare inredes det nya tandtekniska laboratoriet så, att det framdeles kan oförändrat bibehållas. De byggnadstekniska förändringar, som för utbyggnad till folktandvård behöver vidtagas efter det tandläkarundervisningen lämnat lokalerna, kunna således beräknas bli jämförelsevis begränsade. Lokalerna i andra våningen ha ändrats i minsta möjliga utsträckning. I sitt ändrade skick kan dessa lokaler, sedan tandläkarundervisningen flyttat över till de nya institutlokalerna, ånyo disponeras för sjukvårdsändamål utan att härför er- fordras större förändringar eller kostnader. Den begränsade tid, som på grund av ärendets brådskande natur stått till buds, har ej medgivit upprättandet av noggrannare kostnadskalkyler för lokalernas bygg- nadstekniska iordningställande, men en summarisk kostnadsberäkning, (se bil.),

tilltagen i överkant, ger vid handen att en summa å högst 219 815 kronor skulle härför vara erforderlig, varvid sålunda det mesta av denna kostnad kan anses komma jämväl den fortsatta utbyggnaden av tandpolikliniken till godo.

För det av stadsfullmäktige i juni 1945 beviljade anslaget å 180 005 kronor för byggnadsarbeten i gamla medicinen erfordras sålunda ett tillskott å högst 39 810 kronor. Beträffande den i det samtidigt beviljade anslaget av 193 561 kronor in- gående delen, 96780 kronor (12 194 + 84 536 kronor), till tandläkarutrustning m. m. behöver ej mer än cirka 15 000 kronor tagas i anspråk för poliklinikens räkning under år 1946—1947, nämligen kompletterande utrustning till det nya tandtekniska laboratoriet, möbler och inredning för två nya personalrum samt för förråds- och arkivutrymmen. Efter provisorietidens utgång blir direktionen i stånd att närmare angiva användningen av de av det provisoriska tandläkarinstitutet disponerade lokalerna och behovet av utrustning.

På grund av vad ovan anförts föreslår sålunda direktionen, att nämnda lokaler i gamla medicinen ställas kostnadsfritt till förfogande för ifrågavarande proviso- riska tandläkarundervisning samt att staden åtager sig att svara för lokalernas byggnadstekniska iordningställande enligt uppgjorda ritningar och förslag, därvid staden dock icke bör bekosta ventilationsanordningar utöver normal omfattning. Ånga, värme, vatten, gas och elektricitet bör betalas av staten efter sjukhusets självkostnad.

3. Vidkommande frågan om stadens bidrag till staten i form av engångsbelopp och årliga driftsbelopp må till en början framhållas, att höstriksdagen innevarande månad bestämt, att det nya institutet årligen skall intaga 80 elever, varför det i de sakkunnigas skrivelse omnämnda alternativet med en intagning av 60 elever per år bortfaller. I fråga om avlastningen för stadens del av engångskostnader för anordnande och utrustning av centraltandpoliklinik må anföras följande. De lokaler, som krävas för en centraltandpoliklinik med två lasarettstandläkare (en föreståndare med biträdande tandläkare), äro två behandlingsrum om vartdera minst 16 m2,_ ett gemensamt operationsrum med till detta hörande steriliseringsrum, laborato- rium, röntgenrum, ett särskilt väntrum för sängliggande patienter och ett för- uppegående, samt vilorum. Därtill kommer erforderliga bilokaler. Allt som allt räknar man med en golvyta om sammanlagt 300—400 m2, beroende på den erfor- derliga storleken på centraltandpolikliniken. För Malmö stads del räcker 300 m2'. Den erforderliga rumsvolymen skulle då bli 900 m”. Byggnadskostnaden för en centraltandpoliklinik av denna storlek kan i Malmö beräknas uppgå till omkring 70 000 kronor. Härtill kommer kostnaderna för utrustningen, som för två lasaretts- tandläkare beräknas till sammanlagt omkring 30 000 kronor. Enligt denna beräkning skulle staden sålunda tillskjuta ett engångsbidrag om sammanlagt 100000 kronor. För Malmö stads del kan det emellertid icke bliva frågan om att uppföra en helt ny byggnad för centraltandpolikliniken, enär lokaler härför finnas tillgängliga i Gamla medicinen. Inredning av dessa kan utföras till' en väsentlig lägre kostnad än som erfordras för nybyggnad, enligt beräkning till" omkring 35 000 kronor. Det kan vidare ifrågasättas huruvida tandläkarinstitutet blir i stånd att helt övertaga den vård, som enligt folktandvårdsförfattningen ålig— ger en centraltandpoliklinik vid fullt genomförd folktandvård. Staden bör därför icke helt avhända sig de vårdresurser, som en egen centraltandpoliklinik innebär. På grund härav synes det skäligt att det engångsbidrag, som staden bör lämna reduceras till hälften av ovan angivna belopp om 100 000 kronor eller sålunda till 50 000 kronor (35 000 + 30 000 :2). Beträffande driftskostnaderna fö'r centraltandpoliklinik synes det direktionen svårt att för närvarande taga ställning till frågan om med hur stort belopp staden skulle bidraga. Enligt den begränsade erfarenhet, som hitintills föreligger från

