SOU 1946:23

Socialvårdskommitténs betänkande

N 4-0 %

oå (-

- Gj ."

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS .OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946: 23 SOCIALDEPARTEMENTET

SOCIALVÅRDSKOMMITTENS

BETÄNKANDE XII:

UTREDNING OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

MODERSKAPSBIDRAG

STOCKHOLM 1946

:*

&

10.

11.

departementet.

Statens offentliga utredningarl946

Kronologisk förteckning

Betänkande angående rnndradlon i Sverige. Dess aktu- ella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. Norstedt. 167 s. lk. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhal- lande vid olika former av förlossningavård samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. Av C. Gyllenswkrd. Beckman. 115 s. S. . Betänkande med förslag till ändrade grunder för dott-

ningslagstiftninxzen m. m. Baggström. 99 s. Jo. Betänkande med förslag angående nniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. V. Petterson. 59 s. Fö. Betankande om barnkostnadernas fördelning med för- slag angående allmänna barnbidrag m. 111. V. Petterson. 851 s. S. ' . Betänkande om barnkostnadernas fördelning med ”för-

slag angående allmänna barnbidrag m. m. Bilagor. Beckman. 153 s. Betänkande och” förslag rörande åtgärder för att be-_ gränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigs- makten. Beckman. 186 s. Fö. . 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag

till boställsordning för folkskolans lärare m. m. Marcus. 146 5. F1. ' ' ' ' . 1945 års universitetsheredning. 1. Docenlinetitntionen. '-

Haaggström. 62 5. E. Betknkande med förslag till omorganisation av väg- oeh vattenbyggnadsstyrelsen m. m. Katalog- och Tid- skriftstryck. 217 s. K. ' 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. All- män del. Idun. 841 B. E.

iz-

13.

* 14.

15.

16.

17.

18.

19

20

”21.

23.

Betankande om tandläkarntbildningens ordnande m. m. Del 1. Beckman. 216 8. E. Investerlngsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser m. m. för ge- nmnförunde av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt törslag. Marcus. 72 s. Pl. 1940 dra akolutrednings betänkanden och utredningar. & Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. Prak- tiska linjer. Idun. 193 5. P.. 19-10 års akolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstldrns skolformer. 2. Folkskolan. B. För- slag till nndervisningaplauer. Idun. 2519 s. E. Betänkande angående forsknings- och försöksverksam- heten'pd. jordbrukets område i Norrland. V. Petterson. 138 s. 0. ' ' Den familjevårdande socialpolitiken. Beckman. 132 s. 8. P M angående utvecklingsplanering på. jordbrukets om- råde. Marcus. 2551 5. Jo. Betänkande 'med förslag rörande den ekonomiska för— svarsheredskapens framtida organisation. Idun. 92 s. Fo. Betänkande angående den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet. Idun. 361 &. S. Betänkande med' utredning och förslag angående riitten till arbetstagares uppfinningar—. Norstedt. 71 s. Ju. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivninge- m'h rådgivningsverksamhet för hantverk och småindu- stri samt bildande av företagumämnder. Marcus. 144 5. H, Soeialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och föi's1ag angående moderskapsbidrag. Beckman 115. s. I.

Anm. Om särskild tryckort ej' angivas, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra hegynnelsebok- utivema till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastlkdepartementet, Jo. = jordbruks-

Enligt kungörelsen den 8 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningen yttre anordning (nr 98) utgivas

utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946: 23 SOOIALDEPARTEMENTET

SOCIALVÅRDSKOMMITTENS

BETÄNKANDE XII:

UTREDNING(NH1FÖRSLAG

ANGÅENDE

MODERSKAPSBIDRAG

STOCKHOLM 1946

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1895 45]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till Konungen ...................................................... '. .

Kommitténs huvudförslag Förslag till förordning om moderskapsbidrag .............................. Förslag till lag om ändrad lydelse av 2 % 3 mom. lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd .................. Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av Kungl. förord- ningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor

Alternativt förslag ........................................................ Förslag till förordning om moderskapsbidrag ..............................

Kap. I. Inledning .............................................................. Utredningens tillkomst s. 19, Utredningens omfattning s. 20.

Kap. II. Översikt över tidigare förslag angående ekonomisk hjälp i sam- band med havandeskap och barnsbörd samt därav föranledd lagstift- ning ..........................................................................

Kap. III. Nuvarande former av ekonomisk hjälp vid havandeskap och barnsbörd .................................................................... Moderskapshjälp s. 26, Moderskapspenning s. 26, Mödrahjälp s. 27, Statistiska. uppgifter 5. 27, Särskilda uppgifter angående mödrahjälpen s. 28, Ersättning till förvärvsarbetande kvinnor vid ledighet i samband med havandeskap och barnsbörd s. 38.

. IV. Utländsk lagstiftning ..............................................

. Obligatorisk försäkring—i anslutning till sjukförsäkring ................ Tyskland 3. 39, Frankrike 5. 42, Sovjetunionen s. 42, Spanien 5. 43, Schweiz 8. 43, Nederländerna & 43, Norge 5. 43, England s. 44.

. Obligatorisk fristående moderskapsförsäkring .......................... Italien 5. 45, Argentina. s. 45. . Frivillig försäkring i anslutning till sjukförsäkring .................... Danmark 5. 45, Norge s. 46.

. Moderskapshjälp från arbetsgivarna ...................................... Polen 5. 47, Belgien 5. 47.

. Moderskapshjälp från stat och kommun ................................ Tyskland 5. 47, Finland 5. 48, Danmark s. 48.

Kap. V. Översikt över vissa andra samhällsåtgärder till skydd och stöd för blivande och nyblivna mödrar och deras barn ......................

Den förebyggande mödra- och barnavården s. 50, Förlossningsvården s. 51, All- män folktandvård 5.63. Den sociala hemhjälpen s. 63, Livnmedelsrabatter s. 54, Den halvöppna barnavården s. 54, Bostadsförsörjning för mindre bemed- lade barnrika. familjer s. 54.

5

7

13

13

14 14

19

4 Sid. Motivering för kommitténs huvudförslag ............................ 55

Kap. VI. Allmänna synpunkter på frågan om en reform av samhällets stödåtgärder vid havandeskap och barnsbörd ............................ 55

Åtgärdernas syfte s. 55, Åtgärder av kollektiv natur s. 56, Rabatt- eller sub-

ventionssystem? s. 61, Atgarder till stöd för den enskilda. hushållningen s. 62, Vilka behov böra. tillgodoses genom moderskapsbidrag? s. 66, Bidrags- former &. 67, Organisatoriska spörsmål s. 69.

Kap. VII. Moderskapsbidragets storlek, förutsättningarna för erhållande

av bidrag m. m. .................................................... . .......

1. Grundbidraget ............................................................

2. Hemvårdspenningen .................

3. Moderskapspenningen ....................................................

Kap. VIII. Organisatoriska spörsmål ........................................

Organ för bidragsverksamheten s. 88, Förhållandet till den förebyggande mödra- och barnavården s. 88, Ansökningsförfarandet s. 90.

Kap. IX. Inskränkningar i rätten att förfoga över moderskapsbidrag

Kap. X. Moderskapsbidragets inverkan i fråga om mödrahjälpen ........ Kap. XI. Kostnaderna för moderskapsbidraget ............................

Kap. XII. Alternativt förslag Allmänna synpunkter s. 108, Moderskapshjälpen s. 109, Moderskapspenningen s. 109. Mödrahjälpens ställning enligt alternativet s. 110, Kostnaden för det alternativa förslaget s. 112.

Särskilda yttranden ............................................................ 1 1 3

Bilagor: 1. Förslag till förteckning å varor att inköpas genom anvisning ........ 114 2. Kostnadsberäkningar ...................................................... 114

TILL KONUNGEN.

Socialvårdskommittén, som efter samråd med 1938 års arbetarskydde- kommitté och 1941 års befolkningsutredning till behandling upptagit frågan om ekonomiska. stödåtgärder vid havandeskap och barnsbörd, får härmed

efter verkställd utredning överlämna sitt betänkande XII med utredning och förslag angående moderskapsbidrag innefattande dels förslag till förord- ning angående moderskapsbidrag och dels motiv till sagda lagförslag.

Särskilda yttranden hava avgivits av herrar Hartmann och Höjer samt Hagård och Skoglund.

Stockholm i februari 1946.

Underdånigst BERNH. ERIKSSON ERNST BEXELIUS ALARIK HAGÅRD LENNART HARTMANN KARL J. HÖJER OLIVIA NORDGREN MARTIN SKOGLUND OTTO WALLEN OTTO WANGSON

/ Sven Larsson

i l #

KOMMITTENS HUVUDFÖRSLAG.

Förslag till Förordning om moderskapsbidrag'.

Bidragsformer.

1 %.

Envar svensk kvinna, som författningsenligt skall vara mantalsskriven i riket, äger i enlighet med bestämmelserna i denna förordning vid havande- skap och barnsbörd erhålla moderskapsbidrag.

Moderskapsbidrag utgår av statsmedel samt utgöres av

grundbidrag, hemvårdspennmg och moderskapspenning.

. 2 %-

1 mom. Grundbidraget är avsett för lindring av de med havandeskap och barnsbörd förenade kostnader och utgår till envar barnaföderska med ett kontant belopp av tvåhundra kronor samt, vid flerbörd, med ytterligare ett- hundra kronor för varje levande fött barn utöver ett.

2 mom. Där havande kvinna styrker sig vara. i behov av tandvård, skall grundbidraget ökas med belopp, motsvarande kostnaden för erforderlig tand- behandling, dock högst etthundrasjuttiofem kronor. _

3 %.

Hemvårdspenningen är avsedd att bereda barnaföderska möjlighet till lättnad i hemarbetet i samband med havandeskap och barnsbörd samt utgår till envar barnaföderska, som icke enligt vad nedan sägs är berättigad till moderskaps- penning. Hemvårdspenningen utgår med ett belopp av en krona femtio öre om dagen under sammanlagt högst nittio dagar, tidigast från och med ingången av fjärde veckan före den, då nedkomsten beräknas ske, samt längst till och med nittionde dagen efter nedkomsten.

4 %.

1 mom. Moderskapspenningen är avsedd att gottgöra förvärvsarbetande barnaföderska för förlust av arbetsinkomst under tid, då hon i anledning av havandeskap och barnsbörd åtnjuter ledighet från förvärvsarbete. Berättigad till moderskapspenning är kvinna, som under de åtta månader, vilka närmast föregått barnsbörden eller den beräknade tidpunkten härför, utfört förvärvs- arbete i sammanlagt minst 120 dagar. Vid tillämpningen av nämnda tidsvillkor skola medräknas dagar, då kvinnan varit frånvarande från arbetet på grund av

omständigheter, varöver hon ej kunnat råda. Hänsyn skall däremot icke tagas till dag, varunder förvärvsarbete utförts under kortare tid än fyra timmar.

Moderskapspenning utgår under sammanlagt högst etthundraåttio dagar, tidigast från och med ingången av åttonde veckan före den, under vilken ned- komsten beräknas ske, samt längst till och med etthundraåttionde dagen efter nedkomsten.

2 mom. Moderskapspenningens belopp bestämmes efter kvinnans årliga inkomst av förvärvsarbete enligt nedanstående tablå:

Moderskaps- Kvinnans årliga inkomst av förvärvsarbete: penning

understiger 800 kr. .................................................... uppgår till 800 » men ej till 1 500 kr. ............................ » » 1 500 >> » » » 2200 » » 2 200 » » » » 2900 » >> » 2 900 » » » ) 3600 » » » 3 600 » eller högre belopp ..............................

3 mom. Såsom förvärvsarbete skall vid tillämpningen av denna förordning anses arbete, som barnaföderska mot avlöning utför för annans räkning i arbetsgivarens hem eller eljest å av arbetsgivaren anvisat arbetsställe utanför barnaföderskans hem.

4 mom. Såsom kvinnans årliga inkomst av förvärvsarbete skall vid till- lämpningen av denna förordning anses den för år beräknade inkomst i pen- ningar eller naturaförmåner, som hon kan komma att tills vidare åtnjuta av sådant arbete.

Utgöres inkomst helt eller delvis av naturaförmåner, skola dessa upp- skattas enligt de vid taxering till kommunal inkomstskatt tillämpade reglerna.

5 mom. För tid, varunder kvinna jämlikt författning eller avtal eller ut- fästelse av arbetsgivare äger erhålla avlöning eller annan däremot svarande kontant ersättning under ledighet i anledning av havandeskap och barnsbörd, får moderskapspenning ej utgå med högre belopp än att detsamma tillsam- mans med ersättning, som nu sagts, för dag räknat uppgår till högst beloppet av den moderskapspenning, vartill hon eljest varit berättigad, ökat med femtio procent.

5 %. Moderskapsbidrag får ej utgå med mindre kvinnan och barnet stå under hälsokontroll av institution för förebyggande mödra— och barnavård eller ock i annan ordning anordnats därmed jämförlig kontroll.

6 5. 1 mom. Hemvårdspenning och moderskapspenning utgå. icke för tid efter den fjortonde dagen från nedkomsten, under vilken kvinnan ej haft barnet i

sin vård. Utan hinder av vad nu sagts skall dock, där barnet avlidit, moder-— skapsbidrag som här avses utgå under fjorton dagar efter dödsfallet, dock längst till och med den fyrtionde dagen efter nedkomsten.

Utöver vad i första stycket sägs skall beträffande moderskapspenning gälla, att sådant bidrag ej utgår för dag, varunder kvinnan utför förvärvs- arbete, ej heller till kvinna, som anställts för att utföra huvudsakligen hus- ligt arbete, för tid, då hon beredes bostad i arbetsgivarens hem.

2 mom. Hemvårdspenning och moderskapspenning utgå ej för tid, under vilken kvinnan är omhändertagen å fängvårdsanstalt, tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt, allmän uppfostringsanstalt, skyddshem, anstalt för sinnes- sjuka, sinnesslöa, fallandesjuka eller kroniskt sjuka eller å fattigvårdsanstalt eller annan härmed jämförlig anstalt.

7 %.

Har kvinna avlidit i samband med förlossning, skall efterlevande make äga uppbära grundbidrag, som eljest skolat utgå till kvinnan, ävensom hemvårds- penning för tid, under vilken han har barnet i sin vård; och skall i övrigt vad i denna förordning stadgas angående nämnda bidrag i ty fall äga mot- svarande tillämpning.

.

Om utgivande av moderskapsbidrag.

sg.

Rätten till moderskapsbidrag prövas och bidragen utbetalas av centralsjuk- kassan för den ort, där kvinnan är bosatt, dock att centralsjukkassan äger överenskomma med lokalsjukkassa att denna för centralsjukkassan skall hand- hava uppgift som nu sagts, såvitt angår kvinnor bosatta inom lokalsjukkassans verksamhetsområde.

9 5.

1 mom. Ansökan om grundbidrag skall göras hos sjukkassan i god tid före den väntade nedkomsten. Framställning som göres efter sextio dagar från barnsbörden får icke upptagas till prövning. Tillsynsmyndigheten för sjukkassorna får dock, då sökanden finnes hava anfört giltigt skäl för att framställning ej gjorts inom nämnda tid, medgiva att ansökningen upptages till prövning.

Vid framställningen skall fogas intyg av läkare eller barnmorska, utvi- sande antingen att kvinnan är havande eller att hon fött barn. I förstnämnda fall skall angivas den beräknade tidpunkten för nedkomsten samt i det senare fallet dagen för denna.

Avser ansökningen jämväl bidrag till tandvårdskostnad, skall vid den— samma fogas av legitimerad tandläkare utfärdat kostnadsförslag enligt fast- ställt formulär.

2 mom. Ansökan om hemvårdspenning och moderskapspenning skall göras i god tid före den tidpunkt, då kvinnan önskar börja uppbära bidraget. An-

sökan för förfluten tid må ej bifallas för längre tid än två Veckor innan an- sökan gjordes, där ej sökanden finnes hava varit av giltiga skäl förhindrad att tidigare göra ansökan. '

Vid ansökan skall, där så ej skett i samband med framställning om grund- bidrag, fogas intyg som i 1 mom. sägs.

Avser ansökningen moderskapspenning, skall därjämte fogas

1) intyg av arbetsgivare till bestyrkande av att kvinnan uppfyller de i 4 g 1 mom. första stycket angivna tidsvillkoren, därvid särskilt skall angivas om och i vad mån den dagliga arbetstiden understigit fyra timmar;

' 2) vederbörliga uppgifter till utredning angående kvinnans inkomst av förvärvsarbete, avfattade å fastställda formulär.

3 mom. Intyg, som i denna paragraf avses, må av sjukkassan eftergivas, där de förhållanden, varom intyget skolat lämna upplysning, eljest äro för sjukkassan kända.

10 ä.

1 mom. Moderskapsbidrag skall, där ej nedan annorlunda förordnas, ut- betalas till kvinnan själv eller till av henne befullmäktigat ombud.

2 mom. Har kvinnan genom intyg,'som i 9å 1 mom. sägs, gjort sannolikt, att havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden, må såsom för— skott å kvinnan tillkommande grundbidrag utbetalas femtio kwnor. Bi- drag till kostnaden för tandvårdsbehandling skall, sedan denna fullbordats, av sjukkassan utanordnas till den tandläkare, som verkställt behandlingen, dock skall, därest kvinnan styrker, att hon guldit nämnda kostnader, bidraget utbetalas till henne. I övrigt må grundbidrag ej utbetalas, förrän det blivit styrkt att kvinnan fött barn.

3 mom. Hemvårdspenning och moderskapspenning utbetalas i efterskott för vecka eller för den längre period, varom kvinnan gör framställning, dock längst för fyra veckor.

4 mom. För envar betalningsperiod skall utbetalning av hemvårdspenning och moderskapspenning ske efter skriftlig framställning från kvinnan. Avser framställningen tid efter barnsbörden, skall, där ej fall som i 0 % första stycket andra punkten sägs är för handen, vid densamma fogas en på fast— ställt formulär avfattad, på heder och samvete avgiven försäkran, att kvin— nan de dagar, som avses med framställningen, haft barnet i sin vård. Avser framställningen moderskapspenning skall kvinnan därjämte på. enahanda sätt försäkra att hon å dag, för vilken utbetalning begäres, icke ägnat sig åt för- värvsarbete.

Sjukkassan äger ock förelägga kvinnan att inom viss tid inkomma med intyg eller andra handlingar till styrkande av hennes rätt till moderskaps- bidrag, som i första stycket sägs, vid äventyr av att bidrag icke eller endast i begränsad omfattning utbetalas.

Har framställning som i första stycket sägs ej gjorts inom fyra veckor från utgången av den period, för vilken utbetalning jämlikt 3 mom. skall ske, vare å perioden belöpande bidrag förverkat.

11 n g.

1 mom. Är kvinna intagen å anstalt som i 6 % 2 mom. sägs och beräknas nedkomsten ske eller har den skett å tid, då kvinnan är omhändertagen å an- stalten, skall henne tillkommande grundbidrag utbetalas till anstaltens styrelse.

2 mom. Barnavårdsnämnd må besluta omhändertaga moderskapsbidrag eller del därav, där

a) kvinnan är sinnessjuk, sinnesslö eller för ett asocialt levnadssätt, utan att dock fall som i 1 mom. sägs är för handen;

b) barnet uppenbarligen icke kan erhålla en tillfredsställande vård i kvin- nans hem eller annorstädes, där kvinnan har eller ämnar taga sin bostad, på grund av där rådande missförhållanden; eller

0) kvinnan finnes försumma barnets utrustning eller dess behöriga skötsel. Om beslut som i första stycket sägs skall sjukkassan ofördröjligen under- rättas; och skall utan hinder av att beslutet icke vunnit laga kraft utbetalning av bidrag, som med detsamma avses, ske till barnavårdsnämnden.

3 mom. Moderskapsbidrag eller del därav skall ock utbetalas till barna— vårdsnämnden, där kvinnan

a) underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift, som av läkare ut— färdats med avseende å barnets vård; eller

b) vägrar att låta sig eller barnet undersökas av läkare, sjuksköterska eller barnmorska, som därtill har sjukkassans uppdrag.

Beslut som i detta moment sägs meddelas av sjukkassan. Före beslutet bör samråd hava ägt rum med barnavårdsnämnden eller dess ordförande.

4 mom. Vid tillämpning av 1—3 mom. skall utan hinder av häremot stri- dande stadgande i 10 å gälla, att hela grundbidraget får utbetalas före barns— börden, att utbetalning av hemvårdspenning och moderskapspenning skall ske för period, varom barnavårdsnämnden gör framställning, dock längst för fyra veckor, samt att sådant bidrag för varje period skall utbetalas mot intyg av nämnden eller den nämnden därtill förordnat angående dei 10 g 4 mom. an- givna förhållanden.

5 mom. Styrelse eller nämnd, som enligt bestämmelserna i denna paragraf uppburit moderskapsbidrag, skall på lämpligt sätt tillhandahålla kvinnan detta. I beslut, som i 2 mom. sägs, skall barnavårdsnämnden angiva de huvudsakliga ändamål, vartill nämnden avser att använda medlen.

12 %

Har åtgärd som i 11 % 2 och 3 mom. sägs vidtagits utan att dock rättelse vunnits i förhållande, som föranlett åtgärden, eller finner barnavårdsnämnden att medlen ändock icke kunna antagas komma till behörig användning, må nämnden besluta, att ytterligare moderskapsbidrag icke skall utgå i anled- ning av samma barnbördsfall. Om sådant beslut skall sjukkassan ofördröj- ligen underrättas.

Särskilda bestämmelser. 13 %.

Rätt till moderskapsbidrag kan ej överlåtas och får förty icke tagas i mät för gäld.

14 %.

I händelse av missnöje med sjukkassas beslut rörande moderskapsbidrag eller eljest rörande kassas tillämpning av någon i denna förordning given be— stämmelse, må frågan hänskjutas till tillsynsmyndigheten för sjukkassorna.

Tillsynsmyndigheten äger, ändå att sådant hänskjutande icke skett, till prövning upptaga ärende, som i denna paragraf avses.

Tillsynsmyndighetens beslut meddelas kostnadsfritt.

15 %. Konungen äger under förutsättning av ömsesidighet ingå överenskommelse med främmande stat, att dess medborgare skola i avseende å tillämpning av denna. förordning likställas med svenska medborgare.

16 %.

Närmare föreskrifter angående ordningen för ansökan om tandvårdsbidrag, som i 2 5 2 mom. sägs, samt grunderna för sådant bidrag. ävensom de förut- sättningar, under vilka hälsokontroll, anordnad'annorledes än genom institu- tion för förebyggande mödra- och barnavård, må' anses jämförlig med sådan kontroll, så ock beträffande tillämpningen i övrigt av denna förordning med- delas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av tillsynsmyndig— heten för sjukkassor, som därvid i den omfattning Konungen bestämmer skall samråda med socialstyrelsen och medicinalstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den , från och med vilken dag Kungl. förordningarna den 11 juni om moderskapspenning (nr 338) och om mödrahjälp (nr 339) skola upphöra att gälla.

Förslag till Lag

om ändrad lydelse av 2 5 3 mom. lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd.

2 %.

3 mom. Om vissa på barnavårdsnämnden eller dess ordförande ankom— mande åtgärder är stadgat i lagarna om äktenskaplig börd, om barn i äkten- skap, om adoption, om barn utom äktenskap, om förbud för vissa underhålls— skyldiga att avflytta från riket, om förmynderskap, om förskottering av under- hållsbidrag till barn, om socialregister samt om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa ävensom i 14 kap. 45 % strafflagen, i lagarna om särskild förundersökning i brottmål och om eftergift av åtal mot vissa underåriga samt- i förordningen om moderskapsbidrag.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till Förordning

angående ändring i vissa delar av Kungl. förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.

Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna att 12 och 32 äg i Kungl. förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor skola upphöra att gälla samt att 1 % i samma förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: '

1 5.

Registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar meddelar sjuk- hjälp i enlighet med vad i denna förordning föreskrives, må på sätt i förord— ningen sägs antagas till erkänd sjukkassa.

Meddelas understöd —— — —— benämningen centralsjukkassa. Annan erkänd — —— — förordning lokalsjukkassa.

Om erkänd sjukkassas verksamhet i samband med beviljande av moder— skapsbidrag är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den

_—

ALTERN ATI VI FÖRSLAG.

Enligt detta alternativ skall förutom nedan föreslagna moderskapsbidrag utgå mödrahjälp efter behovsprövning enligt förordningen den 11 juni 1937.

Förslag till Förordning om moderskapsbidrag.

Bidragsformer.

1 %. Enligt vad nedan stadgas skall till svensk kvinna, som författningsenligt skall vara mantalsskriven i riket, av statsmedel utgå moderskapsbz'drag. Moderskapsbidrag utgöres av moderskapshjälp och moderskapspenning,

Om moderskapshjälp. 2 %. Moderskapshjälpen är avsedd för lindring av de med havandeskap och barnsbörd förenade kostnader och utgår till envar barnaföderska med ett kontant belopp av etthundrafemtio kronor samt, vid flerbörd, med ytterligare femtio kronor för varje levande fött barn utöver ett.

Har kvinnan avlidit i samband med förlossning, skall efterlevande make äga uppbära moderskapshjälpen.

Om moderskapspenning.

3 %.

1 mom. Moderskapspenningen är avsedd att gottgöra förvärvsarbetande barnaföderska för förlust av arbetsinkomst under tid, då hon i anledning av havandeskap och barnsbörd åtnjuter ledighet från förvärvsarbetet. Ber-ättigad till moderskapspenning är kvinna, som under de åtta månader, vilka närmast föregått barnsbörden eller den beräknade tidpunkten härför, utfört förvärvs- arbete i sammanlagt minst 120 dagar. Vid tillämpningen av nämnda tidsvillkor skola medräknas dagar, då kvinnan varit frånvarande från arbetet på grund av omständigheter, varöver hon ej kunnat råda. Hänsyn skall däremot icke tagas till dag, varunder förvärvsarbete utförts under kortare tid än 4 timmar.

Med iakttagande av vad nedan stadgas skall moderskapspenning utgå under sammanlagt högst etthundraåttio dagar, tidigast från och med ingången av åttonde veckan före den, under vilken nedkomsten beräknas ske, samt längst till och med etthundraåttionde dagen efter nedkomsten.

Moderskapspenning utgår icke

a) för tid efter den fjortonde dagen efter nedkomsten, under vilken kvinnan icke haft barnet i sin vård, dock att vad nu sagts ej skall utgöra hinder för kvinna, vars barn avlidit, att uppbära moderskapspenning under fjorton dagar efter dödsfallet, dock längst till och med den fyrtionde dagen efter nedkomsten;

b) för dag, varunder kvinnan utför förvärvsarbete;

c) till kvinna, som anställts för att utföra huvudsakligen husligt arbete, för tid, då hon beredes bostad i arbetsgivarens hem;

d) för tid, under vilken kvinnan är omhändertagen å fångvårdsanstalt, tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt, allmän uppfostringsanstalt, skyddshem, anstalt för sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka eller kroniskt sjuka eller å fattigvårdsanstalt eller annan härmed jämförlig anstalt.

2 mom. Moderskapspenningens belopp bestämmes efter kvinnans årliga inkomst av förvärvsarbete enligt nedanstående tablå:

Moderskaps- Kvinnans årliga inkomst av förvärvsarbete: penning

understiger 800 kr. uppgår till 800 » men ej till 1500 kr. i » 1 500 » » » » 2 200 » 2 200 » » » » 2 900 » 2 900 » » » » 3600 » 3 600 eller högre belopp ..............................

3 mom. Såsom förvärvsarbete skall vid tillämpningen av denna förordning anses arbete, som barnaföderska mot avlöning utför för annans räkning i arbetsgivarens hem eller eljest å av arbetsgivaren anvisat arbetsställe utanför barnaföderskans hem.

4 mom. Såsom kvinnans årliga inkomst av förvärvsarbete skall vid tillämp— ningen av denna förordning anses den för år beräknade inkomst i penningar eller naturaförmåner, som hon kan komma att tills vidare åtnjuta av sådant arbete.

Utgör-es inkomst helt eller delvis av naturaförmåner, skola dessa uppskattas enligt de vid taxering till kommunal inkomstskatt tillämpade reglerna. j 5 mom. För tid, varunder kvinna jämlikt författning eller avtal eller utfäs-

telse av arbetsgivare äger erhålla avlöning eller annan däremot svarande kona tant ersättning under ledighet i anledning av havandeskap och barnsbörd, får moderskapspenning ej utgå med högre belopp än att detsamma tillsammans med ersättning, som nu sagts, för dag räknat uppgår till högst beloppet av den moderskapspenning, vartill hon eljest varit berättigad, ökat med femtio procent.

4 %.

Moderskapsbidrag får ej utgå med mindre kvinnan och barnet stå under hälsokontroll av institution för förebyggande mödra— och barnavård eller ock i annan ordning anordnats därmed jämförlig kontroll.

Om utgivande av moderskapsbidrag.

5 %.

Rätten till moderskapsbidrag prövas och bidragen utbetalas av centralsjuk- kassan för den ort, där kvinnan är bosatt, dock att centralsjukkassan äger överenskomma med lokalsjukkassan att denna för centralsjukkassan skall handhava uppgift som nu sagts, såvitt angår kvinnor bosatta inom lokalsjuk- kassans verksamhetsområde.

6 %.

1 mom. Ansökan om moderskapshjälp skall göras hos sjukkassan i god tid före den väntade nedkomsten. Framställning som göres efter sextio dagar från barnsbörden får icke upptagas till prövning. Tillsynsmyndigheten för sjukkassorna får dock, då. sökanden finnes hava anfört giltigt skäl för att framställning ej gjorts inom nämnda tid, medgiva att ansökningen upptages till prövning.

Vid framställningen skall fogas intyg av läkare eller barnmorska, utvi- sande antingen att kvinnan är havande eller att hon fött barn. I förstnämnda fall skall angivas den beräknade tidpunkten för nedkomsten samt i det se— nare fallet dagen för denna.

2 mom. Ansökan om moderskapspenning skall göras i god tid före den tidpunkt, då kvinnan önskar börja uppbära bidraget. Ansökan för förfluten tid må ej bifallas för längre tid än två veckor innan ansökan gjordes, där ej sökanden finnes hava varit av giltiga skäl förhindrad att tidigare göra ansökan.

Vid ansökan skall, där så ej skett i samband med framställning om moder— skapshjälp, fogas intyg som i 1 mom. sägs.

Vid ansökningen skall därjämte fogas 1) intyg av arbetsgivare till bestyrkande av att kvinnan uppfyller de 1 3 % 1 mom. angivna tidsvillkoren, därvid särskilt skall angivas om och 1 vad mån; den dagliga arbetstiden understigit fyra timmar; '

2) vederbörliga uppgifter till utredning angående kvinnans inkomst av för- värvsarbete, avfattade å fastställda formulär.

3 mom. Intyg, som i denna paragraf avses, må av sjukkassan eftergivas, där de förhållanden, varom intyget skolat lämna upplysning, eljest äro för—i lsjukkassan kända.

7 %-

1 mom. Moderskapsbidrag skall, där ej nedan annorlunda förordnas, utbe-E talas till kvinnan själv eller till av henne befullmäktigat ombud.

2 mom. Har kvinnan genom intyg, som i 6 5 1 mom. sägs, gjort sannolikt att havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden, må såsom för skott å kvinnan tillkommande moderskapshjälp utbetalas femtio kronor. I

_övrigt må moderskapshjälp ej utbetalas, förrän det blivit styrkt att kvinnan .fött barn.

3 mom. Moderskapspenning utbetalas i efterskott för vecka eller för den längre period, varom kvinnan gör framställning, dock längst för fyra veckor.

4 mom. För envar betalningsperiod skall utbetalning av moderskapspen- ning ske efter skriftlig framställning från kvinnan. Vid framställningen skall fogas en på fastställt formulär avfattad, på heder och samvete av kvinnan avL given försäkran att hon under tid, för vilken utbetalning begäres, icke ägnat sig åt förvärvsarbete samt, där fråga är om tid efter den fjortonde dagen efter nedkomsten, haft barnet i sin vård.

Sjukkassan äge förelägga kvinnan att inom viss tid inkomma med intyg eller andra handlingar till styrkande av hennes rätt till moderskapspenning, vid äventyr att dylikt bidrag icke eller endast i begränsad omfattning utbetalas.

_ Har framställning som i första stycket sägs ej gjorts inom fyra veckor från utgången av den period, för vilken utbetalning jämlikt 3 mom. skall ske, vare å perioden belöpande moderskapspenning förverkad.

8 % .

1 mom. Är kvinna, som är berättigad till moderskapshjälp, intagen å anstalt som i 3 % 1 mom. tredje stycket under d) sägs, och beräknas ned- komsten ske eller har den skett å tid, då kvinnan är omhändertagen å anstalten, skall moderskapshjälpen utbetalas till anstaltens styrelse.

2 mom. Barnavårdsnämnd må besluta omhändertaga moderskapsbidrag eller del därav, där *

a) kvinnan är sinnessjuk, sinnesslö eller för ett asocialt levnadssätt, utan att dock fall som i 1 mom. sägs är för handen;

b) barnet uppenbarligen icke kan erhålla en tillfredsställande vård i kvin- nans hem eller annorstädes, där kvinnan har eller ämnar taga sin bostad, på grund av där rådande missförhållanden; eller

c) kvinnan finnes försumma barnets utrustning eller dess behöriga skötsel. Om beslut som i första stycket sägs skall sjukkassan ofördröjligen under— rättas; och skall utan hinder av att beslutet icke vunnit laga. kraft utbetalning av bidrag, som avses med det*—samma, ske till barnavårdsnämnden.

3 mom. Moderskapsbidrag eller del därav skall ock utbetalas till barna- vårdsnämnden, där kvinnan

a) underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift, som av läkare ut— färdats med avseende å barnets vård; eller

b) vägrar att låta sig eller barnet undersökas av läkare, sjuksköterska. eller barnmorska, som därtill har sjukkassans uppdrag.

' Beslut, som i detta moment sägs meddelas av sjukkassan. Före beslutet bör samråd hava ägt rum med barnavårdsnämnden eller dess ordförande.

4 mom. Vid tillämpning av 1—3 mom. skall utan hinder av häremot stri- dande stadgande i 7 % gälla, att hela grundbidraget får utbetalas före barns- börden, att utbetalning av moderskapspenning skall ske för period, varom barnavårdsnämnden gjort framställning, dock längst för månad, samt att sådant

bidrag för varje period skall utbetalas mot intyg av nämnden eller den nämnd den därtill förordnat angående de i 7 g 4 mom. angivna förhållanden.

5 mom. Styrelse eller nämnd, som enligt bestämmelserna i denna paragraf uppbära moderskapsbidrag, skall på lämpligt sätt tillhandahålla kvinnan detta. I beslut som i 2 mom. sägs skall barnavårdsnämnden angiva de huvudsakliga ändamål, vartill nämnden avser att använda medlen.

9 %.

Har åtgärd som i 8 5 2 och 3 inom. sägs vidtagits utan att dock rättelse vun- nits i förhållande, som föranlett åtgärden, eller finner barnavårdsnämnden att medlen ändock icke kunna antagas komma till behörig användning, må nämn— den besluta, att ytterligare moderskapsbidrag icke skall utgå i anledning av samma barnbördsfall. Om sådant beslut skall sjukkassan ofördröjligen under— rättas.

Särskilda bestämmelser. 10 å.

Rätt till moderskapsbidrag kan ej överlåtas och får förty icke tagas i mät för gäld.

11 %.

I händelse av missnöje med sjukkassas beslut rörande moderskapsbidrag eller eljest rörande kassas tillämpning av någon i denna förordning given be- stämmelse, må frågan hänskjutas till tillsynsmyndigheten för sjukkassorna.

Tillsynsmyndigheten äger, ändå att sådant hänskjutande icke skett, till prövning upptaga ärende, som i denna paragraf avses.

Tillsynsmyndighetens beslut meddelas kostnadsfritt.

12 %

Konungen äger under förutsättning av ömsesidighet ingå överenskommelse ; med främmande stat, att dess medborgare skola i avseende å tillämpning av denna förordning likställas med svenska medborgare.

13 %.

Närmare föreskrifter angående de förutsättningar under vilka hälsokon- , troll, anordnad annorledes än genom institution för förebyggande mödra- och barnavård, må anses jämförlig med sådan kontroll, så ock beträffande till— ' lämpningen i övrigt av denna förordning meddelas av Konungen eller efter _* Konungens bemyndigande av tillsynsmyndigheten för sjukkassor, som därvid '- i den omfattning Konungen bestämmer skall samråda med socialstyrelsen och - medicinalstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den , från och med vilken dag i Kungl. förordningen den 11 juni 1937 om moderskapspenning (nr 338) skall . upphöra att gälla.

___—

MOTIVERING

KAP. 1.

Inledning.

Utredningens tillkomst. —— Frågan om åtgärder till skydd och stöd för bli— , vande och nyblivna mödrar har under senare år varit föremål för det allmännas uppmärksamhet i olika sammanhang. Vid sidan om anordningar, där de social— medicinska synpunkterna trätt i förgrunden, ha införts eller utbyggts hjälp— * former av ekonomisk natur, såsom moderskapshjälp, moderskapspenning och mödrahjälp. Detta reformarbete kan ännu icke anses avslutat. Den i materiellt hänseende mest framträdande bristen i de nuvarande ekonomiska stödåtgär- * derna till förmån för blivande och nyblivna mödrar är otvivelaktigt avsaknaden ] av effektiv hjälp åt sådana kvinnor, som i anledning av havandeskap och barns- , börd nödgas avstå från förvärvsarbete. Socialvårdskommittén har av olika skäl fått anledning att ägna detta förhållande sin uppmärksamhet.

1938 års arbetarskyddskommitté, vilken är sysselsatt med utarbetandet av ' förslag till en reformerad arbetarskyddslagstiftning, har därunder haft att be— handla frågan om kvinnas ledighet vid barnsbörd m. m.; bestämmelser härom återfinnas för närvarande i 17 % arbetarskyddslagen. Arbetarskyddskommittén skall enligt sina direktiv jämväl beakta frågan om ratificering av den s. k. VVashingtonkonventionen av år 1919 angående kvinnors arbete före och efter barnsbörd, vilken konvention bland annat innehåller föreskrifter angående understöd för kvinnans och barnets uppehälle under den tid, kvinnan är från— varande från arbetet av anledning som nyss nämnts. Sedan inom arbetarskyddsd kommittén yppats tvekan, huruvida med hänsyn till socialvårdskommitténs arbetsuppgifter denna ersättningsfråga fölle inom ramen för det uppdrag, som givits arbetarskyddskommittén, överenskoms på våren 1943 mellan de båda kommittéerna, att socialvårdskommittén skulle handhava utredningen av ifråga— varande spörsmål. Socialvårdskommittén ansåg emellertid, att med utarbetan— det av definitiva förslag borde anstå, intill dess det kommittén anförtrodda uppdraget att verkställa utredning angående införandet av obligatorisk sjukför- säkring slutförts. Sedan så skett på våren 1944, upptog kommittén jämsides med övriga arbetsuppgifter till behandling frågan om ekonomiskt stöd till blivande och nyblivna mödrar. Då utformningen av lagstiftningen om allmän sjukförsäkring i olika avseenden kunde beräknas utöva inverkan å lösningen av sistnämnda spörsmål, gjordes detta i avvaktan på departementsbehandlingen av sjukförsäkringsförslaget allenast till föremål för vissa förberedande utred- ningar.

I juni 1944 erhöll socialvårdskommittén från befolkningsutredningen en

skrivelse, vari med utgångspunkt från abortfrågan behandlades spörsmålet om ersättning för inkomstbortfall till förvärvsarbetande kvinna under ledighet i samband med barnsbörd. Utredningen, som erinrade om att flertalet kvinnor för närvarande icke åtnjuta någon sådan ersättning, upptog i skrivelsen till diskussion frågan om införandet av en obligatorisk moderskapsförsäkring, an- ' knuten till den blivande obligatoriska sjukförsäkringen. Efter gemensamma överläggningar mellan befolkningsutredningen och socialvårdskommittén kon— staterades, att den av befolkningsutredningen väckta frågan fölle inom ramen för ovan omförmälda, av socialvårdskommittén upptagna utredningsarbete, var— * för befolkningsutredningen vid sin fortsatta behandling av abortfrågan icke * upptog densamma till behandling.