de få eentraltandpolikliniker, som äro i verksamhet, framgår, att dessa polikliniker ha ej obetydliga inkomster av den taxebelagda vården, varför huvudmannens netto- utgifter för driftskostnaderna endast uppgår till belopp, som variera från 2000 kronor till 10000 kronor. Med hänsyn härtill och då Malmö stad, såsom ovan sagts, ändock icke kan helt avstå från att ordna sådan vård, som tillkommer cen- traltandpoliklinik att ombesörja, men den väsentliga delen härav likväl kommer att åvila institutet, föreslås att till en början ett årligt bidrag om 5 000 kronor må utgå under en första 5-årsperiod, således till och med den 31 december 1951.

Beträffande engångskostnader för distriktstandpolikliniker räknar man med en byggnadskostnad av lägst 25 000 kronor per tandläkare, motsvarande ett utrymme om minst 70—80 1312 per tandläkare. År 1940 beräknades byggnadskostnaden för Östra tandpolikliniken i Malmö, avsedd för 13 tandläkare, till sammanlagt 318 500 kronor eller 24 500 kronor för varje tandläkare. Kostnaderna torde nu hava stigit med omkring 20 %. Byggnadskostnaden för tandpolikliniken i Limhamn, med tre behandlingsrum, beräknades 1940 till sammanlagt 66 355 kronor eller 22 118 kro- nor för varje tandläkare. Vid omräkning våren 1945 av kostnaderna för sist- nämnda poliklinik kom man med dåvarande speciellt höga priser till ett samman- lagt belopp om 94056 kronor, motsvarande 31352 kronor per tandläkare. I Västerås beräknades kostnaden 1942 för en distriktstandpoliklinik för 8 tandläkare till 26 800 kronor per tandläkare. Även uppgifter från andra håll bekräfta, att kostnaden uppgår till minst 25 000 kronor. Kostnaden för tandläkarutrustningen till distriktstandpoliklinik uppgick enligt Svenska landstingsförbundets upphand- lingskommittés prislista 1941—1942 till 8 434 kronor 71 öre per tandläkare, vartill kommer laboratoriekostnaderna. I nämnda belopp ingår icke kostnaden för möbler rn ni., som av landstingsförbundet beräknats till 1 281 kronor 50 öre. Samman- lagda utrustningskostnaden för varje tandläkare kan följaktligen icke räknas till lägre belopp än 10 000 kronor. '

Enligt de sakkunnigas beräkningar kommer ett tandläkarinstitut i Malmö med en examinationskapacitet om 80 tandläkare per år att prestera 12 distriktstand- läkares arbetskvantum inom det vuxna folktandvårdskh'entelet, varför staden skulle kunna inskränka sin folktandvårdsorganisation med 12 tandläkare. Engångs- bidraget till tandläkarinstitutet för lokaler och utrustning skulle sålunda uppgå till 12 X 35 000 kronor eller sammanlagt 420 000 kronor. Härtill kommer mot- svarande kostnader för en barntandläkare, varför ovannämnda bidrag kommer att inalles uppgå till 455 000 kronor.

Beträffande bidrag till driftskostnaderna, för institutets prestationer inom vuxen- tandvården, motsvarande de årliga kostnaderna för stadens distriktstandpolikli- niker, kan sådant ej påräknas från stadens sida, enär staden vid ordnande av tand- vård för vuxna kan beräknas erhålla inkomster enligt folktandvårdstaxan, som täcka de löpande omkostnaderna för denna vård. —— Beträffande barntandvården kan det däremot anses skäligt, att staden till institutet erlägger ett årligt drifts- bidrag för den vård, som institutet härutinnan presterar, d. v. s. sammanlagt minst en barntandläkares arbete. Stadens samtliga årliga omkostnader för en sådan tand- läkare beräknades 1941 till cirka 18 000 kronor. Denna kostnad kan beräknas ha stigit något, dock högst till 20 000 kronor. Direktionen anser sig fördenskull kunna förorda, att ett belopp å 20 000 kronor utgår såsom årligt driftsbidrag till institutet för utförd barntandvård. Detta belopp bör utgå under en 5—årsperiod, varefter en reglering av bidraget bör ske femårsperiodvis med hänsyn till den erfarenhet, som under tiden kan vinnas. Bidraget bör i sin helhet utgå först efter full utbyggnad av verksamheten vid institutets barnavdelning, vilket väntas kunna ske tidigast år 1950 eller 1951, och första femårsperioden bör räknas från den fulla utbygg- naden. Det förutsättes, att barntandvården på institutet lämnas kostnadsfritt.

Hela statsbidraget för barntandvården tillfaller staden. Med hänsyn till den redu- cering av tandläkarantalet, som åstadkommes genom institutets tillkomst och som påverkar folktandvårdsorganisationen i staden må följande anföras: Enligt den godkända planen för folktandvårdens utbyggnad i Malmö erfordras 34—35 tand- läkare. Detta tandläkarbehov är grundat på beräkningar, som utfördes 1940 (se sid. 7—12 i Bihang nr 226/1941). Det framtida behovet kan emellertid förutses bliva högre med hänsyn till dels det alltmera ökade barnantalet, dels ock den enligt beräkning ökade besöksfrekvensen (särskilt i förskolåldern enligt erfarenhet från folktandvårdsdistrikt, där förskoltandvård påbörjats). För Malmö stads del ger sålunda en ny kalkyl vid handen, att den framtida folktandvårdsorganisationen härstädes torde kräva ytterligare minst 10 tandläkare utöver det tidigare behovet å 34—35. Tillkomsten av ett tandläkarinstitut, som beräknas ersätta 13 distrikts- tandläkare, medför uppenbarligen att den fastställda organisationsplanen med hänsyn till antalet erforderliga tandläkare måste i stort sett bibehållas.

4. Beträffande anordnandet av en käkkirurgisk specialavdelning vill direktionen förorda, att den nuvarande ortopediska kliniken, som inom en snar framtid än- dock måste ersättas med en nybyggnad, ställes till förfogande för anordnandet av en dylik avdelning. Närmare utformat förslag från de sakkunniga beträffande -. organisation och drift av en dylik avdelning föreligger ännu icke. På grund av vad sålunda anförts får sjukhusdirektionen anhålla, att stadsfull- ] mäktige måtte besluta, att till staten upplåta tomten nr 4 i kvarteret nr 53 Klerken i Södra förstaden att av staten kostnadsfritt nyttjas, så länge staten å tomten bedriver tandläkar- , undervisning (tandläkarinstitut) eller därmed likartad verksamhet, ' att staden bekostar framdragning till tomtgränsen av erforderliga ledningar för . vatten, avlopp, elektricitet och gas, att ånga till tekniskt bruk och uppvärmning till institutet mot ersättning leve— reras från Allmänna sjukhusets ångcentral genom servisledning, som bekostas av staten, att för undervisning av 40 elever under år 1947 som ett provisorium kostnads- fritt upplåta lokaler i medicinska klinikens gamla byggnad och till desamma leve- rera ånga, värme, vatten, elektricitet och gas till sjukhusets självkostnadspris, att bekosta dessa lokalers byggnadstekniska iordningställande i huvudsaklig överensstämmelse med det bifogade förslaget jämte preliminära ritningar och sum- marisk kostnadsberäkning, dock att för undervisningen erforderliga speciella ven- tilationsanordningar bekostas av staten, att för iordningställandet, utöver det belopp om 180005 kronor, som tidigare beviljats för byggnadsarbeten för en tandpoliklinik i nedre våningen av gamla medicinens norra hälft, bevilja ett anslag å 39 810 kronor, att Malmö stad, såsom ersättning för den minskning i stadens folktandvårds— kostnader, som staden kan komma att vidkännas genom tandläkarinstitutets för— läggande till Malmö, skall till staten utgiva dels 50 000 kronor, motsvarande en- gångskostnaderna för lokaler och utrustning för huvudsakligast övertagande av den vård, som lämnas vid en centraltandpoliklinik, samt ett årligt driftsbidrag, som för första femårsperioden, utlöpande med utgången av år 1951, bestämmes till 5 000 kronor, och dels 455 000 kronor såsom engångsbidrag för lokaler och ut- rustning för huvudsakligt övertagande av den värd, som eljest skulle utföras av tolv distriktstandläkare i vuxen tandvård och en distriktstandläkare i barntand- vård (barntandläkare), samt —— under förutsättning att barntandvården å institutet lämnas kostnadsfritt — ett årligt driftsbidrag, som för en första femårsperiod ut- går vid full utbyggnad med 20 000 kronor, motsvarande kostnaden för en barn- tandläkare; skolande de båda driftsbidragen för senare perioder utgå enligt över- enskommelser, som träffas för fem år i sänder, samt

att förklara sig i princip villig att medverka till anordnandet av en käkkirurgisk avdelning i nuvarande ortopediska kliniken.

Malmö den 28 december 1945. För Malmö stads sjukhusdirektion:

A. Magnusson.

Herbert Bornman.

Avskrift. Till Sjukhusdirektionen i Malmö.

Under hänvisning till Kungl. Maj:ts proposition nr 381 till innevarande höst— riksdag, som här bilägges för kännedom, har t. f. statssekreteraren i kungl. eckle- siastikdepartementet J. Wejne i skrivelse den 29 dennes till 1944 års utredning rörande tandläkarutbildningen framhållit, att vissa av representanter för städerna Göteborg och Malmö i utsikt ställda ekonomiska prestationer, vilka förbundits med det planerade nya tandläkarinstitutets eventuella förläggande till berörda städer, böra preciseras och erhålla juridiskt bindande form, innan slutlig ställning vid instundande vårriksdag tages till det nya institutets förläggning och anordnande. De sakkunniga hava tillika anmodats att senast den 1 februari 1946 till ecklesia- stikdepartementet inkomma med sina. för det planerade institutets anordnande erforderliga utredningar.