Utredningens omfattning. — De spörsmål, vilka på sätt ovan anförts aktu— aliserades för socialvårdskommittén, voro såtillvida begränsade, att de allenast omfattade frågan om ersättning till förvärvsarbetande kvinna för den arbets- - inkomst, från vilken hon nödgas avstå under ledighet från arbetet i samband med havandeskap och barnsbörd. I och för sig kan detta anses utgöra ett täm— ligen fristående problem, vilket icke nödvändigtvis behöver äga något direkt samband med övriga former av ekonomisk hjälp till blivande och nyblivna mödrar. Efter samråd med befolkningsutredningen 'och i övrigt av skäl, som närmare utvecklas i det följande, har kommittén emellertid ansett sig böra verkställa en översyn av samtliga nuvarande hjälpformer av ifrågavarande natur, såväl ur synpunkten av deras effektivitet som för att om möjligt få till ' stånd ett administrativt mera enhetligt system, vari hjälpen till de förvärvs— arbetande _mödrarna inginge som ett led. Ett av huvudspörsmålen har härvid varit frågan om vilket utrymme som borde tillmätas den på - individuell behovsprövning baserade hjälpen. Såsom av det följande fram- Ä går föreslår kommittén, att mödrahjälpen skall slopas samt att såväl denna som moderskapshjälp och moderskapspenning skola ersättas av hjälp- . former, som icke äro förknippade med vare sig behovs- eller inkomst-prövning. 3 Dessa hjälpformer, vilka skola handhavas av ett och samma organ, sjuk- kassorna, utgöras av grundbidmg, vilket närmast utgör en utbyggd moder— skapshjälp respektive moderskapspenning, men inom vars ram jämväl kunna tillgodoses vissa behov som för närvarande täckas av mödrahjälpen, hem-. , vårdspenning, som avser att bereda de i hemmet arbetande kvinnorna lättnadi hemarbetet i samband med havandeskap och barnsbörd, samt moderskaps- , penning, som utgör ersättning för inkomstbortfall under förvärvsarbetande ] kvinnas ledighet från arbetet i samband med havandeskap och barnsbörd. Dessa tre olika hjälpformer ha åsatts den sammanfattande beteckningen'moder— ' skaps-bidrag.

Kommittén har emellertid ansett sig böra utarbeta ett alternativt förslag, enligt vilket visst utrymme skall lämnas den individuella behovsprövningen. Detta grundar sig på förutsättningen, att mödrahjälpen skall bestå samt att nuvarande moderskapshjälp och moderskapspenning skola uppgå i en ny hjälp-

form, betecknad moderskapshjälp (Vilken således motsvarar grundbidraget enligt kommitténs huvudförslag) samt att de förvärvsarbetande mödrarna under ledighet i samband med havandeskap och barnsbörd skola erhålla moderskapspenning. Som en sammanfattande beteckning å dessa två, hjälp— former användes även enligt detta alternativ termen moderskapsbidrag. J äm— väl enligt detta alternativ skola sjukkassorna vara organ för moderskaps- bidragen samt dessa utgå utan behovs- eller inkomstprövning.

Erforderliga bestämmelser enligt såväl huvudförslaget som det alternativa förslaget ha sammanförts i två författningsförslag, betecknade förslag till förordning om moderskapsbidrag.

Redan här må i korthet anföras att kommittén icke funnit anledning förorda , några bestämmelser av den natur, att de böra antagas i den ordning som är föreskriven i fråga om allmän lag. En i annat sammanhang framkommen , tanke, nämligen att i en lag, en lag om mödraskydd, borde sammanföras samt- liga stadganden som äga särskild tillämpning å. blivande och nyblivna mödrar, t. ex. arbetarskyddslagens bestämmelser om ledighet, bestämmelserna i lagen . om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av trolovning eller äkten- ' skap m. m. samt sådana stadganden, som reglera frågan om ekonomisk hjälp till mödrar och deras späda barn, har således icke. direkt aktualiserats under kommitténs arbete. Härtill har också bidragit den omständigheten, att arbetarskyddslagstiftningen för närvarande är föremål för översyn i annan ordning. Mot en dylik kodifiering talar för övrigt att en sådan lag — även om dess stadganden skulle uppbäras av ett gemensamt syfte —— skulle komma att reglera förhållanden av vitt skild natur, varvid i vissa hänseenden till= lämpningen vore anförtrodd åt vissa organ eller myndigheter och i andra hänseenden åt helt skilda sådana organ eller myndigheter. Lagstiftningens överskådlighet och lättillgänglighet för lekmannen kan också lätt bliva lidande på en alltför långt driven systematisering. Härmed vill kommittén dock icke bestrida, att det framdeles kan förtjäna övervägas, huruvida icke en kodifiering på, ovan antytt sätt. bör ske.

KAP. II.

Översikt över tidigare förslag angående ekonomisk hjälp i samband med havandeskap och barnsbörd samt därav föranledd lagstiftning.

Sedan i lagen den 17 oktober 1900 angående minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke införts förbud för sysselsättande av kvinna inom industriellt yrke under de fyra första veckorna efter barnsbörden, hemställde 1908 års riksdag om utredning rörande frågan om moderskapsför— säkring under statens medverkan. I skrivelsen framhölls bland annat att den lämpligaste vägen för lösande av denna fråga vore att moderskapsförsäkringen kombinerades med sjukförsäkringen. Det må erinras om att sjukkasseverk- samheten vid denna tid reglerades av 1891 års lagstiftning, varigenom upp- komsten av frivilliga hjälpkassor främjades genom bidrag av statsmedel samt viss offentlig kontroll anordnades över kassorna.

Med anledning av riksdagens framställning utarbetades av särskilda inom civildepartementet tillkallade sakkunniga ett förslag till lag om moderskaps- jiörsäkring, vilket avlämnades år 1911. Förslaget innebar i stort sett, att varje :* kvinna mellan 15 och 51 år, som hade anställning i industriellt företag för tid, : ej understigande två arbetsveckor, skulle vara försäkrad för erhållande av . moderskapshjälp och amningsbelöning. Moderskapshjälpen skulle utgå till '- kvinna, som minst 180 dagar omedelbart före barnsbörden varit försäkrad, ' med 2 kronor för varje söckendag under tid, då den försäkrade icke utfört *, industriellt arbete, dock för högst sex veckor, därav två före barnsbörden. -, Amningsbelöning skulle utgå med 15 kronor för varje barn till försäkrad, 3 som under minst 90 dagar efter barnsbörden ammat barnet. Moderskapsför— i, säkringen skulle handhavas av tillsynsmyndigheten för sjukkassorna, men * denna skulle utse lokala försäkringsorgan, företrädesvis registrerade sjuk— kassor men även kommunalnämnder och hälsovårdsnämnder. Försäkringsav- giften skulle utgöra 27 öre i månaden, varav den försäkrade skulle tillskjuta , 18 öre, arbetsgivaren 9 öre och staten bestrida övriga kostnader.

På grundval av förslaget utarbetades en proposition till 1912 års riksdag, , men på grund av erinringar från lagrådet blev den icke förelagd riksdagen. , Även propositionen byggde på principen om obligatorisk moderskapsförsäk— ring för kvinnor i industriellt arbete i arbetarskyddslagstiftningens mening. Moderskapshjälp skulle utgå under högst 6 veckor med 1 krona 70 öre för dag, söndagar inräknade. Kostnaderna beräknades till ungefär 40 öre i månaden, ', varav i avgifter skulle erläggas av den försäkrade 10 öre och av arbetsgivaren "3 10 öre samt återstoden skulle bekostas av staten. — Lagrådet ifrågasatte ' lämpligheten av att beträda den obligatoriska försäkringens väg samt ansåg, -'

att en obligatorisk moderskapsförsäkring under alla förhållanden ej borde in- föra-s förrän sjukförsäkringen gjorts obligatorisk.

Vid 1912 års riksdag beslöts emellertid införa statsbidrag åt sådana sjuk- kassor, som meddelade moderskapshjälp, varom kungörelse utfärdades den 30 juni 1913. Statsbidraget utgick med 60 öre per dag, för vilken registrerad sjukkassa utgav moderskapshjälp, under högst 42 dagar för varje barnsbörd. Moderskapshjälp skulle lämnas under minst 14 dagar med minst 90 öre för dag eller i form av vård å förlossningsanstalt. Den utgick till barnaföderskor, som varit sjukförsäkrade i minst 270 dagar.

Det förslag till lag om allmän sjukförsäkring, som socialförsäkrings- kommittén avlämnade år 1919, innefattade även obligatorisk moderskaps- försäkring såtillvida att genom sjukförsäkringen alla försäkrade kvinnor , skulle erhålla. moderskapshjälp. Denna utgjordes enligt förslaget dels * av barnmorskehjälp och dels av kontanta understöd, benämnda moder- , skapspenning och ampenning. Barnmorskehjälp och moderskapspenning skulle utgå till varje försäkrad kvinna, vare sig hon var lönearbetare eller ej och utan avseende å hennes civilstånd. Moderskapspenningen skulle utgå med samma belopp som vanlig sjukpenning, dock med minst 1 krona under åtta veckor, varav minst två veckor före barnsbörden. Ampenning skulle endast tilkomma kvinna, som för sitt uppehälle vore huvud- sakligen beroende av arbete för arbetsgivares räkning, och skulle, sedan moderskapspenningen upphört, utgå för tid, under vilken modern ammade barnet, dock under högst 50 dagar. Till beloppet motsvarade ampenningen halv sjukpenning.

' Enligt den överarbetning av socialförsäkringskommitténs förslag, som senare verkställdes inom soc'ialdepartementet av särskilt tillkallade sakkun— niga, skulle rätten till moderskapshjälp bortfalla för bland annat hustrur till icke försäkrade män och vissa kvinnliga familjemedlemmar, vilka skulle ute- slutas från försäkringen. Dläremot behöllos de föreslagna bestämmelserna rörande moderskapshjälpens :storlek i stort sett oförändrade.

Det av socialförsäkringskonnmittén framlagda förslaget föranledde emeller- tid icke någon proposition till riksdagen.

Det av fattigvårdslagstiftningskommittén år 1921 avgivna förslaget till lag om den offentliga barnavården innehöll en bestämmelse, enligt vilken barnavårdsnämnd hade att meddela understöd till moder till barn utom äkten— skap, som på. grund av havandeskapet eller barnsbörden vore i behov därav; understödet skulle utgå under en tid av högst sex veckor före och sex veckor efter nedkomsten. Någon motsvarighet till denna bestämmelse ingick dock icke i 1924 års proposition med förslag till lag om samhällets barnavård m. 111.

Ett år 1924 av särskilda sakkunniga framlagt förslag till lag om moder- skapshjälp föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Förslaget innebar, att fattigvårdsstyrelse skulle tilldela kvinna, som på grund av havandeskap eller barnsbörd vore i behov av understöd, moderskapshjälp, dels till moderns

underhåll under en månad vid tiden omkring förlossningen och dels till har—_ nets underhåll under sex månader från dess födelse. Visst statsbidrag skulle utgå till denna hjälp.

I samband med förslag till sjukkasseväsendets reformering hade 1926—1927 års riksdagar att behandla vissa förslag, som avsågo, att sjukkassorna mot erhållande av väsentligt höjda statsbidrag skulle vara skyldiga att lämna moderskapshjälp i större omfattning än förut. Förslagen vunno ej riksdagens bifall.

Ej heller en av Kungl. Maj:t vid 1926 års riksdag framlagd proposition med förslag till förordning angånde moderskapsunderstöd åt kvinnor i visst industriellt arbete antogs av riksdagen. Förslaget innebar i huvudsak in— förandet av rätt till moderskapsunderstöd av statsmedel för kvinna, som på grund av arbetarskyddslagens bestämmelser förhindrades arbeta efter barns,- börd eller avhöll sig därifrån dessförinnan. Understödet skulle utgå med samma belopp som hel sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen och skulle utanordnas av riksförsäkringsanstalten.

De med anledning av framställning från 1926 års riksdag tillsatta s. k. moderskapsunderstödssakkunniga framlade år 1929 ett betänkande angående ; moderskapsskydd, vilket bland annat innehöll lagförslag angående moder— skapsunderstöd och ersättning åt vissa barnaföderskor för mistad arbetsför . tjänst. Moderskapsunderstödet, som skulle tillkomma mindre bemedlade barnaföderskor och som utgick efter inkomstprövning, skulle utgöras av för— lossningspenning och barnsängspenning, i båda fallen 25 kronor. Moder- ., skapsunderstödet skulle beviljas av barnavårdsnämnd, vilken dock ägde rätt att till 4/5 bekomma gottgörelse av statsmedel. _- Ersättning för mistad arbets- ; förtjänst skulle tillkomma sådana barnaföderskor, som på grund av arbetar- skyddslagens bestämmelser nödgades avstå. från arbetsförtjänst. Ersättningen ' skulle utgå för tiden från och med den fjärde till och med den sjätte veckan , efter barnsbörden, dock endast för tid, varunder barnaföderskan avhöll sig från förvärvsarbete, och med 2/s av den arbetsförtjänst, hon skäligen kunde hava gått förlustig. Arbetsförtjänstersättning skulle beviljas av barnavårds— .. nämnden, vilken dock skulle erhålla full gottgörelse av statsmedel.

I åtskilliga yttranden över de sakkunnigas förslag förordades en anknyt- ning av understödsverksamheten till de statsunderstödda sjukkassorna. I an— ledning härav utarbetades —— i samråd med de sakkunniga som vid denna tid voro sysselsatta med förarbetena till ett förslag i sjukförsäkringsfrågan —— inom socialdepartementet en promemoria, vilken behandlade spörsmålet om såväl utvidgning av sjukkassornas moderskapshjälpsverksamhet som införan— det av en understödsform för icke moderskapsförsäkrade kvinnor. I samband med den vid 1931 års riksdag framlagda propositionen med förslag till ny sjuk— kasselagstiftning föreslogs skyldighet för centralsjukkassa att till kvinnlig . medlem utgiva moderskapshjälp, omfattande dels ersättning för barnmorske— ! vård eller vård å allmän sal å förlossningsanstalt och dels moderskapspen-

ning. Samtidigt framlades ett förslag till förordning om moderskapsunder- stöd. Förslagen vunno med vissa ändringar riksdagens bifall. Moderskaps- penningen skulle motsvara den sjukpenning, kvinnan var tillförsäkrad, dock lägst 2 kronor, samt utgå. för i regel minst 30 och högst 56 dagar, dock ej för tid, under vilken kvinnan ej avhöll sig från förvärvsarbete. Moderskaps— understödet skulle utgå efter en behovsprövning av summarisk natur; behov skulle således i allmänhet anses föreligga, därest sökandens taxerade inkomst icke uppginge till visst belopp. Understödet skulle i regel utgå med 1 krona om dagen under högst 30 dagar, varav högst 14 dagar före barnets födelse, dock skulle för industriarbeterskor, som uppburit moderskapshjälp under kortare tid än 56 dagar, understödet kunna utgå såsom en fortsättning å moder— skapshjälpen, så att sammanlagda hjälptiden uppginge till 56 dagar. Ären- den rörande moderskapsunderstöd handlades av centralsjukkassorna.

Vid 1935 års riksdag framlades motionsvis flera förslag angående ett för— bättrat moderskapsskydd; bland annat påtalades i en av fru Olivia Nordgren m. fl. väckt motion (II: 196) behovet av en förbättring av moderskapsunder— ' stödet, antingen genom en höjning av understödet till exempelvis lägst 50 % kronor eller genom en komplettering av detsamma med fri barnmorskevårdl , Vid 1937 års riksdag fattades beslut om ökat ekonomiskt skydd åt mödrar. = Till grund härför lågo av befolkningskommissionen utarbetade förslag. Enligt dessa. skulle moderskapshjälpen till de sjukförsäkrade kvinnorna omläggas, så att den skulle utgöra ett för alla medlemmar fast belopp av minst 110 kronor, vartill statsbidrag skulle utgå med 75 kronor. Moderskapsunderstödet be— nämndes moderskapspenning och höjdes från 30 kronor till 75 kronor att utgå efter en starkt mildrad inkomstprövning. Samtidigt framlades förslag till förordning om mödrahjälp, enligt vilket hjälp av statsmedel skulle kunna utgå till kvinna, som i anledning av havandeskap eller barnsbörd vore i uppenbart behov av understöd. Mödrahjälpens maximibelopp skulle utgöras av 300 kronor. Förslagen vunno med vissa förändringar riksdagens bifall.

Efter 1937 ha bestämmelserna angående moderskapshjälp, moderskaps— penning och mödrahjälp undergått vissa förändringar, av vilka den viktigaste är den höjning av mödrahjälpens maximibelopp till 400 kronor (vid flerbörd 500 kronor), som beslöts vid 1944 års riksdag.

KAP. III.

Nuvarande former av ekonomisk hjälp vid havandeskap och barnsbörd.

Moderskapshjälp. Moderskapshjälp utgives åt kvinnlig medlem av sjuk— kassa, därest hon omedelbart före barnsbörden varit medlem av kassan under oavbrutet minst 270 dagar. Den utgår med ett belopp av 110 kronor; dock må centralsjukkassa efter medgivande av tillsynsmyndigheten utgiva moder- skapshjälp med högre belopp. I flertalet centralsjukkassor utgör understöds— beloppet 125 kronor. AV moderskapshjälpen skall 60 kronor utlämnas i förskott, om kvinnan genom intyg av läkare, barnmorska, distriktssköterska eller vid mödra— eller barnavårdscentral anställd sjuksköterska gör sannolikt, att hon befinner sig i havandeskap, längre framskridet än i sjunde månaden. Stats- bidrag utgår med 75 kronor för varje barnsbördsfall, för vilket centralsjukkassa utgivit moderskapshjälp.

Moderskapspenning. Till kvinna, som icke är sjukkassemedlem och som är i '» behov därav, utgår av statsmedel moderskapspenning med 75 kronor till lindran— de av de med barnsbörd förenade kostnaderna. Sådant behov skall, där ej sär- skilda omständigheter till annat föranleda, anses föreligga, om för kvinnan, eller, där hon är gift och sammanlever med sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst— och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart belopp uppgående till minst 2500 kronor. Är det beskatt- ningsbara beloppet högre, må dock behov av moderskapspenning anses vara ä för handen, där med hänsyn till ändrade förhållanden eller eljest omständig— heterna äro särskilt ömmande. Ansökningar om moderskapspenning prövas i och avgöras av vederbörande centralsjukkassa. Ansökan, som inkommit senare . än å sextionde dagen efter barnsbörden, må. ej upptagas till prövning. Har kvin- .; nan genom intyg av läkare, barnmorska, distriktssköterska eller vid mödra— eller barnavårdscentral anställd sjuksköterska gjort sannolikt, att havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden, må såsom förskott å moderskapspen- ningen utbetalas ett belopp av fyrtio kronor, Utbetalning skall i sådant fall ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som har att tillställa kvinnan beloppet. , Erhåller kvinnan vård å. förlossningsanstalt, skall sjukkassan av moderskaps- penningen innehålla belopp, som motsvarar enligt fastställd taxa utgående ersättning för vård, samt på begäran tillhandahålla anstalten beloppet. För sitt biträde vid handhavandet av hithörande verksamhet äger centralsjukkassa _, av statsmedel erhålla vederlag med 2 kronor för varje av centralsjukkassan eller för dess räkning av lokalsjukkassa behandlad ansökan om moderskaps- penning. '

Mödrahjälp. Mödrahjälp må utgå till kvinna, som i anledning av havande— skap eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd. Hjälpen bekostas helt av statsmedel. Mödrahjälp lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast, i en eller flera poster, till ett sammanlagt värde av högst 400 kronor, eller, vid flerbörd, högst 500 kronor. Då anledning därtill finnes, må mödrahjälp helt eller delvis lämnas såsom räntefritt lån. Vederbörande mödrahjälpsnämnd kan medgiva uppskov med återbetalningen av sådant lån intill 10 år, varjämte socialstyrelsen på framställning av nämnden äger medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet helt eller delvis.

Mödrahjälp må ej avse tid, som infaller senare än sex månader eller, såvitt fråga är om hjälp till tandvård, nio månader efter nedkomsten. Härifrån äger dock socialstyrelsen, när särskilda skäl därtill är, medgiva undantag.

Mödrahjälpsärendena handläggas av för varje landstingsområde och icke— landstingsstad särskilt tillsatta mödrahjälpsnämnder, bestående av en ord- förande, förordnad av Kungl. Maj:t samt två ledamöter, av vilka en förordnas av Kungl. Maj:t och den andra av landstinget eller vederbörande stadsfull- mäktige.

Ansökan om mödrahjälp skall ingivas till barnavårdnämnden i den kom— mun, där kvinnan vistas. Ansökan skall, där det kan ske, göras i god tid före den väntade nedkomsten. Ansökan, som ingives senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, må ej upptagas till prövning; dock äger socialstyrelsen, ' där sökanden finnes hava anfört giltigt skäl för att ansökan ej ingivits inom nämnda tid, medgiva att ansökningen upptages till prövning. Barnavårds- nämnden skall efter verkställd utredning översända ansökningen jämte eget yttrande till mödrahjälpsnämnden. Tillstyrkan om mödrahjälp skall innefatta. förslag om lämpliga. hjälpåtgärder. I beslut av mödrahjälpsnämnd, varigenom mödrahjälp beviljas, skall angivas vilka huvudsakliga behov hjälpen avser att täcka.

Barnavårdsnämnden har att verkställa beslut, varigenom mödrahjälp bevil— jats, ävensom att vaka över att hjälpen kommer till användning i enlighet med givna föreskrifter.

Socialstyrelsen är, med biträde av statens fattigvårds— och barnavårdskon- sulenter, tillsynsmyndighet över mödrahjälpsverksamheten samt har att pröva besvär över mödrahjälpsnämndens beslut.

Statistiska uppgifter. Den omfattning, vari moderskapshjälp och moder- skapspenning utgivits under åren 1938—1944, framgår av nedanstående tablå.

Antal kvinnor med moderskapshjälp och moderskaps- penning i % av samtliga barna- föderskor

Modorskapslijälp Moderskapspenning

Antal barnsbördsl'all Utbctnlat Antal barnsbördsfall Utbetalat

belopp i % av belopp

i % av _ totalt samtliga 1000 kl. totalt samtliga 1000 kr.

22 962 241 2 753 67 094 704 4 545 9435 28 271 2813 3 435 04 263 651 4 963 93"? 31 163 320 3 859 59 687 lil "4 4 723 03'4 36 418 361 4 541 57 646 571 4 099 932 50 226 48'7 IS 241 57 520 501 4 696 938 64 727 51 0 8 036 53 91 lf) 42 G 4 040 936 80 244 59'8 9 895 45 838 34 2 3 306 940

Storleken av anslagen till mödrahy'älpen ävensom nettoutgifterna för den- samma till och med andra halvåret 1944 framgår av nedanstående tablå:

Budgetår

1937/88 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45

Anslag 1 000 kr. 1 000 1 700 5 800 6 500 6 500 7 500 9 500 12 800 Nettoutgift 1 000 kr. 2 523 8 692 7 278 7 374 9 473 10 015 11 290 1 6 471

1 2:13. halvåret 1944.

Mödrahjälpens värde samt antalet hjälpta mödrar åren 1938—1944 belyses av följande tablå.

Mödrahjälp kronor H j älpta mödrar

Kalender-år Bidrag utan Procent av återbetalnings. Lån Antal antal levande . skyldighet födda barn

6 711 597 138 705 34 265 349 8 554 998 124 618 45 726 472 6 706 644 107 845 42 178 440 8 754 542 72 456 50 071 504 9 953 523 34 456 53 681 47'3 10 548 150 27 570 56 489 452 12 519 946 23 517 63 745 476 därav l:a. halvåret .. .. 6 061082 10 557 31837 465 2:a » . . . . 6 458 864 12 960 31908 493

1945 l:a » . . . . 6 558 422 5 828 39 091 492

I följande tablå redovisas mödrahjälpsfallen i procent efter mödrahjälpens totalbelopp; tillgängliga uppgifter avse allenast år 1944.

Mödrahjälpsfall, fördelade i procent efter mödrahjälpens totalbelopp åren 1943 och 1944.

Det procentuella antalet fall med nedanstående belopp i %

. 50—99 100—149 150—199 200—249 250—299 300 301—349 350—399 401—500

l:a halvåret ' 126 169 191 17'5 121 189 — 2:11, ., ' 121 1611 17'8 17'0 12'8 86 40 * 4'8 0'1

Från och med andra halvåret 1944 höjdes maximibeloppet till 400 kronor; ,' En viss tendens till ökning av den andel av fallen, som beviljats 300 kronor: eller mera, kan under denna period observeras. Medan under första halvåret = 19 % av mödrarna erhöllo 300 kronor, ha under andra halvåret 21 % fått 300 kronor eller mera. Mindre än 100 kronor erhöllo under första halvåret 15,5 % och under andra halvåret 15,1 % av mödrarna. Belopp mellan 100 och 300 kr0—' " nor fingo under de båda halvåren respektive 65,6 och 63,9 % av mödrarna. Här '

har alltså en mindre förskjutning uppåt mot 300kronorbeloppen och däröver skett.

Beträffande mödrahjälpens relativa fördelning på olika hjälpformer hänvisas till följande två tabeller.

Mödrahjälpens fördelning på olika hjälpformer, i procent av den beviljade Mödrahjälpens värde, samt genomsnittligt och beviljat belopp, halvårsvis 1 juli 1941—31 december 1.944.

1941 1912 l943 1944

2:11 l:a 2:12. l:a. 2za l:a 2:11 halvåret halvåret halvåret halvåret halvåret halvåret halvåret

(l % q ? q ?

Hjälpformer

qap A'B % 'n 'qu 414qu fl impuemouoå reply/i elugn;

???-IEA ”313101 sep Ae % "HI 'leq utrum aflmqgusmoua rapigA 'elmoq J,.Smuuemoneå qoprgA 'epzqoq nap m % "q 'leq Mum nap Au % nt 'le mnmq qåumnsmouaå QQPJEA 818101 ”[ 'laq mmm iågnilusmoueå ;apigr Blum; lap Mi % 'th qu unfun gågmusmoue QOPI'QA quo; nap AB % 'n: "1941 Mum :ngiuemone

13

Tandvård ............ Kos tförb åttrin g ...... Hemhjälp ............ __Barnets utrustning. . . . Moderns » . . . . Inackordering ........ Barnvagn ............ Ovriga ändamål ......

m (I) CD CD

.C— & _- omm-q 030101: _. —1 O )— Una—cum» www—;;;—

AU! HW-

178

%

Det procentuella antalet beslut angående viss hjälpform.

1941 1942 1943

lljälpt'ormer 2:11 l:a 2:21 1:11 2:11 l:a 2:a . halvåret halvåret halvåret halvåret halvåret halvåret halvåret

Tandvård ................ ' 43'8 44'6 43 8 4111 42'6 42'8 Kostförbättring .......... ' 44'2 37'3 35'8 32'3 32'9 31'4 Hemhjulp ................ ' " 40'8 40'4 391! 390 36'0 35'3 Barnets utrustning ........ ' 35'0 37'4 40'0 41'4 42'8 47'5 Moderns » ' 627 635 637 62-9 62'3 64'2 Inackordering ............ ' 8'7 8'9 8'9 9'6 9'1 9'4 Barnvagn ................ ' 12'7 11'8 15'8 14'8 11'9 13'2 ..Ovriga. ändamål .......... ' fr? 87 10'8 10 & 101 101

Mödrahjälpen har såsom i det ovanstående framgår, under årens lopp kom- mit att bliva av allt större betydelse för de blivande och nyblivna mödrarna, icke blott genom att antalet hjälpfall ökats utan även genom den fortskridande höjningen av hjälpens genomsnittsbelopp. I runt tal hälften av alla barna— föderskor erhålla för närvarande hjälp från samhället i denna form med i genomsnitt 203 kronor. Talrikast förekommande äro bidragen till moderns ltrustning; dylika. lämnas i över 60 % av mödrahjälpsfallen. Det genomsnittliga beloppet av denna form av hjälp har också ökat år från år och uppgick för

andra halvåret 1944 till 106 kronor, d. v. s. bortåt hälften av mödrahjälpens genomsnittliga värde. Även bidragen till barnets utrustning visa ökad frekvens och ökat genomsnittsvärde. Under andra halvåret 1944 ingingo sådana bidrag i nära 48 % av mödrahjälpsfallen med ett genomsnittligt värde av 55 kronor. Bidragen till tandvård upptaga också stort utrymme inom mödrahjälpen; de över 40 % av fallen samt med ett genomsnittligt belopp av cirka 90 kronor. Kostförbättriiigsbidragens betydelse synes ha minskat något med åren. De utgå dock alltjämt i över 30 % av fallen och ha ett genomsnittsvärde av 78 kronor under andra halvåret 1944. Bidragen till hemhjälp karakteriseras också av en nedgående frekvens, ehuru genomsnittsbeloppet företer någon ökning (55 kronor under andra halvåret 1944). Inackorderingsbidrag förekommer blott i 7—8 % av fallen, men de äro å andra sidan de till storleken största (i genomf snitt under andra halvåret 1944 170 kronor).

I fråga om förhållandena under andra kvartalet 1944 må ytterligare anföras följande. Med avseende på såväl antalet fall, i vilka de olika ändamålen bevil— jats, som beloppets fördelning på olika ändamål, förekomma stora olikheter mellan landsbygd och stad samt mellan mödrahjälpsområdena inbördes. Vad ' först gäller olikheterna mellan landsbygd och stad, visar det sig att tandvården , procentuellt upptar större belopp i städerna. Detsamma gäller kostförbättring, barnvagn och inackordering. På landsbygden åter faller en större del på hem- ' hjälp, utrustning och övriga ändamål (huvudsakligen resor och sjukvård).

Till synes äro dessa skillnader i hjälpens disposition naturligt betingade av i de stora strukturskillnaderna mellan lands- och stadskommunerna. .

Olikheterna mellan mödrahjälpsområdena däremot synas mera vara bero- - ende på olika praxis, även om de olika landsdelarnas speciella förutsättningar * avspegla sig i siffrorna. Tandvården dominerar som hjälpform i Stockholms stad och län. I Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt i Blekinge ' län har tandvården ej krävt mera än knappt 10 % av totalbeloppet. Gotlands " län har blott i mycket obetydlig utsträckning kunnat lämna hjälp till tand— vård, eftersom privattandläkarna ej velat utföra tandvård till den s. k. social— vårdstaxan (: folktandvårdstaxan + 33,3 %) och hittills endast två folktand—Å vårdskliniker funnits att tillgå. Kostförbättringen är den dominerande hjälp— ' formen endast i Norrköpings stad. Relativt sällan förekommer den i Ostergöt— lands, Kristianstads, Hallands, Gävleborgs och Västerbottens län, där mindre än 5 % av beloppet beviljats till detta ändamål. Hemhjälp är en omfattande _' hjälpform i de två nordligaste norrlandslänen. I de sex städerna utanför lands— ting och i Malmöhus län användes den däremot mycket sparsamt.

Beträffande utrustningen måste vid jämförelsen barnets och moderns ut— '. rustning slås samman, eftersom nämnderna tillämpa mycket olika principer vid 'l redovisning av ntrustningsbeloppen. Genomgående har mellan en tredjedel ; och hälften av beloppet beviljats till utrustning. Undantag utgör framför allt il Stockholms stad och Norrköpings stad, där ej mer än 23 respektive 13 % av: beloppet beviljats till utrustning åt sökanden och barnet, samt Gotlands län, där cirka två tredjedelar använts härför. Bidragen till barnvagn och inackorde— *

Tab. 1. Samtliga beviljade mödrahjälpsansökningar under 2:11 halvåret 1944, fördelade efter mödrarnns civilstånd, ålder och tidigare bnrnantal.

Antal mödra-

hjälpsfall ]) a r a v 1 a 1 d e r n

. _,_,, _ r __ ___, okänt totalt % 2.) 00 30 31) 35 40 40 l.) . födelse-

Laudsbygd. : ' år är år är ' år

Gifta Irrinnrn'. Därav m. 0 barn 5 086 ' i ' 624 75 1 n 5 442 ' ' 5 l 2b3 2 » 3 431 . 1 058 3 » 2 005 678 4 » 1 101 : '. i 365 13—01. fi.llarn 1 686 '. :- 422 okänt antal 137 * — 18 838 4 431 bli gif/a lurinnnr. Därav m. 0 barn 2 625 ll-l l » 355 * 61 2 » 116 ' ' " 39 3 » 42 ' — 13 4 n 26 ' 14 5 cl.ll.barn 25 — ' okänt antal 22 3 241 Städer.

Gifta kvinnor. Därav m. 0 barn 2 729 l » 2 183 2 » 1 200 3 » 581 4- " Zöt () cl. ti. barn 263 okänt antal 316

7 556

Ej gif/n. kvinnor.

Darnv m. 0 barn 1 758 1 n 256 2 » 69 3 ., 29 4 » 14 & cl.”.barn & okänt antal 8

2 223

DD # l ! QDCZO'QDGC

Hela riket.

Gifta Imin'nn'r.

Därav m. 0 barn 1 " ' 2 223 2 » "' ' . 657 3 ” — ' ' ' '— 127 4 » " ' 24 5 el. it.barn ' 7 okänt antal . ' ' 1

6 726 Ei yli/'In kvinnor. Därav m. 0 barn ' 2 055 ]_ » ' 24!) 2 » ' ' ' 33 3 » ' 3 4 n * ' 1 5 cl. lLbarn ' -- _ okänt antal ' 1

Tab. 2. Ändamål, vartill mödralljälp

Tandvård Kostförbättring lIGn'llljäil)

Mödrahj älpsområden Genom- Genom- Genom- Antal snittligt Antal snittligt Antal snitt-ligt fall belopp fall belopp fall belopp % . % kr. %

Landsbygden.

1

5 barn eller flera Ej uppgivet barnantal ............

Summa

därav: gifta ........................ ej gifta ......................

städerna. ! Mödrar med

5 barn eller flera . Ej uppgivet barnantal ............

Summa.

därav: gifta ........................ ej gifta ......................

l

Hela riket. i Mödrar med

>) ))

. :"» barn eller flera . Ej uppgivet barnantal ............

därav :

ej gifta ......................

beviljats under andra halvåret 1944.

Barnets utrustning

Moderns utrustning

Barnvagn Inackordering

Övriga _ , ändamål

Samtligt. ändamål

IG enom- Antal snittligt fall belopp %

Antal fall %

Gen om- snittligt belopp kr.

Antal fall

Genom- snittligt belopp kr.

Antal fall %

Genom- snittligt belopp

Antal fall %

Genom- snittligt belopp kr.

Genom— enittligt

belopp kr.

34 ring variera betydligt. Flera. nämnder bevilja intet som helst bidrag till barn- vagn. I Hälsingborgs stad däremot ha 11 % av beloppet använts för inköp av barnvagn. Inackordering, som ju huvudsakligen är en hjälpform för ej gifta mödrar, har i Stockholms stad, Norrköpings stad och Västmanlands län krävt en femtedel av det beviljade beloppet. I övrigt varierar denna hjälpform i huvudsak mellan 5 och 10 % av det beviljade beloppet.

För andra halvåret 1944 lämnas här nedan, särskilt till belysande av barn— förekomsten bland mödrahjälpsklientelet, vissa kompletterande uppgifter. I tab. 1 redovisas således mödrarnas civilstånd, ålder och tidigare barnantal.

Av tabellen framgår att flertalet mödrar voro gifta, för hela riket 82,9 % av samtliga mot 17,1 % ogifta. I städerna var det relativa antalet ogifta mödrar större än på landsbygden (22,7 % respektive 14,6 %). Såväl i städerna som på landsbygden utgjordes flertalet eller i runt tal 80 % av de ogifta mödrar som erhöllo mödrahjälp, av förstföderskor. Motsvarande siffra för de gifta kvinnornas vidkommande är cirka 30 %. Högst två barn förut hade i runt tal tre fjärdedelar av de gifta mödrarna.

Beträffande åldersfördelningen må allenast påpekas att de ogifta kvinnorna i väsentligt högre grad representera yngre åldersklasser än de gifta; i runt tal 70 % av de ogifta mödrarna hade sålunda icke uppnått en ålder av 25 år, medan motsvarande tal för de gifta mödrarnas vidkommande är cirka 30 %.

I tab. 2 redovisas med angivande av genomsnittliga belopp de olika ända- mål, vartill mödrahjälp beviljats under andra halvåret 1944, efter mödrarnas civilstånd och tidigare barnantal.

Tabellen utvisar bland annat hurusom genomsnittsbeloppen för de olika ändamålen i regel ökar med stigande barnantal. Några mera. anmärkningsvärda variationer med hänsyn till mödrarnas bostadsort kunna knappast utläsas; dock må påpekas det högre genomsnittsbeloppet för kostförbättring i städerna (94 kronor) än på landsbygden (72 kronor).

I tab. 3 redovisas de mödrar, som under andra halvåret 1944 erhöllo 400 kronor i mödrahjälp, efter civilstånd och tidigare barnantal, allt i procent av samtliga mödrahjälpsfall under samma period.

Av denna tabell framgår bland annat att 400-kronorsfallen varit relativt sett talrikare på landsbygden än i städerna; för hela riket uppgå de till 4,8 % av samtliga fall, därav 3 % å landsbygden och 1,8 % i städerna. Maximibeloppet tillföll en relativt större andel av de ogifta mödrarna än av de gifta, nämligen i förra fallet något över 10 %, och 1 det senare knappt 4 % av samtliga ogifta respektive gifta mödrar som eihöllo mödrahjälp. Under det att fiekvensen 400 kronorsfall i förhållande till samtliga mödrnhjälpsfall för de gifta kvin— nornas vidkommande var dubbelt så stor på landsbygden som i städerna, (4 %, respektive 2 %) rådde ett diametralt motsatt förhållande i fråga om de ogifta mödrarna (7 % respektive 15,2 %).

I tab. 4 redovisas 400- kronorsfallen för sig efter mödrarnas civilstånd, ålder och tidigare barnantal

Av tabellen framgår, att de gifta mödrarna dominera inom denna grupp, ehuru ej så utpräglat som i fråga om mödrahjälpsklientelet i dess helhet; de

Tab. 3. Mödrar med 400 kr. i beviljad mödrahjillp under 2:a halvåret 1944 med olika barnnntal, i % av samtliga mödrahjälpsrall.

Hela antalet Därav med 400 kr. mödrn- % h 1 h'äl sfall av 0” J p A"”l antalet fall

Landsbygd. Gifta kvinnor. Därav med_0 barn ............ 5086

1 5 442 3 431 3 2 005 1 101 5 eller fler ........ 1 686 okänt antal 137

Ej gifta kvinnor. 18 ”8 Därav med 0 barn ............ 2625 385 2 116 42 26 5 eller fler ........ 25 okänt antal 22

3 241 Städer.

Giffa kvinnor. Därav med 0 barn ............ 2729 2 183 1 2110

5 eller fler ........ okänt :antal

Ef gifta kvinnor.

Därav med 0 barn ............ 1 2 3

5 eller fler ........ okänt :antal

Hela. riket.

Gifta kvinnor. Därav med 0 barn ............

2 5 eller fler ........ okänt zantal

Ei gifta k-vivmnr. Därav med 0 barn ............

2

5 eller fier ........ okänt antal

36 Tab. 4. Mödrar med 400 kr. i beviljad mödrabjälp under Zza halvåret 1944 fördelade efter mödrarnas civilstånd, ålder och tidigare barnantnl. Antal mödra- " ' _ hjälpsam till D & r a. v 1 ä 1 d e r n vilka beviljats

400 kr— 25—30 30—35 35—40 Landsbygd. totalt , ' år

Gifta kvinnor. Därav m. 0 barn ...... 27 31 39 86 80 5 el. fl. barn. . 494 okänt antal. . —

767

lll—HI

to 0

'”” I &

Ej gifta kvinnor. Därav m. 0 barn ...... 180

4 n 5 el. ii. barn. . okänt antal. .

ållllllå Sler-Awww

ulwlllll lllllll

Städer.