De avseenden uti vilka dylika prestationer under tidigare förda förhandlingar från stadens sida ställts i utsikt och beträffande vilka bindande åtaganden från stadens sida sålunda före nästkommande januari månads utgång krävs äro, såsom bland annat framgår av propositionen följande.

1. Erbjudandet rörande tillhandahållande av för det planerade institutet erfor- derlig tomt bör preciseras genom ingivande av tomtkarta med därå angivna gränser över området ifråga, därvid tillika bör klarläggas att gällande stadsplanebestäm- melser icke lägga hinder i vägen för eller i vart fall kunna så jämkas att en bygg— nad av här ifrågasatt omfattning och karaktär kan å den erbjudna tomten upp— föras. I detta sammanhang bör jämväl meddelas, hur långt i förhållande till tomt- gränsen, staden är villig kostnadsfritt framdraga för byggnaden erforderliga vatten- och avloppsledningar. Spörsmål uppkommer också om institutets anslutning till sjukhusets värmeverk och om kulvertanläggning mellan institutet och sjukhuset.

2. Undervisningen under år 1947 beträffande vårterminen 1946 antagna 40 elever har förutsatts skola förläggas till vissa provisoriskt anordnade, under för- handlingarna för de sakkunniga demonstrerade lokaler. Vid berörda förhandlingar hava representanter för staden försäkrat ej mindre att berörda lokaler skulle kost- nadsfritt av staden ställas till statens förfogande för ifrågavarande provisoriska undervisning än även att staden vore villig svara för lokalernas byggnadstekniska iordningställande enligt därutinnan tidigare upprättade för sjukhusdirektionen framlagda preliminära ritningar. Det av representanter för staden härutinnan sålunda gjorda erbjudandet bör bliva föremål för bindande beslut från stadens sida.

3. Det har under de i ärendet förda förhandlingarna förutsatts, att förläggan- det till staden av ett tandläkarinstitut skulle komma att i betydande grad påverka och minska utgifterna för stadens folktandvårdsorganisation, i det att institutet skulle komma att dels fungera såsom centraltandpoliklinik för staden och därigenom befria staden från att anordna och driva en dylik klinik, dels i övrigt minska stadens behov av distriktstandläkare såväl inom barntandvården som tandvården för vuxna. Med minskning av stadens behov av tandläkare kommer att följa

besparingjämväl i fråga om hjälpkrafter och omkostnader. Representanter för staden ha i anslutning härtill förklarat, att staden vore villig till staten utgiva det belopp, varmed stadens utgifter för folktandvården sålunda kunde förutsättas bliva minskade genom ett till staden eventuellt förlagt tandläkarinstitut. Vid- kommande såväl centraltandpolikliniken som distriktstandvården är sålunda för stadens del fråga om en avlastning icke blott beträffande engångskostnader för centraltandpoliklinikens och vissa distriktstandpoliklinikers anordnande och ut— rustning utan jämväl beträffande på deras drift belöpande framtida årliga kost nader. För egen del hava de sakkunniga med stöd av vid tandläkarinstitutet vunnen erfarenhet ansett sig kunna räkna med, att genomsnittligt 14 av de i tandläkarinstitutets kliniska undervisning deltagande eleverna fullgöra ett ar- bete, motsvarande vad som presteras av en med vuxna fullt sysselsatt distrikts- tandläkare samt att prestationer inom barntandvården, som kunna beräknas bliva utförda vid institutets tandvårdsavdelning för barn, motsvara, vad som kan utr föras av 1 till 2 inom barntandvården uteslutande tjänstgörande tandläkare, därest institutet anordnas för 60 till 80 nyintagna elever per år. Enär var och en av tandläkarinstitutets elever beräknas vara sysselsatt med kliniskt arbete under tillhopa lägst 2 år skulle med utgångspunkt från angivna kalkyler med 60 respektive 80 årligen nyintagna elever institutets kapacitet vid full utbyggnad i fråga om omhändertagande av stadens vuxna folktandvårdsklientel motsvara lägst 9 respektive 12 distriktstandläkare. För de sakkunniga är det angeläget få preciserat med vilka engångs— och årsbelopp sjukhusdirektionen är beredd förorda, att staden ersätter staten för den minskning i stadens utgifter för folktandvårdens anordnande och drift, som staden sålunda kan räkna med, därest ett institut avsett för respektive 60 och 80 per år nyintagna elever förlägges till staden.

4. Såsom vid de förda förhandlingarna framhållits har vidare förutsatts, att å det sjukhus, i vars närhet det planerade tandläkarinstitutet kommer att för- läggas, genom stadens försorg anordnas en käkkirurgisk specialavdelning om cirka 24 sängar, vars chefsläkare tillika skulle med professors ställning hava viss under- visningsskyldighet å institutet och å vilken avdelning institutets elever skulle bliva i tillfälle erhålla praktisk utbildning och vägledning inom detta ämne. De förutsättningar och villkor under vilka staden är villig svara för berörda special- avdelnings tillkomst och drift böra likaledes preciseras. Under åberopande av vad sålunda förekommit och anförts få de sakkunniga härmed meddela, att de sakkunnigas ledamot herr Pålson är beredd att, i den mån så anses önskvärt, närmare informera och biträda direktionen, i vad gäller erforderliga upplysningar och utarbetande av förslag till den framställning till vederbörande beslutande myndigheter i staden, vilken torde böra av direktionen ingivas för utverkande före nästkommande januari månads utgång av ovan under punkt 1—4 omförmälda juridiskt bindande åtaganden. I den mån närmare upplysningar krävas rörande utformningen och organisa- tionen av under punkt 4 ovan omförmäld käkkirurgisk specialavdelning, torde sjukhusdirektionen därutinnan benäget söka kontakt med professor J. P. Ström- beck, Lund. Enligt särskilt uppdrag kommer ledamoten von Hofsten jämte sekreteraren Romberg att å de sakkunnigas vägnar å tid före den 22 dennes, varom närmare överenskommelse kan träffas, att söka personlig kontakt med sjukhusdirektionen för vidare förhandling i detta brådskande ärende, innan direktionens förberörda framställning till stadens myndigheter avlåtes. Stockholm den 30 november 1945. För 1944 års utredning rörande tandläkarutbildningen:

Thore Engströmer. Vidimeras å tjänstens vägnar:

Till stadsfullmäktige i Malmö.

Anmodad avgiva yttrande över sjukhusdirektionens framställning angående åt- gärder i samband med inrättande av ett tandläkarinstitut i Malmö får drätsel- kammarens första avdelning härmed anföra följande.

Såsom av sjukhusdirektionens skrivelse framgår, hava vid de förhandlingar, som förts mellan representanter för drätselkammaren och direktionen å ena och tandläkarutbildningssakkunniga å andra sidan, preliminärt under förbehåll av stadsfullmäktiges godkännande överenskommits, att om ett tandläkarinstitut beslutas skola förläggas till staden, staden skall fullgöra i huvudsak de i direk- tionens skrivelse angivna prestationerna.

Då det måste anses bliva till fördel för staden, att ett tandläkarinstitut för- lägges hit, instämmer avdelningen i direktionens förslag, att tomt kostnadsfritt ställes till statens förfogande för institutet, att staden lämnar staten såväl en- gångs- som driftsbidrag till detsamma samt att staden under provisorietiden ställer lokaler till förfogande och dessutom förklarar sig i principvillig att med- verka till anordnandet av en käkkirurgisk avdelning i nuvarande ortopediska av- delningen.

För bifall till direktionens framställning böra emellertid vissa grundvillkor uppställas. Sålunda bör, om avdelningens förslag här nedan i övrigt bifalles, gälla den förutsättningen, att verksamheten i planerad omfattning med avseende på antalet elever och annat igångsättes i de provisoriska lokalerna i början av år 1947 och snarast fortsättes i den blivande institutionsbyggnaden, vars uppförande skall påbörjas fortast möjligt. Vidare böra stadsfullmäktige uppställa det vill— koret för sin medverkan, att staten förbinder sig att om och när verksamheten vid det planerade institutet nedlägges, till staden återgälda vad staden utgivit i engångsbidrag till verksamheten.

Vad särskilt beträffar tomten, bör enligt avdelningens åsikt upplåtelsetiden för denna begränsas att gälla, så länge staten inom det å tomten uppförda in- stitutet bedriver tandläkarundervisning i huvudsakligen den omfattning, som nu planeras.

Gällande stadsplan medgiver icke uppförande å tomten av byggnad till sådan höjd som föreslagits. Ändring av stadsplanen bör snarast företagas, så att hinder ur stadsplanesynpunkticke möter för staten att å tomten uppföra byggnad av planerad höjd och utformning. Avdelningen föreslår, att byggnadsnämnden läm- nas uppdrag att framlägga sådant förslag till stadsplaneändring. _

För renhållningen av gata utmed tomten bör staten ansvara, liksom staten ock bör svara för eventuell fastighetsskatt och andra å tomten belöpande onera.

För närvarande böra beviljas anslag å 39 810 kronor till byggnadsarbeten att bestridas av uttaxerade medel samt å 50 000 kronor respektive 455 000 kronor till engångsbidrag, vilka senare anslag föreslås skola bestridas genom uttaxering att lika fördelas under en femårsperiod. Anslag till driftsbidragen böra upptaga-s i huvudstaten för respektive år och likaledes bestridas av uttaxerade medel.

Som i direktionens skrivelse nämnts, ingår i det av stadsfullmäktige den 22 juni 1945, under nr 208 i protokollet (bih. nr 177) beviljade anslaget å 193,561 kronor till tandläkarutrustning m. ni. en del å 96,730 kronor, utgörande summan av belopp å 12 194 kronor resPektive 84 536 kronor till centraltandpolikliniken och till tandpoliklinik å medicinska avdelningens gamla byggnad. .Då direktionen avbeloppet 96 730 kronor nu behöver taga i anspråk endast cirka 15 000 kronor, blir resterande belopp 81730 kronor återföras och upptagas såsom inkomst i

1946 .års tilläggsstat. . _ , . .