Gifta. kvinnor. Därav m. 0 barn ......

2

3

4 & el. fi. barn.. okänt antal..

ålåwmu—Hw alm

u-n IFO—'H—AHHH » l ! IHI ll

Efi gifta kvinnor. Därav m. 0 barn ......

de.-:$ oo

Illllll

5 01.11. barn.. okänt antal. .

o-n : allllmwoo llllllm

Hela riket.

Gifta. kvinnor, Därav m. 0 barn ...... 1

5 el. fl. barn. . okänt antal. .

ålålp—HHI

Ej gifta kvinnor. Därav m. 0 barn ......

Illllwä sillinsq

5 el. H. barn.. okänt antal. .

[QI-' ODHODUlw »lmllllw ållllllll

ungefärliga proportionerna äro två. tredjedelar gifta och en tredjedel ogifta mödrar mot grovt räknat respektive fyra femtedelar och en femtedel i senare fallet. Förstföderskorna bland de ogifta kvinnorna i_denna grupp uppgick till ungefär samma relativa antal som bland de ogifta mödrar i allmänhet, vilka erhöllo mödrahjälp, eller till cirka 80 %. Å andra sidan åskådliggör tabellen be- träffande de gifta kvinnorna hurusom behovet av mödrahjälp med maximi- beloppet ökat allt efter familjens storlek. Särskilt för landsbygdens del är det anmärkningsvärt, vilken betydande andel av dessa fall som belöper på de stora, familjerna; icke mindre än över 65 % av de gifta mödrar, som erhöllo 400 kronor, hade således förut minst fem barn. För städernas vidkommande utgör motsvarande tal cirka 30 %, över huvud taget utgöra i städerna de mindre Och medelstora familjerna relativt en större grupp bland dessa 400-kronorsfall än på landsbygden.

Särskilda uppgifter angående mödrahjälpen. Mödrahjälp skall visserligen utgå efter behovsprövning, men flertalet mödrahjälpsnämnder ha låtit upp- rätta vägledande taxor, i vilka för olika familjetyper och inkomstlägen angivas de maximibelopp, vilka normaliter skola gälla vid hjälpens meddelande.

Enligt de råd och anvisningar för mödrahjälpsverksamheten, vilka utfärdats av socialstyrelsen, skall naturaformen vara att betrakta som den normala; kon- tantbidrag skall endast utgå, när särskild anledning därtill finnes. De vanli- gaste fallen, då. kontantbidrag bör kunna ifrågakomma, utgöras enligt dessa råd och anvisningar av handpenning vid inackordering i mödrahem, bidrag i förening med anvisningar å kostförbättring och dylikt till hemmadöttrar, som vistas hos fattiga föräldrar, bidrag för förfluten tid, bidrag till resor samt, där särskild anledning föreligger, bidrag till kostförbättring. Eljest skall bidrag till kostförbättring lämnas i form av livsmedel, bidrag till hemhjälp skall utbetalas till och kvitteras av den som erhållit uppdraget, bidrag till in— ackorderingsavgift skall utbetalas direkt till inackorderingsstället, utrustnings— bidrag skall i regel meddelas i form av anvisning o. s. v.

I anslutning till ovannämnda taxor ha åtskilliga mödrahjälpsnämnder sam- manställt prislistor å de vanligast förekommande utrustningspersedlama; de däri angivna priserna äro de högsta belopp som av mödrahjälpsmedel må ut- givas vid inköp av respektive persedel. Den mest omfattande prislistan synes ha sammanställts av mödrahjälpsnämnden för Stockholms stad, vilken lista upptager priser å ej mindre än 48 olika utrustningspersedlar. I den mån pris- lista ej sammanställts, vilket delvis torde bero på att priserna variera å olika orter, pläga nämnderna i stort sett följa barnavårdsnämndernas förslag beträf- fande beloppen till de olika persedlarna.

I Vissa fall ha mödrahjälpsnämnderna träffat överenskommelser med vissa firmor rörande priser och typer å. utrustningspersedlar. Liknande överenskom— melser ha, framför allt i de större städern'a, också träffats av barnavårdsnämm derna. Detta gäller framför allt i fråga om säng och sängutrustning till barnet samt,,ehuru i mindre utsträckning, barnvagn med utrustning.

kommelse med firmor rörande säng och sängutrustning åt såväl mor som barn ävensom beträffande spädbarnsutrustning; den sistnämnda levereras genom Röda Korset. Mödrahjälpsnämnden rekvirerar själv varorna och sökanden får dem hemskickade till sig. Räkningarna gå direkt från leverantören till barnavårdsnämnden. Ett fåtal barnavårdsnämnder rekvirera dock även dessa _ persedlar själva, enär de önska att inköpen göras inom den egna kommunen.

Även mödrahjälpsnämnden i Värmlands läns landstingsområde har träffat ? överenskommelse med viss firma angående leverans av barnsäng med utrust— j ning till visst pris och av viss typ; rekvisition sker genom nämnden och leve- rans direkt till sökanden.

I övrigt sker rekvisitionen av utrustningspersedlarna oftast så, att sökan— den får en skriftlig rekvisition av barnavårdsnämnden, därvid hon, därest ej särskild överenskommelse med viss firma föreligger, vanligen själv får välja inköpsställe. I vissa fall, exempelvis i Kronobergs och Kopparbergs län, har dock uttryckligen föreskrivits, att inköpen skola ske i samråd med någon av barnavårdsnämnden utsedd person. I andra än nu nämnda fall har sökanden att vända sig till den eller någon av de leverantörer, med vilka avtal träffats av nämnden. Dessa översända sedan räkning å varorna till denna.

Ersättning till förvärvsarbetande kvinnor vid ledighet i samband med havandeskap och barnsbörd. För närvarande finnas inga enhetliga principer, * enligt vilka ersättning utgår från arbetsgivare till förvärvsarbetande kvinnor under deras ledighet från arbetet i samband med havandeskap och barnsbörd.

Enligt civila avlöningsreglementet och civila ickevordinariereglementet skall kvinnlig tjänsteman vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd vid- kännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, dock ej för tid efter 90:e dagen från förlossningen; för tid därefter utgår icke någon kontant lön. (I ortsgrupp A motsvarar A-avdraget för ordinarie tjänsteman lägst cirka 15 %, ] (i de högre löneklasserna) och högst cirka 20 % av lönen (i de lägre löneklas- '-' serna); för övriga ortsgrupper gäller lägre procenttal.) Motsvarande bestäm- *, melse återfinnes i folkskolans avlöningsreglemente.

Kvinnliga kommunalanställda i tjänstemannaställning erhålla i regel 70 % av lönen under ledighet i anledning av havandeskap och barnsbörd. Tiden , varierar men torde i allmänhet uppgå till minst tre månader. Kvinnlig per: '. sonal i arbetstagareställning erhåller under tre månader två tredjedelar av sin ; tidavlöning. ' I banker och försäkringsbolag erhåller den kvinnliga personalen i regel er- sättning med 75 % av lönen under fyra månader.

Till kvinnliga handelsanställda utgår ersättning, i den mån sådan förekom- mer, efter mycket skiftande grunder. Flertalet av dem torde icke erhålla någon i: ersättning. .

Kvinnliga industriarbetare äga i regel icke rätt till ersättning vid barns- börd. '

Av denna korta sammanfattning över nu rådande förhållanden framgår så— ledes, att flertalet kvinnliga arbetstagare icke uppbära någon ersättning från " arbetsgivarna under ledighet i anledning av havandeskap och barnsbörd.

KAP. IV. Utländskllagstiftning.

I utlandet har frågan om ekonomisk hjälp åt blivande och nyblivna möd— rar i allmänhet lösts enligt någon av följande metoder, nämligen antingen genom någon form av moderskapsförsäkring, anknuten till sjukförsäkringen eller fristående, genom bidrag från arbetsgivarna eller genom bidrag från stat och kommun. Den redogörelse för utländsk lagstiftning, som följer här nedan, bygger i allt väsentligt på de uppgifter, som lämnas i befolknings- utredningens betänkande med redogörelse för befolkningspolitiken i ut- landet (SOU 1944: 26).

1. Obligatorisk försäkring i anslutning till sjukförsäkring. Tyskland har infört moderskapshjälp som en reguljär prestation i sjukför— säkringen, varjämte genom en år 1942 beslutad mödraskyddslagstiftning för- säkringens prestationer dels i viss utsträckning ökats och dels utsträckts utöver kretsen av sjukförsäkrade personer. Sjukförsäkringen _— och således även den försäkringsmässiga moderskaps— hjälpen -— omfattar obligatoriskt så gott som alla som utföra avlönat arbete samt oavlönade gesäller och vissa andra personer; lönens storlek får dock ej — med undantag för arbetare, sjömän och några mindre grupper — över- stiga ?) 600 RM per år. Finansieringen av försäkringen är ordnad" på, så sätt, att arbetsgivarna inbetala 1/3 av avgifterna och de försäkrade %. För den tid, varunder försäkrad kOmmer i åtnjutande av moderskapshjälp, behöver avgift till sjukkassan ej erläggas, så. länge den försäkrade ej utför avlönat arbete. Mödraskyddslagen av 1942 omfattar alla förvärvsarbetande mödrar, som stå i ett anställningsförhållande, dock icke samma grupper av personer som sjukförsäkringen, och resultatet har blivit att de båda hjälpformerna gripa in i och korsa varandra. En redogörelse skall här ges genom att taga i be- traktande följande fyra grupper av kvinnor.

A. Kvinnor, som äro sjukförsäkrade, men som icke höra under mödra- skyddslagen. Till denna kategori höra bland annat dels de få grupper av självständiga yrkesutövare, som äro sjukförsäkringspliktiga, dels vissa fri- villigt försäkrade, och dels vissa frivilligt vidareförsäkrade.

Dessa kvinnor få. endast den moderskapshjälp, som sjukförsäkringen ger dem. Till kvinnliga försäkrade, som under de två åren före nedkomsten i 10 månader och under det sista året i 6 månader varit försäkrade, ges olika slag av moderskapshjälp (Wochenhilfe):

Moderskapspenningar utbetalas med samma belopp som sjukpenningarna

(utgöra normalt hälften av vederbörandes grundlön) dock minst 0: 50 EM per dag och utgår under 4 veckor före och 6 veckor efter förlossningen. Utför modern avlönat arbete under någon del av de närmaste 6 veckorna efter för- lossningen, utgå moderskapspenningar för den tiden med halva normalbeloppet. Arbetar den havande kvinnan icke före nedkomsten, utgå moderskapspen- ningarna med 3/4 av grundlönen för 4 veckor före nedkomsten, vilka för övrigt ökas till 6 veckor, såvida en läkare eller barnmorska förklarar, att förlossningen antagligen skall äga rum inom 6 veckor. Om den blivande modern så önskar, utgår i stället för moderskapspenningar vistelse och vård på ett mödrahem, och såvida vederbörande moder har någon hon helt eller delvis försörjer, utgår till dessa under denna tid en >>Hausgeld» med ett dagligt belopp motsvarande hälften av sjukpenningarna. Vårdas hon hemma, utgår om så önskas i stället för hälften av moderskapspenningarna hemhjälp och tillsyn genom speciell sköterska.

Amningspenningar utgå under 12 veckor efter förlossningen till ammande mödrar med ett belopp motsvarande hälften av sjukpenningarna, dock minst 0:25 RM per dag.

Ett förlossningsbidrag avsett att bidraga till särskilda kostnader i sam- band—med förlossningen utgår med ett engångsbelopp av 10 RM.

Barnmorskehjälp: Sjukkassan förbinder sig att utan kostnader för modern ställa en barnmorska till hennes tjänst för förlossningen och den omedel- bart därmed sammanhängande vården. Om förlossningen äger rum på mödra- hem eller sjukhus utan sjukkassas förmedling, och om den av sjukkassan er- bjudna barnmorskehjälpen ej tages i anspråk, erhåller modern det bidrag, som i annat fall från sjukkassan skulle utbetalts till barnmorskan.

Slutligen erhålles läkemedel och medicin samt erforderlig läkarbehandling. Speciella förmåner: Extra ersättningar kunna i vissa fall ges, om särskilda bestämmelser därom införts i vederbörande kassas reglemente. Sålunda kan moderskapspenningarna även för tiden efter förlossningen utgå med större be- lopp än det normala, dock högst 3/4 av grundlönen, och under 13 veckor, am- ningspenningarna kunna utgå under 26 veckor och vidare kan förlossningsbi- draget höjas till 25 RM. Slutligen kan vederbörande sjukkassa bestämma, att till havande kvinnor, som varit sjukförsäkrade minst 1/2 år och som" bliva ara betsoförmögna på grund av sitt havandeskap, skall vid sidan av nämnda hjälpformer utgå särskilda havandeskapspenningar under en tid' av samman- lagt 6 veckor. - ' '

Äro de ovannämnda karensvillkoren icke uppfyllda för dessa försäkrade kvinnor, kunna de icke få någon moderskapshjälp, med mindre de äro be- rättigade till att få moderskapshjälp genom en familjemedlems sjukförsäk— ring (se under D.); i så fall få de en liknande moderskapshjälp som ovan re— fererats, dock i visa hänseenden av mindre omfång (>>Familienwochenhilfe»).

B. Sjukförsäkrade kvinnor, som "höra * under mödraskyddslagen. Dessa kvinnor,, som utgöra den största gruppen, få 6 veckor före och 6 respektive 8 eller 12 veckor efter förlossningen en moderskapSpen-ning med ett belopp,

41 som motsvarar den genomsnittliga dagsförtjänsten under de närmast före- gående 13 arbetsveckorna, dock minst 2 RM per dag. Utför kvinnan avlönat arbete eller får hon fortsatt lön utan att arbeta under den tid, varunder hon äger rätt uppbära moderskapspenning, utgår denna endast med skillnaden mellan den aktuella och den tidigare genomsnittliga arbetsförtjänsten.

För ifrågavarande kvinnor äro moderskapspenningarna i förhållande till de, som presteras vid A) utvidgade icke blott med hänsyn till storlek och varaktighet utan även därigenom att de utbetalas även om de försäkrade icke uppfylla sjukförsäkringens karensbestämmelser. Men vad som utbetalas ut- över vad sjukförsäkringen är pliktig göra vilar icke på sjukförsäkringens bärare -— de försäkrade och arbetsgivarna — utan ersättes av staten.

Liksom under A) finnes det möjlighet att få vistelse och vård på ett mödrahem, men i så fall skall endast den del av moderskapspenningarna, som sjukförsäkringen skall prestera fråndragas samt resten utbetalas till mödrarna, och detsamma gäller vid hemhjälp och vård i hemmet, i det blott ett belopp av samma storlek som hälften av sjukförsäkringens moderskaps- penningar skall fråndragas.

Amningspenningar utgå här med 0: 50 RM per dag, så länge modern ammar, dock högst för ett halvt år. Utgifterna härför skola bäras av sjukförsäk- ringen.

Slutligen ha vi även här sjukförsäkringens övriga prestationer: förloss- ningsbidrag, barnmorskehjälp, läkemedel och medicin, erforderlig läkarbe- handling samt speciella förmåner, som utgå på samma sätt som redovisats under A).

C. Kvinnor, som icke äro sjukförsäkrade, men som falla under mödra- skyddslagen. Härmed avses sådana kvinnor, som ha för stor inkomst för att vara med i sjukförsäkringen eller som höra till de speciella grupper, vilka särskilt äro undantagna från försäkringsplikten.

Från staten erlägges till dessa kvinnor under den tidrymd som de äro eller ha rätt till att vara lediga från arbetet på grund av havandeskapet och för- lossningen moderskapspenningar till en storlek, som motsvarar deras regel- mässiga arbetsinkomst. Få de under denna tid någon lön eller åtnjuta de en viss moderskapshjälp från ensjukkassa genom en familjemedlems sjukför- säkring (se under D), skola moderskapspenningarna utgå med ett i motsva- rande grad reducerat belopp.

Amningspenningar ges icke och ej heller några av de övriga prestationer, som sjukförsäkringen erbjuder.

D. Icke sjukförsäkrade kvinnor, som icke höra'in under mödraskyddslagen. De viktigaste av de kategorier kvinnor det här är fråga om framgår av följande.

»Familienwochenhilfe»: kvinnor, som icke äro sjukförsäkrade, (eller för- säkrade, som icke äro berättigade till moderskapshjälp) ha en möjlighet att trots detta få moderskapshjälp från sjukförsäkringen, i det att en försäkrade hustru,_dotter och adoptivdotter i dennes hushåll äro berättigade till viss

moderskapshjälp, såvida den försäkrade uppfyller de förut berörda karens- villkoren. De understöd, som utgå, äro i stort sett desamma, som utgå i »Wochenhilfe» (se A). Detta är sålunda fallet med förlossningsbidrag, barn- morskehjälp, läkemedel och medicin samt erforderlig läkarbehandling. I fråga om moderskapspenningarna föreligger en skillnad så till vida, att de här endast utgå med 0:50 RM per dag och att regeln om eventuell utvidgning av moderskapspenningstiden före förlossningen till 6 veckor icke gäller; amnings- , penningar utgå endast med 0: 25 EM per dag; vad beträffar speciella förmåner få moderskaps— och amningspenningarna förhöjas upp till högst hälften av sjuk- , penningarna (som regel utgör hälften av grundlönen) förutom det att här icke får utgå extra ersättning som förlossningsbidrag. I övrigt gäller vad som , sagts under A) för självständigt försäkringsberättigade.

Frankrike införde 1928 en obligatorisk socialförsäkring, vari ingick för- ' säkring mot sjukdom, invaliditet och dödsfall samt moderskapshjälp. 1935 uppdelades denna socialförsäkring i en särskild försäkringsordning för lön- tagare inom handel, industri och husligt arbete och en för löntagare inom jordbruket. I den första försäkringsordningen äro alla franska medborgare, som arbeta för andra, försäkringspliktiga ävensom vissa grupper av själv- ständiga yrkesutövare. Inom försäkringsordningen för jordbruket äro nästan &_ alla löntagare försäkringspliktiga. Premierna, av vilka arbetsgivarna skola 9' erlägga hälften, utgå inom den första försäkringsordningen med viss procent av de'försäkrades årsinkomst. Inom jordbruket erlägga de försäkrade icke några premier för moderskapshjälpen. I övrigt lämnar staten vid båda för- ' säkringsordningarna visst tillskott. :

Till försäkrad kvinna och försäkrad mans hustru lämnas fri läkarhjälp och (' betalning av medicin, narkosr etc. Till försäkrad kvinna lämnas dessutom en moderskapspenning så länge hon icke arbetar, vilket i varje fall måste vara Å, fallet i minst 6 veckor. Moderskapspenningen utgår under högst 6 veckor före och 6 veckor efter förlossningen med ett visst dagligt belopp i förhål- lande till dagslönen. Dessutom får en försäkrad under amningstiden, dock under högst 9 månader, en amningspenning med sammanlagt högst 850 "" francs; en försäkrad kvinna, som icke kan amma sitt barn men behåller det ' hos sig, får tillskott till mjölk åt barnet, dock högst 3/5 av amningspenningen. »; För att erhålla moderskapspenning måste vidare vissa karensvillkor vara : uppfyllda. .

Sovjetunionen har utformat moderskapsförsäkringen som en del av social- försäkringen, som omfattar alla arbetare och anställda vid de statliga företagen. Enligt bestämmelser från december 1938 skall den försäkrade ha varit kon- tinuerligt sysselsatt under 7 månader före förlossningen för att komma i åt- '," njutande av försäkringsförmånerna i full utsträckning. Hon erhåller då, för- ' utom sedvanlig hjälp vid förlossningen, en moderskapspenning lika med den ', normala lönen under den tid hon begagnar sig av sin rätt att vara borta från ' arbetet. Till och med 1938 förefanns en rätt till ledighet från arbete under '

8 veckor före och 8 veckor efter förlossningen, men den inskränktes sedan att gälla för 5 veckor före och 4 veckor efter förlossningen. Förutom ersättning för förlorad lön utgår ett engångsbidrag till babyutstgrsel på 45 rubel samt amningspengar under 9 månader med 10 rubel per månad. För erhållande av dessa senare tillägg gäller som villkor, att lönen ej får överstiga 300 rubel samt att den försäkrade under en viss minimitid har varit sysselsatt i samma före- tag. Enligt den ryska socialförsäkringslagstiftningen betala de försäkrade själva icke några medlemsavgifter. Dessa betalas av företagen, som årligen avsätta en viss summa härför.

Spanien har anordnat moderskapsförsäkringen som en del av den obliga- toriska försäkringen. Försäkringen omfattar alla sysselsatta personer under en viss inkomst, varvid även självständiga yrkesutövare och personer sysselsattai * det husliga arbetet räknas in under försäkringen, medan tjänstemän och dylikt uttryckligen äro undantagna. De försäkrade skola erlägga premier, som beräknas i förhållande till arbetsinkomsten. Arbetsgivaren betalar hälften av premien, medan självständiga yrkesutövare själva måste betala hela premien. Dessutom lämnar bland annat staten ett visst tillskott.

Vid barnsbörd lämnas fri läkarhjälp och medicin såväl'under havande- skapstiden som vid och efter förlossningen ävensom ampenning. Slutligen ut- går fri barnmorskehjälp samt moderskapspenning. Den sistnämnda utgår under 6 veckor före och 6 veckor efter förlossningen och utgör ett belopp av 15 pesetas för varje kvartal, vederbörande under loppet av de sista 3 åren betalt försäkringspremier. Moderskapspenningen utgår endast om den för- säkrade uppfyller vissa karensvillkor (varit försäkrad under de sista 18 må— naderna före nedkomsten) och om hon har låtit undersöka sig av en läkare de två månaderna före nedkomsten.

Schweiz företer en blandning mellan den obligatoriska och den fri- villiga försäkringsformen. Edsförbundet har ej rätt att—ålägga någon plikt" att inträda i sjukkassa. Däremot ha kantonerna rätt att förklara sjukförsäkringen obligatorisk för bestämda yrkeskategorier, vilken rätt kan överlåtas åt de enskilda kommunerna. Barnsäng betraktas i den schweiziska lagen som ett sjukdomsfall jämställt med övriga och de bidrag, som kunna utfås, bli be- roende av vilka prestationer som försäkringstagaren i det individuella fallet genom medlemskap i sjukkassa försäkrat sig för. I maj 1943 har förslag fram- lagts om införande av fristående, obligatorisk moderskapsförsäkring.

Nederländerna utvidgade den obligatoriska sjukförsäkringen från och med november 1941 till att även omfatta moderskapshjälp. En försäkrad kvinna erhåller under 6 veckor före sin nedkomst en moderskapspenning som är lika stor som hennes dagliga lön antingen hon är i stånd att arbeta eller ej. Samma bidrag utgår under minst 6.veckor efter nedkomsten och kan i den händelse kvinnan ej kan återupptaga arbetet utgå under 20 veckor. Dessutom äro barnmorskehjälp och läkarhjälp kostnadsfria.

Norge har infogat en moderskapsförsäkring i den obligatoriska sjukförsäk- ring, som infördes 1909. Försäkringspliktiga äro alla löneanställda (samt vissa fiskare), som fyllt 15 år och ha en årsinkomst under 6000 kronor samt lär- lingar och understödsberättigade arbetslösa. De försäkrade grupperas i 7 löneklasser efter arbetsinkomstens storlek. Premier-na variera efter löne- klasserna; arbetsgivaren betalar 1/10 samt staten s/1o.

Vid barnsbörd får en försäkrad kvinna, som varit försäkrad i minst 10 månader, fri barnmorskehjälp samt en barnsängspenning 2 veckor före samt :' 6 veckor efter nedkomsten med ett dagligt belopp motsvarande sjukpen- *" ningen (denna är fastställd till ett bestämt dagligt belopp för varje löneklass och är större för en högre löneklass), dock minst ett sammanlagt belopp av 30 kronor. Sjukkassan kan, om det visar sig nödvändigt, i stället för barn- morskehjälp och barnsängspenning lämna vård på förlossningshem eller sjuk- hus, i vilket fall en familjepennlng lämnas till de anhöriga, som sammanbo med vederbörande kvinna (familjepenningens storlek varierar mellan 1/4 och 3/4 av sjukpenningen beroende på hur många familjeanhöriga, som finnes). En kvinna, som icke själv är försäkrad, men vars make är det, får (såvida , han varit försäkrad minst 10 månader före förlossningen) samma förmåner ' som en försäkrad kvinna, dock är här barnsängspenningen fastställd till ett fast belopp nämligen 30 kronor.

England har sedan 1911 haft en obligatorisk moderskapsförsäkring i förening med sjuk och invalidförsäkringen Försäkringen omfattar samtliga kroppsarbetare jämte de icke-manuellt sysselsatta, vilkas lön icke överstiger 420 pund om året. Moderskapshjälpen består av 40 sh per förlossning till för- säkrad kvinna eller försäkrad mans hustru, men härtill kommer att summan fördubblas om båda makarna äro försäkrade. Beloppet är alltså lika stort oavsett lönen i motsats till exempelvis Tyskland, men så äro också försäkrings- avgifterna i den engelska försäkringen karakteriserade av att de äro oberoende av lönen (flat rate). Arbetsgivarna betala cirka 1/3 av avgifterna. Några sjuk- kassor giva sjukpengar under den tid kvinnan icke kan arbeta före och efter förlossningen. .

Enligt regeringens i januari 1946 för parlamentet framlagda socialförsäk- ringsplan skall enligt referat i Times den 21 januari 1946 utgå följande moderskapsunderstöd: Envar barnaförderska skall i samband med barnsbörden" erhålla moderskapshjälp om 4 pund. Till förvärvsarbetande kvinna skall dess- utom utgå ett moderskapsunderstöd om 36 sh per vecka, vilket skall utgå ' under 13 veckor med början ungefär 6 veckor före den väntade nedkomsten, under förutsättning att hon avstår från arbete. Till övriga mödrar skall i stället för moderskapsunderstöd utgå ett vårdbidrag med ett pund i veckan under 4 veckor såsom ett tillägg till moderskapshjälpen. ' "

2. Obligatorisk fristående moderskapsförsäkring. Italien hade till 1939 obligatorisk moderskapsförsäkring för alla arbetande kvinnor 1 åldern 15 till 50 år med vissa undantag. Villkor för erhållande av ut-

gående förmåner voro bland annat, att kvinnan hade varit sysselsatt med för— värvsarbete vid tiden för konceptionen och att hon under de 365 dagar, som föregått förlossningen, haft sysselsättning minst 14 dagar.

Genom en lagstiftning av år 1939 slopades den tidigare anordnade moder- skapsförsäkringen och ersattes med en likaledes som en obligatorisk försäk— ring anordnad utbetalning av födelsepremler.

För att vara berättigad till premie vid barnafödelse skall medlem av för- säkringen ha varit ansluten till denna under sammanlagt minst två år samt dessutom under minst ett av det två åren närmast före födelsen ha erlagt före- skrivna avgifter. För anställda arbetare såväl som tjänstemän, inom andra näringar än jordbruket skall premien för första barnet utgå med 300 lire, för andra och tredje barnet med 350 lire och slutligen för varje följande barn med 400 lire. Inom jordbruket skola motsvarande premier, lika för såväl anställda som övriga, icke anställda yrkesutövare, uppgå till respektive 150, 175 och 200 lire.

Dotter till person, som omfattas av försäkringen, är även utan att själv vara försäkrad, berättigad till födelsepremier, när villkoren i övrigt äro upp- fyllda.

Försäkringen finansieras till lika delar genom bidrag från de försäkrade" själva och deras arbetsgivare.

Argentina utbetalar från moderskapsförsäkringsfonden under 30 dagar före

och 45 dagar efter förlossningen, varunder förbud mot utförande av avlön-at' arbete föreligger, till de försäkrade — kvinnor inom handel och industri —— en moderskapspenning lika med 21/2 gånger månadslönen, beräknad efter 25 arbetsdagar per-månad.

3. Fiivillig försäkring i anslutning till sjukförsäkring. _ I några få. länder ingår moderskapsförsäkringen som en del av en frivillig sjukförsäkring Så är t. ex fallet i Danmark och i Nya Zeeland.

Danmark erbjuder möjlighet att ingå i sjukkassa för var och en, som har en med lönearbetaren jämförbar ekonomisk ställning. Genom social- reformen av år 1933 infördes skyldighet för alla, som icke äro aktiva, d. v. s. sjukförsäkrade, medlemmar, att inträda som passiva medlemmar i försäk- ringen. Dessa passiva medlemmar, som betala en mindre, avgift, erhålla ej något bidrag från sjukförsäkringen, men ha bland annat möjlighet att bli aktiva medlemmar utan särskild undersökning av hälsotillståndet, om de i" framtiden t. .ex. genom inkomstminskning skulle uppfylla de formella be.— tingelseina härför. Försäkrads rätt att uppbära moderskapshjälp inträder först sedan tio månader förflutit efter upptagandet 1 sjukkassan.

Kostnaderna för försäkringen bestridas, utom med medlemmarnas av- gifter, med bidrag från det allmänna, såväl staten som kommunerna.

Vid barnsbörd ger sjukkassan fri barnmorskehjälp, vilket innefattar honorar till barnmorska för själva förlossningshjälpen och i omedelbar för-

bindelse därmed stående hjälp till modern och barnet samt vid förlossningen behövliga förbandsartiklar m. in. Om läkar-behandling enligt barnmorskas eller läkares uppfattning erfordras, ges kostnadsfri sådan. Under fjorton dagar efter barnets födelse erhåller den försäkrade dagpengar av samma stor- lek som vid vanliga sjukdomsfall. De som äro sysselsatta med sådant för- värvsarbete, som omfattas av lagstiftningen om vila i samband med barns— börd — fabriksarbeterskor i vid bemärkelse — erhålla särskilda dagpengar under de fyra veckor efter nedkomsten, varunder förbud mot arbete är stad- gat. Om modern blir borta från arbetet under längre tid för att amma sitt barn, utgår denna hjälp under 6 veckor efter förlossningen. Vidare erhålla dessa kvinnor en dagpenning under 8 veckor före förlossningen, om med läkarintyg kan styrkas, att arbetet skulle vara till skada för moderns eller barnets hälsa. Dessa dagpengar uppgå för närvarande till 4 kronor 55 öre i Köpenhamn, 3 kronor 60 öre i övriga städer och stadsliknande samhällen och 2 kronor 70 öre på landsbygden.

Den danska befolkningskommissionen föreslog i sitt betänkande om »Moderens Rettigheder i Anledning af Fedsel» (1938), att de utanför hemmet arbetande kvinnorna skola ha rätt till ytterligare 4 veckors frånvaro från arbetet förutom de 4 veckor, som äro påbjudna samt att de skola ha rätt att vara borta från arbetet under 8 veckor före nedkomsten. I samband härmed föreslog kommissionen en väsentlig höjning av den ersättning, som utgår till mödrarna för förlorad arbetsförtjänst under viloperioden. Ersättningen bör så nära som möjligt svara mot den förlorade arbetsförtjänsten och bör utgå för hela vilotiden efter barnets födelse, om den försäkrade själv ammar sitt barn eller det kan styrkas, att hon av medicinska grunder.är oförmögen amma barnet. Samma ersättning bör utgå för den del av vilotiden före ned- komsten, för vilken med läkarintyg kan styrkas, att arbetet är skadligt för moderns och barnets hälsa. Kan sådant intyg ej företes, bör beloppet utgå med 2/a av det normala. Dessa ersättningar föreslogos skola utbetalas direkt ur statsmedel, och samtidigt skulle dagpengarna från sjukkassan bortfalla.

Den norska s. k. sociallovkommittén av år 1935 lade 1939 fram ett be- ' tänkande med förslag om en utvidgning av den obligatoriska sjukförsäkringen, vari som förut nämnts moderskapsförsäkring ingår, så att sjukförsäkringen i stället för att endast omfatta löneanställda m. fl. under en viss inkomst skulle omfatta hela befolkningen.

Vid barnsbörd skall liksom tidigare till kvinnliga försäkrade och till hustrur, vilkas män äro försäkrade, givas fri barnmorskehjälp och nödvändig läkarhjälp. Dessutom skall arbetstagare med en årsinkomst på mellan 600— 6000 kronor få en barnsängspenning av samma storlek som sjukpenningen med barntillägg; den tid under vilken denna barnsängspenning skall utgå föreslås'utvidgad till 6 veckor före och 6 veckor efter förlossningen. Alla övriga medlemmar och hustrur, vilka icke själva äro medlemmar, få ett belopp på 100 kronor i barnsängspenningar. I stället för barnmorskehjälp och barn- sängspenning kan vård lämnas å sjukhus eller förlossningshem, varvid till

familjemedlemmar lämnas er familjepenning motsvarande 3/4 av sjukpen- ningen. De nu gällande bestämmelserna om karenstid för att få moderskaps- hjälp föreslås slopade.

4. Moderskapshjälp från arbetsgivarna. l vissa lände1,varest någon moderskapsförsäkring ej finnes, samt för vissa befolkningsgrupper, som i ländei med moderskapsförsäkring ej omfattas av denna, ha arbetsgivarna enligt lag ålagts att utbetäla vissa bidrag i samband med kvinnlig anställds barnsbörd. Så är fallet i flera mellan- och sydameri- kanska och andra utomeuropeiska stater. Arbetsgivarnas åligganden gå iregel ut på att under kvinnans lagliga frånvaro till henne utbetala full lön eller viss del av lönen.

Polen hade före kriget bestämmelser om att arbetsgivaren för kvinnor, sysselsatta inom jordbruket, vilka icke omfattades av moderskapsförsäk- ringen, skulle betala förlossningskostnaderna, 90 % av utgifterna för medika- menter och låkarkontroll samt dessutom ge ett bidrag lika med 50 % av lönen under 8 veckor av vilka 6 efter nedkomsten,

Belgien har ålagt arbetsgivarna att till anställda inom handeln med en lön upp till 24 000 francs betala full lön under 30 dagar efter nedkomsten.

5. Moderskapshjälp från stat och kommun.

Vid sidan av socialförsäkringen har i de flesta länder från staten och kom— munernas sida organiserats en hjälpverksamhet, avsedd att omfatta även de grupper inom samhället, som ej omfattas av socialförsäkringen. Därvid har man understundom gått efter andra linjer än socialförsäkringens och infört understöd, finansierade genomi skattemedel.

Bland de med allmänna miedel finansierade åtgärder, som närmast taga. sikte på att nå av socialförsäkringen ej omfattade befolkningsgrupper, kan som exempel nämnas de understöd, som i Tyskland ges enligt lagen om den utvidgade fattigvårdshjälpen (gehobene Fiirsorge). Till medellösa men även till mindre bemedlade havande kvinnor utgå enligt denna lag understöd, som i det väsentliga motsvarar >>Familienwochenhilfe» enligt sjukförsäkringen. IDa'n- mark reglerar »Forsorgsloven» den del av socialvården, som socialförsäk- ringslagarna icke täcka. Hjälp kan'enligt denna utgå som fattighjälp, kom- munalhjälp eller särhjälp, av vilka den sistnämnda utgör ett annat exempel på åtgärder av sådant slag. »Särhjälp» ges åt den som i regel kan klara sig med egna medel, men som på grund av tillfälliga svårigheter måste vända sig till det allmänna med anhållan om hjälp, och medför inga rättsverkningar för mottagaren. Enligt denna hjälpform kan en kvinna, som ej erhållerIden i försäkringslagen fastställda moderskapshjälpen, erhålla understöd _av vistelsekommunen i form av särhjälp vid barnafödande. Denna består i barnmorskehjälp, eventuell läkarbehandling och inläggning på kommunalt barnbördshus. Hon erhåller vidare bidrag under den tvungna bortovaron

48 från arbetet. Slutligen kan hon under sex månader efter barnets födelse få enliter sötmjölk om dagen, om hon helt eller delvis själv ammar barnet, eller om det vid läkarundersökning konstateras, att hon ej är i stånd att amma barnet.

Finland har på grundval av ett förslag av den finska befolkningskommis— sionen år 1937 antagit en lag om moderskapsunderstöd, som trädde i kraft från början av följande år. Enligt nu gällande bestämmelser erläggas av statsmedel * moderskapsunderstöd om 1 000 mark till mödrarna för varje nyfött barn, dock endast om kvinnan själv eller tillsammans med maken vid kommunalbe- skattningen påförts högst 170 skatteören eller, om kvinnan är bosatt i kommun, där levnadskostnaderna äro avsevärt högre än i landet överhuvud, det högre antal skatteören, dock ej över 280, som av finska regeringen be— stämmes.

Moderskapsunderstöden uppdelas till sin beskaffenhet i två huvudformer: understöd in natura och i penningar. Hälften av understödet eller, där det prövas nödvändigt eller ändamålsenligt, högst två tredjedelar skall utgivas in natura, främst i form av klädesplagg, utrustningspersedlar eller andra förnödenheter. Om anledning föreligger att befara att penningunderstöd icke kommer att användas på ändamålsenligt sätt, eller när kvinnan så önskar, ' kan hela understödet utgivas in natura.

Det ankommer på Socialministeriet att bestämma, vilka klädesplagg etc. som skola utgivas såsom naturaunderstöd till vederbörande kvinna. Med an- : ledning härav tillhandahåller ministeriet s. k. persedelsnormer, standardför— . packningar med olika slags babykläder etc. Understöden beviljas och ut- betalas till vederbörande genom de kommunala vårdnämnderna, som efter , prövning ha att besluta i vilken form och i huru stora poster moderskaps- understödet bör erläggas. Som allmän regel gäller härvid att naturaunder- ? stödet skall erläggas i god tid före nedkomsten, medan understödets pen- ; ningandel lämpligast erlägges så snart som möjligt efter nedkomsten, emedan ,» den då medför den största nyttan.

Den danska befolkningskommissionen framlade 1938 ett förslag till ut- sträckt moderskapshjälp. Förslaget innebär, att en särskild moderskapshjälp skall utgå till alla till folkförsäkringen som aktiva eller passiva medlemmar , knutna kvinnor samt till de kvinner, som icke ha kunnat ingå i denna för— i säkring, emedan de ej uppfyllt de villkor i fråga om hälsotillståndet, som ' försäkringen uppställer. Vidare föreslog kommissionen, att de, som på grund * av inkomstens storlek ej kunna erhålla bidrag från erkända sjukkassor, skola kunna tilldelas moderskapshjälp först på särskild begäran därom, under det att övriga kategorier skulle erhålla hjälpen omedelbart vid anmälan till veder- börande sjukkassa. '

Moderskapshjälpen är avsedd att utgå dels som ett kontantbidrag, dels in ” natura, i huvudsak efter följande principer. En del av babyutstyrseln ges in natura, nämligen den del som lämpligen kan utgå i form av standardi- ' serade artiklar. Till barnsäng och barnvagn ges dels anvisningar, som blott '

kunna användas för inköp av dessa, dels även kontantbelopp. Bidrag till hemhjälp utgår dels i form av anvisningar, som blott kunna användas för anställande av en hemhjälp, men dessutom är en del av det kontanta bidraget avsett att täcka kostnader för en sådan hemhjälp. Man har uppskattat värdet av naturahjälpen för babyutstyrsel, barnvagn, säng med sängkläder och hem- hjälp till ungefär 105 kronor, samt det kontanta belopp, som vore erforderligt för att täcka de återstående kostnaderna till 92 kronor. Kommissionen har emellertid ansett, att moderskapshjälpen ej helt bör täcka samtliga dessa kostnader, och föreslår därför, att kontantbeloppet måtte utgå med 65 kronor. Det sammanlagda värdet av moderskapshjälpen skulle då komma att uppgå till omkring 170 kronor. Denna moderskapshjälp beräknas skola komma cirka 90 % av de födande kvinnorna till del.

Administrationen föreslås skola handhas av sjukkassorna, som sålunda * skola utdela såväl den standardiserade babyutstyrseln som anvisningarna och kontantbeloppen, och finansieringen skulle ske med statsmedel.

Kommissionen föreslår dessutom, att i vissa fall efter behovsprövning ytterligare ekonomisk hjälp må kunna ges åt sådana, som icke med egna medel kunna täcka den del av kostnaderna vid barnafödande, som icke täckes av den föreslagna moderskapshjälpen, och motiverar detta med att ingen bör vara tvungen att till följd av ett barns födelse Vända sig till fattigvården för att erhålla hjälp. Dessa tilläggsbidrag böra därför organiseras som en särhjälp, som ej går via fattigvården.