I övrigt har-avdelningen icke något att erinra eller tillägga i ärendet, utan avdelningen tillstyrker bifall till framställningen, på .sättdensamma "av avdel- ningen här ovan förordats. ' = ' ' _ . -

Under åberopande av det anförda får drätselkammarens första avdelning hem- ställa, det stadsfullmäktige i anledning av sjukhusdirektionens förevarande fram- ställning ville besluta

att till staten upplåta tomten nr 4 i kvarteret nr 53 Klerken inom Södra förstaden att av staten kostnadsfritt nyttjas, så länge staten å tomten bedriver tandläkar- undervisning (tandläkarinstitut) i ungefär nu planerad omfattning,

att uppdraga åt byggnadsnämnden att framlägga förslag till sådan ändring av stadsplanen för kvarteret Klerken, att å den ifrågavarande tomten kan för tandläkarinstitutet uppföras byggnad av planerad höjd och utformning,

att staden bekostar framdragning till tomtgränsen av erforderliga ledningar för vatten, avlopp, elektricitet och gas,

att ånga för tekniskt bruk och uppvärmning mot ersättning levereras till institutet från Allmänna sjukhusets ångcentral genom servisledning, som be— kostas av staten,

att för undervisning av 40 elever under år 1947 som ett provisorium kostnads— fritt upplåta l'okaler i medicinska klinikens gamla byggnad och till densamma leverera ånga, värme, vatten, elektricitet och gas till sjukhusets självkostnad,

att bekosta dessa lokalers byggnadstekniska iordningställande i huvudsaklig överensstämmelse med det bifogade förslaget jämte preliminära ritningar och summarisk kostnadsberäkning, dock att för undervisningen erforderliga speciella ventilationsanordningar bekostas av staten,

att för iordningställandet utöver det belopp å 180 005 kronor, som tidigare be- viljats för byggnadsarbeten för en tandpoliklinik i nedre våningen av gamla medi- cinska avdelningens norra- hälft, bevilja ett anslag å 39 810 kronor,

att Malmö stad såsom ersättning för den minskning i stadens folktandvårds- kostnader, som staden kan komma att vidkännas genom tandläkarinstitutets för- läggande till Malmö, skall till staten utgiva dels 50000 kronor, motsvarande engångskostnader för lokaler och utrustning för huvudsakligt övertagande av den värd, som lämnas vid en centraltandpoliklinik, samt ett årligt driftsbidrag, som för första femårsperioden, utlöpande med utgången av år 1951, bestämmes till 5000 kronor och dels 455000 kronor såsom engångsbidrag för lokaler och ut- rustning för huvudsakligt övertagande av den vård, som eljest skulle utföras av tolv distriktstandläkare i vuxentandvård och en distriktstandläkare i barntand— vård (barntandläkare), samt — under förutsättning att barntandvården å insti- tutet lämnas kostnadsfritt ett årligt driftsbidrag, som för en första femårs- period utgår vid full utbyggnad med 20000 kronor, motsvarande kostnaden för en barntandläkare; skolande de båda driftsbidragen för senare perioder utgå en- ligt överenskommelser, som träffas för fem år i sänder,

att förklara sig i princip villig att medverka till anordnandet av en käkkirur- gisk avdelning i nuvarande ortopediska kliniken,

att bevilja anslag dels å 39 810 kronor till byggnadsarbeten och dels å 50 000 kronor respektive 455000 kronor till engångsbidrag,

att anslaget å 39810 kronor skall bestridas ur stadsfullmäktiges anslag till oförutsedda utgifter för att sedermera till täckande genom uttaxering upptagas i innevarande års tilläggsstat till stadens budget,

att anslagen å 50000 kronor och 455000 kronor skola bestridas genom ut- t—axering med en femtedel under ett vart- av åren 1947—1951,

, att av de sjukhusdirektionen den 22 juni 1945, under nr 208 i protokollet, beviljade beloppen å tillhopa 96 730 kronor, ingående i ett anslagsbelopp å 193 561 kronor för inköp av tandläkarutrustning, instrument, möbler m. ni., ett belopp av _81 730 kronor skall återföras och upptagas såsom inkomst i tilläggsstaten för inne- varande år,

ett anslag till driftsbidrag skola upptagas i huvudstaten för respektive år och bestridas av uttaxerade medel, samt

att detta beslut skall gälla under förutsättning dels att staten i planerad om- fattning såväl igångsätter verksamheten i de provisoriska lokalerna i början av år 1947 som ock snarast fortsätter densamma i den blivande institutsbyggnaden, vars uppförande skall påbörjas fortast möjligt, och dels att staten förbinder sig att om och när verksamheten vid institutet nedlägges, till staden återbetala vad staden till staten erlagt såsom engångsbidrag.

Malmö den 2 januari 1946. På drätselkammarens första avdelnings vägnar:

S. A. Johansson. Olof Ahlström.

Bilaga 9.

Begreppsförklaring till facktermer.