KAP. V.

Översikt över vissa andra samhällsåtgärder till skydd och stöd för blivande och nyblivna mödrar och deras barn.

I detta avsnitt vill kommittén lämna en kortfattad översikt över de vik- tigaste av de socialpolitiska och andra åtgärder som i vårt land vidtagits till förmån för mödrar och barn. För närmare studier av detta ämne må hänvisas till den av befolkningsutredningen utarbetade redogörelsen för socialvårdens omfattning och kostnader efter 1930 (SOU 1944: 33).

Den förebyggande mödra- och barnavården grundar sig på beslut vid 1937 års riksdag. Verksamheten befinner sig ännu under utbyggnad. An- talet inskrivna mödrar och spädbarn samt antalet mottagningsplatser under år 1944 framgår av nedanstående tablå:

Antalet inskrivna mödrar och spädbarn samt antalet mottagningsplatser vid institu- tionerna för förebyggande mödra- och barnavård 1944.

_ Antal I n s k r 1 v n a Antal kvkm

.. .. _ _, mottag- i gon om- modrar spadbarn fbre 1 man. ålder nings- snitt per

platser mottag— antal antal antal (0 ningsplats

]. Landstingsmnrd den : Stockholms län ............ 3 456 5 905 3 540 74 Uppsala län 1 352 2 518 1 205 296 Södermanlands län ........ 2 508 ' 2 808 1 199 112 Ostergötlands lån .......... 3 288 i 4 390 2 645 221 Jönköpings län ............ 2 557 3 515 . 2 394 281 Kronobergs län ............ 1 418 . . 1 809 530 . 283 Kalmar n:a ................ 866 1 225 565 304 Kalmar sza ................ ' 1 905 884 _ —— Gotlands län .............. 851 560 395 Blekinge län .............. ' ' 2 581 ' 1 759 ' 145 Kristianstads län .......... 3 582 1 386 " 165 Malmöhus län . 2 042 820 211 Hallands län .............. 2134 ' 819 Göteborgs och Bohus län . . 2 616 1 324 Alvsborgs lån ............ '. 5 304 3 527 Skaraborgs län ............ ' * 2 872 491 Yärmlan ds lån ............ .. 4 315 2 379 Orebro lån ................ 3 249 1 359 Västmanlands län .......... 2 275 ' 3 323 2 690 Kopparbergs län .......... 3 576 4 203 1 737 Gävleborgs län ............ 2 971 ' 3 906 1 728 Västernorrlands län ........ 3 764 5 222 3 372 Jämtlands län 2 106 2 952 1 219 Västerbottens län .......... 4 288 ” 4 8-12 1 996 Norrbottens län 4 310 5 348 2 387

58 578 ' 83 417 ' 42 505

Stockholm 9 910 11 149 8 201 Göteborg .................. 2 554 ' 5 016 4 669 Malmö .................... 1 118 2 854 1 645 Norrköping ................ 1 296 1 362 1 051 Hälsingborg .............. 895 1 106 686 707 474 179

Illlll

Av tablån framgår bland annat, att i runt tal 75 000 mödrar, d. v. s. nära 60 % av samtliga, samt 105 000 spädbarn, d. v. s. cirka 80 % av samtliga, under år 1944 voro inskrivna vid institution för förebyggande mödra— och barnavård. Då anlitande av dylik institution är ett villkor för erhållande av mödrahjälp, böra dessa siffror ses mot bakgrunden av de i det föregående lämnade upp- gifterna angående mödrahjälpens frekvens; av en dylik jämförelse framgår att mödrahjälpsfallen dominera bland dem som anlita institutionerna. Det rela— tiva antalet inskrivna mödrar och barn varierar starkt inom olika områden. Genomgående är inskrivningsfrekvensen för mödrarna mindre än den för spädbarnen. Anmärkningsvärt i betraktande av de geografiska förhållandena är den stora utsträckning, i vilken hälsokontroll är anordnad över spädbarnen i de norrländska länen; även här har mödrahjälpen spelat en särskilt stor roll.

Förlossningsvården är i princip fri för alla barnaföderskor. Statsbidrag utgår till driften av förlossningsanstalter med visst belopp för dag, dock för högst 10 dagar per barnaföderska, mot villkor att vårdavgiften å allmän sal eller därmed jämställt rum som regel icke överstiger 1 krona för dag och barnaföderska jämte barn för den tid, under Vilken statsbidrag utgår, samt för tiden därefter den avgift, som fastställts för andra patienter, tillhörande sjukvårdsområdet, för vård å allmän sal å lasarett respektive sjukstuga. Vårdavgiften om 1 krona kan närmast betraktas som ett bidrag till barna- föderskans kosthåll och icke som en vårdavgift i egentlig mening.

Antalet vårdplatser på barnbördshus och barnbördsavdelningar vid lasa- rett och sjukstugor, som år 1920 uppgick till icke fullt 500, utgjorde år 1943 2 759 vid tillhopa 180 anstalter. Sagda år skedde 73 % av alla förlossningar å anstalt samt 27 % i respektive barnaföderskas hem.

Parallellt med anstaltsväsendets utbyggnad har skett en kraftig reduk— tion av antalet i öppen Vård verksamma barnmorskor; under de sista femton åren har antalet nedgått från bortåt 2 600 till något mer än 1 300. Tillgången på barnmorskor har under samma år varit högst otillräcklig; av cirka 1 100 distriktsbarnmorsketjänster voro således i april 1945 165 vakanta. Distrikts- barnmorska åligger bland annat att utan annan ersättning av den vårdade än resekostnaden lämna förvård åt havande kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet och lämna eftervård åt barnaföderskor, som efter förlossning vårdas i hemmet, ävensom att, då så bestämmes, tjänstgöra å allmän förlossnings— anstalt, biträda i förebyggande mödra- och barnavård m. m.

I sitt i november 1945 avlämnade betänkande om förlossningsvården har befolkningsutredningen föreslagit en serie åtgärder till utbyggnad av denna vård i syfte att bringa densamma upp till en sådan nivå, att varje barna- föderska i riket, oavsett social ställning, ekonomiska förhållanden och vistelseortens belägenhet beredes möjlighet att föda sitt barn under i gör- ligaste mån likvärdiga och i varje fall medicinskt, socialt och humanitärt god- tagbara former för både moder och barn. Utöver Vissa förslag på den slutna förlossningsvårdens område, vilka i detta sammanhang kunna förbigås, har

befolkningsutredningen föreslagit en utbyggnad av de ekonomiska stödåt- gärderna i samband med själva barnsbörden i bland annat följande hänse- enden:

1. Kostnadsfria resor till och från förlossningsanstalt (inklusive vänte— och inackorderingshem) skola genomföras successivt på så sätt, att Kungl. Maj:t efter hörande av medicinalstyrelsen skall äga att fastställa den tidpunkt, från vilken inom ett sjukvårdsområde barnaföderskornas resor av denna art skola bestridas av statsmedel.

2. Ersättning för resor skall från och med den 1 juli 1946 utgå av stats- medel till vissa grupper barnaföderskor, oavsett vilket sjukvårdsområde de tillhöra, i den mån resekostnaderna överstiga 3 kronor, nämligen a) barna- föderskor, vilka på grund av komplikationer intagits å allmän sal på special- anstalt; ersättningen skall mot av läkare utfärdat intyg om behovet av spe- cialistvård utbetalas av sjukkassa; b) barnaföderskor, vid vilkas förlossning distriktsbarnmorska icke kunnat biträda på grund av att vederbörande distriktsbarnmorsketjänst är obesatt eller enär barnmorskan på grund av andra förrättningar icke kunnat biträda vid förlossningen; ersättningen ut- betalas av sjukkassa mot intyg av barnmorska samt bestyrkande av lands- tingets hälsovårdsberedning; c) obemedlade eller mindre bemedlade barna- föderskor i sådana fall, där hemförlossning icke bör ifrågakomma på grund av bostadshygieniska brister, trångboddhet, brist på hemhjälp, sjukdom i hemmet m. m.; ersättningen skall efter ansökan och sedan mödrahjälpsnämnd efter prövning funnit behov av bidrag föreligga utbetalas av sjukkassa.

3. Kostnaden för barnmorskas resor i samband med förlossning skall helt bestridas av statsmedel efter samma grunder som gälla inom den förebyg- gande mödra- och barnavården; medlen skola förskotteras av landstingen, vilka skola äga få dem ersatta hos vederbörande länsstyrelse halvårsvis i efterskott.

4. Statsbidrag skall utgå till kostnaden för läkare, som tillkallas av barn- morska på grund av inträdd eller med fog befarad komplikation i samband med förlossning; ersättningen skall mot intyg av läkaren utbetalas av sjuk- ' kassan. *

5. Vissa läkemedel under barnsängstiden, vilka skola fastställas av medi- cinalstyrelsen, skola kostnadsfritt ställas till barnaföderskornas förfogande.

6. Barnmorskorna skola utrustas med några omgångar av för förloss— ningen oundgängliga persedlar i och för utlåning till sådana barnaföderskor, som underlåtit att vidtaga erforderliga åtgärder i detta avseende.

7. Kostnaderna för barnmorskornas resor för eftervård skola helt bestridas av statsmedel.

8. Varje i enskilt hem fött barn, vars födelsevikt icke uppgår till 2500 gram och vilket eljest bedömes livsdugligt och som icke med fördel kan vår- das i hemmet, skall efter remiss av barnmorska eller läkare kunna intagas å specialanstalt, därvid transporten av barnet jämte resekostnaderna för dess vårdare och dennes återresa helt skola bestridas av statsmedel. Motsvarande

skall gälla med avseende å barn, födda å anstalt, vilka på samma grunder remitteras till annan anstalt. Ersättningen skall utbetalas av sjukkassan mot företeende av intyg och kvitto å faktiskt erlagda resekostnader. I fråga om kostnaden för moderns resor till och från anstalten skola gälla .samma regler. '

9. Kostnaden för vården av ofullgångna barn å specialanstalt skola be- stridas i samma ordning som om vårdnadshavaren varit sjukförsäkrad, där— vid sjukkassan skall erhålla full gottgörelse av statsmedel härför.

Allmän folktandvård infördes genom beslut av riksdagen år 1938. An- talet tandpolikliniker utgjorde under år 1944 168 med tillhopa 262 tandläkare och samma antal tandsköterskor. Under året har tandvården för barn före skolåldern omfattat cirka 7 000 systematiskt behandlade barn och över 6 000 akuta fall. I fråga om barn i skolåldern har systematiskt behandlats cirka 125 000 fall och för akuta åkommor behandlats i runt tal 9 000 fall. Samman- lagt ha även 101 000 vuxna personer behandlats.

Barn som anmälts till regelbundet deltagande i folktandvård äger mot en avgift av 5 kronor för år från och med kalenderåret näst efter det, varunder barnet fyllt 3 år till och med det kalenderår, varunder barnet fyller 15 år, åtnjuta tandvård i form av såväl munsanering med därpå följande årliga revi- sioner som behandling för avhjälpande av akuta tandåkommor. Äro flera barn i samma familj anmälda, nedsättes avgiften för andra barnet till 3 och för tredje barnet till 2 kronor samt utgår icke någon avgift för ytterligare barn. För övriga fall ha behandlingsavgifterna fastställts i en taxa för folktandvår— den (SFS 1944: 721)

Enligt Kungl. förordningen den 3 juni 1938 (SFS 1938: 360) åligger det kommun, inom vilken folktandvård anordnats av landsting med bidrag av statsmedel, att till landstinget erlägga de årliga behandlingsavgifter, vilka belöpa å de barn inom kommunen, som äro anmälda till regelbundet del- tagande i folktandvården. Kommunen äger att av vederbörande målsman ut- taga nämnda avgifter i den mån de icke belöpa på obemedlade eller mindre bemedlade barn. Kommunen äger också anvisa till fattigvård ej hänförliga medel för bestridande av avgifter för folktandvård åt obemedlade vuxna samt erhåller ersättning av staten med hälften av kostnaderna härför; i fråga om mindre bemedlade vuxna utgår i vissa fall ersättning av statsmedel till kom- munen med mindre andel av kostnaden.

Under år 1944 åtnjöto 4090 patienter mödrahjälp; denna siffra bör ses mot bakgrunden av att under samma år 27 199 kvinnor erhöllo mödrahjälp i form av ersättning för tandvårdskostnad. I den taxebelagda verksamheten voro 869 patienter obemedlade och 270 mindre bemedlade.

Statens kostnader för folktandvården under år 1944 belöpte sig till 822 031 kronor, landstingens till 1 503 579 och kommunernas till 228 222 kronor.

Den sociala hemhjälpen grundar sig på beslut vid 1943 års riksdag samt har till ändamål att i hem, där på grund av sjukdom, barnsbörd eller därmed

jämförbara omständigheter tillfälligt behov föreligger av biträde med hemmets skötsel, genom särskild hemvårdarinna lämna sådant biträde under kortare tid. Fullt utbyggd har verksamheten beräknats omfatta 2 800 heltidsanställda eller däremot avseende antal deltidsanställda hemvårdarinnor. Fram till den 1 oktober 1945 ha inrättats cirka 1 000 hemvårdarinnetjänster med statsbidrag, varjämte något hundratal hemvårdarinnor finnas, till vilka statsbidrag icke utgår. Till mindre bemedlade, bland vilka räknas kvinnor som tillerkänts mödrahjälp, lämnas hemhjälpen kostnadsfritt, medan för hemhjälp, som läm- nas bemedlad person, betingas skälig ersättning.

Livsmedelsrabatter infördes i maj 1940 och gällde till en början endast vid inköp av smör. I oktober 1940 utvidgades rabatterna till att omfatta allt matfett och i juni 1941 jämväl till mjölk. Mjölkrabattkort utdelas endast till åldringar och barn, matfettrabattkort dessutom till vissa andra vuxna per- soner. För utdelningen av rabattkort ha gällt vissa inkomstgränser, vilka i detta sammanhang kunna förbigås; det må vara nog att erinra om att i runt tal inemot halva befolkningen erhållit ett eller flera rabattkort. Varje barn får ett matfettrabattkort till ett årsvärde av kronor 26:07 och ett mjölk- rabattkort a kronor 27: 37; sammanlagda årsvärdet per barn blir således något över 53 kronor.

Statens totala kostnader för livsmedelsrabatterna ha uppgått till i runt tal 100 miljoner kronor årligen.

Den halvöppna barnavården erhåller efter beslut av 1943 års riksdag vid dess höstsession statligt stöd genom bidrag till driften av institutioner, anord— nade av kommuner, stiftelser, föreningar eller industriföretag. Av nämnda in- ' stitutioner må i detta sammanhang beröras allenast de 5. k. daghemmen för 3. späda barn, vilka bereda dylika barn heldagsvistelse, d. v. s. vård under mer än , sex timmar. Statsbidrag utgår för närvarande till cirka 80 sådana daghem eller spädbarnsavdelningar å daghem för äldre barn. Dessa hem eller avdelningar , äro till övervägande delen belägna i städer; sammanlagt 18 städer ha dylika ' institutioner men allenast 5 andra orter. Daghemmens verksamhet skall be- drivas enligt en av socialstyrelsen uppgjord plan, upptagande bland annat storleken av vårdavgifterna. Dessa bruka varieras efter föräldrarnas in- * komster samt efter antalet barn i familjen. Friplatser pläga finnas för barn, * vilkas föräldrar ej anses kunna betala någon som helst avgift.

Bostadsförsörjningen för mindre bemedlade barnrika familjerfrämjas se- - dan 1935 genom bostadsanskaffningslån och familjebidrag. De sistnämnda _ utgå i regel med 30 % av hyran för familjer med 3 barn, 40 % av hyran för v familjer med 4 barn, 50 % av hyran för familjer med 5 barn, 60 % för familjer med 6—7 barn och med 70 % för familjer med 8 eller flera barn. Från och _" med budgetåret 1935/36 till och med den 31 oktober 1945 ha familjebidrag - beviljats för tillhopa 22 231 lägenheter, därav i flerfamiljshus 9 571 och i egna * hem 12 660. Under budgetåret 1944/45 utbetalades familjebidrag med till- hopa 6,7 miljoner kronor.

KOMMITTENS HUVUDFÖRSLAG.

KAP. VI.

Allmänna synpunkter på frågan om en reform av sam- hällets stödåtgärder vid havandeskap och barnsbörd.

Åtgärdernas syfte. Frågan om samhällets stöd till blivande och nyblivna. mödrar samt deras späda barn är att betrakta som ett led i ett större pro- blemkomplex, innefattande befolkningspolitiskt och socialpolitiskt motive- rade åtgärder av skilda slag. I stort sett torde på det begränsade område, som i detta sammanhang varit föremål för socialvårdskommitténs uppmärk- samhet, beträffande målsättningen för de samhälleliga stödåtgärderna böra gälla detsamma som beträffande övriga sociala anordningar, vilka taga sikte på familjernas och det uppväxande släktets bästa. Kommittén vill härvidlag särskilt framhålla två huvudsynpunkter, vilka kunna betecknas kostnads- utjämningssynpunkten respektive minimistandardsynpunkten. Att en jäm- nare fördelning av de i samband med barnens ankomst, vård och försörjning förenade kostnaderna bör eftersträvas, torde numera vara ställt utom diskus- sion. Vad särskilt angår kostnaderna i samband med havandeskap och barns- börd, så föreligger intet tvivel om att det i vårt land alltjämt finnes behov av och utrymme för ytterligare åtgärder i kostnadsutjämnande syfte, eller, med andra ord, åtgärder som innebära en överflyttning i högre grad än hittills av ifrågavarande kostnader från den enskilde till hela samhället.

En fortsatt kostnadsutjämning är dock icke nog. Även om samhället skulle övertaga samtliga kostnader, som uppkomma i samband med havandeskap och barnsbörd, så att den enskilde vid dessa tillfällen icke skulle behöva vid- kännas några som helst extra utgifter —— något som i praktiken knappast låter sig göra — så är det minst lika angeläget ur social synpunkt att den bli— vande och nyblivna modern och det späda barnet leva under ur hygienisk synpunkt tillfredsställande förhållanden, att moderns krafter i möjligaste mån sparas under den mest påfrestande tiden före och efter barnsbörden, att bostads- och näringsförhållandena icke lämna rum för erinran och att moder och barn över huvud taget icke utsättas för nöd eller vanvård.

Å andra sidan är det uppenbart, att samhällets omsorger om mödrar och barn icke böra inskränkas till tiden omedelbart före och efter nedkomsten, men då härmed sammanhängande spörsmål, bland annat frågorna om en ut- byggnad av förlossningsvården och införandet av allmänna barnbidrag liksom om övriga samhällsåtgärder för att underlätta familjebildningen och utjämna omkostnaderna för barnens vård och uppfostran, varit föremål för behandling av befolkningsutredningen, har kommittén inskränkt sig till att göra en över- syn över sådana samhälleliga åtgärder, vilka aktualiseras under havandeskaps- tiden och under tiden närmast efter barnsbörden.

Åtgärder av kollektiv natur. Det har således icke ingått i kommitténs utredningsuppdrag att upptaga frågan om åtgärder till förmån för mödrar och barn i hela dess vidd. Denna fråga omfattar i mera vidsträckt bemärkelse åtgärder av den mest skiftande beskaffenhet, av vilka vissa direkt och andra endast indirekt äga betydelse för de blivande och nyblivna mödrarna samt de späda barnen. Genom arbetarskyddslagstiftningen har man sökt skapa garan- tier mot överansträngning hos den förvärvsarbetande kvinnan under den mest prövande tiden före och efter förlossningen, genom den förebyggande mödra- och barnavården har anordnats en vitt utgrenad hälsokontroll i förening med tillhandahållandet av skyddsläkemedel, förlossningsvården har alltmera ut- byggts och den enskildes kostnader i samband med själva barnsbörden ha i allt större omfattning övertagits av det allmänna, genom mödrahem, späd- barnshem och liknande institutioner har man sökt tillgodose vårdbehovet hos dem, som icke kunna vårdas i det egna hemmet eller för vilka något sådant icke står till buds, genom folktandvården har öppnats en möjlighet för blivande mödrar att på förmånliga villkor erhålla tandvårdsbehandling, den sociala hemhjälpsverksamheten har som en betydelsefull uppgift att lätta den hemarbetande kvinnans arbetsbörda, när krafterna tryta i samband med barnets ankomst, och slutligen har man genom instituten moderskapshjälp, moderskapspenning och mödrahjälp sökt sörja för att de övriga behov, som uppträda i samband med havandeskap och barnsbörd, icke skola bliva för- summade. Frånsett de arbetsreglerande bestämmelserna möter man således på detta område ett samspel mellan å ena sidan kollektiva anordningar, som , avse att till de blivande eller nyblivna mödrarnas förfogande kostnadsfritt ? eller mot en ringa avgift ställa tjänster eller förnödenheter av olika slag :, vilka aktualiseras genom havandeskapet eller barnsbörden, och å andra sidan » hjälpformer, varigenom en direkt ekonomisk hjälp lämnas till bestridandet av kostnaderna för sådana ändamål, vilka falla utom ramen för förstnämnda _ anordningar. Kommitténs utredning omfattar närmast sistnämnda ekono- miska stödåtgärder, men då behovet av och räckvidden för dylika åtgärder i är beroende av övriga hjälp- och vårdanordningar vid havandeskap och barns- 33 börd, har kommittén icke kunnat undgå att ägna viss uppmärksamhet även åt .' de sistnämnda.

Av de nuvarande ekonomiska stödåtgärderna för den enskilda modern ha moderskapshjälpen och moderskapspenningen till syfte att lindra de med själva barnsbörden förenade kostnaderna och att i viss mån fördela dem * mellan medbörgarna i gemen, medan mödrahjälpen har större räckvidd, icke blott såtillvida att den avser tiden såväl före som efter barnsbörden utan ; även och framför allt därigenom, att den syftar till icke så mycket en allmän '” kostnadsutjämning som en standardhöjning för ett visst klientel, som icke utan denna extra hjälp kan förutsättas vara i stånd att bereda moder och barn tillfredsställande levnads- och vårdförhållanden. I viss mån samman- hänger givetvis behovet av en direkt ekonomisk hjälp i samband med havande- skap och barnsbörd därmed, att övriga, på naturaprestationer byggda stöd—

åtgärder till förmån för blivande och nyblivna mödrar samt deras barn ännu— icke nått tillräcklig effektivitet eller hunnit utbyggas i önskvärd omfattning; detta är exempelvis fallet med folktandvården och den sociala hemhjälps- verksamheten. Även om dessa och övriga hittills beslutade välfärdsanord- ningar inom överskådlig tid skulle kunna utbyggas, så att envar svensk kvinna skulle kunna bliva delaktig av dem vid havandeskap och barnsbörd, så finnes det dock en gräns för möjligheten att genom dylika kollektiva anordningar tillgodose samtliga de behov som föranledas av graviditeten. Av såväl prak- tiska som psykologiska skäl böra dessa föranstaltningar kompletteras med hjälpformer, varigenom hjälpen får karaktär av bidrag till familjens egen hushållning och möjlighet vinnes att taga hänsyn till förhållandena i det en- skilda fallet. Såsom nedan skall närmare utvecklas behöver detta ingalunda betyda, att dessa hjälpformer helt skola vara baserade på individuell behovs— prövning.

Ett av de spörsmål, vilka träda i förgrunden vid behandlingen av frågan om formerna för samhällets stöd till blivande och nyblivna mödrar, är så- ledes att bestämma området för å ena sidan förutnämnda åtgärder av. kollek- tiv natur och å andra sidan åtgärder, vilka taga direkt sikte på omständig- heterna i det enskilda fallet eller vilka åtminstone lämna visst utrymme härför.

Vid en granskning av nuvarande kollektiva föranstaltningar i syfte att bedöma, huruvida de kunna anses tillräckligt effektiva eller om det föreligger ett behov av en utvidgning av de särskilda åtgärderna eller en komplettering av systemet med nya anordningar, har kommittén kommit till följande slut- satser.

Den förebyggande mödra- och. barnavården är ännu icke tillräckligt ut— byggd. Samtliga mödrar och spädbarn i landet ha således ännu icke till- gång till helt eller i det närmaste helt kostnadsfri hälsovård. Kommittén har emellertid icke ansett det föreligga någon anledning att föreslå åtgärder till utbyggnad av hithörande institutioner, då detta spörsmål är föremål för en kontinuerlig handläggning av medicinalstyrelsen.

Någon anledning att förorda ändrade bestämmelser i fråga om tillhanda- hållandet av skyddsläkemedel eller läkemedel vid havandeskapssjukdomar har ej heller synts kommittén föreligga.

Behovet av en utbyggnad av förlossningsvården har klart dokumenterats genom den av befolkningsutredningen företagna och i dess nyligen avläm- nade betänkande redovisade utredningen. Kommittén vill i detta sammanhang inskränka sig till att understryka önskvärdheten av att anstaltsväsendet snarast möjligt utbygges och att åtgärder vidtagas för en ökad rekrytering av barn- morskekåren; till frågan om de av befolkningsutredningen föreslagna ekono— miska stödåtgärderna, för vilka en kort redogörelse lämnats under kap.V här ovan, återkommer kommittén i följande avsnitt.

Befolkningskommissionen föreslog i sitt betänkande i näringsfrågan (SOU 1938: 6) att vid av läkare konstaterat behov vissa skyddsfödoämnen (fram-

för allt mjölk, smör, ost och nyponmust) skulle kostnadsfritt och utan eko- nomisk behovs- eller inkomstprövning tillhandahållas havande och ammande kvinnor samt spädbarn. Tilldelningen skulle handhavas av den förebyggande mödra— och barnavårdens organ i samarbete med barnavårdsnämnderna. För- slaget föranledde emellertid icke någon proposition. Vederbörande departe- mentschef fann, att realiserandet av förslaget skulle hava ganska ringa prak- . tisk betydelse med hänsyn till den ofullständiga utbyggnaden av den före- :. byggande mödra- och barnavården. Vådorna av ett uppskov förminskades * enligt hans uppfattning därigenom, att de mest trängande behoven av en för- ” bättrad livsmedelsförsörjning åt havande kvinnor, ammande mödrar och barn i spädbarnsåldern i betydande utsträckning kunde tillgodoses genom mödra- hjälpen. Uppmärksamhet måste också ägnas åt de svårigheter, som kunde upp- komma genom att anlita ett jämsides med mödrahjälpen arbetande organ för ' åstadkommande av en förbättrad näringsstandard.

Detta spörsmål har i viss mån kommit i ett annat läge efter införandet av livsmedelsrabatterna. Såsom av redogörelsen å s. 00 framgår är det ett icke obetydligt antal mödrar och barn, som erhålla rabatt å mjölk och smör. Det . har icke fallit under kommitténs uppdrag att företaga en omprövning av rabattsystemet, men kommittén har vid sina nu företagna överväganden ut- _" gått ifrån, att den förbättring av näringsstandarden, som möjliggjorts genom :* rabatterna, skall upprätthållas, även om rabattsystemet avlöses av andra åt- ' gärder med samma syfte. :

Även om således kostnaderna för skyddsfödoämnen för en stor grupp ,)j mödrar och barn för närvarande helt eller till en betydande del övertagits av , det allmänna, så kan det icke sägas att man på detta område erhållit en kost- | nadsutjämning över hela linjen. Så skulle däremot ske, om befolkningskom— missionens ovan refererade förslag genomfördes. Kommittén delar emellertid de betänkligheter ur administrativ synpunkt, som framförts häremot. Kom- f mittén har således uppfattningen, att spörsmålet om det allmännas ekono— ,; miska medverkan vid tillhandahållandet av erforderliga skyddsfödoämnen bör _j lösas utanför ramen av kollektiva åtgärder; i den mån behov i visst fall finnes av ekonomisk hjälp för att garantera mödrar och spädbarn en förbättrad livs- . medelsförsörjning bör detta enligt kommitténs mening tillgodoses i samma _ former som övriga hjälpbehov i samband med havandeskap och barnsbörd, vilka icke täckas av socialpolitiska eller socialmedicinska föranstaltningar av ' kollektiv natur.

Folktandvården är hittills utbyggd i jämförelsevis ringa utsträckning, och . det är svårt att bedöma, när den kan beräknas bliva fullt utbyggd. Kommittén . vill emellertid kraftigt understryka angelägenheten av att hindren för en . snabb utveckling av folktandvården undanröjas. Enligt nu gällande taxebe- stämmelser meddelas vården kostnadsfritt allenast i begränsad utsträckning, ; nämligen för obemedlade, där vederbörande kommun anslagit särskilda medel för ändamålet; därutöver har, såsom i det föregående påvisats, mödrahjälps-

medel i betydande omfattning kommit till användning för att bereda barna- föderskor erforderlig tandvårdsbehandling.

Man kan givetvis räkna med en lindring av tandvårdskostnaderna för allt större grupper mödrar i den mån folktandvården utbygges, men det är syn- nerligen vanskligt att förutse den takt, vari utbyggnaden kan ske. Därest kostnadsfri behandling för mödrar nu skulle införas inom folktandvården, skulle denna förmån kunna åtnjutas av allenast en mycket begränsad krets. Redan av detta skäl har kommittén icke funnit anledning att i detta samman- hang ingå på en prövning av folktandvårdens avgiftssystem. Under nuvarande förhållanden är det fastmera angeläget att mödrarna beredas möjlighet att genom direkta ekonomiska bidrag erhålla lindring i tandvårdskostnaderna.

Vad ovan sagts angående folktandvården gäller i allt väsentligt även i fråga om den sociala hemhjälpen. J ämväl på detta område böra således tills vidare de kollektiva anordningarna kompletteras med någon form av ekonomisk hjälp i de enskilda fallen.

En fullständig utbyggnad av mödrahem och spädbarnshem kan beräknas ske inom de närmaste åren, sedan genom beslut vid 1945 års riksdag lands- tingen blivit legala huvudmän för dessa institutioner samt statsbidrag införts. Nämnda lagstiftning förutsätter bibehållande av vårdavgifter (utom såvitt angår viss typ mödrahem, Vilken dock icke torde bliva mera allmän under den närmaste framtiden). Vissa skäl tala otvivelaktigt för slopandet av vård- avgifterna. Till frågan härom återkommer kommittén i det följande.

Frågan om en utbyggnad av den verksamhet som bedrivas genom daghem-f men för späda barn omfattas av den utredning angående den halvöppna barna- vården, varmed befolkningsutredningen är sysselsatt. Kommittén har icke funnit anledning att i förevarande sammanhang upptaga detta spörsmål till behandling samt har således haft att utgå ifrån, att anlitandet av daghemsvård i fråga om späda barn alltjämt kommer att medföra vissa kostnader för den enskilde.

Gemensamt för ovan redovisade socialpolitiska och socialmedicinska för- anstaltningar är, att de avse att fylla behov, vilka äro normalt uppträdande i samband med havandeskap och barnsbörd eller åtminstone föreligga i ett större antal fall samt att de, låt vara i högre eller mindre grad, äro ägnade att främja en jämnare fördelning av kostnaderna för tillgodoseendet av dessa behov. Det återstår att undersöka, huruvida detta system lämpligen bör kom- pletteras med kollektiva föranstaltningar på andra områden till främjande av nämnda syfte. Härvidlag har man enligt kommitténs mening att'röra sig på ett tämligen begränsat område. En begränsning ligger redan däruti, att det näppeligen kan anses påkallat eller ur ekonomiska synpunkter lämpligt att genom naturaprestationer av kollektiv natur fylla behov, som mera spora- diskt förekomma i samband med havandeskap och barnsbörd.

Ur dylika synpunkter kan det förtjäna övervägas, om icke kostnaderna för den enskilde kunde nedbringas genom att det allmänna tillhandahölle sådana '

normalt erforderliga förnödenheter som spädbarnsutmstning, barnsäng med utstyrsel samt barnvagn. I den mån man avser att skapa en kostnadsutjäm- nande effekt böra dessa förnödenheter i så fall tydligen ställas till förfogande kostnadsfritt eller åtminstone till så lågt pris, att en viss del av kostnaden finge bära-s av det allmänna.

Vad först spädbarnsutrustningen angår må erinras om ett av den danska befolkningskommissionen år 1938 framlagt förslag till utvidgad moderskaps- hjälp, enligt vilket sjukkassorna bland annat skulle tillhandahålla viss del av spädbarnsutrustningen i standardförpackningar; denna del skulle omfatta sådana persedlar, där den individuella smaken icke gjorde sig gällande. Värdet av dessa persedlar, vilka skulle närmare preciseras i bestämmelser, utfärdade av socialministeriet, uppskattades till cirka 60 kronor. Beträffande den återstående delen av utrustningen gjorde sig enligt befolkningskommis- , sionen den individuella smaken gällande; för inköp av denna enligt mödrarnas ' fria val skulle utgå kontant belopp från skjukkassorna. De persedlar, som 1 skulle kunna inköpas efter fritt val, utgjordes av täcken, tröjor, mössor samt yttre beklädnadspersedlar ävensom badhanddukar, tvål, puder, tvättfat m. m. ' Detta förslag har hittills icke lett till lagstiftning.

Kommittén vill för sin del givetvis medgiva, att man genom att tillhanda— ;! hålla spädbarnsutrustningen eller viss del därav in natura får bättre garantier ;, än vad nu är fallet i fråga om utrustningens kvalitet ävensom att det icke torde * vara uteslutet att man genom centraliserade inköp samtstandardisering kan 7; nå fram till viss kostnadsminskning. Kommittén hyser dock starka betänk— ”i ligheter mot att — åtminstone för närvarande — förorda ett system sådant ”i det i Danmark föreslagna. För sjukkassorna skulle det vara en uppgift av "i alldeles nytt slag att tillhandahålla naturaprestationer, och det skulle upp- _5 komma många rent praktiska problem, exempelvis i samband med bestäm- , mandet av persedlarnas standard, deras inköp och förvaring m. m., vilka icke alltid vore så lätta att lösa. Det skulle enligt kommitténs mening vara olämp- ligt att just nu, när sjukkasseverksamheten står inför en genomgripande reform och en mäktig ansvällning av medlemstalet, pålägga kassorna denna nya upp- . gift, vilken skapar alldeles speciella problem. Ej heller skulle det låta sig väl förena med mödra— och barnavårdsinstitutionernas organisation att låta dessa omhänderha distributionen av spädbarnsutstyrsel i standardförpack- ningar; även för dem skulle uppstå stora praktiska svårigheter. Detta torde ? i ännu högre grad gälla i fråga om mödrahjälpsnämnderna därest dessa skulle _" äga bestånd framdeles.

Mot det föreslagna danska systemet torde också kunna invändas, att det f lämnar föga utrymme för den för de flesta kvinnor naturliga önskan att själva lägga hand vid detväntade barnets utrustning. Det kan med visst fog ifrågasättas, _ om området för den individuella smaken är eller bör vara så begränsat som __ enligt detta förslag förutsättes. Ur kostnadssynpunkt kan det heller icke vara utan betydelse att de mödrar, som ha tillfälle därtill, själva färdigställa bar- i ' nets utstyrsel. Att samhället genom något offentligt organ skulle tillhanda- hålla härför erforderliga råvaror, kan näppeligen komma i fråga.

Mot en anordning, enligt vilken barnsäng med utstyrsel samt barnvagn skulle tillhandahållas mödrarna genom organ för det allmänna, kan riktas i huvudsak samma invändningar som mot tanken att spädbarnsutstyrsel skulle tillhandahållas. Även på dessa områden gör sig den individuella smaken gällande. Vad särskilt barnvagnar beträffar, så äro måhända möjligheterna att tillgodose de individuella önskemålen för närvarande större än som är sakligt betingad, men å andra sidan skulle mot en alltför långt driven stan- dardisering resas ett berättigat motstånd. Vissa mödrahjälpsnämnder och barnavårdsnämnder bedriva eller ha bedrivit utlåning av barnvagnar med skiftande resultat. Barnavårdsnämnden i Göteborg träffade således under år 1941 avtal med en firma, enligt vilket denna mot ersättning enligt viss taxa skulle uthyra barnvagnar till mödrahjälpsklientelet. Efter ett år upphörde , verksamheten, som var av mycket ringa omfattning. Från nämnden upplyses, * att mödrarna icke värdesatte att erhålla anslag till förhyrning av barnvagn;

firman fick i de flesta fall själv återhämta vagnen i mer eller mindre skadat skick. I Västervik har barnavårdsnämnden bedrivit dylik utlåningsverksamhet sedan sommaren 1942; under år 1945 funnos 21 vagnar till utlåning. För för- ] hyrningen utgår viss ersättning. Enligt uppgift från nämnden råder stor

efterfrågan på vagnarna, vilka oftast äro utlånade. Nämndens erfarenhet är att mödrarna i mycket hög grad uppskatta arrangemanget och att detsamma avsevärt nedbringar deras kostnader. Jämväl i Norrköping har bedrivits ut- låning av barnvagnar, enligt uppgift med gott resultat.

Av det ovan anförda torde emellertid framgå, att kommittén av flera skäl -— framför allt sådana av psykologisk och organisatorisk natur — icke ansett det vara en framkomlig väg att samhället i kostnadsutjämnande syfte skulle in natura tillhandahålla ifrågavarande persedlar. Å andra sidan finner kom- mittén uppenbart att det beträffande dessa i särskilt hög grad finnes utrymme för och behov av kostnadslindrande åtgärder. Detta syfte bör man dock söka vinna på andra vägar.

Rabatt- eller subventionssystem? Det skulle givetvis kunna ifrågasättas att det ekonomiska stödet till blivande och nyblivna mödrar i viss utsträck- ning borde anordnas i form av rabatter, t. ex. vid inköp av spädbarnsutrust— ning, barnsäng, barnvagn och övriga perSedlar, eller i form av subventioner för att förbilliga inköpen av dylika.

Som bekant har kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering förordat utdelandet i vissa konjunktursituationer av inköpslicenser, berättigande till rabatt å vissa konsumtionsartiklar. Konjunktur- och sysselsättningspolitiska synpunkter kunna näppeligen anföras till förmån för ett dylikt rabattsystem i det sammanhang, varom nu är fråga, d. v. s. vid en persedelanskaffning, som till stor del är av engångsnatur och där volymen av efterfrågan är be- roende av en så varierande faktor som födelsefrekvensen. Å andra sidan skulle man visserligen kunna bringa ned den enskildes utgifter samt få till stånd viss kostnadsutjämning, men varje rabattsystem framkallar administra-

tiva problem och förutsätter kontrollåtgärder, som kunna bliva tungrodda. Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i fråga om möjligheterna till missbruk bland annat påtalat, att man riskerar att den rabattberättigade säljer sitt rabattkort, kanske vanligen till underpris, och därigenom erhåller kontanter, vilka han eventuellt kan använda för inköp av andra varor än dem, som verksamheten är avsedd att omfatta. Han kan också sälja eller pantsätta inköpt vara ävensom hos handlanden använda rabatten för inköp av andra varor 0. s. v. Kommissionen har för sin del funnit, att ett effektivt bekäm- pande av dylika missbruk endast är möjligt genom att otillåten överlåtelse av rabattkort straffbelägges.

Kommittén har för sin del icke funnit ett rabattsystem vara lämpligt i det sammanhang varom nu är fråga.

Under hand har kommittén inhämtat, att befolkningsutredningen ämnar föreslå införandet av generella subventioner som sänka priset i den allmänna marknaden för standardiserade barnkläder och barnskodon. Till en början föreslås verksamheten skola omfatta overalls, hängselbyxor, golfbyxor, hängslekjol, lågskor och pjäxor men den bör efter hand byggas ut till även ' andra plagg. Ett centralorgan skall träffa avtal med fabrikanterna om till- ? verkning av ett större antal av de utvalda modellerna, vilka skola märkas på visst sätt och försäljas i öppna marknaden till ett pris, som skall bringas '"3 ned genom att staten lämnar fabrikanten viss subvention, förslagsvis 25 % av fabrikspriset. "

När det gäller spädbarnsutstyrslar har kommittén icke funnit skäl basera sina förslag på förhandenvaron av dylika subventioner. Visserligen skulle det vara av värde, om en viss standardisering av nyssnämnda persedlar kunde 7. ske, men kommittén har ansett, att man bör avvakta erfarenheterna från en eventuellt genomförd subventionsverksamhet, inriktad på andra beklädnads- _ föremål, innan man överväger att utsträcka verksamheten till spädbarnsut- -. rustning. 'i

Åtgärder till stöd för den enskilda hushållningen. Mot bakgrunden av 1' vad i det föregående anförts kan konstateras, att åtskilliga kostnader i sam- band med havandeskap och barnsbörd, vilka kunna anses vara normalt upp- i kommande eller som i allt fall drabba betydande grupper mödrar, icke täckas ; av nu befintliga föranstaltningar av kollektiv natur och ej heller kunna ," antagas bliva täckta efter en utbyggnad av dessa. Andra vägar måste således ' beträdas, därest en mera fullständig kostnadsutjämning skall kunna åstad- kommas. Frågan om en utbyggnad av sådana samhälleliga åtgärder, vilka _j avse att utgöra ett stöd för den enskilda hushållningen under graviditetens ! senare skede, i samband med förlossningen och under skälig tid efter barns- :, börden, kommer härvidlag självfallet i främsta rummet. Den kostnadslindring, som i dylika situationer beredes mödrarna genom nuvarande moderskaps- " hjälp och moderskapspenning är uppenbarligen icke till fyllest. Kommittén vill i detta sammanhang inskränka sig till att erinra om, att enligt i det före- 3

gående lämnade uppgifter angående värdet av beviljad mödrahjälp redan summan av de genomsnittligt beviljade beloppen till barnets och moderns utrustning under andra halvåret 1944 för hela riket uppgått till över 160 kronor.

En utbyggnad av sådana samhälleliga åtgärder, vilka syfta till en fort- satt lindring eller utjämning av kostnaderna i samband med havandeskap och barnsbörd, aktualiserar åtskilliga problem, bland vilka i första hand må nämnas frågan, vilket utrymme som skall lämnas den individuella behovs- prövningen. Med denna frågeställning, d. v. s. därest åtgärdernas syfte skall vara det ovan angivna, kan någon tvekan knappast råda angående det ur principiell synpunkt riktiga svaret. Därest åtgärderna skulle vara förknip- pade med en ekonomisk behovsprövning, varigenom vissa grupper mödrar skulle uteslutas från rätten till hjälp, skulle den kostnadsutjämnande effekten givetvis bliva begränsad. Redan på grund härav tala starka skäl för att man på detta område icke skall tillämpa en individuell behovsprövning. Ej heller skulle det vara förenligt med nyss angivna syfte att basera hjälpen på in- komstprövning, d. v. s. att i analogi med vad som nu gäller i fråga om mo- derskapspenning från rätten till hjälp utesluta dem, som åtnjuta viss inkomst.

De kostnader, som uppkomma för den enskilde i anledning av havande- skap och barnsbörd äro givetvis varierande, även om vissa utgiftsposter kunna sägas vara mer eller mindre obligatoriska. En hundraprocentig ut- jämning av dessa kostnader medelst allmänna bidrag till stöd för den en— skilda hushållningen skulle förutsätta en prövning i varje särskilt fall, vis— serligen icke av vederbörandes inkomst- och förmögenhetsförhållanden men av de utgifter, som föranletts av graviditeten och förlossningen och av de ändamål, vartill utgifterna gått. En sådan prövning, som bland annat torde böra omfatta frågan huruvida viss utgift varit behövlig eller ej, skulle bliva synnerligen besvärlig och måste förutsätta en vidlyftig administrativ apparat. Det nu anförda kan enligt kommitténs mening icke leda till annat resultat än att man för att nå en fortsatt kostnadsutjämning till stöd för den enskilda hushållningen har att införa ett system med generellt utgående bidrag till standardiserade värden. Dessa bidrag betecknas av kommittén moderskaps- bidrag. I princip borde från dessa utgångspunkter vid bestämmande av bi— dragens storlek såsom riktpunkt gälla den genomsnittliga storleken av vissa utgiftsposter, vilka normalt förekomma i samband med havandeskap och barns— börd.

Det ovan anförda grundar sig uteslutande på kostnadsutjämningssyn— punkter. Det kan, såsom i det föregående framhållits, icke anses till fyllest att stanna härvid. Det allmännas ekonomiska stöd till de blivande och ny- blivna mödrarna bör jämväl ha till syfte att bereda bättre levnads- och vårdmöjligheter för de mödrar och spädbarn, vilka leva under otillfreds- ställande förhållanden, att åstadkomma en standardhöjning i de fall och på de punkter i de enskilda fallen, där behov därav föreligger. För närvarande tillgodoses detta syfte genom mödrahjälpen eller, där denna icke förslår, ge-

nom fattigvården. Kommittén anser det icke vara en tillfredsställande anord- ning att det för dylika fall skall finnas två olika former av behovsprövad hjälp. Betänkligheterna häremot bliva. icke mindre därigenom att behovs- prövningen icke följer samma regler. Å andra sidan är uppenbart att det även i dessa fall finnes behov av en form av hjälp, som utgår efter individuell prövning av behovet, dettas omfattning och sättet för dess tillgodoseende. I och för sig är det emellertid icke uteslutet att inom ramen för ett system med generellt utgående, standardiserade penningbidrag bereda barnaföderskan möjlighet att tillgodose åtskilliga av de speciella behov, vilka föreligga i det enskilda fallet. I vad mån så kan ske, beror givetvis på storleken av bidraget i jämförelse med de normalt uppträdande kostnaderna i samband med barnsbörden. Saken kan i korthet uttryckas så, att ju rikligare den generella hjälpen utmätes, desto mindre blir utrymmet för och behovet av hjälp efter individuell prövning. Därest detta område skulle krympa samman i avsevärd grad, blir den frågan aktuell, huruvida anledning finnes att bibehålla en hjälpform med en admi- ;, nistration sådan som mödrahjälpens, eller, med andra ord, huruvida icke de undantagsfall, där kompletterande hjälp erfordras, böra handhavas av samma samhälleliga organ och hjälp utgå i samma form som annan, på individuell ' behovsprövning grundad hjälp. Härtill återkommer kommittén i det följande. ; Närmast är att behandla frågan om området för kontant— resp. naturalinjen :, inom ett system med generella bidrag till stöd för den enskilda hushållningen. ” I samband därmed uppstår spörsmålet, i vad mån bidragen skola vara kon—| sumtionsdirigerade samt om erforderliga kontrollåtgärder. I den mån bi- * draget skall utgöra ersättning för förlorad arbetsinkomst i samband med ! havandeskap och barnsbörd kan det sägas ligga i sakens natur att det skall;— utgå kontant. Även i övrigt tala enligt kommitténs förmenande övervägande skäl för att kontantlinjen skall äga företräde. Man bör ha rättighet utgå ifrån ” :att det stora flertalet av vårt lands mödrar skall förstå att rätt använda bi- ! dragen; mot eventuella missbruk kunna på sätt i det följande utvecklas åt- '! gärder vidtagas utan att rubba på principen om kontantlinjen som den pri- mära. Det inom mödrahjälpen tillämpade systemet är enligt kommitténs , mening på både gott och ont. Mot den metod, som på sina håll användes, JJ nämligen att en representant för barnavårdsnämnden medföljer kvinnan till i: handlanden och verkställer inköpet, kan riktas vägande invändningar. Att :i i mödrahjälpsnämndens beslut en uppdelning av mödrahjälpsbeloppet sker pi på olika poster, envar med sitt mer eller mindre noggrant bestämda ändamål, i, kan ju, givetvis i förening med inköpskontroll, innebära vissa garantier för-?,, att hjälpen kommer till avsedd användning, men värdet av sådana arrangejåj mang torde icke böra överskattas. De kunna ha sin betydelse, när hjälpen avser utrustningspersedlar och dylikt men ingalunda när fråga är om exem- j? pelvis kostförbättring. Överhuvudtaget torde med visst fog kunna påstås, i: att där viljan till missbruk av mödrahjälpsmedel finnes, där slå de mest %,

rigorösa kontrollåtgärder slint. Å andra sidan visar erfarenheten, att hjälpens ., '! 3.1 't & Fl. ,!

bundenhet vid bestämt angivna ändamål ofta är av betydelse ur en alldeles speciell synvinkel, i det att det härigenom är lättare för kvinnan såväl att hindra t. ex. makens försök att för egen räkning lägga beslag på mödra— hjälpsmedlen som att övervinna en oftast naturlig frestelse hos henne själv att disponera medel, avsedda för hennes personliga utrustning, för ändamål som hon ur hela familjens synpunkt finner angelägnare, ehuru de icke äga något direkt samband med barnets ankomst, t. ex. amortering av egnahemslån, avbetalning på hotande möbelskulder o. s. v.

För att syftet med en på visst sätt konsumtionsdirigerad hjälp skall upp— nås, fordras en inköpskontroll, som icke kan vinnas utan stora administra- tiva besvärligheter; att erhålla hundraprocentiga garantier mot missbruk är helt enkelt ogörligt. Man bör ej heller förbise att om ett beviljat bi- drag användes till ett ändamål, som icke står i direkt samband med havande- skapet eller barnsbörden, så behöver detta ej alltid innebära ett »missbruk», sett ur en vidare synvinkel. En hustru, som t. ex. beviljats mödrahjälp för inköp av en kappa men som använder medlen till betalning av en förfallen hyresskuld för att undvika familjens vräkning, torde näppeligen kunna över— tygas om att hon missbrukat medlen.

Av ovan anförda skäl har kommittén, såsom redan nämnts, utgått ifrån att bidragen till stöd för den enskilda hushållningen i första hand skola utgå kontant, dock med möjlighet att i undantagsfall förvandla dem till na- turabidrag; kommittén har jämväl övervägt ett system, innebärande en kom- bination av kontanta bidrag och anvisningar för inköp efter moderns fria val av varor inom ramen för en officiellt fastställd, för hela riket gällande förteckning å sådana varor, av vilka ett mer eller mindre regelmässigt behov framträder under havandeskap och efter barnsbörd. Förslag till en dylik förteckning har också upprättats i samråd med befolkningsutredningens kvinnodelegation och bifogas. som bil. 1 till detta betänkande. Kommittén har dock slutligen stannat vid att icke förorda en sådan kombination, vilken ju måste förutsätta särskilda administrativa föranstaltningar.

När kommittén på sätt ovan anförts ansett sig kunna i princip förorda, att ett utvidgat stöd till den enskilda hushållningen i samband med ha— vandeskap och barnsbörd skall taga formen av kontanta, standardiserade penningbidrag, så baseras detta på uppfattningen för att inte säga förviss- ningen, att det för det övervägande antalet mödrar kommer att framstå så- som naturligt och självklart, att medlen skola användas för att tillgodose behov, vilka aktualiserats i anledning av barnets ankomst. Samtidigt har kommittén varit medveten om att möjlighet till undantag från denna huvud- regel måste givas. Kommitténs ståndpunktstagande i denna del baseras emellertid på ytterligare en förutsättning, nämligen att det från det allmännas sida skall bedrivas en målmedveten upplysnings- och rådgivningsverksamhet i alla frågor, som äga betydelse för blivande och nyblivna mödrar, och detta icke blott från i trängre mening medicinska och hygieniska utgångspunkter

utan även beträffande sådana spörsmål som barnets och. moderns klädesut— rustning, kostfrågor, sovplatsförhållanden' m. m. samt hemvårdsfrågor i all- mänhet. I främsta rummet räknar kommittén härmed på medverkan från institutionerna för förebyggande mödra- och barnavård samt barnmorskorna; redan här kan nämnas att kommitténs förslag bland annat innebär, att de mödrar, som erhålla bidrag från det allmänna, i regel skola stå under hälso- kontroll av institution som nyss nämnts. Kommittén förutsätter vidare, att de organ, som skola handhava bidragsverksamheten, sjukkassorna, i fortsätt- ningen skola bedriva en betydligt intensivare upplysningsverksamhet än den _ som nu utövas, och att tillsynsmyndigheten skall övervaka och leda denna verksamhet. För ändamålet torde denna myndighet böra sättas i tillfälle att anlita sakkunnigt bistånd. Vidare bör det åligga sköterska inom den förebyg- gande mödra- och barnavården att när så erfordras vid hembesök lämna modern råd och anvisningar för användandet av moderskapsbidrag, som ännu icke förbrukats. ' En upplysningsverksamhet av ovan angiven art bör emellertid vara för- knippad med åtgärder i syfte att förbilliga och förbättra kvaliteten hos så- dana förbrukningsartiklar, vilka aktualiseras under havandeskapet och efter barnsbörden. Kommittén tänker härvid närmast på spädbarnsutstyrslar, ' sängar och sängutrustning samt barnvagnar. Det förtjänar undersökas, huru- vida man icke genom viss (ehuru givetvis icke allt för långt driven) standardise- ring under det allmännas ledning skulle kunna uppnå såväl en prissänkning som en kvalitetsförbättring av dylika persedlar. Kommittén är icke beredd att nu framlägga några förslag i ovan angivet syfte, men har velat rikta stats— makternas uppmärksamhet på frågan. Denna blir av så mycket större be- tydelse som kommittén på sätt i det följande anföres såsom huvudalternativ förordar mödrahjälpens slopande; de av åtskilliga mödrahjälpsnämnder träffade pris- och rabattöverenskommelserna skulle i såfall försvinna.

Vilka behov böra tillgodoses genom'moderskapsbidrag? Ett system med generellt utgående, icke konsumtionsdirigerade moderskapsbidrag i penningar förutsätter givetvis, att modern i det enskilda fallet skall äga valfrihet 4 i fråga om medlens användande. Då bidragen på sätt ovan anförts förut— sättas skola i princip utgå med standardhelopp, är det nödvändigt att man ? gör klart för sig, vilka huvudsakliga behov som bidragen normaliter avse * att täcka. Av sakens natur torde följa att det härvidlag måste bli fråga om *, tämligen schematiska överväganden.

Moderskapsbidragen böra enligt kommitténs mening i första hand fylla samma funktion som nuvarande moderskapshjälp. och moderskapspenning, d. v. s. täcka kostnaderna i samband med själva förlossningen och för barnets utrustning. I vissa hänseenden kommer förstnämnda spörsmål emellertid i ett ' annat läge, därest befolkningsutredningens i det föregående refererade förslag angående förlossningsvårdens utbyggnad realiseras. Kommittén anser sig kunna ; utgå ifrån att den enskildes'kostnader för själva förlossningen — vare sig

den'sker å "anstalt eller i hemmet — framdeles skola avsevärt nedbringas och i vissa fall helt försvinna genom ett förverkligande av befolkningsutred- ningens förslag härutinnan. Kommittén är jämväl ense med befolkningsut— redningen angående vikten av att de enskilda mödrarna beviljas lättnader i kostnaderna för resor i samband med barnsbörden. I och för sig _skulle det .— framför allt för att antalet hjälpformer i samband med havandeskap och barnsbörd skulle nedbringas — varit önskvärt, därest de av befolknings- utredningen föreslagna resekostnadsbidragen kunde anordnas som en form av moderskapsbidrag med. samma administration som dessa. Kommittén har också noggrant prövat möjligheten av en dylik anordning men har stannat vid att förorda att man åtminstone tills vidare bör reglera frågan om rese— kostnadsbidragen i särskild ordning och således icke infoga dem i här be— handlade lagstiftning om moderskapsbidrag. Detta ståndpunktstagande sam- manhänger ytterst därmed att resekostnadsbidragen enligt befolkningsutred- ningens förslag på skäl, som kommittén anser sig böra godtaga, skola införas etappvis allt efter förlossningsväsendets utbyggnad inom de olika sjukvårds- områdena, därvid det dock förutsättes att bidragen skola äga giltighet för hela landet senast den 1 januari 1950. Kommittén befarar, att det under en dylik övergångstid skulle uppträda administrativa svårigheter, därest reSe- kostnadsbidragen infogades i en eljest för hela riket omedelbart gällande lag— stiftning om moderskapsbidrag. Däremot vill kommittén livligt förorda, att här berörda fråga företages till omprövning efter övergångstidens slut.

"Genom moderskapsbidrag böra emellertid täckas även utgifterna för så- dana ändamål, vilka nu i huvudsak tillgodoses genom mödrahjälp. Kommittén inskränker sig i detta sammanhang till att erinra om de utgiftsposter, vilka redovisas i kap. III, nämligen kostförbättring, hemhjälp, inackordering, mo— derns utrustning, barnets utrustning, barnvagn och tandvård.

Slutligen bör enligt kommitténs mening inom ramen för förevarande lag- stiftning lösas den gamla frågan om ersättning till förvärvsarbetande mödrar under'ledi'ghet i samband med havandeskap och barnsbörd.

*Kommittén har övervägt att låta moderskapsbidragen omfatta jämväl er- sättning till mödrar, som äro sysselsatta i förvärvsarbete men som få vid- kännas utgifter eller inkomstminskning i samband med amningen av barnet. Dennafråga har emellertid visat sig vara synnerligen svårlöst, bland annat med hänsyn till'den mängd gränsfall, som kan förväntas uppträda, samtidigt som den framkallar alldeles speciella kontrollproblem. Försiktigheten torde därför'bjuda att man åtminstone till en början lämnar denna fråga utanför ifrågavarande lagstiftning, helst som behovet av hjälp i dessa fall icke kan anses alldeles oomtvistat. ' *

Bid'ragsformer. Kommittén har 'i det föregående använt termen moder,- skapsbidrag som en samlingsbeteckning. Då det icke är möjligt eller lämp- ligt att tillämpa fullständigt enhetliga bestämmelser för alla kategorier mödrar, har det befunnits erforderligt att verkställa viss differentiering av

bidragen. En indelningsgrund, som i viss mån givit sig själv, har varit att uppdela bidragen i fasta respektive löpande bidrag. Utgifter av engångs- natur böra därvid täckas av fasta bidrag, medan de löpande bidragen böra vara avsedda för behov, vilka fordra en mera kontinuerlig täckning. Till ut— gifter av _det förra slaget äro exempelvis att hänföra kostnader i samband med själva förlossningen, för barnets och moderns utrustning, för barnvagn, tandvård o. s. v. Av mera löpande natur däremot äro utgifter för kostför- bättring, hemhjälp och inackordering. Vid avgörandet av förevarande spörs- mål är emellertid ännu en synpunkt att beakta. Moderskapsbidragen skola visserligen tillfalla modern, men det ligger i sakens natur att ett av huvud- syftena med dessa bidrag måste vara att bereda barnet så tillfredsställande vård- och uppväxtförhållanden som möjligt under dess späda och mest öm- - tåliga ålder. Bidragen böra således taga sikte på atti görligaste mån öka moderns . möjligheter att själv ha hand om sitt barn i en för detsamma lämplig miljö. , De böra med andra ord i viss mån ha karaktären av vårdbidrag. Uppenbar- , ligen främjas detta syfte bäst med löpande bidrag, anpassade efter de ökade ' utgifter eller minskade inkomster som inträda för modern till följd av om- : sorgen om barnet, vilka bidrag icke skola utgå till andra mödrar än dem, som ' själva vårda sina barn. Det nu sagda skulle således leda till en differentiering av moderskapsbidragen i dels fasta engångsbidrag och dels löpande vård- bidrag. Ehuru utgifterna för kostförbättring äro av mera kontinuerlig be- " skaffenhet, böra de vid denna indelningsgrund omfattas av de fasta bidragen. ,

Vårdbidragens syfte bör rimligen vara att bereda barnaföderska möjlig- ? het till lättnad i hemarbetet i samband med havandeskap och barnsbörd. ' När det gäller mödrar, som i vanliga fall ägna sig åt förvärvsarbete utanför hemmet, tillkommer emellertid ännu en synpunkt. En dylik moder nödgas i : allmänhet avstå från den ordinarie arbetsinkomsten, därest hon tager sig ' ledigt från arbetet för att ägna sig åt barnet-s vård. För henne är icke så mycket fråga om ökade utgifter i samband med vården som fastmer om min— skade inkomster i anledning av densamma, något som oftast innebär en starkare belastning av ekonomien än nyssnämnda utgiftsökning. Såväl på grund härav som av andra motiv, vilka närmare redovisas i det följande, fin— nas det enligt kommitténs mening starka skäl för att införa en särskild form ' av moderskapsbidrag till de förvärvsarbetande mödrarna såsom gottgörelse för förlust av arbetsinkomst under ledighet i samband med havandeskap och barnsbörd.

Av ovan anförda skäl vill kommittén således förorda, att moderskapsbi— % dragen skola utgå i form av dels fasta engångsbidrag, förslagsvis betecknade .* grundbidrag, dels löpande bidrag till mödrar, vilka icke ägna sig åt förvärvs— ” arbete utanför hemmet, vilka bidrag av kommittén betecknas hemvårdspen- " ning, och dels löpande bidrag till förvärvsarbetande mödrar såsom gottgö— relse för inkomstbortfall under ledighet i anledning av havandeskap och barnsbörd, vilka bidrag betecknas moderskapspenning.

Organisatoriska spörsmål. Moderskapsbidragen skola enligt vad ovan an- förts vara på visst sätt differentierade men de olika formerna äga det gemen— samt, att de skola utgå med i förväg bestämda, standardiserade belopp utan behovs- eller inkomstprövning. De administrativa problemen äro vid sådant förhållande relativt enkla. Förslaget innebär, att bidragsverksamheten skall handhavas av sjukkassorna, vilka ju förvärvat erfarenhet på hithörande om- råde vid omhänderhavandet av moderskapshjälp och moderskapspenning.

Denna organisationsform behöver icke innebära, att bidragsverksamheten skall utformas som en försäkringi egentlig mening. Härför skulle förutsättas att verksamheten åtminstone delvis finansierades genom avgifter, samt att rätten till hjälp vore beroende av att avgiftsplikten fullgjorts. Kommittén har dock icke funnit anledning förorda ett avgiftssystem på detta område. Det står utan tvivel bäst i överensstämmelse med redan hävdvunna principer på det befolkningspolitiska området att kostnaderna för åtgärderna fördelas mellan samhällets samtliga medborgare efter deras ekonomiska bärkraft, d. v. 5. att- bidragen finansieras genom skattemedel. En tillämpning av försäkringsmäs- siga finansieringsmetoder skulle i fråga om moderskapsbidragen te sig sär- skilt främmande för vårt land, såväl om avgiftsplikt skulle åligga allenast kvinnorna som om den skulle utsträckas till alla medborgare; den försäkrade »risken» är bland annat ingalunda universell. Det kan ej heller utan vidare anses givet, att försummelser i fråga om avgiftsbetalningen under alla för— hållanden böra verka diskvalificerande i förhållande till försäkringen; hänsynen till barnets bästa synas tala för en viss restriktivitet härvidlag.

KAP. VII.

Moderskapsbidragets storlek, förutsättni'ngarna för- erhållande av bidrag m. m.

]. Grundbidragcty

Grundbidraget är, såsom av vad tidigare anförts framgår, avsett som ett fast bidrag till täckning av åtskilliga kostnader i samband med havandeskap och barnsbörd, huvudsakligen sådana av engångsnatur. Kommittén har .icke ansett det lämpligt att i författningstexten lämna en mera detaljerad anvis- ning angående bidragets syfte; detta har således i likhet med vad som är fallet i fråga om nuvarande moderskapspenning helt allmänt angivits vara att lindra de med havandeskap och barnsbörd förenade kostnaderna

Rätt till grundbidrag skall tillkomma envar svensk kvinna, som författ- ningsenligt skall vara mantalsskriven i riket, utan hänsyn till civilstånd, sysselsättning, inkomst eller förmögenhet. Ej heller skall denna rätt" vara beroende av att kvinnan efter nedkomsten själv vårdar sitt barn; sistnämnda syfte tillgodoses genom övriga bidragsformer.

När det gäller att bestämma grundbidragets belopp intager frågan" om tandvårdskostnaderna en särställning. Av den i kap. III lämnade redogö- relsen framgår, hurusom mödrahjälpsmedeli anmärkningsvärt stor utsträckning kommit till användning för tandvårdSändamål. Om mödrahjälpen skall slopas, är det—åtminstone intill dess folktandvården blivit tillräckligt utbyggd—enligt kommitténs mening nödvändigt att inom moderskapsbidragens ram sörja för att medel för erforderlig tandbehandling ställas till de blivande mödrarnas för- fogande. På denna punkt skulle möjligen med särskild tyngd kunna göras gällande att hjälpen bör utgå efter ekonomisk behovsprövning eller inkomst- ' prövning. Kommittén har emellertid stannat vid att icke föreslå detta, icke blott med hänsyn till de administrativa föranstaltningar, som i så fall skulle krävas, utan även och framför allt på grund av tandvårdens socialhygieniska betydelse. Däremot torde det ligga i sakens natur att tandvårdsbehandling på det allmännas bekostnad bör ifrågakomma allenast om och i den mån be- handlingen är ur odontologisk-medicinsk synpunkt motiverad. Då en viss individuell prövning således icke kan undvikas, har kommittén ansett lämp— ligt att ersättningen för tandvårdsbehandling utbrytes ur grundbidraget i övrigt och utformas som ett tillägg till dettas normala belopp.

Även om denna del av grundbidraget utgår efter individuell prövning av själva tandvårdsbehovet, är det enligt kommitténs mening oundgängligen nödvändigt att maximera bidragsbeloppet. Mödrahjälpstandvårdens genom- snittliga belopp utgjorde för hela riket för första halvåret 1944 87 kronor och

för andra halvåret 88 kronor. De lokala variationerna voro dock ganska avse- värda; under andra halvåret 1944 representeras det högsta genomsnittstalet (117 kronor) av städerna i Kronobergs län, motsvarande tal var för städerna i Blekinge län 107 kronor, och i Västernorrlands län 105 kronor samt för städerna i Hallands län ävensom på landsbygden i Blekinge, Hallands och Västernorrlands län 102 kronor. För att de individuella behoven skola kunna tillgodoses i största möjliga utsträckning, bör maximibeloppet dock sättas tämligen högt. Kommitténs förslag innebär en maximering av denna del av grundbidraget till etthundrasjuttiofem kronor.

Mödrahjälpstandvården meddelas för närvarande å folktandvårdspolikli- nik i de fall, då modern är bosatt inom kommun, som ingår i upptagnings- område för i gång varande sådan poliklinik, samt eljest av privatpraktiserande tandläkare i den mån dessa äro villiga att åtaga sig vården av detta klientel, ävensom i viss utsträckning å kommunala tandpolikliniker. Eftersom folk- tandvården hittills endast kunnat utbyggas till cirka en fjärdedel av den pla- nerade omfattningen och många av de privatpraktiserande tandläkarna för- klarat sig icke kunna utföra mödrahjälpstandvård på nuvarande villkor, åter- stå åtskilliga problem att lösa inom mödrahjälpstandvården, problem som äga oförminskad aktualitet, därest densamma skall avlösas av vård, som bekostas av de nu föreslagna moderskapsbidragen. Kommittén har icke ansett ”sig kunna taga upp samtliga dessa frågor till behandling i nu förevarande samman- hang utan har förutsatt att tillsynsmyndigheten för sjukkassorna i samråd med medicinalstyrelsen skall utfärda de föreskrifter, framför allt angående kontrollen, som äga direkt samband med lagstiftningen angående moderskaps— bidrag.

Kommittén vill emellertid i detta sammanhang framföra sin uppfattning, att en kommun, inom vilken folktandvård anordnats, bör icke blott som nu äga rättighet utan även skyldighet att anvisa till fattigvård-ej hänförliga medel för bestridande av avgifter för folktandvård åt obemedlade vuxna. Såväl på grund härav som med hänsyn till den jämförelsevis ringa utbredning, som folktandvården hittills vunnit, måste kommitténs förslag såvitt angår bidrag till tandvårdskostnad anses som ett provisorium, som i en framtid bör göras till föremål för förnyat övervägande. - .

Beträffande storleken i övrigt av grundbidraget kunna olika uppfattningar göra-sig gällande. Ett ståndpunktstagande måste givetvis baseras på en täm- ligen schematisk uppskattning av sådana i flertalet fall förekommande kost- nader i samband med havandeskap och barnsbörd, som icke täckas av eljest befintliga eller föreslagna hjälpformer. Samtidigt måste de statsfinansiella synpunkterna skänkas tillbörligt beaktande. Från dessa utgångspunkter vill kommittén förorda, att grundbidragets belopp — bortsett från ovan omför- mälda bidrag till kostnaderna för tandvårdsbehandling ——- bestämmes till två- hundra kronor. , _ , .

Av sakens natur följer, att grundbidraget vid flerbörd bör utgå med större belopp än eljest, dock ej med dubbla beloppet. Förslaget innebär, att bi-

draget i sådant fall skall höjas med etthundra kronor för varje levande fött barn utöver ett. Någon anledning att vid flerbörd låta den del av grund- bidraget, som avser bidrag till tandvårdskostnad, utgå med högre belopp än eljest finnes givetvis icke.

Grundbidragets maximala belopp utgör således enligt förslaget vid en— födsel trehundrasjuttiofem kronor samt vid tvillingfödsel fyrahundrasjuttio- fem kronor.

2. Hemvårdspenningen.

Såsom förut anförts måste det anses som ett betydelsefullt önskemål att barnaföderskorna beredas möjlighet att få. lättnad i hemarbetet under tiden närmast före och efter förlossningen. I ett hushåll kan husmodern visserligen inom vissa gränser anpassa arbetsuppgifterna efter sina krafter, exempelvis genom att uppskjuta stortvättar och liknande grövre göromål, men i många fall, särskilt i större familjer och för landsbygdens kvinnor, ställa de åter- stående göromålen stora krav på husmoderns uthållighet och fysiska kondi— tion. De arbeten, som uppskjutas, måste ju också förr eller senare uträttas; om så sker alltför snart efter förlossningen, ligger risken för överansträng- ning nära till hands. Ehuru förhållandena givetvis skifta från fall till fall, kan man icke bortse ifrån att kvinnan under graviditetens sista skede icke är fullt arbetsför, att även enklare rutinsysslor i hushållet kräva ett större uppbåd av kroppsliga och själsliga krafter än eljest samt att uttröttbarheten är större. Barnet ,kräver under sina första levnadsmånader mycken omsorg, och amningen tar i anspråk både tid och krafter för modern.

Det är givetvis omöjligt för att icke säga olämpligt att söka med anspråk på exakthet i penningar mäta storleken av den effektivitetsminskning med av- seende å det husliga arbetet, som för kvinnor i allmänhet inträder under graviditetens sista skede, eller värdet av det merarbete eller de merutgifter, som uppkomma för dem genom att till övriga hemsysslor kommer omsorgen om det späda barnet. Det torde dock vara uppenbart, att det föreslagna grundbidraget icke förslår att täcka kostnaderna för avlönad hemhjälp under ' den tid, som skäligen bör ifrågakomma i detta sammanhang. Nyss antydda svårigheter böra emellertid enligt kommitténs mening icke utgöra hinder för fastställandet av ett skäligt ansett belopp, vilket såsom moderskapsbidrag skall tillfalla barnaföderska för att bereda henne möjlighet till lättnad i hem— arbetet i samband med havandeskap och barnsbörd. Behovet av ett sådant bidrag sammanhänger således dels med nedsättningen av moderns arbets— förmåga strax före och efter barnsbörden och dels med den inskränkning i hennes möjligheter att ägna sig åt övriga hemsyssld'r som följer av be- styren med barnets skötsel. Att låta ett sådant bidrag utgå med ett en— gångsbelopp finner kommittén såsom tidigare anförts icke lämpligt; såvitt angår tiden före barnsbörden skulle visserligen hinder icke möta att fastställa ett skäligt belopp såsom bidrag till kostnaden för hemhjälp eller dylikt, men då bidrag efter barnsbörden enligt kommitténs mening i princip icke bör

utgå, med mindre kvinnan har barnet i sin vård, synes det lämpligare att låta hemvårdspenningen i dess helhet utgå med visst belopp per dag, var- igenom det blir möjligt att taga hänsyn till förändringar med avseende å vårdförhållandena.

Hemvårdspenningens belopp skall enligt förslaget utgöra 1 krona 50 öre om dagen. Kommittén är väl medveten om att detta belopp mången gång i och för sig icke är till fyllest för tillgodoseendet av ifrågavarande bidrags- forms syften, men dels bör detsamma betraktas mot bakgrunden av storleken av grundbidraget och dels har kommittén ansett sig böra stanna därvid av statsfinansiella skäl.

Av sakens natur följer att bidraget bör kunna utgå viss tid före barns- börden; någon anledning att utsträcka bidraget utöver fyra veckor före barns— börden har dock icke synts kommittén föreligga. Förslaget innebär slutligen att bidraget skall kunna utgå i sammanlagt 90 dagar och ej för längre tid än till och med nittionde dagen efter nedkomsten.

Av skäl, vilka närmare utvecklas i följande avsnitt, har kommittén ansett lämpligt att mödrar med förvärvsarbete utanför hemmet beredas ersättning för inkomstbortfall under ledighet i anledning av havandeskap och barns- börd genom en särskild form av moderskapsbidrag, moderskapspenning, för vilken skall gälla speciella regler med avseende å belopp, rätt till bidrag 0. s. v. Gemensamt för nämnda båda bidragsformer skall dock bland annat vara, att de efter nedkomsten i princip skola utgå allenast för tid, varunder modern har barnet i sin vård. Där så är fallet, skall inom ramen för ovan angivna tidsvillkor —— högst 90 dagar, tidigast från och med ingången av veckan före den, då nedkomsten beräknas ske samt längst till och med 90:e dagen efter nedkomsten — hemvårdspenning utgå till envar barnaföder- ska, som icke är berättigad till moderskapspenning.

Från huvudregeln, att hemvårdspenning efter nedkomsten skall utgå allenast för tid, då. modern har barnet i sin vård, har kommittén funnit lämp- ligt förorda vissa undantag. Under de första fjorton dagarna efter ned- komsten ha hänsynen till modern ansetts motivera rätt för henne till hem- vårdspenning, även om barnet befinner sig i annans vård. Vidare har det ansetts skäligt, att hemvårdspenning utgår, ehuru barnet avlidit, dock högst 14 dagar efter dödsfallet och längst till och med den 40:e dagen efter ned- komsten.

3. Moderskapspenningen. Inledningsvis må framhållas att termen moderskapspenning enligt kom— mitténs förslag har en annan innebörd än för närvarande; denna bidragsform är nämligen avsedd att utgöra ersättning för förvärvsarbetande mödrars in— komstbortfall under ledighet i anledning av havandeskap och barnsbörd. Kommittén har i det föregående 1 olika sammanhang framhållit såsom sin uppfattning, att ett av de angelägnaste reformkraven på mödraskyddets om- råde är att bereda de förvärvsarbetande mödrarna ekonomisk möjlighet att

taga sådan ledighet. Kommittén är emellertid medveten om att vissaskäl kunna anföras till stöd för uppfattningen, att full likställighet ifråga om rätt till bidrag från det allmänna vid havandeskap och barnsbörd bör råda ' mellan förvärvsarbetande mödrar och andra. Så torde t. ex. vara fallet om , man bedömer problemet ur synpunkten av de fysiska och psykiska påfrest- l ningar för modern, som graviditeten medför, det merarbete i hemmet för , henne, som föranledes av barnets ankomst, samt barnets behov av omvårdnad. " Även om strikt ekonomiska synpunkter anläggas, kan det icke utan vidare ; förutsättas, att hjälpbehovet hos de förvärvsarbetande kvinnorna generellt sett är mera trängande än hos andra. Slutligen skulle såväl lagtekniska som icke minst administrativa fördelar vara att vinna, därest bidragen vore' en- ' hetliga.

Nu anförda omständigheter kunna dock enligt kommitténs mening icke . förringa det faktum, att ett inkomstbortfall för en förvärvsarbetande kvinna mestadels har en helt annan och kännbarare effekt än en utgiftsstegring för ,; andra kvinnor. Hennes livsföring, allmänna levnadsstandard och icke minst ! hennes ekonomiska åtaganden äro helt naturligt i regel direkt avhängiga av ': arbetsinkomstens storlek; hennes bundna utgifter (hyror, försäkringar, av-å betalningskontrakt o.s.v.) äro också rimligen baserade på vissa antaganden få angående de framtida inkomsterna och det är icke alltid möjligt att vid en rubbning av dessa beräkningar snabbt anpassa utgifterna härefter. Med hän- 1,3 syn till den genomsnittliga låga lönenivån 1nom de kvinnliga yrkena torde det ; ej *heller vara alltför djärvt att antaga, att den marginal, inom vilken in- ? komstminskningar kunna tålas utan kännbarare verkan-, oftast är'tämligen- liten. För en kvinna, vars tillvaro icke är på detta sätt beroende av den egna arbetsinkomsten, uppstå givetvis ofta ekonomiska problem i samband med - havandeskapet och barnsbörden, men man kan enligt kommitténs mening icke rättvisligen göra gällande, att dessa generellt sett ha samma storleks-—' ordning som dem, som uppkomma för en förvärvsarbetande kvinna, när _' arbetsinkomsten faller bort. Slutligen men icke minst bör man vid bedöman-. det av denna fråga icke förbise, att det med hänsyn till barnets intresse är '; påkallat att låta den förvärvsarbetande kvinnan intaga en särställning så- * vitt angår moderskapsbidragen. Det gäller här på ett alldeles särskilt sätt _ att söka främja gemenskapen mellan mor och barn och såvitt möjligt till- ' godose behovet av en naturlig uppfödning av barnet, och det torde icke kunna bestridas, att åtskilliga faktorer finnas, vilka 1 och för sig äro av beskaffenhet » att verka hämmande på den förvärvsarbetande kvinnans beredvillighet att. förverkliga dessa önskemål. Mot bakgrunden härav kunna de >>rättvisesyn punkter», vilka pläga anföras till stöd för ett system med enhetliga bidrag ; till förvärvsarbetande mödrar och andra icke tillmätas avgörande betydeISe.- , Ett sådant system skulle säkerligen för öVrigt antingen komma att sakna; nödig effektivitet såvitt anginge de förvärvsarbetande kvinnorna. eller ock innebära, att övriga mödrar bleve delaktiga av förmåner, som knappast kunde försvaras ur sakliga eller samhällsekonomiska grunder.

Kommittén övergår härefter till att behandla frågan om den krets per- soner, som bör vara berättigad till moderskapspenning. Ett minimikrav torde vara, att sådan rätt bör tillkomma alla kvinnor, som omfattas av arbetarskyddslagstiftningens bestämmelser'angående rätt till ledighet i sam- band med havandeskap och barnsbörd.

För närvarande omfattar arbetarskyddslagens ledighetsbestämmelser i huvud— sak industriellt arbete, byggnadsarbete, skogsavverknings- och kolningsarbete samt arbete med transport av varor eller gods. Kvinna, som fött barn, må icke användas till dylikt arbete under de första sex veckorna efter barnsbör- den, därest icke med läkarintyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet tidigare kan börja arbetet. Företer kvinnan läkarintyg, att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom 2 veckor, "eller ock att hon sannolikt kan vänta ned- komsten inom sex veckor och med hänsyn därtill har behov av ledighet, må sådan ej förvägras henne

Enligt ett av 1938 års arbetarskyddskommitté upprättat förslag till arbetar— s'kyddslag, varav socialvårdskommittén beretts tillfälle att under hand taga del, skola bestämmelserna om arbetarskydd i regel äga tillämpning å varje verksamhet, vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares räkning. Bland dessa bestämmelser återfinnas vissa stadganden rörande kvinnas ledig— het i samband medhavandeskap och barnsbörd, vilka återgivas här nedan. Dessa stadganden skola emellertid icke äga tillämpning å varje slag av verk- samhet. Enligt lagförslaget jämte därtill hörande anvisningar skola ledighets- bestämmelserna således icke äga. tillämpning i fråga öm: 1) husligt arbete, somutföres i arbetsgivarens hem; 2) arbete som är att hänföra till skepps- tjänst; 3) hemindustriellt arbete, (1. v. s. sådant hantverks- eller industriellt arbete, som arbetsgivare i och för sin yrkesmässiga verksamhet 'uppdrager åt arbetstagare att utföra och som av denne eller medlemmar av hans familj ut— föres i arbetstagarens hem eller å annan plats som av honom bestämmes; 4) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj.