Allergi _ ändrad reaktion mot de ämnen, som i organismen framkalla mot- kroppar; här: överkänslighet för infektion från tandorganet. Anomali _ här: från normen avvikande byggnad, form, ställning och funktion av käkar och tänder. Artikulation _ här: käkledens rörelse; (i överförd bemärkelse) käkeus rörelse- schema vid tal och tuggning. Al-ueol _ den benhåla, i vilken tandroten är upphängd. Alveolaroslit _ inflammation i det käkutskott, som bär alveolerna. Abscess _ varansamling inom nedsmält vävnadsområde. Anchylos _ här: orörlighet i käkleden. Anestesi _ känslolöshet, erhållen genom bedövning. Angina Vincenti _ inflammation inom svalg och mun, framkallad av en speciell bakteriegrupp. Arlikulator _ apparat för återgivande av tuggningsrörelserna, betthöjden och käkledernas funktion. Antiseptik _ bekämpande av infektioner genom medel, som ha bakteriehämmande eller dödande verkan. Aseptik —— förhindrande av bakteriell och annan infektion genom rengöring och tvättning av händer, sterilisation av instrument m.m.

Adult — vuxen.

Avitaminoser _ sjukdomar, orsakade av vitaminbrist. Apex _ här: tandens rotspets.

Apilcalostit (eller periapikal ostit) _ inflammationikäkbenet runt tendens rotspets'

Bakteriologi _ vetenskapen om bakterierna. Benpatologi _ läran om de sjukliga förändringarna inom skelettets vävnader. Bettrestifution (rekonstruktion) _ återställande av skadat bett genom fyllningar eller proteser. Cystiska tumörer _ svulster, som bära vävnadsklädda, vätskefyllda hålrum. Dermatologi — läran om hudens sjukdomar. Diagnos _ eg.: kunskap tvärs igenom, d. v. s. här: riktig uppfattning och benämning av en sjukdom. Diagnostik — konsten att ställa diagnos. Diferentialdiagnos _ särskiljande av sjukdomar, som ha likartade kännetecken. Digestionsorgan _ matsmältningsorgan. Elektrolcardiograf _ elektrisk apparat för registrering av hjärtats aktionsströmmar. Endokrin _ inresekretorisk, d. v. s. avsöndring från inre organ, vanligen körtlar, med speciell uppgift. Extraktion _ uttagning eller utdragning. Fantomkurs _ förberedande kurs, där eleven lär sig behandlingsteknik på mo- deller av käkar och tänder. Farmakologi _ läkemedelslära. Fokalinfektion _ infektion, som strålar ut i vävnader eller organ från sjukdoms—

härd, belägen t. ex. inom tänder, käkben, munhåla eller svalg. Habituell _ ofta återkommande. Histologi _ vetenskapen om vävnadernas mikroskopiska byggnad. Histopatologi _ vetenskapen om vävnadernas mikroskopiska sjukliga förändringar. Hårdsubstanspatologi — benpatologi. Infektionsstatus _ föreliggande infektiöst allmäntillstånd.

Internmedicin _ invärtes medicin; här: det undervisningsområde, som omfattar läran om sjukdomars inre behandling, utan operativa ingrepp. Journal — dagbok; betyder inom medicin och Odontologi en samlad berättelse

över patients sjukdomshistoria och -tillstånd, verkställd undersökning, ut. förd diagnos, föreslagen och given behandling jämte allmän diskussion av fallet.

Kariesetiologi _ läran om tandrötans orsaker. Karies _ tandröta; tandsjukdom, som resulterar i hål i tänderna. Karies-pulpit-apicalostitkomplex _ den enhetliga infektiösa sjukdom, som börjar med tandröta, fortsätter med inflammation i pulpan och resulterar i ben- indammation runt rotspetsen. Kariespatologi _ läran om tandrötans sjukdomsbilder. Kariesprofglaac _ förhindrande av tandrötans uppkomst. Kavitet _ hålighet; här antingen den tandförstörelse som åstadkommes av tand—

rötan (kariös kavitet) eller den håla inom tanden, som tandläkaren framställer med handinstrument och borr för att bereda plats åt och kvarhålla fyll- ningen i tanden (behandlingskavitet).

Klinik _ här: antingen sjukhus eller sjukhusavdelning, där även undervisning meddelas eller (i överförd bemärkelse) den del av läroområdet, som meddelas i undervisning på klinik. Käkfraktur _ brott på. käken. Käkartopedi _ behandling med förband eller bågar eller genom operativa in- grepp av käk- och tandanomalier. Käkasteomyelit _ inflammation i käkens benmärg. Luncation _ ledvrickning; även tandrotens lossnande genom vridning i alveolen

under tanduttagning eller genom upprepad skada vid tuggning.

Läppspalt _ harläpp. Malign — elakartad; användes vanligen om svulster eller andra sjukliga före- teelser, som visa farlig utveckling eller kunna hota livet. Medikojilexamen _ förberedande medicinsk examen, numera avskaffad i Sverige; i densamma ingingo naturvetenskapliga ämnen såsom zoologi och botanik, kemi, fysik m. fl. Metallurgi _ här: vetenskapen om de i tandläkarkonsten använda metalliska produkternas framställning, egenskaper, byggnad, hållfasthet m. m. Mjölkbett _ det första bett från 1/2 till 6 års ålder, som enbart består av

mjölktänder.