Nyssnämnda bestämmelser om ledighet .ha följande" innebörd: Kvinna, som företer intyg av läkare eller barnmorska av innehåll, att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom sex veckor, får ej förvägras ledighet från arbetet. Har kvinna fött barn, får hon icke användas till arbete under de sex första veckorna ”efter barnsbörden, därest icke med läkarintyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet tidigare kan börja arbetet. Kvinna, som ammar sitt barn, får ej förvägras härför erforderlig ledighet.

I' jämförelse med gällande rätt innebär förslaget dels en utvidgning av den krets kvinnor, som tillerkännes rätt till ledighet i samband med barnsbörd (den nya gruppen räknar framförallt statligt och kommunalt anställda) och dels en utvidgning av rätten till ledighet såvitt angår tiden före barnsbörden.

Varken enligt gällande rätt eller enligt förslaget äger kvinnan rätt att er- hålla ledighet för att besöka organ för den förebyggande mödra— och barna- vården. .

Frågan om verkan därav att enligt statliga eller kOmmunala avlöningsbe-

stämmelser eller enligt kollektivavtal kvinnans rätt till ledighet är vidsträck» tare än enligt arbetarskyddslagen synes icke vara behandlad i lagförslaget.

I detta sammanhang må även erinras om de bestämmelser angående förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av havandeskap och barnsbörd, vilka antagits vid 1945 års höstriksdag. Stadgandena, vilka äga tillämpning är varje verksamhet, där arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning, inne— bära bland annat att kvinnlig arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadig— varande anställning hos viss arbetsgivare, ej får skiljas från anställningen på den grund att hon blivit havande eller fött barn. Ej heller får arbets- givaren, där han har vetskap om havandeskapet eller barnsbörden, skilja arbetstagaren från anställningen på den grund, att hon i samband med havandeskapet eller barnsbörden avhåller sig från arbetet under skälig tid, högst sex månader. Ett villkor härför är dock, att arbetstagaren på förfrågan av arbetsgivaren utan dröjsmål underrättar denne om att hon önskar åter— inträda i arbetet efter bortovaron. Arbetsgivaren är ej skyldig låta återinträdet ske tidigare än tre veckor från det han mottagit meddelande om den dag, då återinträdet kan äga rum, eller från det arbetstagaren utan föregående med- delande inställt sig hos honom. Arbetstagare, som enligt vad nu sagts åtnjuter uppsägningsskydd, är ej heller pliktig att i anledning av havandeskapet eller barnsbörden vidkännas löneavdrag i annan mån än som betingas av borto— varon från arbetet.

'

Att flertalet av arbetarskyddslagens bestämmelser icke kunna göras till-ij lämpliga i fråga om husligt arbete i arbetsgivarens hem torde ligga i saken:—:*

natur. Behovet härav torde också vara i viss mån mindre efter tillkomsten av hembiträdeslagen, som för minderåriga hembiträden innehåller vissa spe-j ciella skyddsbestämmelser. Däremot tala enligt kommitténs mening starka, skäl för att ersättning för inkomstbortfall i princip skall utgå jämväl till a1'-,. betstagare i husligt arbete, icke minst med hänsyn till den nuvarande räck—i, vidden av lagen om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av tro—, lovning och äktenskap m. m.

Vissa inskränkningar i dessa arbetstagares rätt till moderskapspenning-, äro dock oundgängliga. Det ligger i sakens natur att moderskapspenning ickei skall utgå för annan tid än den, varunder kvinnan åtnjuter ledighet från för—. värvsarbetet. Det skulle emellertid vara verklighet—sfrämmande att antaga: att en kvinna, som anställts för att utföra huvudsakligen husligt arbete (t. ex. en hushållerska eller ett hembiträde) skulle (eller finge) i anledning av havandeskapet avhålla sig från arbete, så länge hon hade sin bostad i ar-il betsgivarens hem. Härvidlag skulle alla kontrollåtgärder komma till korta. Mest rationellt är därför enligt kommitténs mening att överhuvudtaget ickeil låta moderskapspenning utgå till en dylik kvinna under tid som nyss sagts,. Däremot bör hon under i övrigt gällande förutsättningar erhålla hemvårds—Ä' penning under nämnda tid. ;]

Arbetarskyddslagens ledighetsbestämmelser omfatta ej kvinnor, som if

I »

sitt hem utföra arbete för annans räkning. Det torde ej heller vara lämp- ligt att i dessa fall införa någon rätt till ersättning för inkomstbortfall. Här- emot talar framför allt svårigheten att kontrollera att kvinnan icke under sin >>ledighetstid» utför förvärvsarbete. Då dessa kvinnor ha sin arbetsplats för- lagd till hemmet, föreligger ej heller med hänsyn till amningen o. s. v. lika starka skäl som i fråga om andra förvärvsarbetande att garantera dem en ekonomisk hjälp under längre tid efter barnsbörden. De böra dock själv- fallet under eljest gällande förutsättningar bliva berättigade till hemvårds- penning. '

Att »arbete, som är att hänföra till skeppstjänst», d. v. s. arbete som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord å fartyget eller annorstädes, undantages i ar— betarskyddslagen beror därpå, att för dessa arbeten gälla särskilda bestäm- melser. Det synes icke föreligga anledning att undantaga denna kategori kvinnor från tillämpligheten av bestämmelserna om ersättning för inkomst- bortfall.

Vad angår företag, vilka endast sysselsätta medlemmar av arbetsgivares familj, så föreligga givetvis skäl att utesluta dem från arbetarskyddslagens tillämpning, men den omständigheten, att ett företag är ett renodlat familje- företag kan knappast motivera en särställning i oförmånlig riktning för de i verksamheten sysselsatta, såvitt angår rätten till ersättning för inkomst- bortfall.

Arbetarskyddslagen omfattar icke självständiga företagare. På grund av kontrollsvårigheterna (det gäller ju att i det enskilda fallet avgöra, huruvida och i vad mån vederbörande avhåller sig från arbete) torde det icke vara möjligt att för dem införa någon form av ersättning för inkomstbortfall. Där- emot böra de givetvis äga åtnjuta hemvårdspenning.

Av vad ovan anförts framgår, att det icke torde vara möjligt att låta be- stämmelserna om ersättning för inkomstbortfall sammanfalla med arbetar- skyddslagens bestämmelser om ledighet såvitt personkretsen angår. Starka skäl finnas för att låta de förra få ett vidsträcktare tillämpningsområde. Kommitténs förslag innebär därför, att såsom förvärvsarbete som kvalifika— tionsgrund för rätt till moderskapspenning skall anses arbete, som barna- föderska mot avlöning utför för annans räkning i arbetsgivarens hem eller eljest å av arbetsgivaren anvisat arbetsställe utanför barnaföderskans hem.

Uppenbarligen måste man försöka få till stånd en så klar gränsdragning mellan hemvårdspenningen och moderskapspenningen som möjligt. Om allt- för lättvindiga förändringar av en och samma barnaföderskas kategoritill- hörighet skulle tillåtas, skulle hela systemet lätt falla sönder, och moder- skapsbidragen skulle draga kostnader och i många fall omfatta tidrymder, som icke skulle låta sig försvaras. Man bör med andra ord fordra att kvin— nan dokumenterat sig såsom förvärvsarbetande i ovan angiven mening redan innan hjälpbehovet uppstått. Härvid torde man ha att välja mellan två alternativ,

antingen att kvinnan viss tid före barnsbörden uppburit arbetsinkomst av minst _. viss storlek eller att kvinnan viss tid före barnsbörden ägnat sig åt förvärvs- arbete i minst viss omfattning. Det förstnämnda alternativet skulle givetvis er— bjuda åtskilliga tekniska fördelar framför det andra; inkomstprövningen torde icke erbjuda några större svårigheter. Mot principen-att mäta tillhörigheten till kategorien »förvärvsarbetande» med inkomstmått kan emellertid anföras tungt vägande invändningar. Till följd av den allt efter orter och yrken skiftande löne— nivån skulle en tillämpning av denna princip ofta leda till orättvisa resultat. En kvalificerad yrkeskvinna i en storstad skulle säkerligen ofta uppvisa väsentligt högre arbetsinkomst än ett hembiträde på landsbygden, även om , den senares arbetstid vore mångdubbelt längre per år än den förras. Det skulle givetvis vara synnerligen stötande, om hembiträdet ginge förlustig rätten till ersättning för inkomstbortfall av den anledningen, att den redo- visade årsinkomsten understege vad som författningsenligt antoges vara ut— tryck för »full sysselsättning», medan yrkeskvinnan förvärvade sådan rätt, ehuru hon måhända endast i mindre utsträckning ägnat sig åt förvärvsarbete. , Redan skäl av denna natur synas böra leda till att avgörande för tillhörig- heten till kategorien »förvärvsarbetande» bör vara en kvantitativ bedömning '» av arbetet, ej en inkomstuppskattning. Härför talar också själva syftet med ”5, ersättningen för/inkomstbortfall, d. v. 5. att göra det möjligt för modern att il utbyta arbetstid mot samvaro med och vård av barnet. Är arbetstiden så * kort, att nämnda syfte ändock kan nöjaktigt tillgodoses, finnes ur samhällelig * synpunkt näppeligen någon anledning att lämna modern särskild ekonomisk kompensation för att hon avstår från arbete. ' Det är givetvis svårt att finna en generellt tillämplig formel för det mått . av arbete under förfluten tid, som bör fordras för att rätt till moderskaps— " penning skall inträda. Kommitténs förslag innebär emellertid, att kvinnan, under de åtta månader, vilka närmast föregått barnsbörden eller den beräk— , nade tidpunkten härför, skall ha utfört förvärvsarbete i sammanlagt minst ', 120 dagar. Vid tillämpningen av detta tidsvillkor skola å ena sidan med- , räknas dagar, då kvinnan_varit frånvarande från arbetet på grund av om- ständigheter, varöver hon ej kunnat råda samt å andra sidan frånräknas ', dagar, varunder förvärvsarbete utförts under kortare tid än 4 timmar. , _,

Beträffande moderskapspenningens storlek kan man överväga antingen ' ett system med ett enhetsbelopp eller ett system med varierande belopp, helt eller delvis graderade efter storleken av det presumerade inkomstbort- fallet. Det sistnämnda alternativet bör dock förutsätta viss maximering _av ersättningen. ' '

Ett enhetsbelopp har givetvis stora administrativa fördelar. Om bidraget skall kunna fylla funktionen att vara incitament till avbrott i förvärvs—t arbete för så många mödrar som möjligt under den för modern och barnet ömtåligaste tiden, måste det emellertid utgå med så högt belopp, att man i— åtskilliga fall torde kunna tala om »överförsäkring». Några betänkligheter!

av försäkringsmässig art torde detta likväl inte böra väcka, då man knappast kan räkna med att »försäkringsfall» skulle framkallas uteslutande i syfte att profitera på en för vederbörandes förhållanden alltför hög inkomstkompen- sation. Även om motsatsen skulle vara fallet, torde detta näppeligen kunna anföras som ett negativt kriterium. Möjligen skulle en viss form av »miss- bruk» erhålla ökad frekvens, nämligen att sådana förvärvsarbetande mödrar, som ha för avsikt att definitivt upphöra med arbetet efter barnets födelse, utnyttja inkomstkompensationen i strid med dess egentliga syfte. Däremot skulle en relativt hög ersättning givetvis ha den i och för sig önskvärda effekten att överkompenserade mödrar särskilt starkt lockades att begagna sig av tillfället att ägna barnet en personlig omvårdnad. I andra fall finge man givetvis räkna med underkompensation med därav betingad reaktion i motsatt riktning. Verkan av ett enhetligt ersättningsbelopp, baserat på någon slags minimistandardprincip, är synnerligen svår att bedöma. Dessa ovissa faktorer synas böra leda till att företräde lämnas det andra alterna— tivet, d. v. s. att bidraget bestämmes i viss proportion till den förlorade eller presUmtivt förlorade arbetsinkomsten. Även förhållandet mellan de mödrar, som erhålla hemvårdspenning, och dem, som erhålla moderskapspenning, måste beaktas. Det skulle komma att te sig oförklarligt för de mödrar, som arbeta i hemmet, t. ex. lantbrukarhustrur, därest andra mödrar, som äro sysselsatta med förvärvsarbete med låg inkomst, t. ex. mjölkerskor, städerskor, hembi- träden m. fl., skulle erhålla en moderskapspenning, som väsentligen överstiger deras arbetsinkomst.

J ämväl vid utformningen av ett dylikt system är det möjligt att tillgodose det i och för sig berättigade önskemålet, att ersättningen garanterar en rimlig standard även för dem, vilkas arbetsinkomster ligga särskilt lågt; vid be- stämmandet av ersättningens minimibelopp bör man således låta försörj— ningssynpunkter väga över renodlade kompensationssynpunkter.

En differentierad sjukpenning brukar icke utgöra full kompensation för inkomstbortfallet, detta för att förebygga missbruk av försäkringen. Någon motsvarande risk kan näppeligen förekomma i fråga om ersättning för in- komstbortfall i samband med havandeskap och barnsbörd. Å andra sidan kunna vissa skäl anföras mot att bereda en förvärvsarbetande kvinna, som i anledning av havandeskap och barnsbörd upphör med arbetet, allenast par— tiell-kompensation för inkomstbortfallet, åtminstone om man vill eftersträva att hon i barnets intresse lämnar arbetsmarknaden för längre tid än som på- kallas av förlossning och eftervård. Uppenbarligen är en 100-procentig kom— pensation bättre ägnad att främja sistnämnda syfte än en partiell sådan. Man kan emellertid icke bortse ifrån att i många fall andra än rent ekonomiska motiv spela in, när. den blivande eller nyblivna förvärvsarbetande modern skall taga ställning till frågan om tidpunkten för arbetets återupptagande, t. ex. fruktan att förlora kontakten med arbetsmarknaden eller att förlora yrkesskickligheten, obenägenhet att underkasta sig den inskränkning i »fri- heten», som följer av barnets vård 0. s. v. I vissa fall skulle måhända dessa

och liknande motiv förlora i styrka, därest det ekonomiska stödet till mo— & dern utmättes rikligare än som vore betingat av den bortfallna inkomsten. Å andra sidan bör beaktas, att den förvärvsarbetande kvinnan, när hon i samband med en barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete, ofta sköter sitt hem och sålunda utför ett arbete av stor ekonomisk betydelse förl familjen, ehuru det icke giver någon kontant inkomst. Man har emel—' lertid härvidlag att göra med så många motiv av skilda slag, att det är synnerligen vanskligt att uttala ett omdöme om den sannolika ver- kan av tillämpningen av den ena eller andra principen vid bestämmandet av storleken av ersättningen för inkomstbortfall. Det torde bliva nödvändigt att pröva sig fram och framdeles vidtaga de ändringar av beloppen som even— tuellt kunna visa sig påkallade.

Med hänsyn till det i det föregående omförmälda arbetsvillkoret finnes icke något behov av en nedre inkomstgiäns för rätten till moderskapspenning. ' Dennas minimibelopp bör enligt kommitténs mening icke understiga 2 kronor . detta belopp bör utgå vid en arbetsinkomst av upp till 800 kronor. Högsta belopp av moderskapspenning föreslås utgöra 7 kronor. I övrigt har förslaget följande innebörd: '

Årlig inkomst av förvärvsarbete. Moderskapspennmg under 800 kr. 800 kr. men ej 1500 kr. .......................... 1500 >> » » 2200 » 2200 >> >> » 2900 >> 2900 >> >> » 3600 » över 3 600 kr.

Enligt denna skala är moderskapspenningens belopp beroende av denl årliga inkomsten av förvärvsarbete. Uppskattningen av denna synes böra ' följa samma principer som inom sjukpenningförsäkringen; detta innebär, atti! såsom kvinnans årliga inkomst av förvärvsarbete skall anses den för år be-i' räknade inkomst i penningar eller naturaför,måner som hon kan komma attll tills vidare åtnjuta av sådant a1bete. il;

Sjukkassorna skola således göra en särskild uppskattning av de förvärvs- 'l' arbetande kvinnornas årsinkomst för bestämmandet av moderskapspenningens; belopp. Med hänsyn till det relativt begränsade antal fall det här är fråga?: om (maximalt torde det för hela riket röra sig om cirka 14 000 fall per år),? bör detta icke medföra större administrativa svårigheter. Det blir ej aktuellt-", att bestämma moderskapspenningens belopp på. grundval av en beräkning av,F årsinkomsten förrän i det enskilda fallet en ansökning föreligger; av sakens" natur följer också att dessa ärenden 1nom de olika sjukkassorna bli spriddaf året runt.

Beträffande den tidrymd, under vilken moderskapspenning må åtnjutasw' må till en början erinras om att arbetarskyddslagens ledighetsbestämmelser

närmast ha karaktären av minimiföreskrifter ur rent medicinska synpunkter. Frågan måste emellertid när det gäller att bestämma ersättningen för in- komstbortfall ses ur vidare synvinkel.

Därvid göra sig olika synpunkter gällande såvitt angår tiden före och efter barnsbörden.

Inom vissa yrken finnes behov av ledighet för gravid kvinnlig arbets- tagare under avsevärt längre tid än de i arbetarskyddslagstiftningen med- givna sex veckorna. Detta gäller såväl där arbetet är särskilt fysiskt på- * frestande som där kvinnan har till uppgift att betjäna eller eljest komma i » direkt kontakt med allmänheten, t. ex. restaurangpersonal och affärsanställda. ], vissa fall kunna väl dessa beredas annat arbete, som bättre lämpar sig för deras tillstånd, men man har i allt fall att räkna med att förenämnda sex— veckorsperiod många gånger är för kort.

I detta sammanhang må erinras om de inom den frivilliga arbetslöshets- försäkringen utfärdade s. k. havandeskapsdirektiven. Vad angår tiden före barnsbörden innebära dessa:

1. Om medlemmen blivit arbetslös av anledning, som icke har samband med havandeskapet, må understöd kunna utbetalas intill barnsbörden. Medlemmen äger sålunda utan att riskera indragning av understödet vägra antaga arbete, som icke lämpar sig för hennes tillstånd. Därvid bör hon emellertid genom läkar- intyg styrka arbetets olämplighet. Kan medlemmen icke sålunda göra gällande, att det erbjudna arbetet är olämpligt, och framgår detta icke heller klart av om- ständigheterna i övrigt, avstänges medlemmen från understöd under 4 veckor.

2. Om medlemmen åter permitterats eller avskedats på grund av havande- skapet eller om hon slutat på egen begäran av samma anledning bör hon i all- mänhet betraktas såsom arbetsoför och avstängas från understöd till dess hon efter barnsbörden åter blir understödsberättigad. I undantagsfall kan hon emellertid betraktas såsom arbetsför och tillerkännas understöd enligt reglerna i punkt 1. En förutsättning härför är, att det arbete, som medlemmen lämnat, varit i alldeles särskild grad för hennes tillstånd olämp- ligt (exempelvis arbete med lyftning, skiftarbete, servitrisarbete, butiksbiträdes- arbete) och att omständigheterna även i övrigt giva vid handen, att medlemmen trots att hon icke kan utföra sitt ordinarie arbete, likväl kan betraktas såsom arbetsför.

Ej heller beträffande tiden efter barnsbörden är det tillfyllest att i det sammanhang, varom nu är fråga, anlägga rena arbetarskyddssynpunkter. Ofta hindrar vårdnaden om barnet en förvärvsarbetande moder att återgå till arbetet vid den tidpunkt, då några hänsyn till moderns hälsa icke tala däremot. Dessa fall skulle visserligen minska till antalet, därest en utbygg— nad skedde av spädbarnshemmen och daghemmen för spädbarn och liknande institutioner, men att för lösningen av frågan om de förvärvsarbetande kvin- ' nornas ledighet efter barnsbörd uteslutande lita till sådana anstalter är var— ken praktiskt möjligt eller sakligt försvarbart. Alldeles frånsett att man knappast kan tänka sig ett så utbyggt nät av dylika institutioner, att denna vårdmöjlighet skulle stå. till buds för alla förvärvsarbetande mödrar som ville begagna sig härav, så är det i regel ur olika synpunkter att föredraga,

att modern beredes tillfälle att under någon längre tid helt ägna sig åt det nyfödda barnets vård. Till en början må erinras om att vården i såväl späd- barnshem som daghem för späda barn är jämförelsevis Lostnadskrävande; i många fall skulle ett bidrag till modern, motsvarande inkomstbortfallet, komma att uppgå till väsentligt lägre belopp per dag. Även om en naturlig uppfödning av barnet kan åstadkommas genom moderns amningspauser i förvärvsarbetet, så är detta både fysiskt och psykiskt påfrestande för henne, ' och detsamma gäller — liksom för barnet — i fråga om transporter av barnet till och från daghemmet. Särskilt när det gäller ogifta mödrar är någon längre tids ostörd samvaro med barnet av värde för att frammana moders— instinkten och knyta banden fastare mellan mor och barn. Detta syfte kan icke nås, om barnet intages i spädbarnshem; av daghemsvården å sin sida ] följer otvivelaktigt vissa. friktionselement. ,

Inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen gäller enligt förut nämnda * havandeskapsdirektiv beträffande tiden efter barnsbörden följande:

Understöd bör icke utgå under de närmaste 6 veckorna efter barnsbörden. ?, Härifrån undantages medlemmar, som efter barnsbörden utfört arbete inom jord? bruk, trädgårds- eller boskapsskötsel eller inom handel, hotell, restaurang- och kaférörelse, i husligt arbete, i badanstalter samt i rak- och frisérsalonger, eller, efter företeende av läkarintyg, inom annat yrkesområde, under minst 3 dagar och som därefter blivit oförvållat arbetslös på grund av arbetsbrist.

Jämväl efter de 6 veckorna skall viss inskränkning av understödsrätten äga rum, nämligen om medlemmen uppburit understöd under de närmast före barns— börden förflutna 2 veckorna. I dylikt fall skola de 6 veckorna (eller den nyss be— rörda kortare tiden) förlängas med lika många dagar som medlemmen uppburit understöd under den angivna 2-veckorsperioden. —

Aven för den efterföljande tiden måste ofta en viss inskränkning av under— stödsrätten ske. Medlemmen måste nämligen styrka, att omvårdnaden om barnet ' icke hindrar henne att antaga förvärvsarbete. Hon måste sålunda styrka, att '» barnet kan omhändertagas av någon hemmavarande hjälp eller släkting, av - grannar, å barnkrubba eller dylikt. Dylik prövning bör alltid ske, då medlem- men söker understöd första gången efter barnsbörden. Den skall sålunda före- tagas, oavsett om arbetsförmedlingen lämnat rapport om arbetsvägran eller hinder för utförande av förvärvsarbete eller ej.

När det gäller att avgöra den optimala tidrymden för avbrott i moderns förvärvsarbete efter barnsbörden, träder i förgrunden hänsynen till barnets . uppfödningsförhållanden. I detta sammanhang må erinras om det uttalande & i amningsfrågan, som landets professorer i pediatrik gjorde år 1944, vari ' bland annat framhållas, att ingen med konst" framställd näring finnes, som under barnets första sex levnadsmånader ens tillnärmelsevis i värde når upp __ till bröstm'jölkens; utan tvingande skäl skall avvänjningen icke påbörjas före ,» ' denna tidpunkt. Själva avvänjningen borde icke ske brådstörtat, utan om "l möjligt utsträckas över en tid av 6—8 veckor. *

När man går utöver de rent yrkeshygieniska synpunkterna är det givetvis ', icke fråga om en skyldighet för modern att — låt" vara mot ersättning för in— , komstbortfall —— avhålla sig från arbete. 'I detta sammanhang bör uppgiften .;

vara att bereda ekonomisk möjlighet för henne att avbryta förvärvsarbetet under längre tid än som är direkt betingad av hälsosynpunkter men som på—' kallas av skäl av annan natur, vilka berörts i det föregående.

Det möter givetvis åtskilliga svårigheter att för rätten att åtnjuta ersätt— ning för inkomstbortfall generellt fixera en tidrymd, inom vars ram skälig" hänsyn kan tagas till de skiftande förhållandena inom olika yrken och behoven och önskemålen hos olika mödrar. Så skulle Visserligen kunna ske, om grän— serna gjordes mycket vida, men detta skulle å andra sidan, om individuella prövningsmetoder ej tillämpades, leda till missbruk. Vad angår tiden efter barnsbörden torde väl andra än kostnadsskäl knappast kunna anföras emot en valrätt för den nyblivna modern under en relativt lång tidrymd, generellt be- stämd med hänsyn till amningssynpunkter. Beträffande tiden före barns— börden däremot skulle en alltför vidsträckt valrätt för modern — mot vilken givetvis även talar kostnadsskäl —- möta betänkligheter av medicinsk natur och försvåra en eljest önskvärd och ofta möjlig anpassning av arbetet efter" moderns tillstånd. Att införa en individuell prövning — låt vara inom gene— rellt fastställda gränser —— av den i varje särskilt fall lämpliga tiden för åtnju- tande av ersättning för inkomstbortfall skulle förutsätta en annan organisa- tionsform än den som ur andra synpunkter funnits lämplig, nämligen moder- skapsbidragens administration genom sjukkassorna.

Efter övervägande av olika synpunkter har kommittén stannat vid att för— orda att kvinnan skall äga rätt uppbära ersättning för inkomstbortfall under högst 180 dagar, vilken rätt skall inträda tidigast från och med ingången av åttonde veckan före den, under vilken nedkomsten beräknas ske, samt upp- höra senast å 180:e dagen efter nedkomsten.

Kommittén ärmedveten om att den föreslagna maximitidrymden 180 dagar, avseende tiden såväl före som efter förlossningen, kan synas väl kort i be- traktande av vad som av medicinsk expertis anses vara den för amning och avvänjning önskvärda tiden. Det har dock synts lämpligast, att man på detta område prövar sig fram och först efter erfarenheter från systemets tillämp- ning i praktiken överväger frågan om en förlängning av tiden. Härför tala givetvis i första hand kostnadsskäl. Det bör också bemärkas, att kommittén veterligen intet annat land har infört en längre gående rätt till ersättning för inkomstbortfall i samband med havandeskap och barnsbörd; i flertalet länder är ifrågavarande tid väsentligt kortare.

Såsom rätten till moderskapspenning föreslås utformad kan kvinnan själv i många fall öva inverkan å längden av den tidrymd efter barnsbörden, under vilken ersättning må. utgå. Ju närmare barnsbörden hon fortsätter med för- värvsarbete, desto längre tid efter barnets födelse kan hon taga sig ledigt från detta. Mot det föreslagna systemet kan invändas, att det icke tager till- börlig hänsyn till de kvinnor, som av yrkesskäl eller på grund av sin konsti- tution måste upphöra med förvärvsarbetet tidigare än åtta veckor före den beräknade nedkomsten. Detta spörsmål aktualiserar frågan om förhållandet mellan moderskapspenningen, å ena, samt den frivilliga och eventuellt bli—' vande obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen, å andra. sidan.

För närvarande kan, såsom förut nämnts, en kvinna, som på grund av . havandeskap permitterats eller avskedats eller slutat sin anställning på egen begäran, erhålla understöd från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, därest hon kan betraktas som arbetsför. I sådant fall kan understöd utgå intill barns— ' börden. Till denna grupp höra framför allt sådana arbetstagare, som på grund , av sin direkta kontakt med allmänheten eller på grund av det ordinarie arbe— tets särskilt påfrestande natur behöva ledighet från arbetet tidigare än ovan ._ förutsatta åtta veckor. Dessa komma således i sin egenskap av arbetsföra att r' åtnjuta understöd från arbetslöshetsförsäkringen redan före den tidpunkt (åtta veckor före nedkomsten) då rätt till moderskapspenning inträder. Konkurren- sen mellan ifrågavarande båda hjälpformer synes böra lösas så, att moder— skapspenningen obligatoriskt avlöser arbetslöshetshjälpen, när åtta veckor be— , räknas återstå till nedkomsten. ,

Inom en eventuellt blivande obligatorisk arbetslöshetsförsäkring torde reg— * lerna angående havande kvinnors understödsrätt bli utformade på samma sätt , som inom den frivilliga försäkringen, och förhållandet mellan moderskaps— ' penning och arbetslöshetsförsäkring bör således lösas på samma sätt som ii nu föreslagits.

Det ligger i sakens natur att en kvinna, som är berättigad uppbära sjuk- , penning enligt den frivilliga eller blivande obligatoriska sjukförsäkringen icke . samtidigt skall kunna uppbära ersättning för inkomstbortfall i form av moder— skapspenning.

Av det ovanstående framgår, att vissa fall icke komma att täckas av vare ” sig arbetslöshetsförsäkringen eller sjukförsäkringen eller reglerna om moder- ,, skapspenning, t. ex. där modern på grund av klenhet, som medför arbetsoför- i måga men som dock ej kan rubriceras som sjukdom, behöver lämna förvärvs- ; arbetet tidigare än åtta. veckor före barnsbörden, ävensom där modern av ena- ' handa orsak behöver längre tids vila än tillhopa 180 dagar. Det torde icke vara möjligt att tillgodose dessa och liknande behov — vilka kunna beräknas ; uppträda allenast undantagsvis — inom ramen för en på generell prövning _, grundad hjälpform. Dessa fall få. således avgöras efter individuell prövning :; och hjälp meddelas i form av socialhjälp (fattigvård). fl

'l

Kommitténs förslag med avseende å moderskapspenningens belopp baseras i på förutsättningen att kvinnan under den tid, moderskapspenning uppbäres, li icke åtnjuter någon som helst arbetsinkomst, detta i överensstämmelse med 'i' grundtankarna i kommitténs förslag 1 denna del, nämligen att kvinnan skall lj beredas möjlighet att taga ledighet från förvärvsarbetet. I princip bör därför ' råda förbud för henne att utföra förvärvsarbete, d. v. s. avlönat arbete för t annans räkning, utfört i arbetsgivarens hem eller eljest å av arbetsgivaren an- ' visat arbetsställe utanför barnaföderskans hem, under den tid, då moderskaps— ', penning uppbäres. Det kan självfallet icke komma i fråga att låta det arbete, ? som kvinnan utför i sitt hem, inverka på rätten till moderskapspenning. Ej heller finnes anledning att i detta sammanhang taga hänsyn till sådana undan—

tagsfall, som att kvinnan för annans räkning utför oavlönat arbete. I och för sig skulle det måhända föreligga skäl att låta arbete, som kvinnan eventuellt under ledigheten från det ordinarie arbetet utför i sitt hem för annans räk— ning för att därmed dryga ut sina inkomster, inverka på rätten till moder— skapspenning, men då någon kontroll här-över näppeligen skulle kunna an— ordnas, har kommittén funnit det lämpligare att icke förorda några regler härvidlag.

Det skulle också kunna ifrågasättas att moderskapspenning skulle kunna

: utgå i sådana fall, där kvinnan utförde avlönat förvärvsarbete allenast viss

kortare tid per dag. Detta borde tydligen medföra viss reduktion av moder— skapspenningens belopp i förhållande till arbetsinkomstens storlek samt så- ledes förutsätta en prövning av moderskapspenningen från fall till fall. Även en tämligen schematisk prövning skulle förorsaka administrativa besvärlig- heter och kontrollsvårigheter. Det är enligt kommitténs mening följdriktigast och ur administrativ synpunkt enklast att såsom förutsättning för erhållande av moderskapspenning uppställa kravet, att kvinnan fullständigt avhåller sig från avlönat förvärvsarbete. Under tid, då hon tillfälligtvis ägnar sig åt dylikt under en ledighetsperiod, går hon följaktligen miste om moderskapspenningen men äger under eljest gällande förutsättningar rätt till hemvårdspenning. Kommittén är givetvis medveten om att barnaföderskorna ha vissa möjlig— heter att åsidosätta förbudet mot förvärvsarbete. Ett kontrollsystem, varigenom missbruk helt skulle kunna förebyggas, låter sig väl knappt tänkas och skulle för övrigt förutsätta en administrativ apparat av helt annan storleks— ordning än den kommittén funnit rimlig för handhavandet av moderskaps— bidragsverksamheten. En viss kontroll över verksamheten och även över till— lämpningen av förbudet att utföra förvärvsarbete under tid, då moderskaps- penning uppbäres, erhålles otvivelaktigt genom den medverkan från den före— byggande mödra- och barnavårdens institutioner, varom förmäles i det föl- jande. Beträffande övriga kontrollåtgärder må hänvisas till kap. IX.

Även om en förvärvsarbetande kvmna enligt kommitténs förslag icke skall äga uppbära moderskapspenning samtidigt med lön för utfört arbete, så ford- ras dock särskild reglering av de fall, där kvinnan, trots frånvaro från arbete i samband med havandeskap och barnsbörd, äger uppbära sin avlöning eller del därav eller annan ersättning av arbetsgivaren. Såsom av redogörelsen 1 kap. III framgår, innehålla vissa avlöningsförfattningar och kollektivavtal bestämmelser, enligt vilka sådan rätt föreligger för kvinnliga befattninge- havare. I vissa fall uppgå nämnda ekonomiska förmåner, per dag räknat, till högre belopp än den nu föreslagna moderskapspenningen, men i intet fall torde förmånerna avse en längre tidrymd än denna.

Av moderskapspenningens karaktär av ersättning för förlorad arbetsin- komst följer, att det rimligen icke kan vara utan verkan i fråga om rätten till moderskapspenning, att kvinnan under ledighet från arbetet i samband med havandeskap och barnsbörd åtnjuter viss lön från arbetsgivaren. Ur vissa

synpunkter vore det naturligt, att moderskapspenning utginge allenast om [uppburen lön understege kvinnan tillkommande moderskapspenning samt att denna i varje särskilt fall reducerades, så. att summan av lön, per dag räknat, samt sålunda avkortad moderskapspenning uppginge till högst moder— skapspenningens regelmässiga belopp. Kommittén anser dock en sådan regel vara alltför sträng. Den skulle säkerligen leda till att arbetsgivarna i fortsättningen avstodo från att göra sådana utfästelser, varom här är fråga, och från arbetstagarnas sida skulle det väl i regel saknas anledning att söka Ä. avtalsmässigt reglera dessa ersättningsfrågor. Ur befolkningspolitisk syn- ; punkt — kommittén tänker här närmast på önskvärdheten av att intresset för __ de befolkningspolitiska sammanhangen sprides över så vida kretsar som möj- ligt — skulle en sådan utveckling knappast vara till gagn. Därtill kommer, att moderskapspenningens belopp i många fall icke utgör full kompensation .: för det faktiska inkomstbortfallet. På grund härav och då, såsom i olika sam- " manhang framhållits i det föregående, en »överförsäkring» på detta område näppeligen kan erbjuda samma faror som eljest bruka vara förknippade här- ' med, har kommittén stannat vid att förorda, att avlöning, som uppbäres under ledighet, allenast i så måtto skall verka reducerande på moderskaps— ' penningens belopp, att summan av utbetalad moderskapspenning och av- löning, per dag räknat, får uppgå till högst beloppet av den moderskaps- penning, vartill kvinnan eljest varit berättigad, ökad med femtio procent. Denna regel skall gälla i fråga om sådana förmåner från arbetsgivaren, ', vilka grunda sig på författning eller avtal eller utfästelser och som ha karak- ' tären av avlöning eller annan däremot svarande kontant ersättning. Någon ' privaträttslig form av försäkring, som inrymmer ersättning för inkomstbort- fall under ledighet i samband med havandeskap och barnsbörd, i den mån ett sjukdomstillstånd ej föreligger, finnes ej att taga hänsyn till i detta sam— manhang. Ej heller böra sådana ekonomiska prestationer från arbetsgivarens . sida, som ha karaktären av gåva, inverka på moderskapspenningens belopp. .. Ovan angivna bestämmelse skall äga tillämpning under den tid, då rätten ., till arbetsgivarersättning löper parallellt med rätten till moderskapspenning. ti Den omständigheten att en kvinna i visst fall är berättigad till särskilt hög '" ersättning från arbetsgivaren, skall således icke inverka på den tid, under vilken hon må uppbära moderskapspenning. '

När det gäller att avgöra, vilka villkor i övrigt som böra gälla för erhållande av moderskapspenning, uppträder, såvitt angår tiden efter förlossningen, spörsmålet om de krav, som böra uppställas med avseende å moderns för- hållande till barnet. Ur vissa synpunkter skulle det vara naturligt att envar =»— kvinna finge ersättning för inkomstbortfall under den tid efter barnsbörden, då. det enligt lag förelåge förbud för arbetsgivare att anlita henne i arbete, utan hänsyn till om hon hade barnet i sin vård eller ej. Denna ståndpunkt A; har bland annat intagits av tidigare svenska förslag i ämnet. Kommittén —_L vill för sin del förorda, att modern skall äga rätt till moderskapspenning ål

under de första 14 dagarna efter nedkomsten, även om hon då ej har barnet i sin vård, men att i övrigt en dylik förmån från det allmännas sida bör mot- svaras av en förpliktelse för kvinnan att ägna sig åt barnets vård. Det är visserligen viktigt, att kvinnan får täckning för inkomstbortfallet, men när detta sker genom allmänna medel finns anledning att anlägga vidare syn- punkter än rent ekonomiska. vKommittén har i det föregående vid behand- lingen av frågan angående den tid, under vilken moderskapspenning må åt- njutas, lagt avgörande vikt vid att barnet såvitt möjligt skall tillförsäkras tillfredsställande uppfödningsförhållanden. I överensstämmelse härmed inne- bär kommitténs förslag, att vad angår tiden efter nedkomsten skall — bort- sett från de ovan nämnda 14 dagarna —— såsom villkor för erhållande av moderskapspenning gälla, att kvinnan har barnet i sin vård. Det skulle kunna ifrågasättas att undantag från denna regel borde medgivas i sådana fall, där modern funnes icke böra vårda barnet med hänsyn till enderas hälsotillstånd. Kommittén har dock icke funnit anledning att för dessa fall föreslå några undantagsbestämmelser. I de fall, där moderns hälsotillstånd hindrar henne att omhänderhava vården om barnet, kommer hon i regel att erhålla sjuk— penning, sedan den obligatoriska sjukpenningförsäkringen trätt i kraft.

Liksom beträffande hemvårdspenningen har kommittén funnit skäl för- orda viss specialbestämmelse för det fall att barnet avlidit vid förlossningen eller strax därefter. Moderskapspenning skall således kunna utgå under 14 dagar efter dödsfallet, dock längst till och med fyrtionde dagen efter ned- komsten.

KAP. VIII.

Organisatoriska spörsmål.

Organ för bidragsverksamheten. Såsom redan tidigare antytts har kom— f mittén förutsatt att den föreslagna bidragsverksamheten skall handhavas av sjukkassorna. För dem är detta icke någon fullständigt ny uppgift. Lag- stiftningen är också utformad så, att kassorna icke ställas inför tillämpningen av prövningsgrunder, artskilda från dem som förekomma inom sjukförsäk- ringen. Ej heller är fråga om annan än ekonomisk hjälp. I och för sig skulle det naturligen kunna övervägas att förlägga verksamheten till ett kommunalt

1.

organ, men kommittén har funnit sjukkassorna vara att föredraga på grund av ' arten av deras verksamhet 1 övrigt. Förslaget sammanfaller med nuvarande förordningar om moderskapshjälp och moderskapspenning därutinnan, att verksamheten i princip skall vara ( förlagd till centralsjukkassorna, med rätt dock för dessa att träffa överens— .

kommelse med lokalsjukkassorna om övertagande av uppgiften.

Förhållandet till den förebyggande mödra- och barnavården. Av den i "» Kap. VI lämnade redogörelsen framgår, att ett stort antal av de blivande och nyblivna mödrarna samt deras barn stå under hälsokontroll av institution ' för den förebyggande mödra- och barnavården. Denna vård är ännu icke fullt utbyggd, men antalet institutioner ökas snart sagt är för år. Om betydelsen * av en förebyggande hälsovård i anslutning till graviditeten och omfattande ' jämväl barnet kan blott råda en mening. Det är därför naturligt att kom- mittén ägnat särskild uppmärksamhet åt spörsmålet om förhållandet mellan Ä moderskapsbidragen och den förebyggande mödra- och barnavården.