Moulager _ modeller, som erhållits genom avtryck eller avbildning. Munbotten/iegmone _ varig genomdränkning av munbottens vävnader. Narkos _ allmän bedövning. Obstetrik _ förlossningskonst. Odontologi _ vetenskapen om tanden, dess sjukdomar och deras behandling. Ortodonti _ läran om reglering av oregelbundna käk- och tandställningar genom bågar, förband, proteser, slipningar, skenor m. m. Ota-, rhino-, laryngologi _ vetenskapen om öron-, näs- och halssjukdomar. Parodontologi _ läran om de tanden omgivande vävnaderna, deras funktion och sjukdomar. Parodorztopatier _ sjukdomar ide tanden omgivande vävnaderna, särskilt de sjukdomar, som leda till tandens lossnande. Parodontoterapi _ behandling av parodontopatier. Patologi _ vetenskapen om sjukdomar. Pediatrik _ vetenskapen om barnsjukdomar. Perforation _ genombrott. Plattprotes (eller plåtprotes) _ löständer i form av avtagbar plåt.

Poliklinik _ sjukvårdsinrättning för ambulatorisk behandling av icke sänglig- gande sjuka. Prekliniska studier _ studier, vanligen teoretiska, som i tiden ligga före klinisk undervisningsperiod. Profylax _ förhindrande av sjukdoms uppkomst. Prognos _ förutsägelse; inom medicin och Odontologi bedömning av sjukdoms och behandlings framtida utveckling och resultat. Propedeutisk kurs _ förberedande kurs, lärlingskurs. Proteslära _ här: läran om tand- och käkersättningar genom avtagbara eller fastsittande konstruktioner av ädla eller oädla metaller, porslin, kautschuk, konstharts m. m. Pulpa — central hålighet inom tanden, innehållande cellrik mjukvävnad med vittförgrenat nät av blodkärl och nerver. Pulpa—patologi _ läran om sjukliga förändringar inom pulpan. Pulpit _ inflammation i pulpan. Rekonstruktiv kirurgi _ operativ behandling, som avser att återuppbygga förlorade vävnadsdelar eller organpartier. Retinerade tänder _ tänder, som icke kunnat genombryta utan kvarhållits i käken. Rotcgsta _ vid eller runt rotspetsen belägen vätskefylld hålighet, utklädd med ett tätt lager av celler, vanligen slutresultatet av långvariga inflammationer i käkbenet runt rotspetsen.

Serologi _ läran om blodserums egenskaper och användning. Spirograf _ apparat för registrering av andningsrörelserna. Syjilidologi _ läran om sjukdomen syfilis.

Trauma _ skada.

Terapati — sjukdomsbehandling. Tonsill _ här: gommandel. Vegetativt nervsystem, _ det nervsystem, som icke behärskas av viljan utan

fortleder de nervösa impulser, som möjliggör blodkärlens, hjärtats, körtlar- nas och övriga inre organs arbete. Växlingsbett _ det bett, som samtidigt har mjölktänder och permanenta tänder mellan vilka utväxling pågår; under tiden fr. o. m. 6 t. 0. m. 12—13 år.

Rättelse: Sid. 65 rad (i nerifrån står »redan av tandläkarinstitutets lärarråd begärts uppflyttad _ _» skall vara »enligt redan vunnen er- farenhet visat sig böra uppflyttas _ _ _».

Statens

offentliga utredningar 1946

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna. utredningarna! nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Sutsfdrfattuing.

Betänkade med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadssfyrelsen m. m. [10]

Allmän statsförvaltning.

Komm'unslförvel tuing.

Statens och kommunernas iinunsviisen.

Politi.

Nationalekonomi och socialpolitik. Dödföddheten och tldigdödligheton i Sverige. Dess samband med nativitetsminskniugen och dess förhållande vid olika former av förlossningsvård samt dess socialmedicinska. och befolkningspolitiska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnsdernss fördelning med förslag till allmänna barnbidrag m. m. [5] Bilagor-. [6]

lliilso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med bluäringnr.

Vattenväseu. Skogsbruk. Bergsbruk.

Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottnings- lagstiftningen m. »m. [ I _

industri.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen.

Betänkande ang. rundradlon i Sverige. Dess aktuella. behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1]

Bank-, kredlt- och penningväseu.

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsviiseu. Andlig odling i övrigt.

1941 års lliiiei'lönesskkunnigu. Betänkande med förslag till hoställsordning för folkskolans lärare m. m. 8 1945 års universitetsheredning. 1. Docenlinstiiutionen. [9] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. åkolpliktstldens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän el. 11 Betänkande] om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 1. (121

Försvarsviisen.

Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. [41 Betänkande och förslag rörande åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. ['i]

Utrikes ärenden. Internationell riitt.