Inledningsvis må dock i korthet anföras vissa synpunkter på frågan om *

kontrollsystemet inom moderskapsbidragsverksamheten. Den omständigheten

att bidragen (frånsett den del av grundbidraget, som är avsedd som bidrag ! till tandvårdskostnad) skola utgå utan individuell prövning, kan näppeligen — åberopas som argument mot en samhällelig kontroll över bidragens använd-

ning. Tvärtom skulle kunna göras gällande, att just denna omständighet i förening med de jämförelsevis höga bidragsbeloppen, vilka komma att draga '? betydande årliga kostnader för staten, gör det särskilt angeläget att vaka över att medlen komma till lämplig användning. Kontrollsystemet måste emeller— " tid ses mot bakgrunden av de föreslagna moderskapsbidragens allmänna karaktär och de olika bidragsformernas syften. Av skäl, för vilka redogörelse lämnats i det föregående, har kommittén valt att förorda kontanta bidrag. Det har ansetts lämpligt att i princip lämna mödrarna valfrihet vid bi- _' dragens användning, och då någon föregående undersökning av barna— föderskans ekonomiska förhållanden eller hennes hemmiljö icke skall före— '?

tagas, kan det näppeligen komma i fråga att i författningsmässig ordning verkställa en ändamålsbestämning i trängre mening av de olika bidragsfor- merna (från tandvårdsbidraget kan i detta sammanhang bortses). Grundbi— dragets syfte har således helt allmänt angivits vara att lindra de med havande- skap och barnsbörd förenade kostnaderna och hemvårdspenningens att bereda barnaföderska möjlighet till lättnad i hemarbetet i samband med havande- skap och barnsbörd. Härav följer, att det icke kan bliva fråga om anordnan— det av någon kontroll i särskild ordning över de inköp, som verkställas. I ? ännu högre grad gäller detta i fråga om moderskapspenningen, vilken ju är * utformad som en ersättning för förlorad arbetsinkomst.

Lämpligare än att anordna ett till sjukkassorna knutet kontrollsystem är enligt kommitténs mening att i möjligaste mån samordna moderskapsbidrags- verksamheten med den förebyggande mödra— och barnavården. I princip bör moderskapsbidrag icke utgå, med mindre kvinnan och barnet stå under hälso- kontroll av institution för förebyggande mödra- och barnavård. Denna kon- 3 troll har i detta sammanhang särskild betydelse därigenom att den är i viss mån fortlöpande. För moderskapsbidragsverksamheten skulle detta innebära * så stora fördelar, att denna form av hälsokontroll helst borde vara obligatorisk. Av flera skäl skulle det dock icke gå. att upprätthålla ett sådant krav. I vissa fall skulle uppstå svårigheter för mödrarna på grund av avståndet mellan deras hem och närmaste institution för förebyggande mödra— och barnavård. Även om dessa svårigheter icke böra överdrivas, framför allt icke efter en utbyggnad av denna vårdform, så kan man enligt kommitténs mening icke undgå att taga hänsyn till vissa andra faktorer. På sina håll, särskilt i de större städerna, måste man beräkna en ganska lång väntetid vid ett besök å mödra— och barnavårdscentralen, och även om denna skulle kunna bringas ned genom utökning av antalet centraler, så ligger det i sakens natur att det då och då måste uppstå stockningar. Av dessa skäl bör enligt kommitténs mening moderskapsbidrag kunna utgå, även om hälsokontrollen ej verkställes genom institution för förebyggande mödra- och barnavård, blott den kan anses jämförlig med dylik kontroll. Det bör med andra ord vara fråga Om en medi- cinsk kontroll av fortlöpande beskaffenhet.

Att låta sjukkassorna företaga en fullständigt fri prövning i varje särskilt fall av frågan, huruvida en av enskild läkare, utövad kontroll kan godtagas, finner kommittén av flera skäl icke lämpligt. Kommitténs förslag innebär därför, att närmare föreskrifter angående de förutsättningar, under vilka hälso— kontroll, anordnad annorledes än genom institution för förebyggande mödra- och barnavård, får anses jämförlig med sådan kontroll, skola meddelas av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande av tillsynsmyndigheten för sjukkassor. I förevarande hänseende bör förslag till föreskrifter lämpligen upprättas av medicinalstyrelsen.

Ansökningsförfarandet. Detta har i stort sett ansetts kunna anordnas på samma sätt som för närvarande gäller i fråga om moderskapshjälp och moder—

skapspenning, dock med de avvikelser som betingas därav att vissa former av moderskapsbidrag skola utgå per dag.

Ansökan om grundbidrag skall enligt förslaget göras i god tid före den ' väntade nedkomsten. Framställning, som inkommer till sjukkassan senare än sextio dagar efter nedkomsten, får icke upptagas till prövning; tillsyns- __ myndigheten kan dock meddela dispens från denna bestämmelse, om kvinnan t' finnes ha anfört giltigt skäl för dröjsmålet. Vid framställningen skall fogas * intyg av läkare eller barnmorska, utvisande antingen att kvinnan är havande eller att hon fött barn; i förstnämnda fall skall angivas den beräknade tid- * punkten för nedkomsten samt i det senare fallet dagen för denna.

Kommittén har varit synnerligen angelägen att i görligaste mån förenkla ansökningsförfarandet. Så som moderskapsbidragen utformats, med skilda * förutsättningar för olika kategorier bidrag, vilka skola utgå utan individuell _ behovsprövning, är det nödvändigt att i viss utsträckning basera sjukkassornas ,' avgöranden på skriftliga intyg. Härvidlag gäller det dock att gå försiktigt ' fram. Risken att uppställa alltför stränga krav, att betunga mödrarna med f besväret att anskaffa intyg av olika slag med ty åtföljande kostnader, att : belasta läkare, barnmorskor, arbetsgivare m. fl. med ett vidlyftigt intygs- . skrivande och att över huvud taget snöra in verksamheten i stela former Å ligger onekligen nära till hands.

Kommittén har emellertid ansett sig kunna förorda bestämmelser, enligt i vilka. skriftliga intyg skola förekomma allenast i samband med själva ansök— ” ningsförfarandet, där de för övrigt intaga en relativt blygsam plats och ej heller äro obligatoriska. Förslaget förutsätter således å ena sidan, att gravidi— ', teten respektive barnets födelse samt kvinnans arbets- och inkomstförhål- landen, när fråga är om moderskapspenning, skola bestyrkas medelst skrift- liga handlingar, men medgiver å andra sidan sjukkassan rätt att eftergiva kravet på intyg, där de förhållanden, varom intyget skolat lämna upplysning, eljest äro för sjukkassan kända. _

Frågan om ordningen för styrkandet av tandvårdsbehov har berörts i det . föregående. "

Utbetalningen av grundbidrag skall kunna ske i etapper sålunda, att sjuk- 1. kassan skall äga rätt utbetala femtio kronor i förskott, när havandeskapet , är längre framskridet än i sjunde månaden. Återstoden av grundbidraget ' skall utbetalas efter barnets födelse; dock skall beviljat tandvårdsbidrag ut— " betalas till den tandläkare som verkställt behandlingen, sedan denna full- _, bordats. Har kvinnan själv betalat kostnaderna för behandlingen, skall denna i del av grundbidraget emellertid utbetalas till henne.

Att utbetalning även i vissa andra fall skall ske till annan än kvinnan be- .' handlas i det följande.

När det gäller hemvårdspenning och moderskapspenning har kvinnan en- ' ligt förslaget rätt att inom vissa gränser själv bestämma den tidpunkt, då .»,

bidraget skall börja utgå. Ansökan om sådant bidrag bör ske i god tid före den tidpunkt, då kvinnan önskar börja åtnjuta hjälpen. Enligt kommitténs mening bör det icke medgivas, att dessa bidrag utgå retroaktivt i någon större utsträckning. Detta skulle bland annat innebära att dörren lämnades öppen för ett åsidosättande av bestämmelserna om hälsokontroll. Kommittén före— slår på. denna punkt, att ansökan för förfluten tid ej må bifallas för längre tid än två veckor innan ansökningen gjordes, där ej sökanden finnes hava varit av giltiga skäl förhindrad att tidigare göra ansökan.

Det ligger i sakens natur att graviditetsintyg eller intyg om barnets födelse skall åtfölja ansökan om hemvårdspenning och moderskapspenning, därest icke sådant intyg företetts i samband med ansökan om grundbidrag eller där ej sjukkassan eljest äger kännedom om de förhållanden, varom intyget skolat lämna besked.

I övrigt uppkomma särskilda administrativa problem till följd av sistnämnda bidragsforms karaktär av periodiska bidrag, utgående med visst belopp per dag under viss tidrymd, så länge särskilt angivna förutsättningar föreligga. , Av sistnämnda omständighet följer, att utbetalningen av dessa bidrag bör ske i efterskott. Det är dock av betydelse för kvinnan att hon redan på ett tidigt stadium får besked om sin rätt till bidrag. Detta gäller givetvis fram- för allt de förvärvsarbetande kvinnorna, vilkas inställning till frågan om arbetets fortsättande eller återupptagande helt naturligt måste vara avhängig av huruvida de kunna påräkna ersättning för inkomstbortfall eller ej. För övriga mödrar, d. v. 5. de som äro berättigade till hemvårdspenning, förelig- ger väl icke dylika motiv, men kommittén har funnit det mest praktiskt att proceduren i möjligaste mån löper i samma banor såvitt angår bidragsfor— merna hemvårdspenning och moderskapspenning.

Förslaget innebär, att kvinnan på ett tidigt stadium skall erhålla besked från sjukkassan, om hon är berättigad till den önskade hjälpen. Detta har framför allt betydelse såvitt angår moderskapspenningen, där ju dels en pröv— ning måste verkställas av frågan, huruvida kvinnan uppfyller de tids— och arbetsvillkor, som äro förbundna med detta bidrag, och dels fastställes stor- leken av kvinnans inkomst av förvärvsarbete.

Till grund för prövningen av förstnämnda omständighet skall i första hand ligga intyg från vederbörande arbetsgivare. Kommittén är medveten om att en dylik anordning icke är i allo tillfredsställande. För kvinnor, vilka ofta byta arbetsgivare, kan det uppstå svårigheter att anskaffa intyg som täcka hela den period, som i detta hänseende är relevant (åtta månader före den väntade nedkomsten), och hos ogifta mödrar får man räkna med en naturlig obenägenhet att av tidigare arbetsgivare begära intyg, vars syfte knappast kan fördöljas. Av skäl som berörts i det föregående skall intyget jämväl inne- hålla uppgift om i vad mån kvinnans dagliga arbetstid under den period, in- tyget omfattar, understigit fyra timmar, och det kan naturligen mången gång vara svårt att erhålla tillförlitliga uppgifter i detta hänseende, framför allt såvitt angår tid som ligger längre tillbaka. Dessa och liknande svårigheter

torde emellertid komma att försvinna eller åtminstone förminskas i samma. ' mån som arbetslöshetsförsäkringen göres obligatorisk. Under en övergångs— ' tid torde de mest framträdande nackdelarna av den föreslagna ordningen i väsentlig mån kunna reduceras genom en smidig tillämpning från sjukkas— sornas sida.

Erforderliga uppgifter till ledning vid bestämmandet av moderskaps- penningens belopp böra avfattas å formulär, som fastställas av tillsynsmyndig- heten.

Såsom tidigare nämnts skola hemvårdspenning och moderskapspenning utbetalas i efterskott. För att förenkla administrationen böra utbetalnings— tillfällena icke komma alltför tätt, men å andra sidan är det ur kontrollsyn- punkt ej heller lämpligt, att betalningsterminerna äro alltför glest utspridda. _ I möjligaste mån bör hänsyn tagas till kvinnans egna önskemål. Kortare * bidragsperioder än en vecka böra dock icke komma i fråga och ej heller längre än en månad. Förslaget innebär i denna del att nämnda bidrag skola ' utbetalas för vecka, där ej kvinnan uttryckligen gör framställning om en i längre period. I så fall skall hennes begäran tillmötesgås, men bidrag's— perioden får ej utsträckas över en månad. '

Av vad nu sagts framgår — mot bakgrunden av de olika villkor som före- slås skola gälla för erhållande av moderskapsbidrag för viss dag —— att sjuk- ”3 kassan icke kan i förväg fatta beslut, varigenom kvinnan tillerkännes en

obetingad rätt att för viss kommande tid utkvittera ett periodiskt utgående i moderskapsbidrag; omfattningen av hennes rätt måste tvärtom prövas efter *, utgången av varje period. Den prövning, som sker av ansökan om bidrag [' för kommande tid utmynnar således i ett beslut, som huvudsakligen är av ?: villkorlig natur; när ansökningen avser moderskapspenning skall dock i be- slutet fastställas, dels huruvida sökanden tillhör kategorien förvärvsarbetandc ', samt uppfyller föreskrivna tidsvillkor och dels moderskapspenningens belopp.

I samband med förhandsprövningen har utredning förebragts angående kvinnans graviditet respektive barnets födelse samt, när fråga är om moder- skapspenning, hennes föregående respektive hennes aktuella sysselsättning.;- förhållanden. Vid utbetalningstillfället tillkomma vissa andra faktorer, som ', äga relevans, varierande allt efter bidragsformen. Vad först angår hemvårds— ', penningen erfordras för tid före barnsbörden ingen ytterligare prövning. För tiden efter 14 dagar från barnsbörden är för rätten till hemvårdspen— H* ning avgörande, att kvinnan haft barnet i sin vård under de dagar, som in- * fallit under bidragsperioden. Vad moderskapspenningen angår är beträf— fande såväl tiden före som tiden efter barnsbörden avgörande, att kvinnan : avstått från förvärvsarbete samt för sistnämnda tidrymd — bortsett från de " första 14 dagarna från nedkomsten — jämväl att hon haft barnet i sin vård. 1

Det kan icke komma i fråga att anordna någon form av löpande kontroll i från sjukkassornas sida över kvinnans arbetsförhållanden eller barnets vård. .!

Däremot torde den medverkan, som enligt förslaget skall lämnas av institu- tionerna för förebyggande mödra— och barnavård, kunna vara av en viss be- tydelse även när det gäller att avgöra, huruvida nyssnämnda formella villkor för erhållande av moderskapsbidrag äro uppfyllda; kommittén vill därför föreslå att det införes skyldighet för befattningshavare vid dylik institution att till vederbörande sjukkassa anmäla, om till hans eller hennes kännedom kommit att kvinna, som uppbär hemvårdspenning eller moderskapspenning åsidosatt villkor som nyss nämnts, d. v. s. icke haft barnet i sin vård under tid efter barnsbörden, för vilken sådant bidrag begäres, eller ägnat sig åt förvärvsarbete å dag, för vilken begäres moderskapspenning. Helt natur- ligt måste en sålunda anordnad kontroll bliva slumpartad. Att fordra före— teende av intyg från arbetsgivare vid varje tillfälle, då moderskapspenning skall utbetalas, kan ej heller enligt kommitténs mening på allvar övervägas med hänsyn till den belastning detta skulle utgöra för såväl mödrarna som intygsgivarna och sjukkassorna. Detsamma gäller intyg angående moderns vård av barnet, varjämte det i dessa fall knappast skulle vara möjligt att generellt fastställa kretsen av intygsgivare. Kommittén har inför alla i dessa svårigheter stannat vid att föreslå ett system, enligt vilket kvinnan innan utbetalning sker skall avlämna en på fastställt formulär avfattad, på heder och samvete avgiven skriftlig försäkran av innebörd att hon icke å dag, för vilken periodiskt utgående bidrag begäres, åsidosatt något av nyss- nämnda formella villkor för bidragets åtnjutande. Beträffande det närmare innehållet i denna försäkran för olika fall hänvisas till författningstexten (10 S 4 mom.).

Såsom ett komplement till denna på heder och samvete avgivna försäkran föreslås vidare att sjukkassan när som helst under löpande bidragsperiod skall äga rätt att förelägga kvinnan att inom viss tid inkomma med intyg eller andra handlingar till styrkande av sin rätt till bidrag.

En preskriptionsregel meddelas i sista stycket av 10 g 4 mom. Enligt denna skall, när framställning om utbetalning ej skett inom fyra veckor från utr gången av Viss betalningsperiod, å denna period belöpande bidrag vara för- verkat.

KAP. IX.

Inskränkningar 1 rätten att förfoga över moderskapsbidrag.

En av huvudtankarna i kommitténs förslag är, som tidigare nämnts, att kvinnan bör åtnjuta största möjliga valfrihet vid dispositionen av moder- skapsbidragen. Denna ståndpunkt baseras givetvis på uppfattningen att man i allmänhet kan räkna med en förnuftig användning av medlen. Utan in- skränkningar kan dock icke en dylik princip tillämpas, och i detta avsnitt skall lämnas en redogörelse för kommitténs överväganden i denna del.

Till en början skall behandlas frågan om moderskapsbidrag till kvinnor, som äro intagna på anstalter av olika slag. Enligt gällande lagstiftning kan varken mödrahjälp eller moderskapspenning men väl moderskapshjälp utgå till kvinna, som är intagen på straffanstalt eller därmed jämförlig anstalt, & tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt, allmän uppfostringsanstalt eller skydds- hem eller å anstalt för sinnesslöa, fallandesjuka eller kroniskt sjuka och ej heller till kvinna, som av fattigvården mottagits till stadigvarande försörjä ning. I de fall, där barnet efter nedkomsten åtföljer modern till anstalten, tillhandahålles erforderlig utrustning i regel av denna; i flertalet andra fall omhändertages barnet för samhällsvård och utrustningen ombesörjes av barnavårdsnämnden.

Det skulle givetvis kunna "ifrågasättas att grundbidrag överhuvudtaget icke borde utgå till kvinnor, som vore intagna på anstalter av ovan angiven natur. Kommittén har dock en motsatt uppfattning. Det kan knappast an- ses vara en tillfredsställande ordning att behovet av hjälp i samband med barnsbörd och till barnets utrustning skall tillgodoses av många olika organ. och det finnes enligt kommitténs mening ingen anledning att låta kommu- nerna svara för denna hjälp för en viss kategori kvinnor. När det gäller grundbidraget böra för övrigt 5. k. »värdighetssynpunkter» icke öva något inflytande. En annan sak är att särskilda bestämmelser angående rätten att disponera över bidraget erfordras för sådana fall, där kvinnan i samband med en anstaltsvistelse faktiskt är förhindrad att själv göra detta. I sådana fall bör utbetalning av bidraget ske till anstaltens styrelse med skyldighet att på lämpligt sätt tillhandahålla kvinnan detta. Kommittén föreslår där- för, att detta skall gälla, när nedkomsten beräknas ske eller har skett å tid, då kvinnan är omhändertagen i anstalt; tillhörande någon av vissa särskilt angivna kategorier, nämligen fångvårdsanstalt, tvångsarbetsanstalt, alkoholist anstalt, allmän uppfostringsanstalt, skyddshem, anstalt för sinnessjuka, sin— nesslöa, fallandesjuka och kroniskt sjuka eller å fattigvårdsanstalt eller annan härmed jämförlig anstalt. ,

När det gäller hemvårdspenning och moderskapspenning saknas däremot

anledning att låta sådant bidrag utgå under tid, då kvinnan är omhänder— tagen å anstalt som nyss nämnts. '

Även i andra fall bör enligt kommitténs mening kvinnans rätt att förfoga över moderskapsbidrag vara underkastad vissa restriktioner. Härmed avses sådana fall, där det visserligen icke föreligger faktiskt hinder för kvinnan , att disponera över henne tillkommande bidrag men där det ur olika syn—

punkter är olämpligt att så sker. Det skulle icke vara mycket vunnet med att låta rätten till moderskapsbidrag omedelbart förverkas vid vissa förfaran— den från kvinnans sida, vilka icke böra lämnas utan åtgärd; detta skulle i flertalet fall allenast innebära att samhället finge tillgodose hjälpbehovet på annat sätt, mestadels då med användande av kommunala medel. Lämpligare än att i sådana fall snabbt avstänga vederbörande från rätten till moderskaps— bidrag är enligt kommitténs mening att i största möjliga utsträckning låta rätten till moderskapsbidrag kvarstå men sörja för att bidragen komma till riktig användning. Erforderliga garantier härför kunna vinnas, därest bidragen i sådana fall omhändertagas av barnavårdsnämndema och på lämpligt sätt till- handahållas vederbörande mödrar. Detta förutsätter å sin sida ett intimt sam— arbete mellan institutionerna för förebyggande mödra- och barnavård, barna— vårdsnämnderna och sjukkassorna. Såsom tidigare nämnts har kommittén ej funnit anledning att i samband med moderskapsbidragen införa någon särskild form av hemkontroll från sjukkassornas sida. Endast i undantagsfall" torde sjukkassorna därför komma att ha anledning att utan från annat håll kommande hänvändelse överväga frågan, huruvida moderskapsbidraget lämpligen bör ut- betalas till modern eller ej. Av såväl praktiska som psykologiska skäl har kommittén ej heller funnit lämpligt att föreslå en till moderskapsbidragen direkt knuten tillsyn från barnavårdsnämndernas sida över samtliga mödrar som åtnjuta moderskapsbidrag. Å andra sidan kommer barnavårdsnämnden givetvis i kontakt med åtskilliga av dem under utövande av sina normala arbetsuppgifter, och i många fall äro barnavårdsmännen i tillfälle att konti— nuerligt följa mödrarnas och barnens_förhållanden. Kommittén vill dock för- orda att sjukkassorna skola lämna vederbörande barnavårdsnämnder medde- lande angående inkomna ansökningar om moderskapsbidrag, så att barnavårds- nämnderna skola kunna överväga vidtagandet av de åtgärder, varom nedan förmäles, i sådana fall, där nämnden finner skäl härtill på grund av sin före- gående kännedom om kvinnan. Däremot avSer kommittén icke att barna- vårdsnämnderna på grundval av dessa meddelanden skola verkställa under- sökningar i samtliga ärenden av detta slag, som handläggas av sjukkassorna. Erforderliga bestämmelser härutinnan böra utfärdas i administrativ ordning. Kommittén har emellertid i detta sammanhang ansett sig böra lägga tyngd- punkten å den verksamhet som utövas av institutionerna för förebyggande mödra- och barnavård. Det skulle emellertid alltför mycket strida mot dessa institutioners egentliga uppgifter, därest åt dem skulle anförtros att omhän— 1 dertaga och för mödrarnas och barnens räkning använda moderskapsbidragen , i sådana fall, där utbetalningen funnes icke böra ske till modern. Ur alla syn—.

punkter lämpligare är att vederbörande institution i sådana fall riktar barna— vårdsnämndens uppmärksamhet på förhållandet samt att nämnden omhän- dertager bidraget. Regler angående kommunikationen mellan ifrågavarande institutioner och barnavårdsnämnderna böra utfärdas i administrativ ordning. Om barnavårdsnämnden skulle tillerkännas en vittgående rätt att efter diskretionär prövning omhändertaga moderskapsbidragen, skulle dessa kunna få en helt annan karaktär än som åsyftats. Nämndens befogenhet i detta hän— seende bör därför föreligga allenast i vissa, i författningsenlig ordning så , skarpt avgränsade situationer som möjligt. Härvid är till en början att märka, att det ej kan anses förenligt med den föreslagna lagstiftningens principer att så tillvida knyta rätten och skyldigheten för barnavårdsnämnden att omhän1 dertaga moderskapsbidragen vid konstaterat »missbruk», att nämnden skall träda i funktion när helst det upplyses, att modern använt medlen för ett ända— mål, som ej äger något som helst samband med havandeskapet eller bams— börden. Om en kvinna t. ex. kunnat med egna medel skaffa sig en tillfreds- ställande spädbarnsutrustning långt före den väntade nedkomsten, finnes ' givetvis ingen anledning för det allmänna att reagera, om hon underlåter att ” använda grundbidraget för samma ändamål. Huvudregeln bör enligt kommit- téns mening vara, att kvinnan skall äga att fritt disponera över henne tillkom- , mande moderskapsbidrag, om och så länge föra-tsättningarna äro för handen att barnet skall födas, vistas och vårdas under tillfredsställande förhållanden. Det är således enligt kommitténs mening i främsta rummet på grund av i. sociala indikationer, som kvinnans förfoganderätt över moderskapsbidragen fi bör inskränkas. Det torde ligga i sakens natur att barnavårdsnämnden har " större möjligheter än styrelsen för sjukkassan att i varje särskilt fall bedöma I förhandenvaron av dylika. Av dessa skäl bör nämnden icke blott ha initiativ- ,' rätt i förhållande till sjukkassans styrelse utan även befogenhet att, när skäl ; av nyss angiven art föreligga, med för styrelsen bindande verkan besluta om *- omhändertagande av moderskapsbidragen. Ett sådant beslut bör icke inne- --' bära att kvinnan går förlustig sin rätt .till bidrag utan att det skall tillfalla . henne i den form, som nämnden i varje särskilt fall finner lämplig. Av sakens natur följer, att fråga i regel är om ett utbytande av kontantbidragen mot bi- _ drag in natura. * ' Ifrågavarande bestämmelser återfinnas i 11 ä 2 mom. a)—c) i förslaget till förordning om moderskapsbidrag. I punkten a) stadgas — i likhet med vad som för närvarande gäller i fråga om moderskapspenning —— att barnavårds— .' nämnden skall äga besluta omhändertaga moderskapsbidrag, om kvinnan, utan att vara intagen å anstalt, är sinnessjuk, sinnesslö eller för ett asocialt levnads- [ sätt. I dessa fall är med andra ord frågan om sådana brister med avseende å moderns person, att det kan befaras att barnets bästa åsidosättes. Omhändertagande av moderskapsbidrag bör även kunna ske, om den miljö, ' va.-ri barnet vistas eller kan väntas komma att Vistas, är behäftad med brister. 'i Enligt punkten b) i 11 % 2 mom. skall barnavårdsnämnden således äga besluta % att omhändertaga bidraget, om barnet uppenbarligen icke kan erhålla en tills ,' aj

fredsställande vård i kvinnans bostad eller annorstädes, där kvinnan har eller ämnar taga sin bostad, på grund av där rådande missförhållanden. Genom denna bestämmelse får barnavårdsnämnden bland annat möjlighet att föran- stalta om intagande på mödrahem eller inackordering i lämpligt enskilt hem av sådana mödrar, som uppenbarligen äro i behov därav. I detta sammanhang uppkommer fråga om vårdavgifterna å mödrahemmen. I flertalet hem uttages numera en vårdavgift om en krona 50 öre om dagen. Med den föreslagna hem— vårdspe'nningen skulle sålunda kunna bekostas en vistelse om tre månader å ett mödrahem, medan den kvinna, som ej vore berättigad till moderskapspen— ning, för längre tids vistelse skulle behöva taga i anspråk en del av grund— bidraget eller från annat håll kommande medel. Denna konsekvens finner kom- mittén mindre tilltalande. Att utsträcka den tid, under vilken hemvårdspen— ning må utgå, utöver tre månader i sådana fall, där kvinnan är intagen å- mödrahem, har kommittén ej ansett lämpligt. På grund härav har kommittén företagit en omprövning av de under år 1945 utfärdade bestämmelserna an- gående vårdavgifterna vid de mödrahem, som erhålla driftbidrag av stats— medel. Kommittén har stannat vid att föreslå, att sedan kvinna vistats å mödrahem i sammanlagt tre månader, vårdavgift ej må uttagas av henne för annan dag än sådan, för vilken hon är berättigad till moderskapspenning. I samband härmed bör sådan ändring av Kungl. kungörelsen den 22 juni 1945 om statsbidrag till driften av barnhem vidtagas, att statsbidraget höjes till tre kronor för dag, då vårdavgift sålunda ej må uttagas.

Barnavårdsnämnden skall slutligen enligt punkten e) i 11 Q 2 mom. i för— slaget till förordning om moderskapsbidrag kunna omhändertaga sådant bi- drag, därest kvinnan finnes försumma barnets utrustning eller dess behöriga skötsel. Att det i dylika fall måste finnas möjlighet att utbyta kontantbidraget mot bidrag HI natura finner kommittén uppenbart.

Såsom tidigare nämnts är i nu angivna fall sjukkassans styrelse bunden av bainavårdsnämndens beslut om omhändertagande av moderskapsbidrag. Någon rätt för styrelsen att överklaga ett dylikt beslut bör enligt kommitténs mening icke föreligga. Däremot bör kvinnan själv kunna underställa beslutet högre myndighets prövning. Någon anledning att föreskriva besvärsprövning i annan form än den som gäller för andra beslut av barnavårdsnämnden har icke synts föreligga; besvär skola således anföras hos länsstyrelsen. Såsom redan antytts skall barnavårdsnämnden på lämpligt sätt tillhandahålla kvinnan moderskapsbidrag, som omhändertagits med stöd av bestämmelserna i 11 ä 2 mom. Det synes lämpligt att kvinnan redan i samband med beslut om om— händertagande av bidraget får besked om, huru nämnden tänkt disponera bi- draget. Några mera detaljerade föreskrifter i detta hänseende torde icke alltid vid denna tidpunkt kunna meddelas, men kommittén föreslår, att nämnden i beslutet skall angiva de huvudsakliga ändamål, vartill nämnden avser att an— vända medlen.

Då det uppenbarligen icke bör ifrågakomma, att kvinnan genom besvär skall kunna göra om intet ett önskvärt utbyte av kontantbidrag mot naturabidrag,

föreslås, att i här avsedda fall utbetalning av bidraget skall ske till nämnden utan hinder av att beslutet icke vunnit laga kraft.

Möjlighet att omhändertaga moderskapsbidrag bör emellertid finnas även i vissa andra fall än de ovan angivna, nämligen i vissa fall av tredskt från kvinnans sida. Kommittén har härvid närmast tänkt på sådana situaiioner, där kvinnan underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift, som av läkare utfärdats med avseende å barnets vård eller där hon vägrar att låta sig eller barnet undergå läkarundersökning. Här är med andra ord mera fråga om medicinska än om sociala indikationer. Det har synts kommittén lämpligast att beslut i dessa fall meddelas av sjukkassans styrelse och ej av barnavårds— nämnden, låt vara att ett samråd mellan styrelsen och nämnden givetvis bör föregå beslutet. Bestämmelser i dessa hänseenden ha upptagits i 11 »; 3 mom. i förslaget till förordning om moderskapsbidrag.

När beslut om omhändertagande av moderskapsbidrag meddelats, kunna de eljest föreslagna bestämmelserna om rekvisition av bidrag m. m. icke oför- ändrade äga tillämpning. Vissa specialbestämmelser för dessa fall meddelas i 11 % 4 mom. i förslaget.

I flertalet fall torde åsyftat resultat kunna vinnas genom att bidraget om— händertages av nämnden och på lämpligt sätt tillhandahålles kvinnan Där så ej sker, finnes givetvis ingen anledning att låta moderskapsbidrag "itgå i fortsättningen. Kommittén föreslår därför att om moderskapsbidrag omhän— dertagits utan att rättelse vunnits i förhållande, som föranlett åtgärden, eller om barnavårdsnämnden finner, att medlen i allt fall icke kunna antagas komma till behörig användning, så skall nämnden äga. besluta, att ytterligare noder— skapsbidrag icke skall utgå i anledning av samma barnbördsfall. Härigenom erhåller barnavårdsnämnden bland annat samma möjlighet som mödrahjälps— nämnden nu äger att såsom villkor för ekonomisk hjälp uppställa kravet, att kvinnan underkastar sig sterilisering i sådana fall, där detta finnes påkallat med hänsyn till kvinnans bristande förmåga att tillfredsställande sörja för- barnens vård.

KAP. X.

Moderskapsbidragets inverkan i fråga om mödrahjälpen. Då moderskapsbidragen, närmast grundbidragen, bland annat fylla samma funktion som moderskapshjälpen och moderskapspenningen, förutsätter kom- mittén, att sistnämnda båda hjälpformer skola slopas i samband med den nya lagstiftningens ikraftträdande. Det återstår emellertid att taga ställning till den i det föregående antydda frågan om mödrahjälpens framtida ställning, därest moderskapsbidrag av den nu föreslagna storleksordningen införas.

Kommittén vill till en början erinra om att dess förslag innebär, att varje moder, som ej tillhör de förvärvsarbetandes kategori, skall äga uppbära moder- skapsbidrag dels i form av grundbidrag till ett belopp av (vid enkel börd) 200 kronor jämte i förekommande fall bidrag till tandvårdskostnad med högst 175 kronor, och dels i form av hemvårdspenning till ett sammanlagt belopp av 135 kronor, d. v. s. vid maximalt utnyttjande av tandvårdsbidraget tillhopa 510 kronor, samt att de förvärvsarbetande kvinnorna skola äga uppbära grund- bidrag och bidrag till tandvårdskostnad med nyss angivna belopp ävensom , moderskapspenning till belopp, som sammanlagt variera mellan i runt tal 360 kronor och 1 260 kronor; dessa mödrar kunna således vid maximalt utnyttjande av tandvårdsbidraget erhålla mellan 735 och 1635 kronor. Dessutom utgår kommittén från förutsättningen, att moderskapsbidragen skola kompletteras med fria resor i samband med havandeskap och barnsbörd i överensstämmelse med befolkningsutredningens i det föregående refererade förslag. Värdet av denna förmån varierar givetvis från fall till fall, och det torde vara tämligen fruktlöst att räkna med några slags medelvärden. Det må dock erinras om att enligt i befolkningsutredningens betänkande om förlossningsvården redo- visade utredningar angående skjutskostnaderna vid förlossning och eftervård vid hemförlossningar i Kronobergs, Östergötlands, Västmanlands och Väster- bottens län år 1943 kostnaderna för skjuts i samband med förlossning, där sådana resor förekommit, varierat från någon eller några kronor upp till 70 kronor, samt att motsvarande kostnader i samband med eftervården kunnat uppgå till över 40 kronor. Det ligger i sakens natur att bland dessa län Väster- bottens län uppvisar de högsta skjutskostnaderna.

Mot bakgrunden av dessa siffror kan konstateras, att mödrarna enligt kom- mitténs förslag samt under förutsättning av fria resor i samband med förloss- ning och eftervård komma att bli delaktiga av ekonomiskt stöd till belopp, som , i övervägande antalet fall överstiger mödrahjälpens nuvarande maximibelopp; ; detta kommer för de icke förvärvsarbetande mödrarna att underskridas med i runt tal 65 kronor i de fall, där bidrag icke erfordras för vare sig tandvård eller resekostnad. Då det emellertid torde vara ytterst sällsynt, att mödra—

hjälp utgår med maximibeloppet utan att därav bestridas kostnader för tand- vård och (eller) resor, är denna jämförelse dock missvisande.

Frågan om förhållandet mellan moderskapsbidragen och mödrahjälpen har berörts av befolkningsutredningen i en den 16 oktober dagtecknad skrivelse till kommittén, sedan utredningen beretts tillfälle att under hand taga del av huvuddragen av den av kommittén nu föreslagna lagstiftningen. I denna skrivelse anför befolkningsutredningen bland annat:

»Vid de undersökningar, som av utredningen verkställts för belysning av abort- sökande kvinnors ekonomiska och sociala situation, har framkommit, att den i arbetarskyddslagen samt lagen den 19 maj 1939 om förbud mot arbetstagares av— skedande i anledning av trolovning eller äktenskap m. m. garanterade rättigheten till ledighet från förvärvsarbetet upp till tolv veckor under tiden kring förloss- ningen ofta av kvinnorna själva betraktas som meningslös, då den icke är för- bunden med någon form av ekonomisk hjälp. Helt säkert är denna uppfattning förekommande icke enbart bland sådana kvinnor, som på grund av svåra yttre omständigheter frestas att begå abort, utan allmänt utbredd bland förvärvsarbe- tande kvinnor, som vänta barn. Det torde ej heller vara alldeles ovanligt, att kvinnor med nyligen genomgången förlossning, som på grund av arbetarskydds- lagens bestämmelser äro förbjudna industriellt arbet-e, för sin utkomsts skull se sig tvingade att utföra vida tyngre arbete, exempelvis städning.

För alla kvinnor, hemarbetande såväl som förvärvsarbetande, är ett barns an— komst förenat med vissa extra utgifter. Samtliga kvinnor lida vidare genom havandeskapet och förlossningen en nedsättning av arbetsförmågan. Motiv kunna därför anföras för att ekonomisk hjälp i någon form beredes varje barnafödande kvinna under den tid det här är talat om. Emellertid är det tydligt, att sådana kvinnor, gifta eller ogifta, som av arbete utanför hemmet ha direkta penning— inkomster, genom barnafödandet komma i ett oförmånligare läge än de gifta kvinnor, som ha sitt arbete i hemmet och sin ekonomiska ställning reglerad genom mannens arbetsinkomst. Många av de förra äro för sin utkomst direkt beroende av att uppehålla sitt förvärvsarbete, antingen de som ogifta ha detta som enda inkomstkälla eller de som gifta basera familjens ekonomi även på den inkomst de genom arbetet erhålla. För det bortfall av inkomsten, som de under ledigheten på grund av barnsbörd bli ställda inför, äro de uppenbarligen i särskilt behov av kompensation.

Alternativ I enligt kommitténs förslag innebär en omläggning av den nu utgå— ende hjälpen vid havandeskap och förlossning. Det ligger sålunda helt i linje med den utveckling bort från hjälpformer grundade på en individuell behovsprövning, som för närvarande karakteriserar socialpolitiken och som bland annat kommit till uttryck däri, att den på behovsprövning grundade fattigvården i allt större utsträckning ersättes och kompletteras med ett socialförsäkringssystem, i vilket — såsom vid arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring och folkpensioner — hjälpen utgår efter generella normer. Befolkningsutredningen betraktar denna omgestalt— ning av socialpolitiken som principiellt riktig. Utredningen är emellertid tveksam, huruvida en objektivisering av grunderna för det ekonomiska stödet i den ut- sträckning, som här förut-sättes, är möjlig, då det gäller samhällets hjälpåtgärder vid barnsbörd.

Utgifterna i samband med barnafödandet kunna av flera skäl endast delvis be— räknas på förhand. Familjernas situation är så ytterligt växlande vid barnets ankomst. I den ena familjen kan mannen vara arbetslös, i den andra ha bägge makarna förvärvsarbete. Den ogifta modern och hennes problem åter erbjuder en annan och helt ny situation. Vidare variera kostnaderna för barnets ankomst även ur andra synpunkter från familj till familj. Täta barnsbörder kunna i en

'l-K: i;. r- »..u

familj göra hjälpbehovet särskilt stort. Modern och det nyfödda barnet kunna drabbas av sjukdom. För landsbygdens mödrar tillkomma de långa och dyrbara resorna i samband med förlossningen. Ett akut behov av en många gånger kost— sam tandvård kan uppstå för alla kategorier mödrar.

En viss belysning av mödrarnas växlande hjälpbehov vid ett barns ankomst kan erhållas, om man studerar ansökningsfrekvensen hos mödrahjälpsnämnderna, mätt i antalet ansökningar om mödrahjälp i procent av antalet levande födda och den beviljade mödrahjälpens belopp inom olika mödrahjälpsområden. Vad först ansökningsfrekvensen beträffar var denna under andra halvåret 1944 ungefär lik- artad, när det gällde städer eller omkring 45 %. Landsbygden i norrlandslänen samt i Blekinge och Värmlands län ha däremot en ansökningsfrekvens som över- stiger 80 %, medan motsvarande siffror för t. ex. Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Hallands och Västmanlands läns landsbygd ligger omkring 50 %. De beviljade beloppen äro vidare ytterligt varierande. Det räcker att här konstatera, att det finns betydande skillnader mellan de beviljade beloppen på landsbygd och i städer samt att cirka 5 % av samtliga fall erhöllo maximibelopp. Vidare råda stora differenser i fråga om de beviljade beloppen till gifta och icke gifta.

Uppenbarligen kunna sådana variationer, som här antytts, icke förklaras enbart under hänvisning till skiftande praxis, regionalt betingade olikheter i fråga om be— folkningens struktur m. m. Visserligen kan man icke objektivt mäta de förut be- rörda variationerna i hjälpbehovet i olika familjer inför ett barns ankomst, men det torde vara obestridligt, att de måste utgöra en av förklaringarna till de diffe- renser, som de nyss anförda siffrorna åskådliggöra.

En fullständig objektivisering av grunderna för det ekonomiska stödet åt möd— rarna. bör enligt befolkningsutredningens mening icke eftersträvas. Såvitt utred- ningen kan finna skulle det första inom socialvårdskommittén utarbetade alterna— tivet sannolikt innebära, att hjälpbehovet för vissa kvinnor likväl icke tillfreds— ställande tillgodosågs, samtidigt som den lämnade hjälpen i många fall skulle framstå såsom större än det föreliggande behovet. Det andra alternativet är ur utredningens synpunkt i så fall mera tillfredsställande, då detsamma förutsätter ett bibehållande av den nuvarande mödrahjälpen och sålunda tillåter ett tillgodo- seende av olika varierande behov. Utredningen anser starka skäl tala för ett sådant bibehållande av den nuvarande mödrahjälpen, en hjälpform, som visat sig värde- full och varit mycket uppskattad av landets mödrar. Utredningen skulle dock för sin del närmast vilja förorda följande utformning av samhällets stöd åt barna— föderskorna vid havandeskap och förlossning.

1. Samtliga barnaföderskor tillförsäkras fri förlossningsvård, fria resor till och från förlossningsanstalt samt fria resor för barnmorskan såväl vid förlossning som för eftervård för dem som förlösas i öppen vård. Förslag härom kommer att inom kortframläggas av befolkningsutredningen. Under en övergångsperiod förutsätter utredningen — med hänsyn till det bristande utrymmet på förlossningsanstalterna — att rätten till fri resa till sådan anstalt förbehålles vissa grupper av mödrar. Den i samband härmed nödvändiga pröv» ningen tänker sig utredningen utövad av mödrahjälpsnämnderna.

2. Havande kvinnor, som äro i behov av tandvård, beredas kostnadsfri sådan i enlighet med vad socialvårdskommittén förutsatt i sitt första alternativ. Even- tuellt bör denna hjälp maximeras till 150 kronor för varje kvinna. . Till varje barnaföderska utgår moderskapshjälp avsedd för lindring av de med havandeskapet och barnsbörden förenade kostnaderna med ett kontant belopp, som bör avvägas efter en beräkning av de faktiska kostnaderna för utrustning åt moder och barn 111. m.

4. Samtliga barnaföderskor tillförsäkras vidare under viss kortare tid en ytter-

ligare ersättning per dag. OJ

Utredningen är tveksam rörande benämningen på denna ersättning, men vill ! anmärka, att de av socialvårdskommittén föreslagna beteckningarna synas ägnade att medföra förväxlingar vid diskussionen i denna fråga. ,

En objektiv motivering för denna ersättning kan sökas i arbetarskyddslagens bestämmelser om förbud för barnaföderskor att arbeta i vissa yrken viss tid efter förlossning. Utredningen kan icke finna det annat än som en oformlighet, att samhället genom dylika föreskrifter förbjuder kvinnor arbeta utan att lämna dem någon ersättning för härigenom utebliven arbetsförtjänst. Emellertid torde anled- ning saknas att begränsa denna ersättning till de kategorier, som omfattas av arbetarskyddslagens bestämmelser. Läget torde vara likartat för sådana grupper av förvärvsarbetande kvinnor, t. ex. hembiträden, vilka icke beröras av dessa be- stämmelser. Även för de hemarbetande kvinnorna föreligger samma behov av att erhålla vila från arbetet under den första tiden efter en förlossning Utredningen vill därför föreslå, att denna hjälp utgår till alla barnaföderskor under den tid, som avses i arbetarskyddslagens bestämmelser om förbud att utföra visst arbete i samband med barnsbörd, d. v. s. för närvarande 6 veckor. I samma mån som här nämnd ersättning kommer till stånd, synes emellertid hinder icke längre före— ligga för en viss utsträckning av den i arbetarskyddslagen angivna tidsperioden.

Ersättningens storlek kan enligt befolkningsutredningens mening förslagsvis sättas till en krona femtio öre per dag för hemarbetande kvinnor och till efter in— komsten varierande belopp, lägst två och högst sju kronor per dag för förvärvs- arbetande kvinnor.

Inom utredningen ha dock olika meningar uttalats rörande utformningen av sistnämnda bestämmelser. Enligt en uppfattning borde härvidlag ingen skillnad göras mellan hemarbetande och förvärvsarbetande mödrar. Samhällets understöd borde närmast avvägas efter behovet av sådant stöd och sålunda, därest det över huvud differentieras, göras störst för dem, vilkas ekonomiska ställning är mest ansträngd, vare sig dessa äro hemarbetande eller förvärvsarbetande. Det måste framstå som orimligt, om många kvinnor skulle erhålla en lägre ersättning vid andra eller tredje barnets födelse än vid det första barnets ankomst, då de hade ett senare lämnat förvärvsarbete och därmed en kanske bättre ekonomisk ställning. Det borde likväl övervägas, huruvida en högre ersättning för dem som så önska kunde erhållas genom påbyggnad av en frivillig moderskapsförsäkring, för vilken särskilda premier finge uppbäras, men som kunde befordras genom stöd från det allmänna.

Här ovan nämnd hjälp torde liksom den i föregående punkt omtalade moder- skapshjälpen lämpligen kunna utanordnas genom sjukkassorna. . 5. För tillgodoseende av genom ovannämnda hjälpformer icke täckta behov för

såväl förvärvsarbetande som hemarbetande kvinnor bibehållas den nuvarande mödrahjälpen efter i stort sett oförändrade riktlinjer. Utredningen förordar dock, att mödrahjälpens maximibelopp höjes till förslagsvis ett tusen kronor samt att bidragen under punkterna 1 och 2 ovan till tandvård och resor till förlossningsanstalt icke inräknas i maximibeloppet. Utredningen är klar över, att den under föregående punkter föreslagna hjälpen många gånger icke är tillräcklig. Bland annat torde den icke förslå för att avhålla kvinnor från att i en besvärlig situation begå abort. Möjlighet till en komplette- ring genom mödrahjälp bör därför finnas.

Genom en så kraftig höjning av mödrahjälpens maximibelopp, som här före- slagits, skulle mödrahjälpsnämnderna beredas möjlighet att till en förvärvsarbe— tande kvinna, som verkligen är i behov därav, utbetala en ersättning som erbjuder en relativt fullständig kompensation för hennes i samband med förlossningen bort- fallna inkomst. En lika stor hjälp kan även lämnas till verkligt behövande hem- arbetande kvinnor.

I samband härmed vill befolkningsutredningen ifrågasätta en viss uppmjukning

av nu tillämpade förfarande vid utdelning av mödrahjälp. Så torde maximibeloppets höjning möjliggöra för mödrahjälpsnämnderna att företaga en friare prövning av behoven. Denna prövningsrätt bör icke begränsas genom alltför snäva regler. Utredningen vill även förorda, att mödrahjälp i ökad omfattning måtte utgå i kontant form. Föreskrifter om och kontroll av hjälpens användning torde endast böra förekomma, då särskilda skäl motivera en sådan anordning. I samband här— , med bör en förenkling av mödrahjälpsnämndernas verksamhet eftersträvas.»

I betänkandet om förlossningsvården har befolkningsutredningen vidhållit sitt i förenämnda skrivelse lämnade förord för en höjning av mödrahjälpens maximibelopp till 1 000 kronor, därvid ersättning för tandvård och resor till förlossningsanstalt icke skulle inräknas i maximibeloppet.

I sitt i januari 1946 avlämnade betänkande om barnkostnadernas fördelning (SOU 1946: 5) har befolkningsutredningen förklarat sig alltjämt vidhålla den uppfattning, som utredningen givit uttryck för i sin ovan omförmälda skri— velse. Utredningen förklarar vidare:

».Utredningen har icke kunnat finna det möjligt att åstadkomma en anordning med till alla mödrar efter generella regler utgående bidrag, som kan anses tillfreds— ställande. Om man strävar efter att göra dessa bidrag så stora, att de kunna anses tillräckliga i alla fall, som kunna uppkomma, torde kostnaderna komma att stiga till en sådan storleksordning, som måste väcka betänkligheter ur finanspoli- tiska synpunkter. En generell hjälp av den omfattningen synes icke heller till— räckligt motiverad av föreliggande behov. Så snart man åter stannar för lägre bidrag, måste detta innebära, att i vissa fall behövande mödrar tvingas att söka ytterligare hjälp, där sådan står att erhålla, närmast hos fattigvårdsorganen. Denna konsekvens bör enligt utredningens uppfattning undvikas, vilket enklast sker där- igenom, att mödrahjälpen med dess på individuell behovsprövning grundade bi- dragsverksamhet bibehålles. Höjningen av maximibeloppet är framförallt avsedd att tillgodose behov, som inom ramen för nuvarande maximering icke i tillfreds- ställande utsträckning kunnat täckas. Utredningen har sålunda lagt märke till att mödrahjälpen inom t. ex. de nordligaste länen —— där mödrahjälpsfrekvensen är särskilt stor och behovet av tillräckliga bidrag uppenbarligen betydande —— måst användas för ändamål, som kunna betraktas som mera elementära, medan utrymme icke i så stor utsträckning funnits för att tillgodose syften som t. ex. tandvård, vilka fått större plats inom mödrahjälpen på andra håll, främst i städerna. Nu emellanåt otillräckligt tillgodosedda behov kunna icke helt förväntas bli tillfreds- ställda ens genom de förbättringar, som socialvårdskommitténs förslag innebära. Med det betraktelsesätt, som utredningen anlägger på dessa frågor, skulle det framstå som naturligt, om de organ, som hade att pröva- hjälpbehoven i de en- skilda fallen, erhölle möjlighet att utan några generella maximeringsregler lämna» bidrag, som till fullo svarade mot föreliggande behov. Om en maximering av psykologiska skäl likväl är nödvändig, har utredningen ansett gränsen böra dragas så högt, att den så litet som möjligt inkräktar på önskvärd stödverksamhet. Givet— vis utgår utredningen från att en så stark höjning av maximigränsen, som den ut- redningen förordat, icke får tagas till intäkt för en generell höjning av bidrags— nivån även i fall, där detta icke är direkt motiverat av behovens karaktär.»

Befolkningsutredningen har här behandlat två skilda men med varandra sam— manhängande spörsmål, nämligen dels den möjliga och lämpliga räckvidden av efter generella regler utgående bidrag till blivande och nyblivna mödrar och dels sättet för tillgodoseendet i det enskilda fallet av behov, som icke täckas av dylika bidrag. Kommittén har i det föregående deklarerat sin principiella

ståndpunkt till förstnämnda spörsmål. I den mån man vill främja en utjämning av kostnaderna i samband med havandeskap och barnsbörd bör man således i görligaste mån begränsa utrymmet för en individuell behovsprövning. Huru långt man i detta hänseende kan och bör gå kan givetvis bliva föremål för olika meningar. Såvitt kommittén kan finna äro dock möjligheterna att objektivi- sera det ekonomiska stödet större än vad befolkningsutredningen synes antaga. De föreslagna beloppen av grundbidrag och hemvårdspenning äro anpassade efter de genomsnittliga utgifterna för tillgodoseendet av behov, vilka kunna förutsättas vara normalt uppträdande eller åtminstone förekomma i ett större antal fall. När det gäller ersättning för inkomstbortfall till förvärvsarbetande kvinna är det enligt kommitténs mening särskilt olämpligt att basera hjälpen på individuell behovsprövning. Icke minst på grund av de psykologiska fak— torer, med vilka man här måste räkna, skulle detta vara ägnat att äventyra de syften, som denna form av hjälp är avsedd att tillgodose. Om man — vilket såvitt kommittén kan finna är det riktiga — lägger huvudvikten vid vad som är påkallat med hänsyn till barnets intresse, finnes allenast ett begränsat ut— rymme för en differentiering av hjälpen såvitt angår den tidrymd, under vilken hjälp bör utgå. Jämväl när det gäller ersättningens belopp ligger det närmast till hands att tillämpa objektiva kriterier, d. v. s. att i princip utgå ifrån att ersättningen bör nära ansluta sig till storleken av inkomstbortfallet. Kom— mittén finner sålunda befolkningsutredningens förslag att använda mödra- hjälpen för att förmå förvärvsarbetande kvinnor att under den tid, barnet bör ammas av modern, avhålla sig från förvärvsarbete, föga effektivt. Befolkningsutredningen har även pekat på behovet av att kunna använda mödrahjälpen för att avhålla kvinnor från att i en besvärlig situation begå abort. I och för sig kan kännedomen om att tillräckliga förmåner i samband med havandeskapet och nedkomsten erbjudas av samhället självfallet verka abortförebyggande. En sådan inverkan kan emellertid knappast beräknas inträda, om förmånerna utgå. efter individuell behovsprövning. Kvinnan kan ju då icke veta vad hon kommer att få. Det finnes i själva verket föga anled- ning att räkna med att mödrahjälpen hittills haft någon abortförebyggande inverkan. Möjligheterna till ett visst resultat böra vara betydligt större, om förmånerna utgå efter generella grunder. Befolkningsutredningen har för övrigt själv tidigare, nämligen i sitt betänkande i abortfrågan (SOU 1944: 50, s., 139) företrätt en sådan ståndpunkt, i det att den uttalat, att förmånens

»karaktär av en kvinnorna tillkommande rätt och ej understöd icke (skulle) _

komma tillräckligt klart till uttryck genom mödrahjälpen».

Möjligen har befolkningsutredningen här avsett att mödrahjälpen skulle sättas in just i den kritiska abortsituationen. Emellertid är ju i regel abort— frågan aktuell på ett tidigt stadium av havandeskapet. Vid denna tidpunktär kvinnan icke benägen att hänvända, sig till barnavårdsnämnden för att söka ' mödrahjälp. Dylikt torde praktiskt taget icke förekomma. Den ekonomiska hjälp, som då kan behöva sättas in, kan skapas genom att fortsätta på den väg, som statsmakterna redan på befolkningsutredningens förslag slagit in

på, nämligen att ställa vissa medel till abortkuratorernas förfogande. Detta torde vara den enda väg, man här kan gå.

Beträffande en höjning av mödrahjälpens maximibelopp till 1 000 kronor utgår befolkningsutredningen från att en så stark höjning av maximigränsen icke får tagas till intäkt för en generell höjning av bidragsnivån även i fall, a där detta icke är direkt motiverat av behovens karaktär. Kommittén är för ,sin del av den uppfattningen, att en sådan inverkan icke kan undgås, och finner sannolikt, att mödrahjälpen därigenom skulle komma att bli använd för täckande av allehanda behov, vilka ehuru kanske i och för sig angelägna, dock föga eller intet ha att skaffa med havandeskapet och nedkomsten, t. ex. för sanering av ett fattigt hem i avseende på inventarier m. m. I den mån dylika behov föreligga böra. de i annan ordning avhjälpas, varom befolknings- utredningen även framlagt särskilda förslag. Att låta mödrahjälpen flyta ut över gränserna för syftet med densamma kan icke vara rationellt. I fråga om kostnaderna för mödrahjälpen bör man räkna med att utredningens förslag skulle leda till en mycket stark ökning, kanske en fördubbling.

Kommittén är givetvis medveten om att icke alla de hjälpbehov, som kunna uppträda i samband med havandeskap och barnsbörd, kunna tillgodoses inom ramen för ett system med bidrag efter generella linjer. Det återstår emellertid att undersöka, i vilken utsträckning sådana fall kunna tänkas uppkomma efter ikraftträdandet av en lagstiftning sådan som den nu föreslagna. Såsom ovan anförts komma de föreslagna förmånerna att i det överväldigande antalet fall överstiga mödrahjälpens nuvarande maximibelopp. Sistnämnda belopp erhöllo under andra halvåret 1944 allenast 4,8 % av samtliga kvinnor, vilka beviljats mödrahjälp. Om man skulle antaga, att moderskapsbidragen i samtliga dessa fall icke skulle ha erbjudit tillräcklig hjälp, skulle detta ha inneburit, att cirka 3000 mödrar per år vore hänvisade till att komplettera moderskapsbidragen med hjälp efter individuell behovsprövning. Ett sådant antagande är dock näppeligen sakligt grundat. Siffran måste bliva väsentligt lägre dels på grund av det föreslagna grundbidraget till tandvårdskostnad, dels på grund av de fria resorna till och från förlossningsanstalt m. m. och dels på grund av den föreslagna moderskapspenningens storlek. Det är givetvis vanskligt att söka i siffror uppskatta det antal fall, där föreliggande behov icke kunna täckas genom moderskapsbidrag och övriga på generella grunder vilande hjälp- former, men kommittén anser sig ha goda skäl för uppfattningen, att dessa i'all komma att bliva så fåtaliga, att det skulle innebära en överorganisation' att för dem bibehålla en hjälpform sådan som mödrahjälpen. Härvid har kom- mittén icke tagit med i räkningen de av befolkningsutredningen föreslagna kontanta barnbidragen. Därest dessa genomföras, skulle antalet dylika fall ytterligare nedgå, vilket bland annat belyses av de i tab. 3 å s. 35 lämnade uppgifterna angående antalet barn hos de mödrar, vilka erhållit mödrahjälpens

, inaximibelopp. l Kommittén vill således förorda, att mödrahjälpen slopas i samband med l den nya lagstiftningens ikraftträdande. Moderskapsbidragets belopp i för-

ening med tidigare omförmälda speciella förmåner såsom fria resor m. m. är tillräckligt för att i praktiskt taget samtliga fall täcka de behov, vilka verk—- ligen hava något samband med havandeskapet och barnsbörden. I den mån det likväl skulle inträffa fall, där ytterligare hjälp erfordras, får dylik lämnas genom den universella hjälpform, som i varje fall måste ingå i socialvårds— systemet, d. v. s. under en övergångstid fattigvården och, efter en reform av denna, socialhjälp. Kommittén vill dock påpeka, att så i varje fall icke torde bli fallet i större utsträckning än nu, utan att tvärtom en inskränkning av de fall, där denna form av hjälp behöver tillgripas, kommer att inträda. Härtill kommer att den nya socialhjälpslagstiftningen, som förberedes av kommittén, kommer att meddela hjälp utan den speciella karaktär, som dock alltjämt vid- låder fattigvården.

Kommitténs huvudförslag är alltså det i denna avdelning av betänkandet behandlade förslaget. Kommittén har emellertid även utarbetat ett alternativt förslag till moderskapsbidrag, baserat på mödrahjälpens bibehållande. Detta avhandlas i en följande avdelning.

KAP. XI.

Kostnaderna för moderskapsbidraget.

Kostnaderna för den föreslagna reformen bli givetvis i första hand beroende av den framtida födelsefrekvensen. Kommittén har icke funnit erforderligt göra några mera ingående analyser i detta hänseende, utan har ansett sig kunna basera kostnadsberäkningarna på ett årligt antal barnaföderskor av 126 000 (1943 års siffra).

Med denna utgångspunkt kunna kostnaderna för grandbidragen (exklusive den del därav som belöper på tandvård) sättas till högst 25,2 miljoner kronor årligen.

Vanskligare är givetvis att beräkna tandvårdskostnaderna. Erfarenheter som vunnits från mödrahjälpen giva dock en viss ledning, varför kommittén anser sig kunna beräkna denna kostnad till cirka 4 miljoner kronor årligen.

Till grund för beräkningen av kostnaderna för moderskapspenning och hemvårdspenning" har lagts en av byråinspektören fil. dr Gerdt Brundin gjord utredning, vilken bifogas detta betänkande som Bil. 2. Under förutsättning av ett hundraprocentigt utnyttjande av sagda förmåner kunna de årliga kost— naderna skattas till 9,5 miljoner kronor för moderskapspenningen och 15,1 miljoner kronor för hemvårdspenningen. De verkliga kostnaderna komma emellertid att ställa sig lägre.

De mödrar, som icke ha barnet i sin vård, äro ju icke berättigade till vare sig hemvårdspenning eller moderskapspenning, och vad särskilt den sist- nämnda förmånen angår kan man icke räkna med att samtliga de mödrar, som ha rätt att utnyttja densamma., skola göra detta i full utsträckning. Alla anta— ganden, angående vilken frekvens, dessa bidrag med hänsyn till nu angivna för— hållanden skulle komma att få, måste dock vila på mycket svaga grunder; kom— mittén har därför uraktlåtit att göra några prognoser i detta hänseende. De beräknade kostnaderna ha således karaktären av maximikostnader.

Enligt detta alternativ kunna således de årliga kostnaderna för moderskaps— bidraget beräknas till sammanlagt högst 53,8 miljoner kronor, nämligen

för grundbidrag (exkl. tandvårdsbidrag) ............ 25,2 milj. kr. » tandvård .......................................... 4,0 » » » hemvårdspenning ................................ 15,1 » >» » moderskapspenning .............................. 9. 5 » »

S:a sås milj. kr.

KAP. XII.

Alternativt förslag till moderskapsbidrag med mödra- hjälpens bibehållande.

Allmänna synpunkter. —— Om man av statsfinansiella skäl finner sig böra begränsa det ekonomiska stödet till blivande och nyblivna mödrar inom ,en trängre kostnadsram, är det icke lätt att komma bort ifrån invändningen, att det är viktigare att de mödrar, som verkligen äro i behov av hjälp, få. detta tillgodosett i full utsträckning och under värdiga former än att samtliga mödrar oavsett behovet skola åtnjuta bidrag av allmänna medel efter tämligen schematiska grunder. Skulle effektivitetssynpunkten få fälla utslaget, skulle ett val mellan de olika systemen knappast kunna undgå att utfalla till förmån för det förstnämnda systemet. Valet försvåras emellertid genom förbanden- varon av åtskilliga andra faktorer, icke minst sådana av psykologisk natur. Det av kommittén upprättade alternativa förslaget kan sägas vara en kompro miss mellan nämnda båda system.

Det torde knappast ifrågasättas från något håll, att all ekonomisk hjälp till blivande och nyblivna mödrar skall utgå efter behovsprövning. Genom moderskapspenningen och i viss mån även moderskapshjälpen ha vi slagit in på en väg som det ej finnes anledning att helt frånträda. Däremot kan råda olika meningar om huru långt man bör fortsätta på denna väg. Därest det-av statsfinansiella skäl icke befinnes möjligt att nu införa moderskapsbidrag i den utsträckning, som förutsättes enligt kommitténs huvudförslag, böra dock enligt kommitténs mening generella principer tillämpas åtminstone såvitt an- går dels den samhälleliga hjälp, som har till syfte att lindra de direkta kostnader, som äro förenade med havandeskap och barnsbörd, och dels den form av bidrag, som avser att ersätta de förvärvsarbetande kvinnorna för inkomstbortfall under ledighet i samband med havandeskap och barnsbörd. I förstnämnda fall domi— _ nerar kostnadsutjämningssynpunkten, och en tillämpning av generella prin- : . ciper ter sig därför naturlig. I det andra fallet är väl syftet icke så mycket att åstadkomma en kostnadsutjämning som att tillgodose ett hjälpbehov, som under angivna förutsättningar måste anses vara normalt uppträdande och där man måste anses berättigad att utgå från att behovet" är av i stort sett samma storleksordning hos samtliga förvärvsarbetande mödrar, eller åtminstone hos samtliga förvärvsarbetande mödrar tillhörande samma inkomstklass

Med användande av den terminologi, som använts i huvudförslaget, skulle således de bidragsformer, som enligt det alternativa förslaget skola vila på . generella grunder, utgöras av grundbidrag och moderskapspenning. Då be- teckningen grundbidrag måhända är mindre lämplig i ett system, där det stora '

flertalet mödrar icke äro berättigade att åtnjuta moderskapsbidrag i annan form, har kommittén i det alternativa förslaget utbytt beteckningen grund- bidrag mot termen moderskapshjälp. Moderskapsbidragen utgöras således enligt detta alternativ av moderskapshjälp och moderskapspenning; erforder— liga författningsbestämmelser ha sammanförts i ett förslag till förordning om 3 moderskapsbidrag.

I den mån i visst fall behov föreligger av samhällelig hjälp utöver moder- skapsbidragen, skall den enligt detta alternativ utgå efter individuell behovs- prövning. Området för denna blir således beroende av moderskapsbidragens storlek och omfattning. Härtill återkommer kommittén i det följande; redan nu vill kommittén emellertid framhålla att den på individuell behovsprövning baserade hjälpen bör utgå i form av mödrahjälp med bibehållande av nuva- rande administration för denna.

Moderskapshjälpen. _ När moderskapsbidragen på sätt i detta alternativ förutsättas skola kunna kompletteras medelst mödrahjälp, kan det icke rim- ligen komma i fråga att moderskapshjälpen skall utgå med samma belopp som grundbidraget enligt kommitténs huvudförslag. En reducering bör tydligen ske. Kommittén har ansett sig böra föreslå, att detta bidrag reduceras från tvåhundra till etthundrafemtio kronor samt att tillägget vid flerbörd minskas från etthundra till femtio kronor.

Frågan om hjälp till tandvårdskostnad kommer också i ett annat läge, därest mödrahjälpen skall bibehållas. Till stöd för en individuell prövning talar, onekligen det skiftande tandvårdsbehovet hos olika mödrar. Icke ens eniigt huvudförslaget har en sådan prövning ansetts kunna undvaras, låt vara att den skall baseras på odontologiskqmedicinska och icke ekonomiska indikationer. Någon anledning att med bibehållande av mödrahjälpens uppgifter i övrigt överföra hjälpen till tandvård från mödrahjälpen, där den nu upptager stort utrymme, till moderskapsbidraget finnes enligt kommitténs mening icke.

Av det ovan anförda framgår, att den enligt det alternativa förslaget före- slagna moderskapshjälpen närmast kan betraktas som en förhöjning av nuva- rande moderskapshjälp och moderskapspenning till etthundrafemtio kronor jämte en utvidgning av området för nämnda förmåner till att omfatta alla mödrar.

Moderskapspenningen. —— Om denna form av moderskapsbidrag enligt det alternativa förslaget kan kommittén fatta sig kort. Enligt kommitténs mening bör detta bidrag utformas så, att området för en individuell behovsprövning blir så begränsat som möjligt. Från dessa utgångspunkter har kommittén icke funnit anledning att föreslå någon förändring — frånsett smärre redaktionella avvikelser —— av de bestämmelser som i motsvarande sammanhang föreslås enligt huvudförslaget. Beträffande de synpunkter, som varit avgörande för * kommittén vid utformningen av nämnda bidrag, må således hänvisas till den l 1 samband med huvudförslaget lämnade redogörelsen

Mödrahjälpens ställning enligt det alternativa förslaget. — Den ur mate- ?" riell synpunkt mest framträdande olikheten mellan moderskapsbidraget enligt " kommitténs huvudförslag och samma bidrag enligt det alternativa förslaget är dels att bidraget till lindring av de med havandeskap och barnsbörd för- ' enade kostnaderna enligt det sistnämnda uppgår till allenast etthundrafemtio kronor mot tvåhundra kronor enligt huvudförslaget, dels att nämnda bidrag enligt det sistnämnda men icke enligt det alternativa förslaget kan omfatta jämväl visst bidrag till tandvårdskostnader Och dels att någon bidragsform, motsvarande den i huvudförslaget upptagna hemvårdspenningen, icke åter- finnes i det alternativa förslaget.

Denna differens i fråga om moderskapsbidragets storlek kompenseras emellertid därigenom, att det alternativa förslaget förutsätter mödrahjälpens bibehållande. Vad särskilt angår sådana hjälpbehov, som uppkomma för andra än förvärvsarbetande mödrar till följd av graviditetens och förlossningens iri- verkan på moderns förmåga att utföra hemsysslor och på grund av bestyren med det späda barnets skötsel, d. v. s. sådana hjälpbehov som enligt huvud- förslaget tillgodoses genom hemvårdspenningen, så kunna dessa givetvis av— hjälpas på det mest effektiva sättet, därest en prövning sker i varje särskilt fall med en vid marginal för den prövande myndigheten vid bestämmandet av hjälpens omfattning. Ett allmänt hemvårdsbidrag av schematisk natur låter sig visserligen försvaras såsom ett led i strävandena att av skäl, vilka berörts i det föregående, i möjligaste mån komma bort från behovsprövningen, när ,det gäller hjälp till blivande och nyblivna mödrar, men skall inom denna hjälp utrymme överhuvudtaget lämnas för individuell prövning, så torde de hjälp- behov, som nu avses, tillhöra dem som lämpligen böra tillgodoses genom mödrahjälp. _

I övrigt bör mödrahjälpen enligt detta alternativ intaga i huvudsak samma ställning som förut, d. v. s. överhuvudtaget avse fall, där en kvinna i anledning av havandeskap eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd.

'Beträffancle den avsevärda höjning av mödrahjälpens maximibelopp, som föreslagits av befolkningsutredningen, får kommittén hänvisa till vad som anförts å s. 105. Kommittén avstyrker således någon förändring i detta hän- seende.

Mödrahjälpen är i sin nuvarande form en utpräglad naturahjälp. Här-emot

"har understundom riktats anmärkningar och bland annat har befolkningsutred— ningen i sin förut berörda skrivelse, uttalat sig för att mödrahjälp i ökad om- ' fattning måtte utgå i kontant form. Enligt utredningens uppfattning böra före- skrifter och kontroll av hjälpens användning endast förekomma, då särskilda skäl motivera en sådan anordning.

Kommittén har såsom tidigare framhållits övervägt, att låta huvud- förslagets grundbidrag till en del utgå såsom naturahjälp eller snarare såsom ett konsumtionsstyrt bidrag, men avstått ifrån att föreslå en sådan anordning. Ehuru mödrahjälpens karaktär av naturahjälp bland annat otvivelaktigt inne-

111 burit "vissa fördelar för de mödrar, vilka eljest knappast skulle för sin person- liga del fått del av hjälpen, har kommittén dock funnit de skäl, som tala mot en dylik ordning, i fråga om moderskapsbidraget övervägande; bland annat skulle ett delvis konsumtionsstyrt moderskapsbidrag kräva administrativa an- ordningar av komplicerad art. Inom mödrahjälpen ligger saken delvis annor- ,lunda till. När det likväl skall verkställas en noggrann, individuell behovs- lprövning, kräves i varje fall en organisation, som icke behöver bli mera kom— plicerad därför att hjälpen blir konsumtionsstyrd. Emellertid måste de övriga skäl, som i berörda sammanhang anförts för kontantlinjen, tillmätas bety- delse även i fråga om mödrahjälpen, och man har därför anledning ställa sig tveksam, huruvida mödrahjälpens naturakaraktär bör bibehållas.

En övergång till kontantlinjen torde i praktiken knappast kunna begränsas till vissa slag av hjälp, bortsett ifrån att bidrag till tandvård liksom i kom— mitténs huvudförslag alltjämt bör utgå endast till bevisligen utförd tandvård. Däremot torde inga bärande skäl kunna anföras för att — om man alls vill godtaga kontantlinjen — någon av de övriga vanligen förekommande arterna av hjälp snarare än de andra skall utgå in natura. Kontantlinjen kommer där— för att innebära, att — fortfarande bortsett från tandvården — all hjälp utgår kontant, därest icke med hänsyn till sökandens livsföring, man har direkt an- ledning att räkna med missbruk, då all hjälp bör utgå in natura.

En sådan radikal omläggning av mödrahjälpen skulle betyda, att man av- står ifrån den dock avsevärda fördelen av att man har en visserligen icke absolut men för de flesta fall dock god garanti för att hjälpen kommer till en användning, som svarar mot verksamhetens syften. Kommittén finner det oklokt att, därest man skulle komma att bibehålla den behovsprövade hjälpen, avstå från denna fördel.

I stället bör man söka minska de nuvarande olägenheterna genom att avstå från den detaljerade reglering av hjälpens art, som nu företages. Man skulle lämpligen genomgående kunna inom mödrahjälpen använda det system för en konsumtionsstyrd hjälp, som skisserats av kommittén å s. 65. Detta skulle betyda, att det beviljade beloppet finge av modern fritt disponeras för utrust- ning enligt särskild förteckning (se bil. 1), kostförbättring, hemhjälp eller in— ackordering, men utbetalning skulle ske endast i form av anvisning till affär enligt moderns önskan, till den som lämnat hemhjälp o. s. v. I den mån modern önskade disponera medlen för annat ändamål än de vanligen före- kommande, finge hon i sin ansökan begära detta. Av rent praktiska skäl torde dock som regel en mindre del av hjälpen, förslagsvis 10—20 %, böra utbetalas kontant. Självfallet skulle mödrahjälpsnämnden i särskilda fall äga att binda hjälpen till viss form t. ex. inackordering på mödrahem.

Kommittén har stannat för att en sådan ordning åtminstone bör under en ,tid prövas och vill sålunda föreslå att, om mödrahjälpen bibehållas, det upp- ldrages åt socialstyrelsen att utarbeta reviderade råd och anvisningar av nu

ngiven innebörd.

Kostnaderna för det alternativa förslaget. _ Under de förutsättningar i fråga om den framtida födelsefrekvensen, som angivits i kap. XI, skulle kost- ' naderna för moderskapshjälpen komma att uppgå till 18,9 miljoner kronor per _ år samt för moderskapspenningen till högst 9,5 miljoner kronor årligen. .

Den inverkan, som moderskapsbidraget skulle komma att få med avseende å omkostnaderna för mödrahjälpen, låter sig svårligen beräkna; försiktigast torde vara att icke kalkylera med någon kostnadsminskning utan fastmera utgå ifrån att den kontinuerliga ökning av mödrahjälpsfallens frekvens, som hittills ägt rum, kommer att fortsätta, om än i minskad takt. Kommittén ansar sig därför böra beräkna de närmaste årens kostnader för mödrahjälp till 15 miljoner kronor per år.

De sammanlagda årliga kostnaderna för moderskapsbidrag enligt det alter— nativa förslaget och för mödrahjälp kunna därför beräknas icke komma att överstiga 43,4 miljoner kronor enligt följande tablå:

för moderskapshjälp .......................... 18'9 milj. kr.

» moderskapspenning ........................ 9'5 » » » mödrahjälp ................................ 15'0 » »

S:a 43'4 milj. kr.

Särskilda yttranden:

av herrar .Hartma'nn och Höjer.

Till socialvårdskommitténs förslag till lag om folkpensionering ha vi fogat ett särskilt yttrande av innebörd, att de av kommittén föreslagna pensions- avgifterna skulle utgå såsom allmänna socialförsäkringsavgifter; bestämmel— serna om dylika borde sammanföras i en särskild lag. Härigenom skulle vinnas den fördelen, att socialförsäkringen även i de delar, som eljest skulle bekostas helt av skattemedel, komme att framstå såsom delvis bekostad genom avgifter av de försäkrade själva och därigenom till alla. delar göra skäl för namnet socialförsäkring.

I anslutning härtill anse vi, att kommitténs nu föreliggande huvudförslag till förordning om moderskapsbidrag borde erhålla formen av en lag om moder- skapsförsäkring. Lagens första paragraf borde då innehålla dels ett stadgande, att varje svensk kvinna skall vara försäkrad för erhållande av moderskaps- bidrag, dels i fråga om erläggande av avgifter en hänvisning till lagen om socialförsäkringsavgifter. I övrigt ha vi inga erinringar emot huvudförslagets innehåll.

av herrar- Hagård och Skoglund.

I föreliggande utredning om moderskapsbidrag har socialvårdskommittén till sitt huvudförslag fogat ett alternativt sådant, som bland annat förutsätter ett bibehållande av den nuvarande mödrahjälpen. Av de verkställda kostnads- beräkningarna synes visserligen framgå, att sistnämnda förslag skulle med— föra lägre utgifter för statsverket än huvudförslaget, men dessa beräkningar grunda sig på antagandet, att mödrahjälpens nuvarande genomsnittsbelopp skulle förbliva oförändrade, Skulle mödrahjälpen komma att bibehållas, måste man emellertid enligt vårt förmenande räkna med förskjutning uppåt av hjälpens genomsnittliga värde och totalbelopp. Denna utveckling skulle bliva ännu mer accentuerad, därest i annat sammanhang framlagda förslag angående väsentlig höjning av mödrahjälpens maximibelopp skulle realiseras. I själva verket skulle en lagstiftning enligt det alternativa förslaget säkerligen efter ganska kort tid komma att medföra statsutgifter, som skulle motsvara. eller överstiga vad huvudförslaget skulle betinga.

I fråga om finansieringen av huvudförslaget ha vi en från kommitténs majoritet avvikande mening. Vi anse nämligen att den nya hjälpformen bör ha karaktären av socialförsäkring och att kostnaderna till en del böra täckas genom avgifter från medborgarna. Moderskapsbidraget hade således bort ut— formas som en moderskapsförsäkring samt inrymmas i den blivande allmänna sjukförsäkringen.

Bilaga 1

Förslag till förteckning å varor att inköpas genom anvisning.

Babysäng Madrasser Större utdragbar barnsäng Filtar Sängar till äldre barn (t. ex. tripp-trapp- Kuddar trull-sängar) hakan Säng till vuxen Orngott Barnvagn (event. endast delkostnad för Badbalja barnvagn) Hink (för barntvätten)

Babyutstyrsel:

Skjortor, tröjor, navelbindor, blöjor, Gummiunderlägg. gördlar. Barnsele. Sovdräkter, underbyxor, krypdräkter, Torrmassa och cellstoff i 10-kilospaket. blusar, strumpor, vantar. Tyger till babykläder och sängutrustning. Kofta, åkpåse. Garner. Badlakan. Kläder åt modern:

Grossessgördel Skyddsrockar

Korsett Kofta

Bysthållare Kappa Nattlinnen Strumpor

Underkläder Skodon Klänning (kjol och blus) Tyger till kläder åt modern

Olja Barnpuder Febertermometer Tvål Barnsalva

Bilaga 2.

Kostnadsberåkningar.

Antalet barnbördsfall årligen ha beräknats till 126 000. Kostnaderna för de olika ersättningsformerna beräknas enligt följande: _

1. Grundbidrag 200 kronor, utgående till alla barnaföderskor. Kostnaden beräknas till 200X126 000 eller 25,2 miljoner kronor.

2. Tandvårdsbidrag. Kostnaden uppskattas till 4 miljoner kronor.

3. Moderskapspenning till förvärvsarbetande mödrar. Enligt en inom pen- sionsstyrelsen verkställd undersökning avseende år 1944 voro 11,1 procent av samtliga barnaföderskor förvärvsarbetare. I nämnda procenttal ingår även sådana förvärvsarbetande barnaföderskor, som enligt de föreslagna bestämmelserna icke skulle vara berättigade till moderskapspenning (då förvärvsarbetet utföres i eget hem etc.). Vid kostnadsberäkningen har hänsyn icke tagits till därav påkallad reduktion. De framräknade kostnaderna bliva därför något högre än som motivera förhållandena under år 1944, men torde detta vara påkallat, då man försiktigtvis bör räkna med en viss fortgående ökning av antalet kvinnor i för- vårvsarbete.

Antalet förvärvsarbetande barnaföderskor beräknas enligt ovan till 0,111 )( 126 000 eller, avrundat, 14 000. Inkomst—fördelningen antages överensstämma med inkomstfördelningen för samtliga förvärvsarbetande kvinnor enligt de antaganden härom, som tillämpats i en inom socialdepartementet upprättad promemoria an- gående vissa. ifrågasatta jämkningar i socialvårdskommitténs förslag till allmän sjukförsäkring. De i följande sammanställning upptagna relativt—alen avse nuva- rande inkomstläge och motsvara de relativtal, som i tab. 9 nämnda promemoria , (s. 59) finnas angivna för kvinnor. ' Kostnaden för moderskapspenning framkommer enligt följande:

Moderskaps- Antal barnaföderskor Ersättning, Inkomst penning per fan Kostnad

kr. kr. % absolut kr. kr. — 800 2 6'0 840 350 302 400 800—]. 500 3 50'8 7 042 540 3 802 680 1 500—2 200 4 205 2 870 720 2 066 400 2 200—2 900 5 125 1 750 900 1 575 000 2 900—3 600 6 6'1 854 1 080 922 320 3 600— 7 4'6 644 1 260 811 440 Summa. 1001) 14 000 9 480 240

Det i sammanställningen framkommande kostnadsbeloppet avrundas till 9,5 miljoner kronor.

4. Hemvårdspenning. Antalet barnaföderskor, som skola åtnjuta hemvårds— * penning, beräknas enligt ovan till 126 000 — 14 000 eller 112 000. Kostnaden be— . räknas till 90 )( 1,50 )( 112 000 eller 15,1 miljoner kronor. Med sammanställning av ovanstående beräknas de sammanlagda kostnaderna till 53,8 miljoner kronor.

Gerdt Brundin.